Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen m.m.

1972 · 419 sidor, varav 284 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 284 av 419 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:132, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Majrts proposition nr 132 år 1972 Prop. 1972:132

Nr 132

KuDgl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättshjälps-lagen m. m.;
given Stockholms slott den 3 november 1972

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets
protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen
föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

LENNART
GEUER

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Genom propositionen läggs fram förslag som innebär
en komplettering av den rättshjälpsreform som riksdagen tidigare antagit.

EnUgt den föreslagna lagstiftningen skall
rättshjälp i vissa mål och ärenden som angår den personliga rörelsefriheten
eller den kroppsliga integriteten ktmna utgå som offentligt biträde. Detta
gäller huvudsakligen inom mentalsjukvården, nykterhetsvården, bamavården och
kriminalvården samt på utlänningslagstiftningens område. Om behov föreligger
skall offentligt biträde förordnas i ärenden om bl. a. intagning i eller
utskrivning från sjukhus för sluten psykiatrisk vård. Detsanuna skall gälla i
ärenden om vård i vårdhem eller specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda
samt när fråga är om placering av särskolelev i annat hem än det egna.
Offentligt biträde skall också kunna förordnas i ärende angående intagning
eller återintagning i allmän vårdanstalt för alkoholmissbmkare, i ärende
angående omhändertagande av barn för sam-hällsvård eller samhällsvårds slutliga
upphörande samt i ärende om förverkande av villkorligt medgiven frihet från
fängelse eller återintagning i anstalt av den som dömts till ungdomsfängelse
eller intemering. På utlänningslagstiftningens område skall offentligt biträde
vid behov kunna förordnas i ärenden angående utlännings avlägsnande ur landet.

Offentligt biträde skall enligt förslaget förordnas
av rättshjälpsnämnd. Ersättningen till biträdet bestämmes av nämnden och utgår
av allmänna medel. Den som erhåUit hjälp av offentligt biträde är inte återbetalningsskyldig
för ersättningen.

Enligt propositionen skall vidare utredningskostnad
i förvaltningsärende kunna ersättas inom ramen för rättshjälpen. Ersättning
för

1 Riksdagen 1972.1 saml Nr 132

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 2

parts
instäUelse skall även kunna utgå vid handläggning inför vissa förvaltningsmyndigheter.

Slutligen
innehåUer propositionen vissa bestämmelser om ekonomiskt bistånd tiU svenska
medborgare i utlandet. Bestämmelserna, som i huvudsak ansluter sig tiU vad som
redan tidigare gäUer, tas upp i särskild lag. Bistånd kan utgå i brottmål och
vid administrativa frihetsberövanden samt som allmänt ekonomiskt bistånd åt
den som råkat i nöd eller annan svårighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132

I.
Förslag dll

Lag
om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom
förordnas i fråga om rättshjälpslagen (1972: 429)

dels att 1, 9, 17, 19, 20, 22, 2426, 31, 33, 37
och 38 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att nuvarande 4144 §§ skaU betecknas 4649 §§
och att nuvarande 45 § skall betecknas 51 §,

dels att rubriken närmast före 41 § skaU sättas
närmast före 46 § och att mbriken närmast före 44 § skall sättas närmast före
49 §,

dels att
i lagen skall införas sex nya paragrafer, 4145 och 50 §§, och närmast före 41
§ en ny rabrik av nedan angivna lydelse.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

1 Rättshjälp enligt denna lag utgår såsom allmän
rättshjälp (6 34 §§), rättshjälp åt misstänkt i brottmål (3540 §§) och rådgivning
14143 §§).

Föreslagen
lydelse

§

Rättshjälp enligt denna lag utgår såsom allmän
rättshjälp (6 34 §§), rättshjälp ål misstänkt i brottmål (3540 §§),
rättshjälp genom offentligt biträde (41 45 §§) och rådgivning (4648 §§).

s. 2 Kontrollera mot PDF

9§ Vid
allmän rättshjälp betalar staten kostnadema i den rättsUga angelägenheten som
rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rättssökande har att själv helt
eUer delvis betala kostnad för rättshjälp fiims i 16 § andra stycket och 27 §
första stycket andra punkten. Såsom kostnad för rättshjälpen anses den
rättssökandes kostnad för 1. biträde som varit behövUgt för tiUvaratagande av
den rättssökandes rätt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

2.
bevisning vid aUmän domstol, krigsrätt eUer arbetsdomstolen samt nödvändig
utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller
som skaU prövas av skiljemän och som ej är förvaltningsärende eller av
beskaffenhet att kunna komma under förvaltningsmyndighets prövning,

3. resa och uppehäUe för den rättssökande eller
hans ställföreträdare och för vårdare eller annan.

2.
bevisning vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen samt nödvändig
utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller
som skall prövas av skUjemän,

3.
utredning i angelägenhet
som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om
utredningen är skäligen påkallad för tillvaralagande av den rättssökandes rätt
och ej kan erhållas genom myndigheten.

4.
resa och uppehälle för den
rättssökande eUer hans ställföreträdare och för vårdare eller an-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 132

Föreslagen
lydelse

nan, som måste anlitas, i samband med inställelse inför
domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i
samband med inställelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande
ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till bam
utom äktenskap,

5. avgift som enligt expeditionskungörelsen
(1964: 618) utgår för ansökan om expedition vid allmän domstol, krigsrätt
eller arbetsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som
utfärdas endast på särskild begäran om icke expeditionen begäres innan tiden
för fuUföljd av talan gått tiU ända, samt avgift som utgår enligt
exe-kutionsavgiftskungörelsen (1971: 1027),

6. kungörelse i mål eller ärende vid
allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen,

7. vad av allmänna medel utgått i
ersättning till tolk eller stenograf eUer i ersättning enligt 4 eller 5 §
lagen (1958: 642) angående blod-undersökning m. m. i mål om äktenskaplig
börd eUer vid utredning av faderskapet tUl bam utom äktenskap eUer enligt
föreskrift i rättegångsbalken eUer 3 § första stycket nämnda lag för
bevisning som rätten självmant föranstaltat om.

Nuvarande lydelse

som måste anlitas, i samband med inställelse inför domstol
eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med
instäUelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga
egenskaper i mål om äktenskapUg börd eller faderskapet till barn utom
äktenskap,

4.
avgift som
enligt expeditions-kungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid
domstol som anges i 2, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som
utfärdas endast på särskild begäran om icke expeditionen begäres innan tiden
för fullföljd av talan gått till ända, samt avgift som utgår enligt
exekutionsavgiftskungö-relsen (1971; 1027),

5.
kungörelse
i mål eller ärende vid domstol som anges i 2,

6.
vad av aUmänna
medel utgått i ersättning tiU tolk eller stenograf eller i ersättning enligt 4
eUer 5 § lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig
börd eller vid utredning av faderskapet till bam utom äktenskap eller enUgt
föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning
som rätten självmant föranstaltat om.

Såsom kostnad för bevisning enUgt
andra stycket 2 anses den rätts-sökandes kostnad för blodundersökning eller
annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eUer
faderskapet tiU bam utom äktenskap.

17 § Ersättning till biträde samt
för bevisning och annan utredning skall i faU som avses i 16 § bestämmas som om
kostnaden skolat utgå av aUmänna medel enligt denna lag.

I mål eller ärende vid domstol I mål eller ärende vid allmän

som anges i 9 § andra stycket 2 domstol, krigsrätt eller arbetsdom-

fastställes ersättningen tUl biträdet stolen fastställes ersättningen till

av domstolen. I annat fall faststäl- biträdet vid domstolen. I annat fall

les biträdesersättningen av rätts- fastställes biträdesersättningen av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 5

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

hjälpsnämnden,
om den rättssö- rättshjälpsnämnden, om den rätts-

kande eUer biträdet begär
det eller- sökande eller biträdet begär det

rättshjälpsnämnden
självmant upp- eller rättshjälpsnämnden självmant

tager
ersättningsfrågan till prov- upptager ersättningsfrågan tUl

ning. prövning.

19 §

Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer
rättshjälpsnämnden samtidigt det för sökanden gällande maximibeloppet. Kan
sökanden ej själv eUer genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar
honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt, får rättshjälpsnämnden på
sökandens begäran förordna biträde.

När biträde kan förordnas enUgl 20 kap. 19 §
föräldrabalken, förordnas ej biträde enligt denna lag.

20 §

Sedan beslut meddelats om allmän rättshjälp,
betalas därefter uppkommande kostnader av aUmänna medel. Har allmän rättshjälp
lämnats enligt 16 § första stycket, utgår biträdesersättningen även för denna
del av uppdraget av allmänna medel.

I fråga om ersättning som avses I fråga
om ersättning som avses

i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i 9 § andra stycket 7 skall rätten,

i stället för att enligt 18 kap. 13 § i stället för att enligt 18 kap. 13 §

rättegångsbalken ålägga den som rättegångsbalken ålägga den som

beviljats allmän rättshjälp betal- beviljats allmän rättshjälp betal

ningsskyldighet, förklara att ersätt- ningsskyldighet, förklara att er-

ningen utgör en kostnad för rätts- sättningen utgör en kostnad för

hjälpen. rättshjälpen.

22
§

Biträde har rätt till skälig ersättning för arbete,
tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, centralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande
av ersättning.

Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse
föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens
bestämmande.

Ersättning till biträde fastställes Ersättning
till biträde fastställes

i mål eller ärende vid domstol, i mål eller ärende vid aUmän dom-

som anges i 9 § andra stycket 2, stol, krigsrätt eller arbetsdomslo-

av domstolen. Biträdesersättning i len av domstolen. Biträdesersätt-

annat fall fastställes av rättshjälps- ning i annat fall fastställes av rätts

nämnden, hjälpsnämnden.

24 §

I den mån ej särskilda föreskrit- I den mån ej
särskilda föreskrifter gäller, utgår ersättning för be- ter gäller, utgår
ersättning för bevisning i mål eller ärende vid dom- visning i mål eller
ärende vid all-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 6

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

stol
som anges i 9 § andra styc- män domstol, krigsrätt eller arbets-

ket
2 med skäligt belopp enligt domstolen med skäUgt belopp en-

domstolens bestämmande. ligt
domstolens bestämmande.

25 §

I angelägenhet, som ej handlag- I angelägenhet, som ej handläg

ges vid domstol som anges i 9 § ges vid allmän domstol, krigsrätt

andra stycket 2, beslutar biträde eller arbetsdomstolen, beslutar bi-

om utredning. Har biträde ej för- trade om utredning. Har biträde ej

ordnats, beslutar rättshjälpsnämn- förordnats, beslutar rättshjälps-

den. nämnden.

Den som medverkat vid utredning som avses i första
stycket har rätt till ersättning enligt föreskrifter som Konungen meddelar.
Ersättningen bestämmes av rättshjälpsnämnden.

26 §

Ersättning som avses i 9 § andra Ersättning som avses i 9 § andra

stycket 3 utgår enhgt bestämmel- stycket 4 utgår enligt bestämmel

ser som Konungen meddelar. ser som Konungen meddelar.

Ersättning enligt första stycket bestämmes av den
myndighet inför vUken instäUelsen sker. Vid instäUelse för blodundersökning
eUer atman undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskapUg börd
eller faderskapet till bam utom äktenskap bestämmes ersättningen av domstolen.

31 §

I fråga om part som åtnjuter all- I fråga om part som åtnjuter all-

män
rättshjälp i mål eller ärende män rättshjälp i mål eller ärende vid domstol som
anges i 9 § andra vid allmän domstol, krigsrätt eller stycket 2 äger
bestämmelse i lag arbetsdomstolen äger bestämmelse om parts rättegångskostnad
till- i lag om parts rättegångskostnad lämpning i fråga om kostnadema
tillämpning i fråga om kostnaderför rättshjälpen. Motpart eller an- na för
rättshjälpen. Motpart eller nan som är ersättningsskyldig för annan som är
ersättningsskyldig sådana kostnader skaU åläggas att för sådana kostnader skall
åläggas utge ersättningen till statsverket. att utge ersättningen till statsverket.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad,
hemskillnad eller äktenskapsskUlnad och har ena maken åtnjutit allmän
rättshjälp, skall rätten om det ej med hänsyn tUl omständigheterna är obUligt,
ålägga andra maken att betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av
kostnader meUan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tiUämpning
i fråga om kostnadema för aUmän rättshjälp åt part. Därvid skaU betalningsskyldighet
åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet eller till viss
kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 7

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

33 § Ersättning som motpart eller aiihan enligt 31
§ betalat till statsverket för kostnader för aUmän rättshjälp skall utges tUl
den som erhållit rättshjälpen i den mån ersättningen överstiger kostnaderna
minskade med vad som erlagts i kostnadsbidrag.

Har allmän rättshjälp beviljats sökande i ärende
angående verkställighet enligt utsökningslagen (1877: 31 s. 1), äger
bestämmelserna i försia stycket om ersättning motsvarande tillämpning i fråga
om exekutionsavgift som i ärendet idlagils hos motparten.

37 §

I fråga om förmåner vid rätts- I fråga
om förmåner vid rätts

hjälp enUgt 36 § äger 9 § andra hjälp enligt 36 § äger 9 § andra

stycket 24, 20 § första stycket stycket 2, 4 och 5, 20 § första

samt 24 och 26 §§ motsvarande stycket samt 24 och 26 §§ mot-

tillämpning. svarande tillämpning.

38 §

Bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för
tiUtalad eller aiman att till statsverket återbetala kostnad som enUgt rättens
beslut utgått av allmäima medel äger motsvarande tillämpning ifråga om kostnad
för rättshjälp enligt 36 §.

I
fall som avses i 19 § andra I fall som avses i 19 § andra

stycket
lagen (1946; 804) om infö- stycket lagen (1946: 804) om lu

rande av nya rättegångsbalken gäl- förande av nya rättegångsbalken,

ler vad där är föreskrivet. 18 § lagen (1957: 668) om utläm-

ning
för brott, 14 § lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,
Island och Norge, 7 och 13 §§ lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhällsfar-lig
asocialitet saml 39 § lagen (1972:260) om internationeUt samarbele rörande
verkstälUghet av broitmålsdom gäller vad där är föreskrivet.

Rättshjälp genoin offentlig!

biträde

41 §

Offentligt biträde kan
förordnas i

mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden
angående intagning enligt 8 eller 9 § eller utskrivning enligt 16 eller 19 §
la-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall,

2.
hos
beslutsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskrivning i eller
utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller placering av särskolelev
enligt 28 § samma lag,

3.
hos
förvaltningsdomstol angående tvångsintagning i allmän vårdanstalt för
alkoholmissbrukare enligt 18 eller 55 § lagen (1954: 579) om nykterhetsvård
eller kvarhållande enligt 45 § samma lag,

4.
angående
omhändertagande för samhällsvård enligt 29 § barnavårdslagen (1960: 97) eller
utredning enligt 30 § samma lag eller angående sådan samhällsvårds slutliga
upphörande enligt 42 § samma lag,

5.
hos
förvaltningsdomstol angående intagning i eller utskrivning från
ungdomsvårdsskola enligt barnavårdslagen (1960: 97),

6.
hos
utlänningsnämnden enligt utlänningslagen (1954:193),

7.
angående
förpassning eller utvisning enligt utlänningslagen (1954:193),

8.
angående
avvisning enligt utlänningslagen (1954:193), dock ej hos polismyndighet,
såvida icke utlänningen enligt 35 § samma lag hållits i förvar längre än en
vecka,

9.
angående
verkställighet enligt utlänningslagen (1954:193), om underställning skett hos
centrala utlänningsmyndigheten med stöd av 58 § andra stycket samma iag eller
om utlänningen enligt 35 § samma lag hållits i förvar längre än en vecka,

10. angående uppehållstUlsiånd,

om utlänningsnämndens yttrande

på grund av 12 § första stycket

utlänningslagen (1954:193) skall

inhämtas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11. angående föreskrifter
som

~ ' ' meddelas enligt 9 eller 34 §
utlän

ningslagen (1954:193),

12. angående hemsändande av utlänning
med stöd av 71 § första stycket utlänningslagen (1954: 193),

13. angående förverkande av villkorligt
medgiven frihet enligt 26 kap. brottsbalken,

14. angående återintagning i anstalt
enligt 29 eller 30 kap. brottsbalken,

15. ångande verkställighet utomlands
av frihetsberövande påföljd enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. eller lagen
(1972: 260) om inlernationellt samarbete rörande verkstälUghet av brottmålsdom,

16. angående utlämning enligt lagen
(1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för
verkställighet av beslut om vård eller behandling,

17. angående kaslrering enligt lagen
(1944:133) om kaslrering eller sterilisering enligt lagen (1941:282) om
sterilisering, om gUtigt samtycke till åtgärden ej lämnats.

42 §

OffentUgt biträde skall utses för
den som åtgärden avser, om det behövs för tillvaratagande av dennes rätt. Vid
bedömningen av behovet skall särskilt beaklas om i väsentligt hänseende
motstridiga sakuppgifter lämnats under utredningen eller betydelsefulla sakförhållanden
i övrigt är oklara.

43 §

OffentUgt biträde förordnas av
rältshjälpsnämnd efter ansökan av den som åtgärden avser eller anmälan av den
myndighet som handlägger målet eller ärendet.

Förordnande
gäller även när

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 132 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

talan fullföljes eller meddelat beslut underställes annan
myndighels prövning eller saken överlämnas till annan myndighets avgörande.

Ansökan eller anmälan upptages av
den rältshjälpsnämnd inom vars verksamhetsområde den som åtgärden avser är
bosatt eller, i fråga om den som ej är bosatt i landet, av den rättshjälpsnämnd
som Konungen bestämmer.

Ansökan eller anmälan får upptagas
av annan rättshjälpsnämnd än som följer av tredje stycket, om nämnden finner
särskilda skäl föreligga.

44 §

Har den som åtgärden avser till
offentligt biträde sfälv föreslagit någon som är lämplig, skall denne
förordnas, om ej hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i
övrigt särskilda skäl föranleder annat.

I fråga om offentligt biträde äger
bestämmelserna i 21 § andra och tredfe styckena, 22 § första och andra styckena
samt 23 § motsvarande tillämpning.

Ersättning till offentligt biträde
fastställes av rättshjälpsnämnden och utgår av aUmänna medel.

45 §

/ mål eller ärende som avses i 41 §
får offentligt bilräde föranstalta om sådan utredning som är skäligen påkallad
för tillvaratagande av dens rätt som åtgärden avser och som ej kan erhållas genom
myndighet som handlägger målet eller ärendet. Har offentligt bUräde ef utsetts,
får rättshjälpsnämnd som avses i 43 § på ansökan av den som åtgärden avser
besluta om utredning.

Den som efter beslut av offentligt
biträde eller rättshfälpsnämnd medverkat vid utredning har rätt till ersättning
av allmänna medel

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 132 11

' 'I

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse

enligt bestämmelser som Konung- ; en meddelar. Ersättnitigen faslställes av
rättshjälpsnämnden.

50 §

Bestämmelserna i denna lag om
angelägenhet, som skall prövas av förvaltningsmyndighet, gäller även sådant
ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen, som avser
domstolens förvaltande verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

2. Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 15 kap. 31
§ giftermålsbalken skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

31 §1

Vistas den, mot vUken talan en- Vistas den,
mot vilken talan en

ligt denna balk riktas, å okänd ort, ligt
denna balk riktas, å okänd ort,

skall hans rätt i saken bevakas av skall
hans rätt i saken bevakas av

god man, varom i 18 kap. för- god
man, varom i 18 kap. för

äldrabalken förmäles. I fråga om äldrabalken
förmäles. I fråga om

arvode och ersättning tiU god man, ersättning
till god man, som här

som här avses, skaU gälla vad i 20 avses,
skall gälla vad i 20 kap. 19 §

kap. 19 § föräldrabalken stadgas föräldrabalken
stadgas angående

angående gottgörelse åt rätte- ersättning
åt rättegångsbiträde,

gångsbiträde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

' Senaste lydelse 1963:151 (Jfr 1969: 256).

opaginerad Kontrollera mot PDF

3. Förslag tiU

Lag om
ändring i föräldrabalken

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom
förordnas, att 20 kap. 19 och 37 §§ föräldrabalken i nedan angivna lydelse.

skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande hdelse

Föreslagen lydelse

20 kap.

19 §1

Har ansökan gjorts, att någon skall förklaras omyndig på
grund av

sinnessjukdom,
sinnesslöhet eller annan mbbning av själsverksamheten,

förordna
rätten biträde, att bevaka hans rätt i målet, om han begär det

eller om
det eljest med hänsyn till omständigheterna finnes lämpUgt.

Begär den som på sådan grund försatts i omyndighet att förklaras
åter

myndig, må
ock rättegångsbiträde förordnas, om det finnes erforderligt.

Den som förordnats till rätte- Den som förordnats tUl rätte-

gångsbiträde åtnjute av allmänna gångsbiträde åtnjute
av allmänna

medel
efter rättens prövning skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg
som uppdraget krävt. Ersättningen skall stanna på statsverket, såframt ej
motparten till den, för vilken rättegångsbiträde förordnats, finnes böra
åläggas att gottgöra statsverket kostnaden.

medel efter rättens prövning ska ligt arvode för det
arbete han ne-lagt å målets förberedande och utförande samt för tidsspillan så
ock ersättning för nödvändiga utgifier. Då målet avgöres, skall den, för vilken
rättegångsbiträde förordnats, förpliktas all till statsverket återgälda vad
biträdet tillerkänts i arvode och ersättning, såframt ej sådan skyldighet
finnes böra åläggas motparten eller, där ansökningen gjorts av
överförmyndaren, kostnaden prövas skola stanna å statsverket.

Vad i denna paragraf är stadgat
skall ej äga tillämpning, om fri rättegång beviljats den, för vilken biträde må
förordnas.

Vistas den, mot vUken talan enligt denna balk riktas å
okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man, varom i 18 kap. förmäles.
I fråga om ersättning tiU god man, som här avses, skall gälla vad i 20 kap.
19 § stadgas angående ersättning åt rättegångsbiträde.

37 §2 Vistas den, mot vilken talan
enligt denna balk riktas å okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god
man, varom i 18 kap. förmäles. 1 fråga om arvode och ersättning till god man,
som här avses, skaU gälla vad i 20 kap. 19 § stadgas angående gottgörelse åt
rättegångsbiträde.

Senaste lydelse 1969: 673. Senaste lydelse 1969: 257.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 132 13

Vad i rättegångsbalken är stadgat om hämtning av
part skall äga motsvarande tUlämpning å den, som i annan egenskap än vittne
eller sakkunnig skall höras i mål eUer äirende som avses i denna balk.

Då fråga är om omyndighetsförklaring på gmnd av
sinnessjukdom, sinnesslöhet eUer arman mbbning av själsverksamheten, bör
iakttagas att förordnande om skyldighet att instäUa sig personligen ej gives
beträffande den som avses med ansökningen, såframt det finnes att inställelsen
skulle för honom kunna medföra men eller fara.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. Har
ansökan om fri rättegång gjorts före ikraftträdandet, gäller fortfarande äldre
bestämmelser.

4.
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 26 § lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse

26
§1

Handlingar
som till offentlig Handlingar som tiU allmän ad-

rältshjälpsanstalt
inkommit eUer vokatbyrå inkommit eUer där upp-

där upprättats angående rättshjälp rättats angående rättshjälp åt en-

åt enskUda, så ock handlingar i skilda, så ock handlingar i ärenden

ärenden hos notarius publicus rö- hos notarius publicus rörande så

rande sådant som bUvit honom så- dant som blivit honom såsom hem-

som hemligt anförtrott eller eljest ligt anförtrott eUer eljest ej bör

ej bör bliva obehöriga kunnigt, må bliva obehöriga kunnigt, må ej ti-

ej tidigare an sjuttio år efter hand- digare än sjuttio år efter hand

lingens datum utlämnas i vidare lingens datum utlämnas i vidare

mån än handUngens ändamål krä- mån än handlingens ändamål krä

ver eller den, som i ärendet anlitat ver eller den, som i ärendet anlitat

anstalten eller notarius publicus, advokatbyrån eller notarius publi-

därtUl samtycker. cus, därtill samtycker.

Beträffande handlingar i sådana ärenden angående
rättshjälp åt enskUda, som handläggas hos annan myndighet än i första stycket
sägs, äger Konungen förordna, att handlingama ej må utlänmas i andra fall eller
annan ordning än Konungen bestämmer förrän viss tid, högst sjuttio år,
förflutit från deras datum.

Handlingar rörande någons ansökan om inträde i
advokatsamfundet eUer hans rätt att vara advokat eller rörande disciplinärt
förfarande mot advokat må, i vad de angå hans ekonomiska ställning eller
innefatta upplysningar, vUkas offentliggörande kan lända annan tUl men, icke
utan samtycke av den handlingen sålunda angår utlämnas tidigare än sjuttio år
efter handlingens datum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.1 fråga om
handling som inkommit tiU eller upprättats hos offentUg rättshjälpsanstalt
före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser.

Senaste
lydelse 1947: 629.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 14

5.
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1946: 817) om bevisupptagning vid utländsk domstol

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1946: 817) om
bevisupptagning vid utländsk domstol skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 § EnskUd part som begärt bevisupptagning eUer som
eljest enUgt lag har att utgiva kostnaden därför åUgge att inom tid som honom
av rätten förelägges antingen tUl rätten avlämna skriftUg förbindelse av två
vederhäftiga, inom riket bosatta svenska medborgare, vUka en för båda och båda
för en borga såsom för egen skuld för den kostnad åtgärden kan medföra, eUer
ock erlägga det belopp vartill rätten fiimer kostnaden kunna skäligen
beräknas. Försummas det och har bevisupptagningen begärts av part, vare frågan
därom förfallen.

Vad nu sagts skaU ej äga tiU- Vad nu
sagts skaU ej äga tiU-

lämpning, då kostnad för bevis- lämpning, då kostnad för bevis

upptagning skaU utgivas av kronan upptagning skall utgivas av kronan

såsom part eUer på grund av par- såsom part eUer på grand av par

ten tiUkommande förmån av fri ten tillkommande rättshjälp enligt

rättegång skall utgå av allmänna rättshjälpslagen (1972:429) skall

medel. utgå av aUmänna medel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. Har
ansökan om fri rättegång gjorts före ikraftträdandet, gäUer 2 § i sin äldre
lydelse.

6.
Förslag till

Lag
om ändring i utlänningslagen (1954:193)

Härigenom
förordnas i fråga om utlänningslagen (1954:193), dels att 31, 39, 4143 och 49
§§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skaU införas två nya
paragrafer, 42 a och 46 a §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

31 §1 I ärende hos länsrätt angående utvisning
skall, om utlänningen begär det, muntlig förhandling hållas. Det åligger
länsrätten att i god tid innan beslut om utvisning meddelas underrätta
utlänningen om hans rätt att påkaUa sådan förhandling.

Senaste lydelse 1971:1186.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Vid muntlig förhandling hos förvaltningsdomstol i
ärende angående utvisning äga 41 § samt 42 § första andra och fjärde styckena
motsvarande tUlämpning. Utöver vad som följer av 16 §
för-valtningsprocesslagen (1971: 291) äger domstolen förordna att förhandlingen
skall håUas inom stängda dörrar, då det påkallas av omständigheterna.

Föreslagen lydelse

Vid muntlig förhandling hos förvaltningsdomstol i
ärende angående utvisning äga 41 §, 42 § första och andra styckena samt,
såvitt avser allmänt ombud och tolk, 42 a § tredje och fjärde styckena
motsvarande tUlämpning. Utöver vad som följer av 16 §
för-valtningsprocesslagen (1971; 291) äger domstolen förordna att förbandlingen
skall hållas inom stängda dörrar, då det påkallas av omständigheterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Då
enligt föreskrift i denna lag förhör skaU hållas eUer då Konungen, den
centrala utlännings-myndigheten, utlänningsnämnden eUer länsstyrelse eljest
finner anledning håUa förhör i ärende enligt denna lag, skall vad i 4042 §§
sägs äga tiUämpning.

Då
enUgt föreskrift i denna lag förhör skall håUas eller då Konungen, den
centrala utlänningsmyndigheten, utlänningsnämnden eller länsstyrelse eljest
finner anledning hålla förhör i ärende enUgt denna lag, skall vad i 4042 a §§
sägs äga tUlämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

41 §2

Förhörsmyndighet äger, då det finnes erforderUgt,
uppdraga åt poUs-myndighet eller särskilt utsedd person att vid förhöret vara
aUmänt ombud.

Saknar utlänningen lämpligt biträde och finnes
hans rätt icke kunna utan biträde tillvaratagas, skall förhörsmyndigheten
förordna biträde åt honom vid förhöret. Är utlänningen ej på fri fot, skall
även eljest, om han begär del, biträde förordnas av förhörsmyndigheten. Det
åligger förhörsmyndigheten atl före förhöret underrätta utlänningen om hans
rätt att erhålla biträde.

42 § 2

Utlänningen så ock annan person, som skall höras,
skola kallas tiU förhöret. HåUes utlänningen i förvar, skaU förhörsmyndigheten
förordna om hans instäUande. Har kallelse delgivits minst fyra dagar före förhöret
och utebliver den kallade utan anmält laga förfaU, må förhörsmyndigheten
förordna om hans hämtande; förordnande om hämtning av annan än utlänningen må
dock icke meddelas med mindre synnerliga skäl äro därtUl.

Vid
förhöret skola de omständigheter som kuima inverka på ärendets

»
Senaste lydelse 1971: 1186.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avgörande noga utredas. TiUfäUe skaU beredas utlänningen
att angiva sin ståndpunkt och uttala sig om åberopade omständigheter.

Vid förhör skola förhandlingarna
vara offentliga, om utlänningen begär det och förhörsmyndigheten icke finner
omständighetema föranleda till annat.

Konungen meddelar bestämmelser om
ersättning till allmänt ombud, biträde och tolk, om gottgörelse till annan
för inställelse vid förhör samt om åläggande för utlänningen att återgälda av
allmänna medel utgiven bilrädesersätt-ning.

42 a §

HåUes förhör med utlänningen får
denne tillerkännas ersättning av aUmänna medel för kostnad för resa och
uppehälle, i den mån det med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden, den tid
han vistats i riket samt omständigheterna i övrigt finnes skäligt. Förskott
på ersättningen får beviljas.

Har annan än utlänningen på
förhörsmyndighetens kallelse inställt sig för atl höras, har han rätt lill
ersättning av allmänna medel för kostnad för sin inställelse. På ersättning
för kostnad för resa och uppehälle får förskoll beviljas.

Allmänt ombud eller tolk äger av
allmänna medel erhålla arvode samt goltgörelse för kostnad och tidsspillan, om
ej uppdraget fullgjorts i t fäns t en.

Fråga om ersättning eller förskott
prövas av förhörsmyndigheten. På utlänningsnämndens vägnar får beslut om
förskott fattas av ordföranden. Närmare bestämmelser om ersättning och
förskott meddelas av Konungen.

43 §3 Finnes i ärende enUgt denna
lag att utredning vid domstol erfordras rörande omständighet av betydelse för
ärendets avgörande, äger Konungen förordna, att förhör härom skall håUas vid
alhnän underrätt.

» Senaste lydelse 1971: 1186.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 17

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Vid förhöret skall lämplig person, som den centrala
utlänningsmyn-digheten förordnar, vara tiUstädés såsom allmänt ombud. Rätten
skall kalla utlänningen tiU förhöret, om han är på fri fot, och eljest ombesörja
att han instäUes vid rätten. Hörsammar icke utlänning som är på fri fot
kallelse att inställa sig, må rätten förordna att han skall hämtas.

Om utlännings rätt att åtnjuta biträde vid förhör
skall vad i 41 § andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning; rätten
skall före förhöret underrätta utlänningen om vad sålunda är stadgat rörande
biträde.

Rätten äger, då det påkallas av Rätten äger, då det
påkaUas av omständighetema, förordna att omständigheterna, förordna att
förhöret skaU hållas inom stängda förhöret skall håUas inom stängda dörrar. Om
ersättning tiU allmänt dörrar. Om ersättning tUl utlän-ombud, biträde och tolk,
om gott- ningen och annan för inställelse görelse till annan för inställelse till
förhöret saml om ersättning vid förhör samt om åläggande för till allmänt ombud
och tolk äga utlänningen att återgälda av all- bestämmelserna i 42 a §
motsva-männa medel utgiven biträdeser- rande tillämpning. I övrigt skaU
sättning gäller vad Konungen be- med de begränsningar som angi-stämmer. I
övrigt skall, med de vas i 14 § förvaltningslagen (1971: begränsningar som
angivas i 14 § 290), beträffande förhöret i tili-förvaltningslagen (1971: 290),
be- lämpliga delar gäUa vad om rätträffande förhöret i tiUämpliga de- tegång i
brottmål är stadgat; för-lar gäUa vad om rättegång i brott- horet skaU anges
som bevisupp-mål är stadgat; förhöret skaU an- tagning utom huvudförhandling,
ses som bevisupptagning utom hu-vudförhandUng.

46
a §

Talan mot beslut om ersättning enligt 42 a § föres
hos kammarrätten genom besvär. Talan mo! kammarrättens beslut föres enligt
bestämmelserna i förvaltningspro-cesslagen (1971: 291).

49 §*

Klagan över beslut i ärende en- Klagan över beslut i ärende en

Ugt denna lag må endast föras i ligt denna lag må endast föras i

fall som angivas i 44, 46 och fall som angivas i 44, 46, 46 a

59 §§. och 59 §§.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må klagan
föras över beslut om avvisande av ombud eUer biträde, beslut i jävsfråga samt
beslut om förvarstagande i ärende om utvisning hos förvaltningsdomstol.

Klagan över beslut om avvisande av ombud eUer
biträde samt klagan över förvaltningsdomstols beslut i jävsfråga må föras
särskUt inom

* Senaste lydelse 1971:1186. 2 Riksdagen 1972. 1
saml Nr 132

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 18

en
vecka efter det klaganden erhåUit del av beslutet. Klagan över förvaltningsdomstols
beslut om förvarstagande må likaledes föras särskilt och vare ej inskränkt tiU
viss tid.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

I ärende som anhängiggjorts före denna lags
ikraftträdande och beträffande talan mot beslut som meddelats dessförinnan,
gäller fortfarande äldre bestämmelser.

7.
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott

Härigenom förordnas, att 18 § lagen (1957: 668) om
utlämning för brott skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

18 §

Högsta domstolen prövar, humvida utlämning kan
lagligen bevUjas enligt vad i 110 §§ sägs.

Om det finnes erforderligt, skall förhandling
hållas. Förhandling må ej vägras, med mindre tidigare förhandling måste anses
tiUfyllest eUer saken finnes uppenbar.

Oaktat ärendet anmälts hos Oaktat
ärendet anmälts hos

högsta domstolen, skall fråga om högsta domstolen, skall fråga om

tvångsmedel prövas av imderrätt, tvångsmedel prövas av underrätt,

om ej högsta domstolen förordnar om ej högsta domstolen förordnar

annat. I övrigt gäller om ärendets annat. I övrigt gäller om ärendets

handläggning vad om brottmål i handläggning vad om brottmål i

almänhet är stadgat. Ersättning åt alhnänhet är stadgat. Ersättning åt

offentlig försvarare, vittne eller an- offentlig försvarare, vittne eller an

nan som hörts i ärendet skall stan- nan som hörts i ärendet samt kost

na å statsverket, om ej särskUda nad för räitshfälp enligt 36 § rätts-

skäl äro, att den skall återgäldas hjälpslagen (1972: 429) skaU stan-

av den som begäres utlämnad. na å statsverket, om ej särskilda

skäl
äro, att den skaU återgäldas av den som begäres utlämnad.

Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1973.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 19

8.
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om
äktenskaplig börd eUer vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1958; 642)
angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskapUg börd eller vid utredning
av faderskapet tUl bam utom äktenskap skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3 § Den som, efter anmodan av part eUer enUgt
rättens förordnande, in-stäUer sig för undersökning som avses i denna lag är,
om han ej själv är part i målet, berättigad till ersättning och förskott efter
enahanda grunder och i samma ordning som stadgas beträffande vittnes
inställelse vid rätten.

Om
parts kostnad gäUer vad om Om parts kostnad gäUer vad om

rättegångskostnad
är föreskrivet, rättegångskostnad är föreskrivet.

Angående ersättning av allmänna Ätt viss kostnad är att anse såsom

medel till part som åtnjuter fri rättshjälpskostnad för part som ål-

rättegång är särskilt stadgat. njuter allmän rättshjälp följer av

rättshjälpslagen (1972: 429).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. Har
ansökan om fri rättegång gjorts före ikraftträdandet, gäUer fortfarande äldre
bestämmelser.

9.
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Fiidand,
Island och Norge

Härigenom förordnas, att 14 § lagen (1959: 254) om
utlämning för brott tUl Danmark, Finland, Island och Norge skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Ersättning åt offentlig försvara- Ersättning åt offenUig försva-

re, vittne eUer annan som hörts i rare, vittne eller annan som hörts

ärendet skall stanna å statsver- i ärendet och kostnad för rätts-

ket, om ej särskilda skäl äro, att hjälp enligt 36 § rätlshjälpslagen

den skall återgäldas av den som (1972:429) skall stanna å statsver-

begäres utlämnad. ket, om ej särskilda skäl äro, att

den
skall återgäldas av den som begäres utlämnad.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973. > Senaste lydelse av rubriken 1969: 619.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 20

10.
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och
Norge angående verkställighet av straff m. m.

Härigenom förordnas, att 26 § lagen (1963: 193) om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av
straff m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

26
§1

Talan mot kriminalvårdsstyrelsens beslut enligt
denna lag föres hos kammarrätten genom besvär.

Om ej annorlimda förordnas, skola
kriminalvårdsstyrelsens och kammarrätts beslut omedelbart lända till
efterrättelse.

Är den dömde här i riket omhändertagen för
verkställighet av dom, som avses i kriminalvårdsstyrelsens eller kammarrätts
beslut, skall i fråga om förberedande och utförande av hans talan mot
beslutet vad i rättegångsbalken är stadgat om offentlig försvarare äga
motsvarande tillämpning: arvode och ersättning lill försvararen skola dock
dltid gäldas av statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1973. Aldre
bestämmelser gäller fortfarande när offentlig försvarare förordnats före
ikraftträdandet.

11.
Förslag tiil

Lag
om ändring i lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhäUsfarlig asocialitet

Härigenom förordnas, att 7 och 13 §§ lagen (1964:
450) om åtgärder vid samhäUsfarlig asocialitet skall ha nedan angivna lydelse.

Närvarande
lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Beträffande laga domstol i mål om intagning i
arbetsanstalt skall vad i rättegångsbalken är stadgat angående den ort, där
brottet förövades, gälla den ort, där den asociala Uvsföringen ägt rum.

Väckt talan om att någon skall intagas i
arbetsanstalt är förfallen, om stämning ej delgivits honom inom ett år.

1
Senaste lydelse 1971: 573.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 21

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse

Rättegångskostnad,
som avses i Rättegångskostnad, som avses i

31 kap. 1 §
rättegångsbalken, 31 kap. 1 § rättegångsbalken, och

skall stanna å statsverket. kostnad för rättshjälp enligt 36 §

rätlshjälpslagen
(1972:429) skall stanna å statsverket.

13
§1

Talan enligt 12 § väcktes vid allmän underrätt,
inom vars område den övervakningsnämnd som handhar övervakningen är verksam.
Vad i rättegångsbalken är föreskrivet beträffande mål om allmänt åtal skall, i
den mån ej annat följer av denna lag, i tiUämpliga delar gälla, då vid domstol
föres sådan talan.

Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av
fråga om förverkande av vUlkorUgt anstånd. Vid avgörande av fråga, som avses i
12 § andra stycket, är rätten domför med en lagfaren domare.

Underrätt skall lämna den mot vilken talan föres
tUlfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntligen hörd, skall tiUfälle
därtill beredas honom. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Rättegångskostnad,
som avses i Rättegångskostnad, som avses i

31
kap. 1 § rättegångsbalken, skall 31 kap. 1 § rättegångsbalken, och

stanna å statsverket. kostnad för rättshjälp enligt 36 §

rättshjälpslagen
(1972:429) skall stanna å statsverket.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

12.
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa
fall

Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1966; 293) om beredande av

sluten psykiatrisk vård i vissa fall, dels att 15,
26 och 34 §§ skaU ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en
ny paragraf, 32 §, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

15 §2 Om särskUda skäl föreligga, får överläkaren
taga del av innehållet i brev eller annan handling som ankommer tUl patient
eller som patient önskar avsända. Kan vidarebefordrande av handling som
ankommer tUl patient medföra fara för ordningen eller säkerheten på sjukhuset
eller vara olämpligt med hänsyn tUl syftet med vården eller kan handling som
patient önskar avsända föranleda betydande olägenhet för

'
Senaste lydelse 1969: 263. » Senaste lydelse 1969: 212.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 132 22

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

honom
eller annan person, får överläkaren besluta att handlingen ska!! kvarhållas.

Handling som är ställd till ut- Handling
som är stäUd till ut

skrivningsnämnden, psykiatriska skrivningsnämnden, psykiatriska

nämnden, socialstyrelsen, justitie- nämnden, socialstyrelsen, justitie

kanslern eller någon av riksdagens kanslern eller någon av riksdagens

ombudsmän skall vidarebefordras ombudsmän skall vidarebefordras

utan granskning. Handling som är utan granskning. Handling som är

StäUd tUl eller avsedd för annan ställd till eller avsedd för annan

myndighet och rör mål eller aren- myndighet och rör mål eller ären

de, vari patienten själv äger föra de vari patienten själv äger föra

talan, samt handling ställd till eller talan, samt handUng ställd till eller

avsedd för advokat skall vidare- avsedd för advokat eller offentUgt

befordras. Beslutar överläkaren att biträde skall vidarebefordras. Be-

kvarhålla brev tiU myndighet, skall slutar överläkaren att kvarhålla

beslutet underställas utskrivnings- brev tiU myndighet, skall beslutet

nämndens prövning. understäUas utskrivningsnämndens

prövning.

Visar det sig att handling, som är ställd tUl annan
än utskrivningsnämnden, psykiatriska nämnden, socialstyrelsen,
justitiekanslern eller någon av riksdagens ombudsmän, är avsedd för någon av
dessa myndigheter, skall den vidarebefordras.

26
§3

Talan mot beslut, varigenom ut- Talan mot
beslut, varigenom ut

skrivningsnämnd utlåtit sig om er- skrivningsnämnd utlåtit sig om er

sättning som avses i 33 § tredje sättning som avses i 32 § eller

stycket, föres hos psykiatriska 33 § tredje stycket, föres hos psy-

nämnden genom besvär. kiatriska nämnden genom besvär.

32
§*

Patient eller annan som för talan hos
utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden får tillerkännas ersättning av
allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle i samband med inställelse
inför nämnden, i den mån del finnes skäligt. Nämnden får bevilja förskott på
ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av
Konungen.

34
§

Utskrivningsnämnden eller psy- Utskrivningsnämnd eUer psy

kiatriska nämnden får avgöra aren- kiatriska nämnden får avgöra ären

de endast om nämndens samtliga de endast om nämndens samtliga

ledamöter äro närvarande. ledamöter äro närvarande. Beslut

»
Senaste lydelse 1971: 638.

*
Förutvarande 32 § upphävd genom 1971: 638.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

rörande förskott på ersättning som avses i 32 § eller 33 § tredje stycket
får dock på nämndens vägnar meddelas av ordföranden.

Bestänmielserna i 29 kap. rättegångsbalken om
omröstning i överrätt äga motsvarande tiUämpning på avgörande av
utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

13.
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda

Härigenom förordnas i
fråga om lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda, dels att 22, 47 och 49 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 20 §, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen lydelse 20 §'

Den som ärendet avser eller annan som för talan
hos beslutsnämnd får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för
resa och uppehälle i samband med inställelse inför nämnden, i den mån det
finnes skäligt. Nämn-. den får bevilja förskott på ersättningen. Närmare
bestämmelser om. ersätlning och förskott meddelas av Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslutsnämnd
får avgöra ärende endast om ordföranden och minst två andra ledamöter är
närvarande.

Beslutsnämnd får avgöra ärende endast om
ordföranden och minst två andra ledamöter är närvarande. Beslut rörande
förskott pä ersättning som avses i 20 § eller 21 § tredje stycket får dock på
nämndens vägnar meddelas av ordföranden.

Bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om
omröstning i överrätt äger motsvarande tillämpning på avgörande av nätnnden.

'
Fömtvarande 20 § upphävd genom 1971: 639. Senaste lydelse 1971: 639.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 24

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

47 §3

Talan mot beslut, varigenom be- Talan mot
beslut, varigenom be

slutsnämnd Löt psykiskt utveck- slutsnämnd
lör psykiskt utveck

lingsstörda utlåtit sig om ersätt- lingsstörda utlåtit sig om ersätt

ning som avses i 21 § tredje styc- ning som avses i 20 § eller 21 §

ket, föres hos psykiatriska nämn- tredje stycket, föres hos psykiatris-

den genom besvär. ka nämnden genom besvär.

49 §3 När psykiatriska nämnden handlägger ärende,
som rör särskolplikt eller i annat avseende elev i särskola, skall en av
läkarna i nämnden ersättas med ledamot som har särskild erfarenhet av
undervisning av psykiskt utveckUngsstörda.

Vid handläggning inför nämn- Vid
handläggning inför nämn

den gäUer i övrigt i tiUämpUga den gäller i övrigt i tillämpliga

delar 29, 31, 33 och 34 §§ lagen delar 29 och 3134 §§ lagen om

om beredande av sluten psykiatrisk beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa faU. vård i vissa fall.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

14.
Förslag tiU

Lag
om ändring i lagen (1969: 644) oro vissa rättigheter för statslösa personer ocb
politiska flyktingar

Härigenom förordnas, att lagen (1969: 644) om vissa
rättigheter för statslösa personer och poUtiska flyktingar skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Ar i lag eller annan författning föreskrivet, att
viss rättighet tillkommer utländsk medborgare under förutsättningar av
ömsesidighet i lagstiftningen eller att Konungen får tmder fömtsättnmg av
ömsesidighet förordna att viss rättighet skall tillkomma utländsk medborgare,
får Konungen förordna att sådan rättighet skall tillkomma också statslös person
eller poUtisk flykting. Rättighet som tillkommer utländsk medborgare under
fömtsättning av Ömsesidighet i lagstiftningen tUlkommer dock utan Konungens
förordnande statslös person och politisk flykting som vistats i riket oavbmtet
under minst tre år.

Ifråga
om annan rättighet än Förordnande enligt första styc-

sådan
som hänför sig tiU rätte- ket första punkten får avse endast

gång
vid svensk domstol får för- den som stadigvarande vistas i ri-

ordnande
enligt första stycket ket, om ej särskilda skäl föranle-

första
punkten avse endast den der annat. Vad som sagts nu gäl-

som
stadigvarande vistas i riket, ler ej i fråga om allmän rätts-

'
Senaste lydelse 1971: 639.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 25

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

om
ej särskilda skäl föranleder hjälp enligt rättshjälpslagen (1972:

armat. 429) och ej heller i fråga om an-

nan
rättighet, om den hänför sig till rättegång vid svensk domstol.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

15.
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1970: 375) om utiämning tiU Danmark, Finland, Island eller
Norge för verkställighet av beslut om vård eUer behandling

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970; 375) om
utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av
beslut om vård eUer behandling,

dels
att 7 § skaU upphöra att gäUa,

dels
att 6 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6§i

När ärende handlägges av polismyndighet eller
länsstyrelse, skall förhör hållas med den som begäres utlämnad, om hans
hörande ej saknar betydelse för utredningen. Underlåter den som begäres
utlämnad att efter kallelse inställa sig till förhör, får han hämtas tiU
förhöret.

Beslut om utlämning får icke meddelas utan att den
som begäres utlämnad underrättats om det som tillförts ärendet genom annan än
honom själv och fått tUlfälle att yttra sig över det.

Har den som begäres utlämnad efter kallelse
inställt sig till förhör inför länsstyrelsen, får ersättning av allmänna medel
tillerkännas honom för kostnad för resa och uppehälle, i den mån det finnes
skäligt. Länsstyrelsen får bevilja förskott på ersättningen. Närmare bestämmelser
om ersättning och förskott meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande när biträde förordnats före ikraftträdandet.

'
Senaste lydelse 1971: 646.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16.
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1970: 494) om exekutiv försäljning av fast egendom

Härigenom
förordnas, att punkt 9 av övergångsbestämmelsema till lagen (1971: 494) om
exekutiv försäljning av fast egendom skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

9. Bestämmelserna i 11 § nya lagen äger icke
tUlämpning i fråga om uttagande av böter, viten eUer annan med brott förenad
påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning
av vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång
utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas.

Föreslagen lydelse

9. Bestämmelsema i 11 § nya

lagen äger icke tillämpning i frå

ga om uttagande av böter, viten

eller annan med brott förenad på

följd, som innefattar betalnings

skyldighet, och icke heller vid in

drivning av vad som i mål eller

ärende vid domstol eller eljest i

samband med rättegång utgått av

allmänna medel och som enligt

domstolens beslut skall återgäldas

eller av sådan kostnad för allmän

rättshjälp som part eller annan en

ligt 31 § rätlshjälpslagen (1962:

429) ålagts att ersätta statsverket

eller av vad som skall återbetalas

enligt beslut som avses i 7 § lagen

( } om ekonomiskt bistånd

till
svenska medborgare i utlandet m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

17.
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1971: 495) om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom
förordnas, att punkt 13 av övergångsbestämmelserna tUl lagen (1971: 496) om
ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

13. Bestänunelserna i 88 c § äger icke tillämpning
i fråga om uttagande av böter, viten eUer arman med brott förenad påföljd, som
in-

Föreslagen lydelse

13. Bestämmelserna i 88 c § äger icke tiUämpning i
fråga om uttagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd, som
in-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

nefattar
betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i mål eUer
ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av aUmänna medel
och som enligt domstolens beslut skall återgäldas.

Föreslagen lydelse

nefattar
betalningsskyldighet, och

icke heller vid indrivning av vad

som i mål eller ärende vid domstol

eller eljest i samband med rätte

gång utgått av allmärma medel och

som enligt domstolens beslut skall

återgäldas eller av sådan kostnad

för allmän rättshjälp som part eller

annan enligt 31 § rättshjälpslagen

(1972: 429) ålagts atl ersätta stats

verket eller av vad som skall åter

betalas enligt beslut som avses i

7 § lagen ( ) om ekono-

miskt bistånd till
svenska medborgare i utlandet m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

18.
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Härigenom
förordnas, att punkt 5 av övergångsbestämmelsema till lagen (1971: 500) om
exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

5. Bestämmelserna i 3 § nya lagen äger icke
tillämpning i fråga om uttagande av böter, viten eller annan med brott förenad
påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning
av vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång
utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas.

Föreslagen lydelse

5. Bestämmelserna i 3 § nya la

gen äger icke tUlämpning i fråga

bhi uttagande av böter, viten eller

annan med brott förenad påföljd,

som innefattar betalningsskyldig

het, och icke heller vid indrivning

av vad som i mål eller ärende vid

domstol eller eljest i samband med

rättegång utgått av allmänna me

del och som enligt domstolens be

slut skaU återgäldas eller av sådan

kostnad för allmän rättshjälp som

part eller annan enligt 31 § rätts

hjälpslagen (1972:429) ålagts att

ersätta statsverket eller av vad som

skall återbetalas enligt beslul som

avses i 7 § lagen ( ) om

ekonomiskl
bistånd lill svenska medborgare i utlandet m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 28

19.
Förslag tiU

Lag
om ändring i lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom

Härigenom
förordnas, i fråga om lagen (1972: 260) om intemationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom dels att 27 § skaU upphöra att gälla, dels att
39 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

39 §

Av allmänna medel utgiven er- Av allmänna medel utgiven er-

sättning
till offentlig försvarare i sättning till offentlig försvarare

må! som avses i denna lag skall samt kostnad för rättshjälp enligt

stanna på statsverket, om icke den 36 § rättshjälpslagen (1972: 429)

dömde av särskUda skäl bör åter- skall stanna på statsverket, om

gälda ersättningen. icke den dömde av särskilda skäl

bör
återgälda ersättningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juh 1973. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande när biträde förordnats före ikraftträdandet.

20.
Förslag till

Lag
om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utiandet m. m.

Härigenom
förordnas som följer.

.4UmäDt
ekonomiskt bistånd

1 §
Svensk medborgare, som råkat i nöd eller annan svårighet i ut

landet, kan erhålla tUlfälligt ekonomiskt bistånd av beskickning eller

konsulat enUgt de närmare föreskrifter som meddelas av Konungen eller

myndighet som Konungen bestänamer.

Svensk medborgare, som är bosatt i utlandet och som
på gmnd av ålder, sjukdom eller annan omständighet är ur stånd att försörja
sig, kan erhåUa varaktigt ekonomiskt bistånd av utrikesdepartementets understödsnämnd
enligt de närmare föreskrifter som meddelas av Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer.

2 §
Den som erhåller bistånd enligt 1 § skaU återbetala det mottagna

beloppet tiU statsverket. Lämnas bistånd enligt 1 § tiU bam under 18

år, är även barnets vårdnadshavare återbetalningsskyldig.

Lämnas bistånd enligt 1 § tiU sjöman eUer annan som
är eller varit anställd ombord på svenskt fartyg, för bestridande av kostnad, för
vilken fartygets redare är ansvarig enligt författning eller avtal, är även
redaren återbetalningsskyldig gentemot statsverket.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 29

Aterbetalningsskyldighet enUgt första stycket får
jämkas eUer efterges, om särskUda skäl föreligger med hänsyn tUl den
återbetalningsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständighetema i övrigt.

3 §
Fråga om jämkning eUer eftergift enligt 2 § prövas av utrikesde

partementets understödsnämnd på ansökan av den återbetalningsskyl

dige. När särskUda skäl föreligger, får nämnden även utan ansökan

besluta om jämkning eller eftergift.

Ekonomiskt
bistånd i brottmål m. m.

4 §
Svensk medborgare, som är bosatt i Sverige och som anhåUits,

häktats eUer eljest berövats friheten genom beslut av domstol eUer an

nan myndighet i utlandet, är berättigad att av beskickning eller konsulat

erhåUa ekonomiskt bistånd i den utsträckning som behövs för att han

skaU beredas ett tillfredsstäUande rättsskydd.

Bistånd enligt första stycket utgår även tiU här
bosatt svensk medborgare som, utan att vara berövad friheten, i annat land
lagföres för brott eUer är föremål för förfarande som avser hans avlägsnande
från den främmande staten, omhändertagande för vård eUer annat frihetsberövande,
om påföljden eller åtgärden skulle för honom innebära ett aUvariigt ingrepp.

Bistånd som avses i första eUer andra stycket får
omfatta kostnad för utredning och bevisning samt för ersättning tiU försvarare,
rättegångsbiträde, ombud eUer tolk, om kostnaden uppkommit under förundersökning,
i rättegång eUer i annat rättsUgt förfarande. Föreligger särskUda skäl får
biståndet avse även annan kostnad.

När särskilda skäl föreligger, kan bistånd som
avses ovan i denna paragraf lämnas även tiU svensk medborgare som icke är
bosatt i Sverige.

5 §
Länmas bistånd enligt 4 § för bestridande av kostnader i rätte

gång eUer under förundersökning om brott och dömes den som erhålUt

bistånd för brottet, skall han tUl statsverket återbetala vad han motta

git. Aterbetalningsskyldigheten får dock jämkas eUer efterges, om skäl

härtiU föreligger med hänsyn tUl hans brottslighet eUer personUga och

ekonomiska förhållanden.

Frikännes den som erhåUit bistånd enligt 4 § för
brottet skaU han tiU statsverket återbetala vad han mottagit endast i den mån
särskUda skäl föreUgger.

Nedlägges rättegång eUer fömndersökning om brott
mot den som erhåUit bistånd enUgt 4 § utan att skiUdfrågan avgjorts genom dom,
skaU den som erhåUit bistånd, i den mån det med hänsyn tiU omständighetema är
skäUgt, tUl statsverket återbetala vad han mottagit.

6
§ Lämnas bistånd enligt 4 § för
annat ändamål än för bestridande av kostnader i rättegång eUer under
förundersökning om brott, skall den som erhåUit bistånd, i den mån det med
hänsyn tiU omständighetema är skäUgt, till statsverket återbetala vad han
mottagit.

7
§ Chefen för
utrikesdepartementets rättsavdelning beslutar om åter-betahiingsskyldighet
enligt 5 eUer 6 §.

Lagakraftägande beslut om återbetalningsskyldighet
får verkstäUas i den ordning som gäUer för lagakraftägande dom.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 30

Gemensamma
bestämmelser

8
§ I den utsträcknmg Konungen
bestämmer, kan bistånd enUgt bestämmelsema i denna lag lämnas flykting eller
statslös person som är bosatt i Sverige.

9
§ Bistånd enligt denna lag skaU
icke utgå, i den mån sådant bistånd kan erhåUas från annan stat enligt
författning som gäller i den staten eller erUigt intemationell överenskommelse.

10 §
Talan mot beslut i ärende som avses i denna lag föres hos kam

marrätten genom besvär.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 31

Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 20 oktober 1972.

Närvarande:
Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER. MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, FELDT.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Geijer, anmäler efter gemensam berednmg med statsrådets övriga ledamöter
fråga, om fortsatt reform av samhäUets rättshjälp och anför.

1
Inledning

Förslag om reform av samhäUets rättshjälp förelades
1972 års riksdag (prop. 1972; 4). Förslaget gmndades på en inom
justitiedepartementet upprättad promemoria med förslag tUl rättshjälpslag m.
m. (Ju 1970: 14). Den i anledning av prop. 1972: 4 beslutade lagstiftningen i
änmet, rättshjälpslagen (1972: 429), lagen (1972:430) om ändring i
rättegångsbalken (RB) och lagen (1972: 431) om ändring i lagen (1946: 804) om
införande av nya rättegångsbalken (RP) innebär bl. a. att rättshjälp i princip
skall kunna lämnas var och en i alla rättsliga angelägenheter där behov av
bistånd föreligger, oberoende av om den rättsliga angelägenheten behandlas vid
allmän domstol, förvaltningsdomstol, förvaltningsmyndighet eUer av skUjemän.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallade
dåvarande chefen för justitiedepartementet år 1968 två sakkunniga för att
utreda frågorna om kostnader i förvaltningsförfarandet, om rättshjälp i
förvaltningsärenden och om offentligt biträde åt part i sådana ärenden. De sakkunniga,
utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden, har slutfört sitt arbete och i
september 1971 avgett betänkande (SOU 1971: 76) Offentligt biträde och
kostnadsersättning i förvaltningsärenden.

Under arbetet med den allmänna reformen av
rättshjälpen ägde samråd rum med utredningen om rättshjälp i
förvaltningsärenden. Vissa frågor, som föll inom utredningens uppdrag, ansågs
därvid böra lösas i samband med den allmänna rättshjälpsreformen. Andra frågor,
som hör till det aUmänna rättshjälpssystemet, ansågs däremot böra ytterligare
utredas genom utredningens försorg. Detta gällde frågorna om offentligt biträde
och kostnadsersättnmg i förvaltningsärenden. Dessutom tUlkom en uppgift,
nämligen att undersöka i vad mån kostnader

>
Regeringsrådet Sten Wilkens, ordförande, och byråchefen Lorentz Yogel.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 32

för
utredningen i förvaltningsärenden bör ersättas inom det allmänna
rättshjälpssystemet. I betänkandet finns förslag till lag om offentligt biträde
och tUl ändringar i rättshjälpslagstiftningen jämte vissa andra författningar.
Förslagen torde, i de delar som berörs i detta ärende, få fogas tUl protokollet
i detta ärende som bilaga 1.

De lagförslag med anknytning till det allmänna
rättshjälpssystemet som utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden har
lagt fram i sitt betänkande bygger på de förslag som lades fram i den tidigare
nämnda departementspromemorian. Utredningen fömtsätter att erforderlig omarbetning
av dess förslag sker i ett senare sammanhang. En sådan omarbetning har skett i
en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria (Ds Ju 1972; 9). Denna innehåUer
också förslag tiU vissa ändringar som med anledning av den nya
rättshjälpslagstiftningen behövs i andra lagar och författningar. Promemorians
lagförslag torde få fogas tUl protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet och departementspromemorian avgetts av
Justitiekanslem, (JK), Riksåklagaren (RÄ), hovrätten över Skåne och Blekinge,
hovrätten för Västra Sverige, kriminalvårdsstyrelsen, rikspolisstyrelsen,
socialstyrelsen, psykiatriska nämnden, försäkringsdomstolen,
försäkringsrådet, riksförsäkringsverket, statens vägverk, statens planverk,
kammarkollegiet, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg,
riksrevisionsverket, riksantikvarieämbetet, riksskatteverket,
skolöverstyrelsen, lantmäteristyrelsen, statens naturvårdsverk,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens hyresråd, hyresnämndema för Stockholms län,
statens invandrarverk (SIV), länsstyrelsema i Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, socialutredningen,
bygglagutredningen, naturvårdskommittén, 1969 års vägutredning,
invandrarutredningen, justitieombudsmännen Ulf Lundvik och BertU Wennergren
(JO), Svenska kommunförbundet. Föreningens Sveriges tingsrättsdomare, Sveriges
advokatsamfund. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, Sveriges socialchefers
förening. Föreningen Sveriges polismästare, Stockholms läns landstings
rättshjälpsnämnd, Göteborgs kommuns rättshjälpsanstalt, Malmö
rättshjälps-anstalt, rättshjälpsanstalten i Helsingborg, Landsorganisationen i
Sverige (LO). Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens
Riksförbund (SR), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO),
Jurist- och samhällsvetareförbundet. Hyresgästemas Riksförbund, Sveriges
Fastighetsägareförbund, Lantbmkarnas riksförbund, Sveriges Hantverks- och
Industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund. Försäkringskasseförbundet,
Riksförbundet för utvecklingsstörda bara och Handikappförbundens
centralkommitté. Länsstyrelsen i Jämtlands län har bifogat yttrande från
JämUands läns aUmänna försäkringskassa. Vissa av utredningen om rättshjälp i
förvaltningsärenden behandlade

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 33

frågor
har tagits upp i annat sammanhang. Sålunda har frågan om kostnadsersättning
vid expropriation efter anmälan av statsrådet Carl Lidbom tagits upp i remiss
tUl lagrådet den 11 augusti 1972 angående expropriationslagstiftningen medan
frågan om kostnadsersättning vid ingripande enligt byggnadslagen (1947: 385),
naturvårdslagen (1964: 822), väglagen (1971; 948), lagen (1939; 608) om
enskilda vägar, mUjöskydds-lagen (1969; 387) och lagen (1960: 690) om byggnadsminnen
efter anmälan av chefen för civildepartementet tagits upp i remiss till
lagrådet den 29 september 1972 angående hushållningen med mark och vatten.

De särskUda problem som kan uppkomma när svensk
medborgare anhålls eller häktas i utlandet eller åtalas inför utländsk domstol
uppmärksammades i samband med förslaget tiU rättshjälpslag men ansågs inte
böra tas upp i det sammanhanget (prop. 1972; 4 s. 244). Inom utrikesdepartementet
har sedermera utarbetats en promemoria om ekonomiskt bistånd till svenska
medborgare i utlandet m. m., (UD-prome-morian), som behandlar dessa problem och
dessutom tar upp vissa frågor om bistånd tiU svenska medborgare som blivit
ekonomiskt nödställda under vistelse utomlands. Promemorian innehåller
lagförslag som torde få fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Efter remiss har yttranden över UD-promemorian
avgetts av socialstyrelsen, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg,
socialutredningen, Sveriges advokatsamfund, Stockholms läns landstings rättshjälpsnämnd,
Göteborgs kommuns rättshjälpsanstalt, Malmö rättshjälpsanstalt,
generalkonsulaten i New York, London och Istanbul samt ambassaderna i Paris,
Madrid, Rom och Belgrad.

2 Rättsskyddet
i förvaltningsärenden

2.1 Nuvarande ordning

2.1.1
Biträde

Biträde får anlitas i mål och ärenden inför
förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigheter. Däremot finns endast på
några få områden bestämmelser som ger möjlighet för förvaltningsdomstol eller
förvaltningsmyndighet att förordna att den som är part i ärende inför myndigheten
skall få biträdeshjälp av allmänna medel.

I utlänningslagen (1954: 193), UtlL, finns
bestämmelser om biträde. Saknar utlänningen lämpligt biträde och finnes hans
rätt inte utan biträde kunna tillvaratas skaU förhörsmyndigheten förordna
biträde åt honom vid förhör. Är utlänningen ej på fri fot skall även annars, om
han begär det, biträde förordnas. Utlänning, som är intagen i fångvårdsanstalt,
häkte eller polisarrest har rätt tUl det biträde som behövs, om han vill anföra
besvär. Ersättning tUl biträde utgår av allmänna medel. Under vissa
föratsättningar kan utlänningen förpliktas ersätta statsverket kostnaderna för
biträde.

3 Riksdagen
1972.1 saml Nr 132

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 34

Bestämmelser om biträde finns också i lagen (1957;
668), om utlämning för brott, lagen (1959; 254) om utlämning för brott till
Danmark, Finland, Island och Norge, lagen (1963; 193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m., (nordiska
verkställighetslagen), lagen (1970; 375) om utlämning tUl Danmark, Finland,
Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling
(UtlämnL) samt i lagen (1972; 260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brotlmålsdom. Även i dessa fall är biträdet berättigad till
ersättning av allmänna medel. Aterbetalningsskyldighet för statsverkets
kostnader föreligger i vissa fall.

2.1.2
Kostnadsregler

Kostnaderna för de förvaltande myndigheternas
verksamhet betalas liksom kostnaderna för domstolarna av det allmänna. I viss
utsträckning bidrar dock de enskilda genom expeditionsavgifter och andra
avgifter.

Principen att myndighets kostnad skaU stanna på det
allmänna äger tiUämpning även på koslnader, som uppkommer för myndighet när den
uppträder som partsorgan för allmänna intressen inför annan myndighet. Detta
gäller även kostnad, som uppkommer för kommunal nämnd när den för talan för att
ta tillvara allmänna intressen, t. ex. då länsstyrelsens beslut i
besvärsärende har gått nämnden emot.

I fråga om enskild parts kostnad i
förvaltningsärende är partens möjligheter att erhålla kostnadsersättning olika
beroende på ärendets beskaffenhet. I ärende i vUket parten står ensam inför
myndighet eller däri möter en myndighet som har att företräda det allmännas
intressen på området i fråga blir det, i den mån ersättningen skall utgå, fråga
om ersättning av det allmänna stat eller kommun. I ärende i vilket enskilda
parter står mot varandra, blir det fråga om att tillerkänna vinnande part
ersättning av tappande part för kostnader i ärendet.

Några allmänna rättsgrundsatser som öppnar
möjlighet för enskild part att av det aUmänna erhåUa ersättning för sina
kostnader hos statlig eller kommunal myndighet i ett förvaltningsärende fiims
inte. Däremot finns på några områden förvaltningsbestämmelser som medger att
den enskildes kostnader i förvaltningsförfarandet bestrids av aUmänna medel.

Förvaltningsprocesslagen (1971: 291) (FPL) gäUer
rättsskipning i regeringsrätten, kammarrätt, skatterätt och länsrätt. EnskUd
part, som har inställt sig till muntlig förhandling, får enligt 15 §
tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle,
om rätten finner att han skäligen bör ersättas för sin instäUelse.
Bestämmelser om ersättning och förskott finns i kungörelsen (1971: 311) om
ersättning av allmänna medel till vittnen m. fl. I FPL finns också bestämmelser
om kostnader för vissa bevismedel. Bl. a. gäUer, enligt 26 §, att vittne eller
sakkunnig har rätt till ersättning av allmänna medel för kostnad

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 35

för
sin inställelse vid muntlig förhandUng. Ersättning fastställs enligt
bestämmelser i kungörelsen om ersättning av allmänna medel till vittnen m. fl.
Har vittnet eUer den sakkuhiiige inkallats på begäran av enskild part och visar
det sig att parten saknade godtagbart skäl för sin begäran, får rätfen ålägga
honom att återbetala ersättningen till statsverket.

I ärende hos utskrivningsnämnd och psykiatriska
nämnden enligt lagen (1966; 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall (PsykL) och i ärende hos beslutsnämnd enligt lagen (1967: 940)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (OmsorgsL) äger i fråga
om ersättning till den med vilken förhör anordnas inför nämnden bestämmelserna
om ersättning av allmänna medel till vittnen motsvarande tillämpning.
Ersättningen skall dock aUtid stanna på statsverket.

Även den som i utlänningsärenden inställt sig till
förhör för att höras upplysningsvis kan efter förhörsmyndighetens prövning
beviljas ersättning för inställelsen enligt de grunder som gäller för
ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål.

I ärende hos försäkringsdomstolen gäller numera
samma regler som i FPL.

När det gäller fördelningen av partskostnader i
ärenden där enskilda står mot varandra finns inte heller någon allmän
rättsgrundsats. Vissa lagbestämmelser i ämnet förekommer emellertid. EnUgt 197
§ utsökningslagen (UL) har överexekutor i utsökningsmål att efter vad han finner
skäUgt bestämma om och tUl vUket belopp den tappande parten bör ersätta
motparten hans kostnad i målet. I princip tillämpas härvid analogivis reglema
i 18 kap. RB. Kostnadsregeln i 197 § UL tillämpas också i fråga om parts
skyldighet att ersätta motparts kostnad i ärende enligt 21 kap. föräldrabalken
om verkställighet av allmän domstols dom eUer beslut rörande vårdnaden om barn
m.m. (21 kap. 11 §). I lagen (1970; 244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar föreskrivs i 44 § att i mål, som inte avser inlösen av
va-anordning eller ersättning för inlöst eller genom tiUkomsten av allmän
va-anläggning onyttig anordning, part kan på begäran tillerkännas ersättning
av motparten för kostnad vid va-nämnden, om det finns särskUda skäl för det. I
de nämnda inlösen- och ersättningsfallen skall däremot huvudmannen i princip
svara för kostnaderna på ömse sidor vid va-nämnden. Såväl länsstyrelserna som
kammarrätten har dömt ut ersättning för viimande parts kostnader i ärenden om
tvist om socialhjälpskostnad och Uknande kostnad. Ett direkt stöd i lag för
utdömandet av sådan ersättning är föreskriftema i 58 § lagen (1956: 2) om
sociaUijälp och 83 § barnavårdslagen (1960; 97), BvL, att talan inte får
fuUföljas endast beträffande ränta eller rättegångskostnad.

I sammanhanget kan nämnas, att hyresnämnd inte kan
förplikta endera parten att ersätta den andra för sådana kostnader, som denne
kan ha ådragit sig till följd av förfarandet inför nämnden. Kostnadsersättning

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 36

utdöms
inte heller av hyresrådet. Även försäkringsrådet saknar möjlighet att i de
ärenden, avseende tvister mellan enskilda parter som rådet handlägger,
förplikta förlorande part att ersätta vinnande parts kostnader. I 14 § lagen
(1961: 262) om försäkringsdomstol är det uttryckligen föreskrivet att i mål
vid försäkringsdomstolen part själv skall bära sin rättegångskostnad.

2.2
Tidigare reformförslag m. m.

Riksdagen begärde år 1948 i skrivelse till Kungl.
Maj;t (1 LU 12, rskr 67) utredning om fördelning av kostnadema i mål och
ärenden som avgörs av förvaltningsmyndighet. I direktiven för besvärssakkunniga
ålades dessa att uppmärksamma denna riksdagsskrivelse. I förslaget till lag om
förvaltningsförfarandet upptog besvärssakkunniga i 19 kap. bestämmelser om
kostnader i förfarandet.

Besvärssakkunniga upptar i lagförslaget såsom
grundläggande regel att myndighets kostnad för handläggning av
förvaltningsärende skall stanna på det allmänna. Kostnaderna för staUig eUer
kommunal partsmyndighet, som företräder allmänna intressen, skall enligt
lagförslaget likaledes bestridas av myndigheten. Förslaget innehåller inte
någon regel om att enskild part kan förpliktas att betala kostnad som sådan
myndighet har haft. Skulle på vissa områden behov av en sådan regel finnas, bör
enligt de sakkunnigas mening bestämmelser i ämnet meddelas i speciallagstiftning.
Samma ståndpunkt intar de sakkunniga tiU frågan om att i vissa fall ålägga
enskUd part att betala kostnader som beslutsmyndighet har haft, exempelvis för
sakkunnig.

Beträffande enskild parts kostnader i
förvaltningsärenden uppställer besvärssakkunniga huvudregeln, att kostnaderna
skall bestridas av parten själv. Det anses ligga i samhällssystemets natur att
de enskilda i viss utsträckning på egen bekostnad skall medverka i
förvaltningsför-farandct. Härvid förutsätts att de enskildas medverkan normalt
kan fullgöras utan juridiskt eller annat sakkunnigt biträde och utan att
parten i övrigt åsamkas några kostnader över hövan.

Från den sålunda angivna huvudregeln rörande
enskild parts kostnader görs några undantag. Härvid skUjer besvärssakkunniga
mellan sådana ärenden, som väsentligen avser tvist mellan enskilda parter och
övriga ärenden.

I fråga om ärenden, som väsentligen avser tvist
mellan enskilda parter, föreslår de sakkunniga undantagsregeln att part skall
kunna åläggas att helt eller delvis ersätta motparts kostnad, varvid
bestämmelserna i 18 kap. RB skall lända till efterrättelse i tillämpliga delar.

I fråga om sådana ärenden, som inte väsentligen
avser tvist mellan enskilda parter, öppnar besvärssakkunniga vissa möjligheter
för enskild part att i undantagsfall erhålla kostnadsersättning av allmänna
medel.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.1972:132 37

Lagbestämmelserna
i ämnet är restriktivt utformade. När det gäller ärenden i första instans kan
enligt de sakkunnigas förslag ersättning av allmänna medel inte utgå för
normala kostnader utan endast för särskilda kostnader som part har haft. Som
exempel på sådana särskilda kostnader nämner de sakkunniga arvoden till
juridiskt eller tekniskt biträde och utgifter för resor m. m. i samband med
instäUelse tUl sammanträden inför myndighet.

För att ersättning av allmänna medel skall kunna
komma i fråga för kostnad krävs vidare att det med hänsyn till sakens
beskaffenhet, medverkans art, myndighets åtgörande, ärendets utgång eller
annat förhållande framstår som uppenbart oskäligt att kostnaden bärs av
parten.

Är
de angivna förutsättningarna uppfyUda, kan enskild part enligt förslaget erhåUa
ersättning av allmänna medel för kostnaden eller del därav. Samma regler skall
i allmänhet gälla beträffande möjligheten att erhåUa ersättning av allmänna
medel för kostnad i besvärsärenden. En liberalare bestämmelse föreslås dock
här. Sålunda kan enligt förslaget, om särskilda skäl är därtUl, enskild part
som vinner bifall tiU sin talan få ersättning av allmänna medel för kostnad i
besvärsärende även om de förut angivna förutsättningama för kostnadsersättning
inte är för handen.

Vid remissbehandlingen av besvärssakkunnigas
betänkande vitsordades från många håll behovet och angelägenheten av
lagstiftning om kostnaderna i förvaltningsförfarandet. På väsenUiga punkter
kritiserade dock ganska många remissinstanser de sakkunnigas utredning och förslag.
Bl. a. påtalades att inga kostnadsberäkningar hade gjorts. Från flera håU
riktades kritik att beslutanderätten i kostnadsersättningsfrågorna enligt
förslaget hade lagts i händerna på ett mycket stort antal myndigheter av olika
slag. Lämpligheten av att ha allmänt hållna, gemensamma kostnadsregler för
alla förvaltningsärenden sätts i fråga. I flera yttranden förordnades att
bestämmelser om kostnadsersättning meddelas i specialförfattningarna för de
olika förvaltningsområdena. Behovet av ytterligare utredningar på området
framhölls från flera håU.

Besvärssakkunnigas förslag om kostnader i
förvaltningsförfarandet ledde inte tiU lagstiftning.

Vid ett stort antal tUlfällen har i riksdagen
förekommit motioner om ersättning för kostnader i förvaltningsförfarandet om
rättshjälp i förvaltningsärenden och om offentligt biträde åt part i sådana
ärenden. Motionerna har antingen avsett mera generella åtgärder eller också
haft anknytning till vissa speciella förvaltningsområden. En utförlig redogörelse
för dessa motioner och för behandlingen av dem i riksdagen lämnas i betänkandet
(SOU 1971; 76) Offentligt biträde och kostnadsersättning i
fön'altningsärenden.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 38

2.
Rältshjälpsregler

Rättshjälp enligt rättshjälpslagen utgår såsom
allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål och rådgivning. För
rådgivning, varmed enligt lagen förstås kortare rådgivning och därmed jämförlig
åtgärd i rättslig angelägenhet förekommer inga särskilda begränsningar i
till-lämpningsområdet. Allmän rättshjälp skall i princip kunna lämnas var och
en i varje rättslig angelägenhet, där behov av bistånd föreligger, oberoende av
om frågan behandlas vid aUmän domstol, förvaltningsdomstol,
förvaltningsmyndighet eller av skiljemän. Vissa begränsningar gäUer emellertid.
Andra juridiska personer än dödsbon kan inte få allmän rättshjälp. För
angelägenhet som har samband med sökandens näringsverksamhet kan allmän
rättshjälp inte lämnas näringsidkare om inte särskUda skäl föreligger för
rättshjälp med hänsyn tUl hans ekonomiska förhållanden eller sakens
beskaffenhet. Begränsningar gäUer också i fråga om angelägenheter som inte
prövas eller på annat sätt behandlas här i landet, för den som är bosatt
utomlands samt för självdeklaration och andra liknande ärenden. Vidare är
personer i de högsta inkomstlägena uteslutna från allmän rättshjälp. Som
allmän föratsättning för att allmän rättshjälp skall lämnas gäller att den
rättssökande har ett befogat intresse av att få sin sak behandlad.

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i
den rättsUga angelägenhet som rättshjälpen avser. Som kostnad för rättshjälpen
anses i första hand den rättssökandes kostnad för bevisning vid aUmän domstol
samt nödvändig utredning i angelägenhet som kan komma under sådan domstols
prövning eller som skaU prövas av skiljemän. I angelägenhet, som inte handläggs
vid allmän domstol, beslutar biträde om utredning. Har bUräde inte förordnats,
kan rättshjälpsnämnden besluta om utred ning. Bland övriga kostnader som
omfattas av rättshjälpen är kostnader för resa och uppehälle i samband med
inställelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse har
ålagts.

Utredningskostnader på förvaltningsområdet anses
enligt rättshjälpslagen inte som en kostnad för allmän rättshjälp. Som nämnts
inledningsvis har emellertid utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden
haft tiU uppgift bl. a. att undersöka i vad mån kostnader för utredning i
förvaltningsärenden bör ersättas inom det allmänna rättshjälpssystemet.

Vid allmän rättshjälp skall den rättssökande efter
förmåga bidra till kostnaderna för rättshjälpen. Kostnadsbidraget har i princip
konstruerats som ett system med maximibelopp. Överstiger rättshjälpskost-nadema
maximibeloppet, skall det allmänna bära de överskjutande kostnaderna. Är å
andra sidan kostnaderna för allmän rättshjälp lägre än maximibeloppet, skall
kostnadsbidraget motsvara kostnadema. Kostnadsbidraget utgår i första hand
efter årsinkomst och underhåUsskyldig-het enligt vissa schabloner.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 39

När det gäUer rättshjälp åt misstänkt i brottmål
skall liksom hittills, oberoende av den misstänktes ekonomiska förhållanden,
offentlig försvarare förordnas vid behov. I övrigt skall rättshjälp åt
misstänkt i brottmål kunna utgå när den tUltalades årsinkomst inte överstiger
tre gånger basbeloppet. Något kostnadsbidrag skall inte utgå. Gränsen vid tre
gånger basbeloppet skall kunna jämkas uppåt på grund av försörjningsbörda.
Förmånema vid denna form av rättshjälp består i att den tilltalades kostnad för
inställelse och för bevisning vid domstolen ersätts av allmänna medel.

Frikänns den tilltalade, skall ersättningen till
offentlig försvarare, kostnaden för annan rättshjälp liksom annan kostnad som
har utgått av alimiinna medel stanna på statsverket. Reglerna om den
tilltalades skyldighet att, om han döms för brottet, till statsverket
återbetala sådan kostnad har mjukats upp för att underlätta den dömdes
återanpassning. Aterbetalningsskyldighet får bl. a. inte åläggas med högre
belopp än som motsvarar vad den dömde högst skulle betala i kostnadsbidrag vid
allmän rättshjälp.

Till biträde enligt rättshjälpslagen skall
förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller annan som är lämplig
för uppdraget. Har sökanden själv föreslagit någon som lämplig, skall denne
förordnas, om inte hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller
i övrigt särskilda skäl föranleder annat. Till offentlig försvarare skall förordnas
advokat, som är lämplig för uppdraget. Även annan lämplig person som har avlagt
juris kandidatexamen kan förordnas, om särskilda skäl föreligger. Har den
misstänkte till offentlig försvarare föreslagit någon som är behörig, skall
denna förordnas under samma förutsättningar som nyss har angetts för
förordnande av biträde.

Biträde och offentlig försvarare har enligt
bestämmelse i rättshjälpslagen och RB rätt till ersättning av aUmänna medel
för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdi-aget har krävt. Kungl. Mäj:t
eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, centralmyndigheten för rättshjälpen
fastställer taxa som skall tillämpas när ersättning bestäms. Avsikten är att
taxor skall kunna fastställas för vissa typer av mål och ärenden, där arbetsinsatsen
erfarenhetsmässigt kan beräknas vara relativt Ukartad. För varje sådan måltyp
skall beräknas en genomsnittstaxa, från vilken avvikelse skall kunna ske endast
i den mån det är påkaUat av särskilda förhållanden i det enskilda fallet.

Huvudmannaskapet för rättshjälpen skall ligga på
staten. När det gäller det allmännas advokatverksamhet skall allmänna
advokatbyråer inrättas i varje län. I första hand skall de nuvarande sexton
rättshjälpsanstalterna omorganiseras till allmänna advokatbyråer. I övrigt
skall uppbyggnaden och dimensioneringen av allmänna advokatbyråer ske med
beaktande av förekomsten av privatpraktiserande jurister och andra
förhållanden på varje ort.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop, 1972: 132 40

De administrativa uppgifterna på rättshjälpsområdet
skall regionalt skötas av särskUda rättshjälpsnämnder. Dessa skall pröva
ansökningar om aUmän rättshjälp, förordna biträde samt dessutom pröva
ersättning till biträde i sådana mål eller ärenden som inte behandlas vid
allmän domstol. Ersättning tiU biträde i mål eller ärende vid allmän domstol
skall prövas av domstolen. När det gäller misstänkt i brottmål skall domstolen
pröva ansökan om rättshjälp, förordna offentlig försvarare och pröva
ersättningen tUl denne.

I rättshjälpsnämnderna skall tjänstgöra en domare
och två lekmän. I vissa fall skall dessutom tjänstgöra två advokater, varav den
ene skall vara verksam på allmän advokatbyrå och den andre vara
privtpraktise-rande. Huvuddelen av göromålen är avsedda att delegeras tUl en
heltidsanställd tjänsteman vid varje nämnd. Verksamhetsområdet är avsett att
anknytas till hovrätternas domkretsar och kansliet till hovrätts administrativa
avdelning.

För tillsyn över och samordning av uppgiftema inom
rättshjälpsområdet skall finnas en centralmyndighet. Avsikten är att
centralmyndighetsfunktionerna skall förläggas till det bUvande domstolsverket.
Om domstolsverket inte hinner byggas upp innan rättshjälpsreformen träder i
kraft, skall dessa arbetsuppgifter handhas av domstolsväsendets organisationsnämnd
(DON). Uppgifterna för centralmyndigheten består i första hand av tillsyn över
rättshjälpsnämndernas verksamhet. I anslutning härtUl skall centralmyndigheten
genom direktiv och anvisningar sörja för en riktig och enhetlig
rättstillämpning.

Centralmyndigheten skall också vara
fullföljdsinstans i fråga om beslut av rättshjälpsnämnden. En viktig uppgift
för centralmyndigheten är att utarbeta och fastställa taxor för ersättning tUl
biträden och offentliga försvarare.

Ett väsentligt inslag i rättshjälpen är
kostnadskontrollen beträffande biträdesersättningen. Taxor och normalarvoden
för biträdesersättningen kan beräknas komma att täcka det stora flertalet
rättshjälpsärenden. Prövningen av biträdesersättningen skaU som nämnts ankomma
på allmän domstol i sådana mål eller ärenden som handläggs där och i övrigt på
rättshjälpsnämndema.

Skadeståndsregler

Skadeståndslagen (1972: 207) innehåller bl. a.
bestämmelser om skyldighet för det allmänna att ersätta skada, som vållas
genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning.

Enligt 3 kap. 2 § skall staten eller kommun ersätta
personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som våUas genom fel eller
försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fuUgörande staten
eller kommunen svarar. Med kommun likställs i förevarande avseende

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 41

landstingskommun,
kommunalförbund, församling och kyrklig samfällighet.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är de
bestämmelser som rör ersättning för ren förmögenhetsskada vid felaktiga
myndighetsbcslut. En allmän regel i fråga om det allmännas skadeståndsansvar
innebär att ersättningsskyldighet föreligger endast om de krav har blivit
åsidosatta som med hänsyn till verksamhetens art och ändamål skäligen kan ställas
på dess utövning (3 kap. 3 §). Om den som lidit skada genom felaktigt beslut
vid myndighetsutövning har utan giltig anledning underlåtit att föra talan om
rättelse eller att använda särskilt rättsmedel, utgår ej ersättning för skada
som därigenom kunnat undvikas (3 kap. 4 §). Talan om ersättning får inte föras
med anledning av beslut av Kungl. Maj;t i statsrådet eller riksdagen eller av
högsta domstolen, regeringsrätten eller försäkringsdomstolen, om inte beslutet
upphävts eller ändrats. Sådan talan får ej heller föras med anledning av beslut
av lägre myndighet mot vilket talan har fullföljts hos Kungl. Maj:t i
statsrådet, högsta domstolen, regeringsrätten eller försäkringsdomstolen utan
att beslutet upphävts eller ändrats (3 kap. 7 §).

Ersättning för ren förmögerUietsskada enligt nu
angivna bestämmelser omfattar också kostnader som den skadelidande har haft
för att komma tUl sin rätt, när han efter en motgång i lägre instans överklagar
och får ett felaktigt beslut ändrat till sin fördel. I propositionen (1972: 5
s. 354) framhålls att den skadelidandes förlust i många, kanske de allra flesta
fall, huvudsakligen består i att han har fått kännas vid utgifter med anledning
av överklagandet.

Frågan om formerna för skadereglering på det
statliga området regleras i kungörelsen (1972: 416) om statsmyndigheternas
skadereglering i vissa fall. I fråga om beslutsskador skall anspråk framställas
hos justitiekanslern som förhandlar för statens räkning med den som kräver
skadestånd och får sluta avtal, om skadestånd. Överstiger ersättningen 100 000
kronor, skall dock ärendet hänskjutas till Kungl. Maj:t.

2.3
Offentligt biträde

2.3.1
Ällmänt 2.3.1.1 Utredningen

Utredningen erinrar om att det endast på några få
områden finns bestämmelser som ger möjlighet för förvaltningsdomstol eller
förvaltningsmyndighet att förordna att den som är part i ärende inför myndigheten
skall få biträdeshjälp av allmänna medel.

Det är främst ärenden om frihetsberövande som
avsetts, när önskemål har framförts om möjlighet till offentligt biträde i
förvaltningsärenden. Närmast är det tvångsingripanden enligt NvL och BvL som i
detta sammanhang har varit på tal. En jämförelse med frihetsberövanden

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 42

i
brottmål har ofta skett. I fråga om brottmålen har sedan länge gäUt att en
misstänkt skall ha offentlig försvarare om det på grund av sakens beskaffenhet
eller eljest befinns att hans rätt inte kan tas tiUvara utan biträde. Om den
misstänkte är anhållen eller häktad skall även eljest, om han begär det,
offentlig försvarare förordnas (21 kap. 3 § RB). De frihetsberövanden och
andra liknande åtgärder som kan förekomma inom nykterhetsvården och bamavården
har visserligen inte karaktär av straffpåföljd men är lUcväl av så ingripande
natur för den enskUde att de i fråga om sina verkningar väl kan jämställas med
frihetsberövanden på grund av brott.

Av de uppgifter som utredningen inhämtat från
länsstyrelsema framgår att antalet hos dem under år 1968 anhängiggjorda
intagningsärenden enligt NvL var 2 372. Antalet hos länsstyrelserna under 1968
anhängiggjorda understäUningsärenden rörande omhändertagande för utredning
och för samhällsvård enligt BvL var 1 199. Det finns enligt utredningen anledning
förmoda att åtminstone antalet ärenden enligt BvL har vuxit under åren 1969 och
1970 och alltjämt visar en ej obetydlig ökning. Även om flertalet intagnings-
och omhändertagningsärenden är av den art att något behov av offentligt biträde
inte torde föreligga, måste uppenbarligen inom detta stora antal finnas
åtskilliga där förordnande av sådant biträde kan vara av behovet påkallat.

Utredningen påpekar att riksdagen sedan lång tid
har haft sin uppmärksamhet riktad på nu berörda frågor och hemställt om
åtgärder för att förbättra rättsskyddet vid administrativa frihetsberövanden.
Även de tvångsingripanden som kan förekomma inom mentalsjukvården har härvid
särskilt uppmärksammats. Förslag om möjlighet att förordna offentligt biträde
på dessa områden har vidare framlagts av kommittéer som arbetat med hithörande
frågor, nämligen utredningen om administrativa frihetsberövanden (SOU 1960:
19) och sinnessjuklagstiftnings-kommittén (SOU 1964: 40).

Mot denna bakgrund anser utredningen det vara
naturligt att dess undersökningar i fråga om offentUgt biträde i första hand
har inriktats på NvL, BvL och PsykL. Även OmsorgsL hör hemma i detta sammanhang.

Från de frihetsingripanden av personlig natur som
kan förekomma på dessa områden är enligt utredningen steget inte långt tUl
utlänningslagstiftningens regler om personers avlägsnande ur landet m. m.
Ytterligare bör man enligt utredningen beröra frågan om offentligt biträde i
ärenden enligt UtlämnL och enligt nordiska verkställighetslagen.

Utredningen diskuterar om man även utanför de nyss
angivna områdena bör ha regler om offentligt biträde. I och för sig kan
situationer förekomma, där förordnande av offentligt biträde kan synas
motiverat för att ta tillvara enskild rätt. Utredningen konstaterar att man då

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 43

nästan
alltid är inne på områden som ytterst rör rättigheter och förpliktelser av
ekonomisk natur. Ärendena har därigenom en annan karaktär. Med viss rätt kan
en skiljelinje dras mellan dessa ärenden och de förut nämnda som berör
vederbörandes egen person. Offentligt biträde på det ekonomiska området får en
karaktär av för speciella områden tillhandahållen expertis. Den experthjälp som
där kan behövas tillgodoses i stor utsträckning under den allmänna
rättshjälpen. Utredningen har emellertid närmare övervägt frågan om offentligt
biträde på socialförsäkringsområdet och skattelagstiftningens område.

2.3.1.2
Sammanfattning av utredningens förslag

Utredningen föreslår att offentligt biträde skall i
fall av behov kunna förordnas i vissa ärenden som angår den personliga
rörelsefriheten. Det gäller följande områden och ärenden.

Mentalsjukvården. När talan förs hos
utskrivningsnämnd mot beslut om intagning på sjukhus för sluten psykiatrisk
vård skaU nämnden, om det behövs för att tillvarata patientens rätt, kunna
förordna offentligt biträde åt denne. Detsamma skaU gälla vid talan mot beslut
om kvarhållande och om slutlig utskrivning. Vidare föreslås att beslutsnämnd
för psykiskt utveckllingsstörda skall ha motsvarande möjlighet att förordna
offentligt biträde, när talan förs hos nämnden mot administrativ myndighets
beslut om inskrivning, oberoende av samtycke, i vårdhem eller specialsjukhus.
Möjligheten skall även finnas vid talan rörande slutlig utskrivning samt vid
behandling av fråga om särskoleelevs placering utanför det egna hemmet.

Nykterhetsvården. När fråga är om tvångsintagning
eller återintagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare skall
länsrätt kunna förordna offentligt biträde, om det behövs för att tillvarata
dens rätt om vars tvångsintagning det är fråga.

Barnavården. För samtliga typer av ärenden rörande
omhändertagande för samhällsvård föreslås att möjlighet skall finnas att
förordna offentligt biträde, när det behövs för att tillvarata parts rätt. Det
sagda gäller även omhändertagande för utredning och för fortsatt samhällsvård
samt ärenden rörande samhällsvårds slutliga upphörande. I samtliga fall är
dock endast fråga om ärenden som underställningsvägen eller besvärsvägen anhängiggjorts
hos länsrätt. Förordnandet meddelas av länsrätten.

Utläiiningslagstiftningen och angränsande
lagstiftning. Denna lagstiftning innehåller redan nu bestämmelser om
skyldighet för myndighet i vissa fall att förordna biträde åt enskUd part som anses
behöva sådan hjälp. Utredningen föreslår på flertalet av hithörande områden
utvidgningar av möjligheten till biträdesförordnande. Samtidigt samordnas
bestämmelsema, i den mån så kunnat ske, med reglerna om offentligt biträde på
förut nämnda förvaltningsområden.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 44

Några särskilda kompetensviUkor i fråga om
utbUdning el. dyl. för offentligt biträde uppställs ej. Ersättning tUl biträdet
föreslås skola bestämmas av rättshjälpsmyndighet. Någon återbetalningsskyldighet
för den enskilde föreslås i regel inte.

Utredningen har vid genomgång av olika
förvaltningsområden övervägt fömtsättningarna för att inrätta offentligt
biträde även på andra områden än de ovan nämnda. Bl. a. har i anslutning tUl riksdagsmotioner
undersökts möjligheten att åstadkomma någon form av offentligt biträde på
socialförsäkringens område. Utredningen har emellertid funnit institutet
offentligt biträde böra begränsas till ingripande avseende den personliga
rörelsefriheten.

2.3.1.3
Remissyttrandena

Remissinstansema är allmänt mycket positiva till de
av utredningen framlagda förslagen om offentligt biträde. Ett genomförande av
utredningens förslag anses väl komplettera rättshjälpsreformen och förvaltningsrättsreformen.
Det framhålls också att förslagen innebär att många av de sedan lång tid
tillbaka påtalade behoven av ökad rättshjälp och rättssäkerhet inom
förvaltningsområdet blir tUlgodosedda.

JK anför att starka skäl föreligger för att ge den
enskUde möjligheter till biträde i förvaltningsärenden varom nu är fråga och JO
anför, att de grundtankar som uppbär förslaget synes vara riktiga även om rättshjälpssystemet
onekligen kompliceras av det nya institutet. Olägenheterna förefaller dock
inte JO bli alltför stora.

SIV anför att en utbyggnad av möjligheterna att få
offentligt biträde bör medverka tUl en bättre allmän insyn i handläggningen av
utlänningsärenden och därmed bidra till ett större allmänt förtroende för
verksamheten. Enligt SIV åtnjuter handläggningen vid våra allmänna domstolar
ett helt annat allmänt förtroende än handläggningen av ärenden hos åtminstone
vissa förvaltningsmyndigheter främst på grund av att förhandling inför domstol
i regel är muntlig och offentlig medan handläggningen av utlänningsärenden inte
bara i allmänhet är skriftlig utan de handlingar vara besluten grundas
regelmässigt sekretessbelagda. Den insyn i handläggningen som ett offenUigt
biträde skulle få bör därför enligt verket vara av särskilt värde i
utlänningsärenden.

Socialstyrelsen anser att de personer, som blir
föremål för tvångsåtgärder ofta är okunniga om innehåUet i och syftet med de
oUka lagarna och dessutom ej sällan har svårigheter att själva argumentera mot
myndigheter. Socialstyrelsen finner det tillfredsställande att dessa får den
föreslagna möjligheten till sakkunnig och kostnadsfri hjälp. Socialstyrelsen
har den erfarenheten att biträden som anlitas av den enskUde i regel på
dennes bekostnad alltför ofta visar sig inte kunna tillvarata dennes
intressen.

Socialutredningen
anför att frågor om socialvårdens organisation, om

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 45

i vilken utsträckning åtgärder av tvångskaraktär
fortfarande skall förekomma inom socialvårdens ram och om eventuella
beslutsorgan och beslutsformer är föremål för utredningens övervägande och ätt
utredningen ännu inte i detalj kan ta stäUning till hur frågan om samhällets
rättshjälp i de sociala förvaltningsärendena bör lösas.

Kammarrätten i Stockholm anför att
även om rättshjälpsreformen i avsevärd mån bidrar tiU att lösa problemet med
biträde för den enskilde, sådana situationer då biträde saknas dock med all
sannolikhet kommer att föreligga trots att biträde varit önskvärt i såväl den
enskildes intresse som från allmän synpunkt. Kammarrätten finner att detta ur
rättssäkerhetssynpunkt angelägna behov i allt väsentligt kan tillgodoses genom
att i enlighet med utredningens förslag institutet offentligt biträde införs.

Liknande synpunkter framförs i
yttranden av bl. a. psykiatriska nämnden, kammarrätten i Göteborg,
skolöverstyrelsen, åtskiUiga länsstyrelser, socialuiredningen, svenska
kommunförbundet, föreningen Sveriges tingsrättsdomare, föreningen Sveriges
polismästare och flera rättshjälpsaiistalter.

Remissinstanserna godtar i allmänhet
utredningens avgränsning av de områden där rätt till offentligt biträde bör
närmare övervägas.

Endast ett par remissinstanser har
ställt sig tveksamma till den föreslagna lagstiftningen om offenUigt biträde.
Hovrätten över Skåne och Blekinge finner visserligen att den tanke som ligger
bakom utredningens förslag att vid administrativa frihetsberövanden part skall
beredas kostnadsfri hjälp när behov härav föreligger är i hög grad beaktansvärd
men anser det inte vara ogörligt att inom ramen för den allmänna rättshjälpen
tillgodose det behov av rättshjälp, som föreligger i förvaltningsärenden av nu
ifrågavarande art.

Länsstyrelsen i Södermanlands län
framhåller att av statsfinansiella skäl de mest angelägna reformerna måste
prioriteras och att man i många fall bör gå fram med successiva reformer.
Länsstyrelsen finner även det av utredningen framlagda förslaget böra prövas
inte minst ur statsfinansiell synpunkt.

2.3.2 Psykiatrisk vård 2.3.2.1 Nuvarande ordning

Den som lider av psykisk sjukdom
får oberoende av eget samtycke under vissa i PsykL angivna fömtsättningar
beredas sluten psykiatrisk vård efter ansökan eller på gmnd av domstols
förordnande i brottmål. Om intagning efter ansökan beslutar i regel
överläkaren. Efter undersökning av patienten skall överläkaren inom högst 15
dagar pröva om vård kan beredas med stöd av lagen. Finnes detta vara faUet
skall överläkaren besluta att patienten även i fortsättningen skall vara
intagen

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 46

på
sjukhuset. Patient skall ofördröjligen utskrivas, om förutsättningar för hans
vård inte längre föreligger och kan utskrivas på försök under viss tid, högst
sex månader med möjlighet till förlängning. Om utskrivning och utskrivning på
försök beslutar i allmänhet överläkaren. Han äger dock hänskjuta frågan till
utskrivningsnämnden. Beträffande vissa patienter skall beslut alltid fattas av
utskrivningsnämnden. Den som ut-skrivits på försök kan återintagas. Härom
beslutar i allmänhet överläkaren.

Läkares beslut som gått patienten emot har denne i
allmänhet rätt att besvära sig över hos utskrivningsnämnden. Talan mot
utskrivningsnämnds beslut förs hos psykiatriska nämnden.

Vid sammanträde med utskrivningsnämnd skall
överläkaren och patienten samt den som må föra hans talan vara närvarande, om
inte särskilda skäl föranleder annat. I ärende hos psykiatriska nämnden skall
muntlig förhandling hållas om ärendets beskaffenhet fordrar det. Förhör får
anordnas med den som kan antas ha upplysningar av betydelse att lämna.

Polismyndighet kan under vissa förutsättningar
provisoriskt omhänderta den som lider av psykisk sjukdom.

En utförligare redogörelse för bestämmelserna i och
förarbetena till PsykL återfinns i betänkandet s. 8083.

2.3.2.2
Utredningen

Utredningen anför att det varken i
intagningssammanhang eller i övrigt synes lämpligt att institutet offentligt
biträde införs med avseende på läkares handläggning av ärenden enligt PsykL.
Det kan med allt fog befaras att den personliga kontakten mellan läkaren och
patienten liksom patientens förtroende för läkaren blir Udande, om läkarens
ställning får någon judiciell prägel. Inte heller från rättssäkerhetssynpunkt
synes påkallat att offentligt biträde förordnas på ifrågavarande stadium. På
grund av möjligheterna att dra läkarnas viktigare beslut under utskrivningsnämnds
prövning och att i vissa fall överklaga sådan nämnds beslut hos psykiatriska
nämnden bör övervägandena om förordnande av offentUgt biträde kunna begränsas
till att avse ärenden hos utskrivningsnämnd och psykiatriska nämnden.

I intagningsärenden skall ställning tas inte blott
till medicinska frågor. Av avgörande betydelse är också i många fall de
faktiska omständigheter som aktualiserat vårdbehovet. Sålunda spelar dessa en
viktig roU för frågan om patienten är att anse som farlig för annans personliga
säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa eller för eget liv. Redan på grund
av sin sjukdom kan patienten ha svårigheter att belysa de faktiska
förhållandena och att införskaffa kompletterande utredning, som kan bidra tUl
en allsidig bUd av läget. Så länge patienten vistas på sjukhus är dessutom
hans möjligheter att mverka på utredningen ytterligare

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 47

beskurna.
Det kan därför otvivelaktigt i vissa fall vara av värde för patienten att vid
sin sida ha ett biträde, som hjälper honom att lägga fram material som kan vara
betydelsefullt för hans sak. FL ger honom rätt att anlita biträde i ärende hos
utskrivningsnämnd och psykiatriska nämnden. Detta synes emellertid inte vara
tUlräckligt. Trots förhandenvaron av den rättshjälp som samhället stäUer tUl
de enskildas förfogande kan en patient ha svårigheter att själv skaffa
biträde. Härtill kommer att patientens sjukdomstillstånd kan medföra att han
inte inser värdet av biträdeshjälp. På grund härav och med hänsyn till att det
här är fråga om ett så djupgående ingrepp som ett frihetsberövande torde
övervägande skäl tala för att samhället åläggs tUlse att den som för talan hos
utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden i ett intagningsärende får ett
offenUigt bkräde i fall då det behövs för att tillvarata patientens rätt. En
sådan skyldighet för samhäUet torde vara av värde inte bara från patienternas
synpunkt. Även för utskrivningsnämnderna och psykiatriska nämnden bör det vara
en fördel att möjlighet finns att förordna biträde och därigenom öka
garantierna för att nämndernas beslutsunderlag är så fullständigt som möjligt.

När det gäller frågan om offentligt biträde skall
kunna förordnas såväl vid talan mot beslut om intagning som vid talan mot
beslut att patienten även i fortsättningen skall vara intagen på sjukhuset
anför utredningen att mot förordnande av offenUigt biträde i det förstnämnda
fallet kan anföras att intagningsbeslutet endast är provisoriskt och måste
följas av ett kvarhållningsbeslut. Det skulle därför från rättssäkerhetssynpunkt
kunna vara tUlräckligt att offentligt biträde kunde förordnas vid talan mot
kvarhållningsbeslut. A andra sidan bör beaktas att även om intagningsbeslutet
är provisoriskt det kan tänkas förflyta en inte helt obetydlig tid mellan
överprövningen av detta beslut och en kommande överprövning av beslutet att
kvarhålla patienten. Övervägande skäl synes därför tala för att offenUigt
biträde bör kunna förordnas inte blott vid talan mot kvarhållande utan också
vid överklagande av själva intagningsbeslutet.

Har någon genom lagakraflvunnen dom överlämnats
till sluten psykiatrisk vård, skall socialstyrelsen föranstalta om att han
intages på sjukhus för sådan vård. Ingen anledning finns att i sådana ärenden
hos styrelsen kunna förordna offentUgt biträde.

När det gäUer ärenden hos utskrivningsnämnd och
psykiatriska nämnden rörande utskrivning av patient torde det i vissa fall vara
motiverat att offentligt biträde förordnas. Förutsättningarna för att vägra
utskrivning är desamma som förutsättningama för beslut att patient fortfarande
skaU vara intagen på sjukhuset. Om en patient, som intages efter ansökan, inte
anför besvär över beslutet om hans kvarhåUande utan i StäUet efter en tid
ansöker hos läkaren om utskrivning och, då denna ansökan avslås, anför besvär
över avslagsbeslutet hos utskriv-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 48

ningsnämnden,
är behovet av biträdeshjälp för tillvaratagande av patientens rätt
regelmässigt detsamma som om han anfört besvär över det tidigare
kvarhållningsbeslutet. Har däremot frågan om förutsättningarna för vårds
beredande enligt lagen redan prövats av utskrivningsnämnd eller varit föremål
för aUmän domstols prövning, torde det vid oförändrade förhållanden i allmänhet
inte finnas något behov av att förordna offentligt biträde för tUlvaratagande
av patientens rätt när frågan om hans utskrivning prövas av vederbörande
utskrivningsnämnd eller av psykiatriska nämnden. Om emellertid den som för
talan i utskrivningsärende hävdar att de medicinska eller faktiska förhållandena
ändrats eller att på grund av nya upplysningar fakta framstår i ny dager, torde
det ibland vara behövligt att offentligt biträde förordnas för tillvaratagande
av patients rätt i utskrivningsärendet, särskUt om det ändrade läget hänför sig
till de fakUska förhållandena.

Enligt lagen får patient under vissa
förutsättningar utskrivas på försök. En försöksutskrivning kan beträffande
vissa patienter vara ett lämpligt sätt att utröna om patienten är så pass
återställd att han inte längre är i behov av vård på sjukhus.
Försöksutskrivningen kan också i vissa fall vara ett värdefullt instrument för
patientens anpassning i samhället. Då utskrivningen på försök således
huvudsakligen är en undersöknings- och vårdform, som i särskilda fall kan vara
lämplig, torde det inte finnas anledning att för ärenden om utskrivning på
försök och vad därmed sammanhänger och om återintagning av försöksutskriven
införa möjlighet till förordnande av offentligt biträde. Från rättssäkerhetssynpunkt
synes det Ullräckligt att biträde kan förordnas i ärende om slutlig
utskrivning.

Andra ärenden rörande patient, bl. a. ärenden
rörande tillstånd för intagen att vistas på egen hand utom sjukhusområdet synes
inte vara av den natur att anledning föreligger att för dem öppna möjlighet
till förordnande av offentligt biträde.

Polismyndighet äger i vissa fall omhänderta person,
beträffande vilken det föreligger sannolika skäl för att han lider av psykisk
sjukdom. Då sådan person inte får kvarhållas med stöd av lagen längre tid än
det tar att få ansökan om intagning på sjukhus prövad, torde det inte vara
påkallat att komplicera omhändertagandeärendena med regler om offenUigt biträde.
Blir den omhändertagne intagen på sjukhus med stöd av lagen, får han möjlighet
att anföra besvär, varvid reglerna om offentligt biträde i ärende hos
utskrivningsnämnd träder i tillämpning.

2.3.2.3
Remissyttrandena

över de föreslagna ändringarna i förevarande lag
har RÄ, hovrätten för Västra Sverige, socialstyrelsen, psykiatriska nämnden och
LO yttrat sig särskUt. SamUiga tiUstyrker förslaget i huvudsak. Vissa
erinringar beträffande det föreslagna tillämpningsområdet har emellertid fram-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 49

förts. Det kan enligt psykiatriska nämndens mening
ifrågasättas, om medverkan av offentligt biträde redan i det interimistiska
intagningsärendet kan få någon självständig betydelse eftersom det
interimistiska beslutet inom kort tid skall följas av ett sluUigt beslut. Innan
det offentliga biträdet kan inför nämnden på ett verksamt sätt bistå patienten
förflyter lång tid. Otvivelaktigt kommer den omständigheten att offentligt
biträde medverkar att fördröja nämndens prövning av det interimistiska
beslutet och innan prövningen sker torde i flertalet fall det beslut som
läkaren sluUigen skall fatta ha medhunnits. Utan att tiUmäta frågan större
praktisk betydelse synes det psykiatriska nämnden både processtekniskt
lämpligast och för patienten fördelaktigast, att ett för honom förordnat
offentligt biträde koncentrerar sin utredning och mot-argumentation tUl det
tillfälle då ett eventueUt bekräftande slutligt intagningsbeslut behöver
angripas.

Undantagandet av
försöksutskrivningar saknar betydelse i de fall då i första hand yrkas slutlig
utskrivning och i andra hand utskrivning på försök, men då alternativen endast
utgöres av försöksutskrivning eller fortsatt k'varstannande på sjukhus är det
för psykiatriska nämnden svårförståeligt, att inte samma behov av offentligt
biträde skulle föreligga. För patienterna går den stora skiljelinjen mellan
fortsatt sjukhusvistelse och vistelse i frihet och de band som åläggs dem genom
försöksutskrivning torde säUan av dem upplevas som i någon högre grad
frihets-inskränkande. Utredningens karakteristik av utskrivnmg på försök som
huvudsakligen en undersöknings- och vårdform är enUgt nämndens mening
missvisande. Nämnden föreslår att beslut om utskrivning på försök medtages
bland de fall i vilka offentligt biträde skall få förordnas. Däremot bör enUgt
nämnden möjlighet till förordnande av offentligt biträde icke föreligga i
fråga om återintagning av försöksutskriven.

Hovrätten för Västra Sverige,
socialstyrelsen och LO delar psykiatriska nämndens uppfattning om offentligt
biträde i ärende angående försöksutskrivning. Socialstyrelsen anser dock att
det med hänsyn till rättssäkerhetsintressena kan vara värdefullt att även i
andra ärenden förutom vad gäller försöksutskrivningar särskilt ärenden
rörande återintagningar från försöksutskrivningar ha möjlighet att förordna
offentligt biträde.

2.3.3 Omsorger om vissa psykiski utvecklingsstörda 2.3.3.1
Nuvarande ordning

Psykiskt utvecklingsstörd skall
enligt OmsorgsL beredas vård i vårdhem eUer specialsjukhus efter eget eller
ställföreträdares samtycke om han är i behov därav. Även den som är
omhändertagen för samhällsvård skall beredas sådan vård om han är i behov
därav. Oberoende av samtycke får psykiskt utveckUngsstörd beredas vård på
angivet 4 Riksdagen 1972.1 saml Nr 132

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 50

sätt
om vården är oundgängUgen påkallad med hänsyn till utvecklingsstörningens grad
och vissa speciella indikationer föreUgger. Om inskrivning i vårdhem beslutar
vårdchefen. Inskrivning i specialsjukhus beslutas av överläkaren vid
sjulchuset. På begäran av den utvecklingsstörde eller vissa andra prövas dock
frågan av beslutsnärrmd, som är ett landstingskommunalt organ. Har någon genom
dom överlämnats till vård av förevarande slag skall socialstyrelsen föranstalta
om vården.

Om intagning skett efter samtycke skall utskrivning
ske när vården ej längre behövs eUer när det begärs av den intagne eller
ställföreträdare för honom. Den som inskrivits oberoende av eget samtycke får
utskrivas på försök endast om särskilda skäl föreligger. Beslut om utskrivning
på försök skall avse högst sex månader vilken tid kan förlängas. Patienter får
därvid åläggas att iaktta föreskrifter och ställas under tiUsyn. Återintagning
kan ske om förhållandena påkallar det. Slutlig utskrivning skall ske om
förutsättningar för vård inte längre föreligger. Frågor om utskrivning och
återintagning efter försöksutskrivning prövas i samma ordning som frågor om
intagning. När det gäller bl. a. vissa patienter som av domstol överlämnats tiU
vård prövas dock utskrivningsfrågor alltid av beslutsnämnd. Nämnden kan dock
överlåta på överläkare att fatta beslut i vissa frågor.

Vissa psykiskt utvecklingsstörda barn är
särskolpUktiga. Om inskrivning i särskola, förlängning av särskolplikten och
befrielse från skolgång beslutar särskolchef. I motsvarande fall som
överprövning äger rum angående vård i vårdhem m. m. prövas även ärenden om
särskola av beslutsnämnden. Beslut kan fattas att särskolpliktig skall bo i
annat enskUt hem än det egna, i inackorderingshem eller elevhem. Beträffande
prövningen av sådana beslut gäller i princip samma regler som för inskrivning.
Särskolelev får utskrivas på försök för viss tid, högst sex månader åt gången.
Särskilda föreskrifter kan därvid meddelas. Särskolundervisningen kan
återupptas om förhållandena påkallar det. Slutlig utskrivning äger rum när
skolplikten upphör. Beslut om utskrivning på försök samt rörande
undervisningens återupptagande meddelas av särskolans rektor. Om slutlig
utskrivning beslutar särskolchefen eller efter delegation rektor. Angivna
frågor kan dock på samma sätt som frågor om inskrivning komma under
beslutsnämndens prövning.

Vid sammanträde med beslutsnämnd skall de som
ärendet avser vara närvarande om särskilda skäl inte föranleder annat. Förs
talan av vårdnadshavare eUer förmyndare skall den som för talan beredas
tillfälle att närvara i motsvarande faU. I ärende hos beslutsnämnd får förhör
anordnas. Även vid förhör skall den som ärendet avser i allmänhet vara
närvarande.

Vissa beslut av beslutsnämnd får överldagas genom
besvär hos psykiatriska nämnden. För handläggning i psykiatriska nämnden
gäller i huvudsak samma regler som för handläggningen i beslutsnämnd.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 51

En närmare redogörelse för bestämmelserna i
OmsorgsL återfinns i betänkandet s. 8992.

2.3.3.2
Utredningen

OmsorgsL innehåller bl. a. bestämmelser rörande
ingripanden av sådan natur att det finns anledning överväga att för vissa
ärenden förstärka den enskildes rättsskydd genom föreskrifter om förordnande
av offentligt biträde i fall då sådant biträde framstår som behövligt för
tillvaratagande av den enskildes rätt. I första hand förtjänar bestämmelsema
om inskrivning i vårdhem eller specialsjukhus och utskrivning därifrån att
uppmärksammas. De innesluter nämligen regler om vård oberoende av samtycke,
vilka är utformade på i huvudsak samma sätt som motsvarande föreskrifter i
PsykL.

I de fall när allmän dorastol förordnat att en
person under vissa angivna förutsättningar skall överlämnas till vård i
specialsjukhus, finns det starka garantier för att OmsorgsL;s förutsättningar
för intagning oberoende av samtycke är för handen. Man kan räkna med att den
enskilde alltid i fall av behov har haft kvalificerad hjälp till sitt förfogande
när han på denna väg inskrivs i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda.

Inskrivning
i vårdhem liksom övriga fall av inskrivning i specialsjukhus sker efter beslut
av vårdchefen respektive överläkaren vid sjukhuset eller i vissa fall av
beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda. När denna ordning tillämpas
beträffande inskrivning i vårdhem eller specialsjukhus oberoende av samtycke,
är för närvarande de rättsliga garanUema mot oriktiga beslut inte fullt ut lika
starka som när domstol överlämnar någon till vård i specialsjukhus.
Visserligen måste i ärendena föreligga föreskrivet läkarintyg, som skall vara
utfärdat av annan läkare än den som enligt OmsorgsL har att medverka eller
fatta beslut i ärendet. Vidare skall beslut i kontroversiella fall fattas av en
nämnd, vars ordförande är lagfaren och i aUmänhet innehar eller har innehaft
ordinarie domartjänst. Slutligen kan beslut varigenom mskrivning skett
överklagas hos psykiatriska nämnden. Det allmänna har emellertid inte sörjt för
att den som för talan vid behov får biträde av lämplig person. Den rätt som
finns att på eget initiativ anlita biträde synes inte vara tillfyllest. Trots
förhandenvaron av den rättshjälp som samhället ställer till de enskildas
förfogande kan en utvecklingsstörd eller dennes vårdnadshavare eller förmyndare
ha svårigheter att själv skaffa biträde. Härtill kommer att den enskilde, på
grund av sitt tillstånd eller av annan orsak, kanske inte inser värdet av
biträdeshjälp. I ärenden rörande inskrivning i vårdhem eller specialsjukhus
oberoende av samtycke skall ställning tas inte bara till medicinska frågor. Av
avgörande betydelse är i vissa faU också faktiska omständigheter som
aktualiserat vårdbehovet. Sålunda kan faktiska omständigheter spela en

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 52

viktig
roll för t. ex. bedömningen av huruvida den utvecklingsstörde är farlig för
annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa eller för eget
liv eller huruvida han är ur stånd att skydda sig mot att bli sexuellt
utnyttjad eller har ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt.
Redan på grund av sitt tillstånd torde den utvecklingsstörde ofta ha
svårigheter att allsidigt belysa situationen och att medverka till att
utredningen blir fullständig. Vårdnadshavare eller förmyndare äger inte heller
alltid förutsättaingar att utföra talan på bästa sätt. Det kan därför i vissa
fall vara av värde för den enskilde att han har ett kvalificerat biträde vid
sin sida. Då det här är fråga om ett så djupgående ingripande som ett
tidsobestämt frihetsberövande, synes det böra ankomma på samhället att se till
att den enskilde i fall av behov får ett offentUgt biträde för tillvaratagande
av hans rätt. Även från det beslutande organets synpunkt torde införande av en
möjlighet tUl offentligt biträde få anses vara av värde. Härigenom erhåller
nämligen myndigheten ytterligare garanUer för att beslutsunderlaget är så fullständigt
som möjligt när den fattar sitt beslut. I enlighet med det anförda föreslår
utredningen att offentligt biträde skall kunna förordnas i sådana ärenden
rörande inskrivning i vårdhem eller specialsjukhus oberoende av samtycke, i
vilka det avgörande beslutet fattas inte av allmän domstol utan av
administrativ myndighet.

En särskUd fråga är på vilket stadium av dessa
inskrivningsärendens handläggning som offentligt biträde bör kunna förordnas.
Något behov av offentligt biträde torde inte föreligga så länge
inskrivningsfrågan handläggs av vederbörande vårdchef eller överläkare. När det
gäller intagning enligt PsykL avvisade utredningen tanken på införande av offentligt
biträde med avseende på läkares handläggning av ärende enligt PsykL. Bl. a.
framhöUs att den personliga kontakten mellan läkaren och patienten liksom
patientens förtroende för läkaren kan bli lidande, om läkarens ställning får
någon judiciell prägel. Detsamma gäller läkares prövning av fråga om inskrivning
i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda och torde även vara
tillämpligt på vårdchefs prövning av fråga om inskrivning i vårdhem. Härtill
kommer att OmsorgsL är konstruerad på det sättet, att den utvecklingsstörde
och hans företrädare kan få inskrivningsfrågan prövad av beslutsnämnd. Under
sådana förhållanden torde det vara fuUt klart att offentligt biträde i ärenden
om inskrivning oberoende av samtycke i vårdhem eller specialsjukhus bör kunna
förordnas endast i samband med beslutsnämnds prövning av sådant ärende.
Dessutom bör offentligt biträde kunna förekomma vid psykiatriska nämndens
handläggning av nu ifrågavarande inskrivningsärenden.

Övervägas bör vidare humvida möjlighet att förordna
offenUigt biträde skall finnas i ärenden rörande slutlig utskrivning från
vårdhem eller specialsjukhus av den som inskrivits oberoende av samtycke. Ut-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 53

skrivning
skall i sådant fall ske så snart förutsättningar för att bereda vård inte längre
föreligger. Eftersom förutsättningarna för inskrivning och för avslag på
framställning oin utskrivning är desamma, torde behov av biträde i
utskrivningsärende regelmässigt inte föreligga, om biträde varit förordnat i
inskrivningsärendet eller beslutsnämnd i sådant ärende funnit behov av biträde
inte föreligga eller allmän domstol meddelat förordnande allt under
förutsättning att under den tid som förflutit nya fakta inte framkommit och
att inte heller i övrigt förhållandena i ärendet förändrats. Har däremot
varken allmän domstol eller beslutsnämnd prövat vårdfrågan eller har ändrade
förhållanden inträtt, kan det från rättssäkerhetssynpunkt finnas större
anledning att låta den som för talan om utskrivning få bistånd av offenUigt
biträde. Särskilt kan detta vara motiverat om den som handlägger
utskrivningsfrågan känner viss tveksamhet om bärkraften i den föreliggande
utredningen rörande relevanta faktiska förhållanden. Med hänsyn till att
intagningen på vårdhem och specialsjukhus har karaktären av ett tidsobestämt
frihetsberövande synes övervägande skäl tala för att möjlighet öppnas att
förordna offentligt biträde i ärenden rörande slutlig utskrivning från vårdhem
eller specialsjukhus av den som inskrivits oberoende av eget samtycke. Även i
dessa ärenden synes det lämpligt att biträde kan förordnas endast vid
utskrivningsfrågans handläggning hos beslutsnämnd eUer psykiatriska nämnden.
Såväl i utskrivnings- som i inskrivningsärenden torde det kunna förutsättas,
att om överläkare eller annan befattningshavare, som äger fatta beslut, anser
förordnande av offentiigt biträde påkallat, han överlämnar ärendets
handläggning till beslutsnämnd.

Försöksutskrivningen
är ett medel att utröna om den slutna vården kan ersättas av en friare vård och
samtidigt ett medel att skapa garantier för en speciell eftervård då sådan
erfordras. Något starkt framträdande behov av offentligt biträde i dessa
ärenden rörande utskrivning på försök och vad därmed sammanhänger och rörande
återintagning synes inte föreligga. Från rättssäkerhetssynpunkt torde det vara
tillräckligt att offentligt biträde har kunnat förordnas i det grundläggande
inskrivningsärendet och att sådant biträde kan utses i ärende rörande slutlig
utskrivning. Yrkar någon i första hand slutiig utskrivning och i andra hand
utskrivning på försök, kan offentligt biträde utses. Även om biträdets uppdrag
är givet med tanke på frågan om slutlig utskrivning, bör något hinder inte
möta mot att biträdet argumenterar även beträffande andrahandsyrkandet.

Många av ärendena angående särskola är av stor vikt
för de berörda barnens och ungdomarnas utveckling och framtida liv. De rör
också i hög grad föräldrarna. Den utredning och prövning som görs i dessa
ärenden är emellertid sådan att ett offentligt biträde inte torde ha någon
egentiig uppgift att fylla. Det är medicinska och pedagogiska över-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 54

väganden
som dominerar ärendena. Någon anledning att i biträdeshänseende särbehandla
dessa ärenden i förhållande till vissa motsvarande ärenden inom det allmänna
skolväsendets ram synes inte föreligga. Något förslag om att offentligt biträde
skall kunna förordnas i dessa ärenden framläggs således ej.

På en punkt som hänger ihop med skolgången inskränker
emellertid OmsorgsL den enskildes självbestämmanderätt på ett sätt som inte
synes ha någon direkt motsvarighet i andra sammanhang. Om det med hänsyn tiU
svårigheter att dagligen färdas mellan hemmet och skolan eller annat
förhållande är påkallat att den som är inskriven i särskola bor i annat enskilt
hem än det egna, i inackorderingshem eller i elevhem, i samband med
inskrivningen eller senare får beslutas att han skaU bo i sådant hem. Här
tilläggs således det allmänna befogenhet att i vissa faU bestämma i vilket hem
särskoleleven skall bo, varigenom eleven under vissa föratsättningar kan
förbjudas att bo i det egna hemmet. Gränsen mellan omhändertagande för
samhällsvård enligt barnavårdslagen och särskolelevs placering utanför det egna
hemmet med stöd av OmsorgsL är i viss mån flytande. Med hänsyn härtill torde
övervägande skäl tala för att i biträdesavseende den enskilde inte bör ha en
sämre rättsställning i ärende rörande tillämpning av bestämmelsen angående
bostad än i ärende rörande omhändertagande för samhällsvård enligt BvL.
Utredningen föreslår att offentiigt biträde skall kunna förordnas vid länsrätts
och högre myndighets handläggning av ärenden rörande omhändertagande för
samhällsvård enligt sistnämnda lag. På grund härav föreslås att när fråga som
nu avses behandlas av beslutsnämnd eller psykiatriska nämnden möjlighet skall
finnas att utse offentligt biträde att bistå enskild person som för talan i
ärendet.

Övriga frågor som kan uppkomma rörande omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda synes inte vara av beskaffenhet att det från rättssäkerhetssynpunkt
kan krävas att det allmänna förordnar biträde åt den enskilde.

2.3.3.3
Remissyttrandena

RA, hovrätten för Västra Sverige, socialstyrelsen,
psykiatriska nämnden, skolöverstyrelsen, LO och riksförbundet för
utvecklingsstörda barn yttrar sig särskilt över förslaget i denna del. Samtliga
tUlstyrker förslaget i huvudsak.

Hovrätten för Västra Sverige, socialstyrelsen,
psykiatriska nämnden och LO föreslår emellertid av motsvarande skäl som när det
gäller försöksutskrivning enligt PsykL att försöksutskrivningar skall omfattas
av möjligheten tUl offentiigt biträde.

Skolöverstyrelsen delar utredningens uppfattning
att behov av offentligt biträde inte föreligger i frågor om särskolplikt och
åberopar att dessa ärenden främst innehåller pedagogiska överväganden.
Riksförbun-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 55

det
för utvecklingsstörda harn anser att offentligt biträde kan ha en viktig
uppgift på detta område och att det inte bör ankomma enbart på experter att ta
stäUning enligt OmsorgsL. Ärenden angående särskol-undervisning kan inte
jämställas med ärenden inom det allmänna skolväsendets ram såsom utredningen
viU göra. Det kan förekomma tveksamma fall angående överflyttning av elev från
grundskola till särskola med genomgripande betydelse och där vårdnadshavare bör
kunna få hjälp av offentlig biträde med framläggande av sina synpunkter. Motsvarande
bör enligt förbundet gälla beträffande utskrivning och förlängning av särskolplikt.

2.3.4
Nykterhetsvård 2.3.4.1 Nuvarande ordning

Enligt NvL skall i varje kommun finnas en
nykterhetsnämnd. Framgår av nykterhetsnämnds undersökningar att någon
missbrukar alkohol kan nämnden vidta hjälpåtgärder eller besluta om övervakning.
Om detta ej leder tUl resultat, bedöms gagnlöst eller ej kan avvaktas kan
tvångsintagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare komma ifråga. Om
tvångsintagning beslutar länsrätten. Ansökan om tvångsintagning görs av
nykterhetsnämnden eller i vissa fall om framställning från nykterhetsnämnden
inte utan olägenhet kan avvaktas, av polismyndigheten.

I vissa fall, särskilt om sannolika skäl föreligger
att personen är farlig, kan polismyndighet besluta om omedelbart
omhändertagande. I sådant fall skall ansökan om tvångsintagning göras senast
femte dagen efter om.händertagandet. Länsrätten skall utan uppskov pröva
omhändertagande. Om länsrätten finner förutsättningar för tillfälligt omhändertagande
föreligga kan länsrätten genast föranstalta om interimistisk vård.

Inför länsrätten skall muntlig förhandUng håUas om
enskild som för talan i målet begär det samt förhandlingen ej är obehövlig och
ej heller särskilda skäl talar mot det. Vid sin slutliga prövning kan
länsrätten fatta beslut om tvångsintagning, hjälpåtgärd eller övervakning.

I vissa fall har länsrätten att föranstalta om
verkställighet av slutligt beslut om tvångsintagning. I övriga fall ankommer
detta på nykterhetsnämnden. Den myndighet som har att föranstalta om
verkställighet av beslut om tvångsintagning får bevilja viUkorligt anstånd
därmed. Om särskilda skäl föreligger, får länsrätten i beslut om
tvångsintagning förordna om villkorligt anstånd även om, enligt vad nyss
sagts, beslutet skaU verkstäUas av nykterhetsnämnden. Den myndighet som
förordnar om vUlkorUgt anstånd får förklara anståndet förverkat. Länsrätten kan
bemyndiga nykterhetsnämnden att besluta om förverkande som medgivits av
länsrätten. Har anstånd förklarats förverkat, skall beslutet om

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 56

tvångsintagning
omedelbart verkställas, utan hinder av att besvär anförs.

Den maximala tiden för omhändertagande på allmän
vårdanstalt för alkoholmissbrukare utgör i normala fall ett år. Har någon varit
intagen förut är dock tiden i vissa fall två år. Vårdtiden kan i vissa fall förlängas
med högst två år. Beslut härom meddelas av anstaltens styrelse för högst sex
månader i sänder och beslutet skall underställas socialstyrelsen.

Anstaltsstyrelsen eller efter dess uppdrag
föreståndaren för anstalten får besluta om försökspermission. Missköter sig den
permitterade kan anstaltens styrelse eller föreståndaren besluta om
återhämtande. Utskrivning får ske i förtid under vissa förutsättningar.
Utskrivning är i regel förenad med övervakning och föreskrifter. Om utskrivning
före vårdtidens utgång beslutar anstaltens styrelse. När skäl är därtill får
även socialstyrelsen förordna om utskrivning. Vare sig vården upphört genom
vårdtidens utgång eller genom särskilt beslut kan länsrätten i händelse av
misskötsamhet meddela beslut om återintagning på allmän vårdanstalt av den som
är utskriven. Prövningen av denna fråga sker enligt i huvudsak samma regler som
gäller för beslutet om tvångsintagning.

I allmänhet kan beslut enligt NvL överklagas. Talan
mot nykterhetsnämnds beslut förs hos länsrätten. Beslut av anstaltsstyrelse
eller föreståndare för anstalt får överklagas hos socialstyrelsen genom
besvär. Länsrättens beslut kan överklagas till kammarrätt. Mot socialstyrelsens
beslut som meddelats i särskUt fall får talan föras hos kammarrätten. Talan mot
socialstyrelsens beslut av generell natur förs däremot genom besvär hos Kungl.
Maj:t. Talan mot kammarrätts beslut förs hos regeringsrätten.

En närmare redogörelse för bestämmelserna i och
förarbetena till NvL återfinns i betänkandet s. 99106.

2.3.4.2
Utredningen

NvL innehåUer inga bestämmelser om biträde åt den
som blir föremål för åtgärd enligt lagen. Däremot gäller såväl enligt FPL som
enligt FL att part får anlita biträde vid talans utförande.

Länsrätt eller annan myndighet som tar befattning
med ärende enUgt NvL har för närvarande inte möjlighet att i fall av behov
förordna biträde åt den som är föremål för åtgärd enligt lagen. Förslag om införande
av en sådan möjlighet fick vid lagens tillkomst vila i awaktan på att
utredningen om administrativa frihetsberövanden skuUe pröva frågan i ett vidare
sammanhang. SärskUt framhölls att en institution av typen offentligt biträde
kunde sätta diskretionskravet i alkoholistärenden i fara.

Ett beslut om tvångsintagning på allmän vårdanstalt
för alkoholmissbrukare kan medföra långtgående inskränkningar i den enskUdes
rörel-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 57

se-
och handlingsfrihet. Frihetsberövandet kan bli avsevärt längre än den
frihetsförlust som många personer, vUka begått brott, blir underkastade då de
döms till fängelse. Den omständigheten att tvångsintagning på vårdanstalt för
alkoholmissbrukare inte utgör en reaktion med anledning av brott utan har
karaktären av en vård, som skall tillgodose ett individuellt och aktuellt
vårdbehov, betager inte tvångsintagningen dess karaktär av djupgående ingrepp i
den enskUdes personliga frihet. Under dessa förhållanden får starka skäl anses
tala för att rättssäkerhetsgarantierna i ärenden rörande tvångsintagning på
vårdanstalt för alkoholmissbrukare i princip inte bör vara sämre än garantierna
mot att frihetsstraff utdöms på felaktiga gmnder.

Det är vidare att observera att enligt NvL
tvångsintagning av alkoholmissbrukare på allmän vårdanstalt kan komma i fråga
endast vid svårare alkoholmissbruk som medfört vissa grövre sociala skador.
Därför är de faktiska förhållanden, som hänför sig till den enskUdes liv och
uppträdande, av central betydelse i dessa ärenden, även om självfallet också
medicinska förhållanden spelar stor roll härvidlag.

Med hänsyn tiU det ingrepp i den personliga
friheten, som en tvångsintagning utgör, och mot bakgrunden av den betydelse
som NvL tilllägger de faktiska förhållandena i de enskilda fallen, är det av
grundläggande betydelse för rättssäkerheten att utredningen i
tvångsintag-ningsärendena blir allsidig. Från rättssäkerhetssynpunkt är det av
väsentlig betydelse att den enskilde, om vars tvångsintagning ansökan gjorts,
har goda möjligheter såväl att komplettera utredningen, om den synes honom
missvisande eller ofullständig, som att anföra alla omständigheter och
synpunkter som för honom kan framstå som betydelsefulla för bedömningen av
utredningsmaterialet. Han har därvid ofta behov av ett biträde.

Detta
sammanhänger med att han vanligen har en oklar uppfattning om NvL;s innehåU,
att hans aUmänna tillstånd i många fall är sådant att han saknar tillräcklig
förutsättning att själv verka i sitt ärende samt att han ofta är provisoriskt omhändertagen
och då har speciellt svårt att själv vara verksam i utredningssyfte. En
alkoholmissbrukares behov av biträde i tvångsintagningsprocessen inför
länsrätten torde ofta inte vara mindre än en åtalads behov av försvarare i en
straffprocess. När det gäller straffprocessen har det inte ansetts tillräckligt
att polismyndigheten och åklagarmyndigheten skaU beakta också förhållanden som
talar till den enskUdes förmån och att domstolen har ansvaret för utredningens
fullständighet. Man har därutöver funnit rättssäkerheten kräva att den enskUde
i vissa fall utrustats med försvarare. Anledning finns då knappast att i
ärenden om tvångsintagning av alkoholmissbrukare enbart lita till att
nykterhetsnämndens mål är att hjälpa alkoholmissbrukaren och att länsrätten
har ansvaret för att utredningen i ärendena är fullständig. Liksom i
straffprocessen bör i ärenden om tvångsintagning

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 132 58

möjlighet
finnas att förse den enskilde med ett lämpligt bUräde i fall då han synes ha
behov av sådan hjälp.

Det är inte bara när det gäller utredningen och
belysningen av de faktiska förhållandena i ett tvångsintagningsärende som ett
biträde kan göra en insats av värde. Ett kunnigt biträde kan också tänkas bidra
med synpunkter på frågan om den lämpligaste behandlingen av alkoholmissbrukaren.
Det kan vidare antas att ett biträde, som uteslutande har tiU uppgift att
tUlvarata alkoholmissbrukarens intressen, har lättare än de berörda
myndigheterna att vinna dennes förtroende och därför många gånger har större
möjligheter än myndigheterna att få honom att se den egna situationen
realistiskt och att förstå det berättigade och ändamålsenliga i de beslut som
fattas. Ett införande av institutet offentligt biträde torde för övrigt inte
endast bidra till att öka alkoholmissbrukarens förtroende för myndighetemas
åtgärder i hans fall. Även allmänheten bör genom en sådan reform kunna få ett
ökat förtroende för tvångsintagningsbeslut, som måste bygga på
utredningsmaterial, vilket i stor utsträckning är undantaget offentligheten.
Slutligen bör det även för de beslutande myndigheterna vara av värde att i
vissa fall större garantier än nu kan skapas för att allt material och alla
synpunkter av betydelse kommer fram i dessa för den enskilde djupt ingripande
ärenden.

En särskUd komplikation i ärenden om
tvångsintagning av alkoholmissbrukare ligger däri, att det rättsskydd som
måste eftersträvas har en dubbel syftning. Vad som nu närmast diskuterats är
skyddet för den om vars tvångsintagning är fråga, alltså de rättsliga garantier
som bör finnas mot ett oberättigat eller ej tUlräckligt underbyggt
frihetsberövande. A andra sidan finns det uppenbarligen ett behov av skydd
även för alkoholmissbrukarens omgivning. Det utmärkande för dessa ärenden är
nästan alltid att omgivningen utsatts för lidande eller obehag. Det kan t. ex.
vara fråga om en hustru som haft att utstå mångårig psykisk eller fysisk
misshandel, om föräldrar som varit utsatta för långvarig parasi-tering eller om
grannar som blivit svårt störda.

Vid diskussionen av rättssäkerhetsfrågorna är det
ej ovanligt att detta omgivningens intresse av skydd kommer att undanskymmas av
anspråken på att själva frihetsberövandet för alkoholmissbrukaren skall vara
kringgärdat med tillräckliga rättssäkerhetsgarantier. Tydligt är emellertid
att det här måste bli fråga om en avvägning. Kravet på diskretion blir då av
betydelse. För att kunna uträtta ett effektivt arbete och lätt fylla sin
uppgift måste nykterhetsnämndernas folk kunna garantera anmälare och
uppgiftslämnare ett visst mått av anonymitet. Med stöd av bestämmelser i
sekretesslagen, FL, FPL och NvL kan inom vissa gränser ett sådant
anonymitetsskydd åstadkommas, i praktiken ofta på det sätt att
alkoholmissbmkaren får del av själva sakinnehållet med uteslutande av sådant
som kan ge ledning om vem som lämnat upplysningen.

En
viktig fråga är nu vilken insynsrätt som i detta hänseende skall till-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.1972:132 59

komma
ett offentiigt biträde. Någon regel som ger myndighet möjlighet att låta parts
ombud eller biträde men inte parten själv ta del av visst material och
ålägga ombudet eUer biträdet en tystnadsplikt även gentemot huvudmannen har
inte intagits i FL eller FPL. Det är dock inte uteslutet att myndighet, när den
till ombud eller biträde överlämnar en skriftlig handling, förbjuder denne att
lämna den vidare till parten personligen eller att låta parten göra en avskrift
av den. Utredningen har för sin del inte funnit anledning föreslå att
offentligt biträde skall inta någon särstäUning i fråga om rätten tUl insyn i
utredningsmaterialet.

Mot
ett införande av institutet offentiigt biträde på nykterhetsvårdens område har
anförts, att det därigenom skulle uppkomma risk för att utredningen i ärendena
blir onödigt omfattande. Denna invändning torde emellertid inte vara avgörande.
Möjlighet finns för den beslutande myndigheten att avvisa utredning som saknar
betydelse i ärendet. Det får antas att länsrätterna vid sin processledning
sörjer för rimlig begränsning av materialet (jfr 8 § FPL).

På
grund av det anförda föreslås att i ärenden rörande tvångsintagning av
alkoholmissbrukare biträde skall kunna förordnas åt alkoholmissbrukaren.
Biträde bör kunna förordnas vare sig muntlig förhandling anordnas i ärendet
eller ej.

Med
tvångsintagning på allmän vårdanstalt för alkohol missbrukare torde i
förevarande avseende böra likställas återintagning på sådan anstalt.
Visserligen är förutsättningarna för återintagning utformade på sådant sätt att
återintagningsärendena i allmänhet bör vara lättare att bedöma. Något behov av
offentiigt biträde torde sällan framträda i dessa ärenden. På grund av
återintagningens frihetsberövande karaktär och då återintagningen medför att
alkoholmissbrukaren kan komma att kvarhållas upp till två eUer, efter
förlängningsbeslut i vissa fall, fyra år synes dock övervägande skäl tala för
att det inte bör vara uteslutet att besluta om biträde åt alkoholmissbrukare i
återintagningsärende, om rätten undantagsvis skulle anse behov därav föreligga.

Från
rättssäkerhetssynpunkt föreligger inte något behov av offentligt biträde i
nykterhetsnämndsärenden rörande hjälpåtgärder. Inte heller torde det vara
påkallat att nykterhetsnämnd skall kunna besluta om biträde åt
alkoholmissbrukare, när fråga uppkommit om att meddela beslut om övervakning.
Visseriigen är förutsättningarna för anordnande av övervakning till mycket stor
del desamma som förutsättningarna för tvångsintagning på vårdanstalt.
Övervakningen är emellertid ett så mycket lindrigare ingrepp, att det inte kan
anses påkallat att införa institutet offentligt biträde när det gäUer denna
vårdform.

Polismyndighets beslut rörande tUlfälligt
omhändertagande av alkoholmissbmkare skall inom mycket kort tid följas av en
ansökan ho

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 60

behövligt
från rättsskyddssynpunkt att öppna möjlighet att besluta om biträde åt
alkoholmissbmkare i ärenden hos polismyndighet rörande sådant omhändertagande.

Enligt NvL ankommer det i stor utsträckning på
nykterhetsnämnden att föranstalta om verkställighet av beslut om intagning på
allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare samt att besluta om villkorligt anstånd
därmed och om de inskränkningar i den enskildes rörelse- och handlingsfrihet
som kan förenas med sådant anstånd. Det kan diskuteras om offentligt biträde
bör kunna förordnas i sådana ärenden. Svaret härpå synes bli nekande. Från
rättssäkerhetssynpunkt bör det vara tillräcldigt att möjlighet funnits att
förordna biträde åt alkoholmissbrukaren i det gmndläggande intagningsärendet.
Av samma anledning synes det inte vara skäl att öppna möjlighet tUl förordnande
av offentiigt biträde i ärenden, som endast rör verkställighet, hos länsrätt
eller högre instans. Däremot bör det inte vara något hinder för ett offentligt
biträde i ett intagningsärende att agera också i verkställighetsfrågan. Vad
angår ärenden om förverkande av villkorligt anstånd med verkställighet synes ej
heller tiUräckliga skäl finnas för att öppna möjlighet till förordnande av
offentligt biträde. Även här torde i biträdeshänseende den grundläggande
rättssäkerhetsgarantin få anses ligga däri, att offentligt biträde kunnat
förordnas i det bakomliggande intagningsärendet.

Ett frihetsberövande av alkoholmissbrukare genom
intagning på allmän vårdanstalt är inte tidsbestämt på annat sätt än att NvL
anger vissa maximitider. Möjlighet finns tUl utskrivning före den ifrågavarande
vårdtidens utgång. I samband med utskrivning på slutdagen eller före vårdtidens
utgång kan beslut meddelas om övervakning och lydnads-föreskrifter avseende en
tid av högst ett år. Fråga är nu om offentiigt biträde bör kunna förordnas i
dessa ärenden. För utskrivning före vårdtidens utgång krävs att det föreligger
grundad anledning tUl antagande att den intagne efter utskrivningen kommer att
föra ett nyktert liv. Grunderna tUl ett sådant antagande torde vara att söka i
de iakttagelser som kunnat göras inom anstalten beträffande den intagnes
arbetsresultat, sinnesinriktning och insikt om sin situation. Av betydelse är
vidare hans medicinska status och hans uppförande under försökspermission. De
omständigheter som sålunda blir avgörande för om en alkoholmissbmkare skall
utskrivas från allmän vårdanstalt före vårdtidens utgång synes inte vara av den
art att det från rättssäkerhetssynpunkt finns något behov av biträde åt den
intagne i sådant ärende. Ej heller i övrigt torde anledning finnas att i
utskrivningssammanhang förordna biträde åt den intagne.

Styrelsen för aUmän vårdanstaU kan genom beslut som
underställs socialstyrelsens prövning föriänga vårdtiden med upp till två år.
Sådan förlängning kan komma i fråga för två grupper av intagna. Den ena
gruppen utgörs av personer, för vUka intagningsbeslutet är grundat

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 61

på
att vederbörande är farlig för annans personliga säkerhet eller kroppsliga
eller själsliga hälsa eller för eget liv. Den andra gruppen utgörs av
fjärdegångsinternerade alkoholmissbrukare, om vUkas intagning förordnats genom
slutligt beslut inom ett år från den senaste utskrivningen. För båda grupperna
gäller som förutsättning för förlängning av vårdtiden att det med hänsyn til
den intagnes sinnesart, föregående liv och förhållande i anstalten måste antas
att han i händelse av utskrivning inte kommer att föra ett nyktert Uv. Ett
beslut om förlängning av vårdtiden är ett så djupt ingrepp i den enskildes
rättssfär att det i och för sig bör omgärdas med alla tänkbara rättsliga
garantier. Detta talar för att möjlighet införs att förordna offentiigt biträde
i ärenden om sådan förlängning. Mot en sådan lösning talar emellertid NvL;s utformning
av de förutsättningar under vUka förlängningsbeslut kan meddelas. De
personkategorier vUka kan bli föremål för sådant beslut, är exakt angivna.
Såvitt angår de farliga alkoholmissbrukarna är inte avgörande humvida
vederbörande fortfarande är farlig utan huruvida intagningsbeslutet är grundat
på farUghet. Det är i tvångsintag-ningsärendet och inte i förlängningsärendet
som ett offentiigt biträde kan göra en insats genom att ta upp frågan tUl
granskning. I ärendena om förlängning av vårdtiden är den avgörande frågan
huruvida den intagne kan antas komma att föra ett nyktert liv eller ej efter
en utskrivning. De faktorer, tiU vilka man härvid skall ta hänsyn, är desamma
som är av betydelse i ärenden om utskrivning före vårdtidens utgång. Utrymmet
för en insats av ett offentligt biträde synes under sådana förhållanden vara
mycket ringa. TUlräckliga skäl för möjlighet att förordna offentligt biträde i
ärenden om förlängning av vårdtiden torde således inte föreligga. Bestämmelsen
att anstaltsstyrelses förlängnjngsbeslut skall underställas socialstyrelsens
prövning bör härvidlag utgöra tillräcklig säkerhetsgaranti. Möjlighet finns
också att dra ärendena under kammarrätts och, efter prövningstillstånd,
regeringsrättens prövning.

Försökspermission kan beviljas från allmän vårdanstalt
för alkohol-missbrukare om det prövas vara tiU gagn. Sådan permission kan förbindas
med övervakning och lydnadsföreskrifter. Försökspermitterad kan återhämtas till
anstalten om han bryter mot meddelade föreskrifter. Försökspermission är av
värde bl. a. för att utröna om behandlingen på anstalten gett det avsedda
resultatet. Den är också ett viktigt instrument för den intagnes
återanpassning till de ofta påfrestande förhållandena ute i samhället. Även om
vederbörande missköter sig under permissionen, kan detta ha ett terapeutiskt
värde genom att bidra till att ge honom insikt om sin verkliga belägenhet. På
gmnd av försökspermissionens karaktär synes det inte föreligga behov av att
införa möjlighet till förordnande av offentiigt biträde i ärenden om försökspermission
och därmed sammanhängande inskränkningar i rörelse- och

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 62

handlingsfriheten
och inte heller ärende rörande återhämtande till anstalt av
försökspermitterad person.

Övriga ärenden enligt NvL är inte av den natur att
det finns anledning överväga att införa institutet offentligt biträde för dem.
Utredningen föreslår således att offentiigt biträde skaU kunna förordnas endast
i ärende om tvångsintagning eller återintagning av alkoholmissbrukare på allmän
vårdanstalt. Övervägande skäl torde tala för att biträde bör kunna förordnas
först sedan intagningsärendet anhängiggjorts hos länsrätten och inte redan
under intagningsärendets förberedande behandling hos nykterhetsnämnd eUer
polismyndighet. Visserligen kan det i och för sig vara praktiskat att biträdet
kopplas in redan på det stadium då ofta större delen av utredningen sker. A
andra sidan kan det vara svårt att bedöma behovet av offentiigt biträde, innan
kännedom vunnits om allt det material som åberopas tUl stöd för ansökningen om
intagning. Såvitt angår nykterhetsnämnden tUlkommer att, då nämnden utreder
ett fall av alkoholmissbruk, det ofta länge är ovisst i vilken form nämnden
kommer att inskrida. I många faU torde nykterhetsnämndens utredning vara
slutförd, innan nämnden beslutar göra ansökan om intagning på allmän
vårdanstalt eller man eljest kan säga att fråga uppkommit om sådan intagning.
Polismyndighets befattning med inlagningsärendena inskränker sig till de brådskande
fallen. Ett offentiigt biträde skulle ofta inte kunna träda i funktion innan ansökan
om intagning gjorts, även om möjlighet tUl utverkande av förordnande på
polisutredningsstadiet i och för sig fanns. Det anförda torde visa att det från
rättssäkerhetssynpunkt är tUlräckligt att beslutet om förordnande av offentiigt
biträde ges först sedan ansökan om intagning kommit länsrätten tUlhanda.
Länsrätten har att se till att utredningen är fullständig och har att
föranstalta om all den komplettering av utredningsmaterialet som behövs för en
objektiv bedömning av ärendet. Brister i utredningen, som biträdet påtalar, kan
således avhjälpas under länsrättens handläggning av intagningsärendet.

2.3.4.3
Remissytirandena

Förslaget om offentiigt biträde åt den som blir
föremål för åtgärd enligt NvL har allmänt tUlstyrkts eUer lämnats utan erinran
under remissbehandlingen.

Socialutredningen finner sig inte i detalj kunna ta
ställning till utredningens förslag. Socialutredningen påpekar att frågan om
på vilket sätt rättssäkerhetskravet skaU kunna i rimlig omfattning tiUgodoses
inom bl. a. nykterhetsvården och barnavården måste bli beroende dels av
socialvårdens organisation i stort, dels av i vilken utsträckning åtgärder av
tvångskaraktär fortfarande skall förekomma inom socialvårdens ram och dels av
i vUka former och av vUka organ beslut härom

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 63

skall fattas. Socialutiedningen överväger f. n. frågorna
härom men har ännu mte tagit slutlig ställning. ,

När det gäller den närmare
avgränsningen av de faU då offentligt biträde skall kunna komma i fråga har
flera remissinstanser kritiserat utredningens förslag. Till denna grupp hör
hovrätten för Västra Sverige, socialstyrelsen, kammarrätten i Göteborg, länsstyrelsen
i Södermanlands län och JO.

Socialsiyrelsen anför att även
andra beslut enligt NvL än tvångs-intagningar är av sådan art att de innebär en
väsentlig inskränkning i den enskildes rörelsefrihet, t. ex. meddelande av
lydnadsföreskrift, förverkande av anstånd med verkställighet samt hjälpåtgärd
som syftar tUl att avstänga från spritinköp. Socialstyrelsen ifrågasätter om
inte i sådana ärenden möjlighet borde finnas att förordna offentligt biträde,
i varje fall då besvär föres hos länsrätten, vars prövning är av utpräglat
judiciell karaktär. Även sådana ärenden som avgörs i socialstyrelsen,
underställningar av kvarhålliungbeslut och vissa besvär över anstaltsstyrelses
eUer föreståndares beslut, kan leda till inskränkningar i den personliga
rörelsefriheten. De av utredningen angivna skälen för möjlighet att i sådana
fall förordna offentiigt biträde är enligt styrelsens uppfattning starkare än
de skäl utredningen anfört mot en sådan regel. Klart är att behandlingsarbetet
på anstalterna inte skall behöva tyngas av ett omständligt förfarande med
offentligt biträde för den intagne. I de få fall vederbörande anför besvär kan
styrelsen däremot inte finna det sakligt motiverat att helt utesluta
möjligheten till förordnande av offentUgt biträde. Detsamma gäller underställningsärendena.
Självklart skulle möjligheten härtill utnyttjas endast i de enstaka
undantagsfall då biträde är av behovet påkallat.

Hovrätten för Västra Sverige anser
att ärenden om förlängning av vårdtiden är av så ingripande art att en möjlighet
bör införas att även i dessa förordna offentligt biträde. Hovrätten nämner som
jämförelse att utredningen föreslår att sådant biträde skall kunna förordnas i
ärenden som avser omhändertagande för fortsatt samhällsvård enligt BvL.

Kammarrätten i Göteborg anser att
de fall där fråga är om förverkande av villkorligt anstånd till sin natur är
mycket lika de fall där fråga är om återintagning på allmän vårdanstalt och att
behovet av biträde ofta är framträdande. Kammarrätten finner en jämförelse kunna
göras med talan enligt 27 kap. 6 § BrB om undanröjande av vUlkorlig dom och
enligt 28 kap. 8 § BrB om undanröjande av skyddstUlsyn. Offentlig försvarare
kan i dessa fall förordnas. Det torde icke vara ovanligt att den om vars
tvångsintagning är fråga i förvissningen om att erhåUa villkorligt anstånd med
tvångsintagningen går med på tvångsintagning eller försummar att då tUlvarata
sin rätt. Kammarrätten finner därför att möjlighet att förordna offentligt
biträde bör införas också

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 64

när
fråga om förverkande av villkoriigt anstånd förekommer hos förvaltningsdomstol.

JO ifrågasätter om ej rätt tUl offentiigt biträde
bör finnas i ärenden om utskrivning från vårdanstalt enligt NvL.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att något
framträdande behov av biträde i ärenden om återintagningar på aUmän
vårdanstalt inte kan anses föreligga. Ett beslut om återintagning är enligt
länsstyrelsen rättsligt sett att betrakta som en fortsättning av intagningsbeslutet
och i hög grad ett beslut av verkstäUighetskaraktär. Liksom i utredningens
förslag ifråga om verkställighetsärenden enligt utiänningslagstiftningen torde
enligt länsstyrelsen rättssäkerhetssynpunkterna i tillräcklig grad tUlgodoses
genom att biträde kan förordnas i det bakomliggande ärendet om
tvångsintagning.

Frågan om offentliga biträden skall kunna förordnas
även i ärenden som handläggs av nykterhetsnämnd tas upp av flera
remissinstanser.

Kammarrätten i Stockholm anför i denna fråga, att
de av nykterhetsnämnden fattade besluten om hjälpåtgärder och övervakning
visserligen kan synas vara mindre ingrepp i den personliga friheten än av
länsrätt beslutad tvångsintagning men att inte desto mindre sådana beslut ofta
har avgörande betydelse för frågan om vederbörande är att anse som
alkoholmissbrakare. De kan därigenom och genom att övervakning och
hjälpåtgärder normalt skall ha prövats innan tvångsintagning beslutas leda till
ett kommande beslut om intagning. De rättsliga förutsättningarna är vidare delvis
identiska med dem som gäller för tvångsintagning. Ett beslut om hjälpåtgärder
eUer övervakning kan få vittgående konsekvenser av ekonomisk och social natur
för den enskilde. Sålunda kan beslutet leda till att en person som har körkort
får detta återkallat.

Göteborgs kommuns rättshjälpsanstalt anför som skäl
för den angivna ståndpunkten att man måste beakta att de personer som kommer
inför nykterhetsnämnd ofta är sjuka människor, som har svårt att vinna gehör
för vad de vill framhålla och att det inte är tUlfredsstäUande att
alkoholmissbrukare för att erhålla biträde i första instans skall hänvisas till
vederbörande rättshjälpsmyndighet för att erhålla biträdeshjälp med eventuell
skyldighet att gälda kostnadsbidrag.

Socialstyrelsen, kammarrätten i Göteborg,
länsstyrelserna i Malmöhus och Värmlands län samt föreningen Sveriges
socialchefer ansluter sig däremot tUl utredningens ståndpunkt i denna fråga.

Länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands län
tar upp en fråga av praktisk natur. De anför att förhör i sådana mål som avser
av polismyndighet omhändertagna alkoholister håUs mycket kort tid efter det
ansökningshandlingarna inkommit tiU länsrätten och att offentliga biträden i
sådana fall kan få alltför kort tid tiU sitt förfogande för att hinna förbereda
uppdraget. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om ej i dessa fall
möjlighet borde finnas att förordna biträde redan

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 , 65

innan
de fuUständiga ansökningshandlingama inkommit tUl länsrättens kansli varvid
dock självfaUet fordras att länsrätten erhållit tUlgång till sådana
upplysningar i ärendet att en bedömning av behovet av biträde kan göras.

2.3.5
Barnavård

2.3.5.1
Nuvarande ordning

Barnavårdsnämnd skall enligt BvL i vissa fall besluta
åtgärder för att tUlrättaföra ungdomar. Sådant beslut kan meddelas på grund av
den unges eget beteende brottslig gärning, sedeslöst levnadssätt o. dyl.
Beslut kan också grundas på att den unges hälsa utsätts för fara i hemmet
eller därför att hans utveckling äventyras på grund av fostrares olämplighet
eller bristande förmåga. I första hand skall barnavårdsnämnden tUlgripa vissa
förebyggande åtgärder som övervakning, lydnadsföreskrifter och förmaningar. Om
sådana åtgärder bedöms gagnlösa eller redan vidtagits utan resultat kan den
unge omhändertas för samhällsvård enligt 29 § BvL. Föreligger sannoUka skäl för
att ingripande är påkallat äger nämnden i avbidan på att ärendet kan slutligt
avgöras omhänderta den unge för utredning om detta kan anses nödvändigt av
vissa angivna skäl. Omhändertagande för utredning får bestå i högst fyra veckor
och har en interimistisk karaktär.

Förutom i nu nämnda fall kan omhändertagande för
samhällsvård enligt 31 § BvL komma till stånd utan att något missförhållande av
förut angiven art är för handen. Det är härvid dels fråga om vårdbehov på
grund av att föräldrar avlidit eller övergett den unge, dels fall där
föräldrarna begär eller samtycker till åtgärden för att på så sätt bereda den
unge någon särskild form av vård utom hemmet.

Polismyndighet kan i vissa fall ta underårig i
förvar i avbidan på nämndens beslut om samhällsvård. I sådant fall skall
anmälan ofördröjligen göras till barnavårdsnämnd som har att skyndsamt besluta
om den underårige skall omhändertas eller friges. Barnavårdsnämnden äger i
vissa fall efter beslut om omhändertagande låta polismyndigheten förvara den
unge i högst en vecka. Om synnerliga skäl föreUgger kan länsstyrelsen på
framställning förlänga tiden med ytteriigare högst en vecka.

1 ärende hos barnavårdsnämnd skall erforderlig
utredning inledas utan dröjsmål. Var och en som ärendet rör eller som kan lämna
upplysningar kan höras och kallas att instäUa sig inför nämnden eller dess
ombud. Läkarintyg kan inhämtas. Under utredningen kan viss polishandräckning
utverkas. Begär någon som skall beredas tiUfälle yttra sig att bli muntligen
hörd inför nämnden skall förhör anordnas. Den som ärendet rör får utveckla sin
talan och förebringa bevisning. Begär han att upplysning skall inhämtas eller
att annan utredning skall före-

5
Riksdagen 1972. 1 saml Nr 132

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 66

bringas,
skall begäran efterkommas om det kan antas att åtgärden skulle äga betydelse.
Barnavårdsnämnds beslut om omhändertagande länder tUl omedelbar efterrättelse.
Har barnavårdsnämnd omhändertagit någon för utredning eller för samhällsvård
enligt 29 § skall beslutet delges dels den unge, om han fyllt 15 år, dels hans
föräldrar. Samtycker de ej till åtgärden skall beslutet understäUas länsrättens
prövning. Vid prövningen i länsrätten gäller beträffande förfarandet i
huvudsak samma regler som för prövningen i nämnden. Vid muntlig förhandling är
i allmänhet representant för nämnden närvarande. Finner sig länsrätten inte
kunna fastställa underställt beslut kan rätten förordna om förebyggande
åtgärder eller låta nämnden föranstalta därom.

Den som omhändertagits skaU överlämnas till enskilt
hem eller placeras i lämplig anstalt. Föräldrar kan förbjudas ta barn från
fosterhem. Har den underårige omhändertagits på gmnd av sitt eget beteende, kan
han intas i ungdomsvårdsskola. Den vårdform skall väljas som med hänsyn till
den omhändertagnes ålder, utveckling och egenskaper får anses bäst. Vård i
enskilt hem bör i första hand komma ifråga. Den som omhändertagits får
underkastas den begränsning i rörelsefriheten som betingas av syftet med
omhändertagandet. I samband med fosterbarnsvård gäller, att barnavårdsnämnden
för viss tid kan förbjuda föräldrarna eller annan vårdnadshavare att ta bamet
från fosterhemmet. Sådant förbud får endast meddelas om det föreligger en icke
ringa risk för att barnets hälsa annars skadas.

Det är socialstyrelsen som beslutar om intagning av
elever vid ungdomsvårdsskola. Sådan skola står under ledning av en styrelse,
som det åligger att besluta om vården och om utskrivning av elever. Vården äger
ram inom eller utom skolan. Elev skaU utskrivas, när ändamålet med vården får
anses uppnått, när eleven bättre behöver annan form av vård eller när eleven
intagits i fångvårdsanstalt. Utskrivning skall ske senast när eleven fyller 20
år eller, om han omhändertagits efter det han fyUt 17 år, senast tre år efter
omhändertagandet. I allmänhet upphör samhällsvården genom utskrivningen.

Beträffande andra än elever vid ungdomsvårdsskolor
gäller, att barnavårdsnämnden skall förklara samhällsvården avslutad, när
ändamålet med vården uppnåtts. Beträffande den som omhändertagits enligt 31 §
BvL skaU samhällsvården även avslutas, om föräldrarna eller en omhändertagen,
som fyUt 15 år, begär det och särskilda skäl ej föranleder annat.
Samhällsvården skall upphöra senast då den omhändertagne fyllt 18 år eller, om
han omhändertagUs enligt 29 § sedan han fyllt 15 år, senast tre år efter
omhändertagandet. Har samhällsvården orsakats av missförhållanden i hemmet, får
samhällsvården dock ej i något fall bestå sedan den omhändertagne fyllt 20 år.
Beträffande den som omhändertagits enligt 29 § kan barnavårdsnämnden, om så
anses lämpligt meddela beslut om villkorligt upphörande av samhällsvården. I
samband

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 67

med
sådant beslut kan vissa hjälpåtgärder beslutas. Vården får återupptagas om så
erfordras.

Talan mot de beslut av barnavårdsnämnd som nu
behandlats förs i allmänhet hos länsrätt. Även mot beslut som styrelse för
ungdomsvårdsskola meddelat i ärende rörande utskrivning förs talan hos
länsrätt. Mot flertalet av socialstyrelsen i särskilda fall meddelade beslut
förs talan hos kammarrätt.

En närmare redogörelse för bestämmelserna i och
förarbetena tiU BvL återfinns i betänkandet s. 117125.

2.3.5.2
Utredningen

BvL har ett vidsträckt tUlämpningsområde. Det bör
uppmärksammas att ingripanden enligt denna lag i ökad utsträckning kommit tUl
användning mot unga lagöverträdare i stäUet för brottspåföljder i
sfraffrätt-skipningens regi. Från straffrättskipningens område undantas inte
blott alla gärningar som en person begår före fyllda 15 år. Även när det gäller
unga lagöverträdare som fyllt 15 år är straff rättskipningen begränsad på
flera sätt. Restriktioner gäller beträffande användningen av vissa
brottspåföljder. Åklagare har erhåUit vidsträckt befogenhet att besluta att
inte tala å brott som begåtts av ungdomar.

Lagstiftningen innehåller såväl för åklagare som
för domstolar anvisningar om att i stället för brottspåföljd barnavård kan
användas. Under förarbetena tUl BrB uttalade departementschefen att
lagförslaget i princip utgick från att åtgärder mot lagöverträdare som inte
fyllt 18 år skall ske inom bamavården och inte inom kriminalvården.

I detta sammanhang kan erinras om vissa drag som är
utmärkande för samhällets barnavård och som skUjer denna från
straffrättskipningen. För bamavården gäller oavsett ålder, att frågan huruvida
åtgärder skall vidtas skall prövas med hänsyn till förhållandena vid tidpunkten
för den ifrågasatta åtgärden. Vad som hänt i det förflutna, det må vara en
brottslig gärning eller ej, får inom bamavården inte tUlmätas betydelse utöver
att vara indicium på ett aktuellt behov av åtgärd. Vidare gäller att åtgärd
inom bamavården skall vara motiverad med hänsyn tUl den person det är fråga om.
Det skall föreligga ett individuellt vårdbehov. Åtgärd enligt BvL kan vara
motiverad för att skydda den unges omgivning mot honom, men sådan åtgärd får
inte vidtas endast för att avhåUa andra från brottsligt eUer eljest olämpligt
beteende. BvL tiUåter således inte att åtgärd enligt lagen vidtas i syfte att
tUlgodose aUmän-preventionen. Ej heller får slraffmätningssynpunkter anläggas.
Eftersom åtgärderna alltid skall avse att tillgodose ett vårdbehov, får enligt
BvL inte mera genomgripande åtgärd vidtas än som erfordras för att tiUgodose
detta behov.

Lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare är av intresse i detta sammanhang. Enligt denna skaU för unga

s. 68 Kontrollera mot PDF

lagöverträdare
offentlig försvarare förordnas i större utsträckning än som följer av
bestämmelserna i RB. Förekommer i mål mot den som ej fyllt 21 år anledning att
döma tUl annan påföljd än böter och saknar den underårige försvarare, skall
offentlig försvarare förordnas för honom, om det inte på gmnd av sakens
beskaffenhet eller eljest fiims uppenbart att försvarare ej erfordras.

Ingripandena enligt BvL kan vara av mycket olika
karaktär. I vissa faU medför de ett frihetsberövande. Även när så inte är
fallet kan de innefatta högst avsevärda ingrepp i individens livsföring. Med
hänsyn härtill och mot bakgrunden av att ingripandena enUgt BvL i ökad utsträckning
ersatt brottspåföljder i straffrättskipnmgens regi framstår det som en brist,
att väl på straffrättskipningens men inte på barnavårdens område möjlighet
finns att i fall av behov förordna biträde åt den mot vilken åtgärd vidtas.
Denna oUkhet markeras ytterligare genom att på straffrättskipningens område
unga lagöverträdare har tUlerkänts en särskilt vidsträckt rätt att erhåUa
offentlig försvarare.

I enlighet med det anförda förordar utredningen att
möjlighet införs att förordna offentligt biträde i vissa ärenden enligt BvL.

Ett beslut om omhändertagande för samhällsvård kan
utgöra den lagliga grunden för betydande inskränkningar i den omhändertagnes
frihet. SärskUt tydligt blir detta om den omhändertagne intas i ungdomsvårdsskola.
Men även i andra faU kan beslutet leda till att han underkastas mer eller
mindre långt gående begränsningar i rörelsefriheten. Härtill kommer att redan
den omständigheten att ett omhändertagandebeslut nomialt leder till att den
omhändertagne flyttas från sitt hem och placeras på ett annat ställe det må
vara ett enskUt hem eller en anstalt av något slag gör att beslutet är av
mycket ingripande art. Beslutets betydelsefulla karaktär förstärks av att de
inte blott är fråga om en faktisk förflyttning av den omhändertagne. Beslutet
medför ju också att bestämmanderätten rörande den omhändertagnes person och
personliga förhållanden i väsentliga avseenden överflyttas till offentlig
myndighet. Detta påverkar också den omhändertagnes ställning. Att observera är
vidare att ett beslut om onUiändertagande inte berör endast den omhändertagne
utan i många fall även andra personer, i första hand den omhändertagnes
föräldrar eUer andra fostrare. Dessa träffas av beslutet dels därför att de mer
eUer mindre identUierar sig med den omhändertagne och dels därför att
omhändertagandebeslutet regelmässigt är ett ingrepp i deras lagliga rätt att ha
denne hos sig och vårda honom och bestämma rörande hans personliga
förhållanden. I många faU känner de sig specieUt kränkta därför att
omhändertagandebeslutet uppfattas som en prickning, vilken ger dem stämpeln av
mindre goda samhällsmedborgare. Även beslut om omhändertagande enligt 31 § BvL
kan i vissa fall få karaktären av ingrepp i den enskUdes rättssfär. Så kan vara
faUet när den omhändertagne själv motsätter sig samhällsvård.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 69

fastän
föräldrarna gett sitt samtycke. Tvist kan också föreligga beträffande frågan
huruvida situationen är sådan att föräldrarna kan anses ha övergett den
omhändertagne.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden förordar
utredningen att för samtiiga typer av ärenden rörande omhändertagande för
samhällsvård möjlighet öppnas att förordna offentligt biträde åt den eller dem
som ärendet rör, när detta behövs för att tillvarata partens rätt. Vad nu sagts
avser även ärenden rörande omhändertagande för fortsatt samhällsvård.

De flesta av de skäl som talar för att det bör vara
möjligt att förordna offentligt biträde i ärende rörande omhändertagande för
samhällsvård gäller även när det är fråga om omhändertagande för utredning,
med den modifikation som följer av att sistnämnda form av omhändertagande är
tidsbegränsad. Omhändertagande för utredning kan omfatta en så lång tid som
fyra veckor. Detta gör att ingripandet i fråga får anses ha en allvarlig
karaktär. Vanligen utgör det inledningen tiU ett varaktigt omhändertagande. BvL
bygger också på betraktelsesättet att omhändertagande för utredning är ett
allvarligt ingrepp i den enskildes rättssfär, vilket bör kringgärdas med
rättssäkerhetsgarantier. Detta kommer främst till uttryck däri att samma
underställningsregler gäller för beslut angående omhändertagande för utredning
som för beslut om omhändertagande för samhäUsvård enligt 29 § BvL. Under angivna
förhållanden synes det befogat att möjlighet skall finnas att förordna offentligt
biträde även i ärenden rörande omhändertagande för utredning.

Vad
angår behovet av offentligt biträde när det gäller förebyggande åtgärder är det
till en början uppenbart att offentligt biträde inte behövs i ärenden rörande
hjälpåtgärder. Inte heller är påkallat att offentligt biträde kan förordnas i
ärenden rörande förmaning eller varning. I fråga om meddelandet av föreskrifter
rörande underårigs levnadsförhållanden är läget i viss mån ett annat. Sådana
föreskrifter som kan riktas till den underårige, hans föräldrar eller annan
fostrare kan röra ämnen som är av väsentlig betydelse för den enskilde. Det
kan bl. a. avse den underåriges sysselsättning, arbetsanställning, vistelseort,
bostad och förfogande över arbetsförtjänst. Flera av de skäl som talar för
möjlighet till förordnande av offentligt biträde i ärenden rörande
omhändertagande för samhällsvård är i princip tillämpliga även på ärenden om
meddelande av föreskrifter. Av betydelse i sammanhanget är emellertid att
föreskrifternas iakttagande inte kan genomdrivas genom vitesföreläggande eller
exekutiva åtgärder och att överträdelse inte är belagd med straff. Den enda
sanktion som finns är att underlåtenhet att följa föreskrift kan leda till att
fråga tas upp om att meddela beslut rörande omhändertagande för samhällsvård.
Mot denna bakgmnd torde det inte föreligga något mera påtagligt behov av
offentligt bUräde i dessa ärenden. Det synes vara tillräckUgt att biträde kan
förordnas för den händelse beslut fattas angående omhändertagande för
samhällsvård.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 132 70

I
sammanhanget kan också nämnas att mera ingripande föreskrifter av ovan angiven
typ sällan lär meddelas, just därför att det inte finns någon direkt möjlighet
att genomdriva föreskrifternas efterlevnad. Vad slutligen angår förordnande om
övervakning framgår av bestämmelserna att övervakning inte i högre grad beskär
den underåriges eller föräldrarnas handlingsfrihet. På grund härav kan behov
av offentligt biträde inte heller anses föreUgga i sådant ärende.

Polismyndighet äger under vissa förutsättningar ta
underårig i förvar. Det frihetsberövande, varom här kan bli fråga, är mycket
kortvarigt. Anledning saknas därför att i dessa ärenden koppla in offentiigt
biträde. Fråga är vidare om offentligt biträde bör kunna förordnas i ärenden
som rör tiUämpningen av bestämmelser rörande behandlingen av dem som
omhändertagits för samhällsvård eller utredning. Svaret synes böra bli nekande.
Från rättssäkerhetssynpunkt bör det vara tillräckligt alt möjlighet finns att
förordna offentiigt biträde i det gmndläggande omhändertagandeärendet samt
såsom utredningen föreslår i ärende rörande slutiigt upphörande av
samhällsvård. Vad särskilt angår de faU där polismyndighet håller underårig i
förvar bör observeras, att kvarhåUningstiden inte kan överskrida två veckor.
Med hänsyn härtill synes det inte finnas anledning att för dessa ärenden
överväga någon specialregel om offentiigt biträde.

När det gäller ärenden rörande samhällsvårdens
slutiiga upphörande och ärenden rörande utskrivning från ungdomsvårdsskola
varigenom samhällsvården upphör om inte annat förordnas i utskrivningsbeslutet,
finns skäl både för och emot en möjlighet att förordna offentligt biträde.
Vården skall i första hand upphöra, när ändamålet med densamma får anses
uppnått. Vid bedömning om detta är fallet spelar olika faktorer in, beroende på
gmnden för omhändertagandet. Har den underårige omhändertagits på grund av
sitt eget beteende, måste stor betydelse tillmätas hans psykiska tillstånd,
hans uppförande under omhändertagandetiden och frågan om hans sinnesinriktning
förändrats på ett positivt sätt. För belysningen av dessa frågor kan ett
offentligt biträde knappast göra någon insats. När granden för omhändertagandet
har va-vit missförhållanden eller brister i hemmet, är i regel samhällsvårdens
slutiiga upphörande beroende av om hemförhållandena väsentligt förbättrats. En
utredning måste då ske om olUca faktiska förhållanden. Det är möjligt att läget
ibland kan vara sådant, att ett offentligt biträde skulle kunna bidra till en
allsidig belysning av hemförhållandena. I fråga om upphörande av samhällsvård
som meddelats enligt 31 § BvL aktualiseras behov av offentiigt bUräde för den
händelse barnavårdsnämnden vägrar att låta vården upphöra trots att den som
fyllt 15 år begär det. En ytterligare omständighet av betydelse för bedömningen
av behovet av institutet offentligt biträde i ärenden rörande samhällsvårdens
slutliga upphörande är det förhållandet att man på denna väg kan skapa vissa

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 132 71

efterhandsgarantier
mot omhändertaganden på alltför lösa gmnder. Beaktas bör att den myndighet som
fattar omhändertagandebesluten är en kommunal nämnd som inte alltid förfogar
över önskvärd juridisk expertis. I en del fall torde berörda enskilda, trots
de upplysningar som de erhåller i ämnet, inte ha fullt klart för sig vilka
vidsträckta befogenheter det allmänna får genom omhändertagandebeslutet och hur
tidsobestämt omhändertagandet blir. Med hänsyn tiU nu angivna förhållanden
synes övervägande skäl tala för att möjlighet bör finnas att förordna
offentligt biträde i ärenden rörande samhällsvårds slutliga upphörande eller utskrivning
från ungdomsvårdsskola.

Enligt BvL kan beträffande den som omhändertagits
för samhällsvård enligt 29 § beslut meddelas om villkorligt upphörande av
samhällsvården, om så anses lämpligt. I samband därmed kan föreskrifter
meddelas om den underåriges levnadsförhållanden och övervakning anordnas. Efter
ett beslut om att samhällsvården skaU villkorligt upphöra kan vården när som
helst åtempptas, om så erfordras för att uppnå dess syfte. Vid ett villkorligt
upphörande av samhällsvården behöver inte läget vara sådant, att i det närmaste
fulla skäl föreligger att låta samhällsvården definitivt upphöra. Ett försök
med villkorligt upphörande kan vara lämpligt även i fall där samhällsvården
dittiUs inte gett tillfredsstäUande resultat men där större frihet i förening
med möjlighet tUl återupptag-ning antas kunna ha en gynnsam verkan eller anses
böra beredas som en övergång till ett nära förestående upphörande av
samhällsvården. Från rättssäkerhetssynpunkt torde för nu ifrågavarande ärenden
förordnande av offentligt biträde ej erfordras. Det synes tUlräckligt att biträde
kunnat förordnas i det grandläggande omhändertagandeärendet och kan utses i
ärende rörande slutligt upphörande av samhällsvården. Yrkar någon i första hand
slutligt och i andra hand villkorligt upphörande av samhällsvården, kan
offentligt biträde förordnas. Även om biträdet är förordnat med tanke på
frågan om samhällsvårdens slutliga upphörande, lär något hinder inte möta mot
att biträdet argumenterar även beträffande andrahandsyrkandet.

Beträffande fosterbarnsvård m. m. tUldrar sig
föreskrifterna enligt vilka föräldrar eller annan vårdnadshavare kan föbjudas
att ta barn från fosterhem särskUt intresse. Ett förbud hade tidigare
långtgående verkningar därigenom att handräckning eller domsverkstäUighet för
barnets utlämnande hindrades så länge förbudet gällde. Efter tillkomsten av 21
kap. FB har emellertid förbud enligt BvL fått begränsad betydelse, därför att
sådant förbud nu inte längre utgör hinder att bamet skiljs från fosterhemmet på
grund av beslut enligt de nya bestämmelserna i FB. Ett förbud enligt BvL torde
numera ha sui största betydelse däri att det utgör ett stöd för
fosterföräldrar, som egentligen inte viU lämna ifrån sig barnet men som tvekar
om de verkligen bör motsätta sig föräldrarnas eller arman vårdnadshavares
önskan att få barnet överlämnat

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 72

(se
prop. 1967: 138 s. 50). På gmnd av den begränsade betydelse som förbudet i BvL
sålunda numera har torde det inte finnas anledning att överväga möjlighet tUl
offentligt biträde för dessa ärenden. Inte heller övriga ärenden om
fosterbarnsvård torde vara av den art att det föreligger något sådant behov.

Återstående ärenden enligt BvL och
följdförfattningarna till denna lag är inte heller av den natur att det kan
anses behövligt att däri förordna offentiigt biträde åt part.

Utredningen föreslår således att möjlighet till
förordnande av offentligt biträde införs i ärenden rörande omhändertagande för
samhällsvård eller utredning samt i ärenden rörande samhällsvårds slutliga
upphörande eller rörande utskrivning från ungdomsvårdsskola. Fråga är nu på
vilket stadium av dessa ärenden biträde bör kunna förordnas. Samtiiga
ifrågavarande ärenden behandlas i första instans av barnavårdsnämnd med
undantag av ärendena rörande utskrivning från ungdomsvårdsskola, vilka i första
hand avgörs av skolans styrelse. Ärenden angående omhändertagande för
samhällsvård enligt 29 § BvL eller rörande omhändertagande för utredning skall
av barnavårdsnämnden underställas länsrättens prövning, om inte skriftiigt
samtycke till verkställighet lämnas. Övriga hithörande ärenden kan genom
besvär dras under länsrättens prövning. Länsrättens beslut i ärendena kan överklagas
hos kammarrätten och kammarrättens beslut hos regeringsrätten. Vissa skäl talar
för att offentligt biträde bör kunna förordnas redan under förfarandet hos barnavårdsnämnden
och styrelsen för ungdomsvårdsskolan. Det kan nämligen vara en fördel att
biträdet medverkar redan då den grundläggande utredningen och bedömningen görs
och kan bistå den enskilde parten redan då. A andra sidan finns det
omständigheter som gör att man starkt kan ifrågasätta lämpligheten av att i
ärende hos barnavårdsnämnd eller styrelse för ungdomsvårdsskola särskild person
utses för att tillvarata den enskildes rätt.

Barnavårdsnämnden är på barnavårdens område det
samhällsorgan som i första hand har den direkta kontakten med de enskilda och
som på olika sätt skall sörja för att barn och ungdomar får nödig vård.
Bar-navårdsnämmndens kontakt med den enskUde är inte en engångsföreteelse.
Nämnden måste ofta under långa perioder upprätthålla kontakt med de barn och
ungdomar, för vUkas bästa nämnden skall sörja, och med dessas vårdnadshavare.
Barnavårdsnämndens strävan går ut på att hjälpa och stödja dem på bästa möjliga
sätt. Detta är en förutsättning för ett förtroendefullt samarbete mellan
barnavårdsnämnd och enskilda parter, utan vilket nänmden har svårt att uppnå
framgångsrika resultat. Mot denna bakgmnd skulle det te sig främmande, om man i
ärenden hos bamavårdsnämnd tUlsatte ett offentiigt biträde med uppgift att verka
för att den enskUdes rätt tUlvaratas. På motsvarande sätt skulle strävandena
efter ett förtroendefullt samarbete mellan ledningen för ung-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 73

domsvårdsskola och eleverna och deras föräldrar kunna
motverkas genom förekomsten av offentligt biträde. Från socialvårdssynpunkt
kan det inte vara lyckligt att ge förfarandet hos barnavårdsnämnd eller
styrelse för ungdomsvårdsskola en rättegångsliknande prägel. När det gäller
ärendena rörande omhändertagande för samhällsvård tillkommer den ytterligare
omständigheten, att det ofta inte förrän på ett sent stadium av ärendets
handläggning hos barnavårdsnämnd blir klart att nämnden inte kan begränsa sig
till en eller flera förebyggande åtgärder. Nu angivna förhållanden torde utgöra
bärande skäl för att ej införa institutet offentligt biträde redan vid
barnavårdsnämnds och ungdomsvårdsskolstyrelses behandling av förevarande
ärenden. Möjlighet att förordna offentiigt biträde torde böra öppnas först
sedan sådant ärende underställnings- eller besvärsvägen anhängiggjorts hos
länsrätten.

Samtidigt från rättsskyddssynpunkt
synes det vara tillräckligt att offentiigt biträde kan förordnas först i
länsrätt. Den föreslagna ordningen medför nämligen alt möjligheten tiU
offentiigt biträde står öppen i samtliga kontroversiella ärenden av förevarande
slag. Det bör i detta sammanhang erinras om att länsrätten har att se tUl att
utredningen i underställnings- och besvärsärendena är fullständig och har att
föranstalta om den komplettering av utredningsmaterialet som behövs för en
objektiv bedömning av ärendena. Brister i utredningen, vUka det offentliga
biträdet påtalar, kan således lätt avhjälpas under länsrättens handläggning.
Den ordning som här föreslås med avseende på BvL är i mycket likartad med den
som tidigare förordats beträffande PsykL och NvL.

2.3.5.3 Remissyttrandena

Utredningens förslag om offentiigt
biträde i ärenden enligt BvL har allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran
under remissbehandlingen. Den av utredningen föreslagna närmare avgränsningen
av området där offentligt biträde skall kunna förordnas har dock utsatts för
kritik. Sålunda har några remissinstanser föreslagit att offentligt biträde
skall kunna förordnas även när ärende handläggs i barnavårdsnämnd. Till denna
grapp hör JK, RÅ, kammarrätten i Stockholm, socialutredningen. Svenska
kommunförbundet, föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, rättshjälpsanstalterna
i Göteborg och Helsingborg samt föreningen Sveriges socialchefer.
Socialstyrelsen, kammarrätten i Göteborg och några länsstyrelser tUlstyrker
emellertid utredningens förslag. Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar
tveksamhet i denna fråga.

JK har förståelse för utredningens
tvekan beträffande offentligt biträde i fall varom nu är fråga men anser dock,
att de skäl, som motiverar införandet av offentligt biträde vid administrativa
frihetsberövanden, kräver möjlighet till sådant biträde även innan
vederbörande barnavårdsärende kommit under länsrättens prövning. I sammanhanget

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 74

erinrar
JK att redan enligt gällande lagstiftning den som för talan i nu förevarande
fall äger anlita ombud eller biträde. Är det hos nämnden eller styrelsen
aktualiserade ärendet föranlett av brottslig handUng från den unges sida torde
denne biträdas av offentlig försvarare. Den unge kan vidare få biträde enligt rätlshjälpslagen.
Part har rätt att utveckla sin talan och förebringa bevisning inför
barnavårdsnämnd och det torde enligt JK mot bakgrunden härav inte kunna resas
några avgörande invändningar mot att även beträffande nu förevarande ärenden
införa offentliga biträden. En sådan möjlighet lill hjälp vid barnavårdsnämnd
för den enskilde framstår enligt JK som desto mer angelägen som i vissa fall ej
obetydlig tid kan komma att förflyta innan ett nämndbeslut om omhändertagande
kommer under länsrätts prövning.

Föreningen Sveriges socialchefer anmärker att BvL i
första hand syftar tUl att vara en vårdlagstiftning och föreningen vill
understryka att de behandlingsmässiga fömtsättningarna bör göras så gynnsamma
som möjligt. I detta sammanhang uppkonuner dock i ett antal fall fråga om
tvångsomhändertagande. Möjligheter att förordna offentligt biträde skulle vara
ägnade att öka rättssäkerheten och samtidigt stärka förtroendet för
socialvården. Vid handläggning inför barnavårdsnämnd är det som regel inte
förenat med någon nämnvärd administrativ omgång att tillgodose en begäran om
komplettering av utredningen och ett offentligt biträde skulle enligt
föreningen i vissa ärenden kunna ha en viktig roll att fylla. Det offentliga
biträdet skulle även kunna lämna barn och föräldrar råd om ställningstagande
till samtycke tUl verkställighet och biträdets betydelse från
rättssäkerhetssynpunkt belyses också av att barnavårdsnämnds
omhändertagandebeslut ofta sätts i verkställighet omedelbart och intUl
länsrätts beslut består under en tidsperiod, som väl kan jämföras med
häktningstid.

RÅ, svenska kommimförbundet och Göteborgs kommuns
rättshjälpsanstalt delar inte utredningens uppfattning att offentiiga biträden
skulle motverka ett förtroendefullt samarbete mellan den enskilde och myndigheten
utan anser tvärtom att ett offentligt biträde ofta torde kunna för den unge och
dennes föräldrar klargöra förhållandena på elt sätt som för dessa framstår som
objektivt varigenom möjligheterna att nå en lösning i samförstånd skulle
främjas. För att ett offentligt biträde skall kunna förordnas även för prövning
hos barnavårdsnämnd talar enligt dessa remissinstanser samt kammarrätten i
Stockholm och rätts-hjälpsanslalten i Helsingborg även följande skäl. Den unges
m.öjligheter att få biträdeshjälp genom rättshjälpslagen är beroende av ansökan
men i länsrätt skall offentligt biträde kunna utses ex officio. Den senare
ordningen framstår som mer följdriktig för prövning i barnavårdsnämnden.
Ärendena är i många fall av högst ingripande karaktär och nämnderna saknar i
regel juristmedverkan. Ärendena är vidare av exakt samma slag som de som
handläggs vid länsrätten. Det förhållandet att

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 75

barnavårdsnämnds
beslut hänskjuts till länsrätt, när det inte godtas av den eller dem det rör,
kan inle medföra annat synsätt. Bristande förmåga att tUlvarata sin rätt kan
just leda till att man godtar beslut som inte är materiellt underbyggda.
Biträde i ärenden rörande omhändertagande enligt BvL anlitas redan nu i ökad
utsträcloiing. Stundom förekommer ingripanden enligt BvL mot barn med
föräldrar av utländsk härkomst. Dessa föräldrar och barn har inte sällan
språksvårigheter som medför att de kan ha svårt att på ett tillfredsställande
sätt ta till vara sin rätt. Om den unge inför nämnden utpekas för brottsUg
gärning men bestrider gämingen kan han ofta vara i trängande behov av biträde.
Skulle åtal ha väckts inför domstol hade han obetingat erhållit offentlig
försvarare. Det bör vidare beaktas att det kan innebära stora svårigheter att
återföra ett bam sedan det under en tid varit omplacerat genom nämndens
försorg.

JK och RÄ anser att vissa likartade skäl gäller för
att offentiigt biträde skall kunna förordnas även i ärende hos styrelsen för
ungdomsvårdsskola.

Socialstyrelsen tar upp frågor om behovet av
offentligt biträde i andra ärenden än omhändertagande för samhällsvård och
utskrivning från ungdomsvårdsskola som också kan medföra en väsentlig
inskränkning i den enskUdes rörelsefrihet och nämner särskilt meddelande av
föreskrift, förbud för föräldrar att besöka omhändertaget barn, återupptagande
av samhällsvård efter vUlkorUgt upphörande och ärenden angående fosterbarn.
Det synes styrelsen inte uteslutet att i sådana fall offentiigt biträde bör
kunna bidra till att stärka den enskildes rättssäkerhet i ärendets behandling
hos länsrätten. Även i ärenden hos kammarrätt som avser besvär över
socialstyrelsens beslut om intagning i ungdomsvårdsskola borde offentligt
biträde enligt styrelsen kunna förordnas. Sådana beslut innebär nämligen enligt
styrelsen onekligen ett väsentligt ingripande i den personliga
rörelsefriheten.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser praktiska
skäl tala för att man inte skall skilja mellan viUkorligt och slutiigt
upphörande av samhällsvård.

Offentligt biträde i samband med polismyndighets
beslut om förvarshållande behandlas av LO, som inte finner den korta tid det
rör sig om utesluta behov av offentligt biträde. LO framhåller att det rör sig
om ungdomar och att varje form av frUietsberövande kan få betydande och
allvarUga följder och föreslår att offentligt biträde skall utses även i fråga
om förvarshållande om föräldrar eller andra vårdnadshavare ej kan eller vUl
företräda den underårige.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 76

2.3.6
Utlänningslagstiftningen 2.3.6.1 Nuvarande ordning

EnUgt UtlL är rätten för utlänning att vistas i
riket i vissa fall beroende av uppehållstillstånd eller bosättningstiUstånd.
Beslut om uppehållstillstånd meddelas i allmänhet av polismyndighet och annars
av den centrala utlänningsmyndigheten. Om uppehåUstUlståndet skall avslås på
grund av utlänningens vandel eller förenas med skyldighet att utresa skall
centrala utlänningsmyndigheten före sitt beslut inhämta yttrande från
utlänningsnämnden. Uppehållstillstånd som innebär rätt att vistas endast inom
ett mindre område får inte gälla längre tid än ett år utan att
utlänningsnämndens yttrande inhämtats.

I UtlL finns fyra former av utlännings avlägsnande
ur riket, nämligen awisning, förpassning, förvisning och utvisning. För varje
form är i lagen uppställda vissa särskilda rekvisit. Förvisning och utvisning
är alltid förbundna med ett förbud att återvända till riket inom viss tid. Sådant
förbud kan meddelas även vid förpassning.

Avvisning skall ske vid utlännings ankomst till
riket eller omedelbart därefter. I visst undantagsfall får dock awisning ske
intiU tre månader efter ankomsten. Beslut om awisning meddelas av
polismyndigheten. Finner polismyndigheten skäl till awisning m.en påstår
utlänningen att han genom awisning skulle löpa risk för politisk förföljelse
och är påståendet inte uppenbart oriktigt skall ärendet underställas den
centrala utlänningsmyndigheten. Denna har, att efler utiänningsnämndens hörande,
besluta i ärendet. Är ärendet synnerligen brådskande får den centrala
utlänningsmyndigheten meddela beslut även om yttrande inte föreligger.
Utlänningen kan även få ärendet av de angivna myndigheterna prövat efter
besvär.

Utlänning, som uppehåller sig i riket utan att då
så fordras inneha pass och tillstånd att vistas här får förpassas ur riket.
Beslut om förpassning meddelas, efter utlänningsnämndens hörande, av den
centrala utlänningsmyndigheten. 1 de fall nämnden redan yttrat sig över beslut
om uppehållstillstånd fordras dock i allmänhet inte dess yttrande även i
förpassningsärendet.

Beslut
om förvisning meddelas av domstol i brottmål.

Beslut om utvisning meddelas av länsrätt. Om
utiänning påstår att han är politisk flykting skall detta prövas först i
samband med verkställighet av beslutet. Mot länsrätts beslut kan talan föras
hos allmän förvaltningsdomstol.

När det finns påkallat för rikets säkerhet eller
eljest i statens intresse får Kungl. Maj:t utvisa utiänning (s. k. politisk
utvisning) eller föreskriva inskränkning och vUlkor för hans vistelse i riket.

Verkställighet av förpassning, förvisning och
utvisning ankommer på länsstyrelse. Påstår utiänning att han därigenom skuUe
löpa risk för

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 77

poUtisk
förföljelse eller icke åtnjuta trygghet mot att bU sänd tUl land i vUket han
löper sådan risk och är ej påståendet uppenbart oriktigt eller tidigare prövat
i avlägsnandeärendet underställs ärendet den centrala utlänningsmyndigheten,
som även i detta faU i aUmänhet skall inhämta yttrande från utlänningsnämnden.
Beslut om awisning går i allmänhet i omedelbar verkställighet genom
polismyndighetens försorg. Uppkommer fråga om utlännings avlägsnande kan
utlänningen tas i förvar eller ställas under uppsikt. Om det finns anledning
att hålla utlänning i förvar längre tid än en månad skall frågan därom underställas
Kungl. Maj;t. I normala fall får ingen kvarhållas längre tid än tre månader
utan att Kungl. Maj:t finner synnerliga skäl därtill. Före sådant beslut skaU
utiänningsnämnden höras. I ärende hos förvaltningsdomstol om utvisning gäller
dock efter en lagändring som trätt i kraft den 1 januari 1972 att utiänning kan
kvarhållas högst tre månader och ännu längre tid om synnerliga skäl föreligger.

I flera fall kan talan mot den centrala
utlänningsmyndighetens beslut föras hos Kungl. Maj:t.

I de flesta ärenden kan förhör eller muntlig
förhandlmg hållas. Förhör kan även i vissa fall ske inför domstol. Annars
skall förhör normalt hållas av den myndighet som handlägger ärendet.
Myndigheten kan, då det finnes erforderUgt, uppdra åt polismyndighet eUer
särskUt utsedd person att vara allmänt ombud vid förhöret.

Saknar utlännmgen lämpligt biträde och finnes hans
rätt inte utan biträde kunna tillvaratas skall förhörsmyndigheten förordna
biträde åt honom vid förhör. Är utlänningen ej på fri fot skall även eljest, om
han begär det, biträde förordnas. Utlänningen skall underrättas om sin rätt i
detta avseende. Utiänning, som är intagen i fångvårdsanstalt, häkte eller
polisarrest har rätt till det biträde som behövs, om han vUl anföra besvär.
Ersättning till allmänt ombud och biträde utgår av allmänna medel efter beslut
av förhörsmyndigheten.

Om utlännning har varaktigt behov av socialhjälp
eUer omhändertagande för samhäUsvård skall enligt kungörelsen (1956: 492)
angående anmälan om socialhjälp åt utlänningar m m vederbörande kommun anmäla
detta till länsstyrelse som har att pröva om framställning om ut-läimingens
hemsändande bör göras hos Kungl. Maj:t. Enligt kungörelsen (1966: 585)
angående tillämpningen av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård kan på
framställning av utlänning som är intagen för sluten psykiatrisk vård, eUer av
anhörig till honom eUer av vederbörande överläkare socialstyrelsen besluta att
utlänningen skall hemsändas. Enligt stadgan (1968:146) angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda kan motsvarande hemsändning göras för sådana
utlänningar som vårdas med stöd av OmsorgsL. Även beträffande nu angivna
kungörelse gäller specialregler angående politiska flyktingar.

En närmare redogörelse för bestämmelserna i och
förarbetena tUl utlänningslagstiftningen återfinns i betänkandet s. 141153.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 78

2.3.6.2
Utredningen

Utlänningslagstiftningen är ett av de få
författningskomplex på förvaltningsrättens område som innehåller bestämmelser
om skyldighet för myndighet att i vissa fall förordna biträde åt enskild part
som anses vara i behov av sådan hjälp.

Granden tiU att i utlänningslagstiftnmgen införts
regler om offentUgt biträde torde vara att en utlännings avlägsnande ur landet
kan för honom vara ett ingrepp av det mest djupgående slag. Det har därför ansetts
angeläget att bl. a. på denna väg åstadkomma garantier för att
rättsskyddssynpunktema bUr väl tUlgodosedda. Parallellen med lagstiftningen om
utiämning av förbrytare har också spelat en roU i sammanhanget (prop. 1914;
55).

Det synes uppenbart att utiänningslagstiftningen
även framdeles bör innehåUa regler om förordnande av offentiigt biträde i vissa
fall. Den fråga som här skall övervägas är om de nuvarande bestämmelsema i
ämnet är ändamålsenliga. Eftersom utredningen lägger fram förslag om att
institutet offentligt biträde skall finnas på ett flertal
förvaltningsrätts-liga områden, där allvarliga ingrepp görs i den enskildes
frihet och självbestämmanderätt, torde det böra tillses att institutet över
hela linjen konstraeras på samma sätt, såvida inte på något eller några områden
särskUda omständigheter gör en specialreglering motiverad.

I utvisningsärenden har alltsedan vår första
utlänningslagstiftning möjlighet funnits att i vissa fall förordna offentiigt
biträde. Utvisningen utgör ett allvarligt ingrepp och kan komma tUl användning
även mot personer som vistats här lång tid. Rättssäkerhetshänsyn talar därför
starkt för att offentiigt biträde bör kunna förordnas i utvisningsärenden även
i fortsättningen och att detta bör gälla i fråga om både vanlig utvisning och
politisk utvisning.

Förpassningen innebär liksom utvisningen
avlägsnande ur riket av en utlännmg som i princip inte är nyanländ utan vistats
här längre eller kortare tid. Förpassningsbeslut kan meddelas då en utlänning
uppehåller sig här utan att, då så fordras, inneha pass och tUlstånd att
vistas här. Förpassningen är den sanktion som garanterar iakttagandet av vårt
pass- och tillståndssystem, vilket är den viktigaste länken i den generella
utiänningskontroll som vi upprätthåller för att kunna reglera tUlströmningen av
utiänningar från sådana alhnänna synpunkter som tUlgången på arbete, bostäder,
livsmedel m. m. Förpassningsinstitutet används emellertid också som ett led i
den individuella uttänningskon-troUen, vars syfte är att hindra sådana
utiänningar att vistas i Sverige vilka med hänsyn tUI sin person inte är
önskvärda här. Avslag på ansökan om uppehåUstUlstånd samt därefter meddelat
förpassningsbeslut kompletterar sålunda i praxis utvisningsinstitutet.
Såtillvida är förpassningen lindrigare än den vanliga utvisningen att den inte
behöver för-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 79

bindas
med något förbud att återvända hit. Hur förpassningsinstitutet gripit in på
utvisningsinstitutets område framgår av tUlgängliga uppgifter rörande
utvisningsinstitutets användning. Av de 359 utiännningar som utvisades under
åren 19661970 var 342 eller 95 % nordbor, som är undantagna från skyldigheten
att ha uppehåUstUlstånd, och bara 17 personer eller 5 %
uppehållstillståndspliktiga utiännningar, fastän de senares andel i totalantalet
utlänningar i landet under ifrågavarande tid utgjorde ca 35 %. Eftersom
förpassningen innefattar ett avlägsnande ur riket av en person, som vistats här
någon tid och som därigenom fått i varje fall någon anknytning till vårt land,
talar rättsskyddssynpunkter för att möjlighet bör finnas att förordna
offentligt biträde också i förpassningsärenden. Detta torde gälla vare sig en
förpassning tillgodoser den generella eller den individueUa
utlänningskontrollens intressen.

Förvisningen innefattar också ett avlägsnande av en
utlännning som kan ha vistats i Sverige lång tid. Något behov av särskilda
regler rörande offentligt biträde finns emellertid inte i förvisningsfallen,
eftersom förvisning beslutats av allmän domstol och utlänningens behov av rättshjälp
i dessa fall tUlgodoses genom RB:s bestämmelser rörande offentlig försvarare i
brottmål.

I awisningsärenden är det fråga om att avlägsna en
utlänning som är alldeles nyanländ eller som vistats här blott en mycket kort
tid efter ankomsten. Det rör sig därför i regel om personer som inte har någon
anknytning tUl vårt land. Awisningsärendena är i allmänhet av enkel
beskaffenhet och har därför också tUl största delen kunnat anförtros åt de
lokala polismyndigheterna. De kräver regelmässigt en snabb behandling. Under
dessa förhållanden torde anledning inte finnas att öppna möjlighet till
förordnande av offentligt biträde i awisningsärenden, som avgörs av
polismyndighet. Sådana awisningsärenden, som enligt UtlL skall underställas
den centrala utlänningsmyndighelens prövning är av mera komplicerad
beskaffenhet. Detta gäller i första hand de ärenden, i vilka utlänningen påstår
att det föreligger ett politiskt verstälUghetshinder. Men detsamma gäller i
viss grad även övriga awisningsärenden som underställs den centrala
utlänningsmyndigheten. Från rättssäkerhetssynpunkt kan det vara av värde att
det i underställningsärenden finns möjlighet att förordna offentligt biträde.
I enlighet härmed föreslås att i awisningsärende, som underställs den centrala
utlänningsmyndigheten, biträde åt utlänningen skall kunna utses men att
motsvarande inte skall gälla awisningsärende som polismyndighet avgör. Anförs
besvär över polismyndighets awisningsbeslut, torde det inte böra vara uteslutet
att besluta om offentligt biträde åt utlänningen.

När det gäller ärenden om uppehållstiUstånd
tiUgodoses rättsskydds-synpunkterna tiU stor del därigenom att en utlänning,
som vistas i Sverige, inte utan beslut om förpassning kan avlägsnas härifrån
om uppehåUstUlstånd vägras eller upphör att gäUa. I förpassningsärendet tas i

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 80

realiteten
slutUg stäUning tUl uppehållstillståndsfrågan och i förpassningsärendet finns
som nyss nämnts möjUghet att förordna offentligt biträde. Detta kan synas vara
tUlfyllest. I fråga om uppehållstillståndsärendena måste emeUertid beaktas att
UtlL särbehandlar två typer av ärenden, nämligen dels sådana ärenden i vUka
beslut om uppehåUstUlstånd förenas med utresebeslut och dels sådana ärenden i
vUka ansökan om uppehållstillstånd lämnas utan bifall på grund av något
förhållande som är att hänföra till utlänningens vandel. Beslut av dessa två
slag får enligt UtlL inte meddelas utan att utiänningsnänmdens yttrande
dessförinnan inhämtats. I faU av avvikande mening hos nämnden eller någon dess
ledamot får besvär anföras i ärendena. Föreligger ett beslut av nu angivet slag
äger vidare den centrala utlänningsmyndigheten meddela förpassningsbeslut utan
att utlänningsnämnden hörs och utan att den enskilde under några omständigheter
får besvärsrätt. Eftersom UtlL sålunda i dessa två fall förbinder de
huvudsakliga rättssäkerhetsgaran-tiema inte med förpassningsbeslutet utan med
utresebeslutet respektive beslutet att avslå ansökan om uppehåUstUlstånd, synes
det ändamålsenligt att i ärenden av nu ifrågavarande slag möjlighet införs att
förordna om biträde åt utiänningen redan i uppehåUstillståndsärendet. I
enlighet med det anförda föreslås att offentligt biträde skall kunna förordnas
i uppehållstUlståndsärenden, i vUka utlänningsnämndens yttrande på nyss angiven
grund skall inhämtas.

En speciell typ av uppehållstUlståndsärenden är
sådana i vilka fråga uppkommer om att begränsa uppehållstillståndet geografiskt
så att det medför rätt att vistas blott inom en kommun eller ett polisdistrikt.
En sådan begränsning av en utlännings rätt att vistas i Sverige kan innebära
en avsevärd beskärning av hans handlingsfrihet. Det ligger därför i och för sig
nära till hands att föreslå att offentligt biträde skall kunna förordnas i
ärenden av denna typ. Något förslag i denna riktning framläggs dock inte här.
Detta sammanhänger med att under nu rådande förhåUanden en så snäv geografisk
begränsning av uppehållstillstånden inte tUlämpas. Det sagda innebär emellertid
inte att bestämmelsen i ämnet är en död bokstav. Erfarenheter från förfluten
tid ger vid handen att krisförhållanden av olika slag kan göra det nödvändigt
att genomföra en stark begränsning av utlänningarnas vistelseområden. Härvid
spelar i stor utsträckning generella utlänningskontrollsynpunkter av oUka slag
en viktig roll. Från rättssäkerhetssynpunkt synes det vara tUlräckligt med en
bestämmelse i UtlL om att utlänningsnämndens yttrande skaU inhämtas innan ett
sålunda begränsat uppehållstillstånd meddelas för längre tid än ett år eller
förlängs utöver nämnda tid samt att frågan skall underställas Kungl. Maj:t om
nämnden finner att inskränkningen i utlänningens rätt att välja vistelseort
inte är behövlig. Något framträdande behov av möjlighet för den centrala
utlänningsmyndigheten att förse utiänningen med offentiigt biträde i ärenden
av denna

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 81

typ
kan i varje fall för närvarande inte anses föreligga. Skulle situationen
förändras så att det blir aktuellt att begränsa uppehållstillstånden på nu
ifrågavarande sätt, torde frågan om offentiigt biträde böra omprövas på
grundval av de förhållanden som då råder.

När fråga uppkommer om verksläUighet av awisning,
förpassning, förvisning eller utvisning finns det i allmänhet inte något
starkare behov av att förordna offentligt biträde. Rättssäkerhetssynpunkterna
torde i tillräcklig grad ha tUlgodosetts genom att offentligt biträde eller
offentUg försvarare kunnat förordnas i det bakomliggande ärende eller mål som
lett fram till det meddelade beslutet. Det nu sagda äger dock inte alltid
tUlämpning. I de fall verkstälUghetsfrågan skaU understäUas den centrala
utiänningsmyndigheten på grund av politiskt verkställighetshinder torde det
från rättssäkerhetssynpunkt vara i hög grad befogat att möjlighet finns att
utse biträde åt utlänningen. Därför föreslås att offentligt biträde skall kunna
förordnas i sådant verkställighetsärende.

Uppkommer fråga om awisning, förpassning eller
utvisning eUer om verkställighet av sådan åtgärd eller av förvisning, kan
enligt UtlL vederbörande utlänning tas i förvar. Fråga är om ärendena rörande
utlännings tagande eller kvarhåUande i förvar bör tas upp bland de ären-aen, i
vUka offentligt biträde kan förordnas. Något framträdande behov härav
föreligger inte vid kortare förvarstaganden. Det torde i sådana fall vara
tillräckligt att vederbörande myndighet har möjlighet att utse biträde i
bakomliggande awisnings-, förpassnings- eller utvisningsärende och i viss
utsträckning även i verkslällighetsärende. Vid avgörande av om biträde bör
förordnas i sådant ärende bör nämligen hänsyn tas bl. a. tiU det speciella
rättsskyddsbehov som föreligger om utlänningen tagits i förvar. Ju längre en
utiänning hålls i förvar, desto större anledning finns emeUertid att i
biträdeshänseende behandla förvarsfrågan som en särskUd fråga och inte blott
som en osjälvständig del av ärendet om utiänrungens avlägsnande ur landet.
Blir ett förvarstagande av längre varaktighet, synes övervägande skäl tala för
att i förvarsärendet som sådant i överensstämmelse med vad som föreslagits
för flera andra slag av långvarigare administrativa frihetsberövanden möjlighet
bör finnas till förordnande av offentligt biträde. I enlighet härmed föreslås
att bland de ärenden, i vilka offentligt biträde skall kunna förordnas, även
upptas ärenden om utlännings hållande i förvar längre tid än en månad.

Övriga ärenden enligt UtiL eller UtlK synes inte
vara av den natur att det kan anses föreligga något framträdande behov av möjlighet
att förordna offentiigt biträde i dem.

Den hemsändning av utlänningar, som är möjUg enligt
hemsändnings-bestämmelserna i kungörelsen angående anmälan om socialhjälp åt utlänningar
m. m., kungörelsen angående tUlämpningen av PsykL och stadgan angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda innebär 6 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 132

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 82

i
en del fall ingrepp som medför betydelsefulla konsekvenser för framtiden. I
vissa fall torde förhållandena vara sådana att det från rättssäkerhetssynpunkt
är starkt motiverat att den enskilde utrustas med bUräde. Såvitt angår dem som
lider av psykisk sjukdom eller psykisk utvecklingsstörning utgör i en del fall
redan vederbörandes psykiska tillstånd ett vägande skäl för den enskUde i
dessa viktiga ärenden att ha ett lämpligt biträde vid sin sida. Ett offentiigt
biträde kan bl. a. göra en insats när det gäller utredningen av frågan huruvida
från den enskildes synpunkt någon särskUd omständighet talar mot hemsändning.
Utländska bam och ungdomar som omhändertagits för samhällsvård kan också vara i
behov av biträdeshjälp när det gäller deras hemsändande. Redan vederbörandes
underårighet gör att det synes befogat att samhället i fall av behov utrustar den
unge med ett biträde som bl. a. kan belysa frågeställningama ur hans synvinkel.
Också i socialhjälpsfallen torde i bland ett offentligt biträde kunna fylla en
viktig uppgift i hemsändningsärendena för tillvaratagandet av den enskUdes
intressen och som garanti för att de synpunkter och den utredning som kan framföras
från hans sida verkligen blir framlagda. Uppkommer fråga om politisk
flyktingskap torde ofta behovet av offentligt biträde bli ännu mera
framträdande. Detta gäller för samtliga typer av hemsändnings-faU. I enlighet
med det anförda föreslås att för alla slag av hemsänd-ningsärenden möjUghet
öppnas att förordna offentligt biträde åt vederbörande utiänning.

De nuvarande bestämmelsema i
utlänningslagstiftningen om offentligt biträde är inte konstmerade på det
sättet att i vissa typer av ärenden som anses vara av särskUd vikt från
rättssäkerhetssynpunkt möjlighet finns för den beslutande myndigheten att
förordna offentligt biträde. Institutet offentiigt biträde är i UtlL knutet
tUl vissa i lagen reglerade förhör, som kan hållas av den centrala
utlänningsmyndigheten, utlännings-nänmden, länsstyrelse eller efter förordnande
av Kungl. Maj:t. Det är bara vid ett sådant förhör som utiänningen kan ha ett
offentiigt biträde. Om förhör skall hållas beror i sin tur tiU mycket stor del
på Kungl. Maj:ts, den centrala utlänningsmyndighetens och utiänningsnänmdens
bedömning av behovet av kompletterande utredning i sådan form. Endast för
några få typer av ärenden finns regler om obligatoriskt förhör eUer om förhör
ifall utiänningen begär det. Om förhör hålls, äger för närvarande inte alla
utlänningar samma rätt tUl offentligt biträde vid förhöret. Är utlänningen på
fri fot, skall biträde förordnas för förhöret, om det behövs för att tUlvarata
utiänningens rätt. Är utlänningen inte på fri fot, skall biträde vid förhöret
utses så snart utlänningen framställer begäran därom. Härutöver finns en
möjUghet för utlänningar som inte är på fri fot att genom statens försorg få
biträde i besvärsärenden därigenom att det föreskrivs, att om utlänning som är
intagen i fångvårdsanstalt, häkte eller polisarrest kan anföra besvär över
beslut enligt UtlL,

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 83

styresmannen
för anstalten eller föreståndaren för häktet eller polisar-resten skall se till
att utlänningen har det biträde som behövs, om han vill anföra besvär.
Utlänningar som är på fri fot utrustas däremot inte av det allmänna med biträde
vid anförandet av besvär över beslut enligt utlänningslagstiftningen. Det
förhåller sig således på det sättet, att om offentiigt biträde förordnats för
att bistå utlänning vid förhör, uppdraget inte omfattar bistånd vid ärendets
fortsatta handläggning hos beslutsmyndigheten och inte heller vid anförande av
besvär.

Den nuvarande ordningen i fråga om förordnande av
offentiigt biträde i utlänningsärenden synes inte fullt tillfredsställande.
Det är inte bara vid sådana förhör som UtlL behandlar utan även i flera andra
sammanhang som en utlänning kan ha ett starkt behov av att vid sin sida ha ett
lämpligt biträde. Det bör också påpekas att förhör kan hållas i ett större
eller mindre antal fall och att praxis hämtinnan växlat. Från
rättsskyddssynpunkt talar starka skäl för att i vissa typer av utlänningsärenden
möjlighet bör finnas att utmsta en utlänning med biträde, som bistår honom
under ärendets alla faser och inte bara vid eventueUt förhör. Biträdet bör
kunna hjälpa utiänningen med de inlagor och den komplettering av utredningen
som är önskvärd för att det skriftliga beslutsunderlaget i ärendet skall bli så
fullständigt som möjligt och garantier finnas för att alla omständigheter som
talar tUl utlänningens förmån blir framdragna. Hålls polisförhör efter det att
offentligt biträde förordnats, bör självfallet biträdet bistå utlänningen vid
sådant förhör. Anordnas förhör i UtlL:s bemärkelse, skall biträdet även härvid
lämna utiänningen erforderlig hjälp. I det uppdrag, som ett offentiigt biträde
erhåller, synes även böra ingå att bistå utlänningen vid anförandet av besvär i
fall då utiänningen äger besvärsrätt. Språksvårigheter, isolering och
obekantskap med svenska förhållanden och rättsregler gör alt utlänningarna
ofta har elt större behov av biträdeshjälp än vad många svenskar har i ärenden
rörande frihetsberövande. Därför föreslås här att förordnandet av offentiigt
biträde i ärenden enligt UtlL skaU frigöras från förhörssituationema och att
möjlighet införs att förordna offentligt biträde i de typer av ärenden för
vilka detta förordats i det föregående, oberoende av om förhör hålls eller ej.

Utlänningsnämnden har i aUt större utsträckning
fått karaktären av ett organ för utlänningars rättsskydd. Nämndens befattning
med de viktigare utiänningsärendena bidrar också till att öka förtroendet för
myndigheternas åtgärder på utiänningsområdet. Nämndens verksamhet möjliggör
vidare att rätten att anföra besvär hos Kungl. Maj:t kunnat beskäras. För
närvarande äger nämnden möjlighet att hålla förhör i vilket utlänningsärende
som helst, vari nämnden har att avge yttrande. Vid förhöret äger utiänningen
rätt till offentligt biträde. Den möjlighet alt utmsta utlänning med biträde
som i dag finns via förhörsinstitutet synes vara av värde från
rättssäkerhetssynpunkt. Övervägande skäl sy-

s. 84 Kontrollera mot PDF

nes
tala för att offentligt biträde skall kunna förordnas åt utlänning i sådant
ärende enligt UtiL, i vilket nämnden har att avge yttrande. Denna supplerande
möjlighet att förordna offentligt biträde i utlänningsnämnden torde lämpligen
böra stå öppen inte blott i de fall då förhör skall hållas utan även i andra
fall, låt vara att biträdesfrågan torde bli mest aktuell för nämnden i de fall
då nämnden anordnar förhör. Därför föreslås en regel av innehåll att i ärende,
i vUket utlänningsnämnden har att avge yttrande, offentligt biträde åt
utlänningen får utses om särskUd anledning föreligger därtUl. Särskild
anledning tUl förordnande av biträde kan vara att utlänningsnämnden avser att
hålla förhör med utlänningen och utlänningen behöver biträde vid förhöret.

I UtlL finns för närvarande bestämmelser om
offentligt biträde vid sådant förhör vid allmän underrätt varom Kungl. Maj;t
kan förordna. Sådana förhör förekommer i praktiken ytterligt sällan. I 1954 års
proposition framhölls att om domstolsförhör anordnas, det torde bli i särskilt
svårbedömda och uppmärksammade ärenden rörande förpassning eller politisk
utvisning. Några särskilda regler rörande offentligt biträde vid sådana
domstolsförhör torde inte vara påkallade. Det kan nämligen förutsättas att i
ett ärende, vari domstolsförhör anordnas, offentiigt biträde förordnas, om han
saknar lämpligt bUräde. Har det inte skett tidigare, torde förordnande av
biträde i varje faU komma till stånd så snart Kungl. Maj:ts beslut om
domstolsförhör föreligger.

2.3.6.3
Remissyttrandena

Förslaget om offentiigt biträde i utlänningsärenden
har aUmänt tillstyrkts under remissbehandhngen. Till de remissmstanser som
tillstyrkt förslaget hör kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Södermanlands,
Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Jämtlands län. SIV,
föreningen Sveriges polismästare, Göteborgs kommuns rättshjälpsanstalt och LO
som också yttrat sig över utredningens förslag i denna del föreslår vissa
ändringar i reglema.

SIV framhåller att behovet av offentiiga biträden
är stort inom utlänningslagstiftningens område och att det är viktigt att
kompetenta biträden kommer att finnas tUlgängliga om ej ärendenas
handläggnings-tid skall förlängas.

Verket erinrar beträffande kretsen av ärenden där
biträde skall kunna förordnas om att Kungl. Maj:t i några fall på senare tid
förordnat om inskränkning i utlännings rörelsefrihet i landet och ifrågasätter
med hänsyn härtUl om inte även sådana ärenden bör medtas bland de ärenden där
biträde skall kunna förordnas.

LO anför att det är särskUt viktigt att
rättsskyddet är av god kvalitet när det gäller utlänningar, vilka ofta på grund
av språksvårigheter och bristande kännedom om landets lagar är sämre stäUda än
svenska medborgare. Med hänsyn härtill bör offentligt biträde kunna förordnas
så

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 85

snart
ett hållande i förvar överskrider en vecka eller kan beräknas redan vid
förvarsåtgärdens verkställande överskrida denna tid.

Även Göteborgs kommuns rättshjälpsanstalt anför att
utlänning ofta har ett rättshjälpsbehov som är större än svenska medborgares
och vill ifrågasätta om icke offentiigt biträde förutom i de av utredningen angivna
fallen bör kunna förordnas i awisningsärenden som ej är understäUningsärenden.

Föreningen
Sveriges polismästare anser däremot att det inte bör finnas någon möjlighet
att få offentiigt bUräde i samband med prövning av besvär över beslut om
awisning i de fall då utlänningen redan avlägsnats ur riket. Dessa ärenden har
ansetts vara av okvalificerad natur och möjligheten till offentiigt biträde
förefaller föreningen omotiverad. Utgången av besvärsmålet har enligt
föreningen endast akademiskt intresse. Föreningen hyser också vissa
betänkligheter mot att utvidga möjligheter att utse biträde i ärende inför
utiänningsnämnden. Utiänningsnämnden är enligt föreningen en remissinstans och
i ärende där nämnden hörs är handläggningstiden lång redan nu. Genom
tids-utdräkten ges den ifrågavarande utiänningen möjligheter att knyta kontakter
i riket och på annat sätt få fotfäste här. Dessa omständigheter inverkar på det
slulliga ställningstagandet i ärendena. Om möjligheten ökas att utse biträde
vid handläggningen hos utiänningsnämnden uppkommer enligt föreningen lätt
föreställningen om en fristående process hos denna myndighet med risk för att
handläggningen i de ifrågavarande ärendena ytterligare drar ut på tiden.

2.3.7
Verkställighet av straff utomlands 2.3.7.1 Nuvarande ordning

Enligt nordiska verkställighetslagen kan vissa
nordiska domar varigenom dömts till fängelse, böter m. m. verkstäUas i annat
nordiskt land än det där domen meddelats. Sådana verkställighetsfrågor prövas
av kriminalvårdsstyrelsen. Talan mot kriminalvårdsstyrelsens beslut förs hos
de allmänna förvaltningsdomstolarna genom besvär. Om ej annorlunda förordnas
länder kriminalvårdsstyrelsens och kammarrätts beslut omedelbart till
efterrättelse. Är den dömde här i riket omhändertagen för verkstälUghet av
domen skall i fråga om förberedande och utförande av hans talan mot sådant
beslut vad i RB är stadgat om offentlig försvarare äga motsvarande tillämpning.
Arvode och ersättning tUl försvararen skall dock alltid gäldas av statsverket.

Enligt lagen (1972: 260) om intemationellt
samarbete rörande verksläUighet av brottmålsdom, vilken tillkommit efter det
att utrednmgens förslag lagts fram, har öppnats möjlighet att verkställa
brottmålsdomar även utom Norden. Verkställighet här i landet föregås i princip
av en domstolsprövning med möjlighet att förordna offentlig försvarare me-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 86

dan
fråga om verkställighet av svensk dom utomlands prövas av kriminalvårdsstyrelsen
eller i vissa fall Kungl. Maj:t. Ifråga om sistnämnda prövning kan biträde
förordnas enligt regler som motsvarar nordiska verkstäUighetslagens regler om
offentlig försvarare.

2.3.7.2 Utredningen

De ärenden som behandlas i nordiska
verkställighetslagen är i huvudsak av administrativ natur. I de viktigaste ärendena
enligt lagen är det kriminalvårdsstyrelsen som fattar beslut och styrelsens
beslut överklagas hos förvaltningsdomstol, i första hand kammarrätt och i
andra hand, enligt reglerna i FPL, regeringsrätten. Under dessa förhållanden
synes övervägande skäl tala för att de nuvarande bestämmelserna i nordiska
verkställighetslagen om offentlig försvarare byts ut mot de regler rörande
offentligt biträde som utredningen föreslår införda för ett flertal andra
områden, där avgörandet i personligt ingripande angelägenheter är anförtrott
åt förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar.

Den nuvarande möjligheten att erhålla offentlig
försvarare i besvärs-ärenden enligt nordiska verkstäUighetslagen utnyttjas
sällan. När det gäUer att bestämma i vUka fall offentiigt biträde skall kunna
förordnas i ärenden enligt lagen föreslår utredningen att möjligheten begränsas
till att omfatta ärenden rörande verkställighet i Danmark, Finland, Island
eller Norge av här i riket meddelad dom, varigenom dömts tiU fängelse. Härigenom
träffas de fall där det från svenska rättssäkerhetssynpunkter framstår som
angeläget att den dömde i fall av behov utmstas med biträde. I övriga fall som
omfattas av lagen synes behovet av biträde vara avsevärt mindre, varför
institutet offentligt biträde ej synes böra utsträckas till att gälla andra
fall än de nyss nämnda.

2.3.7.3 Remissyttrandena

Mot utredningens förslag har under
remissbehandlingen inte framförts någon erinran. Förslaget tillstyrks av bl.
a. kriminalvårdsstyrelsen.

JK anför att med den föreslagna bestämningen av
tillämpningsområdet för offentligt bhräde även lagen (1972; 260) om
internationellt samarbete rörande verkstälUghet av brottmålsdom bör upptaga bestämmelser
om offentligt biträde. JK påpekar att bestämmelserna om biträde i nämnda lag
nära ansluter till liknande bestämmelser i nordiska verkstälUghetslagen. Vid en
översyn av biträdesbestämmelserna i 1972 års lag synes det JK angeläget att
även frågan om rätten till offentiigt biträde skaU vara begränsad tiU fall då den
dömde berövats friheten ånyo prövas. För närvarande finns en motsvarande
bestämmelse i nordiska verkställighetslagen. Det angivna villkoret för rätt
till biträde bortfaller dock i utredningens förslag.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 87

2.3.8
Utlämning

2.3.8.1 Nuvarande
ordning

Enligt UtlämnL kan den som efter beslut av
myndighet i annat nordiskt land skaU vara omhändertagen för vård eller
behandling efter framställning utlänmas för verkställighet av beslutet. Sådan
framställning görs hos polismyndigheten i den ort där den som begärs utlämnad
uppehåUer sig. Finner polismyndigheten att villkoren för utlämning är uppfyUda
och att utlämning eljest inte bör vägras får polismyndighet meddela beslut om
utlämning. Om polismyndighet inte förordnar om utlämning skall handlingarna
tillställas länsstyrelsen som beslutar i ärendet.

När ärendet handläggs av polismyndigheten eller
länsstyrelse skall i aUmänhet förhör hållas med den som begärs utiämnad. Den
myndighet hos vilken ärendet är anhängigt skall förordna biträde åt den som begärs
utlämnad om det fordras för att han skall kunna bevaka sin rätt i ärendet. Den
som förordnats har rätt till arvode och ersättning för kostnad. Arvodet och
ersättningen skall ulgå av allmänna medel och stanna på statsverket.

Om
det skäligen kan befaras att den som begärs utlämnad awiker eller på annat sätt
undandrar sig utlämning, får den myndighet hos vUken ärendet är anhängigt
meddela reseförbud eller omhändertaga honom. Även när någon är efterlyst med
anledning av beslut som kan föranleda utiämning enligt lagen får sådant
reseförbud eller omhändertagande beslutas.

Talan mot polismyndighets beslut enligt lagen förs
genom besvär hos länsstyrelsen. Mot länsstyrelsens beslut förs talan hos
kammarrätten.

En närmare redogörelse för bestämmelserna i och
förarbetena till UtiämnL återfinns i betänkandet s. 135139.

2.3.8.2 Utredningen

Bestämmelsen i UtlämnL om biträde motsvarar de
regler om offentligt biträde som enligt utredningens förslag skall införas i
bl. a. PsykL, OmsorgsL, NvL, BvL och UtiL. De överväganden som ligger bakom
förslagen avseende sistnämnda lagar är likartade med dem som föranlett
införandet av en regel om biträde i UtlämnL. Utredningen föreslår därför att
också i fortsättningen UtlämnL skall innehålla en bestämmelse om biträde åt
den som begärs utlämnad, om det behövs för att tillvarata dennes rätt.

Har biträde förordnats åt någon som begärts
utlämnad, får han biträda inte blott i själva utlämningsfrågan utan också i
fråga om reseförbud eller omhändertagande. En verksamhet i sistnämnda avseenden
faller nämligen inom ramen för tiUvaratagandet av dens rätt som begärts
utlämnad.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 88

Enligt UtlämnL kan i avbidan på framställning om
utlämning reseförbud eller omhändertagande beslutas beträffande person som är
efterlyst här i riket med anledning av beslut som kan föranleda utlämning
enligt lagen. Tvångsåtgärden skall emellertid omedelbart hävas, om
framställning om utiämning inte mottagits senast inom fem dagar. Med hänsyn
härtill synes det inte finnas anledning att öppna möjlighet till förordnande av
offentiigt biträde vid sådan tvångsåtgärd. Det synes från
rättssäkerhetssynpunkt tUlräckligt att biträde kan förordnas sedan utlämningsärende
blivit anhängigt genom framställning om utiämning. Övervägande skäl synes tala
för att bestämmelserna om biträde som avses i UtlämnL utformas enligt det
mönster som utredningen i andra sammanhang föreslagit beträffande offentiigt
biträde.

I detta sammanhang berör utredningen frågan
huruvida de för olika förvaltningsområden föreslagna bestämmelserna om
offentUgt biträde bör föranleda ändringar i lagen (1957; 668) om utlämning för
brott och lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island
och Norge. Dessa lagar innehåller bl. a. bestämmelser om offentUg försvarare
som skall utses enligt bestämmelsema i RB. Eftersom förfarandet i ärenden
enligt de två lagarna om utlämning för brott anknyter till RB:s principer och
bestämmelsema om förundersökning i brottmål, torde det vara mest rationellt
att även i fortsättningen RB:s regler om offentUg försvarare i brottmål gäUer
beträffande biträdeshjälpen tUl den som begärs utlämnad för brott. Utredningen
anser sig därför inte ha anledning att föreslå några ändringar i lagarna om
utiämning för brott.

2.3.8.3
Remissyttranden

Utredningens förslag har tillstyrkts eller lämnats
utan erinran under remissbehandlingen.

2.3.9
Kriminalvården

2.3.9.1
Nuvarande ordning

I samband med verkställighet av de frihetsberövande
påföljder som ådöms av aUmän domstol kan med stöd av BrB och lagen (1964; 541)
om behandling i fångvårdsanstalt i åtskiUiga faU i administrativ ordning
beslutas åtgärder som ingriper i den personliga friheten.

Den som intagits i fängelse, ungdomsfängelse eller
interneringsanstalt kan genom beslut av övervakningsnämnd,
ungdomsfängelsenämnden respektive intemeringsnämnden erhålla
långtidspermission. Mot övervakningsnämnds beslut kan talan föras. Sådan talan
prövas av kriminalvårdsnämnden. Den som undergår fängelse på viss tid kan
enligt 26 kap. BrB viUkorligt frigivas sedan viss tid avtjänats. I samband med
viUkor-1ig frigivning fastställs en prövotid varunder den frigivne står under

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 89

övervakning.
Åsidosätter den frigivne sina åligganden under prövotiden, kan den viUkorliga
frigivningen förverkas av övervåkningsnämn-den. Den villkorligt frigivne kan
påkalla kriminalvårdsnämndens prövnmg av beslutet. Den som dömts tUl ungdomsfängelse
eller intemering enligt 29 eller 30 kap. BrB skall under vissa fömtsättnmgar
överföras tUl vård utom anstalt. Beslut härom meddelas av ungdomsfängelsenämnden
resp. intemeringsnämnden. I händelse av misskötsamhet kan den dömde återintagas
genom beslut av samma nämnder. I avbidan på sådant beslut kan övervakningsnämnd
tUlfälligt låta omhändertaga den dömde. Mot kriminalvårdsnämndens,
ungdomsfängelsenämndens och inteme-ringsnänmdens beslut får talan ej föras.

Styresman för fångvårdsanstalt kan ålägga intagen
att utföra arbete i enram. Beslut härom är i princip icke tidsbestämt men
kräver om åtgärden skall avse mer än en månad medgivande av
kriminalvårds-direktör. Som disciplinär åtgärd mot intagen kan vidare
ifrågakomma inneslutning i enram. Inneslutningen kan fortgå under högst 30
dagar eller för vissa ungdomar under högst sju dagar. Efter sådan inneslutning
skall minst sju dagar förflyta innan ny inneslutning i enrum kan äga mm. Innan
beslut om inneslutning meddelas skall förhör hållas. Beslut om arbete eller
inneslutning i enrum kan ändras av kriminalvårdsstyrelsen mot vars beslut
talan kan föras hos kammarrätt och regeringsrätten.

Som disciplinär åtgärd mot den som dömts till
fängelse kan vidare ifrågakomma förlängning av verkställighetstid med högst 14
dagar. Beslut härom meddelas av kriminalvårdsnämnden.

2.3.9.2 Utredningen

Utredningen har inte behandlat frågan om offentiigt
biträde inom kriminalvården.

2.3.9.3 Remissyttrandena

Kriminalvårdsstyrelsen konstaterar att utredningen
inte franUagt förslag om offentUgt biträde på kriminalvårdens område och inte
heller redovisat vilka överväganden som ligger bakom detta stäUningstagande.
Mot bakgmnden av utredningens allmänna aspekter på institutet offentligt
bUräde i förvaltningen kan emeUertid den gjorda begränsningen för
kriminalvårdens del enligt styrelsens mening ifrågasättas. De rättssäkerhetsskäl
som utredningen anfört tUl stöd för sina förslag om offentiigt biträde i
ärenden angående administrativa frihetsberövanden inom mentalsjukvården,
nykterhetsvården och barnavården torde även kunna åberopas tiU stöd för att
sådant biträde skall kunna förordnas i liknande ärenden inom kriminalvården.
Styrelsen åsyftar därvid i första hand ärenden hos de olika nämndema om
förverkande av vUlkorUg frigivning samt om återintagning i anstalt. Viss
möjlighet att an-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 90

lita
offenUigt biträde fanns för övrigt tidigare enligt 19 § 1943 års lag om villkorlig
frigivning men bortföU vid tUlkomsten av BrB. Även vid överförande till vård
utom anstalt samt vid långtidspermission kan det vara värdefuUt att i vissa
fall förordna om offentligt biträde. Biträdesfrågan i dessa ärenden bör
naturligtvis avgöras av den nämnd som handlägger själva ärendet om
frihetsberövande. Vidare kan övervägas om inte av rättssäkerhetsskäl
offentligt biträde bör kunna förordnas även i sådana under verkstälUghet pä
anstalt förekommande ärenden, som gäller kvaUficerat frihetsinskränkande
åtgärder mot intagna. Härmed avser styrelsen ärenden om inneslutning i enrum
och om arbete i enram. Den disciplinära åtgärden inneslutning i enrum är en
förhållandevis kortvarig åtgärd. Inneslutningen pågår sålunda sällan längre än
sju dagar. Den måste för att få avsedd effekt i allmänhet sättas in mycket
skyndsamt. Vissa regler till skydd för den intagne har uppställts. För övrigt
är inneslutningen som disciplinär åtgärd i praxis stadd på mycket stark
tillbakagång. Den används normalt inte längre som reaktion vid
permissionsmissbruk och rymningar. Däremot tillgrips den alltjämt i allvarUga
fall av indiscipUnärt beteende av intagen, framför allt vid övergrepp mot
personal, men även här har fallen minskat i antal. Kommittén för
anstaltsbehandling inom krimmalvården har i sitt betänkande "Kriminalvård
i anstalt" (SOU 1971: 74) föreslagit att "isoleringsstraffet"
avskaffas. Styrelsen har intet att erinra mot att institutet offentligt biträde
införs i här avsedda ärenden på anstalt men vill mot bakgrunden av förslagen i
betänkandet "Kriminalvård i anstalt" ifrågasätta om tillräckligt
starka skäl nu föreligger härför. Minskningen av dessa fall motsvaras i viss
mån av en ökning av användningen av en-rumsarbete. Enmmsarbetet innebär inte
samma stränga avskildhet från yttervärlden som inneslutning i enrum men är å
andra sidan inte lika starkt tidsbegränsat som detta. Tvärtom är det relativt
tidsobestämt. Inte heller uppställer behandlingslagen i fråga om enmmsarbete
regler till den intagnes skydd motsvarande dem beträffande inneslutning i enrum.
Styrelsen har dock meddelat vissa kompletterande föreskrifter angående
enmmsarbete. Kommittén för anstaltsbehandling inom kriminalvården har velat
bibehålla arbete i enrum som en behandlings- och säkerhetsåtgärd. Skäl kan
anföras bäde för och emot offentligt biträde i ärenden om enrumsarbete. Med
hänsyn tUl enrumsarbetets principiella karaktär av behandlingsåtgärd förefaller
det dock som om det stora flertalet av dessa ärenden inte lämpar sig särskUt
väl för medverkan av offentUgt biträde och att därför generella bestämmelser
härom inte bör meddelas. Det behov av biträde, som otvivelaktigt kan föreUgga i
undantagsfall, får i så fall i stället tUlgodoses mom ramen för den nyligen
reformerade allmänna rättshjälpen. I detta sammanhang bör framhållas att
intagen enligt 6 § FL alltid får anlita ombud eller biträde och att ombudet
eller bUrädet inte kan vägras närvara vid muntligt förhör med

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 91

den
intagne eUer annan. Trots anförda principiella betänkligheter vUl styrelsen
ändå mte bestämt motsätta sig att möjlighet införs att utse offentiigt bhräde i
ärenden om enmmsarbete. I så fall bör emellertid biträdet kunna förordnas först
i samband med att den intagne överklagar beslutet om enrumsarbete hos
styrelsen. Av praktiska skäl är det i regel inte möjligt att hinna koppla in
offentligt biträde redan före ärendets avgörande på anstalten, eftersom
åtgärden i de flesta fall måste sättas in snabbt. Vad nu anförts om
enrumsarbete gäller även isolering såsom säkerhetsåtgärd. I övriga ärenden inom
kriminalvården dominerar de behandlingsmässiga synpunkterna och avgörandena
måste i stor utsträckning baseras på värderingar, som initierad personal är
bäst skickad att göra. Utomstående juridiskt eUer annat sakkunnigt biträde har
därför inte så stora möjligheter att göra en effektiv insats i sådana ärenden.
Detta utesluter givetvis inte att det kan förekomma situationer, där ett
biträde vid kUentens sida skuUe kunna fylla en viktig funktion. Även i sådana
fall bör biträdesfrågan lösas genom den allmänna rättshjälpens försorg.

Kammarrätten i Stockholm anser mot bakgrund av att
utredningen velat begränsa området för offentligt biträde till ingrepp som rör
den enskildes rörelsefrihet, att det kunde ligga nära tUl hands att införa
möjUghet tiU sådant biträde jämväl inom kriminalvårdslagstiftningens område.
Kammarrätten anser dock att man måhända bör avvakta rättsutvecklingen och om
så ter sig motiverat först framdeles överväga denna utvidgning.

Även JO har fäst sig vid att utredningen i sin
enumeration inte kommit in på kriminalvårdens område. JO menar att för den
enskUdes personliga rörelsefrihet betydelsefuUa avgöranden fattas av de skilda
nämndema och att det är svårt att förstå varför rätt tUl offentUgt biträde
inte i princip skuUe föreligga här när den föreslås skola finnas i ärenden hos
utskrivningsnämnd, beslutsnämnd och psykiatriska nämnden.

2.3.10
Smittskyddslagstiftningen 2.3.10.1 Nuvarande ordning

Enligt smittskyddslagen (1968: 231) är den som
lider av eller av läkare misstänks Uda av allmänfariig sjukdom eUer föra smitta
av sådan sjukdom skyldig att låta inta sig för vård på sjukhus. Han är därefter
skyldig att stanna kvar och underkasta sig nödvändig vård tiU dess han med
hänsyn till faran för att han skall sprida smitta kan behandlas i öppen vård.
Beslut om intagning kan meddelas av vissa läkare och skall på begäran av den
beslutet rör underställas hälsovårdsnämnden. Nämnden kan också självmant pröva
sådant beslut. Beslut om utskrivning från sjukhus meddelas av överläkaren. Mot
beslut varigenom utskrivning vägrats får talan föras hos länsstyrelsen. Talan
mot hälso-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.1972:132 92

vårdsnämndens
beslut föres hos länsstyrelsen. Mot länsstyrelses beslut i ovan angivna ärenden
får talan föras hos kammarrätt och regeringsrätten.

2.3.10.2 Utredningen

Utredningen har inte behandlat frågan om offentiigt
biträde i ärenden enligt smittskyddslagstiftningen.

2.3.10.3 Remissyttrandena

Kammarrätten i Stockholm och JO anmärker att
smittskyddslagstiftningen lämnar utrymme för långvariga ingrepp i den
enskildes rörelse-frUiet.

2.3.11
Kaslrering och sterilisering

2.3.11.1 Nuvarande
ordning

Enligt lagen (1944: 133) om kaslrering får
kaslrering företagas under vissa i lagen angivna fömtsättningar, såvida
samtycke lämnas. Saknar någon på gmnd av rubbad själsverksamhet förmåga att
lämna gUtigt samtycke tUl kastrering, får han kastreras utan att samtycke lämnats.
Kastrering får i princip företagas endast efter tillstånd av socialstyrelsen.
I sådant ärende skall i förekommande fall tUlfälle att yttra sig beredas
vårdnadshavare, förmyndare, make samt läkare och föreståndare för anstalt där
vederbörande är intagen. I fråga om den som fyllt 23 år och är i stånd att
lämna gUtigt samtycke får kastrering som regel ske utan tillstånd av
socialstyrelsen. I sådana fall skaU föreligga i viss ordning utfärdat
läkarutiåtande. Mot socialstyrelsens beslut i ärende angående kastrering får
talan föras hos kammarrätt och regeringsrätten.

Enligt lagen (1941: 282) om sterilisermg får
sterilisering företagas under vissa i lagen angivna förutsättningar.
Bestämmelsema om samtycke, tillstånd och förfarande i övrigt vid sterilisering
överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande regler i fråga om kastrering.

2.3.11.2 Utredningen

Utredningen har inte behandlat frågan om offentligt
biträde i ärende om kastrering eller sterUisering.

2.3.11.3 Remissyttrandena

JO anför att det, förutom ärenden som rör den
personliga friheten, kan finnas skäl att nämna även ärenden om kastrering och
sterilisering, vilka rör den kroppsliga integriteten.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 93

2.3.12
Socialförsäkringslagstiftningen

2.3.12.1 Tidigare
reformförslag m. m.

Försäkringsdomstolen, som inrättades 1961, är
högsta instans i mål om sjukförsäkring, folkpension, tilläggspension,
yrkesskadeförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. Ett mål kan komma under
domstolens prövning antingen genom att besvär anförs över beslut av
riksförsäkringsverket, försäkringsrådet eller tillsynsmyndigheten för erkända
arbetslöshetskassor, dvs. arbetsmarknadsstyrelsen, eller också genom att
beslut av riksförsäkringsverket eller arbetsmarknadsstyrelsen underställs domstolen.
Som förutsättning för underställning gäller att det för enhetlig lagtolkning
eller rättstUlämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller
eljest särskilda skäl finns för sådan prövning.

Frågan om att inrätta elt allmänt ombud på socialförsäkringens
område har diskuterats alltifrån tillkomsten av försäkringsdomstolen och
därefter i samband med tillkomsten av lagen (1962; 381) om allmän försäkring.
Vad som då åsyftades var ett allmänt ombud i detta begrepps egentliga mening,
alltså en befattningshavare med huvudsaklig uppgift att ta tillvara det
allmännas intressen. Detta ombud skulle föra det allmännas talan hos
försäkringsdomstolen. Härigenom skuUe alltså elt tvåpartsförfarande komma till
stånd hos domstolen, vUket förutsattes stärka dess opartiska ställning och
vara till gagn för utredningen i målen och för prejudikatbUdningen.

Under den fortsatta diskussionen om allmänt ombud
har begreppets innebörd kommit att i viss mån förskjutas. I motioner vid 1963
och 1965 års riksdagar har den sida av ombudets verksamhet som består i att
tillgodose de försäkrades intresse skjutits i förgrunden. Vad som efterlysts
har varit en instans med uppgUt att vid försäkringsdomstolen tillvarata främst
de enskUdas rätt. Detta betraktelsesätt har också utgjort bakgrund för
interpeUationer vid 1967 och 1968 års riksdagar samt motioner vid 1969, 1971
och 1972 års riksdagar.

En utförlig redogörelse för gällande rätt och
lagförarbeten m. m. på socialförsäkringens område återfinns i betänkandet s.
175183.

2.3.12.2 Utredningen

Utredningen konstaterar att frågan om alhnänt ombud
har övergått till att närmast bli en fråga om ett ombud för de försäkrade och
sålunda i princip tUl en rättshjälpsfråga. Även om utredningen haft att se
denna fråga enbart som en rättshjälpsfråga, medan det fallit utanför dess
uppdrag att diskutera hur det allmännas rätt bäst bör tUlvaratas i
socialförsäkrmgsärenden, har utredningen dock till utgångspunkt för sina
resonemang tagit upp tanken att dessa båda syften skulle kunna förenas.

Efter
att ha skisserat riktlinjema för hur en ombudsorganisation av

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 94

ifrågavarande
slag skulle kunna tänkas arbeta uttalar utredningen att den haft tUlfälle att
med försäkringsdomstolen diskutera en sådan ombudsorganisation. Utredningen
har därvid kommit till den övertygelsen att en sådan organisation skulle för
den enskildes rättsskydd få högst begränsad betydelse. Även om antalet mål,
som handläggs hos försäkringsdomstolen, kan synas i och för sig stort, är det
dock en mycket liten del av socialförsäkringsärendena som fullföljs till
domstolen och som sålunda skulle komma att passera ombudet. Även om
verksamheten utsträcktes till en granskning i någon omfattning av den näst
högsta instansens beslut är möjligheten att på denna väg bringa hjälp åt
enskUda inte stor. 1 förhållande tUl mängden av ärenden som handläggs vid försäkringskassorna
är det ett ringa antal som förs vidare tUl riksförsäkringsverket. Ett allmänt
ombud med rätt att föra talan hos försäkringsdomstolen torde i realiteten få
huvudsakligen processuell betydelse, såsom motpart i ett tvåpartsförfarande.
Eftersträvar man däremot rättshjälp ät de försäkrade är detta, framhåller
ulredningen, inte den väg som i första hand bör beträdas.

Utredningen understryker emellertid att behovet av
rättshjälp på socialförsäkringsområdet är avsevärt. Rättsreglerna är ingalunda
lättill-gängUga. De enskUda parterna utgörs i stor utsträckning av sjuka eUer
gamla, som har ringa förmåga att själva ta tillvara sin rätt. Om en rättshjälp
av någon betydelse skall kunna åstadkommas bör denna finnas redan på ett tidigt
stadium och inte speciellt inriktas på sådana ärenden som förs vidare genom
besvär. Besvärsinstansema har att sörja för utredning i sina ärenden och
risken för rättsförluster där är mindre än i de ärenden som inte förs vidare.

Utredningen framhåller att man, för att åstadkomma
ett rättsskydd på ett tidigt stadium har i första hand att lita till personalen
hos försäkringskassoma. Otvivelaktigt görs här redan f. n. betydelsefulla insatser
av de hos kassorna anställda. TiUgången till välutbUdad personal är härvid ett
väsentiigt villkor. Över huvud taget är detta ett område av förvaltningen där
kunnig hjälp från tjänstemännens sida är av största betydelse.

Vad beträffar möjligheterna att rätta till
felaktigheter i försäkringskassornas handläggning av ärenden och att
åstadkomma en enhetlig praxis kassorna emellan är detta en
riksförsäkringsverkets angelägenhet. Kassorna står under verkets tillsyn och
enligt uttrycklig bestämmelse har verket rätt att ex officio ta upp
försäkringskassas beslut i försäkringsärende till prövning. De erkända
arbetslöshetskassorna står på liknande sätt under arbetsmarknadsstyrelsens
tillsyn och yrkesskadeförsäk-ringsinrättningamas skadereglering kan bli föremål
för granskning av försäkringsrådet.

Oberoende av det rättsskydd, som sålunda kan
åstadkommas genom personalutbildning och tUlsyn, måste dock, anför utredningen
vidare.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 95

alltid på detta område finnas elt påtagligt behov av
rättshjälp i egentlig mening, alltså biträde i form av en utomstående expertis.
Det kan emeUertid knappast vara någon realistisk tanke att för detta ändamål
inrätta särskUda rättshjälpsanstalter. Den möjlighet som erbjuder sig är att
mom den nya rättshjälpsreformen utveckla hjälpverksamhet även på detta område.
Lämpligen bör därvid eftersträvas att förse de allmänna advokatbyråema med
sakkunskap även på socialförsäkringens speciella område.

Utredningen konstaterar sålunda att
medlen för att åstadkomma en förbättrad rättshjälp på socialförsäkringsområdet
inle är att söka i en ombudsorganisation av något slag. Strävandena bör i
stället inriktas på UtbUdningen av personal hos försäkringskassorna samt på att
inom den allmänna rättshjälpens ram tillhandahålla lämpligt biträde för dessa
ärenden.

2.3.12.3 Remissyttrandena

Riksförsäkringsverket, LO,
försäkringskasseförbundet och Jämtlands läns allmänna försäkringskassa instämmer
i huvudsak i vad utredningen anfört om att medlen för att åstadkomma en
förbättrad rättshjälp på socialförsäkringsområdet inte är att söka i en
ombudsorganisation av något slag. Ej heUer försäkringsrådet har något att
erinra mot utredningens förslag i denna del. Riksförbundet för
utvecklingsstörda barn och handikappförbundens centralkommitté awisar dock de
av utredningen föreslagna altemativa lösningarna och finner skäl tala för att
offentiigt biträde bör införas även inom socialförsäkringsområdet. Försäkringsdomstolen
menar att rättshjälpsreformen med däri föreslagna ändringar och tUlägg torde
kunna leda tiU förbättringar i fråga om den enskildes möjlighet att erhålla
rättshjälp men vill ifrågasätta om det är motiverat att med anledning av
rättshjälpsreformen avskriva frågan om allmänt ombud inom socialförsäkringens
område. Denna fråga bör enligt domstolen ses i ett vidare perspektiv än det
utredningen haft att iaktta. Försäkringsdomstolen förordar alltjämt att frågan
om allmänt ombud tas upp tUl förutsättningslös utredning.

Riksförsäkringsverket uttalar bl.
a. att, såsom utredningen anfört, det i förhållande till mängden ärenden, som
handläggs hos försäkringskassor, är ett ringa antal som förs vidare till
riksförsäkringsverket och ännu färre som fullföljs till försäkringsdomstolen
och som alltså skulle komma fram till ombudet. Även om ombudets verksamhet
utsträcktes til! en granskning av näst högsta instansens beslut, skulle
möjligheten att på denna väg bringa hjälp åt de försäkrade ändå inte vara särskilt
stor. Eftersträvar man rättshjälp och rättsskydd åt de försäkrade anser verket
liksom utredningen att en välutbildad personal hos såväl försäkringskassoma
som hos verket är den bästa garantin för att tillgodose den enskildes rätt. En
utbyggnad av verkets tillsynsverksamhet för att

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 96

ytterligare
verka för en likformig handläggning av ärendena hos försäkringskassorna är
ännu en väsentiig faktor. Utöver detta finns det emellertid ett behov av
rättshjälp i egentlig mening för de försäkrade. Detta bör kunna tUlgodoses inom
den nya rättshjälpsreformens ram.

Även försäkringskasseförbundet påpekar att en
rättshjälp på socialförsäkringsområdet för att få någon reell betydelse bör
fmnas tUlgänglig på ett tidigt stadium och inte speciellt inriktas på de
ärenden som förs vidare genom besvär. Besvärsinstanserna har ju att själva
sörja för erforderlig utredning i sina ärenden. Också förbundet instämmer i
att man i första hand har att lita till försäkringskassornas personal och vill
understryka vikten av att informationen i försäkringsfrågor förs ut så att en
preventiv rättssäkerhet uppnås. Förbundet pekar vidare på att
lekmannainflytandet inom socialförsäkringsområdet kan sägas tjäna som en viss garanti
för att den enskildes intressen på detta område tas tillvara.

Såväl försäkringsdomstolen, som
riksförsäkringsverket och försäkringskasseförbundet betonar vikten av att de
advokater som inom den allmänna rättshjälpens ram skall arbeta med socialförsäkringsfrågor
ges erforderlig utbildning.

2.3.13
Skattelagstiftningen

2.3.13.1 Tidigare
reformförslag m. m.

Utredningen erinrar om att frågan om att förbättra
den enskildes rättsskydd i skatteärenden under åren har tagits upp i riksdagen
genom återkommande motioner. Bl. a. har förslag framförts om att en särskild
befattningshavare skulle tillsättas med uppgift att bevaka de skattskyldigas
rätt gentemot taxeringsintendenten. Förslaget har genomgående avvisats av
riksdagen. I vissa riksdagsmotioner har vidare framförts yrkande, att
prövningsnämnden numera skatterätten skulle ha möjlighet att på det
allmännas bekostnad förordna sakkunnigt biträde åt den skattskyldige i
taxeringsprocess, således en form av offentligt biträde. Vederbörande utskott
har i sitt av riksdagen godtagna utlåtande hänvisat till utrednmgen och
förutsatt att den skulle beakta de synpunkter som har anförts i motionerna.

2.3.13.2 Utredningen

Utredningen framhåller att genom verksamheten på
länsstyrelsernas skatteavdelningar, med möjUgheten tUl taxeringsrevision och
andra utredningar, mycket kan läggas tiU rätta för de skattskyldiga. Erfarenheten
visar att materieUt riktiga avgöranden i skattemål kan nås utan särskUd
rättshjälp även i komplicerade frågor genom sådan utredning. Uppenbart är
emellertid att den utredningsverksamhet som sålunda be-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 97

drivs
inte kan täcka den enskUdes behov av hjälp i skatteärenden och att det ofta
måste förekomma fall där det är av betydelse för honom att vid sin sida ha ett
biträde.

Vissa skäl kan enligt utredningen synas tala för
att möjlighet ges att få offentligt biträde. Skattereglerna är nu så
svårtillgängliga att det ofta inte kan begäras av den enskUde att han skall
kunna tränga in i dem. Detta kan gäUa också helt vanliga inkomstförhållanden.
Även skattskyldiga med mycket begränsad inkomst kan ställas inför skattefrågor
som ingalunda är lättlösta. Om det emellertid såsom föreslagits, skulle läggas
i skatterättens hand att i särskilda faU förordna biträde åt en skattskyldig,
torde anför utredningen vidare denna möjlighet få praktisk betydelse
huvudsakligen i samband med muntiig förhandling. Sådan förhandling kan hållas
på framställning av den skattskyldige men kan komma tiU stånd även på initiativ
av taxeringsintendenten eller skatterätten. Antalet muntiiga förhandUngar har
hittills inte varit stort. Under året 1/7 196730/6 1968 hölls endast 251
sådana förhandlingar i riket. Det får dock antas att förfarandet kommer att bli
vanligare i och med tillkomsten av skatterättema.

Utredningen understryker att vad som skall
klarläggas vid en muntlig förhandling i allmänhet är fakta. I många fall har
prövningsnämndema hittUls vid en sådan förhandling kunnat få fram de
omständigheter som varit av betydelse i saken, och detta oavsett om den
skattskyldige haft biträde eUer ej. I andra fall åter har förhållandena kunnat
vara så invecklade eller den skattskyldiges förmåga att klarlägga dem så
begränsad, att biträdeshjälp skulle kunnat ha en uppgift att fylla.

Av utredningens förfrågan till länsstyrelsema
framgår emeUertid att det stora flertalet länsstyrelser inte har ansett det
vara en brist att möjlighet saknats att förordna offentligt biträde åt
skattskyldig vid muntUg förhandling inför prövningsnämnden. Något önskemål om
en reform i denna riktning finns inte hos länsstyrelserna. Vinsten av sådana
förhandlingar har varit att man kunnat komma till tals med den skattskyldige
och genom frågor klarlägga för målet grundläggande omständigheter.

Utredningen konstaterar slutligen att frågan om
offentiigt biträde i skatteärenden kommit i nytt läge genom den föreslagna
rättshjälpsreformen. Inom det nya rättshjälpssystemet skaU biträde kunna
erhållas även i skattesaker. I fråga om näringsidkare är visserligen
rättshjälpen begränsad men skall dock kunna ges om det med hänsyn tUl sökandens
ekonomiska förhåUanden eller sakens beskaffenhet föreligger synnerliga skäl för
rättshjälp. Det kan förutsättas att härigenom alla fall av ömmande natur kan
få erforderlig hjälp. Detta torde innebära att man i de flesta fall, då annars
offentiigt biträde skulle kunna ifrågakomma, bör kunna räkna med biträde genom
rättshjälpen. Denna form av biträde bör också enUgt utredningen fimgera
enklare och smidigare än

7 Riksdagen 1972.1 saml Nr 132

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 98

om
det mera komplicerade institutet offentiigt biträde skulle införas i
skatteprocessen. Taxeringsmyndigheterna och även skatterätten kan i
förekommande faU hänvisa den skattskyldige att skaffa bilräde genom förmedling
av rättshjälpsorgan. Utredningen betonar emellertid vikten av att genom
särskild utbildning sörjs för att de allmänna advokatbyråerna får möjlighet
att tillhandahålla sakkunnig hjälp i skatteärenden.

Vad gäller skattskyldiga som med hänsyn tiU
inkomstens storlek inte kan påräkna biträde inom rättshjälpssystemet är enligt
utredningen frågan för deras del uppenbarligen mera en
kostnadsersättningsfråga än en fråga om offentligt biträde.

På gmnd av nu redovisade synpunkter har utredningen
funnit sig inte böra föreslå någon möjlighet till offentligt biträde i
taxeringsprocessen.

2.3.13.3
Remissyttrandena

Utredningens uppfattning att offentiigt biträde
inte bör kunna förordnas i taxeringsprocessen delas av RÄ, riksskatteverket
och några länsstyrelser. Kammarrätten i Stockholm, lantbrukarnas riksförbund
och Sveriges hantverks- och industriorganisation, till vars yttrande Sveriges
köpmannaförbund ansluter sig, har den uppfattningen, att den skattskyldiges
behov av rättshjälp inte alltid täcks av rättshjälpslagen. Ej heller dessa
remissinstanser förordar dock regler om offentliga biträden i skatteprocessen.

SR anser att institutet offentligt biträde bör
utvidgas tUl alla mål och ärenden där enskilds intressen skall tas tiU vara
gentemot det allmänna och pekar särskUt på det konkreta behovet av motsvarande
ordning vad gäller taxeringsärenden samt ärenden enligt skattebrottslagen
angående skattetillägg.

2.3.14
Fastighetsrättslig lagstiftning

2.3.14.1
Utredningen

Utredningen har undersökt behovet av offentligt
biträde när det gäller lagstiftningen om expropriation och fastighetsbUdning.
Även naturvårdslagen, lagen om byggnadsminnen, lagen om fornminnen, väglagen,
lagen om enskilda vägar och fastighetsbUdningslagen har omfattats av
undersökningen.

I fråga om offentligt biträde i ärenden enligt
expropriationslagen anför utredningen att expropriationslagstiftningen är så
omfattande och för sin uttolkning så beroende av omständigheterna i det
enskilda fallet att fastighetsägare eUer annan sakägare i allmänhet torde
behöva biträde för att kunna tillvarata sin rätt i förfarandet vid
expropriation. Detla gäller inte bara rättegången i expropriationsmålet utan
också övriga skeden av förfarandet, särskUt första skedet, förfarandet hos
Kungl.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Frop. 1972:132 99

Maj;t
i fråga om tillstånd tUl expropriation. Konsekvenserna av en expropriation kan
visserligen vara mycket ingripande för en fastighetsägare eller annan
sakägare. De torde enligt utredningen dock inte vara av den natur att det
utöver de möjUgheter som rättshjälpsreformen kan erbjuda bör åligga det
allmänna att tUlhandahålla biträde. I huvudsak samma synpunkter anförs av
utredningen i fråga om offentligt biträde i ärenden enligt naturvårdslagen.
Inte heller ärendena enligt lagen om byggnadsminnen, väglagen och lagen om
enskUda vägar anses vara av sådan nalur att det bör åligga det allmänna att
tillhandahålla biträde utöver de möjligheter som rättshjälpslagen ger. I
överensstämmelse med den ståndpunkt utredningen sålunda intagit i fråga om
dessa faslighetsrätlsliga lagar finner utredningen inte heUer skäl att föreslå
möjlighet till offentiigt biträde i fastighetsbUdningsärenden. I stäUet bör man
enligt utredningen eftersträva att inom ramen för rättshjälpsreformen
tillgodose behovet av experthjälp i de fall då det kan anses önskvärt att sådan
hjälp tillhandahålls genom statens förmedling.

2.3.14.2
Remissyttrandena

Under remissbehandlingen har utredningens bedömning
av behovet av offentiigt biträde på dessa områden lämnats utan erinran.

2.3.15
Förutsättningarna för förordnande av offentligt biträde

2.3.15.1
Utrednmgen

Utredningen diskuterar i anslutning till de olika
områden där enligt förslaget offentligt biträde skall kunna förordnas frågan om
fömtsättningarna för att förordna offentiigt biträde och anför bl. a. när det
gäller intagning för sluten psykiatrisk vård att en viss restriktivitet synes
vara motiverad i de fall då utskrivningsnämndens bedömning avser rent medicinska
frågor. I allmänhet är det i sådana ärenden, där de faktiska förhållandena har
betydelse, som ett offentiigt biträde kan göra en insats av värde. Särskilt om
utredningen är intetsägande eller motsägelsefull eller eljest oklar torde
förordnande av offentiigt biträde vara av betydelse för tillvaratagande av
patientens rätt. På gmnd av förordnandets karaktär bör det meddelas ulan någon
prövning av patientens ekonomi. I lagen bör endast föreskrivas att offentligt
biträde skall förordnas, om det behövs för att tUlvarata patients rätt. I
utskrivningsärenden där bedömningen avser rent medicinska frågor torde liksom i
intagningssammanhang en viss restriktivitet vara att förorda när det gäller
förordnande av offentligt biträde. I lagen torde fömtsättningen för förordnande
av offentligt biträde i utskrivningsärende böra formuleras på samma sätt som
föreslagits för intagningsärendena.

Beträffande samtliga de ärenden enligt OmsorgsL, i
vilka offentiigt biträde kan förordnas, bör gälla att biträde skall utses bara
om det be-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 100

hövs
för att tillvarata dens rätt som ärendet avser. Liksom i ärendena enligt PsykL
torde behov av offentligt biträde föreligga främst i sådana fall där de
faktiska förhållandena är oklara eller utredningen i ärendet är ofullständig
eller tvekan kan råda om den lämpligaste formen för samhäUets ingripande. Vid
bedömande av behovet av biträde måste hänsyn också tas till vem som för talan
hos nämnden. Är det den psykiskt utvecklingsstörde själv som för talan, torde
behov av biträdeshjälp oftare föreligga än om talan förs av hans vårdnadshavare
eller förmyndare. Det bör dock inte vara uteslutet att utse offentligt biträde
även i fall då vårdnadshavare eller förmyndare för talan. I utskrivningsärenden
saknas i många fall anledning att utse biträde.

Biträde
enUgt NvL bör förordnas endast om det behövs för att tillvarata
alkoholmissbmkarens rätt. Vid avgörandet om sådant behov föreligger måste
hänsyn tas till flera olika omständigheter. Om en alkoholmissbmkare har
tillfälligt omhändertagits av polismyndigheten eller eljest är berövad
friheten, är hans möjligheter att på egen hand komplettera utredningen starkt
beskurna. En sådan person har därför större behov av biträde än den som är på
fri fot. Vederbörandes fysiska och psykiska tillstånd och andra förhållanden
som inverkar på hans förmåga att sakligt bedöma det föreliggande
utredningsmaterialet är också av betydelse. Hänsyn måste vidare tas till om utredningen
framstår som fiUlständig eller bristfäUig. Förordnande av offentligt biträde
bör mte komma i fråga i sådana fall där fakta är fuUt klara och det är uppenbart
att intagning på allmän vårdanstalt måste ske. Om däremot de faktiska
förhållandena inte är otvetydiga eller tvekan kan råda om den lämpligaste
vårdformen, är det i många fall anledning att förordna biträde. På grund av den
verkan på vårdtidens längd, som farUghets-rekvisitet har, torde det ofta finnas
skäl att förordna offentligt biträde när förhandenvaron av detta rekvisit är
oklar, även om det är uppenbart att annan specialindikation för intagning
föreligger. Om alkoholmissbmkaren av diskretionsskäl inte kan få del av all
väsentlig bevisning i ärendet, kan detta utgöra särskUd anledning att överväga
förordnande av biträde åt honom. Även om biträdet inte har annan rätt än
vederbörande själv att ta del av materialet torde han likväl i detta fall kunna
göra en god insats. Har frågan om intagning aktualiserats genom att allmän
domstol med stöd av 31 kap. 2 § BrB överlämnat åt nykterhetsnämnd att
föranstalta om erforderlig vård och har den enskilde i brottmålet haft
försvarare, kan behovet av biträde i intagningsärendet bU mindre starkt,
eftersom de förhåUanden, som är av betydelse enligt NvL, blivit belysta i
brottmålet.

Vid avgörande av frågan om offentiigt biträde bör
förordnas skaU ingen hänsyn tas till alkoholmissbrukarens ekonomiska
förhåUanden. Avgörande bör uteslutande vara om i intagningsärendet hans rätt
inte anses kunna tillvaratas utan biträde.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 101

När det gäller ärenden rörande onUiändertagande för
samhäUsvård eller för utredning enligt BvL är tanken inte att biträde skall
förordnas i alla ärenden rörande omhändertagande för samhällsvård, utan hänsyn
måste tas till förhållandena i varje enskilt fall. Det är många olika faktorer
som här spelar en roll. Utredningens fullständighet är av betydelse i
sammanhanget. Förordnande av offentligt biträde bör inte komma i fråga i sådana
fall där fakta är fullt klara och det är uppenbart att ett beslut om
omhändertagande bör meddelas. Om däremot de faktiska förhåUandena inte är
otvetydiga eller tvekan kan råda om den lämpligaste formen för ett ingripande
från samhällets sida, är det i många fall anledning att förordna biträde. Med
hänsyn till den verkan på den omhändertagnes behandling, som ett
omhändertagande på grand av den unges eget beteende har, torde det ofta finnas
skäl för att förordna offentligt biträde i de fall då det är oklart huruvida
föratsättningama enligt 25 § b) BvL föreligger, även om det är uppenbart att
annan grund för ett omhändertagandebeslut är för handen. Kan av diskretionsskäl
enskUd berörd part inte få del av all väsentUg bevisning i ärendet, torde detta
utgöra särskUd anledning att överväga förordnande av offentligt biträde. Har
frågan om omhändertagande för samhäUsvård aktuahserats genom att allmän
domstol med stöd av 31 kap. 1 § BrB överlämnat åt barnavårdsnämnd att föranstalta
om erforderlig vård och har den unge haft försvarare i brottmålet, kan behovet
av biträde i ärendet angående omhändertagande för samhällsvård bli mindre
starkt därför att de förhållanden, som är av betydelse enligt BvL, blivit
belysta i brottmålet. En annan omständighet som kan ha betydelse för frågan om
förordnande av offentiigt biträde är de enskUda parternas förmåga att förstå
vad som är relevant i ärendet och att bidra till en allsidig belysning därav.
Förhållandet meUan barnet och föräldrarna kan också vara en faktor i
sammanhanget. Är det fråga om omhändertagande för samhällsvård enligt 31 § BvL,
torde det regelmässigt inte finnas anledning att förordna offentiigt biträde i
andra faU än när underårig, som fyllt 15 år, motsätter sig omhändertagande
eller föräldrar eller annan vårdnadshavare bestrider att den minderårige
blivit övergiven.

Flertalet ärenden enligt UtiämnL torde vara så
otvetydiga och klara att det inte kan anses motiverat att förordna något
biträde. Vid prövningen av frågan om offentligt biträde i dessa ärenden skall
ingen hänsyn tas till den dömdes ekonomiska förhållanden.

Den skUlnad i fråga om rätt till offentiigt biträde
som i utlänningslagstiftningen för närvarande görs mellan sådana utiänningar,
som inte är på fri fot, och utlänningar på fri fot har en viss motsvarighet i
RB:s bestämmelser om offentlig försvarare. Enligt RB skaU en misstänkt, som är
anhållen eller häktad, alltid få offentlig försvarare om han begär det, medan
annan misstänkt erhåller offentiig försvarare endast

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 102

om
han saknar privat försvarare och domstolen finner att hans rätt inte kan
tUlvaratas ulan biträde. Reglerna i utiänningslagstiftningen och i RB är dock
inte helt parallella. Det bör observeras dels att offentlig försvarare biträder
den misstänkte inte bara vid muntlig förhandling utan även vid skriftväxling
med domstolen, och dels att den som fått offentiig försvarare åtnjuter biträde
av denne även vid fullföljd av talan tUl högre rätt och detta helt oberoende av
om parten är anhållen eller häktad. När det gäller utlänningslagstiftningen kan
man ifrågasätta om det finns tUlräcklig anledning att i fråga om rätten till
offentligt biträde uppställa helt olika regler för dem som inte är på fri fot
och dem som är på fri fot. Givetvis inverkar ett frihetsberövande i viss mån på
en utlännings möjligheter att tillvarata sina intressen. Även utlänningar som
är på fri fot kan emellertid i realiteten vara isolerade och utan kontakter och
utan större möjligheter att inverka på utredningen. Från biträdesbehovssynpunkt
går det inte någon skarp skiljegräns mellan de utiänningar som är berövade
friheten och de utiänningar som är på fri fot. Vid bedömandet av en utlännings
biträdesbehov måste hänsyn givetvis tas bl. a. tUl om han kan röra sig fritt
eller ej. Men det finns andra faktorer som är lika betydelsefulla för behovet
av biträde, t. ex. utlänningens förmåga att förstå vilka upplysningar som är
betydelsefulla i sammanhanget och hans förmåga att klargöra relevanta förhållanden.
Det från rättssäkerhetssynpunkt ändamålsenliga synes vara att inte någon viss
omständighet tUläggs större betydelse än andra när man i lagen bestämmer
fömtsättningarna för förordnande av offentligt biträde. VUlkoren för förordnande
av offentiigt biträde synes böra utformas så att för alla fall en
sammanvägning kan ske av alla de faktorer som i det enskUda fallet framstår som
betydelsefulla för bedömande av behovet av offentligt biträde. Här föreslås
därför i överensstämmelse med vad som förordats i samband med tidigare
behandlad lagstiftning att för de typer av utlänningsärenden, beträffande
vilka möjlighet skall föreligga att förordna offentligt biträde, den gemensamma
regeln uppställs att biträde skall förordnas, om det behövs för att tUlvarata
utiänningens rätt.

Vid bedömande av frågan om offentligt biträde
behövs för tillvaratagande av utlännings rätt i ett utiänningsärende av
förevarande slag, måste som nyss antytts hänsyn tas till ett stort antal
faktorer. I det föregående har nämnts att frågan om utlänningen är på fri fot
eller ej bör tiUmätas betydelse i sammaiUianget och att hans förmåga att
förstå vUka upplysningar som är betydelsefulla och hans förmåga att klargöra
relevanta förhållanden likaledes spelar en viktig roll. Lider utlänningen av
psykisk sjukdom, utgör detta givetvis ofta ett starkt skäl för förordnande av
biträde. Utredningens beskaffenhet är också av väsentiig betydelse i
sammanhanget. Regelmässigt torde något offentligt bUräde inte behövas i sådana
fall där alla förhållanden av betydelse

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 103

synes klarlagda och det är uppenbart vUket beslut som är
det riktiga. Om däremot beslutsunderlaget är intetsägande eller motsägelsefullt
eller tvekan eljest kan råda om vilket beslut som bör medÖelas, torde ofta ett
biträde ha en viktig uppgift att fylla. Behovet av offentiigt biträde påverkas
också i viss utsträckning av om det beslut som övervägs grundas på generella
eller individuella utlänningskontrollsynpunkter. Skall en utiänning avlägsnas
ur landet, torde det oftare föreligga behov att förordna offentligt biträde, om
ingreppet beror på individueUa förhållanden som kan läggas utlänningen till
last än om hans avlägsnande utgör ett led i en av exempelvis arbetsmarknadsskäl
beslutad åtstramning av utlänningspolitiken.

Har en utiänning själv utsett lämplig person till biträde
åt sig, föreligger regelmässigt ej något behov av offentligt biträde. Awisas
emellertid det privata biträdet, kan offentligt biträde behöva förordnas. Från
att utiänningen har privat biträde är att skilja det fallet att han vänt sig
till en person med begäran om bistånd och denne förklarat sig villig att
biträda honom, under förutsättning att han erhåller förordnande som offentligt
bUräde. Är läget detta, bör den omständigheten att personen i fråga eventuellt
redan påbörjat arbetet inte utgöra hinder för att han förordnas till offentiigt
biträde.

Vid bestämmande av om offentligt
biträde bör förordnas skall ingen hänsyn tas till utiänningens ekonomiska
förhållanden. Det avgörande bör uteslutande vara om i det föreliggande ärendet
utlänningens rätt inte kan tUlvaratas utan biträde.

2.3.15.2 Remissyttrandena

Den av utredningen föreslagna
allmänna förutsättningen för förordnande av offentligt biträde att sådant
behövs för att tillvarata den enskildes rätt i ärendet om tvångsingripande
tillstyrks eller lämnas utan erinran i det stora flertalet remissyttranden.
Även utredningens uppfattning att många ärenden på de områden där offentligt
biträde föreslås är av den arten att något behov av offentligt biträde inte
föreligger delas av flertalet remissinstanser. Till de remissinstanser som
intagit denna ståndpunkt hör kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, psykiatriska
nämnden, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs och Värmlands
län samt Göteborgs kommuns rättshjälpsanstalt. Några remissinstanser är dock
kritiska mot förslaget och mot utredningens uttalanden om behovet av
offentligt biträde på olika områden. Hit hör JK, JO, kammarrätterna, SIV,
länsstyrelserna i Östergötlands och Västerbottens län samt Riksförbundet för
utvecklingsstörda barn.

Socialstyrelsen framhåller att
behovet av biträde endast är påkallat i enstaka undantagsfall och att erforderlig
hänsyn vid fråga om förordnande bör tas tUl klientens uppfattning om behovet
av biträde.

Göteborgs kommuns rättshjälpsanstalt framhåller att
förvaltnings-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 104

ärendena
i många faU är sådana, att ett biträde ej skulle kunna uträtta något positivt
för parten. Utredningen av vederbörande bamavårdsnämnd etc. kan vara så väl
motiverad, att utgången av ärendet framstår som självklar.

Psykiatriska nämnden anför att även om dess
erfarenhet är, att det endast är i undantagsfall som den muntliga förhandlingen
i nämnden tUlhörande ärenden rör frågor där ett biträde kan göra någon insats
av värde och även om nämnderna av psykologiska skäl torde komma att finna det
svårt att med erforderlig restriktivitet pröva framställningar om förordnande
av offentligt biträde nämnden inte vill förorda en särställning i fråga om de
administrativa frihetsberövanden som sker med stöd av PsykL.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn anför i
fråga om utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus att möjligheten att
förordna om offentUgt biträde bör utnyttjas i större omfattning än utredningen
förutsatt. Den omständigheten att den intagne haft offentiigt biträde i inskrivningsärendet
bör inte förhindra att han får sådant biträde även i utskrivningsärendet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att en
alkoholmissbrukares behov av biträde inför länsrätten ofta torde vara mindre än
en åtalads behov av försvarare i en straff process. Enligt länsstyrelsen är
nämligen en åtalads behov av försvarare betingat av angelägenheten av att ge
den åtalade en i förhållande till åklagaren jämbördig ställning i fråga om den
rättsliga argumenteringen. I tvångsintagningsärendet förekommer inte något
Uknande tvåpartsförhåUande. Där är vårdaspekten primär och länsstyrelsens
erfarenheter är också sådana, att större delen av intagningsärendena är av den
art, att behov av biträde ej torde föreligga.

Med det av utredningen föreslagna behovskriteriet
skulle det enligt länsstyrelsen i Västerbottens län sannolikt ytterst sällan
komma att utses något offentiigt biträde i de typer av socialmål som handläggs
vid länsrätt. Det material och de påståenden som läggs fram inför länsrätten
nagelfars noga. Den enskUde parten ges tack vare den informella processen
mycket goda möjligheter att själv föra sin talan på ett tillfredsstäUande
sätt. A andra sidan är det enligt länsstyrelsen fullt klart att många, kanske
flertalet, parter i ett socialmål känner sig övergivna och försatta i underläge
när de uppträder i en förvaltningsprocess. Det bästa sättet att ge en enskUd
part en känsla av jämställdhet är kanske att alltid erbjuda honom möjligheten
att få biträde och länsstyrelsen föreslår därför att offentligt biträde också
skall utses om den enskilde parten så önskar.

Även en generös tiUämpning av utredningens förslag
medför enligt SIV, att biträde kommer att förordnas i ett begränsat antal fall
i utlänningsärenden. Verket måste emellertid få fram alla upplysningar och
klargöra alla relevanta förhållanden. Utredningens bestämmelser i för-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 105

enmg
med att det i regel inte finns någon besvärsrätt över verkets beslut i
sakfrågor och inte heller över beslut att vägra biträdeshjälp skulle med största
sannolikhet enligt verket medföra ett gradvis undergrävande av tiUtron både
tUl utlänningsmyndigheten och dess handläggning. Verket kan om det erfordras
ge åtskUliga exempel på mycket omskrivna avlägsnandeärenden där sakfrågan med
nuvarande praxis är förhållandevis enkel men där vägrad biträdeshjälp skulle
för en slor allmänhet framstå som en bekräftelse på att handläggningen är
ensidig. TUl det anförda kommer enligt verket att en allmän klausul som den
föreslagna medför betydande tUlämpningsproblem och härigenom ökade krav på
personalen i ett läge där handläggningstiderna redan nu är aUtför långa. Enligt
verkets mening bör gälla att biträde skall kunna förordnas om utiänningen
önskar det. En sådan regel har fördelen av att vara både enkel att tiUämpa och
ge största möjlighet till allmän insyn.

En ovUlkorlig rätt att på begäran få offentligt
biträde föreslås även av länsstyrelsen i Östergötlands län för fall enligt NvL
och UtlL där parten är berövad friheten.

Partens inställning till frågan om förordnande tas
upp även av JO, som påpekar att det inte framgår av förslaget vilken betydelse
partens egen inställning till frågan om offentligt biträde skall ha. Även utan
särskilt stadgande bör det dock vara tydligt, att sådant biträde skall förordnas
när parten begär det och särskilda skäl ej talar emot ett förordnande. Den
enskildes rättsskyddsintresse på nu förevarande förvaltningsområde är enligt
kammarrätten i Stockholm så starkt, att bestämmelsema bör utformas så att
därav framgår, att sådant biträde skall utgå i de av JO angivna faUen.

JK är tveksam tUl om man skall nöja sig med en
sådan allmän regel som ulredningen föreslagit. Det synes JK vara möjligt att
efter ytterUgare överväganden inom vart och ett av de av reformen berörda
områdena ange mer specificerade rekvisit för utseende av biträde. Bl. a. torde
def vara av intresse att belysa betydelsen av alt vederbörande part är berövad
friheten vid ärendets handläggning. Här torde åtminstone för några områden, bl.
a. nykterhetsvården, kunna ifrågasättas om inte offentiigt biträde skall utses
så snart begäran därom framställts i analogi med vad som gäller i brottmål, där
den misstänkte är anhållen eller häktad (jfr 21 kap. 3 § sista stycket RB).
Även för part som är underårig torde enligt JK finnas anledning att överväga
rätt till offentligt biträde efter begäran därom. En omarbetning av reglerna i
den föreslagna riktningen synes JK vara ägnad att ytterligare stärka
rättssäkerheten ävensom vara till gagn för de berörda
förvaltningsmyndigheternas arbete.

En jämförelse med förhållandena i
brottmålsprocessen görs även av kammarrätten i Göteborg som anför, att behovet
av offentligt biträde

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 106

liksom
av offentlig försvarare är särskilt framträdande när det är fråga om en
långtgående frihetsinskränkning eller när risken är stor för att den mot vUken
åtgärd övervägs inte själv kan bevaka sina intressen. I sistnämnda hänseende
vill kammarrätten särskilt peka på 11 § lagen med särskUda bestämmelser om unga
lagöverträdare, där det föreskrivs, att den som är under 21 år normalt skall ha
offentiig försvarare, om det finns anledning att döma tUl annan påföljd än
böter. Mål om omhändertagande enligt BvL berör ofta personer, som kan antas
sakna förutsättningar att effektivt bevaka sin rätt. En mer frekvent
användning av offentligt biträde i barnavårdsmålen än vad utredningen synes ha
tänkt sig kan därför vara önskvärd. De nu anförda synpunkterna torde i varierande
utsträckning äga tillämpning även på de andra grupperna av förvaltningsmål,
beträffande vilka utredningen har föreslagit att offentiigt biträde skall kunna
förordnas. Kammarrätten vill dessutom framhålla att de administrativa
frihetsberövandena i många fall innebär mer djupgående ingrepp i den enskildes
liv än frihetsstraff som utdöms av allmän domstol. F. n. gäller beträffande
rätten att erhålla offentiig försvarare att sådan skall utses, om den
misstänktes rätt inte kan tas till vara ulan biträde. Är den misstänkte
anhållen eUer häktad, har han ovillkorlig rätt att få offentlig försvarare.
Även eljest när han är berövad friheten på grund av dom har den misstänkte
sådan rätt (19 § RP). Enligt kammarrättens mening är det svårt att finna skäl
för restriktivare regler för utseende av offentligt biträde i
förvaltningsärenden än för offentlig försvarare i brottmålsprocessen. Den
omständigheten att förvaltningsprocessen inte i lika slor utsträckning
utspelar sig i muntliga former som brottmålsprocessen är enligt kammarrättens
mening inte något skäl för att institutet offentligt biträde skall komma till
användning i mindre utsträckning än institutet offentlig försvarare. Tvärtom
torde i många fall behovet av offentligt biträde vara större i en skriftlig
process än i en muntlig.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att reglerna
om förutsättningarna för förordnande bör vara klara och lätta att tUlämpa. Det
kan därför enligt länsstyrelsen ifrågasättas om den föreslagna texten inte bör
kompletteras med tilläggsbestämmelser som något mera ingående anger när bUräde
skall utses.

2.3.16
Förordnande myndighet

2.3.16.1
Utredningen

Utredningen föreslår att fråga om förordnande av
offentiigt biträde bör prövas av den i det bakomliggande ärendet beslutande
myndigheten eUer domstolen inte bara om framställning rörande sådant bUräde
gjorts hos myndigheten respektive domstolen utan också om det eljest finns
anlednmg överväga frågan. Vid avslag på begäran om offentiigt biträde.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 107

får enligt utredningens förslag talan mot beslutet i
princip föras i samma ordning som gäller för talan mot beslut varigenom
myndigheten avgör det ärende vari biträde begärs.

Såsom tidigare utvecklats innebär utredningens förslag att
offentiigt biträde inte skall kunna förordnas för ärendes prövning i bl. a.
barnavårdsnämnd. I detta sammanhang anför utredningen att det skulle föreligga
stor risk för att praxis beträffande förordnande av offentligt biträde skulle
bli mycket skiftande, om beslutanderätten i detta ämne lades i händerna på
barnavårdsnämnderna. Av praktiska skäl torde det vara olämpligt att överlämna
åt högre myndighet, exempelvis länsrätten, att avgöra huruvida under pågående
handläggning hos barnavårdsnämnd offentligt bilräde skall förordnas. När det
gäller ärenden rörande omhändertagande för samhällsvård tUlkommer den
ytterligare omständigheten, att det ofta inte förrän på ett sent stadium blir
klart att nämnden inte kan begränsa sig till förebyggande åtgärder.

2.3.16.2 Remissyttrandena

Remissinstanserna har allmänt
tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget att offentligt biträde skall
utses av den myndighet som handlägger och beslutar i ärendet om ingripande mot
den enskUde. TUl dessa remissinstanser hör kriminalvårdsstyrelsen,
socialstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus och
Värmlands län samt Göteborgs kommuns rättshjälpsanstalt.

Ett par remissinstanser förordar dock en annan ordning.
Kammar rätten i Stockholm förordar sålunda att de offentiiga biträdena skall
förordnas av rättshjälpsnämnd. Kammarrätten, som fmner mycket tala för en sådan
lösning, pekar på att rättshjälpsnämnden förordnar biträde enligt
rättshjälpslagen inom förvaltningsområdet och att det därför ur såväl praktisk
som principiell synpunkt samt i likformighetens intresse är önskvärt att även
offentligt biträde förordnas av samma nämnd. Liknande synpunkter framförs av
länsstyrelsen i Östergötlands län. Länsstyrelsen finner dock att frågan om
själva behovet av offentligt biträde alltid bör prövas av vederbörande förvaltningsmyndighet
eller förvaltningsdomstol.

Ett par remissinstanser tar upp frågan vilken myndighet
som bör förordna offentligt biträde i barnavårdsnämnd. Länsstyrelsen i
Malmöhus län anser att förordnande i sådant fall bör meddelas av länsrätten medan
Göteborgs kommuns rättshjälpsanstalt anser att rättshjälpsnämnden bör ligga
närmast tUl hands.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 108

2.3.17
Ersättning tiU offentligt biträde 2.3.17.1 Utredningen

Offentiigt bhräde bör ha rätt tUl skälig ersättning
av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utiägg som uppdraget krävt.

I anslutning till bestämmelserna i det förslag tUl
rättshjälpslag som upptagits i promemoria angående reform av samhällets
rättshjälp (Ju 1970; 14) finner utredningen att ersättningen till offentiigt
biträde bör bestämmas av rättshjälpsmyndigheten och att till ledning för bestämmande
av ersättningen skall finnas taxa, som fastställs av Kungl. Maj:t eller efter
Kungl. Maj;ts bemyndigande centralmyndigheten för rättshjälpen. Den sålunda
föreslagna ordningen finner utredningen motiveras av det allmännas intresse av
en effektiv kostnadskontroll och angelägenheten av att uppnå största möjliga
enhetiighet vid bedömningen av hithörande ersättningsfrågor. Övervägande skäl
talar enligt utredningen för att uppställa huvudregeln att beslutanderätten
skall tillkomma den rälts-hjälpsmyndighet inom vars område den myndighet är
belägen som utsett det offentliga biträdet. En viss möjlighet att överflytta
beslutanderätten till annan rättshjälpsmyndighet torde dock böra finnas.
Därför föreslår utredningen att vid sidan av nyssnämnda huvudregel uppställs
regeln att, om särskilda skäl föreligger, beslut får fattas av annan rättshjälpsmyndighet.
En tUlämpning av sistnämnda regel torde enligt utredningen bl. a. bli aktuell
i fall då myndighet utsett offentligt biträde först efter det att myndigheten
skilt saken från sig och biträdets verksamhet således helt varit föriagd till
högre instans.

Ersättningen till offentiigt biträde bör utgå av
statsmedel. Vad angår frågan om ersättningen tUl offentligt biträde skall
stanna på statsverket eller den enskUde skall kunna förpliktas att till
statsverket återbetala kostnaden torde tUl en början kunna konstateras att
målets utgång inte bör tillmätas någon betydelse. Det kan däremot ifrågasättas
om inie den enskUde partens ekonomiska situation bör inverka så, att enligt
vissa regler återbetalningsskyldighet skall kunna åläggas den enskilde, om vid
ärendets avgörande hans ekonomi anses tåla en sådan påfrestning.

Mot en återbetalningsskyldighet i ärenden enligt de
sociala vårdlagarna kan dock anföras att i flera andra vårdsammanhang den
enskildes ekonomi inte tilläggs någon betydelse. Härtill kommer att det ekonomiska
värdet för staten av en aterbetalningsskyldighet i vissa faU torde bli ringa
och att bestämmelsernas tiUämpning för myndigheterna skulle medföra arbete som
knappast står i proportion tUl vinsten. Därför föreslås beträffande de sociala
vårdlagarna inte någon skyldighet för enskUd part att i mån av ekonomisk
förmåga återbetala kostnaden för offentligt biträde.

Med
hänsyn tUl ärendenas natur synes det skäligt att även det all-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 109

mannas
kostnader för offentligt biträde enligt UtlämnL och nordiska
verkställighetslagen också i fortsättningen stannar på statsverket.

När det gäller offentUgt bUräde som utses enligt
UtiL torde inte lika starka skäl tala för att biträdesersättningen
undantagslöst bör stanna på det allmänna. Omständigheterna i ett ärende om
utlännings avlägsnande ur landet e. d. kan vara sådana att det framstår som
skäUgt att utlänningen helt eller delvis får bestrida kostnaderna för
offentUgt bilräde som förordnats åt honom. Denna ståndpunkt överensstämmer med
gällande rätt. Den nuvarande utformningen av reglerna i ämnet synes dock kunna
göras till föremål för viss kritik.

För närvarande gäller att utlänning, som inte är på
fri fot, ej kan förpliktas att betala kostnaden för biträde vid förhör och ej
heller kostnaden för biträde vid besvärs anförande. Utlänning, som vid
förhöret är på fri fot, kan däremot av förhörsmyndigheten åläggas att ersätta
statsverket kostnaden för biträdesersättningen, om han befinns kunna göra detta
utan intrång i de medel som han behöver för sitt eget uppehälle och för
fullgörande av underhållsskyldighet som åligger honom. Denna skillnad i
betalningshänseende mellan utlänningar, som inte är på fri fot, och utiänningar
på fri fot synes föga motiverad. Antag exempelvis att en flykting kommer till
vårt land och att frågan om hans avvisning underställs den centrala
utlänningsmyndigheten. Myndigheten låter anordna förhör med utlänningen, varvid
denne åtnjuter offentligt biträde. Det synes i ett sådant fall svårförståeligt
att utlänningens ställning i fråga om skyldigheten att ersätta statsverket
kostnaden för biträdet skall vara en annan om han tUlåts att vara på fri fot
med skyldighet att dagligen anmäla sig hos polisen än om han tas i förvar.
Därför föreslås här att i betalningsavseende olika regler inte skall uppstäUas
för utlänningar på fri fot och utiänningar som inte är på fri fot.

De utlänningsärenden, i vilka offentligt bilräde
kan förordnas, är av starkt skiftande art. I vissa fall är det fråga om
avlägsnande ur riket av en utlänning på den grund att han kan befaras fortsätta
brottslig verksamhet här i riket eller eljest kan betraktas som asocial. I
sådana fall skulle det möjligen kunna övervägas att uppställa regeln att utlänningen
skall åläggas att betala i de fall då beslutet blir att avlägsna honom ur
landet men däremot inte i fall då han tUlåts staima kvar. En sådan ordning
torde dock inte vara lämplig för dessa ärenden därför att humanitära
synpunkter av olika slag kan göra att utlänningen tiUåts vara kvar i Sverige
utan att det därför finns anledning att i betalningshänseende behandla honom
på annat sätt än om han avlägsnats ur landet. Fråga om en utlännings
avlägsnande ur Sverige kan emellertid också aktualiseras av en skärpning av
den generella utiännings-kontroUen, t. ex. av arbetsmarknadsskäl. I sådana faU
torde visserligen anledning ofta saknas att förordna offentUgt biträde. Om det
emellertid på gmnd av särskilda förhållanden befinns erforderligt att utse bi-

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 110

trade
åt utlänningen som kanske vistats här under avsevärd tid kan det framstå
som oskäUgt att låta utiänningen betala biträdesersättningen. Detla kan vara
fallet vare sig beslutet blir att utlänningen på de ifrågavarande generella
grunderna skall avlägsnas ur landet eller han tillåts stanna kvar. Rör det sig
om awisning av en nyanländ utlänning, kan förhållandena vara sådana att det
synes skäligt att utiänningen åläggs att betala ersättningen tUl offentligt
biträde, vare sig beslutet går i den ena eUer den andra riktningen. Observeras
bör vidare att det kan förekomma utlänningsärenden, i vilka både individuella
och generella utlänningskontrollsynpunkter kan åberopas och som på denna grund
är särskilt kompUcerade. Av det anförda torde framgå att det inte kan komma i
fråga att uppställa en regel som låter ärendets utgång få avgörande betydelse
för frågan om utiänningens skyldighet att återgälda ersättningen tUl offentligt
biträde.

En omständighet som torde böra tilläggas viss
betydelse när det gäller att bestämma om en utlänning skall behöva ersätta
staten kostnaden för offentligt biträde är utlänningens ekonomiska situation.
Har utlänningen god ekonomi, torde det i många fall finnas större anledning
att låta honom betala kostnaden för offentiigt biträde än om hans ekonomiska
situation är sämre. Frågan om utlänningens betalningsskyldighet torde
emellertid inte böra bedömas endast med hänsyn till hans ekonomiska ställning.
Regeln synes böra vara att frågan om utlänningens skyldighet att till
statsverket återbetala kostnaden för offentligt biträde bör göras beroende av
en allmän skälighelsprövning, vid vilken hänsyn tas till aUa föreliggande
omständigheter.

Man torde emeUertid inte böra stanna vid en regel
av nyss angivet innehåU. Det synes önskvärt att undvika betalningsålägganden
som inte kan verkställas. Sådana ålägganden medför bl. a. en onyttig belastning
av de exekutiva myndighetema. Med tanke härpå och även för att förenkla den
beslutande myndighetens arbete torde den nyssnämnda allmänna skälighetsregeln
böra kompletteras med en regel av innehåll att utlänningen inte skaU åläggas
betalningsskyldighet med mindre den beslutande myndigheten bedömer situationen
vara sådan att utlännmgen kan antas ha förmåga att betala utan intrång i de
medel som behövs för hans eget uppehälle och för fullgörande av
underhållsskyldighet som åligger honom. Myndigheten synes härvid böra ta hänsyn
inte blott till utiänningens situation för tillfället utan även tUl den betalningsförmåga
han kan väntas ha under de närmaste fem åren. En nyanländ flykting, som
tillåts stanna, har kanske vid ankomsten inte medel som förslår tiU att gälda
biträdesersättningen men kan beräknas få tUlräcklig inkomst inom de närmaste
fem åren på gmnd av sina yrkeskunskaper. I ett sådant fall synes det inte böra
vara uteslutet att ålägga utlänningen att betala biträdesersättningen.

I
enlighet med det anförda föreslås en bestämmelse av innehåll att

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 111

i
den mån det befinns skäligt utlänningen i samband med huvudsakens avgörande
kan åläggas att till statsverket återbetala hela eller del av statsverkets
kostnad för ersättning tUl offentligt biträde. Utlänningen skall dock inte få
åläggas att återbetala högre belopp än han enligt myndighetens bedömande kan
antas ha förmåga att betala inom fem år utan intrång i de medel som behövs för
hans eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande
underhållsskyldighet. Uppgår därför alt rättshjälpsmyndigheten skall besluta
om vUket arvode offentiigt biträde skall få m. m. statsverkets slulliga
kostnad tUl lägre belopp än som lagts till grund för beslutet om återbetalning,
skall efter anmälan av rättshjälpsmyndigheten frågan om utlänningens
återbetalningsskyldighet ånyo prövas. Vidare bör föreskrivas att
betalningsåläggande som förut sagts får verkställas i den ordning som är
föreskriven beträffande domstols dom i tvistemål. Åtgärd för uttagande av
beloppet skall inte få vidtas senare än fem år efter det betalningsåläggandet
vann laga kraft.

Den reglering av frågan om utlännings skyldighet
att ersätta statsverket kostnaden för offentligt biträde, som föreslagits i
det föregående, har avsett ärenden enUgt UtlL. Enligt vad som förordats i det
föregående skall emellertid offentiigt biträde kunna utses inte blott i vissa
ärenden enligt UtiL utan också i ärenden om utlännings hemsändande etUigt kungörelsen
angående tUlämpningen av PsykL, stadgan angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda och kungörelsen angående anmälan om socialhjälp åt
utlänningar m. m. Det rör sig här om personer som är intagna på mentalsjukhus
eller specialsjukhus eller beträffande vilka det föreligger ett varaktigt behov
av socialhjälp eller omhändertagande för samhällsvård. Vårdsynpunkter och andra
sociala synpunkter sätter i hög grad sin prägel på dessa ärenden. Anledning
torde inte finnas att för dessa ärenden införa möjlighet att ålägga utlänningen
skyldighet att tiU statsverket återbetala hela eller en del av kostnaden för
ersättning till offentUgt biträde som förordnats åt honom.

2.3.17.2
Remissyttrandena

I fråga om förslaget att det regionala
rättshjälpsorganet skall bestämma ersättningen tiU offentligt biträde har
meningarna varit delade under remissbehandhngen. Socialstyrelsen, kammarrätten
i Stockholm samt länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs och Värmlands län
tillstyrker förslaget. Av de övriga anser huvudparten att åtminstone förvaltningsdomstol
bör anförtros att fastställa ersättning. Hit hör hovrätten för Västra Sverige,
kammarrätten i Göteborg samt länsstyrelserna i Stockholms, Hallands och
Jämtlands län.

Länsstyrelsen i Värmlands län anför att förslaget
innebär ett utnyttjande av den erfarenhet rättshjälpsnämnden kan antas komma
att förvärva från fastställande av biträdesersättning enligt rättshjälpslagen.

Kammarrätten
i Göteborg anför att i allt väsentUgt samma skäl som

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 112

anförts
för att ersättningen till offentlig försvarare skall bestämmas av domstolen
(prop. 1972: 24 s. 290 ff) talar för att ersättningen till offentligt biträde
skaU bestämmas av domstolen eller i förekommande fall av
förvaltningsmyndigheten. Kammarrätten tUlägger att mål, där offentligt biträde
förordnas, säkerligen i stor utsträckning kommer att företagas tiU muntiig
handläggnmg och det är enligt kammarrätten antagligt att frekvensen av sådan
handläggning kommer att öka. Även i de fall då målet avgörs utan muntlig
förhandUng ligger den handläggande domstolen eller myndigheten närmast tiU att
bedöma omfattningen och betydelsen av biträdets insats och därmed skäligheten
av begärd ersättning. De förvaltningsmyndigheter, som nu föreslås erhålla rätt
att utse offentiigt biträde, får anses tillräckligt kvalificerade för att kunna
bestämma ersättningen. Noggrant utarbetade taxor tryggar enhetligheten
beträffande ersättningsbeloppen. Kammarrätten påpekar även att
förvaltningsdomstolar jämlikt bestämmelser i förvaltningsprocesslagen redan
bestämmer ersättningen åt parter, vittnen, sakkunniga och andra.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför att de berörda
domstolarna, som även till antalet är betydligt färre än antalet allmänna
domstolar, tämligen snart torde få en samlad erfarenhet av att bedöma
ersättningsfrågor. I sådana ärenden som inte avgörs av förvaltningsdomstol
torde dock rättshjälpsnämnden enligt länsstyrelsen ha att avgöra
ersättnmgs-frågan även om systemet i vissa fall synes krångligt.

Länsstyrelsen i Slockholms län påpekar att
länsrätten redan nu beslutar om ersättning i vissa utlänningsärenden.

Länsstyrelsen
i Hallands län anser det lämpligt att den myndighet som utser biträdet även
fastställer ersättningen. Det innebär enligt länsstyrelsen en enklare ordning
än den av utredningen föreslagna. Om arvodes- och kostnadsersättningsfrågorna
likväl anses med hänsyn till angelägenheten av att undvika splittring i
kostnadskontrollen böra så långt möjligt avgöras av rättshjälpsnämnden torde
dock enligt länsstyrelsen länsrätt ges befogenhet att besluta om arvode och
ersättning. Den föreslagna grandläggande regeln om att ersättning till
offentligt biträde skall utgå av allmänna medel och enligt huvudparten av
lagarna stanna på statsverket har tUlstyrkts eller lämnats utan erinran av samt
liga remissinstanser.

Utredningens förslag om att
återbetalningsskyldighet skall kunna åläggas i utlänningsärenden får ett
blandat mottagande av remissinstanserna. Länsstyrelserna i Södermanlands,
Östergötlands, Värmlands och Jämtlands län samt en minoritet inom SIV är
positiva tUl utredningens förslag. Hovrätten för Västra Sverige och JO är
tveksamma medan majoriteten i SIV, de tre rättshjälpsanstalterna samt TCO är
negativa.

Enligt minoriteten i SIV är det visserligen högst
tvivelaktigt om de administrativa kostnadema för ett system med
återbetalningsskyldighet

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 113

skuUe
komma att täckas av vad som kan komma att återgäldas tiU statsverket. Skäl
finns trots detta att tillstyrka utredningens förslag. För
återbetalningsskyldighet talar nämligen en jämförelse med brottmålsreglerna om
kostnaden för offentlig försvarare och att det i en del visseriigen sällsynta
ärenden där utlänning som avlägsnas har egna betydande tillgångar och i de
något vanligare fallen där en utlänning får stanna här på helt andra skäl än
han först åberopat (exempelvis genom giftermål) kan te sig stötande om någon
återbetalningsskyldighet inte kunde komma ifråga. Möjligt är även att den som
tvångsvis avlägsnats ur landet skulle dra sig för att återvända hit utan att
förutsättningarna ändrats, om han visste, att han här i landet hade en skuld
att betala. Vidare skulle, om verkets förslag att utlänning skaU få biträde om
han önskar det, bestämmelser om återbetalningsskyldighet kunna minska benägenheten
att begära biträde i klara ärenden.

JO finner det kunna ifrågasättas om icke ärendenas
natur även på utlänningslagens område är sådana att ersättningen aUtid bör
stanna på statsverket. Även den belastning som de exekutiva myndigheterna utsätts
för i form av icke verkställbara betalningsålägganden bör beaktas i
sammanhanget.

Enligt hovrätten för Västra Sverige är det något
tveksamt humvida med hänsyn till ärendenas beskaffenhet en regel om
återbetalningsskyldighet över huvud taget bör bibehållas. Regeln i förslaget
är dessutom enligt hovrätten mycket allmänt hållen och kräver bl. a. att en
prognos ställs beträffande utvecldingen av utlänningens ekonomiska situation
under de närmaste fem åren. Hovrätten föreslår att frågan om återbetalningsskyldighet
i utlänningsärenden ytterligare övervägs. I detta sammanhang finner hovrätten
böra observeras att biträde enligt rättshjälpslagen ej skall få förordnas då
offentligt biträde kan utses. Hovrätten vill vidare erinra om att myndighet
kan förordna offentiigt biträde även om utiänningen förklarat att han inte vUl
ha sådan hjälp.

I motsats till utredningen anser majoriteten i SIV
att utlänning inte bör kunna förpliktas återbetala ersättning som utgått för
biträdet. I och för sig kan det enligt verket anföras vissa principieUa skäl
för att ha en sådan återbetalningsskyldighet men de praktiska problemen och
kostnaderna som en sådan ordning kan väntas medföra talar emot. I regel kan
vidare medel knappast väntas flyta in från dem som med den föreslagna ordningen
kommer i åtnjutande av rättshjälpen, eftersom åter-betalnmgsskyldigheten ju
främst är påkallad i de fall där resultatet av handläggningen blir ett
avlägsnandebeslut. Återbetalningsskyldigheten skulle alltså bli ett slag i
luften och föranleda kostnader som vida överstiger vad som kan erhållas från
sökanden sedan han rest ur landet. Även med utredningens linje att biträde skaU
förordnas endast om behov därav finns kan enligt verket själva principen om
återbetalnings-skyldighet Urågasättas.

8
Riksdagen 1972.1 saml Nr 132

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 114

TCO viU bestämt hävda, att kravet på rättssäkerhet
och rätten till största möjliga personliga rörelsefrihet inte gör sig mindre
starkt gällande för utlänningar än för svenska medborgare. Efter vad TCO har
kunnat finna har utredningen ej heller kunnat framlägga några omständigheter
som motiverar den i ersättningshänseende föreslagna skillnaden. TCO anser att
ersättningen undantagslöst bör stanna på statsverket.

Malmö rättshjälpsanstalt kan inte finna att
utredningen anfört något sakligt bärande skäl för att utlänning skall
förpliktas återbetala kostnader och finner det oegentligt, att när det gäller
utlänningar återgå tUl grundsatser som visserligen överensstämmer med nu gällande
lag om fri rättegång men som helt frångåtts i såväl rättshjälpslagen som i
utredningen i övrigt. Anstalten avstyrker därför utredningens förslag i denna
del. Även Göteborgs kommuns rättshjälpsanstalt avstyrker utredningens
förslag och anför, att förordnande av offentligt biträde enligt utlänningslagen
skall ske i de fall som på ett alldeles särskilt sätt ingriper i den enskildes
liv. Anstalten finner det stötande att utlänning som får kvarstanna kan åläggas
återbetalningsskyldighet medan sådan skyldighet ej kan förekomma enligt andra
lagar. Erhåller utlänning rättshjälp enligt rättshjälpslagen i ett ärende
angående bosättningstillstånd och föreligger ej skyldighet för honom att
betala kostnadsbidrag blir han ej återbetalningsskyldig. Det måste dessutom
föreUgga stora svårigheter för den beslutande myndigheten att kunna avgöra hur
utlänningens situation kan komma att gestalta sig i Sverige under de närmaste
fem åren. En mängd faktorer kan där komma att spela in. Lagen öppnar inte någon
möjlighet för den enskilde att erhålla ändring i vad myndigheten bestämt
angående återbetalnuigsskyldighet även om det av olika skäl skulle vara aldrig
så påkallat. Enda möjligheten att få någon ändring i beslutet synes vara att
vederbörande ansöker om nåd. Kan han ej göra rätt för sig kan detta komma att
menligt påverka hans möjligheter att vinna svenskt medborgarskap (jfr 6 § 4
lagen om svenskt medborgarskap). TiU detta kommer enligt rättshjälpsanstalten
att indrivningskostnaderna kan komma att överstiga de belopp som kan komma att
flyta in tiU statsverket. Rättshjälpsanstalten i Helsingborg fmner utredningens
förslag om återbetalningsskyldighet stötande.

Svårigheten att göra bedömningar för fem år framåt
i tiden påpekas även av länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län, som
anser att den föreslagna bestämmelsen måste göras enklare. Utiänningens betalningsförmåga
måste enligt dessa bedömas enbart med hänsyn till utlänningens situation vid
tillfället för beslutet.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 115

2.3.18
Behörighetskrav för offentligt bUräde

2.3.18.1
Utredningen

Utredningen finner att förfarandet hos flertalet av
de myndigheter och domstolar som handhar frågor om administrativa
frihetsberövanden inte är formbundet i samma grad som processen i de allmänna
domstolarna. Det åligger ofta myndigheten och domstolen att hjälpa de enskilda
tillrätta när det behövs och vara aktivt verksamma för att utredningen skall
bli så fuUständig som förhållandena kräver. I de fall då förhör hålls och
allmänt ombud medverkar enligt UtlL får dock processen enligt utredningen i
någon mån en prägel som liknar rättegången i brottmål. Utredningen påpekar dock
att några särskUda kvalifikationer för behörighet som biträde trots detta inte
stadgats i utlänningsärenden.

Utredningen anför beträffande
nykterhetsvårdsärenden, att det ofta kan vara önskvärt att till offentligt
biträde utses person, som har social eller socialmedicinsk utbildning och
dessutom är praktiskt förtrogen med nykterhetsvårdsfrågor. Även person med
uteslutande på praktisk väg förvärvade kunskaper om nykterhetsvårdslagstUtning
och dess problem bör kunna komma ifråga.

I vissa barnavårdsärenden, exempelvis sådana där
det är fråga om omhändertagande på grund av den unges eget beteende kan
förhållandena enligt utredningen vara sådana, att starka skäl talar för att
det offentliga biträdet bör ha juridisk examen och erforderUg praktisk erfarenhet.

I ärenden enligt UtlL kan uppkomma fråga om förhör
med deltagande av allmänt ombud, som har att tillvarata statsintresset. På
grund härav och på grund av naturen hos ärenden enligt utlänningslagen och det
förhållandet att utredningen ofta tUl väsentlig del handhas av polismyndighet
torde det visserligen i allmänhet vara ändamålsenligt att biträdet i
utlänningsärenden är advokat eller annan jurist med erfarenhet av
polisutredningar och av mera kvalificerade förhör och med god kännedom om
svensk lagstiftning. Det synes dock ej heller i utiänningsären-den uteslutet
att det i en del fall, exempelvis i vissa flyktingärenden, kan visa sig
lämpligt att till offentligt ombud förordna annan person som äger ingående
kännedom om förhållandena i det land varifrån utlänningen flytt.

I ärenden enligt nordiska verkställighetslagen har
den dömde tidigare ofta haft offentlig försvarare och om behov av offentligt
biträde finns ligger det nära till hands att förordna den tidigare offentlige
försvararen.

Mot denna bakgrund anser utredningen att det inte
torde finnas anledning att för offentiigt biträde uppställa något krav på att
vederbörande skall vara advokat eller ha andra juridiska kvalifikationer. Det
väsentliga är att finna en person som med hänsyn tiU det aktuella aren-

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 116

dets
typ är lämplig för uppdraget. Det bör självfallet tillses att den som erhåller
uppdrag som offentligt biträde har fömtsättningar att tillvarata sin huvudmans
rätt i ärendet. Det är givetvis enligt utredningen även angeläget att stor
omsorg ägnas åt valet av offentligt biträde.

Utredningen anför att i vissa ärenden, exempelvis
när utredningen rörande de faktiska förhållandena är bristfällig eUer när
ärendet eljest är av mer invecklad beskaffenhet det torde vara ändamålsenligt
att uppdraget anförtros åt person med juridisk utbildning och erforderlig
praktisk erfarenhet.

Utredningen framhåller vidare att det inte kan vara
lämpligt att utse person, som är knuten tUl den beslutande myndigheten eller
angränsande myndighet eller till lägre myndighet. Övervägande skäl synes
enligt utredningen tala för att den enskilde parten bör tilläggas stort
inflytande på valet av offentligt biträde. En sådan ordning gäller nu enligt
21 kap. 5 § RB beträffande utseende av offentlig försvarare i brottmål och
skall också gälla beträffande biträde enligt rättshjälpslagen. I huvudsaklig
överensstämmelse med dessa lagram föreslår därför utredningen att till
offentUgt biträde skall utses den som parten föreslagit, om den föreslagne är
lämplig för uppdraget och ej hans aiUitande skulle medföra avsevärt ökade
kostnader och ej heller i övrigt särskilda skäl föranleder att annan utses.

2.3.18.2
Remissyttrandena

Utredningens förslag att några speciella
behörighetsvUlkor för förordnande som offentiigt biträde inte skall uppstäUas
utöver ett alhnänt lämplighetskrav tiUstyrks i princip av flertalet av de
remissinstanser som särskUt yttrat sig häröver. Till denna grupp hör hovrätten
för Västra Sverige, socialstyrelsen, kammarrätterna i Stockholm och Göteborg,
länsstyrelsen i Kronobergs och Jämtlands län och föreningen Sveriges
socialchefer. SIV, länsstyrelserna i Östergötlands och Värmlands län,
föreningen Sveriges tingsrättsdomare, rättshjälpsanslalten i Helsingborg och SR
förordar däremot att någon form av kompetenskrav ställs.

Mest positiv tiU föreningens förslag är föreningen
Sveriges socialchefer som med tillfredsställelse konstaterar att utredningen
inte föreslagit någon formell kompetensbestämmelse. Föreningens erfarenheter
pekar nänUigen på att endast ett fåtal advokater och andra jurister är tillräckligt
väl insatta i de socialrättsliga förhållandena för att på de korta varsel,
varom kan bli fråga, kunna göra en meningsfylld insats. Föreningen finner
däremot att personer med exempelvis socionomutbildning och lämpUg praktisk
tjänstgöring i många fall borde kunna göra en god insats som offentiigt
biträde. På grund härav föralsälter föreningen att de myndigheter, som kommer
att ha hand om förordnanden av offentUga biträden skaffar sig en god kännedom
om vUka personer utöver

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 117

advokater
och deras biträdande jurister som är lämpUga att mottaga förordnanden.

Hovrätten för Västra Sverige har som nämnts i
princip inget att erinra mot att några foimella behörighetskrav icke uppstäUs i
fråga om offentiigt biträde men vill framhålla, att de ärenden, vari behov av
sådant biträde kan anses föreligga, ofta torde vara av sådan art att starka
skäl talar för att bUrädet bör ha juridisk examen.

Även länsstyrelsen i Jämtlands län, som ansluter
sig till vad utredningen anfört, framhåller att i flertalet fall där
offentiigt biträde kan komma ifråga förhållandena torde vara sådan att
uppdraget bör anförtros advokat eller annan lämplig jurist med erforderlig
praktisk erfarenhet.

Enligt SIV är det i och för sig önskvärt att
särskilda behörighetsvillkor inte uppställs. Å andra sidan är ärendena enligt
verket ofta av så ingripande natur för den enskilde, att det är befogat att i
likhet med vad som gäller för offentlig försvarare i brottmål ställa upp någon
form av kompetenskrav. Den allmänna rätten tUl offentligt biträde måste enligt
verkels mening kombineras med ett förhållandevis snabbt förfarande. Delta
förutsätter att biträdet snabbt kan sätt sig in i sakfrågan och begära att relevanta
omständigheter ytterligare klargörs samt slutföra talan. Det förekommer f. n.
alltför ofta att vissa landsmän till utlänningar som är föremål för
avlägsnandeprövning påstås försöka skaffa sig oskälig vinning genom att biträda
dem. Inte minst för att undvika att oskäUgt agerande sätts i system och att det
blir ständiga problem med ärenden om avvisning av ombud och besvär hos Kungl.
Maj;t bör ett kompetenskrav ställas upp. Verket finner att man eventuellt kunde
ställa upp krav på lagfarenhet och kanske även tillåta att icke lagfaren person
som godkänts av rättshjälpsmyndighet också skulle få fungera som offentiigt
biträde i utlänningsärenden.

Länsstyrelsen i Värmlands län delar utredningens
uppfattning att även andra än jurister i vissa fall skall kunna utses till
offentiigt biträde. Länsstyrelsen anser dock att det i lagtexten bör komma till
uttryck att till offentligt biträde företrädesvis skall utses jurist. Härmed
uppnås nära överensstämmelse med rättshjälpslagens regler. Sådan överensstämmelse
bör enligt länsstyrelsen eftersträvas. Rättsskyddskravet på det offentliga
biträdets verksamhetsområde torde bäst tillgodoses om till offentligt biträde
huvudsakligen förordnas jurist. Länsstyrelsen erinrar om att föredragande
departementschefen i propositionen tiU UtlL (prop. 1970: 30 s. 45) anförde, att
det till biträde bör förordnas advokat eller annan lämplig person. Av intresse
i detta sammanhang finner länsstyrelsen vidare vara, att JO i 1968 års
ämbetsberättelse med hänsyn till rättsskyddsbehovet i ärenden angående
omhändertagande för samhällsvård underströk vikten av juristmedverkan i
barnavårdsnänmden.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 118

Föreningen Sveriges tingsrättsdomare instämmer i
utredningens påstående att även annan sakkunskap än juridisk kan vara av
betydelse för tillvaratagande av partens rätt. Föreningen påpekar emellertid i
detta sammanhang att möjligheten att erhålla offentiigt biträde inskränks till
sådan handläggning som sker inför förvaltningsdomstol eller eljest i
rättegångsliknande former. Föreningen understryker starkt att biträde inte bör
kunna förordnas i situationer där frågan rör exempelvis medicinska
bedömningar. I första hand skall biträdeshjälpen tillgodose rättssäkerhetssynpunkter
och föreningen anser mot bakgrund av det sagda, att frågan om behörighet för
offentligt biträde bör regleras på samma sätt som stadgas för biträde enligt
rättshjälpslagen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län finner befogat
att vissa garantier skapas för att biträdet har erforderliga kvalifikationer
för sitt uppdrag eftersom det är en myndighet som skall utse biträdet och
eftersom statsverket som regel skall stå för kostnadema. Annan än jurist bör
enligt länsstyrelsens mening endast i undantagsfall kunna förordnas som biträde
och detta bör enligt länsstyrelsen klart komma till uttryck i lagtexten.
Rättshfälpsanstalten i Helsingborg har i huvudsak samma uppfattning.

SR finner det anmärkningsvärt att förslaget inte
innehåller regler om kompetenskrav för offentligt biträde. Garanti måste enligt
förbundet skapas för att den enskUde får stöd av sakkunnigt biträde. Den
speciella förvaltningsrätten består av ett stort författningsmaterial och
omfattande praxis. Det vore därför enligt förbimdet värt att överväga, om inte
kompetenskrav borde arbetas in i lagen. En direkt jämförelse med det judiciella
området visar, att endast advokat kan förordnas som offentlig försvarare med i
granden likartade uppgifter som det offentliga biträdet inom det administrativa
området avses få.

Länsstyrelsen i Kronobergs län tar upp frågan om
personvalet och ifrågasätter om inte förslaget bör kompletteras med
tillämpningsbestämmelser som något mera ingående anger hur uppdragen skall fördelas.
Länsstyrelsen anser att ett klargörande är på sin plats i fråga om någon form
av turlista skall användas och vilka yrkesgrupper som i sådant fall skall vara
representerade.

2.4
Rättshjälp för utrednmgskostnader i förvaltningsärenden

2.4.1
Utredningen

När det gäUer frågan om utredningskostnader i
förvaltningsärenden bör omfattas av förmånema i rättshjälpssystemet har mot en
utvidgning av rättshjälpsförmånerna tiU att omfatta även utredningskostnader
åberopats det förhåUandet att förvaltningsmyndigheterna i regel är skyldiga
att själva sörja för att utredningen i ärendena blir fullständig. Behovet för
en part att förebringa egen utredning kan därför antas vara mindre

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 119

än
när fråga är om mål eller ärenden vid allmän domstol. EmeUertid är det enligt
utredningen tydligt alt förhållandena i förvaltningsärenden mycket ofta är
sådana att den enskUde måste aktivt verka för att få fram utredning av
betydelse för honom. Detta gäller vanligen i förfaranden där enskUda parter
står mol varandra, t. ex. hyresnämndsärenden. Men även när den enskUde agerar
ensam inför myndigheten ankommer det ofta på honom att tUlhandahåUa nödvändig
utredning. Myndigheternas skyldighet i detta avseende har sin naturliga
begränsning och kan i många fall inte täcka den enskildes intressen.

På samma sätt är den enskUde i ett förfarande vid
förvaltningsdomstol, exempelvis i en skatteprocess, vanligen hänvisad tUl att
själv förebringa utredning som han kan vilja åberopa. Utredningskostnader av
dessa olika slag måste anses tillhöra sådant som bör omfattas av förmånerna i
ett utbyggt rättshjälpssystem. Utredningen föreslår därför att
utredningskostnader i förvaltningsärenden skall i princip omfattas av
rättshjälpen och kunna ersättas av allmänna medel.

Utredningen anser att regler om utredrungskostnader
i förvaltningsärenden inle bör anknyta tUl reglerna om ersättning för
utredningskostnader i mål eller ärende vid allmän domstol. Sistnämnda regler
är avpassade till RB;s bestämmelser om rättegångskostnader och kan inte
lämpligen appliceras på förvaltningsområdet. I stället torde man få anknyta
till de bestämmelser som skall gälla i fråga om kostnader för utredning i
angelägenhet som inte handläggs vid domstol. Detta innebär att förmånen av
kostnadsersättning i slort sett görs beroende av att biträde har förordnats i
förvaltningsärendet och då endast kan utgå när biträdet har beslutat om
utredningen. Sådant beslut skall få meddelas endast om utredningen är skäligen
påkaUad för att den som har rättshjälp skall kunna tillvarata sin rätt.

Utredningen ifrågasätter emellertid om inte i
förvaltningsärenden vissa ytterligare garantier bör uppställas för att
kostnaden hålls inom en nödvändig ram. Eftersom i förvaltningsärenden
myndigheterna har viss skyldighet att sörja för utredningens fullständighet,
bör biträdet ej införskaffa utredning när denna lika väl kan anskaffas genom
myndighetens försorg. I allmänhet torde i ärendena utan svårighet kunna bedömas
vilken medverkan som man i detta avseende kan räkna med från myndigheten. I
fall av tvekan bör emellertid biträdet i första hand vända sig tUl myndigheten
och begära dess medverkan till att utredningen införskaffas.

Med hänsyn till de skiftande förhållandena på olika
förvaltningsområden och svårigheten att överblicka de oUka slags kostnader som
det kan bU fråga om bör enligt utredningen en ytterligare garanti uppställas
för att kostnaderna skall hållas Uiom rimlig gräns. På det fastighetsrättsliga
området Uksom ofta när det gäller tekniska frågor, t. ex. i patentmål, kan en
utredning medföra högst betydande utgifter, inför vilka

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 120

man
har anledning tveka om de verkligen skaU kunna ersättas inom ett
rättshjälpssystem. Utredningen föreslår därför en ytterligare regel av innehåU
att biträdet, innan han fattar beslut om utredning som kan antas medföra mera
betydande kostnad, har att inhämta godkännnande av vederbörande regionala
administrativa organ. Regeln torde bli tUlämplig endast undantagsvis. Det gäller
här fall där det med tanke på biträdets ansvar för kostnadens nödvändighet
eller storlek bör vara i hans intresse att ha en återförsälcrmg hos det
regionala administrativa organet. Den närmare innebörden av uttrycket
"mera betydande belopp" torde enligt utredningen kunna belysas genom
anvisning, utfärdad i administrativ ordning, förslagsvis av centralmyndigheten
för rättshjälpen.

Anledning torde enligt utredningen inte föreligga
att behandla utredningskostnaderna olika om de uppkommer i ett hos förvaltningsmyndighet
anhängigt ärende eller i angelägenhet som ännu inte har lett till förfarande
hos myndighet. I båda fallen torde samma bestämmelser kunna tillämpas. Om saken
ännu inte är före hos någon förvaltningsmyndighet bör biträdet, innan ulredningen
införskaffas, överväga om utredningen kan komma att på senare stadium
förebringas genom myndighets försorg och i sådant fall om utredningen kan
anstå till dess.

2.4.2
Remissyttrandena

Utredningens förslag i denna del tillstyrks eUer
lämnas utan erinran av nästan samtliga remissinstanser. Riksrevisionsverket och
länsstyrelsen i Södermanlands län är dock kritiska.

Riksrevisionsverket fömtsätter att särskild, av
biträde föranstaltad utredning endast skall behövas undantagsvis och föreslår
att biträde i förekommande fall alltid skall inhämta rättshjälpsnämndens
medgivande härtUl.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att mot
förslaget att utvidga förmånerna i rättshjälpssystemet till att omfatta också
utredningskostnader i förvaltningsärenden kan åberopas att
förvaltningsmyndigheterna är skyldiga att se till att utredningen i mål och
ärenden blir fullständig. Behovet fÖr den enskUde att själv förebringa
utredning får därför anses vara förhållandevis ringa. En viss garanti för att
inte onödig och dyrbar utredning verkstäUs på det allmännas bekostnad skulle enligt
förslaget erhållas genom att förmånen görs beroende av att biträde förordnats
och att biträdet ansett utredningen påkallad. EnUgt länsstyrelsens uppfattnmg
är emellertid denna förutsättning inte tUlräcklig för att undvika missbruk, som
leder till mycket stora, onödiga utgifter för statsverket. Den föreslagna
bestämmelsen om att ifråga om utredning som kan medföra mera betydande kostnad,
biträdet skall inhämta godkännande av vederbörande rätlshjälpsnämnd ger inte
heller tUlfredsstäl-lande garantier för att kostnaderna stannar inom rimliga
gränser. "Mera

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 , . 121

betydande
kostnad" är enligt länsstyrelsen ett vagt uttryck med helt olika innebörd
inom olika delar av samhällslivet.

Även de remissinstanser som tiUstyrker utredningens
förslag, bl. a. kammarrätten i Stockholm, lantmäterist}'relsen och
länsstyrelserna i Kronobergs och Jämtlands län, finner nödvändigt att det
allmännas kostnader för utredning inte blir onödigt höga och att rätten att
föranstalta om utredning därför bör begränsas. De nämnda myndigheterna finner
emellertid utredningens förslag i denna del ge erforderliga garantier för att
utredning skall komma till stånd endast då verkligt behov härav föreUgger.
Länsstyrelsen i Jämtlands län fömtsätter därvid att förmånen av fria kostnader
endast skall omfatta mindre utredningar såsom intyg.

Ett par remissinstanser tar upp frågan om arrende-
och hyresnämndemas samt hyresrådets ställning i rättshjälpssystemet. Statens
hyresråd hänvisar till en inom justitiedepartementet upprättad promemoria med
förslag liU ändringar i hyreslagstiftningen m. m. (Ds Ju 1972; 5). I promemorian
föreslås bl. a. att nämndema får behörighet att avgöra pre-liminärfrägor, som
det nu ankommer på domstol att pröva. Förslaget innebär också att nämndema ges
möjlighet att ta upp muntlig bevisning i form av förhör med vittne under ed
eller med part under sannings-försäkran. De föreslagna ändringarna beträffande
arrendenämnds och hyresnämnds kompetens innebär att nämndens stäUning som
prövningsorgan i viss mån blir en annan än vad den nu är. Man torde få anse
att om förslaget genomförs arrendenämnd och hyresnämnd blir att betrakta som
med domstol jämställda prövningsorgan. Hyresrådet finner det angeläget att det
klart utsäges vUka bestämmelser angående rättshjälp som skall gälla för dessa
nänmder och hyresrådet. Genomförs de i promemorian Ds Ju 1972: 5 föreslagna
ändringarna beträffande arten-denämndernas och hyresnämndernas kompetens, anser
hyresrådet att arrendenämnd och hyresnämnd bör vara jämställda med allmän domstol.
Även om hyresrådet efter genomförande av den föreslagna ändringen beträffande
arrendenämndernas och hyresnämndernas kompetens kommer att i fortsättningen
inta en annan ställning än dessa nämnder, synes det olämpligt att ha olika
regler beträffande ersättning av allmänna medel for biträde och utredning i
hyresregleringsmål och andra mål som handläggs av hyresnämnd.

Hyresnämnden för Stockholms län anför att arrende-
och hyresnämnd ifråga om rättshjälp enligt det nya systemet får vara att
betrakta som förvaltningsmyndighet. Det torde inte vara erforderligt att f. n.
ta upp särskUda regler för arrende- och hyresnämnd i rättshjälpslagen. Nänmden
framhåller emellertid att begreppet nödvändig utredning inte får tolkas så att
utredningsskyldigheten anses kunna åvila nämnden. Processen vid arrende- och
hyresnämnd äger mm i domstolsmässiga former, och tvisterna är av dispositiv
natur, varav följer att utredningens-

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 122

skyldigheten
åvilar parterna. Utredning vid arrende- och hyresnämnder bör alltså i
rättshjälpshänseende vara helt likställd med bevisning vid domstol. Qm
förslaget i departementspromemorian Ds Ju 1972: 5 genomförs torde arrende- och
hyresnämnd inte längre kunna hänföras till gmppen förvaltningsmyndighet. Det
torde då bli nödvändigt att specialreglera sådan nämnds ställning i rättshjälpshänseende.

2.5
Kostnadsersättning

2.5.1
Utredningen

Endast i begränsad omfattnmg ges möjUghet för
enskild part att få ersättning av aUmänna medel för sina kostnader i
förvaltningsförfarandet. Också bestämmelser om kostnadsersättning meUan två
eller flera enskilda parter är sälllsynta men i praxis har sådan
kostnadsersättning ansetts kunna utdömas i viss utsträckning.

Utredningen framhåller att den främst har inriktat
sig på sådana kostnader som uppkommer för en enskild i hans mellanhavanden med
myndighet. Dessa kostnader är i stort sett kostnader för biträde, för utrednmg
och för instäUelse. Hämtöver kan givetvis förekomma en del smärre kostnader,
såsom för skrivpapper, porto m. m. Sådana kostnader får dock anses tillhöra
normala utgifter för vilka särskild ersättning inte kan påräknas. Vidare kan i
förvaltningsärenden någon gång förekomma speciella avgifter. Utredningen berör
frågan om expeditionsavgiften för bevis om förvärv av svenskt medborgarskap
och taxeavgifterna vid lantmäteriförrättning. Något förslag till ändring av
gällande bestämmelser läggs emellertid inle fram.

Utredningen slår fast att en gmndläggande regel vid
bedömningen av kostnadsersättningsfrågan måsle vara att den enskilde i första
hand har att själv stå för sina kostnader i förvaltningsärenden. Detta följer
redan av medlemskapet i ett samhälle. Den enskilde kan inte agera som om han är
av samhället oberoende, med anspråk på ersättning för de olika utgifter som
samhällstillhörigheten kan medföra. I de fall då dessa kostnader blir av mera
betydande storlek sammanhänger de ofta med egendomsinnehav. Man måste räkna med
att ett mera komplicerat egendomsinnehav i regel är förenat med koslnader av
förevarande slag, utan att därför någon rätt tUl ersäUning kan anses given.

Utredningen erinrar i sammanhanget om den
skyldighet myndigheterna har att tiUhandagå allmänheten med råd och
upplysningar. Enligt 8 § FL gäller att, om ansöknings- eller besvärshandling
eller annan handling från någon som saken angår är ofullständig och bristen kan
avhjälpas på ett enkelt sätt, myndigheten skall vägleda honom, om det behövs
för att han skaU kunna ta till vara sin rätt. Enligt servicecirkuläret (1946;
680) tiU statsmyndigheterna skaU myndighet på begäran lämna upplysningar från
akter samt diarier, register och andra hand-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 123

lingar
som är tillgängliga för allmänheten i den mån det kan ske med hänsyn tUl
arbetets behöriga gång. Myndighet skaU också i övrigt i lämplig utsträckning gå
allmänheten till hända med upplysningar i frågor som rör myndighetens
verksamhetsområde. Utredningen framhåller att statsmyndighetema utövar en
belydande upplysningsverksamhet och att även kommunala myndigheter i stor
utsträckning torde biträda allmänheten med upplysningar inom sina områden. Med
hjälp av den service som sålunda lämnas finns det enligt utredningen goda
möjligheter för den enskilde att själv ta tUl vara sin rätt i inte alltför
komplicerade ärenden.

Utöver
denna serviceverksamhet har myndigheterna regelmässigt att sörja för en
tillfredsställande utredning i ärendena. Detta sker genom att behövliga
upplysningar införskaffas, ofta i form av expertutiåtanden, genom remiss tUl
olika sakkunniga instanser. Med visst fog kan sägas att om den enskilde väljer
att själv anlita biträde och förebringa utredning, när denna annars skulle ha
kunnat förebringas genom myndighetens försorg, det inte kan vara det allmännas
sak att ersätta kostnaden. Av det sagda torde också framgå att det inte är
möjligt att i förvaltningsärenden betrakta den enskUde och det allmänna som två
motstående parter i en process, där den tappande regelmässigt har att ersätta
den vinnande hans kostnader.

Utredningen
konstaterar att frågan om kostnadsersättning genom rättshjälpsreformen i betydande
grad har frikopplats från sociala aspekter. I den mån sådana tidigare har
kunnat anläggas på ersättningsfrågan tUlgodoses de på en enligt utredningen
riktigare väg, genom den utvidgade rättshjälpen. I och med att rättshjälpen
träder in och övertar kostnaderna för personer med låg inkomst bortfaller för
deras del frågan om kostnadsersättning. För personer med något högre inkomst
gäller väl inte detta fullt ut men genom att det allmännas bidrag tUl kostnaderna
utgår relativt högt upp i inkomstlägena minskar ersättningsfrågan i
angelägenhetsgrad. För dem som inte eller i ringa mån kan få sina kostnader
täckta genom rättshjälpen kvarstår dock alltjämt frågan om de skall ha rätt
lill ersättning.

Av
betydelse är härvid, framhåller utredningen, ärendenas mångskiftande karaktär.
Merparten ärenden är enkla och inte förenade med några nämnvärda kostnader. Att
skUja ut vissa ärendegmpper efter kostnadernas storlek är dock knappast
tänkbart med hänsyn till den stora variation som föreligger även inom olika
ärendegmpper.

Utredningen går därefter in på frågan om på andra
gmnder vissa ärenden kan särskiljas. Utredningen påpekar därvid att en mycket
stor del av förvaltningsärendena är sådana att någon oenighet inte föreUgger
meUan myndigheten och den enskUde. Hit hör i allmänhet den stora gruppen
ansökningsärenden. Tydligt är att fråga om kostnadsersättning i denna typ av
ärenden sällan blir aktuell. Om däremot ett

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 124

motsatsförhållande
utvecklar sig mellan myndigheten och den enskilde kan läget bli ett annat. Är
fråga om en mera allmän värdering av hur myndigheten bort handla i ett slutfört
ärende lär en sådan värdering i regel inte kunna läggas till grand för
kostnadsersättning på administrativ väg. Om däremot myndighetens beslut gmndar
sig på en oriktig uppfattning av fakta eller rättsregler kan ett sådant
förhållande bilda underlag för ett ersättningsanspråk. Detsamma kan vara faUet
om det framstår klart att myndigheten inte gett tUlräcklig ledning eller
anvisning i ärendet eller åsamkat den enskilde kostnader genom att begära in
onödig utredning.

Synpunkter av detta slag har föranlett utredningen
att överväga om inte, vid sidan av eventueUa specialregler om
kostnadsersättning, kunde behövas en allmän regel av begränsad räckvidd. Denna
skulle gälla fall då genom myndighets åtgörande i förvaltningsärende enskild
part har ådragit sig betydande kostnad i ärendet och omständighetema är sådana
alt det framstår såsom oskäligt att parten skall bära kostnaden. Ersättning av
statsmedel skulle då kunna tUlerkännas honom för hela eller en del av
kostnaden. Ärendena skulle prövas i administrativ ordning, förslagsvis av
kammarrätt.

Utredningen anför vidare att de åsyftade
handlingama innebär naturligt nog ofta fel från myndighetemas sida, fel i
handläggningen eller fel i bedömningen. Emellertid kan det också vara fråga om
åtgöranden som ligger inom vad myndigheten i det givna läget kan ha haft anledning
att vidta. Först i efterhand kan det kanske konstateras att myndigheten har
sträckt sina krav för långt. Man får komma ihåg att en utredning måste kunna
bedrivas med viss marginal.

Utredningen konstaterar att man här rör sig inom
eUer på gränsen till området för skadestånd. I själva verket utgör ju
ersättning för rättegångskostnad en form av skadestånd. Utredningen erinrar om
att enligt den föreslagna skadeståndslagen skall staten eller kommun ersätta
personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller
försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet, för vars fullgörande staten
eller kommunen svarar. Mot den bakgrunden menar utredningen att utrymmet för en
aUmän regel om kostnadsersättning av det innehåll som utrednmgen har övervägt
skulle bli begränsat. Vid sidan av de nya skadeståndsreglerna skulle den till
stor del innebära en dubblering av ersättningsmöjligheterna. I varje faU finns
enligt utredningen i detia läge anledning att tUls vidare awakta resultat av
den nya skadeståndslagstiftningen och den praxis som på detta område kan komma
att utbilda sig. Utredningen har därför avstått från att lägga fram förslag om
en sådan allmän kostnadsersättningsregel.

Utredningen anser sålunda att behovet av
kostnadsersättningsregler väsentiigt har reducerats genom rättshjälpsreformen
och den nya lagstiftningen om skadestånd. Likväl kan, framhåller
utredningen, på

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 125

vissa
områden ett sådant behov fortfarande föreligga. Utredningen har gjort en
genomgång av de områden av förvaltningen där kostnadsersättningsregler kan bli
aktuella. Undersökningen redovisas tiU en början i de delar den avser områden
där offentligt bUräde skall kunna förordnas enligt utredningens förslag. Som
utredningen framhåller är kostnaden för biträde vanligen den tyngsta posten
bland de kostnader för vUka ersättning skulle kunna komma ifråga. En lösning av
biträdesfrågan har därför direkt betydelse för kostnadsersättningsfrågan.

I fråga om kostnadema för att anlita biträde
framhåller utredningen att enligt dess förslag offentligt biträde skall på det
allmännas bekostnad kunna förordnas i de viktigaste ärenden enligt resp.
författningar. Sådant förordnande skaU meddelas utan någon prövning av partens
ekonomi. Härigenom är det sörjt för att den enskilde utan kostnad får biträde i
de fall då det från rättssäkerhetssynpunkt föreligger särskilt starkt behov av
sådan hjälp. Någon anledning att vid sidan härav införa bestämmelser om
ersättning av allmänna medel för biträdeskostnad i dessa ärenden finns enligt
utredningen inte. När det gäller övriga ärenden enligt ifrågavarande
författningar är enligt utredningen den enskildes behov av biträde inte så
starkt framträdande att det finns skäl att införa regler om ersättning till
part för kostnad som han har ådragit sig genom att anlita biträde i ärendet.
Utredningen pekar i detta sammanhang bl. a. på att förfarandet hos
myndigheterna är föga formbundet och att det allmänna har ansvaret för att
utredningen i ärendena blir så fullständig som deras beskaffenhet kräver. Det
ligger enligt utrednmgen närmast till hands att parten i dessa fall själv får
stå för biträdeskostnaden, i den mån inte ersättningen till biträdet utgår av
allmänna medel enligt rättshjälpslagen.

Utredningen föreslår inte heller några bestämmelser
som ger möjlighet till ersättning av allmänna medel för utredningskostnad på
de områden där enligt utredningens förslag offentligt biträde skall kunna
förordnas. Utredningen erinrar om att den beslutande myndigheten har att se
till att utredningen är så fuUständig som ärendets beskaffenhet kräver. Vid
behov kan komplettering av utredningsmaterialet ske. Parten behöver således i
stort sett inte vara verksam i utredningshänseende på annat sätt än att han
skriftligen eUer muntligen lägger fram sin egen syn på de problem som är
aktuella och anger vUka omständigheter som han anser att myndigheten bör ta
hänsyn tUl när den avgör ärendet. Det bidrag till utrednmgen som parten lämnar
torde inte vara förenat med några betydande kostnader. Utredningen föreslår
emellertid att offentiigt biträde under vissa föratsättningar skall kunna
besluta om utredningsåtgärder på det allmännas bekostnad. I utiänningsärenden
skaU enligt utredningens förslag återbetalnuigsskyldighet kunna åläggas den
enskUde för sådan kostnad. Vidare skall enligt utredningens förslag ersättning
av allmänna medel under vissa fömtsättningar utgå för utredning som beslutals
av biträdet enligt rättshjälpslagen.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 126

När det gäller kostnadsfrågor utom området där
offentligt biträde enligt utredningens förslag skall kunna förordnas anför
utredningen följande.

I ärenden hos försäkringskassa förekommer i
praktiken nästan aldrig muntlig förhandUng. Utredningen hos kassorna föranleder
ej heller några nämnvärda kostnader. Prövningen hos erkända arbetslöshetskassor
och arbetsmarknadsstyrelsen kan visserligen medföra vissa kostnader för den
enskUde men ej av den storlek att de motiverar införande av någon särskild
ersättningsregel. Förfarandet hos försäkringsrådet, socialförsäkringsbolagen
och hos riksförsäkringsverket är nästan alltid skriftiigt. I den mån muntiig
förhandling äger rum sker denna inför domstol varvid särskilda ersättningsregler
gäller. Den skadade kan i sådana ärenden ofta få hjälp med besvarande av
förfrågningar m. m. av sin fackförenmg om han behöver det. Kostnadema för intyg
och dylikt bestrids av försäkringsinrättningen eller av allmänna medel och de
ifrågavarande myndigheterna är verksamma för att i erforderlig mån komplettera
utredningen. Den enskilde behöver därför ej drabbas av några mera betydande
kostnader i anledning av handläggningen. Vill han anlita juridiskt biträde har
han även i dessa fall möjlighet att vända sig till rättshjälpsmyndigheten med
begäran om allmän rättshjälp. Beträffande processen hos försäkringsdomstol är
frågor om ersättning till part, vittne och sakkunnig numera reglerade i nära
anslutning till 15 § FPL. Kostnaderna för utredning och bUräde finner
utredningen föranleda i huvudsak samma bedömanden som motsvarande frågor inom
de områden där offentiigt biträde i vissa fall skall kunna förordnas. På gmnd
härav framlägger utredningen inte något förslag tUl regel om ersättning för
kostnad inom socialförsäkringsområdet.

De kostnader, som kan uppkomma för den enskUde i
skatteärenden, är i första hand kostnader för hjälp med självdeklaration. Hjälp
av sådant slag har vid den föreslagna rättshjälpsreformen ansetts ej kunna
inrymmas under rättshjälpen. Ärendenas mängd och koncentration tUl tiden har
utgjort hinder. Avgifterna för den deklarationshjälp som i olika former står
tUl aUmänhetens förfogande är emellertid i allmänhet tämligen måttliga. Någon
ersättning av allmänna medel för dyUka kostnader kan ej gärna ifrågakomma.

Ytterligare kostnader i skatteärenden kan uppkomma
vid kommunikation med taxeringsmyndigheten och i besvärsärenden. Bland dessa
kostnader kan i stort sett urskUjas tre slag: för utredning, för biträde och
för inställelse inför myndighet. InstäUelsekostnader i skatteärenden är numera
reglerad genom 15 § FPL och frågan härom har därför ej längre aktualitet.

För frågan huruvida enskilda skattskyldiga skaU
kunna påräkna ersättning av allmänna medel för övriga kostnader är av betydelse
i vad mån rättshjälp i dessa hänseenden kan lämnas enligt den föreslagna

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 127

rättshjälpslagen.
Enligt denna skall rättshjälp i princip utgå även i skatteärenden. Biträde
skall alltså även i sådana ärenden kunna förordnas av rättshjälpsmyndigheten;
om den rätthjälpssökande ej själv eller genom någon, som i tjänsteställning
eller i övrigt lämnar honom bistånd, kan tiUvarata sin rätt. Beträffande
utredningskostnader i dessa liksom andra förvaltningsärenden har utredningen
förut föreslagit, att sådana kostnader skall ingå i rättshjälpsförmånema, när
utredningen införskaffats av förordnat biträde, i vissa fall dock först efter
särskilt medgivande av rättshjälpsmyndigheten.

Genom dessa föreslagna bestämmelser får frågan om
kostnadsersättning anses lÖst för den kategori av skattskyldiga som kan
erhålla rättshjälp kostnadsfritt eller mot ringa avgift. Den kvarstår
emellertid för övriga kategorier, varvid särskilt är att märka att rättshjälp
enligt förslaget som regel inte får beviljas näringsidkare i fråga om
angelägenhet som har samband med hans näringsverksamhet. Sistnämnda förhållande
berör en vidsträckt och i taxeringshänseende betydelsefull krets av
skattskyldiga. Utom företagare inom handel och industri omfattar den t. ex.
jordbrukare, skogsbrukare och fiskare. Det bör dock beaktas att dessa
yrkesgrupper i många fall kan räkna med viss hjälp i skatteärenden av sina
organisationer.

För skattskyldiga som på grund av inkomstens
relativa storlek eller på gmnd av verksamhetens art inte kan påräkna bistånd
inom rättshjälpsreformens ram bör däremot den nya lagstiftningen om skadestånd
få betydelse. Enligt denna skaU staten eller kommun vara skyldig ersätta bl. a.
förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid
myndighetsutövning, för vars fuUgörande staten eller kommunen svarar. Tydligt
är att de skatteärenden, där frånvaron av kostnadsersättningsregler tett sig
särskUt besvärande, just är sådana där fel eller försummelse förekommit från
myndigheternas sida. Utgående skadestånd måste antas komma att omfatta även
kostnader som åsamkats vederbörande i ärendet.

Vissa skäl kan emellertid tala för att på
skatteområdet ersättning av allmänna medel borde kunna utgå även när direkta
fel eller försummelser inte kan läggas någon myndighet tUl last. Ett skäl är
redan beskattningens ekonomiska betydelse för den enskilde. Bedömandet av en
skattefråga kan emellanåt vara så avgörande för hans ekonomi att han tvingas
påtaga sig kostnader som eljest knappast motsvarar hans vUlkor. Ett annat skäl
är skatteärendenas frekvens. Det torde väl inte finnas något annat område inom
förvaltningen, med vUket den enskUde i så hög grad kommer i beröring. En
specialreglering beträffande kostnadsersättnmg på enbart detta område behöver
därför inte te sig inkonsekvent. HärtUl kommer också såsom ett ytterligare
skäl den komplicerade lagstiftningen. När de gällande bestämmelsema nått en
sådan grad av svårtUlgänglighet för gemene man som numera är fallet kan

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 128

konsekvensen
synas fordra att den enskilde ej ställs utan ersättningsmöjlighet i
situationer där det eljest kunde synas obUligt att han själv skaU stå sina
kostnader. Av betydelse är slutligen även den omständigheten att kostnaderna i
skatteärenden och i skatteprocess inte anses avdragsgilla vid taxering, en
grundsats som synes upprätthåUas även när ett skatteärende har direkt samband
med en förvärvskälla.

Med hänsyn till dessa för skatteområdet speciella
förhållanden kan det ifrågasättas om inte viss möjlighet tUl kostnadsersättning
borde införas för just detta område. Även om utredningen beträffande andra
förvaltningsområden inte funnit tiUräckUga skäl för ett sådant bedömande har
utredningen sålunda beträffande skatteområdet funnit sig böra överväga
kostnadsersättningsregler och pröva hur dessa lämpligen skulle avvägas.

TUl en början bör då konstateras att något anspråk
på ersättning ej kan grundas enbart på den omständigheten att en skattskyldig
"får rätt" i en tvist med myndigheten. Av skäl som utredningen
tidigare anfört är det inte möjligt att i förvaltningsärenden betrakta den enskUde
och det allmänna som två motstående parter i en process, där den tappande
regelmässigt har att ersätta den vinnande hans kostnader. Att införa en
ersättningsskyldighet av sådant generellt slag för det allmänna är enligt vår
mening lika orealistiskt som att föreskriva att den skattskyldige, när han inte
får bifall till sin talan, regelmässigt skulle bestrida myndighetens kostnader
i ärendet.

Det får vidare anses uppenbart att någon
kostnadsersättning inte skall ifrågakomma när den skattskyldige åsidosatt någon
skyldighet i fråga om deklaration, bokföring eller anteckningar. Om exempelvis
en skattskyldig på grund av vissa brister i bokföringen i förening med en
statistiskt lågt redovisad bmttovinst påförs taxering skönsmässigt men han
sedan i en skalteprocess får skönstaxeringen nedsatt eller eventuellt
undanröjd, bör kostnadsersättning likväl ej ifrågakomma. I frågor rörande
värderingar av olika slag kan även om någon formell brist inte ligger den
skattskyldige till last någon kostnadsersättning ej heller lämpligen
förekomma. Myndigheten måste här alltid hä vissa marginaler för sina bedömanden
utan att fråga om kostnadsersättning skall uppkomma. Detsamma måste emellertid
i allmänhet gälla även rättsliga bedömanden i frågor av svårlöst eller eljest
komplicerad karaktär.

Av det sagda torde framgå att den kostnadsersättningsregel,
som vi ansett kunna komma i fråga, skulle få utpräglad karaktär av undantagsbestämmelse.
Den skulle avse fall där betydande kostnad åsamkats en skattskyldig under
sådana förhållanden att det framstod såsom obUligt att han inte kunde få ersättnmg
helt eller till någon del. De åsyftade fallen är nästan alltid sådana där någon
anmärkning kan riktas mot myndighetens handlande. Det kan vara fråga om
oriktig till-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 129

lämpning
av gällande rätt men också om sakligt obefogade yrkanden eUer invändningar,
ogmndade påståenden och alltför löst underbyggda antaganden, ofta innefattande
vårdslöshet eller försummelse från myndighetens sida.

Tydligt är att här åsyftade fall till stor del är
sådana, där skadestånd skulle ifrågakomma enligt den föreslagna lagstiftningen
om stats och kommuns skadeståndsskyldighet. Innan någon praxis hunnit där utbilda
sig är det givetvis svårt att bedöma i vad mån denna nya lagstiftning och
särskilt den diskretionära prövning beträffande till-lämpningen som skall kunna
ske genom justitiekanslern kan komma att tiUgodose behovet av
kostnadsersättning. EmeUertid får det antas att av de nyss åsyftade fallen
vissa måste falla utanför gränsen för skadestånd. Så får exempelvis antas vara
förhållandet när ersättningsanspråket anknyts till en talan, vilken från
början synts motiverad men som sedermera konstateras vara obefogad och därför
nedläggs eller ogillas. Detsamma gäUer en talan som från myndighetens sida
drivs för erhållande av prejudikat. I en sådan process inträffar stundom att en
skattskyldig nödgas ådraga sig betydande kostnad för att skydda ekonomiska
intressen. I intet av nu nämnda fall lär kunna påstås att myndigheten gjort sig
skyldig till vårdslöshet eller försummelse. Det kan tvärtom anses ha varit
myndighetens skyldighet att driva saken.

I dUektiven för utredningen anförs att, i varje
fall till en början, kostnadsersättningsregler torde böra meddelas endast
beträffande sådana ärenden, i vilka det föreligger ett starkt framträdande
behov av möjlighet att tillerkänna enskild part ersättning för kostnader. Fråga
blir då om de fall, som det här rör sig om, kan anses bilda grund för ett
starkt framträdande behov av kostnadsersättningsregler på skatteområdet.

Utredningen stannar slutligen för att i närvarande
läge ej föreslå några ersättningsregler på skatteområdet. Erfarenheten från
skatte-domstolama kan svårligen anses ge belägg för att man här kan tala om ett
starkt framträdande behov. För frågans bedömande är också av betydelse hur
praxis på skadeståndsområdet kommer att utveckla sig. Det finns i detta läge
anledning att awakta denna utveckling och att, åtminstone tills vidare, inte
införa några supplerande bestämmelser inom ett särskilt område av förvaltningen.

Utredningen tar även upp frågan om
kostnadsersättnmg i vissa faU när förvaltningsmyndighet kan ålägga part att
ersätta statsverket kostnad för utredning varom myndigheten själv beslutat.
Detta är t. ex. fallet i ärenden enligt fastighetsbildningslagen, vilken
stadgar att fastighetsbildningsmyndigheten i vissa fall får anlita biträde av
sakkunnig och besluta om ersättning tUl denne. Sådan ersättning, som förskotteras
av allmänna medel, utgör förrättningskostnad och betalas efter förrättningens
avslutande av sakägarna eller av någon eller några av dessa.

9
Riksdagen 1972.1 saml Nr 132

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 130

Övervägande
skäl torde tala för att sådan kostnad för utredning som beslutats av myndighet
skall kunna ersättas inom rätlshjälpssyslemet. Utredningen föreslår atl i
rätlshjälpslagen tas in en bestämmelse att utredningskostnad skall ersättas
inte bara i de fallen då bilräde beslutat om utredning utan också i fall då
utredningen beslutats av myndighet.

När det gäller utredningen i
fastighetsbildningsärenden anför utredningen vidare att denna i princip skall
ombesörjas av fastighetsbildningsmyndigheten. Det är vidare förutsatt att
myndigheten skall bedriva en omfattande verksamhet för information och
rådgivning. Sålunda föreligger i regel inget behov av bilräde och några
utrednings-kostnader bör normalt inte uppkomma. De sammanträden med sakägarna
som kan förekomma skall i allmänhet hållas där den mark är belägen som
fastighetsbildningen avser. Dessa förhållanden medför enligt utredningens
uppfattning, att de kostnader som i förrättnings-instansen kan uppkomma för den
enskilde sakägaren i allmänhet är begränsade. De skäl som kan åberopas till
stöd för en regel om kostnadsersättning i mer komplicerade fall kan inte
heller anses vara av den styrka atl en sådan lösning bör tillgripas. Genom
rättshjälpslagen och utredningens förslag till ändring häri beträffande
utredningskostnader torde vidare behovet av ersättningsregler för
fastighetsbildnings-förrättningar ha minskat. Sedan fastighetsbildningsärendet
i vissa fall övergått i rättegång kan ytterligare kostnader uppkomma. Den enskilde
kan dock i fastighetsbildningsmål få ersättning av annan sakägare för sina
rättegångskostnader enligt en regel som motsvarar den allmänna regeln om
rättegångskostnader i 18 kap. 1 § RB. I undantagsfall kan den enskUde även få
ersättning när han vinner mål mot företrädare för allmänna intressen.
Utredningen vill med hänsyn tiU det sagda inte föreslå införandet av någon
allmän koslnadsersättningsre-gel för fastighetsbUdningsärenden.

I fastighetsbildningsärende kan den enskUde för
övrigt komma att få automatisk eller särskild nedsättning av
förrättningskostnaderna. Utöver sådan nedsättning finns även vissa möjligheter
till statsbidrag. Utredningen anser sig sakna anledning att föreslå en
utvidgning av de möjligheter till lättnader i ersättningsskyldigheten som
föreligger enligt gällande bestämmelser.

Utredningen konstaterar att kostnader som åsamkas
någon när han kallas att instäUa sig inför myndighet intar en viss
särställning. Behov av ersättning i detta hänseende föreligger otvivelaktigt på
alla förvaltningsområden där sådan inställelse kan förekomma. Även här har
rättshjälpsreformen åstadkommit ett ändrat läge genom att ersättning för
kostnad för inställelse inför myndighet ingår i rättshjälpsförmånema, när
personUg inställelse har ålagts. Vidare gäller enligt FPL att enskUd part, som
inställt sig tUl muntlig förhandling, får tUlerkännas ersättning av allmänna
medel för kostnad för resa och uppehälle, om

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 131

rätten
finner att han skäligen bör ersättas för sin inställelse. Härigenom är frågan
om inslällelsekostnad reglerad såvitt angår de allmänna förvaltningsdomstolarna
samt länsrätt och skatterätt. Den kvarstår emellertid beträffande en del andra
myndigheter.

I ärenden enUgt PsykL och OmsorgsL kan förhör komma
att äga rum inför olika nämnder men enligt utredningen uppkommer i allmänhet
inte några inställelsekostnader för den omhändertagne. Närstående som för sådan
talan kan däremot oftare ha sådan kostnad. Anledning synes enligt ulredningen
inte finnas att för dessa fall införa någon genereU rätt för den enskilde att
erhålla ersättning för dylika kostnader. I en del fall kan instUllelsekostnaden
emellertid vara betungande och det kan då framstå som obUligt att ersätlning av
allmänna medel inte skall kunna utgå. Utredningen föreslår därför att i PsykL
och OmsorgsL införs regler, som utgör paralleUer till 15 § FPL.

Vad angår kostnaderna för inställelse tUl förhör i
ärenden enligt UtiämnL torde enligt utredningen anledning saknas att införa ersättningsregler
såvitt fråga är om inställelse inför polismyndigheten. Annorlunda är emellertid
läget när fråga är om kostnaden för inställelse till förhör inför
länsstyrelsen. I sådana fall kan den enskildes utgifter för inställelsen bli
mera betydande och utredningen föreslår för dessa förhör
ersättningsbestämmelser som även de motsvarar bestämmelsen i 15 § FPL.

Även beträffande ärenden enligt UtlL talar enligt
ulredningen skälig-heten för att vissa ersättningsmöjligheter bör finnas.
Förhörsmyndighetens ställningstagande i ersättningsfrågan torde böra bygga på
en allmän skälighetsbedömning vid vUken hänsyn bör tas till bl. a.
utiänningens ekonomiska förhållanden och längden av den tid utiänningen vislats
i riket. Utredningen föreslår att ersättning för inställelsekostnad efter sådan
skälighetsbedömning skall kunna utgå till den enskilde i alla de fall i vilka förhör
enligt UtiL kan förekomma.

Några regler om ersätining för inställelsekostnad
föreslås däremot inte för de övriga förvaltningsområden där offentligt biträde
skall kunna förordnas. Utredningen konstaterar att nykterhetsnämnd vid behov
får kalla den som är föremål för undersökning att personligen inställa sig hos
nämnden eller särskilt utsett ombud för denna eller av nämnden anvisad läkare.
Nykterhetsnämnd får också kalla person som förväntas kunna meddela upplysning
i något till nämndens behandling hörande ärende att inställa sig hos nämnden
eller särskilt utsett ombud för denna. I kallelse kan föreskrivas vite av högst
50 kronor. Har kallelse delgivits minst fyra dagar före inställelsedagen och
uteblir den kallade utan anmält laga förfall, äger nämnden, dess ombud eller
den anvisade läkaren påkalla handräckning för att hämta honom. Blir han inte
samma dag inställd genom hämtning, får nämnden i fall av tredska fälla honom
till vite som föreskrivits i kallelsen. Bestämmelserna om

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 132

hämtning
och vite avser inte person som kallats för att lämna upplysningar, om han
skall inställa sig på plats utanför den kommun där han bor eUer eljest
uppehåller sig.

Utredningen erinrar om bestämmelserna i kungörelsen
(1969: 590) om ersättning vid förundersökning i brottmål. Enligt denna
kungöielse kan den som hörs under förundersökning få ersättning av allmänna
medel, varvid bestämmelserna om ersättning av allmänna medel lill vittnen har
motsvarande tillämpning. Ersättning utgår dock inte om skälig anledning till
misstanke föreligger, att den hörde är skyldig till brottet eller har medverkat
till det, eller om det i övrigt med hänsyn tUl den hördes förhållanden till
saken inte är skäligt att ersättning utgår.

Enligt utredningen talar i och för sig goda skäl
för alt möjlighet bör öppnas att ge ersättning för inställelsekostnader till
utomstående som efter kallelse infinner sig hos nykterhetsnämnden eller
företrädare för denna för att lämna upplysningar i nykterhetsvårdsärende.
Vederbörande har laglig skyldighet att inställa sig och det synes föga
motiverat att den som hörs i ett nykterhetsvårdsärende skall vara sämre ställd
i ersättningshänseende än den som hörs vid en förundersökning i brottmål. Vad
angår frågan om ersättning tiU alkoholmissbrukaren själv för motsvarande
kostnad kan tanken på sådan ersättning knappast awisas med en hänvisning tUl
att den som är misstänkt för brott inte får ersättning för InstäUelsekostnader
vid förundersökning i brottmål. Samlliga åtgärder enligt NvL har till syfte
att tillgodose ett vårdbehov och kan inte motiveras med annat än behovet att
bereda alkoholmissbra-karen vård, även om vissa av åtgärderna faktiskt också
har en allmänprevenliv effekt. Eftersom nykterhetsnämndens ingripanden således
helt går ut på att bereda den enskilde vård, kan det finnas anledning att ge en
alkoholmissbmkare ersättning för kostnader för inställelse hos nämnden.
Utredningen lägger emellertid inte fram något förslag om ersättning tUl
alkoholmissbrukare eller tredje man. De kostnader och inkomstförluster för
alkoholmissbmkare eller utomstående, som kan vara förenade med en inställelse
hos nykterhetsnämnden eller företrädare för denna, torde enligt utredningen i
aUmänhet vara obetydliga. I regel blir de resor som krävs för inställelsen
korta och den tid som går förlorad på grund av förhöret inle alltför lång.
Nykterhetsnämnderna strävar efter att lägga förhören på sådana tider att den
enskilde inte går miste om någon arbetsförtjänst. I många fall får förhören
formen av samtal i hemmet eUer andra informella kontakter som inte medför några
utgifter för de berörda.

Inte heller för ärenden som polismyndighet,
anstaltsstyrelse, anstalts-föreståndare eller socialstyrelsen handlägger enligt
NvL föreslås några bestämmelser om ersättning av aUmänna medel för
inställelsekostnad. Utredningen konstaterar att i ärende hos anstaltsstyrelse,
anstaltsföre-ståndare eller socialstyrelsen uppstår inga inställelsekostnader
för alko-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 133

holmissbrukaren
och alt inte heller utomstående har någon skyldighet att infinna sig efter
kallelse för alt lämna upplysningar.

I fråga om BvL gäller att var och en som ärendet
rör eller som antas kunna lämna upplysningar av betydelse kan höras och kallas
att inställa sig inför baranavårdsnämnden eller ombud för denna. Skall barn
under 15 år kallas, bör kaUelse med föreläggande att inställa barnet delges
föräldrarna eller annan som har barnet i sin vård. Om det erfordras för
utredningen bör yttrande inhämtas av läkare eller annan sakkunnig. I vissa
ärenden kan eller skall läkarintyg angående den underårige anskaffas och i
sådant fall kan den underårige kallas till undersökning hos anvisad läkare. I
kallelse till förhör eller läkamndersökning kan föreskrivas vite av högst 100
kronor. Om den kallade uteblir kan barnavårdsnämnden under vissa
förutsättningar besluta att han skall hämtas genom polismyndighetens försorg.
Inställs han inle samma dag genom hämtning, kan nämnden i fall av tredska
utdöma förelagt vite. Bestämmelserna om vite och hämtning är emellertid inte
tillämpliga då den som skall höras upplysningsvis, kallats att inställa sig på
plats utanför den kommun där han bor eller eljest uppehåller sig.

Enligt utredningens uppfattning föreligger inte
något framträdande behov av att bygga ut BvL med ersättningsregler för
inställelse inför barnavårdsnämnden eller företrädare för nämnden. Detta sammanhänger
enligt ulredningen med att de resor som krävs för parts eller utomstående
inställelse till förhör hos barnavårdsnämnden eller företrädare för denna i
allmänhet blir korta och att den tid som går förlorad genom förhören inte
heller torde vara alltför lång. Härtill kommer att barnavårdsnämnderna strävar
efter att lägga förhören på sådana tider att de berörda inte drabbas av några
inkomstförluster. I många faU får förhören form av samtal i hemmet eller andra
informella kontakter som inte medför några utgifter för den som ärendet rör.
Utredningen erinrar också om att part som har rättshjälp enligt rättshjälpslagen
kan få ersättning för bl. a. resa, om han har ålagts att inställa sig inför
förvaltningsmyndighet.

Inte heller för övriga ärenden enligt BvL anser
utredningen att det föreligger något behov av bestämmelser om ersättning av
allmänna medel för inställelsekostnad. Detsamma gäller ärenden enligt stadgan
(1960: 728) för ungdomsvårdsskolorna.

2.5.2
Remissyttrandena

Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet tiU
utredningens principiella ståndpunktstagande att en allmän regel om
kostnadsersättning inom förvaltningsområdet inte bör införas. Denna uppfattning
framförs av bl. a. hovrätten för Västra Sverige, kriminalvårdsstyrelsen,
rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, psykiatriska nämnden, kammarrätten i Göteborg,
riksskatteverket, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Värm-

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 I34

lands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbotiens län samt
Stockholms läns landstings rättshjälpsanstalt. Till de mer tveksamma hör
kammar-rätlen i Stockholm, JO, och länsstyrelsen i Kronobergs län. TCO uttalar
sig däremot för en generell regel om kostnadsersättning. Vissa remissinstanser
framför förslag om speciella kostnadsersättningsregler i skatteärenden. I några
remissyttranden täts även upp frågan om särskilda kostnadsersättningsregler i
socialförsäkringsärenden m. m.

Kammarrätten i Göteborg, som alltså
delar utredningens allmänna synsätt, har den uppfattningen att kostnaderna i
förvaltningsärenden normalt inte skall behöva bli särskilt betungande och i
princip komma att drabba alla medborgare någorlunda jämnt på grund av den
allmänna utrednings- och vägledningsskyldighet som åvilar myndighetema. Om den
enskilde likväl behöver hjälp, bör enligt kammarrätten den nyligen beslutade
rättshjälpslagen medföra att kostnaden för biträde inte blir orimligt
betungande för honom. Dessulom kan enligt kammarrätten, tack vare
skadeståndslagens nya regler om det allmännas skadeståndsskyldighet, stötande konsekvenser
undvikas i de sällsynta fall då behovet av biträde eller särskild utredning
från enskUd parts sida föranlelts av att myndighet eftersatt sin utrednings-
eller vägledningsskyldighet.

Även kammarrätten i Stockholm delar
utredningens uppfattning att behovet av kostnadsregler för förvaltningsärenden
väsentligt reducerats genom rättshjälpsrefovmen och lagstiftningen om
skadestånd. Det föreligger dock enligt kammarrätten beträffande
kostnadsersättning alltjämt behov av rättshjälp utöver vad som kan erbjudas
enligt rä.ts-hjälpslagen. Även om principiellt inte något är att invända mot
den av utredningen fastlagda grundregeln att den enskilde i första hand själv
har att stå för sina kostnader måste dock avsteg göras från regeln. En
utbyggnad av rättshjälpen inom detta område på sätt föreslagits tillgodoser i
viss utsträckning de berättigade krav kammarrätten finner kunna ställas men det
kan samtidigt ifrågasättas om de föreslagna ersättningsreglerna i tUlräckUg
grad tar hänsyn till den enskildes intresse. Kammarrätten konstaterar att den
som inte har rättshjälp enligt rättshjälpslagen i vissa fall får stå för sina
kostnader själv och att den som har rättshjälp får bidraga tUl dessa kostnader.
1 många fall kan det enligt kammarrätten synas mindre tillfredsställande att
den som haft ett berättigat krav och som fått sin talan bifallen i högre
instans själv skall stå för de betydande kostnader, som genom myndighets
åtgöranden kan ha åsamkats honom. Kammarrätten konstaterar att de nya reglerna
om stats och kommuns skadeståndsansvar i vissa fall kommer att vara
tUl-lämpliga och att det torde vara svårt att avgöra om behov av en mera
generell kostnadsersättningsregel föreligger innan erfarenhet vunnits om
verkningarna av denna lagstiftning. Kammarrätten antar dock att skadestånd
kommer att tUlerkännas skadelidande endast i mera uppen-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 135

bara
faU av felaktig myndighetsutövning och att även andra icke fåtaliga fall skall
förekomma då myndighet genom åtgöranden som inte direkt kan hänföras tUl fel
eller försummelse förorsakar enskild part kostnader. Kammarrätten finner att
det därför kan te sig rimligt att den rättssökande med åberopande av en allmän
regel kan få ersättning för sådana kostnader om dessa är betydande och det
framstår som oskäligt att parten själv skall bära koslnaderna. Det syns dock
kammarrätten ändamålsenligt att tills vidare avvakta den praxis som kommer att
utvecklas vid tUlämpningen av den nya skadeståndslagstiftningen. Därtill kommer
enligt kammarrätten att en sådan mera aUmänt utformad föreskrift säkerligen
skulle bereda svårigheter vid tillämpningen. Oaktat starka skäl enligt
kammarrätten talar för en generell regel av avgivet slag stannar kammarrätten
i likhet med utredningen för att f. n. inte förorda en sådan. JO anför
liknande synpunkter.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län anser att om utredningskostnader i förvaltningsärenden
inbegripes i rättshjälpslagen än mer bärande skäl föreligger för att den
enskilde normalt skall bära sina kostnader själv. Länsstyrelsen påpekar dock
alt även den som inte kan få sina kostnader ersatta genom rättshjälpslagen kan
ådra sig betydande kostnader genom myndigheters åtgöranden och att den
genomförda skadeståndslagstiftningen i detta avseende inte innebär att frågan
om kostnadsersättningar är tillfredsställande löst. Enligt länsstyrelsen finns
risk för att i många fall mycket lång tid hinner förflyta innan ansvarsfrågan
avgjorts och skadestånd kunnat utbetalas. Om utredningens lösning likväl
väljes finner länsstyrelsen det angeläget att ersättningen förskotteras i
uppenbara fall och att reglerna utformas så att utbetalningar kan göras snabbt.

TCO anför att kostnadsersättning, på samma sätt som
i civUmål, bör utgå i alla de fall de enskilde helt eller delvis vinner sin
talan.

Kostnadsersättningsfrågor
i socialförsäkringsfrågor berörs av försäkringsdomstolen,
riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, LO, försäkringskasseförbundet
och Jämtlands läns aUmänna försäkringskassa. Samtliga delar utredningens
uppfattning att några ytterligare kostnadsersättningsregler inom
socialförsäkringsområdet inte är behövliga. LO framhåller i detta sammanhang
att det i ärenden rörande socialförsäkring förekommer att personer som blir
hänvisade till allmän rättshjälp inte kan erlägga det koslnadsbidrag eller den
avgift som fordras. LO anser att bestämmelserna om nedsättning och eftergift av
bidraget eUer avgiften härvid bör tUlämpas generöst, särskilt när det gäller
upprättande av besvärsskrift och tillsyn av att denna inges i laga tid. LO
anser att den rättssökande i dylika fall aldrig bör förnekas rättshjälp även om
bidraget eller avgiften inte kan erläggas omgående.

Flera remissinstanser har tagit upp frågan om
kostnadsersättning i skatteärenden särskilt. Av dessa delar riksskatteverket
och länsstvrdsen

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 136

i
Södermanlands län utredningens uppfattning att några regler om ersättning inte
behövs utöver rätlshjälpslagen. Länsstyrelserna i Jämtlands och Kronobergs län,
LRF, Sveriges hantverks- och industriorganisation samt Sveriges köpmaimaförbund
är kritiska mot utredningens betraktelsesätt.

Riksskatteverket, som alltså delar utredningens
uppfattning, finner de nuvarande förhållandena inom skatteområdet
otUlfredsställande. Särskilt anmärker verket att den serviceverksamhet
myndigheten har skyldighet att utöva inom skatteområdet är otillräcklig.
Verket uppmärksammar i detta sammanhang främst deklarationsskyldigheten. Verket
ansluter sig tiU de sakkunnigas uppfattning att någon ersättning av allmänna
medel för kostnadema för deklarationshjälp inte gärna kan komma i fråga och
att de allmänna advokatbyråema inte heller kan förväntas ta emot uppdrag att
upprätta självdeklarationer men finner samtidigt att det inte kan bortses från
att många deklarationsskyldiga faktiskt anlitar hjälp. Likaså måste enligt
verket medges att den rådgivnings-och upplysningsverksamhet som ankommer på
taxeringsnämndens ordförande av praktiska skäl kan fullgöras endast i
begränsad omfattning. Verket anser att det kan finnas skäl att överväga
införandet av någon form av statliga eller kommunala deklarationsbyråer. Verket
nämner att denna fråga på grund av sin stora och allmänna betydelse redan varit
föremål för viss behandling inom verket och att man avser alt vidare undersöka
olika möjligheter att tillskapa en bättre serviceapparat på området.

Enligt länsstyrelsens i Jämtlands län erfarenhet
förekommer i viss utsträckning fall inom skatteområdet där framträdande behov
av regler om kostnadsersättning kan anses föreligga. Sådana fall kan enligt
länsstyrelsen dels gälla mål, vilka av skattemyndighet drivs i syfte att erhålla
prejudikat, och dels i mål av utpräglat fiskalisk natur, avseende mera betydande
inkomst- och förmögenhetsbelopp. Taxeringsmyndigheternas agerande i sådana mål
kan åsamka vederbörande skattskyldig mycket väsentiiga kostnader enbart för
anlitande av biträde. Motparten i sådana mål befinner sig vanligen i sådan
ekonomisk stäUning att han inte kan påräkna bistånd inom ramen för
rättshjälpsreformen. Omständighetema i dessa fall är inte heller sådana att
den föreslagna skadeståndslagstiftningen kan antas bli tillämplig.
Länsstyrelsen anser sig på grund av det anförda böra ifrågasätta om inte den
skattskyldige i nu åsyftade faU skäligen bör kunna tiUerkännas viss ersättning,
åtminstone vad gäller kostnad för anlitande av sakkunnigt biträde.
Länsstyrelsen får dessutom framhålla att avsaknaden av regler om
kostnadsersättning i taxeringsmål inte kan uteslutas inverka hämmande på
myndighetemas agerande i prejudikatmål. Länsstyrelsen i Kronobergs län
framför likartade synpunkter.

För
LRF framstår det som en brist ati utredningen inte inhämtat syn-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 137

punkter
från de organisationer som kan anses representera de skattskyldiga.
Skattelagstiftningen griper mer in i den enskUdes ekonomi än någon annan
lagstiftning. Förbundet finner därför naturUgt att den enskilde har ett starkt
behov av atl tillvarata sina intressen på skatteområdet. Förbundet har
emellertid den uppfattningen att skattereglerna på senare år varit ofullgångna
och så komplicerade att det är ytterst få skattskyldiga som förmår att själva
hävda sin rätt. Det övervägande antalet skattskyldiga anlitar enligt förbundet
hjälp vid upprättandet av självdeklaration och vid skatteprocess praktiskt
taget alla. Enligt förbundet kan vidare kostnaderna i synnerhet vid
skatteprocess bli avsevärda. Den hjälp som näringslivets branschorganisationer
lämnar är inte kostnadsfri. I många av de fall där taxeringsmyndigheterna utan
fog awiker från deklaration eller driver s. k. prejudikatmål åsamkas de
skattskyldiga stora koslnader och enligt förbundets mening bör de skattskyldiga
i dessa fall alltid erhålla full ersättning. Molsvarande syn anlägger
förbundet på processer uppkomna genom bristfällig eller svårtolkad
lagstiftning. Förbundet utgår från alt frågan om kostnadsersättning endast kan
bli löst för de mer flagranta fallen men föreslår i övrigt avdragsrätt vid
taxering för kostnader och biträdeshjälp. Rättshjälpsreformen undantar
näringsidkare. Det framstår för förbundet som inkonsekvent att betrakta
utgifier för rättslig hjälp i samband med administrativa frågor avseende
skatteproblem som en del av kostnaderna för näringen. Förbundet anser
sammanfattningsvis att förslaget om kostnadsersättning bör bli föremål för en
grundlig överarbetning.

Även Sveriges hantverks- och industriorganisalion,
med vilken Sveriges köpmannaförbund instämmer, tar i sitt yttrande upp
skatteprocessen och näringsidkares ställning därvid enligt rättshjälpslagen.
Organisationen uppehåller sig vid den utjämning som under senare år skett i
synsättet företagare anslällda. Enligt organisationen är den gränsdragning
mellan fysiska personer i allmänhet och fysiska personer som får sin uikomst
såsom företagare, som blir resultatet av utredningens hänvisning till
rättshjälpslagen, inte motiverad. Organisationen önskar att StäUningstagande beträffande
rättshjälp sker liberalt så att rättshjälp i taxeringsprocess också kan komma
ledare och ägare av mindre och medelstora företag tUl del.

LRF anför beträffande fastighetsbildningsärenden
att lanlbrakare i huvudsak inte kan påräkna hjälp enligt rättshjälpslagen.
Förbundet föreslår därför att kostnadsersättning skall ulgå i
fastighetsbUdningsärenden om det på grund av förhållandena skulle anses obUligt
att markägaren själv står för sina kostnader.

Lantmäteristyrelsen anför att part i fastighetsbUdningsärenden
till skUlnad från förvaltningsärenden i allmänhet i princip får stå för kostnad
för myndighetens utredning i fastighetsbildningsärende. Vad nu anförts kan
tala för att utredningskostnader i fastighetsbildningsärenden

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 132 138

i
vissa fall borde kunna ersättas inom rättshjälpssystemet. Lantmäteristyrelsen
anser emellertid att förslaget om att enbart utredningskostnader som hänför sig
till sakkunnigt biträde skall kunna ersättas inte innebär en sakligt motiverad
avgränsning av ersättningsberättigade kostnader. Ersätlningsmöjligheten skulle
bl. a. bli beroende av fastighetsbildningsmyndighetens kompetens i det
enskilda fallet. Ersättning lill sakkunnigt biträde enligt 4 kap. 34 § FBL
utgör förrättningskostnad. Till förrättningskostnad kan statsbidrag erhållas
enligt kungörelsen (1971: 1105) om statsbidrag till kostnader för vissa
fastighetsbildningsförrättningar m. m. Statsbidragsbestämmelserna fyller i
princip samma funktion som utredningens förslag avser att tillgodose. I samband
med gällande stats-bidragsbestämmeisers tUlkomst anförde departementschefen att
det med fog kunde ifrågasättas om de intressen som bär upp bidragsbestämmelserna
skulle tillgodoses på detla sätt. Enligt lantmätcristyrelse;is mening finns
anledning att närmare utreda om statsbidragsbestäm.melseinas syften kan
tUlgodoses inom ramen för rätlshjälpssyslemet.

Mot de av utredningen framlagda förslagen om
ersättning i vissa fall för instäUelsekostnad har inte riktats någon invändning
under remissbehandlingen. Socialstyrelsen och kammarrätten i Stockholm vill
utvidga ersättningsreglerna lill att omfatta inställelse inför barnavårdsnämnd
och nykterhetsnämnd (social centralnämnd) eller företrädare för dessa. Socialstyrelsen
anför i denna fråga att huvudregeln bör vara att den enskUde, som blir föremål
för ingripande eller som kallas lill förhör så långt det är rimligt hålls
skadeslös. Även om nämnden ibland har mottagning någon kväll i veckan händer
det enligt socialstyrelsen inte så sällan att enskilda ombeds besöka nämndens
expedition under dagtid. I nykterhetsvårdsärenden förekommer hembesök endast i
begränsad utsträckning. I de till ytan mycket stora kommuner som numera finns
i landet och som blir ännu fler då kommunsammanslagningen år 1974 är fuUbordad
kan det for personer som bor långt från centralorten ibland krävas dyrbara
resor och exlra kostnader för uppehälle för att komma tUl och från nämndens
lokaler. Ett kvällsbesök hos nämnden är i många fall omöjligt att företa utan
övernattning i centralorten. Det vore därför enligt socialstyrelsen rimUgt att,
i Ukhet med vad som gäller i förvaltningsdomstolarna, kostnader för resor och
uppehälle ersätts. I varje fall bör enligt styrelsen sådana kostnader ersättas
om de överstiger vad som är att anse som normala inställelsekostnader.
Kammarrätten i Stockholm anför liknande synpunkter. Kriminalvårdssryrelseii
vill utvidga ersättningsreglerna till att också omfatta övervakares
inställelse till sammanträde med övervakningsnämnd eller annan nämnd inom
kriminalvården.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 132 139

2.6
Författningsregleringen

2.6.1
Utredniniyjii

Utredningen anser att starka skäl talar mot att ta
in regier om offentligt biträde i rätlshjälpslagen. Instituiet offentligt
biträde i ärenden enligt PsykL, BvL, UtlL, osv. företer visserligen vissa
likheter med institutet offentlig försvarare i brottmål. Det bör emeUertid
understrykas att de ärenden i vilka offentiigt biträde skall kunna utses inte
är att jämställa med brottmål. I ärenden enligt ovan avsedda lagar är det fråga
om att tUlgodose ett aktuellt vårdbehov eller att ompröva frågan om någons vistelse
här i landet. Redan med hänsyn härtUl synes det olämpUgt att i ett gemensamt
avsnitt i rättshjälpslagen föra samman bestämmelserna om offentlig försvarare
och annan rättshjälp i brottmål med bestämmelserna om offentiigt biträde i
vissa administrativa ärenden. För denna ståndpunkt talar också det
förhållandet att enligt rätlshjälpslagen biträde i brottmål aldrig kan erhållas
annat än i form av offentlig försvarare, som skall utses när rätten funnit
behov av sådan försvarare föreligga, medan i ärenden som kan leda till
administrativt frihetsberövande den enskilde enligt utredningens förslag på ett
förberedande stadium (hos nykterhets-nämnd och barnavårdsnämnd) skall kunna
erhålla rättshjälp i form av biträde enligt rättshjälpslagen och det först på
ett senare stadium skall ankomma på högre myndighet att ta ställning till
frågan om behov av offentligt biträde föreligger.

Reglerna om offentligt biträde är tillämpliga
endast på ett fåtal särskilda områden av förvaltningen och är även i övrigt så
speciella att de inte lämpligen kan fogas in i rättshjälpslagens avsnitt om
rättshjälp i allmänhet. I förhållande till de allmänna
rättshjälpsbeslämmelserna föreligger bl. a. avvikelse darutinnan att enligt
utredningens förslag förordnande av offentligt biträde skall vara
kostnadsfritt, medan den som beviljas rätttshjälp enligt rättshjälpslagen i
många fall har alt erlägga rättshjälpsavgift. Likaså skall kostnad för
utredning, som införskaffas av offentligt biträde, ej till någon del bestridas
av den enskUde ulan stanna på statsverket. För ärenden enligt UtlL föreslås
dock viss särreglering. Vidare skall enligt utredningens förslag offentligt
biträde utses av den förvaltningsmyndighet eller förvaUningsdomstol som
handlägger det aktueUa ärendet eller målet, medan biträde enligt
rättshjälpslagen förordnas av rättshjälpsmyndigheten.

SkaU bestämmelserna om offentligt biträde tas in i
rättshjälpslagen, blir det nödvändigt att öka ut denna lag med ett speciellt
avsnitt rörande detta begränsade ämnesområde. Härigenom skulle
rätlshjälpslagen bli mera svåröverskådlig och svårläst än vad nu är fallet.
Enligt utredningens mening är det systematiskt lämpligast att helt särhålla
bestämmelserna om offentligt biträde från bestämmelserna om biträde enligt
rättshjälpslagen. Utredningen föreslår därför att bestämmelserna om offent-

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 140

ligt bUräde ges i en särskild lag om offentligt biträde,
till vilken hänvisning görs i de författningar, enligt vilka sådant biträde
skall kunna förordnas.

Det valda tillvägagångssättet
förutsätter att i 18 § rättshjälpslagen som handlar om biträde införs en
bestämmelse av innehåll alt biträde som avses i paragrafen inte skall
förordnas för mål eller ärende, vari enligt särskUd föreskrift
förvaUningsdomstol eller förvaltningsmyndighet kan utse offentiigt biträde.
Har biträde förordnats enligt 18 §, t. ex. i ärende inför barnavårdsnämnd,
skall förordnandet inte gälla om i samma ärende fråga om omhändertagande för
samhällsvård upptas lill prövning av länsrätt. I sådant fall har länsrätten att
bedöma om det föreligger behov av offentligt biträde. SkuUe så vara fallet är
det naturligt att länsrätten till offentligt biträde i allmänhet förordnar den
som förut i barnavårdsärendet haft förordnande som biträde enligt rättshjälpslagen.

2.6.2 Remissyttrandena

Utredningens förslag att
bestämmelserna om offentligt biträde ges i en särskild lag tiU vilken
hänvisning görs i de författningar enligt vUka sådant biträde skall kunna
förordnas tillstyrks av bl. a. socialstyrelsen, psykiatriska nämnden,
kammarrätten i Göleborg och länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län. Härvid framhåUs i några yttranden att
förslaget har den fördelen att institutet offentiigt biträde lätt kan
utsträckas till nya områden. Flertalet av de övriga remissinstanserna lämnar
utredningens förslag i denna del utan erinran.

Hovrätten över Skåne och Blekinge,
kammarrätten i Stockholm och föreningen Sveriges tingsrättsdomare är dock
kritiska mot utredningens förslag. Hovrätten finner alt den lagstiftningsmetod
som utredningen använt givit ett mycket svåröverskådligt resultat. Genom
utredningens förslag blur nämligen de materiella reglerna om rättshjälp i här
ifrågavarande förvaltningsärenden uppdelade på tre lagar, den särskilda förvaltningslagen,
lagen om offentiigt biträde och rättshjälpslagen. I samma ärende kan alla
lagarna bli tillämpliga. Hovrätten anser att man i vart fall bör ta in reglerna
om offentiigt biträde i ett särskilt avsnitt i rätlshjälpslagen.

Även kammarrätten i Stockholm
finner utredningens förslag svåröverskådligt. Kammarrätten anser inte att vad
som anförts mot att införa bestämmelsema om offentUgt biträde i
rättshjälpslagen är särskilt tungt vägande. Tvärtom syns det kammarrätten vara
tiU fördel om bestämmelserna om rättshjälp och offentiigt biträde kan infogas
i samma lag. Detla skulle bidra till större överskådlighet av hithörande
bestämmelser och förenkla tillämpningen. Dock bör enligt kammarrätten ifrågakommande
specialförfattningar innehålla vissa bestämmelser om offent-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 141

ligt
biträde liksom även en hänvisning till rättshjälpslagen. Kammarrätten
ifrågasätter vidare om det inte av praktiska skäl är önskvärt att institutet
offentligt biträde omnämnes även i FL och FPL. Dessa lagar bör innehålla
upplysning om att offentligt biträde i vissa fall kan förordnas åt enskild
part. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare har i huvudsak samma uppfattning.
Föreningen föreslår att reglerna om offentligt biträde införs mellan 40 § och
41 § rätlshjälpslagen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att den
föreslagna samordningsregeln mellan instituten bilräde enligt rätlshjälpslagen
och offentiigt biträde är erforderlig men att det uppenbarligen för undvikande
av otillfredsställande situationer måsle förutsättas att offentligt biträde
förordnas i de fall biträde enligt rättshjälpslagen tidigare varit förordnat.
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Hallands län.

2.7
Kostnadema för reformen

2.7.1
Utredningen

Offentligt bUräde. Enligt uppgifter som inhämtats
från länsstyrelserna utgjorde antalet under år 1968 anhängiggjorda intagnings-
och återin-tagningsärenden enligt NvL 2 372. Av uppgifterna framgår emellertid
att förhör hållits i endast 905 av dessa ärenden eller ca 38 procent. Om
institutet offentligt biträde införs, får det antas att detta kommer att begagnas
huvudsakligen i fall då förhör anordnas. En stor del av ärendena även sådana
däri förhör förekommer, får antas vara så klara, att anlednmg ej finns alt
förordna offentligt bUräde. Å andra sidan torde redan möjligheten att få
offentligt biträde förordnat föranleda att begäran därom framställs i rätt
stor utsträckning. Det synes troligt att länsrätterna finner sig böra
tillmötesgå sådan begäran, åtminstone i fall där nägon tvekan om utgången kan
råda. Enligt vad som inhämtats torde tendensen inom nykterhetsvården på senare
år ha varit att man mera inriktat sig på hjälpåtgärder än på tvångsintagning i
vårdanstalt. Någon ökning av antalet tvångsintagningsfall efter år 1968 torde
det därför knappast vara anledning att räkna med. Med anledning härav bör
antalet fall enligt NvL, där offentligt biträde kan komma att förordnas, kunna
uppskattas till 500 för år.

Enligt motsvarande uppgifter rörande
barnavårdsärenden utgjorde antalet underställningsärenden 1 199. Endast i 277
av dessa eller 23 procent hölls förhör. Viss öknmg av antalet fall under
senare år än 1968 torde ha inträtt. Antalet barnavårdsärenden, däri offentligt
biträde kan komma att förordnas, torde därför kunna uppskattas till 400 för år.

I fråga om utlänningsärendena framgår att antalet
ärenden rörande verkställighet av förpassning, förvisning eUer utvisning vUka
avgjorts av länsstyrelsema under år 1968 utgjort 1 161 och att antalet förhör
utgjort 67. Förordnande av biträden i utlänningsärenden hos länsstyrel-

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 l42

serna
har förekommit i begränsad utsträckning och de belopp som utgått i ersättning
till biträden har varit obetydliga. Antalet utlänningsärenden hos olika
myndigheter torde ha ökat väsentligt sedan 1968. Då biträde redan nu kan
förordnas i utiänningsärenden, skall vid kostnadsberäkningen hänsyn tas endast
till den ökning av antalet ärenden med förordnat biträde som kan uppkomma
genom utredningens förslag. Ökningen beräknas till 400 ärenden per år.

I fråga om mentalsjukvården saknas hållpunkter för
att bedöma det antal ärenden, vari offentiigt biträde kan tänkas bli förordnat.
Enligt utredningens mening torde antalet bli relativt begränsat.

Vid beräkning av kostnadema bör beaktas att i
åtskilliga fall, därest offentiigt biträde ej kunnat förordnas, biträde i
stället skulle ha förordnats enligt rättshjälpslagen och sålunda kommit att på
den vägen belasta statsverket. Koslnaderna för offentiigt biträde kommer
alltså att delvis motsvaras av en minskning i kostnaderna för deu allmänna
rättshjälpen.

Även om reservation måste göras för beräkningarnas
osäkerhet bör anlalet fall av förordnande av offentiigt biträde kunna antas ej
komma att överstiga 2 000 om året och kostnaden kunna uppskattas till mellan
0,5 och 1 miljon kronor.

Utredningens förslag om kostnadsersättning avser
kostnader för inställelse inför myndighet i vissa fall. Inställelsekostnadsersättningen
begränsar sig tUl ett fåtal myndigheter och utgör närmast en komplettering
till eljest gällande bestämmelser om ersättning för sådan kostnad. Några belopp
av betydenhet är det inte fråga om.

Ersättning för utredning i förvaltningsärenden
skall enligt förslaget inbegripas under förmånerna enligt rättshjälpslagen och
ersättas av allmänna medel. Att ange något belopp för vad dessa koslnader kan
uppskattas till är ej möjligt. Kostnaderna kommer att ingå i vad som erfordras
för rättshjälpsreformen och kan inte antas utgöra någon större delpost i
totalkostnaden för denna reform.

2.6.2
Remissyttrandena

Endast länsstyrelserna i Södermanlands och Hallonds
län har berört utredningens förslag ur kostnadssynvinkel. Länsstyrelsen i
Södermanlands län understryker att det av statsfinansieUa skäl inte är möjligt
att på kort tid genomföra alla de kostnadskrävande reformer på snart sagt alla
områden varom förslag redan framlagts eller är att vänta. Länsstyrelsen
framhåller att de mest angelägna reformerna mäste prioriteras och att
reformerna i många fall bör ske successivt. Länsstyrelsen finner även de av
utredningen framlagda förslagen böra prövas inte minst ur statsfinansiell
synpunkt, då de enligt länsstyrelsen föreligger stor risk för att ett
genomförande av förslagen i oförändrat skick kan leda till betydligt större
utgifter än utredningen synes ha förutsatt.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 143

Länsstyrelsen i Hallands län menar tvärtom att
statsverket ej torde komma att åsamkas särskilt stora kostnader för offentliga
biträden, eftersom behovet av sådana biträden framför allt torde komma att
göra sig gällande i sådana angelägenheter där biträde skulle ha kunnat erhållas
inom ramen för den allmänna rättshjälpslagen.

3
Bistånd till svenska medborgare i utiandet m. m. 3.1 Nuvarande ordning m. m.

3.1.1
UtrikesförvaUningens biståndsverksamhet

Regler om denna biståndsverksamhet finns i Kungl.
Maj;ts instruktion (1967: 83) för utrikesrepresentationen (IFUR) och i de med
stöd av denna instruktion av ministern för ulrikes ärendena den 2 maj 1967
utfärdade allmänna föreskrUterna för utrikesrepresentation (AFUR). I 36 § IFUR
finns särskilda regler för bistånd åt svensk medborgare som genom beslut av
utländsk domstol eUer annan myndighet berövats sin frihet och i 35 §
bestämmelser om bistånd åt svensk medborgare som i utiandet råkat i nöd eller
annan svårighet. Närmare föreskrifter i dessa hänseenden lämnas i 36 § AFUR
rörande bistånd i brottmål m. m. och i 35 § rörande sociala biståndsärenden.
SärskUda bestämmelser om ekonomiskt bistånd åt sjöfolk finns dessutom i 5355
§§ förordningen (1928: 49) angående beskickningar och konsulat (FBK) samt i 53
55 §§ i den allmänna mstruktion för beskickningar och konsulat (IBK), som den
15 februari 1928 utfärdats av ministern för utrikes ärendena.

Mottagare av bistånd. Enligt gäUande regler skall
bistånd i princip endast lämnas svenska medborgare (35 och 36 §§ IFUR). Vissa
undantag fmns emellertid. Av 50 § IFUR och 55 § AFUR framgår sålunda att bistånd
under vissa förutsättningar kan lämnas även tUl flykting eller statslös person.
I 51 § IFUR och 56 § AFUR anges vidare att svenska beskickningar och konsulat
skall bistå medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge i enlighet med
vad som överenskommUs med dessa stater. I art. 31 i samarbetsöverenskommelsen
den 23 mars 1962 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (SÖ 1962:
14 och 1971: 12) stadgas i detta hänseende att befattningshavare, som tUlhör en
fördragsslutande parts utrikestjänst och tjänstgör utanför de nordiska
länderna, skall i den mån det är förenUgt med hans tjänsteåligganden samt
hinder inte möter från tjänstgöringslandets sida bistå jämväl medborgare i
annat nordiskt land, om detta saknar representation på den ifrågavarande
orten.

Slutligen gäller enligt 5355 §§ FBK och 5355 §§
IBK vissa särskUda regler om bistånd tUl svenskt och även utiändskt sjöfolk.

I fråga om socialt bistånd gäller olika regler för
svenska medborgare som är bosatta i Sverige och svenska medborgare med
stadigvarande

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 144

hemvist
utomlands (emigranter). Beträffande de senare föreligger mera begränsade
möjligheter att lämna bistånd.

Förutsättningar för bistånd. I fråga om bistånd i
brottmål stadgas i 36 § IFUR att beskickning och konsulat skall tillse att
bistånd lämnas den som genom beslut av utländsk domstol eller annan myndighet
berövats sin frihet. Enligt de därtill anknytande bestämmelserna i 36 § AFUR
skall bistånd lämnas så snart beskickning eller konsulat erhåller kännedom om
att svensk medborgare inom beskickningens eller konsulatets verksamhetsområde
anhållits eller häktats i awaktan på förundersökning eller rättegång eller på
annat sätt berövats sin frihet i samband med brott. Också i andra fall av
frihetsberövande skall beskickning eller konsulat i mån av möjUghet lämna
bistånd.

Det anges i 36 § AFUR att det ibland även i fall då
den misstänkte inte är anhållen eller häktad är önskvärt att beskickning eller
konsulat på begäran bislår svensk medborgare som lagfors inför utländsk domstol
eller annan utländsk myndighet. Det påpekas slutligen att bistånd också skall
kunna lämnas svensk medborgare i samband m.ed utvisning, när utvisningen bedöms
medföra allvarliga nackdelar för den som drabbas av åtgärden.

Enligt 35 § IFUR skall beskickning eller konsulat
lämna ekonomiskt och annat bistånd tUl svensk medborgare som råkat i nöd eller
annan svårighet.

I 35 § AFUR tUiäggs att beskickning och konsulat,
innan försträckning lämnas, bör övertyga sig om att sökanden verkligen
befinner sig i nödställd belägenhet e. d., vilket innebär att han skall sakna
erforderliga medel för kost och logi och/eller för återresa till Sverige.
Personer som sedan längre tid utan gUtiga skäl har underlåtit återbetala eller
göra avbetalningar på tidigare erhållen försträckning bör endast efter särskilt
bemyndigande av utrikesdepartementet erhålla ekonomiskt bistånd.

Vidare föreskrivs i 35 § AFUR att myndigheten bör
förvissa sig om att fallet inte är sådant att verksamhetslandet har skyldighet
att bistå svensk medborgare som under vistelse där blivit nödställd. Sådan skyldighet
föreligger enligt vissa intemationella överenskommelser om social trygghet m.
m.

Förfarandet.
Det nuvarande systemet innebär att medel utlämnas som försträckning.
Biståndsgivningen skapar alltså en privaträttslig relation mellan staten och
biståndstagaren. Den senare är skyldig att till staten återbetala det belopp
han erhållit som försträckning. I enlighet härmed har i såväl 35 som 36 §§ AFUR
uppställts krav på att den som erhåUer bistånd skall underteckna
biståndsansökan med återbetalningsförbindelse. Undantag från detta krav kan
dock i fråga om bistånd i brottmål o. d. göras, när oöverstigliga hinder
föreligger. Begäran om ekonomiskt bistånd skall enligt 35 § AFUR i allmänhet

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 145

innehålla
uppgift om personer i Sverige som förmodas vara villiga att tUl
utrikesdepartementet inbetala det av den nödställde önskade beloppet eller att
garantera återbetalning. Ibland förutsätts för att bistånd skall få lämnas, att
ett motsvarande belopp mbetalats till utrikesdepartementet eller att säkerhet
ställts för beloppet.

Som allmän regel gäUer enligt 35 § IFUR och 35 §
AFUR att ekonomiskt bistånd inte skall lämnas utan bemyndigande av
utrikesdepartementet i varje särskilt fall. För att underlätta
utrikesmyndigheternas handläggning av biståndsärenden har emellertid ett
förenklat förfarande införts för bistånd av mindre omfattning. Sålunda har
utlandsmyndigheterna genom särskUda anvisningar erhållit generellt
bemyndigande att länma ekonomiskt bistånd intill vissa av departementet för
olika fall fastställda maximerade belopp och under uttryckligt beaktande av de
villkor som därför uppställts.

Även vid bistånd som består i att ge anhållen,
häktad eller åtalad person försvarare, annat rättegångsbiträde eller tolk skall
enligt 36 § AFUR som regel utrikesdepartementets bemyndigande inhämtas.

Utgår ekonomiskt bistånd till medborgare i annat
nordiskt land, skall den biståndssökande, om det över huvud taget är möjligt,
underteckna en skuldförbindelse som skall översändas till den biståndssökandes
egen närmaste utlandsmyndighet eller till hans hemlands utrikesdepartement i
och för restitution.

Biståndets omfattning. När det gäUer person som
anhållits eller häktats i awaktan på förundersökning eller rättegång eller på
armat sätt berövats sin frihet i samband med brott, skall beskickning eller konsulat
enligt 36 § AFUR lämna honom det bistånd som är påkallat med hänsyn tUl
brottets art, polis- och rättegångsväsendets tillstånd och omständigheterna i
övrigt. Också i andra fall av frihetsberövande skall beskickning eller konsulat
i mån av möjUghet lämna motsvarande bistånd. Även om den som berövats friheten
inte begärt utlandsmyndighetens hjälp skall den ingripa.

Bistånd av detta slag skall främst avse kostnaderna
för försvarare, annat rättegångsbiträde eller tolk. Det kan emellertid också
ifrågakomma att enligt föreskrifterna i 35 § AFUR försträcka den som är
berövad friheten smärre penningbelopp för behövlig kostförbättring,
cigarretter, korrespondens osv.

Även för den som utan att vara anhållen eller
häktad lagfors inför utländsk domstol eller annan utländsk myndighet bör enligt
36 § AFUR beskickningens eUer konsulatets bistånd i första hand lämnas genom
utseende av försvarare eller annat rättegångsbiträde som kan föra den
misstänktes talan.

Omfattningen av det bistånd som lämnas åt nödställd
är beroende av en allmän skälighetsbedömning. Enligt 35 § IFUR skall bistånd
lämnas i den omfattning som är skälig med hänsyn tiU omständighe-10 Riksdagen
1972.1 saml Nr 132

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 146

terna.
Biståndets primära syfte är enligt 35 § AFUR att utgöra hjälp till självhjälp.
Det sägs därför att den nödställde i första hand bör uppmanas att själv söka
skaffa fram medel för alt kuima resa tillbaka till sin hemort i Sverige eller
för att reglera skulder som han nödgas ikläda sig eller som han redan ådragit
sig på platsen. Lämnas ändå försträckning för att täcka kostnaderna för
hemresan, skall kostnaderna beräknas efter billigaste färdsätt.

Särskilda regler gäller enligt 35 § AFUR för
bistånd till emigranter. Dessa regler gäller bistånd vid repatriering, bistånd
vid sjukdom och periodiskt understöd.

1 53 § FBK finns bestämmelser om bestridande av
kostnader för sjömäns sjukvård, underhåU eller fortskaffning och i 54 § FBK om
bestridande av koslnader för sjömäns begravning.

I fråga om bistånd till medborgare i annat nordiskt
land förutsätts normalt att i ärenden av större omfattning eller av rättslig
karaktär kontakt tas med och instruktioner inhämtas från närmaste utlandsmyndighet
för den biståndssökandes hemland eller, om nödvändigt, detta lands utrikesdepartement.
I de fall då man på grund av omständigheterna måsle handla utan föregående
instruktion, kan en utiands-myndighet i första hand tUlämpa sitt eget lands
instruktion för utrikesrepresentationen även om biståndet därigenom skulle få
ett innehåU som avviker från vad den biståndssökande skulle ha erhållit om hans
hemlands regler tiUämpats.

Återbetalningsskyldighel. Den som erhållit
ekonomiskt bistånd enligt nuvarande regler är principiellt
återbetalningsskyldig för det belopp han erhållit. I vissa fall kan dock
eftergift av fordringen ske. Sålunda får enligt kungörelsen (1953; 475) om
eftergift i vissa faU av belopp, vilka lämnats såsom ekonomiskt bistånd av
utlandsmyndighet (eftergiftskungörelsen), utrikesdepartementets understödsnämnd
på framställning av chefen för departementets arvs- och ersättningsbyrå (numera
konsulära byrå) beslula att helt eller delvis efterge skuldbelopp som
förskotterats av statsmedel som ekonomiskt bistånd. En närmare redogörelse för
de principer som härvid tillämpas lämnas i det följande.

I fråga om återbetalning av kostnader för bistånd i
brottmål e. d. enligt 36 § IFUR gör sig särskilda synpunkter gällande. Några uttryckliga
regler om återbetalningsskyldigheten finns emellertid inte, och detta har
skapat en viss oklarhet om vilka principer som bör följas och vUka organ som
bör beslula. I stort sett kan dock sägas att en praxis utbildats, enUgt vilken
återkrav sker när den tilltalade dömts för det brott för vUket han anhållits,
häktats eller åtalats, medan man avstår från att framställa återkrav i de fall
där han frikänts för brottet. I de sistnämnda fallen brukade tidigare meddelas
särskilda beslut av Kungl. Maj;t innebärande att kostnadema skulle bestridas av
stats-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 147

medel.
Det har också förekommit att ärenden av detta slag behandlats av
underslödsnämnden. Någon fast praxis rörande handläggningen av dessa ärenden
har inte utbildats.

I de fall då bistånd utgår till medborgare i annat
nordiskt land inom ramen för det nordiska konsulära samarbetet skall
gottgörelse alltid lämnas av vederbörandes hemland. Det blir därför inte
aktuellt att svenska staten i sådana fall gör gällande återkrav mot medborgare
i annat nordiskt land.

Eftergiftskungörelsen m. in. Som redan har nämnts
kan utrikesdepartementets understödsnämnd med stöd av eftergiftskungörelsen
besluta att helt eller delvis efterge skuldbelopp som förskotterats av
statsmedel som ekonomiskt bistånd. Enligt kungörelsen skall nämndens beslut
grundas på hänsyn till gäldenärens ekonomiska förhållanden och övriga
omständigheter. Vidare kan enligt kungörelsen chefen för arvs- och ersättningsbyrån
(numera konsulära byrån) besluta om eftergift, när han finner det uppenbart att
kostnaderna för indrivning av statsverkets fordran inte skulle stå i rimligt
förhållande tiU fordringens storlek.

Den tUl grund för eftergiftskungörelsen liggande
propositionen (1952: 209) hade föregåtts av en utredning av 1946 års
sjömanskommitté, som den 7 februari 1952 avgav en promemoria. Kommittén
uttalade i denna promemoria att det var oförenligt med grunderna för modern
svensk sociallagstiftning att ekonomiskt bistånd från utlandsmyndighet
återkrävdes i de fall, då biståndslagarens ekonomiska förhållanden var sådana
atl återbetalning i ett motsvarande fattigvårdsfall inte skulle krävas, samt
föreslog att fordran för belopp, vilket lämnats som ekonomiskt bistånd av
utiandsmyndighet, skuUe kunna efterges enligt i huvudsak samma grunder, som om
beloppet utgetts som fattigvård. I propositionen anslöt sig ministern för
utrikes ärendena till denna uppfattning och erinrade om att bistånd åt
nödställda i utlandet i åtskilliga fall hade samma sociala funktion som
fattigvårdshjälp. Det syntes därför med hänsyn till biståndstagaren inte vara
rimligt att beloppet återkrävdes i sådana fall, då krav på återbetalning av
fattigvård under i övrigt lika förhållanden inle skulle framställas.

Sedan fattigvårdslagen ersatts av socialhjälpslagen
upptogs principerna för eftergiftskungörelsens tillämpning på nytt till
bedömnning i en proposition tUl riksdagen (1957; 165). Propositionen var
grundad på en framställning av utrikesdepartementets understödsnämnd om ändring
av de i 1952 års proposition intagna riktlinjerna för eftergiftskungörelsens
tiUämpning. I den nya propositionen utialade ministern för utrikes ärendena att
han fann det angeläget att principerna för tUl-lämpningen av
eftergiftskungörelsen bringades i överensstämmelse med

socialhjälpslagens
principer. Ett genomförande av dessa principer i fråga om
biståndsverksamheten i utlandet skuUe innebära att frågan om

eftergift
av lämnat biståndsbelopp skuUe avgöras efter samma grunder

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 148

som,
om mottagaren vid tiden för hjälpbehovet befunnit sig i Sverige, skuUe ha gällt
för prövningen av huruvida återbetalningsskyldighel för lämnad socialhjälp
skulle ha förelegat. Vissa modifikationer var emellertid erforderliga. Sålunda
borde t. ex. eftergift av biståndsbelopp icke ifrågakomma, när mottagaren
befann sig i en väsentligen självförvållad nödsituation utomlands.

För understödsnämnden har Kungl. Maj;t utfärdat en
instruktion av den 29 juni 1950 (ändrad den 5 juni 1953). Av instruktionen
framgår att nämnden består av fyra ledamöter, utsedda av ministern för utrikes
ärendena för högst tre år i sänder. Suppleanter för envar av ledamöterna utses
för samma tid. Ministern förordnar ordförande i nämnden. Vid förfall för
ordföranden inträder dennes suppleant som ordförande. Nämnden är beslutför, då
samtiiga ledamöter eUer, vid förfall för ledamot, dennes suppleant är
närvarande. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. Sekreterare i
nämnden utses av ministern för utrikes ärendena. Nämnden kan överlåta tUl
ordföranden och sekreteraren eller någon av dem att på dess vägnar handlägga
ärenden, vilka befinns kunna avgöras i sådan ordning. Denna
delegationsmöjlighet har utnyttjats på så sätt att ordföranden och/eller
ordförandens ställföreträdare, som tillika är nämndens sekreterare, har
bemyndigats att i vissa fall själva besluta i ärenden om eftergift av belopp om
högst 500 kronor. Slutligen föreskrivs i instruktionen att besvär inte får
föras över understödsnämndens beslut.

3.1.2
Bistånd i brottmål enligt rättegångsbalken m. m.

Skilda bestämmelser i RB syftar till att ge den som
är misstänkt för brott ekonomiska lättnader för att han skall kunna tillvarata
sin rätl. Huvudregeln är visserUgen att han själv får bestrida kostnaderna för
sitt försvar, men olika slag av kostnader kan förskotteras av allmänna medel,
och detta gäller oberoende av den misstänktes ekonomiska villkor.

Enligt 21 kap. 3 § tredje stycket RB skall
offentlig försvarare förordnas, om den misstänkte inte har utsett försvarare
eller om försvarare som har utsett awisas och domstolen på grund av sakens
beskaffenhet eller av annat skäl finner att hans rätt inte kan tillvaratas utan
biträde. Den som är anhållen eller häktad har en ovillkorlig rätt till
offentlig försvarare. Den offentiiga försvararen har enligt 21 kap. 10 § första
stycket RB rätt till arvode och ersättning av allmänna medel. Rätten
fastställer arvodet och ersättningen. När det gäller kostnad för vittne och för
skriftligt bevis som den misstänkte själv har påkaUat gäller som huvudregel att
den misstänkte själv får svara för kostnaden. Han kan emellertid hemställa att
rätten självmant föranstaltar om bevisningen. Har rätten självmant inkallat
vittne eller föranstaltat om skriftUg bevisning förskotteras kostnaden av
aUmänna medel. Ersättningens stor-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 149

lek bestäms av rätten. Kostnad för sakkunnig som på den
misstänktes begäran har utsetts av rällen förskotteras också av statsverket.

Även beträffande frågan vem söm slutligen skall svara för
de kostnader som utgår av allmänna medel finns bestämmelser i RB. I mål vari
åklagare för talan skall den tilltalade, om han döms för brottet, enligt 31
kap. 1 § första stycket RB i dess lydelse enligt lagen (1972: 430) om ändring i
rättegångsbalken, som träder i kraft den 1 juli 1973, till statsverket
återbetala bl. a. vissa kostnader som enligt rättens beslut utgått av allmänna
medel. De kostnader som anges i bestämmelsen är ersättning för den tilltalades
inställelse vid rätien under förundersökningen, tUl vittne eller sakkunnig,
kostnad för annan bevisning under förundersökningen eller rättegång,
ersättning eller arvode till offentiig försvarare och hämtning av den
tilltalade till rätten. Den tilltalade är dock inte skyldig att betala mer än
som motsvarar det för honom gällande maximibeloppet för kostnadsbidrag vid
allmän rättshjälp. Ersättningsskyldigheten kan jämkas om kostnadens belopp
inte står i rimligt förhållande lill den tilltalades brottslighet eller till
hans villkor.

Frikännes den tilltalade, skall han
inte åläggas återbetalningsskyldighet.

Om den tilltalade genom att utebU
från rätten eller inte iaktta föreläggande, som rätten meddelat, eller genom
påstående eller invändning som han insett eller bort inse sakna fog, eller
annorledes genom vårdslöshet eller försummelse föranlett uppskov i målet eller
eljest vållat kostnad för statsverket, är han enligt 31 kap. 4 § första stycket
RB skyldig att ersätta sådan kostnad, hur rättegångskostnaden i övrigt än
skall bäras.

Bestämmelserna i rättshjälpslagen
om rättshjälp åt misstänkt i brottmål ger dessulom personer i små ekonomiska
omständigheter ytterligare förmåner. De praktiskt viktigaste förmåner som här
kommer i fråga gäller rätten till ersättning för inställelsekostnad och för
bevisning.

3.1.3 Internationella överenskommelser om socialt och
medicinskt bistånd.

I december 1953 undertecknade
Sverige tiUsammans med Europarådets övriga medlemsstater föratom två
provisoriska avtal om social trygghet en europeisk konvention om social och
medicinsk hjälp (se prop. 1955:53 och SFS 1955:563). Konventionen är uppbyggd
på principen att varje land inom Europarådet skall likställa medborgare frän de
andra medlemsstaterna med sina egna medborgare vid tillämpning av lagstiftning
om social och medicinsk hjälp (art. 1). Med sådan hjälp avses enligt art. 2
med visst undantag all hjälp som enligt biståndslandets lagstiftning utgår tiU
personer som saknar det underhåll och den vård de behöver. Det bistånd som från
svensk sida skall lämnas

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 132 150

enligt
konventionen följer sålunda i första hand av sociaihjälpslagen (1956: 2) och
lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Den likställdhet i fråga om social och medicinsk
hjälp som konventionen föreskriver gäller endast vid lovlig vistelse i annan
medlemsstat. Enligt art. 11 anses utiänning uppehålla sig lovligen i
fördragsslutande stat så länge han innehar giltigt uppehållstillstånd eller
annat föreskrivet tUlstånd. Biståndslandet har att betala kostnaderna för
hjälpen (art. 4). Staterna är skyldiga att hjälpa varandra med att ta ut
kostnaderna från personer som är underhållsskyldiga mot eller i övrigt har
ekonomiska förpliktelser mot den som fått hjälp.

I art. 610 behandlas frågan om hemsändning av den
som behöver hjälp. Hemsändning får enligt huvudregeln inte ske enbart av det
skälet att hjälpbehov uppstått. Regleringen i detta hänseende syftar bl. a.
till att hindra hemsändning av person som genom lång tids vistelse eller eljest
har anknytning till vistelselandet. Kostnaderna för hemsändningen till
hemlandets gräns betalas av det hemsändande landet.

Vid sidan av regler om hur uppehållstiden i
biståndslandet skaU beräknas innehåller konventionen ett antal bestämmelser av
teknisk natur. I art. 15 föreskrivs att de fördragsslutande staternas
myndigheter skall bistå varandra vid tillämpningen av konventionen.

Enligt ett tilläggsprotokoll till konventionen
jämställs flykting med medborgare i fördragsslutande stat. Det gäller vid
tillämpning av konventionens allmänna bestämmelser (art. 15) men givelvis
inte i fråga om hemsändningsreglerna.

Konventionen medger att två eller flera stater
träffar överenskc n-melser som är fördelaktigare för hjälpmottagaren (art. 18).

Konventionen har hittills ratificerats av Belgien,
Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland, Irland, Island,
Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Norge, Sverige och Storbritannien.

I förhåUandet mellan de nordiska länderna gäller
vidare konventionen den 15 september 1955 meUan Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge om social trygghet. Konventionen ratificerades av Sverige den
6 april 1956 och trädde för svenskt vidkommande i kraft den 1 november 1956
(se prop. 1956: 17 och SFS 1956: 491). Denna konvention syftar tUl en
likställdhet mellan egna medborgare och medborgare i annat nordiskt land vid
tUlämpning av lagstiftning om social trygghet.

3.1.4
Statistiska uppgifter

Bistånd i brottmål tn. in. I det följande lämnas en
översikt över antalet fall av svenska medborgare som under senare år häktats i
utlandet såsom misstänkta för brott. Vidare anges de belopp som utbetalats av
utrikesmyndigheterna för att tillförsäkra dem ett tillfredsställande rättsskydd.
Det rör sig nästan helt om arvoden och andra ersättningar til! deras
försvarare. I många fall har sådana kostnader betalats av de

opaginerad Kontrollera mot PDF

misstänkta
eller av anhöriga till dem. Eftersom utrikesdepartementet ibland förmedlat
betalningarna, är beloppens storlek delvis kända, och de har angetts nedan i en
särskild kolumn. Självfallet är dock statistiken på denna punkt inte
fullständig eftersom sådana belopp som betalats utan utrikesförvaltningens medverkan
inle är medräknade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1969 1970 1971

Antalet frihetsberövanden

95

78

109

Försvararkostnad
bet. av UD

22 381 24 336 13 320:

Försvararkostnad
bet. av den misstänkte eller av anhöriga

30 233 10 600:

23 755

opaginerad Kontrollera mot PDF

Socialt bistånd. Storleken av utrikesdepartementets
utgifter för socialt bistånd till andra än sjömän och för återbetalda
biståndsbelopp under budgetåren 1967/681970/71 framgår av följande
sammanställning, som också innehåller uppgifter om statsverkets fordran för
icke återbetalda bidragsbelopp vid varje budgetårs slut samt om storleken av
de belopp som eftergetts under varje budgetår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Budgetår

1967/68 1968/69 1969/70 1970/71

Budget å r

1967/68 1968/69 1969/70 1970/71

Utbetalt

1 691 342:

1
981 633:

2
212 668; 2
291099;

Icke återbetalt belopp vid budgetårets utgång

520 344

894 420: I 253 223 1 394 396:

Återbetalt

1 170 998 1 607 557

1
853 864:

2
149 926

Eftergivet belopp under budgetåret

3 656 20 543 51 979 22 753

opaginerad Kontrollera mot PDF

Det bör anmärkas att det utbetalda
beloppet och det återbetalda beloppet under ett och samma budgetår inte är
helt jämförbara eftersom återbetalning i viss utsträckning sker först under
följande budgetår. En del av det återbetalda beloppet under varje budgetår
avser således bidragsbelopp som utbetalats under tidigare budgetår. En
överslagsberäkning avseende de fyra angivna budgetåren visar emellertid att
över 80 % av de utbetalade beloppen återbetalas till statsverket.

3.2 UD-promemorian

I promemorian framhåUs ati det, när
det gäller bistånd tiU svenska medborgare som anhålls eller häktas eller som
åtalas för brott i utlandet, är naturligt att ta upp de principer som bör
gälla till förnyat övervägande i ljuset av den rättshjälpsreform som håller på
att genomföras.

I fråga om biståndsverksamheten i
övrigt anförs, att denna numera har fått en sådan omfattning och betydelse att
det är lämpligt att de viktigaste bestämmelserna fastslås i lag. En
lagreglering medför också

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 152

vissa
praktiska fördelar, bl. a. genom att man kan avskaffa det nu till-lämpade,
komplicerade förfarandet som bygger på att biståndstagarna undertecknar särskilda
skuldförbindelser.

F. n. gäller vissa särskUda bestämmelser om bistånd
till sjömän. Sådana särregler förutsätts komma att i vissa avseenden bestå
även i framtiden. Vid sidan härav bör emellertid enligt promemorian de allmänna
reglerna om bistånd åt svenska medborgare vara tillämpliga även på sjömän.

I promemorian betonas att det är ett viktigt
rättssäkerhetskrav, att den som anhålles, häktas eller eljest berövas friheten
får möjlighet att framlägga de omständigheter som talar till hans förmån och att
i övrigt försvara sig. Han får inte av ekonomiska eller andra skäl hindras från
att få biträde av en jurist eller att framlägga bevisning och få tUl stånd
utredning som talar till hans fördel.

I förfaranden inför svensk domstol är dessa
önskemål tillgodosedda framför allt genom reglerna om offentlig försvarare i
brottmål. Det måste enligt promemorian vara ett rimligt önskemål, att svenska
medborgare som tillfälligt befinner sig i utlandet erhåller ett
tillfredsställande rättsskydd om de berövas friheten eller åtalas för brott i
det land där de vistas. Ibland tillgodoses detta genom de regler som gäller i
landet i fråga. Det kan sålunda enligt landets lag eller enligt
internationella överenskommelser föreligga en möjlighet att i vistelselandet
kostnadsfritt eller till nedsatt kostnad erhålla bistånd av en försvarare av
tillfredsställande kvalitet. Dessa möjligheter bör i första hand utnyttjas.
Först om ett tUlfredsstäUande rättsskydd inte erbjuds på detta sätt, avses den
svenska utlandsmyndigheten skola ingripa och tillse att den anhållne eller den
tilltalade erhåller ett rättsskydd som såvitt möjligt svarar mot de krav som
uppställs i ett svenskt brottsmålsförfarande.

Det kan enligt promemorian inte utan vidare krävas
att samma förmåner skall beredas de svenska medborgare som inte har sitt
hemvist i Sverige (emigranter). Sådana svenskar har en svagare anknytning till
Sverige. Det bör emellertid inte vara uteslutet att svenska utlandsmyndigheter
när särskilda skäl föreligger finansiellt bislår även sådana svenskar när de
berövas friheten eller åtalas.

Liksom enligt nuvarande bestämmelser föreslås
bistånd kunna utgå, förutom tUl svenska medborgare, även tUl flyktingar och
statslösa med hemvist i Sverige. Däremot saknas skäl att i lagen reglera den
biståndsverksamhet som svenska utlandsmyndigheter enligt överenskommelse med
övriga nordiska länder svarar för gentemot medborgare i dessa länder, eftersom
det här endast är fråga om bistånd som inom ramen för det nordiska konsulära
samarbetet lämnas för den stats räkning, vari biståndstagaren är medborgare.

Rätten till ett tiUfredsstäUande rättsskydd vid
frihetsberövanden föreslås skola gälla oavsett frihetsberövandenas art och
oavsett vilken myn-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 153

dighet
som förordnar om frihetsberövandena. Det kan röra sig om anhållande eller
häktning på grund av misstanke om brott, men det kan också vara fråga om
omhändertagande för psykiatrisk vård eller i vårdanstalt för
alkoholmissbrukare e. d. Rättsligt bistånd skall ocksä kunna lämnas vid åtal
för brott, även om den tilltalade inte är anhållen eller häktad, varvid det
dock skall krävas att det är fråga om en mera ingripande påföljd. Bistånd
föreslås vidare kunna ges i utvisningsärenden i fall, där utvisning skulle
medföra allvarliga olägenheter för den utvisade.

Bistånd skaU utgå i sådan utsträckning att den
person som behöver finansiell hjälp erhåller ett tillfredsställande rättsskydd.
De regler som gäller för motsvarande förfaranden i svensk rätt får därvid tjäna
till vägledning.

Enligt nuvarande regler har biståndet karaktären av
en försträcknmg. Att bygga aterbetalningsskyldigheten på en civilrättslig
skuldförbindelse medför emellertid enligt promemorian vissa olägenheter.
Exempelvis kan civilrättsliga ogiltighetsregler aktualiseras. Systemet med
skuldförbindelser lämpar sig inte heller för omyndiga eller andra personer som
saknar rättshandlingsförmåga. Det kan i vissa fall vara svårt eller rent av
omöjligt att få en återbetalningsförbindelse av en person som berövats
friheten, och det ifrågasätts i promemorian om det f. n. finns någon rättslig
grund för att i sådana fall återkräva biståndsbeloppet. HärtiU kommer att
systemet med skriftiiga förbindelser medför onödigt administrativt arbete. Av
dessa skäl föreslås i promemorian att återbetalningskraven baseras direkt på
en föreskrift i lagen. Det blir då tUlräckligt att biståndstagaren
undertecknar ett kvitto som bevis för att han mottagit biståndsbeloppet.

Biståndet skaU enligt förslaget särsldlt avse
arvode och annan ersättning tiU försvarare, rättegångsbiträde, ombud eller
tolk samt kostnader för utredning och bevisning. Andra kostnader, t. ex. för
kostförbättring under fängelsevistelse, skall däremot behandlas enligt reglema
för socialt bistånd. För vissa kostnader skall i princip bistånd över huvud
inte utgå. Dit hör t. ex. kostnader för böter och skadestånd. I princip avses
inte heller bistånd skola utgå till eriäggande av borgensbelopp vid domstol,
men undantagsvis kan omständigheterna vara sådana alt bistånd bör lämnas även
för sådant ändamål. Gränsdragningen mellan socialt bistånd och rättsligt
bistånd antas på det hela taget inte behöva skapa alltför stora svårigheter.
Däremot kan det ibland vara oklart för vUket ändamål bistånd i ett särskilt
fall har utgått, särskUt när bistånd samtidigt har lämnats av anhöriga. För
vissa sådana faU föreslås att en presumtionsregel tillämpas innebärande bl. a.
att anhörigas inbetalning skall anses ha använts i första hand till bestridande
av utgifter, för vUka statsbidrag inte bör utgå. När det gäUer skyldigheten att
till statsverket återbetala medel som utbetalats som bistånd till en person som
berövats

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 132 154

friheten
eller åtalats föreslås de regier bli vägledande som gälicr för motsvarande
förfaranden i Sverige. Detta innebär i fråsa om den som varit anhållen, häktad
eller åtalad att återkrav i allmänhet inte bör framställas, om det rättsliga
förfarandet mynnar ut i cn frikännande dom. Vid fällande dom bör en bedömning
göras med ledning av bestämmelserna i 31 kap. 1 § RB.

Om särskilda skäl föreligger skall dock
biståndstagaren enligt promemorian kunna åläggas återbetalningsskyldighet även
om han frikänts eller återbetalningsskyldighet inte skolat åläggas honom med en
analogisk tillämpning av 31 kap. 1 § RB. Om han sålunda genom vårdslöshet
eller försummelse vållat särskild kostnad i rättegången, bör detta vara en
särskild grund för att ålägga honom återbetalningsskyldighet.

I promemorian tas vidare upp det fallet att det
trots förekomsten av en fällande dom av utländsk domstol föreligger allvarliga
tvivel om att den dömde har begått det brott för vilket han dömts. I sådana
undantagsfall anser man det vara oskäligt att låta biståndstagaren återbetala
kostnaden i rättegången och ett undantag från principen om återbetalningsskyldighet
anges därför vara motiverat i dessa fall.

Det bör enligt promemorian också observeras att
svensk domstol vid bestämmande av arvode och annan ersättning tUl offentlig
försvarare skaU pröva om ersättningen är skälig och att åklagaren har
skyldighet att tUlvarata statsverkets ekonomiska intressen, om han anser att
domstolen tUlerkänt försvararen en alltför hög ersättning. Motsvarande kontroll
kan inte från svensk myndighets sida utövas över arvodena lill försvarare i
förfarande inför utländsk domstol. Det framhålls att när staten genom reglerna
i 31 kap. RB under vissa förhållanden avstår från att återkräva kostnader från
den enskilde, en viktig föratsättning är att dessa kostnader inte överstiger
vad som med hänsyn till omständighetema kan anses skäligt. I vissa främmande
länder kan särskUt advokat-kostnadema komma att uppgå till synnerligen höga
belopp och det sägs vara tveksamt om staten bör genom lag generellt vara ålagd
att stå för sådana kostnader oavsett deras storlek. Bl. a. skuUe detta kunna
leda till att utländska advokater betingar sig alltför höga arvoden. Om kostnaderna
i ett särskilt fall blir oskäligt höga, bör därför enligt promemorian partiell
återbelalningsskyldighet i viss utsträckning kunna åläggas den enskilde, även
om han frikänts. Möjligheten bör användas tämligen sparsamt, eftersom
resultatet annars blir att den enskUde åläggs betalningsskyldighet just i de
fall, då han på grund av kosinadernas storlek är i särskilt behov av ekonomiskt
bistånd från det aUmännas sida.

I promemorian tas vidare upp det fall att den som
varit anhållen eller häktad friges utan åtal eller att väckt åtal läggs ner
eller dom av annan anledning inte kommer tUl stånd. Om åtalet läggs ner på
grund av att den tilltalade inte längre betraktas som skyldig, skall frågan om
återbetalningsskyldigheten bedömas på samma sätt som om han blivit

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 155

frikänd. Har målet inte fullföljts pä grund av att den
tilltalade uteblivit från rättegången, bör han däremot i allmänhet anses
återbetalningsskyldig. Det framhålls emellertid att omständigheterna kan vara
mycket skiftande, varför frågan om återbetalningsskyldighet skall föreligga i
fall där skuldfrågan inte biivit slutligt prövad bör bli föremål för diskretionär
prövning i varje siirskilt fall.

När det gäller kostnader i andra
förfaranden än brottmål bör enligt förslaget återbelalningsskyldighet kunna
åläggas den enskUde efter vad som anses skäligt. De regler som kommer att gälla
beträffande offentligt biträde i förvaltningsärenden föreslås tjäna till
vägledning även vid bistånd utomlands. Liksom när det gäller brottmålen bör
dock med hänsyn till de skiftande förhållandena utomlands lämnas ett visst
utrymme för en diskretionär prövning i varje särskilt fall.

I promemorian diskuteras frågan om
inte ränta eller avgift borde utgå i samband med att utrikesförvaltningen
lämnar ekonomiskt bistånd. Med hänsyn till frågans ringa betydelse och till de
administrativa svårigheter som skulle vara förknippade med ett ränte- eller
avgiftssystem anses det inte finnas skäl att för närvarande införa en
förpliktelse för biståndstagarna alt betala ränta på erhållna belopp eller särskild
avgift. I beslut, varigenom någon åläggs återbetalningsskyldighet, skaU dock
kunna fastställas att dröjsmålsränta skall utgå, om inte betalning sker inom
viss tid.

När det gäller fömtsättningarna för
utgivande av socialt bistånd till svenskar i utlandet saknas enligt promemorian
skäl att göra någon saklig ändring i de regler som nu gäller. Bistånd föreslås
sålunda skola lämnas svensk medborgare som råkat i nöd eller annan svårighet.
Det skall ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare tiUämpningsföreskrifter.
I dessa bör bl. a. anges att bistånd skall kunna vägras personer som tidigare
har missbrukat möligheten alt erhålla sådant bistånd.

I princip skall endast svenska
medborgare komma i fråga för socialt bistånd av detta slag. Framför allt åsyftas
svenska medborgare med hemvist i Sverige. För svenska medborgare med hemvist
utanför Sverige (emigranter) föreslås emellertid bistånd kunna utgå under vissa
förutsättningar som får närmare anges i de av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifterna.
Liksom enligt gällande regler skall socialt bistånd få utgå tUl flyktingar och
statslösa med hemvist i Sverige. I kraft av det nordiska konsulära samarbetet
kan bistånd lämnas medborgare i de övriga nordiska länderna.

En gmndläggande regel bör enligt
promemorian vara, att den som är i behov av ekonomiskt bistånd i första hand
skall tillvarata de möjligheter till sådant bistånd som kan finnas i
vistelselandet på grund av dess egen lagstiftning eller på grund av
internationella överenskommelser. Svenskt bistånd bör lämnas endast i den mån
behovet inte kan täckas på sådant sätt.

Utöver de förut berörda olägenheter som är förknippade med
att åter-

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 156

betalningsskyldigheten
bygger på en civilrättslig skuldförbindelse nämns i fräga om del sociala
biståndet, att det i vissa fall av tidsskäl inte är möjligt att få särskilda
skuldförbindelser av de hjälpbehövande. Så kan vara fallet då i en nödsituation
(krigsutbrott, oroligheter, naturkatastrof e. d.) svenska medborgare måste
evakueras med största snabbhet och utan onödiga formaliteter. Det bedöms därför
av olika skäl angeläget att införa uttryckliga lagbestämmelser som direkt
reglerar återbetalningsskyldigheten. Det räcker då att biståndstagaren
undertecknar ett kvitto som bevis för att han mottagit beloppet eller att
utiandsmyndigheten på annat sätt styrker vilket belopp som utbetalats.

Återbelalningsskyldighet i fråga om socialt bistånd
bör enligt promemorian också i fortsättningen principiellt anses åvila biståndstagaren.
Han skall dock kunna begära eftergift eller jämkning av skulden. Avgörande för
om en sådan ansökan skall bifallas skall vara en helhetsbe-bedömning av
biståndslagarens ekonomiska och sociala situation, varvid inte endast
förhållandena vid det tillfälle dä biståndet utgavs utan även därefter
inträffade förändringar skall tillmätas betydelse. Som exempel nämns att
ekonomiskt bistånd tämligen ofta utgår lUl studerande som vid
biståndstillfället saknar såväl tillgångar som inkomster. Hinder skall inte
föreligga att göra återkrav gällande mot dem, om de vid återkravs-tillfället
har tUlgångar eUer uppbär inkomster. Inte heller finns fog för eftergift i fall
där biståndstagaren utan att ha medel för sitt uppehälle begett sig till
utländsk ort, där han inte kunnat påräkna försörjning.

När
skäl föreligger skall möjlighet finnas att utan ansökan efterge eller jämka en
återkravsfordran. Enligt promemorian kan det ibland vara att föredra, att
fordringen avskrivs utan att slutligt efterges, framför aUt i fall då ingen
eller ringa möjlighet föreligger att utfå betalning eller då indrivning av
fordringen skuUe förorsaka mer arbete och kostnad än vad som kan anses
skäligt. Vid förändrade förhållanden kan då fordringen på nytt göras gällande
mot biståndstagaren och om denne självmant inbetalar skuldbeloppet, kan
statsverket tillgodogöra sig detta. Enligt 33 § socialhjälpslagen är den
biståndstagare som inte har fyllt 16 år i princip befriad från
återbetalningsskyldighet. I promemorian erinras emeUertid om att bistånd
enligt den föreslagna lagen kommer alt kunna utgå i många fall då socialhjälp
enligt socialhjälpslagen skulle ha varit utesluten. Det kan röra sig om
personer som har ordnade ekonomiska förhållanden men som saknar likvida medel
i det främmande land där de för tillfäUet befinner sig. Utiandsmyndighetens
bistånd har sålunda i åtskilliga faU karaktären av hjälp ur ett lillfälligt
dilemma. Mot den bakgrunden anförs att det saknas skäl att medge personer under
16 år en generell befrielse från återbelalningsskyldighet.

Har bidrag utgått till en underårig men återfår
inte statsverket beloppet från denne, uppkommer frågan om den underåriges
föräldrar eUer andra vårdnadshavare skall vara återbetalningsskyldiga gentemot
stats-

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 132 157

verket.
Enligt 36 § socialhjälpslagen föreligger sådan skyldighet för föräldrar tUl
barn under 16 år i viss begränsad omfattning.

I promemorian framhålls atl det, när det gäller
bistånd som utges till underåriga personer i utlandet, föreligger ett särskilt
skäl alt ålägga vårdnadshavaren ett ekonomiskt ansvar. Särskilt pass för barn
under 18 år får nämligen inte utfärdas ulan medgivande av barnels vårdnadshavare,
såvida inte synnerliga skäl föreligger att inte kräva sådant medgivande.
Vidare gäller att pass som utfärdats för barn under 18 år kan återkallas av
passmyndigheten på begäran av barnets vårdnadshavare. Med hänsyn till
vårdnadshavarens vidsträckta möjlighet att hindra barn under 18 år från att
inneha pass och bege sig tUl utlandet bedöms det i promemorian som rimligt att
han åläggs ett särskilt ansvar i de fall då den omyndige efter att med hans
medgivande ha erhåUit pass beger sig tUl utlandet och där får ekonomiskt
bistånd och att åldern 18 år tillämpas som gräns för vårdnadshavarens ansvar
gentemot statsverket för sådant bistånd. Emellertid föreligger ingen
fullständig rätt för vårdnadshavaren att förhindra att den som är under 18 år
kommer i besittning av pass. När synnerliga skäl föreligger, kan sålunda pass
utfärdas utan vårdnadshavarens medgivande. Vidare kan förekomma att den underårige
utan att inneha pass beger sig tUl utlandet. Slutligen kan erinras om att
passtvånget är avskaffat i förhållande till övriga nordiska länder och i
framtiden kan komma att avskaffas i förhållande tUl flera länder. Möjlighet bör
finnas att i undantagsfall befria vårdnadshavaren från ansvar, vilket föreslås
ske genom att fordringen efterges.

Beträffande frågan om skyldighet bör föreligga för
ena maken att återbetala biståndsbelopp som den andra maken erhållit kan sägas
att det står bäst i överensstämmelse med ett modernt synsätt att inte ålägga
makarna ett sådant ansvar för varandras skulder.

I promemorian nämns att det undantagsvis kan
förekomma att utlandsmyndighet, utan att framställning föreligger eller på
begäran av anhörig eller annan, lämnar bistånd tUl person som råkat i ett
nödläge. Med hänsyn till att ekonomiskt bistånd utgår endast i faU då ett verkligt
behov föreligger och till att det står i överensstämmelse med allmänna
rättsgrundsatser att den som hjälpts ur ett nödläge har återbetalningsskyldighet
för erhållet bistånd föreslås återbetalningsskyldighet föreligga också i sådana
fall. Skulle den undantagsvis te sig oskälig, får eftergift ske.

En annan fråga som tas upp i promemorian är om
betalningsskyldighet för det bistånd som utgått i vissa fall skall åläggas
tredje man. Enligt nuvarande regler skall biståndssökande i vissa fall lämna
uppgift på personer i Sverige som förmodas vara vUliga att tUl statsverket inbetala
det önskade beloppet eller garantera återbetalning. I den mån
utrikesförvaltningens biståndsskyldighet föreligger oberoende av garanti anses
det i promemorian mte motiverat att begära sådan. Vidare anförs

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 158

att
om bistånd från andra synpunkter är motiverat så bör ett grundläggande socialt
bistånd lämnas oavsett om den som är i behov härav har möjlighet att skaffa sig
borgen eller annan garantiförpliktelse från tredje man. I sådana fall föreslås
alltså att man i fortsättningen avslår från att begära garanti.

Annorlunda förhåller det sig om en betalning eller
utfästelse från tredje mans sida i visst fall gör det möjligt för statsverket
att ge en nödställd person bistånd i större utsträckning än som behövs för att
avhjälpa de rent elementära behoven. En garantiförpliklelse kan exempelvis
göra det möjligt att förskottera kostnaden för en resa med dyrare färdsätt än
som annars skulle ha använts. Garantiförbindelse från tredje mans sida bör
enligt promemorian begäras endast när det är fråga om atl ge bistånd lill högre
belopp än som är normalt eller förmåner för vilka bistånd annars inte skulle ha
utgått. I sådana fall konstitueras återbetalningsskyldighet för den som utstäUt
förbindelsen. Även om garantiförbindelsen i sådana fall inte skulle avse mera
än ett belopp motsvarande skillnaden mellan det tolala biståndet och det
bistånd som under alla förhållanden skulle ha utgått kan det enligt promemorian
med hänsyn till svårigheten att göra en sådan beräkning i många fall vara av
praktiska skäl motiverat att låta biståndsförbindelsen omfatta hela
biståndsbeloppet. Det föreslås att liksom hittUls en garanti får formen av en
proprieborgen.

Biståndsärendena föreslås liksom hittills
handläggas av beskickningar och konsulat. Utlandsmyndighet skall dock liksom nu
i princip inte få lämna ekonomiskt bistånd utan bemyndigande av
utrikesdepartementet i varje särskilt fall. Ett bemyndigande innefattar ett
angivande av omfattningen av det ekonomiska biståndet eller beräkningsgrunden
härför. I fråga om biståndsbelopp av mindre omfattning kan dock utlandsmyndigheterna
erhålla ett generellt bemyndigande.

En rätt att anföra besvär mot utlandsmyndighets
beslut i biståndsärenden har visserligen en begränsad praktisk betydelse men
bör enligt promemorian ändå föreligga. Talan föreslås skola föras i kammarrätten.

När det gäller bistånd som utgått i brottmål eller
annat rättsligt förfarande skall som förut nämnts företas en prövning i varje
särskUt fall av frågan om den enskilde skall åläggas återbetalningsskyldighet
eller om statsverket skall slutiigt stå för kostnaden. Denna prövning innefattar
bl. a. en analogisk tillämpning av bestämmelser i RB, vilka normalt tiUämpas av
svensk domstol. I fråga om socialt bistånd har däremot föreslagits att
principiell återbetalningsskyldighet skall åligga bidragstagaren. Ibland skall
återbetalningsskyldighet dessutom åvila hans vårdnadshavare. I vissa fall
uppkommer emellertid fråga om eftergift av återbetalningskravet och prövningen
av denna fråga måste anförtros en myndighet som genom sin sammansättning är
lämpad för denna uppgift.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 159

Det kunde enligt promemorian i och för sig medföra
vissa fördelar om prövningen i båda de nämnda fallen anförtroddes samma myndighet.
Bl. a. skulle del i de fall då én person av utiandsmyndighet erhållit dels
bistånd för att tillgodose sina rättsliga intressen dels socialt bistånd vara
en fördel om hans skyldighet att återbetala de olika beloppen bedömdes av ett
och samma organ. Emellertid anförs att man inte kan bortse från alt de två
typerna av bistånd är av olika art och att en viktig principiell skillnad
föreligger emellan dem såtillvida som det i fråga om socialt bistånd blir en
bedömning av om en existerande fordran skall efterges i ett enskilt fall, medan
det beträffande det rättsliga biståndet måste bedömas i varje särskilt fall cm
en skuld skall åläggas den enskUde eller inte. Starka skäl sägs därför tala för
att prövningen i de båda fallen sker enligt skilda procedurer och av skilda
organ.

När det gäller bedömningen av
återbetalningsskyldighel för finansiellt bistånd i brottmål eller annat
rättsligt förfarande diskuteras möjligheterna alt lägga avgörandet på en
domstol eller att anförtro uppgiften åt det föreslagna domstolsverket. Båda
möjligheterna avvisas under hänvisning till att dessa myndigheter skulle bli
tvungna att till ledning för sina avgöranden införskaffa skilda sakuppgifter
från utrikesdepartementets rättsavdelning. I stället föreslås att
beslutanderätten läggs direkt på chefen för utrikesdepartementets
rättsavdelning, där man har den största kunskapen om fakta av betydelse för de
beslut som skall fattas. Visserligen har chefen för rättsavdelningen en
fortlöpande kontakt med biståndsärenden av detla slag genom att ge utlandsmyndigheterna
instruktioner om del bistånd som skall ges, men della anses inte kunna åberopas
som ett skäl mot att han får bedöma frågan om bidragstagarens
aterbetalningsskyldighet i samma ärenden.

Det framhåUs att såväl principiella juridiska
synpunkter som sociala element skall beaktas i bedömningen av
återbetalningsskyldigheten. Det sägs därför inte vara naturligt, atl sedan
chefen för rällsavdelningen fatlat sitt beslul, frågan om eftergift av
statsverkets fordran skulle kunna underställas utrikesdepartementets
understödsnämnd, som i övrigt har att beslula i frågor om eftergift av belopp
som lämnals i ekonomiskt bistånd. Chefens för rättsavdelningen beslut föreslås
därför, om det vinner laga kraft, vara ett slutligt avgörande i frågan om
återbetalningsskyldighel föreligger. Beslutet skaU vara direkt exigibelt. Av
rättssäkerhetsskäl skaU beslutet kunna överklagas. Det föreslås få ske i
kammarrätten.

När det gäller proceduren vid handläggningen av
frågor om eftergift av belopp som lämnats som socialt bistånd anförs i
promemorian bl. a. följande. De grundläggande bestämmelserna om verksamheten
hos den fömt berörda utrikesdepartementets understödsnämnd finns i Kungl,
Maj:ts instruktion 29 juni 1950 för utrikesdepartementets understödsnämnd.
Genom eflergiftskungörelsen har nämnden blivit behörig att

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 160

besluta
om eftergift, helt eller delvis, av belopp som av utlandsmyndighet lämnats i
ekonomiskt bistånd. Enligt kungörelsen skall nämndens beslut fattas på
framställning av chefen för utrikesdepartementets ai-vs-och ersättningsbyrå
(numera konsulära byrå). Att en sak föreläggs för nämnden kan vara föranlett av
att den återbetalningsskyldige begärt befrielse, men chefen för konsulära byrån
kan också utan sådan framstäUning hänskjuta en sak tUl nämnden. Erfarenheterna
av understödsnämndens befattning med eftergiftsärendena är enligt promemorian
positiva och det anses därför ändamålsenligt att nämnden även fortsättningsvis
får handlägga dessa.

EnUgt förslaget bör understödsnämnden i första hand
pröva ansökningar om jämkning eller eftergift. När skäl föreligger skall den
emellertid också kunna ex officio pröva om återbetalningsskyldighet skall
jämkas eller efterges. Förvaltningslagens bestämmelser blir tiUämpUga.
Beträffande förfarandet när nämnden ex officio tagit upp en fråga om eftergift
eller jämkning av återbetalningsskyldighet framhålls i promemorian, att om
nämnden finner skäl föreligga till jämkning eller eftergift, särskilt beslut
skaU fattas i frågan. Om den däremot anser att fordringen inte bör jämkas
eller efterges, bör, till skillnad mot vad som gäller när prövningen skett i anledning
av yrkande, något formellt beslut inte meddelas utan krav framstäUas eller
indrivningsåtgärder vidtas på samma sätt som om nämnden inte prövat frågan om
jämkning eller eftergift.

Nämnden
föreslås liksom hittills få överlåta till ordföranden och sekreteraren eller
någon av dem att på nämndens vägnar handlägga ärenden, vUka befinnes kunna
avgöras i sådan ordning. Det anges alt nämnden hittUls utnyttjat möjligheten
lUl delegation på det sättet att ordföranden och/eller ordförandens
ställföreträdare, som tUlika är nämndens sekreterare, bemyndigats att själv
besluta i ärenden om eftergift av belopp om högst 500 kronor. Enligt
eftergiftskungörelsen har chefen för konsulära byrån fått rätt att besluta om
eftergift av fordringar i fall där han finner det uppenbart att kostnaderna för
indrivning inte skuUe stå i rimligt förhållande till fordringens storlek. Det
föreslås att en liknande bestämmelse, som ger understödsnämndens ordförande
beslutanderätt och som bör inbegripa även avskrivning av fordringen, får gälla
även framdeles. De nu nämnda bestämmelserna föreslås bli upptagna i
instruktion för understödsnämnden eller annan av Kungl. Maj:t utfärdad
författning. I promemorian framhålls att en konsekvens av att
återbetalningsskyldigheten enligt den föreslagna lagen kommer att gmndas direkt
på en lagbestämmelse och inte på en skriftiig betalningsutfästelse är, att
statsverket för indrivning måste använda sig av ansökan om
betalningsföreläggande i stället för lagsöknuig. Detta bedöms inte medföra
någon allvarlig olägenhet. Understödsnämndens beslut kan f. n. inte överklagas.
Under hänvis-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 132 161

ning
tUl att nämndens prövning av ett yrkande om eftergift av
återbe-taUiingsskyldighet i princip är av samma karaktär som t. ex.
socialnämnds prövning av ett socialhjälpsärende, föreslås i promemorian att
talan skali kunna föras även mot understödsnämndens beslut. Talan skall föras
hos kammarrätten. I de fall då understödsnämnden ex officio tar upp en fråga om
befrielse från återbetalningsskyldighet men inte finner skäl föreligga tUl
sådan befrielse, finns däremot enligt förslaget inte skäl att meddela formellt
beslut i ärendet, varför någon fråga om besvärsrätt inte uppkommer i dessa
fall.

Den föreslagna lagen bör enligt promemorian träda i
kraft samtidigt med rättshjälpsreformen och tillämpas på ekonomiskt bistånd som
lämnas efter lagens ikraftträdande. Däremot bör den inte retroaktivt
tUl-lämpas på bistånd som utgetts dessförinnan. I fråga om skyldigheten att
återbetala biståndsbelopp som utgått före lagens ikraftträdande skal! således
äldre bestämmelser alltjämt gäUa. I fråga om rätten att föra talan mot
understödsnämndens beslut i frågor om jämkning eUer eftergift av fordringar
skall emellertid de nya bestämmelserna tillämpas även beträffande bistånd som
lämnats före lagens ikraftträdande.

3.3
Remissyttrandena

Förslaget har genomgående fått ett välvilligt
mottagande. Man framhåller att det allmänt sett föreligger ett behov av
klarhet i fråga om gmndläggande principer för bistånd i socialt och rättsligt
hänseende till svenska medborgare i utlandet. Från olika håll uttalas att
förslaget är väl ägnat att ligga tUl grund för lagstiftning samt att den
föreslagna ordningen kommer att väsentligt förenkla handläggningen av biståndsärenden.

Så gott som aUa remissinstanserna finner det
värdefullt att biståndsverksamheten blir reglerad i lag. Därigenom undanröjs
betydande olägenheter både för utlandsmyndigheten och den enskilde, som är
förknippade med den nuvarande ordningen. Ambassaden i Paris hyser emellertid
vissa farhågor med anledning av en lagstiftning. Det kan enligt ambassaden
inte uteslutas, att frågans reglering genom lag kan komma att medföra vissa
konsekvenser av icke juridisk natur. Många kan komma att betrakta konsulärt
bistånd som en i vidare mening medborgerlig rättighet. En sådan inställning
skulle, om den vann större spridning, kunna få tiU följd minskad omsorg
beträffande den ekonomiska planeringen av utiandsresor. handhavandet av den medförda
reskassan samt respekten för gästiandets lagar och förordningar. Det kan
enligt ambassaden inte uteslutas, att den nya lagen vid sitt ikraftträdande
eller i annat sammanhang kan i massmedia få missvisande publicitet av nu
antydd innebörd. Det blir angeläget klargöra att den nya ordningen inte
innebär en generell ökning av rätten till socialt bistånd utan att det i detta
avseende rör sig om en förändring blott i juridisk-teknisk bemärkelse.

11
Riksdagen 1972. 1 saml Nr 132

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 162

Generalkonsulaten i London och Isianbul föreslår
att tillämpningsföreskrifter också i lortsältningen utfärdas av
utrikesministern.

Några
remissinstanser tar upp frågan om omfattningen av den personkrets som bör
komma i åtnjutande av biståndet. Socialstyrelsen framhåller sålunda att en
relativt stor grupp av här bosatta utiändska medborgare enligt förslaget
utesluts från bistånd. När det gäller andra slags hjälpbehov, som. uppkommer i
utlandet, än de som avses täckas genom den föreslagna lagen, såsom hjälp vid
sjukdomsfall, är svenska och utländska medborgare som är bosatta i Sverige
jämställda. Detta framgår bl. a. av lagen om allmän försäkring och dess
följdförfattningar. EiUigt 3 § är aUa svenska medborgare och de som ulan alt
vara svenska medborgare är bosatta i Sverige, försäkrade enligt lagen. Enligt
en särskild kungörelse om ersättning för sjukvård utom riket (SFS 1962; 388)
bör varje försäkrad som är bosatt i Sverige få ersättning för läkarvård och
sjukhusvård om han under tUlfäUig utiandsvistelse blir i behov av sådan vård.
Sverige har emellertid träffat särskilda överenskommelser med de nordiska
länderna samt Storbritannien och Nordirland varför kungörelsen inte avser vård
som meddelas i någon av dessa länder. Socialstyrelsen anser det mot den
bakgmnden vara anmärkningsvärt, att de utiändska medborgama som genom sin
bosättning i Sverige har anknytning här vid utlandsvistelse inte skall ha samma
rättigheter som svenska medborgare vid andra slags hjälpbehov än sjukvård. I
vart faU bör enUgt styrelsen sådan hjälp som det sociala biståndet innebär dvs.
kost och logi och/eller återresa till Sverige i en tUlfällig nödställd belägenhet
utomlands kunna lämnas. Beträffande bistånd vid brottmål torde man möjligen få
lägga andra aspekter. Det rättsliga förfarandet kan avse politisk aktivitet,
där det ur neutralitetssynpunkt vore olämpligt med ekonomisk hjälp. Även
ambassaden i Madrid menar att biståndet bör omfatta andra utlänningar än
flyktingar och statslösa som är fast bosatta i Sverige. Många sådana är gifta
med svenska medborgare, är försörjningspliktiga gentemot svenskar och betalar
skatt i Sverige. Det framhålls att sådana utlänningar vid flera tUlfällen
erhållit ekonomiskt bistånd vid ambassaden efter samråd med departementet, när
det tett sig angeläget att vederbörande snarast möjligt bort kunna återgå till
arbetet och därmed återupptaga försörjningsplikten.

I en del yttranden framställs önskemål om alt
bosättningsbegreppet definieras i lagtexten. Socialstyrelsen säger att det bör
anges efter hur lång tid utomlands man upphör att vara bosatt här i landet i
lagens mening. Även ambassaden i Madrid understryker behovet av en definition.
Man nämner att det vid ambassaden visat sig att svenskar so.m i praktiken varit
bosatta i Spanien under ett års tid eller längre i själva verket aldrig
regelmässigt utflyttat från Sverige av en eller annan anledning. Tveksamhet
har i sådana fall uppkommit. Kammarrätten i Stockholm konstaterar att med
begreppet svensk medborgare som inte är bo-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 163

salt
här i iandet åsyftas emigranter. Domstolen förmodar att med emigranter har
avsetts sådana personer, som jämlikt 34 § folkbokförings-förordnuigen anmält
avsikt att bosätta sig stadigvarande i utlandet. Emellertid kan en person vara
stadigvarande bosatt utomlands utan att ha gjort sådan anmälan. Begreppet 'icke
bosatt'' bör dilrfö:- cniigt kammarrätten på något sätt förtydligas.
Kammarrätten erinrar cm atl hithörande frågor f. n. är under utredning av
Hemvistsakkunniga. Gcneral-konsulate! i New York betonar att innebörden av
begreppet bosatt varierar. Vilken tolkning som än ges anser man det dock
kiart, att inte alla ""icke bosatta"' svenska medborgare kan
hänföras till kategorin emigranter som föratsätts i promemorian. Som exempel
på personer som inte hör tUl emigrantkategorin anges i USA siationerade
tjänstemän såsom Svenska iriformationskontorets personal, handelssekreterarna
och dessas svenska personal, lokalrepresentanter för Turisttrafikförbundet och
Statens Järnvägar. Andra exempel på personer som inte utan vidare kan
betecknas som emigranter är enligt generalkonsulatet de halvstatliga företagens
(Sveriges Radio, The Swedish Industrial Development Corporation) företrädare i
New York, liksom svenska tidningskorrespcnden-ter, studerande, forskare,
vetenskapsmän och privalanslällda med tidsbegränsade utlandskontiakt från
svenska företag. Ocksä om de med skäl skulle kunna hänföras dit, har de för
övrigt ofta Uka stark anloiytning tUl Sverige som d'är bosatta svenska
medborgare, statslösa och flyktingar. Generalkonsulatet anser det därför
angeläget att bosättningsvUlkoret inte ges en snäv tillämpning. Ambassaden i
Rom anför att ett ökande antal flyktingar uppehåller sig i Sverige. Detta ger
särskild tyngd åt frågan om dessas rätt till bistånd. Erfarenheten visar enligt
.-»mbassaden att praxis i dessa fall många gånger är svårgripbar, vilket främst
torde hänga samman med svårigheten att definiera kraven på anknytning til! och
hemvist i Sverige: när skall en flykting anses ha visat tUlräcklig samhörighet
med Sverige ifråga om exempelvis vistelsetid? Skall den principen tUlämpas all
om flyktingen hade kunnat få socialhjälp vid hänvändelse tUl svensk social
myndighet han även bör ha rätt till socialt bistånd av utlandsmyndighet på
samma vUlkor som svensk medborgare?

De
föreslagna ersättningsbestämmelserna när det gäller bistånd i brottmål har i
allmänhet godtagits utan särskUd kommentar. Socialstyrelsen framhåller att reglema
i görligaste mån bör överensstämma med innehållet i den föreslagna
rättshjälpsreformen. Socialstyrelsen förutsätter att lagen om
biståndsverksamhet samordnas med hela frågan om rättshjälp inom
förvaltningsförfarandet. I fråga om biståndets omfattning framhåller
generalkonsulatet i New York det angelägna i att biståndsrätten inte begränsas
till frihetsberövande på grund av misstanke om brott. Man belyser sitt
påstående med ett fall där generalkonsulatet hjälpte en svensk medborgare som
hade inspärrats av de amerikanska

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 132 164

immigrationsmyndigheterna
(på ansökan av militär domstol). Detta fall. vari ett avsevärt borgensbelopp
krävdes för frigivning. ger enligt gs-neralkonsulatet också anledning att
uttala tillfredsställelse över alt enligt promemorian bistånd för betalning av
borgen skall undanlagsvis kunna beviljas. I yttrandet tas även upp en annan
situation. Under en lång följd av år aktualiserades för generalkonsulatets del
frågan om ekonomiskt bistånd till två redan dömda och fängslade personer, som
själva krävde resning i målet och på svenskt initiativ begärdes benådade.
Visst underlag för biståndet i sådant fall finns enligt generalkonsulatet i
AFUR 36 § c). Man anser det däremot inte klart framgå att ekonomiskt bistånd
får utgå enligt lagförslagets 3 § till svensk medborgare som avtjänar straff.
Är så ej fallet, innebär förslaget en inskränkning i utlandsmyndigheternas
möjligheter att lämna dömda personer bistånd til! rättshjälp.

Frågan
om återbetalningsskyldighet i brottmålsfallen har lagits upp av några
remissinstanser. Socialstyrelsen godtar i likhet med övriga remissinstanser,
att man med hänsyn tUl rättstUlståndet i särskilda stater i vissa faU gör
undantag från återbetalningsskyldigheten vid fällande dom, Däremot opponerar
man sig mot den i promemorian antydda begränsningen av friheten från
återbetalningsskyldighet vid frikännande dom. Styrelsen anser det vara tveksamt
att frågan om återbetalningsskyldighet avgörs efter skilda normer beroende på
vilket land man befinner sig i. Vid prövningen av en partiell
återbetalningsskyldighet bör man enligt styrelsen i vart fall ta hänsyn tUl den
belägenhet vederbörande hjälp-tagare befunnit sig i vid valet av försvarare
samt om möjlighet funnits att samråda med den svenska utlandsmyndigheten.

Även Göteborgs kommuns rättshjälpsanstalt och Malmö
rättshjälpsanstalt betonar, att befrielsen från återbetalningsskyldighet vid
frikännande dom inte får inskränkas, därför att advokatarvodena är särskilt
höga. Den senare remissinstansen ifrågasätter om resonemanget i promemorian på
denna punkt är bärande. Enligt 3 § i lagförslaget är nämligen svensk
medborgare under vissa förutsättningar berättigad att av beskickning eller
konsulat erhålla ekonomiskt bistånd i den utsträckning som erfordras för att
han skall beredas tillfredsställande rättsskydd i förfarandet inför den
utländska domstolen eller myndigheten. Biståndet skall särskUt avse bl. a.
arvode och annan ersättning till försvarare eller rättegångsbiträde. Den
utländske advokaten kan alltså alltid räkna med att få sitt arvode ersatt av
svenska staten. Om den enskUde enligt svensk lag i viss utsträckning åläggs
återbetalningsskyldighet tiil svenska staten för t. ex. höga advokatarvoden,
kan detta enligt rättshjälpsanstalten inte få någon nedpressande effekt på
dessa arvoden, vUka statsverket under aUa förhållanden får betala. Den enskUde
kan inte heller påverka storleken av de advokatarvoden som enligt gängse normer
finns i ett

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 165

visst
land. Det föreslås därför all tredje stycket i 4 § i lagförslaget ulgår.

I
fråga om förutsättningarna för utgivande av socialt bistånd förtslås i
promemorian ingen saklig ändring av gällande regler. Endast några få
remissinstanser har berört denna fråga. Generalkonsulaiet i London, som i
princip godtar promemorieförslaget i denna del, ifrågasätter om man inte borde
terminologiskt och begreppsmässigt skilja på det ekonomiska bistånd, som
huvudsakligen ulgör en försträckningsrörelse till tjänst ät personer i
tillfällig penningsförlägenhet och bistånd i sådana fall som lUlgodoses genom
sociallagstiftning, främst lagen om socialhjälp. Man framhåller att den förra
biståndsverksamheten knappast hör tUl egentlig social verksamhet. Inte desto
mindre gäller i princip samma regler för "'socialfallet"' som för den
helt välanpassade samhällsmedlemmen. Det kunde vara av viss psykologisk nytta
att ta bort termen "social"' belräffande den försiräckningsverksamhel
som det i verkligheten är fråga om. Ordet kan ge ett intryck av att en
rättighet att låna pengar föreligger. Även ordet "nödställd" ger lätt
ett missvisande intryck. En lämplig rubrik till 1 och 2 §§ kunde kanske vara
"Om ekonomiskt bistånd i aUmänhet". Den principiella
återbetalningsskyldigheten, som på flera sätt skUjer sig från vad som
föreskrivs i socialhjälpslagen skulle efier denna terminologiska ändring te sig
mera naturlig. Med detla betraktelsesätt skulle det enligt generalkonsulatet också
bli lättare att acceptera införandet av en mindre ersättning till statsverket
för den service som försträckningen utgör. I yttrandet föreslås en föreskrift
om en expeditionsavgift vid utbetalande av bistånd. Socialstyrelsen opponerar
sig mot uttalandet i promemorian att bistånd skall kunna vägras personer, som
tidigare har missbrukat möjUgheten att erhåUa sådant bistånd varmed enligt
styrelsen torde avses exempelvis den som inte ersatt tidigare utgiven hjälp.
Det kan emellertid enligt styrelsens mening ifrågasättas cm det verkligen är
möjligt att annat än i undantagsfall vägra bistå någon med den hjälp som kan
erfordras för återresa tUl Sverige. Den önskvärda och nödvändiga
restriktiviteten av verksamheten bör därför i StäUet gälla möjligheterna att få
eftergift av återbetalningsskyldigheten. Socialstyrelsen föreslår en
bestämmelse som motsvarar innehållet i 37 § IFUR, varigenom regleras
beskicknings respektive konsulats skyldigheter vid svenska medborgares
dödsfall utomlands angående kostnader för hemtransport.

När det gäller åläggande av skyldighet att
återbetala medel som erhållits som socialt bistånd bör enligt socialstyrelsens
mening i vissa fall göras andra än rent ekonomiska överväganden. Så är fallet
beträffande kostnad för hemtransporter av psykiskt sjuka liksom av alkohol- och
läkemedelsmissbmkare. I betydande omfattning förekommer att patienter som
värdas i Sverige för psykisk sjukdom eller alkoholism vid upprepade tUlfällen
reser utomlands, blir omhändertagna på grund av sin

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 132 166

sjukdom
och hemsända. Det ter sig enligt styrelsen inte rimligt att ålägga dessa
människor nägon återbetalningsskyldighet. Om man av humanitära eller andra
sk"al vill förhindra sådana ur rehabilitsringssynpunkt tveksamma resor
måste passkungörelsen eller dess tillämp.Ting ändras.

Socialstyrelsen tar också upp en annan fråga. Man
anser det otillfredsställande att det av promemorian inte klart framgår,
huruvida vissa där citerade uttalanden rörande anknytning till principerna i
fattigvårdslag respektive socialhjälpslag cm återbetalningsskyldigheten alltjämt
skall vara vägledande. Styrelsen framhåller att praxis ifråga om återkrav av
utgiven socialhjälp numera markant förändrats. Man avstår nu ofta från krav på
återbetalning av utgiven socialhjälp. Socialstyrelsen anser dock, att andra
överv'Liganden måste läggas på den biståndsverksamhet, som behandlas i
promemorian än de som ligger till grund för socialhjälpslagen, främst därför
att den hjälp som lämnas svenskar i en nödsituation utomlands inle är av den
karaktär eller har del syfte som socialhjälpslagen indicerar. På grund härav
och med hänsyn till den alltmer ökande omfattningen av turismen lorde en viss
restriktivitet av eftergift av återbetalningsskyldighet vara önskvärd. Den
anknytning till socialhjälpspraxis som finns nu bör således enligt socialstyrelsens
mening omprövas. Göteborgs kommuns rättshjälpsanstalt menar å andra sidan att
det sociala bistånd som lämnas svensk medborgare ofta har karaktären av
socialhjälp och att återbetalningsskyldigheten i sådana fall så nära som
möjligt bör anpassas till de bestämmelser, som gäller i socialhjälpslagen om
återbetalningsskyldighet.

Beträffande formerna för tryggande av återbetalning
anför ambassaden i Paris att det även i fortsättningen är lämpligt att behålla
ett formellt ansökningsförfarande med tillhörande återbetalningsförbindelse.
Det framstår för ambassaden som angeläget, att inte den uppfattningen vinner
spridning att man vid utomlands iråkad ekonomisk förlägenhet alltid kan räkna
med att på beskickning eller konsulat mer eller mindre automatiskt få
utkvittera erforderliga penningbelopp. Biståndssökanden bör bibringas det rätta
intrycket att biståndets utgivande innebär en extraordinär åtgärd, som måste
föregås av föreskriven prövning baserad på en skriftlig ansökan i vilken
kortfattat anges de omständigheter som föranlett den aktuella situationen.
Detsamma gäller utfärdandet a\ skuldförbindelse, en åtgärd som understryker
utbetalningens karaktär av en under särskilda förhållanden lämnad
försträckning. Generalkonsulaiet i Istanbul framhåller att den nuvarande
ordningen för lämnande av bistånd åt nödställda är synnerligen
tillfredsställande. Man förutsätter att förfarandet enligt den nya lagen blir
lika verkningsfullt. Proceduren med avfordrande av en biståndsansökan har inte
vållat några svårigheter. Det kan enligt generalkonsulatet ifrågasättas om det
är en psykologiskt riktig åtgärd att avskaffa biståndsansökningen. Personen
ifråga måste från början göras uppmärksam på att han skall återbe-

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 132 167

tala
hjälpen. Har han inte fyllt 18 år, måste han dessutom vara på dei klara med att
hans vårdnadshavare blir återbetalningsskyldig. TUl detta kommer att
utiandsmyndigheten måste veta att sökanden befinner sig i nöd eller annan
svårighet och som regel måste lita på veder"DÖ-randes skriftliga försäkran
härom. I yttrandet föreslås därför att biståndsansökningen bibehålls.

Malmö
rättshjälpsanstalt ställer sig kritisk till förslaget om vårdnadshavares
återbelalningsskyldighet. Man menar att i promemorian inte tillräckligt
beaktats det fallet att vårdnadshavare lämnat sitt medgivande till pass åt
barn under 18 år för att användas vid en skolresa till utlandet, men barnet
senare på nytt företar en resa tUl utiandet, denna gång utan föräldrarnas
tillstånd eller vetskap. I en sådan situation skulle vårdnadshavare kunna bli
ersättningsskyldig till statsverket trots att han icke haft skälig anledning
att efter barnets skolresa hos passmyndigheten begära återkallande av passet.
Detta anser rättshjälpsanstalten innebära ett alltför strängt krav. Annorlunda
förhåUer det sig när vårdnadshavare utan tillbörlig omtanke släppt iväg barnen
tUl utlandet. Enligt rättshjälpsanstaltens mening bör därför vårdnadshavare
generellt vara befriade från ansvar men kunna i undantagsfall när
vårdslöshet från vårdnadshavarens sida visas föreligga förpliktas att tUl
statsverket återbetala de kostnader den underåriges vistelse i utlandet
medfört.

Stockholms
län landstings rältshjälpsnämnd anser att åldersgränsen bör sättas till 15 år.

Göteborgs kommuns rättshjälpsanstalt anser det inte
rimligt att återbetalningsskyldigheten för vårdnadshavare skall gälla i de
fall då vårdnaden anförtrotts åt en särskilt förordnad förmyndare. Den bör i
stället begränsas till vårdnadshavare som är underhållsskyldig enligt bestämmelserna
i föräldrabalken. Man ifrågasätter vidare om inte aterbetalningsskyldigheten
bör i överensstämmelse med socialhjälpslagen begränsas till att avse bistånd
som lämnats till barn under 16 år.

I detta sammanhang kan nämnas att generalkonsulatet
i London föreslår, att man tUl övervägande tar upp frågan om möjlighet att
förhindra personer över 18 år som missbrukar biståndsmöjligheterna från att
inneha pass och på nytt bege sig utomlands.

Både
Göteborgs kommuns rättshjälpsanstalt och Malmö rättshjälpsanstalt opponerar
sig mot uttalandet i promemorian att det i många fall kan vara praktiskt
motiverat att låta en på frivillig väg utfärdad garantiförbindelse omfatta hela
biståndsbeloppet inklusive den del som utgår på grund av lag. Det kan enligt
remissinstansema inte anses vara aUtför svårt att göra en
skälighetsuppskattning av de kostnader som under aUa förhållanden skall utgå
enligt lag. Garantiförbindelsen bör sålunda endast omfatta den överskjutande
kostnaden.

Enligt promemorian skall återbetalningsskyldighet
principiellt åvila biståndstagaren men möjligheter föreligga tUl eftergift
eller jämkning

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 168

av
skulden. Ibland skall fordringen kunna avskrivas utan att slutiigen efterges,
framför allt i fall då ingen eller ringa möjlighet föreligger att utfå
betaln"mg eller indrivning skulle förorsaka osk"älig kostnad. Avskriven
fordran kan enligt promemorian vid förändrade förhållanden på nytt göras
gäUande. Malmö rättshjälpsanstalt menar, att om ingen eller ringa möjlighet
föreligger att utfå betalning för fordringen, det endast undantagsvis kan
fänkas komma ifråga att g"äldenären sj"ålvmant helt eller delvis
betalar skuldbeloppet. Man föreslår därför att avskrivning av fordringen även
innebär eftergift. Samma remissinstans ställer sig kritisk tiU att
understödsnämnden, när den ex officio tagit upp en fråga om eftergift eller
jämkning av återbetalningsskyldighet men ej funnit skäl tUl sådan åtgärd, inte
bör meddela något formellt beslut h'äTom. Rättshjälpsanstalten anser det
opraktiskt att en nämnd prövar en fråga och meddelar beslut endast om
prövningen föranleder ett visst resultat. .A,tt en ex officioprövning medfört
för den betalningsskyldige negativt resultat kan vara av intresse för denne. Om
krav framställes ocb samtidigt besked lämnas att fråga om jämkning eller
eftergift varit föremål för prövning men icke medfört någon ändring av
betalningsskyldigheten, får den betalningsskyldige ett besked som kan tänkas
medföra att ett ogrundat yrkande om prövning icke framställes eller au ett
välgrundat sådant med angivande av nya omständigheter kommer tiU stånd.

Kammarrätten i Göteborg framhåller att någon
besvärsrätt tydligtvis inte skulle finnas när understödsnämnden, med stöd av 8
§ sista meningen ex officio prövat fråga om jämkning eller eftergift eller i
vart laU när nämnden inte medgivit jämkning eller eftergift. I sistnämnda fall
skall, enligt promemorian, "något formellt beslut" inte meddelas.
Enligt kammarrättens mening torde nämnden inte kunna underlåta att, när nämnden
ex officio prövat sådan fräga, fatta formligt beslut i ärendet och att i
övrigt förfara i enlighet med bestämmelserna i FL. Om det skulle anses att
bidragstagare inte skall äga rätt att föra talan mot nämndens ifrågavarande
beslut torde erfordras att den föreslagna lagen kompletteras med ett stadgande
härom.

I några yttranden föreslås med hänsyn till att
reglerna om aterbetalningsskyldighet har erhållit olika utformning när hjälpen
avser socialt bistånd och bistånd i brottmål att utlandsmyndigheten åläggs att
i beslutet ange vilket slags bistånd som lämnats.

SlutUgen bör nämnas att generalkonsulatet i
Istanbul föreslår, att frågan om överförande av utrikesdepartementets
kravverksamhet till annan myndighet bör tas upp till förnyad granskning.

Promemorians förslag när det gäller behöriga
myndigheter har godtagils eller länonats utan erinran av flertalet
remissinstanser. Ambassaden i Rom anser det väl motiverat. Några
remissinstanser uttalar dock en annan mering. Socialstyrelsen föreslår
sålunda, under hänvisning

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 169

uU
beslutets \ikt för den enskilde, att beslutanderätten när det gäller
återbetalning av bistånd i brottmål skall ankomma pä understödsnämnden. Ett
ytterligare skäl anges vara att beslutet om det vinner laga kraft skall vara
JEmställbart i verkställighetshänseende med lagakraftägande dom. Kammarrätten i
Göteborg har en liknande uppfattning. Enligt kammarrätten är det angeläget
inte minsl med hänsyn till det "sociala element" som enligt
utredningen skall beaktas vid bedömningen av återbetalningsskyldigheten att
prövningen av de båda formerna av bistånd sker hos samma organ. Ett skäl härför
är också att det beträffande en och samme person stundom kan vara fråga om
såväl socialt bistånd som om bistånd i brottmål. Understödsnämnden bör sålunda
anförtros uppgiften att vara beslutsmyndighet. Intet torde emellertid hindra
att beredningen av ärendena och eventuellt "även föredragningen inför
nämnden ombesörjs av en befattningshavare inom rättsavdelningen. De vidgade
arbetsuppgUter som nämnden under sådana omständigheter får torde enligt
kammarrätten medföra att nämnden får sammanträda oftare. Kammarrätten i
Stockholm ifrågasätter om inte i de fal! då efler beslut av
rättsavdelningschefen återbelalningsskyldighet bestrids eller äterbetalning
underlåts under viss tid frågan skall underställas understödsnämndens prövning.
Något behov av besvärsrätt över rättsavdelningschefens beslut föreligger då
inte. Inte heller erfordras någon bestämmelse om beslutets exigibilitet. Däremot
bör i lagen anges, att understödsnämndens beslut i dessa ärenden får
verkställas i den ordning som gäller för lagakraftägande dom. Generalkonsulaiet
i Istanbul anser det mest tilltalande, med hänsyn till att biståndsärendena
handläggs av utrikesdepartementet och underlydande förvaltningar, att
beslutanderätten när det gäller återbetalningsskyldighet läggs utanför
utrikesförvaltningen, exempelvis justitiedepartementet.

Kammarrätten
i Stockholm ansluter sig tUl förslaget att talan skall få föras mot
utlandsmyndighets beslut. Kammarrätten i Göteborg menar också den att
besvärsrätt i princip bör föreligga i biståndsärenden. Enligt denna kammarrätt
talar emeUertid vissa skäl för att besvärsrätt inte skaU införas mot
utlandsmyndighetens beslut utan all det i stället införs en bestämmelse som
medger rätt för den enskilde alt få nämnda myndighets beslut omprövat av
understödsnämnden. Utiandsmyndighet skall visserligen lämna ekonomiskt bistånd
till svensk medborgare men myndighetens befogenheter härvidlag är begränsade. SärskUt
bemyndigande från utrikesdepartementet erfordras i vissa fall. Tvekan synes enligt
kammarrätten ofta kunna råda om beslutande myndighet i dessa biståndsärenden
är utiandsmyndigheten eller utrikesdepartementet. Med hänsyn tUl den begränsade
praktiska betydelse en besvärsrätt får i dessa fall anser kammarrätten att
talan mot beslut av utlandsmyndighet angående utbetalning av ekonomiskt
bistånd enligt den föreslagna lagen

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 132 170

inte
skall få föras. Eftersom prmcipiella skäl talar för att en överprövning skall
kunna ske anser emellertid kammarrätten att en sådan, efter ansökan av den som
begärt bistånd, bör göras av understödsnämnden, vilken förefaUer bättre än
kammarrätten vara skickad att i första hand ta ställning till dessa frågor.

Enligt lagförslagets 11 § skall talan mot beslut
som avses i lagen föras hos kammarrätten genom besvär. De båda kammarrätterna
erinrar om att detta kommer att få till följd att, med tillämpning av 1 § kungörelsen
(1971:1200) om kammarrätternas domkretsar m.m., besvär över beslut i
biståndsärenden som meddelats av utrikesdepartementets underslödsnämnd, av
utrikesdepartementet och av chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning,
skall upptas av kammarrätten i Slockholm under det att besvär över beslut i
sådana ärenden som meddelats av svensk utiandsmyndighet skall upptas av
kammarrätten i Göteborg. Kammarrätten i Stockholm föreslår sådan ändring att
samtliga besvärsmål enUgt lagen prövas av en och samma kammarrätt.

4
Departementschefen 4.1 Offentligt biträde

4.1.1
Allmänna synpunkter

Inom förvaltnmgsförfarandet är behovet för den
enskUde att anlita bitr'äde som regel mindre framträdande än när det gäller
förfarandet vid de allmänna domstolarna. Detta sammanhänger med den
officiai-prövning som i allmänhet åligger förvaltningsdomstolarna och förvaltningsmyndigheterna.
Domstolen eller myndigheten har i enlighet härmed skyldighet att tillse atl
ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Den relativt informella
handläggningen av förvaltningsärenden medför också att det är betydligt lättare
för den enskilde att själv ta till vara sin rätt vid sådan myndighet än vid
allmän domstol. Det bör å andra sidan understrykas att det nu sagda gäller
generellt sett. Vissa för-valtnings"ärenden, som visserligen är få till
antalet i jämförelse med den totala mängden ärenden, kan vara av synnerligen
ingripande betydelse för den enskUde. I sådana ärenden kan behov av
biträdeshjälp framträda med samma styrka som i förfarandet vid de allmänna
domstolarna.

När det gäller förfarandet i förvaltningsärenden
och organisationen av förvaltningsdomstolarna har nyligen genomförts en
genomgripande reform. De viktigaste leden i denna reform är lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar, FL och FPL. Genom denna lagstiftning har skapats en
effektiv domstolsorganisation på förvaltningsområdet. Förfarandet vid
förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigheter har fått en ändamålsenlig
reglering. Syftet med lagstiftningen har bl. a. varit att stärka

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 171

den
enskildes rättssäkerhet i ärenden hos myndigheterna. I FL och FPL har bl. a.
tagits upp regler att den som för talan i mål eller ärende vid
förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet får anlita ombud eller biträde.

Rättsskyddet i förvaltningsärenden har också
stärkts i hög grad genom den reform av samhäUets rättshjälp som träder i kraft
den 1 juli 1973. Allmän rättshjälp kan lämnas fysiska personer utom de högsta
inkomsttagarna i alla rättsliga angelägenheter där behov av bistånd föreligger.
Vid allmän rättshjälp betalar den enskilde ett kostnadsbidrag som är anpassat
till betalningsförmågan i det enskilda fallet. Staten svarar för kostnaderna i
den r"ättsliga angelägenheten i den mån de överstiger kostnadsbidraget.
Som kostnad för allmän rättshjälp riiknas t. ex. kostnaden för biträde som är
behövligt för tillvaratagande av den rätlssökandes rätt. Den allmänna
rättshjälpen syftar till ait den enskilde inle av ekonomiska skäl skall
hindras från att anlita ett biträde när behov därav föreligger.

Möjligheten att inom rättshjälpssystemet erhålla
biträdeshjälp är beroende av initiativ från den enskilde och är som nyss sagts
förenat med en viss ekonomisk uppoffring. Vissa förvaltningsärenden är
emellertid av så ingripande betydelse att det kan sättas i fråga om inte det
allmänna bör ta på sig ett ansvar för att den enskilde får hjälp av ett biträde
utan att han själv tar initiativ h"ärtil! och utan att han själv behöver
svara för kostnaden.

Utredningen har gjort en omfattande genomgång av de
områden inom förvaltningsförfarandet där behov av ett offentligt biträde kan
tänkas föreligga och kommit fram till att möjlighet till förordnaiide aoffentligt biträde bör finnas på vissa områden där fråga är om tvångsåtgärder
som starkt begränsar den enskildes rörelsefrihet. Sådana ingripanden kan komma
i fråga särskilt inom menlalvåiden, nykterhetsvården och barnavården. Även
inom utlämningslagstiftningens område är det enligt utredningen i vissa fall
fråga om så djupgående ingripanden att offentligt biträde bör kunna förordnas.
Vissa ytterligare områden berörs också av utredningens förslag.

Utredningens förslag har fått ett positivt
mottagande under remissbehandlmgen. Den föreslagna möjUgheten att förordna
offentligt biträde har av remissinstanserna aUmänt ansetts innebära en
värdefuU försfärkning av rättsskyddet inom förvaltningen.

För egen del ser jag utredningens förslag som en
värdefull komplettering tiU de rättsskyddsgarantier inom
förvaltningsförfarandet som förvaltningsrätts- och rättshjälpsreformema
skapat. Vissa administrativa tvångsåtgärder är så ingripande att särskUda
bestämmelser om offentligt biträde bör införas i syfte att tUlvarata den
enskildes rätt. Det är även enligt min mening på i huvudsak de av utredningen
angivna områdena

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 172

som
det kan finnas anledning att närmare överväga behovet av offeni-ligt
bitr"äde.

Som framhåUits under remissbehandlingen är det
angeläget att vid reformen kostnadsaspekterna särskilt beaktas. De ekonomiska
resurser som kan ställas till förfogande är begränsade och det är därför nödvändigt
atl iaktta en viss restriktivitet både när det gäller att bestämma till-lämpningsområdet
för offentligt biträde och att bedöma behovet av sådant biträde i enskilda
fall. Härtill kommer alt möjligheter till biträde av allmänna medel hittiUs
endast funnits på mycket begränsade områden och att erfarenhet för bedömning
av biträdesbehov i förvaltningsärenden i stort sett saknats. Även av denna
anledning bör en viss försiktighet iakttas när det gäller att bestämma
tiUämpningsområdet för offentligt biträde. I detta sammanhang bör särskilt
framhållas att i sådana typer av ärenden där behov av offenUigt biträde inte
har ansetts föreUgga förmånema inom ramen för den allmänna rättshjälpen dock
alltid står tiU buds.

Frågan om offentiigt biträde bör bedömas mot
bakgrund av de allmänna synpunkter jag nu anfört. Som utredningen föreslagit bör
oi-fentligt biträde övervägas särskilt inom mentahården, nykterhetsvården,
bamavården och på utlänningslagstiftningens område. I frågan om offentligt
biträde inom socialdepartementets verksamhetsområde har samråd ägt rum med
chefen för socialdepartementet och statsrådet Odhnoff. När det gäller
utlänningslagstiftningen har samråd ägt mm med chefen för inrikesdepartementet.

4.1.2
Psykiatrisk vård

PsykL ger utrymme för mycket långvariga ingripanden
av ivångsmässig karaktär. Det är därför naturligt alt denna lag tilldrar sig
uppmärksamhet när det gäUer rätlssäkerhetsgarantier och intresset knytei sig
därvid givetvis främst tUl de beslut varigenom vården kan komma till stånd och
de beslut varigenom vården kan bringas att upphöra.

När del gäller intagning för sluten psykiatrisk
vård på sjukhus har utredningen föreslagit att offentiigt biträde skaU kunna
förordnas i de fall beslul angående intagning eller fortsatt intagning kommer
under utskrivningsnämnds eller psykiatriska nämndens prövning. Däremot har utredningen
inte ansett det lämpligt att offentligt biträde skall kunna förordnas så länge
frågan handläggs av vederbörande överläkare.

I Ukhet med alla remissinstanser delar jag
utredningens uppfattning att offentligt biträde bör kunna förordnas i samband
med att vård enligt PsykL skall komma till stånd. Som utredningen anfört synes
det inte lämpligt att införa möjlighet till offentligt biträde för prövning av
nu förevarande frågor så länge prövningen ankommer på över-överläkare utan
först när ärendet prövas av utskrivningsnämnd och psykiatriska nämnden. 1 ett
remissyttrande har ifrågasatts om det är behöv-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 173

ligt
att offentligt biträde skall kunna förordnas redan i samband med prövning i nämnden
av det första intagningsbeslutet eftersom detta inom kort tid skall följas av
ett definitivt beslut. Som utredningen framhållit kan emellertid ingripandet i
båda fallen vara av stor betydelse för den enskUde, och det kan förflyta en
icke obetydlig tid innan det senare beslutet kan bli föremål för prövning i
nämnden. Jag anser därför att möjligheten tUl offentligt biträde bör finnas
såväl i det första intagningsärendet som i ärendet om fortsatt vård.

När det gäller vårdens upphörande har utredningen skUt
meUan för-söksutskrivning och slutlig utskrivning. Försöksutskrivning är enligt
utredningen i huvudsak en undersöknings- och vårdform och rättssäkerhetskraven
i samband med vårdens upphörande tUlgodoses om offentligt biträde kan förordnas
i samband med beslut om slutligt upphörande, även här dock endast i den mån
frågan blir föremål för prövning i nämnd. Utredningens förslag innebär sålunda
att offentligt biträde kan förordnas i ärende om slutUg utskrivning men däremot
inte i ärende om försöksutskrivning eller återintagning efter
försöksulskrivning.

Under remissbehandlingen har kritik riktats mot att
offentligt biträde inte skall kunna förordnas i ärende om försöksutskrivning
och återintagning.

I likhet med remissinstanserna biträder jag
utredningens förslag att offentligt biträde skall kunna förordnas när fråga om
slutlig utskrivning prövas i nämnderna. Försöksutskrivnmg är givetvis från
vissa synpunkter en undersöknings- och vårdform. Ur patientens synvmkel
innebär emeUertid försöksutskrivning framför aUt att begränsningarna i rörelsefriheten
upphör. Särskilt vid längre tids sluten vård torde slutlig utskrivning inte
komma i fråga förrän en villkoriig frigivning lett tiU framgång. För patienten
är det sålunda betydelsefullt att kunna få biträde redan i ett
försöksutskrivningsärende. För en sådan lösning talar även, att möjUgheten att
förordna offentUgt biträde annars skulle bli beroende av hur den intagne
formulerat sina yrkanden. Jag anser därför att det bör finnas möjUghet att
förordna offentligt biträde även i ärende om försöksutskrivning om ärendet
kommer under nämndernas prövning.

Däremot synes mig skälen för att införa offentligt
biträde i ärenden om återintagning efter försöksutskrivning vara avsevärt
svagare. Jag anser att rättssäkerhetsgarantiema i dessa fall blir tUlräckligt
tUlgodosedda genom att patienten i samband med begäran om ny utskrivning har
möjlighet att erhåUa offentiigt biträde.

Övriga beslut som kan fattas med stöd av PsykL är
ej av den beskaffenheten att behov av offentiigt bUräde föreligger.

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 174

4.1.3
Omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Psykiskt utvecklingsstörda kan med stöd av OmsorgsL
beredas vård i specialsjukhus eller vårdhem. När det gäller denna vård är
rätlssäker-hetsproblemen i huvudsak desamma som vid vård enligt PsykL. Liksom
vid ingripanden enligt PsykL kan den mot vilken åtgärd riktas i vissa fall vara
i behov av offentligt biträde för att hans rått skall kunna tillvaratas.
Utredningens förslag innebär i nära anslutning till motsvarande förslag
beträffande PsykL att offentligt biträde skall kunna förordnas när fråga om
inskrivning eller slutlig utskrivning prövas i beslutsnämnd för psykiskt
utvecklingsstörda och psykiatriska n"ämnden. Jag ansluter mig i huvudsak
till utredningens förslag men vill av samma skäl som jag anfört i anslutning
tiU övervägandena beträffande PsykL förorda, att möjligheten att förordna
offentligt biträde utsträcks även tiU ärenden rörande försöksutskrivning.

Enligt OmsorgsL kan vidare underåriga som är
psykiskt utvecklingsstörda beredas undervisning i särskola i stället för i
gmndskola. Utredningen anser att beslut angående särskolplikt domineras av
medicinska och pedagogiska överväganden och kan jämföras med övriga inom skolväsendet
förekommande beslut. Offentligt biträde behövs därför i allmänhet inte vid
prövning av frågor om särskolpUkt. På en punkt som hänger ihop med skolgången
inskränker emellertid OmsorgsL den enskUdes självbestämmanderätt på ett sätt
som inte synes ha någon direkt motsvarighet inom skolväsendet i övrigt,
nämligen vid beslut att särskolelev skall bo i annat hem än det egna.
Utrednmgen föreslår alt offentligt biträde skall kunna förordnas i ärende härom
om frågan kommit under beslutsnämnds eller psykiatriska nämndens prövning.
Utrednmgen anför tiU stöd för sin uppfattning, att särskolelevs placering i
annat hem än det egna gränsar tUl och i mycket liknar den placering av
underåriga som enligt BvL kan komma till stånd genom barnavårdsnämnds försorg
belräffande sådana som omhändertagits för samhäUsvård.

För egen del vill jag i likhet med nästan aUa
remissinstanser ansluta mig tUl utredningens uppfattning att offentligt biträde
i allmänhet inte behövs i ärenden angående särskolplikt men atl särskolelevs
placering i annat hem än det egna innebär en så ingripande åtgärd att det är motiverat
att i dessa ärenden införa möjlighet att förordna offentiigt biträde.

Övriga frågor som kan uppkomma rörande omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda är inte av den beskaffenheten att offentligt biträde
bör kunna förordnas.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 175

4.1.4
Nykterheisvård

Ett beslut om tvångsintagning på allmän vårdanstaU
för aikoholmiss-brukare kan medföra långtgående och mycket långvariga ingrepp i
den enskUdes rörelsefrihet. Även beträffande NvL knyter sig det huvudsakUga
intresset i förevarande sammanhang till de beslut varigenom sådan vård kan
komma till stånd eiler upphöra. Beslut om omhändertagande för vård har i allmänhet
föregåtts av hjälpåtgärder och övervakning genom nykterhelsnämndens försorg
och är ofta förenade med villkorligt anstånd med verkställigheten. Vårdtiden på
anstalt är maximerad i lag men kan förlängas. Har den intagne utskrivits kan
återintagning ske om han missköter sig. Förfarandet vid återintagning är
utformat i nära överensstämmelse med reglerna om intagning.

Utredningens förslag innebär att offentligt biträde
skall kunna förordnas i ärende hos förvaltningsdomstol om intagning och
återintagning. I fråga om andra ärenden enligt NvL har ulredningen inte
föreslagit någon möjlighet alt förordna offentligt biträde. Utredningen har ansett
att offentUgt biträde inte skall kunna förordnas i något fall vid handläggning
hos nykterhetsnämnd eller polismyndighet.

Under
remissbehandlingen har den av utredningen föreslagna avgränsningen av de fall
då offentiigt biträde skall kunna komma i fråga i hu\aidsak godtagits. Några
remissinstanser har dock varit kritiska och därvid i allmänhet önskat att
möjligheterna alt förordna offentiigt biträde skaU vidgas. SärskUt har nämnts
ärenden om hjälpåtgärder hos nykterhetsnämnd, förverkande av villkorligt
anstånd, föriängning av vårdlid och utskrivning från anstalt.

Fråga
om tvångsintagning på aUmän vårdanstalt är den gmndläggande och ur
rättsskyddssynpunkt mest betydelsefulla frågan när det gäller ingripanden
enligt NvL. Behovet av offentligt biträde i vissa ärenden av detta slag är
klart framträdande. Beslut om tvångsintagning fattas i första instans av
länsrätt. Jag ansluter mig därför lill utredningens förslag att offentiigt
biträde skall kunna förordnas när frågavj om tvångsintagning prövas i länsrätt
eUer allmän förvaltningsdomstol. Återintagning i anstalt kan medföra lika
långvariga och omfattande frihetsberövanden som det ursprungliga
intagningsbeslutet och har omgärdats med samma rätlssäkerhetsgarantier. Även
om återintagnings-ärenden i allmänhet är mindre komplicerade och behovet av
offentligt biträde är mindre än i det urspmngliga intagningsärendet, anser jag
i likhet med utredningen att offentligt biträde bör kunna förordnas även i
dessa "ärenden.

Även vissa andra ärenden enligt NvL kan vara av
stor betydelse för den personliga friheten. Angelägenheten av offentligt
biträde är emellertid i allmänhet mindre framträdande på dessa områden. Jag
vill i sammanhanget erinra om att nykterhetsvårdslagsliftningen är föremål

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 176

för
översyn inom socialutredningen och att även rätisskyddsfrägorna kommer att
uppmärksammas i detta utredningsarbete. Jag är därför inte beredd att nu
förorda att möjUgheterna att förordna offentligt biträde på detta område vidgas
utöver vad utredningen föreslagit.

4.1.5
Barnavård

Utredningen har föreslagit alt offentligt biträde
skal! kunna förordnas i ärende hos förvaltnmgsdomstol angående omhändertagande
för utredning eller samhällsvård, om vårdens slutliga upphörande och om
utskrivning från ungdomsvårdsskola. Någon erinran häremot har inte framförts
under remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till utredningens förslag i
denna del.

Enligt utredningens förslag skall inte i något fall
offentiigt biträde kunna förordnas vid handläggningen i barnavårdsn"ämnd.
När det gäller andra ärenden enligt BvL än de förut angivna har utredningen
inte heller ansett att behov av offentligt biträde föreligger.

ÅtskUliga remissinstanser har tagit upp frågan om
offentligt biträde i barnavårdsnämnd och förordat alt tUlämpningsområdet för
offentiigt biträde vidgas så att det omfattar även handläggningen i sådan
nämnd. I några remissyttranden har även framförts önskemål om en vidgning av
tiUämpningsområdet för offentUgt biträde tUl andra typer av ärenden än
utredningen föreslagit. Härvid har särskilt nämnts meddelande av föreskrifter,
besöksförbud, återupptagande av samhällsvård efter viUkorligt upphörande,
ärenden angående fosterbam, förvarshållande och intagning i ungdomsvårdskola.

Utredningen har som skäl mot att införa möjlighet
att förordna offentligt biträde i bamavårdsnämnd främst åberopat att en sådan
ordning skulle kunna motverka det förtroendefulla samarbetet mellan nämnden och
de enskUda parterna. Från socialvårdssynpunkt skulle det enligt utredningen
inte vara lyckligt om förfarandet hos nämnden får en alltför rättegångsliknande
prägel.

De remissinstanser som kritiserat utredningens
ståndpunkt har i aUmänhet ansett att ett offentligt biträde hos bamavårdsnämnd
skulle vara ägnat både att öka rättssäkerheten och stärka förtroendet för
socialvården.

För egen del viU jag erinra om att barnavårdsnämnd
har samma befogenhet att besluta om åtgärder på ifrågavarande område som
förvaltningsdomstolarna, där offentligt biträde enUgt vad jag nyss anfört bör
kunna förordnas. Det förhållandet att bamavårdsnämnds beslut hänskjuts tiU
länsrätt när det inte godtas av den eller dem det rör utesluter enligt min
mening inte behov av biträde redan i nämnden. Bamavårds-vårdsnämndens
omhändertagandebeslut sätts vidare ofta i omedelbar verkställighet och kan
bestå under avsevärd tid innan länsrätt slutligt avgjort ärendet. Ett
felaktigt beslut i bamavårdsnämnd kan sålunda ha

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 132 177

allvarUga
återverkningar för den underårige även om beslutet senare ändras av högre
instans.

Vid bedömningen av biträdesbehovet hos
bamavårdsnämnd måste också beaktas att vård och behandling av ungdomar som
begått brott numera i större utsträckning än tidigare ankommer på
barnavårdsnämnderna. Sålunda har genom lagändring som trätt i kraft den 1 juli
1971 åklagares möjligheter att besluta om åtalsunderlåtelse vidgats och barnavårdsnämndernas
ansvar för vården och behandlingen i molsvarande mån ökats (prop. 1971: 100).
Vid ifrågasatt brottslig handling kan det ibland vara motiverat att ett
offentligt biträde förordnas. Om åtal väckts för gärningen skulle den
underårige regelmässigt kunnat påräkna biträde av offentlig försvarare.

På gmnd av det anförda anser jag för min del
övervägande skäl tala för att offentligt bitr'äde bör kunna förordnas åt den
underårige även för prövningen i bamavårdsnämnd när fråga där uppkommit om
omhändertagande för utredning eller samhällsvård eller slutligt upphörande a',
sådan vård.

När det gäller andra ärenden hos barnavårdsnämnd är
behovet av biträdeshjälp muidre framträdande. Jag vill i detta sammanhang
erinra om att socialutrednmgens arbete även omfattar rättsskyddsfrågorua inom
sociallagstiftningen.

De provisoriska omhändertaganden som polismyndighet
kan besluta om är i alhnänhet av mycket kortvarig natur. Av 881 sådana fall
under år 1969 var det sålunda endast två som avsåg längre tid än 24 timmar.
Anledning saknas därför enligt min mening att i dessa ärenden införa möjlighet
att förordiia offentligt biträde.

Den mest ingripande formeri av samhällsvård enligt
BvL är vård i imgdomsvårdsskola. Sådan vård kommer i allmänhet inte tUl stånd
förrän aUa andra åtgärder inom samhällsvårdens ram redan prövats och befunnits
mindre lämpUga. Ofta grundas intagning i ungdomsvårdsskola på ett tidigare
beslut om omhändertagande. Har längre tid förflutit från det gmndläggande
beslutet om samhällsvård, kan förhållandena ha undergått betydande
förändringar. Som socialstyrelsen framhållit kan det i sådana faU finnas behov
av biträde genom det allmännas försorg, åtminstone om ärendet är tvistigt och
efter besvär blir föremål för prövning i de allmänna förvaltnuigsdomstolaraa.
Jag förordar därför att offentligt biträde i intagningsärende skall kunna
förordnas vid talan mot socialstyrelsens beslut om intagning i
ungdomsvårdsskola.

Övriga ärenden enligt BvL är mindre ingripande samt
ingår i vården och behandlingen på ett sådant sätt att behov av offentligt
biträde enligt min mening inte föreligger.

12
Riksdagen 1972. 1 saml Nr 132

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 178

4.1.6
Utlänningslagstiftningen

Som utredningen anfört medför
utiänningslagstiftningen i många fall ingrepp mot den enskilde av djupgående
slag. Sedan länge har ocksä funnits möjUghet alt i vissa fall förordna biträde
åt utlänning vid vissa ingripanden enligt utlänningslagstiftningen.

Den rätt tUl offentUgt biträde som f. n. finns
erUigt UtlL är knuten tUl atl förhör hålls i ärendet. I Ukhet med utredningen
och samtliga remissinstanser anser jag att offentligt biträde skall kunna
förordnas inte bara för de förhör som kan förekomma utan som bistånd åt
utiänningen under alla stadier av ärendets handläggning.

Utredningens förslag innebär i övrigt att
offentiigt biträde skall kunna förordnas i ärende om uppehåUstiUstånd som skall
avslås på gmnd av utiänningens vandel eUer som skall förenas med utresebeslut,
i aUa administrativa ärenden om avlägsnande enligt UtlL utom när fråga om avvisning
handläggs av poUsmyndighet, i verkställighetsärende när frågan underställts den
centrala utlänrdngsmyndigheten på grund av påslående om risk för politisk
förföljelse, i ärende om utlännings hållande i förvar längre tid än en månad
samt i alla ärenden inför utlänningsnämnden. Förslaget har i slort sett
tUlstyrkts eller länmats utan erinran under remissbehandlingen.

TiUståndsärenden enligt UtiL är i allmänhet inte av
den beskaffenheten att behov av offentUgt biträde föreUgger. En viss
särställning intar de ärenden där fråga är om ansökan om uppehållstillstånd
skall avslås på gnmd av utlänningens vandel eller om tUlståndet skall förenas
med skyldighet att utresa ur riket då tiUståndstiden löpt ut. Som utrednmgen
föreslagit bör offentligt biträde kunna förordnas i sistnämnda slags
tiUståndsärenden.

När det gäUer ärenden om utvisning och förpassning
har samtliga remissinstanser godtagit utredningens förslag att offentligt
biträde skaU kunna förordnas och även jag delar utredningens uppfattning. Vid
awisning är utlänningens anknytning tUl Sverige i aUmänhet mycket svag och
ärendena är också regelmässigt av enkel beskaffenhet. I de faU awisningsärende
är mer komplicerat kommer det nästan alltid under den centrala
utlänningsmyndighetens prövning genom besvär eller underställning. Jag anser
därför i likhet med utredningen att det är tillräckligt ur rättssäkerhetssynpunkt
att offentiigt biträde kan förordnas när ärendet bUr föremål för sådan
prövning. Den omständigheten att beslutet redan verkstäUts när frågan prövas
bör enligt min mening inte i och för sig utesluta att offentligt biträde skaU
kuima förordnas.

I fråga om verkställighetsärenden finns det som
utredningen anfört i allmänhet inte något starkare behov av att kunna förordna
offentiigt biträde. Rättssäkerhetssynpunktema är i tillräcklig grad
tiUgodosedda genom att offentUgt biträde eUer offentlig försvarare kan
förordnas i det

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 179

bakomliggande
ärendet. Särskilda svårigheter kan emeUertid uppslå i verkställighetsärendet om
utlänningen framför påstående om risk för politisk förföljelse. I sådana
situationer skall ärendet underställas SIV. Utredningen föreslår att offentligt
bilräde skall kunna förordnas i dessa ärenden. 1 likhel med remissinstanserna
ansluter jag mig till vad utredningen föreslagil även i denna del.

Bestämmelserna i UtlL om förvar innebär att
utlänning kan omhändertas för att säkerställa ett beslul om avlägsnande. Det
är givet att etl sådant omhändertagande bör omges med kraftiga
rätlssäkerhetsgarantier. Sådana finns i UtlL i det alt Kungl. Maj:t i nästan
alla fall måste ge sitt godkännande tUl åtgärden om den skall bestå mer än en
månad. I aUmänhet kan vidare enligt vad jag anfört i det föregående offentligt
biträde förordnas åt utlänningen i det huvudärende som förvarstagandet avser.
De begränsningar som jag förordat i möjlighetema till offentiigt biträde vid
awisning och verkställighet innebär emellertid att offentligt biträde inte
skulle kunna förordnas vid förvarstagande som avser att trygga verkställighet
av awisning, så länge frågan härom handläggs av polismyndighet, eller
verksläUighet av avlägsnandebeslut i annat fall än då fråga härom underställts
den centrala utiänningsmyndigheten på gmnd av risk för politisk förföljelse.
Utredningen har föreslagit alt offentiigt biträde skall kunna förordnas i
ärende om utiännings hållande i förvar längre lid än en månad. Under
remissbehandlingen har LO anfört att offentligt biträde bör kunna förordnas så
snart elt förvars-hållande överskrider eller kan beräknas överskrida en vecka.
Jag delar LO;s uppfattning att förvarstagandet är av så ingripande natur alt
det bör finnas möjlighet att förordna om offentligt biträde redan när
för-varstagandei varat under kortare tid än en månad. Jag förordar att offentligt
biträde i förvarsärenden skall kunna utses så snart förvarstiden överstiger en
vecka.

Utredningens förslag alt offentligt biträde skall
kunna förordnas i alla ärenden inför utlänningsnämnden är motiverat av nämndens
karaktär som organ för utiänningars rättsskydd. Jag delar utredningens uppfattning
att en generell möjlighet bör finnas att förordna offentiigt bilräde i ärenden
inför nänmden.

I vissa ärenden om uppehåUstUlstånd kan tillståndet
begränsas geografiskt. Utredningen har inte ansett det nödvändigt att beakta
dessa fall vid utformnmgen av tUlämpnmgsområdet för offentiigt biträde
eftersom sådana lokala begränsnmgar inte förekommer i praktiken. I några fall
på senare tid har emellertid Kungl. Maj;t förordnat om inskränkning i
utlännings rörelsefrihet i landet. SIV har ifrågasatt om inte offentligt
biträde borde kunna förordnas i sådana fall. Inskränkningar av i frågavarande
slag kan även enligt 9 § UtlL beslutas i ärende om uppehåUstiUstånd. Jag anser
att offentligt biträde bör kunna förordnas även i nu nämnda fall.

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 132 180

I detta sammanhang kan också finnas anledning
beröra den befogenhet som enligt UtiL tillkommer Kungl. Maj;t att återbryta
beslut om avlägsnande och i samband härmed meddela de föreskrifter som kan vara
påkaUade. Ett sådant återbrytande av tidigare beslut är närmast att jämställa
med resning eller annat extraordinärt rättsmedel. Någon möjlighet att förordna
offentlig försvarare i exempelvis ärende om res-nmg i brottmål finns inte.
Däremot kan allmän rättshjälp komma ifråga. På grund av det anförda saknas
enligt min mening anledning atl införa möjlighet lill offentligt bUräde i de
nu åsyftade fallen.

Utredningen föreslår vidare att offentligt biträde
skall kunna förordnas i ärenden om hemsändning av utlänning enligt vissa
bestämmelser som meddelats av Kungl. Maj:t med stöd av 71 § UtlL. Häremot har
remissinstanserna inte riktat någon kritik. Även jag ansluter mig till vad
utredningen föreslagit.

4.1.7
Verkställighet av straff utomlands

Det internationella arbetet på
kriminalvårdslagstiftningens område har det senaste decenniet resulterat i
ökade möjligheter att låta verkställa domar i annat land än det dömande. För
svenskt vidkommande finns bestämmelser härom dels i nordiska
verkställighetslagen som utredningen behandlat, dels i lagen (1972; 260) om
internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Sistnämnda
lag har tillkommit efter det att utredningen avgett sitt betänkande.

Enligt nordiska verkställighetslagen kan efter viss
prövning svenska domar bli föremål för verkställighet i annat nordiskt land och
dom som meddelats i sådant land verkställas i Sverige. När det gäller fängelsedomar
beslutar i första hand krUninalvårdsstyrelsen. Mot kriminalvårdsstyrelsens
beslut, som om annat ej förordnas går i omedelbar verkställighet, äger den
dömde föra talan hos allmän förvaltningsdomstol.

Redan nu finns vissa möjligheter att ge den dömde
biträde genom det allmännas försorg. Bestämmelserna i RB om offentUg försvarare
har nämUgen motsvarande tillämpning när det gäller förberedande och utförande
av den dömdes talan mot kriminalvårdsstyrelsens beslut. Offentlig försvarare
kan däremot inte förordnas så länge ärendet prövas i kriminalvårdsstyrelsen.
Dessutom förutsätter förordnande att den dömde är berövad friheten här i riket
tUl följd av domen. Offentlig försvarare kan förordnas såväl i de fall
verkställighet av svensk dom skall ske i annat nordiskt land som i de fall
fråga är om verkställighet i Sverige av dom som ådömts i sådant land.

Utredningens förslag innebär att de gäUande
reglerna om offentiig försvarare i nordiska verkstäUighetslagen ersätts av
regler om offentiigt bitr"äde. Sådant biträde skall enligt utredningens
förslag kunna förord-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 181

nas
vid erkstä!!ighet i annal nordiskl land av här i riket meddelad fängelsedom och
fräga sålunda är om den dömdes avlägsnande ur riket. Med den föreslagna
bestämmelsen kommer biträdesmöjligheten atl utvidgas tUl prövningen i
kriminalvårdsstyrelsen och gälla även sådana situationer i vilka den dömde inte
är berövad friheten till följd av domen. Förslaget innehåller emellertid ingen
motsvarighet till nu gällande regler om möjlighet tUl offentiig försvarare när
fråga om verkställighet i Sverige av dom från annat nordiskt land skall
prövas. Utredningens förslag har allmänt accepterats av remissinstanserna.

Eftersom
frågor om verkställighet skall prövas i administrativ ordning finner jag i
likhet med utredningen övervägande skäl tala för att nuvarande regler om
offentlig försvarare bör utbytas mot regler om offentligt biträde. Möjligheten
alt förordna offentligt biträde bör scm utredningen föreslagit begränsas till
de fall när fråga ar om verkställighet i annat nordiskl land av dom som
meddelats i Sverige. Den av utredningen föreslagna begränsningen till
fängelsedomar överensslämmer med nuvarande regler och svarar väl mot de
principer som varit vägledande när det gäller offentligt biträde på andra
områden. Det står också mest i överensstämmelse med den på andra områden föreslagna
ordningen alt möjligheten lill offentUgt biträde föreligger oberoende av om den
dömde är berövad friheten till följd av domen eller ej. Rättssäkerhetsskäl
lalar för att offentligt biträde bör kunna förordnas redan för prövningen i
kriminalvårdsstyrelsen. Jag ansluter mig sålunda helt lill utredningens förslag
om offentiigt biträde enligt den nordiska verkställighetslagen.

Även enligt lagen (1972: 260) om inlernationellt
samarbele rörande verksläUighet av brottmålsdom kan ifrågakomma såväl verkställighet
i Sverige av utländsk dom som verkställighet utomlands av svensk dom.
Verkställighet i Sverige av utiändsk dom skall i princip föregås av ell
domstolsförfarande, där offentiig försvarare kan förordnas. Sådana fall bör
sålunda hållas utanför tillämpningsområdet för offentligt bUräde. Fråga om
verkställighet i främmande stat av svensk dom prövas av kriminalvårdsstyrelsen.
I enskilda fall som inte omfattas av överenskommelse med främmande stat kan
Kungl. Maj:t förordna om överflyttning av verkställighet från Sverige. Är den
dömde berövad friheten här i landet för verkställighet av den ådömda påföljden
då fråga uppkommer att förordna om verkställighet utomlands, kan bUräde
förordnas för honom pä det allmännas bekostnad.

Jag förordar att ifrågavarande besfämmelser om
biträde även i lagen om internationellt samarbele rörande verkställighet av
brotlmålsdom ersätts av en möjlighet att förordna offentligt bhräde. I enlighet
med vad jag förordat beträffande den nordiska verkställighetslagen, bör
möjligheten alt förordna bilräde avse de fall i vilka det är fråga om
frihetsberövande påföljder. Möjligheten att förordna offentiigt biträde

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 132 182

bör
inte heller när det gäller detta område vara begränsad tilf sådana fall då den
dömde är berövad friheten.

4.1.8 Utlämning

I frågor om utlämning tUl annat nordiskt land för
verksläUighet av beslut om vård eller behandling enligt UtlämnL kan redan nu
biträde förordnas åt utiänningen genom det allmännas försorg. Utredningens förslag
innebär att reglerna h'ärom bringas tUl överensstämmelse med de regler som
föreslagits gälla för offentligt biträde. Förslaget har lämnats utan erinran
under remissbehandlingen och även jag ansluter mig till vad utredningen anfört.

Utredningen har i anslutning till behandlingen av
UtiämnL berört frågor om offentligt biträde i ärenden om utlämning för brott.
Utlämning kan ske enligt lagen (1957: 668) om utlämning för brott och enligt
lagen (1959: 254) om utiämning för brott tUl Danmark, Finland, Island och
Norge. Enligt dessa lagar tillgodoses nu förevarande rättsskyddsintressen
genom regler om offentlig försvarare. Utredningen har därför inte föreslagit
några ändringar i lagarna om utiämning för brott. Jag ansluter mig till utredningens
ståndpunkt.

4.1.9 Kriminalvården

Kriminalvård kan ej komma till stånd utan ett
grundläggande beslut av allmän domstol. Den enskildes behov av biträde är i
detta sammanhang väl tillgodosett genom reglerna i RB om offentlig försvarare.
Som huvudregel gäller vidare att beslut av domstol är erforderligt för att påföljd
skall kunna förändras och även härvid kan offentlig försvarare utses. De
verkställighetsfrågor som hör samman med de av domstol beslutade påföljderna
prövas däremot i administrativ ordning hos särskilt inrättade nämnder.

Utredningen har inte berört behovet av offentiigt
bUräde inom kriminalvårdens ram. Såsom några remissinstanser anfört kan det
emellertid finnas sk'äl att överväga institutet offentligt biträde även här.
Det kan nämligen enligt min mening inte förnekas att den administrativa handläggningen
i många situationer innefattar beslut som är av ingripande betydelse för de
dömda.

Av störst intresse i detta sammanhang anser jag
vara de möjUgheter som finns att i administrativ väg besluta att sluten vård
som kanske under lång tid varit avbruten skall återupptagas. Det är här fråga
om förverkande av villkorligt medgiven frUiet eller om återintagning i
inter-neringsanstalt eller ungdomsfängelse. Fråga om förverkande av villkor ligt
medgiven frihet prövas av övervakningsnämnd mot vars beslut talan kan föras hos
kriminalvårdsnämnden. Frågor om återintagning i anstalt prövas av
ungdomsfängelsenämnden eller interneringsnämnden och mot

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 183

dessa
nämnders beslut kan talan inte föras. I de fall jag nu nämnt kan det
administrativa beslutet föranleda ett nytt och mycket långvarigt frihetsberövande.
Vid prövningen skulle ett offentligt biträde säkert i många fall kunna vara av
stort värde för att den utredning som erfordras skall bU fullständig och den
dömdes rätt tillvaratas. Jag förordar därför att offentligt biträde vid behov
skall kunna förordnas hos övervakningsnämnd och kriminalvårdsnämnden i ärende
om förverkande av viUkorligt medgiven frUiet och i ärende hos
intemeringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden i fråga om återintagning i
anstalt. När det gäller återintagning i anstalt bör hinder inte föreligga att
förordna offentligt biträde redan vid den förberedande handläggningen i
övervaknings-nämnd.

Beslut om villkorlig frigivning, vård utom anstalt,
långtidspermission, inneslutning i enmm och arbete i enmm är mindre ingripande
än de beslut jag behandlat i det föregående. Jag anser därför att tUlämpningsområdet
för offentligt biträde inte bör utsträckas till sådana beslut. Jag vill i
sammanhanget framhålla att frågan om regelbunden advokatmottagning på
kriminalvårdsanstalter är aktuell i samband med organisationen av de allmänna
advokatbyråerna.

4.1.10 Smittskyddslagstiftningen

Den mest ingripande åtgärden enligt
smittskyddslagstUtningen är intagning för vård på sjukhus vUket kan ske genom
tvång. Några remissinstanser har anmärkt att lagstiftningen lämnar utrymme för
långvariga ingrepp i den enskddes rörelsefrihet. De överväganden som måste
göras före ett beslut angående omhändertagande är dock enligt min mening av så
utpräglat medicinsk art att ett offentligt biträde inte kan väntas göra någon
insats av betydelse. Jag är därför inte nu beredd att förorda att offentligt biträde
skaU kunna förordnas i ärenden enligt smittskydds-lagstiftningen.

4.1.11 Kastrering
och sterilisering

Lagstiftningen om kastrering och steriUsering kan
medföra högst väsentUga ingrepp i den enskUdes kroppsliga integritet. Det kan
därför finnas skäl att på detta område överväga biträdeshjälp genom det allmännas
försorg. Utrednmgen har inte behandlat detta område men frågan har berörts
under remissbehandlingen. Särskilt bör man enUgt min mening när det gäUer nu
förevarande lagstiftning uppmärksamma att åtgärdema kan företas utan samtycke
av den som på grund av mbbad själsverksamhet är ur stånd att lämna ett gUtigt
samtycke till åtgärden, Kastrering eller sterUisering utan samtycke är
visserUgen sällan förekommande. I de fall sådant förekommer är det emellertid
enligt min mening med hänsyn till ingreppens djupgående natur starkt motiverat
att offentligt biträde skall kunna förordnas.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 184

4.1.12
Socialtörsäkringslagstifiningcn

Frågan om rättsskyddet inom
socialförsäkringsområdet har diskuterats i olika sammanhang alltsedan
försäkringsdomstolens tillkomst 1961. Med hänsyn till det stora antal
människor som berörs av socialförsäkringslagstiftningen och den betydelse
handläggningen av dessa ärenden har för den enskUdes ekonomiska situation är
det också naturligt att delta område särskUt uppmärksammats i den allmänna
debatten. Som tidigare framhålUts har tanken på att inrätta elt allmänt ombud
på socialförsäkringens område framförts vid upprepade tillfällen. Givelvis är
elt tillförlitligt rättsskydd på della område av den största betydelse för den
enskilde. I likhet med utredningen och nästan alla remissinstanser anser jag
emellertid alt det behov av bilräde som föreligger på detta område är
tillgodosett genom rättshjälpsreformen. Den allmänna rättshjälpen innefattar
möjlighet tUl biträdeshjälp i alla socialförsäkrings-ärenden där behov av sådan
hjälp föreUgger. VisserUgen får den enskilde vid allmän rättshjälp själv bidra
till kostnadema men bidragsreglerna är så utformade att ingen av ekonomiska
skäl skall hindras från att anlita bilräde. TiU de aUmänna advokatbyråema bör
också finnas goda möjligheter att knyta tjänstemän som får slor erfarenhet av
denna typ av ärenden. Jag återkommer i det följande lill frågan om
kostnadsersättning i mål eller ärenden på socialförsäkringsområdet.

4.1.13 Skattelagstiftningen

Även när det gäller skattelagstiftningen anser jag
att biträdesbehovet är tillgodosett genom den allmänna rättshjälpen. I den mån
ett rättsskyddsbehov kan föreligga vid sidan härav bör detta som utredningen
framhållit i allt fall inte tillgodoses i den formen att ett offentligt biträde
förordnas på det allmännas bekostnad. Jag återkommer i det följande tUl frågan
om kostnadsersättning på skattelagstiftningens område.

4.1.14 FastighetsrättsUg
lagstiftning

I likhet med utredningen och remissinstanserna
anser jag att behov inte föreligger av offentiigt bitr"äde på det
fastighetsrättsliga området.

4.1.15 Förutsättningar
för förordnande av biträde

I det föregående har jag förordat att offentiigt
biträde skall kunna förordnas på de områden inom förvaltningsrättskipningen där
fråga är om att vidta mera ingripande åtgärder beträffande enskildas rörelsefrihet,
kroppsliga integritet eller avlägsnande ur landet. Även med en sådan
begränsning av tUlämpningsområdet för förordnande av offentligt biträde kommer
självfaUet många situationer med där behov av offentligt biträde inte
föreligger.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 185

Utredr.ingen har som cn förutsättning för
förordnande av offentiigt biträde föreslagit att behov av biträde skall
föreligga i det enskilda fallet. Utredningen räknar med att i mänga faU
anledning saknas att förordna biträde.

Utredningens
uppfattning rörande behovet av offentligt bilräde delas av flertalet
remissinstanser. Flera remissinstanser har anfört att behov av biträde
objektivt sett i allmänhet inte föreligger men att ett förordnande av
offentligt bUräde i många fall kan vara motiverat av psykologiska skäl för atl
den enskilde inte skall känna sig underlägsen och övergiven. I några
remissyttranden anförs atl den enskilde bör ha ett större inflytande över
frågan om offentiigt bilräde skall förordnas än utredningen förutsatt. Några remissinstanser
har gjort jämförelser med motsvarande regler i fråga om offentlig försvarare
och anfört alt det saknas skäl för restriktivare regler för utseende av
offentligt biträde i förvaltningsärenden än för utseende av offentlig
försvarare i brottmål. Som jag framhållit inledningsvis är det angeläget att en
viss restriktivitet iaktas vid bedömning av biträdesbehovet. Frågan om förordnande
av offentligt biträde måste därför inom det angivna tillämpningsområdet
grundas på en objektiv bedömning av behovet i varje särskill fall. Den
enskildes egen bedömning av behovet av biträdeshjälp mäste givetvis alltid
beaktas men bör i allmänhet inte tillmätas någon avgörande belydelse. En
ordning som innebär att offentiigt biträde i princip skall förordnas så snart
det begärs kan enligt min mening inte komma i fråga.

När del gäller behovel av
offentiigt bilräde i förvaltningsärenden kan enligt min mening motsvarande
bestämmelser om offentlig försvarare j brottmål inte utan vidare tjäna lill
vägledning. Brottmålsprocessen bygger pä ett tvåpartsförhåUande där den
tilltalade ställs mot en allmän åklagare. Förfarandet förutsätter en ej
obetydlig aktivitet från den tilltalades sida som ofta kräver att han biträds
av en sakkunnig försvarare. I förvaltningsförfarandet har vederbörande
myndighet etl direkt ansvar för utredningen och har därvid att självmant på
ett särskUt sätt beakta den enskildes intressen. Behovet av offentiigt biträde
är därför generellt sett mindre i förvaltningsförfarandet än i
brottmålsprocessen. En allmän förutsättning för förordnande av offentligt
biträde bör enligt min mening vara att behov av bilräde kunnat konstateras vid
en objektiv bedömning i det enskilda fallet. Därvid måste vederbörande
myndighets aUmänna ansvar för alt dess beslut grundas på ett tillräckligt och
tillförlitligt utredningsmaterial särskilt beaktas. De olika områden d"är
offentiigt bitr"äde kan förordnas är emellertid mycket skiftande och
bUrädesbehovet måste bedömas på grundval av en mängd olika faktorer. Vid samtiiga
former av tvångsåtg"ärder där offentligt biträde kan komma i fräga gäller
det i mer eller mindre hög grad att utreda vissa faktiska förhållanden samt att
på grundval av dessa göra en bedömning

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 132 186

av
behovet av tvångsåtgärd. Sistnämnda bedömning kan vara av rent medicinsk,
socialpolitisk, utlänningspolitisk eller kriminalpolitisk natur. Ett offentiigt
biträde torde särskilt kunna göra en värdefuU insats på utredningsstadiet.
Genom ett förtroendefullt samarbete med den enskilde parten och hans närmaste
torde ett biträde ofta ha särskilda förutsättningar att bidra till ett
fuUständigt och tillföriitligt beslutsunderlag och en nyanserad bedömning av
olika sakförhållanden.

Utredningssynpunkter
och därmed biträdesbehovet är mera framträdande i vissa typer av ärenden.
Därmed är emellertid inte sagt at» biträde alltid behövs i sådana ärenden.
Biträdesbehovet måste bedömas efter förhållandena i varje särskilt fall. Om
sakförhållandena är oklara eller sakuppgifter motstridiga finns det oftare skäl
att förordna offentligt biträde än annars. Flertalet ärenden om exempelvis
intagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbmkare enligt NvL eller omhändertagande
för samhällsvård enligt BvL torde utredningsmässigt vara sä okomplicerade att
offentligt biträde inte behöver förordnas.

I övrigt är behovet av biträde olika i olika slags
ärenden. Som utredningen framhålUt är sålunda på socialvårdsområdet i
allmänhet behovet mindre när alhnän domstol i ett brottmål förordnat om
överlämnande tUl särskild vård och förvaltningsärendet är föranlett av domstolens
avgörande. Av liknande skäl är biträdesbehovet mindre i ett ärende som på ett
tidigare stadium handlagts under medverkan av ett offentUgt biträde, exempelvis
i ett ärende om intagning på ungdomsvårdsskola när offentligt biträde medverkat
vid handläggningen av det grundläggande beslutet angående omhändertagande för
samhällsvård.

Utredningen har ansett att den enskildes ekonomiska
stäUning inte bör tUlmätas någon betydelse vid prövningen av frågan om
offentligt biträde skall förordnas. Under remissbehandlingen har inte framförts
någon annan mening. Även jag delar utredningens uppfattning i denna fråga.
Någon ekonomisk behovsprövning bör alltså inte förekomma vid bedömningen av
bitr"ädesfrågan.

En fråga som uppmärksammats både av utredningen och
under remissbehandlingen är i vad mån den omständigheten att ett frihetsberövande
ägt rum under förfarandet skall påverka frågan om behovet av offentligt
biträde. Jämförelser har i detta sammanhang gjorts med brottmålsprocessen och
bestämmelserna i RB om ovUlkorlig rätt till offentlig försvarare vid häktning
och anhållande.

Häktning och anhållande enligt RB motsvaras i de
förvaltningsförfaranden där offentligt biträde kan komma i fråga av olika
former av omMindertagande eller förvarstagande. I det föregående har jag förordat
att offentligt biträde skall kunna förordnas i alla ärenden enligt utlänningslagstiftningen
där utiänningen hålls i förvar under längre tid än en vecka. På social- och
kriminalvårdsområdet är tillfälUga omhändertaganden i allmänhet så korta att
några motsvarande regler inte ansetts

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 187

påkallade.
På de områden där offentligt biträde i övrigt kan komma i fråga är situationen
ofta den att den enskilde är berövad friheten under förfarandet, t. ex. i
utskrivningsärenden eller vid prövning i högre instans. Ett frihetsberövande
på de områden där offentiigt biträde kan förordnas innebär emellertid i
allmänhet inle en så sträng isolering som häktning eller anhållande.
Förhållandena är här mycket skiftande och en jämförelse med häktning och
anhållande är missvisande. En ovillkorlig rätt tiU offentiigt biträde vid
frihetsberövande skulle enligt min mening föra alltför långt. Behovet av
offentligt bilräde bör därför prövas i varje särskUt fall även när den enskUde
är berövad friheten. Om frihetsberövandet medför särskilda svårigheter för den
enskilde alt la tillvara sin rätt får detta beaktas vid sidan om andra
omständigheter vid behovsprövningen.

Utöver
vad jag anfört i det föregående torde det inte vara möjligt att generellt ange
någon särskild omständighet såsom avgörande för behovet av offentUgt biträde.
Omständigheter som bör tillmätas betydelse är exempelvis den enskildes
aktuella fysiska och psykiska tillstånd. Även ålder och familjesituation bör
beaktas. Den som är sjuk. oerfaren eller ensamstående har givetvis i allmänhet
större svårigheter än andra att göra sin rätt gällande. Språksvårigheter är
också en omständighet som bör särskilt uppmärksammas inte bara i
utlänningsärenden. Vilken betydelse olika omständigheter bör tUlmätas i det
enskilda fallet måste också vara beroende av den aktuella tvångsåtgärdens
karaktär.

Under
remissbehandlingen har efterlysts en precisering av förutsättningarna för
förordnande av offentiigt biträde. Jag har i det föregående antytt att ett
offentligt biträdes insats i allmänhet torde vara av störsi betydelse på
utredningsstadiet och då särskilt i sådana fall när i väsentligt hänseende
motstridiga sakuppgifter lämnats eller betydelsefulla sakförhållanden i övrigt
är oklara. Även om ett biträde kan göra en värdefull insats även i övrigt är
enUgt min mening de angivna omständighetema av sådan vikt att de bör i i
lagtexten tas upp som särskUt beaktansvärda vid bedömningen av behovet av
offentligt biträde. Som jag tidigare framhålUt är det angeläget att de
ekonomiska resurser som ställs tiU förfogande för ifrågavarande ändamål
prioriteras efter rättsskyddsbehovet. Genom en sådan regel ges enligt min
mening en värdefull vägledning för tillämpningen.

Den
förordade bestämmelsen medför att föratsättningama för biträdesförordnande
utformas olika vid allmän rättshjälp och vid rättshjälp genom offentligt
biträde. Att en viss precisering kunnat ske i de fall där offentligt biträde
kan förordnas beror på att dessa är betydligt mera enhetliga än de situationer
där allmän rättshjälp kan komma i fråga. I sakligt h'änseende föreligger
sålunda inte någon motsättning mellan dessa bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 588

4.1.16
Förordnande myndighet

Utredningen har föreslagit att den myndighet, som
beslutar i mål eller ärende där fråga om offentligt biträde uppkommit, skaU
besluta också i biträdesfrägan. Vägras offentiigt biträde skall talan mot beslutet
som regel föras i samma ordning som gäUer för talan mot beslut i huvudsaken.
Flertalet remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag. 1 ett par
remissyttranden har dock föreslagits att frågan om förordnande av offentiigt
biträde skall prövas av rättshjälpsmyndigheten.

För egen del anser jag all skäl kan anföras för
båda dessa lösningar. Enligt vad jag anfört i det föregående skall vid
bedömningen av bUrädesbehovet särskilt beaklas om motstridiga uppgifter
lämnats i ärendet eller sakförhållandena i övrigt är oklara. I övrigt är det en
mängd faktorer, närmast hänförliga till den enskUdes personliga förhållanden,
som bör inverka på bedömningen av frågan om offentligt biträde skall
förordnas. Den enskildes ekonomiska förutsättningar skall däremot inte
tillmätas belydelse.

Om den myndighet som skall avgöra det bakomliggande
ärendet också får pröva frågan om behovet av offentligt biträde, vinnes den
fördelen att underlaget för behovsprövningen finns omedelbart tillgängligt hos
den prövande myndigheten. Förläggs behovsprövningen lill rättshjälpsnämnden
måste underlag för behovsprövningen inhämtas från den myndighet som beslutar i
det bakomliggande ärendet. En ordning som innebär att den myndighet som
beslutar i det bakomliggande ärendet också skall förordna offentUgt biträde
medför emeUertid också nackdelar. Med en sådan lösning kommer frågan om
förordnande av offentligt biträde att prövas av en stor mängd förvaltningsmyndigheter.
Även vid fullföljd av talan mot beslut i biträdesfrågan innebär utredningens
förslag att överprövningen kommer att fördelas på flera myndigheter. En sådan
ordning inger enligt min mening starka betänkligheter med tanke på risken för
skiftande och oenhetlig tillämpning och svårigheterna att kontrollera
kostnadsutvecklingen. Även principiella skäl kan anföras mot att förlägga
prövningen av biträdesbehovel till den myndighet som beslutar i det
bakomliggande ärendet. Jag vil! erinra om att motsvarande fråga i samband med
rättshjälpsreformen diskuterats också när det gäUer förordnande av offentiig
försvarare (prop. 1972; 4 s. 288 och JuU 1972: 12 s. 38). Med hänsyn tiU de
praktiska olägenheter som kunde uppstå om förordnande av offentlig försvarare
förlades till rättshjälpsnämnden ansågs någon ändring i det sedan länge
tillämpade tUlvägagångssättet vid utseende av offentlig försvarare inte bör
göras f. n.

De olägenheter som är förenade med en ordning som
innebär att offentligt bilräde förordnas av rältshjälpsnämnd bör inte
överdrivas. Med den precisering av fömtsättningarna för förordnande av offent-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop, 1972: 132 189

ligt
biträde som jag förordat i det föregående bör ett tillräckligt underlag för
nämndens prövning kunna tillhandahållas i form av ett kon-fatlat yttrande. Vid
sådant förhållande bör enligt min nlening avgörande belydelse tillmätas de
fördelar i fråga om fömtsättningen för enhetlig rättstillämpning och möjUghet
tUl kontroll och bevakning av kostnadsutvecklingen som kan vinnas om
rättshjälpsnämnd tilläggs behörighet alt förordna offentiigt biträde. En
särskild fördel med en sådan ordning är den ingående kännedom som
rättshjälpsn"ämnderna kommer att ha i fråga om tillgången på advokater och
andra som är lämpade för uppdrag som offentligt biträde. Jag har sålunda
stannat för den lösningen att offentligt biträde skall förordnas av rättshjälpsnämnd.

Som jag framhållit i det föregående måste
offentligt biträde i vissa fall kunna förordnas även utan att den enskilde
begärt biträdeshjälp. I sådana fall får det ankomma på den myndighet, som
handlägger det bakomUggande ärendet att göra anmälan om biträdesbehovet tiU
rättshjälpsnämnden och ange de omständigheter som är av betydelse för
bedömning av biträdesfrågan.

Med den ordning som jag nu angivit bör givetvis
rättshjäipsn"åmnden fästa stort avseende vid den handläggande
förvaltningsdomstolens eller förvaltningsmyndighetens uppfattning i
biträdesfrågan. När det gäller förvaltningsdomstolarna torde det i praktiken
knappast finnas anledning frångå dessa myndigheters bedömning.

Talan mot rättshjälpsnämndens beslut i fråga om
offentligt biträde bör kunna fullföljas till centralmyndigheten för
rättshjälpen. Centralmyndigheten bör också kunna utfärda råd och anvisningar
till rätt-hjälpsnämnderna i fråga om tillämpningen av bestämmelserna om offentligt
biträde.

4.1.17.
Ersättning till offentligt bUräde

Ersättningen till offentligt biträde skall utgå av
allmänna medel och utgöra skälig kompensation för arbete, tidsspUlan och utlägg
som uppdraget krävt. Utredningen har föreslagU alt ersättningen skall bestämmas
av det regionala rättshjälpsorganet. Under remissbehandlingen har meningarna
varit delade i frågan vilken myndighet som bör bestämma ersättningen.
Utredningens förslag har sålunda tillstyrkts av många remissinstanser. Från
flera håll har dock anförts att frågan om ersättning till offentiigt biträde
borde anförtros den beslutande myndigheten, åtminstone om denna är en
förvaltningsdomstol.

Jag viU i detta sammanhang erinra om att ersättning
till biträde vid aUmän rättshjälp i mål eUer ärende som skall prövas av förvaltningsdomstol
eller förvaltningsmyndighet bestäms av rättshjälpsnämnden.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 190

Ersäuningen till offeniUg försvarare skall
bestämmas av den dom-ito! som dömer i målet. Det har fömtsätts att
ers"ättning till bitr'åde och offentUg försvarare i stor utsträckning
skall kunna bestämmas en-iigi taxor, utarbetade och fastställda av centralmyndigheten
för rättshjälpen.

När det gäller ersättning till offentligt biträde
torde med hänsyn till uppdragens skiftande art och omfatlning möjligheterna att
faststäUa taxa vara begränsade. Det är därför angeläget även när det gäller ersättningsfrågorna
att prövningen sker i sådana former som ger goda fömtsättnmgar för enhetiig
tUlämpning. Jag förordar därför, i enUghet med vad utredningen föreslagit, att
prövningen av frågan om ersättning tUI offentligt biträde Uksom när det gäller
biträde vid allmän rättshjälp i förvaltningsärenden förläggs lill
rältshjälpsnämnd. På samma sätt som föreslagits när det g"äller biträde
vid allmän Rättshjälp bör vederbörande förvaltningsdomstol eller
förvaltningsmyndighet göra en prövning av biträdets anspråk tUl ledning för
rättshjälpsnämndens prövning (jfr prop. 1972: 4 s. 330). Talan mot
rältshjälpsnämndens beslul bör liksom när det gäller ersättning tiU biträde vid
allmän rättshjälp kunna föras hos centralmyndigheten för rättshjalpen.

Någon återbetalningsskyldighet av statsverkets
kostnader för offentligt biträde skaU enligt utredningens förslag i allmänhet
inte kunna åläggas den enskilde. När det gäller ärenden enligt UtiL har dock utredningen
föreslagit att återbetalningsskyldighet skall kunna åläggas efter en
skälighetsbedömning och med beaktande av den enskUdes betalningsförmåga under
de fem närmaste åren. I sistnämnda fråga har meningarna varit starkt delade
under remissbehandlingen.

I likhel med utrednmgen och remissinstanserna anser
jag alt återbelalningsskyldighet i princip inle bör förekomma beträffande
kostnaden för offentUgt biträde. När det gäller utlännUigsärenden vUl jag
erinra om att i sådana fall när ett avlägsnande har sin grand i brottslig
gäming avgörandet ankommer på aUmän domstol, där återbelalningsskyldighet kan
ifrågakomma beträffande ersättningen tiU offentlig försvarare. Övriga fall av
avlägsnande enligt utlänningslagstiftningen är enligt min mening inte av den
beskaffenheten att det finns anledning anlägga andra synpunkter på frågan om
återgäldande av biträdeskostnad än när det gäller övriga ärenden där
offentiigt biträde kan förekomma. Enligt min mening bör därför
återbetalningsskyldighet inte i något faU föreskrivas när det gäller
statsverkets kostnad för offentligt biträde.

4.1.18
Behörighetskrav för offentligt biträde

Utredningen har i sitt förslag inte stäUt upp något
annat krav på behörighet som offentligt bilräde än elt allmänt
lämplighetskrav. Under remissbehandlingen har denna ståndpunkt i allmänhet
godtagits. Från

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 191

några
håll har dock föreslagits att krav skall ställas på lagfarenhet eller alt i aUi
fall kraven på behörighet som offentligt biträde inte bör ställas lägre än vad
som enligt rättshjälpslagen gäller för biträde vid aUmän rättshjälp.

TUI offentUg försvarare fär i princip endast
advokat förordnas. Till biträde vid allmän rättshjälp skall förordnas advokat,
biträdande jurist vid advokatbyrå eller annan som är lämplig för uppdraget. Den
särskilda inriktnmgen på jurister med erfarenhet av advokalverksamhet när det
gäUer uppdrag som offentlig försvarare eller bilräde vid allmän rättshjälp
sammanhänger med dessa uppdrags anknytning till de aUmänna domstolama och
betydelsen av processuell erfarenhet i mål och ärenden vid allmän domstol. När
det gäller uppdrag som offentligt bilräde är den processueUa erfarenheten inle
av samma betydelse. Förhör och muntliga förhandUngar torde visserUgen komma att
bli relativt vanliga i sådana ärenden där offentligt biträde kan förordnas.
Biträdets huvudsakliga insatser torde emellertid inte vara begränsade tUl den
muntliga handläggningen. Av väsentlig betydelse för det offentliga biträdets
insalser torde, särskilt på det sociala värdområdet, vara att biträdet har god
kännedom om och erfarenhet av lagstiftningen på det område där viss
tvångsåtgärd är i fråga. Sådan kännedom och erfarenhet kan i mänga faU
förvärvas av andra än jurister med inriktning på advokalverksamhet. Jag tänker
då närmast på socionomer saml andra välutbildade och erfama socialarbetare. Det
bör som utredningen framhållit inte komma ifråga att tUl offentUgt biträde
förordna personal vid den handläggande myndigheten. Tillgången lill andra
lämpliga offentliga biträden än advokater eller biträdande jurister på
advokatbyråer torde därför vara begränsad. I många fall bör det emellertid
enligt min mening vara möjligt alt som offentUgt biträde anlita exempelvis
kuratorer vid offentiiga institutioner eUer enskilda företag.

Vad jag nu anfört hindrar emellertid inte att
advokater och biträdande jurister vid advokatbyråer i slor utsträckning lorde
komma att anlitas som offentliga biträden, särskUt i ärenden utom det sociala
vårdområdet, exempelvis utlänningslagstiftningen. TUl de större allmänna advokatbyråema
torde också på längre sikt kunna knytas personal med särskUd inriktning på
sådana områden där offentUgt biträde kan förordnas.

A\ vad jag nu anfört framgår att jag inte anser atl
krav på lagfarenhet bör StäUas upp i fråga om offentiiga biträden. Inte heller
bör såsom vid allmän rättshjälp behörighetsreglerna ta särskUt sikte på advokat
eller biträdande jurist på advokatbyrå. Jag ansluter mig därför tiil utrednmgens
förslag att inte ställa upp annat krav på offentligt biträde än ett alhnänt lämplighetskrav.

När det gäUer offentligt biträde skall givetvis
liksom i fråga om offentlig försvarare och biträde vid allm'än rättshjälp den
ensldlde

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 192

partens
önskemål beaktas i största möjliga utsträckning. För de enskilda parterna torde
det emellertid ofta vara förenat med svårigheter att få kännedom om lämpUga
personer för uppdrag som offentligt biträde. Rättshjälpsn"ämnderna bör
lämna upplysning om personer som brukar förordnas tUl offentiigt biträde.

4.2
Rättshjälp för utredningskostnader i förvaltningsärende»

Som kostnad för allmän rättshjälp anses bl. a.
bevisning vid allmän domstol och nödvändig utredning i angelägenhet som kan
komma under sådan domstols eller skiljemäns prövning och som inte är
förvalt-nuigsärende eller av beskaffenhet att kunna komma under förvaltningsmyndighets
prövning. Ersätlning för bevisning i mål eller ärende vid allmän domstol utgår
med skäligt belopp enligt domstolens bestämmande. I angelägenhet som inte handläggs
vid domstol beslutar bitr"äde om utredning. Har biträde inte förordnats
beslutar rättshjälpsnämnden. Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse
föranlett kostnad för rätc-hjälpen, skall detta beaktas vid bestämmande av
ersättningen till biträdet.

Frågan om den allmänna rättshjälpen skall täcka
även utrednings-kostnader i förvaltnmgsärenden lämnades öppen i det genom prop.
1972: 4 framlagda och av riksdagen nu antagna förslaget tUl rättshjälpslag.
Frågan ansågs böra utredas ytterUgare av utredningen om rättshjälp i
förvaltningsärenden. Utredningen har i sitt nu framlagda betänkande föreslagit
att utredningskostnader i förvaltningsärenden i princip skaU omfattas av den
allmänna rättshjälpen. Kostnaderna bör enligt ulredningen behandlas på samma
sätt oberoende av om de uppkommit i ett hos förvaltningsmyndighet anhängigt
ärende eller i angelägenhet som ännu ej lett tiU förfarande hos myndighet.
Enligt utredningen bör emellertid n"är det gäller utredningskostnader i förvaltningsärenden
uppställas särskUda garantier för att kostnaderna hålls inom en nödvändig ram.
Ulredningen föreslår därför en regel att biträdet, innan han fattar beslut om
utredning som kan antas medföra mera betydande kostnad, har att inhämta godkännande
av rättshjälpsnämnden,

Utredningens förslag har allmänt godtagits under
remissbehandlingen. I ett par remissyttranden har dock ifrågasatts om den
föreslagna ordningen innebär tUlräckliga garantier mot onödig och alltför
dyrbar utredning och föreslagits att biträdet alltid skall inhämta
lättshjälpj-nämndens medgivande.

För egen del biträder jag förslaget att
utredningskostnader i förvaltningsärenden skall omfattas av den allmänna
rättshjälpen. Som utrednmgen föreslagit bör detta gälla oavsett om saken ar
anhängig hos en myndighet eUer ej. Jag vUl i likhet med utredningen och
remissinstansema understryka vikten av att onödig eUer aUtför dyrbar utredning

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 193

inte
bekostas inom ramen för den allmänna rättshjälpen. Det kan emellertid enligt
min mening ifrågasättas om det finns anledning alt i förvaltningsärenden
införa andra regler på detta område än när det gäUer utomprocessuell kostnad i
mål eller ärenden som hör under allmän domstols prövning. Jag vill i detta
sammanhang erinra om att den allmänna rättshjälpen i sådana ärenden i första
hand är avsedd för mindre utredning såsom läkarintyg, värderingsintyg och
liknande och att det endast undantagsvis bör komma i fråga att mer omfattande
utredning införskaffas (jfr prop. 1972: 4 s. 259). När det gäller
förvaltningsärenden har vederbörande myndigheter ett särskUt ansvar för
utredningens fullständighet. I allmänhet saknas därför anledning för den
enskilde att på egen hand föranstalta om utredning. Förhållandena är emellertid
skiftande och i många ärenden särskilt sådana där enskilda parter står mot
varandra kan den enskUde ha anledning att aktivt bidra till utredningen. Det
är svårt att i detta avseende ställa upp en skarp gräns mellan förvaltningsärenden
och utomprocessuella ärenden som hör under allmän domstols prövning. För
sistnämnda ärenden har i rättshjälpslagen ansvaret för att inle onödig eller
alltför dyrbar utredning anskaffas lagts på biträdet. Mera betydande utredning
fömtsätts inte komma i fråga annat än i undantagsfall. Visar det sig att
biträdet varit försumlig i detta avseende kan det föranleda nedsättning av
biträdets ersättning. Ett krav på godkännande på förhand av rättshjälpsnämnden
beträffande mera betydande kostnader när det gäller förvaltningsärenden,
skulle enligt min mening inte medföra några väsentiiga ytterligare garantier
mot missbrak. Enhetliga regler på detta område medför å andra sidan betydande
fördelar i tillämpningen.

I
ett annat avseende kan det emellertid finnas anledning anlägga särskilda
synpunkter i fråga om kostnader för utredning i förvaltningsärenden.
Bestämmelsen i 9 § andra stycket 2 rätlshjälpslagen om utredningskostnad i mål
eller ärende som hör under allmän domstols prövning tar sikte på både muntiig
och skriftiig utredning. Ett biträde kan sålunda vid utomprocessuell
förhandling i en tvist föranstalta om förhör med någon som har upplysningar att
lämna. Kostnaden för inställelsen ersätts som en rättshjälpskostnad (jfr 25 §
andra stycket). När det gäller mål och ärenden som hör under allmän domstols
prövning kan det i vissa fall vara av värde att under ett förhandlmgsskede
kunna höra en person som kan komma att höras som vittne i en kommande
rättegång. Härigenom kan fömtsättningar skapas för uppgörelse utom rättegång.
När det gäller förvaltningsärenden är situationen annorlunda genom alt
förfarandet hos förvaltaingsmyndigheterna i princip är skriftligt.
Möjligheterna att ta upp vittnesförhör är begränsade tUl de allmänna
förvaltnuigsdomstolarna, försäkringsdomstolen samt länsrätt och skatterätt. Det
bör vid sådant förhållande mera sällan komma i fråga att ett biträde
föranstaltar om förhör i ett förvaltningsärende. Den allmänna

13
Riksdagen 1972.1 saml Nr 132

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 194

rättshjälpen
bör därför när det gäller förvaltrungsärenden i regel begränsas tUl skriftlig
utredning.

På grund av det anförda bör enligt min mening
biträde på eget ansvar få besluta om ulredning i angelägenhet som skall prövas
av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen
påkallad för att tUlvarata den rätlssökandes rätt. Som jag nyss anfört bör på
förvaltningsområdet i allmänhet endast skriftlig utredning komma i fråga.
Självfallet skall denna möjlighet användas endast om ulredningen ej
tiUhandahålls genom ifrågavarande myndighets försorg. Visar det sig i
efterhand att biträdet av försumlighet eller vårdslöshet ådragit statsverket
onödiga koslnader får delta beaktas vid bestämmandet av biträdets ersätlning.

I detta sammanhang har under remissbehandlingen
tagits upp frågan om hyres- och arrendenämndernas samt hyresrådets ställning i
rättshjälpshänseende. Hyres- och arrenden"ämnderna intar f. n. i viss mån
en mellanställning mellan de allmänna domstolarna och förvaltningsmyndigheterna.
I huvudsak regleras deras verksamhet i en särskild lag om arrendenämnder och
hyresnämnder. Något generellt undantag från FL;s bestämmelser har emeUertid
inte gjorts beträffande sådan nämnd. I en inom justitiedepartementet utarbetad
promemoria (Ds Ju 1972: 5) har föreslagUs vissa ändringar i fråga om dessa
nämnders verksamhetsformer. Förslaget är f. n. under beredning i
departementet.

När det gäller hyresrådet regleras verksamheten
huvudsakligen i lagen om hyresreglering. I samband med tillkomsten av FL har
intagits den ståndpunkten att hyresrådet är att anse som en förvaltningsdomstol,
vars huvudsakliga verksamhet faller utanför förvaltningslagens
tillämpningsområde (prop. 1971: 30 s. 297).

Vid tiUämpning av vissa bestämmelser i
r"ättshjälpslagen, särskilt reglerna om ulredningskostnader, är det av
belydelse om en myndighet är att hänföra till de allmänna domstolarna eller
till förvaltningsdomstolarna eller förvaltningsmyndigheterna. Någon ställning
har ännu inte lagits tiU förslagen i den nyssnämnda departementspromemorian om
ändringar i hyreslagstiftningen. Arrende- och hyresnämnd är sålunda t. v. inte
att betrakta som allmän domstol utan som förvaltningsmyndighet. I samband med
den fortsatta beredningen av dessa förslag får sambandet med rättshjälpslagen
uppmärksammas. När det gäller utredrungskostnader vid dessa myndigheter får
emellertid beaktas att ärendena inför dessa myndigheter i stor utsträcknmg har
karaktären av tvister meUan enskUda där utredningen ombesörjs av parterna.
Utrednings-kostnader vid exempelvis hyresnämnd bör därför i betydligt större utsträckning
än vid flertalet andra förvaltningsmyndigheter kunna ers"ättas som en
kostnad för allmän rättshjälp.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 195

4.3
Kostnadsersättning i förvaltningsärenden

I mellanhavandet med förvaltningsmyndigheter och
förvaltningsdomstolar uppkommer kostnader av olika slag för den enskilde.
Dessa kostnader utgörs i slort sett av kostnader för bilräde, för utredning
och för inställelse. Den allmänna rättshjälpen innebär inom sill tillämpningsområde
att sådana kostnader ersätts av allmänna medel i den mån de överskrider det
kostnadsbidrag som den rättssökande har att erlägga. Kostnadsbidraget är
anpassat till betalningsförmågan. I det föregående har härutöver föreslagils
att offentUgt biträde skall kunna utses och bekostas av det allmänna i vissa
förvaltningsärenden som innebär allvarligt ingrepp i den enskildes förhållanden.
Utredningen har mot denna bakgrand ställt frågan om det hämtöver finns
anledning alt införa en rätt för den enskilde att av allmänna medel erhålla ersättning
för sina kostnader i förvaltningsärenden. Genom rättshjälps-reformen har enligt
utredningen denna fråga i betydande grad frikopplats från sociala aspekter.
Enligt utredningen måste en grundläggande regel vid bedömningen av denna fråga
vara att den enskilde i första hand har att själv stå för sina kostnader i
förvaltningsärenden.

Utredningen diskuterar därefter om inte en allmän
kostnadsersättningsregel av mera begränsad räckvidd likväl kunde behövas i
sådana fall då genom myndighets åtgörande i förvaltningsärende enskild part har
ådragit sig betydande kostnad och omständighetema är sådana att det framstår
som oskäligt att parten skall bära kostnaden. Även en sådan lösning awisas av
utredningen som med hänvisning till den nya skadeståndslagsliftningen anser
att utrymmet för en allmän sådan regel om kostnadsersättning skulle bli alltför
begränsat. Utredningen awisar också kostnadsersättningsregler inom särskilda
områden, såsom socialförsäkrings- och skatteområdena.

På
vissa områden kan emellertid enligt utredningen föreUgga elt behov av
koslnadsersältningsregler. Utredningen föreslår sålunda att offentligt biträde
under vissa fömtsättningar skall kunna besluta om utredningsåtgärder på det
allmännas bekostnad. I utränningsärenden skall återbetalningsskyldighet kunna
åläggas för sådan kostnad. Vidare föreslår utrednmgen att ersättning för
kostnad i samband med inställelse inför myndighet skall kunna utgå i vissa
fall. Hämtöver föreslår utredningen att allmän rättshjälp skall täcka
utredningskostnad i ärenden enligt fastighetsbUdningslagen i de fall då
fastighetsbildningsmyndigheten beslutat om utredning genom biträde av
sakkunnig.

Remissinstansema har allmänt anslutit sig till
utredningens bedömning att en allmän regel om kostnadsersättning inom
förvaltningsområdet inte bör införas. Endast en remissinstans har ansett att
kostnadsersättning bör utgå i de fall den enskUde helt eller delvis vinner sin
talan. När det gäller skatteområdet har några remissinstanser anfört

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 196

att
del kan finnas behov av regler om kostnadsersättning eller i varje fall en
utbyggnad av myndigheternas serviceverksamhet.

Jag anser det vara av stor vikt att den enskilde
ges alla möjligheter att ta tillvara sina intressen i rättsliga angelägenheter
inte bara i tvister med enskilda utan också i sina meUanhavanden med det allmänna.
Genom den allmänna rättshjälpen har sörjts för att ingen av ekonomiska skäl
skall vara förhindrad att tillvarata sin rätt. De tidigare föreslagna reglerna
om offentligt biträde innebär vidare att det allmänna påtagit sig ett ansvar
för att erforderligt biträde ställs till förfogande när det gäller mera
ingripande administrativa tvångsåtgärder. Härtill kommer myndighetemas allmänna
serviceskyldighet, numera reglerad i servicecirkuläret till statsmyndigheterna
(1972: 406). Enligt detta skall myndighetema bl. a. i lämplig utsträckning gå
allmänheten tillhanda med upplysning om förhållande som rör myndighetens verksamhetsområde.
Slutiigen bör i detta sammanhang erinras om det skadeståndsansvar som det
allmänna enligt skadeståndslagen (1972: 207) ålagts vid felaktiga
myndighetsbeslut. Sammantaget uppfyller de nu angivna bestämmelserna högt
ställda krav på rättsskyddet i förvaltningsärenden. Besvär eller kostnader som
inte ersätts i nu angiven ordning bör enligt min mening bäras av den enskilde
själv. Jag delar sålunda Utredningens av remissinstansema aUmänt godtagna
uppfattning att någon generall regel om kostnadsersättning i
förvaltningsärenden inte bör införas.

I betänkandet och remissyttrandena diskuteras
särskilt ett par områden där kostnadsersättningsregler av särskUda skäl bör
övervägas, nämligen socialförsäkringsområdet och skatteområdet.

När det gäller socialförsäkringsområdet föreligger
enighet om att kostnadsersättningsregler inte behövs vid sidan av den allmänna
rättshjälpen. Jag delar denna uppfattning och vill med anledning av vad som
anförts i LO:s remissyttrande i denna del endast tillägga att kostnadsbidraget
för de lägsta inkomsttagama vid allmän rättshjälp kan nedsättas eller helt
efterges samt att anstånd med eriäggande av kostnadsbidrag bör kunna komma i
fråga i relativt stor utsträckning åtminstone vid de aUm"dnna
advokatbyråerna (jfr justUieutskottets uttalande i betänkandet 1972: 12 s.
40).

I fråga om skatteområdet har i många
remissyttranden hävdats att ett särskilt behov av kostnadsersättningsregler
skulle föreligga, särskilt när det gäller prejudikatmål och mål som avser mera
betydande belopp. I sammanhanget har särskUt åberopats att skattelagstiftningen
är särskUt komplicerad och att den allmänna rättshjälpen som regel inte står
till buds för närmgsidkare.

För egen del vill jag inte bestrida att det i
undantagsfall kan finnas etl behov av särskiU stöd åt enskilda när det gäller
förfarandet vid skattedomstolarna. Jag tänker då närmast på sådana fall där
ett skattemål förs

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 197

genom
instanserna i syfte att skapa prejudikat. I sådana fall kan den enskUde åsamkas
kostnader som är föranledda av elt aUmänt intresse. Dessa problem är emellertid
inte begränsade till förfarandet vid skatte-domslolarna eller till
förvaltningsrättskipningen över huvud taget utan har sin motsvarighet även i
mål vid allmänna domstolar. En lösning av dessa frågor bör därför övervägas i
elt större sammanhang. När det gäller mål som rör större belopp eller som är
särskUt komplicerade delar jag utredningens uppfattning att erfarenheten från
skattedomstolarna knappast ger belägg för att man här kan tala om ett starkt
framträdande behov av ersättningsregler vid sidan av skadeståndslagstiftningen.
Såvitt gäller de ur social synpunkt angelägna fallen ger också den allmänna
rättshjälpen ett ökat skydd. På gmnd av det anförda bör enUgt min mening regler
om kostnadsersättning inte heller införas på skatteområdet.

En
fråga som tagits upp i riksskatteverkets yttrande är frågan om samhällets
service i samband med upprättande av självdeklaration. Förhållandena på detta
område är som riksskatteverket framhåller otillfredsställande. Den allmänna
rättshjälpen omfattar inte upprättande av självdeklaration och
skattemyndigheternas service i dessa frågor är otillräcklig. Enskilda är ofta
hänvisade att anlita privata deklarationsbyråer av växlande kvalitet.
Problemen med deklarationsservice är uppenbarligen mindre ett kostnadsproblem
än ett organisatoriskt problem. Jag vill i sammanhanget erinra om att det inte
bör föreligga något hinder för allmänna advokatbyråer att organisera
deklarationsservice om personal, lokaler och utrastning för sådan verksamhet
kan tillhandahållas utan att de allmänna advokatbyråernas primära
verksamhetsområde eftersatts (jfr prop. 1972: 4 s. 281). Denna fråga får följas
med uppmärksamhet och tas upp på nytt sedan de allmänna advokatbyråerna
organiserats och deras verksamhet hunnit stabiliseras.

När
det gäller utredningskostnader har utredningen inte föreslagit någon generell
regel om ersättning av allmänna medel. Däremot skall enligt utredningens
förslag offentiigt biträde under vissa fömtsättningar kunna besluta om
utredningsåtgärder på det allmännas bekostnad. Någon erinran häremot har inte
framförts under remissbehandlingen. Enligt min mening bör oavsett om
offentligt bUräde förordnats i det enskilda fallet utredning kunna anskaffas
i ärenden som faller inom tillämpningsområdet för offentUgt biträde, fömtsatt
att det är påkallat för att tUlvarata den enskildes rätt och utredningen inte
kan erhållas genom vederbörande förvaltningsmyndighet. Har offentligt biträde
förordnats får denne besluta om sådan utredning. I annat fall får det liksom
vid aUmän rättshjälp ankomma på rättshjälpsn"ämnden alt besluta om sådan
utredning. Aterbetalningsskyldighet för sådan kostnad bör enligt min mening
inte kunna åläggas den rättssökande.

En
typ av förvaltningsärenden som uppmärksammats särskilt i utred-

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 198

ningens
förslag och under remissbehandlingen är fastighetsbUdningsärenden. Dessa
skiljer sig från övriga förvaltningsärenden bl. a. därigenom att
utredningskostnaderna visserligen ersätts av det allmänna men i efterhand får
betalas av sakägarna. Utredningen har inte ansett att det allmänna normalt
skall b"ära kostnaderna i fastighetsbildnings-ärenden men föreslår att
sådan utredningskostnad som hänför sig till sakkunnigt biträde skall kunna ersättas
inom rältshj'älpssystemet som en rättshjälpskostnad. Ett par remissinstanser
har anfört att vissa skäl talar för att utredningskostnader i
fastighetsbUdningsärenden i vissa fall borde kunna ersättas av allmänna medel.
Lantmäteristyrelsen anser emellertid att det inte är motiverat att ge
särskilda regler i fråga om kostnad för sakkunnigt biträde.

För egen del vUl jag erinra om att kostnaderna för
fastighetsbUd-ningsförrältning i allmänhet fördelas mellan sakägarna efter vad
som är skäligt samt att statsbidrag kan utgå i fråga om
förrättningskost-naderna. Vid sådant förhållande saknas enligt min mening skäl
att införa rätt till ersättning för ifrågavarande kostnader vare sig inom
rättshjälpssystemet eller genom särskilda kostnadsersättningsregler. Jag delar
lantmäteristyrelsens uppfattning att kostnadema för sakkunnigt biträde inte bör
inta någon särställning i detta avseende. Utredningens förslag att sådan
kostnad skall anses som rättshj"älpskostnad har sålunda ingen
motsvarighet i departementsförslaget.

När det gäUer kostnader för inställelse inför
myndighet finns f. n. bestämmelser om rätt lill ersättning i vissa faU såvitt
angår de allmärma förvaltningsdomstolarna, försäkringsdomstolen samt länsrätt
och skatterätt. N"är det gäller förvaltningsmyndigheter finns däremot i
allmänhet inte några ers'ättningsregler.

Utredningen föreslår att en motsvarighet tUl
bestämmelserna i FPL om ersättning för inställelsekostnad bör finnas vid förhör
inför utskrivningsnämnd och beslutsnämnd enligt PsykL respektive OmsorgsL, vid
förhör inför länsstyrelse enligt UtlämnL samt i alla de fall då förhör kan
förekomma enligt UtlL. Däremot har utredningen inle föreslagit regler om
ers"dttning för inställelse inför förvaltningsmyndighet i övrigt.

Under remissbehandlingen har någon erinran inte
framförts mot att ersättning för inst"ällelsekostnad skall utgå på de
områden utredningen föreslagit. Det är här fråga om allvarUga ingripanden i den
personliga rörelsefriheten och avståndet tUl de myndigheter där ersättning
föreslås kunna utgå kan ibland vara avsevärt. Det är därför även enligt min mening
befogat att ers"dttning för inställelse kan utgå under vissa
fömts"ätt-ningar i de av utredningen föreslagna situationerna.

Utanför de nu angivna områdena har utredningen
s"ärskilt diskuterat frågan om ers"ättning för inst"ällelse
inför nykterhetsnämnd och barnavårdsnämnd men mte föreslagit några regler om
ers"ättning för insfål-lelsekostnad. I ett par remissyttranden har däremot
anförts att ersätt-

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 199

ningsreglerna
bör utvidgas till atl omfatta inställelse inför barnavårdsnämnd och
nykterhetsnämnd. TiU stöd för denna uppfattning har åberopats bl. a. att det i
de kommuner som är stora till ytan kan krävas dyrbara resor och extra
koslnader för uppehälle för att komma tUl och från nämndens lokaler.

För egen del vUl jag understryka att Urågavarande
kommunala nämnder i allmänhet torde bedriva sin verksamhet så att mera
betydande inställelsekostnader för den enskilde kan undvikas. Sålunda är det
vanligt att mottagning hålls på kvällstid och alt utredning inhämtas i samband
med hembesök. Det är enligt min mening angeläget alt sådana möjligheter
tillvaratas för att undvika kostnader för enskilda. Jag utgår från att så
kommer att ske och är inte beredd att nu frångå utredningens förslag i denna
del.

4.4
Ekonomiskt bistånd tih svenska medborgare i utlandet

Genom utrikesförvaltningens försorg lämnas under
vissa förutsättningar ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet.
Bistånd kan utgå tUl svensk medborgare som genom beslul av utländsk domstol
eller annan myndighet berövats friheten. Ibland kan bistånd också lämnas
svensk medborgare som utan att vara anhållen eller häktad åtalas inför utländsk
domstol. I dessa fall har den svenska utlandsmyndigheten främst att se till
att försvarare utses. Bistånd kan även i andra fall lämnas till svensk
medborgare som råkat i nöd eUer annan svårighet. Biståndsverksamheten regleras
för närvarande i en av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion (IFUR) och i de
allmänna föreskrifter som utrikesministern har utfärdat i anslutnmg tiU denna
(AFUR).

Spörsmålet hur biståndet utomlands i brottmål skall
vara utformat har samband med bl. a. utformningen av bestämmelserna om
offentlig försvarare enligt RB. 1 propositionen rörande rättshjälpslagen (prop.
1972: 4 s. 4445) förutskickade jag att spörsmålet skulle övervägas närmare
inom justitiedepartementet och utrikesdepartementet. Dessa frågor bör lämpligen
tas upp i samband med den nu aktuella fortsatta reformeringen av rättshjälpen.

I UD-promemorian föreslås bestämmelser som bringar
reglerna om bistånd i brottmål i närmare överensstämmelse med principerna för
rättshjälpsreformen. Promemorian innehåller vidare förslag tUl vissa ändringar
i bestämmelserna om socialt bistånd. I promemorian föreslås slutligen att de
grundläggande reglerna om ekonomiskt bistånd inte vidare skall finnas i en av
Kungl. Maj;t utfärdad författning ulan ingå i en särskild lag.

Förslaget har vid remissbehandlingen genomgående
fått ett positivt mottagande. Remissinstansema finner det i allmänhet önskvärt
att de grundläggande principerna för biståndsverksamheten klarläggs. Så gott

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 200

som
alla remissinstanser tillstyrker att denna blir reglerad i lag. Genom alt den
enskildes rättigheter och skyldigheter slås fast i lag undanröjs åtskUliga med
den nuvarande ordningen förknippade olägenheter. En ambassad hyser emellertid
vissa farhågor med aiUedning av en lagstiftning. Frågans reglering genom lag
kan enligt ambassaden komma att medföra att många betraktar konsulärt bistånd
som en i vidare mening medborgerlig rättighet. Detta skulle kunna återverka på
den ekonomiska planeringen av utlandsresor, handhavandet av den medförda
reskassan samt respekten för gästlandets lagar och förordningar. Med anledning
härav vill jag framhålla alt den nya ordningen inte är avsedd att innebära en
vidgning av biståndsgivningen utan att de förändringar som föreslås i detta
avseende i huvudsak är av juridisk-teknisk art.

Den nuvarande ordningen lider av åtskilliga
brister. Osäkerhet råder i olika hänseenden om fömtsättningarna för ekonomiskt
bistånd och återbetalning av utgivna belopp. Eftersom en lagstadgad
återbetalnings-skyldighet inte föreligger, måste utlandsmyndigheten avfordra
den biståndssökande särskild skuldförbindelse.

Efter genomförandet av rättshj"älpsreformen
framstår en översyn av reglema för bistånd i brottmål utomlands som starkt
påkallad. Vägande skäl talar för att bestämmelserna, särskilt de som gäller
återbetalningsskyldigheten, så nära som möjUgt anknyts tUl bestämmelserna i RB
om offentiig försvarare och om återbetalning tUl statsverket av rättegångskostnad
i brottmål. I detta sammanhang är det naturligt att också söka fastslå några
allmänna regler för den sociala biståndsverksamheten. I det följande återkommer
jag lUl frågan om vad biståndsbestämmel-serna bör innehålla i sak.

Jag delar uppfattningen i promemorian alt det
centrala regelsystemet bör ha karaktär av lag. Bl. a. är det enligt min mening
naturligt att bestämmelser om bistånd från det allmänna och om
återbetalningsskyldighet regleras i lag.

Det kan i detta sammanhang finnas anledning atl
beröra förhållandet mellan utrikesförvaltningens bistånd åt svensk medborgare
i nöd och sådant socialt bistånd som lämnas av vistelselandet till följd av
intemationella överenskommelser eller eljest. Jag vill till en början erinra om
att Sverige är anslutet till en europeisk konvention om socialt och medicinskt
bistånd, vUken har ratificerats av nästan alla Europarådets medlemsstater.
Konventionen förpliktar fördragsslutande stat att likställa medborgare från
annan fördragsslutande stat med egna medborgare vid tillämpning av
lagstiftning om medicinsk och social hjälp. Därmed avses aU hjälp som enligt
vistelselandets lag utgår tUl personer som saknar den vård och det underhåll de
behöver. Bestämmelser om hjälp åt nödställda finns också i den nordiska
konventionen om social trygghet.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 201

Det egentliga socialhjälpsbehovet för svenskar
utomlands är sålunda i ett stort antal stater tUlgodosett genom särskUda
överenskommelser. Det faller därför i motsvarande mån utanför
utrikesförvaltningens biståndsverksamhet. I den mån överenskommelse mgåtls med
den stal där den biståndssökande befinner sig och hjälpbehovet med stöd av
avtalet kan täckas genom den statens sociaUagstiftning, skaU den
bislåndssö-kande sålunda i princip hänvisas till de sociala myndigheterna på
platsen. Liksom hittills bör givetvis bistånd enligt de svenska biståndsbestämmelserna
lämnas om den hjälp vistelselandet lämnar är sådan att den av olika skäl inte
kan godtas. På motsvarande sätt har den som berövats friheten eller åtalals i
utlandet rätt till ekonomiskt bistånd av utiandsmyndighet endast i den mån
vederbörande lands myndigheter inte bekostar hans försvar på elt från
rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt.

En
lag om bistånd i nu berörda fall bör innehålla de gmndläggande reglerna om
ekonomiskt bistånd i brottmål och ekonomiskt bistånd åt den som råkat i nöd
eller annan svårighet. Den senare biståndstypen bör, som också föreslagits
under remissbehandlingen, ges en annan benämning än i promemorian. En lämplig
beteckning är "allmänt ekonomiskt bistånd". Lagen kommer att ersätta
35 § och 36 § försia stycket IFUR.

Vid sidan av lagen krävs särskUda
tillämpningsföreskrifter. I promemorian har föreslagits att dessa skall
utfärdas av Kungl. Maj:t. Ett par remissinstanser finner det mera ändamålsenligt
att tillämpningsföreskrifterna också i fortsättningen utfärdas av
utrikesministern. Jag delar den uppfattnuigen. I lagen bör anges att
föreskrifterna utfärdas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
förordnar. Elt sådant förordnande kan lämpligen ges i 35 resp. 36 § IFUR.

Som föreslagits i promemorian bör de allmänna
reglerna om bistånd åt svenska medborgare också vara tUlämpliga på sjömän vid
sidan av de särbestämmelser som i andra författningar gäller i fråga om ekonomiskt
bistånd åt sjöfolk.

Av
särskUt intresse är frågan vilka personer som bör åtnjuta bistånd enligt den
föreslagna lagen. För närvarande gäller att bistånd i princip får lämnas endast
svensk medborgare. Under förutsättning att vederbörande är bosatt i Sverige
får bistånd dock med vissa begränsningar även lämnas flykting eller statslös.
Promemorieförslaget inneb"är ingen ändrmg i nu berörda hänseende. Några
remissinstanser har pekat på att en stor grupp i Sverige bosatta utiänningar
enligt promemorieförslaget inte kommer i åtnjutande av bistånd. Det gäller
personer som är medborgare i annan stat och som inle är flyktingar. Man
framhåller att full jämställdhet råder mellan svenskar och här bosatta
utiänningar när det gäller hjälp i form av sjukvård, vare sig den lämnas i Sverige
eller utomlands.

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 202

När det gäller att bestämma kretsen av
biståndsberättigade är det av vikt att klargöra innebörden av den
biståndsverksamhet som utrikesförvaltningen har att ombesörja. Det centrala
socialhjälpsområdet faller i stor utsträckning utanför denna verksamhet. Sådan
hjälp regleras bl. a. genom den fömt nämnda konventionen om social och
medicinsk hjälp. Om en här i landet bosatt utlänning är medborgare i stat som
är ansluten till konventionen och vistas i annan konventionsstal, åtnjuter han
sålunda på grund av konventionen socialt bistånd där.

Den hjälp som svenska utlandsmyndigheter lämnar
svenska medborgare innebär dels att bistånd lämnas dem vid frihetsberövande
samt vid åtal eller i vissa rättsliga förfaranden utomlands, dels alt begränsad
ekonomisk hjälp ges i vissa nödsituationer. Den förstnämnda verksamheten, som
sammanhänger med rätten för varje land att tUlvarata sina egna medborgares
rättigheter utomlands, ius protectionis, bör inte vidgas till att omfatta
medborgare i andra länder. Den andra biståndsformen är avsedd att användas
restriktivt och kan ofta gå ut på att bereda tillfällig ekonomisk hjälp för
hemresa n"är medel saknas härför. En utvidgning av detta bistånd tUl alt
omfatta här bosatta utlänningar i allmänhet skulle medföra svårigheter i
skilda hänseenden. Biståndsverksamheten skulle få långt större omfattning än
för närvarande. Besvärliga gränsdragningsproblem skulle uppstå, eftersom
hjälpen under alla förhållanden måste begränsas till personer med någorlunda
fast anknytning hit. Jag är mot bakgmnd av vad jag nu har anfört inte beredd
att föreslå någon ändring i nuvarande ordning. Även det allmänna ekonomiska
biståndet föreslås sålunda bli begränsat till förutom flyktingar och
statslösa svenska medborgare. Den omständigheten att här bosatta utiändska
medborgare inte blir berättigade tUl bistånd bör emellertid inte innebära något
absolut hinder för utrikesförvaltningen att liksom f. n. undantagsvis, när
starka skäl motiverar det, tillfälligt bistå sådan utlänning i samband med
hemresa.

Den nu berörda frågan har nära samband med elt
annat spörsmål som uppmärksammats under remissbehandlingen. I fråga om allmänl
ekonomiskt bistånd gäller för närvarande delvis andra regler beträffande
sådana svenska medborgare som är sladigvarande bosatta utomlands än när det
gäller de medborgare som är bosatta här i landet. Promemoiieförslaget ansluter
sig tiU denna ordning. När det gäller bistånd i brottmål föreslås i promemorian,
till skUlnad mot vad som gäller f. n., att den som stadigvarande vistas
utomlands skall erhålla bistånd endast om särskilda skäl föreUgger.
Bosättningen är av betydelse också när det gäller flyktingars och statslösas
rätt tiU bistånd, eftersom denna förutsätter att de är bosatta här i riket.
Flera remissmstanser har mot denna bakgrund framställt önskemål om att
bosättningsbegreppet preciseras.

Frågan
huruvida en person skall anses bosatt i en viss stat kan själv-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 203

fallet
inte avgöras enbart med beaktande av vistelsetidens längd. Åtskilliga andra
synpunkter kommer in i bUden. Sålunda måste stor vikt fästas vid avsikten med
vistelsen i landet. Styrkan av vederbörandes anknytning till landet i fråga
genom arbete, släktrelationer, fastighetsinnehav o. d. spelar också en
betydelsefuU roll. Vid bedömande av om bosättning föreligger i Sverige får
olika synpunkter anläggas beroende på om man avser svensk medborgare som
uppehåller sig utomlands eller flykting eller statslös som vistas här i landet.
SkUda aspekter på bosätt-ningsfråcan gör sig likaså gällande beroende på om det
är fråga om bistånd i brottmål eller allmänt ekonomiskt bistånd.

Det är från skilda utgångspunkter önskvärt att
bosättnmgsbegreppet ges en så entydig innebörd. Jag anser det emeUertid inte
möjligt alt nu definiera begreppet i lagen. Jag vUl erinra om att
hemvistsakkunniga (se riksdagsberätlelsen Fi 1970: 17) f. n. överväger
hithörande frågor. Det får sålunda tUlsvidare överlåtas åt de tiU'ämpande
myndigheterna att i varje särskilt fall bedöma huruvida bosättning skall anses
föreligga. Av de bestämmelser som jag i fortsättningen kommer alt förorda i
fråga om de olika typerna av bistånd följer att utgången av bosättningsfrågans
bedömning i det särskilda fallet inte behöver bli avgörande för möjligheterna
att rämna bistånd. Det kan vidare n"ämnas att det i fråga om allmänt
ekonomiskt bistånd har utbildats en tämligen fast praxis som innebär att svensk
medborgare anses ha hemvist utomlands då han antingen tagit ut emigrantintyg
eller också vistats mer än ett år i utlandet. I tillämpningsföreskrifterna tiU
lagen torde få lämnas närmare anvisningar i detta hänseende.

När det gäller ekonomiskt bistånd i brottmål är det
som framhålls i promemorian ett viktigt rättssäkerhetskrav att den som anhåUes,
h"äktas eller i ö\ rigt berövas friheten ges möjlighet att försvara sig
och att framföra sådana omständigheter som talar till hans förmån. I den mån
svenska medborgare utomlands saknar ett rimligt rättsskydd bör det därför
ankomma på de svenska utlandsmyndigheterna att tUlse att de får delta.

Bestämmelser om bistånd i brottmål finns för
n"ärvarande i 36 § första stycket IFUR och 36 § AFUR. I promemorian
föreslås alt ekonomiskt bistånd skall lämnas den som har anhållits, häktats
eller i övrigt berövats friheten genom beslut av domstol eller annan
myndighet. Utiandsmyndigheten skall se tUl att han bereds ett tUlfredsstäUande
rättsskydd i förfarandet inför myndigheten. Bistånd vid frihetsberövande skall
lämnas oavsett frihetsberövandets art. Vid sidan av straffprocessuella
frihetsberövanden nämns i promemorian som exempel omhändertagande för
psykiatrisk vård eUer i vårdanstalt för alkoholmissbmkare. Bistånd skall vidare,
utan alt frihetsberövande ägt mm, lämnas vid lagföring för brott eller i
förfarande om utvisning från främmande stat, när påfölj-

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 204

den
för den enskUde skuUe medföra allvarliga nackdelar. Förslaget ansluter i denna
del i huvudsak lill vad som redan gäUer.

Liksom f. n. avser biståndet i prmcip endast
svenska medborgare samt sådana flyktingar och statslösa som är bosatta i
Sverige. Bistånd till svensk medborgare med hemvist utomlands skaU enligt
förslaget kunna utgå endast när särskilda skäl föreligger.

Biståndet skaU enligt förslaget särskilt avse
kostnader för utredning och bevisning samt arvode och annan ersättning lUl
försvarare, rättegångsbiträde, ombud eller tolk, vare sig koslnaderna uppkommit
under förundersökning, i rättegång eller i annat rättsligt förfarande. Bestämmelsen
innebär en anpassning tUl rättshjälpslagens bestämmelser. I promemorian
uttalas att borgensbelopp i princip inte bör omfattas av biståndet men att
förhållandena undantagsvis kan vara sådana att bistånd bör ulgå även för
borgen.

Liksom f. n. skall allmänt ekonomiskt bistånd för
kostförbättring och liknande kunna lämnas.

De föreslagna bestämmelserna har allmänt godtagits
under remissbehandlingen.

För egen del vill jag peka på att alla slags
frihetsberövanden i förslaget är likställda då det gäller rätten tUl bistånd.
Däremot föreslås inte någon likställighet mellan lagföring för brott och
förfaranden som kan leda till andra frihetsberövanden än straff. Mot bakgrand
av de förslag som framlagts i det föregående om offentligt biträde vid vissa
tvångsåtgärder, föreligger enligt min mening vägande skäl att öppna möjlighet
till bistånd också åt den som är föremål för administrativt eUer judiciellt
förfarande som direkt avser fråga om hans omhändertagande för vård
(nykterheisvård, psykiatrisk vård e. d.) eUer annat frihetsberövande. Däremot
bör bistånd av detta slag inte kunna lämnas i civilmål, även om den yttersta
sanktionen vid underlåtenhet att fullgöra en i domen ålagd förpliktelse är
någon form av personalexekution, t. ex. intagning i arbetsläger. Jag föreslår
därför att bistånd skall kunna lämnas svensk medborgare, föratom i de fall som
föreslås i promemorian, även i fall då han är föremål för administrativt eller judicieUt
förfarande som avser omhändertagande för vård eller annat frihetsberövande.

I övrigt ansluter jag mig tUl promemorieförslaget.
I ett remissuttalande har ifrågasatts om de föreslagna bestämmelserna ger rätt
till bistånd i förfarande som gäUer resning i brottmål. Med anledning härav
vill jag framhålla att någon möjlighet inte finns enligt de i det föregående
framlagda förslagen att erhålla offentligt biträde vid resning. Däremot kan
allmän rättshjälp beviljas i resningsärenden. När det gäller resnings-förfarande
utomlands bör i undantagsfall bistånd kunna lämnas den som avtjänar
frihetsstraff vid begäran om resning. En föratsättning är dock att bistånd
"är erforderligt för att bereda honom ett tUlfredsstäUande

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 , 205

rättsskydd.
Häri får bl. a. anses ligga ett krav på att resningsansökningen är sakligt
underbyggd.

Vad angår bistånd i brottmål åt den som inte är
anhållen eller häktad vill jag särskilt framhålla att en fömlsättning för att
bistånd skall lämnas är att den tilltalade riskerar att drabbas av en mera
ingripande påföljd. Kan påföljden väntas bli ett bötesstraff, bör däremot
bistånd i allmänhet inte komma i fråga.

I
fräga om återbetalning av bistånd i brottmål råder f. n. viss osäkerhet. I
promemorian föreslås utförUga lagregler på denna punkt. De anknyter delvis till
bestämmelserna i RB om återgäldande av koslnader i brottmål (31 kap. 1 § RB) så
som dessa utformats i samband med rättshjälpsreformen. Förslaget innebär
sålunda i fråga om hjälp i brottmål att återbetalning till statsverket skall
ske då vederbörande döms för brottet. Skyldigheten kan jämkas eller efterges,
om skäl föreligger med hänsyn till hans brottslighet eller personUga och
ekonomiska förhållanden. Som anges i promemorian kan det undantagsvis komma i
fråga att efterge krav på återbetalning när det trots fällande dom råder tvivel
om vederbörandes skuld eller när vederbörande dömts för en gäming, som det
enligt vår rättsuppfattning är stötande att bestraffa. Vid frikännande dom
skall någon återbetalning inte ske. Från denna bestämmelse föreslås dock ett
undantag. Om särskUda skäl föreligger, skall återbetalning utan hinder av
frikännande dom kunna beslutas efter en skälighetsbedömning. Bestämmelsen kan
bl. a. tUlämpas i fall då biståndstagaren genom vårdslöshet eller försummelse
vållat särskUd kostnad i rättegången. Även den omständigheten att
advokatkostnaden uppgår till myckel höga belopp anges undantagsvis kunna
medföra att frikänd åläggs återbetalningsskyldighet. Avbryts
brottmålsförfarande utan att dom har meddelats, skall
återbetalningsskyldigheten bedömas efter vad som med hänsyn till
omständigheterna är skäligt. Kostnader som uppstått annat än under
förundersökning eller i rättegång skall återbetalas om det bedöms skäligt.

Promemorieförslaget har i aUmänhet godtagits av
remissinstanserna. Några remissinstanser har dock gjort invändning mot att
frikänd skall kunna åläggas återbelalningsskyldighet.

Den föreslagna ordningen i fråga om återbetalning
av det allmännas kostnader för bistånd i brottmål bör enligt min mening godtas.
Det innebär att bortsett från de awikelser som betingas av rättsväsendets
skiftande beskaffenhet i olika länder de bestämmelser som nyligen införts i
RB kommer att gälla också beträffande bistånd utomlands.

När det gäller den föreslagna möjligheten att
ålägga frikänd person återbetalningsskyldighet är det enligt min mening
uppenbart att kostnader som beror på vårdslöshet eUer försummelse bör få
krävas åter även vid frikännande dom. En sådan ordning överensstämmer också med
vad som gäller enligt RB. Även i andra faU bör emellertid enligt min me-

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 206

ning
återbetalningsskyldighet undantagsvis kunna komma ifråga, exempelvis om
utlandsmyndigheten erbjuder en försvarare som är fullt kompetent och lämplig
men den biståndsberättigade ändå kräver att få en långt dyrare advokat. Har
försvararen däremot föreslagits eller utan vidare godtagits av
utlandsmyndigheten, bör statsverket i allmänhet bära kostnaderna vid
frikännande dom.

Vad jag nu sagt berör frågan om vilka formella krav
som bör ställas på försvararen. Denna fråga måste i varje särskilt fall bedömas
mot bakgmnd av att bistånd skall lämnas i den utsträckning som erfordras för
alt biståndstagaren skall beredas ett tUlfredsstäUande rättsskydd. Samtidigt
skall utlandsmyndigheterna självfaUet sträva efter att begränsa kostnaderna i
görligaste mån.

När det gäller administrativa förfaranden har i
promemorian föreslagits en bestämmelse enligt vUken frågan om
återbetalningsskyldighet får avgöras med beaktande av omständighetema i varje
särskUt faU. Jag vill i det sammanhanget erinra om att jag i det föregående
förordat att återbetalningsskyldighet beträffande kostnaderna för offentligt
bitr"äde inte skall föreligga i något fall. När det gäller förfarande
utomlands är emellertid förhållandena så skiftande att vissa möjligheter bör
finnas att förordna om återbetalningsskyldighet. Jag ansluter mig sålunda tiU
promemorieförslaget i denna dei.

Det allmänna ekonomiska biståndet regleras f. n. av
35 § IFUR och 35 § AFUR. Enligt dessa bestämmelser skall utlandsmyndighet under
vissa fömtsättningar ekonomiskt bistå svensk medborgare som råkat i nöd eller
annan svårighet. I betydande utsträckning skall dock utlandsmyndigheten, innan
bistånd lämnas, inh"ämta bemyndigande från utrikesdepartementet. Enligt
praxis vägras bistånd ibland av det skälet att den nödställde redan tidigare
har missbrukat möjligheten att erhålla ekonomisk hjälp av
utrikesförvaltningen. Svenskar som är bosatta i utlandet har mera begränsade
möjligheter att erhålla bistånd i ett tUlfälligt nödläge men kan, om de på
grund av ålder, sjukdom eller andra omständigheter är ur stånd att försörja
sig, efter beslut av utrikesdepartementets understödsnämnd erhålla periodiska
understöd.

I promemorian föreslås inte någon ändring i sak av
vad som sålunda gäller i fråga om biståndets art och omfattning. Inte heller
jag anser någon ändring påkallad i denna del.

F. n. lämnas biståndet i form av försträckning,
medan promemorieförslaget innebär att återbetalningsskyldigheten blir lagfäst.
Någon återbetalningsförbindelse skall alltså inte längre fordras. Under remissbehandlingen
har framförts farhågor för att denna ordning kan komma att medföra, att bistånd
beg"ärs i onödan. Aterbetalningsförbindelse och skriftiig ansökan borde
därför bibehållas.

Jag vUl då först i anslutning till promemorian
framhålla de fördelar som följer av att återbetalningsskyldigheten grundas direkt
på lag. Om

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 207

en
sådan lösning väljes, kan det å andra sidan inte gärna komma i fråga alt i
fortsättningen behålla ordningen med återbelalningsförbindelser. Däremot anser
jag det lämpligt att också framgent fordra skriftiig ansökan. Denna torde
också böra innefatta en kvittering av biståndsbeloppet och i ö\Tigt kunna ges
en sådan utformning att riskerna för missbrak av biståndsmöjligheterna
begränsas.

Promemorian bygger på att återbetalningsskyldighet
också fortsättningsvis skall föreligga. LUiSom nu skall dock jämknmg eller
eftergift kunna komma i fråga, om särskilda skäl föreligger med hänsyn till
den återbetalningsskyldiges ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter.
Några remissinstanser har berört frågan humvida den praxis som tillämpas när
det gäller återbetalning för utgiven socialhjälp bör gälla också för eftergift
enligt den föreslagna lagen. Som jag tidigare nämnt är det dock här fråga om
olika typer av bistånd. Bistånd av utlandsmyndighet avser sålunda i de aUra
flesta faU hjälp i en tillfällig nödsituation och utgör inte socialhjälp i
egentiig mening. Det saknas därför enligt min mening skäl att låta praxis på
socialhjälpsområdet vara vägledande när det gäller återbetalning av belopp som
utgetts enligt den föreslagna lagen.

Flera remissinstanser reagerar mot förslaget att
vårdnadshavare skaU åläggas återbetalningsskyldighet för bistånd som lämnats
bam under 18 år. Bl. a. föreslås att åldersgränsen sätts tUl 15 eller 16 år.
Jag vill emellertid erinra om att vårdnadshavare har ett särskilt ansvar för
underårigs handlande. Åldem 18 år framstår numera som en betydelsefull gräns i
fråga om underårigs rättsliga handlingsförmåga. I regel måste det därför anses
rimligt att vårdnadshavare åläggs återbetalningsskyldighet för bistånd som
uigått tUl bam under 18 år. I faU där någon försummelse inte ligger
vårdnadshavaren tUl last bör dock eftergift kunna ske. Bestämmelsen om
vårdnadshavarens ansvar bör i princip gälla både den som är vårdnadshavare
enligt lag och den som i egenskap av särskilt förordnad förmyndare är
vårdnadshavare. De skäl som talar för eftergift av återbetalningsskyldighet kan
dock ibland vara särskilt starka i fråga om särskilt förordnade förmyndare.

En remissinstans har tagit upp frågan om skyldighet
för psykiskt sjuka samt alkohol- och läkemedelsmissbrukare att återbetala
kostnad för hemtransport o. d. Med anledning härav viU jag framhåUa att jag
inte finner någon särbestämmelse påkallad för dessa fall men att självfallet
ifrågavarande personers tillstånd kan beaktas vid bedömningen av frågan om
eventuell eftergift av deras återbetalningsskyldighet.

Jag ansluter mig till förslaget i promemorian att
garantiförbindelse i princip inte vidare skall begäras. I promemorian förs
emellertid ett resonemang som innebär att förmåner utöver dem som följer av
lagen skulle kunna utgå mot utfärdande av särskild garantiförbindelse. Även om
förbindelsen i och för sig endast borde avse skUlnaden mellan det utgivna

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 208

och
det lagstadgade biståndet, t. ex. prisskiUnaden meUan tåg- och flygbiljett,
kunde det ibland av praktiska sk"äl vara motiverat att låta garantiförbindelsen
omfatta hela biståndet. Ett par remissinstanser opponerar sig mot atl låta
garantin täcka mer än mellanskUlnaden.

För egen del anser jag det givet att i den mån den
biståndssökande själv har medel tillgängliga, dessa i första hand bör tas i
anspråk. Anledning saknas att lägga andra synpunkter på sådana medel som
tUlhandahålles eller för vilka garanti lämnas av återbetalningsskyldig
vårdnadshavare. Föreslår vårdnadshavaren att hemresa sker med flyg i sfäUet
för tåg, bör han bli ansvarig för hela biståndsbeloppet. Fråga om begränsning
av garantin kan sålunda endast uppkomma när garantin ställs av någon
utomstående. Jag anser emellertid att man inte heller i detta fall bör göra
skUlnad på medel som den biståndssökande själv disponerar och sådana som ställs
tiU hans förfogande av annan person. I båda fallen bör medlen tas i anspråk så
långt de räcker innan det allmänna träder in. Någon begränsning av
garantifästelsen till att enbart gälla förmåner som inte utgår enligt lag bör
därför i allm'änhet inte godtas. Undantagsvis kan dock omständigheterna vara
sådana att det ter sig skäligt att godta en garanti för ett belopp avseende en
särskUd kostnad som faller utanför det bistånd som kan lämnas av allmänna
medel.

Enligt promemorian skall fråga om eftergift eller
jämkning kunna tas upp ex officio. Skulle prövningen i sådant faU leda till att
fordringen inte anses böra efterges eller jämkas, föreslås att något formeUt
beslut inte meddelas. Indrivningsverksamheten fortsätter som om inget beslut
fattats.

Några remissinstanser finner denna ordning olämplig.
En kammarrätt framhåller bl. a. all skyldighet torde föreligga att fatta ett
formligt beslut och i övrigt förfara enligt reglema i FL.

Jag vill för min del framhålla följande.
Understödsnämnden ges enligt den föreslagna lagen en möjlighet att utan ansökan
ta upp ett ärende om jämkning eller eftergift av statsverkets fordran. Frågan
huruvida nämnden skall begagna sig av denna möjlighet förs naturligen inför
nämnden av någon av de tjänstemän som inom utrikesdepartementet sysslar med
återkrav av utgivet bistånd. Anser n"ämnden i sådant fall alt det inte
finns fog för att ta upp saken uppkommer inte något ärende hos nämnden.
Beslutar å andra sidan nämnden i ett sådant fall att ta upp frågan om eftergift
eller jämknmg bör handläggningen av det ärende som därmed blir anhängigt följa
FL:s bestämmelser. Dessa innebär bl. a., att den enskilde bör lämnas tUlfälle
att yttra sig i ärendet såvida det inte utan vidare står klart att beslut om
eftergift eller jämkning skall ges (15 § FL).

Vid sidan av möjligheten att efterge eller jämka en
fordran enligt den bestämmelse jag nu berört finns enligt allmänna regler
möjlighet att skriva av statsverkets fordran. Avskrivning är en intern åtgärd
som

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 209

inte
berör beståndet av fordringen mot biståndstagaren. I flera fall torde
avskrivningsförfarandet kunna med fördel användas i stället för att man
tillgriper en formell prövning av frågan huruvida eftergift eller jämkning bör
medges. Någon anledning att lämna biståndstagaren underrättelse om
avskrivningsbeslulel finns i aUmänhet inte. Någon talerätt mol beslutet bör
inte föreligga. Närmare föreskrifter i nu berörda frågor torde få lämnas av
Kungl. Maj:t.

En särskild återkravssituation kan uppkomma
beträffande sjömän och andra som är anställda ombord på svenskt fartyg. I vissa
fall är nämligen redaren enligt sjömanslagen eller kollektivavtal skyldig att
bekosta sjömans sjukvård, underhåll eller hemresa. Underlåter han att fuUgöra
denna skyldighet, kan utlandsmyndighet bli tvungen att bistå den
ombordanställde enligt förevarande lag. I sådant fall bör emellertid
återbelalningsskyldighet åvila redaren, och en särskUd föreskrift härom bör
ingå i lagen.

Uppgiften att avgöra om återbetalning av utgivet
bistånd skall ske har i promemorian fördelats meUan chefen för
utrikesdepartementets rättsavdelning och departementels understödsnämnd. Den
förre har att pröva frågan om återbetalning av ekonomiskt bistånd i brottmål
medan nämnden prövar frågan om eftergift eller jämkning av återbetalningsskyldigheten
beträffande allmänt ekonomiskt bistånd. Kompetensfördelningen grandar sig på
avgörandenas skUda art.

Flertalet remissinstanser har godtagit förslaget i
denna del eller lämnat det utan erinran. I några yttranden framförs andra
förslag, t. ex. att prövningen helt förläggs till understödsnämnden eller att
rättsavdelningschefens beslut inte görs exigibelt men att det vid bristande
efterföljd underställs nämndens prövning. En remissinstans föreslår att beslutanderätten
föriäggs tUl justitiedepartementet.

För egen del är jag beredd att ansluta mig tUl
promemorieförslaget. Talan mot beslut av rättsavdelningschefen och
understödsnämnden bör i enlighet med vad som föreslagits få föras i kammarrätt.
Även beslut av utlandsmyndighet i biståndsärende föreslås skola överklagas tiU
kom-marrätt, och jag ansluter mig till detta förslag. Jag avser att senare
anmäla sådan ändring i kungörelsen (1971: 1200) om kammarrätternas domkretsar
m. m. att besvär i alla dessa fall skall tas upp av samma kammartätt.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1973. I
fråga om dessförinnan lämnat bistånd skall äldre bestämmelser gälla. De nya
bestämmelserna om jämkning eUer eftergift av aUmänt ekonomiskt bistånd bör dock
kunna tillämpas även i fråga om bistånd som lämnats före ikraftträdandet. I
fråga om sådant beslut bör regehi om fuUföljd till kammarrätt mot
understödsnämndens beslut tiUämpats.

14
Riksdagen 1972.1 saml Nr 132

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 210

4.5
Kostnaderna föt reformen

Utredningen har på gmndval av vissa beräkningar
antagit alt antalet fall av förordnande av offentligt biträde inle kommer att
överstiga 2 000 om året och att kostnaden bör kunna uppskattas tUl meUan 0,5
och 1 milj. kr.

Departemenlsförslaget innehåller vissa utvidgningar
av tiUämpningsområdet för offentiigt biträde. Sålunda föreslås bl. a. att
offentligt bilräde skall kunna förordnas i ärenden om försöksutskrivnmg enligt
PsykL och OmsorgsL. På utiänningslagstiftningens område skall offentligt biträde
kunna förordnas även vid tagande i förvar under längre lid än en vecka i
stället för en månad som utredningen föreslagit. Dessa utvidgningar torde
medföra att offentligt biträde kommer att förordnas i ytteriigare ett par
tiotal faU årligen.

När det gäller barnavården innebär
departementsförslaget atl offentligt biträde skall kunna förordnas även vid
bandläggningen i barnavårdsnämnd av ärenden angående omhändertagande för
samhällsvård ellei utredning och angående samhällsvårds slutliga upphörande. Vidare
föreslås att offentligt biträde skall kunna förordnas i ärende hos allmän förvaltningsdomstol
om intagning i ungdomsvårdskola. När det gäller ärendena hos barnavårdsnämnd
torde ur kostnadssyn endast ärenden angående omhändertagande för samhällsvård
enligt 29 § BvL eller för utredning vara av betydelse. Det totala antalet
ärenden av ifrågavarande slag i barnavårdsnämnd kan uppskattas tUl omkring 3
500 om året och antalet förordnanden av offentligt biträde i sådana ärenden
torde inte komma alt överstiga 500. Antalet förordnanden i ärenden om intagning
i ungdomsvårdskola kan uppskattas till ett tiotal.

Enligt departementsförslaget skall vidare
offentligt biträde kunna förordnas i vissa ärenden inom kriminalvården,
nämligen förverkande av villkorlig frihet från fängelse och återintagning i
anstalt vid ungdomsfängelse och internering. Det totala antalet ärenden på
detta område där offentiigt biträde kan komma i fråga enligt
departementsförsiagel uppgår till omkring 350. Antalet biträdesförordnanden kan
uppskattas till ett femtiotal.

Slutiigen omfattar tiUämpningsområdet för
offentligt biträde enligt departementsförslaget även sterilisering och
kastrering. Förordnande av offentligt biträde på detla område lorde komma att
bli mycket sällsynt.

Sammanfattningsvis kan sägas att de utvidgningar av
tUlämpningsområdet för offentligt biträde som förordats i
departementsförslaget torde komma att medföra en ökning av antalet
förordnanden, vUken kan antagas ej överstiga 600 om året. Med tUlämpning av
utredningens beräkningsnormer medför detta en kostnadsökning i
storleksordningen 200 000300 000 kr.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 211

Förslaget att utredningskostnad i
förvaltningsärenden skall ersättas vid allmän rättshjälp kan inte utgöra någon
post av betydelse i kostnaderna för denna reform. Som jag anfört i det
föregående "är det här i allmänhet endast fråga om mindre utredning såsom
läkarintyg o. d. Den föreslagna ersättningen för inställelsekostnad begränsar
sig till elt fåtal myndigheter och medför inte några kostnader av betydelse.
Totalt torde de nu angivna kostnaderna kunna uppskattas lill 20 00030 000 kr.

De föreslagna bestämmelserna om ekonomiskt bistånd
tUl svenska medborgare i utiandet ansluter i allt väsentligt tiU vad som g'äller
f. n. Några kostnadskonsekvenser av belydelse torde sålunda inte föranledas av
detta förslag.

4.6
Författningsregleringen

Utredningen har föreslagit att vissa bestämmelser
om offentligt biträde tas in i de särskilda lagarna angående tvångsåtgärder medan
vissa gemensamma bestämmelser om offentligt biträde tas upp i en särskild lag
om offentligt biträde. Utredningen har diskuterat att föra in bestämmelser om
offentligt biträde i rättshjälpslagen men ansett att en sådan lösning skulle
göra rätlshjälpslagen svåröverskådlig. Under remissbehandlingen har
utredningens förslag godtagits av flertalet remissinstanser. Från flera håll
har dock den av utredningen föreslagna metoden kritiserats.

För egen del viU jag framhålla alt institutet
offentiigt biträde sådant det utformats både enligt utredningens förslag och
enligt departemenlsförslaget till sin rättsliga karaktär närmast är att
jämföra med institutet offentiig försvarare. Sistnämnda institut ingår i
rättshjälp åt misstänkt i brottmål men regleras i sin helhet i samband med RB:s
regler om brottmålsförfarandet med endast en hänvisning i rätlshjälpslagen.
Även of-fentnigt biträde bör enligt min mening ses som en form av rättshjälp.
Förfarandet i de mål och ärenden där offentiigt biträde kan förekomma är
emellertid inte enhetiigt reglerat. Bestämmelser härom förekommer i FPL, FL
och i de särskilda lagarna om tvångsåtgärder. En uppdelning av reglema om
offentligt biträde på de särskUda lagarna och dessutom en särskild lag om
offentligt biträde medför enligt min mening en alltför splittrad bild av denna
form av rättshj'älp. Jag förordar därför att bestämmelserna om offentiigt
biträde tas upp som ett särskilt avsnitt i r"ättshjälpslagen tmder
rubriken Rättshjälp genom offentligt biträde. Härigenom uppnås också en klarare
gränsdragning i förhåUande till andra former av rättshjälp. I likhet med vad
som gäller i fråga om allmän rättshjälp och rättshjälp åt misstänkt i brottmål
innefattar den nya formen av rättshjälp en exklusiv reglering inom sitt
tUlämpningsområde. Allmän rättshjälp kan sålunda inte Tåmnas inom
tiUämpningsområdet för

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop, 1972:132 212

rättshjälp
genom offentligt biträde. Bestämmelsema om rådgivning är d"åremot inte
begränsade till något visst tUlämpningsområde utan kan förekomma inom
tillämpningsområdet för samtliga rättshjälpsformer.

I rättshjälpslagens avsnitt om offentligt biträde
bör räknas upp de områden där offentligt biträde kan förordnas. Vidare bör
detta avsnitt innehålla reglerna om förutsättning för förordnande av offentligt
biträde, förordnande myndighet, ers"åttning tUl offentligt biträde, befogenhet
alt föranstalta om utredning och ersättning tUl den som medverkat vid sådan
utrednmg. De regler om ersättning för mställelsekostnad som jag förordat i det
föregående är däremot av samma karaktär som ersättningsregeln i 15 § FPL och
bör tas in i de särskUda lagarna om tvångsåtgärder.

Med den av mig förordade lösningen kan diskuteras
om de särskilda lagar som reglerar förfarandet i mål eller ärenden om
tvångsåtg"ård bör innehåUa någon hänvisning till reglerna i
rätlshjälpslagen om offentiigt biträde. Någon motsvarande hänvisning har inte
införts i RB eller andra lagar som reglerar förfarandet i sådana mål eUer
ärenden där allmän rättshjälp eller rättshjälp åt misstänkt i brottmål kan
komma i fråga och jag anser inte heller någon hänvisning erforderlig när det
gäller offentligt biträde.

Frågan om ekonomiskt bistånd åt svenska medborgare
skall enligt departementsförslaget regleras i en särskUd lag. Som jag nyss
anfört bör frågan om offentligt biträde regleras i rättshjälpslagen. De
föreslagna reglerna om ersätlning för utredningskostnader i förvaltningsärenden
skall givetvis också tas in i rättshjälpslagen medan bestämmelserna om
ers"ättning för inställelsekostnad i vissa fall enligt vad jag nyss anfört
bör tas upp i respektive speciallag, nämligen PsykL, OmsorgsL, UtiL och
UtlämnL. H"äratöver medför den föreslagna lagstiftningen behov av
följdändringar i flera olika lagar.

4.7
Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ekonomiskt bistånd tUl
svenska medborgare i utlandet m. m.,

2.
lag om ändring i
rättshjälpslagen (1972: 429),

3.
lag om ändring i
giftermålsbalken,

4.
lag om ändring i
föräldrabalken,

5.
lag om ändrmg i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

6.
lag om ändring i lagen (1946:
817) om bevisupptagnmg vid utländsk domstol,

7.
lag om ändring i utiänningslagen
(1954: 193),

8. lag
om ändring i lagen (1957: 668) om utiämning för brott.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 213

9. lag om ändring i lagen (1958; 642) angående
blodundersökning

m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till

barn utom äktenskap,

10.
lag om ändring i lagen (1959;
254) om utlämning för brott lill Danmark, Finland, Island och Norge,

11.
Iag om ändring i lagen (1963:
193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkstälUghet
av straff m. m.,

12.
lag om ändring i lagen (1964;
450) om åtgärder vid samhäUsfarlig asocialitet,

13.
lag om "ändring i lagen
(1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

14.
lag om ändring i lagen (1967;
940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

15.
lag om ändring i lagen (1969:
644) om vissa rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar,

16.
lag om ändring i lagen (1970:
375) om utiämning tUl Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet
av beslut om vård eller behandling,

17.
lag om ändring i lagen (1971:
494) om exekutiv försäljning av fast egendom,

18.
lag om ändring i lagen (1971:
495) om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1),

19.
lag om ändring i lagen (1971: 500)
om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.,

20.
lag om ändring i lagen (1972:
260) om internationeUt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga 4.

4.8
Sammanfattning av departementsförslaget

Enligt förslaget skall rättshjälp i vissa mål och
ärenden som angår den personliga rörelsefriheten eller integriteten eller
någons avlägsnande ur riket kunna utgå som offentUgt biträde. Detta gäller i
huvudsak följande områden.

Mentalsjukvården. Offentligt biträde skall kunna
förordnas för prövning hos utskrivningsnämnd eUer psykiatriska nämnden av
frågor om intagning eller kvarhållning i sjukhus för sluten psykiatrisk vård
eller av frågor om utskrivning, slutiigt eller på försök, från sådant sjukhus.
I huvudsak skall samma regler gälla när ärenden om vård i vårdhem eller
specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda prövas hos beslutsnämnd eller
psykiatriska nämnden. I ärenden hos dessa nämnder skall reglema om offentligt
biträde vara tillämpliga även n"är fråga är om placering av
särskolpliktigt barn i annat hem än det egna.

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 214

Nykterhetsvården. Förslaget innebär att offentligt
biträde skaU kunna förordnas i ärende hos förvaltningsdomstol angående
intagning eller återintagning i allmän vårdanstalt för alkoholmissbmkare.

Barnavården. FÖr samtliga typer av ärenden rörande
omhändertagande för samhällsvård föreslås att möjlighet skall finnas att
förordna offentligt biträde. Det sagda gäller även omhändertagande för
utredning samt ärenden rörande samhällsvårds slutliga upphörande. Offentligt
biträde skall även kunna förordnas för ärenden angående intagning i eller utskrivning
från ungdomsvårdsskola om prövningen efter besvär tillkommer
förvaltningsdomstol.

Utlänningslagstiftningen. Denna lagstiftning
innehåller redan nu vissa bestämmelser om skyldighet för myndighet att förordna
biträde åt enskild part som anses behöva sådan hjälp. Förslaget innebär på
flera punkter utvidgning av möjligheten till biträdesförordnande. Samtidigt
samordnas bestämmelserna med reglerna om offentligt biträde. Reglerna innebär
att offentiigt biträde skall kunna förordnas i ärenden angående utlännings
avlägsnande ur landet i administrativ ordning. Undantagna kommer dock att vara
awisningsärenden när handläggningen äger mm hos polismyndighet. I fråga om
verkställighet av beslut om avlägsnande enligt utlänningslagen (1954: 193)
föreslås att offentligt biträde skaU kunna förordnas endast i sådant ärende som
underställts den centrala utiänningsmyndigheten på grund av påstående om risk
för politisk förföljelse.

Har utlänning hållits i förvar under längre tid än
en vecka kan offentligt biträde förordnas utan hinder av de angivna
inskränkningarna. Härutöver gäller alt offentligt biträde kan förordnas även i
alla andra ärenden hos utlänningsnämnden än de förut angivna samt i ärenden
angående uppehåUstUlstånd om ansökan härom skall avslås på gmnd av utlänningens
vandel eller förenas med skyldighet att utresa.

Kriminalvården. Offentligt biträde skall enligt
förslaget kunna förordnas när fråga om förverkande av villkorligt medgiven
frihet skall prövas i administrativ ordning. Detsamma skall gälla när fråga är
om återintagning i anstalt av den som dömts tUl ungdomsfängelse eller
internering.

Offentligt biträde förordnas av rättshjälpsnämnd om
det behövs för att tillvarataga den enskildes rätt. Vid bedömning av behovet
skall särskilt beaktas om i väsentligt hänseende motstridiga sakuppgifter
lämnats under utredningen eller betydelsefulla sakförhållanden i övrigt är
oklara. Biträde har rätt till ersättning av allmänna medel. Ersättningen
bestäms av rättshjälpsnämnd och stannar på statsverket.

Enligt förslaget skall vidare utredningskostnad i
förvaltningsärende kunna ersättas inom ramen för rättshjälpen och ersättning
för parts instäUelse kunna utgå vid handläggning inför vissa
förvaltningsmyndigheter.

Slutligen
innehåller förslaget vissa bestämmelser om ekonomiskt bi-

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 215

stånd
tUl svenska medborgare i utiandet. Bestämmelsema, som i huvudsak ansluter tUl
vad som redan tidigare gäller, tas upp i en särskild lag. Bistånd kan utgå i
brottmål och vid administrativa frihetsberövanden samt som allmänt ekonomiskt
bistånd åt den som råkat i nöd eller annan svårighet.

5
Specialmotivering

5.1 Förslaget
till lag om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare

i utlandet m. m.

Bestämmelserna i lagen har delats upp efter de båda
formema av bistånd, allmänt ekonomiskt bistånd och bistånd i brottmål. Den
förstnämnda biståndsformen regleras i 13 §§, där 1 § innehåller
föruts'ätt-ningama för och omfattningen av biståndet, 2 § bestämmelserna om
återbetalningsskyldighet och 3 § reglerna om prövningen av frågor om återbetalningsskyldighet.
Bistånd i brottmål m. m. regleras i 47 §§, där 4 § innehåller
fömts"ätlningarna för bistånd och biståndets omfattning, 5 §
bestämmelserna om återbetalningsskyldighet för bistånd i brottmål, 6 §
bestämmelserna om återbetalningsskyldighet vid bistånd i administrativt
förfarande och 7 § bestämmelserna om prövningen av frågor om återbetalningsskyldighet.
Slutligen har i 810 §§ tagits upp vissa gemensamma bestämmelser. I 8 §
behandlas flyktingars och statslösas stäUning i biståndshänseende medan i 9 §
givits en uttrycklig bestämmelse om biståndets subsidiära karakfär i
förhållande tUl det bistånd som kan utgå enligt bestämmelserna i vederbörande
stat eUer enligt internationell överenskommelse. I 10 § slutligen återfinns
den för samtliga beslut enligt lagen gemensamma bestämmelsen om fullföljd till
kammarrätt.

Beträffande bestämmelsernas sakliga innehåll får
jag hänvisa till vad jag anfört i den allmänna motiveringen.

5.2 Förslaget
till ändring i rättshjälpslagen

Reglerna om den rättshjälp som i vissa fall skall
utgå i form av offentligt biträde m. m. har tagits upp i rättshjälpslagen
mellan avsnittet om rättshjälp i brottmål och avsnittet om rådgivning. Reglerna
återfinns i 4145 §§ under rubriken Rättshj"älp genom offentiigt biträde.
Ytteriigare en ny paragraf, 50 §, har tUlkommit under rubriken särskilda
bestämmelser. Dessa och andra kompletteringar har medfört att åtskilliga
paragrafer i lagen föreslås ändrade samt att en omnumrering av paragraferna fr.
o. m. nuvarande 41 § äger rum.

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 216

1
§

Den nya formen av rättshjälp har i förslaget tagits
upp i uppräkningen av de olika rättshjälpsformerna i 1 §, varjämte
paragrafh"änvisning-arna ändrats.

9
§

I paragrafens andra stycke som reglerar vad som
skall anses såsom rättshjälpskostnad har andra punkten uppdelats så att tiU en
ny tredje punkt förts frågor om utredningskosinad i angelägenheter som skall
prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet. Sådan kostnad skall
utgöra rättshjälpskostnad om utredningen varU skäligen påkallad för att
tillvarata den rättssökandes rätt och ej kunnat erhållas genom myndigheten (jfr
ändring i 25 § rättshjälpslagen enligt utredningens förslag och förslaget i
promemorian Ds Ju 1972: 9). En utförlig redogörelse för de överväganden som
föranlett denna ändring har lämnats i den allmänna motiveringen.

TiU följd av att andra stycket andra punkten
uppdelats har efterföljande punkter erhållit ändrad numrering. Som föreslagits
i departementspromemorian har hänvisningen till andra punkten utbytts mot ett
direkt angivande av vilka domstolar som avses i denna paragrafs femte och
sj'ätte punkter samt i 17, 22, 24, 25 och 31 §§. Den ändrade punktnumreringen
medför ändringar i 20, 26 och 37 §§.

Som jag anfört i den allmänna motiveringen saknas i
departementsförslaget motsvarighet tUl utredningens förslag om ersättning för
utredning som beslutats av fastighetsbildningsmyndighet (jfr 9 § andra stycket
punkt 7 i promemorieförslagel och 25 § första stycket första punkten i
utredningens förslag).

I utredningens förslag har tagits upp en
bestämmelse att ersättning för inställelse inte utgår enligt rättshjälpslagen i
den mån enligt särskild föreskrift ersättning av allmänna medel kan utgå för
insfällelse inför förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet (jfr 9 §
fjärde stycket i promemorieförslaget och 26 § andra stycket i utredningens
förslag). Bestämmelserna i FPL, liksom de nu föreslagna bestämmelserna i PsykL,
OmsorgsL, UtiL och UtiämnL om ersättning för inst"äUelse bör givelvis
tUlämpas i första hand. Först om ersättning inte kan utgå enligt dessa regler
bör rättshjälpsreglerna tiUämpas (jfr prop. 1972:4 s. 261). Någon bestämmelse
h"ärom torde inte behövas.

19
§

I utredningens förslag har tagits upp en
bestämmelse att bilräde vid allmän rättshjälp inte får förordnas för mål eller
ärende, där offentiigt biträde kan utses (jfr 19 § andra stycket i
promemorieförslaget och 18 § fjärde stycket i utredningens förslag). Med den lagtekniska
lösning

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 217

som
valls i departementsförslaget, vilken innebär att offentiigt biträde är en
särskild form av rättshjälp, behövs inte nägon motsvarande bestämmelse.

Enligt 20 kap. 19 § för"äldrabalken kan i
vissa mål rörande omyndighetsförklaring förordnas biträde som är berättigad
till ersätlning av allmänna medel. I departementspromemorian har anförts att
dessa mål till sin karaktär är jämförbara med de förvaltningsärenden i vUka
offentiigt biträde skal! kunna förordnas. Den materiella regleringen bör därför
ulformas i nära överensstämmelse med vad som skaU gälla för offentiigt biträde.
Däremot finns det knappast anledning att formeUt föra in reglerna om biträde i
dessa mål under den föreslagna regleringen om offentligt biträde. Under
remissbehandlingen har en remissinstans anfört att Urågavarande
biträdesbestämmelser bör inordnas i rättshjälpslagen.

Enligt min mening bör institutet offentiigt biträde
förbehållas mål och ärenden på förvaltningsområdet. Frågan om biträde i mål om
omyndighetsförklaring bör därför även i fortsättningen regleras i föräldrabalken.
Bestämmelserna bör emellertid när det g'äller återbetalningsskyldigheten
anpassas till vad som skall g"åUa för offentligt biträde. Jag återkommer i
det följande tUl de ändringar i föräldrabalken som följer härav. I tydlighetens
intresse bör vidare, som föreslagits i departementspromemorian, 19 §
rättshjälpslagen innehåUa en bestämmelse att biträde inte skall förordnas
enligt rättshjälpslagen när biträde kan förordnas enligt 20 kap. 19 §
föräldrabalken.

33
§

I 31 och 32 §§ rättshjälpslagen ges regler för
beslut om fördelning mellan parter av rättegångskostnad eller annan
processkostnad när i mål eller ärende den ena eller båda parterna har aUmän
rättshjälp. Principen är att den som enligt g'ällande bestämmelser härom skall
ersätta motparts kostnad i stället i motsvarande mån skall åläggas betalningsskyldighet
mot statsverket för rättshjälpskostnaderna. I 33 § regleras hur fördelning
skall ske av influtna medel som motpart eller annan på grund av bestämmelserna
i 31 § betalat tUl statsverket. Sådan ersättning skall utges till den som
erhållit rättshjälpen i den mån ersättningen överstiger rättshjälpskostnaderaa
minskade med vad som betalats i kostnadsbidrag. Däremot innehåller inte
rättshjälpslagen någon motsvarighet till dessa bestämmelser när det gäller
verkställighetskostnad i utsökningsmål. Med verkställighetskostnad avses
därvid den exekutionsavgift som enligt exekutionsavgiftskungörelsen (1971:
1027) skall utgå lill det allmänna för verkställigheten.

I 9 kap. utsökningslagen finns bestämmelser om bl.
a. verksfällighets-kostnad i utsökningsmål. I 198 § anges hur utmätningskostnad
skall ersättas. Kostnaden för utmätning och det fortsatta förfarandet skall
utgå

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 218

ur
köpeskUlingen för den utmätta egendomen, behållen avkastning eller andra
tiUgängliga medel. Har en utmätt penningfordran drivits in, skaU verkställighetskostnaden
betalas ur indrivna medel (88 b § första stycket). Kostnad, som inte kan tas
ut på detta s"ätt, skaU enligt 198 § första siycket betalas av
utmätningssökanden eller, om den avser åtgärd som annan begärt, av denne och
får omedelbart utmätas. I tredje stycket finns regler om förskott. Den som
begär utmätning är skyldig att förskottera kostnaden för åtgärden. Kostnaden
för annan åtgärd i målet skall förskjutas av den som begär åtgärden, om
utmätningsmannen eller överexekutor påkallar det. I 199 § finns bestämmelser
om kostnader för annan verkställighet än utmätning. Om beslut, som skall
verkställas på annat sätt än genom utmätning, innehåller föreskrift att
verkställigheten skall ske på den tappande partens bekostnad, skall enligt
första stycket utmätningsmannen utmäta kostnaden hos honom. Kostnad för
försäljning av lös egendom som tagits i kvarstad eller ställts under
skingringsförbud skall utgå ur behållningen. Kostnad som inte kunnat tas ut
enligt första stycket skall betalas av sökanden och får omedelbart utmätas hos
honom. Sökanden är skyldig att förskottera kostnaden, om utmätningsmannen begär
det. Enligt särskilda bestämmelser gäller vidare att utmätningsman meddelar
handräckning på svarandens bekostnad, se t.ex. 55 § lagen (1933: 269) om
ägofred och 39 § lagen (1950; 596) om rätt lill fiske. Innebörden härav anses
vara att kostnaden skall tas ut av svaranden i samband med
verkst"äUigheten.

Allmän rättshjälp som lämnas i angelägenhet som kan
leda fram till verkställbart avgörande omfattar inte exekution av avgörandet.
Den som erhållit subventionerad rättshjälp bör emellertid vara befriad från
exekutionsavgift (jfr prop. 1972; 4 s. 336, 411 och 420). Jag avser att senare
anmäla den ändring i exekutionsavgiftskungörelsen som föranleds härav.

För den som åtnjuter allmän rättshjälp i själva
verkställighetsärendet är enligt 9 § andra stycket 5 rättshjälpslagen i dess nu
föreslagna lydelse avgift som utgår enligt exekutionsavgiftskungörelsen att
anse som en rätlshjälpskostnad. Innebörden härav är i fråga om allmän
rättshjälp utan beslut av rältshjälpsnämnden att den som har sådan rättshjälp i
förekommande fall får förskottera exekutionsavgiften och själv i sista hand stå
för avgiften men alt vad som sålunda betalats går i avräkning på den rättssökandes
kostnadsbidrag (16 § andra stycket rätts-hjälpslaeen). Har den rättssökande
eriagt förskott och kan verkställighetskostnaden tas ut i målet, skaU givetvis
det förskotterade beloppet återbetalas till honom. Har i ett
verkställighetsärende sökanden beviljats allmän rättshjälp av
rättshjälpsnämnden tas någon exekutionsavgift inte ut och sökanden är givetvis
inte heller skyldig att betala något förskott. Kostnaden beaktas emellertid när
koslnadsbidraget fastställs (jfr 20 § första stycket rättshjälpslagen och prop.
1972:4 s. 317). Som tidigare

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 219

nämnts
innehåller inle rätlshjälpslagen någon motsvarighet tUl 3133 §§ när det gäller
verkställighetskostnad. Frågan blir alltså hur man skall förfara med sådan
ersättning för det exekutiva förfarandet som i målet kan tas ut av motparten.

Sökanden torde inte behöva framställa något yrkande
om alt verk-slällighetskostnad skall tas ut. De exekutiva myndigheterna
föranstaltar ex officio om detta. I departementspromemorian föreslås atl denna
ordning skall gälla oberoende av om sökanden har beviljats allmän rättshjälp av
rättshjälpsnämnden. Vidare föreslås att influtna medel behandlas enligt samma
regler som gäller för rättegångskostnad eller annan processkostnad. De
exekutiva myndigheterna bör sålunda redovisa influtna medel till
rättshj"älpsnämnden som fördelar medlen enligt reglerna i 33 §
rättshjälpslagen.

Jag ansiuter mig till vad som anförts i
promemorian. I enlighet härmed har som ett andra stycke i 33 §
rättshjälpslagen tagits in en bestämmelse enligt vilken hos motparten i målet
uttagen exekutionsav-gifl skall utges tUl den som erhåUit rättshjälpen enligt
samma principer som enligt första stycket g"äller för rättegångskostnad
och annan processkostnad.

Kostnad för verkställighet skall i sista hand bäras
av svaranden. Har kostnaden inte kunnat tas ut av honom i samband med
verkstäUigheten antingen därför att kostnaden lagligen inte kunnat tas ut i
målet eller därför att svaranden saknat tillgångar, torde gälla alt sökanden
får föra talan om kostnaden i rättegång. Den praktiska betydelsen av denna
möjlighet torde som anförts i promemorian vara så ringa att det knappast finns
anledning alt uppställa särskilda regler för det fall att den rättssökande i
verkställighetsärendet haft allmän r"ättshj"älp efter beslut a\'
rättshjälpsnämnden. Den rättssökande bör kunna få föra talan om att fä ut
verkställighetskostnaden av svaranden till den del kostnaden täcks av eriagt
koslnadsbidrag.

Verkställighet som avser kvarstad, skingringsförbud
eller annan säkerhetsåtgärd omfattas av den rättshjälp som beviljats i den
angelägenhet som föranlett säkerhetsåtgärden (jfr prop. 1972: 4 s. 420).
Kostnaden för VerkstäUighet av säkerhetsåtgärd kan, med det undantag som anges
i 199 § första stycket andra punkten utsökningslagen, inte tas ut i
verkställighetsärendet. Sådan kostnad kan däremot utdömas som en
r"ättegångskostnad i mål som sökanden redan anh"ängiggjort eller som
han har att anhängiggöra i samband med att säkerhetsåtgärd beviljas (jfr 188 §
UL). Kostnaden kommer följaktligen vid allmän rättshjälp efter beslut av
riättshjälpsnämnden att falla in under bestämmelsema i 31 och 32 §§ samt 33 §
första stycket rättshj"älpslagen. Det nu sagda gäller även kostnad enligt
10 § första och tredje styckena rättshjälpslagen (jfr NJA 1940 s. 234).

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 220

38
§

I samband med rättshjälpslagens tUlkomst vidtogs en
ändring i 19 § RP av innebörd att kostnad för annan rättshjälp än offentlig
försvarare åt den dömde liksom kostnader för försvararen i där avsedda ärenden
skall gäldas av statsverket. En hänvisning tiU dessa bestämmelser togs upp i 38
§ rättshjälpslagen. I det följande föreslås att en motsvarande reglering
genomförs i lagen (1957: 688) om uti'ämning för brott, lagen (1959: 254) om
utlämning för broU till Danmark, Finland, Island eller Norge, lagen (1964:450)
om åtgärder vid samhäUsfarlig asocialitet samt lagen (1972: 260) om
intemationellt samarbete rörande verkstälUghet av brottmålsdom. Hänvisningen i
38 § rättshjälpslagen föreslås sålunda omfatta även dessa lagar.

41 §

I denna paragraf anges tillämpningsområdet för
institutet offentligt biträde. Paragrafen har i huvudsak motsvarighet i
åtskilliga av utredningen föreslagna bestämmelser i de särskilda lagar om
tvångsåtgärder som berörs av möjligheten att förordna offentligt biträde. En
utföriig redogörelse för tillämpningsområdets avgränsning har lämnats i den
allmänna motiveringen.

De närmare bestämmelserna om hemsändande enligt
punkt 12 återfinns i kungörelsen (1956; 492) angående anmälan om socialhjälp
åt utlänningar m. m., kungörelsen (1966: 585) angående tUlämpningen av lagen
den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa faU
och stadgan (1968: 146) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

42 §

Denna paragraf behandlar de förutsättningar under
vilka offentligt bUräde skall utses. Paragrafen motsvaras, på samma sätt som 41
§, i utredningens förslag av regler i de särskilda lagama om tvångsåtgärder.
En utförlig redogörelse i fråga om förutsättningarna för förordnande av
offentiigt biträde har lämnats i den aUmänna motiveringen. I enlighet med vad
som där anförts anges i denna paragraf att vid bedömningen särskilt skaU beaktas
om i väsentiigt hänseende motstridiga uppgifter lämnats under utredningen eller
betydelsefuUa sakförhållanden i övrigt är oklara. Offentligt biträde utses i
samtiiga fall åt den som åtgärden avser och ej åt den som enligt s"ärskUd
lagbestämmelse må vara berättigad att föra talan i fråga om åtgärden.

43 §

Enligt första stycket i denna paragraf förordnas
offentiigt bUräde av rättshjälpsnämnd. Fråga om förordnande kan tas upp antmgen
genom ansökan av den som åtgärden avser eller genom anmälan av den myn-

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 221

dighet
som handlägger det mål eller ärende förordnandet skaU avse. Ansökan kan
givetvis göras av ställföreträdare för den som åtgärden avser. Det är
nödvändigt att rättshjälpsnämnden erhåUer ett underlag för prövningen av
behovet från den ifrågavarande myndigheten. Detta bör i allmänhet kunna
tillhandahållas genom ett kortfattat yttrande angående de omständigheter som är
av särskild betydelse för bedömningen. Närmare föreskrifter h"ärom torde
få meddelas av centralmyndigheten för rättshjälpen. Vägras offentligt biträde
kan talan föras enligt 49 §.

Enligt paragrafens andra stycke, som i
utredningsförslaget motsvaras av 2 § första stycket lagen om offentligt
bilräde, gäller förordnande som offentligt biträde även när talan fuUföljs
eller meddelat beslut underställs annan myndighets prövning, t. ex. enligt 25
§ PsykL, eller saken överlämnas till annan myndighets avgörande, t. ex. enligt
UtlL. Där-eihot gäller t. ex. förordnande som avser utiännings avlägsnande inte
senare fråga om verkställighet av beslutad åtgärd.

Bestämmelserna i paragrafens tredje och fjärde
stycken om vilken rättshjälpsnämnd som i det enskUda fallet skall vara behörig
att upptaga ansökan eller anmälan är utformade i nära anslutning till motsvarande
regler i 18 § andra och tredje styckena angående rättshjälpsnämnds behörighet
att upplaga ansökan om allmän rättshjälp.

44 §

Paragrafen motsvaras av 4 § första stycket samt 5,
7 och 8 §§ i utredningens förslag till lag om offentUgt biträde. Som anförts i
den allmänna motiveringen har behörighetskravet för offentiigt bilräde föreslagits
något annorlunda utformat än när det gäUer biträde vid allmän rättshjälp. I
övrigt är biträdesfrågan reglerad i nära överensstämmelse med 21 §. I fråga om
återkallelse av förordnande, offentligt biträdes rätt att sätta annan i sitt
ställe och i fråga om sådant bUrädes rätt lill ersätlning hänvisar paragrafens
andra stycke till reglerna i 21 § andra och tredje styckena, 22 § första och
andra styckena samt 23 § angående biträde vid allmän rättshjälp. I paragrafens
tredje stycke utsägs att ersättningen till offentiigt biträde fastställs av
rättshjälpsnämnden och utgår av allmänna medel. Detta överensstämmer med vad
som föreskrivs i 20 § och 22 § tredje stycket vid allmän rättshjälp i
förvaltningsärenden.

45 §

Paragrafen, som delvis har motsvarighet i 6 § i
utredningens förslag till lag om offentiigt biträde, behandlar frågor om rätt
att i mål eller ärende som avses i 41 § förebringa utredning på bekostnad av
det allmänna. Beslut om sådan utredning fattas av offentiigt biträde eller, om
sådant biträde ej förordnats, av rättshjälpsnämnden. I det senare

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 222

fallet
förutsätter beslutet att den enskilde begär utredning. Sådan begäran skall
framställas lill den rättshjälpsnämnd som anges i 43 §.

Reglerna är utformade i överensstämmelse med
motsvarande regler i 9 § andra siycket 3 som gäller allmän rättshjälp i
förvaltningsärenden. Regeln är sålunda även såvitt avser nu förevarande område
avsedd endast för mindre utredning såsom läkarintyg och liknande och endast
undantagsvis bör det komma i fråga att mer omfattande utredning införskaffas.
Utredning får inhämtas endast om denna är skäligen påkallad för all tillvarata
dens rätt som åtgärden avser och ej kan erhållas genom den myndighet som
handlägger målet eller ärendet. Visar det sig att utredningen varit onödig
eUer alltför dyrbar och har offentUgt biträde genom att föranstalta om
ulredningen visat försumlighet kan delta på grund av hänvisnmgen i 44 § tUl 22
§ andra siycket beaktas när ersättningen till biträdet bestäms. Den som efter
beslut medverkat vid ulredningen har dock enligt paragrafens andra stycke aUtid
rätt till ersättning av allmänna medel. Reglerna härom överensslämmer med
reglema i 25 § angående den vilken medverkat vid utredning för utomprocessuell
allmän rättshjälp.

50
§

Denna paragraf, som delvis har motsvarighet i 24 §
i departementspromemorian och i utredningens förslag, är föranledd av att
allmän domstol, krigsr"ätt och arbetsdomstolen i viss utstr'äckning
handlägger förvaltningsärenden. När det gäller sådana ärenden är FL tillämplig
hos domstolama (1 § FL). De här åsyftade ärendena bör inte följa de särskilda
regler som är uppställda i rättshjälpslagen för övriga mål och ärenden hos de
ifrågavarande domstolarna angående utredningskostnader, avgifter för ansökan
och expedition, kungörelsekostnader, fastställande av biträdesers'ättning,
ersättning för bevisning, beslut om utredning och parts Rättegångskostnad. I
stäUet bör i detta avseende gälla de regler i rättshjälpslagen som avser
förvaltningsmyndighet. En särskUd bestämmelse härom har tagits upp i denna
paragraf.

5.3 Förslaget
till lag om ändrmg i giftermålsbalken

I enlighet med vad som föreslagits i
departementspromemorian har reglerna i 15 kap. 31 § giftermålsbalken anpassats
lill utformningen av 20 kap. 19 § föräldrabalken.

5.4 Förslaget
till lag om ändring i föräldrabalken

I enlighet med vad jag anfört i anslutning till 19
§ rättshjälpslagen har ersäUningsreglerna i 20 kap. 19 § ändrats så att
återbetalningsskyldighet inte vidare föreligger för den, som erhåUit biträde
enligt denna paragraf. Hänvisningen till lagen om fri rättegång i andra stycket
har ersatts av

s. 223 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 223

19
§ andra stycket rätlshjälpslagen. Slutligen har den närmare utformningen av
ersättningsreglerna i 20 kap. 19 och 37 §§ föräldrabalken anpassats till
molsvarande bestämmelser i 22 och 44 §§ rättshjälps-lagen. Med hänsyn tUl del
ringa antalet biträdesförordnanden enligt föräldrabalken har i
departemenlsförslaget inte såsom i promemorieförslaget tagits upp något
bemyndigande att fastställa taxa för ifrågavarande ersättningar.
Övergångsbestämmelsen har utformats efter förebild av övergångsbestämmelsen i
rätlshjälpslagen.

5.5
Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

Som framhållits i prop. 1972: 4 (s. 284) bör vad
som i sekretesshänseende f. n. gäller för handlingar vid rättshjälpsanstalt i
fortsättningen gäUa handlingar vid allmän advokatbyrå. Detta har tUlgodosetts
genom den föreslagna ändringen i 26 § första stycket.

För handlingar hos rättshjälpsnämnd eller
centralmyndigheten bör sekretesskyddet åstadkommas genom att bestämmelser härom
förs in i kungörelsen med förordnanden på civilförvaltningens område. Jag ämnar
senare anmäla denna ändring.

5.6
Förslaget till lag om ändring i lagen om bevisupptagning vid utländsk domstol

Enligt 2 § första stycket lagen om bevisupptagning
vid utländsk domstol har enskUd part, som begärt bevisupptagning eller som
annars enligt lag skall betala kostnaden för bevisupptagningen, att antingen
avlämna borgensförbindelse för den kostnad som åtgärden kan medföra eUer också
att betala förskott för kostnaden. I andra stycket görs dock undantag från
denna bestämmelse bl. a. för det fall att kostnad för bevisupptagning på grund
av parten lillkommande förmån av fri rättegång skall utgå av allmänna medel.

Som föreslagits i departementspromemorian bör
berörda undantagsbestämmelse i andra stycket i fortsättningen avse det fall
att kostnad för bevisupptagning på gmnd av parts rättshj'älp skall utgå av
allmänna medel. Andra stycket har ändrats i enlighet med detta. Hänvisningen
till bestämmelserna om rättshjälp enligt rätlshjälpslagen avser av rältshjälpsnämnd
beviljad allmän rättshjälp samt rättshjälp enligt 36 § rättshjälpslagen.

5.7
Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

Förslaget innebär ändring av 31, 39, 4143 och 49
§§ samt införande av två nya paragrafer, 42 a och 46 a §§.

s. 224 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 224

31
§

Ändringen i 42 § samt den nytillkomna 42 a § har
föranlett ändring av hänvisningarna i 31 § andra stycket.

39
§

Ändringen
är en följd av den nytiUkomna 42 a §.

41 §

Bestämmelserna i andra stycket ersätts i
departementsförslaget av 41 § första stycket 611 rättshjälpslagen.

42 och
42 a §§

I enlighet med vad som anförts i den allmänna
motiveringen innehåller dessa paragrafer, vilka överensstämmer med utredningens
förslag, regler om ersättning för inställelsekostnader i samband med förhör.
Enligt

42 a
§ första stycket kan utlänningen tUlerkännas ersättning efter en

sk"älighetsprövning. Vid denna skall s"ärskild hänsyn tas till hans
ekono

miska förhållanden och längden av den tid han vistals i riket. Ersättning

en kan endast avse kostnad för resa och uppehälle, däremot inte för

lust av arbetsförtjänst o. dyl.

42 a § innehåller härutöver i andra och tredje
styckena bestämmelser om ersättning till annan som kaUats att inställa sig för
alt höras samt till allmänt ombud och tolk. I denna del ersätter bestämmelserna
42 § fjärde stycket och 8788 §§ utlänningskungörelsen. På ersättnmg till
utlänningen och till annan som kallals för att höras får förskott beviljas. I
fjärde stycket regleras frågor om prövningen av ersättning och förskott. De
närmare bestämmelser om ersättning och förskott torde få regleras i
utiänningskungörelsen.

43 §

Denna paragraf reglerar förfarandet vid de förhör
inför allmän domstol som Konungen kan besluta om. Som utredningen föreslagit
bör även vid sådana förhör ersättningsreglerna i 42 a § vara tillämpliga.
Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

46
a §

Enligt paragrafen får talan mot beslut om
ersättning enUgt 42 a § föras hos kammarrätien genom besvär. Besvärstiden
"är den i 12 § FL angivna, dvs. tre veckor från den dag då klaganden fick
del av beslutet. Mol kammarrätts beslut får talan föras enligt bestämmelserna i
FPL. Även dessa bestämmelser överensslämmer med utrednmgens förslag.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 225

49
§

Denna paragraf, som anger i vilka fall talan får
föras över beslut i ärenden enligt UtlL, har ändrats så att talan får föras
även i de i 46 a § behandlade fallen.

5.8
Förslaget till lag om ändring i lagen om utlämning för brott

Beslut i utlämningsfrågan meddelas av Kungl. Maj:t.
Framställning om utlämning, som inte omedelbart avslås, överlämnas tUl
riksåklagaren, som verkställer erforderlig utredning enligt reglerna om
fömndersökning i brottmål. Sedan utredningen avslutats, överlämnar
riksåklagaren ärendet med eget yttrande tiU högsta domstolen (HD). Enligt 18 §
första stycket prövar HD om utiämning kan lagligen bevUjas. Sedan HD meddelat
sitt beslut, anmäles ärendet i statsrådet. Har HD funnit hinder möta mot
utlämning, får framställningen inte bifallas.

Om förfarandet i HD gäller enligt 18 § andra
stycket att förhandling skall hållas, om det är erforderligt. Förhandling får
mte vägras, om inte tidigare förhandlmg måste anses tUlfyUest eUer saken finnes
uppenbar. I 18 § tredje stycket föreskrivs att fråga om tvångsmedel skaU prövas
av underrätt, om inte HD förordnar annat. I övrigt gäller om ärendets
handläggnmg bestämmelsema om brottmål i aUmänhet. Ersättning åt offentlig
försvarare, vittne eller annan som hörts i ärendet skaU stanna på statsverket,
om inte särskUda skäl talar för att den skaU återgäldas av den som begärs
utlämnad.

I fråga om biträde åt den som begärs utlämnad
kommer genom anknytningen av förfarandet till de allmänna reglerna om
rättegången i brottmål RB:s regler om offentiig försvarare att g"älla. Som
nyss nämnts gäller emellertid en särskild regel om skyldigheten att tUl
statsverket återgälda kostnad för bl. a. offentlig försvarare. I fråga om
annan rättshjälp än offentUg försvarare torde genom förfarandets anknytning tUl
de allmäima brottmålsreglerna rättshjälp enligt 36 § rätlshjälpslagen kunna
beviljas vid ärendets handläggning i HD enUgt 18 § (jfr prop. 1957: 156 s. 35).

Utformningen av rättshjälpslagen medför som jag
framhålUt i anslutning tUl 38 § rättshjälpslagen att viss ändring bör företas
i 18 § lagen om utlämning för brott. Bestämmelsen att kostnad för bl. a.
offentiig försvarare i regel skall stanna på statsverket bör utsträckas tiU
att omfatta även kostnad för annan rättshjälp åt den som begärs utlämnad. Som
framhållits i departementspromemorian täcks de fall då
återbetalningsskyldighet skaU kunna förekomma av den i 31 kap. 1 § första
stycket RB gjorda hänvisningen tUl 31 kap. 4 § RB (jfr prop. 1957:156 s. 92 f).
Aterbetalningsskyldighet får sålunda i förekommande faU åläggas den som begärs
utiämnad utan hinder av att maximeringsregeln i 31 kap. 1 § RB överskrids.

15
Riksdagen 1972.1 saml Nr 132

s. 226 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 226

5.9
Förslaget till lag om ändring i lagen angående blodundersökning ra. m. i mål om
äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

I 3 § blodundersökningslagen finns bestämmelser om
kostnad för part eller tredje man i anledning av blodundersökning eller annan
antropolo-gisk undersökning. Vid undersökning av någon som är part gäUer enligt
andra stycket om partens kostnad vad om rättegångskostnad "är föreskrivet.
Parten får alltså själv i första hand stå för kostnadema i anlednmg av
undersökningen men har möjlighet att få ersättning härför av motpart. Har
parten fri rättegång finns möjlighet att få viss kostnad ersatt av allmänna
medel. Hänvisnmgen i andra stycket andra punkten torde avse 3 § tredje stycket
och 4 § andra stycket lagen om fri rättegång.

Som föreslagits i departementspromemorian bör
h'ånvisningen i 3 § andra stycket andra punkten blodundersökningslagen i
fortsättningen avse rättshjälpslagen. Parts kostnad i aiUedning av
blodundersökning eller annan antropologisk undersökning är enligt
rättshjälpslagen att anse som rättshjälpskostnad i samma utsträckning som
enligt lagen om fri rättegång (9 § andra stycket 2 och 4 samt tredje stycket
rättshjälpslagen; jfr prop. 1972: 4 s. 316, 317). Paragrafen har ändrats i
enlighet med det anförda.

5.10
Förslaget tUl lag om ändrmg i lagen om utlämning för brott till Danmark,
Finland, Island och Norge

Framställning om utlämning enligt lagen skall göras
hos riksåklagaren eller hos stats- eUer distriktsåklagare. Åklagaren skall
skyndsamt verkställa erforderlig utredning enligt bestämmelserna om
fömndersökning i brottmål. På begäran av den som avses med framställningen
prövar HD om utiämning lagligen kan bevUjas. Förhandling skaU håUas, om det är
erforderligt. Åklagaren kan besluta om utlämning under föratsättning bl. a. att
den som avses med framställningen lämnat sitt samtycke tUl åtgärden. Meddelar
åklagaren ej beslut om utlämning, avgörs ärendet av Kungl. Maj:t.

I fråga om biträde åt den som begärs utiämnad
gäller de allmänna bestämmelserna om offentiig försvarare (jfr prop. 1959: 72
s. 41). I överenssfämmelse med vad som gäUer enligt 18 § allmänna
utlämningslagen föreskrivs emellertid i 14 § att ersättning åt offentlig
försvarare, vittne eller annan som hörts i ärendet skall stanna på statsverket,
om inte särskUda skäl "är, att den skall återgäldas av den som begärs
utlämnad. I fråga om annan rättshjälp än offentiig försvarare torde i överensstämmelse
med vad som gäller enligt den allmänna utiämningslagen r"ättshj"älp
enligt 36 § rättshjälpslagen kunna beviljas vid ärendets handläggning i HD
enUgt 11 §.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 227

Som föreslagits i departementspromemorian bör, i
överensstämmelse med vad som har föreslagits i fråga om 18 § allmänna
utiämningslagen bestämmelsen i 14 § omfatta även kostaad för rättshjälp enligt
36 § rättshjälpslagen. Beträffande ändringen hänvisas i övrigt tiU vad som har
anförts i anslutning till 18 § allmänna utiämningslagen.

5.11 Förslaget
till lag om ändring i nordiska verkställighetslagen

Ändringen innebär att reglema i 26 § tredje stycket
om biträde utgår och ersätts av bestämmelserna i 41 § första stycket 15
rättshjälpslagen angående offentiigt biträde.

5.12 Förslaget
till lag om ändring i lagen om åtgärder vid samhäUsfarlig

asocialitet

I fråga om utredningen och förfarandet i mål om
intagning i arbetsanstalt skaU enligt 4 § vad i allmänhet är föreskrivet om
mål som rör allmänt åtal för brott, för vUket är stadgat svårare straff än
fängelse i ett år, äga motsvarande tUlämpning. RB:s bestämmelser om
brottmåls-förfarandet skall alltså gälla. Vissa kompletterande och vissa
avvikande bestämmelser meddelas emeUertid i 57 §§. Bl. a. föreskrivs i 7 §
tredje stycket att rättegångskostnad som avses i 31 kap. 1 § RB skall stanna på
statsverket.

Genom att förfarandet anslutits tUl de aUmänna
brottmålsreglema kan rättshjälp enligt 36 § rättshjälpslagen beviljas sedan
talan om intagning i arbetsanstalt har väckts vid domstolen. Som föreslagits i
departementspromemorian bör, i likhet med bl. a. kostnad för offentiig
försvarare, sådan rättshjälpskostnad aUtid stanna på statsverket. Tredje
stycket i 7 § har ändrats i enlighet med det anförda.

I 13 § fums betstämmelser om talan angående
förverkande av villkorligt anstånd med verkställande av dom på intagning i
arbetsanstalt. Även i sådant mål gäller RB;s regler om brottmålsförfarandet.
Enligt fjärde stycket skall rättegångskostnad stanna på statsverket. I
sistnämnda bestämmelse har vidtagits motsvarande ändring som i 7 §.

5.13 Förslaget
till lag om ändring i lagen om beredande av sluten

psyldatrisk vård i vissa fall

Förslaget mnebär ändringar i 15, 26 och 34 §§ samt
införande av en ny paragraf, 32 §.

15
§

Denna paragraf innehåUer bestämmelser om att
vederbörande läkare under vissa föratsättningar kan ta del av innehållet i
eller kvarhålla brev eller annan handling som ankommer till patient eller som
patient önskar avsända. Undantag gäUer för bl. a. handling som "år sfäUd
tiU

s. 228 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 228

eUer
avsedd för advokat. När det g'äUer sådan handling har överläkare rätt att ta
del av innehållet men ej att kvarhålla handlingen. Den föreslagna ändringen
innebär att undantaget för advokater utvidgas till att omfatta även handling
som är ställd tUl eller avsedd för offentligt biträde.

26
§

Talan mot utskrivningsnämnds beslut får enligt
PsykL förutom i vissa uppfäknade fall endast föras i fall som avses i 26 §. I
paragrafen har införts en möjlighet att föra talan även mot
ers"ättnmgsbeslut som avses i den genom förevarande förslag tillagda 32 §.

32
§

I enlighet med vad som anförts i den allmänna
motiveringen innebär nu förevarande paragraf, Uksom utredningens förslag, att
patient eller annan som för talan hos de angivna nämndema får tUlerkännas
ers"ätt-ning av allmänna medel för sin inställelse om nämnden finner att
han skäligen bör ersättas för sin inställelse.

Ersättningen kan avse kostnad för resa och uppehälle
men däremot ej kostnad för förlorad arbetsförtjänst. På ersättning kan förskott
bevUjas av nämnden eUer enligt 34 § av dess ordförande. Mot beslut om
ersättning kan talan föras enligt 26 §. Närmare bestämmelser om ersättning och
förskott meddelas av Konungen.

34
§

I paragrafen har i enUghet med utredningens förslag
införts en bestämmelse om rätt för ordförande i utskrivningsnämnd och psykiatriska
nämnden att å nämndens vägnar meddela beslut rörande förskott på ersättning
för instäUelse.

5.14
Förslaget till lag om ändring i lagen angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda

Förslaget innebär "ändringar i 22, 47 och 49
§§ samt införande av en ny paragraf, 20 §.

20
och 22 §§

I enUghet med vad som anförts i den allmäima
motiveringen innebär förslaget i fråga om 20 §, vUket överensstämmer med
utredningens förslag, att den som ärendet avser eUer annan som för talan hos
besluts-nämnd efter sk"älighetsprövning får tillerkännas ersättning av
allmänna medel för vissa mställelsekostnader. Paragrafen har utformats i nära
överensstämmelse med motsvarande besfämmelse i 32 § PsykL. På

s. 229 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 229

ersättning
kan förskott bevUjas av nämnden eUer enligt 22 § av dess ordförande. Mot beslut
om ersättning kan talan föras enligt 47 §. Ersättning för inställelse inför
psykiatriska nämnden regleras i 49 §.

47
§

Talan mot beslutsnämnds beslut får enligt OmsorgsL
fömtom i vissa uppräknade fall endast föras i fall som avses i 47 §. I
paragrafen har införts möjlighet att föra talan även mot beslut som avses i den
nu föreslagna 20 §.

49
§

Bestämmelsen i 20 § om ersättnmg för
inställelsekostnader gäller inte prövningen hos psykiatriska nämnden. Genom
ändringen i 49 § blir den i 32 § PsykL intagna motsvarande ers"ättningsregeln
tUlämplig även för psykiatriska nämndens prövning av ärende enligt OmsorgsL. På
gmnd av h'änvisningen tUl 34 § PsykL får psykiatriska nämndens ordförande
ensam besluta om förskott beträffande sådan ersättning.

5.15
Förslaget till lag om ändring i lagen om vissa rättigheter för statslösa
personer och politiska flyktingar

Enligt lagen (1969: 644) om vissa rättigheter för
statslösa personer och politiska flyktingar gäller att, om det i lag eller
annan författning är föreskrivet att viss r"ättighet tUlkommer utiändsk
medborgare under förutsättning av ömsesidighet i lagstiftningen eller att
Kungl. Maj:t får under fömtsättning av ömsesidighet förordna att viss rättighet
skall tUlkomma uirändsk medborgare, Kungl. Maj:t får förordna att sådan rättighet
skall tUlkomma också statslös person eller poUtisk flykting. I fråga om annan
rättighet än sådan som hänför sig tUl rättegång vid svensk domstol får
förordnande avse endast den som stadigvarande vistas i riket, om inte
s"ärskUda skäl föranleder annat. Rättighet som tiUkommer utländsk
medborgare under förutsättning av ömsesidighet i lagstiftningen tUlkommer dock
utan Kungl. Maj;ts förordnande statslös person och politisk flykting som
vistats i riket oavbmtet tmder minst tre år. Med stöd av denna lag har Kungl.
Maj;t i kungörelsen (1969: 645) om vissa rättigheter för statslösa personer och
politiska flyktingar förordnat att i fråga om förmånen av fri rättegång den som
är statslös eller politisk flykting, om han stadigvarande vistas här i riket,
skaU vara likställd med svensk medborgare och annars med medborgare i den stat
där han stadigvarande vistas. I andra stycket finns besfämmelser om befrielse
för den som är statslös eller politisk flykting från skyldighet att ställa
säkerhet enligt lagen (1886: 84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att
i Rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och
skada.

s. 230 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 230

EnUgt rätlshjälpslagen gäller i fråga om
tUlämpningsområdet för rättshjälp åt missfänkt i brottmål, rättshjälp genom
offentligt bitr"äde och rådgivning inga särskilda begränsningar för den
som är statslös eller poUtisk flyktmg (jfr prop. 1972: 4, s. 265, 271, 345).
Detsamma gäller i fråga om allmän rättshjälp, om den som "är statslös
eller politisk flykting är bosatt här i landet (8 § första stycket 1
rättshjälpslagen; jfr prop. 1972: 4 s. 244). Statslös person eller politisk
flykting är aUtså i nu angivna hänseenden jämställd med svensk medborgare och
medborgare i främmande stat. Som föreslagits i departementspromemorian bör den
särskilda regleringen i lagen och kungörelsen om vissa rättigheter för
statslösa personer och politiska flyktingar således, såvitt gäUer förmånen av
rättshjälp, endast avse allmän rättshjälp för den som ej är bosatt här i
landet.

I enlighet med det anförda har den i andra stycket
i lagen upptagna undantagsbestämmelsen som avser vissa särskilda rättigheter
ändrats t"Ul att avse allmän rättshj"älp enligt rättshjälpslagen samt
annan rättighet om den hänför sig tUl rättegång vid svensk domstol. I första
stycket av kungörelsen bör med stöd av 8 § tredje stycket rättshjälpslagen och
lagen om vissa rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar
föreskrivas att den som är statslös eUer politisk flykting och inte är bosatt
här i riket skall i fråga om förmånen av allmän rättshjälp enligt
rättshjälpslagen vara UkstäUd med medborgare i den stat där han är bosatt (jfr
prop. 1972: 4 s. 244). Jag avser att senare anm"äla frågan om ändring i
kungörelsen.

5.16
Förslaget till lag om ändring i lagen om utlämning till Danmark, Finland,
Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eUer behandling

Ändringen innebär att bestämmelserna om biträde i 7
§ utgår och ersätts av bestämmelsema om offentligt biträde i 41 § första
stycket 16 rättshjälpslagen.

I enlighet med vad utredningen föreslagit har i 6 §
tredje stycket tagits upp bestämmelser om ers'ättning för kostnad för resa och
uppehälle i samband med förhör inför länsstyrelsen.

5.17
Förslagen till lag om ändring i övergångsbestämmelsema till lagen om ändring i
utsökningslagen, lagen om exekutiv försäljning av fast egendom och lagen om
exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Bestämmelsema om tidsfrister för utmätning och
försäljning av utmätt egendom samt om anstånd med sådana åtg"ärder finns
i 88 c § utsökningslagen, 11 § lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av
fast egendom och 3 § lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av luftfartyg

s. 231 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 231

m.
m. Dessa regler är emellertid inte tillämpliga vid mdrivning av skatter, böter
och vissa andra offentligrättsliga fordringar. Det föreskrivs sålunda i punkt
13 av övergångsbestämmelsema tiU lagen (1971: 495) om ändring i utsökningslagen,
punkt 9 av övergångsbestämmelsema till lagen om exekutiv försäljning av fast
egendom och punkt 5 av Övergångsbestämmelserna till lagen om exekutiv
försäljning av luftfartyg m. m. att bestämmelserna om tidsfrister och anstånd
inte skall tillämpas i fråga om uttagande av böter, viten eller annan med brott
förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och inte heller vid indrivning
av vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång
uigått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas. För
skatteindrivningens del finns en motsvarande bestämmelse i 60 § 3 mom.
uppbördsförordningen (1953; 272).

I departementspromemorian har föreslagits undantag
från bestämmelserna om tidsfrister och anstånd även vid indrivning av vissa
fordringar som uppkommer enligt rättshjälpslagen, nämUgen vid indrivning av sådan
kostnad för allmän rättshjälp som part eUer annan enligt 31 § rättshjälpslagen
ålagts att ersätta statsverket (jfr prop. 1972: 4 s. 341). Motsvarande
undantag bör också göras för fordringar på återbetalning av kostnad för
ekonomiskt bistånd i brottmål m. m. enligt lagen om ekonomiskt bistånd åt
svenska medborgare i utlandet m. m. I enUghet med det anförda har en ändring
företagits i punkt 13 av övergångsbestämmelsema tUl lagen (1971: 495) om
ändring i utsökningslagen. Motsvarande ändringar har skett i
övergångsbestämmelserna tiU lagen om exekutiv försäljning av fast egendom och
lagen om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

5.18
Förslaget till lag om ändring i lagen om internationellt samarbete rörande
VerkstäUighet av brottmålsdom

Ändringen innebär att best"ämmelsema i 27 § om
bitr"äde upph"ävs och ersätts med bestämmelser om offentligt biträde
i 41 § första stycket 15 rättshjälpslagen.

Fråga om verkställighet av utländsk dom i Sverige
handläggs enligt 9 § enUgt RB:s bestämmelse om rättegången i brottmål. På
motsvarande sätt som skett i bl. a. den allmänna utlämningslagen föreslås att
reglerna i 39 § om återbetalningsskyldighet utsträcks tUl att omfatta även
kostnad för rättshjälp enligt 36 § rättshj"älpslagen.

Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande över förslagen tUl 1 lag om ekonomiskt
bistånd till svenska medborgare i utlandet, m. m.

s. 232 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 232

2
lag om
ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

3
lag om
ändring i giftermålsbalken

4
lag om
ändring i föräldrabalken

5
lag om
ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten alt utbekomma aUmänna
handlingar

6
lag om
ändring i lagen (1946: 817) om bevisupptagning vid utländsk domstol

7
lag om
ändring i utlänningslagen (1954:193)

8
lag om
ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott

9
lag om
ändring i lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om
äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

10
lag om
ändring i lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,
Island och Norge

11
lag om
ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge
angående verkställighet av straff m. m.

12
lag om
ändring i lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhäUsfarlig asociaUtel

13
lag om
ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluien psykiatrisk vård i vissa
fall

14
lag om
ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiski
utvecklingsstörda

15
lag om
ändring i lagen (1969: 644) om vissa rättigheter för statslösa och poUtiska
flyktingar

16
lag om
ändring i lagen (1970: 375) om utlämning tiU Danmark, Finland, Island eller
Norge för verksläUighet av beslut om vård eller behandling

17
lag om
ändring i lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast egendom

18
lag om
ändring i lagen (1971: 495) om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

19
lag om
ändring i lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

20
lag om ändring
i lagen (1972: 260) om inlernalioneUl samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdom inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Margit Edström

s. 233 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 233

Bilaga 1 Utredningens förslag

Förslag
till

Lag
om ofiTentligt biträde

Härigenom
förordnas som följer.

1 §

Denna lag äger i den mån föreskrUt därom meddelats
tillämpning på offentiigt biträde som förvaltnmgsdomstol eller
förvaltningsmyndighet kan utse åt part i mål eller ärende.

2 §

Har offentiigt biträde utsetts, gäller förordnandet
även vid fullföljd av talan eUer om meddelat beslut underställes annan
myndighets prövnmg eller om saken överlämnas till annan myndighets avgörande.

Även sedan myndighet skilt saken från sig kan den
utse offentligt biträde åt part som behöver sådant biträde för fiUlföljd av
talan.

3 §

Kommer mål eller ärende vari offentligt biträde
kunnat utses under högre myndighets prövning, skall denna, om behov därav
föreligger, utse offentiigt biträde åt part som saknar sådant biträde.

4 §

TUl offentligt biträde skall utses den som parten
har föreslagit, om den föreslagne är lämplig för uppdraget och ej hans
anlitande skuUe medföra avsevärt ökade kostnader och ej heller i övrigt
särskUda skäl föranleder att annan utses.

Har förvaltningsmyndighet avslagit begäran om
offentligt biträde eller tUl biträde utsett annan än den som föreslagits, får
talan mot beslutet föras i samma ordning som gäUer för talan mot beslut,
varigenom myndigheten avgör det ärende vari biträde begärts.

5 §

Om giltigt skäl föreligger, får förordnande av
offentUgt biträde återkallas av den myndighet vid vUken målet eller ärendet
handlägges.

Offentligt biträde får ej sätta annan i sitt ställe
utan medgivande av myndighet som avses i första stycket.

6 §

OffentUgt biträde får föranstalta om utredning
endast om denna är skäUgen påkaUad för att tillvarataga partens rätt och
utredningen ej kan erhållas genom den myndighet som beslutar i målet eller
ärendet.

Den som efter beslut av offentligt biträde
medverkat vid utredning har rätt till ersättning av allmänna medel för sin
medverkan enligt bestämmelser som Konungen meddelar. Ersättningen bestämmes av
rättshj älpsmyndigheten.

s. 234 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 234

7 §

Offentligt biträde, som ej är befattningshavare vid
allmän advokatbyrå, har rätt tUl skälig ersättning av allmänna medel för
arbete, tids-spiUan och utiägg som uppdraget krävt. I avräkning på ersättningen
får förskott utgivas.

Ersätming till offentligt biträde bestämmes av
rättshjälpsmyndigheten.

TUl ledning för bestämmande av ersättningen skall
finnas taxa, som faststäUes av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
den i rättshjälpslagen ( ) omnämnda centralmyndigheten.

Har offentligt biträde genom försummelse föranlett
att kostnadema för de av honom vidtagna åtgärdema blivit större än de bort bli,
skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.

8 §

Har offentligt biträde förbehållit sig ersättning
utöver vad som anges i 7 §, "är förbehållet utan verkan.

9 §

I fråga, som enligt denna lag skall avgöras av
r"ättshj"älpsmyndig-heten, beslutar den rättshjälpsmyndighet inom
vars område den myndighet är belägen som utsett det offentliga biträdet. Om
särskilda skäl föreligger, får dock beslut fattas av annan
rättshjälpsmyndighet.

10 §

Beträffande fullföljd av talan mot beslut, som
rättshjälpsmyndighet meddelat enligt denna lag, äger 41 § rättshjälpslagen ( )
motsvarande tillämpning.

Denna
lag träder i kraft den

Förslag
till

Lag
om ändring i rättsbjälpslagen ( )

Härigenom förordnas, att 5, 17, 18, 2426 och 40 §§
rättshjälpslagen ( ) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Vid
rättshjälp får ersättning av Vid rättshjälp får ersättning av

aUmänna
medel utgå i fråga om allmänna medel utgå i fråga om

kostnad
för kostnad för

1.
biträde som förordnats enligt 1.
biträde som förordnats enligt 18 §, 18 §,

2.
utredning i angelägenhet som 2.
utrednmg i angelägenhet som

> Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt
P.M. (Ju 1970: 14) angående reform av samhällets rättshjälp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

kan
komma under allmän domstols, krigsrätts, vallendomstols,
expropriationsdomstols, arbetsdomstolens eller skiljemäns prövning och ef är
förvaltningsärende eller av beskaffenhet att kunna komma under
förvaltningsmyndighets prövning, om annat ej följer av 24 och 25 §§,

3.
resa och uppehälle för den som
har rättshjälp, hans ställföreträdare eller vårdare i samband med inställelse
inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts,

4.
avgUt som enligt expeditionskungörelsen
(1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid domstol, dock ej för avgift
för sådan rättens expedition, som utfärdas endast på särskild begäran och som
ej utgöres av lagakraftbevis, om icke expeditionen begäres innan tiden för
fullföljd av talan utgått,

5.
delgivning,

6.
kungörelse i mål eller ärende
vid domstol.

Föreslagen
lydelse

kan
komma imder domstols, förvaltningsmyndighets eller skiljemäns prövning, om
annat ej följer av 24 och 25 §§,

3.
resa och uppehälle för
den som har rättshjälp, hans ställföreträdare eller vårdare i samband med
inställelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse
ålagts och annat ej följer av 26 §,

4.
avgift som enligt expeditionskungörelsen
(1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid domstol, dock ej för avgift
för sådan rättens expedition, som utfärdas endast på särskild begäran och som
ej utgöres av lagakraftbevis, om icke expeditionen begäres innan tiden för
fullföljd av talan utgått,

5.
delgivning,

6.
kungörelse i mål eller ärende
vid domstol.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skall säkerhet ställas för att få till stånd eller
hindra kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning enligt
bestämmelserna i rättegångsbalken eller utsökningslagen (1877: 31 s. 1) eller
verkställighet enligt bestämmelserna i sistnänmda lag, får ansvarsförbindelse
för staten utställas.

Bestämmelserna i första stycket 3 äger motsvarande
tiUämpning i fråga om kostnad för inställelse för blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller
faderskapet tUl barn utom äktenskap.

Den som åtnjuter rättshjälp är befriad från
skyldighet att gottgöra statsverket ersättning till tolk och stenograf,
ersättning som utgått enligt 4 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning m.
m. i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet tiU barn utom äktenskap eller
kostnad som enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket
nämnda lag utgått av allmänna medel för bevisning som rätten självmant föranstaltat
om.

17
§

Är i annat fall än som avses i 18 kap.
rättegångsbalken part som fått rättshjälp berättigad till ersättning för
rättegångskostnad el-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Ersättning som motpart eller annan
betalat tUl statsverket för dess kostnader för rättshjälp, skall utgivas tiU
den som erhållit rättshjälp i den mån ersättningen överstiger kostnadema med
avdrag för erlagd rättshjälpsavgift.

Föreslagen
lydelse

ler därmed jämförlig kostnad, skall ersättning utgå också
för statsverkets kostnader för rättshjälpen. Därvid äger bestämmelserna i 18
kap. 16 § första stycket andra punkten och 17 § rättegångsbalken' motsvarande
tillämpning.

Ersättning, som enligt första
stycket eller enligt rättens beslut med stöd av 18 kap. 17 § första stycket
rättegångsbalken betalats till statsverket, skall av statsverket utgivas tiU
den som erhålUt rättshjälp i den mån ersättningen överstiger kostnaderna för
rättshfälpen med avdrag för erlagd rättshj"älps-avgift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 §

Om den som har rättshjälp ej själv
eUer genom någon som i tjänsteställning eller i övrigt lämnar honom bistånd
kan behörigen tiUvarataga sin rätt, skaU biträde förordnas åt honom.

Biträde förordnas av
rättshjälpsmyndigheten. Till biträde får förordnas befattningshavare vid
allmän advokatbyrå eUer annan som "är lämplig för uppdraget.

Har sökanden sj"ålv tUl
biträde föreslagit någon som är lämplig för uppdraget, skall denne förordnas,
om ej hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt
särskilda skäl föranleder annat.

Biträde som avses i denna paragraf
skall icke förordnas för mål eller ärende, vari enligt särskild föreskrift
förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet kan utse offentligt bilräde.
Tidigare meddelat förordnande enligt denna paragraf gäller icke för sådant
mål eller ärende.

24 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kostnad för bevisning i mål eller ärende vid domstol
ersattes endast, om kostnaden enligt lag skaU utgivas av parten eller av
partema en för båda och båda för en. Kostnad för annan nödvändig utredning
skall ersättas av aUmänna medel med skäligt belopp.

Kostnad för bevisnmg i mål eller
ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen er-sättes endast, om
kostnaden enligt lag skall utgivas av parten eller av parterna en för båda och
båda för en. Kostnad för annan nödvändig utredning skall ersättas av allmänna
medel med skäligt belopp.

Paragraferna har föreslagils införda genom P.M. (Ju 1970:14) angående
reform av samhäUets rättshjälp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ersättning för kostnad som avses i
första stycket bestämmes av domstolen.

Denna paragraf gäller icke ärende
som handlägges enligt förvaltningslagen (1971:290).

25 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

I angelägenhet som ej handlägges
vid domstol beslutar bilräde om utredning. Sådant beslut får meddelas endast om
utredningen är skäUgen påkallad för att den som har rättshjälp skall kunna tiUvarataga
sin rätt.

Den som enUgt första siycket
medverkat vid utredning har rätt tUl ersättning av allmänna medel för sin
medverkan enligt bestämmelser som Konungen meddelar. Ersättningen bestämmes av
rättshjälpsmyndigheten.

I angelägenhet vari 24 § ej äger
tillämpning ersattes kostnad för utredning, om utredningen beslutats av
myndighet eller av bUräde som förordnats enligt 18 §. Biträde får besluta om
utredning endast om denna är skäligen påkallad för att den som har rättshjälp
skaU kunna tUlvarataga sin rätt. Är mål eller ärende anhängigt hos myndighet,
får bilräde fatta sådant beslut endasl om utredningen ej kan erhållas genom
myndigheten. Kan kostnaden för utredning antagas bliva mera betydande, får
biträde besluta om utredningen endast efter medgivande av rättshjälpsmyndigheten.

Den som efter beslut av biträde som
avses i första stycket medverkat vid utredning har rätt tUl ersättning av
allmänna medel för sin medverkan enligt bestämmelser som Konungen meddelar. Ersättningen
bestämmes av rättshjälpsmyndigheten.

Ersättning enligt första stycket

utgår icke för belopp som part en

ligt 26 § andra stycket förvdl-

ningsprocesslagen (1971:291)

ålagts att återbetala till statsverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26 § Ersättning tiU den som
beviljats rättshjälp eller hans sfällföreträdare eUer vårdare i samband med
instäUelse inför domstol eUer annan myndighet utgår enligt bestämmelser som
Kommgen meddelar.

Ersättning som avses i försia
stycket ulgår icke i den mån enligt särskild föreskrift ersällning av dlmänna
medel kan utgå för inställelse inför förvaltningsdomstol eller
förvaltningsmyndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

40 Uppkommer fråga om att vägra rättshjälp, att
rättshjälp skall upphöra, att ej förordna biträde, att till bitr"äde
eller offentiig försvarare förordna annan än sökanden begärt eller att
återkalla förordnande som bilräde, skall frågan hänskjutas till
rättshjälpsnämnden.

Föreslagen
lydelse

§

Uppkommer fråga om att vägra rättshjälp, att
rättshjälp skall upphöra, att ej förordna biträde, att till biträde eller
offentlig försvarare förordna annan än sökanden begärt, att återkalla
förordnande som biträde eller att avslå biträdes begäran om medgivande till utredning,
skall frågan hänskjutas till rättshjälpsnämnden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa
fall

Härigenom
förordnas ifråga om lagen (1966: 293) om beredande av

sluten
psykiatrisk vård i vissa fall,

dels
att 15, 26, 30, 31 och 34 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall införas en ny paragraf, 32 §, av nedan angivna

lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Om
särskilda skäl föreligga, får överläkaren taga del av innehållet i brev eller
annan handling som ankommer till patient eller som patient önskar avsända.
Kan vidarebefordrande av handling som ankommer tUl patient medföra fara för
ordningen eller säkerheten på sjukhuset eller vara olämpligt med hänsyn till
syftet med vården eller kan handling som patient önskar avsända föranleda
betydande olägenhet för honom eller annan person, får överläkaren besluta att
handlingen skall kvarhållas.

Handling
som är ställd till ut- Handling som är ställd till ut-

skrivningsnämnden,
psykiatriska skrivningsnämnden, psykiatriska

nämnden, socialstyrelsen,
justitiekanslern eUer någon av riksdagens ombudsmän skall vidarebefordras utan
granskning. Handling som är ställd till eller avsedd för annan myndighet och
rör mål eller ärende, vari patienten själv äger föra talan, samt handling
ställd till eller avsedd för advokat skall vidare-

1
Senaste lydelse 1969: 212.

nämnden,
socialstyrelsen, justitiekanslern eller någon av riksdagens ombudsmän skall
vidarebefordras utan granskning. Handling som är ställd till eller avsedd för
annan myndighet och rör mål eller ärende, vari patienten själv äger föra
talan, samt handling ställd till eller avsedd för advokat eUer offentligt

s. 239 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 239

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

befordras. Beslutar överläkaren att biträde skall
vidarebefordras. Be-

kvarhålla brev tiU myndighet, skall slutar överläkaren att kvarhåUa

beslutet underställas utskrivnings- brev till myndighet, skall beslutet

nämndens prövning. underställas utskrivningsnämndens

prövning.

Visar det sig att handlmg, som är
ställd till annan än utskrivnings-nämnden, psykiatriska nämnden,
socialstyrelsen, justitiekanslern eller någon av riksdagens ombudsmän, är
avsedd för någon av dessa myndigheter, skall den vidarebefordras.

26 §2

Talan mot beslut, varigenom ut- Talan mot
beslut, varigenom ut

skrivningsnämnd utlåtit sig om er- skrivningsnämnd
utlåtit sig om er

sättning som avses i 33 § tredje sättning som
avses i 32 § eller 33

stycket, föres hos psykiatriska § tredje
stycket, föres hos psykia-

nämnden genom besvär. friska nämnden genom besvär.

30 §

Om det behövs för att tillvara

taga patients rätl skall ulskriv-

ningsnämnd utse offentligt biträ

de åt den som för talan hos nämn

den rörande beslut om intagning,

beslut enligt 9 § andra siycket el

ler beslul om utskrivning. Beträf

fande sådant biträde gäller lagen

( ) om offentligt bUräde.

Vid sammanträde med
utskrivningsnämnd skola överläkaren och patienten vara närvarande, om icke
särskilda skäl föranleda annat. Föres talan av annan än patienten, skall den
som för talan beredas tUlfälle att närvara, om icke särskilda skäl föranleda
annat.

Ärende som handlägges i patientens
frånvaro får icke avgöras utan att nämndens ledamöter före avgörandet skaffat
sig personUg kännedom om patienten. Är denne utskriven på försök, får dock
ärendet avgöras, om minst en av ledamöterna har sådan kännedom.

31 §

I ärende hos psykiatriska nämn- I ärende hos psykiatriska nämn

den skall muntUg förhandling hål- den
skall muntlig förhandling hål

las, om ärendets beskaffenhet kr"ä- las,
om ärendets beskaffenhet krä

ver det. Därvid äga bestämmelser- ver
det. Därvid äga bestämmelser

na i 30 § första stycket motsva- na i 30 §
andra stycket motsvaran-

rande tUfämpning. tillämpning.

32 § 3

Patient eller annan som för talan
hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden får tillerkännas ersättning
av aUmänna medel för

= Senaste lydelse 1971: 638.

' Förutvarande 32 § upphävd genom 1971: 638.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

kostnad för resa och uppehälle i samband med inställelse
inför nämnden, om denna finner all han skäligen bör ersättas för sin inställelse.
Nämnden får bevilja förskott på ersättningen. Närmare bestämmelser om
ersättning och förskott meddelas av Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden får avgöra
ärende endast om nämndens samtiiga ledamöter äro närvarande.

Utskrivningsnämnd eller psykiatriska
nämnden får avgöra ärende endast om nämndens samtliga ledamöter äro
närvarande. Beslut att utse offentligt bUräde eller rörande förskott på
ersättning som avses i 32 § eller 33 § tredje stycket får dock på nämndens
vägnar meddelas av ordföranden.

Bestämmelsema i 29 kap.
rättegångsbalken om omröstning i överrätt äga motsvarande tUlämpning på
avgörande av utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om
vissa psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom förordnas i fråga om
lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

dels att
19, 22, 47 och 49 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skaU
mföras cn ny paragraf, 20 §, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1971:638.

19 §

Om det behövs för atl tillvara

taga dens rätt, som ärendet avser,

skall beslutsnämnd utse offentligt

bilräde åt den som för talan hos

nämnden rörande fråga som avses

i 28, 35 eller 40 §. Belräffande så

dant biträde gäller lagen ( )

om offentligt biträde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Vid sammanträde med beslutsn"ämnd skall den
som ärendet avser vara närvarande, om särskUda skäl icke föranleder annat.
Föres talan av vårdnadshavare eller förmyndare, skaU den som för talan beredas
tUlfälle att närvara, om särskilda skäl icke föranleder annat.

Vid sammanträde med nämnden skall särskolchefen,
vårdchefen, överläkaren hos styrelsen för omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda och, om ärendet rör specialsjukhus, överläkaren vid sjukhuset
närvara, om särskUda sk"äl icke föranleder annat. Detsamma g"äller
annan tj"änste-man som med stöd av bestämmelse i denna lag begärt nämndens
prövning av ärendet.

20
§1

Den som ärendet avser eller annan som för talan
hos beslutsnämnd får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för
resa och uppehälle i samband med inställelse inför nämnden, om denna finner
att han skäligen bör ersättas för sin inställelse. Nämnden får bevilja förskott
på ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av
Konungen.

22 § 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beslutsnänmd
får avgöra ärende endast om ordföranden och minst två andra ledamöter är
närvarande.

Beslutsnämnd får avgöra ärende endast om
ordföranden och minst två andra ledamöter är närvarande. Beslut att utse
offentligt biträde eller rörande förskott på ersättning som avses i 20 §
eller 21 § tredje stycket får dock på nämndens vägnar meddelas av ordföranden.

Besfämmeisema i 29 kap. Rättegångsbalken om
omröstnuig i överrätt äger motsvarande tUlämpning på avgörande av nämnden.

47 § 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan
mot beslut, varigenom beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda utlåtit sig
om ersättning som avses i 21 § tredje stycket, föres hos psykiatriska nämnden
genom besvär.

Talan
mot beslut, varigenom beslutsnämnd för psykiskt utveck-Imgsstörda utiåtU sig om
ersättning som avses i 20 § eUer 21 § tredje stycket, föres hos psykiatriska
nänmden genom besvär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

49 §2 När psykiatriska nämnden handlägger ärende,
som rör särskolplikt eller i annat avseende elev i särskola, skaU en av
läkarna i nämnden ersät-

'
Förutvanande 20 § upphävd genom 1971: 639 ' Senaste lydelse 1971: 639.

16
Riksdagen 1972.1 saml Nr 132

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

tas med ledamot som
har särskUd erfarenhet av undervisnmg av psykiskt utvecklingsstörda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid
handläggning inför nämnden gäller i övrigt i tillämpliga delar 29, 31, 33 och
54 §§ lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

/
ärende hos nämnden rörande fräga som avses i 28, 35 eller 40 § äger 19 § första
stycket motsvarande tillämpning. Vid handläggning inför nänmden gäller i
övrigt i tillämpliga delar 29 och 3134 lagen om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård

Härigenom
förordnas, att 23 § lagen (1954: 579) om nykterhetsvård skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har ansökan hos länsrätten gjorts i behörig
ordning, skola ansökningshandlingarna ofördröjligen delgivas den som
ansökningen avser och, om han är omyndig, den som enligt lag har att sörja för
hans person, med föreläggande att inom viss kort tid skriftligen eller
muntligen förklara sig över ansökningen vid äventyr, om det försummas, att
ärendet ändock avgöres. Finnes någon böra lämnas tillfälle att yttra sig över
handling, som inkommit efter det ansökning-

1
Senaste lydelse 1971; 307.

Om
det behövs för att tUlvara

taga dens rätt, om vars tvångsin

tagning är fråga, skall länsrätten

utse offentligt biträde åt honom.

Beträffande sådant biträde gäller

lagen ( ) om offentligt bi-

träde.

Har
ansökan om tvångsintagning hos länsrätten gjorts i behörig ordning, skola
ansöknmgshand-lingarna ofördröjligen delgivas den som ansökningen avser och, om
han är omyndig, den som enligt lag har att sörja för hans person, med
föreläggande att inom viss kort tid skriftligen eller muntligen förklara sig
över ansökningen vid äventyr, om det försummas, att ärendet ändock avgöres. Finnes
någon böra lämnas tUlfälle att yttra sig över handling som inkom-

s. 243 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 243

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

en
utsfällts tUl förklaring, skaU så- mit efter det ansökningen utsfdllts

dan handling delgivas honom. till förklaring, skall sådan handlmg

delgivas
honom.

Denna
lag träder i kraft den

Förslag
till

Lag
om ändring i barnavårdslagen (1960: 97)

Härigenom
förordnas i fråga om bamavårdslagen (1960: 97), dels att 80 och 81 §§ skall ha
nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 76 §, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse

76
§1

Om det i underställningsmål be

hövs för att tillvarataga dens rätt,

som målet rör, skall länsrätten ut

se offentligt biträde åt honom. Be

träffande sådant biträde gäller la

gen ( ) om offentligt bi

träde.

80 § 2

Talan mot barnavårdsnämnds beslut föres hos
länsrätten genom besvär, om nämnden

utdömt
förelagt vite,

avvisat
ombud eller biträde,

med stöd av 26 § medelat föreskrift rörande
underårigs levnadsförhållanden eUer förordnat om övervakning,

avslagit framställning om ändring eUer upphävande
av föreskrift eller övervakning som beslutats enligt nämnda paragraf,

träffat
avgörande i ärende angående samhäUsvård enligt 31 §,

meddelat besfämmelse enligt 41 § andra stycket om
rätt till umgänge med någon som är omhändertagen,

träffat avgörande i ärende angående samhällsvårds
upphörande eller beslutat att samhällsvård skall återupptagas efter viUkorligt
upphörande,

meddelat
beslut som avses i 46 § andra eUer tredje stycket,

beslutat
att ej meddela tillstånd tiU mottagande av fosterbarn,

genom förhandsbesked förklarat hem icke vara
lämpligt som fosterhem eller

träffat
avgörande i ärende angående förbud som avses i 50 eller 51 §.

7 besvärsmål angående omhändertagande för
samhällsvård enligt

»
Förutvarande 76 § upphävd genom 1971: 308. ' Senaste lydelse 1971:308.

s. 244 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 244

Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse

31 § eller angående samhällsvårds slulliga upphörande enligt 42 § äger
76 § motsvarande tillämpning.

81 §3

Talan mot beslut som styrelse Talan mot beslut som styrelse

för imgdomsvårdskola meddelat i för ungdomsvårdskola meddelat i

ärende rörande utskrivning från ärende rörande utskrivning från

skolan föres hos länsrätten genom skolan föres hos länsrätten genom

besvär. besvär. / sådant besvärsmål äger

76 § motsvarande tillämpning.

Om talan mot beslut av styrelse för
imgdomsvårdsskola i andra fall är särskUt stadgat.

Denna
lag träder i kraft den

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1970: 375) om utlämning till Danmark, Fin and, Island eller
Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling

Härigenom förordnas, att 6 och 7 §§ lagen (1970:
375) om utlämning tiU Danmark, Finland, Island eUer Norge för verkställighet
av beslut om vård eUer behandling skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6
§1

När ärende handlägges av polismyndighet eller
1'änsstyrelse, skall förhör håUas med den som begäres utlämnad, om hans hörande
ej saknar betydelse för utredningen. Underlåter den som begäres utiämnad att
efter kallelse mstäUa sig tUl förhör, får han hämtas tiU förhöret.

Beslut om utiämnmg får icke meddelas utan att den
som begäres utiämnad underrättats om det som tUlförts ärendet genom annan än
honom själv och fått tUlfäUe att yttra sig över det.

Har den som begäres utlämnad efter kallelse
inställt sig till förhör inför länsstyrelsen, får ersättning av allmänna medel
tillerkännas honom för kostnad för resa och uppehälle, om länsstyrelsen finner
att han skäligen bör ersättas för sin inställelse. Länsstyrelsen får bevUja
förskott på ersättningen.

«
Senaste lydelse 1971: 308. > Senaste lydelse 1971: 646.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 245

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av Konungen.

7 §

Den myndighet, hos vilken aren- Om det behövs för alt tillvara-

de
om utlämning är anhängigt, taga dens rätl som begäres utläm-

skall förordna biträde åt den som nad, skall den myndighet, hos vU-

begäres utlämnad, om det fordras ken ärendet om utlämning är an-

för all han skall kunna bevaka sin hängigt, utse offentligt biträde åt

rätt i ärendet. honom. Beträffande sådant biträde

gäller lagen ( ) om of-

fentligt biträde.

Den som förordnals till bilräde har rätt till
arvode och ersättning för kostnad efter vad som finnes skäligt. Arvodet och
ersättningen skall utgå av allmänna medel och stanna på statsverket.

Denna
lag träder i kraft den

Äldre bestämmelser gäUer fortfarande i fråga om
biträde som förordnats före denna lags ikraftträdande.

Förslag
till

Lag
om ändring i utlänningslagen (1954:193)

Härigenom
förordnas i fråga om utlänningslagen (1954: 193),

dels
att 4143 och 49 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skaU införas fem nya paragrafer, 38 a, 38 b, 38 c, 42 a

och 46 a §§, av nedan angivna lydelse, dels att
mbriken närmast före 39 § skall sättas n'ärmast före 38 a §

och
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Förhör Offentligt bilräde och förhör

38 a §

I ärende om avvisning, förpassning eller
utvisning, i tillståndsärende i vilket utlänningsnämndens yttrande skall
inhämtas på grund av 12 § första stycket, i ärende om utlännings hållande i
förvar längre tid än en månad samt i verkslällighetsärende vilket

s. 246 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 246

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

underställts den centrala utiänningsmyndigheten med stöd
av 58 § andra stycket skall den beslutande myndigheten utse offentligt
biträde åt utlänningen, om det behövs för atl tUlvarataga dennes rätl. Vad nu
sagts gäller dock icke awisningsärende, vilkel avgöres av polismyndighet.

I ärende i vilket utlänningsnämnden
har atl avgiva yttrande äger nämnden utse offentligt biträde åt utlänningen,
om särskild anledning föreligger därtiU.

Skall i ärende som avses i första
stycket förhör hållas av annan myndighet än den beslutande myndigheten, äger
den beslutande myndigheten uppdraga åt förhörsmyndigheten att utse offentligt
biträde åt utlänningen.

38 b §

Beträffande biträde som avses

i 38 a § gäller lagen ( )

om offentligt biträde, i den mån ej annat föreskrives i
denna lag.

38 c §

/ den mån det finnes skäligt må i
samband med huvudsakens avgörande utlänningen åläggas att till statsverket återbetala
hela eller del av statsverkets kostnad för ersätlning lill offentligt biträde
och för utredning varom sådant biträde föranstaltat. Ej må utlänningen åläggas
att återbetala högre belopp än han enligt myndighetens bedömande kan antagas
ha förmåga alt betala inom fem år utan intrång i de medel som behövas för hans
eget uppehälle och för fullgörande av honom åUggande underhållsskyldighet.

Uppgår statsverkets slutliga
kostnad till lägre belopp än som lagts till grund för beslutet om
återbetalning, skall efter anmälan av rättshjälpsmyndigheten frågan om
utlänningens återbetalningsskyldighet ånyo prövas.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 247

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Betalningsåläggande som avses i
första stycket må verkställas i den ordning som är föreskriven beträffande
domstols dom i tvistemål. Åtgärd för uttagande av beloppet må icke vidtagas
senare än fem år efter det betalningsåläggandet vann laga kraft.

41 §

Förhörsmyndighet äger, då det
finnes erforderligt, uppdraga åt polismyndighet eller särskilt utsedd person
att vid förhöret vara allmänt ombud.

Vid förhör äger utlänningen åtnjuta
bUräde av därtill lämplig person. Har utlänningen ej utsett sådant biträde och
finnes hans rätt icke kunna utan bilräde tillvaratagas, skall
förhörsmyndigheten förordna biträde åt honom. Är utlänningen ef på fri fot,
skall även eljesl, om han begär det, biträde förordnas av förhörsmyndigheten.
Det åligger förhörsmyndigheten att före förhöret underrätta utlänningen om hans
rätt att erhålla biträde.

42 §

Utiänningen så ock annan person,
som skall höras, skola kaUas tUl förhöret. Hålles utlänningen i förvar, skall
förhörsmyndigheten förordna om hans inställande. Har kallelse delgivits minst
fyra dagar före förhöret och utebliver den kallade utan anmält laga förfall,
må förhörsmyndigheten förordna om hans hämtande; förordnande om hämtning av
annan än utlänningen må dock icke meddelas med mindre synnerliga skäl äro
därtill.

Vid förhöret skola de
omständigheter som kunna inverka på ärendets avgörande noga utredas. Då
allmänt ombud är tillstädes, skall han angiva, vilka åtgärder mot utiänningen
som äro i fråga, samt redogöra för den utredning som åberopas 1 ärendet. Finnes
ej allmänt ombud, äger utiänningen eljest på lämpligt sätt erhålla kännedom om
utredningen. Tillfälle skall beredas utiänningen att angiva sin ståndpunkt och
uttala sig om åberopade omsfändigheter.

Vid förhör skola förhandlingarna
vara offentliga, om utiänningen begär det och förhörsmyndigheten icke finner
omständighetema föranleda tUl annat.

Konungen meddelar bestämmelser om
ersällning till allmänt ombud, bilräde och tolk, om goltgörelse till annan för
inställelse vid förhör samt om åläggande för ut-

s. 248 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 248

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

länningen att återgälda av allmänna medel utgiven
bilrädesersätl-ning.

42 a §

Hålles förhör med utlänningen må
denne tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle,
om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden, längden av den tid han
vistats i riket samt omständigheterna i övrigt finnes skäligen böra ersättas
för sin inställelse. Förskott på ersättningen må beviljas.

Har annan än utlänningen på
förhörsmyndighetens kallelse instäUt sig för att höras, har han rätt till
ersätlning av allmänna medel för kostnad for sin inställelse. På ersättning
för kostnad för resa och uppehälle må förskott beviljas.

Allmänl ombud och tolk, som
fullgöra sina uppdrag annorledes än i tjänsten, äga av allmänna medel erhålla
arvode samt gottgörelse för kostnad och tidsspillan.

Fråga om ersättning och förskott
som avses i denna paragraf prövas av förhörsmyndigheten. På utlänningsnämndens
vägnar må beslut om förskott fattas av ordföranden. Närmare bestämmelser om
ersättning och förskott meddelas av Konungen.

43 §

Finnes i ärende eiUigt denna lag
att utredning vid domstol erfordras rörande omständighet av betydelse för
ärendets avgörande, äger Konungen förordna, att förhör h"ärom skall
hållas vid aUmän underrätt.

Vid förhöret skall lämplig person,
som den centrala utiänningsmyndigheten förordnar, vara tiUstädes såsom allmänt
ombud. Rätten skaU kalla utiänningen till förhöret, om han är på fri fot, och
eljest ombesörja att han instäUes vid rätten. Hörsammar icke utlänning som är
på fri fot kallelse att inställa sig, må rätten förordna att han skall hämtas.

Ont utlännings rätt att åtnjuta
biträde vid förhör skall vad i 41 § andra stycket stadgas äga molsvarande
tillämpning; rätten skall före förhöret underrätta utlänning-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

en om vad sålunda är stadgat rörande bUräde.

Rätten äger, då det påkallas av omständighetema, förordna
att förhöret skaU håUas inom stängda dörrar. Om ersättning till allmänt ombud,
biträde och tolk, om gottgörelse till annan för inställelse vid förhör samt om
åläggande för utlänningen att återgälda av allmänna medel utgiven
bilrädeser-sättning gäller vad Konungen bestämmer. I övrigt skall beträffande
förhöret i tUlämpliga delar gälla vad om rättegång i brottmål är stadgat;
förhöret skall anses som bevisupptagning utom huvudförhandling.

Föreslagen
lydelse

Rätten äger, då det påkaUas av
omständigheterna, förordna att förhöret skaU hållas inom stängda dörtar. Om
ersättning till utlänningen och annan för inställelse till förhöret samt om
ersättning till aUmänt ombud och tolk äga bestämmelserna i 42 a § motsvarande
tUlämpning. I övrigt skall beträffande förhöret i tUlämpliga delar gälla vad
om rättegång i brottmål är stadgat; förhöret skall anses som bevisupptagning
utom huvudförhandling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

46 a §

Talan mot beslul, varigenom polismyndighet
eller länsstyrelse avvisat ombud för eller bilräde ål utlänningen eller
länsstyrelse av-slagit begäran om offentligt biträde eller till bilräde
förordnat annan än den som begärts, föres hos den cenlrala utiänningsmyndigheten
genom besvär inom en vecka från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Mot den centrala utlänningsmyndighetens
eller utlänningsnämndens beslul om avvisning av ombud eller biträde föres
talan hos Konungen genom besvär inom en vecka från den dag då klaganden fick del
av beslutet.

Talan mot länsstyrelses eller den
centrala utlänningsmyndighetens beslut om betalningsåläggande enligt 38 c §
eller om ersättning som avses i 42 a § föres hos kammarrätten genom besvär. I
samma ordning föres talan mot utlänningsnämndens beslut om ersättning som
avses i 42 a §. Mot kammarrättens beslut må talan föras enligt bestämmelserna
i förvaltningsprocesslagen (1971: 291).

s. 250 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 250

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

49 §

Klagan över beslut i ärende en- Klagan över beslut i ärende en

ligt denna lag må endast föras i ligt denna lag må endast föras i

fall som angivas i 44, 46 och faU som angivas i 44, 46, 46 a och

59 §§. 59 §§.

Denna
lag träder i kraft den

I ärende som anhängiggjorts före denna lags
ikraftträdande g'äller fortfarande äldre bestämmelser. Beträffande talan mot
beslut som meddelats före denna lags ikraftträdande gäller likaledes äldre
bestämmelser.

Förslag
till

Kungörelse
om ändring i kungörelsen (1956: 492) angående anmälan om socialhjälp åt
utlänningar m. m.

Härigenom förordnas, att i kungörelsen (1956; 492)
angående anmälan om socialhjälp åt utlänningar m. m. skall införas en ny
paragraf, 6 §, av nedan angivna lydelse.

6 § / ärende rörande hemsändning av utlänning skall
Kungl. Maj:t utse offentligt bilräde åt utlänningen, om det behövs för all
tillvarataga dennes rätl. Beträffande sådant biträde gäller lagen ( ) om
offentligt biträde.

Denna
kungörelse träder i kraft den

Förslag
till

Kungörelse
om ändring i kungörelsen (1966: 585) angående tillämpningen av lagen den 16
juni 1966 (nr 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, m. m.

Härigenom förordnas i fråga om kungörelsen (1966:
585) angående tUlämpnmgen av lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall, m. m.,

dels att i 1, 5 och 11 §§ ordet
"medicinalstyrelsen" skall bytas ut mot "socialstyrelsen",

dels
att 7 § skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

På framställning av patient, som är
utiändsk medborgare, av anhöriga tUl denne eller av överläkaren äger
medicinalstyrelsen besluta om hemsändande av patienten, under fömtsättning
alt han mottages i sitt hemland och kan antagas få tillfredsställande värd där.
Har framstäUningen ej gjorts av överläkaren, skall denne höras i ärendet. I
fråga om patient som avses i 17 § andra stycket lagen om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall skall utskrivnings-nämnden höras.

Patient får icke hemsändas annat än på egen
framställning, om han kan anses ha fast anknytning tUl Sverige på grund av att
han varit bosatt här under längre lid eller har anhöriga här. Patient får ej
heller hemsändas, om annan särskild omständighet talar däremot. Påstår patient
alt han är politisk flykting får han hemsändas endast om
utlänningskommissionen efler utlänningsnämndens hörande medgivit det.

PoUsmyndighet skall på begäran av
medicinalstyrelsen lämna handräckning för verkställande av hemsändande.

Föreslagen lydelse

7 §

På framställning av patient, som är
utiändsk medborgare, av anhöriga lill denne eller av överläkaren äger
socialstyrelsen besluta om hemsändande av patienten, under förutsättning att
han mottages i sitt hemland och kan antagas få tiUfredsställande vård där. Har
framställningen ej gjorts av överläkaren, skall denne höras i ärendet. I
fråga om patient som avses i 17 § andra stycket lagen (1966: 293) om beredande
av sluten psykiatrisk vård i vissa fall skall utskrivningsnämnden höras.

Patient får icke hemsändas annat
än på egen framställning, om han kan anses ha fast anknytning till Sverige på
grund av att han varU bosatt här under längre tid eller har anhöriga här.
Patient får ej heller hemsändas, om annan särskild omständighet talar däremot.
Påstår patient att han är politisk flykting får han hemsändas endasl om den
centrala utlänningsmyndigheten efter utlänningsnämndens hörande medgivit det.

/ ärende rörande hemsändande

skall socialstyrelsen utse offentligt

biträde åt patienten, om det behövs

för att tillvarataga dennes rätt. Be

träffande sådant bilräde gäller la

gen ( ) om offentUgt biträ

de.

Polismyndighet skaU på begäran av
socialsiyrelsen lämna handräckning för verkställande av hemsändande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid hemsändande av medborgare i
stat, med vUken särskild överenskommelse i ämnet träffats, skall överläkaren
på anmodan tillhandahålla utrikesdepartementet avskrift av journal rörande
patienten.

Denna kungörelse träder i kraft den

s. 252 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 252

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och
Norge angående verkställighet av straS" m. m.

Härigenom förordnas, att 25 och 26 §§ lagen (1963:
193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående
verkställighet av straff m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

25 §1

Framställning om verkställighet enligt 1 eller 5 §
eUer om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § prövas av
kriminalvårdsstyrelsen.

FramstäUning med stöd av denna lag om
verkställighet eller om anordnande av övervaknmg i Danmark, Finland, Island
eller Norge göres av kriminalvårdsstyrelsen i faU som avses i 3 och 8 §§ samt
av övervakningsnämnden i fall som avses i 15 och 22 §§.

/ ärende om verkställighet i

Danmark, Finland, Island eller

Norge av här i riket meddelad

dom, varigenom dömts till fängel

se, skall kriminalvårdsstyrelsen ut

se offentligt biträde åt den dömde,

om det behövs för att tillvarataga

dennes rätt. Beträffande sådant bi

träde gäller lagen ( ) om

offentligt bilräde.

26 §2

Talan mot kriminalvårdsstyrelsens beslut enligt
denna lag föres hos kammarrätten genom besvär.

Om ej annorlunda förordnas, skola
kriminalvårdsstyrelsens och kammarrätts beslut omedelbart lända till
efterrättelse.

Är den dömde här i riket omhändertagen för
verkställighet av dom, som avses i kriminalvårdsstyrelsens eller kammarrätts
beslul, skall i fråga om förberedande och utförande av hans talan mot beslutet
vad i rättegångsbalken är stadgat om offentlig försvarare äga motsvarande
tillämpning; arvode och ersätlning till försvararen skola dock alltid gäldas
av statsverket.

Denna
lag träder i kraft den

Äldre bestämmelser g"äller fortfarande i fråga
om försvarare som förordnats före denna lags ikraftträdande.

»
Senaste lydelse 1964: 548. » Senaste lydelse 1971: 573.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga
2 Förslaget i departementspromemorian Ds Ju 1972: 9

Förslag
till

Lag
om ändring i rättshjälpslagen ( )

Härigenom
förordnas, att 9, 17, 19, 20, 22, 24, 25, 31, 33 och 38 §§ rättshjälpslagen
( ) skaU ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

9
§

Vid
aUmän rättshiälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet som
rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rättssökande har att själv helt
eUer delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 § andra stycket och 27 §
första stycket andra punkten. Såsom kostnad för rättshjälpen anses den
rättssökandes kostnad för 1. bitr"äde som varit behövligt för tUlvaratagande
av den r'ättssökandes rätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2. bevisning vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen
samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols
prövning eller som skall prövas av förvaltningsdomstol,
förvaltningsmyndighet eller skiljemän.

2.
bevisning vid allmän domstol,
krigsrätt eller arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som
kan komma under sådan domstols prövning eUer som skall prövas av skiljemän och
som ej är förvaltningsärende eller av beskaffenhet att kunna komma under förvaltningsmyndighets
prövning,

3. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans
ställföreträdare och för vårdare eller annan, som måste anUtas, i samband med
inställelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse
ålagts, eller i samband med inställelse för blodundersökning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskapUg börd eller faderskapet tUl bam
utom äktenskap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.
avgift som enligt expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och
expedition vid domstol som anges i 2, dock ej i fråga om sådan rättens
expedition som utfärdas endast på särskUd begäran om icke expeditionen begäres
innan tiden för fullföljd av talan gått tUl ända, samt avgift som utgår enligt
exekutionsavgiftskungörelsen (1971: 1027),

4.
avgift som enligt expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och
expedition vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen, dock ej i fråga
om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskUd begäran om icke
expeditionen begäres innan tiden för fullföljd av talan gått tUl ända, samt
avgift som utgår enUgt exekutionsavgiftskungörelsen 1971:1027,

opaginerad Kontrollera mot PDF

5. kungörelse i mål eUer ärende vid
allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen,

6. vad av allmänna medel utgått i
ersättning tUl tolk eller stenograf eller i ersättning enligt 4 eller 5 §
lagen (1958; 642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig
börd eller vid utredning av faderskapet till bam utom äktenskap eller enUgt
föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första styc ket nämnda lag för
bevisning som rätten självmant föranstaltat om.

5.
kungörelse
i mål eUer ärende vid domstol som anges i 2,

6.
vad av allmänna
medel utgått i ersättning till tolk eller stenograf eller i ersättning enligt
4 eller 5 § lagen (1958; 642) angående blodundersökning m. m. i mål om
äktenskaplig börd eller vid ulredning av faderskapet till barn utom äktenskap
eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag
för bevisning som rätten självmant föranstaltat om.

7. vad av allmänna medel utgått i
ersättning till sakkunnig enligt 4 kap. 34 § fastighetsbUdningslagen (1970:
988).

Såsom kostnad för bevisning enligt
andra stycket 2 anses ej den rättssökandes kostnad för blodundersökning eller
annan undersökning rörande ärftiiga egenskaper i mål om äktenskaplig börd
eller faderskapet till barn utom äktenskap.

Kostnad för inställelse enligt
andra stycket 3 anses ef såsom rätlshjälpskostnad i den mån enligt särskild
föreskrift ersättning av allmänna medel kan utgå för inställelse inför
förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet.

17 § Ersättning till biträde samt för bevisning och annan utredning
skall i fall som avses i 16 § bestämmas som om kostnaden skolat utgå av allmänna
medel enligt denna lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I mål eller ärende vid domstol som anges i 9 § andra
stycket 2 faststäUes ersättningen till biträdet av domstolen. 1 annat fall
fastställes biträdesersättningen av rättshjälpsnämnden, om den rättssö-kande
eller biträdet begär det eller rättshjälpsnämnden självmant upptager
ersättningsfrågan tUl prövning.

I mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller
arbetsdomstolen fastställes ersättningen till biträdet av domstolen. I annat
fall fastställes biträdesersättningen av rättshjälpsnämnden, om den
rättssökande eller biträdet begär det eller rättshjälpsnämnden självmant
upptager ersättningsfrågan till prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19 § Bifalles ansökan om allmän
rättshjälp, fastställer rättshjälpsnämnden samtidigt det för sökanden
g"ällande maximibeloppet. Kan sökanden ej själv eller genom någon som i
tjänsteställning eller annars lämnar honom bistånd behörigen tUlvarataga sin
rätt, får rättshjälpsnämnden på sökandens begäran förordna biträde.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 255

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Biträde som avses i första stycket
skall ej förordnas för mål eller ärende, vari enligt särskild föreskrift
förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet kan utse offentligt biträde.
Tidigare meddelat förordnande enligt första stycket gäller ej för sådant mål
eller ärende. Ef heller skall bilräde enligt denna lag förordnas i mål som avses
i 20 kap. 19 § föräldrabalken.

20 § Sedan beslut meddelats om
aUmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande kostnader av allmänna medel.
Har allmän rättshjälp lämnats enligt 16 § första stycket, utgår
biträdesersättningen även för denna del av uppdraget av allmänna medel.

I fråga om ersättning som avses I fråga om ersättning som avses

i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i 9 § andra stycket 6
eller 7 skaU

i stället för att enligt 18 kap. 13 rätten eller fastighetsbildningsmyn-

rätlegångsbalken ålägga den som digheten, i stället för att enUgt 18

beviljats allmän rättshjälp betal- kap. 13 § rättegångsbalken eller

ningsskyldighet, förklara att ersätt- fastighetsbildningslagen (1970:

ningen utgör en kostnad för rätts- 988) ålägga den som beviljats all

hjälpen, män rättshjälp betalningsskyldig

het, förklara att ersättningen utgör

en kostnad för rättshjälpen.

22 §

Biträde har rätt tUl skälig
ersättning för arbete, tidsspillan och utiägg som uppdraget krävt. Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, centralmyndigheten fastställer taxa som
skall tillämpas vid bestämmande av ersättning.

Har biträde genom vårdslöshet eller
försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid
ersättningens bestämmande.

Ersättning till biträde fastställes Ersättning tUl biträde fastställes

i mål eller ärende vid domstol, i mål eller ärende vid allmän dom-

som anges i 9 § andra stycket 2, stol, krigsrätt eller
arbetsdomsto-

av domstolen. Biträdesersättning i len av domstolen. Biträdesersätt-

annat fall fastställes av rättshjälps- ning i annat fall fastställes av

nänmden. rättshjälpsnämnden.

24 §

I den mån ej särskilda föreskrif- I
den mån ej särskUda föreskrif-

ter gäller, utgår ersättning för be- ter gäller, utgår
ersättning för be

visning i mål eUer ärende vid visning i mål eUer ärende vid

domstol som anges i 9 § andra allmän domstol, krigsrätt eller ar-

stycket 2 med skäligt belopp en- betsdomstolen med skäligt belopp

ligt domstolens bestämmande. enligt
domstolens bestämmande.

Vad som
sagts nu gäller dock ej

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132

Nuvarande
lydelse

256

Föreslagen
lydelse

ärende
som handlägges enligt förvaltningslagen (1971: 290).

opaginerad Kontrollera mot PDF

I angelägenhet, som ej handlägges vid domstol som
anges i 9 § andra stycket 2, beslutar biträde om utredning. Har biträde ej förordnats,
beslutar rättshjälpsnämnden.

Den som medverkat vid utredning som avses i första
stycket har rätt tUl ersättnmg enligt föreskrifter som Kommgen meddelar. Ersättningen
bestämmes av rättshjälpsnämnden.

I
angelägenhet vari 24 § ej äger tillämpning beslutar biträde som förordnats
enligt 19 § om utredning. Har biträde ej förordnats, beslutar
rättshjälpsn"änmden. Är mål eller ärende anhängigt hos myndighet, får
sådant beslut fattas endast om utredningen ej kan erhållas genom myndigheten.
Kan kostnaden för ulredning antagas bliva mera betydande, får bilräde besluta
om utredningen endast efter medgivande av rättshjälpsnämnden.

Den som efter beslut av bilräde som avses i första
stycket eller rättshjälpsnämnden medverkat vid utredning har rätt tUl
ersättning enligt föreskrifter som Konungen meddelar. Ersättningen bestämmes av
rättshj"älpsnämnden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
fråga om part som åtnjuter allmän Rättshjälp i mål eller ärende vid domstol
som anges i 9 § andra stycket 2 äger bestämmelse i lag om parts
rättegångskostnad tUlämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart
eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skaU åläggas att
utge ers'ättningen tiU statsverket.

I
fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän
domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen äger bestämmelse i lag om parts
rättegångskostnad tUlämpning i fråga om kostnadema för rättshjälpen. Motpart
eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas att
utge ersättningen tUl statsverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vinner makar efter gemensam ansökan boskUlnad,
hemskillnad eller "äktenskapsskUlnad och har ena maken åtnjutit allmän
rättshjälp, skall rätten, om det ej med hänsyn tUl omständighetema är obilligt,
ålägga andra maken att betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.

SkaU i annat faU beslut meddelas om fördelning av
kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tUlämpnmg
i fråga om kostnadema för allmän rättshjälp åt part. Därvid skaU betalningsskyldighet
åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet eller tUl viss
kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 132 257

Nuvarande
lyddse Föreslagen lydelse

33 § Ersättning som motpart eller annan enligt 31 §
betalat tiU statsverket för kostnader för allmän rättshjälp skall utges till
den som erhåUit rättshjälpen i den mån ersättningen överstiger kostnaderna
minskade med vad som erlagts i kostnadsbidrag.

Har allmän rättshjälp beviljats i ärende angående
verkställighet enligt utsökningslagen (1877: 31 s. 1), har första stycket
motsvarande tilllämpning i fråga om kostnad föt verkställigheten som i ärendet
utlagits hos motparten.

38 § Bestämmelserna i rättegångsbalken om
skyldighet för tiUtalad eUer annan att tiU statsverket återbetala kostnad som
enligt rättens beslut utgått av aUmärma medel äger motsvarande tillämpning i
fråga om kostnad för rättshjälp enligt 36 §.

I faU som avses i 19 § andra I fall som avses i 19
§ andra

stycket lagen (1946: 804) om in- stycket lagen (1946: 804) om in

förande av nya rättegångsbalken förande av nya rättegångsbalken,

gäUer vad där är föreskrivet. 18 § lagen (1957: 668) om utläm-

ning
för brott, 14 § lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,
Island och Norge samt 7 och 13 §§ lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhäUsfarlig
asocialitet gäller vad där är föreskrivet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Förslag
till

Lag
om offentligt biträde

Utredningens
lydelse Omarbetad lydelse

6 §

OffentUgt biträde får föranstalta om
utredning endast om denna är

skäligen påkallad för att tUlvarataga partens rätt och utrednmgen ej

kan erhållas genom den myndighet som beslutar i målet eller ärendet.

Den som efter beslut av offent- Den som
efter beslut av offent

Ugt biträde medverkat vid utred- ligt biträde medverkat vid utred

ning har rätt tUl ersättning av aU- ning har rätt tUl ersättning av all

märma medel för sin medverkan manna medel för sin medverkan

enligt bestämmelser som Konung- enligt bestämmelser som Konung-

17
Riksdagen 1972.1 saml Nr 132

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredningens
lydelse

en meddelar. Ersättningen bestämmes av
rättshjälpsmyndigheten.

Omarbetad
lydelse

en meddelar. Ersättningen bestämmes av
rätishjälpsnämnden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Offentligt biträde, som ej är befattningshavare
vid allmän advokatbyrå, har rätt tUl skälig ersättning av allmänna medel för
arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. I avräkning på ersättningen
får förskott utgivas.

Ersättning till offentligt biträde
bestämmes av rättshfälpsmyndig-heten.

Till ledning för bestämmande av

ersättningen skall finnas taxa, som

fastställes av Konungen eller, efler

Konungens bemyndigande, den i

rättshjälpslagen ( )
om-

nämnda centralmyndigheten.

Har offentligt biträde genom försummelse
föranlett att koslnaderna för de av honom vidtagna åtgärderna blivit större än
de bort bli, skaU detta beaktas vid ersättningens bestämmande.

Offentiigt bUräde har rätt tUl
skälig ersättning av allmänna medel för arbeie, tidsspillan och utlägg som
uppdraget krävt. Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, centralmyndigheten
för rättshjälpen, fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av
ersättning.

Har offentligt biträde genom
vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad för statsverket, skall detta
beaktas vid ersättningens bestämmande.

Ersättning till offentligt biträde
fastställes av rättshjälpsnämnden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I fråga, som enligt denna lag skall avgöras av rällshjälpsmyndig-heten,
beslutar den rättshjälpsmyndighet inom vars område den myndighet är belägen
som utsett det offentliga biträdet. Om särskUda skäl föreligger, får dock
beslut fattas av annan rättshjälpsmyndighet.

I fråga, som enligt denna lag skall avgöras av
rättshjälpsnämnden, beslutar den rättshjälpsnämnd inom vars område den
myndighet är belägen som utsett det offentliga biträdet. Om särskilda skäl föreligger,
får dock beslut fattas av annan rättshjälpsnämnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beträffande fullföljd av talan

mot beslut, som rättshjälpsmyndig

het medelat enligt denna lag, äger

41 § rättshjälpslagen ( )

motsvarande tiUämpning.

Beträffande fullföljd av talan

mot beslut, som rältshjälpsnämnd

medelat enligt denna lag, äger 44 §

rättshjälpslagen ( ) mot-

svarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1973.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 259

Förslag tiii

Lag om ändring i utlänningslagen (1954:193)

Utredningens lydelse Omarbetad lydelse

38 c § I den mån det finnes skäligt
må i samband med huvudsakens avgörande utlänningen åläggas att tUl statsverket
återbetala hela eller de! av statsverkets kostnad för ersättning tiU offentligt
biträde och för utredning varom sådant biträde föranstaltat. Ej må utlänningen
åläggas att återbetala högre belopp än han enligt myndighetens bedömande kan
antagas ha förmåga att betala inom fem år utan intrång i de medel som behövas
för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom åUggande
underhåUsskyldighet.

Uppgår statsverkets slutliga Vid tillämpning av första styc-

koslnad till lägre belopp än som ket skall
betalningsskyldighet åläg-lagts till grund för beslutet om gas för
kostnaderna i deras helhet återbetalning, skall efter anmälan eller till
viss kvotdel utan angivan-av rättshjälpsmyndigheten frågan de av bestämt
belopp, om utlänningens återbetalningsskyldighel ånyo prövas.

Betalningsåläggande som avses i Betalningsåläggande som avses i

första
stycket må verkställas i den första stycket må verkställas i den

ordning som är föreskriven beträf- ordning som är föreskriven beträf

fande domstols dom i tvistemål, fande domstols dom i tvistemål.

Åtgärd för uttagande av beloppet Åtgärd för uttagande av beloppet

må icke vidtagas senare än fem år må icke vidtagas senare än fem år

efter det betalningsåläggandet vann efter det betalningsåläggandet och

laga kraft. beslutet om ersättning till det of-

fentliga biträdet och den som medverkat vid utredning
vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 15 kap. 31
§ giftermålsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap. 31 §1 Vistas den, mot vUken talan en-
Vistas den, mot vUken talan enligt denna balk riktas, å okänd ort, ligt
denna balk riktas, å okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av skall
hans rätt i saken bevakas av

» Senaste lydelse 1963:151 (jfr 1969: 256).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

god
man, varom i 18 kap. föräldrabalken förmäles. I fråga om arvode och ersättning
till god man, som här avses, skall gälla vad i 20 kap. 19 § föräldrabalken stadgas
angående gottgörelse åt rättegångsbiträde.

Föreslagen lydelse

god
man, varom i 18 kap. föräldrabalken förmäles. I fråga om ersättning till god
man, som här avses, skall gälla vad i 20 kap. 19 § föräldrabalken stadgas
angående gottgörelse åt rättegångsbiträde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Förslag
till

Lag
om ändring i föräldrabalken

Härigenom
förordnas, att 20 kap. 19 och 37 §§ föräldrabalken skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

20
kap.

19
§1 Har ansökan gjorts, att någon skall förklaras omyndig på grund av
smnessjukdom, sinnesslöhet eller annan mbbning av själsverksamheten, förordne
rätten biträde att bevaka hans rätt i målet, om han begär det eller om det
eljest med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligt. Begär den som på sådan
gmnd försatts i omyndighet att förklaras åter myndig, må ock rättegångsbiträde
förordnas, om det finnes erforderUgt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den
som förordnals till rättegångsbiträde åtnjute av allmänna medel efter rättens
prövning skäligt arvode för del arbete han nedlagt å målets förberedande och
utförande saml för tidsspillan så ock ersättning för nödvändiga utgifter. Då
målet avgöres, skall den, för vilken rättegångsbiträde förordnats, förpliktas
alt till statsverket återgälda vad biträdet tillerkänts i arvode och
ersättning, såframt ef sådan skyldighet finnes böra åläggas motparten eller,
där ansökningen gjorts av överförmyndaren, kostnaden prövas skola stanna å
statsverket.

1
Senaste lydelse 1969:673.

Den
som förordnals tUl rättegångsbiträde åtnjute av allmänna medel efter rättens
prövning skälig ersätlning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget
krävt. Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, centralmyndigheten för
rättshjälpen fastställer taxa som skdl tillämpas vid bestämmande av
ersättning. Ersättningen skall stanna å statsverket, såframt ej motparten
finnes böra åläggas atl ersätta statsverket kostnaden.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 261

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Vad i denna paragraf är stadgat skall ej äga
tillämpning, om fri rättegång beviljats den, för vilken biträde må förordnas.

37 §1

Vistas den, mot vilken talan en- Vistas den, mot vUken talan en

ligt denna balk riktas, å okänd orl, ligt denna balk riktas, å okänd orl,

skall hans rätt i saken bevakas av skall hans rätt i saken bevakas av

god man, varom i 18 kap. förmä- god man, varom i 18 kap. förm"ä-

les. I fråga om arvode och ersätt- les. I fråga om ersätlning till god

ning lill god man, som här avses, man, som här avses, skall gälla

skall gälla vad i 20 kap. 19 § stad- vad i 20 kap. 19 § stadgas angå

gas angående gottgörelse åt rätte- ende gottgörelse åt rätlegångs-

gångsbilräde. biträde.

Vad i rättegångsbalken är stadgat om hämtning av
part skall äga motsvarande tillämpning å den, som i annan egenskap än vUtne
eller sakkunnig skall höras i mål eller ärende som avses i denna balk.

Då fråga är om omyndighetsförklaring på grund av
sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, bör
iakttagas att förordnande om skyldighet att inställa sig personligen ej gives
beträffande den som avses med ansökningen, såframt det finnes att inställelsen
skulle för honom kunna medföra men eller fara.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1973. Har
ansökan om fri rättegång gjorts före ikraftträdandet, gäller 20 kap. 19 § i
sin äldre lydelse.

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om
äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till bam utom äktenskap

Härigenom förordnas, alt 3 § lagen (1958: 642)
angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning
av faderskapet tUl barn utom äktenskap skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3 § Den, som efter anmodan av part eller enligt
rättens förordnande, inställer sig för undersökning som avses i denna lag är,
om han ej själv är part i målet, berättigad till ersättning och förskott efter
enahanda grander och i samma ordning som stadgas beträffande vittnes
inställelse vid rätten.

Senaste lydelse 1969:257.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Om parts kostnad g"äller vad om
rättegångskostnad är föreskrivet. Angående ersättning av allmänna medel till
part som åtnjuter fri rättegång är särskilt stadgat.

Föreslagen lydelse

Om parts kostnad g"äller vad om
rättegångskostnad är föreskrivet. Ätt viss kostnad är att anse såsom
rättshjälpskoslnad för part som åtnjuter allmän rättshjälp följer av
rättshjälpslagen ( ).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. Har
ansökan om fri rättegång gjorts före ikraftträdandet, gäller 3 § i sin
"äldre lydelse.

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott

Härigenom
förordnas, att 18 § lagen (1957; 668) om utiämning för brott skall ha nedan
angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

18
§

Högsta domstolen prövar, huruvida utlämning kan
lagligen beviljas enligt vad i 110 §§ sägs.

Om
det finnes erforderligt, skall förhandling hållas. Förhandling må ej vägras,
med mindie tidigare förhandling måste anses tillfyllest eller saken finnes
uppenbar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Oaktat
ärendet anmälts hos högsta domstolen, skall fråga om tvångsmedel prövas av
underrätt, om ej högsta domstolen förordnar annat. I övrigt gäller om ärendets
handläggning vad om brottmål i allmänhet "är stadgat. Ersättning åt
offentlig försvarare, vittne eller annan som hörts i ärendet skall stanna å
statsverket, om ej särskUda skäl äro, att den skall återgäldas av den som
beeäres utlämnad.

Oaktat
ärendet anmälts hos högsta domstolen, skall fråga om tvångsmedel prövas av
underrätt, om ej högsta domstolen förordnar annat. I övrigt gäller om ärendets
handläggning vad om brottmål i aUmänhet är stadgat. Ersättning åt offentlig
försvarare, vittne eller annan som hörts i ärendet samt kostnad för
rättshjälp enligt 36 § rättshjälpslagen ( ) skall stanna å statsverket, om ej
särskUda skäl äro, att den skall återgäldas av den som begäres utiämnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1973.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,
Island och Norge

Härigenom
förordnas, att 14 § lagen (1959: 254) om utlämning för brott tUl Danmark,
Finland, Island och Norge skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ersättning
åt offentlig försvarare, vittne eller annan som hörts i ärendet skaU starma å
statsverket, om ej särskUda skäl äro, att den skall återgäldas av den som begäres
utlämnad.

Ersällning
åt offentiig försvarare, vittne eller annan som hörts i ärendet samt, i fall
som avses i 11 §, kostnad för rättshjälp enligt 36 § rätlshjälpslagen ( ) skall
stanna å statsverket, om ej särskilda skäl äro, att den skall återgäldas av
den som begäres utlämnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1971: 495) om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom
förordnas, att punkt 13 av övergångsbestämmelserna till lagen (1971: 495) om ändring
i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

13. Bestämmelserna i 88 c § äger icke tUlämpning i
fråga om uttagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd, som
innefattar betalningsskyldighet, och icke heUer vid indrivning av vad som i
mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av
allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas.

Föreslagen lydelse

13. Bestämmelsema i 88 c § äger icke tillämpning i
fråga om uttagande av böter, viten eUer annan med brott förenad påföljd, som
innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av sådan
kostnad för allmän rättshjälp som part eller annan enligt 31 §
rättshjälpslagen ( ) ålagts att ersätta statsverket eller av vad som i mål
eller ärende vid domstol eUer eljest i samband med

s. 264 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 264

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

rättegång
utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skaU återgäldas.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast egendom

Härigenom förordnas, att punkt 9 av övergångsbestämmelsema
till lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast egendom skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9. Bestämmelserna i 11 § nya 9. Besfämmelserna i 11
§ nya

lagen äger icke tillämpning i fråga lagen äger icke tillämpning i fråga

om uttagande av böter, viten eller om uttagande av böter, viten eller

annan med brott förenad påföljd, annan med brott förenad påföljd,

som innefattar betalningsskyldig- som innefattar betalningsskyldig

het, och icke heller vid indrivning het, och icke heller vid indrivning

av vad som i mål eller ärende vid av sådan kostnad för allmän rätts

domstol eller eljest i samband med hjälp som part eller annan enligt

rättegång utgått av allmänna medel 31 § rätlshjälpslagen ( ) ålagts

och som enligt domstolens beslut all ersätta statsverket eller av vad

skall återg"äldas. som i mål eller ärende vid domstol

eller
eljest i samband med rättegång utgått av aUmänna medel och som enligt
domstolens beslut skall återgäldas.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas, att punkt 5 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av
luftfartyg m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5.
Bestämmelserna i 3 § nya la- 5. Bestämmelserna i 3 § nya gen äger icke
tillämpning i fråga lagen äger icke tillämpning i fråga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

om uttagande av böter, viten eller annan med brott förenad
påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning
av vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång
utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återsäldas.

Föreslagen
lydelse

om uttagande av böter, viten eller annan med brott förenad
påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning
av sådan kostnad för allmän rättshjälp som part eller annan enligt 31 §
rättshjälpslagen ( ) ålagts att ersätta statsverket eller av vad som i mål
eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av
aUmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna iag träder i kraft den 1 juli 1973.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946: 817) om bevisupptagning vid
utländsk domstol

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1946; 817) om bevisupptagning
vid utiändsk domstol skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 §

Enskild part som begärt bevisupptagning eller som eljest
enligt lag har att utgiva kostnaden därför åligge att inom tid som honom av
rätten förelägges antingen till rätten avlämna skriftlig förbindelse av två
vederhäftiga, inom riket bosatta svenska medborgare, vilka en för båda och
båda för en borga såsom för egen skuld för den kostnad åtgärden kan medföra,
eller ock erlägga det belopp vartill rätten finner kostnaden kunna skäligen
beräknas. Försummas det och har bevisupptagningen begärts av part, vare frågan
därom förfallen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad nu sagts skall ej äga tilllämpning, då kostnad för bevisupptagning
skall utgivas av kronan såsom part eller på gmnd av parten tUlkommande förmån
av fri rättegång skall utgå av allmänna medel.

Vad nu sagts skaU ej äga tilllämpning, då kostnad för
bevisupptagning skall utgivas av kronan såsom part eller på grand av parlen
lillkommande förmån av rättshjälp enligi rättshjälpslagen ( ) skall utgå av
allmänna medel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1973. Har ansökan om fri rättegång gjorts före ikraftträdandet, gäUer 2 § i sin
äldre lydelse.

s. 266 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 132 266

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar

Härigenom förordnas, ati 26 § lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allm"änna handlingar skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

26 §1

Handlingar som lill offentlig Handlingar som till allmän ad-

rättshjälpsanstalt inkommit eller vokatbyrå inkommit eller där

där upprättats angående rättshjälp upprättats angående rättshjälp åt

åt enskilda, så ock handlingar i enskUda, så ock handlingar i ären-

ärenden hos notarius publicus rö- den hos notarius publicus rörande

rande sådant som blivit honom så- sådant som blivit honom såsom

som hemligt anförtrott eller eljest hemligt anförtrott eller eljest ej

ej bör bliva obehöriga kunnigt, bör bliva obehöriga kunnigt, må

må ej tidigare än sjuttio år efter ej tidigare än sjuttio år efler hand

handlingens datum utlämnas i vi- lingens datum utiämnas i vidare

dåre mån än handlingens ändamål mån än handlingens ändamål krä-

kräver eller den, som i ärendet an- ver eller den, som i ärendet an

litat anstalten eller notarius publi- litat advokatbyrån eller notarius

cus, därtill samtycker. publicus, därtill samtycker.

Beträffande handlingar i sådana ärenden angående
rättshjälp åt enskilda, som handläggas hos annan myndighet än i första stycket
sägs, äger Konungen förordna, att handlingama ej må utlämnas i andra fall eller
annan ordning än Konungen bestämmer förrän viss tid, högst sjuttio år,
förflutit från deras datum.

Handlingar rörande någons ansökan om inträde i
advokatsamfundet eller hans rätt att vara advokat eller rörande disciplinärt
förfarande mot advokat må, i vad de angå hans ekonomiska ställning eller
innefatta upplysningar, vilkas offentliggörande kan lända annan till men, icke
utan samtycke av den handlingen sålunda angår utlämnas tidigare än sjuttio år
efter handlingens datum.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1973.1 fråga om
handling som inkommit till eller upprättats hos rättshjälpsanstalt före
ikraftträdandet, gäller 26 § i sin äldre lydelse.

»
Senaste lydelse 1947: 629.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 267

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 450) om åtgärder vid
samhäUsfarlig asocialitet

Härigenom förordnas, att 7 och 13
§§ lagen (1964: 450) om åtgärder vid samhäUsfarlig asocialitet skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Beträffande laga domstol i mål om intagning i
arbetsanstalt skall vad i rättegångsbalken är stadgat angående den ort, där
brottet förövades, gälla den ort, där den asociala livsföringen ägt rum.

Väckt talan om att någon skall
intagas i arbetsanstalt är förfallen, om stämning ej delgivits honom inom ett
år.

Rättegångskostnad, som avses i Rättegångskostnad, som avses i

31 kap.
1 § rättegångsbalken, skall 31 kap. 1 § rättegångsbalken, samt

stanna å statsverket. kostnad för rättshjälp enligt 36 §

rättshjälpslagen ( ) skall stanna å statsverket.

13 §1

Talan enligt 12 § väckes vid allmän
underrätt, inom vars område den övervakningsnämnd som handhar övervakningen är
verksam. Vad i rättegångsbalken är föreskrivet beträffande mål om allmänt åtal
skall, i den mån ej annat följer av denna lag, i tillämpliga delar gälla, då
vid domstol föres sådan talan.

Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga om
förverkande av vUlkorUgt anstånd. Vid avgörande av fråga, som avses i 12 §
andra stycket, är rätten domför med en lagfaren domare.

Underrätt skall lämna den mot vUken
talan föres tUlfälle alt yttra sig. Begär han att bliva muntligen hörd, skall
tillfälle därtill beredas honom. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

R"ättegångskostnad, som avses i Rättegångskostnad, som avses i

31 kap. 1 § rättegångsbalken, skall 31 kap. 1 §
rättegångsbalken, samt

stanna å statsverket. kostnad för rättshjälp enligt 36 §

rättshjälpslagen ( ) skall stanna å statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

» Senaste lydelse 1969; 263.

s. 268 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 268

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1969: 644) om vissa rättigheter för statslösa personer och
politiska flyktingar

Härigenom förordnas, att lagen (1969; 644) om vissa
rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Är i lag eller annan författning föreskrivet, atl
viss rättighet tillkommer utländsk medborgare under föratsättning av
ömsesidighet i lagstiftningen eller att Konungen får under föratsättning av
ömsesidighet förordna att viss rättighet skall tUlkomma utländsk medborgare,
får Konungen förordna att sådan rättighet skall tUlkomma också statslös person
eller politisk flykting. Rättighet som tillkommer utiändsk medborgare under
fömtsättning av ömsesidighet i lagstiftningen tillkommer dock utan Konungens
förordnande statslös person och politisk flykting som vistats i riket oavbmtet
under minst tre år.

7
fråga om annan rättighet än Förordnande enligt första styc-

sådan
som hänför sig lill rättegång ket första punkten får avse endasl

vid svensk domstol får förordnan- den som stadigvarande vistas i ri-

de enligt första stycket första ket, om ej särskUda skäl föranle-

punkten avse endast den som sta- der annat. Vad som sagts nu gäller

digvarande vistas i riket, om ej ef i fråga om allmän rättshjälp

särskilda skäl föranleder annat. enligt rätlshjälpslagen ( ) och

ej heller i fråga om annan rättighet, om den hänför sig till rättegång
vid svensk domstol.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

s. 269 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 269

BUaga3 Förslaget i UD-promemorian

Förslag
till

Lag
om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet, m. m.

Om
socialt bistånd

1 §

Svensk medborgare som råkat i nöd eller annan
svårighet i utlandet kan, i den utsträckning Konungen förordnar erhålla
ekonomiskt bistånd av beskickning eller konsulat.

Om ekonomiskt bistånd i vissa rättsliga förfaranden
gäller bestämmelsema i 35 §§.

2 §

Den som erhållit bistånd enligt 1 § första stycket
skall återbetala det mottagna beloppet till statsverket.

Har bistånd enligt 1 § första stycket lämnats tUl
bam under 18 år, är bamets vårdnadshavare återbetalningsskyldig.

Återbelalningsskyldighet som ovan sagts får jämkas
eller efterges, om särskUda skäl härtUl föreligger med hänsyn till den
återbetalnmgsskyl-diges ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter.

Om
bistånd i brottmål m. m.

Svensk medborgare som är bosatt i Sverige och som
anhållits, häktats eller eljest berövats friheten genom beslut av utländsk
domstol eller annan myndighet är berättigad att av beskickning eller konsulat
erhålla ekonomiskt bistånd i den utsträckning som erfordras för att han skall
beredas ett tUlfredsstäUande rättsskydd i förfarandet inför den utländska
domstolen eller myndigheten. Detsamma skall gälla svensk medborgare, som är
bosatt i Sverige, vid lagförmg för brott eller i förfarande om utvisning från
främmande stat, när påföljden skulle föranleda allvarliga nackdelar för honom.
När särskUda skäl föreligger, kan bistånd lämnas även till svensk medborgare
som icke är bosatt i Sverige.

Bistånd som avses i första stycket skall särskilt
avse kostnader för utredning och bevisning samt arvode och annan ersättning tUl
försvarare, rättegångsbiträde, ombud eUer tolk, vare sig kostnaderna uppkommit
under förundersöknmg, i rättegång eUer i annat rättsligt förfarande.

4 §

Har bistånd enligt 3 § lämnats för bestridande av
kostnader i rättegång eller under fömndersökning om brott och dömes den som
erhållit bistånd fÖr brottet, skall han förpliktas återbetala det mottagna
beloppet till statsverket. Återbetalningsskyldigheten skall dock jämkas eUer
efterges, om skäl härtiU föreligger med h"änsyn till hans brottslighet
eUer personliga och ekonomiska förhållanden.

s. 270 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 270

Frikännes den som erhåUit bistånd för brottet,
skall han icke förpliktas återbetala beloppet.

Om särskUda skäl föreligger, kan den som erhållit
bistånd, efter vad som finnes skäligt, förpliktas återbetala det mottagna
beloppet, även om sådan förpliktelse icke kan åläggas honom enligt första eller
andra stycket.

Avbrytes förfarandet mot den som erhållit bistånd
utan att skuldfrågan avgjorts genom dom, skall hans återbetalningsskyldighet
bedömas efter vad som med hänsyn lill omständighetema i ärendet finnes skäligt.

5 §

Har bistånd enligt 3 § lämnats för annat ändamål än
för bestridande av kostnader i rättegång eller under förundersökning om brott,
skall den som erhåUit bistånd, om det finnes skäligt, förpliktas återbetala
beloppet eller del därav tUl statsverket.

AUmänna
bestämmelser

6 §

Bistånd enligt denna lag kan, i den utsträckning
Konungen förordnar, lämnas flykting eller statslös person som är bosatt i
Sverige.

7 §

Bistånd enligt denna lag skall icke utgå, i den mån
molsvarande bistånd kan erhållas från annan stat enligt författning som gäller
i denna stat eUer enligt intemationell överenskommelse.

8 §

Fråga om jämkning eUer eftergift av statsverkets
fordran enligt 2 § prövas av utrikesdepartementets understödsnämnd på ansökan
av den betalningsskyldige. När skäl därtiU föreUgger, får nämnden även utan
ansökan jämka eller efterge sådan fordran.

9 §

Föreskrifter om understödsnämndens sammansättning
och arbetsformer meddelas av Konungen.

10 §

Beslut om återbetalningsskyldighet enligt 4 och 5
§§ meddelas av chefen för utrikesdepartementets rättsavdelnmg. Lagakraftägande
beslul om återbetalningsskyldighet får verkställas i den ordning som gäller för
lagakraftägande dom.

11 §

Talan mot beslut i ärende som avses i denna lag
föres hos kammarrätten genom besvär.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

I fråga om bistånd som lämnats före lagens
ikraftträdande skall äldre bestämmelser alltjämt tiUämpas. Dock skaU 11 §
tiUämpas i fråga om sådant beslut av understödsnämnden som gäUer jämkning eller
eftergift av fordran och som meddelas efter denna lags ikraftträdande, även om
det avser bistånd som lämnats före lagens ikraftträdande.

s. 271 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 271

Bilaga
4 Det remitterade förslaget

Förslag
till

Lag om ekonomiskt
bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.

Härigenom
förordnas som följer.

Allmänt ekonomiskt
bistånd

1 §
Svensk medborgare som råkat i nöd eller annan svårighet i utlan

det kan erhålla tUlfälligt ekonomiskt bistånd av beskickning eUer konsu

lat enligt de närmare föreskrifter som meddelas av Konungen eller myn

dighet som Konungen bestämmer.

Svensk medborgare, som är bosatt i utlandet och som
på grund av ålder, sjukdom eller andra omständigheter är ur stånd att försörja
sig, kan erhålla varaktigt ekonomiskt bistånd av utrikesdepartementets understödsnämnd
enligt de närmare föreskrifter som meddelas av Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer.

2 §
Den som erhåller bistånd enligt 1 § skall återbetala det mottagna

beloppet tiU statsverket. Lämnas bistånd enligt 1 § tUl bam under 18 år,

är barnets vårdnadshavare återbetalningsskyldig.

Aterbetalningsskyldighet enligt första stycket får
jämkas eller efterges, om särskilda skäl föreligger med hänsyn tiU den
återbetalnings-skyldiges ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter.

Lämnas bistånd enligt 1 § tUl sjöman eller annan
som är anstäUd ombord på svenskt fartyg för bestridande av kostnad, för vUken
fartygets redare är ansvarig enligt författning eller avtal, är redaren
återbetalningsskyldig gentemot statsverket.

3 §
Fråga om jämkning eller eftergUt av statsverkets fordran enligt

2 § prövas av utrikesdepartementets understödsnämnd på ansökan av

den betalningsskyldige. När särskilda skäl föreligger, får nämnden även

ulan ansökan jämka eller efterge sådan fordran.

Ekonomiskt
bistånd i brottmål m. m.

4 §
Svensk medborgare som är bosatt i Sverige och som anhållits, häk

tats eller eljest berövats friheten genom beslut av utländsk domstol eller

annan myndighet är berättigad att av beskickning eUer konsulat erhåUa

ekonomiskt bistånd i den utsträckning som behövs för att han skall be

redas ett tillfredsställande rättsskydd.

Bistånd enligt första stycket utgår "även tUl
h"är bosatt svensk medborgare som, utan att vara berövad friheten, är i
annat land lagförd för brott eller föremål för förfarande som avser hans
avlägsnande från främmande stat, omhändertagande för vård eUer annat
frihetsberövande, om påföljden eller åtgärden skulle för honom medföra aUvarliga
nackdelar.

Bistånd som avses i första eUer andra stycket skall
avse kostnad för utrednmg och bevisnmg samt arvode och annan ersättnmg till försvara-

s. 272 Kontrollera mot PDF

Prop.1972:132 272

re,
rättegångsbiträde, ombud eller tolk, om kostnaderna uppkommit under
förundersökning, i rättegång eller i annat rättsligt förfarande. Föreligger
särskilda skäl får biståndet avse även annan kostnad.

När särskUda skäl föreligger, kan bistånd som avses
i förstatredje styckena lämnas även till svensk medborgare som icke är bosatt
i Sverige.

5
§ Har bistånd enligt 4 § lämnats för bestridande av kostnader i
r"åt-tegång eller under förundersökning om brott och dömes den som erhållit
bistånd för brottet, skall han tUl statsverket återbetala vad han mot-tagU.
Återbetalningsskyldigheten får dock jämkas eUer efterges, om skäl härtUl
föreUgger med hänsyn tUl hans brottslighet eller personliga och ekonomiska
förhållanden.

Frikännes den som erhållit bistånd enligt 4 § för
brottet skaU han till statsverket återbetala vad han mottagit endast i den mån
särskUda skäl föreligger.

Avbrytes rättegång eller fömndersökning om brott
mot den som erhållit bistånd enligt 4 § utan att skuldfrågan avgjorts genom
dom, skall den som erhållit bistånd, i den mån det "är sk"åligt, tiU
statsverket återbetala vad han mottagit.

6
§ Lämnas bistånd enligt 4 § för
annat ändamål än för bestridande av kostnader i rättegång eller under
fömndersökning om brott, skall den som erhållit bistånd, i den mån det är
skäligt, tUl statsverket återbetala vad han mottagit.

7
§ Beslut om
återbetalningsskyldighet enligt 5 eller 6 § meddelas av chefen för
utrikesdepartementets rättsavdelning.

Lagakraftägande beslut om återbetalningsskyldighet
får verkställas i den ordning som gäller för lagakraftägande dom.

Gemensamma
bestämmelser

8
§ Bistånd enligt denna lag kan,
i den utsträckning Konungen bestämmer, lämnas flykting eller statslös person
som är bosatt i Sverige.

9
§ Bistånd enligt denna lag
skall icke utgå, i den mån motsvarande bistånd kan erhåUas från annan stat
enligt författning som gäUer i denna stat eller enligt internationell
överenskommelse.

10 §
Talan mot beslut i ärende som avses i denna lag föres hos kam-

marr"ätten genom besvär.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

I fråga om bistånd som lämnats före lagens
ikraftträdande skaU äldre bestämmelser alltjämt tiUämpas. Jämkning eller
eftergift enligt 2 § får ske även i fråga om bistånd som lämnats före
ikraftträdandet. I fråga om sådant beslut tUlämpas 10 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom förordnas i fråga om rättshjälpslagen (1972:
429)

dels att 1, 9, 17, 19, 20, 22,
2426, 31, 33, 37 och 38 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,

dels att nuvarande 414 §§ skall
betecknas 4649 §§ och att nuvarande 45 § skaU betecknas 51 §,

dels att rabriken närmast före 41 §
skaU sättas närmast före 46 § och att rubriken närmast före 44 § skall sättas
närmast före 49 §,

dels att i lagen skaU införas sex nya paragrafer, 4145
och 50 §§, och närmast före 41 § en ny mbrik av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lyddse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 §

Rättshjälp enligt denna lag utgår såsom allmän
rättshjälp (6 34 §§), rättshjälp åt misstänkt i brottmål (3540 §§) och
rådgivning (4143 §§).

Rättshjälp enligt denna lag utgår
såsom allmän rättshjälp (6 34 §§), rättshjälp åt misstänkt i brottmål (3540
§§), rättshjälp genom offentligt biträde (41 45 §§) och rådgivning (4648 §§).

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 §

Vid allmän rättshjälp betalar
staten kostnaderna i den rättsliga angelägenheten som rättshjälpen avser.
Bestämmelser om att den rättssökande har att själv helt eller delvis betala
kostnad för rättshj"älp finns i 16 § andra stycket och 27 § första stycket
andra punkten.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes
kostnad för

2. bevisning vid allmän domstol, krigsrätt eUer
arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under
sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

1.
biträde som
varit behövUgt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt,

2.
bevisning
vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i
angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall
prövas av skUjemän och som ej är förvaltningsärende eller av beskaffenhet att
kunna komma under förvaltningsmyndighets prövning,

3. utredning i angelägenhet som
skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen
är skäligen påkallad för att tillvarataga den rätlssökandes rätt och ej kan
erhållas genom myndigheten.

3. resa och uppehälle för den 4. resa och uppehälle för
den

rättssökande eUer hans stäUföreträ- rättssökande eUer hans ställföre-

dare och för vårdare eller annan, trädare och för vårdare eUer an-

18 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 132

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

nan,
som måste anlitas, i samband med inställelse inför domstol eller annan
myndighet, om personUg inställelse ålagts, eller i samband med inställelse
för blodundersökning eller annan undersöknmg rörande ärftliga egenskaper i
mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap,

5.
avgift som enligt expeditionskungörelsen
(1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid allmän domstol, krigsrätt
eller arbetsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som
utfärdas endast på särskUd beg"äran om icke expeditionen begäres innan
tiden för fullföljd av talan gått tiU "ända, samt avgUt som utgår enligt
exekutionsavgiftskungörelsen (1971: 1027),

6.
kungörelse i mål eller
ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen,

7.
vad av allmänna medel utgått
i ersättning till tolk eller stenograf eller i ersättning enligt 4 eller 5 §
lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig
börd eller vid utredning av faderskapet tUl bam utom äktenskap eller enligt
föreskrift i r"åt-tegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för
bevisning som rätten sj"ålvmant föranstaltat om.

Nuvarande
lydelse

som
måste anlitas, i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet,
om personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för
blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål
om äktenskaplig börd eller faderskapet tUl barn utom äktenskap,

4.
avgift som enUgt expeditionskungörelsen
(1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid domstol som anges i 2, dock
ej i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskUd begäran
om icke expeditionen begäres innan tiden för fullföljd av talan gått till ända,
samt avgift som utgår enligt exekutionsavgiftskungörelsen (1971: 1027),

5.
kungörelse i mål eller
ärende vid domstol som anges i 2,

6.
vad av allmänna medel utgått i
ersättnmg tUl tolk eller stenograf eller i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen
(1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller
vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap eUer enligt föreskrift i
rättegångsbalken eUer 3 § första stycket nänmda lag för bevisning som
r"ätten självmant föranstaltat om.

Såsom kostnad för bevisning enUgt andra stycket 2
anses ej den rättssökandes kostnad för blodundersökning eUer annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet tUl
barn utom äktenskap.

17 § Ersättnmg tUl biträde samt för bevisning och
annan utredning skaU i fall som avses i 16 § bestämmas som om kostnaden skolat
utgå av aUmänna medel enligt denna lag.

I
mål eller "ärende vid domstol I mål eller ärende vid allmän

som
anges i 9 § andra stycket 2 domstol, krigsrätt eller arbetsdom-

faststäUes
ersättningen till biträdet stolen fastställes ersättningen tUl

av
domstolen. I annat faU faststäl- biträdet av domstolen. I annat faU

les
biträdesersättningen av rätts- fastställes biträdesersättningen av

s. 275 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 275

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

hjälpsnämnden,
om den rättssö- rätishjälpsnämnden, om den rätls-

kande eller biträdet begär
det eller sökande eller biträdet begär det

rättshjälpsnämnden
självmant upp- eller rättshjälpsnänmden självmant

tager ersättningsfrågan
till prov- upptager ersättningsfrågan till

ning. prövning.

19 §

Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer
rätishjälpsnämnden samtidigt det för sökanden gällande maximibeloppet. Kan
sökanden ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar
honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt, får rättshjälpsnämnden på sökandens
begäran förordna biträde.

Biträde skall ej förordnas enligt denna lag i mål
som avses i 20 kap. 19 § föräldrabalken.

20 §

Sedan beslut meddelats om allmän rättshjälp,
betalas därefter uppkommande kostnader av allmänna medel. Har allmän
rättshjälp lämnats enligt 16 § första stycket, utgår biträdesersättningen även
för denna del av uppdraget av allmänna medel.

I fråga om ersättning som avses I fråga
om ersättning som avses

i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i 9 § andra stycket 7 skall rätten,

i stället för att enUgt 18 kap. 13 § i stället för att enligt 18 kap. 13 §

rättegångsbalken ålägga den som rättegångsbalken ålägga den som

bevUjats aUmän rättshjälp betal- beviljats allmän rättshjälp betal

ningsskyldighet, förklara att ersätt- ningsskyldighet, förklara att er-

ningen utgör en kostnad för rätts- sättningen utgör en kostnad för

hjälpen. rättshjälpen.

22
§

Biträde har rätt tUl skäUg ersättnmg för arbete,
tidsspUlan och utiägg som uppdraget krävt. Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, centralmyndigheten faställer taxa som skall tUlämpas vid
bestämmande av ersätming.

Har biträde genom vårdslöshet eUer försummelse
föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.

Ersättning tUl biträde fastställes Ersättnmg
tUl biträde fastställes

i mål eller ärende vid domstol, i mål eller ärende vid allmän dom-

som anges i 9 § andra stycket 2, stol, krigsrätt eller arbetsdomsto-

av domstolen. Biträdesersättning i len av domstolen. Biträdesersätt-

annat fall fastst"älles av rättshjälps- ning i annat faU
fastställes av rätts

nämnden, hjälpsnämnden.

24 §

I den mån ej särskUda föreskrif- I den mån ej särskUda föreskrif

ter g"äUer, utgår ersättning för be- ter gäller, utgår
ersättning för be

visning i mål eUer ärende vid dom- visning i mål eller ärende vid all-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

stol
som anges i 9 § andra stycket 2 med skäligt belopp enligt domstolens
bestämmande.

Föreslagen lydelse

män
domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen med skäligt belopp enligt domstolens
bestämmande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
angelägenhet, som ej handlägges vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2,
beslutar biträde om utredning. Har biträde ej förordnats, beslutar
rättshjälpsnämnden.

I
angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, krigsrätt eUer
arbetsdomstolen, beslutar biträde om utredning. Har biträde ej förordnats,
beslutar rättshjälpsnänmden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som medverkat vid utredning som avses i första
stycket har rätt tiU ersättning enligt föreskrifter som Konungen meddelar.
Ersättningen bestämmes av rättshjälpsnämnden.

26 §.

Ersättning som avses i 9 § andra Ersättning som avses i 9 § andra

stycket 3 utgår enligt bestämmel- stycket 4 utgår enligt bestämmel

ser som Konungen meddelar. ser som Konungen meddelar.

Ersättning enligt första stycket bestämmes av den
myndighet inför vUken inställelsen sker. Vid instäUelse för blodundersökning
eUer annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd
eller faderskapet till barn utom äktenskap bestämmes ersättningen av domstolen.

31 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid domstol
som anges i 9 § andra stycket 2 "äger bestämmelse i lag om parts
rättegångskostnad tUl-lämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart
eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas att
utge ersättningen till statsverket.

I
fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän
domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad
tUlämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart eUer annan som är
ersättningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättningen
till statsverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vinner makar efter gemensam ansökan boskiUnad,
hemskillnad ellei äktenskapsskUlnad och har ena maken åtnjutit allmän
rättshjälp, skall rätten, om det ej med hänsyn till omständighetema är obiUigt,
ålägga andra maken att betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.

SkaU i annat faU beslut meddelas om fördelnuig av
kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande
tUlämpning i fråga om kostnaderna för aUmän rättshjälp åt part. Därvid skall
betalningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet
eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

33 §

Ersättning som motpart eller annan
enligt 31 § betalat till statsverket för kostnader för allmän rättshjälp skall
utges tUl den som erhållit rättshjälpen i den mån ersättningen överstiger
kostnaderna minskade med vad som erlagts i kostnadsbidrag.

Har allmän rättshjälp beviljats
sökande i ärende angående verkställighet enligt utsökningslagen (1877: 31 s.
1), äger bestämmelserna i första stycket om ersättning motsvarande tUlämpning
i fråga om exekutionsavgift som i ärendet utlagits hos motparten.

37 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

I fråga om förmåner vid rättshjälp enligt 36 § äger 9 §
andra stycket 24, 20 § första stycket saml 24 och 26 §§ motsvarande
tillämpning.

I fråga om förmåner vid rättshjälp enligt 36 § äger 9 §
andra stycket 2, 4 och 5, 20 § första stycket samt 24 och 26 §§ molsvarande
tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

38 § Bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för
tUltalad eller annan att tiU statsverket återbetala kostnad som enligt rättens
beslut utgått av allmänna medel äger motsvarande tillämpning i fråga om kostnad
för rättshjälp enUgt 36 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I fall som avses i 19 § andra stycket lagen (1946: 804) om
införande av nya rättegångsbalken gäller vad där är föreskrivet.

I fall som avses i 19 § andra
stycket lagen (1946; 804) om införande av nya rättegångsbalken, 18 § lagen
(1957: 668) om utlämning för brott, 14 § lagen (1959: 254) om utlämning för
brott till Danmark, Finland, Island och Norge, 7 och 13 §§ lagen (1964: 450) om
åtgärder vid samhäUsfarlig asocialitet samt 39 § lagen (1972:260) om
internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom gäller vad där
är föreskrivet.

Rättshjälp genom offentligt bilräde

41 §

Offentligt biträde kan förordnas i

mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eller
psykiatriska nämnden angående intagning enligt 8 eller 9 § eller ul-

s. 278 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 278

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skrivning eller utskrivning på försök från sjukhus enligt
16 eller 19 § lagen (1966:293) om beredande av sluien psykiatrisk vård i vissa
fall,

2.
hos
beslutsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskrivning i eller
utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller placering av särskolelev
enligt 28 § samma lag,

3.
hos
förvaltningsdomstol angående tvångsintagning i allmän vårdanstalt för
alkoholmissbrukare enUgt 18 eller 55 § lagen (1954: 579) om nykterhetsvård,

4.
angående
omhändertagande för samhällsvård eller utredning enligt 2931 § barnavårdslagen
(1960: 97) eller angående samhällsvårds slutUga upphörande enligt 42 § samma
lag,

5.
hos
förvaltningsdomstol angående intagning i eller utskrivning från ungdomsvårdsskola
enligt barnavårdslagen (1960: 97),

6.
hos
utlänningsnämnden enligt utlänningslagen (1954:193),

7.
angående
förpassning eller utvisning enligt utlänningslagen (1954:193),

8.
angående
avvisning enligt utlänningslagen (1954:193), dock ej i ärende hos
polismyndighet, såvida icke utlänningen enligt 35 § samma lag hållits i förvar
längre Un en vecka,

9.
angående
verksläUighet enUgt utlänningslagen (1954:193) om underställning skett hos centrala
utlänningsmyndigheten med stöd av 58 § andra stycket samma lag eller om
utlänningen enligt 35 § samma lag håUits i förvar längre än en vecka,

10. angående
uppehållstillstånd

om uUänningsnämndens yttrande

på grund av 12 § första stycket

utlänningslagen (1954:193) skall

inhämtas.

s. 279 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 279

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11. angående föreskrifter som meddelas
enligt 9 eller 34 § utlänningslagen (1954:193),

12. angående hemsändande av utlänning
med stöd av 71 § första stycket utlänningslagen (1954: 193),

13. angående förverkande av viUkorligt
medgiven frihet enligt 26 kap. brottsbalken,

14. angående återintagning i anstalt
enligt 29 eller 30 kap. brottsbalken,

15. angående verkställighet utomlands av
frihetsberövande påföljd enligi lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. eller lagen
(1972: 260) om internationeUt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

16. angående utlämning enligt lagen
(1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för
verkställighet av beslul om vård eller behandling,

17. angående kaslrering enligt lagen
(1944:133) om kastrering eller sterilisering enligt lagen (1941:282) om sterilisering,
om giltigt samtycke till åtgärden ej lämnats.

42 §

Offentligt biträde skall utses för
den som åtgärden avser, om det behövs för tillvaratagande av dennes rätl. Vid
bedömningen av behovet skall särskilt beaktas om i väsenlligl hänseende
motstridiga sakuppgifter lämnats under ulredningen eUer betydelsefuUa sakförhållanden
i övrigt är oklara.

43 §

Offentligt biträde förordnas av
rättshjälpsnämnd efter ansökan av den som åtgärden avser eller anmälan av den
myndighet som handlägger målet eller ärendet.

s. 280 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 280

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordnande gäller även när talan
fullfölfes eller om meddelat beslut underställes annan myndighets prövning
eller saken överlämnas till annan myndighets avgörande.

Ansökan eller anmälan upptages av
den rältshjälpsnämnd inom vars verksamhetsområde den som åtgärden avser är
bosatt eller, i fråga om den som ej är bosatt i landet, av den rättshjälpsnämnd
som Konungen bestämmer.

Ansökan eller anmälan får upptagas
av annan rättshjälpsnämnd än som följer av tredje stycket, om nämnden finner
särskUda skäl föreligga.

44 §

Har den som åtgärden avser lill
offentligt biträde själv föreslagit någon som är lämplig, skall denne förordnas,
om ej hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigl
särskilda skäl föranleder annal.

I fråga om offenUigt biträde äger
bestämmelserna i 21 § andra och tredje styckena, 22 § första och andra styckena
samt 23 § motsvarande tillämpning.

Ersättning lill offentligt biträde
fastställes av rättshjälpsnämnden och utgår av allmänna medel.

45 §

/ mål eller ärende som avses i 41 §
får offentligt biträde föranstalta om sådan utiedning som är skäligen påkallad
för tillvaratagande av dens rätl som åtgärden avser och som ej kan erhållas genom
myndighet som handlägger målet eller ärendet. Har offentligt biträde ej
utsetts, får rätthjälps-nämnd som avses i 43 § på ansökan av den som åtgärden
avser besluta om utredning.

Den som efter beslut av offentUgt
biträde eller rältshjälpsnämnd

s. 281 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 281

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

medverkat vid utredning har rätt

lill ersättning av allmänna medel

enligt bestämmelser som

Konungen
meddelar. Ersätlningen fastställes av rättshfälpsnämn-den.

50
§

Bestämmelserna i denna lag om angelägenhet, som
skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet, gäller även
ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen, som avser
domstolens förvaltande verksamhet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Förslag
till

Lag
om ändiing i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 15 kap. 31 §
giftermålsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

15
kap.

31 §1

Vistas den, mot vilken talan en- Vistas den, mot vilken talan en

ligt denna balk riktas, å okänd ort, ligt denna balk riktas, å okänd ort,

skall hans rätt i saken bevakas av skall hans rätt i saken bevakas av

god man, varom i 18 kap. för- god man, varom i 18 kap. för

äldrabalken förm"äles. I fråga om äldrabalken förmäles. I fråga om

arvode och ersättning tUl god man, ersättning till god man, som här

som här avses, skall gälla vad i 20 avses, skall gälla vad i 20 kap. 19 §

kap. 19 § föräldrabalken stadgas föräldrabalken stadgas angående

angående gottgörelse åt rätte- gottgörelse åt rättegångsbiträde,

gångsbiträde.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

>
Senaste lydelse 1963:151 (Jfr 1969: 256).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 19
och 37 §§ för"äldrabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap. 19 §1 Har ansökan gjorts, att någon skall
förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning
av själsverksamheten, förordne rätten biträde att bevaka hans rätt i målet, om
han begär det eller om det eljest med hänsyn lill omständighetema finnes
lämpligt. Begär den som på sådan gmnd försatts i omyndighet alt förklaras åter
myndig, må ock rättegångsbiträde förordnas, om det finnes erforderligt.

Den som förordnats till rätte- Den som förordnats till rätte-

gångsbiträde åtnjute av allmänna gångsbiträde åtnjute
av allmänna medel efter rättens prövning skä- medel efter rättens prövning
skä-

lig
ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt.
Ersättningen skall stanna på statsverket, såframt ej motparten bör åläggas
att ersätta statsverket kostnaden.

ligt arvode för det arbete han nedlagt å målels
förberedande och utförande samt för tidsspUlan så ock ersättning för
nödvändiga utgifier. Då målet avgöres, skall den, för vilken rätlegångsbilräde
förordnats, förpliktas att till statsverket återgälda vad biträdet tillerkänts
i arvode och ersättning, såframt ej sådan skyldighet finnes böra åläggas
motparten eller, där ansökningen gjorts av överförmyndaren, kostnaden prövas
skola stanna å statsverket.

Vad i denna paragraf är stadgat
skall ef äga tillämpning, om fri rättegång beviljats den, för vdken bUräde må
förordnas.

-il § -

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas å
okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man, varom i 18 kap. förmäles.
I fråga om arvode och ersättning tUl god man, som här avses, skall gälla vad i
20 kap. 19 § stadgas angående gottgörelse åt rättegångsbiträde.

1 Senaste lydelse 1969: 673. » Senaste lydelse 1969: 257.

Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, å
okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man, varom i 18 kap. förmäles.
I fråga om ersättning tUl god man, som här avses, skall gälla vad i 20 kap. 19
§ stadgas angående gottgörelse åt rätlegångsbilräde.

s. 283 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 283

Vad i rättegångsbalken är stadgat
om hämtning av part skall "äga molsvarande tillämpning å den, som i annan
egenskap än vUtne eller sakkunnig skall höras i mål eller ärende som avses i
denna balk.

Då fråga är om
omyndighetsförklaring på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan
rubbning av själsverksamheten, bör iakttagas att förordnande om skyldighet att
inställa sig personligen ej gives beträffande den som avses med ansökningen,
såframt det finnes att inställelsen skulle för honom kunna medföra men eller
fara.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1973. Har ansökan om fri rättegång gjorts före ikraftträdandet, gäller äldre
bestämmelser.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, alt 26 § lagen
(1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

26 §1

Handlingar som till offentlig HandUngar
som tUl allmän ad-

rältshjälpsanstalt inkommit eller vokatbyrå
inkommit eller där upp-

där upprättats angående rättshjälp rätlats
angående rättshjälp åt en-

åt enskilda, så ock handlingar i skilda, så
ock handlingar i ärenden

ärenden hos notarius publicus rö- hos
notarius publicus rörande så

rande sådant som blivit honom så- dant
som blivit honom såsom hem-

som hemligt anförtrott eller eljest ligt
anförtrott eller eljest ej bör

ej bör bliva obehöriga kunnigt, må bliva
obehöriga kunnigt, må ej ti-

ej tidigare än sjuttio år efter hand- digare
än sjuttio år efter hand

lingens datum utlämnas i vidare lingens
datum utlämnas i vidare

mån än handlingens ändamål krä- mån än
handlingens ändamål krä

ver eller den, som i ärendet anlitat ver
eller den, som i ärendet anlitat

anstalten eller notarius publicus, advokatbyrån
eller notarius publi-

därtUl samtycker. cus, därtill samtycker.

Beträffande handlingar i sådana
ärenden angående rättshjälp ät enskilda, som handläggas hos annan myndighet än
i första stycket sägs, äger Konungen förordna, alt handlingarna ej må utlämnas
i andra fall eller annan ordning än Konungen bestämmer förrän viss tid, högst
sjuttio år, förflutit från deras datum.

Handlingar rörande någons ansökan
om inträde i advokatsamfundet eller hans rätt att vara advokat eller rörande
disciplinärt förfarande mot advokat må, i vad de angå hans ekonomiska ställning
eller innefatta upplysningar, vilkas offentliggörande kan lända annan till
men, icke utan samtycke av den handlingen sålunda angår utiämnas tidigare än
sjuttio år efter handlingens datum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1973. I fråga om handling som m-kommit till eller upprättats hos
rättshjälpsanstalt före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

' Senaste lydelse 1947: 629.

s. 284 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 284

Förslag
tiJl

Lag
om ändring i lagen (1946: 817) om bevisupptagning vid utländsk domstol

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1946: 817) om
bevisupptagning vid utländsk domstol skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2 § Enskild part som begärt bevisupptagning eller
som eljest enligt lag har atl utgiva kostnaden därför åligge att inom tid som
honom av rätten förelägges antingen till rätten avlämna skriftiig förbindelse
av två vederhäftiga, inom riket bosatta svenska medborgare, vUka en för båda
och båda för en borga såsom för egen skuld för den kostnad åtgärden kan
medföra, eller ock erlägga det belopp vartUI r"ätten finner kostnaden kunna
skäligen beräknas. Försummas det och har bevisupptagningen begärts av part,
vare frågan därom förfallen.

Vad nu sagts skall ej äga liU- Vad nu
sagts skall ej äga tUl-

lämpning, då kostnad för bevis- lämpning, då kostnad för bevis

upptagning skall utgivas av kronan upptagning skall utgivas av kronan

såsom part eller på grund av par- såsom part eller på gmnd av par

ten tillkommande förmån av fri ten tUlkommande förmån av rätts-

rättegång skall utgå av allmänna hjälp enligt rättshjälpslagen (1972:

medel. 429) skall utgå av aUmänna medel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. Har
ansökan om fri rättegång gjorts före ikraftträdandet, gäUer 2 § i sin äldre
lydelse.

Förslag
till

Lag
om ändring i utlänningslagen (1954:193)

Härigenom
förordnas i fråga om utiänningslagen (1954: 193), dels att 31, 39, 4143 och 49
§§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skaU införas två ny
paragrafer, 42 a och 46 a §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

31
§1

I ärende hos länsrätt angående utvisning skall, om
utlännmgen begär det, muntiig förhandling hållas. Det åUgger Tänsrätten att i
god tid innan beslut om utvisnmg meddelas underrätta utlänningen om hans rätt
att påkalla sådan förhandling.

'
Senaste lydelse 1971:1186.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Vid muntlig förhandling hos förvaltningsdomstol
i ärende angående utvisning äga 41 § samt 42 § första, andra och fjärde
styckena motsvarande tillämpning. Utöver vad som följer av 16 § förvaltningsprocesslagen
(1971: 291) äger domstolen förordna att förhandlingen skall hållas inom
stängda dörtar, då det påkallas av omständigheterna.

Föreslagen
lydelse

Vid muntlig förhandling hos
förvaltningsdomstol i ärende angående utvisning äga 41 §, 42 § första och
andra styckena samt, såvitt avser allmänt ombud, 42 a § tredfe siycket
motsvarande tUl-lämpning. Utöver vad som följer av 16 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) äger domstolen förordna att förhandlingen skall hållas inom
stängda dörtar, då det påkallas av omständigheterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Då enligt föreskrift i denna lag
förhör skall hållas eller då Konungen, den centrala utiänningsmyndigheten
eller länsstyrelse eljest finner anledning hålla förhör i ärende enligt denna
lag, skall vad i 4042 §§ sägs äga tUlämpning.

Då enligt föreskrift i denna lag
förhör skall håUas eller då Konungen, den centrala utlänningsmyndigheten eller
länsstyrelse eljest finner anledning hålla förhör i ärende enligt denna lag,
skall vad i 4042 fl §§ sägs äga tilllämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

41 §2

Förhörsmyndighet äger, då det
finnes erforderligt, uppdraga åt polismyndighet eller särskilt utsedd person
att vid förhöret vara allmänt ombud.

Saknar utlänningen lämpligt biträde
och finnes hans rätt icke kunna utan biträde tillvaratagas, skall
förhörsmyndigheten förordna biträde åt honom vid förhöret. Är utlänningen ej
på fri fot, skall även eljest, om han begär det, biträde förordnas av
förhörsmyndigheten. Det åligger förhörsmyndigheten att före förhöret underrätta
utlänningen om hans rätt att erhålla biträde.

42 § 2

Utiänningen så ock annan person,
som skall höras, skola kallas tUl förhöret. Hålles utlänningen i förvar, skaU
förhörsmyndigheten förordna om hans instäUande. Har kallelse delgivits minst
fyra dagar före förhöret och utebliver den kallade utan anmält laga förfall,
må förhörs-myndigheten förordna om hans hämtande; förordnande om hämtning av
annan än utlänningen må dock icke meddelas med mindre synnerliga skäl äro
därtill.

Vid förhöret skola de omständigheter som kunna inverka på
ärendets

Senaste lydelse 1971: 1186.

s. 286 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 286

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avgörande noga utredas. Tillfälle skall beredas
utlänningen att angiva sm ståndpunkt och uttala sig om åberopade
omständigheter.

Vid förhör skola förhandlingarna
vara offentliga, om utlänningen begär det och förhörsmyndigheten icke finner
omständigheterna föranleda till annat.

Konungen meddelar bestämmelser om
ersättning till allmänt ombud, bilräde och tolk, om gottgörelse till annan
för inställelse vid förhör samt om åläggande för utlänningen att återgälda av
allmänna medel utgiven biträdesersättning.

42 a §

Hålles förhör med utlänningen får
denne tUlerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och
uppehälle, i den mån han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden, längden
av den tid han vistats i riket samt omständigheterna i övrigl finnes skäligen
böra ersällas för sin inställelse. Förskott på ersättningen må beviljas.

Har annan än utlänningen på
förhörsmyndighetens kallelse instäUt sig för att höras, har han rätl till
ersättning av allmänna medel för kostnad för sin inställelse. På ersättning
för kostnad för resa och uppehälle får förskott bevUjas.

Allmänt ombud och tolk, som
fullgöra sina uppdrag annorledes än i tjänsten, äga av allmänna medel erhålla
arvode samt gottgörelse för kostnad och tidsspillan.

Fråga om ersättning och förskott
.wm avses i denna paragraf prövas av förhörsmyndighelen. På utlänningsnämndens
vägnar må beslut om förskott fattas av ordföranden. Närmare bestämmelser om
ersättning och förskott meddelas av Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finnes i ärende enligt denna lag
att utrednmg vid domstol erfordras rörande omständighet av betydelse för
ärendets avgörande, äger Konungen förordna, att förhör härom skall hållas vid
allmän underrätt.

Vid förhöret skaU lämplig person, som den centrala
utiänningsmyndigheten förordnar, vara tillstädes såsom allmänt ombud. Rätlen
skall kalla utlänningen tUl förhöret, om han är på fri fot, och eljest
ombesörja att han instäUes vid rätten. Hörsammar icke utlänning som är på fri
fot kaUelse att instäUa sig, må rätten förordna att han skall hämtas.

Om utlännings rätt att åtnjuta
biträde vid förhör skall vad i 41 § andra stycket stadgas äga motsvarande
tUlämpning; rätten skall före förhöret underätla utlänningen om vad sålunda är
stadgat rörande biträde.

Rätten äger, då det påkallas av omständigheterna,
förordna att förhöret skall håUas inom stängda dörrar. Om ersättning tiU
utlänningen och annan för inställelse till förhöret saml om ersättning till
allmänt ombud och tolk äga bestämmelserna i 42 a § motsvarande tillämpning.
I övrigt skall med de begränsningar som angivas i 14 § förvaltningslagen
(1971: 290), belräffande förhöret i tilllämpliga delar gälla vad om rättegång
i brottmål är stadgat; förhöret skall anses som bevisupptagning utom
huvudförhandling.

Rätten äger, då det påkallas av omständighetema, förordna
att förhöret skall hållas inom stängda dörrar. Om ersättning till allmänt
ombud, biträde och tolk, om goltgörelse till annan för inställelse vid förhör
samt om åläggande för utlänningen att återgälda av allmänna medel utgiven
biträdeser-sältning gäller vad Konungen bestämmer. I övrigt skall, med de
begränsningar som angivas i 14 § förvaltningslagen (1971: 290), beträffande
förhöret i tUlämpliga delar gäUa vad om rättegång i brottmål är stadgat;
förhöret skall anses som bevisupptagning utom huvudförhandling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

»Senaste lydelse 1971:1186.

46 a §

Talan mot länsstyrelses, den centrala
utlänningsmyndighelens eller utlänningsnämndens beslut om ersättning som avses
i 42 a § föres hos kammarrätten genom besvär. Mot kammarrättens beslut må talan
föras enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (1971: 291).

s. 288 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 132 288

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

49
§*

Klagan
över beslut i ärende en- Klagan över beslut i ärende en-

ligt denna lag må
endast föras i ligt denna lag må endast föras i fall som angivas i 44, 46
och 59 §§. fall som angivas i 44, 46, 46 a

och
59 §§.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må klagan
föras över beslut om awisande av ombud eller biträde, beslut i jävsfråga samt
beslut om förvarstagande i ärende om utvisning hos förvaltnmgsdomstol.

Klagan över beslut om awisande av ombud eUer
biträde samt klagan över förvaltningsdomstols beslut i jävsfråga må föras
särskUt inom en vecka efter det klaganden erhållit del av beslutet. Klagan över
förvaltningsdomstols beslut om förvarstagande må likaledes föras särskilt och
vare ej inskränkt till viss tid.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

I ärende som anhängiggjorts före denna lags
ikraftträdande och talan mot beslut som meddelats dessförinnan, gäller
fortfarande äldre besfämmelser.

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott

Härigenom förordnas, att 18 § lagen (1957: 668) om
utiämning för brott skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

18
§

Högsta domstolen prövar, huruvida utiämning kan
lagligen beviljas enligt vad i 110 §§ sägs.

Om det finnes erforderligt, skall förhandling
hållas. Förhandling må ej vägras, med mindre tidigare förhandUng måste anses
tillfyllest eller saken finnes uppenbar.

Oaktat ärendet anmälts hos Oaktat
ärendet anmälts hos

högsta domstolen, skaU fråga om högsta domstolen, skall fråga om

tvångsmedel prövas av underrätt, tvångsmedel prövas av underrätt,

om ej högsta domstolen förordnar om ej högsta domstolen förordnar

annat. I övrigt gäller om ärendets annat. I övrigt gäller om ärendets

handläggning vad om brottmål i handläggning vad om brottmål i

allmänhet är stadgat. Ersättning åt allmänhet är stadgat. Ersättning åt

offentiig försvarare, vittne eller an- offentiig försvarare,
vittne eUer an

nan som hörts i ärendet skaU stan- nan som hörts i "ärendet samt kost

na a statsverket, om ej särskilda nad för rättshjälp enligt 36 § rätls-

«
Senaste lydelse 1971:1186.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 289

skäl
äro, att den skall återgäldas hjälpslagen (1972: 249) skaU stan-

av den som begäres utlämnad. na å statsverket, om ej särskilda

skäl
äro, att den skaU återgäldas av den som begäres utlämnad.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Förslag
tUl

Lag
om ändring i lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om
äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1958: 642)
angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning
av faderskapet tUl barn utom äktenskap skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3 § Den som, efter anmodan av part eUer enligt
rättens förordnande, inställer sig för undersökning som avses i denna lag är,
om han ej själv är part i målet, berättigad till ersättning och förskott efter
enahanda grander och i samma ordning som stadgas beträffande vittnes
inställelse vid rätten.

Om
parts kostnad gäller vad om Om parts kostnad gäller vad om

rättegångskostnad
är föreskrivet, rättegångskostnad är föreskrivet.

Angående ersättning av allmänna Atl viss kostnad är all anse såsom

medel lill part som åtnjuter fri rättshjälpskostnad för part som åt-

rättegång är särskilt stadgat. njuter allmän rättshjälp följer av

rätlshjälpslagen (1972: 429).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. Har
ansökan om fri rättegång gjorts före ikraftträdandet, gäller äldre
bestämmelser.

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,
Island och Norge

Härigenom förordnas, att 14 § lagen (1959: 254) om
utiänming för brott tUl Danmark, Finland, Island och Norge skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Ersättning
åt offentUg försvara- Ersättning åt offentUg försva-

re,
vittne eller annan som hörts i rare, vittne eller annan som hörts)

ärendet skall staima å statsver- i ärendet och, i fall som avses i

19
Riksdagen 1972.1 saml Nr 132

s. 290 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 290

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

ket,
om ej särskUda skäl äro, att 11 §, kostnad för rättshjälp enligt

den skall återgäldas av den som 36 § rättshjälpslagen (1972:429)

begäres utlämnad. skall stanna å statsverket, om ej

s"ärskUda
sk"ål "äro, att den skaU återgäldas av den som begäres utlämnad.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och
Norge angående verkställighet av straff m. m.

Härigenom förordnas, att 26 § lagen (1963: 193) om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av
straff m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

26
§1

Talan mot kriminalvårdsstyrelsens beslut enligt
denna lag föres hos kammarrätten genom besvär.

Om ej annorlunda förordnas, skola
kriminalvårdsstjrrelsens och kammarrätts beslut omedelbart lända till
eftertättelse.

Är den dömde här i riket omhändertagen för
verkställighet av dom, som avses i kriminalvårdsstyrelsens eller kammarrätts
beslut, skall i fråga om förberedande och utförande av hans talan mot
beslutet vad i rättegångsbalken är stadgal om offentlig försvarare äga
motsvarande tillämpning; arvode och ersättning till försvararen skola dock
alltid gäldas av statsverket.

Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1973.

Äldre bestämmelser gäUer fortfarande i fråga om försvarare
som förordnats före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1971: 573.

s. 291 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 291

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1964:450) om åtgärder vid samhäUsfarlig

asocialitet

Härigenom förordnas, att 7 och 13 §§ lagen (1964:
450) om åtgärder vid samhäUsfarlig asocialitet skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

7
§

Beträffande laga domstol i mål om intagning i
arbetsanstalt skall vad i rättegångsbalken är stadgat angående den ort, där
brottet förövades, gälla den ort, där den asociala livsföringen ägt rum.

Väckt talan om att någon skall intagas i
arbetsanstalt är förfaUen, om stämning ej delgivits honom inom ett år.

Rättegångskostnad, som avses i Rättegångskostnad,
som avses i

31 kap. 1 § rättegångsbalken, 31 kap. 1 § rättegångsbalken, och

skall stanna å statsverket. kostnad för rättshjälp enligt 36 §

rättshjälpslagen
(1972:429) skaU stanna å statsverket.

13
§1

Talan enligt 12 § väckes vid allmän undertätt, inom
vars område den övervakningsnämnd som handhar övervakningen är verksam. Vad i
rättegångsbalken är föreskrivet beträffande mål om allmänt åtal skall, i den
mån ej annat följer av denna lag, i tillämpliga delar gälla, då vid domstol
föres sådan talan.

Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av
fråga om förverkande av vUlkorUgt anstånd. Vid avgörande av fråga, som avses i
12 § andra stycket, är rätten domför med en lagfaren domare.

Underrätt skall lämna den mot vUken talan föres
tUlfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntligen hörd, skall tillfälle
därtUl beredas honom. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Rättegångskostnad, som avses i Rättegångskostnad,
som avses i

31 kap. 1 § rättegångsbalken, skall 31 kap. 1 § rättegångsbalken, och

stanna å statsverket. kostnad för rättshjälp enligt 36 §

rättshjälpslagen
(1972:429) skall stanna å statsverket.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

'Senaste
lydelse 1969: 263.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa
fall

Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1966: 293) om beredande av

sluten
psykiatrisk vård i vissa fall,

dels
att 15, 26 och 34 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall införas en ny paragraf, 32 §, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

15 §1 Om särskilda skäl föreligga, får överläkaren
taga del av innehållet i brev eller annan handling som ankommer till patient
eller som patient önskar avsända. Kan vidarebefordrande av handling som
ankommer tUl patient medföra fara för ordningen eller säkerheten på sjukhuset
eller vara olämpligt med hänsyn till syftet med vården eller kan handling som
patient önskar avsända föranleda betydande olägenhet för honom eller annan
person, får överläkaren besluta att handlingen skall kvarhållas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Handling
som är ställd tUl utskrivningsnämnden, psykiatriska nämnden,
socialstyrelsen, justitiekanslern eller någon av riksdagens ombudsmän skall
vidarebefordras utan granskning. Handling som är ställd till eller avsedd för
annan myndighet och rör mål eller ärende, vari patienten själv äger föra
talan, samt handling stäUd tiU eller avsedd för advokat skall vidarebefordras.
Beslutar överläkaren att kvarhåUa brev tUl myndighet, skall beslutet
underställas utskrivningsnämndens prövning.

Handling som är ställd tiU utskrivningsnämnden,
psykiatriska nämnden, socialstyrelsen, justitiekanslern eller någon av
riksdagens ombudsmän skall vidarebefordras utan granskning. Handling som är
ställd till eller avsedd för annan myndighet och rör mål eller ärende, vari
patienten själv äger föra talan, samt handling sfälld tUl eller avsedd för
advokat eller offentUgt bUräde skall vidarebefordras. Beslutar överläkaren att
kvarhåUa brev till myndighet, skall beslutet underställas utskrivningsnämndens
prövning.

Visar det sig att handling, som är ställd till
annan än utskrivningsnämnden, psykiatriska nämnden, socialstyrelsen,
justitiekanslem eller någon av riksdagens ombudsmän, är avsedd för någon av
dessa myndigheter, skall den vidarebefordras.

26 §2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan
mot beslut, varigenom utskrivningsnämnd utlåtit sig om ersättning som avses i
33 § tredje stycket, föres hos psykiatriska nämnden genom besvär.

>
Senaste lydelse 1969:212. Senaste lydelse 1971; 638.

Talan
mot beslut, varigenom utskrivningsnämnd utiåtU sig om ersättning som avses i
32 § eller 33 § tredje stycket, föres hos psykiatriska nämnden genom besvär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föreslagen lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

32
§1

Patient eller annan som för talan hos
utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden får tillerkännas ersättning av
allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle i samband med inställelse
inför nämnden, i den mån denna finner att han skäligen bör ersättas för sin
inställelse. Nämnden får bevilja förskott på ersätlningen. Närmare bestämmelser
om ersättning och förskoll meddelas av Konungen.

34 § 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskrivningsnämnden
eller psykiatriska nämnden får avgöra ärende endast om nämndens samtliga
ledamöter äro närvarande.

Utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden får
avgöra ärende endast om nämndens samtliga ledamöter äro närvarande. Beslut
rörande förskott på ersätlning som avses i 32 § eller 33 § tredje stycket får
dock på nämndens vägnar meddelas av ordföranden.

Bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om
omröstning i överrätt äga motsvarande tUlämpning på avgörande av
utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1967: 940)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

dels att 22, 47 och 49 §§
skaU ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf,
20 §, av nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

20

Föreslagen lydelse

Den som ärendet avser eller annan som för talan
hos beslutsnämnd får tillerkännas ersättning

opaginerad Kontrollera mot PDF

'
Fömtvarande 32 § upphävd genom 1971: 638. Föratvarande 20 § upphävd genom
1971: 639. » Senaste lydelse 1971: 639.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

av
allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle i samband med inställelse
inför nämnden, i den mån denna finner att han skäUgen bör ersättas för sin
inställelse. Nämnden får bevUja förskott på ersättningen. Närmare bestämmelser
om ersättning och förskott meddelas av Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22
§2

Beslutsn"ämnd får avgöra "ärende Beslutsn"ämnd får avgöra
"ärende

endast om ordföranden och minst endast om ordföranden och minst

två andra ledamöter är närvaran- två andra ledamöter är närvarande,

de. Beslut rörande förskott på ersätt-

ning som avses i 20 § eller 21 § tredje stycket får dock på nämndens
vägnar meddelas av ordföranden.

Besfämmeisema i 29 kap. rättegångsbalken om
omröstning i överrätt äger motsvarande tUlämpning på avgörande av nämnden.

47 § 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Talan
mot beslut, varigenom beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda utiåtit sig
om ersättning som avses i 21 § tredje stycket, föres hos psykiatriska nämnden
genom besvär.

Talan
mot beslut, varigenom beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda utiåtit sig
om ersättning som avses i 20 § eller 21 § tredje stycket, föres hos psykiatriska
nämnden genom besvär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

49 §2 N"är psykiatriska n"ämnden
handlägger "ärende, som rör särskolplikt eUer i annat avseende elev i
särskola, skaU en av läkarna i nämnden ersättas med ledamot som har särskUd
erfarenhet av undervisning av psykiskt utvecklingsstörda.

Vid handläggning inför nämn- Vid
handläggning inför nämn

den gäUer i övrigt i tiUämpliga den gäller i övrigt i tUlämpliga

delar 29, 31, 33 och 34 §§ lagen delar 29 och 3134 §§ lagen om

om beredande av sluten psykiatrisk beredande av sluten psykiatrisk

vård i vissa fall. vård i vissa fall.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

«
Senaste lydelse 1971:639.

s. 295 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 295

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1969: 644) om vissa rättigheter för statslösa personer och
politiska flyktingar

Härigenom förordnas, att lagen (1969: 644) om vissa
rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Är i lag eller annan författning föreskrivet, att
viss rättighet tillkommer utiändsk medborgare under föratsättningar av
ömsesidighet i lagstiftningen eller att Konungen får under föratsättning av
ömsesidighet förordna att viss rättighet skall tiUkomma utländsk medborgare,
får Konungen förordna att sådan rättighet skall tillkomma också statslös person
eller poUtisk flykting. Rättighet som tUlkommer utländsk medborgare under
förutsättning av ömsesidighet i lagstiftningen tillkommer dock utan Konungens
förordnande statslös person och politisk flykting som vistats i riket oavbmtet
under nunst tre år.

/
fråga om annan rättighet än Förordnande enligt första slyc-

sådan
som hänför sig till rätte- ket första punkten får avse endast

gång vid svensk domstol får för- den som stadigvarande vistas i ri-

ordnande enligt första stycket ket, om ej särskilda skäl föranle-

första punkten avse endast den der annat. Vad som sagts nu gäl-

som stadigvarande vistas i riket, ler ej i fråga om allmän rätts-

om ej särskilda skäl föranleder hfälp enligt rättshjälplagen (1972:

annat. 429) och ej heller i fråga om an-

nan
rättighet, om den hänför sig till rättegång vid svensk domstol.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1970: 375) om utlämning till Danmark, Finland, Island
eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970: 375) om
utiämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av
beslut om vård eller behandling,

dels
att 7 § skall upphöra att gälla,

dels
att 6 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6 §1

När ärende handlägges av polismyndighet eller
länsstyrelse, skall förhör hållas med den som begäres utlämnad, om hans hörande
ej saknar betydelse för utredningen. Underlåter den som begäres utlämnad att
efter kallelse instäUa sig tUl förhör, får han hämtas till förhöret.

»
Senaste lydelse 1971: 646.

s. 296 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 296

Beslul om utlämning får icke
meddelas utan att den som begäres utlämnad underrättats om det som tillförts
"ärendet genom annan än honom själv och fått tUlfälle att yttra sig över
det.

Har den som begäres utlämnad efler
kallelse inställt sig till förhör inför länsstyrelsen, får ersättning av
allmänna medel tillerkännas honom för kostnad för resa och uppehälle, i den mån
länsstyrelsen finner att han skäligen bör ersättas för sin inställelse.
Länsstyrelsen får bevilja förskott på ersättningen. Närmare bestämmelser om ersättning
och förskott meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om biträde som förordnats före denna lags ikraftträdande.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning
av fast egendom

Härigenom förordnas, att punkt 9 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast
egendom skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9. Bestämmelsema i 11 § nya 9. Bestämmelsema i 11 § nya

lagen äger icke tiUämpning i frå- lagen äger icke
tUlämpning i fråga om uttagande av böter, viten ga om uttagande av böter,
viten eller annan med brott förenad på- eller annan med brott förenad påföljd,
som innefattar betalnings- följd, som innefattar betalningsskyldighet, och
icke heller vid in- skyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i
mål eller drivning av vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i
ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av samband med
rättegång utgått av allmänna medel och som eiUigt allmänna medel och som enligt
domstolens beslut skall återg"äldas. domstolens beslut skall
återgäldas

eller av sådan kostnad för allmän

rättshjälp som part eller annan en

ligt 31 § rättshjälpslagen (1972:

429) ålagts att ersätta statsverket

eller av vad som skall återbetalas

enligt beslut som avses i 7 § lagen

( ) om ekonomiskt bistånd

lill svenska medborgare i utlandet m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1973.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:495) om ändring i
utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom förordnas, att punkt 13 av övergångsbestämmelserna
till lagen (1971: 495) om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) skall ha
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

13. Bestämmelserna i 88 c § äger
icke tiUämpning i fråga om uttagande av böter, viten eller annan med brott
förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid
indrivning av vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med
rättegång utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall
återgäldas.

Föreslagen
lydelse

13. Bestämmelserna i 88 c §

äger icke tillämpning i fråga om

uttagande av böter, viten eller

annan med brott förenad påföljd,

som innefattar betalningsskyldig

het, och icke heller vid indrivning

av vad som i mål eller ärende vid

domstol eller eljest i samband med

rättegång utgått av allmänna me

del och som enligt domstolens be

slut skall återgäldas eller av sådan

kostnad för allmän rättshjälp som

part eller annan enligt 31 § rätts

hjälpslagen (1972: 429) ålagts att

ersätta statsverket eller av vad som

skall återbetalas enligt beslut som

avses i 7 § lagen ( ) om

ekonomiskt bistånd till svensk medborgare i
utlandet m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning
av luftfartyg m. m.

H"ärigenom förordnas, att punkt 5 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av
luftfartyg m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

5. Bestämmelserna i 3 § nya lagen
"äger icke tUlämpning i fråga om uttagande av böter, viten eller

Föreslagen
lydelse

5. Bestämmelsena i 3 § nya lagen
äger icke tUlämpning i fråga om uttagande av böter, vUen el-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lyddse

annan
med brott förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och icke
heller vid indrivning av vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i
samband med rättegång utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut
skall återgäldas.

Föreslagen lydelse

ler
annan med brott förenad på

följd, som innefattar betalnings

skyldighet, och icke heller vid in

drivning av vad som i mål eller"

ärende vid domstol eller eljest i

samband med rättegång utgått av

allmänna medel och som enUgt

domstolens beslut skaU återgäldas

eller av sådan kostnad för allmän

rättshjälp som part eller annan en

ligt 31 § rättshjälpslagen (1972:

429) ålagts att ersätta statsverket

eller av vad som skall återbetalas

enligt beslut som avses i 7 § lagen

( ) om ekonomiskt bi-

stånd
till svenska medborgare i utlandet m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1972: 260) om internationeUt samarbete rii-rande
verkställighet av brottsmålsdom

Härigenom förordnas,
i fråga om lagen (1972: 260) om intemationellt samarbete rörande verkstälUghet
av brottmålsdom dels att 27 § skall upphöra att gälla, dels att 39 § skall ha
följande lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av
allmänna medel utgiven ersättning till offentlig försvarare i mål som avses i
denna lag skaU stanna på statsverket, om icke den dömde av särskilda skäl bör
åter-g"älda ersättningen.

Av
aUmänna medel utgiven ersättning till offentUg försvarare samt kostnad för
rättshjälp enligt 36 § rättshjälpslagen (1972:429) skall stanna på statsverket,
om icke den dömde av särskUda skäl bör återgälda ersättningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1973.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
biträde som förordnats före denna lags ikraftträdande.

s. 299 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 299

Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 2 november 1972.

Närvarande:
justitierådet ALEXANDERSON, regeringsrådet KLACKENBERG, f. d. regeringsrådet
ÖHMAN, justitierådet WALBERG.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av
protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 20 oktober 1972, hade Kungl. Maj;t förordnat, att lagrådets yttrande skulle
inhämtas över upprättade förslag tUl

1)
lag om ekonomiskt bistånd tUl
svenska medborgare i utiandet m. m.

2)
lag om ändring i
rättshjälpslagen (1972: 429)

3)
lag om ändring i
giftermålsbalken

4)
lag om ändring i föräldrabalken

5)
lag om ändring i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

6)
lag om "ändring i lagen
(1946: 817) om bevisupptagning vid utländsk domstol

7)
lag om ändring i
utiänningslagen (1954: 193)

8)
lag om ändring i lagen (1957:
668) om utlämning för brott

9)
lag om ändring i lagen (1958:
642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid
utredning av faderskapet till bam utom äktenskap

10)
lag om ändring i lagen (1959:
254) om utiämning för brott tiU Danmark, Finland, Island och Norge

11)
lag om ändring i lagen (1963:
193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkstälUghet
av straff m. m.

12)
lag om ändring i lagen (1964:
450) om ålgärder vid samhällsfarUg asocialitet

13)
lag om ändring i lagen (1966:
293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

14)
lag om ändring i lagen (1967:
940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

15)
lag om ändring i lagen (1969:
644) om vissa rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar

16)
lag om ändring i lagen (1970: 375)
om utlämning tUl Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av
beslut om vård eUer behandling

s. 300 Kontrollera mot PDF

17)
lag om ändring i lagen
(1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom

18)
lag om ändring i lagen (1971:
495) om ändring i utsökningslagen (1877; 31 s. 1)

19)
lag om ändring i lagen (1971:
500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

20)
lag om ändring i lagen (1972:
260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brotlmålsdom.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade
under tiden den 1931 oktober 1972 inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Peter Fitger.

Lagförslagen
föranledde följande yttranden inom lagrådet.

Förslaget
till lag om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.

Alexanderson,
Öhman, Walberg:

I första stycket av förevarande paragraf kan avfattningen
av andra punkten leda till den missuppfattningen, att vårdnadshavaren i barnets
ställe skall vara återbetalningsskyldig. Avsikten torde emellertid vara att
vårdnadshavaren skall svara jämte barnet, låt vara primärt solidariskt. Denna
innebörd av bestämmelsen skulle framträda, om ordet "även"
tillfogades närmast före orden "barnets vårdnadshavare". Vi
hemställer att bestämmelsen avfattas i enlighet härmed.

I nuvarande tredje stycket bör beträffande
biståndstagaren utsägas att han "är eller varit anställd ombord på svenskt
fartyg".

Härjämte bör av redaktionella skäl nuvarande andra
och tredje styckena byta plats inbördes.

Öhman,
Walberg:

Vad angår nuvarande tredje stycket föreslår vi, i
överensstämmelse med vad som förordats beträffande vårdnadshavaren, att ordet
"även" tillfogas före ordet "redaren".

Älexanderson:

Mellan vårdnadshavares och redares
återbetalnuigsskyldighet enligt förevarande paragraf synes föreUgga vissa
skiUnader, som bör uppmärksammas och måhända också föranleda någon jämknmg av
lagtexten.

Vad angår vårdnadshavaren, vUkens ansvar enligt vad
förut uttalats får antagas vara primärt solidariskt, är tydUgt att han i
förhållan-

s. 301 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 301

de
till statsverket avses skola svara oberoende av förefinlligheten av underhållsskyldighet
och likaledes oberoende av om han i det aktuella fallet låtit någon
vårdslöshet komma sig tUl last beträffande bamets vistelse i utiandet eller
dess där iråkade nödställda belägenhet. Enligt allmänna grundsatser får sedan
bedömas, huruvida och i vUken omfattning vårdnadshavaren äger ur barnets
tUlgångar gottgöra sig för vad han betalat till statsverket.

Alexanderson,
Klackenberg:

Vad beträffar redares ansvar synes det oss
naturligt, att i den si

tuation, som avhandlas i nuvarande tredje stycket, kronan genom att

lämna bistånd till den ombordanställde inträder i dennes rätt gentemot

redaren och således härleder sin rätt mot redaren från biståndstagaren.

Med ett sådant synsätt får, främst enligt allm"ånna regler om fordrings-

cession, en rad frågor, som i sammanhanget kan uppkomma, sin lös

ning. I sådant hänseende kan nämnas t.ex. frågor om verkan av att reda

ren med eller utan vetskap om det lämnade biståndet fullgjort betalning

till den anställde eller vill mot dennes fordran kvittningsvis åberopa

genfordran. På gmnd av det anförda hemställer vi att nuvarande tredje

stycket avslutas så "-- eller avtal, inträder statsverket intiU be

loppet av det lämnade biståndet i biståndslagarens rätt gentemot reda-

ren .

Vinner vår hemst"ällan inte bifall, insfämmer
vi i fråga om avfattningen av nuvarande tredje stycket med lagrådets övriga
ledamöter.

Klackenberg:

Enligt förslaget skall, om ekonomiskt bistånd
lämnats till barn under 18 år, barnets vårdnadshavare vara
återbetalningsskyldig. Departementschefen understryker att vårdnadshavarens
ansvar i princip bör gäUa både den som är vårdnadshavare enligt lag och den som
i egenskap av särskiU förordnad förmyndare är vårdnadshavare, men att i
sistnämnda fall skälen för eftergift ibland kan vara särskilt starka.

Enligt min mening riktas ansvaret enligt
lagförslaget mot fel adressat, när vårdnadshavaren gjorts ansvarig, eftersom
det primärt bör vara de försörjningspliktiga föräldrarna som bär ifrågavarande
ansvar, oavsett om en av dem har vårdnaden och oavsett om vårdnaden
överflyttats på annan person. Det kan inte vara riktigt att med befriande av
den försörjningspUktige överflytta ansvaret på vårdnadshavaren med stöd endast
av ett schablonmässigt antagande att denne senare gjort sig skyldig till en
försummelse, om han inte förebyggt utiandsresan genom att i tid ha begärt
indragning av barnets pass. Ett dylikt antagande förefaller vara en alldeles
för svag gmnd att bygga en i lag faststäUd, genereU skadeståndsskyldighet på.
Det är också lätt att inse att den föreslagna regeln kan ge högst obilUga
verkningar, exempelvis för en mo-

s. 302 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 302

der,
som fått vårdnaden sig anförtrodd men inte får ut underhållsbidrag av fadern,
eller för en särskilt förordnad förmyndare, som av sociala skäl påtagit sig
bekymret att svara för vårdnaden av en missanpassad yngling och därtiU skall
få ett betydande ekonomiskt ansvar gentemot staten, om han inte varit
tillräckUgt misstrogen mot sin klient beträffande passet.

Jag förordar på grund härav, att
återbetalningsskyldigheten skall åvUa, inte vårdnadshavaren, utan
försörjningspliktiga föräldrar. TUl ledning för meddelande av eftergift för
dessa bör beaktas bl. a. sådana i 33 och 36 §§ socialhjälpslagen angivna
omständigheter som begränsar föräldrars ansvar för socialhjälp åt barn men
givetvis även uppenbara försummelser med avseende å passinnehavet.

4
§

Öhman,
Walberg:

Enligt 4 § lämnas ekonomiskt bistånd i brottmål och
vissa med brottmål närbesläktade administrativa mål. Biståndet lämnas svensk
medborgare med bosättning i Sverige i den utsträckning som behövs för att han
skall få ett tUlfredsstäUande rättsskydd och omfattar bland annat ersättning
tiU försvarare eller rättegångsbiträde. Det torde vara avsett att i
överenssfämmelse med vad som gäller i fråga om rättshjälp genom offentlig
försvarare eller offentligt biträde behovet skall bedömas utan hänsyn till
den biståndssökandes ekonomi. Har denne själv på egen bekostnad anskaffat
försvarare eller biträde lär emellertid något behov av bistånd i sådant
hänseende inte kunna anses föreligga. För det fall alt så ej skett och behov av
försvarare eller biträde föreligger, lär däremot 4 § innebära att sådan hjälp
skall ställas till förfogande, oavsett om den bidragssökande i och för sig
skulle kunna svara för kostnaden.

Av den föreslagna lagen framgår inte vilken
betydelse som skall till-m"ätas den biståndssökandes begäran att tUl
försvarare eller biträde få en viss person. I detta hänseende torde emellertid
en analogisk tillämpning av rättegångsbalkens regler om offentlig försvarare
vara rimlig. Detta skuUe också stå i samklang med uttalandet i
remissprotokollet (sid. 170) om att vägande skäl talar för att besfämmeisema så
nära som möjligt anknyts tUl bestämmelserna i RB om offentlig försvarare. Har
den biståndssökande tUl försvarare föreslagit viss person synes sålunda denne
böra anlitas, om inte hans anlitande skulle förorsaka avsevärt ökade kostnader
eUer eljest särskilda skäl föranleder annat (jfr RB 11:5 st. 2).

Emellertid förekommer i renussprotokollet andra
uttalanden än det nyss återgivna, vilka ger viss anledning tUl tvivelsmål om
tillämpningen av de föreslagna reglema såvitt gäller försvarare eller biträde.
Beträffande möjligheten att ålägga frikänd person återbetalningsskyldighet enligt
5 § sägs nämligen, att sådan skyldighet kan tänkas exempelvis i det

s. 303 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 303

fallet
att utlandsmyndigheten erbjuder en försvarare som är fullt kompetent och
lämplig men den biståndsberättigade ändå kräver att få en långt dyrare advokat.
Av vad ovan sagts om valet av försvarare eller biträde bör emellertid följa
att utlandsmyndigheten i ett dylikt fall inte bör villfara den
biståndsberättigades begäran; denne får nöja sig med den lämplige och
kompetente advokat som utiandsmyndigheten v"äljer. Genom att en sådan
advokat ställs tUl den biståndsberättigades förfogande, får denne ett bistånd
som tillgodoser hans anspråk på ett tUlfredsstäUande rättsskydd. För ett
längre gående anspråk saknas stöd i lagen. Någon anledning att med hänsyn till
försvararekostnadens storlek ålägga den frikände återbetalningsskyldighet torde
med ett sådant synsätt mte föreligga. Har utlandsmyndigheten funnit sig kunna
tiUmötesgå den bi-dragsberättigades begäran att få en viss advokat till
försvarare eller biträde bör det sålunda vara utan betydelse i
återbetalningsärendet om annan lämplig advokat kunnat fås tUl avsevärt lägre
kostnad.

Klackenberg:

Den
föreslagna bestämmelsen att svensk medborgare i vissa utsatta

rättslägen i utiandet
"är berättigad att erhålla ekonomiskt bistånd

i
den utsträcknmg som behövs för att han skall beredas ett tillfredsställande
rättsskydd" tolkar jag i likhet med två ledamöter av lagrådet så, att
stadgat bistånd utgår utan någon ekonomisk eller social behovsprövning och att
denna rättshjälp sålunda inte är betingad av att vederbörande råkat i sådant
nödläge eller annan svårighet som avses i 1 §. Jag uppfattar det i förevarande
paragraf tillförsäkrade ekonomiska biståndet som en motsvarighet till den
offentlige försvarare som i hemlandet förordnas åt misstänkt i brottmål eller
det offentUga biträde som enligt den föreslagna vidgade rättshjälpslagen skall
kunna förordnas av rättshjälpsnämnd i vissa tvångslägen.

Stadgandet
ger enligt min mening inte något slöd för att det skulle ankomma på
beskickningen eller konsulatet att utse visst rättegångsbiträde åt
vederbörande. Det är naturligt att den svenska representationen med sin
kännedom om de lokala förhållandena och med sina förbindelser på platsen är
behjälplig och ger råd vid anskaffnmg av lämplig advokat. Men med den
utformning lagtexten fått kan däri mte inläsas den meningen, att
representationen skall förordna rättegångsbkräde i stil med svensk domstol
eller r"ättshjälpsnänmd i hemlandet, som förordnar offentiig försvarare
eller offentligt biträde. Givetvis kan övervägas att jämka lagförslaget och
införa en sådan rättslig bmdning. Men jag är i hög grad tveksam om lämpligheten
därav, bl. a. av det skälet att våra beskickningar och konsulat inte överlag
har fömtsättningar att fungera som dylika juridiska specialorgan.

Om den som skall ha det rättsliga bUrädet inte blU
överens med utlandsmyndigheten om valet av advokat utan han viU ha en avsevärt

s. 304 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 304

dyrare
hj"älp än den som myndigheten ansett tUlfyllest för att bereda honom
tillfredsställande rättsskydd, torde lagtexten innebära, all han får anlita den
dyrare advokaten utan att för den skull behöva riskera alt gå miste om det
ekonomiska bistånd för erhåUande av tillfredsställande r"ättsskydd, vartUI
stadgandet synes berättiga honom. Utlandsmyndigheten har självfallet att
klargöra för honom den kostnadsram den finner tillfyllest. Väljer han den
dyrare advokaten, blir en fråga i andra hand hur överkostnaden skaU täckas av
honom. Han kan fänkas själv omedelbart betala den delen av kostnaden tUl
advokaten. Eller också får, sedan utlandsmyndigheten bestritt hela kostnaden,
betalningsskyldighet för överkostnaden åläggas honom i efterhand, såsom
departementschefen närmast synes ha tänkt sig. Den omständigheten att han i
sitt rättsliga tvångsläge i utlandet kan vara hänvisad till utlandsmyndighetens
ekonomiska bistånd för att över huvud få advokathjälp bör sålunda inte kunna
utnyttjas för att ställa honom i ett tvångsval mellan att anlita erbjuden
advokat och att avstå från allt ekonomiskt bistånd till rättsskydd.

SkuUe den här angivna tolkningen inte motsvara den
med lagförslaget avsedda innebörden, bör en precisering av den flertydiga
lagtexten ske.

Alexanderson:

Vid övervägande av den förevarande paragrafens
innebörd i fråga om försvarare syns mig vara betydelsefullt att den föreslagna
lagen avser ekonomiskt bistånd. Självfallet har vår utlandsrepresentation som
en av sina uppgifter att i viss utsträckning lämna svenska medborgare bistånd
också av annan än ekonomisk natur. I de situationer som avhandlas i förevarande
paragraf torde sålunda våra landsmän kunna påräkna bistånd med att finna en
lämplig och vUlig försvarare, att kommunicera med denne bl. a. i syfte att
utröna hans arvodesanspråk, att betinga sig hans biträde osv. Detta lär
emellertid vara en verksamhet som regleras instruklionsvis eller utan närmare
reglering följer av utiandstjäns-tens natur.

När i första stycket talas om r"ätt för
svensken att "erhålla ekonomiskt bistånd i den utsträckning som behövs
för att han skall beredas ett tUlfredsstäUande rättsskydd" saknas därför
såvitt jag kan se anledning att antaga annan innebörd därav än vad orden
förefaller att ut-s"äga, nämligen att om svensken saknar erforderliga
medel för att skaffa sig tillfredsställande rättsskydd, statsverket skall genom
beskickningen eller konsulatet förutom att lämna personligt bistånd såsom
fömt sagts tillskjuta felande medel eller garantera deras betalning. Såsom
lagtexten är avfattad torde alltså frågan, huruvida ekonomiskt bistånd skall
lämnas, vara beroende av i vUken utsträckning svensken kan med medel, varöver
han på platsen förfogar, själv sörja för att han får ett tillfredsställande
rättsskydd. Givetvis måste därvid beaktas att han kan

s. 305 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 305

behöva använda medlen också till annat, såsom sUt och närståendes
uppehälle.

Med sålunda antagen innebörd
förefaller mig bestämmelserna i förevarande lagrum innefatta en ändamålsenlig
lösning och jag har därför inte anledning att föreslå ändring av lagrummets
avfatlning.

SåtiUvida instämmer jag i vad två
ledamöter av lagrådet yttrat, att om utlandsmyndigheten inte endast varit den
bidragsberättigade behjälplig med att engagera viss advokat som försvarare
utan också ställt sig som garant för dennes arvode, det i händelse av
frikännande bör vara utan betydelse i återbetalningsärendet om annan lämplig
advokat kunnat fås till avsevärt lägre kostnad.

9 § Lagrådet:

Enligt denna paragraf skaU bistånd
inte utgå i den mån "motsvarande" bistånd kan erhållas från den
främmande staten. Såvitt gäller bistånd i brottmål skulle stadgandet efter
ordalagen möjligen kunna uppfattas så att, om den främmande staten erbjuder
bistånd av viss typ, exempelvis försvarare, det skulle vara uteslutet att få
bistånd av samma typ enligt 4 § genom utlandsmyndighetens försorg. Emellertid
kan det tänkas, att den försvarare som tillsatts av den främmande staten inte
fyller det krav på tillfredsställande rättsskydd, varom talas i nämnda
paragraf. Det är t. ex. fråga om ett brott mot den främmande staten och den av
denna stat utsedde försvararen står kanske i starkt beroende av statens
regering. Annat torde inte vara avsett än att den misstänkte i ett dylikt fall
skall kunna genom utlandsmyndigheten få en annan försvarare. Denna innebörd av
förslaget skulle komma tydligare fram, om ordet "motsvarande"
ändrades tiU "sådant". I "sådant" ligger då en hänvisning
till 4 §, av vilken framgår att biståndet, varifrån det än lämnas, skall
uppfylla kravet på ett tillfredsställande rättsskydd.

Ö vergångsbestämmelsem a Lagrådet:

Den föreslagna lagen kommer att
ersätta de nuvarande biståndsreglerna i 35 och 36 §§ instruktionen för
utrikesrepresentationen (IFUR). Enligt remissprotokollet är avsikten att i de
nämnda paragraferna skall i stället införas förordnande av Kungl. Maj:t, att
utrikesministern skall utfärda vissa tiUämpningsföreskrifter tUl lagen.

Med h"änsyn härtUl synes det
mest naturligt att de här föreslagna övergångsbestämmelserna i stället meddelas
i den kungörelse vari de tilltänkta ändringama av IFUR genomföres. Det föreslås
sålunda, att ifrågavarande övergångsbestämmelser utgår ur lagförslaget.

20 Riksdagen 1972.1 saml Nr 132

s. 306 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 306

Förslaget
till lag om ändring i rättshjälpslagen

41
§ Klackenberg:

Den författningsmässiga regleringen av institutet
offentiigt biträde har i departementsförslaget med awikelse från utredningens
förslag lösts på ett sätt, som möjligen kan vara tiU glädje för en mindre grupp
yrkesjurister. För de många andra, som har att tUlämpa de olika tvångslagarna
eller är berörda av dessa, försvåras möjligheterna att komma till klarhet om
när offentligt biträde kan erhållas genom att bestämmelser härom inte finns i
var och en av dessa speciallagar, där förfarandet i övrigt på olika stadier
regleras. För undvikande av "en alltför splittrad bUd av denna
rättshjälp" har i departementsförslaget dessa best"ämmelser
sammanförts i 41 § rättshjälpslagen. Resultatet har blivit en svårläslig och
osystematisk uppräkning i 17 punkter, där för varje punkt skall klargöras,
fömtom vilken lag det g"äller, ingripandets art och på vilket eller vUka
stadier i processen offentligt biträde kan erhållas. Det åberopade skälet
förefaller vara av underordnad vikt jämfört med de uppenbara informativa
nackdelarna av den valda lösningen. I fråga om lagbestämmelser, som skaU
tillgodose viktiga behov för den rättssökande allmänheten och skall tUlämpas
även av lekmannaorgan, är det rimligt att kräva, att reglerna återfinns i deras
naturiiga sammanhang och att innehållet ges i mer tUlgänglig form än som skett
i den kvalificerade krångelkatalog som 41 § utgör.

Även om det är utsiktslöst att på
lagstiftningsfrågans nuvarande stadium få till stånd en omläggning, har jag
känt behov att i lagrådet ge den meningen till känna att den föreslagna
författningsmässiga regleringen är otillfredsst"ällande. TUl en del kan
det påtalade behovet av information i de olika tvångslagarna tiUgodoses genom
den av departementschefen diskuterade men avböjda åtgärden att införa hänvisningar
till de i rättshjälpslagen givna reglerna om offentligt biträde i var och en av
dessa lagar, där förfarandet är reglerat. Det är lagtekniskt enkelt att
genomföra en sådan åtgärd, och jag kan inte underlåta att förorda att
åtminstone den åtgärden vidtages nu.

41
§ punkt 3

Lagrådet:

Vid förevarande reglering torde en rimlig balans
mellan olika närstående vårdområden böra eftersträvas betfäffande
möjligheterna att erhålla offentiigt bUräde. I fråga om alkoholmissbmkarna
präglas emellertid departementsförslaget av en viss snävhet i detta h'ånseende,
särskUt jämfört med de möjligheter som erbjuds såväl de mentalsjuka som de för
samhällsvård omhändertagna.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 307

Utöver vad förslaget innebär i fråga om offentiigt
biträde åt alkoholmissbrukare synes det åtmuistone vid anförande av besvär
över socialstyrelsens beslut om kvarhållande enligt 45 § nykterhetsvårdslagen
skäligt att bereda de ivångsinlagna möjligheten att erhåUa offentiigt biträde.
Enligt nämnda paragraf äger styrelse för vårdanstalt förlänga den eljest
stadgade vårdtiden för farliga och fjärdegångsintagna alkoholmissbrukare med
högst sex månader åt gången i sammanlagt två år. Sådant beslut skall
underställas socialstyrelsens prövning, och dennas godkännande kan överklagas i
kammarrätt.

Väl torde den insats ett offentiigt biträde kan
göra i sådant besvärsmål vara ganska begränsad, eftersom prövningen främst
gäller om den intagne med hänsyn till sin sinnesart, sitt föregående liv och
sitt förhållande i anstalten kan antagas icke komma att föra ett nyktert liv i
händelse av utskrivning. Motsvarande invändning kan emellertid göras i fråga om
likartade prognoser i mål om utskrivningar från mentalsjukhus och
ungdomsvårdsskolor, där rättshjälp genom offentligt biträde kan ges. Del må
framhållas att det i 45 § nykterhetsvårdslagen är fråga om av administrativ
myndighet beslutade, myckel ansenliga förlängningar i eljesl stadgad vårdtid.
Ulan offentligt bUräde lär den sedan länge tvångsintagne i många fall ha svårt
att framlägga sin sak. Tilläggas må att besvärsmål angående 45 §
nykterhetsvårdslagen hittUls varit fåtaliga.

Den omständigheten alt nykterhetsvårdslagen är
föremål för översyn inom socialutredningen utgör enligt lagrådets mening inte
anledning att nu undantaga ifrågavarande förlängningsärenden från området för
rättshjälp genom offentligt biträde.

Under hänvisning till det anförda föreslår lagrådet
att under förevarande punkt jämväl upptages mål hos förvaltningsdomstol om
kvarhållande enligt 45 § nykterhetsvårdslagen.

41
§ punkt 4 Lagrådet:

Förslaget har såsom en grupp mål och ärenden, i
vUka offentiigt biträde kan förordnas, sammanfört tvångsomhändertaganden för
samhällsvård eller för utrednmg enligt 29 och 30 §§ bamavårdslagen med omhändertagande
för s. k. frivillig samh"ällsvård enligt 31 § samma lag. Sistnämnda slag
av omhändertagande sker på föräldrarnas begäran eller med deras samtycke, utom
givetvis då fräga är om övergivna eller föräldralösa barn. Sådant
omhändertagande av den som är över 15 år får enligt uttryckligt stadgande ske
endast efter dennes eget samtycke, om ej särskilda skäl föraiUeder annat. Detta
förbehåU tillkom för att hinder ej skulle föreligga att på detta s"ätt ta
hand om 1518-årmgar, som på grund av utvecklingsstörning eller liknande
omständighet saknar möjlighet att lämna giltigt samtycke.

s. 308 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 308

Det synes mindre konsekvent och inte heller i
övrigt lämpligt att såsom skett i förslaget sammanföra frivilUg samhällsvård
med de administrativa frihetsberövandena. Förfarandena har olika karaktär och
myndighetemas befogenheter är olUca. De åtgärder, som går in under 31 §, har
främst naturen av socialt stöd eller vårdhjälp och altemativet kan ofta vara
socialhjälp. I dessa fall synes instUutet allmän rättshjälp passa bättre än den
nu föreslagna formen rättshjälp genom offentligt biträde. Sistnämnda
rättshjälpsform är i väsentiig mån avsedd att lämnas vid samhälleliga
tvångsingripanden mot person. Man torde kunna utgå ifrån att rättshjälpsnämndema
som regel skulle finna behov mte föreligga av offentiigt biträde i mål och
ärenden om frivillig samhällsvård. Att märka är att om man medtar
omhändertaganden enligt 31 § bland de ärenden och mål, där offentiigt biträde
kan förordnas, detta på sätt som kommer att beröras vid 42 § medför att
rätten till den alternativa process-hjälpen blir avskuren för alla ärenden
enligt 31 § (jfr remissprotokollet sid. 181 f.). Föräldrarna, såsom
vårdnadshavare, berövas sålunda möjlighetema att erhålla den för dylika
socialförmåner bättre avpassade allmänna rättshjälpen. Att ha offentligt
biträde för allenast det förut angivna fallet, när gUtigt samtycke inte kan
lämnas enligt 31 § tredje stycket, synes knappast motiverat.

Lagrådet förordar under hänvisning tUl det anförda
att fjärde punkten begränsas att avse omhändertagande för samhällsvård enligt
29 § och för utredning enligt 30 § bamavårdslagen och sådan samhällsvårds slutliga
upphörande enligt 42 §.

Klackenberg:

På barnavårdsorarådet innebär departementsförslaget
en kraftig och särpräglad vidgning av möjlighetema att erhålla offentligt
biträde i jämförelse med vad utredningen förordat. Offentligt biträde skall
sålunda kunna förordnas vid ärendenas handläggning redan i barnavårdsnämnden,
medan det enligt utredningen kunde ske först i samband med underställning
eller besvär hos förvaltningsdomstol.

Det skall inte förnekas att offentligt biträde i
vissa fall kan vara av värde vid förhandlingar i barnavårdsnämnderna. Nämndemas
befogenhet vid omhändertaganden enligt 29 och 30 §§ bamavårdslagen kan dock
inte åberopas som ett mera vägande skäl, eftersom deras befogenhet, bortsett
från trängande provisoriska omhändertaganden, är begränsad tUl att
omhändertaga bam med vårdnadshavande föräldrars uttryckliga och villkorslösa
samtycke ävensom bamets eget samtycke om det fyllt 15 år. Om någonderas
samtycke icke föreligger, skall ärendet mom tio dagar underställas länsrättens
prövning, varvid möjUghet tiU offentligt biträde skulle fmnas. Av ett par remissmyndigheter
har framhållits att föräldrarnas offentliga biträde kanske skuUe vara den ende
juristen vid

s. 309 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 309

barnavårdsnämndens
handläggning och att insatsen av sådant biträde därför vore särskUt värdefull.
Enligt min mening kan just den situationen innefatta vissa risker för
nämndemas arbete och deras möjligheter att fungera på tillfredsställande sätt.
Nämndema är i demokratisk ordning valda lekmannaorgan och genom sin
sammansättning inte särskUt väl lämpade att utnyttja i kontradlktorisk
domstolsprocess tränade advokater, i vart fall inte i den mån nämnderna själva
inte är utrustade med egen juridisk expertis.

Det är inte uteslutet att införande av offentliga
biträden, vilkas processföring är främmande för ett vårdorgans arbetsformer,
kan nödvändiggöra en omorganisation av det socialvårdsorgan, som i första
instans skall besluta rörande tvångsomhändertagandena, och föranleda en omläggning
av hela förfarandet hos detta organ. Detta talar för att man inte nu bör ta
ståndpunkt till frågan. Om man viU imdvika att utsätta barnavårdsnämnderna för
risken att deras vårduppgifter försvåras och handläggningen av ärendena
förrycks, bör spörsmålet om offentUgt biträde prövas i ett sammanhang med
organisations- och förfarandefrågan. Såvitt jag förstår kan behovet av
offentligt biträde i barnavårdsnämnderna inte vara så trängande, att
socialutrednuigens förslag i ämnet och statsmaktemas ställningstagande tUl
detta inte med fördel kan avvaktas.

Jag förordar för den skull att stadgandet i 41 § 4
tills vidare begränsas att gälla mål hos förvaltningsdomstol.

42
§ Klackenberg:

Bestämmelserna om offentligt biträde har upptagits
i ett särskilt avsnitt av rättshjälpslagen under rubriken Rättshjälp genom
offentligt biträde. I anslutning härtill har departementschefen gjort det
viktiga uttalandet (sid. 181), att den nya formen av rättshjälp är en exklusiv
reglering inom sitt tUlämpningsområde och att sålunda allmän rättshjälp inte
kan lämnas inom tillämpningsområdet för rättshjälp genom offentligt biträde. I
tydlighetens intresse synes denna mening böra komma lill författningsmässigt
uttryck genom ett särskilt stadgande i lagen. Den omständigheten att de olika
formerna av rättshjälp regleras i separata avsnitt av lagen tillåter ju inte
slutsatsen att deras till-lämpningsområden är exklusiva, eftersom den i fjärde
avsnittet upptagna rådgivningen självklart skall kunna tillämpas inom alla
områdena.

Jag förordar därför ett uttryckligt stadgande av
förslagsvis det innehållet att aUmän rättshjälp ej får meddelas i faU, där
enUgt lagen rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller rättshjälp genom
offentiigt biträde kan ifrågakomma.

s. 310 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 310

Alexanderson,
Öhman, Walberg:

Vad angår avgränsningen mellan den nya formen
rättshjälp genom offentligt biträde och den allmänna rättshjälpen är det
remitterade förslagets ståndpunkt tydligen den att den person närmare bestämt
den med åtgärden avsedde som i händelse av behov därav kan få offentligt
biträde, är utesluten från aUmän rättshjälp. Är fråga om omhändertagande av
bam, som representeras av föräldrarna i egenskap av vårdnadshavare, förordnas
offentligt biträde för barnet. Givetvis kan föräldrama i en sådan situation,
nämligen så länge de såsom vårdnadshavare representerar barnet, i denna sin
egenskap inte få allmän rättshjälp.

Klackenberg:

Enligt förslaget skall offentligt biträde utses
"för den som åtgärden avser, om det behövs för tillvaratagande av dennes
rätt". Därmed torde vid mål om tvångsomhändertaganden för samhällsvård
inte gärna kunna avses annat än att biträde skall förordnas för det barn, vars
omhändertagande är satt i fråga, om det behövs för att tillvarataga barnets
rätt. I remissprotokollet har inte diskuterats innebörden av detta stadgande
vid den ofta föreliggande motsättningen mellan barnets och föräldrarnas
intressen vid omhändertagande för samhällsvård. Särskilt påtaglig är denna
motsättning vid tillämpning av 25 § a) barnavårdslagen, där gmnden för
ingripandet är att bamet misshandlas i hemmet eller eljest där behandlas på ett
sådant sätt, att dess kroppsliga eller själsliga hälsa utsätts för fara, eller
att barnets utveckling äventyras på grand av fostrarens olämplighet eller
bristande förmåga att fostra. När det s. k. administrativa frihetsberövandet
sålunda avser att skydda barnet mot föräldrarna, ställs frågan om det
offentliga biträdets uppgift kan vara att objektivt söka iakttaga bamets bästa
i enlighet med barnavårdslagens syfte eller om uppgiften är att i
processföringen biträda föräldrarna, dvs. vårdnadshavama, enligt deras
intentioner. Om det för biträdet t. ex. står klart att allvarlig barnmisshandel
förekommit och att fortsatta risker i sådant hänseende föreligger, skulle det
för mig framstå som ett egendomligt sätt att tillvarataga barnets rätt, om biträdet
skulle ha att tillhandagå föräldrarna i deras strävan att förhindra det intrång
i deras vårdnad, som barnets omhändertagande skulle innebära. Här kan
uppenbarligen råda en sådan intressemotsättning mellan för"äldrar och
barn, att det måste vara svårt att förena uppgiften att biträda båda.

Enligt förevarande stadgande har det offentiiga
bhr"ädet att tUlvarataga barnets rätt, och den uppgiften är jag benägen
anse som den primära, "även om det skulle innebära att biträdet kan komma
att stödja barnavårdsnämndens talan och processen därigenom kan bli skev. Man
kunde vara ben"ägen att i dylikt faU vilja hänvisa för"äldrama att
skaffa

s. 311 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 311

sig
eget biträde i form av allmän rättshjälp, men den möjligheten synes inte
föreligga, eftersom enligt systemets uppbyggnad allmän rättshjälp är utesluten
i fall, där offentligt biträde kan förordnas. Alt åstadkomma en interimistisk
överflyttning av vårdnaden om barnet enligt föräldra-balkens regler är givetvis
en orealistisk och opraktisk utväg med hänsyn bl. a. till tidsutdräkten hos
allmän domstol.

Skulle lagstiftarens mening å andra sidan vara att
biträdet skall stå till föräldramas disposition i deras egenskap av
vårdnadshavare och barnets legala ställföreträdare, bör lagtexten i klarhetens
intresse ange detta. I förevarande paragraf skulle då utsägas exempelvis att
"om den som åtgärden avser ej fyllt 15 år, skaU offentiigt biträde utses
åt den eller dem, som har vårdnaden om barnet, om det behövs för tillvaratagande
av deras eller barnets rätf'.

Bibehålles stadgandet oförändrat, framstår det som
i hög grad önskvärt att för stadgandets tillämpning erhålla några vägledande
uttalanden av lagstiftaren hur den här diskuterade konflikten, som inte enbart
är en fråga om vad god advokatetik innebär, skall lösas i praktiken.

Förslaget
till lag om ändring i utlänningslagen

31 §

Lagrådet:

Andra stycket i förevarande paragraf, såvitt däri
hänvisas tUl den föreslagna nya 42 a §, bör förtydligas så, att hänvisningen
avser inte endast allmänt ombud utan också tolk, och vidare så, att i lagmmmet
utsägs att 42 a § tredje och fjärde styckena äga motsvarande tillämpning.

Förslaget
till lag om ändring i lagen om utlämning för brott tiU Dan mark, Finland,
Island och Norge

Lagrådet:

Enligt den ändring som föreslås i 14 § förevarande
lag skall i fall som avses i 11 § kostnad för rättshjälp enligt 36 §
rättshjälpslagen i allmänhet stanna på statsverket. Vid utlämningsförfarandet
synes emellertid kostnad för rättshjälp enligt 36 § rättshjälpslagen
undantagsvis kunna uppkomma även i andra fall än sådana som avses i 11 §. Den
begränsande hänvisningen till faU som avses i 11 § bör därför utgå.

Övriga
lagförslag

Lagrådet: Förslagen lämnas utan erinran.

s. 312 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 312

Utdrag av protokoU över justitieärenden, håUet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 november 1972.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
"ärendena WICKMAN, statsråden HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST,
GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga
ledamöter lagrådets utlåtande över förslag till

1)
lag om
ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.,

2)
lag om
ändring i rättshjälpslagen (1972: 429),

3)
lag om
ändring i giftermålsbalken,

4)
lag om
ändring i föräldrabalken,

5)
lag om
ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar,

6)
lag om
ändring i lagen (1946: 817) om bevisupptagning vid utländsk domstol,

1) lag om ändring i utlänningslagen (1954:193),

8)
lag om
ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott,

9)
lag om
ändring i lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om
äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap,

10) lag om ändring i lagen (1959: 254)
om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge,

11) lag om ändring i lagen (1963:193)
om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av
straff m. m.,

12) lag om ändring i lagen (1964: 450)
om åtgärder vid samhäUsfarlig asociaUtet,

13) lag om ändring i lagen (1966:293)
om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

14) lag om ändring i lagen (1967: 940)
angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

15) lag om ändring i lagen (1969: 644)
om vissa rättigheter för statslösa och politiska flyktingar,

16) lag om ändring i lagen (1970: 375)
om utlämning liU Danmark,

s. 313 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 313

Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut
om vård eller behandling,

17) lag om ändring i lagen (1971: 494)
om exekutiv försäljning av fast egendom,

18) lag om ändring i lagen (1971: 495)
om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1),

19) lag om ändring i lagen (1971: 500)
om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.,

20) lag om ändring i lagen (1972: 260)
om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

När det gäller allmänt ekonomiskt
bistånd enligt den föreslagna lagen om ekonomiskt bistånd lill svenska
medborgare i utlandet m. m. har lagrådets ledamöter uppehållit sig vid den
återbetalningsskyldighet som åvilar vårdnadshavare för bistånd till underårig
och redare för bistånd tUl ombordanställda. När det gäller vårdnadshavare
ansluter jag mig tiU vad tre av lagrådets ledamöter anfört om att ansvaret är
att anse som primärt solidariskt. Denna innebörd bör som dessa ledamöter
anfört komma till uttryck i 2 § försia stycket genom att ordet "även"
tillfogas närmast före orden "barnets vårdnadshavare". Samma betraktelsesätt
bör enligt min mening anläggas i fråga om redares betalningsansvar. Som
föreslagits av två av lagrådets ledamöter bör därför ett förtydligande göras
också i 2 § andra stycket på det sättet att ordet "även" tillfogas
före ordet "redaren". Jag ansluter mig också tiU den av tre ledamöter
föreslagna ändringen i tredje stycket.

Vad en ledamot av lagrådet anfört
om att återbetalningsskyldighet för bistånd till underårig borde åvila
försörjningspliktiga föräldrar och inte vårdnadshavaren föranleder mig inte att
frångå den ståndpunkt jag intagit i det remitterade förslaget.

Inom lagrådet har uttalats delade
meningar i fråga om tolkningen av 4 § i förslaget till lag om ekonomiskt
bistånd till svenska medborgare i utlandet. Med anledning härav vill jag
anföra följande.

Enligt 4 § skall bistånd lämnas
till den som är berövad friheten eller i annat fall är föremål för förfarande
som kan leda till allvarligt ingrepp. Under dessa föratsättningar skall
bistånd lämnas utan någon prövning av sökandens ekonomiska ställning.
Beträffande biståndets omfattning föreskrivs att bistånd skall lämnas i den
utsträckning som behövs för att bereda ett tillfredsställande rättsskydd. Har
den rättssökande för egna medel anlitat försvarare behövs inte något bistånd i
form av ersätming till försvarare. Den rättssökandes ekonomiska ställnmg får
däremot betydelse vid bedömningen av frågan om återbetalningsskyldighet för
det lämnade biståndet. Som framgår av 5 § första stycket skall den som dömes
för brottet återbetala vad han mot-

s. 314 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 314

tagit.
Aterbetalningsskyldigheten får dock jämkas med hänsyn till bl. a. den dömdes
ekonomiska förhållanden. Den angivna ordningen överensslämmer med vad som
gäller i fråga om offentiig försvarare vid svenska domstolar.

1 elt annat avseende föreligger emellertid en
skillnad mellan den inom Sverige rådande ordningen och det biståndsförfarande
som föreslagils i fråga om rättegång vid domstol i utlandet. I sistnämnda fall
kan det givetvis inte bli fråga om att en svensk utlandsmyndighet förordnar en
offentiig försvarare vid den utländska domstolen. Utiandsmyndigheten får i
stället hjälpa den rättssökande med att anskaffa lämplig försvarare och ställa
sig som garant för den ersättning som försvararen betingar sig. Vid valet av
försvarare bör den rättssökande, liksom enligt vår interna ordning, ha frihet
att välja den försvarare han önskar, om inte detta skulle förorsaka avsevärt
ökade kostnader eller eljest särskilda skäl föreligger. Den rätlssökande torde
i alhnänhet sakna kännedom om lämpliga försvarare. Det får då ankomma på
utlandsmyndigheten att anvisa någon som "är lämplig. Någon gång kan det
emeUertid inträffa att den rättssökande valt en försvarare som enligt
utlandsmyndighetens bedömning betingar sig alltför hög ersättning. Jag har i
remissprotokollet anfört att återbetalningsskyldighet undantagsvis skulle
kunna komma i fråga för ersättningen i sådana situationer även vid frikännande
dom. Två av lagrådets ledamöter har emellertid anfört att utlandsmyndigheten i
ett sådant fall inte bör tUlmötesgå den biståndsberättigades begäran utan göra
biståndet beroende av att annan och ur kostnadssynpunkt godtagbar försvarare
utses. För en sådan lösning kan även enligt min mening anföras goda skäl. Jag
godtar sålunda vad som anförts av de båda lagrådsledamöterna.

Vad lagrådet anfört i anslutning till 9 § och till
övergångsbestämmelserna tUl ifrågavarande lag bör beaktas.

I fråga om de föreslagna ändringarna i
rätlshjälpslagen har en ledamot av lagrådet kritiserat den författningsmässiga
regleringen av institutet offentligt biträde och bl. a. anfört att den valda
lösningen har informativa nackdelar. Enligt min mening är det även ur
informationssynpunkt fördelaktigast alt välja den i det remitterade förslaget
valda lösningen, som innebär att samtiiga r"ättshjälpsform_er återfinns i
r"ätts-hjälpslagen. Särskilda åtgärder för information om rättshjälpen
kommer att vidtas (jfr JuU 1972: 12 s. 52).

När det gäller att bestämma tillämpningsområdet för
rättshjälp genom offentiigt biträde är det som jag tidigare framhålUt
angeläget alt tillgängliga resurser används där de bäst behövs. Lagrådet
föreslår vissa justeringar i fråga om tillämpningsområdet, vilka innebär ett
ökat rättsskydd vid de i och för sig relativt ingripande besluten om förlängning
av vårdtiden för alkoholmissbrukare medan omhändertagandena för frivillig
samhällsvård enligt 31 § BvL utesluts från möjlighet till

s. 315 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:132 315

offentligt
biträde och i stäUet hänvisas till den allmänna rättshjälpen. För en sådan
justering kan från de utgångspunkter jag nyss angivU anföras vissa skäl. På
grund härav och då justeringarna totalt sett inte torde konruna alt medföra
ökade kostnader för reformen, godtar jag vad lagrådet föreslagit. Jag kan
däremot inte ansluta mig till den uppfattningen som framförts av en av
lagrådels ledamöter att möjligheten till offentligt bilräde inom barnavården
endast bör finnas hos förvaltningsdomstol.

Med
anledning av vad lagrådets ledamöter anfört i fråga om förhållandet mellan
rättshjälp genom offentiigt biträde och aUmän rättshjälp vill jag erinra om vad
jag anfört i remissprotokollet atl var och en av dessa former av rättshjälp är
exklusiv inom sitt tillämpningsområde. Är det fråga om en åtgärd som faller
inom tillämpningsområdet för rättshjälp genom offentligt biträde kan den som
åtgärden avser sålunda inte få allmän rättshjälp. UttryckUg bestämmelse härom
anser jag inte nödvändig. Skulle i ett ärende angående omhändertagande för
samhällsvård delade meningar uppstå mellan det offentiiga biträdel och föräldrarna,
har biträdet att iaktta barnets bästa. Frågan om föräldrarna i en sådan
situation kan få allmän rättshjälp är beroende på omständigheterna. En allmän
förutsättning härför är att den rättssökande har ett självständigt rättsligt
intresse i saken. HärtUl kommer att enligt 8 § försia stycket 6
rättshjälpslagen den rätlssökande skall ha ett befogat intresse av att få sin
sak prövad.

De anmärkningar lagrådet i övrigt framfört bör
beaktas. Hämtöver bör vissa redaktionella ändringar vidtas.

Jag hemställer att Kungl. Maj;t genom proposition
föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna
ändringar.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj;t Konungen att lill riksdagen skall
avlåtas proposUion av den lydelse bilaga lill detta protokoll utvisar.

Vid
protokollet: BrUta Gyllensten

s. 316 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 316

InnehåUsförteckning

Sid.

Propositionen .................................................... ..... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåU ....................... ..... 1

Lagförslag
....................................................... 3

Utdrag
av statsrådsprotokollet den 20 oktober 1972 . ... 31

1
Inledning...................................................... 31

2
Rättsskyddet i
förvaltningsärenden.................... ... 33

2.1 Nuvarande
ordning .................................. ... 33

2.1.1
Biträde ........................................... 33

2.1.2
Kostnadsregler................................... ... 34

2.2
Tidigare reformförslag m. m........................ 36

2.3
Offentiigt biträde ..................................... 41

2.3.1 Allmänt
........................................ 41

2.3.1.1
Utredningen ....................... 41

2.3.1.2
Sammanfattning av utredningens
förslag 43 2.3-1.3 Remissyttrandena 44

2.3.2 Psykiatrisk
vård................................ 45

2.3.2.1
Nuvarande ordning .............. 45

2.3.2.2
Utredningen ....................... 46

2.3.2.3
Remissyttrandena ................. ... 48

2.3.3 Omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda .. 49

2.3.3.1
Nuvarande ordning ............... 49

2.3.3.2
Utredningen ....................... 51

2.3.3.3
Remissyttrandena ................. ... 54

2.3.4 Nykterhetsvård
............................... 55

2.3.4.1
Nuvarande ordning .............. ... 55

2.3.4.2
Utredningen ...................... 56

2.3.4.3
Remissyttrandena ................. 62

2.3.5 Barnavård
..................................... 65

2.3.5.1
Nuvarande ordning .............. 65

2.3.5.2
Utredningen ....................... .. 67

2.3.5.3
Remissyttrandena ................ .. 71

2.3.6 Utiänningslagstiftnmgen
.................. 76

2.3.6.1
Nuvarande ordnmg .............. .. 76

2.3.6.2
Utrednmgen ....................... 78

2.3.6.3
Remissyttrandena ................. 84

2.3.7 Verkställighet
av straff utomlands........ .. 85

2.3.7.1
Nuvarande ordning .............. 85

2.3.7.2
Uö-edningen ...................... .. 86

2.3.7.3
Remissyttrandena ................ .. 86

2.3.8 Utiämning
...................................... .. 87

2.3.8.1
Nuvarande ordnmg ............... 87

2.3.8.2
Utredningen ....................... .. 87

2.3.8.3
Remissyttrandena ................ 88

2.3.9 Kriminalvården
................................. .. 88

2.3.9.1
Nuvarande ordning .............. .. 88

2.3.9.2
Utrednmgen ....................... 89

2.3.9.3
Remissyttrandena ................ .. 89

2.3.10.................................................... Smittskyddslag
91

s. 317 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 317

2.3.10.1
Nuvarande ordning ............... 91

2.3.10.2
Utredningen ...................... .. 92

2.3.10.3
Remissyttrandena ................ .. 92

2.3.11.................................................... Kastrering
och sterUisering 92

2.3.11.1
Nuvarande ordning ............... .. 92

2.3.11.2
Utredningen ....................... .. 92

2.3.11.3
Remissyttrandena ................ 92

2.3.12.................................................... Socialförsäkringslagstiftningen 93

2.3.12.1
Tidigare reformförslag m. m....... 93

2.3.12.2
Utrednmgen ........................ 93

2.3.12.3
Remissyttrandena ................. 95

2.3.13.................................................... Skattelagstiftningen
96

2.3.13.1
Tidigare reformförslag m. m....... 96

2.3.13.2
Utredningen ....................... 96

2.3.13.3
Remissyttrandena ................ .. 98

2.3.14.................................................... Fastighetsrättslig
lagstiftning 98

2.3.14.1
Utredningen ....................... .. 99

2.3.14.2
Remissyttrandena ................ 99

2.3.15.................................................... Föratsättningama
för förordnande av offentligt

biträde ........................................ 99

2.3.15.1
Utredningen ....................... 99

2.3.15.2
Remissyttrandena ................ 103

2.3.16.................................................... Förordnande
myndighet 106

2.3.16.1
Utredningen ....................... 106

2.3.16.2
Remissyttrandena ................ 107

2.3.17.................................................... Ersättnmg
till offentligt biträde 108

2.3.17.1
Utrednmgen ........................ . 108

2.3.17.2
Remissyttrandena ................ 111

2.3.18.................................................... Behörighetskrav
för offentligt biträde 115

2.3.18.1
Utrednmgen ....................... . 115

2.3.18.2
Remissyttrandena ................ . 116

2.4 Rättshjälp
för utredningskostnader i förvaltningsärenden 118

2.4.1
Utredningen .................................. . 118

2.4.2
Remissyttrandena ........................... . 120

2.5 Kostnadsersättning
.............................. . 122

2.5.1
Utredningen .................................. 122

2.5.2
Remissyttrandena ........................... . 133

2.6 Författningsregleringen............................... 139

2.6.1
Utredningen .................................. 139

2.6.2
Remissyttrandena .......................... 140

2.7 Kostnadema
för reformen .......................... 141

2.7.1
Utredningen .................................. 141

2.7.2
Remissyttrandena .......................... 142

3 Bistånd
tUl svenska medborgare i utlandet m. m... 143

3.1 Nuvarande
ordning m. m............................. 143

3.1.1
Utrikesförvaltningens
biståndsverksamhet 143

3.1.2
Bistånd i brottmål enligt
rättegångsbalken m. m. 148

3.1.3
Intemationella överenskommelser
om socialt och ekonomiskt bistånd 149

3.1.4
Statistiska uppgifter ......................... 150

3.2
UD-promemorian ..................................... 151

3.3
Remissyttrandena .................................. 161

4 Departementschefen
.................................... 170

s. 318 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 318

4.1 Offentiigt
biträde .................................... 170

4.1.1
Allmänna synpunkter ...................... 170

4.1.2
Psykiatrisk vård................................ 172

4.1.3
Omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda .. 174

4.1.4
Nykterheisvård .............................. . 175

4.1.5
Barnavård ..................................... . 176

4.1.6
UtiänningslagstUtningen ................. . 178

4.1.7
Verkställighet av straff
utomlands ........ 180

4.1.8
Utlämning ..................................... 182

4.1.9
Kriminalvården ................................ . 182

4.1.10
Smittskyddslagstiftningen ................. . 183

4.1.11
Kastrermg och sterUisering ................. . 183

4.1.12
Socialförsäkringslagstiflningen
......... 184

4.1.13
Skallelagstiftningen ........................ 184

4.1.14
Fastighetsrättslig
lagstiftning ........... 184

4.1.15
Föratsättningar för förordnande
av biträde .... 184

4.1.16
Förordnande myndighet ................... 188

4.1.17
Ersättning tUl offentUgt
biträde ........... 189

4.1.18
Behörighetskrav för offentiigt
biträde .. 190

4.2
Rättshjälp för
utredningslokaler i förvaltningsärenden .. 192

4.3
Kostnadsersättning i
förvaltningsärenden ..... 195

4.4
Ekonomiskt bistånd till svenska
medborgare i utlandet.. 199

4.5
Kostnaderna för reformen .......................... 210

4.6
Författningsregleringen............................... 211

4.7
Upprättade lagförslag ............................. 212

4.8
Sammanfattning av
departementsförslaget.... 213

5
Specialmotivering ...................................... 215

5.1
Förslaget till lag om
ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utiandet m. m 215

5.2
Förslaget tUl ändring i
rättshjälpslagen ......... . 215

5.3
Förslaget till lag om ändring i
giftermålsbalken . 222

5.4
Förslaget till lag om ändring i
föräldrabalken . 222

5.5
Förslaget till lag om ändring i
sekretesslagen 223

5.6
Förslaget tUl lag om ändring i
lagen om bevisupptagning

vid
utländsk domstol.................................. 223

5.7
Förslaget tUl lag om ändring i
utlänningslagen. 223

5.8
Förslaget till lag om ändring i
lagen om utlämning för brott 225

5.9
Förslaget tUl lag om ändring i
lagen angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid
utredning av faderskapet tUl bam utom äktenskap .... 226

5.10
Förslaget tUl lag om ändring i
lagen om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge 226

5.11
Förslaget tUl lag om ändring i
nordiska verkställighetslagen 227

5.12
Förslaget tUl lag om ändring i
lagen om åtgärder vid samhäUsfarlig asocialitet 227

5.13
Förslaget till lag om ändring i
lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall 227

5.14
Förslaget tUl lag om ändring i
lagen angående omsorger

om
vissa psykiskt utvecklingsstörda ........... 228

5.15............................................................. Förslaget
tUl lag om ändring i lagen om vissa rättighe

ter för statslösa personer och politiska flyktingar 229

s. 319 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:132 319

5.16 Förslaget till lag om ändring i lagen
om utlämning tiU

Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet

av
beslut om vård eller behandling ............. 230

5.17
Förslagen till lag om ändring i
övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i utsökningslagen, lagen om exekutiv
försäljning av fast egendom och lagen om exekutiv försäljning av luftfartyg m.
m 230

5.18
Förslaget till lag om ändring i
lagen om internationellt samarbete rörande verkstälUghet av brottmålsdom ....
231

Hemställan
....................................................... 231

Bilaga 1 Utredningens
förslag ................................ . 233

BUaga 2 Förslaget i
departementspromemorian Ds Ju 1972: 9 .. 253

Bilaga 3 Förslaget i
UD-promemorian ..................... 269

Bilaga 4 Det remitterade
förslaget .......................... 271

Utdrag
av lagrådets protokoll den 2 november 1972.... 299

Utdrag
av statsrådsprotokollet den 3 november 1972 . 312

MARCUS BOKTR, STOCKHOLM 1972 720447

Doktrin (7)

  1. Sebastian Wejedal, Rättegångskostnader i förvaltningsmål — den (o)ändliga historien, SvJT 2025 s. 363, på s. 385 · Fritt tillgänglig
  2. Sebastian Wejedal, Rättegångskostnaderna och den rättvisa rättegången – fyller RF tomrummet i FPL?, FT 2021 nr 3 s. 515, på s. 523 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  3. Håkan Gustafsson, Sebastian Wejedal, Allison Östlund, ”Lex Lilla hjärtat”. Om rättsprocesserna och den politiska pendeln, FT 2020 nr 4 s. 671, på s. 677 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  4. Bertil Wennergren, Advokaternas roll i länsrätternas processer, SvJT 1987 s. 327, på s. 329 · Fritt tillgänglig
  5. Offentliga biträden för barn i mål om vård enligt LVU, SvJT 1987 s. 137, på s. 138 · Fritt tillgänglig
  6. Ingvar Severin, Allmän rättshjälp i förvaltningsärenden I, FT 1981 nr 5 s. 185, på s. 202 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  7. Allmän förvaltningsrätt, SvJT 1973 s. 223, på s. 224 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

97 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (76)

76 kopplingar i 48 dokument.

  1. Prop. 2025/26:294 För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga s. 465 om s. 221 i texten
  2. Ds 2026:6 En översyn av det konsulära regelverket s. 73 om s. 143 · s. 74 om s. 153 · s. 75 om s. 202 · s. 179 om s. 200 · och 1 till i texten
  3. SOU 2025:111 Rättssäkerhetens pris s. 518 om s. 195 i texten
  4. SOU 2025:31 Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och vissa anpassningar till miniminivån enligt EU:s migrations- och asylpakt s. 111 om s. 78 · s. 305 i texten
  5. SOU 2024:80 Vissa åtgärder för stärkt återvändandeverksamhet och utlänningskontroll s. 616 om s. 78 · s. 622 om s. 178 i texten

Visa alla 48

Rättsfall (3)

3 kopplingar.

  1. MIG 2006:2 om s. 78 ur registret
  2. HFD 2022 ref. 10 om s. 195 i texten
  3. RÅ 1995 ref. 72 om s. 81 i texten

Doktrin (18)

18 kopplingar i 12 dokument.

  1. Mattsson, Barnet och rättsprocessen, 2002 s. 181 om s. 191 · s. 184 om s. 170 · s. 488 i texten
  2. Falk, Straffrätt och territorium, 1976 s. 321 · s. 323 · s. 324 i texten
  3. Schiratzki, Föräldraansvar i välfärdsrätten, 2013 s. 61 · s. 248 i texten
  4. Påle, Villkor för utlämning, 2003 s. 45 · s. 405 i texten
  5. SvJT 2025 s. 363 Sebastian Wejedal, Rättegångskostnader i förvaltningsmål — den (o)ändliga historien s. 385 i texten

Visa alla 12