Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.
1972 · 476 sidor, varav 405 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 405 av 476 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1972:4, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.
Dokumentets text
Kungl. Majrts proposition nr 4 år 1972 Prop. 1972; 4
Nr 4
Kungl.
Majrts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m.; given
Stockholms slott den 17 december 1971.
Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bUagda
utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådels protokoll,
föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
LENNART
GEIJER
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Den rättshjälpsreform som nu föreslås innebär att
rättshjälp får lämnas i rättslig angelägenhet oberoende av om denna behandlas
vid domstol eller annan myndighet. Rättshjälp kan också avse rådgivning eller
biträde i angelägenhet som inte är föremål för behandling vid myndighet.
Vissa begränsningar i tillämpningsområdet för den
allmänna rättshjälpen föreslås emellertid. Personer i de högsta inkomstlägena
är uteslutna från allmän rättshjälp. Andra juridiska personer än dödsbon skall
inte kunna få allmän rättshjälp. För angelägenhet som har samband med den
rätlssökandes näringsverksamhet skall allmän rättshjälp kunna lämnas endast om
särskilda skäl föreligger.
Vid aUmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i
den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. De viktigaste kostnaderna
som ersätts är kostnad för biträde, för inställelse vid domstol eller annan
myndighet och för utredning. Den rättssökande skall efter förmåga bidra till
kostnaderna för allmän rättshjälp. Kostnadsbidraget beräknas i första hand
efter årsinkomst och försörjningsbörda enligt vissa schabloner.
När
det gäller rättshjälp åt misstänkt i brottmål skall liksom hittiUs
offentlig
försvarare vid behov förordnas oberoende av den misstänktes
ekonomiska
förhållanden. I övrigt innebär denna rättshjälp att inställelse-
kostnader och vissa utredningskostnader ersätts av allmänna medel för
1
Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972: 4 2
personer
i de lägsta inkomstlägena. Något koslnadsbidrag skall inte utgå. Frikänns den
tilltalade skall ersättningen till offentlig försvarare, kostnad för annan
rättshjälp liksom annan kostnad som utgått av allmänna medel stanna på
statsverket. Döms den tilltalade för brottet skall han återgälda statsverket
sådan kostnad. Han får dock inte åläggas betalningsskyldighet med högre belopp
än som motsvarar vad han högst skulle betala i kostnadsbidrag vid allmän
rättshjälp. Ersättningen får vidare nedsättas ytterligare eller efterges om
skäl föreligger med hänsyn till brottsligheten eUer den tilltalades personliga
och ekonomiska förhållanden. Syftet med den sistnämnda jämkningsregeln är att
undvika att betalningskyldighet åläggs som kan försvåra återanpassningen.
En betydande utvidgning föreslås när det gäller
möjligheterna för en frikänd tilltalad att i efterhand få ersättning för
rättegångskostnad som varit skäligen påkallad för att tillvarata hans rätt.
Ersättning lill biträden och offentiiga försvarare
skall kunna bestämmas med ledning av taxor. I förslaget förutsätts att taxor
skall komma till användning i betydande utsträckning.
I varje län skall inrättas allmänna advokatbyråer
med staten som huvudman. Var och en skaU i princip ha möjlighet att fritt
välja biträde eller offentlig försvarare bland enskilt verksamma jurister och
jurister på allmän advokatbyrå.
De administrativa uppgifterna på rättshjälpsområdet
skall regionalt skötas av särskilda rättshjälpsnämnder. Ersättning till biträde
i mål eller ärende vid allmän domstol skall dock prövas av domstolen. När det
gäller rättshjälp åt misstänkt i brottmål skall domstolen pröva ansökan om
rättshjälp, förordna offentlig försvarare och pröva ersättningen till denne.
För tillsyn över och samordning av uppgifterna inom
rältshjälpsom-rådet skall finnas en centralmyndighet. Avsikten är all
centralmyndig-helsfunktionema skall förläggas till del blivande domstolsverket.
Reformen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1973.
Prop. 1972:4
Förslag
till Rättshjälpslag
Inledande
bestämmelser
1
§ Rättshjälp enligt denna lag
utgår såsom allmän rättshjälp (6 34 %§), rättshjälp åt misstänkt i brottmål
(3540 §§) och rådgivning (4143 §§).
2
§ Rättshjälp lämnas av advokat
eller biträdande jurist på allmän eller enskild advokatbyrå eller, i fall som
anges i lagen, av annan.
Chef
för allmän advokatbyrå skall vara advokat.
3 §
För handläggning av ärenden om rättshjälp finns rätlshjälpsnämn-
der. Verksamhetsområde för rättshjälpsnämnd bestämmes av Konungen.
Rältshjälpsnämnd står under tillsyn av en
centralmyndighet. Centralmyndighet är den myndighet som Konungen bestämmer.
4 §
Rättshjälpsnämnd består av ordförande, som skall vara lagfaren
och erfaren i domarvärv, samt fyra andra ledamöter. Av dessa skall
två vara inom nämndens verksamhetsområde verksamma advokater, en
anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verksam. De två övriga
skall vara svenska medborgare, myndiga och bosatta inom nämndens
verksamhetsområde.
Ordförande i rättshjälpsnämnd förordnas av
Konungen. Centralmyndigheten utser övriga ledamöter. Av dessa utses den
ledamot som skall vara enskilt verksam advokat efter förslag av Sveriges
advokatsamfund och de ledamöter som ej skall vara advokater efter förslag av
landsting i län inom rättshjälpsnämndens verksamhetsområde. Ingår i verksamhetsområdet
kommun, som ej tillhör landstingskommun, lämnas förslag även av fullmäktige i
kommunen.
För ledamot skall finnas ersättare. Bestämmelserna
om ledamot äger motsvarande tillämpning på ersättare.
5 §
Rältshjälpsnämnd är beslutför med ordföranden och de två leda
möter som ej är advokater. Är ärende av principiell betydelse eller an
nars av särskild vikt eller finnes i annat fall på grund av ärendets be
skaffenhet deltagande av de båda ledamöter som är advokater påkallat,
skall samtliga ledamöter deltaga.
Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål
äger motsvarande tillämpning när ärende avgöres av rättshjälpsnämnd. Ordföranden
skall dock säga sin mening först.
I den utsträckning Konungen bestämmer får
tjänsteman vid rättshjälpsnämnden på nämndens vägnar slutligt pröva
rättshjälpsärende. Tjänstemannen skall vara lagfaren och ha erfarenhet av
domstols- eller advokalverksamhet.
Prop. 1972:4 4
Allmän
rättshjälp
Tillämpningsområdet
6 §
Allmän rättshjälp får lämnas fysisk person i rättslig angelägenhet,
om han behöver sådant bistånd och hans beräknade årsinkomst ej över
stiger ett gränsbelopp som motsvarar åtta gånger det enligt lagen (1962:
381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för oktober året innan
rättshjälp begäres.
Bidrager den rättssökande i väsentlig omfattning
till annans underhåll, ökas gränsbeloppet med vad som motsvarar ett halvt
basbelopp för var och en till vilkens underhåll han sålunda bidrager.
Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt
ökad på grund av förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller
väsentligt nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet,
skall den beräknade årsinkomsten jämkas på det sätt att skäligt belopp
tillägges eller fråndrages.
7 §
Allmän rättshjälp får lämnas dödsbo i rättslig angelägenhet, om
boet behöver sådant bistånd och det med hänsyn till boets behållning
och delägarnas ekonomiska förhållanden är skäligt.
Avlider den som har allmän rättshjälp, utgår
därefter rättshjälpen lill dödsboet.
8 §
Allmän rättshjälp får ej lämnas
1.
i angelägenhet som ej prövas
eller på annat sätt behandlas i landet, om ej den rättssökande är bosatt här
och särskilda skäl föreligger för rättshjälp,
2.
den som ej är bosatt i landet,
om han ej är svensk medborgare eller särskilda skäl föreligger för rättshjälp,
3.
näringsidkare i angelägenhet
som har samband med hans näringsverksamhet, om ej särskilda skäl föreligger
för rättshjälp med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden eller sakens
beskaffenhet,
4.
i fråga om anspråk som
överlåtits till den rättssökande, om överlåtelsen kan antagas ha ägt rum i
syfte att åstadkomma fördel vid prövning av begäran om rättshjälp,
5.
för upprättande av
självdeklaration,
6.
den som ej har befogal intresse
av alt få sin sak behandlad.
I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt
förekommande och normalt av enkel beskaffenhet kan Konungen förordna alt allmän
rättshjälp ej skaU lämnas.
Under förutsättning av ömsesidighet kan Konungen
förordnå att medborgare i viss främmande stat i fråga om allmän rättshjälp
skall vara likställd med svensk medborgare.
Förmåner
9 §
Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga
angelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om alt den rätts
sökande har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns
i 16 § andra stycket och 27 § första stycket andra punkten.
Såsom
kostnad för rättshjälpen anses den rätlssökandes kostnad för 1. biträde som
varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt.
Prop.
1972: 4 5
2.
bevisning vid allmän domstol,
krigsrätt eller arbetsdomstolen sarnt nödvändig utredning i angelägenhet, som
kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän och
som ej är förvaltningsärende eller av beskaffenhet att kunna komma under förvaltningsmyndighets
prövning,
3.
resa och uppehälle för den
rättssökande eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan, som måste
anlitas, i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet, om
personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för blodundersökning
eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig
börd eller faderskapet till barn utom äktenskap,
4.
avgift som enligt
expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid
domstol som anges i 2, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som
utfärdas endast på särskUd begäran om icke expeditionen begäres innan tiden för
fullföljd av talan gått till ända, samt avgift som utgår enligt
exekutionsavgiftskungörelsen (1971: 1027),
5.
kungörelse i mål eUer ärende
vid domstol som anges i 2,
6.
vad av allmänna medel utgått i
ersättning till tolk eller stenograf eller i ersättning enligt 4 eller 5 §
lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd
eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap eller enligt
föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning
som rätlen självmant föranstaltat om.
Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2
anses ej den rättssökandes kostnad för blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller
faderskapet lill barn utom äktenskap.
10
§ Skall den rättssökande ställa säkerhet för alt få till stånd kvarstad,
skingringsförbud eller annan handräckning enligt rättegångsbalken eller
utsökningslagen (1877: 31 s. 1), får rätlshjälpsnämnden, om den beviljat allmän
rättshjälp, utfärda ansvarsförbindelse på statens vägnar.
Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga
om verkställighet enligt 41 eller 42 § utsökningslagen, om rätlshjälpsnämnden
beviljat allmän rättshjälp i verkställighetsärendet.
Föranleder ansvarsförbindelsen utgift för staten,
anses utgiften såsom kostnad för rättshjälpen.
Kostnadsbidrag
11
§ Den rättssökande skall
bidraga tUl kostnaderna för aUmän rättshjälp enligt vad som sägs i 1215 §§.
12
§ Överstiger ej den
rättssökandes beräknade årsinkomst ett gränsbelopp som motsvarar tre gånger
det basbelopp som anges i 6 § första stycket, utgör kostnadsbidraget en
etthundratjugofemtedel av basbeloppet, jämnad tUl närmast lägre tiotal kronor.
Bidraget får nedsättas eller efterges, om särskilda skäl föreligger.
Är inkomsten högre än som anges i första stycket,
utgör maximibeloppet för kostnadsbidraget
en tjugondel av den del av den rätlssökandes
inkomst som överstiger tre men ej fem gånger basbeloppet,
Prop. 1972: 4 6
en femtondel av den del av inkomsten som överstiger
fem men ej sex gånger basbeloppet,
en tiondel av den del av inkomsten som överstiger
sex men ej sju gånger basbeloppet,
hälften av den inkomst som överstiger sju men ej
åtta gånger basbeloppet.
Vid tUlämpning av andra stycket iakttages att
maximibeloppet jämnas till närmast lägre tiotal kronor och att lägsta
kostnadsbidrag utgör en etthundratjugofemtedel av basbeloppet, jämnad till
närmast lägre tiotal kronor.
13 §
Bidrager den rättssökande i väsentlig omfattning till annans un
derhåll, ökas gränsbelopp enligt 12 § första eller andra stycket med vad
som motsvarar hälften av där angivet basbelopp for var och en till vil
kens underhåU han sålunda bidrager.
Är den rätlssökandes betalningsförmåga väsentligt
ökad på grund av förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller
väsentligt nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet,
skall den beräknade årsinkomsten jämkas på det sätt att skäligt belopp
tillägges eller fråndrages.
14
§ Söker dödsbo rättshjälp,
utgör maximibeloppet ett med hänsyn till boets behållning och delägarnas
ekonomiska förhållanden skäligt belopp.
15
§ Undergår inkomst eller sådant
förhållande som avses i 13 eller 14 § väsentlig förändring innan
rättshjälpsärendet avslutats, skall maximibeloppet jämkas efter vad som är
skäligt, dock ej under vad som redan betalats i kostnadsbidrag.
Allmän
rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnden
16 §
Anlitar den rättssökande advokat eller biträdande jurist på ad
vokatbyrå får, så länge kostnaderna för rättshjälpen ej överstiger maxi
mibeloppet för den rättssökandes kostnadsbidrag, allmän rättshjälp läm
nas utan beslut av rättshjälpsnämnden. Vad som sagts nu gäller ej fall
som avses i 7 § första stycket.
Skyldigheten att utge kostnadsbidrag fullgöres
genom att den rättssökande till biträdet betalar dennes ersättning och svarar
för övriga kostnader för rättshjälpen.
17 §
Ersättning tUl biträde samt för bevisning och annan utredning
skall i fall som avses i 16 § bestämmas som om kostnaden skolat utgå
av allmänna medel enligt denna lag.
I mål eller ärende vid domstol som anges i 9 §
andra stycket 2 fäst-ställes ersättningen till biträdet av domstolen. I annat
fall fastställes biträdesersättningen av rättshjälpsnämnden, om den
rättssökande eller biträdet begär det eller rättshjälpsnämnden självmant
upptager ersättningsfrågan till prövning.
Allmän
rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnden
18 §
Beslut om allmän rättshjälp får av rättshjälpsnämnden meddelas
efter ansökan av den rättssökande. Ansökan skall vara skriftlig samt in
nehålla uppgifter i de hänseenden som Konungen bestämmer.
Prop.
1972: 4 7
Ansökan om allmän rättshjälp upptages av den
rättshjälpsnämnd inom vars verksamhetsområde sökanden är bosatt eller, om
sökanden är dödsbo, den avlidne var bosatt. I fråga om den som ej är bosatt i
landet eller dödsbo efter den som ej var bosatt här, upptages ansökan av den
rältshjälpsnämnd som Konungen bestämmer.
Ansökan
får upptagas av annan rältshjälpsnämnd än som följer av andra stycket, om
nämnden finner särskilda skäl föreligga.
19
§ BifaUes ansökan om allmän
rättshjälp, fastställer rättshjälpsnämnden samtidigt det för sökanden gällande
maximibeloppet. Kan sökanden ej själv eUer genom någon som i Ijänsleställning
eller annars lämnar honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt, får
rätlshjälpsnämnden på sökandens begäran förordna biträde.
20
§ Sedan beslut meddelats om
allmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande kostnader av allmänna medel.
Har allmän rättshjälp lämnats enligt 16 § första stycket, utgår biträdesersättningen
även för denna del av uppdraget av allmänna medel.
I fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket
6 skall rätlen, i stället för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga
den som beviljats allmän rättshjälp betalningsskyldighet, förklara all
ersättningen utgör en kostnad för rättshjälpen.
21 §
Till biträde förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå
eller annan som är lämplig för uppdraget. Har sökanden själv föreslagit
någon som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans anlitande
skulle medföra avsevärt ökade kostnader eUer i övrigt särskilda skäl för
anleder annat.
Förordnande
som biträde får av rättshjälpsnämnden återkallas, om skäl föreligger till det.
Biträde får ej sälta annan i sitt ställe ulan
rätlshjälpsnämndens medgivande.
22 §
Biträde har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och
utlägg som uppdraget krävt. Konungen eller, efter Konungens bemyndi
gande, centralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid be
stämmande av ersättning.
Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse
föranlett kostnad för rättshjälpen, skaU detta beaktas vid ersättningens
bestämmande.
Ersättning lill biträde fastställes i mål eller
ärende vid domstol, som anges i 9 § andra stycket 2, av domstolen. Biträdesersättning
i annat fall fastställes av rätlshjälpsnämnden.
23
§ Biträde får ej förbehåUa sig
eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 22 §. Har
det skett, är förbehållet utan verkan och skall biträdet återbetala vad han
uppburit för mycket.
24
§ I den mån ej särskilda
föreskrifter gäller, utgår ersättning för bevisning i mål eller ärende vid
domstol som anges i 9 § andra stycket 2 med skäligt belopp enligt domstolens
bestämmande.
25
§ I angelägenhet, som ej handlägges
vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2, beslutar biträde om utredning. Har
biträde ej förordnals, beslutar rättshjälpsnämnden.
Prop. 1972: 4 8
Den som medverkat vid utredning som avses i första
stycket har rätt till ersättning enligt föreskrifter som Konungen meddelar.
Ersättningen bestämmes av rätlshjälpsnämnden.
26 §
Ersättning som avses i 9 § andra stycket 3 utgår enligt bestäm
melser som Konungen meddelar.
Ersättning
enligt första stycket bestämmes av den myndighet inför vilken inställelsen
sker. Vid inställelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande
ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom
äktenskap bestämmes ersättningen av domstolen.
27 §
Har biträde förordnals, betalas kostnadsbidrag tiU biträdet intUl
det enligt 19 § fastställda maximibeloppet. Vad som sagts nu gäller
ej i den mån skyldigheten alt utge sådant bidrag redan fullgjorts en
ligt 16 § andra stycket.
Från
ersättning enligt 22 § skall avräknas vad den rättssökande är skyldig alt utge
som kostnadsbidrag lill biträdet. Understiger ersättningen det bidrag som
skall avräknas, svarar biträdel mot. statsverket för mellanskillnaden och har
att inbetala denna.
Har
biträde ej förordnats, skall kostnadsbidraget erläggas till rättshjälpsnämnden.
28
§ Har sedan beslut om allmän
rättshjälp meddelats maximibeloppet blivit höjt, skall det bidrag som kah
föranledas av höjningen erläggas till rättshjälpsnämnden.
29
§ Har den som beviljats allmän
rättshjälp eller ställföreträdare för honom genom vårdslöshet eller försummelse
föranlett ökade kostnader för rättshjälpen, får vid fastställande enligt 30 §
av del slutliga kost-nadsbidragel maximibeloppet överskridas efter vad som är
skäligt.
30
§ Sedan den rättsliga
angelägenheten slutförts eller rättshjälpen på annat sätl upphört, skall
rätlshjälpsnämnden fastställa slutligt kostnadsbidrag och göra avräkning med
den som haft rättshjälp.
31
§ I fråga om part som åtnjuter
allmän rättshjälp i mål eller ärende vid domstol som anges i 9 § andra stycket
2 äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning i fråga om
kostnaderna för rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig
för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättningen till statsverket.
Vinner
makar efter gemensam ansökan boskiUnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad
och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten, om det ej med
hänsyn till omständigheterna är obiUigl, ålägga andra maken att betala statsverket
hälften av kostnadema för rättshjälpen.
Skall
i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger
därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för
allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet åläggas mot
statsverket för dessa kostnader i deras helhet eller lill viss kvotdel utan
angivande av bestämt belopp.
Prop.
1972: 4 9
32
§ När mål eller ärende i vilket
part har allmän rättshjälp avgöres, skall beslut samtidigt meddelas angående
ersättning lill statsverket enligt 31 §.
33
§ Ersättning som motpart eller
annan enligt 31 § betalat till statsverket för kostnader för allmän rättshjälp
skall utges tUl den som erhållit rättshjälpen i den mån ersättningen
överstiger kostnaderna minskade med vad som erlagts i kostnadsbidrag.
.34
§ Rättshjälpsnämnden skall förordna att rättshjälpen skall upphöra om
1.
kostnadsbidrag ej erlägges
enligt 27 eller 28 §,
2.
sökanden lämnat oriktig uppgift
och rättshjälp ej skulle ha beviljats om riktig uppgift lämnats,
3.
sökanden uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift, som varit ägnad att leda till befrielse
från eller till för lågt slutligt kostnadsbidrag,
4.
sökanden ej längre kan anses ha
befogat intresse av att få sin sak behandlad, eller
5.
de ekonomiska förhållandena
ändrats i sådan mån att sökanden ej längre är berättigad till allmän
rättshjälp.
I fall som avses i första stycket 3 eller 4 skall
förordnande ej meddelas, om det är uppenbart obilligt att rättshjälpen upphör.
Meddelas förordnande om allmän rättshjälps
upphörande, skall den som haft rättshjälp själv bära kostnaderna för denna. I
fall som avses i första stycket 1 och 4 skall hans ansvar dock ej överstiga maximibeloppet,
om ej annat följer av 29 §.
Rättshjälp
åt misstänkt i brottmål
35 §
Om offentlig försvarare finns särskilda bestämmelser.
36 §
Annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål än som avses i 35 § får
beviljas tilltalad, om hans beräknade årsinkomst ej överstiger etl gräns
belopp som motsvarar tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första
stycket.
Vid prövning enligt första stycket äger 6 § andra
och tredje styckena motsvarande tiUämpning.
Är det uppenbart att sökanden själv kan svara för
de kostnader som ersätts genom rättshjälpen, får dock rättshjälp ej beviljas.
37
§ I fråga om förmåner vid
rättshjälp enligt 36 § äger 9 § andra stycket 24, 20 § första stycket samt 24
och 26 §§ motsvarande till-lämpning.
38
§ Bestämmelserna i
rättegångsbalken om skyldighet för tilltalad eller annan att till statsverket
återbetala kostnad som enligt rättens beslut utgått av allmänna medel äger
motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för rättshjälp enligt 36 §.
I fall som avses i 19 § andra stycket lagen (1946:
804) om införande av nya rättegångsbalken gäller vad där är föreskrivet.
It
Riksdagen 1972. 1 saml Nr 4
Prop. 1972: 4 10
39 §
Beslut om rättshjälp enligt 36 § meddelas på ansökan av den
tiUtalade. Sådant beslul meddelas av den domstol där målet är an
hängigt.
Har rätten skilt saken från sig får den, tUl dess
talan fullföljts av den
tiUtalade eller tiden för sådan talan utgått, bevUja honom rättshjälp i
högre rätt.
40 §
Ansökan om rättshjälp enligt 36 § skall vara skriftlig samt inne
hålla uppgifter i de hänseenden som Konungen bestämmer. Om sär
skilda skäl föreligger, får ansökan göras muntligen.
Rådgivning
41
§ Med rådgivning förstås i
denna lag kortare rådgivning och därmed jämförlig åtgärd i rättslig
angelägenhet. Som rådgivning skall dock ej anses åtgärd i angelägenhet som
avses i 8 § första stycket 5 eller som omfattas av förordnande som meddelats
med stöd av 8 § andra stycket.
42
§ Rådgivning sker mot en avgift
som motsvarar en etthundratjugofemtedel av det basbelopp som anges i 6 §
första stycket, jämnad till närmast lägre tiotal kronor. Avgiften får nedsättas
eller efterges, om särskilda skäl föreligger. För vad som nedsatts eller
eftergivits utgår ersättning av allmänna medel till den som meddelat
rådgivning.
Lämnas efter rådgivning allmän rättshjälp, skall
kostnaden för rådgivningen anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen.
Den rättssökande får därvid räkna sig erlagd rådgivningsavgift tUl godo såsom
betalning på kostnadsbidrag.
43 §
Rådgivning meddelas av advokat eller av biträdande jurist på
advokatbyrå utan beslul av rätlshjälpsnämnden.
Beslul om nedsättning eller eftergift av
rådgivningsavgift meddelas av biträdet.
Särskilda
bestämmelser
44 §
Mot rättshjälpsnämnds eller annan förvaltningsmyndighets be
slut enligt denna lag föres talan hos centralmyndigheten genom besvär.
Mot centralmyndighetens beslut i anledning av besvär får talan ej
föras.
I fråga om talan mot allmän domstols, krigsrätts
eller förvaltningsdomstols beslut enligt denna lag tiUämpas vad som i
allmänhet gäller om talan mot sådan domstols beslut.
45 §
Den som, i firma eller annars, i yrkesmässig verksamhet som ej
utövas vid advokatbyrå uppsåtligen använder benämningen rättshjälp
på sätt som är ägnat alt leda till att verksamheten förväxlas med den
rättshjälpsverksamhet som enligt denna lag utövas vid advokatbyrå dö
mes till böter. Detsamma gäller den som uppsätiigen, i firma eller an
nars, i yrkesmässig verksamhet obehörigen använder benämningen all
män advokatbyrå eller benämning som är ägnad att leda till förväxling
därmed.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1972:4 H
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973, då lagen
(1919: 367) om fri rättegång upphör att galla.
Förekommer
i lag eller annan författning bestämmelse som avser fri rättegång, skall den i
stället gälla rättshjälp som bevUjats av rätlshjälpsnämnden.
Har
ansökan om fri rättegång gjorts före den nya lagens ikraftträdande, äger äldre
bestämmelser fortfarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom förordnas i fråga om rättegångsbalken
dels att 8 kap. 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 8 kap. 2 §, 17 kap. 14 §, 18 kap. 13 §, 21 kap. 5
och 10 §§, 23 kap. 13, 15 och 19 §§, 30 kap. 12 §, 31 kap. 1, 2, 9 och 11 §§,
33 kap. 5 § samt 49 kap. 4 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 KAP.
2 §
Till ledamot av advokatsamfundet må
antagas allenast den som är svensk medborgare, äger hemvist inom riket och
fyllt tjugofem år samt avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna
kunskapsprov och förvärvat sådan praktisk utbildning, som föreskrives i
samfundets stadgar. Han skall hava gjort sig känd för redbarhet och även i
övrigt finnas lämplig att utöva advokatverksamhet.
Ej må den antagas till ledamot, som är omyndig eller i
konkurstillstånd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän
domstol eller allmän åklagare eller utmätningsman må ej antagas till ledamot;
ej heller den som eljest är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos
annan enskild än advokat, med mindre advokatsamfundets styrelse medgiver undantag.
Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän
domstol eller allmän åklagare eller utmätningsman må ej antagas till ledamot;
ej heller den som eljest är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos
annan enskild än advokat, med mindre advokatsamfundets styrelse medgiver undantag.
Vad som sagts nu gäller dock ej befattningshavare vid allmän advokatbyrå.
opaginerad Kontrollera mot PDF
17 KAP.
14 §
Rätten äge, när skäl äro därtiU, i dom förordna, att den
må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beslut under rättegången, mot vilket talan ej må föras
särskilt, skall genast gå i verkställighet. Vad nu sagts gälle ock beslut,
varigenom rätten avvisat ombud eller biträde eller ogillat tredje mans yrkande
att få som interve-nient deltaga i rättegången eller utlåtit sig angående
ersättning el-
Beslut under rättegången, mot vilket talan ej må föras
särskilt, skall genast gå i verkställighet. Vad nu sagts gälle ock beslul,
varigenom rätten avvisat ombud eller biträde eller ogillat tredje mans yrkande
alt få som interve-nient dellaga i rättegången eller utlåtit sig angående
ersättning el-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
ler förskott till biträde, vittne, sakkunnig eller
annan, som ej är part eller intervenient, eller förordnat om någons hållande
i häkte eller om kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller
om hävande av sådan åtgärd eller tUl biträde utsett annan, än part föreslagit.
Rätten äge, när skäl äro därtill, i beslut, varigenom föreläggande meddelats
part eller annan att förete skriftiigt bevis eller att tUlhandahålla föremål
för syn eller besiktning, förordna, alt beslutet må verkställas utan hinder
av att det icke äger laga kraft.
Nuvarande lydelse
ler förskott till biträde, vittne, sakkunnig eller annan,
som ej är part eller intervenient, eller förordnat om någons hållande i häkte
eller om kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller om hävande
av sådan åtgärd eller bestämt, att förmån av fri rättegång skall upphöra,
eller tUl biträde utsett annan, än part föreslagit. Rätlen äge, när skäl äro
därtill, i beslut, varigenom föreläggande meddelats part eller annan att
förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller
besiktning, förordna, att beslutet må verkställas utan hinder av att det icke
äger laga kraft.
Är särskild föreskrift meddelad därom,
att dom eller beslut som icke äger laga kraft, må verkställas, vare den
gäUande.
18 KAP.
13 §
Skall kostnad för bevisning eller
annan åtgärd enligt rättens beslut utgå av allmänna medel eller utgivas av
partema en för båda och båda för en, gälle i fråga om skyldighet att återgälda
sådan kostnad vad i detta kapitel stadgas om rättegångskostnad. Skola parterna
bära var sin rättegångskostnad, må förordnas, att kostnaden skall fördelas med
hälften å vardera. Har av allmänna medel utgått kostnad för parts hämtande till
rätten, skall kostnaden återgäldas av parten.
Om återgäldande av kostnad, Om skyldighet att ersätta slais-
soin
utgått av allmänna medel i verket kostnad i anledning av att
anledning av alt part åtnjutit /;(' part åtnjutit rättshjälp är
särskilt
rättegång, är särskilt stadgat. stadgat.
21 KAP.
5 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Till offentlig försvarare skall förordnas advokat, som
finnes lämplig därtill. Företrädesvis bör anlitas någon, som vid rätten bm-kas
som rättegångsombud.
Till offentlig försvarare skall förordnas advokat, som
finnes lämplig därtill. Om särskilda skäl föreligga, må till sådan försvarare
utses annan lämplig person, som avlagt för behörighet till domar-ämbete
föreskrivna kunskapsprov. Företrädesvis bör anlitas någon, som vid rätten bmkas
som rättegångsombud.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har den misstänkte till offentlig
försvarare föreslagit någon, som är behörig därtill, skall han förordnas, om ej
hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller eljest särskilda
skäl föranleda annat.
10 §1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Offentlig försvarare äge av allmänna medel åtnjuta
arvode för arbete och tidsspillan samt ersättning för kostnad efter vad
rätten prövar skäligt.
Offentlig försvarare äge av allmänna
medel åtnjuta skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som
uppdraget krävt.
Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, centralmyndigheten för rättshjälpen fastställer taxa som skall
tillämpas vid bestämmande av ersättning.
Ej må offentlig försvarare av den
misstänkte förbehålla sig ytterligare ersättning; har sådant förbehåll skett,
vare det utan verkan..
23 KAP.
13 §
Vägrar någon vid förhör att yttra sig angående omständighet, som är av
vikt för utredningen, och är han, om åtal väckes, skyldig att i målet vittna
därom, eller finnes eljest för utredningen av synnerlig vikt, att någon, som är
skyldig att vittna i målet, redan under förundersökningen höres som vittne, må
på undersökningsledarens begäran vittnesförhör med honom äga rum inför rätten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förhör, som avses i första stycket, må ej äga rum, innan
förundersökningen fortskridit så långt, att någon skäligen kan misstänkas för
brottet. Om förhöret gälle i tillämpliga delar vad om bevisupptagning utom
huvudförhandling är stadgat; den misstänkte skall erhålla tillfälle att
närvara vid förhöret.
Förhör, som avses i första stycket, må ej äga rum, innan
fömn-dersökningen fortskridit så långt, att någon skäligen kan misstänkas för
brottet. Om förhöret gälle i tillämpliga delar vad om bevisupptagning utom
huvudförhandling är stadgat; den misstänkte skall erhålla tUlfälle att närvara
vid förhöret. Ersättning för hans inställelse skall utgå av allmänna medel i
enlighet med vad som gäller för tilltalad som åtnjuter rättshjälp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är fara, att bevis, som skall åberopas vid
huvudförhandlingen, därförinnan går förlorat eller då endast med svårighet kan
fö-
» Senaste lydelse 1969: 671.
Är fara, att bevis, som skall åberopas vid
huvudförhandlingen, därförinnan går förlorat eller då endast med svårighet kan
fö-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
ras, må på yrkande av undersökningsledaren eller den
misstänkte rätten genast upptaga beviset. Om beviset gäUe i tillämpliga delar
vad om bevis, som upptages utom huvudförhandling, är stadgat.
Föreslagen
lydelse
ras, må på yrkande av undersökningsledaren eller den
misstänkte rätten genast upptaga beviset. Om beviset gälle i tUlämpliga delar
vad om bevis, som upptages utom huvudförhandUng, är stadgat. Kostnaden för
bevisupptagningen och för den misstänktes inställelse vid rätten skall utgå av
aUmänna medel Ersättning för den misstänktes inställelse skall utgå i enlighet
med vad som gäller för tilltalad som åtnjuter rättshjälp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
19 §
Har undersökningsledaren, ehuru han slutfört den utredning
han anser erforderlig, ej bifallit begäran, som avses i 18 § andra stycket,
eller förmenar den misstänkte, att annan brist i utredningen föreligger, må han
göra anmälan därom hos rätten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Då anmälan inkommit tdl rätten, skall den, så snart ske
kan, upptaga anmälan till prövning. När skäl äro därtUl, må rätten hålla
förhör med den misstänkte eller annan eller vidtaga den åtgärd i övrigt, som
finnes påkallad.
Då anmälan inkommit till rätten, skall den, så snart ske
kan, upplaga anmälan till prövning. När skäl äro därtill, må rätlen hålla
förhör med den misstänkte eller annan eller vidtaga den åtgärd i övrigt, som
finnes påkallad. Er-sältmng för den misstänktes inställelse skall utgå i
enUghet med vad som gäller för tilltalad som åtnjuter rättshjälp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beslut under rättegången, mot vilket talan ej må föras
särskilt, skall genast gå i verkställighet. Vad nu sagts gälle ock beslut,
varigenom rätten avvisat ombud, biträde eller försvarare eller utlåtit sig
angående ersättning eller förskott av allmänna medel tUl målsägande eller
angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig
eller annan, som ej är part, eller angående häktning eller åtgärd, som avses i
2528 kap., eller bestämt, att förmån av fri rättegång skall
1 Senaste lydelse 1954: 432.
Beslul under rättegången, mot vilket talan ej må föras
särskilt, skall genast gå i verkställighet. Vad nu sagts gälle ock beslut,
varigenom rätten avvisat ombud, biträde eller försvarare eller utlåtit sig
angående ersättning eUer förskott av allmänna medel till målsägande eUer
angående ersättning eller förskott lUl biträde, försvarare, vittne, sakkunnig
eller annan, som ej är part, eUer angående häktning eller åtgärd, som avses i
2528 kap., eller till försvarare utsett annan, än part före-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
slagit. Rätlen äge, när skäl äro därtill, i beslut,
varigenom föreläggande meddelats part eller annan att förete skriftiigt
bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, förordna,
att beslutet må verkstäUas ulan hinder av all del icke äger laga kraft.
Nuvarande lydelse
upphöra, eller till biträde eller försvarare utsett annan,
än part föreslagit. Rätten äge, när skäl äro därtill, i beslut, varigenom
föreläggande meddelats part eller annan att förete skriftiigt bevis eller att tillhandahålla
föremål för syn eller besiktning, förordna, att beslutet må verkstäUas utan
hinder av alt det icke äger laga krafl.
Är särskUd föreskrift meddelad
därom, att dom eller beslul, som icke äger laga kraft, må verkställas, vare den
gäUande.
31 KAP.
1 §1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dömes i mål, vari åklagare för
talan, den tilltalade för brottet, skall han till statsverket återgälda vad
enligt rättens beslut av allmänna medel utgått lill vittne eller sakkunnig
eller eljest för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt i
arvode och ersättning till försvarare så ock statsverkels kostnad för hans
hämtande till rätten. Den tilltalade vare dock ej ersältningsskyldig för
kostnad, som icke skäligen varit påkallad för utredningen, eller för kostnad,
som vållats genom vårdslöshet eller försummelse av annan än den tilltalade,
hans ombud eller av honom utsedd försvarare. Slår kostnadens belopp icke i rimligt
förhållande till den tUllalades brottslighet eller till hans villkor, må
ersättningen jämkas efter vad som prövas skäligt.
Eflergives påföljd eller finnes den
tilltalade hava begått brottet under inflytande av sådan själslig abnormitet,
som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken, eller har
> Senaste lydelse 1969: 671.
Dömes i mål, vari åklagare för talan, den tUllalade för
brottet, skall han lill statsverket återgälda vad enligt rättens beslul av allmänna
medel utgått för hans inställelse vid rätten under förundersökningen, tUl
vittne eUer sakkunnig eller eljest för bevisning under förundersökningen eller
i rättegången samt i ersättning till försvarare så ock statsverkets kostnad
för hans hämtande till rätten. Den tilltalade vare dock ej ersältningsskyldig
för kostnad, som icke skäligen varit påkallad för utredningen, eller för kostnad,
som vållats genom vårdslöshet eller försummelse av annan än den tilltalade,
hans ombud eller av honom utsedd försvarare. Han vare ej heller i annat fall
än som sägs i 4 § första stycket skyldig att betala mera än som motsvarar det
för honom gällande maximibeloppet för kostnadsbidrag vid allmän rättshjälp
enligt rättshjälpslagen
( ).
Vad den tilltalade enligt första
stycket skall återgälda får jämkas eller eftergivas, om skäl härtill föreligger
med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans per-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
sonliga och ekonomiska förhållanden.
Nuvarande lydelse
han vid domen icke fyllt aderton år, vare han skyldig alt
ersätta kostnad, som mt sagts, om och i den mån det med hänsyn till omständigheterna
finnes skäligt.
Om det belopp som den tilltalade
skulle hava alt ersätta understiger visst av Konungen fastställt belopp, skall
kostnaden stanna å statsverket.
2
§
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har åklagare väckt åtal utan sannolika skäl eller
förekommer eljest, då den tilltalade frikännes, på grund av omständigheterna i
målet synnerlig anledning därtill, äge rätten av allmänna medel tillerkänna
honom ersättning för hans kostnad för försvarare, för vittne eller sakkunnig
eller eljest för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt
för delgivning och för utskrift av protokoll, dom eller annat dylikt, såvitt
kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av hans rätt, så ock för
hans inställelse vid rätten. Avvisas eller avskrives åtal, äge den tUllalade,
om skäl äro därtUl, erhålla ersättning för kostnad, som nu sagts.
Frikännes tilltalad i mål, vari åklagare för talan, eller
avvisas eller avskrives av åklagare väckt åtal, äge rätten av allmänna medel
tillerkänna den tilltalade ersättning för hans kostnad för försvarare, för
vittne eller sakkunnig eller eljest för bevisning under förundersökningen eller
i rättegången samt för delgivning och för utskrift av protokoll eUer annat
dylikt, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tUlvaratagande av hans
rätt, så ock för hans inställelse vid rätten.
Ersättning för tilltalads inställelse
utgår i enlighet med vad som gäller för tilltalad som åtnjuter rättshjälp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vill åklagaren, att den tilltalade skall förpliktas att
ersätta rättegångskostnad, eller vill den tUllalade erhålla ersättning för
sådan kostnad, skall han, innan handläggningen avslutas, framstäUa yrkande
därom och uppgiva, vari kostnaden består. Gör han det ej, äge han ej därefter
tala å den kostnad, som uppkommit vid samma rätt; dock må den tilltalade, även
om yrkande ej framställts, erhålla ersättning för utskrift av rättens dom eller
slutliga beslul. Rätten pröve självmant, humvida kostnad, som enligt rättens
beslut skall utgå av allmänna medel, skall återgäl-
Vill åklagaren, att den tilltalade skall förpliktas alt
ersätta rättegångskostnad, eller vUl den tUllalade erhålla ersättning för
sådan kostnad, skall han, innan handläggningen avslutas, framställa yrkande
därom och uppgiva, vari kostnaden beslår. Gör han det ej, äge han ej därefter
tala å den kostnad, som uppkommit vid samma rätt. Rätten pröve självmant, huruvida
kostnad, som enligt rättens beslut skall utgå av allmänna medel, skall
återgäldas av den tilltalade eller annan eller den skall stanna å
statsverket. Fråga, som avses i 3 §, pröve rätten ock självmant.
Prop.
1972:4 18
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
das av den tUltalade eller annan eller den skall stanna å
statsverket. Fråga, som avses i 3 §, pröve rätten ock självmant.
Då rätten avgör målet, meddele
rätten samtidigt beslut angående rättegångskostnaden.
Har förundersökning inletts men
åtal ej följt och vill den misstänkte kräva ersättning för kostnad under
förundersökningen eller väckes å det allmännas vägnar fråga om återgäldande av
sådan kostnad, skall ansökan därom göras hos rätten.
Om återgäldande av kostnad, som
utgått av allmänna medel i anledning av att den tiUtalade åtnjutit fri
rättegång, är särskilt stadgat.
11 §
Om rättegångskostnad i mål, vari
allenast målsägande för talan, gälle i tiUämpliga delar vad i 18 kap. är
stadgat.
/ fråga om den tilltalades skyldighet
att ersätta statsverket kostnad för offentlig försvarare och för annan
rättshjälp åt honom själv äge dock 1 § första stycket tredje punkten och andra
stycket detta kapitel motsvarande tillämpning.
I fråga om skyldighet för målsägande
att i mål, vari han biträtt allmänt åtal eller eljest fört talan jämte
åklagaren eller denne fört talan för målsäganden, ersätta rättegångskostnad och
om hans rätt lill ersättning för sådan kostnad gälle, utöver bestämmelsema i 3
och 4 §§, vad i 18 kap. 12 § är stadgat.
33 KAP.
5 §1
Tredskodom delgives genom Tredskodom delgives genom
rättens försorg endast rättens försorg endast
om den innebär att fordran fast- om den innebär att fordran fast
ställes att utgå med särskild för- ställes
att utgå med särskild för
månsrätt i fast egendom eller månsrätt
i fast egendom eller
tomträtt, tomträtt,
om den part som yrkat tredsko- om den part som yrkat tredsko-
domen begär det, eller domen begär det, eller
om part åtnjutit fri rättegång. om part beviljats rättshjälp ge
nom beslut av rättshjälpsnämnden.
' Senaste lydelse 1971:497.
Prop. 1972: 4 19
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
49
KAP.
4 §1
Talan mot underrätts beslut under rättegången skall
föras särskilt, om rätten
1.
avvisat ombud, biträde eller
försvarare;
2.
ogiUat tredje mans yrkande att
få som intervenient deltaga i rättegången;
3.
förelagt part eller annan att
förete skriftiigt bevis eller all tillhandahålla föremål för syn eller besiktning;
4.
utlåtit sig angående ådömande
av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegången eller
angående skyldighet för någon, som ej är part eUer intervenient, att gottgöra
i rättegången vållad kostnad;
5.
utlåtit sig angående
ersättning eller förskott av allmänna medel lill målsägande eller angående
ersättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller
annan, som ej är part eller intervenient;
6.
utlåtit sig i tvistemål
angående kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller i brottmål
angående häktning eller åtgärd, som avses i 2528 kap.; eller
7.
avslagit begäran om fri rät- 7.
avslagit begäran om rätts-tegång eller om ersättning eller hjälp
eller om ersättning eller förförskott till part, som åtnjuter så- skott
till part, som åtnjuter sådan dan förmån, eller förordnat, att förmån,
eller avslagit begäran om förmån av fri rättegång skall upp- biträde
eller försvarare eller till höra, eller avslagit begäran om sådant
uppdrag förordnat annan, biträde eller försvarare eller till än
part föreslagit.
sådant
uppdrag förordnat annan, än part föreslagit.
SärskUd talan skall föras genom besvär. Är fråga om
beslul, som avses i 1, 2, 3 eller 7, åligge den som viU föra talan att, om
beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en
vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas del,
äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen
gjorts.
7 §
Har
underrätt förklarat domare Har underrätt förklarat doma-
jävig eller ogillat jäv
mot särskild re jävig eller ogillat jäv mot sär-
ledamot av nämnd eller
bifallit be- skild ledamot av nämnd eller bi-
gäran om fri rättegång,
skall vid fallit begäran om rättshjälp, skall
underrättens
beslut förbliva. vid underrättens beslut förbliva.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.
Har ansökan om fri rättegång gjorts före nya lagens
ikraftträdande, gäller dock fortfarande i fråga om ansökningens behandling
enligt denna balk och, om ansökan bifaUes, beträffande den fria rättegången 17
kap. 14 §, 18 kap. 13 §, 30 kap. 12 §, 31 kap. 1, 9 och 11 §§, 33 kap. 5 § samt
'9 kap. 4 och 7 §§ i äldre lydelse.
'
Senaste lydelse 1954: 432.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1946: 804) om
införande av nya rättegångsbalken
dels
alt 27 § skall upphöra att gälla,
dels att 19 § skall ha
nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
19
§1
Har
någon genom dom, som må verkställas, ehum den icke äger laga kraft, dömts till
straff eller annan påföljd för brott och är han för sådan verkställighet
intagen i fångvårdsanstalt, skall han vid fullföljd av talan i målet anses som
häktad för brottet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad
i nya rättegångsbalken är föreskrivet angående brottmål skall, om ej annat är
stadgat, i tUl-lämpliga delar gälla, då mot någon, som blivit dömd för brott,
vid domstol inledes förfarande, som avser undanröjande av påföljd och ådömande
av annan påföljd för brott eller ock annan ål-gärd i fråga om ådömd påföljd;
är han intagen i anstalt som avses i första stycket, skall han anses som häktad
för brottet. Har offentlig försvarare förordnats för den dömde, skall arvode
och ersättning tUl försvararen alltid gäldas av statsverket.
Vad
i nya rättegångsbalken är föreskrivet angående brottmål skall, om ej annat är
stadgat, i tiUämpliga delar gälla, då mot någon, som blivit dömd för brott,
vid domstol inledes förfarande, som avser undanröjande av påföljd och ådömande
av annan påföljd för brott eller ock annan åtgärd i fråga om ådömd påföljd; är
han inlagen i anstalt som avses i första stycket, skall han anses som häktad
för brottet. Har offentlig försvarare förordnats för den dömde, skall
ersättning tUl försvararen alltid gäldas av statsverket. Även kostnad för
annan rättshjälp åt den dömde skall gäldas av statsverket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1973.
'
Senaste lydelse 1966: 303.
Prop. 1972:4 21
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 7 september 1971.
Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om reform av samhällets rättshjälp och anför.
1
Inledning
Statiig processuell rättshjälp lämnas i form av fri
rättegång i mål och ärenden vid domstol. Det ankommer på de domstolar vid vilka
fri rättegång kan erhållas att administrera denna form av rättshjälp. Även den
statliga rättshjälp i vidsträckt mening som ligger i att offentlig försvarare
kan utses för misstänkt i brottmål handhas av domstolarna. Hämtöver meddelas
rättshjälp med det allmännas stöd huvudsakligen i två former. Dels finns av
landsting eller kommun anordnade offentiiga rättshjälpsanstalter samt en
statlig rättshjälpsanstall. Dels lämnas rättshjälp inom vissa
landstingsområden på gmndval av avtal meUan landsting och avdelning av
samfundet, det s. k. jämtlandssystemet. Vid sidan av den offentliga
rättshjälpen förekommer den rättshjälp försäkringsbolagen lämnar i form av s.
k. rättsskyddsförsäkring och det bistånd i rättsliga angelägenheter som vissa
intresseorganisationer tUlhandahåller sina medlemmar.
Det nuvarande rätlshjälpssystemet har i sina
huvuddrag bestått ända sedan år 1920. De ändringar som har genomförts har
endast utgjort reformer inom ramen för det bestående systemet.
Jämtlandssystemet började utbildas under 1940-lalet.
Under årens lopp har företagits ett flertal
utredningar som har berört det allmännas rättshjälp. Utredningarna har gällt
både den fria rättegången och den ulomprocessuella rättshjälpen. Bland
betänkanden kan nämnas från senare tid "Rättegångshjälp" (SOU 1958:
40) och "Rälte-gångshjälp, betänkande med reviderat förslag lill lag om
rättegångs-
Prop.
1972: 4 22
hjälp m. m." (SOU 1965: 13). Ar 1968 tillsattes
särskUda sakkunniga för alt utreda frågan om rättshjälp i förvaltningsärenden.
I 1970 års stalsverksproposition (prop. 1970: 1 bU. 4 s.
58) framhölls att tiden nu är inne att la upp frågan om en genomgripande reform
av samhällets rättshjälp. Därjämte angavs de aUmänna riktlinjerna för en sådan
reform. Samtidigt anfördes att en lösning av frågan om rättshjälp i enlighet
med dessa riktlinjer i viss utsträckning kunde bygga på redan tillgängligt
utredningsmaterial men att ytterligare utredningsarbete måste göras. Delta
ansågs böra ske inom justitiedepartementet.
Arbetet med rättshjälpsreformen i enlighet med angivna
riktUnjer har bedrivits inom justitiedepartementet och har lett till en
departementspromemoria (Ju 1970:14). Under arbetet har samråd fortlöpande ägt
rum med företrädare för domstolarna, advokatkåren, rättshjälpsanstalterna,
kommunförbundet och landstingsförbundet samt för civil- och
finansdepartementen. I promemorian finns förslag till rättshjälpslag och till
ändringar i rättegångsbalken och giftermålsbalken. Förslagen torde få fogas
till protokoUet i detta ärende som bilaga 1.
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av
justitiekanslem (JK), riksåklagaren (RÅ), nedre justitierevisionen, Svea hovrätt,
Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige,
hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för Övre Norrland, socialstyrelsen,
försäkringsdomstolen, kammarrätten, riksrevisionsverket (RRV),
byggnadsstyrelsen, försäkringsinspeklionen, Statens hyresråd, hyresnämnderna
för Stockholms, Uppsala och Gollands län, Statens invandrarverk. Statens
avlalsverk, länsstyrelserna i Stocka holms, Kronobergs, Malmöhus, Hallands,
Jämtlands och Norrbollens län, domstolskommittén, domstolsverksutredningen.
Exekutionsväsendets organisalionsnämnd (EON), högsta domstolens ledamöter,
regeringsrättens ledamöter, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet.
Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Sveriges advokatsamfund.
Föreningen Sveriges statsåklagare. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister,
Stockholms stads rättshjälpsanstall, Stockholms liins landstings
rättshjälpsanstalt, Göteborgs stads rättshjälpsanstalt, Malmö stads rättshjälpsanstalt,
rättshjälpsanstalten i Helsingborg, Tornedalens rättshjälpsanstall.
Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO), Jurist- och samhälls-velareförbundet, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Folksam, Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges
Fastighetsägareförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Sveriges
Hantverks- och Industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund och Svenska
Företagares Riksförbund.
' Rådmannen Karl-Erik Skarvall,
advokaterna Bure Malmström, Viggo Lund och Bror Wahlström samt kommunalrådet
Bengt Hedlund och förste sekreteraren Gunnar Danielsson.
Prop.
1972: 4 23
RA har överlämnat yttranden från ett flertal
länsåklagare. :Samtliga hovrätter har bifogat yttrande från olika underrättter.
Några länsstyrelser har dessutom överlämnat yttranden från respektive
landstings förvaltningsutskott eller andra organ.
På gmnd av vad sålunda förekommit har inom
justitiedepartementet utarbetats förslag tUl rättshjälpslag m. m. Förslagen
torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.
2
Nuvarande rättshjälpssystem
2.1
Fri rättegång i tvistemål och ärenden vid domstol
Bestämmelserna om fri rättegång fmns i lagen (1919:
367) om fri rättegång (LFR). Ytterligare bestämmelser finns i kungörelsen
(1947: 776) med bestämmelser angående tUlämpningen av lagen om fri rättegång
och kungörelsen (1969: 679) om ersättning av allmänna medel i vissa fall lill
part som åtnjuter fri rättegång. I huvudsak innehåller bestämmelserna om den
fria rättegången följande. I tvistemål eller ärende vid bl. a. de allmänna
domstolarna får fri rättegång beviljas person, som inte har ekonomiska
fömtsättningar att betala de kostnader som uppkommer i rättegången vid
domstolen. Detsamma gäller den som efter alt ha betalat kostnaderna skulle
sakna nödvändiga tillgångar för sitt uppehälle eller för alt fullgöra
underhållsplikt som åligger honom. Juridisk person kan inte få fri rättegång.
Fri rättegång får inte bevUjas part om det måste anses vara av ringa betydelse
för honom att hans talan blir prövad. Förmånen får inte heller beviljas någon,
vars talan grundar sig på överlåtelse som kan antas ha skett i syfte att därmed
erhålla fri rättegång.
För
part som åtnjuter fri rättegång utgår kostnad för bevisning av allmänna medel.
Också partens personliga kostnader för inställelse vid rätten kan ersättas.
Om
parten behöver hjälp med att tillvarata sina intressen i målet förordnar
rätten på begäran rältegångsbiträde åt honom. Biträdel får ersättning av
statsverket. Arvode till biträde skall bestämmas tUl det belopp som med
avseende på det arbete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet varmed det
utförts samt övriga omständigheter kan anses utgöra skälig ersättning för
uppdraget. Till rättegångsbiträde utses advokat eller annan person som avlagt
juris kandidatexamen och som bedöms lämpad för uppdraget. Har parten själv
föreslagit någon som är behörig skall han förordnas om inte hans anlitande
skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller annars särskilda skäl talar emot
det.
Om rätten under rättegången finner att parten själv
kan bära kostnaderna för rättegången, kan rätten förordna att förmånen av fri
rättegång skall upphöra. Delsamma gäller om det under rättegången fram-
Prop. 1972:4 24
kommer
att partens talan är sådan alt det måste vara av ringa betydelse för honom att
få den prövad eller att talan grundar sig på överlåtelse som skett i avsikt att
få fri rättegång.
I samband med alt rätten skiljer målet från sig
skall rätten förplikta motparten eller annan som enligt lag skulle varit
pliktig att gottgöra parten kostnaden att lill statsverket betala dess
kostnader på gmnd av den fria rättegången. Om motparten lill den som haft fri
rättegång förlorar målet och om han enligt allmänna regler skulle ha varit
skyldig att ersätta parten hans rättegångskostnader, skall han sålunda i stället
förpliktas att till statsverket utge ersättning för kostnaderna.
Om det efter rättegångens slut visar sig att part
som haft fri rättegäng blir i stånd alt betala rättegångskostnad, som utgått
av allmänna medel, kan han i särskild ordning förpliktas att återbetala
kostnaden till statsverket om inte motparten eUer annan ålagts
återbetalningsskyldighet. Talan mot sådan betalningsskyldighet får inte väckas
senare än fem år efter rättegångens slut.
Vid
sidan om den fria rättegången finns möjlighet i vissa fall för domstol att
förordna biträde åt part. Enligt 20 kap. 19 § första stycket föräldrabalken
(FB) kan sålunda rätten i mål om omjmdigförklaring eller sådan förklarings
hävande förordna biträde åt den som målet rör. Den som har förordnats tUl
biträde får enligt andra stycket efter rättens prövning arvode av allmänna
medel för det arbete han har nedlagt på målet för dess förberedande och
utförande samt för tidsspillan och dessutom ersättning för nödvändiga utgifter.
När målet avgörs skall den för vilken biträdet har förordnats förpliktas att
till statsverket återbetala vad biträdet har tillerkänts, om inte sådan
skyldighet anses böra åläggas motpart eller, om överförmyndaren gjort
ansökningen, kostnaden prövas skola stanna på statsverket. I tredje stycket
anges alt paragrafen inte är tiUämplig, om fri rättegång har beviljats den för
vUken biträde kan förordnas. Ersättningsbestämmelserna i 20 kap. 19 § FB gäller
också för god man som har förordnats enUgt 20 kap. 37 § FB eller 15 kap. 31 §
giftermålsbalken (GB).
2.2
Rättshjälp i brottmål
Skilda bestämmelser i rättegångsbalken (RB) syftar
till att ge den som är misstänkt för brott vissa ekonomiska lättnader för att
han skall kunna ta tillvara sin rätt. Huvudregeln är visserligen att han själv
får bestrida kostnaden för sitt försvar. OUka slag av kostnader kan emellertid
förskolleras av allmänna medel och detta gäller oberoende av den misstänktes
ekonomiska vUlkor.
Enligt bestämmelser i RB skall offentlig försvarare
förordnas, om den misstänkte inte har utsett försvarare eller om försvarare som
han utsett avvisas och domstolen på grund av sakens beskaffenhet eller av annat
Prop.
1972: 4 25
skäl
finner att hans rätt inte kan tUlvaratas ulan biträde. Den som är anhållen
eller häktad har en ovillkorlig rätt till offentlig försvarare. Den offentiige
försvararen har rätt till arvode och ersättning av allmänna medel. Rätten
fastställer arvodet och ersättningen.
När det gäller kostnad för vittne och för
skriftligt bevis som den misstänkte själv har påkallat gäller som huvudregel
att den misstänkte själv får svara för kostnaden. Han kan emellertid hemställa
att rätten självmant föranstaltar om bevisningen. Har rätten självmant inkallat
vittne eller föranstaltat om skriftlig bevisning förskotteras kostnaden av
allmänna medel. Ersättningens storlek bestäms av rätlen. Kostnad för sakkunnig
som på den misstänktes begäran har utsetts av rätten förskotteras också av
statsmedel.
Även beträffande frågan vem som slutligen skall
svara för de kostnader som enligt det sagda utgår av allmänna medel finns
bestämmelser i RB. I mål vari åklagare för talan skall den tilltalade, om han
döms för brottet, till statsverket återbetala bl. a. vissa kostnader som enligt
rättens beslut har utgått av allmänna medel. De kostnader som anges i
bestämmelsen är ersättning till vittne eller sakkunnig, kostnad för annan
bevisning under förundersökningen eller rättegången, ersättning eller arvode
till offentlig försvarare och hämtning av den tilltalade tUl rätten.
Ersättningsskyldigheten kan jämkas om kostnadens belopp inte står i rimligt
förhållande till den tUllalades brottslighet eller till hans villkor:
Enligt
LFR, som gäller även i brottmål, kan fri rättegång bevUjas den, som inte äger
tillgång att betala de med rättegången förenade kostnaderna eller efter deras
utgivande skulle sakna nödiga medel för eget uppehälle och för att fullgöra
honom åliggande underhållsskyldighet. EnUgt bestämmelserna i LFR skall av
allmänna medel utgå kostnad för bevisning som inte förebragts utan skäl om
kostnaden enligt lag skaU utges av parten. Bestämmelsen innebär att vittnen som
kallats på den tilltalades begäran kan få ersättning av allmänna medel. Vidare
är den som åtnjuter fri rättegång berättigad alt under vissa betingelser få
ersättning för resa och uppehälle i samband med inställelse inför rätten. I
fråga om möjligheten för misstänkt i brottmål att få juridiskt biträde hänvisar
LFR till bestämmelserna i RB om offentiig försvarare.
Om den tilltalade haft fri rättegång, kan han inte
i målet åläggas att återbetala ersättning tUl offentlig försvarare eller
kostnad för bevisning varom rätlen har föranstaltat självmant. Har han dömts
för brottet och förbättras hans villkor, kan han dock, om särskUd talan därom
väcks inom fem år, förphktas alt betala sådana kostnader. Sådan talan kan avse
även andra kostnader, t. ex. kostnader för vittnen som hörts på den tUllalades
begäran. För sådana kostnader kan han bli ålerbelalningsskyldig även om han
inte dömts för brottet.
Prop. 1972: 4 26
2,3
Rättshjälp i förvaltningsärenden
När det gäller samhällets rättshjälp i
administrativa mål och ärenden saknas motsvarighet till LFR. I
förvaltningsprocesslagen (1971: 291) finns bestämmelser som iimebär att
ersättning kan utgå av aUmänna medel för enskild parts inställelse vid
regeringsrätten, kammarrätt, skatterätt och länsrätt. Även för vittne och
sakkunnig utgår ersättning av allmänna medel. I övrigt finns endast på några få
områden författningsbestämmelser som medger att den enskildes kostnader i
förvaltningsförfarandet bestrids av allmänna medel. Rättshjälpen inom det
administrativa området ombesörjs därför i det närmaste helt inom ramen för
rättshjälpsanstalternas verksamhet och av privatpraktiserande advokater enligt
jämtlandssystemet. I skilda författningar finns emellertid bestämmelser som
ger möjlighet för domstol eller annan myndighet att förordna att den som är
part i ärende inför myndigheten skall erhålla biträdeshjälp av allmänna medel.
Sådana bestämmelser finns bl. a. i lagen (1957: 668) om utiämning för brott,
lagen (1959: 254) om utlämning för brott tUl Danmark, Finland, Island och Norge
och lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge
angående verkställighet av straff m. m. Enligt dessa lagar gäller med vissa
modifikationer RB:s regler om offentlig försvarare i tillämpliga delar.
Enligt 41 § andra stycket utiänningslagen (1954:
193) skaU biträde under vissa förhållanden förordnas för utlänning vid förhör
enligt lagen. Biträde förordnas av förhörsmyndigheten som enligt 87 § andra
stycket utlänningskungörelsen (1969: 136) också prövar frågan om ersättning
till biträdet. Vidare stadgas i 85 § ullänningskungörelsen alt om utlänning,
som är intagen i fångvårdsanstall, häkte eller polisarrest, kan anföra besvär
över beslut enligt utlänningslagen, styresmannen för an-stallen eller
föreståndaren för häktet eller polisarresten skall se till att utlänningen har
det biträde som behövs, om han vill anföra besvär. Fråga om ersättning åt den
som biträtt utlänningen vid besvär avgörs i samband med prövning av besvären.
Enligt 7 § lagen (1970: 375) om utlämning till
Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling skall den myndighet, hos vilken ärende om utlämning är anhängigt
(polismyndighet, länsstyrelse eller Kungl. Maj:t) förordna biträde åt den som
begärs utiämnad, om del fordras för att han skall kunna bevaka sin rätt i
ärendet. Den som förordnals tdl biträde har rätt till arvode och ersättning
för kostnad av allmänna medel efter vad som finnes skäligt. Beslut om
ersättning skall enligt lagens förarbeten fattas av den myndighet som beslutar
i utlämningsfrågan.
Enligt kungörelsen (1925: 379) om bestridande i
vissa fall med allmänna medel av kostnader, förenade med inlösen av under
nyttjanderätt upplåtet område m. m, finns viss möjlighet för
nyttjanderättshavare att
Prop.
1972:4 27
få
biträdeshjälp på det allmännas bekostnad. TUlämpningen av bestämmelserna
handhas av länsstyrelse som alltså utser biträde och prövar biträdets
ersättningsanspråk.
2.4
Rättsskyddsförsäkringarna
Vid sidan av det allmänna lämnar försäkringsbolagen
rättshjälp. Det sker i form av rättsskyddsförsäkring. Sedan 1967 meddelar
samtiiga allmänna skadeförsäkringsbolag i landet sådan försäkring.
Rättsskydds-försäkring kan ha olika innehåll och vissa försäkringsbolag
meddelar endast vissa slag av rättsskyddsförsäkring.
Med
allmän rältsskyddsförsäkring menar man en försäkring som innefattar rättsskydd
i tvister och rättegångar i allmänhet. Sådan försäkring lämnas inte separat. I
stället lämnas försäkringen på det sättet, att den automatiskt ingår i vissa
försäkringar, t. ex. hemförsäkring, villahems-försäkring, lantgårdsförsäkring,
frilidshusförsäkring, motorfordonsförsäkring, mopedförsäkring, båtförsäkring
och reseförsäkring. Försäkringen gäller då för försäkringstagaren som
privatperson, villaägare, innehavare av motorfordon osv.
Den
till hemförsäkringen knutna rättsskyddsförsäkringen brukar gälla fömtom
försäkringstagaren bl. a. vissa familjemedlemmar. Den lämnar ersättning för den
försäkrades egna advokatkostnader i tvist i sådan fråga som i förekommande
fall skall prövas av aUmän domstol. Vidare lämnas ersättning för den
försäkrades egna rättegångskostnader och kostnader som han förpliktas att utge
i tvistemål och ärenden som handläggs av de allmänna domstolarna. Försäkringen
ersätter också kostnad för försvaret av den försäkrade i brottmål, när åtalet
inte avser uppsätiig gärning, grov vårdslöshet eller fylleri. Om den försäkrade
åtalats för grov vårdslöshet men han frikänns eller döms för vårdslöshet som
inte är grov, ersätts också kostnaden för försvaret. Den försäkrades kostnad
för resor och uppehäUe eller hans förlust av arbetsförtjänst gott-görs inte
genom försäkringen. Genom de angivna begränsningarna utesluts från
tillämpningsområdet administrativa mål och ärenden samt mål och ärenden inför
specialdomstol.
Försäkringsskyddet vid den tUl hemförsäkringen
knutna rättsskyddsförsäkringen är också begränsat i andra avseenden.
Försäkringen betalar exempelvis inte kostnader i tvist, mål eller ärende som
har samband med den försälaades yrkesutövning eller som gäUer den försäkrade i
egenskap av fastighetsägare eller ägare av motorfordon. Försäkringen omfattar
inte heller tvist, mål eller ärende som grundar sig på fordran som överlåtits
lill den försäkrade eller som avser den försäkrades konkurs eller som gäller
skadestånd på grund av åtalad gärning i vissa fall. Ersättning för kostnader i
samband med hemskillnad- och äktenskapsskillnad ingår som regel inte i
rältsskyddsförsäkring.
Prop. 1972: 4 28
En viktig bestämmelse är alt försäkringen gäller
endast om den försäkrade inte kan få sina kostnader ersatta av allmänna medel
enhgt LFR. Det åligger därför den försäkrade att ansöka om fri rättegång, om
det kan antas att han är berättigad till sådan förmån. Underlåter han detta
ersätter försäkringen inte sådana kostnader som skulle ha betalats genom fri
rättegång. Detta gäller i tillämpliga delar också i förhållande till fri
UtomprocessueU rättshjälp.
Endast
skäliga kostnader ersätts. Vad som är skäligt avgörs av försäkringsgivaren.
Från kostnaderna avgår vid varje försäkringsfall ett självriskbelopp på 200
kronor jämte 10 procent av överskjutande kostnader. Högst 25 000 kronor kan
utgå för samma försäkringsfall.
Vill
den försäkrade anlita försäkringen skall han anmäla det tUl försäkringsgivaren.
Den försäkrade får efter eget val anlita advokat, biträdande jurist på
advokatbyrå eller jurist vid rättshjälpsanstall, som med hänsyn till hans
bostadsorl och ärendets art är lämplig. I vissa fall bestämmer
försäkringsgivaren vem som skall anlitas.
För
den rättsskyddsförsäkring som är knuten till vUlahemsförsäkring och
lanlgårdsförsäkring gäller i allt väsentligt samma villkor som för rättsskydd
vid hemförsäkring. Tvister som kan falla under ägodelnings-rätts, expropriationsdomstols
eller vattendomstols prövning omfattas emellertid av dessa försäkringar.
De
rättsskyddsförsäkringar som är knutna till fritidshus, motorfordons-, moped-,
båt- och reseförsäkringarna är lill innehållet mera begränsade än de som
följer med hemförsäkring, vUlahemsförsäkring och lantgårdsförsäkring. De gäller
för de försäkrade, inte såsom privatpersoner, utan i egenskap av ägare av
visst fritidshus, ägare, brukare eller förare av visst fordon eller viss båt
eller i egenskap av resenär.
Bortsett
från denna begränsning gäller i stort sett samma villkor som vid
rältsskyddsförsäkring i samband med hemförsäkring. Den till motorfordons- och
mopedförsäkringarna knutna rältsskyddsförsäkringen betalar inte
försvararkostnader i mål om rattfylleri eller rattonykterhet.
Vid
sidan av den nu behandlade aUmänna rältsskyddsförsäkringen meddelas av ett
bolag en särskild rältsskyddsförsäkring för företagare. Denna kan tecknas
separat. Försäkringen gäller den försäkrade i egenskap av utövare av den i
försäkringsbrevet angivna verksamheten. Den omfattar försäkringstagaren och
hans anställda. I väsentiiga hänseenden gäller samma villkor som de förut
behandlade. På flera punkter är dock försäkringsvUlkoren annorlunda utformade.
Vid
de nu berörda rättsskyddsförsäkringarna förekommer inte från
försäkringsgivarens sida någon prövning av befogenheten av den talan, för vUken
försäkringstagaren önska anlita försäkringen.
Det kan slutligen nämnas att det i
trafikförsäkring, ansvarighetsförsäkring och garanliförsäkring vanligen ingår
ett begränsat rättsskydd,
Prop. 1972: 4 29
som
gäUer sådan skada som är föremål för försäkringen. I viss utsträckning är
biträdet motiverat av försäkringsgivarens eget intresse i saken.
2.5
Rättshjälpsansfaltema
Biträde i rättsliga angelägenheter inom det
nuvarande rättshjälps-systemet lämnas av enligt LFR förordnade biträden, av för
misstänkt eller tilltalad i brottmål utsedd offentlig försvarare samt i
ulomprocessuella ärenden och förvaltningsärenden av befattningshavare på rättshjälpsanstalterna
eller advokater enligt jämtlandssystemet.
Det totala antalet tvistemål med fri rättegång
uppgick år 1968 till 16 182 vid de allmänna underrättema. Motsvarande mål
uppgick samma år vid hovrätterna lill 556 och vid högsta domstolen till 17. I
brottmål var antalet fria rättegångar 290 vid de allmänna underrätterna, 256
vid hovrätterna och 5 i högsta domstolen.
Uppdragen som biträde enligt LFR fördelas mellan de
privatpraktiserande juristerna och juristema på rättshjälpsanstalterna. I de
ärenden som leder till rättegång erhåller klienterna vid rättshjälpsanstalterna
i relativt stor utsträckning fri rättegång. Uppgifter som inhämtats från
rältshjälpsanslalterna visar att anstalterna biträdde i totalt 13 598 rättegångsärenden
år 1968, däri inräknat under tidigare år inkomna ärenden, och att därav
biträde har lämnats parter med fri rättegång i cirka 9 000 fall.
Rättshjälpsanstallernas jurister biträder sålunda i en betydande del av det
totala antalet fria rättegångar. Biträde lämnas i drygt hälften av de fria
rättegångar som förekommer inom anstalternas verksamhetsområden.
Antalet brottmål med offentlig försvarare uppgick
år 1968 vid underrätterna till 17 203, vilket utgjorde 38 procent av hela
antalet brottmål.
Uppdragen som offentlig försvarare tUlfaller nästan
uteslutande de- privatpraktiserande advokaterna. Juristerna på
rältshjälpsanslalterna uppträder endast i mycket begränsad omfattning som
offentliga försvarare i brottmål. Är 1969 uppgick del lotala antalet brottmål
i vilka advokater från rättshjälpsanstalterna biträdde som offentliga
försvarare lill 282. Vid fyra anstalter åtar man sig inte några sådana uppdrag.
Juristerna vid fem anstalter är villiga alt bli offentiiga försvarare endast
när den misstänkte begär att viss jurist skall förordnas. Vid övriga anstalter
är sådana uppdrag mera vanligt förekommande. I allmänhet står dock inte
befattningshavarna vid anstaltema upptagna på domstolarnas listor över
advokater, som är villiga alt åta sig uppdrag som offentlig försvarare.
Flertalet rättshjälpsanstalter torde emellertid ha biträtt klienter i brottmål
utan att begära förordnande som offentiig försvarare även om fömtsättningar
härför förelegat. Man har därvid tagit hänsyn till den återbelalningsskyldighet
som skulle kunna drabba en helt obemedlad klient.
Prop. 1972:4 30
Den ulomprocessuella rättshjälpen, däri inräknat
biträde i förvaltningsärenden, lämnas till största delen av
rättshjälpsanstalterna och endast i mindre omfattning av de
privatpraktiserande advokaterna enhgt j ämtlandssystemet.
Enligt
kungörelsen (1919:639) angående understöd av statsmedel till offentiiga
rättshjälpsanstalter kan under vissa fömtsättningar statsbidrag utgå till
anstalt, som landstingskommun eller kommun ordnat för att meddela fri
rättshjälp. Det förutsätts alt anstalten står under ledning av en styrelse,
vars ordförande och suppleant för honom förordnas av länsstyrelsen för fyra år
i sänder och vars övriga ledamöter, som skaU vara minst två, samt suppleanter
för dem utses av anstaltens huvudman enligt bestämmelser som Kungl. Maj:t
meddelar. Vidare krävs att anstaltens verksamhet skall utövas enligt
reglemente, som antas av huvudmannen och fastställs av Kungl. Maj:t och som i
huvudsak skaU Överensstämma med ett tUl bidragskungörelsen fogat
normalreglemente. Slutligen fordras att statistiska uppgifter om verksamheten
lämnas enligt särskilda bestämmelser. Understöd utgår med hälften av årliga
netto-utgifterna för anstaltens verksamhet med avdrag för lokal- och
inventa-riekoslnader.
Huvudmannaskapet för rältshjälpsanslalterna är
fördelat mellan vissa landsting (13 anstalter), vissa landstingsfria kommuner
(2 anstalter) och staten, som svarar för en anstalt. F. n. finns alltså 16
rättshjälpsanstalter, nämligen
Göteborgs
kommuns
Malmö
kommuns
Stockholms
läns landstings i Stockholm
Stockholms
läns landstings i Solna
Östergötiands
läns landstings i Norrköping
Östergötlands
läns landstings i Lmköpmg
Malmöhus
läns landstings i Helsingborg
Hallands
läns i Halmstad
Älvsborgs
läns norra i Vänersborg
Älvsborgs
läns södra i Borås
Värmlands
läns i Karlstad
Örebro
läns i Örebro
Västmanlands
läns i Västerås
Gävleborgs
läns landstings i Gävle
Norrbottens
läns landstings i Luleå samt
Tornedalens
rättshjälpsanstalt i Haparanda (statiig).
Före den 1 januari 1971 drevs verksamheten vid
anstalten i Stockholm av Stockholms stad.
Det
tidigare nämnda normalreglementet innehåller i huvudsak följande om
anstalternas uppgifter och organisation. Rätlshjälpsanstalt har
Prop. 1972:4 31
att
inom sitt verksamhetsområde kostnadsfritt tillhandagå mindre bemedlade i
rättsliga angelägenheter. Anstalten har därvid bl. a. att lämna råd och
upplysningar, hjälp med att upprätta handlingar samt biträde vid tvisters
biläggande genom förlikning och vid utförande av talan i rättegång,
anhängiggjord vid domstol inom anstaltens verksamhetsområde. Anstalten skall
stå under ledning av en styrelse med en ordförande utsedd av länsstyrelsen för
fyra år i sänder och med ledamöter utsedda av landsting eller
stadsfullmäktige, samtliga för en tid av två år. Anstaltens verksamhet utövas
under styrelsens överinseende av en föreståndare med biträde av erforderlig
personal. Föreståndare och biträde utses och entledigas av styrelsen.
Föreståndaren skall ha avlagt juris kandidatexamen och förvärvat nödvändig
praktisk erfarenhet genom verksamhet vid underrätt eller på advokatkontor. Han
får inte inneha eller utöva annan avlönad allmän eller enskild tjänst eller
driva enskild advokatverksamhet. TUl anstalten inkommet ärende får inte heller
övertas som enskilt uppdrag av något biträde på anstalten. Särskilda
föreskrifter finns om bokföring, årsredogörelse, revision och förslag till
utgifts- och inkomststat. Vidare föreskrivs att anstalt har att lämna
kostnadsfritt biträde åt annan statsunderstödd rättshjälpsanstalt, om hinder
inte möter mot delta.
Normalreglementet
innehåller vidare bestämmelser som lämnar viss vägledning för sättet att
handlägga ärendena. Vid prövning av om rättshjälp skall lämnas kan, om det är
erforderUgt, krävas personlig inställelse av sökanden och intyg om hans
förmögenhetsförhållanden. Tas ärendet upp, skall noggrann utredning verkstäUas.
Anstalten bör söka åstadkomma förlikning mellan parterna där sådan lämpligen
bör komma till stånd. Framställning om rättegång som är uppenbart ogmndad
eller gagnlös skall avvisas. Tystnadsplikt föreskrivs beträffande sådant som
sökanden meddelat i förtroende.
Flertalet
rättshjälpsanstalter har sina reglementen formulerade i nära överensstämmelse
med normalreglementet. Beträffande reglementena för anstalterna i Linköping,
Norrköping, Gävle och Luleå finns vissa skiljaktigheter. Dessa fyra reglementen
innehåller bestämmelser om avgifter för rättshjälpen. Enligt reglementena för
Östgöta- och gävleborgs-anstalterna skall vidare rättshjälpschefen vara
advokat. Slutligen finns i reglementet för gävleborgsanstalten vissa
skUjaktigheter, som är föranledda av att en kombination av anstalts- och jämtlandssystem
tillämpas inom Gävleborgs läns landstingsområde.
Som
framgår av det tidigare anförda innehåller inte normalreglementet eller
reglementena för de olika anstalterna några närmare bestämmelser om
verksamheten och förfarandet vid en anstalt. Reglerna härom har i stället
utbUdats i praxis.
En rätlshjälpsanstalt fungerar i huvudsak som en
vanlig advokatbyrå. Man har dock i regel bestämda mottagningstider, ofta två
tim-
Prop. 1972:4 32
mar
om dagen. Samtliga anstalter har kvällsmottagning en gång i veckan, då
besöksfrekvensen i allmänhet är mycket stor. För alt rättssökande skall kunna
anlita rättshjälpsanstalt utan betungande kostnader håller en del av
anstalterna regelbundet återkommande mottagningar utanför anstaltsorlen. Så är
fallet med följande anstalter:
Stockholms läns i Solna i Södertälje, Nynäshamn,
Norrtälje, Östhammar och Huddinge;
Norrköpingsansialten i
Finspång och Gusum;
Linköpingsanstalten i
Mjölby, Motala, Kisa och Åtvidaberg;
Hallands läns i
Laholm, Falkenberg, Varberg och Kungs-
backa;
Älvsborgs läns norra i
Benglsfors, Trollhällan, Mellemd och
Åmål;
Älvsborgs läns sÖdra i
Alingsås och Ulricehamn;
Värmlands läns i
Arvika, Hagfors, Kristinehamn, Munkfors
och
Torsby;
Örebro
läns i Karlskoga;
Västmanlands
läns i Arboga, Fagersta, Hallstahammar, Kö-
ping
och Sala;
Gävleborgs
läns i Hofors, Ockelbo, Sandviken, Bollnäs,
Ljusdal,
Söderhamn och Hudiksvall;
Norrbottens
läns i Arjeplog, Arvidsjaur, Boden, Gällivare,
Härads,
Jokkmokk, Karesuando, Kimna, Piteå, Råneå, Vittangi och Älvsbyn;
Tornedalens i Övertorneå, Korpilombolo, Tärendö, Pa-
jala,
Bränna, Tore, Kalix, Junosuando och Muodoslompolo.
Någon mera genomförd fördelning av olika
arbetsuppgifter inom en anstalt förekommer endast vid rättshjälpsanstalten i
Stockholm, som är den största anstalten i landet. Bortsett från de
arbetsuppgifter som ankommer på expeditionen, är arbetet inom denna anstalt
fördelat på tre avdelningar, en administrativ avdelning med en förste
kammarskrivare och en kassör, en avdelning för allmänna mål och ärenden med en
avdelningschef och normall fyra andra jurister och en avdelning för familjerättsliga
mål och ärenden med en avdelningschef och fem andra jurister. På den
administrativa avdelningen ankommer, förutom kassagöromål, anslags- och
budgetövervakning, bokföring och bokslut, personalärenden m. m. På
familjerättsavdelningen har, för alt i görligaste mån undvika spUltid,
inställelser i rättegångar fördelats mellan juristerna. Rättegångar vid de sex
tingsrätterna i och invid Stockholm ombesörjs av två jurister, som var och en
har tre bestämda tingsrätter på sin lott. Inställelserna kan härigenom
koncentreras. Övriga jurister svarar för rättegångarna vid Stockholms
tingsrätt. Varje jurist får alla sina mål lottade på viss avdelning vid denna
tingsrätt, där bestämda veckodagar har anslagits för anstaltens mål.
Prop. 1972:4 33
De 16 rättshjälpsanslalterna hade vid 1968 års
utgång 172 anställda, av vilka 75 var jurister. Vid anstalten i Stockholm
tjänstgjorde 28 personer varav 12 jurister. De personalmässigt minsta
anstalterna fanns i Hallands, Värmlands och Norrbottens län med vardera sex
anställda, av vilka tre var jurister.
Antalet inkomna ärenden, dvs. i princip antalet
hjälpsökande, uppgick 1968 tUl sammanlagt 56 085. Av dessa avsåg den största
delen (55,2 procent) famUjerättsliga ärenden. En andra stor grupp utgjordes av
privaträttsliga ärenden (20,2 procent) om arbetslön, avbelalningsköp, ersättning
för skada, andra fordringsanspråk, återfående av egendom samt ärenden om
arrende och hyra. Straffrättsliga och exekutionsrättsliga ärenden samt
förvaltningsrältsliga ärenden om pension, socialvård och beskattning utgjorde
11,5 procent. I de återstående ärendena torde ha ingått åtskilliga
förvaltningsärenden av varierande beskaffenhet.
De åtgärder som vidtogs i de under 1968 inkomna
ärendena belyses av följande uppgifter. 10 584 tvister ledde lill rättegång. I
3 519 tvister skedde förlikning ulan rättegång. 41 359 andra ärenden, av vUka
ett antal torde ha inkommit under föregående år, slutfördes. I 23 219 av dessa
ärenden meddelades endast råd och upplysningar, medan skrifter och legala
handlingar uppsattes i 6 497 ärenden. I resterande ärenden vidtogs annan
åtgärd.
Statistiken över rättshjälpsanstalternas verksamhet
uppvisar stora skillnader mellan anstalterna i fråga om antalet handlagda
ärenden per jurist. Medan rältshjälpsanstalten i Stockholm år 1968 hade 1 269
ärenden per jurist var riksgenomsnittet 747. Det lägsta antalet ärenden per
jurist var 272 ärenden. Den avgörande orsaken tUl dessa stora skiUnader torde
vara, att länsanstallernas jurister i jämförelse med stadsanstalternas får
sätta tUl avsevärd tid för resor. En annan orsak tUl skillnaderna kan vara,
att de handlagda ärendena är av olika svårighetsgrad och därför kanske mer
tidskrävande vid vissa anstalter.
Rättshjälpsanslalternas totala ekonomiska
omslutning uppgick 1968 till 8 428 000 kronor. På kostnadssidan svarade löne-
och pensionskostnader för 6 540 000 kronor eller 77,6 procent av kostnaderna.
Lokalhyrorna uppgick till 405 000 kronor. Anstalternas verksamhet finansierades
från statens sida med statsbidrag på 2 134 000 kronor (25,3 procent) och
ersättning för biträde åt part med fri rättegång med 2 525 000 kronor (29,9
procent). Landstingens respektive städernas sammanlagda bidrag uppgick till 3
156 000 kronor (37,4 procent). Avgifter från sökande och motparter inbringade
578 000 kronor (6,9 procent), varav uppskattningsvis lika mycket från vartdera
hållet. Rältshjälpsanstalten i Stockholm hade den största ekonomiska
omslutningen, 1 579 000 kronor, och Hallands läns rättshjälpsanstalt den
minsta, 291 000 kronor.
2
Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972:4 34
2.6
Jämtlandssystemet
Enligt kungörelsen (1965: 302) om understöd för
viss utomprocessueU rättshjälp, som ersatt en tidigare kungörelse från år
1946, utgår statsbidrag till landsting, som träffat avtal med Sveriges
advokatsamfund eller avdelning av samfundet om att alla eller flertalet av de
samfundsledamöter som är verksamma i landstingsområdet skall meddela fri
utomprocessueU rättshjälp (jämtlandssystemet). En fömtsättning är att
verksamheten står under betryggande tiUsyn. Understöd utgår med hälften av den
årliga kostnad som landstinget enligt avtalet har haft för verksamheten.
Rättshjälpsverksamhet, gmndad på avtal som avses i
1965 års kungörelse, bedrivs i följande landstingsområden (begynnelseår inom
parentes):
Jämtlands
läns (1945) Kalmar läns norra (1948)
Västerbottens läns (1946) Malmöhus
läns (1949)
JönkÖpmgs läns (1947) Skaraborgs
läns (1949)
Kalmar läns södra (1947) Kronobergs
läns (1950)
Västernorrlands läns
(1947) Blekinge läns (1950)
Södermanlands
läns (1947) Kopparbergs läns (1950)
Göteborgs och Bohus läns (1947) Kristianstads läns (1951)
Uppsala läns (1948) Gävleborgs
läns (1955)
I flertalet landstingsområden utövas verksamheten
på grundval av avtal, som i huvudsak ansluter sig tUl ett mellan Svenska
landstingsförbundet och Sveriges advokatsamfund den 1 juli 1960 gemensamt
utfärdat förslag tdl normalavtal med därvid fogad promemoria med vissa
riktlinjer för den ulomprocessuella rättshjälpen enligt jämtlandssystemet.
Förslaget tUl normalavtal, som tiUkom i syfte att undanröja den bristande
enhetlighet som tidigare gäUt för avtalen i de olika landstingsområdena, var
resultatet av ett kommittéarbete inom advokatsamfundet och överläggningar
mellan samfundet och landstingsförbundet.
Normalavtalet innehåller i huvudsak följande om
organisationen ocb verksamheten enligt jämtlandssystemet. Landstinget stäUer
årligen medel i form av förslagsanslag tUl förfogande för att anordna
utomprocessueU rättshjälp åt mindre bemedlade inom landstingskommunen. Det
lämnas öppet vilket organ som bör företräda landstinget i dessa frågor. Advokatsamfundets
avdelning åtar sig å sin sida att tUlse, att erforderligt antal såvitt
möjligt samtliga inom landstingsområdet verksamma advokater länmar rättshjälp
mot ersättning av landstinget. Advokat som är villig att lämna rättshjälp,
skall underskriva förbindelse enligt särskilt formulär. Rättshjälp åt mindre
bemedlad skall lämnas i samma ordning och med iakttagande av samma omsorg som
vid biträde åt andra klienter. Framställning om rättshjälp prövas av den
advokat som sökanden har vänt sig till. Avslås framställningen kan sökanden
hänskjuta
Prop. 1972: 4 35
frågan
till det organ, som företräder landstinget i ärenden om rättshjälp. Advokaten
har att skriftligen underrätta sökanden om detta. Tvist mellan landsting och
advokat om skälighelen av begärt arvode eller om befogenheten av gjorda utlägg
skall avgöras genom skiljedom av styrelsen för Sveriges advokatsamfund eller
särskild av styrelsen utsedd skiljenämnd. SkUjedom skall påkallas inom ett år
från det räkningen har avgetts. Om skiljedom ej påkallas inom denna tid, skall
räkning anses godkänd av landstinget. Om klientens rätt att påkalla skiljedom
i arvodesfrågor gäller vad som har föreskrivits i advokatsamfundets stadgar.
Den av landstingsförbundet och advokatsamfundet
gemensamt utfärdade promemorian innehåller bl. a. följande. Avtal om
utomprocessueU rättshjälp bör upprättas i så nära anslutning som möjligt till
förslaget tUl normalavtal. I princip skall alla inom landstingsområdet verksamma
advokater ha rätt att delta i verksamheten om de så önskar. Bestämmelsen att
advokat skall lämna särsldld förbindelse kan utelämnas i avtal, om landsting
skulle finna sådan förbindelse onödig.
Endast Kronobergs läns och Kalmar läns södra
landsting tillämpar alltjämt avtal, som har slutits mellan berörda parter före
tillkomsten av förslaget tUl normalavtal. I övriga landstingsområden, där
jämtiandssy-stem förekommer, gmndar sig verksamheten på avtal, som till sina innehåll
i huvudsak ansluter sig till normalavtalet. De skiljaktigheter som finns mellan
dessa landstings avtal avser i regel sådana frågor som i normalavtalet har lämnats
öppna, nämligen vilka organ som i hithörande frågor företräder landstingen,
villkoren för erhållande av fri rättshjälp med hänsyn tUl sökandenas
ekonomiska förhållanden och sättet för prövning av advokaternas
arvodesräkningar.
Rättshjälp lämnas av flertalet inom
landstingskommunerna verksamma advokater. På sina håll finns dock advokater
som inte alls eller endast i obetydlig omfattning lämnar fri rättshjälp. I
enlighet med avtalens föreskrifter lämnas rättshjälpen på advokaternas kontor
under vanlig kontorstid och i samma ordning som till andra klienter. Även
biträdande jurister hos advokaterna lämnar rättshjälp. Det är dock den avtalsbundne
advokaten som bär ansvaret för dess utförande. I allmänhet avgör advokat själv
om fri rättshjälp skall meddelas. I tveksamma fall konsulleras dock ofta
landstingsorgan eller av landstinget anlitad konsult. Kungörande av den fria
rättshjälpen sker regelmässigt dels genom annons som införs i regel en gång i
månaden i ortstidning(ar) och som upptar samtliga advokater, som lämnar
offentlig rättshjälp, dels genom anslag på domstolars och kommuners
anslagstavlor. Kostnaderna betalas av landstingen i överensstämmelse med
avtalens föreskrifter.
I normalavtalet lämnas, som har nämnts, öppet
vilket organ som skall företräda landstinget i ärenden om rättshjälp. Olika
lösningar används av landstingen. I fyra landstingskommuner finns en särskUd
sly-
Prop.
1972: 4 36
reise
eller nämnd, kallad rättshjälpsdelegation, rättshjälpsnämnd eller
rättshjälpsstyrelse. I övriga landstingsområden fungerar numera regelmässigt
landstingens sociala nämnder som styrelser för verksamheten och
administrationen handhas oftast av en tjänsteman vid landstingens sociala
avdelning. En del landsting anlitar konsulter, bl. a. underrätts-domare.
På
Gotiand lämnas sedan 1950 offentlig rättshjälp ål mindre bemedlade i annan
form än som ovan har redovisats. Rättshjälpen lämnas av advokat i Visby mot ett
bestämt arvode. Skulle hinder möta för denne att lämna rättshjälp emedan
motpart redan har begärt sädan, skall sökanden hänvisas till annan advokat,
som erhåller ersättning för den hjälp han har lämnat efter hänvändelse tUl
landstinget. Den advokat, som åtagit sig att lämna rättshjälp åt mindre
bemedlade, är oförhindrad att ha praktik även för annat klientel.
Det totala antalet ulomprocessuella ärenden som
handlades av privatpraktiserande advokater år 1968 utgjorde 7 178. Av dessa
bestod den största delen liksom vid rättshjälpsanslalterna av ärenden om äktenskap
och rättshandlingar mellan makar (40,6 procent). Även i övrigt är fördelningen
på olika slag av ärenden likartad den vid rättshjälpsanslalterna.
Kostnadema
för den ulomprocessuella rättshjälpen genom privatpraktiserande advokater
täcktes 1968 med statsbidrag på sammanlagt 913 932 kronor och lika stora
landstingsbidrag. Kostnaderna per ärende uppgick sålunda i genomsnitt tUl 255
kronor.
3
Tidigare reformförslag m. m.
3.1
Rättegångskommitténs förslag om rättegångshjälp
1951 års rättegångskommitté lade i november 1958
fram betänkande med förslag tUl lag om rättegångshjälp m. m. (SOU 1958: 40).
Förslaget innebar sammanfattningsvis följande.
LFR
skulle ersättas av en lag om rättegångshjälp. Rättegångshjälp skulle kunna
bevUjas i tvistemål, brottmål och ärenden vid de domstolar där fri rättegång
kunde beviljas. Bidrag av part tUl rättegångskostnaderna skulle kunna utkrävas
dels i form av ett kontant kostnadsbidrag, som i förväg erlades till
statsverket, dels enligt regler om skyldighet att i efterhand ersätta
statsverket dess kostnad i anledning av rättegångs-hjälpen. Skyldigheten att i
förväg erlägga kostnadsbidrag och storleken av detta skulle bestämmas i första
hand genom schablonregler som byggde på partens inkomst och försörjningsbörda.
Part med en årsinkomst som översteg ett visst övre gränsbelopp skulle i regel
inte kunna få rättegångshjälp.
I
likhet med vad som gäUer i fråga om fri rättegång skulle rätte-
Prop. 1972: 4 37
gångshjälp
inte bevUjas part när det måste anses vara av ringa betydelse för honom att
hans talan prövas. Detsamma skulle gälla om talan grundade sig på överlåtelse
som kan antas ha skett i' syfte att erhåUa fri rättegång. Någon förprövning vid
sidan av detta skulle inte ske.
Även
i vissa andra avseenden föreslogs att i lagen om rättegångshjälp skulle upptas
regler av i huvudsak samma innehåU som reglerna i LFR. Prövningsmyndighet
skulle vara processdomstolen. Förmånerna vid rättegångshjälp skulle vara i allt
väsentUgt desamma som part åtnjuter om han har fri rättegång.
Den
processuella rättshjälpen angavs till sin karaktär vara en form av kredit, som
lämnas för att sätta en person i stånd att göra sin rätt gällande. Part som
åtnjutit rättegångshjälp skulle därför i princip vara skyldig att återgälda
statsverket dess kostnad i anledning av rättegångshjälpen eller, om parlen
erlagt kostnadsbidrag, den överskjutande kostnad som återstod sedan bidraget
avräknats.
Skyldighet
för motpart att ersätta statsverket dess kostnader för rättegångshjälp i målet
skulle finnas enligt i huvudsak samma regler som i LFR. Om motpart inte ålades
sådan skyldighet skulle rätten i stället förplikta den som haft rättegångshjälp
att betala kostnaderna. Denna regel var dock försedd med betydelsefulla
modifikationer. Om han inte kunde bedömas förmå delta under de närmaste fem
åren skulle han förpliktas betala endast vad han hade förmåga att utge.
Rättegångskommitlén gick även in på vissa frågor
rörande situationen för motparten tUl den som åtnjuter fri rättegång men
föreslog inte att ersättning av allmänna medel skulle utgå tUl vinnande
motpart.
Liksom
f. n. den fria rättegången skulle rättegångshjälpen enligt
rät-tegångskommitténs förslag administreras av domstolama. Kommittén finner det
i och för sig vara önskvärt att domstolarna i så stor utsträckning som möjligt
befrias från verksamhet som inte är av dömande art och diskuterar mot den
bakgrunden möjligheten att anförtro prövningen av ansökningar om
rättegångshjälp åt rätlshjälpsanstalt eller annat utanför domstolen stående
organ. En sådan ordning, som också borde innefatta fullföljdsrätt, skulle
emellertid enligt kommitténs mening bli mera invecklad och medföra större
besvär för sökanden än om prövningen skedde hos domstolen. Kommittén avvisar
därför en sådan lösning och framhåller därvid, alt själva prövningen enligt
förslaget i regel blir enkel och föga tidsödande.
Under
remissbehandlingen av rättegångskommitténs förslag godtogs i allmänhet
priciperna för den föreslagna lagstiftningen. Den närmare utformningen av
reglerna mötte emellertid kritik. Detta gäUde särskilt grunderna för bevUjandet
av rättegångshjälp och bestämmande av parts bidragsskyldighet. Förslagels
praktiska tillämpning ansågs dessutom vara förenad med olägenheter, såväl för
parterna som för domstolarna.
Prop. 1972:4 38
3.2
1965 års reviderade förslag om rättegångshjälp
Rältegångskommitténs
förslag ledde inte till lagstiftning.
Efter anhållan av 1962 års riksdag togs frågan upp
på nytt. Den hän-sköls till en särskild utredning. I direktiven framhölls att
de av rättegångskommittén antagna huvudprinciperna kunde tas till
utgångspunkt. Andra framkomstmöjligheter borde dock inte lämnas oprövade. Verkningarna
av de då nya rätlsskyddsförsäkringarna borde uppmärksammas.
De tillkallade utredningsmännen lade i början av
1965 fram betänkande med reviderat förslag tiU lag om rättegångshjälp m. m.
(SOU 1965: 13). I betänkandet anfördes, att det inte bedömdes möjligt att
ersätta lagstiftning om rättegångshjälp med försäkring i ena eller andra
formen, friviUig eller obligatorisk. Det tidigare framlagda förslaget borde
sålunda i allt väsentligt följas. I flera avseenden föreslogs dock avvikelser,
särskilt i fråga om reglema om kostnadsbidrag. Vidare föreslogs att dödsbo
skulle kunna få rättshjälp. Under vissa fömtsättningar skulle vinnande motpart
kunna få ersättning av allmänna medel för sina rättegångskostnader, om han inte
kunde få ut dem av den som haft rättegångshjälp.
Beträffande utredningens synpunkter på frågan om en
lösning av frågan om rättegångshjälp kunde åstadkommas på försäkringsbasis kan
följande nämnas. Vid tiden för utredningens förslag var Folksam det enda
försäkringsbolag som meddelade rältsskyddsförsäkring. Villkoren var i huvudsak
desamma som f. n. gäller på området.
Efter genomgång av föreliggande former av
rättsskyddsförsäkring tar utredningen upp bl. a. frågan om
rätlskyddsförsäkringen bör vara primär eller subsidiär i förhållande till samhällets
rättshjälp. Utredningen erinrar om att försäkringen inte lämnar ersättning, om
den försäkrade genom försäkringen skulle gå miste om förmånen av fri rättegång
eller fri rättshjälp som han annars skulle vara berättigad till. Enligt utredningens
mening är detta försäkringsvillkor inte godtagbart. Vid prövning av ansökan om
fri rättegång bör alltså bland andra omständigheter beaktas att sökandens
kostnader väsentligt reduceras genom försäkring.
Utredningen berör därefter frågan om den friviUiga
rältsskyddsförsäkringen kan göra den statiiga rättshjälpen överflödig.
Utredningen konstaterar därvid att vissa grupper av rättsförhållanden är
undantagna från rältsskyddsförsäkringen. Det praktiskt viktigaste undantaget
torde innefattas i bestämmelsen att försäkringen inte lämnar ersättning i
tvist, mål eller ärende som har samband med den försäkrades yrkes- eller
tjänsteutövning eller arman förvärvsverksamhet. Försäkringen gäller således
inte för vilka tvister som helst. Den är vidare begränsad genom självrisk och
maximerad. Kostnader för resor och uppehälle ersätts inte. Det rättsskydd som
lämnas genom försäkringen kan alltså inte fungera
Prop.
1972:4 39
helt
i SläUet för den statiiga rättshjälp som lämnas genom fri rättegång.
Utredningen framhåller i sammanhanget att
rältsskyddsförsäkring vid tiden för utredningsarbetet meddelades endast av
Folksam. Utredningen nämner vidare bl. a. att från försäkringshåll anförts som
en principiell invändning mot rältsskyddsförsäkringen att medan den försäkrade
vid vanUg försäkring inte kan åstadkomma den situation i vilken försäkringen
skall träda i funktion, så föreligger vid rättsskyddsförsäkring låt vara inte
över hela linjen sådan möjlighet för den försäkrade. Med hänvisning härtill
har sagts att det inte föreligger "försäkringsmässig grund" för
försäkringen.
Mot den angivna bakgranden konstaterar utredningen
att rättsskyddsförsäkring i den form som meddelas av Folksam inte kan göra lagstiftning
om rättegångshjälp onödig, men att den uppenbarligen kan reducera behovet av
statlig rättegångshjälp. Den öppnar nämligen för personer med svag ekonomi som
är försäkrade möjlighet att genomföra en rättegång utan att anlita den
statliga rättshjälpen och därmed ådra sig den med denna i princip förenade
återbetalningsskyldigheten mot det allmänna.
Utredningen
diskuterar därefter frågan om förutsättningar finns för en ökad användning av
frivillig rättsskyddsförsäkring. I samband därmed redogörs för ett under
utredningsarbetet framfört förslag att med bibehållande av ett
rättsskyddssyslem grundat på frivillig försäkring sprida
rältsskyddsförsäkringen inom vida kretsar. Förslaget går i korthet ut på att
försäkringsföretagen allmänt skulle meddela rättsskydds-försäkring som
obligatorisk del i privatansvarighetsförsäkring. Denna försäkringsform ingår
normalt i hemförsäkring men meddelas även separat för dem som inte har behov
av hemförsäkring eller av annan orsak underlåter att teckna sådan försäkring.
Genom anknytningen av rältsskyddsförsäkringen lill annan försäkring skulle man
vinna den fördelen att administrationskostnaderna hölls på låg nivå. Vid
rättsskyddsförsäkringen borde finnas självrisk. För de obemedlade skulle
enligt förslaget krävas speciella åtgärder. Man måste nämligen räkna med alt
en del obemedlade inte skulle ha erforderlig försäkring och att andra inte
skulle kunna svara för stipulerad självrisk. För dessa skulle
rättsskydds-frågan handhas av ett för försäkringsföretagen gemensamt organ, i
vilket också staten borde vara representerad. Möjlighet borde dock finnas för
obemedlad rättsskyddssökande alt vända sig till vUkel försäkringsföretag som
helst som sysslar med rältsskyddsförsäkring. Att svara för de obemedlades
kostnader borde närmast vara samhällets uppgift, och allmänna medel borde
därför ställas tiU det gemensamma försäkringsorganets förfogande. Emellertid
har det enligt utredningen också framkastats som en möjlighet alt låta
kostnaderna för de obemedlade stanna på försäkringsföretagen, och i sista hand
skulle då för-
Prop. 1972:4 40
säkringstagarna
genom sina försäkringspremier få svara för de obemedlades kostnader.
Vid
sin bedömning av förslaget uttalar utredningen tvivel på försäkringsföretagens
beredvUlighet att ansluta sig tUl ett sådant system. Beträffande de försäkrade
eller icke försäkrade obemedlades rättsskydd anför utredningen vidare att den
tänkta lösningen av denna rättsskydds-fråga från såväl principiell som praktisk
synpunkt måste bedömas som oacceptabel. Det kan inte gärna komma i fråga att de
säkerUgen betydande kostnader, som här skulle uppkomma, skulle bestridas av
försäkringsföretagen och av dessa tas ut i försäkringspremierna från de
försäkrade. Inte heller finner utredningen genomförbart alt statsverket för
ändamålet skulle salsa medel att disponeras av försäkringsföretagen eller det
för dem gemensamma organet. Av dessa och andra skäl kan enligt utredningens
mening en lösning av rätlsskyddsfrågan inte sökas enligt denna linje.
Utredningen finner det dock uppenbart att det både från den enskildes och från
statens synpunkt måste betecknas som önskvärt att frivilliga
rältsskyddsförsäkringar meddelas av så många försäkringsföretag som möjligt och
därmed kommer att gälla för ett ökat antal försäkringstagare, önskvärt är också
att försäkringsformen utformas så att försäkringen, i varje fall såvitt gäller
tvistemål, omfattar alla eller praktiskt taget alla rättsförhållanden som kan
bli föremål för behandling vid de allmänna domstolarna och övriga domstolar,
vid vilka nu kan beviljas fri rättegång. Att med bibehållande av de enskilda
försäkringsföretagen såsom bestämmande rörande försäkringens omfattning
försäkringen skulle vidgas att omfatta alla eller praktiskt taget alla
tvistemål synes dock utredningen inte troligt.
Utredningen anför sammanfattningsvis beträffande
frivUlig rältsskyddsförsäkring alt behovet av lagstiftning om rättegångshjälp
inte kan avlägsnas genom en sådan försäkring. Utredningen undersöker därefter om
detta resultat kan uppnås genom regler antingen om obligatorisk
rältsskyddsförsäkring i icke statliga anstalter eller om obligatorisk statlig
rättsskyddsförsäkring.
Beträffande frågan om möjligheten att införa
obligatorisk rättsskyddsförsäkring i icke statiiga anstalter erinrar
utredningen om att den obligatoriska trafikförsäkringen kan meddelas av sådan
anstalt. Försäkringsplikten åvUar motorfordonets ägare eller den som innehar
motorfordon på grund av avbetalningsköp. Möjlighet finns att genom straffsanktion
framtvinga försäkringspliktens fuUgörande.
Om obligatorisk skyldighet att ta
rättsskyddsförsäkring infördes, skulle erdigt utredningen skyldigheten få gälla
för alla medborgare. Men någon åtgärd med syfte att framtvinga skyldighetens
fullgörande torde inte vara länkbar. Att använda straffhot kan uppenbarligen
inte komma i fråga och lika litet kan komma i fråga att den som behöver
rättshjälp skulle vägras sådan, om han inte fullgjort försäkringsplikten.
Tanken på obliga-
Prop.
1972: 4 41
torisk
rättsskyddsförsäkring i denna form måste därför enligt utredningens mening
avvisas. Utredningen behandlar därefter frågan om en statlig obligatorisk
rättsskyddsförsäkring kan ersätta lagstiftning om rättegångshjälp i
huvudsaklig överensstämmelse med LFR och rättegångs-kommitténs förslag. Vid
jämförelse meUan dessa båda system med hänsyn lill fördelar och nackdelar ur
kostnadssynpunkt, anser utredningen det inte vara möjligt att lämna ett exakt
svar på frågan vUket system som är mest förmånligt. Mot statsverkets utgifter
för fri rättegång bör vägas de utgifter som uppkommer för de försäkrade
eventuellt också för statsverket om rättsskydd ordnas genom försäkring. De
försäkrades utgifter bestäms av de eventuella avgifterna lUl försäkringen.
Självfallet är det emellertid omöjligt alt räkna ut hur mycket som kan komma
att normalt utges i rättegångshjälp och till vilket belopp alltså rent
försäkringsmatematiskt avgiften bör bestämmas.
Med hänsyn tUl att de administrativa uppgifterna i
ett syslem med statlig obligatorisk rättsskyddsförsäkring skulle bli av
förhållandevis begränsad omfattning tar utredningen upp frågan om dessa
uppgifter skulle kunna omhänderhas av redan existerande organ och då närmast de
organ som sköter socialförsäkringen, dvs. riksförsäkringsverket och de lokala
försäkringskassorna. Utredningen konstaterar därvid att det för att förhindra
obefogade processer i ett försäkringssystem är nödvändigt att införa
bestämmelser om både självrisk och förprövning från saklig synpunkt av parts
talan. Vidare måste möjlighet finnas för den, som inte kan prestera den del av
rättegångskostnaden som motsvarar självrisken, alt efter prövning få även denna
del av rättegångskostnaden betald genom försäkringen. Utredningen finner det
sannolikt att åt de lokala försäkringsorganen skulle kunna anförtros att
besluta i den rent ekonomiska frågan om den som begär rättegångshjälp skall
slippa att slå för självrisk. Däremot torde det enligt utredningen förhålla sig
så att dessa organ inte i oförändrat skick har kompelens att företa någon
saklig prövning av befogenheten av parts talan. Det har emellertid framkastats
alt vid sådan prövning någon erfaren jurist skulle kunna konsulteras och
eventuellt även delta i beslutet. Fråga uppkommer enligt utredningen också om,
vid klagan över beslut av försäkringskassestyrelse, riksförsäkringsverket och
kanske även försäkringsdomstolen behöver utökas med allmänjuridisk expertis.
Utredningens slutsals är att betydande praktiska
svårigheter måste bedömas utgöra hinder för en lösning enligt de nu angivna
riktlinjerna. I första hand anser utredningen svårigheter föreligga i fråga om
bestämmande av avgifter tUl försäkringen. Skall försäkringsformen användas
inte bara till namnet utan också tUl gagnet, synes ofrånkomligt att försäkringstagarna,
dvs. enligt utredningens tanke alla fysiska personer, skall ha att erlägga
avgifter till försäkringen. Strängt taget borde avgiften bestämmas efter
individuell prövning av risken för uppkomst av
2t
Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972:4 42
sådan
skada som försäkringen skulle avse, dvs. rättslvist av beskaffenhet att
föranleda behov av rättshjälp. Men en sådan teoretiskt sett helt försäkringsmässig
prövning måste naturligtvis avvisas såsom praktiskt omöjlig. Å andra sidan kan
inte gärna avgiften bestämmas lika för alla. För en storföretagare, vilken så
gott som dagligen ingår leveransavtal med bestämmelser som kan ge anledning
till olika tolkningar och därmed tUl dyrbara rättegångar, bör inte
försäkringsavgiften utgå med samma belopp som kan finnas försäkringsmässigt
tiUräckligt för en vanlig arbetstagare med inte annan än rätt minimal utsikt
att råka i behov av rättshjälp. Även om man godtar en mycket schablonmässig
metod vid bestämmande av försäkringsavgifterna skulle stora svårigheter kvarstå
att åstadkomma ett någorlunda rättvist och anmärkningsfritt resultat.
Beträffande möjligheten att staten skulle kunna åta sig att betala vad som kan
beräknas motsvara försäkringsavgiften anför utredningen alt man därmed i själva
verket skulle ha avlägsnat sig från försäkringsidén. I stället för det
nuvarande relativt enkla och inte särskilt kostsamma systemet beträffande
rättegångshjälp skulle man ha fått ett vida dyrbarare system som skulle
innebära att staten betalade rättegångskostnaderna för aUa fysiska personer,
oavsett om de ekonomiskt sett behövde denna hjälp av staten eller ej.
Utredningen anser sig kunna konstatera att försäkringsavgifterna, om sådana verkligen
skulle kunna försäkringsmatematiskt uträknas, skulle stanna vid mycket låga
belopp i förhåUande till de belopp som uppbärs till den allmänna försäkringen.
Ett förslag alt försäkringsavgiften skulle ingå i sjukförsäkringsavgiften anser
utredningen inte godtagbart.
En annan praktisk svårighet vid statlig
rättsskyddsförsäkring föreligger om som utredningen anser obligatorisk
saklig förhandspröv ning av parts talan blev nödvändig. Prövningen skulle inte
ligga i domstolens hand ulan hos ett organ utanför domstolen, men hur sammansättningen
av detta organ än bestämdes, skulle förprövningen i viss mån äventyra
rättegångshjälpens syfte att göra det möjligt för envar att oberoende av sina
ekonomiska villkor tillvarata sina intressen inför domstol. HärtUl kommer att
en förprövning inte synes kunna införas utan att möjlighet öppnas för sökanden
att i högre instans överklaga en prövning som gått honom emot. På så sätt
skulle man, innan processen vid domstolen har börjat eller jämsides därmed, i
själva saken få en särskild process inför andra organ än domstol, vilken
process dessutom skulle grunda sig på ett ofullständigt processmaterial.
Utredningen konstaterar avslutningsvis att
principema för den av rättegångskommittén föreslagna lagstiftningen om rättegångshjälp
i allmänhet har godtagits i remissyttrandena över förslaget. Framställda anmärkningar
gäller till övervägande del sådant som kan betecknas som detaljer. Problemet
att åstadkomma erforderlig ekonomisk rättshjälp synes därför utredningen inte
vara av den svårighetsgrad och beskaffen-
Prop. 1972:4 43
het
i övrigt att för dess praktiska lösande fordras en apparat av den omfattning
som en obUgatorisk statlig rättsskyddsförsäkring skulle kräva. Utredningen
tUlägger alt en sådan försäkring kan befaras medföra ökning av rättegångarna
utöver vad som kan anses grundat i praktiskt behov.
Under remissbehandlingen av utredningens förslag
har utredningens uppfattning att lagstiftning om rättegångshjälp inte kan avlägsnas
genom någon form av rättsskyddsförsäkring i allmänhet godtagits av de
remissinstanser som i sina yttranden behandlat denna fråga.
3.3 Reformförslag
i fråga om rättshjälp i förvaltningsärenden
Frågan om rättshjälp i förvaltningsärenden har på
senare tid vid flera tillfällen prövats av riksdagen med anledning av väckta
motioner. Den har också övervägts i en del kommittébetänkanden och i yttranden
över dessa. Besvärssakkunniga har sålunda i sitt betänkande med förslag tiU lag
om förvaltningsförfarandet (SOU 1964: 27) berört frågan om fri rättegång i
förvaltningsförfarandet men något förslag i ämnet har inte lagts fram. Vid
remissbehandlingen av betänkandet har från flera håll framhåUits att det på
skilda områden föreligger ett behov att inom förvaltningen införa en
motsvarighet till den fria rättegången. Liknande uttalanden har också gjorts i
åtskilliga yttranden över 1958 och 1965 års betänkanden om rättegångshjälp.
Är 1968 tillsattes utredningen om rättshjälp i
förvaltningsärenden. Utredningen har enligt sina direktiv att pröva frågorna om
kostnaderna i förvallningsförfarandet, om rättshjälp i förvaltningsärenden och
om offentligt biträde i sådana ärenden.
3.4 Reformförslag
i fråga om rättsbjälpsanstalterna m. m.
Fri rättshjälp utom rätta lämnades från början utan
medverkan från statens sida. Frånsett viss på privat väg anordnad
rättshjälpsverksamhet, som var av ringa omfattning, vidtogs särskilda
anordningar endast av kommuner. Under 1800-talets senare årtionden anställdes
sålunda i Stockholm, Göteborg och Malmö s. k. fattigsakförare, och sådana antogs
sedermera i ytterligare ett anlal städer. Fattigsakförarna avlönades genom ett
bestämt arvode per år. De hade tiU uppgift att vid sidan av sin vanliga
sakförarverksamhel kostnadsfritt tillhandagå mindre bemedlade med juridiskt
biträde.
Fattigsakförarinstitutionen blev på sina håll
föremål för kritik. I Stockholm ledde kritiken till att fattigsakförarna år
1913 ersattes av Stockholms stads rättshjälpskontor. Delta utgjorde en
fristående fast organiserad institution, vars befattningshavare hade till
huvudsaklig sysselsättning alt meddela fri rättshjälp.
Prop.
1972: 4 44
I det belänkande, som ligger till gmnd för 1919 års
kungörelse om understöd av statsmedel till offentliga rättshjälpsanstalter,
erinrade de tillkallade sakkunniga bl. a. om den kritik som anförts mot
fattigsakförarinstitutionen. Då ersättningen till fatligsakföraren inte
lämpligen kunde bestämmas på annat sätt än tUl visst årligt belopp, men sakförarens
inkomst av hans privata verksamhet var beroende av dennas omfattning, var det
klart att den, som skulle dela sin tid mellan att fullgöra privata uppdrag och
tUlgodose "fattigpraktiken", lätt nog skulle frestas att ägna sin
huvudsakliga arbetskraft åt sina privata klienter. Att den fattiges behov av
rättshjälp med en sådan anordning blev illa tillgodosett, hade erfarenheten
från Stockholm till fullo visat. Rättshjälpsverksamhelen där hade hastigt ökat
sedan fattigsakförarinstitutionen ombUdats till ett rättshjälpskontor. Enligt
de sakkunnigas mening kunde endast en fast organiserad institution, vars
huvudsakliga personal uteslutande hade att bereda obemedlade rättshjälp, på ett
fuUt tillfredsställande sätt fylla ifrågavarande uppgift.
De sakkunniga ansåg att principiella skäl kunde
anföras för att den ulomprocessuella rättshjälpen liksom den processuella
var en uppgift för staten. Starka praktiska skäl talade emellertid för att
denna uppgift överlämnades till kommunerna. En efter de lokala behoven anpassad
organisation av rättshjälpsverksamheten var lättare att åstadkomma, om
initiativet till organisationen och dess handhavande i huvudsak anförtroddes åt
de kommunala representationerna. Vidare ansågs en kommunalt ordnad
rättshjälpsorganisation kunna åstadkommas för en avsevärt billigare kostnad än
en motsvarande statlig organisation. Någon skyldighet för kommuner att
upprätta rättshjälpsanstalter borde dock inte komma i fråga. De sakkunniga
hänvisade främst lUl svårigheten att erhålla lämpliga föreståndare.
De sakkunniga fann det uppenbart att staten
ekonomiskt borde stödja kommunerna i deras verksamhet för alt ordna den
ulomprocessuella rättshjälpen. Enligt de sakkunnigas organisationsplan skulle
statsunderstödda rätlshjälpsanstalter i princip upprättas i varje
landstingsområde och i varje stad, som inte tillhörde landsting.
De sakkunnigas förslag ansågs anvisa den
lämpligaste utvägen att lösa frågan om statens verksamhet för att åstadkomma
fri rättshjälp utom rätta. I propositionen (prop. 1919: 151 s. 7 f) erinrade
dock departementschefen om den olägenheten att man inte fick fuU garanti för
att rätlshjälpsanstalter verkligen inrättades på alla de orter där anstalter
behövdes. Han ansåg emellertid, att anstalter för den ulomprocessuella rättshjälpen
såvitt möjligt borde växa fram organiskt ur de särskilda orternas behov av
sådan rättshjälp och tUlgång på därför lämpliga krafter. Bestämmelserna om
statens bidrag till verksamheten innebar att statsverket helt skulle svara för
kostnadema för porto, telefon, telegram och resor medan statens bidrag till
avlöningar, skrivmaterial och tryck-
Prop. 1972:4 45
ningskostnader
inskränktes till högst hälften av nettokostnaderna. I praktiken kom statens
bidrag till denna kostnad endast att uppgå till omkring 20 procent.
På
grundval av 1919 års kungörelse inrättades tiU och med år 1939 nio
rättshjälpsanstalter, varav fem för rikets största städer. Härtill kommer en i
Norrbottens län år 1923 inrättad men redan efter ett par år nedlagd anstalt.
Med anledning av den ringa utsträckning, i vUken rättshjälpsanstalter sålunda
kom till stånd under de närmaste årtiondena efter år 1919, berördes frågan vid
flera tillfällen i riksdagen (se ILU 1929: 34 och 1939: 7 samt SU 1932: 87 och
1938: 2 p. 22). Bland annat framhölls därvid önskvärdheten av att nya anstalter
inrättades.
Redan
år 1932 hade emellertid dåvarande chefen för justitiedepartementet tillkallat
en sakkunnig för att utreda bland annat frågan om utveckling av rättshjälpsinstitutionen.
Sedan den sakkunnige efter kort tid avsagt sig uppdraget, beslöts år 1939 att
utredningen av nämnda fråga skulle återupptas och en ny sakkunnig utses.
Den
sakkunnige lade i mars 1940 fram ett betänkande med förslag rörande offentliga
rättshjälpsanstalter (SOU 1940: 11). Enligt förslaget skulle den
ulomprocessuella rättshjälpen även i fortsättningen lämnas genom offentUga
rättshjälpsanstalter, som drevs på det allmännas bekostnad. Anstalterna skulle
emellertid bli obligatoriska. Offentiig rättshjälpsanstall skuUe i princip
inrättas för varje landstingsområde och för varje stad som inte deltog i
landsting.
Den
sakkunnige utgick från att det ekonomiska ansvaret för rättshjälpsanstalterna
principiellt är en statiig angelägenhet. Av olika praktiska och ekonomiska
skäl borde emellertid det kommunala inslaget i rättshjälpsanstalterna behållas.
Landsting och städer skulle alltså även i fortsättningen vara huvudmän för
anstalterna och svara för viss del av kostnaderna.
Det statliga ekonomiska stödet föreslogs emellertid
bli betydUgt större än tidigare.
Enligt
direktiven för 1941 års utredning om fri rättegång hade utredningen att
överväga bl. a. lämpligheten av och formema för ett närmare samarbete mellan
domstolarna och de offentiiga rättshjälpsanslalterna i ärenden om fri
rättegång. Utredningen lade fram sitt belänkande i slutet av år 1942 (SOU
1942: 50). Utredningen, som erinrade om det då nyligen avgivna betänkandet med
förslag rörande offentliga rättshjälpsanstalter, ansåg det lämpligt att i
stora drag klargöra hur rättshjälpsanslalterna och den fria rättegången borde
samordnas efter anstaltssystemets utbyggnad. Enligt utredningen borde
domstolarna och rättshjälps-anstalterna efter anstaltssystemets utbyggnad
samverka vid prövningen av ansökningar om fri rättegång. Det var önskvärt alt
missbmk av den fria rättshjälpen kunde förhindras. De invändningar som gjorts
mot en förprövning från domstolens sida av det befogade i parts talan måste
Prop. 1972: 4 46
mista
åtskilligt av sin tyngd, om ansökningarna i regel fick passera ett utanför
domstolen stående kvalificerat organ och hos detta underkastas utredning och
granskning. Enligt utredningen var rättshjälpsanstaltema väl lämpade för
uppgiften att verkstäUa en sådan granskning. En medverkan av
rättshjälpsanstaltema vid prövningen av ansökningar om fri rättegång skulle
emellertid medföra även andra fördelar. Bl. a. kunde anstalternas granskning
många gånger antas leda tUl att part avstod från orimliga anspråk eller
bestridanden eller till att tvisten gjordes upp och det allmänna besparades
kostnaden för en rättegång.
Sedan anstallsväsendet utbyggts borde enligt
utredningen ansökan om fri rättegång, som inte gjordes i redan anhängigt mål,
på förhand granskas av vederbörande rättshjälpsanstalt. Regeln om
förhandsgranskning måste emellertid underkastas betydande inskränkningar.
Även i fråga om uppdragen som rättegångsbiträde
enligt LFR borde det enligt utredningen medföra fördelar alt i större
utsträckning anlita rättshjälpsanslalterna. Om rättshjälpsanslalternas jurister
anlitades för biträdesuppdragen i alla fall där så lämpligen kunde ske borde
kostnaderna för biträdeshjälpen kunna bringas ned. Rätten för part alt i princip
anlita vilket biträde han vUle borde begränsas för att möjliggöra ett ökat
anlitande av rättshjälpsanslalternas befattningshavare. Mot kravet att parten
borde få anlita den advokat för vilken han hade särskilt förtroende framhölls,
alt det i allmänhet stod klart för parten alt hans intresse blev fullt
tiUgodosett även genom bistånd av annan kvaUficerad jurist.
I proposition tiU 1944 års riksdag med förslag till
vissa ändringar i LFR m. m. berördes också det år 1940 framlagda förslaget om
offentliga rätlshjälpsanstalter samt 1941 års utrednings principprogram om
förhållandet mellan rättshjälpsanstaltema och den fria rättegången. Enligt
departementschefen var det otvivelaktigt angeläget att rättshjälpsanstalter
inrättades i de delar av landet som ännu saknade sådana anstalter. På grund av
det statsfinansiella läget kunde emellertid denna fråga inte tas upp då. Med
hänsyn härtill borde man också dröja med att ta ställning tUl utredningens
program för samarbetet mellan domstolama och rättshjälpsanstalterna (prop.
1944: 12 s. 47). Under de närmaste åren efter det att 1940 års förslag om
offentliga rättshjälpsanstalter framlagts gjordes emellertid upprepade
uttalanden tUl förmån för en utbyggnad av rättshjälpsinstitutionen i nära
anslutning till förslaget (se statsverksprop., andra huvudtiteln, 1942 s. 47,
1943 s. 30, 1944 s. 64 och 1945 s. 64 samt SU 1943: 2 s. 9 och 1944: 2 s. 15).
Som tidigare har nämnts började år 1945
jämtlandssystemet att tUl-lämpas i Jämtiands län. I 1946 års
statsverksproposition (andra huvudtiteln s. 88) förklarade chefen för
justitiedepartementet att det ännu inte gick att bedöma, om den sålunda
försöksvis tiUämpade nya ordningen kunde anses jämbördig med systemet med
rättshjälpsanstalter.
Prop.
1972:4 47
Det
borde emellertid öppnas möjlighet att låta statsverket bestrida även någon del
av de kostnader som uppkom när rättshjälp meddelades genom de
privatpraktiserande advokaterna. På gmnd av den ringa erfarenhet som fanns av
den nya ordningen borde återhållsamhet iakttas. Understöd för rättshjälp borde
inte beviljas i andra län än där det med hänsyn tUl de kostnader, som skulle
vara förenade med att upprätthålla en effektiv anstaltsorganisation, och övriga
förhållanden kunde anses påkallat alt i stället sörja för fri rättshjälp genom
de privata advokaterna. Riksdagen fann vad sålunda föreslagils vara
välmotiverat (rskr 1946: 2 s. 8). På gmnd härav utfärdades kungörelsen (1946:
619) angående understöd av statsmedel för utomprocessueU rättshjälp annorledes
än genom offentlig rättshjälpsanstall. Enligt kungörelsen kunde statsbidrag
utgå med högst en tredjedel av den årliga kostnad som landstinget haft för
verksamheten. Fram t. o. m. år 1949 hade endast tre landsting erhållit
statsbidrag enligt kungörelsens bestämmelser.
Vid
1949 års riksdag togs frågan om den ulomprocessuella rättshjälpsverksamheten
på nytt upp till behandling. Med anledning av bl. a. motioner om
bidragsbestämmelserna i 1946 års kungörelse och frågan om statens övertagande
av kostnaderna för de offentliga rättshjälpsanslalterna framhöll
statsutskottet i sitt utiåtande (SU 1949: 68), att delade meningar rådde om den
lämpligaste formen för att anordna utomprocessueU rättshjälp. Utskottet hade i
princip den uppfattningen att möjlighet borde behållas att utnyttja den form
som i varje särskilt fall var fördelaktigast. En närmare utredning om formerna
för att anordna sådan rättshjälp var påkallad. En sådan utredning borde
inriktas på att klarlägga de fömtsättningar, under vilka det ena eller andra
systemet borde tillämpas, och under vilka former över huvud taget en effektiv
rättshjälp kunde anordnas. Skäl syntes tala för att båda systemen jämställdes
i fråga om rätten till statsbidrag. Utskottet var inte berett att ta ställning
tUl frågan om kostnaderna för de offentiiga rättshjälpsanslalterna borde helt
övertas av staten. Utskottet hemställde alt riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
anhålla om utredning i enlighet med vad utskottet anfört. Denna hemställan
bifÖUs av riksdagen.
1949
års rältshjälpskommitlé, som hade till uppgift att utreda den ulomprocessuella
rättshjälpen ål mindre bemedlade, lade i augusti 1951 fram ett betänkande med
förslag rörande den ulomprocessuella rättshjälpen åt mindre bemedlade (SOU 1951:
31). Förslaget innebar att var och en som av ekonomiska skäl inte var i stånd
alt själv skaffa sig UtomprocessueU rättshjälp skulle vara berättigad alt
erhålla sådan hjälp genom det allmännas försorg. Rättshjälpen skulle i princip
lämnas utan ersättning. Den som erhållit rättshjälp skulle dock kunna avkrävas
en mindre avgift, som inte fick överstiga 20 kronor. Avgiftens storlek i det
särskilda fallet skulle bestämmas efter sökandens betalningsförmåga och den
erhållna hjälpens omfattning.
Prop. 1972: 4 48
Landsting och städer som inte deltog i landsting
skulle enligt förslaget vara skyldiga att ombesörja den erforderliga
rättshjälpsverksamheten. Om inte särskilda skäl föranledde annat skulle rättshjälpen
lämnas genom rättshjälpsanstalt. Om folkmängden i och omkring den ort där
anstalts kontor borde förläggas inte utgjorde tillräckligt underlag för
anstallsverksamhet, skulle rättshjälpen kunna meddelas av advokater som drev
rörelse. Även i områden där anstalt inrättades, skulle sådana advokater i viss
utsträckning kunna medverka. Enligt kommitténs bedömning borde
rätlshjälpsanstalter finnas inrättade för alla städer som inte deltog i
landsting men även för samtUga landstingsområden med undanlag endast för Kalmar
läns norra och Gollands läns landstingsområden. I fråga om sex
landstingsområden gavs dock förordet för anstalt efter tvekan.
Rättshjälpsverksamheten inom varje
verksamhetsområde skulle stå under ledning av en rättshjälpsstyrelse, sammansatt
av representanter för stat och kommun. Hovrätt skulle utöva tillsyn över
verksamheten inom hovrättens domkrets. Statsbidrag skulle utgå till landsting
eller stad med vissa belopp.
Kommittén
framhöU bl. a. att det i och för sig var naturligt om de privatpraktiserande
advokaterna inte bara erhöll uppdrag som offentUg försvarare och biträde
enligt LFR utan även handhade en av det aUmänna anordnad utomprocessueU
verksamhet. De mindre bemedlade borde nämligen i görligaste mån tUlförsäkras
samma hjälp som andra rättssökande kunde få. Jämtlandssystemet hade emellertid
i praktiken visat sig fungera otUlfredsställande och medföra förhållandevis
stora kostnader. Rättshjälpsverksamheten hade haft väsentligt större omfattning
vid anstalterna än i landstingsområden med jämtlandssystem. Enligt kommitténs
beräkningar var, under fömtsättning att rättshjälpsbehovet överallt stod i
samma proportion till folkmängden, det genomsnittliga antalet ärenden per 10
000 personer för samtliga anstalter 132, medan motsvarande siffra för
landstingsområden med jämtlandssystem var 14. Det allmännas genomsnittliga
kostnad per ärende beräknade vidare kommittén tUl 25 kronor vid anstaltssystem
och till 40 kronor vid jämtlandssystem.
Två reservanter inom kommittén ville ge företräde åt
jämtlandssystemet. De framhöll bl. a., att majoriteten underskattat
jämtlandssystemets effektivitet och bedömt dess koslsamhet felaktigt. De båda
systemen hade vidare i praktiken inte fått verka under samma förutsättningar.
Någon tillförlitlig jämförelse mellan rättshjälpsanstaltema och jämtlandssystemet
var därför inte möjlig förrän ytterligare erfarenheter hade vunnits. Man borde
avvakta utvecklingen under en tid, då de båda organisationsformerna fick verka
under i stort sett likartade villkor.
Vid
remissbehandlingen av betänkandet förordade majoriteten av re-
Prop. 1972:4 49
missinstanserna
att huvudmännen för rättshjälpsverksamhelen borde erhålla full frihet att välja
mellan anstaltssystem och jämtlandssystem.
Ar
1953 vidtogs vissa ändringar i 1919 och 1946 års kungörelser om bidrag till
rättshjälpsanstalterna och den ulomprocessuella rättshjälps-verksamheten enligt
jämtlandssystemet. Ändringarna innebar bl. a. att statsbidrag skulle utgå i den
omfattning som fortfarande gäller, dvs. i fråga om rättshjälpsanslalterna med
hälften av de årliga neltoutgifterna för anstaltens verksamhet med avdrag för
lokal- och inventariekostnader och i fråga om jämtlandssystemet med hälften av
den årliga kostnad som landstinget har haft för verksamheten.
I
proposition till riksdagen med förslag om tilldelningen av statsbidrag (prop.
1953: 106) tog departementschefen bl. a. upp frågan om en reglering i lag av
den ulomprocessuella rättshjälpsverksamheten och om valet av organisationsform.
Vad som främst talade för anstaltssystemet var den avsevärt större omfattning
som rättshjälpsverksamhelen erhållit vid anstalterna än i de landstingsområden,
där jämtlandssystemet tillämpas. Departementschefen underströk emellertid att
jämtlandssystemet ännu var förhållandevis nytt och hittills inte fått arbeta
under samma yttre fömtsättningar som anstaltssystemet. Det var därför tydligt
att en fullt rättvisande jämförelse mellan de två organisationsformerna inte
var möjlig. Även om han närmast var benägen att anse att en organisation i
huvudsaklig överensstämmelse med det av majoriteten inom 1949 års
rättshjälpskommitté framlagda förslaget skulle innefatta den lyckligaste
lösningen av problemet, fann departementschefen därför och i betraktande även
av de starkt delade meningar som kommit till uttryck bland remissinstansema,
att liden inte var mogen för en lagstiftning i ämnet. Det var emellertid
angeläget att öka statsbidrags-tilldelningen. Man borde vidare i fråga om
statsbidragen eftersträva att likställa de båda organisationsformerna, så att
en mera rättvisande jämförelse mellan dem blev möjlig. Departementschefen
fömlsatte därvid att landstingen och städerna utom landstingen begagnade den
möjlighet som den ökade statsbidragstilldelningen erbjöd till alt upprasta och
intensifiera rättshjälpsverksamhelen, där så kunde anses påkallat. SärskUt i
landstingsområden med jämtlandssystem var behovet av reformer i detta
hänseende stort. Särskilt angeläget var att landstingen höjde de aUtför låga
inkomstgränserna för rätten att anlita verksamheten. Det syntes också önskvärt
att landstingen omprövade den hittiUs tillämpade principen att de till
advokaterna utgående ersättningarna inte fick tillsammans överstiga visst av
landstinget bestämt belopp. Erforderlig annonsering borde vidare äga rum och,
där så kunde anses lämpUgt, kvällsmotlagningar anordnas.
Prop. 1972:4 50
4
Sammanfattning av promemorieförslaget
I promemorian läggs förslag fram om ett enhetligt
system för samhäUets rättshjälp. Enligt detta skall rättshjälp kunna beviljas
i fråga om varje rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp finns, oavsett
om ärendet behandlas av domstol eller förvaltningsmyndighet eller gäller
rådfrågning eller biträde vid förhandlingar eller liknande. En särskild
administration för rättshjälpen föreslås.
Principen
att rättshjälp skall utgå i alla rättsliga angelägenheter där behov av
rättshjälp föreligger är enligt förslaget försedd med vissa begränsningar.
Rättshjälpens
karaktär av social förmån har föranlett att av juridiska personer endast dödsbo
och ideella föreningar kan bevUjas rättshjälp. Även fysiska personer är enligt
förslaget i vissa fall uteslutna från rättshjälp. Så är fallet beträffande
näringsidkare för angelägenheter som har samband med näringsverksamheten.
Endast i sällsynta undantagsfall skall rättshjälp kunna lämnas näringsidkare
för angelägenhet som har samband med hans näringsverksamhet. Det är här fråga
om sådana gränsfall, där de sociala skälen för rättshjälp kan vara lika starka
som när det gäller löntagare.
Upprättande
av självdeklaration har generellt undantagits från rättshjälpen.
Rättshjälpen
skall enligt förslaget inte vara begränsad till svenska medborgare. Även
utlänningar som är bosatta här i riket skall kunna få rättshjälp i angelägenhet
som har anknytning här i riket.
Den betydande satsning på ökat rättsskydd som den
föreslagna reformen innebär gör det angeläget att rättshjälpen inte utnyttjas
så att obefogade eller obetydliga anspråk kan drivas med stöd av det allmänna.
Enligt förslaget får rättshjälp utgå endast om sökanden har ett befogat
intresse av alt få sin sak behandlad.
Förmånerna
vid rättshjälp skall enligt förslaget liksom hittills i huvudsak bestå i att
kostnaderna för biträde och utredning samt instäUelse vid förhandling ersätts
av allmänna medel.
Ett betydelsefullt inslag i den föreslagna
rättshjälpsreformen är att en kortare rådfrågning hos jurist skall lämnas mot
en för alla överkomlig enhetsavgift av 50 kronor. Denna avgift skall i
speciella fall kunna nedsättas eller helt efterges. För en sådan konsultation
skall inte krävas någon ansökan eller andra formaliteter.
Om
ett ärende kräver ytterligare arbete skall ansökan om rättshjälp göras hos rättshjälpsmyndighet
som prövar om förutsättningarna för rättshjälp föreligger. Om så är faUet skaU
avgift för rättshjälpen bestämmas. Sökandens ekonomiska förhållanden skall
inte kunna föranleda att rättshjälp vägras utan får endast betydelse för
bestämmande av
Prop.
1972: 4 51
rättshjälpsavgiften.
Genom rältshjälpsavgiften skall sökandens förmåga att bidra till kostnaderna
tas i anspråk. Någon återbetalningsskyldighet tUl statsverket i efterhand för
rättshjälpskostnaderna skall däremot inte kunna komma i fråga.
För låginkomsttagarna skall rättshjälpsavgift
endast utgå som en grandavgift om 50 kronor. TUl denna kategori hör enligt
förslaget de som har en bmttoinkomst som understiger tre gånger basbeloppet enligt
lagen om allmän försäkring. Har sökanden underhåUsskyldighet skall denna gräns
höjas med ett belopp som motsvarar en tredjedel av basbeloppet, för varje
person mot vUken underhåUsskyldighet fuUgörs.
I inkomstlägen över låginkomst i nyss angiven
mening skall enligt förslaget avgifterna bestämmas med ledning av sökandens
inkomslförhållanden. I största möjliga utsträckning skall härvid
schablonregler tUl-lämpas. Härigenom får den rättssökande möjlighet att i
förväg bedöma på vUka vUlkor rättshjälp kan komma att utgå.
Avgiften skall utgöras av viss kvotdel av
skillnaden mellan sökandens årsinkomst och det tidigare angivna gränsbeloppet
för låginkomsttagare. OlUca kvotdelar gäller för olika inkomstskikt.
De på detta sätt bestämda avgifterna utgör
maximiavgifter. Om kostnaden för rättshjälpen understiger avgiften, skall
givelvis inte högre avgift tas ut än som motsvarar kostnaden.
Uppgår inkomsten lill högst fem gånger basbeloppet
utgör avgiften enligt förslaget en tjugondel av skUlnaden mellan inkomsten och gränsbeloppet
för låginkomsttagare. Är inkomsten mellan fem och sex gånger basbeloppet skall
dessutom en femtondel av denna del av inkomsten tas ut som avgift. För den del
av inkomsten, som ligger mellan sex och sju gånger basbeloppet utgör avgiften
en tiondel. För årsinkomst mellan sju och åtta gånger basbeloppet utgör
avgiften hälften av denna del av inkomsten, överstiger inkomsten åtta gånger
basbeloppet, skall avgift utgå med belopp som läcker kostnaderna för
rättshjälpen. Underhållsskyldighet skall medföra höjning av de angivna
gränsbeloppen enligt samma regler som gäller för låginkomsttagare.
Från de angivna schablonreglerna skall avvikelse
kunna göras med hänsyn till förmögenhet och skuldsättning efter prövning i
varje enskilt fall.
Vid rättshjälp åt dödsbo gäller inte de förat
angivna tiU årsinkomsten knutna schablonavgifterna. Där får maximiavgiften i
stället bestämmas efter en skälighetsbedömning i varje enskUt fall.
För ideella föreningar skall rättshjälpen inte
innefatta någon ekonomisk subvention. För dessa skall sålunda alllid utgå full
avgift. Enligt förslaget skall Kungl. Maj:t vidare ha befogenhet att för de
vanligast förekommande ärendena, t. ex. bouppteckningar, inskrivningsärenden m.
m., föreskriva att avgift skall tas ut som täcker kostnaderna för rättshjälpen.
Prop. 1972:4 52
I brottmål utgår ersättning tUl offentiig
försvarare av allmänna medel oberoende av den tUllalades ekonomiska
förhållanden. Döms den tilltalade skall rätten ålägga honom
återbetalningsskyldighet lUl statsverket för dessa kostnader. Jämkning av
betalningsskyldigheten kan emellertid ske efter skälighet med hänsyn till
brottsligheten eller den dömdes ekonomiska förhållanden. I denna ordning
föreslås inte annan ändring än alt reglerna om återbetalningsskyldighet
undergår en viss liberalisering. Avsikten är att tydligare ange att
återbetalningsskyldighet inte skall åläggas den dömde om en sådan skyldighet
skulle försvåra den sociala återanpassningen.
Även vissa andra rättegångskostnader för tilltalad
i brottmål skall kunna utgå genom rättshjälp. Den praktiskt sett viktigaste
förmånen vid sidan av offentlig försvarare blir att ersättning kan utgå för
kostnad för vittne och inställelse vid domstol. Praktiskt behov av rättshjälp
för sådana kostnader föreligger endast i fråga om låginkomsttagarna och
rättshjälpen i brottmål är därför begränsad till denna kategori. Avgift skall
inte utgå för rättshjälp i brottmål. Däremot skall återbelalningsskyldighet
för sådan kostnad kunna åläggas av domstolen om den tilltalade döms för brottet
enligt samma grunder som gäller för offentlig försvararkostnad.
En
reform av rättshjälpen från nu angivna utgångspunkter kräver alt en särskild
organisation tillskapas för rättshjälpen. Enligt förslaget skall rättshjälpen
administreras av regionala rättshjälpsmyndigheter, i princip en i varje län.
Huvudmannaskapet för rättshjälpen skall ligga på staten.
Rättshjälpsmyndigheterna skall pröva ansökningar om rättshjälp, fastställa
avgifter för rättshjälpen, utse biträde och pröva biträdets ersättningsanspråk.
Myndigheterna skall också utse offentlig försvarare i brottmål och pröva deras
ersättningsanspråk. Frågan om behov av offentlig försvarare föreligger skall
dock i varje enskilt fall prövas av den domstol där målet behandlas. Sådana
frågor som är av mera ingripande betydelse för den enskUde skall hänskjutas
till en särskild rältshjälpsnämnd inom myndigheten. Rättshjälpsnämnden skall
bestå av ordförande, som skall vara lagfaren och ha erfarenhet som domare och
två andra ledamöter som skaU utses efter förslag av landstingen eller
fullmäktige i vissa kommuner.
Vid varje rättshjälpsmyndighet skall finnas en
allmän advokatbyrå med advokater och andra befattningshavare som kan motta
uppdrag som biträde och offentlig försvarare. För sådana uppdrag skall dessutom
anlitas privatpraktiserande jurister. De allmänna advokatbyråerna skall byggas
ut i en sådan omfattning att de får en prisledande ställning. Inrättande av
allmänna advokatbyråer får dock inte leda till begränsningar i det fria
advokatvalet.
Ledningen
och samordningen av verksamheten inom rättshjälpsorga-
Prop,
1972: 4 53
nisationen
skall omhänderhas av en centralmyndighet som även skall utgöra fullföljdsinstans
i vissa frågor.
Rätlshjälpsmyndigheterna
skall svara för kvaUtels- och kostnadskontrollen beträffande den rättshjälp
som förmedlas. När del gäller de allmänna advokatbyråerna sker detta genom alt
dessa är knutna till myndigheterna. Beträffande de privatpraktiserande
juristerna sker en lämplighetsprövning i varje särskilt fall innan förordnande
som biträde eller offentlig försvarare meddelas. Om sökanden föreslår någon som
biträde skall dock denne förordnas om inte hans anlitande skulle medföra
avsevärt ökade kostnader eUer i övrigt särskUda skäl föranleder annat.
Konsultation skall kunna lämnas av advokater eller befattningshavare på allmän
advokatbyrå. Andra privatpraktiserande jurister än advokater skall av
rättshjälpsmyndighet kunna förklaras behöriga alt lämna konsultation.
KostnadskontroUen sker genom att
rättshjälpsmyndigheten prövar biträdets eller försvararens kostnadsanspråk.
Prövningen av de privatpraktiserande juristernas kostnadsräkningar får ske mot
bakgmnd av den erfarenhet av biträdeskostnader som myndighetema förvärvar genom
allmänna advokatbyråns verksamhet. I största möjliga utsträckning skall
utarbetas taxor tiU ledning för kostnadsprövningen. I det föregående har nämnts
att konsultation skall lämnas mot en enhetsavgift av 50 kronor. Avsikten är att
taxor i övrigt skall fastställas för de vanligaste typerna av
rällshjälpsarenden.
Rätlshjälpsreformen
föreslås träda i krafl den 1 januari 1972.
5
Behovet av och riktlinjema för en rättshjälpsreform 5.1 Promemorian
Den nuvarande rättshjälpen företer brister i flera
hänseenden. Vad som i första hand framstår som otillfredsställande med
nuvarande ordning är att endast de ekonomiskt sämst ställda kan erhålla
rättshjälp vare sig del är fråga om fri rättegång eller biträde genom
rätlshjälpsanstalt eller enligt jämtlandssystemet. Flertalet vanliga
inkomsttagare, för vilka en rättegång innebär avsevärda ekonomiska
påfrestningar, är helt utestängda från rättshjälp. Det sagda innebär att den
för ett rättssamhälle centrala principen om allas likhet inför lagen inte
upprätthålls i full utsträckning.
Den nuvarande ordningen kan kritiseras även från
andra utgångspunkter. Det allmännas insatser är i dagens läge i stor
utsträckning koncentrerade på alt ge rättshjälp i mål inför domstol.
Uppenbarligen finns det dock ett mycket starkt behov av bistånd i rättsliga
angelägenheter utanför domslolsförfärandet. Det kan vara fråga om
biträdeshjälp i tvistefrågor som ännu inte har kommit till processtadiet. Ett
betydande
Prop. 1972: 4 54
och
starkt växande behov av rättshjälp föreligger också i ärenden inför
förvaltningsmyndighet. Det är också viktigt att aUmänheten kan erbjudas
rådgivning rörande rättsUga angelägenheter i enkla former. På dessa områden har
visserligen rättshjälpsanstaltema visat sig ändamålsenUga och gjort
betydelsefulla insatser. Det kan emellertid konstateras att anstalterna inte
blivit utbyggda i den utsträckning som visat sig behövlig och att
jämtiandssystemet inte är något fullgott alternativ.
En allvarlig olägenhet med det nuvarande systemet
är vidare att det allmännas insatser är splittrade på en mängd olika
myndigheter utan central samordning. En sådan splittring hindrar ett effektivt
utnyttjande av tUlgängliga resurser och försvårar kontrollen över samhällets
kostnader för rättshjälpen.
Beträffande rättsskyddsförsäkringens betydelse
anförs i promemorian följande. När det gäller den betydande brist i den
nuvarande ordningen på rättshjälpsområdet som består i att mellangrupperna i
samhället inte ges det ekonomiska stöd som är behövUgt för att man skall kunna
tala om jämlUdiet i rättsligt hänseende bör understrykas att rältsskyddsförsäkringen
dock medfört en betydande förbättring. Genom sådan försäkring ges många
människor ett fullgott ekonomiskt skydd vid många rällslvister. Otvivelaktigt
finns utvecklingsmöjligheter på rätlsskyddsom-rådet som sannolikt kan göra
rältsskyddsförsäkringen ännu effektivare. Man måste med hänsyn härtill ställa frågan
om utvecklingen av rältsskyddsförsäkringen medfört alt någon genomgripande
reform av den aUmänna rättshjälpen inte längre skulle vara behövUg. Starka skäl
talar emellertid för att man inte enbart genom en utbyggnad av försäkringen kan
lösa föreliggande problem.
Till en början kan framhållas alt
rältsskyddsförsäkringen är frivillig och därför omöjligen kan få den
fullständiga täckning som bör krävas på rätlsskyddsområdet. Även om de stora s.
k. paketförsäkringarna i vilka rättsskyddsförsäkringen ingår har mycket
betydande spridning kommer det ändock alltid att finnas en stor grupp
människor som visar sig inte ha försäkring när behovet av rättsskydd uppslår.
En viss begränsning av rältsskyddsförsäkringen torde för övrigt ligga redan
däri att den är och synbarligen också bör vara anknuten till paketförsäkringarna.
Det får antas vara många som inte anser sig ha anledning att teckna sådan
försäkring.
Rältsskyddsförsäkringen har åtminstone hittills
visat sig utvecklingsbar i huvudsak när det gäller rättsskydd i
rättegångsfrågor. I detta avseende företer den likheter med den fria
rättegången. Som redan förut har framhållits föreligger emellertid ett inte
mindre viktigt rätts-hjälpsbehov utanför rättegångsförfarandet. Härmed åsyftas
framför allt rättshjälp i förvaltningsärenden men också ren rådgivning i
rättsliga angelägenheter. Det finns såvitt nu kan bedömas inte anledning till
antagande alt rätlshjälpsbehovet på detta område ens på sikt kan tillgodoses
Prop. 1972: 4 55
genom
rättsskyddsförsäkringen. Detta hänger framför allt samman med att försäkringens
huvuduppgift är och måste vara alt fördela den ekonomiska risken för skadefall
inom försäkringskolleklivet. Rättshjälpen är emellertid framför allt utanför
rältegångsområdet inte enbart en fråga om att stödja den enskilde ekonomiskt
utan minst lika mycket en organisatorisk uppgift som består i att tiUhandahåUa
kvalificerad personal som kan bistå med rådgivning och liknande. För övrigt
finns anledning att i detta sammanhang påpeka att rättsskyddsförsäkringen som
den nu är utformad har den väsentliga bristen att den saknar egentlig administration
för rättsskyddet. Det torde också vara svårt för försäkringsgivaren att skapa
ett lämpligt administrativt förfarande, innefattande bl. a. en effektiv
kontroll över kostnaderna. Sådana åtgärder är svårförenliga med
försäkringsgivarens ställning som part i försäkringsavtalet.
Även
om rättsskyddsförsäkringens utbyggnad inte utgör något skäl för att avstå från
en genomgripande reform av den allmänna rättshjälpen bör å andra sidan starkt
understrykas att rättsskyddsförsäkringen i många hänseenden har stora
fördelar. Det finns all anledning alt vid utbyggnaden av den allmänna
rättshjälpen söka ta tillvara dessa fördelar. Rättsskyddsförsäkringen kan
tjäna som ett betydelsefullt komplement till det allmännas insatser på
rättshjälpsområdet.
I
promemorian tas därefter upp frågan om att införa en obligatorisk
rältsskyddsförsäkring. Rättshjälpen skulle i så fall finansieras med på
lämpligt sätt uttagna obligatoriska försäkringsavgifter. Med hänsyn till att i
ett sådant system kostnaderna för rättshjälpen skuUe slås ut på ett mycket
stort kollekliv, skulle avgifterna kunna hållas jämförelsevis låga. Det skulle
dock knappast vara förenligt med ett obligatoriskt försäkringssystem att låta
den enskilde själv bidra till kostnaderna efter ekonomisk förmåga när behov av
rättshjälp uppslår. Däiför skulle behovet av en väl utvecklad kontrollapparat i
syfte att hindra missbruk av förmånerna bU framträdande. Detta gäller i varje
fall om försäkringen skulle täcka hela rättshjälpsområdet och inte bara
kostnader som ter sig mer eller mindre oundvikliga för den enskUde, såsom
rättegångskostnader i familjemål eUer lUcnande. Det ter sig emellertid närmast
ogörligt att peka ut vissa typer av tvister som mera "nödvändiga" för
den enskUde än andra. Bestämmandet av avgifterna i en obligatorisk
rättsskyddsförsäkring synes också vara komplicerat. Riskema för skadefall är
nämligen högst varierande med hänsyn till den enskildes inkomst- och
förmögenhetsförhållanden och hans levnadsomständigheter. Motsvarande problem
uppkommer inte på samma sätt i den nuvarande frivilliga rättsskyddsförsäkringen
som är anknuten till en paketförsäkring. I denna läcks kostnaderna för
rättsskyddet genom den totala premien, vUken får anses stå i viss relation tiU
den enskildes ekonomiska situation. En rimlig fördelning av kostnaderna inom
försäkringskolleklivet torde därför erhållas redan genom denna koppling. Man
bör heller inte bortse från
Prop.
1972:4 56
att
ell system med obligatorisk försäkring skulle rycka undan grunden för den
frivilliga rältsskyddsförsäkringen. Sammanfattningsvis uttalas i promemorian
att rättshjälpsområdet har sådan karaktär att det inte lämpar sig för en
obligatorisk försäkring samt att den omfattande kontrollorganisation som en
sådan lösning skulle kräva inte skulle åstadkomma den önskvärda
differentieringen av avgifterna efter betalningsförmågan vid det tillfälle när
försäkringen skall anlitas.
I
promemorian berörs också frågan om rätlshjälpsbehovet kan tillgodoses på andra
vägar än genom att det allmänna tar på sig parternas rättegångskostnader. Det
framhålls bl. a. att det nuvarande förfarandet i tvistemål enligt RB är ägnat
att medföra höga rättegångskostnader. Ett stort anlal av de tvister som berör
enskilda personer torde sålunda röra värden som till och med understiger de
totala rättegångskostnaderna i händelse av process. De höga kostnaderna och det
omständliga förfarandet leder visserligen ofta tiU att parterna träffar en
rimlig uppgörelse utom rätta. Men det finns anledning anta att de antydda
omständigheterna alltför ofta leder till att part efterger sin rätt. Både med
hänsyn tUl de enskilda och det allmänna finns ett uttalat behov av en enklare
ordning för slitande av smärre tvister än som RB erbjuder. Inte minst från den
enskildes synpunkt ligger det något rimligt och riktigt i att i viss
utsträckning anpassa förfarandet efter tvistens betydelse för parten, om detta
kan ske utan eftersättande av elementära rällssäkerhetskrav.
Det
sagda visar enUgt promemorian att problemet om rättshjälp bör angripas även på
annat sätt än att det allmänna tar på sig parternas rättegångskostnader. En
reform av förfarandet för att slita tvister rörande mindre värden kan givetvis
leda till att behovet av ekonomiskt stöd åt enskilda i rättsliga angelägenheter
minskar. Uppenbarligen kommer emellertid ett betydande rätlshjälpsbehov att
kvarstå under alla omständigheter. Mot bakgrunden av det anförda slås i
promemorian fast att tiden nu är inne för en genomgripande reform av samhällets
rättshjälp.
Det finns enligt promemorian två från
jämlikhetssynpunkt viktiga grundkrav som bör uppfyllas vid en reform av
rättshjälpssystemet. Det ena kravet är att rättshjälp skall kunna utgå i fråga
om varje rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp föreligger, oavsett om
ärendet behandlas av domstol eller förvaltningsmyndighet eller gäller
rådfrågning eller biträde vid förhandling eller liknande. Det andra är att
rättshjälp bör medges i sådan utsträckning att ingen av ekonomiska skäl hindras
från att ta tUlvara sina intressen i rättsligt hänseende men alt var och en
skall bidra lill kostnaderna för rättshjälpen efter förmåga.
Som
tidigare har nämnts är enligt promemorian det allmännas insatser f. n. i stor
utsträckning koncentrerade på all ge rättshjälp i mål inför domstol. Det är
dock enligt promemorian uppenbart all det finns ett mycket starkt behov av
bistånd i rättsliga angelägenheter utanför dom-
Prop. 1972: 4 57
stolsförfarandet.
På dessa områden har visserligen rättshjälpsanslalterna visat sig
ändamålsenliga och gjort betydelsefulla insatser. Anstalterna har emellertid
inte blivit utbyggda i den utsträckning som har visat sig behövlig och
jämtlandssystemet är inte något fullgott alternativ.
I
promemorian framhålls vidare att rättshjälpen, framför allt utanför
rättegångsområdet, inte enbart är en fråga om att stödja den enskilde
ekonomiskt utan minst lika mycket en organisatorisk uppgift, som består i att
tillhandahålla kvalificerad personal som kan bistå med rådgivning och liknande.
Det ter sig närmast självklart alt det allmänna bör ha denna uppgift. I
promemorian pekas därvid på att de nuvarande rättshjälpsanstaltema har som
huvuduppgift att lämna biträdeshjälp och att en sådan ordning har visat sig
synnerligen ändamålsenlig. Särskilt när det gäller rådgivning i rättsUga
angelägenheter och annan rättshjälp som inte direkt avser rättegångsförfarande
torde en verksamhet uppbyggd med rättshjälpsanstaltema som förebild vara mycket
ändamålsenlig. I promemorian understryks vidare att det för många människor
ter sig naturligt och önskvärt all kunna vända sig till ett allmänt organ med
sina rättsliga problem i stället för att söka upp en privatpraktiserande
advokat eller annan jurist. Det är en viktig uppgift för samhället att
tillmötesgå delta behov. I promemorian föreslås att de organ som sålunda har
att lämna biträdeshjälp kallas allmän advokatbyrå.
Ä
andra sidan betonas i promemorian att det är självklart att de privatpraktiserande
advokaterna liksom hittills bör vara verksamma inom rätlshjälpsområdet. För
uppbyggnaden av rättshjälpsorganisationen är det en betydelsefull fråga vilken
fördelning av uppdragen som bör gälla mellan de allmänna advokatbyråerna och de
privatpraktiserande juristema.
För
att en effektiv kontroll över kostnaderna inom rättshjälpssystemet skall kunna
upprätthållas är det enligt promemorian önskvärt, att de allmänna
advokatbyråernas verksamhet ges en sådan omfattning att de får en prisledande
ställning. Verksamheten bör vara så inriktad att ledning kan hämtas därifrån
vid bestämmande av arvodeslaxor och vid granskning av koslnadsräkningar från
privatpraktiserande jurister. De allmänna advokatbyråerna bör därför sköta en
betydligt större del av uppdragen som biträde och offentlig försvarare än som
är fallet vid de nuvarande rältshjälpsanslalterna.
I
promemorian framhålls emellertid, att den för ett rättssamhälle fundamentala
grundsatsen att var och en inom rimliga gränser bör ha rätt att fritt välja
biträde sätter gränser för hur långt utbyggnaden kan ske. Denna grandsats får
givetvis sin alldeles särskilda betydelse i sådana fall då tvist kan sägas råda
mellan den enskilde och staten eller det allmänna i övrigt. Visserligen firms
ingen anledning att tro att allmänheten kommer att uppfatta de allmänna
advokatbyråernas befattningshavare såsom stående i beroendeställning till
staten. Likväl finns starka skäl
Prop. 1972: 4 58
att
inte prata av på principen om det fria advokatvalet. De allmänna
advokatbyråerna bör aUtså inte ges en så dominerande ställning att det fria
valet av biträde äventyras. En fristående advokatkår är av väsentlig betydelse
för den enskilde. Det allmännas ingripande på detta område är motiverat av den
betydande satsning av allmänna medel som kommer att ske. De vidtagna åtgärderna
bör också vara begränsade med hänsyn till detta syfte. Detta får särskild
betydelse för sådana delar av landet där underlaget för advokatverksamhet är
begränsat. Betydande hänsyn måste tas till att enskilda advokater där fullgör
en serviceuppgift som det inte sällan kan vara svårt att utföra på ett fullgott
sätt via rättshjälpsorganisationen.
Den
erfarenhet som finns från uppbyggnaden av rättshjälpsanstalterna och de
analyser som har utförts ger dock starkt slöd för alt det finns ett betydande
utrymme för utbyggnad av den allmänna rättshjälpsverksamhelen utan att detta i
någon väsentlig mån rabbar föratsättningarna för de privatpraktiserande
advokaternas verksamhet. I promemorian framhålls särskilt alt
rättshjälpsreformen oundgängligen kommer att föranleda en ej obetydlig ökning
av antalet rättshjälpsärenden.
När
det gäller de allmänna advokatbyråernas uppbyggnad läggs i promemorian endast
fram vissa riktlinjer. Förslag tUl en mera detalj-mässig organisation bör
enligt promemorian utarbetas i ett senare skede av lagstiftningsarbetet på
grundval av närmare organisalionsundersök-ningar.
Promemorian utgår från att de allmänna
advokatbyråerna i första hand bör bygga på de nuvarande rättshjälpsanstalterna.
I promemorian erinras om att rätlshjälpsanstalter, förutom i de tre största
städerna, har inrättats endast i 10 län.
För att de allmänna advokatbyråerna skall kunna
fullgöra sina uppgifter alt lämna biträde åt de rättssökande bör ett
landsomfattande nät av sådana advokatbyråer organiseras. Riktpunkten för
utbyggnaden bör vara all en allmän advokatbyrå skall finnas i varje län.
Kostnadsmässigt anses en utbyggnad enligt detta mönster innebära fördelar. Den
olägenhet som ett så stort verksamhetsområde kan medföra för de rättssökande
bör kunna elimineras eller i vart fall mildras genom att de allmänna advokatbyråerna,
liksom nu rättshjälpsanslalterna, håller mottagning utanför den ort där byrån
är belägen.
När del gäller administrationen av rättshjälpen
framhålls i promemorian att en allvarlig olägenhet med det nuvarande
rättshjälpssystemet är att det allmännas insatser är splittrade på en mängd
olika myndigheter utan central samordning. En sådan splittring hindrar etl
effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser och försvårar kontrollen över
samhällets kostnader för rättshjälpen. Vidare kan de grundkrav på ett nytt
rättshjälpssystem som har angetts i promemorian inte tillgodoses utan djupgående
förändringar av det nuvarande rättshjälpssystemet. En utbyggnad
Prop.
1972: 4 59
av
rättshjälpen kräver, föralom en effektiv kostnadskontroll och intresseprövning,
ett prövningsförfarande i vUket den enskUdes bidrag tUl rälts-hjälpskostnaderna
fastställs. Den kostnadskontroll som f. n. utövas ligger i huvudsak på
domstolarna och visar betydande brister i enhetiighet och effektivitet. De nya
administrativa uppgiftema kan enligt promemorian inte lösas inom ramen för den
bestående ordningen. I promemorian föreslås därför alt en särskild
organisation byggs upp för administration av rättshjälpen. Basorganisationen
skall utgöras av rättshjälpsmyndigheter som skall finnas inrättade i varje
län. Möjlighet skall finnas att frångå länsindelningen när så visar sig
lämpligt.
En
naturlig följd av förslaget att inrätta en enhetiig rättshjälpsorganisation
för att handha all rättshjälpsverksamhet är enligt promemorian att
huvudmannaskapet för samhällets rättshjälp i fortsättningen inte skaU vara
delat mellan olika samhällsorgan. Enligt promemorieförslaget skall statsverket
åla sig hela ansvaret. Från principiell synpunkt synes det också riktigast att
staten svarar inte bara för den processuella rättshjälpen utan för all
rättshjälp. En sådan lösning framstår som så myckel naturligare som statsverket
redan nu svarar för den alldeles övervägande delen av kostnaderna för
samhällets rättshjälp. De statliga lokala rättshjälpsmyndigheterna bör bygga på
de nuvarande rättshjälpsanstalterna, där sådana finns. De ekonomiska frågor
som aktualiseras genom all staten blir huvudman för hela
rältshjälpsorganisationen torde få regleras i särskild ordning mellan staten
samt berörda landsting och kommuner.
I
promemorian föreslås vidare att de allmänna advokatbyråerna knyts till
rätlshjälpsmyndigheterna. Vid varje rättshjälpsmyndighet skall del finnas en
allmän advokatbyrå. I promemorian framhålls att det lokala rättshjälpsorganet
så mycket lättare kan fullgöra sina administrativa uppgifter, om det ges insyn
i och god erfarenhet av advokatverk-samhelen. Även om det i praktiken i
betydande utsträckning blir så att befattningshavare vid rätlshjälpsmyndigheterna
både fullgör myndighetsfunktioner och uppträder som biträde finns dock
anledning att hålla isär dessa bägge uppgifter. Detta bör ske i den formen alt
myndighetsutövningen sker i rättshjälpsmyndighetens namn medan
bilrädesverk-samheten bedrivs vid den lill varje rättshjälpsmyndighet knutna
allmänna advokatbyrån.
I
promemorian understryks vikten av att rättshjälpsmyndigheterna ges en sådan
uppbyggnad att rättssäkerhelssynpunkterna blir tillgodosedda. En särskild
anledning härtill är enligt arbetsgrappen de jävssituationer som kan uppstå när
båda parter i en tvist har rättshjälp och den ena biträds av befattningshavare
vid den allmänna advokatbyrån. Även om risken att myndighetsfunktionerna och
advokatverksamheten inte hålls isär är obetydlig, bör det finnas särskUda
garantier som innebär att myndighetens objektivitet ställs över all
diskussion. I promemorian föreslås
Prop. 1972:4 60
därför
alt till varje rättshjälpsmyndighet knyts en särskild rättshjälps-nämnd,
sammansatt av högt kvalificerade personer.
I fråga om den närmare avgränsningen mellan frågor
som bör avgöras av tjänstemän vid rältshjälpsmyndigheten och frågor som bör avgöras
av rättshjälpsnämnden uttalas i promemorian att de frågor som rättshjälpsmyndigheten
har att ta ställning till kan indelas i två gmpper. Till en första gmpp kan
hänföras frågor som kan sägas vara av särskUd vikt för den enskUdes möjligheter
att ta tillvara sina intressen i rättsligt hänseende. Hit hör frågorna om rättshjälp
bör beviljas eller om beviljad rättshjälp bör upphöra. Till denna grupp får
även anses höra frågor om behov av biträde föreligger och om personvalet vid
förordnande av biträde eller offentlig försvarare. I denna grapp ingår även
fråga om förordnande för biträde bör återkallas.
En andra grapp innefattar prövning av de ekonomiska
frågorna i det nya rätlshjälpssystemet. Under denna grupp faller både frågor
som berör de privatpraktiserande juristerna och annan tredje man samt frågor
som berör de enskilda rättssökandena. Hit hör prövningen av ersättning tUl
biträde eller försvarare. Frågor som avser skäligheten av ersättning för
utredning i utomrättslig angelägenhet eller angelägenhet som prövas av
skiljemän får även hänföras till denna grupp. Till denna kategori hör slutligen
frågor om de ekonomiska villkoren för rättshjälp.
Samtiiga frågor i den första gruppen torde vara
sådana att den enskilde rätlssökandens intressen träder särskilt i förgrunden.
Rättssäkerhetsskäl talar därför med styrka för att rättshjälpsmyndighetens
prövning i dessa frågor ordnas på sådant sätt att särskUda garantier finns för
en noggrann och tillförlitlig bedömning.
I princip skall prövningen av de angivna frågoma
enligt förslaget ankomma på de vanliga befattningshavarna på rältshjälpsmyndigheten.
I den mån prövningen blir positiv från den enskilde rätlssökandens synpunkt
saknas uppenbarUgen anledning alt vidta särskilda anordningar för prövningen.
Om däremot vederbörande befattningshavare kommer fram till att rättshjälp bör
vägras, att beviljad rättshjälp bör upphöra, att biträde inte bör förordnas,
att till biträde eller försvarare bör förordnas annan än sökanden har begärt
eller att förordnande för biträde bör återkallas talar enligt promemorian
rättssäkerhetsskäl för alt sökanden ges möjlighet att få frågan prövad och
avgjord i särskild ordning. Om befattningshavarens ståndpunkt inte godtas av
sökanden, skall frågan enligt förslaget hänskjutas till rättshjälpsnämnden.
Rättshjälpsnämnden skall enligt förslaget
organisatoriskt vara knuten till rättshjälpsmyndigheten och fatta sina beslut
på myndighetens vägnar. Arbetet inom nämnden skall emellertid vara helt skilt
från rättshjälpsmyndighetens verksamhet i övrigt. Denna fristående ställning
torde enligt promemorian vara av särskild betydelse i vissa fall när ansökningar
om rättshjälp görs av båda parter i en tvist. Vid intressepröv-
Prop.
1972:4 61
ningen
sker ett visst, må vara begränsat, ställningslagande lUl Iviste-lägel. Har en ansökan
från den ena parlen bifallits av rältshjälpsmyndigheten, skulle det därför
kunna göras gällande alt prövningen av den senare ansökningen kan påverkas av
det tidigare beslutet. Detta gäller särskilt i fall när rältshjälpsmyndigheten
har beviljat en part rättshjälp med befattningshavare på allmänna advokatbyrån
som biträde. Uppkommer fråga om alt vägra rättshjälp i fråga om den senare
ansökningen bör frågan prövas av ett organ, vars verksamhet är helt skild från
rättshjälpsmyndighetens verksamhet i övrigt. De anförda synpunkterna gör sig
enligt promemorian i viss mån gällande även i den situationen alt det i ärende
meUan tvistande parter uppkommer fråga om att rättshjälpen skall upphöra enligt
reglema om intresseprövning.
De
särskUda rättshjälpsnämnderna skall bestå av tre ledamöter jämte ersättare för
dessa. Konungen skall förordna ordförande och ersättare för ordförande, vilka
skall vara lagfama och erfarna i domarvärv. Övriga ledamöter och ersättare för
dem skall vara lekmän och utses av centralmyndigheten på förslag av landsting
eller, i vissa fall, fullmäktige i kommun. Ledamot och ersättare skall utses
för tre år. De skall ha avlagt domared och för dem skall gälla samma regler om
jäv som i fråga om domare. Förekommer skiljaktiga meningar inom nämnden skall
den mening galla som har fått de flesta rösterna.
För
varje nämnd skall finnas en sekreterare, som skall vara lagfaren. Med hänsyn
till vikten av nämndens självständiga ställning inom rältshjälpsmyndigheten
skall befattningshavare på myndigheten inte få utses till sekreterare. I
allmänhet torde del enligt promemorian vara praktiskt alt tUl sekreterare
förordnas någon som är knuten till samma domstol som nämndens ordförande. Varje
rättshjälpsnämnd skall själv utse sin sekreterare. Sekreterarens främsta
uppgift blir alt bereda och föredra ärendena samt alt upprätta förslag till
rätlshjälpsnämndens expeditioner. Rätlshjälpsnämnden torde inte ha behov av
någon egen biträdespersonal ulan kansliarbetet får skötas genom personalen på
rälts-hj älpsmyndighelen.
I
fråga om de intressekollisioner som kan uppstå när det gäller handläggningen i
övrigt rörande rättshjälpen är det enligt promemorian givet att den
befattningshavare hos rältshjälpsmyndigheten som har utsetts att biträda ena
parten inte skall ta befattning med rältshjälpsfråga som angår motparten.
Omvänt bör gälla att den som har prövat rättshjälpsfråga beträffande ena
parten i en tvist inte bör få biträda motparten. Någon uttrycklig regel som tar
sikte på de båda sist nämnda fallen anses inte erforderlig.
Enligt promemorian bör i det nya
rätlshjälpssystemet en centraliserad ledning och samordning av verksamheten
inom rältshjälpsorganisationen genomföras. Förslaget innebär att det för detta
ändamål skaU finnas en central myndighet för rättshjälpen.
Prop. 1972:4 62
Beträffande den rättshjälp som f. n. lämnas av
olika organisationer, t. ex. hyresgästorganisationer och fackliga
sammanslutningar, framhålls i promemorian att den är av stort värde för medlemmarna.
När det gäller råd och upplysningar inom dessa organisationers speciella områden
torde sådan serviceverksamhet inte kunna bedrivas lika effektivt av de nya
rätlshjälpsmyndigheterna. Det finns därför anledning anta att denna verksamhet
kommer att fortsätta efter en reform av rättshjälpen. Ofta torde jurister inom
organisationerna kunna biträda medlemmarna inom ramen för rättshjälpen.
Rättshjälpsmyndighet bör sålunda kunna hänvisa en rättshjälpssökande till
jurist inom en intresseorganisation och i mån av behov förordna denne tUl
biträde.
5.2
Remissyttrandena
Remissinstanserna är allmänt ense om att behov
föreligger av en reform av samhällets rättshjälp och tillstyrker att
möjligheterna till rättshjälp vidgas enligt riktlinjerna i förslaget. Många
framhåller att reformen bör tillgodose de i promemorian angivna grundkraven
att rättshjälp skall kunna utgå i varje rättslig angelägenhet där behov av
rättshjälp föreligger och att ingen skall av ekonomiska skäl vara hindrad frän
att ta tillvara sina intressen i rättsligt hänseende men att var och en skall
bidra till kostnaderna för rättshjälpen efter förmåga. I etl fåtal remissvar
ifrågasätts att bidragsskyldighet skall föreligga. I dessa yttranden uttalas i
regel sympati för etl syslem med obligatorisk rättsskyddsförsäkring.
RR:s ledamöter, som hör till dem som ansluter sig
till de i promemorian angivna grundkraven, uttalar bl. a. alt huvudsyftet med
det framlagda förslaget är alt på ett genomgripande sätt förbättra allmänhetens
möjligheter tUl rättshjälp. Att det föreligger ett stort behov av rättshjälp är
sedan länge känt och uppmärksammat. Mot bakgrund av samhällsutvecklingen har
det blivit alltmera upppenbart att del allmänna inte längre kan inskränka sina
insatser på detta område till alt avse endast kretsen obemedlade eller mindre
bemedlade. Olägenheterna med en sådan begränsning har under den tid nuvarande
rättegångsbalk varit i tillämpning framträtt allt tydligare. Det kan inte vara
godtagbart att människor i vanliga inkomstlägen ser sig i stor utsträckning av
ekonomiska skäl nödgade att avstå från att anlita rättsväsendet. Det är inte
bara på området för domstolarnas dömande verksamhet som dessa olägenheter kan
konstateras. I kanske än högre grad gör de sig gällande på andra rättsområden.
Över huvud taget finns det i dagens samhälle ett påtagligt behov av rättshjälp
i enkla former. Folk i allmänhet finner det ofta alltför kostsamt eller
anspråksfullt att anlita advokat, åtminstone för vanliga konsultationer. Inte
minst på förvaltningsområdet föreligger ett växande behov av rättshjälp.
Visserligen utövar myndigheter-
Prop. 1972:4 63
na,
i enlighet med det s. k. servicecirkuläret, en betydande upplysningsverksamhet,
men det är naturligt att denna inte kan täcka behovet av egentlig rättshjälp.
Vad som saknas är en rättshjälp i den lättillgängliga form som nu tUlhandahålls
av rättshjälpsanstalterna men som för närvarande står öppen endast för ett med
hänsyn tUl inkomstnivå begränsat klientel och för övrigt endast i vissa delar
av landet. En utvidgning av denna hjälp lill en efter inkomstskala
subventionerad rättshjälp, avseende varje rättslig angelägenhet där behov av
rättshjälp föreligger, bör vara en principiellt riktig väg för en reform.
Många remissinstanser, däribland flertalet hovrätter och allmänna underrätter,
flera länsstyrelser, HD:s ledamöter, socialstyrelsen, kammarrätten. Föreningen
Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister,
LO, TCO, SR, SACO och Advokatsamfundet anlägger liknande synpunkter.
Promemorians ståndpunkt att rättsskyddsbehovet inte
kan tillgodoses genom en utbyggnad av de frivilliga rättsskyddsförsäkringarna
gillas eUer lämnas utan erinran av det stora flertalet remissinstanser. JK uttalar
att lösningen med en uteslutande frivillig försäkring måste förkastas redan på
den grund att alltför många skulle bli utan rättsskydd. Kammarrätten framhåller
att det inte är möjligt att utbygga systemet med rättsskyddsförsäkringar så att
de täcker hela rättsskyddsområdet. Det torde framför allt stöta på svårigheter
att denna väg få den enligt kammarrätten mycket betydelsefulla hjälpen i
förvaltningsärenden och rättshjälp utanför domstolsförfarandet.
I några yttranden anses att frågan bör utredas
ytterligare. RÄ uttalar att det efter en sådan utredning kanske visar sig att
frågan om rättshjälpen i tvistemål kan lösas tillfredsställande genom de
frivilliga rättsskyddsförsäkringarna och genom en lämpligt avvägd höjning av
de nuvarande i praxis tUlämpade gränserna för erhållande av fri rättegång.
Höjning av dessa gränser skulle kunna ske i enlighet med den schablonmetod som
föreslås i promemorian och en mindre avgift skulle kunna tas ut för
rättshjälpen med möjlighet att efter skälighetsprövning nedsätta eller efterge
avgiften för de sämst ställda. Även hovrätten över Skåne och Blekinge,
länsåklagaren i Värmlands län och SACO anser ytterUgare utredning påkallad.
Även ställningstagandet i promemorian att
rättshjälpsområdet har sådan karaktär alt det inte lämpar sig för en
obligatorisk försäkring och att den omfattande konlrollorganisation som en
sådan lösning skulle kräva inte skulle åstadkomma den önskvärda
differentieringen av avgifterna efter betalningsförmåga vid det tillfälle när
försäkringen anlitas, godtas eller lämnas utom erinran av det stora flertalet
remissinstanser. De skäl av teoretisk och praktisk natur som anförts mot en
obligatorisk försäkring är enligt JK av sådan styrka att den vägen inte synes
framkomlig. Liknande uttalanden görs av bl. a. hovrätterna för Västra Sverige
och Nedre Norrland.
Prop. 1972: 4 64
Några remissinstanser anser att frågan bör utredas
ytterligare. Uttalanden av denna innebörd görs av bl. a. rådhusrätterna i
Malmö och Helsingborg. Av dessa uttalar rådhusrätten i Malmö att det finns
anledning att undersöka, om det inte skulle vara mera ändamålsenligt med en
ordning, där rättshjälpen stod öppen för alla mot en låg rättshjälpsavgift,
som var lika för alla inkomsttagare, och där den som erhållit rättshjälp inte
skuUe vara skyldig att till statsverket återgälda kostnaderna för hjälpen. Vad
rådhusrätten åsyftar är ett system, i princip utformat efter mönster av den så
kallade sjukronorsreformen inom sjuk- vårdsväsendel. Rådhusrätten i Helsingborg
kritiserar uttalandet i promemorian att det skulle vara komplicerat att med
ett obligatoriskt försäkringssystem bestämma avgifterna, bl. a. därför att
risken för skadefall är högst varierande. Rådhusrätten anför att avgifterna
för den obligatoriska sjukförsäkringen inte är bestämda med hänsyn till skaderisken
utan med hänsyn till betalningsförmågan. Att obligatorisk rättsskyddsförsäkring
svårligen låter sig förenas med rättshjälpsavgifter efter förmåga är troligt,
men anpassas premierna till kostnaderna skulle rättshjälpsavgifter heller inte
bli nödvändiga. Länsåklagaren i Värmlands län uttalar bl. a. att frågan om
utvidgad rättshjälp möjligen kunde lösas på ett från statsfinansiell synpunkt
mera fördelaktigt sätt genom samverkan mellan staten och
försäkringsanstalterna. I yttrandet uttalas sympati för ett obligatoriskt
rältsskyddsförsäkringssystem. Enligt länsåklagaren vore det möjligt att
konstruera enkla regler för självrisksummor. Missbruk av förmånerna kunde
förhindras genom erforderlig tillsyn som inte behövde vara förenad med
särskilt stora kostnader om tillsynen främst anförtroddes åt advokterna.
Avgiften kunde ställas i relation tUl inkomst- och förmögenhetsförhållanden.
I
några remissyttranden berörs frågan om ett förenklat förfarande i tvistemål kan
leda till att behovet av stöd åt enskilda i rättsliga angelägenheter minskar.
Hovrätten för Västra Sverige anför sålunda all det är möjligt att problemet med
rättshjälp bör angripas även från de utgångspunkter som skisserats i
promemorian, exempelvis med en enklare ordning för slitande av smärre tvister
och en minskning av fullföljds-möjligheterna i vissa mål. RRV framhåller att
lagstiftningen och processordningen delvis bidragit tUl att behovet av
rättshjälp blivit så stort som det är. 1948 års rättegångsreform innebar ett
starkt kostnadssteg-rande element inom den svenska rättsskipningen, såväl för
det allmänna som för de enskilda medborgarna. Någon utvärdering om de ökade
kostnaderna motsvaras av vinster i rättssäkerhet har såvitt verket har sig
bekant inte skett. Det är av vikt att en utvidgning av samhällets rättshjälp
inte föranleder alt arbetet på att effektivisera verksamhetsformerna inom
rättsväsendet och förvaltningsförfarandet kommer i skymundan. Som berörts i
promemorian kan man efterlysa ett enklare förfarande för att sUta tvister
rörande mindre värden. Hovrätten för Övre
Prop. 1972: 4 65
Norrland
anser att uttalandet i promemorian att det beträffande tvister som rör sig om
mindre värden starkt kan ifrågasättas, om processordningen är ändamålsenlig
måste betecknas som aUtför tillspetsat. Även om naturligen ansträngningarna att
vinna en rättegång måste stå i rimlig proportion tUl tvistens betydelse, kan
det inte godtas att man låter tvisteföremålets värde avgöra vilket
rättegångsförfarande som skall tiUämpas.
Förslaget om en utbyggnad av rättshjälpsanstalterna
har tillstyrkts av flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan.
Bland dessa remissinstanser kan nämnas RÄ, hovrätten för Västra Sverige,
hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för övre Norrland, Göteborgs rådhusrätt,
rådhusrätten i Jönköping, rådhusrätten i Borås, socialstyrelsen,
försäkringsdomstolen, kammarrätten, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och
Hallands län, Jämtlands läns landsting, domstolskommittén, Föreningen Sveriges
häradshövdingar och stadsdomare, Föreningen Sveriges statsåklagare, Föreningen
Sveriges rättshjälpsjurister, samtliga hörda rättshjälpsanstalter samt LO och
TCO.
Göteborgs stads rättshjälpsanstalt framhåller att
rättshjälpsanslalterna har visat sig betydUgt effektivare än jämtlandssystemet
i fråga om den ulomprocessuella rättshjälpen. Nuvarande rättshjälpsanstalter
och enskUda advokater saknar möjligheter att på ett effektivt sätt möta de
krav på juridiskt biträde som reformen fömtsätter. Det är därför erforderligt
alt bygga ut befintliga rätlshjälpsanstalter och att inrätta nya anstalter.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser alt en utvidgning av rättshjälpen gör det
nödvändigt med en inte obetydlig ökning av rälts-hjälpsorganens egna personella
resurser för att tUlhandahålla rättshjälp. Länsstyrelsen har därför ingen
erinran mot att allmänna advokatbyråer inrättas i princip länsvis. Också
Tornedalens rättshjälpsanstalt menar att utvidgningen av rättshjälpen och
kravet på ett enhetligt och effektivt system förutsätter en utbyggnad så att
det finns en rättshjälpsanstalt i varje län.
Föreningen Sveriges rättshjälpsfurister och
Stockholms stads rättshjälpsanstalt finner det naturligt att de allmänna
advokatbyråerna kommer att fungera i stort sett som de nuvarande
rättshjälpsanstaltema. Även hovrätten för Västra Sverige, som konstaterar att
rättshjälpsanstalterna inte har blivit utbyggda i tUlräcklig utsträckning,
menar att de goda erfarenhetema från rättshjälpsanstalterna bör tas tillvara
och alt de allmänna advokatbyråema bör utformas med rättshjälpsanstalterna som
förebud.
I ett par yttranden betonas vikten av att de
rättssökande ges valrätt mellan allmänna och enskilda advokater. Föreningen
Sveriges häradshövdingar och stadsdomare förmodar att många hellre skulle gå
tUl en allmän advokatbyrå än tdl en privatpraktiserande advokat. Detta är ett
fullgott skäl att bygga ut de nuvarande rättshjälpsanstalterna.
3
Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop.
1972: 4 66
Enligt Föreningen Sveriges statsåklagare utgör
advokalverksamhet i samhäUets regi med hänsyn tiU kostnadskontrollen en
grandföratsätl-ning för rättshjälpsreformens genomförande. Försäkringsdomstolen
framhåUer att genom den föreslagna utbyggnaden det kan bli lättare att
organisera en lämplig ärendefördelning och en vidareutbildnings-verksamhet på
vissa från advokatsynpunkt speciella rättsområden som t. ex.
socialförsäkringen. På de allmänna advokatbyråerna kan det härigenom komma att
finnas specialister på socialförsäkringsområdet.
De remissinstanser, som sålunda i princip
tUlstyrker en utbyggnad av rättshjälpsanstaltema, understryker emellertid
aUmänt att utbyggnaden av det allmännas advokatverksamhet inte får leda tiU
inskränkningar i det fria advokatvalet och att föratsättningarna för de fria
advokaternas verksamhet inte får i väsentlig mån rubbas. Hovrätten för övre
Norrland betonar vikten av att man inte opåkallat försvårar eller förhindrar
existensen i landets alla delar av en oberoende advokatkår. För ett fritt
statsskick är inte bara domstolarnas oberoende ställning en hörnsten. Även en
fri advokatkår är en omistlig tillgång för samhället. Enligt länsstyrelsen i
Stockholms län förefaller det visserligen inte vara möjligt att genomföra de
angelägna förstärkningarna av samhällets rättshjälp och ändå till alla delar
behålla de allmänna arbetsbetingelser i fråga om konkurrensläge m. m. som
hittUls har förelegat för de fria advokaterna. Inte heller kan det enligt
länsstyrelsens mening anses försvarligt att en angelägen reform hindras av att
sådana förändringar kan komma att påverka enskUda yrkesutövares situation. Det
är emellertid angeläget att se tUl att rättshjälpsreformen inte får till följd
att principema om ett i möjligaste mån fritt advokalval och underlaget för ett
fritt utövande av advokatyrket i väsentliga hänseenden rabbas.
Föreningen Sveriges statsåklagare anför att
garantier bör skapas för alt de enskilda och de allmänna advokatbyråerna kan
drivas i fri konkurrens på lika viUkor. Varje allmän advokatbyrå bör därför
vara organiserad och drivas på sådant sätt att dess verksamhet företagsekonomiskt
sett går ihop. Konkurrens bör inte ske på annat sätt än genom
befattningshavamas yrkesskicklighet. Utbyggnaden av de allmänna advokatbyråerna
bör ske försiktigt allt eftersom behov därav uppkommer. Även hovrätten för
Nedre Norrland föratsätter att de statliga och de privata advokaterna skall
konkurrera på Uka viUkor. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare
och Göteborgs rådhusrätt uttalar att den konkurrens som en utbyggd
rättshjälpsorganisation innebär kan medverka till att hålla kostnaderna nere
genom att påverka den allmänna prisbildningen. Allmänna advokatbyråer bör
emellertid inte få en monopolställning men väl en stäUning som ger dem
möjlighet att fritt konkurrera med de privatpraktiserande advokaterna. Valet av
offentliga försvarare bör ske fritt mellan privatpraktiserande advokater och
aUmänna advokatbyråers advokater med utgångspunkt från vem
Prop.
1972:4 67
som
är mest lämplig för uppdraget i det enskilda fallet. Frågan om valet mellan
privatpraktiserande advokat och befattningshavare på allmänna advokatbyråer
blir inte lika väsentlig i andra mål och ärenden. I dessa fall kommer parten
nästan aUtid alt själv ta initiativet och därigenom visa vem han viU ha som
biträde. Även socialstyrelsen framhåller det angelägna i att undvika styrning
av uppdragen. Om en privatpraktiserande advokat förlorar det för sin
verksamhet nödvändiga klientunderlaget, kan de allmänna advokatbyråema i vart
fall på de mindre orterna få en mer eller mindre monopolliknande ställning.
Rättshjälpsanstalten
i Helsingborg uttalar att det är möjligt att de allmänna advokatbyråerna kan
påverka kostnadsutvecklingen för alla slag av advokatbyråer och att detta måste
anses vara av stor betydelse. Styrelsen understryker emellertid att inrättandet
av allmänna advokatbyråer inte får leda tUl begränsningar i det fria
advokatvalet. Fri konkurrens måste råda och detta gäller även i fråga om
uppdrag som offentiig försvarare och biträde när rättshjälp lämnas. Enligt kammarrätten
bör den i och för sig riktiga målsättningen om de allmänna advo-katbjråemas
prisledande ställning inte realiseras på bekostnad av de rättssökandes önskemål
om biträde av fria advokater. Hovrätten för Västra Sverige betonar att de
allmänna advokatbyråerna inte på grand av behovet av en prisledande ställning
bör utvidgas så alt de i realiteten kommer att inta en monopolställning.
Avgörande för utbyggnaden bör vara enbart det behov som påkallas av uppgiften
att lämna bistånd i rättsliga angelägenheter.
De
remissinstanser som har tillstyrkt en utbyggnad och som har berört frågan om
rättshjälp mot full avgift har i allmänhet inte gjort någon erinran mot
principen att rättshjälp skall kunna utgå mot full avgift. Föreningen Sveriges
statsåklagare anser att kostnadskontroUen är betydelsefuU även i de fall där
kostnadema för rättshjälpen helt får bäras av den rättssökande. För den
enskilde innebär kostnadskontrollen viss garanti för att kostnaden är skälig.
För biträdets del medför den att han undgår ogmndad misstanke om oskälig
debitering för sina tjänster. Enligt hovrätten för Västra Sverige bör även den
som inte kan erhålla fri eller subventionerad rättshjälp ha samma möjlighet som
andra att välja meUan allmänna advokatbyråer och privatpraktiserande advokat.
Att utesluta en sådan person från möjlighet att anlita allmänna advokatbyråer
skuUe inte stå i överensstämmelse med grundkraven för rättshjälpsreformen.
Förslaget innebär, uttalar RA, att staten över hela fältet skall driva en med
de privatpraktiserande advokaterna konkurrerande verksamhet. RA, som i princip
inte har någon erinran mot detta, framhåller dock att den föreslagna ordningen
faUer utanför begreppet rättshjälp i traditionell mening.
En i visst hänseende kritisk inställning tUl
förslaget om full avgift har emeUertid länsstyrelsen i Stockholms län. I och
för sig bör en rätts-
Prop. 1972: 4 68
sökande,
som själv får betala hela kostnaden för rättshjälpen, enligt länsstyrelsens
mening kunna välja mellan allmänna advokatbyråer och fritt yrkesutövande
advokat. Anlitar han den senare, bör emellertid sådant uppdrag inte omfattas
av den i allmänhet föratsätta kostnadskontrollen. Skäl saknas att här, lUca
litet som inom liknande arbetsområden, d. v. s. konsultverksamhet av olika
slag, genomföra en sådan priskontroll. Rättshjälp till icke
subventionsberättigade rättssökande bör alltså enligt länsstyrelsen meddelas
endast genom befattningshavare på allmän advokatbyrå och därvid endast i den
utsträckning rättshjälp tUl de subventionsberättigade inte eftersatts.
Vissa
avvikelser från förslaget i denna del förordas också av Föreningen Sveriges
häradshövdingar och stadsdomare samt Göteborgs rådhusrätt. Enligt dessa
remissinstanser bör tyngdpunkten av statens engagemang på rättshjälpsområdet
ligga på området för fri eller subventionerad rättshjälp. Detta hindrar
emellertid inte att även andra kan ha rätt att anlita rättshjälpsmyndigheten
för att bli anvisade lämpligt biträde. Om rättshjälpsbeslut inte behöver vara
en föratsättning för att allmänna advokatbyråer skaU få åta sig ett uppdrag,
kan byrån få ett annat verksamhetsområde än enligt promemorian.
Verksainhetsomi'å-det bör göras så vidsträckt att byrån blir ett
konkurrenskraftigt altemativ tUl de privata advokaterna.
ÅtskiUiga
remissinstanser uttrycker tveksamhet inför den föreslagna utbyggnaden.
I
några av dessa yttranden uttalas farhågor för att utrymmet för dc
privatpraktiserande advokaternas verksamhet kan komma att inskränkas. När
rättshjälp i princip kan erhållas i varje rättslig angelägenhet, är det enligt
HD:s ledamöter intet som hindrar att rättshjälpen över hela fältet handhas av
fria företagare. Skäl kan dock finnas att inrätta samhäUsägda advokalb3Tåer,
bl. a. att i vissa delar av landet antalet advokater är OtUlräckligt och att
det, även bortsett från sådana regionala ojämnheter, ibland har uttalats
bekymmer för advokatkårens rekrytering i stort och för den nuvarande
åldersfördelningen inom yrket. Med förslagets utformning kan man dock befara
att de fristående advokaterna i framtiden kan komma att undanträngas tiU ett
allt mindre verksamhetsområde och bortsett från ett begränsat anlal
affärsjurister få allt svårare att driva rörelse på ekonomiskt rimliga
villkor. RR:s ledamöter anser att det i och för sig är naturligt att man bygger
reformen på de nuvarande rättshjälpsanstalterna och tar tillvara den erfarenhet
som finns där. En väsentiig utbyggnad torde bli nödvändig för att enhetiighet
och resultat av betydelse skall kunna nås. Några principiella betänkligheter
synes i och för sig inte föreligga mot att staten engagerar sig i
advokatverksamhet. RR:s ledamöter uttalar emellertid också alt de föreslagna
aUmänna advokatbyråema kan komma att på ett icke avsett sätt inkräkta på de
privatpraktiserande juristernas verk-
Prop.
1972:4 69
samhet.
Redan den statliga advokatverksamhetens stora omfattning kan medföra risk för
att principen om det fria advokatvalet inte kan realiseras. Risken ökas genom
den företrädesstäUning de allmänna advokatbyråerna får i och med att
rättshjälpsmyndigheterna fördelar rättshjälpsuppdragen och bestämmer de
privatpraktiserande advokaternas arvoden. Det är enligt RR:s ledamöter en öppen
fråga om man med en sådan ordning verkligen når den balans meUan den privata
och den offentUga advokatverksamheten som åsyftas i promemorian.
Häradshövdingen
i Vättle, Ale och Kullings domsaga anför att det föreslagna anstaltssystemet
förefaller vara förenat med en inneboende expansionstendens, som kan befaras
leda till att de privatpraktiserande juristema efter hand reduceras till en
marginell grupp i svag och beroende ställning. Även häradshövdingen i Hedemora
domsaga hyser farhågor för att de framtida förutsättningarna för de
privatpraktiserande advokaterna kan komma att försämras. I yttrandet framhålls
att man kan fömtse att ett stort antal av de nya befattningama vid rättshjälpsanstaltema
kommer att besättas av fristående advokater eller vid advokatbyråema verksamma
jurister, som inte är advokater. Detta kan menligt inverka på spridningen inom
landet av privatpraktiserande advokater tiU förfång för allmänhet och
domstolar. En nyetablering av privat advokatverksamhet kommer också att
motverkas. Olägenhetema för allmänheten kan inte uppvägas av att de allmänna
advokatbyråerna håller mottagningar utanför anstaltsorten. I yttrandet
betvivlas att de rättssökande generellt skulle föredra att vända sig till
allmän advokatbyrå i stället för en fristående advokat.
Enligt
länsåklagaren i Västernorrlands län och Jämtlands län bör rättshjälpen som
hittills i första hand grandas på medverkan av det fria advokatväsendet.
Yttranden av denna innebörd avges också av nedre justitierevisionen, Svea
hovrätt och rådhusrätten i Helsingborg. Det förefaUer nedre justitierevisionen
troligt att antalet rättshjälpsärenden så småningom kommer att öka så att en
utbyggnad av rättshjälpsanstaltema behövs. Denna bör emellertid ske successivt
i mån av behov och det synes böra allvarligt övervägas att så långt möjligt
utnyttja och utvidga jämtlandssystemet. En oviss faktor vid utbyggnaden är
enligt justitierevisionen den grapp av inkomsttagare som skall ha rätt till
rättshjälp men betala hela rättshjälpskostnaden. Svea hovrätt uttalar, att en
fristående advokatkår är ett nödvändigt uislag i ett demokratiskt rättssamhälle.
En reformerad rättshjälp måste till väsentiig del bygga pä medverkan av en
sådan advokatkår. Nya allmänna rättshjälpsanstalter bör inrättas endast i den
utsträckning rättshjälpsbehovet inte kan tUlgodoses genom fristående
advokater. Rådhusrätten i Helsingborg finner det vara riktigt att statliga
advokatbyråer inrättas och att dessa övertar rättshjälpsanstalternas
verksamhet. Utbyggnad bör ske efter hand, när behov uppstår som inte lika bra
kan tillgodoses genom de pri-
Prop.
1972: 4 70
vatpraktiserande
advokaterna eller på annat sätt.
En
övervägande kritisk inställning tUl den föreslagna utbyggnaden av
rättshjälpsanstalterna har JK, häradshövdingen i Ångermanlands norra domsaga.
Svenska försäkringsbolags riksförbund, SACO, Jurist-och
samhällsvetareförbundet, Sveriges advokatsamfund och Sveriges
fastighetsägareförbund. JK anser det vara en allvarlig brist i promemorian att
jämtlandssystemets utvecklingsmöjligheter inte närmare har undersökts.
Rättshjälpen bör vidare begränsas till att avse endast den som av ekonomiska
skäl behöver samhällets stöd för att ta tiUvara sina rättsliga angelägenheter.
En annan lösning förefaUer JK vara både opåkallad och opraktisk och rimma Ula
med uppfattningen att rättshjälpen bör ses som en social förmån. Bl. a. mot
denna bakgrand blir enligt JK:s mening den föreslagna kraftiga utbyggnaden av
rättshjälpsanstaltema inte aktuell. En viss utbyggnad kan möjligen bli
nödvändig, särskilt i de delar av landet där rättshjälpsanstalt nu inte finns
och främst för att tiUgodose ökade krav på rättshjälp i ulomprocessuella
ärenden och förvaltningsärenden. Efterfrågan från en rättssökande allmänhet,
som i princip skall få välja fritt mellan privatpraktiserande och på rättshjälpsanstalt
anstäUd advokat, bör vara avgörande för omfattningen av utbyggnaden. Enligt
Svenska försäkringsbolags riksförbund finns redan en kår av allsidigt kunniga
och erfarna jurister, som står till allmänhetens tjänst, och någon sådan kår
behöver inte skapas genom en särskild administration. Det i och för sig viktiga
intresset av kostnadskontroU torde kunna tUlgodoses genom mindre ingripande
åtgärder. SACO hävdar, att den föreslagna väsentiiga utbyggnaden av
rättshjälpsanslalterna varken är lämplig eUer nödvändig. I promemorian har inte
tUlräckligt beaktats fördelama med en obunden advokatkår och rättshjälpen bör
vidare begränsas till dem som behöver ekonomiskt stöd från det allmänna.
AUmänna advokatbyråer bör emellertid byggas ut i de delar av landet där
rättshjälpsanstalter f. n. inte finns.
Sveriges
advokatsamfund framhåller att bristema i den allmänna rättshjälpen inte består
i att tillgång till sakkunnig hjälp i rättsliga angelägenheter saknas utan i
att rättshjälpen står till förfogande endast för de ekonomiskt sämst ställda
grappema. Det är dessa brister som måste avhjälpas och det är detta och
ingenting annat som bör vara syftet med en reform. Promemorian går emellertid
långt utöver detta syfte genom förslaget att staten skaU bedriva en omfattande
advokatverksamhet för att biträda inte bara dem som av ekonomiska skäl behöver
rättshjälp utan även dem som inte aUs behöver någon sådan samhällelig
rättshjälp och som också skall få betala hela rättshjälpskostnaden. Dessutom
frångår man den från rättssäkerhetssynpunkt alldeles självklara principen att
advokaterna skall stå fria och oberoende i förhållande till det allmänna. Det
finns enligt advokatsamfundet ingen som helst anledning att frångå denna
princip i vidare mån än vad som av prak-
Prop.
1972: 4 71
tiska
och ekonomiska skäl är erforderligt för att sörja för rättshjälp åt dem som
behöver ekonomiskt bistånd från det allmännas sida. Förslaget innebär också
att staten skall tillskapa en administrativ apparat för att kontrollera även
kostnader, som inte till någon del skall bäras av staten utan helt ersättas av
den rättssökande. När denne skaU betala vad rättshjälpen kostar är det han
och inte staten som har intresse av att kostnadema är skäliga. Är den
rättssökande missnöjd med den av advokaten begärda ersättningen, kan han få
skäligheten prövad antingen av domstol eller genom kostnadsfri skiljedom enligt
stadgama för advokatsamfundet. Att klienten skulle tUlmäta den föreslagna kostnadskontrollen
något självständigt värde är ytterst osannolikt. När klienten viU anlita
privat advokat föranleder förslaget också en byråkratisk ordning för att
administrera en rättshjälp, som klienten ändå får betala fullt ut. Förslaget
innebär i själva verket att staten över hela fältet skall driva en med de fria
advokatema konkurrerande advokatverksamhet. Detta är inte någon uppgift för
staten. Advokatsamfundet menar alltså, att det inte behövs någon annan
utvidgning av det allmännas advokatverksamhet än den som kan beräknas bli
nödvändig för att möta anspråken på rättshjälp från dem som av ekonomiska skäl
behöver stöd av det allmänna för att ta tillvara sina rättsliga intressen. Att
på förhand bedöma vilken organisation som behövs för delta ändamål är enligt
advokatsamfundet praktiskt taget omöjligt. Det understryks att en utvidgning av
rättshjälpen tiU nya gmpper i samhället inte med någon logisk nödvändighet
måste leda till en motsvarande utökning av det allmännas egen
advokatverksamhet. Frågan om en sådan utökning bör uteslutande bedömas med
hänsyn tUl vad som är lämpligt dels från den rättshjälpsbehövande allmänhetens
synpunkt, dels för att ta tillvara statens intresse av att kostnadema inte blir
större än vad de behöver vara. Någon utredning i denna del har emellertid inte
skett. Det borde redan av samhällsekonomiska skäl ha undersökts vilka fördelar
och nackdelar jämtlandssystemet kan anses ha och om inte de ökade anspråken på
rättshjälp i betydande utsträckning skulle kunna tillgodoses på ett både
enklare och för statsverket biUigare sätt genom att organisera rättshjälpen
efter mönster av jämtlandssystemet i stället för att bygga ut anstaltssystemet
på det sätt som har föreslagits i promemorian. En sådan utredning skulle
möjligen visa att en utvidgad rättshjälp nödvändiggör en viss utbyggnad av
rättshjälpsanstaltema men att det i vissa delar av landet är lämpligare att
åtminstone tUl en början organisera den statliga rättshjälpen efter mönster
av jämtlandssystemet. Vid en försiktig utbyggnad av anstallssystemet efter
dessa riktlinjer kan man längre fram bedöma i vad mån en ytterligare utbyggnad
bör ske. Att starta med en så omfattande och dyrbar anstaltsorganisation som
har föreslagits i promemorian innebär enligt, advokatsamfundets mening en
påtaglig risk för överdimensionering.
Prop. 1972: 4 72
Sveriges fastighetsägareförbund hänvisar i sitt
yttrande till de synpunkter som advokatsamfimdet har anfört.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser det vara
svårt att bilda sig någon säker mening om den föreslagna utbyggnaden, eftersom
erfarenheten av den hittiUsvarande utvecklingen på delta område inte har redovisats
i promemorian. En liknande ståndpunkt intar Göta hovrätt och länsstyrelsen i
Jämtlands län. Enligt förstnämnda hovrätts mening torde det dock vara uppenbart
att en vidare uppbyggnad av rättshjälpsanstalterna inte utesluter behovet av
rättshjälp enligt jämtiandssystemet i mindre orter. Hovrätten understryker att
det viktigaste av allt vid en utbyggnad är att de aUmänna advokatbyråema står
på höjden av skickUghet och oförvitlighet och snabbt kan skapa sig respekt och
förtroende. Hela reformen förfuskas om den uppfattningen slår igenom att man
får sämre rättshjälp hos de allmänna advokatbyråerna än hos enskilda advokater.
Mot denna bakgrand stäUer sig hovrätten tvivlande till möjUgheterna att på en
gång bygga ut anstalterna i den omfattning som förslaget föratsätter. I fråga
om förslaget om rättshjälp mot full avgift anser hovrätten det vara olyckligt
från terminologisk synpunkt att med rättshjälp avses dels subventionerad, dels
icke subventionerad hjälp. Hovrätten förordar att med rättshjälp skall förstås
endast subventionerad rättshjälp och att i andra fall den rättssökandes
ansökan skall avslås. Detta bör emellertid inte hindra allmänna advokatbyrån
att i mån av tillgång på arbetskraft åta sig även andra uppdrag, varvid dessa
uppdrag dock bör falla helt utanför rättshjälpslagen och inte betraktas som
rättshjälp. Skäl att begränsa byråns rätt alt åta sig sådana uppdrag till vissa
rättssubjekt saknas enligt hovrättens mening helt. Likaså saknas varje
anledning alt i sådana fall förordna någon lill biträde och i särskUd ordning
pröva ersättningsfrågor.
De remissinstanser, som har uttryckt tveksamhet
inför den föreslagna utbyggnaden, berör också frågoma om fördelningen av
uppdragen mellan de allmänna advokatbyråema och de privatpraktiserande
juristerna samt de allmänna advokatbyråernas prisledande ställning. HD:s ledamöter
understryker vikten av att statsmakter och centralmyndighet inte bedriver någon
slags styrning, utan att de statliga advokatbyråernas tillväxt motiveras
huvudsakligen av det lokala behovet och av den utsträckning i vilken de kan få
allmänhetens förtroende. De bör inte utvidgas av sådana skäl som att de bör
uppnå en prisledande ställning. Man måste se tUl att de inte genom dolda
subventioner kommer att driva en prispolitik som försvårar eller omöjliggör
sund konkurrens från de fria advokaterna. Även Sveriges advokatsamfund betonar
att principen om det fria advokatvalet inte får naggas i kanten genom att
rättshjälpskostnaden hos aUmänna advokatbyrån i det enskUda fallet bestäms tUl
lägre belopp än som svarar mot den faktiska kostnaden. Nedre justitierevisionen
varnar rent allmänt för övertro på möjligheter-
Prop. 1972: 4 73
na
att genom de statliga advokatbyråerna konkurrera i prishänseende. Det är
nämligen ytterligt tveksamt om allmänheten fäster nämnvärt avseende vid
kostnadsfrågan i sitt val av juridiskt biträde.
Hovrätten
över Skåne och Blekinge framhåller i fråga om de allmänna advokatbyråernas
prisledande ställning att advokatväsendet har en alldeles speciell struktur.
Det övervägande flertalet advokater arbetar ensamma på egen byrå eller
tillsammans med en kollega eller biträdande jurist. Advokatverksamheten har
därför mycket höga omkostnader. MöjUgheten att genom rationaliseringar, t. ex.
sammanföring av advokater i större byråer eller advokathus, uppnå någon mera
väsentiig kostnadsreduktion anser hovrätten vara utesluten. Skälet härtiU är
att aUmänheten, när den söker advokathjälp, ställer som ett väsentligt och
ovUlkorligt krav att advokaten inte får ha något samröre med annan och framför
allt inte med den advokat som hjälper motparten. Enligt hov-rätlens mening kan
därför tanken om de allmänna advokatbyråernas prisledande ställning komma att
medföra en sakligt oskälig bedömning av enskUda advokaters omkostnader.
Rådhusrätten i Helsingborg anser att målsättningen att biträdesersättningarna
skall bestämmas med till-lämpning av för hela landet gemensamma taxor,
utarbetade med utgångspunkt från vad en stor, rationeUt arbetande aUmän advokatbyrå
optimalt kan prestera, rimmar Ula med talet om att bevara en fri advokatkår
vid sidan av de aUmänna advokatbyråerna.
Jurist- och samhällsvelareförbundet är kritiskt
till de principer för ärendefördelningen som har angetts i promemorian. Dessa
principer innebär enUgt förbundets uppfattning en styrning lill de allmänna advokatbyråerna,
något som på längre sikt kan komma att äventyra det fria advokatvalet.
Förbundet anser i stället att uppdragen skall fördelas på de advokater,
offentligt anställda och andra, som står tUl förfogande för uppdrag med de
jämkningar lämplighetsprövningen kan innebära. SACO och rådhusrätten i
Helsingborg ger uttryck för samma uppfattning. Sveriges advokatsamfund
understryker att valet av juridiskt biträde inte bör få påverkas äv en sådan
omständighet som att den allmänna advokatbyrån önskar vidga sin verksamhet.
I remissyttrandena godtas allmänt alt advokat på de
allmänna advokatbyråerna skall kunna förordnas tUl offentlig försvarare.
Sveriges advokatsamfund anser emeUertid att sådan advokat endast på uttryckUg
begäran av den misstänkte bör få åla sig uppdrag som offentlig försvarare.
Advokatsamfundet pekar här på behovet för den enskilde att få biträde av någon
som står helt fri och självständig i förhållande till det allmänna. Nedre
jusUtierevisionen anför betänkligheter mot tanken alt de allmänna
advokatbyråerna skall sköta en betydligt större del av uppdragen som offentUg
försvarare än f. n.
Mot namnet "allmän advokatbyrå" har i
allmänhet inte framställts någon erinran i remissyttrandena. Sveriges
advokatsamfund anser emel-
t3
Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972: 4 74
lertid
att förslaget i denna del innebär ell allt annat än tUltalande försök från
statens sida alt utnyttja den goodwill som är förenad med yrkesbeteckningen
advokat. Ordet advokat betecknar en fri yrkesutövare, som inte är anställd i
det allmännas tjänst. Risk föreUgger för förväxling mellan allmän advokatbyrå
och av privatpraktiserande advokat driven advokatbyrå. Samfundet framhåller
vidare all det finns all anledning att se tiU att ordet rättshjälp ingår i de
statiiga rättshjälpsbyråemas benämning, om man, som föreslås i promemorian,
skall ha en särskild bestämmelse om slraffrättsUgt skydd för begreppet
rättshjälp. Samfundet förordar att benämningen rättshjälpsanstalt behålls. I
andra hand föreslås namnet statens rättshjälpsbyrå.
När det gäller administrationen av rättshjälpen
anser det stora flertalet av de remissinstanser som har berört frågan att det
behövs en särskild regional organisation för att handha rättshjälpen. Denna uppfattning
har bl. a. JK, Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre
Norrland, hovrätten för Övre Norrland, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätterna i
Borås, Helsingborg, och Luleå, socialstyrelsen, kammarrätten, länsstyrelserna i
Stockholms, Kronobergs, Malmöhus och Hallands län, domstolskommitlén, HD:s
ledamöter, RR:s ledamöter. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare,
Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges statsåklagare, Föreningen
Sveriges rättshjälpsjurister, samtliga hörda rättshjälpsanstalter, TCO, SR och
RLF.
Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister anser,
liksom SR, att det nuvarande rättshjälpssystemet är allför spUttrat.
Föreningen framhåUer att vägande kritik kan riktas mot bristen på enhetlighet i
nuvarande anordningar för UtomprocessueU rättshjälp. Denna brist på
enhetlighet visar sig bl. a. i påfallande stora variationer hos olika huvudmän
vid avgränsningen av det klientel, som på grund av sina ekonomiska förhåUanden
skall erhålla rättshjälp. Även domstolarnas praxis vid prövning av ansökan om
fri rättegång visar starka variationer och underrättema torde knappast ha fått
någon vägledning av hovrätternas avgöranden i sådana ärenden. Stockholms stads
rättshjälpsanstalt anser det uteslutet att reformen med hänsyn till dess
genomgripande natur och de krav på samordning av de samhälleliga resurserna som
blir nödvändiga kan genomföras inom ramen för det nuvarande rättshjälpssystemet.
Föreningen Sveriges statsåklagare anför att kostnadskontroUen på
rättshjälpsområdet i och för sig kan utövas av det samhällsorgan inom vars
område den aktuella rättsUga angelägenheten faller. Detta innebär emeUertid att
kontrollfunktionen inom varje verksamhetsområde måste utövas av ett ganska
stort antal organ med bristande enhetUghet i tUl-lämpningen som trolig följd.
Omotiverade kostnadsskUlnader i rättsliga angelägenheter av Ukartad typ bör givetvis
i möjligaste mån undvikas. Inte heller får det bli så att uppdrag på visst
eller vissa verksamhets-
Prop. 1972: 4 75
områden
utan skäl framstår som mera lönsamma än uppdrag inom andra verksamhetsområden.
Därigenom kan vissa rättsliga angelägenheter rent faktiskt komma alt
eftersättas. Det förefaller därför föreningen välmotiverat att låta
kostnadskontrollen på hela rätlshjälpsområdet utövas av ett fåtal för ändamålet
särskilt organiserade organ. Enligt länsstyrelsen i Hallands län torde en
utbyggnad av rättshjälpen kräva att en särskild organisation byggs upp för alt
administrera denna. Med hänsyn tiU såväl det allmännas som den enskildes
intresse av alt kostnaderna för rättshjälp inte blir alltför höga, torde det
vara nödvändigt alt inrätta statliga organ, som med ledning av centralt
meddelade föreskrifter kan utöva ett normerande inflytande på
kostnadsutveckUngen.
Hovrätten
för Övre Norrland anser det vara nödvändigt att skapa en särskild
administration för den ulomprocessuella rättshjälpen. Flera skäl talar mot att
domstolarna skall handha denna rättshjälp. Förutom mängden av ärenden torde det
viktigaste skälet vara att domstolarna saknar erfarenhet av flertalet slag av
de ärenden som skall tiUgodoses med rättshjälpen. Enligt domstolskommittén
motiverar de betydligt ökade möjligheterna tiU rättshjälp i ulomprocessuella
angelägenheter att rättshjälpen på detta område handhas av statliga,
administrativa myndigheter och inte av domstolarna. JK förordar att beslutanderätten
i fråga om den processuella rättshjälpen läggs på domstolama. Man kan
emellertid inte, anför JK vidare, helt undvara en myndighet som får
rättshjälpen tUl huvuduppgift. Det är nämligen knappast möjligt att helt lägga
handhavandet av rättshjälp på de myndigheter under vilka de ärenden hör som
kräver rättshjälp. Och den ulomprocessuella rättshjälpen kräver under alla
förhållanden en viss administration. I varje län bör därför finnas en myndighet
som beslutar angående rättshjälp i alla de fall, då besluten inte skall
meddelas av domstol, och som handhar administrationen av rättshjälpen.
För
den ulomprocessueUa rättshjälpen måste enligt Sveriges advokatsamfund något
samhällets organ ha hand om de uppgifter som för den processueUa rättshjälpen
bör ankomma på domstolarna. Advokatsamfundet anser det i och för sig inte vara
orimligt att även den ulomprocessueUa rättshjälpen anförtros domstolarna.
EmeUertid kan det från skUda synpunkter framstå som lämpligare att tillskapa
särskilda organ för denna rättshjälp. En enligt samfundets mening lämplig
ordning skuUe komma tUl stånd, om man i varje län eventueUt gemensamt för
flera län inrättar en särskild rättshjälpsstyrelse eUer rältshjälpsnämnd.
En
del remissinstanser ifrågasätter eller bestrider behovet av en särskild
regional organisation. Dessa remissinstanser är RÅ, en länsåklagare, nedre
justitierevisionen, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, ett
flertal underrätter, länsstyrelsen i Jämtlands län, LO, Jurist- och
samhällsvetare förbundet samt Svenska försäkringsbolags riks-
Prop. 1972:4 76
förbund.
En allmänt tveksam inställning till den föreslagna organisationen har statens
hyresråd, Hyresgästernas riksförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund och
Svenska företagares riksförbund.
RA, länsåklagaren i Västernorrlands län och
Jämtlands län, häradshövdingarna i Hedemora domsaga, Nyköpings domsaga,
Vättle, Ale och Kullings domsaga, Ångermanlands norra domsaga, Skellefteå
tingslags häradsrätt. Jurist- och samhällsvetareförbundet samt Svenska försäkringsbolags
riksförbund menar att en utvidgad rättshjälp bör genomföras huvudsakligen inom
ramen för det nuvarande rättshjälpssystemet.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser alt den
föreslagna administrativa organisationen är överdrivet vidlyftig och
kostnadskrävande och att den inte kan förenas med kravet på rättssäkerhet. De i
promemorian redovisade skälen för en särskild organisation är enligt hovrätten
inte bärande. Hovrätten anser att domstolarna bör handha den processuella
rättshjälpen.
Nedre justitierevisionen, Göta hovrätt och
rådhusrätten i Jönköping riktar i huvudsak samma kritik mot förslaget om en
särsldld organisation. I fråga om den ulomprocessuella rättshjälpen anser Göta
hovrätt att man bör undersöka möjligheterna alt låta denna rättshjälp ombesörjas
på liknande sätt som nu med de modifikationer som intresset av en intensifierad
kostnadskontroll kan föranleda. Nedre justitierevisionen och rådhusrätten i
Jönköping anser att det bör övervägas att förlägga prövningen av de
rättshjälpsärenden som inte handläggs av domstol tUl länsstyrelserna.
Rådhusrätten framhåUer att dessa, antingen som första instans eller som
besvärsinslans, handlägger en avsevärd del av förvaltningsärendena. Den
erfarenhet som redan nu finns inom länsstyrelsens organisation bör därför
kunna utnyttjas även när det gäller att avgöra frågor som angår fri rättshjälp
utanför domslolsförfarandet.
LO är tveksam inför den föreslagna organisationen,
eftersom denna synes bli alltför omfattande och dyrbar. Åtminstone i ett
initialskede torde det säkerUgen vara klokare att låta domstolarna behålla en
del av sina nuvarande uppgifter. Enligt RRV har tiUräckligt utvecklade
alternativresonemang inte förts i promemorian. Sammanblandningen av
myndighetsfunktion och advokatverksamhet synes tveksam från principiell
synpunkt. Enligt RRV borde man ha strävat efter en organisationsform som
medgett en mera flexibel utbyggnad av rättshjälpen. En möjlighet hade därvid
varit att lägga myndighetsfunktionen på en särskild enhet och för
uppdragsverksamheten i varje fall under ett övergångsskede knyta an till de
främst i landstingsregi uppbyggda rättshjälpsanslalterna och lill
privatpraktiserande jurister.
Frågan om huvudmannaskapet för rättshjälpen har
berörts i ett trettiotal yttranden. Dessa remissinstanser, däribland Svenska
kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet, har genomgående lämnat förslaget
i denna del utan erinran.
Prop. 1972: 4 77
Den i promemorian föreslagna regionala
organisationen, dvs. en rättshjälpsmyndighet vid vilken skall finnas
rättshjälpsnämnd och allmän advokatbyrå, godtas eller lämnas utan erinran av
bl. a. hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för övre Norrland, rådhusrätten
i Borås, socialstyrelsen, kammarrätten, länsstyrelsen i Kronobergs län, Jämtlands
läns landsting, RR:s ledamöter, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister,
Stockholms stads rättshjälpsanstalt, Stockholms läns landstings
rättshfälpsanstalt och Malmö stads rättshjälpsanstalt samt TCO.
Det
är önskvärt, uttalar Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, att en
rättshjälpsmyndighet kan fungera på samma smidiga och obyråkratiska sätt som
de nuvarande rättshjälpsanstalterna. Det är uppenbarligen ett sådant önskemål
som ligger bakom den skisserade organisationen med en rättshjälpsmyndighet som
i sig bl. a. innefattar en allmän advokatbyrå. Om nödvändiga resurser ställs
till förfogande kommer enligt föreningens uppfattning en sådan institution att både
smidigt sköta administrationen och fullgöra sin primära uppgift att lämna rättshjälp.
Den föreslagna sammankopplingen torde emeUertid föratsätta en så långt som
möjligt gående gränsdragning mellan de administrativa funktionerna och den
allmänna advokatbyråns åligganden, detta för att undvika ev. jävs- eller andra
intressekonflikter. Även Stockholms stads rättshjälpsanstalt och Stockholms
läns landstings rättshjälpsanstalt framhåller det angelägna i att en klar och
otvetydig gränsdragning sker mellan rättshjälpsmyndighelens administrativa
funktion och den juridiska rättshjälpsverksamhelen. Gränsdragningen bör enUgt
förstnämnda anstalt göras på sådant sätt att befattningshavare, som har att
handlägga de administrativa uppgifterna, utesluts från uppdrag som kan medföra
jävs- eller intressekonflikt. Från dessa synpunkter förordar Malmö stads
rättshjälpsanstalt att den administrative chefen för en rättshjälpsmyndighet
endast får åla sig uppdrag som offentlig försvarare. RR:s ledamöter framhåller
i fråga om jävssiluationerna att det torde krävas särskilda organisatoriska
anordningar för att garantera motpartens oberoende.
I en del yttranden förordas vissa ändringar i fråga
om rättshjälps-nämnden. Några remissinstanser anser att nämndens fristående
ställning bör ytterligare markeras. Kammarrätten förordar att rättshjälpsnämnden
bryts ut ur rättshjälpsmyndigheten och blir ett även i administrativt
hänseende från rättshjälpsmyndigheten helt fristående organ.
Flertalet
av de remissinstanser, som godtar förslaget om en särskild regional
organisation, avstyrker emellertid sammankopplingen av rättshjälpsmyndighet
och allmän advokatbyrå. De anser det vara nödvändigt att
rättshjälpsmyndigheterna organiseras helt fristående från de allmänna
advokatbyråema. Denna uppfattning framförs av bl. a. JK, Svea hovrätt,
hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätterna i
Helsingborg och Östersund, länsstyrelsen i Malmöhus län, dom-
Prop. 1972: 4 78
stolskommittén,
HD:s ledamöter, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Sveriges
advokatsamfund. Föreningen Sveriges statsåklagare, Göteborgs stads
rättshjälpsanstalt, rättshjälpsanstalten i Helsingborg, Tornedalens
rättshjälpsanstalt och RLF. En kritisk inställning till sammankopplingen har
vidare de remissinstanser som, enligt vad som tidigare har anförts,
ifrågasätter behovet av eller anser att det inte behövs en särskUd
organisation.
HD:s ledamöter uttalar att rättshjälpsmyndigheterna
med de aUmänna advokatbyråema har fått en märklig dubbelfunktion. De skall dels
handha vissa myndighetsfunktioner, dels fungera i stort sett som vanliga
advokatbyråer. Dualismen innebär att rätthjälpsmyndighelen utom att tUlhandagå
aUmänheten som en advokatbyrå även skall sköta den mycket grannlaga uppgiften
alt träffa avgöranden som rör konkurrensen mellan de allmänna advokatbyråerna
och de privata. HD:s ledamöter framhåller vidare det känsliga läge som
uppkommer när båda parter i en tvist begär rättshjälp. Förslagels mening synes
vara, att sedan ena parten har fått rättshjälp med en jurist på den allmänna
advokatbyrån som biträde, motpartens ansökan kan behandlas på samma byrå, dock
av annan jurist och med biträde hämtat utifrån. Advokatbyråns engagemang på den
förste sökandens sida hindrar självfallet inte att befattningshavare på byrån
kan finna även den senare sökandens ansökan oin rättshjälp befogal. För den
senare sökanden måste det dock framstå som otUlfredsställande att han för det
stöd som rättshjälp innebär skall vara hänvisad till en organisation som redan
har engagerat sig för hans motpart.
JK framhåller att den föreslagna ordningen kommer
att ställa stora krav på befattningshavarna i de intressekonflikter som kan
uppkomma för dem och kan medföra risk för att myndighetsutövningen och
advo-katverksamheten inte håUs isär. Sådana misstankar, befogade eller
obefogade, skulle kunna inte bara skada rättshjälpsmyndighetens anseende utan
även rabba tilltron till rättsväsendet överhuvud. Visserligen skaU, anför JK vidare,
särskilda rättshjälpsnämnder fullgöra vissa av myndighetsuppgifterna. Dessa
uppgifter kommer dock i första hand att vUa på befattningshavare vid
myndigheten. En mångfald exempel kan ges på fall där det skulle vara klart
olämpligt att beslutanderätten läggs på sådan befattningshavare. Det kan
sålunda inte vara lämpligt att, medan en befattningshavare vid den tUl
myndigheten knutna allmänna advokatbyrån företräder ena parten, annan
befattningshavare vid samma myndighet får besluta i frågor som rör motparten,
t. ex. ansökan om rättshjälp, avgifter, anstånd med betalning av avgifter,
utseende av och bestämmande av ersättning till biträde, ställande av säkerhet
och rättshjälpens upphörande. Föreningen Sveriges häradshövdingar och
stadsdomare samt Göteborgs rådhusrätt menar att förslaget om särskUda
rättshjälpsnämnder inte är tUlräckligt för att undanröja alla
Prop.
1972:4 79
misstankar
om att rättshjälpsmyndigheten kan vara partisk, inte minst därför att nämnden
organisatoriskt knyts till myndigheten.
Sveriges advokatsamfund berör i sitt yttrande
verkningarna av den föreslagna sammankopplingen vid bl. a. intresseprövningen,
utseende av biträde och granskningen av privatpraktiserande juristers
kostnadsräkningar. Genom de föreslagna reglerna om intresseprövning kan sökanden
för att kunna få rättshjälp bli nödsakad att lämna upplysningar, t. ex. om
bevisläget, som allvarligt kan skada honom, om de kommer tUl motpartens
kännedom. Någon trygghet för att så inte skall bli fallet erbjuder förslaget
inte. Särskilt betänklig måste situationen bli för en svarande, som söker
rättshjälp i en tvist, där käranden företräds av aUmänna advokatbyrån. Han
måste finna det tämligen orimligt att han på grand av intresseprövningen skall
vara tvungen att inför den allmänna advokatbyrån som företräder hans motpart
redogöra för bevisläget och andra omständigheter. Den föreslagna
rätlshjälpsnämnden kan enligt advokatsamfundet endast i ringa mån minska de
betänkligheter som den föreslagna ordningen inger. Den rättssökande måste i
första hand lämna sina upplysningar till en befattningshavare på den allmänna
advokatbyrå som kanske är eller kan bli motpartens ombud. Rättshjälpsnämnden
skall vidare inte ha något eget kansli, utan dess kansliarbete skall skötas av
personalen på rättshjälpsmyndigheten. Det material som förebringas inför
nämnden blir aUtså känt av den allmänna advokatbyråns personal, trots att
denna byrå kanske företräder motparten. Slutligen kommer rättshjälpsnämnden
att stå i nära kontakt med den allmänna advokatbyrån, som ingår i samma
myndighet. Viss risk kan föreligga för att underhandsinformation från
befattningshavare vid den allmänna advokatbyrån tiU ledamot av
rättshjälpsnämnden eller till dess sekreterare kan komma att få betydelse för
nämndens ställningstagande. I fråga om utseende av biträde anser
advokatsamfundet det närmast självklart att befogenheten att utse biträde inte
kan anförtros en allmän advokatbyrå, som driver en med de privata advokatema
konkurrerande verksamhet och som också kan företräda den rättssökandes
motpart. Samfundet påpekar att biträdesfrågan enligt förslaget inte skall
hänskjutas tUl rätlshjälpsnämnden i andra fall än då befattningshavaren på den
allmänna advokatbyrån anser att biträde inte bör förordnas eller att tUl
biträde bör förordnas annan än sökanden har föreslagit. I alla de fall där
sökanden inte har föreslagit viss person, står det vederbörande
befattningshavare på den allmänna advokatbyrån fullständigt fritt att välja
biträde. Uppenbart är, menar samfundet, att han därvid kan komma att låta sig
influeras av sådana synpimkter som att tiU biträde bör utses någon advokat,
som i sina tidigare mellanhavanden med den allmänna advokatbyrån har visat sig
lyhörd för dess önskemål, foglig och medgörlig. Den advokat som med kraft har
tagit tiU vara sin klients intressen och därvid visat sig vara orädd.
Prop. 1972:4 80
självständig
och "besvärlig" för den allmänna advokatbyrån och dess klienter riskerar
att bli utan biträdesförordnanden, utom i de fall där klienten särsldlt begärt
honom tUl biträde och den allmänna advokatbyrån inte finner sig kunna undgå
att respektera klientens önskemål. Näi det gäUer ersättning till biträden och
offentliga försvarare är det enligt advokatsamfundet uppenbart att prövningen
inte kan anförtros den allmänna advokatbyrå, som i målet eller ärendet har
varit ombud för motparten. Den advokatbyrå som har företrätt den ena parten kan
omöjligt vara en lämpUg instans för att bestämma vilket arvode motpartens
biträde skall ha. Saken bUr i realiteten inte bättre därför att man på den
aUmänna advokatbyrån låter någon annan än den som har varit partsombud fungera
som myndighet vid prövning av motpartsombudets ersättningsanspråk.
En del av de remissinstanser, som förordar en
särskild regional organisation men som avstyrker sammankopplingen av
rättshjälpsmyndighetens och allmänna advokatbyråns verksamhet, föreslår att de
myndighetsfunktioner som kan komma att åvila det administrativa organet anförtros
åt en fristående rättshjälpsnämnd med egen kansliorganisation. Denna lösning
förordas av JK, hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs rådhusrätt,
rådhusrätten i Helsingborg, Föreningen Sveriges häradshövdingar och
stadsdomare samt Tornedalens rättshjälpsanstalt.
Vid den särskilda nämnden bör enligt hovrätten för
Västra Sverige enklare och mera rutinbetonade ärenden kunna delegeras till
chefen för kansliet, som bör vara jurist. Rådhusrätten i Helsingborg framhåller
att ordföranden inom nämnden måste få vidsträckt behörighet alt på egen hand
handlägga frågor av mindre principiell betydelse och frågor som kräver skyndsam
behandling. I annat fall skulle ledamotskapet för de övriga bli alltför
betungande. Rådhusrätten framhåller också att ordföranden i en sådan nämnd
inte skulle kunna hållas fullt sysselsatt, om inte nämndens verksamhetsområde i
vissa fall görs myckel vidsträckt. Detta skulle å andra sidan försvåra
kontakten mellan myndigheten samt allmänhet och advokater. Rådhusrätten
konstaterar dock att samma problem har lösts för hyresnämndens vidkommande.
Också JK tar upp frågan om delegation inom nämnden. För prövning av ansökningar
om rättshjälp behövs enligt hans uppfattning i de flesta fall inte medverkan av
hela nämnden. I dessa fall kan man tänka sig en delegation av beslutanderätten
till viss befattningshavare i nämnden. Sådan befattningshavare bör vara
anträffbar för allmänheten även pä andra platser i länet än nämndens
stationeringsort.
Andra remissinstanser menar att, även om
advokatverksamheten och myndighetsfunktionerna blir helt åtskUda, man bör
behålla konstraktionen med rättshjälpsmyndighet och rättshjälpsnämnd. En sådan
uppfattning har HD:s ledamöter. Föreningen Sveriges statsåklagare, Göteborgs
stads rättshjälpsanstalt och rättshjälpsanstalten i Helsingborg. HD:s ledamöter
framhåller att rätlshjälpsmyndigheterna, när de skiljs
Prop.
1972:4 81
från
de allmänna advokatbyråema, troligen blir ganska små. Det är därför tänkbart
att de rent organisatoriskt bör knytas tUI bestående myndigheter, L ex.
länsstyrelsema. Med en sådan ordning blu- det lättare att ordna vikariat vid
ledigheter och en rad andra praktiska angelägenheter.
Vissa
remissinstanser tar upp frågan om den friviUiga rättsskyddsförsäkringens roU i
det nya systemet. Några av dem understryker att försäkringarna i
fortsättningen kommer att ha stor betydelse. Hovrätten för Västra Sverige anför
sålunda att de kommer att spela en betydande roU, även om möjUghetema till fri
eller subventionerad rättshjälp blir större, Alla kommer inte att kunna få fri
eller subventionerad rättshjälp, och för många kommer statens bidrag tUl
rättshjälpen inte att uppfattas som ett tillfredsställande ekonomiskt skydd vid
oväntade rättegångar. Dessutom kan rättsskyddsförsäkringarna ge skydd mot den
ekonomiska belastning som det innebär att behöva betala motpartens rättegångskostnader.
Rådhusrätten i Göteborg, häradshövdingen i Listers och Sölvesborgs domsaga och
Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare anlägger liknande
synpunkter. Flera remissinstanser, bl. a. JK och rådhusrätten i Borås,
understryker att rättsskyddsförsäkringen kommer att utgöra ett betydelsefullt
komplement tiU den föreslagna lagstiftningen.
Hovrätten
för Västra Sverige framhåUer i sammanhanget vikten av att den föreslagna
rättshjälpsreformen inte omöjliggör en försäkringsmässigt godtagbar lösning av
rältsskyddsförsäkringen. Försäkringsinspektionen anför att en följd av
förslaget synes bli att det ibland tveksamma spörsmålet, humvida
förefintiigheten av rättsskyddsförsäkring skaU beaktas vid bedömningen av
frågan, om samhällets rättshjälp står tUl förfogande eUer ej, får en klar
lösning därigenom att samhällsåta-gandet läggs i botten. A andra sidan är det
uppenbart att rättsskydds-försäkringsproblemen vid ett genomförande av
promemorieförslaget i oförändrad eUer endast i detaljer modifierad form i
mycket kommer i ett nytt läge. Det synes vara utomordentligt angeläget, att
försäkringsbranschen inför de svårigheter, som en anpassning av rättsskyddsförsäkringen
tUl den nya rättsmiljön kan komma att medföra, mte väljer linjen att upphöra
med att tUUiandahåUa rättsskyddsförsäkring. SkuUe detta mot förmodan bli
fallet, synes totalvärdet av den nu föreslagna reformen på rättshjälpsområdet
ej alls bli vad som torde eftersträvas. Inspektionen är emellertid av den
övertygelsen, att försäkringsbranschen skaU kunna åstadkomma en kompletterande
ny rättsskyddsförsäkring, som bygger på den grundläggande rätt, som den
enskilde nu enUgt förslaget skaU konima att tUlförsäkras i vårt land. Innehållsmässigt
synes en sådan försäkring kunna komma att innefatta dels motparts kostnader,
dels egna kostnader efter en skala, som står i relation till vederbörandes
inkomst. Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåUer att
rättsskyddsförsäkringen tiUdelats en betydande roU i det
Prop. 1972: 4 82
nya
systemet. Riksförbundet kan i nuvarande läge av naturliga skäl inte redovisa
någon definitiv ståndpunkt hos försäkringsbolagen beträffande möjligheten att i
det föreslagna systemet låta rättsskyddsförsäkringen få denna roll. Klart är
att ett genomförande av det föreliggande förslaget skulle StäUa
försäkringsbolagen inför betydande anpassningsproblem. Dessa gäller inte bara
detaljer utan först och främst den fundamentala frågan om man kan bibehålla
rättsskyddsförsäkringens nuvarande konstraktion med rätlsskyddsmomenlet
ingående som en obligatorisk del av vissa, hårt standardiserade, paketförsäkringar.
Förslaget skulle medföra en stark förändring av det antal individer som i högre
eller lägre grad kan tillgodogöra sig de ekonomiska lättnader som är
rättshjälpens syfte. Detta betyder i sin tur att skälighelssynpunkter får en
betydUgt starkare och mera materiell innebörd. Försäkringsbolagen, som allmänt
sett ser som sin uppgift att tUlhandahåUa kompletteringar till samhälleliga
trygghetsarrangemang, har att ta stäUning till dessa frågor sedan det statUga
rättshjälpssystemet slutgiltigt utformats. Folksam anser att rättshjälpen
lämpar sig mindre väl för individueU försäkring, med hänsyn tiU risken för
mindre gott urval. Den utformning rättshjälpen skulle få enligt
promemorieförslaget innebär att man svårligen kan ha en fortsatt anknytning tUl
paketförsäkringarna av ett skydd som avser att täcka vad som utesluts ur
rättshjälpen av den rättssökandes egna kostnader. Om förslaget utan ändringar
genomförs, kan detta sålunda komma att innebära alt många kommer i ett sämre
läge än tidigare, när det gäUer att tillvarata sin rätt.
FörhåUandet mellan samhällets rättshjälp och den
service i rättsliga angelägenheter som lämnas av vissa intresseorganisationer
berörs i några yttranden. LO framhåller alt jurist inom organisationen bör
kunna biträda medlemmarna inom ramen för rättshjälpen och att enligt organisationens
erfarenhet kostnaderna vid anlitande av organisationsjurist genomgående är
betydligt lägre än vid anlitande av praktiserande jurist. TCO anser att det
måste vara helt klart att samhällets rättshjälp skaU omfatta även sådan
verksamhet som bedrivs av TCO-förbundens jurister för medlemmamas räkning.
Medlemmar i en facklig organisation, vilka sladgeenligt tillförsäkras
rättshjälp, bör vidare lika lite som innehavare av rältsskyddsförsäkring icke
på denna gmnd gå miste om samhällets rättshjälp. De förmånligare regler som den
fackliga organisationens bestämmelser om rättshjälp kan innehålla bör tillåtas
verka som ett komplement till samhällets rättshjälp på samma sätt som rättsskyddsförsäkringen.
Rättshjälpsavgiften kommer då att betalas av den fackliga organisationen, som
däratöver i förekommande fall ersätter de kostnader som ej utgår på grand av
samhällets rättshjälp. Hyresgästernas riksförbund utgår från att dess
ombudsmän, vUka som regel inte har juridisk examen men är välutbildade på sitt
speciella område, skall kunna förordnas tiU biträde i hyrestvister. Sveriges
fastighetsägareför-
Prop. 1972: 4 83
bund
framhåller att övervägande antalet av fastighetsägareföreningamas ombudsmän som
biträder medlemmarna inte är jurister men att de får anses väl skickade att
biträda fastighetsägarna i frågor inför t. ex. hyresnämnd, domstol,
länsstyrelse eller andra statliga eller kommunala instanser. Förbundet
fömtsätter därför att också de tjänstemän inom organisationen, vUka inte är
jurister, skall kunna utses tiU biträde i sådana ärenden, där rättshjälpen kan
bli aktuell för fastighetsägare och som kan leda tUl rättegång.
RR:s
ledamöter framhåller att förslaget innebär att intresseorganisationemas
kostnader för tjänster delvis överflyttas på staten och finner inte välbetänkt
att belasta det allmänna med kostnader av detta slag. Advokatsamfundet anför
liknande synpunkter. I yttrandet uttalas sålunda att man, om man följer
riktlinjerna i promemorian inte därigenom bereder organisationernas medlemmar
någon vidgad rättshjälp. Vad man gör är väsentligen att man flyttar över
rättshjälpskostnaderna eller en stor del av dessa kostnader från organisationerna
till det allmänna. Det är enligt advokatsamfundet i hög grad diskutabelt om det
allmänna har anledning att på detta sätt bidra till kostnadema för
organisationernas verksamhet.
6
Tillämpningsområdet 6.1 Nuvarande ordning
Fri rättegång kan bevUjas endast fysiska personer.
LFR är aUtså inte tUlämplig på juridiska personer. Rättshjälpsanstalterna och
de advokater som lämnar rättshjälp enligt jämtlandssystemet kan däremot i begränsad
utsträckning biträda föratom fysiska personer även dödsbon. Andra juridiska
personer än dödsbon kan i princip inte erhålla rättshjälp av det aUmänna.
Enligt
LFR föratsätts för fri rättegång att den rättssökande är svensk medborgare.
Kungl. Maj:t kan dock under föratsättning av ömsesidighet förordna alt
undersåte i viss främmande stat i fråga om rätt liU fri rättegång skall vara
likstäUd med svensk medborgare. Med stöd härav har genom kungörelse (1961: 121)
angående tillämpning av LFR beträffande medborgare i vissa främmande stater
förordnals alt medborgare i Japan eller i stat, ansluten till den europeiska
bosättningskonventionen den 13 december 1955, samt, vad beträffar mål vari ej
är fråga om ansvar för brotlsUg gärning, medborgare i stat, ansluten till någon
av de i Haag den 17 juU 1905 och den 1 mars 1954 dagtecknade konventionema
angående vissa till civilprocessen hörande ämnen, i fråga om rätt tUl fri
rättegång skall vara likställd med svensk medborgare. Anslutna tUl dessa
konventioner är Belgien, Danmark, Finland, Frankrike jämte besittningar,
Irland, Island, Israel, Italien, Japan, Jugoslavien, Luxemburg, Nederländema
med Nederländska Antillerna, Nord-
Prop. 1972:4 84
Irland,
Norge, Polen, Portugal jämte besittningar, Rumänien, Schweiz, Sovjetimionen,
Spanien, Storbritannien, Tjeckoslovakien, Förbundsrepubliken Tyskland, Ungem,
Vatikanstaten och Österrike. Likställighet skall även gäUa beträffande
undersåte i tiU Brittiska riket hörande länder och andra områden samt
medborgare i stat, ansluten tiU den i New York den 20 jimi 1956 dagtecknade
konventionen om indrivning av underhållsbidrag i utlandet om han är kärande
eller sökande i mål eller ärende angående underhållsbidrag, vUket har
anhängiggjorts genom utrikesdepartementets förmedling enligt konventionens bestämmelser.
Vidare föreskrivs i lagen (1969: 644) om vissa rättigheter för statslösa
personer och politiska flyktingar att om det i lag eller annan författnmg är
föreskrivet att viss rättighet tUlkommer utiändsk medborgare imder
föratsättning av ömsesidighet i lagstiftningen eller att Kungl. Maj:t får under
föratsättnmg av ömsesidighet förordna att viss rättighet skall tillkomma
utländsk medborgare, Kungl. Maj:t får förordna att sådan rättighet skaU
tillkomma också statslös person eller politisk flykting. I fråga om annan
rättighet än sådan som hänför sig till rättegång vid svensk domstol får
förordnande avse endast den som stadigvarande vistas i riket, om ej särskilda
skäl föranleder annat. Rättighet som tUlkommer utländsk medborgare under
förutsättning av ömsesidighet i lagstiftningen tillkommer dock ulan Kungl.
Maj:ts förordnande statslös person eller politisk flykting som vislats i riket
oavbratet under minst tre år. Med stöd av denna lag har Kungl. Maj:t i
kungörelsen (1969: 645) om vissa rättigheter för statslösa personer och
politiska flyktingar förordnat att i fråga om förmånen av fri rättegång den som
är statslös eller politisk flykting, om han stadigvarande vistas här i riket,
skaU vara likställd med svensk medborgare och annars med medborgare i den stat,
där han stadigvarande vistas. Vid rättshjälp som lämnas av rätlshjälpsanstalt
eller genom jämtlandssystemet upprätthålls inte något krav att sökanden skall
vara svensk medborgare.
Fri
rättegång får endast bevUjas i mål vid allmän underrätt, krigsrätt,
ägodelningsrätt, vattendomstol, expropriationsdomstol eller arbetsdomstol, vid
förandersökning i brottmål och i ärende som avses i lagen (1946: 807) om
handläggning av domstolsärenden eUer eljest inte skaU handläggas i den för
tvistemål eller brottmål föreskrivna ordningen. I sistnämnda ärenden får dock
fri rättegång beviljas endast om förhandling utsatts i ärendet eller annars
med hänsyn till ärendets beskaffenhet och omständighetema i övrigt särskUda
skäl föreligger. Målsägande i brottmål får, om brottet hör under allmänt åtal,
inte fri rättegång i annat faU än då åklagaren väckt åtal för brottet. Har fri
rättegång bevUjats i underrätt åtnjutes förmånerna även i högre rätt om talan
har fullföljts. Fri rättegång kan också under vissa vUlkor beviljas av högre
rätt för rättegången där.
Enligt
normalreglementet för rättshjälpsanstaltema har anstalt att
Prop.
1972: 4 85
kostnadsfritt
tillhandagå mindre bemedlade i rättsliga angelägenheter och i sådant avseende
bl. a. lämna råd och upplysningar samt hjälp med upprättande av handlingar,
biträde vid tvisters bUäggande genom förlikning samt vid utförande av talan i
rättegång, anhängiggjord vid domstol inom anstaltens verksamhetsområde.
När
det gäller den verksamhet som bedrivs inom ramen för jämtlandssystemet
föreskrivs i avtalen mellan landstingen och advokatsamfundets avdelningar att
advokaten skall meddela fri utomprocessueU rättshjälp. Häri innefattas biträde
i rättsliga angelägenheter för vUket ersättning av allmänna medel inte utgår
enligt LFR eller andra bestämmelser. Vissa uppdrag är undantagna från avtalels
tillämpning, t. ex. uppdrag som boutredningsman, rättens ombudsman eller
förvaltare i konkurs, förmyndare och god man, bodelningsförrättare i vissa
fall, skUjeman och biträde vid upprättande av deklaration. Avser ärende
framställning om socialhjälp eller om annan åtgärd som ankommer på
primärkommunal myndighet, skall advokaten i första hand hänvisa den
rättssökande tUl den primärkommunala myndigheten.
En särskUd form av begränsning med hänsyn till
ärendets beskaffenhet finns i LFR. Det föreskrivs där att fri rättegång inte
får beviljas part, där det måste anses vara av ringa betydelse för honom att
hans talan vinner prövning, och iiite heller part vilkens talan grandar sig på
överlåtelse, som kan antas ha skett i syfte att därmed vinna fri rättegång. I
rättshjälpsanstalternas reglementen saknas direkt motsvarighet till denna
bestämmelse. De innehåller emellertid en föreskrift som också syftar till att
förhindra att rättshjälp lämnas i fall där detta mte är påkaUat. Enligt
föreskriften skall framställning om rättegång som befinnes vara uppenbart
ogmndad eller gagnlös avvisas. När det gäller rättshjälp enligt
jämtlandssystemet finns en regel som innebär att anspråk som gmndas på
överlåtelse, som kan antas ha skett i syfte att därmed erhålla rättshjälp,
inte får föranleda biträde. Vidare gäller för denna form av rättshjälp att
framställning om åtgärd, som finnes vara uppenbart ogrundad eller av ingen
eller ringa betydelse för klienten skaU avvisas.
6.2
Tidigare reformförslag
Rättegångskommittén övervägde i betänkandet SOU
1958: 40 en utvidgning av den processuella rättshjälpen till vissa juridiska
personer men fann inte tUlräckliga skäl föreligga för en sådan utvidgning. Vid
remissbehandlingen av förslaget framfördes från flera håU erinringar mot
kommitténs ståndpunkt. I första hand ansågs det motiverat att överväga att
införa möjlighet, för dödsbo att få rättegångshjälp. Från något håll framhölls
att behov av rättshjälp inte sällan föreligger för ideeUa föreningar.
Utredningen
om rättegångshjälp kom i sitt betänkande fram tUl att
Prop. 1972: 4 86
rättegångshjälp
borde kunna bevUjas dödsbo men inte annan juridisk person. Bestämmelser om
rättshjälp åt dödsbo finns i 8 § förslaget till lag om rättegångshjälp. Avlider
part som åtnjuter rättegångshjälp är enligt förslaget dödsboet i rättegången
berättigat till samma förmån. Vidare föreskrivs att dödsbo även i annat fall
kan erhåUa rättegångshjälp i sak som gäller tUlgång eUer skuld vid dödsfallet
eller i anledning av dödsfallet. Som förutsättning uppställs att med hänsyn
tiU boets ställning måste bedömas alt boet inte har möjlighet att betala vad
som kan beräknas gå åt för rättegången samt skäligen inte kan fordras att
kostnaden skaU bestridas av delägare i boet.
Utredningens förslag om rättegångshjälp åt dödsbo
tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtiiga remissinstanser som yttrat sig
i denna fråga. I några yttranden görs dock uttalanden som går ut på att de
föreslagna bestämmelserna beträffande dödsbo blivit alltför restriktivt
utformade. I ett par yttranden tas frågan upp om rättshjälp åt andra juridiska
personer. SärskUt anses skäl föreligga att bevUja handelsbolag
rättegångshjälp.
Rättegångskommittén föreslog inte någon annan
ändring i förhållande tiU LFR i fråga om den nya lagens tiUämpningsområde än
att rättegångshjälp skulle kunna meddelas i mål och ärenden vid hovrätt och
högsta domstolen även om sådan hjälp inte är tUlåten i första instans, t. ex.
hos inskrivningsdomare eller överexekutor samt att rättegångshjälp inte skulle
få bevUjas i mål om betalningsföreläggande med mindre målet hänskjutits till
rättegång. Vid remissbehandlingen godtogs förslaget i dessa delar i allmänhet.
Från många håU förordades emellertid att rättshjälp skulle kunna bevUjas i mål
och ärenden hos administrativa myndigheter.
Utredningen om rättegångshjälp föreslog i fråga om
målsägande brottmål att målsäganden i mål om brott som hör imder aUmänt åtal
inte skulle kunna få rättegångshjälp för talan om ansvar för brottet, I övrigt
föreslog utredningen ingen ändring i förhållande tUl rättegångskommitténs
förslag. Även utredningens förslag godtogs i allmänhet vid remissbehandluigen.
Endast två remissinstanser hade någon erinran mot den föreslagna begränsningen
av målsägandens rätt tUl rättegångshjälp. Liksom vid remissbehandlingen av 1958
års förslag uttrycktes i många yttranden önskemål om att rättegångshjälp skulle
kunna bevUjas för mål och ärenden vid administrativa myndigheter.
Den särskUda begränsning med hänsyn tUl ärendets
beskaffenhet som innebär att fri rättegång inte får bevUjas bl, a, där det
måste anses av ringa betydelse för part att hans talan vinner prövning upptogs
oförändrad i de båda utredningsförslagen 1958 och 1965, Beträffande förarbetena
tUl bestämmelsen i LFR kan följande nämnas. För att förebygga missbmk av den
fria rättegången upptogs i det sakkunnigförslag, som låg tUl grand för LFR, en
regel att fri rättegång inte skulle få be-
Prop. 1972: 4 87
vUjas
part, om dennes talan var uppenbart ogrundad. De sakkunnigas förslag godtogs
inte i propositionen. Departementschefen anförde bl. a, att en sådan prövning
måste bli av summarisk beskaffenhet och därför mindre tillförlitlig och att
vådan av ett felaktigt bedömande av partens talan vid en förprövning fick
betraktas som så mycket större, som det inte var uteslutet att förprövningen i
och för sig kunde vara ägnad att medföra en rabbning i förtroendet för domarens
eller rättens opartiskhet i målet. Enligt departementschefens uppfattning
syntes vidare förprövningen, lagd i domarens eller rättens hand, lätt kunna ge
anledning till en känsla av rättsosäkerhet och godtycke för den fattige som
sökte få ut sin rätt. Riksdagen godtog departementschefens uppfattning och
iagen kom tUl en början att sakna annan föreskrift om förprövning än att fri
rättegång inte skulle få beviljas part, vUkens talan grundade sig på
överlåtelse, som kunde antas ha skett i syfte att erhålla fri rättegång.
Genom lagändring år 1929 infördes en bestämmelse
att fri rättegång inte fick beviljas part, om det måste anses vara av
synnerligen ringa betydelse för honom att hans talan vann prövning. Är 1944
ändrades bestämmelsen såtillvida alt ordet "synnerUgen" uteslöts.
Bestämmelsen avser inte frågan om partens talan synes mer eller mindre
välgrundad och aUtså kan anses ha utsikt att vinna bifall ulan frågan huruvida
partens intresse av att få sin sak prövad objektivt sett måste betecknas som
ringa. Som exempel på sådana faU anfördes under förarbetena att en person viUe
föra process om ett krav mot någon, som ostridigt saknade utmätnmgsbara
tUlgångar, eUer att part av uppenbar trakasserUusta drevs att processa (jfr
prop. 1929: 191 s. 22),
Rättegångskommittén uttalar i SOU 1958: 40 att de
skäl som vid tillkomsten av LFR anfördes mot en i domstolens hand lagd förprövning
om partens talan är mer eller mindre välgrundad alltjämt gäller. Det är enligt
kommitténs mening lika oförenligt med den nya rättegångsordningens principer
som det var med den äldres, att domstolen skulle i förväg, innan parten fått
utföra sin talan och lägga fram sin bevisning, söka bedöma, hur stora partens
utsikter kunde vara att vinna bifaU tUl sin talan. Kommittén avvisar därför
bestämt denna form av förprövning vid domstol. En annan möjlighet är enligt
kommittén att, som i främmande lagstiftning ofta är fallet, uppdraga en förprövning
huravida partens talan är ogrundad åt något utomstående organ. Därvid kunde t,
ex, rättshjälpsanstalt eller särsldld nämnd komma i fråga. Mot en sålunda
anordnad förprövning synes belänklighetema från vissa synpunkter vara mindre än
mot en förprövning genom domstolens försorg. Dock skulle en förprövning genom
ett utomstående organ i viss mån äventyra rättegångshjälpens syfte att göra det
möjligt för envar att oberoende av sina ekonomiska villkor tillvarata sina intressen
inför domstol, I varje fall synes en förprövning av förevarande
Prop. 1972:4 88
slag
inte kunna införas utan alt möjlighet öppnas för sökanden att i högre instans
överklaga en prövning som gått honom emot. På så sätt skulle man, innan
processen började eller jämsides därmed, i själva saken få en särskUd process
inför andra organ än domstol. Denna process skulle dessutom grunda sig på ett
ofullständigt processmaterial. En sådan ordning skulle inte vara
tUlfredsstäUande från principiell synpunkt och skulle medföra tidsutdräkt.
Ytterligare måste beaktas svårigheterna, särskUt i glesare bebodda trakter av
landet, att anordna något organ, som skulle vara lämpligt att verkställa
prövningen.
Kommittén
föreslår således ingen prövning i förväg huravida parts talan är ograndad.
Utöver den förprövning som f. n. finns enligt LFR och de bestämmelser kommittén
föreslår om skyldighet att erlägga kostnadsbidrag och om
återbelalningsskyldighet till statsverket anser kommittén inte ytterligare
åtgärder behövliga för att motverka missbrak av rättegångshj alpen.
Utredningen om rättegångshjälp föreslog som nämnts
ingen ändring i förhåUande tUl kommittéförslaget. Båda förslagen godtogs aUmänt
vid remissbehandlingen,
6.3
Promemorian
Rättshjälp bör enligt promemorian i princip kunna
beviljas i varje rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp föreligger.
Vidare bör rättshjälp stå öppen för var och en oberoende av ekonomiska förhållanden.
Sökandens ekonomiska belägenhet får i stället inverka vid fastställande av
bidraget tUl kostnaderna för rättshjälpen. Rättshjälpen får sålunda en mycket
vidsträckt omfattning. I den mån rättshjälpen medför en ekonomisk subvention
har den emellertid karaktär av en social förmån. Det synes därför rimligt alt
rättshjälp liksom hittUls i princip utgår endast tUl fysiska personer.
Avsteg från denna princip bör endast komma i fråga beträffande sådana juridiska
personer som av sociala skäl bör jämställas med fysiska personer. Så är fallet
beträffande dödsbo. Rättshjälp bör sålunda som även utredningen om
rättegångshjälp föreslagit kunna beviljas dödsbo. En annan kategori juridiska
personer som bör särskilt uppmärksammas i detta sammanhang är ideella
föreningar. Dessa bedriver verksamhet som i allmänhet inte föranleder något
större behov av biträde i rättsliga angelägenheter. De är å andra sidan
beroende av medlemsavgifter och inte sällan ekonomiskt stöd från det allmänna.
Det kan därför finnas skäl att låta ideella föreningar, åtminstone i begränsad
utsträckning, komma i åtnjutande av rättshjälp. Eftersom rättshjälp för ideella
föreningar inte är motiverad av sociala skäl bör den inte innebära någon
ekonomisk subvention.
Även
när det gäller kategorin fysiska personer bör vissa begränsningar i
möjligheterna att få rättshjälp uppställas med hänsyn tUl rättshjäl-
Prop. 1972:4 89
pens
karaktär av social förmån. Omkostnader i näringsverksamhet synes mot denna
bakgmnd inte böra innefattas i det allmännas rättshjälp, I affärslivet är
kostnader för biträde i rättsliga angelägenheter ofta en normal företeelse
jämförbar med andra driftskostnader som kan påverka verksamhetens resultat.
Det framstår därför som naturligt alt näringsidkare håller en viss ekonomisk
beredskap även beträffande sådana kostnader. De är också avdragsgilla vid
taxering. På grand av det anförda bör rättshjälp inte utgå för näringsidkare i
fråga om kostnader för rättshjälp i fråga om angelägenhet som har samband med
hans näringsverksamhet. Beträffande näringsidkare kan dock i vissa undantagsfaU
sociala skäl åberopas för rättshjälp. Detta gäller främst sådana gränsfall där
en näringsidkare praktiskt sett står löntagarna nära eller där sambandet med de
privata förhållandena är sådant att rättshjälp inte bör vägras. Ibland kan de
ekonomiska förhållandena vara sådana att det kan framstå som stötande att vägra
rättshjälp.
Beträffande
frågan om rättshjälp åt utlänning framhåUs i promemorian att motiveringen för
den gällande ömsesidighetsregeln är att man därigenom kan tUlförsäkra svenska
medborgare i den stat med vilken överenskommelse träffas motsvarande förmån i
den staten. I promemorian anförs vidare att flertalet utländska medborgare är
berättigade till rättshjälp på grund av olika konventioner. Den nu aktuella
reformen av rättshjälpen innebär att rättshjälpen får en påtaglig karaktär av
social förmån. De skäl som föranlett alt sociala förmåner i aUmänhet oberoende
av internationella överenskommelser utgår även tiU utlänningar gäller sålunda i
huvudsak även beträffande rättshjälp. För utlänningar finns det uppenbarligen
ett speciellt behov av hjälp i rättsliga angelägenheter. Åtskilliga av de
problem som möter invandrarna torde röra deras kontakt med myndigheter av
olika slag. Det finns aUtså skäl att utvidga rättshjälpen till utländska
medborgare. En fömtsättning bör dock vara att vederbörande är bosalt här i
riket och fråga är om angelägenhet som har anknytning hit. En sådan ordning
överensstämmer i huvudsak med vad som nu gäller för statslösa och politiska
flyktingar. Möjligheterna all tUlförsäkra svenska medborgare motsvarande
förmåner i andra stater torde inte i nänmvärd grad påverkas av den föreslagna
ordningen.
I
promemorian tas vidare upp frågan om begränsningar bör införas med hänsyn tiU ärendenas
beskaffenhet. I detta hänseende anförs i promemorian bl, a, följande.
En
särskild grupp av ärenden för vilka det kan övervägas att införa genereU
begränsning av rättshjälpens tillämpningsområde är sådana som kan betecknas som
massärenden, t, ex, inskrivningsärenden och bouppteckningar. Skälet för att
utesluta sådana ärenden från liUämpningsområdet skulle vara att de genom sin
talrika förekomst skulle kunna utgöra en aUtför stor belastning på
rältshjälpsorganisationen. Samtidigt
Prop.
1972:4 90
är
dessa ärenden i allmänhet av så enkel beskaffenhet att de kan klaras utan
biträde. Starka skäl talar emellertid mot att generellt utesluta rättshjälp i
dessa ärenden. Även om de i allmänhet är av enkel beskaffenhet kan inte sällan
komplikationer inträda som gör att rättsligt biträde är påkallat. För många
människor medför just denna typ av ärenden ett viktigt behov av rättshjälp.
Särskilt för personer i små omständigheter skulle det framstå som en brist i
rättsskyddet om rättshjälp inte kunde komma i fråga i denna typ av ärenden.
Farhågorna
att massärendena skulle medföra en alltför stor belastning på
rältshjälpsorganisationen bör inte överdrivas. När det gäller
inskrivningsärenden torde även i fortsättningen behovet av rättshjälp i
huvudsak komma att tillgodoses genom banker och kommunalkontor samt genom den
verksamhet som sedan gammalt bedrivs av nämndemän och andra förtroendemän. I
dessa frågor lämnas också råd och anvisningar från domstolamas
inskrivningsavdelningar. Även när det gäller bouppteckningar kan man räkna med
att det huvudsakliga rättshjälpsbehovet kommer att tUlgodoses i traditionella
former. I fråga om bouppteckningar torde dock behovet av biträde i relativt
stor utsträckning få tillgodoses genom rätlshjälpsmyndigheterna. Inte minst i
sådana faU när behållningen är obetydlig och det saknas nära anhöriga som
ombesörjer utredningen är det av värde även från aUmän synpunkt alt
bouppteckning ombesörjs av rättshjälpsmyndigheten.
Efterfrågan
på biträde för ifrågavarande slags ärenden är givetvis i hög grad beroende av
vUka avgifter som skall utgå för detta biträde. Behovet av begränsning i
tUlströmningen av ärenden synes i stort sett kunna tUlgodoses vid utformningen
av reglerna om avgift för rättshjälpen. En i princip obligatorisk grundavgift
för all rättshjälp utgör en betydelsefull spärr mot missbruk av rättshjälpen i
här avsedda ärenden. EmeUertid är det nödvändigt att införa en ytterligare
garanti mot att rältshjälpsorganisationen belastas alltför hårt av dessa
ärenden. Det synes därför påkallat att införa en regel av den innebörden att
Kungl. Maj:t får förordna att rältshjälpsavgiften i massärenden skall motsvara
rättshjälpskostnaden. De ärenden som närmast kan komma i fråga för sådant
förordnande är t. ex. bouppteckningar, inskrivningsärenden, namnärenden och
besvär över aUmän fastighetstaxering.
En
typ av massärenden som särskUt bör uppmärksammas i detta sammanhang är
självdeklarationerna. Även när det gäller att upprätta självdeklarationer
finns det uppenbarUgen ett behov av biträde. Härom vittnar den rika
förekomsten av privata deklarationsbyråer. Det kan sålunda åberopas skäl för
att lämna rättshjälp även i dessa ärenden. Med hänsyn tiU mängden av ärenden
och koncentrationen till en kort tid på året, skuUe det emeUertid medföra
avsevärda organisatoriska svårigheter om rättshjälpsmyndighetema skulle bistå
med upprättande av självdeklarationer. Dessa ärenden bör sålunda undantas från
rättshjälpens tUlämpningsområde,
Prop.
1972:4 91
I fråga om massärenden bör sålunda införas
begränsning av möjUghetema tiU rättshjälp endast när det gäUer upprättande av
självdeklarationer, Häratöver bör också övervägas om det i övrigt finns
anledning att införa några begränsningar av rättshjälpen med hänsyn tiU ärendenas
beskaffenhet.
I fråga om mål och ärenden som tillhör domstols
eUer inskrivningsdomares eller konkursdomares prövning bör någon sådan
begränsning inte komma i fråga.
När
det gäller förvaltningsärendena kan det finnas anledning att skUja på sådana
förvaltningsärenden där det föreligger ett motparts-förhåUande, sådana
förvaltningsärenden som innebär tvångsåtgärder mot enskUda, skatteärenden och
övriga ärenden. Den förstnämnda kategorin av förvaltningsärenden kan utgöras av
t. ex, utsökningsmål som handläggs av kronofogde eller överexekutor, hyresmål
som handläggs vid hyresnämnd, expropriationsansökningar, vissa förköpsfrågor
eUer vissa fastighetsbUdningsärenden, Den prövning som i dessa faU sker inom
ramen för förvaltningsförfarandet är av den karaktär att rättshjälp framstår
som i huvudsak Uka befogad som i mål eller ärende inför aUmän domstol.
Detsamma kan sägas gälla sådana ärenden som innefattar prövning av frågor om
administrativa tvångsåtgärder. Det kan här vara fråga om t. ex.
frihetsberövande beträffande bam, alkohoUster eUer psykiskt abnorma.
Rätlsskyddsbehovet är i dessa fall påtagligt och kan jämföras med vad som vid
aUmän domstol gäller i brottmål. När det gäller skatteärenden bör uppmärksammas
att rättshjälp enligt vad som tidigare förordats i allmänhet inte utgår tUI näringsidkare
beträffande rättsliga angelägenheter i näringsverksamheten. I övrigt torde
rättsskyddsbehovet i skatteärenden vara sådant att det inte bör komma i fråga
att utesluta dem från rättshjälpen. Kategorin övriga förvaltningsärenden
innefattar ärenden av mycket skiftande slag, främst olika slags ansökningar tUl
förvaltningsmyndigheter. Förvaltningsmyndigheterna har själva en viss service
i dessa frågor. Det torde därför i praktiken inte bli vanligt att rättshjälp
begärs i sådana ärenden. En spärr mot missbruk ligger, som tidigare nämnts,
också i den grundavgift som skaU utgå för aU rättshjälp.
Vad som nu har anförts har tagit sikte på ärenden
som hör under allmän domstols eUer förvaltningsmyndighets prövning. I sammanhanget
bör emeUertid uppmärksammas de faU när en tvist på grand av skUjeklausul har
undandragits domstols prövning. I dessa fall kan det finnas ett niinst lika
stort behov av rättshjälp som om tvisten skall handläggas vid domstol. Tvister
som tUlhör skUjemäns prövning bör sålunda inte undantas från rättshjälpen.
Rättshjälpen avses dock inte täcka kostnaderna för skiljemännen.
Beträffande frågan om en intresseprövning av den
rättssökandes talan bör äga ram anförs i promemorian följande. Som framgår av
det
Prop. 1972:4 92
föregående
bÖr rättshjälpsreformen leda tiU en betydande utvidgning av rättshjälpen i
förhållande tUl vad som nu gäller. Den kommer alt omfatta aUa rättsliga
angelägenheter som berör den enskUdes privata förhållanden. Den täcker både
judicieUa och administrativa frågor och detta oavsett om saken anhängiggjorts
vid domstol eller annan myndighet eller behandlas utan dess medverkan. Den
föreslagna reformen innefattar alltså en betydande satsning från det allmännas
sida i syfte att öka rättsskyddet och tryggheten i rättsliga angelägenheter.
Det är mot den bakgranden naturligt att begränsa rättshjälpen så att obefogade
eUer oväsentliga anspråk inte kan drivas med stöd av det aUmänna.
I samband med tidigare förslag på
rättshjälpsområdet har ingående diskuterats om en förprövning bör ske av att
det rättsliga anspråk som rättshjälpen avser inte är uppenbart ogrundat. Det
skäl som åberopats för att införa bestämmelser om förprövning har varit att en
sådan ordning skuUe utgöra ett effektivt hinder mot att rättshjälpen missbm-kas
och leder tiU oöverlagda och onödiga processer. Att sådant hindras kan sägas
vara ett intresse inte enbart för statsverket utan också för sökanden själv och
hans motpart. Den mest avgörande invändningen mot en sådan ordning har varit
att förprövning vid den domstol som även skall avgöra den aktuella tvisten, om
saken skulle föras vidare utan rättshjälp, skulle vara ägnad att medföra en
rabbning av förtroendet för rättens opartiskhet och lätt kunna ge anledning
tUl en känsla av rättsosäkerhet och godtycke för den som söker få ut sin rätt.
Andra invändningar mot regler om förprövning har varit att den bemedlade lill
skiUnad från den obemedlade kan få vilken ograndad talan som helst prövad av
domstolen samt att en förprövning i viss mån skuUe äventyra rättshjälpens syfte
att göra det möjligt för var och en att oberoende av sina ekonomiska vUlkor
tillvarata sina intressen.
Den nuvarande bestämmelsen i LFR att fri rättegång
inte får bevUjas part om det måste anses vara av ringa betydelse för honom att
få sin talan prövad, torde i stort sett sakna praktisk betydelse.
Prövningen av olUca frågor i samband med
rättshjälpen skall enligt promemorieförslaget ske hos särskilda
rättshjälpsmyndigheter. Därmed skapas förutsättningar att undvika de
olägenheter vid en intresseprövning som sammanhänger med att samma myndighet
tar ställning både i samband med intresseprövningen och vid tvistens slutliga
avgörande. Det sagda innebär att den tidigare framförda främsta invändningen
mot en intresseprövning mister åtskiUigt av sin tyngd. I den nya ordningen
finns det också goda möjligheter att omge prövningsförfarandet med tillräckliga
rättssäkerhetsgarantier. Några avgörande principieUa betänkligheter mot en
intresseprövning av frågan om den rättshjälpssökandes anspråk är befogat synes
därför inte föreUgga, Inte heUer vad som i övrigt tidigare anförts mot en sådan
prövning synes böra tUlmätas avgörande betydelse.
Prop. 1972:4 93
Beträffande den närmare innebörden av
intresseprövningen bör utgångspunkten vara att de resurser som ställs tUl
förfogande för rättshjälpen utnyttjas effektivt och inriktas på de områden där
behovet av rättsskydd är störst. Det är inte möjligt att uttömmande ange alla
situationer där rättshjälp bör vägras på grund av den angivna
intresseprövningen. Några typfaU synes dock kunna anges.
Rättshjälp bör kunna vägras när anspråket grandas
på en klar fel bedömning av gäUande rättsregler och en eventueU talan sålunda
är helt utsiktslös. Även i sådana fall när bevisläget är sådant att det framstår
som utsiktslöst eller mycket osannoUkt att anspråket kan drivas med framgång
bör rättshjälp kunna vägras. Tvister eller anspråk som avser obetydliga
ekonomiska värden jämfört med kostnaderna bör i regel inte få drivas med stöd
av allmänna medel. Frågan måste givetvis bedömas med hänsyn tiU
omständigheterna i det enskUda fallet, främst sökandens ekonomiska situation.
Även i sådana fall när ett i och för sig befogat anspråk inte ens på längre
sikt kan realiseras därför att motparten saknar tillgångar bör rättshjälp
kunna vägras.
Även i andra faU än när det ekonomiska värdet i ett
anspråk är obetydligt bör rättshjälp kunna vägras på den grunden att sökanden
inte har ett befogat intresse av att få saken prövad. Det kan vara fråga om t.
ex. en målsägande som vill föra ansvarstalan för ett brott som ligger under
allmänt åtal eUer vissa fall när talan avser ansvar för ärekränkning.
Syftet med intresseprövningen är i första hand alt
hindra missbruk av rättshjälpsförmånerna. Bestämmelserna kan givetvis inte
medföra några garantier för att rättshjälp endast lämnas i situationer då sökandens
anspråk är välgrundat och kan väntas vinna bifall. Betydande marginaler måste
givetvis finnas för olika uppfattningar vid denna bedömning. En begränsning
följer även av att intresseprövningen ofta måste ske på grandval av en summarisk
utredning.
På grand av det anförda föreslås att rättshjälp
endast får beviljas när sökanden har ett befogat intresse av att få sin sak
prövad. En generalklausul av detta slag synes inte behöva möta några
allvarligare betänkligheter om prövningen anordnas så att tUlräckliga garantier
för rättssäkerhet föreligger. Goda möjligheter härtill föreligger inom den nya
rättshjälpsorganisationen.
Den nu förordade intresseprövningen irmebär en
betydande skärpning i förhållande tiU vad som gäller enligt LFR. Det närmare
innehållet i begränsningsregeln får i huvudsak överlämnas tUl de tiUämpande
myndighetema. Uppenbarligen får begränsningsregeln olika betydelse i olika
typer av mål. Sin största betydelse torde intresseprövningen komma att få i
dispositiva mål och ärenden. I familjerättsliga och många förvaltningsrättsliga
frågor torde begränsningsregeln däremot mera sällan komma att tUlämpas. Om en
sökande utan framgång fört talan i
Prop. 1972:4 94
en
sådan fråga, kan ifrågavarande bestämmelser dock medföra att en ansökan om
rättshjälp för att på nytt driva samma fråga kan avvisas.
Även
om rättshjälp inte vägrats på gmnd av de nu aktuella begränsningarna i
tUlämpningsonurådet för rättshjälpen kan det senare visa sig att sökanden inte
har något befogat intresse av att få sin sak prövad. I själva verket torde
intresseprövningen få sin största betydelse på ett senare stadium än när
rättshjälpsansökningen prövas. Sålunda kan bevisläget och övriga
omständigheter bedömas betydligt säkrare när förhandlingar upptagits med
motparten. Om sökanden i ett sådant fall inte viU acceptera att frågan läggs
ned eller att förlikning träffas bör möjlighet finnas för
rättshjälpsmyndigheten att förordna att rättshjälpen skall upphöra.
Utöver
den föreslagna begränsningsregeln mot missbrak av rättshjälpen bör som hittiUs
finnas en särskild regel som tar sikte på den situationen att ett anspråk
överlåts i syfte att vinna rättshjälp eller att få rättshjälp på förmånUgare
viUkor.
Intresseprövningen
är avsedd att i första hand ske på grandval av den kortfattade redogörelse för
saken som ansökningen skall innehålla. Det är tydligt att denna prövning måste
bli summarisk. Den i och för sig begränsade intresseprövning som kan ske vid
ansökningstillfäUet måste i reaUteten överlåtas på den privatpraktiserande
jurist som har tagit emot sökanden och som har möjlighet att genom frågor till
sökanden få upplysnmgar om sakens beskaffenhet. Mot denna bakgrund bör den
privatpraktiserande juristen anteckna på ansökningshandlingama, om han
tillstyrker eller avstyrker ansökningen om rättshjälp. Gör han sig därvid
skyldig till försummelse som leder till att ytterligare rättshjälp beviljas
trots att ansökningen borde ha avslagits, bör delta kunna beaktas när
ersättning bestäms tUl biträdet. Det är självklart att den privatpraktiserande
juristens bedömning av det befogade i ansökningen om ytterligare rättshjälp
inte kan gmndas på annat material än som framkommer under konsultationen.
I
promemorian anförs vidare att, även om rättshjälp inte har vägrats på grund av
inlresseprövningen, det senare under handläggningen av ärendet kan visa sig att
sökanden inte har något befogat intresse av att få sin sak behandlad. I själva
verket torde, som redan har nämnts, intresseprövningen få sin största betydelse
på ett senare stadium än när själva ansökningen om rättshjälp prövas. Om
sökanden i ett sådant fall inte vill acceptera att frågan läggs ned eller att
förlikning träffas, bör rältshjälpsmyndigheten förordna att rättshjälpen skall
upphöra. En sådan bestämmelse får praktisk betydelse inte minst när det gäller
att förhindra en obefogad fullföljd av talan.
Om
den som har rättshjälp biträds av befattningshavare på allmänna advokatbyrån,
bör naturiiglvis denne aktualisera frågan om att rättshjälpen skall upphöra.
Har privatpraktiserande jurist förordnats till
Prop.
1972: 4 95
biträde
torde i överensstämmelse med vad som tidigare har sagts om att
intresseprövningen vid ansökningstUlfället i vissa fall i realiteten måste
göras av sådan jurist det i praktiken bli denne som kommer alt avgöra när
den rättsliga angelägenhet som avses med rättshjälpen inte längre förtjänar
samhäUets stöd. I första hand bör naturligtvis den privatpraktiserande
juristen, liksom befattningshavaren på den allmänna advokatbyrån, försöka få
sin huvudman att godta att saken läggs ned eller att förlikning träffas.
Accepterar inte klienten biträdets uppfattning, bör biträdet hänskjuta frågan
tUl rättshjälpsmyndighelens prövning.
6.4
Remissyttrandena
Ståndpimkten i promemorian att i princip endast
fysisk person skaU kunna bevUjas rättshjälp har godtagits eller lämnats ulan
erinran av remissinstanserna.
Också förslaget att dödsbo skall kunna beviljas rättshjälp
har genomgående tUlstyrkts eller lämnats utan erinran. Endast en
remissinstans, RLF, har motsatt sig förslaget.
Av dem som tillstyrkt förslaget anmärker hovrätten
över Skåne och Blekinge att det för vissa dödsbon med en stor krets
dödsbodelägare, som kanske därtUl delvis finns utomlands, kan vara svårt att
fastställa om de ekonomiska föratsättningama för rättshjälp föreligger.
Hovrätten för Nedre Norrland framhåller att promemorieförslaget inte som 1965
års utredningsförslag innehåller några inskränkningar beträffande
möjligheten för dödsbo att åtnjuta rättshjälp. Hovrätten ifrågasätter om inte
dödsbos rätt tiU rättshjälp borde begränsas i överensstämmelse med 1965 års
förslag. Advokatsamfundet anser att rättshjälp inte bör bevUjas, om det med
hänsyn tUl boets behållning och dödsbodelägarnas ekonomiska förhållanden
finnes skäligt att dödsboet skaU fuUt ut betala kostnaderna för rättshjälp.
Förslaget att ideell förening skall kunna erhålla
rättshjälp och att därvid avgift skall utgå med belopp som motsvarar
rättshjälpskostnaden har fått ett blandat mottagande av de remissinstanser som
har kommenterat förslaget. Hovrätten för övre Norrland anser det vara en
förbättring i förhållande tUl nuvarande ordning. Hovrätten för Västra Sverige,
Göteborgs rådhusrätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare
vUl inte motsätta sig förslaget och rådhusrätten i Borås lämnar det utan
erinran. Sex ledamöter i försäkringsdomstolen, kammarrätten och högsta
domstolens ledamöter anser att ideell förening bör kunna få subventionerad
rättshjälp. Kammarrätten påpekar därvid alt som motiv för rättshjälp åt ideeU
förening åberopats att de är beroende av medlemsavgifter och att de inte
sällan behöver ekonomiskt slöd från det allmänna. Bestämmelsen om avgiftsskyldighet
får emellertid anses inne-
Prop. 1972: 4 96
bära
att synpunkten att föreningen kan behöva det aUmännas stöd inte bUr
tUlgodosedd. Kammarrätten ifrågasätter om avgiftsbestämmelsen bör utformas så
kategoriskt som skett.
I två remissvar förordas en begränsning i
möjligheterna för ideeU förening att få rättshjälp. Stockholms läns landstings
rättshjälpsanstalt framhåller att gränserna meUan ideell förening och ekonomisk
förening ofta är flytande och föreslår därför att ideell förening erhåller
rättshjälp endast om särskilda skäl talar för det. Göteborgs stads
rättshjälps-anstalt uttalar att fackföreningar, idrottsföreningar och politiska
föreningar ofta har mycket god ekonomi och att de knappast torde vara i behov
av rättshjälp enUgt den föreslagna lagen. Å andra sidan bör givetvis andra
typer av ideella föreningar t. ex. handikappföreningar, kunna erhålla
rättshjälp.
Nedre justitierevisionen ifrågasätter om inte
sociala skäl föreligger i fråga om vissa ideeUa föreningar, som bedriver arbete
inom t. ex. ungdomsvården. Ä andra sidan kan sådana skäl vara uteslutna
beträffande många andra föreningar. Socialstyrelsen ifrågasätter om ideell
förening bör kunna få rättshjälp men ändå betala full avgift, då föreningen är
oförhindrad att vända sig till privatpraktiserande advokat. Socialstyrelsen
ifrågasätter om inte samma regel borde gälla för ideell förening som för
dödsbo. Stockholms stads rättshjälpsanstalt anser det tveksamt om ideell
förening skall erhålla generell rätt tUl rättshjälp.
Statens avlalsverk, som endast berör frågan om
rättshjälp åt fackliga organisationer, anför att arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer brakar anses som ideeUa föreningar. Mot bakgrund av
vad som anförs i promemorian om skälen till att lagen skall omfatta ideella
föreningar anser avtalsverket det tveksamt om det varit avsett att också
fackliga organisationer skaU kunna erhålla rättshjälp.
JK, hovrätten över Skåne och Blekinge,
Advokatsamfundet och Malmö stads rättshfälpsanstalt avstyrker förslaget i denna
del. JK hänvisar till sin förut nämnda uppfattning att endast den som av ekonomiska
skäl behöver samhällets stöd skall kunna få rättshjälp och till förslagets
bestämmelser om bidragsskyldighet för ideell förening. Hovrätten förordar att
med rättshjälp skall förstås endast subventionerad rättshjälp och avstyrker
därför förslaget. Även om man godtar det vidsträcktare rättshjälpsbegreppet
ter det sig emellertid enligt hovrätten omotiverat att sälla ideella föreningar
i en särställning. Det skulle te sig direkt stötande att t. ex. LO eller SAF
har rätt att anlita allmän advokatbyrå medan en stiftelse för välgörande
ändamål saknar denna rätt. Advokatsamfundet erinrar om sin uppfattning alt
rättshjälp inte bör beviljas åt den som skall betala fullt ut vad hjälpen
kostar. Vidare åberopas uttalandet i promemorian att rättshjälp åt ideella
föreningar inte är motiverad av sociala skäl.
Frågan
om rättshjälp åt näringsidkare berörs i ett stort antal re-
Prop.
1972: 4 97
missvar.
Hovrätten för Nedre Norrland, RR:s ledamöter och Föreningen Sveriges
rättshjälpsjurister godtar i princip huvudregeln att näringsidkare inte skall
erhålla rättshjälp men framför samtidigt betänkligheter mot utformningen av
den föreslagna regeln. Jurist- och samhällsvetareförbundet har ingen erinran
mot förslaget men förutsätter att tillämpningen av bestämmelsen inte blir för
snäv. Övriga remissinstanser, som yttrat sig i frågan, avstyrker eller anlägger
starkt kritiska synpunkter på förslaget. Till denna grapp hör bl. a. JK, RÄ,
nedre justitierevisionen, Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och
Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland,
länsstyrelserna i Hallands och Jämtlands län, HD:s ledamöter. Föreningen
Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Stockholms stads och Tornedalens
rättshjälpsanstalter, rättshjälpsanstalten i Helsingborg, Hyresgästernas
riksförbund, RLF, Advokatsamfundet, Sveriges hantverks-och
industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund och Svenska företagares
riksförbund.
Av
dem som i princip godtar förslaget framhåller hovrätten för Nedre Norrland att
bättre överensstämmelse med motiven skulle uppnås om i stället för synnerliga
skäl uppställdes särskUda skäl som villkor för rättshjälp. RR:s ledamöter anser
den föreslagna begränsningen av rättshjälpen i det stora hela välbetänkt. Den
har i promemorian motiverats bl. a. med alt rättegångs- och liknande kostnader
i näringsverksamhet är avdragsgilla vid taxering. Även om så inte alllid är
fallet med dessa kostnader, exempelvis kostnader i samband med förvärv av
rörelse eller i skattemål, bör dock den advokatverksamhet som hänför sig till
affärslivet inte dras in under den utbyggda rättshjälpen. Föreningen Sveriges
rättshjälpsjurister framhåller att förslaget kan innebära en försämring för
näringsidkare jämfört med LFR och ifrågasätter om inte en uppmjukning kunde
ske. Liksom hovrätten för Nedre Norrland framför föreningen förslaget all synnerliga
skäl byts mot särskilda skäl.
TUl de avstyrkande remissinstanserna hör nedre
justitierevisionen som anför. Enligt justitierevisionens mening saknas det
bärande skäl för att på detta sätt i princip utesluta näringsidkare från
tUlgång lUl rättshjälp. Gränsdragningen mellan anställningsförhållande och
företagsamhet i egen regi är ofta svår alt göra, och såväl tolkningen av dessa
båda begrepp som tiUämpningen av den föreslagna lagregelns undanlagsbestämmelse
skulle säkerligen komma att många gånger förorsaka bryderi och osäkerhet. Ur
social synpunkt är det för övrigt inte mindre angeläget att en näringsidkare i
små ekonomiska omständigheter bereds möjlighet att ta tUlvara sin rätt i fråga
om sin näring än alt han erhåller bistånd i fråga om sina rent privata
angelägenheter, ty i båda fallen drabbas han och hans familj lika hårt av
följderna av att han genom ekonomiskt trångmål förlorar sin rätt. För
flertalet småföretagare är rättegångskostnader en i budgeten oförutsedd
utgiftspost. Förelag-
4
Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972:4 98
samhet
i större skala bedrivs vanligen i aktiebolagsform. Justitierevisionen vill med
hänsyn till det nu sagda avstyrka förslaget. De omständigheter som i
promemorian åberopas till stöd för alt från rättshjälp utesluta näringsidkare
synes kunna vinna erforderligt beaktande när rättshjälpsavgiften bestäms.
Hovrätten över Skåne och Blekinge, som också avstyrker förslaget, invänder att
de skäl, som skulle motivera att rättshjälp skall lämnas näringsidkare är
sådana att det kan vara tveksamt om de inte överensstämmer med de villkor som
gäller för beviljande av rättshjälp över huvud laget. Hovrätten finner det
vidare vid en reform av samhällets rättshjälp principiellt motbjudande att en
grupp, som enligt det nuvarande systemet kan få fri rättegång, utesluts. Att
avdrag vid taxering kan ske av kostnader för juridisk hjälp är inte ett skäl
att utesluta de näringsidkare, som är i de ekonomiska omständigheter som utgör
vUlkor för att rättshjälp skall beviljas; dessa näringsidkare kan förutsättas
inte kunna sätta av pengar till en svårförutsebar process och är inte mycket
betjänta av att i efterhand, långt efter det att behovet av rättshjälp
förelegat, få göra avdrag för kostnaden. Hovrätten för Övre Norrland anser att
de skäl som anförts för denna begränsning inte är bärande. Det gäller här en
heterogen grupp personer, som utövar sin näring under högst varierande
ekonomiska förhållanden. Såsom näringsidkare torde böra anses exempelvis
lantbrukare, småhantverkare, innehavare av mindre butiker, konstnärer,
författare och fritt verksamma vetenskapsmän. Det kan inte vara en realistisk
tanke, att sådana näringsidkare alltid skall hålla en ekonomisk beredskap för
att kunna betala eventuella rättegångskostnader eller liknande kostnader. Det
kan tilläggas att även en löntagare, som tvingats in i en lönetvist och
drabbats av rättegångskostnader, torde vara berättigad tUl avdrag för kostnaden
vid beskattningen. Det ekonomiska grandskydd, rättshjälpen avser att ge, bör
vara lika för alla, oavsett yrke eller näring.
Sveriges
hantverks- och industriorganisation erinrar om att ATP i dag utgår inte enbart
tiU löntagare utan också lill företagare och att de förmåner beträffande
ersättning vid sjukdom etc. som tidigare varit förbehållna löntagare i dag
också står öppna för företagare. Ett ytterligare exempel på utjämning är de
arbetslöshetskassor som under de senaste åren bildats för företagare. Det finns
därför enligt organisationen inte någon motivering för att på det sätt som
gjorts i promemorian dra en skarp gräns mellan fysiska personer i allmänhet och
fysiska personer som får sin utkomst som företagare. Inkomstmässigt sett finns
i vårt land, speciellt när det gäller de mindre och medelstora företagen inom
organisationens näringsgrupp och andra närslående näringsgrupper, åtskilliga
företagare vars kontantinkomster inte överstiger och ofta också understiger vad
hans anställda har.
Förslaget
i promemorian att utiänning som inte är bosatt här i riket inte får beviljas
rättshjälp och att inte heller annan utlänning kan få
Prop. 1972:4 99
rättshjälp
i fråga om angelägenhet som saknar anknytning här i riket har berörts i ett
tjugotal remissyttranden. Till den del förslaget innebär att utlänning skall
kunna beviljas rättshjälp oavsett i vilket land han är medborgare godtas del i
alla remissvaren.
Kravet
på att utlänningen för att få rättshjälp skall vara bosalt här i landet
kritiseras däremot av åtskilliga remissinstanser. Hovrätten för Västra Sverige
framhåller att den föreslagna bestämmelsen förefaller alt stå i strid med en
del konventioner. Lagtexten bör därför kompletteras med en motsvarighet tUl 16
§ LFR som ger Kungl. Maj:t möjUghet att besluta att medborgare i viss
främmande stat skall ha samma rättshjälpsförmåner som svensk medborgare.
Liknande uttalanden görs av bl. a. Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och
Blekinge, Göteborgs rådhusrätt och rättshjälpsanstalterna i Stockholms stad,
Malmö och Göteborg. Rättshjälpsanstalten i Malmö framhåller vidare alt förslaget
utestänger i övriga delar av Norden bosatta finska, danska, norska och
isländska medborgare med behov av rättshjälp från praktisk möjlighet att föra
talan i Sverige enligt bestämmelsema i 7 § KF den 31 december 1931 om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och
förmynderskap. Rättshjälpsanstalten i Göteborg anför att förslaget innebär en
väsentligt sämre service i en rad avseenden och kan i många fall leda tUl
rättsförluster. Enligt Statens invandrarverk kan det förekomma fall där
rättshjälp borde kunna bevUjas en utomlands bosatt utlänning i ärende med
anknytning hil. Exempelvis bör en utlänning som varit bosatt här en lång tid
och som efter det han flyttat tiUbaka till sitt hemland blir invecklad i en
process som rör hans rätt tUl pension här i landet kunna få rättshjälp i denna
angelägenhet. Uttalanden av liknande innebörd görs av socialstyrelsen och LO.
Statens invandrarverk anför vidare att i Sverige
bosatt utlänning hittills i vissa fall beviljats rättshjälp i angelägenhet som
inte har anknytning hit. Del har sålunda förekommit att utlänning av
rättshjälpsanstalt fått hjälp med att föra process utomlands som rört hans
rätt tUl skadestånd på grand av förföljelse, som han tidigare utsatts för utanför
Sverige. Denna möjlighet bör enligt verkets mening bibehållas. Även i andra
situationer kan det vara önskvärt att bevUja rättshjälp åt en här bosatt
utlänning i angelägenhet ulan anknytning hit. Verket anför sammanfattningsvis
att det kan vara svårt att överblicka alla de situationer som kan uppkomma och
anser att en tänkbar lösning skulle vara att i rätlshjälpslagen införa en
allmän klausul som ger Kungl. Maj:t möjlighet att förordna om tUlämplighet av
lagen i angivna och liknande situationer. Även rältshjälpsanstalten i Göteborg
kritiserar kravet på anknytning här i riket. Utlänningen kan i många fall ha
etl berättigat anspråk att erhålla rättshjälp i frågor om angelägenhet i
utlandet. Som exempel nämns förhåUandena i gränstrakterna. Länsåklagaren i Värmlands
län gör liknande uttalanden och förordar att det överlåts åt rätts-
Prop. 1972: 4 100
hjälpsjurislens omdöme att ge en rimUg begränsning av
rättshjälpen till utlänningar såvitt avser angelägenheter i hemlandet.
Advokatsamfundet ullalar alt skäl för kravet givetvis inte saknas men anser
att det innefattar en viss diskriminering av utlänningar i jämförelse med vad
som gäller för svenska medborgare. Advokatsamfundet hemställer att frågan
övervägs närmare.
Förslaget i promemorian att s. k.
massärenden i princip skaU omfattas av rättshjälpen berörs i ett fåtal
yttranden. De remissinstanser som tagit upp frågan godtar förslaget. TiU denna
grupp hör bl. a. IK, nedre justitierevisionen, RR:s ledamöter och Föreningen
Sveriges rättshjälpsjurister. RR:s ledamöter uttalar beträffande andra
skatteärenden än deklarationsärenden, främst besvär i taxerings- och
uppbördsärenden, att det får anses riktigt att de i princip inte utesluts från
rättshjälpen. Det får emellertid antas att intresseprövningen här kommer att få
en inte ringa betydelse. Om de allmänna advokatbyråema skulle i någon större utsträckning
engagera sig i det betydande antal skattetvister som rör värderingar och
skälighetsbedömningar, torde detta innebära en avsevärd påfrestning för
organisationen. Advokatsamfundet anser att det inte finns skäl att undanta
massärendena från rättshjälpen men att det inte heUer finns något skäl att i
dessa ärenden meddela rättshjälp i andra fall än sådana där sökanden inte utan
sådan hjälp kan få erforderligt bistånd. Om man inför den regeln att rättshjälp
inte skall beviljas i sådana fall där kostnaderna inte kommer att överstiga
vad sökanden har både råd och skyldighet att betala, behövs inga särskilda
bestämmelser om massärenden.
Förslaget alt Kungl. Maj:t skall
kunna förordna all rältshjälpsavgiften i massärenden skall motsvara
rättshjälpskoslnaden har godtagits av dem som särskUt berört frågan.
I ett tjugotal yttranden
kommenteras förslaget att rättshjälp inte skall få meddelas i fråga om
upprättande av självdeklaration. I flertalet av dessa yttranden godtas
promemorians ståndpunkt. Advokatsamfundet uttalar att det visserligen vore i
och för sig i hög grad önskvärt att kunna bereda aUmänheten vidgade
möjligheter lill sakkunnig hjälp. Men av praktiska skäl torde det vara omöjligt
att lösa denna fråga inom ramen för den allmänna rättshjälpen. Varken de av
staten drivna rättshjälps-byråerna eller de privatpraktiserande advokaterna
skulle ens tillnärmelsevis räcka tUl för alt under deklarationstiden bistå
allmänheten i den utsträckning som skulle bli följden, om rättshjälpen skulle
omfatta även upprättandet av självdeklarationer. Av samma mening är bl. a. JK,
justitierevisionen, hovrätten för Övre Norrland, regeringsrättens ledamöter,
Stockholms läns landstings rättshjälpsanstall och Föreningen Sveriges
häradshövdingar och stadsdomare.
Rådhusrätten i Borås ansluter sig i
allt väsentligt till uttalandena i promemorian men vUl ifrågasätta, om något
imdantagslöst förbud bör
Prop.
1972:4 101
uppställas
mot att låta rättshjälpen omfatta även upprättande av självdeklaration.
Visserligen är rådhusrätten väl medveten om att en generell rättshjälp i dessa
ärenden säkerligen skulle vålla oöverkomliga praktiska problem. Men i
undantagsfall kan det vara angeläget att en allmän advokatbyrå även lämnar
hjälp vid upprättandet av självdeklaration. Malmö stads rättshjälpsanstalt
framför liknande synpunkter. Att upprätta självdeklaration kan enligt
rältshjälpsanstalten vara ett led i arbetet för en klient i t. ex. ett
skadeståndsmål. Om vid slutuppgörelse livränta utbetalas för flera år tillbaka
samtidigt som ersättning för lyte och men samt sveda och värk utgår, har
klienten ofta ett klart behov av hjälp med deklarationen det året. I samband
med deklarationen för retroaktiv livränta bör ofta upprättas ansökan om
beskattning av ackumulerad inkomst. Även andra fall kan tänkas där
deklarationen utgör ett naturligt led i ett ärendes handläggning. I andra än
sädana fall bör självdeklaration på skäl, som anförts i promemorian, inte
förekomma vid rältshjälpsmyndigheten.
I några yttranden görs uttalanden som går ut på att
frågan om rättshjälp för all upprätta självdeklaration bör övervägas
ytterligare. Hovrätten över Skåne och Blekinge har ingenting att invända i sak
men framhåller alt, eftersom samhäUet har ålagt medborgarna skyldighet att avge
självdeklaration, samhället också borde sörja för att de som inte klarar av det
på egen hand får den hjälp de behöver. Det nuvarande systemet med privata
deklarationsbyråer är klart oliUfredsställande. Hovrätten anser därför alt
samhället borde organisera den deklarations-hjälp som det föreligger ett så stort
behov av. En sådan organisationsuppgift synes lämpligen kunna anförtros åt de
allmänna advokatbyråerna. Kammarrätten finner uppenbart att det föreligger ett
behov av rättshjälp avseende upprättande av självdeklaration. Den möjlighet som
i dag kan finnas för skattskyldig att vända sig till vederbörande
laxe-ringsnämndsordförande, lokal skattemyndighet eller länsstyrelses taxeringsavdelning
är helt otillräcklig. Den personella utrustningen för en mer genomförd
serviceverksamhet saknas, och det kan f. ö. ifrågasättas om de granskande och
prövande myndighetema bör engageras för sådan rådgivande verksamhet. Ett
talande uttryck för många skattskyldigas behov av att få deklaralionshjälp
detta gäller f. ö. ofta nog även enkla deklarationer är det otal mer eller
mindre kvalificerade deklarationsbyråer som upprättas i deklarationstider. Det
är inte tUlfredsstäl-lande att de skattskyldiga vid fuUgörande av
deklarationsskyldigheten skall vara hänvisade att mot betalning anlita byråer,
vars sakkunskap erfarenhetsmässigt kan vara ganska ringa. Fömtom
kostnadsaspekten bör beaktas risken för rättsförluster och faran för att
deklarationen blir så oriktig att straffpåföljd kan ifrågakomma. Läget i
sistnämnda hänseende skärps f. ö. väsentligt om vad som föreslagits i
belänkandet "Skattebrotten" (SOU 1969: 42) genomförs.
Landskontorsutredningen föreslog
Prop. 1972:4 102
i
sitt betänkande "Skatteförvaltningen" (SOU 1967: 22) vissa åtgärder
för att förbättra läget. Den utväg, som där anvisades, mötte viss kritik från
bl. a. kammarrättens sida. Detta betyder emellertid inte att nuvarande
förhållanden är acceptabla. Kammarrrätten anser alltså att frågan ånyo bör
övervägas. Möjligen kan detta inte ske redan i nuvarande sammanhang men
fortsatta överväganden bör inte skjutas på en obestämd framtid. Auktoriserade
och eventuellt statsunderstödda skaltebyråer, fristående eller anknutna till
den allmänna rättshjälpsorganisationen, kan därvid böra övervägas. Dessa skulle
måhända också kunna biträda med sådan rättshjälp, som enUgt förslaget är tänkt
att kunna bevUjas vid processer i taxeringsärenden. Rättshjälpsanstalten i
Helsingborg erinrar om att primärkommunema på sina håll i samband med att
självdeklarationer skall inges inrättar deklarationsbyråer, som mot en mindre
avgift lämnar allmänheten råd och bistånd med upprättandet. Det kan
ifrågasättas om inte detta är en uppgift som borde övertas av staten ocb
exempelvis förmedlas av rättshjälpsanstalt.
Arbetsgrappens förslag, att rättshjälp inte skall
få beviljas den som inte har ett befogat intresse att få sin sak behandlad
kommenteras i ett drygt trettiotal yttranden. Bland de remissinstanser som
yttrar sig i frågan finns en mindre grapp som godtar förslaget eller lämnar
det utan erinran. TUl denna grapp hör bl. a. Stockholms rådhusrätt,
rådhusrätten i Malmö, RR:s ledamöter, Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister,
Stockholms stads rättshjälpsanstalt och LO. En något större grapp avstyrker
den föreslagna intresseprövningen. Till dem som avstyrker förslaget hör bl. a.
JK, RÄ, nedre justitierevisionen. Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över
Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland
och Advokatsamfundet. I övriga yttranden som tar upp frågan uttalas tveksamhet
inför förslaget eller önskemål om jämkningar.
RR:s ledamöter, som finner att den föreslagna
ordningen i huvudsak kan godtas, framhåller att den begränsning av rättshjälpen
som ligger i intresseprövningen får betydelse även i förvaltningsrältsliga
frågor. En väl avvägd intresseprövning bör kunna medverka till att förvaltningsärenden
som grandar sig på missförstånd eller Uknande läggs till rätta på ett tidigt
stadium. Samtidigt är det, inom förvaltningsområdet lika väl som inom området
för de allmänna domstolarnas verksamhet, väsentligt att vid intresseprövningen
lämnas betydande utrymme för skilda uppfattningar om det välgrundade i
sökandens anspråk och att prövningen begränsas tiU vad som krävs för att
förhindra missbruk av rättshjälpen, Stockholms stads rättshjälpsanstalt uttalar
att den föreslagna inresseprövningen synes väl överensstämma med de regler som
tUlämpas vid rättshjälpsanslalterna och som visat sig fungera på ett
tUlfredsstäUande sätt. Mot utformningen av bestämmelsen är därför intet att
erinra. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister har i huvudsak
Prop.
1972: 4 103
ingen
erinran mot förslaget. Föreningen framhåller dock att det för den enskildes
rättssäkerhet är betydelsefullt att rältshjälpsmyndigheten liksom den enskilde
advokaten iakttar stor försiktighet vid tillämpningen. Enligt LO:s mening torde
det inte råda någon tvekan om att en intresseprövning måste ske, så att inte
rättshjälpens resurser kommer att tas i anspråk i helt meningslösa och
utsiktslösa rättslägen. En annan sak är att då denna prövning oftast måste ske
efter en summarisk utredning, så måste den prövande myndigheten vara
utomordentligt säker på sin sak, innan ett anspråk anses som obefogat. Vid den
första prövningen bör således endast de uppenbart obefogade anspråken avvisas.
Den rätlshjälpssökande skall inte heller anses ha ett befogat intresse att få
saken prövad om tvisten eller anspråket avser obetydliga ekonomiska värden. LO
har i princip inget att invända mot detta. Organisationen vill dock framhålla,
alt även om det från den enskilde rätlshjälpssökandens synpunkt kan röra sig om
obetydliga ekonomiska värden, så kan rättsanspråket ha betydelse för flera än
den rättssökande, vilket i verkligheten kan innebära att utgången av en
rättslig prövning kan ha ett betydande ekonomiskt värde utöver varom är fråga
i målet. Avgörandet i det enskilda målet kan således ha stor betydelse för t.
ex. stora konsu-menlgrapper, löntagargrupper eller andra intressegrapper. I sådana
fall förutsätter LO att något avseende inte kommer att fästas vid att tvisten
eller anspråket i det enskilda fallet avser obetydliga ekonomiska värden
jämfört med kostnaderna i ärendet eller målet. Rådhusrätten i Malmö ser med
tillfredsställelse att det genom förslaget skapas möjlighet till en
förhandsprövning av parts talan. En sådan förhandsprövning är dock en
synnerligen grannlaga uppgift och rådhusrätten är tveksam om den föreslagna
lagtexten ger myndigheterna tillräckligt stöd och ledning för alt verkligen
hindra missbruk av rättshjälpsförmånerna. Del förefaller också rådhusrätten som
om vissa av de i promemorian nämnda exemplen skulle vara mindre väl valda.
Möjligen beror detta på alt med rättshjälp i dessa exempel i själva verket
åsyftats rättegång. Rådhusrätten anser sålunda, att rättshjälp bör meddelas för
en förberedande behandling och undersökning av ett anspråk beträffande vilket
det kanske inte finnes stor sannolUihet för att det skall kunna drivas med
framgång. Delsamma gäller de fall då motparten saknar tillgångar. Däremot bör
rättshjälp för rättegång kunna vägras i dylika fall, i den män sådan hjälp inte
erfordras för preskriptionsavbrott.
Till dem som inte är beredda alt godta
promemorieförslaget hör JK som anför i huvudsak följande. Att rättshjälp bör
kunna vägras när anspråket grundas på en klar felbedömning av gällande
rättsregler en rättssökande vill exempelvis föra en arvsprocess när arvsrätt
enligt lag inte föreligger är helt uppenbart. En vägran kan väl också godtas
när anspråket avser etl även efter sökandens egen måttstock obetydligt värde
eller när någon vill föra ansvarstalan för ett brott som ligger under
Prop.
1972:4 104
allmänt
åtal. Men att efter en summarisk och kanske otillförlitlig utredning bedöma om
bevisläget är sådant att det framstår som mycket osannolikt att ett anspråk
kan drivas med framgång är en synnerligen vansklig uppgift för vUken myndighet
som än får sig uppgiften anförtrodd. Sannolikt skulle myndigheten bli mycket
försiktig i sin bedömning; i allt fall borde den vara det. Annars skulle finnas
risk för felbedömningar till den rättssökandes nackdel, vilka skulle bli
särskilt allvarliga om, såsom föreslås i promemorian, fullföljdsrätt skulle
vara utesluten. Det torde vidare vara mycket vanskligt att avgöra om ett i och
för sig befogat anspråk inte ens på längre sikt kan realiseras därför all
motparten saknar tillgångar. Oavsett vilken myndighet som får hand om intresse-prövningen,
bör denna göras betydligt mer begränsad än som skett i förslaget. Bestämmelsen
torde böra ges i huvudsak samma innehåll som motsvarande regel i LFR. Det är
tydligt att en så utformad bestämmelse inte kan bli den effektiva spärr mot
missbmk av rättshjälpen eller det led i kostnadskontrollen som avsetts. Vad som
i dessa avseenden går förlorat kan emellertid ersättas genom att reglerna om
den enskildes bidragsskyldighet och om behörighetsvillkor för biträde utformas
så att missbruk av rättshjälpen i regel inte behöver befaras.
Nedre justitierevisionen framhåller att obefogade
rättegångar med hjälp av fri rättegång hittills inte förts i nämnvärd
utsträckning. Visserligen kommer rättshjälpen enligt förslaget att utsträckas
till inkomst-grapper som f. n. inte kan få fri rättegång, men för dem utgör
både rältshjälpsavgiften och risken att få svara för motpartens kostnader avhållande
moment. Vidare anser justitierevisionen att allvarliga betänkligheter av
principiell natur kan anföras mot en skärpt intresseprövning i förväg.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att det med hänsyn till svårigheterna
att göra en intresseprövning på förhand inte är sannolikt att förslagels
bestämmelser får någon större effekt.
Advokatsamfundet, som ställer sig starkt kritiskt
till den föreslagna ordningen, anser att det är uppenbart att varje förprövning
är förenad med utomordentliga vanskligheter. Dessa belyses enligt samfundets mening
av de exempel som i promemorian har anförts på situationer där rättshjälp bör
kunna vägras. Beträffande det först anförda exemplet, att anspråket grundas på
en klar felbedömning av rättsläget, uttalas att det inte utgör något praktiskt
problem. Sökanden har säkerligen redan vid konsultationen fått besked om att
han inte har någon juridisk rätt och att den konsulterade juristen inte vill
medverka. Angående det fallet att bevisläget är sådant att det framstår som
utsiktslöst eller mycket sannolikt att anspråket kan drivas med framgång
framhålls svårigheten att på förhand bedöma detta. Samfundet anför bl. a. att
det kan visa sig senare alt det kan skaffas fram bevisning som sökanden från
början inte känt tUl. I fråga om det fallet alt tvisten eller anspråket avser
obetydliga ekonomiska värden uttalas bl. a. att, om rättshjälp i ell sådant
Prop.
1972: 4 105
fall
skall vägras, det betyder att man i realiteten gör avsteg från principen att
ingen av kostnadsskäl skall hindras att göra sin rätt gällande. Samfundet
vänder sig vidare mot det i promemorian anförda exemplet all ett i och för sig
befogat anspråk inte ens på längre sikt kan realiseras därför att motparten
saknar tillgångar och ställer frågan hur man skall kunna veta att anspråk inte
ens på längre sikt är realiserbart. Dessutom kan det vara fråga om fall där
talan måste väckas inom viss tid om inte rätlen lill talan skall förloras.
Beträffande det fallet alt en målsägande vill föra
ansvarstalan för ett brott som ligger under allmänt åtal framhåller samfundet
bl. a. att målsäganden, om åklagaren inte väcker talan, kan ha befogat intresse
att kunna utöva sin subsidiära åtalsrätt. Även uttalandet i promemorian att
rättshjälp bör kunna vägras i vissa fall när talan avser ärekränkning ger
anledning till invändningar. Sammanfattningsvis uttalar samfundet att en av
myndighet på förhand verkställd intresseprövning är så vansklig och från
rättssäkerhetssynpunkt förenad med så påtagliga risker och olägenheter att
bestämmelser om sådan prövning inte bör införas.
I fråga om intresseprövning efter det alt
rättshjälp meddelats uttalar samfundet bl. a. följande. De anförda
betänkligheterna blir givetvis mindre, om intresseprövningen sker vid en senare
tidpunkt, då man bättre kan bedöma sakläget. Promemorieförslag i det avseendet
måste ändå avstyrkas. Det avgörande skälet är att när fråga är om en process
(judicieU eller administrativ) det enda tillfredsställande sättet att
officiellt fastslå att rätlshjälpssökanden varit ute i ogjort väder är alt
domstol eller myndighet ogillar hans talan. Det är inte svårt att förestäUa sig
vad det skulle betyda för den allmänna tron på rättvisan, om den som bevUjats
rättshjälp med fullt fog skulle kunna säga att han misslyckats i sin strävan
att få rätt, inte därför alt domstolen funnit hans anspråk obefogat ulan
därför att rättshjälpsmyndigheten, som kanske också företrätt hans motpart,
dragit in rättshjälpen och därigenom tvingat honom att avstå från sin rätt.
Härtill kommer att det i processer ofta först på ett mycket sent stadium (inte
sällan först efter huvudförhandlingen) är möjligt alt få någorlunda säkra
hållpunkter för bedömningen. Att då sedan kostnaderna redan nedlagts dra in
rättshjälpen är i allmänhet skäligen meningslöst.
Föreningen Sveriges häradshövdingar och sladsdomare
är av den uppfattningen all den föreslagna intresseprövningen, om den hade
varit föreskriven i dag, endast i undantagsfall skulle ha lett till att en
ansökan om fri rättegång hade avslagits. En advokat måste, innan han åtar sig
ett uppdrag, pröva om uppdraget faUer inom ramen för vad god ad-vokalsed
tUlåter. Samma prövning bör ankomma på de tjänstemän hos allmänna advokatbyrån
som inte är advokater och på biträden hos privatpraktiserande advokater. Denna
prövning måste i aUmänhet vara
4t
Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972:4 106
tillräckUg
för att förhindra rättshjälp i de ärenden som enligt förslaget skall falla bort
genom intresseprövningen. I återstående fall finns möjligheten att sätta ned
ersättningen tiU biträdet. Om denna möjlighet utnyttjas på rätt sätt, är
riskerna nästan helt uteslutna att staten skall belastas med kostnader i de
fall då intresseprövningen skulle ha utfalUt negativt. Tornedalens
rättshjälpsanstalt anför liknande synpunkter. Enligt Advokatsamfundets
bestämda mening finns det endast en väg att gå för att så långt som möjligt
förhindra missbrak av rättshjälpen, och det är att ställa stränga krav på dem
som skall biträda rällshjälpsklientelet, både när det gäller kravet på
erforderliga kvalifikationer hos dem som skall betros med dessa uppdrag och när
det gäller dessa personers sätt att fullgöra sina uppdrag. Även när det gäller
intresseprövning på ett senare stadium av rältshjälpsärendet anser samfundet
att det enda lämpliga sättet att förebygga missbruk av rättshjälpen är att
lägga ansvaret på det förordnade biträdet. Om han utan att på grund av förordnandet
vara nödsakad därtill fortsätter alt lägga ned arbete och kostnader på en
sak, som han under ärendets gång har funnit eller bort finna utsiktslös
eller eljest meningslös, bör han få bära konsekvenserna härav. Detta gäller
oavsett om det är fråga om processuell eller utomprocessueU rättshjälp.
Skulle en privat advokat följa den i promemorian angivna ordningen för
rättshjälps upphörande på grand av reglerna om intresseprövning, åsidosätter
han god advokatsed. Han får inte vara aktivt verksam i uppenbar strid mot vad
hans klient önskar. Vad man har rätt att fordra av honom är att han i den situation
som här avses gör allt han kan för alt förmå klienten att gå med på en
förlikning eller lägga ned saken saml att han, om klienten inte vill böja sig
för hans uppfattning, avböjer att vidare medverka och begär att bli enfledigad
från biträdesförordnandet. Men att han vidtar åtgärder för att offentlig
myndighet skall beröva klienten rättshjälpen kan omöjligt tolereras. VUl man
att allmänheten skall ha samma förtroende för en rätlshjälpsjurist som för en
privat advokat, måste rättshjälpsjuristen följa samma regler om god advokatsed
som de privata advokaterna. En allmän advokatbyrå bör, lika väl som en privat
advokat, ha frihet att avböja alt vidare bistå en klient, men detta bör inte
ske i den formen att byrån medverkar till ett myndighetsdekret, som berövar
klienten rättshjälpsförmånen såsom sådan. Liknande synpunkter anförs av bl. a.
hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs
rådhusrätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare. De två
sistnämnda remissinstanserna framhåller också att det inte heller, annat än
möjligen i rena undantagsfall, torde böra ankomma på domstolen eller myndighet
där ärendet är anhängigt att anmäla att saken har tagit sådan vändning att
rättshjälpen av den anledningen bör upphöra. Enligt hovrätten för Västra Sverige
bör en sådan anmälningsskyldighet åligga domstol endast i rena undantagsfall.
Prop. 1972:4 107
7
Kostnadsbidrag 7.1 Nuvarande ordning
I 1 § första stycket LFR stadgas att fri rättegång
kan beviljas den som inte äger tillgång till att betala de med rättegången
förenade kostnaderna eller efter betalning av kostnaderna skulle sakna
nödvändiga medel för eget uppehälle och för att fullgöra den
underhållsskyldighet som åligger honom.
I
vissa fall som anges i 7 § kan rätten förordna, att förmånen av fri rättegång
skall upphöra. Sådant beslut kan meddelas om det under rättegången framkommer
alt parten är i stånd att betala processkostnaderna ulan att ta i anspråk
medel som är nödvändiga för hans eget uppehälle och för att fullgöra honom
åliggande underhållsskyldighet. Beslut att förmånen skall upphöra kan vidare
meddelas om det framkommer att partens talan måste anses vara av ringa
betydelse för honom eller alt hans talan grandar sig på överlåtelse, som kan
antas ha skett i syfte att därmed erhålla fri rättegång.
Bestämmelser
om skyldighet för part med fri rättegång att ersätta statsverket kostnaderna
för rättshjälpen finns i 8 § första stycket och 13 §. Har beslut meddelats att
förmånen skall upphöra skall enligt förstnämnda lagmm rätten när den skiljer
målet från sig ålägga parten alt ersätta statsverket kostnaderna för den fria
rättegången. Domstolen har dock att pröva om och i vad mån sådant åläggande bör
ske när beslutet om alt förmånen skall upphöra grundats på att det funnits vara
av ringa betydelse för parten alt hans talan prövas. Utöver dessa fall
förekommer del inte att parten med fri rättegång under målets handläggning förpliktas
att ersätta statsverket dess kostnad för den fria rättegången.
Frågan
om sådan ersättningsskyldighet kan däremot tas upp senare, I 13 § första
stycket regleras två fall. Det ena är att parten efter rättegångens slut anses
kunna betala rättegångskostnaden utan alt ta i anspråk medel som är nödvändiga
för hans eget uppehälle och för att fullgöra den underhållsskyldighet som
åligger honom. Parten kan då på talan av kronans ombudsman förpUktas alt
ersätta statsverket kostnaden. Det andra fallet är att motpart eller annan
ålagts att ersätta statsverket rättegångskostnaden och att kostnaden inte
kunnat tas ut av denne. Även i denna situation kan under samma förutsättning
som ovan angetts i fråga om betalningsförmågan parten som haft fri rättegång
på yrkande av kronans ombudsman förpliktas att ersätta rättegångskostnaden.
Talan får inte väckas senare än fem år efter rättegångens slut. Bestämmelserna
i första stycket gäller enligt andra stycket också i fråga om kostnad som av
allmänna medel betalats för verkställighet av dom eller utslag. Tiden inom
vilken talan skall väckas skall dock räknas från del verkstäUighelsålgärden
avslutats. Har part betalat
Prop.
1972: 4 108
kostnad
som annan ålagts att ersätta statsverket, inträder han enligt tredje stycket i
statsverkets rätt mot den andre.
Enligt 1 § normalreglementet lämnar
rättshjälpsanslalterna mindre bemedlade kostnadsfri hjälp i rättsliga
angelägenheter.
Den som fått rättshjälp är i vissa fall skyldig att
ersätta anstalten kostnader för rättshjälpen. Bestämmelser härom finns i 5 §
normalreglementet. Anses någon på grund av sina förmögenhetsförhållanden
rätteligen inte ha haft rätt att åtnjuta hjälpen är han, om anstaltens styrelse
fordrar det, skyldig att ersätta anstalten dess utgifter för saken och betala
skälig ersättning för rättshjälpen i den mån anstalten inte får ersättning i
annan ordning. Samma skyldighet åligger sökande som genom anstaltens biträde
erhållit egendom av någon betydelse. Får sökanden ersättning för
rättegångskostnad skall ersättningen lUlfalla anstalten, tUl den del
ersättningen kan anses innefatta gottgörelse för anstaltens utgifter i målet
och för den av anstalten lämnade rättshjälpen.
En förutsättning för alt rättshjälp skall kunna
erhållas enligt jämtlandssystemet är, liksom vid rättshjälpsanslalterna, att
sökanden är mindre bemedlad (punkt 1 i normalavtalet). Även enligt jämtlandssystemet
föreligger vidare viss ersättningsskyldighet för kostnader för lämnad
rättshjälp. Har i ett ärende annan än klienten tUl advokaten för kUentens
räkning kontant betalat belopp, som tillhopa överstiger 1 000 kronor, skall
advokaten av överskjutande belopp så långt det räcker gottgöra sig för arvode
och utlägg. Överstiger beloppet 700 kronor men inte 1 000 kronor, skall
advokaten ur vad som överstiger 700 kronor gottgöra sig jämkad ersättning för
arvode och utlägg (punkt 9 i normalavtalet).
Inom
justitiedepartementet gjordes under våren 1970 en undersökning av praxis vid
fri rättegång och annan rättshjälp. Enligt denna undersökning måste
möjligheterna att få fri rättegång anses vara ganska snävt begränsade. När det
gäller sökande som inte har någon försörjningsplikt vägrar några underrätter
fri rättegång redan vid en årsinkomst av 13 000 å 14 000 kronor. De domstolar
som tillämpar bestämmelserna mest generöst har satt gränsen vid en årsinkomst
av cirka 18 000 kronor. För sökande med försörjningsplikt görs i allmänhet
vissa tUlägg tiU dessa övre gränser för varje underhållsberältigad person. För
make som inte har egen inkomst medger vissa underrätter sålunda ett tUlägg som
uppgår till 4 000 å 4 500 kronor medan andra domstolar inte har några
utvecklade schablomegler utan gör en bedömning från faU tiU faU. För bam utan
egen inkomst medges höjning med belopp som varierar från 2 000 tiU 3 000 kronor
och i viss utsträckning även bestäms av barnets ålder. De redovisade
inkomst-gränserna avser normalfallen.
När det gäller att avgöra vilka som skaU anses vara
mindre bemedlade tiUämpar rättshjälpsanslalterna enligt undersökningen
tämligen olika
Prop.
1972: 4 109
praxis.
Några centrala riktlinjer finns inte. Vid en del anstalter har dess styrelse
fastställt normer för bedömningen. Vid andra har chefen för anstalten ofta
efter samråd med andra kolleger lämnat anstalten riktUnjer eller hjälpregler.
Vissa rättshjälpsanstalter har inga bestämda inkomstgränser utan prövning sker
från fall tUl faU, Helt aUmänt kan följande sägas om praxis vid anstaltema. Man
utgår från ett bruttoin-komstbelopp per månad för ensamstående som en övre
gräns. Detta belopp varierar starkt, från cirka 1 200 kronor vid de anstalter
som har de lägsta inkomstgränsema tUl 1 800 kronor vid rättshjälpsanstalten i
Stockholm. TiU dessa övre gränser brukar läggas en viss summa per månad för varje
person hustru eller barn mot vUken sökanden har försörjningspUkt, Detta
belopp varierar vid de oUka anstalterna meUan 150 och 400 kronor. De sålunda
bestämda inkomstgränsema är att betrakta som hjälpregler och kan förskjutas
uppåt vid särskUt stor försörjningsbörda, höga bostadskostnader, betungande
skuldsättning etc. respektive nedåt vid förekomsten av förmögenhet. Ärendets
mer eUer mindre komplicerade och kostnadskrävande beskaffenhet är också en
omständighet som kan påverka rätten att få biträde vid rättshjälpsanstalt. Vid
bedömningen av den inverkan förekomsten av förmögenhet skall ha fäster man i
allmänhet inte avseende vid mindre kontantförmögenhet. Den övre gränsen synes
här variera meUan 6 000 och 10 000 kronor. Lös egendom som lätt kan realiseras
likställs med kontantförmögenhet. Förekomsten av fastighet som endast med
svårighet kan belånas, påverkar regelmässigt inte möjligheten att få
rättshjälp.
Normalreglementet har inga föreskrifter om att
avgifter skall tas ut av klienterna utan synes föratsätta att rättshjälpen,
bortsett från de fall som regleras i 5 § och som sällan förekommer, skall
lämnas kostnadsfritt. Det sagda gäller dock endast själva biträdeshjälpen.
Sökanden har själv alt svara för utgifter i samband med rättshjälpen. Han har
aUtså att ersätta utlägg för exempelvis läkarintyg och värderingsintyg. En
sökande som inte är i stånd att betala kostnadema för sådana ullägg kan dock
helt eller delvis befrias från att ersätta dem. Även för själva bilrädeshjalpen
tar emellertid rättshjälpsanstalterna i viss omfattning ut avgifter. Fyra
anstalter har i sina reglementen föreskrifter om avgifter för UtomprocessueU
rättshjälp. I dessa bestämmelser anges att rättshjälpen lämnas utan
ersättning. Den som inte är medellös får dock krävas på en avgift, som bestäms
med hänsyn tUl hans betalningsförmåga och rättshjälpens omfattning. Avgiften är
maximerad tUl 50 kronor vid en anstalt och tUl 100 kronor vid de tre övriga.
Även vid flertalet övriga anstalter förekommer i praxis att vissa mindre avgifter
tas ut i ulomprocessueUa ärenden. Det gäller sådana ärenden som upprättande av
testamente, äktenskapsförord, köpekontrakt, ärenden om namnändring, adoption
och liknande ärenden. Vid två av dessa anstalter har utvecklats ett taxesystem
med debiteringsnormer för särskilda typer av aren-
Prop. 1972:4 110
den.
Taxorna är så beräknade att beloppen täcker anstaltens utlägg och lämnar
utrymme för ett mindre belopp i ersättning för själva biträdes-hjälpen.
Rättshjälpsanstallernas jurister biträder i inte
obetydlig omfattning i rättegångar och ansökningsmål sådana vid anstalterna
hjälpberättigade sökande, som på grund av domstolarnas praxis inte kan få fri
rättegång. I sådana faU tar man ut ett förskott som i första hand är avsett
alt täcka blivande utlägg. Överskottet tillgodogör sig anstalten som avgift för
själva rättshjälpen. Denna praxis är regel vid gemensamma ansökningar om hem-
och äktenskapsskUlnad och i enklare rättegångar i familjemål. Förskotten varierar
vid anstalterna och ligger mellan 125 och 300 kronor.
När det gäller att avgöra vem som är mindre
bemedlad vid rättshjälp enligt jämtlandssystemet föreligger enligt
undersökningen en påfallande brist på enhetlig praxis. I vissa landsting utgår
man från domstolarnas praxis vid beviljande av fri rättegång. I andra landsting
använder man sig av den beskattningsbara inkomsten vid sina gränsdragningar. I
en del landsting utgår man från en på visst sätt bestämd bruttoinkomst som övre
gräns. Allmänt sett synes gränsen för möjlighet att få fri rättshjälp ligga
lägre än motsvarande gränser för den fria rättegången och för rättshjälp vid
rättshjälpsanslalterna.
7,2
Tidigare reformförslag
Rättegångskommitlén erinrar i sitt betänkande om
alt endast en myckel begränsad kategori medborgare erhåller fri rättegång. För
många av dem som inte kan få fri rättegång ler sig ulan tvivel rättegångskostnaderna
oskäligt betungande eller rent av som etl oöverkomligt hinder mot att få sin
sak prövad vid domstol. Kommittén understryker all det är angeläget att delta
missförhållande undanröjs. Utan all rubba grundprinciperna för
rättegångsordningen är det knappast möjligt att erhålla någon avgörande
minskning i rättegångskostnaderna genom ändring i reglerna för
rättegångsförfarandet eller på annat sätl. Det finns följaktligen, framhåller
kommittén, ingen annan utväg än all öppna den processuella rättshjälpen för en
vidgad personkrets.
Ökas möjligheterna att få processuell rättshjälp är
del enligt kommittén ofrånkomligt att den som har egna resurser får bidra till
rättegångskostnaderna efter förmåga. Redan statsfinansiella skäl kräver detia.
Från principiell synpunkt måste det också anses riktigt alt den som har
möjlighet att bära en del av kostnaderna inte tillåts processa alldeles gratis.
En skyldighet att själv bidra tUl kostnaden måste vidare vara ägnad att
motverka okynnesprocesser.
Enligt kommitténs mening har den processuella
rättshjälpen till uppgift att sätta en person i stånd att vid ett givet
tillfälle göra sin rätt
Prop.
1972:4 111
gäUande.
Den som har åtnjutit rättshjälp bör i princip vara ålerbelalningsskyldig för
statsverkets kostnader. Den processuella rättshjälpen är således till sin
karaktär en form av kredit.
Parts skyldighet alt bidra till processkostnaderna
kan dock enligt kommitténs mening inte reaUseras enbart genom regler om
återbetalningsplikt. Möjligheterna alt i efterhand indriva sådana bidrag skuUe
ofta bli rätt små. Bidragsskyldighelen bör därför aktualiseras redan på ett
tidigt stadium, något som även måste motverka att okynnesprocesser kommer tUl
stånd.
Kommittén
går därefter in på frågan hur en sådan bidragsskyldighet bör utformas. Efter
att ha diskuterat möjUgheten att differentiera de förmåner, som är förenade
med den processuella rättshjälpen, och möjUgheten att part efter sin
ekonomiska förmåga får svara för en större eller mindre kvotdel av de totala
processkostnaderna, stannar kommittén slutligen för en annan lösning. Denna
innebär att part i mån av förmåga skall erlägga kontant bidrag till
processkostnaderna. Bidraget, i förslaget kallat kostnadsbidrag, skall beräknas
efter partens betalningsförmåga. Kommittén framhåller att sådan
bidragsskyldighet, som inte anknyter till visst eller vissa slag av kostnader
eller till viss kvotdel av totalkostnaderna utan direkt till partens ekonomiska
förmåga, är förenad med flera fördelar. Systemet tUlåter en stark
differentiering. Dessutom bör ett sådant syslem, om bidragen skall erläggas i
förväg, kunna motverka att okynnesprocesser kommer till stånd. Det torde också
kunna Utformas så att det som regel inte bereder prövningsmyndigheten större
svårigheter. En olägenhet med en bidragsskyldighet av nu angiven typ skulle
vara att den knappast kan genomföras utan anknytning tUl fixa inkomstbelopp, om
tillfredsställande enhetlighet i rättstillämpningen skall uppnås.
Inkomslbeloppen bör med hänsyn lill bidragsskyldighetens avgörande betydelse
föreskrivas i lag. Delta leder vid förändrat penningvärde till att det kan bU
nödvändigt att vidta lagändringar. Motsvarande olägenhet finns emellertid på
åtskilliga andra områden inom lagstiftningen, särskilt inom social- och
skallelagstiftningen, och synes kommittén inte böra föranleda att en i övrigt
lämplig lösning avvisas.
Som
tidigare har berörts är enligt kommitténs förslag part i princip skyldig att
ersätta statsverket dess kostnader i anledning av parlens rättegångshjälp.
Reglerna om vilka omständigheter som skall ligga tUl grund för
kostnadsbidragets storlek och för behovsprövningen i övrigt torde därför enligt
kommittén kunna i viss mån schabloniseras. Prövningen bör i första hand
anknytas till de omständigheter, som i allmänhet har den största betydelsen
för parts förmåga alt betala rättegångskostnad. Även reglerna om hur dessa
omständigheter skall beaktas torde kunna schabloniseras. Föreligger dessutom
andra omständigheter av betydelse, bör avvikelse från schablonen ske, endast om
dessa väsentligt ökar eller minskar parlens förmåga alt svara för processkostnaderna.
Prop.
1972:4 112
Kommittén
framhåller att en så konstmerad behovsprövning är ägnad att främja en enhetlig
rättstillämpning. Dessutom förenklas prövningen och för parterna och deras
ombud blir det i allmänhet möjligt att i förväg bedöma om och på vUka villkor
rättegångshjälp kan komma att bevUjas.
Kommittén påpekar att inkomst och försörjningsbörda
för de allra flesta torde vara de två omständigheter som i huvudsak bestämmer
förmågan att betala rättegångskostnad. Kommittén föreslår därför att villkoren
för att erhåUa rättegångshjälp i första hand anknyts dels tUl partens
årsinkomst och dels till underhållsskyldighet mot make, bam eller annan, om
parten väsentligen bidrar till underhållet.
Försörjningsbördan skall enligt kommittén beaktas
på så sätt, att lika hänsyn alltid skall tas tUl varje person, till vars
underhåll parlen väsentUgen bidrar. Detta gäller oavsett om denna person är
partens make, bam eller annan och oavsett om underhållsskyldigheten fullgörs
genom erläggande av underhållsbidrag eller på annat sätt.
Kommittén anser att skyldighet att betala
kostnadsbidrag i regel inte bör åläggas part, vars årsinkomst inte uppgår till
mer än 7 000 kronor. Fullgör parten underhållsskyldighet, skall nämnda belopp
ökas med 500 kronor för varje person lill vars underhåll parten väsentligen
bidrar.
Överstiger parts årsinkomst nu angivna gränsbelopp
skall han enligt kommitténs förslag i allmänhet erlägga kostnadsbidrag, innan
rättegångshjälp får åtnjutas. Kommittén föreslår att bidraget skall bestämmas
till en tiondel eller, om parten fullgör underhållsskyldighet, en femtondel av
del belopp med vilket partens årsinkomst överstiger gränsbeloppet.
Lagförslaget innehåller som tidigare har antytts
bestämmelser som i det ensldlda fallet medger avvikelse från de nu angivna
schablonreglerna för bestämmande av parts skyldighet att betala kostnadr.bidrag
och bidragets storlek. Är parts förmåga att betala rättsgångskostnad på grund
av förmögenhet eller annan särskUd omständighet väsentligt ökad, kan parlen
åläggas att betala koslnadsbidrag även om hans inkomst inte överstiger
gränsbeloppet. Vidare kan det belopp som part har alt betala i kostnadsbidrag
höjas till ett efter hans förmåga skäligt belopp. Är å andra sidan på grand av
skuldsättning eller annan särskild omständighet parts förmåga att betala
rättegångskostnad väsentUgt minskad, kan det belopp som parten enligt
schablonreglerna har alt erlägga i kostnadsbidrag jämkas efter vad som med
hänsyn till hans förmåga att utge sådant bidrag prövas skäUgt. Vid bedömningen
om parts förmåga är väsentligt minskad, får försörjningsbördan inte beaktas.
Enligt kommitténs förslag skall rättegångshjälp
inte beviljas, om det är uppenbart att partens utgifter i rättegången inte är
större än det kostnadsbidrag han skulle ha att betala eller endast med mindre
belopp skulle överstiga bidraget. Kommittén framhåller emellertid att med den
Prop.
1972:4 113
föreslagna
utformningen av bidragsskyldigheten behöver normalt vid prövning av begäran om
rättegångshjälp någon uppskattning av processkostnadernas sannolika storlek
inte ske. Parten får själv söka uppskatta processkostnademas ungefärliga
storlek och bedöma, om det är någon mening med att söka rättegångshjälp med
skyldighet att betala kostnadsbidrag. Beräknar parten att kostnadema inte
överstiger kostnadsbidraget antas han föredra att processa utan
rättegångshjälp. Erlägger parten likväl kostnadsbidrag och visar det sig att
processkost-nadema understiger detta, föreslås skillnaden skola återbetalas tUl
parten. I övrigt skall, frånsett ett visst särfall med ringa praktisk betydelse,
kostnadsbidraget alltid, oavsett målels utgång, tillfalla staten. Däremot skall
motpart enligt vanliga regler om rättegångskostnad kunna förpliktas att
gottgöra parten vad han erlagt i koslnadsbidrag.
Kommittén
konstaterar att sannolika antalet processer i vilka rätte-gångskostnadema är
högre än kostnadsbidraget blir allt mindre ju högre upp man kommer på
ekonomiskalan. Systemet kommer automatiskt att medföra gränser, ovanför vilka
det inte innebär någon fördel att erhålla rättegångshjälp. Det skulle därför
enligt kommittén kunna försvaras att inte införa någon övre gräns för möjligheten
att erhålla rättegångshjälp. Kommittén anser emellertid om än med viss tvekan
att det bör finnas en uttrycklig gräns för möjligheten alt få
rättegångshjälp. Kommittén föreslår, att när parts årsinkomst överstiger de
föreslagna gränsbeloppen för skyldighet alt betala kostnadsbidrag med mera än
8 000 kronor eller, om parten har försörjningsbörda, med mera än 12 000 kronor,
rättegångshjälp i allmänhet inte får bevUjas.
Enligt kommitténs förslag skall även från dessa
övre gränser avvikelse kunna ske när parts förmåga alt betala rättegångkoslnad
på gmnd av särskild omständighet är väsentligt ökad eller minskad.
Oavsett
om sådan särskild omständighet föreligger eller inte, bör enligt kommitténs
menmg möjlighet finnas att undantagsvis vid särskUt höga rättegångskostnader
bevilja rättegångshjälp också åt part, vars ekonomiska villkor ligger ovanför
den angivna övre gränsen. Görs i något fall antagligt, all
rättegångskostnaderna blir så betydande alt parten saknar möjlighet att utan
rättegångshjälp behörigen ta till vara sina intressen i rättegången, skall
rättegångshjälp enligt kommittén kunna beviljas.
Om part under processen skulle fä sina ekonomiska
villkor så förbättrade att hans förmåga att betala rättegångskostnad blivit
avsevärt ökad, skall enligt förslaget ändring kunna ske i fråga om
kostnadsbidragets storlek. I sådant fall skall också rättegångshjälpen kunna
dras in helt och part, som fått rättegångshjälp utan skyldighet att betala kostnadsbidrag,
kunna åläggas att utge sådant.
Som tidigare har nämnts anser kommittén att den
processuella rättshjälpen bör behålla sin karaktär av kredit. Part som haft
rättegångs-
Prop. 1972:4 114
hjälp
skall därför i princip ersätta statsverket dess kostnad för rättegångshjälpen
eller, om parten erlagt kostnadsbidrag, den kostnad som återstår sedan bidraget
har avräknats.
Kommittén föreslår att de nuvarande bestämmelserna
i 8 § första stycket LFR, enligt vilka domstolen har att besluta om
återbetalningsskyldighet, skall i huvudsak oförändrade gälla även
rättegångshjälpen. I fråga om återbetalningsskyldigheten i övrigt framhåller
kommittén, att den nuvarande ordningen enligt 13 § LFR knappast kan behållas
oförändrad när rättshjälpen öppnas för en vidgad personkrets. Kommittén
föreslår i stället att rätten, när den skiljer målet eller ärendet från sig,
skall förplikta parten som har åtnjutit rättegångshjälp att ersätta statsverket
dess kostnad för rättshjälpen, i den mån inte motpart eller annan har ålagts
ersättningsskyldighet.
För att återbetalningsskyldigheten inte skall bli
alltför betungande, skall ersättningens belopp kunna jämkas med hänsyn tUl
partens vUlkor. Bestämmelsen om jämkning avser part med sådana ekonomiska
villkor att han kan antas sakna förmåga att inom en tid av fem år fullgöra
betalningsskyldigheten utan att ta i anspråk de medel som erfordras för hans
eget uppehälle och för att fullgöra honom åliggande underhållsskyldighet.
Sådan part skall enligt förslaget förpliktas ersätta endast vad han kan antas
ha förmåga alt betala inom femårsperioden. I fråga om återstoden av kostnaden
skall rätten förordna att den tills vidare skall stanna på statsverket.
Jämkning skall kunna ske liU noll.
Kommittén vill vidare införa vissa regler som
syftar till att underlätta för part att fullgöra sin återbelalningsskyldighet
ulan alltför stort ekonomiskt avbräck. Den myndighet som har att driva in
ersättningen skall kunna medge anstånd med dess betalning eller avbetalning av
ersättningen i särskUda poster.
Nu angivna regler om jämkning, anstånd och
avbetalning skall enligt kommittén gälla även för det fall att parten med
rättegångshjälp enligt bestämmelser i RB har att ersätta statsverket kostnad
för tolk eUer stenograf eller kostnad som av allmänna medel utgått för bevisning
som inte påkallats enbart av motpart.
Kommittén påpekar att i vissa situationer
betalningsförmågan hos den part som har haft rättegångshjälp inte kan tas i
anspråk med hjälp av de ovan föreslagna reglerna. Så är fallet om rätten har förordnat
att statsverkets kostnad med anledning av partens rättegångshjälp helt eller
delvis tills vidare skall stanna på statsverket och partens ekonomiska
förhållanden sedermera förbättras. Motsvarande gäller om motpart eller annan
har förpliktats att ersätta sådan kostnad och kostnaden inte kan las ut av den
förpliktade. Kommittén föreslår därför alt i båda dessa fall
ersättningsskyldighet efter rättegångens slut skall kunna åläggas part på
talan av kronans ombudsman enligt i huvudsak
Prop. 1972:4 115
samma
regler som nu finns i 13 § LFR. Kommittén erinrar i detta sammanhang bl. a. om
en lill Konungen den 5 november 1957 avgiven framställning av riksdagens
justitieombudsman (JO). JO anför bl. a. att det är tvivelaktigt om de belopp
som inflyter tUl statsverket på gmnd av ifrågavarande indrivningsverksamhet
täcker kostnaderna för det därmed förenade arbetet. JO ifrågasätter därför i
framställningen om inte återbetalningsskyldigheten enligt 13 § LFR bör tas upp
tUl förnyat övervägande. Kommittén understryker emellertid att frågan kommer i
etl annat läge om den processuella rättshjälpen utvidgas att omfatta även
personer med bättre ekonomi än de som nu kan få fri rättegång.
Bortsett från ett par avstjrrkande yttranden har
principen med kostnadsbidrag accepterats under remissbehandlingen. Att den
processuella rättshjälpen behåller sin karaktär av kredit möts inte heller med
några erinringar i yttrandena. Åtskillig kritik framförs emellertid mot den
närmare utformningen av de ekonomiska villkoren för rättegångshjälp enligt
förslaget.
Några remissinstanser pekar på förändringarna i
penningvärdet och framhåller olägenheten med att anknyta möjligheten att
erhålla rättegångshjälp och skyldigheten all betala kostnadsbidrag tUl fixa, i
lag upptagna inkomslbelopp.
I fråga om de särskilda gränsbeloppen anser några
remissinstanser att den nedre gränsen, 7 000 kronor, är för låg. Andra
ifrågasätter om inte den övre gränsen för rättegångshjälpen bör kunna sänkas
något.
I de föreslagna schablonerna för beräkning av
gränsbeloppen och kostnadsbidragen för underhållsskyldig part har enligt flera
remissinstansers mening försörjningsbördan inte tillräckligt beaktats. En
höjning av schablontillägget föreslås därför av flera remissinstanser. Vidare
föreslås i ett par remissyttranden alt kvotdelen för alt bestämma
kostnads-bidraget fastställs till en tiondel. Om större hänsyn tas lill
försörjningsskyldigheten genom att gränsbeloppet höjs med 1 000 kronor för
varje underhållen person, är det inte påkaUat att beakta samma skyldighet även
när bidragets belopp skall bestämmas.
De föreslagna undantagen från de schablonmässiga
beräkningarna när parts förmåga att betala rättegångskostnad på grund av
särskild omständighet är väsentligt ökad eller minskad har ansetts vara ett värdefullt
komplement till schablonerna.
Som tidigare nämnts görs i remissyttrandena inga
erinringar mot förslaget att behålla principen om den processuella
rättshjälpens karaktär av kredit. Att återbetalningsskyldigheten i första hand
skall bestämmas redan vid målets avgörande anses utgöra en förbättring i
förhållande lill gällande rätt. Från flera håll förordas emellertid
begränsningar i återbetalningsskyldigheten.
Den föreslagna möjligheten lill jämkning kritiseras
i några yttranden. Det har anförts alt möjligheterna för domstolen att vid
denna prövning
Prop. 1972:4 116
komma
tUl ett rättvist resultat är mycket små. Praxis måste bli högst skiftande. Det
förordas därför att domstolen skall förplikta parten att ersätta statsverket
hela kostnaden och att det sedan får ankomma på de exekutiva myndigheterna att
vid indrivningen beakta partens betalningsförmåga. Domstolen bör dock ha
befogenhet att helt underlåta att ålägga betalningsskyldighet vid uppenbar
oförmåga hos part. Vidare har föreslagils den ändringen av jämkningsregeln att
återbetalningsskyldigheten skall prövas med hänsyn tUl partens
betalningsförmåga under en kortare tid än fem år.
Det har även ifrågasatts om inte möjlighet borde
införas för domstolen att jämka ett meddelat beslut om återbetalning.
Enligt 1965 års utredning om rättegångshjälp är det
ofrånkomligt att den processuella rättshjälpen öppnas för en vidare personkrets
än den som kan erhåUa fri rättegång. Utredningen framhåller att den i principiella
frågor är av samma mening som rättegångskommittén om sättet att öka möjligheten
att erhålla processuell rättshjälp.
Utredningen anser det vara en vinst om de
gränsbelopp, som är avgörande för möjligheten att få rättegångshjälp och för
skyldigheten att betala kostnadsbidrag, kan i lagen bestämmas genom en form av
indexreglering på så sätt, alt beloppen följer skiftningarna i prisläget och
alltså utan lagändring anpassas efter prisutvecklingen. Enligt utredningen
finns möjUghet tiU sådan indexreglering genom lagen (1962: 381) om allmän
försäkring. Utredningens förslag innebär att gränsbeloppen bestäms med
användning att det vid tiden för ansökan om rättegångshjälp gällande
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
Gränsbeloppen i kommitténs förslag måste enligt
utredningen anses låga redan mot bakgrunden av det allmänna prisläget vid
förslagets tillkomst. Höjningar i prisläget har därefter skett. Utredningen
framhåller att gränsbeloppen måste bestämmas avsevärt högre än i kommitténs
förslag. Höjning skall då ske även av tilläggsbeloppet för underhållsskyldig
part.
Utredningen förordar att den lägsta schablongränsen
bestäms till tre gånger basbeloppet. Part vars årsinkomst inte överstiger detta
belopp får aUtså rättegångshjälp utan kostnadsbidrag. För part som fullgör underhållsskyldighet
mot make, barn eller annan skall gränsbeloppet utgöra tre gånger basbeloppet
ökat med en fjärdedel av basbeloppet för var och en, till vars underhåll parten
väsentligen bidrar.
Överstiger parts årsinkomst nu angivna gränsbelopp
skall han, innan han får åtnjuta rättegångshjälp, erlägga kostnadsbidrag till
statsverket. Kostnadsbidraget utgör i utredningens förslag en tiondel av
skillnaden mellan partens årsinkomst och det för honom gällande gränsbeloppet.
Utredningen har således inte, som kommittén, funnit skäl för någon
differentiering av andelslalet.
Även
enligt utredningen skall rättegångshjälp inte bevUjas om det är
Prop.
1972:4 117
uppenbart
att partens utgifter i rättegången inte är större än det kostnadsbidrag han
skuUe ha att betala eUer endast med mindre belopp skulle överstiga bidraget. I
utredningens förslag har bestämmelsen emellertid vidgats. Även om parts
årsinkomst inte överstiger gränsbeloppet för erläggande av kostnadsbidrag bör
han enligt utredningens mening inte utan vidare erhålla rättegångshjälp. Vid
prövningen av sådan parts ansökan skall man beakta vilka utgifter han rimligen
kan beräknas få i rättegången. Är det uppenbart att utgiftema inte är större än
att parten själv kan stå för dem bör rättegångshjälp inte beviljas.
Utredningen framhåller att denna begränsning torde kunna få inte oväsentlig
praktisk betydelse. Ligger partens inkomst i närheten av schablongränsen, bör
han inte säUan själv kunna stå för de låga kostnader som kan uppkomma i enkla
mål utan tvistigheter.
Är
parts förmåga alt betala rättegångskostnad på grand av särskUd omständighet
väsentiigt ökad eller minskad bör enligt utredningen avvikelse kunna ske från
schablonreglerna. Vid bedömningen om parts förmåga är väsentligt minskad får
även enligt utredningens förslag hänsyn inte tas till partens
försörjningsbörda. Utredningen framhåller, med anledning av innehållet i vissa
yttranden över kommitténs förslag, att det inte är möjligt att åstadkomma en
lagregel som lämnar klart besked i alla de spörsmål, som kan uppkomma vid
bedömningen av de rättssökandes skiftande ekonomiska villkor. Praxis får efter
hand ge behövlig ledning i tolkningsfrågor.
Gränsen
för möjligheten alt erhålla rättegångshjälp har i utredningens förslag bestämts
med användning av basbeloppet. Överstiger parts årsinkomst det för parten
gällande gränsbeloppet för skyldighet att betala kostnadsbidrag med mer än fyra
och en halv gånger basbeloppet kan han normalt inte få rättegångshjälp. I
undantagsfall skall dock även part, vars årsinkomst överstiger nyss angivna
gränsbelopp, kunna beviljas rättegångshjälp. Fömtsättningen är, som även rättegångskommitlén
har föreslagit, att partens kostnad för rättegången måste antas bli så
betydande, att han saknar möjlighet att utan rättegångshjälp behörigen ta
tillvara sina intressen. Utredningen framhåller att den inte räknar med alt
tUlämpningen av undantagsstadgandet skall kunna komma i fråga annat än mycket
sällan.
Även utredningens förslag innehåUer en bestämmelse
om betydelsen av alt part under rättegången får sina ekonomiska villkor
avsevärt förbättrade. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med motsvarande
regel i kommitténs förslag.
Utredningen anser i likhet med rättegångskommittén
att den processuella rättshjälpen bör vara en form av kredit.
Utredningens bestämmelser om
återbetalningsskyldighet för part med rättegångshjälp när rätten har förordnat
att förmånen skall upphöra överensstämmer med kommitténs förslag i denna del.
Prop. 1972:4 118
I fråga om återbetalningsskyldigheten i övrigt har
utredningen velat belysa förhållandena enligt gällande ordning. Utredningen har
därför från samtliga häradsrätter och rådhusrätter begärt uppgift om antalet
domar i mål om betalningsskyldighet enligt 13 § LFR under åren 1961 1963.
Särskild uppgift har därvid begärts om mål under samma år som gällt talan mot
part med fri rättegång, sedan det visat sig att kostnaden inte har kunnat tas
ut av motpart eller annan som har ålagts primär ersättningsskyldighet. De
inkomna uppgiftema visar att det endast förekommit nio mål jämlikt 13 § LFR
under den angivna tidsperioden. Inget av dessa mål har gällt subsidiär
betalningsskyldighet för part som haft fri rättegång. Utredningen erinrar om
att i en del fall utan att talan förts av kronans ombudsman
återbetalningsskyldigheten efter krav av utmätningsman fullgörs helt eller lill
någon del. Utredningen framhåller emellertid att den uppfattningen allmänt
råder att resultatet av den indrivningsverksamhet som sålunda förekommer av
kostnader som avses i 13 § LFR är utan egentlig betydelse för statsverket och
inte i rimlig mån motsvarar myndigheternas arbete med ärendena.
Utredningen anser liksom rättegångskommitlén att,
när återbetalningsskyldighet skall förekomma för part som har haft
rättegångshjälp, ersättningsskyldigheten bör fastställas redan när rätten
skiljer målet eller ärendet från sig. Utredningen vill dock gå ett steg längre
än kommittén. Utredningen menar att frågan om partens återbelalningsskyldighet
bör slutligt avgöras, när rätten skiljer målet eller ärendet från sig, och att
alltså något ytterligare åläggande för honom att betala till statsverket inte
skall förekomma. Utredningen anser inte tillräckliga skäl föreligga att behålla
subsidiär betalningsskyldighet för part som haft rättegångshjälp, om
rättegångskostnaden inte har kunnat tas ut av motpart eller annan som i första
hand har ålagts all ersätta statsverket kostnaden. Utredningen åberopar bl. a.
de erfarenheter som framkommit om till-lämpningen av 13 § LFR.
Bortsett från nu berörda avvikelser förordar
utredningen att huvudregeln om återbelalningsskyldighet utformas i
överensstämmelse med vad kommittén har föreslagit. Parten skall alltså betala
så mycket hela kostnaden eller del därav som han anses kunna avstå under
fem år.
Kommitténs regler om möjlighet till anstånd och
avbetalning för part som ålagts återbetalningsskyldighet tas upp i huvudsak
oförändrade i utredningens förslag. Även enligt utredningens förslag skall
vidare bestämmelserna om jämkning, anstånd och avbetalning gälla också för det
fall att part med rättegångshjälp enligt bestämmelser i RB har att ersätta
statsverket kostnad för tolk eller stenograf eller kostnad som av allmänna
medel utgått för bevisning som inte har påkallats enbart av motpart.
Att
utredningens förslag i förhållande tUl kommitténs förslag innebär
Prop. 1972:4 119
en
ytterligare utvidgning av den personkrets som kan få processuell rättshjälp
noteras med tUlfredsstäUelse i flera av de remissyttranden som har avgetts Över
förslaget.
Utredningens förslag alt gränsbeloppen skall anknytas
till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring anses undantagslöst vara en
förbättring i förhåUande till det system med fixa inkomstgränser som upptogs i
kommitténs förslag. Den princip som utredningen i detta avseende har föreslagit
tillstyrks därför eller lämnas utan erinran av alla remissinstanser. Även den
närmare regleringen av förhållandet mellan gränsbeloppet för skyldighet att
betala kostnadsbidrag och basbeloppet tillstyrks allmänt.
Utredningens bestämning av gränsbeloppet för part
ulan underhållsskyldighet kritiseras av några remissinstanser som anser att
schablonbeloppet för den ensamstående inte behöver sättas högre än tUl två och
en halv gånger basbeloppet.
Från flera håll riktas kritik mot utredningens
bestämning av schablontillägget för underhållsskyldig part. Förslaget är
enligt många remissinstansers mening alldeles för restriktivt mot dem som har
underhållsplikt mot andra.
I flera remissvar understryks lämpligheten av
utredningens förslag att frågan om återbelalningsskyldighet mot statsverket
skall regleras definitivt i samband med det slutliga avgörandet i mål eUer
ärende.
Den nännare utformningen av bestämmelserna om
återbetalningsskyldighet har emellertid kritiserats från några håll. Det har
därvid anförts att reglerna bör kompletteras med en bestämmelse av innehåll
att part, som har ålagts återbetalningsskyldighet men som därefter genom
sjukdom eller annan omständighet kommit i ett stadigvarande, väsentligt sämre
ekonomiskt läge än man hade anledning anta, efter ansökan kan vinna befrielse
från vidare återbelalningsskyldighet. Det har även framhållits att ålagd
betalningsskyldighet enligt förslaget förutsätts kunna fullgöras under en
mycket lång tidrymd, ända upp till fem år. Det kan bli förenat med avsevärt
arbete för de exekutiva myndighetema att verkställa beslut om
återbelalningsskyldighet. Särskilt när det gäller mindre belopp kan detta
arbete lätt bli förlustbringande för statsverket.
I sammanhanget har även anförts att regeln om
återbetalningsskyldighet är så utformad att en person enbart genom att vinna
en process kan komma i det ekonomiska läge, som fömtsätts för
återbetalningsskyldig-hel. Särskilt illusorisk skulle rättegångshjälpen bli, om
det vunna beloppet inte nämnvärt avviker från det belopp återbetalningen
avser. En betydligt starkare begränsning av återbetalningsskyldigheten är
därför i hög grad önskvärd. Helst borde återbetalningsskyldigheten ersättas med
en fixerad självrisk.
Prop.
1972: 4 120
7.3
Promemorian
Enligt promemorian bör rättshjälpen ses som en
social förmån, som innebär att statsverket betalar kostnaderna för
rättshjälpen. Med denna grandsats är dock ingalunda oförenligt att den
rättssökande i mån av förmåga bidrar till kostnaderna för rättshjälpen. Regler
om återbetalningsskyldighet anses emellertid medföra vissa mindre önskvärda
konsekvenser. Den rättssökande kan inte alltid på förhand avgöra om han blir
återbetalningsskyldig för rättshjälpskostnaderna och han kan i vart fall inte i
förväg avgöra ersättningsskyldighetens omfattning. Att part inte i förväg kan
bedöma vUken kostnad han ådrar sig för rättshjälpen skapar osäkerhet och kan
medföra, att han drar sig för att göra sin rätt gällande av rädsla för de
ekonomiska konsekvenserna. I promemorian föreslås därför att någon
återbetalningsskyldighet inte skall förekomma för part som har haft
rättshjälp. Parts förmåga att bidra till statsverkets kostnader för
rättshjälpen skall tas i anspråk enbart genom regler om rättshjälpsavgifter.
I
promemorian behandlas därefter vissa principiella riktlinjer för avgiftssystemels
ulforrrming. Utgångspunkten bör vara att sökanden skall betala ett
koslnadsbidrag, vars storlek står i förhållande till hans aktuella
betalningsförmåga. Den avgift som sålunda skall utgå för rättshjälpen bör
bestämmas så att den rättssökande har möjlighet att i förväg bedöma på vilka
villkor rättshjälp kan komma alt lämnas. Skyldigheten att betala
rättshjälpsavgift bör därför i största möjliga utsträckning bedömas efter
schablonregler. Avgiften bör vidare i princip betalas innan rättshjälpen får
åtnjutas. En sådan ordning är ägnad alt motverka onödiga hänvändelser lill
rättshjälpsorganisationen. Den anses dessutom utgöra ett effektivt medel alt
verkligen få in avgifterna.
Möjlighet skall finnas att få anstånd med betalning
av avgiften. Beträffande rättshjälpsavgiflernas storlek anförs i promemorian
alt den ekonomiskt sämst ställda gruppen i samhället bör få rättshjälp mot en
för alla överkomlig grundavgift och att avgiften för mellangruppen bör utgöra
ett med hänsyn till de ekonomiska villkoren skäUgt bidrag till kostnaderna. För
de högre inkomsttagarna bör avgiften täcka kostnaderna för rättshjälpen.
I
promemorian förordas mot bakgmnden av dessa riktlinjer att avgiftssystemet i
huvudsak utformas som ett system med maximiavgifter. Även om statsverkets
kostnad för rättshjälpen överstiger ett med hänsyn till den rättssökandes
betalningsförmåga bestämt maximibelopp bör alltså högre rättshjälpsavgift inte
tas ut än som motsvarar maximibeloppet. Är å andra sidan
rättshjälpskostnaderna lägre än maximibeloppet, bör rättshjälpsavgiften
motsvara dessa kostnader. Lägsta rättshjälpsavgift skall dock enligt förslaget
i princip vara 50 kronor. Delta belopp anses utgöra skälig ersättning även för
rättshjälp i bagatellärenden.
Prop.
1972: 4 121
Som tidigare har anförts föreslås i promemorian att
den ekonomiskt sämst ställda grappen i samhället skall få rättshjälp mot en för
alla överkomlig grundavgift, medan avgiften för mellangrappen skall utgöra ett
med hänsyn till de ekonomiska villkoren skäligt bidrag tUl
rältshjälps-koslnadema. För de högre inkomsttagama skall avgiften täcka kostnadema.
I fråga om gränsdragningen mellan den ekonomiskt sämst ställda gruppen och
mellangruppen anförs i promemorian att de rättssökande, som kan få fri
rättegång eller rättshjälp vid rättshjälpsanstalterna, måste anses tillhöra den
förstnämnda kategorin. Det kan därför inte komma i fråga att sätta gränsen mot mellangrappen
lägre än vad som gäller för möjligheterna alt få sådan rättshjälp. Det
förefaller vidare naturligt att vid gränsdragningen la viss hänsyn till
låginkomsltagarbe-greppet. Med låginkomst torde enligt promemorian i allmänhet
avses inkomster under cirka 20 000 kronor.
Gränsen
mellan den ekonomiskt sämst ställda gruppen och mellangruppen samt även
gränsen mellan den ekonomiskt bäst ställda gruppen och mellangruppen bör i
första hand anges genom schabloner. Vid utformningen av schablonerna bör man
anknyta lill de omständigheter, som i allmänhet har den största betydelsen för
den rättssökandes betalningsförmåga, dvs. inkomst och försörjningsbörda.
Gränserna mellan de olika kategorierna bör därför i första hand anknytas till
beloppet av den rättssökandes årsinkomst och till underhållsskyldigheten
gentemot make, barn eller annan. Reglerna om hur försörjningsbördan skall beaktas
bör så långt det är möjligt schabloniseras.
På
nu anförda skäl föreslås i promemorian att gränsen mellan den ekonomiskt sämst
ställda gruppen och mellangruppen skall bestämmas så, att den vars inkomst
inte överstiger etl belopp, som motsvarar tre gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring skall hänföras till
förstnämnda kategori. Bidrar den rättssökande i väsentlig omfattning liU annans
underhåU, skaU gränsen höjas med ett belopp som motsvarar en tredjedel av
basbeloppet för var och en mot vilken sådan underhållsskyldighet fullgörs.
Beträffande det föreslagna schablonlillägget vid underhållsskyldighet uppslår
svårigheter att finna en schematisk beräkningsgrund för alla olika
underhållssitualio-ner. Den lämpligaste lösningen är att man använder sig av en
schematisk beräkningsgrund, som bör täcka alla fall av normal underhållsskyldighet,
oavsett om underhållsskyldigheten fullgörs genom erläggande av underhållsbidrag
eller på annat sätt. Denna schematiska beräkningsgrund får sedan kompletteras
med en bestämmelse, som öppnar möjlighet till avvikelse från schablonen i de
fall där en onormalt tyngande försörjningsbörda föreligger.
I promemorian föreslås vidare, att
rältshjälpsavgiften för den ekonomiskt sämst ställda gruppen skall utgöra 50
kronor. Avgiften skall få sättas ned eller efterges, om särskUda skäl
föreligger. Som skäl för att
Prop. 1972:4 122
ta
ut avgift även av denna kategori anförs att med den föreslagna gränsdragningen
många av dessa har möjlighet alt bidra tUl rältshjälps-kostnaderna i viss
utsträckning. Om en mindre avgift tas ut skulle vidare en alltför schematisk
gränsdragning mellan den ekonomiskt sämst ställda gruppen och övriga
rättssökande kunna motverkas. Dessutom torde man kunna räkna med alt
statsverket skulle komma att tiUföras ett inte obetydligt belopp som bidrag tUl
utgifterna för rättshjälpsverksamheten. Skyldigheten att betala
rättshjälpsavgift bör slutligen kunna leda till att allmänheten vänder sig till
rättshjälpsorganisationen endast i sådana fall där ett verkligt behov av rättshjälp
föreligger.
I fråga om avgiftssystemet för mellangruppen skall
maximibeloppet bestämmas till viss kvotdel av skUlnaden mellan sökandens
årsinkomst och gränsen mot den ekonomiskt sämst ställda gruppen. Förslaget innebär
att kvotdelen bestäms till en tjugondel vid en inkomst som högst uppgår till
fem gånger basbeloppet. Vid underhållsskyldighet höjs denna gräns enligt samma
regler som gäller för avgränsningen av de mindre bemedlade. Överstiger
inkomsten denna gräns men uppgår den tUl högst sex gånger basbeloppet, med
vederbörlig höjning av gränsen vid underhåUsskyldighet, skaU för denna del av
inkomsten en kvotdel på en femtondel kunna tas ut. Överstiger sökandens
inkomst sistnämnda gräns men uppgår den till högst sju gånger basbeloppet skall
för denna del av inkomsten en kvotdel på en tiondel tillämpas. Överstiger
inkomsten slutligen sju men inte åtta gånger basbeloppet, skall hälften av den
överskjutande inkomsten kunna tas ut.
För de rättssökande som tillhör den ekonomiskt bäst
ställda gruppen skall enligt förslaget, som redan har nämnts, avgiften
bestämmas så att den motsvarar full ersättning för den rättshjälp som lämnas.
Motiveringen för detta är alt det från principiell synpunkt synes rikligast
att personer i goda ekonomiska förhållanden själva får stå för hela kostnaden
för rättshjälpen. Gränsen mot mellangruppen föreslås gå vid en inkomst som
motsvarar åtta gånger basbeloppet. Vid underhållsskyldighet skall gränsen
höjas enligt samma regler som föreslås gälla för övriga schablongränser.
De i promemorian föreslagna schablonreglerna bygger
endast på den rätlssökandes inkomst och försörjningsbörda. I promemorian framhålles
emellertid att de ekonomiska villkoren för rättshjälp bör bestämmas med
utgångspunkt från den rättssökandes ekonomiska ställning i dess helhet. Andra
omständigheter än inkomst och underhållsskyldighet kan ha betydelse för hans
förmåga att bidra till rättshjälpskostnaderna. Som de viktigaste av dessa
omständigheter anges förmögenhet eller skuldsättning. Bland andra faktorer nämns
den inverkan en anhörigs ekonomiska villkor kan ha på sökandens förmåga att
betala avgift. Som tidigare har berörts bör vidare en onormalt tyngande
underhållsskyldighet kunna beaktas utöver schablontillägget för
försörjningsbör-
Prop. 1972: 4 123
dan.
Föreligger sådana särskilda omständigheter bör alltså möjlighet finnas att
beakta dessa vid avgiftens bestämmande, i den mån de har någon mera påtaglig
betydelse för bedömningen av den rättssökandes ekonomiska ställning. I
promemorian föreslås därför att förmögenhet, skuldsättning eller annan särskUd
omständighet skall beaktas i skälig utsträckning vid bestämmande av
årsinkomsten, om sådan omständighet är av väsentlig betydelse för sökandens
betalningsförmåga. De särskilda omständigheter som kan föreUgga skall alltså
uppskattas till etl visst belopp. Detta belopp skall sedan läggas till eller
dras ifrån sökandens årsinkomst, varefter det erhållna beloppet läggs in i
avgiftsschemal.
Det
är enligt promemorian önskvärt att någon form av schablon kan åstadkommas för
bedömningen av hur förmögenhet, skuldsättning eUer andra omständigheter skall
inverka vid årsinkomstens bestämmande. De förhållanden som kan få betydelse är
emellertid så skiftande att någon närmare specifikation inte bör lämnas i
lagtexten. Det bör ankomma på centralmyndigheten att dra upp de närmare
riktlinjerna.
Förslaget tUl rättshjälpslag innehåller vidare
vissa bestämmelser som reglerar de fall att den som bevUjas rättshjälp eller
ställföreträdare för honom genom försummelse har föranlett särskilda kostnader
för rättshjälpen och de faU att väsentiiga förändringar i en rättssökandes ekonomiska
situation har inträffat under loppet av ett rättshjälpsärende.
7.4
Remissyttrandena
Grundsatsen att den rättssökande i mån av förmåga
skall bidra till rättshjälpskostnaderna har allmänt godtagils eller lämnats
utan erinran av remissinstanserna. Motsvarande gäller de i promemorian angivna
principiella riktlinjerna för bidragsskyldighelen och avgiftssystemets utformning
i stort. RR:s ledamöter anser att det för den rättssökande bör vara en avsevärd
fördel att han i regel på förhand får veta rättshjälpskoslnaden. Skyldigheten
alt i förväg betala ett kontant bidrag bör vidare kunna tjäna som spärr mot att
rättshjälp söks i oträngt mål. EON konstaterar med tillfredsställelse att
gällande återbelalningsskyldighet liU statsverket inte längre skall komma i
fråga. Kronofogdemyndigheternas arbete med att bevaka och vidta åtgärder för
att fullgöra denna skyldighet ger inte ett ekonomiskt resultat som står i
proportion till arbetsinsatsen. Liknande synpunkter anförs av nedre
justitierevisionen. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare saml
Göteborgs rådhusrätt.
Ett
par remissinstanser menar att de föreslagna avgiftsreglerna är alltför
invecklade. Om den rättssökande på förhand skall kunna bedöma sitt
kostnadsansvar, bör enligt länsåklagaren i Hallands län en något mera
schablonmässig beräkningsgrund för rältshjälpsavgiften eftersträvas. Denna
uppfattning delas av Skellefteå tingslags häradsrätt.
Prop.1972:4 124
Hovrätten
över Skåne och Blekinge, som i och för sig godtar riktiinjerna för
avgiftssystemets utformning, ifrågasätter behovet av att en detaljerad reglering
av avgiftssystemet tas upp i lagen.
Folksam är kritisk mot principen att var och en
skall bidra lill kostnadema efter förmåga. En riktigare utgångspunkt borde
vara att kostnaderna för själva rättsproceduren i minsta möjliga mån skall
påverka den rätlssökandes ekonomiska förhållanden. Reformen skall bidra tUl
ökad jämlikhet genom att alla, oberoende av inkomst eller förmögenhet, får
samma möjlighet att ta tillvara sin rätt. Avsteg från denna princip bör endast
ske på välgrundade preventiva, slatsfinansiella eUer administrativa skäl. Av
preventiva skäl bör en avgift tas ut. Folksam anser visserligen alt det kan
antas alt inlresseprövningen effektivt kan hindra att obefogade anspråk drivs
med allmänna medel. Intresseprövningen kan dock inte hindra en rättssökande
från att vända sig tUl rättshjälpsmyndighet eller advokat och därmed orsaka
arbete och kostnader. Del kan därför vara befogat med en avgift i fråga om
kostnadema för arbetet intill dess en ansökan om rättshjälp har bifallils
eller avslagits. Det kan också vara rimUgt att en avgift täcker kostnaderna för
enkla fall inom vardagsjuridiken och att ett rimligt belopp utgår för att sänka
rättshjälpskostnaderna, om avgiften totalt ändå inte nämnvärt skadar sökandens
ekonomi. Däratöver är en avgift inte nödvändig av preventiva skäl. Det
föreslagna avgiftssystemet är emellertid sådant, alt del i många faU kommer att
täcka hela kostnaden även för omfattande rättsliga angelägenheter och enligt
Folksams uppfattning inte sällan hindra att även mycket berättigade anspråk
blir bevakade. Avgiftsskalan skapar dessutom icke acceptabla Iröskelproblem.
Folksam förordar all avgift tas ut efter en glidande skala, som i jämförelse
med den föreslagna beskriver en betydligt jämnare och mindre brant kurva.
I fråga om gränsdragningen meUan den ekonomiskt
sämst ställda gruppen och mellangruppen samt principerna för schabloniseringen
har förslaget, bortsett från schablonliUägget vid underhållsskyldighet, genomgående
tiUstyrkts eller lämnats utan erinran. LO ifrågasätter dock om inte gränsen bör
dras vid en inkomst av 24 000 kronor, eftersom f. n. som låginkomst måste anses
en årlig inkomst av cirka 24 000 kronor.
Ätskilliga remissinstanser anser att den belastning
på en persons ekonomi som underhållsskyldighet medför inte har beaktats
tillräckligt genom det föreslagna schablontillägget. Hovrätten för Västra
Sverige förordar att schablonliUägget bestäms till hälften av basbeloppet i
stället för till en tredjedel. Detta skulle bättre överensstämma med de
till-lägg för underhåUsskyldighet som f. n. i allmänhet görs vid prövning
enligt LFR. Samma förslag läggs fram av Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätterna i
Borås och Helsingborg, Föreningen Sveriges häradshövdingar och sladsdomare
samt Tornedalens rättshjälpsanstalt. Stock-
Prop. 1972:4 125
holms
stads rättshjälpsanstalt anser alt schablontillägget bör motsvara två
tredjedelar av basbeloppet. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister uttalar att
en tredjedel av basbeloppet visserligen motsvarar ett ungefärligt genomsnitt
av de schablontUlägg, som f. n. tUlämpas vid flertalet rättshjälpsanstalter.
Detta kompenserar dock inte den underhållsskyldige i tillräcklig grad vid fastställande
av rättshjälpsavgift. Ett helt basbelopp för make och ett halvt basbelopp för
varje bam är mera rättvisande. Göteborgs stads rättshjälpsanstalt har samma
uppfattning. Enligt socialstyrelsen har regeln om avgiftsberäkning när sökanden
bidrar till annans underhåll fått en alltför schablonartad lösning. Den som
ensam bidrar lill annans underhåll har en betydligt sämre standard än den med
samma inkomst som inte har någon underhållsskyldighet. Får han hjälp av annan
med underhållet förbättras hans situation i motsvarande mån. Ett bättre utrymme
för variationer i den egentliga försörjningsbördan kan ske om
schablontUlägget, beroende på vederbörandes del i underhållsskyldigheten, får
variera, förslagsvis mellan en fjärdedel och hälften av basbeloppet för var och
en mot vilken underhållsskyldighet fullgörs.
Enligt
hovrätten över Skåne och Blekinge bör underhållsskyldigheten beaktas genom
olika beräkningsmetoder. Om underhåll utgår med bestämt belopp, t. ex. på
grund av dom eller underhållsavtal, bör underhållsskyldigheten beaktas genom
att gränsen förskjuts med detta belopp. I andra fall måste däremot en
schablonmetod användas. Schablontillägget för den första underhållsberättigade
bör motsvara åtminstone två tredjedelar av basbeloppet och för övriga en
tredjedel av basbeloppet. I gemensamt hushåll torde nämligen
underhåUsskyldighet mot en person proportionsvis medföra större kostnad än
underhåll av flera. Helst skulle hovrätten se ett tillägg på fem sjundedelar av
basbeloppet för den första underhållsberättigade och tre sjundedelar för
övriga, vilket bättre skulle motsvara gällande praxis. Även enligt Malmö stads
rälts-hjälpsanstalt bör, om underhållsbidrag utgår, hänsyn tas lill det
faktiska underhållsbidraget och inte till schablonbidrag. För övriga fall
föreslår anstalten att schablonlillägget för oförsörjd make skall utgöra ell
basbelopp och för varje barn ett halvt basbelopp. Promemorians förslag innebär
en klar försämring i förhållande lill vad som nu gäller vid rältshjälpsanstalten
i Malmö. LO förordar en särskild regel för ensamslående med
underhållsskyldighet mot hemmavarande barn under 19 år. Dessa bör erhålla en
schabloniserad förhöjning, som lämpligast bör uppgå tUl ytterligare en
sjättedel av basbeloppet per hemmavarande barn.
Förslaget i promemorian om en grundavgift på 50
kronor för den ekonomiskt sämst stäUda kategorin har vunnit allmän anslutning
bland remissinstanserna. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister finner beloppet
väl avvägt men framhåller alt en inte ringa del av rättshjälpsanstal-
Prop. 1972: 4 126
temas
nuvarande klienter endast med svårighet kan betala delta belopp. Om förslaget
inte skall medföra en försämring för detta klientel, måste bestämmelserna om
nedsättning och eftergift av avgift användas i icke ringa utsträckning. Enligt
Malmö stads rätlshjälpsanstalt får man räkna med att befrielse från avgift i
denna grupp snarare blir regel än undantag. Även enligt Stockholms stads
rättshjälpsanstalt måste möjligheterna att nedsätta eller efterge avgiften
komma alt begagnas i avsevärd omfattning.
Från flera håll har ifrågasatts om grundavgiften
och även lägsta rättshjälpsavgiften, konsultationsavgiften samt
konsullationsarvodet bör fastställas i lag. För alt undvika återkommande
lagändringar vid förändring i penningvärdet bör enligt hovrätten för Övre
Norrland samt rättshjälpsanstalterna i Stockholm, Göteborg och Helsingborg beloppet
fastställas i administrativ ordning. Enligt Göteborgs rådhusrätt och Föreningen
Sveriges häradshövdingar och stadsdomare bör beloppet kunna bestämmas av
riksdagen vid budgetbehandlingen som ett vUlkor för anslaget till rättshjälpen.
Beloppet bör därför anges i författning som har tillkommit efter riksdagens
hörande. Andra remissinstanser förordar att beloppet anges i lagen som ett
procenttal av basbeloppet. Kammarrätten förordar att grundavgiften bestäms tUl
1/100 av basbeloppet. Den föreslagna avgiften om 50 kronor skulle dock få
kvarstå till dess basbeloppet uppnår 7 500 kronor, då grundavgiften skulle
höjas tiU 75 kronor. Följande höjningar skulle ske när basbeloppet stigit i
sådan mån att ytterligare påslag om 25 kronor motiveras enligt huvudregeln.
Kammarrätten framhåller att en automatik, som förhinarar att grundavgiften
urholkas, också skulle underlätta för fristående jurister alt utföra
konsultationer för grundavgiften och därvid få en rimUg kostnadsläckning.
I fråga om avgiftssystemet för mellangruppen och
gränsdragningen mot den ekonomiskt bäst ställda gruppen har förslaget i
allmänhet inte mötts med några erinringar. En del remissinstanser är dock
kritiska i olika avseenden. Svea hovrätt ifrågasätter om tillräcklig hänsyn
tagits till de s. k. tröskelproblemen och Malmö stads rättshjälpsanstalt anser
att avgiftssystemet medför icke acceptabla tröskeleffekler för
mellan-grapperna. Riksrevisionsverket pekar på alt en avsevärd tröskeleffekt
kan uppstå vid den gräns där subventionerad rättshjälp inte längre skall komma
i fråga. HD:s ledamöter föreslår som en lösning på problemet med den alltför
tvära övergången vid nyssnämnda gräns att man ovanför den högsta
inkomstklassen lägger ännu en klass, där sökanden skall betala hela den del av
inkomsten som överstiger åtta gånger basbeloppet. SR förordar att gränsen mot
den ekonomiskt bäst ställda gruppen höjs från åtta lill tio gånger basbeloppet.
Även Föreningen Sveriges statsåklagare anser att gränsen bör höjas.
Kammarrätten
är tveksam om förmågan att betala rättshjälpsavgift
Prop.
1972: 4 127
verkligen
ökar i den utsträckning som kommer tUl uttryck i de föreslagna avgifterna i
olika inkomstlägen. Man måste beakta t. ex. sociala förmåner i de lägre
inkomslskikten och skatteprogressionen vid högre inkomst. Redan vid en inkomst
av cirka 44 000 kronor uppslår en tröskeleffekt, som har lill följd all
inkomsttagarens förmåga att stå för höjningen av rältshjälpsavgiften är
obefintlig. Av etl lönetillskott på t. ex. 2 000 kronor går drygt hälften i
skatt. Till höjningen av rältshjälpsavgiften (1/2 av 2 000 kronor) kvarstår
således mindre än 1 000 kronor. Kammarrätten förordar en jämnare
avgiftsprogression och en höjning av gränsen för subvention. I läget mellan sju
och åtta gånger basbeloppet kan en kvotdel på en femtedel tillämpas och i läget
åtta nio gånger basbeloppet en kvotdel på en tredjedel tillämpas. Även Svea
hovrätt, Sveriges advokatsamfund, SACO samt Jurist- och samhäUs-vetareförbundet
ifrågasätter om tillräckUg hänsyn har tagits tUl skatteprogressionen.
Rådhusrätten i Borås anser det önskvärt med något generösare regler vid
fastställandet av maximibeloppet.
Socialstyrelsen framhåller att mot bakgmnden av
att rättshjälpen skall ses som en social förmån och att andra sociala reformer
med högre prioritet kan få stå tillbaka det kan anses mindre tillfredsställande
att personer utan eller med ringa försörjningsplikt i mellan-inkomstgmpperna
eller personer med relativt höga inkomster får del av förmånema. Genom den höga
avgiftsökningen i det sista inkomstskiktet kommer å andra sidan maximibeloppet
för många i denna in-komstgmpp att bli så högt att det kan hindra vederbörande
från att ta tillvara sina intressen i mera omfattande rättsliga angelägenheter.
Vissa ogynnsamma effekter kan också uppstå för personer med inkomster närmast
över maximigränsen.
Promemorieförslaget
om hur förmögenhet, skuldsättning eller annan särskild omständighet skall
inverka vid bedömningen av sökandens ekonomiska ställning har i allmänhet inte
mötts med erinringar i remissyttrandena. Sveriges advokatsamfund anser
emellertid att dessa omständigheter direkt bör få influera på avgiftens
storlek. Det förefaller advokatsamfundet vara en onödig omväg att först
korrigera årsinkomsten.
8
Förmåner
8.1
Nuvarande ordning
I 5 § LFR finns bestämmelser om möjligheten alt få
rältegångsbiträde. Om part med fri rättegång varken själv eller genom någon
som i sin tjänsteställning eller i övrigt lämnar honom bistånd kan behörigen
tillvarata sina intressen vid talans väckande eller utförande, kan enligt paragrafens
första stycke på hans begäran lämplig person förordnas att mot ersättning av
allmänna medel biträda honom. I andra stycket före-
Prop. 1972: 4 128
skrivs
alt till rältegångsbiträde förordnas advokat eller annan som har avlagt för
utövande av domarämbele föreskrivna kunskapsprov och anses skickad för
uppdraget. Företrädesvis bör därvid anlitas befattningshavare vid
rätlshjälpsanstalt eller advokat som vid rätten brukas som rättegångsombud. Har
parten själv föreslagit någon som är behörig, skall han förordnas, om inte hans
anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller eljest särskilda skäl
föranleder annat. Vid förordnande av rältegångsbiträde kan, när skäl talar för
detta, biträdet berättigas alt sätta annan behörig person i sitt ställe.
Enligt 20 kap. 19 § första stycket FB kan rätten i
mål om omyndigförklaring eller sådan förklarings hävande förordna biträde åt
part. Några särskilda behörighetsviUkor uppställs inte för sådant biträde.
Detsamma gäller beträffande god man som förordnats enligt 20 kap. 37 § FB eller
15 kap. 31 § GB.
Inom förvaltningsrätten finns ett fåtal
bestämmelser som ger möjlighet för myndighet att förordna att den som är part
i ärende inför myndigheten skall erhålla biträdeshjälp av aUmänna medel.
Sådana bestämmelser finns bl. a. i lagen (1957: 688) om utlämning för brott,
lagen (1959: 254) om utiämning för brott tiU Danmark, Finland, Island och Norge
och lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge
angående verkställighet av straff m. m. Enligt dessa lagar gäller i tillämpliga
delar RB:s regler om offentlig försvarare. Vidare föreskrivs i 41 § andra
stycket utlänningslagen (1954: 193) att utlänning vid förhör har rätt till
biträde av därtill lämplig person. Har utlänningen inte själv utsett biträde
och kan hans rätt inte tiUvaralas utan biträde skall förhörsmyndighelen
förordna biträde åt honom. Även i 85 § utiänningskungörelsen (1969: 136) finns
en bestämmelse om biträde. Några särskilda behörighetskrav finns inte för
biträde i utiän-ningsärenden. Enligt den av riksdagen nyligen antagna lagen
(1970: 375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet
av beslut om vård eller behandling finns möjlighet att förordna offentligt biträde.
Lagen innehåller inga behörighetsregler för biträde men föredragande
departementschefen anförde i propositionen alt till biträde bör förordnas
advokat eller annan lämplig person (prop. 1970: 30 s. 45). Enligt kungörelsen
(1925: 379) om bestridande i vissa fall med allmänna medel av kostnader,
förenade med inlösen av under nyttjanderätt upplåtet område m. m. bör till
biträde enligt kungörelsen företrädesvis förordnas advokat eller tjänsteman
inom länsstyrelse.
Enligt normalreglementet för rättshjälpsanstalterna
skall anstaltens verksamhet utövas av en föreståndare, som skall ha avlagt för
utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov samt förvärvat nödvändig
praktisk erfarenhet. Föreståndaren får inte inneha eller utöva annan avlönad
allmän eller enskild tjänst. Två anslaltsreglementen avviker från
normalreglementet så till vida att rättshjälpschefen enligt dessa
Prop. 1972: 4 129
skaU
vara advokat. Beträffande övrig personal innehåller normalreglementet inga
kompetenskrav. Behörig alt lämna rättshjälp enligt jämtlandssystemet är endast
advokat.
Har part fri rättegång skaU enligt 3 § LFR skilda
slag av kostnader för partens processföring utgå av allmänna medel. Enligt
andra stycket skall av allmänna medel utgå kostnad för bevisning som inte har
förebragts utan skäl. Som fömtsättning krävs här att kostnaden enligt lag skaU
utges av parten eller av parterna solidariskt. Tredje stycket innehåller en
särskUd regel beträffande mål om äktenskaplig börd och faderskapsmål. När
blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftiiga egenskaper äger rum
på begäran av part med fri rättegång, skall gottgörelse, som i statens eller
kommuns tjänst anställd läkare får ta ut för blodprovstagning, utgå av allmänna
medel. I 4 § tredje stycket finns en kompletterande föreskrift. Har part med
fri rättegång haft andra nödvändiga utgifter för rättegången som inte avses i 3
§ men är jämförliga med där angivna kostnader, kan ersättning för sådana utgifter
tiUerkännas honom, om han inte bedöms själv kunna svara för utgiftema. Enligt
förarbetena åsyftas kostnader för mantalsbevis, intyg om barns utvecklingsgrad
vid födseln, läkarintyg o. dyl.
I förvaltningsprocesslagen finns bestämmelser om
kostnad för vissa bevismedel. Bl. a. gäller, enligt 26 §, att vittne eller
sakkunnig har rätt lill ersättning av allmänna medel för kostnad för sin
inställelse vid muntlig förhandling. Rätten får bevilja förskott på ersättning
för kostnad för resa och uppehälle. Ersättning fastställs enligt bestämmelser
i kungörelsen (1971: 311) om ersättning av allmänna medel till vittnen m. fl.
Har vittnet eller den sakkunnige inkallals på begäran av enskUd part och visar
det sig att parten saknade godtagbart skäl för sin begäran, får rätten ålägga
honom alt återbetala ersättningen till statsverket.
I 4 § LFR ges föreskrifter om resekostnader och
kostnader för uppehälle. Har part som åtnjuter fri rättegång förelagts att
infinna sig personligen vid rätten kan parlen enligt första stycket på begäran
tillerkännas gottgörelse av allmänna medel för resekostnad, om han finnes inte
själv kunna svara för kostnaden. Är avståndet lill sammanträdesorten mindre än
fem mU, får dock sådan gottgörelse utgå bara om det föreligger synnerliga skäl.
Om parlen måste antas sakna medel för resan, kan förskott meddelas. Om
synnerliga skäl föreligger, kan utöver ersättning för resekostnad, traktamente
tillerkännas parlen. Ersättning fastställs av rätten enligt bestämmelser i
kungörelsen (1969: 679) om ersättning av allmänna medel i vissa fall till part
som åtnjuter fri rättegång. Enligt 4 § andra stycket äger bestämmelserna i
första stycket motsvarande tUlämpning när inställelsen har avsett blodundersökning
eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i börds-eller
faderskapsmål.
Enskild
part, som har inställt sig lill muntlig förhandling, får enligt
5
Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972:4 130
15
§ förvaltningsprocesslagen tiUerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad
för resa och uppehälle, om rätten finner att han skäligen bör ersättas för sin
inställelse. Rätten får bevilja förskott på ersättningen. Bestämmelser om
ersättning och förskott finns i den tidigare berörda kungörelsen om ersättning
av allmänna medel till vittnen m. fl.
I
normalreglementet för rättshjälpsanslalterna finns inga bestämmelser om
kostnader som avses i 3 och 4 §§ lagen om fri rättegång. I normalavtalet för
jämtlandssystemet finns däremot bestämmelser om utlägg som är nödvändiga för
att tillvarata klientens rätt. I praxis torde i viss utsträckning förekomma att
rättshjälpsanstalterna svarar för vissa ullägg som avser utrednings- eller
liknande kostnad. Detta torde emellertid ske bara när den rättssökande helt
saknar betalningsförmåga. De utlägg som kan förekomma avser dels skilda slag av
sakkunnigintyg, såsom läkarintyg o. dyl., och dels taxeringsbevis,
mantalsbevis och därmed jämförbara handUngar. Rättshjälpen enligt
jämtlandssystemet torde i detta hänseende ha samma omfattning.
8,2
Tidigare reformförslag
Rättegångskommittén tog i sitt förslag till lag om
rättegångshjälp upp en motsvarighet till bestämmelsen i 5 § LFR. I fråga om
behörighets-vUlkoren innebär den föreslagna bestämmelsen liksom den nu gällande
att till rältegångsbiträde skall förordnas advokat eller annan som avlagt juris
kandidatexamen och finnes skickad för uppdraget. Vidare föreskrivs bl. a. all
annan än advokat inte får förordnas om han inte är anställd vid offentiig
rättshjälpsanstalt eller hos advokat. Denna föreskrift innebär en skärpning av
gäUande behörighetsvillkor i syfte all stärka garantierna mot missbruk av
rättegångshjälpen. I övrigt överensstämmer den föreslagna bestämmelsen med 5 §
LFR.
Kommitténs förslag tUl skärpning av
behörighetsvillkoren tiUstyrks eller lämnas ulan erinran i flertalet remissvar.
Några remissinstanser avstyrker däremot kommitténs förslag i denna fråga och i
ett par yttranden förordas viss uppmjukning av den föreslagna regeln.
Utredningen
om rättegångshjälp föreslår i sitt betänkande en bestämmelse om biträde som i
fråga om behörighetsvillkoren överensstämmer med den regel som
rättegångskommittén hade föreslagit. I motiven framhåller utredningen, all då
förprövning av parts talan, avseende huruvida denna är mer eller mindre
välgrundad, inte skall förekomma, det synes vara erforderligt att mot bakgmnden
av den föreslagna utvidgningen av möjligheten till rättegångshjälp skärpa
behörighetsvillkoren för rältegångsbiträden. Härigenom bör så långt möjligt
kunna förebyggas att uppenbart obefogade rättegångar sätts i gång med rättegångshjälp.
Mellan frågan om förprövning av talan skall förekomma och frågan om
behörighetsvillkoren för rältegångsbiträden råder en-
Prop. 1972: 4 131
ligt
utredningen otvivelaktigt det sambandet att, när kravet på förprövning
avvisas, kravet på rättegångsbiträdenas kvalifikationer måste skärpas.
Utredningen framhåller dock att enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna
Kungl. Maj:t skall äga alt i fråga om särskUda domstolar meddela dispens från
behörighetsviUkoren.
Vid
remissbehandlingen av utredningens förslag tar ett flertal remissinstanser upp
den behörighetsregel som utredningen ulan ändring har överfört från
rättegångskommitténs förslag. De som ställer sig kritiska påpekar att förslaget
i denna del inte bygger på alt nuvarande regler skulle tUlämpas på ett
olämpligt sätt ulan motiveras med ett syfte att stärka garantierna mot ett
missbrak av rättegångshjälpen. Denna motivering anses inte övertygande.
Rätlegångskommiltén
tog i 11 och 12 §§ i sitt lagförslag upp motsvarigheter till bestämmelserna i
3 och 4 §§ LFR om kostnad för bevisning. Såvitt nu är av intresse skiljer sig
kommitténs förslag från gällande ordning endast på det sättet att den
nuvarande begränsningen i 3 § till bevisning som ej förebragts ulan skäl har
tagits bort. Enligt kommitténs mening saknas anledning att bibehålla
begränsningen bl. a. därför alt vittnen och andra tUl följd av bestämmelsen
kunde drabbas av ekonomisk förlust. Vid remissbehandlingen avstyrkte en hovrätt
den föreslagna ändringen. SkuUe begränsningen tas bort, kunde det befaras en
avsevärd ökning av de fall där bevisning åberopas ulan urskillning. Hovrätten
framhöll att den omständigheten att återbetalningsskyldighet kunde åläggas
parten enligt förslaget saknade betydelse beträffande de sämst ställda
parterna.
Utredningen
om rättegångshjälp, som reglerar dessa kostnadsfrågor i 12 och 13 §§ i sitt
lagförslag, föreslår samma ändring i förhållande till gällande ordning som
rätlegångskommiltén. Utredningen anför all det naturligtvis inte är uteslutet
att part med rättegångshjälp kan vara mindre återhållsam när det gäller att
påkalla vittnesförhör, om ersättning lill vittnena alltid skall utgå av
allmänna medel utan prövning om skäl funnits att kalla in dem, än om vittnenas
rätt till ersättning skall vara beroende av en sådan prövning. Utredningen
understryker emellertid liksom rättegångskommitlén att vittnena enligt nu
rådande ordning kan drabbas av ekonomisk förlust. Vid remissbehandlingen av
utredningens betänkande lämnades förslaget i nu berörda delar allmänt ulan
erinran.
Rättegångskommitlén
tog i 12 § i sitt förslag till lag om rättegångshjälp upp bestämmelser om rätt
tUl ersättning för inställelsekostnader för dem som åtnjuter rättegångshjälp.
Den föreslagna bestämmelsen motsvarade med mindre jämkningar 4 § LFR i dess
dåvarande lydelse. Jämkningarna innebar att ersättning kunde utgå även för resa
utom riket och att kostnaden för traktamente i visst fall kunde utgå med högre
belopp än som då gällde. I 13 § i kommittéförslaget föreslogs
Prop. 1972:4 132
en
bestämmelse som saknar motsvarighet i LFR. Enligt bestämmelsen kan
ställföreträdare för part som åtnjuter rättegångshjälp och vårdare eller annan,
som parten eller hans ställföreträdare nödgas anlita för att kunna infinna sig
vid rätten tUlerkännas ersättning för inställelse av allmänna medel efter samma
grunder som i 12 § anges beträffande part. För att ersättning skall kunna utgå
till ställföreträdare krävs att denne har ålagts personlig inställelse och
vidare att varken han eller parten finnes kunna svara för inställelsekostnaden.
Syftet med bestämmelsen har enligt kommittén varit att i mål om äktenskaplig
börd och om faderskap och underhåll till barn utom äktenskap öppna möjlighet
att tillerkänna moder som inte är part men skall höras personligen ersättning
för inställelsen vid rätten. Ersättning till vårdare eller annan, som parten
nödgas anlita för att kunna infinna sig vid rätten, skall kunna utgå, om parten
ålagts personlig inställelse och finnes inte själv kunna svara för kostnaden
för vårdarens inställelse. Detsamma skall gälla när ställföreträdare nödgas
anlita bistånd för att kunna inställa sig, dock endast om varken parten eller
ställföreträdaren finnes kunna svara för kostnaden. Reglema om ersättning tUl
vårdare har tillkommit för alt undanröja tvekan som vid tillämpningen av LFR i
praxis uppstått på denna punkt.
Vid remissbehandlingen lämnades den föreslagna 12 §
ulan erinran. Även 13 § godtogs av flertalet remissinstanser. Några
remissinstansei påkallade dock jämkning i 13 §. En remissinstans ansåg att
hänsyn inte bör tas lill ställföreträdarens ekonomi, om han inte har
underhållsplikt tUl parten. Enligt övriga berörda remissinstansers mening bör
inte heller sådan underhållsplikt tillmätas någon betydelse i delta
sammanhang. I ett yttrande anmärktes att vårdare eller annan enligt förslaget
inte kan få ersättning för tidsspillan. Sådan ersättning borde utgå i likhet
med vad som gäller för vittne.
Utredningen om rättegångshjälp tog i 13 § i sitt
lagförslag upp en motsvarighet till 12 § i kommittéförslaget. Utredningens
förslag innebar utöver viss anpassning lill en under 1962 genomförd ändring i 4
§ lagen om fri rättegång endast en mindre jämkning beträffande rätten till ersättning
för traktamente. Jämkningen innebar att anknytning skulle ske tUl motsvarande
bestämmelser rörande ersättning tUl vittne. I 14 § i sitt förslag tog
utredningen upp en motsvarighet till kommitténs 13 §, dock med en viss
avvikelse. Medan kommitténs förslag som villkor för ersättning för inställelse
kräver att inte vare sig parlen eller ställföreträdaren kan svara för
kostnaden, medger utredningens förslag sådan ersättning, om parten bedöms inte
kunna svara för kostnaden. Utredningens förslag lämnades allmänt utan erinran
vid remissbehandlingen.
Rättegångskommitlén log i 1958 års betänkande upp
frågan om bevUjad rättegångshjälp skulle medföra rätt för vinnande motpart tUl
dem som haft rättegångshjälp att få ersättning av staten för sina rätte-
Prop. 1972: 4 133
gångskostnader
om den förlorande partens talan varit ograndad. Kommittén ansåg sig emellertid
inte kunna förorda någon sådan rätt till ersättning för motpartskostnader.
Kommitténs ståndpunkt kritiserades vid remissbehandlingen av de remissinstanser
som tog upp frågan.
Utredningen
om rättegångshjälp ansåg att rätt till ersättning av statsverket under vissa
betingelser borde föreligga i fråga om rättegångskostnad som inte hade kunnat
tas ut av den betalningsskyldige. Bestämmelser i ämnet togs upp i 32 och 33 §§
i utredningsförslaget. Som förutsättning föreskrevs att den i målet förda
talan bedömdes som helt obefogad och att det kunde antas att talan inte skulle
ha väckts om inte rättegångshjälp hade åtnjutils. Ansökan skulle göras av
vinnande part inom viss tid efter det att domen vunnit laga kraft och skulle
ställas till den rätt som sist handlagt målet. Vad som utbetalats av allmänna
medel skulle statsverket ha rätt alt återkräva av den som det enligt domen
ålegat att betala rättegångskostnaden.
Vid
remissbehandlingen uttrycktes allmänt tillfredsställelse över utredningens
förslag. Från flera håll framhölls emellertid alt möjligheterna till
ersättning gjorts alltför begränsade.
8.3
Promemorian
En allmän föratsättning för rättshjälp i det nya
systemet måste bli att behov av sådan hjälp föreligger. Den prövning av den
rättssökandes ekonomiska villkor som nu förekommer och som är avgörande för om
hjälp skall lämnas får ersättas av en prövning som i regel enbart går ut på att
bestämma om avgift skall utgå och hur stor den i så fall skall vara. Den
rätlssökandes ekonomiska vUlkor kan emellertid i vissa fall bli avgörande också
för frågan om rättshjälp bör beviljas. Saknar han medel för t. ex. inställelse
inför domstol eller annan myndighet bör han sålunda kunna meddelas rättshjälp
även om han inte har behov av biträde. Rättshjälp bör å andra sidan sjavfallet
inte medges i fall där biträde inte behövs och kostaaderna i ärendet
uppenbarligen inte kommer alt överstiga vad den rättssökande har förmåga att
betala själv, m. a. o. den avgift han enligt det nya systemet skall erlägga.
Rättshjälp
enligt den nya ordningen bör i huvudsak omfatta samma förmåner som f. n. kan
utgå enligt LFR. Liksom nu bör en viss prövning ske av behovet av de skilda
förmånerna. Som en allmän riktiinje bör därvid gälla att någon prövning av den
rättssökandes förmåga att själv betala viss kostnad, t. ex. för inställelse,
inte bör ske efter beslutet om rättshjälp. Redan i samband med beslutet skall
ju som förut har nämnts vederbörandes ekonomiska förmåga undersökas och avgift
tas ut om och i den mån han har förmåga att bidra till kostnaderna. Någon risk
att förmånema med denna utgångspunkt utnyttjas i onödan torde inte föreligga.
Däremot bör en prövning av behovet från saklig syn-
Prop. 1972:4 134
punkt
av vissa förmåner äga rum. Frågan om behov av biträdeshjälp föreligger bör
självfallet alltid prövas. Rättshjälp bör meddelas med eUer ulan
biträdesförordnande. Meddelas sådant förordnande bör i princip övriga förmåner
också kunna utgå.
Sedan målet eller ärendet avslutats bör en slutlig
reglering ske av avgiftens storlek. Skulle det visa sig att erlagd avgift
överstiger statsverkets kostnader för rättshjälpen bör överskottet betalas
tillbaka tiU den som åtnjutit rättshjälp. Skulle det visa sig att den erlagda
avgiften understiger rättshjälpskostnaderna bör rättshjälpsmyndigheten intUl
avgiftens maximibelopp kunna ta ut underskottet av den som åtnjutit
rättts-hjälp.
I fråga om rätt till biträde, kostnad för
bevisning, inställelsekostnad och motpartskostnad anförs i promemorian i
huvudsak följande.
I LFR har som föratsättning för förordnande av
biträde föreskrivits att sökanden inte kan själv eller genom någon som i
tjänsteställning eUer eljest lämnar honom bistånd behörigen tillvarata sina
intressen vid talans väckande eller utförande. En motsvarande begränsning synes
böra gälla i fråga om möjlighet till biträde enligt den nya ordningen.
En sådan begränsning får betydUgt större praktisk
betydelse efter den nu aktuella reformen av rättshjälpen än den har f. n. Detta
sammanhänger med rättshjälpens utvidgning till förvaltningsområdet. Statliga
förvaltningsmyndigheter har en vidsträckt skyldighet alt tillhandagå
allmänheten med råd och upplysningar. Föreskrifter om den service som statiiga
myndigheter skall lämna allmänheten har intagits i KCirk (1946: 680) tUl
samtliga till statsförvaltningen hörande myndigheter angående skyldighet att
tUlhandagå allmänheten med översändande av expeditioner m. m., det s. k.
servicecirkuläret. Enligt servicecirkuläret skall myndighet, om det i anhängigt
ärende erfordras komplettering av enkel beskaffenhet, meddela anvisning om
vilka åtgärder som bör vidtas för att avhjälpa bristen. Sådant biträde skall
dock inte meddelas om det är olämpligt på grund av motstående partsintressen
eller av annan särskUd anledning. Myndighet skall vidare från diarier eller
andra hos myndigheten förvarade för allmänheten tUlgängliga handUngar lämna
sådana uppgifter som inte kräver särskild efterforskning. Även kommunala
myndigheter torde i stor utsträckning lämna information om den lagstiftning som
tiUämpas av dessa myndigheter. Med hjälp av den service som sålunda lämnas av
statliga och kommunala myndigheter finns det ofta goda möjligheter för den
enskilde att själv ta tUlvara sina intressen i dessa sammanhang.
Den rättshjälp som bedrivs i denna ordning sköts
med all sannolikhet effektivast och biUigast i sin nuvarande form och det finns
självfallet ingen anledning att överföra denna verksamhet till de nya
rättshjälps-' myndigheterna. På grund härav bör som en allmän begränsning av
möjligheten alt få biträdeshjälp gälla att denna förmån i allmänhet inte får
Prop.
1972: 4 135
bevUjas
om sökanden kan tUlvarata sina intressen själv eller genom någon som i
tjänsteställning ulan kostnad lämnar honom biträde.
Beträffande
behörighetsvillkor och lämpUghetsprövning i fråga om juridiskt biträde
framhålls i promemorian att det självfallet är av vikt när samhället lämnar
rättshjälp åt en rättssökande att den lämnade rättshjälpen blir effektiv. En
väsentlig föratsättning för detta är uppenbarligen att det biträde som
förordnas har erforderliga kvalifikationer för uppdraget. Biträdet är skyldig
att efter bästa förmåga tillvarata sin huvudmans intressen. Det ligger
emellertid i sakens natur att han också är skyldig att beakta statsverkets intressen.
Det åligger honom att verka för att samhällets rättshjälp inte missbrukas och
att i övrigt rättshjälpskostnaderna inte blir större än vad som behövs för att
huvudmannen skall nå sitt syfte.
I
promemorian framhålls alt den föreslagna vidgningen av tillämpningsområdet för
rättshjälpen kommer att ställa krav på sakkunskap hos den som lämnar rättshjälp
som tidigare inte har varit eller endast i begränsad omfattning varit
aktuella. Som har nämnts tidigare bör rättshjälp kunna förekomma bl. a. i taxeringsprocesser.
På det området kan självfallet även andra kategorier än jurister ha tillräcklig
och i vissa fall större sakkunskap än juristerna. Även på andra områden är
uppenbart att rättshjälp kan ombesörjas av personer ulan juridisk examen. Inte
sällan kan kravet på juridisk sakkunskap hos biträde vara av relativt
underordnad betydelse medan i stället teknisk eller annan expertis är
viktigare.
Annan
än jurist bör sålunda i många fall kunna utses tUl biträde. När det gäller
biträde i rättegång eller angelägenhet som kan leda till rättegång gör sig
emellertid särskUda hänsyn gällande. Behovet av juridisk sakkunskap är här så
framträdande all jurist praktiskt taget alltid bör utses till biträde. När det
gäller frågan om en skärpning bör ske av behörighetsvillkoren för biträde i
rättegång skulle, som några remissinstanser påpekar, den av
rättegångskommitlén och utredningen om rättegångshjälp föreslagna skärpningen
få vissa mindre tillfredsställande konsekvenser. Biträdesförordnande skulle
inte kunna meddelas jurist som är anställd av organisation eUer sammanslutning
inom näringslivet och på arbetsmarknaden och som inte är advokat.
Utredningsförslagen skulle därjämte medföra att jurister med speciella
insikter i vissa slag av mål och ärenden, t. ex. exproprialionsmål och
vatlenmål, inte skulle komma i fråga som biträde, om de inte uppfyller de
formeUa behörighetskraven. Vidare skulle ett genomförande av förslagen i denna
del få till följd att den enskildes möjligheter att få det biträde som han
själv önskar begränsas. För jurist som inte är advokat eller anställd hos
sådan innebär de föreslagna reglerna att möjligheterna att fortsätta verksamhet
som privatpraktiserande jurist blir i hög grad inskränkta. Då reglerna dessutom
skulle göra del svårt för jurist som inte är advokat att påbörja
Prop. 1972:4 136
sådan
verksamhet, skulle förslagen kunna medföra att många orter blir utan tUlgång
tiU rältsbildade rådgivare.
Vissa av de nu påtalade nackdelarna som är förenade
med en skärpning av behörighetsvillkoren för juridiskt biträde skulle kunna
undanröjas genom bestämmelser som öppnar möjlighet tUl dispens i skilda
avseenden. I fråga om den processuella rättshjälpen skulle bestämmelser kunna
meddelas, som medger frångående av huvudreglerna vid vissa domstolar.
Utredningsförslagen innehåller också en övergångsbestämmelse av sådan
innebörd. Vidare skulle möjligheter till personlig dispens kunna införas.
Dispens avseende viss eller vissa domstolar kommer
emellertid att medföra skilda behörighetsregler för skilda delar av landet,
vUket inte är lämpligt och i görligaste mån bör undvikas.
Behörighetsreglerna i ulredningsförslagen har
utformats med hänsyn till risken för missbmk av rättshjälpen. Som tidigare har
anytts har ett biträde att verka för bl. a. att samhällets rättshjälp inte
missbmkas och att i övrigt rättshjälpskostnaderna inte blir större än vad som
behövs för att huvudmannen skaU nå sitt syfte. I del nya rätlshjälpssystemet
finns emellertid regler som är mer ägnade alt motverka missbmk än skärpta
behörighetsvillkor. Framför allt gäller detta intresseprövningen av den
rättssökandes anspråk. I övrigt kan pekas på avgiftssystemet och att
försummelse eller vårdslöshet från biträdes sida kan beaktas inom ramen för den
kostnadsprövning som rättshjälpsmyndighetema har att utöva. Mot bakgmnden av
det anförda bör som behörighetsvillkor för biträde i det nya
rätlshjälpssystemet gälla alt lUl biträde skall utses befattningshavare vid
allmän advokatbyrå eller annan som är lämplig för uppdraget.
Enligt gällande ordning skall lill biträde enligt
LFR förordnas jurist som är skickad för uppdraget. Vid den ulomprocessuella
rättshjälpen enligt jämtlandssystemet sker däremot ingen lämplighetsprövning i
varje enskUt fall. Har den rättssökande själv föreslagit någon behörig jurist
till biträde gäller f. n. alt denne skall förordnas, om inte hans anlitande
skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller eljest särskilda skäl föranleder
annat. Anledning till avvikelse från förslaget kan enligt förarbetena vara att
den föreslagna är bosatt på avlägsen ort och hans anUtande därför skuUe medföra
avsevärt ökade kostnader eller att han med hänsyn till sitt förhållande lill
saken anses olämplig. Den nu gällande ordningen synes som redan har nämnts
böra behållas även i det nya rätlshjälpssystemet. Den rättssökande bör alltså i
görligaste mån ges möjlighet att vända sig tUl del biträde som han har det
största förtroendet för. Rättshjälpsmyndigheten bör alltså i dessa fall inte
kunna underlåta att förordna den som sökanden har föreslagit på den grunden
alt denne visat sig tillämpa betydligt högre debiteringsnormer än andra.
Kostnadskontrollen kommer dock in i bilden när biträdets kostnadsanspråk
sedermera skall prövas.
Prop. 1972: 4 137
I fråga om parts kostnad för bevisning erinras i
promemorian om att rättshjälpen i princip skall avse både judicieUa och
administrativa mål och ärenden och också kunna utgå oberoende av om saken är
anhängig vid domstol eller annan myndighet eller handläggs utomprocessuellt.
Mot den bakgranden finns enligt promemorian skäl att överväga om inte förmånen
att statsverket i princip svarar för den enskildes utredningskostnader bör
gälla inom hela det angivna tillämpningsområdet. Att denna förmån i samma
omfattning som enligt LFR bör utgå när fråga är om förfarande hos domstol torde
utan vidare vara klart. Detsamma synes böra gälla beträffande ärende som kan
leda till sådant förfarande. Även i skiljemannaförfarande bör denna förmån
kunna utgå. Däremot synes utrymme för tvekan finnas när det gäller mål eller
ärende inför förvaltningsmyndighet och angelägenhet som ännu inte lett till
sådant mål eller ärende.
I fråga om utredningskostnader i förfarande inför
förvaltningsmyndighet gäller som tidigare har berörts alt myndigheten i regel
är skyldig att själv sörja för alt utredningen är fullständig. Behovet för part
att i förvaltningsförfarandet förebringa egen utredning torde därför vara betydligt
mindre än när fråga är om mål eller ärende inför domstol. Detta gäller dock
inte generellt. På betydelsefulla områden ankommer det på den enskilde att
förebringa den utredning som han vill åberopa. Delta gäUer främst i förfaranden
där parter står mot varandra, t. ex. hyresnämndsärenden. Skäl talar alltså för
att förmånen alt statsverket bistår enskilda med utredningskostnader får gälla
åtminstone i sådana förfaranden. Som har nämnts överväger emellertid
utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden frågan om att införa regler om
kostnadsersättning på det administrativa området. Mot denna bakgrund torde det
vara lämpligt att utredningen samtidigt får överväga om och i vilken mån de
regler angående utredningskostnader som i det nya systemet föreslås gälla för
mål och ärenden inför domstol skall gälla även i förvaltningssammanhang. I
sammanhanget synes också böra undersökas om dessa regler bör kunna tUlämpas
även på rättshjälp i angelägenhet som ännu inte lett till förfarande hos
förvaltningsmyndighet. Något förslag i nu berörda avseenden läggs därför inte
fram inom ramen för den nu aktuella reformen.
När det gäller utformningen av den allmänna
regleringen torde i huvudsak samma förmåner i fråga om utrednings- och
liknande kostnader som nu utgår enligt LFR få tas med i det nya systemet.
Någon särskild prövning av frågan om parten har förmåga alt betala viss utgift
bör dock som tidigare har framhållits inte förekomma efter beslutet om
rättshjälp. Som en allmän förutsättning för att förmånen skall utgå bör gälla
att kostnaden avser utredning som är skäligen påkallad för att tillvarata
parlens rätt.
När
det gäller alt ta ställning till om också ulomprocessuella utred-
5t
Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972:4 138
ningskostnader
bör kunna utgå av allmänna medel bör beaktas att det f. n. enligt
normalreglementet för rättshjälpsanstaltema åligger rättshjälpsanstall att
försöka åstadkomma förlikning mellan parterna. Denna princip bör självfallet
gälla också i det nya systemet. Reglerna om förmånerna bör alltså utformas så
alt förutsättningar skapas för uppgörelser utan rättegång. Därigenom kan
kostnaderna för rättshjälpen nedbringas. Vidare kan både parter och domstolar
besparas onödigt arbete.
Det angivna syftet att åstadkomma förlikning
främjas givetvis främst genom att rättshjälpen innefattar förmånen av juridiskt
biträde. Emellertid är del i vissa fall nödvändigt för att en utomprocessueU
förlikning skall kunna träffas att möjlighet finns att i ett tidigt skede
införskaffa utredning som klarlägger om förutsättningar finns för uppgörelse.
Den som beviljas rättshjälp bör alltså få den förmånen att utredning kan
förebringas på statsverkets bekostnad i den mån utredningen är skäligen
påkallad för att tillvarata partens rätt. Förmånen bör utformas så alt den som
har medverkat till utredning berättigas till ersättning i huvudsak efter de
normer som finns i RB om ersättning av allmänna medel. Denna förmån är i
första hand avsedd för mindre utredning såsom läkarintyg, värderingsintyg och
liknande. Endast undantagsvis bör det komma i fråga att mer omfattande
utredning införskaffas utom rätta.
Självfallet måste regelsystemet utformas så alt
garantier skapas mot att onödig eller alltför dyrbar utredning anskaffas på
statsverkets bekostnad. Förmånen bör därför inte kunna utgå i andra fall än
när biträde har förordnats. Det torde få ankomma på biträdet alt på eget
ansvar ta ställning till om särskild utredning behövs. Har han funnit behov
föreligga och införskaffat utredning bör den som medverkar till utredningen i
princip alltid ha rätt till ersättning. Visar det sig emellertid sedan att
utredningen har varit onödig eUer alltför dyrbar och har biträdel genom all
föranstalta om utredningen visat försumlighet, bör detta kunna beaktas när
ersättningen till biträdet bestäms. Vidare Ugger del i sakens natur all sådana
omständigheter kan komma alt beaktas när biträdets lämplighet för andra uppdrag
skall bedömas. Har parten själv genom vårdslöshet eller försummelse föranlett
alt biträdet ådragit statsverket onödiga utredningskostnader bör detta kunna
leda till att han själv får stå för sådana kostnader.
När det gäller rätten tUl ersättning för
inställelsekostnad erinras i promemorian om alt regler för det processuella området
f. n. finns i LFR. Ersällningsrällen är där begränsad till fall när den som har
fri rättegång har förelagts personlig inställelse vid domstol eller hos läkare
för blodprovstagning eller s. k. antropologisk undersökning i vissa mål. För
förvaltningsområdet saknas praktiskt taget helt bestämmelser som ger möjlighet
att tillerkänna part ersättning för instäUelse. Denna skUlnad torde främst ha
sin grand i att domstolsavgöranden i regel träffas
Prop.
1972:4 139
sedan
muntlig förhandling har ägt rum, medan förvaltningsdomstolar och andra
administrativa myndigheter i allmänhet fattar sina beslut utan sådan
förhandling. Emellertid förekommer muntiiga förhandlingar i betydande
utsträckning hos åtskUliga förvaltningsmyndigheter. I många sammanhang har
också framhållits vikten från bl. a. rättssäkerhetssynpunkt av att det
muntliga förfarandet vinner ökat insteg i förvaltnings-processen. En avgörande
föratsättning för ökad muntlighet är att rätt till ersättning för parts
inställelse införs. Utan sådana regler kan det inträffa alt part av ekonomiska
skäl ser sig förhindrad att begära förhandling eller alt efter kallelse
inställa sig hos myndighet. Vidare kan myndigheterna känna sig obenägna att
anordna muntlig förhandling. Det torde sålunda vara klart att det finns behov
av regler som ger möjlighet att tillerkänna också part i administrativa mål
eller ärenden ersättning för inställelsekostnad. Även här torde
ersättningsrätten böra begränsas till fall när parten har ålagts att inställa
sig personligen hos myndighet.
Beträffande
frågan om rätt till ersättning för inställelse när det gäller UtomprocessueU
rättshjälp är situationen annorlunda. De inställelser som här kan komma i fråga
är i första hand inställelser hos rättshjälpsmyndighet eller
privatpraktiserande jurist. Inställelsen kan avse ansökan om rättshjälp,
konsultation, förhandling med motpart etc. I och för sig kan i vissa fall synas
motiverat att medge rätt till ersättning på förevarande område. Emellertid torde
betydande praktiska svårigheter föreligga alt utforma ett system som ger
garantier för alt endast nödvändiga inställelser ersätts. Härtill kommer att
inställelsekoslnaderna i regel torde komma att uppgå till betydligt mindre
belopp än när det gäller motsvarande kostnader i process eller i förfarande
inför förvaltningsmyndighet. Rättshjälpsmyndigheter kommer att föreslås
inrättade i varje län och även privatpraktiserande advokater kommer att vara
verksamma inom det nya systemet. På grund av det anförda torde rätt lUl ersättning
för inställelsekostnad få begränsas till inställelser inför domstolar och
andra myndigheter.
Vad
beträffar ersättningsbestämmelsernas sakliga innehåll torde i väsentliga
avseenden den nuvarande bestämmelsen kunna tjäna som förebild. På några
punkter bör emellertid ändring ske. F. n. utgår ersättning bara om vederbörande
finnes icke själv kunna svara för kostnaden. Den rätlssökandes förmåga alt
bidra tUl rättshjälpskoslnaden skall som tidigare har framhållits i
fortsättningen bedömas när ansökan om rättshjälp prövas. Vid denna bedömning
fastställs om han har förmåga att betala rättshjälpsavgift och med vUket belopp
avgiften i så fall skall utgå. Därefter skall i princip ingen ytterligare
prövning av hans ekonomiska villkor ske. På motsvarande sätt som tidigare har
förordats i fråga om utredningskostnad bör rätten tiU ersättning för
inställelsen alltså inte göras beroende av någon sådan ytterligare prövning.
Utredningen
om rättegångshjälp föreslog att bestämmelserna om
Prop. 1972:4 140
traktamente
i fråga om högsta ersättningsbelopp skulle anknytas lUl då gällande
bestämmelser om vitlnesersätlning. Ersättningsbeloppets storlek enligt 4 § LFR
regleras numera i en särskild kungörelse. Detta synes böra ske även sedan LFR
har ersatis med en ny lag. Skäl torde föreligga för en samordning av
ersättningsreglerna för den som har rättshjälp med de ersättningsregler som
gäller för vittnen m. fl. Även utredningens förslag att ställföreträdare för
part med rättegångshjälp och vårdare eller annan som parlen nödgas anlita för
inställelsen skall kunna tillerkännas ersättning och förskott efter samma
grunder som gäller för parten synes böra godtas. Någon särskild prövning av
partens förmåga att betala denna inställelsekostaad bör emellertid inte heller
här komma i fråga. I samband med den nu aktuella reformen synes även böra göras
en översyn beträffande de ersättningsbelopp som utgår liU vittnen och parter
(jfr ILU 1970: 38, rskr 160).
I
fråga om förlorande parts skyldighet att betala motparts rättegångskostnader
framhålls i promemorian att parterna vid processuell rättshjälp beroende på
utgången i målet kan komma alt drabbas inte bara av sina egna
rättegångskostnader utan också av motpartens. Det kan med visst fog göras
gäUande att ett fullgott rättsskydd för den enskilde borde täcka även denna
molpartskoslnad. Vid bedömningen av denna fråga bör dock uppmärksammas att
reglerna i RB om fördelningen av rättegångskostnaderna mellan parterna är av
stor betydelse som ett korrektiv mot oöverlagda processer. Som tidigare har
anförts är det viktigt att inte sådana processer förs med stöd av allmänna medel.
På grund härav bör det inte komma i fråga att låta rättshjälpen täcka den
betalningsskyldighet för motparts rättegångskostnad som kan åläggas med stod av
kostnadsreglerna i RB. Vad nu har sagts får inte tolkas så att det inte skulle
finnas behov för den enskilde alt skydda sig mot skyldigheten att svara för
motparts rättegångskostnad. Det synes emellertid vara naturligt alt ett sådant
skydd ges inom ramen för rältsskyddsförsäkringen och inte i form av rättshjälp
med det allmännas stöd.
En
annan fråga är om en regel bör införas som ger vinnande motpart till den som
har åtnjutit rättshjälp möjlighet att av statsverket få ersättning för kostnad
som inte kunnat tas ut av den tappande parten. Utredningen om rättegångshjälp
föreslog en sådan bestämmelse. Som fömtsättning för rätt till ersättning
föreskrevs att den förda talan bedömdes som helt obefogad och att det kunde
antas att talan inte skulle ha väckts om inte rättegångshjälp hade åtnjutits.
Förslaget syftade tUl att förhindra att den som angreps med obefogat krav från
person med rättegångshjälp ansåg sig vara i ett sådant underläge att han utan
rättegång gick med på kravet eller i inledd rättegång gav upp sitt motstånd
mot kravet.
Som
förut har berörts innehöll de båda utredningsförslagen om rätte-
Prop. 1972: 4 141
gångshjälp
ingen bestämmelse om en förprövning av det befogade i en parts talan.
Utredningens förslag om möjlighet i vissa fall att tillerkänna vinnande part
ersättning av allmänna medel för kostnad som inte kunnat tas ut av motparten
måste ses mot denna bakgrund. I det föregående har förordats en regel om
intresseprövning, som kan antas effektivt förhindra att obefogade anspråk drivs
med det allmännas slöd. Rätlsskyddsförsäkringarna utgör också ett
betydelsefullt skydd för motparten i sådana situationer. Anledning saknas
därför att nu föreslå en motsvarighet tUl utredningens ersättningsregel.
Utöver vad som nu har berörts föreslås i
promemorian att vissa andra förmåner skall utgå vid rättshjälp. Dessa förmåner
berörs närmare i specialmotiveringen.
8.4 Remissyttrandena
Förslaget i promemorian att i stort sett samma
förmåner som utgår enligt LFR skall kunna utgå vid rättshjälp enligt det nya
systemet tillstyrks eller lämnas utan erinran i samtliga yttranden.
Beträffande förmånen att biträde skall kunna
förordnas berörs frågan vUka behörighetskrav som skall ställas i ett drygt
trettiotal yttranden. I promemorian föreslås att tiU biträde skall förordnas
befattningshavare vid allmän advokatbyrå eller annan lämplig person. Principen
att något generellt krav på att biträdet skall vara jurist inte uppställs
godtas i det stora flertalet yttranden. Många remissinstanser anser emellertid
att det bör komma tiU uttryck att till biträde bör företrädesvis utses jurist.
Endast en remissinstans, advokatsamfundet, anser att juristkravet bör
upprätthåUas undantagslöst.
Bland
dem som i huvudsak godtar promemorieförslaget uttalar hovrätten för Övre
Norrland med tanke på utomprocessueU rättshjälp att det är en fördel att annan
än jurist skall kunna förordnas, t. ex. revisor i ett skatteärende, arkitekt i
ett planärende eller ingenjör i ett byggnadsärende. Kammarrätten framhåller
att det inom kammarrättens ämbetsområde snarare hör tUl regeln än till
undantaget att biträden är andra än jurister och tillstyrker förslaget. RR:s
ledamöter uttalar alt förslaget synes välbetänkt med hänsyn till den
vidsträckta rättshjälp som åsyftas. Särskilt på förvaltningsområdet, där
ärendena stundom kräver speciell sakkunskap, bör det vara värdefullt att kunna
tiU biträde förordna lämplig person oberoende av formeUa behörighetskrav.
Statens
hyresråd finner med hänsyn till de speciella insikter inom hy-reslagstiftningen
som i aUmänhet finns även hos de vid partsorganisationerna på hyresmarknaden
anställda ombudsmän, som inte har avlagt juridisk examen, att starka skäl talar
för att också sådan ombudsman skall kunna förordnas till biträde åt part i
hyrestvist vid hyresnämnd och domstol. Lagtextens avfattning utgör i och för
sig intet hinder härför. Eftersom motiven med nuvarande avfattning knappast ger
ut-
Prop.
1972:4 142
rymme
för en sådan tolkning, borde emellertid ett uttalande göras av innebörd att,
där så finnes lämpligt, annan än jurist kan förordnas som biträde åt part i
hyrestvist vid hyresnämnd, domstol och om hyresregleringslagen aUtjämt
gäller då rätlshjälpslagen träder i kraft statens hyresråd. Hyresgästernas
riksförbund uttalar att hos de till förbundet anslutna föreningarna har under
många års tillämpning av hy-resregleringslagsliftningen samlats en rik fond av
erfarenheter och rutin vid bevakandet av medlemmars intressen inför de
hyresreglerande organen. I betydande utsträckning har ombudsmännen även
tidigare haft alt företräda medlemmar i mål vid de allmänna domstolama. Denna
del av arbetsuppgifterna har erhållit väsentligt ökad betydelse genom de
nyligen genomförda ändringarna i allmänna hyreslagen. Förbundet tror sig också
veta att man i både hyresnämnder och domstolar har goda erfarenheter av
ombudsmännens insatser. Förbundet utgår från att dess ombudsmän, vilka som
regel inte har juridisk examen men är välutbildade på sitt speciella område,
skall kunna förordnas till biträden i hyrestvister. Liknande uttalanden
beträffande fastighetsägareföreningarnas ombudsmän görs av Sveriges fastighetsägareförbund.
LO
uttalar att förslaget innebär att promemorieförslaget har hejdat utvecklingen
mot ett reellt advokatmonopol, vilket tidigare rättshjälps-förslag ingav starka
farhågor för. LO finner förslaget i denna del synnerligen välmotiverat.
Särskilt tillfredsställande finner LO att jurist inom intresseorganisation
skall kunna förordnas som biträde. RLF gör liknande uttalanden och framhåller
vidare att dess juridiska avdelning mot betalning lämnar juridiskt och tekniskt
biträde både lill medlemmar och utomstående i frågor inom fastighetsrätten i
stort. Genom mångårig erfarenhet har därför tjänstemännen förvärvat ingående
kännedom om rättsreglema och torde därför vara väl skickade alt uppträda såsom
ombud.
Bland
dem som förordar att jurist företrädesvis bör utses till biträde uttalar bl. a.
Föreningen Sveriges rättshjälpsfurister att huvudregeln bör vara alt det krävs
juristkompetens men att även andra lämpliga personer bör kunna komma i fråga.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har i och för sig inte något att erima mot
den föreslagna utvidgningen av kretsen av personer, som skaU kunna komma i
fråga som biträden, men anser att annan än jurist skall förordnas endast i
undantagsfall. Genom att en myndighet till biträde utser någon, som den
rättssökande inte själv har föreslagit, ådrar sig myndigheten ett visst ansvar
för kvaliteten av det arbete som biträdet utför åt klienten. Detta talar för
en viss restriktivitet när det gäller att utse biträden, framför allt sådana
som saknar det formella behörighetskrav, som nu gäller för biträden enligt
lagen om fri rättegång. Med hänsyn lill den tämligen ringa betydelse, som en
intresseprövning enligt hovrättens uppfattning skulle få i det nya systemet,
måste det anses befogat att ställa höga kiav på biträdenas
Prop.
1972: 4 143
skicklighet
och lämplighet. Av samma mening är bl. a. rådhusrätterna i Malmö och Borås.
Några
remissinstanser anser att annan än jurist inte bör få förordnas lUl biträde i
rättegång. Bland dessa uttalar JK bl. a. alt den begränsning av
intresseprövningen som JK förordar i och för sig utgör tillräcklig anledning
att skärpa behörighetsvillkoren i förhållande till förslaget. Men även med
bortseende härifrån måste den krets från vilken biträde enligt förslaget får
hämtas anses alltför vid. När det gäller biträde i rättegång är i övervägande
antalet fall behovet av juridisk sakkunskap särskilt framträdande.
BehörighetsvUlkoren för rättegångsbiträde synes därför lämpligen kunna utformas
i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande regler i LFR. De ärenden som
förekommer utom process är synnerligen varierande. På det området finns många
ärenden som kräver speciell sakkunskap men också mycket stora ärendegmpper av
enkel beskaffenhet. I ulomprocessuella ärenden och förvaltningsärenden bör
därför biträde kunna hämtas från en vidare krets än den som förordats för
rättegångsbiträde. Såsom framhålls i promemorian kan när det gäUer dessa
ärenden även andra kategorier än jurister ha tillräcklig och i vissa fall
större sakkunskap. Förslagsvis kan behörighetsvillkoren bestämmas så att tUl
biträde kan förordnas förutom den som är behörig till rältegångsbiträde
annan person med särskilda kvalifikationer för uppdraget. Beträffande
advokaterna har en fri yrkesutövning och en oberoende ställning kunnat förenas
med den offentligrättsliga tillsyn som följer med ledamotskap i Sveriges
advokatsamfund. Advokat är skyldig alt iaktta god advokatsed och kan, om han
åsidosätter denna skyldighet, drabbas av påföljd. Hos advokater anställda
biträdande jurister har i realiteten all iaktta samma aktsam-hetsnorm i
yrkesutövningen som sina arbetsgivare. Det är angeläget att de obestridliga
värden som ligger häri inte går förlorade genom att det allmänna sprider
uppgifter som rällshjälpsbiträde till kategorier som slår utanför offentlig
kontroll. Hovrätten för Nedre Norrland vill beträffande biträdets
kvalifikationer helt allmänt framhåUa att, då biträdets uppgift är att bistå
sökanden i rättsliga angelägenheter, kravet på att biträdet skall vara jurist
icke bör efterges. Uttalandet i promemorian att juridisk sakkunskap inte
sällan kan vara av relativt underordnad betydelse medan i stället teknisk
eller annan expertis är viktigare, kan hovrätten inte instämma i. Behovet av särskUd
expertis får i förekommande fall tillgodoses på annat sätt än genom alt
biträdet besitter sakkunskap, t. ex. genom sakkunnigutlåtande eller vittnesmål,
och i varje fall från domstolarnas sida måste det kravet ställas att biträden i
rättegång besitter juridiskt kunnande. Även fustitierevisionen, Svea hovrätt,
Göta hovrätt, Göteborgs rådhusrätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar och
sladsdomare anser att endast jurist bör komma i fråga som biträde i rättegång.
Prop. 1972: 4 144
Advokatsamfundet anser att man måste uppställa det
kravet att till biträde endast får förordnas person som avlagt juris
kandidatexamen. Till stöd härför anförs bl. a. följande. Naturligtvis kan ett
fall vara sådant att rätlshjälpssökanden har behov av att anlita även annan
sakkunskap än juridisk sådan, t. ex. teknisk expertis på olika områden, men
detta behov bör tiUgodoses, inte genom att man förordnar en expert på dessa
områden tUl juridiskt biträde utan genom alt man bereder sökanden möjlighet att
med det allmännas stöd förebringa erforderlig sakkunnigutredning. Man får den
säkraste garantin för att vederbörande har erforderliga kvalifikationer, om
man generellt kräver att han skall vara utbildad jurist. Promemorieförslaget
innebär däremot att man lämnar fältet fritt för att till biträde förordna vem
som helst, utan minsta garanti för att vederbörande verkligen besitter den
juridiska sakkunskap som ovillkorligen måste krävas. I fråga om vilka
kategorier jurister som bör komma i fråga som biträden förordas regeln att
till biträde skall förordnas för uppdraget lämpad advokat eller rältsbildad befattningshavare
vid rättshjälpsanstalt eller också för uppdraget lämpad biträdande jurist
hos advokat. För andra privatpraktiserande jurister än advokater bör vissa
dispensmöjligheter föreligga. Som skäl för sådana bestämmelser anförs bl. a.
följande. Beträffande jurister anställda av organisationer eller
sammanslutningar inom näringslivet och på arbetsmarknaden framhåUs att om man
förordnar dem tUl biträden så innebär delta inte att man därigenom bereder
organisationernas medlemmar någon rättshjälp som annars inte står dem till buds
utan enbart att man på det allmänna helt eller delvis överflyttar organisationernas
kostnader för att lämna rättshjälp åt medlemmarna. Både bland
organisationsjuristerna och de jurister som, utan alt vara advokater, har
speciella insikter i vissa slag av mål och ärenden, finns otvivelaktigt många,
som i och för sig skulle kunna vara lämpliga som biträden, om därmed endast
åsyftas att de besitter erforderlig juridisk sakkunskap. Det avgörande skälet
mot att till biträde förordna en jurist tillhörande dessa kategorier är
emellertid alt man då tUl biträde förordnar en person, som varken har
tjänstemannaansvar eller slår under offentiigrättslig tillsyn och som därför
inte kan bli föremål för några disciplinära ingripanden.
Har sökanden själv till biträde föreslagit någon
som är lämplig för uppdraget, skall enligt promemorieförslaget denne förordnas,
om inte hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt
särskUda skäl föranleder annat. Värdet av denna princip om ett fritt
biträdesval understryks allmänt i remissvaren.
Vad som föreslagits i promemorian beträffande
utredningskostnad har allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Advokatsamfundet framhåller att det är viktigt alt i ulomprocessuella ärenden
förmånen av att utredning kan förebringas på statsverkets bekostnad begränsas
till de fall där biträde förordnats och att biträdet får på eget ansvar ta
Prop. 1972: 4 145
ställning
till frågan vilken utredning som erfordras. Alt felbedömningar härvidlag inte
skaU drabba den som på biträdels anmodan medverkar lill utredningen, synes
också riktigt. Det är rimUgen biträdet som bör bära konsekvenserna av att
onödig utredning förebragts. Frågan om utredningskostnader i
förvaltningsärenden blir med promemorieförslaget tills vidare olöst.
Advokatsamfundet understryker starkt angelägenheten av att denna fråga bringas
till en snar lösning.
Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om inte
utredningskostnaden vid länsrätter och länsskatterätter borde redan från
början omfattas av rättshjälpen. Länsstyrelsen understryker därvid att behov
för part att förebringa egen utredning i inte obetydlig utsträckning förekommer
inom förvaltningsområdet. Möjlighet bör givetvis finnas alt erhålla rättshjälp
på nödvändiga utredningskostnader även inom detta område. Särskilt angeläget är
att denna möjlighet ges i ärenden rörande administrativa frihelsberövanden
eller annan inskränkning i den enskildes personliga frihet.
I fråga om rätt till ersättning för
inställelsekostnad har promemorieförslaget genomgående godtagits eller lämnats
utan erinran. I några yttranden förordas emellertid viss vidgning av
ersättningsrätten. Rådhusrätten i Malmö finner det sålunda synnerligen
angeläget att rättshjälpen konstrueras så, att den även innefattar rätt till
ersättning för förlorad arbetsförtjänst. I flertalet fall torde kostnaden för
resa och uppehälle i samband med instäUelse vara en mindre väsentlig kostnad än
ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för parter i lågt inkomstläge kan
förlusten av arbetsförtjänst i samband med inställelse vara sådan, att
socialhjälp i stället måste utgå. Detta är enligt rådhusrättens uppfattning
icke förenligt med ett fullständigt rättshjälpssystem. Jämtlands läns
landstings förvaltningsutskott anför liknande synpunkter.
Ståndpunkten i promemorian att rättshjälpen inte
bör täcka den betalningsskyldighet för motparts rättegångskostnad som kan
åläggas med stöd av kostnadsreglerna i RB godtas eller lämnas utan erinran i
flertalet remissvar. Advokatsamfundet uttalar all.de skäl
som anförts i promemorian är tungt vägande och anser sig sakna anledning att
påyrka ändring i förslaget. I sammanhanget måste emellertid beaktas den stora
betydelse som rättsskyddsförsäkringen har i denna fråga. Skulle en i enlighet
med promemorieförslaget genomförd rättshjälpsreform leda till att
försäkringsbolagen upphör med rättsskyddsförsäkringen, innebär reformen en
sannskyldig björntjänst åt den rätlshjälpsbehövande allmänheten.
I några remissvar riktas invändningar mot
promemorians ståndpunkt. Rådhusrätten i Helsingborg uttalar bl. a. att det kan
starkt ifrågasättas om risken att behöva betala motpartens kostnader någonsm
haft praktisk betydelse som korrektiv mot oöverlagda processer. Rådhusrätten
ifrågasätter om inte rättshjälpen borde utsträckas till att orhfatla
Prop.
1972:4 146
även
rättegångskostnad som part med rättshjälp ålagts utge lill motpart.
Rättshjälpsanstalten i Helsingborg anser att staten, om den åtar sig att svara
för rättshjälp på det sätt som har föreslagils i promemorian, även bör åta sig
ansvar för motpartens kostnader i händelse den som erhållit rättshjälp har
förlorat processen. BilUghetsskäl talar för detta. LO framhåller att det i
samband med kritiken i promemorian mot den nu gällande kreditprincipen har
anförts, alt part inte i förväg kan avgöra ersättningsskyldighetens
omfattning, vilket skapar osäkerhet och kan medföra, att han drar sig för att
göra sin rätt gällande av rädsla för de ekonomiska konsekvenserna. Detta
konstaterande torde vara riktigt och har genom promemorieförslaget nästan helt
eliminerats i vad avser partens egna kostnader. Förslaget minskar däremot inte
den rätlssökandes skyldighet att som tappande part svara för motparts
rättegångskostnad. Även om de ekonomiska konsekvenserna genom förslaget väsentiigt
har begränsats, torde dock risken att få bära motparlskostna-den samt
svårigheten att beräkna denna, bli av inte oväsentlig betydelse för de sämst
stäUdas och mellangruppens möjligheter att göra sin rätt gällande genom att
öppna en process för att få en tvistefråga löst. Nu kan det, vilket också har
konstaterats i promemorian, vara naturligt, att skydd för den enskUde, vad
gäller motpartskoslnaden, ges inom ramen för rättsskyddsförsäkringen. Detta
förutsätter dock att försäkringsbolagen i framtiden anpassar sitt
försäkringsskydd till de ändrade förhållandena. Skulle detta inte ske, bör
enligt LO:s uppfattning övervägas, om inte möjlighet tUl en viss
subventionering av motpartskoslnaden för de sämst ställda och även
mellangrappen bör ske. Folksam framhåller att det enligt promemorian är viktigt
för rättssäkerheten alt man vet vilka kostnader man drar på sig innan man
börjar en process. Den rättssökande bör sålunda på förhand kunna bedöma sitt
kostnadsansvar. Detta är en omöjlighet så länge motpartskostnaderna inte
omfattas av rättshjälpen (eller avlyfts på annat sätt) och den rättssökande
sålunda står risken att själv få betala dessa kostnader vid sidan av den mer
eller mindre betydande avgiften för egna kostnader. Enligt Folksam har i
promemorian inte anförts ett enda bärande skäl mot att motpartskostnaderna
inbegrips. Även kammarrätten, Svenska försäkringsbolags riksförbund och RLF
ställer sig kritiska till promemorians ståndpunkt.
Frågan om vinnande motpart bör ha rätt till
ersättning av statsverket för kostnad som inte kunnat tas ut av den tappande
parten med rättshjälp tas upp i ett tjugotal yttranden. I två av dessa, de som
har avgetts av häradshövdingen i Uppsala läns södra domsaga och rådhusrätten i
Borås, godtas promemorians ståndpunkt att rätt till ersättning inte bör
införas. I Övriga yttranden ställer sig remissinstanserna kritiska till denna
ståndpunkt.
Justitierevisionen anför alt den i remissyttrande
över 1965 års förslag intog i princip positiv inställning lill den då
föreslagna regeln. Jus-
Prop.
1972: 4 147
titierevisionen
tar avstånd från en skärpt intresseprövning och drar även effektiviteten av en
sådan prövning i tvivelsmål. Även om rätlsskyddsförsäkringarna i vissa fall
kan trygga vinnande motparts anspråk på kostaadsersättning synes det leda till
alltför slumpartade resultat att enbart lita härpå, Justitierevisionen
vidhåller av nu anförda skäl sin positiva inställning till en regel om subsidiär
ersättning av statsverket till den som har angripits med obefogat krav från
person med rättshjälp. Samma ståndpunkt intar Svea hovrätt, Göta hovrätt,
hovrätten över Skåne och Blekinge, rådhusrätterna i Malmö, Helsingborg och
Göteborg, häradshövdingen i Vättle, Ale och Kullings domsaga, rådhusrätten i
Östersund, kammarrätten, HD:s ledamöter, Jurist- och samhällsvetareförbundet,
RLF, Svenska företagares riksförbund och Advokatsamfundet.
9
Rättshjälp åt misstänkt i brottmål 9.1 Nuvarande ordning
Enligt skilda bestämmelser i RB gäller beträffande
mål om allmänt åtal att vissa rättegångskostnader skall utgå (förskotteras) av
allmänna medel. Detta gäller bl. a. kostnaderna för åklagarens bevisning och
för bevisning varom rätten har föranstaltat självmant och dessutom vissa av
kostnaderna för den tilltalades processföring, nämligen kostnaden för offentlig
försvarare och ersättning åt sakkunnig som rätten har utsett på begäran av den
tilltalade. Det ankommer på rätten att fastställa kostnadsbeloppen.
Enligt
31 kap. 1 § första stycket RB skall i mål vari åklagare för talan den
tUllalade, om han döms för brottet, tUl statsverket återbetala bl. a. vissa
kostnader som enligt rättens beslut har utgått av allmänna medel. De kostnader
som anges i bestämmelsen är ersättning tUl vittne eller sakkunnig, kostnad för
annan bevisning under förandersökningen eller rättegången, ersättning eller
arvode tUl försvarare och kostnad för hämtning av den tUltalade till rätten.
Under vissa förutsättningar kan jämkning ske. Står kostnadens belopp inte i
rimligt förhållande till den tilltalades brottslighet eller till hans villkor,
kan sålunda ersättningen jämkas efter vad som prövas skäligt.
I paragrafens andra stycke ges ett undantag från
huvudregeln om den dömdes ersättningsskyldighet. Efterges påföljd eller har den
tUltalade begått brottet under inflytande av sådan själslig abnormitet, som
avses i 33 kap. 2 § brottsbalken, eUer har han vid domen inte fyllt 18 år, är
han sålunda ersättningsskyldig endast om och i den mån det med hänsyn till
omständigheterna anses skäligt.
I fråga om mål som fullföljs från lägre rätt gäller
enligt 31 kap. 10 § första stycket RB att skyldigheten att ersätta
rättegångskostnad i högre
Prop. 1972:4 148
rätt
skall bestämmas med hänsyn till rättegången där. Ersättningsskyldighet för den
tilltalade föreligger i sådant fall om den högre rättens dom är att anse som
fällande. Högre rätts dom anses som fällande, om den tilltalade döms till
påföljd, som är alt anse som svårare än den, vartUl lägre rätt dömt. Detsamma
gäller om den tilltalade efter att ha frikänts i lägre rätt finnes ha begått
brottet. Högre rätts dom anses också fällande om av honom fullföljd talan inte
föranleder ändring i lägre rätts dom.
I 31 kap. 12 § RB anges alt om i lag eller
författning har getts avvikande bestämmelser om kostnad i rättegång dessa skaU
gälla. Sådana bestämmelser finns bl. a. i lagen (1946: 864) om återgäldande av
kostnad för blodundersökning i brottmål. Beträffande sådan kostnad äger
bestämmelserna i 31 kap. 1 § RB om återbetalning motsvarande till-lämpning
trots att kostnaden inte utgår enligt rättens beslut.
Jämkningsbestämmelsen i 31 kap. 1 § fick sin
nuvarande avfattning genoni en lagändring som trädde i kraft den 1 januari
1970. Tidigare hade beslärrunelsen en lydelse som i praxis i allmänhet ansågs
innebära att jämkning bara kunde ske om kostnadens belopp stod i missförhållande
tiU såväl brottsligheten som vUlkoren (JO 1964 s. 208). Ändringen avsåg alt
vidga möjligheten till jämkning så att hänsyn skulle få tas också enbart till
den dömdes betalningsförmåga (jfr prop. 1969: 156 s. 24).
Enligt LFR kan fri rättegång beviljas den, som inte
äger tUlgång att betala de med rättegången förenade kostnaderna eller efter
deras utgivande skulle sakna nödvändiga medel för eget uppehälle och för alt
fullgöra den underhållsskyldighet som åligger honom (1 §). Av 3 § första
stycket framgår att den som har fri rättegång åtnjuter frihet från avgift bl.
a. för utskrift av rättens protokoll. Enligt paragrafens andra stycke skall av
allmänna medel utgå kostnad för bevisning som inte förebragts utan skäl och
förskott på kostnad för bevisning, om kostnaden enligt lag skall utges av
parten eller parterna solidariskt. Bestämmelsen innebär att vittnen som har
kallals på den tilltalades begäran kan få ersättning av allmänna medel. I 4 §
ges bestämmelser som berättigar den som åtnjuter fri rättegång att under vissa
betingelser få ersättning för resa och uppehäUe i samband med inställelse vid rätten.
Möjligheten att få juridiskt biträde regleras i 5 §, som dock beträffande misstänkt
i brottmål hänvisar till bestämmelserna i RB om offentiig försvarare.
Till offentUg försvarare skall enligt 21 kap. 5 §
första stycket RB förordnas advokat, som är lämpUg för uppdraget. Företrädesvis
bör anlitas någon som vid rätten brakas som rättegångsombud. I andra stycket
finns bestämmelser om den misstänktes valrätt. Har den misstänkte till
offentlig försvarare föreslagit någon behörig person skall han förordnas, om
inte hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller eljest
särskUda skäl föranleder annat.
Prop. 1972: 4 149
Beträffande frågan om vem som slutligen skall svara
för kostnad, som har uppstått i brottmål där den tilltalade haft fri rättegång,
gäUer i huvudsak följande. Enligt 6 § kan den tilltalade inte i målet åläggas
att återbetala bl. a. ersättning tUl offentlig försvarare eller kostnad för
bevisning varom rätten har föranstaltat självmant. Om det under rättegången
befinns att den tUltalades ekonomiska ställning förbättrats så att han kan
betala kostnaderna för rättegången, äger rätten förordna att förmånen av fri
rättegång skall upphöra (7 §). När rätten från sig skiljer ett mål, vari tUltalad
har åtnjutit fri rättegång, skall rätlen, om den tUltalade enligt 7 §
förklarats förlustig denna förmån, enligt 8 § förplikta honom att ersätta vissa
kostnader som annars skulle ha utgått av allmänna medel. Detta gäUer bl. a.
vissa kostnader för bevisning enligt 3 § samt inställelse- och andra kostnader
enligt 4 §. Om sådana omständigheter föreUgger som anges i 31 kap. 2 § RB, dvs.
om åklagaren har väckt talan utan sannolika skäl eller om det av annan orsak på
grund av omständigheterna i målet förekommer synnerlig anledning till att
frikänd tUltalad erhåller ersättning för rättegångskostnader, kan den
tilltalade dock inte åläggas sådan betalningsskyldighet. De möjligheter som
enligt 31 kap. 1 § RB finns till jämkning av rättegångskostnaderna för tilltalad
som dömts för brott gäller också vid återbelalningsskyldighet enligt 8 §.
Enligt 9 § skall vad som stadgas i 8 § äga motsvarande tillämpning när
förundersökning, varunder den misstänkte åtnjutit fri rättegång, nedläggs eller
avslutas utan att åtal väcks mot honom.
Om
tUltalad, som åtnjutit fri rättegång, efter målets avgörande får sina
ekonomiska villkor förbättrade, kan han enUgt 13 § förpliktas att betala
kostnad som enligt LFR utgått av aUmänna medel, t. ex. kostnad för viltae som
hörts på den tilltalades begäran och inställelsekostnader, eller kostnad som
avses i 6 §, dvs. ersättning tUl offentlig försvarare eller kostnad för
bevisning varom rätten föranstaltat självmant. Betalningsskyldighet för
kostnad som avses i 6 § kan dock åläggas tUltalad endast om han dömts för
brottet. Såsom föratsättning för betalningsskyldighet gäller att särskUd talan
skall väckas mot den tilltalade inom fem år efter brottmålsrättegångens
avslutande och att sådana omständigheter inte föreligger som anges i 31 kap. 2
§.
9.2
Tidigare reformförslag
Rättegångskommittén föreslog som tidigare har
nämnts alt part, innan han fick åtnjuta rättshjälp, skulle i mån av förmåga
erlägga ett kontant bidrag till processkostnaderna, s. k. kostnadsbidrag.
Skyldigheten att betala kostnadsbidrag skuUe gälla i alla mål och ärenden, i
vUka rättegångshjälp kunde förekomma, aUtså också i brottmål. Några erinringar
emot kommitténs förslag i denna del framfördes inte under
Prop.
1972:4 150
remissbehandlingen.
Utredningen om rättegångshjälp tog upp rättegångskommitténs förslag om
koslnadsbidrag i såvitt nu är i fråga oförändrad utformning. Inte heller vid
remissbehandlingen av utredningens betänkande framkom några invändningar mot
den föreslagna lösningen.
När
det gäUer frågan om skyldighet för tilltalad som åtnjuter rättegångshjälp att
tUl statsverket återbetala dess kostnad i anledning av rättegångshjälpen, ansåg
rättegångskommittén det vara riktigast att kostnad som i mål om allmänt åtal
utgått av allmänna medel behandlas lika i fråga om återbetalningsskyldigheten,
vare sig kostnaden utgått enligt RB eller i anledning av den tilltalades
rättegångshjälp. Kommittén föreslog därför en samordning av reglerna i 31 kap.
RB om skyldighet för part eller annan att i brottmål, vari åklagare för talan,
eller med anledning av förandersökning återgälda statsverket kostnad, som
enligt rättens beslut utgått av allmänna medel med ålerbetalningsregler-na i
den föreslagna lagen om rättegångshjälp. En sådan samordning skulle enligt
kommittén innebära att om en tilltalad, som åtnjutit rättegångshjälp frikänns,
kostnaden för rättegångshjälpen, i lUshet med exempelvis kostnad för offentlig
försvarare, får stanna på statsverket utan ytterligare ersättningsskyldighet
för den tUltalade. Om den tiUtalade å andra sidan döms för brottet, skall
kostnaden för rättegångshjälpen samt kostnad som nu sägs i 6 § LFR, dvs.
ersättning lill offentiig försvarare och kostnad för bevisning varom rätlen
föranstaltat självmant, behandlas lika som övrig kostnad som utgått av
allmänna medel och den tUltalade alltså i regel åläggas
återbetalningsskyldighet härför. Likaså skall övriga personers, exempelvis
åklagares, målsägandes och vittnes, i RB stadgade skyldighet alt i undanlagsfall
ersätta kostnad som utgått av allmänna medel gälla även kostnad som utgått i
anledning av den tilltalades rättegångshjälp. Det sagda skall också gäUa
kostnad som utgått av allmänna medel i anledning av att den misstänkte åtnjutit
rättegångshjälp under förandersökning i brottmål.
Vid remissbehandlingen har kommitténs förslag
såvitt nu är i fråga tillstyrkts eller lämnats utan erinran i det övervägande
antalet yttranden.
Utredningen
om rättegångshjälp föreslår bestämmelser om återbetalningsskyldighet för
misstänkt som har åtnjutit rättegångshjälp i mål om allmänt åtal eUer under
förundersökning, vilka bestämmelser praktiskt taget oförändrade övertagits från
rättegångskommittén. Liksom vid remissbehandlingen av rätlegångskommilténs
förslag har bestämmelserna om återbelalningsskyldighet i utredningens förslag
i flertalet fall lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Prop. 1972:4 151
9.3
Promemorian
När det gäller frågan om samhällets olika former av
rättshjälp åt den som är misstänkt för brott kan inordnas i det nya
rättshjälpssystemet anförs i promemorian att fördelar kan vinnas genom all i
görligaste mån gemensamma regler utformas. Emellertid är det uppenbart att
särbestämmelser inte kan undvaras. En av anledningarna härtill är att RB:s
regler om möjlighet att förordna offentlig försvarare grundas inte bara på
intresset att den misstänkte oavsett sina ekonomiska förhållanden bereds ett
fullgott försvar utan också på intresset av att broltsspaning och lagföring
för brott bedrivs på ett riktigt och ändamålsenligt sätt. Andra omständigheter
som påkallar särskUda hänsynstaganden är att det i regel inte bör komma i fråga
att utkräva kostnadsansvar av den som har frikänts från ansvar och att
kostnadsansvaret för den som dömts för brott liksom f. n. bör kunna sättas i
viss relation till brottsligheten. När det gäller rättshjälp i allmänhet har i
det föregående förordats en ordning som innebär att kreditprincipen ersätts av
ett avgiftssystem utan återbetalningsskyldighet. Det är uppenbart att en sådan
lösning av flera skäl skulle inge betänkligheter när det gäller rättshjälp i
brottmål. Samhällets intresse av att lagföring sker och att den misstänkte
därvid får all rimlig hjälp kan inte eftersättas. Del kan inte komma i fråga
alt som en förutsättning för att offentiig försvarare förordnas kräva alt den
misstänkte erlagt en särskild avgift. Liksom hittills bör sålunda ersättning
till offentlig försvarare utgå av allmänna medel oberoende av den tilltalades
ekonomiska villkor. Den mera begränsade rättshjälp i brottmål som f. n.
regleras i LFR har praktisk betydelse bara för de ekonomiskt sämst ställda och
bör därför även i fortsättningen begränsas tUl denna kategori, dvs. i princip
till misstänkt med en beräknad årsinkomst som inte överstiger ett belopp som
motsvarar tre gånger basbeloppet. Någon avgift bör med denna lösning inte utgå
för rättshjälp i brottmål.
I
promemorian erinras vidare om att tilltalads ansvar för statsverkets kostnader
enligt gällande ordning aktualiseras först när domstol skUjer målet från sig
och betalningsskyldighet kommer i regel i fråga bara om den misstänkte döms för
brottet. Som nämnts bör i det nya systemet avgift inte utgå för rättshjälp i
brottmål. Däremot synes naturligt all man bibehåller principen alt den som döms
för brottet i efterhand åläggs betalningsskyldighet. Mot bakgrand av det nu
anförda synes följande riktiinjer böra gälla för rättshjälpen i brottmål.
Den
rättshjälp som består i att offentlig försvarare kan förordnas bör enUgt
promemorian i princip lämnas orabbad. Anledning saknas att göra ändring i
gällande behörighetsvillkor för offentlig försvarare. Annan än advokat bör
alltså i princip inte kunna utses. Företräde bör ges sådan advokat som vid
rätten brukas som rättegångsombud. Frågan om
Prop. 1972:4 152
återbetalningsskyldighet
för försvararkostnaden liksom för andra kostnader som bestritts av aUmänna
medel enligt bestämmelser i RB bör vara beroende av utgången i målet med möjlighet
för rätten alt vidta de jämkningar som kan anses påkallade med hänsyn
tUibrottels art eller den tilltalades personliga och ekonomiska förhållanden.
Det sagda är avsett att innebära ett ökat utrymme för kriminalpolitiska
bedömningar vid bestämmande av återbetalningsskyldigheten.
De ytterligare rättshjälpsförmåner som bör tUlkomma
den misstänkte bör regleras inom ramen för den allmänna rättshjälpen och bör i
princip vara desamma som vid rättshjälp i allmänhet. Den i detta sammanhang
viktigaste förmånen torde från denna utgångspunkt bli alt tUl-talads kostnad
för bevisning och förskott på sådan kostnad utgår av allmänna medel. En annan
förmån blir att ersättning för resa och uppehälle i samband med inställelse
inför rätten skall kunna utgå.
Som
redan har nämnts bör avgift inte utgå för rättshjälp i brottmål. I gengäld bör
den liUtalades betalningsförmåga kunna tas i anspråk för att täcka
rättshjälpskostnaderna om han döms för brottet enligt samma gmnder som nyss
angetts beträffande ersättning till offentlig försvarare och för utredning som
bekostats av allmänna medel. I detta avseende sker alltså en samordning mellan
den allmänna rättshjälpen och regelsystemet i RB. Innebörden av samordningen
blir att kostnad som i mål om allmänt åtal utgått av allmänna medel behandlas
lika, vare sig kostnaden utgått enligt RB eller på grand av beviljad rättshjälp.
Frikänns tilltalad som åtnjutit rättshjälp, får kostnaden för rättshjälpen
liksom t. ex. kostnaden för offentlig försvarare i princip stanna på statsverket.
Om den tilltalade döms för brottet, skall han åläggas att betala såväl
rättshjälpskostnaden som övrig kostnad som utgått av allmänna medel i den mån
jämkning av återbetalningsskyldigheten inte sker. Inom ramen för den angivna
samordningen tiUgodoses också i viss mån i skUda sammanhang framställda
önskemål om en vidgning av frikänd tilltalads rätt tiU ersättning för
rättegångskostnad.
Beträffande
frågan om omfattningen av den tilltalades återbetalningsskyldighet mot
statsverket anförs i promemorian följande. När bestämmelsen i 31 kap. 1 § RB
fick sin nuvarande utformning underströks särskilt att den tilltalade inte bör
åläggas en betalningsskyldighet som inte är rimlig i förhållande till hans
ekonomiska vUlkor. Det ansågs därför påkallat att jämkningsmöjligheten vidgades
något. Som tidigare framhållits finns det skäl att överväga en ytterligare
liberalisering av reglerna om återbelalningsskyldighet. Av både
kriminalpoli-tiska och processekonomiska skäl torde det emellertid i flertalet
fall vara påkallat alt ta den dömdes betalningsförmåga i anspråk. Den nuvarande
huvudregeln bör därför inte ändras. De undantagsregler som har nämnts bör
däremot ges en ändrad avfattning.
Som
riktiinje vid utformningen av dessa regler bör gälla att dom-
Prop. 1972:4 153
stolarna
när de bedömer om och i vilken mån ersättningsskyldighet bör komma i fråga
skall ha möjlighet att anlägga kriminalpolitiska synpunkter så alt
betalningsskyldigheten ses som ett led i samhällets reaktionssystem.
Betalningsskyldigheten och påföljden bör tillsammans utgöra en från olika
synpunkter lämplig reaktion på brottet.
Vad som sagts nu innebär att
återbetalningsskyldigheten skall bedömas mot bakgrund av de påföljder som
bestämts för den aktuella brottsligheten. Vid denna bedömning får särskilt
beaktas alt den tilltalade inte åläggs en återbelalningsskyldighet som kan
försvåra återanpassningen till samhället. I enUghet härmed förordas att
jämkningsregeln i 31 kap. 1 § RB utformas så att jämkning skall ske om skäl
härför föreUgger med hänsyn till brottets beskaffenhet eller den tilltalades
personliga och ekonomiska förhållanden. Med en sådan utformning av
jämkningsregeln synes det ej nödvändigt att särskUda bestämmelser gäller beträffande
ungdomar under 18 år och i fråga om gärningar som begåtts under inflytande av
själslig abnormitet. För dessa kategorier bör jämkningsregeln sålunda medföra
alt ersättningsskyldighet kommer i fråga endast i undantagsfall.
En annan fråga är om någon av de kostnadsposter som
f. n. avses i 31 kap. 1 § bör kunna generellt stanna på statsverket. Det kan
nämnas att delta nyligen har skett beträffande synekoslnad enligt lagen (1969:
22) om ändring i RB. Alt göra ytterligare undanlag synes inte f. n. påkallat.
I detta sammanhang anförs i promemorian i fråga om
rättshjälp under förundersökning att liksom hittills offentlig försvarare
givetvis skall kunna förordnas redan under förundersökningen. Under förandersökningen
åligger det förandersökningsledaren att beakta inte bara de omständigheter som
talar emot den misstänkte utan även dem som är gynnsamma för honom. Bevis som
är till hans förmån skall sålunda tillvaratas. I sista hand kan rätten besluta
om komplettering av förundersökningen. Något behov av rättshjälp i fråga om
utredningskostnader under förundersökning föreligger sålunda inte. I vissa
fall kan under förandersökning bevisupptagning ske inför domstol. I sådana
fall kan utredningskostnader komma att drabba den misstänkte. I de förhållandevis
sällsynta fall då sådan bevisupptagning förekommer synes det rimligt att
kostnaderna alltid får utgå av allmänna medel. Frågan om vem som slutligen
skall svara för kostnaden bör avgöras enligt reglerna i 31 kap. RB.
Kostnad för inställelse vid förandersökning i
brottmål kan under vissa föratsättningar ersättas av allmänna medel enligt
kungörelsen (1969: 590) om ersättning vid förundersökning i brottmål. En
översyn av dessa ersättningsbestämmelser bör göras under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Därvid bör övervägas om inte rätt tUl ersättning i vissa fall bör införas även
för den som är skäligen misstänkt för brottet.
Prop. 1972: 4 154
Med hänvisning tUl det anförda uttalas i
promemorian att rättshjälp i brottmål bör avse ersättning till offentiig
försvarare för biträde under förandersökning och inför domstol samt, i fråga
om övriga kostnader, endast sådana som uppstår vid domstol sedan åtal väckts
för brottet.
9.4
Remissyttrandena
Förslaget i promemorian att den rättshjälp som
består i att offentlig försvarare kan förordnas i princip skall lämnas orabbad
och att ytterligare rättshjälp åt misstänkt i brottmål bör utgå endast tiU de
minst bemedlade godtas allmänt av remissinstanserna. Endast i ett fåtal yttranden
görs invändningar. Rådhusrätten i Helsingborg anser att den ytterligare
rättshjälpen inte bör begränsas till de minst bemedlade. Socialstyrelsen
uttalar att bestämmelsen som anger vem som är berättigad till rättshjälp bör
göras mindre kategorisk. Även andra omständigheter än inkomst,
försörjningsplikt, förmögenhet och skuldsättning borde få beaktas. Föreningen
Sveriges rättshjälpsjurister anser att större hänsyn borde få tas till
försörjningsplikt vid bedömningen av om rättshjälp skaU beviljas.
Den
föreslagna bestämmelsen om behörighetskrav för offentlig försvarare godtas
eller lämnas utan erinran i det stora flertalet remissvar. I några yttranden
ifrågasätts dock om inte annan än advokat bör kunna komma i fråga som offentiig
försvarare. Uttalanden av denna innebörd görs av bl. a. rådhusrätten i Borås.
Enligt rådhusrätten borde övervägas att öppna möjlighet att i viss
utsträckning tUl offentlig försvarare förordna även jurist som inte är advokat
men som är anställd på allmän advokatbyrå eller hos privatpraktiserande
advokat. Fördelen härmed skulle vara att de biträdande juristerna på detta sätt
skuUe få erfarenhet av försvar i brottmål genom att uppträda i icke alltför
komplicerade mål innan de såsom advokater kan åla sig mål av alla slag.
Liknande uttalanden göras av rådhusrätten i Malmö och Malmö stads
rättshjälpsanstalt. TCO framhåller alt det är naturligt att ett förbunds
medlemmar för det faU de blir åtalade eller utsätts för skadeståndskrav har
ett särskUt förtroende för förbundsjuristernas förmåga att tillvarata deras
intressen i dessa sammanhang. TCO har med beaktande av detta svårt att förstå
varför inte förbundsjurister skulle kunna förordnas som offentliga försvarare
för en medlem som t. ex. är åtalad för våUande lill annans död i samband med en
arbetsplats-olycka eller mål rörande tjänstefel. Häradshövdingen i
Ångermanlands norra domsaga framhåller att offentlig försvarare men inte
biträde enUgt LFR f. n. måste vara advokat och hemställler att denna skillnad
undanröjs. Som skäl anförs bl.a. att det skulle vara önskvärt av praktiska
skäl i orter med få advokater.
Prop.
1972:4 155
Förslaget att avgift inte skall utgå vid rättshjälp
åt misstänkt i brottmål godtas eUer lämnas utan erinran i samtiiga remissvar.
Med något undanlag godtar remissinstansema också förslaget att återbetalningsskyldighet
mot statsverket i princip skall föreligga för den som döms för brottet. Att en
samordning sker mellan den allmänna rättshjälpen och rättshjälpen enligt RB på
det sättet att samma regler för återbelalningsskyldighet bUr tillämpUga godtas
också allmänt.
TUl dem som tiUstyrker eller inte har någon erinran
mot förslaget i nu berörda delar hör bl. a. JK, RÅ, justitierevisionen, Svea
hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för Övre Norrland,
socialstyrelsen, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare och
Advokatsamfundet. I några yttranden förordas att återbetalningsskyldighet i
princip inte bör komma i fråga vare sig för försvararkostnad eller annan
kostnad. Dessa yttranden har avgetls av Föreningen Sveriges statsåklagare,
länsåklagaren i Östergötlands län och socialvårdsstyrelsen i Malmö.
Förslaget att möjligheterna tUl jämkning av
återbetalningsskyldighet skall vidgas godtas allmänt av remissinstansema. I
flera yttranden uttalas tUlfredsstäUelse över promemorieförslaget RÅ uttalar
sålunda bl. a. alt förslaget innebär att domstolarna får vidgade möjligheter
att anlägga kriminalpolitiska synpunkter på återbetalningsskyldigheten, så att
denna ses som ett led i samhällets reaktionssyslem. Det utgör en klar
förbättring i förhållande till nuvarande regler. Länsåklagaren i Värmlands län
framhåller att det som också skett i förslaget bör observeras vilka
svårigheter som uppkommer för den dömdes återanpassning om
återbetalningsskyldighet för kostnader som utgivits av allmänna medel blir
alltför betungande för den dömde. Understundom uppgår
skade-ståndsersättningarna tUl så höga belopp att möjligheten för den dömde att
fullgöra återbetalningsskyldigheten framstår som orimlig. Men även relativt små
skadeståndsersältningar kan motverka resocialiseringsarbe-tel. Det är sålunda
tUlfredsstäUande att ökat utrymme för kriminalpolitiska bedömningar skapas vid
bestämmandet av återbelalningsskyldighet.
I några yttranden kommenteras promemorians
motivering till den ändrade avfattaingen av 31 kap. 1 § RB. Länsåklagaren i
Uppsala län delar uppfattningen i promemorian att frågan om och i vilken mån ersättningsskyldighet
bör komma i fråga skall kunna vara ett kriminal-poUtiskt instrament.
Betalningsskyldigheten och påföljden skaU tiUsammans utgöra en lämplig
reaktion på brottet. Jag utgår från att påföljden är den fixa och
betalningsskyldigheten den rörliga komponenten. Rådhusrätten i Borås anför
bl.a. följande.. Om meningen är att återbetalningsskyldigheten i regel inte bör
efterges helt men alt domstolen skall ha en vidsträckt möjlighet att jämka
beloppet där så finnes önskvärt, har rådhusrätten ingen erinran att göra. Vad
särskilt gäller
Prop. 1972:4 156
ungdomarna
bör enligt rådhusrättens mening återbetalningsskyldigheten i stor utsträckning
efterges i mål där erkännande föreligger och offentlig försvarare förordnals
väsentligen med hänsyn till den tilltalades ungdom. I övrigt kan ungdomarnas
ekonomiska situation och inkomst-möjligheter ofta vara sådana att
återbelalningsskyldighet är motiverad. Rådhusrätten kan därför inte helt
ansluta sig till uttalandet i promemorian att återbetalningsskyldighet för
ungdomar bör komma i fråga endast i undantagsfall. Hovrätten för Övre Norrland
uttalar att den givetvis inte har anledning att motsätta sig, att
återbetalningsskyldigheten ytterligare uppmjukas. Det är en riktig synpunkt att
den dömdes återanpassning i samhället inte bör försvåras genom att alltför
stor återbetalningsskyldighet åläggs honom. Vad man hoppas kunna åstadkomma
med den ådömda påföljden får således inte äventyras av en för kraftigt
tilllagen återbelalningsskyldighet. Den i promemorian anlagda synpunkten att
betalningsskyldigheten och påföljden bör tillsammans utgöra en lämplig reaktion
på brottet måste dock avvisas som principiellt oriktig. Det är nödvändigt att
skilja ut vad som är påföljd för brottet. Dit hör icke rättegångskostnader. Hovrätten
har dock ingen erinran mot den föreslagna lagtexten. Rådhusrätten i
Helsingborg gör liknande uttalanden. Vad som inte kan godtas är enligt
rådhusrätten förslaget alt återbetalningsskyldigheten tillsammans med påföljden
i övrigt skall utgöra en lämplig reaktion på brottet, i all synnerhet som olika
skäl till jämkning skall föreligga. Det är i skilda sammanhang nödvändigt att
veta vad som är brottspåföljd, exempelvis vid undanröjande av påföljd och
dömande till annan. Föreningen Sveriges häradshövdingar och sladsdomare anser
att den nya avfattningen av 31 kap. 1 § egentligen inte ger bestämmelsen annat
innehåll än den har nu. Motivutlalandena är ofullständiga. Av ordalagen i bestämmelsen
torde följa att den påföljd som valts enligt brottsbalken eller ett
förpliktande för den tUltalade att betala skadestånd kan medföra att den
tilltalade inte skall åläggas att betala rättshjälpskostnaderna. Det är
emellertid oklart, om domstolen kan underlåta att döma lill böter, när denna
påföljd kan kombineras med annan påföljd enligt brottsbalken, och i stället
ålägga den tilltalade att betala rättshjälpskostnaderna. Om skyldigheten att
betala rättshjälpskostnaderna skall ingå som ett led i en samlad bedömning av
påföljden på sätt som sist har angivils, synes bestämmelsen höra hemma i
brottsbalken. Överåklagaren i Stockholm anför att motiven till förslaget
framkallar allvarliga betänkligheter. Ett genomförande av förslaget på sätt
som angetts i denna del innebär i praktiken att man på ett för svenskt rättsväsen
hillills okänt och föga tUltalande sätt ändrar brottsbalkens bestämmelser om
vad som förstås med påföljd. Frågan ställs hur samhällets reaktion på brottet
skall bedömas i del fall tilltalad har privat försvarare.
Prop.
1972: 4 157
Promemorians ståndpunkt att rättshjälp inte bör
utgå i fråga om utredningskostnader under förandersökning har i allmänhet
godtagils eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. I ett par yttranden
redovisas dock en annan mening. Stockholms rådhusrätt uttalar sålunda alt den
inte kan dela uppfattningen att behov av rättshjälp i form av utredningskostnader
under förandersökningen inte föreligger. Även den mest objektive
förandersökningsledare kan omedvetet låta sig influeras av sin personliga
uppfattning om en misstänkts skuld när det gäller tillvaratagande och
redovisning av omständigheter som talar i annan riktning. Ytterligare bör
framhållas att en tUl själva rättegången koncentrerad rätt lill ersättning för
utredning lätt blir illusorisk. I mera omfattande mål är ju gången den att
åklagaren ofta under lång tid erhåller anstånd med väckande av åtal och att
när åtal sedermera väcks myckel obetydlig tid står till försvarets förfogande
när det gäller att anskaffa självständig utredning. Länsåklagaren i Värmlands
län framhåller att situationen kan vara sådan att den misstänkte och försvararen
i den misstänktes intresse finner att utredningen måste företas på annat sätt
än genom hänvändelse till undersökningsledare eller domstol. Om särskUt skäl i
den misstänktes intresse sålunda föreligger t. ex. på grund av risken för att
framkomna uppgifter blir till väsentiig nackdel för honom, bör rättshjälp även
i fråga om sådan utredningskostnad utgå.
Förslaget att kostnad för bevisupptagning under
förundersökning alllid skall utgå av allmänna medel godtas eller lämnas utan
erinran.
10
Frikänd tilltalads rättegångskostnad 10.1 Nuvarande ordning
De kostnader, som uppstår för den tilltalades
försvar i brottmål, skall, om den tUllalade inte har fri rättegång, i princip
bestridas av den tilltalade själv. Det finns dock åtskiUiga undanlag.
Kostnad för försvarare får den tUltalade betala
själv. Har han inte utsett försvarare eller avvisas av honom utsedd försvarare
och finnes på grand av sakens beskaffenhet eller eljest hans rätt inte kunna
tillvaratas utan biträde, skall emellertid offentlig försvarare förordnas för
honom. Är den misstänkte anhållen eller häktad, skall även eljest, om han begär
det, offentlig försvarare förordnas. Har rätlen förordnat offentlig
försvarare, utgår ersättning lill denne av allmänna medel.
Beträffande kostnad för bevisning, som påkallats av
den tUltalade, gäller följande. Den tilltalade får själv betala vittneskostnad.
Genom framställning till rätten kan han emellertid ibland åstadkomma att rätten
finner sig böra självmant föranstalta om vittnets hörande. I sådant fall
bestrids vittneskostnaden av statsmedel. Även kostnad för tillhanda-
Prop. 1972: 4 158
hållande
av skriftiigt bevis betalas av den tilltalade. Har han förmått rätten att ex
officio föranstalta om handlingens företeende, betalas kostnaden av
statsmedel. Kostnad för sakkunnig, som på den tUltalades begäran utsetts av
rätten, betalas av statsmedel. Däremot betalas kostnad för sakkunnig, som inte
utsetts av rätten, av den tiUtalade.
Delgivningskostnad torde i praktiken inte uppstå
för tilltalad i mål om allmänt åtal. Regelmässigt sker nämligen i sådana mål
delgivning genom rättens försorg. Om den tilltalade önskar utskrift av rättens
protokoll, exempelvis för att ha tUlgång lill fonetisk upptagning av
vittnesutsagor, får han själv bestrida kostnaden (fria från avgift är dock bl.
a. krigsman i mUitärt mål samt häktad, se 8 § första stycket 9) och 13) expeditionskungörelsen).
Däremot är misstänkt eller hans försvarare fri från avgift i fråga om avskrift
av protokoll eller anteckning vid förundersökning. Detsamma gäUer för åtalad i
fråga om dom eller slutiigt beslul i brottmål (8 § expeditionskungörelsen, se
även 10 §).
Den
tilltalade får själv betala sin inställelse resekostnad och kostnad för
uppehälle vid rätten. Han får inte heller någon ersättning för arbete och
lidsspUlan vid utförande av talan i målet.
Alt
kostnad enligt det sagda i viss utsträckning utgår av allmänna medel betyder
inte att kostnaden slutligen skall stanna på statsverket. Som tidigare har
berörts gäUer enligt 31 kap. 1 § RB som huvudregel att tilltalad som döms för
brottet skall återbetala till statsverket bl. a. de kostnader som enligt
rättens beslut har utgått av allmänna medel för bevisning och offentlig
försvarare. Frikänns han däremot undgår han i princip helt betalningsskyldighet
för statsverkets kostnader.
För
kostnader som han själv har haft får han i regel ingen ersättning. I 31 kap. 2
§ RB finns visserligen en särskild regel om frikänd tilltalads
rättegångskostnad. Enligt denna regel kan rätten tUlerkänna frikänd tilltalad
ersättning av allmänna medel för hans kostnad för försvarare, vittne, sakkunnig
eller annan bevisning under förandersökningen eller i rättegången samt för
delgivning och för utskrift av protokoll, dom eUer annat dylikt, om kostnaden
skäligen varit påkallad för att tillvarata hans rätt. Vidare kan rätten
tUlerkänna honom ersättning för hans inställelse vid rätten. En grundläggande
förutsättning för alt ersättning skall kunna utgå är emellertid att åklagaren
väckt åtal utan sannolika skäl eller det eljest på grund av omständighetema förekommer
synnerlig anledning därlUl. Om åtal avvisas eller avskrivs kan den tilltalade,
om skäl är därtill, tillerkännas ersättning för kostnad som anges i paragrafen.
Enligt 31 kap. 9 § RB skall tUltalad, om han önskar ersättning för
rättegångskostnad av allmänna medel, innan handläggningen avslutas framställa
yrkande därom och ange vari kostnaden beslår.
Tidigare har berörts vilka förmåner som enligt LFR
kan utgå tiU misstänkt i brottmål. Han har sålunda fria expeditioner i målet.
Kost-
Prop.
1972:4 159
nad
för bevisning som inte förebragts utan skäl, t. ex. vittnen, utgår av allmänna
medel. Vidare kan den misstänkte om han ålagts personlig inställelse få
ersättning för resekostaad och traktamente. De kostnader som enligt LFR utgått
av allmänna medel kan den misstänkte inte åläggas alt betala i målet oavsett
om han döms för brottet eller ej. Däremot kan han, om hans ekonomiska vUlkor
förbättras, efter särskild talan inom fem år förpliktas att betala tillbaka
dessa kostnader. Detta gäller oavsett om han dömts för brottet eller ej, dock
inte i fall som avses i 31 kap. 2 §.
10.2
Tidigare reformförslag
Rätlegångskommiltén tar upp frågan om inte
ytterligare vissa av kostnaderna för den tiUtalades processföring borde i
första hand utgå av statsmedel. Den kostnad som enligt kommitténs mening främst
påkallar uppmärksamhet är kostnaden för vittnen. På anförda skäl finner sig
emellertid kommittén inte böra förorda, att kostnad för den tilltalades
vittnen skall utgå av allmänna medel i annat fall än när den tilltalade
åtnjutit rättegångshjälp.
I
fråga om frikänd tilltalads rättegångskostnad anför kommittén att det är
uppenbart att det inte bör komma i fråga att införa rätt för varje tUltalad som
frikänns till ersättning av statsmedel för rättegångskostnad. En sådan ordning
skulle enligt kommittén många gånger vara stötande, särskilt i sådana fall då
den tilltalade genom sitt förfarande gett skälig anledning till åtalet eller
försvårat sakens utredning. A andra sidan menar kommittén att den nuvarande
bestämmelsen är alltför restriktiv och ibland kan leda till stötande resultat.
Mot denna bakgrund föreslår kommittén som ny huvudregel alt rätten i mål vari
åklagare för talan skall kunna tillerkänna frikänd tilltalad ersättning av
allmänna medel för hans rättegångskostnad, utom i fall då den tilltalade genom
sitt förfarande gett skälig anledning till åtalet eller försvårat sakens utredning.
Som exempel på undantagssitualioner anför kommittén bl. a. att den tilltalade
frikänts från ansvar för vårdslöshet i trafik därför alt hans oaktsamhet varit
ringa. Vidare nämns det fallet alt åklagaren yrkat ansvar för stöld men
domstolen bedömer gärningen som snatteri och detta brott är preskriberat. Även
i sådana fall då del är utrett alt den tilltalade förfarit så att åtal varit
väl motiverat men han frikänns med hänsyn till att vissa avgörande
brottsrekvisit inte tillförlitligen styrkts, bör enligt kommittén
undantagsbestämmelsen tillämpas. Så kan förhållandet vara t. ex. i
rallfyllerimål, när det är utrett att den tilltalade framfört motorfordon
efter spritförtäring, men säkra slutsatser inte kan dras av blodprov eller
annan bevisning. Som exempel på fall då den tilltalade försvårat utredningen
nämns att han sökt undandra sig sakens utredning eller att han, fastän han
måste ha känt till omständig-
Prop. 1972: 4 160
heter
som kunnat leda tUl att den skyldige blivit lagförd, underlåtit att lämna
upplysning därom.
Kommittén föreslår alt de nu angivna reglerna
skallgälla kostnad för vittne eller sakkunnig eller eljest för bevisning under
förundersökningen eller i rättegången samt för delgivning och för utskrift av
protokoll eller annan handling, om kostnaden skäligen varit påkallad för ätt
tUlvarata den tilltalades rätt. Ersättning för kostnad för försvarare och för
den tilltalades inställelse vid rätten föreslås kunna utgå bara om synnerlig
anledning föreligger liU det. Sådan anledning skaU enligt kommittén anses
föreligga, om åklagaren väckt åtalet utan sannolika skäl eller det eljest
föreUgger sådan omständighet som enligt förarbetena till den gällande lydelsen
av 31 kap. 2 § RB utgör synnerlig anledning att tillerkänna den frikände
ersättning av allmänna medel för rättegångskostnad. Dessutom skall emellertid,
när det gäller kostnad för försvarare och för den tilltalades inställelse,
hänsyn också kunna las till den frikändes ekonomiska vUlkor.
Vid remissbehandlingen av kommittéförslaget har den
föreslagna nya bestämmelsen i allmänhet godtagits eller lämnats utan erinran.
Flera remissinstanser anser emellertid att kommittéförslaget fått en avfattning
som gör att rätten till ersättning fortfarande blir snävt begränsad.
Vid 1969 års riksdag aktualiserades frågan om
ändring i 31 kap. 2 § på nytt genom två likalydande motioner om ersättning av
allmänna medel tiU vittne som åberopas av enskild part i brottmål. Sedan motionerna
remissbehandlats uttalade första lagutskottet bl. a. följande. Bestämmelsen i
31 kap. 2 § RB är mycket restriktivt utformad. Det har också visat sig i
praktiken alt ersättning av allmänna medel ytterst sällan utgår med slöd av
denna bestämmelse. Som bland annat framhåll-lits under remissbehandlingen
framstår det som stötande för rättskänslan att den, som inkallar ell vittne
och genom vittnesmålet blir frikänd, i allmänhet saknar möjlighet att få
ersättning för vittneskostnaden. Såvida man inte stannar för att låta varje
vittneskoslnad utgå av allmänna medel i enlighet med vad utskottet övervägt,
bör därför enligt utskottets mening regeln i 31 kap. 2 § erhålla en för den
tilltalade generösare avfattning. Enligt utskottet torde bl. a. frågan om en
annan avfattning av bestämmelsen kunna bli föremål för närmare överväganden i
samband med behandlingen av andra rättegångsfrågor inom Kungl. Maj:ts kansli
(ILU 1969: 45). Riksdagen har som sin mening gett tUl-känna vad utskottet
anfört (rskr 1969: 425).
Även under 1970 års riksdag har frågan om översyn
av bestämmelsen i 31 kap. 2 § RB behandlats med anledning av väckta motioner.
Första lagutskottet anför sålunda (ILU 1970: 26) att vad utskottet anförde vid
1969 års riksdag beträffande vittneskostnad äger giltighet även i fråga om
andra kostnader som kan ha uppstått för tilltalad som frikänts. Den begärda
översynen bör därför avse även de övriga kostnader
Prop. 1972:4 161
som
avses i 31 kap. 2 §. Dämtöver finns det enligt utskottet skäl alt överväga om
den som blir frikänd skall kunna få ersättning för förlorad arbetsförtjänst
och skada, som enligt bestämmelsen inte under några omständigheter kan utgå av
allmänna medel. Enligt utskottels mening torde de berörda frågorna lämpligen
kunna prövas i samband med det fortsatta arbetet på rätlshjälpsreformen.
Riksdagen har biträtt utskottets mening (rskr 1970: 150).
10,3
Promemorian
I promemorian erinras om att frågan om
återbetalningsskyldighet mot statsverket enligt promemorieförslaget skall
behandlas enligt reglerna i RB vare sig kostnaden har utgått enligt RB eller
enligt den nya rätlshjälpslagen. Denna samordning innebär att den som åtnjuter
rättshjälp enligt den nya lagen i motsats till vad som nu gäller för den som
har fri rättegång i det närmaste helt undgår ansvar för egna kostnader om han
frikänns. Som tidigare har nämnts kan den som har fri rättegång f. n., om hans
ekonomiska villkor förbättras, åläggas viss betalningsskyldighet oavsett
målets utgång. I övrigt innebär del nya systemet ingen ändring som har
omedelbar betydelse såvitt gäller bestämmelserna i 31 kap. 2 §.
När bestämmelserna i 31 kap. 2 § kritiserats har
kritiken inriktats främst på att vUlkoren för ersättning är för snävt
utformade. Dessutom har emellertid satts i fråga att utvidga ersätlningsrätlen
till andra kostnader än dem som nu är ersättningsgilla.
Det kan förutskickas att frågan om villkoren för
ersättning redan med nuvarande regelsystem torde ha en ganska måttlig praktisk
betydelse. De kostnader som skulle kunna uppgå till kännbara belopp, dvs.
vittneskostnader och försvararkoslnader, utgår nämligen i regel av allmänna
medel enligt RB och stannar på statsverket vid frikännande dom. Regleringen i
den nya lagen om rättshjälp kommer som nämnts alt reducera den praktiska
betydelsen ytterligare såvitt gäller den som åtnjutit rättshjälp.
Utgångspunkten
för en ändring av den nuvarande bestämmelsen bör vara att den frikände bör
kunna gottgöras för de kostnader som varit skäligen påkallade för att
tillvarata hans rätt. Flera skäl synes tala för att bestämmelsen bör ändras så
alt den medger rätt till ersättning i större utsträckning än den f. n. gör. Som
redan har nämnts har rättegångskommitlén funnit bestämmelsen alltför
restriktiv och alt den ibland kan leda till stötande resultat. Vid 1969 och
1970 års riksdagar har första lagutskottet gjort liknande uttalanden. Utskottet
har därvid påpekat bl. a. alt ersättning ytterst sällan utgår med stöd av
bestämmelsen. Härtill kommer att den samordning mellan reglerna i RB och
rättshjälpslagen som har berörts i det föregående kommer att leda till
6
Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972:4 162
att
frikänd som åtnjuter rättshjälp i det närmaste helt undgår ansvar för egna
kostnader. TUlräckliga skäl att frikänd som inte har haft denna förmån skall
behandlas annorlunda synes inte föreligga.
Mot bakgrand av det anförda synes den nya
bestämmelsen böra utformas med huvudregeln enligt rättegångskommitténs förslag
som förebild. Rätten bör alltså i mål vari åklagare för talan kunna
tillerkänna frikänd tilltalad ersättning av allmänna medel för
rätlegångskostna
När det gäller ersätlningsrätlen för olika slags
kostnader har kommittén låtit huvudregeln omfatta i princip alla de kostnader
som nu anges i 31 kap. 2 § med undantag för försvararkostnaden och kostnaden
för den tilltalades inställelse. I fråga om de undantagna kostnaderna föreslår
kommittén en regel som i huvudsak avses motsvara nu gällande bestämmelse.
Vad först beträffar försvararkostnad torde
kommitténs ståndpunkt få godtas. Bestämmelserna som ger tiUtalad möjlighet att
få offentlig försvarare och att därigenom undgå sådan kostnad torde läcka
flertalet fall när försvarare har varit nödvändig. För återstående fall torde
den föreslagna bestämmelsen vara fullt tillräcklig.
Den
andra kostnadsposten enligt gällande bestämmelse och kommittéförslaget är
kostnad för vittne. Frågan hur ofta denna kostnad kan komma att aktualiseras
ställer sig olika beroende på om den tilltalade åtnjutit rättshjälp eller
inte. Oavsett om han haft denna förmån eller inte torde det emellertid redan på
grund av bestämmelserna i RB komma att höra till ovanligheten alt den frikände
haft vittneskoslnad. Som tidigare har antytts kan nämligen den tUltalade, om
vittnesmålet kan antas få någon betydelse, i allmänhet utverka alt
vitlneskostnaden utgår av allmänna medel. I fråga om den som åtnjutit
rättshjälp tillkommer att rättshjälpsförmånen i det nya systemet kommer alt ge
en vidare möjlighet att få till stånd vittnesmål på statsverkets bekostnad än
RB:s regler medger. Delta gäller redan enligt LFR och föreslås också i de båda
utredningsförslagen. Från nu angivna utgångspunkter torde frikänd som åtnjutit
rättshjälp aldrig behöva drabbas av vitlneskoslnader som varit nödvändiga för
alt tillvarata hans rätt. En ersättningsregel skulle däremot i vissa fall kunna
få betydelse för den som inte har åtnjutit rättshjälp. I enlighet med vad
kommittén föreslagit bör alltså den nya bestämmelsen omfatta vittneskoslnad.
Som en spärr mot alltför höga vitlneskoslnader torde få föreskrivas att
ersättningen skall motsva-
Prop. 1972: 4 163
ra
vad vittnet kunnat få om han varit berättigad lill ersättning av allmänna
medel.
När
del gäller kostnad för sakkunnig gäller enUgt 40 kap. 17 § RB att kostaad för
sakkunnig som på den misstänktes begäran har utsetts av rätlen förskotteras av
allmänna medel. Redan denna bestämmelse reducerar givetvis det praktiska
behovet av att låta ersättningsregeln omfatta denna kostnad. För återstående
faU synes redan den nuvarande bestämmelsen i 31 kap. 2 § vara fullt tUlräcklig.
Någon ändring i enlighet med kommitténs förslag synes alltså inte påkallad. I
fråga om övriga beviskostnader synes däremot den nya huvudregeln böra tiUämpas.
Kommittéförslaget omfattar vidare kostnad för
delgivning och för utskrift av rättens protokoll eUer annan handling. I den nya
rätlshjälpslagen är det avsett att avgiftsfrihet skall medges för delgivning
och utskrifter. Ersättningsregeln torde alltså i förevarande avseende inte få
någon praktisk betydelse för den som har haft rättshjälp. Däremot synes den
påkallad med tanke på den som inte har åtnjutit denna förmån.
I fråga om inställelsekostnad innebär
kommittéförslaget att ersättning bör utgå efter i huvudsak nu gällande regler.
Någon motivering till denna särbehandling av inställelsekostnaden har inte
lämnats. Möjligen skulle tUl stöd för särregeln kunna åberopas å ena sidan att
in-ställelsekoslnaden vanligen är obetydlig och att det därför inte skulle vara
oskäligt att den frikände själv får bära den och å andra sidan alt
inslällelsekoslnad uppstår i praktiskt taget alla mål och att en allmän rätt
att få kostnaden ersatt därför skulle medföra extraarbete för domstolarna.
Dessa synpunkter synes emellertid inte böra leda lill en särbehandling av
inställelsekoslnaden. Om man godtar principen om ersättningsrält bör en
generell inskränkning inte göras bara därför att kostnaden vanligen är
obetydlig. Det extraarbete som regeln kan komma alt ge domstolarna torde inte
bli särskUt betungande. Härtill kommer att den av kommittén föreslagna
särbestämmelsen skulle leda till att en frikänd tilltalad som åtnjutit
rättshjälp enligt den nya lagen skulle komma i ett gynnsammare läge än den som
inte har haft denna förmån. Den rese- och traktamentskostnad som han fått
ersatt enligt den nya lagen kommer ju i princip alltid att stanna på
statsverket.
På grand av det anförda bör inställelsekostnad utgå
enligt den förordade nya huvudregeln. Beträffande omfattningen av
ersättningsrätten synes reglerna om ersättning tUl tilltalad som åtnjuter
rättshjälp böra tillämpas.
Sammanfattningsvis iimebär det sagda alt frikänd
tilltalads kostnad för försvarare och sakkunnig också i fortsättningen bör
ersättas enligt nu gällande bestämmelse, övriga kostnader som nu kan ersättas
bör däremot ersättas enligt en ny regel av den innebörd som har förordats i det
föregående.
Prop.
1972:4 164
Beträffande frågan om andra kostnader bör ersättas
än dem som nu har nämnts, t. ex. kostnad för förlorad arbetsförtjänst eller för
annan skada med anledning av rättegången, synes något ställningstagande inte
böra ske i förevarande sammanhang. Frågan sammanhänger intimt med frågan om
omfattningen av ersättningsrätten för den som har drabbats av ett oriktigt
frihetsberövande. Det synes lämpligt att de båda frågorna övervägs i ett
sammanhang. F. n. pågår en särskild utredning om ersättning med anledning av
oriktiga frihelsberövanden. När utredningen slutförts torde ställning få tas
tUl om frikänd tiUtalad bör kunna få ersättning för andra kostnader än dem som
f. n. är ersättningsgilla enligt 31 kap. 2 § RB.
10.4
Remissyttrandena
Promemorieförslaget angående frikänd tUllalads
rättegångskostnad har berörts i ett tjugotal yttranden. Den föreslagna
vidgningen av ersätlningsrätlen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i
samtliga dessa yttranden. I ungefär hälften av dem godtas förslaget utan
reservationer. TUl den grapp remissinstanser som intar denna ståndpunkt hör
bl. a. justitierevisionen, Svea hovrätt, hovrätten för Övre Norrland, Föreningen
Sveriges häradshövdingar och stadsdomare och Advokatsamfundet. I
justitierevisionens yttrande anförs bl. a. att de nuvarande reglerna om
ersättning åt tilltalad som frikänts lämnar möjlighet till sådan ersättning
praktiskt laget endast när förutsättningar föreligger alt fälla åklagaren till
ansvar för att han genom åtalet begått tjänstefel. Konsekvenserna härav kan
stundom bli slötande. Även om problemet endast sällan har aktualitet, vill
justitierevisionen därför tillstyrka de generösare bestämmelser som förslaget
innebär.
övriga remissinstanser som har behandlat frågan
förordar vidgningar i ersätlningsrätlen i vissa avseenden. Socialstyrelsen
uttalar sålunda att den i brottmål frikände alltid bör erhålla sådan
kompensation alt han inte gör några ekonomiska förluster i anledning av
rättegången. Endast för det fall att den frikände genom sitt förfarande av
uppsåt eller vårdslöshet våUat viss kostnad, som inte varit nödvändig för
tillvaratagandet av hans rätt, bör han själv få stå kostnaden. I flera
remissvar uttalas att rätten tUl ersättning för kostnad för enskild försvarare
gjorts alltför begränsad. RÅ anser att det framstår som stötande att en
tUltalad, som av någon anledning anlitar privat försvarare i stället för
offentlig, skall, om han frikänns, i ekonomiskt hänseende komma i sämre läge än
om han har offentlig försvarare. Det stötande i en sådan ordning framträder än
tydligare, om jämförelse görs mellan en välsiluerad tilltalad med offentlig
försvarare och en mindre välsiluerad med privat försvarare. RÄ förordar därför,
att tUltalad, som frikänns i mål vari åklagare för talan, får rätt tUl
ersättning av allmänna medel för sin kostnad för för-
Prop.
1972:4 165
svårare
utan annan inskränkning än att kostnaden skall ha varit skäligen påkallad för
att tillvarata den tilltalades rätt. Rådhusrätten i Helsingborg uttalar att
bestämmelserna om offentiig försvarare ofta tUlämpas så att offentlig
försvarare inte förordnas i fall då svårare straff än böter inte är stadgat för
brottet. Denna begränsning gör att tilltalad i åtskUliga fall själv måste utse
och bekosta försvarare för att tillvarata sin rätt. Den som åtalats för ett
bötesbrott kan därför drabbas av kännbara kostnader, oavsett utgången. Redan
nu och än mer om förslaget genomförs kommer ofta att inträffa, att den som
åtalats för det mindre brottet drabbas av den mest kännbara ekonomiska
uppoffringen. Därför bör antingen offentlig försvarare förordnas i alla de
fall där biträdeshjälp är påkallad eller också bör det allmänna vid ogUlande
ersätta den tUltalade för jämväl försvararkostnaden. Även HD:s ledamöter, Göta
hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge och Stockholms rådhusrätt gör
uttalanden av innebörd att ersättningsrätten för enskild försvarare bör
vidgas.
Beträffande frågan om rätt till ersättning för
sakkunnigkostnad gör HD:s ledamöter, Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och
Blekinge uttalanden av innebörd alt denna kostnad bör kunna ersättas enligt den
föreslagna huvudregeln.
I fråga om rätten tUl ersättning för viltneskostaad
uttalar HD:s ledamöter följande. Ersättning för vittne får enligt förslaget
inte överstiga vad vittnet kunnat få, om ersättningen utgått av allmänna medel.
I de få fall, då en tilltalad sett sig tvungen att själv föranstalta om
bevisning och därför fått stå kostnaderna, synes det emellertid rimligt alt han
får ersättaing för fulla kostnaderna, om de inte kan anses oskäliga och vittnesbevisningen
inte saknat betydelse. Frågan om vittnesersättningarna har även en praktisk
sida. När domstol bestämmer ersättning av allmänna medel, krävs att vittaet
utfrågas om olika fakta, resekostnad, restid, arbetsförtjänst och annat. Sådant
sker inte, då försvarels vittne begär en summa i ett för allt och den tilltalade
medger detta yrkande. Utan dessa fakta kan dock ersättningen i efterhand inte
omräknas enligt vad som gäller för ersättning av allmänna medel. Förslagets
mening kan inte rimligen vara att varje vittne skall utfrågas i angivna
hänseenden endast för nu ifrågavarande ändamål.
11
Konsultation 11.1 Promemorian
I promemorian föreslås särskilda regler för
rättshjälp, som endast består i kortare rådgivning eUer därmed jämförlig
åtgärd, s. k. konsultation. Avgiften för konsultation skaU utgöra 50 kronor.
Konsultations-avgiften får dock sältas ned eUer efterges, om särskilda skäl
föreligger.
Prop. 1972:4 166
Erlagd
konsultationsavgift skall avräknas på annan rättshjälpsavgift. Vidare föreslås
att konsultation skall lämnas utan ansökan om rättshjälp och utan att biträdet
har erhållit biträdesförordnande. Ersättnmg tUl biträdet för konsultation
skall utgå med 50 kronor.
Utgångspunkten
för förslaget är att det inte kan anses rimligt att kräva särskild ansökan om
rättshjälp och särskUt biträdesförordnande, om den rättshjälp som skall lämnas
är av mindre eller obetydlig omfattning. I promemorian framhålls att en
procedur med utredning om och prövning av den rätlssökandes ekonomiska
förhållanden inte sällan skulle ta längre tid än själva biträdet i en sådan
rättslig angelägenhet. I syfte att sUppa från denna omgång i bagateUärenden
föreslås alltså i promemorian att konsultationsavgiften i princip skall vara
lika stor för alla rättssökande.
I promemorian framhåUs också att den föreslagna
konsultalionsav-giften, som skall kunna sättas ned eller efterges,
överensstämmer med rältshjälpsavgiften för rättssökande i de lägsta
inkomslskikten och med lägsta rättshjälpsavgiften för övriga kategorier. Vid konsultation
behöver därför någon undersökning av den rättssökandes ekonomiska förhållanden
inte ske i annat fall än då sökanden gör gällande att han saknar förmåga alt
betala konsultationsavgiften. Ett belopp på 50 kronor anses utgöra skälig
ersättning även för rättshjälp som endast består i kortare rådgivning eller
därmed jämförlig åtgärd. Det får ankomma på praxis att närmare bestämma gränsen
för vad som skall förstås med begreppet kortare rådgivning eller därmed
jämförlig åtgärd.
I
promemorian anförs vidare att det inte på förhand kan avgöras om rättshjälpen
stannar vid en kortare rådgivning eller därmed jämförUg åtgärd eller om det
blir aktuellt att lämna en mera omfattande rättshjälp. Eftersom
rättshjälpsavgiften i princip skall betalas innan rättshjälpen får åtnjutas,
synes det därför lämpligt att den rättssökande på förhand får erlägga
konsultationsavgiften, dvs. 50 kronor. Inskränker sig den lämnade rättshjälpen
till en konsultation har då avgift redan erlagts och någon avgiftsdebitering
förekommer i övrigt inte. Om det däremot bUr aktueUt att lämna ytterligare
rättshjälp, måste ansökan om rättshjälp ske. Visar det sig vid prövningen av
ansökan att den rättssökande tillhör den ekonomiskt sämst stäUda gmppen skall
ytterligare rättshjälpsavgift inte tas ut av honom. Andra rättssökande får avräkna
erlagd konsullationsavgift på den rättshjälpsavgift som då faststäUs.
Om
den rättssökande vänder sig tUl en privatpraktiserande jurist skall han, liksom
vid allmänna advokatbyrån, omedelbart betala konsultationsavgiften. Har
sökanden mte förmåga att betala beloppet, skall den anlitade juristen kunna
besluta om befrielse från eller nedsättning av avgiften. Inskränker sig den
rättshjälp som lämnas tUl en kortare rådgivning eller därmed jämförlig åtgärd,
utgör den erlagda konsulta-
Prop. 1972:4 167
tionsavgiften
ersättning tUl advokaten för dennes arbete. Endast för de fall där
konsultationsavgiften har nedsatts eller eftergetls måste den anlitade juristen
begära ersättning hos rältshjälpsmyndigheten.
Om det blir aktuellt att lämna rättshjälp utöver
vad som kan anses utgöra en konsultation skall ansökan om rättshjälp upprättas
och insändas till rältshjälpsmyndigheten. På den rättshjälpsavgift som då kan
fastställas får den till advokaten erlagda avgiften avräknas. På samma sätt får
advokaten avräkna detta belopp när han sedermera begär ersättaing för lämnat
biträde.
Konsultation får enligt promemorian lämnas ulan
ansökan om rättshjälp och utan särskUt biträdesförordnande av
befattningshavare vid allmän advokatbyrå, advokat och annan som av
rättshjälpsmyndighet förklarats behörig därtUl. Som skäl för att införa denna
form av auktorisation anförs i promemorian att rättshjälpsmyndighetema normalt
har möjlighet att i det enskUda fallet göra en mer eller mindre vidsträckt
prövning om ett biträde är från olika synpunkter lämpligt för uppdraget. Någon
sådan prövning kan emellertid inte ske om rättshjälpen består i kortare
rådgivning eller därmed jämförlig åtgärd. 1 stället skall den
privatpraktiserande juristen ges viss beslutanderätt i frågor som rör denna
form av rättshjälp. Han skall sålunda få pröva huravida rättssökande har
förmåga att betala den fastställda konsulta-tionsavgifien om 50 kronor. Vidare
skall han ha rätt till ersättning av vederbörande rättshjälpsmyndighet i de
fall när han har lämnat konsultation till rättssökande som han har funnit
sakna förmåga alt betala konsultationsavgiflen. Även för denna form av
rättshjälp bör enligt arbetsgruppen en lämplighetsprövning äga rum. Denna
prövning synes lämpligen böra ske genom ett auktorisalionssystem som går ut på
att auktorisation av rättshjälpsmyndighet krävs för alt privatpraktiserande
jurist skall få utöva de angivna funktionerna. Undanlag torde därvid få göras
för advokater. I fråga om dem torde någon särskUd lämplighetsprövning inte
behövas. Kravet på auktorisation bör däremot omfatta advokaternas biträdande
jurister, de jurister som önskar ulbUda sig lUl advokater och driver egen
verksamhet och de jurister som driver eller ar anställda hos andra juridiska
byråer än advokatbyråer. Det är uppenbart att möjligheten tUl auktorisation i
praktiken kommer att gälla personer med juris kandidatexamen. Undantagsvis bör
dock även annan kunna erhålla auktorisation.
Auktorisation bör givetvis inte innebära alt
vederbörande alltid utan vidare kan komma i fråga som biträde eller försvarare
i det ärende där konsultationen har lämnats. Som redan har berörts bör för varje
särskilt fall en prövning ske om ett biträde eller en försvarare är från olika
synpunkter lämplig för uppdraget. Sistnämnda prövning blir. aktuell också för
sådana advokater som inte vUl lämna konsultation inom ramen för
rättshjälpssystemet men som åtar sig förordnande som
Prop. 1972: 4 168
biträde
eller försvarare. Motsvarande gäller andra än advokater, t. ex. jurister som är
knutna till arbetsgivar- eller arbetstagarorganisationer, som inte kan väntas
begära auktorisation att lämna konsultation men som kan tänkas biträda med
rättshjälp i ärende inför domstol eller annan myndighet.
Auktorisation bör lämnas av rättshjälpsmyndighet
men bör gälla för hela landet. När skäl föreligger bör auklorisationen kunna
återkallas. Klagan över rättshjälpsmyndighets beslut i fråga om auktorisation
bör få föras hos centralmyndigheten.
11.2
Remissyttrandena
De föreslagna bestämmelsema om konsultation har i
allmänhet tUlstyrkts eller lämnats ulan erinran. Länsåklagaren i Hallands län
framhåller att avgiften, 50 kronor, förefaller hög med hänsyn till alt det
ofta kan vara fråga om kortvarig konsultation av enkel beskaffenhet. Halva
beloppet anses utgöra en bättre riktpunkt. Enligt socialstyrelsen bör en av
aUmänna advokatbyrån lämnad konsultation, som endast avser en enkel upplysning
om den service och hjälp som samhället tillhandahåller, vara gratis.
Tornedalens rättshjälpsanstalt föratsätter att konsultationsavgiften inte
skall utgå vid enkel telefonkonsultation.
Hovrätten för Västra Sverige tar upp frågan när en
konsultation inom rättshjälpens ram skall anses föreligga. Hovrätten
konstaterar alt det måste stå en privatpraktiserande advokat fritt alt själv
bestämma arvodet när han söks för en konsultation. För att konsultationen skall
ha innebörd av rättshjälp, bör det från början klargöras att fråga är om sådan
hjälp. Hovrätten för övre Norrland förutsätter att konsullationsarvodet
liksom övriga taxor bestäms först efter det att samråd har förekommit med
företrädare för advokatkåren.
Vissa remissinstanser kritiserar det föreslagna
konsultationsförfaran-del från den synpunkten att konsultationsarvodel har
blivit allför fixerat och alt bestämmelserna inte medger en smidig övergång
från konsultation till fortsatt rättshjälp. Enligt HD:s ledamöter finns det
uppenbarligen risk att den rådgivning som skäligen kan lämnas för det föreslagna
konsultationsarvodet blir alltför begränsad. Det borde vara möjligt alt, utan
att alltför mycket eftersätta kostnadskontroUen, reglera konsultationsarvodena
på etl mera nyanserat sätt. Jurist- och samhällsvetareförbundet framhåller att
det i särskilda fall måste finnas möjlighet att la ut högre
konsultationsarvode. Del förefaller uppenbart att den begränsade tid som
förutsätts för konsultationerna inte sällan måste väsentligt överskridas.
Sveriges advokatsamfund framhåller i fråga om konsultation hos
privatpraktiserande advokat att det enligt samfundets mening är opraktiskt,
omständligt och för statsverket onödigt kostsamt
Prop. 1972: 4 169
att
reglera frågan på det sätt som har föreslagils i promemorian. Visserligen
synes det föga sannolikt att en advokat, som har lämnat en konsultation gratis
eller mot lägre avgift än 50 kronor, skulle besvära sig med att hos
rältshjälpsmyndigheten begära ersättning av allmänna medel. Redan besväret med
en sådan ansökan och med alt för myndigheten klargöra de omständigheter som
har föranlett advokaten alt efterge eUer nedsätta konsultationsavgiften skulle
i regel stå i disproportion till det ringa belopp saken gäller. I de talrika
fall då rådgivningen kräver ett arbete, som efter all rimlighet måste ersättas
med belopp överstigande 50 kronor, måste advokaten, när 50-kronorsgränsen har
nåtts, antingen klargöra för klienten att hans fortsatta arbete med saken, om
rältshjälpsmyndigheten inte inkopplas, i ekonomiskt avseende blir en sak
uteslutande mellan advokaten och klienten eller också tillråda klienten att
själv eller genom advokaten hos rättshjälpsmyndigheten ansöka om rättshjälp med
biträdesförordnande för advokaten. Först efter denna procedur med
intresseprövning och bestämmande av eventuell rättshjälpsavgift samt utfärdande
av biträdesförordnande m. m. kan advokaten fortsätta det måhända brådskande
arbetet, för vUket det totala arvodet kanske blir 75 kronor, 100 kronor eUer
150 kronor. En sådan ordning måste betecknas som otymplig. Vida mer praktiskt
är att låta advokaten av klienten ta ut den konsullationsavgift som han anser
att arbetet bör betinga och som klienten med hänsyn lill sin ekonomi rimligen
bör betala. Självfallet bör klienten ha rätt all, om han anser att arvodet är
oskäligt, få arvodet prövat i vanlig ordning och att, om han anser att det
aUmänna bör bära eller i allt fall bidra till kostnaden, då göra ansökan därom
hos rältshjälpsmyndigheten. Advokaten har ingen anledning att besvära
rältshjälpsmyndigheten i annat fall än när han anser att skillnaden mellan det
belopp han kan ha tagit ut av klienten och det arvode han skäligen bör ha är så
stor att han önskar få ersättning av allmänna medel. Gör han framställning
härom och finner myndigheten alt det begärda arvodet är för högt eller att advokaten
bort ta ul högre belopp av klienten, får advokaten stå sitt eget kast, i den
mån han inte kan få ändring i beslutet (några regler om överprövning måste
finnas). Ordnas saken på detta sätt, kommer den myndighet som skall
administrera rättshjälpen att besväras i vida mindre omfattning än vad som
skulle bli följden vid ett genomförande av promemorieförslaget. Skall en
enhetsavgift för konsultation bestämmas, har styrelsen i och för sig ingenting
att invända mot alt den bestäms tUl 50 kronor.
Förslaget om ett auktorisationssyslem har berörts i
ett femtonlal remissyttranden. Rådhusrätten i Borås finner förslaget lämpligt
utformat. Någon eriman mot auktorisationssystemet görs inte heller i yttrandena
från hovrätten för Västra Sverige, rådhusrätten i Malmö och Föreningen
Sveriges rättshjälpsjurister. Sistnämnda rådhusrätt framhåller
6t
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 4
Prop. 1972: 4 170
emellertid
att staten genom en sådan auktorisation som den auktoriserade inte torde
underlåta att bringa tUl allmänhetens kännedom kan sägas garantera dennes
lämplighet för uppgiftema. Det bör med hänsyn härtUl allvarligt övervägas alt
låta staten på liknande sätt som advokatsamfundet för sina medlemmar ikläda
sig ekonomiskt ansvar för felgrepp av den auktoriserade.
En
del remissinstanser anser det vara onödigt alt införa regler om auktorisation
för biträdande jurister hos advokater. Denna uppfattning har Göta hovrätt,
hovrätten för Nedre Norrland, rådhusrätten i Helsingborg, Tornedalens
rättshjälpsanstalt, Göteborgs rådhusrätt och Föreningen Sveriges
häradshövdingar och sladsdomare. Sistnämnda två remissinstanser framhåller
också att tjänsteman vid allmänna advokatbyrån bör ha behörighet alt lämna
konsultation utan särskilt biträdes-förordnande, om han enligt organisatoriska
föreskrifter för byrån har sådana arbetsuppgifter. Enligt RLF bör från kravet
på auktorisation undantas även sådana jurister som är anställda hos
intresseorganisationer. Dessa jurister är inom sina speciella fack väl så
kunniga som allmänpraktiserande advokater och någon fara för att de skulle överskrida
sina befogenheter kan inte föreligga.
Nedre
justitierevisionen är kritisk mot förslaget. Med hänsyn till den särskilda
offentiigrättsliga reglering av advokatyrket som redan finns väcker förslaget
om en särskild auktorisation som inte är förenad med skyldighet att iaktta
god advokalsed och inte medför särskild tillsyn starka betänkligheter. Under
alla förhållanden måste sådan auktorisation lämnas restriktivt och med största
försiktighet. Om den anses böra införas torde beslutanderätten böra ankomma på
central myndighet för hela riket för alt säkerställa enhetlig praxis och noggrann
prövning.
Hovrätten
över Skåne och Blekinge samt Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget.
Hovrätten anför att den beslutanderätt, som vederbörande jurist till följd av
auklorisationen skall utöva, synes inskränka sig till att medge eftergift eller
nedsättning av konsultationsavgiften. Någon särskild auktorisation för detta
ändamål behövs emellertid inte. Har juristen felaktigt underlåtit att ta ut
avgiften, kan hänsyn till detta tas, när han begär ersättning för sin
rådgivning. Vägras i så fall ersättning, får han stå sitt kast. Skapas etl
system med auktorisation, kan allmänheten få den uppfattningen att samhället på
något sätt garanterar rådgivningens kvalitet. Ett auktorisationssyslem finns
redan genom att jurister kan antas lill ledamöter i advokatsamfundet. Hovrätten
kan inte se alt det föreligger något behov av något ytterligare sådant system.
Advokatsamfundet anser det föreslagna auklorisations-systemet helt överflödigt.
Av samma skäl som advokatsamfundet i det föregående har anfört i fråga om
behörighetsvillkoren för biträde har man enligt samfundels mening tillräckligt
och på bästa sätt
Prop. 1972: 4 171
sörjt för konsullationshjälp åt rättshjälpsklientelet, om man låter
rättshjälpen omfatta konsultationer hos samma kategorier av jurister som är
behöriga att ta emot biträdesförordnande. Alt auktorisera lekmän som konsulter
kan uppenbarligen inte komma i fråga. Särskilt bör beaktas att den
omständigheten att vederbörande är kunnig på vissa områden inte utgör något
skäl att auktorisera honom såsom konsult även på andra områden. När det gäller
praktiserande jurister som inte är advokater torde det dispenssystem som
advokatsamfundet har förordat böra avse även konsulterande verksamhet. Mot
förslaget att införa ett auktorisationssyslem måste också invändas att det från
allmän synpunkt är olämpligt att tiUskapa en kår av auktoriserade konsulter,
som varken har tjänstemannaansvar eller står under offentligrättslig tillsyn.
Skulle det föreslagna auktorisationssystemet införas, bör krav på auktorisation
i varje fall inte uppställas i fråga om advokaternas biträdande jurister, i
den mån dessa inte själva är advokater. Om den biträdande juristen lämnar
klienten ett felaktigt råd, får advokatbyråns innehavare bära ansvaret härför,
och han är otvivelaktigt den som bäst kan bedöma och som också bör ha frihet
att själv bedöma om och i vUken utsträckning den biträdande juristen bör
betros med alt lämna konsultationer.
12
Taxor och normalarvoden 12.1 Nuvarande ordning
Bestämmelser om ersättning till rättegångsbiträde
finns i 14 § LFR. Enligt första stycket har biträdet rätt att erhålla arvode
för det arbete han har nedlagt på rättegången och för tidsspillan i samband med
inställelse vid rätten samt gottgörelse för nödvändiga utgifter. Vid begäran
om ersättning bör redogörelse lämnas för det arbete och de utgifter uppdraget
har medfört. Arvode och övrig ersättaing skall fastställas var för sig. I
andra stycket föreskrivs att arvode till biträde skall bestämmas tUl det belopp
som med avseende på det arbete och den tidsspiUan uppdraget har krävt, den
omsorg och skicklighet varmed det har utförts samt övriga omständigheter kan
anses utgöra skälig ersättning för uppdraget. Vid bestämmande av ersättning
för utgifter och lidsspUlan bör hänsyn tas till inställelse vid rätten samma
dag i annat mål. Har talan väckts eller fullföljts ulan skäl kan, om biträdet
har brastit i nödig aktsamhet, ersättningen tUl honom efter omständigheterna
nedsättas under vad som annars bort utgå eller också biträdet förklaras inte
äga rätt till ersättning. Enligt tredje stycket får biträde inte förbehålla sig
ytterligare ersättning av parlen. Har sådant förbehåll skett, är det ulan
verkan.
Enligt
21 kap. 10 § RB äger offentlig försvarare av allmänna me-
Prop.
1972:4 172
del
åtnjuta arvode för arbete och tidsspiUan samt ersättning för kostnad efter vad
rätten prövar skäligt. Försvararen får inte av den misstänkte förbehålla sig
ytterligare ersättning. Har sådant förbehåll skett, är det utan verkan.
I
jämtlandssystemets normalavtal föreskrivs att advokaten skall föra särskUt
diarium i rättshjälpsärenden. I diariet eller särskUd bokföring skall för varje
ärende antecknas de åtgärder som har vidtagits och det arbete som i övrigt har
utförts, allt med sådan fullsländighet att det begärda arvodets skälighet och
befogenheten av gjorda utlägg i regel skaU kunna bedömas på grundval av de
gjorda anteckningarna. Landstinget har rätt att granska advokatens diarium och
bokföring i rättshjälpsärenden. Vid arvodesdebiteringen skall sedvanliga
debiterings-grander tillämpas. Advokaten skaU se tUl att andra utlägg inte görs
än sådana, som anses nödvändiga för att ta tillvara klientens rätt och som står
i rimlig proportion till det resultat, som skulle kunna vinnas därmed. Arvode
tUl advokat och ersättning för advokatens utlägg bestrids i princip helt av landstinget.
12.2
Tidigare reformförslag
Rättegångskommittén tog i 15 § i sitt lagförslag
upp en motsvarighet till ersättningsbestämmelsen i 14 § LFR. Den föreslagna
bestämmelsen överensstämmer i allt väsentligt med förebilden.
Utredningen
om rättegångshjälp föreslår att arvodet skall avse det arbete som har lagts ned
på "saken" i stället för "rättegången" och att
begränsningen i fråga om ersättning för tidsspiUan tUl tidsspillan i samband
med inställelse vid rätten slopas. Utredningens förslag till ersättningsbestämmelse
lämnas genomgående utan erinran vid remissbehandlingen.
Beträffande
ersätlningstaxor för biträdesarvoden övervägdes under förarbetena tUl 1929 års
revision av lagstiftningen om fri rättegång bl. a. frågan om det kunde anses
lämpligt att en särskild taxa blev fastställd för bilrädesersättaing. I de
yttranden som då infordrades från häradshövdingar och rådhusrätter avstyrktes i
allmänhet uppslaget om en sådan normerad biträdesersättning. Det framhölls att
nästan oöverstigliga svårigheter mötte alt upprätta en för olika orter i landet
lämpligt avvägd taxa. I propositionen tUl 1929 års riksdag (prop. 1929: 191 s.
28) förklarade föredragande departementschefen, att han ansåg att någon taxa
för biträdesersättning inte borde fastställas.
Frågan
om fasta normer för ersättning åt biträden enligt LFR aktualiserades därefter
av riksdagens revisorer i deras berättelse tUl 1940 års riksdag. Enligt
revisorerna var det angeläget att, för att få ner de dryga kostaadema, vidta
åtgärder för att uppnå en i möjligaste mån enhetiig reglering av
biträdesersättningarna. Frågan togs upp av
Prop. 1972: 4 173
1941
års utredning om fri rättegång. Enligt utredningens mening var det med hänsyn
tiU målens skiftande beskaffenhet knappast möjligt att på detta område
fastställa bestämda ersättningstaxor. I proposition tUll 1944 års riksdag
(prop. 1944: 12 s. 59) instämde föredragande departementschefen i detta
uttalande.
12.3
Utländsk rätt
I Danmark har på senare tid genomförts vissa
ändringar i reglerna om fri process och om den ulomprocessuella rättshjälpen.
Ändringarna har trätt i kraft den 1 januari 1970, I fråga om arvode till advokat
som har biträtt part med fri process föreskrivs i § 336 c första stycket lov om
rettens pleje visserligen bara att advokaten är berättigad tiU ett
"passende" arvode, EmeUertid uttalades i förarbetena att vissa taxor
borde bilda utgångspunkt för tillämpning av bestämmelsen.
I
det betänkande som låg tUl grand för lagändringarna erinrade den tillsatta
utredningen om att enligt då gällande praxis arvodet tUl advokat som biträtt
part med fri process i princip bestämdes som etl arbetsvederlag, dvs. efter en
värdering av omfånget och beskaffenheten av det arbete advokaten lagt ner på
saken. I mål, där det inte var meddelat fri process, använde sig domstolarna av
ett annat beräkningssält. I dessa mål bestämde domstolarna vanligtvis
ersättningen för rättegångskostnader, däribland advokatarvodets storlek, tUl
den vinnande parten efter de av advokatrådet år 1953 utarbetade och senast år
1964 reviderade "landssalaertakster for procédure", i vart fall när
saken gällde pengar eller pengars värde. Utredningen fann det önskvärt att
arvodesberäkningen skuUe ske efter samma principer, oavsett om fri process var
meddelad eUer inte. Efter att ha vägt de båda beräkningssätten mot varandra
föreslog utredningen, att advokatsamfundets arvodestaxor borde användas som
grandval för beräkningen av arvode tUl advokat, som biträtt part med fri
process. Lagtekniskt skulle detta genomföras på så sätt att det i anslutning
tiU huvudregeln om alt advokaten var berättigad till ett passande arvode
skulle införas en särskild bestämmelse, enligt vUken justitieministern efter
förhandlingar med advokatrådet kunde fastställa riktiinjer för arvodesberäkningen.
Under remissbehandlingen av belänkandet kritiserades sistnämnda bestämmelse i
en del av yttrandena. Det ansågs principiellt oriktigt att justitieministern
skulle kunna faststäUa riktlinjer för domstolamas beslut i arvodesfrågor.
Bestämmelsen medtogs därför inte i det slutiiga lagförslaget. I propositionen
uttalades dock att det var justitiedepartementets uppfattning att de av
utredningen skisserade riktlinjema borde bilda utgångspunkt för domstolarnas
beslut om arvodena.
De
omnämnda advokattaxorna innebär att arvodet bestäms i relation
Prop. 1972:4 174
till
partens ekonomiska intresse i sakens utgång. Taxorna är endast tUlämpUga i
processer men inte bara i process inför domstol utan även i administrativ
process, t, ex, inför skattemyndighetema. Det framhålls att taxorna endast är
vägledande och uttryck för en genomsnitts-regel. De kan därför frångås uppåt
eller nedåt med hänsyn tUl sakens utgång och omfattning, normalt intill en
tredjedel av det normerade taxebeloppet. Taxorna innehåller i övrigt vissa
normer för beräkning av arvode i bl, a. äktenskapsärenden och hyresärenden.
UtomprocessueU
rättshjälp lämnas i Danmark av privatpraktiserande advokater och av
rättshjälpskontor. Den rättshjälp som lämnas av advokater omfattar i första
hand rådgivning och i samband härmed sedvanliga skriftliga hänvändelser på en
rad olika områden, som ofta ger anledning till juridiska problem. För sådan
rättshjälp utgår vederlag till advokaten med 80 kronor per ärende. Av
advokaterna lämnad rättshjälp omfattar vidare bistånd med att upprätta
ansökningar om fri process, stämningar i vissa ärenden samt besvärsskrifter vid
klagan över offentlig myndighets beslut. Avser rättshjälpen både rådgivning och
sistnämnda former av bistånd utgör advokatens vederlag 160 kronor.
I
Norge bestäms arvodet tUl privatpraktiserande jurist, som biträtt part med fri
rättegång (fri sakf0rsel), med utgångspunkt från den tid som juristen lagt ned
på uppdraget. Ersättningen per timme varierar beroende på om det varit fråga om
huvudförhandling vid lagmansrett, förhandlingar inför herreds- och byrett eller
förberedande arbete utanför rätten. Biträdet har att redovisa för det arbete
som har utförts utanför domstolen. Redovisningen skall vara så utförlig att
rimligheten och nödvändigheten av den tid som har gått åt till arbetet kan bedömas.
När arvodet bestäms skaU det fullt ut tas hänsyn till om det uppgivna arbetet
kan anses rimligt och nödvändigt eller inte. Har längre tid använts än vad som
är rimligt och nödvändigt, skall ersättningen sättas ned. Förutsättningen för
alt timtaxorna skall tiUämpas är alt arbetet utförts med omsorg och
skicklighet. I motsatt fall skall ersättningen sättas ned. Timtaxorna kan rent
undantagsvis frångås, om i det enskUda faUet ersättaingen på grund av särskUda
omständigheter annars skulle bli i väsentiig grad otUlräcklig.
Vid
UtomprocessueU rättshjälp (fritt rettsråd) bestäms ersättningen till biträde
efter samma gmnder som vid fri sakf0rsel. Timtaxorna används då som
maximilaxor,
12.4
Promemorian
I promemorian understryks att en utbyggnad av
rättshjälpen ställer krav på en effektiv kontroll över det allmännas kostnader
för den biträdeshjälp som ställs till förfogande. Det erinras om att samhäUets
kostnader för den processuella rättshjälpen har ökat mycket kraftigt
Prop. 1972: 4 175
under
senare år. Medan man under budgetåret 1961/62 hade en totalutgift för biträdeskostnader
på knappt 12 miljoner kronor uppgick motsvarande siffra under budgetåret
1968/69 tUl inte mindre än drygt 29 miljoner kronor. Kostnaderna har nu nått en
nivå som gör att varje möjlighet till kostnadskontroll måste tillvaratas. Att
en effektiv sådan kontroll etableras är givetvis än viktigare när en vidgning
av samhällets rättshjälp planeras. Kontrollen är viktig inte bara av
samhällsekonomiska skäl och för den som drabbas av återbelalningsskyldighet
mot statsverket. Även för advokatkåren måste det enligt promemorian vara
värdefullt att ett kontrollsystem etableras som ger en enhetlig praxis i fråga
om värderingen av advokatemas arbete.
Olika
åtgärder föreslås för alt tiUgodose behovet av en effektiv kostnadskontroll.
En effektiv kostnadskontroll fömtsätter emellertid i sista hand ett annat
system för beräkning av arvode tUl biträde och offentlig försvarare. Detta
system föreslås bygga på taxor.
I
promemorian framhålls att de nu gällande grundsatserna för arvodesberäkningen
i och för sig bör behållas. Det är givetvis önskvärt och riktigt att det i det
enskUda fallet görs en bedömning av advokatens arbete och att arvodet bestäms
därefter. Ulan kompletterande regler leder emeUertid principerna till ett
betydande mått av osäkerhet, eftersom det alltid blir fråga om en rent
skönsmässig bedömning. Svårigheterna med den rent skönsmässiga bedömningen
accentueras av att en betydande del av biträdets arbete inte kan iakttas direkt
av den myndighet som har att bestämma arvodet. Med nuvarande ordning är det
vidare nästan omöjligt att komma fram till en enhetiig praxis.
Enligt promemorian bör ett system med taxor kunna
utformas så att den individuella arbetsprestationen kan beaktas i skälig
omfattning. Taxorna bör sålunda ses som normal arvoden, som kan frångås såväl i
höjande som i sänkande riktning. I promemorian skisseras vissa riktlinjer för
ett system med genomsnillstaxor eller normalarvoden. Det betonas alt det endast
kan bli fråga om riktlinjer. Det får ankomma på centralmyndigheten att efter
närmare undersökningar fastställa de olika taxorna.
En ordning med normalarvoden eller genomsnillstaxor
måste enligt promemorian bygga på vissa lätt konstaterbara fakta. I promemorian
erinras om den föreslagna taxan för konsultation som bl. a. bygger på den tanken
att en arbetsprestation som tidsmässigt är av begränsad omfattning bör kunna
ersättas med ett enhetsbelopp och anses att grundsatserna bakom
konsultationstaxan bör kunna få ett vidare tUlämpningsområde. Utöver ramen för
konsultation finns en rad ärenden som normalt kräver en tidsmässigt begränsad
arbetsinsats. I promemorian pekas i första hand på ärenden på det
ulomprocessuella planet, domstolsärenden och ärenden inom
förvaltningsrätten, bl. a.
Prop. 1972:4 176
ärenden
om upprättande av olika slags köpeavtal, hyresavtal och skuldebrev samt ärenden
om adoption, äktenskapsförord och testamente. Även i fråga om mål vid
domstolarna bör i viss utsträckning arvodesberäkningen kunna schabloniseras,
främst mål om lagsökning och betalningsföreläggande samt de gemensamma
ansökningarna om hemskillnad och äktenskapsskUlnad. Det anses dock inte
uteslutet att schablonisera också arvodena i stämningsmål om hemskillnad och äktenskapsskillnad.
Även andra familjemål, t. ex. faderskapsmål och bördsmål bör kunna komma i
fråga.
På broltmålssidan bör enligt promemorian utskiljas
de mål där den tUltalade erkänner vad åklagaren har lagt honom till last.
Framför allt om den tilltalade är häktad anses advokatens arbetsprestation normalt
kunna föratses på förhand. I promemorian anförs att arbetet i de nu nämnda
målen i allmänhet torde vara av rutinbetonad karaktär och utrymmet för olika
prissättning av arbetet begränsat.
För dessa och liknande kategorier av ärenden bör
alltså normalarvoden kunna fastställas. Utgångspunkten bör därvid vara den
arbetstid som genomsnittsadvokaten har att lägga ned på ett genomsnittsärende
inom varje kategori och den ersättning per timme som får anses skälig. När det
gäller att bestämma vad som skall anses utgöra skälig ersättning per timme
anförs i promemorian att erfarenheterna från rättshjälpsanstalterna bör kunna
ge viss vägledning. Längre fram, när de allmänna advokatbyråema har byggts ut
och tillgång finns till statistiskt jämförelsematerial, torde dessa byråers
självkostnader få tillmätas stor betydelse.
Som tidigare har nämnts bör en av utgångspunkterna
för normalarvodena vara genomsnittsärendet inom varje kategori mål och
ärenden. I promemorian understryks emellertid att betydande variationer kan
förekomma inom varje grupp av ärenden. Arvodet till biträdet eller försvararen
för hans arbete med visst mål eller ärende bör därför, som redan har berörts,
kunna höjas och sänkas i förhållande tiU normalar-vodel. Smärre variationer i
förhållande lUl genomsnittsärendet bör dock inte beaktas. I den mån advokaten
anser att det aktuella målet eller ärendet inte är ett normalfall utan har
medfört väsentligt mer arbete än normalt eller har varit särskilt komplicerat
eller besvärligt, får han i sin kostnadsberäkning redogöra för de särskilda omständigheter
som gör att taxan bör frångås. Ä andra sidan har han att vid sin debitering
beakta att målet eUer ärendet kan ha varit så enkelt all ersättningen inte bör
motsvara normalarvodet. Arvodel bör vidare självfallet kunna jämkas om
uppdraget inte har fuUgjorts på ett tillfredsstäUande sätt.
Även om det skisserade laxesystemet i huvudsak bara
kommer att omfatta mindre mål och ärenden, kommer det dock att beröra en mycket
stor del av de uppdrag som kommer alt lämnas inom ramen
Prop. 1972:4 17 7
för
rältshjälpsorganisationen. Det är i och för sig önskvärt att taxesyslemet kan
byggas ut till att omfatta även andra grupper av mål och ärenden. Tänkbara utgångspunkter
för en sådan utbyggnad skulle enligt promemorian kunna vara den s. k.
värdeprincipen, dvs. att arvodet sätts i relation tUl den rättssökandes
ekonomiska intresse i sakens utgång, samt tidsåtgången i det enskilda fallet.
Även
om värdeprincipen innebär vissa fördelar, är det enligt promemorian inte
lämpligt att använda denna princip som en utgångspunkt i ett system med
normalarvoden. Sannolikt skulle normalarvoden enligt värdeprincipen, om
stötande resultat skall undvikas vid till-lämpningen, få frångås så ofta att de
inte skulle utgöra någon tillgång i ett laxesystem. Detta hindrar självfallet
inte att värdeprincipen i många fall bör utgöra en av utgångspunkterna när
arvode skall bestämmas för uppdrag som inte täcks av förekommande taxor och att
den i andra fall kan föranleda avvikelse från gällande taxor.
I
promemorian avvisas även tidstaxor, dvs. en beräkning av advokatarvoden efter
tidsåtgången i det enskUda målet eller ärendet. Visserligen är ett sådant
beräkningssält lätt att tiUämpa och har den fördelen alt det kan användas på
alla slags mål och ärenden. Systemet har dock avsevärda nackdelar. Den advokat
som arbetar snabbare och som är kunnigare missgynnas i förhållande tUl den
långsammare och okunnigare advokaten. Den individueUa arbetsprestationen
skjuts m. a. o. i bakgrunden och risk föreligger också för att avdokaten kan
lägga ned onödigt arbete på sina uppdrag. Det är emellertid uppenbart alt den
använda arbetstiden ändå får betydelse vid arvodesberäkningen. Vid
tillämpningen av taxorna blir arbetstiden som ett mått på uppdragels
omfattning en av de faktorer som avgör om avvikelse från genomsnittstaxan bör
ske. Tidsålgången blir vidare enligt promemorian av särskilt stor betydelse
för de grupper av mål och ärenden, framför allt de stora och medelstora
brottmålen, som inte läcks av det tidigare angivna taxesystemet och för vilka
man torde få behålla nu gällande regler för arvodesberäkningen.
12,5
Remissyttrandena
Remissinstanserna understryker genomgående behovet
av en effektiv kostnadskontroll vid en utbyggnad av rättshjälpen, I fråga om
den nuvarande kontrollen framhåUer Stockholms rådhusrätt att rådhusrätten inte
är främmande för föreställningen att kostnaderna för rättshjälpen har ökat på
ett sätt som inte står i full överensstämmelse med den ekonomiska utveckling
som i övrigt har förekommit i samhället. EnUgt RÅ behövs det en mer effektiv
kontroll än den som nu utövas av domstolama. Länsstyrelsen i Stockholms län
anser att redan de senaste årens kostnadsutveckling ger anledning tilll
betänkUgheter och Föreningen
Prop.
1972:4 178
Sveriges
rättshjälpsjurister framhåller att processkostnaderna har visat en markant
stegring under senare år. Enligt TCO har rättegångskostnaderna, särskUt under
senare tid, haft en tendens att öka i en sådan utsträckning att en
kostnadskontroll är väl motiverad. A andra sidan konstateras från åtskUliga
håll att det i promemorian redovisade siffermaterialet knappast visar att biträdes-
och försvarararvodena i det nuvarande systemet inte har hållit sig på rimlig
nivå. Enligt domstolskommittén är det inte visat alt kostnadsökningen, om
hänsyn tas tUl den samtidiga ökningen av antalet uppdrag, skulle falla utom
ramen för den höjning av den aUmänna kostnadsnivån som har skett. Liknande
uttalanden förekommer i yttrandena från bl.a. RÅ, nedre justitierevisionen,
hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för Övre
Norrland, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö, Sveriges advokatsamfund
och Jurist- och samhällsvelareförbundet.
Förslaget
att införa ett system med taxor och normalarvoden har lämnats utan erinran av
flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Bland dessa
remissinstanser kan nämnas nedre justitierevisionen, Svea hovrätt, hovrätten
för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för Övre Norrland,
Stockholms rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö, häradshövdingen i Listers och
Sölvesborgs domsaga, socialstyrelsen, RRV, länsstyrelsen i Stockholms län,
överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt, länsåklagaren i Värmlands län, Föreningen
Sveriges rättshjälpsjurister och Malmö stads rättshjälpsanstalt.
De
remissinstanser som har berört frågan har i allmänhet inte haft någon erinran
mot förslaget att centralmyndigheten skall fastställa taxorna. I några
yttranden framhålls emellertid att samråd därvid bör ske med advokatsamfundet.
Hovrätten
för Nedre Norrland framhåller att förslaget i huvudsak berör endast mindre mål
och ärenden, där utrymmet för individualiserad beräkning av arvodet är
begränsat. Förslaget medger vidare i det enskUda fallet en jämkning uppåt eller
nedåt alltefter målets beskaffenhet. Med hänsyn härtill och då frekvensen av
sådana mål är tämligen stor och dessa mål därför från kostnadssynpunkt torde
väga tungt, anser sig hovrätten inte böra framställa någon invändning mot
förslaget. Enligt hovrättens mening finns det anledning anta att med en rimlig
prissättning kravet på skälighet blir tillgodosett på längre sikt, även om det
schablonmässigt bestämda arvodet i enstaka fall skulle bli något för lågt.
Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister anser att taxor bör finnas i största
möjliga utsträckning, Samma uppfattning har häradshövdingen i Listers och
Sölvesborgs domsaga, som framhåller att det f, n, är en mycket ojämn och
växlande praxis och en kraftig tendens till allt högre arvoden även t, ex, i
enklare famUjemål,
EnUgt
rådhusrätten i Malmö bör taxor för vanliga tvistemål och
Prop.
1972: 4 179
ärenden
vid domstol kunna utarbetas. De brottmål, där offentlig försvarare förordnas,
är emellertid enligt rådhusrättens mening av så varierande beskaffenhet, att
standardtaxan bara kan ge viss vägledning men inte tjäna tUl direkt rättesnöre
för fastställande av arvoden. Länsåklagaren i Värmlands län anser däremot att
en grupp av ärenden, som kan bedömas mera likformigt än andra, är de brottmål i
vilka den tilltalade erkänner gärningen, övervägande antalet brottmål är av
denna beskaffenhet. Länsåklagaren finner det dock inte önskvärt med alltför
stor bundenhet tiU normaltaxor. Om advokaten i sådana mål presterar någon
utredning utöver det vanliga eller genom klientens personliga förhållanden
tvingas till mer tidskrävande arbete bör detta ersättas, även om arbetet ligger
utom brottmålsprocessens ram men har direkt samband med den livssituation som
klienten har kommit i genom brottmålet. Malmö stads rättshjälpsanstalt uttalar
att taxorna kommer att få större betydelse när det gäller att skapa en enhetlig
praxis och mindre betydelse som kostnadsnedsättande faktor. Anstalten pekar
därvid på att taxorna i huvudsak endast kommer att tillämpas på mindre kostnadskrävande
mål och ärenden och att avvikelse från taxorna skall kunna ske. Anstalten anser
vidare att riktlinjerna i promemorian inte ger något utöver de normer som redan
nu tillämpas vid domstolarna. Nedre justitierevisionen betonar att det är
förenat med betydande svårigheter att åstadkomma någorlunda rättvisande
arvodestaxor i så stort antal måltyper att taxan får någon normerande
betydelse. Det bör dock inte vara uteslutet att genom ett laxesystem vinna viss
ökning av enhetligheten vid arvodesprövningen.
Några
remissinstanser anser det önskvärt med en utvidgning av det i promemorian
föreslagna taxesystemet. Enligt Stockholms rådhusrätt har de nuvarande
principerna för arvodesbestämningen genom det stora utrymme de ger för rent
skönsmässiga bedömningar visat sig ofullkomliga att åstadkomma en
tUlbakahållande effekt. Den nuvarande ordningen torde tvärtom genom sina
inneboende svagheter själv ha bidragit tiU att driva på kostnadsutvecklingen.
Nedsättning av en advokats arvodesanspråk torde i själva verket ske först om
rätten anser sig kunna visa att det är oskäligt. Föratom att åstadkomma större
enhetlighet har ett system med normaltaxor den fördelen att det möjliggör en
helt annan teknik vid arvodesprövningen. Utgångspunkten blir en normal
standard, från vilken avvikelser skall ske endast om och i den mån den arvodesberättigade
kan visa att delta är motiverat. En följd av systemet lär bli att advokatens
insats i det enskilda fallet i större utsträckning än f. n. får träda i
bakgranden. Rådhusrätten anför vidare att, om klarare och enhetligare grander
för arvodesprövningen skall finnas även i de större rättegångsmålen, man i
högre grad än tidigare måste betona tidsfaktorns betydelse som standardiserande
norm. Systemet med normaltaxor bör därför kompletteras med någon form av tids-
Prop. 1972:4 180
taxa
som kan användas i större mål. Erfarenheten visar att många advokater redan nu
ofta tillämpar sådana grunder för sin debitering. Även en sådan taxa skall
kunna frångås, om det är motiverat av omständigheterna. Rådhusrätten anser det
självklart alt taxor och andra grunder för arvodesbestämningen fastställs efter
samråd med advokatsamfundet och representanter för domstolarna. Hovrätten för
Västra Sverige anser det i och för sig vara önskvärt att kunna tUlämpa normalarvoden
eller taxor även i mera komplicerade mål. RRV ifrågasätter om det inte är mera
realistiskt att i flertalet ärenden räkna med en tim-taxa i stället för en
saktaxa. Privatpraktiserande jurist bör därvid vara skyldig att alltid förete
specificerad kostaadsräkning.
Socialstyrelsen understryker att taxorna inte får
bli så låga, att bara de allmänna advokatbyråerna har möjlighet att åla sig
rättshjälpsuppdrag. Advokatsamfundet bör därför få tUlfäUe att delta i utformningen
av taxesystemet. Även nedre justitierevisionen, hovrätten för övre Norrland och
rådhusrätten i Malmö fömtsätter att taxorna utarbetas i samråd med
advokatsamfundet. Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt anser att samråd
bör ske även med representanter för domstolarna. Samma uppfattning har
Stockholms rådhusrätt.
En tveksam attityd tiU förslaget om taxor intar
Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Borås samt Föreningen Sveriges
häradshövdingar och stadsdomare.
Göteborgs
rådhusrätt vitsordar att domstolarna i allmänhet har behov av normer för
biträdesarvodena. De olika faktorer som påverkar skälighelen av begärda arvoden
är emellertid så många att det torde vara praktiskt omöjligt att bestämma
normaltaxor annat än för mera okomplicerade ärenden. Rådhusrätten tUlämpar
redan nu vissa normalbelopp för ersättningar i mera rutinbetonade mål,
gemensamma ansökningar om hemskillnad och äktenskapsskillnad samt brottmål där
den tilltalade är häktad och har erkänt gärningen och inga andra förhandlingar
förekommer än en häktnmgsförhandling och en huvudförhandling. Även i dessa
fall är det dock mycket svårt att bestämma vad som skall vara normalarvode.
Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare har vidare
utfärdat rekommendationer beträffande arvoden i mål om lagsökning och
betalningsföreläggande. Dessa anvisningar torde följas i mycket stor
utsträckning. Inom andra större underrätter och bland undertätter för vissa
hovrättsområden finns också rekommendationer för arvoden i vissa mål.
Rådhusrätten förordar att man bör närmare utreda hur de nuvarande rekommendationerna
nu följs, innan ett system med normalarvoden införs. Föreningen Sveriges
häradshövdingar och stadsdomare har samma uppfattning. Föreningen anför vidare
att försiktighet måste iakttas när det gäller att bestämma taxa. Det är möjligt
att verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna så småningom kan ge viss
ledning men de lo-
Prop. 1972: 4 181
kala
variationerna måste beaktas och de privatpraktiserande juristerna bör få
tillfäUe att medverka när taxorna utarbetas.
Rådhusrätten
i Borås, som i och för sig godtar tanken på ett taxe-system och de i
promemorian angivna riktlinjema för ett sådant syslem, menar att möjligheterna
i vissa hänseenden något överskattats i promemorian. Utsikterna anses vara
mycket små att schablonisera arvoden i stämningsmål om hemskiUnad och
äktenskapsskUlnad, faderskapsmål och bördsmål samt i brottmålen. För dessa
grupper av mål rekommenderar rådhusrätten i stället en kostnadsbedömning som i
ganska hög grad grundar sig på den tid som åtgår för förhandlingen vid domstolen
och en tämligen schematisk uppskattning av biträdels eller försvararens arbete
före förhandlingen.
Kritiska mot förslaget är JK, RÄ, länsåklagaren i
Västernorrlands län och Jämtlands län, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och
Blekinge, häradshövdingarna i östernärkes domsaga, Vättle, Ale och Kullings
domsaga samt Ångermanlands norra domsaga, HD:s ledamöter, Sveriges advokatsamfund
och SACO.
HD:s ledamöter uttalar alt skäl kan åberopas för
ett taxesystem. Framställningen i promemorian inger emellertid knappast några
störte förhoppningar om möjligheten att konstruera systemet så, alt det på en
gång blir rimligt och får verklig praktisk betydelse. Bl. a. finner HD:s
ledamöter att uttalandet att advokatens arbetsprestation normalt torde kunna
förutses på förhand, om den tUlltalade är häktad och erkänner vad åklagaren
lagt honom tiU last, inte är övertygande. Om taxor skall förekomma, bör de
faststäUas efter överläggning med advokatsamfundet. HD:s ledamöter
understryker att fråga är om tillämpning av den i lag fastslagna principen att
biträde och försvarare har rätt tiU skälig ersättaing för sitt arbete.
Även om man anser en ökad enhetiighet vid
arvodesbedömningen önskvärd, uttalar Sveriges advokatsamfund, är det viktigare
att upprätthålla skälighetsprincipen, dvs. principen att arbetet skall
ersättas med belopp som i det enskUda faUet är skäUgt. Får advokaterna inte
skäligt betalt för sitt arbete med rättshjälpsärenden, måste detta inverka på
deras möjligheter och vilUghet att åta sig sådana uppdrag. Att både upprätthålla
enhetiighetsprincipen och skälighetsprincipen är enligt advokatsamfundet
praktiskt omöjligt. Bortsett från mål om lagsökning och betalningsföreläggande
lämpar sig ingen av de i promemorian angivna grupperna av mål och ärenden för
en schablonisering av arvodesberäkningen. Det är svårt eUer omöjligt att
avgöra vad som är normalt arvode. FörhåUandena varierar och inget fall är det
andra likt. Advokatsamfundet anför vidare att den avgörande invändningen mot
en taxa är att det är omöjligt att i en sådan ta hänsyn tiU alla de faktorer
som bör påverka arvodet, främst den skicklighet med vilken uppdraget har
utförts men också t. ex. uppdragets svårighetsgrad och resultatet
Prop. 1972: 4 182
av
arbetet. En taxa kommer vidare med stor sannolikhet att bli en minimitaxa. Ett
biträde måste anse sig handla ganska normalt genom att begära ett arvode, som
offentiig myndighet har förklarat vara normalt. Med hänsyn tUl omöjligheten
att i en taxa ta hänsyn tUl alla de faktorer som bör inverka på arvodet måste
man dessutom räkna med att biträdena i mycket stor utsträckning och i regel med
fog kommer alt begära väsentligt högre ersättning än den taxemässigt bestämda
normal- eller genomsnittsersältningen. Skall det vara någon nämnvärd mening med
en taxa, måste den emellertid kunna tillämpas utan ideliga avvikelser. Enligt
advokatsamfundets mening kan en taxa i praktiken bara bygga på värdeprincipen
eller tidsålgångsprincipen. Båda principerna måste emellertid avvisas. Om den i
promemorian valda metoden uttalar samfundet att man genom en på genomsnittsberäkningar
grundad taxa inte åstadkommer en ordning som annat än slumpvis ger uttryck
för vad som i det enskUda fallet är skäligt. Anledning till avvikelse från
taxan måste bli en vanlig företeelse. Häradshövdingen i Östernärkes domsaga
delar advokatsamfundets uppfattning. Även häradshövdingarna i Vättle, Ale och
Kullings domsaga och Ångermanlands norra domsaga samt SACO avstyrker ett taxesystem.
SACO framhåller i likhet med advokatsamfundet, att det inte är praktiskt
genomförbart alt upprätthålla både enhetiighetsprincipen och skälighetsprincipen.
JK och länsåklagaren i Västernorrlands län och
Jämtlands län betonar alt man måste ta hänsyn tUl en rad olika faktorer för
att kunna fastställa ett arvode som är skäligt. Många av dessa faktorer, bl. a.
den skicklighet varmed ett uppdrag har utförts, låter sig, framhåller JK, inte
passas in i något på förhand bestämt schema. Ett laxesyslem kan därför inte bli
annat an en mycket grov mall som endast undantagsvis kan följas helt. JK
ifrågasätter om ett sådant system bör lagfästas. JK förordar i stället att det
efter samråd mellan beslutande myndigheter och efter hörande av
advokatsamfundet ges anvisningar i form av rekommendationer om
normalarvoden som kan bilda utgångspunkt för debitering och beslut om
ersättning. RÅ anser alt ett taxesyslem kan i svårare brottmål leda till att
försvararen inte med tillräcklig omsorg tillvaratar den misstänktes intresse
samtidigt som i enklare mål arvodet kan komma alt bli högre än som motsvarar
advokatens arbete. Motsvarande gäller annan biträdeshjälp i rättegång. RÄ
förordar att det i administrativ ordning meddelas anvisningar till ledning för
arvodesprövningen. Inte heller hovrätten över Skåne och Blekinge anser alt en
taxa kan ges någon förpliktande innebörd. Enligt hovrättens mening är bl. a.
förutsättningarna för biträdenas arbete t. ex. i storstad och glesbygd så olika
att det inte kan vara rimligt och riktigt att uppställa en gemensam rikstaxa
för alla fall. Det är också ytterst diskutabelt vilken gmnd som bör vara
vägledande för en sådan taxa och
Prop. 1972:4 183
vUka
omständigheter som bör berättiga tUl avvikelse från taxan. Däremot kan det
enligt hovrätten vara av värde att tillämpad praxis på området blir mera känd.
I viss grad kan det vara värdefullt med kostnadsundersökningar i syfte att
klarlägga vUka faktorer som bör inverka på arvodesbelopp. Hovrätten
ifrågasätter om inte sådana kostnadsfrågor borde bli föremål för regelrätta
förhandlingar mellan statsverket och berörd yrkesgrapp i syfte att fixera vissa
allmänna grunder för arvodesprövningen.
Göta
hovrätt ifrågasätter starkt om det är lämpligt att tUlämpa ett taxesystem i den
utsträckning som har föreslagits i promemorian. Ett omfattande taxesystem kan
medföra risk för minskat intresse för målet från biträdets eller försvararens
sida. Det kan också leda tUl överbetalning för vissa insatser. I den mån ett
taxesystem från de privata advokaternas sida skulle komma att uppfattas som
ett hinder för dem att erhålla skälig ersättaing för deras arbete finns
givetvis risk för att de blir mindre benägna att åta sig rältshjälpsuppdrag.
Den enskildes möjligheter till fritt val av biträde eller försvarare skulle
därigenom inskränkas.
13
De allmänna advokatbyråerna 13.1 Promemorian
I fråga om storleken av de allmänna advokatbyråer,
som inte direkt bygger på de befintiiga rättshjälpsanslalterna, framhålls i
promemorian att rättshjälpsanslalterna f. n. lämnar biträde i drygt hälften av
de fria rättegångar som förekommer inom anstalternas verksamhetsområden. Det
är då naturligt att i första hand dimensionera de nybildade allmänna
advokatbyråerna för att lämna biträde åt cirka hälften av det anlal parter som
nu erhåller fri rättegång i berörda län. Man bör vidare kunna utgå från att de
nybildade allmänna advokatbyråema kommer att handlägga lika många
ulomprocessuella ärenden som de byråer med motsvarande befolkningsunderlag som
ersätter de nuvarande rättshjälpsanslalterna. Det torde nämligen vara en
generell erfarenhet att den ulomprocessuella ärendefrekvensen brukar öka ganska
kraftigt under en rättshjälpsanstalts första verksamhetsår. I fråga om
biträdeshjälpen i rättegång bör finnas möjlighet att utse jurist på allmänna
advokatbyrån till biträde i alla de fall då den rättssökande inte begär att
viss privatpraktiserande jurist skall förordnas.
I promemorian behandlas också frågan vilken hänsyn
som vid utbyggnaden av de allmänna advokatbyråerna bör tas tUl den ökning av
antalet ärenden som rätlshjälpsreformen kan beräknas medföra. Olika skäl anses
tala för all de allmänna advokatbyråerna dirriensioneras för att kunna ta hand
om även en del av denna ökning, I första hane
Prop. 1972:4 184
åberopas
kostnads- och effektivitetsskäl. Storleken på de allmänna advokatbyråema har
emellertid enligt promemorian inte bara betydelse för kostnaderna för den
rättshjälp som lämnas genom byråernas egen försorg. Dessa byråers
självkostaader bör också beaktas vid fastställandet av ersätlningstaxor för de
privatpraktiserande juristema. I promemorian pekas vidare på den fördelen att
byråema får en allsidigare och mer differentierad verksamhet.
A andra sidan betonas i promemorian att flera skäl
talar för att utbyggnaden av de allmänna advokatbyråerna i syfte att dessa
skall kunna handlägga viss del av ökningen av antalet ärenden görs relativt begränsad,
i varje fall i ett inledande skede efter reformens genomförande. Bl. a.
framhålls att beräkningen av de ärenden som tUlkommer genom reformen
nödvändigtvis måste vara ganska osäker.
I promemorian uttalas att en avsevärd del av
kostnaderna för den utvidgade rättshjälpen kan föratses falla på tvistemålen.
För dessa mål görs i promemorian den avvägningen att de allmärma
advokatbyråerna bör byggas ut för att kunna lämna biträde i ungefär hälften av
den ökning av antalet mål med rättshjälp som kan förutses. Vidare bör den
ökning av antalet ulomprocessuella ärenden, som kan väntas komma till stånd
genom det nya rättshjälpssystemet, kunna föratsättas till stor del falla på de
allmänna advokatbyråerna. Detta gäller i första hand sådana områden där
rättshjälpsanstalter nu saknas, men även i övriga områden där en utbyggnad sker
av rättshjälpsanstalter har man anledning att räkna med en sådan utveckling.
Antalet ärenden bör emellertid kunna variera något från det ena
verksamhetsområdet till det andra med hänsyn lUl befolkningsfördelning och
reseavstånd saml tUlgången lill privatpraktiserande jurister.
Offentlig försvarare skall enligt
promemorieförslaget liksom f. n. förordnas oberoende av den misstänktes
ekonomiska förhållanden. Uppdragen som offentlig försvarare kommer alltså inte
att öka genom rätlshjälpsreformen. De skäl som tidigare har anförts för alt de
allmänna advokatbyråerna skall dimensioneras för all kunna la hand om även en
del av den ökning av antalet ärenden som reformen kan beräknas medföra, talar
för att de allmänna advokatbyråernas jurister i inte obetydlig omfattning bör
svara för uppdragen som offentlig försvarare. I förhållande lill det antal uppdrag
som rättshjälpsanslalterna nu åtar sig måste uppenbarligen en väsentlig ökning
ske.
I promemorian redovisas en undersökning som
statskontoret har utfört på uppdrag av justitiedepartementet. Undersökningen
innefattar en beräkning av den ökning av den ulomprocessuella och processueUa
rättshjälpen som promemorieförslaget skulle komma att medföra. Statskontoret
har vidare lagt fram förslag till lokalisering av de allmänna advokatbyråema
och gjort en uppskattning av personalbehovet.
Vid
sin beräkning av den ulomprocessuella rättshjälpens ökning skil-
Prop.
1972:4 185
jer
statskontoret mellan sådana ärenden i vilka avgiften skulle överstiga eller
vara lika stor som rättshjälpskoslnaden och sådana ärenden i vUka
subventi'onerad rättshjälp skulle komma alt meddelas. Antalet ärenden i den
första gmppen, i huvudsak ärenden i vilka endast råd och upplysningar, dvs.
konsultationer, meddelas, skulle komma att öka från 23 000 till cirka 45 000
ärenden. I den andra grappen, som omfattar mera kompUcerade ärenden, skulle en
ökning ske från 30 000 tiU cirka 48 000 ärenden. Beträffande den processuella
rättshjälpen leder beräkningarna tUl att ökningen av det antal parter, som i
det föreslagna systemet skulle få subventionerad rättshjälp, skuUe uppgå till
18 000, Statskontoret understryker, att beräkningama av olika skäl måste bli
osäkra och att de redovisade siffrorna endast ger en ungefärlig bild av den
ulomprocessuella och processuella rättshjälpens ökning.
Mot bakgrunden av de riktiinjer som har angetts i
promemorian för uppbyggnaden, har statskontoret utarbetat förslag tUl de
allmänna advokatbyråemas lokalisering och storlek. Allmänna advokatbyråer föreslås
inrättade på följande orter:
Stockholm Göteborg
Solna Vänersborg
Uppsala
(ny) Borås
Eskilstuna
(ny) Skövde (ny)
Norrköping Karlstad
Linköping Örebro
Jönköping
(ny) Västerås
Växjö
(ny) Falun (ny)
Kalmar
(ny) Gävle
Karlskrona
(ny) Sundsvall (ny)
Kristianstad
(ny) Östersund (ny)
Helsingborg Umeå (ny)
Malmö Luleå
Halmstad Haparanda (redan statlig)
För de allmänna advokatbyråema i Stockholm och
Solna fömtsätts alt den enas verksamhet kommer att omfatta södra delen av
Stockholms län och den andras verksamhet norra delen av länet. En av dessa byråer
bör svara för rättshjälp även i Gotiands län.
Statskontorets
beräkningar av personalbehovet leder till att antalet jurister bör vara 207.
Vid de största byråerna i Stockholm och Solna blir antalet jurister tillhopa
38. Vid byråerna i Göteborg och Malmö beräknas antalet jurister till 18 resp.
14. I övrigt föreslås jurislpersonalen variera mellan tre och åtta.
Statskontoret betonar att beräkningen av personalbehovet har en schablonmässig
karaktär. Statskontoret har vid sina beräkningar inte heller tagit med det förhållandet
att advokaterna på de allmänna advokatbyråema enligt promemorieförslaget
föratsätts åta sig en betydligt större andel av uppdragen som offentlig
försvarare.
Prop. 1972: 4 186
I promemorian erinras om att beräkningarna, som
statskontoret har framhållit, av olika skäl måste bli osäkra och de redovisade
siffroma ungefärliga. SärskUt i fråga om ökningen av antalet ärenden finns det
anledning anta att de redovisade siffrorna är för låga. Detta sammanhänger bl,
a. med den föreslagna reformens inverkan på förvaltningsärendena. F. n.
förekommer sådana ärenden i förhåUandevis ringa omfattning vid
rättshjälpsanstaltema. Man torde enligt promemorian få räkna med en inte
oväsentlig ökning av dessa ärenden genom det nya rätlshjälpssystemet.
Statskontorets
förslag till lokalisering av de allmänna advokatbyråerna och dess uppskattning
av personalbehovet bör enligt promemorian godtas som en utgångspunkt när det
gäller att närmare bestämma rältshjälpsorganisationen. Under det fortsatta
arbetet på rätlshjälpsreformen bör emellertid en detaljerad plan för
uppbyggnaden upprättas. För varje ifrågasatt aUmän advokatbyrå bör därvid en
närmare undersökning ske av de omständigheter som är av betydelse, t. ex.
befolkningstäthet, antalet privatpraktiserande jurister och antalet domstolar
inom byråns verksamhetsområde.
13.2
Remissyttrandena
Från flera håll betonas vikten av att utbyggnaden
av rättshjälpsanstaltema sker successivt. Eftersom många ovissa faktorer
ligger till grund för beräkningen av personalbehovet, anför hovrätten för
Västra Sverige, är det lämpligt alt de allmänna advokatbyråerna inte från
början erhåller en så vidlyftig omfattning som har föreslagits. En ytterligare
anledning att låta utbyggnaden ske successivt är svårigheterna alt rekrytera
tillräckligt antal väl kvalificerade jurister. Andra remissinstanser, som
betonar viklen av en omsorgsfull rekrytering och förordar en successiv utbyggnad,
är RÅ, hovrätten för övre Norrland, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Borås
och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare. Ä andra sidan
framhåller LO att man måste räkna med att det finns ett stort dolt behov av
rättshjälp. Beräkningama i promemorian av ärendeökning och personalbehov kan
vara tilltagna i underkant. Redan i initialskedet måste därför antalet
anställda kunna ökas snabbt och utan störte administrativ omgång. I annat fall
torde det knappast vara möjligt alt inom en överskådlig framlid ge de allmänna
advokatbyråerna en prisledande ställning. En myckel stor fördel skulle därmed
enligt LO:s mening gå förlorad.
Göteborgs
stads rättshjälpsanstalt anför alt det antal utlänningar som vederbörande
allmänna advokatbyrå kommer att betjäna kommer att ha stor betydelse för
dimensioneringen av de allmänna advokatbyråerna. Styrelsen understryker vidare
vikten av att den nya organisationen ges erforderliga resurser från starten.
Styrelsen framhåller att i Göteborgs
Prop. 1972:4 187
och
Bohus län, där den ulomprocessuella rättshjälpen är ordnad enligt
jämtiandssystemet, sådan rättshjälp år 1968 lämnades endast i 216 ärenden. Ett
stort latent behov av rättshjälp måste anses föreligga här. Även Malmö stads
rättshjälpsanstalt pekar på att åtskUliga av rättshjälps-anstalterna har
ytterst tidsödande mål och ärenden som berör utiändska medborgare, där ofta
tolk måste användas och där ofta utländsk lag måste tUlämpas, Också i detta
yttrande understryks behovet av erforderlig personal. Länsstyrelsen i Malmöhus
län erinrar om alt de på de allmänna advokatbyråerna anstäUda juristema kommer
att få fullgöra arbetsuppgifter, som rättshjälpsanstalternas jurister f. n.
inte alls eller bara i ringa omfattning sysslar med. Det är därför angeläget
att dessa jurister erhåller erforderlig utbUdning.
I
fråga om chefen för allmänna advokatbyrån understryker Sveriges advokatsamfund
vikten av att verksamheten vid de statliga rättshjälps-byråerna bedrivs under
iakttagande av samma regler om god advokatsed som de privata advokatema enligt
rättegångsbalken är skyldiga alt följa. Detta är angeläget både från
allmänhetens synpunkt och för att vidmakthåUa förtroendet för den statliga
advokatverksamheten. Uppställer man inte något krav på att åtminstone chefen
för en allmän advokatbyrå skaU vara advokat, har man emellertid inga garantier
för att god advokatsed blir iakttagen på byrån. Om ingen befattningshavare på
allmänna advokatbyrån är advokat, skulle f. ö. ett användande av denna
benämning innebära att staten själv satte sig över det i lag stadgade förbudet
mot obehörigt begagnande av advokattiteln. Enligt hovrätten över Skåne och
Blekinge bör beteckningen allmänna advokatbyrån stå som en garanti för att
dessa byråer är minst lika dugliga och pålitiiga som enskUda advokater. Ett
oavvisligt krav är därför att föreståndaren för allmän advokatbyrå skall vara
advokat. Han bör i denna egenskap stå under advokatsamfundels tillsyn och
disciplinära myndighet. Detsamma bör gäUa om övriga jurister på byrån, bortsett
från de biträdande jurister som håUer på att utbUda' sig till advokat. Även
nedre justitierevisionen, hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs rådhusrätt.
Föreningen Sveriges häradshövdingar och sladsdomare samt Göteborgs stads
rättshjälpsanstalt utgår från att åtminstone föreståndaren skall vara advokat.
Nedre
justitierevisionen påpekar att det dubbla övervakningssystemet för de statiigt
anställda advokatema genom advokatsamfundet samt genom JK och JO kan föra
med sig problem från bl, a. offentlighels-synpunkt. Hovrätten över Skåne och
Blekinge framhåller att staten, om beteckningen allmän advokatbyrå skall få
användas, bör stå samma ansvar för de anställda juristemas åtgärder som
advokatsamfundet gör genom sin ersättningsfond, ev. på så sätt att statsverket
bidrar tUl fonden.
Prop. 1972: 4 188
14
Rättshjälpsmyndigheterna 14.1 Promemorian
Som redan har nämnts innebär promemorieförslaget
att rättshjälpsmyndighetema i princip skall handha alla administrativa
uppgifter på rättshjälpsområdet. TUl närmare diskussion tas i promemorian upp
frågan om vem som skaU utse juridiskt biträde och offentlig försvarare samt
frågan om vem som skall bestämma ersättning till sådant biträde.
I fråga om annat biträde än offentlig försvarare
föreslås i promemorian alt uppgiften att utse sådant biträde i det nya
rätlshjälpssystemet läggs på rättshjälpsmyndigheten. Som skäl anförs i första
hand att frågan om utseende av biträde kan gälla angelägenhet som inte leder
till rättegång och i varje fall ofta aktualiseras redan innan rättegång har
inletts. Vidare åberopas att kontrollen över rättshjälpskostnaderna genom den
ifrågasatta ordningen kan effektiviseras. Genom sin erfarenhet av biträdenas
debiteringar kan rätlshjälpsmyndigheterna, utan att eftersätta den
rätlssökandes intresse, i vissa fall underlåta alt utse biträde som har visat
sig tUlämpa betydligt högre debiteringsnormer än andra. I promemorian
understryks dock att det sagda inte innebär, att någon saklig ändring bör
göras i nu gällande princip att den rättssökande i görligaste mån skall få det
biträde som han själv har föreslagit. Rättshjälpsmyndighetens valmöjlighet
aktualiseras emellertid i alla de fall där vederbörande inte har framstäUt
något eget förslag. I promemorian pekas slutiigen på det förhållandet att de
allmänna advokatbyråernas jurister i framtiden kommer att få svara för en
betydligt större del av uppdragen som biträde än vad rättshjälpsanstallernas
jurister nu gör. Även av delta skäl anses lämpligt att uppgiften att utse biträde
läggs på rätlshjälpsmyndigheterna.
I fråga om offentlig försvarare föreslås i
promemorian att domstol fortfarande skall avgöra om behov av offentlig
försvarare föreligger. Rältshjälpsmyndigheten skall däremot utse försvarare.
Intresset av kostnadskontroll skulle enligt
promemorian även här främjas genom att rältshjälpsmyndigheten står för
personvalet. Utgångspunkten bör givetvis här liksom när det gäller annat
biträde vara att den misstänktes förslag skall respekteras i samma utsträckning
som nu gäller. Emellertid är det mycket vanligt att den misstänkte i brottmål
inte själv framställer något förslag om vem som skall biträda honom.
Rättshjälpsmyndigheten kan i sådana fall se tUl att en från alla synpunkter
lämplig person utses. Därvid kommer givetvis också kostnadssynpunkten in i
bUden.
En sådan lösning kan också innebära praktiska
fördelar, främst när det gäller mål med anhållna eller häktade. I sådana mål
uppkommer ofta svårigheter när det gäller alt planera häktnings- och huvudför-
Prop. 1972: 4 189
handlingarna.
Korta tidsfrister gäUer och advokatema måste vara beredda att åta sig
försvararuppdragen med mycket kort varsel. Ofta kan de advokater som vanligen
anlitas ha förhinder och från domstolens sida måste man lägga ned ett
tidsödande arbete för att åstadkomma att en lämplig advokat kan åta sig
försvaret. Om uppgiften att utse försvarare förläggs tUl
rältshjälpsmyndigheten, skulle domstolarna kunna befrias från en del av detta
arbete. Rätlshjälpsmyndigheterna skulle genom samarbete med advokaterna kunna
fungera som ett serviceorgan åt domstolama när det gäller alt tUlhandahålla
försvarare. Etl system skulle kunna etableras som innebär att åklagaren eller
domstolen bara behöver anmäla behovet av försvarare i mål som skall handläggas
vid viss tidpunkt och att rättshjälpsmyndigheten därefter omedelbart kan utse
en lämplig advokat. Detta system kan givetvis tUl-lämpas även i brottmål av
mindre brådskande natur.
I
frågan om vem som skall bestämma ersättning till biträde eller offentlig
försvarare erinras i promemorian om att samhällets kostnader för den
processuella rättshjälpen har ökat mycket kraftigt under senare år. Ett av
skälen till kostnadsökningen kan vara att ersättningsanspråken f. n. prövas av
ett mycket stort antal myndigheter som vid sin bedömning saknar vägledande
prejudikat och som i allmänhet saknar möjlighet alt göra jämförelser mellan
annat än en begränsad krets advokater. En kostnadskontroll genom rätlshjälpsmyndigheterna,
som föratsätts bli underställda en central myndighet och inte uppgå till flera
än i princip en i varje län, torde kunna bli betydligt effektivare och mer
präglad av enhetlighet. Det torde vidare finnas goda skäl att anta att rättshjälpsmyndigheterna
i sin verksamhet kan ägna mer uppmärksamhet åt kostnadsfrågorna än domstolarna
för vilka dessa frågor utgör bara en av en mängd arbetsuppgifter.
I
promemorian tas därefter upp invändningen att domstolen i det enskUda fallet
bäst kan bedöma advokatens insatser och därför skulle vara bättre ägnad att
pröva förekommande ersättningsanspråk. Värdet av denna invändning bör enligt
promemorian inte överdrivas. I många mål är arbetet av tämligen rutinbetonad
karaktär och utrymmet för olika prissättning av arbetet är begränsat. Det synes
inte osannolikt alt det tUl stor del är kostnaderna i dessa mål som har lett
tUl den nuvarande kostnadsökningen. Rältshjälpsmyndigheten skall givetvis
också ha möjlighet att vid behov få del av domstolens syn på ersättningsfrågan
genom att inhämta domstolens yttrande. Möjligheten bör användas främst i mål
där kostnaderna uppgår tiU inte alltför obetydliga belopp men bör stå öppen
beträffande alla kategorier mål eller ärenden.
I
promemorian föreslås sålunda att rätlshjälpsmyndigheterna i aUa mål eller
ärenden inför domstol eller förvaltningsmyndighet skall pröva frågan om
ersättning av allmänna medel till juridiskt biträde. Beträffande den
ulomprocessuella rättshjälpen anses annat inte kunna kom-
Prop. 1972:4 190
ma
i fråga än att kostnadskontroUen läggs på rättshjälpsmyndigheterna. Däremot
skall enligt förslaget domstolarna även i fortsättningen pröva frågor om
motparts ansvar för rättegångskostnader i tvistemål samt den tilltalades
återbetalningsskyldighet för vissa kostnader i brottmål. EnUgt den föreslagna
ordningen skall alltså två myndigheter i stället för en ta ställning tUl
kostaadsfrågoma.
I
promemorian konstateras att i flertalet fall kostnadsprövningen inte torde
behöva bli mer komplicerad än att kostnadsräkningen och domen tillsammans utgör
ett fullt tUlräckligt underlag för prövningen, I vissa fall kan självfallet
kompletterande uppgifter visa sig nödvändiga. För sådana fall torde
rättshjälpsmyndigheten få ges befogenhet att inhämta domstolens yttrande i
ersättningsfrågan. I vissa fall kan det också vara motiverat att
rältshjälpsmyndigheten lånar domstolens akt eller vissa handlingar i akten.
Det
ligger i sakens natur att det skulle vara fördelaktigt om rättshjälpsmyndigheten
alltid kunde fatta sitt beslut i ersättningsfrågan innan domstolen prövar
frågan om återbetalningsskyldighet. En sådan ordning skulle emeUertid
föratsätta ändringar i gällande regler om domstols tidsfrister för att meddela
dom eller beslut. Fristema skulle få förlängas ganska betydligt. En sådan
förlängning kan enligt promemorian inte förordas. Som utgångspunkt skall
alltså gälla att rältshjälpsmyndigheten fattar sitt beslut i ersättningsfrågan
efter det att domstolen har avgjort målet.
I
fråga om tvistemålen föreslås i promemorian att bestämmelserna i 18 kap. RB om
parts rättegångskostnad i princip skall ha motsvarande tillämpning i fråga om
statsverkets kostnad för rättshjälpen och att partens rättshjälpsavgift inte skall
anses som rättegångskostnad. Statsverket skall helt träda i partens ställe som
borgenär såvitt gäller rättshjälpskostnaderna. Prövningen om och i vilken
omfattning motpart skall förpliktas alt ersätta dessa kostnader skall liksom
hittills ankomma på domstol. Denna prövning, som skall omfatta alla dessa kostnader,
skall liksom nu ske i samband med målets avgörande.
Mot
den angivna bakgrunden föreslås följande ordning för kostnadsfrågans prövning
hos domstol och rättshjälpsmyndighet. Biträdet får liksom f. n. ange sitt
ersättningsanspråk inför rätten. I motsats tUl vad som nu gäUer skall han
därvid alltid inge en specificerad kostnads-räkning. I fall när rätten finner
att motparten inte skall åläggas att betala någon del av biträdeskostnaden har
rätten i regel ingen anledning att pröva skäUgheten av den begärda
ersättningen. I fall när betalningsskyldighet för motparten kommer i fråga
skall rätten enligt bestämmelsema i 18 kap. 8 § RB pröva om biträdeskostnaden
har varit skäligen påkallad för att tillvarata partens rätt. I promemorian
anmärks att denna prövning i regel kommer att bli av en betydligt mer summarisk
natur än den prövning av ersättningsanspråket som rätten enligt gäl-
Prop. 1972: 4 191
lande
ordning företar. Med inrättandet av ett särskUt organ för prövningen av
ersättaingen och efter införandet av ett taxesystem torde del nämligen enligt
promemorian bli mycket ovanligt att anspråken på ersättning kommer att ligga
på en sådan nivå att prutningar ter sig påkallade.
I en del fall kommer det uppenbarligen att inträffa
att rättshjälpsmyndigheten i motsats tUl domstolen finner att den begärda
ersättningen har varit för hög och därför beslutar alt tillerkänna biträdet
ett lägre belopp. I normalfallet att förlorande motpart ålagts att betala hela
rättshjälpskostnaden innebär rättshjälpsmyndighelens beslut om nedsättning bara
att ersättningsskyldigheten skall reduceras med samma belopp som nedsättningen
har avsett. I vissa faU, t. ex. när den förlorande parlen har förpliktats att
utge jämkad ersättning, kan däremot svårighet föreligga att utan vidare
fastställa konsekvenserna av nedsättningen. Med hänsyn främst tiU sådana fall
men också tUl önskvärdheten att misstag undviks i enklare fall föreslås i
promemorian alt domstolen, om nedsättning har skett, på nytt skall pröva
kostnadsfördelningen. Vid domstolens prövning skall bestämmelserna i RB om
förfarandet vid rättelse av dom eller beslut ges motsvarande tillämpning.
Eftersom antalet fall då nedsättning sker sannolikt
kommer att bli förhållandevis obetydligt bör domstolen när målen avgörs kunna
utgå från att kostnadsfördelningen inte kommer att rubbas av rättshjälpsmyndighetens
prövning av ersättningsfrågan. I sitt avgörande bör alltså domstolen ange
motpartens betalningsskyldighet med ett bestämt belopp utan reservation för
eventuell nedsättning.
I fråga om ersättning till offentiig försvarare och
återbetalningsskyldighet i brottmål torde i allt väsentiigt den i det föregående
nämnda ordningen kunna tillämpas. Även här skall alltså rätten när ersättningsskyldighet
mot statsverket kommer i fråga i princip göra en bedömning om begärd
ersättning synes skälig. Därefter får rätlen med till-lämpning av bestämmelsema
i 31 kap. avgöra ersättningsskyldighetens omfattning. I promemorian understryks
att en nedsättning av begärd försvararersättning i många fall inte kommer att
påverka rätlens kostnadsbeslut. Med den föreslagna vidgningen av möjligheten
till jämkning av kostnadsansvaret enligt 31 kap. 1 § RB torde det nämligen bli
ganska vanligt alt den dömde inte förpliktas att ersätta statsverket hela eller
ens större delen av försvararkostnaden. Betalningsskyldigheten bör bestämmas så
att den tillsammans med påföljden i övrigt utgör en lämplig reaktion på
brottet. En. nedsättning av den begärda ersättningen bör därför i regel
påverka rättens kostnadsbeslut bara i de fall när en tillämpning av beslutet
skulle leda till alt den dömde får betala ell högre belopp än som svarar mot
statsverkets faktiska kostnad.
Rättshjälpsmyndighetens prövning skall ske först
sedan domen har vunnit laga krafl. Dessförinnan skall ersättningen kunna
utbetalas som
Prop. 1972:4 192
förskott.
Genom denna ordning undviker man all rättshjälpsmyndigheten när mål förs genom
flera instanser får pröva biträdets eller försvararens ersättningsanspråk i
flera omgångar.
Den
föreslagna ordningen bör enligt promemorian i tillämpliga delar gälla även
beträffande mål eller ärenden vid förvaltningsdomstol eller
förvaltningsmyndighet när beslut om kostnadsfördelning kommer i fråga.
Som
redan har nämnts föreslås i promemorian att de allmänna advokatbyråerna knyts
tUl rätlshjälpsmyndigheterna. Vad som tidigare har sagts om att de allmänna
advokatbyråerna enligt förslaget i första hand skall bygga på de nuvarande
rättshjälpsanstalterna och att en allmän advokatbyrå i princip skall finnas i
varje län kommer alltså att gälla även rättshjälpsmyndighetema. I promemorian
framhålls att man vid uppbyggnaden av rältshjälpsmyndighelemas administrativa
del måste beakta att rätlshjälpsreformen kommer att innebära en väsentlig ökning
av antalet ärenden i vUka rättshjälp skall kunna utgå. Beslutanderätten i
flertalet frågor om rättshjälp enligt den föreslagna lagstiftningen skall
ligga hos myndigheterna. I förhållande tUl gällande ordning kommer dessa
frågor att bli mer komplicerade, framför allt genom reglema om intresseprövning
och avgift. Ökningen av antalet ärenden för i sin tur med sig behov av en
utvidgad administration. Genom att endast en rättshjälpsmyndighet skall finnas
i varje län kommer myndigheterna att bli förhållandevis få, vilket bör vara
ägnat att underlätta strävandena att nå fram till en enhetlig praxis och en
effektiv kostnadskontroll.
När
det gäller organisationen av och verksamheten vid en rättshjälpsmyndighet
anförs i promemorian att anledning saknas att för varje myndighet ha en
särskild styrelse med uppgift att leda verksamheten vid myndigheten. De
uppgifter som f. n. ankommer på styrelsen för en rätlshjälpsanstalt skall i den
nya rättshjälpsorganisationen handhas av chefen för rältshjälpsmyndigheten och
av centralmyndigheten. Verksamheten vid en rättshjälpsmyndighet med den därtUl
knutna allmänna advokatbyrån skall därför skötas av en chef, anställda jurister
och administrativ personal. Chefen för en rättshjälpsmyndighet måste enligt
promemorian med nödvändighet besitta erfarenhet av och vara lämplig för att
handha administrativa sysslor. Vidare krävs med hänsyn till arbetsuppgiftens
natur att vederbörande har avlagt juridisk examen. Han bör dessutom ha god
praktisk erfarenhet av domstols- och advokatverksamhet. Chefen för myndigheten
skall utses av Kungl. Maj:t. Personalfrågor i övrigt skall ankomma på
centralmyndigheten.
Uppgiften
att pröva mer komplicerade frågor enligt den föreslagna lagstiftningen bör
enligt promemorian i princip ankomma på någon erfaren jurist på
rältshjälpsmyndigheten. Intresset av att komma fram tUl en enhetlig praxis i
olika frågor som inte är av rutinkaraktär talar
Prop. 1972: 4 193
vidare
för en koncentration av beslutanderätten inom myndigheten. Det är därför
lämpUgast att chefen för myndigheten får en vidsträckt beslutanderätt i ärenden
enligt den föreslagna lagen, såväl i ansökningsärenden som i andra ärenden som
ankommer på myndigheten. A andra sidan är det av olika skäl klart att chefen
för myndigheten måste ha möjlighet att i lämplig omfattning delegera
beslutanderätten tUl andra befattningshavare på myndigheten. Denna möjlighet
måste givetvis finnas vid de myndigheter som blir så stora att chefen inte ensam
har möjlighet att fuUgöra de myndighetsfunktioner som ankommer på myndigheten.
Men även i övrigt bör delegation kunna ske, SärskUt i ansökningsärenden torde
en sådan delegation kunna förekomma i stor omfattning. Det bör enligt
arbetsgrappen ankomma på centralmyndigheten att för dessa och andra fall
utfärda anvisningar för chefens för rättshjälpsmyndigheten möjlighet att delegera
arbetsuppgifter tUl andra befattningshavare.
En inte oväsentlig del av arbete som sammanhänger
med myndig-hetsfunktionema torde inte komma att kräva juristkompetens. Som
exempel nämns i promemorian viss utredning om de rättssökandes ekonomiska förhållanden,
förmedling av uppdrag som biträde och offentlig försvarare och viss
kostnadsprövning. Sådana och andra liknande göromål bör med fördel kunna
anförtros kanslistpersonal,
14.2
Remissyttrandena
De remissinstanser som godtar en särskild administrativ
organisation viU i allmänhet göra väsentiiga inskränkningar i de regionala organens
beslutsfunktioner och förordar att andra samhällsorgan, framför allt
domstolama, får viktiga beslutsfunktioner i rättshjälpssystemet.
Remissinstanserna godtar genomgående att den
ulomprocessuella rättshjälpen handhas av de särskUda administrativa organen.
Någon erinran görs i allmänhet inte heller mot att rättshjälpen i förvaltningsärenden
handhas av dessa organ.
Enligt hovrätten för Västra Sverige och
länsstyrelsen i Malmöhus län bör emellertid i ärenden inför
förvaltningsmyndighet prövningen av ersättning till biträde förläggas tUl
vederbörande myndighet. Även enligt HD:s ledamöter kan en sådan lösning i viss
utsträckning tiUämpas inom förvaltning och förvaltningsprocess. Hovrätten för
Nedre Norrland anser att det också bör ankomma på förvaltningsmyndighet, vid
vUken talan har väckts eller är avsedd att väckas, att utse juridiskt biträde.
Länsstyrelsen i Jämtlands län har samma uppfattning som sistnämnda hovrätt för
den händelse den föreslagna organisationen skulle genomföras.
Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare
finner del tveksamt hur beslutsförfarandet i ersättningsfrågor skall
lösas när
7
Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972: 4 194
uppdraget
har lett tiU en administrativ besvärsprocess eller till en framstäUning hos
administrativ myndighet. De administrativa domstolarna och myndigheterna
saknar större erfarenhet i dessa frågor och får endast i undantagsfall t, ex,
i mål hos överexekutor anledning att bedöma frågor om kostnadsersättningar av
denna art. Frågan bör slutligen bedömas när man tar ställning tUl den
administrativa besvärsprocessen. Föreningen tillstyrker därför att rätlshjälpsmyndigheterna
får besluta om ersättning i förvaltningsärenden,
I
fråga om den processuella rättshjälpen vUl däremot åtskUliga remissinstanser
göra mer eller mindre vittgående inskränknngar i rätts-hjälpsmyndjgheternas
beslutsfunktioner.
Förslaget
att rättshjälpsmyndigheten skall utse annat rältegångsbiträde än offentUg
försvarare tiUstyrks eller lämnas utan erinran av något över hälften av de
remissinstanser som har berört frågan. Förslaget i denna del godtas sålunda av
bl, a, Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, Stockholms rådhusrätt,
Göteborgs rådhusrätt, socialstyrelsen, kammarrätten, RRV, flertalet hörda
länsstyrelser, HD:s ledamöter, RR:s ledamöter, Föreningen Sveriges
häradshövdingar och stadsdomare, Föreningen Sveriges statsåklagare, Föreningen
Sveriges rättshjälpsjurister, flertalet hörda rättshjälpsanstalter samt TCO.
RR:s
ledamöter framhåller att den föreslagna reformen inte kan undgå att påverka
frågan om utseende av biträde, I och med att fri rättegång försvinner som ett
självständigt institut och i stället infogas i ett rättshjälpssystem kommer
förordnande av biträde inte på samma sätt som hittUls att vara knutet tUl viss
rättegång. Förordnandet lär ofta aktualiseras redan innan rättegång har inletts
och det kan f. ö. vara ovisst om rättegång över huvud blir aktueU. Under sådana
förhållanden kan uppgiften alt förordna biträde knappast ligga hos annan än
rältshjälpsmyndigheten. Enligt Svea hovrätt talar skäl för att biträde
förordnas av det regionala rättshjälpsorganet, som också beslutar om rättshjälp
och fastställer kostnadsbidrag. Den enskilde har ofta på ett tidigt stadium
uppsökt en advokat, som då kan hjälpa klienten med att upprätta en ansökan och
som därefter förordnas tUl biträde. Förordnande av biträde i ett tidigt skede
kan underlätta en utomprocessueU förlikning. Liknande synpunkter anförs av
hovrätten för Västra Sverige, Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt, RRV,
länsstyrelsen i Stockholms län och Föreningen Sveriges häradshövdingar och
stadsdomare.
Domstolskommittén föreslår att domstol, i de fall
där domstolen enligt kommitténs förord skall få bevUja rättshjälp åt part också
skall få förordna biträde åt parten. Domstolen bör även vara oförhindrad att,
när skäl är därtUl, entlediga av rättshjälpsmyndighet utsett biträde och förordna
annan i hans ställe.
Förslaget
att rättshjälpsmyndighet skall utse rättegångsbiträde av-
Prop. 1972: 4 195
styrks
av de remissinstanser som ifrågasätter behovet av eUer anser ätt det inte behövs
en särskUd organisation. Bortsett från LO, som menar att länsstyrelserna bör
kunna ha hand om denna uppgift, anser dessa remissinstanser att domstolarna
skall ha kvar sin befogenhet att förordna rättegångsbiträde, Samma uppfattning
har vidare bl. a. JK, hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för övre
Norrland, rådhusrätterna i Helsingborg och Borås, Sveriges advokatsamfund,
rältshjälpsanstalten i Helsingborg samt SR och RLF.
JK framhåller att domstolen har särskUda
förutsättningar att utse den mest lämpade för uppdraget. Liknande uttalanden
förekommer i yttrandena från bl. a, hovrätten för övre Norrland, rådhusrätten i
Jönköping, länsåklagaren i Hallands län, SR, Jurist- och samhällsvetareförbundet
samt RLF.
Göta hovrätt diskuterar i sitt yttrande de av
arbetsgruppen angivna skälen för att från domstol tUl rättshjälpsmyndighet
överflytta befogenheten att utse biträde. Hovrätten anser att det i
promemorian anförda exemplet på ökad kostnadskontroll förefaller mindre
övertygande. Vägledande vid valet av biträde måste vara vederbörandes
kvalifikationer för uppdraget och inte hans debiteringsnormer. Inte heller
skälet alt juristerna på de allmänna advokatbyråema i framtiden kommer att i
stor utsträckning svara för uppdragen som biträde anser hovrätten, om därmed
åsyftas organisatoriska fördelar, ha någon större vikt. Att frågan om utseende
av biträde kan gälla angelägenhet som inte leder tUl rättegång och i varje
fall ofta aktuaUseras innan rättegång har inletts finner hovrätten slutiigen
inte vara ett bärande argument. Detta problem löses för närvarande på ett
tUlfredsstäUande sätt genom praxis i fråga om ersättning enligt LFR tUl biträde
för förberedande arbete med målet. I huvudsak samma synpunkter anförs av
Sveriges advokatsamfund.
Även rådhusrätterna i Jönköping och Borås tar upp
uttalandet i promemorian att rättshjälpsmyndigheterna, utan att eftersätta den
rättssökandes intresse, i vissa fall kan underlåta att utse biträde som har
visat sig tillämpa betydligt högre debiteringsnormer än andra. Enligt
förstnämnda rådhusrätt bör frågan om advokat har debiterat för hög ersättaing
beaktas endast vid bestämmande av ersättningens belopp. Däremot bör en för hög
debiteringsnorm inte ha någon inverkan på frågan om förordnande skall ges eller
ej. Den sistnämnda rådhusrätten menar att risk kan finnas att allmänheten kan
uppfatta en sådan åtgärd som monopolsträvande från de allmänna
advokatbyråernas sida. Rådhusrätten i Borås anser det vidare inte vara
tilltalande från principiell synpunkt att en privatpraktiserande jurist skall
vara beroende av en statlig förvaltningsmyndighet vid bedömningen om han är
lämpad som biträde åt part i rättegång. Vikten av att biträdet har en
fristående ställning betonas också av bl, a. Sveriges advokatsamfund, SR, SACO
och Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Prop. 1972:4 196
Förslaget att rättshjälpsmyndighet skaU utse
offentiig försvarare giUas eller lämnas utan erinran av ett fåtal
remissinstanser. Dessa är länsåklagaren i Värmlands län, Möre och Ölands
häradsrätt, länsstyrelserna i Kronobergs och Hallands län, Jämtlands läns
landsting. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, Stockholms stads
rättshjälpsanstalt samt TCO. En tveksam inställning har rådhusrätten i Luleå,
länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms läns landstings rättshjälpsanstalt.
Bland RR:s ledamöter råder delade meningar om lämpligheten av förslaget i denna
del.
Socialstyrelsen
anser det i och för sig vara likgUtigt om offentlig försvarare förordnas av
domstol eller rättshjälpsmyndighet. Risken för att uppdragen skall styras tUl
viss eller vissa advokater finns i båda systemen och motverkas i viss mån genom
bestämmelsen att advokat som sökanden själv föreslår i första hand skall utses.
Föreningen Sveriges statsåklagare anser sig kunna godta förslaget om, som
föreningen förordar, ersättningsregeln i 31 kap. 1 § RB ändras därhän att kostnaden
för offentlig försvarare i princip skall stanna på statsverket oavsett
utgången i målet. Liknande synpunkter anförs av länsåklagaren i Östergötlands
län.
Alla övriga remissinstanser anser att domstol inte
bara skall pröva behovet av offentUg försvarare ulan även utse försvarare,
Stockholms rådhusrätt framhåller att intresset av
kostnadskontroll inte kan vara ett vägande argument för att
förordnandefunktionen skaU utövas av rättshjälpsmyndigheten. Enligt
rådhusrättens uppfattning bör vederbörande advokats allmänna lämplighet för
uppdraget ensam vara utslagsgivande. Vid denna prövning bör de av advokaten
tUlämpade debiteringsnormerna sakna betydelse, Skälighelen av arvodet prövas
ju i särskUd ordning när uppdraget är slutfört. Rådhusrätten delar inte heller
uppfattningen alt rältshjälpsmyndigheten kan se tiU alt en från alla synpunkter
lämpUg person utses till offentlig försvarare, Alla advokater ar i och för sig
inte lika lämpliga att utföra försvaret oberoende av målets beskaffenhet.
Lämplighetsprövningen bör ske under hänsynstagande tUl de särskUda
omständighetema i varje särskilt mål. Den föratsätter kännedom om såväl målet
som de olika advokaternas särskilda kvalifikationer, I de många mål som är
omfattande och svårbedömda ter det sig för rådhusrätten naturligt att välja
försvarare inom en krets av advokater, om vilken rätten vet att försvararen
fyller de krav som den tUltalade har rätt att ställa på honom. Det torde vara
svårt att skaffa sig en sakligt grundad uppfattning om en advokats lämplighet
för ett visst försvararuppdrag utan alt ha eh fortlöpande erfarenhet av hans insats
i olika rättegångar, Domstolama måste ha bättre möjligheter än
rättshjälpsmyndighetema att vinna dessa erfarenheter. Även om rådhusrätten
anser det i och för sig önskvärt med en ökad spridning av försvararappdragen
föratsätter en sådan bl, a. en fortbUdning av advo-
Prop. 1972:4 197
kater
som mte tidigare i större utsträckning har ägnat sig åt brottmål. En allt
störte del av brottsligheten tenderar vidare att specialiseras i sådan grad
att det knappast torde vara tänkbart att vissa försvararapp-drag kan handhas av
andra än ett begränsat antal specialister. Skall rättshjälpsmyndighet utse
försvarare är det naturligt, om godtycke skall undvikas, att bland advokaterna
med egen praktik uppdragen kommer att fördelas i stort sett efter turordningssystem.
En sådan metodik skapar emellertid enligt rådhusrättens mening inte de bästa
föratsättningarna för att den tUltalades intressen alltid tas tUlvara på ett
skickUgt och för honom själv förtroendeingivande sätt och för att rättegången
kan genomföras på ett sätt som medför den minsta påfrestningen för den
tiUtalade. Beträffande de praktiska problemen, anför rådhusrätten vidare,
skulle domstolama visserligen befrias från visst arbete om uppgiften att
förordna försvarare överflyttades på rättshjälpsmyndigheten. I brottmål av
mindre brådskande natur är emellertid denna uppgift inte särskUt betungande.
Det är i mål med anhållna eller häktade som svårigheter ofta uppkommer att
planera häktnings- och huvudförhandlingar. Dessa svårigheter löses emellertid
inte genom att själva förordnandet anförtros annan myndighet. Förfrågan tUl en
advokat om han kan åta sig ett uppdrag innefattar i dessa fall ofta även ett
förhandlande om lämplig tidpunkt för rättens sammanträde. Domstolen är därvid
inte alltid låst utan har vissa möjligheter att anpassa
rättegångsförhand-lingama efter det uppkomna läget. För att detta skall hinnas
med inom den snäva tidsram som lagen medger måste föratsättas att förhandlaren
har en direkt kontakt med vederbörande advokat och en samlad överblick över
arbetsläget i domstolen. Endast vederbörande domare eller hos denne
tjänstgörande sekreterare har den erforderliga överblicken. Det kan därför om
kravet på att vederbörande advokat skall vara lämpUg fattas i den mening som
rådhusrätten har angett antas att i många faU ytterligare praktisk olägenhet
uppkommer genom att kom-munikationema skall gå genom en tredje part, dvs.
rättshjälpsmyndigheten. Däremot kan naturligtvis rältshjälpsmyndigheten, om
den handhar förordnandena, genom sin centrala position antas få en viss överblick
över de enskUda advokatemas samlade arbetsbörda vid ett bestämt tillfälle och
på så sätt kunna undvika onödiga förfrågningar. Vägda mot de tidigare angivna
ölägenheterna finner emellertid rådhusrätten inte heller de praktiska
vinsterna vara sådana att det är motiverat att överflytta uppgiften att utse
försvarare från domstolen till rättsh j älpsmyndighelen,
HD:s ledamöter uttalar att rättshjälpen enligt
förslaget får en annan karaktär i fråga om brottmålen än när det gäUer andra
mål och ärenden, i det att någon avgiftsskyldighet inte skall förekomma här.
Vidare föreligger den skUlnaden att, när behov av offentlig försvarare yppar
sig, situationen regelmässigt är sådan att saken leder till rättegång, me-
Prop. 1972: 4 198
dan
i andra fall en utomprocessueU lösning ofta eftersträvas. Även praktiska skäl
talar för att domstolen skall utse försvarare. Det kan t.ex. förekomma att
frågan om att utse offentlig försvarare åt en tUltalad aktualiseras först vid
förhandling inför rätten. Det skulle då innebära en onödig omgång att behöva
avvakta rättshjälpsmyndighelens beslut i frågan, särskUt i de faU då den
tilltalade är åtföljd av advokat. Även andra brådskande fall kan tänkas. För de
rättssökande lär det, anför HD:s ledamöter vidare, i många fall anses som en
från rättssäkerhetssynpunkt viktigare fråga alt få försvarare i brottmål än
att få biträde i tvistemål, och även rättssäkerhetsskäl talar således för att beslutanderätten
i fråga om juridiskt biträde i brottmål i sin helhet ligger hos domstolama. RÅ
anser att risk finns att förslaget i förhållande tUl nuvarande ordning skuUe
medföra försämrade möjligheter för den misstänkte att oberoende av sina
ekonomiska vUlkor erhålla kvalificerad biträdeshjälp. Rådhusrätten i Borås
framhåUer att i fråga om offentlig försvarare principieUa skäl talar än
starkare än vid biträdesförordnande i tvistemål för alt det inte bör vara en
statlig förvaltningsmyndighet som prövar vederbörandes lämplighet och beslutar
om förordnandet, I brottmål är det särskilt angeläget att den misstänkte till
sin hjälp har en person som är helt oberoende i förhållande till
förvaltningsmyndighetema. Under nuvarande samhällsförhållanden är väl risken
för att en offentlig försvarare skall utsättas för obehörig påtryckning från
någon förvaltningsmyndighet obetydlig eller obefintiig. Men principen är så
betydelsefull att den under alla omständigheter bör upprätthållas.
Någon eller några av dessa synpunkter återkommer i
övriga avstyrkande yttranden.
Vad därefter gäller uppgiften att pröva ersättning
tUl rättegångsbiträde eUer offentlig försvarare understryker
remissinstanserna, som tidigare har nämnts i avsnittet om taxor, genomgående
behovet av en effektiv kostnadskontroll vid en utbyggnad av rättshjälpen. En
del remissinstanser menar att det nuvarande kontroUsystemet inte är helt
tillfredsstäUande. Ätskilliga andra anser att påståendet i promemorian alt kontroUen
hos domstolarna visar betydande brister i enhetlighet och effektivitet är
felaktigt eller i vart fall betydligt överdrivet. Dessa remissinstanser anser
att promemorian inte ger belägg för att biträdes- och försvarararvodena inte
skuHe ha hållit sig på en rimlig nivå.
Förslaget i promemorian att de administrativa
organen skall handha den processuella kostnadskontroUen tillstyrks eller lämnas
utan erinran av en länsåklagare, två underrätter, socialstyrelsen,
kammarrätten, länsstyrelsen i Hallands län, Jämtlands läns landsting, RR:s
ledamöter. Föreningen Sveriges statsåklagare, Föreningen Sveriges
rättshjälpsjurister, Stockholms stads rättshjälpsanstalt, TCO och SR. Det stora
flertalet remissinstanser ställer sig däremot avvisande till den föreslagna
ordningen.
Prop.
1972: 4 199
RR:s ledamöter framhåUer att skäl kan anföras för
att domstolama skall ha kvar sin nuvarande befogenhet att bestämma
biträdesersättning i rättegång, bl. a. att domstolen i det enskilda fallet
bäst kan bedöma advokatens insatser och den besvärande komplikation som uppkommer
när rätten i visst faU kan tvingas ompröva sitt beslut om
rälte-gångskostaademas fördelning. Trots dessa invändningar tUlstyrks förslaget
att rättshjälpsmyndighet fastställer advokatarvode även i mål som går tUl
rättegång. Starka skäl talar nämligen för att arvodet bestäms i samma ordning
och av samma instans vare sig målet går till rättegång eller ej. Samma skäl
föranleder rådhusrätten i Luleå alt godta förslaget alt ersättning tUl
rättshjälpsbiträde och offentlig försvarare bestäms av rättshjälpsmyndigheten.
Den föreslagna ordningen för ersättningsprövningen anser emellertid
rådhusrätten i Ukhet med Möre och Ölands häradsrätt inte godtagbar.
Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister finner att
en samordning av resursema, erforderlig effektivitet och en enhetiig tiUämpning
bäst uppnås om all arvodesprövning överlämnas åt samma myndighet, I övervägande
antalet fall bUr granskningen ralinbetonad och bedömningen kan med lätthet ske
på grund av dom och advokatens kostaadsräkning. Regelmässigt torde förfarandet
bli smidigt och okompUcerat, De svårigheter som uppstår genom förslagets
bestämmelser om motparts och tUllalads återbetalningsskyldighet kan undanröjas
med en regel att domstolen skall bestämma återbetalningsskyldigheten tUl en
kvotdel av det belopp som rättshjälpsmyndigheten slutligen fastställer.
Taxesystemet kommer f. ö. att underlätta prövningen. Varje mål kräver ett visst
mått av förarbete och i många fall är dessa förberedelser större och mera arbetskrävande
än den processuella delen. En befattningshavare med ingående kännedom om
advokaters verksamhet och arbetsvUlkor måste därför ha bättre möjligheter än
domstolen att bedöma skäligheten av begärt arvode. Även om viss enhetlighet kan
ernås genom centrala direktiv till domstolama i administrativ ordning, anför
föreningen vidare, så kvarstår dock att prövning måste ske av ett stort antal
domstolar och i många faU av olika avdelningar inom domstolarna, medan enligt
förslaget prövningen koncentreras till ett tjugotal myndigheter under en
central instans. Ytterligare ett skäl att föra all prövning av arvoden till
samma instans är de uppgifter som rättshjälpsorganisationen kan förväntas bli
anförtrodd i ett kommande förslag om offentiigt biträde i förvaltningsärenden.
Arvodesprövningen bör för sådana fall läggas på rättshjälpsmyndigheten för att
undvika ytterligare splittring, Stockholms stads rättshjälpsanstalt framför i
huvudsak samma synpunkter.
Som tidigare har nämnts anser Föreningen Sveriges
statsåklagare de välmotiverat alt låta kostnadskontrollen på hela
rättshjälpsområdet ul övas av ett fåtal för ändamålet särskUt organiserade
organ, I fråga on ersättning tiU offentiig försvarare anser dock föreningen att
det nuv£
Prop. 1972: 4 200
rande
systemet bör behållas. Om emellertid, som föreningen förordar,
ersättningsregeln i 31 kap, 1 § RB ändras därhän att kostnaden för offentlig
försvarare i princip skall stanna på statsverket oavsett utgången, bör
rättshjälpsmyndigheten även kunna fastställa ersättning tUl offentiig
försvarare. Liknande synpunkter anförs av länsåklagaren i Östergötlands län.
Socialstyrelsen understryker att det vid kostnadskontroUen gäller att tUlse att
ersättningsbeloppen till utomstående rättshjälpsbiträden inte pressas så att
konkurrens mellan de allmätma advokatbyråema och de privatpraktiserande
advokatema blir omöjlig.
Det stora flertalet remissinstanser har avstyrkt
förslaget att den processuella kostaadskontrollen skall handhas av
rätlshjälpsmyndigheterna och förordat att kontrollen får ligga kvar hos
domstolarna. Inräknat de remissinstanser, som inte viU ha någon särskUd
administrativ organisation, avstyrks förslaget av JK, RÅ, flertalet hörda
överåklagare och länsåklagare, nedre justitierevisionen, samtliga hovrätter,
praktiskt taget samtliga hörda underrätter, RRV, flertalet hörda länsstyrelser,
domstolskommittén, HD:s ledamöter. Föreningen Sveriges häradshövdingar och
stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, flertalet hörda rättshjälpsanstalter,
SACO, Jurist- och samhällsvetareförbundet, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, RLF och Svenska företagares riksförbund. LO anser att domstolama
åtminstone i ett initialskede bör få behåUa uppgiften att pröva ersättning tUl
biträde och offentlig försvarare.
HD:s ledamöter anför att det av promemorian inte
framgår om det föreslagna administrativa beslutsförfarandet är avsett att vara
exklusivt, så att hinder skuUe möta mot en efterföljande prövning av
ersättningsanspråken inför domstol. Sannolikt ligger en sådan tanke bakom förslaget.
Så som detta är utformat kan det emellertid ifrågasättas, om det skulle
föreUgga något hinder mot en process mellan advokaten uppdragstagaren och
staten uppdragsgivaren i ersättningsfrågan. Utan att ta StäUning till delta
understryker HD:s ledamöter att en lösning, som skulle innebära att
ersättningsfrågorna prövades enbart av statens egna administrativa organ inte
kan anses godtagbar från rättssäkerhetssynpunkt och även skulle strida mot
vedertagna principer för bestämmande av löner åt anstäUda och ersättningar åt
uppdragstagare i allmänhet A andra sidan framhålls att en domstolsprövning i
efterhand skulle innebära en oliUfredsställande lösning från praktiska
synpunkter.
Domstolskommittén anför att domstolen, även om den
med den föreslagna ordningen inte får pröva anspråk på ersättning av allmänna
medel, Ukväl är tvungen att ta ställning till kostnadsanspråk från part som
inte har rättshjälp. Härav kan följa att olika ersättningsnormer kan komma att
gälla för den rättshjälpsberättigade partens egna kostnader och för vad han
kan förpliktas ersätta motparten. Det är uppenbart att en sådan oenhetlig
bedömning av rättegångskostnadema är otillfredsställande. Mot uppdelningen av
kostnadskontrollen så att den
Prop. 1972: 4 201
för
ulomprocessuella angelägenheter utövas av rättshjälpsmyndighet och för
processuella angelägenheter av domstol kan invändas, anför domstolskommittén
vidare, att den leder tiU ett dubbelt överprövningssystem, i det förta fallet
administrativt och i det senare judicieUt, Eftersom det emellertid rör sig om
två i viss mån olika områden kan någon egentiig olägenhet inte anses uppkomma
härav, särskUt som på sikt en samordning kan komma tUl stånd i fråga om normer
som anses ha gUtighet över hela fältet,
JK framhåller att den föreslagna ordningen är
förenad med uppenbara ölägenheter i olika avseenden. Det är till en början
uppenbart att rättshjälpsmyndighelens underlag för kostnadsprövningen, dvs.
kostnadsräkningen och domstolens dom i målet, är betydligt sämre än det
underlag som domstolen normalt har för sin bedömning av ersättningsfrågorna.
Inte ens om myndigheten begagnar sig av möjligheten att låna domstolens akt i
målet, får myndigheten samma grand för sin bedömning som domstolen. Det gäUer
särskUt skäUgheten av biträdets arvode. Begäran om yttrande från domstolen
medför avsevärt merarbete för denna. Att rättshjälpsmyndighetens prövning skall
ske först sedan domen har vunnit laga kraft är vidare förenat med uppenbara
olägenheter, särskUt i mål som förs genom flera instanser. Parter och ombud
får under lång tid sväva i ovisshet om den slutliga utgången i kostnadsfrågan,
och svårigheten för myndigheten att rätt bedöma skäligheten av debiterade
kostnader bUr störte ju längre tid som förflyter från kostnadernas uppkomst.
Varken den som kräver ersättningen eller ledamötema i rätten om de
fortfarande tjänstgör i domstolen har möjligheter att lämna tUlförlitliga
upplysningar i saken när längre tid har förflutit från handläggningen.
Promemorieförslaget innebär också, anför JK vidare, att flera myndigheter får
ta ställning tiU kostnadsfrågorna. Domstol måste sålunda även i fortsättningen
pröva frågor om motparts ansvar för rättegångskostnader i tvistemål och
tUllalads återbetalningsskyldighet för kostnader i brottmål. Redan den därav
föranledda dubbelprövningen innebär en olägenhet. Den ordning för prövningen
som har föreslagils i promemorian framstår som så opraktisk att den inte bör
genomföras. SärskUt komplicerade blir, framhåller JK, ersättningsfrågorna i
samband med beslut om ålerbetalningsskyldighet. En bedömning av kostnaderna
måste i sådant fall göras av både domstolen och rättshjälpsmyndigheten.
TydUgen förutsätts i promemorian att domstolen och rältshjälpsmyndigheten i
regel skall komma tUl samma resultat. Om rältshjälpsmyndigheten i ett faU med
återbetalningsskyldighet kommer tUl ett lägre ersättningsbelopp än domstolen
skaU emellertid domstolen på nytt pröva kostnadsfördelningen. Enligt förslaget
skall bestämmelserna om rättelse av dom eller beslut ges motsvarande
tUlämpning i fråga om domstolens omprövning. Dessa bestämmelser är dock
avsedda för en helt annan situation,
7t
Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972: 4 202
Liknande synpunkter anförs av övriga
remissinstanser. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser det sålunda uppenbart
att domstolen har väsentUgt bättre möjligheter att utöva en effektiv kontroll i
domstolsmålen än varje annan tänkbar myndighet. Domstolen har genom målets
handläggning satt sig in i processmaterialet och rättsfrågorna och därtUl ofta
lärt känna parterna personligen. Kostnadsanspråken bedöms aUtid i omedelbart
samband med målets eller ärendets avgörande. Ofta görs denna bedömning under
intrycket av en nyss avslutad huvudförhandling, vid vUken domstolen under
biträdets plädering har fått presenterat för sig vilket arbete denne har
utfört och fått möjlighet att bedöma om delta arbete har inneburit ett bidrag
av värde för utredningen i sak och för prövning av rättsfrågorna. En
överflyttning av bedömningen tiU annan myndighet kan inte innebära annat än
att prövningen av kostnadsanspråket blir mera schablonartat. Någon effektivare
bedömning uppnår man alltså inte. Hovrätten anmärker också alt, om
rättshjälpsmyndigheten bestämmer ersättningsbeloppet högre än vad domstolen har
utgått från i sitt återbetalningsbeslut, del enligt förslaget inte finns någon
möjlighet till rättelse eller överklagande. Enligt Sveriges advokatsamfund
torde rältshjälpsmyndigheten, om den vill göra en ordentiig prövning, praktiskt
taget alltid behöva ha tillgång tiU åtminstone domstolens akt, som ändock i
mycket begränsad omfattning belyser advokatens insatser. Har målet handlagts
inom stängda dörrar, måste man starkt ifrågasätta det rimliga i att de
förhållanden som domstolen kanske just av hänsyn till parterna har funnit
böra undandras offentligheten skall bli kända av en utomstående allmän
advokatbyrås personal.
Rådhusrätten i Malmö tar upp frågan om den
föreslagna möjligheten för rättshjälpsmyndigheten att inhämta yttrande från
domstolen i kostnadsfrågan. Rådhusrätten framhåller alt remissen måste
besvaras av rätten i just den sammansättning som-har handlagt målet. Nämndemännen,
som enligt rådhusrättens erfarenhet regelmässigt har starkt intresse för
kostnadsfrågan, kan som ledamöter av domstolen uppenbarligen inte uteslutas
från besvarande av remissen. I en domstol av rådhusrättens storlek kan det
medföra svårigheter och kostnader att ordna just samma sammansättning med nämnd
och ordförande som i det ursprungliga målet. Enligt Göteborgs rådhusrätt måste
yttrandet få avges av rättens ordförande, om remissförfarandet inte skall bli
aUtför betungande för domstolen. Ersättningsfrågan skulle då undandras
nämndens bedömning och nämnden visar i dag ett mycket stort intresse för arvodenas
storlek. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare har samma
uppfattning.
Förslaget att ändringsbeslut från
rältshjälpsmyndigheten skall kunna föranleda ny domstolsbehandling enligt
reglerna för rättelse av dom innebär, anför rådhusrätten i Helsingborg, att så
gott som varje dom
Prop. 1972: 4 203
i
mål av någon betydelse kan bli föremål för ändring i fråga om rättegångskostnaderna
sedan den i vederlagen mening har vunnit laga kraft. Det innebär vidare att
rätlegångskostnadsfrågan kan komma att prövas genom de rättsliga instanserna,
därefter genom de administrativa instanserna och slutligen en andra gång bli
föremål för domstolarnas prövning. Hovrätten för Nedre Norrland understryker
att den föreslagna regleringen innebär en sådan avvikelse från principen att
dom eller beslut som har vunnit rättskraft inte får, annat än under extraordinära
förhållanden, på nytt tas upp tUl prövning, alt den inte kan godtas. Hovrätten
för övre Norrland anser att förslaget i denna del är ägnat att dra riktigheten
av domstolens avgörande i allmänhet i tvivelsmål. Enligt förslaget i
promemorian skall, anför rådhusrätten i Malmö, möjligheten att förplikta den
dömde att till statsverket återgälda kostnad för offentlig försvarare användas
som ett led i samhällets reaktionssystem. Rådhusrätten, som finner detta
riktigt, betonar att det är angeläget att denna samhällsreaktion kommer utan
dröjsmål. Så kan emellertid svårligen ske, om arvodet skall bestämmas i
efterhand, ev. efter remiss till olika domstolar, och om verkställighet inte
kan ske förtän ett förfarande, motsvarande rättelse av dom, har genomförts.
ÅtskUliga
remissinstanser ifrågasätter om det är möjligt att göra några vinster genom den
föreslagna ordningen. Enligt hovrätten över Skåne och Blekinge har man snarare
anledning alt säga sig att den nya organisationen genom dubbelarbete och mera
invecklade handläggningsformer medför ett dyrbarare sätt att handlägga
ersätlningsfrågoma. Hovrätten för övre Norrland framhåller att de vinster i
fråga om tiU-erkända ersättningsbelopp, som möjligen skulle göras om man följde
förslaget i promemorian, till stor del eller helt skulle motvägas av det
betydligt dyrare administrativa maskineri som detta förslag skulle medföra.
Malmö stads rättshjälpsanstalt uttalar att fördelen med att rättshjälpsmyndigheten
prövar arvodesräkningarna skulle vara att man därigenom kunde få en möjligen
enhetligare bedömning, när alla arvoden inom ett större område bedömdes av
samma myndighet. Den föreslagna ordningen skulle emellertid enligt styrelsens
mening medföra administrativa kostnader, som inte stod i rimlig proportion lUl
vad som är att vinna i enhetlig kostnadskontroU.
Stockholms
rådhusrätt har den uppfattningen- att effektiviteten i kostnadskontrollen inte
i nämnvärd mån skulle främjas genom alt arvodesprövningen flyttas från domstol
tUl annan myndighet. Enligt rådhusrätten kommer ett system med
genomsnittstaxor eller normalarvoden ensamt att få avgörande inverkan på
kostnadernas storlek. Att själva funktionen att pröva ersättningsanspråken och
tillämpa taxesystemet handhas av annan myndighet än domstol kan inte utan
vidare antas medföra någon förhöjd effektivitet i kontroUen. Så kan
uppenbarligen inte bli faUet i det mycket stora antal fall när normalarvode
enligt
Prop. 1972: 4 204
taxan
skall utgå, I de fallen saknar det sålunda från effektivitetssynpunkt
betydelse vem som prövar anspråken. Fråga uppkommer då om
rättshjälpsmyndigheten kan anses bäst skickad att pröva arvodet när avsteg från
taxan åt det ena eller andra hållet bör ske på grund av omständigheter i det
särskUda fallet. Rådhusrätten hävdar att så inte är förhåUandet, Det torde i
mer komplicerade mål vara praktiskt taget omöjligt att med ledning av enbart
handlingarna, främst dom och domstolsprotokoU, bilda sig en riktig uppfattning
om hur pass omfattande uppdraget har varit och hur advokaten har utfört detta.
Ett system enligt vUket rättshjälpsmyndigheterna skall i någon nämnvärd
utsträckning inhämta domstols mening om ett kostnadskrav skulle vara ytterligt
opraktiskt och för domstolen synnerligen betungande. Del ligger närmare tUl
hands att den myndighet som haft möjlighet att direkt följa advokatens
insatser, dvs. domstolen, också skall pröva frågan om taxoma skall frångås på
grand av omständigheterna i det särskUda fallet. Att domstolen därvid skall ha
tUlgång till specificerad kostnadsräkning är självfallet. Enligt rådhusrättens
mening bör det också kunna övervägas att införa besvärsrätt för
rättshjälpsmyndighet i fråga om ersättningsbeslut.
Om man vUl ha en enhetligare bedömning, framhåUer
nedre justitierevisionen, synes rätta vägen vara att genom överklagande
domstolsvägen åstadkomma sådana prejudikat som nu efterlyses. För att tillgodose
önskemålet om en effektivare kostnadskontroll föreslår justitierevisionen att
centralmyndigheten får behörighet att på det allmännas vägnar föra talan mot
ersättningsbeslut. Om domstolarna blir skyldiga att tUl centralmyndigheten
rapportera alla sådana beslut lär t. ex. genom databehandUng snabbt kunna tas
fram sådana avgöranden som påtagligt skUjer sig från vad som förefaller
normalt. Ett överklagande kan därefter ske med betydande tyngd, grandat på ett
omfattande statistiskt material. I undantagsfall kan kanske centralmyndighetens
mening i någon form komma tUl uttryck redan i första instans. Sedan ett sådant
system har verkat någon tid torde tillräckligt material ha samlats som grund
för upprättande av en taxa med normalarvoden i ofta förekommande typer av mål,
Svea hovrätt förordar att domstol tUl centralmyndigheten för prövning av
frågan om fullföljd översänder avskrift av kostnadsräkning och domstolens
ersättaingsbeslut i fall då utdömd ersättning överstiger t, ex, 500 kronor.
Enligt hovrätten för Västra Sverige kan den
kontroll över kostnaderna som förslaget viU åstadkomma till stor del
tUlgodoses genom det föreslagna systemet med genomsnittstaxor eller
normalarvoden. Ytterligare möjligheter att underlätta domstolarnas
kostnadskontroll kan åstadkommas genom att juristerna vid de allmänna advokatbyråema
begär ersättningsbelopp som motsvarar den faktiska kostnaden för deras arbete
och på så sätt ger domstolama ett realistiskt jämförelsema-
Prop. 1972:4 205
terial
vid bedömningen av ersättningsanspråk från övriga biträden och offentiiga
försvarare, F, n, begärs ofta mycket lägre belopp, vUket sammanhänger med
nuvarande fuiansieringssystem för rättshjälpsanstalterna. En annan möjUghet
som enligt hovrätten skulle medföra ökad kostnadskontroU är att juristerna vid
de allmänna advokatbyråerna i faU av återbetalningsskyldighet för den egna
klienten i större utsträckning än f, n, överklagar domstolens beslut om
ersättning åt motparts biträde. Redan ett begränsat antal sådana överklaganden
torde vara ägnat att frambringa värdefulla prejudikat, I fråga om arvoden åt
offentiiga försvarare bör åklagarens redan befintliga skyldighet att överklaga
ersättningsbeslut kunna tas i anspråk i ökad omfattning. Även här torde på
detta sätt snart en tUlfredsstäUande praxis kunna åstadkommas. I synnerhet
gäller detta om advokater vid allmän advokatbyrå i ökad utsträckning åtar sig
uppdrag som offentlig försvarare och därvid i sina ersättningsyrkanden ger
domstolarna jämförelsematerial i förhållande tiU privatpraktiserande
advokater.
Hovrätten för Nedre Norrland anser att den
föreslagna normeringen av arvodesberäkningen torde vara av större vikt för en
effektiv kostnadskontroU än förslaget att rätlshjälpsmyndigheterna skall
handha kontroUen, En Uknande effekt torde också de allmänna advokatbyråernas
verksamhet ge genom den prisledande ställning de kan förväntas få. Enligt
hovrätten bÖr man däratöver överväga att införa klagorält för särskUd myndighet
eller rättshjälpsanstalterna i kostnadsfrågan. Om samhällets kostnadskontroll
f. n. brister i effektivitet, uttalar Sveriges advokatsamfund ligger bristen
inte däri att besluten om ersättning fattas av domstolarna utan däri att det
allmänna inte har någon representant, som har tiU särskUd uppgift att bevaka
dess intressen och för domstol framlägga de skäl som kan motivera en
nedprutning av biträdets eUer försvararens ersättningsanspråk. Denna brist kan
enligt advokatsamfundets mening undanröjas genom att man tUlskapar särskilda
befattningar, vars innehavare får tUl uppgift att bevaka statsverkets
intressen. Sådan befattningshavare skulle få möjlighet och befogenhet att i
högre rätt fuUfölja talan mot underrättens beslut när han anser att rätten har
tUlerkänt biträdet eller försvararen för hög ersättning. Han skulle därvid
även kunna framställa de yrkanden som kan finnas befogade i fråga om motparts
eller tilltalads återbelalningsskyldighet mot statsverket.
Flertalet övriga remissinstanser, som avstyrker
förslaget om den processuella kontrollen, anser att en tillfredsställande
kostnadskontroll kan uppnås genom ett taxesystem, en fullföljdsrätt för
rättshjälpsmyndighet eller annat aUmänt organ eller en kombination av dessa
båda anordningar. I några yttranden förordas också att domstol skall ges
möjlighet att i ersättningsfråga inhämta yttrande från rättshjälpsmyndighet
eller, i besvärsmål, att hovrätt skall få inhämta yttrande från centralmyndigheten.
Prop. 1972: 4 206
Remissinstansema har i allmänhet godtagit eller
lämnat utan erinran förslaget att rättshjälpsmyndighet skall pröva ansökan om
rättshjälp och i förekommande fall fastställa rättshjälpsavgift. Hovrätten för
Nedre Norrland framhåller att det inte kan vara lämpligt att tUlämpa olika förfaringssätt
aUt efter fråga är om utomprocessueU eller processuell rättshjälp. Ett
utomprocessuellt ärende utvecklar sig inte sällan till ett processuelll.
Enligt häradshövdingen i Listers och Sölvesborgs domsaga är det särskilt med
hänsyn tUl bestämmelsema om rättshjälpsavgifter nog mest praktiskt att
prövningen av rätten tUl rättshjälp i tvistemål övertas av
rältshjälpsmyndigheten. Rådhusrätten i Helsingborg anser att rättshjälpsmyndigheten,
förutom att bevilja rättshjälp enligt rättshjälpslagen, fastställa
rättshjälpsavgifter och uppbära dessa, bör handha medelsförvaltningen för
rättshjälpen.
Domstolskommittén
förordar att det i princip skall ankomma på rättshjälpsmyndighet att pröva
ansökningar om rättshjälp åt annan än misstänkt i brottmål och fastställa
avgifter för rättshjälpen men att även domstol skall ha denna befogenhet, när
fråga härom uppkommer i rättegång. Enligt kommittén bör rättshjälpsmyndighet
ges befogenhet att pröva ansökningar om rättshjälp, när helst begäran om
rättshjälp framställs utom rätta. Skulle talan sedan väckas vid domstol, bör
rättshjälpsmyndighelens beslut angående rättshjälp få bestående verkan i
rättegång. Liksom f. n. torde emeUertid inte sällan fråga om rättshjälp
uppkomma först i samband med att talan väcks vid domstolen. För att ett
omständUgl, administrativt förfarande skall undvikas bör domstolen därvid kunna
besluta om rättshjälp. Av samma skäl bör domstolen vara oförhindrad att
ompröva ett av rättshjälpsmyndighet tidigare meddelat beslut om rättshjälp,
när omständigheterna föranleder detta. Inledandet av processen kan t. ex. ge
anledning till att ta ul tilläggsavgift. Såvitt gäller rättshjälp åt misstänkt
i brottmål är det enligt kommittén mest ändamålsenligt att sådan rättshjälp
alltid beviljas av domstol. I brottmål har del förhållandet att det kan vara
ovisst om en rättslig angelägenhet kommer att underkastas judicieU prövning
inte samma betydelse som i andra mål och ärenden. Visserligen förekommer det
att inledd förundersökning inte leder till åtal. Detta tUlhör emellertid
undantagen. Även hovrätten för övre Norrland anser att i brottmål domstolen av
praktiska skäl är närmast att bevUja rättshjälp.
Förslaget att rättshjälpsmyndighet skall pröva
ansökan om rättshjälp avstyrks av de remissinstanser, som ifrågasätter behovet
av eller anser att det inte behövs någon särskUd administrativ organisation.
Som tidigare har antytts anser dessa, bortsett från LO, alt den processueUa
rättshjälpen i princip skall handhas av domstolarna. Samma uppfattning har
även några andra remissinstanser, däribland JK, Sveriges advokatsamfund och
RLF.
JK
anser det mest ändamålsenligt att domstolen prövar rättshjälps-
Prop. 1972: 4 207
ansökan
i dess helhet och även bestämmer avgifter. Däremot anses det inte lämpUgt att
domstolen också uppbär avgiftema utan dessa bör betalas till
rättshjälpsmyndigheten. Rådhusrätten i Jönköping framhåller att det måste
innebära en onödig omgång att inkoppla en extra myndighet,
rättshjälpsmyndigheten, meUan parten och domstolen för att pröva om parten
skall erhålla fri rättshjälp. Enligt Sveriges advokatsamfund kan frågorna om
rättshjälpsavgift mycket väl handläggas inom domstolsväsendets ram utan att
någon särskild rättshjälpsmyndighet behövs för detta ändamål. En sådan ordning
är i varje fall från rättssäkerhetssynpunkt vida överlägsen den ordning som
har föreslagits i promemorian. Att den medför en ökning av arbetsbelastningen
på domstolama är visserligen oundvikligt, men från kostnadssynpunkt är det för
statsverket likgUtigt om arbetet utförs av statstjänstemän placerade inom den
ena eller andra myndigheten. RLF har helt allmänt den inställningen att det
från rättssäkerhetssynpunkt är att föredra att domstolarna handhar den
processuella hjälpen än att denna anförtros rättshjälpsmyndigheterna.
15
Centralmyndigheten 15.1 Promemorian
Enligt promemorian bör i det nya
rättshjälpssystemet en centraliserad ledning och samordning av verksamheten
inom rättshjälpsorganisationen genomföras. Förslaget innebär att det inrättas
en centralmyndighet som har hand om vissa administrativa uppgifter rörande
rättshjälpsmyndighetema och de allmänna advokatbyråerna, främst ekonomi- och
personaladministration, verksamhetsplanering, budgetering och kostnadsuppföljning.
Som tidigare har nämnts skall denna centrala myndighet enligt förslaget även
få andra uppgifter, bl, a, alt utforma taxesystemet och att dra upp de närmare
riktlinjerna för hur förmögenhet, skuldsättning och andra särskUda
omständigheter skall inverka vid bestämmande av rättshjälpsavgift, I
promemorian föreslås också att centralmyndigheten blir fullföljdsinstans i
vissa frågor,
I fråga om centralmyndighetens ställning,
organisation och uppgifter erinras i promemorian om att Kungl. Maj:t genom
beslut den 27 februari 1970 har bemyndigat justitieministern att tUlkaUa
sakkunniga för att utreda frågoma om vilken ställning och vilka arbetsuppgifter
som bör tiUkomma en central förvaltningsmyndighet på domstolsväsendets område
samt organisationen av en sådan myndighet, I direktiven tiU de sakkunniga
framhåller departementschefen bl. a, att de sakkunniga bör följa arbetet på
rättshjälpsreformen. Om detta arbete leder tiU ett system med StatUga
rättshjälpsanstalter talar starka skäl för att dessa i administrativt hänseende
inordnas under samma myndighet.
Prop. 1972:4 208
Mot bakgmnden av det nämnda utredningsarbetet är
det enligt promemorian inte lämpligt att ta slutlig ställning till frågan
vUken myndighet som bör handha den centrala ledningen för rältshjälpsorganisationen.
övervägande skäl anses emeUertid tala för att i administrativt hänseende
inordna rättshjälpsmyndighetema under samma centrala förvaltningsmyndighet som
de allmänna domstolama. Det torde enligt promemorian inte medföra någon
olägenhet eUer svårighet att denna myndighet får fullgöra de ytterligare
uppgifter utöver de rent administrativa som bör ankomma på
centralmyndigheten inom rättshjälps-organisationen.
15.2
Remissyttrandena
Förslaget i promemorian att en centralmyndighet
skall ha hand om ledningen och samordningen av verksamheten inom
rättshjälpsorganisationen har genomgående tiUstyrkts eller lämnats utan
erinran av de remissinstanser som har berört frågan. AUmänt anses hinder inte
möta mot att centralmyndigheten blir den centrala förvaltningsmyndighet som
planeras för domstolarna. Rådhusrätten i Borås framhåller emellertid att de
tiUgängliga resursema redan nu torde vara så pass effektivt utnyttjade att man
knappt kan räkna med att en central samordning skulle kunna höja
utnyltjandegraden i någon påtagUg mån. Under föratsättning att inrättandet av
en central instans inte leder tiU att lokala initiativ vid de olika
rättshjälpsanstaltema hindras kan rådhusrätten emeUertid ansluta sig till
tanken på en viss central samordning med främsta syfte alt övervaka
kostnadsutvecklingen. Enligt rådhusrättens mening bör de nuvarande styrelserna
för rättshjälpsanstaltema behåUas med i det väsentiiga samma uppgifter som f.
n. Den centrala instansens roll bör då bli att utfärda vissa generella
föreskrifter, utöva erforderlig övervakande och rådgivande verksamhet samt
tjäna som besvärsinstans. Även hovrätten för Västra Sverige anser att behovet
av en central instans inte får överskattas. Inrättandet av en central instans bör
inte få leda till att lokala initiativ vid de olika rättshjälpsanslalterna
hindras. Länsåklagaren i Värmlands län är i viss mån tveksam inför förslaget
att inordna rätlshjälpsmyndigheterna under samma centrala förvaltningsmyndighet
som de allmänna domstolarna, detta med hänsyn till vikten av att
rättshjälpsmyndigheterna intar en fullt självständig StäUning i förhållande
lUl domstolarna.
Domstolsverksutredningen, som anser sig inte böra
ta ställning tiU om rättshjälpen bör reformeras i enlighet med
promemorieförslaget, anser det vara lämpligt att den centrala
förvaltningsmyndigheten för domstolsväsendet föratom ärendena angående
domstolsväsendet handlägger även de personal- och ekonomiadministrativa
uppgifter rörande rättshjälpsorganisationen som enligt förslaget skall ankomma
på en central-
Prop. 1972: 4 209
myndighet
för denna organisation. I fråga om centralmyndighetens övriga uppgifter enligt
förslaget anför utredningen alt centralmyndighetens befattning med anvisningar
för kostnadsdebitering, kontroU av kostnader, fastställande av taxor och
auktorisation av biträden innebär en verksamhet som i och för sig faller utom
ramen för de övriga administrativa uppgifter som ett domstolsverk kan komma
att få. Det kan emeUertid knappast vara lämpligt att enbart för dessa uppgifter
tiUskapa en särsldld instans eller myndighet. Utredningen anser därför att
även de ifrågavarande uppgiftema bör kunna handläggas i enlighet med förslaget.
Detta fömtsätter emellertid att garantier skapas för att erforderUg sakkunskap
finns inom domstolsverket för att lösa uppgifterna. Domstolsverksutredningen
framhåller att centralmyndighetens befattning med ärenden som rör
rältshjälpsorganisationen utan tvekan kommer att bli omfattande. Utredningen
kan inte nu göra några bestämda uttalanden om hur de centrala
rättshjälpsfunktionerna bör organiseras. Det förefaller dock lämpUgt att frågor
rörande rättshjälpsorganisationen av samma, art som frågor beträffande andra
myndigheter som kan komma att administreras av ett domstolsverk, t. ex. ekonomi-
och personalärenden, handläggs på de olika sakenheter för sådana frågor som
förmodligen kommer att finnas i verket. I fråga om de besvärsärenden som enligt
förslaget kommer att prövas av centralmyndigheten anför utredningen att dessa
är av sådan natur, att sak-kimskap i fråga om domstolsverksamhet och
advokatverksamhet bör finnas tiUgängUg. Detta är av vikt för att få ärendena
allsidigt bedömda men kan också innebära alt yttranden i ärendena i många fall
inte behöver inhämtas. Det får också anses vara av vikt att lekmän deltar i
avgörandet av besvärsärenden i centralmyndigheten, särskUt om den väg väljs som
föreslås i promemorian, nämligen att kostnadsfrågor skall avgöras av
rättshjälpsmyndigheten utan lekmannainslag. Utredningen föreslår därför att fem
personer skall delta i centralmyndighetens avgörande av ärenden angående
besvär över rättshjälpsmyndighets beslut. Ordförande bör vara verkschefen eller
annan tjänsteman vid myndigheten som styrelsen för myndigheten utser. Övriga
fyra ledamöter bör utses av Kungl, Maj:t, Av dessa bör en vara domare och en
advokat (med erfarenhet från styrelsearbete inom advokatsamfundet) samt två
vara lekmän. Arbetet med besvärsärendena kan i vissa faU komma att kräva
avsevärd tid. Antalet besvärsärenden kan också bli stort. Enligt utredningens
mening kan det därför vara praktiskt att Kungl. Maj:t från början utser flera
personer att vara ledamöter i centralmyndighetens prövningsorgan än de fyra
som tidigare har nämnts så att uppdraget inte blir för betungande, A andra
sidan förmodar utredningen att en del besvärsärenden blir av enkel beskaffenhet
eller avser ringa värden. I sådana faU bör en delegering tUl verkschefen eller
annan tjänsteman i verket kunna komma i fråga.
Prop. 1972: 4 210
16
Förfarandet 16.1 Promemorian
I promemorian framhålls alt ansökan om rättshjälp i
flertalet fall torde göras antingen genom att den rättssökande besöker
rättshjälpsmyndigheten eller någon dess mottagning och begär hjälp i en
rättslig angelägenhet eller genom att sökanden vänder sig till en
privatpraktiserande jurist för att få juridiskt bistånd och av denne får hjälp
med att upprätta ansökan om rättshjälp. Reglema om ansökningsförfarandet är enligt
förslaget i huvudsak desamma oavsett om ansökan kommer tiU stånd på det ena
eller andra sättet.
Rättshjälp
liksom annan juridisk hjälp inleds regelmässigt med att den rättssökande lägger
fram sitt ärende för juristen och att denne sätter sig in i frågan, dvs. en
konsultation lämnas.
I
åtskUliga fall kommer den rättshjälp som lämnas att inskränka sig lUl kortare
rådgivning eUer därmed jämförlig åtgärd. Om det däremot bUr aktuellt att lämna
rättshjälp utöver vad som kan anses utgöra konsultation, måste ansökan om
rättshjälp göras. Därvid måste en undersökning ske av sökandens ekonomiska
förhållanden för att rättshjälpsavgiften skall kunna bestämmas.
Rättshjälpsavgift
skall enligt förslaget bestämmas på grundval av sökandens ekonomiska
förhållanden vid tidpunkten för ansökan om rättshjälp. I beslutet om
rättshjälp skaU anges det högsta belopp som sökanden kan bli skyldig att
betala tiU statsverket för rättshjälpen, dvs. maximibeloppet. Samtidigt skall
emellertid, inom ramen för maximibeloppet, bestämmas det belopp som avgiften
kan beräknas uppgå tUl, Eftersom den slutiiga kostnaden för rättshjälp i
allmänhet inte kan bedömas på förhand kommer den rättshjälpsavgift som bestäms
i samband med beslutet om rättshjälp att bli preliminär (prelimuiär
rättshjälpsavgift). Visar det sig under ärendets gång alt
rättshjälpskostnaderna blir högre än man har utgått från och att därför
rältshjälpsavgiften kan beräknas bli avsevärt högre än som antogs vid beslutet
om den preliminära avgiften, skall fortfarande inom ramen för maximibeloppet
ytterligare preliminär avgift (tilläggsavgift) tas ut. När det ärende som
rättshjälpen avser avslutats, skall den slutiiga rättshjälpsavgiften
bestämmas. Denna kommer att utgöras av maximibeloppet eller det lägre belopp
som rättshjälpskostnaderna har uppgått tUl,
ViU
den rättssökande ha biträdeshjälp av privatpraktiserande jurist torde i regel,
när ansökan görs, sökanden redan ha vänt sig till den som han önskar erhålla
som biträde och av denne fått hjälp med att upprätta ansökningen, I sistaämnda
fall lämnas enligt förslaget konsultation utan ansökan om rättshjälp. Advokat
eller annan som av rättshjälpsmyndighet förklarats behörig därtill får lämna
konsultation utan
211
att
ha erhålUt biträdesförordnande. Uppkommer frågan om att fortsatt rättshjälp
skall lämnas, skall emellertid ärendet alltid prövas av rättshjälpsmyndigheten.
Ansökningen skall vara skriftlig och innehålla en kortfattad redogörelse för
saken samt uppgifter om sökandens ekonomiska förhållanden.
16.2
Remissyttrandena
Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare
anför att förfarandet förefaUer omständligt och att de föreslagna
bestämmelserna torde komma att leda till att rättshjälpsmyndigheten belastas
med åtskUUga ansökningar om rättshjälp. Enligt föreningen bör man överväga
möjUghetema att delegera vissa rättshjälpsbeslut utöver beslut om
konsultation för 50 kronor tUI tjänstemän på allmänna advokatbyrån och tUl
privatpraktiserande advokater. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att,
bortsett från rättegång och förvaltningsförfarande, något särskUt
biträdesförordnande inte torde behövas. Det bör få ankomma på den allmänna
advokatbyrån eller den enskUde advokat, tiU vUken den rättssökande vänder sig,
att bedöma om föratsättningama för rättshjälp är för handen. Rådhusrätten i
Helsingborg anför att det för civUa mål och ärenden alltid förutsätts skriftiig
ansökan om rättshjälp. Vidare skall ansökningen åtföljas av inkomstutredning
samt i förekommande fall utlåtande över företagen intresseprövning. Sedan
fuUständiga handlingar ingetts tUl rättshjälpsmyndigheten, denna prövat ansökningen,
bestämt avgifterna och sättet för deras erläggande samt förordnat biträde får
rättshjälp utgå efter det avgift har erlagts. Med tUlämpning av det föreslagna
förfarandet kan avsevärd tid förflyta innan hjälp kan lämnas, i aU synnerhet om
rältshjälpsmyndigheten är stationerad på långt avstånd från den hjälpbehövande
och den konsulterade privatpraktiserande advokaten. Ölägenheterna är
uppenbara. I sämsta fall kan uppstå rättsförlust på grund av dröjsmålet. Ofta
måste avsevärda fördyringar bli följden, liksom merarbete för domstolama,
eftersom det kan bli nödvändigt att ändra tid för utsatta förhandlingar därför
att rättshjälp har sökts men ansökningen inte har hunnit behandlas av myndigheten,
eller av myndigheten angivna föratsättningar för erhållande av rättshjälp inte
är uppfyllda. Enligt rådhusrättens mening bör rättshjälpsmyndigheten inte
tUlåtas bestämma när rättshjälp får börja utgå,
JK framhåller i fråga om rättshjälp utom process
och i förvaltningsärenden att en lösning, som måste vara tUltalande för den
rättssökande, är att advokater eller andra som har utsetts och förbundit sig
att lämna rättshjälp enligt det nya systemet preliminärt får besluta i
rättshjälpsärendet. Med en sådan ordning skulle den rättssökande regelmässigt
kunna överlåta åt ombudet att sköta kontakten med rättshjälpsnämnden. Preliminärt
beslut skulle omedelbart överprövas av nämnden. Ett
Prop. 1972: 4 212
sådant
system närmar sig det nu tiUämpade jämtlandssystemet och det finns anledning
undersöka om inte de positiva sidoma av detta system, t. ex, dess flexibUitet
och föga kostnadskrävande administration, borde bättre tUlvaratas vid en
utbyggnad av rättshjälpen, Sveriges advokatsamfund förordar, som tidigare har
nämnts, att man för den ulomprocessueUa rättshjälpen inrättar en särskild
rättshjälpsstyrelse eller rättshjälpsnämnd. Denna rättshjälpsstyrelses främsta
uppgift skulle enligt samfundet vara att granska de av privatpraktiserande
advokater utställda kostnadsräkningar som skall helt eller delvis betalas av
aUmänna medel. Även vissa andra uppgifter bör anförtros detta organ. MöjUghet
tiU överprövning av rättshjälpsstyrelsens beslut bör finnas, varvid från
rättssäkerhetssynpunkt en fullföljdsrätt tiU domstol är att föredra framför en
klagorält tUl högre administrativ myndighet. Systemet med särskilt
biträdesförordnande bör för den ulomprocessueUa rättshjälpen i vidsträckt
omfattning kunna slopas. Har rättshjälpssökanden vänt sig tUl en StatUg
rättshjälpsbyrå och anser denna att han är berättigad tUl rättshjälp, synes det
innebära onödig byråkrati att laborera med särskilt biträdesförordnande. Anser
sig rättshjälpsbyrån själv böra biträda sökanden, är det ju bara att lämna
honom det biträde som är erforderligt; j annat fall bör han anvisas att vända
sig tiU privatpraktiserande advokat. Vägras sökanden rättshjälp, bör frågan
hänskjutas tiU rättshjälpsstyrelsen. En rättshjälpssökande bör emellertid
också ha fuU frihet att i UlomprocessueUa ärenden direkt vända sig tUl
privatpraktiserande advokat, som då får ta ställning tUl frågan om och i vad
mån sökanden kan anses berättigad tUl hjälp på det allmännas bekostnad. Vägrar
advokaten sökanden rättshjälp, bör sökanden kunna få frågan prövad av
rättshjälpsstyrelsen. Lämnar advokaten rättshjälp, som inte bort lämnas, eller
underlåter han att av klienten ta betalt i den utsträckning detta bort ske,
får han stå sitt eget kast, om rättshjälpsstyrelsen sedermera finner sig böra
avslå eller endast delvis bifalla hans begäran om ersättning av allmänna medel.
Är klienten missnöjd med det arvode som advokaten har debiterat honom, kan han
få arvodet prövat i samma ordning, som gäUer för alla andra klienter. Det
synes onödigt att alltid belasta rättshjälpsstyrelsen med att fastställa
maximibelopp för rättshjälpssökandens bidragsskyldighet. Maximibeloppet får i
stället i första hand bestämmas av den rättshjälpsbyrå eller advokat som sökanden
har vänt sig tUl, Är sökanden inte nöjd med vad dessa bestämt i detta avseende,
bör han kunna bringa frågan under rätlshjälpsstyrelsens prövning. Inte heller
finns det anledning att belasta rättshjälpsstyrelsen med övriga frågor om
vUlkoren för rättshjälpen (förskott, anstånd m. m.) i andra fall än sådana där
sökanden är missnöjd med vad rättshjälpsbyrån eller advokaten har bestämt.
Sökanden, resp, hans advokat, bör emeUertid ha vissa möjUgheter att på förhand
få besked av rättshjälpsstyrelsen om viss mera vidlyftig eUer dyrbar utredning
skaU få
Prop. 1972: 4 213
göras
på det allmännas bekostaad, RLF ställer sig positivt tUl ätt man för
administrationen av den ulomprocessueUa rättshjälpen undersöker den utväg som
advokatsamfimdet har anvisat.
17
Fullföljd mot rättshjälpsbeslut 17.1 Promemoriiui
I fråga om fuUföljd mot rättshjälpsmyndighets
beslut anförs i promemorian att den särskUda prövning som på
rättshjälpsmyndighetens vägnar sker genom rättshjälpsnämnden i vissa för den
enskUde betydelsefuUa frågor ger erforderliga garantier för en noggrann och
tiU-förUtiig bedömning. Frågornas beskaffenhet är vidare sådan att något behov
av en överprövning i syfte att erhåUa prejudikat knappast kan anses föreligga.
Mot de beslut som fattas av rättshjälpsmyndigheten genom rättshjälpsnämnden
skaU därför enligt förslaget talan inte få föras.
Förslaget
ger emeUertid möjlighet tUl fuUföljd mot andra rättshjälpsmyndighelens beslut
nämligen de som fattas av befattningshavare på rättshjälpsmyndigheten och som
avser prövning av de ekonomiska frågoma i det föreslagna rättshjälpssystemet.
När det gäUer prövningen av ersättningar till biträde och försvarare uttalas i
promemorian alt det vore av värde med en central instans dit sådana beslut kan
överklagas. En sådan central prövning är påkallad från rättssäkerhetssynpunkt
och kan dessutom bidra tUl en effektiv kostnadskontroll och enhetUg praxis
genom vägledande prejudikat. Den naturliga prövningsmyndigheten är enligt
promemorian centralmyndigheten. Denna myndighet skall fastställa taxoma. Den
har därjämte att utfärda direktiv och anvisningar för rättshjälpsmyndigheternas
kostnadsprövning.
Enligt förslaget har den som medverkat vid
utredning i angelägenhet där rättshjälp har bevUjats rätt tUl skälig ersättning
av allmänna medel för sin medverkan, I de fall ersättning för utredning bestäms
av rättshjälpsmyndigheten skall talan mot beslutet få fullföljas tUl
centralmyndigheten.
Rättshjälpsmyndighets beslut i vissa frågor om de
ekonomiska viUkoren för rättshjälp anses vidare vara av sådan betydelse för
den rättssökande att talan bör kunna fullföljas mot sådant beslut. De beslut
mot vUka talan skaU kunna föras är beslut om faststäUande av maximibelopp
eller slutiig rättshjälpsavgift. Även i dessa fall skall talan fulföl-jas tUl
centralmyndigheten. Ytterligare skall talan mot rättshjälpsmyndighets beslut
rörande auktorisation få föras hos centralmyndigheten.
Mot centralmyndighetens beslut får enligt
promemorian talan endast föras i fråga om ersättning tUl biträde eller
offentlig försvarare. I promemorian anses det i och för sig i det enskilda
fallet vara fullt tillräckligt att frågan prövas av två myndigheter.
Emellertid bör talan kunna
Prop. 1972:4 214
fuUföljas
mot ett ersättningsbeslut i syfte att få ett principavgörande i fråga om de
taxor som skall tjäna till ledning för bestämmande av ersättningarna, I
promemorian föreslås därför fullföljdsrätt tUl Kungl. Maj:t i statsrådet.
17.2
Remissyttrandena
De remissinstanser som har berört frågan anser
allmänt att möjligheterna tUl fuUföljd har gjorts för snäva i förslaget, Svea
hovrätt framhåller att fuUföljdsbestämmelserna är avsevärt snävare än enligt
gällande rätt. Bestämmelserna är enligt hovrättens mening otUlfredsställande
bl. a. från rättssäkerhetssynpunkt.
En del av de remissinstanser som förordar att någon
eller vissa frågor skaU prövas av domstol i stället för det regionala organet
framhåller uttryckligen att talan då också bör fuUföljas i vanlig ordning domstolsvägen.
Vissa avvikelser från denna ordning föreslås emeUertid i några yttranden,
Göteborgs rådhusrätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare
anser att besvär över domstols beslut om ersättning tUl offentiig försvarare
eller annat biträde bör få ske tUl hovrätt men däremot inte längre, Malmö
stads rättshjälpsanstalt förordar att domstolens beslut i kostnadsfrågor
överklagas hos centralmyndigheten. Därigenom skulle en enhetlig
kostnadskontroU kunna uppnås. Liknande synpunkter framförs av överåklagaren i
Göteborgs åklagardistrikt.
Några remissinstanser anser alt talan mot
rättshjälpsmyndighets beslut bör fullföljas tUl domstol. Jurist- och
samhällsvetareförbundet förordar att alla överprövningsfrågor utöver de
frågor som enligt förbundets mening redan primärt skall ligga på domstol
skall handläggas av domstol. Det gäller sålunda såväl de frågor som kan sägas
vara av särskUd vikt för den enskUdes möjligheter alt ta tUlvara sina intressen
i rättsligt hänseende som de som innefattar prövning av de ekonomiska frågoma i
systemet, Rätlshjälpsnämnden skulle därmed inte behövas. Enligt länsstyrelsen i
Jämtlands län bör bl, a. från rättssäkerhetssynpunkt möjlighet finnas tUl
överprövning av samtiiga rättshjälpsmyndighetens beslut. Talan torde lämpligen
böra fullföljas till hovrätt eller annan överinstans och inte föras i
administrativ ordning. Enligt länsåklagaren i Uppsala län bör de frågor, som
enligt förslaget skall hänskjutas tiU rättshjälpsnämnden, med fördel kunna
handläggas vid domstol. Det förefaller därför onödigt att inrätta
kostnadskrävande rättshjälpsnämnder. Hovrätten för övre Norrland föreslår att
rättshjälpsnämnds beslut i fråga, om rättshjälp bör beviljas eller upphöra,
skall när det gäller processuell rättshjälp få överklagas tUl hovrätt. Skall
rättegångsbiträde eller offentiig försvarare utses av annat organ än domstol,
bör vidare enligt hovrätten som ett absolut minimikrav
Prop. 1972: 4 215
med
hänsyn tiU rättssäkerheten rättshjälpsnämndens beslut i sådan fråga få
överklagas hos hovrätt.
Några remissinstanser anser att ytterligare frågor
utöver de i förslaget angivna bör kunna hänskjutas tUl rättshjälpsnämndens
prövning. Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister ifrågasätter om inte ett beslut
om avslag på begäran om anstånd med betalning av avgift bör kunna hänskjutas
tiU rättshjälpsnämndens prövning. Rådhusrätten i Malmö bar samma uppfattning i
fråga om beslut om avslag på begäran att ställa säkerhet. Rådhusrätten i
Östersund förordar att beslut om preliminär rättshjälpsavgift skall kunna
hänskjutas till rättshjälpsnämnden,
Sveriges advokatsamfund framhåller att
rättshjälpsnämnden inte skall ha att göra med fråga om ställande av säkerhet
och att någon möjlighet att få beslutet överprövat i högre instans inte finns.
Förslaget att rättshjälpsnämndens beslut inte skall
kunna överklagas har utöver vad som har framgått av det redan anförda mötts
med invändningar i åtskiUiga yttranden, LO anser att nämndens beslut bör kunna
efter besvär bli prövade av centralmyndigheten. Dessa frågor har en sådan
väsentiig betydelse för sökanden att överprövning bör kunna ske. Dessutom och
kanske främst måste det med hänsyn till att en rättshjälpsnämnd skall finnas i
varje län vara nödvändigt alt en prejudikatbUdande myndighet finns för att en
godtagbar, enhetlig rättstUlämpning skall komma till stånd. Att så sker är ett
oeftergivligt rättssäkerhetskrav. Motiveringen i promemorian är här inte
övertygande och talar mot de erfarenheter man har från övriga
länsadministrativa myndigheter, Stockholms stads rättshjälpsanstalt anför
liknande synpunkter. Även RR:s ledamöter framhåller behovet av
prejudikatbUdning och anser att besvär bör kunna anföras tUl den centrala
myndigheten och att vid denna inrättas ett organ motsvarande de lokala
rättshjälps-nämnderna med uppgift att pröva besvären. Hovrätten för Nedre Norrland
och socialstyrelsen är andra remissinstanser som inte kan godta att besluten
hos rättshjälpsnämnden inte får överklagas. Hovrätten anför att det kan vara
riktigt att något behov av överprövning i syfte att erhåUa prejudikat knappast
kan anses föreligga. Risken för förbiseenden, felbedömningar och andra misstag
lär dock inte vara utesluten. Enligt länsstyrelsen i Kronobergs län bör talan
få föras mot rättshjälpsnämnds beslut att vägra rättshjälp eUer att beviljad
rättshjälp skall upphöra. Rådhusrätten i Malmö framhåUer att den är medveten om
att det av praktiska skäl är nödvändigt att starkt begränsa rätten tiU
fullföljd mot rättshjälpsnämndens beslut. Frågan är emeUertid, om inte
fullföljdsrätten har blivit alltför hårt beskuren i förslaget. Om rättshjälpsnämnden
till biträde eller offentlig försvarare förordnar annan än sökanden har begärt
eUer återkaUar förordnande för biträde, kan ärendet för den enskilde parten
eller den föreslagne försvararen eller biträdet
Prop. 1972: 4 216
vara
av så avgörande betydelse att möjUghet bör finnas att fullfölja talan tiU
centralmyndigheten,
JK, hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs
rådhusrätt, rådhusrätten i Helsingborg och Föreningen Sveriges häradshövdingar
och sladsdomare är remissinstanser som, enUgt vad som tidigare har sagts,
föreslår att det regionala administrativa organet skall bestå av en fristående
nämnd. Enligt JK bör överprövningen av rättshjälpsnämndens beslut kunna
anförtros åt organ med härför lämpad sammansättning i centralmyndigheten.
Hovrätten för Västra Sverige och rådhusrätten i Helsingborg anser det
erforderligt med en klagorält mot de beslut som avses i 40 § i lagförslaget,
varvid besluten enligt hovrätten bör kunna överklagas tiU centralmyndigheten,
Göteborgs rådhusrätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare
anser det märkligt att förslaget inte innehåUer någon besvärsrätt för det faU
att myndigheten har funnit att sökanden inte bör bevUjas rättshjälp därför att han
ej har befogat intresse av att få sin sak prövad. Även frågor om en angelägenhet
har samband med sökandens näringsverksamhet, om en utiänning är bosatt i riket
eller om en angelägenhet har anknytning här i riket kan vara så svåra att
bedöma att sökanden bör ha besvärsrätt. Enligt rådhusrättens och föreningens
uppfattaing bör sökanden i princip kunna få dessa frågor prövade i två
instanser. Om frågan har avgjorts av rättshjälpsnämnden, synes
centralmyndigheten vara en lämplig besvärsinstans.
ÅtskiUiga andra remissinstanser har vid sin
behandling av frågan om intresseprövning och frågan om vem som skaU utse
rättegångsbiträde och offentiig försvarare som ett av flera argument mot
förslaget i dessa delar anfört att beslut i dessa frågor enligt promemorian
inte kan överklagas.
Hovrätten för Nedre Norrland anser att
besvärsrätten bör utvidgas tiU att omfatta aUa beslut som
rättshjälpsmyndigheten fattar i frågor som rör administrerandet av
rättshjälpen, t, ex, beslut om preliminär rättshjälpsavgift och tilläggsavgift
eller beslut varigenom begärt anstånd med inbetalning av avgift har vägrats.
Skulle den i promemorian föreslagna organisationen komma tiU stånd, uttalar
Sveriges advokatsamfund, bör under aUa omständigheter besvärsrätten vidgas tUl
att omfatta alla beslut som den lokala rältshjälpsmyndigheten fattar i frågor
rörande avgiftssystemets tiUämpning, Även Göteborgs rådhusrätt och Föreningen
Sveriges häradshövdingar och stadsdomare anser att sökanden bör ha besvärsrätt
i så väsentliga frågor som beslut om preliminär rättshjälpsavgift,
tUläggsavgift eller anstånd med betalning av avgift. Besvär bör kunna ske till
centralmyndigheten,
I några yttranden riktas vissa invändningar mot
centralmyndigheten som besvärsinstans. När en person har erhållit rättshjälp,
anför HD:s ledamöter, är bestämmandet av kostnadema för rättshjälpen, däri in-
Prop. 1972: 4 217
begripet
arvode till biträde, av betydelse för honom på det sättet att därigenom avgörs
också den slutiiga rättshjälpsavgiften, dvs. vad han har att erlägga tUl
myndigheten för rättshjälpen. Överstiger kostnaderna rättshjälpsavgiftens
maxunibelopp, saknar denna fråga praktisk betydelse i normalfaUet. I händelse
av tvist mellan den som har åtnjutit rättshjälp och rättshjälpsmyndigheten
rörande kostnadema exempelvis rörande fråga om skäligheten av viss kostnad
eller fråga om behövligheten av det arbete som svarar mot viss kostnad
tUlkommer enligt promemorian avgörandet rättshjälpsmyndigheten med rätt för den
som har åtnjutit rättshjälp att föra talan hos centralmyndigheten. Av
bestämmelsen att lagakraftvunnet beslut om slutlig rättshjälpsavgift får
verkstäUas i den ordning som gäller för lagakraftägande dom synes kunna
utiäsas, att en rättslig prövning av tvisten inte är avsedd. Den sålunda
angivna ordningen kan inte anses innehålla nöjaktiga rälts-skyddsgarantier för
den som har erhållit rättshjälp. SärskUt om rättshjälpen har lämnats av den
allmänna advokatbyrån kommer avgörandet för den som har åtnjutit rättshjälpen
lätt att framstå som ett avgörande i egen sak. Centralmyndigheten står
rättshjälpsmyndigheterna så nära, att besvärsrätten dit inte kan antas inge den
som har åtnjutit rättshjälp trygghet. Vidare är att beakta alt tvisten kan
gälla frågor som inte lämpligen kan klarläggas genom ett administrativt
förfarande. Sådan ordning bör därför gälla att tvisten i sista hand skall kunna
prövas av domstol eUer skUjenämnd, Detsamma gäller vissa fall då kostnadema
överstiger maximibeloppet, nämligen vid tillämpning av 10 § förslaget tUl
rättshjälpslag. Rådhusrätten i Helsingborg anför att rättshjälpsmyndighelens
ämbetsutövning endast är ett utflöde av centralmyndighetens maktutövning och
att centralmyndigheten således kan ifrågasättas som besvärsinstans över huvud
taget. Beträffande andra frågor än dem som rör ersättning tiU biträde eller
offentlig försvarare kan dock möjligen centralmyndigheten godtas som
besvärsinstans. Sveriges advokatsamfund framhåUer, i fråga om bestämmande av
maximibelopp, att sökande visserUgen får rätt att överklaga beslutet men
endast genom besvär till en överordnad administrativ myndighet. En sådan
överprövning erbjuder inte samma rättssäkerhetsgaranlier som en
domstolsprövning, allra helst som man nog inte bör blunda för risken att centralmyndigheten
kommer att se som sin främsta uppgift att tUlse att det allmännas kostnader
håUs nere.
Som tidigare har berörts är HD:s ledamöter kritiska
tUl den föreslagna fullföljdsordningen när det gäller ersättning tUl biträde
eller offentlig försvarare. Om intresset av kostnadskontroll anses böra leda
till att avgörandet i första instans i samtUga faU läggs hos
rättshjälpsmyndigheten, bör rättssäkerhetssynpunktema tiUgodoses genom att
fullföljdsordningen utformas på annat sätt än i förslaget. Fullföljdsordningen
kan, i vart fall beträffande kostnader i undertätt, tänkas gå från
rättshjälpsmyndig-
Prop. 1972:4 218
heten
tUl hovrätt och i prejudikatfall tiU högsta domstolen, även i dessa fall
med talerätt för någon representant för den statliga rättshjälpsadministrationen.
På förvaltningsområdet kan kammarrätt och regeringsrätten få liknande uppgifter
som överinstanser. Här kan inte utvecklas, hur detta system skulle kunna
gestaltas beträffande andra domstolar. Mot det nu skisserade systemet kan
möjUgen erinras, anför HD:s ledamöter vidare, att det blir ganska komplicerat
och tidskrävande. Enklare vore att i stället inrätta en fast central
skiljenämnd som enda instans över rältshjälpsmyndigheten. En sådan nämnd kunde
exempelvis innehålla en ledamot utsedd av centralmyndigheten, en ledamot
utsedd av advokatsamfundet samt en ordförande hämtad från domstolsväsendet. De
viktigaste fördelarna med detta förslag vore, utom att
rättssäkerhetssynpunkterna tiUgodoses, ökad enhetlighet och snabbhet i
avgörandena. Oavsett om man väljer den ena eUer andra lösningen, kan det vara
skäl att inkoppla även rättshjälpsnämnden på frågor om ersättningens
bestämmande i första instans. Rådhusrätten i Helsingborg framhåller att det i
fråga om ersättning till biträde eller offentlig försvarare föreligger ett
klart motsatsförhållande meUan staten som arbetsgivare och advokaten som
arbetstagare. Anses de aUmänna domstolama inte kompetenta alt avgöra
arvodestvisler torde endera av två möjligheter återstå, antingen att sådana
frågor överlämnas tUl slutiigt avgörande av regeringsrätten eller att tvistema
avgörs av skUjenämnd, I förstnämnda fall torde det bli svårt att finna en
lämplig mellanin-stans, medan en sådan torde bli obehövlig i det senare fallet.
Enligt Sveriges advokatsamfund är det tydligt alt en överprövning i administrativ
väg inte från rättssäkerhetssynpunkt är likvärdig med en domstolsprövning.
De remissinstanser som närmare har berört frågan
har allmänt haft erinringar mot förslaget att talan mot centralmyndighetens
beslut om ersättning tUl biträde eUer försvarare skall få föras hos Kungl.
Maj:t i statsrådet. Socialstyrelsen, som anser att även andra centralmyndighetens
beslut skall kunna överprövas, är närmast av den uppfattningen att här är
fråga om ärenden, som det bör ankomma på regeringsrätten att ta ställning
till. Även hovrätten för Nedre Norrland ifrågasätter om inte överprövniagen i
stället borde ske hos regeringsrätten. Kritiska mot förslaget i denna del är
vidare JK, nedre justitierevisionen, hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs
rådhusrätt, HD:s ledamöter, Sveriges advokatsamfund samt Föreningen Sveriges häradshövdingar
och stadsdomare. Enligt JK ter det sig helt främmande att Kungl. Maj:t i statsrådet
skulle vare sig pröva ett ersättningsanspråk i ett sHrskUt fall eUer genom en
sådan prövning ge vägledning för bestämmandet av taxor. Om det föreligger
behov av ledande uttalanden för taxebestämningen, kan det ske genom direktiv
tUl de myndigheter som har att pröva ersätlningsfrågoma. HD:s ledamöter
framhåller att
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1972: 4 21'9
förslaget
strider mot de sedan decennier pågående strävandena att frigöra den högsta
administrativa och verkställande makten från avgöranden i enskUda
rutinärenden. Hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs rådhusrätt och
Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare anser att det inte finns
något behov av överprövning hos Kungl, Maj:t,
Domstolsverksutredningen
anför att motivet för fuUföljdsrätlen skulle vara att man därigenom kunde nå
ett principavgörande i fråga om de taxor, som skall tjäna till ledning för
bestämmande av ersättningarna. Någon begränsning av fullföljdsrätten tUl enbart
principiella frågor görs emellertid inte i lagtexten. Enligt utredningens
mening kan detta leda tiU att även en mängd besvär i frågor utan principiell
betydelse kan komma alt behöva avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet. Frågan om
fullföljd mot centralmyndighetens beslut torde enligt utredningens mening
därför böra övervägas ytterUgare, Om ifrågavarande ärenden avgörs av
centralmyndigheten i en sådan ordning som utredningen föreslår kan det
övervägas om skäl finns att över huvud taget tiUåta fullföljd till Kungl,
Maj:t. En annan tänkbar lösning kan vara att centralmyndigheten tUläggs rätt
att meddela fuUföljdshänvisning tUl Kungl, Maj:t i de fall frågor av
principiell art är för handen.
18
Kostnadema för reformen 18.1 Promemorian
I promemorian redovisas en utredning som statskontoret
har utfört på uppdrag av justitiedepartementet och som bl, a, avser en
beräkning av den ökning av den ulomprocessuella och processuella rättshjälpen
som promemorieförslaget skulle komma att medföra, en uppskattning av
personalbehovet för rätlshjälpsmyndigheterna och de allmänna advokatbyråema
samt en beräkning av kostnadema för rätlshjälpsreformen.
Vid
sin beräkning av den ulomprocessuella rättshjälpens ökning skiljer
statskontoret mellan sådana ärenden i vilka avgiften skuUe överstiga eller vara
lika stor som rättshjälpskoslnaden och sådana ärenden i vUka subventionerad
rättshjälp skulle komma att meddelas. Antalet ärenden i den första grappen, i
huvudsak ärenden i vilka endast råd och upplysningar, dvs, konsultationer,
meddelas, skulle komma att öka från 23 000 tUl cirka 45 000 ärenden, I den
andra grappen, som omfattar mera kompUcerade ärenden, skulle en ökning ske från
30 000 till cirka 48 000 ärenden. Statskontoret understryker alt beräkningarna
av olika skäl måste bli osäkra och alt de redovisade siffrorna endast ger en
ungefärlig bUd av den ulomprocessuella rättshjälpens ökning, Kostnadema för
den ulomprocessuella ärendemängdens ökning uppskattas tUl 3 115 000 kr,
Prop. 1972: 4 220
Utredningen om rättegångshjälp utförde vissa
beräkningar av kostnadema för statsverket för det fall att utredningens
förslag till vidgad rättegångshjälp genomfördes. Vid dessa beräkningar antogs
att kostnadema för rättegångshjälp åt parter med möjlighet att enligt gäUande
lag få fri rättegång skulle bli oförändrade, I övrigt beräknades kostnadema
för en s, k, fingerad rättegångshjälp. Därvid inhämtades uppgifter av
betydelse för beräkningama för vissa parter i ett slumpmässigt urval bland de
under 1962 av allmän underrätt eller hovrätt slutligt avgjorda tvistemålen.
Statskontoret har vid sin beräkning av den
processuella rättshjälpens ökning genom den föreslagna reformen använt sig av
samma material som utredningen om rättegångshjälp. En uppräkning har emeUertid
skett av de inkomst- och rättegångskoslnadsbelopp som angavs i materialet från
1962 och hänsyn har även tagits till att antalet avdömda tvistemål undergått en
viss stegring sedan 1962, ökningen av det antal parter som i det föreslagna
systemet skulle komma att få subventionerad rättshjälp har beräknats tiU 18
000, Statsverkets kostnadsökning uppskattas till 12 989 000 kr.
Statskontoret framhåller att undersökningen har
sina begränsningar. Bl. a. har hänsyn inte tagits tUl alt rättshjälp tUl en
större gmpp än den som nu kan erhålla fri rättegång kan väntas medföra att
antalet rättegångar ökar mer än proportionellt mot ökningen av klientantalet.
Någon uppskattning av den latenta "processbenägenheten" kan nämligen
knappast göras. Vidare bygger beräkningarna på ett uppgiftsmate-rial som i
åtskUliga avseenden är ofullständigt. Bl. a, saknas ledning för bedömning av
den inverkan förekomsten av förmögenhet och skuldsättning skulle ha.
Statskontoret erinrar också om att undersökningen inte har omfattat mål om
gemensam ansökan om boskillnad, hemskillnad och äktenskapsskiUnad och inte
heller mål vid ägodelningsrätter, expropriationsdomstolar, vattendomstolar,
arbetsdomstolen och högsta domstolen. Jorddelningsmål och vattenmål vid
hovrätt och vattenöverdomstolen har också undantagits. Motsvarande gäller för
brottmålen. Statskontoret framhåller dock alt kostnaderna för rättshjälp i
dessa mål inte torde påverkas i särskUt stor utsträckning av det föreslagna
rättshjälpssystemet
Vid sin uppskattning av personalbehovet utgår
statskontoret från de riktlinjer som i promemorian har dragits upp för
uppbyggnaden av rättshjälpsmyndighetema och de allmänna advokatbyråema.
Statskontoret föratsätter alltså att de nybUdade myndigheterna skaU ha en i
förhållande tiU klientunderlaget lika stor kapacitet som redan befintiiga
rätlshjälpsanstalter. Samtliga myndigheter skall dessutom vara dimensionerade
för att ta hand om ungefär hälften av det ökade antalet tvistemål med
rättshjälp som kan förutses. Vidare föratsätts i viss motsats till vad som i
promemorian har angetts som riktlinje att ök-
Prop. 1972: 4 221
ningen
av den ulomprocessuella ärendemängden helt tas om hand av
rättshjälpsmyndighetema och de allmänna advokatbyråema.
Däremot tar statskontoret vid sina beräkningar inte
med det förhållandet att advokaterna på de allmänna advokatbyråema i det nya
rättshjälpssystemet föratsätts åta sig en betydligt större andel av uppdragen
som offentlig försvarare.
Statskontorets beräkningar leder tUl att antalet
jurister som behövs för att fullgöra de uppgifter som ankommer på de aUmänna
advokatbyråema bör vara 207.
I fråga om rättshjälpsmyndigheternas
myndighetsfunktioner understryker statskontoret att det föreligger vissa
svårigheter att nu i detalj dimensionera myndigheterna. Det finns ingen samlad
överblick över genomsnittlig tidsåtgång och kostnad för sådana uppgifter, som
f, n. fullgörs vid domstolama men som är avsedda att överflyttas tUl rättshjälpsmyndigheterna.
Man vet sålunda inte vUken tid som i genomsnitt åtgår för sådana uppgifter som
alt pröva ansökningar om fri rättegång, förordna offentlig försvarare och
granska arvodesräkningar. Endast grova uppskattningar kan därför göras av
personalbehovet för dessa uppgifter. Statskontoret utgår från att dessa och
övriga administrativa uppgifter tiU stor del kommer alt skötas av
juristpersonal och beräknar, att uppgiftema vid de störte och medelstora
rättshjälpsmyndigheterna kommer att kräva 14 juristtjänster. De administrativa
uppgifterna vid de minsta myndighetema anses kunna skötas av den tidigare
framräknade personalkadern.
Den övriga personalen vid rättshjälpsmyndigheterna
och de allmänna advokatbyråerna bör enligt statskontorets beräkningar uppgå tiU
309 personer.
Statskontoret påpekar alt beräkningen av
personalbehovet har en schablonmässig karaktär. Hänsyn har bl, a, inte tagits
tUl befolkningstäthet och regionala skUlnader i inkomstfördelningen med därav
följande skilda behov av rättshjälp. Inte heller har hänsyn tagits tUl eventuella
skiUnader i "processbenägenhet" som kan föreUgga i skUda delar av
landet. Latenta tidigare inte framkomna behov av juridiskt biträde har
också lämnats utanför kalkylen. De framräknade värdena kan därför behöva
justeras på basis av praktiska erfarenheter, framför allt sådana som vunnits
vid de nuvarande rättshjälpsanstalterna.
Den årliga kostaadsökningen för statsverket genom
den föreslagna reformen beräknas totalt tUl 22 144 000 kr. Förutom tidigare
angivna kostnader för den ulomprocessuella ärendemängdens ökning, 3 115 000 kr,
och för vidgad processuell rättshjälp, 12 989 000 kr., utgör statsverkets
kostnader för att överta de nuvarande rättshjälpsanstaltema 3 191 000 kr.
HärtUl kommer den beräknade kostaaden för statsverket för att i län med
jämtlandssystem driva rättshjälpsanstalter med samma kapacitet (före reformen)
som i nuvarande anslallslän, 2 849 000 kr.
Prop. 1972: 4 222
Det
framhålls att någon egentiig kostnadsökning för rättshjälpens administration
vid rättshjälpsmyndighetema inte har beräknats uppkomma. Det beräknade
personalbehovet för dessa uppgifter torde uppvägas av minskat personalbehov
vid domstolarna.
I anledning av statskontorets utredning framhålls i
promemorian att beräkningama av olika skäl måste bli osäkra och de redovisade
siffroma ungefärliga. SärskUt i fråga om ökningen av antalet ärenden finns det
anledning anta att de redovisade siffroma är för låga. Detta sammanhänger bl,
a. med den föreslagna reformens inverkan på förvaltningsärendena. F.n.
förekommer sådana ärenden i förhållandevis ringa omfattning vid
rättshjälpsanstaltema. Man torde få räkna med en inte oväsentlig ökning av
dessa ärenden genom det nya rättshjälpssystemet. Beträffande beräkningarna av
personalbehovet framhålls att hänsyn inte har tagits till att juristerna på de
allmänna advokatbyråema i framliden i inte obetydlig omfattning bör svara för
uppdragen som offentlig försvarare. Detta torde dock inte medföra någon kostnadsökning
för statsverket. Det anmärks också alt statskontoret inte har gjort någon
beräkning av kostnadema för centralmyndighetens och de särskUda
rättshjälpsnämndemas verksamhet.
18.2
Remissyttrandena
De i promemorian redovisade beräkningarna av
ärendemängdens ökning, personalbehovet och kostnaderna för reformen berörs
endast i ett begränsat antal remissyttranden, LO framhåller att det givetvis
inte går att exakt beräkna vare sig ärendeökningen eller behovet av personal.
Då man enligt LO:s uppfattning måste räkna med att det föreligger ett stort
dolt behov av rättshjälp, finns det risk för att beräkningama är tUltagna i
underkant, Malmö stads rättshjälpsanstalt konstaterar att statskontorets
beräkning av personalbehovet på rättshjälpsmyndighetema är osäker. Vid sin
uppskattning har statskontoret uite tagit hänsyn tUl att åtskUUga av de
nuvarande rättshjälpsanstalterna har ytterst tidsödande mål och ärenden, som
berör utiändska medborgare och där ofta tolk måste användas. Dessa ärenden kompliceras
också därav att vid den rättsUga bedömningen ofta utiändsk lag måste användas,
I promemorian har dessutom angetts att statskontoret i sina beräkningar inte
tar med det förhållandet att advokaterna på de aUmänna advokatbyråerna i det
nya rättshjälpssystemet förutsätts åta sig en betydligt störte andel av uppdragen
som offentUg försvarare. Statskontoret har också räknat med att ökningen av den
ulomprocessueUa ärendemängden helt skall tas om hand av
rättshjälpsmyndigheterna och de allmänna advokatbyråerna. I en stor mängd
ulomprocessuella ärenden föreligger ett motparlsförhåUande och då
rättshjälpsmyndigheten inte kan biträda såväl part som motpart,
Prop. 1972: 4 223
men
även motparten rimUgen kan ha rätt tiU rättshjälp, synes föratsättningarna för
beräkningen vara oriktiga. Även Göteborgs stads rättshjälpsanstalt pekar på
att det anlal utlänningar som vederbörande rättshjälpsmyndighet kommer att
betjäna är en omständighet som kommer att spela en stor roll vid
dimensioneringen av rättshjälpsmyndigheterna. Anstalten anför vidare bl. a. att
den ulomprocessuella rättshjälpen i Göteborgs och Bohus län är ordnad enligt
jämtiandssystemet. Ar 1968 lämnades fri utomprocessueU rättshjälp i länet genom
privatadvokater endast i 216 ärenden. Ett stort latent behov av rättshjälp
måste här anses föreligga.
Även
RRV framhåller att beräkningarna av personalbehov och kostnader är osäkra. Vid
uppskattningen av antalet ärenden i den nya organisationen har hänsyn
visserligen tagits till den utvidgning av klientelet som skulle ske genom att
ytterligare inkomstgrapper bereds subventionerad rättshjälp. Däremot har
hänsyn inte tagits tUl den ökade benägenheten att konsultera jurist och att
processa som kan bli en följd av att rättshjälpen utvidgas. Redan detta
förhåUande torde innebära att personal- och kostnadsberäkningarna bUr osäkra.
HärtUl kommer en mängd andra ovissa faktorer, t. ex. vad de ökade möjUghetema
att få rättshjälp i förvaltningsärenden kan innebära. Vad beträffar
fördelningen av ärendena mellan allmänna advokatbyråer och privatpraktiserande
jurister har man vid kostnadsberäkningarna utgått från att allmänna
advokatbyråerna skulle svara för ca hälften av de tvistemål där rättshjälp
ifrågakommer och en stor del av den UlomprocessueUa rättshjälpen. Däremot har
man vid kostnadsberäkningarna inte räknat med att allmänna advokatbyråerna
skulle åta sig störte andel av uppdragen som offentlig försvarare än hittUls.
Om intentionerna i detta avseende skulle realiseras, uppkommer dock ett
avsevärt störte behov av personal på allmänna advokatbyråema. För
administrativa funktioner har man endast räknat med 14 befattningshavare (vid
de föreslagna 29 myndigheterna), vilket synes i underkant
Centraladministrationen ingår ej alls i beräkningarna. Mot bakgmnd av det
anförda synes enligt RRV personalbehovet för genomförande av arbetsgrappens
intentioner komma att bli avsevärt högre än vad som framgår av promemorian.
Erfarenheter från liknande reformer talar för att man bör vara beredd på att
statens kostnader kan bli väsentligt högre än vad som har angetts.
TCO
tar särskUt upp frågan om behovet av icke rättsbUdad personal och anför därvid
bl. a. följande. Statskontorets beräkning av personalbehovet är av
schablonmässig karaktär och grandar sig på en grov uppskattning. Vid beräkning
av behovet av icke rättsbUdad personal har man utgått från proportionen mellan
antalet jurister och annan personal vid de nu befintliga
rättshjälpsanstaltema. Ett stort antal jurister avses åtgå för administrativt
arbete, TCO utgår emeUertid från att ett icke
Prop. 1972: 4 224
oväsentUgt
antal ärenden av administrativ natur kan och bör delegeras tiU icke rättsbUdad
personal. Delta har också framhållits i utredningen. Det betonas även, när det
gäller den allmänna advokatbyråns uppgifter, att icke rättsbUdad personal bör
kunna lämna viss hjälp åt rättssökande, TCO vUl ifrågasätta om inte
personalbehovet starkt underdimensione-rats och vUl därför förorda en översyn
av utredningens förslag på denna punkt. Det är realistiskt att räkna med ett
ökat antal rättshjälpssökande när det gäller bouppteckningsärenden och
rådgivning i sådana frågor, som mycket väl kan handläggas av därtiU lämplig
kanslistpersonal.
En
del remissinstanser kommenterar uttalandet i promemorian att någon egentlig
kostnadsökning för rättshjälpens administration vid rättshjälpsmyndighetema
inte har beräknats uppkomma samt att det beräknade personalbehovet för dessa
uppgifter torde uppvägas av minskat personalbehov vid domstolarna. Enligt HD:s
ledamöter kan dessa.påståenden inte vara hållbara. Såvitt gäller domstolarna
kan beroende på hur reformen till slut gestallas resultatet i stället bli
arbetsökning. Liknande uttalanden förekommer i yttrandena från bl, a. nedre
justitierevisionen och rådhusrätterna i Luleå och Östersund.
Enligt
byggnadsstyrelsen torde lokalhyroma för rättshjälpsanstalterna enligt en grov
uppskattning komma alt belöpa sig till två å två och en halv mUj, kronor per år
exklusive eventuella hyreskostnader för lokalhållningen på motlagningsortema.
19
Departementschefen
19.1
Behovet av och riktlinjerna för en rättshjälpsreform
De regler som vår rättsordning innehåller och de
rättsvårdande organ som samhäUet ställer tUl förfogande uppfyller högt stäUda
krav på rätts-skyda för den enskilde. Det gäller förfarandet såväl vid de
allmänna domstolarna som vid förvaltningsdomstolar och andra myndigheter. Genom
nyligen beslutade reformer har detta rättsskydd ytterligare stärkts, framför
allt på förvaltningsrättsskipningens område. När det gäller de allmänna
domstolarna pågår ett reformarbete som syftar tUl att skapa ett enklare och
billigare förfarande vid handläggning av vissa tvistemål. Men det är inte
tUlräckligt att förbättra det rättsliga förfarandet. För att den enskUdes
rätlsskyddsbehov skall vara tillgodosett krävs också att han har ekonomiska
förutsättningar att utnyttja delta förfarande. Det stora flertalet medborgare
är inte i en sådan ekonomisk sitaation alt dessa fömtsätiningar föreligger för
dem. Samhällelig rättshjälp är därför ett viktigt inslag i rättssamhället. Den
nuvarande rättshjälpen utesluter emellertid stora medborgargmpper från denna
för-
Prop. 1972: 4 225
mån.
En förbättrad rättshjälp är därför ett viktigt led inte bara i strävandena att
bereda den enskUde ett tUlfredsstäUande rättsskydd utan också i arbetet på att
skapa ökad jämlikhet meUan medborgama.
Rättshjälp tillhandahåUs f. n. i flera olika
former. Direkt statiig rättshjälp meddelas huvudsakligen i mål och ärenden vid
allmän domstol. I tvistemål utgår rättshjälp enligt LFR efter behovsprövning.
För den som fått fri rättegång gäller bl. a. att biträde som får ersättning av
aUmänna medel kan förordnas. I brottmål består rättshjälpen väsentligen i att
offentlig försvarare kan förordnas att mot ersättning av allmänna medel biträda
den tUltalade. Den som haft fri rättegång eller offentlig försvarare kan under
vissa fömtsättningar åläggas alt till statsverket betala tiUbaka kostaaderna
för rättshjälpen. I övrigt utgår inte något bidrag tUl statsverkets kostnader
vid dessa former av rättshjälp.
Vid sidan av den direkta statliga rättshjälpen
förmedlas rättshjälp av landsting och vissa kommuner. Denna verksamhet bedrivs
antingen genom rättshjälpsanstalter med anställda jurister eUer genom
anlitande av privatpraktiserande advokater enligt det s. k. jämtlandssystemet.
Tornedalens rättshjälpsanstalt drivs av staten i egen regi. I övrigt utgår
statsunderstöd till landstingens och kommunernas rättshjälpskostnader. Den
rättshjälp som förmedlas genom rättshjälpsanstaltema och enligt
jämtlandssystemet är främst imiktad på utomprocessueU rättshjälp och rättshjälp
i förvaltningsärenden. Även denna form av rättshjälp är behovsprövad. Vid
rättshjälpsanstaltema tas i vissa fall ut bidrag av den rätlshjälpssökande. I
övrigt är rättshjälpen vid rättshjälpsanstaltema och enligt jämtiandssystemet
kostnadsfri. Om man har fått rättshjälp, är man dock i vissa fall skyldig att i
efterhand ersätta kostaad för rättshjälpen.
Den behovsprövning av rättshjälpen som förekommer
enligt LFR, vid rättshjälpsanstaltema och enligt jämtiandssystemet innebär att
endast de ekonomiskt sämst ställda grappema i samhället kan komma i åtnjutande
av denna förmån. Inkomstgränsen för ensamstående torde f. n. i praktiken ligga
omkring 20 000 kr/år.
Vid sidan av den rättshjälp som lämnas av det
allmänna, förmedlas rättshjälp genom försäkring. Rättshjälpen ingår därvid som
ett moment i olika slags försäkringar. Den största praktiska betydelsen har den
rättsskyddsförsäkring som är knuten till hemförsäkringen. Den brakar gälla,
föralom försäkringstagaren, bl, a, vissa familjemedlemmar och lämnar ersättning
för den försäkrades egna advokatkostnader i tvist i sådan fråga som i
förekommande fall skall prövas av allmän domstol. Vidare lämnas ersättning för
den försäkrades egna rättegångskostnader och kostnader som han förpliktas utge
till motpart i tvistemål och ärenden vid de allmänna domstolama. Försäkringen
ersätter också i vissa fall kostaad för försvaret av den försäkrade i brottmål.
Däremot täcker försäkringen inte förvaltningsärenden och inte heller mål vid
specialdom-stol. En annan betydelsefull begränsning i rältsskyddsförsäkringen
be-
8
Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972:4 226
slår
i att flertalet försäkringsgivare har undantagit mål om hemskUlnad och
äktenskapsskillnad från tUlämpningsområdet, Rältsskyddsförsäkringen gäUer
endast den försäkrade som privatperson. Tvister som har samband med
yrkesutövning eller som gäller den försäkrade i egenskap av fastighetsägare
eller ägare av motorfordon faller således utanför. Rättsskyddsförsäkringen
gäller vidare endast om den försäkrade inte kan få sina kostnader ersatta genom
samhällets rättshjälp. Om rättsskyddsförsäkringen tas i anspråk, får
försäkringstagaren bära en viss, ganska betydande självrisk.
Vid sidan av de rältshjälpsformer som nu nämnts
förmedlas rättshjälp av fackliga och liknande intresseorganisationer,
I den nu föreliggande promemorian har rådande
ordning kritiserats från skilda synpunkter. Vad som enligt promemorian i första
hand är OtUlfredsställande i det nuvarande rättshjälpssystemet är att endast de
ekonomiskt sämst ställda i samhället kan få rättshjälp med stöd av det allmänna
medan flertalet vanliga inkomsttagare står utanför möjligheten tUl sådan
rättshjälp. En annan brist i det nuvarande systemet är enligt promemorian att
det aUmännas insatser i stor utsträckning är koncentrerade på att ge
rättshjälp i mål inför domstol medan behovet av allmän rådgivning och
rättshjälp i ulomprocessuella angelägenheter och ärenden inför
förvaltningsmyndigheter inte är tUlräckligt tillgodosett. En allvarlig olägenhet
med det nuvarande systemet är enligt promemorian också att det allmännas
insatser är splittrade genom att de handhas av en mängd olika myndigheter ulan
central samordning.
I promemorian diskuteras olika möjligheter att lösa
rättshjälpsfrågan på annat sätt än att det allmänna tar på sig den
rätlssökandes kostnader. Beträffande den frivilliga rältsskyddsförsäkringen
anförs alt den inte har den täckning som bör krävas på rättsskyddsområdet och
att inte heller på längre sikt rättshjälpsbehovet helt kan tillgodoses genom
rättsskyddsförsäkringar men att det finns all anledning att vid en utbyggnad
av den aUmänna rättshjälpen söka tillvarata rättsskyddsförsäkringens fördelar
som ett komplement tUl det allmännas insatser. Rättshjälpsområdet har vidare
enligt promemorian en sådan karaktär att det inte heller lämpar sig för en
obligatorisk försäkring. En sådan lösning skulle kräva en omfattande
konlrollorganisation och skulle inte leda tUl en önskvärd differentiering av
avgifterna efter betalningsförmågan vid det tUlfälle när försäkringen skall
anlitas.
I promemorian anförs all det nuvarande
rättegångsförfarandet medför höga rättegångskostnader och att det kan finnas
anledning alt överväga en enklare ordning för att slita smärre tvister. En
reform i sådan riktning skulle minska behovet av ekonomiskt slöd åt enskUda i
rättsliga angelägenheter. Uppenbarligen kommer emellertid ett betydande rätlshjälpsbehov
att kvarstå under alla omständigheter,
Prop. 1972:4 227
Mot bakgnmden av det anförda blir slutsatsen i
promemorian att tiden nu är inne för en genomgripande reform av samhällets
rättshjälp.
Under remissbehandlingen har allmänt understrukits
att det finns ett starkt behov av ökade möjligheter till rättshjälp. Det stora
flertalet remissinstanser delar den i promemorian uttalade uppfattningen att
rättshjälpsfrågan inte kan lösas enbart genom de frivilliga rätlsskyddsförsäkringarna
och inte heller genom någon form av obligatorisk rättsskyddsförsäkring. Några
remissinstanser har emellertid ansett att dessa frågor bör utredas närmare.
Som jag har framhåUit inledningsvis och som aUmänt
understrakits under remissbehandlingen finns det i det moderna samhället ett
starkt behov av att rättshjälp i någon form står tUl buds som ger medborgaren
ekonomiska möjligheter att ta tUlvara sina uitressen i rättsligt hänseende i
olika sammanhang. Frågan hur ett sådant stöd för den enskilde bör vara utformat
har diskuterats livligt under senare år. De huvudalternativ för en lösning av
rättshjälpsfrågan som i första hand kan komma i fråga är ett direkt ekonomiskt
slöd från det allmännas sida eller ett försäkringssystem, där det ekonomiska
stödet finansieras genom premier eller andra avgifter från det kollektiv som är
i behov av ett skydd. Ett försäkringssystem kan i princip bygga på de nuvarande
friviUiga rättsskyddsförsäkringarna eller utformas som en obligatorisk
försäkring.
Frågan om de frivUliga rättsskyddsförsäkringarnas
betydelse för behovet av rättshjälp genom det allmännas försorg har behandlats
utförligt av 1965 års utredning om rättegångshjälp och i den nu föreliggande
promemorian. Liksom dessa utredningar och det stora flertalet remissinstanser
som hörts över förslagen anser jag att en lösning av rättshjälpsfrågan enbart
genom dessa försäkringar uite är möjlig. Redan den omständigheten att ett
system med en frivUlig försäkring skuUe lämna vissa gmpper utanför rättsskyddet
medför betydande problem. Rätlsskyddsförsäkringarna i sin nuvarande form har
dessutom ett alltför begränsat tUlämpningsområde. En viss utveckling av
rätlsskyddsförsäkringarna på längre sikt är givetvis att räkna med. Det är
emellertid ovisst hur långt en sådan utveckling kan drivas. DärtiU kommer att
man genom rättsskyddsförsäkring endast tUlgodoser behovet av ekonomiskt slöd i
rättsliga angelägenheter. Däremot ger sådan försäkring ingen lösning på det
inte mindre viktiga problemet att erbjuda de rättssökande kvaUficerad
biträdeshjälp. Det är min övertygelse alt detta kräver särskUda
organisatoriska anordningar, där samhällets insatser inte kan undvaras. På
grand av det anförda är det enligt min mening nödvändigt att söka andra vägar
för en lösning av rättshjälpsfrågan.
En lösning med obligatorisk statlig
rättsskyddsförsäkring har också avvisats både av 1965 års utredning och i den
nu föreliggande promemorian. Liksom det stora flertalet remissinstanser
ansluter jag mig
Prop. 1972:4 228
också
i denna fråga tUl uppfattningen att inte heller en obligatorisk försäkring
utgör någon lämplig lösning av rättshjälpsfrågan.
Den i promemorian antydda möjligheten att möta
rätlshjälpsbehovet genom en förenkling av rättegångsförfarandet är enligt min
mening av stor betydelse på längre sikt. Denna fråga har också som jag har
antytt tagits upp inom justitiedepartemenlet. De överväganden som hittUls har
förekommit har nyUgen redovisats i en promemoria angående förenklat
rättegångsförfarande i konsumenttvister m. m. (Ju 1971: 9). I promemorian
diskuteras vissa riktiinjer för en reform av rättegångsförfarandet i tvister
som rör mindre värden. Innehållet i promemorian har i juni detta år diskuterats
med företrädare för ett stort antal myndigheter och organisationer, I aUmänhet
har därvid behovet av ett förenklat rättegångsförfarande i tvister rörande
mindre ekonomiska värden bedömts som mycket angeläget. Jag räknar med att en
departementspromemoria med förslag om förenklat rättegångsförfarande i vissa
mål skall kunna läggas fram inom kort. En sådan reform kommer att bidra till att
minska behovet av rättshjälp i dessa mål. En lagstiftning på detta område
måste emellertid ges etl relativt begränsat tillämpningsområde och innefattar
givetvis inte någon lösning av rätlshjälpsfrågan i stort
Del grandläggande rätlshjälpsbehovet måste sålunda
enligt min mening tiUgodoses genom ett direkt ekonomiskt slöd från det
allmännas sida. Som framhållits i promemorian bör en sådan grundläggande rättshjälp
emellertid inte utesluta att behovet av rättshjälp möts också i andra former.
Jag återkommer tUl denna fråga i det följande.
När det gäller utformningen av rättshjälp i form av
direkt ekonomiskt stöd från det allmänna har i promemorian ställts upp två
vikliga grundkrav. Det ena är att rättshjälp skall kunna utgå i fråga om varje
rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp föreligger oavsett om ärendet behandlas
av domstol eller förvaltningsmyndighet eller gäller rådfrågning eller biträde
vid förhandling utan att ärendet är föremål för sådan behandling. Det andra
grandkravet är att rättshjälp bör medges i sådan utsträckning alt ingen av
ekonomiska skäl hindras från att la lill vara sina intressen i rättsligt
hänseende men att var och en skall bidra tiU kostnaderna för rättshjälpen efter
förmåga. Under remissbehandlingen har denna målsättning för en reform av
samhällets rättshjälp allmänt godtagits.
För egen del anser jag det vara påtagligt att
samhällsinsatserna på rättshjälpsområdet f. n. är alltför starkt inriktade på
den processuella rättshjälpen medan rättshjälp i förvaltningsärenden, för allmän
rådfrågning och i ulomprocessuella ärenden i övrigt ges ett betydligt mera begränsat
utrymme. Enligt min mening bör rättshjälp utgå där ett påtagUgt behov
föreligger oavsett om frågan behandlas av den ena eller andra myndigheten eller
kanske inte är föremål för behandling hos någon
Prop. 1972: 4 229
myndighet.
Jag kan alltså ansluta mig tUl det betraktelsesätt som promemorian ger uttryck
för i denna fråga.
Frågan
om rättshjälp i förvaltningsärenden är föremål för särskUd utredning. Enligt
direktiven för utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden skall
utredningen bl. a. undersöka möjligheterna att tUlgodose mindre bemedlades
behov av bistånd i förvaltningsärenden samt utreda om och i vad mån rättegångshjälp
motsvarande institutet fri rättegång bör införas för ärenden hos
förvaltningsdomstolar och förvaltande myndigheter. Dessa frågor får emellertid
i huvudsak sin lösning inom ramen för den nu aktuella rätlshjälpsreformen, där
samråd har ägt rum med utredningen. Utredningens uppdrag kan därför begränsas
till vissa andra i direktiven angivna frågor, främst frågan om offentiigt
biträde inom förvaltningsrätten.
Även
när det gäller det andra i promemorian angivna grandkravet på den samhälleliga
rättshjälpen, nämligen att rättshjälp bör medges i sådan utsträckning att ingen
av ekonomiska skäl hindras från att ta tillvara sin rätt ansluter jag mig tUl
vad som anförts i promemorian. Kostnader i rättsliga angelägenheter kan
otvivelaktigt i många fall uppgå tUl sådana belopp att det medför kännbara
ekonomiska uppoffringar även för personer i andra än de lägsta inkomstlägena.
Ifall principen om allas likhet inför lagen skall kunna upprätthållas, är det
därför nödvändigt att rättshjälpen omfattar även andra medborgare än dem som
är ekonomiskt sämst ställda. Sökandens ekonomiska belägenhet får i stället
inverka vid fastställande av bidrag till kostnadema för rättshjälpen. Någon
återbelalningsskyldighet för statsverkels kostnader för rättshjälpen bör däremot
inte förekomma.
Vad som har anförts nu innebär att jag delar den i
promemorian framförda uppfattaingen att tiden är mogen för en
genomgripande.reform av rättshjälpen. En sådan reform bör, som föreslagits i
promemorian och allmänt godtagits under remissbehandlingen, innebära en
betydande vidgning av liUämpningsområdet för rättshjälpen samtidigt som ett bidrag
tas ut efter sökandens betalningsförmåga.
För
att rättshjälpsreformen skall kunna föras ut i samhället fordras en betydande
insats av organisatorisk art. Den organisatoriska uppgiften ligger på två plan.
Den ena uppgiften som är av vital betydelse för att rättshjälp av god
kvalitet skall kunna ges består i att ge den enskUde tillgång till
kvalificerad biträdeshjälp. Den andra uppgiften är att skapa förutsättningar
för de i systemet nödvändiga myndighetsfunktionerna, såsom att pröva
ansökningar om rättshjälp, faststäUa bidrag för rättshjälpen, utse biträde och
pröva biträdets ersättningsanspråk.
En
särskUd fråga i samband med rättshjälpens organisation är vem som skaU vara
huvudman för rättshjälpen. F. n. är huvudmannaskapet för rättshjälpen delat
mellan staten och kommunerna, främst landstmg-
Prop. 1972:4 230
en.
I promemorian föreslås alt huvudmannaskapet för rättshjälpen skall ligga på
staten. Denna ordning har också allmänt tillstyrkts under remissbehandlingen.
Även enligt min mening är det för ett effektivt utnyttjande av de resurser som
ställs till förfogande nödvändigt att ansvaret för rättshjälpen är samlat hos
en huvudman. Statsverket bär f. ö. redan nu den alldeles övervägande delen av
del ekonomiska ansvaret för samhäUets rättshjälp. Jag förordar att
huvudmannaskapet för rättshjälpen helt överläs av staten.
Beträffande
uppgiften att tUlhandahålla biträdeshjälp innebär promemorieförslaget alt
sådan hjälp liksom hittUls skall lämnas av institutioner, som drivs av det
allmänna, och av privatpraktiserande jurister. I promemorian konstaleras att
rättshjälpsanstaltema inte har blivit utbyggda i den utsträckning som har
visat sig behövlig och att jämtiandssystemet inte är något fullgott
alternativ. De av det allmänna drivna institutionerna skall kaUas allmänna
advokatbyråer och skall i första hand bygga på de nuvarande
rältshjälpsanslalterna.
När
det gäller omfattningen av de aUmänna advokatbyråemas verksamhet är det enligt
promemorian önskvärt för alt en effektiv kontroll över kostnadema skaU kunna
upprätthållas, att verksamheten ges en sådan omfattning att byråerna får en
prisledande ställning. Verksamheten bör vara så inriktad att ledning kan hämtas
därifrån vid bestämmande av arvodestaxor och vid granskning av
kostnadsräkningar från privatpraktiserande jurister. De allmänna
advokatbyråerna bör därför sköta en betydUgt större del av uppdragen som biträde
och offentiig försvarare än som är faUet vid de nuvarande
rältshjälpsanslalterna. Å andra sidan bör de aUmänna advokatbyråerna inte ges
en så dominerande ställning att det fria valet av biträde äventyras. Den
erfarenhet som finns från uppbyggnaden av rättshjälpsanslalterna och de
analyser som har utförts ger dock starkt stöd för att det finns ett betydande
utrymme för Utbyggnad av den allmänna rättshjälpsverksamheten utan att detta i
någon väsentlig mån rabbar föratsättningama för de privatpraktiserande
advokaternas verksamhet. Särskilt måste därvid beaktas att rättshjälpsreformen
oundgängligen kommer att föranleda en inte obetydlig ökning av antalet
rättshjälpsärenden.
I
promemorian läggs också fram vissa närmare rUrtlinjer för uppbyggnaden av de aUmänna
advokatbyråerna. Som riktpunkt anges att en allmän advokatbyrå skall finnas i
varje län. De nybUdade allmänna advokatbyråema, dvs. de byråer som inte direkt
bygger på de befintiiga rättshjälpsanstalterna, bör ha en i förhållande tUl
klientunderlaget lika stor kapacitet som redan befintliga rättshjälpsanstalter.
Samtiiga allmänna advokatbyråer bör dessutom vara dimensionerade för att ta
hand om ungefär hälften av det ökade antalet tvistemål med rättshjälp som kan
fömtses. Vidare bör enligt promemorian den ökning av antalet
Prop. 1972: 4 231
ulomprocessuella
ärenden, som kan väntas komma till stånd genom det nya rättshjälpssystemet,
kunna föratsättas tUl stor del falla på de allmänna advokatbyråerna. De aUmänna
advokatbyråernas jurister bör i inte obetydUg omfattning svara för uppdrag som
offentlig försvarare.
Vid
remissbehandlingen har flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i
frågan tiUstyrkt förslaget om en utbyggnad av rättshjälpsanstaltema, I
yttrandena understryks dock allmänt att utbyggnaden av det allmännas
advokatverksamhet inte får leda tiU inskränkningar i det fria advokatvalet och
att föratsättningarna för de privatpraktiserande advokaternas verksamhet inte
får i väsentlig mån rabbas, FörhåUandet mellan de enskUda och de aUmänna
advokatbyråerna bör kännetecknas av fri konkurrens på lika villkor. Från flera
håll betonas också viklen av att utbyggnaden av rättshjälpsanstaltema sker
successivt bl. a. på gnmd av svårighetema att rekrytera tiUräckUgt antal väl
kvalificerade jurister.
ÅtskUliga
remissinstanser uttrycker emellertid betänkligheter inför den föreslagna
utbyggnaden. Några av dessa uttalar farhågor för att utrymmet för de
privatpraktiserande advokaternas verksamhet kan komma att inskränkas. Andra
menar att rättshjälpen som hittUls i första hand bör gmndas på medverkan av det
privata advokatväsendet. I en del ytttanden riktas kritik mot att
jämtiandssystemets utvecklingsmöjligheter inte närmare har undersökts. I nu
berörda yttranden understryks genomgående vikten av att det inte sker någon
form av styrning tiU de allmänna advokatbyråerna genom subventioner,
fördelningen av uppdrag eller på annat sätt Några remissinstanser, bl. a.
advokatsamfundet, redovisar en starkt kritisk inställning lUl den föreslagna
utbyggnaden av de allmänna advokatbyråerna. Advokatsamfundet vänder sig bl. a.
mot alt det aUmänna skall driva en med de privatpraktiserande advokatema
konkurrerande verksamhet även i sådana fall när avgiften för rättshjälp täcker kostnaden
och någon subvention sålunda inte utgår.
Av
stor betydelse för frågan om uppbyggnad av allmänna advokatbyråer är den
ökning av den ulomprocessuella och processuella rätts hjälpen som en utvidgad
rättshjälp kan beräknas medföra. I promemorian har gjorts en beräkning av den
ulomprocessuella rättshjälpens ökning. Antalet ärenden i vilka endast råd och
upplysningar meddelas, skulle enligt beräkningen komma att öka från 23 000 till
cirka 45 000 ärenden. I fråga om mera komplicerade ärenden skulle en ökning ske
från 30 000 till cirka 48 000 ärenden. Beträffande den processuella rättshjälpen
leder beräkningarna tUl att ökningen av det antal parter, som i det i
promemorian föreslagna avgiftssystemet skulle få subventionerad rättshjälp,
skuUe uppgå till 18 000. Av olika skäl måste beräkningarna bli osäkra och det
finns anledning anta att de redovisade siffrorna är för låga, vilket bl. a.
sammanhänger med de ökade möjligheterna enligt för-
Prop. 1972:4 232
slaget
att få rättshjälp i förvaltningsärenden. Undersökningen ger emellertid enligt
min mening en ungefärlig bUd av den förhållandevis stora ökning av antalet
ärenden som reformen kommer att medföra.
Mot den angivna bakgrunden är det enUgt min mening
tydligt att nuvarande rättshjälpsanstalter och enskilda advokater inte har
möjlighet att möta de krav på juridiskt biträde som reformen föratsätter. Det
är självklart att de fritt yrkesutövande advokaterna och andra privatpraktiserande
jurister liksom hittills bör vara verksamma inom rättshjälpsområdet En given
utgångspunkt vid rättshjälpsomradels utvidgning är att alla, oberoende av sin
ekonomiska ställning, ges samma möjligheter tUl biträdeshjälp. Principen om det
fria advokalvalet bör således upprätthåUas.
Ett skäl för att de privatpraktiserande juristerna
liksom hittills bör vara verksamma inom rätlshjälpsområdet är den spridning man
därigenom kan uppnå för den juridiska biträdesverksamheten. En sådan spridnmg
är till gagn både för de rättssökande, domstolarna och andra myndigheter samt
för samhället som sådant. Juridiska rådgivare blir därigenom lätt tiUgängUga
för allmänheten. Rättshjälpsreformen får inte leda till att denna spridning
motverkas.
Vad jag nu har anfört innebär att de rättssökande
bör ha möjlighet att vända sig till den jurist som de anser lämplig och har
förtroende för. Praktiskt sett innebär detta ingen ändring i förhållande tUl
vad som nu gäller för den processuella rättshjälpen. För den ulomprocessuella
rättshjälpen och rättshjälpen i förvaltningsärenden innebär däremot ett sådant
förslag liksom även promemorieförslaget en förändring. F. n. kan i ett
utomprocessuellt ärende en mindre bemedlad rättssökande vända sig tUl en
privatpraktiserande advokat endast om han bor i en sådan del av landet där
jämtiandssystemet tillämpas. I ett nytt rättshjälpssystem bör det över hela
landet finnas möjlighet att i ett utom-processueUt ärende eller i ett
förvaltningsärende välja biträde bland privatpraktiserande jurister. En
motsvarighet tUl jämtlandssystemet bör därför etableras över hela landet.
Om alltså de rättssökande bör ha rätt att i princip
fritt välja biträde bland de privatpraktiserande juristerna är den andra sidan
av valfriheten enligt min mening lika viktig. Jag syftar på möjligheten att vända
sig tUl en jurist på en av det allmänna driven advokatbyrå. Det finns starka
skäl att anta att många människor skulle föredra att få rättshjälp i den
lättUlgängliga form som nu tUlhandahålls av rättshjälpsanstaltema men som f. n.
står öppen endast för de mindre bemedlade och endast i vissa delar av landet
För stora befolkningsgrapper, särskilt de mindre väl lottade i samhället, kan
det också innebära en trygghetsfaktor att kunna vända sig tiU ett aUmänl organ
av rättshjälpsanstal temas karaktär, I sammanhanget bör även beaktas
svårigheterna för den enskUde
Prop. 1972:4 233
att
på egen hand utvälja en för hans ärende lämplig privatpraktiserande advokat.
Vad
jag nu har anfört leder till att det allmänna över hela landet bör
tillhandahålla kvalificerad personal som kan bistå allmänheten i rättsliga
angelägenheter. Vid en sådan utvidgning av det allmännas advokat-verksamhet
synes det naturligt att, som föreslås i promemorian, i första hand bygga på de
nuvarande rättshjälpsanstaltema. Dessa anstalter, som har tUl huvuduppgift att
lämna biträdeshjälp, har fungerat på ett smidigt och ändamålsenligt sätt och
det finns all anledning att ta tillvara de goda erfarenheterna från denna
verksamhet. I fråga om kostnader och effektivitet finns det ingenting som tyder
på att en rättshjälps verksamhet genom privatpraktiserande jurister skulle
vara överlägsen ett syslem med rättshjälpsanstalter. Erfarenheterna från den
ulomprocessuella rättshjälpen visar tvärtom att anstallssystemet mer än väl
har kunnat mäta sig med jämtiandssystemet.
På
gmnd av det anförda ansluter jag mig tUl förslaget i promemorian att det
allmanna över hela landet skall driva advokatverksamhet. Vid uppbyggnaden av
verksamheten bör riktpunkten för utbyggnaden, såsom har angetts i promemorian,
vara att en allmän advokatbyrå skall finnas i varje län för att lämna
biträdeshjälp. Från kostnadssynpunkt torde en sådan utbyggnad vara
fördelaktigare än ett system med etl större antal institutioner. Liksom nu sker
med rättshjälpsanstalterna får dessa organ hålla mottagningar utanför
stationeringsorten för att för de rättssökande eliminera eller mildra
verkningama av de olägenheter som ett så stort verksamhetsområde kan medföra.
Det i promemorian föreslagna namnet, allmän advokatbyrå, är enligt min mening
lämpligt.
Genom
att inrätta aUmänna advokatbyråer i den utsträckning jag nu har angett
tUlgodoses det krav på utökad biträdeshjälp som reformen kommer att medföra
och som det inte finns möjligheter att möta med nuvarande resurser.
Advokatsamfundet har förordat en begränsning av de allmänna advokatbyråernas
verksamhet tiU klienter som åtnjuter subventionerad rättshjälp. En sådan
ordning skulle emellertid innebära att de aUmänna advokatbyråemas verksamhet inriktades
på den kategori klienter som har de lägsta inkomsterna. En sådan ordning är
otillfredsställande med hänsyn tUl såväl de rätlssökandes som advokatkårens
intressen. Någon konkurtens på lika vUlkor med de privatpraktiserande
juristema skulle inte kunna etableras under sådana omständigheter, Någon sådan
begränsning bör därför enligt min mening inte komma i fråga. Tvärtom kan det
finnas anledning att överväga om de allmänna advokatbyråerna bör kunna åta sig
uppdrag utom tillämpningsområdet för rättshjälpen. Denna fråga behandlas i det
följande.
Även
om de allmänna advokatbyråemas verksamhet inte bör begränsas tUl klienter med
subventionerad rättshjälp, finns det från andra syn-
8T Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972: 4 234
punkter
skäl att iaktta en viss försiktighet vid utbyggnaden. Utbyggnaden av de
allmänna advokatbyråerna får som framhåUits i promemorian inte leda till att
fömtsältningarna för en fristående advokatkår i väsentUg mån rabbas. De
allmänna advokatbyråema bör inte ha någon monopolställning eller några
fördelar på annat sätt utan bör konkurtera med de privatpraktiserande
advokaterna på lika villkor. Dessa synpunkter bör medföra att utbyggnaden sker
successivt, vilket också torde vara nödvändigt för att kunna rekrytera
kvalificerad juristpersonal.
Den
rättssökandes val av biträde bör, som tidigare har understrukits, respekteras i
samma utsträckning som gäller f. n. Frågan om fördelning av uppdragen som
biträde eller offentlig försvarare får därför egentlig betydelse endast i de
fall där sökanden inte begär att viss jurist skall förordnas. I andra mål och
ärenden än brottmål torde den rättssökande i stor utsträckning själv begära att
viss person skall förordnas tUl biträde. Valet av biträde torde i aUmänhet
komma att ske genom att den som behöver hjälp konsulterar en
privatpraktiserande jurist eller en tjänsteman på aUmän advokatbyrå. Efter
konsultationen lär sökanden regelmässigt begära alt den som han har konsulterat
förordnas till biträde. I den mån begäran om visst biträde inte framställs,
bör uppdragen fördelas mellan de jurister, privatpraktiserande eller
offentligt anställda, som står till förfogande för uppdrag.
Uppdragen
som offentlig försvarare tillfaller f. n. nästan uteslutande de
privatpraktiserande advokaterna, I promemorian har förordats att de allmänna
advokatbyråernas jurister i ej obetydlig omfattning bör svara för sådana
uppdrag, Remissinstansema har allmänt godtagit att advokat på de allmänna
advokatbyråema skall kunna förordnas till offentlig försvarare.
Advokatsamfundet anser emellertid att sådan advokat endast på uttrycklig
begäran av den misstänkte bör få åta sig sådant uppdrag.
När
offentlig försvarare förordnas förekommer det ofta att den misstänkte inte har
framställt önskemål om alt viss advokat skall utses. Det har sagts att så
skulle vara fallet i omkring hälften av alla förordnanden. Frågan om
fördelningen av uppdragen som offentlig försvarare får därför väsentligt
störte betydelse än frågan om fördelningen av andra biträdesuppdrag.
Även
uppdragen som offentlig försvarare bör enUgt min mening fördelas mellan dem
som är behöriga och lämpliga oberoende av om de är privatpraktiserande eller
anställda i offentlig eller enskild tjänst. Jag delar sålunda inte
advokatsamfundels uppfattning att advokat på allmän advokatbyrå skall få åla
sig sådant uppdrag endast på uttrycklig begäran av den misstänkte.
Om
man också tar hänsyn till de fall där advokat på allmän advokatbyrå direkt
begärs som offentlig försvarare, torde vad som nu anförts leda till att
advokatema på de allmänna advokatbyråerna i ej obetydlig
Prop.
1972: 4 235
omfattning
får svara för dessa uppdrag. Huvuddelen av uppdragen torde emellertid även i
framliden komma alt ombesörjas av privatpraktiserande advokater.
När det härefter gäller organisationen av
myndighetsfunktionerna i det nya rätlshjälpssystemet innebär
promemorieförslaget alt regionala rättshjälpsmyndigheter i princip skall finnas
i varje län. Rättshjälps-myndigheten, som enUgt förslaget skall innefatta en
allmän advokatbyrå, föreslås få som uppgift bl. a. att pröva ansökningar om
rättshjälp, faststäUa avgifter för rättshjälpen, utse biträde och pröva biträdets
ersättningsanspråk. Myndigheten skall också utse offentliga försvarare i
brottmål och pröva deras ersättningsanspråk. Frågor av mera ingripande
betydelse för den enskilde skall hänskjutas till en särskild rättshjälpsnämnd
inom myndigheten. Ledningen och samordningen av verksamheten inom
rältshjälpsorganisationen skall omhänderhas av en centralmyndighet som även
skall utgöra fullföljdsinstans i vissa frågor.
Den föreslagna organisationen av
myndighetsfunktionerna inom rättshjälpen har varit föremål för delade meningar
under remissbehandlingen. Det stora flertalet remissinstanser anser att det
behövs en särskUd regional organisation för att administrera rättshjälpen. I
flera yttranden, däribland advokatsamfundets, förordas att den processuella
rättshjälpen administreras av domstolarna medan rättshjälp vid andra
myndigheter än domstol liksom den ulomprocessuella rättshjälpen handhas av en
särskild regional organisation. Några remissinstanser anser däremot att en
särskild regional organisation är onödigt vidlyftig och kostnadskrävande. Dessa
remissinstanser anser att den processuella rättshjälpen bör handhas av
domstolarna och att rättshjälpen i övrigt bör handhas på samma sätt som nu.
Några menar emellertid alt länsstyrelserna bör komma i fråga för andra
rätlshjälpsfrågor än de processuella.
Den i promemorian föreslagna närmare uppbyggnaden
av den regionala organisationen med en rättshjälpsmyndighet vid vUken skall
finnas en rältshjälpsnämnd och aUmän advokatbyrå har varit föremål för starkt
delade meningar. De remissinstanser som i princip godtagit den föreslagna
uppbyggnaden har ansett att en sådan institution kan både smidigt sköta
administrationen och fullgöra uppgiften att lämna biträdeshjälp. För att
undvika jävs- eller andra intressekonflikter framhålls vikten av att en klar
gränsdragning upprätthålls mellan rättshjälpsmyndighelens administrativa
funktion och allmänna advokatbyråns åligganden. Flertalet remissinstanser
avstyrker emellertid den föreslagna organisatoriska uppbyggnaden och anser att
det är nödvändigt att rätlshjälpsmyndigheterna organiseras helt fristånde från
de allmänna advokatbyråema. I dessa yttranden framhålls bl. a. att den
föreslagna ordningen kan medföra risk för misstanke att myndighetsutövningen
och advokatverksamheten inte hålls isär. Det anses sålunda olämpligt
Prop. 1972:4 236
att,
medan en tjänsteman vid den tUl myndigheten knutna allmänna advokatbyrån
företräder ena parten, annan tjänsteman vid samma myndighet får besluta i
frågor som rör motparten. Vidare anförs att en rättshjälpssökande för att
kunna få rättshjälp kan bli nödsakad att lämna uppgifter som aUvarligt kan
skada honom, om de kommer till motpartens kännedom. Den föreslagna ordningen
med prövning i vissa fall av rättshjälpsnämnden anses inte undanröja dessa
betänkligheter mot förslaget Några av de remissinstanser som kritiserat
förslaget från dessa utgångspunkter föreslår att de myndighetsfunktioner som
kan komma att åvUa det administrativa organet anförtros åt en fristående rättshjälpsnämnd
med egen kansliorganisation.
Som jag har framhållit tidigare innebär det nya
rätlshjälpssystemet att rättshjälp kan avse en rättegång, ett
förvaltningsärende eller ett utomprocessuellt ärende. I allt väsentligt samma
regler kommer att gäUa, oavsett om rättshjälpen avser den ena eller andra
angelägenheten, övergår ett utomprocessuellt ärende tUl rättegång eller till
förfarande inför förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol gäller
tidigare meddelad rättshjälp även rättegången resp. förvaltningsärendet Med ett
så utformat enhetligt rätlshjälpssyslem är det inte lämpligt att ha en
administration för varje särskUd form av rättshjälp. I stället framstår det som
mest naturligt att skapa en gemensam organisation för all rättshjälp. Genom en
sådan ordning undviks de administrativa komplikationer som kan uppstå när
flera myndigheter har att ta ställning tUl olika frågor i ett och samma
rältshjälpsärende. Det ligger vidare i sakens natur att en enhetlig praxis vid
tillämpningen av de i huvudsak för aU rättshjälp gemensamma reglerna lättast
kan uppnås om beslutsfunktionema koncentreras tUl ett så litet anlal
myndigheter som möjligt.
En särskUd administration för rättshjälpen torde
vara påkallad också av andra skäl. Antalet ulomprocessuella ärenden inom
rätlshjälpssystemet kommer att bli betydande. Redan dessa ärendens stora antal
och deras skiftande beskaffenhet gör att det knappast är möjligt att låta
frågan om rättshjälp i sådana ärenden handhas av andra än särskUt för
ändamålet tiUskapade administrativa organ. Att lägga administrationen av denna
rättshjälp på de allmänna domstolarna skulle för dessa innebära en betydande
arbetsbelastning, i all synnerhet som domstolarna saknar erfarenhet av en del
av dessa ärenden, och dessa dessutom skulle utgöra en för domstolsverksamheten
främmande arbetsuppgift.
En tänkbar ordning vid rättshjälp i förfarande vid
förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol är att den myndighet där
ärendet är anhängigt eller skall anhängiggöras får beslutanderätt i rättshjälpsfrågor.
Genom en sådan lösning skulle dock dessa frågor komma att handläggas av ett
mycket stort antal myndigheter, av vilka många dessutom saknar erfarenhet av
sådana bedömningar varom här är fråga. När-
Prop. 1972: 4 237
mare
tUl hands Ugger då att koncentrera beslutanderätten i rättshjälpsfrågor på
förvaltningssidan tUl viss eller vissa myndigheter, t, ex, länsstyrelsema. Om
en särskUd administration måste skapas för den ulomprocessueUa rättshjälpen
finns det emellertid inte någon anledning att inte låta dessa organ handha även
rättshjälpen på förvaltningsområdet,
I
några remissyttranden har förordals en uppdelning av rättshjälps-frågorna på
det sättet att ansvaret för den processuella rättshjälpen läggs på de aUmänna
domstolarna medan rättshjälpen i övrigt administreras av en särskUd
rättshjälpsorganisation. Som framgår av vad jag anfört nyss är det enligt min
mening inte lämpligt att i det nya systemet dra upp en gräns mellan processuell
rättshjälp och annan rättshjälp, eftersom ett rättshjälpsärende ofta torde
komma att börja som ett utomprocessueUt ärende för att senare behandlas av
domstol eUer annan myndighet. Jag är sålunda inte beredd att förorda en sådan
ansvarsuppdelning. Enligt min mening är det av stor betydelse att
rätts-hjälpsadministrationen utformas så att ansvaret för rättshjälpen kan
samlas inom en för ändamålet anpassad regional organisation. Jag föreslår
sålunda att en särskUd regional organisation byggs upp för att administrera
rättshjälpen över hela fältet. Detta behöver emellertid inte innebära att aUa
rättshjälpsfrågor avgörs inom denna organisation. I vissa faU kan ett
rättshjälpsärende ha sådan anknytning tUl förfarandet vid domstol eUer annan
myndighet att vissa beslutsfunktioner av praktiska skäl bör förläggas tUl
domstolen eller myndigheten. Så har också i viss om än mycket begränsad
utsträckning föreslagils i promemorian. För egen del anser jag att det kan
finnas skäl alt överväga att i större utsträckning än som har skett i
promemorieförslaget lägga beslutsfunktioner utom rättshjälpsorganisationen,
SärskUt i sådana ärenden som är under behandling vid aUmän domstol torde
betydande praktiska fördelar kunna uppnås genom en sådan ordning utan att några
aUvarUga olägenheter uppstår.
När det gäUer den i promemorian föreslagna närmare
utformningen av den regionala rättshjälpsorganisationen är det främst
sammankopplingen av rätlshjälpsmyndigheterna och de allmänna advokatbyråema
som föranlett invändningar under remissbehandlingen. Den i promemorian
föreslagna ordningen innebär att vissa beslut i rättshjälpsfrågor skall fattas
av befattningshavare som samtidigt lämnar biträdeshjälp och att
rättshjälpsmyndigheten och den allmänna advokatbyrån skall ha gemensamt
kansli. Chefen för myndigheten skaU enligt förslaget leda både
advokatverksamheten och administrationen av rättshjälpen, I vissa fall skaU
rättshjälpsfrågor enUgt förslaget hänskjutas till en särskUd rättshjälpsnämnd.
Den i promemorian föreslagna regionala
organisationen medför utan tvekan betydande praktiska fördelar genom att
beslutsfunktionema i flertalet fall kan utövas i direkt anslutaing till att
biträde lämnas. En
Prop. 1972: 4 238
annan
fördel med den föreslagna anknytningen av de allmänna advokatbyråema tUl
rättshjälpsmyndighetema är att de regionala rättshjälpsorganen kan inrättas på
alla platser där det finns allmän advokatbyrå oberoende av om antalet
rättshjälpsärenden ger tillräckligt underlag för den rent administrativa
verksamheten.
De
invändningar som under remissbehandlingen har riklats mot den föreslagna
sammankopplingen mellan de allmänna advokatbyråema och rättshjälpsmyndigheterna
grandar sig främst på den uppfattningen att advokatverksamheten och
myndighetsutövningen inte utan fara för rättssäkerheten kan bedrivas inom samma
myndighet och av samma tjänsteman. De garantier mot dessa risker som uppställts
i promemorieförslaget främst skyldigheten alt i vissa fall hänskjuta prövningen
till rättshjälpsnämnden har av flertalet remissinstanser inte ansetts
tUlräckliga för att undanröja den misstro som en sådan ordning skulle kunna
skapa.
Den
kritik som har framförts är överdriven. Risken för att tjänsteman vid allmän
advokatbyrå eller rättshjälpsmyndighet skulle missbraka sin ställning kan inte
anses stor. Det är å andra sidan av största betydelse att det nya
rättshjälpssystemet från början tillvinner sig allmänt förtroende. Även
ograndade misstankar om obehörig sammanblandning av advokatverksamheten och
myndighetsfunktionerna måste därför undvikas. Jag har därför stannat för den
lösningen att de regionala myndigheterna på rätlshjälpsområdet bör vara helt
fristående i förhållande tUl de allmänna advokatbyråerna.
Med
en utformning av den regionala rättshjälpsadministrationen utan anknytning till
de allmänna advokatbyråerna synes som också föreslagits i några
remissyttranden de regionala myndigheterna böra organiseras som särskilda
rättshjälpsnämnder, där de mera rutinbetonade ärendena delegeras till en
heltidsanställd tjänsteman. För att skapa arbetsunderlag för en heltidsanstäUd
tjänsteman hos nämnden är det nödvändigt att rättshjälpsnämndemas
verksamhetsområde i allmänhet får omfatta mer än ett län. Även med en kraftig
ökning av verksamhetsområdet blir det nödvändigt att kanslimässigt anknyta
rättshjälpsnämn-derna till befintliga myndigheter. En sådan anknytaing bör ske
till myndighet inom domstolsväsendet.
En
regional organisation enligt nu angivna riktlinjer, som karaktäriseras av att
myndighetsfunktionerna på rättshjälpsområdet i princip samlas tUl ett begränsat
anlal rättshjälpsnämnder med relativt stora verksamhetsområden, för
ofrånkomligen med sig att rätlshjälpsförfa-randet blir mera tungrott än det
skulle ha blivit om promemorieförslaget hade genomförts. Särskilt gäller detta
de allmänna advokatbyråerna som inte får den nära anknytningen till det
administrativa organet som avsetts. Det är mot bakgrunden härav angeläget att
förfarandet i rättshjälpsärenden förenklas så mycket som möjligt.
Prop. 1972:4 239
En sådan förenkling synes kunna vinnas genom att
man i betydande utsträckning delegerar administrativa uppgifter från
rättshjälpsnämnderna tUl det biträde som lämnar rättshjälpen. I och för sig
bör det finnas möjlighet att driva en sådan delegation mycket långt när det
gäller de allmänna advokatbyråema. Som förat har anförts bör principiell
jämsläUdhet råda i rättshjälpssystemet mellan de allmänna advokatbyråerna och
de advokater som bedriver enskUd verksamhet. Denna princip bör komma till
uttryck också i nu förevarande avseende. Man bör alltså inte gå längre i
delegation av administrativa arbetsuppgifter tUl de allmänna advokatbyråerna
än som visar sig möjligt att genomföra även för de privatpraktiserande
advokaterna. Även med denna utgångspunkt kan dock betydande förenklingar uppnås
i systemet Som framhållits tidigare skaU bidrag för rättshjälpen utgå i förhållande
till sökandens betalningsförmåga. Direkt ekonomiskt stöd av aUmänna medel
kommer i fråga endast om och när kostnaderna för rättshjälpen överstiger
bidraget. Rättshjälpsförfarandet synes böra utformas så att
rätlshjälpsnämnderna så vilt möjligt inte behöver la befattning med
rätlshjälpsärendena så länge kostaaderna täcks av kostnadsbidraget och
rättshjälpen sålunda inte medför någon kostnad för det allmänna. En sådan
ordning kan utan vidare godtas i fråga om ärenden som handläggs på allmän
advokatbyrå och bör också kunna tillämpas i fråga om ärenden som handläggs hos
privatpraktiserande advokat eller biträdande jurist hos honom. Den
auktorisation som medlemskap i advokatsamfundet innebär får anses utgöra en
tillräcklig garanti för att ett sådant system inte missbrakas. Beträffande
andra privatpraktiserande jurister än advokater bör däremot rättshjälp över
huvud taget inte få lämnas innan rätlshjälpsnämnden har beslutat om rättshjälp
och prövat juristens lämpUghet som biträde. Delsamma bör gälla jurister som är
anställda hos organisationer och sammanslutningar liksom andra som kan komma i
fråga som biträde vid rättshjälp. Ett på detta sätt utformat förfarande i
rättshjälpsfrågor bör enligt min mening tillgodose såväl den enskildes som det
allmännas intresse av en smidig och snabb handläggning av rättshjälpsärenden.
Som föreslagils i promemorian och allmänt
tiUstyrkts under remissbehandlingen bör det även finnas ett centralt organ
inom rättshjälps-organisationen för tiUsyn över och samordning av uppgifterna
på detta område.
Vad
jag nu har anfört innebär sammanfattningsvis att den genomgripande reform av
samhäUets rättshjälp som nu bör genomföras skaU innefatta en betydande
utvidgning av den enskUdes rättsskydd så att rättshjälp i princip kan utgå i
alla slags rättsliga angelägenheter och avse praktiskt taget alla fysiska
personer. En föratsättning för rättshjälp skall vara att den enskilde bidrar
tUl kostnaden för rättshjälpen i relation tUl betalningsförmågan. Rättshjälp
skall kunna lämnas av al-
Prop. 1972: 4 240
manna
och privata advokatbyråer och av andra privatpraktiserande jurister. Ansvaret
för rättshjälpens administration skall i huvudsak vara samlat inom en särskUd
rättshjälpsorganisation med regionala rättshjälpsnämnder och en central
myndighet.
En reform av rättshjälpen efter de riktlinjer som
jag nu har angett innebär inte att rättsskyddsförsäkringar skuUe sakna
betydelse som komplement tUl det grundläggande skydd som den samhäUeUga rättshjälpen
är avsedd att ge. Under remissbehandUngen har försäkringsinspektionen gett
uttryck åt den uppfattningen att försäkringsbranschen bör kuima åstadkomma en
kompletterande rättsskyddsförsäkring som bygger på den grundläggande rätt som
den enskilde enUgt förslaget kommer att tUlförsäkras, Från försäkringsbranschen
har under remissbehandlingen intagits en mera avvaktande hållning.
Jag delar den i promemorian framförda uppfattningen
att de frivUUga rättsskyddsförsäkringarna bör kunna spela en betydande roU
även i det nya rättshjälpssystemet. Den nu föreslagna rättshjälpsreformen
innebär för de ekonomiskt sämst ställda att de ges vidsträckta möjligheter att
ta tillvara sina intressen i rättsliga angelägenheter. För människor i normala
inkomstlägen innebär rättshjälpen att deras ekonomiska uppoffring är begränsad
tUl ett bidrag som kan föratses på förhand. När rättshjälpsbehovet
aktualiseras kan det emellertid för dessa bidrag krävas en ekonomisk beredskap
som enligt min mening med fördel skulle kunna tUlhandahåUas genom en frivUUg
rättsskyddsförsäkring. Även i övrigt bör en frivUlig rältsskyddsförsäkring
kunna utformas så att den utgör en lämplig komplettering tiU rättshjälpen.
Även utanför de frivUliga rättsskyddsförsäkringarna
kan ett kompletterande frivUligt rättsskydd vara av stort värde i det nya
rättshjälpssystemet. Jag tänker i första hand på den rättshjälp som
tUl-handahåUs medlemmar i vissa intresseorganisationer. De tjänster som lämnas
av dessa organisationer kommer i viss utsträckning att få sin motsvarighet inom
det allmännas rättshjälp. Rättshjälp från det aUmännas sida bör enligt min
mening utgå även om den rättssökande är medlem i organisation som tiUhandagår
medlemmarna med biträde i rättsliga angelägenheter. I sådana fall är det också
naturligt att den sakkunskap som finns representerad inom organisationen kan
utayttjas inom rättshjälpssystemet. Personal med anknytning till
organisationerna bör sålunda kunna förordnas som biträde vid rättshjälp.
19.2
Tillämpningsområdet
Fri rättegång kan i princip endast komma i fråga
beträffande mål och ärenden vid allmän domstol. För den ulomprocessuella
rättshjälp som lämnas vid rättshjälpanstalter och enligt jämtlandssystemet
gäller
Prop. 1972: 4 241
däremot
inte några begränsningar med hänsyn till om ärendet hör tUl aUmän domstols,
förvaltningsdomstols eUer förvaltningsmyndighets prövning. Jag har redan
tidigare framhålUt att rättshjälpen i fortsättningen inte bör begränsas tiU
mål eUer ärenden vid vissa domstolar eUer myndigheter. Rättsskyddsbehovet kan
ofta vara lika starkt i ett ärende vid förvaltaingsdomstol som i ett mål eUer
ärende vid aUmän domstol. Behovet av rättshjälp framträder dessutom ofta redan
innan den rättsliga angelägenheten blivit föremål för behandling vid domstol
eller annan myndighet. Frågan om rättshjälp skall utgå i ett visst ärende bör
därför bedömas oberoende av kompetensfördelningen meUan olika domstolar och
andra myndigheter och oberoende av om ärendet är föremål för behandling vid
myndighet över huvud taget. Rättshjälp i form av aUmän rådgivning i rättsliga
angelägenheter bör också kunna ges. Som anförts redan inledningsvis biträder
jag aUtså den i promemorian förordade och under remissbehandlingen aUmänt
tUlstyrkta ordningen att rättshjälp i princip skall utgå i alla slags
rättsliga angelägenheter. Det sagda innebär också att tvister som tUlhör
skUjemäns prövning inte har tagits undan från rättshjälpen. Som föreslagits i
promemorian bör dock rättshjälpen inte avse kostnaderna för skUjemännen,
Frågan
vUken personkrets som bör komma i åtnjutande av rättshjälp hänger nära samman
med rättshjälpens karaktär av social förmån. Enligt promemorieförslaget kan
rättshjälp utgå oberoende av sökandens ekonomiska förhållanden. Sökandens
ekonomiska belägenhet påverkar i stället bidraget tUl kostnadema för
rättshjälpen. Bidragsskyldigheten är utformad som ett system med maximibelopp.
Om kostnaderna för rättshjälpen inte uppgår tUl maximibeloppet, skall rältshjälpsavgiften
motsvara kostnadema. I inkomstlägen över åtta gånger basbeloppet enUgt lagen om
allmän försäkring skall dock avgiften alltid motsvara kostnaden. I den mån
avgiften täcker rättshjälpskostnaderna innebär rättshjälpen inte någon direkt
ekonomisk subvention.
Den
föreslagna ordningen att även sådana fall där avgiften täcker kostnadema och
någon subvention från det allmänna sålunda inte sker skall omfattas av
bestämmelsema i rättshjälpslagen har varit föremål för delade menkigar under
remissbehandlingen. I en del yttranden har framhåUits värdet av att även den
som skall betala hela kostnaden för rättshjälpen ges möjlighet att utnyttja den
kostnadskontroll som det föreslagna rättshjälpssystemet innebär och att anlita
de allmänna advokatbyråema. Andra remissinstanser däribland advokatsamfundet
anser att rättshjälpen bör begränsas till att avse endast dem som av ekonomiska
skäl behöver samhällets stöd. När den rättssökande själv skall betala hela
kostaaden är det enligt advokatsamfundet ytterst osannolikt att han skulle tUlmäta
den föreslagna kostnadskontrollen något självständigt värde.
Jag
kan inte dela uppfattaingen att den enskUde skuUe sakna in-
Prop. 1972:4 242
tresse
att utnyttja en kostnadskontroU inom ramen för rättshjälpssystemet när
kostnadema understiger det kostnadsbidrag som skall betalas. I varje fall för
den kategori där subventionerad rättshjälp kan komma i fråga är det enligt min
mening av största värde alt kunna utnyttja rättshjälpssystemets garantier för
en skälig arvodesdebitering även om kostnaden inte skulle översliga
maximibeloppet. Så är särskUt faUet för rättssökande med mycket begränsad
inkomst När sökandens kostnadsbidrag alllid skulle motsvara kostnadema och
någon subvention inte kan komma i fråga, är behovet för sökanden att kunna
utnyttja rättshjälpssystemets kostnadskontroll inte lika framträdande. På grand
härav och då tUlämpningsområdet för rättshjälpen bör begränsas så att denna
blir så administrativt lätthanterlig som möjligt förordar jag att rättshjälp i
princip inte får utgå till den som har en inkomst som överstiger åtta gånger
basbeloppet
Den omständigheten att rättshjälp inte kan meddelas
för de högsta inkomstlagarna bör inte utgöra hinder för dessa att utnyttja de
allmänna advokatbyråernas tjänster. Jag återkommer tUl frågan om de allmänna
advokatbyråernas verksamhetsområde i det följande.
Med
utgångspunkt från att rättshjälpen bör betraktas som en social förmån föreslås
i promemorian att vissa begränsningar uppstäUs i fråga om möjligheten för
fysisk person att få rättshjälp. Kostnader i rättsliga angelägenheter som har
samband med näringsverksamhet bör enligt förslaget från denna utgångspunkt inte
innefattas i det allmännas rättshjälp. I promemorian framhålls alt kostnader
för biträde i rättsliga angelägenheter ofta är en normal företeelse i
affärslivet, jämförbar med andra driftskostnader som kan påverka rörelsens
resultat. Det föreslås därför att rättshjälp inte skall kunna utgå för
näringsidkare i fråga om angelägenhet som har samband med hans näringsverksamhet
Undantag skall dock gälla för vissa fall när synnerliga skäl kan åberopas för
rättshjälp.
Den
föreslagna begränsningen av rättshjälpen såvitt gäller näringsidkare har
tiUstyrkts eUer lämnats utan erinran i en del remissvar. Det stora flertalet av
de remissinstanser, som har uttalat sig i frågan, har emellertid ställt sig
avvisande tUl förslaget. Det framhålls därvid bl. a. alt sociala skäl talar för
att småföretagare inte utestängs från rättshjälp i angelägenheter som har
samband med deras verksamhet och att det inte är realistiskt att räkna med att
näringsidkare alllid skall hålla en ekonomisk beredskap för att betala
eventuella kostnader i rättsliga angelägenheter.
För
egen del anser jag att utgångspunkten bör vara att rättshjälpen i första hand
bör ge skydd vid oföratsedda händelser som berör den enskUdes personliga och
ekonomiska förhållanden. De rättsliga angelägenhetema i näringsverksamhet är
av annan karaktär än i privatlivet och varierar dessutom starkt med hänsyn till
verksamhetens art och
Prop.
1972: 4 243
omfattning.
När rättshjälpen utvidgas tUl alla utom de högsta inkomsttagama bör det
rättsskyddsbehov som föreligger i näringsverksamhet tUlgodoses på annat sätt än
genom rättshjälp med stöd av det allmänna, t. ex. genom någon form av
försäkring eller genom förmedling av någon intresseorganisation. Som
framhållits både i promemorian och under remissbehandlingen kan det emellertid
förekomma fall där rättshjälp bör kunna komma i fråga även beträffande rättslig
angelägenhet som har samband med näringsverksamhet Så kan vara faUet bl, a.
beträffande vissa småföretagare, som praktiskt sett står löntagarna nära,
eller när sambandet med de privata förhållandena är sådant att rättshjälp inte
bör vägras. En särregel behövs för att undvika slötande konsekvenser av att
rättsliga angelägenheter i näringsverksamhet ställs utanför rättshjälpens
tUlämpningsområde, Jag föreslår att undantagsregeln ges en något vidsträcktare
tiUämpning än som föreslagits i promemorian och förordar att rättshjälp inte
får utgå i rättsliga angelägenheter som har samband med sökandens
näringsverksamhet, om inte särskilda skäl föreligger,
F,
n, gäller den begränsningen av den rättshjälpsberättigade personkretsen alt
fri rättegång i princip endast får beviljas den som är svensk medborgare,
Kungl. Maj:t kan dock under föratsättning av ömsesidighet förordna att
undersåte i viss främmande stat i fråga om rätt tUl fri rättegång skall vara
likställd med svensk medborgare. Sådant förordnande har också meddelats
angående medborgare i stater som är anslutna till vissa internationella
överenskommelser. Särskilda regler finns också som öppnar möjlighet för
statslösa personer eller politiska flyktingar att erhåUa fri rättegång. Vid
rättshjälp som lämnas av rättshjälpsanstalt eller genom jämtlandssystemet
upprätthålls inte något krav att sökanden skall vara svensk medborgare.
I promemorian anförs att flertalet utländska
medborgare i praktiken är berättigade tUl rättshjälp på grund av olika
konventioner. Den föreslagna rättshjälpsreformen medför vidare att
rättshjälpen får en påtaglig karaktär av social förmån. De skäl som har
föranlett att sociala förmåner i allmänhet utgår även tUl utlänningar gäller
sålunda i huvudsak även beträffande rättshjälp. För utlänningar finns det
uppenbarligen ett speciellt behov av rättshjälp. I promemorian föreslås därför
att rättshjälpen utvidgas tiU utländska medborgare. En förulsällning bör dock
vara alt vederbörande är bosatt här i riket och att det är fråga om
angelägenhet som har anknytning hit.
Förslaget att utlänning skall kunna bevUjas
rättshjälp oavsett i vilket land han är medborgare godtas av alla
remissinstanser som har berört denna fråga. Kravet på att utlänningen för alt
få rättshjälp skall vara bosalt här i landet kritiseras däremot i åtskUliga
yttranden. Några remissinstanser har också invändningar mot kravet på att den
rättsliga angelägenheten måste ha anknytning här i landet.
Ptop. 1972:4 244
När det gäller att göra en gränsdragning för
rättshjälp meUan svenska medborgare och andra bör enUgt min mening
utgångspunkten vara att rättshjälp skall stå öppen även för utlänning samt för
den som är statslös eller politisk flykting om den rättsliga angelägenheten
prövas eUer på annat sätt behandlas här i landet och den rättssökande är bosatt
här. När det gäUer angelägenheter som behandlas utomlands bör rättshjälp i
princip inte kunna lämnas vare sig svenska medborgare eller andra. Som anförts
under remissbehandlingen bör det emellertid undantagsvis kunna komma i fråga
att rättshjälp lämnas i angelägenhet som behandlas utomlands, t, ex, i en
skilsmässoprocess i ett nordiskt land. En fömtsättning bör dock vara att den
rättssökande är bosalt här och att särskUda skäl för rättshjälp föreligger.
Om den rättssökande är bosatt utomlands och
angelägenheten behandlas här bör rätten tiU rättshjälp i princip vara beroende
av att den rättssökande är svensk medborgare eller på grund av konvention är
likstäUd med svensk medborgare. Statslös person och politisk flykting bör vara
UkstäUd med medborgare i den stat där han är bosatt. För övriga bör inte stäUas
upp något absolut hinder mot rättshjälp. I vissa faU, särskUt i famUjemålen,
kan det finnas ett aUmänt intresse av att rättshjälp kan lämnas även denna
kategori. För den som är bosatt utomlands och inte är svensk medborgare eUer
på grund av konvention eUer annars likställd med svensk medborgare bör därför
gäUa att rättshjälp skall kunna länmas om särskUda skäl föreligger. Som förut
sagts föratsätts att angelägenheten prövas eUer på annat sätt behandlas här i
landet.
För rättshjälp skall enligt vad jag nu anfört i
princip ställas upp det kravet att den angelägenhet som rättshjälpen avser skaU
prövas eUer på annat sätt behandlas här i landet. Härmed avses i första hand
prövning vid domstol eUer annan myndighet. Är angelägenheten föremål för prövning
vid domstol eUer annan myndighet i ett annat land kan rättshjälp sålunda endast
komma i fråga undantagsvis. Rättshjälpen kan emellertid som framhåUits förat
avse även ulomprocessueUa åtgärder, t, ex, förlikningsförhandlingar. Om sådana
åtgärder vidtas här i landet, kan angelägenheten anses vara föremål för behandling
här. Det föratsätts givetvis att den rättssökande biträds av någon här i
landet.
Jag vUl i detta sammanhang också erinra om de
särskUda problem som kan uppkomma när svensk medborgare anhåUes eller häktas i
utlandet eUer åtalas inför utländsk domstol. Enligt de instruktioner som gäUer
för utrikesförvaltningen åligger det utiandsmyndighet alt i vissa sådana faU
tiUse att vederbörande svenske medborgare erhåller biträde av försvarare,
Kostaaden för försvararen bestrids i många fall av utlandsmyndigheten, låt
vara att beloppet som regel senare återkrävs av den person för vilken
försvararen har förordnats. Det är f, n, något oklart vilka anspråk svenska
medborgare kan ställa på staten i fråga om bistånd av detta slag. Frågan bör
dock inte tas upp i detta sammanhang.
Prop. 1972: 4 245
De
regler som i framtiden skaU gälla för sådana fall kommer att närmare övervägas
inom justitiedepartementet och utrikesdepartementet.
Vad som anförts i det föregående har tagit sikte på
fysiska personer. Beträffande denna kategori har jag förordat viss begränsning
av rättshjälpens tillämpningsområde med hänsyn till rättshjälpens karaktär av
social förmån. Av samma skäl bör gälla att rättshjälp i princip inte få utgå
tUl juridisk person. En sådan ordning har också föreslagits i promemorian och
allmänt tiUstyrkts under remissbehandlingen.
Som föreslagits både av utredningen om
rättegångshjälp och i promemorian bör emeUertid dödsbo ha möjlighet att
erhålla rättshjälp. För en sådan ordning kan åberopas starka sociala skäl. Som
exempel på när rättshjälp bör kimna lämnas dödsbo kan nämnas det fallet att det
i samband med aweckling av ett dödsbo uppkommer tvist angående någon tillgång
eller skuld i boet. Ett annat exempel är att dödsboet för talan för att utfå
ersättning för begravningskostnad. Ytterligare ett fall där främst praktiska
skäl kan anföras för rättshjälp är alt den avlidne hade rättshjälp.
Utredningen om rättegångshjälp föreslog en
uttrycklig begränsning till tvister angående tUlgång eller skuld vid dödsfallet
eller med anledning av dödsfallet, EnUgt min mening saknas anledning att ta
upp någon motsvarande begränsning. Genom förslaget att näringsidkare i princip
inte skall kunna få rättshjälp i fråga om angelägenhet som har samband med
näringsverksamheten undantas de fall när sociala skäl inte kan åberopas för
rättshjälp.
I promemorian har även föreslagits att rättshjälp
skall kunna lämnas ideell förening. Beträffande sådan förening skall dock
rättshjälpen enligt förslaget inte innebära någon ekonomisk subvention.
Förslaget har fått ett blandat mottagande under remissbehandlingen. Några av de
remissinstanser som kritiserar förslaget förordar att ekonomisk subvention
borde kunna komma i fråga. Andra menar att begreppet ideell förening inrymmer
så olika företelser att en gemensam reglering inte är lämplig. Ytterligare
andra menar att rättshjälp över huvud taget bara bör utgå i form av
subventionerad rättshjälp och avstyrker av det skälet förslaget
Enligt min mening finns det inte tillräckliga skäl
att införa möjlighet alt ge idell förening ekonomisk subvention i rättsliga
angelägenheter. I konsekvens med vad jag anfört tidigare bör vid sådant
förhållande rättshjälp inte utgå tUl ideell förening. En annan sak är att det
kan anses vara befogat att sådan förening ges möjlighet att anlita aUmän
advokatbyrå utanför rättshjälpens ram. Denna fråga behandlas närmare i det
följande.
Rättshjälp skall i princip kunna utgå i varje
rättslig angelägenhet oavsett om ärendet behandlas av domstol eller
förvaltningsmyndighet eller gäller rättsligt biträde som lämnas utan samband
med förfarande
Prop. 1972: 4 246
hos
något samhäUsorgan, Med demia utgångspunkt får rättshjälpen ett mycket vidsträckt
tUlämpningsområde, Vissa begränsningar måste dock göras så att samhäUets
resurser kan koncentreras tUl de områden där behovet är störst, I promemorian
diskuteras två skUda slag av begränsningar. Den ena tar sikte på att generellt
undanta vissa grupper av ärenden och den andra går ut på att möjlighet skall
finnas att i aUa ärendegrapper förhindra att missbrak sker av rättshjälpen.
När
det gäller den förstaämnda typen av begränsning tas i promemorian upp frågan
om att utesluta vad som kan betecknas som massärenden, dvs, ärenden som är
talrikt förekommande och normalt av enkel beskaffenhet. Som exempel nämns bl,
a. inskrivningsärenden och bouppteckningar, I fråga om dessa ärenden framhålls
att de visserligen i allmänhet är av enkel beskaffenhet men att komplikationer
inte säUan kan inträda som gör att biträde är påkallat. Vidare anförs att det
särskUt för personer i små omständigheter skulle framstå som en brist i
rättsskyddet, om rättshjälp inte skulle kunna komma i fråga i denna typ av
ärenden, Å andra sidan framhålls att det f. n. saknas möjUghet att bedöma hur
stor tUlströmningen av sådana ärenden kommer att bli och att de kan medföra en
avsevärd belastning på organisationen. I promemorian föreslås därför en särskUd
avgiftsregel för att förebygga en alltför stor anhopning av massärenden. Regeln
innebär att Kungl. Maj:t får förordna att rältshjälpsavgiften i massärendena
skall motsvara rättshjälpskoslnaden. Subvention får förekomma endast i
undantagsfall.
Vid remissbehandlingen har förslaget att
massärendena inte bör uteslutas från rättshjälpens tUlämpningsområde godtagits
av de remissinstanser som har berört frågan. Även den föreslagna avgiftsregeln
har godtagits i det stora flertalet yttranden.
För
egen del ansluter jag mig till den uppfattning som har kommit tUl uttryck i
promemorian och under remissbehandlingen att massärendena inte generellt bör
uteslutas från tUlämpningsområdet för rättshjälpen. Den belastning som dessa
ärenden kan komma alt få för rättshjälpsorganisationen är emellertid mycket
svår att bedöma på förhand. En möjlighet att ta ut fuU kostnadstäckning i dessa
ärenden är enligt min mening inte tiUräcklig garanti för att hindra en
besvärande anhopning av rällshjälpsarenden. Jag förordar därför att den
befogenhet att ingripa i händelse av en sådan utveckUng som bör ges Kungl.
Maj:t får innefatta behörighet att utesluta massärendena från tUlämpningsområdet
I enlighet härmed bör i anslutning tUl bestämmelsema om tUlämpningsområdet tas
in en regel av innebörd att Kungl. Maj:t får förordna att rättshjälp inte skall
utgå i ärenden som är talrikt förekommande och normalt av enkel beskaffenhet.
Ett sådant förordnande kan komma i fråga t. ex. beträffande bouppteckningar,
inskrivningsärenden och vissa taxeringsbesvär.
En
typ av massärenden som har uppmärksammats särskUt i prome-
Prop.
1972:4 247
morian
är självdeklarationerna. Beträffande dessa konstateras bl. a. att det
uppenbarligen finns ett behov av biträde. Med hänsyn lUl mängden av ärenden och
koncentrationen tUl en kort tid på året skulle det emeUertid medföra avsevärda
organisatoriska svårigheter om de allmänna advokatbyråema skulle bistå med
upprättande av självdeklara-tioner. I promemorian föreslås därför att de
undantas från rättshjälpens tUlämpningsområde. Förslaget godtas genomgående vid
remissbehandlingen.
Det är uppenbarligen angeläget att allmänheten
bereds vidgade möjUgheter till sakkunnig hjälp i deklaralionsärenden. Av
praktiska skäl är det emellertid inte möjUgt att lösa denna fråga i delta
sammanhang. Jag förordar därför att rättshjälp inte får lämnas för upprättande
av självdeklaration,
I promemorian behandlas också frågan om en
bestämmelse bör finnas som ger möjlighet att beträffande alla ärendegrupper se
tUl att missbmk av rättshjälpen inte sker, F, n, finns i LFR en bestämmelse som
umebär bl, a, att fri rättegång inte får beviljas part, om det måste anses vara
av ringa betydelse för honom att hans talan vinner prövning, I
rältshjälpsanslaltemas reglementen finns en föreskrift som också syftar tUl
att förhindra onödiga rättegångar. Det föreskrivs där att framstäUning om
rättegång, som befinns vara uppenbart ogmndad eUer gagnlös, skall avvisas. För
rättshjälpen enligt jämtlandssystemet gäUer att framställning om åtgärd, som
finnes vara uppenbart ograndad eller av ingen eUer ringa betydelse för
klienten, skall avvisas.
I promemorian framhålls att rätlshjälpsreformen
leder till en betydande utvidgning av rättshjälpen i förhåUande till vad som
nu gäUer. Det är därför naturligt alt begränsa rättshjälpen så alt obefogade
eller oväsentiiga anspråk inte kan drivas med stöd av det allmänna. Från denna
utgångspunkt föreslås i promemorian regler om intresseprövning. Reglerna
innebär dels att rättshjälp inte får bevUjas den som inte har befogat intresse
av att få sin sak behandlad, dels att bevUjad rättshjälp regelmässigt skall
upphöra om det under ett ärendes gång visar sig att sådant intresse inte
föreligger.
Vid remissbehandlingen har den föreslagna
inlresseprövningen godtagits i ett mindre antal yttranden. I många remissvar
uttalas emellertid mer eller mindre starka betänkligheter.
Regeln i LFR om intresseprövning är av tämligen begränsad
räckvidd. Den tar endast sikte på det fallet att det måste anses vara av ringa
betydelse för parten att hans talan vinner prövning. Detta innebär emellertid
inte att spärrar helt saknas mot obefogade anspråk. En spärt ligger i
ersättningsreglema i LFR som innebär bl, a, att biträde som fört en obefogad
talan kan förklaras sakna rätt till ersättaing, I fråga om rättshjälp vid
rättshjälpsanstaltema eller enligt jämtlandssystemet finns regler som direkt
förbjuder biträdet att främja obefogade anspråk.
Prop. 1972: 4 248
När nu ett enhetiigt syslem skaU etableras för all
rättshjälp och när en betydande ökning av samhäUets insatser på området
föreslås anser jag att aUa möjligheter måste tillvaratas för att förhindra
missbruk av rättshjälpen. Att en intresseprövning i någon form måste finnas
har inte heller bestritts från något håU, Däremot har delade meningar rått om i
vUka faU rättshjälp bör vägras eUer upphöra och om hur prövningen skall
utformas.
För egen del anser jag att särskUda regler behövs
som klargör att rättshjälp inte får utgå till den som inte har befogat intresse
av att få sin sak behandlad. Beträffande reglernas närmare materiella innebörd
har i promemorian angetts några typfall när rättshjälp bör kunna vägras. Ett
sådant fall är när anspråket grundas på en klar felbedömning av gäUande
rättsregler och ett annat när bevisläget är sådant att det framstår som
utsiktslöst eller mycket osannolikt att anspråket kan drivas med framgång.
Enligt min mening kan några bärande invändningar inte resas mot att rättshjälp
vägras i sådana fall. Självklart är emellertid att bedömningen i fråga om
bevisläget måste göras med försiktighet. Ofta torde säkert underlag för denna
bedömning finnas först sedan viss rättshjälp har lämnats.
I promemorian uttalas vidare att tvister eller
anspråk som avser obetydliga ekonomiska värden jämfört med kostnaderna i regel
inte bör få drivas med slöd av det allmänna. Även i sådana fall när ett i och
för sig befogat anspråk inte ens på längre sikt kan realiseras därför att
motparten saknar tUlgångar bör rättshjälp kunna vägras. Enligt promemorian kan
det också finnas skäl att vägra rättshjälp för en målsägande som vill föra
ansvarstalan för ett brott som ligger under allmänt åtal eller för
ärekränkning. Jag kan i princip ansluta mig tUl vad som anförts i promemorian
i denna del men jag vUl särskUt understryka att det här är fråga om typfaU och
att frågan om det finns ett befogat intresse måste bedömas med hänsyn till
omständigheterna i det enskilda fallet. Beträffande tvister eller anspråk som
avser obetydliga värden viU jag tUlägga att en eventuell reform beträffande
förfarandet i sådana tvister kan komma att leda tUl ytterligare begränsningar i
rättshjälpens tUlämpningsområde.
Det ligger i sakens natur att intresseprövningen i
praktiken kommer att åvUa det anlitade biträdel i första hand. När befogat
intresse saknas torde det alltså få ankomma på biträdet att se till att
klienten avstår från att driva sitt anspråk. Har rättshjälp inte sökts bör
biträdet inte medverka tUl alt ansökan görs och har biträdet redan lagt ned
visst arbete, bör han söka förmå klienten att inte driva saken vidare. I regel
bör han avstå från att utföra ytterligare arbete åt klienten.
Handlar biträdet i strid med de nu angivna
riktlinjema bör detta kunna föranleda ingripande från advokatsamfundet.
Rätlshjälpsnämnden bör liksom domstolar och andra myndigheter övervaka
Prop. 1972: 4 249
att
missbmk inte förekommer. Missbrak bör också kunna beaktas när
biträdesersättningen bestäms. Om regelsystemet utformas på detta sätt torde
ytterligare spärtar mot missbmk inte behövas. Det bör alltså inte åläggas
biträdet skyldighet att i samband med ansökan om rättshjälp upplysa
rättshjälpsnämnden om eventuella betänkligheter mot att rättshjälp bevUjas, En
sådan ordning skuUe kunna bidra till att rabba för-troendeförhållandet mellan
den rättssökande och biträdet. Hyser biträdet betänkligheter, bör han inte
medverka till ansökningen. Inte heller bör biträdet om han, sedan rättshjälp
bevUjats, kommer fram till att vidare rättshjälp inte bör komma i fråga,
åläggas någon anmälningsplikt gentemot rättshjälpsnämnden. Han bör i en sådan
situation i stället upplysa klienten om sin inställning och söka förmå denne
att avstå från sitt anspråk. Om han inte lyckas övertyga klienten, bör han i
regel underlåta att ta vidare befattning med saken,
19.3
Kostnadsbidrag
Som jag tidigare har anfört skall den som fått
rättshjälp bidra tUl kostnadema för rättshjälpen i förhållande tUl sin
betalningsförmåga. Någon återbetalningsskyldighet för statsverkets kostnader
för rättshjälp skall däremot inte förekomma.
Tanken att den som söker rättshjälp på förhand
skall bidra tiU kostnaderna är inte ny. Den har tagils upp i förslagen från
rättegångs-kommittén och utredningen om rättegångshjälp. Enligt
rättegångs-kommitténs förslag skulle part, innan han fick åtnjuta
rättegångshjälp, erlägga kostoadsbidrag, om hans årsinkomst översteg 7 000 kr.
Fullgjorde han underhållsskyldighet mot maka, barn eller annan skulle nämnda
belopp ökas med 500 kr, för envar sådan person, till vars underhåU han
väsentiigen bidrog. Kostnadsbidraget skulle bestämmas tiU belopp som motsvarade
en tiondel eller, om parten fullgjorde underhållsskyldighet, en femtondel av
del belopp, med vilket partens årsinkomst översteg förat nämnt gränsbelopp.
Förslaget upptog en övre inkomstgräns för möjligheten att erhålla
rättegångshjälp. Enligt särskUda bestämmelser skulle på grand av förmögenhet
eller skuldsättning eller annan särskild omständighet avvikelse kunna ske
från de schablonbelopp som enligt de ovan angivna grandema skulle gälla för
parts skyldighet att betala kostnadsbidrag och dettas storlek.
Utredningen om rättegångshjälp föreslog regler som
innebar att schablongränserna för möjlighet att erhålla rättegångshjälp och för
skyldighet att betala kostnadsbidrag gjordes indexreglerade genom att de skulle
bestämmas med användning av basbeloppet enligt lagen om aUmän försäkring.
Prövningen av ansökan om rättegångshjälp skulle enligt utredningens förslag
liksom enligt rättegångskommittén i första hand ske efter den årsinkomst som
sökanden beräknades ha vid
Prop. 1972: 4 250
tiden
för ansökan. Vid prövningen skulle vidare beaktas utgifter för att fullgöra
underhållskyldighet samt förmögenhet, skuldsättning m, m.
Promemorieförslaget innebär att den som får
rättshjälp skall i mån av förmåga bidra tUl kostnadema för rättshjälpen genom
att erlägga rättshjälpsavgift. Systemet med rältshjälpsavgifter är i huvudsak
utformat som ett system med maximiavgifter. Även om kostnaderna för
rättshjälpen överstiger ett med hänsyn till den rättssökandes betalningsförmåga
bestämt maximibelopp, skaU högre rättshjälpsavgift inte tas ut än som motsvarar
maximibeloppet. Är å andra sidan rättshjälpskostnaderna lägre än
maximibeloppet skall rättshjälpsavgiften motsvara dessa kostnader.
Avgiftsreglema i förslaget bygger i stor
utsträckning på schabloner. Beträffande rättshjälpsavgiftemas storlek föreslås
i promemorian att den ekonomiskt sämst ställda grappen i samhället skall få
rättshjälp mot en grandavgift som i princip är lika för alla. Grundavgiften
skaU dock kunna efterges eller sättas ned. Rättshjälpsavgiften för mellangruppen
tas ut enligt en stigande avgiftsskala. För de högre inkomsttagarna skall
avgiften täcka kostnaderna för rättshjälpen.
Vid remissbehandlingen har de i promemorian angivna
principiella riktlinjema för bidragsskyldigheten och avgiftssystemets
utformning allmänt godtagits.
Det är enligt min mening angeläget alt utforma
bidragsskyldigheten så att den rättssökande på förhand kan avgöra vilket belopp
han får betala i bidrag. Det säger sig självt att kostnademas storlek ofta är av
väsentlig och inte sällan av avgörande betydelse för den som överväger att
anlita juridisk hjälp i någon rättslig angelägenhet. Kan sökanden inte i förväg
bedöma vilken kostnad han ådrar sig, leder detta till osäkerhet och kan medföra
att han drar sig för att göra sin rätt gällande av rädsla för de ekonomiska
konsekvensema.
För att den rättssökande på förhand skall kunna
avgöra vilka kostnader han ådrar sig för rättshjälpen bör kostnadsbidragen i
princip konstraeras som ett system med maximibelopp. Därigenom får sökanden
kunskap om vUket koslnadsbidrag han högst kan få betala. Storleken av
maximibeloppet bör motsvara sökandens aktueUa betalningsförmåga. Överstiger
rättshjälpskostnadema maximibeloppet, bör det allmänna stå för dessa
överskjutande kostnader. Är å andra sidan rättshjälpskostnaderna lägre än
maximibeloppet, bör självfallet koslnadsbidraget motsvara dessa kostnader.
Maximibeloppen bör vidare bestämmas så att den
rättssökande lätt kan räkna ut vilket bidrag som gäller för honom. Bidragssystemet
bör därför i största möjUga utsträckning bygga på schablonregler. Ett sådant
system har också andra fördelar. En enhetiig praxis kan uppnås och prövningen
av bidragsreglema kan förenklas, Schabloniseringen får dock inte drivas längre
än att en ändamålsenlig differentiering av bidragsskyldigheten kan erhållas.
Prop.
1972: 4 251
Det nu anförda innebär att jag godtar de i
promemorian angivna principiella riktlinjerna för en reglering av de
rättssökandes bidragsskyldighet tUl rättshjälpskostnaderna. Även när det
gäller bidragssystemets utformning i stort för de olika kategoriema kan jag i
huvudsak ansluta mig lUl förslagen i promemorian. Förslaget om en grandavgift
för den ekonomiskt sämst ställda grappen kan i förhållande till vad som nu
gäller för fri rättegång samt rättshjälp vid rättshjälpsanstalterna och enligt
jämtlandssystemet sägas innebära en viss skärpning av de ekonomiska vUlkoren
för rättshjälp. Det är också klart att vissa rättssökande inom denna kategori
inte har förmåga att lämna något bidrag tiU kostnadema eller i vart fall inte
förmåga att betala mer än ett helt obetydligt belopp. För dessa bör som
föreslås i promemorian gmndavgiften kunna efterges eller sättas ned.
En särskUd anledning tUl att bidragsskyldigheten i
princip bör avse även de mindre bemedlade Ugger däri att de rättssökande med en
sådan ordning utnyttjar rättshjälpsorganisationen bara i sådana fall där ett
verkligt behov av rättshjälp föreligger. Visserligen skall opåkallade framstäUningar
om rättshjälp kunna avslås på den grunden att den rättssökande själv kan ta
tUlvara sina intressen. Innan ett beslut om avslag kan meddelas måste
emellertid i allmänhet en viss genomgång av ärendet ske. Den arbetsbelastning
detta medför på rättshjälpsorganisationen torde väl i det enskUda fallet som
regel bli ringa. Det finns dock en påtaglig risk att med det föreslagna
rättshjälpssystemet de rättssökande, framför allt till en början, i stor
omfattning vänder sig till rältshjälpsorganisationen i enkla och okomplicerade
ärenden, som vederbörande antingen utan vidare kan klara själv eller som han
kan klara av efter anvisningar från den myndighet där ärendet är anhängigt
eller skall anhängiggöras. En sådan ansvällning av rättshjälpsansökningar skulle
innebära en betydande arbetsbelastning på rättshjälpsorganisationen. På gmnd
härav och då den föreslagna dispensmöjligheten tUlgodoser de mera ömmande
behoven bör förslaget om grundavgift kunna godtas.
För meUangrappen bör, som föreslås i promemorian,
maximibeloppen bestämmas efter en stigande bidragsskala som slår i förhållande
tUl de rättssökandes ekonomiska vUlkor. Rättssökande i den ekonomiskt bäst
StäUda grappen bör däremot, som jag tidigare har anfört, inte kunna erhålla
rättshjälp.
De i promemorian föreslagna bestämmelserna om
avgränsningen av den ekonomiskt sämst stäUda gmppen och grandavgiften för denna
grupp innebär följande, överstiger sökandens inkomst inte ett gränsbelopp, som
motsvarar tre gånger det vid årets ingång gäUande basbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring, utgår rättshjälpsavgiften med 50 kr. Avgiften får sättas ned
eUer efterges, om särskilda skäl föreUgger. Med inkomst förstås sökandens
beräknade årsinkomst vid tidpunkten för ansökan.
Prop. 1972: 4 252
TUl meUangrappen hänförs enligt promemorian sådana
sökande, vars inkomst överstiger det nyss nämnda gränsbeloppet Maximibeloppen
utgör för dessa sökande en tjugondel av den del av sökandens inkomst som överstiger
ett gränsbelopp som motsvarar tre men inte fem gånger basbeloppet, en femtondel
av den del av inkomsten som överstiger ett gränsbelopp som motsvarar fem men
inte sex gånger basbeloppet, en tiondel av den del av inkomsten som överstiger
ett gränsbelopp som motsvarar sex men inte sju gånger basbeloppet och hälften
av den inkomst som överstiger ett gränsbelopp som motsvarar sju men inte åtta
gånger basbeloppet. Lägsta rältshjälpsavgiften är dock 50 kr. Gränsen mot den
ekonomiskt bäst stäUda grappen föreslås gå vid en inkomst som motsvarar åtta
gånger basbeloppet.
Har sökanden underhåUsskyldighet skall, om han i
väsentlig omfattning bidrar tiU annans underhåU, de tidigare nämnda
gränsbeloppen ökas med ett belopp som motsvarar en tredjedel av basbeloppet för
var och en mot vUken sådan underhåUsskyldighet fuUgörs.
En given utgångspunkt när det gäller att avgränsa
den ekonomiskt sämst ställda grappen torde vara att de som f, n, kan få fri
rättegång eller rättshjälp vid rättshjälpsanstaltema bör anses hänförliga tUl
denna grupp. Det bör m, a. o, inte komma i fråga att sätta gränsen mot mellangruppen
lägre än vad som gäUer för möjligheterna att få sådan rättshjälp.
Jag
har i det föregående utvecklat skälen för att reglerna om bidragsskyldighet i
största möjUga utsträckning bör bedömas efter schabloner, I första hand bör då
givetvis gränserna mellan de olika kategorierna anges genom schablonregler.
Det i promemorian föreslagna systemet för schabloniseringen, som bygger på
rätlegångskommilténs och utredningens om rättegångshjälp förslag och som
genomgående har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran vid remissbehandlingen,
bör godtas. Man bör sålunda vid utformningen av schablonerna anknyta tUl de
omständigheter som i allmänhet har den största betydelsen för den rättssökandes
betalningsförmåga. För de allra flesta torde inkomsten och försörjningsbördan
vara de faktorer som är avgörande för deras möjUghet att betala
rättegångskostnader. Gränserna mellan de olika kategoriema bör därför i första
hand anknytas tUl beloppet av den rättssökandes årsinkomst och tUl
underhåUsskyldighelen gentemot make, bam eller annan. Reglerna om hur
försörjningsbördan skaU beaktas bör så långt det är möjligt schabloniseras.
Gränserna mellan de olika kategorierna bör vidare indexregleras i någon form.
Anges gränsema i lag med fixa belopp medför förändringar i penningvärdet behov
av återkommande lagändringar. Att, som föreslås i promemorian, bestämma
gränsema i förhåUande till basbeloppet enUgt lagen om aUmän försäkring synes
erbjuda en tillfredsstäUande lösning.
När
det gäUer att fastställa gränsen meUan den ekonomiskt sämst
Prop. 1972: 4 253
StäUda
grappen och meUangrappen bör, som redan antytts, skillnad göras meUan en
sökande utan underhåUsskyldighet och en sökande med sådan skyldighet. Förslaget
i promemorian innebär att gränsen för den som inte har någon försörjningsbörda
kommer att gå vid en årsinkomst som motsvarar tre gånger basbeloppet, eller f,
n, 20 700 kr, FuUgör sökanden underhåUsskyldighet kommer gränsen att höjas
genom ett schablontiUägg, som föreslås uppgå till en tredjedel av basbeloppet,
eUer f, n, 2 300 kr, för varje person tUl vars uppehälle bidrag lämnas.
Jag har tidigare anfört att det inte kan konima i
fråga att sätta gränsen mot meUangruppen lägre än vad som gäller för möjUghetema
att få fri rättegång eUer rättshjälp vid rättshjälpsanstaltema. Den i
promemorian föreslagna gränsdragningen för icke underhållsskyldiga medför att
de som f, n, kan få fri rättegång eller rättshjälp vid rättshjälpsanstaltema
kommer att i det nya rätlshjälpssystemet tUlhöra den kategori som enbart skaU
betala en grundavgift. Förslaget har vid remissbehandlingen genomgående
tillstyrkts eUer lämnats utan erinran och det innefattar även enligt min
mening en lämplig gränsdragning.
Förslaget i promemorian om schablontiUägg för
underhållsskyldig sökande har mötts med erinringar i åtskiUiga yttranden. Dessa
remissinstanser anser allmänt att den belastning på en persons ekonomi som
underhåUsskyldighelen medför inte har beaktats tUlräckligt och förordar en
höjning av schablontillägget. Enligt ett par yttranden bör, om underhållsbidrag
utgår, underhåUsskyldighelen beaktas genom att gränsen höjs med detta belopp,
medan man för övriga fall av underhållsskyldighet får använda sig av ett
schablontiUägg.
Det är naturligtvis en fördel om höjningen av
schablongränsen för sökande med försörjningsbörda kan bestämmas enligt en för
aUa olika faU gällande schematisk beräkningsgrund. Ju mer kostnadsbidragssysle-met
kan schabloniseras, desto större blir möjligheterna för den rättssökande eUer
hans ombud att på förhand fömtse bidragels storlek. Vidare underlättas
prövningen för vederbörande myndighet. Det är emellertid svårt att finna en
lämplig sådan beräkningsgrand. De rätlssökandes förhållanden är så skiftande
att invändningar kan riktas mot varje beräkningsmetod som föreslås. Variationer
i försörjningsbördan kan inte beaktas i full utsträckning och därigenom kommer
vissa sökande att gynnas medan andra missgynnas.
En
ordning med flera beräkningsgrunder leder inte heUer till tiUfredsställande
resultat. En sådan lösning skulle medföra att regelsystemet kompliceras utan
att man skuUe kunna täcka alla de olika under-håUssituationer som kan uppkomma.
Enligt min mening måste fördelarna med en enhetiig
schematisk beräkningsgrand anses väga tyngre än de därmed förenade
nackdelarna. Jag förordar alltså en lösning med ett schablontillägg i enlighet
med
Prop. 1972: 4 254
förslaget
i promemorian. En förutsättning är då att tillägget blir så stort att det i
huvudsak täcker aUa fall av normal underhållsskyldighet. En annan fömtsättning
är alt det finns möjUghet tUl avvikelse från schablonen i de fall där en
onormalt tyngande försörjningsbörda föreligger, TUl sistaämnda fråga
återkommer jag i det följande.
Vid
underhållsskyldighet mot make, föräldrar eller andra vuxna personer synes
normalkostnaden inte oväsentUgt överstiga det i promemorian föreslagna
schablontillägget. Det sagda torde i viss mån gäUa även vid underhåUsskyldighet
mot bam. De tUlägg som vid prövning av ansökningar om fri rättegång och om
rättshjälp vid rättshjälpsanstaltema görs för make och barn överstiger i vissa
fall väsentUgt det föreslagna schablontUlägget, Skall schablonliUägget i
huvudsak kunna täcka aUa faU av normal underhållsskyldighet bör det höjas i
förhållande till vad som har föreslagits i promemorian. Schablontillägget bör
enligt vad som förordats av många remissinstanser kunna bestämmas tUl hälften
av basbeloppet.
Den
grandavgift som sökande inom den ekonomiskt sämst ställda grappen skaU betala
för rättshjälp, bör självfallet bestämmas så att den i princip är överkomlig
för dessa rättssökande, Å andra sidan bör avgiften inte bestämmas tUl så lågt
belopp att dess preventiva effekt går förlorad. Promemorieförslaget om en
grundavgift på 50 kr. synes kunna godtas om, som jag tidigare har anfört,
möjlighet finns att efterge eUer sätta ned avgiften. Bestämmelserna om
nedsättning eller eftergift av grundavgift bör vid tUlämpningen ge utrymme för
en relativt vidsträckt handlingsfrihet
I
ett hänseende vill jag emellertid göra avvikelse från förslaget i promemorian.
För att undvika återkommande lagändringar vid förändringar i penningvärdet
bör, som en del remissinstanser framhåller, grundavgiften inte i
rättshjälpslagen fixeras till ett visst belopp. I släUet bör någon form av
indexreglering ske. Lämpligen kan även grandavgiften bestämmas i förhållande
tUl basbeloppet. Grundavgiften bör då bestämmas tUl 1/125 del av basbeloppet
med avrandning nedåt tUl närmast lägre jämna tiotal kronor, vUket med
nuvarande basbelopp på 6 900 kr, gör en grundavgift på 50 kr.
Gränsen
mot den kategori som inte skall kunna erhålla rättshjälp eller, annorlunda
uttryckt, den övre gränsen för mellangrappen bör som jag framhåUit fömt dras
vid en inkomst som motsvarar åtta gånger basbeloppet Vid underhåUsskyldighet
bör gränsen höjas enligt samma regler som gäller för gränsen meUan den
ekonomiskt sämst stäUda grappen och mellangruppen.
Promemorians
förslag till bidragssystem för meUangrappen innebär att maximibeloppet skall
utgöra viss kvotdel av skUlnaden mellan sökandens årsinkomst och gränsen mot
den ekonomiskt sämst ställda grappen.
Prop. 1972: 4 255
Promemorian bygger i denna del på samma principer
som rättegångskommitlén och utredningen om rättegångshjälp utgick från i sina
förslag tUl avgiftssystem för rättegångshjälp. Dessa principer har genomgående
godtagits såväl vid remissbehandlingen av de båda tidigare utredningsförslagen
som i yttrandena över promemorian. Även enligt min mening bör detta system
användas.
TUl
skillnad mot de tidigare utredningama har emeUertid i promemorian
avgiftssystemet gjorts progressivt genom att olika kvotdelar använts för olika
uikomstskikt I förhållande tiU de båda tidigare utredningsförslagen har
kostaadsbidraget därigenom blivit lägre för de lägre inkomsttagama och högre
för de högre inkomsttagarna. Vid remissbehandlingen har förslaget i allmänhet
inte mötts med erinringar. En del remissmstanser är dock kritiska och anser att
förslaget medför icke acceptabla tröskeleffekter, framför allt vid den gräns
där kvoldelen övergår från en tiondel till hälften av inkomsten och vid gränsen
mot den ekonomiskt bäst ställda grappen.
Progressionen i det föreslagna avgiftssystemet
innebär att olikheterna i ekonomiskt avseende utjämnas på ett effektivare sätt
än enligt de tidigare förslagen. En sådan ordning är enligt min mening
naturlig när del gäUer rättshjälpen, eftersom denna förmån enligt förslaget
skall gälla för personer med mycket skiftande ekonomiska föratsättningar. Den
omständigheten att vissa tröskeleffekter inte torde kunna undvikas i ett sådant
avgiftssystem bör enligt mm mening inte tillmätas avgörande betydelse.
SjälvfaUet skall gälla att de olika gränsema för
sökande med försörjningsbörda får höjas med det schablontiUägg för
underhållsskyldighet som tidigare har förordats. De föreslagna maximibeloppen
vid ett basbelopp av 6 900 kr. framgår av upprättad tabell, vUken torde få
fogas till delta protokoll som bilaga 3.
Det
system för kostnadsbidrag som jag nu har förordat bygger på schablonregler.
Hänsyn tas tUl sökandens inkomst och försörjningsbörda. UnderhåUsskyldighelen
beaktas genom ett schablontillägg. Emellertid är det tydUgt att även andra
omständigheter kan ha betydelse för sökandens ekonomiska ställning och därmed
för hans förmåga att svara för kostnader i en rättslig angelägenhet. Jag har i
det föregående förutsatt att möjlighet skall finnas tUl avvikelse från den
föreslagna schablonen för underhållsskyldighet i de fall där en onormalt
tyngande försörjningsbörda föreUgger, Avvikelser från schablonreglema kan
också vara påkallade på grand av förmögenhet eUer skuldsättning eller annan sådan
särskild omständighet, i den mån omständigheten har någon mera påtagUg
betydelse för bedömningen av sökandens ekonomiska situation. Schablonsystemet
bör alltså kompletteras med en bestämmelse som gör det möjUgt att vid prövning
av begäran om rättshjälp ta hänsyn tiU sökandens ekonomiska ställning i dess
helhet. Enligt promemorieförslaget
Prop. 1972:4 256
skall,
om sökandens betalningsförmåga vid tidpunkten för ansökan är väsentUgt ökad på
grand av förmögenhet eller annan särskild omständighet eller väsentligt
nedsatt på grand av skuldsättning eller annan särskUd omständighet, sådan
omständighet beaktas i skälig utsträckning vid bestämmande av årsinkomsten.
Förslaget har i allmänhet inte mötts med erinringar vid remissbehandlingen.
Även enligt min mening bör en sådan ordning genomföras.
En följd av bestämmelsen är att avvikelser kan ske
från schablonreglerna i störte eller mindre omfattning och i höjande eller
sänkande riktning. En sökande som enligt schablonsystemet skall betala enbart
grundavgiften eUer ett mindre bidrag enligt bidragsskalan för mellangrappen
kan sålunda på grand av förmögenhet eller annan särskild omständighet anses
böra betala ett större bidrag eller eventuellt anses böra jämställas med den
vars inkomster överstiger gränsen för möjlighet att få rättshjälp. På samma
sätt kan den, som enligt schablonsystemet inte skall få rättshjälp, på gmnd av
skuldsättning eller annan särskUd omständighet bli berättigad att få åtnjuta
förmånen. Vidare kan det belopp som sökanden enligt schablonreglerna har att
betala i bidrag jämkas.
Det är som framhålls i promemorian självfallet
önskvärt att någon form av schablon kan åstadkommas för bedömningen av hur
förmögenhet, skuldsättning och andra omständigheter skall inverka vid årsinkomstens
bestämmande. Det torde få ankomma på centralmyndigheten att dra upp de närmare
riktlinjema för tillämpningen.
De
nu berörda reglerna om kostnadsbidrag har avsett fysiska personer. Av
juridiska personer skall endast dödsbo kunna få rättshjälp. När det gäller
dödsbo är det inte möjligt att anknyta kostnadsbidraget tUl årsinkomsten.
Bidraget bör i stället, som föreslagits i promemorian, bestämmas med hänsyn
lill boets behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden efter en
skälighetsprövning.
19.4
Förmåner
Den som har fått fri rättegång är berättigad till
vissa ekonomiska förmåner. Utan ytterligare prövning av sökandens ekonomiska
villkor betalar statsverket vissa bevis- och utredningskostnader och kostnader
för rättegångsbiträde. Sökanden slipper också att betala vissa avgifter, bl.a.
expeditionsavgifter. Vissa kostnader som har utgått av allmänna medel enligt
annan lagstiftning än LFR kan sökanden inte i målet förpliktas alt återbetala.
Efter prövning i det enskilda fallet kan sökanden tillerkännas ersättning och
förskott för de kostnader som inställelsen medför, om han inte själv kan svara
för sin inslällelsekoslnad. Bilrädesförmånen är beroende av om biträdeshjälp
behövs på grand av sakens beskaffenhet. Rättshjälpen vid
rättshjälpsanstalterna och enligt jämtlandssystemet består i alt juridiskt
biträde lämnas. I viss utsträckning kan också vissa utlägg bestridas av
allmänna medel.
Prop. 1972: 4 257
Enligt promemorieförslaget bör rättshjälp i det nya
systemet i huvudsak omfatta samma förmåner som f. n. kan utgå enligt LFR. Vid
remissbehandlingen har förslaget genomgående tillstyrkts eller lämnats ulan
erinran. För egen del kan jag också i huvudsak ansluta mig till vad som har
föreslagits i denna del.
När beslut om rättshjälp har meddelats bör i
enlighet med promemorieförslaget ersättning av allmänna medel aUtid kunna utgå
för kostnader även om den rättssökande skulle ha förmåga att betala viss
kostnad. Betalningsförmågan bör tas i anspråk enbart genom kostnadsbidraget.
Sedan målet eller ärendet avslutats bör en slutlig reglering ske av kostnadsbidragets
storlek. Om erlagt bidrag därvid visar sig överstiga rättshjälpskoslnaden,
skall överskottet betalas tillbaka till den som har haft rättshjälp. I det
motsatta faUet, att för lågt bidrag erlagts, skall underskottet las ul av
honom.
Den mest betydelsefulla rätlshjälpsförmånen enligt
LFR är att biträde kan utses att mot ersättning av allmänna medel biträda den
som erhållit fri rättegång. I promemorian föreslås med biträdesbestämmelsen i
LFR som förebild att denna förmån skall kunna utgå under föratsättning att den
rättssökande inte själv eUer genom någon som i tjänsteställning eller i övrigt
lämnar honom bistånd kan behörigen ta tUlvara sin rätt. Liksom
remissinstanserna anser jag all den föreslagna bestämmelsen bör godtas.
Som framhålls i promemorian torde begränsningen i
möjligheten att få biträdeshjälp få särskild betydelse för rättshjälpen i
förvaltningsärenden. StatUga myndigheter har enligt det s. k.
servicecirkuläret en vidsträckt skyldighet att tillhandagå allmänheten med råd
och upplysningar. De kommunala myndigheterna torde ha motsvarande skyldigheter
inom sitt verksamhetsområde. Behovet av alt utse särskilt biträde i
förvaltningsärenden måste givetvis bedömas mot denna bakgrund. Samtidigt bör
emellertid beaktas att del finns förvaltningsärenden där den enskilde, trots
myndighelemas serviceskyldighel, otvivelaktigt har etl framträdande behov av
sådant bistånd.
F. n. gäller enligt LFR att till biträde skall
förordnas advokat eller annan som har avlagt juris kandidatexamen. Vidare
gäller alt tjänsteman på rättshjälpsanstall eller advokat som vid rätten brukas
som rättegångsombud företrädesvis bör anlitas. I promemorian föreslås en
bestämmelse att lill biträde skall utses tjänsteman vid allmän advokatbyrå
eller annan lämplig person. Några formella behörighetskrav föreslås aUtså
inte. Som skäl för att inte ställa upp några behörighetskrav framhålls i promemorian
bl. a. att den föreslagna vidgningen av tUlämpningsområdet kommer att ställa
krav på sakkunskap hos den som lämnar rättshjälp som tidigare inte har varit
eller endast i begränsad utsträckning varit aktuell. Som exempel på nya områden
för rättshjälpen nämns taxeringsprocessen. På det området kan enligt
promemorian även andra kategorier än jurister ha tillräcklig och i vissa fall
större sakkunskap än
9
Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972: 4 258
juristerna.
Även på andra områden kan enligt promemorian rättshjälpen uppenbarligen
ombesörjas av personer utan juridisk examen. Flertalet remissinstanser har
anslutit sig lUl dessa uttalanden. Även enligt min mening är det en stor fördel
alt också andra personer än jurister skall kunna komma i fråga som biträden på
speciella områden. Jag ansluter mig sålunda i princip till promemorieförslaget
i denna del.
När det gäller biträde i rättegång bör biträdet
regelmässigt ha juridisk utbildning. I vissa fall bör det dock kunna komma i
fråga att utse annan än jurist lill biträde även i angelägenhet vid rättegång.
Som framhållits i en del remissyttranden bör sålunda t. ex. ombudsman som är
anställd hos parisorganisation på hyresmarknaden kunna utses tUl biträde i
hyrestvist vare sig tvisten skall prövas av hyresnämnd eller domstol.
Även
om andra än jurister i vissa fall bör kunna utses till biträde vid rättshjälp
torde den övervägande delen av bilrädesuppdragen inom rätlshjälpssystemet
komma att lämnas till advokater och biträdande jurister vid allmänna
advokatbyråer eller till enskilt verksamma advokater och deras biträdande
jurister. I enlighet med det anförda har i departementsförslaget tagils upp en
bestämmelse av innebörd att lUl biträde skall utses advokat eUer annan lämplig
person.
Har den rättssökande själv föreslagit någon behörig
person till biträde gäller f. n. alt denne skall förordnas, om inte hans
anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller annars särskUda skäl
föranleder annat. Anledning till avvikelse från förslaget kan enligt
förarbetena vara att den föreslagne är bosalt på avlägsen ort och hans
anlitande därför skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller att han med
hänsyn lill sitt förhållande till saken anses olämplig. I promemorian föreslås
all denna ordning behålls. Liksom del stora flertalet remissinstanser vill jag
ansluta mig till förslaget. Som också har skett i promemorian finns skäl all
understryka värdet av ett fritt biträdesval.
Enligt LFR utgår ersättning för skilda slag av
kostnader för parts processföring av allmänna medel. Detta gäller bl. a.
kostnad för bevisning. Någon motsvarande allmän reglering finns inte för
förfarandet hos förvaltningsmyndigheter. Vid vissa förvaltningsdomstolar har
möjlighet införts att få utredningskostnad ersatt av allmänna medel genom den
nyligen antagna förvaltningsprocesslagen (1971: 291). Lagen gäller rättskipningen
i regeringsrätten, kammarrätt, skatterätt och länsrätt. Bl. a. har vittne eller
sakkunnig rätt tUl ersättning av allmänna medel. Ersättningen stannar i
princip på statsverket
När det gäller ärenden som inte har lett till
domslolsförfarande eller förfarande hos förvaltningsmyndighet omfattar den
rättshjälp som f. n. lämnas av rättshjälpsanstalterna och inom ramen för
jämtlandssystemet i viss begränsad utsträckning hjälp att bestrida den
rätlssökandes egna utredningskostnader.
Prop. 1972: 4 259
Promemorieförslaget mnebär att statsverket i
princip svarar för den enskildes utredningskostnader inte bara när fråga är om
förfarande hos allmän domstol ulan också när det gäller ärende som kan leda
till sådant förfarande. Vidare skall denna förmån kunna utgå i skiljemannaförfarande.
Beträffande ärende inför förvaltningsmyndighet och angelägenhet som kan leda
tUl sådant ärende uttalas i promemorian att skäl talar för att förmånen får
utgå åtminstone i vissa slags ärenden på detta område. Det anses emellertid
lämpligt att utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden får överväga
denna fråga närmare. Förslaget omfattar därför inte utredningskostnader på
förvaltningsområdet.
Förslaget innebär att i huvudsak samma förmåner i
fråga om utrednings- och liknande kostnader som nu utgår enligt LFR tas med i
det nya systemet Som en allmän föratsättning för att förmånen skall utgå
föreslås gälla att kostnaden avser utredning som är skäligen påkaUad för att
tiUvarata partens rätt. Vid remissbehandlingen har förslaget i allt väsentiigt
godtagits.
I överensstämmelse med vad som föreslås i
promemorian anser jag det givet att utredningskostnad skall kunna bestridas av
allmänna medel när fråga är om rättshjälp för rättegång vid allmän domstol.
Detsamma bör gäUa utredningskostnad i skiljemannaförfarande.
Beträffande utomprocessueU utredningskostnad vill
jag underslr)'ka uttalandet i promemorian att reglema om förmånerna bör
utformas så att föratsättningar skapas för uppgörelser utan rättegång.
Därigenom kan kostnaderna för rättshjälpen nedbringas och både parter och domstolar
besparas onödigt arbete. I vissa fall är det nödvändigt för alt en
UtomprocessueU förlikning skall kunna träffas alt möjlighet finns att i ett
tidigt skede införskaffa utredning som klarlägger om föratsättningar finns för
uppgörelse. I enlighet med vad som föreslås i promemorian bör alltså den som
beviljas rättshjälp få den förmånen alt utredning kan förebringas på
statsverkets bekostnad i den mån utredningen är skäligen påkallad för att
tillvarata hans rätt. Förmånen bör utformas så att den som medverkar till
utredning berättigas till ersättning i huvudsak efter de normer som finns i RB
om ersättning av allmänna medel. Denna förmån Ur i första hand avsedd för
mindre utredning såsom läkarmtyg, värderingsintyg och liknande. Endast
undantagsvis bör del komma i fråga att mer omfattande utredning införskaffas
utom rätta.
Som framhålls i promemorian måste självfallet
regelsystemet utformas så att garantier skapas mot att onödig eller alltför
dyrbar utredning anskaffas på statsverkets bekostnad. Förmånen bör därför i
princip inte kunna utgå i andra fall än när biträde har förordnats. Det torde
få ankomma på biträdel alt på eget ansvar la stäUning lill om särskild utredning
behövs. Har han införskaffat utredning, bör den som medverkar till utredningen
alltid ha rätt till ersättning. Visar det sig sedan att utred-, ningen varit
onödig eUer alltför dyrbar och har biträdet genom att för-
Prop. 1972: 4 260
anställa
om utredningen visat försumlighet, bör delta kunna beaktas när ersättningen
till biträdet bestäms. Har parten själv genom vårdslöshet eller försummelse
föranlett att biträdet ådragit statsverket onödiga utredningskostnader bör
detta kunna leda lill att han själv får slå för sådana kostnader.
Har biträde inte förordnats, t ex. därför att den
som beviljats rättshjälp kan ta tillvara sina intressen genom någon som i
tjänsteställning eller i övrigt lämnar honom bistånd, torde det få ankomma på
rätlshjälpsnämnden att på yrkande av den rättssökande pröva frågan om UtomprocessueU
utredningskostnad skall kunna förebringas på statsverkets bekostnad.
Som föreslagils i promemorian torde det vara
lämpligt att de sakkunniga för utredning om rättshjälp i förvaltningsärenden
får överväga om och i vUken mån de regler angående utredningskostnader som i
det nya systemet föreslås gälla för mål och ärenden inför allmän domstol skall
gälla även i ärenden vid förvaltningsmyndighet och förvaltningsdomstol. I
sammanhanget synes också böra undersökas om dessa regler bör kunna tUlämpas även
på rättshjälp i angelägenhet som ännu inte lett till förfarande hos
förvaltningsmyndighet. Jag är alltså inte f. n. beredd att lägga fram något
förslag i denna del.
Enligt
bestämmelser i LFR kan den som åtnjuter fri rättegång i viss utsträckning få
ersättning för sin inställelsekostnad. Ersätlningsrätlen är i princip begränsad
lill fall när den rättssökande har förelagts att inställa sig personligen vid
domstol. För förvaltningsområdet har genom förvaltningsprocesslagen införts en
bestämmelse som ger regeringsrätten, kammarrätt, länsrätt och skatterätt
möjlighet alt tillerkänna enskild part ersättning för instäUelsekostnader.
Enligt bestämmelsen får enskild part, som har inställt sig till muntlig
förhandling, tUlerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och
uppehälle, om rätten finner att han skäligen bÖr ersättas för sin inställelse.
I övrigt finns på förvaltaingsområdet inga bestämmelser som ger part möjlighet
att få ersättning för sin inställelse.
I promemorian föreslås alt den som har rättshjälp
skall kunna få ersättning av allmänna medel för resa och uppehälle i samband
med inställelse inför domstol eller annan myndighet. Som föratsättning föreslås
gäUa att personlig instäUelse ålagts. Förslaget har godtagits av det stora
flertalet remissinstanser.
I promemorian har framhållits vikten från
rättssäkerhetssynpunkt av att det muntUga förfarandet vinner ökat insteg i
förvaltningsprocessen. Det framhålls att en avgörande föratsättning för ökad
muntlighet är att rätt lill ersättaing för inställelse införs. Utan sådana
regler kan det inträffa att part av ekonomiska skäl ser sig förhindrad att
begära förhandling eller att efterkomma kaUelse att inställa sig hos
myndighet. För egen del kan jag instämma i dessa synpunkter. Jag vill tUlägga att
det
Prop.
1972: 4 261
sagda
enligt min mening gäller inte bara processen hos förvaltningsdomstolar utan
förfarandet hos förvaltningsmyndigheter över huvud taget Jag kan alltså godta
promemorieförslaget.
Beträffande
förhållandet mellan bestämmelsema i förvaltningsprocesslagen om ersättning för
inställelsekostnad och den nu föreslagna bestämmelsen bör gälla att
förvaltningsprocesslagens bestämmelser till-lämpas i första hand. Visar det sig
därvid att ersättning inte kan utgå bör rättshjälpsregleraa tiUämpas,
F.
n. utgår ersättaing för instäUelsekostnad enligt LFR bara om vederbörande
finnes icke själv kunna svara för kostnaden.. Den rätlssökandes förmåga att
bidra tUl rättshjälpskostnaden skall emellertid som tidigare har framhållits i
fortsättningen bedömas när ansökan om rättshjälp görs. Därefter skall i princip
ingen ytterUgare prövning av hans ekonomiska villkor ske. Rätten till
ersättning för inställelse skall alltså mte vara beroende av någon sådan ytterligare
prövning.
I promemorian föreslås också vissa andra förmåner.
Jag återkommer till dessa i specialmotiveringen.
I
fråga om förlorande parts skyldighet att ersätta motparts rättegångskostnader
kan erimas om att part vid processuell rättshjälp om han förlorar målet i regel
åläggs att betala motpartens rättegångskostnader. Enligt promemorian bör
rättshjälpen inte täcka den betalningsskyldighet för motparts
rättegångskostnad som han åläggs med stöd av kostnadsreglerna i RB. Vid
remissbehandlingen har denna uppfattning i allmänhet godtagits. Även jag kan
ansluta mig tUl vad som har anförts i promemorian i denna del. Jag vill
särskilt understryka att reglerna i RB som innebär att tappande part i
allmänhet åläggs att ersätta motparten hans rättegångskostnader är av stor
betydelse som ett korrektiv mot oöverlagda processer. Självfallet är det
viktigt att sådana processer inte förs med slöd av allmänna medel.
I
promemorian tas också upp frågan om en regel bör införas som ger vinnande
motpart tUl den som har rättshjälp möjUghet alt få ersättning av statsverket
för kostnad som inte kunnat tas ut av den lappande parten. Utredningen om
rättegångshjälp föreslog en sådan bestämmelse. Som fömtsättning för rätt till
ersättning föreskrevs att den förda talan bedömdes som helt obefogad och att
det kunde antas att talan inte skulle ha väckts om inte rättegångshjälp hade
åtajutits. Förslaget syftade tUl att förhindra att den som angreps med
obefogade krav från person med rättegångshjälp ansåg sig vara i ett sådant
underläge alt han utan rättegång gick med på kravet eller i inledd rättegång
gav upp sitt motstånd mot kravet.
I
promemorian avvisas tanken på att föreslå en sådan regel. Det framhåUs därvid
bl. a. att den av utredningen föreslagna regeln måste ses mot bakgmnd av alt
utredningens förslag inte innehöll någon bestämmelse om en förprövning av det
befogade i en parts talan. Regeln
Prop.
1972: 4 262
i
promemorieförslaget om intresseprövning kan antas förhindra att obefogade
anspråk drivs med det allmännas stöd. Det anförs också att
rätlsskyddsförsäkringarna utgör ett betydelsefullt skydd för motparten i sådana
situationer.
Vid
remissbehandlingen har promemorians ståndpunkt kritiserats i flertalet av de
yttranden som har behandlat frågan. I allmänhet anförs alt den föreslagna
inlresseprövningen inte kan antas bli en tUlräckligt effektiv spärt mot
obefogade anspråk. I flera yttranden förordas en regel av den innebörd
utredningen föreslagit.
I
det föregående har jag förordat en.regel om intresseprövning som överensstämmer
med promémorieförslagels- motsvarande bestämmelse. Den föreslagna regeln måste
enligt min mening antas komma att utgöra en betydelsefull spärr mot att
obefogade anspråk förs med det allmännas stöd. Det är givet alt den inte kan
helt utesluta att rättshjälp någon gång utgår för anspråk som visar sig vara
mycket svagt underbyggda. Emellertid torde de situationer som utredningen om
rättegångshjälp ville förebygga med sin ersättningsregel knappast behöva uppkomma.
Som jag har nämnt i det föregående kommer ansvaret för intresseprövningen i
första hand att vUa på biträdet. Om biträdet medverkar tUl att driva ett helt
obefogat anspråk, får han ingen ersättning av allmänna medel för sitt arbete.
Även detta innebär en viss garanti mot obefogade rättegångar. Jag vill också
framhålla alt i de fall då en regel av del slag som utredningen om
rättegångshjälp har föreslagit skulle ha sin största betydelse, nämligen för en
mindre bemedlad part, denne också får antas ha beviljats förmånen av
rättshjälp. På grund av det anförda ansluter jag mig till promemorieförslaget
på denna punkt
19.5
Rättshjälp åt misstänkt i brottmål
Rättshjälp åt misstänkt i brottmål utgår f. n. dels
enligt vissa bestämmelser i RB och dels på grand av reglerna om fri rättegång.
Bestämmelserna i RB innebär bl. a. att offentiig försvarare kan förordnas.
Denna förmån utgår oberoende av den misstänktes ekonomiska vUlkor. Frikänns den
tilltalade, stannar kostnaden för den offentliga försvararen på statsverket
Döms den tilltalade för brottet, kan han däremot åläggas att återgälda
statsverket kostnaden. Fri rättegång i brottmål kan liksom när det gäller
fri rättegång i allmänhet endast bevUjas den som saknar tillgång all betala
rättegångskostnaderna. De praktiskt viktiga förmånerna vid fri rättegång i
brottmål är att ersättaing kan utgå för den tilltalades inställelse vid rätten
samt för bevisning som den tUllalade har påkallat. Har fri rättegång
beviljats, kan återbelalningsskyldighet i regel inte åläggas den dömde i målet
för kostnader som har utgått av allmänna medel enligt LFR eller för offentlig
försvarare.
Prop.
1972: 4 263
Däremot
kan han, om hans villkor förbättras, efter särskild talan åläggas att ersätta
sådana kostnader. Har han dömts för brottet, kan han bli skyldig all ersätta
samtUga kostnader. Om han har frikänts, begränsas betalningsskyldigheten till
kostnader som har utgått enligt LFR.
Förslaget i promemorian innebär att nuvarande
ordning i väsentliga avseenden behålls. Den rättshjälp som beslår i att
offentlig försvarare kan förordnas lämnas sålunda i promemorian i princip
orabbad. När det gäller den rättshjälp åt misstänkt som f. n. regleras i LFR
föreslås att i huvudsak samma förmåner som f. n. utgår skall kunna komma i
fråga. Det kostnadsbidragssystem som föreslås för rättshjälpen i övrigt är
emellertid inte avsett att tillämpas på detta område. Däremot föreslås regler
om återbetalningsskyldighet mot statsverket vid fällande dom.
Möjligheten att få rättshjälp görs beroende av den
misstänktes beräknade årsinkomst. Rättshjälp får enligt förslaget beviljas, om
årsinkomsten inte överstiger ett belopp som motsvarar tre gånger basbeloppet.
Detta gränsbelopp skall kunna jämkas uppåt på grund av underhållsskyldighet.
Vidare skall t. ex. skuldsättning eller förmögenhet kunna beaktas. I fråga om
återbetalningsskyldigheten mot statsverket föreslås helt nya regler. Dessa
innebär att återbelalningsskyldighet skall kunna åläggas redan i brottmålet
enligt samma grunder som gäller för kostnaden för offentlig försvarare.
Beträffande rättshjälp under förundersökning i
brottmål innebär förslaget i promemorian att offentlig försvarare skall kunna
erhållas för biträde under förundersökning. Vidare skall kostnaderna för
bevisupptagning vid domstol under förandersökning alltid förskolleras av
allmänna medel. I övrigt skall rättshjälp endast utgå sedan åtal har väckts för
brottet.
Vid remissbehandlingen har promemorieförslaget
genomgående tillstyrkts eller lämnats ulan erinran. Endast på ett fåtal
punkter har några remissinstanser framfört invändningar mot förslaget.
Både från samhällets och den enskildes synpunkt är
det självfaUet av särskild vikt att den som är misstänkt för brott bereds ett
fullgott rättsskydd. All detta intresse skall tillgodoses är en av de bärande
principerna i vår rättsordning. Den angivna principen realiseras genom
reglerna i RB om möjlighet för den enskUde alt erhålla offentlig försvarare och
att få utredning till stånd på det allmännas bekostnad och genom bestämmelserna
i LFR om fri rättegång i brottmål. Enligt båda regelsystemen innebär
rättshjälpen alt kostnader för den misstänktes rättsskydd utgår av allmänna
medel och att den misstänktes betalningsförmåga först därefter kan tas i
anspråk. Förslaget i promemorian går ul på alt denna lösning i princip behålls.
Enligt min mening talar starka skäl för denna ståndpunkt. De grundläggande
bestämmelserna om offentligt försvar bör alltså lämnas orubbade. Delsamma
gäller de regler i RB som ger rätten möjlighet och skyldighet att på det
allmännas be-
Prop. 1972: 4 264
kostnad
sörja för utredning som är till fördel för den misstänkte. Vidare bör liksom nu
särskUda regler finnas som ger personer i små ekonomiska omständigheter vissa
ytterligare förmåner. Dessa förmåner bör regleras i rätlshjälpslagstiftningen.
Det för rättshjälp i allmänhet föreslagna bidragssystemet bör emellertid inte
tUlämpas i brottmål. Intresset av att den misstänkte får all den rättshjälp han
behöver får inte göras beroende av all han betalar särskild avgift.
I detta sammanhang bör bestämmelserna om behörighet
som offentlig försvarare uppmärksammas. TiU offentiig försvarare skall enligt
gällande ordning förordnas advokat som är lämplig för uppdraget. Enligt en särskUd
undantagsbestämmelse kan emellertid vid de domstolar Kungl. Maj:t bestämmer
annan lämplig person utses. Vederbörande måste enligt bestämmelsen ha avlagt
för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov. Med stöd av denna
föreskrift har Kungl. Maj:t bestämt att advokalkravet inte gäller vid bl. a.
flertalet domstolar under hov-rätlen för Övre Norrland.
I promemorian föreslås ingen ändring i
behörighetsreglerna för offentlig försvarare. Under remissbehandlingen
ifrågasätts emellertid från flera håll om inte en uppmjukning av
behörighetskraven borde genomföras. I några yttranden framförs tanken att
förordnande skall kunna lämnas förutom till advokat även till jurist som inte
är advokat men som är anstäUd på aUmän advokatbyrå eller hos
privatpraktiserande advokat. Fördelen skulle vara att de biträdande juristerna
skulle få erfarenhet av försvar i brottmål genom att uppträda i inte alltför
komplicerade mål. I ett yttrande understryks de praktiska fördelarna på orter
med få advokater med att kunna utse annan jurist än advokat. En remissinstans,
TCO, framhåUer, all det är naturligt att ett fackligt förbunds medlemmar för
del fall de blir åtalade eller utsätts för skadeståndskrav har ett särskilt
förtroende för förbundsjurislernas förmåga alt la tillvara deras intressen i
dessa sammanhang. Enligt TCO:s mening bör för-bundsjurisl kunna förordnas lill
offentlig försvarare för en medlem som t. ex. är åtalad för vållande liU annans
död i samband med arbels-plalsolycka eller för tjänstefel. I en skrivelse den
15 juni 1971 tiU statsrådet och chefen för justitiedepartementet har TCO
föreslagit all för-bundsjurisl resp. biträdande förbundsjurist med processuell
erfarenhet efter fem års tjänstgöring, varav minst tre år inom
arbetstagarorganisation eller hos advokat, skall kunna förordnas som offentUg
försvarare.
Det är av stor vikt att uppdrag som offentlig
försvarare förbehålls den yrkeskår som står under offentligrättslig tillsyn och
därför har ett särskilt ansvar för att uppdraget utförs på ett ur både det
allmännas och den enskildes synpunkt tUlfredsstäUande sätl. Dessa uppdrag bör
därför enligt min mening även i fortsättningen i princip inte lämnas till andra
än advokater. Inom vissa domkretsar finns emellertid inte tiUräckligt med
advokater. I dessa fall är det nödvändigt att möjlighet finns att
Prop.
1972:4 265
utse
annan än advokat. Vidare kan omständigheterna vara sådana i etl visst mål att
den tilltalade vänt sig till jurist som inte är advokat men som han hyser
särskilt förtroende för på det speciella: området. Jag tänker i första hand på
medlem i ett fackligt förbund som vill anlita för-bundsjurisl som försvarare. I
sådana fall bör en erfaren förbundsjurist kunna förordnas lill offentlig
försvarare. Det anförda innefattar enligt min mening skäl for alt något vidga
kretsen av dem som kän förordnas till offentlig försvarare. Som huvudregel bör
emellertid fortfarande gälla att lämpUg advokat skaU utses. Om särskUda skäl
föreligger bör annan lämplig jurist kunna förordnas.
Enligt RB utgår ersättning av allmänna medel för
bl. a. vittne som rätten självmant eller på åklagarens begäran har inkallat Den
dömde är emellertid i princip skyldig alt, om han fälls lill ansvar, i
efterhand er-sälla statsverket för vad som enligt rättens beslut har utgått av
allmänna medel. Att ersättning utgår av allmänna medel utgör tUlsammans med
principen att rätten är skyldig att ta tillvara den misstänktes intressen i
fråga om utredning en betydelsefull förmån för den misstänkte. Någon
inskränkning i denna förmån bör inte komma i fråga. I olika sammanhang har
däremot ifrågasatts att utvidga denna förmån så alt varje vittne, som den
tUltalade åberopar, ersätts av aUmänna medel oberoende av den tilltalades
betalningsförmåga. Eri sådan ordning skulle sannolikt om den genomfördes
generellt, leda tUl en hel del onödiga, vittnesförhör. Nuvarande
förutsättningar för att ersättning av allmänna medel skall utgå till vittne bör
därför enligt min mening inte ändras.
Jag har nyss nämnt att regler bör finnas i
rättshjälpslagstiftningen som ger den misstänkte vissa förmåner utöver dem som
regleras i.RB. De praktiskt viktigaste förmånerna torde vara rätten tUl
ersättning för inställelsekostnad och för bevisning. Behov av dessa ytterligare
förmåner föreligger endast för de ekonomiskt sämst ställda. I likhet med vad
som föreslagits i promemorian förordar jag därför att denna rättshjälp
förbehålls denna kategori. Den gränsdragning vid en beräknad årsinkomst av tre
gånger basbeloppet med möjlighet till jämkning i vissa fall som har föreslagits
i promemorian anser jag lämplig. I enlighet med vad jag föreslagit i det
föregående bör dock schablonliUägget vid underhållsskyldighet ökas från 1/3
till 1/2 basbelopp. I övrigt bör några begränsningar av liUämpningsområdet för
rättshjälp åt misstänkt i brottmål inte göras.
Som förut framhållits innebär den nuvarande
ordningen alt den som har åtnjutit fri rättegång i brottmål under vissa
betingelser kan åläggas alt återbetala rättshjälpskostnaden till statsverket.
Reglerna härom föranleder en hel del arbete särskilt för
kronofogdemyndigheterna, ett arbete som inte torde stå i rimlig proportion
till de resultat man uppnår. Med hänsyn härtill bör frågan om den misstänktes
bidrag till rätls-hjälpskostnaderna enligt rättshjälpslagen lösas på ett annat
sätt. Jag har
9t
Riksdagen 1972. 1 saml Nr 4
Prop. 1972:4 266
redan
nämnt att något kostnadsbidrag inte bör komma i fråga. Däremot bör som har
föreslagils i promemorian den tilltalades betalningsförmåga kunna tas i anspråk
för att täcka rättshjälpskostnaderna, om han döms för brottet Samma gmnder som
gäller beträffande återbelalningsskyldighet för försvararkostnad och kostnad
för bevisning som har utgått av allmänna medel bör därvid tiUämpas. Frikänns
tiUtalad som har åtnjutit rättshjälp enligt rättshjälpslagen, får sålunda
kostnaden för denna rättshjälp liksom eventuell kostnad för offentlig
försvarare stanna på statsverket medan vid fällande dom den dömde kan åläggas
betalningsskyldighet för rättshjälpskoslnaden enligt samma regler som gäller
för försvararkostnad m. m.
Genom denna ordning vinns bl. a. en betydande förenkling
i förhållande till vad som nu gäller. Dessutom leder den till alt frikänd som
har haft rättshjälp tUl skillnad från vad som nu gäller i princip inte kan
åläggas skyldighet att ersätta statsverket kostnaden för rättshjälpen. Denna
konsekvens ligger helt i linje med de önskemål gm vidgning av frikänd tUllalads
rätt lill ersättning för rättegångskostnad som uttalats av bl. a. 1970 års
riksdag.
Den föreslagna ordningen, som innebär att frågan om
ersättningsskyldighet avgörs redan under brottmålsrätlegången, kan visserligen
i en del fall innebära någon skärpning i förhållande tiU vad som gäller enligt
LFR. Emellertid finns efter den lagändring som trädde i kraft den 1 januari
1970 goda möjligheter att anpassa återbetalningsskyldigheten enligt RB lUl den
misstänktes förhållanden. Det finns också skäl att överväga en ytterligare
liberalisering av dessa regler.
Bestämmelsema om återbetalningsskyldighet i
brottmål for kostnader som har förskotterats av allmänna medel finns i 31 kap.
1 § RB. Enligt första stycket gäller som huvudregel, alt tUltalad som döms för
brottet skall återbetala till statsverket bl. a. de kostnader som enligt
rätlens be slut har utgått av allmänna medel för bevisning och till offentiig
försvarare. Huvudregelns räckvidd begränsas av en bestämmelse i samma lagrum
som ger möjlighet tiU jämkning. Slår kostnadens belopp inte i rimligt
förhållande till den tilltalades brottslighet eller till hans villkor, kan
sålunda ersättningen jämkas. En ytterligare begränsning finns i paragrafens
andra stycke. Det föreskrivs där att den tUltalade vid på-följdseftergifl eller
vid brott, som han har begått under inflytande av själslig abnormitet, ar
ersältningsskyldig endast om och i den mån det med hänsyn till omständigheterna
anses skäligt. Ersättningsskyldigheten är begränsad på samma sätt, om den
tilltalade vid domen inte fyllt 18 år.
Båda de nämnda begränsningsreglerna fick sin
nuvarande avfattning genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1970.
Tidigare hade jämkningsbestämmelsen en utformning som i praxis i allmänhet
ansågs innebära att jämkning bara kunde ske om kostnadens belopp stod
Prop. 1972: 4 267
i
missförhållande till såväl brottsligheten som villkoren. Ändringen avsåg alt
vidga möjligheten till jämkning bl. a. så att hänsyn skulle få tas enbart lill
den dömdes betalningsförmåga (jfr prop. 1969:156 s. 24). Ändringen i den andra
undantagsbestämmelsen innebar att den blev tilllämplig också på ungdomar som
inte fyUt 18 år.
I promemorian har som riktlinje för liberalisering
av bestämmelsen i 31 kap. 1 § angetts att domstolama när de bedömer om och i
vUken mån ersättaingsskyldighet bör komma i fråga skall ha möjlighet att anlägga
kriminalpoliliska synpunkter så att betalningsskyldigheten ses som ett led i
samhällets reaktionssystem. Betalningsskyldigheten och påföljden bör
tillsammans utgöra en från olika synpunkter lämplig reaktion på brottet.
Återbetalningsskyldigheten skall enligt promemorian bedömas mot bakgrand av de
påföljder som har bestämts för den aktuella brottsligheten. Vid denna bedömning
får särskilt beaktas att den tiUtalade inte åläggs en betalningsskyldighet som
kan försvåra återanpassningen till samhället. Från dessa utgångspunkter
föreslås i promemorian all jämkningsregeln utformas så att jämkning skaU ske
om skäl härför föreligger med hänsyn till brottets beskaffenhet eller den
tilltalades personliga och ekonomiska förhåUanden.
Jag delar uppfattningen alt nu gällande princip om
ersättningsskyldighet mot statsverket bör behållas. Det synes i flertalet fall
påkallat att åtminstone i viss utsträckning ta den dömdes betalningsförmåga i
anspråk. Den nuvarande huvudregeln bör alltså inte ändras. Emellertid bör i
enlighet med vad som har föreslagits i promemorian möjligheterna alt helt eller
delvis efterge ersättningsskyldigheten vidgas.
När bestämmelsen i 31 kap. 1 § fick sin nuvarande
utformning underströk jag särskilt att den tilltalade inte bör åläggas en
betalningsskyldighet som inte är rimlig i förhållande till hans
betalningsförmåga. Jag ansåg därför påkallat att jämkningsmöjlighelerna
vidgades något (jfr prop. 1969: 156 s. 24). När nu en samordning av reglerna om
återbelalningsskyldighet i fråga om all kostnad som har utgått av allmänna
medel föreslås, är det viktigt att den dömdes betalningsförmåga tas i anspråk
inom rimliga gränser. Det måste emellertid också understrykas att det inte bör
komma i fråga att ålägga den dömde en återbelalningsskyldighet som kan
försvåra hans återanpassning till samhället. Självfallet bör t. ex. den som
döms tUl en längre frihetsberövande påföljd i regel inte åläggas någon sådan
skyldighet.
Av vad jag nu anfört följer att domstolarna när de
bedömer om och i vilken mån ersättningsskyldighet bör komma i fråga skall ha
möjlighet att anlägga kriminalpoliliska synpunkter så att betalningsskyldigheten
ses som ett led i samhällets reaktionssyslem. När domstolarna tar ställning tUl
frågan om återbelalningsskyldighet skall detta sålunda ske med beaktande av den
påföljd som bestämts för brottet. Därvid bör tUlses att betalningsskyldigheten
och påföljden tillsammans utgör en lämplig reaktion för brottet.
Prop.
1972:4 268
Vad jag nu har anfört innebär alt
återbetalningsskyldigheten alltid bör anpassas till den dömdes personliga och
ekonomiska förhåUanden. En särskild garanti härför kan uppnås genom en
hänvisning till bestämmelserna om koslnadsbidrag vid rättshjälp. Jag föreslår
därför att återbelalningsskyldighet inte i något fall får åläggas med högre
belopp än som motsvarar det för den dömde gällande maximibeloppet enligt rättshjälpsreglerna.
Förslaget i promemorian beträffande rättshjälp
under förundersökning har allmänt godtagits av remissinstanserna. För egen del
ansluter jag mig tUl vad som anförts i promemorian i denna del. Jag förordar
alltså att rättshjälp under förundersökning skall avse ersättning till
offentiig försvarare. I den mån bevisupptagning inför domstol förekommer under
förundersökning bör kostnaden förskotteras av allmänna medel. I övrigt bör
rättshjälp utgå först sedan åtal har väckts för brottet
19.6
Frikänd tiUtalads rättegångskostnad
I 31 kap, 2 § RB finns bestämmelser om frikänd
tiUtalads rättegångskostnad. Enligt dessa bestämmelser kan rätlen tUlerkänna
frikänd tilltalad ersättning av allmänna medel för hans kostnad för försvarare,
vittne, sakkunnig eller annan bevisning, delgivning, utskrift av rättens
protokoll, dom eller annat dylikt, om kostnaden skäligen varit påkaUad för alt
tillvarata hans rätt Vidare kan rätten tillerkänna honom ersättning för hans
inställelse vid rätten. En grundläggande förutsättning för att ersättning skall
kunna utgå är att åklagaren har väckt talan ulan sannolika skäl eller det
eljest på grund av omständigheterna i målet förekommer synnerlig anledning
därtill. Om åtal avvisas eller avskrivs, kan den tilltalade, om skäl är därtUl,
tUlerkännas ersättning för kostnad som anges i paragrafen.
Bestämmelsen
i 31 kap. 2 § RB infördes i samband med balkens tillkomst och innebar då en
vidgniug av den frikändes möjligheter att få sina kostnader ersatta. I 1958 års
betänkande om rättegångshjälp tog rättegångskommitlén upp frågan om en
ytterligare vidgning. Kommittén menade att den nuvarande bestämmelsen är
alltför restriktiv och ibland kan leda till stötande resultat och föreslog som
ny huvudregel att rätten i mål vari åklagare för talan skaU kunna tUlerkänna
frikänd tilltalad ersättning av aUmänna medel för hans rättegångskostnad, utom
i fall då den tUltalade genom sitt förfarande gett skälig anledning till åtalet
eller försvårat sakens utredning. Huvudregeln föreslogs gälla för de kostaader
som f. n. kan ersättas med undanlag för försvararkostnad och kostnad för den
tiUtalades inställelse. I fråga om de undantagna kostnaderna föreslogs ersättningsrätt
endast om synnerlig anledning föranleder det.
Prop. 1972: 4 269
Vid remissbehandlingen av kommittéförslaget godtogs
den föreslagna nya bestämmelsen i aUmänhet. Flera remissinstanser ansåg
emellertid att kommittéförslaget fått en avfattning som gjorde alt rätlen till
ersättning fortfarande skuUe bli snävt begränsad.
Vid
1969 och 1970 års riksdagar har frågan om ändring i 31 kap. 2 § behandlats.
Riksdagen har därvid uttalat bl. a. alt bestämmelsen bör ges en för den
tUltalade generösare avfattaing (ILU 1969: 45, rskr. 1969: 425 och ILU 1970:
26, rskr. 1970: 150).
I
promemorian har föreslagits att 31 kap. 2 § ändras så att den medger rätt till
ersättning i störte utsträckning än f. n. Enligt förslaget, som utformats med
huvudregeln enligt rätlegångskommilténs förslag som förebUd, skall ratten kunna
tillerkänna frikänd tilltalad ersättning av allmänna medel för
rättegångskostnad i den mån kostnaden skäligen varit påkallad för att tUlvarata
hans rätt. Däremot föreslås ingen motsvarighet till kommitténs
undantagsbestämmelse för faU när den tilltalade gett skälig anledning tUl
åtalet eller försvårat sakens utredning. De kostaader som enligt
promemorieförslaget skall omfattas av bestämmelsen är kostnad för vittne eller
för annan bevisning under förundersökningen eller i rättegången än sakkunnig,
kostnad för delgivning och för utskrift av protokoll och annat dylikt och
dessutom kostnad för inställelse vid rätten. Beträffande kostnad för försvarare
eller sakkunnig föreslås att nuvarande regel behålls i sak oförändrad.
Vid remissbehandlingen har den föreslagna
vidgningen av ersällningsrällen allmänt tUlstyrkts eller lämnats ulan erinran.
Många remissinstanser förordar emellertid att den nya huvudregeln skall gälla
även försvarar- och sakkunnigkoslnad.
Den nuvarande regeln i 31 kap. 2 § om frikänd
tilltalads rätt till ersättning för rättegångskostnad är inte heller enligt
min uppfattning tillfredsställande. Som den är utformad torde den medge rätt
lill ersättning endast i sällsynta undantagsfall. Erfarenheterna har också
visat att del är utomordentligt ovanligt alt den tilltalade ens begär någon
ersättning. Även om det på grand av reglerna i RB om offentlig försvarare och
om bevisning som förskolleras av allmänna medel förekommer tämligen sällan alt
den som har frikänts har haft några särskilt kännbara kostnader är det enligt
min mening från principiell synpunkt oriktigt alt fömtsältningarna för rätt
till ersättning är så snävt begränsade. Utgångspunkten bör vara att den som
frikänns skaU hållas i görligaste mån skadeslös för kostnad som har varit
nödvändig för att tillvarata hans rätt Jag förordar alltså att rätten till
ersättning vidgas.
Den regel som har föreslagits i promemorian för
vittneskostnad m. m. bör enligt min mening godtas. Som enda föratsättning för
ersättningsrätt bör alltså gälla att kostnaden har varit skäligen påkallad för
alt tUlvarata den misstänktes rätt
I
promemorian har som nämnts föreslagils att nuvarande regel bör
Prop. 1972: 4 270
behållas
i fråga om kostnad för försvarare och för sakkunnig. Som skäl mot en vidgad
ersättningsrätt beträffande försvararkostnad framhåUs att bestämmelsema som
ger tUltalad möjlighet att få offentlig försvarare och att därigenom undgå
sådan kostnad torde täcka flertalet fall när försvarare har varit nödvändig.
Vidare sägs att den nuvarande bestämmelsen torde vara fullt tUlräcklig för
återstående fall. I fråga om sakkunnigkoslnad pekas i promemorian på
bestämmelsen i 40 kap. 17 § att kostnad för sakkunnig som på den misstänktes
begäran har utsetts av rätten förskolleras av allmänna medel. Härigenom
reduceras det praktiska behovet av att låta ersättningsregeln omfatta denna
kostnad.
Som jag har nämnt kritiseras promemorians
ståndpunkt beträffande nu berörda kostnadsposter i ett flertal remissyttranden.
Även om frågan om en vidgad rätt till ersättning för försvararkostnad och
sakkunnig-kostaad inte praktiskt har särskilt stor betydelse anser jag det
principiellt riktigast att samma regler skall gälla för dessa kostnader som
för övriga kostnadsposter. Fall kan tänkas då den nuvarande mer begränsade
ersättningsregeln leder tUl slötande resultat Jag förordar alltså att
förutsättningarna för rätt tUl ersättning skall vara desamma för alla ersättningsgilla
kostnadsposter.
Beträffande andra kostnader än dem som har lagits
upp i promemorieförslaget t ex. kostnad för förlorad arbetsförtjänst eller för
annan skada med anledning av rättegången, anser jag att något ställningslagande
inte bör ske i detta sammanhang. Frågan hänger intimt samman med frågan om
omfattningen av ersättningsrätten för den som har drabbats av ett oriktigt
frihetsberövande. När den särskUda utredning som sysslar med sistaämnda fråga har
slutfört sitt arbete torde ställning få tas tiU om frikänd tilltalad bör kunna
få ersättning också för andra kostnader än dem som nu anges i 31 kap. 2 § RB.
19.7
Konsultation
I promemorian föreslås att en kortare rådgivning
eller därmed jämförlig åtgärd skall kunna lämnas mot en enhetsavgift om 50 kr.
Denna avgift skall i speciella fall kunna nedsättas eller helt efterges.
Konsultation får enligt förslaget lämnas av tjänsteman vid allmän advokatbyrå,
advokat och annan som av rättshjälpsmyndighet förklarats behörig alt ge
konsultation. Konsultation skaU få ges ulan ansökan om rättshjälp och ulan att
något biträdesförordnande behöver meddelas. Ersättningen för konsultation skall
utgå med 50 kr.
De föreslagna bestämmelsema om konsultation har i
aUmänhet tUlstyrkts eUer lämnats utan eriman under remissbehandlingen. I några
remissyttranden diskuteras konsultationsavgiftens storlek och svårigheten alt
avgöra om konsultationen i det enskUda fallet lämnas inom ramen för
rätlshjälpssystemet. Det har också under remissbehandlingen
Prop. 1972: 4 271
anmärkts
att konsultationsarvodel har blivit alltför fixerat och att bestämmelserna
inte medger en smidig övergång från konsultation tiU fortsatt rättshjälp.
Det torde finnas ett påtagligt behov av en sådan
rådgivningsverksamhet som avses i promemorieförslaget. I dagens komplicerade
samhälle ställs människor ofta inför situationer i vilka de behöver juridiskt
biträde av ett eller annat slag. Den biträdeshjälp som behövs kan vara omfattande,
men ofta rör det sig inte om mer än en upplysning om ett visst rättsligt
förhåUande, en granskning av eller hjälp med att upprätta ett avtal i något
allmänt förekommande kontraktsförhållande, t. ex. avbetalningsköp eller hyra,
ett besked om hur man skall klaga över visst beslut eller annan därmed
jämförlig åtgärd som kan klaras av på förhållandevis kort tid. Ett mått på
behovet av sådan rådgivning får man genom den i promemorian redovisade
undersökningen. Enligt denna undersökning skulle genom reformen antalet
konsultationer komma att öka från 23 000 tUl cirka 45 000.
Den form av rådgivningsverksamhet som jag nu har
beskrivit förekommer f. n. inom rättshjälpens ram på rättshjälpsanstalterna
och enligt jämtiandssystemet. För dem som inte tillhör kategorin mindre bemedlade
är emeUertid dessa möjligheter till rådgivning slängda.
Det torde vara ett känt förhållande alt
allmänheten, framför allt i mindre angelägenheter, drar sig för att anlita
advokat. Det främsta skälet lill delta torde vara kostnaderna. I stället
försöker man lösa problemen på egen hand eller-vänder sig till juridiska
byråer av olika slag i förhoppning att kostnaderna där skall vara lägre än hos
advokat. Inte sällan är emellertid sistnämnda form av juridiskt bistånd både
dyr och dålig. Denna obenägenhet hos allmänheten att anlita kvalificerad hjälp
kan sedan leda till tidsödande och dyrbara tvister inför domstol eller annan
myndighet, tvister som ofta kunnat undvikas om vederbörande från början sökt
rådgivning hos någon sakkunnig person. Det är mot denna bakgmnd angeläget att
rättshjälpen innefattar möjlighet till konsultation hos privatpraktiserande
jurist eller tjänsteman på allmän advokatbyrå. Denna möjlighet bör stå öppen
för alla rättssökande, oavsett om de i övrigt kan få rättshjälp eller inte. I
sakens natur ligger dock att t ex. juridiska personer inte torde utnyttja
möjligheten till konsultation inom rättshjälpens ram i någon nämnvärd
utsträckning. För att å andra sidan allmänheten verkligen skall utnyttja möjligheten
till konsultation bör denna form av rättshjälp lämnas mot en fast avgift och
konsultationsförfarandet bör göras enkelt. Bestämningen av konsultation lill
kortare rådgivning eller därmed jämförlig åtgärd är enligt min mening lämplig.
Den närmare bestämningen av vad som skall innefattas i begreppet konsultation
torde få överlämnas åt tillämpningen. Konsultationsavgiflen bör bestämmas till
samma belopp som grundavgiften vid allmän rättshjälp, dvs. f. n. 50 kr. En på
detta sätt bestämd
Prop. 1972: 4 272
avgift
torde utgöra skälig ersättning även för rättshjälp som endast består i kortare
rådgivning eller därmed jämförlig åtgärd. Liksom grundavgiften bör
konsultationsavgiflen vara indexreglerad samt bör kunna sättas ned eller helt
efterges om särskUda skäl föreligger.
Beträffande frågan när konsultation skall anses
lämnad inom ramen för rätlshjälpssystemet, får jag hänvisa till vad som anförs
i avsnittet om förfarandet.
Som nyss anförts rör sig en konsultation ofta om
ganska enkla förhållanden. Ändå måste konsultationen betraktas som en
kvalificerad arbetsuppgift. Detta beror på att vilket rättsligt problem som
helst kan komma upp som ett konsultationsärende. Den som ger konsultationen
måste därför spela över ett stort register och ha erfarenhet från många olika
rättsområden. DärtiU kommer att de råd och upplysningar som ges under
konsultationen ofta får stor betydelse för hur ärendet kommer alt utvecklas.
Ett felaktigt besked vid en konsultation kan inte bara ådra det allmänna och
den enskilde rättssökande onödiga kostnader utan kan också leda till
rättsförlust. Mot bakgrunden härav ligger det nära till hands att begränsa
kretsen av dem som får lämna konsultation. Kvalitetskravet blir enligt min mening
bäst tillgodosett om det bara blir jurist vid allmän advokatbyrå och de
privatpraktiserande advokaterna och deras biträdande jurister som får ge
konsultation. En sådan lösning medför också den fördelen att man slipper från
ett ganska komplicerat auklorisationsförfarande.
Som flera remissinstanser har påpekat är del
viktigt alt en smidig övergång kan ske från konsultation till vanlig
rättshjälp. Det är ju sällan möjligt att på förhand avgöra om rätlssökandens
behov blir tillgodosett enbart genom konsultation eller om ärendet blir mera
vidlyftigt Problemet kommer i viss mån i ett annat läge med en ordning som
innebär all rättshjälp får meddelas ulan beslut av rättshjälpsnämnden försåvitt
någon subvention av det allmänna inte kommer i fråga. En sådan delegation
föreslås gäUa för jurister vid de aUmänna advokatbyråerna saml de
privatpraktiserande advokaterna och deras biträdande jurister. Från
administrativ synpunkt talar vissa skäl för att tillämpningsområdet för
konsultation bUr detsamma som för den rättshjälp som ges ulan föregående
nämndbeslut. Även från denna synpunkt finns aUtså skäl att begränsa kretsen av
dem som får ge konsultation.
Det sagda innebär inte att annan än jurist vid
allmän advokatbyrå eller privatpraktiserande advokat och dennes biträdande
jurist skulle vara förhindrad all ge rättshjälp som bara innebär allmän
rådgivning. Vad som krävs i sådant fall är beslul om rättshjälp av
rätlshjälpsnämnden. När det gäller det rättsliga bistånd som
intresseorganisationerna ger sina medlemmar finner jag det dock naturligt alt
organisationen själv svarar för den service som det innebär att lämna råd i
rättsliga angelägenheter och att samhällets rättshjälp kopplas in först om
ärendet leder längre än till en konsultation.
Prop. 1972: 4 273
På grund av det anförda föreslår jag särskilda
bestämmelser om konsultation som innebär att sådant rättsligt bistånd får
lämnas ulan beslut från rättshjälpsnämndens sida av jurist vid allmän
advokatbyrå eller enskilt verksam advokat eller dennes biträdande jurist mot en
enhetsavgift motsvarande 1/125 av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring
jämnad till närmast lägre tiotal kronor eller f. n. 50 kr. Avgiften skall av
biträdet kunna nedsättas eller helt efterges, varvid ersättningen lill biträdet
i motsvarande mån får utgå av allmänna medel.
19.8
Taxor och normalarvoden
Rältegångsbiträde enligt LFR är berättigad till
arvode för det arbete han har nedlagt på rättegången och för tidsspillan i
samband med inställelse vid rätten samt gottgörelse för nödvändiga utgifter.
Vid begäran om ersättning bör redogörelse lämnas för det arbete och de
utgifter som uppdraget har medfört Arvode och övrig ersättning skall fastställas
var för sig. Arvodet skall bestämmas lill det belopp som med avseende på det
arbete och den tidsspillan uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet
varmed det har ulförts samt övriga omständigheter kan anses utgöra skälig
ersättning för uppdraget. Vid bestämmande av ersättning för ulgifler och
tidsspillan bör hänsyn las lUl inställelse vid rätten samma dag i annat mål.
Har talan väckts eller fullföljts utan skäl kan, om biträdet har brustit i
nödig aktsamhet, ersättningen till honom efter omständigheterna nedsättas
under vad som annars bort utgå eller också biträdet förklaras inte äga rätt
till ersättning. Arvode till offentiig försvarare för arbete och tidsspillan
samt ersättning för kostnad utgår efter vad rätlen prövar skäligt. Sedvanliga
ersättnings-normer tillämpas när ersättning skall beräknas åt advokat, som har
lämnat rättshjälp enligt jämtlandssystemet.
Enligt promemorieförslaget skall biträde eller
offentlig försvarare som inte är tjänsteman vid allmän advokatbyrå ha rätt till
skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och ullägg som
uppdraget har krävt Till ledning för bestämmande av ersättningen skall finnas
taxa, som fastställs av Kungl. Maj:t eUer, efter bemyndigande av Kungl. Maj:t,
centralmyndigheten. Har biträde eller offentlig försvarare genom försummelse
föranlett att kostnaden för rättshjälpen blivit större än den bort bli, skall
detta beaktas vid ersättningens bestämmande..
I promemorian understryks all en utbyggnad av
rättshjälpen ställer krav på en effektiv kontroll över det allmännas kostnader
för den biträdeshjälp som ställs till förfogande. I promemorian anförs att
samhällets kostnader för den processuella rättshjälpen har ökat mycket
kraftigt under senare år samt alt en effektiv kostnadskontroll i sista hand
förutsätter etl annat system än det nuvarande för beräkning av arvode lill
biträde och offentlig försvarare och att det nya systemet bÖr bygga på taxor.
Prop. 1972: 4 274
I promemorian framläggs vissa riktiinjer för ett
taxesystem. Taxorna bör enligt promemorian utformas som normalarvoden som kan
frångås såväl i höjande som i sänkande riktning. Det finns en räd ärenden som
normalt kräver en tidsmässigt begränsad arbetsinsats och för vUka normalarvoden
bör kunna fastställas, framför allt ärenden på det ulomprocessuella området,
domstolsärenden och ärenden inom förvaltningsrätten. I promemorian nämns
sådana ärenden som upprättande av olika slags köpeavtal, bl. a. om fast
egendom, hyresavtal och skuldebrev samt ärenden om adoption, äktenskapsförord
och testamente. I fråga om mål vid domstolarna pekas i promemorian på mål om
lagsökning och betalningsföreläggande samt gemensamma ansökningar om
hemskillnad och äktenskapsskillnad. Det anses inte vara uteslutet att
schablonisera också arvodena i stämningsmål om hemskillnad och
äktenskapsskillnad. Även andra familjemål t. ex. faderskapsmål och bördsmål,
anses kunna komma i fråga. För brottmålens del nämns de mål där den tUltalade
erkänner vad åklagaren har lagt honom tiU last.
I promemorian framhålls att ett taxesystem enligt
de angivna riktlinjema kommer att omfatta i huvudsak endast mindre mål och
ärenden och att det i och för sig är önskvärt alt schabloniseringen kan
utsträckas även till andra grapper av mål och ärenden. Någon lämplig metod för
en sådan utbyggnad av taxesystemet finns dock inte enligt promemorian.
Vid remissbehandlingen har genomgående
understrukits behovet av en effektiv kostnadskontroll vid en utbyggnad av
rättshjälpen. Förslaget om att införa ett syslem med normalarvoden har lämnats
utan erinran av flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan.
Några av dessa remissinstanser finner del önskvärt med en utvidgning av det i
promemorian föreslagna taxesystemet.
Av de remissinstanser som intar en tveksam eller kritisk
attityd till förslaget anser några alt man bör närmare undersöka hur de
rekommendationer om normalbelopp, som förekommer vid domstolama, följs innan
ell system med normalarvoden införs. Andra framhåller att det är omöjligt att i
en taxa la hänsyn till alla de faktorer som bör påverka arvodet. I några av de
sistnämnda yttrandena förordas att anvisningar i form av rekommendationer
meddelas till ledning för arvodesprövningen.
Som närmare skall utvecklas i det följande kommer
rätlshjälpsreformen att medföra en väsentlig ökning av antalet
rättshjälpsärenden och del allmännas utgifter för rättshjälpen. Det är därför
nödvändigt att del nya rätlshjälpssystemet innefattar en så effektiv kontroll
över kostnaderna som möjligt. En sådan kontroll är naturligtvis betydelsefull
inte bara för statsverket utan även för den som har rättshjälp och skall bidra
till kostnaderna eller som drabbas av ålerbetalningsskyldighet mot statsverket.
Den
ojämförligt största delen av rättshjälpskostnaderna utgörs av ar-
Prop. 1972: 4 275
vode
till biträde eller offentlig försvarare och det är därför naturligt att dessa
kostnader tUIdrar sig det största intresset från kostnadskontrollsynpunkt.
Enligt gällande ordning bestäms arvodet som ett konkret arbetsvederlag i det
enskilda fallet. Hänsyn las därvid till uppdragets omfattning och
svårighetsgrad, den omsorg och skicklighet varmed det har utförts samt övriga
omständigheter. Någon erinran mot dessa materiella regler för arvodesbestämningen
kan inte göras. Biträdet skall givetvis ha rätt till skälig ersättning för sitt
arbete.
Om sålunda någon erinran inte kan göras mot
innebörden av de gällande materieUa reglerna torde det finnas skäl till kritik
mot den nuvarande metoden för arvodesprövningen. Utgångspunkten är f. n. det
belopp som biträdet anser vara skäligt och som han begär i ersättning. På
grundval av kostnadsräkningen, som i aUmänhet är tämligen kortfattad, och sin
kunskap om biträdets arbetsinsats, har vederbörande myndighet att göra en rent
skönsmässig bedömning av arvodets skälighet. Det är svårt att göra denna
skönsmässiga bedömning bl. a. därför att en betydande del av biträdets arbete
inte kan iakttas direkt av vederbörande myndighet I fråga om t. ex. biträdets
arbete vid förlikningsförhandlingar och vid konferenser med huvudmän och
vittnen finns inget annat underlag för bedömningen av arbetsinsatsen än
biträdets egna uppgifter. Dessa svårigheter att värdera ett biträdes
arbetsinsats i ett mål eller ärende leder naturligtvis till ett betydande mått
av osäkerhet, som i sin tur medför att den prövande myndigheten blir benägen
alt godta det begärda arvodet. Stockholms rådhusrätt framhåller i sitt
remissyttrande att nedsättning av ett biträdes arvodesanspråk i själva verket
torde ske först om rätten anser sig kunna visa att det är oskäligt. Denna
uppfattning bestyrks av en undersökning angående ersättning tUl offentUga
försvarare som vidtagits inom justitiedepartementet (jfr bil. 4). Undersökningen
visar att nedsättning av de offentliga försvaramas ersättningsanspråk
förekommer i endast knappt 2 "/o av antalet mål.
Man bör eftersträva en annan metod för
arvodesprövningen, en metod som i praktiken verkligen ålägger den som begär
ersättning att visa att det av honom begärda arvodet är skäligt. En sådan metod
torde förutsätta ett laxesystem som komplement till de gällande ersättningsreglerna.
Taxorna bör ses som utgångspunkter eller riktpunkter vid arvodesprövningen.
Avvikelse bör kunna ske från dessa riktpunkter i den mån den arvodesberättigade
visar att detta är befogat Genom att möjlighet ges till avvikelser i höjande
men även i sänkande riktning bör det enskilda biträdets arbetsinsats kunna
beaktas i skälig omfattning och ett laxesyslem följaktiigen kunna förenas med
principen om skälig ersättning för ulfört arbete. I enlighet med vad som
föreslagits i promemorian och godtagits av flertalet av de remissinstanser som
har berört frågan förordar jag alltså att ett system med taxor införs i del nya
rättshjälps-systemet Genom ett sådant system torde också större enhetlighet
kunna uppnås vid arvodesprövningen.
Prop. 1972: 4 276
De olika slag av taxor som har diskuterats i
promemorian är saklaxor, värdetaxor och tidslaxor. Med saktaxor avses då att
normalarvoden bestäms för sådana grupper av mål och ärenden som nonrialt kräver
en tidsmässigt begränsad och på förhand förutsebar arbetsinsats av biträdet.
Värdetaxor innebär att arvodet ställs i relation tUl den rättssökandes ekonomiska
intresse i sakens utgång. Sådana taxor förekommer på sina håll utomlands, bl.
a. i Danmark. Genom tidstaxor beräknas advokalarvo-dena efter tidsåtgången i
det enskUda fallet Tidstaxor används i stor utsträckning i Norge. De i
promemorian angivna riktlinjerna för ett taxesystem grundar sig på saklaxor. I
promemorian har också övervägts frågan om en utbyggnad av taxesyslemet genom
värdelaxor eller tidstaxor, men sådana taxor har inte ansetts böra komma tiU
användning.
Fördelama med saktaxorna är att man får eh bestämd
riktpunkt för arvodesprövningen. I den mån avvikelse bör ske från normalarvodet
blir det den arvodesberättigade som får visa att det aktuella målet eller ärendet
inte är ell normalfall utan har medfört väsentligt mer arbete än normalt eller
har varit särskUt komplicerat eller besvärligt Genom sådana taxor kommer också
de biträden som, är skickligare än genomsnittet att gynnas jämfört med de
jurister som är mindre skickliga. Ett syslem med renodlade saklaxor kan
emellertid endast komma till användning för sådana grupper av mål och ärenden
där biträdels arbetsprestationer normalt kan fömtses. Får saktaxorna etl för
vitt tillämpningsområde blir man tvingad till ideliga avvikelser från
nörmalbeloppen. Taxornas värde kommer då att reduceras avsevärt.
Inom justitiedepartementet har nyligen företagits
vissa undersökningar beträffande arvodena lill biträden vid fri rättegång och
offentliga försvarare. Undersökningarna har haft till syfte alt söka belysa i
vad mån speciella grupper av mål vid domstolarna, som är lämpade för en fast
arvodessätlning, kan särskiljas samt hur antalet mål och kostnaderna inom
sådana grupper förhåller sig tUl det totala antalet mål där ersättning utgått
av allmänna medel resp. liU den ersättning som totalt har utgått av allmänna
medel. Undersökningen har avsett tvistemål med fri rättegång och brottmål i
vilka offentlig försvarare har förordnats.
För tvistemålens del har samtiiga domar under år
1970 gåtts igenom vid åtta tingsrätter. Undersökningen visar all i mål om
gemensam ansökan om hemskillnad och äktenskapsskillnad arvodet i det stora
flertalet fall är förhållandevis enhetligt. Arvodena varierar i dessa fall inom
en ram på 100 kr. Domarna i mål om gemensam ansökan uppgår till drygt hälften
av totala antalet undersökta tvistemålsdomar och arvodena i dessa mål utgör
omkring 35 o/o av den biträdesersättning som totalt har utgått av allmänna
medel. I stämningsmål om hemskUlnad och äktenskapsskillnad är arvodet lill
biträdel tämligen enhetiigt i betydligt mer än hälften av antalet fall.
Arvodena varierar i dessa fall inom en
Prop.
1972: 4 277
ram
på 150 kr. Domarna i stämningsmålen utgör omkring 30 »/o av totala antalet
undersökta tvistemålsdomar och arvodena i dessa mål utgör omkring 30 "/o
av den biträdesersättning som totalt har utgått av allmänna medel. Utöver nu
angivna målgrupper är enligt undersökningen arvodet relativt enhetligt också i
fråga om bördsmål och mål av tredskodomstyp. Nu angivna måltyper kan beräknas
täcka omkring 70 o/o av den bilrädesersättaing som sammanlagt utgår av allmänna
medel enligt LFR.
Undersökningen av ersättningarna tUl offentliga
försvarare har redovisats i en särskild promemoria, vilken torde få fogas tiU
detta protokoll. som bilaga 4. Undersökningen, som utförts av en särskUd
arbetsgrupp, visar ett starkt samband mellan arvodet och förhandlingsliden i
domstolen, åtminstone i mål med en förhandlingstid av högst fyra timmar. För
dessa mål bör sålunda fiimas goda möjligheter att sätta en läxa där
ersättningen i princip ställs i relation till förhandlingstiden vid domstolen.
En laxesättning som avser mål med högst fyra timmars förhand-, lingstid skulle
enligt undersökningen täcka 60 o/o av totalkostnaderna för offentiig försvarare
och 82 o/o av antalet mål med offentlig för- . svårare.
Innan liUämpningsområdet för taxor i fråga om
ersättning lill biträde och offentlig försvarare kan slutligt fastställas bör
ytterUgare, mera detaljerade undersökningar ske. Vid dessa undersökningar bör
bl. a. utredas på vilka områden på det ulomprocessuella planet och på förvaltningssidan
saklaxor kan fastställas. Som framhålls i promemorian torde i inte obetydlig
omfattning normalarvoden kunna fastställas för sådana ärenden. Ytterligare
undersökningar krävs givetvis också för alt bestämma taxornas storlek och
föratsättningarna för avvikelse från taxa.
Genom nyligen vidtagna ändringar i RB och i
lagsökningslagen (1946: 808) har genomförts en ordning som innebär att
ersättning för inkassokostnad och kostnad i mål om betalningsföreläggande skall
bindas tUl en i författning fastställd taxa. Taxoma finns angivna i kungörelsen
(1971: 319) om ersättning för inkassokostnad och kostnad i mål om
betalningsföreläggande. Dessa taxor kommer givetvis att gälla även på
rätlshjälpsområdet I fråga om kostnad i lagsökningsmål anförde jag i prop.
1971: 105 att skäl i och för sig kunde, åberopas för en motsvarande
specialreglering. Jag ansåg emellertid det praktiska behovet av en sådan
reglering vara mindre samtidigt som utrymme behövdes för en mera differentierad
ersättning. Jag förutsatte att domstolarna i lagsökningsmål kommer att bestämma
kostnaderna med beaktande av de synpunkter som bör vara vägledande vid
fastställande av den ersättning som skall utgå i mål om betalningsföreläggande.
Mot denna bakgrund anser jag inte att det på rätlshjälpsområdet f.n. behövs en
särskild taxa för kostnad i lagsökningsmål.
Som
framgår av det anförda torde taxor i fråga om tvistemål, utom-
Prop. 1972: 4 278
processuella
ärenden och förvaltningsärenden få konstrueras som en saktaxa medan taxan för
offentiiga försvarare i princip synes böra bygga på förhandlingsliden vid
domstolen.
Beträffande metoden för alt faststäUa saktaxor bör,
såsom uttalas i promemorian, utgångspunkten vara den arbetstid som
genomsnittsadvo-katen har all lägga ned på ett genomsnittsärende inom varje
kategori.
Den använda arbetstiden torde få räknas fram genom
särskUda underr sökningar. Härvid får främst erfarenhetema från
rättshjälpsanstalterna ge vägledning. Längre fram får även material från de
allmänna advokatbyråerna beaktas. Givetvis bör tUlgängligt material från de
enskUda advokaternas verksamhet också komma till användning. I en processuell
angelägenhet får i arbetstiden inräknas såväl tiden för förberedande arbete som
liden för, förhandling. Däremot är det uppenbart all vid lidsberäkningarna
någon hänsyn inte kan tas till tidsspillan, eftersom del inte är möjUgt alt på
förhand avgöra omfattningen av den spilllid som kan uppkomma. Ersättning för
tidsspillan synes i stället kunna ersättas efter särskilda schabloner.
Av stor betydelse både när det gäller saktaxor och
taxor för ersättning lill offentlig försvarare är den ersättning per timme som
får anses skälig. Utgångspunkten bör därvid vara den genomsnittliga kostnaden
per timme för advokatverksamheten. Självkostnadema vid rättshjälpsanslalterna
och sedermera de allmänna advokatbyråerna torde få tUlmätas stor betydelse.
Med kostnader avses samtliga kostnader för verksamheten med undantag för
sådana direkta utlägg som görs i del enskilda målet eller ärendet, t. ex.
utgifter för resa och uppehälle, och som f. n. vid arvodesbestämningen skall
fastställas särskilt för sig enligt 14 § första stycket LFR.
Jag
har tidigare anfört att normalarvodena bör ses som riktpunkter vid
arvodesprövningen. Som framhålls i promemorian är det uppenbart all betydande
variationer kan förekomma inom varje grupp av ärenden som omfattas av en
saklaxa. Även genomsnittligt sett enkla domstolsärenden, förvaltningsärenden
och ärenden på det ulomprocessuella planet kan då och då visa sig vara
omfattande och komplicerade. Detta förhållande är ännu mera påtagligt i fråga
om familjemålen. Det arbete biträdet kan få lägga ned på dessa mål kan variera
avsevärt När det gäller brottmålen kan omständigheterna vara sådana att det
knappast kan råda någon ovisshet om påföljden. I andra fall kan påföljdsfrågan
vara tveksam och kräva en helt annan arbetsinsats från biträdets sida. A andra
sidan kan ett mål eller ärende stundom visa sig vara särskilt enkelt och
okomplicerat. Arvodet lill biträdet eller försvararen för hans arbete med
visst mål eller ärende bör alltså som redan nämnts kunna höjas och sänkas i
förhållande till normalarvodet. Smärre variationer i förhållande lill
genomsniltsärendet bör dock inte beaktas. I den mån biträdel anser alt det
aktuella målet eller ärendet
Prop. 1972: 4 279
inte
är etl normalfall utan har medfört väsentligt mer arbete än normalt eller har
varit särskilt komplicerat eller besvärligt får han i sin kostnads-räkning
redogöra för de särskUda omständigheter som gör all taxan bör frångås. Ä andra
sidan har han att vid sin debitering beakta att målet eller ärendet kan ha
varit så enkelt alt ersättningen inte bör motsvara normalarvodet. Arvode bör
vidare självfallet kunna jämkas om uppr draget inte har fullgjorts på ett
tillfredsställande sätt.
Några remissinstanser har ansett det önskvärt med
en utbyggnad av taxesystemet. De möjligheter som står till buds är värdetaxor
och tidslaxor.
Värdelaxorna bygger på den tanken alt sakens vikt
från ekonomisk synpunkt har betydelse för biträdets arbetsinsats och det ansvar
han ådrar sig och att därför tvisteföremålets värde bör kunna bilda utgångspunkt
vid arvodesberäkningen. Taxoma medför att man får ett rimligt förhållande
mellan tvisteföremålets värde och kostnadernas storlek. Dessa grundsatser är i
och för sig riktiga. Som framhålls i promemorian kan emellertid befogade
invändningar riktas mot värdeprincipen. Någon exklusiv tiUämpning av denna
princip kan naturligtvis inte ske. En sådan tillämpning skuUe i många faU
kunna leda tUl stötande resultat. En tvist om stora belopp kan vara av mycket
enkel beskaffenhet medan omvänt en tvist om ett mindre värde ofta kan kräva ett
betydande och kvalificerat arbete av biträdet. Det synes därför sannolikt alt
normalarvoden enligt värdeprincipen skulle få frångås förhållandevis ofta.
Ingen remissinstans har förordat taxor som bygger
på värdeprincipen. De skäl som nyss har anförts mot taxor enligt värdeprincipen
är också enligt min mening av sådan styrka att en sådan lösning inte bör komma
i fråga. En annan sak är att tvisteföremålets värde kan ha betydelse när
avvikelse från gällande taxor ifrågasätts.
De remissinstanser som anser det önskvärt med en
utbyggnad av taxesyslemet har pekat på möjligheten alt använda tidstaxor.
Tidsålgången är givetvis en faktor som måste tillmätas stor betydelse vid alla
former av prestationsmätaing. Som jag anfört måste också i ett syslem med
saktaxor tidsålgången spela en stor roll. En taxa för ersättning till offentlig
försvarare bör också i princip bygga på förhandlingstiden vid domstolen. En
renodlad tidstaxa, där,den lotala faktiska tidsålgången efter etl visst pris
per tidsenhet bestämmer ersättningens storlek, är emellertid förenad med vissa
nackdelar.
Mot renodlade tidslaxor kan sålunda invändas att
det biträde som arbetar snabbare och som är kunnigare missgynnas medan den långsamme
och mindre kunnige gynnas. Den individuella arbetsprestationen skjuls i
bakgrunden. Risk föreligger också för att biträdet kan lägga ned onödigt arbete
på sina ärenden. I viss mån kan dessa olägenheter undvikas om möjlighet öppnas
att avvika från taxan efter en bedömning i del särskilda fallet. Avvikelse från
normaltaxan får emellertid antas ske
Prop. 1972: 4 280
i
så många fall att taxan skulle få etl mycket begränsat värde. Jag är sålunda
inte beredd att förorda renodlade timlaxor.
I promemorian föreslås att centralmyndigheten skall
faststäUa taxorna. Förslaget har allmänt godtagits vid remissbehandlingen. Även
enligt min mening är det lämpligt alt den centrala myndigheten på rätlshjälpsområdet
faststäUer taxorna. Det är naturligt att samråd därvid kommer att ske med
företrädare för advokalväsendet
19.9
De allmänna advokatbyråema
Jag har tidigare anfört att allmänna advokatbyråer
bör inrättas i varje län. I samband härmed har jag också angett vissa riktlinjer
för utbyggnaden av de allmänna advokatbyråerna.
I
det föregående har jag redovisat de riktlinjer som lagts fram i promemorian
för uppbyggnaden av de allmänna advokatbyråema. Mot bakgrunden av dessa
riktlinjer har statskontoret utarbetat förslag till de allmänna
advokatbyråernas lokalisering och storlek. Statskontoret har därvid först gjort
en beräkning av den ökning av den ulomprocessuella och processuella
rättshjälpen som promemorieförslaget skulle komma att medföra. Allmänna
advokatbyråer föreslås bli inrättade, förutom på de orter där
rätlshjälpsanstalt redan finns, i Uppsala, Eskilstuna, Jönköping, Växjö,
Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Skövde, Falun, Sundsvall, Östersund och Umeå.
Statskontorets beräkningar av personalbehovet leder till att antalet jurister
bör vara 207. Vid de största byråerna i Stockholm och Solna anges antalet
jurister till sammanlagt. 38. Vid byråerna i Göteborg och Malmö beräknas
antalet jurister till 18 resp. 14. I övrigt föreslås jurislpersonalen variera
mellan tre och åtta jurister. Statskontoret, som framhåller att beräkningen av
personalbehovet är schablonmässig, har vid sina beräkningar inte beaktat att
advokaterna på de allmänna advokatbyråerna i promemorian förutsätts åta sig en
betydligt större andel av uppdragen som offentlig försvarare än
rättshjälpsanstaltema gör f. n.
Statskontorets förslag bör enligt promemorian
godtas som en utgångspunkt när det gäller att närmare bestämma
rättshjälpsorganisationen. Under det fortsatta reformarbetet bör emellertid en
detaljerad plan för utbyggnaden upprättas.
Jag har tidigare framhållit att en allmän
advokatbyrå i princip bör finnas i varje län. I några län finns f. n. mer än en
Tätlshjälpsanstalt men anledning torde saknas att göra någon ändring i fråga om
lokaliseringen av de nu befintliga rättshjälpsanslalterna. I övrigt skall
enligt riktlinjema i promemorian allmänna advokatbyråer inrättas på tolv platser.
Jag kan i princip ansluta mig tiU förslaget. Vid de närmare
organi-sationsundersökningär som bör föregå inrättandet av byråerna kan
emellertid vissa förändringar visa sig erforderliga. Vid dessa organisa-
Prop.
1972: 4 281
tionsundersökningar
bör också en närmare karlläggning ske av behovet av mottagningar utanför
byråernas stationeringsorter.
Av
stor betydelse för utbyggnaden av de allmänna advokatbyråerna är frågan vilka
uppdrag de allmänna advokatbyråerna skall få åta sig. Jag har i det föregående
anfört att de allmänna advokatbyråernas verksamhet inte bör vara begränsad tUl
sådana fall där rättshjälpen innebär en direkt ekonomisk subvention utan bör
avse även sådana klienter inom rätlshjälpsområdet som skaU erlägga ett bidrag
som motsvarar kostnaden. Det är vidare enligt min mening angeläget att de
allmänna advokatbyråerna kan åta sig vissa uppdrag även utanför rätlshjälpsområdet
För ett fritt konkurrensförhållande mellan den enskUda och den allmänna
advokatverksamheten är det av stort värde att några mera väsentliga
inskränkningar i rätlen att åta sig uppdrag inte ställs upp. SjälvfaUet får
dock uppdragen utanför rätlshjälpsområdet inte inlcräkla på de allmänna
advokatbyråernas primära uppgift att biträda inom rätlshjälpssystemet. En
närmare reglering av dessa frågor torde få göras i instraktion för de allmänna
advokatbyråema, varvid en viss inbördes prioritering av de uppdrag som allmänna
advokatbyrån får åta sig ulan-för rättshjälpens tillämpningsområde torde få
föreskrivas. Enligt min mening bör de fysiska personer som står utanför
rättshjälpsområdet ha möjlighet alt utnyttja de allmänna advokatbyråerna. Jag
tänker därvid på den kategori som på grund av sina ekonomiska förhållanden inte
kan få rättshjälp enUgt departementsförslaget I den mån det blir utrymme
därtill bör de allmänna advokatbyråerna därutöver kunna åla sig även andra
uppdrag utom rättshjälpsområdet, t. ex. angelägenheter som har samband med
näringsverksamhet eller biträde åt ideella föreningar och de dödsbon som
föreslås stå utanför rättshjälpens tUlämpningsområde. Om det på något håll kan
organiseras deklaralionsservice på aUmänna advokatbyrån bör hinder inte heller
föreligga för delta, förutsatt givetvis att verksamheten inte inkräktar på det
primära verksamhetsområdet. Del torde få ankomma på chefen för varje allmän
advokatbyrå att inom den norm som anges i instraktionen närmare bestämma hur
tUlgängliga resurser skall användas utom rätlshjälpsområdet.
I
delta sammanhang finns det också anledning uppmärksamma att det även i övrigt
på skilda områden kan finnas ett behov av biträde i rättsliga angelägenheter
ulan att rättshjälp kan komma i fråga. Jag tänker på sådana uppdrag som god man
vid fattigkonkurs, vissa uppdrag som likvidator eller syssloman vid likvidation
av aktiebolag eller som förmyndare eller god man enligt föräldrabalken i vissa
fall när tUlgångar saknas. Ett praktiskt behov av biträde föreligger också i
vissa fall i fråga om bouppteckningar när den avlidne saknar nära anhöriga. I
sådana och andra därmed likartade faU kan det vara svårt att få åtgärder
vidtagna eftersom ersättning för uppdragen inte kan påräknas. Enligt min mening
bör de allmänna advokatbyråerna kunna utnyttjas
Prop.
1972: 4 282
för
sådana uppdrag. Även denna fråga bör regleras i instraktion för de allmänna
advokatbyråerna.
När
det gäller de allmänna advokatbyråernas storlek finns det som jag anfört
tidigare skäl alt genomföra utbyggnaden successivt. Svårigheterna att förutse
allmänhetens efterfrågan på de allmänna advokatbyråernas tjänster och
osäkerheten i beräkningarna av antalet rättshjälpsärenden är omständigheter
som bör föranleda alt man till en början går fram med en viss försiktighet.
Det är självfallet också av vikt att tjänsterna på de allmänna advokatbyråerna
tillsätts med kvalificerad personal. Utbyggnaden får inte ske i sådan takt att
delta kvalitetskrav inte kan upprätthållas. För att verksamheten på de allmänna
advokatbyråerna skall kunna bedrivas rationellt är det å andra sidan
nödvändigt att det inte tillskapas alltför små arbetsenheter. En dimensionering
med minst tre heltidsanställda jurister bör enligt min mening ge förutsättning
för en godtagbar kontorsorganisalion. I vissa fall kan de allmänna
advokatbyråerna givetvis redan från början ges en större kapacitet medan i
andra fall erfarenheterna bör avvaktas innan en utbyggnad sker utöver den
angivna minimistorleken. Den närmare dimensioneringen bör föregås av en
noggrann organisationsundersökning. Vid denna undersökning får göras en
närmare kartläggning av de omständigheter som är av betydelse för dimensioneringen,
t. ex. befolkningstäthet, antalet privatpraktiserande jurister och antalet
domstolar inom verksamhetsområdet Vid dimensioneringen får beaktas inlé bara
företagsekonomiska förutsättningar ulan också återverkningarna för de
privatpraktiserande juristerna inom området.
Personalen
vid en allmän advokatbyrå bör bestå av en chef, anställda jurister och
administrativ personal. Det övervägande antalet anställda med juridisk examen
vid rättshjälpsahstalterna är f. n. advokater. Bl. a. är samtliga chefer för
anstalterna ledamöter av advokatsamfundet. Cheferna för de allmänna
advokatbyråema bör uppenbarligen vara advokater. Även övriga jurister på
byråerna bör vara advokater, bortsett från sådana som håller på att utbilda
sig till advokat.
I
sakens natur ligger att man på de allmänna advokatbyråerna måste följa samma
regler om god advokatsed som de privata advokatema enligt RB är skyldiga att
följa. Advokaterna på de allmänna advokatbyråerna kommer att stå under
advokatsamfundels tillsyn och disciplinära myndighet samtidigt som de är
underkastade tjänstemannaansvar. I vad mån juristerna på de allmänna
advokatbyråerna vid sidan av ämbetsansvar bör vara underkastade disciplinärt
ansvar som tjänstemän torde få avgöras i etl senare skede av reformarbetet. Jag
vill erinra om att frågan om ämbetsansvar och disciplinärt ansvar i offentlig
tjänst är föremål för utredning inom ambetsansvarskommittén.
Verksamheten vid de allmänna advokatbyråema bör
bedrivas på samma sätt som advokatverksamhet i övrigt Av stor betydelse är
därvid
Prop.
1972: 4 283
att
intäkterna i verksamheten ger fuU täckning för kostnaderna. Detta är nödvändigt
för att åstadkomma den önskvärda konkurrensen på lika vUlkor mellan de allmänna
advokatbyråerna och de privatpraktiserande advokatema. Även från en annan
synpunkt är det viktigt att verksamheten vid de allmänna advokatbyråema ger
full kostnadstäckning. Som jag tidigare anfört skaU arvoden tUl biträden och
offentUga försvarare i stor utsträckning bestämmas efter taxor. Underlag för
att bestämma taxorna bör kunna i huvudsak hämtas från de allmänna advokatbyråernas
debitering. För att åstadkomma realistiska taxor är del sålunda nödvändigt att
aUmänna advokatbyråns debitering ger täckning för alla kostnader i
verksamheten.
De allmänna advokatbyråerna skall åta sig uppdrag i
första hand inom rätlshjälpsområdet Rättshjälp kan i vissa fall innebära alt
det allmänna lämnar en ekonomisk subvention och i andra fall att den rättssökande
själv får svara för kostnaderna. De allmänna advokatbyråerna skall också kunna
åta sig uppdrag utanför rätlshjälpsområdet Intäkterna i de allmänna
advokatbyråernas verksamhet kommer sålunda att bestå i ersättning från staten
och från enskUda klienter. I den mån ersättaing skall utgå av allmänna medel
bör kostnaden belasta rättshjälpsanslagen. Den kostnadskontroll som utövas
inom rätlshjälpssystemet bör i princip avse även de aUmänna advokatbyråerna.
När dessa åtar sig uppdrag utom rättshjälpens tillämpningsområde skall de givetvis
också tillämpa gällande taxor.
Som jag nämnt förut bör de allmänna advokatbyråerna
åla sig vissa uppdrag som god man vid fattigkonkurs m. m. där ersättning för
uppdraget ofta inte kan påräknas. Kostnaderna för dessa uppdrag bör redovisas
så att de inte påverkar rörelseresultatet i den vanliga verksamheten.
I ett remissyttrande framhålls all del dubbla
övervakningssystemet för statligt anställda advokater genom advokatsamfundet
samt genom JK och JO kan föra med sig problem från bl. a. offentiighels-synpunkt
Dessa farhågor är enligt min mening överdrivna. Den föreslagna ordningen
innebär inte någon större förändring i förhållande till vad som redan gäller
för advokaterna på rättshjälpsanstaltema. Dessa är ju underkastade såväl
advokatsamfundets och JK:s särskUda lUlsyn som JK:s och JO:s aUmänna tUlsyn
över tjänsteutövningen, och några särskilda problem synes inte ha uppkommit på
grund härav. Ett genomförande av förslaget torde komma alt medföra att också
centralmyndigheten tilläggs vissa tillsynsbefogenheter över de allmänna
advokatbyråerna. Dessa tUlsynsbefogenheter blir en följd av att
centralmyndigheten, som närmare utvecklas i det följande, bör ha hand om vissa
administrativa uppgifter rörande de allmänna advokatbyråerna. Inte heller
denna ytterligare tillsyn kan antas medföra några problem.
I
likhet med de nuvarande rättshjälpsanslalterna blir de allmänna
Prop. 1972: 4 284
advokatbyråerna
att betrakta som myndigheter i tryckfrihetsförordningens mening. De handlingar
som upprättas vid eUer inkommer tUl advokatbyrån blir därmed allmänna
handlingar som i princip är offentliga. Vissa inskränkningar i offentligheten
är emellertid nödvändiga med hänsyn tiU advokatverksamhelens särskUda karaktär
av förtroendeuppdrag. I 26 § första stycket sekretesslagen föreskrivs alt handlingar
vid offentiig rättshjälpsanstalt, som rör rättshjälp åt enskUda, inte får
utlämnas tidigare än 70 år efter handlingens datum, om inte handlingens
ändamål kräver det eller den rätlshjälpssökande samtycker därtill. Någon saklig
ändring av vad som sålunda redan gäller torde inte påkallas av reformen. I
reglementena för rättshjälpsanstaltema finns intaget bestämmelser om
lystnadsplikt och motsvarande torde få föreskrivas i instruktion för de aUmänna
advokatbyråerna. Genom bestämmelserna om handlingssekreless och tystnadsplikt
får en rättsökandes krav på diskretion antas bli lika väl tUlgodosedda vid en
allmän advokatbyrå som hos en enskild advokat
I detta sammanhang kan det finnas skäl all påpeka
att sekretesslagstiftningen endast tar sikte på förhållandet mellan
myndigheterna och allmänheten. Däremot berörs inte frågan i vad mån en
myndighet skall kunna få tillgång till annan myndighets handling. Det anses
dock aUmänt att intresset bakom sekretesslagens bestämmelser skall beaktas
även om det är en annan myndighet som önskar ta del av viss handling. Kan
myndigheterna inte enas ligger det slutliga avgörandet hos Kungl. Maj:t. När
det gäller handlingar hos de aUmänna advokatbyråerna är det uppenbart alt
intresset av sekretess i ärenden om rättshjälp åt enskilda regelmässigt är
sådant att det i praktiken aldrig kan bli aktueUt alt ställa handlingar lUl
annan myndighets förfogande. Det sagda gäUer dock självfallet inte övriga organ
inom rättshjälpsområdet, dvs. rättshjälpsnämnd och centralmyndighet
Etl par remissinstanser berör frågan om statens
ansvar för de anställdas åtgärder. I ett av dessa yttranden framhålls att
staten, om beteckningen allmän advokatbyrå skall få användas, bör slå samma ansvar
för de anställda juristernas åtgärder som advokatsamfundet gör genom sin
ersättningsfond, ev. på så sätl att statsverket bidrar tUl fonden.
Av allmänna kontraktsrällsliga grandsatser torde
följa att den som anlitar en advokatbyrå har rätt till ersättning för skada tUl
följd av fel eller försummelse som innehavaren eller någon för vilken denne är
ansvarig gjort sig skyldig lUl vid utförandet av uppdraget Det sagda torde
gälla oavsett om advokatbyrån är statlig, kommunal eller enskild. Den nu
föreslagna ordningen innebär inte någon ändring i vad som sålunda redan gäller.
Det finns enligt min mening inte behov av att införa några särskilda
ansvarsregler beträffande verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna.
Prop. 1972: 4 285
19.10
Rätlshjälpsnämnderna
Jag har i det föregående förordat att de regionala
myndigheterna på rättshjälpsområdet skall utgöra i förhållande till de allmänna
advokatbyråerna och de privatpraktiserande juristema helt fristående organ och
organiseras som särskilda nämnder. Som föreslagils i promemorian bör ordförande
och ersättare för ordförande vara lagfama och erfarna i domarvärv. En av dem
bör ha erfarenhet från handläggning av förvaltningsmål. De bör utses av Kungl.
Maj:l. I nämnden bör vidare finnas två ledamöter jämte ersättare som är lekmän
och som utses av centralmyndigheten efter förslag av kommunala organ. I vissa
fall kan det dessutom vara av värde att i nämnden deltar företrädare för
advokatväsendet. Jag tänker närmast på inlresseprövningen och liknande bedömningar
som underlättas om tUlgång finns lill ledamöter med advokaterfarenhet. Rent
aUmänt torde det vidare vara av värde att rätts-hjälpsnämndema får en direkt
kontakt med advokalväsendet Jag förordar därför att i rättshjälpsnämnd skall
ingå två advokater. Dessa bör dock tjänstgöra endast om ordföranden anser del
påkallat med hänsyn till ärendes beskaffenhet. En av advokaterna bör vara
verksam på allmän advokatbyrå och den andre bör vara privatpraktiserande
jurist och utses efter förslag av advokatsamfundet.
Många av de frågor som faller inom
rätlshjälpsnämndens kompelens kommer uppenbarligen att bli sådana att något
behov av nämndens medverkan i besluten inte föreUgger. I den mån en
framställning från sökande, biträde eller annan utan vidare skall bifallas
saknas i allmänhet anledning att koppla in nämnden. Nämndens medverkan bör
reserveras för fall då det finns anledning anta alt en ansökan eller
framställning inte kan bifallas eller i vart fall inte bifallas helt och i
övrigt för fall då den aktuella frågan är av större vikt eller har mera
principiell betydelse. Ärende om rättshjälps upphörande bör exempelvis alltid
avgöras av nämnden. För nämndens verksamhet fordras vidare all någon svarar för
del löpande arbetet vid nämnden samt bereder och föredrar de ärenden som skall
avgöras av nämnden i dess helhet. Nu nämnda uppgifter kan knappast läggas på
någon av nämndledamöterna. Den lämpligaste lösningen synes i stället som
tidigare anförts vara alt det vid varje rättshjälpsnämnd inrättas en särskUd
tjänst, vars innehavare bör fullgöra dessa uppgifter. Denne tjänsteman måste ha
erfarenhet av och vara lämplig för att handha administrativa uppgifter.
Uppenbarligen krävs vidare med hänsyn tUl arbetsuppgiftens natur att han har
avlagt juridisk examen. Han bör dessutom ha erfarenhet av domstols- eller
advokatverksamhet. Den närmare regleringen av frågor om delegation av rättshjälpsnämnds
beslutanderätt liksom frågor om delegation av rätt att vidta förberedande
åtgärder bör ske i instruktion för rätlshjälpsnämnderna.
Prop. 1972:4 286
I det föregående har jag anfört att det bör
övervägas att undanta vissa rättshjälpsfrågor från rätlshjälpsnämndens
prövning och i stället förlägga prövningen till den myndighet under vilken ett
mål eUer ärende hör, om detta framstår som praktiskt från organisatoriska eller
andra synpunkter. I promemorieförslaget görs sådana undantag endast i begränsad
omfattning. Dessa undanlag avser kostnad för utredning i mål eller ärende vid
domstol samt ersättning för inställelse vid domstol eller annan myndighet Alla
de grundläggande besluten enligt den föreslagna rättshjälpslagen skall fattas
av rätlshjälpsmyndigheterna. Dessa skall sålunda bl. a. pröva ansökningar om
rättshjälp, förordna biträde och offentlig försvarare samt pröva ersättningar
tUl sådant biträde. Myndigheterna skall också pröva om beviljad rättshjälp
skall upphöra och fatta beslut i alla frågor som rör rättshjälpsavgifterna.
Vid
remissbehandlingen har de remissinstanser, som godtar en särskild administrativ
organisation, i allmänhet velat göra väsentliga inskränkningar i de regionala
rättshjälpsorganens kompelens. De förordar att andra myndigheter, framför allt
de allmänna domstolarna, skall ha vikliga beslutsfunktioner i del nya
rätlshjälpssystemet
Såvitt
gäller rättshjälp i angelägenhet som inte avser rättegång eller förfarande
under förvaltningsmyndighet eUer förvaltningsdomstol har remissinstansema
genomgående godtagit förslaget i promemorian att denna rättshjälp i sin helhet
skall handhas av de .särskUda administrativa rättshjälpsorganen. Som jag redan
har nämnt är det av olika skäl knappast möjligt alt låta frågor om rättshjälp i
sådana ärenden handhas av andra myndigheter. Jag föreslår sålunda att
rätlshjälpsnämnderna skall handha samtliga rättshjälpsfrågor i angelägenheter
som inte avser rättegång eller förfarande under förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol.
I fråga om rättshjälp i mål eller ärende vid de
allmänna domstolarna vill som nämnts åtskilliga remissinstanser göra mer eller
mindre vittgående inskränkningar i de regionala rättshjälpsorganens
beslutsfunktioner. Det förordas att domstolarna även i fortsättningen skall
utse rältegångsbiträde och offentlig försvarare samt bestämma ersättning till
sådant biträde. Däremot har man i allmänhet inte haft någon erinran mot
förslaget att de regionala organen skall pröva ansökan om rättshjälp och i
förekommande fall fastställa rättshjälpsavgift.
Som
tidigare har berörts kommer de nuvarande gränsema mellan den ulomprocessuella
och den processuella rättshjälpen att försvinna i del nya rältshjälpssyslemet
Med de vidgade möjligheterna till rättshjälp i ulomprocessuella sammanhang
finns det anledning anta att rättshjälp i många fall kommer att sökas på ett
tidigt stadium även i sådana angelägenheter som sedan kan komma under domstols
prövning. En sådan utveckling är f. ö. önskvärd från skilda synpunkter, eftersom
en UtomprocessueU förlikning torde underlättas av att rättshjälp
Prop. 1972: 4 287
med
biträdesförordnande meddelas i ett tidigt skede. Ansökan om rättshjälp i
utomprocessuellt ärende bör som nämnts prövas av rättshjälpsnämnd. Övergår
därefter ärendet till rättegång kommer tidigare meddelad rättshjälp att avse
även rättegången. Något utrymme för domstolsprövning av rättshjälpsfrågan
kommer därför i huvudsak endast att finnas i fall då fråga om rättshjälp
uppkommer först i samband med all talan väcks vid domstol. Även i dessa
situationer talar emellertid enligt min mening övervägande skäl för att ansökan
om rättshjälp prövas av rätlshjälpsnämnderna. Framför aUt önskemålet om en
enhetiig praxis leder till att en uppdelning av beslutsfunktionema mellan domstolama
och rättshjälpsnämnderna inte bör göras.
Vad jag nu har anfört avser ansökan om allmän
rättshjälp. Särskilda synpunkter gör sig gällande i fråga om ansökan från
misstänkt i brottmål. Jag återkommer till denna fråga i det följande.
De
skäl som nu har anförts för alt ansökan om rättshjälp i processuell
angelägenhet skall prövas av rättshjälpsnämnderna talar också för att dessa
organ skall utse rältegångsbiträde. Eftersom ansökan om rättshjälp regelmässigt
innefattar en begäran om biträdesförordnande är det naturligt att de organ som
prövar ansökningen också utser biträde. Under remissbehandlingen har i vissa
yttranden uttalats att domstolen har särskUda fömtsätiningar att utse den mest
lämpade för uppdraget och alt del från principiell synpunkt inte är tilltalande
att en privatpraktiserande jurist skall vara beroende av en statlig
förvaltningsmyndighet vid bedömningen om han är lämpad som biträde åt part i
rättegång. I aiUedning av dessa uttalanden vill jag framhålla alt med den
utformning och sammansättning av de regionala organen som jag har förordat
särskilda garantier torde ha skapats för en noggrann och tillförlitlig
bedömning av hithörande frågor. Jag vill också i sammanhanget erinra om mina
tidigare uttalanden beträffande fördelningen av biträdesuppdragen. I den mån
begäran om visst biträde inte framställs skall uppdragen fördelas mellan de
jurister, privatpraktiserande eller offentiigt anställda, som står till
förfogande med de jämkningar som lämplighetsprövningen kan föranleda. Jag
förordar sålunda, i enlighet med vad som har föreslagits i promemorian och
tillstyrkts av majoriteten av de remissinstanser som har berört frågan, alt de
regionala rättshjälpsorganen utser även biträde i rättegång,
I fråga om offentlig försvarare innebär
promemorieförslaget att uppgiften alt avgöra om behov av sådan försvarare
föreligger skall ligga kvar hos domstol. Rättshjälpsmyndigheten skall däremot
utse offentlig försvarare. Förslaget har i denna del godtagits eller lämnats
ulan erinran endast i ell fåtal remissyttranden. Del stora flertalet
remissinstanser anser att domstol inte bara skall pröva behovet av offentlig
försvarare utan även liksom hittills utse försvarare.
Enligt
min mening torde den i promemorian föreslagna ordningen
Prop. 1972: 4 288
kunna
medföra vissa ej obetydliga fördelar främst därigenom att domstolarna kunde
befrias från ett tyngande administrativt arbete. Detta arbete kunde säkerligen
i allmänhet bedrivas smidigt och rationellt hos en regional administrativ
myndighet av rätlshjälpsnämndens typ. Även principiella skäl talar för alt
förlägga uppgiften alt utse offentlig försvarare lill annan myndighet än den
domstol som har att handlägga brottmålet Med en sådan ordning skulle varje
grund saknas för misstanke hos någon att domstolen påverkades av ovidkommande
hänsyn vid valet av försvarare. Å andra sidan vill det förefalla som promemorians
förslag i vissa fall, särskilt vid tingsrätterna i storstadsregionerna, skulle
kunna medföra praktiska olägenheter. Dessa olägenheter kan komma att förslärkas
med hänsyn till att rättshjälpsnämnderna måste förutsättas få stora
verksamhetsområden. Det är antagligt att dessa olägenheter främst skulle göra
sig gällande under en första övergångstid. Jag vUl dock inte f. n. förorda alt
någon ändring görs i det nuvarande tillvägagångssättet vid utseende av
offentlig försvarare. Det kan emellertid finnas anledning alt aktualisera
frågan på njt när erfarenheter vunnits av det nya rältshjälpssyslemet
Att domstol även i fortsättningen bör utse
offentlig försvarare får viss betydelse för frågan vem som skall pröva ansökan
om rättshjälp åt misstänkt i brottmål. Sådan ansökan torde ofta ske i samband
med att framställning görs om att offentlig försvarare skall förordnas och det
är därför praktiskt alt den misstänkte kan få båda frågoma prövade hos en och
samma myndighet. Även andra skäl talar för att domstol skall pröva ansökan om
rättshjälp åt misstänkt i brottmål. Sådan rättshjälp skall utgå först sedan
åtal har väckts för brottet Prövning av rättshjälpsansökan blir alltså, i
motsats lUl vad som gäller för allmän rättshjälp, aldrig aktuell förrän målet
är anhängigt hos domstolen och det synes då vara naturligt att domstolen också
får pröva rättshjälps-frågan. Det bör också beaktas att kostnadsbidrag inte
skall tas ut av misstänkt i brottmål. Den ekonomiska bedömning som sker vid ansökningstUlfället
inskränks tUl en prövning om den misstänkte med hänsyn till sina ekonomiska
förhållanden är berättigad till rättshjälp eller inte. På grund av det anförda
föreslår jag att domstol skall inte bara utse offentiig försvarare utan även
pröva ansökan om rättshjälp åt misstänkt i brottmål.
EnUgt nuvarande ordning ligger kostnadskontrollen
beträffande all processuell rättshjälp på domstolarna. I promemorian föreslås
all rättshjälpsmyndighetema i alla mål eller ärenden inför domstol skall pröva
frågan om ersättning av aUmänna medel tUl biträde eller offentlig försvarare.
Domstolarna skall emellertid enligt promemorian pröva frågor om motparts ansvar
för rättegångskostnader i tvistemål samt den tiUtalades
ålerbetalningsskyldighet för vissa kostnader i brottmål. I fråga om tvistemålen
föreslås alt bestämmelserna i 18 kap. RB om parts rätte-
Prop. 1972: 4 289
gångskostnad
i princip skaU ha motsvarande tiUämpning i fråga om statsverkets kostaad för
rättshjälpen och att partens rättshjälpsavgift inte skaU anses som
rättegångskostnad. Innebörden av dessa bestämmelser är att statsverket helt
träder i partens ställe som borgenär såvitt gäller rättshjälpskostnaderna.
Prövningen om och i vilken omfattning motpart skall förpliktas att ersätta
dessa kostnader skall som nämnts liksom hittUls ankomma på domstol och skall
såsom f. n. ske i samband med målets avgörande. Rättshjälpsmyndighelens
prövning av ersättning till biträdet eller försvararen skall ske först sedan
domen har vunnit laga kraft. Underlaget för prövningen skall i allmänhet vara
biträdets kostnadsräkning och domstolens dom i målet. Rättshjälpsmyndigheten
skall dock ha möjlighet inhämta domstolens yttrande eller infordra akten i
målet.
Enligt
förslaget skall biträdet liksom f. n. ange sitt ersättningsanspråk inför
domstolen. I fall när rätten finner att motparten inte skall åläggas att betala
någon del av biträdeskostaaden har rätten i regel ingen anledning alt pröva
skäligheten av den begärda ersättningen. I fall när betalningsskyldighet för
motparten kommer i fråga, skall rätten enligt bestämmelserna i 18 kap. 8 § RB
pröva om biträdeskostnaden har varit skäligen påkaUad för att tUlvarata partens
rätt Om i sådant fall rältshjälpsmyndigheten i motsats tiU domstolen finner
att den begärda ersättningen har varit för hög och därför beslutar att
tUlerkänna biträdet ett lägre belopp, skall domstolen på nytt pröva
kostnadsfördelningen mellan parterna. Denna prövning skall ske efter anmälan
av rältshjälpsmyndigheten och vid den nya kostnadsfördelningen skaU
bestämmelserna i RB om förfarandet vid rättelse av dom eller beslut ges
motsvarande tillämpning. I fråga om ersättning till offentlig försvarare och
återbelalningsskyldighet i brottmål skall i allt väsentligt samma ordning
tillämpas.
Promemorieförslaget
tUlstyrks eller lämnas utan erinran i ett mindre antal remissyttranden. Det
stora flertalet remissinstanser ställer sig däremot avvisande tUl den
föreslagna ordningen och förordar att domstolama liksom hittUls skall ha hand
om den processuella kostnadskontrollen.
Som
jag redan i annat sammanhang har framhållit bör det nya rättshjälpssystemet
innefatta en så effektiv kontroU över kostnaderna för biträdeshjälp som
möjUgt. Jag delar i och för sig den i promemorian framförda uppfattningen att
den nuvarande kostnadskontrollen när det gäller ersättning tUl biträde enligt
LFR och offentlig försvarare är förenad med vissa brister. En väsentlig
anledning tUl detta är att det inte finns något organ som har att följa
kostnadsutvecklingen och bevaka resurslUldelningen. Även om domstolama är
inställda på att lojalt iaktta det allmännas intressen är det med nuvarande
ordning mycket svårt att upprätthålla en effektiv kostnadskontroll.
Promemorians
förslag att rättshjälpsmyndigheterna skall handha den
10
Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972:4 290
processuella
kostnadskontrollen innebär utan tvivel vissa fördelar. Till en början bestäms
ersättningen tUl biträdet av samma myndighet och i samma ordning oavsett om den
rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser har lett till rättegång eller ej.
Vidare koncentreras beslutanderätten i ersättningsfrågor tUl ett mindre antal
myndigheter, som är underställda en central myndighet, vUket framför allt
torde kunna medföra att kontrollen blir mera enhetiig.
Som jag redogjort för tidigare är emellertid
avsikten att ersättningen till biträden och offentliga försvarare i det nya
rättshjälpssystemet skall regleras genom taxor i stor utsträckning.
Taxesystemet måste antas komma att medföra betydande fördelar i fråga om
enhetiighet och effektivitet. EnUgt min mening torde, som också åtskilliga
remissinstanser påpekar, taxorna komma att bli det viktigaste instramentet i
kostnadskontrollsystemet. Frågan vUken myndighet som skall handha
kostnadskontrollen är visserligen av stor betydelse för ett effektivt och
enhetligt kontrollsystem. Med ett utvecklat taxesyslem är det dock inte
nödvändigt att kostnadsprövningen i det enskUda fallet är förlagd tiU den för
rättshjälpen ansvariga myndigheten. Av betydelse är självfallet också vUken
myndighet som har de bästa föratsättningarna att tUlämpa taxoma i det enskilda
fallet. En annan utgångspunkt bör vara att förfarandet vid kostnadskontrollen
blir så enkelt och smidigt som möjligt.
När det gäUer mål och ärenden vid domstol kan det
mot bakgrund av vad jag har anfört nu finnas skäl för en ordning som innebär
att ersättning tUl biträde bestäms av domstol. Vid tillämpningen av taxorna
saknar det betydelse vem som handhar kostnadskontrollen i alla de fall där
taxans normalbelopp bör utgå. Uppkommer fråga om avvikelse från taxan i den ena
eller andra rUitningen blir läget ett annat. Domstolen har genom målels
handläggning satt sig in i sak- och rättsfrågoma. Visserligen ligger en del och
inte sällan en betydande del av biträdets arbete utanför själva
domstolsförhandlingen, men detta arbete avspeglar sig regelmässigt i biträdets
agerande inför rätta och ger på så sätl domstolen möjlighet att bedöma även
denna del av biträdets arbetsinsats. Skall de regionala rättshjälpsorganen
pröva ersättningsfrågorna måste prövningen ske i efterhand och på grandval av
ett mera begränsat material, dvs. i regel domstolens dom eller beslut samt
biträdets eller försvararens kostnadsräkning. Materialet kan naturligtvis
kompletteras med ett yttrande från domstolen men ett sådant yttrande ger inte
samma goda bild av biträdets arbete som den domstolen har fått. En ordning med
prövning av ersättningsanspråken av domstol vid processuell rättshjälp har
sålunda obestridliga fördelar. Systemet har emellertid också nackdelar.
Domstolarna skall visserUgen tUlämpa föreskrivna taxor. Sådana kan dock inte
komma att gäUa i alla mål och ärenden. Till-lämpningen av taxorna blir också
med en sådan ordning i betydande utsträckning undandragen de för rättshjälpen
ansvariga myndighetema.
Prop.
1972: 4 291
Ett StäUningstagande i denna fråga är enligt min
mening beroende av vilken betydelse taxorna får i det nya systemet. Jag räknar
med att taxor skall kunna fastställas i större utsträckning än som förutsattes
i promemorian och att taxorna kommer att gälla för det stora flertalet
rättshjälpsärenden. Mot bakgrunden härav har jag stannat för den lösningen att
den processuella kostnadskontrollen bör anförtros domstolarna. Visserligen
innebär detta att ersättningsfrågorna kommer att prövas av skUda myndigheter
beroende på om den angelägenhet som avses med rättshjälpen har lett till
rättegång eller ej. Att invändningar kan riktas mot den föreslagna ordningen
från denna synpunkt bör dock inte medföra att man frångår en lösning som i
övrigt framstår som överlägsen, i aU synnerhet som taxorna torde kunna
medverka tiU att enhetliga normer för bedömningen kommer till stånd över hela
fältet
Som nämnts kommer tyngdpunkten i kostnadskontrollen
att ligga i taxesystemet, Taxoma skall fastställas av centralmyndigheten och
det får då också ankomma på denna myndighet att övervaka hur taxorna tillämpas.
För detta ändamål bör domstolarna och rättshjälpsnämnderna sända in uppgift om
alla ersättaingsbeslut till centralmyndigheten. Centralmyndighetens bearbetning
av det inkomna materialet kan föranleda ändringar i taxesystemet eller, såvitt
gäller rätlshjälpsnämnderna, direktiv och anvisningar till dessa. För
domstolarnas del har åtskilliga remissinstanser förordat att taxesyslemet
kombineras med en särskild fullföljdsrätt för de regionala rättshjälpsorganen
eller annat allmänt organ. En ordning som innebär att domstolarnas
ersättningsbeslut skall bevakas av rättshjälpsnämnderna eller, som advokatsamfundet
föreslagit, av särskilda tjänstemän, med befogenhet alt fullfölja talan mot
besluten, skulle medföra ett betydande dubbelarbete, där det är högst ovisst om
resultatet av arbetet skulle uppvägas av de ökade kon-troUkostnaderna. Det
finns anledning anta att domstolarna även ulan en sådan bevakning kommer att
tUlämpa taxorna på ett tillfredsställande sätt. Jag är sålunda inte beredd att
föreslå en ordning med bevakning av aUa ersättningsbeslut. Jag vill erinra om
att det f. n. saknas företrädare för det allmänna som kan föra talan mot
beslut om ersättning tiU biträde enligt LFR. I fråga om beslut om ersättning
tUl offentlig försvarare har däremot åklagare befogenheter alt fullfölja talan.
Denna möjlighet utnyttjas mycket sällan. När nu en särskUd organisation skapas
för rätlshjälpsområdet är det enligt min mening mest rationeUt att rätt att
fullfölja talan mot beslut om ersättaing av allmänna medel inom
rättshjälpsområdet tilläggs centralmyndigheten. Åklagares befogenhet att
fullfölja talan mot beslut om ersättning av aUmänna medel i vissa faU bör
kvarstå. Centralmyndighetens fullföljdsmöjlighet bör inte vara kombinerad med
någon bevakning av aUa ersättningsbeslut utan är avsedd att användas i första
hand i sådana fall när beslutet avser etl mycket stort belopp eller är av
principiellt intresse.
Prop. 1972: 4 292
När det så gäller rättshjälp i ärende hos
förvaltningsmyndighet eUer förvaltningsdomstol har de remissinstanser, som
godtar en särskUd organisation, i regel inte haft någon erinran mot att denna
rättshjälp handhas av de särskilda regionala organen. I några yttranden
förordas emellertid att vederbörande förvaltningsmyndighet eller
förvaltningsdomstol får förordna biträde och pröva anspråk på ersättning från
sådant biträde.
Jag har i det föregående utvecklat skälen för att
de regionala rättshjälpsorganen i princip bör handha rättshjälpen även på
förvaltningsområdet Någon anledning att göra undanlag från denna princip i
fråga om förordnande av biträde anser jag inte föreligga. I fråga om kostnadskontrollen
skuUe det däremot kunna hävdas att den myndighet som har handlagt målet eller
ärendet har de bästa föratsättningarna alt bedöma biträdets ersättningsanspråk
och att en sådan lösning också skulle medföra den från förfarandesynpunkt
enklaste ordningen. Vid en jämförelse med förhållandena på domstolssidan gör
sig emellertid särskilda synpunkter gällande i fråga om kostnadskontrollen på
förvaltningsområdet. Både hos förvaltningsmyndighet och förvaltningsdomstol är
förfarandet i princip skriftligt. När muntlig handläggning förekommer är den
att betrakta som ett komplement tUl det skriftliga förfarandet och den fyUer
inte samma uppgifter som de muntliga handläggningsformerna enligt RB. I
motsats till vad som gäller vid de allmänna domstolarna är alltså på
förvaltningssidan underlaget för kostnadsprövningen i allmänhet rent
skriftligt material. Kostnadsfördelning mellan enskUda parter förekommer
mycket sparsamt i förvaltningsärenden. I dessa ärenden har den enskilde i regel
en offentlig motpart, om motpart över huvud taget förekommer. I den mån
enskilda parter står mot varandra är rättsförhållandet mellan dem i allmänhet
sådant att vardera parten bör stå för sina kostnader. En kostnadsprövning av
annan myndighet än den som har handlagt målet eller ärendet behöver således
sällan medföra de komplikationer som ligger i att beslulsmyndigheten tar
ställning till kostnadsfördelningen mellan parterna medan annan myndighet
prövar frågan om ersättning till biträde.
Det
anförda innebär att föratsättningarna för en kostnadskontroll genom
rättshjälpsorganen är annorlunda på förvaltningsområdet än på domstolssidan.
Enligt min mening talar övervägande skäl för att rätlshjälpsnämnderna bör ha hand
om prövningen av ersättningsfrågorna på detta område. Många
förvaltningsmyndigheter har inte någon erfarenhet av och är knappast lämpade
att pröva ersättningsfrågor. I dessa faU kan det inte komma i fråga annat än
att kostnadskontrollen får ligga på rätlshjälpsnämnderna. Befogenhet alt pröva
ersättningsanspråk skulle sålunda endast kunna tillerkännas vissa myndigheter,
framför allt förvaltningsdomstolarna. Även med derma begränsning skulle man
emellertid få en påtagUg splittring av kostnadskontrollen till men för dess
effektivitet och enhetlighet. Kostnadskontrollfunktionerna skulle komma
Prop. 1972: 4 293
att
i alltför hög grad delas upp meUan de allmänna domstolama, rätlshjälpsnämnderna
samt vissa förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar. En sådan ordning
kan enligt min mening inte accepteras. Jag förordar därför att rättshjälpsnämnd
skaU pröva ersättning till biträde i mål eUer ärende vid förvaltningsmyndighet
eUer förvaltningsdomstol,
I
fråga om myndighetsfunktionerna inom rättshjälpssystemet innebär det anförda
sammanfattningsvis att rätlshjälpsnämnderna i princip skaU handha all
rättshjälp. De allmänna domstolarna bör dock pröva ansökan om rättshjälp åt
misstänkt i brottmål, utse offentlig försvarare samt pröva anspråk på
ersättning från offentlig försvarare och annat biträde i mål eUer ärende vid
domstolen, I likhet med vad som har föreslagits i promemorian förordar jag
vidare att de aUmänna domstolama skaU bestämma ersättning för kostnad för
utredning och för instäUelse i mål eller ärende vid domstolen. Det sagda bör i
tUlämpliga delar också gäUa arbetsdomstolen. Jag kan vidare ansluta mig till
förslaget i promemorian att ersättning för instäUelse vid förvaltningsmyndighet
eller förvaltningsdomstol bör bestämmas av denna, I detta sammanhang vUl jag
slutUgen erima om att jurist vid allmän advokatbyrå och privatpraktiserande
advokat eUer biträdande jurist hos denne föreslås få vissa ganska långtgående
befogenheter att lämna rättshjälp utan att ansökan behöver ske hos
rättshjälpsnämnd.
När det gäller rättshjälpsnämndemas
verksamhetsområde har jag redan i det föregående anfört att de förut
föreslagna organisatoriska lösningama gör det nödvändigt att frångå
promemorieförslaget, som innebär alt rättshjälpsmyndighet i princip skall
finnas i varje län. De administrativa uppgiftema vid rättshjälpsmyndigheterna
har i promemorian beräknats kräva vid myndigheterna i Göteborg och Malmö
vardera två och vid myndigheterna i Stockholm och Solna tUlhopa fyra jurister.
Vid sex medelstora myndigheter krävs ungefär en jurist medan särskild
administrativ juristpersonal inte har ansetts erforderlig vid de minsta
myndighetema. Den i departementsförslaget upptagna regionala organisationen
innebär, förutom alt rättshjälpsnämnderna skaU vara helt åtskilda från de
allmänna advokatbyråema, att vissa betydelsefuUa och arbetskrävande uppgifter,
framför allt den processuella kostaadskontrollen, skaU ligga på andra organ än
rättshjälpsnämnderna, I betydande omfattning kommer vidare advokater och
biträdande jurister vid advokatbyråer att ha hand om rättshjälp utan att
rättshjälpsnämnden behöver medverka. Om, som jag tidigare har fömtsatt,
rättshjälpsnämnds verksamhetsområde skall bestämmas så att den vid nämnden
särskUt anställde tjänstemannen kan håUas fullt sysselsatt, måste i åtskUliga
fall verksamhetsområdet göras tämligen vidsträckt och omfatta flera län.
Vad gäller rättshjälpsnämnderhas kansliorganisation
har jag redan förut anfört att nänrnderna rent organisatoriskt bör knytas tUl
redan
Prop.
1972: 4 294
bestående
myndigheter, Rättshjälpsnämriderna blir i regel ganska små och det är därför
från ekonomiska och praktiska synpunkter knappast lämpligt att de får eget
kansli. Anknytning bör ske tUl myndighet som lyder under samma centrala
förvaltaingsmyndighet som rätlshjälps-nämndema.
Vad som nu anförts innebär att rätlshjälpsnämnderna
bör få verksamhetsområde som omfattar flera län och alt deras kansli bör anknytas
tiU myndighet inom domstolsväsendet. Mot denna bakgrund är det enligt min
mening lämpligast att anknyta rättshjälpsnämndernas verksamhetsområden tUl
hovrätternas domkretsar och deras kanslier tUl hovrätternas administrativa
avdelningar. Den närmare organisationsundersökning som skall göras beträffande
nämndernas verksamhetsområden och personal, bör inriktas på en lösning efter
dessa riktiinjer.
19.11
Centralmyndigheten
F, n, förekommer inte någon central samordning av
rättshjälpsanslalternas verksamhet. Varje anstalt utgör organisatoriskt en
enhet och ombesörjer själv de kamerala och administrativa frågor som uppkommer
inom anstalten. Enligt normalreglementet skall anstalt stå under ledning av en
styrelse. Anstaltens verksamhet utövas under styrelsens överinseende av en
föreståndare med biträde av erforderlig personal. Inte heller på övriga delar
av rättshjälpsområdet förekommer någon central samordning av
rättshjälpsverksamhelen.
Efter bemyndigande av Kungl, Maj:l tiUkallade jag i
början av år 1970 sakkunniga för att utreda frågorna om vilken ställning och
vUka arbetsuppgifter som bör tillkomma en central förvaltningsmyndighet på
domstolsväsendets område samt organisationen av en sådan myndighet. I
direktiven framhölls i fråga om rättshjälpsanslalterna att även Tornedalens
rättshjälpsanstalt borde föras till den föreslagna centrala förvaltningsmyndigheten.
De sakkunniga borde också följa arbetet på rättshjälpsreformen. Om detta arbete
ledde tUl ett system med statliga rättshjälpsanstalter, talade starka skäl för
att dessa i administrativt hänseende inordnades under samma myndighet.
De sakkunniga, domstolsverksutredningen, har
slutfört sitt arbete och i maj 1971 avgett betänkandet (SOU 1971: 41) Ny
domstolsadministration. I betänkandet föreslås att ett domstolsverk inrättas
den 1 juli 1972. Verket skaU vara central förvaltaingsmyndighet för de allmänna
domstolama och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Till förvaltningsområdet
skall också höra hyresnämnderna, i den mån uppgiften inte ankommer på statens
hyresråd, samt Tornedalens rätlshjälpsanstalt I fråga om övriga
rättshjälpsanstalter anför utredningen att beredningen inom
justitiedepartementet av en rätlshjälpsreform inte är avslutad. Utredningen
erinrar dock om att den i sitt remissyttrande över rätts-
Prop. 1972: 4 295
hjälpspromemorian
har uttalat, att det är lämpligt att den centrala förvaltningsmyndigheten för
domstolsväsendet fömtom ärenden angående domstolsväsendet handlägger även de
personal- och ekonomiadministrativa uppgifter rörande
rättshjälpsorganisationen som enligt promemorian skaU ankomma på en
centralmyndighet för denna organisation.
I fråga om domstolsverkels uppgifter utgår
utredningen från att verket skaU svara för anslagsframställningar för alla
domstolar inom dess verksamhetsområde. Domstolsverket skaU därvid bl. a. utföra
långtidsprognoser, utarbeta verksamhetsplaner och centralt följa upp verksamheten
genom olika åtgärder och genom ett utvecklat redovisnings- och rapportsystem.
Att utveckla och genomföra olika på ADB byggda system anser
domstolsverksutredningen vidare vara självklara uppgifter för ett centralt
organ och domstolsverket bör också svara för erforderlig central bevakning av
domstolsväsendets intressen i fråga om lokaler samt utmstning och inredning av
lokaler. Bland domstolsverkets övriga uppgifter nämner utredningen
personalfrågor. Verket bör bl. a. beräkna behovet och främja rekryteringen av
domstolspersonal av olika kategorier, i viss omfattning meddela förordnande för
och anställa personal samt centralt leda utbildnings- och
informationsverksamheten inom domstolsväsendet
I fråga om organisationen av det nya domstolsverket
föreslår utredningen att verket skall ledas av en styrelse. Chefen för verket
är också ordförande i verksstyrelsen. I styrelsen bör, föratom verkschefen,
ingå sex ledamöter. Två ledamöter föratsätts vara aktiva domare, varav en från
de allmänna domstolarna och en från de allmänna förvaltningsdomstolarna. Två
ledamöter bör ha erfarenhet från riksdagsarbete och två bör representera de
anställda inom domstolsverkets förvaltningsområde.
I promemorian om en reform av samhällets rättshjälp
anförs att en centraliserad ledning och samordning av verksamheten inom
rättshjälpsorganisationen bör genomföras. En centralmyndighet bör inrättas som
har hand om vissa administrativa uppgifter rörande rättshjälpsmyndigheterna
och de allmänna advokatbyråerna, främst ekonomi- och personaladministration,
verksamhetsplanering, budgetering och kostnadsuppföljning. Som tidigare har
nämnts skall centralmyndigheten enligt promemorian handha även vissa andra
uppgifter, bl. a. att fastställa taxor och alt dra upp de närmare riktlinjerna
för hur förmögenhet, skuldsättning och andra särskilda omständigheter skall inverka
när kostnadsbidrag fastställs. Enligt förslaget skall centralmyndigheten dessutom
utgöra fuUföljdsinslans i vissa frågor,
I promemorian tas inte slutlig ställning tUl frågan
vUken myndighet som bör handha den centrala ledningen för rättshjälpsorganisationen,
övervägande skäl anses emellertid tala för att i administrativt hänseende
inordna rättshjälpsmyndighetema under samma centrala förvaltnings-
Prop. 1972:4 296
myndighet
som de allmänna domstolarna, EnUgt promemorian torde det inte medföra någon
olägenhet eUer svårighet att denna myndighet får fuUgöra de ytterUgare
uppgifter utöver de rent administrativa som bör ankomma på
centralmyndigheten inom rättshjälpsorganisationen.
Förslaget i promemorian att anförtro de centrala
funktionerna i rättshjälpsorganisationen åt en centralmyndighet har
genomgående godtagits under remissbehandlingen. Allmänt anses hinder inte möta
mot ati centralmyndigheten blir den centrala förvaltningsmyndighet som planeras
för domstolarna.
Även enligt min mening är det angeläget med en
centraliserad ledning och samordning av verksamheten inom
rättshjälpsorganisationen. Jag föreslår därför att en centralmyndighet
inrättas. Något ställningstagande tiU domstolsverksulredningens förslag har
ännu inte skett. Från den 1 juli 1971 finns emeUertid en särskUd
organisationsnämnd för domstolsväsendet med vissa uppgifter inom den centrala
domslolsför-valtningen. Organisatoriska förutsättningar finns att anknyta
centralmyndighetsfunktionerna inom rätlshjälpsområdet tUl denna nämnd. Om ett
domstolsverk imättas, är det enligt min mening lämpligt att domstolsverket
blir central förvaltningsmyndighet även inom rättshjälpsområdet.
Centralmyndigheten inom rättshjälpsområdet bör ha
hand om vissa personal- och ekonomiadministrativa uppgifter rörande
rättshjälpsnämnderna och de allmänna advokatbyråerna. De administrativa
ärenden det här är fråga om är i huvudsak desamma som domstolsverket enligt
domstolsverksutredningens förslag skulle handlägga för domstolsväsendet.
Jag har tidigare föreslagit alt centralmyndigheten
på rätlshjälpsområdet skall fastställa taxoma och följa upp hur taxorna
tillämpas. Jag har också föreslagit att centralmyndigheten skall dra upp de
närmare riktlinjerna för hur förmögenhet, skuldsättning och andra särskilda omständigheter
skall inverka när kostnadsbidrag fastställs. I anslutning därtill bör
centralmyndigheten kunna meddela direktiv och anvisningar för
rättshjälpsnämndemas kostnadsprövning och prövning av frågor om kostnadsbidrag.
Även i övrigt bör det vara en viktig uppgift för centralmyndigheten att genom
direktiv och anvisningar till rättshjälps-nämnderna sörja för en riktig och
enhetlig rättstUlämpning. De nu angivna funktionerna ligger i och för sig vid
sidan om de administrativa uppgifter som ett blivande domstolsverk i övrigt kan
komma att få. Det kan emellertid inte komma i fråga att enbart för dessa
uppgifter skapa en särskild myndighet. Övervägande skäl talar därför för alt
domstolsverket får ta hand om även dessa uppgifter.
Som nämnts bör även de allmänna advokatbyråerna i
administrativt hänseende inordnas under centralmyndigheten för
rättshjälpsorganisationen. Den centrala myndighetens befattning med de
allmänna advokatbyråerna bör emellertid begränsas till de administrativa
ärendena.
Prop.
1972: 4 297
Hur
advokatverksamhelen bör bedrivas och hur tiUsynen över denna bör ordnas har jag
utvecklat i det föregående.
Inom centralmyndigheten bör vidare handläggas
disciplin- och åtals-ärenden rörande personal vid rättshjälpsnämndema och de
allmänna advokatbyråerna.
Centralmyndigheten skall enligt promemorieförslaget
vara fullföljdsinstans i sådana frågor där talan får föras mot
rättshjälpsmyndighelens beslul.
I
en del remissyttranden görs Luvändningar mot centralmyndigheten som
fullföljdsinstans. Några remissinstanser anser att talan mot
rätts-hjälpsmyndighels beslut eller åtminstone vissa av myndighetens belut av
rättssäkerhetsskäl bör kunna fullföljas tUl domstol. I fråga om ersättning
till biträde eller offentlig försvarare framhålls i några yttranden att en
ordning som innebär att ersättningsfrågorna prövas enbart av statens egna
administrativa organ inte kan anses godtagbar från rättssäkerhetssynpunkt och
även skuUe strida mot vedertagna principer för alt bestämma löner åt anställda
och ersättningar åt uppdragstagare i allmänhet. Som en av flera tänkbara
lösningar anges att en fast central skUjenämnd inrättas som enda instans över
rättshjälpsmyndigheten.
Jag har tidigare anfört att tillämpningen av
rättshjälpslagstiftningen i princip bör anförtros de myndigheter som har
ansvaret för rättshjälpen men att vissa frågor av praktiska skäl bör kunna
prövas av de domstolar och andra myndigheter som handlägger det mål eller
ärende där rättshjälp meddelats. I den mån allmän domstol har att fatta beslut
i rättshjälpsfråga leder detta lill att talan mot beslutet får fullföljas
enligt RB:s regler. Förvaltningsdomstols beslut om ersättning för inställelse
torde kunna överklagas enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen. Talan
mot förvaltningsmyndighets beslut om ersättning för inställelse torde få föras
hos centralmyndigheten.
En möjlighet till överprövning vid domstol i vissa
av de frågor som enligt vad jag förat anfört bör förbehåUas rättshjälpsnämndema
skulle däremot medföra en splittring av beslutsfunktionerna som inte kan
godtas. Att tUl allmän domstol förlägga överprövningen i alla frågor som avgörs
av rätlshjälpsnämnden är av skäl som jag anfört beträffande den regionala
organisationen inte något realistiskt alternativ. En överprövning av
rättshjälpsnämndemas beslut bör därför ske inom ramen för
rättshjälpsorganisationen. Självfallet bör vid utformningen av
fullföljdsreglerna beaktas att åtminstone vissa av de frågor som skall avgöras
av rättshjälpsnämnd kan vara av särskild betydelse för den enskUde.
Det är sålunda angeläget att överprövningen
innefattar tUlräckUga rättssäkerhetsgaranlier. SärskUt när det gäller fråga om
ersättning till biträden där prövningen i vissa fall skall göras av domstol men
i andra fall av rättshjälpsnämnden, skulle för sistnämnda fall en ordning med
lOt Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972: 4 298
en
central skiljenämnd kunna medföra vissa fördelar. En sådan ordning skulle
emeUertid innebära att ytterUgare ett centralt rätlshjälpsor-gan måste
tUlskapas.
I likhet med vad som förordals i promemorian och av
flertalet av de remissinstanser som har berört frågan anser jag att centralmyndigheten
bör bli fuUföljdsinslans vid talan mot de regionala rättshjälpsorganens beslut.
Rättssäkerhetssynpunkterna kan enligt min mening tUlgodoses genom att
centralmyndigheten vid prövning av besvärsärenden får en för dessa uppgifter
särskilt avpassad sammansättning. Sammansättningen bör vara sådan att
erfarenhet i fråga om domstolsverksamhet och advokatverksamhet finns
tillgänglig samtidigt som intresset av lekmanna-medverkan tUlgodoses. Jag
förordar därför med visst beaktande av den sammansättning som
domstolsverksutredningen föreslagit för domstolsverkets styrelse att
centralmyndigheten vid prövning av besvärsärenden skall beslå av sju
ledamöter. Ordförande bör vara chefen för centralmyndigheten, övriga sex
ledamöter jämte ersättare för dem bör utses av Kungl. Maj:t. Av dessa bör en
ledamot vara domare. En ledamot bör vara advokat vid aUmän advokatbyrå och en
privatpraktiserande advokat. Den sistnämnde bör utses efter förslag av
advokatsamfundet. Återstående tre ledamöter bör ha erfarenhet från
riksdagsarbete.
19.12
Förfarandet
Som jag framhåUit tidigare är det angeläget att
förfarandet i rättshjälpsärenden görs så enkelt som möjligt. En utgångspunkt
när det gäller förfarandet bör vara att rättshjälpsärenden i största möjliga
utsträckning kan skötas genom biträdet och att rättshjälpsnämnden inte behöver
ta befattrung med ärendena i andra fall än när det är motiverat av ett direkt
aUmänt intresse.
Med de nu angivna utgångspunkterna bör förfarandet
vid rättshjälp med biträde av advokat eller biträdande jurist vid advokatbyrå
ordnas så att formellt beslut om rättshjälp av rättshjälpsnämnden inte behöver
meddelas så länge kostnaderna i ärendet täcks av det kostnadsbidrag som den
rättssökande skall betala. En sådan ordning innebär att den rättssökande vänder
sig direkt tUl ett biträde, som beräknar maximibeloppet för kostnadsbidraget.
Skyldigheten att erlägga koslnadsbidrag fuUgörs genom att den rättssökande inom
maximibeloppet betalar ersättning till biträdet och bestrider övriga kostnader
för rättshjälpen. Stannar kostnaderna inom maximibeloppet, behöver något
formellt beslut om rättshjälp inte meddelas. Om kostnaderna för rättshjälpen
däremot kommer att överstiga maximibeloppet och sålunda direkt ekonomisk
subvention från det allmännas sida inträder, får ansökan om rättshjälp göras
hos rätlshjälpsnämnden, som vid bifall till ansökan förordnar biträde och
fastställer maximibeloppet
Prop. 1972: 4 299
Meddelas beslul om rättshjälp av
rätlshjälpsnämnden, bör den rättssökande fortsätta att fullgöra sin
bidragsskyldighet i den mån bidragsskyldigheten inte har fullgjorts tidigare.
Detta bör ske genom alt kostnadsbidraget betalas till biträdet. Efter beslutet
utgår ersättning tUl biträdet av allmänna medel. Av praktiska skäl bör
ersättningen i princip avse biträdets arbete alltsedan rättshjälpen började,
oavsett när beslut om rättshjälp meddelades. Eftersom den rättssökande enligt
vad som nyss sagts skaU fuUgöra sin bidragsskyldighet genom att betala kostnads-bidrag
tiU biträdet bör från den ersättning biträdel tiUerkänns av allmänna medel
avräknas vad den rättssökande är skyldig att utge som kostnadsbidrag tUl
biträdet
Om biträdet är annan än advokat eller biträdande
jurist vid advokatbyrå bör som jag nämnt tidigare rättshjälp inte börja lämnas
förrän rättshjälpsnämnden beslutat om rättshjälp. I dessa fall bör kostnadsbidraget
i sin helhet erläggas till biträdet
Har biträde inte förordnals, bör koslnadsbidraget
erläggas tiU rättshjälpsnämnden.
Den här angivna ordningen medför åtskilliga
fördelar genom att rättshjälp kan börja lämnas ulan ansökningsförfarande eller
andra formaliteter i aUa de fall då biträdet är advokat eller biträdande
jurist vid advokatbyrå. Uppbörden av kostnadsbidraget kommer att ske på
biträdets ansvar i de faU när biträde har förordnals. Biträdet står sålunda
risken för att kostnadsbidraget inte erläggs. Normalt torde biträdet med denna
ordning kräva förskottsbetalning innan han lämnar biträdeshjälp. Det får
givetvis föratsättas att förskott tas ut med skäligt belopp efter hand som
kostaadema uppkommer. Frågan om betalningsanstånd bör med denna lösning
överlämnas tiU biträdets egen bedömning. Givetvis bör det också finnas regler
som innebär att beviljad rättshjälp upphör om kostnadsbidraget inte betalas.
På grund av det anförda bör inte ges några regler
om förskottsbetalning eller anstånd med betalning av koslnadsbidraget i de
fall när biträde har förordnats. I de sällsynta fall när bidraget skaU betalas
till rättshjälpsnämnden, t. ex. när rättshjälp beviljas utan att biträde förordnas,
skulle i och för sig sådana regler kunna vara av visst värde. I praktiken
skulle emellertid utrymmet för sådana regler bli mycket begränsat. Frågan kan
enligt min mening överlämnas tUl rättshjälpsnämndens tiUämpning.
Ett väsentiigt inslag i rättshjälpen är
kostnadskontrollen beträffande biträdesersättningen. Som jag anfört tidigare
kan taxor för biträdeser-sättningen beräknas komma att täcka det stora
flertalet rällshjälpsarenden. Jag har i det föregående förordat att prövningen
av biträdesersättningen skaU ankomma på allmän domstol i sådana mål eller
ärenden som handläggs där och i övrigt på rättshjälpsnämnderna. Det sagda innebär
att domstol kommer all bestämma ersättningen tUl biträdet i alla
Prop. 1972: 4 300
mål
och ärenden som handläggs vid domstol. Detta bör gäUa obligatoriskt oavsett om
rättshjälp lämnas efter beslut av rättshjälpsnämnden eUer utan sådant beslut. I
sådana fall där den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser inte
behandlas av allmän domstol faststäUer rätlshjälpsnämnden ersättningen. Detta
sker obUgatoriskt endast när rättshjälp lämnats efter beslut av
rätlshjälpsnämnden och ersättning således utgår av allmänna medel. I övriga
fall, dvs. när rättshjälp lämnas vid advokatbyrå ulan beslut av
rätlshjälpsnämnden, utgår inte någon subvention av allmänna medel. Som jag
framhåUit tidigare är det emellertid angeläget att åstadkomma en kontroll över
biträdesersättningen även i dessa fall. Denna kontroll bör enligt min mening
innebära att rättshjälpsnämnden får behörighet att fastställa
biträdesersättningen. Denna behörighet får utnyttjas av nämnden när det är
påkaUat på grand av klagomål av den rättssökande eller av annan särskild
anledning.
Som framgår av del anförda kommer vid rättshjälp
ulan beslut av rätlshjälpsnämnden förhållandet mellan advokaten och klienten
att i vissa avseenden gestalla sig som om någon rättshjälp inte meddelas. Av
betydelse är då att kunna fastställa när rättshjälp utan beslut av nämnden
skall anses utgå och advokaten och den biträdande juristen följaktligen bli
skyldiga att tillämpa de särskUda bestämmelser som gäller för denna typ av
rättshjälp. Enligt min mening bör gälla att rättshjälp utan beslut av
rättshjälpsnämnden skall utgå om advokaten eller den biträdande juristen viU
lämna sådan rättshjälp och klienten begär det. Advokaten skaU givetvis vara
skyldig att upplysa klienten om innebörden av denna rättshjälp. Det nu sagda
bör gälla även för den form av rättshjälp som består i konsultation. För de
ärenden som handläggs enligt reglema om rättshjälp utan beslut bör advokaten
vidare vara skyldig alt lämna klienten bevis härom, eventuellt med uppgift om
klientens beräknade kostnadsbidrag och vad som legat till grand för
beräkningen samt kostnaderna i ärendet. Rättshjälpsärenden av denna typ bör
vidare diarieföras särskilt vid advokatbyrån och anmälas till rättshjälpsnämnden.
Formaliteterna bör kunna göras mycket enkla. De närmare bestämmelsema om
förfarande i rättshjälpsärenden får ges i administrativ väg.
En förulsättaing för att rättshjälp ulan beslut
skall kunna utgå är som nämnts alt kostnaderna stannar under maximibeloppet.
Blir det fråga om subventionerad rättshjälp skall beslutanderätten i
rättshjälpsärendet förbehållas rättshjälpsnämnden. Det finns emellertid enligt
min mening inte anledning föreskriva att rättshjälp utan beslut obligatoriskt
måste fortgå till dess kostnaderna uppgår till maximibeloppet utan rättshjälp
bör redan dessförinnan kunna bevUjas av rättshjälpsnämnden. Det kan nämligen
någon gång vara förenat med svårigheter att avgöra om en klient över huvud
taget är berättigad tUl rättshjälp. Vidare kan det i en del fall uppstå
svårigheter när maximibeloppet skall beräknas. Det
Prop. 1972: 4 301
kan
inte heUer gärna krävas av biträdet att han exakt skall håUa reda på när
kostaaderna har nått upp till maximibeloppet. Jag förutsätter emellertid att
advokatbyråerna utayttjar sin behörighet att själva handha rättshjälpen så
långt det är möjligt och räknar med att ansökan om rättshjälp inte kommer att
göras i det alldeles övervägande antalet fall där kostnadema understiger
maximibeloppet.
Det kan tänkas att rättshjälp lämnas vid advokatbyrå
utan beslut av rätlshjälpsnämnden och att rättshjälpen sedermera upphör därför
att nämnden vägrar rättshjälp. Det biträde som har lämnats och de åtgärder som
har vidtagits före avslagsbeslutet bör betraktas som rättshjälp oavsett att
nämnden exempelvis kan ha funnit att ärendet faller utanför rättshjälpens
tUlämpningsområde, En konsekvens av detta är att de särskUda bestämmelsema om
rättshjälp utan beslut alltjämt är tiU-lämpliga och att en prövning hos
rätlshjälpsnämnden kan ske av skäligheten av den ersättning som advokaten
fordrar för det arbete som utförts före avslagsbeslutet. Är det en allmän
advokatbyrå som har lämnat rättshjälpen, bör byrån ha befogenhet att fullfölja
ärendet trots att rättshjälp ej längre kommer i fråga, om den rättssökande är
beredd att själv ta på sig de kostnader som uppkommer. Denna fråga får regleras
närmare i instraktionen för de allmänna advokatbyråema. Avslagsbeslutet kan
givetvis leda tiU att den rättssökande av kostnadsskäl ej vill fuUfölja ärendet
Fråga uppkommer då i vad mån han skall vara skyldig att ersätta de redan
uppkomna kostnaderna. Frågan torde inte kunna besvaras generellt. Ofta torde
emellertid situationen vara den att det utförda arbetet inte kan anses
onyttigt, I den mån så är fallet bör givetvis ersättning utgå. Även annars får
det i flertalet faU antas att den rättssökande blir ersättningsskyldig,
nämligen om gmnd saknas för att biträdet skulle av förbiseende ha missbedömt
möjligheten för den rättssökande att få rättshjälp och det ej heller kan läggas
honom tUl last att rättshjälp inte söktes på ett tidigare stadium eller i annat
faU omständigheterna inte kan anses vara sådana att biträdet ligger närmare än
den rättssökande att bära risken för att rättshjälp ej skulle komma att
bevUjas,
19.13
Fullföljd mot rättshjälpsnämndens beslut
När det gäUer frågan om fuUföljd mot
rättshjälpsnämndens olika beslut innebär promemorieförslaget att talan inte
får föras mot de beslut som på rättshjälpsmyndighetens vägnar fattas av
rättshjälpsnämnden dvs, i fråga om rättshjälp bör beviljas eUer om bevUjad
rättshjälp skaU upphöra, om behov av biträde föreligger, om personvalet vid
förordnande av biträde och om förordnande för biträde bör återkallas. Talan
skaU emellertid få fuUföljas tUl centralmyndigheten mot vissa andra rättshjälpsmyndighelens
beslut. Mot myndighetens beslut i fråga om fast-
Prop. 1972:4 302
ställande
av maximibelopp eller slutlig rättshjälpsavgift eller beslut om ersättning till
biträde eller om ersättning tUl den som har medverkat vid utredning, skall
sålunda talan få föras hos centralmyndigheten genom besvär. Mot
centralmyndighetens beslut om ersättning till biträde skall talan få föras hos
Konungen genom besvär. Besvären skall prövas i statsrådet. I övrigt skall talan
ej få föras mot centralmyndighetens beslut.
Remissinstanserna har allmänt gett uttryck för den
uppfattningen att möjligheterna tUl fullföljd har gjorts för snäva i
promemorian. I remissyttrandena förordas att sökanden ges besvärsrätt även i
sådana frågor som på myndighetens vägnar skall prövas av rättshjälpsnämnden och
i fråga om beslut om preliminär rättshjälpsavgift, tUläggsavgift eller anstånd
med betalning av avgift
Rättshjälpsnämndens sammansättning ger visserUgen
goda garantier för en noggrann och tUlförlitlig bedömning men intresset av en
enhetlig rättstUlämpning talar enligt min mening starkt för att talan skall
kunna föras mot nämndens beslut. Ett behov av vägledande avgöranden torde komma
att föreligga inte bara i ersättnings- och kostnadsbidragsfrågor utan också i
sådana frågor som tillämpningsområdet för rättshjälpen, behovet och valet av
biträde m, m.
Enligt min mening bör samtliga rättshjälpsnämndens
beslut i rättshjälpsärenden kunna överklagas till centralmyndigheten. Något
behov av överprövning av centralmyndighetens beslut anser jag inte föreligga.
Det föreslagna beslutsförfarandet hos rättshjälpsnämnd och centralmyndighet är
avsett att vara exklusivt Någon efterföljande prövning vid allmän domstol av
dessa organs beslut bör alltså inte vara möjlig.
19.14
Kostnaderna för och genomförandet av reformen
I promemorian redovisas en utredning som
statskontoret har utfört. Statskontoret har bl. a. gjort en beräkning av den
ökning av den ulomprocessueUa och processuella rättshjälpen som
promemorieförslaget skuUe komma att medföra, en uppskattning av personalbehovet
för rättshjälpsmyndigheterna och de allmänna advokatbyråerna samt en beräkning
av kostnaderna för rätlshjälpsreformen.
Statskontorels beräkningar av den ulomprocessuella
och processuella rättshjälpens ökning har jag berört i det föregående. Antalet
ulomprocessuella ärenden, i vUka i huvudsak endast råd och upplysningar, dvs.
konsultationer, meddelas, skuUe komma att öka från 23 000 till cirka 45 000
ärenden. I fråga om mera komplicerade ulomprocessuella ärenden skuUe en ökning
ske från 30 000 till cirka 48 000 ärenden. Kostnaderna för den ulomprocessuella
ärendemängdens ökning uppskattas tiU 3 115 000 kr. ökningen av det antal parter
som i det föreslagna rättshjälpssystemet skuUe komma alt få subventionerad
proces-
Prop.
1972: 4 303
sueU
rättshjälp har beräknats till 18 000. Statsverkets kostnadsökning uppskattas
till 12 989 000 kr. Statskontoret understryker att beräkningarna av olika skäl
måste bli osäkra och att de redovisade siffrorna endast ger en ungefärlig bUd
av rättshjälpens ökning.
Även statskontorets beräkningar av personalbehovet
vid rätlshjälpsmyndigheterna och de allmänna advokatbyråerna har berörts i det
föregående. Beräkningarna leder till att antalet jurister som behövs för att
fullgöra de uppgifter som ankommer på de allmänna advokatbyråerna bör vara
207. De administrativa uppgiftema vid rättshjälpsmyndighetema har beräknats
kräva 14 jurister. Den övriga personalen vid rättshjälpsmyndigheterna och de
allmänna advokatbyråerna bör enligt statskontorels beräkningar uppgå tUl 309
personer. Statskontoret framhåUer att beräkningen av personalbehovet har en
schablonmässig karaktär.
Den föreslagna reformen beräknas medföra en ökning
av statsverkets årliga kostaader för rättshjälpen med totalt 22 144 000 kr.
Föratom tidigare angivna kostnader för den ulomprocessueUa ärendemängdens ökning,
3 115 000 kr., och för vidgad processueU rättshjälp, 12 989 000 kr., utgör
statsverkets kostnader för att överta de nuvarande rättshjälpsanstalterna 3
191 000 kr. HärtiU kommer den beräknade kostaaden för statsverket för att i län
med jämtlandssystem driva rättshjälpsanstalter med samma kapacitet (före
reformen) som i nuvarande anstaltslän, 2 849 000 kr. Det framhålls alt någon
egentlig kostnadsökning för rättshjälpens administration vid
rätlshjälpsmyndigheterna inte har beräknats uppkomma. Det beräknade
personalbehovet för dessa uppgifter torde uppvägas av minskat personalbehov vid
domstolarna.
Även
i promemorian anförs alt beräkningama av olika skäl måste bli osäkra och de
redovisade siffrorna ungefärliga. Särskilt i fråga om ökningen av antalet ärenden
finns det anledning anta att de redovisade siffroma är för låga. Detta
sammanhänger med bl. a. den föreslagna reformens inverkan på
förvaltningsärendena. F. n. förekommer sådana ärenden i förhåUandevis ringa
omfattning vid rättshjälpsanstalterna. Man torde få räkna med en inte
oväsentiig ökning av dessa ärenden genom det nya rältshjälpssyslemet
Beträffande beräkningarna av personalbehovet framhålls att hänsyn inte har
lagils till att juristerna på de allmänna advokatbyråema i framtiden i inte
obetydlig omfattning bör svara för uppdragen som offenlig försvarare. Delta
torde dock inte medföra någon kostnadsökning för statsverket. Det anmärks också
att statskontoret inte har gjort någon beräkning av kostnadema för
centralmyndighetens och de särskilda rättshjälpsnämndemas verksamhet.
De i promemorian redovisade beräkningarna berörs
endast i ett begränsat antal remissyttranden. Några remissinstanser anser att
man måste räkna med alt det föreligger ett stort dolt behov av rättshjälp
Prop. 1972:4 304
och
alt det därför finns risk för att beräkningarna är tUltagna i underkant. Det
har också erinrats om att vid beräkningama hänsyn inte hai lagits tiU den ökade
benägenheten att konsultera jurist och att processa som kan bU en följd av att
rättshjälpen utvidgas. Den ovissa faktor som ligger i de ökade möjUgheterna att
få rättshjälp i förvaltningsärenden har också uppmärksammals under
remissbehandlingen. Flera remissuistanser framhåUer vidare att det vid
personal- och kostnadsberäkningarna inte har beaktats att de allmänna
advokatbyråerna skall åta sig en störte andel av uppdragen som offentiig
försvarare än hittills. En del remissinstanser kritiserar också uttalandet att
någon egentlig kostnadsökning för rättshjälpens administration vid
rätlshjälpsmyndigheterna inte har beräknats uppkomma samt att det beräknade
personalbehovet för dessa uppgifter torde uppvägas av minskat personalbehov vid
domstolama.
Som framhålls i promemorian och som påpekas i
remissyttrandena måste de gjorda beräkningama av olika skäl bli osäkra och de
redovisade siffrorna ungefärliga. En oviss faktor är naturligtvis i vad mån
latenta, tidigare inte framkomna behov av juridiskt biträde föreligger. SärskUt
på förvaltningsområdet torde det finnas anledning att räkna med ett sådant dolt
behov. En annan oviss faktor som inte heller har beaktats vid
kostaadsberäkningen, är att rättshjälp till fler personer än dem som omfattas
av de nuvarande rättshjälpssystemen kan väntas medföra att antalet rättshjälpsärenden
ökar mer än proportionellt mot ökningen av det antal personer som kan få
rättshjälp. Med dessa reservationer torde emellertid de i promemorian gjorda
kalkylerna kunna läggas tiU grund för en beräkning av kostnaderna för det nya
rältshjälpssyslemet Den omständigheten att det vid kostnadsberäkningarna inte
har beaktats att de allmänna advokatbyråema kan komma alt åta sig större andel
av uppdragen som offentlig försvarare än hittUls torde inte medföra någon
kostnadsökning för statsverket. De ytterligare uppdrag det här kan bli fråga
om kommer ju att övertas från de privatpraktiserande advokaterna.
I förhåUande tiU promemorian innebär emeUertid
departementsförslaget vissa förändringar, som får betydelse för
kostnadsberäkningama. En omständighet som förändrar tidigare beräkningar av
statsverkets kostnader för rätlshjälpsreformen är den föreslagna ökningen av
schablontUlägget tUl hälften av basbeloppet för varje person mot vUken
underhållsskyldighet fiUlgörs. En beräkning har skett av den kostnadsökning
som förslaget i denna del skulle medföra. I anslutning härtill har också
beaktats återverkningama på hela kostnadsberäkningen av den aUmänna kostaads-
och inkomstökningen sedan år 1969. De utförda beräknmgama ger vid handen att
ökningen av statsverkels årliga kostnader för rättshjälpsreformen skulle uppgå
tiU ca 27 mUj. kr. Det nya schablontUläggets andel i de ökade kostnaderna har
beräknats tUl ca 2 mUj. kr.
Prop. 1972: 4 305
Den i departementsförslaget föreslagna regionala
organisationen med frislående rättshjälpsnämnder torde komma att medföra vissa
kostnader som inte uppvägs av minskat personalbehov vid domstolarna. Att göra
en beräkning av dessa kostnader är f. n. knappast möjligt, eftersom slutUg ställning
till verksamhetsområde och personalbehov bör tas först sedan närmare
organisationsundersökningar har skett. De bör emellertid kunna hållas på en
måttlig nivå genom att nämndema organisatoriskt kommer att knytas tiU redan
beslående myndigheter.
Vid beräkningarna av kostaaderna för
rättshjälpsreformen har hänsyn inte tagits tiU kostaadema för
centraladministrationen. Som domstolsverksutredningen uttalar i sitt
betänkande torde en sådan reform inte komma att nämnvärt påverka det beräknade
antalet tjänster i domstolsverket för personal- och ekonomiadministrativa
uppgifter. Däremot kan troligen de rent juridiska uppgifterna medföra att den
juridiska enheten i domstolsverket behöver förstärkas. Viss kostnad uppkommer
också genom att besvärsärenden skaU prövas av centralmyndighet i särskild
sammansättning.
Frågan om den närmare tidpunkten för reformens
ikraftträdande är jag inte beredd att ta ställning tUl f, n. Denna tidpunkt
kommer att anges i propositionen tUl rUisdagen, Genomförandet av reformen kräver
ett relativt omfattande förarbete. Före ikraftträdandet skall sålunda inrättas
rättshjälpsnämnder. Dimensioneringen och lokaUseringen av dessa torde inte
kunna slutUgt bestämmas utan en närmare organisations-undersökning. Det är
också nödvändigt att ordna den kansUmässiga anknytningen tUl annan lämplig
myndighet samt rekrytera personal, anskaffa lokal och lösa övriga praktiska
frågor. Det är angeläget att det förberedande arbetet beträffande
rättshjälpsnämnderna kan inledas i god tid före reformens genomförande.
När det gäUer uppbyggnaden av de allmänna
advokatbyråerna är förberedelsearbetet betydligt mer omfattande än när det
gäller rätlshjälpsnämnderna. Som framhållits tidigare är avsikten alt allmänna
advokatbyråer skall inrättas i varje län. Även när det gäller de allmänna
advokatbyråerna bör förberedelsearbetet påbörjas så snart som möjligt I första
hand bör arbetet inriktas på ett övertagande av rältshjälpsanslalterna. En
ekonomisk uppgörelse skall alltså träffas med de landsting eller kommuner som
f. n. driver rättshjälpsanstalter. Uppbyggnaden av aUmänna advokatbyråer på
sådana platser, där rättshjälpsanstalter inte finns, kräver, som tidigare
framhållits, relativt mgående undersökningar. Personal- och lokalbehovet måste
tUlgodoses och åtskUliga praktiska frågor måste lösas. Detta kan medföra att
utbyggnaden av allmänna advokatbyråer på dessa platser tar relativt lång lid i
anspråk. Det är emeUertid enligt min mening inte nödvändigt att nätet av
allmänna advokatbyråer är fullt utbyggt redan från början,
Rätls-hjälpsuppdragen kan imder en tid helt ombesörjas av befmtliga all-
Prop. 1972:4 306
manna
advokatbyråer och av privatpraktiserande jurister på de platser där allmänna
advokatbyråer inte hinner inrättas omedelbart.
Även när det gäUer att tiUskapa taxor för arvode åt
biträden och offentliga försvarare är det angeläget att förberedelsearbetet
börjar så tidigt som möjligt. Som tidigare framhållits bör taxorna lUl en
början kunna grandas på material från rättshjälpsanstaltema och de enskilda
advokatbyråema. Insamlandet och bearbetningen av material för beräkning av
taxor bör påbörjas omgående.
Ansvaret på central nivå för rättshjälpen är avsedd
att förläggas till ett blivande domstolsverk. Det förberedelsearbete som krävs
för rättshjälpsreformen måste emellertid sättas igång redan innan frågan om
inrättandet av ett domstolsverk prövats av stalsmaktema. Det är därför enligt
min mening mest ändamålsenUgt att ansvaret för förberedelsearbetet genom ett
särskilt uppdrag anförtros domstolsväsendets organisationsnämnd.
19.15
Sammanfattning
Den rättshjälpsreform som nu föreslås innebär att
rättshjälp i princip skall kunna lämnas var och en i alla rättsliga
angelägenheter där behov av bistånd föreligger oberoende av om den rättsliga
angelägenheten behandlas vid allmän domstol, förvaltningsdomstol,
förvaltningsmyndighet eller av skiljemän. Rättshjälpen skall också kunna
omfatta biträde vid allmän rådgivning. Vissa begränsningar i
tillämpningsområdet föreslås emellertid. Andra juridiska personer än dödsbon
skall inte kunna få rättshjälp. För angelägenhet som har samband med den
rättssökandes näringsverksamhet skall rättshjälp endast kunna lämnas i undantagsfall.
Vissa begränsningar skall också gälla för den som är bosatt utomlands samt för
självdeklarationer och andra liknande massärenden. Till skiUnad från
promemorieförslaget skall vidare enligt departementsförslaget personer i de
högsta inkomstlägena vara uteslutna från rättshjälp.
För rättshjälp skaU erläggas ett kostnadsbidrag som
står i förhåUande till betalningsförmågan. Bidraget utgår i första hand efter
årsinkomst och underhåUsskyldighet enligt vissa schabloner.
Förmånema vid rättshjälp är enligt
departementsförslaget desamma som enligt promemorieförslaget. I huvudsak
innebär rättshjälpen att ersättning utgår i fråga om kostnaderna för biträde,
inställelse vid domstol eUer annan myndighet och för utredning. I fråga om
biträde har inte ställts upp några formella behörighetskrav.
När del gäller misstänkt i brottmål skaU liksom
hittUls offentiig försvarare förordnas när det finns behov av sådan.
Behörighetsvillkoren för offentlig försvarare har i departementsförslaget
lindrats något i förhållande tUl vad som gäller nu och föreslagits i
promemorian. Om sär-
Prop.
1972: 4 307
skilda
skäl föreligger skall nämligen annan än advokat kunna förordnas lill offentlig
försvarare. Reglerna om den misstänktes skyldighet att ersätta statsverket
kostnaden för försvarare och annan kostnad som utgått av allmänna medel har
mjukats upp. I övrigt har i departementsförslaget tagits upp bestämmelser om
rättshjälp åt misstänkt i brottmål vUka i huvudsak överensstämmer med
promemorieförslaget. Sådan rättshjälp skaU sålunda utgå när årsmkomslen inte
överstiger tre gånger basbeloppet och något kostnadsbidrag skall inte utgå,
Förmånema vid denna form av rättshjälp består i alt instäUelsekostnader och
vissa utredningskostnader ersätts av allmänna medel, I fråga om återbetalningsskyldighet
för sådana kostnader föreslås samma regler gäUa som för kostnad för offentiig
försvarare.
Liksom promemorieförslaget innehåller
departementsförslaget en viss utvidgning av frikänd tUltalads rätt till
ersättnuig för rättegångskostnad som varit skäligen påkaUad för alt tiUvarata
hans rätt Ersättningsbestämmelsen är enligt departementsförslaget något mera
vidsträckt än enligt promemorieförslaget och omfattar kostnad för försvarare,
för vittne eUer annan bevisning under förandersökningen eller i rättegången,
för vissa utlägg samt för inställelse vid rätten.
Ett
betydelsefuUt inslag i den föreslagna rätlshjälpsreformen är alt konsultation
skall lämnas mot en enhetsavgift om f, n, 50 kr. Avgiften kan i speciella fall
sättas ned eller helt efterges. Enligt departementsförslaget skall
konsultation utan särskild ansökan kunna lämnas av advokat eUer biträdande
jurist vid allmän eUer enskUd advokatbyrå. Någon auktorisation av biträden
utanför denna krets med behörighet att lämna konsultation skall däremot inte
kunna ske. Biträdets ersättning för konsultation har bestämts lill samma belopp
som konsultationsavgiften.
Enligt
departementsförslaget skall liksom enligt promemorieförslaget ersättningen
tUl biträden och offentiiga försvarare kunna bestämmas med ledning av taxor.
Avsikten är att taxor skall kunna fastställas för vissa typer av mål och
ärenden, där arbetsinsatsen erfarenhetsmässigt kan beräknas vara relativt
likartad. För varje sådan måltyp skall beräknas en genomsnittstaxa, från vilken
avvikelse skall kunna ske endast i den mån det är påkallat av särskUda
förhållanden i det enskilda fallet. Vid bestämmandel av taxor och
normalarvoden skaU kostnadsläget vid de allmänna advokatbyråerna tUlmätas stor
betydelse. I departeroentsförslaget föratsätts alt taxor skall komma till användning
i betydande utsträckning.
När
det gäller rättshjälpens organisation har i departementsförslaget genomförts
betydande förändringar i förhållande till vad som föreslagits i promemorian.
Den väsentligaste organisatoriska förändringen i förhåUande tiU
promemorieförslaget är att det allmännas advokatverksamhet och
myndighetsfunktionerna i samband mad rättshjälpens ad-
Prop. 1972:4 308
ministration
enligt departementsförslaget skall utövas av skUda myndigheter. När det gäller
det allmännas advokatverksamhet utgår departementsförslaget från att var och
en i princip skall ha möjlighet att fritt välja biträde eUer offentlig
försvarare bland privatpraktiserande jurister och tjänstemän på allmän
advokatbyrå. AUmänna advokatbyråer föreslås skola inrättas i varje län. I
första hand bör rättshjälpsanstalterna omorganiseras tiU aUmänna advokatbyråer.
I övrigt skall uppbyggnaden och dimensioneringen av allmänna advokatbyråer ske
med beaktande av förekomsten av privatpraktiserande jurister och andra
förhåUanden på varje ort. Fömtsältningarna för de privatpraktiserande juristema
skall inte rubbas i någon väsentUg mån.
De administrativa uppgifterna på rättshjälpsområdet
skall regionalt skötas av särskUda rättshjälpsnämnder. Dessa skall pröva
ansökningar om rättshjälp, förordna biträde samt dessutom pröva ersättaing tiU
biträde i sådana mål eUer ärenden som inte behandlas vid aUmän domstol.
Ersättning tiU biträde i mål eUer ärende vid allmän domstol skaU prövas av
domstolen. När det gäller misstänkt i brottmål skaU domstolen pröva ansökan om
rättshjälp, förordna offentUg försvarare och pröva ersättningen tUl denne,
I rättshjälpsnämndema skaU enligt förslaget
tjänstgöra en domare och två lekmän, I vissa fall skaU dessutom tjänstgöra två
advokater, varav den ene skall vara verksam på allmän advokatbyrå och den andre
vara privatpraktiserande. Huvuddelen av göromålen är avsedda att delegeras tUl
en heltidsanstäUd tjänsteman vid varje nämnd, Verksamhetsom-området är avsett
att anknytas tUl hovrätternas domkretsar och kansliet tUl hovrätts
administrativa avdelning.
För tUlsyn över och samordning av uppgiftema inom
rättshjälpsområdet skaU fmnas en centralmyndighet Avsikten är att centralmyndighetsfunktionerna
skall förläggas tUl ett blivande domstolsverk. Uppgifterna för
centralmyndigheten består i första hand av tUlsyn över rättshjälpsnämndemas
verksamhet, I anslutning härtill skall centralmyndigheten genom direktiv och
anvisningar sörja för en riktig och enhetlig rättstiUämpning,
Centralmyndigheten skall också vara
fullföljdsinstans i fråga om beslut av rätlshjälpsnämnden. I förhåUande tiU de
aUmänna advokatbyråema skall centralmyndigheten också ha vissa personal- och
ekonomi-administrativa uppgifter men skall däremot inte kunna ingripa i advokatverksamhelen.
En viktig uppgift för centralmyndigheten är att utarbeta och fastställa taxor
för ersättning tiU biträden och offentliga försvarare.
Också när det gäller förfarandet vid rättshjälp har
i departementsförslaget genomförts betydande förändringar i förhåUande till
promemorieförslaget. Sålunda skaU rättshjälp kunna lämnas vid allmän eUer
enskUd advokatbyrå utan beslut av rättshjälpsnämnden så länge kost-
Prop. 1972: 4 309
naderna
för rättshjälpen understiger maximibeloppet för den rättssökandes
kostnadsbidrag. Så snart kostnaderna överstiger maximibeloppet och subvention
från det allmänna sålunda skall lämnas, får däremot rättshjälp inte lämnas
utan beslut av rätlshjälpsnämnden. Om rättshjälp lämnas med annan än advokat
eller biträdande jurist vid advokatbyrå som biträde får rättshjälp över huvud
taget inte lämnas ulan beslut av nämnden. Den rätlssökandes bidragsskyldighet
skall i princip fullgöras genom att han betalar koslnadsbidraget tiU biträdet.
Biträdets ersättning av allmänna medel reduceras i stället med vad han mottagit
i kostnadsbidrag. Biträdesersältaingen prövas av domstol eller av
rättshjälpsnämnden oavsett om rättshjälp utgår efter beslut av rättshjälpsnämnden
eller utan sådant beslut.
Den
närmare tidpunkten för reformens ikraftträdande kommer att anges i
propositionen tUl riksdagen.
19.16
Lagförslagen
19.16.1
Förslaget till rättshjälpslag
Lagförslaget är disponerat så att under rabriken
inledande bestämmelser anges i 1 § de olika former av rättshjälp som utgår
enligt rätlshjälpslagen. I 25 §§ finns regler om rättshjälpens organisation.
Bestämmelsema i övrigt har uppdelats på ett avsnitt om allmän rättshjälp (634
§§), ett avsnitt om rättshjälp åt misstänkt i brottmål (3540 §§) och ett
avsnitt om konsultation (4143 §§). Därefter följer särskUda bestämmelser
(4446 §§).
Inledande
bestämmelser
1 §
I denna paragraf anges de olika former av
rättshjälp som utgår enUgt rätlshjälpslagen. Rättshjälp utgår som allmän
rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål och konsultation. De olika
formerna av rättshjälp har berörts i den allmänna motiveringen.
2 §
I rältshjälpsorganisationen ingår de allmänna
advokatbyråema. Dessa byråers organisation och verksamhet samt därmed
sammanhängande frågor har närmare berörts i den aUmänna motiveringen. I denna
paragraf har tagits upp de viktigaste bestämmelserna om de allmänna advokatbyråema.
Deras uppgift anges vara att lämna biträde i rättsliga angelägenheter enligt
rättshjälpslagen. Som anförts i den allmänna motiveringen skall allmänna
advokatbyråer i princip finnas i varje län.
Prop. 1972:4 310
I
vissa faU kan det dock finnas skäl alt låta annat område än län utgöra
verksamhetsområde för allmän advokatbyrå. Kungl. Maj:t har tillagts behörighet
att bestämma verksamhetsområde för allmän advokatbyrå. Bestämmelsen har
tUlkommit med tanke på bl. a. alt det f. n. finns mer än en rättshjälpsanstalt
i en del län. Det har också i rätlshjälpslagen slagils fast att chefen för
allmänna advokatbyrån skall vara advokat
Av första stycket framgår vidare att även enskUt
verksam advokat eller, i fall som anges i lagen, annan kan lämna biträde i
rättsliga angelägenheter enligt bestämmelsema i rätlshjälpslagen. Frågan om
fördelning av rältshjälpsuppdragen meUan de allmänna advokatbyråerna och
privatpraktiserande jurister har behandlats i den allmänna motiveringen.
3
§
I paragrafens första stycke, som motsvarar 1 § i
promemorieförslaget, finns bestämmelser om de för rättshjälpen ansvariga
regionala myndigheterna. Särskilda rätlshjälpsnämnder skall inrättas för att
handlägga frågor om rättshjälp enligt rättshjälpslagen. Rätlshjälpsnämnderna
skall i princip utöva myndighetsfunktionerna inom rätlshjälpssystemet Som har
nämnts i den aUmänna motiveringen har dock vissa undanlag gjorts från denna
princip genom alt domstolar, förvaltningsmyndigheter, advokater och biträdande
jurister vid advokatbyråer har tUlagts vissa befogenheter inom
rätlshjälpssystemet
I första stycket andra punkten föreskrivs alt
verksamhetsområde för rättshjälpsnämnd skaU bestämmas av Kungl, Maj:t,
Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen.
Rältshjälpsnämnd blir att betrakta som
förvaltningsmyndighet. Förvaltningslagen (1971:290) blir aUtså tUlämplig.
Lagen innehåller bl.a, bestämmelser om jäv, besvär och kommunikation.
I andra stycket, som motsvarar 3 § i
promemorieförslaget, föreskrivs alt rättshjälpsnämnd skall stå under tUlsyn av
en centralmyndighet. Kungl. Maj:t har getts befogenhet att bestämma vUken
myndighet som skall vara centralmyndighet. Som anförts i den allmänna
motiveringen är avsikten att ett blivande domstolsverk skaU vara central förvaltningsmyndighet
även inom rättshjälpsområdet. Centralmyndigheten skall ha hand om vissa
personal- och ekonomiadministraliva uppgifter rörande rättshjälpsnämndema och
skall däratöver genom direktiv och anvisningar till nämndema sÖrja för en
riklig och enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser. Även de allmänna
advokatbyråema skall i administrativt hänsende inordnas under
centralmyndigheten. Centralmyndigheten skall dessutom vara fuUföljdsinslans
beträffande beslut av rältshjälpsnämnd och i visst fall annan
förvaltningsmyndighet. Bestämmelser om detta finns i 44 §.
Prop.
1972:4 311
4 §
Bestämmelser om rättshjälpsnämnds sammansättning
och hur sådan nämnd utses finns i denna paragraf, som har motsvarighet i 2 §
promemorieförslaget. Bestämmelserna har berörts i den allmänna motiveringen.
När verksamhetsområdena för rättshjälpsnämnderna har bestämts, får närmare
regleras i vilken ordning förslag till ledamot eller ersättare för ledamot skaU
lämnas av landsting eller kommun som inte tillhör landstingskommun,
5 §
I denna paragraf finns regler om rättshjälpsnämnds
beslutförhet, om omröstning inom nämnden och om delegation av beslutanderätt,
I ärenden som ordföranden finner vara av sådan
beskaffenhet att deltagande av de båda advokatledamöterna inte är påkallat, är
rätlshjälpsnämnden enligt första stycket beslutför om ordföranden och de två
ledamöter som inte är advokater deltar, I annat ärende är nämnden beslutför
endast om samtliga ledamöter deltar. Bestämmelsen har behandlats i den
allmänna motiveringen,
I andra stycket föreskrivs att RB:s regler om
omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter skall ha motsvarande
tUlämpning på avgörande av rättshjälpsnämnd. Ordföranden skaU dock säga sin
mening först. Hänvisningen tUl RB avser 16 kap,
EnUgt tredje stycket får i den utsträckning Kungl,
Maj:t bestämmer tjänsteman vid nämnden slutligt pröva rättshjälpsärende. Sådan
tjänsteman skaU vara lagfaren och ha erfarenhet av domstols- eller advokatverksamhet.
Även denna bestämmelse har behandlats i den allmänna motiveringen.
Allmän
rättshjälp
Tillämpningsområdet
I 68 §§ anges liUämpningsområdet för allmän
rättshjälp. I 6 § regleras föratsättningarna för att fysisk person skall kunna
få rättshjälp. För dödsbo finns motsvarande bestämmelse i 7 §. I 8 § anges
sedan vissa inskränkningar i möjligheten att få rättshjälp. Med undantag av
reglema i 7 § första stycket är bestämmelserna tiUämpliga såväl på rättshjälp
efter beslut av rättshjälpsnämnd som rättshjälp utan sådant beslut. Reglerna i
7 § första stycket avser enbart rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnd
(jfr 16 §),
6
§
Enligt 6 § första stycket får aUmän rättshjälp
lämnas fysisk person i fråga om varje rättslig angelägenhet där behov av
bistånd föreligger,
Prop. 1972: 4 312
om
den rättssökandes beräknade årsinkomst inte överstiger ett gränsbelopp som
motsvarar åtta gånger basbeloppet. Grandläggande föratsättningar för att
rättshjälp skall kunna utgå är sålunda att behov av sådan hjälp föreligger från
saklig synpunkt och med hänsyn tUl den rättssökandes ekonomiska förhåUanden,
En närmare precisering av behovet från saklig synpunkt har skett i 8 § samt i
vissa av de bestämmelser som reglerar förmånema vid rättshjälp, t, ex, 9 §
andra stycket 1 och 19 § i fråga om biträde. Den begränsning i
tUlämpningsområdet som genom en anknytning tUl basbeloppet har skett med
hänsyn till sökandens ekonomiska förhåUanden har berörts i den allmänna
motiveringen.
Med den rättssökandes beräknade årsinkomst förstås
hans beräknade årsinkomst när rättshjälp begärs. Hänsyn skall aUtså tas tiU de
faktiska inkomsterna vid tiden för begäran om rättshjälp samt dessutom till
inkomstema under tiden närmast före och de sannolika inkomsterna under tiden
närmast efter framställningen om rättshjälp. Utgår rättshjälp utan beslut av
rättshjälpsnämnd beräknas årsinkomsten med utgångspunkt från den tidpunkt när
framställning om sådan rättshjälp görs. Denna tidpunkt blir avgörande för
beräkning av årsinkomsten även när ansökan om rättshjälp därefter görs hos
rättshjälpsnämnden.
Med årsinkomst avses vidare i departementsförslaget
liksom i promemorian den rättssökandes bmttoinkomst. Därigenom kan utredning
om smärre avdrag för inkomstens förvärvande, t, ex, avdrag för kortare resor
tUl och från arbetsplatsen, undvikas. Emellertid är det självklart alt mera
betydande utgifter för inkomstens förvärvande måste beaktas. Det är sålunda
tydligt att en rörelseidkares inkomst i regel inte kan bestämmas utan att
hänsyn tas tiU utgifterna i rörelsen.
För att tUlämpningen av reglema om basbeloppet
skall kunna ske så friktionsfritt som möjligt torde det vara nödvändigt att
centralmyndigheten tillhandahåller tabeller för beräkning av koslnadsbidrag m.
m. Sådana tabeller bör inte ändras alltför ofta. På grand härav har föreskrivits
att med basbeloppet avses basbeloppet för oktober året innan rättshjälp
begärs.
I andra stycket finns en bestämmelse som anger hur
underhållsskyldighet skall beaktas. Bidrar den rättssökande i väsentlig
omfattning tUl annans underhåll, skaU gränsbeloppet, dvs. det belopp som
motsvarar åtta gånger basbeloppet, ökas med ett belopp som motsvarar hälften av
basbeloppet för var och en till vUkens underhåll han sålunda bidrar. Av
formuleringen framgår att det är den faktiska underhåUsbördan som är avgörande,
oavsett om underhållsskyldighet föreligger enligt lag. Bestämmelsen har
behandlats i den allmänna motiveringen. Det bör framhållas att underhåUsskyldighet
inte alltid skall medföra en höjning av schablongränsen för en rättssökande.
Höjning skall ske endast i de fall där den rättssökande i väsentiig omfattning
bidrar till annans un-
Prop. 1972: 4 313
derhåll.
Som rättegångskommittén har anfört i sitt belänkande om rättegångshjälp bör
hänsyn t. ex, inte tas tiU en makes underhållsplikt mot andra maken, om båda
makarnas ekonomiska villkor är sådana att ingen kan anses väsentiigen försörja
den andra. Inte heller bör hänsyn tas till faders eller moders
underhållsskyldighet mot barn, som i stort sett försörjer sig självt eller som
får sitt huvudsakliga underhåll från annan person. Kommittén har också uttalat
att part som ålagts utge underhåUsbidrag tUl annan alltid bör anses väsentligen
bidra tUl den andres underhåU, Ett sådant betraktelsesätt för emellertid enligt
min mening aUtför långt. En part som ålagts att utge ett obetydligt belopp
skall såunda inte likställas med den som helt försörjer en annan.
Vid fastställandet av gränsen för den som är
imderhåUsskyldig skall vidare gälla att hänsyn till underhållsskyldigheten
endast tas om denna fullgörs. Om en rättssökande underlåter att fullgöra sin
underhåUsskyldighet, bör underhållsskyldigheten inte beaktas.
Regeln
i tredje stycket behandlas i anslutning tiU 13 §.
7
§
I denna paragraf, som tUlsammans med 14 § har
motsvarighet i 4 § 3 och 9 § i promemorieförslaget, anges förutsättningama för
att dödsbo skall kunna få rättshjälp. Rättshjälp får lämnas i fråga om varje
rättslig angelägenhet där behov av bistånd föreligger, om det med hänsyn tUl
dödsboets behåUning och delägarnas ekonomiska förhållanden är skäUgt. Liksom
fysiska personer i goda ekonomiska omständigheter inte skall kunna få
rättshjälp, skaU inte heUer dödsbo med betydande behållning kunna få denna
förmån. Som framgår av bestämmelsen skall hänsyn tas tiU, förutom dödsboets
behåUning, delägarnas ekonomiska vUlkor, Beträffande frågan i vad mån hänsyn
skaU tas tdl dödsbodelägares ekonomiska ställning torde, som utredningen om
rättegångshjälp bl, a, framhöU, detta framstå som naturligt i synnerhet i faU
när dödsbodelägare på grand av fordran i boet eUer av annat skäl egentligen är
den som har intresse av utgången i målet. Förhållandena kan vara så skiftande
att det inte är möjligt att i lagtext nå längre än till en allmän
skälighetsregel. Av 16 § framgår att reglerna om rättshjälp ulan beslut inte är
tiUämpliga i fråga om rättshjälp åt dödsbo enligt förevarande paragrafs första
stycke.
Bestämmelsen i första stycket avser endast det faU
alt dödsbo är sökande. I andra stycket ges en föreskrift för det faU att den
som har rättshjälp avUder. I sådant fall skaU enligt bestämmelsen rättshjälpen
fortsätta att utgå tiU dödsboet. Någon begränsning tUl rättshjälp efter beslut
har inte gjorts här. Regeln motiveras främst av praktiska skäl. Framför aUt om
rättshjälpen avser en rättegång kan det vara mindre lämpligt alt rättegången
behöver uppskjutas för att dödsboet skall be-
Prop. 1972: 4 314
redas
tiUfälle att begära rättshjälp. Av bestämmelsen framgår också att dödsboet
åtnjuter rättshjälp på samma vUlkor som den avlidne. Självfallet kan det
inträffa att dödsboets förmåga att bidra tUl rättshjälpskostnadema är
väsentiigt bättre eller sämre än den avlidnes. Delta kan beaktas enligt 15 §,
Rättshjälpen kan också upphöra enligt bestämmelserna i 34 §.
8
§
I denna paragraf, som har motsvarighet i 4 § i
promemorieförslaget, anges i första stycket att rättshjälp inte får lämnas annan
juridisk person än dödsbo. I andra stycket tas i sex olika punkter upp fall när
rättshjälp inte får lämnas fysisk person eller dödsbo.
I punktema 1 och 2 och i fjärde stycket behandlas
de begränsningar i tUlämpningsområdet som sammanhänger med angelägenhetens och
den rätlssökandes anknytning här i landet. Bestämmelsema har behandlats i den
allmänna motiveringen. Vid avgörande av frågan var en rättssökande skall anses
bosatt torde ledning få sökas i bestämmelserna i folkbokföringsförordningen.
Beträffande dödsbo torde som bosättningsort få anses den ort där den avlidne
senast var bosatt. Såvitt gäUer statslösa och politiska flyktuigar föranleder
den föreslagna regleringen vissa ändringar i lagen (1969: 644) om vissa
rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar och den därtUl
anknutna kungörelsen (1969: 645).
Enligt punkt 3 får rättshjälp inte lämnas tUl
näringsidkare i fråga om angelägenhet som har samband med hans
näringsverksamhet, om det inte med hänsyn tUl sökandens ekonomiska förhållanden
eller sakens beskaffenhet föreligger särskUda skäl för rättshjälp.
Termen näringsidkare förekommer i etl flertal lagar
som har tUlkommit under senare år, bl, a, varamärkeslagen (1960: 644), lagen
(1970: 412) om otUlbörlig marknadsföring och lagen (1971: 112) om förbud mot
otUlbörliga avtalsvillkor. Med näringsidkare förstås enligt förarbetena tUl
dessa lagar den som yrkesmässigt bedriver verksamhet av ekonomisk natur (jfr
prop, 1960: 167 s, 48, 1970: 57 s, 90 och 1971: 15 s. 85). Termen har således en
vidsträckt innebörd. Näringsidkare i denna mening är t. ex. jordbrukare och
fiskare. Även den som i egenskap av fastighetsägare hyr ut lägenhet i
flerfamiljshus torde få betecknas som näringsidkare. Rättshjälp får sålunda i
princip inte utgå till dessa för angelägenhet som har samband med
näringsverksamheten. För småföretagare torde dock som framhåUits i den aUmänna
motiveringen särskilda skäl ibland kunna åberopas för rättshjälp även när
fråga är om angelägenhet som har samband med näringsverksamheten. I sådana
fall får rättshjälp lämnas med tillämpning av det senare ledet i den föreslagna
bestämmelsen.
Av punkt 4 framgår att rättshjälp inte får lämnas i
fråga om anspråk som har överlåtits tUl den som begär rättshjälp om
överlåtelsen kan
Prop. 1972: 4 315
antas
ha ägt ram i syfte att vinna fördel vid prövning av begäran om rättshjälp.
Bestämmelsen motsvarar promemorieförslagets 4 § punkt 6,
Enligt
punkt 5 får rättshjälp inte lämnas för upprättande av självdeklaration.
Bestämmelsen utgör inte hinder för att medge rättshjälp i angelägenhet dar
upprättande av självdeklaration utgör en av flera åtgärder som är nödvändiga
för att tiUvarata den rätlssökandes rätt.
Med självdeklaration avses både allmän och särskUd
självdeklaration. Vid remissbehandlingen har ifrågasatts om inte även
fastighetsdeklaration borde undantas. Enligt min mening finns inte tUlräckliga
skäl för ett sådant undantag. Det synes inte särskilt sannolikt att det kommer
att sökas rättshjälp i något större antal faU för upprättande av
faslighetsdeklaration. Skulle delta antagande visa sig oriktigt torde frågan
kunna lösas genom tiUämpning av tredje stycket i denna paragraf.
Enligt punkt 6 får rättshjälp inte lämnas den som
inte har befogat intresse av alt få sin sak behandlad. Bestämmelsen, som har
behandlats i den allmänna motiveringen, korresponderar med regeln i 34 § om
rättshjälps upphörande.
Bestämmelsen i tredje stycket, som innebär att
Kungl. Maj:t i fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och
normall av enkel beskaffenhet, får förordna att rättshjälp inte skall lämnas,
har berörts i den allmänna motiveringen.
Förmåner
9 §
Enligt
första stycket i denna paragraf, som tillsammmans med 10 § i huvudsak motsvarar
5 § i promemorieförslaget, ersätter staten vid allmän rättshjälp olika slags
kostnader. Bestämmelserna i 16 § andra stycket och 27 § första stycket innebär
emellertid att den rättssökande får själv bära kostnad för rättshjälpen inom maximibeloppet
för kostnadsbidraget. En hänvisning till dessa bestämmelser har gjorts i andra
punkten.
I andra stycket anges vad som utgör
rättshjälpskostnad. Bestämmelserna härom får betydelse både vid rättshjälp
efter beslut av rätlshjälpsnämnden och vid rättshjälp utan sådant beslut. I
punkt 1 anges kostnad för biträde som varit behövligt för att tillvarata den
rättssökandes rätt. Som föratsättaing för att biträde skall förordnas gäller
enligt 19 § att den rättssökande inte själv eller genom någon som i tjänsteställning
eUer i övrigt lämnar honom bistånd kan behörigen ta tUlvara sin rätt Innebörden
av detta vUlkor har berörts i den allmänna motiveringen. En med detta vUlkor
sammanhängande fråga är om möjlighet bör föreligga att förordna biträde åt part
som företräds av bamavårds-man. I promemorian förordas att sådan möjlighet bör
finnas. Denna uppfattning delas av de remissinstanser som har uttalat sig i
frågan. Även jag är av denna uppfattning. Mål om faderskap eUer imderhåU är
nämligen i regel inte så enkla att en barnavårdsman ulan närmare
Prop. 1972: 4 316
kännedom
om rättegångsförfarandet kan behörigen tUlvarata barnets intresse i rättegång.
Biträdesförmånen regleras nännare i 21 och 22 §§,
Där ges sålunda föreskrifter om bl, a, vem som får förordnas tiU biträde och om
biträdes rätt tiU ersättning.
I andra stycket punkt 2 behandlas
utredningskostnad. Begränsning har skett tUl kostaad för utredning i
angelägenhet som kan komma under aUmän domstols, krigsrätts, arbetsdomstolens
eller skUjemäns prövning och som inte är förvaltningsärende eUer av
beskaffenhet alt kunna komma under förvaltningsmyndighets prövning. Närmare
regler om ersättning för ulrednmgskostnad finns i 24 och 25 §§,
I uppräkningen av domstolar har ägodelningsrätt,
vattendomstol och expropriationsdomstol mte tagits med eftersom dessa domstolar
kommer att upphöra den 1 januari 1972, Beträffande skälet till att angelägenheter
av förvaltningsrättslig natur har undantagils får jag hänvisa tUI den allmänna
motiveringen.
Med anledning av ett påpekande under
remissbehandlingen vUl jag framhålla alt begränsningen till vissa domstolar
inte hindrar att ersättning utgår för bevisning som åberopas i tvist om
ekonomiska anstäUningsvUlkor för statstjänsteman, om tvisten är anhängig hos
arbetsdomstolen eller allmän domstol. Den omständigheten att statstjänstemannen
i stället för att anhängiggöra talan vid domstol hade kunnat föra talan i
förvallningsrätlslig ordning utgör sålunda inget hinder. Däremot kan ersättning
för utredning inte utgå innan talan har väckts vid domstol, om möjligheten att
föra talan hos administrativ myndighet fortfarande står öppen.
Ytterligare en begränsning har gjorts under punkt
2. Ersättning utgår endast för bevisning eller annan nödvändig utredning.
Såvitt gäUer den processuella rättshjälpen avser bestämmelsen den bevisning som
f. n. regleras i 3 § andra och tredje styckena och 4 § tredje stycket LFR (jfr
9 § tredje stycket förevarande lagförslag).
I fråga om bevisning har efter förebUd av 1958 och
1965 års utredningsförslag och promemorieförslaget begränsningen tUl bevisning
som ej förebragts utan skäl fått utgå. Därigenom kan man imdvika att vittnen
och andra drabbas av ekonomisk förlust. Garantier mot att onödig bevisning
förebringas finns redan i gäUande bestämmelser i 35 kap, 7 § RB, Det kan också
erinras om bestämmelserna i 22 § andra stycket och 29 § förevarande
lagförslag. Dessa bestämmelser innebär att part och biträde kan ådra sig ansvar
för av vårdslöshet och försummelse föranledda rättshjälpskostnader. I fråga om
de fall som avses i 4 § tredje stycket LFR skall enligt den nya ordningen efter
beslutet om rättshjälp någon prövning inte ske om den som har rättshjälp har
förmåga att själv svara för utgiften.
I
andra stycket punkt 3 anges vissa kostnader för inställelse. I fråga
Prop. 1972: 4 317
om
kostnader vid domstol eUer annan myndighet har som förutsättning för rätt tUl
ersättning enligt denna punkt uppställts att personlig inställelse ålagts.
Personlig inställelse torde få anses ha ålagts vare sig någon särskUd påföljd
för utevaro har angetts eller ej. I fråga om kostnad för inställelse för
blodundersökning eller annan undersökning har föreskriften en motsvarighet i 4
§ andra stycket LFR.
Enligt
andra stycket punkt 4 kan ersättning utgå för avgift som enligt
expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid domstol
som anges i punkt 2 och för avgift enligt kungörelsen (1967: 441) om vissa
avgifter i utsökningsmål m. m. Regleringen innebär för fall då ersättning skall
utgå av allmänna medel att förmånen av avgiftsbefrielse enligt 3 och 12 §§ LFR
har behållits med vissa jämkningar. Förmånen har emellertid konstraerals på ett
annat sätt. Utgångspunkten har varit att domstolen resp. den exekutiva
myndigheten i vanlig ordning bör tillämpa bestämmelsema om avgiflsskyldighet
och avgifts-frihet När part har beviljats rättshjälp av rätlshjälpsnämnden
skall emellertid föreskrivna avgifter inte tas ut av den rättssökande och någon
stämpelbeläggning sker inte heller. Underrättelse skall i stället sändas till
vederbörande rättshjälpsnämnd om belopp som skulle ha betalats om rättshjälp
inte hade beviljats. Nämnden har därefter att beakta kostnaden när kostnadsbidraget
fastställs. Såvitt gäUer avgift enligt kungörelsen om vissa avgifter i
utsökningsmål m. m, avser förmånen alla utsökningsmål där avgift enligt
kvmgörelsen skaU tas ut.
Med 3 § LFR som förebUd har begränsning i
ersättningsrätten gjorts såtillvida att den inte omfattar sådan rättens
expedition som utfärdas endast på särskUd begäran, om inte expedition begärs
före fullföljdstidens utgång. Beträffande lagakraflbevis har i promemorian
föreslagits ett undanlag från denna begränsning. Sådant bevis skall enligt
promemorieförslaget kunna ersättas om det begärs innan rältshjälpsärendet har
avslutats. Vid remissbehandlingen har från flera håll förordats all ersättning
skall kunna utgå även om beviset begärts efter det att ärendet har avslutats.
I departementsförslaget har ingen särskUd regel om
lagakraflbevis lagits upp. Frågan om avgift för lagakraflbevis får tas upp
under det fortsatta lagstiftningsarbetet i samband med översyn av de
bestämmelser som Kungl. Maj:t kan meddela.
I fråga om bestämmelsen i punkt 4 om
ulsökningsavgift m. m. får jag i övrigt hänvisa till vad som anförs i
anslutning till 30 §.
Enligt promemorieförslaget får ersättning av
allmänna medel utgå i fråga om kostnad för delgivning samt för kungörelse i mål
eller ärende vid domstol. Motsvarande förmåner kan f. n. utgå enligt 3 §
första stycket LFR. I fråga om delgivning gäller att part i allmänhet inte har
någon kostnad härför. Domstol eller myndighet där ärende är anhängigt
ombesörjer i regel själv delgivningen och kostnaden bestrids då av allmänna
medel. Endast när part begär att själv få ombesörja
Prop. 1972:4 318
delgivning,
eUer i fråga om vissa tredskodomar och lagsökningsutslag underlåter att
begära delgivnmg genom rättens försorg, kan han ådra sig någon utgift.
TUlräckliga skäl att i sådana fall anse delgivningskostnad som en
rättshjälpskostnad föreligger enligt min mening inte. Däremot bör föreskrivas
att ersättning för kungörelse utgår vid rättshjälp. En sådan föreskrift har
tagits in i andra stycket punkt 5 i departementsförslaget,
I
6 § LFR ges regler om viss befrielse från ålerbetalningsskyldighet mot
statsverket, I 18 kap, 13 § RB finns föreskrifter som innebär bl, a, att
bestämmelserna i samma kapitel om rättegångskostnad skaU gäUa i fråga om
skyldighet att tUl statsverket återbetala kostnad i tvistemål för bevisning m,
m, som har utgått av allmänna medel. Regleringen innebär bl. a, alt tappande
part i princip blir ålerbelalningsskyldig mot statsverket, I 31 kap, RB finns
föreskrifter om ålerbetalningsskyldighet i brottmål för kostnad som har ersatts
med allmänna medel. Enligt 6 § LFR kan emellertid part med fri rättegång inte i
målet förpliktas gottgöra statsverket ersättning tiU offentiig försvarare,
tolk eller stenograf och inte heller ersättning som har utgått enligt 4 § lagen
angående blodundersöknmg m, m, i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning
av faderskapet tUl barn utom äktenskap. Detsamma gäller beträffande kostnad
som enligt föreskrift i RB eller 3 § första stycket nyssnämnda lag har utgått
av aUmänna medel för bevisning som rätten självmant föranstaltat om. Frågan om
ersättningsskyldighet för kostnader som har utgått enligt LFR eller för
kostnader som nämns i 6 § LFR kan emellertid tas upp senare enligt 13 § LFR.
Det föreskrivs där att part efter särskild talan, senast inom fem år, kan
förpliktas att ersätta statsverket kostnad som har utgått enligt LFR eller som
avses i 6 § LFR.
I promemorian anförs att det såväl enligt gällande
ordning som enligt tidigare utredningsförslag har ansetts påkallat att ge den
som åtnjuter rättshjälp en gynnad ställning i fråga om vissa kostnader som
under rättegång utgår av allmänna medel. Även i det nya systemet torde en
reglering i samma syfte få införas. Vid val av lösning måste självfallet
beaktas alt utgångspunkten i det nya systemet är att återbetalningsskyldighet
för rättshjälpskostnader i princip bara skall förekomma när fråga är om
rättshjälp åt misstänkt i brottmål. Skilda lösningar får alltså väljas för
brottmål och tvistemål. När det gäller mål om allmänt åtal bör den tilltalades
betalningsförmåga tas i anspråk enligt reglema i RB. Om han döms för brottet,
får sålunda i samband med domen prövas om och i vUken utsträckning han skall
åläggas betalningsskyldighet.
Såvitt gäller tvistemålen torde regleringen få
utformas i stort sett efter mönstret i 6 § LFR. Reglerna torde få ta sikte på
de kostnader som avses i paragrafen med undantag för kostaaden för offentiig
försvarare.
Prop. 1972:4 319
I enlighet med det anförda föreslås i promemorian
alt den som åtnjuter rättshjälp skall vara befriad från skyldighet att
gottgöra statsverket ersättning tUl tolk och stenograf, ersättning som utgått
enligt 4 § lagen angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd
eUer faderskapet tUl barn utom äktenskap eller kostnad som enligt föreskrift i
RB eller 3 § första stycket nämnda lag utgått av allmänna medel för bevisning
som rätten självmant föranstaltat om.
Vid
remissbehandlingen har den föreslagna bestämmelsen genomgående lämnats utan
erinran. För egen del anser jag att den i promemorian förordade ordningen bör
godtas i fråga om rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnd. Andra stycket
punkt 6 i förevarande paragraf och 20 § andra stycket har utformats i enlighet
härmed. Såvitt gäller rättshjälp utan beslut är de i punkt 6 nämnda
kostnaderna att anse som rältshj älpskoslnader.
10
§
I vissa fall skall part som i process begär
säkerhetsåtgärd t. ex. kvarstad, skingringsförbud eller reseförbud, ställa
pant eller borgen för skada som genom åtgärden kan tUlskyndas motparten.
Detsamma gäUer om någon, som inte är part i process, hos överexekutor begär
säkerhetsåtgärd eller annan handräckning.
I
promemorian föreslås en bestämmelse som innebär att staten i vissa fall kan
ställa föreskriven säkerhet för den som har rättshjälp. Angående den
föreslagna bestämmelsen anförs bl. a. följande. Innebörden av bestämmelsema om
säkerhetsåtgärder och handräckning är att den som är ur stånd att prestera den
säkerhet för skada som föreskrivs inte kan få tUl stånd sådan åtgärd om han
inte har visat synnerliga skäl för sin talan. Kan han ställa föreskriven
säkerhet är det däremot tUlräckligt om han visat sannolika skäl. Allmänt sett
synes otillfredsställande att partens ekonomiska resurser på detta sätt skall
vara avgörande för om han skall kunna skydda sina intressen. Den närmast tUl
hands liggande lösningen synes vara att rättshjälpen får innefatta även den
förmånen att statsverket i de fall där vederbörande har förmått visa sannolika
men ej synnerliga skäl för sin talan kan ställa sig som garant för den skada
som kan tillskyndas motparten. Frågan om garanti skaU ställas får enligt
förslaget prövas av rättshjälpsmyndigheten. Rältshjälpsmyndigheten torde få ta
ställning tUl samtiiga rekvisit i den tUlämpliga bestämmelsen och göra i
princip samma riskbedömning som parten skulle ha gjort om han själv hade kunnat
ställa föreskriven säkerhet. Myndigheten torde alltså få pröva dels hur stor
sannolikheten är för att parten vinner bifall tUl sin talan, dels hur stor
risken är för alt parten lider skada om säkerhetsåtgärd eller handräckning inte
bevUjas och dels hur stor skada som motparten kan vållas genom åtgärden.
Vanligen torde någon skada för motparten inte vållas. Först om parlen
Prop. 1972: 4 320
med
rättshjälp inte vinner bifall tUl sin talan kan skadestånd komma i fråga.
Vid
sidan av de nu diskuterade bestämmelsema finns i utsökningslagen och RB
bestämmelser som innebär att säkerhet skall stäUas för att få tUl stånd eller
hindra verkställighet eUer säkerhetsåtgärd eller annan handräckning. Förmånen
att statsverket kan ställa säkerhet synes böra gälla även dessa situationer.
Det ställande av säkerhet i rättegång och
utsökningsärende eUer vid verkställighet som nu har behandlats innefattar
erfarenhetsmässigt mycket begränsade risker. Vid domstol aktualiseras frågan
särskilt i samband med att avhysning begärs i lagsökningsansökan avseende hyra.
I sådant fall är det vanligt att sökandens ombud förklarar sig svara för de
kostnader som här avses. Om säkerhet har ställts kan den definitiva
slutavräkningen mellan rältshjälpsmyndigheten och den som haft rättshjälp få
uppskjutas till dess det blivit avgjort om säkerheten skall tas i anspråk.
Vid remissbehandlingen har den föreslagna
bestämmelsen tUlstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet yttranden. Från
flera håll har dock förordats att förmånen skall begränsas till att gälla fall
när det gäller att få till stånd verkställighet eller säkerhetsåtgärd eller
annan handräckning.
Enligt
min mening talar starka skäl för att införa en regel som möjliggör alt staten
ställer sig som garant i fall när säkerhet krävs för att få till stånd
exekutiva åtgärder. Även om skäl kan anföras för att låta förmånen omfatta även
faU när säkerhet krävs för att hindra sådana åtgärder, är jag inte beredd att
ansluta mig tUl promemorieförslaget i den delen. Som framhållits under
remissbehandlingen innefattar ställande av säkerhet för att hindra exekutiva
åtgärder erfarenhetsmässigt betydligt större risker.
I
enlighet med det anförda föreslår jag en bestämmelse av innebörd alt, om
säkerhet skall stäUas för att få tUl stånd kvarstad, skingringsförbud eller
annan handräckning enligt RB eller UL eller verkställighet enligt UL,
rättshjälpsnämnden i stället får utfärda ansvarsförbindelse på statens vägnar.
De åsyftade bestämmelsema i RB och UL är 15 kap. 5 § fjärde stycket RB samt 41,
42 och 194 §§ UL. Beträffande den prövning som därvid bör ske och tUlämpningen
i övrigt av bestämmelsen kan jag ansluta mig tiU vad som har anförts i
promemorian. Av bestämmelsen framgår att den endast är tiUämplig vid rättshjälp
efter beslut av rättshjälpsnämnd.
Kostnadsbidrag
I 1115 §§ finns de grundläggande materiella
bestämmelserna om den rättssökandes bidrag tUl rättshjälpskostnaderna.
Bestämmelserna avser både rättshjälp efter beslut av rältshjälpsnämnd och
rättshjälp utan beslut.
Prop. 1972: 4 321
11 §
Av
denna paragraf, som i promemorieförslaget motsvaras av 6 §, framgår att den
rättssökande skall bidra till kostnaderna enUgt 12 15 §§. Häri Ugger att om
kostnaden för rättshjälpen uppgår till lägre belopp, bidraget motsvarar kostnaden.
Rättshjälpskostnad
är sådan kostnad som anges i 9 och 10 §§. Som rättshjälpskostnad räknas också
kostnad för konsultation.
I
promemorian tas som rättshjälpskostnad genom särskild bestämmelse upp
rättshjälpsmyndighetens kostnad för rättshjälpens handhavande. Det anförs alt
rättshjälpsmyndighetens verksamhet för prövning av rättshjälpsansökningar,
utseende av biträde, granskning av kostnadsräkningar m. m. innebär en viss
garanti från kostnads- och kvalitetssynpunkt. Det framhålls att frågan får
praktisk betydelse endast för den som inte är berättigad tUl subventionerad
rättshjälp. Vid remissbehandlingen har förslaget i denna del i allmänhet
avstyrkts av de remissinstanser som närmare har berört frågan. För egen del
vUl jag framhålla alt betydelsen av en sådan bestämmelse reduceras avsevärt
genom de lösningar som i departementsförslaget valls beträffande rättshjälpens
tillämpningsområde och förfarandet vid rättshjälp. Jag vill också erinra om att
den processuella kostnadskontrollen i departementsförslaget har lagts på
domstol. På grund av det anförda har inte någon motsvarighet till bestämmelsen
tagits upp i departementsförslaget.
12 §
I denna paragraf, som har motsvarighet i 7 § i
promemorieförslaget, regleras kostnadsbidragen för fysiska personer. Första
stycket ger regler om kostnadsbidraget för den ekonomiskt sämst ställda
gruppen. Bestämmelserna om grundavgiften har behandlats i den allmänna motiveringen.
De kommer i praktiken att få ringa betydelse. I alla de fall där allmän
rättshjälp lämnas efter konsultation kommer nämligen konsultationsavgiflen all
bli den enda avgift som las ut (jfr 42 § andra stycket).
I
andra stycket ges regler om maximibelopp för mellangrapperna. Även dessa
bestämmelser har behandlats i den allmänna motiveringen.
Enligt tredje stycket skall vid tiUämpning av andra
stycket maximibeloppet jämnas lUl närmast lägre tiotal kronor. Lägsta
kostnadsbidrag utgör dock en etthundratjugofemtedel av basbeloppet, jämnad till
närmast lägre tiotal kronor, dvs. f. n. 50 kr.
13 §
Denna paragraf har motsvarighet i 7 och 8 §§ i
promemorieförslaget. Föreskrifterna, som endast avser fysiska personer,
kompletterar bestämmelserna i 12 §. Reglerna i första stycket om schablontiUägg
11
Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972: 4 322
för
underhållsskyldig rättssökande har berörts i den allmänna motiveringen och i
anslutning tUl 6 §.
I paragrafens andra stycke har tagits in en
bestämmelse motsvarande 6 § tredje stycket. I de båda bestämmelsema behandlas
den situationen alt den rätlssökandes betalningsförmåga när rättshjälp begärs
är väsentligt ökad eller nedsatt på gmnd av förmögenhet, skuldsättning eller
an-annan särskild omständighet. Vid beräkning av årsinkomsten skall enligt
förslaget sådan omständighet beaktas i skälig utsträckning. Bestämmelsema har
berörts i den allmänna motiveringen. Där har framhållits att dessa kan
föranleda avvikelser från schablonreglerna i större eller mindre omfattning
och i höjande eller sänkande riktning. De särskilda omständigheter som kan
föreligga skall alltså uppskattas till visst belopp. Detta belopp skall sedan
läggas tUl eller dras ifrån den rätlssökandes årsinkomst, varefter det erhållna
beloppet blir avgörande för den rättssökandes skyldighet att betala kostnadsbidrag
eller möjlighet att få rättshjälp.
I den allmänna motiveringen har framhållits att det
torde få ankomma på centralmyndigheten att dra upp de närmare riktlinjema för
hur förmögenhet, skuldsättning och andra särskUda omständigheter skall inverka
vid beräkning av årsinkomsten.
14 §
Paragrafen innehåller bestämmelse om maximibelopp
för dödsbo. I fråga om denna paragraf hänvisas tUl vad som har anförts i anslutning
tiU 7 §.
15 §
Paragrafen
motsvarar 11 § i promemorieförslaget Maximibelopp skall som tidigare nämnts
bestämmas på grundval av sökandens ekonomiska förhållanden när rättshjälp
begärs. En sådan utgångspunkt är naturlig eftersom det endast undantagsvis
torde inträffa någon nämnvärd förändring i en rättssökandes ekonomiska
situation under loppet av ett rättshjälpsärende. Självfallet kan det dock
inträffa att den rättssökandes ekonomiska förhållanden ändras i mera nämnvärd
grad under ärendets gång. Har den som begärt rättshjälp därefter fått sina
ekonomiska villkor förbättrade eller försämrade bör möjlighet finnas att beakta
hans ökade eUer minskade betalningsförmåga. En förbättring av villkoren bör
emellertid endast beaktas om hans betalningsförmåga har undergått en väsentiig
ökning. På motsvarande sätt bör gälla att en förändring tUl det sämre i en
rättssökandes ekonomiska situation endast bör beaktas om förändringen är
väsentlig.
Paragrafen har avfattats i enlighet med det
anförda. Undergår inkomst eUer förhåUande som avses i 13 och 14 §§ väsentiig
förändring innan ärendet avslutats, skall maximibeloppet jämkas efter vad som
är
Prop. 1972: 4 323
skäligt.
Om förändringen leder till att inkomsten kommer att understiga gränsbeloppet
enligt 12 § första stycket, innebär jämkningen att kostnadsbidrag skall utgå
enligt bestämmelserna i nämnda stycke. Leder i stället förändringen till att
inkomsten kommer att överstiga gränsbeloppet enligt 12 § första stycket, skall
nytt maximibelopp fastställas. Bestämmelsen kompletteras såvitt gäller rättshjälp
efter beslut med regler i 28 §, som ger rättshjälpsnämnden möjlighet att ta ut
ytterligare koslnadsbidrag utöver det redan fastställda maximibeloppet, och i
30 § om slutligt koslnadsbidrag. Det bör framhållas alt reglerna i 15 § inte
ger utrymme för någon återbetalning av redan erlagt kostnadsbidrag på den
granden att den rättssökandes ekonomiska situation har försämrats. Detta gäller
vare sig fråga är om rättshjälp efter beslut av rältshjälpsnämnd eller
rättshjälp utan sådant beslut.
En väsentUg ökning av en rätlssökandes
betalningsförmåga kan ske genom att domstol eller annan myndighet i ett mål
eller ärende förpliktar tappande motpart att tUl den som har rättshjälp utge
pengar eller annan ekonomisk tiUgång.. Även en förändring i den ekonomiska situationen
som sker på detta sätt skall givetvis kunna beaktas. En sådan förändring kan
dock inte beaktas innan ärendet har slutförts, eftersom man först efter
ärendets slutförande med säkerhet kan vela om den som har rättshjälp tUl följd
av rättshjälpen tUlförts tUlgång av betydelse.
Förbättringen i en rättssökandes ekonomiska
situation kan naturligtvis inte bara påverka maximibelopp och därmed
kostnadsbidrag utan även leda till att han inte längre är berättigad tUl
rättshjälp. Bestämmelser härom finns i 34 §.
Allmän
rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnden
16
§
I denna paragraf anges fÖratsältningarna för att
rättshjälp skall kunna lämnas utan föregående beslut av rättshjälpsnämnden.
Anlitar den rättssökande advokat eller biträdande jurist vid advokatbyrå får,
så länge kostnaderna för rättshjälpen understiger maximibeloppet för den rättssökandes
kostnadsbidrag, enligt första stycket första punkten rättshjälp lämnas utan
beslut av rätlshjälpsnämnden.
Enligt första stycket andra punkten gäller dock reglema
om rättshjälp utan beslut inte i faU som avses i 7 § första stycket.
Vid beräkning av maximibeloppet skall advokaten
eller den biträdande juristen tUlämpa reglema om kostnadsbidrag.
Vad som skaU förstås med rättshjälpskostnad framgår
av 9 §. Som rättshjälpskostnad räknas också kostnad för konsultation.
Beräkningen av kostnaderna torde i allmänhet inte vålla några problem. I
flertalet
Prop. 1972: 4 324
fall
har advokaten eller den biträdande juristen endast att notera de kostnader som
har uppkommit. Endast beträffande ersättning till den som har medverkat vid
utredning i utomprocessuellt ärende och inslällelsekoslnad har biträdet att
göra en särskUd bedömning. Han har därvid att tUlämpa de föreskrifter som har
meddelats med stöd av 25 § andra stycket och 26 §. Han har självfaUet också alt
Iberäkna kostnaderna för biträdeshjälpen. Denna kostnad eller åtminstone viss
del av kostnaden kan ha bestämts av domstol enligt 17 §.
I
16 § andra stycket anges hur skyldigheten enligt 11 § alt betala kostnadsbidrag
fuUgörs vid rättshjälp utan beslul. Skyldigheten fullgörs genom att den
rättssökande betalar ersättning till biträdet och övriga kostnader för
rättshjälpen.
17
§
I denna paragraf regleras det materiella innehåUet
i rättshjälp utan beslut. Bestämmelserna har i huvudsak behandlats i den
aUmänna motiveringen.
I
paragrafen anges att ersättning tUl biträde skall bestämmas som om kostnaden
skolat utgå av allmänna medel enligt rätlshjälpslagen. Biträdet har alltså rätt
tUl ersättning efter samma normer som gäller när ersättning utgår av allmänna
medel vid rättshjälp efter beslul av rättshjälpsnämnden. I paragrafen
föreskrivs vidare att ersättningen till biträdet i mål eller ärende vid allmän
domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen skall faststäUas av domstolen. Även
detta överensstämmer med vad som gäller när ersättning skall utgå av aUmänna
medel. Domstolens prövning avser ersättningens skälighet. Prövningen kan leda
till att ersättning över huvud taget inte skaU utgå, t. ex. i vissa fall då
fortsatt rättshjälp vägrats av rättshjälpsnänmden. Dessa fall har berörts i den
allmänna motiveringen. Domstolens beslut i ersättningsfrågan är inte avsett att
få karaktär av exekutionstitel. För biträdet sedan talan om förpliktande för
den rättssökande att betala ersättningen, kan denne givetvis göra invändning om
t. ex. betalning eller kvittning. Avser rättshjälpen inte mål eller ärende vid
allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen, underkastas advokatens
debitering inte automatiskt någon prövning. Enligt andra stycket andra punkten
kan dock biträdesersättningen fastställas av rättshjälpsnämnden, om den
rättssökande eller biträdet begär det eller rättshjälpsnämnden i övrigt finner
skäl föreligga att pröva ersättningen. Denna prövning är av samma karaktär som
domstolsprövning i motsvarande faU. Om biträde, som inte fått betalt av sin
huvudman, för talan i rättegång vid allmän domstol om att utfå sin ersättning
bör domstolen i regel begära yttrande från rättshjälpsnämnden om ersättningens
skälighet, om ersättningen enligt 17 § andra stycket kan prövas av nämnden och
nämnden inte tidigare prövat ersättningen. Yttrande skall givetvis alltid
inhämtas om part begär del.
Prop. 1972:4 325
Av
bestämmelsen framgår att domstolen inte kan frångå nämndens bedömning.
Enligt
17 § skall vidare vid rättshjälp ulan beslut ersättning för bevisning och
annan utredning bestämmas som om kostnaden skolat utgå av allmänna medel enligt
rättshjälpslagen. I fråga om kostnad för utredning i utomprocessuellt ärende
har det inte ansetts påkaUat att ge möjlighet tiU att få frågan prövad av
rättshjälpsnämnden. Biträdet skall visserUgen bestämma sådan ersättning men det
är givet att han inte kan bestämma den lill högre belopp än hans huvudman går
med på. Såvitt gäller den som skall medverka vid utredningen bör framhållas att
denne självfallet kan avstå från att medverka om han anser alt ersättningen för
hans medverkan blu: för låg. Är han missnöjd med den ersättning som har utgått,
har han möjlighet att föra talan vid allmän domstol.
Allmän
rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnden 18 §
I denna paragraf ges regler om ansökan om
rättshjälp hos rätlshjälpsnämnden. I första stycket första punkten, som har
motsvarighet i 28 § i promemorieförslaget, föreskrivs att rättshjälpsnämnd
meddelar beslut om rättshjälp efter ansökan av den rättssökande.
I
första stycket andra punkten, som har motsvarighet i 30 § promemorieförslaget,
anges hur ansökan om rättshjälp skaU vara beskaffad. Denna fråga har visst
samband med vad som gäUer i fråga om rättshjälp utan beslut. I den allmänna
motiveringen har anförts att advokaten för de ärenden som handläggs enligt
reglerna om rättshjälp utan beslut bör vara skyldig att lämna kUenten bevis om
rättshjälpen, att diarieföra ärendena särskUt och att anmäla ärendena tUl
rättshjälpsnämnden. I den mån det redan från ärendets början slår klart att
kostnaderna kommer att understiga maximibeloppet bör denna redovisning av
ärendet kunna göras mycket enkel och formaliteterna reduceras till ett minimum.
Om det däremot är ovisst om kostnaderna kommer att stanna under maximibeloppet
torde det vara lämpligt att advokaten redan från början mera utförligt anger
de omständigheter som är av intresse i rättshjälpsärendet. SkuUe sedan ansökan
om rättshjälp behöva göras hos rättshjälpsnämnden, har en ansökan i praktiken
redan upprättats. Stannar kostnadema under maximibeloppet och behövs alltså
inte någon ansökan om rättshjälp hos rättshjälpsnämnden, kan den hos advokaten
upprättade handlingen sedan anteckningarna kompletterats med en uppgift om
kostnaderna i ärendet användas för redovisning av rättshjälpsärendet. Samma
handluig bör alltså kunna användas antingen som redovisning av ett ärende som
handläggs enligt reglerna om rättshjälp utan beslut eller som
ansökningshandling när rättshjälp begärs hos rättshjälpsnämnd.
Prop. 1972:4 326
Som har framgått av det anförda bör ansökan om
rättshjälp vara skriftlig. Den bör innehåUa en kortfattad redogörelse för saken
och uppgifter om sökandens ekonomiska förhållanden. Dessutom bör anges hur
advokaten eller den biträdande juristen har beräknat sökandens maximibelopp.
Har sökandens ekonomiska förhållanden ändrats sedan rättshjälp begärdes hos
advokaten, bör detta anges, och advokaten bör ange om han anser att
maximibeloppet bör ändras tUl följd därav. Handlingen bör skrivas under av
sökanden och de ekonomiska uppgiftema bör lämnas på heder och samvete. När
ansökan görs av dödsbo bör bouppteckning eUer annan tUlförlitlig utredning
förebringas om boets ekonomiska ställning. Är dödsbodelägares ekonomiska
villkor av betydelse för prövningen av ansökan, bör ansökningen innehålla
erforderliga uppgifter i detta hänseende.
Det kan inte fordras av den advokat eUer biträdande
jurist som biträder sökanden att denne gör någon närmare undersökning och
kontroll av riktigheten av de uppgifter som sökanden länmar om sina ekonomiska
förhållanden. Vid sin prövning av ansökningar om rättshjälp behöver
rättshjälpsnämnden ha tiUförlitliga uppgifter om sökandens ekonomiska
förhåUanden. Detta är så mycket betydelsefullare som den ekonomiska prövningen
i huvudsak skaU ske enligt en schematisk metod. Det sagda talar i viss mån för
att man bör ha kvar det krav på bestyrkande av de ekonomiska uppgiftema som f.
n. uppställs i LFR och vissa avtal enligt jämtlandssystemet.
Ett krav på bestyrkande medför å andra sidan besvär
och tidsutdräkt för den rättssökande. Ett sådant krav innebär vidare viss
arbetsbelastning för dem som skuUe bestyrka uppgifterna. Något krav på
bestyrkande av de uppgifter som sökanden lämnar om sina ekonomiska förhållanden
synes därför inte böra uppstäUas. Om det är påkallat bör, liksom f. n. vid
rättshjälpsanstalterna, en närmare undersökning och kontroll ske genom
rättshjälpsnämndens försorg. En rättssökande som medvetet lämnar oriktiga
uppgifter kan ådra sig straffansvar för sitt förfarande och rättshjälpsnämnden
bör, om den anser brottslig gärning föreligga, göra anmälan tiU åklagare eUer
polismyndighet. Förslaget innehåller vidare i 34 § en regel som mnebär att
rättshjälpen i allmänhet skall upphöra för den som i sm ansökan om rättshjälp
uppsätiigen eller av grov oaktsamhet lämnat orUrtiga uppgifter.
Vad som nu har anförts om ansökningsförfarandet har
avsett det fall att sökanden biträds av advokat eller biträdande jurist vid
advokatbyrå, I huvudsak samma förfarande torde emeUertid bli tUlämpligt om sökanden
har annat biträde eUer inget biträde aUs,
Den närmare regleringen av ansökningsförfarandet
torde få göras i tillämpningsföreskrifter tUl rättshjälpslagen.
Andra stycket, som har motsvarighet i 29 § i
promemorieförslaget, innehåller bestämmelser om vUken rättshjälpsnämnd, som i
det enskilda
Prop. 1972:4 327
fallet
är behörig att ta upp ansökan om rättshjälp. Ansökan om rättshjälp tas upp av
den rältshjälpsnämnd inom vars område sökanden är bosatt eller, om sökanden är
dödsbo, där den avlidne var bosalt. I fråga om sökande som ej är bosatt här i
landet tas ansökan upp av den rättshjälpsnämnd som Konungen bestämmer.
Detsamma gäller om sökanden är dödsbo och den avlidne ej var bosalt i landet.
Tredje
stycket innehåller ett undantag från bestämmelserna i andra stycket om behörig
rättshjälpsnämnd. Om särskilda skäl föreligger, får ansökan om rättshjälp tas
upp av annan rältshjälpsnämnd än som anges i andra stycket. Undantagsregeln
avser sökande, som t. ex. fullgör militärtjänst, vistas på fångvårdsanstalt
eller vårdas på sjukhus inom annan nämnds verksamhetsområde. Även i andra
situationer kan speciella skäl tala för att huvudregeln frångås. Ett sådant
skäl kan vara alt rättshjälpen avser en processuell angelägenhet och att det
är lämpligt alt rätlshjälpsnämnden på domstolsorten handlägger ärendet. Sker
ansökan hos rättshjälpsnämnden på annan ort än bostadsorten, bör nämnden
kontrollera om rättshjälpsfrågan tidigare har varit aktuell hos rätlshjälpsnämnden
på bostadsorten. Sökanden kan t. ex. redan ha fått avslag på sin ansökan hos
denna nämnd.
19 §
När rättshjälp beviljas skall rättshjälpsnämnden
enligt första punkten i denna paragraf alltid samtidigt fastställa det för
sökanden gällande maximibeloppet. Så skall ske både om rättshjälp dessförinnan
lämnats utan beslut av nämnden och om rättshjälp tidigare inte lämnats. Hur
kostnadsbidrag skall betalas framgår av 27 §.
I andra punkten anges föratsättningarna för att
biträde skall kunna förordnas. Denna fräga har berörts i anslutning till 9 §.
20 §
Av första stycket i förevarande paragraf framgår
all beslul om rättshjälp av rältshjälpsnämnd är en förutsättning för alt
kostnad skall betalas av allmänna medel. Vid rättshjälp utan beslul utgår
sålunda aldrig ersättning för kostnad av allmänna medel. Rättshjälpskostnad är
sådan kostnad som anges i 9 och 10 §§.
Bestämmelsen
i andra stycket har berörts i anslutning tUl 9 §.
Beslul
om rättshjälp medför sålunda alt ersättning i fråga om de i 9 § angivna
kostnaderna utgår av allmänna medel. Delta gäller även om kostnadema ännu inte
uppgår till maximibeloppet. När det gäller kostnader från tiden före beslutet
om rättshjälp innebär departementsförslaget, som framhållits i den allmänna
motiveringen, alt biträdeskostnaden i princip ersätts av allmänna medel även
lill den del den är att hänföra till tiden före beslutet om rättshjälp. Denna
fråga behandlas
Prop. 1972: 4 328
närmare
i anslutaing tiU 22 §. Andra kostnader ersätts däremot inte av allmänna medel
om de uppstått före beslutet om rättshjälp.
Den angivna ordningen medför att om ett ärende
behandlas vid domstol eller annan myndighet denna omedelbart bör underrättas
om beslut om rättshjälp. Dessa frågor bör regleras i tUlämpningsföreskriflerna
tUl rätlshjälpslagen.
21
§
Bestämmelserna i denna paragraf har motsvarighet i
18 och 20 §§ i promemorieförslaget.
I första stycket första punkten föreskrivs att till
biträde förordnas advokat eller annan som är lämplig för uppdraget Angående de
överväganden som ligger till grund för dessa bestämmelser hänvisas till den
allmänna motiveringen.
I första stycket andra punkten har från LFR
överförts principen att den rättssökande har rätt att få det biträde som han
önskar. Även denna bestämmelse har behandlats i den allmänna motiveringen.
I andra och tredje styckena regleras frågorna om
återkallelse av biträdesförordnande och om möjlighet för biträde att sätta
annan i sitt ställe.
I andra stycket anges alt förordnande som biträde
får återkaUas av rätlshjälpsnämnden, om skäl föreligger till del. Bestämmelsen
överensstämmer med vad som f. n. utan uttrycklig föreskrift gäller beträffande
biträde enligt LFR. Som förebild har tagits bestämmelsen i 21 kap. 6 § första
stycket RB. I enlighet med vad som har anförts under förarbetena till nämnda
bestämmelse bör förordnande kunna återkallas t. ex. när biträdet inte utför
uppdraget med tillräcklig omsorg eller på annat sätt åsidosätter sina plikter
som biträde.
Enligt tredje stycket får biträde inte sälla annan
i sitt ställe ulan rätlshjälpsnämndens medgivande. En liknande bestämmelse
finns f. n. i 5 § andra stycket LFR. Denna bestämmelse tillämpas i praxis på
del sättet att biträde generellt berättigas att sätta annan behörig person i
sitt ställe. Medgivandet begränsas sålunda inte till namngiven person. I
promemorian uttalas med hänvisning tUl de ändrade behörighetsvillkor för
biträde som föreslås och lill intresset av kostnadskontroll att en sådan
praxis inte bör tUlämpas. Det bör i stället i varje särskilt fall prövas om
ersättaren kan anses lämplig. Enligt promemorian bör sålunda alltid ersättarens
namn anges i beslutet när medgivande att sätta annan i sitt ställe lämnas. Vid
remissbehandlingen har från flera håll anförts att den föreslagna ordningen
skulle medföra praktiska olägenheter.
För min del ansluter jag mig till den uppfattning
som har kommit till uttryck i promemorian alt nuvarande praxis inte bör
tillämpas. Emellertid synes inte nödvändigt att alltid sätta ut ersättarens
namn i beslutet TiUräcklig kontroll över att endast lämpliga personer inträder
som
Prop. 1972: 4 329
ersättare
torde kunna vinnas genom att i beslutet anges antingen namngiven person eller
en begränsad personkrets, t. ex. jurist från samma advokatbyrå som det utsedda
biträdet eller från annan namngiven advokatbyrå.
22 §
I paragrafen, som motsvarar 21 § i
promemorieförslaget, ges regler om ersättning åt biträde. Reglerna avser envar
som förordnas till biträde, alltså även tjänsteman vid allmän advokatbyrå.
Enligt
första stycket första punkten har biträde rätt tUl skälig ersättning av
allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt Som
framhållits i det föregående medför beslut om rättshjälp att ersättningen lUl
biträdet utgår av allmänna medel även till den del ersättningen täckes av
koslnadsbidraget. Om rättshjälp tidigare lämnats utan beslut enligt
bestämmelsema i 16 och 17 §§ skall ersättningen tUl biträdet av allmänna medel
i princip även täcka den biträdeskostnad som uppstått före beslutet Vad den
rättssökande är skyldig att utge i ersättning till biträdet enligt 16 § andra
stycket skaU i stället avräknas från biträdels ersättning av allmänna medel
enligt en särskild regel i 27 § andra stycket Första stycket andra punkten i 22
§ har utformats i enlighet härmed.
I
detta sammanhang bör uppmärksammas den situationen att beslut om rättshjälp
meddelas först sedan domstol fastställt ersättning till biträdet med slöd av
17 § andra stycket. Så är fallet om målet avgjorts ulan att beslut om
rättshjälp meddelats men beslut om rättshjälp meddelas sedan talan fuUföljts.
till högre rätt TUl den del ersättningen fastställts tidigare skall
ersättningen i ett sådant fall inte anses utgå av allmänna medel. Den prövning
av biträdesersättningen som skall göras av den högre rätten skall sålunda avse
endast det arbete som utförts efter prövningen i den lägre instansen enligt 17
§ andra stycket Någon avräkning från ersättningen av allmänna medel för den
ersättning som fastställts enligt 17 § andra stycket skall i ett sådant fall
inte ske. För denna kostnad får biträdet hålla sig tUl den rättssökande, som
får tUlgodoräkna sig betalningen av denna ersättning som kostnadsbidrag enligt
16 § andra stycket
Enligt
första stycket tredje punkten faststäUer Kungl. Maj:t eller efter bemyndigande
centralmyndigheten taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning. I
14 § LFR, som f. n. reglerar bilrädesersättaing vid processuell rättshjälp,
anges alt arvode till biträde skall bestämmas med utgångspunkt från bl. a. den
omsorg och skicklighet varmed uppdraget har utförts samt övriga
omständigheter. Någon uttrycklig motsvarighet härtill har inte tagits upp i
departementsförslaget. I den aUmänna motiveringen har emellertid framhållits
att dessa grundsatser i och för sig bör behållas och att taxesystemet bör
utformas så att biträ-
1
It Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
Prop. 1972:4 330
dets
arbetsinsats kan beaktas i skälig omfattning. Taxorna skall alltså ses som
normalarvoden som kan frångås i höjande eller sänkande riktning.
I förhållande lill LFR innebär uppdelningen på tre
kostnadsposter, arbete, lidsspUlan och ullägg, en återgång till vad som gällde
före den 1 januari 1970. Denna uppdelning torde vara nödvändig med hänsyn till
det föreslagna taxesystemet.
För det fall att biträde genom vårdslöshet eller
försummelse föranlett kostnader för rättshjälpen föreskrivs i andra stycket att
detta skall beaktas när ersättningen bestäms. Föreskriften täcker bl. a. det
fall som f. n. anges i 14 § andra stycket LFR att talan väckts eller fullföljts
utan skäl. Ett annat fall är att biträdet har föranstaltat om onödig utredning.
Enligt 29 § skall vårdslöshet eller försummelse av den som beviljats rättshjälp
beaktas vid det slutliga kostnadsbidragets bestämmande, om vårdslösheten eller
försummelsen föranlett ökade kostnader. Har både den som har rättshjälp och
biträdet brustit i något hänseende innebär bestämmelserna i 29 § och 22 § andra
stycket att kostnadsansvaret mellan dem får bestämmas efter vars och ens
åtgärder.
När ersättning för ulgifler och tidsspillan bestäms
enligt LFR skall enligt en uttrycklig föreskrift hänsyn las tUl inställelse vid
rätten samma dag i annat mål. Någon motsvarande föreskrift har inte ansetts
behövlig. Att sådan hänsyn skall tas torde gälla utan särskild föreskrift.
Ytterligare vissa föreskrifter i 14 § LFR saknar
motsvarighet i förslaget till rättshjälpslag. Enligt nuvarande ordning bör
biträdet lämna redogörelse för det arbete och de utgifter som uppdraget har
medfört. Enligt min mening bör biträde alltid upprätta en specificerad
kostnadsräkning. Denna fråga torde få regleras i tillämpningsföreskrifterna. En
annan föreskrift som saknar motsvarighet i departementsförslaget är alt arvode
och övrig ersättning skall fastställas var för sig. Någon sådan bestämmelse
synes inte nödvändig. I ersättningsbeslut bör emellertid ersättningen
redovisas enligt den uppdelning som framgår av första stycket.
I tredje stycket anges att ersättning till biträde
fastställes i mål eller ärende vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2 av
domstolen och i annat fall av rätlshjälpsnämnden. Beträffande de överväganden
som ligger tUl gmnd för denna bestämmelse hänvisas till den allmänna motiveringen.
Avser rättshjälpen ärende inför
förvaltningsdomstol, bör domstolen göra en prövning av biträdets anspråk till
ledning för rättshjälpsnämndens avgörande av ersättningsanspråket För att en
sådan prövning skall kunna komma till stånd bör som förut nämnts anmälan göras
om beslut om rättshjälp lill den domstol som behandlar ärendet. Vidare måste
biträdet tUl domstolen inge sin kostnadsräkning. Det bör åligga domstolen att
därefter med eget yttrande vidarebefordra kostnadsräkningen till
rätlshjälpsnämnden. Det sagda gäller också när rättshjälpen avser
Prop. 1972: 4 331
ärende
hos förvaltningsmyndighet eller skiljenämnd. Dessa frågor får regleras i
tillämpningsföreskrifterna.
23 §
Paragrafen, som motsvarar 14 § tredje stycket LFR
och 23 § i promemorieförslaget innehåUer ett förbud för biträdet att betinga
sig ersättning av sin huvudman utöver vad som anges i 22 §.
24 §
Paragrafen har motsvarighet i 24 § i
promemorieförslaget och behandlar utredning vid allmän domstol, krigsrätt och
arbetsdomstolen.
I
paragrafen hänvisas till särskUda bestämmelser i fråga om ersättning som skall
utgå av allmänna medel för bevisning. Hänvisningen avser bestämmelser i RB och
med stöd därav meddelade författningar. I den mån sådana särskUda bestämmelser
saknas utgår ersättning med skäligt belopp enligt domstolens bestämmande. Om
särskilda ersätlningstaxor gäller skall givetvis någon särskild
skälighetsprövning inte ske.
25 §
Paragrafen har motsvarighet i 25 § i
promemorieförslaget. I paragrafens första stycke anges att biträde beslutar om
utredning i angelägenhet som inte handläggs vid domstol som anges i 9 § andra
stycket 2. Har biträde inte förordnats, beslutar rätlshjälpsnämnden om sådan
utredning. Som utvecklats i den allmänna motiveringen får sådant beslut
meddelas endast om utredningen är skäligen påkallad för att den som har
rättshjälp skall kunna tUlvarata sin rätt. I andra stycket föreskrivs alt den
som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt tUl ersättning
för sin medverkan enligt bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t.
Ersättningen bestäms av rättshjälpsnämnden.
Paragrafen har behandlats i den allmänna
motiveringen. Det har där angetts att den som har medverkat vid utredning bör
ha rätt till ersättning i huvudsak efter de normer som finns i RB om
ersättning av aUmänna medel.
26 §
I paragrafen, som motsvarar 26 och 27 §§ i
promemorieförslaget, ges vissa regler om ersättning för inställelse.
Bestämmelser om ersättning för inställelse finns f. n. i 4 § LFR.
Ersättningsbeloppets storlek regleras i en särskild kungörelse. Delta synes
böra ske även sedan LFR har ersatts med en ny lag. I enlighet med det anförda
anges i första stycket att ersättning som avses i 9 § andra stycket 3 utgår
enligt bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar. Skäl torde föreligga för en
samordning av er-
Prop. 1972:4 332
sättningsreglerna
för den som har rättshjälp med de ersättningsregler som gäller för vittnen m.
fl.
Som framgår av 9 § andra stycket 3 utgår ersättnmg
endast för kostnad i samband med instäUelse inför domstol eller annan
myndighet om personlig inställelse ålagts och för kostnad i samband med
instäUelse för blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller
faderskap tUl barn utom äktenskap. I angelägenhet som inte behandlas av domstol
eller annan myndighet utgår sålunda inte ersättning för inställelse. EnUgt
andra stycket bestäms ersättningen av den myndighet inför vilken inställelsen
sker. Såvitt avser inställelse för blodundersökning m. m. har getts en särskUd
bestämmelse som innebär att ersättningen bestäms av den domstol där börds-
eller faderskapsmålet är anhängigt
27
§
I paragrafen ges regler om hur kostnadsbidraget
betalas vid rättshjälp efter beslut av rätlshjälpsnämnden. Första stycket
behandlar normalfallet att biträde har förordnats.
När beslut meddelats om rättshjälp, kan sökanden
enligt reglerna om rättshjälp utan beslut ha haft vissa utgifter för utredning,
inställelse m. m., som skulle ha utgått av aUmänna medel om rättshjälp hade beviljats
vid ärendets början. Han kan också ha betalat ersättning till biträdet Som
anförts i anslutning tiU 22 § är också ersättning till biträdet som fastställts
enligt 17 § andra stycket att anse som den rättssökandes kostnad för
rättshjälpen. Den rättssökande kan också ha förpliktats att ersätta statsverket
kostnad, som han enligt 9 § andra stycket 6 och 20 § andra stycket inte skulle
ha varit skyldig att ersätta om han av rätlshjälpsnämnden bevUjats rättshjälp
på ett tidigare stadium. De kostnader som sökanden sålunda kan ha haft innan
rättshjälpsnämnd meddelar beslut om rättshjälp, blir enligt 16 § andra stycket
att betrakta som en betalning på kostaadsbidraget. Återstående del av
kostnadsbidraget bör biträdet ta ut av den rättssökande. Den begränsningen bör
dock gälla alt biträdet inte bör ta ut belopp som ligger över det av
rätlshjälpsnämnden först fastställda maximibeloppet. Har maximibeloppet höjts
efter beslutet får sålunda det ytterUgare kostnadsbidraget las ut av
rättshjälpsnämnden. I enlighet med det anförda har i första stycket i
förevarande paragraf tagits upp den bestämmelsen att kostnadsbidrag, i den mån
skyldigheten att utge sådant bidrag inte fullgjorts enligt 16 § andra stycket,
skall betalas till biträdet intUl det enligt 19 § fastställda maximibeloppet.
I andra stycket har intagits bestämmelse om
biträdets ansvar mot statsverket för det kostnadsbidrag som den rättssökande
skall betala. Som framhåUits i det föregående skall ersättningen till biträdet
i princip avse även tiden före beslutet om rättshjälp. När domstol eller rältshjälpsnämnd
tar ställning tUl biträdels ersättningsanspråk skall sålunda
Prop. 1972: 4 333
biträdet
tUlerkännas ersättning av allmänna medel även för arbete, tids-spUlan eUer
utlägg som hänför sig till tiden före beslutet om rättshjälp. Som framhåUits i
anslutning till 22 § skall ersättning tUl biträdet av aUmänna medel inte avse
kostnad som fastställts av domstol enligt 17 § andra stycket. På grand av det
anförda anges i 27 § andra stycket första punkten att från biträdesersättningen
skall avräknas vad den rättssökande är skyldig alt utge som kostnadsbidrag tUl
biträdet. Biträdet blir sålunda ansvarigt för den del av den rättssökandes kostnadsbidrag
som motsvarar den ersättning som biträdet skall ha för sitt arbete med uppdraget,
i den mån inte domstol enligt reglerna om rättshjälp utan beslut har
fastställt biträdesersättningen,
I andra stycket andra punkten finns en bestämmelse
för det fall att biträdesersättningen understiger det bidrag som skaU avräknas.
Enligt bestämmelsen svarar biträdet mot statsverket för mellanskUlnaden.
Har biträde inte förordnals, skall enligt tredje
stycket koslnadsbidraget erläggas till rättshjälpsnämnden.
28 §
I denna paragraf finns en bestämmelse för det fall
att maximibeloppet har höjts. Sådan höjning kan ske enligt 15 § men också i
fall när sökanden lämnat oriktig uppgift om sina ekonomiska förhållanden utan
att rättshjälpen skall upphöra. Som anförts i anslutning tUl 27 § skall det
bidrag som kan föranledas av höjningen, betalas tUl rättshjälpsnämnden. Det
föreligger ingen skyldighet för rättshjälpsnämnden att genast la ut det
ytterUgare bidraget. Många gånger kan det vara lämpligare att vänta med att ta
ut ytterligare bidrag tUl dess slutreglering sker av rältshjälpsärendet
29 §
Paragrafen motsvarar 10 § i promemorieförslaget.
Den rättssökandes förmåga att bidra tUl kostnadema för rättshjälpen skaU enbart
tas i anspråk genom kostnadsbidrag. Därutöver svarar det allmänna för
kostnadema för rättshjälpen. En sådan ordning innebär emellertid att den
rättssökande sedan han väl erlagt ett kostnadsbidrag som motsvarar
maximibeloppet inte har något eget intresse av att handla så att rättshjälpskostnaderna
inte stiger utöver vad som behövs för att han skaU nå sitt syfte. Det är
således angeläget att så långt det är möjligt påverka den som åtnjuter
rättshjälp att avhålla sig från ett förfarande som medför onödiga kostnader.
Särskilda regler bör därför mföras för det fall att den som har beviljats
rättshjälp genom vårdslöshet eUer försummelse föranlett ökade kostnader för
rättshjälpen. Sådana bestämmelser bör gå ut på att av vårdslöshet eller
försummelse föranledda särskilda kostnader bör kunna tas ut även om därigenom
maximibeloppet skuUe överskridas. Denna paragraf har avfattats i enlighet med
det anförda.
Prop. 1972:4 334
Bestämmelsen syftar i första hand på vårdslösa och
försumliga förfaranden under ett ärendes gång. ökade kostnader för
rättshjälpen kan uppkomma t. ex. genom att den som har rättshjälp uteblir från
förhand-luig eller framställer påslående eller invändning, som han insett eUer
bort inse sakna fog. Har den rättssökande föranlett att onödig utredning kommit
till stånd och kan han därigenom anses ha visat vårdslöshet eller försummelse,
bör detta kunna beaktas. Bestämmelsen omfattar emellertid även andra åtgärder
än sådana som har företagils under ett ärendes gång och är avsedd att
tillämpas även i sådana fall där den som har rättshjälp inlett ett ärende trots
att han insett eller bort inse att hans anspråk saknade fog. Har rättshjälp
beviljats målsägande bör hänsyn kunna tas till sådana omständigheter som att
målsäganden utan skäl gjort angivelse eller på annat sätt föranlett att aUmänt
åtal blivit väckt utan skäl.
Av paragrafens lydelse framgår att den som
beviljats rättshjälp även svarar för ställföreträdares vårdslösa eller
försumliga åtgärder. Däremot svarar han inte för försummelse från biträdes sida.
Som närmare berörts under 22 § skall sådan försummelse beaktas när ersättning
bestäms tUl biträdet.
Bestämmelsen ger liksom motsvarande bestämmelse i
promemorieförslaget möjlighet att ingripa mot en vårdslös eller försumlig
rättssökande först vid slutregleringen av ett rättshjälpsärende.
30
§
I 30 §, som har motsvarighet i 16 § i
promemorieförslaget, finns bestämmelser om den slutreglering som skall ske
mellan statsverket och den som har åtnjutit rättshjälp. Det föreskrivs att
rättshjälpsnämnden, sedan ärendet har avslutats eller rättshjälpen på annat
sätl upphört, skall fastställa slutligt kostnadsbidrag. Sedan slutUgt
koslnadsbidrag har fastställts, skaU avräkning ske med den som haft
rättshjälp.
Vad som skall utgöra slutiigt kostnadsbidrag
framgår av 11 §. Att detta bidrag i vissa fall kan uppgå till högre belopp än
som anges där framgår av 29 § och 34 § tredje stycket Överstiger
rättshjälpskostnaderna maximibeloppet, kommer det slutliga kostnadsbidraget i
regel att motsvara maximibeloppet Uppgår kostnaden för rättshjälpen till lägre
belopp än maximibeloppet, motsvarar det slutliga bidraget kostnaden. Har den
rättssökande inte haft något biträde, sker betalningen i sin helhet till
rättshjälpsnämnden. Sedan det slutliga kostnadsbidraget har fastställts, får
rätlshjälpsnämnden göra en jämförelse mellan detta och de bidrag som den
rättssökande sålunda har betalat i förväg. Understiger vad den rättssökande
betalat det slutiiga kostnadsbidraget, skall den rättssökande betala in
mellanskillnaden till rättshjälpsnämnden. Överstiger vad som betalats det
slutliga kostnadsbidraget, skall rätlshjälpsnämnden betala ut mellanskUlnaden
tUl den som har erhållit rättshjälp.
335
Har den rättssökande anlitat biträde sker de
betalningar som skall gå i avräkning mot det slutliga kostnadsbidraget på olika
sätt. Sådan betalning kan ske genom att den rättssökande enligt reglerna om
rättshjälp utan beslut svarar för vissa utgifter vid domstol vid
förvaltningsdomstol eller förvaltaingsmyndighet enbart för inställelsekostnad
eller för utredningskostnader i utomprocessuellt ärende saml i övrigt genom
alt förskott betalas till biträdet. Av 28 § framgår att förskottsbetalning i
visst fall skall betalas till rätlshjälpsnämnden. Vid slutregleringen bUr det
normalt inte aktuellt med någon inbetalning till rättshjälpsnämnden eller någon
återbetalning till den rättssökande. Det vanligaste fallet torde nämligen bli
att kostnaderna överstiger maximibeloppet. Har den rättssökande betalat för
lågt belopp i koslnadsbidrag, blir det i regel inte fråga om någon åtgärd från
rättshjälpsnämndens sida, eftersom advokaten i princip svarar gentemot
statsverket för koslnadsbidraget upp lill maximibeloppet Ett krav från
rättshjälpsnämnden torde bli aktuellt endast när maximibeloppet har höjts och
den rättssökande har att betala in ytterligare bidrag till följd av höjningen
eller när ytterligare bidrag skall betalas in enligt 29 §.
Återbetalning från rättshjälpsnämnden tUl den
rättssökande torde bli aktuell endast i begränsad omfattning och förutsätter
att rättshjälpskostnaderna understiger maximibeloppet. En återbetalning kan bU
aktuell när rättshjälpsnämnden har tagit ul för högt bidrag i anledning av att
maximibeloppet höjts.
Slutreglering skall ske sedan målet eller ärendet
har avslutats eller rättshjälpen i övrigt har upphört. Denna reglering kan när
fråga är om processuell rättshjälp ske först när domen eller beslutet har
vunnit laga kraft. Vid tillämpningen av 30 § skall ingen hänsyn tas till den
betalningsskyldighet för rättshjälpskostnad som kan ha ålagts motpart.
Slutregleringen enligt 30 § avser enbart
förhållandet mellan statsverket och den som har haft rättshjälp. Uppgörelsen
mellan statsverket och den som biträtt den rättssökande regleras i 22 § och 27
§ andra stycket.
I promemorieförslaget har lagits upp en bestämmelse
att lagakraftvunnet beslut om slutlig rättshjälpsavgift får verkställas i den
ordning som gäller för lagakraftägande dom. Med hänsyn till att ansvaret för
koslnadsbidraget enligt departementsförslaget i princip åvilar biträdet, har
någon motsvarande regel inte tagits upp i detta förslag. I de mera säUsynta faU
när kostnadsbidrag skall betalas till rätlshjälpsnämnden får denna, om
betalning inte sker frivilligt, utverka en exekutionstitel vid domstol, t. ex.
genom ansökan om betalningsföreläggande.
I detta sammanhang finns anledning att något beröra
frågan när ett rättshjälpsärende skall anses avslutat. För de vanligaste fallen
torde denna fråga inte vålla några problem i praktiken. I en angelägenhet
Prop. 1972:4 336
som
är föremål för behandling inför domstol eller annan myndighet eller inför
skUjeman får ärendet i princip anses avslutat när lagakraftvunnet eller i övrigt
slutligt avgörande i saken föreligger. I angelägenhet där förlikning träffas
utgör förUkningen slutpunkt för rättshjälpen.
I vissa fall kan det emellertid vara tveksamt var
slutpunkten för rättshjälpen skaU sällas. Det kan t. ex. diskuteras om rättshjälp
som beviljas för en rättssökande som önskar hemskillnad bör upphöra när
skillnadsdomen har vunnit laga kraft eUer skall omfatta också biträde vid
bodelning som företas efter domen. Vidare kan ifrågasättas om rättshjälp som
lämnas åt någon som önskar betalning för en fordran skall avse inte bara
åtgärder fram till en lagakraftvunnen dom ulan också rättshjälp för att få
domen verkställd. Svaret på frågan när rättshjälp skaU anses avslutad har
givetvis stor betydelse. Anses ärendet avslutat sker slulreglering. Önskar den
som har haft rättshjälp ytterligare hjälp, får han på nytt begära rättshjälp.
Han blir därvid skyldig att utge koslnadsbidrag.
En riktlinje när ställning tas till frågan när
rättshjälpen skall anses upphöra bör givetvis vara att rättshjälpen i princip
bör sträcka sig så långt att något omedelbart rättshjälpsbehov inte längre
föreligger. Ä andra sidan måste naturligtvis sådana gränser dras upp att
rätts-hjälpsärendel kan avslutas inom rimlig tid. Vidare är det nödvändigt att
gränsema görs klara och entydiga.
Har rättshjälp begärts för att få betalning för
fordran torde i flertalet fall exekution av betalningsdomen inte behövas.
EmeUertid torde det i många fall få anses naturligt att inte betrakta
angelägenheten som avslutad förrän exekution har kommit till stånd.
Av 12 § LFR framgår att den som har haft fri
rättegång åtnjuter vissa förmåner vid verkställighet av dom eller utslag i
målet. All nödvändig förrättningskostnad skall betalas av allmänna medel i den
mån den inte kan tas ut av tappande part. Förmånen är i princip begränsad till
ett verkstäUighelsförsök. I 1958 och 1965 års betänkanden om rättegångshjälp
föreslogs att denna ordning skulle behållas för dem som hade åtnjutit
rättegångshjälp utan skyldighet att betala kostnadsbidrag. I promemorian
föreslås ingen motsvarande förmån. Det framhålls i promemorian att
bestämmelserna i kungörelsen (1967: 441) om vissa avgifter i utsökningsmål gör
att parts kostnader för exekution helt bortfaller eUer begränsas i de fall när
det är mest angeläget att parten inte belastas med sådana kostnader.
Promemorians ståndpunkt har kritiserats i en del yttranden. Det framhålls att
förslaget innebär en försämring i förhållande till LFR.
För egen del anser jag alt rättshjälp som beviljats
för angelägenhet som kan leda fram till verkslällbart avgörande i princip inte
bör omfatta exekution av avgörandet. Eftersom exekution kan komma till stånd
även lång tid efter avgörandet, skulle en annan ordning medföra
Prop.
1972: 4 337
att
rältshjälpsärendet kom att stå öppet under lång tid. Till detta kommer att
förfarandet vid exekution är så enkelt att det endast undantagsvis torde
behövas biträdeshjälp. SkuUe någon gång behov föreligga av rättshjälp i någon
form vid verkstälUghet torde ny ansökan om rättshjälp få göras. Det sagda
hindrar givetvis inte att den som har bilrätt vid rättshjälp i rättegång, Uksom
f. n, sker, bör ge den rättssökande vägledning om hur han skall förfara för att
få tUl stånd verkstäUighet
Även
om principen bör vara att rättshjälp, som beviljats för angelägenhet som kan
leda fram tUl verkslällbart avgörande inte omfattar exekution, bör den som
åtnjutit subventionerad rättshjälp och vars betalningsförmåga således redan har
tagits i anspråk vara befriad från de avgifter som utgår enligt 1967 års
kungörelse. Denna fråga torde få regleras genom en ändring i kungörelsen. Samma
ordning bör självfallet gälla också när den som har haft subventionerad
rättshjälp begär rättshjälp på nytt för exekution.
Självfallet kan fall tänkas då rättshjälp begärs
först när verkslällbart avgörande föreligger och begäran om rättshjälp således
avser exekution. I sådana fall kan behov föreligga både av biträdeshjälp och
ekonomisk hjälp. Biträde bör då kunna förordnas. Vidare bör befrielse från avgifter
enligt 1967 års kungörelse kunna komma i fråga. Denna befrielse bör betraktas
som en kostnad för rättshjälpen och bör beaktas när slutreglering sker av
rältshjälpsärendet
En särskild fråga är i vad mån rättshjälp som
beviljas för hem- eller äktenskapsskillnad bör omfatta också åtgärder för att
få till stånd bodelning. Det kan anmärkas att biträde enligt LFR f. n. enligt
domstolspraxis i viss utsträckning anses berättigad till ersättning för sill sysslande
med bodelning. Det rör sig om sådana fall då en lösning av bodelningsfrågan
haft betydelse för målet i övrigt. Enligt min mening bör denna ordning behållas
när rättshjälpslagen ersätter LFR (jfr vad som anförs i anslutning till 18 kap.
8 § RB).
I och för sig bör vidare hinder inte föreligga att
rättshjälp meddelas enbart i en bodelningsfråga. I allmänhet torde emellertid
något behov av särskUd biträdeshjälp vid bodelning inte föreligga.
Vad beträffar frågan om rättshjälp som beviljats
för rättegång bör omfatta också biträde vid bodelning som företas efter
rättegången anser jag att tillräckliga skäl inte föreligger för en sådan
ordning. Något behov av biträdeshjälp torde som nämnts i regel inte föreligga.
Däremot kan behov föreUgga av att låta rättshjälpen omfatta ersättning till
skiftesman som utsetts av rätten för att verkställa bodelnmg. Om makarna inte
kan enas om hur bodelningen skall genomföras, kan vardera maken begära hos
ratten att skiftesman förordnas. Skiftesmannen skall själv bestämma om
bodelningen, om inte enighet nås mellan makama. Make som är missnöjd med den av
skiftesmannen verkställda bodelningen kan klandra den genom att väcka talan mot
andra maken inom viss tid.
Prop. 1972: 4 338
I
annat faU står bodelningen fast. De remissinstanser som har berört frågan om
skiftesman har förordat att rättshjälpen skall omfatta även ersättning tUl
skiftesman.
F. n. gäUer en sådan ordning på de områden som
täcks av jämtlandssystemet. Om endast ena maken är berättigad till rättshjälp
enligt systemet, betalar emellertid vederbörande landsting endast halva
kostnaden för bodelningsförrätlaren. Rättshjälpsanstaltema torde i regel inte
åta sig uppdrag som skiftesman eftersom anstalterna i regel redan har biträtt
en av makama i rättegången. Utan tvivel kan vissa skäl anföras för att på etl
eller annat sätt tillgodose de vid remissbehandlingen framställda önskemålen.
För de mindre bemedlade kan det vara betungande att ersätta skiftesmannen för
hans arbete. Å andra sidan bör behovet av ekonomiskt slöd inte överskattas. I
de fall där makama har endast obetydliga tillgångar torde förhållandena vid
bodelningen i regel vara ganska okompUcerade. En förrättning torde därför inte
behöva bli särskUt kostsam. Om rättshjälp skulle lämnas ulan särskUda
begränsningar skulle resultatet kunna bli att en hel del onödigt arbete och
kostnader läggs ned på bodelningar som nu klaras av i enkla former. De
finansiella konsekvenserna av en sådan ordning är svåra att förutse.
På grund av det anförda ersätts inte kostnad för
särskilt utsedd skiftesman enligt departementsförslaget
31
§
I 18 kap. RB finns bestämmelser om
rättegångskostnad och dess fördelning i tvistemål. För domstolsärenden gäller
enligt 11 § lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden att i aUl,
varom i lagen inte är särskilt föreskrivet, skall angående behandlingen av
ärende lända till efterrättelse vad som är föreskrivet om tvistemål, i den mån
det är tillämpligt. För åtskilliga civila rättegångsmål finns därutöver
specialregler om rättegångskostnad. De regler om skyldighet all ersätta
rättegångskostnad som finns i RB eller annan lag bör gälla även i fråga om
rättegångskostnad när i mål eller ärende den ena eller båda parterna har
rättshjälp.
Fördelning av kostnader mellan parter förekommer
emellertid inte bara vid allmän domstol eller arbetsdomstolen. I lagen (1929:
145) om skiljemän finns en särskUd bestämmelse om skiljedomskostnaderna. Enligt
24 § kan skiljemännen, om parterna inte har överenskommit annat, på yrkande av
någondera parlen pröva om och i vad mån motparten skall gottgöra parlen honom
åliggande ersättning tUl skiljemännen och övriga kostnader för förfarandet.
Enligt 197 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) bestämmer i utsökningsmål
överexekutor efter skälighet om och till vilket belopp den tappande parten bör
till den andre utge ersättning för hans kostnad i målet. Även i övrigt
förekommer i viss omfattning att förvaltningsmyndighet i förvaltningsärende
rörande tvister
Prop. 1972: 4 339
mellan
enskUda parter tUlerkänner vinnande part kostnadsersättning från lappande part.
När kostnadsfördelning sålunda förekommer och den ena parten eller båda partema
har rättshjälp bör därom gäUande bestämmelser ha motsvarande tillämpning i
fråga om kostnaderna för rättshjälpen.
Enligt 22 § bestäms ersättning tUl biträde i mål
och ärende vid allmän domstol, krigsrätt och arbetsdomstolen av vederbörande
domstol. Ersättning i andra fall bestäms av rättshjälpsnämnden. I anslutning
till 22 § har framhållits att om rättshjälpen avser ärende inför förvaltningsdomstol,
förvaltningsmyndighet eller skUjenämnd, vederbörande domstol, myndighet eller
skiljenämnd skall göra en prövning av biträdets anspråk till ledning för rättshjälpsnämndens
avgörande av ersättningsanspråket. När prövningen leder lill att ersättningen
bör sättas till lägre belopp än som har yrkats, skall detta jämte erforderlig
motivering delges rättshjälpsnämnden. I anslutning tUl 22 § har vidare anförts
alt beslut om rättshjälp skall anmälas till förvaltningsdomstol, förvaltningsmyndighet
eller skiljenämnd som behandlar ärendet. För biträdets del gäller att han skall
vara skyldig att inge sitt ersättningsanspråk. När kostnadsfördelning
förekommer mellan parterna innebär den föreslagna ordningen att två olika
organ får beslutanderätten i kostnadsfrågorna. Den samordning av prövningen
som då blir nödvändig bör ske på följande sätt I sitt beslut om
kostnadsfördelning bör förvaltningsdomstolen, förvaltningsmyndigheten eller
skiljenämnden ange parts ersättningsskyldighet utan bestämt belopp. Beslutet
bör endast innehålla att part förpliktas att ersätta kostnaderna för motpartens
rättshjälp. Skall jämkad ersättning utgå, bör ersättningsskyldigheten anges
genom kvotdelar. Sedan därefter rättshjälpsnämnden meddelat beslut i fråga om
biträdets ersättningsanspråk framgår parts ersättningsskyldighet för
rättshjälpskostnaderna även beloppsmässigt.
Enligt både 1958 och 1965 års förslag lUl lag om
rättegångshjälp skulle motparts ersättningsskyldighet mot statsverket för
kostnad för rättegångshjälpen avse den kostnad som återstod sedan erlagt
kostnadsbidrag hade avräknats. Part som hade betalat kostnadsbidrag kunde erhålla
ersättning härför av motpart eller annan enligt vanliga regler om
rättegångskostnad. Motsvarande lösning torde inte kunna användas i det nya
systemet. När kostnadsfördelningen mellan parterna bestäms är nämligen det
slutiiga kostnadsbidraget inte faststäUt. I stäUet torde bestämmelser få införas
som innebär att motpart eller annan som är ersältningsskyldig för
rättshjälpskostnad skall förpliktas att betala ersättningen till statsverket
Det sagda innebär alltså att tappande motpart skall förpliktas ersätta
statsverket hela kostnaden för parts rättshjälp utan avräkning för dennes
kostnadsbidrag. A andra sidan kan givetvis inte parten yrka ersättning för vad
han utgett som koslnadsbidrag. I kostnadsbidraget ingår även
konsultationsavgift. Parten kan naturligt-
Prop. 1972:4 340
vis
ha haft kostnad som inte omfattas av rättshjälpen, t. ex. kostaad för förlorad
arbetsförtjänst För sådan kostnad får han i vanlig ordning yrka ersättning av
motparten. Den nu förordade ordningen överensstämmer i sak med vad som
föreslagils i promemorian.
Förevarande paragraf har avfattats i enlighet med
det anförda. Bestämmelsen i andra stycket motsvarar i sak 8 § tredje stycket
LFR.
I
fråga om parts skyldighet att ersätta motparts kostnader vid rättshjälp ulan beslut
blir vanliga regler om kostnadsfördelning tUlämpliga som om rättshjälp inte har
förekommit. Domstol skall alltså förplikta tappande part all ersätta motpart
hans rättegångskostnad. Samma ordning blir tillämplig i mål eller ärende vid
förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet i den mån kostnadsfördelning
förekommer där. Allmän domstol skall enligt 17 § andra stycket även fastställa
den ersättning som vinnande parts biträde skall ha av sin huvudman. Någon
motsvarande regel gäller inte för förvaltningsområdet Däremot kan enligt samma
bestämmelse ersättningen fastställas av rättshjälpsnämnden.
Förvaltningsdomstolen eUer förvaltningsmyndigheten skall givetvis vid
kostnadsfördelningen tUlämpa de grander som i 22 § anges för ersättning till
biträde. Annars skulle den situationen kunna uppkomma att rättshjälpsnämnden
finner ett lägre ersättningsbelopp skäligt än vad förvaltningsdomstolen eller
förvaltningsmyndigheten utgått från vid sin kostnadsfördelning.
32 §
Enligt 18 kap. 14 § första stycket RB skall den som
vill ha ersättning för rättegångskostnad yrka ersättning innan handläggningen
har avslutats. Gör han inte del, får han inte senare föra talan om kostnaden.
Enligt andra stycket skall beslul angående rättegångskostnaden meddelas
samtidigt med att målet avgörs. Fråga som avses i 13 § första stycket skall
samtidigt prövas ex officio. Detsamma gäller frågan om återbetalnings- eller
ersättningsskyldighet till statsverket enligt LFR. Ersättningsskyldigheten
till statsverket enligt LFR skall fastställas oberoende av vad parterna kan ha
avtalat i kostnadsfrågan.
Vad som nu gäller enligt LFR bör gälla när part har
åtnjutit rättshjälp. Mot denna bakgrund föreskrivs i denna paragraf att, när
mål eller ärende vari part har rättshjälp avgörs, beslut samtidigt skall meddelas
angående ersättning tUl statsverket enligt 31 §.
33 §
I 33 § regleras hur fördelning skall ske av
influtna medel som motpart eller annan på grand av bestämmelsema i 31 §
betalat till statsverket Paragrafen motsvarar 17 § i promemorieförslaget. Det
föreskrivs att sådan ersättning skall utges tiU den som har erhållit
rättshjälp i den mån ersättningen överstiger rättshjälpskoslnaden med avdrag
för
Prop.
1972: 4 341
vad
som erlagts i kostnadsbidrag. I koslnadsbidraget ingår även konsultationsavgift.
Bestämmelsen innebär alltså att den som haft rättshjälp får ersättning för sin
kostnad först sedan statsverket har fått full ersättning för sina kostnader. I
fråga om möjlighet alt få ut ersättning av motpart kommer rättshjälpl part
alltså i samma situation som den som inte har haft rättshjälp.
I promemorian diskuteras frågan om statsverket
skall driva in hela den utdömda rättshjälpskoslnaden. För part som haft att
betala full avgift bör enligt promemorian statsverket uppenbarligen inte ombesörja
indrivningen. I sådana fall bör rättshjälpsmyndighelen i stället överlåta
statsverkets fordran på rättshjälpskostnad tiU parten. Detta gäller självfallet
endast om parten har betalat den slutliga avgiften. Har part åtnjutit
subventionerad rättshjälp, bör överlåtelse under samma föratsättning kunna ske
av den del av fordringen som motsvarar rältshjälpsavgiften. Dessa uttalanden
har vid remissbehandlingen kritiserats i några yttranden och det har förordats
att statsverket skall driva in hela kostnaden och sedan betala tUl den som har
haft rättshjälp i enlighet med bestämmelsens innehåll. Även enligt min mening
är det praktiskt och rimligt med en sådan ordning. Jag förordar därför att
statsverket skall driva in hela kostnaden. Har tappande motpart försatts i
konkurs skall statsverket bevaka hela fordringen i konkursen. När den tappande
parten har ålagts att betala säväl ett kapitalbelopp till parten med rättshjälp
som kostaaderna för rättshjälpen, kan dessa båda fordringar komma alt
konkurrera med varandra. Vanliga regler om företräde för den ena eller andra
fordringen kommer därvid alt gäUa. Den föreslagna ordningen torde föranleda
ändring i andra stycket 3 övergångsbestämmelserna tUl lagen (1963: 255) om
ändring i utsökningslagen.
34
§
I denna paragraf finns bestämmelser om rättshjälps
upphörande. Paragrafen har motsvarighet i 32 § i promemorieförslaget.
I första stycket punkt 1 anges alt
rättshjälpsnämnden skall förordna om rättshjälpens upphörande om kostnadsbidrag
inte betalas enligt 27 eller 28 §. Som har framhållits i den allmänna
motiveringen ankommer det på biträde att själv besluta om förskottsbetalning
eller anstånd med betalning av kostnadsbidrag. Betalas inte kostnadsbidraget
får det åligga biträdet att anmäla förhållandet tiU rätlshjälpsnämnden, som
beslutar om rättshjälpens upphörande enligt förevarande paragraf. Verkningama
av alt rättshjälpen upphör i dessa fall anges i 34 § tredje stycket. Den som
har haft rättshjälp skall intUl maximibeloppet själv bära kostnaderna för
rättshjälpen. Maximibeloppet får givetvis överskridas om den som haft
rättshjälp eller ställföreträdare för honom genom vårdslöshet eller försummelse
föranlett ökade kostnader. En erinran härom har tagits upp i bestämmelsen.
Prop. 1972:4 342
Enligt punkt 2 skall rättshjälpen alllid upphöra om
den som har erhållit rättshjälp lämnat oriktig uppgift, som lett till att
rättshjälp beviljats. I första hand åsyftas orikliga uppgifter om den
rätlssökandes ekonomiska förhållanden. Under bestämmelsen faller emeUertid
också oriktiga uppgifter rörande sådana förhållanden som anges i 8 §. Följden
av att rättshjälpen upphör är enligt tredje stycket alt den rättssökande skall
själv bära kostnadema för rättshjälpen.
Av punkt 3 framgår att rättshjälpen skall upphöra
om sökanden uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift, som
varit ägnad att leda till befrielse från eller för lågt slutiigt
kostnadsbidrag. Enligt andra stycket inträder inte denna påföljd, om detta
skulle vara uppenbart obilligt.
För att uppgiften skall anses ha varit ägnad att
leda tUl befrielse från eller för lågt slutligt kostnadsbidrag bör krävas att
det är sannolikt att det slutliga bidraget skulle ha påverkats av den oriktiga
uppgiften. Är det alldeles klart att det slutliga bidraget inte skulle ha påverkats,
kan sålunda påföljden inte tillämpas. Uppenbarligen saknar en oriktig uppgift
betydelse för det slutliga bidraget om kostnaderna i ärendet kan beräknas bli
låga och det från början faststäUda maximibeloppet ligger klart över de
beräknade kostnadema.
Om det är sannolikt att det slutUga
kostnadsbidraget skulle ha påverkats men endast i mindre mån, kan det framstå
som uppenbart obilligt att låta rättshjälpen upphöra. Detsamma gäller om
rättshjälpen avser sådana ärenden där den rätlssökandes intresse av rättshjälp
är utomordentligt framträdande, t. ex. vissa familjemål. Att rättshjälpen
upphör skulle också kunna vara uppenbart obUligt om det ärende som rättshjälpen
avser är i det närmaste slutfört, t. ex. om endast huvudförhandling återstår i
ett mål inför domstol. Verkningarna av att rättshjälpen upphör anges i tredje
stycket.
Enligt punkt 4 skall vidare rättshjälp upphöra om
del framkommer att sökanden inte längre har befogat intresse att få sin sak
behandlad. Inte heller här inträder denna påföljd om det är uppenbart obilligt.
Avser rättshjälpen ett förfarande inför domstol eller annan myndighet kan det
någon gång vara lämpligast att rättshjälpen får fortsätta fram till och med
domstolens eller myndighetens beslut så att sökanden genom beslutet får
fastslaget alt hans anspråk är obefogat. Även andra speciella
undantagssituationer torde kunna förekomma. Har rättshjälp en gång beviljats,
kan det framstå som obilligt mot den som har rättshjälp att förmånen skulle
upphöra på den grunden att anspråket anses gälla ett obetydUgt ekonomiskt värde
jämfört med kostnaderna. Upphör rättshjälpen skall kostnaderna ersättas i
princip endast intUl maximibeloppet.
Enligt punkt 5 skall rättshjälpen alltid upphöra om
de ekonomiska förhållandena ändrats i sådan mån att sökanden inte längre är be-
Prop. 1972:4 343
rältigad
till rättshjälp. Upphör rättshjälpen skall enligt tredje stycket
rättshjälpskostnaderna bäras av den som haft rättshjälp, självfallet utan
begränsning tUl maximibeloppet
Rättshjälp
åt misstänkt i brottmål
35 §
I fråga om den form av rättshjälp som består i att
offentiig försvarare kan förordnas för misstänkt i brottmål eller under
förundersökning hänvisas i denna paragraf tiU bestämmelserna i RB.
36 §
I 3640 §§ regleras annan rättshjälp åt misstänkt i
brottmål än den som består i att offentlig försvarare kan förordnas. I motsats
till vad som gäller beträffande offentiig försvarare utgår denna rättshjälp endast
sedan åtal har väckts för brottet. Bestämmelserna gäller misstänkt såväl i mål
vari åklagare för talan som i mål om enskilt åtal.
I
36 §, som har motsvarighet i 34 § i promemorieförslaget, anges
föratsättningarna för att rättshjälp skall kunna beviljas. I fråga om dessa
bestämmelser hänvisas till den allmänna motiveringen. Regeln att rättshjälp
inte får beviljas, om det är uppenbart att sökanden själv kan svara för kostnaden,
har tiUkommit för att rättshjälp inte skall sökas i fall där det inte är
påkallat, t. ex. när fråga endast är om obetydliga resekostnader.
Förslaget
innehåller inte, som vid allmän rättshjälp, några föreskrifter om
rättshjälpens upphörande. Har den misstänkte lämnat oriktiga uppgifter som lett
till alt rättshjälp beviljats eller ändras hans ekonomiska förhållanden i
sådan mån alt han inte längre är berättigad lill rättshjälp, kan detta beaktas
när rätten tar stäUning till omfattningen av den ålerbetalningsskyldighet som
skall åläggas den misstänkte.
Det
kan förekomma att en misstänkt i brottmål behöver rättshjälp utöver den
rättshjälp som kan lämnas honom i hans egenskap av misstänkt i brottmålet Ett
enskUt anspråk kan ha framställts mot honom och han kan själv ha ställning av
både målsägande och tiUtalad. Det ytterligare rätlshjälpsbehov som kan
föreligga i sådana faU får tillgodoses genom allmän rättshjälp. Har enskUt
anspråk framstäUts mot den tilltalade och har offentiig försvarare förordnats
för honom, torde f. ö. gälla att försvararen biträder den misstänkte även i
fråga om denna del av rättegången och att försvararen är berättigad till
ersättning av allmänna medel för detta arbete. Behov av kompletterande allmän
rättshjälp för sådana situationer torde därför föreligga endast i sällsynta
undantagsfall.
Prop. 1972: 4 344
37 §
I denna paragraf, som har motsvarighet i 35 och 36
§§ i promemorieförslaget, anges förmånema vid rättshjälp åt misstänkt i
brottmål.
38 §
Paragrafen har motsvarighet i 36 § andra stycket i
promemorieförslaget.
Reglerna om skyldighet för misstänkt eller annan
att i mål om allmänt åtal ersätta statsverket för rältshjälpskostaad har
utförligt behandlats i den allmänna motiveringen och berörs även i anslutning
tUl 31 kap. 1 § RB. Beträffande ersättningsskyldighet för misstänkt i mål om
enskilt åtal hänvisas tUl vad som anförs i anslutning tUl 31 kap. 11 § RB.
39 §
I denna paragraf behandlas de frågor som regleras i
37 § andra stycket och 38 § i promemorieförslaget.
Av första stycket framgår att rättshjälp beviljas
på ansökan av den misstänkte och att en sådan ansökan tas upp av den domstol
där målet är anhängigt. I andra stycket har tagits upp en motsvarighet till bestämmelsen
i 21 kap. 4 § RB beträffande offentlig försvarare.
40 §
Ansökan om rättshjälp skall enligt denna paragraf,
som motsvarar 39 § i promemorieförslaget, vara skriftlig och innehålla
uppgifter i de hänseenden som Kungl. Maj:t bestämmer.
Paragrafen
överensstämmer i denna del med 18 § första stycket. Förevarande paragraf
innehåller emellertid en undantagsregel, som innebär att ansökningen får göras
muntligen. Som exempel på fall när muntlig ansökan bör kunna godtas kan nämnas
att saken är mycket brådskande. En föratsättning är givetvis att tillförlitlig
utredning föreligger när domstolen skall pröva ansökningen.
Konsultation
41 §
I denna och följande paragrafer finns bestämmelser
om konsultation. Paragraferna har motsvarighet i 14 och 22 §§ samt 28 § andra
stycket i promemorieförslaget.
I 41 § första stycket anges vad som enligt
rättshjälpslagen utgör konsultation, nämligen kortare rådgivning eller därmed
jämförlig åtgärd i rättslig angelägenhet. Som framhållits i den allmänna
motiveringen torde den närmare utformningen av konsultationsbegreppet få
överlämnas åt tiUämpningen. Bortsett från vad som föreskrivs i andra
Prop. 1972: 4 345
punkten
uppställs inte några begränsningar i tillämpningsområdet för konsultation.
Konsultation kan sålunda lämnas åt alla, oavsett om de i övrigt kan få
rättshjälp eller ej, vilket bl. a. innebär att denna form av rättshjälp i
princip står öppen för alla fysiska personer oavsett inkomst och juridiska
personer. Konsultation kan vidare i princip avse alla slags ärenden. I andra
punkten görs dock den begränsningen att som konsultation skall inte anses
åtgärd i självdeklarationsärenden och sådana massärenden som har lagits undan
från allmän rättshjälp efter förordnande av Kungl. Maj:t.
42
§
I första stycket regleras konsultationsavgiflen och
konsullationsarvodet. Konsultation enligt rättshjälpslagen lämnas mot en
avgift som motsvarar en etthundratjugofemtedel av basbeloppet, jämnad till närmast
lägre tiotal kronor. Avgiften fär sättas ned eller efterges, om särskilda skäl
föreligger. För vad som har nedsatts eller eftergetts utgår ersättning av
allmänna medel till den som har lämnat konsultation.
Liksom grandavgiften kan konsultationsavgiften
sättas ned eller efterges. Denna bestämmelse har såvitt gäller grundavgiften
berörts i den allmänna motiveringen och jag får hänvisa till vad som har anförts
där. Befogenheten att sätta ned eller efterge konsullationsavgift ankommer
enligt 43 § på den som lämnar konsultation. Uppkommer fråga om nedsättning
eller eftergift av avgiften torde undersökningen av sökandens ekonomiska
förhållanden kunna göras myckel enkel. I viss utsträckning torde en förklaring
av sökanden att han saknar möjlighet att erlägga avgiften kunna godtas ulan närmare
undersökning av de ekonomiska förhållandena.
Av bestämmelsen i första stycket framgår indirekt
att konsultationsarvodet uppgår till samma belopp som konsultationsavgiften.
Normalt kommer alltså biträdet att få ersättning för konsultationen genom att
han uppbär konsultationsavgiften. Har han begagnat sig av sin befogenhet att
nedsätta eller efterge konsultationsavgiflen, får han hos rätlshjälpsnämnden
begära ersättning av allmänna medel för vad som har nedsatts eller eftergetls.
Framställning torde få göras hos den rältshjälpsnämnd, hos vilken den
rättssökande enligt 18 § andra stycket har att göra ansökan om allmän
rättshjälp. Meningen är inte att rättshjälpsnämnden rutinmässigt skall
undersöka om nedsättningen eUer eftergiften har varit befogad. Det är heller
inte nödvändigt att biträdet skickar separata räkningar för varje gång som
nedsättning eller eftergift har skett Lämnas efter konsultation allmän
rättshjälp skall biträdet, när han begär ersättning för sitt arbete med
uppdraget, givetvis göra avdrag för vad han kan ha uppburit av sin huvudman i
konsullationsavgift
Enligt
andra stycket skall konsullationsavgift avräknas vid bestäm-
Prop. 1972:4 346
mande
av kostnadsbidrag vid allmän rättshjälp. Koslnadsbidraget är bestämt så att den
rätlssökandes förmåga att bidra till kostnaderna i den rättsliga angelägenheten
tas i anspråk i skälig omfattning. Härav följer alt konsultationsavgiflen skall
avräknas från koslnadsbidraget SkaU den rättssökande i kostnadsbidrag betala
enbart gmndavgiften, medför avräkningsregeln att något koslnadsbidrag inte
skall tas ut. Har konsultationsavgiflen satts ned eller eftergetts, blir
avräkningsregeln inte tillämplig eftersom sökandens ekonomiska förhållanden då
är sådana att något kostnadsbidrag inte skall utgå.
43
§
I denna paragraf regleras behörigheten att lämna
konsultation enligt rättshjälpslagen. Konsultation får enligt paragrafen lämnas
av advokat eller biträdande jurist vid advokatbyrå utan beslut av
rättshjälpsnämnden. Beslut om nedsättning eller eftergift av
konsullationsavgift meddelas av biträdet. Beträffande frågan om behörigheten
liksom också frågan när konsultation skall anses lämnad inom ramen för
rättshjälpssystemet hänvisas tUl den allmänna motiveringen.
Anlitar den rättssökande annat biträde än advokat
eller biträdande jurist vid advokatbyrå är reglema om konsultation inte
tillämpliga. Inte heller är reglerna om allmän rättshjälp utan beslut av
rättshjälpsnämnden tiUämpliga. Detta innebär att ansökan om aUmän rättshjälp i
sådana fall alltid måste göras hos rättshjälpsnämnden.
Särskilda
bestämmelser
Under denna rabrik finns i 4446 §§ samlat
bestämmelser om bl. a. fullföljd mot beslut i rältshjälpsfråga. Bestämmelsema
har delvis motsvarighet i 40, 41 och 43 §§ i promemorieförslaget.
44
§
Enligt första stycket första punkten i denna
paragraf får talan mot rätlshjälpsnämndens beslut föras hos centralmyndigheten
genom besvär. Som har framhållits i den aUmänna motiveringen skall samtliga
rättshjälpsnämndens beslut enligt lagen kunna överklagas till centralmyndigheten.
Någon regel om vem som har besvärsrätt ges inte i
rättshjälpslagen. En allmän regel finns emellertid i förvaltningslagen. Enligt
11 § förvaltningslagen får talan mot sådant beslut av myndighet som kan överklagas
genom besvär föras av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. I
propositionen (1971: 30 s. 399) framhöll jag att syftet med en allmän regel om
besvärsrätt främst borde vara att klargöra kravet på saklegitimalion hos den
som anför besvär över myndighets
Prop. 1972: 4 347
beslut.
Den närmare bestämningen av de besvärsberättigades krets torde liksom hittUls
få ankomma på rättstUlämpningen.
I aUmänhet torde endast den rättssökande vara
berättigad att klaga över rättshjälpsnämndens beslut. I vissa fall, t. ex. när
fråga är om beslut om ersättning tiU biträde eller den som har medverkat vid
utredning, får givetvis biträdet eller den som har medverkat vid utredning
besvära sig mot beslutet. Eftersom bestämmandet av kostnaderna för rättshjälpen
har betydelse för det slutiiga kostnadsbidraget, bör i prmcip även den
rättssökande kunna överklaga dessa beslut. I sammanhanget bör framhåUas att en
talan mot beslut om slutligt kostnadsbidrag på den granden att ersättning tUl
biträde eller den som har medverkat vid utiredning bestämts för högt av
rättshjälpsnämnden inte kan leda tUl ändring i beslutet om slutiigt
kostnadsbidrag, om rättshjälps-nämndens ersättningsbeslut har vunnit laga kraft
Den rättssökande blir aUtså hänvisad alt klaga mot själva ersättningsbesluten.
Delsamma gäller givetvis domstolsbeslut om kostnad för rättshjälpen.
I mål eller ärende vid förvaltningsmyndighet eller
förvaltningsdomstol skall som tidigare har nämnts myndigheten eller domstolen
besluta om fördelning av kostaaderna mellan parterna medan rättshjälpsnämnden
skall pröva ersättning tUl biträde som förordnats enligt rätlshjälpslagen. Har
motpart till part med rättshjälp förpliktats att ersätta statsverket kostnaden
för rättshjälpen, bör givetvis själva fördelningsbe-slulet kunna överklagas
till överordnad myndighet eller förvaltningsdomstol inom ramen för vanliga
fullföljdsregler. Är motparten missnöjd med ersättningen till den rättshjälpte
partens biträde, bör han kunna överklaga rättshjälpsnämndens beslut härom till
centralmyndigheten.
I 12 § förvaltaingslagen finns bestämmelser om
ordningen för anförande av besvär över myndighets beslut.
Enligt första stycket första punkten får vidare
talan mot annan förvaltningsmyndighets beslut i rättshjälpsfråga föras hos
centralmyndigheten genom besvär. Bestämmelsen har berörts i den allmänna motiveringen.
I första stycket andra punkten föreskrivs alt talan
mot centralmyndighetens beslut inte får föras. Bestämmelsen har berörts i den
allmänna motiveringen. Där har också behandlats centralmyndighetens sammansättning
vid prövning av besvärsärende. Sistnämnda fråga torde få regleras i instruktion
för centralmyndigheten.
I andra stycket hänvisas i fråga om talan mot
allmän domstols, krigsrätts eller förvaltningsdomstols beslut, till vad som i
allmänhet gäller om talan mot sådan myndighets beslut. Hänvisningarna, som
självfallet endast gäller beslut i rättshjälpsfrågor, avser bl. a. RB, militära
rättegångslagen (1948: 472) och förvaltningsprocesslagen (1971: 291).
Prop. 1972:4 348
45 §
Enligt 19 § andra stycket lagen (1946: 804) om
införande av nya rättegångsbalken skall vad i nya rättegångsbalken är
föreskrivet om brottmål, om inte annat är stadgat, i tillämpliga delar gälla
när mot någon, som har blivit dömd för brott, vid domstol inleds förfarande,
som avser undanröjande av påföljd och ådömande av annan påföljd för brott eller
också annan åtgärd i fråga om ådömd påföljd. Är vederbörande intagen i
fångvårdsanstalt, skall han anses som häktad för brottet Har offentlig
försvarare förordnats för den dömde, skall ersättning till försvararen alltid
gäldas av statsverket. I fråga om annan rättshjälp än offentlig försvarare i de
straffrättsliga ärenden som avses i nämnda bestämmelse bör bestämmelserna i 36,
37, 39 och 40 §§ rättshjälpslagen ha motsvarande tUlämpning. I Ukhet med
kostnad för offentlig försvarare bör sådan rättshjälpskostnad alltid stanna på
statsverket Bestämmelserna i 45 § rättshjälpslagen har avfattats i enlighet
med det anförda.
46 §
I promemorian återges bl. a. en framställning från
Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister enUgt vilken det under senare år i
vissa större städer har etablerats juridiska bjråer, som i sina firmanamn och
sina annonser i dagspressen klart anger att de vänder sig till de kategorier,
som bör vara berättigade att söka hjälp på rättshjälpsanstaltema eller hos de
privatpraktiserande advokater som lämnar rättshjälp enligt jämtlandssystemet.
Firmanamn som Privata rättshjälpen, Göteborgs rättshjälpsbyrå AB och Svensk
rättshjälp har etablerats och registrerats. Föreningen framhåller att
förväxling ofta kan ske mellan rättshjälpsanslalterna och byråer med liknande
firmanamn och alt allmänheten lätt kan förledas alt vända sig till en juridisk
byrå i tro alt rättshjälpen är utan kostaad. Kostnaderna för klienterna kan
dock bli högst avsevärda. Rättsförluster kan också uppstå då byråerna ofta
drivs av personer utan någon som helst juridisk utbildning. Föreningen
hemställer om lagstiftningsåtgärder för att komma till rätta med
missförhållandena. Frågan har också behandlats av riksdagen. Sålunda har
riksdagen (3LU 1970: 46, rskr 245) hemställt om åtgärder till skydd för
begreppet rättshjälp.
Mot bakgrund av det anförda uttalas i promemorian
att begreppet rättshjälp för allmänheten framstår som den hjälp det allmänna
lämnar i rättsliga angelägenheter. Risk för förväxlingar mellan de offentUga
rättshjälpsanstalterna och privata byråer, i vars firmanamn ordet rättshjälp
ingår, har visat sig föreligga till skada för de rättssökande. Del är därför
angeläget att begreppet rättshjälp skyddas. Begreppet bör i fortsättningen
förbehållas den verksamhet som bedrivs vid rättshjälpsmyndighet Detta bör ske
genom en straffbestämmelse.
Prop.
1972: 4 349
Enligt den i promemorian föreslagna
straffbestämmelsen straffas den med böter, som i yrkesmässig verksamhet
uppsåtligen använder benämningen rättshjälp på sätt, som är ägnat att leda tUl
förväxling med den verksamhet, som bedrivs vid rättshjälpsmyndighet.
Bestämmelsen syftar på obehöriga användningar av begreppet rättshjälp i firma,
annonser, cirkulär och på skyltar, brevpapper och liknande. Den berörda
bestämmelsen kompletteras med en regel, enligt vilken straff kan följa för
också den som i annat fall obehörigen utger sig för att lämna rättshjälp
enligt rättshjälpslagen.
Den föreslagna straffbestämmelsen har lämnats ulan
erinran av det stora flertalet remissinstanser. Också de instanser som berört
frågan närmare är i regel positiva till en straffbestämmelse. Enligt ett par remissinstanser
kan det dock råda någon oklarhet om vUka förfaranden som omfattas av den
föreslagna bestämmelsen.
Även enligt min mening är det påkallat att en
straffbestämmelse tas in i rätlshjälpslagen till skydd mot förväxling med
rättshjälpsverksamheten och mot utnyttjande av den goodwill som är förbunden
med denna verksamhet. Enligt den i promemorian föraisatta ordningen skulle
rättshjälp lämnas av rättshjälpsmyndigheter. Vid rättshjälpsmyndighet skulle
finnas rältshjälpsnämnd och allmän advokatbyrå. Ordet rättshjälp skulle
således ingå som ett led i benämningen på det organ som handhar det aUmännas
rättshjälp, på samma sätt som ordet ingår i namnet på de nuvarande
rättshjälpsanstaltema. Enligt det nu föreliggande förslaget skall rättshjälpen
handhas av rätlshjälpsnämnder. Dessa har emellertid rent administrativa
uppgifter. Sådan rådgivnings- och biträ-desverksamhet i juridiska ting, som i
allmänhet brakar förknippas med begreppet rättshjälp, skall däremot enligt det
nya förslaget utföras av jurist vid advokatbyrå enskUd eller allmän eller
av annan som särskilt förordnats därtUl av rättshjälpsnämnden. Likställdhet på
rätlshjälpsområdet skall råda mellan de allmänna och de enskUda advokatbyråerna.
Den inom nämnden bedrivna administrativa verksamheten är enligt min mening inte
i behov av något speciellt straffrättsligt skydd, utöver det skydd som möjligen
kan följa av bestämmelserna i 17 kap. 15 § första stycket brottsbalken om
förbud mot föregivande av allmän ställning. Emellertid torde
rättshjälpsverksamhelen vid advokatbyråerna, allmänna eller enskilda, vara i
behov av visst skydd mot förväxling. Även om ordet rättshjälp inte ingår i
benämningen på advokatbyrå, torde begreppet rättshjälp i allmänhet komma att
förknippas med den verksamhet som skall bedrivas på advokatbyrå. Jag förordar
sålunda en bestämmelse som innebär att den som i firma eller annars i yrkesmässig
verksamhet som inte är advokatverksamhet uppsåtligen använder benämningen
rättshjälp på sätt som är ägnat att leda tUl alt verksamheten förväxlas med
den rättshjälpsverksamhet som bedrivs vid advokatbyrå, skaU dömas tiU böter.
Bestämmelsen tar liksom motsva-
Prop. 1972:4 350
rande
bestämmelse i promemorieförslaget sikte på obehörig användning av begreppet
rättshjälp i firma, annonser, cirkulär och på skyltar, brevpapper o. dyl.
Benämningar vari ordet rättshjälp ingår torde i de allra flesta fall vara
ägnade att leda tUl förväxling. En följd av den föreslagna bestämmelsen blir
att de som driver verksamhet med enligt bestämmelsen otiUåtet firmanamn måste
ändra sina firmor.
Utöver det skydd som sålunda bör finnas för
rättshjälpsverksamheten vid advokatbyråerna i allmänhet är det enligt min
mening angeläget att införa en särskUd straffbestämmelse tUl skydd för de
allmänna advokatbyråerna, I andra punkten har därför tagits upp en bestämmelse
om att straff inträder även för den som uppsåtligen i firma eller annars i yrkesmässig
verksamhet obehörigen använder benämningen allmän advokatbyrå eller benämning
som kan förväxlas därmed. Bestämmelsen kan bli tillämplig inte bara mot
juridiska byråer i allmänhet utan också mot advokat som använder benämning som
kan förväxlas med allmän advokatbyrå.
Övergångsbestämmelserna
Som jag anfört i den allmänna motiveringen kommer
den närmare tidpunkten för reformens ikraftträdande alt anges i propositionen.
När den nya lagen träder i kraft skall LFR upphöra att gälla.
Har ansökan om fri rättegång gjorts före den nya
lagens ikraftträdande, skaU äldre bestämmelser fortfarande tUlämpas,
Den föreslagna övergångsregleringen innebär att
rättshjälp kan komma i fråga omedelbart vid ikraftträdandet föratsatt att fri
rättegång inte redan bevUjals eUer sedermera bevUjas på grand av ansökan som inkommit
före ikraftträdandet. Det sagda innebär att ena parten i ett mål vid allmän
domstol kan ha fri rättegång medan den andra parten har rättshjälp. Några
särskUda komplikationer synes inte behöva uppstå med en sådan ordning.
Rättshjälp kan givetvis inte utgå för tiden före
ikraftlträdandet, inte heller den form av rättshjälp som enligt förslaget kan
lämnas ulan beslut av rätlshjälpsnämnden. Kostnader som uppstått före
ikraftträdandet skall således inte behandlas som rättshjälpskostnad. I
förhållande till motpart får rätlshjälpslagens regler tillämpas i fråga om de
kostnader som uppstått efter ikraftträdandet.
I det föregående har föratskickats viss ändring i
utsökningslagstift-ningen. I olika lagar och andra författningar vid sidan av
RB och nyssnämnda lagstiftning finns bestämmelser som anknyter tUl att fri
rättegång beviljas. Frågan om ändringar i sådana författningar med anledning
av den nya rätlshjälpslagstiftningen torde komma att tas upp i samband med alt
ställning tas lUl kommande förslag av de sakkunniga för utredning av frågan om
rättshjälp i förvaltningsärenden. Bland över-
Prop. 1972:4 351
gångsbeslämmelserna
lUl rätlshjälpslagen har emellertid tagits upp en föreskrift att bestämmelse i
lag eller annan författning som avser fri rättegång i stäUet skall avse
rättshjälp. Bestämmelsen avser endast rättshjälp som beviljats av
rätlshjälpsnämnden.
19.16.2
Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
8
KAP.
I 8 kap. 5 § finns bestämmelser om skyldighet för
advokat att åta sig uppdrag som offentlig försvarare för misstänkt eller
biträde åt part som åtnjuter fri rättegång. Förutsättningen är att sådan
försvarare eller sådant biträde inte kan erhållas efter frivUligt åtagande och
att uppdraget avser domstol i det län där advokaten har sitt kontor.
Bestämmelsema torde redan nu ha ytterst begränsad
betydelse. Efter tiUkomsten av de allmänna advokatbyråema synes något behov av
bestämmelserna inte föreligga. Det föreslås därför att paragrafen upphävs.
Motsvarande bestämmelse i stadgarna för advokatsamfundet bör som en följd härav
upphävas.
2
§
I paragrafen regleras förutsättningarna för att bli
ledamot av Sveriges advokatsamfund. I tredje stycket anges att lagfaren domare
i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare eller utmätningsman
är obehöriga att vinna inträde i samfundet Annan anställning i statens eller
kommuns tjänst medför ej ovillkorlig obehörighet. Samfundels styrelse kan i
detta fall medge undantag.
Det övervägande antalet befattningshavare med
juridisk examen vid lättshjälpsanstalterna är f. n. advokater. Detta förutsätts
också bli fallet med juristerna vid de allmänna advokatbyråerna. Bestämmelsen i
tredje stycket om särskilt medgivande från samfundets styrelse bör emellertid
inte gälla för sådan befattningshavare. En regel av denna innebörd har tagits in
som en andra punkt i tredje stycket Den föreslagna bestämmelsen torde
föranleda ändring i stadgarna för advokatsamfundet.
17
KAP.
14 §
Enligt den föreslagna rättshjälpslagen kommer
beslut om att allmän rättshjälp skall upphöra att fattas av rättshjälpsnämnd.
Detsamma gäller beslut om förordnande av biträde enligt den föreslagna lagen.
Bestämmelser i dessa frågor finns i 21 och 34 §§ i förslaget till
rättshjälpslag.
Med hänsyn till den nya ordningen utgår den
bestämmelse i 17 kap. 14 § som avser beslut om att förmån av fri rättegång
skall upphöra.
Prop.
1972: 4 352
Bestämmelsen
i vad den avser utseende av biträde har behållits eftersom den torde avse även
annat biträde än biträde enligt LFR (jfr 20 kap. 19 § föräldrabalken och prop.
1924: 53 s. 126 f).
18
KAP.
8 §
Enligt denna paragraf skall ersättning för
rättegångskostnad fullt motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och
talans utförande jämte arvode tUl ombud eller biträde, såvitt kostaaden
skäligen varit påkallad för alt ta tillvara partens rätt. I förarbetena tUl
lagrammet anges att rättegångskostnad i första hand är sådan kostnad som har
uppkommit under själva rättegången. Hänsyn skall emellertid även tas till kostnad
som har varit erforderlig för ett ändamålsenligt förberedande av partens talan,
såsom kostnad för anskaffande av bevisning och för säkerställande av partens
anspråk genom kvarstad eller skingringsförbud. TUl rättegångens förberedande
torde även böra hänföras förhandling mellan parterna utom rätta, i den mån
förhandlingen haft tUl syfte att klarlägga tvisteläget eller eljest
säkerställa ett ändamålsenligt genomförande av rättegången. Också kostnad för
åtgärd som har företagits i syfte att förebygga rättegång, t. ex. försök till
förlikning, torde vara ersättnings-gUl. Ersättning kan dock endast utgå i den
mån åtgärden har betydelse för rättegångens förberedande och talans utförande i
denna, t. ex. genom att parternas ståndpunkter preciseras.
Frågan om betydelsen av förlikningsarbete som har
utförts före rättegångens inledande har berörts i ett par rättsfall vilka
gällt ersättning tUl biträde enligt LFR. I ett av dessa avgöranden (NJA 1949 s.
580) tUl-erkändes biträdet ersättaing för förlikningsarbete som visserligen låg
utom ramen för parternas yrkanden i målet men som ansågs ha omedelbart samband
med och betydelse för rättegången. I ett annat rättsfall (NJA 1954 s. 468)
tUlerkändes biträde ersättning för omfattande arbete före rättegången för alt
åstadkomma förlikning i vissa vårdnads-och underhållsfrågor i mål om
hemskiUnad. Också i detta fall motiverades beslutet med arbetets samband med
och betydelse för utförandet av partens talan i målet
Det finns enligt min mening skäl att överväga om
inte förlikningsar-bete i högre grad än vad som synes ha förutsatts vid RB:s
tUlkomst bör kunna beaktas som arbete med rättegångens förberedande. Genom en
sådan ordning stimuleras tvistande parter att söka bilägga sina meningsskiljaktigheter
utan att liUgripa ett ofta dyrbart och tidsödande rättegångsförfarande. Detta
är uppenbarligen önskvärt såväl från allmän synpunkt som av hänsyn tUl de
enskilda parterna. Mot den här förordade ordningen kan visserligen invändas
att parterna uppmuntras att förhala en process genom alltför vidlyftiga
förlikningsförhandlingar samt att
Prop. 1972: 4 353
domstolen vid sin prövning av kostnadsyrkandena kan få
svårigheter alt kontrollera anspråk på ersättning för arbete utom rätta. De
angivna betänkligheterna är dock enligt min mening inte alltför tungt vägande.
Bestämmelsen all en kostnad för att vara ersättningsgiU skall vara skäligen
påkallad för tillvaratagandet av partens rätt torde utgöra ett tillräckligt
remedium mot ersättning för onödigt förUkningsarbete. När del gäller
domstolens kontrollmöjligheter måste vidare beaktas alt den som begär
ersättning för kostnad också har alt visa fog för yrkandet. Man torde kunna
utgå från alt motparten inte försummar all påtala att kostnadsyrkandet avser
irrelevant eller eljest onödigt arbete.
I enlighet med det anförda har
föreslagits det tillägget lUl 18 kap. 8 § RB att som åtgärd för rättegångens
förberedande anses förhandling angående fråga, som har direkt samband med
tvisten. Förhandling som syftar till uppgörelse mellan parterna får i regel
anses ha direkt samband med tvisten. Del är således inte nödvändigt att
förhandlingen leder till klargörande av parternas ståndpunkter eller eljest har
större betydelse såsom förarbete för själva rättegången. Också förhandling
angående fråga som inte omedelbart omfattas av yrkandena i målet kan ha direkt
samband med tvisten. Sådan förhandling kan ofta leda till en begränsning av
tvisteföremålets omfattning. Av kravet på direkt samband med tvisten följer
dock all det spörsmål som behandlas vid förhandlingen måste hänga nära samman
med de frågor som själva tvistemålet gäller. Del förhållandet att vissa
förhandlingar sålunda kan vara att betrakta som åtgärder för förberedande av
rättegång behöver naturligtvis inte innebära all den tappande parlen alltid
skall åläggas att ersätta den vinnande kostnaden för förhandlingsarbetet.
Kostnaden skall vara skäligen påkallad för att la tillvara partens rätt.
Vidare äger bestämmelsema i 18 kap. RB om kvittning och jämkning av
kostnadsersättning samt om påföljd för försumlig processföring tillämpning
också när det gäller sådana utomrättsliga åtgärder som här avses.
Den föreslagna ordningen erbjuder
ytterligare en fördel när det gäller rättshjälp. Enligt den föreslagna
rätlshjälpslagen kan rättshjälp utgå för såväl processuelll som
utomprocessuellt biträde. Ersättning för den processuella rättshjälpen skall
emellertid bestämmas av domstolen medan ersättning i övrigt faststäUs av
rättshjälpsnämnden. Den nu föreslagna ordningen innebär att frågan om
ersättning för rättshjälp i ett och samma ärende i görligaste mån bedöms samlat
av en myndighet.
I paragrafens första stycke
behandlas regleringen mellan parterna av vissa rällegångskostnadsfrågor. I
andra stycket ges f. n. en hänvisning till LFR i fråga om skyldigheten att till
statsverket återbetala kostnad som har utgått av aUmänna medel med anledning av
att part haft fri rättegång. Enligt förslaget lill rättshjälpslag skall parts
förmåga att bidra till
12 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 4
Prop.
1972: 4 354
kostnaderna
för rättshjälpen enbart tas i anspråk genom kostnadsbidrag. Någon
återbetalningsskyldighet skall sålunda inte förekomma. Däremot skall enligt 31
§ första stycket förslaget till rättshjälpslag bestämmelse i lag om parts
rättegångskostnad ha tiUämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen.
Motpart eUer annan som är ersätlningsskyldig för sådan kostnad skall åläggas
att utge ersättningen till statsverket. I 31 § andra stycket har tagits in en
specialregel för vissa mål. Beträffande bestämmelsernas närmare innehåll
hänvisas lill vad som anförts i anslutning tUl 31 § rättshjälpslagen.
Bestämmelsen i 18 kap. 13 § andra stycket RB har i enlighet med det anförda
ändrats till att avse rättshjälpslagen.
21 KAP.
5 §
I fråga om ändringarna i denna paragraf hänvisas
till den allmänna motiveringen.
10
§
Beträffande de föreslagna ändringarna i denna
paragraf hänvisas tUl den allmänna motiveringen och till vad som har anförts i
anslutning lill
22
§ förslaget till
rättshjälpslag.
23
KAP.
13
och 15 §§
Ersättning för utredningskostnader under
förundersökning utgår inte enligt rättshjälpslagen.
Under förundersökningen kan vittnesförhör hållas
eller annan bevisupptagning äga rum inför rätten enligt 23 kap. 13 och 15 §§.
Detta kan ske bl. a. i fall då någon som, om åtal väcks, är skyldig att vittna,
vägrar all yttra sig. Det kan också ske om det föreligger fara för alt bevis
som skall åberopas vid huvudförhandlingen går förlorat dessförinnan.
I fråga om kostnaden för bevisupptagningen gäller
vanliga regler. Om bevisupptagningen begärs av förandersökningsledaren, vilket
är en föratsättning för att vittnesförhör skall äga mm enligt 13 §, utgår kostnaden
av allmänna medel. Detsamma gäller om den begärs av misstänkt med fri
rättegång. Annan misstänkt får betala kostnaden själv i samma utsträckning som
gäller i fråga om bevisning som han åberopar i ett mål. Har kostnaden för
bevisupptagningen utgått av allmänna medel, kan ålerbetalningsskyldighet
förekomma enligt 31 kap. 1 § RB eller 13 § LFR.
I enlighet med vad som föreslagils i promemorian
skall kostnaden för bevisupptagningen enligt departementsförslaget alltid utgå
av all-
Prop. 1972:4 355
manna
medel. En särskild regel härom har tagits upp i 15 §. Enligt 13 § utgår som
nämnts kostnaden redan nu alltid av allmänna medel.
F. n. innefattar förmånen av fri rättegång
möjlighet för den misstänkte att få ersättaing av allmänna medel för sin
inställelse vid bevisupptagning enligt 13 och 15 §§. EnUgt förslaget tUl
rättshjälpslag skall rättshjälp i annan form än offentlig försvarare inte utgå
under förandersökning. I 13 och 15 §§ har tagits upp bestämmelser enligt vilka
kostnad för den misstänktes inställelse vid bevisupptagningen alltid skall
utgå av allmänna medel. Ersättning skall utgå enligt samma normer som gäller
för tilltalad som åtnjuter rättshjälp.
30 KAP.
12 §
I paragrafen finns för brottmålens del bestämmelser
om verkställighet av dom eller beslut som inte har vunnit laga krafl. Bland de
i första stycket upptagna besluten som genast går i verkställighet nämns beslut
genom vUket rätten har bestämt att förmånen av fri rättegång skall upphöra
eller lill biträde utsett annan än part föreslagit. Som har nämnts i anslutning
till 36 § i förslaget tUl rättshjälpslag finns ingen bestämmelse om alt
rättshjälp åt misstänkt i brottmål skall kunna upphöra. Med anledning därav
föreslås att detta slags beslut skall utgå ur uppräkningen i 30 kap. 12 § RB.
Delsamma gäller beslut om förordnande av biträde.
31 KAP.
1§
Frågan om ålerbetalningsskyldighet för tUltalad i
brottmål har utförligt behandlats i den allmänna motiveringen. Därvid har även
nämnts att samma reglering av återbetalningsskyldigheten bör gälla oavsett om
det gäller tilltalad med eller utan rättshjälp. Den föreslagna samordningen
innebär all kostnad som i mål om allmänt åtal har utgått av allmänna medel
behandlas lika, vare sig kostnaden utgått enligt RB eller enligt den föreslagna
rättshjälpslagen. Frikänns tilltalad som åtnjutit rättshjälp, skall kostnaden
för rättshjälpen liksom t. ex. kostnaden för åklagarens bevisning i princip
stanna på statsverket. Döms han däremot kan han förpliktas att betala både
rättshjälpskoslnaden och annan kostnad, som utgått av allmänna inedel. I 38 §
förslaget tUl rättshjälpslag hänvisas tiU RB i fråga om skyldighet för
tilltalad i brottmål att till statsverket återgälda kostnaden för rättshjälp.
Som sista punkt i första stycket har lagits upp den
i den allmänna motiveringen berörda anknytningen av. återbetalningsskyldigheten
till maximibeloppet enligt förslaget tUl rättshjälpslag. I första stycket har
Prop. 1972:4 356
också
företagits en redaktionell ändring som sammanhänger med ändringen i 21 kap. 10
§.
Inom den angivna ramen har, som nämnts i den
allmänna motiveringen, möjligheten tiU jämkning vidgats. Jämkningsregeln har
tagits upp som ett andra stycke i paragrafen. Det nuvarande andra stycket har fått
utgå. Någon ändring i sak beträffande där angivna kategorier är emellertid inte
avsedd.
2§
Paragrafen innehåller bestämmelser om frikänd
tilltalads rättegångskostnad. Även denna fråga har behandlats utförligt i den
allmänna motiveringen.
I första stycket har tagits upp de kostnader som
skall kunna utgå när den tilltalade frikänns, föratsatt att kostnaden varit
skäligen påkallad för att tiUvarata hans rätt Det är här fråga om kostnad för
försvarare, vittne eller för annan bevisning samt för delgivning och för
utskrift av protokoll m. m. Bestämmelsen om rätt tUl ersättning för kostnad för
utskrift av dom har utgått. Frihet från avgift för dom föreligger numera enligt
8 § 11) i expeditionskungörelsen (1964: 618). Ersättning skall enligt första
stycket också kunna utgå för den kostnad den frikände haft för sin inställelse.
EnUgt andra stycket skall ersättning utgå i enlighet med vad som gäller för
tilltalad som åtnjuter rättshjälp. Ersättningen skall med tillämpning av 9 §
andra stycket 3 och 37 § förslaget till rättshjälpslag avse resa och uppehälle
för parten samt i förekommande fall för ställföreträdare eUer vårdare eller
annan som han behöver anlita för inställelsen. Enligt 26 § i lagen skall
ersättning utgå enligt bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar. Genom denna
reglering åstadkoms att frikänd tilltalad befrias från att bära kostnaden för
inställelsen i lika mån, vare sig han har rättshjälp eller ej.
Tredje
stycket motsvarar sista punkten i paragrafen i dess nuvarande lydelse. Om åtal
avvisas eller avskrivs, har den tUllalade rätt till ersätt ning för de
kostnader som avses i första stycket, om det finns skäl för detta. Frågan om
ersättning skall utgå får bestämmas efter de grunder som angetts i första
stycket.
9§
Enligt första stycket skall yrkande om
rättegångskostnad framställas innan handläggningen avslutas. Även åklagare
skall inom samma tid ange de kostnader som han vill att den tilltalade skall
återbetala till statsverket. Rätten skall emeUertid oberoende av yrkande pröva
bl. a. om kostnad som enligt dess beslut skall utgå av allmänna medel skall
återbetalas av den tilltalade eller annan.
Som förat har nämnts har tilltalad rätt all utan
avgift utfå dom eller slutiigt beslut i brottmål. Kostnad härför har därför
inte tagits upp i
Prop. 1972: 4 357
2
§. I nu förevarande paragrafs första stycke har som en följd härav regeln att
sådan kostnad skall ersättas utan yrkande fått utgå.
I
paragrafens sista stycke finns f. n. en hänvisning till LFR i fråga om
återgäldande av kostnad som har utgått av allmänna medel i anledning av att
den tilltalade haft fri rättegång. Hänvisningen avser 6 och 13 §§ LFR. Som fömt
framhållits skall återbetalningsfrågan regleras slutgiltigt i 31 kap. 1 §,
oavsett om tilltalad har rättshjälp eller inte. Det nuvarande fjärde stycket
har därför fått utgå.
11
§
Enligt
första stycket i denna paragraf skall beträffande rättegångskostnad i mål om
enskilt åtal bestämmelsema i 18 kap. gälla i tillämpliga delar. Hänvisningen
till 18 kap. innebär att kostnadsfördelningen väsentligen bestäms av målels
utgång. I fråga om skyldighet för part att ersätta statsverket kostnad för
offentlig försvarare och rättshjälp enligt 36 § rätlshjälpslagen skall 18 kap.
13 § i princip tillämpas. Som framhållits i den allmänna motiveringen skall
koslnadsbidrag inte utgå vid rättshjälp åt misstänkt i brottmål. I gengäld
skall den misstänktes betalningsförmåga kunna tas i anspråk om han döms för
brottet.
I
andra stycket ges särskUda regler om den misstänktes ersättningsskyldighet i
fråga om kostnaden för offentlig försvarare eller annan rättshjälp som den
misstänkte åtnjutit Sådan ersättning ersätts enligt samma grander som enligt 31
kap. 1 § i dess nya lydelse gäller för misstänkt i mål om allmänt åtal. Något
skäl alt i detta hänseende behandla misstänkta i mål om allmänt åtal och
enskilt åtal olika torde inte föreligga.
Det nuvarande andra stycket har i förslaget tagils
in som ett tredje stycke i paragrafen.
33
KAP.
5§
I
denna paragraf har endast förelagils en redaktionell ändring.
49
KAP.
4§
I första stycket finns bestämmelser om i vilka fall
talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt. Under
punkt 7 nämns beslut varigenom rätten har avslagit begäran om fri rättegång
eller om ersättning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån, eller
förordnat, att förmån av fri rättegång skall upphöra, eller avslagit begäran
om biträde eller försvarare eller tUl biträde eller försvarare förordnat annan,
än part föreslagit. Allmän rättshjälp skall enligt departements-
Prop. 1972: 4 358
förslaget
beslutas av rältshjälpsnämnd, medan rättshjälp åt misstänkt i brottmål skall
handhas av rätten. Som framhållits förat finns inte någon bestämmelse om
rättshjälpens upphörande när det gäller misstänkt i brottmål. Paragrafen har
ändrats i enlighet härmed. Ändringama återverkar på grund av hänvisning på
innehållet i 54 kap. 3 och 8 §§.
7§
Angående skälet till ändringen i denna paragraf
hänvisas till vad som har anförts i anslutning till 4 §.
Övergångsbestämmelserna
I överensstämmelse med den övergångsreglering som
har föreslagits i fråga om rättshjälpslagen föreslås att äldre bestämmelser
skall gäUa om fri rättegång beviljats på gmnd av ansökan som gjorts före nya lagens
ikraftträdande. Denna reglering får betydelse i fråga om de bestämmelser i RB
som anknyter till LFR. I övrigt är de nya bestämmelserna tillämpliga
omedelbart vid ikraftträdandet
19.16.3
Förslaget lill lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya
rättegångsbalken
Som jag har nämnt i den allmänna motiveringen
föreslås ändrade behörighetsvillkor för offentlig försvarare. Denna fråga
regleras i 21 kap. 5 § RB. Med de nya bestämmelserna blir 27 § RP obehövlig.
Det föreslås därför alt paragrafen upphävs.
Hemställan
Jag
hemställer att lagrådels yttrande över förslagen till
1)
rättshjälpslag
2)
lag om ändring i
rättegångsbalken
3)
lag om ändring i lagen (1946:
804) om införande av nya rättegångsbalken inhämtas genom utdrag av
protokollet.
Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur
protokollet: BrUla Gyllensten
Prop.
1972: 4 359
BUaga 1 Promemorieförslaget
Förslag
till Rättshjälpslag
Inledande
bestämmelser
1 §
Rättshjälp enligt denna lag handha ves av
rättshjälpsmyndigheter. Vid rättshjälpsmyndighet finnes rättshjälpsnämnd och
allmän advokatbyrå.
Rättshjälpsmyndighet skaU finnas i varje län.
Konungen kan dock bestämma alt annat område än län skall utgöra
verksamhetsområde för rättshjälpsmyndighet.
2 §
Rältshjälpsnämnd består av ordförande, som skall
vara lagfaren och erfaren i domarvärv, samt två andra ledamöter som skall vara
myndiga svenska medborgare och bosatta inom nämndens verksamhetsområde. För
ledamot skall finnas ersättare.
Konungen förordnar ordförande i rättshjälpsnämnd
samt ersättare för ordföranden. Övriga ledamöter och ersättare för dem utses av
den i 3 § angivna centralmyndigheten efter förslag av landstinget i det län där
rättshjälpsnämnden har sitt huvudsakliga verksamhetsområde. Utgöres det
huvudsakliga verksamhetsområdet av kommun, som inte tillhör landstingskommun,
skall förslag lämnas av fullmäktige i kommunen.
3 §
Rättshjälpsmyndighet står under tillsyn av en
centralmyndighet. Centralmyndighet är den myndighet som Konungen bestämmer.
Rättshjälp
i allmänhet
Tillämpningsområdet
4 §
Rättshjälp åt annan än misstänkt i brottmål
(rättshjälp i allmänhet) får bevUjas i fråga om varje rättslig angelägenhet där
behov av rättshjälp föreligger. Rättshjälp får icke beviljas
1.
svensk medborgare som ej är
bosatt här i riket i fråga om angelägenhet som saknar anknytning här i riket,
2.
utiänning som ej är bosatt här
i riket och ej heller annan utiänning i fråga om angelägenhet ulan anknytning
här i riket,
3.
annan juridisk person än dödsbo
eUer ideell förening,
4.
näringsidkare i fråga om
angelägenhet som har samband med hans näringsverksamhet, om del icke med hänsyn
till sökandens eko-
Prop. 1972: 4 360
nomiska
förhållanden eUer sakens beskaffenhet föreligger synnerliga skäl för
rättshjälp,
5.
den som ej har befogat intresse
av alt få sin sak behandlad,
6.
i fråga om anspråk som
överlåtits till den som söker rättshjälp och överlåtelsen kan antagas ha ägt
rum i syfte att vinna fördel vid prövning av ansökan om rättshjälp,
7.
i fråga om upprättande av
självdeklaration.
Förmånerna
5 §
Vid rättshjälp får ersättning av aUmänna medel utgå
i fråga om kostnad för
1.
biträde som förordnats enligt
18 §,
2.
utredning i angelägenhet som
kan komma under aUmän domstols, krigsrätts, vattendomstols, expropriationsdomstols,
arbetsdomstolens eller skiljemäns prövning och ej är förvaltningsärende eller
av beskaffenhet alt kunna komma under förvaltningsmyndighets prövning, om annat
ej följer av 24 och 25 §§,
3.
resa och uppehälle för den som
har rättshjälp, hans ställföreträdare eller vårdare i samband med inställelse
inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts,
4.
avgift som enligt
expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid
domstol, dock ej för avgift för sådan rättens expedition, som utfärdas endast
på särskild begäran och som ej utgöres av lagakraflbevis, om icke expeditionen
begäres innan liden för fullföljd av talan utgått,
5.
delgivning,
6.
kungörelse i mål eller ärende
vid domstol. Skall säkerhet stäUas för all få till stånd eller hindra kvarstad,
skingringsförbud eller annan handräckning enligt bestämmelserna i
rättegångsbalken eUer utsökningslagen (1877: 31 s. 1) eUer verkställighet
enligt bestämmelserna i sistnämnda lag, får ansvarsförbindelse för staten
utställas.
Bestämmelserna i första stycket 3 äger motsvarande
tUlämpning i fråga om kostnad för inställelse för blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller
faderskapet till barn utom äktenskap.
Den som åtnjuter rättshjälp är befriad från
skyldighet att gottgöra statsverket ersättning till tolk och stenograf,
ersättning som utgått enligt 4 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning m.
m. i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap eller
kostnad som enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket
nämnda lag utgått av allmänna medel för bevisning som rätten självmant föranstaltat
om.
RiUtshjälpsavgift
6 §
Den
som beviljas rättshjälp skall erlägga rättshjälpsavgift.
Avgift får ej utgå med högre belopp än som
motsvarar rättshjälpsmyndighelens kostnad för rättshjälpen. Lägsta
rättshjälpsavgift är dock, om annat ej följer av 7 § första stycket, 12 § andra
stycket och 14 § första stycket, 50 kronor.
Prop. 1972: 4 361
7 §
Är sökanden ej juridisk person och överstiger
inkomsten ej' ett gränsbelopp som motsvarar tre gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet enUgt lagen (1962: 381) öm allmän försäkring
(basbeloppet), utgår rättshjälpsavgiften med 50 kronor. Avgiften får nedsättas
eller efterges, om särskilda skäl föreligger. .
Överstiger inkomsten det gränsbelopp som anges i
första stycket och är kostnaden för rättshjälpen högre än ett maximibelopp,
beräknat på sätt nedan anges, motsvarar rättshjälpsavgiften maximibeloppet.
Maximibeloppet utgör
en tjugondel av den, del av sökandens,inkomst, som
överstiger ett gränsbelopp som motsvarar tre njen ej fem gånger basbeloppet,
en femlondel av den del av inkomsten som överstiger
ett gränsbcT-lopp som motsvarar fem men ej sex gånger basbeloppet;
en tiondel av den del av inkomsten som överstiger
ett gränsbelopp som motsvarar sex men ej sju gånger basbeloppet,
hälften av den inkomst som överstiger ell gränsbelopp
som motsvarar sju men ej åtta gånger basbeloppet
Överstiger inkomsten åtta gånger basbeloppet, skall
avgift utgå med belopp som motsvarar rättshjälpsmyndighelens kostnad för
rättshjälpen.
Bidrar sökanden i väsentiig omfattning tUl annans
underhåll, skall gränsbelopp som anges i förstatredje stycket ökas med ett
belopp som motsvarar en tredjedel av basbeloppet för var och en mot vilken
sådan underhållsskyldighet fullgöres.
Vid tillämpning av andra stycket skall
maxirriibeloppel jämnas tiil närmast lägre fulla tiotal kronor.
8 §
Inkomsten enligt 7 § utgöres av sökandens beräknade
årsinkomst vid tidpunkten för ansökan.
Är sökandens betalningsförmåga vid tidpunkten för
ansökan väsentligt ökad på grand av förmögenhet eller annan särskild omständighet
eller är hans betalningsförmåga väsentligt nedsatt på grund av skuldsättning
eller annan särskild omständighet, skall sådan omständighet beaktas i skälig
utsträckning vid bestämmande av årsinkomsten.
9 §
Är sökanden dödsbo och överstiger kostnaden för
rättshjälpen ett maximibelopp som med hänsyn till dödsboels behållning och
delägarnas ekonomiska förhållanden är skäligt, motsvarar rättshjälpsaygiften
detta maximibelopp. Om behållningen i boet och delägarnas ekonomiska
förhållanden föranleder det, skaU avgift utgå med belopp som motsvarar
rättshjälpsmyndighelens kostnad för rättshjälpen.
Avlider den som har rättshjälp, åtnjuter dödsboet
rättshjälp på samma villkor.
10 §
Har den som beviljats rättshjälp eller
ställföreträdare för honom genom försummelse föranlett särskilda kostnader för
rättshjälpen, skalP skälig hänsyn tagas till delta vid rättshjälpsavgiftens
faststäUande.:
12t
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 4
Prop. 1972:4 362
11 §
Undergår inkomst eUer förhållande som avses i 7 §
fjärde stycket, 8 eller 9 § väsentlig förändring, innan ärendet avslutats,
skall vid rälts-hjälpsavgiftens bestämmande skälig hänsyn tagas tUl
förändringen.
Första stycket äger motsvarande tillämpning om den
som beviljats rättshjälp till följd av rättshjälpen tillförs tUlgång av
betydelse.
12 §
För ideell förening utgår avgift med belopp som
motsvarar rättshjälpsmyndighelens kostaad för rättshjälpen.
Ulan hinder av 611 §§ får Konungen i fråga om
ärenden som är talrikt förekommande och normalt av enkel beskaffenhet förordna
att rättshjälpsavgift skall utgå med belopp som motsvarar rättshjälpsmyndighelens
kostnad för rättshjälpen. Avgiften får dock för sökande som avses i 7 § första
stycket nedsättas eller efterges om särskilda skäl föreligger.
13 §
Kostnaden
för rättshjälpen utgöres av sammanlagda beloppet av
1.
rättshjälpsmyndighelens utlägg
för rättshjälpen,
2.
allmänna advokatbyråns kostnad
för biträde,
3.
rättshjälpsmyndighelens kostnad
för rättshjälpens handhavande och
4. sådan
statsverkels kostnad som avses i 5 § fjärde stycket.
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, centralmyndigheten
får
meddela föreskrifter att tillämpas vid fastställande av kostaad enligt första
stycket 2 och 3.
14 §
Ulan hinder av 613 §§ utgör avgift för kortare
rådgivning eller därmed jämförlig åtgärd (konsultation) 50 kronor.
Konsultationsavgiften får nedsättas eller helt efterges, om särskilda skäl
föreligger.
Konsultalionsavgift skall avräknas på fastställd rättshjälpsavgift
enligt 613 §§.
15 §
När rättshjälp beviljas, skall
rältshjälpsmyndigheten i förekommande fall fastställa dels maximibeloppet för
rältshjälpsavgiften, dels det belopp som avgiften kan beräknas uppgå lill
(preliminär rättshjälpsavgift).
Rältshjälpsmyndigheten får, om särskilda skäl
föreligger, meddela anstånd med betalning helt eller delvis av preliminär
rättshjälpsavgift.
Visar det sig sedan preliminär rättshjälpsavgift
fastställts all rättshjälpskoslnaden och till följd därav rältshjälpsavgiften
kan beräknas bli avsevärt högre än som förat anlagils, skall
rättshjälpsmyndigheten fastställa ytterligare preliminär avgift
(tilläggsavgift) samt den lid inom vilken denna avgift skall ha erlagts.
16 §
Sedan ärende om rättshjälp avslutats, skall
rältshjälpsmyndigheten fastställa slutlig rättshjälpsavgift, jämnad tUl närmast
lägre fulla tiotal kronor. Beslutet skall i förekommande fall innehålla uppgift
om vad som återstår att erlägga i avgift
Prop. 1972: 4 363
överstiger erlagd preliminär rättshjälpsavgift
jämte i förekommande fall tilläggsavgift den slutliga avgiften, skall
mellanskillnaden utbetalas till den som erhåUit rättshjälp.
17 §
Ersättning som motpart eller annan betalat tUl
statsverket för dess kostnader för rättshjälp, skaU utgivas tiU den som erhåUit
rättshjälp i den mån ersättningen överstiger kostnadema med avdrag för erlagd
rättshjälpsavgift
Biträde
18 §
Om den som har rättshjälp ej själv eller genom
någon som i Ijänste-släUning eUer i övrigt lämnar honom bistånd kan behörigen
tUlvarataga sin rätt, skall biträde förordnas åt honom.
Biträde förordnas av rättshjälpsmyndigheten. Till
biträde får förordnas befattningshavare vid allmän advokatbyrå eller annan som
är lämplig för uppdraget.
Har sökanden själv till biträde föreslagit någon
som är lämplig för uppdraget, skall denne förordnas, om ej hans anUtande skulle
medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder annat
19 §
Har i angelägenhet där parter står mot varandra
befattningshavare vid allmän advokatbyrå förordnats till biträde för ena
parlen, får ej till biträde för motparten förordnas befattningshavare vid samma
byrå.
20 §
Förordnande
som biträde får återkallas, om skäl föreligger till det Biträde får ej sätta
annan i sitt ställe utan rättshjälpsmyndighelens medgivande.
21 §
Biträde som ej är befattningshavare vid allmän
advokatbyrå har rätt lill skälig ersättning av allmänna medel för arbete,
tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. I avräkning på ersättningen får
förskott utgivas.
Ersättning
tUl biträde bestämmes av rättshjälpsmyndighelen.
Till ledning för bestämmande av ersättningen skall
finnas taxa, som fastställes av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
centralmyndigheten.
Har biträde genom försummelse föranlett att
kostnaden för rättshjälpen blivit större än den bort bli, skall detta beaktas
vid ersättningens bestämmande.
22 §
Befattningshavare vid allmän advokatbyrå eller
privatpraktiserande advokat får lämna konsultation utan alt ha erhållit
biträdesförordnande. Detsamma gäller annan som av rättshjälpsmyndighet
förklarats behörig att lämna konsultation.
Ersättning
för konsultation utgår med 50 kronor.
Prop. 1972:4 364
23 §
Har biträde förbehållit sig ersättning av sin
huvudman" utöver vad som anges i 21 eller 22 §, är förbehållet utan
verkan.
Utredning
m. m.
24 § ,': :
Kostnad för bevisning i mål eller
ärende vid domstol ersattes endast,
om
kostnaden enligt lag skall utgivas av parlen eller av parterna en för båda och
båda för en. Kostnad för annan nödvändig utredning skall ersättas av allmänna
medel med skäligt belopp.
Ersättning för kostnad som avses i första stycket
bestämmes av domstolen.
25 §
I angelägenhet som ej handlägges vid domstol
beslutar biträde om utredning. Sådant beslut får meddelas endast om utredningen
är skälig gen påkallad för att den som har rättshjälp skäll kunna tUlvarataga
sin rätt
Den som enligt första stycket medverkat vid
utredning har rätt till,ersättning av allmänna medel för sin medverkan enligt
bestämmelser som. Konungen meddelar. Ersättningen bestämmes av
rättshjälpsmyndighelen.
26 §
Ersättning till den som beviljats rättshjälp eller
hans ställföreträdare eller vårdare i samband med inställelse inför domstol
eller annan myndighet utgår enligt bestämmelser som Konungen meddelar.
27 §
Ersättning för inställelse i mål eller ärende vid
domstol bestämmes av domstolen. Ersättning för inställelse vid annan myndighet
bestämmes av denna.
Ansökan
om rättshjälp
28 §
Rättshjälp beviljas av rättshjälpsmyndighet på
ansökan av den som önskar sådan hjälp.
Konsultation
lämnas ulan ansökan om rättshjälp.
29 §
Ansökan om rättshjälp upplages av den
rättshjälpsmyndighet inom vars område sökanden är bosatt eUer, om sökanden är
dödsbo, där den avlidne var bosatt. Ansökan av ideell förening upptages av den
myndighet inom vars område föreningens styrelse har sitt säte.
Om särskilda skäl föreligger, får ansökningen
upplagas av annan rättshjälpsmyndighet än som anges i första stycket.
30 § .
,
Ansökan om rättshjälp skall vara skriftlig samt
innehålla de uppgifter som Konungen bestämmer.
Prop. 1972: 4 365
Sökes rättshjälp efter konsultation hos annan, än
befattningshavare vid allmän advokatbyrå, skall den som lämnat konsultationen
för rättshjälpsmyndigheten förklara huravida han tillstyrker eller avstyrker
ån-sökningen.
Rättshjälpens
upphörande m. m.
31 §
Förmån vid rättshjälp får ej utgå förrän preliminär
rättshjälpsavgift betalats, om ej anstånd med betalning av avgiften erhållits.
Har den som beviljats rättshjälp under längre tid
underlåtit att betala preliminär rättshjälpsavgift, skall ärendet om
rättshjälp avskrivas.
Har anstånd med betalning av preliminär
rättshjälpsavgift erhållits och betalas ej avgiften inom anståndstiden, skall
rättshjälpen upphöra om det ej är uppenbart obilligt. Detsamma gäller, om
tilläggsavgift ej betalas inom föreskriven tid.
32 §
Utom
i faU som avses i 31 § skall bevUjad rättshjälp upphöra om
1.
den som erhållit rättshjälp
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift, som varit ägnad
att leda lill befrielse från eller för låg slutiig rättshjälpsavgift, eUer
2.
förhållande som anges i 4 § 5
föreligger.
Första stycket gäller ej om det är uppenbart
obilligt att rättshjälpen upphör.
Rättshjälpsmyndigheten
beslutar om rättshjälpens upphörande.
Föreligger fall, som avses i första stycket 1, ulan
att rättshjälpen skall upphöra, får beslut om rättshjälpsavgift ändras.
Detsamma gäller om i annat fall oriktig uppgift lämnats som kan påverka beslut
om slutlig rättshjälpsavgift
Rättshjälp
i brottmål
33 §
Offentlig
försvarare förordnas av rättshjälpsmyndighet
Till offentiig försvarare får förordnas advokat,
som är lämplig för uppdraget.
Har
den misstänkte till offentlig försvarare föreslagit någon som är behörig
därtill, skall denne förordnas, om ej hans anlitande skulle medföra avsevärt
ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder annat
I fråga om offentlig försvarare äger i övrigt 19
§,:20:§ andra stycket saml 21 och 23 §§ motsvarande tUlämpning.
34 §
Annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål än som
avses i 33 § får beviljas, om den misstänktes beräknade årsinkomst ej överstiger
ett belopp som motsvarar tre gånger basbeloppet.
Bidrar
sökanden i väsentUg omfattning till annans underhåll, skall gränsbeloppet
enligt första stycket ökas med ett belopp som motsvarar
Prop. 1972:4 366
en
tredjedel av basbeloppet för var och en mot vUken sådan underhåUsskyldighet
fuUgöres,
Är
sökandens betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av förmögenhet eller
annan särsldld omständighet, eUer är hans betalningsförmåga väsentligt nedsatt
på grand av skuldsättning eller annan särskUd omständighet skall sådan
omständighet beaktas i skälig utsträckning vid prövningen om rättshjälp skall
beviljas,
35 §
I fråga om förmåner vid rättshjälp enligt 34 § äger
5 § första stycket 24 motsvarande tUlämpning,
36 §
I fråga om ersättning för utredning och inställelse
vid domstol vid rättshjälp i brottmål enligt 34 § äger 24, 26 och 27 §§
motsvarande tillämpning.
Om skyldighet för misstänkt eller annan att tiU
statsverket återgälda kostnad för rättshjälp gäller särskUda bestämmelser,
37 §
Offentiig
försvarare förordnas utan ansökan.
Rättshjälp
som avses i 34 § beviljas på ansökan av den misstänkte.
38 §
Ärende om rättshjälp upptages av den
rättshjälpsmyndighet inom vars område den domstol där talan skall väckas är belägen.
Om särskilda skäl föreligger, får dock ärende om rättshjälp som avses i 34 §
tagas upp av annan rättshjälpsmyndighet
39 §
Ansökan om rättshjälp skall vara skriftlig samt
innehålla de uppgifter som Konungen bestämmer. Om särskilda skäl föreligger,
får ansökningen vara muntlig.
Gemensamma
bestämmelser
40 §
Uppkommer fråga om att vägra rättshjälp, att
rättshjälp skaU upphöra, att ej förordna biträde, att tUl biträde eller
offentiig försvarare förordna annan än sökanden begärt eller att återkalla förordnande
som biträde, skall frågan hänskjutas tiU rättshjälpsnämnden.
41 §
Mot rättshjälpsmyndighetens beslut i fråga om
fastställande av maximibelopp eller slutlig rättshjälpsavgift eller beslut om
ersättning till biträde eller offentlig försvarare, om behörighet att lämna
konsultation eller om ersättning tUl den som medverkat vid utredning, föres
talan hos centralmyndigheten genom besvär. I övrigt får talan ej föras mot
rätts-hjälpsmyndightens beslut.
Mot centralmyndighetens beslut om ersättning tUl
biträde eller försvarare föres talan hos Konungen genom besvär. Besvären
prövas i statsrådet. I övrigt får talan ej föras mot centralmyndighetens
beslut.
Prop. 1972:4 367
42 §
Lagakraftvunnet beslut om slutiig rättshjälpsavgift
får verkställas i den ordning som gäUer för lagakraftägande dom.
Straffbestämmelse
43 §
Använder någon i yrkesmässig verksamhet uppsåtligen
benämningen rättshjälp på sätt som är ägnat att leda till förväxling med den
verksamhet som bedrives vid rättshjälpsmyndighet eller utger sig någon i annat
faU obehörigen för att lämna rättshjälp enligt denna lag, dömes han tUl böter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då
lagen (1919: 367) om fri rättegång upphör att gäUa.
Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla om fri
rättegång beviljats på grund av ansökan som inkommit före nya lagens
ikraftträdande eller om offentlig försvarare förordnats dessförinnan.
Utan hinder av 33 § andra stycket får vid de
domstolar Konungen bestämmer tills vidare och till dess Konungen annat
förordnar till offentlig försvarare utses lämplig lagfaren person.
Prop. 1972: 4 368
Förslag
till
Lag
om ändring i rättegångsbalken
Härigenom
förordnas i fråga om rättegångsbalken
dels
alt 21 kap. 10 § skall upphöra att gälla,
dels att 8 kap. 2 och 5 §§, 17 kap. 14 §, 18-kap.
13 §, 21 kap. 3 6 §§, 23 kap. 5, 13 och 15 §§, 30 kap. 12 §, 31 kap. 1, 2, 9
och li §§, 49 kap. 4 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i 18 kap. skall införas två nya
paragrafer, 16 och 17 §§, av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)
8
KAP.
2
§
Till
ledamot -- utöva advokatverksamhet.
Ej
må---------- i konkurstillstånd.
Lagfaren
domare---- medgiver undantag.
Bestämmelserna i tredje stycket gäUer ej
befattningshavare vid rättshjälpsmyndighet.
5 §
Advokat vare skyldig att, om Advokat vare skyldig att, om
offentlig försvarare för misstänkt offentlig försvarare för misstänkt
eller biträde åt part, som åtnjuter eller biträde ål part, som åtnjuter
fri rättegång, ej kan erhållas efter rättshjälp, ej kan erhållas efter fri-
frivilligt åtagande, vid domstol i villigt åtagande, vid domstol i det
det län, inom vilket han har sitt län, inom vilket han har sitt kon-
kontor, mottaga förordnande som tor, mottaga förordnande som för
försvarare eller biträde. svårare eller biträde.
17
KAP.
14 §
Rätten
äge------- . laga kraft
Beslut under rättegången, mot Beslul
under rättegången, mot
vilket talan ej må föras särskilt vilket talan ej må föras särskilt,
skall genast gå i verkställighet skall genast gå i verkställighet
Vad nu sagts gälle ock beslut, var- Vad nu sagts gälle ock beslut, var
igenom rätlen avvisat ombud eller igenom rätten avvisat ombud eller
biträde eller ogUlat tredje mans biträde eller ogUlat tredje mans
yrkande att få som intervenient yrkande alt få som intervenient
deltaga i rättegången eller utiåtit deltaga i rättegången eller utlåtit
sig angående ersättning eller för- sig angående ersättning eller för
skott lill biträde, vittne, sakkunnig skott till biträde, vittne, sakkunnig
eller annan, som ej är part eUer eller annan, som ej är part eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande
lydelse)
intervenient, eller förordnat om någons hållande i häkte
eller om kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller om hävande
av sådan åtgärd eller bestämt, att förmån av fri rättegång skall upphöra,
eller till biträde utsett annan, än part föreslagit. Rätten äge, när skäl äro
därtill, i beslut, varigenom föreläggande meddelats part eller annan alt
förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning,
förordna, att beslutet må verkställas utan hinder av att det icke äger laga
kraft.
(Föreslagen
lydelse)
intervenient, eller förordnat om någons hållande i häkte
eller om kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller om hävande
av sådan åtgärd eller tUl biträde utsett annan, än part föreslagit. Rätten
äge, när skäl äro därtill, i beslul, varigenom föreläggande meddelats part
eller annan att. förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för
syn eller besiktning, förordna, alt beslutet må verkställas utan hinder av all
det icke äger laga kraft.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är särskild------- ' ----- den gäUande.
18 KAP.
13 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skall kostnad för bevisning eller annan åtgärd enligt
rättens beslut utgå av allmänna medel eller utgivas av parterna en för båda
och båda för en, gälle i fråga om skyldighet att återgälda sådan kostnad vad i
detta kapitel stadgas om rättegångskostnad. Skola parterna bära var sin
rättegångskostnad, må förordnas, att kostnaden skall fördelas med hälften å
vardera. Har av allmänna medel utgått kostnad för parts hämtande till rätten,
skall kostnaden återgäldas av parten.
Om återgäldande av kostnad, som utgått av allmänna medel i
anledning av att part åtnjutit fri rättegång, är särskilt stadgat.
Skall kostnad för bevisning eller annan åtgärd enligt
rättens eUer rättshjälpsmyndighelens beslut utgå av allmänna medel eller utgivas
av parterna en för båda och båda för en, gälle i fråga om skyldighet att
återgälda sådan kostnad vad i detta kapitel stadgas om rättegångskostnad.
Skola parterna bära var sin rättegångskostnad, må förordnas, att kostnaden
skall fördelas med hälften å vardera. Har av aUmänna medel utgått kostnad för
parts hämtande lUl rätten, skall kostnaden återgäldas av parlen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
16 § Har part beviljats rättshjälp,
äge bestämmelserna i detta kapitel om parts rättegångskostnad motsvarande
tillämpning i fråga om statsverkets kostnader för rättshjälpen, om ej annat är
särskilt föreskrivet. Partens rättshjälpsavgift skall därvid ej anses som
rättegångskostnad för parten.
Prop. 1972: 4 370
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Utan hinder av 13 § gäller att part
som åtnjutit rättshjälp icke må förpUktas att gottgöra statsverket kostnad som
avses i 5 § fjärde stycket rättshjälpslagen ( :
).
17 § Då rätten avgör mål i vilket
part åtnjutit rättshjälp, meddele rätten samtidigt beslut angående ersättning
till statsverket enligt 16 § första stycket.
Har part eller annan ålagts ersätta
statsverkets kostnader för biträde och uppgår statsverkets slutliga kostnader
för bUräde till lägre belopp än som lagts UU grund för kostnadsfördelningen,
skall efter anmälan av rättshjälpsmyndigheten kostnadsfördelningen ånyo
prövas. Härvid äger 17 kap. 15 § motsvarande tillämpning.
21 KAP.
3 §
Vid sin--------------- av försvarare.
Försvarare utses----- motsvarande tUlämpnmg.
Har den misstänkte ej utsett för- Har den misstänkte ej utsett för
svarare eller avvisas av honom ut- svårare
eller avvisas av honom ut
sedd försvarare och finnes på sedd
försvarare och finner rätten
grund av sakens beskaffenhet eUer på
grund av sakens beskaffenhet
eljest hans rätt icke kunna ulan eller eljest
den misstänktes rätt
biträde tillvaratagas, skall offent- icke
kunna utan biträde tUlvara-
Ug försvarare förordnas för ho- tagas, skall
rätten besluta att of-
nom. Är den misstänkte anhållen fentlig
försvarare skall förordnas
eller häktad, skall även eljest, om för
honom. Är den misstänkte an-
han begär det, offentlig försvara- hållen
eller häktad, skall även el-
re förordnas. jest, om han begär det, offentlig
försvarare förordnas.
4 §
Offentlig försvarare förordnas Har rätten skilt saken från sig,
av rätten; har rätten skilt saken äge den, lill dess talan av
den
från sig, äge den, tUl dess talan av misstänkte fullföljts eller tiden för
den
misstänkte fullföljts eller ti- sådan talan utgått, meddela beslut
den för sådan talan utgått, förord- om försvarare i högre rätt.
na försvarare att biträda honom i
högre rätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande lydelse)
Fråga om förordnande av offentlig försvarare skall
upptagas, då framställning därom göres eller rätten eljest finner anledning därtiU.
(Föreslagen lydelse)
Fråga som avses i 3 § tredje stycket andra punkten
skall upptagas, då framställning därom göres eller rätten eljest finner anledning
därtUl.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Till offentlig försvarare skall förordnas advokat,
som finnes lämplig därtiU. Företrädesvis bör anlitas någon, som vid rätten brukas
som rättegångsombud.
Har
den misstänkte till offentUg försvarare föreslagit någon, som är behörig
därtill, skall han förordnas, om ej hans anlitande skulle medföra avsevärt
ökade kostnader eller eljest särskilda skäl föranleda annat.
5 §
Om förordnande av och ersättning till offentlig
försvarare är särskUt stadgat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
§
Förordnande
av---- synnerlig olägenhet.
Offentlig
försvarare må ej utan
rättens
medgivande sätta annan
i
sitt ställe.
23
KAP.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 §
Skall
enligt 21 kap. 3 § offentUg försvarare utses för den misstänkte, åligge
undersökningsledaren att göra anmälan därom hos rätten.
Skall enligt 21 kap. 3 § offentlig försvarare
utses för den misstänkte, åligge undersökningsledaren all göra anmälan därom
hos rätten eller, i fall som avses i tredje stycket andra punkten, rättshjälpsmyndigheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
13
§
rätten.
Förhör, som avses i första stycket, må ej äga
rum, innan förundersökningen fortskridit så långt, att någon skäligen kan
misstänkas för brottet. Om förhöret gälle i tUlämpliga delar vad om
bevisupptagning utom huvudförhandling är stadgat; den misstänkte skall
erhålla tUlfälle all närvara vid förhöret Kostnaden för bevisupptagningen
skall utgå av allmänna medel.
Vägrar
någon--------- inför
Förhör, som avses i första stycket, må ej äga rum,
innan förundersökningen fortskridit så långt, att någon skäligen kan
misstänkas för brottet. Om förhöret gälle i tillämpliga delar vad om
bevisupptagning utom huvudförhandling är stadgat; den misstänkte skall
erhålla tillfälle att närvara vid förhöret.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande
lydelse)
(Föreslagen
lydelse)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är fara, alt bevis, som skall åberopas vid
huvudförhandlingen, därförinnan går förlorat eller då endast med svårighet kan
föras, må på yrkande av undersökningsledaren eller den misstänkte rätlen
genast upplaga beviset. Om beviset gälle i tiUämpliga delar vad om bevis, som
upptages utom huvudförhandling, är stadgat
Är fara, alt bevis, som skall åberopas vid
huvudförhandlingen, därförinnan går förlorat eller då endast med svårighet kan
föras, må på yrkande av undersökningsledaren eller den misstänkte rätten
genast upptaga beviset Om beviset gälle i tillämpliga delar vad om bevis, som
upptages utom huvudförhandling, är stadgat. Kostnaden för bevisupptagningen
skall utgå av allmänna medel
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beslut under rättegången, mot vilket talan ej må föras
särskilt, skall genast gå i verkställighet Vad nu sagts gälle ock beslut,
varigenom rätten avvisat ombud, biträde eller försvarare eller utlåtit sig
angående ersättning eller förskott av allmänna medel lill målsägande eller
angående ersättning eller förskott till vittne, sakkunnig eUer annan, som
ej är part, eller angående häktning eller åtgärd, som avses i 2528 kap.
Rätlen äge, när skäl äro därtill, i beslut, varigenom föreläggande meddelats
part eller annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla
föremål för syn eller besiktning, förordna att beslutet må verkställas utan
hinder av att det icke äger laga kraft.
Beslul under rättegången, mot
vilket talan ej må föras särskilt, skall genast gå i verkställighet. Vad nu
sagts gälle ock beslut, varigenom rätlen avvisat ombud, biträde eller
försvarare eller utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna
medel till målsägande eller angående ersättning eller förskott lill biträde,
försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part, eller angående
häktning eller åtgärd, som avses i 2528 kap., eUer bestämt, alt förmån av fri
rättegång skall upphöra, eller till biträde eller försvarare utsett annan, än
part föreslagU. Rätten äge, när skäl äro därtill, i beslut, varigenom föreläggande
meddelats part eller annan alt förete skriftligt bevis eller all
tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, förordna, att beslutet må
verkställas ulan hinder av att det icke äger laga kraft.
Är särskild--------------- den gällande.
31 KAP.
1 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dömes i mål, vari åklagare för talan, den tilltalade för
brottet, skall han till statsverket återgälda vad enligt rättens beslul av
all-
Dömes i mål, vari åklagare för talan, den tilltalade för
brottet, skall han till statsverket återgälda vad enligt rättens beslut av
all-
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande
lydelse)
(Föreslagen
lydelse)
opaginerad Kontrollera mot PDF
manna medel utgått till vittne eller manna medel utgått
till vittne eller
sakkunnig eller eljest för bevisning under
förundersökningen eller i rättegången saml skälig ersättning lill
försvarare så ock statsverkets kostnad för hans hämtande till rätten. Den
tiUtalade vare dock ej ersättningsskyldig för kostnad, som icke skäligen
varit påkallad för utredningen, eller för kostnad, som vållats genom vårdslöshet
eller försummelse av annan än den tilltalade, hans ombud eller av honom
utsedd försvarare.
Ersättning som avses i första
stycket får nedsättas eller helt efterges om skäl härför föreligger med
hänsyn till brottets beskaffenhet eller den tilltalades personliga och
ekonomiska förhållanden:
sakkunnig eller eljest för bevis ning under
förundersökningen eller i rättegången samt / arvöde och ersättning lill
försvarare så ock statsverkets kostnad för hans hänri-tande lUl rätten. Den
tiUtalade vare dock ej ersättningsskyldig för kostnad, som icke skäligen varit
påkallad för utredningen, eller för kostnad som vållats genom vårdslöshet
eller försummelse av annan än den tilltalade, hans ombud eller av honom utsedd
försvarare. Står kostnadens belopp icke i rimligt förhåUande till den
tilltalades brottslighet eller till hans villkor, må ersättningen jämkas efter
vad som prövas skäligt.
Eflergives påföljd eller fiitnes
den tiUtalade hava begått brottet under inflytande av sådan själslig
abnormitet, som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken, eller har han vid domen icke
fyllt aderton år, vare han skyldig att ersätta kostnad som nu sagts, om och i
den mån det med hänsyn till omständigheterna finnes skäligt.
Om det--------------- å statsverket
2 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har åklagare väckt åtal ulan sannolika skäl eller
förekommer eljest, då den tUltalade frikännes, på grund av omständigheterna i
målet synnerlig anledning därtill, äge rätten av allmänna medel tillerkänna
honom ersättning för hans kostnad för försvarare, för vittne eller sakkunnig
eller eljest för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt
för delgivning och för utskrift av protokoll, dom eller annat dylikt, så- vilt kostnaden skäligen varit på- kallad för tillvaratagande av hans
rätt, så ock för hans inställelse vid rätten. Afvisas eller - avskrives åtal,
äge den tiUtalade, om skäl
Frikännes tiUtalad i mål, vari åklagare för talan, äge
rätten tillerkänna honom ersättning av allmänna medel för hans kostnad för
vittne eller för annan bevisning under förundersökningen eller i rättegången
än sakkunnig samt för delgivning och för utskrift av protokoll eller annat dylikt,
såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för att tillvarataga hans rätt, så
ock för hans inställelse vid rätten.
Ersättning för vittneskostnad skall
utgå högst med belopp som gäller för ersättning av allmänna medel åt vittne.
Ersättning för tilltalads inställelse skall utgå i enlig-
opaginerad Kontrollera mot PDF
{Nuvarande lydelse)
äro därtiU, erhålla ersättning för kostnad som nu sagts.
(Föreslagen lydelse)
het med vad som gäller för tilltalad som åtnjuter
rättshjälp.
Har åklagare väckt åtal utan sannolika skäl eller
förekommer eljest, i fall som avses i första stycket, på grund av omständigheterna
i målet synnerlig anledning därtiU, äge rätten av allmänna medel tillerkänna
honom ersättning även för hans kostnad för försvarare eller sakkunnig, såvitt
kostnaden skäligen varit påkallad för att tillvarataga hans rätt.
Avvisas eller avskrives åtal, äge den tilltalade, om skäl
äro därtUl, erhåUa ersättning för kostnad enligt första och tredje styckena.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vill åklagaren, att den tUltalade skall förpliktas att
ersätta rättegångskostnad, eller vill den tUltalade erhålla ersättning för
sådan kostnad, skall han, innan handläggningen avslutas, framställa yrkande
därom och uppgiva, vari kostnaden består. Gör han det ej, äge han ej därefter
tala å den kostnad, som uppkommit vid samma rätt Rätten pröve självmant,
huravida kostnad, som enligt rättens eller rättshjälpsmyndighets beslut
utgått eller skall utgå av allmänna medel, skall återgäldas av den
tilltalade eller annan eller den skall stanna å statsverket. Fråga som avses
i 3 §, pröve rätten ock självmant.
Vill åklagaren, alt den tilltalade
skall förpliktas att ersätta rättegångskostnad, eller vUl den tUltalade
erhålla ersättning för sådan kostnad, skall han, innan handläggningen
avslutas, framställa yrkande därom och uppgiva, vari kostnaden består. Gör han
det ej, äge han ej därefter tala å den kostnad, som uppkommit vid samma rätt;
dock må den tilltalade, även om yrkande ej framstäUts, erhålla ersättning för
utskrift av rättens dom eller slutliga beslut. Rätlen pröve självmant, huruvida
kostnad, som enligt rättens beslut skall utgå av allmänna medel, skall
återgäldas av den tilltalade eller annan eller den skall stanna å statsverket
Fråga, som avses i 3 §, pröve rätten ock självmant.
Då rätten------- angående rättegångskostnaden.
Har
förandersökning------ hos rätten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om återgäldande av kostnad, som utgått av allmänna medel i
anledning av att den tilltalade åtnjutit fri rättegång, är särskilt stadgat.
Har den tilltalade eller annan ålagts återgälda
statsverkels kostnader för offentlig försvarare och uppgår statsverkets
kostnader för offentlig försvarare till lägre belopp än som lagts till grund
för beslutet om återbetalning, skall efter anmälan av rättshjälpsmyn-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1972: 4
(Nuvarande
lydelse)
(Föreslagen
lydelse)
375
opaginerad Kontrollera mot PDF
digheten
frågan om återgäldande av statsverkets kostnader ånyo prövas. Härvid äger 30
kap. 13 § motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
rättegångskostoad
11 § - är stadgat.
Skall den misstänkte ersätta statsverket kostnad
för offentlig försvarare eller för rättshjälp enUgt 34 § rättshjälpslagen (
), äge 1 § andra stycket detta kapitel motsvarande
tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
49
KAP,
4
§
Talan mot---------- våUad kostaad;
opaginerad Kontrollera mot PDF
5,
utiåtit sig angående ersättning
eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående ersättning
eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej
är part eller intervenient;
6,
utlåtit sig i tvistemål angående
kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller i brottmål angående
häktning eller åtgärd, som avses i 2528 kap.; eller
7,
avslagit begäran om fri rättegång
eller om ersättning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån, eUer
förordnat, att förmån av fri rättegång skall upphöra, eller avslagit begäran
om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag förordnat annan, än
part föreslagit.
5.
utlåtit sig angående ersättning
eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående ersättning
eller förskott tUl biträde, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part
eller intervenient;
6.
utlåtit sig i tvistemål angående
kvarstad, skingringsförbud eUer annan handräckning eller i brottmål angående
häktning eller åtgärd, som avses i 2528 kap.; eller
7.
avslagit begäran om ersättning
eller förskott till part, som åtnjuter rättshjälp, eller avslagit begäran om
biträde eller försvarare eller till biträde förordnat annan, än part
föreslagit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Särskild
talan---- rätteligen gjorts.
7
§
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
underrätt förklarat domare jävig eller ogiUat jäv mot särskild ledamot av
nämnd eller bifallit
Har
underrätt förklarat domare jävig eller ogUlat jäv mot särskUd ledamot av nämnd,
skall vid un-
Frop. 1972: 4 376
(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)
begäran
om fri rättegång, skaU derrättens beslut förbliva, vid underrättens
beslut förbliva.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre
bestämmelser skall dock fortfarande gälla om fri rättegång beviljats på grund
av ansökan som inkommit före nya lagens ikraftträdande eUer om offentlig
försvarare förordnats dessförinnan.
Förslag
till
Lag
om ändring i giftermålsbalken
Härigenom förordnas i fråga om 15 kap.
giftermålsbalken att i kapitlet skall införas en ny paragraf, 33 §, av nedan
angiven lydelse.
15
KAP. 33 §
Vinna makar efter gemensam ansökan boskUlnad,
hemskillnad eller äktenskapsskUlnad och har ena maken åtnjutit rättshjälp,
skall rätten, om det icke med hänsyn tUl omständigheterna finnes obUligt,
ålägga andra maken att ersätta statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Den
skall dock ej gälla om fri rättegång beviljats på grand av ansökan som inkommit
före låsens ikraftträdande.
Prop. 1972: 4 377
BUaga 2 Det remitterade förslaget
Förslag
till Rättshjälpslag
Inledande
bestämmelser
1 §
Rättshjälp
enligt denna lag utgår såsom allmän rättshjälp (634 §§),
rättshjälp
åt misstänkt i brottmål (3540 §§) och konsultation (41
43
§§).
Biträde i rättsliga angelägenheter enUgt denna lag
lämnas av allmän advokatbyrå, enskilt verksam advokat eller, i fall som anges i
lagen, av annan.
Konungen
bestämmer verksamhetsområde för allmän advokatbyrå.
Chef
för allmän advokatbyrå skall vara advokat
För handläggning av ärenden om rättshjälp finns
rätlshjälpsnämnder. Verksamhetsområde för rättshjälpsnämnd bestämmes av Konungen.
Rättshjälpsnämnd står under tillsyn av en
centralmyndighet. Centralmyndighet är den myndighet som Konungen bestämmer.
4
§
Rältshjälpsnämnd består av ordförande, som skall
vara lagfaren och erfaren i domarvärv, samt fyra andra ledamöter. Av dessa skaU
två vara inom nämndens verksamhetsområde verksamma advokater, varav en skall
vara anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verksam advokat De två andra
ledamöterna skaU vara myndiga svenska medborgare och bosatta inom nämndens
verksamhetsområde.
Ordförande i rättshjälpsnämnd förordnas av
Konungen. Övriga ledamöter utses av centralmyndigheten. Den ledamot som skall
vara enskUt verksam advokat utses efter förslag av Sveriges advokatsamfund. De
två ledamöter utöver ordföranden som ej skall vara advokater, utses efter
förslag av landstinget i det eller de län där rättshjälpsnämnden har sitt
verksamhetsområde. Ingår i verksamhetsområdet kommun, som ej tillhör
landstingskommun, lämnas förslag även av fullmäktige i kommunen.
För ledamot skall finnas ersättare. Bestämmelserna
om ledamot äger motsvarande tillämpning på ersättare.
Prop. 1972:4 378
5 §
Finner ordföranden alt ärende är av sådan
beskaffenhet att deltagande av de båda ledamöter som skaU vara advokater ej är
påkallat, är rätlshjälpsnämnden beslutför om ordföranden och de två ledamöter
som ej är advokater deltager i handläggningen. I annat ärende är nämnden
beslutför endast om samtliga ledamöter deltager.
Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol
med endast lagfarna ledamöter äger motsvarande tillämpning på avgörande av
rältshjälpsnämnd. Ordföranden skall dock säga sin mening först
I den utsträckning Konungen bestämmer får
tjänsteman vid rättshjälpsnämnden på nämndens vägnar slutligt pröva
rättshjälpsärende. Sådan tjänsteman skall vara lagfaren och ha erfarenhet av
domstols-eller advokalverksamhet.
Allmän
rättshjälp
TiUämpningsområdet
6 §
Allmän rättshjälp får lämnas fysisk person i fråga
om varje rättslig angelägenhet där behov av bistånd föreligger, om den
rätlssökandes beräknade årsinkomst ej överstiger ett gränsbelopp som motsvarar
åtta gånger basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring för
oktober året innan rättshjälp begäres.
Bidrager den rättssökande i väsentlig omfattning
till annans underhåll, ökas gränsbeloppet enligt första stycket med ett belopp
som motsvarar hälften av basbeloppet för var och en till vilkens underhåll han
sålunda bidrager.
Är den rätlssökandes betalningsförmåga väsentUgt
ökad på grund av förmögenhet eller annan särskild omständighet eller väsentligt
nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skaU
detta beaktas efter vad som är skäligt vid beräkningen av den rättssökandes
årsinkomst.
7 §
Dödsbo får lämnas allmän rättshjälp i fråga om
varje rättslig angelägenhet där behov av bistånd föreUgger, om det med hänsyn
lill dödsboets behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden är skäligt
Avlider den som har allmän rättshjälp, utgår
därefter rättshjälpen till dödsboet.
8 §
Allmän
rättshjälp får ej lämnas annan juridisk person än dödsbo. Allmän rättshjälp får
ej heller lämnas
1.
i fråga om angelägenhet som ej
prövas eller på annat sätl behandlas i landet, om ej den rättssökande är
bosatt här och särskilda skäl föreligger för rättshjälp,
2.
den som ej är bosatt i landet,
om han ej är svensk medborgare eller särskilda skäl föreligger för rättshjälp,
3.
näringsidkare i fråga om
angelägenhet som har samband med hans näringsverksamhet, om det ej med hänsyn
till den rätlssökandes ekonomiska förhållanden eller sakens beskaffenhet
föreligger särskilda skäl.
Prop.
1972:4 379
4.
i fråga om anspråk som
överlåtits till den som begär rättshjälp om överlåtelsen kan antagas ha ägt ram
i syfte att vinna fördel vid prövning av begäran om rättshjälp,
5.
för upprättande av
självdeklaration,
6.
den som ej har befogat intresse
av att få sin sak behandlad.
Konungen kan i fråga om visst slag av ärenden som
är talrikt förekommande och normalt av enkel beskaffenhet förordna att allmän
rättshjälp ej skall lämnas.
Under förutsättning av ömsesidighet kan Konungen
förordna att medborgare i viss främmande stat i fråga om allniän rättshjälp
skall vara likställd med svensk medborgare.
Förmåner
9 §
Vid allmän rättshjälp ersätter staten kostnaderna i
den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den
rättssökande helt eller delvis har att själv bära kostnad för rättshjälpen
finns i 16 § andra stycket och 27 § första stycket.
Såsom
kostnad för rättshjälpen anses kostnad för
1.
biträde som varit behövligt för
tillvaralagande av den rättssökandes rätt,
2.
bevisning och annan nödvändig
utredning i angelägenhet som kan komma under allmän domstols, krigsrätts,
arbetsdomstolens eller skiljemäns prövning och som ej är förvaltningsärende
eller av beskaffenhet att kunna komma under förvaltningsmyndighets prövning,
3.
resa och uppehälle för den
rättssökande, hans ställföreträdare eller vårdare eller annan som han behöver
anlita i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet, om
personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för
blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om
äktenskaplig börd eller faderskapet till bam utom äktenskap,
4.
avgift som enligt
expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid domstol
som anges i 2, dock ej avgift för sådan rättens expedition som utfärdas endast
på särskild begäran, om icke expeditionen begäres innan tiden för fullföljd av
talan utgått, samt avgift enligt kungörelsen (1967: 441) om vissa avgifter i
utsökningsmål m. m.,
5.
kungörelse i mål eller ärende
vid domstol som anges i 2,
6.
vad av allmänna medel utgått i
ersättning till tolk och stenograf, enligt 4 § lagen (1958: 642) angående
blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av
faderskapet lill barn utom äktenskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken
eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant
föranstaltat om.
Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2
anses ej kostnad för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga
egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet lUl barn utom äktenskap.
10 §
Skall den rättssökande ställa säkerhet för all få
till stånd kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning enligt
rättegångsbalken eller utsökningslagen (1877: 31 s. 1) eller verkställighet
enligt sistnämnda lag, får rättshjälpsnämnden, om beslut meddelats om allmän
rättshjälp, i stället utfärda ansvarsförbindelse på statens vägnar.
Prop. 1972:4 380
Kostnadsbidrag
11 §
Den rättssökande skall bidraga till kostnaderna för
allmän rättshjälp enhgt 1215 §§.
12 §
Överstiger ej den rätlssökandes årsinkomst tre
gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket, utgör kostnadsbidraget en
etthundratjugofemtedel av basbeloppet, jämnad tUl närmast lägre tiotal kronor.
Bidraget får nedsättas eller efterges, om särskUda skäl föreligger.
Är inkomsten högre än som anges i första stycket,
utgör maximibeloppet för kostnadsbidraget
en tjugondel av den del av den rättssökandes
inkomst som överstiger tre men ej fem gånger basbeloppet,
en femtondel av den del av inkomsten som överstiger
fem men ej sex gånger basbeloppet,
en tiondel av den del av inkomsten som överstiger
sex men ej sju gånger basbeloppet,
hälften av den inkomst som överstiger sju men ej
åtta gånger basbeloppet
Vid tillämpning av andra stycket jämnas
maximibeloppet till närmast lägre tiotal kronor. Lägsta kostnadsbidrag utgör
dock en etthundratjugofemtedel av basbeloppet, jämnad till närmast lägre
tiotal kronor.
13 §
Bidrager den rättssökande i väsentlig omfattning
till annans underhåll, ökas gränsbelopp enligt 12 § första och andra styckena
med ett belopp som motsvarar hälften av där angivna basbelopp för var och en
lill vilkens underhåll han sålunda bidrager.
Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt
ökad på grund av förmögenhet eller annan särskild omständighet eller väsentUgt
nedsatt på grand av skuldsättning eller annan särskild omständighet, skaU detta
beaktas efter vad som är skäligt vid beräkningen av den rättssökandes
årsinkomst.
14 §
Är den rättssökande dödsbo, utgör maximibeloppet
ett med hänsjm till dödsboels behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden
skäligt belopp.
15 §
Undergår inkomst eller förhållande som avses i 13
och 14 §§ väsentlig förändring innan ärendet avslutats, skall maximibeloppet
jämkas efter vad som är skäligt.
AUmän
rättshjälp ulan beslut av rättshjälpsnämnden
16 §
Anlitar den rättssökande advokat eller biträdande
jurist vid advokatbyrå får, så länge kostnaderna för rättshjälpen understiger
maximi-
Prop.
1972: 4 381
beloppet för den rättssökandes kostnadsbidrag, allmän
rättshjälp lämnas utan beslut av rätlshjälpsnämnden. Vad som sagts nu gäller ej
fall som avses i 7 § första stycket.
Skyldigheten att utge
kostnadsbidrag fullgöres genom att den rättssökande betalar ersättning lill
biträdet och övriga kostnader för rättshjälpen.
17 §
Ersättning till biträde samt för
bevisning och annan utredning skall bestämmas som om kostnaden skolat utgå av
allmänna medel enligt denna lag.
I mål eller ärende vid domstol som anges i 9 § andra
stycket 2 fastställes ersättningen till biträdet av domstolen. I annat fall
faststäUes ersättningen av rättshjälpsnämnden, om den rättssökande eller
biträdet begär det eller rättshjälpsnämnden annars finner skäl föreligga att
pröva ersättningen.
Allmän rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnden
18 §
Beslut om allmän rättshjälp meddelas
av rätlshjälpsnämnden efter ansökan av den rättssökande. Ansökan skall vara
skriftlig samt innehålla uppgifter i de hänseenden som Konungen bestämmer.
Ansökan om allmän rättshjälp upptages av den
rältshjälpsnämnd inom vars område sökanden är bosatt eller, om sökanden är
dödsbo, där den avlidne var bosalt. I fråga om sökande som ej är bosatt i
landet, upptages ansökan av den rältshjälpsnämnd som Konungen bestämmer.
Delsamma gäller i fråga om sökande som är dödsbo när den avUdne ej var bosatt i
landet.
Om särskilda skäl föreligger, får
ansökan upptagas av annan rättshjälpsnämnd än som följer av andra stycket.
19 §
BifaUes ansökan om aUmän
rättshjälp, fastställer rättshjälpsnämnden samtidigt det för sökanden gällande
maximibeloppet. Kan sökanden ej själv eller genom någon som i tjänsteställning
eller i övrigt lämnar honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt, får
rätlshjälpsnämnden förordna biträde.
20 §
Sedan beslut meddelats om allmän
rättshjälp, betalas kostnaderna av allmänna medel.
För kostnad som avses i 9 § andra
stycket 6 skall betalningsskyldighet ej åläggas den som beviljats allmän
rättshjälp.
21 §
Till biträde förordnas advokat
eller annan som är lämplig för uppdraget Har sökanden själv föreslagit någon
som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans anlitande skulle medföra
avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder annat.
Förordnande som biträde får av
rätlshjälpsnämnden återkallas, om skäl föreligger till del.
Biträde får ej sätta annan i sitt
ställe utan rätlshjälpsnämndens medgivande.
Prop. 1972: 4 382
22 §
Biträde har rätt till skälig ersättning för arbete,
tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Har allmän rättshjälp utgått
enligt 16 § första stycket utgår ersättning även för denna del av uppdraget
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, centralmyndigheten fastställer
taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning.
Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse
föranlett kostnader för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens
bestämmande.
Ersättning tUl biträde faststäUes i mål och ärende
vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2 av domstolen. Ersättning i annat
fall fastställes av rätlshjälpsnämnden.
23 §
Har biträde förbehållit sig ersättning av sin
huvudman utöver vad som följer av 22 §, är förbehållet utan verkan.
24 §
I den mån ej annat är särskUt föreskrivet, utgår
ersättning för bevisning i mål eller ärende vid domstol som anges i 9 § andra
stycket 2 med skäligt belopp enligt domstolens bestämmande.
25 §
I angelägenhet som ej handlägges vid domstol som
anges i 9 § andra stycket 2 beslutar biträde om utredning. Har biträde ej
förordnats, beslutar rätlshjälpsnämnden om sådan utredning.
Den som medverkat vid utredning som avses i första
stycket har rätt till ersättning för sin medverkan enligt bestämmelser som
Konungen meddelar. Ersättningen bestämmes av rättshjälpsnämnden.
26 §
Ersättning som avses i 9 § andra stycket 3 utgår
enligt bestämmelser som Konungen meddelar.
Ersättning enligt första stycket bestämmes av den
myndighet inför vilken inställelsen sker. Vid inställelse för blodundersökning
eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig
börd eller faderskapet till barn utom äktenskap bestämmes ersättningen av
domstolen.
27 §
Har biträde förordnats, betalas kostnadsbidrag i
den mån skyldigheten att utge sådant bidrag ej fullgjorts enligt 16 § andra
stycket, tUl biträdet intUl det enligt 19 § fastställda maximibeloppet.
Från ersättning enligt 22 § skall avräknas vad den
rättssökande är skyldig att utge som kostnadsbidrag tUl biträdet Understiger
ersättaingen det bidrag som skall avräknas, svarar biträdet mot statsverket
för mellanskillnaden.
Har
biträde ej förordnats, skall kostnadsbidraget erläggas till rättshjälpsnämnden.
Prop. 1972: 4 383
28
§
Har efter beslut om allmän rättshjälp
maximibeloppet höjts, skall del bidrag som kan föranledas av höjningen erläggas
till rättshjälpsnämnden.
Har den som bevUjats allmän rättshjälp eller
ställföreträdare för honom genom vårdslöshet eller försummelse föranlett ökade
kostnader för rättshjälpen, skall skälig hänsyn tagas till detta vid
fastställande av det slutiiga kostnadsbidraget.
30 §
Sedan ärendet avslutats eller rättshjälpen på annat
sätt upphört, skall rätlshjälpsnämnden fastställa slutiigt koslnadsbidrag.
Sedan slutligt kostnadsbidrag fastställts, skall avräkning ske med den som
haft rättshjälp.
31 §
I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i
mål eller ärende vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2 äger bestämmelse i
lag om parts rättegångskostnad tUlämpning i fråga om kostnaderna för
rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersättaingsskyldig för sådan kostnad
skall åläggas att utge ersättningen tUl statsverket
Vinner makar efter gemensam ansökan boskUlnad,
hemskUlnad eller äktenskapsskiUnad och har ena maken beviljats aUmän
rättshjälp, skall rätten, om det ej med hänsyn lUl omständigheterna är obUligt,
ålägga andra maken att betala statsverket hälften av kostnaderna för
rättshjälpen.
Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av
kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning
i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part och skall betalningsskyldighet
åläggas mot statsverket Vid bestämmande av ersättningsskyldighet skall bestämt
belopp ej anges.
32 §
När mål eller ärende i vUkel part har allmän
rättshjälp avgöres, skall beslut samtidigt meddelas angående ersättning tiU
statsverket enligt 31 §.
33 §
Ersättning som motpart eller annan enligt 31 §
betalat till statsverket för kostnader för allmän rättshjälp skall utges till
den som erhållit rättshjälp i den mån ersättningen överstiger kostnaderna med avdrag
för vad som erlagts i kostnadsbidrag.
34 §
Rättshjälpsnämnden skall förordna om rättshjälpens
upphörande om
1.
koslnadsbidrag ej erlägges
enligt 27 eller 28 §,
2.
sökanden lämnat oriktig uppgift
och rättshjälp ej skulle ha beviljats om riktig uppgift lämnats,
3.
sökanden uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnat oriklig uppgift, som varit ägnad att leda till befrielse
från eller för lågt slutligt kostnadsbidrag.
Prop. 1972:4 384
4.
om sökanden ej längre har
befogat intresse av att få sin sak behandlad,
5.
de ekonomiska förhållandena
ändrats i sådan mån att sökanden ej längre är berättigad tUl allmän rättshjälp.
I fall som avses i första stycket 3 och 4 skall
förordnande ej meddelas, om del är uppenbart obilligt att rättshjälpen upphör.
Meddelas
förordnande om allmän rättshjälps upphörande, skall den som haft rättshjälp
själv bära kostnadema för denna. I fall som avses i första stycket 1 och 4
skall hans ansvar dock ej överstiga maximibeloppet, om ej annat följer av 29
§.
Rättshjälp
åt misstänkt i brottmål
35 §
Om
offentlig försvarare finns bestämmelser i rättegångsbalken.
36 §
Annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål än som
avses i 35 § får beviljas, om den misstänktes beräknade årsinkomst ej
överstiger ett gränsbelopp som motsvarar tre gånger det basbelopp som anges i
6 § första stycket.
Vid prövning enligt första stycket äger 6 § andra
och tredje styckena motsvarande tillämpning.
Är det uppenbart att sökanden själv kan svara för
kostnaderna för rättshjälpen, får dock rättshjälp ej beviljas.
37 §
I fråga om förmåner vid rättshjälp enligt 36 § äger
9 § andra stycket 24, 20 § första stycket samt 24 och 26 §§ motsvarande
till-lämpning.
38 §
Om skyldighet för misstänkt eller annan att
återgälda kostnad för rättshjälp enligt 36 § finns särskilda bestämmelser.
39 §
Beslut om rättshjälp enligt 36 § meddelas på
ansökan av den misstänkte. Sådant beslut meddelas av den domstol där målet är
anhängigt.
Har rätten skilt saken från sig får den, till dess
talan fullföljts av den misstänkte eller tiden för sådan talan utgått, bevilja
den misstänkte rättshjälp i högre rätt
40 §
Ansökan om rättshjälp enligt 36 § skall vara
skriftlig samt innehålla uppgifter i de hänseenden som Konungen bestämmer. Om
särskUda skäl föreligger, får ansökan göras muntligen.
Konsultation
41 §
Med konsultation förstås i denna lag kortare
rådgivning eller därmed jämförlig åtgärd i rättslig angelägenhet. Som
konsultation skall
Prop.
1972: 4 385
dock
ej anses åtgärd i angelägenhet som avses i 8 § andra stycket 5 eller som
omfattas av förordnande som meddelats med stöd av av 8 § tredje stycket
42 §
Konsultation lämnas mot en avgift som motsvarar en
etthundratjugofemtedel av basbeloppet, jämnad lill närmast lägre tiotal
kronor. Konsultationsavgiflen får nedsättas eller efterges, om särskilda skäl
föreligger. För vad som nedsatts eller eftergivits utgår ersättning av allmänna
medel lill den som lämnat konsultation.
Konsultationsavgift skall avräknas vid bestämmande
av kostnadsbidrag vid allmän rättshjälp.
43 §
Konsultation enligt 41 och 42 §§ lämnas av advokat
eller biträdande jurist vid advokatbyrå utan beslut av rättshjälpsnämnden.
Beslut om nedsättning eller eftergift av
konsultationsavgift meddelas av biträdet.
Särskilda
bestämmelser
44 §
Mot rättshjälpsnämnds eller annan
förvaltningsmyndighets beslut enligt denna lag föres talan hos
centralmyndigheten genom besvär. Mot centralmyndighetens beslut får talan ej
föras.
I fråga om talan mot allmän domstols, krigsrätts
eller förvaltningsdomstols beslut enligt denna lag tillämpas vad som i
allmänhet gäller om talan mot sådan myndighels beslul.
45 §
Bestämmelsema i 36, 37, 39 och 40 §§ om rättshjälp
åt misstänkt i brottmål äger motsvarande tillämpning i fall som avses i 19 §
andra stycket lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken.
46 §
Den som i firma eller annars i yrkesmässig
verksamhet som ej är advokatverksamhet uppsåtligen använder benämningen
rättshjälp på sätt som är ägnat att leda lill alt verksamheten förväxlas med
den rättshjälpsverksamhet som enligt denna lag bedrives vid advokatbyrå dömes
till böter. Delsamma gäller den som uppsåtligen i firma eller annars i
yrkesmässig verksamhet obehörigen använder benämningen allmän advokatbyrå
eller benämning som kan förväxlas därmed.
Denna
lag träder i kraft den , då lagen om fri rättegång upphör
att
gälla.
Har ansökan om fri rättegång gjorts före den nya
lagens ikraftträdande, äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.
Förekommer i lag eller annan författning
bestämmelse som avser fri rättegång, skall den i stället gälla rättshjälp som
beviljats av rätlshjälpsnämnden.
13
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förslag
till
Lag
om ändring i rättegångsbalken
Härigenom
förordnas i fråga om rättegångsbalken
dels
alt 8 kap. 5 § skall upphöra att gäUa,
dels att 8 kap. 2 §, 17 kap. 14 §, 18 kap. 8 och 13
§§, 21 kap. 5 och 10 §§, 23 kap. 13 och 15 §§, 30 kap. 12 §, 31 kap. 1, 2, 9
och 11 §§, 33 kap. 5 §, 49 kap. 4 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Föreslagen lydelse 8 KAP. 2 §
Nuvarande
lydelse
TUl ledamot av advokatsamfundet må antagas allenast
den som är svensk medborgare, äger hemvist inom riket och fyUt tjugofem år samt
avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov och förvärvat
sådan praktisk utbUdning, som föreskrives i samfundets stadgar. Han skall hava
gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt finnas lämplig alt utöva
advokalverksamhet
Ej
må den antagas tUl ledamot, som är omyndig eller i konkurstUlstånd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lagfaren
domare i eUer befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare eller
utmätningsman må ej antagas tiU ledamot; ej heller den som eljest är anstäUd
i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än advokat, med mindre
advokatsamfundels styrelse medgiver undantag.
Lagfaren
domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare
eller utmätningsman må ej antagas till leda mot; ej heller den som eljest är
anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än advokat, med
mindre advokatsamfundets styrelse medgiver undantag. Vad som sagts nu gäller
dock ej befattningshavare vid allmän advokatbyrå.
opaginerad Kontrollera mot PDF
17
KAP. 14 § Rätten äge, när skäl äro därlUl, i dom förordna, att den må verkställas
utan hinder av att den icke äger laga kraft.
Beslut
under rättegången, mot vilket talan ej må föras särskUt, skall genast gå i
verkställighet. Vad nu sagts gälle ock beslut, varigenom rätten avvisat ombud
eller biträde eUer ogiUat tredje mans yrkande att få som intervenient
dellaga i rättegången eller
Beslut
under rättegången, mot vilket talan ej må föras särskilt.
skaU
genast gå i verkställighet. Vad nu sagts gälle ock beslut, varigenom rätten
avvisat ombud eller biträde eller ogillat tredje mans yrkande alt få som
intervenient deltaga i rättegången eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
utlåtit
sig angående ersättning eller förskott till biträde, vittne, sakkunnig eller
annan, som ej är part eller intervenient, eller förordnat om någons hållande
i häkte eller om kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller
om hävande av sådan åtgärd eller till biträde utsett annan, än part föreslagit.
Rätlen äge, när skäl äro därtiU, i beslut, varigenom föreläggande meddelats
part eller annan alt förete skriftiigt bevis eller all tUlhandahålla föremål
för syn eller besiktning, förordna, att beslutet må verkställas utan hinder
av att det icke äger laga kraft
Nuvarande
lydelse
utiåtit
sig angående ersättning eller förskott tUl biträde, vittne, sakkunnig eller
annan, som ej är part eller intervenient, eller förordnat om någons hållande i
häkte eller om kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller om
hävande av sådan åtgärd eller bestämt, alt förmån av fri rättegång skall
upphöra, eller till biträde utsett annan, än part föreslagit Rätlen äge, när
skäl äro därtiU, i beslul, varigenom föreläggande meddelats part eUer annan
att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller
besiktning, förordna, att beslutet må verkställas utan hinder av att det icke
äger laga kraft
Är särskUd föreskrift meddelad därom, att dom eller
beslut, som icke äger laga kraft, må verkstäUas, vare den gällande.
18
KAP.
8 § 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ersättning
för rättegångskostnad skall fullt motsvara kostnaden för rättegångens
förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde,
såvitt kostnaden skäligen varit påkaUad för tillvaratagande av partens rätt.
Ersättning skall ock utgå för partens arbete och lidsspUlan i anledning av
rättegången.
Ersättning för rättegångskostnad skall fullt
motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte
arvode tUl ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för
tillvaratagande av partens rätt, Ersättaing skall ock utgå för partens arbete
och tidsspillan i anledning av rättegången. Som åtgärd för rättegångens
förberedande anses förhandling angående fråga som har direkt samband med
tvisten.
Inkassoåtgärd som vidtagits före rättegången
ersattes som rättegångskostnad. Ersättning för sådan kostnad utgår enligt
bestämmelser som Konungen meddelar,
13 §
Skall kostnad för bevisning eller annan åtgärd
enligt rättens beslul utgå av allmänna medel eUer utgivas av parterna en för båda
och båda för en, gäUe i fråga om skyldighet att återgälda sådan kostnad vad i
detta kapitel stadgas om rättegångskostnad. Skola partema bära var sin
rättegångskostnad, må förordnas, att kostnaden skall fördelas med hälften å
vardera. Har av allmänna medel utgått kostnad för parts hämtande tiU rätten,
skall kostaaden återgäldas av parten.
»
Senaste lydelse 1971: 317.
13t
Riksdagen 1972.1 saml Nr 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Om återgäldande av kostnad, som
utgått av allmänna medel i anledning av att part åtnjutit fri rättegång, är
särskilt stadgat.
Föreslagen
lydelse
Om skyldighet alt ersätta statsverket
kostnad i anledning av alt part åtnjutit rättshjälp är särskilt stadgat
opaginerad Kontrollera mot PDF
Till offentlig försvarare skall förordnas advokat, som
finnes lämplig därtill. Företrädesvis bör anlitas nägon, som vid rätlen brukas
som rättegångsombud.
Till offentlig försvarare skall
förordnas advokat, som finnes lämplig därtill. Om särskilda skäl föreligga, må
till sådan försvarare utses även annan lämpUg person, som avlagt för behörighet
till domarämbete föreskrivna kunskapsprov. Företrädesvis bör anlitas någon,
som vid rätten brukas som rättegångsombud.
Har den misstänkte till offentlig
försvarare föreslagit någon, som är behörig därtill, skall han förordnas, om ej
hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller eljest särskilda
skäl föranleda annat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Offentlig försvarare äge av allmänna medel åtnjuta
skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt.
10 §1 Offentlig försvarare äge av
allmänna medel åtnjuta arvode för arbete och tidsspillan samt ersättning för
kostnad efter vad rätten prövar skäligt.
Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, centralmyndigheten för rättshjälpen, fastställer taxa, som skall
tillämpas vid bestämmande av ersättning.
Ej må offentlig försvarare av den
misstänkte förbehålla sig ytterligare ersättning; har sådant förbehåll skett
vare det utan verkan.
23 KAP.
13 §
Vägrar någon vid förhör att yttra
sig angående omständighet, som är av vikt för utredningen, och är han, om åtal
väckes, skyldig att i målet vittna därom, eller finnes eljest för utredningen
av synnerlig vikt, att någon, som är skyldig alt vittna i målet, redan under
förundersökningen höres som vittne, må på undersökningsledarens begäran
vittnesförhör med honom äga rum inför rätten.
Förhör, som avses i första Förhör,
som avses i första styc-stycket, må ej äga ram, innan för- ket, må ej äga rum,
innan förun-undersökningen fortskridit så dersökningen fortskridit så långt,
långt, alt någon skäligen kan miss- alt någon skäligen kan misstänkas
> Senaste lydelse 1969: 671.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
tänkas för brottet. Om förhöret gälle i tillämpliga delar
vad om bevisupptagning utom huvudförhandling är stadgat; den misstänk-le skall
erhålla tillfäUe att närvara vid förhöret.
Föreslagen
lydelse
för brottet Om förhöret gälle i tUlämpliga delar vad om
bevisupptagning utom huvudförhandling är stadgal; den misstänkte skall
erhålla tillfälle att närvara vid förhöret. Ersättning för hans inställelse
skall utgå av allmänna medel i enlighet rned vad som gäller för tilltalad som
åtnjuter rättshjälp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
15 §
Är fara, att bevis, som skall åberopas vid huvudförhandlingen,
därförinnan går förlorat eller då endast med svårighet kan föras, må på
yrkande av undersökningsledaren eller den misstänkte rätten genast upptaga
beviset. Om beviset gälle i tillämpliga delar vad om bevis, som upptages utom
huvudförhandling, är stadgat.
Är fara, att bevis, som skall åberopas vid
huvudförhandlingen, därförinnan går förlorat eller då endast med svårighet kan
föras, må på yrkande av undersökningsledaren eller den misstänkte rätlen
genast upptaga beviset. Om beviset gälle i tillämpliga delar vad om bevis, som
upplages utom huvudförhandling, är stadgat. Kostnaden för bevisupptagningen
och för den misstänktes inställelse vid rätten skall utgå av allmänna inedel.
Ersättning för den misstänktes inställelse skall utgå i enlighet med vad som
gäller för tUltalad som åtnjuter rättshjälp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beslut under rättegången, mot vilket talan ej må föras
särskilt, skall genast gå i verkställighet. Vad nu sagts gälle ock beslut,
varigenom rätten avvisat ombud, biträde eller försvarare eller utlåtit sig
angående ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller
angående ersättning eller förskott tiU biträde, försvarare, vittne, sakkunnig
eller annan, som ej är part, eller angående häktning eller åtgärd, som avses i
2528 kap., eller bestämt, att förmån av fri rättegång skall upphöra, eller
lill biträde eller försvarare utsett annan, än part föreslagit. Rätten
äge, när skäl
1 Senaste lydelse 1954: 432.
Beslut under rättegången, mot vilket talan ej må :föras
särskilt, skall genast gå i verkställighet. Vad nu sagts gälle ock beslut,
varigenom rätten avvisat ombud, biträde eller försvarare eller utlåtit sig
angående ersättning eller förskott av allmänna medel lill målsägande eller
angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig
eller annan, som ej är part, eller angående häktning elle:r åtgärd, som avses
i 2528 kap., eller till försvarare utsett annan, än part föreslagit. Rätten
äge, när skäl äro därlUl, i beslut, varigenom föreläggande meddelats part
eller annan
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
att
förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller
besiktning, förordna, att beslutet må verkställas utan hinder av att det icke
äger laga krafl.
äro därtill, i beslut, varigenom föreläggande meddelats part
eUer annan alt förete skriftiigt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn
eller besiktning, förordna, att beslutet må verkställas ulan hinder av att det
icke äger laga kraft.
Är särskild föreskrift meddelad
därom, alt dom eller beslul, som icke äger laga kraft, må verkställas, vare den
gällande.
31 KAP.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 §1
Dömes i mål, vari åklagare för
talan, den tilltalade för brottet, skall han till statsverket återgälda vad
enligt rättens beslut av allmänna medel utgått till vittne eller sakkunnig
eller eljest för bevisning under förandersökningen eller i rättegången samt
ersättning till försvarare så ock statsverkets kostnad för hans hämtande
till rätten. Den tilltalade vare dock ej ersättningsskyldig för kostnad, som
icke skäligen varit påkallad för utredningen, eller för kostnad, som vållats
genom vårdslöshet eller försummelse av annan än den tilltalade, hans ombud
eller av honom utsedd försvarare. Han vare ej heller i något fall skyldig
att vidkännas högre belopp än som motsvarar det för honom gällande maximibeloppet
enligt rättshjälpslagen
( )
Ersättning som avses i första
stycket får nedsättas eller eftergivas, om skäl härför föreligger med hänsyn
till brottets beskaffenhet eller den tiUtalades personliga och ekonomiska förhållanden.
Dömes i mål, vari åklagare för
talan, den tilltalade för brottet, skall han till statsverket återgälda vad
enligt rättens beslut av allmänna medel utgått till vittne eller sakkunnig
eller eljest för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt /
arvode och ersättning till försvarare så ock statsverkets kostnad för hans
hämtande lill rätten. Den tilltalade vare dock ej ersältningsskyldig för
kostnad, som icke skäligen varit påkallad för utredningen, eller för kostnad,
som vållats genom vårdslöshet eller försummelse av annan än den tilltalade,
hans ombud eller av honom utsedd försvarare. Står kostnadens belopp icke i rimUgt
förhållande till den tilltalades brottslighet eller till hans vUlkor, må
ersättningen jämkas efter vad som prövas skäligt.
Eflergives påföljd eller finnes den
tilltalade hava begått brottet under inflytande av sådan själslig abnormitet,
som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken, eller har han vid domen icke fyllt
aderton år, vare han skyldig att ersätta kostnad, som nu sagts, om och i den
mån det med hänsyn till omständigheterna finnes skäligt.
Om det belopp som den tUltalade
skulle hava att ersätta understiger visst av Konungen fastställt belopp, skall
kostnaden stanna å statsverket
' Senaste lydelse 1969: 671.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har åklagare väckt åtal utan .sannolika skäl eller
förekommer eljest, då den tiUtalade frikännes, på grund av omständigheterna i
målet synnerlig anledning därtiU, äge rätten av aUmänna medel tillerkänna
honom ersättning för hans kostaad för försvarare, för vittne eller sakkunnig
eUer eljest för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt för
delgivning och för utskrift av protokoll, dom eller annat dylikt, såvitt kostnaden
skäligen varit påkallad för tillvaratagande av hans rätt, så ock för hans
inställelse vid rätten. Avvisas eller avskrives åtal, äge den tiUtalade, om
skäl äro därtiU, erhålla ersättning för kostnad, som nu sagts.
Frikännes tilltalad i mål, vari åklagare för talan, äge
rätlen av allmänna medel tillerkänna honom ersättaing för hans kostnad för
försvarare, för vittne eller sakkunnig eller eljest för bevisning under
förundersökningen eller i rättegången samt för delgivning och för utskrift av
protokoll eller annat dylikt, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för
tUlvaratagande av hans rätt, sä ock för hans instäUelse vid rätten.
Ersättning för tilltalads inställelse
utgår i enlighet med vad som gäller för tilltalad som åtnjuter rättshjälp.
Avvisas eller avskrives åtal, äge
den tiUtalade, om skäl äro därtill, erhålla ersättning för kostnad enUgt
första stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vill åklagaren, att den tilltalade skall förpliktas all
ersätta rättegångskostnad, eller vill den tUltalade erhålla ersättning för
sådan kostnad, skall han, innan handläggningen avslutas, framställa yrkande
därom och uppgiva, vari kostnaden består. Gör han det ej, äge han ej därefter
tala å den kostnad, som uppkommit vid samma rätt. Rätten pröve självmant,
huruvida kostnad, som enligt rättens beslut skall utgå av allmänna medel,
skall återgäldas av den tilltalade eller annan eller den skall stanna å
statsverket. Fråga, som avses i 3 §, pröve rätten ock självmant.
Vill åklagaren, alt den tilltalade
skall förpliktas att ersätta rättegångskostnad, eUer vill den tilltalade
erhålla ersättning för sådan kostnad, skall han, innan handläggningen
avslutas, framställa yrkande därom och uppgiva, vari kostnaden beslår. Gör han
det ej, äge han ej därefter tala å den kostnad, som uppkommit vid samma rätt;
dock må den tilltalade, även om yrkande ej framställts, erhålla ersättning för
utskrift av rättens dom eller slutUga beslut. Rätten pröve självmant, huruvida
kostnad, som enligt rättens beslut skall utgå av allmänna medel, skall återgäldas
av den tilltalade eller annan eller den skall stanna å statsverket Fråga, som
avses i 3 §, pröve rätten ock självmant.
Då rätlen avgör målet, meddele
rätten samtidigt beslul angående rättegångskostnaden.
Har förundersökning inletts men åtal ej följt och vUl den
misstänkte kräva ersättning för kostnad under förundersökningen eller väckes å
det allmännas vägnar fråga om återgäldande av sådan kostnad, skall ansökan
därom göras hos rätten.
Prop.
1972: 4 392
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om återgäldande av kostnad, som
utgått av allmänna medel i anledning av att den tilltalade åtnjutit fri
rättegång, är särskilt stadgat.
11 § Om rättegångskostnad i mål,
vari aUenast målsägande för talan, gälle i tiUämpliga delar vad i 18 kap. är
stadgat.
/ fråga om den misstänktes
skyldighet alt ersätta statsverket kostnad för offentlig försvarare och för
rciltshjälp åt den misstänkte äge dock 1 § detta kapitel motsvarande
tUlämpning.
I fråga om skyldighet för
målsägande att i mål, vari han biträtt allmänt åtal eUer eljest fört talan
jämte åklagaren eller denne fört talan för målsäganden, ersätta
rättegångskostnad och om hans rätt liU ersättning för sådan kostnad gälle,
utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§, vad i 18 kap. 12 § är stadgat.
33 KAP.
5 §1
Tredskodom delgives genom Tredskodom delgives genom
rättens
försorg endast rättens försorg endast
om den innebär alt fordran fast- om den innebär alt fordran fast
ställes all utgå med särskUd för- ställes
att utgå med särskild för
månsrätt i fast egendom eller månsrätt
i fast egendom eller
tomträtt, tomträtt,
om den part som yrkat tredsko- om den part som yrkat Iredsko-
domen begär det eller domen begär det, eller
om part åtnjutit fri rättegång. om part beviljats rättshjälp.
49 KAP.
4 §2 Talan mot underrätts beslut
under rättegången skall föras särskilt, om rätten
1.
avvisat ombud,
biträde eller försvarare;
2.
OgUlat tredje
mans yrkande alt få som intervenient deltaga i rättegången;
3.
förelagt part
eller annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för
syn eller besiktning;
4.
utiåtit sig
angående ådömande av förelagt vite eller häkte eUer om ansvar för förseelse i
rättegången eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller
intervenient, att gottgöra i rättegången våUad kostnad;
5.
utlåtit sig
angående ersättning eller förskott av allmänna medel till
> Senaste lydelse 1971:497. « Senaste lydelse 1954:
432.
Prop. 1972: 4 393
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
målsägande eller angående ersättning eller förskott lill
biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller
intervenient;
6.
utiåtU sig i
tvistemål angående kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller i
brottmål angående häktning eller åtgärd, som avses i 2528 kap.; eller
7.
avslagit
begäran om fri rät- 7. avslagit begäran om riUls-legång
eller om ersättning eller hjälp eller om ersättning eller
för-förskotl till part, som åtnjuter så- skott
till part, som åtnjuter sådan dan förmån, eller förordnat, att förmån, eller avslagit begäran om
förmån av fri rättegång skall upp- biträde eller försvarare eller till höra, eller avslagit begäran om sådant uppdrag förordnal annan, biträde eller försvarare
eller till än part föreslagit.
sådant uppdrag förordnal annan, än part föreslagit.
Särskild talan skall föras genom
besvär. Är fråga om beslul, som avses i 1, 2, 3 eller 7, åligge den som vUl
föra talan alt, om beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling, genast
och eljest inom en vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla
missnöje; försummas det, äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve
genast, om anmälan rätteligen gjorts.
7 §
Har underrätt förklarat domare Har
underrätt förklarat doma-
jävig eller ogillat jäv mot särskild re jävig eller
ogillat jäv mot sär-
ledamot av nämnd eller bifaUit be- skild ledamot av nämnd eller bi-
gäran om fri rättegång, skall vid fallit begäran om rättshjälp, skall
underrättens beslut förbliva. vid
underrättens beslut förbliva.
Denna lag träder i krafl den . Har fri rättegång beviljats
på grand av ansökan som gjorts före nya lagens
ikraftträdande, gäller dock 17 kap. 14 §, 18 kap. 13 §, 30 kap. 12 §, 31 kap.
1, 9 och 11 §§, 33 kap. 5 § saml 49 kap. 4 och 7 §§ i äldre lydelse.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya
rättegångsbalken
Härigenom förordnas, att 27 § lagen
(1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den
Prop.
1972: 4 394
BUaga
3
Tabell
över kostnadsbidrag (basbeloppet=6 900 kr).
Å rsinkomst
Antal j
personer
mot
vilka
underh å llsskyldighet fullg ö rs
kronor
0
1
2
3
4
5
18 000
50
50
50
50
50
50
20 000
50
50
50
50
50
50
22 000
60
50
50
50
50
50
24 000
160
50
50
50
50
50
26 000
260
90
50
50
50
50
28 000
360
190
50
50
50
50
30 000
460
290
120
50
50
50
32 000
560
390
220
50
50
50
34 000
660
490
320
140
50
50
36 000
790
590
420
240
50
50
38 000
920
690
520
340
170
50
40 000
1050
820
620
440
270
100
42 000
1210
960
730
540
370
200
44 000
1410
1090
860
640
470
300
46 000
1610
1260
990
760
570
400
48 000
1 810
1460
1 130
900
670
500
50 000
2 690
1660
1 320
1030
800
600
52 000
3 690
1970
1520
1 170
930
700
54 000
4 690
2 970
1720
1370
1070
840
56 000
3 970
2 240
1570
1230
970
58 000
4 970
3 240
1 770
1430
1 100
60 000
4 240
2 510
1630
1280
62 000
5 240
3 510
1 830
1480
64 000
4 510
2 790
1680
66 000
3 790
2 060
68 000
4 790
3 060
70 000
4 060
72 000
5 060
Prop. 1972: 4 395
Bilaga
4
PM
sept. 1971
angående
undersökning av arvoden till offentlig försvarare i brottmål
1 Inledning
Huvuduppgiften för undersökningen har varit alt
utröna möjligheterna att taxesätla advokatarvodena i brottmål med offentlig
försvarare.
2 Provundersökningen
I en provundersökning vid två underrätter rörande
brottmål med offentlig försvarare samlades olika klassificerbara variabler in.
Vid automatisk databehandling av materialet undersöktes sambandet mellan arvodels
storlek och de olika variablerna. Resultatet av bearbetningen visade att
endast förhandlingstiden har ett klart samband med arvodets storlek, men att
även avbrott i förhandlingen och mål där det varit särskild
häktningsförhandling påverkar arvodets storlek. Variabler som antalet
åtalspunkter, om den tilltalade erkänt eller ej eller om enskilt anspråk rests
i förhandlingen visade inte något intressant samband med det utdömda arvodels
storlek.
3
Huvudundersökningen
3,1
Utförande
För att få ett representativt urval gjordes ett
urval av vart tionde brottmål med offentlig försvarare för år 1969 från
samtliga underrätter. I denna större undersökning registrerades endast de
variabler som vid provundersökningen visade sig vara av intresse, nämligen
arvodets storlek, förhandlingstid, avbrott i förhandlingen samt
häktningsförhandling.
Undersökningen igångsattes under juli månad 1971.
Materialet insamlades efter anvisningar och viss hjälp från
justitiedepartementet av tingsrätterna själva. Stockholms tingsrätt hade, på
grund av det stora anlal mål som där skulle genomgås och den korta tid efter
vilken materialet skulle vara insänt, inte möjlighet att klara uppgiften.
Insamlandet underlättades därigenom att variablerna registrerades för samtliga
mål av ifrågavarande slag från två avdelningar. Avdelningarna val-
Prop.
1972: 4 396
des
ut så de skulle ge ett så representativt urval som möjligt av de olika
målkalegorierna gentemot det totala målmalerialet
Det insamlade materialet uppgår lill c:a 1 600 mål.
Materialet överlämnades efter en viss granskning och kodning inom
justitiedepartementet till statistiska centralbyrån för automatisk
databehandling.
3.2
Resultat
Av de insamlade målen har i 28 mål det av advokaten
begärda arvodet sänkts, således i knappt 2 procent av målen.
Arvodessänkningarna är mycket ojämnt fördelade mellan tingsrätterna.
Genom alt särskilja tingsrätterna i Stockholm,
Göteborg och Malmö från de övriga i landet har undersökts om kostnadsläget är
ett annat i storstadsregionerna än i resten av landet. Det visade sig därvid
alt arvodena för mål i storstäderna är i genomsnitt c:a 25 kr högre per timme
räknat än för mål från resten av landet
Knappt 75 procent av alla mål har en
förhandlingstid på högst 3 timmar. Följande tabell visar delta liksom det
procentuella antalet mål som täcks in i andra tidsklasser.
Förhandlingstid
i timmar
0-2,5
0-3
0-3,5
0-4
0-5
0-6
Mål i %
av totala antalet
67
74
78
82
85
89
Vid en jämförelse mellan de sammanlagda
advokatarvodena för mål i olika lidsklasser och med totalkostnaderna för
arvodena framgår det att man måste gå upp i längre förhandlingstid för att få
motsvarande procentuella täckning som i föregående labell. Följande labell
visar bl. a. detta förhållande.
Förhandlingstid
i timmar 0-2,5
0-3
0-3,5
0-4
0-5
0-6
Kostnad i % av total- 44 kostnaden för
advokalarvoden
51
56
60
64
70
Medianvärden har beräknats för advokatkostnader i
mål som faller inom tidsklasser uppdelade på 30 minuters förhandlingslid. På
nedanstående diagram har medianerna lagts in.
Genom alt sammanbinda medianerna får man en god
uppfattning om hur kostnadsfunktionen ser ut. Som framgår av diagrammet föreligger
en linjärt växande kostnadsfunktion upp till 4 timmar. Ett starkt samband har
konstaterats mellan tid och arvode upp till åtminstone 4 limmars
förhandlingstid. Det måste dock erinras om att spridningen kring medianvärdena
är relativt hög, vilket bl. a. framgår av följande
Prop. 1972: 4 397
I------- 1----- 1---- 1----- 1---- 1----- 1---- 1----- 1---- 1ri----- 1----- 1---- ,----- 1---- 1->
TID/t im
0,5 1.0 1.5 2,0 2.5 3.0 3.5 4.0 4,5
5,0 5.5 6.0 6,5 7.0 7.5 8.0
tabell. TabeUen visar hur stor procent av målen inom varje
tidsklass som fångas in av ett intervall av 100 kr i advokatarvode.
Förhandlingstid 0-0,5
0,5-1 1-1,5 1,5-2 2-2,5 2,5-3 3-3,5 3,5-4
i limmar
Mål i % av totala 51 36 31 28 22 17 17 25
antalet inom klassen
3,3 Slutsats
Goda utsikter finns ur statistisk
synpunkt att göra en laxesältning för en stor del av advokatarvodena i brottmål
med offentlig försvarare.
Vid bearbetningen av materialet har
två former för laxesältning framstått som möjliga.
A. Fast arvode för olika lång
förhandlingstid. Arvodena kan faststäl
las i enlighet med de belopp som medianvärdena visar efter förhand
lingstidens längd.
B. Arvode uppbyggt av ett
grandarvode och ett tillägg för timme/
halvtimme förhandlingstid. Till delta kommer en korrektion av arvodet
beroende på om häktningsförhandling förekommit eller inte och om det
varit eller inte varit avbrott i förhandlingen. De olika delbeloppen kan
konstraeras fram genom en regressionsanalys av undersökningsmate
rialet.
14 Riksdagen 1972. 1 saml Nr 4
Prop.
1972:4 398
Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 16 december 1971.
Närvarande:
justitierådet ALEXANDERSON, f. d. regeringsrådet ÖHMAN, regeringsrådet
KÖRLOF, justitierådet WALBERG.
Enligt lagrådet den 15 november 1971 tUlhandakommet
utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet den 7 september 1971 hade Kungl. Maj:t förordnat, alt lagrådels
yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag till 1) rättshjälpslag, 2)
lag om ändring i rättegångsbalken samt 3) lag om ändring i lagen (1946: 804) om
införande av nya rättegångsbalken.
Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade
inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulf Arrfelt
Lagförslagen
föranledde följande yttranden inom lagrådet.
Lagrådet:
Det föreliggande förslaget till
rättshjälpslagstiftning innebär en viktig reform. Denna medför vidgade
möjligheter i olika hänseenden för betydande grupper i samhället att
tillvarata sina rättsliga intressen.
Den departementspromemoria som ligger till grund
för den föreslagna nya ordningen mötte i remissförfarandet åtskillig kritik,
delvis av principiell natur. De invändningar som sålunda anfördes har
emellertid under den fortsatta deparlementsberedningen av frågan föranlett ändringar
som i allt väsentligt lillmötesgåtl kritiken. Lagrådels i del följande
framställda erinringar avser i huvudsak endast detaljer i förslaget och är
blott i ringa mån av principiell art
Förslaget har naturligt nog haft att beakta de
nuvarande reglerna om fri rättegång och rättshjälp i brottmål. Emellertid
innehåller det i åtskiUiga hänseenden rättsliga nykonstruktioner. Dessa är
delvis betingade av strävan alt i ökad omfattning ge rättshjälp till även andra
grapper än de minst bemedlade och att utvidga området där rättshjälp skall kunna
åtnjutas. Nya begrepp har införts i rätlshjälpssystemet, såsom allmän
rättshjälp, rådgivning, rätlssökandes koslnadsbidrag och rättshjälp utan beslut
av myndighet Man har vidare haft att konstruera ett system för samordning av de
regler som skall gälla i sådana situationer, då rättshjälpen till en början
lämnas av advokat utan myndighets beslut inom ramen för den enskildes
kostnadsbidrag, med de regler som skall till-lämpas sedan rättshjälpen övergått
lill att bli bekostad av allmänna medel.
Prop. 1972:4 399
Dessa och andra liknande förhållanden har medfört
att förslagels bestämmelser till sin utformning blivit ganska invecklade och
ingalunda lätta att överblicka. Ä andra sidan har den verkställda granskningen
av förslaget, vilken därför måst bU förhållandevis vidlyftig, gett lagrådet den
uppfattningen att de valda lösningarna bör kunna bli smidiga och enkla i
praktiken. På åtskiUiga punkter blir emellertid, såsom också förutsatts i
förslaget, ytterligare reglering nödvändig i form av administrativa
bestämmelser. Av betydelse i detta sammanhang är vidare att huvudansvaret för
tillämpningen av lagstiftningen kommer att ligga på särskilda
rättshjälpsnämnder och en central tillsynsmyndighet.
Innan lagrådet går närmare in på de skilda
bestämmelsema i lagförslagen skall i korthet beröras en fråga som har samband
med dessa, nämligen de enskilda rättsskyddsförsäkringarnas roll som komplement
till det allmännas rättshjälp.
Rätlsskyddsförsäkringarna innebär i nuvarande läge
ett betydelsefullt rättsskydd för stora medborgargmpper. I delta avseende må
framhållas, att rältsskyddsförsäkring regelmässigt ingår som del i
hemförsäkring och att enligt inom försäkringsbranschen gjorda undersökningar
det endast Ur 1215 procent av medborgarna som saknar hemförsäkring. Departementschefen
har emellertid, enligt vad som uttalas i den allmänna motiveringen till det
remitterade förslaget, funnit rättshjälpsfrågan icke lämpligen kunna lösas vare
sig genom ett försäkringssystem som i princip bygger på de nuvarande
frivilliga rätlsskyddsförsäkringarna eller genom ett system med obligatorisk
försäkring. De skäl departementschefen anfört för denna sin ståndpunkt
förefaller i och för sig övertygande.
Emellertid vill det synas som om departementschefen
i sina resonemang om riktlinjema för en rätlshjälpsreform utgår från att
försäkringsbranschen även efter reformens genomförande kommer att meddela
frivilliga rältsskyddsförsäkringar av i huvudsak samma innehåll som de
nuvarande. Han har sålunda i detta sammanhang bland annat uttalat, alt dylika
försäkringar bör kunna spela en betydande roll även i del nya
rältshjälpssyslemet och att en frivillig rältsskyddsförsäkring bör kunna
utformas så att den utgör en lämplig komplettering till rättshjälpen.
Det är tydUgt alt det för reformen uppställda målet
alt ingen av ekonomiska skäl hindras från att ta tUlvara sina intressen i
rättsligt hänseende icke förverkligas ulan det komplement till reformen, som
etl system med frivUliga rältsskyddsförsäkringar innebär. I detta avseende kan
framhållas att även för personer med förhållandevis måttliga inkomster
skyldigheten alt erlägga koslnadsbidrag kan bli betungande, detta särskilt som
bidraget i princip skall betalas innan någon rättshjälp lämnas och möjlighet
till anstånd från det allmännas sida ej skall finnas. Vad angår de medborgare,
som på gmnd av höga nominella
Prop.
1972: 4 400
inkomster
ställs utanför rättshjälpen, kommer för flertalet av dem skydd genom försäkring
att bli av väsentUg betydelse för deras möjligheter att tillvarata sina
intressen i rättsligt hänseende.
Mot bakgranden av det anförda framstår det som
utomordentligt angeläget, att försäkringsbranschen även efter genomförandet av
en rättshjälpsreform tillhandahåller rältsskyddsförsäkringar. Att vissa svårigheter
uppstår att anpassa rätlsskyddsförsäkringarna till det nya systemet är givet.
Emellertid torde, såsom framgår bl. a. av försäkringsinspektionens yttrande,
dessa svårigheter vara överkomliga. Skulle det mot förmodan visa sig att
försäkringsinrättningarna av reformen föranledes att avveckla
rättsskyddsförsäkringarna, innebär delta att en väsentlig fömtsättning för
reformen brustit.
Förslaget
till rättshjälpslag
1 §
Lagrådet:
Med "konsultation" torde enligt svenskt
språkbruk vara att förstå "rådfrågning", kanske också
"rådplägning", men icke, såsom här är avsett, "rådgivning".
Då sistnämnda ord utan närmare bestämning skulle få en alltför vid innebörd
föreslås att "konsultation" ersattes med den från 41 § hämtade
beskrivningen "kortare rådgivning i rättslig angelägenhet".
2 §
Lagrådet:
Bestämmelser om verksamhetsområde för allmän
advokatbyrå torde kunna ges i administrativ ordning utan slöd i förevarande
lag. Det föreslås därför alt andra stycket i förevarande paragraf får utgå.
5
§ Lagrådet:
Enligt förslaget skall enklare rättshjälpsärenden
kunna på rättshjälps-nämndens vägnar slutligen prövas av tjänsteman vid
nämnden. I remissprotokollet anges alt detta skall vara fallet då framställningar
från sökande, biträde eller annan ulan vidare skall bifallas. Medverkan av
nämnden som sådan förutsätts i fall, då det finns anledning anta alt en ansökan
eller framställning ej kan bifallas eller icke bifallas helt, och i övrigt i
fall, då frågan är av större vikt eller har mera principiell betydelse. Dessa
riktiinjer för uppdelningen av ärendena. föranleder ingen erinran.
Första stycket av förevarande paragraf innehåller
reglerna om rättshjälpsnämnds beslutförhet i de ärenden som beslutes av nämnden
som
Prop. 1972: 4 401
sådan.
Som förutsättning för beslutförhet med endast tre ledamöter anges att
ordföranden finner att ärende är av sådan beskaffenhet att deltagande av de
båda advokalledamölerna ej är påkallat Denna formulering kan uppfattas som om
utrymme skulle finnas för visst mått av godtycke vid bestämmandet, om nämnden
skall ha den mindre eller den större sammansättningen. För alt förebygga delta
bör reglerna om beslutförhet jämkas så att gränsdragningen sker efter mer
objektiva grunder. Härvid torde som grundregel böra anges att rättshjälpsnämnd
är beslutför med ordförande och de två ledamöter som ej är advokater. Om ärende
är av principiell betydelse eller eljest av särskild vikt eller om i annat fall
på grand av ärendets beskaffenhet dellagande av de båda ledamöter som är
advokater finnes påkallat torde böra gälla att samtliga ledamöter i nämnden
skall deltaga. Lagrådet föreslår att första stycket ändras i enlighet med det
sagda.
8 §
Lagrådet:
Vilka som kan få allmän rättshjälp har positivt
angetts i 6 och 7 §§. Den negativa bestämningen i första stycket av förevarande
paragraf S)'nes kunna utgå.
Vid 9 § behandlar lagrådet avslutningsvis en fråga
som har anknytning till förevarande paragraf.
9 §
Lagrådet:
Hänvisningen lill 27 § första stycket i första
stycket andra punkten av förevarande paragraf torde avse endast kostnader som
uppkommit innan rättshjälpsnämnden meddelat beslut om rättshjälp och som den
rättssökande enligt 16 § andra stycket har att själv betala. Som exempel på
sådana kostnader kan nämnas utgifter för utredning och inställelse saml
bilrädesersättaing som fastställts enligt 17 § andra stycket. Den angivna
begränsade innebörden av hänvisningen skulle framgå bättre om den sats i 27 §
första stycket, som börjar med orden "i den mån", ut-brytes till en
särskild andra punkt och hänvisningen i första stycket andra punkten av
förevarande paragraf sker till den nya andra punkten i 27 §. Lagrådet föreslår här
all första stycket andra punkten ändras i enlighet med det sagda.
Vad i andra stycket 2 av förevarande paragraf sägs
om angelägenhet som ej är förvaltningsärende eller av beskaffenhet att kunna
komma under förvaltningsmyndighets prövning är icke helt otvetydigt till
innebörden. Uppenbarligen åsyftas dock icke att rättssökande, vars motpart är
kronan, skulle helt eller delvis vara utesluten från möjlighet att få kostnad
för nödvändig utredning ersatt såsom rättshjälpskostnad enbart av den anledningen,
att kronans rätt såsom part bevakas av förvaltnings-
Prop. 1972:4 402
myndighet
och att saken sålunda handlägges av myndigheten såsom förvaltningsärende. Med
hänsyn härtill och då fråga om lagstiftning rörande rättshjälp i
förvaltningsärenden är föremål för överväganden inom justitiedepartemenlet i
annat sammanhang, synes anledning icke föreligga att nu gå närmare in på
hithörande spörsmål.
Som rättshjälpskostnad enligt andra stycket punkt 6
bör anses även kostnad enligt 5 § blodundersökningslagen (jfr prop. 1969: 124
s. 114 ff och 126). Lagrådet föreslår därför ätt i punkt 6 intages, vid sidan
av hänvisningen till 4 § nämnda lag, en hänvisning också till 5 §.
Beträffande viss med punkt 6 sammanhängande fråga
hänvisas till vad som anföres vid 20 § andra stycket
Förslaget har, såsom framgår av 8 §, lill
utgångspunkt att rättshjälp lämnas endast i angelägenhet som har anknytning här
i landet. Emellertid kan för rättssökande, som är bosall här, rättshjälp ges
även i angelägenhet som ej prövas eller på annat sätt behandlas här i landet,
om särskilda skäl föreUgger för rättshjälp. Ersättning för kostnad för allmän
rättshjälp kan utgå av aUmänna medel först sedan rättshjälpsnämnd meddelat
beslut om rättshjälpen.
I lagtexten har ej direkt angivits vilka förmåner
som rättshjälp i angelägenhet utomlands närmare innebär. Frågan har ej heller
berörts i remissprotokollet. En genomgång av uppräkningen i förevarande
paragraf av förmånerna ger emellertid vid handen, att åtskUliga av dem ej gärna
kan ifrågakomma annat än i angelägenhet som prövas eller eljest behandlas här
i landet. Av övriga förmåner vilka sålunda i och för sig skulle kunna tänkas
bli ersatta i angelägenheter som behandlas utomlands torde biträdeshjälp bli
den i praktiken mest betydelsefuUa. Uppenbart är emellertid att icke vilka
åtgärder som helst bör kunna ersättas i nu ifrågavarande slag av
angelägenheter. Behövliga åtgärder, företagna inom landet, torde utan vidare
böra ersättas. Detsamma gäller smärre kostnader, exempelvis för läkarintyg
utfärdade utomlands. Däremot kan det knappast vara rimligt att exempelvis
biträdes resor utomlands samt arbete och lidsspUlan i samband därmed alltid
skall kunna ersättas.
I vissa fall kan utan tvivel ett praktiskt och
legitimt behov föreUgga all även mera kostsamma åtgärder utomlands ersattes. En
reglering i själva lagen av dylika frågor förefaller knappast möjlig. Enligt
lagrådets mening skulle det vara en lämpUg ordning att i förevarande paragraf,
förslagsvis som ett nytt sista stycke, intages ett bemyndigande för Konungen
alt meddela närmare föreskrifter om rättshjälpsförmåner i angelägenheter som
behandlas utomlands.
Naturligtvis kan i angelägenhet som behandlas här i
landet uppkomma likartade frågor, exempelvis om en kostsam arvsutredning
utomlands skall ersättas av allmänna medel. Även för dessa fall kan närmare
föreskrifter i administrativ ordning vara erforderliga.
Prop.
1972: 4 403
10 §
Lagrådet:
Bestämmelsen om ställande av ansvarsförbindelse i
förevarande paragraf torde, såvitt gäller verkställighet enligt
utsökningslagen, vara avsedd att tillämpas endast i sådana fall, när
rättshjälpsnämnden beviljat allmän rättshjälp i själva verkställighetsärendet.
I detta avseende må hänvisas till vad som kommer att anföras vid 30 §. Den
angivna begränsade innebörden synes böra komma till uttryck i lagtexten. Detta
kan ske genom att paragrafen uppdelas på två stycken, varav det första
motsvarar den nuvarande paragrafen med undanlag för orden "eller
verkställighet enligt sistnämnda lag". I ett andra stycke kan då upptagas
en bestämmelse om ansvarsförbindelse vid verkställighet enligt utsökningslagen
i fall när rättshjälpsnämnden beviljat allmän rättshjälp i verkställighetsärendet.
Behov av ansvarsförbindelse torde, såsom angivits i remiss-protokollet,
föreligga endast i fråga om verkställighet enligt 41 eller 42 §
utsökningslagen. Det synes därför lämpligt att hänvisa direkt till dessa
paragrafer.
Till vinnande av klarhet bör anges
i lagtexten att, om ansvarsförbindelsen föranleder utgift för staten, utgiften
anses såsom kostnad för rättshjälpen. Föreskrift härom kan lämpligen upptagas i
ett tredje stycke.
11 §
Lagrådet:
Enligt 15 § i promemorieförslaget
lill rättshjälpslag fick rättshjälpsmyndigheten, om särskilda skäl förelåg,
meddela anstånd med betalning helt eller delvis av preliminär rättshjälpsavgift
För det fall att dylikt anstånd ej beviljats, innebar förslaget, att
rättshjälp ej utgick, förrän den preUminära rältshjälpsavgiften inbetalats till
rättshjälpsmyndighelen.
Någon motsvarande anståndsmöjlighet finns ej i det
remitterade förslaget till rättshjälpslag. Detta förslag innebär för de fall
när biträde anlitas, att skyldigheten att erlägga kostnadsbidrag i princip
fullgöres genom att den rättssökande inom beräknat maximibelopp direkt till biträdet
betalar ersättning för dennes arbete och ullägg. Med denna ordning kommer
biträdet alt stå risken för att kostnadsbidraget icke erlägges. Som regel torde
därför biträdet komma att kräva förskottsbetalning, innan biträdeshjälp
lämnas. I den mån han beviljar anstånd med betalningen sker detta på hans egen
risk.
Det får givetvis förutsättas att
såsom uttalats i remissprotokoUet, förskott tages ut med skäliga belopp efter
hand som kostnaderna uppkommer. Även om detta iakttages, kan ordningen för
kostnadsbidragels erläggande understundom komma att medföra svårigheter för
den rättssökande. Icke minst gäller detta när den rättssökande ej haft
möjUghet att själv välja tidpunkten för sakens behandling och kostnadsbidraget
är förhållandevis stort. Det kan synas vara en brist i del rättsskydd, som
Prop. 1972: 4 404
reformen
avser att ge även inkomsttagare i mellangrupperna, att icke möjlighet skall
finnas att under särskilda omständigheter på det aUmännas risk lämna anstånd
med betalning av kostnadsbidrag. Ä andra sidan kan det icke uteslutas att en
regel om anståndsmöjUghet leder till missbruk. Del kan också framhållas att för
närvarande den som ej har eller skall kunna få fri rättegång som regel måste
vara beredd all betala förskott för alt få juridiskt biträde.
Någon ändring av förslaget i förevarande avseende
förordas icke nu. Lagrådet har emellertid velat fästa uppmärksamheten på frågan
och anser del angeläget alt den efter genomförandel av reformen följes med
uppmärksamhet
15
§ Lagrådet:
I specialmotiveringen till förevarande paragraf
framhålles att däri meddelade regler icke ger utrymme för någon återbetalning
av redan erlagt kostnadsbidrag på den grunden att den rätlssökandes ekonomiska
situation har försämrats. Häremot finns intet alt erinra. Ståndpunkten synes
emellertid böra leda lill att jämkningen nedåt icke någonsin drives utöver den
gräns som representeras av det redan erlagda kostnadsbidraget. Lagrådet
förordar därför att efter ordet "skäligt" tUlägges "dock ej
under vad som redan betalats i koslnadsbidrag".
Bestämmelserna i förevarande paragraf tar sikte på
det fall att de ekonomiska förhåUanden, som varit avgörande för maximibeloppets
ursprungliga beräkning och alltså (jfr 6 § första stycket, slutet) var för
handen vid den tidpunkt när rättshjälp först (jämför 16 och 19 §§) begärdes,
efter denna tidpunkt undergått förändring. Något annat är, om det sedermera
skulle visa sig att den rättssökande lämnat oriktiga uppgifter angående de
ekonomiska förhållandena vid den enligt det sagda avgörande tidpunkten. Med
förslagels grunder (se särskilt 34 § första -Stycket 2) överensstämmer bäst att
maximibeloppet i denna situation kan omprövas, vare sig oriktigheten kan
tillräknas den rättssökande eller ej och oberoende av om avvikelsen från det
riktiga kan betecknas som väsentiig. Naturligen bör dock en obetydlig avvikelse
ej föranleda någon ändring. Det sagda synes böra gälla vare sig maximibeloppet
beräknats av anlitat biträde i samband med rättshjälp enligt 16 § eller fastställts
av rätlshjälpsnämnden, eller centralmyndigheten. Ändring som nu avses bör
givetvis kunna ske också i sänkande riktning, dock tUl skUlnad från det förat
sagda också under redan erlagt kostnadsbidrag. Nu behandlade fall av jämkning
på grund av ursprunglig oriktighet torde icke kräva uttrycklig reglering i
lagen.
Prop.
1972: 4 405
16 § , .
Lagrådet:
Efter rätlshjälpsreformen lär god
advokatsed komma att kräva att advokaten eller hans biträdande jurist
omedelbart med den rättssökande lar upp frågan huruvida den begärda hjälpen
skall lämnas såsom allmän rättshjälp och, i så fall, tillika frågan om
storleken av maximibeloppet för den rätlssökandes kostnadsbidrag. I annat
sammanhang förekommer i remissprotokollet (under 19: 12) uttalanden som synes
ge vid handen att det icke är avsett alt rättssökande, som skall få allmän
rättshjälp, genast skall erhålla skriftligt besked därom. Lagrådet anser att
klarhet och reda skulle befordras om etl sådant besked, gärna i enklast möjliga
form, alltid genast lämnades.
Enligt andra stycket fullgöres
skyldigheten att utge kostnadsbidrag genom att den rättssökande "betalar
ersättning lill biträdet och övriga kostnader för rättshjälpen".
Sistnämnda kostnader kan den rättssökande betala antingen direkt eller också
indirekt så alt han lämnar biträdet, med redovisningsskyldighet för denne, ett
förskott för kostnadernas gäldande. I båda fallen är det givelvis den
rättssökande som bestrider kostaaderna. Lämpligen kunde därför de citerade
orden utbytas mot "till biträdet betalar dennes ersättning och svarar för
övriga kostnader för rättshjälpen".
17 §
Justitierådet Alexanderson: .
Bestämmelserna i andra stycket
andra punkten innebär att biträdesersättningen icke blir fastställd i annat
fall än då den rättssökande eller biträdel begär det hos rättshjälpsnämnden
eller denna självmant tar upp ersättningen till prövning, men alt fråga om
faststäUelse kan yäckas utan tidsbegränsning. Dessa bestämmelser är enligt min
mening ägnade att inge betänkligheter.
Jag vUl för det följande
förulskicka, alt lagrådet vid 23 § kommer att hemställa all den paragrafen får
följande lydelse: "Biträde får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning
av sin huvudman utöver vad som följer av 22 §. Har det skett är förbehållet
utan verkan och skall biträdet återbetala vad han uppburit för myckel."
Denna avfattning är avsedd att klart markera att ett biträde som tagit för
mycket betalt icke skall vara skyddad mot återkrav ens om betalningen erlagts
genom att pengar överlämnats med insikt om överbetalningen.
Hur myckel biträdet äger betinga
sig i ersättning kan emellertid mången gång vara tveksamt. Också de fasta
taxorna kommer att innefatta möjlighet till undantag. Och utanför det direkt
taxebestämda området måste enligt sakens natur finnas rum fören betydande
osäkerhet Även om man förvisso kan vänta att rätlshjälpsnämnderna kommer alt
14t Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 4
Prop.
1972:4 406
visa
all skälig hänsyn lill de förefintliga svårigheterna kan dock den möjligheten
icke uteslutas att en advokats arvodesdebiteringar för en följd av år
underkastas prövning, kanske i anledning av något som förefallit och ansetts
anmärkningsvärt, och alt prövningen leder lill stora återkrav. Det kan rentav
hända alt advokaten inför en sådan risk väljer att fortlöpande begära
fastställelse av sina arvoden, något som, om del blev vanligt, skulle vålla
påfrestningar på rältshjälpsorganisationen. Det må i delta sammanhang erinras
om att enligt huvudregeln i 18 kap.
9 §
handdsbalken den som vill tala å sysslomans förrättning skall göra
del inom natt och år sedan sluträkning avgavs, saml vidare om att en
liknande regel enligt 33 § i stadgarna för Sveriges advokatsamfund gäl
ler angående ledamots skyldighet att underkasta sig skiljedom i tvist
med huvudman om arvode och kostnad för utfört uppdrag. Enligt punkt
10 i
förslaget lUl normalavtal enligt jämtlandssystemet gäUer slutiigen
att, om icke inom ett år erinran gjorts mot advokatens räkning, denna
anses godtagen.
Såsom framgår av specialmotiveringen lill
förevarande paragraf leder förslagels ståndpunkt också till vissa svårigheter i
det, dock möjligen icke så ofta förekommande fallet, alt biträde, som ej
upptagit erforderligt förskoll av sin huvudman och därför ej fått betalt av
denne, för talan i rättegång vid allmän domstol om att utfå sin ersättning. Är
ersättningen icke fastställd men vitsordas det i sådant hänseende fordrade
beloppet, följer av målels disposiliva karaktär all beloppet uldömes i den mån
icke invändning om preskription, betalning e. d. föranleder annat. Är beloppels
storlek tvistig lär det tillhöra domstolens processledande verksamhet all
upplysa parterna om möjligheten att få fastställelse hos rättshjälpsnämnden
och efterhöra om någon av dem äm.nar begagna sig därav. Väckes därpå hos
rätlshjälpsnämnden fråga om fastställelse, förklarar enligt 32 kap. 5 §
rättegångsbalken domstolen målet vUande. Domstolen får däremot enligt min
mening i motsats lill vad som uttalas i remissprotokoUet icke begära
yttrande om ersättningens skälighet från rätlshjälpsnämnden, ly denna skall
icke yttra sig om något som senare skulle kunna föras under dess direkta
prövning. Skulle ingen av parterna vilja gå till rätlshjälpsnämnden, måste
domstolen själv bestämma ersättningsbeloppet med tillämpning av första stycket
i förevarande paragraf jämfört med 22 §.
Den lösning jag i stället viU förorda innebär, att
rätlen för den rättssökande eller biträdet att väcka fråga om fastställelse
saml för rätlshjälpsnämnden alt självmant upptaga fråga därom skall gälla
under en begränsad lid från sluträknings avgivande, förslagsvis ett år, och att
sedan denna lid gått lUl ända utan att fråga om fastställelse sålunda uppkommit,
ersättningen skall anses fastställd tUl det belopp som upplagils i
sluträkningen. Lösningen har till föratsättning alt enligt föreskrifter utfärdade
i administrativ ordning biträdet har alt lill rättshjälps-
Prop. 1972: 4 407
nämnden
inberätta när han avgivit sluträkning och vilket belopp han däri betingat sig i
arvode. En sådan lösning samt en processledande verksamhet från domstolens sida
enligt vad förut angivits torde komma att medföra alt allmän domstol endast
undantagsvis behöver tillämpa ersättningsreglerna i rättshjälpslagen.
Godtages denna lösning, skulle andra stycket i
förevarande paragraf från och med andra punkten kunna avfattas så: "I
annat fall fastställes biträdesersättningen av rättshjälpsnämnden, om den
rättssökande eUer biträdet begär det inom ett år från det sluträkning avgavs
eller rätlshjälpsnämnden inom samma tid självmant upptager ersättningsfrågan
till prövning; annars anses ersättningen fastställd tUl det belopp som
upptagits i sluträkningen."
Regeringsrådet
Öhman, regeringsrådet Körlof och justitierådet Walberg: Av specialmotiveringen
till andra stycket andra punkten framgår att det förutsätts att domstol i
rättegång om biträdesersätlning i vissa fall skall höra rättshjälpsnämnden om
ersättningens skälighet. Gentemot detta må anföras alt domstolen visserligen
bör, som ett moment i dess processledande verksamhet, upplysa parterna om
möjligheten att få fastställelse av ersättningen hos rättshjälpsnämnden och
efterhöra om någon ämnar begagna sig därav, men alt det ej bör ifrågakomma alt
domstolen inhämtar yttrande om ersättningens skälighet från nämnden. Skulle
ingen av parterna vilja gå till rätlshjälpsnämnden, har domstolen alt själv
bestämma ersättningsbeloppet med tillämpning av första stycket i förevarande
paragraf jämfört med 22 §.
20
§ Lagrådet:
Lagrådet föreslår att i första stycket av
förevarande paragraf som en andra punkt införes följande bestämmelse: "Har
allmän rättshjälp lämnats enligt 16 § första stycket, utgår
biträdesersättningen även för denna del av uppdraget av allmänna medel."
I fråga om motiveringen härför hänvisar lagrådet tUl vad som anföres vid 22 §.
Vid 9 § har lagrådet förordat att i andra stycket
punkt 6 av nämnda paragraf upptages också vad av allmänna medel utgått i
ersättning enligt 5 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål
om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet lill barn utom äktenskap.
Enligt 9 § andra stycket anses såsom kostnad för
rättshjälpen den rättssökandes kostnad för bl. a. sådant som anges i samma
stycke punkt 6. När den rättssökande icke åtnjuter allmän rättshjälp efter
beslut av rätlshjälpsnämnden, avgöres enligt 18 kap. 13 § RB i vad mån den
rättssökande skall slutiigen vidkännas de i punkt 6 omnämnda kostnadema.
Prop. 1972:4 408
Anses
han skola bära sådan kostaad helt eller delvis, blir han ålagd återbetalningsskyldighet
till statsverket. Beloppet av vad han har att återbetala utgör
rättshjälpskostnad vid rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnden. För det
fall åter att den rättssökande av rättshjälpsnämnden beviljats allmän
rättshjälp, framgår nu av andra stycket i förevarande paragraf att i
motsvarande fall betalningsskyldighet ej skall åläggas honom. Emellertid måste
också i detta senare fall ske sådan prövning som avses i 18 kap. 13 § RB, ty
utan en sådan saknas grund att anse någon i 9 § andra stycket 6 avsedd kostnad
såsom kostnad för rättshjälpen åt honom. Detta måste också vara det remitterade
förslagets ståndpunkt Den skulle komma till uttryck om andra stycket i
förevarande paragraf avfattades exempelvis så: "För ersättning som avses i
9 § andra stycket 6 skall rätten, i stället för att enligt 18 kap. 13 §
rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän rättshjälp
betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad för
rättshjälpen."
Lagrådet förordar att andra stycket i förevarande
paragraf avfattas i överensstämmelse med vad nu angivils.
22
§ Lagrådet:
Det väsentliga innehållet i förevarande paragraf
avser biträdes rätt till ersättning och normer för ersättningens bestämmande
samt härjämte reglering av frågan vem som fastställer ersättningen. Paragrafen
är tilllämplig på allmän rättshjälp efter beslul av rätlshjälpsnämnden. Enligt
20 § första stycket gäller alt, sedan sådant beslut meddelats, kostnader som
uppkommer härefter skall betalas av allmänna medel.
I första stycket andra punkten av förevarande
paragraf sägs alt, om allmän rättshjälp lämnats enligt 16 § första stycket,
ersättning utgår även för denna del av uppdraget. Med detta stadgande torde ha
avsetts att ange förutom vad som omedelbart framgår av dess avfattning,
nämligen alt biträde skall ha ersättning också för den del av uppdraget som
ligger i tiden före rätlshjälpsnämndens beslut om rättshjälp att denna
ersättning skall bestämmas enligt samma normer och av samma myndigheter,
domstol eller rältshjälpsnämnd, som ersättningen för arbete efter
rättshjälpsnämndens, beslut och i ett sammanhang med denna. Att
biträdesersätlning i anledning av allmän rättshjälp, söm lämnats enligt 16 §
första stycket,, i nu avsett fall sålunda skall utgå av allmänna medel skulle
tydligare framgå om detta uttryckligen anges i 20 § första stycket. Lämpligen
bör, såsom vid sistnämnda paragraf redan angivits, en bestämmelse med detta
innehåll införas där som en andra punkt i första stycket. Om så sker synes
andra punkten i första stycket av förevarande paragraf kunna utgå. Av 20 §
första stycket med det nu föreslagna innehåUet torde nämligen följa att
bestämmelserna i förevarande
Prop. 1972: 4 409
paragraf
utan vidare blir tillämpliga på biträdets uppdrag också såvitt avser tiden före
beslutet äv rättshjälpsnämnden.
Såsom departementschefen framhållit i
specialmotiveringen till förevarande paragraf modifieras principen om alt
bilrädeskoslnad, som avses i 16 § andra stycket, anses utgå av allmänna medel,
sedan beslul om rättshjälp meddelats av rättshjälpsnämnden, för det faUet att
domstol redan före beslutet om rättshjälp faststäUt ersättning till biträdet
med stöd av 17 § andra stycket. Situationen kan inträda om talan i domstolsmålet
fullföljes tUl högre rätt och beslutet om rättshjälp meddelas först därefter. I
den mån ersättningen sålunda fastställts skall den icke anses utgå av allmänna
medel. Någon uttrycklig bestämmelse härom i lagen synes ej erforderlig. De faU
som här avses torde ej bli särskilt ofta förekommande.
Beträffande biträdes och offentUg försvarares
arvoden upptar förevarande paragraf och 21 kap. 10 § RB den allmänna principen
om skälig ersättning för utfört arbete. Som komplement härtill föreskrivs emellertid
alt taxor skall faststäUas, vilka skall tUlämpas vid bestämmande av ersättning.
Uppgiften att fastställa taxorna kommer att läggas på centralmyndigheten.
Departementspromemorians förslag om taxor
föranledde tvekan hos vissa remissinstanser om utsiktema alt kunna konslraera
användbara taxor som samtidigt är rimliga. Resultatet av de undersökningar som
därefter företagits inom justitiedepartementet och som redovisas i det nu
remitterade protokollet ger ett bättre underlag än man tidigare haft alt bedöma
dessa frågor. Den slutsatsen synes kunna dragas att förhållandevis goda
möjligheter föreUgger att fÖr åtskilliga typer av mål och ärenden bygga upp
taxor med någorlunda bred tillämpning utan alt skälighetskravet eftersattes.
Av väsentiig betydelse för all taxorna skall
tillgodose sistnämnda krav är att, i den mån de grandas på kostnaderna hos
rättshjälpsanslalterna och de allmänna advokatbyråerna, de kommer att bygga på
de verkliga självkostnaderna. Av uttalanden av departementschefen framgår att
detta är föratsatt I remissprotokoUet uttalas vidare att samråd kommer att ske
med företrädare för advokalväsendet
Arvodeslaxorna avses bli bindande för de
myndigheter som fastställer arvodena, alltså även för domstolarna. Som nyss
angivils heter det nämligen i lagrummen att vederbörlig taxa skall tillämpas
vid bestämmande av ersättning. Detta innebär alltså en begränsning av
domstolarnas prövningsrätt. Tvekan kan råda om en sädan ordning kan anses
godtagbar.
Rättshjälpen är avsedd att vara en social förmån.
Som en följd av reglema om kostnadsbidrag och återbelalningsskyldighet skall
visserligen kostnaderna i åtskilliga fall bäras av rättssökande eller
tilltalad. Emellertid innebär gmndskyddet att kostnaderna ersätts av allmänna
Prop. 1972: 4 410
medel.
Med hänsyn härtill och mot bakgrand av den föratsedda väsentligt ökade
omfattningen av rättshjälp är det förståeligt att man i ersättningsreglema
bygger in ett system med taxor inom ramen för den allmänna skälighetsprincipen.
Det nya systemet innebär att de allmänna
advokatbyråernas advokater och biträdande jurister obligatoriskt skall stå
till förfogande för rättshjälp. De blir att anse som tjänstemän och
beträffande dem medför sålunda taxesystemet inga problem.
För enskilt verksamma advokater och övriga
jurister, som kan ifrågakomma, innebär den nya ordningen ej något tvång att
lämna rättshjälp vare sig som biträde eller offentiig försvarare. Den
skyldighet i detta hänseende som nu föreligger enligt 8 kap. 5 § RB föreslås
sålunda bli upphävd. Det kan därför hävdas att dessa advokater och övriga jurister,
då de åtager sig uppdrag inom ramen för rättshjälpen, därmed också godtager att
ersättning lämnas på grundval av det fastställda taxesystemet. Med etl sådant
betraktelsesätt synes principiell erinran ej kunna göras mot den föreslagna
regleringen.
I fråga om laxebeslämmelsernas tillämpning framgår
av remissprotokoUet alt biträde eller offentlig försvarare skall kunna genom
påvisande av särskilda omständigheter föranleda att avvikelse sker från de
taxeenliga normalarvodena. Vad i det sammanhanget anföres får anses ge ett
rimligt utrymme för att tillgodose variationer i svårighetsgrad, ådagalagd
skicklighet, arbetsmängd och andra sådana förhållanden i de särskilda ärendena.
Lagrådet anser med hänsyn lill del anförda alt det
föreslagna systemet med taxor för ersättning åt biträden och offentliga
försvarare bör kunna godtagas.
23
§ Lagrådet:
Biträde som förbehållit sig för hög ersättning av
sin huvudman och fått betalning, bör vara skyldig alt återbetala vad han fått
för mycket. Han bör icke vara skyddad mot återkrav ens i det fallet att
betalningen erlagts med full insikt om att den innebär överbetalning. För alt
detta skall tydligt framgå föreslås att paragrafen får följande lydelse:
"Biträde får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman
utöver vad som följer av 22 §. Har det skett är förbehållet utan verkan och
skall biträdet återbetala vad han uppburit för mycket."
27
§ Lagrådet:
Under hänvisning tUl vad som anförts beträffande 9
§ första stycket förordas att första stycket av förevarande paragraf erhåller
följande ly-
Prop. 1972:4 411
delse:
"Har biträde förordnats, betalas kostnadsbidrag till biträdet intill det
enligt 19 § fastställda maximibeloppet. Vad som sagts nu gäller ej i den mån
skyldigheten alt utge sådant bidrag redan fullgjorts enUgt 16 § andra
stycket"
Den föreslagna nya andra punkten i första stycket
avser även vad som enligt 16 § andra stycket inbetalats såsom förskott på
biträdesersättning. Av 20 § första stycket andra punkten i styckets avfattning
enligt lagrådets förslag framgår att biträdesersättningen jämväl till den del
den avser arbete som biträdet ulfört före rätlshjälpsnämndens beslut anses utgå
av aUmänna medel, givelvis i den mån ersättningen ej fastställts enligt 17 §
andra stycket första punkten.
Att ersättning, som fastställts enligt 17 § andra
stycket, ej anses utgå av allmänna medel innebär, all regeln i andra stycket
första punkten av förevarande paragraf om avräkning ej gäUer vad som motsvarar
sålunda fastställd ersättning. Denna begränsning av regelns räckvidd synes ej
erfordra uttrycklig reglering i lagen. I detta hänseende hänvisas också tUl vad
lagrådet anfört vid 22 §.
30
§ Lagrådet:
I specialmotiveringen lill förevarande paragraf
uttalar departementschefen den meningen, att rättshjälp som beviljats för
angelägenhet, vUken kan leda fram tUl verkslällbart avgörande, i princip ej
bör omfatta exekution av avgörandet Såsom skäl för denna ståndpunkt anföres,
att en annan ordning skulle medföra att rältshjälpsärendet kunde komma att stå
öppet under lång tid och att förfarandet vid exekution är så enkelt att det
endast undantagsvis torde behövas biträdeshjälp. Skulle någon gång behov
föreligga av rättshjälp vid verkstäUighet bör enligt departementschefen ny
ansökan om rättshjälp få göras. Samtidigt förutskickas emellertid vissa
ändringar i 1967 års kungörelse om vissa avgifter i utsökningsmål, innebärande
att där angivna kostnader bortfaller, när subventionerad rättshjälp tidigare
åtnjutits.
Det kan givetvis råda delade meningar i vad mån det
är rimligt och lämpligt att begränsa rättshjälpen för anlitande av biträde i
samband med verkstäUighet på angivet sätt. Det kan sålunda synas naturligt att
i ett fall, där rättshjälp beviljats för indrivning av en fordran och ärendet
lett fram till ett domstolsavgörande, genom vilket betalningsskyldighet ålagts,
saken anses avslutad först sedan exekution skett, i vart fall om exekutionen
följer i nära anslutning till domstolsavgörandet. Vad den rättssökande avser
med sin ansökan om rättshjälp är ju alt få betalt för sin fordran. Den i
specialmotiveringen angivna ståndpunkten kan också synas rimma mindre väl med
lagens i övrigt generösa inställning, om man tar i betraktande sådana fall, när
exekutionen avser en icke laga-
Prop. 1972: 4 412
kraftvunnen
dom (se bl. a. 39, 41 och 42 §§ UL), medan själva målet efter överklagande av
motparten går vidare till högre instans. Exekutionen framstår där i särskilt
hög grad som ett led i rättshjälpsärendet. Likafullt skall biträdeshjälp icke
utgå.
Del framgår icke heller av rätlshjälpslagens text
alt lagens ståndpunkt är den angivna. Som stöd för att den ursprungligen
beviljade rättshjälpen skulle omfatta biträdeshjälp i vart fall vid förtida
exekution skulle fastmera kunna åberopas 10 § i dess lydelse enligt det
remitterade förslaget Enligt nämnda paragraf äger rättshjälpsnämnden, sedan
beslut meddelats om allmän rättshjälp, utfärda ansvarsförbindelse å statens
vägnar bland annat när den rättssökande skall ställa säkerhet för att få till
stånd verkställighet enligt UL. Här är tydligen fråga om verkställighet av en
icke lagakraftvunnen dom (41 och 42 §§ UL). Skall säkerhet kunna ställas för
förlida exekution ligger det givelvis nära lill hands alt därav draga den
slutsatsen, att den ursprungligen bevUjade rättshjälpen omfattar också själva
exekutionen.
Vill man av praktiska och finansiella skäl begränsa
bilrädeshjälpen vid rättshjälp på sätt angivits i specialmotiveringen, synes
del mest konsekvent, alt rättshjälpen icke heller skall omfatta förtida
verkställighet och att bestämmelsen i 10 § om ansvarsförbindelse vid verkställighet
enligt UL begränsas till att gälla fall när rättshjälp bevUjals i själva
verkställighetsärendet. Detta bör framgå av lagtexten. En jämkning bör därför
ske av 10 §. I detta hänseende hänvisas lill vad som anförts vid sagda
paragraf. En sådan jämkning skulle vara av värde även såtillvida, att del
härigenom åtminstone indirekt kom till uttryck i rätlshjälpslagens text, alt
allmän rättshjälp i princip icke omfattar exekution.
Det kan anmärkas, att verkstälUghet som avser
kvarstad, skingringsförbud eller annan säkerhetsåtgärd otvivelaktigt enligt
förslaget omfattas av den rättshjälp som beviljats i den angelägenhet som
föranlett säkerhetsåtgärden.
34
§
Lagrådet:
Med avseende å bestämmelsen i första stycket 4
erinras om den icke ovanliga situationen, att under behandlingen av en rättslig
angelägenhet framkommer utredning, som ådagalägger, alt den rätlssökandes
intresse av all få sin sak behandlad icke är av den styrka man från början'
antagit. Sålunda kan vid förberedande utredning inför en process eller under
målets handläggning i första instans framkomma omständigheter som visar, att
den rättssökandes talan i själva verket är obefogad. För att utmärka, att
rättshjälpsnämnden även i sådana fall äger förordna alt rättshjälpen skall
upphöra, synes lämpligt, att ordet "har" utbytes mot orden "kan
anses ha".
Prop.
1972:4 413
lustitierådet Alexanderson och justitierådet Walberg:
Med den ståndpunkt förslaget i 15 §
intagit synes bäst överensstämma, alt i fall som behandlas i första stycket 5
av förevarande paragraf avseende fästes endast vid väsentlig förändring. Vi
ifrågasätter huruvida icke förevarande paragraf borde jämkas i överensstämmelse
med vad nu sagts.
35 § Lagrådet:
Med hänsyn lUl bestämmelsen i 19 §
RP om offentiig försvarare föreslås att här endast utsäges alt om offentiig
försvarare finns särskilda bestämmelser.
38 § Lagrådet:
I förevarande paragraf hänvisas
till särskUda bestämmelser i fråga om skyldighet för misstänkt eller annan att
återgälda statsverket kostnad för rättshjälp enligt 36 §. Hänvisningen torde
avse dels bestämmelserna i 31 kap. RB i tiUämpliga delar beträffande mål vari
endast målsägande för talan därjämte reglerna i 18 kap. 13 § RB och dels 36
kap. 23 § och 40 kap. 16 § RB.
De förmåner som följer med
rättshjälp enligt 36 § rätlshjälpslagen torde emellertid icke samtliga gå in
under bestämmelserna i 18 kap. 13 § och 31 kap. 1 § RB. Så är t ex. icke
förhåUandet med kostnad för utskrift av fonogram. Samtliga kostnader bör
emellertid omfattas av återbelalningsskyldighet Bestämmelserna i förevarande
paragraf bör därför jämkas. Vad nu avhandlats kan förslagsvis formuleras så:
"Bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för tilltalad eller
annan att till statsverket återbetala kostnad som enligt rättens beslul utgått
av allmänna medel äger motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för
rättshjälp enligt 36 §."
Vid förevarande paragraf torde böra
upptagas en fråga som berör också 45 § samt förslaget till lag om ändring i RP.
I 1719 §§ RP finns bestämmelser
som innebär att vissa arter av talan skall behandlas i den för brottmål
föreskrivna ordningen. Enligt 17 § är sålunda fråga om talan mot någon, som ej
är tUltalad, rörande egendoms förverkande till det allmänna eller annan
särskild rättsverkan av brott. I 18 § RP gäller det talan som föres särskilt
angående utdömande av förelagt vite. Slutligen avses i 19 § andra stycket RP
det fall då mot någon, som blivit dömd för brott, vid domstol inleds förfarande,
som avser undanröjande av påföljd och ådömande av annan påföljd för brott eUer
också annan åtgärd i fråga om ådömd påföljd.
Prop. 1972: 4 414
Att
i dessa fall kan förekomma rättshjälp enligt 36 § rätlshjälpslagen åt den som
sålunda likställts med misstänkt i brottmål följer direkt av innehållet i de nu
anförda bestämmelserna. I sådant hänseende utsäger 45 § rätlshjälpslagen något
som är överflödigt men tillika missvisande, i det att 36 § som sagts skall
tillämpas ej blott i fall som avses i 19 § andra stycket RP utan också i faU
enligt 17 och 18 §§ RP.
Syftet med bestämmelserna i 45 § är i själva verket
ett annat. Förevarande paragraf i föreslagen lydelse låter förstå att
förefintiiga bestämmelser i ämnet innebär skyldighet att återgälda rättshjälp
enligt 36 §. Sä är fallet beträffande 17 och 18 §§ RP. Vad åter angår 19 §
andra stycket RP finns där för närvarande en bestämmelse att, om offentiig
försvarare förordnats för den dömde, arvode och ersättning till försvararen
alltid skall gäldas av statsverket, och avsikten är att också kostnad för
rättshjälp enligt 36 § skall stanna på statsverket. Denna ståndpunkt framträder
i förslaget därigenom att uppräkningen av lagrum i 45 § icke innefattar
förevarande paragraf.
Som
redan nämnts kan 45 § leda till oriktiga slutsatser beträffande fall som avses
i 17 och 18 §§ RP. Det är vidare icke lyckligt att i faU som avses i 19 § RP
den dömdes frihet från att återgälda rättshjälpskostnader regleras dels i
sistnämnda paragraf och dels i 45 §. Mera rättvisande och följdriktigt är
enligt lagrådets mening, om friheten från återbetalningsskyldighet helt
regleras i 19 § RP, 45 § utgår och 46 § blir 45 § saml i förevarande paragraf,
i ett andra stycke, göres en hänvisning till 19 § andra stycket RP.
På
grund av det anförda hemställer lagrådet vid förevarande paragraf ytterligare
alt däri som etl andra stycke upptages följande: "I fall som avses i 19 §
andra stycket lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken gäller
vad där är föreskrivet."
Lagrådet:
Beträffande rubriken närmast före förevarande
paragraf och paragrafens avfattning hänvisas till det vid 1 § sagda.
Beaktas lagrådets hemställan att 8 § första stycket
skall utgå, skall hänvisningarna i förevarande paragraf jämkas i enlighet
därmed.
42
§ Lagrådet:
Det
föreslås att andra stycket av förevarande paragraf i förtydligande syfte ges
följande lydelse: "Lämnas efter rådgivning allmän rättshjälp, skall
kostnaden för rådgivningen anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen.
Den rättssökande får därvid räkna sig erlagd rådgivnings-avgift liU godo såsom
betalning på kostnadsbidrag."
Prop. 1972:4 415
44 §
Lagrådet:
Förbudet
i första stycket andra punkten av förevarande paragraf att föra talan mot
centralmyndighetens beslut torde vara avsett för beslul i anledning av besvär
som nämns i första punkten. Enligt ordalagen gäller fullföljdsförbudet
emellertid generellt Som framgår av remissprotokollet skall centralmyndigheten
ha att meddela också åtskilliga andra beslut, närmast av normbesluts karaktär.
De viktigaste blir fastställande av taxor för biträdens och offentliga
försvarares arvoden enligt 22 § rätlshjälpslagen och 21 kap. 10 § RB. I dessa
ärenden föreligger ett berättigat intresse för exempelvis advokater alt ha
möjlighet alt föra talan mot besluten hos Kungl. Maj:t. Denna möjlighet bör ej
beskäras. Fullföljdsförbudet bör därför uttryckligen begränsas till att avse
centralmyndighetens beslut i anledning av besvär.
45 §
Lagrådet:
Under hänvisning till vad som vid 38 § anförts
beträffande nu förevarande paragraf hemställes att denna får utgå.
46 §
Lagrådet:
Under hänvisning till vad som sagts vid 38 och 45
§§ hemställes att förevarande paragraf betecknas 45 §.
Övergångsbestämmelserna
Lagrådet:
För vinnande av ökad tydlighet torde andra och
tredje styckena böra byta plats.
Det föreslagna andra stycket lär icke vara avsett
att hindra den som gjort en före ikraftträdandedagen ännu icke bifallen ansökan
om fri rättegång från alt, om ansökningen avslås, söka och få rättshjälp.
Prop. 1972: 4 416
Förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken
18
KAP.
8
§ Lagrådet:
Den vid förevarande lagmm upptagna
lagstiftningsfrågan är i första hand en allmänprocessuell fråga, nämligen
frågan i vilken utsträckning kostnad, som uppkommit före rättegången, bör
hänföras till rättegångskostnad. Endast medelbart berörs rättshjälpssystemet.
Den föreslagna ändringen rör frågor av principiell
räckvidd och kan få icke obetydliga ekonomiska verkningar för parterna i
civilmål. Ändringsförslaget bygger icke på någon mera ingående utredning och
analys av de situationer av skUda slag, i vilka den föreslagna nya bestämmelsen
skulle kunna få betydelse. Förslaget har icke varit föremål för
remissbehandling. I sådant hänseende hade det varit av särskUt intresse alt
höra Sveriges advokatsamfund.
Vad
gällande rätt innebär i förevarande hänseende är icke fullt klart Lagrådet
håller det icke för uteslutet att en viss utvidgning av vinnande parts
ersättningsrält kan vara befogad. Det föreliggande förslaget synes emellertid
föra för långt.
Med hänsyn till det nu sagda finner lagrådet att en
ändring av förevarande lagrum icke bör genomföras på föreliggande utredning.
21
KAP.
10
§ Lagrådet:
I fråga om taxa för bestämmande av ersättning tUl
offentlig försvarare hänvisas till vad som anförts vid 22 § rättshjälpslagen.
23
KAP.
13
och 15 §§ (19 §)
Lagrådet:
Enligt det remitterade förslaget avser rättshjälp
åt misstänkt under förundersökning endast ersättning till offentlig försvarare.
Förslaget innehåller emeUertid bestämmelser om att kostnad för bevisupptagning
vid domstol under förundersökningen och kostnad för den misstänktes inställelse
vid sådan bevisupptagning skall utgå av allmänna medel. Bestämmelserna torde
avse fall där kostnad under förundersökningen f. n. kan ersättas enligt lagen
om fri rättegång.
Prop.
1972: 4 417
Under förundersökning torde dock
ersättning enligt nämnda lag kunna utgå även när den misstänkte förelagts att
infinna sig personligen vid förhör enligt 23 kap. 19 § andra stycket RB. Om den
misstänkte inställer sig lill förhör enligt sistnämnda bestämmelse, bör
följdriktigt ersättning för hans inställelse utgå av allmänna medel.
Ersättning bör utgå i den omfattning och enligt samma normer som gäller för
tilltalad som åtnjuter rättshjälp. Lagrådet föreslår att bestämmelse med detta
innehåll tas in som en tredje punkt i 23 kap. 19 § andra stycket RB.
Även i vissa andra fall torde under förundersökning
uppkommen kostnad kunna ersättas enligt lagen om fri rättegång. Så torde vara
fallet med kostnad för bl. a. sådan i 24 kap. 14 § RB angiven utredning som får
förebringas endast när särskUda skäl föreligger. I det remitterade förslaget
har icke lagits upp bestämmelser om all ersättning för dessa kostnader skall
utgå av allmänna medel och lagrådet finner för sin del icke anledning alt
föreslå några sådana bestämmelser.
Har kostnad för bevisupptagning eller den misstänktes
inställelse vid rätten utgått av allmänna medel, torde avsikten i det
remitterade förslaget vara, att ersättningsskyldighet skaU kunna förekomma
enligt bestämmelserna i 31 kap. RB. Bland de kostnader som nämns i 31 kap. 1 §
finns kostnad för bevisning under förandersökningen men icke kostnad för den
misstänktes inställelse vid rätten under förundersökningen. I enlighet med det
anförda föreslår lagrådet all de i 31 kap. 1 § första stycket första punkten
angivna kostnadsposterna kompletteras med kostnad för den misstänktes
inställelse vid rätten under förandersökningen.
31 KAP.
1 § Lagrådet:
Beträffande första stycket första
punkten i förevarande lagrum har lagrådet vid 23 kap. 13 och 15 §§ föreslagit
visst tillägg.
Det framgår ej av remissprotokoUet, vilken räckvidd som är
avsedd att tillkomma den nya bestämmelsen i första stycket sista punkten alt
tilltalad "ej heller i något fall" skaU vara skyldig att betala mera
än ett på visst sätt bestämt belopp. Klart är i vart faU alt bestämmelsen
innebär en inskränkning i vad som skulle följa av tidigare punkter i
förevarande paragraf. Bestämmelsens placering i kapitlets inledande och
centrala paragraf talar emellertid närmast för att den också får verkan
gentemot åtskilliga följande paragrafer i kapitlet.
En lämplig ordning skulle enligt
lagrådets mening vara, att maximeringen av ersättningsskyldigheten fick gälla
också i fråga om solidariskt ansvar (6 och 7 §§), totalkostnad i instanserna (10
§) saml i fall som av-
Prop. 1972:4 418
ses i 12 §, däremot ej beträffande kostnader som avses i 4
§ första stycket.
Lagrådet föreslår att, om denna ståndpunkt
vinner bifall, den bringas till uttryck i lagtexten på förslagsvis det sätt att
orden "i något fall" utbyts mot "i annat fall än som sägs i 4 §
första stycket".
Det må anmärkas att, för mål om
enskilt åtal, i 11 § andra stycket i föreslagen lydelse beträffande
rättshjälpskostnad särskilt hänvisats tUl maximeringsregeln i förevarande
paragraf.
11 § Lagrådet:
Enligt andra stycket i förevarande
paragraf skall 31 kap. 1 § ha motsvarande tillämpning i fråga om den
misstänktes skyldighet att ersätta statsverket kostnad för offentiig försvarare
och för annan rättshjälp åt den misstänkte. Hänvisningen lill 31 kap. 1 §
åsyftar uppenbarligen endast alt göra bestämmelserna om maximering och
jämkning i nämnda paragraf tillämpliga på den misstänktes ersättningsskyldighet
för rättshjälpskostnad. Hänvisningen bör därför uttryckligen begränsas till
att avse 31 kap. 1 § första stycket tredje punkten och andra stycket
Övergångsbestämmelserna Lagrådet:
Hänsyn torde vid avfattningen böra
tas till möjligheten att ansökan avslås. Andra punkten kan lämpligen avfattas
så: "Har ansökan om fri rättegång gjorts före nya lagens ikraftträdande,
gäUer dock fortfarande i fråga om ansökningens behandling enligt denna balk
och, om ansökan bifallés, beträffande den fria rättegången 17 kap. 14 §,"
etc.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1946: 804) om
införande av nya rättegångsbalken
Lagrådet:
Under hänvisning till vad lagrådet
vid 38 § rättshjälpslagen anfört om förevarande lagförslag samt med beaktande
tillika av den ändring som föreslås i 21 kap. 10 § första stycket RB,
hemställer lagrådet att, samtidigt som 27 § RP upphäves, 19 § andra stycket
andra punkten RP ändras och en ny tredje punkt tillägges enligt följande
förslag: "Har offentlig försvarare förordnats för den dömde, skall
ersättning till försvararen alltid gäldas av statsverket Även kostnad för
annan rättshjälp åt den dömde skaU gäldas av statsverket."
Ur protokollet: Ingrid Hellström
Prop. 1972:4 419
Utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför
Hans Majrt Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 17 december 1971.
Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL,
ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.
Chefen för justitiedeparlemenlet,
statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga
ledamöter lagrådets utiåtande över förslag tUl
1)
rättshjälpslag,
2)
lag om
ändring i rättegångsbalken,
3)
lag om
ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
De anmärkningar som lagrådet
framställt har i huvudsak endast berört detaljer i förslaget I den mån annat
inte anges i det följande bör lagrådels anmärkningar godtas.
Lagrådet har inledningsvis tagit
upp frågan om rällsskyddsförsäkring-arnas roll i det nya rältshjälpssyslemet
och därvid framhållit viklen av att dessa försäkringar finns kvar efter
reformens genomförande.
Av mina uttalanden i det
remitterade förslaget framgår att jag utgår från att de frivilliga
rätlsskyddsförsäkringarna skall finnas kvar som komplettering till det
grundskydd som rättshjälpen innebär. Det finns anledning lill antagande att
försäkringsbranschen skall kunna, finna lämpliga former för anpassning av de
frivilliga rättsskyddsförsäkringarna till det nya rätlshjälpssystemet.
När det gäller förslaget tUl
rättshjälpslag delar jag lagrådels i anslutning till 1 § framförda uppfattning
att uttrycket "konsultation" bör ersättas med
"rådgivning". Definitionen av begreppet rådgivning bör ges i 41 §.
I anslutning lUl 9 § tar lagrådet
upp frågan vilka förmåner som allmän rättshjälp i angelägenhet utomlands
närmare innebär. Lagrådet anser det vara lämpligt alt i förevarande paragraf
las in ell bemyndigande för Kungl. Maj:l alt meddela närmare föreskrifter i
frågan. För egen del anser jag inte alt en sådan reglering behövs. Det torde
utan vidare vara klart att de förmåner som anges i andra stycket 36 inte kan
förekomma annat än i angelägenhet som prövas eller på annat sätt
Prop,
1972: 4 420
behandlas
här i landet. Detsamma gäller bevisning vid någon av de under punkt 2 angivna
domstolarna, liksom också den i 10 § angivna förmånen. Återstående förmåner
hänför sig tiU utomprocessueU utredningskostnad och biträdeshjälp. För
utomprocessueU utredningskostnad gäller enligt 25 § att biträde eller i
undanlagsfall rätlshjälpsnämnden beslutar om sådan utredning. Biträdet har att
på eget ansvar ta ställning tiU om särskild utredning behövs och del finns inte
anledning att begränsa hans befogenhet till sådan utredning, som kan
förebringas här i landet Det sagda gäller f. ö. även i det fallet att det i
angelägenhet som behandlas här i landet uppkommer fråga om att införskaffa
utredning utomlands. Biträde skall givelvis kunna förordnas för angelägenhet
som skall prövas eller på annat sätt behandlas utomlands. Det ligger dock i sakens
natur att biträdeshjälpen måste få begränsad omfattning. Som huvudregel bör
gälla att biträdet får driva ärendet från Sverige. Del bör aUlså normalt inte
komma i fråga att biträdet företar resor utomlands för att medverka vid
förlikningsförhandlingar eller för att inställa sig vid förhandling inför
domstol eller annan myndighet. I undantagsfall kan det dock från ekonomisk
synpunkt vara fördelaktigare att biträdet direkt tar del i ärendets
handläggning på den främmande orten. Det torde få ankomma på
centralmyndigheten att vid behov meddela närmare föreskrifter för tUlämpningen
i de situationer som nu berörts.
I anslutning lill 10 och 30 §§ berör lagrådet
frågan om etl rältshjälpsärende skall anses omfatta exekution. Lagrådets
förslag lill avfattning av 10 § kan jag godta. Förtida verkstäUighet bör liksom
annan verkstäUighet inte omfattas av den rättshjälp som lämnats i den
angelägenhet som lett fram lill ulsökningstiteln. Som lagrådet framhåller
omfattas däremot sådan verkställighet som avser kvarstad, skingringsförbud
eUer, annan säkerhetsåtgärd av den rättshjälp som lämnats i den angelägenhet
som föranlett säkerhetsåtgärden. Som jag anfört i remissprotokoUet torde det
vid exekution endast undantagsvis behövas biträdeshjälp. Den reella kostnaden i
ett verkställighetsärende består därför i de avgifter som utgår i
utsökningsmål. Frågan om befrielse från exekutionsavgift när sökanden har haft
rättshjälp får lösas genom ändring i den författning som reglerar
exekutionsavgiflerna. Dessa avgifter regleras numera i exekutionsavgiftskungörelsen
(1971: 1027), som träder i krafl den 1 januari 1972 och som ersätter
kungörelsen (1967: 441) om vissa avgifter i utsökningsmål m. m. Skulle det i
något fall behövas biträde i det exekutiva förfarandet får rättshjälp sökas
särskilt i denna angelägenhet.
Som jag anfört i remissprotokollet bör vid allmän
rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnden klienten av biträdet erhålla
bevis om att sådan rättshjälp lämnas. Vad lagrådet anfört härom i anslutning
lUl 16 § kan jag ansluta mig fiU, Den närmare utformningen av dessa bestämmelser
liksom bestämmelserna om redovisning av rättshjälpsärende kan regleras i
tUlämpningsföreskrifter.
Prop. 1927: 4 421
En ledamot av lagrådet förordar all den 'i 17 §
andra stycket andra punkten angivna rätten för den rättssökande eUer biträdet
att begära fastställelse av biträdesersätlning samt för rätlshjälpsnämnden all
självmant la upp ersättningsfrågan till prövning skall gälla under begränsad
lid från del sluträkning har avgetls och att, sedan denna tid gått ut utan att
fråga om faststäUelse uppkommit ersättningen skall anses faststäUd lill det
belopp som tagils upp i sluträkningen. En sådan tidsbegränsning finner jag
varken lämplig eller nödvändig. Jag förutsätter alt rättshjälpsnämndema
använder sin befogenhet att självmant ta upp ersättningsfrågan i ärenden som
avslutats längre tid tUlbaka endast när särskilda skäl föreligger. Jag delar
lagrådets i anslutning tUl samma paragraf framförda uppfattning att allmän
domstol i rättegång om biträdesersätlning inte skall höra rätlshjälpsnämnden
om ersättningens skälighet. Det bör ankomma på parterna i målet att begära
fastställelse hos nämnden. Jag vill dock understryka lagrådets uttalande att domstolen
bör upplysa om denna möjUghet.
Vad två ledamöter av lagrådet anfört i anslutning
tUl 34 § föranleder inte att jag frångår den i del remitterade förslaget
intagna ståndpunkten.
Beträffande förslaget till lag om ändring i
rättegångsbalken har lagrådet i fråga om bestämmelserna i 18 kap. 8 § ansett
att en ändring i lagrummet inte bör genomföras på föreliggande utredning. I och
för sig anser jag att det är angeläget med en ändring av paragrafen i den
riktning som det remitterade förslaget anger. Som lagrådet framhåUer har
emellertid en sådan ändring endast medelbart intresse för rätlshjälpsreformen.
Jag vill därför inte motsätta mig all frågan las upp i annat sammanhang. Inom
justitiedepartementet utarbetas f. n. en promemoria med förslag till vissa
ändringar i bl. a. RB:s bestämmelser om rättegångskostnader. Promemorian kommer
att bli föremål för remissbehandling. Frågan om ändring i 18 kap. 8 § bör tas
upp i det sammanhanget.
Till det remitterade förslaget har fogals en labell
över kostnadsbidrag, beräknade efter ett basbelopp av 6 900 kr. Basbeloppet för
december 1971 utgör 7 100 kr. En ny tabell över kostnadsbidrag, beräknade efter
sistnämnda basbelopp, torde få fogas som bilaga till delta protokoll.
I
det remitterade förslaget har ställning inte tagits lill lidpunkten för
rältshjälpsreformens ikraftträdande. Tidpunkten bör nu bestämmas till den 1
juli 1973.
Utöver vad som har nämnts i det föregående bör
vissa redaktionella ändringar vidtas.
Prop. 1972: 4 422
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition
föreslår 1972 års riksdag att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med
vidtagna ändringar.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med mstämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlålas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: BrUta Gyllensten
Prop.
1972: 4 423
Bilaga
Tabell
över kostnadsbidrag (basbeloppet=7 100 kr).
Å rsinkomst
Antal j
personer
mot vilka underh å Usskyldighet fullg ö rs
kronor
0
1
2
3
4
5
18 000
50
50
50
50
50
50
20 000
50
50
50
50
50
50
22 000
50
50
50
50
50
50
24 000
130
50
50
50
50
50
26 000
230
50
50
50
50
50
28 000
330
150 .
50
50
50
50
30 000
430
250
80
50
50
50
32 000
530
350
180
50
50
50
34 000
630
450
280
100
50
50
36 000
740
550
380
200
50
50
38 000
870
650
480
300
120
50
40 000
1010
770
580
400
220
50
42 000
1 140
900
680
500
320
140
44 000
1320
1040
800
600
420
240
46 000
1 520
1 170
930
700
520
340
48 000
1720
1360
1070
830
620
440
50 000
2 040
1560
1210
960
730
540
52 000
3 040
1760
1410
1 100
860
640
54 000
4 040
2 260
16110
1250
990
760
56 000
5 040
3 260
. 1 810
1450
1 130
890
58 000
4 260
2 490
1650
1300
1020
60 000
5 260
3 490
1 850
1500
1160
62 000
4 490
2 710
1 700
1 340
64 000
3 710
1940
1540
66 000
4 710
2 940
1740
68 000
3 940
2 160
70 000
4 940
3 160
72 000
4160
74 000
5160
76 000
Prop. 1972: 4 424
Innehållsförteckning
sid.
Propositionen
................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... ... 1
Lagförslag ...................................................... 3
Utdrag
av statsrådsprotokollet den 7 september 1971. 21
1
Inledning ................................................... .. 21
2
Nuvarande rättshjälpssystem .......................... .. 23
2.1
Fri rättegång i tvistemål och
ärenden vid domstol 23
2.2
Rättshjälp i brottmål ................................ .. 24
2.3
Rättshjälp i
förvaltningsärenden..................... .. 26
2.4
Rättsskyddsförsäkringarna ........................ 27
2.5
Rättshjälpsanstaltema ............................... .. 29
2.6
Jämtiandssystemet...................................... .. 34
3 Tidigare
reformförslag m. m............................... .. 36
3.1
Rättegångskommitténs förslag om
rättegångshjälp 36
3.2
1965 års reviderade förslag om
rättegångshjälp ..... 38
3.3
Reformförslag i fråga om
rättshjälp i förvaltningsärenden 43
3.4
Reformförslag i fråga om
rättshjälpsanstalterna m. m. .. 43
4
Sammanfattning av
promemorieförslaget ............. 50
5
Behovet av och riktlinjerna för
en rätlshjälpsreform 53
5.1
Promemorian.............................................. 53
5.2
Remissyttrandena ..................................... .. 62
6 Tillämpningsområdet
..................................... 83
6.1
Nuvarande ordning ................................... 83
6.2
Tidigare reformförslag.................................. .. 85
6.3
Promemorian.............................................. .. 88
6.4
Remissyttrandena ..................................... .. 95
7 Kostnadsbidrag
........................................... 107
7.1
Nuvarande ordning ................................... 107
7.2
Tidigare reformförslag ................................. 110
7.3
Promemorian.............................................. 120
7.4
Remissyttrandena .................................... 123
8 Förmåner
.................................................... 127
8.1
Nuvarande ordning ................................... 127
8.2
Tidigare reformförslag.................................. 130
8.3
Promemorian.............................................. 133
8.4
Remissyttrandena .................................... 141
9 Rättshjälp
åt misstänkt i brottmål........................ 147
9.1
Nuvarande ordning ................................... 147
9.2
Tidigare reformförslag.................................. 149
9.3
Promemorian............................................ 151
9.4
Remissyttrandena .................................. 154
Prop. 1972: 4 425
Sid.
10 Frikänd
tilltalads rättegångskostnad.................... 157
10.1
Nuvarande ordning..................................... 157
10.2
Tidigare reformförslag ............................. 159
10.3
Promemorian............................................. 161
10.4
Remissyttrandena ................................. 164
11 Konsultation................................................... 165
11.1
Promemorian .......................................... 165
11.2
Remissyttrandena...................................... 168
12 Taxor
och normalarvoden ................................. 171
12.1
Nuvarande ordning..................................... 171
12.2
Tidigare reformförslag .............................. 172
12.3
Utiändsk rätt ......................................... 173
12.4
Promemorian .......................................... 174
12.5
Remissyttrandena .................................. 177
13 De
allmänna advokatbyråerna .......................... 183
13.1
Promemorian .......................................... 183
13.2
Remissyttrandena .................................. 186
14 Rättshjälpsmyndigheterna
.............................. 188
14.1
Promemorian .......................................... 188
14.2
Remissyttrandena ................................. 193
15 Centralmyndigheten
................................... 207
15.1
Promemorian ......................................... 207
15.2
Remissyttrandena ................................. 208
16 Förfarandet
................................................. 210
16.1
Promemorian ......................................... 210
16.2
Remissyttrandena .................................. 211
17 Fullföljd
mot rätlshjälpsbeslut .......................... 213
17.1
Promemorian ......................................... 213
17.2
Remissyttrandena .................................. 214
18 Kostnaderna
för reformen ................................. 219
18.1
Promemorian .......................................... 219
18.2
Remissyttrandena ................................. 222
19 Departementschefen
................................... 224
19.1
Behovet av och riktlinjema för
en rättshjälpsreform .. 224
19.2
Tillämpningsområdet ............................. 240
19.3
Koslnadsbidrag ...................................... 249
19.4
Förmåner ............................................ 256
19.5
Rättshjälp åt misstänkt i
brottmål ............... 262
19.6
Frikänd tilltalads
rättegångskostnad .......... 268
19.7
Konsultation ......................................... 270
19.8
Taxor och normalarvoden ........................ 273
19.9
De allmänna advokatbyråerna..................... 280
19.10
Rättshjälpsnämndema ............................. 285
19.11
Centralmyndigheten ............................... 294
19.12
Förfarandet ......................................... 298
19.13
Fullföljd mot rätlshjälpsnämndens
beslut ....... 301
19.14
Kostnaderna fÖr och
genomförandet av reformen 302
19.15
Sammanfattnmg .................................. 306
Prop. 1972:4 426
sid.
19.16 Lagforslagen ....................................... 309
19.16.1
Förslaget tUl rättshjälpslag.............
309
19.16.2
Förslaget till lag om ändring i
rättegångsbalken ; 351
19.16.3
Förslaget tUl lag om ändring i
lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken .. 358
Bilaga 1
Promemorieförslaget ,,................... ........ 359
Bilaga
2 Det remitterade förslaget.......................... . 377
Bilaga
3 TabeU över kostnadsbidrag ....................... . 394
Bilaga
4 PM ang. undersökning av arvoden till offentlig försvarare
i
brottmål................................................ 395
Utdrag
av lagrådets protokoU den 16 december 1971. 398
Utdrag
av statsrådsprotokoUet den 17 december 1971 419
Bilaga
Tabell över kostnadsbidrag..................... 423
MARCUS BOKT » . STHLM 1971 710359
Doktrin (9)
- Sebastian Wejedal, Rättegångskostnaderna och den rättvisa rättegången – fyller RF tomrummet i FPL?, FT 2021 nr 3 s. 515, på s. 517 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Michaela Ribbing, HFD 2020 ref. 34. Åtgärden att avföra någon från en myndighets förteckning över personer som anses lämpliga att ex officio förordna som offentliga biträden utgör inte ett överklagbart förvaltningsbeslut, FT 2021 nr 1 s. 187, på s. 190 · Fritt tillgänglig
- Lars Heuman, Köpta vittnen, SvJT 1983 s. 669, på s. 686 · Fritt tillgänglig
- Sven Larsson, Rättshjälpslagens tillämpning, SvJT 1982 s. 491, på s. 492 · Fritt tillgänglig
- Ingvar Severin, Allmän rättshjälp i förvaltningsärenden I, FT 1981 nr 5 s. 185, på s. 195, 198, 199, 205 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Olle Höglund, Svensk rättspraxis Familjerätt 1971 — 1975, SvJT 1978 s. 12, på s. 33 · Fritt tillgänglig
- Uppdelningen av civilprocessen, SvJT 1977 s. 639, på s. 648 · Fritt tillgänglig
- Har anhörigs ekonomiska villkor någon betydelse vid ansökan om rätts-hjälp?, SvJT 1973 s. 711, på s. 714 · Fritt tillgänglig
- Förslag till förenklat rättegångsförfarande i mindre tvistemål., SvJT 1972 s. 394 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
287 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (202)
202 kopplingar i 82 dokument.
- SOU 2025:121 Bodelning och betänketid - en effektivare process s. 409 om s. 337 i texten
- SOU 2025:111 Rättssäkerhetens pris s. 159 om s. 174 · s. 163 om s. 273 · s. 165 om s. 277 · s. 220 · och 6 till i texten
- Prop. 2023/24:46 Skärpt återbetalningsskyldighet i brottmål s. 13 om s. 268 · s. 19 om s. 152 · s. 19 om s. 267 · s. 22 om s. 417 · och 1 till i texten
- Ds 2023:14 En översyn av vissa frågor om offentliga biträden s. 25 om s. 264 · s. 62 om s. 328 i texten
- SOU 2021:46 Snabbare lagföring - ett snabbförfarande i brottmål s. 432 om s. 267 i texten
Rättsfall (52)
52 kopplingar i 48 dokument.
- RÅ 1994 ref. 101 om s. 347 ur registret
- RH 1998:84 om s. 268 ur registret
- RH 1996:9 om s. 328 ur registret
- RH 1996:81 om s. 93 ur registret
- RH 1996:66 om s. 313 ur registret
Myndighetsavgöranden (4)
4 kopplingar.
- JO 2026-09-15 dnr 12017-2025 i texten
- JK 2021-01-18 dnr 2020/6592 i texten
- JO 2014-12-05 dnr 4500-2013 i texten
- JO 2010-04-16 dnr 1046-2009 i texten
Doktrin (29)
29 kopplingar i 16 dokument.
- Ebervall, Försvararens roll, 2002 s. 164 om s. 57 · s. 176 · s. 307 · s. 423 i texten
- FT 1981 s. 185 Ingvar Severin, Allmän rättshjälp i förvaltningsärenden I s. 195 · s. 198 · s. 199 · s. 205 i texten
- Heuman, Argumentationsformer inom processrätten, 1995 s. 106 om s. 94 · s. 107 om s. 94 · s. 108 i texten
- Heuman, Advokatsamfundets skiljedomsprövning av arvodestvister mellan advokater och klienter, 1986 s. 22 om s. 302 · s. 55 i texten
- Heuman, Processrättsliga uppsatser, 1986 s. 58 om s. 269 · s. 89 om s. 343 i texten