Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående stödåtgärder på fiskets område, m.m.

1972 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:40, Kungl. Maj:ts proposition angående stödåtgärder på fiskets område, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts
proposition nr 40 år 1972 Prop. 1972: 40

Nr 40

Kungl.
Maj:ts proposition angående stödåtgärder på fiskets område, m. m.; given
Stockholms slott den 3 mars 1972.

Kungl.
Maj:t viU härmed, under åberopande av bilagda utdrag av StatsrådsprotokoUet
över jordbruksärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

INGEMUND
BENGTSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att drygt 7 milj. kr. under budgetåret 1972/73 skall stå
till förfogande för fiskets marknadsreglering m. m., varav ca 1,2 milj. kr. för
prisregleringen på ostkusten.. Vidare föreslås att föreningen Svensk fisk,
vilken svarar för prisregleringsverksamheten på väst- och sydkusten, fr. o. m.
budgetåret 1972/73 även skall svara för regleringsverksamheten på ostkusten.
Föreningen Svensk fisk föreslås dessutom få vidgade möjligheter att genom olika
marknadsstabilise-rande åtgärder på effektivast möjliga sätt utnyttja de medel,
som står till dess förfogande för fiskets marknadsstöd. Slutligen föreslås särskilda
stödåtgärder med anledning av visst förbud mot sillfiske i Nordsjön och Skagerak.

1
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 40

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockhohns slott den 3 mars 1972.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON,
FELDT.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
stödåtgärder på fiskets område, m. m. och anför.

Inledning

Statens jordbruksnämnd har med skrivelse den 14 december
1971 avgett förslag till prisregleringsåtgärder på ostkusten efter den 30 juni
1972 och med skrivelse den 11 februari 1972 förslag tUl reglering av priserna
på fisk under budgetåret 1972/73, m.m. Skrivelser i frågan har vidare den 11
februari 1972 lämnats av Svensk fisk, ekonomisk förening, och den 17 februari
1972 av fiskerinäringsutredningen.

Reglering av priserna på fisk m. m. Nuvarande ordning

Prisregleringen på väst- och sydkusten innebär att minimipriser
fastställs på de viktigaste fiskslagen. Härigenom möjliggörs för fiskarna att
få ut lägst dessa priser för den fisk, som säljs till konsumtion inom landet
eller för export till sådana länder där införseln inte är centraliserad. Den
fisk, som inte kan säljas till fastställda minimipriser, övertas av en särskUd
prisregleringsförening, Svensk fisk, ekonomisk förening. Den fisk som tas över
säljs inom landet tUl djurföda eller till beredning av fiskmjöl och för export
till länder med centraliserad införsel. För denna verksamhet tillförs
föreningen medel från jordbruksnämndens prisregleringskassa för fisk. För
fisk, som övertagits av föreningen Svensk fisk, utbetalas till fiskaren ett s.
k. garantipris. På sydkusten utbetalas dessutom ett prisutjämningsbidrag med
visst belopp per kg djupfryst torskfilé.

På ostkusten utgår stöd till strömmingsfisket under en sexårsperiod
räknat fr. o. m. den 1 juli 1966. Stödet utgår med årliga belopp som f. n.
uppgår tUl lägst 167 400 kr. och högst 372 100 kr. Stödet finansieras med medel
från prisregleringskassan för fisk. Prisregleringen och där-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 40 3

med sammanhängande åtgärder administreras av en särskild
förening. Ostkustens prisregleringsförening, och omhänderhas närmast av producentkooperativa
fiskförsäljningsföreningar. TUlsammans med de regleringsavgifter som
medlemmarna i ostkustens fiskförsäljningsföreningar tiUskjuter utgör det belopp
som f. n. disponeras för stödet tUl strömmingsfisket högst 781 300 kr. Enligt
beslut av 1968 års riksdag skall efter den 30 juni 1972 även ostkusten inordnas
i fiskets gemensamma regleringssystem.

För att bestrida kostnaderna för regleringsverksamheten på
väst- och sydkusten får föreningen Svensk fisk budgetåret 1971/72 från prisregleringskassan
ett belopp, som tillsammans med de ränteinkomster under budgetåret som
föreningen eller dess konjunkturutjämningsfond har, uppgår till 5 milj. kr.
Föreningen får vidare för sin verksamhet under året använda de fettvaruavgifter,
som tUl ett belopp av högst 1 milj. kr. förs över till prisregleringskassan för
fisk.

Prisregleringsavgifterna erläggs av förstahandsuppköpare
av fisk m. fl. Avgift tas upp på såväl svenskfångad som importerad
saltvattensfisk. Bestämmelser om avgiften finns i förordningen (1952: 320) om
prisregleringsavgift för fisk m. m. (omtryckt 1966: 180). Principen är i fråga
om fisk som prisregleras att avgift endast tas ut för sådan fisk som säljs till
lägst statligt minimipris. När det gäller fisk som inte prisregleras utgår
avgift, om fisken inte bevisligen säljs för annat ändamål än för att förbrukas
som människoföda. Avgiften utgår fr. o. m. den 1 september 1963 med 30/0 av
inköpspriset på fisk. Undantag utgör saltad, sockersaltad eller kryddad sill
som importeras eller bereds ombord på svensk båt, där avgiften utgör 0,2 »/o av
inköpsvärdet. På västkusten utgår avgift på all fisk utom skarpsiU, s. k. loddsill
och långa. För fisk som förs i land på sydkusten tas avgift ut på sill
(strömming), torsk, horngädda, skrubba och rödspätta. På ostkusten utgår ingen
statlig avgift. Enligt kungörelsen (1959: 111) om införselavgift på vissa slag
av filéad fisk och Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni 1963 utgår vidare införselavgift
vid import, som i tullhänseende är berättigad till områdesbehandling enligt
EFTA-konventionen, med 25 öre/kg för färsk eller kyld filéad torsk, kolja, gråsej
och vitiing samt vid annan införsel med 45 öre/kg för såväl färsk, kyld som
fryst filéad torsk, kolja, gråsej, vitiing och kungsfisk.
Prisregleringsavgifter samt införselavgifter på fisk tillförs jordbruksnämndens
prisregleringskassa för fisk.

Under budgetåret 1968/69 förfogade föreningen Svensk fisk
över sammanlagt 2,8 milj. kr. för den löpande prisregleringsverksamheten, varav
2,2 milj. kr. från prisregleringskassan för fisk och återstoden ränteinkomster
på medel som tillfördes föreningen i samband med dess tillkomst. Det ekonomiska
resultatet för verksamhetsåret gav ett underskott på 125 000 kr. som täcktes
av medel i föreningens konjunkturutjämningsfond.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 40 4

För
budgetåret 1969/70 tillfördes föreningen Svensk fisk för den löpande
verksamheten ytterligare inkomster genom att fr. o. m. den 1 juh 1969
regleringsavgift återinfördes på vissa fiskslag. Merinkomsten för föreningen
blev större än beräknat bl. a. på grund av betydande avgiftsinkomster på saltad
och kryddad sUl som under året importerats i stället för avgiftsfri
islandssill. Sammanlagt förfogade föreningen under året över 6,4 milj. kr. för
den prisreglerande verksamheten, varav 5,4 milj. kr. från prisregleringskassan
för fisk och återstoden ränteinkomster på egna medel. Det ekonomiska
resultatet av den prisreglerande verksamheten utvisade att endast 2,4 milj.
kr. behövt tas i anspråk. Av medel som i särskild ordning ställts till
förfogande för föreningen för avsättningsfrämjande åtgärder förbrukades under
budgetåret ca 900 000 kr., och återstoden vid utgången av budgetåret utgjorde
ca 500 000 kr. Behållningen i föreningens konjunkturutjämningsfond uppgick vid
slutet av budgetåret 1969/70 tUl 15,7 milj. kr.

Budgetåret
1970/71 förfogade föreningen för den löpande verksamheten över 8,5 milj. kr.
Av detta belopp har 6,5 milj. kr. förts till föreningen från
prisregleringskassan, medan resten har utgjorts av ränteinkomster på egna medel
samt av återstående tidigare i särskild ordning anvisade medel för
avsättningsfrämjande åtgärder. Av disponibla medel har föreningen för
prisreglering och administrationskostnader tagit i anspråk 2,7 milj. kr. och
för avsättningsfrämjande åtgärder och upplysningsverksamhet 1 milj. kr. Återstoden
eller 4,7 milj. kr. har förts till föreningens konjunkturutjämningsfond, som
vid verksamhetsårets slut visade en behållning av 19,9 milj. kr.

I
sitt förslag till finansieringen av prisregleringen för budgetåret 1971/72
beräknade nämnden att av tiUskott från prisregleringskassan och ränteinkomster
på egna medel skulle högst 6 milj. kr. komma att stå till förfogande för
föreningen Svensk fisk. Behållningen i prisregleringskassan den 30 juni 1971
uppgick tUl 22,1 milj. kr., varav dock för särskilda konsolideringslån
utbetalats 2,5 milj. kr.

Fiskerinäringsutredningen

Fiskerinäringsutredningen
anger i skrivelse den 17 februari 1972 att den har för avsikt att i sitt
slutbetänkande närmare behandla fiskeripolitikens mål och medel. Enligt
utredningens uppfattning är det dock angeläget att vissa ändringar i
stödsystemet genomförs redan fr. o. m. budgetåret 1972/73. I samband med att
föreningen Svensk fisks verksamhet fr. o. m. detta budgetår kommer att omfatta
samtliga kuststräckor kan då också i enlighet med 1970 års grundläggande
principer för fiskeripolitiken nya former av marknadsstöd prövas av föreningen.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen vissa ändringar i fråga om föreningen
Svensk fisks verksamhet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 40 5

Utredningen
anser det angeläget att riktlinjerna för föreningen Svensk fisks verksamhet
inte hindrar föreningen att genom olika mark-nadsstabiliserande åtgärder på
effektivaste sätt utnyttja de medel, som står till dess förfogande för fiskets
marknadsstöd. Detta innebär bl. a. att föreningen bör ha möjlighet att om så
anses påkallat främja avsättningen genom att lämna prisutjämningsbidrag eller
regionalt fraktstöd. Minimi- och garantipriserna bör enligt utredningens uppfattning
fastställas enligt nuvarande grunder, varvid föreningen bör ha möjlighet att
ingripa' i marknadsutvecklingen genom att temporärt faststäUa minimipris som
understiger garantipris. Fisk som av föreningen köpts till garantipris bör
enligt utredningen liksom hittills i princip inte få säljas under minimipriset
till sådana användningsområden, som normalt täcks med köp till lägst minimipris.
Föreningen bör emellertid, så långt detta kan ske utan att den ordinarie avsättningen
störs, ha möjlighet att ordna avsättningen av överskottskvantiteterna så att
kostnaderna för regleringen i möjhgaste mån begränsas. Föreningen bör således
enligt utredningens uppfattning kunna avsätta överskottskvantiteterna på
utlandsmarknaderna till priser understigande minimipris utan att denna avsättningsmöjlighet
begränsas till länder med centraliserad export samt på motsvarande sätt vid
vissa tUlfällen på den inhemska marknaden för specieUa ändamål.

Utredningen
anför att enligt beslut av 1970 års riksdag skall marknadspolitiska åtgärder
även vidtas för att stimulera avsättningen av fisk. Föreningen Svensk fisk har
redan nu möjlighet att lämna stöd till åtgärder, som förbättrar
marknadsföringen och mottagningsförhållandena på fiskets område, och vidare
kan föreningen använda de medel, som anslås för den löpande
regleringsverksamheten, för upplysningsverksamhet. Det är emellertid enligt
utredningens uppfatining angeläget att föreningen får ytterligare möjlighet att
vidta åtgärder, som stimulerar till ökad avsättning av fisk. Sådana åtgärder
ligger nämligen enligt utredningen helt i linje med föreningens övriga verksamhet
då ökad avsättning begränsar överskottskvantiteterna och därmed minskar
kostnaderna för prisregleringen. Föreningen bör följaktligen bl. a. aktivt
kunna medverka till åtgärder, som leder tiU en utbyggnad och förbättring av
berednings- och distributionskapaciteten. Denna medverkan bör enligt
utredningens uppfattning i första hand gälla organisatoriska frågor, då det
ekonomiska stödet i detta sammanhang främst bör lämnas inom ramen för stödet tiU
fiskets berednings- och konservindustri. Utredningen föreslår dock att
föreningen Svensk fisk även bör ha möjlighet att med vissa ekonomiska insatser
bidra till avsättningsfrämjande åtgärder av ifrågavarande karaktär.

Utredningen
berör slutiigen frågan om föreningen Svensk fisks konjunkturutjämningsfond.
Enligt gällande regler får fondens medel tas i anspråk endast om oförutsedda
förhållanden så påkallar, vilket inne-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 40 6

bär
att stödåtgärderna i princip inte får utformas så att redan i förväg kan
förutses att fondmedel kommer att förbrukas. Om fondmedel skall förbrukas, kan
detta ske utan att frågan prövas av jordbruksnämnden endast om beslutet i
frågan har biträtts av ordföranden i föreningen. Vidare får det belopp som
förbrukas under ett regleringsår inte överstiga en fjärdedel av fondens
behållning vid utgången av föregående regleringsår utan Kungl. Maj:ts
medgivande eUer, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämndens
medgivande.

Vid tillkomsten av
föreningen Svensk fisk den 1 juli 1968 uppgick konjunkturutjämningsfonden till
drygt 11 milj. kr. Därefter har fondens behållning ökat tUl närmare 20 milj.
kr. Utredningen anser att det i och för sig är angeläget att medel finns för
att täcka de utgifter, som kan uppstå på grund av oförutsedda förhållanden.
Samtidigt är det dock enligt utredningen önskvärt att
konjunkturutjämningsfonden även kan användas för att under olika år utjämna
behovet av medel för den löpande regleringsverksamheten. Utredningen föreslår
därför med hänsyn tUl fondens nuvarande storlek att vid särskilda behov högst
en fjärdedel av fondens medel får användas för den löpande regleringen och att
hänsyn härtUI får tas när stödåtgärderna fastställs. Liksom hittills bör
fondmedlen få förbrukas utan att frågan prövas av jordbruksnämnden endast om
beslutet i frågan har biträtts av ordföranden i föreningen. Vidare bör enligt
utredningen gälla att medel från fonden utan Kungl. Maj:ts prövning inte får
tas i anspråk i sådan utsträckning att fondens behållning kommer att understiga
10 milj. kr.

Statens
jordbruksnämnd

Efter
överläggningar med representanter för Ostkustfisk, centralförening u. p. a..
Svenska ostkustfiskarnas centralförbund och föreningen Svensk fisk har nämnden
i förut nämnd skrivelse lagt fram förslag beträffande prisregleringsåtgärder på
ostkusten efter den 30 juni 1972.

Jordbruksnämnden anger att
fiskarorganisationerna på ostkusten är införstådda med att Ostkustens
prisregleringsförening avvecklas med utgången av budgetåret 1971/72 och att
ostkusten fr. o. m. den 1 juli 1972 institutionellt inordnas i föreningen
Svensk fisk. I samband härmed bör enligt nämnden eventuella tillgångar i
Ostkustens prisregleringsförening och i den till föreningen knutna
konjunkturutjämningsfonden

sedan skulderna och föreningsmedlemmarnas insatser
betalats åter

föras över tUl föreningen Svensk fisk. Enighet
råder vidare om alt såväl centralföreningen Ostkustfisk som Svenska
ostkustfiskarnas centralförbund skall ingå som medlemmar i föreningen Svensk
fisk med vardera fem insatser och att antalet styrelseledamöter i föreningen
skall ökas så att även ostkustfiskarna blir företrädda i styrelsen. Det förut-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 40 7

sätts
härvid att en ordinarie styrelseledamot skall representera Ostkustfisk och
suppleanten för denne centralförbundet samt att föreningens arbetsutskott utökas
med dessa personer. De stadgeändringar och övriga beslut som krävs i detta
sammanhang förutsätts komma att fattas av föreningarnas stämmor våren 1972.

1 fråga om utformningen av
prisregleringen av strömming har ost kustens fiskarorganisationer enligt
jordbruksnämnden betonat att svårigheter kan uppstå, om denna reglering
inordnas i det minimiprissystem, vilket tUlämpas på väst- och sydkusten. Enligt
organisationerna av-händer sig ostkustfiskarna i så fall den rätt som de nu har
att själva bestämma priserna på strömming för färskkonsumtion m. m. oberoende
av att överskott samtidigt uppstår och att själva svara för strömmingsöverskotten.
Organisationerna befarar att följden av ett minimiprissystem skuUe bli ett
försämrat ekonomiskt utbyte vid avsättning tiU färskkonsumtion. Dessutom anser
organisationerna att överskottsförsäljningen i fiskförsäljningsföreningarnas
egen regi ger möjligheter tUl bättre ekonomiskt resultat. Med hänsyn till de
särpräglade förhållandena på ostkusten har organisationerna ifrågasatt
möjligheten att helt samordna de båda regleringssystemen. Erfarenheterna av det
nuvarande systemet, som växt fram under en längre tid, anges visa att det är
ändamålsenligt, och organisationerna vill därför i varje fall inte f. n. byta
ut detta mot ett annat system.

Även jordbruksnämnden
anser att det nuvarande systemet för prisreglering av strömming tiUs vidare i
princip bör bibehållas även efter den 30 juni 1972 men att administrationen av
regleringen från denna tidpunkt bör flyttas över till föreningen Svensk fisk.
Denna förening bör således fr. o. m. budgetåret 1972/73 besluta om prisstödets
avvägning och se till att bl. a. de villkor iakttas, som inryms i den till grund
för regleringen på ostkusten nu gällande överenskommelsen. Förslaget innebär i
övrigt att fiskförsäljningsföreningarna på ostkusten och/ eller deras
centralorganisation Ostkustfisk även i fortsättningen får bestämma priserna på
strömming för olika ändamål och nyttiggöra överskotten. Nämnden förutsätter
dock att de båda regleringssystemen i viss utsträckning samordnas i syfte att
säkerställa att konkurrensen mellan de olika kuststräckorna i möjligaste mån
sker på lika vUIkor och att inte åtgärder vidtas, som motverkar en rationell
utveckling av fisket och av avsättningsförhållandena. För att skapa
förutsättningar härför och för att föra de båda systemen närmare varandra är
det enligt nämnden nödvändigt att redan i det inledande skedet på ostkusten
införs samma begreppsterminologi som används av föreningen Svensk fisk.
Nämnden förutsätter också att prissättningen på ostkusten kommer att ta sikte
på att inte vid något tillfälle underskrida den minimiprisnivå som för
motsvarande vara och användningsändamål gäller för syd- och västkusten. Även om
uppkommande överskott lik-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 40 8

som
nu disponeras och nyttiggörs av föreningen Ostkustfisk och/eller de lokala fiskförsäljningsföreningarna,
bör samråd ske med föreningen Svensk fisk beträffande avsättningen, och föreningen
Svensk fisk bör vidare kunna meddela riktlinjer för avsättningen av de
överskott på ostkusten som prisregleras så att en osund priskonkurrens
undviks.

Jordbruksnämnden
föreslår att budgetåren 1972/73 och 1973/74 särskilda avgifter liksom hittUls
tas ut av medlemmarna i de fiskförsäljningsföreningar, som är anslutna till
centralföreningen Ostkustfisk. Denna avgift bör enligt nämnden utgå med 4
öre/kg för strömming som av fiskförsäljningsföreningarna tas emot direkt av
fiskare och säljs till färskkonsumtion och till fUéråvara samt till rökning.
Dessutom bör enligt nämndens förslag avgift utgå med 2 öre/kg för strömming som
avsätts till andra ändamål som inte är att beteckna som överskottsändamål.
Avgiftsmedlen skaU inbetalas till jordbruksnämnden och tillföras nämndens
prisregleringskassa för fisk.

För
prisregleringen på ostkusten skall enligt jordbruksnämndens förslag föreningen
Svensk fisk från prisregleringskassan för fisk få ett belopp som motsvarar de
avgifter, som av ostkustens fiskförsäljningsföreningar inbetalats tiU
prisregleringskassan, samt därutöver ett belopp som för budgetåret 1972/73
svarar mot två gånger avgiftsbeloppet och för budgetåret 1973/74 mot 1,5 gånger
avgiftsbeloppet.

Enligt
nämndens beräkningar innebär detta att för prisregleringen på ostkusten under
budgetåret 1972/73 kommer att stå tUl förfogande sammanlagt omkring 1,2 milj.
kr. och under budgetåret 1973/74 omkring 1,0 milj. kr. Finansieringssystemet
innebär bl. a. att fiskförsäljningsföreningarna pä ostkusten stimuleras att
avsätta största möjliga kvantiteter för färskkonsumtion m; m. eftersom stödet
ökar i motsvarande grad. Medlen skall liksom hittUls betalas ut som tillskott tUl
de priser, som medlemmarna i fiskförsäljningsföreningarna får ut för strömming
som säljs till djurföda eller exporteras. Prisstöd bör emellertid inte längre
utgå för saltströmming. Förslaget innebär vidare att föreningen Svensk fisk kan
bestämma att medlen används även för andra åtgärder, som effektiviserar förstahandsmottagningen
och avsättningen av strömming, samt för kvalitetsförbättrande åtgärder i
samband med marknadsföringen. Föreningen Svensk fisk kan vidare inom ramen för
givna direktiv bidra med ytterligare medel till stöd för ostkustfisket.

Jordbruksnämnden
avser att med uppmärksamhet följa utvecklingen på området. Nämnden föreslår att
den skaU ha befogenhet att ändra regleringarna så att om möjligheter tiU
detta öppnas systemen pä de olika kuststräckorna ytterligare samordnas. I
varje faU bör enligt nämndens förslag samordningsfrågan och den särreglering
som här föreslås för ostkustens vidkommande ses över av nämnden inför de
förslag om regleringarna på fiskets område, som nämnden kommer att avge för
budgetåret 1974/75. Jordbruksnämnden utgår från att för-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 40 9

eningen Svensk fisk under mellantiden verkställer de
utredningar som krävs för att klarlägga bl. a. de tekniska förutsättningarna
för en önskvärd samordning av systemen.

Ostkustfiskets organisationer och föreningen Svensk fisk
har biträtt nämndens förslag. Från föreningen Svensk fisks sida har härvid framhållits
angelägenheten av att främja arbetet med att samordna praktiska anordningar
inom regleringsområdet. Jordbruksnämndens konsumentdelegation har ingen
erinran mot förslaget.

Efter överläggningar med fiskets förhandlingsdelegation
och jordbruksnämndens konsumentdelegation har nämnden i förut nämnd skrivelse
lagt fram förslag beträffande reglering av priserna på fisk på väst-och
sydkusten under budgetåret 1972/73, m. m.

Jordbruksnämnden föreslår att föreningen Svensk fisk för
den löpande verksamheten under budgetåret 1972/73 från prisregleringskassan
får 4 milj. kr. Föreningen bör dessutom enligt nämndens förslag för sin
verksamhet få använda de ränteinkomster som under året uppkommer hos
föreningen eller dess konjunkturutjämningsfond. I likhet med vad som gällt för
de senaste två budgetåren bör vidare regleringskassan för fisk tillföras högst
1 milj. kr. av de fettvaruavgifter, som utgår vid härdning av siUolja av
inhemsk råvara, med avdrag för vad som kan beräknas restitueras. Ett belopp
motsvarande sålunda överförda fettvaruavgifter föreslås tillföras föreningen
Svensk fisk för dess verksamhet budgetåret 1972/73.

Förslaget innebär enligt nämnden att föreningen Svensk
fisk för den löpande verksamheten under budgetåret 1972/73 kommer att förfoga
över ungefär samma belopp som under innevarande budgetår. Beloppet är avsett att
täcka såväl kostnaderna för den egentiiga prisregleringsverksamheten som
föreningens utgifter för marknadsfrämjande åtgärder och upplysningsverksamhet.
Föreningen kommer vidare enligt nämndens förut redovisade förslag att för
strömmingsstödet på ostkusten förfoga över omkring 1,2 milj. kr.

Nämnden anger att fiskets förhandlingsdelegation vid
överläggningarna har aktualiserat ett tidigare framfört önskemål om att
prisregleringsavgiften höjs i syfte att öka prisregleringskassans inkomster.
Nämnden har härvid hänvisat till att nämnden i sin skrivelse till Kungl. Maj:t
den 30 januari 1970 anfört att enighet förelåg om att ifrågavarande spörsmål i
första hand borde tas upp till behandling inom fiskerinärings-utredningen.

Jordbruksnämnden hemställer om bemyndigande att under
budgetåret 1972/73 ta upp regleringsavgifter på fisk i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder som tillämpas och i enlighet med vad som föreslagits
få besluta om att utbetala medel ur prisregleringskassan för att upprätthålla fiskprisregleringen.

Importen och exporten av fisk och fiskprodukter regleras
genom för-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 40 10

ordningen
(1953: 372) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur
(ändrad 1971: 1237) och förordningen (1953: 374) angående reglering av
införseln av fisk och skaldjur m. m. (ändrad 1971: 1238). Förordningarna gäller
tills vidare enligt särskilda kungörelser (1967: 136 resp. 137). Även i fråga
om import- och exportregleringen av fisk anser nämnden att regleringen under
budgetåret 1972/73 bör ordnas i huvudsak enligt de grunder, som har gällt under
innevarande budgetår. Detta innebär bl. a. fortsatt bemyndigande för nämnden
att dels föreskriva att exporten tiU länder med centraliserad import skall ske
genom föreningen Svensk fisk, dels inom ramen för gällande internationella
bindningar reglera importen av fisk i den omfattning som är nödvändig för att
upprätthålla prisregleringssystemet. Nämnden erinrar också om att enligt Kungl.
Maj:ts beslut den 19 december 1969 gäller dels minimipriser och licenstvång
vid införsel av fryst filéad torsk och kolja, dels minimipriser vid utförsel
av fryst filéad rödspätta, torsk och kolja till Storbritannien.

Nämnden
anser att behållningen i prisregleringskassan för fisk på villkor, som
fastställts av Kungl. Maj:t genom beslut den 3 september 1954 och den 11 aprU
1958, under budgetåret 1972/73 bör få användas för lån till föreningen Svensk
fisk för att tillfälligt finansiera krediter för försäljning av fisk på export.

För
att täcka kostnaderna för kvalitetskontrollen av fiskvaror behövs även i
fortsättningen tillskott av prisregleringsmedel. Nämnden hemställer om
bemyndigande att under nästa budgetår för detta ändamål använda medel från
prisregleringskassan till erforderligt belopp.

Nordostatlantiska
fiskerikonventionen

I
enlighet med en rekommendation av Nordostatlantiska fiskerikom-missionen i
vilken bl. a. Sverige deltar, förbjöds inom ramen för Nordostatlantiska fiskerikonventionen
siUfiske i Nordsjön och Skagerak under maj månad och perioden den 20
augustiden 30 september 1971. Genom dessa fredningstider avsåg man att uppnå
ett solidariskt skydd av det allt mindre siUbeståndet i Nordostatlanten. Enligt
rekommendationen godtogs högst 10 c/o bifångster av sill vid annat fiske inom
området. Visst begränsat fiske, 1 000 ton per år, för konsumtionsändamål m. m.
fick vidare ske under fredningstiden under förutsättning att detta anmälts
till kommissionen.

Vid
möte med Nordostatlantiska fiskerikommissionen i december 1971 antogs en
rekommendation om förbud av sillfiske i Nordsjön och Skagerak under tiden den 1
aprilden 15 juni 1972 och den 1 februariden 15 juni 1973. Liksom under
förbudsperioderna år 1971 får även under förbudstiderna åren 1972 och 1973
högst 10 »/o bifångster av sill godtas vid annat fiske inom området. Vidare
skall inom området

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:40 H

varje
land för konsumtionsändamål m. m. få fiska högst 1 250 ton under
förbudsperioden år 1972 och 2 500 ton under motsvarande period år 1973.

Departementschefen

Förhållandena
inom fisket har under senare år påkallat flera särskilda stödåtgärder. Sålunda
har konsolideringsstöd lämnats till fiskeföretag i likviditetssvårigheter,
särskilt omställningsstöd har utgått till fiskare som lämnar fisket samt
speciella stödformer har införts med anledning av förbudet mot sillfiske under
vissa perioder i Nordsjön och Skagerak. Vidare har bl. a. ökade resurser stäUts
till förfogande för fiskets marknadsstöd. Syftet med alla dessa åtgärder har
varit att försöka avhjälpa de aktuella svårigheterna för en näringsgren med
särskilda problem och att därmed bl. a. hindra att stora kustområden avfolkas.
1 stor utsträckning har också omställningssvårigheterna för enskilda personer
kunnat mUdras och bl. a. gjort det möjligt för dem att inte behöva flytta från
sin bostadsort. Det råder enligt min mening ingen tvekan om att utvecklingen
inom fisket fortfarande kräver att särskilda stödåtgärder vidtas för att
effekten av de åtgärder som hittills vidtagits inte skall förloras.

Mot den bakgrund som nu angetts
är det enligt min mening angeläget att marknadsstabiliserande åtgärder kan
utformas så att de medel som står till förfogande för fiskets marknadsstöd kan
utnyttjas på effektivast möjliga sätt. Jag anser därför i likhet med
fiskerinäringsutredningen att nya former av marknadsstöd bör kunna prövas av
föreningen Svensk fisk inom ramen för de principer för fiskeripolitiken som godkänts
av 1970 års riksdag. Föreningen bör ha möjlighet att om så anses påkallat
främja avsättningen av fisk genom att lämna prisutjämningsbidrag eller
regionalt fraktstöd. Minimi- och garantipriserna bör fastställas enligt
nuvarande grunder, varvid föreningen dock bör ha möjlighet att ingripa i
marknadsutvecklingen genom att temporärt fastställa ett minimipris som
understiger garantipriset. När det gäller fisk, som av föreningen köpts till
garantipris, bör den hksom hittills i princip inte få säljas under minimipriset
till sådana användningsområden som normalt täcks med köp tUl lägst minimipris.
Föreningen bör emellertid, som utredningen föreslagit, så långt detta kan ske
utan att den ordinarie avsättningen störs, ha möjlighet att ordna avsättningen
av överskottskvantiteterna så att kostnaderna för regleringen i möjligaste mån
begränsas. Föreningen bör således kunna avsätta överskottskvantiteterna även
till andra länder än sådana som har centraliserad import till priser som
understiger minimipriset. Denna möjlighet bör också få användas tillfälligtvis
på den inhemska marknaden om särskilda skäl föreligger. Jag anser vidare att
föreningen även bör ha möjlighet att bl. a. aktivt

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:40 12

kunna
medverka tUl åtgärder, som leder till en utbyggnad och förbättring av
berednings- och distributionskapaciteten. Denna medverkan bör i första hand
gälla organisatoriska frågor men föreningen Svensk fisk bör också med vissa
ekonomiska insatser kunna bidra till avsättningsfrämjande åtgärder.

Föreningen
Svensk fisk har hittills fått ta i anspråk medel i sin konjunkturutjämningsfond
endast om oförutsedda förhållanden så har påkallat. Hänsyn till möjligheterna
att förbruka fondmedel har inte kunnat tas när stödåtgärderna fastställts.
Behållningen i fonden har också de senaste åren ökat kraftigt och uppgår nu
till närmare 20 milj. kr. Liksom fiskerinäringsutredningen anser jag det i och
för sig angeläget att medel finns för att täcka de utgifter, som kan uppstå på
grund av oförutsedda förhållanden. Behållningen i fonden bör enligt min mening
dock inte låsas så att föreningens möjligheter att under olika år utjämna
behovet av medel för den löpande regleringsverksamheten begränsas. Vid
särskilda behov bör därför högst en fjärdedel av fondens medel få användas för
den löpande regleringen. Hänsyn härtUI bör kunna tas redan när stödåtgärderna
fastställs. Liksom hittills bör gäUa att fondmedlen får förbrukas utan
jordbruksnämndens medgivande endast om beslutet härom biträds av ordföranden i
föreningen. Vidare bör i enlighet med utredningens förslag gälla att medel från
fonden inte får tas i anspråk i sådan utsträckning att fondens behåUning kommer
att understiga 10 milj. kr. om ej Kungl. Maj:t medger det.

I
enlighet med beslut av 1968 års riksdag har statens jordbruksnämnd efter
överläggningar med ostkustens fiskarorganisationer och föreningen Svensk fisk
lagt fram ett förslag om att även regleringsåtgärderna på ostkusten fr. o. m.
den 1 juli 1972 skall ske inom ramen för föreningen Svensk fisk. Förslaget
innebär vidare bl. a. att de särskUda fiskförsäljningsföreningarna på
ostkusten och /eller deras centralorganisation Ostkustfisk även i
fortsättningen får bestämma priserna på strömming för olika ändamål och
nyttiggöra överskotten. Det förutsätts dock att en viss samordning av
regleringssystemen på ostkusten och övriga kuststräckor kommer till stånd för
att säkerställa att konkurrens mellan de olika kuststräckorna i möjligaste mån
sker på lika viUkor och att inte åtgärder vidtas, som motverkar att fisket och
avsättningsförhållandena utvecklas rationellt. Jordbruksnämnden har i sitt förslag
utgått från att föreningen Svensk fisk före budgetåret 1974/75 verkställer de
utredningar som krävs för att klarlägga bl. a. de tekniska förutsättningarna
för en ytterligare samordning av systemen.

Jag
anser att nämndens förslag innebär ett första steg mot en önskvärd samordning
av regleringsåtgärderna på olika kuststräckor. Prisregleringen på ostkusten
bör således fr. o. m. budgetåret 1972/73 administreras av föreningen Svensk
fisk, varvid stödet på ostkusten bör utformas enligt de grunder som
föreslagits av jordbruksnämnden. Detta

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 40 13

innebär
bl. a. att särskilda avgifter i enlighet med nämndens förslag tas ut av
medlemmarna i de fiskförsäljningsföreningar, som är anslutna till
centralföreningen Ostkustfisk. För prisregleringen på ostkusten bör i enhghet
med jordbruksnämndens förslag föreningen Svensk fisk från prisregleringskassan
för fisk få ett belopp som motsvarar de avgifter, som av ostkustens fiskförsäljningsföreningar
inbetalats tiU prisregleringskassan samt därutöver belopp vilka för budgetåret
1972/73 svarar mot två gånger avgiftsbeloppet och för budgetåret 1973/74 mot
1,5 gånger avgiftsbeloppet.

Enligt jordbruksnämndens
förslag skall såväl centralföreningen Ostkustfisk som Svenska ostkustfiskarnas
centralförbund ingå som medlemmar i föreningen Svensk fisk med vardera fem
insatser och antalet styrelseledamöter i föreningen skall ökas så att även
ostkustfisket blir företrätt. Härvid har förutsatts att en ordinarie
styrelseledamot skall representera centralföreningen Ostkustfisk och suppleanten
för denne centralförbundet samt att föreningens arbetsutskott utökas med dessa
personer. I skrivelse den 11 februari 1972 har föreningen Svensk fisk framfört
att frågan om den framtida sammansättningen av föreningens styrelse och dess
arbetsutskott har behandlats inom föreningen. Föreningen har härvid beslutat
att förorda att styrelsen av Svensk fisk och dess arbetsutskott ökas med
vardera två ledamöter jämte suppleanter för dessa, varvid ledamöterna skall
väljas så att en representerar fisket och en näringslivet i övrigt. Även jag
anser att föreningen Svensk fisks styrelse i samband med att föreningens
verksamhet kommer att omfatta ostkusten bör ökas med två ledamöter.

Jag
övergår nu till att behandla statens jordbruksnämnds förslag beträffande
reglering av piiserna på fisk på syd- och västkusten under budgetåret 1972173, m.
m. Som förut angetts är det enligt min mening i nuvarande läge angeläget att
tillräckliga resurser står till förfogande för fiskets marknadsstöd. Det av
jordbruksnämnden i samförstånd med fiskets förhandlingsdelegation och nämndens
konsumentdelegation framlagda förslaget tillgodoser uppenbarligen detta krav
när det gäller prisregleringen under budgetåret 1972/73. Jag ansluter mig tUl
nämndens förslag. Prisregleringen på fiskets område liksom regleringen av importen
och exporten bör således under budgetåret 1972/73 ske i huvudsak på samma sätt
som under innevarande budgetår. Föreningen Svensk fisk bör för den löpande
verksamheten budgetåret 1972/73 tillföras sammanlagt 4 milj. kr. från
prisregleringskassan för fisk samt för denna verksamhet vidare få använda de
ränteinkomster som under detta år uppkommer hos föreningen eller dess
konjunkturutjämningsfond. Dessutom bör föreningen i enlighet med vad som
föreslagits i det föregående få särskilda medel från prisregleringskassan
för regleringsverksamheten på ostkusten. TUl prisregleringskassan för fisk bör
liksom föregående budgetår även föras över högst 1 milj. kr. av de fettvaru-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 40 14

avgifter
som utgår vid härdning av sillolja av inhemsk råvara, med avdrag för vad som
kan beräknas restitueras vid export. Ett belopp motsvarande de fettvaruavgifter,
som förs över till prisregleringskassan bör föras tUl föreningen Svensk fisk
för dess verksamhet budgetåret 1972/73. De medel som anslås för den löpande
verksamheten bör av föreningen Svensk fisk kunna användas även för
marknadsfrämjande åtgärder och upplysningsverksamhet i fråga om saltsjö- och insjöfiskets
fångster. Medel i prisregleringskassan för fisk bör liksom innevarande
budgetår även under nästa budgetår kunna användas för andra ändamål än vad som
förut angetts, om Kungl. Maj:t så anser det påkaUat vid akuta svårigheter inom
fisket. Trots att en viss förbättring kunnat noteras för fisket under senare
tid kan vissa fiskeföretag komma i akut ekonomisk kris samtidigt som statliga
insatser i form av t. ex. kreditgarantier för konsolideringsändamål inte bedöms
möjliga. Det är relativt vanligt att andra fiskeföretag berörs av en sådan akut
kris genom borgensåtaganden. Hotas fiskeföretag av konkurs e. d. till följd av
att delägarna gått i borgen för annat fiskeföretag som råkat i ekonomiska
svårigheter, bör prisregleringskassan få användas för att rädda förstnämnda
företags existens. Detta innebär självfallet inte att borgensåtaganden, som kan
infrias utan att fiskeföretags existens hotas, får avlyftas på detta sätt.

Jag
vUl erinra om att jag i årets statsverksproposition (prop. 1972: 1 bil. 11 s.
66) har föreslagit att statiiga kreditgarantier bör för budgetåret 1972/73
liksom under innevarande budgetår få lämnas för konsolidering av de ekonomiska
förhållandena vid fiskeföretag intUl högst 20 mUj. kr. Sådana garantier får
lämnas om en genomgripande sanering av vederbörande företags ekonomi kommer tUl
stånd.

Statens
kostnader för prisregleringen bör liksom hittills täckas av medel som flyter in
i prisregleringskassan för fisk. Jag anser liksom jordbruksnämnden att
prisregleringsavgiften f. n. inte bör höjas. Nämnden bör således få ta upp
prisregleringsavgifter under budgetåret 1972/ 73 i den ordning som gäller
innevarande budgetår, dvs. med högst 3 "/o av inköpspriset dock lägst minimipriset
för fisk, som fångas av svenska fiskare och som förs i land på väst- eller
sydkusten. På fisk som importeras bör prisregleringsavgift få tas ut med belopp
som motsvarar avgifterna på fisk som svenska fiskare fångar.

Under
budgetåret 1972/73 bör om särskilda skäl förehgger och på de vUlkor som
fastställs av Kungl. Maj:t behållningen i prisregleringskassan få användas
för lån till föreningen Svensk fisk för att tillfälligt finansiera krediter vid
försäljning av fisk på export.

För
att under budgetåret 1972/73 bestrida kostnaderna för kvalitetskontroll av
fiskvaror bör jordbruksnämnden få använda medel från prisregleringskassan för
fisk.

Jag
övergår härefter att behandla frågan om särskilda åtgärder med anledning av
förbudet mot sillfiske i Nordsjön och Skagerak. Som förut

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:40 15

nämnts avses inom ramen för Nordostatlantiska fiskerikonventionen
sillfiske med vissa undantag i angivna områden bli förbjudet under perioden
den 1 aprilden 15 juni 1972. Denna åtgärd är ett led i strä vanden att skydda
sillbeståndet och en fortsättning av det förbud mot sillfiske som i samma syfte
under vissa perioder tillämpades år 1971. Sådana skyddsåtgärder är enligt min
mening av väsentlig betydelse även för svenskt fiske. Samtidigt kan de medföra
svårigheter för de fiskare, som normalt under förbudstiden bedriver sillfiske i
de områden som berörs av förbudet. Under föregående år har därför också särskUda
stödåtgärder vidtagits för dessa fiskare. Ersättning vid arbetslöshet med anledning
av förbudet mot sUlfiske har utgått enligt samma grunder som tillämpas för
övrig arbetslöshetsersättning, varvid kostnaderna härför har bestritts med
medel från prisregleringskassan för fisk. Vidare har under innevarande budgetår
sammanlagt högst 3 milj. kr. från prisregleringskassan kunnat lånas ut till
fiskeföretag, som på grund av förbudet mot sillfisket har fått
likviditetssvårigheter. Slutiigen kan under budgetåret 1971/72 särskUt bidrag
med anledning av förbudet mot sillfiske under vissa tider i Nordsjön och Skagerak
beviljas från anslaget Särskilt omställningsstöd till fiskare. Sådant bidrag
kan enligt gällande bestämmelser beviljas med utgångspunkt från lottfördelningen
på de båtar som under åren 19681970 (basperioden) under perioder motsvarande
förbudstiderna har varit inriktade på sUlfiske i Nordsjön och Skagerak, varvid
bidrag utgår till såväl innehavare av manslott som båtlott. Bidrag jämte den
beräknade inkomsten under förbudstiden får i regel inte överstiga 70 "/o
av basperiodens inkomst. Denna gräns får dock överskridas om båtens nettoinfiskning
under basperioden varit lägre än vad som kan anses vara ett tillfredsställande
fångstresultat med hänsyn till bl. a. omkostnaderna vid fiske med en båt av
ifrågavarande storlek och beskaffenhet. Bidrag får utgå med högst 3 000 kr.
per lott, varvid dock bidrag inte lämnas till den som för närmast föregående
inkomstår taxerats tUI statlig förmögenhetsskatt.

Jag anser
att särskilda stödåtgärder även bör vidtas med anledning av det nu aktuella
förbudet mot sillfiske i Nordsjön och Skagerak. Liksom föregående år bör
således i detta sammanhang ersättning vid arbetslöshet utgå enligt samma
grunder som tiUämpas vid övrig arbetslöshetsersättning och kostnaderna för
dessa arbetslöshetsersättningar samt administrationskostnaderna härför bör
liksom år 1971 få bestridas med medel från prisregleringskassan för fisk. De
erforderliga medlen bör utbetalas tUl Sveriges fiskares erkända
arbetslöshetskassa efter redovisning av kostnaderna.

För att bl. a. tillgodose ett eventuellt lånebehov bör
under budgetåret 1972/73 högst 3 milj. kr. från prisregleringskassan för fisk
få användas. De medel som härvid utlånas från prisregleringskassan bör
återbetalas till kassan och kassan bör även tillföras ränta på dessa medel. Det
an-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 40 16

kommer
på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter om låne-givningen.

1
årets statsverksproposition (prop. 1972: 1 bU. 11 s. 66) har jag föreslagit att
från anslaget Särskilt omstäUningsstöd tiU fiskare bör under budgetåret 1972/73
liksom under innevarande budgetår särskilda bidrag vid behov kunna utgå med
anledning av reglering av fisket. Dessa bidrag bör enligt min mening utgå efter
i huvudsak nu gällande principer. Om särskilda skäl föreligger bör dock bidrag
få utgå med högst 90 "/o av basperiodens inkomst.

Sveriges
fiskares riksförbund har i skrivelse den 17 december 1972 ansökt om bidrag på
20 000 kr. tUl kostnaderna för en konferens i Stockholm i juni 1972 med
representanter för yrkesfiskarnas organisationer och för havsforsknings- och
undersökningsverksamheten i de länder som bedriver fiske i Östersjön.
Kostnaderna för konferensen har beräknats tiU ca 30 000 kr. Enligt min mening
är det av betydelse för fiskenäringen att spörsmål om fiskets utveckhng i
Östersjön och Bottenhavet kan diskuteras av representanter av berörda länders
fiskarorganisationer och forsknings- och undersökningsinstitutioner. Jag anser
därför att högst 20 000 kr. från prisregleringskassan för fisk bör ställas tiU
riksförbundets förfogande för att bestrida vissa kostnader för nämnda
konferens.

Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att

1) medge att för tiden till utgången av juni 1973
reglering av priserna på fisk m. m. liksom importen och exporten av fisk jämte
vad därmed hänger samman samt användningen av medel i statens jordbruksnämnds
prisregleringskassa för fisk sker enligt de grunder jag förordat i det
föregående,

2) medge att stöd till fiskare som drabbas av förbud
mot sillfiske i Nordsjön och Skagerak lämnas enligt de grunder jag förordat i
det föregående.

Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter
hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tiU riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 19 72 720153

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Bet. 1972:JoU20 Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om förstärkt ställning för ämnet kooperation vid lantbrukshögskolan i texten
  2. Bet. 1972:JoU21 Jordbruksutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:40 angående stödåtgärder på fiskets område, m. m. i texten
  3. Rskr. 1972:111 i texten