Kungl. Maj:ts proposition om inrättande av Sveriges exportråd, m.m.
1972 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1972:31, Kungl. Maj:ts proposition om inrättande av Sveriges exportråd, m.m.
Dokumentets text
Kungl. Majrts
proposition nr 31 år 1972 Prop. 1972: 31
Nr 31
Kungl.
Maj:ts proposition om inrättande av Sveriges exportråd, m. m.; given Stockholms
slott den 3 mars 1972
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda statsrådsprotokoll över
handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
KJELL-OLOF
FELDT
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås bemyndigande för Kungl. Maj:t att för statens räkning
sluta avtal med Sveriges allmänna exportförening om inrättande av en
institution för exportfrämjande verksamhet, Sveriges exportråd, som skall
såsom centralt organ planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja
Sveriges export. Den nuvarande exportfrämjande verksamheten vid Sveriges
allmänna exportförening, exportrådet för den mindre industrin och kollegiet
för Sverige-information i utlandet överflyttas till det nya organet.
Exportrådet för den mindre industrin och kollegiet för Sverige-information i
utlandet föreslås upphöra. Avtalet syftar också till att knyta den verksamhet
som bedrives av den specialiserade kommersiella utlandsrepresentationen,
handelssekreterare och handelskamrar i utlandet, till det nya rådet. Detta
förutses samverka också med utrikesrepresentationen.
I
propositionen föreslås vidare anslag för statens bidrag till Sveriges exportråd
och svenska handelskamrar i utlandet samt anslag till handelssekreterare och
övriga exportfrämjande åtgärder.
1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 31
Prop. 1972: 31
Utdrag
av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 3 mars 1972.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, ODHNOFF, MOBERG,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Feldt, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om inrättande av Sveriges exportråd, m.
m. och anför.
Inledning
I
prop. 1972: 1 (bil. 12 s. 14) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1972/73 beräkna till
Handelssekreterare ett reservationsanslag av 7 970 000 kr., till Kollegiet för
Sverige-information i utlandet: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag av 1
217 000 kr., till Kollegiet för Sverige-information i utlandet: Exportfrämjande
m. m. ett reservationsanslag av 5 243 000 kr., till Exportrådet för den mindre
industrin ett reservationsanslag av 855 000 kr. och till Svenska handelskammare
i utlandet m. m. ett reservationsanslag av 1 919 000 kr. Jag anhåller att nu
få ta upp dessa frågor.
Nuvarande
ordning
Först
torde få lämnas en redogörelse för de organ i Sverige, som direkt berörs av
propositionen, nämligen Sveriges allmänna exportförening, exportrådet för den
mindre industrin och kollegiet för Sverige-information i utlandet.
Sveriges
allmänna exportförening
Sveriges
allmänna exportförening bildades år 1887. Föreningen tillkom på enskilt
initiativ. Exportföreningen har till uppgift dels att tjäna som
intresseorganisation, dels att fullgöra en servicefunktion. Serviceverksamheten
bedrivs sedan år 1963 av Exportföreningens serviceaktiebolag. Den är i dag ett
ofta anlitat remiss- och kontaktorgan för löpande frågor avseende Sveriges
utrikeshandel. Antalet anställda vid föreningen är ca 130. Föreningens styrelse
består av 50 ledamöter.
Ar
1971 hade föreningens ca 1 130 medlemmar. Av medlemsföretagen
Prop.
1972: 31 3
hade 146 aktiekapital överstigande 10 milj. kr. 251 medlemsföretag hade
aktiekapital understigande 50 000 kr., och 731 medlemsföretag hade
aktiekapital uppgående till belopp mellan 50 000 och 10 milj. kr. Den
branschvisa fördelningen var följande.
Bransch Antal
Verkstadsindustri 285
Järn-
stål- och metallmanufaktur 164
Trä och
träförädling 54
Te.xtil och konfektion 52
Jord-,
sten-, keramik- och glasindustri 51
Kemisk
industri 46
Elektroteknisk
industri 36
Läder-, plast- och gummiindustri 34
Pappersmasse-, pappers- och grafisk industri 34
Av återstående företag var 131 handelsföretag utan egen
tillverkning, medan resten tillhörde diverse olika industribranscher eller
någon av kategorierna konsulter, trafikföretag och resebyråer, speditörer och
skeppsmäklare, försäkringsföretag, banker samt entreprenad-, installations- och
prospekteringsföretag.
Föreningens medlemmar beräknas svara för ca 90 "/o av
Sveriges export.
Från sin tillkomst och fram till år 1893 åtnjöt föreningen
ett statligt stöd om 35 00050 000 kr. per år. Detta belopp utgjorde ca 7080 "/o
av föreningens intäkter. Från år 1894 och fram till år 1961 erhöll Exportföreningen
30 000 kr. i årligt statsbidrag.
Verksamheten finansieras numera genom att medlemmarna erlägger
en årlig avgift i relation till företagens aktiekapital. Den lägsta avgiften utgör
1125 kr. och avser företag med högst 50 000 kr. i aktiekapital. Den högsta
tillämpade avgiften, f. n. 60 300 kr., betalas av företag med över 600 milj.
kr. i aktiekapital. Under år 1971 uppbars i medlemsavgifter 6,0 milj. kr.
Härutöver betalar företagen och även staten ersättning för
arbete föreningen utför. Som exempel på sådant arbete kan nämnas projektering
och genomförande av svenska framträdanden utomlands samt hjälp åt svenska
företag vid exportsamverkan. Staten erlade 401 000 kr. under år 1971 som
vederlag för sådant arbete, medan motsvarande inbetalningar till
Exportföreningen från enskilda företag utgjorde 324 000 kr.
Föreningen har vidare inkomster från sitt förlag och sin
översättningsbyrå. Bruttointäkten under år 1971 utgjorde resp. 1 372 000 kr.
och 1 462 000 kr.
Till föreningens viktigaste informationskällor hör
rapporteringen från de svenska beskickningarna och handelssekreterarna, som
även får förfrågningar från föreningen i en mängd ärenden. Med de svenska handelskamrarna
utomlands upprätthåller föreningen sedan länge ett nära samarbete liksom också
med Svenska utlandshandelskamrarnas förening.
It Riksdagen 1972.1 saml. Nr 31
Prop. 1972: 31 4
Med
Sveriges industriförbund har Exportföreningen träffat en överenskommelse
avseende arbetsfördelningen. Överenskommelsen innebär att förenmgen svarar för
service i exportfrågor samt handlägger handelspolitiska ärenden som uppkommer
i anslutning till serviceverksamheten. Industriförbundet återigen handlägger
sådana handelspolitiska frågor som har nära samband med hemmamarknaden. Vissa
tekniska funktioner är gemensamma för organisationerna.
1
samarbete med Sveriges grossistförbund och Exportföreningen har svenska företag
skapat sex s. k. öststatskommittéer. Dessa organ tar befattning med frågor
inom östhandeln avseende såväl export från som import till Sverige. I sådana
exporttekniska frågor som har betydelse för såväl export som import har
Exportföreningen nära samarbete med Grossistförbundet.
Exportrådet
för den mindre Industrin
Föregångare
till exportrådet för den mindre industrin var småindustrins exportråd och
småindustrins exportbyrå som tillkom år 1949 (prop. 1949: 1 bil. 12 s. 124 ff)
efter förslag av 1945 års småföretagsutredning. Småindustrins exportbyrå
inrättades som ett statligt organ och förlades i anslutning till Sveriges
allmänna exportförening. Byrån fick till uppgift att främja hantverkets och
småindustrins export. I frågor av större betydelse skulle byrån samråda med ett
för ändamålet tillsatt småindustrins exportråd. Genom beslut av Kungl. Maj:t
den 27 juni 1969 fördes småindustrins exportråd och småindustrins exportbyrå
samman till exportrådet för den mindre industrin. Exportrådet leds av en
styrelse bestående av högst 15 ledamöter. Hos rådet finns ett kansli, som förestås
av en direktör och i övrigt omfattar 8 personer.
Kollegiet
för Sverige-Information i utlandet
Kollegiet
för Sverige-information i utlandet inrättades efter beslut av 1966 års riksdag (prop.
1966: 1 bil. 5 s. 67 och bil. 12 s. 14, SU 1966: 3, rskr 3 och 10). Det ersatte
ett tidigare organ, upplysningsberedningen, som inrättades år 1962. Kollegiets
uppgift är att samordna planeringen och utförandet av information om Sverige i
utlandet samt fördela de medel som för ändamålet ställts till förfogande av Kungl.
Maj:t. Kollegiet har en ensamt beslutande ordförande, som tillika står till
vederbörande departementschefers förfogande såsom rådgivare i frågor om Sverige-information
i utlandet. Tjänsten som rådgivare är placerad i Cr 3. Ordinarie ledamöter i
kollegiet är huvudmannen för exportfrämjande frågor i handelsdepartementet,
chefen för utrikesdepartementets informationsbyrå samt cheferna för Svenska
institutet. Svenska turisttrafikför-bundet, Sveriges allmänna exportförening
och Sveriges radios utlands-
Prop.
1972: 31 5
program. Adjungerade ledamöter är huvudmannen för
kulturfrågor i utbildningsdepartementet, chefen för utrikesdepartementets pressbyrå
och chefen för Svensk-internationella pressbyrån. Till kollegiet är knutet ett
sekretariat, som leds av ordföranden.
TiU kollegiet har för budgetåret 1971/72 anvisats 2 625
000 kr. under tredje huvudtiteln och 5 243 000 kr. under tionde huvudtiteln.
Medlen under tredje huvudtiteln är avsedda för allmän information om Sverige i
utlandet. De medel som anvisats under tionde huvudtiteln är avsedda för
åtgärder som stöder företagens exportansträngningar och turistvär-vande
verksamhet direkt och på ett konkret säljfrämjande sätt.
Utredning om exportfrämjande verksamhet
Direktiv
Med stöd av Kimgl. Maj:ts bemyndigande tillkallade
dåvarande chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, den 21 november
1969 åtta sakkunniga för att utreda frågor om exportfrämjande verksamhet. 1 direktiven
till de sakkunniga anfördes att den fråga som i första hand borde övervägas
var fördelningen av ansvaret mellan staten och näringslivets organisationer för
den exportfrämjande verksamheten. I anslutning därtill borde inriktningen och
omfattningen av statens stöd till verksamheten prövas. De organisatoriska
formerna för den statliga exportfrämjande verksamheten borde utredas och i det
sammanhanget borde övervägas om ansvaret för den kommersiella informationen
alltjämt borde åvila kollegiet för Sverige-information i utlandet eller föras
över till ett statligt organ för exportfrämjande verksamhet. De sakkunniga
fick också i uppdrag att se över den specialiserade kommersiella verksamheten
på fältet dvs. handelssekreterarorganisationen. Utlandshandelskamrarnas
ställning borde också ses över.
I statsverkspropositionen 1971 (prop. 1971: 1 bil. 12 s.
14) föreslog jag olika åtgärder för att stimulera exporten. Bland olika till
buds stående medel förordade jag bl.a. att handelssekreterarorganisationen
skulle byggas ut kraftigt. Motivet var att handelssekreterarinstitutionen
utvecklats till ett gott instrument för att förmedla kvalificerad
marknadskonsultation. Jag ansåg också att statens bidrag till de svenska
utlandshandels-kamrama successivt borde dras ner och resurser i stället avdelas
för andra former av exportfrämjande verksamhet. Behovet av relativt snabbt
verkande exportfrämjande insatser föranledde således att de sakkunnigas arbete
med avseende på fältorganisationen i viss mån föregreps. 1 konse-
Landshövdingen Gunnar von Sydow (ordförande), envoyén
Kurt-Allan Bel-frage, fil. lic. Gösta Dahlström, direktören Hans Grundström,
förbundsordföranden Axel Hedberg, landstmgsdirektören Fredrik Lindencrona (t.
o. m. den 5 april 1971), kanslirådet Gunnar Ribrant (fr. o. m. den 6 april
1971), direktören Jonas Nordenson och utrikesrådet Carl Swartz.
Prop. 1972: 31 6
kvens
härmed uppdrog jag åt de sakkunniga i tilläggsdirektiv att bl. a. lägga fram en
plan för minskning av statens bidrag till utlandshandels-kamrarna.
Exportfrämjandeutredningens
förslag
De
sakkunniga, vilka antagit benämningen exportfrämjandeutredningen, har den 28
juli 1971 lagt fram ett yttrande (Ds H 1971: 2) rörande statens stöd till de
svenska handelskamrarna i utlandet. Yttrandet innehåller ett principförslag att
ett centralt basorgan bör upprättas för den exportfrämjande verksamheten i
Sverige och utomlands under gemensam ledning av staten och näringslivet.
Utredningen föreslår att ut-landshandelskamrarna ansluts till det nya organet
genom särskilda avtal. Utredningen framhåller, att den svenska exportfrämjande
verksamheten är splittrad och bedrivs av flera organ. Olägenheter av denna
splittring har i flera olika sammanhang påtalats. Utredningen har också för
egen del kommit till den uppfattningen, att frånvaron av en enhetlig planering
och ledning utgör den allvarligaste svagheten i den verksamhet, som vårt land
för närvarande bedriver på detta område. Den ser det därför som en primär
uppgift att söka medverka till att en mera enhetlig organisation kommer tiU
stånd.
För
att så skall kunna ske är det inte tillräckligt att de med statliga medel
finansierade aktiviteterna blir bättre samordnade än som nu är fallet. En
integrering av statens och de enskilda organens insatser är också ett
oundgängligt villkor för att den exportfrämjande verksamheten skall kunna få
enhetlighet och planmässighet.
Uppgiften
att få till stånd en ändamålsenlig samordning, planering och systematisering av
de samfällda aktiviteterna kan enligt utredningen endast lösas inom ramen för
en fast sammanhållen organisation. Utredningen anser därför att ett centralt
basorgan bör upprättas under gemensam ledning av staten och det enskilda
näringslivet. Utgångspunkten bör därvid vara att statens och näringslivets
möjligheter till inflytande skall bli i lika mån tillgodosedda inom den nya
organisationen. Basorganet skall ansvara för den exportfrämjande verksamheten
både i Sverige och utomlands och ha befogenhet att i erforderlig utsträckning
samordna, styra och leda insatserna såväl här hemma som inom fältrepresentationen.
Med hänsyn till verksamhetens art och innebörd bör det ha karaktären av ett
självständigt organ.
Basorganets
verksamhet bör ledas av en styrelse, och de exekutiva funktionerna bör i
huvudsak bygga på de aktiviteter, som Exportföreningen och exportrådet för
närvarande bedriver. I syfte att uppnå den avsedda avvägningen av statligt och
enskilt inflytande bör staten och näringslivet få samma antal representanter i
styrelsen.
Utredningen
hade, när den avlämnade sitt förslag, inte haft tillfälle
Prop.
1972: 31 7
att
slutföra studiet av de problem, som är förenade med uppbyggnaden av en sådan
organisation. Viktiga frågeställningar måste sålunda närmare prövas i samråd
med företrädare för staten och näringslivet, innan slutgiltiga rikthnjer kunde
dras upp för utformningen av det tänkta basorganet och för finansieringen av
verksamheten. Under förutsättning att det på ömse håll fanns en beredvillighet
att genom samgående undanröja den nuvarande splittringen, avsåg utredningen att
söka medverka till att överläggningar rörande dessa frågor snarast möjligt
skulle kunna inledas.
I
fråga om den exportfrämjande verksamhet, som bedrivs i utlandet, åvilar
ansvaret främst beskickningar och konsulat samt handelskamrar och handelssekreterarkontor.
I flertalet länder svarar beskickningarna och konsulaten för dessa insatser. Så
torde även fortsättningsvis komma att bli fallet.
Handelskamrarna
och handelssekreterarkontoren har upprättats för att i länder, som bedömts vara
särskilt viktiga för den svenska utrikeshandeln, vidga och intensifiera de
exportfrämjande insatserna. Verksamhetens innebörd och syfte har i princip
förblivit oförändrade, men arbetsfältet har utökats och en högre grad av
specialisering har uppnåtts. Mot denna bakgrund anser utredningen det naturligt
att betrakta dessa replipunkter som en utbyggnad av en redan existerande
organisation för främjande av svenska intressen på utrikeshandelns område. Hela
fältorganisationen bör med andra ord uppfattas som en enhet.
De
tre nämnda typerna av fältrepresentation har olika huvudmän, och någon enhetlig
planering av de totala insatserna utomlands förekommer inte. Avsaknaden av
möjligheter att bedriva en sådan planering utgör enligt utredningen en kännbar
brist. Med hänsyn till behovet av samordning och systematisering av
aktiviteterna här hemma och utomlands anser utredningen det nödvändigt att det
tänkta centrala basorganet får befogenhet att göra erforderliga avvägningar av
insatserna på skilda håll och att i tillräcklig utsträckning styra verksamheten
inom olika marknadsområden. Fältverksamheten bör sålunda i görlig mån
integreras i den centrala organisationen.
Med
anledning av tilläggsdirektiven har utredningens arbete under det första
halvåret 1971 främst inriktats på en översyn av handelskamrarnas verksamhet.
Utredningen har därvid kommit till den uppfattningen, att bedömningen av de
frågor, som den genom dessa direktiv fått i uppdrag att behandla, är i hög grad
beroende av hur den exportfrämjande verksamheten i sin helhet organiseras. Den
har därför inte ansett sig kunna begränsa sin prövning tiU att endast gälla de
aktuella förhållandena utan har även funnit det motiverat att undersöka, om
och under vilka betingelser kamrarna skulle vara beredda att i sådan utsträckning
låta sig integreras i en enhetlig organisation, att deras aktiviteter i erforderlig
grad skulle kunna planeras och ledas hemifrån.
Enligt
utredningen visar de insatser som dessa kamrar gör för att möta
2t
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 31
Prop. 1972: 31 8
företagens
skiftande behov av tjänster, informationer och initiativtagande aktiviteter,
att en fortlöpande anpassning av verksamheten efter ändrade förhållanden väl
låter sig genomföras inom handelskammar-institutionens ram. Med hänsyn till
önskvärdheten av största möjliga integrering av fältrepresentationen erbjuder
emellertid kamrarnas organisationsform speciella problem. Från denna synpunkt
kan det sålunda inte anses tillfredsstäUande att det avgörande inflytandet över
utformningen av de exportfrämjande aktiviteterna på de viktiga marknader det
här gäller ligger i kammarstyrelsernas händer och att dessa utser de
tjänstemän, som ansvarar för de fortlöpande insatserna.
En integration av kamrama föratsätter
enligt utredningens mening att kammarstyrelsernas funktion i fråga om sådana
insatser, som finansieras med anslag från hemmaorganisationen, endast blir av
rådgivande karaktär. Kammarchefer och andra tjänstemän i ansvarig ställning
vid kamrarna bör vidare utses av basorganet i samråd med resp. styrelser, och
basorganet bör erhåUa tillräcklig direktivrätt i förhållande till dem. I förhållande
till hemmaorganisationen bör kammarcheferna med andra ord få samma ställning
som handelssekreterarna.
Eftersom kamrarna är
enskilda sammanslutningar, måste de själva avgöra, om de är beredda att
reorganisera sin verksamhet så, att en integration efter dessa riktlinjer blir
möjlig. Övergången till en sådan ny organisation måste sålunda föregås av att
avtal träffas mellan hemmaorganisationen och var och en av kamrarna. Såvitt utredningen
kunnat finna vid sina överläggningar med företrädare för olika handelskamrar i
Västeuropa, bör det vad dessa kamrar beträffar finnas goda möjligheter att nå
fram till överenskommelser av här angiven innebörd.
De länder, där
handelskamrar är verksamma, är viktiga svenska exportmarknader. Förutsatt att
kamrarna låter sig integreras på föreslaget sätt, finner utredningen det därför
motiverat att finansieringen av deras verksamhet i erforderlig omfattning
säkerställs genom anslag av statsmedel.
Utredningen anser att den
tänkta nya hemmaorganisationen bör få i uppdrag att närmare pröva möjligheterna
att uppnå tillfredsställande överenskommelser med de olika kamrarna. I avvaktan
på att frågan om basorganisationens närmare utformning avgjorts samt att
klarhet kan vinnas om förutsättningarna att få till stånd sådana
överenskommelser föreslår utredningen att några förändringar inte genomförs i
organisationen på de marknader, där svenska handelskamrar är verksamma.
Remissyttranden
Över
exportfrämjandeutredningens förslag har yttrande avgivits av statskontoret,
riksrevisionsverket, kommerskollegium, kommerskollegie-utredningen, kollegiet
för Sverige-information i utlandet, exportrådet för
Prop. 1972: 31 9
den
mindre industrin, handelssekreterarna i Chicago, Prag, Ziirich, Beirut,
Detroit, Diisseldorf, Los Angeles, Melbourne, Mexico, Nairobi, New York,
Stamford, Tokyo, Toronto, Vancouver, statens institut för företagsutveckling.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Kooperativa förbundet (KF), Svensk
industriförening. Svenska utlandshandelskamrarnas förening, Sveriges allmänna
exportförening, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges
industriförbund, Lantbrakarnas riksförbund och Sveriges grossistförbund.
Samtliga
remissinstanser delar utredningens uppfattning att en bättre samordning av de
exportfrämjande insatsema måste eftersträvas. Utredningens förslag, att ett centralt
basorgan upprättas under gemensam ledning av staten och det enskilda
näringslivet, har på de flesta håll rönt ett positivt gensvar. Exportföreningen
förklarar sig vara beredd att med företrädare för handelsdepartementet inleda
diskussioner rörande uppbyggnaden av en enhetlig organisation för den
export-främjande verksamheten. Exportrådet för den mindre industrin finner utredningens
principförslag till en helt enhetlig organisation vara riktigt och uttrycker
sin beredvillighet att med utredningen diskutera formerna för en ny
exportorganisation. LO anser att en sammanhållen organisation enligt
utredningens skiss är önskvärd. KF ser det som angeläget att eliminera den
nuvarande splittringen på den organisatoriska sidan av den exportfrämjande
verksamheten. Flertalet handelssekreterare har en positiv inställning till
tanken på en central basorganisation.
Flera
remissinstanser ansluter sig i princip till utredningens förslag men vill
avvakta med ett definitivt ställningstagande, till dess att ett mera detaljerat
förslag utarbetats. Så är fallet med statskontoret, riksrevisionsverket,
Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, SHIO och Stockholms
handelskammare.
Kommerskollegium
rekommenderar en annan utformning av hemmaorganisationen än den av utredningen
föreslagna. Kollegiet ställer sig i princip positivt till förslaget att, inom
ramen för en ny halvstatlig organisation, samordna den verksamhet, som
Exportföreningen och exportrådet bedriver och som sammanhänger med rådgivning
och annan service till de exporterande företagen. Däremot synes det kollegiet
tveksamt oni en sådan organisation förutom tjänsteproducerande uppgifter bör
tilldelas jämväl styrande och planerande funktioner och ges den självständiga
ställning som utredningen förordar. Enligt kollegiet talar vägande skäl för att
de ledande funktionerna bör tilldelas en statlig myndighet och att det
halvstatliga organet underordnas denna myndighet. Kom-merskollegieutredningen
anser att bland annat uppgiftema i samband med fördelningen av de statliga
medlen bör förläggas till verksplanet under det att de serviceinriktade
uppgifterna i huvudsak bör förläggas till renodlat tjänsteproducerande organ.
Kollegiet för Sverige-informa-
Prop.
1972: 31 10
tion i utlandet instämmer i utredningens uppfattning att
den kommersiella informationsverksamheten och ansvaret för denna bör föras
till det tänka basorganet och att sålunda denna verksamhet integreras i de
samfällda exportfrämjande insatserna. Kollegiet erinrar emellertid om det
samband som finns mellan kommersiell och allmän information och det fortsatta
behovet av samråd och samverkan. Erfarenheten visar att exportfrämjandeverksamheten
stöds av en god allmänbild av Sverige.
Utredningens
förslag att utlandskamrarnas verksamhet skall samordnas med den nya
organisationen tillstyrks av alla remissinstanser som uttalat sig i denna
fråga hksom förslaget att kamrarna under en sådan förutsättning skall få
statsbidrag. Svenska utlandshandelskamrarnas förening anser att det tänka
basorganet bör få i uppdrag att träffa samarbetsavtal med kamrarnas styrelser.
Härvidlag bör man enhgt föreningen eftersträva att inom ramen för samordning
och integration söka bevara de väsentligaste fördelarna med en decentraliserad
organisation, främst förtrogenheten med den lokala marknaden samt kontinuiteten
i verksamheten. Föreningen understryker också utredningens uppfattning att
kammarstyrelserna måste bevara sin nuvarande beslutanderätt beträffande sådana
aktiviteter som finansieras av existerande kammarfonder eller som även i
fortsättningen kan komma att möjliggöras genom medlemsavgifter.
Förhandlingar
Efter det att exportfrämjandeutredningen avgivit sitt
yttrande har förhandlingar förts mellan företrädare för handelsdepartementet
och Sveriges allmänna exportförening om inrättande av ett centralt organ för
exportfrämjande. Överenskommelse har därvid träffats bl. a. om förslag till
avtal om organets inrättande, ledning, arbetsuppgifter, organisation och
finansiering samt fältorganens anknytning. Avtalsförslaget torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.
Anslagsframställningar
B 1. Sveriges exportråd
1972/73 Förslag 3
000 000
Exportrådet för den mindre industrin
Exportrådet för den mindre industrin hemställer i sin
anslagsframställning för budgetåret 1972/73 att anslaget för rådet höjs med
376 000 kr. från 855 000 kr. till 1 231 000 kr.
Prop. 1972: 31 11
1971/72
Beräknad ändring 1972/73
Personal
Handläggande personal Övrig personal
5 4
+ 2 + 1
9
+ 3
Anslag
Avlöningar m. m. Reseersättningar Lokalkostnader Expenser
513 000 73 000 67 000
202 000
-1- 253 000 -f 27 000 + 24 000 -f 72 000
855 000
+ 376 000
Exportrådet föreslår en utvidgning av den totala
verksamheten. Exportrådet har sett som väsentligt att koncentrera sina
insatser och i ökande utsträckning tillhandahålla service avseende de för de
mindre företagen så betydelsefulla nordiska marknaderna. Exportrådets kansli föreslås
därför förstärkt med en handläggare med speciell inriktning på
marknadsdatainsamlingar avseende dessa länder. Därtill krävs också en
sekreterare för den tillkommande handläggaren.
Den grundläggande informationen tiU mindre företag, som
ännu ej börjat exportera, anser rådet som en väsentlig uppgift. Denna del av
verksamheten har inte haft den omfattning som önskas på grund av kraftig
arbetsbelastning inom andra fält. Rådet anser därför det önskvärt att få en
handläggare, som avdelas speciellt för uppsökande verksamhet ute på företag,
som just börjat exportarbetet eher står i begrepp att göra så.
Kollegiet för Sverige-information i utlandet
Anmälan om kollegiets anslagsäskanden för budgetåret
1972/73 vad angår den allmänna informationen har gjorts av chefen för utrikesdepartementet
i årets statsverksproposition (prop. 1972: 1 bil. 5 s. 65). Jag återkommer i
det följande, under punkt B 3., till frågan om anslag till exportfrämjande
åtgärder m. m.
Kollegiet hemställer att dess förvaltningsanslag höjs med
480 000 kr. från 1 217 000 kr. till 1 697 000 kr.
1971/72 Beräknad
ändring
1972/73
Personal
Handläggande personal 5 of
Övrig personal 10 of
15 of
Prop.
1972:31 12
1971/72
Beräknad ändring 1972/73
Anslag
Utgifter
Avlöningar
Sjukvård
Reseersättningar
(även
för utrikes resor)
Lokalkostnader
Expenser
582 000 2 000
60 000 370 000 202 000
+ 85 086 of
+ 5 000 + 202 000 + 189 400
Uppbördsmedel
Inkomster från uthyrda lokaler
1000
+ 1600
Nettoutgift
1217 000
+ 479 886
För
höjda löner och hyror samt prisomräkning begärs 295 000 kr. För nyanskaffningar
samt vissa ombyggnader i Sverigehuset m.m. begärs 184 000 kr.
Departementschefen
Under
tiden efter andra världskriget har den svenska exporten vuxit dubbelt så snabbt
som vår industriproduktion. Drygt 1/5 av det samlade svenska
produktionsresultatet exporteras, och av vår industriproduktion exporteras
närmare hälften. Exporten år 1971 uppgick till ca 38 miljarder kr. Genom
utvecklingen på produktionsområdet, som utmärks av ökad specialisering, har
kravet på vidgade avsättningsmarknader blivit större. Vår hemmamarknad ger ett
otillräckligt utrymme. Mot bakgrund av den förväntade utvecklingen av
tjänstebalansen och långsiktiga åtaganden i fråga om kapitaltransfereringar
framstår en stark handelsbalans, dvs. överskott i varuhandeln, som nödvändig.
Flera skäl finns således för att även framdeles ansträngningar måste göras för
att öka vår export.
De
nuvarande organisatoriska formerna för statens medverkan i främjandet av
exporten har tillkommit efter andra världskriget. Inom särskilda
sakkunnigkommittéer utreddes i slutet av 1940-talet olika statliga
utrikeshandelsfrämjande åtgärder. Utredningarna ledde bl. a. till att handelssekreterarinstitutionen
samt småindustrins exportråd och småindustrins exportbyrå inrättades år 1949.
De senare fördes år 1969 samman tiU exportrådet för den mindre industrin.
Sveriges
allmänna exportförening, som grundades år 1887, är en medlemsorganisation av
intressekaraktär för det enskilda näringslivet. Den betjänar sina medlemmar i
olika exportfrågor. Föreningen fullgör också funktioner för den statliga
exportfrämjande verksamheten.
Under
1960-talet förändrades de organisatoriska förhållandena inom
Prop. 1972: 31 13
berörda
institutioner för att möta de krav, som utvecklingen på det kommersiella
området ställde. Exportföreningen förstärkte i början på 1960-talet sina
resurser och exportrådet för den mindre industrin byggdes ut bl. a. för att
tillsammans med Exportföreningen bUda basen för en utvidgad fältorganisation av
handelssekreterare. Utrikesförvaltningens resurser for handelsfrämjande
åtgärder förstärktes under 1960-talet och genom ökad utbildningsverksamhet har
beskickningar och konsulat ytterligare rustats för att bistå svenska företag.
Genom reformer i statsbidragsgivningen reglerades statens finansiering till de
svenska handelskamrarna i utlandet för att underlätta deras planering och
förbättra de finansiella och personella resurserna vid kamrarna (prop. 1964: 1
bil. 12 s. 40, prop. 1965: 1 bil. 12 s. 52).
Kollegiet
för Sverige-information i utlandet tihkom också på 1960-talet (prop. 1966: 1
bil. 5 s. 67 och bil. 12 s. 14) med uppgift att samordna planering och
utförande av den statligt understödda informationsverksamheten.
Handelssekreterarverksamheten
har under 1960-talet byggts ut kraftigt. Handelssekreterarinstitutionen, som
från början var avsedd att användas främst för transoceana marknader, har satts
in även på marknader i Väst- och Östeuropa och arbetsinriktningen i u-länder
har förändrats att avse speciella produkter och tjänster. I Europa och
Nordamerika sker en utveckling på marknadsföringsområdet, som ställer stora
anspråk på den personal som skall användas för att hjälpa de svenska företagen
till ökad export. Förmågan att marknadsföra och sälja blir avgörande på de
internationella marknaderna, som i allt högre grad karakteriseras av varuöverflöd
och hårdnande konkurrens. Utbyggnad av handelssekreterarverksamheten har varit
statens främsta medel att anpassa exportfrämjandet till denna utveckling.
Under sextiotalet har den
exportfrämjande verksamheten bedrivits av olika organ utan organisatoriskt
samband. Kollegiet för Sverigeinformation i utlandet har samordnat en del
exportfrämjande och allmäninformativa åtgärder, men det är likväl uppenbart
att såväl den exportfrämjande verksamheten som allmäninformationen i utlandet
var för sig är i behov av starkare organisation. I direktiven till exportfrämjandeutredningen
begärdes förslag till åtgärder för att samordna myndigheters och
organisationers exportfrämjande verksamhet.
Exportfrämjandeutredningen
redovisade i somras sin principiella syn på hur exportfrämjandet bör
organiseras (Ds H 1971: 2). Utredningen anser att statens och näringslivets
insatser bör integreras i en gemensamt ledd, fast sammanhållen organisation
som skall ansvara för den exportfrämjande verksamheten både i Sverige och
utomlands samt samordna, styra och leda insatserna såväl här hemma som inom
fältrepresentationen. Organet bör enligt utredningen ledas av en styrelse med
lika representation för staten och näringslivet och dess verksam-
Prop. 1972: 31 14
het
skall i huvudsak motsvara den som f. n. bedrivs i exportrådet för den mindre
industrin och Exportföreningen. Utredningen, som anmält att den ämnar slutföra
sitt arbete under sommaren 1972 och bl. a. behandla basorganisationen och den
kommersiella utlandsrepresentationen, rekommenderade att överläggningar
snarast skulle komma till stånd mellan företrädare för staten och näringslivet.
Utredningens
principförslag har remissbehandlats. Samtliga remissinstanser delar
utredningens uppfattning att en bättre samordning av de exportfrämjande
insatserna måste ske och nästan alla tillstyrker att ett gemensamt
exportfrämjande organ upprättas av staten och näringslivet.
Med
anledning av exportfrämjandeutredningens rekommendation har överläggningar ägt
rum mellan företrädare för handelsdepartementet och Sveriges allmänna
exportförening. Enighet har därvid nåtts om att ett nytt organ med namnet
Sveriges exportråd bör inrättas. Ett förslag till avtal mellan staten och
Exportföreningen har upprättats varigenom rådets ledning, arbetsuppgifter och
organisation regleras. Avtalsförslagets lydelse framgår av bilaga till detta
protokoll. Exportföreningens styrelse har i princip godkänt överenskommelsen.
Jag biträder de överenskomna riktlinjerna och vill närmare anföra följande.
Den
exportfrämjande verksamheten har på senare år förändrats avsevärt. Det
statliga engagemanget på exportmarknaderna låg tidigare på ett mer allmänt plan
än nu. Mässor och utställningar samt informationskampanjer med statligt stöd
bildade bakgrund till företagens egna sälj-ansträngningar. Fältorganens uppgift
begränsades till att göra marknadsöversikter och att förmedla varuförfrågningar
och agenturer. Nu är handelssekreterare och handelskamrar engagerade i att
administrera marknadsföringsprojekt, där produkter eller produktgrupper förs
samman i gemensamma marknadsutredningar och företagen därefter lämnas indi-vidueUa
råd för marknadsföringen. Ett sådant arbetssätt ställer stora krav på kunnande
och erfarenhet hos fältorganen. Som exempel kan nämnas att under innevarande
budgetår bedrivs i Nordamerika projekt för byggmaterial, gruvutrastningar och
underleveranser till bilindustrin. I Europa bedrivs och planeras likartade
produktprojekt. Samtidigt pågår utvecklingsarbete för exportfrämjandets
metodik. Speciella krav ställs på de handelssekreterarkontor och handelskamrar
som arbetar med marknadsföringsprojekt för teko-industrierna. Jag ämnar i det
följande föreslå en utbyggnad av handelssekreterarkontorens resurser för
marknadsföringsuppdrag.
För
allt fler företag är en vidgning av marknaden utöver hemmamarknaden aktuell.
För vissa branscher är det en förutsättning för fortsatt verksamhet. Detta
förhållande kräver ytterligare exportfrämjande insatser från statens sida och
från näringslivet. Den nuvarande splittringen av den exportfrämjande
verksamheten har medfört att Sveriges
Prop. 1972: 31 15
allmänna
exportförening och exportrådet för den mindre industrin inte kunnat utveckla
full effekt. Det är därför inte rationellt att dessa två organ arbetar sinsemeUan
organisatoriskt oberoende. Den arbetsfördelning som tillämpas meUan dem nu är
beroende av företagens storlek och medlemskap i Exportföreningen. Den
indelningen tar inte hänsyn till att problemen för stora och små företag är
relativt likartade då det gäller marknadsföring utomlands. För statens del är
det angeläget att de statliga insatserna för exporten, vilka under sextiotalet
vuxit starkt i omfattning och kvalitet, bereds och verkställs av ett enda
organ. Mot denna bakgrund anser jag att ett centralt organ bör upprättas för
att handlägga de centrala problemen inom exportfrämjandet och för att samordna
fältorganens arbete.
Jag finner skäl för att
nu, när förutsättningarna är för handen, medverka till att det centrala
exportfrämjandet organiseras i samarbete med svenskt näringsliv. Den
exportfrämjande verksamhet som nu bedrivs inom kollegiet för
Sverige-information i utlandet och exportrådet för den mindre industrin på den
statliga sidan samt Exportföreningen på den enskilda kan därmed föras samman
till en enhet och existerande resurser utnyttjas på ett effektivt sätt. Genom
ett sådant samarbete uppnås även att det exportfrämjande arbetet på utlandsmarknaderna
kan samlas under ledning av ett organ. Ett på denna gmnd uppbyggt centralt
organ bör ha förutsättningar att till sig samla verksamhet till förmån för svensk
export, som initieras från offentligt eller enskilt håll, och att aktivera de
svenska företagen till medverkan i exportfrämjande projekt.
Exportfrämjandets
omfattning och betydelse motiverar att ett organ av detta slag bör utrustas med
ledningsfunktioner och egna resurser för att kunna självständigt planera och
genomföra allmän exportfrämjande verksamhet. Samarbetet mellan staten och
näringslivet bör återspeglas i organets ledning och finansiering. Organets
uppgift bör vara att planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja
Sveriges export. Exportfrämjandet bör bedrivas inom ramen för landets
handelspolitik men handelspolitiska bedömningar eller uppgifter bör inte
ankomma på organet. Detta utesluter inte att organet informerar berörda
myndigheter om de i samband med verksamheten iakttagna konkreta hinder som möter
svensk export på olika marknader. Till organets uppgifter skall inte heller
höra planering av exportfrämjande åtgärder av näringspolitisk natur. Organet
bör däremot på uppdrag av Kungl. Maj:t eller myndighet kunna medverka vid
genomförandet av sådana.
Även
från näringslivets synpunkt bör ett samarbete ge väsentliga fördelar. Såväl
stora som små företag kommer enligt min mening att dra nytta av att existerande
resurser här hemma förs samman. Likaså är det för företagen värdefullt att den
kommersiella verksamheten hos de statliga och enskilda fältorganen anknyts
till det centrala organet. De mindre företagen får tillgäng till ett mera
fullständigt serviceorgan. Dessa före-
Prop.
1972: 31 16
tag
har generellt sett behov av ett mer omfattande bistånd än de större företagen
bl. a. i fråga om marknadsföringskonsultation. Den potential för ökad export
som finns hos de mindre företagen bör därvid beaktas. Insatserna för dessa
företag kommer att kräva en särskild resurstilldelning, som bör ankomma på
staten.
Den organisatoriska
reform, som jag nu föreslår, syftar således till att samordna och förstärka de
resurser, som i dag står till buds för att bedriva en allmänt exportfrämjande
verksamhet. Reformen berör här hemma kollegiet för Sverige-information i
utlandet, exportrådet för den mindre industrin och Sveriges allmänna
exportförening och utomlands handelssekreterare, svenska handelskamrar och utrikesrepresentationen.
Reformen innebär att ett
centralt organ inrättas på gmndval av Exportföreningens serviceaktiebolag och
exportrådet för den mindre industrin. Exportföreningens intresseverksamhet för
medlemmarna måste givetvis förbli en angelägenhet för näringslivets egna organ.
Det föreslås att namnet på det nya organet blir Sveriges exportråd (Swedish
Export Council). Exportrådet bör inrättas genom avtal mellan staten och Sveriges
allmänna exportförening och börja sitt arbete den 1 juli 1972. Avtalet skall
enligt förslaget gäUa till utgången av juni 1976 och förutser förlängning med
fyraårsperioder. Till rådet skall utan ersättning eller mot symbolisk sådan
föras de resurser som i dag finns hos exportrådet för den mindre industrin och
Exportföreningens serviceaktiebolag. Exportrådet för den mindre industrin bör
upphöra vid utgången av juni 1972.
Verksamhetens
huvuddrag regleras i avtalet. Mer detaljerade regler skall finnas i stadgar som
skaU godkännas av Kungl. Maj:t och Sveriges allmänna exportförening.
Sveriges exportråd skall
enligt avtalsförslaget ledas av en styrelse på åtta ledamöter med sex
suppleanter. Kungl. Maj:t utser fyra ledamöter och tre suppleanter och
Exportföreningen lika många. Styrelsen utser inom sig ordförande. Eftersom
Exportföreningen får som en kvarvarande uppgift att vara valkorporation för
näringslivets representanter i styrelsen, förutsätter jag att föreningen
strävar efter att vara så representativ som möjligt för all svensk
exportnäring.
Arbetsuppgiften
för Sveriges exportråd skall innefatta vad som i dag utförs i kollegiet för
Sverige-information i utlandet såvitt avser exportfrämjande verksamhet samt i
exportrådet för den mindre industrin och Exportföreningens serviceaktiebolag.
Jag vill kalla uppgiften allmänt exportfrämjande verksamhet. Uppgiften skall vara
att stimulera en ökning av Sveriges totala export samt att biträda företag som
behöver hjälp i sin marknadsföring på export. Dit hör i hög grad de mindre
företagen.
Sveriges
exportråd bör organiseras för att insamla, bearbeta och förmedla marknadsinformation,
lämna råd i internationell marknadsföring
Prop.
1972: 31 17
samt
stimulera och stödja exportansträngningar. Jag fäster stor vikt vid att
kvalitén på exportrådets rådgivning i internationell marknadsföring till
enskilda företag blir av hög klass. Erfarenheterna från handelssekreterarverksamheten
ger vid handen att både god utbildning och erfarenhet från företagsledande
nivå är kvalifikationer som är av värde för den chefspersonal som används i det
exportfrämjande arbetet. Personalpolitiken bör över huvud taget förankra den
exportfrämjande verksamheten hos företagen genom ett utbyte av personal med
näringslivet, så att inte en sluten karriär för exportfrämjandet bildas.
Härigenom kan exportfrämjandets resurser bli kvalitativt väl anpassade till
näringslivets behov.
De från exportrådet för
den mindre industrin och Exportföreningen överförda resurserna bör föras samman
i en ny organisation som är anpassad till Sveriges exportråds uppgifter.
Serviceaktiebolaget kan över-tas av rådet och efter namnbyte användas för
kamerala uppgifter, om detta visar sig rationellt. 1 syfte att ge ledningen för
den nya organisationen möjligheter att på ett kraftfullt sätt integrera
verksamheten på fältet och hemma bör uppgifterna under chefen samlas på ett
fåtal huvudfunktioner. De mindre företagens speciella behov ställer krav på rådet,
men detta förhållande bör inte återspeglas i den organisatoriska uppbyggnaden
eftersom denna bör motsvara alla företags anspråk. Jag anser dock att-en
delegation för de mindre företagen bör finnas knuten till exportrådets
styrelse. Delegationens uppgift bör vara rådgivande i frågor som gäller
inriktningen och utförandet av den verksamhet hos rådet som främst riktar sig
till de mindre företagen. Delegationen bör också i direkt kontaktverksamhet
kunna ge vägledning och stimulans åt sådana företag i deras
exportansträngningar.
Driftkostnaderna för
exportrådet för den mindre industrin och Exportföreningens serviceaktiebolag
skulle för budgetåret 1972/73 ha kommit att uppgå till resp. ca 1 milj. kr.
och ca 7,8 milj. kr. eller sammanlagt ca 8,8 milj. kr. Servicebolagets
avgiftsintäkter för det budgetåret kunde efter en höjning av avgifterna med 10 "/o
beräknas ge ett belopp av 6,1 milj. kr., vilket skulle resultera i ett
tillskottsbehov av 1,7 milj. kr. vid oförändrad ambitionsnivå. Exportföreningen
har underrättat mig om att den avser att vid ordinarie stämma i år föreslå
nämnda ökning av avgifterna till servicebolaget. Jag beräknar dessutom att en
viss resursförstärkning bör kunna ske inom ramen för det statliga bidraget som
jag kommer att föreslå. Vidare räknar jag med en omprioritering i verksamheten
och vissa rationaliseringsvinster. Statens finansieringsbidrag för budgetåret
1972/73 beräknar jag till 3 milj. kr. För de tre därpå följande avtalsåren
beräknar jag statens bidrag till sammanlagt 10 milj. kr., som i årliga
delbelopp ställs tiU rådets förfogande under dessa år. Statens sammanlagda
bidrag under fyraårsperioden blir då 13 milj. kr.
Näringslivets
bidrag till finansieringen av Sveriges exportråd bör ske
Prop.
1972: 31 18
genom abonnemangsavgifter från företagen till rådet.
Dessutom bör rådet bedriva uppdragsverksamhet mot särskild avgift för sina abonnenter.
Sveriges allmänna exportförening avses uppbära avgifterna på rådets vägnar.
Avgifterna till Exportföreningen är i dag baserade på medlemmarnas
aktiekapital. Av dessa avgifter avser 15 "/o intressefunktionen i
föreningen och 85 "/o service från Exportföreningens serviceaktiebolag.
Den senare delen av avgiften är avdragsgill vid företagens beskattning.
Avgiften till exportrådet skall för flertalet företag fastställas i relation
till värdet av abonnentens export (Bilaga s. 2, 10 §). Det nya avgiftssystemet
medför ingen förändring i arten av tjänster som kommer företaget till godo.
Avgifterna till rådet torde därför bli avdragsgilla på samma grunder som
avgifterna till serviceaktiebolaget. Huvuddragen i abonnemangsavgiftssystemet
avses under det första året bli följande. Företag med mindre än 100 000 kr.
årlig export betalar endast 300 kr. i avgift. Fr. o. m. 100 000 kr. upp till
500 000 kr. exportvärde blir avgiften 600 kr. Vid exportvärden fr. o. m. 500
000 kr. till 4 milj. kr. blir avgiften 1 200 kr. Vid högre exportvärde blir
avgiften 0,3 promille av exportvärdet. Maximiavgift blir första året 65 000 kr.
Avsikten är att rådets tjänster till företagen efter den första
avtalsperiodens slut skall finansieras genom abonnemangsavgifter och andra
inkomster som uppbärs i verksamheten. Statsbidrag skall dock utgå för rådets
tjänster till den mindre industrin. Intäkterna från abonnemang och uppdrag
måste därför öka under avtalsperioden för att kompensera det bortfallande
statsbidraget. Dessutom krävs ökade inkomster för stigande löner och andra
kostnader samt för den förstärkning av verksamheten som på sikt måste anses
nödvändig. Den intäktsutveckling som kan förutses med oförändrade avgiftsuttag
och avgiftsgränser torde inte bli tillräcklig. Exportrådets styrelse bör därför
lägga fram förslag om förändringar av systemet i dessa avseenden så snart
erfarenhet vunnits av verksamheten. Sådana ändringar bör få genomföras utan
riksdagens medverkan.
Abonnemang ger tillgång till rådets och
handelssekreterarnas tjänster samt tjänster av exportfrämjande art från utrikesrepresentationen.
Likaså är abonnemang en förutsättning för rätt att delta i statsfinansierade
exportfrämjande åtgärder som rådet och utlandsmyndigheterna genomför.
Kollegiet för Sverige-information i utlandet fördelar nu
de medel som står till förfogande för exportfrämjande åtgärder och allmän
information om Sverige i utlandet. Kollegiet disponerar för verksamheten budgetåret
1971/72 under tionde huvudtiteln en anslagspost under anslaget Främjande av
utrikeshandeln m. m. om 5 243 000 kr., på tredje huvudtiteln under anslaget
Övrig information om Sverige i utlandet anslagsposten Särskilda medel
för samordnad informationsverksamhet om
Prop. 1972:31 19
2
625 000 kr. samt för administration av verksamheten ett anslag under tionde huvudtieln
om 1 217 000 kr.
Kollegiet,
som föregicks av upplysningsberedningen, tillkom år 1966 för att samordna alla
statliga och statsstödda informationsinsatser i utlandet. Under kollegiets
ledning har visserligen ökad stadga vunnits i formerna för samordning av
insatserna från de organ som, främst inom utrikesdepartementets
verksamhetsområde, arbetar med allmän information om Sverige i utlandet och de
organ som arbetar med främjande av export. Dock har under exportfrämjandeutredningens
arbete framgått att t. ex. sådana större aktioner och manifestationer, som
inbegriper både kommersiella och allmäninformativa arrangemang, f. n. inte
tillmäts samma betydelse som tidigare. Liknande uppfattningar synes vara på väg
att bli alltmer förhärskande i andra länder. Kollegiet för Sverige-information
i utlandet förklarar i sitt remissyttrande, att tiden är mogen att föra över
kollegiets uppgifter avseende exportfrämjandet till ett nytt integrerat organ.
Jag ansluter mig till kollegiets uppfattning och föreslår att dess verksamhet
upphör vid utgången av budgetåret 1971/72. Den exportfrämjande verksamheten vid
kollegiet bör i enlighet med exportfrämjandeutredningens förslag föras över
till Sveriges exportråd.
Efter
samråd med chefen för utrikesdepartementet föreslår jag att kollegiets
uppgifter för den allmänna informationen övertas av utrikesdepartementet.
Tjänsten i Cr 3 som rådgivare i frågor om Sverige-information i utlandet bör
dras in. För den nuvarande innehavaren av tjänsten bör inrättas en personlig
ordinarie tjänst med beteckningen r i utrikesdepartementet. Förvaltningen av
inredningen i Sverigehuset vid Kungsträdgården i Stockholm, som nu åvilar
kollegiet, hksom viss gemensam service åt de i huset verkande organen bör
föras över till annan statlig myndighet. Kollegiets fasta personal kan beredas
anställning inom utrikesdepartementet eller annan statlig verksamhet. Förvaltningskostnaderna
avseende den allmänna informationen och Sverigehuset torde för nästa budgetår
få bestridas från ifrågakommande anslag.
Handelssekreterarna
är statliga tjänstemän och bör liksom nu utses av Kungl. Maj:t. Medel för handelssekreterarkontorens
förvaltning bör alltjämt anvisas över särskilt riksstatsanslag. Stat och
instruktion för dem bör fastställas av Kungl. Maj:t. Handelssekreterarnas
kommersiella verksamhet bör fr. o. m. den 1 juli 1972 planeras och ledas av
Sveriges exportråd. Styrningen bör ske genom medelsramar för projekt och anvisningar
för den löpande verksamhetens allmänna inriktning och inte i detalj.
Handelssekreterarnas anslagsframställningar bör inges till Kungl. Maj:t av
exportrådet med rådets yttrande och dess egna förslag om anslag till och
inriktning av handelssekreterarnas verksamhet och exportfrämjande åtgärder i
övrigt.
Prop. 1972: 31 20
Exportfrämjandeutredningen
har föreslagit att de svenska handels-kamraraa i utlandet genom särskilda avtal
knyts till det exportfrämjande organet i Sverige. Jag tillstyrker att detta
sker i så stor utsträckning som möjligt. Statsbidrag tiU handelskamrama bör t.
v. utgå enligt nuvarande normer. Jag återkommer till detta vid min anmälan av
anslag till handelskamrama. Från handelskammarhåll kan komma att aktualiseras
fråga om omvandling av handelskammare till handelssekreterarkontor. Jag är
beredd att inleda sådana överläggningar med kamrar, som så önskar och som
arbetar på marknader där handelssekreterar-verksamhet kan vara motiverad.
Även
beskickningar och konsulat bistår svenska företag i kommersiella
angelägenheter. Som jag nämnt bör tjänster av exportfrämjande art från utrikesrepresentationen
kunna åtnjutas endast av dem som betalar abonnemang i rådet.
Beskickningar
och konsulat bör så långt som möjligt söka bedriva sin kommersiella verksamhet
i överensstämmelse med de riktlinjer för den exportfrämjande verksamheten som
dras upp av exportrådet och bör nära samråda och samverka med detta organ.
Hos
såväl handelssekreterare som handelskamrar bedrivs praktikantverksamhet som
bekostas av statsmedel. Verksamheten syftar till att låta yngre personer förkovra
sig i internationell marknadsföring. Praktikanterna förordnas av och får
stipendier från kommerskollegium resp. utlandshandelskamrarnas förening. De bör
fr. o. m. den 1 juli 1972 utses och få stipendier av Sveriges exportråd.
På
tionde huvudtiteln bör för nästa budgetår under B. Främjande av utrikeshandeln m.
m. finnas följande anslag. B 1. Sveriges exportråd, B 2. Handelssekreterare, B
3. Exportfrämjande åtgärder m. m., B 4. Svenska handelskamrar i utlandet m. m.,
B 5. Svenska turisttrafikför-bundet, B 6. Exportfrämjande åtgärder för textil- och
konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin och B 7. Täckande
av förluster på gmnd av garantier för lån till textil- och konfektionsindustrierna
samt den manuellt arbetande glasindustrin. Beträffande de tre senare anslagen
har slutliga förslag lämnats i årets statsverksproposition (bil. 12 s. 14).
De
reservationer som kan uppkomma under anslaget Främjande av utrikeshandeln m. m.
på riksstaten för budgetåret 1971/72 bör få disponeras av Kungl. Maj:t för
motsvarande ändamål under nästa budgetår.
Med
hänvisning till vad sålunda anförts förordar jag att Kungl. Maj:t inhämtar
riksdagens bemyndigande att på statens vägnar sluta avtal med Sveriges allmänna
exportförening i huvudsaklig överensstämmelse med avtalsförslaget. Om det under
avtalstiden skulle uppkomma behov av mindre jämkningar i avtalet, bör det
ankomma på Kungl. Maj:t att för statens del träffa överenskommelse om sådana
ändringar.
Prop. 1972: 31 21
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
1. godkänna de allmänna riktlinjer för omorganisation av den
exportfrämjande verksamheten som jag har angett i det föregående;
2. bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag
förordat sluta avtal med Sveriges allmänna exportförening om inrättande och
drivande av Sveriges exportråd;
3. bemyndiga Kungl. Maj:t att i utrikesdepartementet inrätta en tjänst i Cr
3;
4. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de övergångsåtgärder i övrigt som
behövs för att den föreslagna omorganisationen skall kunna genomföras;
5. till Sveriges exportråd för budgetåret 1972/73 under tionde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.
Anslag
till handelssekreterare m. m.
B
2. Handelssekreterare
1970/71
Utgift 5 313 433
1971/72
Anslag 7 970 000
1972/73
Förslag 9 970 000
Handelssekreterarnas
uppgift är att öka den svenska exporten genom specialiserad kommersiell service
särskilt i fråga om marknadsföring. Handelssekreterarna rekryteras från
tjänster i eller nära företagsledningen i svenska företag med exportinriktning
för tjänstgöring under fyra till fem år på marknader, där en ökning av den
exportfrämjande verksamheten bedöms lämplig.
19
handelssekreterartjänster är f. n. inrättade. Av dessa är åtta placerade i
Nordamerika en i vardera Toronto, Vancouver, Chicago, Detroit, Houston och
Los Angeles samt två i New York. Den ene handelssekreteraren i New York
arbetar i Amerikas förenta stater och Canada med marknadsföringsfrågor
speciellt för textil-, konfektions-och glasuidustrierna.
I
Europa finns fem handelssekreterare, nämligen i Ziirich, Prag, Diisseldorf,
Stuttgart och Milano. Inom kort finns en handelssekreterare även i Budapest.
På
övriga industrilandsmarknader finns handelssekreterare i Tokyo och Melbourne.
Tre
handelssekreterare arbetar i utvecklingsländer med huvudsaklig uppgift att
introducera svenska konsulter och entreprenörer i utvecklings-
Prop. 1972: 31 22
projekt.
Dessa handelssekreterare är placerade i Mexico City för norra delarna av
Latinamerika, i Nairobi för Östafrika och i Beirut för Främre Orienten.
De
19 handelssekreterarkontoren sysselsätter ett 80-tal personer. Förutom
handelssekreterarna utgörs personalen av praktikanter med stipender från
kommerskollegium, lokalanställda assistenter och biträdespersonal. Hos
flertalet handelssekreterare finns en eller två praktikanter. För budgetåret
1971/72 har medel till stipendier åt dessa anvisats med 895 000 kr., vilket
motsvarar 31 stipendier under ett år.
Utgifterna
för handelssekreterarnas verksamhet var under budgetåret 1970/71 ca 5,5 milj.
kr. och utgjordes tih största delen av löner och omkostnader. För budgetåret
1971/72 har anvisats 7 970 000 kr.
Den
under budgetåret 1970/71 påbörjade försöksverksamheten med avgiftsbeläggning av
handelssekreterarnas tjänster av konsultkaraktär gav totalt ca 450 000 kr. i
intäkter första året. Av dessa var ca 125 000 kr. arvodesintäkter för
handelssekreterare och praktikanter. Övriga intäkter avser arvoden till i
uppdragsverksamheten särskilt anställd personal och ersättning för
omkostnader.
Handelssekreterarna begär
för budgetåret 1972/73 ökade anslag för expenser till den icke avgiftsbelagda
delen av verksamheten, dvs. den allmänna verksamheten, med sammanlagt 1362 000
kr. Enligt handelssekreterarnas prognoser för samma budgetår kan inkomsterna
av uppdragsverksamheten komma att uppgå till sammanlagt 460 000 kr. .
Kommerskollegium anför,
att den form av utbildning som praktikantverksamheten erbjuder är av stor
betydelse för svensk exporthandel genom att företagen på detta sätt tillförs
en värdefull kommersiell erfarenhet. Praktikantverksamheten har också vunnit
stor uppskattning, vilket bl. a. tar sig uttryck i det stora antalet
ansökningar, under år 1971 ungefär 350. Kollegiet anser det riktigt att även i
fortsättningen satsa på denna utbildningsform. Verksamheten bör sålunda enligt
kollegiets mening fullföljas och byggas ut. Ytterligare fem praktikanter bör
anställas. För stipendier åt dessa beräknas sammanlagt 165 000 kr. För
stipendier totalt bör för budgetåret 1972/73 beräknas ett belopp på 1 245 000
kr., vilket innebär en ökning med 350 000 kr. jämfört med innevarande budgetår.
Byggnadsstyrelsen
beräknar, att bostadskostnaderna för handelssekreterarna ökar med 27 000 kr.
Sveriges allmänna
exportförening framhåller, att handelssekreterarinstitutionen under de senaste
åren successivt byggts ut och nya kontor upprättats på viktiga
avsättningsområden för svensk exportindustri. Inför den närmaste framtiden ter
det sig enligt föreningens bedömning rimligt att satsa eventuellt ytterligare
tillgängliga resurser på en förstärkning av de nuvarande kontoren snarare än
på en fortsatt utbyggnad med nya kontor. Denna förstärkning skulle kunna ske
antingen
Prop. 1972: 31 23
så
att man till handelssekreterarkontoren för en längre tidsperiod knyter en mera
kvalificerad svensk assistent som komplement till det nuvarande
praktikantsystemet eUer alternativt att man lokalt anställer en kvalificerad
inhemsk assistent.
Exportfrämjandeutredningen
anser att handelssekreterarinstitutionen utvecklats till ett gott instrument
för att förmedla kvalificerad marknadskonsultation till företagens egna
exportaktiviteter och för att stimulera väl planerade exportinitiativ. Den
anser också att denna institution är ett lämpligt sätt att förstärka den
specialiserade kommersiella fältrepresentationen. Utredningen anser det
framför allt motiverat att kontoren förses med en eller flera kvalificerade
medarbetare.
Departementschefen
Under
1960-talet har handelssekreterarorganisalionen byggts ut kraftigt. Kontorens
antal har ökats och uppgår nu till 19. Möjligheterna att rekrytera personal på
företagsledande nivå i svenska företag till handelssekreterartjänster är goda.
Handelssekreterarna
ersätts i ett ständigt utbyte med näringslivet i perioder om fyra till fem år.
På så sätt har institutionen kunnat hålla takten med den snabba utvecklingen av
marknadsföringstekniken och den hårda konkurrensen på våra exportmarknader.
Exportföreningen och exportfrämjandeutredningen har förordat en utbyggnad av de
existerande handelssekreterarkontoren genom att tillföra flera kvalificerade
tjänstemän. Behov av sådan arbetskraft har också anmälts av handelssekreterarna
som anser att uppdragsverksamheten fordrar en kontinuitet i kontorens arbete
som inte kan tillgodoses av nuvarande personalkategorier. En ny
personalkategori bör tillkomma bestående av lokalanställda marknadssekreterare.
Dessa bör tillföras vissa handelssekreterarkontor för att fullgöra kvalificerade
marknadsföringsuppdrag i uppdragsverksamheten.
Systemet
med praktikanter hos handelssekreterarna har utfallit väl. Det ger en värdefull
utbildning och praktikanternas erfarenhet kan nyttiggöras av svensk
exportindustri. För att vidga möjligheterna till praktisk exportutbildning och
samtidigt förstärka handelssekreteraror-ganisationen bör ytterligare
praktikantstipendier inrättas.
Jag
beräknar 1 035 000 kr. för pris- och löneomräkning. För kvalificerade
marknadssekreterare vid vissa kontor beräknar jag 700 000 kr. och för
ytterligare åtta praktikantstipendier beräknar jag en ökning med 265 000 kr.
Anslaget bör således ökas med 2 milj. kr. och föras upp med sammanlagt 9 970
000 kr. Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att
till Handelssekreterare för budgetåret 1972/73 under tionde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 9 970 000 kr.
Prop. 1972: 31 24
B
3. Exportfrämjande åtgärder m. m.
1972/73
Förslag 5 243 000
Under
detta anslag föreslås medel för exportfrämjande och turist-värvande åtgärder.
Kollegiet
för Sverige-information i utlandet hemställer om en höjning med 2,2 milj. kr. tih
7 443 000 kr. Som motiv för detta anförs bland annat ökade krav från Exportföreningen,
handelssekreterare, handelskamrarna och turistkontor på exportfrämjande
åtgärder. Också den rådande internationella situationen med ökade handelshinder
ställer nya anspråk. Den utbyggda fältorganisationen torde också komma att
behöva mera medel för kommersiell information om Sverige utomlands. Kollegiet
begär dessutom, att 200 000 kr. anvisas på ett särskilt anslag för projektering
av svenskt deltagande i världsutställningen i Philadelphia år 1976.
Sveriges
allmänna exportförening beräknar medelsbehovet til! 6 710 000 kr.
Departementschefen
Medlen
under anslaget avses för Sveriges exportråd och Svenska tu-risttrafikförbundet.
De bör stäUas till förfogande för att enligt Kungl. Maj:t närmare bestämmande
användas för åtgärder som stöder företagens exportansträngningar och den turistvärvande
verksamheten direkt och på ett konkret säljfrämjande sätt. Medlen bör användas
till åtgärder som inte primärt är länderbundna utan inriktade på bransehpro-jekt
och temabundna aktiviteter. Jag beräknar medelsbehovet till 5 243 000 kr. Jag
kan inte tillstyrka, att medel anvisas för projektering av ett svenskt
deltagande i världsutställningen i Philadelphia. Jag hemställer att Kungl. Maj:t
föreslår riksdagen
att
till Exportfrämjande åtgärder m. m. för budgetåret 1972/73
under
tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
5
243 000 kr.
B
4. Svenska handelskamrar i utlandet m. m.
1972/73
Förslag 2 159 000
Under
detta anslag tas för nästa budgetår upp medel för Svenska handelskamrar i
utlandet, praktikanter vid de svenska handelskamrama i utlandet. Svenska
slöjdföreningen samt exportfrämjande åtgärder i övrigt.
Prop. 1972: 31 25
Svenska handelskamrar i utlandet
De svenska handelskamrama i utlandet beviljas statsbidrag
enligt gmnder som godkändes av riksdagen år 1964 och 1965 (prop. 1964:1 bil. 12
s. 40 SU 1964: 10 rskr 10 och prop. 1965: 1 bil. 12 s. 52 SU 1965: 10 rskr 10).
Statsbidraget utgörs av ett allmänt bidrag motsvarande 50 »/o
av kamrarnas intäkter från medlemsavgifter och av lönebidrag till
handels-kammarcheferna med belopp som varierar mellan 40 000 och 48 000 kr.
Hälften av det allmänna bidraget betalas ut direkt till handelskamrarna och
hälften till en handelskamrarnas fond.
För budgetåret 1971/72 har anvisats 1 042 000 kr. att
fördelas mellan handelskamrarna i London, Paris, Madrid, Wien, Briissel, Haag, Buenos
Aires och Sao Paulo samt handelskamrarnas fond. Av detta belopp avser 672 000
kr. allmänna bidrag, 336 000 kr. chefslönebidrag och 34 000 kr. bidrag till ATP-avgif
ter.
Svenska utlandshandelskamrarnas förening anför att exportfrämjandeutredningen
under 1971 har framlagt yttrande om statens stöd till utlandshandelskamrarna,
vilket tar fasta på fortsatt existens för kamrarna men under andra
betingelser. Det är under tiden innan beslut fattats av yttersta vikt att
kamrama erhåller ett ekonomiskt stöd så att de kan fortsätta sin verksamhet som
hittills.
Föreningen hemställer att anslaget tiU handelskamrama
räknas upp med 145 000 kr. Av denna höjning utgör 128 000 kr. höjda chefslönebidrag,
13 000 kr. automatisk höjning av aUmänna bidrag i förhållande till medlems- och
serviceintäkterna samt 3 600 kr. höjda ATP-avgifter.
Kommerskollegium tillstyrker handelskammarföreningens
framställning.
Praktikanter vid de svenska handelskamrama i utlandet
Svenska utlandshandelskamrarnas förening hemställer för
budgetåret 1972/73 om en ökrdng med 176 000 kr. tiU 440 000 kr. Av detta
belopp utgör ca 120 000 kr. en höjning av stipendiebeloppen och återstoden en
utökning av antalet stipendier med tre till totalt 19 helårs-stipendier.
Kommerskolegium tillstyrker handelskammarföreningens
framställning.
Svenska slöjdföreningen
Svenska slöjdföreningen har till uppgift bl. a. att sprida
kunskap om god formgivning och ger i detta syfte ut tidskriften Form samt
bedriver utställningsverksamhet i Malmö och deltar i exportfrämjande verksamhet
utomlands. För innevarande budgetår har föreningen erhållit ett
Prop. 1972: 31 26
statsbidrag på 300 000 kr. Föreningen har hemställt att
bidraget för budgetåret 1972/73 skall höjas med 425 000 kr. till totalt 725 000
kr.
Exportfrämjande åtgärder i övrigt
TUl exportfrämjande åtgärder i övrigt har för innevarande
budgetår anvisats 313 000 kr. bl. a. för vidare utveckling av metoder för
exportstödet.
Sveriges
allmänna exportförening hemställer att 725 000 kr. anvisas för gmndläggande
exportfrämjande verksamhet. Av detta belopp avses 460 000 kr. för arbete med en
dokumentationscentral och 265 000 kr. för databehandling av utländska varuförfrågningar.
Departementschefen
Bidraget till de svenska handelskamrarna i utlandet bör
för nästa budgetår räknas upp med 13 000 kr. för allmänt statsbidrag tiU kamrarna
grundat på medlemsavgifter enligt gällande regler. För praktikantverksamheten
vid de svenska handelskamrarna i utlandet beräknar jag ett oförändrat belopp.
Bidraget till Svenska slöjdföreningens verksamhet bör för nästa budgetår räknas
upp med 30 000 kr. För exportfrämjande åtgärder i övrigt beräknar jag en ökning
med 197 000 kr. för att möjliggöra automatisk databehandling av utländska varuförfrågningar.
Anslaget
bör således föras upp med sammanlagt 2 159 000 kr. Härav beräknar jag till utlandshandelskamrama
1 055 000 kr., till praktikantverksamheten där 264 000 kr., tiU Svenska
slöjdföreningen 330 000 kr. samt till exportfrämjande åtgärder i övrigt 510 000
kr.
Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till Svenska handelskamrar i utlandet m. m. för
budgetåret 1972/73 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2
159 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Prop.
1972: 31 27
Bilaga
AVTAL
mellan
Svenska staten och Sveriges Allmänna Exportförening om Sveriges exportråd
1 §
Svenska
staten och Sveriges Allmänna Exportförening åtager sig att i enlighet med detta
avtal inrätta och driva en institution, benämnd Sveriges exportråd.
2 §
Rådets
verksamhet regleras av detta avtal samt genom stadgar, som godkänts av Kungl. Maj:t
och Sveriges Allmänna Exportförening.
3 §
Rådet
skall som centralt organ planera, samordna och genomföra åtgärder för att
främja Sveriges export. Det åligger rådet särskilt
att
insamla, bearbeta och förmedla marknadsinformation att lämna råd i
internationell marknadsföring att stimulera och stödja exportansträngningar.
4 §
Rådet
skall ledas av en styrelse. Styrelsen skall bestå av åtta ledamöter med sex
suppleanter. Hälften utses av Kungl. Maj:t och hälften av Sveriges Allmänna
Exportförening. Styrelsen utser inom sig ordförande.
Suppleant
kan utöva rösträtt endast i stället för ordinarie ledamot med samma huvudman.
Rådet
kan tillsätta delegationer för särskilda arbetsområden. En sådan skall
tillsättas för den mindre industrin.
5 §
Handelssekreterarnas
kommersiella verksamhet skall enligt instruktion av Kungl. Maj:t bedrivas
enligt de anvisningar som meddelas av rådet.
6 §
Rådet skall samråda med
utrikesdepartementet vid behandlingen av sädana i 3 § angivna uppgifter, för
vilka erfordras medverkan av utrikesrepresentationen.
7 §
Rådet skall snarast
möjligt söka träffa avtal om den exportfrämjande verksamheten vid de svenska
handelskamrar i utlandet, som erhåller statliga bidrag.
8 §
Rätt att anlita rådet och
handelssekreterarna samt, i fråga om verksamhet av det slag som anges i 3 §,
de handelskamrar som avses i 7 § tiUkommer endast dem, som tecknat avtal om
abonnemang med rådet. Detsamma gäller i fråga om rätt att deltaga i statsfinansierade
exportfrämjande åtgärder eller att åtnjuta tjänster av det slag som anges i 3
§ från den svenska utrikesförvaltningen.
Prop. 1972: 31 28
Rådet
är skyldigt att inom ramen för den verksamhet, som anges i 3 §, mot avgift
utföra tjänster som begärs av svensk myndighet.
9 §
Rådets
verksamhet finansieras genom avgifter för abonnemang som avses i 8 §, statliga
bidrag samt andra inkomster, som uppbärs i verksamheten.
10 §
Abonnemangsavgiften
skall beräknas för varuexporterande företag på dess exportvärde och för tjänsteexporterande
företag på aktiekapitalet.
För
de varuexporterande företag, som den 30 juni 1972 är medlemmar av Sveriges
Allmänna Exportförening, skall under tiden den 1 juli 1972den 30 juni 1975
gälla särskilda bestämmelser, som innebär att gmnden för beräkning av avgiftema
gradvis ändras från aktiekapital till exportvärde.
Om
särskilda skäl föreligger att beräkna avgifter i fråga om företag, som avses i
första och andra styckena, på annat sätt än där anges, skall rådet hänskjuta
ärendet till Kungl. Maj:t och Sveriges Allmänna Exportförening. För andra
abonnemang äger rådet besluta om avgiften.
11 §
Staten
skall under de fyra första verksamhetsåren bidraga till rådets finansiering med
totalt 13 miljoner kronor. Medlen ställs i årliga belopp till rådets
förfogande. För det första verksamhetsåret skall beloppet utgöra 3 miljoner
kronor.
Sveriges
Allmänna Exportförening skall såsom ombud för rådet uppbära
abonnemangsavgifterna.
Förlängs
avtalet att gälla efter den 30 juni 1976, skall rådets tjänster till företagen
finansieras genom abonnemangsavgifter och andra inkomster som uppbärs i
verksamheten. Statsbidrag skall dock utgå för rådets tjänster till den mindre
industrin.
12 §
Rådet
skall till Kungl. Maj:t avge förslag rörande användningen av medlen för
exportfrämjande åtgärder under tionde huvudtitelns reservationsanslag
Exportfrämjande åtgärder m. m.
Kungl.
Maj:t skall genom särskilda beslut tilldela rådet dessa medel.
13 §
Upphör
avtalet att gälla, delas rådets tillgångar och skulder lika mellan parterna
såvitt ej annat avtalas för särskild egendom.
14 §
Tvist
om detta avtal skall avgöras genom skiljedom.
Detta
avtal träder i kraft den 1 juli 1972 och gäller till och med den 30 juni 1976.
Uppsäges
inte avtalet av någondera parten senast ett år före avtalstidens utgång, skall
det anses förlängt med ytterligare fyra år.
För
Svenska staten För Sveriges Allmänna
Exportförening
MARCUS BOKTR. STHLM 1 972 720144
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
31 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (31)
31 kopplingar i 22 dokument.
- Skr. 2013/14:55 Riksrevisionens rapport om statens främjandeinsatser för export s. 35 · s. 87 i texten
- SOU 2012:32 Upphandlingsstödets framtid s. 101 i texten
- Prop. 2011/12:92 Gemensam organisation för export- och investeringsfrämjande s. 6 i texten
- Ds 2011:29 Översyn av myndighetsstrukturen för Sverige-, handels- och investeringsfrämjande s. 47 i texten
- SOU 2011:21 Utrikesförvaltning i världsklass s. 212 · s. 364 i texten