Kungl. Maj:ts proposition angående institutet för social forskning
1972 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1972:29, Kungl. Maj:ts proposition angående institutet för social forskning
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts
proposition nr 29 år 1972 Prop. 1972:29
Nr 29
Kungl.
Maj:ts proposition angående institutet för social forskning; given Stockholms
slott den 10 mars 1972.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utbildningsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF ADOLF
SVEN
MOBERG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås riktlinjer för verksamheten vid det nyinrättade
institutet för social forskning. Vidare läggs förslag fram om anslag till
institutet för budgetåret 1972/73.
Institutet
bör koncentrera sina insatser på forskning som är inriktad på praktiska
tillämpningar och på problem med direkt anknytning till social- och
arbetsmarknadspolitiken.
Avnämarna
berörda myndigheter och organisationer bör genom representation i
styrelsen ha ett avgörande inflytande över inriktningen av institutets
verksamhet.
Institutet
bör verka för ett effektivt'utnyttjande av de samlade resurserna för social-
och arbetsmarknadspolitisk forskning.
Institutets
insatser i utbildning bör i första hand avse forskarutbildning inom
universitetsorganisationen.
En
professor i arbetsmarknadspolitik och en tjänst som biträdande professor med
inriktning på välfärds- och levnadsnivåforskning bör inrättas vid Institutet
den 1 juli 1972. En av institutets forskare bör utses att vara föreståndare.
1
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 29
Prop. 1972:29
Utdrag
av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Mai:t Konungen i
statsrådet på Stocldiolms slott den 10 mars 1972.
Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON,
NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.
Statsrådet
Moberg anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om institutet för social forskning och anför.
I
prop. 1972: 1 (bil. 10 s. 392) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1972/73 till
Institutet för social forskning beräkna ett förslagsanslag av 898 000 kr.
Jag
anhåller att nu få ta upp dessa frågor.
1 Inledning
I
enlighet med statsmakternas beslut år 1971 (prop. 1971: 141, UbU 1971:32, rskr
1971:348) har ett institut för social forskning inrättats den 1 januari 1972
genom ombildning av institutet för arbetsmarknadsfrågor. Det förslagsanslag
som för innevarande budgetår anvisats till Institutet för arbetsmarknadsfrågor m.
m. har tagits i anspråk för det nya institutet. Till detta har också knutits
den professur i socialpolitik som enligt statsmakternas beslut (prop. 1971:36, UbU
1971:11, rskr 1971: 136) inrättats den 1 januari 1972. Kungl. Maj:t har den 17
december 1971 meddelat provisorisk instruktion för institutet för social forskning.
Till
grund för förslagen i prop. 1971: 141 låg det betänkande (Ds U 1971:4), Mål och
riktlinjer för verksamheten vid ett institut för social forskning, som avgivits
i oktober 1971 av en för ändamålet tillkallad organisationskommitté (U 1971: 2).
I avvaktan på remissbehandlingen av betänkandet togs i propositionen endast de
frågor upp där ställningstaganden var oundgängligen nödvändiga för att
institutet skulle kunna börja sin verksamhet den 1 januari 1972. Till frågorna
om institutets
Byråchefen
Curt Carnarp, fil. dr Rudolf Meidner, departementsrådet Manfred Ribbing
(ordförande) och medicinalrådet Gunnar Wennström.
Prop.
1972:29 3
verksamhet fr. o. m. budgetåret 1972/73 och om dess
resurser för nämnda budgetår förklarade jag att jag ämnade återkomma efter att
ha tagit del av remissyttrandena.
Yttranden
över betänkandet har nu, efter remiss, avgivits av kriminalvårdsstyrelsen,
socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket, arbetsmedicinska
institutet, statskontoret, statistiska centralbyrån (SCB), riksrevisionsverket,
konjunkturinstitutet, universitetskanslersämbetet (UKÄ) efter hörande av
vederbörande vid universitet och högskolor, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
bostadsstyrelsen, statens invandrarverk, statens institut för
företagsutveckling, styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens
handikappråd, handikappinstitutet, nänmden för socionomutbildning efter hörande
av vederbörande vid socialhögskolorna, institutet för arbetsmarknadsfrågor,
statens medicinska forskningsråd, statens råd för samhällsforskning, statens
konsumentråd, 1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar,
samarbetsorganet för åtgärder mot ungdomsbrottsligheten, kommittén för kriminologisk
behandlingsforskning, familjepolitiska kommittén, socialutredningen,
barnstugeutredningen, arbetsmiljöutredningen, alkoholpolitiska utredningen,
expertgruppen för regional utredningsverksamhet, expertgruppen för
utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor, servicekommittén, in-vandrarutredningen,
delegationen för försöksverksamhet med företagsdemokrati i de statliga
aktiebolagen. Statsföretag AB, Svenska kommunförbundet. Svenska
landstingsförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens riksförbund.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen och
Sveriges industriförbund gemensamt, Sveriges förenade studentkårer (SFS),
Kooperativa förbundet samt Personaladministrativa rådet (PA-rådet). Därjämte
har vissa skrivelser inkommit.
Inom ramen
för samarbetskommittén för social forskning inom socialdepartementet (jfr prop.
1970: 1 bil. 7 s. 13 och bil. 10 s. 321) har i januari 1971 en särskild
utredningsgrupp tillkallats med uppdrag att göra en analys av behov,
resursfördelning och inriktning av den sociala sektorns forsknings- och
utvecklingsarbete samt av forsknings- och utvecklingsarbetets roll i
planeringen inom denna sektor. För att få underlag för sitt arbete har gruppen
inhämtat uppgifter från offentliga och enskilda organ rörande omfattningen och
fördelningen av forsknings-och utvecklingsresurserna inom socialsektorn.
Preliminära resultat från denna kartläggning förehgger nu.
Jag kommer i det följande att ta upp dessa frågor, vad
gäller den nyssnämnda kartläggningen efter samråd med chefen för socialdepartementet.
För överblickens och sammanhangets skull tar jag även upp vissa frågor i vilka
det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta.
1 Professorn Arne Engström (ordförande), direktören Paul
Lindblom och generaldirektören Bror Rexed.
1* Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 29
Prop. 1972:29
2 Förslag och yttranden m. m.
2.1
Den sociala forskningen i Sverige
2.1.1
Organisationskommittén
Kommittén
ger, med betonande av att det tillgängliga statistiska materialet är mycket
begränsat och bristfälligt, en kort beskrivning av de sociala
forskningsaktiviteter som pågår i landet och av de organ som på olika sätt är
engagerade i dessa. Kommittén hänvisar i övrigt till pågående undersökning inom
samarbetskommittén för social forskning.
Kommittén
redovisar vidare kortfattat vissa uppgifter om internationella förhållanden.
Av preliminära uppgifter från OECD:s jämförande forskningsstatistiska studie
år 1971, som innehåller en analys av de statliga forskningsresurserna i nio
medlemsländer, framgår att Sverige vid slutet av 1960-talet befann sig ungefär
i paritet med genomsnittet av de undersökta länderna i fråga om statliga
utgifter för forskning och utveckhng avseende »allmän välfärd» (public welfare).
Gemensamt för samtliga länder är att forskningen kring »allmän välfärd» har
ökat under 1960-talet. Ingenstans överstiger dock insatserna för denna forskning
3 % av de samlade statliga insatserna för forskning och utveckling. I allmänhet
finns i de undersökta länderna ingen speciell organisatorisk ram för social
forskning i vid bemärkelse.
Kommittén
redovisar också några av de synpunkter som kommit fram i de senaste årens
debatt om den sociala forskningens inriktning och organisation i Sverige.
Mot
den angivna bakgrunden drar kommittén följande tentativa slutsatser rörande
svensk social forskning.
En
första slutsats är att relativt sett små forskningsinsatser synes ägnas åt det
sociala området. Det torde inte behöva råda något tvivel om att stora
effektivitetsvinster, genom både besparingar och bättre måluppfyllelse, skulle
stå att göra genom ökad forskning såväl på det arbets-marknadspohtiska som på
det socialpolitiska området.
En
andra slutsats som kommittén drar är att de begränsade resurser som gått till
social forskning fördelar sig ojämnt på olika områden. I synnerhet har stödet
till forskning rörande övergripande problem av ekonomisk-politisk och socialpoUtisk
natur varit begränsat.
Kommitténs
tredje slutsats är att de tillgängliga resurserna för social forskning
förefaller föga ändamålsenligt utnyttjade. Det tycks finnas ringa samband
mellan sociala reformer och social forskning.
Prop. 1972:29 5
En
fjärde slutsats är att en enhetlig teoretisk referensram saknas. Bristen på
teori leder till att samspelet mellan forskning och fält blir dåligt.
Slutligen
konstaterar kommittén ett bristande samband mellan forskning och utbildning,
speciellt i fråga om socionomutbildningen.
2.1.2
Utredningsgruppen inom samarbetskommittén för social forskning
Som
berörts inledningsvis har en utredningsgrupp inom socialdepartementet gjort en
kartläggning av forskningsinsatserna inom den sociala sektorn. Gruppen har bl.
a. undersökt hur resurserna för forskning och utvecklingsarbete fördelar sig på
socialpolitiska tillämpningsområden och på vetenskapliga discipliner. Vidare
har finansieringsvägarna studerats. Med utgångspunkt i kartläggningen, från
vilken några preliminära uppgifter presenteras i det följande, studerar
utredningsgruppen f. n. behovet av resurser för forskning och
utvecklingsarbete inom socialsektorn samt frågan om forskningens framtida
organisation, framför allt med avseende på formerna för prioritering och
medelsfördelning. Gruppen avser att lägga fram förslag i dessa frågor under år
1972.
Kartläggningen
täcker den sociala sektorn i vid mening och omfattar allt forsknings- och
utvecklingsarbete som belyser socialpolitiken (inkl. hälso- och sjukvård) eller
kan antas vara av betydelse för dennas inriktning och utveckling. Sålunda
innefattas såväl social forskning i mera begränsad mening som medicinsk
forskning, viss teknisk forskning och delar av t. ex.
arbetsmarknadsforskningen, miljövårdsforskningen och trafiksäkerhetsforskningen.
Uppgifter har inhämtats
från alla enheter inom den statliga sektorn som kan tänkas bedriva eller
finansiera forskning och utvecklingsarbete av betydelse för socialpolitiken
samt från de tio största kommunerna och samthga landsting. De statliga
forskningsresurser som finns vid universitet och högskolor samt
undervisningssjukhus i form av personella och materiella basresurser har
däremot inte innefattats i kartläggningen. En undersökning av dessa
forskningsresurser pågår f. n. inom SCB. Inom den privata sektorn innefattar
kartläggningen bl. a. de större läkemedelsföretagen samt privata stiftelser och
fonder.
Avsikten med
utredningsgruppens kartläggning har endast varit att få en grov bild av
resurserna och deras fördelning. Uppskattningar från uppgiftslämnarna har
därför accepterats i de fall något exakt underlag för svar inte förelegat. Det
bör strykas under att de uppgifter som nu redovisas är preliminära.
Resurserna för social
forskning och utvecklingsarbete i den nyss angivna vida betydelsen och med
undantag av basresurserna inom uni-
Prop. 1972:29 6
versitetsorganisationen
m. m. uppgick enligt enkätresultatet under budgetåret 1969/70 eller
kalenderåret 1970 till ca 255 milj. kr., varav ca 104 milj. kr. anvisades över
statsbudgeten. Av det totala beloppet avsåg ca 185 milj. kr. huvudsakligen
medicinska områden. Härav avsåg den dominerande delen ungefär 100 milj. kr.
läkemedelsforskning inom industrin. Ca 30 milj. kr. avsåg medicinsk
grundforskning utan bestämd tillämpning i sikte.
Ca
70 milj. kr. avsåg mera socialt inriktad forskning och utvecklingsarbete. Med
hänsyn till det tänkta verksamhetsområdet för institutet för social forskning
koncentreras redovisningen här på de sistnämnda resurserna. Dessa har allt
efter projektens karaktär fördelats på ett antal tillämpningsområden, såsom
ekonomiska och sociala serviceåtgärder, barn- och ungdomsvård, nykterhets- och
narkomanvård, handikapp vård, kriminalvård, miljö- och samhällsplanering,
arbetarskydd och arbetsmiljö samt social-, hälso- och sjukvårdens planering,
organisation och personalfrågor.
Det
bör anmärkas att forskning inom dessa tillämpningsområden kan förekomma inom
ett stort antal vetenskapliga discipliner inom skilda fakultetsområden samt
vidare att vissa av de från kartläggningen undantagna basresurserna inom
universitetsorganisationen har nära anknytning till socialpolitiska
tillämpningsområden, exempelvis högre tjänster inom områdena kriminologi, handikappforskning
och alkoholforskning.
Forskning
angående befolkningens sammansättning och levnadsförhållanden, miljö- och
samhällsplanering samt arbetarskydd och arbetsmiljö fick under den aktuella
perioden sammanlagt ca 40 milj. kr. Forskningen inom dessa områden kan sägas
ha till syfte att kartlägga och förebygga sociala missförhållanden. Denna
forskning har på så sätt betydelse även inom andra tillämpningsområden.
Givetvis kan det även inom andra berörda områden finnas forskning vars resultat
kan omsättas i förebyggande åtgärder.
Ca 9
milj. kr. avsåg forskning och utvecklingsarbete om social-, hälso-och
sjukvårdens planering, organisation och personalfrågor.
Bland
de mer socialvårdsinriktade tillämpningsområdena dominerade handikappforskningen
med 12,6 milj. kr. Resurserna inom detta område har främst avsett medicinsk
och teknik forskning. Nykterhets- och narkomanvårdsforskningen fick under
redovisningsperioden 2,2 milj. kr.
Barn-
och ungdomsvårdsforskningen samt forskningen om allmän försäkring, om
ekonomiska och sociala serviceåtgärder och om åldringsvård fick sammanlagt
drygt 4 milj. kr.
Vad
beträffar finansieringen av den aktuella forskningen inom socialpolitiska
tillämpningsområden anvisades medel direkt över statsbudgeten i första hand
till arbetsmiljö- och arbetarskyddsforskning främst vid arbetsmedicinska
institutet och till miljö- och samhällsplaneringsforsk-
Prop.
1972:29 7
ning
bl. a. vid statens trafiksäkerhetsråd, statens institut för folkhälsan och
statens planverk. Av forskningsråd och statliga fonder fördelades bl. a. ca 14
milj. kr.
främst från statens råd för byggnadsforskning,
statens trafiksäkerhetsråd och riksbankens jubileumsfond till forskning
rörande miljö-och samhällsplanering. Ca 4,5 milj. kr. bl. a. från styrelsen
för teknisk utveckling fördelades till handikappforskning och ca 3 milj. kr.
främst från försvarsmedicinska
forskningsdelegationen, statens råd för byggnadsforskning och statens
medicinska forskningsråd till arbetsmiljö- och arbetarskyddsforskning.
Av
hel- eller halvstathga institut och övriga statliga myndigheter finansierades
främst handikappforskning med ca 4 milj. kr. och forskning rörande social-, hälso-
och sjukvårdens planering, organisation m. m. med ca 3 milj. kr.
Karaktäristiskt
för forskningen på det sociala området är att resurserna ar spridda på ett
relativt stort antal enheter. Enhgt vad som upp-givits vid utredningsgruppens
kartläggning bedriver 94 enheter själva forskning inom socialsektorn. Av dessa
tillhör ca 70 den offentliga sektorn. 123 enheter, därav ett 50-tal inom den
offentliga sektorn, har fördelat medel till social forskning.
Som
mottagare av de resurser som fördelats av forskningsråd, myndigheter, privata
fonder och stiftelser m. fl. står i första hand universitet och högskolor
(inkl. undervisningssjukhus) samt hel- eller halvstatliga forskningsinstitut.
Slutligen
kan nämnas att den helt övervägande delen av de aktuella offentliga resurserna
anvisats som rent forskningsunderstöd. Endast en mindre del ca 14 milj. kr.
har avsett uppdragsforskning i egentlig bemärkelse, dvs. forskning där den
finansierande enheten bl. a. förbehåller sig nyttjanderätten till resultaten.
Härtill kommer dock resurser för forsknings- och utvecklingsarbete inom t. ex.
hel- eller halvstatliga institut, vilka i flertalet fall bedriver en klart målbunden
forskning.
2.2
Institutets uppgifter och verksamhet
2.2.1
Organisationskommittén
I
debatten om den sociala forskningen används, framhåller kommittén, ofta olika
övergripande begrepp, som inte är klart definierade. Den i det föregående
berörda utredningsgruppen inom socialdepartementet innefattar exempelvis i
begreppet social forskning förutom forskning av betydelse för socialvården,
socialförsäkringarna, vissa arbetsmarknadsfrågor, kriminalvården etc. även
forskning av betydelse för hälso-och sjukvården. Mot bakgrund av prop. 1971: 36
och organisationskom-
Prop. 1972:29 8
mittens
direktiv kan emellertid den forskning som avses bedrivas vid det aktuella
institutet anses utgöra social forskning i mera inskränkt bemärkelse, dvs.
inte avse egentlig hälso- och sjukvård.
Kommittén använder för sin
del social forskning som övergripande begrepp och innefattar i detta dels
socialpolitisk forskning, dels arbetsmarknadsforskning. Till socialpolitisk
forskning hänförs forskning rörande socialvård, socialförsäkringar och
närliggande områden. Kommittén har med hänsyn till den sociala forskningens
tvärvetenskapliga karaktär valt att inte förorda någon närmare avgränsning av
institutets forskningsfält. Kommittén framhåller att institutets främsta
uppgift bör vara att bedriva målinriktad forskning rörande sociala problem och
arbetsmarknadsfrågor. Målet bör vara dels att ge underlag för åtgärder för att
förbättra förhållandena på arbetsmarknaden och för att i övrigt förebygga,
undanröja och lindra sociala missförhållanden, dels att belysa grundläggande
strukturella förändringar på det socialpolitiska området och på
arbetsmarknaden. Kommittén är angelägen att betona att arbetsmarknadsfrågorna
och de socialpolitiska frågorna är lika viktiga. Genom att forskningen vid institutet
ges en bred inriktning bör institutet ha möjlighet att ägna sin forskning åt
områden där forskningsresultaten kan bilda grundval för en helhetsbedömning av
arbetsmarknadspolitik och socialpolitik och för valet mellan arbetsmarknads-
och socialpolitiska åtgärder i olika situationer.
Institutet förutsätts
bedriva dels forskning pä eget initiativ, dels uppdragsforskning för statliga
myndigheter och kommittéer, kommuner, organisationer m. fl. Med de resurser som
institutet kommer att förfoga över via egna riksstatanslag bör i första hand
bedrivas grundläggande forskning, inriktad på teori- och metodutveckling.
Kommittén stryker under betydelsen av sådana resurser dels därför att en
grundläggande teori- och metodutveckUng är angelägen, dels därför att
möjligheterna att få forskningsuppdrag och anslag från fonder i hög grad kommer
att bli beroende av institutets baskapacitet.
En
av institutets viktigaste uppgifter bör vara att verka för samordning av
forskning och utvecklingsarbete inom sitt område. Personalen vid institutet bör
därför kontinuerligt följa utveckhngen inom det sociala forskningsfältet.
Behovet av överblick och samordning gäller inte bara de projekt som i en eller
annan form kommer att sortera under institutet utan också verksamhet som
bedrivs av andra institutioner. Det är därför viktigt att man finner olika
former för samverkan med sådana institutioner. Institutet bör inte tilldelas
någon överordnad ställning när det gäller den sociala forskningen som helhet,
men bör ändå kunna medverka till att forsknings- och utvecklingsarbetet
inriktas mot angelägna områden och problem. Genom institutet bör kunskaper
från forskning och utvecklingsarbete kunna systematiseras för att
tillgodogöras i tillämpning, vetenskaplig metodutveckling och forskarutbildning.
Prop.
1972:29 9
Både
inom arbetsmarknadsforskningen och inom den socialpolitiska forskningen finns
ett behov att tillgodogöra sig internationella forskningsresultat. En av
institutets uppgifter bör vara att hålla kontinuerlig kontakt med
internationell forskning. Det ter sig naturligt att institutet utvecklar intimt
samarbete med jämförbara institutioner i bl. a. övriga nordiska länder och på
så sätt möjUggör ett utbyte av erfarenheter.
1
debatten om den sociala forskningen har som en väsentlig brist påtalats
avsaknaden av kontakt mellan forskning och praktik på olika nivåer. En mycket
viktig uppgift för institutet bör vara att genom olika slag av utbildning och forskarhandledning
söka fylla ut brister i detta avseende. Genom egen utbildningsverksamhet och
genom medverkan i planering av utbildning som anordnas av universitet och
högskolor torde institutet kunna föra ut på fältet den kunskap om social
forskning och de forskningsrön man samlat.
Institutets
uppgifter i fråga om grundläggande utbildning bör närmast vara av initierande
karaktär, att se till att nya rön och angreppssätt förs in i utbildningen, att
ge råd om uppläggningen av kurser etc. Institutet bör vidare kunna göra
insatser i fråga om vidareutbildning av lärare och forskare inom det aktuella
området liksom i fråga om fortbildning av personer verksamma på det
socialpolitiska fältet.
En
mycket angelägen uppgift för institutet bör vara medverkan i forskarutbildning.
Denna kan ske dels genom att institutet utformar och anordnar tvärvetenskapliga
kurser som ingår som delar i forskarutbildning, dels genom att institutets
forskare medverkar i handledning av doktorander vid i första hand samhällsvetenskaphga
fakulteten vid universitetet i Stockholm. Institutets egna doktorandkurser bör
stå öppna för alla slags studerande för forskarutbildning. Institutet bör
vidare anordna tvärvetenskapliga seminarier och symposier med deltagande av
såväl forskare som företrädare för statlig och kommunal verksamhet,
organisationer etc.
1
avvaktan på att dokumentationsfrägan på det sociala området får en mera
definitiv lösning bör institutet ha vissa uppgifter i fråga om dokumentation.
Detta krävs för att institutet skall kunna effektivt förmedla kunskap till dem
som är praktiskt verksamma på det sociala fältet.
Institutet
bör genom egna publikationer och genom att utnyttja redan befintliga
publiceringsvägar föra ut information om sin verksamhet, om forskningsresultat
och om aktuella problemområden. Naturliga informationsvägar är enligt
kommittén en vetenskaplig skriftserie, löpande periodiska meddelanden samt
tidskriftsartiklar.
Institutet
bör slutligen kunna fullgöra servicefunktioner såsom rådgivning i metodfrågor
när det gäller uppläggning av undersökningar, utförande av mindre omfattande
analyser och värderingar av undersökningsmaterial, upplysning om genomförda
undersökningar etc.
Prop. 1972:29 10
2.2.2
Remissyttrandena
Den
av organisationskommittén förordade avgränsningen av institutets verksamhetsområde
till att avse dels socialpolitisk forskning, dock inte forskning rörande egentUg
hälso- och sjukvård, dels arbetsmarknadsforskning möter i stort sett inga
erinringar i remissyttrandena. Medicinska fakulteten vid universitetet i
Göteborg anser dock att det är olyckligt att utesluta egentlig hälso- och
sjukvård och framhåller att hälso-, sjuk- och socialvården måste ses som ett
sammanhängande helt.
Den
av kommittén föreslagna formuleringen av institutets forskningsuppgifter
godtas också i allmänhet. I åtskilliga yttranden berörs emellertid från skilda
utgångspunkter frågan om förhållandet mellan den socialpolitiskt och den arbetsmarknadspolitiskt
inriktade forskningen.
Flera
instanser betonar arbetsmarknadsforskningens roll i det nya institutets
verksamhet. TCO hävdar att sambandet mellan arbetsmarknaden och lönepolitiken
och den ekonomiska och sociala omgivningen visserligen är givet men att detta
inte behöver innebära att den arbetsmarknadspolitiska och den socialpolitiska
forskningen bedrivs inom en och samma organisatoriska ram. Det är under alla
förhållanden väsentligt att i ett uppbyggnadsskede den arbetsmarknadspolitiska
forskningen ges minst hka stora resurser som den socialpolitiska. Även LO
betonar att tillkomsten av forskningsuppgifter inom det socialpolitiska området
inte får leda till att arbetsmarknadsforskningen hålls tillbaka. Enligt LO:s
mening bör social- och arbetsmarknadsforskningen ges samma till-växtmöjUgheter.
Likartade synpunkter anförs av Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges
industriförbund, som i organisationskommitténs betänkande ser en tendens att
betrakta arbetsmarknadsfrågorna som underordnade socialpolitiken. Det är enligt
organisationernas mening av största vikt att inte arbetsmarknadsfrågor och
arbetsmarknadsaspekter blir eftersatta i det nya institutet. Också UKÄ
framhåller att de arbetsmarknadspolitiska problemen är lika grundläggande och
väsentliga som de socialpolitiska och ser det som särskilt angeläget att den
verksamhet på arbetsmarknadsforskningens område som byggts upp genom
institutet för arbetsmarknadsfrågor fortsätts och utvecklas ytterligare inom
ramen för det nya institutet.
Samtliga
de senast berörda remissinstanserna föreslår, för att institutets inriktning
såväl på socialpolitisk som på arbetsmarknadspolitisk forskning skall markeras,
att institutets benämning ändras så att detta klart framgår.
AMS
anser att ett genomförande av organisationskommitténs förslag bör kunna skapa
gynnsamma förutsättningar för en utbyggnad av arbetsmarknadsforskningen och
förutsätter att denna forskning inte skjuts i bakgrunden. Institutet för
arbetsmarknadsfrågor framhåller vikten av att den arbetsmarknadspolitiska
forskningen behandlas som ett själv-
Prop. 1972:29 11
ständigt
forskningsområde. Då socialpolitiska forskningsområden upptas är det enligt
institutet naturligt att man strävar efter att i största möjliga utsträckning
välja sådana som ligger i det fält som gränsar mot arbetsmarknadsfrågorna.
Andra remissinstanser åter
framhåller den socialpolitiska forskningen. Socialstyrelsen anser att den
sociala administrationens och utbildningens behov av forsknings- och
utvecklingsarbete bör markeras starkare än i organisationskommitténs förslag
och att hithörande områden bör prioriteras i institutets verksamhet. Styrelsen
finner insatser inom arbetsmarknadsforskningen vara värdefulla som underlag
för utvecklingen inom hela den sociala sektorn. Riksförsäkringsverket anser att
kommitténs redovisning av centrala forskningsområden kännetecknas av en stark
inriktning på arbetsmarknadsfrågor och hävdar att denna avvägning kan
ifrågasättas. Också SCB anser att kommittén ger de arbetsmarknadspolitiska
delarna av den sociala forskningen något större plats än de socialpolitiska. SCB
anser det väsentligt att en balans uppnås mellan de bägge delarna och att det
sker en samordning dem emellan. Servicekommittén finner det angeläget att
institutet ger de socialpolitiska frågorna en central ställning. Om den
socialpolitiska forskningen behandlas som ett komplement till forskningen om
arbetsmarknadspolitiska frågor finns det enhgt kommittén en uppenbar risk för
att arbetsmarknadskomponenten i den sociala strukturen överbetonas. Samhällsvetenskapliga
fakulteten vid universitetet i Göteborg finner att forskningen enligt
förslaget skulle komma att alltför mycket inriktas på övergripande arbetsmarknadspoUtiska
frågor på bekostnad av forskning som direkt utgår från det sociala arbetet med
grupper och individer.
Nära samband med frågan om
förhållandet mellan arbetsmarknadspolitisk och socialpolitisk forskning har
frågan om målet för den socialpolitiska forskning som skall bedrivas vid
institutet. Nämnden för socionomutbildning framhåller här att den forskning
som i första hand skall tillgodoses gäller socialpoUtikens målsättning,
innehåll och effekt, dvs. hur den enskilda människan eller olika sociala
grupper påverkas av reformer och hur samhället omdanas av de socialpohtiska
åtgärderna. Självfallet kan man härvid inte bortse från de ekonomiska
aspekterna men dessa bör enhgt nämnden inte prioriteras mera än som erfordras för
en allsidig belysning av forskningsresultaten i deras helhet. Också konsistoriet
vid högskolenheten i Linköping anser att huvuduppgiften bör vara att spåra och
identifiera mänskhga problem som resultat av samhällsförändringar. De
ekonomiska aspekterna på sociala problem har enligt konsistoriets bedömning
fått en oproportionerlig tyngd i de föreslagna riktlinjerna för institutets
verksamhet.
När
det gäller avvägningen mellan grundläggande och mera tillämp-ningsinriktad
forskning i institutets verksamhet ansluter sig bl. a. UKÄ, institutet för
arbetsmarknadsfrågor, statens medicinska forsknings-
1**
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 29
Prop.
1972:29 12
råd, expertgruppen för utredningsverksamhet i
arbetsmarknadsfrågor, SACO, TCO och SFS till organisationskommitténs förslag
att institutet med sina fasta resurser främst skall ägna sig åt grundläggande
teori- och metodutveckling och åt frågor av mera övergripande karaktär. SACO
stryker under att det vore olyckligt om institutet för sin existens blev helt
beroende av beställningsforskning. TCO betonar angelägenheten av att en
teoretisk referensram för den sociala forskningen utvecklas. Flera instanser
instämmer i organisationskommitténs bedömning att en grundläggande teori- och
metodutveckling vid institutet är en förutsättning för att detta skall kunna
få och genomföra forskningsuppdrag.
Även Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges
industriförbund anser att väsenthgt större resurser bör ges åt grundläggande
forskning med sikte på teoribildning m. m., detta under förutsättning att den
tillämpade forskningen inte blir eftersatt. Organisationerna ställer sig
emellertid tvekande till behovet av en »enhethg teoretisk referensram».
Socialstyrelsen å sin sida anser att kommittén alltför
starkt framhävt forskningsinsatser av grundläggande karaktär. Enligt styrelsens
mening bör den helhetssyn som uppnås genom en integrering av socialpolitiska
och arbetsmarknadspolitiska aspekter i forsknings- och utvecklingsarbetet
konkretiseras genom en kraftfull satsning på i första hand tillämpad forskning.
Också riksrevisionsverket och Statsföretag AB stryker under vikten av att
forskningen inriktas på praktiska tillämpningar. LO anser att institutets
forskningsprojekt måste genomföras med stark anknytning till den praktiska
social- och arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Svenska landstingsförbundet
betonar anknytningen till praktisk socialvårdarbetsvärd. Familjepolitiska
kommittén ser det som önskvärt att kontakten mellan forskningen och de
beslutsfattande organen förstärks och finner en inriktning av institutets
verksamhet mot uppdragsforskning angelägen.
Flera instanser, bl. a. de närmast berörda ämbetsverken
själva, framhåller vikten av att medel för forsknings- och utvecklingsarbete
och därmed för uppdragsforskning inom det sociala området i ökad omfattning
ställs till myndigheternas förfogande.
Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till
förslaget att institutet skall ha till uppgift att i kontakt med berörda
myndigheter och organisationer verka för en samordning av den sociala
forskningen. Bl. a. UKÄ och statens medicinska forskningsråd påpekar betydelsen
härav med hänsyn till den nuvarande splittringen av forskningen. Servicekommittén
ser som en huvuduppgift för institutet att skapa överblick över, samordna och
initiera forskning samt medverka till nyttiggörande av svensk och utländsk
forskning i det praktiska socialpolitiska utvecklingsarbetet. Svenska
arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund ställer sig dock tveksamma
till samordningstanken.
Bl. a. socialstyrelsen, riksförsäkringsverket och arbetsmiljöutrednihgen
Prop. 1972:29 13
stryker
under att samordningen inte får innebära att institutet tilldelas någon överordnad
ställning när det gäller den sociala forskningen i landet. De två ämbetsverken
betonar forsknings- och utveckhngsarbetets roll i verkens egen planering.
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund,
arbetsmiljöutredningen, arbetsmedicinska institutet, LO, TCO och PA-rådet tar
alla upp behovet av samverkan och arbetsfördelning mellan institutet för
social forskning, arbetsmedicinska institutet och PA-rådet när det gäller
utveckling av den arbetsvetenskapliga forskningen.
SCB
ser ett nära samarbete mellan institutet och SCB när det gäller insamling av
data som underlag för institutets undersökningar m. m. som mycket angeläget för
att dubbelarbete skall undvikas.
Statens
råd för samhällsforskning framhåller att en förutsättning för goda
forskningsresultat vid institutet är ett nära samarbete med såväl forskningsrådet
som de samhällsvetenskapliga institutionerna vid universiteten.
UKÄ
anser att till samordningsfunktionen självfallet bör höra att vid behov söka
initiera önskad forskning på andra håll än vid institutet. Också
socialstyrelsen anser att till institutets uppgifter bör höra att aktivera den
sociala forskningen vid universitet och högskolor, bl. a. genom förmedling av
forskningsuppdrag.
Åtskilliga instanser framhåller
värdet av att institutet på olika sätt medverkar i utbildning och därmed
underlättar kontakter av ömsesidigt värde mellan den målinriktade sociala
forskningen och utbildningen inom de berörda områdena. UKÄ, socialstyrelsen,
SACO, TCO och SFS ansluter sig till organisationskommitténs förslag att
institutets medverkan här i första hand skall avse forskarutbildning, medan
insatserna i grundläggande utbildning skall begränsas till medverkan i uppläggningen
av kurser m. m. Flera instanser bl. a. nämnden för socionomutbildning, SACO,
TCO och SFS stryker under vikten av att rekryteringen av socionomer till
forskarutbildning underlättas. I sammanhanget betonas från främst
universitets- och högskolemyndigheter att förläggningen av institutet till
Stockholm inte får medföra sämre möjligheter för studerande på övriga orter att
komma i åtnjutande av kurser och handledning inom de berörda områdena.
TCO anser att den
yrkesinriktade studiekurs i arbetsmarknadsteknik med personaladministration vid
universitetet i Stockholm för vilken institutet för arbetsmarknadsfrågor
svarat i fortsättningen bör anordnas av universitetet. LO anser däremot att
studiekursen bör vara knuten till det nya institutet, eftersom den ger
tillfälle till kontinuerlig kontakt mellan forskare och yrkesverksamma med
praktiska erfarenheter. AMS anser det angeläget att den utbildningsverksamhet
som initierats av institutet för arbetsmarknadsfrågor vidareutvecklas av det
nya institutet. Bl. a. Svenska kommunförbundet ställer sig positivt till
insatser från
Prop. 1972:29 14
institutets
sida när det gäller att utveckla mer teoretiskt inriktad utbildning för dem
som är verksamma inom den sociala sektorn.
Organisationskommitténs
förslag beträffande informations-, dokumentations- och serviceuppgifter för
institutet möter i huvudsak inga erinringar i remissyttrandena. Statskontoret
anser det dock angeläget att stryka under behovet av samordning och planering
av dokumentationsservicen till rätts- och samhällsvetenskaplig forskning,
statlig och kommunal förvaltning ävensom intresseorganisationer oavsett
existerande traditionella gränser mellan dokumentations-, biblioteks- och
arkivväsen. Statskontoret föreslår att formerna för en utbyggd dokumentations-
och bibhoteksservice för social forskning blir föremål för ytterligare överväganden.
UKÄ vill särskilt framhålla vikten av att institutet fortsätter och utvecklar
den dokumentation som påbörjats av institutet för arbetsmarknadsfrågor och samarbetskommittén
för social forskning. UKÄ delar kommitténs uppfattning att institutet inte
direkt bör tillföras andra bibhoteksresurser än som fordras för att täcka ett
eget mer omedelbart behov.
2.3
Den närmare inriktningen av institutets forskning 2.3.1 Organisationskommittén
Kommittén
framhåller fyra slag av forskning där ökade insatser är angelägna och för vilka
institutet skulle kunna spela en roll genom egen forskning eller genom
forskningssamarbete med andra institutioner. Kommittén beskriver härvid olika
forsknings- eller problemområden utan att närmare ange vilken analysmetod,
ämnesinriktning etc. som bör användas men stryker under behovet av en bred
infallsvinkel när det gäller att behandla olika problem. Detta kan innebära
dels att flera olika discipUner bör vara representerade i ett forskningsprojekt
kring ett visst problemområde, dels att flertalet av de berörda forskningsområdena
måste bidra med sina resultat för att man skall få fram en intressant
belysning av en viss fråga. Av speciellt värde är möjligheten att genom
institutets uppbyggnad samtidigt kunna belysa olika frågor utifrån
arbetsmarknadspolitiska och socialpolitiska utgångspunkter samt möjligheten att
integrera makro- och mikroaspekter.
De
fyra slag av forskning som kommittén utan inbördes rangordning framhåller
är följande.
Grundläggande
forskning
Vissa
grundläggande begrepp inom arbetsmarknadspolitiken är inte klart definierade
(»full sysselsättning», »arbetslöshet», etc). Det finns sålunda ett behov av
att vidareutveckla den traditionella arbetsmarknadsteorin, vad gäller både
utbud och efterfrågan på arbetskraft.
Prop.
1972:29 15
Till
de väsentligaste problemen på dagens arbetsmarknad hör utstöt-ningsmekanismerna.
Det finns ett behov av forskning kring de faktorer som ligger bakom att vissa
typer av arbetskraft i dag stöts ut från arbetsmarknaden och har svårt att ta
sig in igen, medan andra har svårt att absorberas på arbetsmarknaden. För att effektivt
kunna angripa denna typ av problem behöver man ökad kunskap om hur bl. a.
tekniska och strukturella förändringar och olika slags lönepolitik påverkar
dels sysselsättningen för olika grupper, dels arbetstillfällenas utformning.
För
att man skall få ett grepp om de faktorer som styr inkomstfördelningen behövs
forskning kring prisbildningen på olika produktionsfaktorer, inte bara
arbetskraft utan också kapital och mark.
Genom
valet av arbetskraft och fördelningen av arbetsuppgifter åstadkommer man selektionsprocesser
som skapar differentierade sociala miljöer. Forskning kring hithörande problem
är angelägen. För institutets del bör denna forskning kring arbetsmarknadens
mikroaspekter väsentligen röra de problem som hänger samman med den socialpolitiska
och arbetsmarknadspohtiska inriktningen.
Ett viktigt
forskningsområde är studiet av de processer i samhället som ger upphov till
sociala problem och av socialpolitikens samhälls-förändrande effekter. En ökad
kunskap om sociala processer och om sambandet mellan mikro- och makroaspekter
samt en fördjupad analys av de teorier och begrepp som ligger till grund för
bedömning av dessa processer är nödvändig för planering av förebyggande
insatser och styrning av sociala förändringar.
Inom socialvården efterlyser
man forskning om sociala insatser på mikronivån (åtgärds- och behandhngsforskning).
Man behöver metoder och modeller för åtgärder och behandling som är teoretiskt
underbyggda och praktiskt prövade. En central uppgift är att studera de metoder
som används i det sociala arbetet med individer, familjer och grupper med
särskilt beaktande av de nya behandlingsformer som håller på att växa fram.
Utvärderingsforskning
Ett
område som i dag är starkt försummat är forskning om arbetsmarknadspolitikens
verkningar på ekonomin som helhet, dess effekt från stabiliseringssynpunkt och
dess relation till penning- och finanspolitiken. Det framstår som nödvändigt
att studera dessa faktorer för att få bättre underlag för en bedömning av den
lämpligaste avvägningen mellan arbetsmarknadspohtiska, finanspolitiska och
penningpolitiska åtgärder och mellan selektiva och generella åtgärder.
Det
behövs en fortsatt metodutveckling och forskning kring cost-bene-fit-analysens
användbarhet för utvärdering av arbetsmarknadspoUtiska åtgärder från
resursfördelningssynpunkt.
Prop. 1972:29 16
Det
måste betraktas som en mycket angelägen forskningsuppgift att utarbeta metoder
för utvärdering inom det socialpolitiska området. Utvärderingsforskningen
måste börja med en analys av socialpolitikens målstruktur och därvid även
belysa dess oUka målkonflikter. Först därefter kan man med framgång angripa
problemet om utvärdering av olika socialpolitiska mikro- och makroåtgärder.
Som
underlag för prioriteringar inom det socialpolitiska området behövs det
forskning kring om och hur cost-benefit-analysen kan tillämpas på
socialpolitiska åtgärder.
Som
ett komplement till cost-benefit studier behöver man, med utgångspunkt i andra
vetenskapliga metoder, utforma modeller för utvärdering av sociala insatser på
individ- och gruppnivå.
En
uppgift för forskningen är vidare att i samarbete med avnämarna och fältet få
till stånd en systematisk, löpande insamling av relevanta data, så att en kontinuerlig
uppföljning av den sociala verksamheten blir möjlig.
Starkt
tvärvetenskaplig forskning
Behovet
av tvärvetenskapligt angreppssätt är speciellt stort i fråga om vissa
problemområden.
Undersökningar
av olika särgruppers situation och studier av hur problemfall och särgrupper
uppkommer och av hur olika socialpolitiska åtgärder förändrar och påverkar
gruppernas situation är angelägna liksom studier av låginkomstproblematiken,
analys av de bakomliggande mekanismerna och försök att finna metoder att påverka
inkomstbildning och levnadsförhållanden.
Den
hittills sämst tillgodosedda delen av fördelningsforskningen gäller den
övergripande teoretiska forskningen. Sysselsättningsfrågorna inom befolkningen
bör prioriteras högt, varvid arbetsmarknadsaspekten dels behöver fördjupas med
kvalitativa frågeställningar, dels kompletteras så att även andra
sysselsättningar än förvärvsarbete belyses.
Internationell
forskning
Forskningen
kring den gemensamma nordiska arbetsmarknaden har varit så gott som obefintlig.
Inte heller har man bedrivit forskning kring erfarenheterna av EEC:s
arbetsmarknad och deras tillämpbarhet vid någon form av samordning och
integration mellan EEC och de nordiska länderna. De ekonomiska och sociala
konsekvenserna av en stor europeisk arbetsmarknad och den svenska
arbetsmarknadens relation till denna har knappast analyserats alls.
Ett
viktigt område är även den svenska invandringspohtikens ekonomiska och sociala
konsekvenser.
Prop. 1972:29 17
2.3.2
Remissyttrandena
Konjunkturinstitutet
anför att i förslaget arbetsmarknads- och socialpolitiska forskningsområden
och potentiella projekt radats upp bredvid varandra utan egentliga försök till
prioritering. Stor vikt måste fästas vid processen för prioritering inom den
föreslagna vida ramen för institutets verksamhet och förslaget ger här för
liten vägledning. Man kan enligt konjunkturinstitutet överväga en viss
begränsning av ramen för verksamheten, bl. a. utifrån synpunkten att det härvid
går att uppfylla åtminstone lågt ställda krav på prioritering och
sammanhållning. En närmare precisering av det nya institutets framtida
verksamhet och av formerna för prioriteringen synes i alla händelser behövlig.
Frågan är om inte dessa avvägningar representerar en första uppgift för
institutet så att ett mer exphcit förslag kan bli föremål för diskussion.
UKÄ
anför att institutet bör få stor frihet vid den närmare utformningen av
verksamheten och att statsmakterna endast i allmänna termer bör ange
ämnesområdet för de högre tjänsterna vid institutet. Svenska
arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund anser att tjänsterna i
basorganisationen endast bör fördelas på arbetsmarknadspolitisk resp.
socialpolitisk forskning och inte närmare specificeras i fråga om sin
inriktning. En mera projektinriktad organisation bör eftersträvas.
I
det följande exemplifieras i första hand synpunkter av mera generell karaktär
på organisationskommitténs förslag till centrala forskningsområden för
institutet och på den närmare inriktningen av institutets forskningsverksamhet.
Socialstyrelsen
framhåller att forskning rörande de processer i samhället som skapar behov av
socialpolitiskt förebyggande åtgärder är angelägen liksom analyser av
målstrukturen och belysning av grundläggande målkonflikter i det sociala
arbetet. Styrelsen delar också organisationskommitténs uppfattning om
angelägenheten av att institutet utarbetar metoder för utvärdering inom det
socialpolitiska området.
Serviceutredningen finner
det utomordentligt angeläget att få fram instrument för utvärdering av de
sociala effekterna av samhällsförändringar av ekonomisk, arbetsmarknads- och
utbildningskaraktär. Också A MS stryker under vikten av utvärderingsforskning.
Familjepolitiska kommittén
framhåller att det familjepolitiska stödet är av så stor omfattning att det bör
vara självfallet att analysen av var stödåtgärderna bör sättas in och
utvärderingen av deras resultat ägnas stor uppmärksamhet inom den socialpolitiska
forskningen.
Statens medicinska
forskningsråd anser åtgärds- och behandlingsforskning väsenthg men
ifrågasätter om det nya institutet bör bedriva sådan forskning. Institutioner
med mera direkt patientanknytning lämpar sig enligt rådets mening bättre för
denna typ av forskning.
Prop. 1972:29 18
Svenska
kommunförbundet stryker under vikten av att samhällets socialpohtiska åtgärder
så långt möjligt får generell karaktär och utformas utifrån en helhetssyn på de
svenska bakgrundsfaktorerna. Denna helhetssyn bör enligt förbundet vara
vägledande vid allt forsknings- och utvecklingsarbete som berör den
primärkommunala socialvårdens åtgärds- och behandlingsarbete.
Statens
handikappråd och handikappinstitutet betonar att den sociala forskningens interdisciplinära
karaktär i hög grad gäller handikappforskningen. Det är därför önskvärt att
hithörande problem ges utrymme i det nya institutets program.
Alkoholpolitiska
utredningen anför att vid överväganden om den fortsatta utbyggnaden av
institutet både behovet av forskning rörande alkoholbrukets sociala sidor och
kraven på samordning av alkoholforskningen inom oUka ämnesområden bör
uppmärksammas.
Kriminalvårdsstyrelsen
anför att vissa av de av kommittén föreslagna uppgifterna för institutet har
speciellt intresse för styrelsen. Med hänsyn tUl institutets breda
verksamhetsområde är det emeUertid risk för att de forskningsuppgifter som
direkt eller indirekt har betydelse för kri-minalpohtik och kriminalvård kommer
i skymundan. Därför får inte tillkomsten av institutet medföra någon
inskränkning av på andra håll befintUga resurser för kriminalvetenskaplig
forskning. Liknande synpunkter framförs av kommittén för kriminologisk
behandlingsforskning. 1956 års klientelundersökning rörande
ungdomsbrottsligheten anser att institutets befattning med kriminologin
väsentligen bör begränsas till de socialpohtiska och arbetsmarknadspolitiska
aspekterna. Samarbetsorganet för åtgärder mot ungdomsbrottsligheten
ifrågasätter om inte institutet eller ev. annan instans bör få som direkt
uppdrag att bedriva målinriktad forskning på viktiga områden som är
eftersatta, bl. a. rörande kriminaliteten och dess skadeverkningar.
Statens
invandrarverk konstaterar att samtliga de av organisationskommittén föreslagna
»tyngdpunkterna» tangerar invandrarfrågor. Verket delar åsikten att dessa
frågor kräver en tvärvetenskaphg belysning och anser att forskningen i
invandrarfrågor bör ägnas ökad uppmärksamhet. Invandrarutredningen konstaterar
med tillfredsställelse att kommittén på flera håll i sin beskrivning av
angelägna forskningsområden tar upp frågor kring invandringen.
Statens
konsumentråd framhåller det nära samband som finns mellan åtgärder av
traditionellt socialpolitiskt slag och konsumentpohtiska åtgärder och utgår
från att en nära samverkan kommer att etableras mellan institutet och det nya
konsumentverket.
Bostadsstyrelsen
anser med hänsyn till det starka sambandet mellan bostadsförhållanden och
övriga sociala förhållanden att även bostadssociala frågor, som saknas i
kommitténs beskrivning av arbetsuppgifter för institutet, bör tas upp vid
detta.
Prop. 1972:29 19
Arbetarskyddsstyrelsen,
statens institut för företagsutveckling och Statsföretag AB stryker under
vikten av forskning rörande arbetsmarknadens mikroaspekter, d. v. s. rörande
bl. a. förhållandet mellan arbetsmiljö och social miljö i allmänhet och
arbetsmiljöns effekter på individens sociala situation.
Svenska
arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund framhåller
forskningsbehoven när det gäller makronivån bl. a. beträffande utvärdering av
insatserna inom arbetsmarknadspoUtiken och anser alt det vore oklokt om
institutet därutöver skulle »inmuta» arbetsmarknadsfrågor på mikronivå. Även PA-rådet
anser bl. a. med hänsyn till redan existerande forskningsinrättningar att makrofrågorna
bör prioriteras i institutets forskningsverksamhet.
TCO anser att kommittén
inte tillräckligt beaktat den roll arbetsmarknadens organisationer spelar på
det arbetsmarknadspolitiska området. Lönebildningens problem bör enligt TCO
vara ett område som är väl lämpat för tvärvetenskaplig forskning vid institutet.
Enligt
statskontoret finns det anledning att överväga en starkare inriktning av
institutets forskning på kommunernas medverkan i det samhälleliga
reformarbetet, t. ex. rörande samspelet mellan stat och kommun i den
ekonomiska politiken och samhällsplaneringen.
2.4
Institutets organisation m. m.
2.4.1
Organisationskommittén
Kommittén
föreslår att institutet skall ledas av en styrelse i vilken olika intressen
inom institutets område är företrädda. Arbetsmarknadens parter och den
offentliga sektorns ansvariga organ bör sålunda vara företrädda i styrelsen. I
denna bör även ingå minst tre aktiva forskare, företrädesvis med
samhällsvetenskaplig inriktning. Dessutom bör, liksom tidigare vid institutet
för arbetsmarknadsfrågor, institutets föreståndare ingå i styrelsen. Med denna
bakgrund bör styrelsen bestå av 1315 personer, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t.
En
av professorerna vid institutet bör fungera som föreståndare.
Ledamöterna
i styrelsen inkl. föreståndaren bör utses för en tid av 4 år.
Styrelsens uppgift blir
enligt kommittén att bestämma inriktningen och omfattningen i stort av
institutets verksamhet efter riktlinjer som riksdagen och Kungl. Maj:t
fastställer. Styrelsen bör också avgöra alla frågor av större ekonomisk
betydelse och besluta eller avge förslag om tjänstetillsättningar. I
tjänstetillsättningsärenden bör styrelsen vid behov kunna tillkalla särskilda
sakkunniga.
Institutet
för arbetsmarknadsfrågor hade vid sidan av styrelsen en
Prop.
1972:29 20
rådgivande nämnd. Kommittén har med hänsyn till den
föreslagna breda sammansättningen av styrelsen inte velat föreslå att denna typ
av organ institutionahseras för det nya institutets del.
Kommittén förordar att ett institutskollegium bildas för
den interna ledningen av institutet. Institutskollegiet bör i princip besluta i
de frågor som inte avgörs av styrelsen.
Kommittén anser att institutet, med hänsyn till dess
starka anknytning till de arbetsmarknads- och socialpolitiska områdena och
till den föreslagna breda förankringen i intressena på dessa områden, bör lyda
direkt under Kungl. Maj:t.
2.4.2 Remissyttrandena
Kommitténs förslag i fråga om institutets styrelse
tillstyrks i huvudsak. Statens råd för samhällsforskning liksom vissa
universitetsmyndigheter anser dock att styrelsen bör ha ett dominerande inslag
av aktiva forskare, detta för att institutets oberoende ställning gentemot
avnämare och uppdragsgivare skall markeras. Också statens invandrarverk anser attinslaget
av forskare i styrelsen bör vara större än vad som föreslagits. SFS anser det
angeläget att styrelsen får ett stort inslag av representation för
universitetet och socialhögskolor och önskvärt att även yngre forskare och
studerande i forskarutbildning får representation.
Institutet för arbetsmarknadsfrågor tillstyrker förslaget
om en bred sammansättning av styrelsen men anser att detta aktualiserar vissa
principiella frågor beträffande ansvarsfördelningen mellan styrelsen och institutets
forskare.
UKÄ finner mot bakgrund av erfarenheterna av styrelsen för
institutet för arbetsmarknadsfrågor, som bestått främst av företrädare för
berörda myndigheter och organisationer, inte anledning att förorda någon annan
princip för sammansättningen av det nya institutets styrelse.
Institutet för arbetsmarknadsfrågor, LO och TCO anser att
de anställda vid det nya institutet bör vara representerade i styrelsen.
Frågan om styrelsens befattning med ärenden rörande
tillsättning av professorer o. d. vid institutet har berörts i vissa yttranden.
Konjunkturinstitutet hävdar att man med det föreslagna
tillsättningsförfarandet där styrelsen spelar en avgörande roll löper
risken att meriteringen hos de sökande kommer att väga alltför lätt och att
avnämarintressen blir utslagsgivande för tillsättningen. Mot en ordning med ett
tillsättningsförfarande av det för universiteten normala slaget talar å andra
sidan att de aktuella tjänsterna spänner över vida områden, vilket försvårar
relativa bedömningar av kompetenser. Dessa svårigheter synes vara lättare för
styrelsen att bemästra än för en fakultet, i synnerhet om styrelsen
kompletteras med sakkunniga.
Prop. 1972:29 21
Andra instanser UKÄ och flera universitets- och
högskolemyndigheter, statens råd för samhällsforskning, SACO och SFS hävdar,
med något skiftande konkreta förslag, att tillsättningsförfarandet så långt möjhgt
bör anpassas till det vid universiteten gängse. Exempelvis framhåller
konsistoriet vid universitetet i Stockholm att det skulle kunna äventyra
institutets ställning om kraven på vetenskaplig kompetens åsidosattes genom
att bedömningen av denna kompetens inte sker på samma sätt som vid
universiteten. UKÄ föreslår att institutets styrelse, innan förslag avges till Kungl.
Maj; t, från samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Stockholm
skall inhämta dels förslag till sakkunniga i universitetsstadgans ordning, dels
yttrande till grund för styrelsens slutliga ställningstagande. SACO anser att
nyssnämnda fakultet skall utse sakkunniga och avge tjänsteförslag till
institutets styrelse.
När det gäller den verkställande ledningen av institutet
tillstyrker institutet för arbetsmarknadsfrågor kommitténs förslag att en
föreståndare skall utses för fyra år inom institutet men anser att även andra
tjänstinnehavare än professorer bör komma i fråga för föreståndar-uppdrag. Bl.
a. lärarråden vid socialhögskolorna i Lund och Göteborg, statens medicinska
forskningsråd, socialutredningen, LO, TCO samt Svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund ifrågasätter det ändamålsenliga i att innehavaren
av en forskartjänst samtidigt fungerar som chef för institutet och för fram
tanken på en särskild administrativ chefstjänst.
Kommitténs ställningstagande att ingen institutionaliserad
rådgivande nämnd av det slag som funnits vid institutet för
arbetsmarknadsfrågor
lämnas
i huvudsak utan erinran i yttrandena.
Förslaget om ett institutskollegium som beslutande organ
under styrelsen mottas positivt av bl. a. UKÄ, institutet för
arbetsmarknadsfrågor, LO, TCO och SFS.
Frågan om central myndighet för institutet berörs endast
av ett fåtal remissinstanser.
Statskontoret liksom vissa universitetsmyndigheter anser
att institutet
på samma sätt som andra likartade institut bör stå
under UKÄ:s
tillsyn.
Socialstyrelsen framhåller att styrelsen med
representation för arbetsmarknadens parter och berörda organ inom den
offentliga sektorn
kommer att väl representera avnämarnas intressen. Det
är därför
väsentligt att UKÄ:s beredning av ärenden som rör den sociala forsk
ningens inriktning och därmed sammanhängande frågor om anslags
disposition endast kommer att avse rent principiella ställningstaganden.
Statens institut för företagsutveckling anser att det
finns starka skäl för att institutet förs över till socialdepartementet.
Prop.
1972:29
2.5
Institutets resurser och utbyggnad
2.5.1
Organisationskommittén
Beräknad
ändring 1972/7.1
1971/72
Kommittén
Föredraganden
Personal
Forskarpersonal
6,5
+
7
+2
Övrig
personal
3
+
4
+ 1
Anslag
9,5
+ 11'
+3
Lönekostnader
540 000
-f 738 000
+ 439
000
Sjukvård
3 000
of.
of.
Reseersättningar
13 000
-f- 25 000
-1- 10
000
Lokalkostnader
44 000
-f 105 000
-t- 52
000
Expenser
65 000
-h 93 000
-1- 20
000
Till Kungl. Ma3:ts disposition
165 000
__
-165 000
830 000
-f 961 000
+356
000
' Exkl.
400 000 kr. för projektgrupper.
Kommittén
räknar med följande slag av resurser för institutets verksamhet:
basresurser,
finansierade över institutets egna riksstatanslag, vilka kan användas dels till
en basorganisation, dels till köp av vissa externa tjänster, t. ex. statistisk
expertis,
forskningsråds-
och fondfinansierad resursförstärkning, vilken bl. a. kan ta formen av en till
basorganisationen nära anknuten resursförstärkning för visst avgränsat ändamål
eller etablerandet av särskilda projektgrupper eller köp av externa tjänster,
uppdragsfinansierad
resursförstärkning, vilken kan ta liknande former som en förstärkning via råds-
eller fondmedel.
Härtill
kommer i vissa fall:
betalning
från utomstående intressenter för institutets medverkan i utbildning samt
betalning
för institutets informations- och servicetjänster.
Kommittén
har ingående diskuterat avvägningen mellan å ena sidan institutets egna
basresurser, å andra sidan resurser kanaliserade via beställare av
uppdragsforskning och via forskningsråd, fonder etc. Kommittén anser det
väsentligt att institutet ges en tillräcklig egen kapacitet för forskning, dels
därför att en grundläggande teori- och metodutvecklande forskning är
angelägen, dels därför att institutets möjHgheter att till råds- och uppdragsfinansierad
forskning i hög grad kommer att bli beroende av dess baskapacitet.
Med
forskningsrådsmedel eller uppdragsmedel kan institutet antingen
Prop. 1972:29 23
för
visst ändamål etablera resurser i nära anknytning till basorganisationen eller
bygga upp särskilda projektgrupper. I flertalet faU torde projektgrupperna
komma att etableras på institutsorten, men det bör inte vara uteslutet att
projektgrupper under institutet tillkommer även på andra orter.
Kommittén
förordar att personalen vid institutet för arbetsmarknadsfrågor förs över till
det nya institutet utan förändringar i fråga om ställning och arbetsuppgifter.
Dock bör tjänsten som föreståndare förändras till en professur i
arbetsmarknadsforskning. Härtill kommer den enligt tidigare beslut inrättade
professuren i socialpolitik.
De
båda professurerna bör forskningsmässigt i första hand inriktas mot makroproblem.
De båda innehavarnas forskningsinriktningar bör vara sådana att de kompletterar
varandra. Tjänstinnehavarna bör sålunda om möjligt inte företräda samma
disciplin.
Kommittén
föreslår att professorn i arbetsmarknadsforskning liksom professorn i
socialpolitik skall tiUhöra samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet
i Stockholm. De båda professorerna bör vara examina-torer vid universitetet i
de ämnen inom vilka de har sin vetenskapliga grundkompetens.
För att institutet
skall få nödvändiga basresurser för forskning om metoder för socialt arbete och
om modeller för utvärdering av sociala insatser föreslår kommittén att den 1
juli 1972 inrättas ytterligare en professur i socialpolitik, inriktad på mikrobetonade
frågeställningar, inkl. åtgärds- och behandlingsforskning. Inom det
arbetsmarknadspolitiska området föreslås en samtidig förstärkning genom
inrättande av en tjänst som biträdande professor med inriktning på
utvärderingsproblem inom det arbetsmarknadspolitiska området. Kommittén
föreslår också från samma tidpunkt en tjänst som biträdande professor med
inriktning på forskning rörande välfärdsfrågor, levnadsnivå och låginkomstproblem.
Genom
inrättandet av här nämnda tjänster får.institutet en stab av fasta medarbetare
som kan utgöra grunden för ett framgångsrikt arbete på det sociala
forskningsfältet. Det innebär dock inte att institutet kan betraktas som
färdigutbyggt. Flera högre tjänster bör inrättas, men formerna för anknytning
av forskare till institutet bör kunna variera från fall till fall.
Kommittén anser det
viktigt att institutet får en så flexibel organisation som möjligt, med möjhghet
att korttidsanställa medarbetare för särskilda uppdrag eller för att starta
projektgrupper på nya forskningsområden.
Kommittén föreslår att för
budgetåret 1972/73 545 000 kr. (föreslagna utgifter om 845 000 kr. minskade med
beräknade inkomster av uppdragsforskning om 300 000 kr.) tas upp under ett
särskilt reservationsanslag benämnt Institutet för social forskning:
Forsknings- och utvecklingsarbete m. m. Från detta anslag bör bestridas
kostnader för bl. a.
Prop. 1972:29 24
projektgrupper.
Institutet föreslås få rätt att inrätta extra tjänst som biträdande professor
under anslaget.
Vid institutet finns f. n.
en forskarassistenttjänst. Kommittén föreslår att ytterligare två
forskarassistenttjänster inrättas budgetåret 1972/73. Vidare föreslås att
institutet tillförs ytterligare 2 000 assistenttimmar och sammanlagt 132 000
kr. för biträdespersonal nämnda budgetår.
Kommitténs
förslag för budgetåret 1972/73 innebär att institutets sammanlagda anslag
skulle uppgå till 2 331 000 kr. mot för innevarande budgetår anvisade 830 000
kr. Kommittén räknar därutöver med ett ökat resursbehov av ca 500 000 kr. för
vart och ett av budgetåren 1973/741975/76.
Kommittén berör också något
frågan om den fortsatta utbyggnaden av institutet. För att
arbetsmarknadsforskningen skall breddas till att omfatta inte enbart ekonomiska
aspekter föreslås att en tjänst med inriktning mot arbetssociologi inrättas
vid institutet. Även behandlingsforskning med inriktning mot ohka särgrupper i
samhället bör få prioritet, men det bör ankomma på institutets ledning att ta
definitiv ställning till vilka forskartjänster som bör bli aktuella.
Kommittén
framhåller vidare vikten av att institutet nära samarbetar med myndigheter och
övriga organisationer som arbetar med arbetsmarknadsfrågor med socialpolitik,
exempelvis genom ett visst utbyte av personal mellan institutet och övriga
organ.
Kommittén
påpekar att det i framtiden, när uppdragsforskningen vid institutet har nått en
viss omfattning, kan bli aktuellt att inrätta en tjänst för forskaradministrativa
uppgifter. För att administrera institutets egen utbildningsverksamhet kan det
även komma att behövas en utbildningsledare. För att handha institutets
dokumentationsservice, som är avsedd att betjäna både institutets egna forskare
och olika avnämare, kommer en tjänst som bibliotekarie att behövas.
Kommittén har även
undersökt om befintliga tjänster eller andra resurser inom det socialpolitiska
området bör föras över till det nya institutet. I första hand har frågan om en
överföring av professuren i kriminologi vid universitetet i Stockholm
övervägts. Kommittén har emellertid intagit ståndpunkten att institutet i
första hand bör etablera en nära samverkan med olika befintliga institutioner
och forskare utan att några överföringar nu kommer till stånd.
2.S.2
Remissyttrandena
Organisationskommitténs
förslag till utbyggnad av institutet för budgetåret 1972/73 tillstyrks eller
förklaras vara otillräckhgt av de remissinstanser som berört frågan.
UKÄ
anser mot bakgrund av institutets omfattande uppgifter att starka skäl talar
för en utbyggnad av institutets basorganisation i den
Prop. 1972:29 25
omfattning
organisationskommittén förordat. Nämnden för socionomutbildning anser att de
av kommittén föreslagna resurserna får betraktas som ett minimum om institutet
skall kunna fungera enhgt statsmakternas intentioner. LO kan acceptera
kommitténs dimensioneringsförslag endast som en utgångspunkt men förutsätter en
kraftig tillväxt inom några få år. LO framhåller att om institutets styrelse
över huvud skall fylla uppgiften att prioritera forskningsprojekt måste en
basorganisation av inte alltför små dimensioner stå till förfogande. SACO
framhåller att när två underförsörjda områden förs till ett gemensamt
forskningsinstitut blir kraven på en snabb resurstillväxt särskilt stora. TCO
anser att, om institutet skall kunna spela den avsedda rollen, de föreslagna
resurserna är ett knappast acceptabelt minimum. STU finner väsentligt större
resurser och en snabbare utbyggnadstakt än vad som föreslagits nödvändiga om
institutet i rimlig omfattning skall kunna tillgodose de mest trängande
behoven. Liknande synpunkter anförs av statens invandrarverk, statens institut
för företagsutveckling, statens konsumentråd och PA-rådet.
Bl.
a. AMS, socialstyrelsen. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges
industriförbund tillstyrker en utbyggnad av institutet i huvudsak enligt förslaget.
Svenska landstingsförbundet hälsar med tillfredsställelse den föreslagna
resursförstärkningen.
Vad
gäller de för den första utbyggnadsetappen föreslagna enskilda högre tjänsterna
framstår de för UKÄ som väl motiverade. Om av rekryteringsskäl inrättandet av
tjänsterna bedöms böra uppskjutas bör enligt UKÄ beslut om inrättande vid viss
senare tidpunkt fattas nu.
TCO, som delar kommitténs
uppfattning att de första professurerna i socialpolitik resp.
arbetsmarknadsforskning bör inriktas mot makro-betonade frågeställningar, anser
det liksom kommittén angeläget att en professur i socialpolitik med inriktning
på mikrobetonade frågor inrättas den 1 juh 1972. TCO föreslår vidare att två
tjänster med inriktning på utvärderingsproblem inrättas, en inom vartdera av de
arbetsmarknadspolitiska och socialpohtiska områdena. TCO föreslår vidare att
den av kommittén antydda professuren i arbetssociologi inrättas redan den 1
juli 1972. TCO betonar slutligen vikten av att ett tillräckligt antal lägre forskartjänster,
förslagsvis som forskarassistent, inrättas och framhåller att institutet
därutöver bör ha möjligt att för längre eller kortare tid arvodesanställa
forskare.
SACO ser de av kommittén
föreslagna tjänsterna som ett minimum för att institutet skaU kunna fungera
under ett uppbyggnadsskede. Med hänsyn till önskemålet om balans mellan den
arbetsmarknadspolitiska och den socialpohtiska forskningen föreslår SACO att
tjänsten med inriktning på utvärderingsproblem främst på det arbetsmarknadspohtiska
området bhr en professur och inte som kommittén föreslagit en tjänst som
biträdande professor.
Prop.
1972:29 26
Socialstyrelsen hälsar med största tillfredsställelse
kommitténs förslag om en professur i socialpolitik med inriktning på mikrobetonade
frågeställningar fr. o. m. den I juli 1972 och ser det som synnerligen
angeläget att detta förslag genomförs.
Statsföretag AB ser med hänsyn till behovet av forskning i
företagsdemokratifrågor förslaget om en forskartjänst i arbetssociologi som
mycket tillfredsställande.
Statens institut för företagsutveckling ifrågasätter om
inte flera forskartjänster under professorsnivån bör inrättas än vad kommittén
föreslagit.
AMS och LO
betonar båda vikten av att man till institutet söker rekrytera personer med
praktisk erfarenhet av arbetsmarknadsfrågor och socialpolitiska frågor. I båda
yttrandena förordas också ett visst utbyte av personal mellan institutet och
berörda myndigheter och organisationer.
Bl. a. AMS, institutet för arbetsmarknadsfrågor, statens
institut för företagsutveckling, socialutredningen, LO och TCO betonar vikten
av att institutet får administrativ personal i tillräcklig omfattning. TCO
anser att såväl en kvalificerad handläggartjänst som de föreslagna tjänsterna
som utbildningsledare och bibUotekarie eller dokumentalist bör inrättas redan
den 1 juli 1972. Lärarråden vid socialhögskolorna i Lund och Göteborg anser
också att en utbildningsledartjänst bör tillkomma redan budgetåret 1911/Ti.
SACO, som stryker under vikten av resurser för dokumentations- och
biblioteksverksamhet samt för publicering, ifrågasätter om en utbildningsledartjänst
bör inrättas vid institutet. Organisationen anser det lämpligare att denne
befattningshavares tänkta uppgifter fördelas mellan forskare och administrativ
personal.
Den ifrågasatta överföringen av professuren i kriminologi
vid universitetet i Stockholm till institutet avvisas av bl. a 1956 års
klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar, samarbetsorganet för
åtgärder mot ungdomsbrottsligheten och kommittén för kriminologisk behandlingsforskning,
medan statens institut för företagsutveckling anser att det är angeläget att
beakta möjligheterna av ett överförande av professuren i samband med att en
upprustning av den kriminologiska forskningen blir aktuell.
3 Föredraganden
I enlighet med beslut av statsmakterna år 1971 (prop.
1971: 141, UbU 1971: 32, rskr 1971: 348) har ett institut för social forskning
inrättats den 1 januari 1972 genom ombildning av institutet för
arbetsmarknadsfrågor. Till institutet har knutits en samtidigt inrättad
professur i socialpolitik (prop. 1971: 36, UbU 1971: II, rskr 1971: 136). Kungl. Maj:t har
Prop.
1972:29 27
den
17 december 1971 meddelat provisorisk instruktion för det nya institutet.
Enligt
1971 års beslut skaU institutets verksamhet omfatta dels socialpolitisk, dels arbetsmarknadspolitisk
forskning, dock inte forskning rörande egentlig hälso- och sjukvård.
Institutet skall bedriva målinriktad forskning rörande sociala frågor och
arbetsmarknadsfrågor, verka för samordning av sådan forskning samt medverka i
utbildning som anordnas av universitet och högskolor m. fl. Institutet står
under UKÄ:s inseende och leds av en styrelse som i huvudsak består av
företrädare för arbetsmarknadens parter och för berörda myndigheter och organ
inom den offentliga sektorn.
I prop.
1971: 141 (s. 3) anmälde jag att jag ämnade återkomma till frågorna om det nya
institutets verksamhet fr. o. m. budgetåret 1972/73 och om dess resurser för
nämnda budgetår efter att ha tagit del av remissyttrandena över betänkandet (Ds
U 1971: 4) Mål och riktlinjer för verksamheten vid ett institut för social
forskning, avgivet av en för ändamålet tillkallad organisationskommitté (U
1971: 2). Förutsättningar föreligger nu att ta upp dessa frågor.
Frågan
om förhållandet mellan den socialpolitiskt och den arbetsmarknadspolitiskt
inriktade forskningen i institutets verksamhet har i remissyttrandena tagits
upp från skilda utgångspunkter. Organisationskommittén har betonat att
arbetsmarknadsfrågorna och de socialpolitiska frågorna är lika viktiga. BI. a.
UKÄ, LO, TCO, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund har
givit uttryck för uppfattningen att arbetsmarknadsforskningen eftersatts i
kommitténs förslag och strukit under att denna forskning inte får bli
underordnad den socialpolitiska forskningen. De har mot denna bakgrund
föreslagit att institutets namn ändras till »institutet för social- och arbetsmarknadspolitisk
forskning» e. d. Socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statistiska centralbyrån
m. fl. har å andra sidan framhållit att de socialpolitiska frågorna bör ges en
starkare ställning inom institutet än vad organisationskommitténs förslag
innebär.
För
egen del vill jag erinra om att en av utgångspunkterna för om-bildningen av
institutet för arbetsmarknadsfrågor till ett institut för social forskning var
som också organisationskommittén framhållit värdet av att i forskningen
kunna belysa ohka problem från såväl arbetsmarknadspolitiska som
socialpolitiska utgångspunkter (jfr prop. 1971: 36 s. 35 f.). Det finns
anledning att i anslutning till de redovisade remissynpunkterna stryka under
vikten av att den arbetsmarknadspolitiska och den socialpolitiska forskningen
inte betraktas som två separata delar av institutets verksamhet. Det är tvärtom
väsentligt att institutets ledning har sin uppmärksamhet riktad på
möjligheterna att i forskningen integrera arbetsmarknadspolitiska och
socialpolitiska aspekter. Samtidigt kommer rimligen forskningsprojekt och
forskar-
Prop. 1972:29 28
tjänster
vid institutet ofta att ha sin tyngdpunkt på ettdera av de två områdena. Jag
finner det i dagens läge naturligt att den fortsatta utbyggnaden av institutet
inriktas på en i stort sett jämn fördelning av resurser mellan den arbetsmarknadspohtiskt
och den socialpolitiskt inriktade forskningen. Med hänsyn till att institutets
benämning bör vara praktiskt hanterlig finner jag emellertid inte skäl att
föreslå att dess namn ändras.
Organisationskommittén har
förordat att institutet med sina egna basresurser väsentligen skall bedriva
grundläggande forskning, inriktad på teori- och metodutveckling. Denna
uppfattning delas av bl. a. UKÄ, SACO, TCO och SFS. Andra instanser åter, bl.
a. socialstyrelsen. Statsföretag AB, LO och Svenska landstingsförbundet,
betonar vikten av att institutets forskning inriktas mot praktiska
tillämpningar.
I prop. 1971: 141 (s. 3)
uttalade jag att det är naturhgt att institutets forskningsinsatser
koncentreras på forskning som är inriktad på praktiska tillämpningar. De i
remissyttrandena framförda synpunkterna ger mig inte anledning till ändrat
ställningstagande i denna fråga. Jag vill något utveckla skälen härför.
En
utredningsgrupp inom samarbetskommittén för social forskning har gjort en
kartläggning av omfattningen och fördelningen av resurserna för forsknings-
och utvecklingsarbete inom den sociala sektorn. Vissa preliminära uppgifter
från kartläggningen har redovisats i det föregående. Dessa uppgifter visar bl.
a. att en relativt omfattande forskning med anknytning till olika
socialpolitiska tillämpningsområden bedrivs vid universitet och högskolor med
resurser som inte tillhör dessas basorganisation. Endast i begränsad omfattning
är det här fråga om uppdragsforskning. I flertalet fall har resurserna i fråga
anvisats som rent forskningsstöd.
Självfallet
är det i de senare fallen inte generellt fråga om forskning utan
tillämpningsvärde. Det är emellertid enligt min mening också mot bakgrund av
att universitetsforskningens tyngdpunkt ligger på grundforskning rimligt att
utgå från att den forskning som är mera inriktad på behov inom den statliga och
kommunala verksamheten på det sociala området f. n. utgör en relativt begränsad
del av de samlade forskningsinsatserna med anknytning till detta område. Det är
i detta perspektiv som man bör se tillkomsten av institutet för social
forskning.
Det
nya institutet bör enhgt min uppfattning ses som ett tillskott till den
befintliga forskningsorganisationen, motiverat av behovet av en ökad inriktning
av den sociala forskningen på problem med direkt anknytning till social- och
arbetsmarknadspolitiken. Detta bör kunna tillgodoses genom att institutet i
kontakt med berörda myndigheter skapar sig en uppfattning om behoven av
forskningsinsatser och på grundval härav dels bedriver egen forskning,
inbegripet uppdragsforskning, dels förmedlar forskningsuppdrag till och på
olika sätt sam-
Prop.
1972:29 29
verkar
med andra institutioner. En väsentlig förutsättning för att insatserna skall
koncentreras på forskning som är inriktad på praktiska till-lämpningar är
enligt min uppfattning att avnämarna i första hand närmast berörda
myndigheter och organisationer har ett avgörande inflytande över inriktningen
av institutets verksamhet. En grund för sådant inflytande är representation i
institutets styrelse. Väsentligt är också att de berörda myndigheterna genom
forskningsuppdrag utnyttjar de möjligheter institutet erbjuder.
Det
sagda utesluter inte att institutet kan spela en väsentlig roll även när det
gäller grundläggande forskning. Men det bör då som organisationskommittén
och flera remissinstanser ansett vara fråga om forskning inriktad på teori-
och metodutveckhng av betydelse för möjligheterna att genomföra mera tillämpningsinriktade
projekt och också av betydelse för forskarutbildningen. Särskilt bör institutet
kunna spela en roll i fråga om problem som med hänsyn till sin
tvärvetenskapliga karaktär med fördel inordnas i en projektorienterad
organisation av det slag som institutet naturligen erbjuder.
Såväl
organisationskommittén som åtskilliga remissinstanser har pekat på ett stort
antal problemområden där forskningsinsatser framstår som angelägna. Därmed
föreligger ett värdefullt underlag för fortsatta överväganden rörande den
närmare inriktningen av institutets forskning. En styrelse som i huvudsak
består av avnämare inom de socialpolitiska och arbetsmarknadspolitiska områdena
är enligt min uppfattning väl lämpad att göra de avvägningar som fordras när
det gäller val av forskningsprojekt för institutet. Jag finner därför i
likhet med bl. a. UKÄ övervägande skäl tala för att statsmakterna endast
anger den huvudsakliga inriktningen av de högre forskartjänster som knyts till
institutet. Givetvis kan därutöver uttalanden från statsmakternas sida bh
aktuella i samband med den årliga prövningen av frågan om anslag till institutet.
Inom de angivna ramarna bör emellertid styrelsen ha stor frihet att utnyttja
tillgängliga resurser såväl de som tillhör institutets basorganisation som
resurser som tillkommer genom forskningsuppdrag och sålunda bestämma
verksamhetens närmare inriktning.
Institutet
skall som nämnts också verka för samordning av den arbetsmarknads- och
socialpolitiska forskningen i landet. Ett väsentligt led i denna samordning har
jag redan berört, nämligen den roll institutet bör kunna spela som förmedlare
av forskningsuppdrag till andra institutioner. Det förhållandet att institutet
täcker ett mycket brett forskningsfält innebär att samverkan och diskussioner
om gränsdragningar mellan institutet och andra institutioner och inrättningar bhr
ett naturligt och nödvändigt inslag i verksamheten. Som organisationskommittén
och flera remissinstanser framhållit bör institutets samordningsfunktion inte
innebära att det har någon överordnad ställning i förhållande till andra myndigheter
m. fl. Målet bör vara att i praktisk sam-
Prop. 1972:29 30
verkan
mellan berörda parter åstadkomma ett så effektivt utnyttjande som möjhgt av de
samlade resurserna för social- och arbetsmarknadspolitisk forskning. Jag vill
i sammanhanget nämna att hithörande frågor kan komma att aktualiseras genom det
förslag om formerna för prioritering och medelsfördelning m. m. avseende
forskning och utveck-hngsarbete inom den sociala sektorn som den nämnda
utredningsgruppen inom samarbetskommittén för social forskning väntas lägga
fram senare i år.
Som organisationskommittén
berört har sambandet mellan forskning och reformer på det sociala området
hittills varit begränsat. Jag ser det bl. a. mot denna bakgrund som ett
naturligt och väsentligt led i institutets samordningsfunktion att det verkar
för att erfarenheter och rön från den social- och arbetsmarknadspolitiska
forskningen förs ut och nyttiggörs i reformarbetet. Institutet bör därför i
enlighet med kommitténs förslag fullgöra dokumentations-, informations- och
serviceuppgifter inom sitt område inom ramen för tillgängliga resurser. Det
bör vidare som jag berörde i prop. 1971: 141 (s. 4) medverka i utbildning
och även härigenom bidra till att resultat av den sociala forskningen omsätts i
praktisk tillämpning.
I likhet med de flesta
remissinstanser som uttalat sig i frågan anser jag att institutets insatser på
utbildningsområdet bör koncentreras på forskarutbildning. Beträffande annan
utbildning, bl. a. grundläggande utbildning vid samhällsvetcnskaphg fakultet
och vid socialhögskola, bör institutet kunna medverka vid uppläggning av
studieplaner och kurser etc. Inte heller när det gäller forskarutbildning bör
enligt min mening institutet anordna egen utbildning. Institutets resurser bör
i stället utnyttjas i den utbildning som anordnas inom ramen för
universitetsorganisationen. Tillkomsten av forskartjänster med nya
inriktningar vid institutet kan givetvis medföra tillskott till det samlade
utbudet av ämnesområden för forskarutbildning. I sammanhanget måste frågan om
möjligheterna för socionomer att vinna tillträde till forskarutbildning som
anordnas med anlitande av institutets forskare följas med uppmärksamhet.
En
förutsättning för att det skall vara möjligt att anlita institutets forskare i
forskarutbildningen är att institutet är anknutet till universitetsorganisationen
genom att ha UK.Ä som central myndighet. Av betydelse i sammanhanget är också
den anknytning som enligt min mening bör komma till stånd genom att
innehavarna av högre forskartjänster vid institutet blir ledamöter av
samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Stockholm. Jag avser att i
annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser härom. Avsikten
är självfallet inte att enbart doktorander vid den nämnda läroanstalten skall
kunna få handledning och undervisning av institutets forskare. Det ankommer på UKÄ
att meddela bestämmelser om omfattningen och förläggningen
Prop. 1972:29 31
av
dessas tjänstgöring inom universitetsorganisationen (jfr prop. 1971: 141 s. 5).
Jag
vill i sammanhanget erinra om att innehavaren av professuren i socialpohtik
förutsätts bli ledamot av nämnden för socionomutbildning och få rätt att delta
i sammanträden med lärarrådet vid socialhögskolan i Stockholm (prop. 1971: 36 s.
37, UbU 1971: 11 s. 9).
Kungl.
Maj:t har den 17 december 1971 förordnat ledamöter i institutets styrelse för
tiden intill utgången av juni 1972. Härvid har utöver institutets
föreståndare tio ledamöter förordnats, samtliga hämtade från berörda
myndigheter och organisationer. Mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående
finner jag inte anledning att föreslå några förändringar i principerna för
styrelsens sammansättning. Även styrelsens nuvarande storlek är enligt min
mening väl avvägd. Det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta i hithörande
frågor.
Frågan om förfarandet vid
tillsättningen av professurer vid institutet har uppmärksammats i flera
yttranden. I enhghet med vad jag uttalade i prop. 1971: 36 (s. 37) skall den
nyinrättade professuren i socialpolitik tillsättas av Kungl. Maj:t efter
förslag av institutets styrelse. UKÄ m. fl. remissinstanser har framhållit att
tillsättningsförfarandet beträffande högre tjänster vid institutet så långt
möjligt bör anpassas till den ordning som gäUer i fråga om motsvarande tjänster
vid universitet och högskolor och sålunda innefatta bl. a. en särskild
sakkunniggranskning av de sökandes vetenskapliga skicklighet.
Jag vill för egen del
framhålla att det vid institutet normalt torde komma att bli fråga om tjänster
som spänner över vidare områden än enskilda vetenskapliga discipliner. Detta
försvårar som konjunkturinstitutet anfört i sitt yttrande relativa
bedömningar av de sökandes kompetens och gör det också svårt att generellt
reglera en ordning i vilken underlag för styrelsens bedömning skall inhämtas.
Med hänsyn bl. a. till institutets samordningsuppgifter är vidare högre
tjänster vid institutet i fråga om åhgganden inte helt jämförbara med
motsvarande tjänster vid universitet och högskolor. Givetvis skall den
vetenskapliga skickligheten även i fråga om institutets tjänster vara den
främsta befordringsgrunden. Med hänsyn till de särskilda förutsättningar som
föreligger har jag emellertid funnit det vara mest ändamålsenligt att institutets
styrelse själv i varje tillsättningsärende får avgöra i vad mån särskilda
sakkunniga behöver anlitas samt formerna härför. Även vid ett sådant förfarande
skall givetvis grundläggande krav i fråga om ledig-kungörande, möjligheter att
överklaga m. m. upprätthållas på samma sätt som i fråga om motsvarande tjänster
inom universitetsorganisationen.
Vad beträffar institutets
verkställande ledning finner jag den av organisationskommittén föreslagna
anordningen att en av institutets forskare
Prop. 1972:29 32
också
fungerar som föreståndare vara ändamålsenlig, i varje fall så länge institutet
har den omfattning som nu kan förutses.
Ett
genomförande av organisationskommitténs förslag när det gäller institutets
utbyggnad skulle innebära att de för institutet disponibla resurserna skulle
bli ungefär tre gånger så stora budgetåret 1972/73 som innevarande budgetår.
Vidare skulle institutet under år 1972 få sammanlagt fyra nya högre
forskartjänster. I sin långtidsbedömning har kommittén för perioden fr. o. m.
budgetåret 1973/74 räknat med en avsevärt mindre tillväxt per budgetår.
Att
remissinstanserna aUmänt tillstyrkt kommitténs utbyggnadsförslag eller ansett
det inte vara tillräckligt långtgående ser jag som ett uttryck för den vikt som
på olika håll tillmäts en intensifiering av den socialpolitiska och arbetsmarknadspohtiska
forskningen. Jag delar remissinstansemas bedömning i detta avseende.
I
sammanhanget måste beaktas de praktiska möjligheterna för det nya institutet
att omedelbart nyttiggöra en så koncentrerad resurstillväxt som den av
kommittén föreslagna. Det är enligt min mening angeläget att institutet under
det första skedet av sin verksamhet kan finna och stabihsera former för denna.
Jag är därför inte beredd att för budgetåret 1972/73 förorda en
resursförstärkning av den storlek som kommittén föreslagit. De frågor som rör
den fortsatta utbyggnaden av institutet får prövas i det årliga budgetarbetet
på grundval av förslag från institutets styrelse. Till grund för
prioriteringarna kommer då givetvis att ligga organisationskommitténs förslag
jämte successivt vunna erfarenheter och nya impulser från fältet.
Jag viU
erinra om vad jag anfört i det föregående beträffande fördelningen av resurser
mellan den socialpolitiskt och den arbetsmarknads-politiskt inriktade
forskningen vid institutet.
Jag
delar organisationskommitténs bedömning att institutet vid vilket finns en
professur i socialpohtik i Co 1 i den första utbyggnadsetappen bör tillföras
en professur också inom det arbetsmarknadspolitiska området. Jag förordar
sålunda att en professur i arbetsmarknadspolitik i Co 1 inrättas den 1 juli
1972.
För
såväl socialpolitiken som arbetsmarknadspohtiken är fördjupade kunskaper om
välfärds-, levnadsnivå- och låginkomstfrågorna av central betydelse. Det är enhgt
min mening angeläget att institutet snarast får möjlighet att etablera
forskning inom detta område. I överensstämmelse med kommitténs förslag bör
därför en tjänst som biträdande professor i Bo 5 med inriktning på välfärds-
och levnadsnivåforskning inrättas den 1 juli 1972. Jag beräknar medel för denna
tjänst.
Jag
beräknar vidare ytterligare 110 000 kr. för forskar- och biträdespersonal.
Prop.
1972: 29 33
Som
jag berört i det föregående biträder jag organisationskommitténs förslag
rörande formerna för den verkställande ledningen av institutet. Tjänsten som
föreståndare på vilken långtidsvikariat meddelats för tiden intill utgången
av juni 1972 bör i enlighet härmed dras in vid nämnda tidpunkt. Samtidigt bör
en av institutets forskare förordnas att tillika vara föreståndare. Jag
beräknar medel för uppdragstillägg till denne.
Med
hänvisning till den i det föregående redovisade sammanställningen beräknar jag
anslaget till sammanlagt 1 186 000 kr.
Jag
hemstäUer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
1) godkänna vad jag i det föregående förordat rörande
institutet för social forskning,
2) bemyndiga Kungl. Maj:t att vid institutet inrätta
en professur i arbetsmarknadspolitik i Co 1,
3) tUl Institutet för social forskning för budgetåret
1972/73 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 186000 kr.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
18 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (18)
18 kopplingar i 13 dokument.
- Bet. 1975:UbU19 Utbildningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående parlamentarisk referensgrupp vid institutet för social forskning m.m. s. 1 i texten
- Prop. 1975:1 Regeringens proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1975/76 i texten
- Prop. 1974:1 Statsverkets tillstånd och behov under bugetåret 1974/75 i texten
- Bet. 1973:UbU10 Utbildningsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 till forskningsråden inom utbildningsdepartement… s. 5 i texten
- Prop. 1973:1 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1973/74 i texten