Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m.m.
1972 · 164 sidor, varav 163 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 163 av 164 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1972:116, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m.m.
Dokumentets text
Kungl.
Mai:ts proposition nr 116 är 1972 Prop. 1972:116
Nr 116
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag tiU lag om styrelserepresentation för de anstäUda
i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.; given Stockholms slott den 20
oktober 1972.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över industriärenden, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Enligt
Vårt nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF
RUNE
B. JOHANSSON
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Genom propositionen läggs fram förslag som syfiar
till att förbättra informationen och samarbetet mellan samhället och företagen.
Vidare föreslås alt de anställda får rätt till representation i vissa företags
styrelser.
Enligt förslaget är näringsidkare efter anmaning
skyldig att till länsstyrelsen översiktligt redovisa hur den ekonomiska
utvecklingen av verksamheten väntas bli och vilka förändringar av bl. a.
sysselsättningen som planeras eller väntas. Länsstyrelse och kommunstyrelse
skall kuima kalla näringsidkare till överläggningar i frågor angående företaget
som är av väsenilig betydelse för länet eUer kommunen. Länsstyrelse och kommun
föreslås få viss skyldighet att informera näringsidkare om statiig och kommunal
planering.
I propositionen föreslås vidare att Kungl. Maj:t
får möjlighet att tillsätta offentiiga styrelseledamöter dels i förvaltningsbolag,
dels i allmännyttiga stiftelser som har tillgångar över fem milj. kr. Sådana
förord nanden föreslås få gälla sammanlagt högst 30 aktiebolag och stiftelser.
I fråga om de anställdas styrelserepresentation
föreslås att de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100
arbetstagare får utse två ledamöter i företagets styrelse. Ledamöterna utses av
de fackliga organisationerna. I vissa fall skall företag kunna undantas från
till-
1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116
Prop. 1972:116 2
lämpning
av bestämmelsema. I så fall måsle emellertid företaget på annat sätt tillgodose
de anställdas intresse av insyn och inflytande i fråga om företagels
verksamhet. Dispensfrågor skall prövas av en särskild nämnd.
Verksamheten
föreslås i samtiiga fall bli av försökskaraktär.
Den lagstiftning som föranleds av förslagen
föreslås träda i kraft den 1 april 1973 och gälla till utgången av juni 1976.
Prop. 1972:116
1
Förslag till
Lag
om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Näringsidkare är efter anmodan av myndighet som Konungen be
stämmer skyldig att i fråga om arbetsställe inom länet skriftiigen till
länsstyrelsen översiktligt redovisa
1.
den väntade ekonomiska
utvecklingen av verksamheten,
2.
planerade eller väntade
utvidgningar eller inskränkningar i produktionen, sysselsättningen eller
driften.
Uppgiftsskyldighet enligt första stycket får
åläggas två gånger årligen och avse förhållande under de fem närmast följande
åren.
2 §
Uppgift enligt 1 § får överlämnas till statistiska centralbyrån och
kommunstyrelsen i den kommun där arbetsstället finns. Till annan stat
lig eller kommunal myndighet får uppgiften överlämnas endast om den
är av väsentiig betydelse för myndighetens verksamhet.
Vid tillämpniigen av första stycket skall beaktas å
ena sidan behovet av tillgång till uppgiften, å andra sidan näringsidkarens
intresse av att uppgift som rör hans affärs- eller driftförhållanden ej
utiämnas till en vidare krets än som oundgängligen behövs.
3 §
Länsstyrelsen skall minst en gång årligen till näringsidkare som
är skyldig att lämna uppgift enligt 1 § eller som vid arbetsställe inom
länet sysselsätter fler än 50 arbetstagare lämna översiktlig redogörelse
för sådan statlig verksamhet och planering inom länet som kan antagas
vara av betydelse för sådan näringsidkare.
Första stycket äger motsvarande tillämpning på
kommun i fråga om kommunal verksamhet och planering.
4
§ Fullgör näringsidkare ej
uppgiftsskyldighet enligt 1 §, får länsstyrelsen vid vite kalla honom till
överläggning.
5
§ Länsstyrelsen får vid vite
kalla närmgsidkare till överläggning i fråga som är av väsentlig betydelse för
länet och som rör arbetsställe inom länet för vilket näringsidkaren är
uppgifisskyldig enligt 1 §.
Första stycket äger motsvarande tiUämpning i fråga
om kommunstyrelse beträffande arbetsställe inom kommunen.
Om icke särskilda skäl föranleder annat, skall
företrädare för de anställda beredas tillfälle att närvara vid överläggning
enligt första eller andra stycket.
6 § Vite enligt denna lag får bestämmas till
högst femtusen kronor.
Mot beslut om föreläggande av vite får talan icke föras.
7 §
Vid tillämpningen av denna lag skall iakttagas att den som är
uppgiftsskyldig ej betungas onödigt.
Prop. 1972:116 4
8
§ Vad någon på grund av denna lag fått vela om näringsidkares affärs- eller
driftförhållanden får han ej obehörigen yppa eller nyttja. Den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse högst ett
år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller
åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1973 och
gäller till utgången av juni 1976.
2
Förslag tiU
Lag
om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Konungen får förordna en ledamot (offentiig styrelseledamot)
och en suppleant för denne i styrelsen för aktiebolag, vars verksamhet
huvudsakligen är inriktad på att äga eller förvalta fast eller lös egendom,
eller sådan allmärmyttig stiftelse som har tillgångar överstigande fem
miljoner kronor.
Förordnanden enligt första stycket får samtidigt
gälla högst trettio aktiebolag och stiftelser.
2
§ Offentlig styrelseledamot
skall särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i bolagets eller
stiftelsens verksamhet.
3
§ Uppkommer fråga om utseende
av offentiig styrelseledamot i stiftelse, är stiftelsen efter anmodan skyldig
att till Konungen överlämna avskrift av stiftelseurkund, stadgar och andra
handlingar som bestämmer stiftelsens verksamhet eller visar dess tillgångar.
Anmodan enligt första stycket får förenas med vite,
högst femtusen kronor.
4
§ Offentlig styrelseledamot
utses för tid som Konungen bestämmer.
5
§ Om ej annat följer av denna
lag, äger vad som är föreskrivet om styrelseledamot och styrelsesuppleant i
lagen (1944: 705) om aktiebolag motsvarande tillämpning på offentiig
styrelseledamot i aktiebolag och suppleant för sådan ledamot. Bestämmelserna i
8 § första stycket
6
nämnda lag gäller dock ej.
6 §
Det åligger aktiebolag och stiftelse att till offentlig styrelseledamot och
suppleant för sådan ledamot utge ersättning med belopp som Konungen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1973 och
gäller till utgången av juni 1976.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1972:116
3
Fiirslag till
Lag
om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
I aktiebolag och ekonomisk förening som under det senast för
flutna räkenskapsåret här i landet sysselsatt i genomsnitt minst 100 ar
betstagare har de anställda enligt deima lag rätt att utse två ledamöter
i styrelsen (arbetstagarledamöter) och en suppleant för varje sådan le
damot.
Har arbetstagarledamot utsetts, består rätten till
styrelserepresentation för de anställda, även om antalet sysselsatta därefter
underskrider det antal som anges i första stycket.
2 §
Denna lag gäller icke
1.
bank- eller
försäkringsaktiebolag,
2.
ekonomisk förening som avses i
118 § första stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar eller 3 § lagen
(1951: 309) angående införande av nya lagen om ekonomiska föreningar,
3.
ekonomisk förening som ingår i
jordbrukskasserörelsen,
4.
förening enligt lagen (1948:
218) om sambruksföreningar.
3
§ Med företag avses i denna lag
aktiebolag och ekonomisk förening, vara lagen är tillämplig.
4
§ Bolagsstämma eller
föreningsstämma kan utan ändring av bolagsordningen eller föreningens stadgar
besluta att denna lag skall äga tilllämpning på företaget även om detta ej är
sådant som avses i 1 § första stycket eller att företagets anställda skall ha rätt
att enligt denna lag utse flera än två arbetstagarledamöter och suppleanter för
dem.
5
§ Om ej annat följer av denna
lag, äger vad som är föreskrivet om styrelseledamot och styrelsesuppleant i
lagen (1944: 705) om aktiebolag eller lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar motsvarande tillämpning på arbetstagarledamot och suppleant för
sådan ledamot.
6
§ Bestänmielsema i 8 § första
stycket 6 lagen (1944: 705) om aktiebolag samt 6 § 6 och 22 § andra stycket
lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller ej arbetstagarledamot eller
suppleant för sådan ledamot.
7
§ Beslut om inrättande av
arbetstagarrepresentation fattas av lokal facklig organisation, som äx bimden
av kollektivavtal i förhållande till företaget och omfattar mer än hälften av
företagets arbetstagare, eller av på sådant sätt bimdna lokala fackliga
organisationer som tillsammans har denna omfattning.
Företagets styrelse skall skriftligen underrättas
om beslut enligt första stycket.
Prop. 1972:116 6
8
§ Arbetstagarledamöter utses av
de lokala fackliga organisationer, som är bundna av kollektivavtal i
förhållande till företaget, i den ordning organisationerna bestämmer.
9
§ Enas ej organisationerna om
annat, gäller följande ordning för utseende av de arbetstagarledamöter som
avses i 1 § första stycket.
Tillhör mer än fyra femtedelar av de
kollektivavtalsbimdna arbetstagarna samma lokala organisation, får denna utse
båda arbetstagarleda-mölerna. I annat fall får de båda lokala organisationer
som har störst antal sådana arbetstagare utse vardera en ledamot.
Vid tillämpningen av andra stycket anses lokala
organisationer som tillhör samma centrala fackliga huvudorganisation som en
organisation.
10 § Arbetstagarledamot bör utses bland de anställda
hos företaget.
Till arbetstagarledamot får ej utan särskilt tillstånd utses den som i
sådan
egenskap tillhör annat företags styrelse.
11 §
Tiden för arbetstagarledamots uppdrag bestämmes av den som
utser honom.
Förordnas ej annat i anledning av ansökan om
imdantag enligt 14 §, tillträder arbetstagarledamot sitt uppdrag vid tidpimkt
som bestämmes av den som utsett honom, dock tidigast tre månader efter det att
förelagets styrelse mottagit underrättelse enligt 7 §.
12 §
Arbetstagarledamot får ej deltaga i styrelsens behandling av fråga
som rör
1.
slridsåtgärd,
2.
förhandling med
arbetstagarorganisation om slutande av kollektivavtal,
3.
uppsägning av kollektivavtal.
13
§ Bestänunelserna i 812 §§ om
arbetstagarledamot äger motsvarande tillämpning på suppleant.
14
§ Skulle
arbetstagarrepresentation enligt 1 § medföra väsentliga olägenheter för
aktiebolag på grund av att
1.
styrelsens sammansättning är
beroende av politiska styrkeförhållanden eUer av förhållande mellan olika
aktieägare eller aktieägargrupper, som framgår av bolagsordningen, avtal eller
annan omständighet, eller
2.
bolagsordningen innehåller
föreskrift om särskild röstplmralitet vid fattande av styrelsens beslut,
kan undantag medgivas från denna lag, om
olägenhetema ej kan undanröjas på annat sätt.
Första
stycket äger motsvarande tillämpning på ekonomisk förening.
Undantag skall förenas med villkor om åtgärder som
på annat sätt tillgodoser arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i
fråga om företagets verksamhet.
15 §
Fråga om tillstånd enligt 10 § andra stycket eller undantag en
ligt 14 § prövas av en nämnd som består av ordförande och sju andra
ledamöter. Ledamöterna utses av Konungen. Ordföranden, som skall
vara lagkunnig och erfaren i domarvärv, utses bland personer som icke
kan anses företräda arbelsgivar- eller arbetstagarintressen. De övriga
ledamöterna utses efter förslag av de svenska arbetsgivareföreningarnas
förtroenderåd, svenska kommimförbundet, svenska landstingsförbundet,
kooperationens förhandlingsorganisation, landsorganisationen i Sverige
och tjänstemännens centralorganisation. De svenska arbetsgivareför-
Prop. 1972:116 7
eningarnas
förtroenderåd föreslår två ledamöter och de övriga vardera en ledamot. För
ordföranden och varje ledamot utses i samma ordning en ersättare.
16 §
I prövningen av ärende hos nämnden deltar ordföranden och
fyra andra ledamöter. Två av dessa skall vara utsedda på förslag av
arbetstagarorganisationerna och två av de svenska arbetsgivareförening
arnas förtroenderåd. I stället för den ene av de två sistnämnda ledamö
terna inträder
när ärendet gäller företag, där kommun har ett
bestämmande inflytande, den ledamot som utsetts på förslag av kommunförbundet,
när ärendet gäller företag, där landstingskommun
har ett bestämmande inflytande, den ledamot som utsetts på förslag av
landstingsförbundet och,
när ärendet gäller företag, som är anslutet till
kooperationens förhandlingsorganisation, den ledamot som utsetts på förslag av
denna organisation.
Mot
nämndens beslut får talan ej föras.
17
§ I anmälan om styrelsens
sammansättning enligt 97 § lagen (1944: 705) om aktiebolag eller 37 § lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar skall anges om ledamot eller suppleant
utsetts enligt denna lag.
18
§ Närmare föreskrifter för
tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1973 och
gäller till utgången av juni 1976. Lagen äger icke tillämpning på aktiebolag
vars styrelse består av mindre än tre ledamöter, under förutsättning att samma
förhållande gällde den 1 januari 1972.
4
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar
Härigenom förordnas, att i lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma alhnänna handlingar skall införas en ny
paragraf, 20 a §, av nedan angiven lydelse
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
20
a §
Handling innefattande uppgifter vilka infordrats från näringsidkare
enligt lagen (1972: ) om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor må, i
den mån handlingen innehåller upplysningar om näringsidkarens affärs- eller
driftförhållanden, vilkas offentliggörande kan lända honom till men, icke utan
hans samtycke utlämnas förrän tjugo år förflutit från handlingens datum.
Denna
lag träder i kraft den 1 april 1973.
Prop. 1972:116
Utdrag
av protokoll över industriärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 20 oktober 1972.
Närvarande:
statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, FELDT.
Chefen för industridepartementet, statsrådet
Johansson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
fråga om styrelserepresentation för samhället och de anstäUda i vissa företag,
m. m. och anför.
1
Inledning
Under de senaste åren har olika frågor rörande
demokratiseringsutvecklingen inom näringsliv och samhälle aktualiserats. Bl.a.
har informationsutbytet och samarbetet i övrigt mellan näringsliv och samhälle
samt utbyggnaden av företagsdemokratin tagits upp till behandling.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades
hösten 1968 sakkunniga för att utreda formerna för förbättrad information och
vidgat samarbete mellan företag och samhälle. De sakkunniga antog namnet
samarbetsutredningen. Utredningen avlämnade i augusti 1970 betänkandet (SOU
1970: 4142) Företag och samhälle. Betänkandet innehåller bl. a. förslag till
lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor m. m. och förslag till lag
om offentiiga styrelseledamöter och offentiiga revisorer i aktiebolag,
ekonomiska föreningar och stiftelser. Förslagen torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilagal.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts
av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, socialstyrelsen, postverket,
televerket, statens jämvägar (SJ), statens vägverk, statskontoret, statistiska
centralbyrån (SCB), bankinspektionen, riksrevisionsverket (RRV), konjunkturinstitutet,
lantbruksstyrelsen, statens naturvårdsverk, kommers-kollegimn, överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), bostadsstyrelsen,
statens planverk, vattenfallsverket, samtii-
» Betänkandet är avgivet av landshövdingen Per
Eckerberg, ordförande, landshövdingen Harald Aronsson, avdelningschefen Gösta
Edgren, statsrådet Kjell-Olof Feldt, f.d. bruksdisponenten Wilhelm Haglund,
planeringschefen Eric Pettersson, generaldirektören Reidar Tilert och
förbundsordföranden Bert Lundin.
Prop. 1972:116 , 9
ga
länsstyrelser, offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén,
kom-merskollegieutredningen, landstingen i Östergötiands, Malmöhus och
Västernorrlands län. Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Företagareföreningarnas
förbund. Svensk industriförening. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund. Svenska bankföreningen.
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska företagares riksförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges köpmannaförbund.
Lantbrukamas riksförbund (LRF), Kooperativa förbundet (KF), Föreningen auktoriserade
revisorer, AB Custos, Förvaltnings AB Providentia, Incentive AB, AB
Industrivärden, Ollie och Elof Ericssons stiftelse för vetenskaplig forskning,
Ragnar Söderbergs stiftelse, Ahlén-stiftelsen, Telefon AB L. M. Ericsson, AB
Turitz & Co och AB Volvo.
SAF, Sveriges grossistförbund och Sveriges industriförbund
har avgett gemensamt yttrande.
Kommerskollegium har bifogat yttranden av samtliga
handelskammare samt av Handelskamramas nämnd. Länsstyrelsema har bifogat yttranden
av vissa länsorgan och kommuner.
TCO och LO antog vid sina kongresser år 1970 resp.
1971 vissa riktlinjer för vidgad företagsdemokrati. Enligt dessa utgör de
anställdas rätt till representation i företagens styrelser ett viktigt led i
strävandena att öka de anställdas insyn och inflytande i företagen.
Organisationerna upptog härefter diskussioner med
SAF i syfte att avtalsvägen tillförsäkra de anställda representation i
aktiebolagens styrelser. Diskussionerna avbröts emellertid vintern 1972 sedan
SAF förklarat sig inte behörig att träffa avtal som binder bolagsstämmorna. LO ocb
TCO hemställde härefter i skrivelser den 23 mars resp. den 7 april 1972 till
chefen för industridepartementet alt de anställda genom lagstiftning skulle ges
rätt till styrelserepresentation.
Frågan om de anställdas rätt till
styrelserepresentation har behandlats av en särskild arbetsgrupp med
företrädare för industri-, justitie-och inrikesdepartementen. Resultaten av
gruppens arbete har redovisats i en inom industridepartementet upprättad
promemoria (Ds I 1972: 3) med förslag till lag om styrelserepresentation för de
anslällda i vissa aktiebolag. Förslaget, som innebär att de anställda får rätt
att utse två ledamöter i styrelsen för aktiebolag och ekonomiska föreningar som
sysselsätter minst 100 arbetstagare, torde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga 2.
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts
av hovrätten för Nedre Norrland, arbetarskyddsstyrelsen, televerket, statens
järnvägar, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, statens vattenfallsverk,
förenade fabriksverken (FFV), delegationen för försöks-
Prop. 1972:116 10
verksamhet
med företagsdemokrati i de statliga företagen. Statsföretagens
förhandlingsorganisation (SFO), Svenska kommunförbundet. Svenska landstingsförbtmdet,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemannens riksförbund (SR),
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Skogs- och
lantarbetsgivareföreningen, Sveriges redareförening, Tidningarnas
arbetsgivareförening (TA), A-pressens samorganisation, Familjeföretagens
förening. Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svensk
industriförening, Svenska företagares riksförbund. Svenska tidningsutgivareföreningen
(TU), Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation
(SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund. Statsföretag AB,
AB Astra, Byggnadsfurman Anders Diös AB, Gränges AB, IBM Svenska AB, Norrlands Skogsägares
Cellulosa AB (NCB), Svenska Shell AB och Telefon AB L. M. Ericsson.
Kommerskollegium har bifogat yttranden av
handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Norrköping och Örebro samt elt gemensamt
yttrande av handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad.
SACO och SR har avgett gemensamt yttrande. Skogs-
och lantarbetsgivareföreningen har åberopat vad SAF anfört i sitt yttrande.
Sveriges grossistförbund har instämt i de synpunkter på lagförslaget som framförts
av industriförbundet. Sveriges köpmannaförbund har förklarat sig ansluta sig
till de synpunkter som anförts i SHIO:s yttrande. NCB har instämt i LRF:s
yttrande.
Riksdagen har genom skrivelser den 10 april 1970
och 19 november 1970 till Kungl. Maj:t överlämnat bankoutskottets utiåtanden nr
20 och 62 i anledning av motioner om åtgärder för undvikande av företagsnedläggningar,
resp. ökat inflytande i företagen för samhället och de anställda (BaU 1970: 20,
rskr 1970: 132, resp. BaU 1970: 62, rskr 1970: 374) och anmält att riksdagen
bifallit vad utskottet i utlåtandena hemställt.
Jag anhåller att nu få ta upp frågorna om ett nytt
system för utbyte av information mellan företag och samhälle,
styrelserepresentation för det allmänna i vissa aktiebolag och stiftelser samt
styrelserepresentation för de anställda i vissa företag. Frågoma angående
offentiiga revisorer erfordrar ytterligare utredning. Jag återkommer härtill i
det följande. Frågorna angående företagens och stiftelsernas redovisning torde
få anmälas i annat sammanhang.
Frop. 1972:116 11
2
SamarbetsDtredningen
2.1 Allmänna
utgångspunkter m. m.
2.1.1
Allmänna utgångspunkter
Utredningen säger inledningsvis att det i en
ekonomi av svensk typ föreligger endast ringa fömtsättningar att bedriva en
planering som innebär uppställandet av en rad siffermässigt preciserade och
politiskt eller företagsekonomiskt bestämda mål för utvecklingen. Detta innebär
dock inte att det saknas möjlighet till ökad planering på vissa områden av central
betydelse för samhällsekonomin. Det är emellertid väsentiigt att
Utredningen konstaterar vidare att i och med den
offentiiga sektorns tillväxt ökar samhällsinflytandet över den totala ekonomin.
När det gäller alt påverka de privatägda företagen kan detta ske genom generella
eller selektiva åtgärder. Utvecklingen imder de senaste decennierna har enligt
utredningen visat att enbart generella medel inte varit tillfyllest. Behovet
av selektivt verkande, dvs. företags-, bransch- eller regionspecifika åtgärder
har framstått allt klarare. Det växande behovet av selektiva åtgärder är en
följd av de ökade ambitionerna på bl. a. det arbetsmarknadspolitiska området
och den högre takten i strakturomvand-lingen. Syftet att garantera den enskilde
individens trygghet och ett effektivt utnyttjande av samhällskapitalet har
understrukit kravet att förändringarna i den ekonomiska aktiviteten sker i
kontrollerade former. Det räcker emellertid inte med arbetsmarknadspolitiska
anpassningsåtgärder. Det behövs även möjlighet att genom samråd påverka
exempelvis lidpunkten för omfattande åtgärder inom det enskilda företaget som
berör nedläggning, utbyggnad eller andra förändringar. Förutsättnmgar-na för
att samhället på ett rationellt sätt skall kunna påverka de enskilda
företagens handlande är enligt utredningen tillgång på information om
företagens utveckling och möjlighet till samråd i frågor av större betydelse
för samhällsutvecklingen. Utredningen har därför övervägt olika former för att
öka samhällets kimskap om och inflytande över förhållanden som på sikt kan
medföra förändringar i företagens verksamhet. Samtidigt har också samhällets
information till företagen bedömts vara så väsentiig att formerna för denna
också tagits upp av utredningen.
Näringslivets koncentration och storföretagens
tillväxt motiverar en-äigt utredningen att storföretagens handlande måste ses i
ett vidare perspektiv än det som det traditionellt är företagsledningens
uppgift att göra. Gränsen mellan de områden för vilka samhället resp. företagen
har huvudansvaret är flytande och ständigt under förskjutning. Utredningen
finner det inle heller möjligt att göra någon strikt gränsdragning. Frågor
Prop. 1972:116 12
och
beslut inom såväl företag som samhälle fömtsätter ofta ömsesidig påverkan.
Utifrån den praktiska verksamheten är det därför inte så mycket en fråga om man
skall ha samarbete mellan företag och samhälle, utan mer en fråga om i vilka
former samarbetet skall ske.
Utredningen finner det angeläget att informationen
och samarbetet inriktas på det enskilda företaget och på de lokala och
regionala samhälleliga organen och inte endast på den cenlrala statiiga nivån.
Utredningen framhåller särskilt den kommunala sektorns expansion och det behov
av information om företagens planering som accentueras vid den uppbyggnad av
en kommunalekonomisk långtidsplanering som f. n. pågår. Även det under senare
år uppmärksammade behovet av regional planering ställer nya och vidgade krav
på information och samråd mellan företag och samhälle. Genom beslut av 1970 års
riksdag har länsstyrelsernas planeringsresurser förstärkts och möjlighetema
till samordning av olika länsorgans planeringsarbete förbättrats. Utredningen
framhåller att det bl. a. är mot denna bakgmnd som förslaget till ett nytt
informations- och samarbetssystem, vilket till övervägande del är inriktat på
de lokala och regionala nivåerna, skall ses.
2.1.2
Nuvarande information och samarbete
Av den översikt som utredningen redovisar framgår
det att den informalion som företagen idag lämnar till samhället om
planeringsdata är begränsad. Större delen av informationen avser förhållanden i
gången tid eUer i nuläget.
SCB har vidsträckta befogenheter att hos företagen
inhämta informalion även om planeringsdata. Rörelseidkare är dessutom skyldig
att lämna de ytterligare statistiska uppgifter som fordras för sådan specialundersökning
som Kungl. Maj:t föreskriver.
SCB:s mest omfattande insamling av planeringsdata
sker inom ramen för de s. k. investeringsenkäterna för industrin. Dessa görs
fyra gånger om året och avser högst 16 månader framåt. SCB upprättar även särskild
investeringsstatistik för varuhandels- och finansföretag och för vissa företag
inom samfärdseln. Två gånger om året görs exportenkäter om företagens faktiska
och under de närmaste 18 månadema beräknade exportleveranser, orderingång,
priser etc. Genom särskilda varvsenkäter insamlas bl. a. uppgifter om de
närmaste två å tre årens fartygsleveranser. Som underlag för
forskningsstatistiken infordrar SCB uppgifter från ett stort antal företag. För
arbetsmarknadsstyrelsens räkning görs viss statistik, bl. a. om
sysselsättningen under närmaste året inom byggnadsverksamheten. Slutiigen
nämns också arbetskraftsundersökningama.
Även arbetsmarknadsverket insamlar eller erhåller
ett stort antal uppgifter från företagen. Flertalet avser historiska data men
vissa uppgifter erhålles även om företagens planering på kort sikt. Av stor betydelse
är den information som erhålles inom ramen för det s. k. varsel-
Frop. 1972:116 13
systemet.
Enligt detta skall arbetsgivare som fattar beslut som medför uppsägning,
permittering eller arbetstidsförkortning gällande minst fem anställda lämna
varsel om detta till AMS. Företagen rekommenderas även att anmäla varje
väsentiig planerad utökning av personalstyrkan. Bland arbetsmarknadsverkets
övriga aktiviteter inom detta område kan nämnas att länsarbetsnämndema varje
kvartal inhämtar uppgifter från ett urval av företagen för bedömning av
sysselsättningsläget det närmaste halvåret. Rörande byggsektorn insamlar AMS
ett omfattande material om pågående och väntade investermgar i byggnader.
Sysselsättningen inom skogsbruket följs genom kvartalsvisa enkäter.
Även andra organ insamlar planeringsdata.
Konjunkturuistitutet insamlar varje kvartal uppgifter från ett antal företag
inom industri och byggnadsverksamhet om väntade förändringar i verksamheten
under det närmast följande kvartalet eller halvåret. Uppgifterna utgör underlag
för konjunkturbarometern. För långtidsutredningarna görs särskilda
im-dersökningar av bl. a. Industrins utredningsinstitut och Handelns utredningsinstitut.
I samband härmed infordras uppgifter från företagen om verksamheten den
närmaste femårsperioden. Vidare kan nämnas att både kommerskollegium och
överstyrelsen för ekonomiskt försvar har rätt att infordra planeringsdata
rörande landets råvara- och bränsleförsörjning resp. rikels ekonomiska
försvarsberedskap.
Vid sidan av de institutionaliserade formerna för
datainsamling nämner utredningen även att företag i samband med ansökningar om
tillstånd till olika slags verksamhet ofta måste lämna planeringsuppgifler
till olika samhällsorgan.
Utredningen har genom särskilda undersökningar
ingående belyst det informationsflöde som sker genom informella kontakter
mellan företrädare för samhällsorgan och företag. Dessa kontakter är många
gånger den viktigaste informationskanalen. Särskilt gäller detta på det kommunala
planet men i viss grad även på det regionala och centrala planet.
När det gäller den kommunala sidan där de
informella kontakterna generellt sett svarar för den mesta informationen har på
en del håll viss formalisering av informationsförmedlingen skett genom
skriftlig eller annan särskild kontaktverksamhet. På regional nivå är de
informella kontaktema omfattande särskilt mellan företagen, länsstyrelsen och
länsarbetsnämnden. På central nivå synes det främst vara storföretagen som i
planeringsfrågor har kontakt med representanter för regering och centrala
myndigheter.
Utredningen konstaterar att när det gäller
företagens ekonomiska situation är den viktigaste källan för samhällets
information företagens årsredovisningar och andra motsvarande handlingar. I
vissa fall har företagen särskild skyldighet att lämna uppgifter till vissa
samhälleliga organ.
Den
allmänna ekonomiska information som förmedlas av dagstid-
Frop. 1972:116 14
ningar
och andra massmedia bedömes av utredningen spela en betydelsefull roU.
När det gäller det direkta samarbetet mellan
företag och samhälle konstaterar utredningen tmder reservation för svårighetema
att skilja mellan information och samarbete att det inom åtskilliga kommuner
förekonuner ett institutionaliserat samarbete. Detta sker genom särskilda
kommittéer, nämnder eller kontaktmän. På länsnivå finns samarbete genom
företagsrepresentanter i olika läns- och landstingsorgan. På central nivå är
företags- och arbetsgivarintressen företrädda i en rad olika organ av betydelse
i näringspolitiska sammanhang. Utredningen nämner som exempel ekonomiska
planeringsrådet, näringspolitiska rådet, handelspolitiska rådet och
lokaliseringsberedningen. Vidare förekommer samarbete genom de representanter
som näringslivet utser i handläggande myndigheters styrelser och genom
representation i statliga utredningar. Utöver detta nämner utredningen också
samarbetet mellan regeringen och industrin i lokaliseringsfrågor som inletts
efter överenskommelse mellan regeringen och Sveriges industriförbund samt det
samarbete i olika former mellan statlig, kooperativ och enskild företagsamhet
som är under utbyggnad.
2.1.3
Företagens långtidsplanering
Utredningen har genom en särskild undersökning sökt
klarlägga omfattningen och inriktningen av den långtidsplanering som idag förekommer
i företagen. Undersökningen visar att det finns en klar skillnad i
planeringsfrekvens mellan olika storleksgmpper av företag. Långtidsplanering
är avsevärt vanligare i de större företagen än i de mindre. Företag med mer än
500 anställda intar en klar särställning. Det fiims även en klar skillnad
mellan olika branscher och näringsgrenar. Inom industrin och handeln är det
betydligt vanligare med planering än inom övriga undersökta näringsgrenar.
Vidare konstateras att företag som i stor utsträckning arbetar på export och
ofta utsätts för drastiska marknadsför-ändringar samt är konjunkturkänsliga har
mer planering än andra företag. Detta gäller även företag med mycket stort
investerat kapital per sysselsatt.
Med utgångspunkt från långtidsplaneringens villkor
och osäkerhet i övrigt säger utredningen att man inte torde kunna räkna med att
samhällsorganen i allmänhet skall kunna utnyttja företagens planer som ett fast
underlag för egen planering. Informationen till samhället om företagens
långtidsplanering bör därför inte inriktas på siffermässigt preciserade
uppgifter från företagen. Den bör i stället koncentreras till uppgifter om
utvecklingstendenser i företagen på olika områden, dvs. avse vissa
huvudtendenser i företagets utveckling och indikationer på sannolika större
framtida förändringar. Utredningen säger dock att i den mån
Prop. 1972:116 15
konkreta
långsiktiga beslut föreligger om framtida förändringar bör självfallet uppgift
härom ingå i informationen.
Ännu en slutsats som utredningen drar av stmkturen
hos företagens planering är att insamlingen av uppgifter från företagen måste
ske med relativt korta mellanrum för att det skall vara möjligt att
kontinueriigl följa förändringama.
Slutiigen deklarerar utredningen att det under de
angivna förutsättningarna är realistiskt att räkna med att huvuddelen av de
större och medelstora företagen skall kunna lämna meningsfull information i
planeringsfrågor.
2.1.4
Behovet av information och samarbete
När det gäller samhällets behov av information från
och samarbete med företagen konstaterar utredningen att det ansvar som
samhället i form av stat och kommun har för den ekonomiska utvecklingen innebär
ett motsvarande behov av resurser att påverka denna utveckling. Syftet med
information och samarbete bör vara att
1)
öka statliga och kommunala
organs allmänna kunskap och insikt om näringslivets problem och utveckling,
2)
ge statliga och kommunala organ
möjlighet att påverka företagens planering,
3)
skapa underlag för statliga och
kommtmala organs planering och beslut,
4)
samordna samhällets
investeringar med de privata investeringama,
5) ge
stat och kommun ökat rådrum och ökad handlingsberedskap.
Enligt utredningen är det från kommunal synpunkt i första hand inom
tre
områden som information behövs, nämligen beträffande sysselsättningsutvecklingen
inom kommunens näringsliv, väsentiiga förändringar i företagen främst i fråga
om investeringar och produktionsomläggningar samt företagens lönsamhet som
underlag för bedömning av företagens framtida utveckling.
De regionala statiiga organens informationsbehov
riktar sig i stort sett mot samma områden som kommunemas. Även de centrala
statliga organens informationsbehov sägs omfatta samma intresseområden när det
gäller överblicken över näringslivet som helhet men behovet av information och
samarbete inskränks till de mest betydelsefulla förändringama, exempelvis
frågor rörande större stmkturbeslut inom näringslivet.
När
det gäller företagens behov av mformation och samarbete med samhällets organ
konstaterar utredningen att detta är lika stort som det omvända. Som underlag
för företagens beslut i en rad frågor behövs information om stat och kommuns
planering. Utredningen har därför genom särskilda undersökningar sökt närmare utröna
företagens behov och tillgång till information om samhällets planering.
Sammanfattningsvis säger utredningen att representanter för större
Prop. 1972:116 16
företag
ofta varit relativt nöjda med informationen både från stat och kommun medan
däremot åtskilliga företrädare för mindre företag påpekat brister i särskilt
den kommunala informationen.
De önskemål om bättre information som från
företagarhåU framförts berör ett flertal områden såsom den väntade bostads- och
arbetskrafts-tillgången, den regionala planeringen och riksplaneringen och
lämpliga lokaliseringsorter.
2.1.5
Sekretessfrågor m. m.
Utredningen konstaterar att det varit en naturlig
uppgift vid prövningen av olika former för information från företagen till
samhället att ingående penetrera sekretessfrågorna.
Utredningen erinrar om att det f. n. finns elt
omfattande sekretessskydd för de uppgifter om enskilda företag som insamlas av
olika samhällsorgan. Enligt sekretesslagen får samhällsorgan sekretessbelägga
insamlade uppgifter om en publiceruig kan leda till skada för företaget.
Författningarna har också regelmässigt bestämmelser om tystnadsplikt för de
tjänstemän som får del av uppgifter om enskilda företag. Sekretesskyddet
gäller enligt praxis även lämnandet av uppgifter om enskilda företag från en
myndighet till en annan.
Utredningen konstaterar att det förhållandet att
enskilda företag kan åsamkas förluster genom en intensivare konkurrens knappast
i och för sig kan vara ett godtagbart skäl mot en öppnare information. Kravet
på öppenhet får dock inte drivas därhän att det inte längre blir fråga om
konkurrens på lika villkor.
Utredningen framhåller att minskade krav på
sekretess från företagens sida kan leda till fördelar inte bara för samhället
utan även för företagen själva inte minst därför att ömsesidig Öppenhet är
gmndför-utsättningen för ett meningsfullt samarbete mellan företag och
samhälle. När samhällets kunskap om företagen ökar, ökar samhäUets möjligheter
till rationell planering vilket bl. a. ger företagen säkrare tmderlag för det
egna handlandet.
Utredningen konstaterar vidare att den inte mött
någon allmänt negativ attityd till ökad information om företagens
förhållanden. Tvärtom ha.T utredningen funnit att man på många håll klart inser
behovet av £)ättre information till samhället och är beredda lämna långtgående
mppgifter om sin planering. Samtidigt konstaterar dock utredningen att det
alltjämt finns företag som synes vara omedvetna om behovet av informationsutbyte.
Detta innebär inte att det endast är på företagssidan som det finns brister.
Även åtskilliga samhällsorgan saknar tillräckligt iöppen blick för behovet av
ömsesidigt utbyte av information mellan samhälle och företag.
Prop. 1972:116 17
2.2
Ett nytt informationssystem
Utredningen presenterar ett förslag till
informationssystem som är avsett att ge snabb och smidig information å ena
sidan om företagens lägesbedömningar och framlidsplaner till i försia hand
kommunala och offentiiga regionala organ och å andra sidan om sådana
samhällsorgans verksamhet och planer till företagen.
Sammanfattningsvis finner utredningen att nuvarande
information till samhällsorganen om företagens planering på kort sikt, i
perspektivet upp till ett år, fungerar relativt tillfredsställande i
förhållande till den målsättning som gäller för denna information. Vad gäller
företagens planering på medellång sikt (25 år) är läget väsentiigt mindre gynnsamt.
Någon regelmässig information från företagen förekommer knappast och även den
offentiiga sektorns informationsutbud är klart otillfredsställande.
Beträffande kraven på informationssystemet anför
utredningen att de offentliga organen behöver ha tillgång till uppgifter om
förväntade, planerade och beslutade förändringar av sådana delar av företagens
verksamhet som påverkar resp. organs planering och handlande både på kort och
på längre sikt. Motsvarande gäller företagen vis å vis de offentliga organen.
Det kan emellertid, säger utredningen vidare, varken vara nödvändigt eller
lämpligt att all sådan information regelmässigt tas fram för samtliga i
systemet ingående enheter. Informationen bör begränsas till vad som är
nödvändigt för att särskilja de intressanta fallen. För att få kompletterande
information om dessa fall måste emellertid också effektiva kontaktvägar stå
till förfogande. De intressanta fallen är i detta sammanhang de fall som
påkallar någon form av åtgärder från samhällets sida, exempelvis större privata
investeringar som kräver alt samhället justerar planerna för samhällsbyggandet.
Företagens uppgiftslämnarkapacitet är enligt
utredningen liten när det gäller konkreta uppgifter i mer långsiktig planering.
Detta gäller även större företag. Därför är det inte realistiskt att söka bygga
upp ett informationssystem som förutsätter konkretiserade uppgifter från företagens
långsiktsplanering.
Informationssystemets utformning beskrivs utifrån
systemets tre komponenter; information från företagen till den offentiiga
sektorn, information från den offentiiga sektom till företagen samt
information inom den offentiiga sektom.
Företagens information till den offentiiga sektorn
föreslås ske genom dels ett rapportsystem för standardiserade uppgifter, dels
etablerade informationskanaler för tilläggsinformation i vissa fall. Basen för
rapportsystemet föreslås vara SCB:s centrala företagsregister. Utrednmgen förordar
att länsstyrelserna med utgångspunkt från företagsregistret och efter samråd
med kommunema i länet får rätt att besluta om vilka före-
2
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116
Prop. 1972:116 18
tag
och arbetsställen som skall ingå i systemet. Därutöver bör central myndighet
som Kungl. Maj:t bestämmer kunna förordna om rapportskyldighet. Även landsting
och statliga affärsverk bör åläggas rapportskyldighet på samma sätt som andra
företag. Länsstyrelserna föreslås även svara för insamling och granskning av
uppgifterna.
Rapportsystemet bör enligt ulredningen i första
hand innefatta uppgifter i fråga om:
a)
lönsamhetsutveckling
b)
produktions- och
omsättningsutveckling
c)
fasta investeringar
d) nyetablering,
flyttning eller nedläggning i Sverige
e) nyetablering
i utlandet eller flyttning dit
f) personalförändringar
g) mark-
och transportbehov
h) immissionsförändringar
Vidare finner utredningen det önskvärt att följande
två planhorisonter särskiljs
(i)
de närmaste två åren (ii) de tre därpå följande åren.
Utredningen framhåller att den angivna
variabelkatalogen successivt bör byggas ut så att den med godtagbar säkerhet
kan användas för att urskilja de intressanta fallen.
Uppgiftema föreslås bli inhämtade två gånger per år
på blanketter av i princip den typ som användes i konjunkturbarometern. De på
blanketten lämnade uppgifterna bör kompletteras med företagens årsbokslut och
i förekommande fall delårsrapporter.
Utredningen understryker kraftigt att
rapportsystemet till en början bör ses som en försöksverksamhet. Som central
instans för insamling av erfarenheter, utvärdering, och successiv modifiering
av systemet föreslås beredningen för regional planering. SCB föreslås bli
utredningssekretariat för rapportsystemet.
Beträffande informationen från den offentliga
sektorn till företagen har utredningen funnit att önskemålen om förbättrad
information har sådan tyngd att de inte kan förbigås. Utredningen anser det
erforderligt att garantier skapas för att företagen får information också i de
kommuner där man idag inte är medvetna om företagens informationsbehov.
Garantiregler med generell tillämplighet bör skapas genom att kommimerna åläggs
att i former som respektive kommim bedömer lämpliga regelbundet informera
företagen inom kommunen om kommunens verksamhet och planering på områden som är
av särskild vikt för företagens egen planering. Skriftiig information bör även
tillställas länsstyrelsen.
Även om varje kommun bör ges betydande frihet att
själv välja former för informationen anser utredningen att utom
rambestämmelser
Frop. 1972:116 19
om
kommunernas informationsskyldighet även vissa tillämpningsföreskrifter bör
utfärdas. 1 dessa bör bl. a. frekvensen, arten och omfattningen av
informationen preciseras.
Även när det gäller information från de regionala
statliga organen förordar utredningen att det liksom på kommunsidan genom
särskilda bestämmelser skapas garantier för att företagen inom ett län får
information om planering och annan verksamhet hos statliga länsorgan av
betydelse för företagen. Regionala statliga organ bör åläggas att regelbundet
informera företagen inom länet i dessa hänseenden.
I fråga om formerna för denna information anser
utredningen det praktiskt att den är skriftiig och sammanställs och
distribueras av länsstyrelserna. Informationen bör lämnas minst en gång om
året. Den obligatoriska informationen till företag föreslås bli begränsad till
de företag som åläggs uppgiftsskyldighet gentemot länsstyrelse och kommuner
eller som har ett inte alltför obetydligt antal anställda, förslagsvis mer än
50. Särskilda tillämpningsföreskrifter bör utfärdas som närmare anger
tillvägagångssättet för informationen.
För att informationen kommuner företag resp.
regionala organ företag skall fungera tillfredsställande föreslår utredningen
vidare att någon ledamot av kommunstyrelsen resp. länsstyrelsen
(planerings-duektören) åläggs att ansvara för att företag erhåller föreskriven
information.
Även i informationsutbytet inom den offentliga
sektom bör länsstyrelserna enligt utredningen spela en central roll. I fråga
om den information som erhålles från företagen förordas två skilda förmedlingstekniker.
Den ena, avseende de speciella uppgifter som inhämtas rörande de intressanta
fallen, innebär att länsstyrelsen svarar för att kommun och regional myndighet
erhåller den information om resp. företag som erhållits. Därvid skall beaklas
att uppgifterna endast kommer den tillhanda som har ett legitimt och
dokumenterat behov av uppgiftema. Den andra förmedlingstekniken avser de
uppgifter som generellt infordras genom rapportsystemet. Dessa skall dels
finnas tillgängliga hos länsstyrelsen dels gå till SCB för bearbetning i form
av sammanställningar kommunvis, länsvis och för hela riket och med vissa
uppdelningar på branscher och storleksgrupper. Sanunanställningama skall
distribueras till centrala, regionala och lokala offentiiga organ samt även
till företag och branschorganisationer som önskar få del av materialet.
I fråga om sekretesskydd för lämnade uppgifter
framhåller utredningen att den fäst största vikt vid att uppgifter om enskilda
företag fördelas på en begränsad grupp intressenter. Många av de uppgifter som
behöver ingå i informationssystemet är av sådant slag att dess spridning i en
vidare krets kan medföra skada för företagen. Därför förutsätter öppenhet från
företagens sida att garantier skapas för att information endast delges de i
samhällsplaneringen direkt engagerade offentiiga be-
Prop. 1972:116 20
fattnmgshavama.
Utredningen finner det därför nödvändigt att särskilda åtgärder vidtas för att
sprida upplysning om informationssystemets syfte och användning, att entydiga
och klart formulerade bestämmelser till skydd för sekretessen utarbetas samt
att jävsbeslämmelser införes som hindrar att uppgifter om företag delges
representant för konkurrerande företag.
Den lagstiftning i anslutning till
informationssystemet som utredningen föreslår är en ny lag om
uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor m. m. I lagen anges bl. a.
uppgiftsskyldighetens omfattning samt ramen för kommunernas och de regionala
statliga organens uppgiftsskyldighet gentemot företagen. Det fömtsattes att
lagen kompletteras med tillämpningsföreskrifter som uiarbetas under medverkan
av representanter för berörda parter och med instruktioner för de samhällsorgan
som skall ingå i systemet.
Avslutningsvis anför utredningen att den utgått
från att informationsutbyte och samarbete mellan företag och det allmänna
liksom hittills även i fortsättningen i betydande grad måste grundas på
informella kontakter.
Utredningen understryker också att systemet efter
de erfarenheter som undan för imdan vinnes successivt skall byggas ut till ett
så smidigt och flexibelt system som möjligt. Särskilt bör ansträngningar göras
för att förhindra dubbelarbete när det gäller uppgiftsinhämtandet. Samordning
när det gäller datainsamling är samhällsekonomiskt motiverad och utredningen
förordar därför att på sikt bestämmelser införs som innebär att samhällsorgan
inte får inhämta uppgifter i större omfattning från företag utan att samråd ägt
rum med statligt organ med ledande funktion på detta område.
2.3
Offentlig styrelserepresentation i aktiebolag
2.3.1
Utredningens överväganden
Utredningen anför tre olika motiv för
styrelserepresentation i aktiebolag för det allmänna nämligen ideologiska,
pragmatiska (effektivitetspolitiska) och intressebevakande motiv. De
ideologiska motiven är grundade på ett allmänt rättvisekrav och på paralleller
med samhället i stort och utgår från att det inom företagen måste finnas en
allmän demokratisk kontrollmöjlighet. De pragmatiska motiven innebär ett hävdande
av uppfattningen att företagens effektivitet ökas genom att representanter för
det allmänna beredes plats i företagens styrelser. De intressebevakande motiven
utgår från ett partstänkande, samhället behöver styrelserepresentation för att
kunna bevaka att dess intressen beaktas.
Utredningen
erinrar om att det föreslagna informationssystemet har
Prop. 1972:116 21
sin
tyngdpunkt på det lokala och regionala planet. Övervägandena om
styrelserepresentationen är däremot mer inriktat på det centrala planet.
Styrelserepresentation har i första hand setts som ett medel för informationsutbyte
och samarbete på central nivå och då främst med de från samhällets synpunkt
mest betydelsefulla företagen.
När det gäller aktiebolagen konstaterar utredningen
att det enligt nuvarande lagstiftning ankommer på styrelsen atl förvalta
bolagets angelägenheter. Om verkställande direktör har utsetts, skall den
löpande förvaltningen handhas av honom och ledningen och förvaltningen i övrigt
tillkomma styrelsen. Styrelsen svarar för att bolaget har en tillfredsställande
organisation och skall vaka över att verkställande direktören fullgör sina
åligganden. Styrelsen skall tillse att den får upplysningar om bolagets
förhållanden på lämpligt sätt och vid lämpliga tider. Tillsammans med
verkställande direktören har styrelsen ansvaret för bolagets årsredovisning.
Utredningen nämner i detla sammanhang förslaget om
styrelserepresentation för det allmänna i affärsbankemas styrelser (prop.
1970:141). Förslaget som sedermera antagits av riksdagen innebar att Kungl.
Maj:t fick rätt att i bankaktiebolags (affärsbanks) styrelse utse högst tre
ledamöter (offentliga styrelseledamöter) med uppgift att särskilt verka för
att samhällets intressen beaktas i bankens verksamhet. Genom lagändring 1971
har antalet offentiiga styrelseledamöter fastställts till högst fem (SFS 1971:
1032).
Vidare uppmärksammar utredningen de bestämmelser i
lagen om försäkringsrörelse som ger Kungl. Maj:t rätt att i vissa fall utse
styrelseledamöter i försäkringsbolagens styrelser.
Beträffande aktiebolagslagens intressentsyn erinrar
utredningen om att en grundtanke vid aktiebolagslagstiftningens tillkomst var
att skapa förutsättningar för att tillföra näringslivet riskvilligt kapital i
en omfattning som inte var tänkbar för en privatperson eller en liten krets
människor. En annan grundtanke var att begränsa delägamas ekonomiska ansvar
tDl de en gång gjorda insatserna. Signifikativt är också att lagstiftaren
hållit fast vid föreställningen om ägarna som de i bolagen beslutande.
Visserligen finns det i förarbetena till lagen ansatser till en bredare
intressentsyn men dessa har endast i ringa utsträckning påverkat lagtexten.
Utredningen konstaterar emellertid att elt
konselcvent och kompromisslöst tillgodoseende av de ideologiska och
intressebevakande motiven för styrelserepresentation för andra
intressentgrupper än ägarna skulle förutsätta en genomgripande omarbetning av
gällande aktiebolagslag. Då detta legat utanför utredningens uppdrag har
övervägandena grundats på i huvudsak nu gällande lagstiftning på området.
När det gäller konsekvenserna av att jämte i vanlig
ordning utsedda ägarrepresentanter även någon eller några styrelseledamöter
utsedda
Prop. 1972:116 22
såsom
samhällets representanter ingår i styrelsen framhåller utredningen att alla styrelseledamöter
har samma ansvar. Vanligen torde flertalet styrelseledamöter idag inte anse sig
vara utpräglade ägarrepresentanter. Endast i konfliktlägen avgör
aktiemajoriteten vem som bestämmer. Även om sådana konflikter idag är sällsynta
är det vid sådana situationer som problemen med samhälleliga styrelseledamöter
träder i dagen. Utredningen har därför funnit det angeläget att analysera de
konsekvenser som konfliktsituationer kan antas medföra för olika parter.
Från företagets synpunkt blir konsekvenserna av
samhälleliga styrelserepresentanter ökad risk för konflikter inom styrelsen.
Utredningen anför att även om djupgående konflikter mellan en
samhällsrepresen-tant och övriga ledamöter i ett företags styrelse inte blir
vanliga bör risken för motsättningar inte förbises. De företagsmål som ägarna
och av dem utsedda styrelserepresentanter vanligen är eniga om bästa möjliga
utvecklmg för företaget är åtminstone inte på kort sikt alltid förenliga med
samhällets intressen. Motsättningarna skulle kunna leda till att
samhällsrepresentanten blir isolerad i styrelsen med påföljd att han varken
från samhällets eller företagets synpunkt kan fullfölja sin uppgift på ett
meningsfullt sätt.
Från företagshåll har framförts åsikten att stor
risk för irritation och osäkerhet skulle föreligga om samhällsrepresentanten
förde eller misstänktes föra konfidentiell information vidare till
utomstående. Utredningen konstaterar att detta knappast skulle innebära något
principiellt nytt. Samhällsrepresentanter kan sägas komma att dela denna
situation med åtskilliga andra styrelseledamöter, t. ex. ledande bankmän.
Från den utsedda samhällsrepresentantens
utgångspunkt innebär konflikter inom styrelsen inte att han har några
speciella möjligheter att mot majoritetens eller ägarnas vilja genomdriva ett
visst beslut eller hindrar ett oacceptabelt beslut. Vad han kan göra är att
argumentera för sin uppfattning, reservera sig till protokollet och som
yttersta utväg avgå ur styrelsen.
Även om de formella möjlighetema att påverka
besluten är begränsade finner utredningen att de befintiiga maktmedlen kan
vara nog sä effektiva genom styrelsemajoritetens önskan att i det längsta
undvika den uppslitande publicitet som en öppen brytning skulle kunna leda
till. Samhällsrepresentantens ställning är för övrigt densamma som övriga
icke-ägande styrelseledamöters.
Utredningen nämner i detta sammanhang också de
lojalitetskonflikter en samhällsrepresentant kan försättas i vid motsättningar
mellan samhällets och företagets intressen. I avsaknad av närmare praktisk erfarenhet
finner utredningen det svårt att uttala sig om hur besvärande sådana konflikter
kan bli.
Beträffande konsékvensema från samhällets
utgångspunkt konstaterar utredningen att flertalet informativa önskemål kan
tillgodoses med
Prop. 1972:116 23
andra
medel än styrelserepresentation. Mycket kan uppnås med hjälp av
överenskommelser, rapportsystem, speciella kontaktorgan etc, men det blir när
det gäller planerade åtgärder i sista hand företagen som avgör om och när
informationen skall lämnas. Styrelserepresentation skulle därför kuima vara elt
lämpligt komplement till de övriga föreslagna medlen för information och
samarbete.
Utredningen anser dock att man inte kan bortse från
att nackdelarna med styrelserepresentation kan bli betydande från samhällets
synpunkt. Detta sammanhänger med praktiska svårigheter att utse lämpliga styrelseledamöter,
att utan brott mot sekretessbestämmelser sörja för erforderliga kontakter mellan
representant och dem som utser dessa etc. Utredningen finner emellertid att det
borde vara möjligt att organisera kontaktema mellan de utsedda
samhällsrepresentanterna och dem som utser vederbörande utan risk för brott mot
en nödvändig sekretess.
2.3.2
Utredningens förslag
Utredningen konstaterar att man här i landet
praktiskt taget helt saknar erfarenhet av offentlig styrelserepresentation i
enskilda företag och att det därför är vanskligt att med bestämdhet uttala sig
om hur för- och nackdelama med styrelserepresentation för det allmänna kommer
att fördela sig i praktiken. Utredningen erinrar om de av Kungl. Maj:t utsedda
försäkringslagarrepresentanterna i försäkringsbolagens styrelser och om att
åtskilliga företrädare för näringslivet förklarat sig acceptera offentliga
styrelserepresentanter såvida dessa integes en speciell ställning. Mot denna
bakgmnd föreslår utredningen en begränsad försöksverksamhet med statiig
styrelserepresentation i ett antal aktiebolag.
Utredningen förordar sålunda att Kungl. Maj:t ges
rätt alt i tillhopa högst 20 aktiebolag utse en ledamot i respektive styrelse
(offentliga styrelseledamöter). Denna rätt bör lämpligen omfatta en
femårsperiod. Representationen bör komma ifråga i bolag av olika typer, i olika
branscher och med olika ägarförhållanden och även i ett antal affärsbankerna
närstående holding- och investmentbolag. Utredningen anser att det lika litet
som i fråga om samhällsrepresentationen i affärsbankerna i detta fall bör
läggas närmare fast hur de offentliga styrelseledamöterna skall arbeta.
Offentiig styrelseledamot bör enligt utredningen i
första hand få till uppgift att tillföra bolagets styrelse samhälleliga
synpunkter på ärenden som tas upp i styrelsen och att verka för att dessa
synpunkter beaktas. Samhällets intentioner i sådana frågor bör han lämpligen
kunna delges vid de kontakter med Kungl. Maj:t som synes vara en nödvändig förutsättning
för att styrelserepresentalionen skall få reellt innehåll. Vid dessa kontakter
kan det av sekretesskäl inte bli fråga om att ta upp enskilda styrelseärenden
till behandling, vilket dock inte torde hindra att
Prop. 1972:116 24
offentlig
styrelseledamot delger Kungl. Maj:t synpunkter och erfarenheter från sitt uppdrag
som samhällsrepresentant.
Offentliga styrelseledamöter bör utses bland
personer med stort företags- och allmänekonomiskt kunnande och med god
kännedom om de samhällsekonomiska målsättningarna främst inom näringspolitiken.
Samma kvalifikationskrav och bestämmelser i övrigt i fråga om exempelvis
tystnadsplikt, mandattid etc. bör gälla för offentiig styrelseledamot som för
annan ledamot. Före beslut om tillsättande av offentlig styrelseledamot bör
ifrågavarande bolag beredas tillfälle att framlägga sina synpunkter och
önskemål beträffande personvalet. Arvode till offentlig styrelseledamot bör
utbetalas av berört bolag. Storleken bör däremot bestämmas av Kungl. Maj:t
eller av myndighet som Kungl. Maj:t förordnar.
Utredningen framhåller till sist att en utvärdering
av verksamheten med offentlig styrelserepresentation bör ske mot slutet av
femårsperioden. Utvärderingen bör avse erfarenheterna från respektive
företagens, styrelseledamöternas och det allmännas utgångspunkt.
2.3.3
Reservation
I fråga om förslaget om offentiiga
styrelseledamöter delar herr Hag-lund inte majoritetens mening utan avger
särskild reservation.
I denna framhålles beträffande de ideologiska
motiven att det är principiellt felaktigt att via de enskilda företagens
styrelser föra in en statiig styrning och kontroll. Statiiga styrelseledamöter
i privata företag är inte en förutsättning för en fungerande demokrati. Denna
form av myndighetsutövning kommer ej till uttryck i några rättsregler. Fältet
är därmed i princip fritt för godtycke, vilket strider mot en grundläggande
princip i varje demokratiskt rättssystem.
Beträffande de pragmatiska effektivitetspolitiska
motiven finner inte reservanten att förslaget medför några fördelar för
företagen. Erforderliga informationer och kontakter kan bättre erhållas på
annat sätt.
Beträffande de intressebevakande motiven säger
reservanten att de brister i informationen mellan samhälle och företag som kan
finnas bör kunna bli avhjälpta med det föreslagna informationssystemet. Behovel
av informalion på central nivå vilket är ett av motiven för styrelserepresentation
tillgodoses redan nu genom verkställande direktör och/ eller styrelsens
ordförande och en informationskanal vid sidan härav skulle skapa en ohållbar
situation. Styrelser med statiig representation riskerar vidare, enligt
reservanten, alt förlora sin handlingskraft och hindra det förtroendefulla
samarbetet som vanligen råder inom styrelsekretsen. På denna grund reserverar
sig herr Haglund mot majoritetens förslag om offentiiga styrelseledamöter.
Prop.1972:116 25
2.4
Offentlig styrelserepresentation i stiftelser
2.4.1
Utredningens överväganden
I enlighet med sina direktiv har utredningen
uppmärksammat det inflytande över näringslivet som kan ulövas av s. k.
allmännytliga stiftelser. Det står enligt utredningen klart att stiftelser som
byggts upp kring dominerande aktieinnehav i ett antal betydelsefulla företag
spelar en inte oväsentlig roll vid kontrollen och styrningen av det enskilda
näringslivet. Stiftelsernas styrelser behärskas av personer, som är släkt med
stiftarna, varigenom vissa familjer och intressegrupper får möjligheter till
inflytande över näringslivet. Det allmännas insyn i och inflytande över dessa
stiftelser är å andra sidan begränsat.
Enligt nuvarande förhållanden är
stiftelseinstitutet i vårt land inte närmare reglerat genom civilrällslig
lagstiftning ulan har utformats pä grundval av juridisk doktrin och praxis. För
att en stiftelse skall föreligga krävs att medel ställts under särskild
förvaltning för att tjäna visst ändamål.
Stiftelsens förvaltning ankommer i regel på en
styrelse. I och med att styrelse utsetts och åtagit sig att handha stiftelsens
angelägenheter och verka för dess ändamål på föreskrivet sätt anses kravet på
särskild förvaltning uppfyllt. Stiftelsen blir därigenom en självständig
juridisk person. Regelmässigt har stiftaren i själva stiftelseförordnandet
eller i särskilda stadgar gett närmare föreskrifter om hur stiftelsens ändamål
skall tillgodoses och medlen förvaltas.
Styrelsen
i de största allmännyttiga stiftelserna har i regel endast ett fåtal ledamöter.
Inslaget av personer med släklanknytning till stiftarna är markant. Styrelserna
förnyar sig i allmänhet själva. I stadgarna finns ofta bestämmelser av innebörd
att viss befattningshavare i ett stiftelsen närstående förelag eller person med
viss ställning i en släkt med anknytning till stiftelsen obligatoriskt skall
vara ledamot i stiftelsens styrelse. De allmännyttiga stiftelserna har enligt
utredningen en privilegierad ställning i skattehänseende. Sålunda utgår inte
någon arvs- eller gåvoskatt om medel avsätts till stiftelse som främjar
försvarsändamål eller utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller
bestämda personer verkar för uppfostrings- eller utbildningsändamål eller
utövar hjälpverksamhet bland behövande eller främjar vetenskaplig undervisning
eller forskning. Dessa slag av stiftelser torde också i de flesta fall vara
helt eller delvis fria från inkomst- och förmögenhetsskatt.
Genom att stiftelser används som förvaltningsform
kan enligt utredningen förmögenheter skyddas mot beskattning och mot
uppdelning mellan olika arvtagare i samband med generationsskiften. Förmögenhetsmassan
kan därigenom, framhåller utredningen, på sikt uppnå en snabbare genomsnittiig
tillväxt än andra förmögenheter. Att koncerner och andra större enheler inom
näringslivet på detta sätt hålls samman kan i vissa fall vara ett allmänt
intresse, framhåller utredningen.
Prop. 1972:116 26
2.4.2
Utredningens förslag
Motiven för styrelserepresentation för det allmänna
i aktiebolag äger enligt utredningens mening också ss giltighet beträffande de
allmännyttiga stiftelser som genom aktieinnehav utövar inflytande över väsentliga
delar av svenskt näringsliv. Härtill kommer, framhåller utredningen, att redan
den ekonomiska förmån, som stiftelserna åtnjuter genom skattebefrielse,
motiverar att det allmänna får ökad insyn i hur stiftelserna disponerar sina
ekonomiska resurser. Styrelserepresentation skulle därför kunna uppställas som
ett villkor för skattefrihet, anser utredningen. En styrelserepresentant för
det alhnänna skulle kunna se till att vid dispositionen av stiftelsens avkastning
de allmännyttiga ändamål tillgodoses som motiverar skattefriheten. Den
väsentligaste uppgiften och den som framför allt motiverar representation för
det allmänna i stiftelsernas styrelser är dock enligt utredningens mening
deltagandet i beslut i samband med placering av stiftelsens tQlgångar. Dessa
beslut kan få synnerligen vittgående konsekvenser både för det allmänna och för
ett stort antal människor.
Mot bakgrund av dessa överväganden föreslår
utredningen att Kungl. Maj:t ges rätt att i fråga om allmännyttig stiftelse som
har mera betydande tillgångar utse en ledamot av stiftelsens styrelse. Denna
rätt anser utredningen dock lämpligen böra begränsas till de stiftelser vars
tillgångar överstiger fem miljoner kronor. Med tillgångar avses då de samlade
tillgångarnas bokförda värde som de upptagits på aktivsidan i stiftelsens
balansräkning.
Utredningen anser att styrelserepresentation för
det allmänna bör kunna komma i fråga även i det fall att en stiftelse står
under tillsyn enligt lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser, eftersom
tillsynen inte i samma utsträckning som styrelserepresentation medger insyn i
stiftelsernas verksamhet och möjlighet att påverka beslut.
Utredningen uppskattar antalet av de stiftelser som
i praktiken skulle komma att beröras av förslaget om styrelserepresentation
till högst 1520.
Utredningen föreslår att styrelserepresentationen i
stiftelser liksom det allmännas representation i affärsbankerna får
permanent karaktär. Den osäkerhet beträffande värdet av styrelserepresentation
för det allmänna som föranlett utredningen att i fråga om aktiebolag föreslå en
tidsbegränsad försöksverksamhet har, framhåller utredningen, inte på samma sätt
gjort sig gällande vid prövningen av frågan om styrelserepresentation i
stiftelser. Eftersom styrelsen regelmässigt är det enda organet i en stiftelse
och dess verksamhet dessulom i regel är av begränsad omfattning den torde i
allmänhet avse endast förmögen-hetsförvallning och fördelning av avkastning
bör enligt utredningens uppfattning ledamot i stiftelses styrelse kunna följa
och ta del i stiftel-
Frop. 1972:116 27
sens
verksamhet på ett annat sätt än en sådan ledamot kan göra i ett större
aktiebolags styrelse. Inte heller torde sekretessproblemen för stiftelsernas
del bli särskilt framträdande.
De offentliga styrelseledamöterna bör enligt
förslaget ha samma ställning och vara underkastade samma ansvar som övriga
styrelseledamöter och utses bland personer med erfarenhet av ekonomisk förvaltning
av den art som ankommer på större stiftelser. Innan offentlig ledamot i
stiftelsens styrelse utses bör företrädare för stiftelsen ges tillfälle att
yttra sig över personvalet.
Ersättningen till offentiig styrelseledamot bör
enligt ulredningen bestämmas efter samma regler i stiftelser som i aktiebolag.
3
Remissyttranden över samarbetsutredningens förslag 3.1 Allmänna utgångspunkter
m. m.
3.1.1
Allmänna utgångspunkter
Samtiiga remissinstanser som yttrar sig över frågan
instämmer i utredningens uppfattning att det behövs ett ökat samarbete mellan
företag och samhälle. Socialstyrelsen, AMS, planverket och bostadsstyrelsen
liksom bl. a. länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Jönköpings och Norrbottens
län uttalar sig sålunda i denna riktning.
Även andra instanser såsom kommunförbundet,
landstingsförbundet, Företagareföreningarnas förbund, LO, KF och gemensamt SAF,
gros-.sistförbundet och industriförbundet instämmer i behovet av samarbete. KF
anför på denna punkt att förbundet helt kan ansluta sig till utrednmgens
allmänna utgångspunkter. Enligt förbundets uppfattning måste företagen ses som
integrerade delar i ett totalt samhällssystem, vars övergripande mål måste
vara att med iakttagande av kraven på jämlikhet och medinflytande bereda
medborgarna trygghet, lämplig sysselsättning, en tillfredsställande miljö och
tillgång till varor och tjänster, som är väl ägnade att tillgodose deras behov.
Andra mål är att betrakta som delmål i syfte att realisera det övergripande
målet. Med denna utgångspunkt finner förbundet det synnerligen angeläget att
lämpliga former utvecklas för en effektiv samverkan mellan företag och
kommunala samt regionala och centrala statliga organ.
SAF, grossistförbundet och industriförbundet
förklarar sig ha en klart positiv inställning till ett ökat samarbete mellan
företag och myndigheter. Formerna måste dock enligt organisationema vara
förankrade i en principiell syn på ansvarsfördebiing mellan partema.
Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig allmänt
om behovet av selektiva medel för att påverka företagen.
Länsstyrelserna i Uppsala och Kalmar län instämmer
i utredningens äconstaterande att det inte är tillräckligt med generella medel
för att uppfylla de samhälleliga mål som uppställts. Även LO instämmer i
utred-
Frop. 1972:116 28
ningens
uttalande på denna punkt och framhåller att målen för sysselsättningspolitiken,
den ekonomiska balansen och tillväxten kräver att samhällets möjligheter att
utöva inflytande genom selektivt insatta åtgärder utvecklas. KF uttalar att
det synes alltmer nödvändigt att för samhället viktiga beslut inom de enskilda
företagen på ett mer direkt sätt kan bli föremål för påverkan från samhällets
sida.
SAF, grossistförbundet och industriförbundet
deklarerar en motsatt uppfattning. Enligt organisationernas uppfattning bör
huvudprincipen vara att samhällets inflytande över företagens beslut i största
möjliga utsträckning sker i form av generella regler, inom vilka företagens beslut
kan fattas fritt och på eget ansvar.
3.1.2 Nuvarande
information och samarbete
Endast ett fåtal remissinstanser har särskilt
kommenterat utredningens redogörelse i denna fråga. Några statliga organ
redovisar särskild organiserad informationsverksamhet i anslutning till
organens specifika verksamhet. L. M. Ericsson anför att företagels
nyetablering av verksläder i inte ringa mån underlättats av den samverkan som
ägt rum mellan bolaget å ena sidan och centrala och regionala statiiga
myndigheter samt kommunalförvaltningar å den andra.
3.1.3 Företagens
långtidsplanering
Utredningens analys och bedömning kommenteras
endast i begränsad omfattning. Flera remissinstanser instämmer i utredningens
konstaterande om företagens egna stora behov av planering men också om planeringens
osäkerhet. I detta sammanhang redovisar vissa myndigheter och företag även sin
egen planering.
Hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrelserna
i Örebro och Västerbottens län samt köpmannaförbundet hör till de instanser som
framhåller den begränsade användbarheten hos den information som företagen kan
lämna.
3.1.4 Behovet
av inforniation och samarbete
Beträffande behovet av information och samarbete
utvecklas och exemplifieras detta av olika remissinstanser.
Flera statliga myndigheter, bl. a. SJ,
lantbruksstyrelsen och bostadsstyrelsen, redovisar behov av bättre information
och samarbete såväl i allmänhet som beträffande den enskilda företagsamhetens
planer särskilt i det medellånga planeringsperspektivet.
Samtliga länsstyrelser framhåller behovet av bättre
information ocb samarbete. Detta aktualiseras särskilt av de nya och utvidgade
planeringsuppgifter i samband med utarbetandet av särskilda länsprogram,
kooununernas ekonomiska långtidsplanering (KELP) och annan länsplanering som
åläggs länsstyrelserna. Länsstyrelsen i Blekinge län anser
29
sålunda
att det nuvarande informationsutbytet inte kan vara tillräckligt för
bedömningar i samband med den långsiktiga samhällsplaneringen eller för den
information företagen behöver för att bedöma sina utvecklingsmöjligheter.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att de regionala organens
ställnmgstaganden i lokaliserings- och planeringsärenden ofta grundas på alltför
svagt faktaunderlag framför allt i fråga om näringslivets utveckling. Det
organiserade informationsflödet från företagen är av ganska ringa omfattning
och saknas så gott som helt när det gäller företagens planermg på medellång
sikt. Flera länsstyrelser framhåller värdet av den nuvarande informella
informationsförmedlingen men finner det med anledning av de ökade kraven nödvändigt
med en reglering och systematisering av informationen.
Kommunförbundet finner att den nuvarande
informationen om exempelvis företagens planer om utbyggnad och
driftsinskränkningar är otillfredsställande på många platser och att åtgärder
erfordras. Landstingsförbundet framhåller även kommunernas och landstingens
behov av information rörande företagens utveckling liksom företagens behov av
uppgifter om samhällets dispositioner. TCO finner det alltmer nödvändigl att
för samhället viktigare beslut inom de enskilda företagen på ell mer direkt
sätt kan bli föremål för påverkan från samhällets sida.
LO redovisar en särskild principiell synpunkt i
detta sammanhang. Organisationen anser sålunda att de anställda genom sina
fackliga företrädare bör ha full insyn i det informationsutbyte som skall ske
mellan företag och samhälle samt att de också bör ha rätt att delta i överlägg-nmgarna
mellan företagen och olika samhällsorgan. TCO och SSU anför liknande
synpunkter.
Även olika bransch- och företagareorganisationer
ansluter sig till utredningens bedömning rörande behovet av ökat
informationsutbyte i planeringsfrågor mellan företagen och samhällets
planerande myndigheter. SAF, grossistförbundet och industriförbundet ansluter
sig i sitt gemensamma yttrande till utredningens synpunkter i denna fråga och
deklarerar i detta sammanhang att det för företagen måste vara en naturlig och
angelägen uppgift att lämna sådan information om företagets situation och
utveckling som kan underlätta och förbättra samhällsplaneringen. Andra
organisationer såsom Svenska företagares riksförbund och SHIO anför liknande
uppfattning. Även enskilda företag deklarerar en positiv instäUning tiU ett
ökat informationsutbyte. Turitz & Co säger att lagen om uppgiftsskyldighet
i vissa planeringsfrågor kan få en positiv effekt. Erfarenhetema har visat att
ett nära samarbete mellan bolaget och myndigheterna är av stort värde för båda
parter. Industrivärden anför en reservation i frågan då företaget säger att
för att ett samarbete skaU bli meningsfyUt och leda tUl positiva resultat
fordras inte endast ömsesidig information utan även ömsesidigt förtroende. Informationsskyldigheten
bör därför uite omfatta annat än sådant som
30
har
betydelse för det avsedda samarbetet och detta bör ej ges sådana former som ter
sig motiverade mera av önskan om insyn än önskan om gemensamt arbete mot
gemensamt mål.
När det gäUer den allmänna frågan om vUket slag av
information och i vilka konkreta frågor samarbete behövs är remissinstansernas
diskussion knapphändig. I några remissvar sägs dock att utredningens analys
på denna punkt är otUlräcklig. Statskontoret anser sålunda att införandet av
det föreslagna informationssystemet bör föregås av en noggrann analys av olika
samhällsorgans informationsbehov i syfte att åstadkomma ett rationeUt
informationssystem med utnyttjande av möjligheterna tUl integrerad
databearbetning och rapportgivning. Även konjunkturinstitutet anför liknande
synpunkter.
I allmänhet synes dock flertalet remissinstanser
acceptera utrednmgens analys och inventering av de aktuella informations- och samarbetsfrågorna.
Olika statliga myndigheter understryker behovet av information om
näringslivets planering och utveckling, dvs. företagens etablering och
nedläggning, utvidgning och inskränkning, förändringar i sysselsättning. SJ,
lantbruksstyrelsen, och överstyrelsen för ekonomiskt försvar exemplifierar
behoven i detta avseende. AMS som konstaterar behovet av ytterligare och
bättre information tiU och från arbetsmarknadsverket pekar särskilt på behovet
av uppgifter om den mera långsiktiga personalplaneringen inom företagen.
Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att företagens planering endast avser
de närmaste åren medan länsstyrelsens planering ofta avser 515 årsperioder
varför prognosarbetet måste inriktas på att studera företagens strukturella
och branschmässigä sammansättning, utvecklingstrenden och
utvecldingsbe-tingelser inom olika branscher och orter etc. SAF,
grossistförbundet och industriförbundet exemplifierar företagens
informationsbehov med tillgången på mark och bostäder, transportmöjligheter och
offentlig service. SHIO framhåller särskilt behovet av bättre långsiktig
planering av den offentiiga sektorns olika delar.
3.1.5
Sekretessfrågor m. m.
När det gäller utredningens behandling av
sekretessfrågan generellt berörs denna endast av ett fåtal remissinstanser.
Hovrätten över Skåne och Blekinge säger att sekretesskydd inte skapas enbart
genom bestämmelser om tystnadsplikt och sekretess. Av betydelse är framför
allt hur omfattande den faktiska spridningen av en uppgift är. När uppgiften är
känd av många är risken för fortsatt spridning så stor att det ter sig tämligen
meningslöst att tala om sekretesskydd. Särskilt om en uppgift, t. ex. om
driftsinskränkning eller nedläggning, medför åtgärder av oUka myndigheter,
torde sekretessen enligt hovrätten inte kunna upprätthållas. Även vägverket och
SCB framhåller betydelsen av restriktivitet när det gäller
informationsspridningen. Denna restriktivitet bör enligt SCB även
31
gälla
spridningen till berörda offentiiga organ av till länsstyrelsen inkomna
uppgifter. Betydelsen av sekretessen understryks av flera länsstyrelser.
Länsstyrelsen i Blekinge län finner dock att företagens information om den
långsiktiga planeringen i många fall bör kunna ske på ett öppnare sätt än som
nu är fallet utan att därför företagens intressen skadas.
SSU anser att den nuvarande sekretesslagstiftningen
är tvivelaktig. Frågan om företagens sekretesskydd borde enligt SSU ha
behandlats mer utförligt. Det finns risk för att informationen om näringslivet
begränsas tiU ett litet antal personer i samhälleliga organ och att intressekonflikter
döljs.
3.2
Ett nytt informationssystem
Utredningen föreslår inrättandet av ett nytt
informationssystem för förmedlingen av information meUan företag och samhälle.
Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser.
Postverket anser sålunda att utredningens förslag
är väl lämpat att avlägsna nuvarande brister i informationsutbytet. Även
länsstyrelserna tillstyrker så gott som enhälligt i princip utredningens
förslag om nytt informationssystem. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att
ett genomförande av utredningens förslag i mycket hög grad skulle förbättra
underlaget för kommunal och regional planering. Liknande synpunkter framförs av
flera länsstyrelser. Länsstyrelsen i Jämtlands län konstaterar att det med den
centrala roll i samhäUsplaneringen som länsstyrelsema har fr. o. m. 1.7.1971
är nödvändigt att ett effektivare informationsutbyte kommer till stånd i
enUghet med utredningens förslag. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåUer
särsldlt att ett av syftena med den utökande informationen är att myndighetema
kan beredas tiUfäUe till rådrum vid t. ex. nedläggningar och
driftsinskränkningar.
Även övriga hörda remissinstanser olika regionala
och centrala organ, näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer samt enskilda
företag är i regel positiva och tillstyrker i princip förslagen om ett nytt
informationssystem. Landstinget i Malmöhus län framhåller dock att förslaget
inle innebär att någon ytterligare information överförs från landstingen till
länsstyrelserna utan endast att överförandet sker i standardiserad form. När
det gäller kommunikationerna mellan företagen och de kommunala och statUga
myndigheterna finner landstinget att förslagen innebär en väsentiig och positiv
breddning av informationsutbytet. Även kommunförbundet och landstingsförbundet
delar utredningens uppfattning att samhäUsutvecklingen kräver en bättre planering
och därmed ett vidgat informationsutbyte i de former som utredningen föreslår.
Arbetsmarknadsorganisationerna LO, TCO och SACO tUlstyrker förslaget om nytt
informationssystem. Även SAF, grossistförbundet och industriförbundet
tillstyrker i sitt gemensamma yttrande
32
i
princip utredningens förslag på denna punkt. Organisationerna framhåller i
detta sammanhang att det nuvarande samarbetet meUan parterna på sina håll
fungerar utomordentligt väl och att nya informationssystem inte får störa
delta utan i största möjliga utsträckning anslutas tUl de redan befintliga
kanalerna. Köpmannaförbundet hälsar utredningens positiva inställning till ökat
samråd och samarbete mellan det allmänna och näringslivet med stor
tUlfredsställelse. Även de in-vestment-, utvecklings- och industriföretag som
yttrar sig i frågan finner skäl för utbyggt och systematiserat
informationsutbyte och tUlstyrker förslagen. I flera fall understryks dock
riskerna för att informationssystemet blir stelt och tungrott.
Ingen remissinstans avstyrker direkt förslaget om
nytt informationssystem. Hovrätten över Skåne och Blekinge anmäler dock stor
tveksamhet. Hovrätten finner det inte klarlagt i vilka hänseenden det
nuvarande informationsutbytet är ofuUständigt eller bristfälligt. Utredningen
har sålunda enligt hovrätten inte påvisat något behov av den föreslagna
omläggningen. Förslagen är vidare inte anknutna tUl den bestående ordningen.
Även SJ är tveksam och ifrågasätter om tiden ännu är mogen för ett reglerat
informationssystem, av den föreslagna typen. Ansträngningarna kunde i stället
inriktas på en förbättring av redan befintlig rapportering. Länsstyrelsen i
Gävleborgs län hyser viss tvekan om vinsten av en lagstiftnuig inom området
och anser därför att frågan om lagstiftning om uppgiftsskyldighet tUls vidare
bör anslå intUl dess man vinner större erfarenhet av de samverkanssträvanden
som pågår. Även Svenska företagares riksförbund framför liknande tveksamhet
beträffande nyttan av en lagstiftning inom delta område.
Beträffande uppgiftslämnarkapaciteten hos de olika
gmpperna föranleder utredningens slutsatser endast ett fåtal kommentarer.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att företagens möjligheter alt lämna
tUlförlitliga uppgifter är så begränsade att detta talar emot utredningens
förslag att skapa ett nytt och enhetiigt informationssystem. Kommerskollegium
finner att utredningsmaterialet ger vid handen att medan förelag och kommuner
ofta har åtminstone delvis utvecklad planering i här relevanta avseenden så är
denna planering på statiig, regional och central nivå betydligt mindre långt
kommen. Enligt kollegiets menmg bUr det därför en huvuduppgift för det
föreslagna informationssystemet att på ett flertal av samhäUets
verksamhetsområden bidra tUl en höjning av kvaliteten på den bedrivna
planeringen.
Företagens begränsade möjligheter att lämna
tiUförlitiiga planeringsuppgifter framhålls av flera länsstyrelser.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåUer sålimda att planering på längre sikt
ofta saknas helt särskUt inom de mindre och medelstora företagen. De erhålhia
uppgifterna måste därför behandlas med stor försiktighet. Länsstyrelsen i
Kronobergs län framhåller att svårigheter kan uppstå i ett inledningsskede
Prop. 1972:116 33
men
att informationssystemet torde komma att ge impulser tiU förbättrad och mer
långsiktig planering inom företagen.
Även SAF, grossistförbundet och industriförbundet
framhåller de mindre och medelstora företagens bristande långsiktsplanering.
Organisationerna pekar också på svårigheterna alt där en omfattande och
löpande långsiktsplanering förekommer översätta denna till termer av fysisk
planering och kapacitet samt den allmänna obenägenhet som finns inom företagen alt
sprida befintlig information om även den närmast överskådliga framtiden
utanför en begränsad krets inom företaget. Köpmannaförbundet framhåller de
mycket stora svårigheter som finns för företagen inom detaljhandeln att på
grund av betydande rörlighet inom denna verksamhet redovisa
planeringsuppgifler.
Utredningens förslag om informationssystemets utformning
i tre komponenter: information från företagen tiU den offentliga sektom,
information från den offentliga sektom till företagen samt information inom
den offentliga sektorn, föranleder inga erinringar från de remissinstanser som
i princip tillstyrkt införandet av ett nytt infonnationssystem.
Såvitt gäller informationen från företagen föreslår
ulredningen att informationssystemet skall bestå av två delar, dvs. dels elt
rapporlsystem för standardiserad information som bl. a. skall användas för
avskUjande av de "intressanta" fallen, dels etablerade
informationskanaler för bl. a. inhämtande av tUläggsinformation rörande de
intressanta fallen. Denna konstmktion tUlstyrks eller lämnas ulan erinran av
remissinstanserna. Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter dock om inte
målsättningen bör vara att vidga rapporlsystemels kapacitet så att genom detla
tUlräcklig information erhålles för elt offensivt handlande från samhäUets
sida. SAF, grossistförbundet och industriförbundet synes vara tveksamma om
behovet av etl särskilt rapportsystem för inhämtande av standardiserade
uppgifter och anför att länsstyrelsen kan "finna att det även i
fortsättningen kan vara bäst att i stäUet för att ta in uppgifter enligt det
föreslagna systemet bygga vidare på det fria, oformella och nyanserade
informationsutbyte som dittiUs förekommit".
Utredningen föreslår att det centrala
företagsregistret vid SCB skaU utnyttjas som bas för rapportsystemet. Detta
föranleder remissinstanserna att göra vissa kommentarer. Kommerskollegium
framhåller nödvändigheten av att tiUräckliga resurser stäUs tUl de offentliga
organens förfogande för planeringsarbetet så att exempelvis en upprustning av
det centrala företagsregistret kommer tiU stånd. Detta understryks av flera
länsstyrelser.
Utredningen föreslår att länsstyrelserna efter
samråd med berörd kommun får besluta om vUka företag som skall ha
uppgiftsskyldighet. Därutöver skaU även central myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer
3
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116
Prop. 1972:116 34
kunna
förordna om rapporteringsskyldighet. Förslaget möter i regel mga gensagor.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför emellertid att
den av utredningen föreslagna ordningen kan förväntas komma att innebära ett
från kvalitativ synpunkt ojämnt informationsmaterial och i sämsta fall omöjliggöra
interregionala jämförelser. Länsstyrelsen föreslår därför att såvitt möjligt
identiska kriterier utfärdade av central instans bör utgöra underlag för
urvalet av enheter så att meningsfulla jämförelser och analyser kan göras
mellan olika kommuner, kommimblock och regioner i hela landet.
Vissa remissinstanser diskuterar i detta sammanhang
en nedre slor-leksgräns för företag som skall omfattas av rapportskyldigheten.
Länsstyrelsen i Jönköpings län och Svenska företagares riksförbund anser att
företag med mindre än 50 sysselsatta endast i undantagsfall skaU åläggas sådan
skyldighet. Länsstyrelserna i Gotlands, Kristianstads och Västernorrlands län
samt Östergötlands läns landsting anser däremot att även mindre företag skall
kunna åläggas rapportskyldighet.
LO anför i denna fråga att det är sannolikt att
länsstyrelser och kommunstyrelser i olika delar av landet kommer tiU
väsentligt olika resultat i urvalsfrågan om bedömningen grundas på dessa organs
eget intresse av att erhålla information. Om det i glesbygder och
sysselsättningssvaga regioner blir en uppgiftsskyldighet även för ganska små
företag är det sannolikt att gränsen i tätortsregionema dras så att även
förhållandevis stora företag kommer att lämnas utanför. De anställda i dessa
mindre företag i tätortsregionerna kan emeUertid ha ett starkt intresse av elt
gott samarbete mellan företaget och vissa samhällsorgan, även om myndighetema
inte upplever samma behov. Därför bör enligt LO:s mening länsstyrelsema bereda
löntagamas regionala organ tUlfälle att yttra sig vid urvalet av företag.
Vidare kan ett sådant olikformigt urval innebära att de sammanställningar som
görs branschvis för hela riket blir ofuUständiga. Under systemets uppbyggnad
bör därför även centrala myndigheter direkt eller via sina regionala organ ges
tUlfäUe att påverka länsstyrelsemas urval av arbetsstäUen.
Även förslaget att länsstyrelserna skall svara för
insamling och granskning av uppgifterna möter i regel positiv kritik. Med
utgångspunkt från bl. a. sekretessbehovet förordar dock några remissinstanser
en central insamling genom SCB.
Statskontoret fiimer att vUligheten att länma
efterfrågad information är mindre när mottagaren är ett lokalt eller regionalt
organ. Därför bör uppgifterna samlas in direkt tUl SCB i stäUet för via
länsstyrelserna. Även praktiska skäl talar enligt statskontoret därför. Den standardiserade
informationen torde nämligen inte behöva passera genom någon mellaninstans utan
länsstyrelserna bör som andra statliga myndigheter
Prop. 1972:116 35
och
kommuner kunna få erforderlig information bearbetad och sammanställd av SCB.
Liknande synpunkter anförs av konjunkturinstitutet.
Kommunförbundet anser att en mer direkt
informationsförmedling än den som utredningen förordat bör eftersträvas. Enligt
förbundet talar nödvändigheten av ett öppet och förtroendefullt samarbete meUan
företag och kommun för att likartad information vid samma tUlfäUe bör delges
de lokala och de regionala samhällsorganen.
Utredningen föreslår att de uppgifter som skall
inhämtas genom rapportsystemet bör avse tendensuppgifter. Flera kritiska
synpunkter redovisas i denna fråga.
Enligt konjunkturinstitutets mening skulle en
statistik gmndad på utredningens föreslagna rapportsystem utan tvivel ha ett
visst värde, speciellt genom att den är snabb och bUUg att producera. Den har
dock starka begränsningar såtUlvida att styrkan av en variabelförändring ej
mätes, utan endast de andelar som ökar eller minskar. Institutet framhåUer
sålunda att barometerinformationen knappast kan vara en fuU-god ersättning för
kvantitativ information.
Även bostadsstyrelsen och flera länsstyrelser
konstaterar att den föreslagna informationen av typen ökad, minskad eller
oförändrad sysselsättning begränsar användbarheten hos materialet.
Av de hörda organisationerna redovisar bl. a.
landstingsförbundet tveksamhet belräffande det av utredningen föreslagna
systemet och im-derstryker det från allmän, kommunal planeringssynpunkt
önskvärda i att de olika uppgiftema så långt möjligt kvantifieras.
Även LO och SACO ställer sig tveksamma tUl om det
med en så ospecificerad information är möjligt att tillgodose de syften
utredningen anger. LO säger att för vissa sakområden kan uppgifter av detta
slag vara tillräckliga för att identifiera "intressanta faU". För
andra sakområden som produktionsvolym, investeringar och personalbehov
måste informationen ange både förändringarnas omfattning och när de förväntas
inträffa under femårsperioder om de skall kunna användas för sammanställningar
över utvecklingen branschvis och regionvis och bUda underlag för samhäUets
näringspolitiska planering. SAF, grossistförbundet och industriförbundet har
en något annan uppfattning och poängterar att uppgifterna endast i ett fåtal
fall kan bli siffermässigt preciserade eller detaljerade utan måste avse
kvalitativa bedömningar av ett begränsat antal cenlrala förhållanden. L. M.
Ericsson finner att uppgiftslämnandet enligt utredningens förslag tekniskt
sett är enkelt. Bolagets erfarenhet av konjunkturbarometern är emellertid att
bedömningar av typen "öka/förbli ungefär oförändrad/minska" kan
variera avsevärt från person tUl person även om underlagen varit desamma.
Bolaget anser det därför tveksamt om omdömen av detta slag kan få avsett värde
för bedömningar av näringslivets framtida utveckling inom enskUd kommun.
Prop. 1972:116 36
Beträffanden frekvensen i rapportinhämtandet
föreslår utredningen två gånger per år. Endast ett mindre antal remissinstanser
framför särskilda synpunkter på denna fråga. Statskontoret, konjunkturinstitutet,
AMS, länsstyrelserna i Gotlands och Värmlands län samt Västernorrlands läns
landsting är dock tveksamma och föreslår eUer ifrågasätter om det inte räcker
med rapportering en gång per år.
Beträffande frågan om vUka uppgifter som skaU ingå i
rapporteringen föranleder utredningens förslag vissa synpunkter. Statskontoret
anser att för en kartläggning av företagens förväntningar, avsikter och planer
bör man även söka göra observationer av företagets traditioner, policy och dess
"dynamik". Det räcker t. ex. inte med uppgifter om den väntade
nettoöknmgen eller nettominskningen av personal utan även personalomsättningen
bör vara en intressant informationsdel. Planverket anser att frågekatalogen bör
kompletteras med uppgifter om "övriga anspråk från företagets sida"
avseende bl. a. bostadsbyggande, kommunikationer, teknisk service m. m.
Flera länsstyrelser anser att flera frågor bör ingå
i systemet. Länsstyrelserna i Östergötlands och Kristianstads län framhåUer
däremot behovet av en begränsning av de i frågekatalogen ingående variabler.
LO anser att en utförligare information om
företagens personalbehov är av stor betydelse för en fortsatt utbyggnad av
arbetsmarknadspolitiken. Sysselsättningsproblemen för handikappade, äldre
arbetssökande och hemarbetande kvinnor kan t.ex. knappast lösas med mindre än
att företagens och arbetsmarknadsmyndigheternas samarbete om personalrekryteringen
inleds redan då utbyggnader och invesleringar planeras. Genom
informationssystemet bör det enligt LO också skapas förutsättningar att
tidigare uppmärksamma risken för mer omfattande personalinskränkningar och
företagsnedläggningar.
SAF, grossistförbundet och industriförbundet
framhåller att de uppgifter som infordras inom ramen för rapportsystemet bör
begränsas tiU sådana som har väsentlig betydelse för berörda myndigheter och
för samhäUsplaneringen. Organisationerna anser att det beträffande flera av de
av utredningen nämnda variablerna kan ifrågasättas om de bör ingå i det
föreslagna informationssystemet. Direkt avvisande ställer man sig tUl att
uppgifter om nyetablering i utiandet skaU lämnas. Organisationerna anser det
också tveksamt om uppgiftsskyldighet rörande lönsamhetsutveckling bör inrymmas
inom ramen för ett så schabloniserat system som det föreslagna.
Frågor om varsel anser organisationerna även i
framtiden bör handläggas enligt nuvarande ordning och även uppgifter som ryms
inom det nya informationssystemet bör kunna lämnas förtroligt direkt tUl viss
myndighet med garanti alt uppgifterna inte förs vidare ens tUl andra
myndigheter.
Inte
heller Industrivärden och L. M. Ericsson finner det befogat eller
Prop. 1972:116 37
möjligt
att frågan om etablering utomlands skaU ingå i rapportsystemet.
Utredningen föreslår att rapportsystemet skall
arbeta med två planhorisonter, dels de två närmaste åren, dels de tre därpå
följande åren. Detta föranleder endast ett fåtal kommentarer av
remissinstanserna. Konjunkturinstitutet anser att det i flera fall är tveksamt
om det över huvud taget är meningsfuUt att avge omdömen om t. ex. vinstutvecklingen
fem eller ens två år fram i tiden. Planverket förordar att ytterligare en
planhorisont anges i rapportsystemet. Denna planhorisont skuUe förslagsvis avse
utvecklingen efter de första fem åren. Även länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län finner utifrån samhällsplaneringssynpunkt att långtidsperspektivet
borde utsträckas tUl att omfatta ytterligare ett par år utöver femårsperioden.
Utredningen understryker att rapportsystemets
innehåll och tekniska utformning kan faststäUas först efter praktiska prov och
att hela arbetet med rapportsystemet tiU en början skall ha karaktären av
försöksverksamhet. Detta vinner mstänimande från flera håll. Bl. a. SCB, ett
antal länsstyrelser, kommunförbundet och KF uttalar sig för detta.
Utredningens förslag att beredningen för regional
planering skaU vara central instans för rapportsystemets utveckling med SCB som
utredningssekretariat föranleder endast ett fåtal yttranden. SCB tUlstyrker att
verket blir utredningssekretariat för rapportsystemet mot bakgrund av
önskemålen att koppla rapportsystemets data tUl den officieUa statistikproduktionens
samt samt det förhållandet att rapportsystemet i många avseenden har samma
karaktär som SCB:s verksamhet på statistikproduktionens område.
Utredningens förslag tiU förbättrad information
från offentliga sektorn till företagen tillstyrks i princip eUer lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser.
Beträffande informationen från kommunema och länsstyrelsen
säger televerket att denna information får en mycket stor betydelse för verket
när det gäUer planer på utbyggnad av televerket. Vägverket ifrågasätter
däremot länsstyrelsemas möjligheter alt sammanställa och periodiskt lämna en
för företagen meningsfull information. Företagen bör enligt verkets uppfattning
även i fortsättningen vara hänvisade till samråd och uiformationsutbyte direkt
med myndigheterna. Statskontoret har vissa principieUa invändningar och anser
att det bör övervägas om man inte i högre grad än vad förslaget gör gäUande
centralt bör utforma och avge information. Det torde enligt statskontoret vara
väsentiigt både att förmedla likformig information om övergripande samhällsplaneringsfrågor
och att genom denna information påverka bl. a. företagens lokaUsering inom
ramen för samhäUets regionalpolitik.
Statskontorets
synpunkter gäller även kommunernas information som
Frop. 1972:116 38
föreslås
få viss standard i fråga om innehåll och utformning m. m. genom centralt
bistånd.
RRV framhåller att samhäUsorganens information
självfallet inte bör vara begränsad tiU näringsidkarna inom området utan gälla
även de anställda inom företagen liksom medborgarna i allmänhet. LO och TCO
anser att i princip bör företrädare för de anslällda få samma information som
lämnas från och tUl företagen.
Även från länsstyrelsernas sida understryks vikten
av effekliv informalion från kommuner och länsstyrelse tUl företagen. I regel
tUlstyrks utredningens förslag att informationsskyldigheten garanteras genom
vissa bestämmelser men att åtminstone kommunerna bör ges betydande frihet att
med hänsyn tUl de speciella förhållandena i kommunen själv reglera formerna för
informationen. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser inte att det erfordras
någon formaliserad informationsskyldighet med hänsyn tUI att i den nya
verksstyrelse som koinmer att leda länsstyrelsen blir närmgsUvet liksom f. n.
i planermgsrådet formellt representerat både från företagar- och
löntagarsidan. Länsstyrelsen bör sålimda själv kunna välja de former som med
hänsyn tUl informationsbehovet ter sig lämpligast. När det gäUer kommunemas
informationsskyldighet anser inte heller länsstyrelsen i Kopparbergs län att
det erfordras någon ytterligare lagstiftning utöver kommunaUagens.
Beträffande formerna för den offentliga sektoms
information synes flertalet länsstyrelser instämma i utredningens förord för
skriftiig information.
SAF, grossistförbundet och industriförbundet
instämmer i huvudsak i de förslag som utredningen för fram beträffande den
offentliga sektoms information. Man ifrågasätter dock den föreslagna
begränsningen tiU att gälla företag som åläggs uppgiftsskyldighet eller som har
mer än 50 anställda och anser att starka skäl talar för att informationsskyldigheten
i princip ges en betydligt vidare omfattning. Liknande synpunkter anförs även
av SHIO och av statskontoret. Kommunförbundet konstaterar däremot att
utredningens förslag riskerar att göra informationsskyldigheten alltför
betungande, särskilt i större kommuner. Förbundet föreslår därför att
branschorganisationernas roll som informationsförmedlare tiU de enskilda
förelagen bör övervägas.
I utredningens förslag tiU informationssystem ingår
även att kommunstyrelse får kalla företrädare för företagslednmgen vid ett
arbetsställe tUl överläggning i fråga som är av väsentiig betydelse för kommunen.
Förslaget berörs endast i ett fåtal remissyttranden. LO framhåller att då
kommunstyrelse kaUar representanter för förelagen till sådana överläggningar
skall, enligt lagförslaget, även företrädare för de anstäUda kallas "om
icke särskilda skäl föranleder annat". Utredningen har inte närmare
angivit när det kan finnas skäl att använda denna undantagsregel. Enligt LO:s
mening kan det knappast finnas något till-
Prop. 1972:116 39
fälle
då denna undantagsregel kan åberopas i samband med att kommunstyrelse kallar
företrädare för företagen tUl överläggningar enligt utredningens lagförslag.
Regeln bör i stället utformas så att representanter för de anställda skall
delta i överläggningarna mellan företag och myndigheter. Även TCO anser att
restriktionen i lagen bör utgå. Enligt TCO:s mening borde man försöksvis pröva
en utvidgning av föreliggande förslag tUl samråd. TCO föreslår att
representanter för kommun, företag och anställda, exempelvis två från vardera,
regelmässigt skall träffas för information och samråd i alla frågor som
påverkar företagens verksamhet och som har betydelse för kommunen och de anställda.
Även utredningens förslag om informationen inom den
offentliga sektorn tillstyrks i väsentliga delar av remissinstanserna.
Svårigheterna att hos enskUda företag inhämta
uppgifter om framtidsutvecklingen har föranlett ett antal remissinstanser att diskutera
medverkan från olika regionala näringslivsorgan.
Kommerskollegium anser att det för samhället är väl
så viktigt att få en samlad bUd av utvecklingen inom ett område som att få
information om enskUda arbetsställens framtidsbedömning vUken är ytterst svår
att sammanställa till en övergripande bUd av utvecklingen inom området.
Informationssystemet bör därför kompletteras med
fortlöpande kontakter mellan de planerade samhällsorganen och näringslivets
organisationer på denna nivå. Kollegiet nämner särskilt att från näringslivets
sida synes handelskamrama kunna spela en viktig roll. Vidare framhålls att
företagareföreningarna redan nu torde ha en god inblick i och kunskap om
särskilt den mindre industrins situation inom respektive län. Liknande synpunkter
framförs av länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen i Södermanlands län
framhåller att det på många håll saknas representativa organ för näringslivet
och menar att mycket skulle vinnas om pågående utredningar i dessa frågor inom
näringslivets organisationer ledde fram lill bUdandet av regionala
kontaktorgan med större ekonomiska och personella resurser än exempelvis
nuvarande handelskammare. Länsstyrelsen i Jönköpings län redovisar att inom
länet har bildats en Näringslivsföreningarnas samarbetsnämnd som redan utnyttjas
som remissinstans. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anmäler också behovet av en
komplettering av de individueUa företagens uppgifter med olika
företagsorganisationers branschbedömning. Inom länet finns även ett särskilt
kontaktorgan, Gävleborgs organisation för rationell företagsetablering, GORF,
för informationsutbyte mellan företag och samhällsorgan.
Denna fråga berörs även av Företagareföreningarnas
förbund som framhåller föreningarnas möjligheter att förmedla informalion och
kontakt avseende de mindre och medelstora företagen. Kommunförbundet
Prop. 1972:116 40
föreslår
att frågan om branschorganisationernas roU som informationsförmedlare
övervägs. SAF, grossistförbundet och industriförbundet redovisar att vissa
handelskamrar under senare år upprättat länskommittéer med representanter för
olika näringsgrenar i syfte att följa främst samhäUsplaneringen på det
regionala planet och därvid framlägga närmgslivets behov och önskemål. Organisationerna
framhåller att sådana kommittéer kan spela en betydelsefuU roll i samrådet med
myndighetema genom att framföra näringslivets synpunkter och utvärdera de
fakta som lämnas inom ramen för det föreslagna informationssystemet. Även
köpmannaförbundet understryker lokal- och dislriklsorganisa-tionernas betydelse
och framhåller att både de lokala köpmannaföreningarna och
distriktsorganisationerna är beredda alt medverka i en dubbelriktad
informationsverksamhet i planeringsfrågor.
Utredningens synpunkter på och förslag till
åtgärder för alt garantera erforderlig sekretess i informationsförmedlingen
diskuteras av ett flertal remissinstanser.
Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att en
huvudfråga vid utformningen av ett informationssystem är om uppgifter som
skulle kunna skada näringsidkare kan skyddas mot obehörig spridning. Hovrätten
anser inte att utredningens förslag att genom särsldlda föreskrifter och
instruktioner åstadkomma en förstärkt sekretess, innebär någon godtagbar
lösning av problemet och menar att behovet av sekretessskydd är ett avgörande
skäl mot det föreslagna informationssystemet.
Även andra remissinstanser understryker betydelsen
av garantier för sekretess och att nuvarande oklarheter och brister i
sekretesskyddet avhjälps. Flera länsstyrelser behandlar dessa frägor, bl.a.
länsstyrelserna i Kronobergs, Gotlands, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs,
Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Jämtlands län som tillstyrker de
föreslagna ålgärdema eller lämnar dem utan erinran.
Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén
som yttrat sig om de föreslagna reglerna för tystnadsplikt och
handlingssekretess ifrågasätter om inte tystnadsplikt bör föreskrivas även om
affärs- och driftsförhållanden i statliga och kommunala bolag. Beträffande den
föreslagna bestämmelsen om handlingssekretess har kommittén ingen erinran mot
utredningens förslag. Kommunförbundet framhåller i denna fråga att oklarheter i
fråga om vUka uppgifter som är sekretesskyddade skapar osäkerhet hos de befatiningshavare
som får tillgång till uppgiftsmaterialet. En sådan ordning är inte
tUlfredsstäUande, så mycket mindre som överträdelser av sekretessbestämmelser
och av stadganden om tystnadsplikt är straffbelagda. Utredningens uttalande om
behovet av entydiga och klart formulerade bestämmelser till skydd för sekretessen
kan sålunda inte nog kraftigt understrykas. Vidare säger förbundet att
sekretesskyddet tUl omfattningen bör begränsas till det absolut nödvändiga
eftersom sekretessen utgör ett besvärande hinder i den prak-
Prop. 1972:116 41
tiska
hanteringen av uppgifternas hos den kommunala myndigheten. Landstingsförbundet
framför lUmande synpunkter. Näringslivsorganisa-tionema SAF, grossistförbundet,
industriförbundet. Svenska försäkringsbolags riksförbund, SHIO, och företagen
Providentia, Turitz & Co, Industrivärden och L. M. Ericsson är kritiska
beträffande effektiviteten hos det föreslagna sekretesskyddet.
SAF, grossistförbundet och industriförbundet säger
att allmänt sett är sekretesskyddets utformning av avgörande betydelse för
organisationemas ställningstagande tiU det föreslagna informationssystemet. Organisationerna
noterar med tUlfredsställelse att utredningen klart har sagt ifrån att det
behövs entydiga och klart utformade bestämmelser tUl skydd för sekretessen.
Enligt organisationerna måste det emellertid konstateras att utredningen inte
presenterar förslag, som kan anses tUlräck-Uga.
Organisationerna förordar att man i själva lagen om
uppgiftsskyldighet som ett tiUägg till den föreslagna 10 § inför en hänvisning
tUl den nya regeln i sekretesslagen. Den föreslagna utformningen av 22 § i
sekretesslagen ger enligt organisationerna inte ett tillräckligt skydd för den
enskilde näringsidkaren mot direkt utlämnande av uppgifter till offentligheten.
Denne måste enligt utredningens förslag bevisa att elt offentiiggörande skulle
kunna lända honom till men. Organisationerna hävdar på denna punkt att ett
sådant krav inte bör komma i fråga i ett omfattande infonnationssystem av den
art utredningen föreslagit. Såväl konkurrenssynpunkter som önskemål
beträffande informationens kvalitet talar för en betydande skärpning av
sekretessbestämmel-sema. Satsen "vUkas offentliggörande kan lända honom
till men" i den föreslagna 22 § sekretesslagen föreslås därför utgå.
Vid bedömningen av möjlighetema att skapa
"entydiga och klart utformade bestämmelser tUl skydd för
sekretessen" understryker organisationema att sekretesslagens regler
endast innebär inskränkningar i allmänhetens tiUgång tUl allmänna handlingar.
Dessa regler är däremot inte tiUämpliga på förhållandet mellan myndigheter.
Möjligheterna att få till stånd ett fungerande sekretesskydd beträffande
myndigheternas inbördes informationsutbyte är således små.
Organisationerna anser att med den föreslagna
ordningen riskeras att information kommer ut som kan orsaka företagen allvarlig
skada. Organisationema föreslår därför att de sekretessfrågor som aktualiseras
genom informationssystemet blir föremål för ytterligare utredning innan den
föreslagna lagstiftningen träder i kraft. I en sådan utredning bör näringsUvets
organisationer vara representerade.
Utredningens förslag att uppgiftsskyldigheten skall
fastställas genom lag tiUstyrks av flertalet remissinstanser som uttryckligen
diskuterar denna fråga.
Hovrätten
över Skåne och Blekinge avstyrker dock av skäl som tidigare
Prop. 1972:116 42
redovisats
förslaget till lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor m. m. Även
beträffande vissa av de särskUda paragraferna i lagförslaget gör hovrätten
anmärkningar. Länsstyrelsen i Gävleborgs län är även tveksam om vinsten med
lagstiftning på detta område och anser därför att lagstiftningen tills vidare
bör anstå i avvaktan på ytterligare erfarenheter.
Utredningen framhåller slutligen angelägenheten av
samordning av den nytUlkommande informationen i rapportsystemet och på sikt
integration med nuvarande administrativa och statistiska information. Detta
uttalande vinner anslutning från ett stort antal remissinstanser.
Statskontoret instämmer i uttalandet men anser att syftet inte kan nås med
mindre än att en genomgripande analys av olika samhällsorgans informationsbehov
genomförs. En sådan analys bör enligt statskontoret göras förutsättningslöst.
Det nya informationssystemet kan annars komma att belastas med större eller
mindre mängder av irrelevant information. Det är nödvändigt med en noggrann
kravanalys också av det skälet att konstruktionen av ett centralt
databehandlingssystem måste göras bl. a. med hänsyn tiU oUka samhäUsorgans
behov av information. Även SCB, kommerskollegium och RRV understryker behovet
av ytterligare analys av informationsbehovet och samordning av datainsamling
och bearbetning. AMS delar utredningens uppfattning om betydelsen av en
samordning av uppgiftsinhämtandet. En samordning bör emellertid enligt
styrelsens uppfattning kunna åstadkommas utan att därför kraven på för olika
ändamål "skräddarsydd" informalion nödvändigtvis behöver uppges.
Även ett betydande antal länsstyrelser framhåller
behovet av samordning inom detta område. Länsstyrelsen i Värmlands län
framhåller i detta sammanhang att genom en koncentration av myndigheternas infor-mationsinhämtande
bör på sikt det planerade informationssystemet kunna ge underlag för en
databank i länsstyrelsen dit uppgifter insamlas och därefter kanaliseras vidare
till berörda myndigheter och förelag. Givetvis kommer dock behovet av
informella direktkontakter mellan företagen och andra regionala myndigheter
att kvarstå.
Östergötlands läns landsting konstaterar att
landstinget och dess inrättningar redan i dag i olika sammanhang avlämnar ett
stort antal rapporter till skilda statiiga myndigheter. Bl. a. nämns att såväl
landstingets kansli som dess inrättningar en eller flera gånger per år lämnar
uppgifter i olika sammanhang till bl. a. arbetsmarknadsverket,
socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, skolöverstyrelsen, lantbruksnämnden,
länsstyrelsen och länsskolnämnden. Landstinget förutsätter att det nu
föreslagna systemet utformas så att onödigt dubbelarbete undviks och att landstingen
i största möjliga utsträckning befrias från arbetet med att lämna separata
uppgifter till dessa oUka myndigheter. Landstingsförbundet redovisar liknande
synpunkter.
Prop. 1972:116 43
SAF, grossistförbundet och industriförbundet
konstaterar att omfattningen av den institutioneUa informationen om företagens
planering är betydande. Organisationema understryker att en förbättrad samordning
av myndigheternas redan existerande uppgiftsinsamlande och ett bättre
utnyttjande av uppgifter bl. a. för sammanställningar på regional nivå är
nödvändig. Från näringslivets sida har de rådande bristerna i samordningen
påtalats i åtskUliga remissyttranden och särskilda framställningar under en
lång följd av år. De uppenbara svårigheterna att åstadkomma en sådan samordning
måste enligt organisationernas mening föranleda viss tveksamhet när det gäUer
mottagarsidans möjligheter att produktivt utnyttja en ytterligare väsentiigt
utvidgad institutionell informationsgivning. Även SHIO, LRF och L. M. Ericsson
framhåller behovet av samordning.
L. M. Ericsson framhåller att med hänsyn tUl att
etl utvidgat uppgiftslämnande skulle komma att resa betydande anspråk på
företagens interna organisation och kräva avsevärda insatser av kvalificerad
arbetskraft måste bolaget understryka det angelägna i att de olika
deluppgifterna koordineras bättre än f. n., så att en, en gång lämnad uppgift
kan användas av samtUga berörda statliga och kommunala organ. Bolaget föreslår
därför att man som elt första steg mot förbättrad information undersöker hur
nu tillgänglig information kan användas på ett bättre sätt. Först när en
förbättrad informationsbehandling är genomförd bör en utökad
informationsgivning genomföras.
3.3
OffentUg styrelserepresentation i aktiebolag
3.3.1
Utredningens överväganden
Beträffande motiven för samhällelig styrelserepresentation
i aktiebolag diskuterar endasl ett mindre antal remissinstanser denna fråga
särskilt.
Bankinspektionen framhåller emellertid i denna
fråga att det är en allmän erfarenhet att styrelseledamot i större företag ofta
innehar ett flertal dylika uppdrag eller är verkställande direktör i annat
företag. Genom att anhopningen av styrelseuppdrag tUl ett begränsat antal
personer är påfallande hos de större företagen råder det en viss ensidighet
vid utseendet av styrelseledamöter. Det synes därför enligt bankinspektionen
kunna bli ett positivt bidrag tUl en allmänt sett vidgad orientering inom
styrelserna om denna rekrytering kan göras något allsidigare. RRV utgår från
att samhället och de enskilda företagen på många områden har gemensamma
intressen när det gäller den ekonomiska utvecklingen och finner därför alt
från principiella utgångspunkter ingen erinran kan göras mot att i aktiebolags
styrelse ingår ledamot som utsetts av Kungl. Maj:t.
Kommerskollegium
finner att det utifrån ideologiska motiv är själv-
Frop. 1972:116 44
klart
att de demokratiska kontroUaspektema skaU tillmätas stor vUtt även när det
gäller företagen. Beträffande de intressebevakande motiven säger kollegiet att
mot bakgrund av företagens ökande alhnänna betydelse är det kanske motiverat
att börja betrakta dem inte endast från renodlad företagssynpunkt utan även
från samhällelig synpunkt varav följer också ändrade uppfattningar om vUka
gmpper som är intressenter i företagen och i vUka former dessas intressen skaU
tillvaratas. Kollegiet anser dock att frågan om styrelserepresentation inle
klarlagts tUlräckligt men att den allmänna samhällsutvecklingen gör det
nödvändigt att den snarast tas upp till ordentlig genomlysning.
Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att
samhället ofta ställs inför uppgiften alt klara sysselsättningsproblem som
uppkommit genom att företagsekonomiskt motiverade driftsinskränkningar eller
företagsnedläggningar vidtagits. Även vid sådana förändringar i företagens
verksamhet som innebär en utvidgning ställs krav på insatser från samhället. I
båda dessa situationer, men givetvis främst i det första fallet, ställs samhället
inför elt krisläge där en bättre lösning sannolikt i många fall kunnat
åstadkommas om samhällsorganen på ett tidigt stadium varit bättre informerade
om företagels planer. Samhället har därför ett betydande intresse av alt få
information om föreslående förändringar i förelagens verksamhet så tidigt som
möjligt. Detta informationsbehov kan delvis tiUgodoses genom det rapportsystem
som tidigare berörts och genom samråd mellan förelagen och olika samhällsorgan.
Länsstyrelsen anser emellertid dessa informationsinstrument vara otillräckliga
främst genom atl samhällets behov av information om förelagsslyrelsens beslut
om framtida förändringar inte blir tillgodosett. Länsstyrelsen i Hallands län
framhåller alt näringslivsrepresenlanler beretts plats i vissa statliga centrala
planeringsorgan. Om statsmakterna som "motprestation" kunde tUl-sätta
samhällsrepresentanter i bolagsstyrelser skuUe fömtsättningar skapas för elt
ömsesidigt informationsutbyte till gagn för en bättre samordning av
planeringsbesluten.
Länsstyrelserna i Stockholms, Västernorrlatids och
Västerbottens län framhåller att företagens internationalisering,
företagskoncenlrationen och de stora företagens roll i samhäUet är av sådan
betydelse att det synes fuUt motiverat att samhället genom
styrelserepresentanter får dela ansvaret för företagens utveckling eller på
annat sätt får bättre insyn i och möjUghet att påverka företagens verksamhet.
Även Östergötlands läns landsting anför lUcnande motiv för åtgärder.
LO framhåUer att tendensen mot ett ökat samgående
företag emeUan i former av koncernbUdningar, samarbetsöverenskommelser, personunioner
i företagsledningar och styrelser, bUdandet av konsortier, elt aktivare
engagemang av bankerna i näringslivets strukturfrågor etc. har såväl positiva
som negativa följder. Beslut av stor betydelse för såväl samhälle som anställda
fattas av en alltmer begränsad krets av personer
Prop. 1972:116 45
och
institutioner. Detla bidrar tUl en förstärkt koncentration av ekonomisk makt i
allt färre händer, samtidigt som det skapar förutsättningar för en långsiktigare
planering av de olika företagsenheternas verksamhet. På samma sätt ökas
företagens handlingsfrihet av den fortgående intemationaliseringen av
storföretagen, vUket av samhället och de anställda upplevs som en ökad
otrygghet. Allt detta talar för elt mer direkt samhällsinflytande i sådana
företagskonstellationer. De för samhället och de anställda ogynnsamma
konsekvenserna av maktkoncentrationen och internationellt förelagande skulle i
viss mån kunna elimineras samtidigt som intresset av en samordning av
företagens och samhällets investeringar kunde främjas. LO anser därför att det
finns skäl att som komplement till informationssystemet bedriva en
försöksverksamhet med offentliga styrelseledamöter och revisorer i ett antal
aktiebolag.
Näringslivsorganisationerna diskuterar inte de av
ulredningen redovisade motiven för offentiig styrelserepresentation.
SAF, grossistförbundet och industriförbundet
framhåller dock i delta sammanhang att de alltmer komplicerade ekonomiska,
tekniska och samhälleliga problem som möter företagen gör det nödvändigt att
tillföra styrelserna personer med erfarenhet och kunskap från allt fler olika
områden. Personer med erfarenhet från den offentliga sektorn kan härvid vara
mycket värdefulla för förelagen. De måste dock i företagsstyrelserna ha till
uppgift att verka för förelagets bästa och ansvara inför företaget.
Organisationerna framhåller emellertid alt kontakten med myndigheterna ryms
regelmässigt inom den löpande förvaltningen, för vUken verkställande
direktören har det direkta och fulla ansvaret. I slörre ärenden är också
styrelsens ordförandes medverkan vanlig. Att annan enskUd styrelseledamot
skulle ha ett eget ansvar och en egen initiativmöjlighet skulle i många fall
försätta ordföranden och VD i en ohållbar situation. Samarbetet mellan företag
och det allmänna skall ske meUan beslutsföra organ för företaget å ena sidan
och för vederbörande myndigheter å den andra.
LRF
framhåller alt den svenska lanlbmkskooperationen fått sin styrka genom att den
kunnat utvecklas självständigt och oberoende av staten. Givetvis behövs i
många fall ett samarbete med statliga myndigheter och genom den tekniska och
allmänekonomiska utvecklingen säkerligen ett utvidgat sådant, men det får inte
ske på bekostnad av den demokratiska självstyrelsen. Principen för samarbetet
måste i stället vara, att företagen som hittUls får självständigt arbeta inom
de ramar som statiiga och andra myndigheter bestänmier. Den kooperativa
företagsformen har spmngit fram ur de ideologiska motiv som ulredningen anfört.
En kontroll via statiig styrelserepresentant blir därför enligt förbundet
ingen "demokratisk kontrollmöjlighet" ulan en omyndighetsförklaring
av den demokrati som finns. KF finner det med utgångspunkt från de av
utredningen anförda mo-
Prop.1972:116 46
tiven
vara självklart att företagen även i ett samhälle med fri företagsamhet skall
vara underkastade en demokratisk kontroll. Denna kontroll måste emellertid
innefatta inflytande på företagets beslutsprocesser från en rad intressenter
bl. a. konsumenter, löntagare, ägare och offentiiga organ.
Inom konsumentkooperationen, vars ledningsorgan
utses av medlemmarna i demokratisk ordning, ingår i såväl förbundets som
föreningarnas styrelser personer, som är aktivt verksamma i olUca offentiiga
organ. Härigenom skuUe representationen från samhället kunna anses tUlgodosedd.
KF är emellertid av den uppfattningen all en mera direkt kontakt mellan
förelag och samhälle är önskvärd.
Av de hörda företagen tar Custos, Industrivärden
och L. M. Ericsson upp de av utredningen anförda motiven för offentlig
styrelserepresentation. Custos anser att det inte är genom en offentlig
styrelseledamot som företagsdemokratin kan och bör vidareutvecklas. Vad beträffar
de pragmatiska argumenten vill företaget inte förneka att det kunde vara av
värde för förelagen om styrelserna tillföres personer med "inside informalion"
från statsmakterna. Man ifrågasätter emellertid det demokratiska i att endast
vissa företag skulle åtnjuta denna förmån. Vad slutligen angår de
intressebevakande motiven, menar företaget att samhällets möjligheter att
bevaka sina olika intressen redan är väl tillgodosedda antingen det gäller
beskattning, valutakontroll, kreditregleruig, byggnadsreglering eller hälso-
och miljövård.
Industrivärden berör främst de
effektivitetspolitiska motiven och framhåller därvid att de gällande
ekonomisk-politiska värderingarna är kända av flertalet styrelseledamöter
varför en särskUd samhällsrepresentant inte skulle tUlföra företaget någon ny
information. Samma synpunkter lämnas även av L. M. Ericsson.
I fråga om konsekvenserna av samhälleliga styrelserepresentanter
har ulredningen differentierat frågeställningen till konsekvenser från
förelagets, samhällsrepresentantens resp. samhällets synpunkt.
Remissinstanserna har i regel inte uttryckligen gjort någon sådan distinktion i
yttrandena.
Svea hovrätt framhåller att förslaget om offentiiga
styrelseledamöter innebär en principiell brytning av nuvarande syslem därigenom
att statsmakten ej endast drar upp gränser för företagens verksamhet och lägger
olUca förpliktelser på dem utan gör anspråk på durekt medverkan i
beslutsprocessen i företagen. Genom att i det aktiebolagsrätlsliga systemet
bygga in en motsägelse mot den grundtanke på vilken den gällande lagen vUar
inför förslaget en "artfrämmande" lagstiftning, som ur
juri-disk-teknisk synpunkt väcker betänkligheter. Det är, fortsätler hovrätten,
oklart hur nuvarande principer om styrelseledamotens skyldighet alt verka för
förelagets intressen, om gällande regler om jäv och god affärssed och om
sekretessplikt skall tillämpas när det gäller en offentiig sty-
Prop. 1972:116 47
relseledamot.
Vidare framhålls att det är lagtekniskt oacceptabelt att vissa
styrelseledamöter skall vara fritagna från de skyldigheter mot företaget som
lagen undantagslöst föreskriver för styrelseledamöter.
Bankinspektionen anser att de svårigheter som är
förbundna med statlig styrelserepresentant inle bör överdrivas. Genom den
koncenlralion av styrelseuppdrag som råder synes man inom näringslivet ha
förvärvat en, enligt uppgift, väl fungerande mlin när det gäUer att lösa de
integritetskonflikter som kan uppstå, exempelvis genom att en och samma person
har säte i styrelsen för såväl en affärsbank som ett aktiebolag vilket är
låntagare hos banken och kanske dessutom en betydande konkurrent till ett annat
av bankens kundföretag. Det finns enligt inspektionens mening ingen anledning
betvivla att även en offentlig styrelseledamot skall kunna assimUera denna
sedvana på ett lojalt sätt.
Även RRV anser att en offentlig styrelseledamot
liksom övriga styrelseledamöter kan tUlföra styrelsen sakkunskap inom områden
som är väsentliga för företaget, speciellt då kunskap om samhällets intentioner
i olika frågor. Den av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamoten bör liksom
övriga ledamöter ha ansvar för företagets utveckling och dess effektiva skötsel
i vid bemärkelse. Han bör utifrån sin erfarenhet och sitt kunnande verka för
att förelagets policy ligger i linje med samhällets politik.
Länsstyrelsen i Uppsala län anser att det kan vara
värdefullt att åtminstone försöksvis pröva om samhällsrepresentanter i
företagens styrelser kan vara av värde. En samhällsrepresentant bör kunna få
en mer kontinuerlig informalion om förelagets planer och har dessutom möjligheter
att påverka de beslut som företagels styrelse skall fatta. Även från företagets
synpunkt bör en offentlig styrelseledamot kunna vara av värde eftersom
företagets styrelse därigenom kan informeras om hur olika styrelsebeslut svarar
mot samhällets målsättning och planering.
Beträffande de lojalitetskonflikter som kan uppstå
säger sig länsstyrelsen vara övertygad om att sådana fall löser sig i den
praktiska verksamheten bl. a. tack vare det väl etablerade informella
samarbete som redan finns. Liknande synpunkter lämnas också av länsstyrelserna
i Södermanlands, Hallands, Kopparbergs och Västernorrlatuls län.
LO understryker att det för både företagen och för
samhället som helhet måste vara av stort värde om företagen på ett tidigt
stadium får kännedom om samhällets intentioner på olika områden och därvid i
sina beslut kan ta hänsyn tiU dessa. För att dessa funktioner skall kunna uppfyUas
tillfredsställande och bidraga till att samhäUets näringspolitiska
målsättningar uppfylls krävs att de personer som utses att representera
samhäUet i dessa sammanhang på något sätt ges möjUghet att hålla sig
välinformerad om de samhälleliga intentionema pä olika områden. Vidare hävdar
LO bör det vara värdefullt om de offentliga styrelserepresen-tantema via sina
erfarenheter som samhäUeliga representanter i företa-
Prop. 1972:116 48
gens
styrelser kan ge statsmaktema ökad information om problem av mer aUmän natur
inom näringslivet. Givetvis måste härvid sekretessbestämmelserna beaktas
varför det endast kan bli fråga om problem av mer allmän karaktär och icke
problem och frågeställnmgar som berör enskUda företag.
SACO menar att offentliga styrelserepresentanter i
enskUda bolag kan komma att skapa konflikter. Förslaget kommer enligt SACO:s mening
inte att i någon nämnvärd utsträckning stärka medborgamas inflytande över
förtagsamheten.
SAF, grossistförbundet och industriförbundet
karakteriserar förslaget om offentUga styrelseledamöter som "ett förslag
tiU statlig maktutövning utan demokratisk kontroll". Organisationema som
instämmer i herr Haglunds reservation i denna fråga framhåller att de samhällsaspekter
som företagen skall beakta är av så skilda slag och leder till kontakter med
ett så stort antal myndigheter att en offentlig styrelseledamot inte skuUe
kunna bidra med något, som inte på ett mer ändamålsenligt sätt skulle kunna
åstadkommas genom utbyggda kontakter mellan ansvariga myndigheter och
företagets verkställande ledning och dess andra befattningshavare. Varken när
det gäller information från myndighetema eller tUl dem kan offentlig
styrelseledamot ge något nämnvärt tiUskott.
Enligt organisationerna får den offentliga
styrelseledamoten genom uppgiften att verka för att samhällets intressen
beaktas en markerad särställning och dubbel lojaUtet. Denna dubbla lojalitet
medför risk för att offentlig styreleledamot inte på samma sätt som övriga
styrelseledamöter delar dessas strävan efter enighet i besluten. Eftersom han
inte enligt förslaget kan avsättas av bolagsstämman har han ingen anledning att
såsom övriga styrelseledamöter omedelbart ta följderna av att han har en mot
de övriga avvikande uppfattning i väsentliga frågor. För honom är det betydligt
lättvindigare alt till styrelsens protokoll foga reservationer. I sådana fall
ställs stora krav på övriga styrelseledamöters integritet för att de skall
handla i enlighet med sin övertygelse.
Beträffande de offentliga styrelseledamöternas
uppgift att delge Kungl. Maj:t synpunkter och erfarenheter från sitt uppdrag är
det enligt organisationerna omöjligt att vid en redovisning av synpunkter och
erfarenheter undvika att komma in på enskilda styrelseärenden och redan av det
skälet måste förslaget betecknas som otillfredsställande.
Slutligen framhåller organisationerna att
utredningens förslag om offentliga styrelseledamöter har väckt uppmärksamhet
utomlands och reaktionerna i affärskretsar har varit negativa.
Liknande synpunkter redovisas även av Svenska
bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svensk industriförening,
Svenska företagares riksförbund, SHIO, LRF samt av företagen Custos, Incentive,
Industrivärden, L. M. Ericsson och Turitz & Co.
Prop.1972:116 49
KF finner mot bakgrund av frågorna om vUka beslut
som är av intresse och hur besluten skaU påverkas samt i vilken omfattning
företagen skaU delta i ett samspel med samhäUet rörande beslutsfattandet att
arrangemanget med offentliga styrelseledamöter har vissa påtagliga svagheter.
Styrelsen torde inte vara ett särskUt lämpligt organ för en utvärdering av
olika besluts sociala konsekvenser. Arbetsbelastningen i styrelsen är vanligen
sådan att en mera ingående penetrering av problem inte kan ske i denna utan
måste ske i beredande instanser. Ur denna synpunkt synes det mera angeläget att
en samhäUsrepresenlant kunde medverka i själva beredningsarbetet före beslut.
Ser man till önskvärdheten av att ett samråd äger
mm mellan företaget och samhäUet under ett ärendes pågående behandling är
också konstruktionen offentlig styrelseledamot mindre lämpUg anser förbundet.
Ansvaret som styrelseledamot försvårar nämligen samhällsrepresentantens roll
som förhandlare och även sekretessynpunktema kan verka besvärande i detta
sammanhang.
3.3.2
Utredningens förslag
Utredningens förslag tiU försöksverksamhet med
styrelserepresentation för det aUmänna i aktiebolag föranleder delade synpunkter
från remissinstansema. Svea hovrätt som granskat förslaget från
juridisk-tek-nisk synpunkt redovisar vissa invändningar. Hovrätten över Skåne
och Blekinge finner frågan från rättslig synpunkt otUlräckligt övervägd.
Postverket och bankinspektionen finner dock utredningens förslag värda att bli
prövade i praktisk verksamhet. Inte heller RRV har från principiella
synpunkter något att erinra. Statskontoret, konjunkturinstitutet och
kommerskollegium finner behov av närmare analys och precisering av styrelserepresenlationens
betydelse från främst informationssynpunkt. Kommerskollegium framhåller
svårigheterna att förena förslaget om offentiig styrelserepresentation med den
i dag förhärskande intressentsynen på området. Kollegiet förordar att frågan
prövas ytterligare varvid i första hand bör prövas om inte det föreslagna
informationssystemet, i förening med andra av ulredningen förordade åtgärder
samt den allmänna utvecklingen mot större öppenhet och lyhördhet inför samhällets
krav, kan ge den önskade förbättringen av informationen och samarbetet mellan
företag och samhälle. Skulle dessa medel komma att visa sig OtiUräckliga, får
övervägas vUka ytterligare åtgärder som behöver vidtagas menar kollegiet.
Av de länsstyrelser som yttrat sig i frågan är den
övervägande delen positiv. Förslaget om försöksverksamhet tiUstyrks sålunda av
lånsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Blekinge,
Hallands, Värmlands, Kopparbergs och Norrbottens län. Som motivering anförs i
alknänhet behovet av att samhällets intressen beaktas så tidigt som möjligt i
beslutsprocesserna och de behov som finns att pröva
4
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116
Prop.1972:116 50
nya
vägar för information och samarbete. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har
ingen ermran mot förslaget. Tveksamhet till förslaget anmäls av
länsstyrelserna i Stockholm, Älvsborgs, Gävleborgs och Västerbottens län vUka
dock inte motsätter sig den föreslagna försöksverksamheten. Endast länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län avstyrker förslaget. Länsstyrelsen är i och för sig
positiv tUl ökat inflytande och insyn i näringslivet men anser alt detla bör
vara motiverat av särskilda samhälleliga krav eller insatser.
Av de icke-statliga remissinstansema tiUstyrker
landstingen i Östergötlands och Västernorrlands län samt landstingsförbundet
utredningens förslag. Även LO och TCO tillstyrker förslagen på denna punkt.
SACO avstyrker däremoi med hänvisning till förslagets konfliktskapan-de natur
samt att det inte heller i någon nämnvärd utsträckning stärker medborgarnas
inflytande över företagsamheten.
SAF, grossistförbundet, industriförbundet. Svenska
bankföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svensk industriförening.
Svenska företagares riksförbund, SHIO och LRF avstyrker förslaget och instämmer
i herr Haglunds reservation.
KF har ingen invändning mot att en
försöksverksamhet av det slag utredningen föreslagit kommer tiU stånd, men
anser det vara önskvärt att en ytterligare analys och utredning av problemet
kommer till stånd innan verksamheten påbörjas. Förbundet förordar samtidigt att
ett skisserat altemativ med särskilda samrådsgmpper utreds och att en samtidig
försöksverksamhet med sådana äger rum.
Företagen Custos, Providentia, Incentive,
Industrivärden, L. M. Ericsson och Turitz & Co avstyrker utredningens
förslag med i princip samma motivering som företagsorganisationerna och
reservanten i utredningen herr Haglund.
Detalj förslagen i denna fråga diskuteras endast i
undantagsfaU av remissinstanserna. Beträffande försökstidens längd föreslår
utredningen fem år. Statskontoret anser dock att försöksperioden kan begränsas
till tre år.
Förslaget att försöksverksamheten skall begränsas
till högst 20 aktiebolag föranleder två kommentarer. LO avser att antalet
företag bör bestämmas utifrån kravet att försöksverksamheten skaU ge ett för
utvärderingen så allsidigt material som möjligt. Försöksverksamheten bör därför
omfatta företag av olUca slag med hänsyn tiU ägarstruktur, produktionsstmktur,
internationaliseringsgrad m. m. Vidare bör valet av företag ske så att en
samordning av de offentliga styrelseledamöternas och de offentliga revisoremas
verksamhet med de offentliga styrelserepresen-tantemas verksamhet i
affärsbankerna kommer tiU stånd. Sådana överväganden bör enligt LO göras innan
antalet försöksföretag fixeras. SSU finner att det föreslagna antalet
försöksföretag är alltför Utet. För att vinna tiUräcklig erfarenhet behövs en
försöksverksamhet med ett betydUgt
Prop. 1972:116 51
större
antal företag. Vidare anser förbundet att två eller flera styrelserepresentanter
och suppleanter för dessa bör kunna utses i varje försöksföretag.
Beträffande valet av företag framhåller
bankinspektionen vikten av ett så brett urval som det med hänsyn tiU det givna
antalet företag är möjligt. SärskUt värdefuUt kan det vara att företag som
genom sin rörelse-inriktning ställs inför speciella problem omfattas av
försöksverksamheten. Custos anser att risken för att ett utvalt företag kan
förlora utlandets och allmänhetens förtroende gör att en objektiv norm efter
vUken urvalet kan ske, exempelvis aktiekapitalets storlek, bör komma tUl användning.
Särskilt för investmentbolagen är denna fråga av stor betydelse enligt
företaget.
Frågorna om de samhälleliga styrelseledamöternas
sätt att verka för att de samhälleliga synpunktema skall aktualiseras och
beaktas i företagens styrelser samt delgivningen tUl Kungl. Maj:t av
erfarenheterna av detta arbete berörs endast av ett fåtal remissinstanser.
Statskontoret understryker emellertid behovet av en precisering av de
offentiiga styrelseledamötemas roU som informationsförmedlare meUan företag
och samhälle, bl. a. med avseende på vUken information som skall förmedlas och
hur denna skall systematiseras och samordnas med det föreslagna nya
informationssystemet m.m. Västernorrlands läns landsting fömtsätter att
sekretessbestämmelserna inte skall utgöra något hinder för styrelseledamot att
delge Kungl. Maj:t synpunkter och erfarenheter från sitt uppdrag.
De i fråga om offentliga styrelseledamöter
avstyrkande remissinstansema redovisar inga alternativa resonemang med
synpunkter på ledamöternas arbetssätt.
LO framhåller behovet av att vid valet av företag
och styrelseledamöter få en samordning till stånd med de av Kungl. Maj:t
utsedda styrelseledamöterna i affärsbankerna. Vidare anser organisalionen att
någon form av basorganisation för ledamöterna är erforderlig. En sådan
basorganisation borde utformas på ett sätt som effektivt bidrar till att de
långsiktiga näringspolitiska ambitionerna i samhället kan uppnås. SSU anser att
det är utomordentiigt viktigt alt de offentliga styrelse-representanterna i
aktiebolagen ges möjlighet att dels inbördes samråda, dels håUa nära kontakter
med departement och andra samhälleliga organ samt dels utmstas med
erforderliga sekretariats- och utredningsresurser.
Beträffande kraven på de personer som utses tUl
styrelseledamöter framhåUer postverket, bankinspektionen och RRV betydelsen av
valet av lämpliga personer. RRV skriver i denna fråga att den offentliga styrelserepresentanten
rimligen måste ha sådan erfarenhet och kunnande om samhällsfrågoma att han inte
fortlöpande behöver få information härom utan att han själv kan bedöma när
kontakter gentemot rege-
Frop. 1972:116 52
ringen
bör tas. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Södermanlands län.
Länsstyrelsen i Stockholms län framhåUer att vidgad
erfarenhet skuUe vinnas om man i försöksverksamheten också tar med några faU
med styrelseledamot som får representera kommun där vederbörande företag har
sin verksamhet. Östergötlands läns landsting konstaterar att den föreslagna
styrelserepresentationen inte löser aUa insynsbehov. Även de anstäUda behöver
styrelserepresentation. Om en sådan representation skaU säkerställas genom lag
eUer avtal bör bU föremål för närmare överväganden.
Landstingsförbundet anser att det bör övervägas
humvida länsstyrelsen med hänsyn tUl den kännedom om länets näringsliv som den
besitter kan tUlförsäkras inflytande över valet av styrelserepresentanter,
förslagsvis genom att länsstyrelsen ges rätt att lämna förslag på namn tUl
Kungl. Maj:t. Även Västernorrlands läns landsting är inne på samma sak men
anser att frågan kan prövas efter försöksperiodens slut.
TCO delar utredningens uppfattning att resultatet
av försöksverksamheten blir beroende av att lämpliga personer har utsetts som
representanter för det allmänna. Organisationen anser dock att urvalet tiU postema
som offentUga styrelserepresentanter begränsas genom de kunskapskrav som
utredningen föreslår bör stäUas på dessa personer. EnUgt TCO:s mening blir
många vilkas kunskaper inte helt täcker de föreslagna kraven utestängda. De
kan ha erfarenheter och meriter från andra viktiga delar av samhällelig
verksamhet, vUket skulle göra dem väl så kvalificerade för ett styrelseuppdrag.
De anspråk som utredningen ställer på de offentiigt utsedda representanterna
går för övrigt betydligt längre än vad som bmkar stäUas på de styrelseledamöter
som företagen själva utser.
Enligt utredningens förslag bör beslut om att
tiUsätta offentlig styrelseledamot i ett aktiebolag fattas först sedan
ifrågavarande bolag beretts tillfälle att framlägga sina synpunkter och
önskemål beträffande personvalet. TCO anser att det är angeläget att även de
anställda genom sina fackliga organisationer får tUlfäUe att framlägga sina
synpunkter på personfrågan.
Utredningens uttalanden om att samma bestämmelser
om bl. a. tystnadsplikt och jäv bör gäUa för offentiig styrelseledamot som för
annan ledamot erhåUer instämmanden från flertalet av de remissinstanser som
uttalat sig i frågan. SAF, grossistförbundet och industriförbundet framhåller
emellertid att genom den dubbla lojalitet som offentlig styrelseledamot så
klart har måste jävsfrågan särskUt framhållas. Med hänsyn tUl sin StäUning och
sitt uppdrag kan offentiig styrelseledamot enligt organisationema inte delta i
styrelsens sammanträde när frågor av betydelse för konkurrensförhållandena med
statliga företag behandlas. Likaså föreligger jäv när staten har ställning som
part i förhåUande tUl
Prop. 1972:116 53
bolaget.
Så är fallet exempelvis i ärenden rörande offentlig upphandling eUer
samarbetsavtal med statiiga företag. Även i sekretessfrågan framför
organisationema invändningar beträffande offentlig styrelseledamots
möjligheter att fullgöra sitt uppdrag utan att riskera att skada företaget.
Liknande synpunkter framförs även av Svenska bankföreningen, Custos,
Incentive, L. M. Ericsson m. fl. företag.
Beträffande den av utredningen föreslagna
utvärderingen av verksamhetens erfarenheter efter försöksperiodens slut anser
Svea hovrätt det vara en brist att en försöksverksamhet föreslagits utan att
formema för dennas värdering tagils upp till behandling. EnUgt statskontorets
mening är de föreslagna allmänna riktlinjerna för utvärdering otUlräckliga.
En mer systematiserad bedömning av utfallet fömtsätter en bakomliggande teori eller
arbetshypotes om vilken "avkastning" i informationshänseende som
styrelserepresentationen beräknas medföra. RRV och konjunkturinstitutet anmäler
liknande synpunkter. TCO framhåller i denna fråga att vid utvärderingen av
försöksverksamheten i resp. företag bör jämförelse göras med situationen vid
utgångsläget. Utvärderingen bör också ske i samarbete med
"Utvecklingsrådet för samarbetsfrågor" samt med de båda centrala
råden med motsvarande funktioner på den statliga och kommunala sidan. Härigenom
kan förutsättningar skapas för en jämförelse med övrig försöksverksamhet, dvs.
försöken med ökat inflytande från de anställdas sida.
SHIO menar att det knappast är möjligt att i
efterhand objektivt värdera utfallet av en försöksverksamhet med statlig
styrelserepresentation.
3.4
Offentlig styrelserepresentation i stiftelser
Utredningens förslag om styrelserepresentation för
det allmänna i stiftelser har inte behandlats lika ingående av remissinstansema
som förslaget om styrelserepresentation i aktiebolag. Vid sidan av länsstyrelserna
är det bara ett par statiiga myndigheter som tagit ställning till förslaget.
Bankinspektionen erinrar om att den i yttrande tiU
första lagutskottet över motioner som väckts vid 1970 års riksdag haft
anledning att dels uttala ett positivt intresse för offentlig insyn i vissa
stiftelser, över vUkas verksamhet bank har avgörande inflytande, dels bekräfta
att stiftelseformen understundom utnyttjas för drivande av sådan ekonomisk verksamhet
för vUken bolags- eller föreningsformen från allmän synpunkt framstår som den
avgjort lämpligaste. Mot bakgrund av vad inspektionen sålunda anfört instämmer
den i utredningens förslag att Kungl. Maj:t ges rätt att i allmännyttig
stiftelse som har mera betydande tUlgångar utse en ledamot av stiftelsens
styrelse.
Kommerskollegium framhåller, att eftersom samhäUet
genom skattefriheten ger de allmännyttiga stiftelserna en betydande ekonomisk
för-
Prop. 1972:116 54
mån
så bör samhället beredas möjlighet till insyn och visst aktivt deltagande i
dessa stiftelsers verksamhet. Detta synes enligt kollegiet kunna ske genom
offentlig styrelserepresentation.
Länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings,
Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län tUlstyrker förslaget utan
närmare motivering. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att det allmänna
redan i dag kan erhålla viss information om de allmännyttiga stiftelserna med
stöd av lagen om tUlsyn över stiftelser. Utredningens förslag är därför ingen
principiell nyhet utan innebär enligt länsstyrelsen en komplettering av nämnda
lag och medför en önskvärd förbättring av informationssystemet.
Länsstyrelserna i Uppsala och Kalmar län anser styrelserepresentation i de aUmännyttiga
stiftelserna motiverad bl. a, med hänsyn till den skattebefrielse dessa
stiftelser åtnjuter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län erinrar om att den
i annat sammanhang beträffande allmännyttiga stiftelser uttalat sig för
registreringspUkt hos statlig myndighet och någon form av statiig insyn i
förvaltningen, även i fall då stiftaren undantagit stiftelsen från tUlsyn.
Detta skuHe dock bara gäUa stiftelser, vars kapital inte är alltför obetydligt.
Mot denna bakgmnd stäUer sig länsstyrelsen positiv tUl utredningens förslag.
Länsstyrelsen i Södermanlands län deklarerar sin principiella anslutning tUl
förslaget men vUl samtidigt liksom i fråga om offentlig
styrelserepresentation i aktiebolag betona personvalets betydelse. Det bör
stäUas höga krav på den statliga styrelseledamoten både när det gäller
allmänekonomiskt kunnande och praktisk erfarenhet från verksamhet inom den
offentUga sektom. Länsstyrelsen i Jämtlands län finner offentlig
styrelserepresentation i stiftelser motiverad främst med hänsyn tUl de
konsekvenser för det allmänna som placeringen av vissa ekonomiskt
betydelsefulla stiftelsers medel får, medan länsstyrelsen i Västerbottens län
lägger särskUd vikt vid samhällets inflytande på fördelning av forskningsanslag
som motiv för offentlig styrelserepresentation. Länsstyrelsen i Älvsborgs län
ställer sig, Uksom i fråga om offentiig styrelserepresentation i aktiebolag,
tveksam tUl utredningens förslag, men viU inte motsätta sig försöksverksamhet.
Motiven tUl samhällelig styrelserepresentation i de
s. k. allmännyttiga stiftelsema är till viss del desamma som motiven till
styrelserepresentation i aktiebolagen, framhåUer LO. De allmännjtiga
stiftelsema utövar via aktieinnehav inflytande över väsentiiga delar av svenskt
näringshv. Den skattefrihet som dessa stiftelser åtnjuter samt de begränsade
insynsmöjligheter i stiftelsernas verksamhet som samhäUet i dag har vUket bl.
a. beror på att stiftelsema inte behöver ange några offentiiga redovisningar
utgör enligt LO ytterligare motiv tiU offentlig styrelserepresentation inom
dessa institutioner. LO biträder därför utredningens förslag. TCO anför i
huvudsak samma skäl för en mera ingripande lagstiftning om aUmännyttiga
stiftelser än den utredningen
Prop. 1972:116 55
föreslagit.
Enligt TCO bör Kungl. Maj:t i fråga om sådana stiftelser ges rätt att
fastställa stadgar, stiftelseurkund, antal ledamöter i styrelsen,
arbetsuppgifter och mandattid. Denna lagstiftning skall i princip gälla alla
stiftelser som åtnjuter skattefrihet, oavsett tillgångarnas storlek. SACO anför
samma synpunkter som i fråga om offentlig styrelserepresentation i aktiebolag
och avstyrker utredningens förslag.
Svensk industriförening anser att offentliga styrelseledamöter
i de allmännyttiga stiftelserna är motiverade med hänsyn till skattefriheten,
som är betingad av att avkastningen endast går tUl allmännyttiga ändamål. I
fråga om utseende av styrelseledamöter föreslår föreningen en annan ordning än
utredningen. Eftersom skattefriheten är ett utomordentiigt samhälleligt
privilegium bör det ingå flera ledamöter i varje styrelse och ledamöterna bör
utses av riksdagen.
Svenska bankföreningen anser att utredningens
förslag i framtiden kan minska benägenheten alt bUda stiftelser med
allmännyttiga ändamål och resurserna för att tillgodose ändamål av detla slag,
exempelvis vetenskaplig forskning och utbildning, kan därmed komma att krympa.
I anledning av utredningens uttalande att stiftelsemas placeringsbeslut kan få
synnerligen vittgående konsekvenser både för det allmänna och för ett stort
antal människor, framhåller föreningen att placeringsbesluten normalt bara
avser den kvot av avkastningen som enligt stiftelsestadgarna skaU
kapitaliseras. Placeringsbesluten har därmed regelmässigt inte den räckvidd
eller de konsekvenser, som anges i utredningens uttalande. Det måste enligt
föreningen understrykas att den avgörande riktpunkten för placeringarna av
sliftelsemas tUlgångar dock alltid måste vara den som följer dels av
stiftarens intentioner och placeringsreg-lema i stiftelsens stadgar, dels av
att tillgångarna, inom ramen för dessa regler skall placeras så att de på sikt
ger största möjliga resurser för att tUlgodose stiftelsens allmännyttiga
ändamål. Föreningen pekar på att en del stiftelser förvaltas av bankemas
notariatavdelningar och inte har någon särskild styrelse. Föreningen
förutsätter att statiiga styrelseledamöter skall komma ifråga endast
belräffande stiftelser som enligt sina stadgar skall ha särskild styrelse. När
det gäller de av bankerna förvaltade stiftelsema är stiftelsemedlens
förvaltning och användning genomgående så i delalj bestämd genom
stiftelseurkunden att något praktiskt utrymme för en särskild insats från en
statiig styrelseledamot inte föreligger. Det skulle också i dessa fall
knappast kunna försvaras att belasta stiftelsen med ett arvode till en
styrelseledamot utsedd av staten, framhåUer föreningen.
Svenska företagares riksförbund och SHIO avstyrker
utredningens förslag med hänvisning till herr Haglunds reservation.
Ollie och Elof Ericssons stiftelse förklarar sig
inte ha någonting emot att samtliga dess handlingar och beslut blir föremål för
insyn men ifrågasätter, om det för detta behövs en statlig styrelseledamot.
Ählén-stif-
Prop. 1972:116 56
telsen
har för sin del inte någon invändning mot utredningens förslag under
förutsättning att lämplig person utses till styrelseledamot och att stiftelsens
styrelse bereds tillfälle att yttra sig över personvalet. I Ukhet med vad som
gäUer för övriga styrelseledamöter bör det inte utgå något arvode tUl den
offentliga ledamoten, eftersom varje utgift som belastar stiftelsen reducerar
det belopp som kan fördelas för allmännytliga ändamål.
Ragnar Söderbergs stiftelse lar i sitt yttrande upp
utredningens förslag tiU ingående analys. Stiftelsen finner alt det från de
synpunkter som samarbetsutredningen haft att beakta inte föreligger något behov
för det allmänna att genom styrelserepresentation påverka den placeringspolitik
som bedrivs av de allmännyttiga stiftelserna. Utvecklingen kan för övrigt
följas i de ekonomiska berättelser som årligen utges.
I fråga om arvoden till offentiiga
styrelseledamöter anser stiftelsen att skall offentliga styrelseledamöter
ifrågakomma bör de i arvodeshänseende vara likställda med övriga ledamöter.
4
Departementspromemorian 4.1 Inledande synpunkter
I promemorian redovisas till en början förslagets
bakgrund och allmänna förutsättningar. Därvid anförs bl. a. följande.
Under senare år har den företagsdemokratiska
debatten förts med växande intensitet och kraven på en ökad demokratisering
inom arbetslivet har vuxit sig allt starkare. Synen på de företagsdemokratiska
frågorna har breddats och fördjupats. Uppmärksamheten har alltmer kommit att
riktas på behovet av att vidga möjligheterna för löntagarna att känna
tillfredsställelse och engagemang i arbetet samtidigt som deras skaparförmåga
och kunnande bättre utnyttjas med effektivare arbetsinsatser som resultat. Detta
har lett fram tiU insikten alt den enskilde individens inflytande över de egna
arbetsuppgifterna och den egna arbetsplatsens förhållande måsle ökas, något
som ställer krav på bl. a. nya och ändrade former för arbetsorganisation och
arbetsledning, utformningen av det produktionstekniska systemet, lönesystem m.
m.
Samtidigt kvarstår för lönlagarna behovet att vinna
inflytande över frågor som har stor betydelse för de anställda som kollektiv.
Det kan gälla t. ex. beslut om slörre investeringar som medför behov av nyrekrytering
eUer omplacering av personal, omlokalisering, inskränkning eller nedläggning av
driften, principer för personalpolitikens och skyddsarbetets utformning eller
arbetsmiljöförbältrande åtgärder. Vägen alt nå inflytande över dessa frågor
måste gå över representativa system där företrädare för de anstäUda får
möjligheter att öva inflytande på eller delta i beslutens utformning
tillsammans med företagsledningen och specialister från olika funktioner inom
företaget.
Det är uppenbart att de praktiska formerna för ett
vidgat löntagarinflytande över olika arbetssituationer och
förelagsangelägenheter bör anpassas till de speciella förhållanden och
förutsättningar som råder
Prop. 1972:116 57
inom
varje företag. I syfte att vinna ökad erfarenhet i dessa avseenden pågår sedan
några år tillbaka en försöksverksamhet med olika former av vidgad
förelagsdemokrati inom ell flertal företag i landet. I systematiserad form kom
denna verksamhet tidigast igång i den statliga ak-tiebolagsgmppen, där den
sedan år 1968 leds av en för ändamålet särskilt inrättad delegation. Sedermera
har liknande verksamhet inletts inom den privata och kooperativa sektorn liksom
inom statiig och kommunal förvaltning.
Vid 1971 års LO-kongress ägnades
företagsdemokratifrågorna stor uppmärksamhet. Underlaget för kongressens
överväganden utgjordes av betänkandet Demokrati i företagen. Kongressen antog i
enlighet med förslagen i detta betänkande ett program för ökad
företagsdemokrati, vilket förutsätter en reeU medbestämmanderätt för
arbetslagarna i olika frågor som rör såväl den enskUdes arbetssituation som det
kollektiva lönlagarintresset i förelaget. Programmet kräver etl ökat inflytande
för de anstäUda på alla beslutsnivåer i förelagen. Bl. a. föreslås att de fackliga
organisationerna vid företagen skall få rätt att utse en minoritet av
ledamötema i aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas styrelser. I stort
sett liknande synpunkter har framförts från tjänstemannahåll, bl. a. i en av
TCO:s kommitté för samarbetsfrågor på arbetsplatsen (SAMKO) utarbetad rapport
lill TCO-kongressen 1970.
Enligt aktiebolagslagen är bolagsstämman det
beslutande organet när det gäller bolagets angelägenheter. Styrelsen är det
verkställande organet och är ansvarig för förvaltningen men är skyldig alt
rätta sig efter de särskilda föreskrifter som meddelas av bolagsstämman. Har
styrelsen utsett verkställande direktör, skall den löpande förvaltningen
handhas av honom.
Aktiebolagslagens gmndregel är atl styrelsen väljs
med enkel majoritet. Den ägargmpp som har röslmajorilelen kan således
tillsätta samlliga slyrelseplatser, om inte annat anges i bolagsordningen. Den
motivering för detta syslem som vanligen anges är att bolaget behöver en
homogen och handlingskraftig styrelse. Elt argument som ofta framförs mot
styrelserepresentation för de anställda eller någon annan intressentgrupp
utanför ägarkrelsen är också, att styrelsen därigenom skulle riskera bli etl
förhandlingsorgan för olika partsintressen.
Effektiv ledning av elt aktiebolag förutsätter
givetvis att styrelsen har handlingskraft och förmåga atl fatta beslul.
Beslutsfattandet underlättas sannolikt, om ledamöterna har gemensamma
utgångspunkter och intressen. Kravet på gemenskap i fråga om värderingar och
intressen bör dock inte drivas längre än att det i styrelsen ges plats för
personer med varierande erfarenhetsbakgrund, utbUdning och kunnande.
När det gäller styrelsen i ett aktiebolag synes det
nödvändiga inlres-sebandet mellan ledamöterna kunna uttryckas som ell starkt
engagemang för företagets fortlevande och utveckUng. När det gäller de anställda
i företaget kan det också hävdas alt de, betraktade både som individer och som
gmpp, delar detta intresse. De anställda är ju beroende av en gynnsam
utveckling av förelaget för sin försörjning.
Att öka de enskilda lönlagarnas trygghet i fråga om
såväl arbete som inkomst och fysisk och psykisk hälsa har alltid varit det
ledande motivet bakom fackföreningsrörelsens krav på vidgat inflytande för de
anställda i företagen. Dessa krav kan bäst tillgodoses i välskötta företag. Om
de anställda bereds representation i företagens styrelser behöver det således
inte försvaga den gmndläggande intressegemenskap hos leda-
Frop. 1972:116 58
raöterna
som är en nödvändig förutsättning för att dessa skall kunna fungera som
handlingskraftiga beslutsorgan. Tvärtom torde en sådan reform, såsom utvecklas
närmare i det följande, snarare kunna leda till en vitalisering och
effektivisering av styrelsearbetet.
Styrelserepresentation för de anställda bör
betraktas som ett element och etl första steg i ulvecklingen mot ökat
löntagarinflytande över olika frågor och olika delar av beslutsprocessen inom
företagen. Derma utgångspunkt är avgörande inte bara för motiven för en sådan
reform utan även för representationens närmare utformning liksom löntagarrepresentantemas
roll i styrelsen och bedömningen av de resultat som kan väntas av verksamheten.
I promemorian diskuteras därefter motiven för de
anställdas styrelserepresentation.
Styrelserepresentationen för de anställda bör
enligt promemorian främst ses som en vidareutveckling av det representativa
system för bevakning av det samlade lönlagarintresset som redan byggts upp i
företagen i form av företagsnämnden och dess olika organ. Ett väsentligt motiv
för styrelserepresentationen är att skapa ökade förutsättningar för att främja
samarbets- och demokratiseringssträvandena på andra nivåer inom företaget.
Deltagande i styrelsens arbete bör således ge möjlighet att indirekt påverka
samarbetet meUan företagsledningen och arbetstagarna i t. ex. företagsnämnden.
Det kan skapa förståelse och intresse för att den kunskap om företagets
utveckUngsbetingelser på längre sikt, som de anställdas representanter i
styrelsen erhåller, i ökad utsträckning delges förelagsnämnden. I sin tur kan
detta underlätta för de anställda att ta initiativ tUl diskussioner i olika
samarbetsorgan inom företaget vUket också vidgar företagsledningens och
styrelsens möjligheter att få del av de anställdas erfarenheter och synpunkter
på olika frågor.
Styrelserepresentationen, framhåUs det vidare i
promemorian, kan också ge de anställda en direkt kontakt med de slörre ägargrupperna
och deras representanter. Härigenom kan löntagarna få del av ägarnas syn på
företagets framtid vilket kan vara en viktig kompletterande information och
underlätta för de anställda alt bedöma vilka åtgärder som kan väntas i olika
situationer. I minst lika hög grad bör styrelserepresentationen ses som ett
instmment för alt göra ägarrepresentanter-na delaktiga av de anställdas
erfarenheter, synpunkter, problem och värderingar. Härigenom ges diskussionen i
styrelsen en bredare bas, som möjliggör en mer allsidig bedömning av
förekommande frågor. Genom alt löntagarsynpunkterna på detta sätt kan komma in
på ett tidigare stadium torde det i många fall vara möjligt att komma lill lösningar
som minskar riskerna för motsättningar och friktioner i företaget i ett senare
skede. På sikt torde löntagarrepresentationen medverka tiU att en större
förståelse skapas mellan de två huvudintressenterna i företaget ägarna och de
anställda för problem som är i stor utsträckning gemensamma. Det kan leda
till ett ökat engagemang från
Prop. 1972:116 59
de
anställdas sida, vilket bör ha en direkl produktivitelsfrämjande effekt.
Enligt promemorian bör styrelserepresentation för de anställda således kunna
vara av värde inte bara för löntagarkollektivet utan också för företaget som
sådant och därmed även för ägama.
Promemorian tar också upp frågan om den s. k.
dubbla lojaliteten, dvs. arbetslagarrepresenlanternas lojalitet såväl mot
företaget som mot arbetskamratema.
Enligt promemorian kan det inte bortses från att
lojalitetskonflikter kan uppslå. Frågan är emellertid om risken för sådana är
så slor eller unik när det gäller löntagarrepresentantema i styrelsen att den
ulgör ett avgörande argument mot styrelserepresentation för de anställda.
A ena sidan gäUer problemet, framhålls det, de
valda löntagarrepresentanternas egen uppfattning av situationen. Man får utgå
från att de kommer att argumentera för sina synpunkter och instämma i styrelsens
beslut när de anser att delta tillgodoser deras huvudmäns intressen i rimlig
grad. I andra fall har de naturligtvis möjligheten alt reservera sig mot
besluten. Man torde kunna anta att den senare situationen inte behöver bli
särskUt vanlig. Som tidigare framhålUts har de anställda och ägarna viss
gmndläggande intressegemenskap när det gäller företagets utveckling. Det är
därför enligt promemorian en felaktig utgångspunkt att sätta de anställdas
intressen mot företagets. Däremot kan naturligtvis de anställda ha ett intresse
av att företaget i vissa avseenden leds eller utvecklas på elt annat sätt än
dess ägare vill.
A andra sidan berör frågan om den "dubbla
lojaliteten" spörsmålet hur de anslällda upplever situationen och hur
styrelserepresentationen skulle kunna påverka deras förtroende för de valda
represenlantemas och för deras fackliga organisationers sätt och möjligheter
alt hävda lönlagarintresset i företaget. Det är enligt promemorian rimligt att
anta, att della förtroende snarare beror på effektiviteten i det fackliga arbetet
än på närheten till företagsledningen. Kan de anställdas representanter på ett
effektivt sätt ta till vara löntagarnas intressen inte bara genom
förhandlingar med företaget utan också genom gemensamma diskussioner i
företagsnämnden eller styrelsen, torde detia undanröja eventueUa misstankar att
kombinationen intressebevakare och deltagare i företagsledningen är lUl nackdel
för den fackliga organisationens möjligheter att bevaka löntagarnas önskemål.
I promemorian framhålls vidare att risken för
eventuella lojalitetskonflikter inte heller synes vara unikt förknippad med
löntagarrepresentationen. Det kan räcka med att erinra om att del inte är
ovanligt att banker och andra långivare kräver att få tUlsätla någon
styrelserepresentant i företag där de har betydande finansiella engagemang.
Även här torde stundom motstridiga intressen kunna förekomma. Det kan enligt
promemorian med fog hävdas att arbetslagarrepresentantema i styrelsen i och för
sig har lika goda förutsättningar alt göra de nöd-
Prop. 1972:116 60
vändiga
avvägningarna mellan olika intressekrav som övriga styrelseledamöter, särskilt
som de kan fömtsättas ha ett starkt egenintresse av att trygga företagets
fortbestånd och ulveckling. De erfarenheter som hittills föreligger, främst
från statiiga bolag, av styrelserepresentation för de anställda anses också
tyda på att varken löntagarrepresentanterna eller övriga styrelseledamöter
upplever risken för lojalitetskonflikter som särskUt besvärande.
I promemorian erinras i detta sammanhang om ett
uttalande i förarbetena tUl 1944 års aktiebolagslag (SOU 1941: 8 och 9).
"Den dominerande ställning aktiebolaget såsom förelagsform äger i vår
tids ekonomiska liv", heter det där, "har medfört, alt hänsyn även
till andra intressen än dem som förut särskilt skyddals av
aktiebolagslagsliftningen måste beaktas". Överhuvudtaget anses den
uppfattningen mer och mer tränga igenom såväl i debatten som i det praktiska
handlandet att styrelsen i ett bolag har totalansvar för förelaget och alt den
inte i sill handlande bör specieUt gynna den ena eller den andra gruppen av de
i företaget engagerade utan skall verka för hela företagets bästa. Inle minst
från löntagarhåll har sådana åsikter förts fram.
Risken för lojalitetskonflikter bedöms i
promemorian inte vara så slor alt den skulle allvarligt försvåra införandet av
etl system med styrelserepresentation för de anslällda. I vissa situationer
och under vissa omständigheter kan den dock vara en realitet, framhålls det,
och de anställda bör därför själva få avgöra vilken vikt de vUl tillmäta denna
risk jämfört med de fördelar de anser sig få ut av en styrelserepresentation.
Detla talar enligt promemorian för att reglerna om styrelserepresentation
utformas så, atl de anställda har rätt men inte skyldighet att utse ledamöter i
styrelsen. En sådan ordning är också motiverad av att det kommer alt krävas
betydande insatser av de anställda och deras representanter, om verksamheten
skall bli framgångsrik.
Om sålunda styrelserepresentationen för de
anställda bör vara en rättighet men inte någon skyldighet följer därav, heter
det vidare i promemorian, att de anställda måste la ell initiativ och visa atl
de önskar utnyttja denna rättighet.
Eftersom företagsnämnden och tiU denna anknutna
samrådsorgan i förelaget är tillkomna genom avtal mellan arbetsgivarparten och
löntagarnas fackliga organisationer och det är dessa organisationer som
bevakar och tUlvaratar de anställdas intressen i förelagen, framstår del enligt
promemorian som väsentligt atl undvika att det genom styrelserepresentation
för de anställda skapas etl med etablerade kontakt- och samrådsmönster i
förelagen konkurrerande system.
Arbetslagarrepresentantema i förelagsslyrelserna
bör bl. a. därför utses av de anställda i respektive företag genom deras
fackliga organisationer. Då styrelserepresentationen får ses som en del av det
företagsdemokratiska systemet i det enskilda företagel, följer vidare alt de
ini-
Frop. 1972:116 61
tiativtagande
och nominerande organen bör vara de lokala, dvs. i företaget verksamma
fackliga organisationema. För att styrelserepresentation för de anslällda
skall införas anses det dock rimligt att kräva att lokal facklig organisation
eller gmpp av organisationer som begär sådan företräder större delen av
företagets anstäUda.
Det bör enligt promemorian ankomma på
organisationerna själva att avgöra på vUket sätt de vill utse sina
representanter och vilka som bör utses. Vad som tidigare sagts om anknytning
tUl det interna företagsdemokratiska systemet anses vidare göra det naturligt
att de personer som i normalfallet utses är anställda i det berörda företaget.
Möjlighet bör dock lämnas öppen för de anställda att i speciella fall som sin
representant i styrelsen välja även någon utanför företaget verksam person.
AUmänt gäller den regeln för personer i
förtroendeställning, framhålls det vidare, att den som utsett förtroendemannen
också kan avsätta honom. Detta bör även gälla för arbetstagarrepresenlanter i
styrelsen vUka alltså bör kunna entiedigas av samma organ som utsett dem. Det
innebär alt de blir ansvariga för sina åtgärder i styrelsen inför de organisationer
som tillsatt dem.
När det gäller arbetstagarledamöternas uppgifter
och ansvar i styrelsen är det enligt promemorian naturligt att utgå från att i
princip samma regler skall gälla som i fråga om andra styrelseledamöter. Ett
system med arbetstagarrepresenlanter som adjungerade ledamöter med närvaro-,
yttrande- och förslagsrätt men utan rätt att delta i besluten skuUe visserligen
ge de anstäUda insyn i styrelsearbetet, men det skulle inte ge dem det
eftersträvade medinflytandet beträffande företagets ledning.
I promemorian framhålls att den överordnade uppgiften
för arbets-tagarledamöterna liksom för övriga styrelseledamöter bör vara att
efter bästa förmåga främja företagets fortbestånd och utveckling. Inom denna
ram bör man dock kunna vänta sig att arbetslagarledamöterna mot bakgrund av sin
erfarenhet och ställning gentemot löntagarkoUektivet speciellt beaktar och
belyser arbetstagarintresset i de frågor som behandlas i styrelsen. Det bör
således särskUt uppmärksamma frågor som rör möjligheten att vidga och fördjupa
företagsdemokratin inom företaget. Det framhålls som väsentligt att detta
arbete bedrivs så, att de enskilda arbetstagarna får ökat inflytande över sin
arbetssituation, vUket kan kräva försök med nya former av arbetsorganisation,
arbetsuppdelning, produktionsprocessernas utformning etc. Men, heter det
vidare, det gäUer också att finna nya, effektivare och mer engagerande former
för alt få del av och ta tiU vara de anställdas erfarenheter och synpunkter,
exempelvis genom att bygga ut det existerande samrådssystemet med särskilda
produktionsgmpper, avdelningskommiltéer etc. med viss ansvars- och beslutsrätt.
Av speciellt intresse för de anslällda anses utformningen av företagets
personalpolitik vara. Arbetstagarleda-
Prop. 1972:116 62
möterna
i styrelsen bör verka för alt riktlmjerna för personalpolitiken systematiskt
utvecklas och atl de anslällda får insyn, inflytande och medansvar i detta
arbeie.
I promemorian erinras vidare om viklen av att vid
planerade förändringar i förelaget, antingen de avser utvidgning, omläggning
eller nedskäming av verksamheten, personalsynpunkterna tas upp på ett tidigt
stadium och beaklas i samma grad som de tekniska och ekonomiska faktorerna.
Arbetslagarledamöterna i styrelsen kan väntas få kännedom om sådana
förändringar i ett tidigt skede och kan då givetvis föra fram eventuella
lönlagaraspekter på dessa. De bör härutöver verka för att sådana planer eller
överväganden snarast möjligt kan behandlas även inom berörda samrådsorgan inom
företaget såsom företagsnämnden eller till denna knutna specialkommiltéer
eller avdelningsnämnder. De bör vidare söka medverka till att de anslällda blir
representerade i sådana projektgrupper eller andra utredningsorgan som kan få i
uppdrag att detaljutforma förslag till förändringar i enlighet med styrelsens
riktlinjer.
Innebörden av vad som nu sagts är enligt
promemorian inte att löntagarrepresentanterna ensidigt och kompromisslöst bör
förfäkta sin grupps specieUa intressen. De bör naturligtvis, framhålls det, mot
bakgmnd av övriga styrelseledamöters synpunkter söka väga olika argument och
fakta mot varandra med beaktande av att det övergripande målet alltid bör vara
alt verka för företagets vidareutveckling. På detta sätt bör de olika
styrelseledamöterna komplettera varandra. Att representanter för arbetstagarna
införs i kretsen av styrelseledamöterna bör enligt promemorian i princip inte
påverka bilden av hur styrelsen och de enskilda styrelseledamöterna arbetar.
Promemorian koinmer därefter in på frågan om
representationens storlek. Utgångspunkten när man såväl från LO- som TCO-håll
tagit upp styrelserepresentationsfrågan tUl diskussion har regelmässigt varit
minoritetsrepresentation. Med hänsyn till att löntagarkollektivet i ett förelag
i allmänhet beslår av flera grupper med i viss mån avvikande intressen är det
enligt promemorian motiverat att de anställda tillförsäkras mer än en plats i
styrelsen. Härför talar också psykologiska skäl. En lämplig avvägning anses
vara alt löntagarna får rätt att utse två styrelserepresentanter.
Det kan naturligtvis ifrågasättas, heter det
vidare, vilka möjligheter en minoritetsrepresentalion i realiteten ger de
anställda att hävda sina intressen i de faU dessa inte sammanfaUer med de
övriga ledamöternas. Dessa kan ju då alltid rösta ned arbetslagarledamöterna.
Mot bakgrund av vad som tidigare sagts rörande styrelseledamöternas gemensamma
grundläggande engagemang för företagets utveckling, bör man dock kunna utgå
från att det är argumentens saklighet och tyngd som fäller utslaget.
Prop. 1972:116 63
Enligt promemorian kan det givelvis uppstå
situationer där arbets-tagarledamölerna anser sig inte ha fått gehör för sina
synpunkter och inte kunnat hindra elt enligt deras uppfattning oacceptabelt
avgörande. De kan då reservera sig till protokollet eller som en yttersta
utväg avgå ur styrelsen. Det antas dock att så koinmer att ske endast i undantagsfaU.
Reservationer tiU protokollet torde enligt promemorian vara relativt ovanliga i
svenska bolagsstyrelser där man liksom i andra kollekliva beslutsorgan i
regel eftersträvar att efter diskussion komma till en gemensam ståndpunkt.
Della mönster antas knappast komma att förändras av det förhållandet alt de
anställda blir företrädda i styrelsen. Det bedöms tvärtom ligga i såväl
löntagar- som ägarrepresen-tanternas intresse att undvika att eventuella
meningsskiljakligheter i styrelsen systematiskt följer sådana grupplinjer.
4.2
Den aktuella reformens omfattning
I detta avsnitt av promemorian konstateras till en
början, att mot bakgrund av de inledningsvis redovisade synpunktema starka skäl
talar för att de anställda nu bereds möjligheter till styrelserepresentation i
aktiebolag. Rätten tUl sådan representation bör enligt promemorian garanteras
genom särskild lagstiftning. Även om själva gmndsatsen om ändamålsenligheten av
styrelserepresentation för de anslällda står fast, är det emellertid uppenbart
att detaljerna i ett praktiskt system för representationens genomförande kan
utformas på olika sätt. Erfarenhetema av sådan representation i vårt land är
hittills begränsade. Med hänsyn härtUl anses det naturligt alt den ordning i
fråga om arbetstagarrepresentation som nu föreslås i viss mån får
försökskaraktär. Lagens giltighetstid bör sålunda begränsas till förslagsvis
fem år och tUlämpningsområdet bör bestämmas så, att verksamheten under denna
tid kan följas kontinuerUgt. På grandval av de erfarenheter som därvid kommer fram
bör enligt promemorian göras de praktiska justeringar som anses behövliga för
alt systemet skall fungera så ändamålsenligt som möjligt. Det bör ankomma på
Kungl. Maj:t att vidta de åtgärder som behövs för att en fortlöpande
utvärdering av verksamheten skall kunna ske.
I promemorian behandlas därefter
tUlämpningsområdets avgränsning, när det gäUer företagsform. Inledningsvis
framhålls att den föregående framställningen haft sin utgångspunkt i
förhållandena i aktiebolag. Detla är naturligt mot bakgmnd av att aktiebolaget
är den dominerande förelagsformen. Endast i storleksgruppen O4 årsanställda
är antalet företag som drivs i andra former slörre än antalet aktiebolag.
För vissa aktiebolag, påpekas det, finns emellertid
särskUda regler vid sidan av bestämmelserna i aktiebolagslagen (1944: 705). Hit
hör
Frop. 1972:116 64
bl.
a. bank- och försäkringsaktiebolag, som är reglerade genom lagen (1955: 183)
om bankrörelse resp. lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse. Beträffande bank-
och försäkringsverksamheten har särskilda anordningar vidtagits för att
tillgodose intresset av insyn och inflytande från insältares,
försäkringstagares och det allmännas sida. Sålunda har särskilda tillsynsorgan,
bankinspektionen och försäkringsinspektionen, inrättats. Vidare ingår i
försäkringsbolagens styrelser representanter för försäkringstagarna och efter
ändring i banklagen gäUer från den 1 januari 1971 att offentiiga
styrelseledamöter skall finnas i bankbolagen.
De
särskUda förhållanden som sålunda präglar bank- och försäk-ringsverksamheten
påkallar enligt promemorian speciella överväganden när det gäller formema för
tillgodoseende av de anställdas intresse av insyn och inflytande. Chefen för
fmansdepartementet har med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tUlsatt en
särskild utredning för att göra dessa överväganden och avge förslag i ämnet,
såvitt avser bankbolagen. Med hänsyn till nu nämnda förhållanden förordas i
promemorian att den aktuella försöksverksamheten inte skall omfatta bank- eller
försäkringsaktiebolag.
I fråga om ekonomiska föreningar som anses ha sin
största betydelse inom jordbruks- och konsumentkooperationen, erimas i
promemorian om de förhandlingar som förts mellan företrädare för
konsumentkooperationen och LO om vidgad företagsdemokrati i konsumtionsföreningarna,
bl.a. genom löntagarrepresentation i föreningsstyrelserna. Utgången av dessa
förhandlingar bör enligt promemorian avvaktas, innan man tar ställning till om
även de ekonomiska föreningarna bör omfattas av en lagstiftning om
arbetstagarrepresentation.
Promemorians ståndpunkt när det gäller stiftelser
och ideella föreningar är att arbetstagarrepresentation i styrelserna framstår
som mindre angelägen redan med hänsyn till det slags verksamhet som sådana
associationer normalt bedriver. Antalet anslällda är också i regel mycket
begränsat.
Av naturliga skäl kan enligt promemorian inte
heller företag som drivs i former för vUka styrelse inte förutsätts såsom
enskild företagares verksamhet, handelsbolag eller kommanditbolag komma i
fråga för den aktuella reformen.
I promemorian behandlas därefter offentliga
företag, dvs. av staten eller kommun ägda företag. Sådana drivs i vissa fall
direkt av staten resp. konununen, i andra faU drivs verksamhet av sanuna eUer
Uknande slag i bolagsform. De offentUga företag som drivs i aktiebolagsform
bör enligt promemorian i princip omfattas av den aktueUa reformen.
I vissa kommunala bolag, framhålls det vidare i
promemorian, har styrelsen valts med hänsyn tUl politiska styrkeförhåUanden.
Något gene-
Frop. 1972:116 65
rellt
undantag för bolag av denna karaktär anses dock inte vara befogat. Det gäller
i sådana fall att finna lösningar som gör det möjUgt att förena arbetstagarrepresentation
med de förtroendevalda ledamötemas ställning och ansvar.
I fråga om koncerner
kan det enligt promemorian stundom vara tveksamt på vilken nivå makten över ett
förelag utövas och detta aktualiserar frågan om arbetstagarrepresenlanter skall
förekomma såväl i moderbolags som dotterbolags styrelser. Mot bakgmnd av de
motiv som kan anföras för arbetstagarrepresentation står del enligt promemorian
klart att sådan representation i första hand bör genomföras i styrelsen för det
bolag i vilket de anställda är verksamma. I fråga om moderbolag med egen
industrieU verksamhet bör detta innebära att de anställda i moderbolaget blir
representerade i styrelsen för detta. Det kan emellertid ifrågasättas, heter
det vidare, om inte arbetslagarrepre-sentationen i moderbolagets styrelse också
på något sätt bör anknytas till dotterbolagens anställda. Detta önskemål stöter
dock på avsevärda svårigheter i ett stort antal koncemer med dotterbolag och
dotterdotterbolag som kan räknas i flera tiotal. Det kan under sådana
förhållanden vara närmast ogörligt alt välja ut en eUer ett par företrädare som
samtidigt kan sägas vara representativa för de anställda i både moder- och
dotterbolag. Om man eftersträvar att arbetslagarrepresentantema i moderbolagets
styrelse skall ha en bredare förankring bland koncernens anställda än vad som
följer av deras anknytning lill moderbolaget anses detta exempelvis kunna
uppnås genom att de utses av de lokala fackliga organisationerna vid
moderbolaget i samråd med berörda förbund. När det gäller moderbolag av typ
förvaltningsbolag är enligt promemorian representation för de i moderbolaget
anställda knappast aktuell. Utöver bolagsledningen finns nämligen i dessa bolag
som regel endast ett fåtal kontorsanställda. Frågan är då om det finns skäl för
alt låta anställda i dotterbolag få representanter i moderbolagets
(förvaltnings-bolagets) styrelse. För en sådan representation talar enligt
promemorian onekligen den omständigheten att i många fall för dotterbolagen
betydelsefulla beslut fattas i moderbolagets styrelse. A andra sidan anses det
förhålla sig så, att inom vissa koncerner dotterbolagen intar en mycket
självständig ställning och att moderbolagets (koncernledningens) inflytande
gör sig gällande främst vid valet av företagsledning i dotterbolagen och i
viktigare invesleringsfrågor. DärtUl koinmer att även beslut som i realiteten
dikteras av koncernledningen konfirmeras i styrelsen för det dotterbolag som är
berört.
Det påpekas vidare i detla sammanhang att i de fall
moderföretaget är lokaliserat utanför Sverige någon representation i dess
styrelse för de anställda i svenska dotterbolag inte kan genomdrivas genom
lagstiftning här i landet.
Promemorians
slutsats blir, alt man av praktiska skäl bör låta frågan
5
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116
Frop. 1972:116 66
om
de anställdas representation bestämmas av samma regler inom en koncern som utom
koncernförhållanden.
I promemorian avhandlas härefter frågan om
reformens omfattning med avseende på näringsgrenar. Därvid konstaleras att i
princip aktiebolag inom alla näringsgrenar bör omfattas av den aktuella
reformen. Del kan visserligen göras gäUande, heter del, att förhåUandena inom
vissa näringsgrenar är så speciella alt införandet av styi-elserepresenta-tion
för de anställda kan innebära svårlösta praktiska problem.
Med hänsyn lill alt del bör ankomma på de fackliga
organisationerna att ta ställning tUl införandet av styrelserepresentation för
de anställda anses det dock inte finnas tillräcklig anledning alt genereUt göra
undantag för bolag inom viss näringsgren.
Från delvis andra utgångspunkter, heter det vidare
i promemorian, skulle det kunna komma i fråga att från reformverksamheten
undanta sådana bolag, vUkas verksamhet går ut på opinionsbildning av politisk,
religiös eller liknande art, såsom t. ex. vissa tidningar och bokförlag.
Behovet av arbetstagarrepresentation kan dock inte i och för sig anses vara
mindre i här berörda bolag än i andra aktiebolag. Eftersom den
minorilelsrepresenlalion för arbetstagarna som förslaget tar sikte på inle ger
möjlighet tiU något avgörande inflytande på bolagens förhåUanden och
följaktligen inte heller på den åsiktsmässiga verksamheten det här är fråga om,
bedöms undanlagande av denna företagskategori inte tUlräckligt motiverat.
Sammanfattningsvis konstateras att reformen i
princip bor gälla alla näringsgrenar utom bank- och försäkringsrörelse samt
offentlig förvaltning.
I promemorian diskuteras vidare frågan om en
storleksgräns. Enligt promemorian uppgår del lolala anlalet aktiebolag inom
olika näringsgrenar tUl mer än 55 000. Om det skaU vara möjligt att följa den
aktuella reformverksamheten saml överblicka och värdera resultaten av denna,
anses det därför vara ofrånkomligt att tUlämpningsområdet också begränsas med
hänsyn tiU företagens storlek. Sysselsättningen bedöms därvid vara del
lämpligaste måttet.
Promemorian innehåller en tabell, vari redovisas
hur många företag som kommer atl omfattas av reformen vid alternativa
storleksgränser.
Av tabellen framgår alt antalet företag inom
tiUämpningsområdet ungefär fördubblas för varje storleksgräns.
Var storleksgränsen bör dras beror enligt
promemorian på vad som kan anses vara en lämplig omfattning av den nu aktuella
verksamheten. Det framhåUs vidare att ett betydande antal s. k. enmans- och
fåmans-bolag kommer att falla inom tillämpningsområdet, om storleksgränsen
sätts lågt. I sådana bolag är ägaren vanligen också förelagsledare och
styrelsen har en övervägande formell karaktär. Med hänsyn tUl dessa förhållanden
anses det lämpligt att den nedre storleksgränsen sätts vid
Frop.
1972:116 67
Antal
aktiebolag med 50 eller flera anställda den 31 december 1969
50
100
200
500
Jordbruk,
skogsbruk, jakt, fiske
11
7
2
_
Gruvor
och tillverkningsindustri
2 147
1 141
570
243
Byggnadsindustri
533
192
84
32
Varuhandel
770
329
130
37
El-,
gas-, värme- och vattenverk
26
12
5
1
Hotell-
och restauranger
111
43
14
8
Samfärdsel
224
100
46
20
Övriga
privata tjänster och offentlig
förvaltning
271
144
58
23
Summa
4 093
1948
909
364
Banker
och försäkringsbolag
49
36
26
13
Totalt
4 142
1984
935
377
100
anställda. I så fall kommer försöksverksamheten att potentiellt beröra närmare
2 000 företag. I dessa sysselsätts drygl 1 miljon arbetstagare, vilket
motsvarar 28 % av samtliga förvärvsarbelande i landet.
För industrins vidkommande berörs drygt 600 000
anslällda, molsvarande omkring 70 % av de industrisysselsatta.
Som framgår av tabellen kommer inemot 60 % av de
berörda företagen alt vara industriföretag. Av dessa har närmare en fjärdedel
mer än 500 anställda, medan motsvarande andel för övriga näringsgrenar är
ungefär en sjättedel.
Under rubriken arbetstagarrepresentation på grund
av avtal uttalas i promemorian följande.
När det gäUer aktiebolag som Ugger under den
föreslagna storleksgränsen slår ulan särskild föreskrift i lag den möjUgheten
öppen atl, om en majoritet av de på bolagsstämman företrädda aktieägarna så önskar,
välja in en eller flera företrädare för de anstäUda i bolagets styrelse.
Bolagsstämman kan också genom alt ta in föreskrift därom i bolagsordningen ge
de anställda rätt att duekt utse en eller flera styrelseledamöter. För
mlagande av sådan föreskrift i bolagsordningen krävs dock på gmnd av
bestämmelse i aktiebolagslagen särskill tUlstånd. För att underlätta för de
mmdre aktiebolag som inle faller inom tillämpningsområdet för den föreslagna
lagstiftningen alt införa arbetstagarrepresentation efter avtal med de
fackliga organisationerna vid bolaget, bör bolagsstämman ges möjlighet att
besluta om en tUlämpning av samma ordning utan att föreskrift därom intages i
bolagsordningen.
4.3
Inrättande av styrelserepresentation för de anställda m.m.
Promemorian utgår från alt inrättande av
styrelserepresentation för de anställda bör vara en rättighet som dessa kan
utnyttja eUer avstå från efler eget val. Det bör följaktiigen enUgt promemorian
överlåtas åt de anställda att själva ta initiativ till arbetstagarrepresentation.
Det
får enligt promemorian anses önskvärt att olika grapper bland de
Frop. 1972:116 68
anstäUda
får tiUfälle att spela en roll när det gäller alt ta ställning till
styrelserepresentation och att utse ledamöter i styrelsen och detta antas mest
naturligt kunna ske genom de fackliga organisationernas medverkan. Det erinras
vidare om atl de två största centrala huvudorganisa-tionema på arbetsmarknaden,
LO och TCO, uttalat sig för atl de anställdas representanter i företagens
styrelser utses av de lokala fackliga organisationerna. Av nu anförda skäl
anses lagstiftaren böra ta fasta på den ordning för utseende av
styrelseledamöter, som förordas från fackföreningsrörelsens sida. Som
ytterligare fömtsättning bör dock enligt promemorian uppställas all
organisationerna är bundna av kollektivavtal i förhållande till företaget.
Det förhållandet att oorganiserade arbetstagare
därigenom betages möjligheten att öva inflytande på valet av
styrelserepresentanter för de anstäUda talar enligt promemorian inle med större
tyngd mot en sådan ordning, då dessa arbetstagare frivUligt avstått från att
medverka i fackföreningsrörelsens strävanden atl genom olika åtgärder öka de
anställdas inflytande i företaget.
Promemorians
framställning i detla avsnitt utmynnar i konstaterandet atl eftersom rätten
att utse de anställdas representanter i förelagets styrelse sålunda bör
tillkomma de lokala fackliga organisationema, bör också rätten atl beslula om
inrättande av styrelserepresentation tUläggas samma organisationer. Det kravet
bör emellertid uppställas, heter del vidare, att den eller de fackliga
organisationer som påkallar inrättande av arbetstagarrepresentation företräder
en majoritet av arbetstagama vid företaget. Är flertalet av de anslällda
oorganiserade kan tUlräckliga förutsättningar inte anses föreligga för
inrättande av arbetstagarrepresentation. I fall då de organiserade
arbetstagarna är i majoritet men tUlhör olika organisationer antas eventuellt
motstridiga intressen belräffande representationens sammansättning inte komma
att lägga hinder i vägen för ett gemensamt initiativ tUl inrättande av
arbetstagarrepresentation. I promemorian understryks i detta sammanhang betydelsen
av samråd mellan organisationer och företag vid inrättande av arbetstagarrepresentation.
Därvid framhålls att det i de flesta fall torde te sig naturligt att de
fackliga organisationerna redan innan beslut om inrättande av
arbetstagarrepresentation fattas tar upp frågan tUl diskussion med företrädare
för bolaget. I vart fall bör överläggningar komma tUl stånd så snart sådant
beslut fattats, för att eventueUa problem som föranleds av beslutet skall
kunna lösas. Antas arbetslagarrepresention på grund av särskUda förhållanden
medföra så aUvarliga olägenheter för bolaget att framstälhiing om undantag från
lagens tUlämpning övervägs, bör överläggningarna ta sikte på att nå fram tUl
överenskommelse om insyn och inflytande för arbetstagarna i andra former. Elt
beslut om inrättande av arbetstagarrepresentation lägger inte hmder i vägen
för en sådan överenskommelse, framhålls det, eftersom organisationema själv-
Prop. 1972:116 69
faUet
kan avstå från den rätt att utse arbetstagarledamöter som följer av beslutet.
I promemorian behandlas därefter frågan om utseende
av arbetstagarledamöter.
Med utgångspunkt i alt de anstäUda får rätt alt
tillsätta två ledamöter i företagels styrelse kan enligt promemorian problem
uppkomma i olUca lägen när det gäUer utseende av styrelserepresentanter.
Disproportionen mellan antalet tillgängliga platser i styrelsen och antalet
organisationer som hävdar rätt till representation antas i åtskiUiga fall göra
en sammanjämkning på den fackliga sidan nödvändig.
Detta problem, framhåUs det, torde kunna lösas
efter olika linjer. Det slås emellertid fast, att frågan gäUer hur olika
organisationer på det fackliga området skall kunna nå fram tUl samförstånd och
att det därför i första hand bör vara en uppgift för berörda fackliga
organisationer alt la ställning tUl vilken lösning som skall väljas.
Huvudregeln bör alltså enligt promemorian vara att
berörda lokala organisationer träffar överenskommelse om utseende av
arbetstagarledamöter. Det kan emellertid tänkas alt enighet inle nås mellan
organisationerna. TUlhör dessa samma förbund eller samma cenlrala huvudorganisation
på arbetsmarknaden, bedöms det fackliga organisationssystemet ulan särskild
lagbestämmelse fungera på sådant sätt att oenighet på det lokala planet ger
upphov till en sammanjämkning på det centrala planet. Man måsle dock räkna med
alt organisationer eUer grapper av organisationer tillhörande skUda cenlrala
huvudorganisationer inte alltid kan enas. Ett sådant förhållande bör enligt
promemorian inie lägga hinder i vägen för att organisation eller
organisationer, som representerar det största anlalet kolleklivavlalsbundna
anställda, får tillsätta åtminstone en ledamot. Om det endast är organisation
eller organisationer med en mindre del av de kollektivavtalsbundna anställda,
som sätter sig emot representation, kan det å andra sidan vara naturligt alt
de övriga organisationerna utser båda ledamötema. Härefter uttalas i
promemorian följande.
Varje gräns i här berört hänseende kan förefalla
godtycklig. Det vill emellertid synas rimligt, att om en organisaiion eller
flera organisationer, tillhörande samma centrala huvudorganisation,
representerar mer än fyra femtedelar av de kolleklivavlalsbundna anställda vid
ett visst förelag, denna organisation eller dessa organisationer bör ha rätt
att utse båda arbetslagarledamöterna. Om de anställda inte till mer än fyra
femtedelar är knutna till en och samma centrala huvudorganisation, bör den
organisation eller de organisationer tillhörande samma centrala
huvudorganisation som representerar de flesta anställda, ha rätt alt utse en
ledamot. Den andra ledamoten utses i så fall av den eUer de organisationer inom
annan central huvudorganisation som omfattar de därnäst flesta anställda.
Frop. 1972:116 70
Utseende av arbetstagarledamöter i storförelag med
elt flertal driftställen på skUda orter kan enligt promemorian mnebära
särskUda problem beroende på att ett stort antal lokala organisationer berörs.
Del kan vara ändamålsenligt att ledamöterna i sådana fall utses under medverkan
av resp. förbund.
Det framhålls vidare atl formerna för utseende av
arbetstagarledamöter bör kunna tas upp lill överläggningar mellan
organisationerna på arbetsmarknaden, i första hand de centrala fackliga
huvudorganisationerna. Enligt promemorian finns del anledning anta atl vissa
av de antydda problemen i så fall skall kunna lösas genom överenskommelser
mellan parterna på den fackliga sidan.
I promemorian behandlas härefter frågan om
entledigande av arbetstagarledamot. Inledningsvis erinras om att den som
utsett ledamot i aktiebolags styrelse i allmänhel bolagsstämman när som
helst får skUja ledamoten från hans styrelseuppdrag. Också en styrelseledamot
som representerar de anställda bör enligt promemorian kunna fråntas sitt
uppdrag ulan alt den från början bestämda mandattiden gått till ända. Hans
uppdrag är i likhet med övriga styrelseledamöters ett förtroendeuppdrag och
han bör därför kunna kvarstå i styrelsen endast så länge han åtnjuter sina
uppdragsgivares förtroende. Det ankommer följaktligen på den eller de lokala
fackliga organisationer som utsett arbetstagarrepresentanlen att i förekommande
fall också avgöra frågan om entledigande.
Det skuUe kunna ifrågasättas, heter det vidare i
promemorian, om inle också bolagsstämman borde ha möjlighet all entlediga en
arbetstagarledamot om denne visar sig uppenbart olämplig för sin uppgift. Den
föreslagna reformen vilar emellertid på fömtsättningen, att företagets bästa
kan befordras genom ett samarbete mellan ägarnas och arbetstagarnas
representanter i styrelsen. I den mån gmndad anledning föreligger att skUja
arbetstagarledamot från hans uppdrag, bör det därför ligga i huvudmännens
intresse att ersätta ledamoten liksom motsvarande intresse får förutsättas
beträffande övriga styrelseledamöter hos deras huvudmän. Det anses således
knappast befogat att i fråga om arbetstagarledamots entledigande överväga annan
ordning än som gäller för övriga ledamöter, dvs. att rätlen att entiediga
tUlkommer den som utsett ledamoten.
När det gäller arbetstagarrepresentationens storlek
erinras i promemorian om LO:s krav att de anställda skall få besätta en
tredjedel av styrelseplatsema, dock minst två. I sammanhanget nämns att TCO
likaledes förordat minst två ledamöter men inle angett någon bestämd kvotdel
av antalet liUgängUga platser.
Enligt promemorian skulle LO-förslaget i flertalet
fall komma att innebära att de anslällda får två ledamöter i styrelsen. En sådan
vidg-nmg av styrelsen, heter det vidare, får anses måttiig och kan inte antas
Frop. 1972:116 71
inverka
menligt vare sig på styrelsens arbetsformer eller styrelsearbetets
effektivitet. Däremot skulle kravet på en proportionell arbetstagarrepresentation
kunna få lill följd, alt styrelser med ett relalivl högt ledamotsantal nådde en
storlek, där rationella arbetsformer och effektivitet äventyrades. Sådana
konsekvenser skulle även från de anställdas synpunkt minska värdet av
arbetslagarrepresenlationen. Praktiska skäl synes sålunda tala för atl
arbetslagarrepresenlationen i varje fall under den försöksperiod som nu är i
fråga begränsas tiU två ledamöter oavsett styrelsens storlek.
I promemorian påpekas i detta sammanhang atl
ingenting hindrar all på bolagsstämman väljs ytterligare en eller flera
företrädare för de anställda som ledamöter i styrelsen. Om så sker kommer
emellertid de anställdas representanter att ha olika mandat. Sådan olikhet kan
undvikas genom atl, efter särskill tillstånd enligt 77 § andra stycket ABL, i
bolagsordningen intas en bestämmelse som direkt ger de anstäUda rätt att utse
flera än två arbetstagarledamöter jämte suppleanter. Denna procedur kan på gmnd
av reglerna om ändring av bolagsordningen bli tämligen utdragen, särskUt i fall
där sådan ändring fömtsätter beslut av muist en ordinarie bolagsstämma.
Mot bakgrund av det sist anförda anses det i
promemorian lämpligt att ge bolagsstämman befogenhet att direkt, dvs. utan att
ta vägen över ändring i bolagsordningen, besluta om en mera omfattande styrelserepresentation
än som följer av lagen. Sådant beslut bör kunna fattas på en stämma, antingen
ordinarie eller extra.
Promemorian behandlar härefter frågan om
suppleanter för arbetslagarledamöterna.
Det förordas att de anställda ges rätt att utse
suppleanter tUl samma antal som antalet arbetstagarledamöter.
För att de anställda skall vara tillförsäkrade
fortlöpande information och insyn genom sina representanter i styrelsen anses
det nödvändigt, med hänsyn till den begränsade omfattning som den ordinarie
arbets-tagarrepresentationen kommer att ha, att de också får möjlighet att utse
suppleanter. Suppleanterna bör enligt promemorian lämpligen kunna beredas
tUlfälle att närvara vid styrelsens sammanträden även då de inte mkallats på
gmnd av förfall för ordinarie ledamot. Därigenom öppnas möjlighet för dem att
förbereda sig för ett eventuellt framtida deltagande i styrelsearbetet. En
sådan ordning anses också kunna underlätta den sammanjämkning mellan olika
fackliga organisationer vid utseendet av arbetstagarrepresenlanter som i många
fall måste ske.
I fråga om valbarhet föreskrivs i aktiebolagslagen
att styrelseledamöter och suppleanter skall vara här i riket bosatta svenska
medborgare. Från detta krav kan dock ges dispens beträffande högst en tredjedel
av antalet styrelseledamöter. I bolagsordningen kan dessutom föreskrivas att
styrelseledamot skall vara aktieägare. Med beaktande av lagens och
Frop. 1972:116 72
i förekommande fall bolagsordningens kvalifikationskrav har bolagsstämman
fuU frihet att utse styrelseledamöter.
I promemorian framhålls atl de av lagen uppställda
kvalifikationskraven bör gäUa även beträffande de anställdas representanter.
Del finns enligt promemorian anledning att räkna med en välvUlig behandling av
en ansökan om dispens från kravet på svenskt medborgarskap i fall då tUl
arbetstagarrepresentanl uiselts någon som inte uppfyller detta krav.
Enligt promemorian bör de anslällda i princip ha
samma frihet som aktieägarna atl till styrelseledamöter utse dem som åtnjuter
deras förtroende. Eftersom arbetslagarrepresentantema skall utses av de lokala
fackliga organisationerna finns det anledning anta atl de, även utan särskild
föreskrift därom, i de flesta fall kommer alt väljas bland de anställda i det
bolag i vars styrelse de skall ingå. Denna ordning bör enligt promemorian
gälla som huvudregel. Om de anställda inom sina organisationer kommer fram till
all de på gmnd av särskilda omständigheter skulle vara bättre betjänta av all
vara representerade av en facklig förtroendeman eller funktionär eller annan
person som inte är anställd i bolaget i fråga anses de dock böra ha möjlighet
att utse en sådan som sin representant.
Det kan emellertid från olika synpunkter göras
gällande, att den som är arbetstagarledamot i ett bolags styrelse inle
samtidigt bör vara arbetstagarledamot i styrelsen för annat bolag. En sådan
situation får enligt promemorian anses strida mot den nyss angivna huvudregeln
och kan vidare i speciella fall ge upphov till problem från konkurrenssynpunkt.
Det anses också böra undvikas att flera uppdrag som arbetstagarledamot
koncentreras lUl en och samma person, därför alt han antas ha särskUda förutsättningar
för uppgiften. Promemorieförslaget innehåller den restriktionen all
arbetstagarledamot inle ulan särskill tUlstånd i sådan egenskap får tillhöra
annat bolags styrelse.
I fråga om mandattid för styrelseledamot som väljs
av bolagsstämma gäller enligt aktiebolagslagen atl han skall utses för viss
tid, högst tre år. Mandaten utgår dock inte förrän ordmarie bolagsstämma
hållils. Något hinder mot omval föreligger inle. För styrelseledamot som tiUsätts
i annan ordning, t. ex. av staten eller kommun, finns inte någon bestämmelse i
aktiebolagslagen, ulan mandattiden bestäms av den som utser honom.
När det gäUer arbetstagarledamöter anses det i
promemorian lämpligt atl på samma sätt som gäller i fråga om andra ledamöter
som utses av organ utanför bolagsstämman inte reglera mandattiden utan låta
denna bestämmas av arbetslagarnas organisationer. Härigenom öppnas möjlighet
för dessa organisationer alt med beaktande av sina egna intressen på bästa
sätt anpassa arbetstagarledamöternas mandattid tUl den som gäller för övriga
ledamöter i bolagels styrelse. Del framhålls också
Frop. 1972:116 73
atl
arbetstagarledamöter i regel bör kunna utses i anslutning till ordinarie
bolagsstämma och deras mandattid sålunda börja löpa samtidigt med mandattiden
för de av stämman valda styrelseledamöterna.
Utlöper den för arbetslagarledamöterna bestämda
mandattiden under försöksperioden, heter det vidare, har de anställdas fackliga
organisationer givetvis möjlighet att på nylt utse sådana. Något särskilt
initiativ för all påkalla styrelserepresentation behövs i så fall inle,
eftersom arbetstagarrepresentation redan inrättats.
4.4
Särskilda frågor rörande arbetstagarledamots ställning i styrelsen
Under denna mbrik behandlas till en början
arbetstagarledamots skyldighet att iaktta sekretess. Därvid erinras om all ABL
inle innehåller några uttryckliga föreskrifter om skyldighet för ledamot i
aktiebolags styrelse alt iaktta sekretess. Den vårdnadsplikl som åvilar
styrelseledamot på gmnd av dennes sysslomannaslällning i förhållande till
bolaget anses emellertid innefatta bl. a. skyldighet att iaktta tystlåtenhet
rörande sådant vars yppande kan skada bolaget.
I promemorian framhålls att kravet på sekretess
rimligtvis inte får drivas så långt atl arbetslagarledamöterna avslängs från
alla möjligheter att samarbeta med och informera sina huvudmän. Elt väsentiigt
motiv för fackföreningsrörelsens krav på styrelserepresentation, heter det vidare,
är att informationen till de anslällda skulle förbättras. Härefter uttalas i
promemorian följande.
Frågan är då vad sekretessplikten enligt nu
gällande regler får anses innebära för arbetstagarledamöternas vidkommande.
Eftersom styrelsens sammanträden inte är offentliga, måsle
arbetslagarledamöterna i likhet med övriga styrelseledamöter vara försikliga
med att lämna ut de informationer som ges under dessa sammanträden. Vid
bedömandet av om en uppgift kan lämnas ut eller inte måste olika intressen
vägas mot varandra, däribland intresset av alt det fortsaita samarbetet i
styrelsen inte försvåras. Ytterst begränsas styrelseledamots möjligheter att
lämna ut informationer om styrelsearbetet av att han kan åläggas skadeståndsskyldighet,
om han genom utlämnandet skadar bolaget. När det gäller alt bedöma om bolaget
kan skadas genom utlämnande av information, är det givelvis av betydelse till
vem informationen lämnas. Den som själv är underkastad tystnadsplikt, t. ex.
ledamot av företagsnämnd, bör i större utsträckning än andra kunna få del av
icke offentliga uppgifter utan att detta leder till skada för bolaget. I
förhållande IHI revisor i bolaget fömtsätter ABL full öppenhet från styrelsens
sida. I tveksamma fall får det anses ankomma på styrelsen att avgöra om och i
vad mån viss upplysning kan lämnas ulan förfång för bolaget (jfr 127 § fjärde
stycket aktiebolagslagen). Arbetslagarledamöterna kan således själva i
styrelsen verka för att upplysningar av intresse för de anslällda inte
hemlighålls i onödan. Redan förekomsten av arbetstagarledamöter i styrelsen
torde medföra atl frågan om utlämnande av information aktualiseras i större
utsträckning än tidigare. Skulle de finna atl vissa uppgifter hemlighålls ulan
fog, kan de reservera sig mot beslulel. Som yttersta ul-
Frop. 1972:116 74
väg
kan de också ställa sina platser till förfogande med den opinionsbildande
effekt detta kan få.
Enligt promemorian lalar det mesta för atl en
praxis i sekretesshänseende skaU kunna utformas som tillgodoser såväl
företagets som de anställdas intressen. Något hinder torde därför inte möta
mot att ålägga arbetslagarledamöterna samma sekretessplikl som övriga
styrelseledamöter.
Promemorian
kommer härefter in på frågan om jäv.
EnUgt ABL:s bestämmelser får styrelseledamot inte
handlägga fråga rörande avtal mellan honom och bolaget eller gåva från bolaget
till honom. Inte heller får han handlägga fråga om avtal meUan bolaget och
tredje man, om han i frågan äger etl väsentligt intresse som kan vara stridande
mot bolagels. Motsvarande gäller beträffande rättegång eller annan talan mol
styrelseledamoten eller tredje man.
I promemorian konstaleras alt ABL:s jävsregler är
uttryck för tanken att styrelseledamot inle skall della i styrelsearbetet när
han har etl väsentligt individuellt intresse som kan strida mot företagets
intressen. Denna princip bör, framhålls det, självklart gälla även för
arbetslagarledamöterna.
Därefter behandlas i promemorian frågan om det för
arbetslagarledamöterna bör ställas upp andra regler om jäv än de som gäller
för övriga styrelseledamöter. Det har från en del håll hävdals, att vissa
frågor skulle vara av sådan natur att arbetslagarledamöterna inte lämpligen bör
delta i handläggningen av dem. De frågor som därvid åsyftas är sådana där de
anställdas intresse påstås starkt bryta sig mot företagets intressen. Genom sin
särskilda anknytning till de anstäUda skulle arbetslagarledamöterna i sådana
frågor få svårigheter att objektivt pröva vad som är företagels bästa. Detta resonemang
lar enligt promemorian sikte på två grupper av fall. Den ena gruppen omfattar
frågor om inskränkningar i driften, driftsomläggningar eller annal som på ett
mera omfattande sätt ingriper i de anställdas situation. Den andra gruppen
utgörs av lönefrågor o. d.
I här berörda fall, framhåUs del i promemorian,
synes det emellertid inte uppkomma någon egentiig jävsituation för en
arbetstagarledamot. Jäv torde nämligen föreligga endast då risk föreligger att
han på grund av ett personligt intresse i saken tar ovidkommande hänsyn. Trots
att arbetslagarledamöterna i flertalet fall kommer alt själva vara anställda i
företagel, kan de i allmänhet i de frågor som här avses inle sägas ha ett
sådant personligt intresse att jäv uppstår. De kan än mindre anses ta
ovidkommande hänsyn därför alt de i sitt handlande utgår från de anställdas
intressen. Etl väsentiigt argument för arbelslagaiTepresenta-tionen är ju all
de anslällda därigenom bereds tillfälle att i styrelsen införa sina synpunkter
till gemensam vägning mot övriga intressen i företaget.
Prop. 1972:116 75
När del gäller frågor om ingående av kollektivavtal
och vad därmed sammanhänger framstår de anslällda enligt promemorian som en
klar facklig motpart till företagel. Det kan gälla frågor om lämplig förhandlingsstrategi
under pågående löneförhandlingar, antagande av kollektivavtal eUer vidtagande
av stridsålgärder. Om arbetstagarrepresenlanterna skulle delta i handläggningen
av sådana frågor, skulle den fackliga skiljelinjen mellan arbetsgivare och
arbetstagare tunnas ut. Det bedöms ligga i de anställdas, de fackliga
organisationernas och förelagets intresse alt vidmaklhålla en boskillnad
mellan avtalsfrågor och frågor om förelagets ledning. Förslaget innehåller därför
en särskUd regel om atl arbetslagarrepresentantema i styrelsen inte får della i
handläggningen av frågor om slutande av kollektivavtal och vidtagande av
stridsålgärder.
4.5
Undantag på grund av särskilda förhållanden
Promemorian ulgår från att i flertalet fall
styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag över den slorleksgräns som
förordals i det föregående bör kunna införas utan slörre praktiska
komplikationer för företaget och dess ägare. A andra sidan, framhålls det, kan
man förutse att sådan representation under vissa förhållanden kan komma all medföra
problem för ägama. Delta anses framför allt gälla bolag med olika
aktieägargmpper som i fråga om makt och inflytande balanserar varandra. I
sådana fall skuUe styrelserepresentation för de anställda kunna innebära att
"maktbalansen" rubbas mellan aktieägarna inbördes, vilket i sin tur
på olika sätt kunde återverka negativt på bolagets förhållanden.
De mest utpräglade exemplen på aklieägargrupper som
balanserar varandra finner man enligt promemorian i bolag där aktierna är fördelade
på ett fåtal intressenter. Dessa äger då i regel bestämda kvotdelar av det
totala antalet aktier. Bakom en sådan fördelning ligger ofta ett s. k.
konsortialavtal, varigenom parterna kommit överens om att för något gemensamt
ändamål bilda och driva elt aktiebolag. Avsikten är i regel att aktierna skall
stanna inom kretsen av intressenter (konsortiet). Parter i elt sådant
konsortium kan vara privatpersoner eller juridiska personer, t. ex.
aktiebolag. Inle säUan är staten eller kommun part i ett konsortium som i
övrigt består av en eller flera privata intressenter. Samverkan mellan svenska
och utländska intressenter i svenska aktiebolag antas också i ett stort antal
fall vara reglerad genom konsortialavtal.
Som Ulustration tiU de förhållanden som kan
föreligga i aktiebolag som regleras av konsortialavtal framhålls i promemorian
de hälften-ägda bolagen. I sådana torde enligt promemorian vardera parten vara
tillförsäkrad paritetisk representation i styrelsen. I tillspetsade situationer
skuUe de anställdas representanter kunna bli "tungan på vågen" i
styrelsen. Även om jämviktens betydelse är särskilt accentuerad i två-
Prop. 1972:116 76
parlsförhållanden
anses en liknande situation kunna uppkomma även i fall där den reglerade
samverkan avser tre eller flera parter. Även om situationer där
styrelserepresentation för de anställda skulle kunna rubba jämvikten får antas
komma att bU sällsynta, kan det dock enligt promemorian länkas all i vissa fall
där ena parlen företräder etl utländskt intresse införande av sådan
representation skulle kunna uppfattas som ett hot mot likställigheten i
bolaget.
På grand av nu antydda komplikationer bedöms det i
promemorian som ofrånkomligt att under försöksperioden tillämpa en ordning,
vilken öppnar möjlighet till undanlag från reglerna om arbetstagarrepresentation
i bolag där representationen skulle kunna inverka på det inbördes förhållandet
mellan parterna. Det framhålls dock att sådan inverkan i många fall bör kunna
elimineras genom tillägg lill konsortialavtalet som tar hänsyn till
arbetslagarrepresenlationen. Undantagen bör därför i vissa fall kunna göras
tidsbegränsade.
Förekomsten av olika aktieägargmpper i elt bolag
kan enligt promemorian också avspeglas i det förhållandet, alt vissa aktier i
det ena eller andra avseendet har bättre rätt än andra. Bestämmelse härom måsle
i så fall finnas intagen i bolagsordningen. Företrädesrätten kan innebära, att
visst slag av aktier medför rätt att utse en eller flera ledamöter av
styrelsen. Genom en sådan ordning kan man uppnå balans i
styrelserepresentalionen mellan olika aktieägare eller aktieägargrupper.
1 promemorian nämns också det fallet, att en
aktieägare eller en grupp av aktieägare, som har majoritet på stämman och
följaktiigen i och för sig skulle kunna besätta samtliga platser i styrelsen,
för att tillmötesgå en minoritets intressen medverkar tUI att denna blir representerad
i styrelsen.
I en bolagsstyrelse med minoritetsrepresentation
skulle, framhålls det i promemorian, ett par arbelslagarrepresentanter kunna
påverka majoritetens ställning. Om t. ex. av fem platser majoriteten besätter
tre och minoritetsintressena två, löper majoriteten risken alt bli nedröstad
ifall arbetslagarrepresentantema förenar sig med minoritetsrepresentantema. För
att trygga en etablerad majoritets ställning i elt sådant läge anvisas i
promemorian den möjligheten att ledamotsanlalet ökas genom ändring av
bolagsordningen. Det bedöms dock vara nödvändigt att även i sådana fall kunna
meddela undanlag beträffande de anställdas styrelserepresentation.
En situation likartad med den nyss berörda kan
enligt promemorian tänkas förehgga också i kommunala aktiebolag med en styrelse
sammansatt efter politiska styrkeförhållanden. Insättandet av arbetstagarrepresenlanter
i sådana styrelser skulle kunna få till följd atl den politiska balansen
rubbades. Även här kan det visa sig nödvändigt att tillgodose
arbetstagarinflytandel i andra former.
Prop. 1972:116 77
I promemorian berörs en annan komplikation som kan
uppkomma till följd av införandet av arbetstagarrepresentation i de fall där
bolagsordningen innehåller bestämmelser om särskild röstpluralitet. Enligt
aktiebolagslagen gäller som styrelsens beslut den mening, om vUken de flesta
röstande förenar sig. Vid lika röstetal gäller den mening som biträds av
ordföranden. Är styrelsen inte fulltalig krävs för atl beslut skall anses
föreligga atl bland de närvarande mer än en tredjedel av hela antalet
styrelseledamöter är ense. I promemorian erinras om alt lagens krav i fråga om
röstpluralitet emellertid kan skärpas genom bestämmelser i bolagsordningen. Där
kan exempelvis föreskrivas att i stället för enkel majoritet skall gälla 2/3,
3/4 eller 4/5 majoritet för att beslut skall anses föreligga. För beslut i
vissa slags frågor förekommer det t. o. m. att i bolagsordningen uppställts
krav på enhällighet.
Omröstningar anses visserUgen förekomma mycket sällan
i aktiebolagens styrelser och det finns enligt promemorian knappast anled-nmg
anta att införande av arbetstagarrepresentation kommer att innebära någon
påtagUg förändring härvidlag. Men det kan inte bortses från, heter det vidare,
att en minoritetsrepresentation för arbetstagarna undantagsvis skulle kunna
medföra en blockering i styrelsearbetet i fall då bolagsordningen föreskriver
särskild röstpluralitet. Om sålunda för beslut i viss fråga bolagsordningen
föreskriver 4/5 majoritet och frågan går till omröstning i en styrelse, som
beslår av fem utav stämman valda ledamöter och två arbetstagarledamöter, krävs
följaktligen att sex ledamöter, däribland en arbetstagarledamot, är ense om
beslutet. Skulle i omröstningen endast delta de av stämman valda ledamöterna
föreligger beslut, om fyra av dem är ense.
Den lösning som enligt promemorian ligger närmast
till hands för att hindra att sådana komplikationer uppkommer är att
förekommande bestämmelser om särskild röstpluralitet ses över och anpassas tUl
den förändrade situation som inträder genom tillkomsten av arbetstagarrepresentation.
Skulle det visa sig att behövliga jämkningar av bolagsordningens bestämmelser
i något fall reser andra svårbemästrade problem, bör i sista hand möjligheten
till undantag stå öppen även här.
I promemorian betonas viklen av att undantag medges
endast i fall där införandet av arbetstagarrepresentation skulle medföra
väsentliga olägenheter för bolaget på grand av sådana särskilda förhållanden
som berörts i det föregående och där olägenheterna inte kan undvikas på annat
sätt. Det erinras också om vad som förut framhållits, nämligen att det bör vara
naturligt alt företaget, innan det begär undantag, tar upp förhandlingar i
frågan med de lokala fackliga organisationema.
Enligt promemorian bör undantag meddelas
restriktivt. I fall då undantag är ofrånkomligt bör villkor ställas upp som
tUlgodoser de anstäUdas intresse av insyn och inflytande på annat sätt. I vissa
fall, framhålls det, bör undantaget från lagens tiUämpning kunna begränsas till
en kortare övergångstid.
Frop. 1972:116 78
4.6 Centralt
organ för prövning av vissa frågor
I promemorian föreslås att ett särskilt organ
inrättas för alt pröva frågor om undantag från den lagstadgade ordningen. Detta
organ bör ha karaktär av självständig myndighet och beslå av ledamöter som
utses av Kungl. Maj:t efter förslag av arbetsmarknadens organisationer. Av
ledamöterna bör två utses efter förslag av de svenska arbetsgivareföreningarnas
förtroenderåd samt en efler förslag av vardera LO och TCO Ordförande i nämnden
bör vara person, som inle kan anses företräda arbelsgivar- eller
arbetstagarintressen.
En annan uppgift som enligt promemorieförslaget
skall fullgöras av denna myndighet är prövningen av frågor om tillstånd för
arbetstagarledamot att tUlhöra annat bolags styrelse i samma egenskap.
Enligt promemorian skall del ankomma på Kungl.
Maj:t all meddela föreskrifter om den föreslagna myndighetens verksamhel.
4.7 Introduktion
och utbildning i styrelsearbetet
I promemorian pekas avslutningsvis på det behov,
som åtminstone under ett inledningsskede antas komma all föreligga, av
omfattande och målmedvetna insatser för introduktion och utbUdning i
styrelsearbetet av de personer som utses lill arbetstagarledamöter. Även om
löntagarnas organisationer är beredda att la på sig belydande arbetsuppgifter
i detla sammanhang anses del rimligt att också företagen själva och deras
organisationer här gör aktiva insatser. Dessa kan avse information om
styrelsens arbetssätt i förelaget i fråga men även stöd lill mer aUmän
utbildningsverksamhet, exempelvis genom ekonomiska bidrag tUl
arbetstagarrepresenlanter som önskar bevista externa kurser.
I promemorian pekas också på det kontaktproblem som
kan uppstå för arbetstagarledamöter i företag med geografiskt spridd
verksamhet. Skall arbetslagarledamöterna på ett riktigt sätt fylla sin funktion
i styrelsen, heter det, måste de kunna hålla kontakt med de anställda vid
förelagels olika arbetsställen.
En annan sådan kontaktverksamhet kan enligt
promemorian sägas ligga i själva styrelseuppdraget och det anses därför vara
rimligt att förelagen på olika sätt underlättar della, i första hand genom att
bevilja arbetslagarledamöterna den ledighet som behövs för verksamheten men
även genom att bidra tUl kostnaderna.
5
Remissyttranden över departementspromemorian
5.1
Allmänna synpunkter
Förslaget har i stort sett fått ett gynnsamt
mottagande vid remissbehandlingen. Del tUlstyrks eller lämnas i huvudsak ulan
erinran av hovrätten för Nedre Norrland, arbetarskyddsstyrelsen,
televerket.
Frop.1972:116 79
kommerskollegium,
valtenfallsverket, FFV, företagsdemokratidelegationen. Statsföretagens förhandlingsorganisation,
kommunförbundet, landstingsförbundet, LO, TCO, SACO och SR, Sveriges
redareförening, A-pressens samorganisation, KF, LRF, Statsföretag, Astra, IBM
och NCB. SJ, SAF, Tidningarnas arbetsgivareförening och Svenska tidningsutgivareföreningen,
Familjeföretagens förening, Svensk industriförening, Svenska företagares
riksförbund, grossistförbundet, SHIO, industriförbundet, köpmannaförbundet,
Byggnadsfirman Anders Diös, Gränges och L. M. Ericsson anser all frågan om
styrelserepresentation för de anställda är för tidigt väckt eller alt
lagstiftning inte bör komma till stånd i förslagels form. SAF anser att
samarbelel mellan förelag och anställda bäst främjas på frivUlighelens väg och
att lagstiftning allmänt sett synes vara en mindre lämplig metod att lösa
samarbetsfrågor, vartill kommer att man vid förslagels utarbetande inte kunnat
tillgodogöra sig erfarenhelena från ännu ej avslutad försöksverksamhel avseende
medverkan av de anslällda i skUda delar av beslutsprocessen inom ohka företag.
De remissinstanser som ställer sig tveksamma eller
avvisande till en lagstiftning enligt förslaget är dock positiva till
förslagels syfte.
Flera remissinstanser framhåller atl betydelsen av
styrelserepresentation för de anställda inte bör överskallas ulan atl
styrelserepresentation endast bör ses som ett led i en serie ålgärder för att
ge de anstäUda vidgat inflytande och inte som ersällning för andra former av
samråd och samverkan inom förelagen.
Om lagstiftning kommer till stånd bör denna enligt
SAF göras utlryck-Ugen dispositiv genom alt i lagen införs en allmän regel om
möjUghet att genom kollektivavtal göra avsteg från lagens regler.
Grossistförbundet och köpmannaförbundet anför liknande synpunkter.
Industriförbundet, Svenska företagares riksförbund
och L. M. Ericsson föreslår all lagstiftningen under försöksperioden ges
karaktär av fullmaktslag och att utvecklingen får visa om den behöver sättas i
kraft.
SACO och SR anser att samtiiga personalkategorier
bör vara företrädda i arbelel med ulformningen av företagels personalpolitik
och all, om arbetstagarrepresentation kommer att ske i enlighet med förslaget,
uppenbara kollisionsrisker kommer att föreligga om man i en styrelse tar upp
personalpolitiska frågor tiU handläggning.
Familjeföretagens förening understryker
angelägenheten av alt en eventuell lagstiftning anknyts tUl gäUande
aktiebolagslag.
5.2
Reformens omfattning
Vad angår den föreslagna lagstiftningens
försökskaraktär anser kommerskollegium och företagsdemokratidelegationen det
framstå som lämphgt att lagens gUtighetstid till en början begränsas tUl fem år
och
Frop. 1972:116 80
alt
tUlämpningsområdet bestäms så att verksamheten under denna tid kan följas
kontinuerligt.
LO anser att det i uttrycket försöksverksamhel får
intolkas alt del är fråga om en etappvis ulbyggnad av de anställdas rätt tUl
styrelserepresentation och att försöksperioden följaktligen bör utnyttjas till
att med ledning av vunna erfarenheter överväga behovet av förbättringar av lagreglerna
samt till att förbereda utvidgnmgen av lagstiftningens till-lämpningsområde.
EnUgt LO:s mening leder förslaget om fem års försöksperiod tUl en omotiverat
långsam utbyggnadstakt.
TCO påpekar det angelägna i att en kontinuerUg
uppföljning av försöksverksamheten görs och att arbetsmarknadsorganisationerna
hela tiden deltar i detta arbeie. TCO anser atl ändringar i lagen bör kunna
genomföras vid tidigare tillfälle än som föreslagils, exempelvis efler tre år.
TCO, LRF samt SACO och SR betonar vikten av alt
utvärdering görs av nu planerade försök.
Beträffande det föreslagna tillämpningsområdets
avgränsning vad gäller företagsform anser SJ inte att några bärande skäl anges
för att en lagstiftning i ärendet begränsas tUl aktiebolagen. Sett från
synpunkten av vidgad företagsdemokrati är det lika betydelsefullt att
motsvarande representationsrätt ges anställda av andra typer av associationer
i vilka någon form av kollegial styrelse finns. Lagstiftningen blir därigenom
enligt SJ alt utforma som en enhetlig reglering med generell tillämpning på
anställda hos företag och sammanslutningar.
Såvitt angår kretsen av aktiebolag, som berörs
av reformen, framhåller SAF och industriförbundet särskilt de mindre förelagens
förhållanden. I små aktiebolag är företaget i ekonomiska och andra hänseenden
ofta mycket nära anknutet tUl ägarens eller ägarnas personliga förhållanden.
Denna anknytning tar sig bl. a. uttryck i att företagsledningen gentemot bank
eller annan kreditgivare ofta går i borgen för bolagets skuld. SAF tUlägger att
det i sådana företag kan föreligga stora svårigheter att vinna förståelse för
kravet att de anstäUda skall vara representerade i styrelsen men att även andra
skäl än hänsyn till ägarnas intressen talar för att undantaga mindre företag
från tillämpningsområdet. Sådana förelag administreras ofta ulan mer formell
handläggning. I dessa företag, där fortfarande informella kontakter mellan
ledning och anslällda är mycket vanliga, är styrelserepresentation för
anställda knappast en ändamålsenlig metod för att öka löntagarinflytan-det. Det
är därför enligt SAF angelägel att från lagens tillämpningsområde undantas vad
som i verkligheten utgör enmansföretag eller famUje-företag där
aktiebolagsformen i huvudsak framstår som en ram för förvaltningen av ägarens
eller famUjens förmögenhet. Liknande synpunkter framförs av
Familjeföretagens förening, grossist förbundet, SHIO och köpmannaförbundet.
Prop. 1972:116 81
Svenska
företagares riksförbund framför som en önskan att frågan om en lagstiftad rätt
för de anställda att tillsätta representanter i företagens styrelser endast
kommer att gälla företag med mycket spritt ägande och utan personliga
borgensförbindelser för företagens krediter. Beträffande bank- och
försäkringsaktiebolag anser TCO samt SACO och SR att det inte finns anledning
alt undanta dessa typer av företag från den aktuella försöksverksamheten utan
att det tvärtom är i hög grad angeläget att de anställda i dessa företag får
möjlighet att delta i styrelsearbetet, inte minst med tanke på att det i de
allra flesta fall rör sig om stora och kapitalomfatlande förelag.
Vad gäller de undantag som i förslaget görs rörande
ekonomiska förening ar framhåller TCO det ytterligt angelägna i att arbets-tagamas
inflytande även här säkerställs. Om undantag görs, innebär det att en inte
obetydlig del av de anslällda ställs utanför de genom lagen tillskapade
inflytandemöjligheterna. Som exempel nämns anställda inom
jordbmkskooperationen, jordbrakskasserörelsen, oljekooperationen, Riksbyggen
och HSB.
LO anser att fömtsättningama för avlalslösningar i
de fall överläggningar pågår meUan konsumentkooperationen och löntagarorganisationerna
för ögonblicket inte kan bedömas. Det kan emellertid enligt LO komma att visa
sig vara smidigare att använda lagstiftningsmetoden även för ekonomiska
föreningar.
KF och LRF betonar den kooperativa särprägeln hos
sådana företag, som ingår i konsument- och producentkooperationen.
KF framhåller att genom
att de kooperativa förelagen ägs och förvaltas av konsumenterna själva har
lekmännen i den parlamentariska organisationen elt klart dominerande
inflytande. Från juridisk synpunkt är konsumentföreningama helt fristående
gentemot Kooperativa förbundet, som således icke kan fatta beslut för
föreningarnas räkning. Dotterföretagen däremot är som regel aktiebolag. För
konsumentkooperationens del innebär detta att väsentligen industriverksamhet
dvs. de av KF helägda dotterföretagen berörs av det framlagda förslaget. KF:s
direktion utgör styrelse i samtiiga helägda dotterföretag. Det kan inle anses
meningsfullt för de anställda i dotterföretagen att vara representerade i
respektive dotterföretags styrelse, dvs. KF:s direktion och det är inte heller
praktiskt möjligt att lösa. KF anser att förslagels diskussion kring koncerner
i viss mån är tUlämpligt också på KF:s förhållanden. Det övervägande antalet
konsumentkooperativt anställda är emellertid verksamma i ekonomiska föreningar.
KF anser sig inte ha möjlighet att se principiellt olika på frågan om
styrelserepresentation för de anställda, beroende på i vUken juridisk
företagsform de arbetar. KF har därför i diskussionerna med LO och TCO
förklarat sig berelt att rekommendera en likartad tiUämpning inom hela den
konsumentkooperativa rörelsen.
6
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116
Frop. 1972:116 82
LRF framhåUer att vissa gmndläggande skUlnader
finns mellan ekonomiska föreningar och aktiebolag och att det ej kan uteslutas
atl skiUnaderna i associationsform kan ge anledning tiU särskUda överväganden
beträffande de ekonomiska föreningarna. Förbundet hävdar dock att de anställda
även i de ekonomiska föreningarna bör tillförsäkras insyn och inflytande men
att frågan om de lämpligaste formema därför dessförinnan måste övervägas. En
omfattande ulredning torde ej erfordras. Däremot bör överläggningar komma tiU
stånd och förbundet är berett atl delta i sådana med såväl
arbetstagarorganisationerna som industridepartementet. LRF framhåller vidare
atl när det gäller föreningamas gemensamma organ, producentkooperationens
branschföreningar och LRF, situationen framstår som väsentiigt annorlunda än
för företag av industrikaraktär. Dessa organ har vid sidan om sin
affärsdrivande verksamhel väsentliga rådgivande och utredande uppgifter,
varjämte de har viktiga funktioner av lantbmkspolilisk karaktär. De skäl som
talar för att stiftelser och ideella föreningar skall undantas gäller därför
även dessa typer av ekonomiska föreningar. Förbundet hävdar att ett generellt
undantag är motiverat för de gemensamma organen. Inom lanlbmkskooperationen
förekommer ett antal samägda företag och dotterföretag i aktiebolagsform, som
i och för sig faller under den nu föreslagna lagstiftningen. Skälet tiU alt
aktiebolagsformen valts är helt av organisatorisk/administrativ art. I
realiteten är dessa företag i lika hög grad som moderföreningarna kooperativa.
Eftersom det för de ekonomiska föreningama krävs ytterligare ulredning och
överväganden måsle därför detsamma gälla även dessas dotterföretag och samägda
företag. Mot denna bakgmnd hemstäUer förbundet att aktiebolag som direkt eller
indirekt ägs av en eller flera ekonomiska föreningar undantas från lagens
tillämpningsområde tills frågan om de ekonomiska föreningarnas behandling
lösts.
Den uppfattning som framförs i förslaget i fråga om
de anställdas representation i koncernförhållanden delas av SAF och industriförbundet,
som franUiåUer atl särskUda koncernregler i fråga om bolagets ledning är
främmande för svensk bolagsrätlslig tradition och att följderna av en brytning
av det hittUlsvarande formella mönstret är svåra att överblicka.
TCO fmner det synnerligen angeläget med
representation för de anstäUda i styrelsen både för moder- och dotterbolag,
särskill mot bakgmnd av att beslut som i realiteten dikteras från
koncernbolagets styrelse förs ut i dotterbolagen. Det är vidare enligt TCO
angelägel att representationen i moderbolagets styrelse förankras bland de
anställda även i dotterbolagen.
Statsföretag ställer sig tveksam tUl
styrelserepresentation för de anställda i dotterföretag där företagens
styrelser är av formell art, t. ex.
Frop. 1972:116 83
kommissionärsbolag,
och där den direkta verksamheten leds från moderföretaget. Liknande synpunkter
framförs av Astra och Gränges.
L. M. Ericsson uppger sig icke kunna finna att den
föreslagna lagstiftningen rättvist återspeglar alla koncernanställdas rätt
lill medinflytande och föreslår att undanlag görs för moderbolag i sådana koncerner
som har mer än en tredjedel av sina anställda sysselsatta utanför Sverige.
Om de speciella problem som kan uppkomma för
kommunala bolag med en politiskt sammansatt styrelse erinrar kommunförbundet
och landstingsförbundet. I de fall där det kan vara olämpligt att den politiska
balansen rubbas genom att styrelsen tUlförs representanter för de anställda
föreslår förbunden adjungering av arbetstagarrepresenlanter med yttrande- och
förslagsrätt.
Sjöfarten företer speciella aspekter påpekar
Sveriges redareförening. Vissa väsenlliga faklorer på vilka förslaget tUl
styrelserepresentation är baserat saknar motsvarighet inom sjöfarten. Som
exempel kan nämnas förekomsten av lokala fackföreningar som inte finns på
fartygen. En annan omständighet är den anställdes möjlighet att bevista
styrelsesammanträden. Lämpligast synes vara att frågan för rederinäringens del
löses genom kontakter meUan redareföreningen och de ombordanställdas
organisationer i stället för genom lagstiftning, varvid emellertid bör beaktas
att rederiema även har landanställd personal.
Vad
gäller tidningsföretagen framhåller Tidningarnas arbetsgivareförening och
Svenska tidningsutgivareföreningen att dessa företag har en särstäUning jämfört
med andra företag. Den opinionsbildande verksambeten innebär fortlöpande
ställningstaganden tUl frågor av politisk eller i övrigt ideell art. Dessa
ställningstaganden måste självfallet ligga i linje med den fastiagda
målsättningen för företagets opinions-bUdande verksamhet i dess helhet. Det är
därför väsentligt och anses självklart alt styrelsen är så sammansatt att
ledamöterna kan förväntas ha en gemensam uppfattning om företagets
opinionsbUdande verksamhet. Med styrelserepresentation enligt förslaget skulle
enligt organisationerna de anställdas ledamöter i styrelsen t. o. m. aktivt
kunna företräda t. ex. en politisk uppfattning som direkt avviker från den som
tidningen företräder. Därmed skuUe dessa styrelseledamöter komma i
motsatsförhållande tiU målsättningen för tidningens opmionsbildande verksamhet.
Organisationerna ifrågasätter om inte en eventuell kommande lagstiftning om
styrelserepresentation för de anställda bör utformas så att tidningsföretagen
undantas från lagens tUlämpningsområde. Undantaget för aktiebolag med färre än
tre styrelseledamöter godtas av LO under en försöksperiod.
SAF anser att aktiebolag med färre än tre
styrelseledamöter under aUa omständigheter skaU vara undantagna från lagens
tiUämpningsom-
Prop. 1972:116 84
rade
och att den föreslagna övergångsbestämmelsen bör överflyttas till själva lagen.
Eftersom i texten ej beaktats all aktiebolag med en eller två styrelseledamöter
kan bildas även efler den 1 januari 1972, torde förbehållet om att anlalet
styrelseledamöter var begränsat denna dag böra bortfalla. Liknande synpunkter
framför industriförbundet.
Vad angår den nedre storleksgränsen anser LO att
denna bör sänkas tUl ett lägre tal än 100 anslällda, i annat fall måste försöksperioden
avkortas tUl exempelvis tre år.
TCO finner en gräns vid 100 anslällda acceptabel om
försöksperioden omfattar tre år. Inom handelns område och vid sparbanker där
företagen oftast är mindre bör dock en lägre gräns förslagsvis 50 anställda
kunna tUlämpas. Under försöksperioden bör även undersökas om det i andra
branscher finns skäl att sänka gränsen för inrättande av styrelserepresentation
för de anstäUda.
SACO och SR har i princip inte någon invändning mot
att gränsen för lagens tUlämpningsområde sätts vid företag med 100 anställda
men anser med hänsyn till att uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten
måste underlättas om antalet företag kan begränsas och att en sådan begränsning
kan uppnås om gränsen i stället sätts vid företag med t. ex. 200 anställda.
SAF
uppger att gränsen 500 anställda allmänt inom näringslivet torde uppfattas som
en i princip acceptabel nivå men att föreningen dock stannar för att förorda
alt den föreslagna gränsen höjs lill 200 anslällda. Att den nedre gränsen
sättes till företag med 200 anställda förordas även av Svenska företagares
riksförbund, SHIO, industriförbundet och handelskamrarna i Stockholm, Malmö,
Norrköping, Örebro, Göteborg, Borås och Karlstad.
Familjeföretagens förening anser alt alternativt
till av föreningen föreslagna företagssamråd gränsen för antalet anställda bör
sättas vid lägst 500.
Rätten till styrelserepresentation för de anställda
bör bortfalla om antalet anställda minskar under den fastställda
storieksgränsen och detta kan sägas vara ett uttryck för en varaktig och
struktureU förändring av företaget anser SAF, LRF, Svensk industriförening,
SHIO, industriförbundet och handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Norrköping,
Örebro, Göteborg, Borås och Karlstad. Dessa remissinstanser föreslår att
lagförslaget kompletteras så att rätten upphör i sådana fall.
När det gäller företag som helt förändrar sin
verksamhet, t. ex. när ett tillverkningsbolag omvandlas till ett
förvaltningsbolag, förordar SAF, SHIO och industriförbundet att den i förslaget
angivna nämnden skall kunna besluta om arbetstagarrepresentationens upphörande
utan hinder av att eventuella tidsfrister inte löpt ul.
Frop.1972:116 85
5.3
Inrättande av styrelserepresentation för de anställda m. m.
I fråga om rätten alt ta initiativ till inrättande
av styrelserepresentation och alt utse arbetstagarrepresenlanter är meningarna
delade bland remissinstanserna.
Hovrätten för Nedre Norrland har inle någol all
erinra mot alt rätten att besluta om arbetstagarrepresentation och all utse
arbetstagarledamöter anförtros de fackliga organisationerna i de fall där
löntagarna är organiserade i sådan omfattning atl organisationerna företräder
flertalet. Hovrätten är däremoi icke helt övertygad om riktigheten av atl i
andra fall dvs. där organisationerna endast representerar en minoritet, möjligheten
lUl styrelserepresentation skuUe vara utesluten.
LO anser att de föreslagna reglerna för beslut om
inrättande av styrelserepresentation och val av arbetstagarledamölerna på ett
tillfredsstäUande sätt markerar att löntagamas engagemang i bolagens styrelser
måste bygga på de lokala fackliga organisationerna. TCO noterar med
tUlfredsställelse atl det klart sägs ut alt det är de fackliga organisationerna
som är arbetstagarrepresentanternas huvudmän och accepterar förslaget alt
arbetstagarledamot utses av lokal organisation.
Astra anser det vara riktigt att initiativet lill
inrättande av arbetstagarrepresentation tas inom företaget av de anställdas
organisationer och att arbetstagarrepresentation bör vara knuten till de lokala
fackliga organisationema som har kollektivavtal med bolaget.
SAF och industriförbundet finner den föreslagna
ordningen för utseende av arbetstagarledamöter ändamålsenlig vad gäller
verkstadsindustrin och de flesta övriga branscher. För vissa branscher,
exempelvis iransporlsektom, är den fackliga organisationen dock uppbyggd på sådant
sätt att även andra än i bolaget anställda genom sin fackliga organisation
skulle få möjligheter atl påverka utseendet av arbetstagarledamöter. SAF och
industriförbundet anser erforderligt att lagstiftningen utformas så, att nu
anförda brister i förslaget undanröjs. SAF tillägger att personvalet bör göras
av de anställda och ej av den eller de fackliga organisationerna. Enligt SAF:s
mening bör arbetslagarledamöterna ha så bred förankring som möjligt bland de
anställda och detla leder till att samtliga arbetstagare, oberoende av
organisations-förhållanden, bör dellaga i valet av ifrågavarande
styrelseledamöter, .'iiven LRF, Familjeföretagens förening. Svenska Shell, SJ,
Tidningarnas arbetsgivareförening och Svenska Tidningsutgivareföreningen samt
Byggnadsfirman Anders Diös framhåller alt samlliga anslällda bör beredas
möjlighet alt deltaga i valet av styrelserepresentanter.
Enligt
Svenska företagares riksförbund och Gränges bör de anställdas represenlanler
väljas av bolagsstämman på förslag av de anställda. Enligt Svenska Shell bör
även bolagsstämman/styrelsen ges tillfälle att begära styrelserepresentation
från de anställdas sida.
Frop. 1972:116 86
Regeln att bara organisation eller organisationer
som lillsammans organiserar mer än hälften av bolagets anställda kan beslula
om inrättande av styrelserepresentation kan enligt LO medföra, atl en facklig
organisation som i del närmaste uppfyller detta villkor hindras att bli
representerad i bolagets styrelse genom atl övriga organisationer ej vill medverka
tUl att beslut om inrättande av styrelserepresentation fattas. LO uppger sig
för sin del komma all verka för att där oenighet hänför sig tiU skUda
bedömningar av styrelserepresenlationens värde, ett beslut på arbetarsidan om
att avstå från styrelserepresentation ej skall få till följd att andra
organisationer som kommit lUl motsatt slutsals också tvingas avstå.
TCO anser att möjlighet bör finnas även för
organisation, som enligt förslaget bereds möjlighet att utse den andra
ledamoten i styrelsen, att ta initiativ tUl inrättande av styrelserepresentation
för de anställda, varigenom i normalfallet uppnås en ordning liknande den som
föreskrivs i förelagsnämndsavlalet om inrättande av företagsnämnd.
SACO och SR ifrågasätter om inle lagen bör
innehålla elt visst mi-noritelsskydd i vilket syfte man skulle kunna skriva in
alt organisation som omfattar 10 % av de anställda eller om detla relativa
tal inle uppnås, minst 20 personer skall beredas tUlfälle att delta i beslutsprocessen
för val av arbetstagarledamöter i styrelsen för att beslutet skall bli gUligt.
Vad gäller valproceduren anser Astra del vara
riktigt att vederbörande lokala fackliga organisationer bestämmer denna
eftersom förfarandet av praktiska skäl kan komma att gå till på olika sätt inom
olika typer av företag och koncerner.
Televerket anser att en bestämmelse om den ordning
som skall tiUämpas när facklig organisaiion utser arbetstagarledamot synes
erforderlig enär fråga kan uppkomma om sådan ledamot skall utses av organisationens
ledning eller genom val av organisationens medlemmar.
Enligt LO:s mening får den omständigheten alt det
överlämnats tUl de lokala organisationema att själva bestämma om formerna för
valet inte lägga hinder i vägen för erfarenhetsutbyte genom och rådgivning från
förbund och huvudorganisationer eller hindra atl förbund engagerar sig i
valproceduren där bolagets verksamhet är splittrad till olika orter och/ eller
branscher eller praktiska skäl motiverar sådan medverkan.
Då det gäller fördelningen av tillgänglig plats som
ordinarie ledamot resp. suppleant meUan de lokala organisationerna inom samma
centralorganisation bör det enligt TCO av lagstiftningen framgå atl de berörda
förbunden äger rätt att träffa särskilda överenskommelser. TCO föreslår därför
alt förslagets bestämmelse härom förses med etl tillägg.
SACO
och SR anser sig inle kunna biträda bestämmelsen om fördel-
Prop. 1972:116 87
ningen
av ledamotsplalserna vilkens tillämpning, om bestämmelsen koinmer att gäUa, kan
innebära skadliga effekter på bl. a. samarbetet inom företaget.
Flera remissinstanser hovrätten för Nedre
Norrland, SAF, LRF, industriförbundet, handelskamrarna i Stockholm, Malmö,
Norrköping, Örebro, Göteborg, Borås och Karlstad, Gränges och Svenska Shell
framhåller all möjlighet bör finnas atl få arbetstagarledamot i styrelse
entledigad även av annat organ än det som utsett honom. SAF uttalar i detta
sammanhang atl såvitt angår styrelseledamöter i allmänhet den viktigaste
påföljden i fall av försummelse och liknande är sammankopplad med ansvaret
inför bolagsstämman, som kan entlediga försumlig styrelseledamot eller i varje
fall tillse atl han ej blir omvald för ny period. Genom alt
arbetslagarledamöterna synes vara berättigade att behålla sina styrelseplatser
även om stämman vägrar bevilja ansvarsfrihet, åsidosätts enligt SAF de
associalionsrätlsliga principer som ligger tUl gmnd för aktiebolagen och
berörda aktiebolag kan sägas bli utsatta för en skaderisk mot vilken de ej kan
gardera sig.
Hovrätten för Nedre Norrland, industriförbundet,
Gränges och Svenska Shell föreslår att bolagsstämman ges rätt all få frågan om
entledigande av arbetstagarledamot prövad av den särskilda nämnd som föreslås
inrättad.
Förslaget beträffande arbetstagarrepresentationens
storlek har i allmänhet tUlstyrkts eller länmats utan erinran vid remissbehandlingen.
SAF, industriförbundet och Svensk industriförening finner förslaget vara väl
avvägt i denna del.
SACO och SR anser sig inte kunna förorda att
representationen från arbetslagarna fixeras till två ledamöter oberoende av
styrelsens storlek i övrigt utan föreslår att med hänsyn till att flera än två
arbetstagarorganisationer kan förekomma representanterna från arbetstagarna
skaU utökas, dock endast under förutsättning att arbetslagarrepresentantema
fortfarande är i minoritet i styrelsen.
Frågor rörande bolagsstämmas befogenheter att utan
ändring av bolagsordningen besluta om tUlämpning av den föreslagna lagen på
annat aktiebolag och om rätt för de anslällda alt utse fler än två arbetstagar
ledamöter och suppleanter för dessa berörs av några remissinstanser. Hovrätten
för Nedre Norrland påtalar atl bestämmelser finns meddelade i 77 §
aktiebolagslagen om, förutom annat, hur styrelsens ledamöter skall utses. TiU
utmärkande av alt ledamöter i styrelsen kan utses också med tUlämpning av den
nu föreslagna lagen anser hovrätten en erinran om detta förhållande böra intas
i nämnda lagrum. Samma synpunkt framförs av SJ.
SAF, industriförbundet, LRF och SHIO anser att
aktiebolagsulred-ningens förslag till aktiebolagslag innebär förenklingar i
förhållande tiU
Frop. 1972:116 88
gällande
rätt som leder lill att skälen för promemorians förslag bortfaller vad gäller
möjlighet för aktiebolag som inle når upp till storleksgränsen att införa
arbetstagarrepresentation i styrelsen efter överenskommelse med de fackliga
organisationerna.
Flera remissinstanser påtalar atl praxis i fråga om
suppleanters deltagande i styrelsesammanträden varierar från företag lill
förelag. För arbetstagarledamöternas suppleanter bör rätten alt närvara vid styrelsesammanträde
följa den praxis som råder i de olika företagen anser SAF, LRF,
industriförbundet, Statsföretag, SJ, vattenfallsverket, Astra och Gränges.
Statsföretagens förhandlingsorganisation
frarrihåller att, eftersom det ur effektivitetssynpunkt torde vara ett önskemål
att antalet deltagare i styrelsesammanträdena inte blir för slorl, del kan visa
sig nödvändigt atl från fall till fall ompröva tillämpad praxis i fråga om
suppleants deltagande i styrelsesammanträden.
I fråga om valbarhet anser hovrätten för Nedre
Norrland, i likhet med vad som uttalas i promemorian, atl såsom huvudregel bör
gälla att arbetstagarledamölerna i styrelsen väljs bland de anslällda i
företaget samt alt denna regel måhända ylleriigare bör understrykas genom atl
ordet "företrädesvis" inskjuts i lagtexten.
LO delar lagförslagets huvudprincip all
arbetstagarledamölerna och suppleanterna bör utses bland bolagels anstäUda men
anser alt självständigheten för de lokala organisationema, åt vilka del
överlämnats att själva bestämma om formerna för valet, dock även bör inbegripa
att det lämnas åt dessa att bedöma vilka de önskar bli företrädda av. Specialmotiveringarnas
uttalande att de fackliga organisationerna själva bedömer när det finns
särskilda skäl att frångå huvudregeln och välja någon som ej är anställd i
bolaget bin därmed enligt LO en betydelsefull del av reformen.
TCO accepterar förslaget att arbetstagarledamot bör
vara anställd i bolaget men anser alt i speciella fall möjlighet skall finnas
atl utse ledamot som inte är anställd i bolaget.
Kommunförbundet
anser all möjligheten atl lill styrelserepresentant välja någon utanför
förelaget verksam person bör utnyttjas restriktivt. Televerket, SJ, kommerskollegium,
handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Norrköping, Örebro, Göteborg, Borås och
Karlstad, FFV, SACO och SR, SAF, Tidningarnas arbetsgivareförening och Svenska
tidningsutgivareföreningen, A-pre.sens samorganisation, Familjeföretagens
förening, KF, LRF, Svenska företagares riksförbund, SHIO, industriförbundet,
Statsföretag, Astra, Byggnadsfirman Anders Diös, Gränges samt L. M. Ericsson
hävdar alt, bl. a. för att den föreslagna lagens syfte skall nås,
arbetstagarledamot i styrelse eller annat ledningsorgan skall utses bland de
anstäUda i företaget. Samma krav skall enligt
Frop. 1972:116 89
SAF
gälla också suppleant. I koncernförhållanden anser SAF dock alt anställda i
moderbolag och dotterbolag kan godtas.
SAF anser vidare nödvändigt atl de allmänna kraven
på de personer som skall fungera som represenlanler för de anstäUda i
företagets styrelse preciseras. På denna punkt liksom när det gäller
arbetstagarledamots anställning finns enligt SAF anledning att hänvisa tiU
företagsnämndsavlalen som bl. a. föreskriver att ledamot skall besitta
ansvarskänsla och gott omdöme och vara väl förtrogen med arbets- och
driftsförhållandena inom företaget. Inom vissa branscher och företag är
personalomsättningen utomordentligt hög. Som exempel hänvisas lill den inom
byggnadsindustrin förekommande sedvänjan med s. k. objektanslällning. Med
hänsyn härtill anser SAF atl lagen bör kompletteras med ett stadgande, enligt
vilkel minst elt års fortiöpande anställning skall krävas som villkor för
behörighet alt utses till arbetstagarledamot. Byggnadsfirman Anders Diös
finner det vara självfallet atl en viss minsta anställningstid bör vara stadgad
för behörighet till val och anser två år vara lämpligt.
I linje med det sagda anser SAF att lagen bör
stadga atl arbetslagar-ledamot, som lämnar sin anställning automatiskt skall
avgå från styrelsen.
Belräffande förbudet för arbetstagarledamot att
utan särskilt tillstånd i sådan egenskap tillhöra annat aktiebolags styrelse
menar TCO alt det bör ankomma på den fackliga organisationen atl, utifrån de
motiv till all styrelserepresentation för de anslällda aktualiserats, avgöra
om samma person skall kunna representera de anslällda i flera styrelser och atl
särskill liUstånd inte bör krävas i sådana fall.
SAF anser all om ovan av föreningen föreslagna
ändringar rörande behörigheten att utses till arbetstagarledamot respektive
suppleant genomförs, behovet bortfaller av en bestämmelse om förbud för arbetstagarledamot
atl utan särskUt tillstånd tillhöra annat aktiebolags styrelse, medan i annat
fall principieUt förbud bör stadgas. TiUstånd skall enligt förslaget givas av
en särskild nämnd. SAF anser det dock vara rimligare att medgivande lämnas av
berörda bolag, närmast då av dessas bolagsstämmor. Industriförbundet, som
tUlstyrker det principieUa förbudet, förordar också en regel om att medgivande
bör lämnas av berörda bolag och beslutas av bolagsstämma.
Televerket, handelskamrarna i Stockholm, Malmö,
Norrköping, Örebro, Göteborg, Borås och Karlstad, Statsföretagens
förhandlingsorganisation, SAF, Familjeföretagens förening. Svenska företagares
riksförbund, SHIO, industriförbundet, Astra, Svenska Shell och L. M. Ericsson
framhåller att det är angeläget alt arbelstagarrepresenlant intar samma
ställning som övriga styrelseledamöter och all därför i lagen an-
Frop. 1972:116 90
ges
atl arbetstagarledamots mandattid bör sammanfalla med övriga
styrelseledamöters.
5.4
Arbetstagarledamots befogenheter och ansvar
Atl arbetstagarledamot skaU ha samma befogenheter
och ansvar som övriga styrelseledamöter betonas av SJ, Statsföretagens
förhandlingsorganisation. Familjeföretagens förening, Svensk industriförening,
Svenska företagares riksförbund, SHIO, industriförbundet, Astra och L. M.
Ericsson.
Detla innebär enligt industriförbundet alt
arbetstagariedamöter skall ha samma ekonomiska ansvar inför bolagsstämman som
övriga styrelseledamöter. Familjeföretagens förening understryker att
ledamolskap måste medföra atl styrelseledamoten i fråga ikläder sig och iakttar
samma ansvarsställning även ekonomiskt, som åvUar styrelsens ledamöter i
övrigt dvs. ägarsidan, varvid den tungt vägande punkten utgörs av att
famUjeförelagaren genomgående är personligen fullt ekonomiskt ansvarig för
bolagets samtliga förbindelser.
SAF anser att den närmare innebörden av principen
om alt arbetslagarledamöterna skall ha samma ställning som övriga
styrelseledamöter synes oklar varför vissa förtydliganden och kompletteringar
är nödvändiga.
I fråga om arbetstagarledamots skyldighet alt
iaktta sekretess anser LO att den praxis som syns råda allmänt för styrelseledamöters
information från styrelsens sammanträden inte kan tUlämpas för
arbetstagarledamöter. Dessa bör självfallet iaktta tystlåtenhet beträffande
information som kan skada bolaget om den utlämnas men för alt reformen inte
skall förlora sitt syfte måsle del i övrigl vara arbetstagarledamölerna
obelaget att informera de anställda om styrelsens beslut och sina egna ställningstaganden.
Även i frågor som det av omsorg om bolagels intressen bör iakttas tystlåtenhet
om, anser LO atl arbetstagarledamoten måste ha möjlighet att informera och
överlägga i en trängre krets, nämligen om frågan är av slor betydelse också för
de anställda.
TCO
finner del ytterligt angelägel alt sekrelesspliklen för styrelseledamöter
brukas endast i undantagsfaU och att det klart sägs ifrån atl det är den
enskilde styrelseledamoten som själv har all avgöra vad som i det enskUda
fallet kan vara tiU skada för förelaget. Situationen för de anställdas
representant i styrelsen kan här, menar TCO, jämföras med den för annan
styrelseledamot som representerar intressen utanför företaget, t. ex. bank,
kunder, leverantörer etc, och som rimligtvis informerar sin huvudman om även
känsliga frågor som behandlas i styrelsen. Om arbetstagarledamot har samma
ställning som annan styrelseledamot innebär detla enligt industriförbundet.
Familjeföretagens förening,
Prop.1972:116 91
Svenska
företagares riksförbund och Astra all samma regler och praxis bör gälla för
samlliga styrelseledamöter. Industriförbundet tillägger att om frågan om
vidareinformation lill de anslällda om vad som förekommit inom styrelsen
aktuahseras, det är helt nödvändigt för del fortsatia samarbetet inom styrelsen
att samförstånd föreligger om hur vidareinformationen skall ske. Liknande
synpunkter framförs av SAF och Statsföretagens förhandlingsorganisation.
LRF och industriförbundet finner förslagels regler om
j ä v vara väl avvägda och tillstyrker dem. Enligt industriförbundet bör regeln
dock kompletteras med att jäv skall anses föreligga även vid behandling av
frågor om uppsägning av kollektivavtal. SHIO accepterar för sin del de
föreslagna bestämmelsema men understryker all ytterligare jävsbeslämmelser
icke bör införas. Även FFV anser förslagets bestämmelse riktig.
LO anser alt den särskilda jävsbeslämmelsen kan
godtagas såsom en logisk följd av att arbetslagarledamöterna har all verka för
all de anställdas intressen beaktas i samband med företagels skötsel men att
deras intressen i avlalsfrågor tiUvaratas på annat sätt.
TCO finner det angeläget att framhålla atl inga
ytterligare frågor utöver fråga som rör stridsåtgärd eller förhandling med
arbetstagarorganisation om slutande av kollektivavtal må falla inom dessa
bestämmelser.
SACO och SR föreslår att en eventuell jävsregel
ulformas så atl hänsyn tas till att även förberedelser för slutande av avtal
bör behandlas i styrelsen ulan att arbetslagarledamöterna deltar samt alt
stridsåtgärder rent redaktioneUt får en mindre framträdande plats.
Från utgångspunkten atl arbetstagarledamölerna har
samma befogenheter och ansvar som övriga styrelseledamöter bör några speciella
jävsregler inte uppställas för dessa utan aktiebolagslagens allmänna jävsregler
vara att tillämpa anser SJ, Statsföretagens förhandlingsorganisation.
Familjeföretagens förening och Svenska företagares riksförbund.
Statsföretagens förhandlingsorganisation anser, om det likväl befinns lämpligt
all införa en särskild jävsregel för förhandlingsfrågor, att denna bör
kompletteras med en föreskrift atl arbetstagarledamot ej heUer får dellaga i
styrelsens behandling av tvister om tolkningen eller tUlämpningen av gällande
kollektivavtal, eftersom sådana frågor kan vara minst lika betydelsefulla för
företaget och inrymma minst lika starka partsintressen, som frågor om slutande
av kollektivavtal. Motsvarande uppfattning har också kommunförbundet och SJ.
SAF finner det underkastat tvivel huruvida den i
förslaget upptagna jävsregeln kan anses tUlfyllest med hänsyn lill olika
tänkbara intressekonflikter meUan å ena sidan bolag och å andra sidan
arbetstagarledamöter och deras huvudmän. Spörsmålet bör enligt SAF underkastas
ytterligare överväganden under det fortsatta lagslifiningsaibelel.
Prop. 1972:116 92
Om tidningsföretagen inle undantas från en kommande
lagstiftning hemsläller Tidningarnas arbetsgivareförening och Svenska
tidningsutgivareföreningen att lagen ulformas så all arbetstagarledamot inle
får deltaga i styrelsens behandling av fråga som rör den opinionsbUdande
verksamheten.
5.5
Undantag på grund av särskilda förhållanden
Den föreslagna undantagsbestämmelsen tiUstyrks av
LRF och Familjeföretagens förening, LRF dock med vissa tillägg. SHIO,
industriförbundet, handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Norrköping, Örebro,
Göteborg, Borås och Karlstad samt Astra anser det betydelsefullt alt undantag
medgivits från lagen i vissa faU. Handelskamrarna betonar viklen av att
undantag verkligen medges i aUa de fall där omständigheterna motiverar detta.
LO godlar att en särskild skiljenämnd ges rätt atl
bevilja undanlag från lagen för bolag där det av sådana skäl som anges i
förslagets dispensbeslämmelse skuUe leda till väsentiiga ölägenheter om
styrelserepresentation införs. Ett villkor för atl sådana undanlag skall
medges måsle enUgt LO vara att bolaget utfäster sig att lillgodose de anstäUdas
önskemål på insyn och inflytande på annal likvärdigt säll.
SA.F och industriförbundet ifrågasätter om vUlkor
vid medgivande av undantag obligatoriskt måste förekomma och anser att det
lorde vara tUlräckligt att medgivande kan förenas med villkor. Hovrätten för
Nedre Norrland föreslår att den ändringen vidtas i lagtexten alt ordet
"skall" utbyts mot "bör".
SAF hälsar med tiUfredsstäUelse atl de svårigheter,
som anges i dispensbestämmelsen, beaktats vid lagtextens utformning men
ifrågasätter om ej liknande svårigheter kan uppkomma i andra, nu ej förutsedda
situationer. SAF anser därför att lagtexten bör kompletteras med en
generalklausul av innebörd alt även andra svårigheter än de uttryckligen nämnda
skall kunna föranleda all undantag medges från lagen.
De i lagförslaget föreslagna möjUgheterna till
undantag bör enligt TCO:s mening användas med mycket stor restriktivitet och
TCO ifrågasätter om inte dispens från lagstiftningen i vissa faU bör vara
tidsbegränsad. Vid ansökan till den föreslagna nämnden om undanlag från lagen
bör företagel åläggas foga protokoll från förhandlingar med de lokala fackliga
organisationerna. TCO fömtsätter att de fackliga huvudorganisationerna får
tiUfälle alt yttra sig innan nämnden fattar beslul i sådana frågor.
LRF framhåUer att undantagsbestämmelserna bör
tiUämpas med generositet och ej restriktivt och hemställer att detla klart
utsägs vad gäller bolag som ägs av ekonomiska föreningar. Familjeföretagens
förening anser att undanlag ej bör meddelas restriktivt och alt begäran
Prop. 1972:116 93
om
undantag bör bedömas helt förutsättningslöst. Industriförbundet finner
motivultalandet om att undantag bör meddelas restriktivt onödigt.
Om generellt undanlag inle görs för bolag som ägs
av ekonomiska förenmgar, bör enligt LRF i stället en särskild undantagsregel
härom intas i dispensbeslämmelsen.
5.6
Nämnden för prövning av vissa frågor
Förslaget om inrättande av en särskild nämnd
tillstyrks eller lämnas ulan erinran av företagsdemokratidelegationen, SAF,
LRF, industriförbundet och Astra. SAF och industriförbundet framhåller all
huvudansvaret för utvecklingen av företagsdemokratin måsle vila på de direkl
berörda parterna och deras organisationer.
SJ anser att, om det visar sig ogörligt att ge
lagen sådan utformning att behov av dispensmöjlighet icke uppkommer,
dispensbefogenheten bör läggas i Kungl. Maj:ts hand hellre än att anförtros en
särskild nämnd.
Gränges ifrågasätter om man inte i den föreslagna
lagen bör införa en generell rätt såväl för företaget som för de anställdas
organisationer all tUl nämnden hänskjuta frågor inom lagens tillämpningsområde
varom förelaget och organisationerna inte kan träffa överenskommelse.
Belräffande den föreslagna nämndens sammansättning
finner TCO denna acceptabel. SAF, industriförbundet och Gränges anser med
hänsyn lill arten av de uppgifter som ankommer på nämnden alt i lagen bör inläs
en bestämmelse om att nämndens ordförande skall ha utövat domarämbete.
Statsföretag framhåUer att
arbetsgivarrepresentationen i nämnden bör anpassas till i vilken
arbetsgivarorganisation ett aktuellt företag ingår. Statsföretag föreslår
vidare alt nämnden ges uppgift atl följa försöksverksamheten och att den ges
förslagsrätt i fråga om ändringar i lagen efler hand som erfarenheter från
lagtiUämpningen vinnes.
5.7
Introduktion och utbUdning
Vikten av atl utbildningsfrågan löses för de
anställda som kommer att ingå i styrelserna för alt försöksverksamheten skall
ge etl positivt resultat betonas av företagsdemokratidelegationen.
Statsföretagens förhandlingsorganisation, LO, SACO och SR, TCO,
Familjeföretagens förening och Statsföretag.
TCO anser all denna utbildning i första hand bör
bedrivas genom arbetstagarorganisationerna och att det framstår som angeläget
all företagen beviljar ledighet för sådan utbildning och medverkar genom t. ex.
ekonomiska bidrag till arbetstagarrepresenlanter som önskar be-
Prop. 1972:116 94
vista
externa kurser. Det är också angelägel atl företagen beviljar ledighet och
bidrag till kostnader för intern kontaktverksamhet, som måste bedrivas av de
anställdas styrelserepresentanter, särskill i företag med spridd verksamhet och
i koncernföretag.
LO
framhåUer att inom organisationen påbörjats en planering för belydande
utbildningsinsatser för dem som utses till arbetstagarledamöter i
styrelserna, vUkel kan medföra väsentiigt ökade anspråk på StatUga medel tUl
den fackliga utbUdningen. I likhet med vad som uttalas i promemorian anser LO
atl även förelagen bör bidra ekonomiskl till att skapa fömtsättningar för elt
gott utbyte av reformen. Sålunda bör arbetstagarledamölerna ges möjlighet atl
ulan föriust av inkomst använda arbetstid tUl förberedelse för styrelsens
sammanträden, till att söka kontakt med och informera sina uppdragsgivare och
till att utbilda sig för sm uppgift. Enligt LO:s mening bör statsmakterna ge
klart uttryck för denna syn på ett delat ansvar mellan staten, förelagen och de
fackliga organisationema för alt reformens syften skall kunna förverkligas.
Enligt Statsföretag bör del vara i företagens intresse att medverka till att
UtbUdning för styrelsearbetet kommer till stånd. I den mån de fackliga
organisationerna arrangerar sådan utbildning i egen regi, anser Statsförelag
det vara naturligt atl tjänstiedighet bevUjas för deltagande i ulbildningen och
att i företagen tillgänglig expertis ställs tiU förfogande för verksamheten.
Det förutsätts härvid alt de fackliga organisationerna svarar för kostnader i
övrigl för den ulbildning som arrangeras i deras egen regi. Dellagande i
finansieringen kan dock övervägas i sådana fall då kurserna kan anses utgöra
direkt ersättning för förelagets utbUdning i ämnet.
6
Departementschefen
6.1
Inledande synponkter
Under de senaste decennierna har vårt land
genomgått en genomgripande omdaning som berört praktiskt taget alla
samhäUslivets förhåUanden. Ett uppmärksammat inslag i denna bUd utgörs av den
allt snabbare stmkturomvandlingen inom näringslivet, vilken salt sin prägel
inte minst på utvecklingen inom industrin. Nya tekniska rön, förbättrade kommunikationer,
förskjutningar i konsumenternas efterfrågan, elt friare och ökat
internationellt handelsutbyte och en hårdnande intemationell konkurrens har
varit väsentliga drivkrafter i denna omvandling.
Följderna av denna utveckling har varit betydande.
SärskUt industrins produktion och produktivitet har vuxit kraftigt liksom
utrikeshandeln. Utvecklingen har också haft påtagliga effekter på
arbetsmarknaden. Tidvis har det förelegat sysselsättningsproblem medan det
under andra
Prop. 1972:116 95
perioder
rått brist på arbetskrafl. De strukturella förskjutningarna har även medverkat
tUl regionala balansproblem. Miljöproblem har också starkt aktualiserats genom
strukturulvecklingen.
Ett annat karakteristiskt inslag i utvecklingen är
att en växande del av den ekonomiska och industriella aktiviteten koncentreras
tiU elt mindre antal allt slörre förelag eller sammanhållna företagsgrapper.
Inle minsl har här uppmärksammats de multinationella företagens snabbt växande
roll inom ekonomin. Viktiga och övergripande beslut rörande näringslivets
framtid tenderar sålunda i ökad omfattning att träffas av etl mindre antal
gmpper och personer.
Det var mot denna bakgrund som samarbetsutredningen
år 1968 tiUkaUades för att utreda frågan om formerna för förbättrad
information och vidgat samarbete mellan företag och samhälle.
Stmkturomvandlingen har hillills allmänt sett
inneburit ökat välstånd för flertalet människor. För många medför emellertid
strukturomvandlingen stora påfrestningar. Kraven på de anställdas insalser
ökar i olika avseenden, arbetsuppgifterna förändras i allt snabbare takt och
byten av anställning och sysselsättning blir allt vanligare. Även många av de
förändringar i samhällsmUjön som bl. a. näringslivets omvandling driver fram
upplevs av stora grupper av medborgare som negativa.
En fortsatt industriell utveckling, förbättrad
materiell standard och ökad ekonomisk utjämning fömtsätter ett dynamiskt och
föränderligt näringsliv. Strukturomvandlingen varken kan eller bör därför, när
det gäller ett land som vårt, försvåras eller stoppas. Det är emellertid av
avgörande betydelse atl samhäUet kan påverka och styra förändringarna så att
de sker så lugnt och balanserat som möjligt. En fömtsättning härför är en
positiv medverkan från olika gmpper i samhället. Detla kan uppnås endast genom
att medborgama i växande utsträckning engageras i och ges ett inflytande över
den ekonomiska utvecklingen. En ökad demokratisering av det ekonomiska livet
måste därför vara elt väsentligt inslag i näringspolitiken.
Den sociala och ekonomiska omvandlingen har både
påverkats av och gett upphov till ökade krav och förväntningar på ytterligare
samhäUeliga insalser. Kraven har avsett insatser av kommunala organ, länsorgan
och centrala organ. De har kommit från såväl enskilda individer som förelag och
andra organisationer. De har gäUt åtgärder på en rad olika områden som
sysselsättningen, regionalpolitiken, bostadsbyggandet, kommunikationema och
den inre och yttre miljön.
Dessa olika krav på samhäUsinsatser för alt
tillgodose angelägna behov har resulterat i en kraftig ulbyggnad av den
offentliga sektorn. Arbetsmarknadspolitiken, regionalpolitiken och
industripolitiken är exempel på områden där under senare tid en kraftig
satsning skett.
Diskussionen och förväntningarna rörande samhällets
insatser har emellertid inte endast gäUt åtgärdemas omfattning utan även deras
in-
Prop. 1972:116 96
rikming.
De allt mer differentierade kraven och problemen har i ökad utsträckning
tvingat fram samhäUsinsatser av mer specialiserad och selektiv karaktär.
Samarbetsutredningen konstaterar också i sin analys
att utveckUngen under de senaste decennierna visat att det inle alltid varit
möjligt att med enbart generella medel uppfylla de krav på samhälleliga
insalser som stäUts. Behovel av mer selekliva ålgärder, dvs. sådana som berör
särskilda företag, branscher eller regioner, har framstått allt klarare. Särskilt
har detla gällt arbetsmarknaden. Behovet av åtgärder på detta område är tUl
stor del en direkt följd av näringslivets strukturomvandling. Ulredningen
framhåller också atl del inte räcker att med traditionella arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, som i och för sig ofta är selektiva, ordna sysselsättning åt redan
arbetslösa. För alt garantera den enskilde trygghet och effektivt utnyttja
samhällets resurser fordras att stmkturomvandlingen sker i kontrollerade
former. Det är bl. a. angeläget atl kunna påverka tidpunkten för t. ex. en mer
omfattande företagsnedläggning för att öka möjlighetema alt finna annat arbete
ål de anslällda och ge rådmm för atl pröva möjlighelerna lill lokalisering av
andra företag lill orten. För en mer balanserad regional utveckling finns också
etl uppenbart behov av samråd mellan samhäUe och företag kring viktigare
planerade nyinvesteringar.
Bland remissinstanserna råder i slort sett enighet
om samhällets ansvar för UtveckUngen och dess följder. SAF, grossistförbundet
och industriförbundet framhåller emellertid alt enligt deras uppfattning en
klar ansvarsfördelning bör finnas meUan samhäUet och företagen. Huvudprincipen
bör därför vara att samhällets inflytande över förelagens beslul i slörsta
möjliga utsträckning skaU ske i form av generella regler. Jag delar
uppfattningen att en ansvarsfördelning måste finnas mellan företagen och
samhällets olika organ. Den praktiska ulvecklingen har emellertid visat att
gränserna för en sådan ansvarsfördelning inte kan vara en gång för alla givna
utan alt de måste kunna förändras.
Samhället måste, som bl. a. KF framhållit i sitt
remissyttrande, betraktas som elt aUtmer komplicerat samarbetssyslem där bl.
a. företag, kommuner, län och stat ingår som integrerade delar. Samtidigt har
ambitionerna beträffande samhällets insatser vuxit. Liksom samarbetsutredningen
anser jag det därför inte möjligt alt begränsa sig till generella regler och
åtgärder om målen för samhällets verksamhet skaU kunna tillgodoses. Som en
komplettering av de generella medlen fordras möjligheter till selektiva
insatser. Näringslivets dynamiska utveckling medför ofta alt generella ålgärder
inte hinner få effekt eller verkar på elt inte önskat sätt. Under sådana
förhållanden är selektiva insatser många gånger de enda som kan ge den avsedda
effekten.
Jag anser, liksom utredningen, att behovet av ett
vidgat medinflytande för olika gmpper och kravet på utbyggda selektiva
samhälleliga insatser
Prop. 1972:116 97
fordrar
ett utbyggt samarbete mellan samhället och förelagen. SärskUt markant framstår
detta behov på det lokala och regionala planet. Kommunerna måste anpassa sin
verksamhet tUl näringslivels utveckling samtidigt som denna utveckling i hög
grad påverkas av olika kommunala aktiviteter. Del är därför, som ulredningen
framhåller, mte en fråga om man skall ha ett samarbele mellan företag och
samhälle, ett samarbete som innebär ömsesidig påverkan i oUka sakfrågor, ulan
mer en fråga om / vUka former samarbetet skall ske.
Som utredningen också visar förekommer redan i dag
ett betydande informeUt och spontant samarbete och informationsutbyte mellan
ell slort antal företag och olika kommunala myndigheter och regionala
samhällsorgan. Jag finner detta mycket värdefullt men anser att detta samarbete
bör kunna ytterligare vidgas och fördjupas samt ges ökad stadga och
kontinuitet. Innan jag tar upp frågan om samarbetets närmare former vUl jag
emellertid sammanfattnmgsvis framhålla att syftet med ett sådant samarbete i
första hand måste vara att öka de olika partemas kunskap om företagens resp.
samhällets problem och utveckling, ge parterna möjUghet att påverka och
samordna planering och beslut om sysselsättning, investering, omflyttning etc.
samt att ge berörda personer och organ ökat rådrum och handlingsberedskap.
Ett huvudelement i och en fömtsättning för
samarbetet är att ett tUlfredsstäUande utbyte av information kommer tUl stånd
meUan företagen och samhäUets organ rörande avsikter, förväntningar och
planerade åtgärder. SkaU samhäUet kunna tiUgodose de växande krav som ställs
måste det kunna planera sin verksamhet och genomföra planema på basis av bästa
möjliga informationsunderlag.
Kraven på en breddad och fördjupad samhäUsaktivitet
med ett betydande inslag av selektiva åtgärder ökar således behovet av
planering inom den offentliga verksamheten. Detta behov har under senare år
medfört att olika åtgärder vidtagits för att förbättra planering på olika
nivåer inom flertalet samhälleliga verksamhetsområden. Bostadsbyggandet är
sedan flera år föremål för kommunal flerårsplanermg. Försöksverksamhet pågår
även med kommimal ekonomisk långtidsplanering. På länsnivån pågår en uppbyggnad
av den regionalpolitiska planeringen. Genom ulbyggnad och integrering av olika
seklorplaner skapas samordnade länsprogram. På central nivå pågår inom
ämbetsverk och departement olika aktiviteter i syfte att skapa
planeringsunderiag för den långsiktigt inriktade verksamheten. Det gäller
härvid bl. a. en utveckling av branschanalyserna och konjunkturprognoserna, de
centrala och övergripande långtidsutredningama och den regionälpolitiska utvecklingsplaneringen.
Samarbetsutrednmgen framhåUer att erfarenheterna
visar att informationsunderlaget för den pågående utbyggnaden av planeringen
är otUlräckligt. Utredningen föreslär att ett system utvecklas som möjliggör
7
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116
Frop.1972:116 98
snabb
information om företagens lägesbedömningar och framtidsplaner tUl offentUga
organ samt om de offentiiga organens verksamhet och planer tiU företagen. Vad
utredningen anfört bestyrks av flertalet av de remissinstanser som yttrat sig
över utredningens betänkande. Jag delar utredningens mening om behovet av
bättre informationsunderlag inle minst när det gäller regionala dala och
underlag för samarbele på lokal och regional nivå. Den nuvarande bristen på
uppgifter om företagens planering och förväntningar på medellång sikt försvårar
effektiva samhälleliga insatser. Flera händelser under senare tid har enligt
min mening ytterligare understrukit detla förhållande.
Jag viU i detta sammanhang betona att syftet med
ett utbyggt samhälleligt informations- och planeringssystem inle är att skapa
en centraliserad detaljplanering av näringslivets eller de individuella
företagens utveckling. Syftet måste tvärtom vara att skapa ett
mformalionsunderlag som gör det möjligt för beslutsfattare inom förelag,
kommuner, län och cenlrala organ att aktivera samarbetet mellan företag och
samhälle och att fatta mer välgrundade beslut än f. n. Därigenom bör
förulsällningarna för elt bibehållande av nuvarande decentraliserade
ekonomiska system förbättras.
Mot denna bakgrund finner jag, i likhet med så gott
som samtliga remissinstanser, att samarbetsutredningens förslag om elt nyll
informationssystem utgör en lämplig grund för ett ytterligare utvecklat och
systematiserat samarbete meUan företag och samhälle. Jag förordar därför, som
närmare utvecklas senare, atl informationssystemet blir föremål för en särskUd
försöksverksamhet.
Etl inslag i samhällsutvecklingen som på många håll
väckt betänkligheter är koncentrationen av ekonomiska resurser tUl elt
begränsat antal storföretag eller företagsgrupper med gemensamma ägarintressen.
Det dominerande inflytandet över dessa ekonomiska enheter utövas ofta genom
förvaltningsbolag och stiftelser. Den centralisering, i en del fall tUl
utlandet, av vissa beslutsfunktioner som detta innebär kan försvåra samarbete
och planering på lokal nivå. Även från allmän samhällsekonomisk och
ekonomisk-demokratisk synpunkt kan denna koncentration medföra speciella
svårigheter. Den roU som dessa företagsgrapper sålunda spelar gör det
angeläget att finna nya vägar för elt ökat och effektiviserat samarbete mellan
företag och samhäUe.
Det nuvarande samarbetet mellan samhälle och
förelag på cenlral nivå sker på företagssidan främst genom olika
företagsorganisationer. I syfte att pröva nya direkta vägar för samhällets
information och samarbete med enskUda förelag och vissa större stiftelser vars
verksamhet har riksbetydelse föreslår samarbetsutredningen försöksverksamhet
med offentiig styrelserepresentation i ett antal bolag och en permanent sådan
ordning för vissa stiftelser.
Prop.
1972:116 99
Remissinstansernas synpunkter är splittrade i denna
fråga. Utredningens förslag om begränsad försöksverksamhet med
styrelserepresentation för det aUmänna i aktiebolag tiUstyrks sålunda i
princip av postverket, bankinspektionen och riksrevisionsverket medan
statskontoret, konjunkturinstitutet och kommerskollegium anser atl del behövs
närmare analys och precisering av styrelserepresentationens belydelse. Svea
hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge redovisar vissa
juri-disk-tekniska invändningar mot förslaget. Av de länsstyrelser som yttrat
sig i frågan är övervägande delen positiva, endast länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län avstyrker förslaget. Förslaget tillstyrks även av
landstingsförbundet, landstingen i Östergötiands och Västernorriands län,
liksom av LO och TCO. KF har i princip inga invändningar mot att en
försöksverksamhet kommer tUl stånd.
Förelagens organisationer liksom LRF och de
enskilda företag som yttrat sig i frågan avstyrker genomgående förslaget och
instämmer i den reservation som avgetts av en av utredningens ledamöter. Även
SACO avstyrker en försöksverksamhet med offentliga styrelserepresentanter.
Sammanfattningsvis kan dock konstateras att det
finns en betydande opinion för utredningens förslag. Även jag anser det vara
angeläget att pröva nya former för direkt samarbete inom ledande beslutsorgan
meUan vissa företag, förelagsgrupper och allmännyttiga stiftelser å ena sidan
och samhället å den andra. Som jag senare närmare koinmer att utveckla förordar
jag därför att en begränsad försöksverksamhet med offentiiga styrelseledamöter
kommer till stånd.
Jag
har hittUls i huvudsak behandlat samhäUets och medborgarnas informalion om och
inflytande på den ekonomiska ulvecklingen i stort. En viktig närbesläktad fråga
gäller löntagarnas inflytande i företagen. I direktiven lUl
samarbetsutredningen framhölls alt utredningen inle skulle ta upp problem som
hade direkt anknytning till frågan om en vidgad och fördjupad
företagsdemokrati då dessa fömtsågs komma all behandlas i arman ordning. I betänkandet
påpekas dock att bl. a. elt informationssystem av det slag utredningen föreslår
bör kunna utgöra en värdefull gmndval för en intern diskussion mellan
representanter för ledningen och de anslällda rörande företagets utveckUngsbetingelser
och framtidsplaner. Som jag senare kommer att närmare utveckla anser jag det
väsentiigt att systemet utformas så att dessa möjligheter blir fullt
tUlvaratagna.
Frågan om de anställdas inflytande i företagen dvs.
företagsdemokratin har länge diskuterats i vårt land. En allmän uppfattning
har därvid varit att det i första hand bör ankomma på arbetsmarknadens parter
att ta stäUning till och genom friviUiga överenskommelser söka finna lösningar
på de problem som uppkommer i detta sammanhang.
Prop. 1972:116 lOO
Det
är också i linje med detta synsätt som bl. a. inrättandet av företagsnämnderna
och utvecklingen av deras verksamhel skett i vårt land. Under senare år har
debatten rörande företagsdemokratins problem breddats och fördjupats. Samtidigt
har en vidgad försöksverksamhet med olika och i viss mån nya former av vidgad
företagsdemokrati inletts. I mer systematisk form kom en sådan verksamhet
tidigast till stånd inom den statliga företagsgruppen. Redan i slutet av år 1968
tUlkallades sålunda en särskUd delegation för frågor rörande försöksverksamhet
med fördjupad företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen. Ett år senare
inleddes en motsvarande aktivitet inom den cenlrala offentUga förvaltningen
genom delegationen för förvaltningsdemokrati. Parallellt med detta har en
likartad verksamhet utvecklats inom vissa enskUda och kooperativa företag
liksom inom delar av den kommunala sektorn.
Vid 1971 års LO-kongress gavs
företagsdemokratifrågorna etl betydande utrymme. Kongressen antog ett
handlingsprogram för demokrati i företagen vari bl. a. krävs att löntagarnas
fackliga organisationer i företagen skall få rätt att tiUsätta en minoritet av
ledamöterna i aktiebolagens och de ekonomiska föreningamas styrelser. TCO har
framfört liknande krav.
Jag finner den ökade uppmärksamheten och praktiska
försöksverksamheten kring företagsdemokratins problem glädjande. Det är här
fråga om en väsentlig rättvisefråga som måste finna sin lösning. Men
företagsdemokratin utgör också ett naturUgt och oundgängligt inslag i
näringspolitiken. En smidig anpassning tiU ändrade förhåUanden och en
fortlöpande effektivisering av produktionen förutsätter enligt min mening att
de anstäUda i ökad utsträckning kan engageras i företagens problem. Detta
måste ske genom att löntagama ges ett ökat inflytande över men också större
ansvar för fattandet och genomförandet av de beslut genom vilka företagets
utveckling formas.
Jag delar uppfattningen att frågoma rörande den
närmare utformningen av arbetstagamas inflytande i företagen bör lösas av
arbets-marknadsparterna själva. Den hittiUsvarande utvecklingen har emeUertid
visat att här föreligger bl. a. vissa juridiska hinder som begränsar parternas
möjligheter att genom egna överenskommelser driva fram en verksamhet av
önskvärd bredd och djup. I sådana faU och där frågorna är av stor allmän
betydelse anser jag att samhäUet har en skyldighet alt medverka tUl en lösning
genom att undanröja legala eUer institutionella hinder för en utveckling mot en
vidgad förelagsdemokrati.
I detta syfte har också oUka åtgärder vidtagits
under senare år. Frågan om ny arbetarskyddslag är således under utredning. Den
av riksdagen begärda översynen av arbetsfredslagstiftningen pågår. Sedan det
visat sig inte möjligt att avtalsvägen nå fram tUl en överenskommel-
Prop. 1972:116 101
se
har vidare LO och TCO hemställt tUl Kungl. Maj:t om lagslagad rätt tUl
styrelserepresentation för de anställda. Frågan har därefter behandlats i en
inom industridepartementet utarbetad promemoria med förslag till lag om sådan
representation.
I promemorian framhålls att styrelserepresentation
för de anställda löser endasl en del av de företagsdemokratiska problemen. Som
elt element i etl utvecklat och mångförgrenat system för de anställdas inflytande
över olika beslutsnivåer i företaget fyller emellertid
styrelse-representationen en väsentiig funktion. Jag fiimer atl utredningens
förslag berör en angelägen fråga och att en försöksverksamhet bör komma tiU
stånd även på detta område.
Mot bakgrund av det anförda kommer jag i det
följande atl ta upp frågoma om ett nytt informationssystem, offentiig
styrelserepresentation i ett antal bolag och stiftelser samt
styrelserepresentation för de anställda.
Samarbetsutredningens förslag om offentliga
revisorer kommer att ytterligare beredas inom berörda departement. I detta
sammanhang kommer även frågan om löntagarrevisorer att behandlas. Förslaget om
företagens offentiiga redovisning, som utarbetades av samarbetsutredningen i
samarbete med fondbörsutredningen, torde få anmälas i samband med atl
ställning tas lill förslaget om en ny aktiebolagslag (SOU 1971: 15). Denna
fråga bereds inom justitiedepartementet. Även riksdagens skrivelse 1970: 374
om ökat inflytande i förelagen för samhället och de anställda torde få prövas
i samband med arbetet på en ny aktiebolagslag.
6.2
Ett nytt informationssystem
Grunden för elt effeklivt samarbele mellan företag
och samhälle är en tillförlitiig information rörande förelagens resp.
samhällets verksamhet och avsikter. Samarbetsutredningen anser sig emeUertid
kunna konstatera att det nuvarande informationsutbytet mellan förelag och
samhälle är behäftat med vissa brister. Informationen rörande förelagens
verksamhet är sålunda f. n. i huvudsak anpassad tiU den generella ekonomiska
politikens behov. Vidare är informationen i regel tillbakablickande eller
utformad med etl kort tidsperspektiv. Även informationen till företagen rörande
den offentliga sektoms planering har brister liksom informationen meUan den
offentiiga sektorns olUca delar.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen att ell
system utvecklas som möjliggör snabb information om företagens lägesbedömningar
och framlidsplaner till offentUga organ samt om de offentiiga organens
verksamhet och planer till företagen.
Informationssystemet avses i första hand tjäna
lokala och regionala syften, dvs. kommunernas, länsorganens och företagens
planering och
Prop. 1972:116 102
samarbete.
I andra hand kan den centrala ekonomiska politiken genom informationssystemet
få ett bättre faktaunderlag.
Vad utredningen anfört om bristerna i det nuvarande
informationsutbytet mellan företag och samhälle har bestyrkts av
remissbehandlingen. Från många håll framhåUs att befintlig statistik tUl
större delen avser förfluten tid och att tidsavståndet mellan insamling och
publicering är stort. Planeringsunderlaget är sålunda många gånger mycket
bristfälligt. I denna riklnmg uttalar sig bl. a. SJ, bosladsstyrelsen, lantbruksstyrelsen,
alla länsstyrelserna, kommun- och landstingsförbunden,
arbetstagarorganisationerna, SAF, grossistförbundet och industriförbundet.
Remissinstansema anser allmänt atl ett genomförande av utrednmgens förslag i
hög grad skulle förbättra underlaget för regional och kommunal planering.
Behovet av ett bättre informationsutbyte är enUgt
min mening väl dokumenterat. Utan ett tillfredsställande sådant utbyte kan ett
effektivt samarbete mellan företag och samhälle inte komma tUl stånd. I likhet
med det alldeles övervägande antalet remissinstanser anser jag att utredningens
förslag utgör en lämplig utgångspunkt för utvecklingen av ett system för
informationsutbyte. Utredningens förslag har under beredningen i vissa delar
prövats och utvecklats bl. a. genom en förstudie som departementet låtit
genomföra. Studien, som utförts av SCB, har omfattat två län och ett hundratal
företag i vart och ett av länen. Syftet var all pröva blankett- och
frågeutformningen ined hänsyn till förelagens svarsmöjligheter, uppgifternas
spridning och önskemålen om sekretess. Studien har visserligen utfaUit väl men
det är enligt min mening inte möjligl alt utan en mer omfattande utvecklings-
och försöksverksamhet i detalj fastställa informationssystemets konslruktion
och funktion. Jag anser därför atl en särskild försöksverksamhet bör komma liU
stånd inom delta område. Först när resultaten av denna verksamhet föreligger
kan slutlig stäUning tas till frågan.
Som bakgrund till de lagstiftningsåtgärder som
behövs för försöksverksamheten vill jag i det följande redovisa vissa allmänna
synpunkter på informationssystemets uppläggning vilka bör bli föremål för prövning
inom försöksverksamhetens ram. Närmare direktiv och riktlinjer för
försöksverksamheten bör utfärdas av Kungl. Maj:t.
När det gäUer samhällsorganens kunskaper om
företagens framtidsbedömningar konstaterar utredningen att bristerna främst
gäller det medellånga perspektivet, dvs. 25 år, samt information, som är
användbar på den kommunala och regionala nivån, dvs. information rörande
individuella företag eller arbetsstäUen. Liksom flertalet remissmstanser delar
jag denna bedömning. Jag anser således att det i första hand är på dessa nivåer
som åtgärder bör sättas in. Systemet bör emellertid byggas upp så all det
möjliggör regionala och branschvisa sammanställ-
Prop. 1972:116 103
ningar.
Härigenom kan även underlaget för den centrala näringspolitiska planeringen förbättras.
Enligt utredningens förslag skall
informationssystemet beslå av tre komponenter, nämligen information från
förelagen till den offentliga sektom, informalion från samhällel till förelagen
samt information inom den offentiiga sektorn.
Förslaget tUl uppbyggnad får ett positivt
mottagande av remissinstanserna. Bl. a. kommunförbundet, landstingsförbundet
och arbetstagarnas organisationer tUlstyrker det föreslagna systemet. Även
SAF, grossistförbundet och industriförbundet tUlstyrker förslaget i princip men
framhåller samtidigt atl nuvarande samarbele på sina håll fungerar
utomordenthgt väl och atl del nya systemet bör ansluta till detta samarbete.
Jag finner för min del den skisserade uppläggningen
ändamålsenlig och lämplig att utgöra en gmnd för försöksverksamhetens
inriktning.
I det följande kommer jag först att ta upp frågan
om organisationen av informationen från företagen till samhället.
Utredningen konstaterar atl samhällets
informationsbehov rörande företagen gäller dessas ulveckling på både kort och
lång sikt. Detaljerade uppgifter behövs dock inte belräffande alla förelag.
Informations-inhämtandet kan begränsas till vad som är nödvändigt för att
urskUja de fall som är intressanta, dvs. kan tänkas ha betydelse för samhällsplaneringen
eller påkalla någon form av åtgärder från samhällets sida. För dessa fall måste
emellertid kontaktvägar stå öppna för kompletterande information.
Informationen från företag till samhälle bör alltså ske i två steg. I det
första samlas viss standardiserad information in genom ett rapporlsystem. I det
andra, som endast gäller de intressanta fallen, inhämtas erforderlig
tilläggsinformation genom ett system av etablerade kommunikationskanaler.
Lämpligheten i denna uppläggning ifrågasätts i
regel inte av remissinstanserna. Den föreslagna modellen synes även enligt min
mening vara lämplig för denna komponent i informationssystemet.
I fråga om rapportsystemel visar utredningens
undersöknmgar att förmågan alt lämna uppgifter hos åtminstone en del av
företagen är liten och alt kravet på konkretiserade uppgifter därför bör
begränsas tUl s. k. barometerdala, dvs. till vissa allmänna uppgifter som anger
tendenserna i företagets planerade eller förväntade utveckling.
Rapportsystem och informationskanaler skaU enligt
förslaget ha SCB:s företagsregister som bas. Länsstyrelsen skall utifrån bl. a.
företagsregistrets uppgifter och efter sanu-åd med berörd kommun besluta om
vUka företag som skall ingå i systemet och svara för insamling och granskning.
Även Kungl. Maj:t eUer den myndighet som Kungl. Maj:t bemyndigar skaU kunna
föreskriva alt vissa företag skall ingå i rapport-
Frop. 1972:116 IO4
systemet.
De uppgifter som skall inhämtas skall avse utvecklingstendenser för dels de
två närmaste, dels de tre därpå följande åren och lämnas två gånger per år av
företrädare för företagsledningen. Utredningen föreslår att rapportsystemel
skall omfatta uppgifter i fråga om bl. a. sysselsättning, investeringar,
etableringar, nedläggningar och lönsamhet. Antalet uppgifter som skall lämnas
bör enligt förslaget successivt byggas ut.
Vissa remissinstanser, bl. a. länsstyrelserna i
Kopparbergs och Kronobergs län, SAF, grossistförbundet, industriförbundet och
köpmannaförbundet, understryker vad utredningen anfört om de mindre och medelstora
företagens begränsade möjligheter att lämna information om sin planering eller
förväntningar på längre sikt.
Förslaget alt utnyttja det cenlrala
förelagsregistret som bas för systemet tUlstyrks aUmänt. Samtidigt framhålls
från åtskUliga håU alt registret behöver förbättras. Behovel av enhetlighet
mellan olika regioner vid valet av förelag framhålls av flera instanser bl. a.
länsstyrelsen i Älvsborgs län, statskontoret och LO. Flera länsstyrelser
framför önskemålet att även företag med mindre än 50 anställda bör kunna
åläggas uppgiftsskyldighet.
När det gäller frågan om vUka uppgifter som skall
infordras redovisar remissinstanserna skUda synpunkter, även om utredningens
förslag i stort tUlstyrks. Olika instanser föreslår dock kompletterande frågor.
Statskontoret vill atl uppgifterna skaU belysa företagens "dynamik".
Planverket ger exempel på ytterligare uppgifter som behövs för atl belysa
företagens anspråk på samhäUet. Även flera länsstyrelser föreslår kompletteringar.
LO anser att ytterligare sysselsättningsuppgifter, som närmare belyser
arbetskraftens situation, bör infordras. SAF, grossistförbundet och
industriförbundet saml vissa förelag understryker å andra sidan önskemålet atl
uppgiftema begränsas lill sådana som är av väsentlig betydelse för berörda
myndigheter och för samhällsplaneringen. Behovet av flera av de föreslagna
uppgiftema ifrågasätts därför, bl. a. uppgifterna om etablering utomlands och
lönsamhet.
Flera instanser framhåUer att uppgifter av barometertyp
har begränsad användbarhet och förordar någon form av siffermässig
precisering. Några remissinstanser, bl. a. statskontoret, konjunkturinstitutet
och AMS, ifrågasätter om det inte räcker med uppgiftsinsamling en gång per år.
Jag är medveten om särskilt de mindre företagens
svårigheter att lämna uppgifter om planering och förväntningar. Den föreslagna
barometertekniken synes dock kunna vara ändamålsenlig om den kompletteras med
vissa basdata, t. ex. det senaste årets omsättning och sysselsättning. Detta
bekräftas av den förstudie som gjorts under beredningen av frågan i
departementet. Frågeleknikens närmare utformning bör prövas i den fortsatta
försöksverksamheten.
Prop. 1972:116 105
I fråga om de arbetsställen som bör omfattas finner
även jag all en generell nedre storleksgräns i princip är önskvärd, lämpligen
vid arbetsställen med minsl 50 sysselsatta. Inom vissa kommuner kan emellertid
företag med mindre än 50 sysselsalla spela en avgörande roll inom samhällel.
Möjligheter bör därför finnas att föreskriva all även mindre arbetsställen
skall ingå i systemet. Under försöksperioden bör del ankomma på den myndighet
som Kungl. Maj:t bestämmer att föreskriva vilka arbetsställen som skall
omfattas av försöksverksamheten. Målet bör vara alt informationssystemet skall
omfatta hela näringslivet utan begränsning till viss näringsgren. En successiv
ulbyggnad kan dock vara lämplig. Jag anser att systemet inledningsvis bör
begränsas liU industrin.
Beträffande informationens innehåU synes de av
ulredningen föreslagna uppgifterna täcka behovet. Främst bör sådana uppgifter
som anger förhållanden som direkt berör samhället, dvs. förändringar i
sysselsättning, nyetablering inom och utom landet, flyttning eller nedläggning,
investeringsverksamhet etc. ingå i informationssystemet från början. Även
uppgifter om lönsamhet, produkter och marknad är önskvärda. Behoven och
erfarenheterna av försöksverksamheten bör vara avgörande för en successiv
ulbyggnad av rapportsystemel. Också frågan om uppdelningen av planperioden fem
år bör prövas i detla sammanhang. Förändringarna inom näringsUvet sker så
snabbi alt en uppgiftsinsamling två gånger per år är önskvärd. Inledningsvis
synes den dock kunna begränsas tUl en gång per år.
Handläggningen, dvs. insamUng och granskning av
uppgifter skall enligt utredningens förslag göras av länsstyrelsen, som efler
eventuell komplettering sänder uppgifterna tUl SCB och ifråga om de s. k.
intressanta fallen till de regionala och kommunala organ som särskilt bedöms
behöva informationen för sin verksamhet. Flertalet remissinstanser anser detla
i slort sett vara en lämplig uppläggning av handläggningen. LO framhåller dock
att de anställda genom sina fackliga företrädare bör ha full insyn i
informationsutbytet mellan företagen och samhället. TCO anför liknande
synpunkter. Frågan behandlas även i rapporten Demokrati i förelagen till 1971
års LO-kongress. Där framhålls bl. a. att samhällets behov av information om
företagens planering och framtidsutveckling knappast är slörre än de
anställdas. De fackliga organisationerna måste därför ha en fullständig inblick
i informationsutbytet mellan företag och samhälle. Om organisationernas och
förelagsledningens bedömningar skiljer sig åt bör detta framgå av den redovisning
som lämnas tUl länsstyrelsen. Enligt rapporten bör därför företagsnämnden få
granska den information som förelagsledningen avser att länma och därvid ha
möjlighet atl vid avvikande mening komplettera med ell eget yllrande.
Jag
delar i huvudsak utredningens syn på handläggningsfrågoma.
Prop. 1972:116 106
När
del gäller de anställdas behov av insyn i företagens framtidsplanering synes
etl informationsutbyte via förelagsnämnd i enlighet med LO:s och TCO:s förslag
kunna främja en fördjupad information och en effektivisering av samarbelel inom
företagen. Jag finner det därför angeläget att informationsutbytet genom
försöksverksamheten ulformas så att där företagsnämnder finns deras medverkan
garanteras. Förelagsnämnderna, eller eventuellt särskill arbetsutskott inom
nämnderna, bör sålunda få la del av både den ulålgående informalion från
företagen och den samhälleliga informationen till företagen. Detla samråd, vars
omfattning bör redovisas på rapportblanketterna till länsstyrelserna, bör efter
hand kunna byggas ut genom att nämnderna aktivt medverkar vid
informationsmaterialets upprättande.
Inom flertalet län har under senare år olika
näringslivsorganisalioner bildat regionala samarbetsorgan för handläggning av
vissa gemensamma frågor. I remissyttranden av bl. a. kommerskollegium,
länsstyrelserna i Jönköpings och Gävleborgs län. Företagareföreningamas
förbund, kommunförbundet samt av SAF, grossistförbundet och industriförbundet
har frågan om dessa organs medverkan inom informations- och samarbetssystemet
aktualiserats. De kontakter med förelag och organisationer som organen har bör
vara av värde för bl. a. länsstyrelserna vid uppläggningen av
informationsutbytet och tolkningen av informationen. Jag finner del därför
angeläget att även denna fråga uppmärksammas under försöksverksamheten.
Utredningen föreslår att kommun vid vite skall
kunna kalla representanter för företag inom kommun till överläggning i frågor
som berör denna. Förslaget möter inga invändningar från remissinstanserna. Jag
anser det vara angeläget för informations- och samarbetssystemels funktion atl
del generella rapportsystemet kan kompletteras med den mer detaljerade
information som direkta överläggningar kan ge. Därför bör enligt min mening
både kommun och länsstyrelse få rätt att vid vite kalla förelag tUl
överläggningar i frågor som berör kommun- resp. länsmyndighet.
Beträffande den offentliga sektorns informalion tiU
företagen föreslås alt kommunerna åläggs skyldighet att informera företagen om
sådana förhållanden i kommunens verksamhet och planering som kan vara av
betydelse för företaget. Informationen skaU ske i de former som kommunen själv
bedömer lämpliga. Enligt utredningen bör dock vissa vägledande riktlinjer
utfärdas för denna verksamhet. Även de regionala organen bör åläggas skyldighet
att lämna information lämpligen skriftligen minst en gång per år till de
företag som är ålagda upp-giflsskyldighet. Enligt förslaget bör viss ledamot av
kommunstyrelse och länsstyrelse ansvara för atl företagen erhåller information.
Jag delar i likhet med flertalet remissinstanser
utredningens synpunkter belräffande formerna för den offentliga
informationen lUl
Prop. 1972:116 107
företagen.
Möjligheter bör fiimas att anpassa informationen tiU de särskUda lokala och
regionala förhållandena, varvid även de mindre företagens informationsbehov
måsle beaklas. Jag delar dock statskontorets synpunkt alt viss enhetlighet i
fråga om innehåll och utformning bör eftersträvas även på delta område.
Utredningens förslag bör i stort kunna ligga lUl gmnd för försöksverksamheten.
I denna verksamhet bör även ingå alt utarbeta och pröva vissa riktlinjer för
informationen.
Ulredningen föreslår alt företagens och
samhällsorganens uppgiftsskyldighet skall regleras genom en särskild lag om
uppgiflsskyldighet i vissa planeringsfrågor. Förslaget innebär bl. a. att
länsstyrelse får föreskriva atl näringsidkare som har arbetsställe inom länet
högst två gånger årUgen skall lämna uppgift till länsstyrelse om huvuddragen i
den väntade ekonomiska utvecklingen av verksamheten vid arbelsslällel samt om
huvuddragen i planerad eller förväntad utvidgning eiler inskränkning i
produktionen, sysselsättningen eller driften vid arbetsstället. Lagen föreskriver
även skyldighet för företagare alt på kallelse instäUa sig till överläggningar
med kommunstyrelse i berörd kommun. När uppgifls-eller överläggningsskyldighet
inte fullgörs kan vite föreläggas.
Lagen skall enligt förslaget även reglera
länsslyrelsernas skyldighet att vidareförmedia erhållen information saml
kommunernas och länsstyrelserna skyldighet att informera förelagen om den
offentliga planeringen.
Förslaget atl uppgiftsskyldighet för företagen
fastställs genom lag tillstyrks i allmänhet av remissinstanserna. Hovrätten
över Skåne och Blekinge, som anser all företagen inte har möjlighet att lämna
meningsfulla uppgifter, avstyrker dock lagstiftning. Några instanser
ifrågasätter behovet av en sådan lagstiftning. När det gäller de offentliga
organens informationsskyldighet anser flera instanser atl särskild lagstiftning
inte behövs. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser sålunda att kommunallagens
regler är tillräckliga. Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller att den
representation som olika parter numera har i länsstyrelsen medför all styrelsen
själv utan särskUda föreskrifter kan bedöma vilka former för informationen som
är lämpliga.
Även jag ansluter mig tiU uppfattningen atl
företagens informationsskyldighet bör regleras genom lagstiftning.
Vad gäller samhällets information till företagen
förekommer redan nu i åtskilliga kommuner en ganska livlig kontakt mellan
kommunen och näringslivet och i samband därmed ett belydande informationsutbyte.
Också de regionala statiiga organen lämnar vid informella kontakter en hel del
information tUl förelagen. I de flesta fallen torde företagen även utan
lagstiftning kunna få den information som de behöver från samhället.
Samhällsorganens aktivitet på detla område synes dock variera i fråga om
intensitet, innehåll och inriktning. Utredningen har
Prop. 1972:116 108
bl.
a. pekat på att framför alll de mindre och medelstora förelagens informationsbehov
inte beaktas i tUlräckligt hög grad. En lagstiftning om samhäUets information
till förelagen är enUgt min mening ägnad att ge enhetlighet, fasthet och
regelbundenhet åt denna informationsgivning. Genom en sådan lagstiftning uppnås
även en balans mellan förelagens rättigheter och skyldigheter i
informalionshänseende.
För överblickens skull är det enligt min mening av
värde att de grandläggande principerna för informationsutbytet mellan företag
och samhälle samlas i en särskUd lag. Vad gäller innehållet i denna lag kan
jag i stort sett ansluta mig lill utredningens förslag. I lagen bör sålunda
anges i vilka hänseenden och i vilken omfatlning förelag kan åläggas uppgiflsskyldighet.
Lagen bör vidare uppta bestämmelser om den information som länsstyrelserna och
kommunerna skall lämna till förelagen.
Utredningen framhåller den stora betydelse som ett
effektivt sekretesskydd har för informationssystemets funktion. Utredningen
har funnit, att den art av verksamhet som det nya informationssystemet förutsätter
inte kan hänföras under någon nu gällande bestämmelse i sekretesslagen. Därför
föreslås atl i sekretesslagen införs en ny paragraf. EnUgt denna får handlmg
som kommit in till eUer upprättats hos myndighet, som avses i den föreslagna
lagen om uppgiflsskyldighet i vissa planeringsfrågor, inle utan näringsidkarens
samtycke utlämnas förrän tjugo år förflutit från handlingens datum om
handlingen innehåUer upplysningar om hans affärs- eller driftförhållanden,
vilkas offentliggörande kan lända honom till men.
I utredningens förslag till lag om
uppgiftsskyldighet ingår vidare en särskild bestämmelse om lystnadsplikt. Denna
stadgar att uppgifter som erhållits inte obehörigen får yppas eller nyttjas. I
övrigt föreslår ulredningen alt frågan om sekretesskyddets praktiska tUlämpning
bör regleras genom tUlämpningsföreskrifter och instruktioner.
Samtiiga remissinstanser som yttrat sig på denna
punkt, bl. a. hovrätten över Skåne och Blekinge, SCB, flertalet länsstyrelser,
kommunförbundet, SAF, industriförbundet och de enskilda företagen,
understryker behovet av elt effektivt sekretesskydd. Flera instanser anser alt
de föreslagna bestämmelsema garanterar tillfredsställande sekretess medan
några anser dem otiUräckliga.
Även jag anser att behovet av sekretesskydd och
skyddets utformning är av väsentiig betydelse för informationssystemels
funktion. Under beredningen har vissa studier rörande bl. a. sekretessfrågan
gjorts. Dessa synes visa atl sekretessen vid användningen av barometerdala kan
lösas på tUlfredsstäUande sätt.
För den mer detaljerade utformningen av
sekretesskyddet behövs emellertid ytterligare studier av informationssystemets
konstruktion och sekretesskyddets effektivitet. Det bör undersökas om det
exempelvis kan vara lämpligt atl utse ansvariga informationsmoltagare inom
olika
Frop. 1972:116 109
samhäUeliga
organ eller om det går alt på annat sätt begränsa spridningen av uppgifterna.
TUl grund för denna utvecklingsverksamhet bör läggas viss lagstiftning av i princip
det slag som utredningen föreslagit.
I lagen om uppgiflsskyldighet i vissa
planeringsfrågor bör sålunda intas en straffsanktionerad bestämmelse, som
förbjuder den som till följd av lagen får kunskap om en företagares affärs-
eller driflförhållan-den, atl obehörigen yppa eller nyttja dessa kunsKaper.
Som utredningen anfört kan de uppgifter som kommer
m ej anses åtnjuta sekretesskydd enligt nu gällande sekretesslag. Denna lag bör
därför ändras så, att uppgifter som innehåller upplysningar om företags affärs-
eller driftförhållanden ej utlämnas om detta kan skada företaget.
Av betydelse när det gäller atl skydda interna
förelagsangelägenheter är också vUken spridning de inlämnade uppgifterna får.
För att bestämmelsema om tystnadsplikt och handlingssekretess skaU få elt så
reeUt innehåU som möjligt, anser jag att lagen bör uppta också en bestämmelse
som begränsar den krets som skall få ta del av uppgiftema.
Utredningen framhåller att arbetet med
rapportsystemel till en början bör ha karaktär av en under fem år bedriven
försöksverksamhet. Denna bör pröva både systemels bredd i fråga om medverkande
företag och djup beträffande ingående uppgifter och tidsperioder saml frågan
när under året uppgifter bör inhämtas. Vidare anser utredningen alt det behövs
en cenlral instans som samlar in erfarenheter, utvärderar dessa samt med
utgångspunkt härifrån successivt modifierar systemet. Som lämpligt organ har
utredningen föreslagit beredningen för regional planering med SCB som
utredningssekretariat.
Behovet av en försöksverksanUiet för systemets
utveckling och prövning understryks av flera remissinstanser varvid bl. a.
franUiålls betydelsen av att pröva systemets möjligheter att särskUja de
intressanta fallen samt länsstyrelsernas funktion i sammanhanget. Beträffande
förslaget om central instans för informationssystemet under försöksperioden
samt sekretariat tUlstyrks utredningens förslag.
Som framgår av det fömt anförda delar jag
utredningens och remissinstansernas synpunkter om behov av en
försöksverksamhet inom detta område. Jag anser dock, bl. a. på grandval av de
studier som gjorts under beredningens gång, att försöksperiodens längd bör
kunna begränsas till tre år. Försöksverksamheten bör inle vara inriktad endast
på att pröva rapportsystemets tekniska uppläggning. Även sådana frågor som
kommunemas möjligheter att utnyttja en ökad information, samhällsorganens
information sinsemellan och tUl förelagen saml företagens utnyttjande av
samhällelig information behöver belysas liksom behovet och utformningen av
tUlämpningsföreskrifter. Verksamheten under försökstiden måste samordnas och
utvärderas. Härför behövs etl särskilt organ. Beredningen för regional
planering har upplösts. Elt annat organ
Frop. 1972:116 110
måste
därför tillskapas för ändamålet. Delta organ bör också anförtros uppgiften att
på gmndval av erfarenheterna under försökstiden lägga fram förslag till ell
mera permanent syslem för informationsutbytet på della område.
För att biträda nämnda organ bör etl sekretariat
bildas. För i försia hand det statistiska arbelel kan SCB:s medverkan påräknas.
Informa-lionssystemels ulveckling fordrar även direkl medverkan från länsstyrelsernas
sida. Informationssystemets regionala handläggning torde till stora delar
direkt beröra arbetet vid länsstyrelsemas planeringsavdelningar. Samtidigt som
informationssystemet skapar nya arbetsuppgifter torde den information som
erhålls genom systemet ersätta andra in-samlingsmtiner och underlätta vissa
arbelsuppgifter. Jag räknar därför med all länsslyrelsemas arbeie med
informationssystemet under försöksperioden bör kunna genomföras med befinlliga
resurser. Kostnaderna för informationssystemet kan till den del särskild
medelsanvisning är erforderlig beräknas uppgå till omkring 1 milj. kr. per år
under försöksperioden. Kostnadema hänför sig huvudsakligen till nyssnämnda
organs verksamhet. Verksamheten kommer att påbörjas redan under innevarande
budgetår. Kostnaderna bör bestridas av medel från trettonde huvudtitelns
komnuttéanslag.
I fråga om informationssystemets ulveckling
framhåller ulredningen behovet av samordning av det samhälleliga
datainsamlandet för atl förhindra dubbelarbete. På sikt bör enligt utredningen
införas bestämmelser som innebär all innan uppgifter i större omfatlning
inhämtas samråd skall ha ägt rum med elt samordnande statligt organ.
Remissinstanserna instämmer i dessa uttalanden.
Flera instanser bl. a. statskontoret, SCB, kommerskollegium och
riksrevisionsverkel understryker härvid alt del behövs ylleriigare analys av
hela det samhäUeliga informationsbehovet. Även jag finner det angelägel all
risken för dubbelarbete i informationsinsamlandet beaktas. Ell av försöksverksamhetens
syften bör således vara att undersöka möjlighetema all undvika dubbelarbete
för uppgiftslämnare och uppgiftsbearbelande organ.
Riksdagen har genom skrivelse (rskr 1970: 132)
överiämnat bankoutskottets utlåtande (BaU 1970: 20) över vissa motioner. I
utlåtandet berörs bl. a. frågan om möjligheter för samhället atl ingripa innan
beslut om nedläggning eUer förflyttning av företag sker. Frågan är lill väsentlig
del ett informationsproblem. Enligt min mening kommer en utbyggd informalion
enligt det syslem som nu redovisats att ge samhället ökade möjligheter till
åtgärder av de slag som motionärerna åsyftat. Även frågan om möjligheter för
samhället atl temporärt driva nedläggningshotade företag berörs i
bankoutskottels utiåtande. Frågan har nyligen varit föremål för prövning och
föranlett beslut om statligt stöd för tidsbegränsad fortsatt drift vid
nedläggningshotade företag (prop. 1972: 64, InU 1972: 12, rskr 1972: 222).
Riksdagens skrivelse bör därför enhgt min mening inte föranleda någon
ytterligare ålgärd.
Prop. 1972:116 111
6.3
Offentlig styrelserepresentation i vissa aktiebolag och stiftelser
Samarbetsutredningen anför tre olika motiv för
samhällelig styrelserepresentation, nämligen ideologiska,
effektivitelspolitiska och intressebevakande. De ideologiska motiven baseras
på elt allmänl rättvisekrav och på paraUeUer med samhället i stort och utgår
från att det inom företagen måste finnas en demokratisk kontrollmöjlighet
gentemot dem som styr. De effektivitetspoiitiska argumenten innebär ett
hävdande av att företagens effektivitet ökar genom atl representanter för det
allmänna bereds plats i företagens styrelser. De intressebevakande motiven
slutligen utgår från atl samhäUet behöver styrelserepresentation för att kunna
bevaka att dess intressen beaktas i förelagens verksamhet.
Vid
sina principiella överväganden har utredningen funnit alt etl konsekvent
tillgodoseende av dessa motiv inte kan ske inom ramen för nuvarande
associationsrätt. Utredningen anser det inte heller möjligt att med bestämdhet
värdera de positiva resp. negativa konsekvenserna av samhällelig
styrelserepresentation, särskUt som man här i landet saknar erfarenhet av sådan
ordning. Mot bl. a. denna bakgrund föreslår utredningens majoritet att en
begränsad försöksverksamhet med offentlig styrelserepresentation skall komma
tUl stånd. Förslaget innebär såvitt avser aktiebolagen att Kungl. Maj:t får
rätt att under en försöksperiod av fem år utse en styrelseledamot i vart och
elt av högst 20 bolag.
Remissinstansernas
allmänna reaktion i fråga om offentiig styrelserepresentation i aktiebolag är
splittrad. Flertalet myndigheter är dock positiva tUl syftet med åtgärden.
Viss tveksamhet redovisas emellertid beträffande de föreslagna formemas
effektivitet. LO och TCO ställer sig positiva tUl förslaget. Organisationerna
understryker bl. a. behovet av en mer mångsidig sammansättning av styrelserna
mot bakgrund av de stora samhäUeliga konsekvenser som företagens agerande ofta
medför. Den pågående koncentrationen och intemationaliseringen av företagandet
anses vidare medföra att behovet av samhällelig styrelserepresentation ökar.
Företagarorganisationerna
och företagen avstyrker förslagen. SAF, grossistförbundet och industriförbundet
menar alt förslaget innebär att man inför "statlig maktutövning utan
demokratisk kontroll". Risken för skadliga konsekvenser av
styrelseledamöter med särskilt mandat och dubbel lojalitet anses vara stor. Bl.
a. anförs att fara föreligger för att styrelsemas arbete blir mindre effektivt.
Samarbetsutredningens förslag tUl
informationssystem syftar främst till att främja ett utbyggt samarbete på lokal
och regional nivå. Förslaget om offentiiga styrelseledamöter i ett antal bolag
syftar däremot tUl ett begränsat försök tUl samarbete mellan samhälle och företag
på central nivå inom styrelsernas ram och på elt allmänt närings- och
företagspoli-tiskt plan.
Frop. 1972:116 112
OffentUg styrelserepresentation mnebär att kretsen
av beslutande personer och grupper i de ledande organen i för samhäUets
utveckling betydelsefulla företag och institutioner kan vidgas. En sådan
utveckling ligger, enUgt min mening, väl i linje med den aUmänna
demokratiserings-processen i vårt land. De stora företagen och kanske
framförallt förvaltningsbolagen har successivt kommit att spela en allt
väsentligare roll i näringsUvet och den ekonomiska ulvecklingen. Behovet av
demokratiskt inflytande måste avse också företagen och gälla inte minst deras
relationer till samhäUets organ och till samhällspolitikens olika områden.
Det demokratiska inflytandet över företagens
verksamhet kan tiU en del säkras genom allmänna bestämmelser i form av
lagstiftning, som anger principer och avgränsningar för företagens handlande. I
dagens dynamiska samhälle ställer det sig dock svårt att på detla sätt skapa en
god samordning och ömsesidig anpassning av de intressen som gör sig gällande i
dessa sammanhang. Risken är bl. a. att det tvingas fram en omfattande och
detaljerad normapparat med växande byråkrati och centralisering som följd om
man på denna väg söker garantera nya intressenters inflytande. Vad som fordras
är snarare en mer flexibel och direkt metod att kanalisera de nya
intressentemas medverkan och därmed skapa ökade samarbelsmöjligheter och en
förbättrad och fortlöpande samordning av företagens och samhällets planering
och ulbyggnad. Samarbetsutredningen anvisar en metod att genom offentligt utsedda
styrelseledamöter vidga kretsen av de personer som beslutar i företagen och
därmed förbättra företagens funktion inom samhället.
Jag delar inte uppfattningen att den föreslagna
åtgärden skulle utgöra en statlig maktutövning ulan demokratisk kontroll.
Tvärtom anser jag att en försöksverksamhet med offentiig representation i ett
antal för samhällsutvecklingen väsenlliga företag bör ses som elt naturligt led
i en strävan mot breddad och fördjupad ekonomisk demokrati. De offentliga
styrelserepresenlanterna skall i försia hand fungera som kontakt-och
opinionsförmedlare mellan företag och företagsledning å ena sidan och de
allmänna samhällsintressena å den andra. Att elt sådant utbyte av information
sker är enligt min uppfattning av stor belydelse.
Frågan om den dubbla lojaliteten har som redan
framgått tagits upp av vissa remissinstanser. SAF, grossistförbundet och
industriförbundet framhåUer att de offentliga styrelseledamöterna genom
uppgiften att verka för att samhällets intressen beaktas, får en markerad
särställning och dubbel lojalitet. Det finns sålunda enligt organisationema en
risk för att de offentliga ledamötema inte delar övriga ledamöters strävan
efter enighet i besluten. Vidare finns det stora risker för jäv i frågor som
gäller företagens förbindelser med samhället och samhällsägda företag. Bl. a.
detta medför enligt organisationema betydande risker för försämrad effektivitet
i styrelsemas arbete. Andra remissinstanser anser inte att
Frop. 1972:116 113
den
dubbla lojaliteten utgör ett avgörande argument mot förslaget. Bankinspektionen
anför sålunda atl svårigheterna inte bör övedrivas. Inom närmgsUvet har man
redan förvärvat en väl fungerande rutin när det gäUer att lösa
integritetskonfUkler. Det finns därför enligt mspektionen ingen anlednmg att
tro att en offentlig styrelseledamot skuUe uppträda på iUojalt sätt i
motsvarande situation. Flera länsstyrelser framför liknande synpunkter.
Frågan om den dubbla lojaliteten är inte ny. Genom
den koncentration av styrelseuppdrag som råder har problemet en relativt
omfattande aktualitet. Som bankinspektionen anfört har emeUertid de praktiska
problemen i regel kunnat lösas utan att de behövt drivas tiU sin spets. Jag
bedömer att svårighetema inte behöver bli större när det gäUer offentliga
styrelseledamöter.
Jag fiimer med hänsyn tUl det anförda att elt
system med offentUga styrelseledamöter är värt att pröva som komplement tiU
andra åtgärder för att förbättra samarbetet och informationsutbytet mellan
företagen och samhället.
Jag har hittUls uppehåUit mig vid frågan om
offentlig styrelserepresentation i vissa aktiebolag. Utredningen förordar
emellertid också att Kungl. Maj:t skall få rätt att utse en styrelseledamot i
aUmännyttig stiftelse med tUlgångar som överstiger 5 milj. kr. Förslaget
motiveras bl. a. av den skattemässigt gynnade ställning som de aUmännyttiga stiftelsema
intar och de vittgående samhällsekonomiska konsekvenser som kan bli följden av
omplaceringar av stiftelsemas tillgångar.
EnUgt utredningens förslag bör
styrelserepresentalionen i stiftelser inte ha försökskaraktär utan liksom
representationen i affärsbankerna bli permanent.
Förslaget har berörts endast av ett begränsat antal
remissorgan. De offentiiga instanserna, i första hand länsstyrelserna,
tiUstyrker utredningens förslag. Även LO och TCO biträder förslaget. EnUgt TCO
bör dock Kungl. Maj:t i fråga om stiftelser som åtnjuter skattefrihet även ges
rätt all fastställa stadgar, stiftelseurkund, antal ledamöter i styrelsen,
arbetsuppgifter och mandatlid. Företagarorganisationerna är spUttrade i denna
fråga. Svensk industriförenuig anser offenthg styrelserepresentation motiverad
i detta fall men förordar en annan ordning för utseende av styrelseledamöterna.
Svenska företagares rUcsförbund och SHIO avstyrker däremot förslaget. KF reser
inga invändningar medan några stiftelser ifrågasätter behovet av offentliga
styrelseledamöter utan att dock direkt avstyrka förslaget.
Jag delar utredningens uppfattning att de motiv som
kan anföras för styrelserepresentation i aktiebolag har viss gUtighet också
beträffande de aUmännyttiga stiftelser som genom aktieinnehav kan utöva
inflytande över väsentiiga delar av näringslivet. Den gynnade ställning i
skattehänseende som stiftelserna intar är även den ett starkt motiv för att
det aU-8 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116
Frop. 1972:116 114
manna
bör få insyn i hur stiftelserna disponerar sina tUlgångar. Den kan också antas
medverka tUl all stiftelserna successivt får en allt större samhällsekonomisk
betydelse. De nu nämnda omständigheterna utgör enUgt min mening tUlräckliga
skäl för att förslaget om offentlig styrelserepresentation bör omfatta även
vissa från samhällsekonomisk synpunkt mera betydelsefulla stiftelser.
Utredningen föreslår som redan nämnts att systemet
med offentlig styrelserepresentation i stiftelser omedelbart skall få permanent
form. Jag anser dock med hänsyn tUl att verksamheten är ny och önskvärdheten
av en samordning med informations- och samarbetssystemels övriga delar, att
övervägande skäl talar för att verksamheten även i detta fall bör vara av
försökskaraktär.
Vad beträffar omfattningen och inriktningen av
systemet med offentlig styrelserepresentation förelår utredningen i fråga om
aktiebolag att Kungl. Maj:t får rätt att utse en styrelseledamot i högst 20
sådana företag. Styrelserepresentalionen bör enligt utredningen komma i fråga
i företag av olika typer, i olika branscher, med olika storlekar och med olika
ägareförhåUanden. Som ett komplement tUl styrelserepresentationen i
affärsbankema anser ulredningen det vara väsentligt att försöksverksamheten
bl. a. omfattar ett antal affärsbankema närslående holding- och
investmentbolag.
När det gäller stiftelser förordar utredningen, som
nämnts, att Kungl. Maj:t skall kunna utse en ledamot i styrelsen för
aUmännyttig stiftelse vars tUlgångar överstiger 5 mUj. kr.
EiJigt en undersökning som utredningen har
företagit, skuUe vid en sådan begränsning 35 stiftelser som står under tillsyn
enligt 1929 års lag om tillsyn över stiftelser beröras av förslaget. Som
utredningen har anfört synes dock huvuddelen av dessa vara av mindre intresse
från de synpunkter som nu är i fråga. Det gäller de stiftelser vars tUlgångar i
huvudsak är bundna i fastigheter. Utöver de nu nämnda stiftelserna finns några
med tiUgångar överstigande 5 mUj. kr., vilka inte står under tillsyn av
länsstyrelse. Utredningen bedömer alt del med hänsyn till åtgärdens syfte i
praktiken skuUe kunna vara motiverat att förordna offentlig styrelseledamot i
1520 stiftelser.
När det gäUer omfattningen av försöksverksamheten
med offent-Ug styrelserepresentation i aktiebolag har det vid
remissbehandlingen bl. a. framförts önskemål om att den bör bli så bred och
representativ som möjligt samt att urvalet av företag bör ske efter objektiva
normer.
LO, SSU och bankinspektionen understryker behovet
av ett så brett och representativt företagsurval som möjligt. LO anser att det
från denna synpunkt inte är möjligt att på förhand begränsa antalet företag
tUl 20. Custos framhåller att urvalet av företag efter en objektiv norm,
exempelvis aktiekaphalets storlek, eluninerar risken för att företag som
utväljs skall mista utlandets eller allmänhetens förtroende.
Prop. 1972:116 115
Jag har tidigare förordat att den offentliga
styrelserepresentalionen i såväl aktiebolag som stiftelser t. v. ges karaktär
av försöksverksamhet. I likhet med utredningen anser jag atl denna bör ha en
begränsad omfattning. Detta möjliggör givetvis inle etl företagsurval efter
sådana statistiska indelningsgmnder och med en sådan allsidighet som vissa remissinstanser
förespråkat.
Genom att inrikta den offentiiga
styrelserepresenlationen mol några få men ur samhäUsekonomisk synvinkel
intressanta typer av förmögen-hetsförvallande institutioner, bör de avsedda
syftena ändå kunna tUlgodoses samtidigt som man får en representativ bUd av
förhållandena på området. OffentUg styrelserepresentation bör därför enligt min
uppfattning under försöksperioden endast prövas i sådana ekonomiska enheter
som kan utöva ägarinflytande över gmpper av andra förelag, dvs. större
förvaltnings- och investmentbolag samt stiftelser vars förmögenhet
huvudsakligen består av aktier i svenska bolag. På så sätt kommer de renodlade
produktionsbolagen att falla utanför försöksverksamheten.
Då ett stort antal av de svenska förvaltnings- och
investmentbolagen samt de mer betydelsefulla allmännyttiga stiftelserna har
nära anknytning tUl någon bank, kommer en sådan inriktning av försöksverksamheten
som jag här förordat att bUda ett naturligt komplement tiU det nuvarande
systemet med offentlig styrelserepresentation i affärsbankerna. Vidare skapas
ökade möjligheter att belysa de integrations- och kon-cenlrationsförhåUanden
som utvecklas genom samarbete mellan banker, stiftelser och förvaltningsbolag.
Mot denna bakgmnd bör Kungl. Maj:t få rätt alt utse
en offentlig representant jämte suppleant i styrelsen för aktiebolag, vars
verksamhet huvudsakligen är inriktad på att äga eller förvalta fast eUer lös
egendom, eUer sådan allmännyttig stiftelse som har tUlgångar överstigande 5
mUj. kr. Rätten bör samiidigt få omfatta sammanlagt högst 30 sådana aktiebolag
och stiftelser.
Vad gäller försöksperiodens längd vUl jag erinra om
alt jag för informationssystemet förordat en treårig försöksperiod. Det är
önskvärt att försöksverksamheten drivs paraUeUt så all erfarenhelerna kan utvärderas
samtidigt och i etl sammanhang. Då även beträffande den offentiiga
styrelserepresentationen en kortare försöksperiod än den av utredningen
föreslagna synes kunna ge erforderliga erfarenheter förordar jag att
försöksperioden också i detta fall fastställs tUl tre år.
Utredningen anser att det lika litet som i fråga om
representationen i affärsbankema närmare bör läggas fast hur de offentiiga
styrelseledamöterna i aktiebolag och stiftelser skaU arbeta. Ett fastläggande
skuUe enligt utredningen äventyra möjUgheterna tUl en meningsfull insats. Några
remissinstanser, däribland statskontoret, framhåller dock att de offentUga
styrelseledamöternas roll som informationsförmedlare meUan företag och samhäUe
behöver preciseras. Även från uppföljnings- och
Frop. 1972:116 116
utvärderingssynpunkt
framhålls behovet av riktiinjer för denna försöksverksamhet.
Innan formema för verksamheten ytterUgare
diskuteras vUl jag framhålla att jag delar utredningens uppfattning atl
huvuduppgiftema för de offentliga styrelseledamöterna i bolagen bör vara atl
tillföra bolagets styrelse samhäUeliga synpunkter på ärenden som tas upp i styrelsen
och verka för att dessa synpunkter beaktas. De bör vidare kunna delge Kungl.
Maj:t aUmänna synpunkter och erfarenheter som samhällsrepresentanter. För
offentiig styrelserepresentant i stiftelse bör hämlöver en viktig uppgift vara
att iaktta att verksamheten bedrivs på sådant sätt att de syften som utgjort
granden för stiftelsens gynnade ställning i skattehänseende tiUgodoses.
Belräffande formerna för de offentliga
styrelseledamöternas verksamhet synes frågan i första hand gäUa på vad sätt de
offentiiga styrelseledamöterna skall informeras om de samhälleUga
intentionerna samt hur dessa ledamöter skall dels informera sig om resp.
företags verksamhet, dels finna lämplig form för att informera Kungl. Maj:t om
relevanta åtgärder och problem.
Allmänt vill jag framhålla att formerna för
försöksverksamheten med offentlig styrelserepresentation inte i detalj och i
förväg bör eller ens kan fastställas. Meningen med försöksverksamheten är bl.
a. att successivt pröva sig fram tUl lämpliga lösningar. Jag viU i detta
sammanhang peka på vissa åtgärder som kan vidtas för att underlätta de
offentliga styrelseledamöternas arbete. För all offentlig styrelseledamot skall
kunna delge styrelsen samhällets synpunkter och värderingar bör han kontinuerligt
förses med material som visar bl. a. samhällets näringspolitiska strävanden.
Särskilda kontaktkonferenser meUan styrelseledamöter och företrädare för
samhället bör vidare kunna genomföras varvid såväl samhäUets intentioner som
ledamöternas erfarenheter av styrelseuppdraget bör kunna dryftas. Vid dessa
konferenser kan givetvis inte problem rörande enskUda företag och stiftelser
behandlas.
I fråga om arbetsformema vUl jag vidare framhålla
att även om försöksverksamheten fömtsätter relativt öppna och i förväg obundna
former, fordrar en försöksverksamhet av denna art även en viss administrativ
ledning för bl.a. verksamhetens igångsättning. Jag vUl i detta sammanhang även
ta upp frågan om behovet av en särskUd basorgani-sation för administrationen av
försöksverksamheten. Frågan diskuteras inte av utredningen men vissa remissinstanser,
såsom LO och SSU, framhåUer behovet av en sådan organisation. Det Ugger i
sakens natur att en försöksverksamhet på något sätt måste samordnas. Även
utvärdermgen av försöksverksamheten fordrar en organiserad insats. Jag anser
dock inte att det för delta fordras något nytt offentiigt organ. Uppgifterna
synes kunna fuUgöras inom Kungl. Maj:ts kansli.
Beträffande
de offentiiga styrelseledamöternas ställning inom sty-
Prop. 1972:116 117
relserna
vUl jag betona att ledamötema inte skall mta någon särställning utöver vad som
direkt följer av det särskilda tUlsättningsförfarandet. De skall i möjligaste
mån ha samma rättigheter och samma skyldigheter som andra ledamöter. I den mån
särskilt permanent beredningsorgan eller arbetsutskott finns inom styrelsen
fömtsätter jag dock att den offentiiga styrelseledamoten ges tillfäUe till
medverkan inom detta organ.
De offentliga styrelseledamötema i bolag och
stiftelser bör enligt utredningens förslag utses bland personer med stort
allmänekonomiskt kunnande och med god kännedom om samhällets intentioner inom
främst näringspolitiken. Jag delar denna uppfattning. Det är uppenbart att
kraven på personlig kapacitet och integritet måste vara stora. Utom företags-
och allmänekonomiskt kunnande och god kännedom om de samhälleliga
målsättningarna inom främst näringspolitiken måste även krävas god kontakt-
och samarbetsförmåga med representanter för såväl företag som centrala
samhällsorgan.
Utredningen föreslår att arvode tUl offentlig
styrelseledamot i aktiebolag bör betalas av företaget. Arvodels storlek skall
dock fastställas av Kungl. Maj:t. Motsvarande regler föreslås vid
styrelserepresentation i stiftelser. Förslaget har inte mött några erinringar
från remissinstansernas sida i fråga om aktiebolagen. Några remissinstanser
framhåller när det gäller stiftelsema att särskUd ersättning f. n. inte utgår
tiU styrelseledamöter i vissa stiftelser. Jag finner det dock vara rimUgt atl
i enlighet med utredningens förslag likartade regler gäller och att arvode tiU
offentiig styrelseledamot betalas av resp. företag och stiftelse med belopp
som Kungl. Maj:t bestämmer.
Systemet med offentlig representation i styrelserna
för vissa aktiebolag och stiftelser lar, som tidigare nämnts, främst sikte på
att pröva en ny väg för information och samarbete mellan dessa institutioner
och centrala samhällsorgan. Den ekonomiska strukturen i vårt land är emellertid
sådan att näringsverksamheten inom många kommuner lo-aftigt domineras av ett
eller ett par större förelag. Utvecklingen av sysselsättningen,
bostadsbyggandet och andra samhällsinvesteringar lUcsom skatteunderlaget
påverkas här i avgörande grad av förändringar i dessa förelags verksamhet och
framtidsplaner. Jag anser att det vore väl motiverat att kommunen i dessa fall
bereddes tillfälle utse en representant i det dominerande företagets styrelse.
Det är därför enligt min mening av intresse att även få till stånd en
försöksverksamhet med kommunal styrelserepresentation som ett komplement tUl
det tidigare föreslagna nya informationssystemet. Jag ulgår från att det inom
flera företag, som intar en sådan ställning i kommunens ekonomiska liv som här
avses, finns ett motsvarande intresse för att pröva denna form för vidgat samarbele
i syfte att emå en förbättrad samordning mellan samhällets och företagets
framtidsplanermg. En försöksverksamhet bör således här t. v. baseras på
frivilliga överenskommelser mellan berörda kommuner
Frop.1972:116 118
och
företag. Jag förutsätler dock att rUstiinjerna för denna verksamhet tas upp
till överläggningar mellan kommunförbundet och andra berörda organisationer.
Försöksverksamheten med offentliga
styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser förutsätter däremot viss
lagstiftnuig. Denna bör ulformas som en fullmakt för Kungl. Maj:t alt förordna
en offentiig styrelseledamot i sammanlagt högst 30 förvallnmgsbolag samt sådana
allmännyttiga stiftelser som har tillgångar överstigande 5 milj. kr. Lagen bör
i övrigt uppta endast vissa grundläggande bestämmelser. Urvalet av de
aktiebolag och stiftelser som skall omfattas av försöksverksamheten bör ske
efter de riktimjer som jag angivit i det föregående.
I enUghet med utredningens förslag och efler
mönster av molsvarande bestämmelse i banklagen bör i lagen tas in en
föreskrift om att offentlig styrelseledamot särskilt skall verka för att
samhäUets intressen beaktas i bolagets eller stiftelsens verksamhet. I övrigt
bör för offentlig styrelseledamot i aktiebolag i princip gälla samma
kvalifikationskrav och bestämmelser som gäller för styrelseledamöter som utses
av bolagsstämma. Detta innebär bl. a. att sådan ledamot blir underkastad de
skadestånds- och straffbestämmelser som finns intagna i aktiebolagslagen.
I fråga om stiftelser saknas civilrättsliga regler
om vem som utser ledamöter i styrelsen, om antalet ledamöter i styrelsen,
styrelseledamöternas mandatlid, styrelsens uppgifter etc. Sådana förhållanden
regleras i första hand genom stiftelseurkunder, stadgar m. m. Vissa bestänunelser
om styrelses uppgifter finns i lagen om tillsyn över stiftelser. I många fall
finns emellertid inte någon legal reglering att anknyta till. Några särskilda
bestämmelser bör inte meddelas i detta sammanhang. Det får anses ligga i sakens
natur att, då inle annal sägs, offentlig styrelseledamot i stiftelse i princip
har samma ställning och ansvar som övriga styrelseledamöter.
6.4
Styrelserepresentation för de anstäUda
6.4.1
Allmänna synpunkter
Fackföreningsrörelsen har alltsedan sin tillkomst
sett som sin uppgift att höja löntagarnas ekonomiska och sociala standard.
Under lång tid kom insatsema i praktiken att koncentreras på att nå en
förbättring av löne- och anstäUningsvUlkoren. Efter hand som dessa insatser
på flera områden understödda av lagstiftning resulterat i en höjd levnadsstandard
och ökad social trygghet för löntagarna har emellertid intresset mer och mer
inriktats mot andra sidor av arbetet. Kravet på företagsdemokrati har med tiden
fått en allt mer framskjuten plats både i den aUmänna debatten och i
fackföreningsrörelsens handlingsprogram. Detta krav gäller såväl ökad frihet
och självständighet för den enskilde arbets-
Frop. 1972:116 119
tagaren
som ökat inflytande och medbestämmanderätt för arbetstagarna i gemen i fråga om
företagets ledning.
Ett betydelsefuUt steg i riktning mot ökad
företagsdemokrati togs i vårt land genom tillkomsten av de avtal om
företagsnämnder som år 1946 träffades mellan SAF och LO resp. SAF och TCO.
Dessa avtal ersattes i aprU 1966 av nya samarbetsavtal mellan parterna. Ulöver
nya nämndavtal innefattade uppgörelsen vid detta tiUfälle en överenskommelse
mellan SAF, LO och TCO om främjandet av samarbetet mellan företagsledning och
anställda. I anslutning till denna överenskommelse inrättades ett gemensamt
organ. Utvecklingsrådet för samarbetsfrågor, med uppgift att genom information,
utbUdning och forskning främja det lokala samarbetet. Liknande samarbetsorgan har
inrättats på flertalet övriga avtalsområden, däribland kooperationens och den
statliga och kommunala förvaltningens områden.
Under de senaste åren har i en rad företag, såväl
enskUda som offentliga, inletts försöksverksamhet med olika former av vidgad företagsdemokrati.
I systematisk form kom sådan verksamhet tidigast i gång i de statliga
aktiebolagen. Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande tiUkaUade statsrådet Wickman
hösten 1968 en delegation för försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati
i de statliga aktiebolagen (Fi 1969: 64). I direktiven framhålls bl. a. att
företagsdemokratin i princip bör innebära medverkan av de anställda på alla
beslutsnivåer inom företaget. Olika grader av inflytande anges dock som
tänkbara, från information och samråd tUl medbestämmande. Inom
statsförvaltningens område bedrivs sedan hösten 1969 en motsvarande
försöksverksamhet genom delegationen för förvaltnmgsdemokrati (Fi 1970: 67).
Enligt dkektiven skall de allmänna utgångspunktema för försöksverksamheten
rörande fördjupad företagsdemokrati i de statiiga aktiebolagen också gälla inom
den statliga förvaltningen.
Till det tidigare nämnda utvecklingsrådet för
samarbetsfrågor har knutits en permanent arbetsgmpp för forskning (URAF) som
tar initiativ tiU och följer försök vUka syftar tUl fördjupad
förelagsdemokrati. Liknande försöksverksamhet har också inletts inom
kooperationen och den kommunala förvaltningen under medverkan av
utvecklingsråden för dessa områden.
Elt inslag i den pågående försöksverksamheten är
styrelserepresentation för de anstäUda. I ett begränsat antal aktiebolag har
på stämman representanter för de anstäUda utsetts till ordinarie
styrelseledamöter. Till denna kategori hör flera av Statsföretag AB:s
dotterbolag och några privatägda aktiebolag. I vissa andra privatägda
aktiebolag har man i styrelsen adjungerat representanter för de anstäUda. I de
fall styrelserepresentation för de anstäUda i den ena eller andra formen
införts har som regel arbetarna fått en representant och tjänstemännen en.
Frop. 1972:116 120
Genom beslut av riksdagen tidigare i år (prop.
1972: 97, KU 1972: 31, rskr 1972: 241) har de legala hindren undanröjts för en
motsvarande försöksverksamhet på den kommunala förvaltnmgens område. Enligt
lagen (1972: 271) om närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller
landstingskommunal nämnd föreligger sålunda numera möjlighet att medge
företrädare för de kommunalanställdas fackliga organisationer rätt att närvara
vid sammanträde med kommunal nämnd och della i överläggningarna men ej i
besluten.
En utvecklmg liknande den jag här antytt har ägt
rum i flera västeuropeiska industrUänder. Arbetslagarnas krav på medinflytande
i förelagen har genom avtal eller lagstiftning tiUgodosetts i skiftande
former, som dock i regel har många drag gemensamma med våra förelagsnämnder.
Jag vill i detta sammanhang erinra om det lagförslag som nyligen antagils i
Norge och som innebär att det i aktiebolag med mer än 200 anställda skall
inrättas ett förvaltningsråd (bedriflsforsamling) med minst tolv ledamöter, av
vilka en tredjedel skall väljas av och bland de anställda och två tredjedelar
av bolagsstämman. Det ankommer på förvaltningsrådet att välja styrelse i
bolaget och utöva beslutanderätten i fråga om invesleringar av större betydelse
och belräffande rationaliseringar eUer omläggning av driften som kan medföra
slörre ändring eller omdisponering av arbetsstyrkan. I fråga om mindre företag
gäller, att en majoritet av arbetslagarna i förelag med mer än 50 anställda kan
begära att en tredjedel av styrelsen, dock minst två ledamöter, skall få utses
av och bland de anställda. Lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari
1973.
Vid 1971 års LO-kongress ägnades
företagsdemokratifrågorna stor uppmärksamhet. Kongressen antog ell program för
ökad förelagsdemokrati, vUket förutsätter en reell medbestämmanderätt för
arbetstagarna i olika frågor som rör såväl den enskildes arbetssituation som
det kollektiva löntagarintresset i företaget. Programmet innehåller krav på ett
ökat inflytande för de anställda på alla beslutsnivåer i företagen. Bl. a.
föreslås att de anställdas fackliga organisationer vid företagen skall få rätt
att utse en minoritet av ledamöterna i aktiebolagens och de ekonomiska
föreningamas styrelser.
Inom TCO arbetar en kommitté med uppgiften att
utreda arbetsplatsens samarbetsfrågor. Till TCO-kongressen 1970 lade kommittén
fram en delrapport, som innehåller handlingsUnjer för en demokratisering av
arbetslivet. I rapporten, som godkändes av kongressen, anges
styrelserepresentation som en av de ålgärder, vilka bör vidtas för att öka de
anställdas inflytande.
I början av innevarande år hölls överläggningar
mellan SAF samt LO och TCO i syfte att avlalsvägen tUlförsäkra de anställda
representation i aktiebolagens styrelser. Dessa överläggningar avbröts
emellertid sedan SAF förklarat att man inte ansåg sig behörig ati träffa avtal
som
Prop.
1972:116 121
skuUe
binda bolagsstämmorna. När det således visal sig inte vara möjligt att nå en
lösning genom frivilliga avtal vände sig arbetstagarorga-nisationema tiU Kungl.
Maj:t med begäran om lagstiftning som ger de anställda rätt tUl
styrelserepresentation.
Delta är bakgranden till det förslag som lagts fram
i departementspromemorian. Förslaget gäller enbart aktiebolag med undantag för
bank- och försäkringsaktiebolag och innebär i korthet att de anställda i
aktiebolag med mer än 100 anställda får rätt att utse två ledamöter i
styrelsen. Verksamheten föreslås få försökskaraktär under en period av fem år.
Jag konstaterar med tiUfredsstäUelse atl inte någon
remissinstans ställt sig avvisande tUl förslagels syfte, dvs. atl ge de
anställda slörre inflytande i företagen, och jag tolkar della som elt uttryck
för en allmän uppfattning alt demokratin inte kan ges elt annal och mera
begränsat innehåll i arbetslivet än på andra samhällsområden. Det kan heller
inte i längden försvaras att de anställda är utestängda från de organ i företagen
där besluten fattas, beslut som på ett genomgripande sätt kan förändra deras
egen situation. För egen del anser jag det i hög grad angeläget alt ta
ytterligare ett steg mol demokratins förverkligande i arbetslivet och genomföra
en reform som ger de anstäUda inflytande även över företagens ledning.
Promemorieförslaget har fått ett i stort sett
positivt mottagande. Flertalet remissinstanser har inle haft något alt erinra
mol att de anställda genom lagstiftning ges rätt till styrelserepresentation.
TUl de remissinstanser som sålunda godlar förslaget eller lämnar det i
huvudsak utan erinran hör bl. a. hovrätten för Nedre Norrland,
kommerskollegium, de fackliga organisationerna, KF och LRF, Statsföretag samt
de privata företagen Astra, IBM och NCB. Några remissinstanser, däribland flertalet
näringsUvsorganisationer, ställer sig däremot tveksamma eller avvisande till
förslaget. SAF finner sålunda lagstiftning vara en mindre lämplig metod att
lösa samarbetsfrågor och anser att det bästa resultatet nås om man låter
flexibla lösningar växa fram på frivUlighelens väg. På samma linje går
industriförbundet och grossistförbundet. SAF anser dessutom all frågan om
lagstiftning är för tidigt väckt. Det hade enligt förenmgen varit att föredra
att man avvaktat resultatet av pågående försöksverksamhel. Denna uppfattning
delas av SHIO och även Svensk induslriförening har uttalat sig för ell uppskov.
Det är välbekant att många arbetsmarknadsfrågor som
i andra länder gjorts tUl föremål för lagstiftning i vårt land har fått sin
lösning genom frivUliga avtal. Detta gäller t. ex. det samråd och
informationsutbyte som äger mm inom företagsnämnderna. Avtalsvägen har också,
aUmänt sett, många fördelar genom de möjligheter den erbjuder lill en flexibel
anpassning tUl förhållandena inom olika branscher och företag. Om delta råder
knappast delade meningar. Del är vid del här laget en
Prop. 1972:116 122
väl
befäst tradition på den svenska arbetsmarknaden atl parterna så långt del
överhuvudlaget är möjligl söker lösa gemensamma frågor genom frivilliga
överenskommelser. A andra sidan har statsmakterna inte tvekat att genom
lagstiftningsåtgärder ge sitt stöd åt angelägna reformkrav, när
förhandlingsvägen visat sig inte vara framlcomlig. Enligt min mening har
frågan om styrelserepresentation för de anställda kommit i ett sådant läge. För
att frågan inom rimlig lid skall få sin lösning är det som jag ser det
nödvändigt all så snart som möjligt på bred bas inleda en verksamliet som ull
en början får försökskaraktär men som efter hand kan byggas ul och slutligen
ges en permanent utformning. Elt sådant tillvägagångssätt erbjuder de bästa
garantierna för att man skall nå fram till en ordning som vilar på ett fast
erfarenhels-underlag och som lar hänsyn till olika företags organisation och
stmktur och tUl de speciella förhållanden som råder i vissa näringsgrenar och
branscher. På gmnd av vad jag nu anfört förordar jag att frågan om de
anställdas styrelserepresentation löses genom lagstiftning. Av vad jag nyss
sade framgår all det stora flertalet remissinstanser funnit all
promemorieförslaget i sina huvuddrag kan läggas tiU gmnd för lagstiftning. Även
jag anser att en försöksverksamhet med styrelserepresentation för de anställda
kan grundas på förslaget. Jag viU dock redan nu framhålla alt försöksperioden,
som i promemorian angetts tUl fem år, enligt min mening bör anpassas till vad
som föreslagits belräffande den offentUga styrelserepresentationen och
informationssystemet, dvs. tre år.
Som jag skall redogöra för närmare i det följande
utgår promemorieförslaget från atl det i det särskilda fallet skall ankomma på
de anställdas lokala fackliga organisationer att ta ställning tUl frågan om
styrelserepresentation skall inrättas eller ej.
Enligt min mening är detla en riklig utgångspunkt.
Ulan atl nu gå närmare in på skälen för mitt ställningslagande vUl jag i detta
sammanhang framhåUa den frihet en på detta sätt utformad lagstiftning ger de
fackliga organisationerna att med företagen träffa överenskommelser om andra
former för insyn och inflytande när detta anses lämpligt. Som jag ser det bör
det vara naturligt att de fackliga organisationema, redan innan beslut om
inrättande av arbetstagarrepresentation fattas, tar upp frågan tUl diskussion
med förelagsledningen för atl klariägga förutsättningama i olika avseenden för
en sådan representation.
6.4.2
Den aktuella reformens omfattning
Promemorieförslaget omfattar endast aktiebolag.
Andra associationsformer har således t. v. lämnats utanför. Även två specieUa
kategorier av aktiebolag har undantagits, nämligen bank- och försäkringsaktiebolag.
Prop. 1972:116 123
När del gäller styrelserepresentation för de
anställda i bankinstilul lägger banklagstiftningens bestämmelser om styrelser i
sådana institut f. n. vissa hinder i vägen. Begränsningar gäller sålunda i
fråga om både det totala antalet styrelseledamöter och antalet anställda bland
dessa. Chefen för finansdepartementet har tillkallat särskUda sakkunniga (Fi
1972: 3) för att se över banklagstiftningen och undanröja dessa hinder.
Utredningsuppdraget beräknas vara slutfört omkring årsskiftet 1972/73.
Dessförinnan är det inte lämpligt alt ta ställning till frågan om
styrelserepresentation för de bankanställda. Med hänsyn tUl den roll försäkringsaktiebolagen
spelar som kredilmarknadsinstitutioner har jag efter samråd med chefen för
finansdepartementet kommit fram till att man bör eftersträva en lösning av
frågan om de anställdas styrelserepresentation i dessa bolag som så nära som
möjligt ansluter till vad som kan komma i fråga för bankinstituten.
Mot bakgmnd av vad jag nu anfört är jag inte beredd
att lägga fram förslag som tUlgodoser de önskemål som vid remissbehandlingen
framförts av TCO samt SACO och SR om att låta lagens tUlämpningsområde omfatta
även ifrågavarande båda kategorier av aktiebolag.
Från näringslivsorganisationerna har framhållits
önskvärdheten av att aktiebolag som har karaktären av familjebolag undantas
från lagens tUlämpningsområde. Man har därvid pekat på den nära anknytning som
i mindre aktiebolag föreligger mellan företaget och ägarens eller ägarnas
personliga förhållanden, en anknytning som bl. a. lar sig uttryck i all
företagsledningen ofta går i personlig borgen för bolagels skulder. Det har
också framhållits alt administrationen i sådana bolag ofta sker ulan mer
formell handläggning av ärendena. När det gäller mindre företag, där
fortfarande informella kontakter mellan ledning och anställda är mycket
vanlig, ifrågasätts det f. ö. om styrelserepresentation för de anställda är en
ändamålsenlig metod att öka löntagarinflytandet.
I anledning av dessa uttalanden vill jag först
påpeka att de s. k. familjeföretagen rymmer företag av vitt skUda
storleksordningar och att kategorin inte är lätt atl avgränsa. Jag vill vidare
erinra om den föreslagna lagens syfte, som är att öka de anstäUdas insyn och
inflytande över företagens ledning. Det ligger i sakens natur att detta syfte
inte kan förverkligas utan att det får konsekvenser för dem som i dag utövar
ledningen över företagen. Deras beslutanderätt blir något beskuren och styrelsearbetet
kommer sannolikt att kräva mera tid. Det är i och för sig begripUgt att sådana
förändringar är lättare att acceptera i de större aktiebolagen med en vid
krets av aktieägare än i familjebolagen, där som framhålls i SAF:s
remissyttrande aktiebolagsformen i huvudsak framstår som en ram för
förvaltningen av ägarnas personliga förmögenhet. Från de anställdas synpunkt
måste emellertid ett förverkligande av lagens sjrfte te sig lika angeläget i
båda fallen. Enligt min mening föreligger därför inte tUlräckliga skäl för att
undanta famUjebolagen.
Frop. 1972:116 124
Tidningarnas arbetsgivareförening och
tidningsutgivareföreningen har ifrågasatt om inte tidningsföretagen borde
undantas från lagens tUlämpningsområde. Det är enligt föreningama väsentligt
att styrelsen i ett tidningsföretag är så sammansatt att ledamöterna kan
vänlas ha en gemensam uppfattning om förelagets opinionsbUdande verksamhel. Arbetstagarledamölerna
skulle i styrelsen t. o. m. aktivt kunna företräda en politisk uppfattning som
avviker från den tidningen företräder och därmed skulle de enligt föreningarnas
uppfattning komma i motsatsförhållande tUl målsättningen för tidningens
opinionsbUdande verksamhet. Tvingas tidningsföretagen att som styrelseledamöter
acceptera personer som inle delar de värderingar som ligger till grand för
denna verksamhet skulle delta enligt föreningarna strida mot den gmndlagsfästa
tryckfriheten.
För egen del kan jag inte finna att den föreslagna
ordningen för tidningsföretagens del skulle komma att innebära etl tvång som
strider mol tryckfriheten. Den minoritetsrepresentalion det här gäller garanterar
de anställda rätt alt ge sina synpunkter innan beslut fallas i frågor av stor
betydelse för företagen och därmed också för de anställda, men den äventyrar på
intet sätt ägarinlressets bestämmanderätt över vare sig den opinionsbUdande
verksamheten eUer tidningsföretagens förhållanden i övrigt. Av det
remissyttrande som i delta ärende avgetts av A-pressens samorganisation
framgår f. ö. att de anstäUda inom A-pressen sedan ell par år tUlbaka är
representerade i företagens styrelser. Mot bakgmnd av vad jag nu anfört anser
jag det inte motiverat att tidningsföretagen undantas från lagens
tUlämpningsområde.
Av naturliga skäl har det inte varit möjligt att
vid utarbetandet av promemorieförslaget la hänsyn till de särskilda
förhållanden som råder inom olika näringsgrenar och branscher. Detta leder tUl
att införandet av styrelserepresentation för de anställda i vissa fall kan
visa sig innebära praktiska problem. I fråga om rederiföretagen har Sveriges
redareförening i sitt remissyttrande bl. a. pekat på de hinder som i praktiken
föreligger för de ombordansläUda att komma lUl styrelsens sammanträden.
Föreningen framhåUer också alt förhållandena inom sjöfarten varierar från
rederi till rederi, t. ex. beroende på den fart, vari rederiets fartyg är
sysselsatta. Mot denna bakgrund bedömer föreningen det som aUtför komplicerat
att i lag fastställa regler för de anställdas medverkan och föreningen förordar
atl denna fråga i stäUet löses genom kontakter mellan föreningen och de
ombordanställdas organisationer. Härvid bör emellertid beaktas att rederiema
även har landanställd personal.
Jag är medveten om att det i vissa fall kan
innebära praktiska problem atl genomföra styrelserepresentation för de anstäUda
i rederinäringen efter de riktiinjer som anges i promemorian. A andra sidan
bör det t. ex. i fråga om rederier vars fartyg går i östersjöfart vara möjligt
att tillämpa
Prop. 1972:116 125
styrelserepresentation
med direktdeltagande även från de ombordanställdas sida. Även i övrigt torde
arrangemang kunna träffas som tUlgodoser båda sidors berättigade intressen.
Jag är således inte beredd att förorda något undantag för rederinäringen.
Vid sidan av aktiebolagen torde de ekonomiska
föreningarna vara den vanligaste associationsformen bland företag med elt
större antal anställda. Inom jordbruks- och konsumentkooperationen utgör de
ekonomiska föreningama basen för verksamheten.
De ekonomiska föreningama omfattas inte av
promemorieförslaget. Det har ansetts, att man borde avvakta resultatet av de
förhandlingar som sedan en tid tiUbaka förs mellan KF och LO resp. TCO om
vidgad företagsdemokrati i konsumtionsföreningarna innan stäUnmg tas tUl lagstiftning
om styrelserepresentation för de anställda i ekonomiska föreningar.
TCO anser inte detta utgöra ett tUlräckligt skäl
för all generellt undanta de ekonomiska föreningarna, och LO framhåller att
det kan komma att visa sig smidigare att använda lagstiftningsmetoden även beträffande
de ekonomiska föreningarna eftersom stadgarna i åtskiUiga fall ställer upp
hinder för de anställda att tUlhöra föreningens styrelse. KF erinrar om att det
övervägande antalet anställda inom konsumentkooperationen är verksamma i
ekonomiska föreningar. Mol den bakgranden har KF i diskussionerna med LO och
TCO förklarat sig berelt att rekommendera en Ukartad lUlämpnmg av
styrelserepresentation för de anställda inom hela den konsumentkooperaliva
rörelsen. LRF hävdar samma principiella syn beträffande jordbrukets
föreningsrörelse, men anser att frågan om de lämpligaste formema för de
anställdas insyn och inflytande bör närmare övervägas. LRF förklarar sig berett
alt i sådant syfte inleda överläggningar med arbetstagarorganisationerna. Elt
sådant förfaringssätt bör enligt förbundet kunna skapa förutsättnuigar för en
lämpUgt utformad lagstiftning utan att orsaka onödigt dröjsmål.
Med anledning av dessa uttalanden under
remissbehandhngen har frågan om att utsträcka den föreslagna lagens
tUlämpningsområde till att omfatta även de ekonomiska föreningama närmare övervägts
under beredningen i departementet.
Av upplysningar som mhämtats från SCB:s
företagsregister framgår att antalet ekonomiska föreningar med mer än 100
anställda enUgt senast tiUgängliga uppgifter uppgår tiU 141. Av dessa ingår 63
i jordbrukets föreningsrörelse (LRF) och 44 i konsumentkooperationen (KF). Återstoden,
34 förenmgar, innefattar bl.a. bostadskooperativa föreningar,
virkesmälningsföreningar och OK-föreningar. Det sammanlagda antalet anställda i
dessa 141 föreningar torde uppgå tUl drygt 90 000.
Beträffande ekonomisk förenings styrelse och
beslutande organ, föreningsstämma, gäller i slort sett liknande regler som i
fråga om aktiebolag. De överväganden som gjorts i departementspromemorian med
Prop. 1972:116 126
ulgångspunkl
i aktiebolagens förhållanden äger i allt väsentligt giltighet även för de
ekomiska föreningarna. Inte heller från lagteknisk synpunkt möier några hinder
mot all anpassa promemorieförslagel liU atl gäUa även ekonomiska föreningar.
Den positiva inställning på föreningshåll till alt
låta den föreslagna reformen omfatta även de ekonomiska föreningarna som kommit
lill uttryck under remissbehandlnngen har bekräftats vid överläggningar som
därefter hållils med företrädare för jordbrukels föreningsrörelse,
konsumentkooperationen och bostadskooperationen.
Mot bakgrand av de omständigheter jag nu har
redogjort för är jag beredd att förorda alt den föreslagna lagen får omfatta
även ekonomiska föreningar. Vissa speciella kategorier av sådana föreningar bör
dock undantas. I likhel med bankaktiebolag bör sålunda jordbmkskassorna t. v.
inte omfattas av den nu aktuella reformen. Undanlag bör också göras för
ekonomiska föreningar med personUgt ansvariga medlemmar saml för
sambmksföreningar. Föreningar av dessa båda kategorier lorde i förevarande
sammanhang vara ulan praktisk betydelse, eftersom antalet sysselsatta i regel
är myckel litet, och undantagen har därför närmast formell karaktär. Slutligen
bör undanlag göras för sådana föreningar som visserUgen är alt anse som
ekonomiska föreningar eller därmed likartade men som inte omfattas av lagen om
ekonomiska föreningar. TUl denna kategori hör bl. a. ömsesidiga
försäkringsbolag, sjukkassor och hypoteksföreningar. Med nu förordade undantag
kommer den föreslagna reformen i fråga om de ekonomiska föreningarna att få
sin största betydelse inom jordbrukskooperationen, konsumentkooperationen och
bosladskooperationen.
Jag vUl här inskjuta att jag inte har funnit
anledning att vid den fortsalla framställningen uppehåUa mig särskUt vid de
ekonomiska föreningamas förhållanden, eftersom enligt vad jag nyss nämnde
reglema om ekonomiska föreningar i de avseenden som här är aktueUa i stort sett
överensstämmer med aktiebolagslagens regler. De ställningstaganden på grandval
av promemorieförslaget som jag kommer att redovisa i det följande gäller
således även ekonomiska föreningar, där annat inte uttryckligen sägs.
Frånsett de invändningar och synpunkter som jag har
redovisat i det föregående har den avgränsning i fråga om företagsform och
näringsgrenar som promemorieförslaget innebär godtagils av remissinstansema.
Även jag finner den lämplig.
Som en konsekvens av denna avgränsning kommer
reformen inle att gälla de anstäUda i offentiig förvaltning. Däremot faUer
statiiga och kommunala aktiebolag inom lagens tUlämpningsområde. Jag vUl
emellertid i delta sammanhang erinra om att statsrådet Löfberg den 26 maj i år
tUlkallat sakkunniga (Fi 1972:4) med uppgift att utarbeta rUitiinjer för
styrelserepresentation för anstäUda hos statiig myndighet. Enligt
Prop. 1972:116 127
direktiven
skall de sakkunniga bedriva sitt arbete så, alt förslag till de statliga
myndigheternas styrelser skall kunna läggas fram under 1973. För de kommunalansläUda
gäUer som jag nämnde inledningsvis atl företrädare för deras fackliga
organisationer kan medges rätt alt närvara vid sammanträde med kommunal nämnd.
Mot bakgmnd av all del lolala anlalet aktiebolag
inom olika näringsgrenar uppgår tiU mer än 55 000 har man i promemorian funnit
det nödvändigl att begränsa tillämpningsområdet också med hänsyn till förelagens
storlek för att del skall vara möjligl att överblicka verksamheten och värdera
resultaten. Det har ansetts lämpligt alt därvid anknyta till sysselsättningen
och det har föreslagits en nedre slorleksgräns vid 100 anstäUda.
Vid remissbehandlingen har näringslivets
organisationer samstämmigt uttalat sig för all storieksgränsen sätts vid 200
anställda. LO och TCO ser helst att gränsen sätts lägre än vid 100 anställda
men anser sig kunna acceptera förslaget på denna punkl om försöksverksamheten
begränsas lUl tre år. TCO förordar dock gränsen 50 anstäUda beträffande handelsföretag.
SACO och SR har i princip inte något att invända mot förslaget men anser atl
uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten skuUe underlättas om gränsen
höjdes till 200 anställda.
Del framgår av de statistiska uppgifter avseende
förhållandena vid 1969 års utgång som redovisas i promemorian att antalet
aktiebolag med 50 eller fler anställda ulgör ca 4 000, med 100 eller fler
anstäUda ca 2 000 och med 200 eller fler anställda ca 1 000. Mol den bakgmnden
finner jag för min del den i promemorian föreslagna storleksgränsen väl avvägd.
Denna gräns bör gälla mom samtUga näringsgrenar som omfattas av
försöksverksamheten. Jag biträder därför promemorieförslaget på denna punkt.
För alt underlätta för aktiebolag som inle når upp
till storleksgränsen att införa arbetstagarrepresentation i styrelsen efter
överenskommelse med de fackliga organisationema har i promemorian föreslagits
alt bolagsstämman bör ges möjlighet att beslula om tUlämpning av den i lagen
föreskrivna ordningen utan alt föreskrift därom las in i bolagsordningen. För
intagande av sådan föreskrift i bolagsordningen krävs f. n. särskUt tUlstånd.
Detta förfarande kan dessutom ta avsevärd tid i anspråk i de faU då för ändring
av bolagsordningen föreskrivits beslut på ordinarie bolagsstämma.
Det har från elt par håll ifrågasatts om det
föreligger något behov av den föreslagna bestämmelsen med hänsyn till att
aktiebolagsulredningens förslag tiU ny aktiebolagslag innebär sådana
förenklingar i förhåUande lill gällande rätt beträffande ändring i
bolagsordningen att skälen för promemorians förslag i stort sett bortfaller.
Aktiebolagsulredningens förslag är under beredning i justitiedepartementet och
ändringar i aktiebolagslagen i detta hänseende kan väntas träda i kraft
tidigast den 1 ja-
Prop. 1972:116 128
nuari
1975. De skäl som åberopats i promemorian kommer sålunda att kvarstå i vart
fall under större delen av försöksperioden och jag tUlstyrker därför den
föreslagna bestämmelsen.
I fråga om koncerner har man i promemorian intagit
den ståndpunkten atl av praktiska skäl samma regler bör gälla för koncernbolag
som för aktiebolag utanför koncernförhållanden. Detla innebär alt
styrelserepresentation kan komma i fråga i varje aktiebolag utom bank- och
försäkringsaktiebolag som uppfyUer storlekskriteriet, oavsett om bolaget
ingår i en koncern eller inte.
Denna uppfattning delas av bl. a. SAF och
industriförbundet. Enligt dessa organisationer är särskUda koncernregler i
fråga om bolagets ledning främmande för svensk bolagsrätlslig tradition och
följderna av att det hittillsvarande formella mönstret bryts anses svåra att
överblicka.
Astra och Gränges har var för sig pekat på atl mom
dessa koncerner dotterbolagens styrelser, som enbart består av anstäUda
tjänstemän, med någol enstaka undantag inle håller några sammanträden och i
stort sett saknar betydelse för bolagens skötsel. Hela skölselansvarel ligger i
den tjänsteorganisation som byggts upp oberoende av de olika enhetemas juridiska
status.
Av KF:s yttrande framgår all KF:s direktion
fungerar som styrelse i samlliga helägda dotterföretag, vilka i regel drivs i
aktiebolagsform. Det kan därför enligt KF inle anses meningsfullt med
styrelserepresentation för de anställda i dotterföretagens styrelser och del
bedöms inle heller som praktiskt möjligt alt genomföra sådan representation.
Även inom jordbrukskooperationen finns elt antal samägda företag och dotterföretag
som drivs i aktiebolagsform. Skälet tUl alt denna form valls är enligt LRF
hell av organisatorisk/administrativ art och förbundet förordar därför att
dessa bolag t. v. undantas från lagens tUlämpningsområde.
För egen del anser jag att det inle är vare sig
lämpligt eUer praktiskt möjligt att i detta sammanhang ställa upp särskUda
regler för koncerner eUer sådana koncernliknande förhåUanden som förekommer
inom kooperationen. Det förefaller emeUertid uppenbart alt representation för
de anställda i dotterbolagens styrelser inte har något fömuftigl ändamål i
koncerner med den organisatoriska uppbyggnad som jag nyss gav exempel på. I
sådana fall framstår representation i de lednmgsorgan som har det reeUa
ansvaret för verksamheten inom koncernens olika enheter en lösnmg som Astra
och KF ställt sig positiva tUl som en till organisationens uppbyggnad bällre
anpassad ordning för alt tiUgodose den föreslagna lagstiftningens syfte. I
lUchet med handelskammaren i Göteborg anser jag att frågor av detta slag bör
kunna lösas genom särskilda överenskommelser mellan företagel och de anslällda
så all arbetslagar-representationen utformas med hänsyn till vad som är
praktiskt och rimligt.
Prop.
1972:116 129
6.4.3
Utseende av arbetstagarledamöter m. m.
Enligt promemorieförslaget krävs två åtgärder för
att styrelserepresentation för de anstäUda skall komma tiU stånd, nämligen
dels beslut om inrättande av sådan represenlalion, dels utseende av ledamöter.
Båda dessa åtgärder föreslås ankomma på de lokala fackliga organisationema.
Remissinstanserna har i allmänhet godtagit att
styrelserepresentation på detta sätt knyts lUl de lokala fackliga
organisationerna. Positiva uttalanden görs bl. a. av LO, TCO och Astra. Några
remissinstanser, däribland SJ, SAF, LRF och Svenska SheU, anser dock att
samlliga anställda, oberoende av organisalionsförhåUanden, bör få rätt att
delta i valet av arbetstagarledamöter i styrelsen.
För egen del vill jag framhålla alt etl väsentiigt
motiv för de anstäUdas styrelserepresentation är att skapa bättre
fömtsättningar för samarbets- och demokratiseringssträvanden på andra nivåer
inom företaget. Styrelserepresentation måsle därför ses som ett komplement till
verksamheten i företagsnämnderna och de olika kommittéer och övriga organ som
fungerar inom ramen för denna verksamhet. Eftersom företagsnämnderna har
tillkommit genom avtal mellan arbetsgivarna och löntagamas fackliga
organisationer är det angeläget att även styrelserepresentalionen knyts an
till de fackliga organisationerna. Annars löper man risken att arbetet i
företagsnämnden och representation i styrelsen framstår som konkurrerande
former för de anställdas inflytande. Det är också önskvärt all olika gmpper
bland de anställda får tillfälle atl spela en roll när det gäller atl ta
ställning tiU styrelserepresentation och alt utse ledamöter. Såsom uttalats i
promemorian bör detla mest naturligt ske genom de fackliga organisationernas
medverkan. Jag har f. ö. svårt att se hur det skulle vara möjligt, i vart faU i
större företag, för de anställda att genomföra ett val av
styrelserepresentanter utan tUlgång till fackföreningarnas organisatoriska
resurser och deras aktiva medverkan. Med hänsyn tiU de omständigheter jag nu
har nämnt ansluter jag mig tUl promemorians förslag att rätten att besluta om
arbetstagarrepresentation och rätten att utse ledamöter skall tUlkomma de
lokala fackliga organisationema.
Med nu angivna utgångspunkt föreskrivs i
promemorieförslagel att beslut om inrättande av arbelslagarepresentation får
fattas av lokal facklig organisation som är bunden av koUektivavtal i
förhåUande till bolaget och omfattar mer än hälften av bolagets arbetstagare.
Finns det flera lokala organisationer skaU de tillsammans uppfylla dessa
fömtsättningar.
Remissinstanserna har inle haft något att erinra
mot regeln att organisation som påkallar inrättande av
arbetstagarrepresentation skall vara bunden av kollektivavtal iförhållande tUl
företaget. Också jag anser regeln befogad.
Från
ett par håU har däremot riktats invändningar mot kravet på att
9
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116
Prop.1972:116 130
den
organisation eller de organisationer som lar initiativ till arbetstagarrepresentation
skall omfatta en majoritet av arbetslagarna vid förelaget. Hovrätten för Nedre
Norrland ifrågasätter sålunda om det inte borde öppnas möjlighet för
arbetstagarna att utnyttja rätten tUl styrelserepresentation även i fall då de
fackligt organiserade arbetstagarna är i minoritet. TCO pekar på den situation
som kan uppkomma, om den största fackliga organisalionen inle önskar biträda
etl beslut om inrättande av arbetstagarrepresentation och lUl följd därav
erforderligt flertal för ett sådant beslul inte kan uppnås. Enligt TCO:s
uppfattning bör då den näst slörsta organisalionen ha rätt att beslula om
arbetstagarrepresentation. LO, som för sin del godtar kravet på majoritet bland
de anslällda, förklarar sig komma all verka för all elt beslut på arbetarsidan
om att avstå från arbelstagarrepresenlation inte skall få lill följd atl andra
organisationer som bedömer värdet av sådan representation annorlunda tvingas
avstå.
För egen del anser jag atl elt beslut om inrättande
av arbetstagarrepresentation måste bäras upp av en majoritet bland de
anställda. Står flertalet arbetstagare utanför de fackUga organisationerna vid
företaget föreligger enligt min mening inte tillräckliga fömtsättningar för en
arbetstagarrepresentation som bygger på facklig medverkan. Det framgår å andra
sidan av vad jag lidigare har sagt atl jag anser det uteslutet atl införa en
ordning för styrelserepresentation som inte går alt knyta an till de hillills
genom avtal etablerade formerna för samverkan mellan företag och anställda.
Principen alt flertalet av de anställda skall slå bakom ell beslul om
inrättande av arbetstagarrepresentation måste enligt min mening upprätthållas
också i fall då de fackligt organiserade arbetslagarna visserligen är i
majoritet men deras olika fackliga organisationer inte kan enas om ell beslut.
Godlar man alt en enig facklig opinion som omfattar nära hälften av de
anslällda i företaget inte är tUlräcklig för alt arbetstagarrepresentation
skall inrättas, måsle man också godta alt en minoritet på den fackliga sidan
får vika när organisationerna inte kan enas om ell sådant beslul. Del finns f.
ö. knappast anledning anta aU olika uppfattningar bland de fackliga
organisationerna om arbetstagarrepresentationens värde skall komma atl
omintetgöra en försöksverksamhel i särskilt många fall. En sådan verksamhel bör
kunna accepteras oberoende av den principiella inställningen i frågan.
När del gäller reglerna om utseende av
arbetslagarledamöterna utgår promemorieförslaget från att de anställdas
representation kommer att begränsas till två ledamöter. Med denna utgångspunkt
har som huvudregel föreskrivits, alt arbetstagarledamöter utses av de lokala
fackliga organisationer som är bundna av kollektivavtal i förhållande tUl
företaget, i den ordning organisationerna bestämmer. Huvudregeln förutsätter
all organisationerna därvid kommer överens. För det fall att enighet inte kan
nås mellan organisationerna har i förslaget lagits upp en regel som har
Prop.
1972:116 131
karaktären
av hjälpregel. Den innebär att lokal organisation som omfattar mer än fyra
femtedelar av de kollektivavtalsbundna arbetstagarna får utse båda
arbetslagarledamöterna. Annars utses den ene ledamoten av den lokala
organisation som omfattar del största antalet kolleklivavlalsbundna
arbetstagare och den andra ledamoten av den organisation som omfattar det
dämäst slörsta antalet sådana arbetstagare.
Frånsett
den kiilik som enligt vad jag nyss har redovisat riktar sig mot den
fackliga anknytningen har den i promemorian föreslagna ordningen för utseende
av arbetstagarledamöter i huvudsak godtagils av remissinstanserna. SACO och SR
efterlyser dock elt minoritelsskydd som tar sikte på att en organisation som
omfattar tio procent av de anslällda eller minsl 20 personer skall beredas
tillfälle alt delta vid utseende av arbetstagarledamöter. Organisationerna
anser också att tUlämpning av . den subsidiära regeln kan komma alt skada
samarbetet i företaget.
Reglema om utseende av arbetstagarledamöter måste
ses mot bakgrund av atl antalet styrelseposter för de anställda i promemorian
föreslås begränsat lill två. Jag återkommer senare till frågan om arbetstagarrepresentationens
storlek men jag vill redan nu fömtskicka att jag ansluter mig lill
promemorians förslag. En konsekvens av en sådan begränsning blir emellertid
atl de fackliga organisationerna vid företaget i regel inle kan få var sin
representant i styrelsen. Förslagets huvudregel bygger på förutsättningen att
de fackliga organisationerna skall kunna komma överens om en gemensam
styrelserepresentation. Den ordning som därvid skall tillämpas bestämmer
organisationerna själva. Det står följaktligen organisationerna fritt all
direkt genom förhandlingar utse två kandidater eller att komma överens om en
gemensam valprocedur. Med anledning av vad SACO och SR anfört om behovel av minoritelsskydd
vill jag understryka atl i huvudregeln ligger ett krav på atl samtliga
kolleklivavlalsbundna organisationer skall della vid utseende av
arbetstagarledamöter. Man får visserligen räkna med att organisationerna inte
alltid kan nå fram till samförstånd, men regeln är ett uttryck för
uppfattningen att inte någon kollektivavtalsbunden organisation redan från
början får ställas utanför diskussionen om arbetstagarrepresentationens
sammansättning. Promemorian utgår från atl tvistefrågor mellan lokala
organisationer som tillhör samma förbund eller samma centrala
huvudorganisation utan särskild reglering skall kunna bUäggas genom
sammanjämkning på det centrala planet. Däremot har det ansetts behövligt att
ställa upp en regel som tar sikte på det fall att lokala organisationer som
tillhör skilda cenlrala huvudorganisationer inte kan enas. En sådan regel är
enligt min mening ett nödvändigt komplement lUl huvudregeln. Det kan inte vara
rimligt att driva kravet på samförstånd meUan de lokala fackliga organisationerna
så långt att en minoriletsorgarusation skall kunna omintetgöra
styrelserepresentation för de övriga. Jag anser alt förslaget på denna punkl
innebär en tillfredsställande avvägning mellan olika intressen.
Frop. 1972:116 132
Industriförbundet och SAF har pekat på att de
fackliga organisationerna inom vissa branscher är uppbyggda på sådant sätt att
även andra än de i företaget anslällda skulle få möjlighet atl genom den
fackliga organisalionen påverka besluten vid utseende av arbetstagarledamöter.
För egen del anser jag visserligen all opinionen bland de fackligt anslutna
arbetslagarna vid företaget bör vara utslagsgivande när det gäller organisationernas
beslut om inrättande av styrelserepresentation och utseende av
arbetstagarledamöter. Avgörande för frågan i vilken ordning organisationerna
fattar sina beslut bör dock enligt min mening vara resp. organisations stadgar.
Jag är följaktligen inte beredd att föreslå särskilda bestämmelser i detla
avseende.
På grund av vad jag nu har anfört anser jag atl
promemorieförslagels regler om utseende av arbetstagarledamöter bör godtas.
Promemorieförslaget innehåller inle någon särskild
regel om entledigande av arbetstagarledamot. Enligt 77 § aktiebolagslagen får
den som utsett ledamot i aktiebolags styrelse-i aUmänhet bolagsstämmannär som
helst skilja ledamoten från hans styrelseuppdrag. I promemorian uttalas att
också en styrelseledamot som representerar de anställda bör kunna fråntas sitt
uppdrag innan mandattiden gått ul. Av aktiebolagslagens bestämmelser följer
alt det ankommer på den eller de lokala fackliga organisationer som utsett
arbetstagarledamoten alt också avgöra fråga om entledigande. Promemorians
ståndpunkt har kritiserats av några remissinstanser hovrätten för Nedre
Norrland, SAF, industriförbundet m. fl. som anser att det måste finnas
möjlighet att entlediga arbetstagarledamot även i annan ordning, t. ex. genom
beslut på bolagsstämman eller av myndighet eller allmän domstol. För egen del
ansluter jag mig tUl den uppfattning som har redovisats i promemorian.
Aktiebolagslagens regel att styrelseledamot entiedigas av den som utsett honom
får anses vara uttryck för en allmänt vedertagen gmndsats. De kritiska
synpunkter som kommit fram vid remissbehandlingen har inte övertygat mig om
att det skulle vara förenat med några aUvarliga olägenheter alt upprätthålla
denna grandsats även beträffande arbetstagarledamöter.
I fråga om arbetstagarrepresentationens storlek
innebär promemorieförslaget att de anstäUda får rätt att utse två ledamöter i
förelagets styrelse. Dessutom förordas att bolagsstämman ges befogenhet att
utan att ta vägen över ändring av bolagsordningen besluta om en större arbetstagarrepresentation
än som följer av lagen. Remissinstanserna har i aUmänhet lämnat förslaget i
dessa delar utan erinran. SACO och SR förordar dock en ökning av antalet
arbetstagariedamöter med hänsyn tUl att flera än två arbetstagarorganisationer
kan förekomma vid företaget.
För egen del anser jag i likhet med promemorian att
praktiska skäl lalar för att den lagfästa rätten tiU arbetstagarrepresentation
under den
Frop. 1972:116 133
nu
aktuella försöksperioden begränsas tUl att gäUa två platser i företagets
styrelse och jag biträder därför förslaget i denna del. Det är emellertid
angeläget att man på förelagshåU överväger möjligheterna att ge
arbetslagarrepresenlationen bredare förankring och ökar antalet styrelseplatser
för de anställda där så kan ske utan olägenheter. Det finns därför enligt min
mening arUedning att underlätta sådana beslut genom atl förenkla proceduren på
det sätt som föreslås i promemorian.
I promemorian har man utgått från att aktiebolagslagens
vUlkor för valbarhet skall gälla även beträffande arbetstagarledamöter, dvs. de
skall vara myndiga och här i landet bosatta svenska medborgare. I promemorieförslaget
föreskrivs dämtöver, att arbetstagarledamot bör utses bland de anställda i
bolaget. Bestämmelsen har således karaktären av rekommendation. Föreligger
enligt de fackUga organisationernas bedömande särskilda skäl att utse annan än
anstäUd får detta ske. Därvid skall dock enligt förslaget gälla den
begränsningen att arbetstagarledamot inte utan särskilt tUlstånd får tiUhöra
annat aktiebolags styrelse i samma egenskap.
LO och TCO godtar som huvudprincip att
arbetstagarledamot bör utses bland bolagets anställda. Flertalet
remissinstanser, såväl myndigheter som organisationer och företag, anser dock
att man bör gå ett sleg längre och som oeftergivligt villkor skriva in i den
föreslagna lagen atl arbetstagarledamot skall vara anställd i företaget. Enligt
SAF, industriförbundet, Gränges m. fl. bör principen vara att bara den som är
anställd i företaget skall kunna komma i fråga som arbetstagarledamot. En
bestämmelse härom bör dock utformas så, att de lokala parterna skall kunna
komma överens om avvikelse från denna princip.
I likhet med vad som uttalas i promemorian anser
jag att som huvudregel bör gälla att arbetstagarledamölerna utses bland de anställda
i företagel. Det måste emellertid finnas möjligheter tUl undantag, och det är
då enligt min mening rimligt att låta de lokala fackliga organisationema avgöra
när det är befogat att avvika från huvudregeln. Jag godtar därför den
utformning regeln har i förslaget. Ifrågasätts avvikelse från huvudregeln är
det självfallet lämpUgt att saken diskuteras vid de kontakter mellan
organisationerna och företaget som enligt vad jag tidigare har framhåUit
bör inledas innan organisationerna fattar beslut beträffande
arbetstagarrepresentation. Däremot är jag för min del inte beredd att förorda
någon vetorätt för företaget i faU då tUl arbetstagarledamot utsetts någon som
inte är anställd i företaget. Jag anser det inte heller påkallat att såsom
yrkats vid remissbehandlingen ställa upp andra kvalifikationskrav i fråga om
arbetstagarledamöter än de som gäller för styrelseledamöter som utses på
stämman. Det måste ankomma på de fackliga organisationema att bedöma deras
allmänna lämplighet för uppdraget.
Frop. 1972:116 134
Det principiella förbudet för arbetstagarledamot
att i samma egenskap tUlhöra annat aktiebolags styrelse har i allmänhet lämnats
utan erinran av remissinstansema. För egen del anser jag förbudet motiverat
och jag biträder därför förslaget i denna del.
6.4.4
Särskilda frågor rörande arbetstagarledamots ställning i styrelsen I fråga om
arbetstagarledamöternas ställning och ansvar har man i promemorian intagit
ståndpunkten att i princip samma regler bör gälla för dem som för övriga
ledamöter i styrelsen. I överensstämmelse härmed innehåller förslaget en
bestämmelse om att vad som förskrivs i aktiebolagslagen om styrelseledamot
skall gälla arbetstagarledamot om inte annat följer av den föreslagna lagen.
Remissinstanserna har i aUmänhet anslutit sig tUl
promemorians ståndpunkt och för egen del anser jag att både principiella och
praktiska skäl talar för att arbetstagarledamölerna Ukställs med övriga
styrelseledamöter. Jag är därför inte beredd att tUlmötesgå kommunförbundets
yrkande om en begränsning till enbart närvaro- och yttranderätt för
arbetstagarledamöterna i kommunala aktiebolag. Det förhållandet att denna
begränsning gäUer för de anställdas representanter i kommunala nämnder under
den nu pågående försöksverksamheten ar enligt min mening inte ett tillräckligt
vägande skäl för att tUlämpa samma ordning i kommunala aktiebolag.
I promemorian erinras om att gällande lag inte
innehåller några uttryckliga föreskrifter om tystnadsplikt för ledamot i
aktiebolags styrelse. Den vårdnadsplikt som åvilar styrelseledamot på grund av
hans sysslomannaslällning i förhållande tUl bolaget anses emellertid innefatta
bl. a. skyldighet att iaktta tystlåtenhet rörande sådant vars offentliggörande
kan skada bolaget.
Enligt promemorian kan det inte anses möta någol
hinder all ålägga arbetstagarledamölerna samma tystnadsplikt som övriga
styrelseledamöter. Samtidigt betonas det dock att kravet på sekretess för
deras vidkommande rimligtvis inte får drivas så långt att de avslängs från alla
möjligheter att samarbeta med och informera sina huvudmän.
Från löntagarorganisationernas sida har man vid
remissbehandlingen i och för sig inle ifrågasatt arbetstagarledamöternas
skyldighet att iaktta tystlåtenhet beträffande sådana förhållanden vUkas
offentiiggörande kan skada företaget. Det betonas emeUertid att de i övrigt
måste ha möjlighet att informera de anställda rörande styrelsens beslut, om
inte reformen skall förlora sitt syfte. Det framhåUs också att arbetslagarledamöterna
kan behöva samråda med förtroendevalda inom sina organisationer, t. ex.
ledamöter i företagsnämnden, även beträffande sådana styrelsefrågor som i
princip bör hemlighållas. På arbetsgivarhåll har man strukit under betydelsen
av att samma regler och praxis i
Prop. 1972:116 135
fråga
om tyslnadspl&t bör gäUa för samtliga styrelsedamöter. Industriförbundet
anser det helt nödvändigt för det fortsatta samarbetet i en styrelse alt
samförstånd föreligger om hur den s.k. vidareinformationen skall ske.
Enligt min menmg är det av stor betydelse att
företagsledningen eftersträvar största möjliga öppenhet gentemot de anstäUda
rörande företagets förhållanden. Att de anställda överlag får tUlräcklig
information om företagsledningens beslut är redan i och för sig av värde från
företagsdemokralisk synpunkt. I detta speciella sammanhang finns det anledning
att ta fasta på att en sådan öppen attityd gentemot de anstäUda bör underlätta
för arbetstagarledamöterna att fullgöra sUl uppdrag. Del är emellertid
ofrånkomligt att även den interna informationen i viss utsträckning måste
begränsas av hänsyn till förelagets intressen. Frågan blir då om och i vad mån
arbetslagarledamöterna bör ha möjlighet att samråda med ledamöter i
företagsnämnden och andra förtroendevalda även om sådant som i princip bör
hållas hemligt. För egen del anser jag mig varken kunna eller böra ange några
riktlinjer för arbetslagarledamötemas handlande i sådana fall. Den avvägning
som här måste göras meUan olika intressen fömtsätter enligt min mening att
frågan i varje särskilt faU tas upp tUl diskussion i styrelsen. På den vägen
bör det vara möjligt alt efler hand utveckla en praxis som tillgodoser såväl
företagets som de anställdas intressen.
Av aktiebolagslagens bestämmelser om jäv följer att
styrelseledamot inte får handlägga fråga rörande avtal mellan honom och bolaget
eller gåva från bolaget till honom. Inte heller får han handlägga fråga om
avtal mellan bolaget och tredje man, om han i frågan äger elt väsentligt
intresse som kan vara stridande mot bolagets. Dessa regler är uttryck för
uppfattningen att styrelseledamot inte skall delta i styrelsearbetet när han
har ett väsentligt individuellt intresse som kan strida mot företagets
intressen. I enlighel med promemorians principiella ståndpunkt i fråga om
arbetstagarledamöternas ställning och ansvar skall aktiebolagslagens jävsregler
gälla även för dem. Som framgår av vad jag tidigare har sagt ansluter jag mig
tUl promemorieförslaget i den delen.
När det gäller frågor om ingående av kollektivavtal
och vad därmed sammanhänger framstår de anställda enligt promemorian som en
klar facklig motpart till företaget. Så är t. ex. fallet i frågor om lämplig
förhandlingsslralegi under pågående löneförhandUngar, antagande av
kollektivavtal eller vidtagande av stridsålgärder. Enligt den bedömning som
görs i promemorian kan dock arbetstagarledamöterna inte anses ha ett sådant
individuellt intresse i frågor av della slag att de på grund av
aktiebolagslagens jävsregler är förhindrade att della i styrelsens
handläggning. Det anses emeUertid ligga i de anställdas, de fackliga
organisationernas och företagets intresse att avtalsfrågor och frågor
Prop. 1972:116 136
om
företagets ledning hålls isär. Förslaget innehåUer därför en särskild regel om
att arbetstagarledamot i styrelsen inte får delta i handläggningen av fråga
som rör stridsåtgärd eUer förhandlmg med arbetstagarorganisation om slutande
av kollektivavtal.
Den särskUda jävsregeln lämnas utan erinran av
flertalet remissinstanser. Industriförbundet anser regeln väl avvägd men
förordar att den kompletteras så, att jäv skall anses föreligga även vid
behandling av fråga om uppsägning av kollektivavtal. LO anser att den särskUda
jävsregeln kan godtas som en logisk följd av att arbetstagarledamöterna har att
verka för att de anställdas intressen beaktas i samband med företagets skötsel
medan deras intressen i avtalsfrågor tUlvaratas på annat sätt. Även TCO godtar
förslaget. SJ och SFO samt ytterligare ett par remissinstanser anser däremot
att någon särskild jävsregel mte bör ställas upp för arbetstagarledamöterna.
SAF ifrågasätter om den föreslagna regeln kan anses tiU fyllest med hänsyn tUl
olika tänkbara intressekonflikter meUan å ena sidan bolaget och å andra sidan
arbetstagarledamöterna och deras huvudmän. Tidningarnas arbetsgivareförening
och tidningsutgivareföreningen förordar för tidningsföretagens del som
altemativ tUl att dessa företag undantas från lagens till-lämpningsområde en
regel om att arbetstagarledamot inte får della i styrelsens behandling av fråga
som rör opinionsbUdande verksamhet.
För egen del finner jag arbetsmarknadspartemas
uttalanden i denna fråga utgöra belägg för att den bedömning som gjorts i
promemorian är riktig, nämligen att det ligger i såväl de anstäUdas som de
fackliga organisationernas och företagets intresse att hålla isär avtalsfrågor
och frågor om förelagets ledning. En sådan åtskillnad torde emellertid inte
kunna upprätthåUas med slöd av aktiebolagslagens jävsregler. Som framhåUits i
promemorian kan arbetstagarledamöterna i avtalsfrågor inle anses ha ett så
personligt intresse att det grundar jäv enligt dessa regler. Det finns därför
enligt min mening anledning att i den föreslagna lagen reglera denna speciella
jävssituation. Eftersom principen enligt vad jag tidigare framhåUit bör
vara att arbetstagarledamöterna skall ha samma ställning och ansvar som övriga
styrelseledamöter måste räckvidden av en sådan regel vara inskränkt tUl frågor
i vilka en utpräglad intressemotsättning får förutsättas föreligga mellan
företaget och de anställda. Vidare måste tillämpningsområdet vara klart
avgränsat. Jag anser alt den föreslagna särskUda jävsregeln uppfyUer dessa
krav. Den jämkning som föreslagits av industriförbundet är dock enligt min
mening befogad, och jag förordar därför att regeln får avse även fråga om
uppsägning av kollektivavtal. Av de skäl som jag nyss har angett är jag däremot
inte beredd att förorda någon speciell jävsregel för tidningsföretagen.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört tUlstyrker
jag promemorieförslaget i denna del.
Prop. 1972:116 137
I detta sammanhang viU jag la upp frågan om
ersättning tUl arbetstagarledamot för styrelseuppdraget. Aktiebolagslagen
innehåller inte någon bestämmelse om rätt för styrelseledamot att få arvode.
Men lagen utgår från att arvode kan förekomma. Detta framgår bl. a. av att i
lagen finns en bestämmelse om att bolagsstämmas beslut om arvode tUl styrelseledamot
kan prövas av domstol på begäran av en aktieägarminorilet. Inte heller lagen om
ekonomiska föreningar innehåller någon bestärn-melse om rätt till styrelsearvode.
Frågan om sådant arvode har inte närmare berörts i departementspromemorian.
Där konstaleras bara all förslaget i likhet med aktiebolagslagen inte reglerar
rätlen tUl arvode för styrelseuppdraget. Jag avser inle heller att förorda
någon bestämmelse därom. Det måste enligt min mening i försia hand ankomma på
förelaget och de lokala fackliga organisationema alt la stäUning till om arvode
skall utgå för arbetslagarledamötemas styrelseuppdrag. Däremot anser jag att
arbetstagarledamötema självfallet inte skall behöva vidkännas någon ekonomisk
förlust eller några kostnader i anledning av styrelseuppdraget. Erfarenhetema
under försöksperioden får utvisa om det finns behov av särskilda regler om
ersättning.
6.4.5.
Undantag på grund av särskilda förhållanden
Enligt promemorian kan man förutse att
styrelserepresentation för de anstäUda under vissa förhållanden kan medföra
komplikationer för ägarna. Delta anses framför allt gälla aktiebolag med olika
aktieägargrupper som i fråga om makt och inflytande balanserar varandra. I
sådana fall skulle styrelserepresentation för de anställda kunna innebära atl
"maktbalansen" rubbas meUan aktieägarna inbördes, vUket i sin tur
kunde få negativa återverkningar på bolagels förhållanden. Som exempel på sådana
fall där olika aktieägargrupper balanserar varandra nämns bolag som är gmndade
på s. k. konsortialavtal mellan ett fåtal intressenter och bolag i vilka visst
slag av aktier medför rätt att utse en eller flera styrelseledamöter. Vidare nämns
del fallet atl en aktieägare eller en grupp av aktieägare, som har majoritet på
stämman och följaktligen i och för sig skuUe kunna besätta samlliga platser i
styrelsen, för att tillmötesgå en minoritets intressen medverkat tUl alt denna
blivit representerad i styrelsen. I en sådan styrelse med
minoritetsrepresentalion skulle två arbetstagarledamöter kunna påverka
majoritetens ställning. En likartad situation kan enligt promemorian föreligga
i kommunala aktiebolag med en styrelse sammansatt efter politiska
styrkeförhållanden.
Promemorian behandlar också en annan komplikation
som kan uppkomma i fall då bolagsordningen innehåller bestämmelser om särskild
röstpluralitet. I sådana faU kan man enligt promemorian inte bortse från att
arbetstagarrepresentation skulle kunna medföra en blockering i styrelsearbetet
tUl följd av alt i bolagsordningen föreskriven röstpluraUlet för beslul i viss
fråga inte uppnås.
Prop. 1972:116 138
I promemorieförslaget föreskrivs att undantag kan
medges om arbetstagarrepresentation på grund av omständigheter som jag nu har
berört skulle medföra väsenlliga olägenheter för bolaget vilka inte kan undanröjas
på annat sätt. Sådant medgivande skall förenas med vUlkor om åtgärder som på
annat sätt tillgodoser arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fråga
om företagels verksamhet.
De föreslagna reglema har lämnats utan erinran av
så gott som aUa remissinstanser. SAF och industriförbundet har dock ifrågasatt
om medgivande av undantag under aUa omständigheter måste förenas med villkor.
En fömtsättning för att undantag skaU kunna medges
på de grander jag nyss berörde måste enligt min mening vara att syftet med
styrelserepresentation för de anställda tillgodoses på annat sätt. I vUka
former detta skall ske bör det i första hand överlämnas tUl parterna att komma
överens om. Jag fömtsätter sålunda att vUlkoren i de flesta fall kommer alt
avse ålgärder som innefattas i överenskommelse mellan förelaget och de lokala
fackliga organisationerna. Jag finner därför inte anledning att frångå
promemorieförslaget på denna punkt.
Telefon AB LM Ericsson har föreslagit att det i
lagen tas upp en regel av innebörd att undantag skall kunna medges beträffande
moderbolag i sådana koncerner som har mer än en tredjedel av sina anställda
sysselsatta utomlands under förutsättning att de svenska arbetstagarnas intresse
av insyn och inflytande tUlgodoses i annan ordning. Enligt min mening finns del
inte några bärande skäl för en sådan regel. Sett i ett större sammanhang måsle
principen självfallet vara den atl varje enhet inom en koncern i del avseende
som här är aktuellt är underkastad lagstiftningen i det land där verksamheten
drivs. Undanlag har inte ifrågasatts för utländska dotterbolag i Sverige och
det finns heller ingen anledning all göra undantag för svenska moderbolag med
dotterbolag i mlandet.
LRF förordar en särskild undanlagsregel för bolag
som ägs av ekonomiska föreningar. Jag har lidigare berört frågan om generellt
undantag för sådana bolag. De skäl som jag därvid anförde äger giltighet även i
detla sammanhang. Jag kan således inte biträda LRF:s förslag.
SAF har efterlyst en generalklausul i lagen av
innebörd atl även andra omständigheter än de i förslaget angivna skall kunna
föranleda undanlag. Liknande synpunkter har anförts av Gränges. Som jag strax
skall redogöra för anser jag atl prövningen av frågor om undantag bör anförtros
en särskild nämnd, sammansatt av företrädare för arbetsmarknadens
organisationer. En så generell dispensbefogenhet som SAF förordat måste dock
under alla omständigheter förbehållas Kungl. Maj:t. En uppdelning av
kompetensen i fråga om prövningen av undanlagsärenden anser jag inte vara
lämplig. A andra sidan ligger det ell slort värde i att sådana ärenden
behandlas av ett partssammansatt organ. I
Prop. 1972:116 139
valet
mellan dessa båda alternativ har jag kommit fram lill atl man bör stanna för
den ordning som föreslagils i promemorian. Delta innebär all jag inte kan
ansluta mig tUl förslaget om en generalklausul.
6.4.6
Centralt organ för prövning av vissa frågor
För alt pröva frågor framför aUt om undantag i
särskilda fall från lagens tillämpning föreslås i promemorian all en särskild
nämnd inrättas. Nämnden bör enligt förslaget ha karaktär av självständig
myndighet och bestå av ledamöter som utses av Kungl. Maj:t efler förslag av arbetsmarknadens
organisationer. De svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd skall
sålunda få föreslå två ledamöter, medan LO och TCO får föreslå en ledamot var.
Ordförande i nämnden bör enligt promemorian vara person som inte kan anses
företräda arbelsgivar- eller arbetstagarintressen.
Förslaget om inrättande av en särskUd nämnd har i
allmänhet lämnals utan erinran vid remissbehandlingen. Bland de remissinstanser
som tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran är SAF, LRF och industriförbundet.
Även i fråga om nämndens sammansättning har förslaget godtagils av flertalet
remissinstanser, däribland arbetsmarknadens organisationer. Från en del håll
har dock framhållits att nämndens sammansättning bör möjliggöra ell
hänsynslagande även till andra arbetsgivarintressen än dem som företräds av
arbetsgivareföreningama.
Även jag anser alt frågor om undanlag från lagens
tillämpning bör prövas av en särskild nämnd. I likhet med en del
remissinstanser anser jag dock att nämndens sammansättning bör kunna anpassas
bättre lill det arbetsgivarinlresse som föreligger i det enskilda fallet. En
sådan jämkning är påkallad också av det skälet att lagen nu föreslås gälla även
ekonomiska föreningar. Jag förordar därför att nämnden skall bestå av
ordförande och sju andra ledamöter. Fyra av dessa utses i enlighel med vad som
föreslagits i promemorian. De övriga tre bör utses efler förslag av
kommunförbundet, landstingsförbundet och kooperationens förhandlingsorganisation.
För att lillgodose de önskemål som jag nyss nämnde förordar jag vidare en
särskUd bestämmelse om hur nämnden skall vara sammansatt för att kunna fatta
beslul. Denna bestämmelse innebär, alt ledamot som utsetts på förslag av
kommunförbundet resp. landstingsförbundet skall ingå i nämnden när ärendet
gäller företag vari kommun resp. landsting har ett bestämmande inflytande.
Gäller ärendet förelag som är anslutet liU kooperationens
förhandUngsorganisation skall i nämnden ingå en ledamot som utsetts på förslag
av denna organisation. 1 nu nämnda fall ersätts en av de två ledamöter, som
utsetts på förslag av arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd. Såsom föreslagits
i promemorian bör del ankomma på nämnden att pröva också frågor om tillstånd
för arbetstagarledamot att vara sådan ledamot även
Frop. 1972:116 140
i
annal företags styrelse. Med dessa jämkningar ansluter jag mig till
promemorieförslaget.
6.4.7
Introduktion och utbildning
I promemorian pekas slutligen på att
styrelsearbetet för många av arbetstagarledamötema kommer att innebära en ny
miljö och nya ansvarsförhållanden. Delta skapar behov, åtminstone under elt
inledningsskede, av omfattande och målmedvetna insatser för introduktion och
utbildning i detta arbete. Det anses enligt promemorian rimligt att förutom
löntagamas organisationer även förelagen själva och deras organisationer här
gör aktiva insalser. Dessa kan avse informalion om styrelsens arbetssätt i
företaget i fråga men även stöd tUl mer allmän utbildningsverksamhel såsom
genom ekonomiska bidrag tUl arbetstagarrepresenlanter som önskar bevista
externa kurser.
I detta sammanhang beaktas i promemorian också det
kontaktproblem som kan uppstå för arbetstagai ledamöter i företag som har en
geografiskt spridd verksamhet. För all arbetstagarledamöterna på ett riktigt
sätt skall fylla sin fimktion i styrelsen måsle de kunna hålla kontakt med de
anställda vid förelagels olika arbetsställen. En annan sådan kontaktverksamhet
kan enUgt promemorian sägas ligga i själva styrelseuppdraget. Det anses därför
rimligt att förelagen på olika sätt underlättar denna, i försia hand genom alt
bevilja arbetslagarledamöterna den ledighet som behövs för verksamheten men
även genom att bidra till kostnaderna.
Viklen av att utbildningsfrågan löses för de
anställda som kommer Ett ingå i styrelserna betonas av flera renussinstanser.
Arbetstagarorganisationerna, som anser atl utbUdningen i första hand bör
bedrivas genom dessa organisationer, framhåller det angelägna i atl förelagen
beviljar ledighet för sådan utbUdning och medverkar genom exempelvis ekonomiska
bidrag för bevistande av externa kurser men också att företagen beviljar
ledighet och bidrag till koslnader för sådan intern kontaktverksamhet som
måsle bedrivas av de anställdas styrelserepresentanter. LO pekar vidare på att
arbetslagarledamöterna bör ges möjlighet att utan förlust av inkomst använda
arbetstid tUl förberedelse för styrelsens sammanträden. Enligt LO:s mening kan
de utbildningsinsatser som planerats inom organisationen medföra väsentligt
ökade anspråk på statliga medel tUl den fackliga utbildningen. LO anser all del
bör ges klart uttryck för denna syn på elt delat ansvar meUan staten, förelagen
och de fackliga organisationema för atl reformens syften skall kunna
förverkligas.
Under departemenlsbehandlingen av förslaget har LO
och TCO i en skrivelse den 5 oktober 1972 framfört ytterUgare synpunkter i
utbUd-ningsfrågan. Eftersom den utbildning som krävs för att reformen skall
Prop. 1972:116 141
leda
till avsett syfte får anses som en del av denna, måste enligt organisationernas
uppfattning finansieringen av utbUdningsinsatsema lösas i samband med atl
lagstiftningen beslutas och genomförs. Med hänsyn tUl den art av utbildning som
kommer i fråga ter det sig för organisationerna naturligt atl staten svarar
för utbildningskostnadema och därtUI sörjer för atl de dellagande genom en
särskUd bestämmelse i lagen garanteras bibehållen inkomst från företaget för
den tid utbUdningen kräver.
Jag anser alt frågan om ulbildningen av de anstäUda
som utses till arbetstagarledamöter är av slor belydelse för reformens
resultat. Tidigare har jag framhållit som min uppfattning att
arbetstagarledamot givetvis inte bör åsamkas ekonomiska uppoffringar genom
styrelseuppdraget. TUl delta räknar jag dellagande i sådan utbildning och fullgörande
av de kontaktuppgifter som framstår som elt direkt behov och en följd av
uppdraget. Ersättning för sådan verksamhet bör därför enligt min mening ulgå
från resp. företag. Det övervägande antalet remissinstanser ställer sig
positiva tUl den föreslagna reformens syfte. Mot denna bakgmnd anser jag att
det finns anledning anta att uppkommande frågor om mtroduktion och utbildning
för styrelsearbetet och om arbetslagarledamötemas möjligheter till
kontaktverksamhet kommer alt kunna lösas i samförstånd. Jag finner därför att
denna fråga, i likhet med vad jag tidigare anfört om ersättningsfrågan i
slort, inte bör bU föremål för en aUmän och formeU reglering. Det bör i stället
ankomma på de berörda partema atl genom överenskommelser närmare reglera de nu
berörda frågorna.
Vad slutiigen angår frågan om statiigt bidrag lill
utbildningsverksamheten är denna f. n. föremål för beredning inom berörda
departement. Resultatet av dessa överväganden torde få anmälas vid ett senare
tUlfäUe.
6.5
Ikraftträdande m. m.
Försöksverksamheten bör som jag tidigare har anfört
omfatta en period om tre år.
Berörda myndigheter, företag och anställda behöver
tid på sig för att förbereda reformerna. Det är vidare angeläget att
mandattiderna för de offentiiga styrelseledamöterna och arbetstagarledamöterna
så långt som möjligt anpassas tUl vad som gäller för övriga styrelseledamöter.
Ordinarie bolagsstämmor hålls i allmänhet under våren.
Jag förordar mot denna bakgrund alt den
lagstiftning som föranleds av förslagen träder i kraft den 1 april 1973 och får
gälla t. o. m. utgången av juni 1976.
Prop. 1972:116 142
6.6.
Upprättade lagförslag
I enlighel med det anförda har inom
industridepartementet upprättats förslag lUl
1.
lag om uppgiftsskyldighet i
vissa planeringsfrågor,
2.
lag om offentiiga
styrelserepresentanter i vissa aktiebolag och stiftelser,
3.
lag om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar,
4.
lag om ändring i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handUngar.
Vid upprättande av lagförslagen 24 har samråd
skett med chefen för justitiedepartementet.
Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga.'
7
Specialmotivering
7.1
Förslaget till iag om uppgiflsskyldighet i vissa planeringsfrågor
1 §
I denna paragraf upptas den gmndläggande
bestämmelsen att näringsidkare efter anmodan av myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer är uppgiftsskyldig i fråga om vissa planeringsdata.
Uppgiftsskyldighet kan åläggas näringsidkare. Med
detta begrepp avses i lagen liksom i annan näringsrättslig lagstiftning från
senare år (se t. ex. varumärkeslagen (1960: 644) och lagen (1966: 454) om företagsinteckning)
den som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art.
Enligt försia stycket kan näringsidkaren i fråga om
arbetsställe inom länet åläggas att översiktligt redovisa hur den ekonomiska
utvecklingen av verksamheten vänlas bli och vilka utvidgningar eller
inskränkningar i produklionen, sysselsättningen eller driften som planeras
eller vänlas. Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen skall informationssystemet
i första hand tjäna den lokala och regionala planeringen. Med hänsyn till detta
har det varit naturligt att anknyta uppgiftsskyldigheten till det enskilda
arbetsstället. Statistiska centralbyrån använder begreppet arbetsställe i sin
induslrislalistik i betydelsen av en lokalt avskUd produktionsenhet, vid vilken
inom ramen för ett enda företag bedrivs elt enda slag av verksamhet inom i
regel en enda definierad bransch eUer vissa definierade kombinationer av skUda
verksamheter. Den verksamhet som bedrivs vid en lokalt avskUd enhet kan
' Bilagan har uteslutits här. Den är likalydande
med den bilaga som är fogad vid propositionen.
Prop. 1972:116 143
i
vissa faU vara hänförlig tiU olika branscher. Det kan i vissa sådana fall vara
lämpligt att vid tUlämpningen av lagen dela upp enheten på olika arbetsstäUen.
I vad mån man bör göra det får som utredningen anfört bedömas från fall till
fall med beaktande av bl. a. företagets möjlighet att fullgöra sin
uppgiftsskyldighet.
Lagen är tillämplig på arbetsställe oberoende av
dess sloriek. I enlighet med vad jag nännare utvecklat i den allmänna
motiveringen bör dock uppgiftsskyldighet i allmänhet ifrågakomma endast
beträffande arbetsställe som har minst 50 anslällda.
I fråga om uppgiftsskyldighelens innehåU och
omfattning får jag hänvisa till vad jag anfört i den allmänna motiveringen.
Förevarande bestämmelse innefattar i dessa hänseenden inte någon saklig
skillnad i förhållande tUl utredningens förslag.
I motsats lill utredningen har jag ej ansett det
erforderligt all införa en lagstadgad uppgiflsskyldighet för landstingskommun.
Jag har ej heller ansett det nödvändigt alt i lagen erinra om Kungl. Maj:ls
rätt alt ge föreskrifter om statiig myndighels uppgiftsskyldighet.
2
§
I denna paragraf har intagits bestämmelser som
avser att i näringsidkarens intresse begränsa spridningen av de uppgifter som
han genom förordnande enligt 1 § ålagts alt lämna. Bestämmelsen kan ses som ett
komplement till bestämmelsen i 7 § om tystnadsplikt och sekretessbestämmelsen
i 20 a § i det av mig samtidigt framlagda förslaget tUl ändring i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätlen atl utbekomma allmänna handlingar. Enligt min
mening föreligger det risk för att de föreslagna bestämmelsema om tystnadsplikt
och handUngssekreless förlorar sitt värde för näringsidkaren om de inte
kompletteras av bestämmelser som begränsar den krets som skall få ta del av
uppgifterna. I detta syfte föreskrivs i första stycket, att uppgifter som
kommit in på grund av förordnande enligt 1 § får överlämnas tiU statistiska
centralbyrån och kommunstyrelse samt i övrigt endast tUl sådana statiiga och
kommunala myndigheter för vilka uppgifterna är av väsentiig betydelse.
I paragrafens andra stycke uttalas den viktiga
principen alt vidarebefordran av uppgifter från länsstyrelsen alltid skall ske
med beaktande av å ena sidan behovel av tUlgång lUl uppgifterna, å andra sidan
näringsidkarens intresse av att uppgifter som rör hans affärs- eller driftförhållanden
ej utlämnas till en vidare krets än som oundgängligen behövs.
Denna princip skaU beaktas inte bara vid valet av
de myndigheter som skaU få uppgiften utan även vid bestämmandet av den
personkrets som skall få del av uppgiftema. Även de myndigheter och
befattnmgshavare som erhåller uppgifter från länsstyrelsen torde f. ö. böra ha
denna princip för ögonen när de begagnar sig av uppgifterna.
Prop. 1972:116 144
3 §
Denna paragraf innehåUer bestämmelser om skyldighet
för länsstyrelse och kommun att regelbundet ge näringsidkama en översiktiig
information om sin verksamhet och planering.
I paragrafen uppstäUs endast ett minimikrav på
information. Information skaU enligt paragrafen lämnas minst en gång varje år.
Den behöver ej avse annat än en översiktlig redovisning av sådan kommunal eUer
statiig verksamhet och planering som kan antas vara av betydelse för
närmgsidkama. Näringsidkare som ålagts uppgiftsskyldighet är aUtid berättigad
att få här nämnda information. Därmed uppnås en balans meUan näringsidkarens
rättigheter och skyldigheter. Näringsidkare som vid visst arbetsställe sysselsätter
fler än 50 personer har vidare, oberoende av om han ålagts uppgiftsskyldighet
enUgt lagen eller mte, rätt tUl denna information. Som utredningen påpekat
torde uppgift om vilka arbetsstäUen som har fler än 50 anstäUda kunna inhämtas
från det centrala företagsregistret.
4 §
Paragrafen innehåller bestämmelse om påföljden i
fall näringsidkare inte fuUgör uppgiftsskyldighet enligt 1 §.
Enligt utredningens förslag skaU näringsidkaren i
sådant fall kunna föreläggas vid vite att fuUgöra sin skyldighet. De uppgifter
det här gäller kommer tiU viss del att avse faktiskt föreliggande förhåUanden
men tUl stor del måste de uppenbarligen gmnda sig på bedömningar av utvecklingstendenser
som det kan vara svårt att överblicka. Jag anser det för min del inte
ändamålsenligt att söka framtvinga uppgifter av detla slag genom
vitesföreläggande. BI. a. uppstår stora svårigheter att avgöra när
näringsidkare har fuUgjort sin skyldighet. Det finns däremot anledning tro att
en muntlig kontakt mellan länsstyrelsen och näringsidkaren kan skapa
förutsättningar för ett utbyte av information mellan näringsidkaren och
länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör ha möjlighet att framtvinga en sådan kontakt
genom att kaUa näringsidkaren till överläggnmgar. Sanktionen bör vara vite och
knytas tUI näringsidkarens underlåtenhet att lämna begärda uppgifter.
Med hänsyn tiU det anförda föreskrivs i denna
paragraf att länsstyrelsen vid vite får kaUa näringsidkare som inte fuUgör sin
uppgiftsskyldighet tiU överläggnmg.
Som utredningen framhållit skaU informationsutbytet
mellan samhäUe och företag också i fortsättnmgen normalt ske genom frivUliga
informella kontakter. Denna paragraf tar således sUrte på det undantagsfaU att
de informeUa kontakterna av någon anlednmg bmtits. Detta kan exem-
Prop 1972: 116 145
pelvis
inträffa när ett företag kommer i en krissituation. I sådana fall öppnas genom
denna bestämmelse cn möjlighet atl genom vilcsförc-liiggande förmå
näriiigsidkaic alt inställa sig till överiäggning. IJinssly relse eller kommunstyrelse kan sålunda enligt
paragrafen vid vite kalla näringsidkare till överläggning i fråga som är av
väsentiig belydelse för länet eller kommunen under fömtsättning all
näringsidkaren är uppgiftsskyldig enligt lagen belräffande arbetsställe inom
länet resp. kommunen och frågan berör detla arbetsställe.
Väsentlighelskravet torde inte kunna anses uppfyllt
med mindre frågan på ell mera påtagligt sätt berör kommunen. Frågor av detta
slag torde som utredningen anfört framför allt uppkomma i samband med större
produktions-, drifts- eller sysselsällningsförändringar inom ett företag.
Enligt utredningens förslag skulle kommunstyrelsen
i fråga av här avsett slag kunna kalla företrädare för ledningen för del
berörda arbetsstället. Enligt min mening bör kallelsen i stället riktas mot
näringsidkaren som sådan, varvid man torde kunna räkna med att denna låter sig
företrädas av de personer som är ansvariga för frågans handläggning.
I tredje stycket har uppställts som en huvudregel,
alt företrädare för de anställda skall beredas tillfälle närvara vid
överläggningarna. Med företrädare för de anställda avses i första hand
representanter för de anställdas fackliga organisationer vid arbetsstället.
Jag delar utredningens uppfattning alt det i frågor om större drifts- eller
sysselsätlningsföränd-ringar inom elt företag bör vara väsentligt för kommunen
atl höra också de anställdas uppfattning. Bestämmelsen är i detla hänseende
elt uttryck för strävandena atl öka de anställdas insyn och inflytande i företagen.
Utredningen har i sitt lagförslag upptagit en
bestämmelse om alt kommunstyrelse under vissa förutsättningar skall vara
skyldig att håUa överläggningar med näringsidkare som begär det. En sådan
bestämmelse behövs enligt min mening inle.
6 §
I denna paragraf föreskrivs atl vite enligt lagen
får beslämmas till högsl 5 000 kr. Vidare har jag av praktiska skäl ansett atl
beslul om vitesföreläggande inte skall kunna överklagas. Frågor om utdömande av
vite prövas av allmän domstol. Härigenom lorde rättssäkerheten få anses
tUlgodosedd.
7 §
Som utredningen framhåUit är det angeläget att
lagen tiUämpas på sådant sätt att den uppgiftsskyldige inte förorsakas större
besvär än som är nödvändigt. Denna grundsats har fastslagits i andra
författningar om
10
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116
Prop. 1972:116 146
uppgiftsskyldighet,
t. ex. 5 § lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och
konkurrensförhållanden och 9 § kungörelsen (1966: 37) om statistiska uppgifter
från rörelseidkare och ägare tUl flerfamiljshus. Jag har funnit del lämpligt
att gi'undsatsen kommer lill uttryck också i denna lag.
8
§
Många av de uppgUler som med tillämpning av lagen
inhämtas från företagaren är av ömtålig natur. Ett utlämnande av dessa
uppgifter tUl personer utanför kretsen av de i samhällsplaneringen direkt
engagerade skulle kunna skada företagen. I denna paragraf har därför intagits
en bestämmelse om tystnadsplikt för dem inom stal och kommun som med stöd av
lagen får del av uppgifter om enskilda företag. Jag har dessutom i ett
samtidigt framlagt lagförslag förordat all sekretesslagen ändras så, all
sekretesskydd ges åt handlingar vilka innehåUer uppgifter enligt lagen.
7.2
Förslaget till lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och
stiftelser
1 §
Paragrafen innehåller den grundläggande
bestämmelsen om att Kungl. Maj:t får förordna offentlig styrelseledamot i
styrelsen för aktiebolag, vars verksamhet huvudsakligen är inriktad på att äga
eller förvalta fast eller lös egendom eller allmännyttig stiftelse med
tiUgångar överstigande fem milj. kr. Förordnanden får samtidigt gälla högst 30
aktiebolag och stiftelser. Frågan har närmare berörts i den allmänna
motiveringen.
Kungl. Maj:t bör även kunna utse suppleant för
ledamot. Bestämmelse härom har upptagits i paragrafen.
Kungl. Maj:ts rätt att utse offentlig
styrelseledamot gäller oberoende av vad bolagsordningen eUer stiftelsens
stadgar kan innehålla om antalet styrelseledamöter m. m. Detta ligger i sakens
natur och jag har därför inte ansett det nödvändigt att såsom utredningen
föreslagit la in en erinran om att offentlig styrelseledamot förordnas utöver
de ledamöter som tUlsätts enligt 77 § aktiebolagslagen.
Med hänsyn till att det nu är fråga om en
försöksverksamhet under en begränsad period har jag inte ansett nödvändigt att
i lagen om aktiebolag ta in särskild erinran om de offentliga
styrelseledamöterna.
Några civUrättsliga bestämmelser som anger vUka
stiftelser som är alt betrakta som allmännyttiga finns inte. Enligt 1929 års
tillsynslag avgör länsstyrelsen om en stiftelse är att anse som allmännyttig.
Samarbetsutredningen har i sitt förslag anknutit tUI bestämmelserna om skattebefrielse
för vissa stiftelser i 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen (1928: 370). Enligt
dessa tiUkommer sådan befrielse stiftelse som främjar för-
Prop. 1972:116 147
svarsändamål
eller ulan begränsning tUl viss familj, vissa familjer eller bestämda personer,
verkar för uppfostrings- eller utbildningsändamål eller utövar hjälpverksamhet
bland behövande eller främjar vetenskaplig undervisning eller forskning.
Bestämmelserna bör med hänsyn till alt motivet för styrelserepresentalionen bl.
a. är stiftelsernas gynnade ställning i skattehänseende vara vägledande vid
tUlämpning av lagen. Jag har ansett det tillräckligt alt ange atl förordnande
får avse allmännyttig stiftelse.
Med stiftelses tillgångar avses de samlade
tillgångarnas bokförda värde som de upptagits eller bort upptagas till i
stiftelsens balansräkning.
På samma sätt som nu sker innan offentiig
styrelseledamot utses i affärsbanks styrelse, bör beslut om att tiUsätta sådan
ledamot i aktiebolag eller stiftelse föregås av att bolaget eller stiftelsen
bereds tillfälle att framlägga sina synpunkter och önskemål beträffande
personvalet.
2 §
Paragrafen upptar regeln att offentlig
styrelseledamot särskilt skall verka för att samhällets intressen beaktas i
bolagets eller stiftelsens verksamhet. Frågan om sådan ledamots ställning och
ansvar i övrigt har berörts i den allmänna motiveringen.
3 §
Innan förordnande om styrelserepresentation
meddelas för viss stiftelse bör Kungl. Maj:t ha tUlgång till så fullständiga
uppgifter om stiftelsen som möjligt. Kungl. Maj:t bör därför ha rätt att från
stiftelse i vUken styrelserepresentation kan komma i fråga begära uppgifter om
stiftelseurkund, stiftelsens stadgar och andra handlingar som bestämmer
stiftelsens verksamhet eUer visar dess tUlgångar. Bestämmelse härom har tagits
upp i förevarande paragraf. Försia stycket överensstämmer i sak med
utredningens förslag.
Jag utgår från att stiftelser av det slag det här
är fråga om lojalt kommer all rätta sig efler anmodan alt förete erforderliga
handlingar. I fall av tredska bör emellertid tvångsmedel kunna tUlgripas.
Utredningen har föreslagit att den som underlåter att fullgöra vad som åligger
honom på gmnd av Kungl. Maj:ts anmodan, skall kunna dömas till böter. Jag
förordar för min del alt anmodan i stället skall kunna förenas med vite.
4
§
Paragrafen innehåller bestämmelse om offentlig
styrelseledamots mandattid.
I fråga om mandattiden för styrelseledamot i
aktiebolag som väljs av bolagsstämma gäller enligt 77 § tredje stycket
aktiebolagslagen att ledamoten skall utses för tid intUl dess ordinarie
bolagsstämma hållits.
rrop.
1972:116 148
Han
får dock inte väljas för längre tid än t. o. m. den stämma som skall äga rum
under tredje räkenskapsåret efler valet. För styrelseledamot som tillsätts i
annan ordning än genom val av bolagsstämma finns inte några bestämmelser i
aktiebolagslagen om mandattid. Det ankommer på den som utser sådan ledamot alt
bestämma mandattiden.
1
fråga om styrelseledamot i stiftelse saknas lagregler om mandattid.
Offentlig styrelseledamot i aktiebolag skall enligt
utredningens förslag utses för tid som anges i 77 § aktiebolagslagen. Ledamot i
stiftelse skall utses för tid som Kungl. Maj:l bestämmer, dock längst för tre
år.
Det är som jag tidigare har anfört angeläget all
mandattiderna för offentiiga styrelseledamöter anpassas tiU dem som gäller för
övriga styrelseledamöter i bolaget eller stiftelsen. Kungl. Maj:t bör
emellertid när del gäller aktiebolag inte vara bunden av en formell hänvisning
tiU 77 § aktiebolagslagen. Offentiig styrelseledamot bör således både när det
gäller bolag och stiftelser utses för tid som Kungl. Maj:t bestämmer. Paragrafen
har utformats i enlighet härmed.
5
§
Som jag framhållit i den allmänna motiveringen bör
offentlig styrelseledamot i princip ha samma ställning och ansvar som
styrelseledamot som utsetts av bolagsstämma. I enlighet härmed föreskrivs i
denna paragraf atl i den mån inte annat följer av lagen vad som är föreskrivet
i aktiebolagslagen om styrelseledamot och styrelsesuppleant äger motsvarande
tillämpning på offentlig styrelseledamot i aktiebolag och suppleant för sådan.
I 8 § aktiebolagslagen regleras vilka uppgifter som
skall finnas i bolagsordning. Enligt första stycket 6 skall i bolagsordning
anges bl. a. antalet styrelseledamöter och antalet styrelsesuppleanter, om
sådana skall utses. Vidare skall anges tiden för styrelseledamots uppdrag saml
hur styrelseledamot och suppleant skall tillsältas i de fall de inte väljs av
bolagsstämman.
Som jag har anfört vid 1 § gäller Kungl. Maj:ls
rätt atl utse offentiig styrelseledamot oberoende av vad bolagsordningen kan
innehålla. Sådan ledamot skall således inte räknas in i del antal
styrelseledamöter som anges i bolagsordning. Bestämmelser om sättet för
utseende av offentlig styrelseledamot och om mandattid meddelas i 1 och 4 §§.
Behov av att la in molsvarande bestämmelser i bolagsordning kan inte anses föreligga.
Med hänsyn tiU det sagda anges i denna paragraf att bestämmelserna i 8 § första
stycket 6 aktiebolagslagen inle gäller offentiig styrelseledamot. Hinder möter
självfallet inte att bolag i vars styrelse offentiig styrelseledamot utsetts
anpassar sin bolagsordning härtUl.
Jag vill påpeka att offentiig styrelseledamot
givetvis skall inräknas i del antal styrelseledamöter vilkas närvaro behövs för
att styrelsen skall vara beslulför. Delsamma gäller när fråga som enligt
bolagsordning kräver särskild röstpluralitet skall avgöras.
rrop. 1972: 116 149
6
§
Som jag anfört i den allmänna motiveringen bör det
åligga aktiebolag och stiftelse all till offentiig styrelseledamot och
suppleant för sådan utge ersättning med belopp som Kungl. Maj:l bestämmer.
Föreskrift härom har tagits upp i denna paragraf.
7.3
Förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar
Lagförslaget omfattar till skUlnad mot
promemorieförslaget även ekonomiska föreningar. I övrigt överensstämmer det i
alll väsenlligl med detta förslag. Den överarbetning av promemorieförslaget som
föranletts av att tillämpningsområdet utvidgats innebär bl. a. alt mbriken
ändrats samt att fyra nya paragrafer tUlkommit (2, 3, 6 och 16 §§). Paragrafföljden
är sålunda en annan än i promemorieförslagel.
1
§
Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser
om de anställdas rätt att utse ledamöter i styrelsen för aktiebolag och
ekonomiska föreningar (arbetstagarledamöter) jämte suppleanter. Lagen är
tUlämplig på aktiebolag och ekonomisk förening som under det senasi förflutna
räkenskapsåret här i landet sysselsatt i genomsnitt minst 100 personer.
Upplysning om antalet anställda kan hämtas från förvaltningsberättelsen som
skall innehålla uppgift om delta antal (103 § 1 mom. andra stycket ABL resp. 43
§ 1 mom. tredje stycket LEF). I fråga om aktiebolag skall
förvaltningsberättelsen enligt bestämmelserna i 126 § 1 mom. tredje stycket ABL
sändas in tUl patent- och registreringsverket och den blir därigenom offentiig
handlmg. För ekonomisk förening gäUer enligt 44 § försia stycket LEF att
förvaltningsberättelsen senast sju månader efter räkenskapsårets utgång skall
hållas tillgänglig för var och en som vill ta del av den.
Bestämmelsen i paragrafens andra stycke avser att
tigga en kontinuerlig arbetstagarrepresentation under försöksperioden i
företag där antalet anstäUda varierar kring gränsen 100. Har denna gräns
uppnåtts under det räkenskapsår som gått tUl ända närmast före lidpunkten för
utseendet av arbetstagarledamöter består rätten till arbetstagarrepresentation
även om gränsen underskrids under de följande räkenskapsåren. För tUlämpning
av andra stycket krävs dock att proceduren för införande av
arbetstagarrepresentation fortskridit så långt att arbetstagarledamöter
utsetts. Det är således inte tillräckligt att enbart beslut enligt 7 § om
inrättande av arbetstagarrepresentation föreligger.
Några remissinstanser har förordat en regel av
innebörd att rätten till styrelserepresentation skall upphöra om det
genomsnittiiga antalet arbetstagare under två år visat sig understiga viss
procent av gränsvärdet.
Prop. 1972:116 150
Eftersom
försöksperioden föreslås bli begränsad till tre år anser jag att något behov av
en sådan regel inle föreligger. Med hänsyn till lagens provisoriska karaktär
anser jag det inte heller nödvändigt atl reglera den situation som inträder när
t. ex. etl tillverkningsbolag omvandlas till förvallningsbolag. I den mån
sådana fall blir aktuella under försöksperioden torde man kunna räkna med att
företaget och de anställdas fackliga organisationer kommer överens om en
anpassning till den förändrade situationen.
Enligt vad jag anfört i den allmänna motiveringen
skall lagen inte till-lämpas på vissa kategorier av aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Bestämmelse härom har tagits upp i förevarande paragraf.
3 §
Bestämmelsen i denna paragraf, som saknar
motsvarighet i promemorieförslaget, har föranletts av alt lagens
tUlämpningsområde utvidgats tiU att gäUa även ekonomiska föreningar. Behov har
därvid uppkommit av en gemensam benämning i lagen på sådana aktiebolag och
ekonomiska föreningar på vilka lagen är tillämplig. Som sådan benämning har
valts företag.
4 §
I enlighet med vad jag anfört i den allmänna
motiveringen skall företag (se därom vad som anförts under 3 §) som inte når
upp till den i 1 § föreskrivna storleksgränsen efler överenskommelse med de
fackliga organisationerna kunna föras in under lagens tillämpningsområde.
Detta fömtsätter att bolagsordningen resp. stadgarna ändras. Ett sådant
tillvägagångssätt kan emellertid innebära avsevärd tidsutdräkt. Beträffande
aktiebolag fordras enUgt 77 § andra stycket ABL särskilt tillstånd av
kommerskollegium för sådan ändring i bolagsordningen. Genom bestämmelserna i
denna paragraf öppnas möjlighet för stämman att i förekommande fall direkt
besluta om alt lagen skall tUlämpas beträffande företagel, dvs. utan atl gå
vägen över ändring av bolagsordningen resp. stadgarna. Sådant beslut kan fattas
med enkel majoritet på en ordinarie eller extra stämma.
På samma säll äger stämman enligt bestämmelsema i
denna paragraf besluta atl de anslällda skall ha rätt att utse fler än två
arbetstagarledamöter och suppleanter för dem. Inte heller i detta fall krävs
ändring i bolagsordningen resp. stadgarna, ulan beslutet kan fattas direkt och
med enkel majoritet på en stämma, ordinarie eller exlra. Fattas sådant beslut
med stöd av denna paragraf blir lagen i tillämpliga delar gällande också för de
ledamöter och suppleanter som får utses enligt stämmans beslul.
Frop. 1972:116 151
56
§§
En arbetstagarledamot bör som jag framhållit i den
allmänna motiveringen i princip ha samma ställning och ansvar som andra
ledamöter i styrelsen. Bestämmelserna i ABL resp. LEF om styrelseledamot och
styrelsesuppleant bör därför äga motsvarande tiUämpning på arbetstagarledamot
och suppleant för arbetstagarledamot. Vissa undantag från denna gmndsats har
dock gjorts i denna lag.
I 8 § ABL och 6 § LEF finns regler om vilka
uppgifter bolagsordning resp. förenings stadgar skaU innehålla. Enligt punkten
6 i nämnda pa-grafer skall i bolagsordningen resp. stadgarna anges bl. a.
antalet styrelseledamöter och antalet suppleanter, om sådana skall utses.
Vidare skall där anges tiden för styrelseledamots uppdrag och sättet för
tiU-sättande av styrelseledamot och suppleant i fall de inte väljs på stämman.
EnUgt 1 § har de anställda rätt alt utse två
arbetstagarledamöter och en suppleant för varje sådan ledamot. Denna rätt
gäller oberoende av vUka bestämmelser bolagsordningen eller föreningens stadgar
kan innehålla. Arbetstagarledamöterna och deras suppleanter skall således inte
räknas in i det antal styrelseledamöter eller styrelsesuppleanter som anges i
bolagsordningen resp. föreningsstadgarna. I 8 och 9 §§ i lagen finns vidare
regler om sättet för utseende av arbetstagarledamöter och suppleanter för
sådana ledamöter. Beträffande tiden för arbetslagar-ledamots uppdrag gäller vad
som föreskrivs i 11 §. Bestämmelser i dessa avseenden behöver därför inte tas
in i bolagsordningen resp. föreningsstadgarna.
Jag vill i detla sammanhang erinra om att
arbetstagarledamölerna skall medräknas vid tillämpning av reglema i ABL resp.
LEF om be-slutförhet och röstpluralitet.
I 22 § andra stycket LEF föreskrivs, att
styrelseledamot skall vara medlem i föreningen. Elt sådant villkor kan inte
upprätthållas beträffande arbetstagarledamot, bl. a. med hänsyn till de krav
på produktionsinsatser som ställs på medlemmarna i vissa föreningar.
7
§
Paragrafens första stycke innehåller bestämmelse om
rätt för lokal facklig organisation att besluta om inrättande av
arbetstagarrepresentation. I enlighet med vad som anförts i den allmänna
motiveringen kan sådant beslut fattas endast av organisation som är bunden av kollektivavtal
i förhållande till företaget och omfattar en majoritet av företagels
arbetstagare. Tillhör dessa olika sådana organisationer, vilket i regel torde
vara fallet, kan organisationer som tiUsammans företräder en majoritet av
arbetstagarna vid företaget gemensamt besluta om inrättande av
arbetstagarrepresentation.
Prop. 1972:116 152
Med lokal facklig organisation avses här i första
hand en till förelaget direkl anknuten organisation, vcrksladsklubb, lörctagsKliibh
eller liknande, och i andra hand lokalavdelning av fackförbund lill vilken
företagels arbetstagare är anslutna. Vissa fackliga organisationer, t. ex. de
ombordanställdas organisationer inom rederinäringen, saknar lokala enheter. I
sådana fall får organisationen som sådan anses vara lokal facklig organisation.
Beslul om inrättande av arbetstagarrepresentation
berör i försia hand styrelsen i det förelag beslutet gäller. Styrelsen kan
behöva överlägga med företrädare för de fackliga organisationerna om olika
praktiska frågor som föranleds av att arbetstagarledamöter skall utses.
Bolagsordningen eller stadgarna kan sålunda behöva ändras det kan t. ex.
gälla bestämmelser om antalet styrelseledamöter som utses av stämman eller om
särskild röstpluralitet och i vissa fall kan det också finnas grundad
anledning att ansöka om undantag från lagens tillämpning. I fall då förelaget
finner att inrättande av arbetstagarrepresentation skulle medföra väsentiiga
olägenheter och anledning finns att begära undantag enligt 14 § bör företaget,
innan del ansöker om sådant undantag, i första hand försöka lösa frågan genom
förhand-Imgar med de lokala fackliga organisationerna. För att sådana förhandlingar
skall kunna hållas och styrelsen få tillfälle att vidta behövliga ålgärder,
föreskrivs i paragrafens andra stycke att styrelsen skall underrättas om
beslutet. På grund av bestämmelsen ill § får arbetstagarledamot tillträda sitt
uppdrag först tre månader därefter. Underlåtenhet att underrätta styrelsen
medför alltså att arbeslagarledamot är förhindrad att tillträda uppdraget.
Att facklig organisation som inte deltagit i beslut
om inrättande av arbetstagarrepresentation också har intresse av att få vetskap
om beslutet ligger i sakens natur. Jag har dock ansett atl uttrycklig bestämmelse
om underrättelse till sådan organisation kan undvaras, eftersom de lokala
organisationerna i regel kan antas ha samrått före beslutet om inrättande av
arbetstagarrepresentation. I de fall en eller flera organisationer inte deltagit
i sådant samråd anledningen härtUl kan t. ex. vara att företagets verksamhet
bedrivs på ett flertal driftställen skall likväl på grund av bestämmelsen i 8
§ samtiiga lokala organisationer, som är bundna av kollektivavtal i
förhållande till företaget, delta i utseendet av arbetstagarledamöter.
8§
I paragrafen föreskrivs att arbetstagarledamöter
skaU utses av de anstäUdas fackUga organisationer. I likhet med vad som gäller
enligt 7 § om beslut rörande inrättande av arbetstagarrepresentation får endast
lokal facklig organisation som är bunden av koUektivavtal i förhållande till
företaget delta vid utseende av arbetstagarledamöter. A andra
Prop. 1972: 116 153
sidan
gäUer i överensstämmelse med vad som utvecklats i den allmänna motiveringen
att samtUga organisationer som uppfyller della krav skall delta och därvid
söka nå samförstånd.
De lokala organisationerna bestämmer själva på
vilket sätt arbetstagarledamöterna skall utses. De bestämmer också hur
ledamotsplatserna skall fördelas mellan dem. Lagen innehåller inte några
föreskrifter om sättet för utseende av arbetstagarledamot. Beträffande
fördelningen av platserna finns det däremot i 9 § en hjälpregel, som blir
tillämplig om organisationerna inte kan enas om fördelningen.
Det förutsätts att organisationema utan särskUd
föreskrift därom underrättar förelagets styrelse om vilka som utsetts tUl
arbetstagarledamöter. Sådan underrättelse bör lämnas skriftligen.
9§
Paragrafen innehåller bestämmelser avsedda att
tUlämpas i fall då de fackliga organisationema inle kan enas om fördelningen av
ledamotsplatserna. En fömtsättning för bestämmelsemas tUlämplighet är att de
fackliga organisationema inte själva reglerat vad som skall gåUa när de inte
kommer överens. Vägledande vid utformningen av bestämmelsema har varit att
skapa en mot styrkeförhåUandena svarande balans mellan lokala organisationer
som tUlhör olika centrala huvudorganisationer.
Såsom cenlral facklig huvudorganisation kommer i
delta sammanhang främst LO, TCO eller SACO i fråga. Organisation som inte tUlhör
någon sådan organisation får vid tillämpningen av denna paragraf anses själv
utgöra central huvudorganisation.
10 §
Första stycket innehåller en bestämmelse om att
arbetstagarledamot bör utses bland de anställda hos företaget. Föreligger
enligt de fackliga organisationernas bedömande särskUda skäl för att utse annan
än anställd får detta ske med den begränsning som följer av andra stycket.
I enlighet med vad jag anfört i den aUmänna
motiveringen får en och samma person inte vara arbetstagarledamot i flera
styrelser. Föreskrift härom har tagits upp i paragrafens andra stycke. Hinder
möter dock inte mot att arbetstagarledamot på stämma väljs till ledamot i annat
företags styrelse eUer, omvänt, att han utses till arbetstagarledamot trots
att han på stämma valts till ledamot i annat företags styrelse.
11 §
För det faU då styrelseledamot tUlsätts i annan
ordning än genom val på stämman finns i ABL inte någon regel om mandattiden
utan det ankommer på den som utser ledamoten att också bestämma mandattiden.
Enligt LEF är maximitiden för ledamots uppdrag tre år. Mandat- Il Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116
Prop. 1972:116 154
tiden
för arbetstagarledamot bestäms av de fackliga organisationerna. Föreskrift
härom har tagits upp i första stycket. Jag vill i detta sammanhang framhålla
att mandattiden för arbetstagarledamot, i de fall den inle sträcker sig över
hela försöksperioden, bör anpassas tUl vad som gäller i fråga om övriga
ledamöter på så sätt att den börjar resp. löper ut vid ordinarie stämma på
vUken val av styrelse skall äga rum.
Såsom anförts bl. a. under 7 § bör ett beslut om
inrättande av arbetstagarrepresentation följas av överläggningar mellan
företrädare för företaget och de fackUga organisationema för att klarlägga och
lösa de problem som kan sammanhänga med en sådan ålgärd. Skulle parterna därvid
komma att stanna i olika meningar rörande förutsättningarna för införandet av
arbetstagarrepresentation, återstår för förelaget att ansöka om undantag från
lagens tillämpning. Skulle sådan ansökan inte hinna behandlas uinan den
föreskiivna frislen om tre månader löper ut, kan enligt bestämmelsen i andra
stycket förordnande meddelas om uppskov med arbetstagarledamots tillträdande av
uppdraget till dess ärendet slutligen prövats. Förordnande kan meddelas även om
ansökningen inte innehåller begäran därom.
12
§
Arbetstagarledamot kan i likhet med övriga
styrelseledamöter vara förhindrad att deltaga i handläggningen av viss fråga på
grand av ABL:s resp. LEF:s jävsregler.
Bestämmelsema i denna paragraf anger däratöver de
frågor, i vilkas behandling arbetstagarledamot är förhindrad att delta.
Bestämmelsen är som jag anfört i den allmänna motivermgen föranledd av
intresset att skilja mellan frågor om företagets ledning och fackliga frågor.
Sålunda får arbetstagarledamot inte delta i
styrelsens behandling av fråga som rör stridsåtgärder. Begreppet stridsåtgärd
används här i samma betydelse som enligt 4 § koUektivavtalslagen (1928: 253).
Bestämmelsen avser såväl vidtagande av slridsåtgärd som redan vidtagen sådan
åtgärd och gäller oberoende av vilken part som vidtar eUer avser att vidta
åtgärden. För bestämmelsens tillämplighet saknar det vidare betydelse om
åtgärden är lovlig eller olovlig.
Arbetstagarledamot får vidare mte delta, när
styrelsen behandlar fråga som rör förhandlmg med arbetsgivarorganisation om
slutande av kollektivavtal eUer som rör uppsägning av sådant avtal. Bestämmelsen
hindrar däremot inte att arbetstagarledamot deltar i styrelsens behandling av
fråga som rör tolkningen eller tUlämpnmgen av redan ingånget koUektivavtal.
13
§
Beträffande suppleant för arbetstagarledamot gäller
på grund av hänvisningen i denna paragraf bestänunelserna i 812 §§ om
arbets-tagariedamot i tUlämpliga delar. Att dämtöver bestämmelsema i ABL
Prop. 1972:116 155
resp.
LEF om styrelsesuppleant skall tillämpas i fråga om suppleant för arbetstagarledamot
följer av 5 §.
14
§
Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från
lagens tUl-lämpning. Denna fråga har behandlats i den allmänna motiveringen
huvudsakligen med utgångspunkt från aktiebolagens förhåUanden. Om väsentliga
olägenheter skulle uppkomma för ekonomisk förening på grund av förhållande som
regleras i denna paragraf, äger emeUertid bestämmelserna i paragrafen
motsvarande tUlämpning på föreningen. Olägenheterna skall således bero på något
förhållande som anges i paragrafen. Andra förhåUanden, såsom att en förening
fuUgör vissa speciella uppgifter, t. ex. jordbmkspolitiska uppgifter, kan inte
läggas tiU gmnd för undanlag enligt dessa bestämmelser.
1516
§§
Beträffande dessa paragrafer får jag hänvisa till
den aUmänna motiveringen.
17 §
Enligt 97 § ABL skall ändring bl. a. i styrelsens
sammansättning anmälas tUl patent- och registreringsverket. Motsvarande regel
beträffande ekonomisk förening finns i 37 § LEF. Anmälan sker i detta fall
till länsstyrelsen. När styrelseledamot eUer suppleant utsetts enUgt lagen
skaU det enligt denna paragraf anges i anmälan som nu nämnts. Härigenom vinns
bl. a. den fördelen att registreringsmyndigheten i fall när antalet
styrelseledamöter tiU följd av arbetstagarrepresentation kommer att överstiga
det i bolagsordningen eller föreningens stadgar angivna inte behöver
efterforska anledningen härtUl.
18 §
Enligt denna paragraf kan Kungl. Maj:t delegera tUl
myndighet att meddela närmare föreskrifter för tUlämpningen av lagen.
Ikraftträdandebestämmelser
Genom dessa bestämmelser undantas aktiebolag som
har en styrelse bestående av mindre än tre ledamöter. Detta kan förekomma om
aktiekapitalet eller maximikapilalet enligt bolagsordningen är 500 000 kr.
eller dämnder. I så fall kan styrelsen bestå av en eller två personer.
Understiger styrelseledamöternas antal tre, får verkstäUande direktör ej utses
medan sådan skall finnas om styrelsen består av tre eUer flera ledamöter.
Inrättande av arbetstagarrepresentation i ett bolag
med mindre än tre styrelseledamöter torde fömtsätta att antalet ökas tUI tre
genom ändring av bolagsordningen. Detta medför i sin tur enUgt vad nyss sagts
att
Prop. 1972:116 156
verkstäUande
direktör måsle utses. Med hänsyn härtill torde denna kategori av bolag böra
undantas från den nu aktuella försöksverksamheten. En förutsättning härför är
dock atl styrelsen även den 1 januari 1972 bestod av mindre än tre ledamöter.
7.4
Förslaget till lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar
20 a
§
Som anförts i den allmänna motiveringen är det
angeläget att åtminstone vissa av de uppgifter som inhämtas med stöd av lagen
om uppgiftsskyldighet i vissa planermgsfrågor får sekretesskydd. Bestämmelserna
i nu gällande sekretesslag ger inte någol skydd. Denna lag måsle därför ändras,
vUket bör ske genom införande av en ny paragraf, 20 a §. Paragrafen har
utformats efler förebUd av framför allt 20 och 21 §§ sekretesslagen. EnUgt den
föreslagna paragrafen skyddas handling innefattande uppgifter som lämnals
enligt ovannämnda lag. Skyddei gäller således oberoende av hos vUken myndighet
sådan handling finns och omfattar även av myndigheten gjorda bearbetningar som
innehåller eller bygger på uppgifter eiUigt lagen. En allmän förutsättning för
sekretesskyddet är dock att den tUl myndigheten inkomna eller där upprättade
handlingen innehåller sådana upplysningar om viss näringsidkares affärs- eller
driflförhållanden att ell offentliggörande av dem kan lända honom till men.
Utlämnande kan emellertid ske om näringsidkaren samtycker till detta.
Sekretesstiden är annars tjugo år från handlingens datum.
8
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemstäUer jag alt
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga förslagen tUl
1.
lag om uppgiflsskyldighet i
vissa planermgsfrågor,
2.
lag om offentliga
styrelserepresentanter i vissa aktiebolag och stiftelser,
3.
lag om styrelserepresentation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar,
4.
lag om ändring i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätlen att utbekomma allmänna handlingar.
Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att tiU
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga tUl detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet: Margit Edström
Prop. 1972:116 157
Bilaga
1 Samarbetsutredningens förslag
1
Lag om uppgiftsskyldjghet i vissa planeringsfrågor m. m.
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Länsstyrelsen får föreskriva alt näringsidkare som har arbets
ställe inom länet högst två gånger årligen skall lämna uppgift till läns
styrelsen om huvuddragen i den väntade ekonomiska utvecklingen av
verksamheten vid arbetsstället samt om huvuddragen i planerad eller
förväntad utvidgning eller inskränkning i produktionen, sysselsättningen
eller driften vid arbetsstället. Sådan föreskrift får avse högst de fem
närmast följande kalenderåren, räknai från varje lidpunkt då uppgift
skaU lämnas.
Molsvarande uppgiftsskyldighet får länsstyrelsen
ålägga landstingskommun i fråga om dess arbetsställen inom länet.
Konungen föreskriver om statlig myndighets
uppgiftsskyldighet enligt denna lag. Förordnande enligt första stycket får
även meddelas av central statlig myndighet som Konungen bestämmer.
2
§ Innan länsstyrelsen meddelar
förordnande enligt 1 § skall länsstyrelsen samråda med styrelsen i den kommun
där arbetsstället är beläget.
3
§ Länsstyrelsen skall utan
dröjsmål överlämna uppgifter enligt 1 § till styrelsen i den kommun där
respektive arbetsställe finnes, till statistiska centralbyrån samt till
länsarbetsnämnden, länsbostadsnämnden, vägförvaltningen och andra statiiga
organ inom länet, för vUka uppgifterna är av väsenilig betydelse.
4
§ Kommunstyrelse bör minst en
gång årligen, i former som kommunstyrelsen bedömer lämpliga, för de
näringsidkare som har arbetsställe inom kommunen översiktligt redovisa
verksamhet och planering inom kommunen på områden som kan vara av betydelse för
dessa näringsidkare.
Sådan redogörelse skall aUtid lämnas till den som
är uppgiftsskyldig gentemot länsstyrelsen på grund av förordnande enligt 1 §
och tUl annan näringsidkare som inom kommunen sysselsätter mer än 50 personer.
5 §
Länsstyrelsen bör efter samråd med länsarbetsnämnd, länsbostads
nämnd, vägförvallning och andra statiiga organ inom länet minst en
gång åriigen, i former som länsstyrelsen bedömer lämpliga, för de nä
ringsidkare som har arbetsställe inom länet översiktiigt redovisa statlig
verksamhet och planering inom länet på områden som kan vara av be
lydelse för dessa näringsidkare.
Sådan redogörelse skall alllid lämnas lill den som
är uppgiftsskyldig gentemot länsstyrelsen på grund av förordnande enligt 1 §
och till annan näringsidkare som i kommun inom länet sysselsätter mer än 50
personer.
Prop. 1972:116 158
6 §
Kommunstyrelse får i fråga, som är av väsentlig betydelse för
kommunen och berör arbetsställe inom kommunen för vilkel uppgifts
skyldighet föreligger enligt 1 §, kaUa företrädare för ledningen för det
arbelsslällel till överläggning med styrelsen. Kallelse skall innehålla upp
gift om anledningen till överläggningen.
Om icke särskilda skäl föranleder annal skall vid
kaUelse enligt försia stycket även företrädare för de anställda vid
arbelsstäUet kallas lUl överläggningen.
7 §
Om näringsidkare som är uppgiflsskyldig enligt 1 § begär det skall
i fråga, som är av väsentiig belydelse för näringsidkaren och berör
kommun där han har arbetsställe, överläggning håUas meUan näringsid
karen och företrädare för kommunens styrelse.
8 §
Om näringsidkare icke efterkommer förordnande enligt 1 §, kan
länsstyrelsen eller sådan förordnande myndighet som avses i 1 § tredje
stycket vid vite förelägga den uppgiftsskyldige atl fullgöra sin skyldig-
hel.
Har kallelse enligt 6 § första stycket icke
hörsammats får vite utsättas vid ny kallelse.
9 §
Vid tillämpningen av denna lag skall iakttagas att uppgiftsskyldig
icke betungas onödigt.
10 §
Vad någon enUgt denna lag i eller för tjänst eUer uppdrag har
erfarit om enskilt företags affärs- eller driftsförhållanden får han icke
obehörigen yppa eller nyttja. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt
åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är
påkallat från allmän synpunkt.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Prop, 1972:116 159
2 Lag om offentliga styrelseledamöter och offentliga
revisorer i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
I aktiebolag som Konungen bestämmer får Konungen förordna en
ledamot i bolagels styrelse ulöver de ledamöter som tillsattes enligt 77 §
lagen (1944: 705) om aktiebolag. Sådana förordnanden får samiidigt
avse högst tjugo aktiebolag.
I stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att
främja verksamhet som anges i 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen (1928: 370)
och vars tUlgångar överstiger fem mUjoner kronor får Konungen förordna en
ledamot i stiftelsens styrelse.
2
§ Av Konungen förordnad ledamot
i aktiebolags eller stiftelses styrelse (offenthg styrelseledamot) skall
särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i bolagels eller
stiftelsens verksamhet.
3
§ Uppkommer fråga om utseende
av offentlig styrelseledamot i stiftelse, är stiftelsen skyldig alt efter
anmaning tUl Konungen överlämna avskrift av stiftelseurkund, stiftelsens
stadgar och andra handlingar som bestämmer stiftelsens verksamhel eller visar
dess tUlgångar.
4
§ I aktiebolag eller ekonomisk
förening som Konungen bestämmer får Konungen förordna en revisor (offentlig
revisor) utöver de revisorer som tillsättes enligt 105 § lagen (1944: 705) om
aktiebolag eller 45 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar. Sådana
förordnanden får samtidigt avse högst tjugo aktiebolag och ekonomiska
föreningar.
Offentlig revisor skall med övriga revisorer
deltaga i granskningen av styrelsens och verkställande direktörs förvaltning
samt av bolagets eller föreningens räkenskaper.
5
§ Bestämmelserna i 8 § lagen
(1944: 705) om aktiebolag eller i 6 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
gäller ej styrelseledamot eller revisor som förordnas enligt denna lag.
6
§ OffentUg styrelseledamot och
offentlig revisor i aktiebolag utses för tid som anges i 77 respektive 106 §
lagen (1944: 705) om aktiebolag.
Offentlig styrelseledamot i stiftelse utses för tid
som Konungen bestämmer, dock längst för tre år.
7 §
Bolag eller stiftelse i vars styrelse ingår offentiig styrelseledamot
skall utge arvode till ledamoten med belopp som Konungen eller av
Konungen förordnad myndighet bestämmer.
Bolag eller förening som revideras av offentlig
revisor skall utge ersättning tUl revisorn med belopp som Konungen eller av
Konungen förordnad myndighet bestämmer.
6
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 116
Frop. 1972:116 160
8
§ Den som underlåter att fuUgöra vad som åUgger honom enligt 3 § dömes tiU
böter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972 och
gäller såvitt angår aktiebolag och ekonomiska föreningar till utgången av år
1976. Offentlig revisor skall dock även efter sistnämnda tidpunkt deltaga i
sådan revision av bolag eller förening som avser räkenskapsår som avslutas senast
den 31 december 1976.
3
Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar
Härmed förordnas, atl i lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätlen att utbekomma allmänna handlingar skall införas en ny
paragraf, 22 §1, av nedan angivna lydelse.
(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)
22 §
Handling som inkommit till eller upprättats hos
myndighet, som avses i lagen om uppgiflsskyldighet i vissa planeringsfrågor m.
m., får i den mån handlingen innehåller upplysningar om viss näringsidkares
affärs- eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande kan lända honom till
men, icke utan hans samtycke utlämnas förrän tjugo år förflutit från
handlingens datum.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1972.
'
Förutvarande 22 § upphävd genom 1968: 327.
Prop. 1972:116 161
Bilaga 2 Departementspromemorians förslag
Lag
om styrelserepresentation för de anstäUda i vissa aktiebolag
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
I aktiebolag som under det senast förflutna räkenskapsåret syssel
satt i genomsnitt minst 100 arbetstagare har de anställda enligt be
stämmelsema i denna lag rätt att utse två ledamöter i styrelsen (arbets
tagarledamöter) och en suppleant för varje sådan ledamot.
Har arbetstagarledamot utsetts, består rätten tUl
styrelserepresentation för de anställda, även om antalet sysselsatta enligt
första stycket därefter underskrides.
Denna
lag gäller icke bank- eller försäkringsaktiebolag.
2
§ Bolagsstämman kan utan
ändring av bolagsordningen besluta alt denna lag skaU äga tiUämpning på annat
aktiebolag än som avses i 1 § försia stycket eller atl de anslällda enligt
bestämmelserna i denna lag skall ha rätt alt utse fler än två
arbetstagarledamöter och suppleanter för dem.
3
§ Om ej annat följer av denna
lag, gäller i fråga om arbetslagar-ledamot och suppleant för sådan vad som
föreskrives om styrelseledamot och styrelsesuppleant i lagen (1944: 705) om
aktiebolag, med undanlag av bestämmelserna i 8 §.
4
§ Beslut om inrättande av
arbetstagarrepresentation fattas av lokal facklig organisaiion, som är bunden
av kollektivavtal i förhållande till bolaget och omfattar mer än hälften av
bolagets arbetstagare, eller av på sådant sätt bundna lokala fackliga
organisationer som tillsammans har denna omfattning.
Bolagels styrelse skall underrättas skriftiigen om
beslut enligt första stycket.
5
§ Arbetstagarledamöter utses av
de lokala fackliga organisationer, som är bundna av kollektivavtal i
förhållande till bolaget, i den ordning organisationerna bestämmer.
6
§ Beslutar ej organisationerna
annal, gäUer följande om utseende av de arbetstagarledamöter som tillsättes enligt
1 § första stycket.
Tillhör mer än fyra femtedelar av de
kolleklivavlalsbundna arbetstagarna samma lokala organisation, får denna utse
båda arbetstagarledamölerna. I annat faU får den lokala organisation som
omfattar det största antalet kolleklivavlalsbundna arbetstagare utse den ene
ledamoten, och den lokala organisation som omfattar del näst slörsta anlalet
sådana arbetstagare utse den andre ledamoten.
Vid tillämpningen av andra stycket skall lokala
organisationer som tillhör samma cenlrala fackliga huvudorganisation anses som
en organisation.
Frop. 1972:116 162
7
§ Arbetstagarledamot bör
utses bland de anställda hos bolaget. Arbetstagarledamot får ej utan särskilt
tillstånd i sådan egenskap tillhöra annat aktiebolags styrelse.
8
§ Förordnas ej annat i
anledning av ansökan om undantag enligt 11 §, tillträder arbetstagarledamot
sitt uppdrag vid tidpunkt som bestämmes av den som utsett honom, dock tidigast
tre månader från del bolaget mottagit underrättelse enligt 4 §.
9
§ Arbetstagarledamot får ej
dellaga i styrelsens behandling av fråga som rör stridsåtgärd eller förhandling
med arbetstagarorganisation om slutande av kollektivavtal.
10
§ Bestämmelserna i 59 §§ om
arbetstagarledamot äger motsvarande tiUämpning på suppleant.
11
§ Skulle
arbetstagarrepresentation enligt 1 § medföra väsentliga ölägenheter för bolaget
på grand av att
1.
styrelsens sammansättning är
beroende av politiska styrkeförhåUanden eller av förhållande mellan olika
aktieägare eller aktieägargrupper, som reglerats i bolagsordningen eller avtal
eller eljest framgår av omständigheterna, eller
2.
bolagsordningen innehåller
föreskrift om särskild röstpluralitet vid fallande av styrelsens beslut,
kan
undantag medgivas från denna lag, om ölägenheterna ej kan undanröjas på annat
sätt.
Medgivande av undanlag enligt första stycket skall
förenas med villkor om ålgärder som på annat sätt tillgodoser arbetstagarnas
intresse av insyn och inflytande i fråga om bolagets verksamhet.
12 §
Fråga om liUstånd enligt 7 § andra stycket och om undantag
enligt 11 § prövas av en nämnd som består av ordförande och fyra andra
ledamöter. Ledamöterna utses av Konungen. Ordföranden utses bland
personer, som icke kan anses företräda arbetsgivare- eller arbetstagar
intressen. Av de övriga ledamöterna utses två efter förslag av svenska
arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, en efter förslag av lands
organisationen i Sverige och en efler förslag av tjänstemännens central
organisation. För ordföranden och varje ledamot utses i samma ordning
en ersättare.
Mot
nämndens beslut får talan ej föras.
13 §
Närmare föreskrifter för tiUämpningen av denna lag liksom om
nämndens uppgifter och verksamhet meddelas av Konungen eller myn
dighet som Konungen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973 och
gäUer tUl utgången av år 1977. Lagen äger ej tillämpning på aktiebolag vars
styrelse består av mindre än tre ledamöter, under fömtsättning alt samma
förhållande gäUde den 1 januari 1972.
Frop. 1972:116 163
Innehåll
Propositionen
................................................... .... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåU ....................... .... 1
Lagförslag
...................................................... 3
Utdrag
av protokoll över industriärenden den 20 oktober 1972 .. 8
1
Inledning .................................................... .... 8
2
Samarbetsutredningen .................................... 11
2.1 Allmänna
utgångspunkter m. m....................... .. 11
2.1.1
Allmänna utgångspunkter .................... ... 11
2.1.2
Nuvarande informalion och
samarbete....... .. 12
2.1.3
Företagens långtidsplanering ................ 14
2.1.4
Behovet av information och
samarbete...... .. 15
2.1.5
Sekretessfrågor m. m............................. .. 16
2.2
Ett nytt informationssystem.......................... .. 17
2.3
Offentiig
styrelserepresentation i aktiebolag ..... 20
2.3.1
Utredningens överväganden ................ 20
2.3.2
Utredningens förslag .......................... 23
2.3.3
Reservation ...................................... .. 24
2.4 Offentiig
styrelserepresentation i stiftelser....... .. 25
2.4.1
Utredningens överväganden ................ 25
2.4.2
Utredningens förslag .......................... .. 26
3 Remissyttranden över
samarbetsutredningens förslag 27
3.1 Allmänna
utgångspunkter m. m 27
3.1.1
Allmänna utgångspunkter .................... 27
3.1.2
Nuvarande information och
samarbete....... .. 28
3.1.3
Företagens långtidsplanering ................. 28
3.1.4
Behovet av information och
samarbete...... 28
3.1.5
Sekretessfrågor m. m............................. .. 30
3.2
Elt nytt informationssystem........................... .. 31
3.3
Offentlig
styrelserepresentation i aktiebolag ..... .. 43
3.3.1
Utredningens överväganden ................ .. 43
3.3.2
Utredningens förslag .......................... .. 49
3.4 Offentiig
styrelserepresentation i stiftelser 53
4 Departementspromemorian
............................... 56
4.1
Inledande synpunkter ............................... 56
4.2
Den aktuella reformens
omfattning ............... .. 63
4.3
Inrättande av
styrelserepresentation för de anställda m. m. 67
4.4
Särskilda frågor rörande
arbetstagarledamots ställning i styrelsen 73
4.5
Undanlag på grund av särskilda
förhållanden ..... 75
4.6
Centralt organ för prövning av
vissa frågor....... 78
4.7
Introduktion och utbUdning i
styrelsearbetet..... 78
5 Remissyttranden
över departementspromemorian... 78
5.1
Allmänna synpunkter ................................ 78
5.2
Reformens omfatlning ................................ .. 80
5.3
Inrättande av
styrelserepresentation för de anställda m. m. 85
5.4
Arbetstagarledamots
befogenheter och ansvar 90
5.5
Undantag på grund av särskUda
förhållanden ... . 92
Prop. 1972:116 164
5.6
Nämnden för prövnmg av vissa
frågor ............. 93
5.7
Introduktion och utbUdning............................
93
6
Departementschefen ....................................... 94
6.1
Inledande synpunkter ............................... .. 94
6.2
Ett nytt informationssystem........................... 101
6.3
Offentlig
styrelserepresentation i vissa aktiebolag och stiftelser 111
6.4
Styrelserepresentation för de
anställda .......... 118
6.4.1
AUmänna synpunkter ............................ 118
6.4.2
Den aktueUa reformens
omfattning .......... 123
6.4.3
Utseende av
arbetstagarledamöter m. m.... 129
6.4.4
Särskilda frågor rörande
arbetstagarledamots ställning i styrelsen 134
6.4.5
Undantag på grund av särskUda
förhållanden 137
6.4.6
Centralt organ för prövning av
vissa frågor. 139
6.4.7
Introduktion och utbUdning .................... 140
6.5
Ikraftträdande m. m..................................... . 141
6.6
Upprättade lagförslag ................................ 142
7 Specialmotivering
......................................... ,. 142
7.1
Förslaget tUl lag om
uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor 142
7.2
Förslaget tUl lag om offentUga
styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser 146
7.3
Förslaget tUl lag om
styrelserepresentation för de anställda
i
aktiebolag och ekonomiska föreningar............. 149
7.4 Förslaget tUl lag om ändring i lagen (1937:
249) om in
skränkningar i rätten att utbekomma allmänna handUngar 156
8 Hemställan......................................................
156
Bilagor
1.
Samarbetsutredningens
lagförslag........................ 157
2.
Departementspromemorians
lagförslag ............... 161
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM U7J 71044 »
Doktrin (1)
- Leif Holmström, Styrelserepresentation för de anställda, SvJT 1975 s. 21, på s. 22, 25 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
110 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (72)
72 kopplingar i 36 dokument.
- Prop. 2017/18:200 En ny lag om företagshemligheter s. 41 om s. 134 · s. 144 om s. 134 i texten
- Prop. 2007/08:20 Arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner s. 119 i texten
- SOU 2006:97 Arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner s. 211 i texten
- Prop. 2005/06:170 Arbetstagarinflytande i europakooperativ, m.m. s. 132 i texten
- Ds 2005:10 Arbetstagarinflytande i europakooperativ s. 190 i texten
Doktrin (38)
38 kopplingar i 7 dokument.
- Sjödin, Ett europeiserat arbetstagarinflytande, 2015 s. 22 om s. 58 · s. 30 om s. 118 · s. 31 om s. 8 · s. 111 om s. 66 · och 10 till i texten
- Moberg, Anställda i styrelsen, 1988 s. 18 om s. 120 · s. 19 · s. 32 om s. 62 · s. 128 om s. 134 · och 5 till i texten
- Eklund, Bolagisering - ett mode eller ett måste?, 1992 s. 249 · s. 252 om s. 127 · s. 252 om s. 155 · s. 255 om s. 133 · och 2 till i texten
- SvJT 1975 s. 21 Leif Holmström, Styrelserepresentation för de anställda s. 21 · s. 22 · s. 25 i texten
- Olsson, Näringsdrivande stiftelser, 1996 s. 170 · s. 499 i texten