KungI. Maj:ts proposition med försag till skadeståndslag m.m.
1972 · 686 sidor, varav 659 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 659 av 686 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1972:5, KungI. Maj:ts proposition med försag till skadeståndslag m.m.
Dokumentets text
Kungl.
Maj:ts proposition nr 5 år 1972 Prop. 1972: 5
Nr 5
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag tiU skadeståndslag m. m.; ven Stockholms slott
den 14 januari 1972
Kungl.
Maj:t viU härmed, under åberopande av bUagda utdrag av StatsrådsprotokoUet över
justitieärenden och lagrådets protokoU, föreslå rUcsdagen att bifaUa de förslag
om vars avlåtande tUl riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF ADOLF
LENNART
GEUER
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Genom
propositionen läggs fram förslag tUl skadeståndslag jämte förslag tiU vissa
följdändringar i annan lagstiftning.
Förslaget
innebär, att motsvarighet till de nuvarande allmänna ska-deståndsbestämmelsema
i 6 kap, strafflagen (SL) tas upp i en särskild skadeståndslag, I dessa
hänseenden innebär förslaget sakUga ändringar av betydelse endast såvitt gäUer
bams skadeståndsansvar. Regeln i 6 kap. 6 § SL om att skadeståndsansvaret för
bam under 15 år skall bestämmas på gnmdval av en skäUghetsprövning utsträcks
att gälla bam under 18 år. Vid bestämmande av skadestånd för bam eller psykiskt
sjuka personer skaU det enUgt förslaget i framtiden tas större hänsyn än
hittiUs tUl förekomsten av ansvarsförsäkring. En viss utvidgning av
tUlämpningsområdet för bestämmelsen i 6 kap, 3 § SL om ersättning för psykiskt
lidande föreslås, I övrigt sker endast en modemisering och systematisk
omarbetning av bestämmelsema i 6 kap. SL.
Förslaget
innehåUer vidare bestämmelser om skyldigfhet för arbetsgivare att ersätta
skada som hans arbetstagare våUar i tjänsten (s. k. principalansvar), I
förhåUande tiU vad som er f.n. enligt grundsatser som UtbUdats i rättspraxis
innebär förslaget att principalansvaret utvidgas tiU att omfatta alla
arbetstagare och inte bara dem som tiUhör drifts- eUer arbetsledningen eller
har en ansvarsfull ställning. Som arbetstagare skaU räknas också vämpliktiga
m. fl. likställda samt i vissa fall interner på anstalter, elever vid skolor
o.d, och andra som utför arbetsuppgifter imder anstäUningsliknande
förhållanden. Principalan-
1
- Bihang titt riksdagens protokoll 1972. 1 saml Nr 5
Ptop. 1972:5 2
svar
skall enligt förslaget krama jämkas, om det skuUe bli oskäligt betungande
eller, vid sakskada, om jämkning bör ske av hänsyn tiU föreUggande
försäkringsförhåUanden.
Vidare
upptar förslaget bestämmelser om skadestånd i offentUg verksamhet, vilka
saknar motsvarighet i gäUande rätt, EnUgt förslaget skaU staten eUer konunun
ersätta person- eUer sakskada eUer direkt tillfogad allmän förmögenhetsskada -
s.k. ren förmögenhetsskada - som våUas genom fel eller försimimelse vid
utövning av offentlig myndighet. Ersättning skall dock utgå endast om de krav
har åsidosatts som med hänsyn tiU verksamhetens art och ändamål skäligen kan
stäUas på dess utövning. Den skadeUdande är inte heUer berättigad till
ersättning för skada som hade kunnat undvikas genom överklagande av felaktigt
beslut. Ersättning för ren förmögenhetsskada genom intrång i näringsverksamhet
skall utgå endast på grundval av en skäUghetsprövning, Ersättningstalan skaU
enUgt förslaget inte kunna föras med anledning av beslut av Kungl. Majrt,
riksdagen, högsta domstolen, regeringsrätten eller försäkringsdomstolen, om
inte bedutet undantagsvis har upphävts eller ändrats. Statens eller kommuns
ansvar enligt dessa regler skaU kunna jämkas enligt den nyss nämnda regeln om
jämkning av principalansvar.
Slutligen
innehåUer förslaget en helt ny bestämmelse som begränsar arbetstagares
skadeståndsansvar. En arbetstagare skaU enligt förslaget vara skyldig att
ersätta skada som han vållar genom fel eUer försummelse i tjänsten endast i
den mån det med hänsyn till omständigheterna föreUgger synnerliga skäl.
Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1972,
r
Prop. 1972: 5 3
1 Förslag
till
Skadeståndslag
Härigenom
förordnas som följer,
IKAP,
Inledande
bestämmelser
1 § I denna lag meddelade bestämmelser om skadestånd
tiUämpas, om ej annat är särskUt föreskrivet eUer föranledes av avtal eUer i
övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhåUanden,
2 § Med ren förmögenhetsskada förstås i denna lag
sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon Uder person-
eUer sakskada.
2 KAP.
Skadeståndsansvar
på grund av eget vållande
1 § Var och en som uppsåtUgen eUer av vårdslöshet
våUar person-eUer sakskada skaU ersätta skadan, såvida icke annat följer av
denna lag.
2 § VåUar någon som ej fyUt aderton år person- eUer
sakskada, skaU han ersätta skadan i den mån det är skäUgt med hänsyn tUl hans
ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreUggande ansvarsförsäkring
och andra ekonomiska förhåUanden samt övriga omständigheter.
3 § Den som våUar person- eller sakskada under
inflytande av sinnessjukdom eUer sinnesslöhet skaU ersätta skadan i den mån
det är skäUgt med hänsyn tUl hans sinnestillstånd, handlingens beskaffenhet,
föreUggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska föiliåUanden samt övriga
omständigheter. Detsamma gäUer om någon vållar sådan skada under inflytande av
annan rubbning av själsverksamheten och rubbningen icke är självförvåUad och
tiUfålUg.
4 § Den som våUar ren förmögenhetsskada genom brott
skaU ersätta skadan enUgt vad i 1-3 §§ är föreskrivet i fråga om person- och
sakskada.
3 KAP.
Skadeståndsansvar
för ail>efsgivare och det allmänna
1
§ Den som har arbetstagare i sin tjänst skaU ersätta person- eUer
Prop. 1972: 5 4
sakskada
som arbetstagaren våUar genom fel eUer försummelse i tjänsten. Motsvarande
gäUer i faU då arbetstagare i tjänsten våUar ren förmögenhetsskada genom
brott.
1 fråga om skadeståndsansvar för staten eUer konunun
vid myndighetsutövning gäUer vad nedan i detta kapitel sägs,
2 § Staten eUer kommun skaU ersätta personskada,
sakskada eUer ren förmögenhetsskada, som våUas genom fel eUer försummelse vid
myndighetsutövning i verksamhet för vars fuUgörande staten eUer kommunen
svarar.
Vad
som sägs i första stycket om kommun gäUer också landstmgs-kommun,
kommunalförbund, församUng och kyrkUg samfäUighet,
3 § Ersättningsskyldighet enUgt 2 § föreUgger endast
om de krav har bUvit åsidosatta som med hänsyn tiU verksamhetens art och
ändamål skäUgen kan stäUas på dess utövning,
4 § Om den som lidit skada genom felaktigt beslut vid
myndighetsutövning har utan giltig anledning underlåtit att föra talan om
rättelse eller att använda särsldlt rättsmedel, utgår ej ersättning för skada
som därigenom kunnat undvikas.
5 § Ersättning enligt 2 § för ren förmögenhetsskada
som uppkommit tUl följd av intrång i näringsverksamhet utgår endast i den mån
det är skäligt med hänsyn tiU intrångets art och varaktighet, felets eller
försummelsens beskaffenhet och övriga omständigheter.
6 § Skadestånd enligt 1 eUer 2 § kan jämkas, om
skadeståndet finnes oskäUgt betungande med hänsyn tiU den skadeståndsskyldiges
ekonomiska förhållanden och övriga omstängiheter. Vid sakskada kan jämkning
också ske om det är skäUgt med hänsyn till föreUggande försäkringar eUer
försäkringsmöjUgbeter,
7 § Talan om ersättning enligt 2 § får ej föras med
anledning av beslut av Konungen i statsrådet eUer riksdagen eUer av högsta
domstolen, regeringsrätten eUer föisäkringsdomstolen, om icke beslutet upphävts
eUer ändrats. Sådan talan får ej heUer föras med anledning av beslut av lägre
myndighet mot vilket talan fullföljts hos Konungen i statsrådet, högsta
domstolen, regeringsrätten eUer försäkringsdomstolen utan att beslutet upphävts
eUer ändrats,
8 §
Bestämmelsema i detta kapitel gäller ej i fråga om sådan skada
i följd av trafik med motorfordon som våUats av fordonets förare, i den
mån ersättning för skadan skaU utgå enUgt lagen (1929: 77) om traSk-
Prop. 1972: 5 5
försäkring
å motorfordon eUer skaU utges antingen av någon som i egenskap av fordonets
ägare är ansvarig för skadan men enUgt 4 § nänmda lag är befriad från
trafikförsäkringsplikt eUer av staten enUgt lagen (1939:776) med vissa
bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av staten, m.
m.
9 §
Skadeståndsansvar enUgt detta kapitel åvilar ej staten eUer kom
mun med anledning av fel eUer försummelse vid lotsning.
10 §
Talan om ersättning enUgt 2 § med anledning av dom eUer be
slut av hovrätt, allmän underrätt eUer krigsrätt väckes vid den domstol
som enligt 2 kap, 2 § eUer 3 kap. 3 § rättegångsbalken är behörig att
upptaga mål om ansvar eUer enskUt anspråk på grund av ämbetsbrott
av domare vid den domstol som meddelat domen eUer beslutet. Mot
svarande gäUer i fråga om ersättningstalan enligt 2 § med anledning av
beslut eUer åtgärd av tjänsteman som anges i nänmda lagrum i rätte
gångsbalken. Sådan talan med anledning av beslut av Konungen i stats
rådet, riksdagen, högsta domstolen eUer regeringsrätten väckes i högsta
domstolen.
4KAP,
Arbetstagares
skadeståndsansvar
1
§ För skada, som arbetstagare våUar genom fel eUer försummelse i tjänsten, är
han ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreUgger med hänsyn tiU
handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadeUdandes intresse
och övriga omständigheter,
5
KAP,
Gemensamma
bestämmelser
1 §
Bestämmelserna i denna lag om skyldighet att ersätta personskada
tiUämpas också i fråga om Udande, som någon tillfogar annan genom
brott mot den personUga friheten, genom annat ofredande, som inne
fattar brott, eUer genom ärekränkning eUer dylik brottsUg gärning.
Den
som har gjort sig skyldig tiU ärekränkning eUer dylik brottsUg gäming eUer som
eljest är skadeståndsskyldig med anledning av sådant brott kan på yrkande av
den kränkte i mål om mingen efter omständighetema åläggas att bekosta
tryckning i en eUer flera tidningar av dom i målet.
2 §
Skadestånd tiU den som tillfogats personskada omfattar ersättning
för läkararvode och annan kostnad tiU följd av skadan, för hinder eUer
förlust i den skadades näring, för sveda och värk samt för lyte eUer annat
stadigvarande men.
Prop. 1972: S 6
3 § Den som enUgt lag har rätt tiU underhåU av någon
som blivit dödad skall, om han tiU följd av dödsfaUet kommer att sakna erforderligt
underhåll, av den som är skadeståndsskyldig med anledning av dödsfaUet erhäUa
ersättning efter vad som finnes skäligt med hänsyn tiU dennes ekonomiska
förhållanden och omständighetema i övrigt. Ersätt-nmgen kan bestämmas att utgå
på en gång eller på särskilda tider.
4 § Vid sakskada omfattar skadeståndet ersättning för
sakens värde eller för reparationskostnad och värdeminskning, för annan kostnad
tiU följd av skadan samt för hinder eUer förlust i den skadelidandes näring.
5 § Om våUande på den skadeUdandes sida har medverkat
tiU skadan, jämkas skadeståndet efter vad som finnes skäUgt,
6 § SkaU två eUer fiera ersätta samma skada, svarar
de soUdariskt för skadeståndet, i den mån ej annat följer av att begränsning
gäUer i den skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem,
7 § För skada som våUats genom underlåtenhet att avslöja
brott utgår ej ersättning enUgt denna lag enbart på den grund att straff för
underlåtenheten kan följa enhgt 23 kap, 6 § första stycket brottsbalken.
8 §
Vid tiUämpning av denna lag skaU med arbetstagare likstäUas
vämpliktiga och andra som fuUgör i lag föreskriven tjänstgöring, de
som under utbUdning vid skola eUer vård i anstalt utför arbete som tiU
sin art liknar sådant som vanligen utföres av arbetstagare samt de som
för annans räkning eljest utför arbete imder omständigheter liknande
dem som förekommer i anställningsförhållande.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1972, då 6 kap. strafflagen, lagen (1899: 58 s.
1) om ersättning av allmänna medel i vissa faU för skada, som förorsakats av
ämbets- eUer tjänstemän med flera, samt lagen (1929:28) om befrielse i visst
fall för befälhavare eller förare å luftfartyg, hörande tiU krigsmakten, från
skyldighet att gälda skadestånd skaU upphöra att gäUa.
Förekommer
i lag eUer annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom
bestämmelse i denna lag, tillämpas i stäUet den nya bestämmelsen.
Prop. 1972: 5 7
2
Förslag tiU
Lag
om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)
Härigenom förordnas,
att 67 § sjölagen (1891: 35 s. 1) skaU ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydeke) 67 §1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Befälhavaren
skaU--------
Skadestånd
som befälhavaren enUgt första stycket eUer i övrigt har att utgiva kan
nedsättas efter vad som är skäUgt med hänsyn tiU beskaffenheten av fel eUer
försummelse som ligger honom tiU last, skadans storlek eller omständighetema
i övrigt.
Har
lots ådragit sig skadestånd.1-skyldighet i fartygets tjänst, kan skadeståndet
nedsättas efter de i andra stycket angivna grunderna.
- att bevaka.
Skadestånd
som befälhavaren enUgt första stycket eUer i övrigt har att utgiva kan
nedsättas efter vad som är skäUgt med hänsyn till beskaffenheten av fel eller
försummelse som ligger honom tiU last, skadans storlek eUer omständighetema i
övrigt, I fråga om skadeståndsansvaret för befälhavare som är arbetstagare
gäller dock 4 kap. I § skadeståndslagen (1972:00).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juh 1972.
3
Förslag tiD
Lag
om ändring I sjömanslagen (1952:530)
Härigenom
förordnas, att 50 § sjömanslagen (1952:530) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
opaginerad Kontrollera mot PDF
50
§
Sjöman skall------------ sina
åligganden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skada, som uppkommer
genom sjömans fel eller försummelse i tjänsten, är han pliktig att ersätta;
dock äger rätten med hänsyn till felets eller försummelsens lindriga
beskaffenhet, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt nedsätta
ersättningen efter ty skäligt prövas.
I fråga om sjömans
ansvarighet för skada som han vållar i tjänsten gäller vad i skadeståndslagen
(1972: 00) är föreskrivet om arbetstagares skadeståndsansvar.
Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1972,
Senaste
lydelse 1967:48.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1972: S
4
Förslag till
Lag
om ändring i luftfartslagen (1957:297)
Härigenom förordnas,
att 10 kap, 3 § luftfartslagen (1957: 297) skaU ha nedan anvna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 10
KAP.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ar någon, vilken förrättar
tjänst å luftfartyg, pliktig att ersätta skada som i följd av luftfart uppkommit
genom hans fel eUer för-sununelse i tjänsten, äger rätten att, med Mnsyn tiU
felets eller försummelsens lindriga beskaffenhet, skadans storlek eUer
omständighetema i övrigt, nedsätta ersättningen efter vad som prövas skäligt.
Vad sålunda stadgats skaU äga motsvarande tillämpning beträffande den som inom
markorganisationen eUer eljest, annorstädes än å luftfartyg, förrättar tjänst
varav trafiks'erheten är beroende.
Är någon, vilken
förrättar tjänst å luftfartyg, pUktig att ersätta skada som i följd av
luftfart uppkommit genom hans fel eUer försummelse i tjänsten, äger rätten
att, med hänsyn tiU felets eUer försummelsens Undriga beskaffenhet, skadans
storlek eUer omständighetema i övrigt, nedsätta ersättaingen efter vad som
prövas skäUgt. Vad sålunda stadgats skaU äga motsvarande tUlämpning
beträffande den som inom markorganisationen eUer eljest, annorstädes än å
luftfartyg, förrättar tjänst varav trafiksäkerheten är beroende, / fråga om
skadeståndsansvaret för den som är arbetstagare gäller dock 4 kap. 1 §
skadeståndslagen (1972:00).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1972,
5 Förslag tiD
Lag om ändring i lagen (1948:451) angående införande av
lagen om
ändring i strafflagGii» m. m.
Härigenom
forordnas, att 7 § lagen (1948:451) angående införande av lagen om ändring i
strafflagen m. m. skall upphöra att gäUa viå utgången av juni 1972,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1972: 5
6
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag
Härigenom
förordnas, att 211 § lagen (1944: 705) om aktiebolag skaU ha nedan angivna
lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
211
§
AvUar
ersättningsskyldighet storlek och omständighetema i övrigt
prövas
skäUgt
Har
aktieägare- skuld och omständigheterna i övrigt prövas skäUgt.
Nedsättning efter vad nu är sagt äge ej rum, om den ersättningsskyldiges
förfarande innefattade brottslig handling.
Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1972,
7
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse
Härigenom
förordnas, att 323 § lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse skaU ha nedan
angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
323
§
Avilar
ersättningsskyldighet - - - storlek och omständighetema i övrigt prövas skäUgt,
Har
aktieägare- skuld och omständigheterna i övrigt prövas skäligt.
Nedsättning efter vad nu är sagt äge ej rum, om den ersättningsskyldiges
förfarande innefattade brottslig handling.
Denna
lag träder i kraft den 1 juh 1972.
Prop. 1972: 5 10
8
Förstag titt
Lag
om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar
Härigenom
förordnas, att 108 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar skall ha nedan
angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
108
§
Avilar
ersättningsskyldighet storlek och omständighetema i övrigt
prövas skäUgL
Har
medlem--- skuld och omständighetema i övrigt prövas skäUgt.
Nedsättning
efter vad nu är sagt äge ej rum, om den ersättningsskyldiges förfarande
innefattade brottslig handling.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1972.
9 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse
Härigenom
förordnas, att 180 § lagen (1955: 183) om bankrörelse skall ha nedan angivna
lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
180
§
AvUar
ersättningsskyldighet storlek och omständighetema i övrigt
prövas
skäligt.
Har
aktieägare- skuld och omständighetema i övrigt prövas skäligt.
Nedsättning efter vad nu är sagt skall ej äga rum, om den ersättningsskyldiges
förfarande innefattade brottslig handling.
Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1972.
Prop. 1972:5 11
10
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker
Härigenom
förordnas, att 93 § lagen (1955: 416) om sparbanker skall ha nedan angivna
lydelse.
(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)
93
§
Har
ersättningsskyldighet i övrigt.
Nedsättning
efter vad nu är sagt må icke äga rum, om den ersättningsskyldiges förfarande
innefattade brottslig handling.
Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1972,
11
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1916:312) angående ansvarighet för skada i följd av
automobUtrafik
Härigenom
förordnas, att 3 § lagen (1916: 312) angående ansvarighet för skada i följd av
automobiltrafUc skaU ha nedan angivna lydelse,
(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)
3 §
Aro
både ägare och förare enUgt Äro både ägare och förare enUgt
2 § pUktiga att ersätta skada, skola 2 § pliktiga att ersätta skada, skola
de sig emeUan taga del i ersätt- de sig emeUan taga del i ersätt
ningens gäldande med hälften var- ningens gäldande efter vad som
dera. prövas skäligt med hänsyn till om-
ständigheterna.
Denna
lag träder i kraft den 1 juU 1972,
Prop. 1972:5 j2
12
Förslag tiU
Lag
om ändring i rättångsbalken
Härigenom
förordnas, att 3 kap, 3 § rättegångsbaUcen skall ha nedan angivna lydelse,
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3
KAP.
3 §1
Högsta
domstolen--------- eUer revisionssekreterare.
Högsta domstolen är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka
så föreskrives i lag.
Denna
lag träder i kraft den 1 juh 1972.
13
Förslag tiD
Lag
om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal
Härigenom
förordnas, att 25 § lagen (1927: 77) om försäkringsavtal skaU ha nedan angivna
lydelse,
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
25
§
Har
i följd av skadeförsäkring Har i följd av skadeförsäkring
försäkringsgivaren i ersättning för försäkringsgivaren i ersättning för
skada utgivit belopp, som försäk- skada utgivit belopp, som försäk-
ringshavaren ägt rätt att såsom ringshavaren ägt rätt att såsom
skadestånd utkräva av annan, in- skadestånd utkräva av annan, in
träde försäkringsgivaren i rätten trade försäkringsgivaren i rätten
mot den andre, där denne uppsåt- mot den andre, där denne uppsåt
ligen eller genom grov vårdslöshet ligen eUer genom grov vårdslöshet
framkaUat försäkringsfallet eller framkaUat försäkringsfaUet eUer
ock enUgt lag är skyldig att utgiva ock enligt lag är skyldig att utgiva
skadestånd evad han är tiU skadan skadestånd evad han är tiU skadan
våUande eUer icke, våUande eller icke. Sådan rätt till
återkrav
föreUgger dock icke mot
den som enligt 3 kap. 1 eller 2 §
skadeståndslagen (1972:000) sva
rar för skadan uteslutande på grund
av annans vållande.
Belopp, som---------------- är stadgat
Denna
lag träder i kraft den 1 jidi 1972, Senaste lydelse 1965: 585.
Kungl.
Ma}:ts proposition nr 5 år 1972 13
Utdrag av protokoUet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj.'t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 mars 1971.
Närvarande:
Statsministern Palme, ministern
för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andebsson, Holmqvist,
Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman,
Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt,
Chefen
för justitiedepartementet, statsrådet (leijer, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående lagstiftning om
skadestånd och anför.
Efter
överläggningar år 1946 mellan justitieministrarna i Danmark, Norge och Sverige
om fortsatt nordiskt samarbete på lagstiftningens område förordnades numera
professorn em. Ivar Strahl att i samverkan med sakkunniga från Danmark och
Norge verkställa förberedande utredning om lagstiftning inom
skadeståndsrätten. Det betänkande som utredningsmannen avlämnade den 31 maj
1950 (SOU 1950: 16) innehöll vissa rekommendationer, om vilka de sakkunniga
hade enat sig. I rekommendationerna framhölls bl. a., att en revision av
skadeståndsrätten var påkallad på längre sikt. Reformarbetet borde inriktas på
att åstadkomma en gemensam nordisk skadeståndslag. På grund av svårigheterna
att på en gång skapa en sådan lag borde man emellertid enligt utredningsmannen
dela upp arbetet och till en början utreda vissa begränsade områden.
I
maj 1952 tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet en kommitté för
att utreda frågan om statens och kommunemas skadeståndsansvar. Kommittén antog
benämningen kommittén angående det allmäimas skadeståndsansvar.* Den bedrev
sitt arbete i samverkan med motsvarande utredningar i Danmark, Finland och
Norge. Den 15 december 1958 avlämnade kommittén betänkande med förslag till
lag om skadestånd i offentlig verksamhet (SOU 1958: 43, i fortsättningen kallat
1958 års förslag). Motsvarande förslag lades ungefär samtidigt fram i Danmark,
Finland och Norge.
I
november 1959 tillkallades särskilda sakkuimiga att verkställa utredning
' Justitierådet Gösta Walin, ordförande, numera
justitierådet Erland Conradi, tiUika sekreterare, samt professorerna Nils
Herlitz och Ivar Stratil,
14 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
angående vissa andra skadeståndsrättsUga frågor, nämligen
dels frågan om barns och föräldrars skadeståndsansvar, dels frågor om
principalansvaret och om anställds skadeståndsskyldighet. I Danmark, Finland
och Norge tillsattes samtidigt lagstiftningskommittéer med motsvarande uppdrag.
De svenska sakkunniga antog namnet skadeståndskommittén.>
Den 10 juni 1963 avgav den svenska skadeståndskommittén
betänkandet »Skadestånd I» med förslag till lag med allmänna bestämmelser om
skadestånd (SOU 1963: 33). Lagen var avsedd att ersätta 6 kap. strafflagen
(SL) och innehöll nya bestämmelser om barns och föräldrars skadeståndsansvar.
Kommitténs förslag i dessa frågor hade tUlkommit efter samarbete med de övriga
nordiska kommittéema. I övriga delar innebar förslaget väsentligen endast en
redaktionell överarbetning av gällande bestämmelser i 6 kap. SL. I dessa delar
hade förslaget delgetts de öTiga nordiska kommittéerna, men några
överläggningar hade inte ägt rum. De danska, norska och finländska kommittéema
lade under år 1964 fram förslag till nya bestämmelser om barns och föräldrars
skadeståndsskyldighet.
Den 15 juni 1964 avlämnade skadeståndskommittén
betänkandet »Skadestånd II> med förslag till lag med vissa bestämmelser om
arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansivar (SOU 1964: 31). De danska,
norska och finländska kommittéerna lade senare samma år fram motsvarande lagförslag.
I Norge har under våren 1969 slutbehandlats ett förslag
till »lov om ska-deserstatning i visse forhold». Den norska lagen, som trädde i
kraft den 1 juli 1969, innehåller bestämmelser om enskilda och offentliga
arbetsgivares principalansvar, om arbetstagares skadeståndsskyldighet samt om
barns och föräldrars skadeståndsansvar. Dessutom innehåller den vissa
gemensamma bestämmelser av allmän natur. I Finland väntas motsvarande
lagförslag bli framlagt för riksdagen under våren 1971, Förslag till lagstiftning
på samma områden är under övervägande i Danmark.
Frågan om det allmännas skadeståndsansvar diskuterades vid
nordiska departementsförhandlingar i maj 1961. Därefter har samtliga nu
aktuella lagstiftningsfrågor behandlats vid möten med de danska, finländska,
norska och svenska kontaktmännen för nordiskt lagstiftningsarbete i september
1964 samt i november och december 1965. De har också tagits upp vid nya
departementsförhandlingar i april 1970,
De tre betänkanden som omnämnts i det föregående har vart
för sig remissbehandlats. Yttranden över alla tre betänkandena har avgetts av
justitiekanslem, Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, socialstyrelsen,
medicinalstyrelsen, försäkringsinspektionen, skolöverstyrelsen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Jönköpings och Kronobergs län samt i Göte-
* Justitierådet Walin, ordförande, professorn Jan HeUner
och advokaten Per-Ax.el Weslien, TiU sekreterare förordnades numera rättschefen
Ulf K, Nordenson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 15
borgs och Bohus län, Sveriges advokatsamfund, föreningen
Sveriges häradshövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare. Landsorganisationen
(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO).
Därjämte har yttranden avgetts enligt följande.
över 1958
års förslag har yttranden avgetts av försvarets civil förvaltning,
civilförsvarsstyrelsen, försvarets forskningsanstalt, försäkringsrådet,
generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
sjöfartsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, statskontoret, kammarrätten,
generaltullstyrelsen, byggnadsstyrelsen, bank- och fondinspektionen, kontrollstyrelsen,
statens sakrevision, universitetskanslersämbetet, domänstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, veterinärstyrelsen,
fiskeristyrelsen, kommerskollegium, patent- och registreringsverket,
statspolisintendenten, statens utlänningskommission, länsstyrelserna i
Stockholms, Malmöhus och Jämtlands län, domkapitlet i Uppsala ärkestift,
vetenskapsakademin, besvärssakliunniga, författningsutredningen. Svenska
landskommunernas förbund. Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet.
Statstjänstemännens riksförbund (SR), Hushållningssällskapens förbund,
Sveriges lantbruksförbund. Svenska hamnförbundet samt Sveriges förenade
studentkårer. Vissa instanser har bilagt jrttranden av andra som hörts över
förslaget. Sålunda har ingetts, av lantmäteristyrelsen yttranden av
överlantmätarna i Östergötlands, Älvsborgs och Örebro län, av kommerskollegium
yttranden av Sveriges industriförbund och rikets handelskammare, av
sjöfartsstyrelsen yttranden av Sveriges redareförening, Lotsförbundet samt
Sveriges ångfartygs assurans förening, av överståthållarämbetet yttrande av
stadskollegiet i Stockholm och förste stadsfogden, tillika t.f.
exekutionsdirektör i staden, av länsstyrelsen i Stockholms län yttranden av
landsfogden och vågdirektören i länet, Stockholms läns avdelning av föreningen
Sveriges landsfiskaler, stadsfullmäktige i Lidingö samt kommunalfullmäktige i
Sollentuna köping och Huddinge kommun, av länsstyrelsen i Kronobergs län
jrttrande av stadsfullmäktige i Växjö, av länsstyrelsen i Malmöhus län
yttranden av magistraterna, stadsfullmäktige och poliskamrarna i Malmö,
Hälsingborg och Lund, kommunalfullmäktige i Bjuvs köping och Väsby kommun,
landstingets hälso- och sjukvårdsstyrelse, landsfogden i länet samt föreningen
Malmöhus läns landsfiskaler, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
yttrande av stadsfullmäktige i Göteborg, av universitetskanslersämbetet
yttranden av de juridiska, medicinska och matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna samt drätselnämnden och det större konsistoriet vid universitetet
i Uppsala, juridiska fakulteten och det större konsistoriet vid universitetet i
Lund, lärarkollegiet vid karolinska medikokirurgiska institutet, rektorsämbetet
vid Stockholms högskola samt lärarkollegierna vid tandläkarhögskolorna i
Stockholm och Malmö, av LO yttranden av Statstjänarkartellen och Svenska
kommunalarbetareförbundet
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
samt av SR yttrande av Svenska officersförbundet.
Yttranden har inkommit även från Centralstyrelsen för de svenska
reservofficersförbunden samt Svenska reservunderofficersförbundet,
över Skadestånd I har yttranden avgetts av riksåklagaren,
Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige,
hovrätten för Övre Norrland, fång\'årdsstyrelsen, Stockholms rådhusrätt,
länsstyrelsen i Uppsala län, föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges stadsfiskaler,
Sveriges landsfiskaler och Sveriges stadsfogdar. Svenska försäkringsbolags
riksförbund. Målsmännens riksförbund, Stockholms handelskammare. Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) samt Försäkrings juridiska föreningen. Vid sina
remissvar har riksåklagaren fogat yttranden av statsåklagarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö, överståthållarämbetet yttrande av Stockholms stads
barnavårdsnämnd, länsstyrelsen i Uppsala län yttranden av landsfogden i Uppsala
län, stadsfiskalen i Uppsala, socialvårdskonsulenten i första distriktet och
föreningen Uppsala läns landsfiskaler samt länsstyrelsen i Kronobergs län
yttrande av styrelsen för länsavdelningen av föreningen Sveriges
landsfiskaler. SACO har här som eget yttrande överlämnat utlåtande av Sveriges
juristförbund.
över Skadestånd II har yttranden avgetts av försvarets civilförvaltning,
civilförsvarsstyrelsen, försvarets forskningsanstalt, generalpoststyrelsen,
järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret,
generaltullstyrelsen, byggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domän-styrelsen,
lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, arbetsdomstolens ordförande,
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Jämtlands län, yrkesskadeutredningen,
aktiebolagsutredningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Trafikförsäkringsföreningen, Svenska arbetsgivareföreningen, SR, Svenska
kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundets
styrelse, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges
hantverks- och industriorganisation samt Sveriges grossistförbund. Också här
har vissa av remissinstanserna vid sina utlåtanden fogat yttranden av andra som
hörts över förslaget. Sålunda har ingetts, av överståthållarämbetet yttrande
av stadskollegiet i Stockholm jämte en därtill hörande, av borgarrådet på
finansroteln upprättad promemoria, vid vilken fogats dels ett av stadsjuristen
avgivet tjänsteutlåtande, dels yttranden av lönenämnden, gatunämnden,
hamnstyrelsen och skoldirektören i Stockholm, av länsstyrelsen i Kronobergs
län yttranden av landsfogden i länet samt Kronobergs läns avdelning av Svenska
kommunförbundet, Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott och Sydöstra
Sveriges skogsägares förbund, av länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden av
landsfogden i lånet, magistraten i Hälsing-t>org. Malmöhus läns landstings
förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Malmö, kommunalfullmäktige i Bjuvs
köping och poliskammaren i Malmö, av kommerskollegium yttranden av samtliga
handelskammare i riket, av LO yttranden av Svenska byggnadsarbetareförbundet.
Svenska fabriksarbetare-
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 17
förbundet. Försäkringsfunktionärernas förbund,
Handelsanställdas förbund. Svenska kommunalarbetareförbundet. Svenska
livsmedelsarbetareförbundet. Svenska metallindustriarbetareförbundet. Svenska
musikerförbundet och Nöjesförelagens personalförbund. Svenska
sjöfolksförbundet. Sko- och läderarbetarnas förbund. Svenska
textilarbetareförbundet, Svenska transportarbetareförbundet. Samverkande
träfacken samt Statstjänarkartellen, av SACO yttrande av Sveriges juristförbund
och ett av Sveriges läkarförbund såsom eget yttrande åberopat utlåtande av
Läkarnas ansvarighetsnämnd, samt av Sveriges industriförbund ett av förbundet
åberopat yttrande av Svenska byggnadsentreprenörföreningen. I sina yttranden
har Sveriges industriförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen
hänvisat till samt Sveriges grossistförbund åberopat vad som har anförts i
SAF:s jrtt-rande. SACO har hänvisat till Sveriges juristförbunds yttrande.
Kommittéförslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilagor 15.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
18 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
1. ALLMÄJSNA RIKTLINJER FÖR REFORMARBETET
Det är min avsikt att i detta inledande avsnitt lämna
översiktliga redogörelser för det nuvarande rättstillståndet när det gäller
skadestånd i s. k. utomobligatoriska förhållanden, dvs. utanför
kontraktsförhållanden. I anslutning därtill kommer jag att redogöra för
rådande skade- och socialförsäkringsförhållanden m. m., det hittillsvarande
och pågående reformarbetet på skadeståndsrättens område, de övriga
reformönskemål som har förts fram i skilda sammanhang under senare tid samt
vissa huvudlinjer i den skadeståndsrättsliga diskussion som har förts under de
senaste decennierna. Mot bakgrunden av dessa redogörelser kommer jag därefter
att ange de allmänna riktlinjer enligt vilka det framtida reformarbetet enligt
min mening bör bedrivas på skadeståndsområdet och över huvud taget när det gäller
samhällets åtgärder för att säkerställa att medborgarna bereds en rimlig
ekonomisk gottgörelse för de skador på person eller egendom som på ett eller
annat sätt tillfogats dem.
1.1. Nuvarande rättstillstånd
När någon lider skada till person eller egendom här
bortses i princip från de fall då ena parten i ett avtalsförhållande
tillskyndar sin motpart skada genom att inte fullgöra de särskilda
förpliktelser han har åtagit sig genom avtalet kan ekonomisk gottgörelse för
skadan komma att utgå enligt båda eUer ettdera av två i princip skilda
regelsystem. Under vissa omständigheter kan den skadelidande vända sig med
ersättningskrav mot annan person under åberopande av gällande rättsregler om
skadeståndsansvar. Om den skadeståndsskyldige då skyddas av s. k.
ansvarsförsäkring, betalas skadeståndet av denna. Men det är också möjligt att
skadan är helt eller delvis täckt av något annat slag av enskild försäkring
olycksfallsförsäkring, brandförsäkring, transportförsäkring etc. eller av
socialförsäkring, dvs allmän försäkring, yrkesskadeförsäkring o. I. Dessa båda
system fungerar ofta vid sidan av varandra men är delvis samordnade, t. ex. så
att försäkring helt eller delvis utesluter skadeståndsansvar, vilket är fallet
i fräga om socialförsäkringen. Det skadeståndsrättsliga regelsystemet och
existerande försäkringsanordningar behandlas i det följande var för sig.
1.1.1. Gällande skadeståndsregler
Den svenska rättens regler om skadeståndsansvar finns
delvis i skriven lag men har till mycket stor del utbildats som s. k.
sedvanerätt genom domstolarnas rättstillämpning. Vissa grundläggande
bestämmelser om ersättning
1.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 19
för skada genom brott finns i det ännu gällande 6 kap. i
1864 års strafflag
(SL). Härutöver finns skadeståndsrättslig speciallagstiftning för särskilda
verksamhetsområden. I vid omfattning har emellertid lagstiftaren över
lämnat åt rättspraxis att avgöra viktiga och för skadeståndsrättens inne
håll och funktion avgörande frågor. j
I fråga om grunderna för skadeståndsansvaret har
rättsutvecklingen hos oss liksom i flertalet med Sverige jämförliga
kulturländer följt två huvudlinjer. Den ena av dessa huvudlinjer har som
utgångspunkt den för all skadeståndsrätt grundläggande regeln om
skadeståndsansvar på grund av vållande, dvs. ansvarighet för skada som någon
har orsakat uppsåtligen eller av vårdslöshet. Den andra utvecklingslinjen har
följt vissa på risksynpunkter grundade principer om s. k, objektivt
skadeståndsansvar, dvs. ett ansvar oberoende av den skadeståndsskyldiges
vållande. Här kan väsentligen två typer av skadeståndsansvar urskiljas. Den ena
karakteriseras av att ansvarighet visserligen förutsätter vållande men att
bördan av skadeståndet läggs på annan än skadevållaren, i allmänhet en person
som står i en speciell rättslig eller faktisk relation tUl skadevållaren. I
andra fall åter rör det sig om ett rent objektivt ansvar, dvs. ett
skadeståndsansvar helt oberoende av vållande, där ansvarigheten får sin
begränsning genom att den inträder bara för visst eller vissa slag av skador
och drabbar den som utövar eller har annan anknytning till den verksamhet i
vilken skadan har uppkommit.
1.1 A.l. Skadestånd på grund av eget vållande. Regeln om
skyldighet för den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållat annan person
skada att ersätta skadan brukar med ett lån från den romerska rätten gå under
benämningen »culparegeln». I svensk rätt har culparegeln kommit till uttryck i
skriven lag bara på ett begränsat område. De nyss omnämnda allmänna skadeståndsbestämmelserna
i 6 kap, SL är naturligt nog med hänsyn till deras av historiska skäl
betingade placering i strafflagen enligt sin lydelse tillämpliga bara i fråga
om skada som någon orsakat genom brottslig gärning. Bestämmelserna har
emellertid bildat grundvalen för en betydelsefull rättsutveckling genom
domstolspraxis, som redan i slutet av det förra århundradet hade lett fram
till att culparegeln vunnit insteg hos oss och befästs på ett vidsträckt fält
också utanför de straffbara gärningarnas område. Culpare-gelns innehåll i
gällande svensk rätt bestäms sålunda, ännu i dag till väsentlig del av
reglerna i 6 kap. SL. I det följande sksill därför lämnas en sammanfattande
redogörelse för innehållet i dessa bestämmelser.
I 6 kap. 1 § SL föreskrivs till en början, att skada, som
någon tillfogar annan genom brott, skall ersättas av den brottslige, vare sig
brottet skett med uppsåt eller av vållande (första punkten). Om den som led
skadan medverkat till denna genom eget vållande, kan skadeståndet jämkas efter
vad som finnes skäligt (andra punkten).
Vid kroppsskada skall enligt 2 § skadeståndet omfatta inte
bara läkarlön
1.1.1.1.
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
och annan kostnad utan ocksä ersättning för »hinder eller
brist i den skadades näring» dvs. förlust av inkomst samt ersättning för
sveda och värk liksom för lyte eller annat stadigvarande men.
Enligt 3 § första stycket skall ersättning utgå för
lidande som tillfogas någon genom brott mot den personliga friheten eller genom
ärekränkande gärning. Paragrafens andra stycke innehåller en föreskrift om
skyldighet för den som har dömts för ärekränkning att på yrkande av målsäganden
betala kostnad för tryckning i tidning av domen i ärekränkningsmålet.
I 4 § finns bestämmelser om efterlevandes rätt till
skadestånd, när någon blivit dödad. I sådant fall har den som enligt stadgande
i lag har rätt till underhåll av den avlidne och som genom dennes frånfälle
kommer att sakna erforderligt underhåll rätt att få skadestånd efter vad som
Hnnes skäligt med avseende på den brottsliges tillgångar och Övriga omständigheter.
Skadeståndet kan sättas att utgå på en gång eller på särskilda tider, dvs. i
form av livränta.
Om flera personer har medverkat till samma skada, skall de
enligt 5 § svara solidariskt för skadeståndet. Undantag från denna regel gäller
dock i fråga om medverkan som består i sådan underlåtenhet att avslöja brott
som är straffbar enligt 23 kap. 6 § första stycket brottsbalken (BrB).
I 6 § ges föreskrifter om skadeståndsansvar för barn och
vissa psykiskt abnorma personer. Om skada är gjord av person som inte fyllt 15
år eller som har handlat under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller
annan själslig abnormitet av sä djupgående natur att den måste anses jämställd
med sinnessjukdom, är han skyldig att ersätta skadan, om och i den mån det kan
anses skäligt med hänsyn till hans sinnesart, gämingens beskaffenhet och
omständigheterna i övrigt. Detsamma gäller, om skada har gjorts av någon, som
utan eget vållande tillfälligt har råkat i sådant tillstånd att han är från
sina sinnens bruk. Ersättning som någon har utgett enligt dessa bestämmelser
får han kräva åter från den som har vållat skadan genom underlåten vård om hans
person.
6 kap. SL avslutas med en föreskrift i 7 § av innebörd, att
den omständigheten att påföljd för brott inte kan ådömas på grund av
bestämmelserna om ätalspreskripUon i 35 kap. BrB inte betager målsäganden
rätten att kräva skadestånd med anledning av brottet.
Som nämnts har tillämpningsonurådet för den grundläggande
skadeståndsregeln i 6 kap. 1 § SL genom analogisk tillämpning av regeln
vidgats att omfatta också andra skadegörande handlingar än brott. Det är
sålunda idag och sedan läng tid tiUbaka stadgad praxis, att den som av
vårdslöshet vållar person- eller sakskada är skyldig att ersätta skadan, även
om hans handlande inte är straffbart. Av stor betydelse är den begränsning av
culpa-regelns tillämpning utanför området för de straffbara handlingarna som
ligger i att skadeståndsskyldighet inträder bara för skada på person eller sak,
dvs. vid de s. k. integritetskränkningarna Visserligen utgår i dessa
1.1.1.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 21
fall ersättning också för sådan förmögenhetsskada dvs.
skada som består i en försämring av en persons allmänna ekonomiska ställning
som utgör en direkt följd av person- eller sakskadan. Men om någon direkt,
alltså utan samband med person- eller sakskada, culpöst (uppsåtligen eller av
vårdslöshet) tillfogar annan person en förmögenhetsskada i det följande används
uttrycket »ren förmögenhetsskada» för att beteckna sådan direkt tillfogad
allmän förmögenhetsskada blir han ersättningsskyldig endast under
förutsättning att hans handlande är straffbart.
Inom integritetskränkningarnas område tillämpas
bestämmelserna i 6 kap. SL om verkan av den skadelidandes medvållande (1 §
andra punkten), om skadeståndets omfattning vid kroppsskada (2 §), om
efterlevandes rätt till skadestånd (4 §), om solidariskt ansvar för flera
medverkande (5 §), om skadeståndsansvar för barn och psykiskt abnorma samt
deras värdnadshavare (6 §) generellt och utan att det görs någon skillnad
mellan brottsliga och icke straffbara men culpösa handlingar.
Inom det tillämpningsområde som culparegeln sålunda nu har
i svensk rätt har de knapphändiga bestämmelserna i 6 kap. SL kompletterats
genom rättspraxis i en mångfald betydelsefulla hänseenden. Det finns dock inte
anledning att i detta sammanhang lämna en detaljerad redogörelse för hela det
komplicerade skadeståndsrättsliga regelsystemet sådant det har utvecklat sig
fram till våra dagar. Jag skall inskränka mig till att beskriva systemets
huvuddrag i den omfattning som är nödvändig för förståelsen av den följande
framställningen i detta avsnitt. På åtskilliga punkter får jag anledning att
återkomma med mer detaljerade framställningar vid behandlingen av enskildheter
i det förslag till ny lagstiftning som jag nu lägger fram.
Det bör till en början betonas, att culparegeln själv inte
ger någon anvisning om vilka aktsamhetsnormer man skall bygga på vid regelns
tillämpning. Rättsbildningen har här helt överlämnats åt domstolarna. I princip
läggs de i samhället vid varje tidpunkt allmänt vedertagna handlingsmönstren
till grund, men särskilt när det gäller verksamhet som erbjuder mer påtagliga
skaderisker har domstolarna ofta skärpt aktsamhetskraven avsevärt och ibland
ställt kraven så högt, att man i den juridiska litteraturen har talat om
»fingerad culpa».
För att skadeståndsansvar skall inträda enligt culparegeln
förutsätts i allmänhet att den vållats genom positiv handling. Undantagsvis
kan emellertid också en culpös underlåtenhet föranleda skadeståndsskyldighet.
Som exempel kan nämnas, att någon har framkallat fara för skada men uraktlåter
att därefter ingripa för att avvärja faran eller att någon har åsidosatt en
författningsmässig föreskrift om skyldighet att vidta viss skadeförebyggande
åtgärd.
Skadeståndsskyldighet förutsätter vidare att det
föreligger ett på visst sätt bestämt orsakssammanhang mellan den skadegörande
handlingen (eller underlåtenheten) och skadan. Man brukar i juridisk litteratur
och praxis
1.1.1.1.
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
tala om ett krav pä adekvat kausalitet. Det innebär,
förenklat uttryckt, att den inträffade skadan skall för en person med kännedom
om alla föreliggande omständigheter ha framstått som en beräknelig och i viss
mån typisk följd av det skadegörande beteendet. Det räcker alltså inte att man
kan konstatera s. k. logisk kausalitet, dvs. att skadan faktiskt inte skulle ha
inträffat, om det skadegörande beteendet uteblivit.
Berättigad till skadestånd är endast den som direkt har
lidit ska-d a till följd av den ansvariges vållande. Rätt till ersättning för
ren förmögenhetsskada i följd av brottslig gärning tillkommer sålunda bara den
mot vilken brottet är riktat och vars ekonomiska intresse straffstadgandet är
avsett att skydda. Vid skada på person eller sak utgår ersättning för
förmögenhetsförlust som utgör följdskada i förhåUande tiU den fysiska person-
eller sakskadan i princip bara tiU den som själv har lidit kroppsskada resp.
ägaren av den skadade egendomen eller den som har s.k. begränsad sakrätt till
denna, t. ex. nyttjanderätt. Sålunda har arbetsgivaren tiU en skadad arbetstagare
inte rätt tUl ersättning av den skadevåUande för den förlust han lider t. ex.
genom att han under den skadelidandes sjukdomstid inte kan utnyttja dennes
arbetskraft. Och den som har avtalat om köp av en sak som skadas har inte rätt
tiU ersättning av skadevåUaren för den förlust han lider tUl följd av att köpet
inte kan fullföljas. De nu angivna grundsatserna gäller dock inte helt
undantagslöst. I kraft av den uttryckliga regeln i 6 kap. 4 § SL har de
efterlevande tUl den som bUvit dödad viss rätt att få ersättning för nästat
underhåU. Och i rättspraxis har nyligen i ett avgörande ersättning tillerkänts
vissa avnämare tiU elektrisk kraft för den förlust de Udit som följd av att
skada tillfogats en kraftledning tillhörig annan person än avnämarna.
Regeln i 6 kap. 1 § andra punkten SL om verkan av den
skadelidandes medvållande har i praxis ansetts medge, att skadeståndet »jämkas
tiU noU», dvs. helt bortfaUer, när den skadelidandes medvåUande är helt
dominerande i förhåUande tiU den oaktsamhet som ligger skadevållaren till last.
Vid tillämpning av regeln anses i övrigt delvis andra normer gäUa än vid
bedömningen av om skadeständsskyldighet enligt culparegeln föreligger.
Strängare krav än enligt de aUmänna aktsamhetsnormerna har sålunda ibland
ansetts motiverade av att den som äger viss egendom i eget intresse bör se tUl
att egendomen inte skadas. I viss omfattning erkänns s. k. passiv identifikation,
som innebär att våUande av annan person än den skadelidande tas i betraktande
som grund för jämkning av skadeståndet. TiU den frågan återkommer jag vid
behandlingen av vissa former av »aktiv identinkation», dvs. skadeståndsansvar
grundat på våUande av annan än den skadeståndsskyldige (avsnitt 1.1.1.2.).
Det finns, om man bortser från medvållanderegeln, inte
någon aUmän regel eller grundsats i svensk rätt som medger nedsättning av
skadeståndsansvar. För vissa kategorier skadeståndsskyldiga har det emellertid
genom lagstiftning införts möjlighet till jämkning av skadestånd.
LLLl.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 23
Som exempel kan nämnas föreskrifterna i 67 § sjölagen och
50 § andra stycket sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530) om jämkning av skadeståndsansvaret
för fartygsbefälhavare, lots och besättningsmän i fråga om skada som de vållar
i sin tjänst. Liknande föreskrifter finns i 10 kap. 3 § luftfartslagen den 6
juni 1957 (nr 297) för ombordanstäUda och markpersonal inom luftfarten och i 7
§ lagen den 30 juni 1948 (nr 451) angående införande av lagen om ändring i
strafflagen m. m. för vissa krigsmän samt i 19 § hembiträdeslagen den 30 juni
1944 (nr 461). Också den särskilda regeln i 6 kap. 6 § SL om barns och
psykiskt abnorma personers skadeståndsansvar kan sägas vara ett uttryck för
att en lindring av skadeståndsansvar enligt culparegeln ansetts påkallad för
vissa kategorier av skadevåUare.
När flera personer har vållat en skada, är de som tidigare
nämnts solidariskt ansvariga för skadeståndet. Har någon av dem utgett
ersättning till den skadelidande, har han enligt grundsatser som utbUdats i
praxis rätt tUl återkrav mot den eller de övriga skadevållarna. Skadeståndsansvaret
fördelas härvid mellan de skadeståndsskyldiga på grundval av en
skälighetsprövning under hänsynstagande till graden av vållande hos var och en
av de medverkande och övriga omständigheter.
1.1.1.2. Skadestånd på grund av annans vållande. Vid sidan
av culparegeln om ansvar för eget våUande har genom lagstiftning och
domstolarnas rättstillämpning UtbUdats vissa regler eller grundsatser om
ansvar för annans vållande.
Lagbestämmelser om sådant skadeståndsansvar finns i
sjölagen, i lagen den 12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i
följd av järnvägs drift (järnvägsansvarighetslagen) samt i lagen den 30 juni
1916 (nr 312) angående ansvarighet för skada i följd av automobUtrafik
(bUansvarighets-lagen).
I 8 § sjölagen föreskrivs, att fartygsredare är ansvarig
för skada som befälhavaren, någon av besättningen eller lots orsakar genom fel
eller försummelse i tjänsten. Detsamma gäller i fråga om skada som vållas av
någon vUken på redarens eUer befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets
tjänst utan att tUlhöra besättningen. Enligt 2 § och 6 § första stycket järnvägsansvarighetslagen
är innehavare av jämväg skyldig att ersätta personskada samt skada på annan
egendom än sådan som mottagits för befordran med järnvägen, om skadan inträffat
i följd av järnvägens drift och vållats av järnvägens förvaltning eller
betjäning. Ett skadeståndsansvar som på detta sätt åläggs en arbets- eller
uppdragsgivare med avseende på skador som vållas av hans arbets- eller
uppdragstagare brukar kallas principalansvar.
En form av ansvarighet för annans vållande som går längre
än det egentliga principalansvaret och delvis är konstruerat på ett annat sätt
har införts
Ll.1.2.
24 Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år
1972
genom 2 § bUansvarighetslagen. Trafikskadeansvaret enligt
denna lag ligger emellertid i praktiken det rent objektiva ansvaret närmare än
culpaansvaret och behandlas därför i den följande redogörelsen för gällande
regler och grundsatser om ansvar oberoende av vållande. Också vissa bestämmelser
om ett långtgående ansvar för annans vållande, när det gäUer skada genom
inverkan av elektrisk ström, kommer att beröras i det sammanhanget.
I rättstUlämpningen har sedan slutet av 1800-talet
utbildats vissa allmänna grundsatser om principalansvar. Man har ansett att en
företagare eller annan arbetsgivare inte bör kunna delegera företags- eller
arbetsledande uppgifter till annan person med den verkan att han går fri från
ansvarighet för skada som vållas av den till vilken uppgifterna har delegerats,
I situationer av denna art bör enligt detta resonemang företagaren eller
arbetsgivaren i skadeståndsrättsligt hänseende s, a. s. identifieras med
skadevåUaren. Med utgångspunkt från sådana identifikationsgrundsatser har
domstolarna i en serie avgöranden fastslagit, att en arbetsgivare svarar för
skada som i tjänsten vållas av någon som tillhör hans drifts- eller
arbetsledning. Principen anses gälla också i fråga om skada som vållats av en
arbetstagare, vUken utan att tillhöra drifts- eller arbetsledningen dock har
anförtrotts en från risksynpunkt särskUt ansvarsfull uppgift. Detta aUmänna
principalansvar inträder såväl i förhållande tUl helt utomstående personer som
i förhållande tUl arbetsgivarens övriga arbetstagare.
När det gäller verksamhet som bedrivs av staten eller
kommun tUlämpas grundsatserna om principalansvar utan inskränkning, om
verksamheten är av den art att den kan jämställas med enskUd verksamhet eller
om det är fråga om en arbetsuppgift som lika väl kunnat förekomma i privat
verksamhet. Däremot finns det endast ett fåtal avgöranden i högsta domstolen,
varigenom det aUmänna ålagts att ersätta egendomsskada som i rent offentligrättslig
myndighetsutövning vållats av befattningshavare i det allmännas tjänst, och det
anses ovisst hur långt det allmännas ansvar för person- och sakskada som vållas
i den offentliga verksamheten sträcker sig. Det kan däremot anses fastslaget,
att det aUmänna inte svarar för ren förmögenhetsskada i följd av fel eUer
försummelse i den offentliga myndighetsutövningen.
Vid de former av lagstadgat eller sedvanerättsligt
principalansvar som nu har berörts åligger det i princip den skadelidande att
visa att skadan våUats av någon för vUken arbetsgivaren svarar och att även i
övrigt styrka att förutsättningarna för principalansvar föreligger. Vid
tillämpningen av regler om principalansvar gäller i övrigt de allmänna
skadeståndsregler som har återgetts i det föregående vid redogörelsen för
skadeståndsansvar enligt den allmänna culparegeln. I fråga om den inbördes
fördelningen av skadeståndsansvaret mellan flera skadeståndsskyldiga bör
anmärkas, att den som är ansvarig enbart enligt reglerna om principalansvar har
full återkravsrätt mot den som svarar för skadan på grund av eget vållande.
1.1.1.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 25
Det är delvis i överensstämmelse med de
identifikationsresonemang som ligger tUl grund för reglerna om principalansvar
som tidigare antydda grundsatser om passiv identifikation har utvecklats. De
innebär i huvudsak, att reglerna om jämkning på grund av den skadelidandes
medvållande tillämpas inte bara när den som lidit skada själv har medverkat
genom eget vållande utan också när medvåUande Ugger någon tiU last för vUken
den skadelidande svarar enligt de nyss återgivna reglerna om principalansvar.
Sådan passiv identifikation tillämpas, vare sig den skadelidande grundar sin
skadeståndstalan mot tredje man på culparegeln eller gällande regler om
objektivt skadeståndseinsvar. Möjligen sträcker sig reglerna om passiv
identifikation längre, så att medvåUande också av annan än den för vUken den
skadelidande svarar enligt principalansvarsreglerna tUlräknas den skadelidande
(jfr NJA 1955 s. 102).
En mer ingående redogörelse för de allmänna
principalansvarsreglerna kommer att lämnas i det följande (avsnitt 2.2.1.).
1.1.1.3. Skadestånd oberoende av vållande. Genom
lagstiftning och i någon utsträckning genom rättspraxis har utbUdats regler om
rent objektivt ansvar, dvs. ansvar oberoende av vållande. Innan en redogörelse
lämnas för dessa former av skadeståndsansvar skall emeUertid beröras en typ av
ansvarighet, som visserligen genom sin anknytning tiU culparegeln formellt
faller inom ramen för ansvarighet på grund av våUande men som på grund av sin
konstruktion i praktiken står det rent objektiva ansvaret betydligt närmare.
Enligt 2 § bUansvarighetslagen är ägare och förare av ett
motorfordon med undantag för vissa arbetsredskap och andra fordon vilkas
användning erbjuder endast obetydliga skaderisker skyldiga att ersätta
person- och egendomsskada som i följd av traflk med fordonet tillfogas annan
person än föraren eller annan egendom än sådan som befordras med fordonet,
såvida det inte framgår av omständigheterna, dvs. visas av föraren eller
ägaren, att skadan varken orsakats av bristfällighet på fordonet eller vållats
av föraren. Såvitt gäller den del av regeln som tar sikte på ansvarighet för
skada orsakad av bristfällighet på fordonet rör det sig här om ett rent
objektivt ansvar. I fråga om skada orsakad av förarens vållande är det
visserligen i princip fråga om ett culpa-ansvar, men den omkastade bevisbördan
i förening med svårigheterna att klarlägga omständighetema kring en
motorfordonsolycka medför i den praktiska tUlämpningen, att såväl ägare som
förare nära nog undantagslöst blir skadeståndsskyldiga. Lagstiftningen verkar
därför i stort sett som ett system med rent objektivt ansvar.
Detta s. k. presumtionsansvar är emellertid underkastat
betydelsefulla inskränkningar. När i följd av trafik med två eller flera
motorfordon ägare eller förare på någondera sidan har lidit skada dvs. främst
vid s. k. kollisionsskador jämkas enligt 5 § bUansvarighetslagen skadeståndsskyldigheten
för ägare och förare på annan sida efter vad som finnes skäligt,
1.1.1.3.
26 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
om det inte visas, att varken bristfäUighet på fordonet
eUer våUande av föraren på den skadelidande sidan har medverkat tiU skadan. Om
våUande visas föreligga på någon sida men det inte styrks att annan sida är
vållande, skall dock den förra sidan bära hela skadan i förhåUande tUl den
senare. Dessa regler tiUämpas i princip också i fråga om den inbördes
fördelningen av skadeståndsansvaret mot utomstående tredje man mellan flera
solidariskt ansvariga ägare eller förare av motorfordon.
BUansvarighetslagen innehåller också bl. a. vissa
bestämmelser om att när både ägare och förare är skyldiga att ersätta skada de
skaU sinsemellan bära hälften av skadeståndet och att brukare av motorfordon i
vissa fall är ansvarig i stället för eller gemensamt med ägaren.
Som bekant gäller på detta område vissa bestämmelser om
obligatorisk ansvarsförsäkring, s.k. trafikförsäkring, av innebörd att den
ansvarighet som enligt lag åvUar ägare och förare av motorfordon enligt
bUansvarighetslagen eUer allmänna skadeståndsregler skall intUl vissa belopp
vara täckt av försäkring. Till dessa bestämmelser återkommer jag i redogörelsen
för rådande försäkringsförhållanden (avsnitt 1.1.2.2.).
Lagstiftning om rent objektivt skadeståndsansvar finns
vidare på vissa andra områden inom kommunikationsväsendet, för vissa delar av
den energi-producerande industrin och i fråga om vissa skador orsakade av djur.
De olika regelsystemen på dessa områden har inte byggts upp efter något enhetligt
mönster.
Innehavare av järnväg svarar enhgt 5 § samt 6 § andra och
tredje styckena järnvägsansvarighetslagen oberoende av vållande för s. k.
gnistskador och för vissa skador på hemdjur, vilka inträffar i följd av
järnvägens drift. I fråga om skada pä hemdjur gäller dock vissa särskUda regler
om verkan av den skadelidandes medverkan, som begränsar det objektiva ansvaret
mera än vad som följer av den allmänna medvåUanderegeln i 6 kap. 1 § SL.
Enligt 4 § lagen den 27 juni 1902 (nr 71 s. 1)
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
(el-anläggningslagen), svarar innehavare av sådan anläggning oberoende av eget
eUer annans vållande för skada som orsakas genom inverkan av elektrisk ström
från anläggningen. Har den skadelidande överträtt gällande föreskrifter eUer i
övrigt genom grov vårdslöshet själv vållat skadan eller har han åsidosatt
särskUda åtaganden eller skyldigheter mot anläggningens innehavare, inträder
dock inte ersättningsskyldighet för denne (7 §). När skada genom elektrisk
ström från en anläggning tillfogas annan el-anläggning gäller emellertid i
fråga om anläggningsinnehavares ansvarighet regler som i princip innebär att
ersättningsskyldighet inträder endast under förutsättning att skadan vållats
genom vårdslöshet vid vederbörande anläggnings utförande eller skötsel (6 och 9
§§). Man har här med andra ord exempel på en form av mycket vidsträckt
principalansvar, eftersom skadeståndsansvar visserligen förutsätter vållande
men å andra sidan inträder helt oberoende av vem som vållat skadan.
1.1.1.3.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 27
(lenom lagen den 26 maj 1922 (nr 382) angående ansvarighet
för skada i följd av luftfart föreskrivs skyldighet för ägare av luftfartyg att
på objektiv grund ersätta skada, som i följd av luftfartygets begagnande i
luftfart tUlfogas person eller egendom som inte befordras med luftfartyget.
Lagen gäUer inte i fråga om skada som vid kollision meUan två eUer flera
luftfartyg tiUfogas luftfartygen eller personer eUer egendom som befordras med
något av dem här gäller bara allmäima skadeståndsregler. I lagen finns bl. a.
vissa bestämmelser om den inbördes fördelningen av ansvarigheten meUan två eUer
flera solidariskt ansvariga ägare av luftfartyg och om skyldighet i vissa fall
för brukare av luftfartyg att i stället för eUer gemensamt med ägaren svara
för skada enUgt lagen. Dessa bestämmelser har utformats efter mönster av
motsvarande föreskrifter i bUansvarighetslagen.
En särställning intar atomansvarighetslagen den 8 mars
1968 (nr 45). Enligt denna lag svarar innehavare av atomanläggning pä objektiv
grund för atomskada i följd av atomolycka som inträffar i anläggningen eller
under transport av s.k. atomsubstans från eller tiU anläggningen. Lagen bygger
emellertid dessutom på ett antal principer som i stort sett saknar motsvarighet
i den skadeståndsrättsliga lagstiftningen i övrigt: ansvarigheten är begränsad
tUl visst belopp per olycka (50 milj. kr.) och därjämte i fråga om personskada
till visst belopp per person (1 milj. kr.), anläggningsinnehavarens
ansvarighet skaU vara täckt av försäkring eUer annan ekonomisk garanti,
anspråk på ersättning för atomskada kan i princip inte göras gällande mot
någon annan än anläggningsinnehavaren (den s. k. kana-lisationsprincipen) och
jämkning på grund av medvållande kan ske endast i fall då den skadeUdande har
handlat uppsätiigen eUer grovt vårdslöst.
I fräga om ansvarighet för skada orsakad av djur gäller
enligt 47 § lagen den 2 juni 1933 (nr 269) om ägofred, att ägare och i vissa
fall annan innehavare av hemdjur svarar på objektiv grund för skada som djuret
gjort på annans ägor, när det olovligen har kommit in på ägoma, och enUgt lagen
len 30 juni 1943 (nr 459) om tiUsyn över hundar skall skada som orsakas av hund
ersättas på rent objektiv grund av hundens ägare eller i vissa faU dess
innehavare.
Regler om objektivt skadeståndsansvar av mer generell
karaktär finns i 30 § miljöskyddslagen den 29 maj 1969 (nr 387). Där
föreskrivs, att den som orsakar olägenhet genom mUjöfarlig verksamhet skall
utge ersättning härför. Under vissa förutsättningar är detta ersättningsansvar
oberoende av vållande, nämligen om olägenheten är av någon betydelse och inte
skäligen bör tålas med hänsyn tUl förhåUandena i orten eller tUI dess allmänna
förekomst under jämförliga förhåUanden.
I fråga om samtliga nu berörda lagar gäller i flertalet
fall enligt uttryckliga föreskrifter att skadeståndet skall bestämmas enligt
de i 6 kap. SL angivna grunderna, i den mån lagarna inte innehåUer avvikande
bestämmelser (som t, ex. de särskilda medvåUandereglerna i 6 §
järnvägsansvarig-
1.1.1.3.
28 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
hetslagen och vissa specialbestämmelser om
ansvarsbegränsning och medvållande i atomansvarighetslagen), och att den som
svarar på objektiv grund har rätt att återkräva skadeståndet av den som vållat
skadan undantag gäller enligt atomansvarighetslagen, som inskränker
återkravsrätten till fall av uppsåt. Också i övTigt tUlämpas med vissa
särskUt angivna undantag som saknar intresse i detta sammanhang de allmänna
skadeståndsrättsUga grundsatser som har utbUdats i rättspraxis och som i korthet
har berörts i det föregående.
De lagbestämmelser om objektivt ansvar som nu har berörts
är undantagslöst tUlämpliga också när sådan verksamhet som bestämmelserna
avser drivs av det aUmänna. Inom den offentliga sektorn finns emellertid också
ett par särskilda lagar som ålägger staten att i vissa fall svara på objektiv
grund för skada som uppkommer i samband med utövande av offentlig myndighet.
Enligt lagen den 10 juli 1899 (nr 58 s. 1) om ersättning
av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller
tjänstemän m. fl., utgår ersättning av aUmänna medel, när ämbets- eller
tjänsteman, som enligt 1 kap. utsökningslagen (UL) har att ta befattning med
utsökningsmål, eller befattningshavare med vissa liknande uppgifter, tiUgriper
eller förskingrar pengar, värdehandlingar eUer annat som han enligt UL eller
vissa andra närmare angivna författningsbestämmelser har fått om hand.
Ersättningsanspråk prövas i första hand i administrativ ordning av Kungl. Maj
:t, men den som är missnöjd med Kungl. Maj :ts beslut kan enligt vissa regler
väcka sin talan vid domstol. Staten har full regressrätt för ersättning som
utges enligt 1899 års lag mot den som är ansvarig för det tUlgripna eUer
förskingrade.
Enligt 1 § lagen den 13 aprU 1945 (nr 118) om ersättning i
vissa faU åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl. kan ersättning utgå av
allmänna medel till den som har häktats eller anhållits som misstänkt för brott
eller har underkastats reseförbud men sedermera inte blir åtalad för brottet
eller blir frikänd. Motsvarande gäller enligt 2 och 3 §§ i fråga om den som
helt eller delvis har undergått straff (fängelse, ungdomsfängelse) eller arrest
eller har varit underkastad internering men sedermera efter ansökan om resning
eller besvär över domvilla blir frikänd eller döms tiU lindrigare påföljd än
den han redan har utstått. Ersättning kan utgå för det intrång i friheten som
häktningen, anhållandet eller reseförbudet orsakat, dvs. för mistad arbetsförtjänst
och annat intrång i näring, samt för nödiga kostnader. Om det föreligger
synnerliga skäl, kan ersättning utgå också för det lidande som intrånget i
friheten har medfört (4 §). Rätt tUl ersättning föreligger emellertid inte om
den skadelidande genom sanningslös bekännelse vid domstol eller utom rätten
eller genom att oriktigt ange sig själv eller på annat sätt uppsätiigen har
föranlett anhållandet, häktningen eller reseförbudet resp. straffdomen. Den
som. häktats eller anhållits eller underkastats reseförbud får inte heller
1.1.1.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 29
ersättning, om han har försökt avvika eller på annat sätt
undandra sig förundersökning eller lagföring eller om han har försökt
undanröja bevis eller i övrigt försvåra utredningen eller om det med hänsyn
till andra omständigheter t. ex. att misstanken mot honom trots aUt
fortfarande kvarstår inte är skäligt att ersättning utgår. Anspråk på
ersättning enligt lagen prövas av domstol, i princip den domstol som skulle ha
prövat resp. senast har prövat frågan om ansvar för brottet. Det allmännas
talan förs därvid av vederbörande åklagare (5 §). Om ersättning tUlerkänns den
misstänkte resp. den dömde inträder staten i den rätt att utkräva
ersättningsbeloppet såsom skadestånd av annan person, som kan tillkonuna den
ersättningsberättigade (7 §). En sådan skadeståndsrätt kan föreUgga mot
åklagare eller domare, som fattat det felaktiga beslutet om frihetsberövande
eUer reseförbud, under förutsättning nämligen att ett straffbart tjänstefel
bUvit begånget. Det är emellertid inte någon förutsättning för den enskUdes
rätt tiU ersättning enligt lagen att försummelse ligger någon ämbets- eller
tjänsteman tUl last.
Här skall också omnämnas en form av objektivt ansvar som
det allmänna i begränsade fall har åtagit sig utanför gällande
skadeståndsregler. Det är fråga om sådan ersättning som utgår från det anslag
som tUlkom på riksdagens initiativ och sedan budgetåret 1948/49 finns uppfört
pä riksstaten, f. n. under rubriken »Ersättning för skador vållade av vissa
rymlingar m. fl.» (prop. 1948: 87). Från anslaget ersätts skador som våUats av
personer som avvikit eller permitterats från fångvårdsanstalter,
ungdomsvårdsskolor eUer allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare.
Ersättning utgår också om skada har vållats av intern som beviljats s. k.
frigång från fångvårdsanstalt. Slutligen omfattar regleringen också skada
vållad av ungdomsvårdsskoleelev, som vårdas utom skolan, samt av
alkoholmissbrukare, som intagits på allmän vårdanstalt men bor på
inackorderingshem eller åtnjuter famUje-vård. Ersättning kan utgå vid
personskada, egendomsskada och, i vissa fall, allmän förmögenhetsskada som
följd av person- eUer egendomsskada. Vid skadevärderingen följs i övrigt med
mindre avvikelser allmänna skadeståndsregler. I princip utges full ersättning
för förlusten, i den mån denna inte täcks av försäkring. Anslaget uppgår för
budgetåret 1970/71 tUl 450 000 kr. Landstingen som huvudmän för de
psykiatriska sjukhusen svarar i viss omfattning för skador som orsakas av
rymlingar från sjukhusen.
Genom domstolarnas rättstiUämpning har som nämnts utbUdats
vissa grundsatser om skadeståndsansvar oberoende av vållande. TUl en början
gäUer i s. k. grannelagsförhållanden, att skada som i följd av mer omfattande
grävnings- eUer grundläggningsarbeten uppkommer på grannfastighet skaU ersättas
på objektiv grund av den som i egenskap av byggherre eller entrepre-
1.1.1.3.
30 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972
nör svarar för arbetena. Genom ett ganska nyligen träffat
avgörande får Högsta domstolen vidare anses ha slagit fast, att skada i följd
av mera omfattande sprängningsarbeten skall ersättas på objektiv grund av den
som utövar verksamheten också utanför de egentliga grannelagsförhållandenas
område. Slutligen har genom några rättsfall staten ålagts att oberoende av
vållande svara för egendomsskador som uppkommit under särskilt farliga
militärövningar, t. ex. artiUeriskjutning under mörker. Att närmare ange
förutsättningarna för detta objektiva ansvar i den militära verksamheten läter
sig dock knappast göra med ledning endast av de avgöranden som hittUls
föreligger.
I
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.1.2. Rådande försäkringsförhållanden
I den skadeståndsrättsliga diskussionen av i dag spelar
frågan om förhållandet mellan skadestånd och försäkring en dominerande roU.
Det är också otvivelaktigt att med den snabba utveckling som har ägt rum på
bäde det offentliga och det enskilda försäkringsväsendets områden under de senaste
decennierna frågan om försäkrings inverkan på skadeståndsrätten måste ägnas en
ingående uppmärksamhet i reformarbetet på skadeståndsrättens område. Jag
kommer därför i förevarande avsnitt att i korthet redogöra för de frivilliga
eller obUgatoriska, enskilda eller offentliga försäkringsanordningar som finns
f.n. och för förhållandet i rättsligt avseende mellan skadestånd, å ena, samt
olika former av försäkring, å andra sidan.
1.1.2.1. Frivillig ansvarsförsäkring. Som jag tidigare har
nämnt kan skadeståndsansvar vara täckt av s, k. ansvarsförsäkring, och det
blir då i första hand ur försäkringen som den skadelidande får ut sitt
skadestånd. Frivillig ansvarsförsäkring förekommer numera vanligen som
beståndsdel i något slag av kombinerad försäkring, som omfattar också andra
försäkringsmoment, t. ex. objektsförsäkring. Ibland har sådana kombinerade
försäkringar karaktär av »paketförsäkring», vilket innebär att de olika
ingående momenten är praktiskt sett oupplösligt förenade med varandra. Det
gäller hem-, vUla-, fritidshus-, fastighets-, affärs- och verkstadsförsäkring
(vartUl räknas försäkring av vissa servicerörelser). I andra faU byggs den
kombinerade försäkringen upp av de olika försäkringsmomenten. Kombinationens
sammansättning kan alltså här varieras. Så är t. ex. den s. k,
företagsförsäkringen konstruerad. Men företagen tecknar inte sällan helt separata
ansvarsförsäkringar. Företagsansvarsförsäkringen kan modifieras och anpassas
tUl den enskilde företagarens speciella behov och önskemål, t. ex. i fråga om
självrisk.
Tidigare har villkor för skilda slag av ansvarsförsäkring
utarbetats inom den numera upplösta Svenska skadeförsäkringsföreningen. De har
dä till-lämpats inte bara av de till föreningen anslutna bolagen utan
åtminstone
1.1.1.3.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 31
i sina huvuddrag också av bolag utanför föreningen. Även
sedan föreningen upphört är emellertid viUkoren för olika typer av
ansvarsförsäkring uppbyggda efter ett någotsånär enhetUgt mönster. Vissa
variationer förekommer dock mellan de ensldlda bolagen. Den följande
framställningen är ett försök att presentera huvuddragen av de villkor som
tUlämpas mera allmänt och som är av särskilt intresse i detta sammanhang.
Ett viktigt gemensamt drag är att ansvarsförsäkringen i
allmänhet i betydande omfattning täcker skador, för vilka försäkringstagaren
själv inte är ansvarig enligt gäUande skadeståndsregler, eller på annat sätt
går längre än det skadeståndsrättsliga ansvaret. I det avseendet är följande
bestämmelser i vUlkoren av intresse (här bortses från vissa specieUa
ansvarsförsäkringar, t. ex. alhiskförsäkring för entreprenörer,
flygansvarsförsäkring samt ansvarsmomenten i vissa sjöförsäkringar, i
kylförsäkring och i oljeskadeförsäkring) .
Bestämmelserna i de nu aktueUa viUkoren for hemförsäkring
och för villaförsäkring omfattar det skadeståndsansvar som försäkringstagaren
själv eUer medlem av hans familj (make och hemmavarande barn) kan ådra sig som
privatperson. Försäkringarna täcker därjämte det skadeståndsansvar som i
försäkringstagarens privata hushåll anstäUd person ådrar sig i denna egenskap
däremot inte alltid sådan persons ansvar som privatperson. ViUaförsäkringen
gäller dessutom också för den försäkrade såsom ägare av villafastighet, som
används som bostad för de försäk rade. Den gäller även för person som är
anställd för att sköta sådan fastighet, dock inte i fråga om sådan persons
ansvar som privatperson. Försäkringsvillkoren gör undantag för skada som
tillfogas försäkringstagaren eller medförsäkrad familjemedlem, och för skada på
egendom som tillhör annan person vilken ingår i försäkringstagarens hushåll.
Däremot föreskrivs inte något särskUt undantag för skador som
försäkringstagarens anställda tillfogar varandra. Sådana skadefaU torde dock
sakna praktisk betydelse inom dessa försäkringars tUlämpningsområde.
I ett avseende av särskilt intresse i detta sammanhang
utsträcker hem-och vUlaförsäkringsvillkoren försäkringsskyddet utöver vad som
följer av gällande skadeståndsregler. När skada har orsakats av
försäkringstagarens barn under 15 år och barnets skadeståndsansvar nedsätts
eller bortfaUer på grund av de särskilda bestämmelserna i 6 kap. 6 § SL, utgår
likväl ersättning ur försäkringen med ett belopp av intill 2 000 kronor utöver
den ersättning som barnet lagligen är skyldigt att betala.
»Allmänna villkor av år 1958 för ansvarighetsförsäkring»
som f. n. ses över av en särskild kommitté inom försäkringsbranschen är
avsedda att tiUämpas vid försäkring för företag men avser även vissa särskilda
rättssubjekt som t.ex. kommuner. Sådan företagsförsäkring avser i
försäkringsbrevet angiven verksamhet och gäller för »försäkringstagaren och
hans anstäUda». Försäkringen täcker dock inte skada som anställd tillfogar
annan anställd, om inte försäkringstagaren eller hans arbetsledning är ansvarig
för skadan. Detta innebär bl.a,, att ersättning normalt inte utgår vid
olycksfall i arbetet, när skadan har vållats av en arbetskamrat till den
skadelidande. I dessa avseenden likalydande bestämmelser gäUer enligt 1961 års
villkor för försäkring för affär, praktik eller annan rörelse.
1.1.2.1.
32 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
Enligt nu gäUande villkor för lantbruksansvarsförsäkring
gäller sådan försäkring för försäkringstagaren som utövare av fr&mst
jordbruk och skogsbruk men också vid »tiUfälliga sysslor för annans räkning
inom jordbruk och skogsbruk». Försäkringen gäller vidare för person som är
sysselsatt i den försäkrade rörelsen eller i försäkringstagarens privata
hushåU »för skada, som denne förorsakar i samband därmed». Kretsen av de försäkrade
är härigenom utsträckt att omfatta inte bara anställda utan i viss utsträckning
också självständiga medhjälpare som försäkringstagaren mer eller mindre
tiUfälligt anUtar i sin verksamhet, t. ex. en granne som hjälper till vid s. k.
arbetsbyte. Också i dessa villkor finns undantag för skada som anstäUd
tillfogar annan anställd, om inte försäkringstagaren eller hans arbetsledning
är ansvarig för skadan.
Villkoren för fastighetsförsäkring innehåller bl. a.
bestämmelser tUI skydd mot skadeståndsansvar. Försäkringen gäller i den delen
för fastighetsägaren som ägare av den försäkrade fastigheten samt för »person
som är anställd av försäkringstagaren för att sköta fastigheten i denna hans
egenskap men däremot ej som privatperson». Dessa villkor innehåller inte något
undantag för skada som anställd tillfogar annan anställd, sannolikt helt enkelt
därför att sådana skadefaU bedömts vara mycket ovanliga.
Som framgår av denna redogörelse täcker
ansvarsförsäkringarna i vidsträckt omfattning det skadeståndsansvar som
försäkringstagarens anstäUda i viss begränsad utsträckning ocksä andra
medhjälpare kan ådra sig i tjänsten samt, i fråga om försäkring för
privatpersoner, skadeståndsansvaret för försäkringstagarens familjemedlemmar
såsom privatpersoner. Det är i sådana fall utan större intresse för den
skadelidande, om försäkringstagaren själv ocksä är ansvarig enligt en
skadeståndsrättsUg regel om ansvar för annans vållande, t.ex. principalansvar,
eftersom ersättning ändå kommer att utgå ur försäkringen.
Vissa betydelsefuUa inskränkningar i försäkringsskyddet
bör dock påpekas. Det har redan framgått, att ansvarsförsäkring i allmänhet
inte täcker skada som försäkringstagarens anstäUda vållar varandra, såvida inte
försäkringstagaren själv eller hans arbetsledning är ansvarig för skadan.
Undantag utan stor praktisk betydelse utgör endast hem- och vUlaför-säkringarna
samt fastighetsförsäkringen. Vidare innehåUer försäkringsvUlkoren regelmässigt
bestämmelse om att försäkrad inte är skyddad vid skada som han har våUat
uppsåtligen eller i berusat tillstånd i vissa försäkringsavtal gäller
undantag också vid grov vårdslöshet. En anställd hos försäkringstagaren är
således inte skyddad i ett sådant fall, och ersättning ur försäkringen utgår
följaktligen endast und» förutsättning att ansvarighet för skadan åvilar
försäkringstagaren t. ex. enligt regler eller grundsatser om principalansvar
eller annan försäkrad mot vilken undantaget inte kan åberopas. Andra viktiga
undantag i försäkringsvillkoren avser skada på omhändertagen egendom. I
privatansvarsförsäkringar är det visserligen vanligt att skyddet omfattar
också sådana skador. Men i företagsförsäkringar görs i regel undantag för skada
på egendom, som försäkrad eUer för hans
1.1.2.1.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 33
räkning annan person nyttjat eller åtagit sig att tillverka,
reparera, förvara etc. Undantagen gäller såväl försäkringstagares som annan
försäkrad persons ansvar och skadeståndsansvaret drabbar således också i dessa
fall skadevållaren personligen. Vid skador av detta slag torde dock
försäkringstagaren vanligen själv vara ansvarig enligt gällande
skadeståndsregler, eftersom det i flertalet fall rör sig om skada i
kontraktsförhåUanden.
Ansvarsförsäkring för privatpersoner skyddar som regel
inte försäkringstagaren eller hans familjemedlemmar vid skador som de orsakar
i yrkes-eller tjänsteutövning. Anledningen härtUl är i första hand att det för
de flesta yrkeskategorier anses mest naturligt att arbetsgivaren genom sin företagsförsäkring
skyddar arbetstagarna mot yrkesriskerna. I fråga om flertalet yrkesgrupper
gäller att arbetstagarna över huvud taget inte kan skaffa sig ett individuellt
skydd genom egen försäkring mot skadeståndsansvar vid vållande i tjänsten.
Försäkringsgivarna räknar nämligen med att riskurvalet skulle bli oförmånligt
och att stora svårigheter skulle uppkomma att beräkna premierna. För vissa
kategorier arbetstagare har det dock öppnats möjlighet till individuell
försäkring i form av tillägg till privatansvarsförsäkring. Det gäller framför
allt vissa yrken där man räknar med att arbetsgivaren normalt inte tecknar
nägon försäkring. Också av andra skäl kan vissa yrkesutövare vara hänvisade
till individuell försäkring, t.ex. därför att i vissa verksamheter gränsen
mellan yrkesliv och privatliv är svår att dra. Individuell försäkring kan i
enlighet med det sagda tecknas av t. ex. läkare, lärare, präster,
handelsresande, brevbärare, skådespelare, hemsystrar och s. k. dagmammor. Det
bör också framhåUas att vissa yrkesutövare har möjUghet att skydda sig mot
sådant ansvar för ren förmögenhetsskada som kan uppkomma på grund av handlingar
i tjänsten. Sådan ansvarsförsäkring mot förmögenhetsförlust står öppen för bl.
a. domare och advokater.
Ansvarsförsäkringsbeloppen utgör f.n. 1000000 kr. vid
personskada och 100 000 kr. vid egendomsskada. Utanför denna begränsning
faller utrednings- och rättegångskostnader. Beloppen kan höjas efter särskilt
avtal, en möjlighet som utnyttjas ofta vid företagsförsäkring men mera sällan
vid annan försäkring. I allmänhet tillämpas viss självrisk vid varje skada, nämligen
300 kr. i företagsansvarsförsäkring och 100 kr. i privatansvarsförsäkring.
Ansvarsförsäkring har numera en vidsträckt utbredning. Det
torde höra tUl undantagen att en företagare eller annan med anställd personal
inte har ansvarsförsäkring. Antalet försäkringar inom oUka kategorier framgår
av följande tabell:
Privatansvar
2 043
000
Fastighetsansvar
971 000
Företagsansvar
360 000
1.1.2.1.
3 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
34 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
»Privatansvar» omfattar hemförsäkringar eller villa- och
hemförsäkringar. »Fastighetsansvar» är försäkringar av fastighetsägares
ansvar, såväl i fråga om vUlor och fritidshus som hyresfastigheter. Ansvaret
vid innehav av fabriksfastighet o. 1. ingår däremot i »företagsansvar». Denna
kategori omfattar ansvarsförsäkring för företagare. Som företag rälcnas i detta
sammanhang också lantbruk.i
Vissa rättssubjekt är s.k. självförsäkrare, vilket innebär
att de med hänsyn till riskutjämningen inom den egna verksamheten har funnit
det förenligt med sina ekonomiska intressen att inte teckna försäkring. Till
denna kategori hör främst staten, som endast undantagsvis tecknar ansvarsförsäkring,
men också vissa större kommuner. Hit hör också ett fåtal mycket stora företag.
Dessa anlitar emellertid ibland försäkringsbolag för sin skaderegleringsverksamhet
enligt »försäkringsavtal» med 100 procent självrisk.
1.1.2.2. Obligatorisk ansvarsförsäkring. Svensk lag
ålägger i vissa fall den som utövar viss verksamhet skyldighet att hålla ansvarsförsäkring.
Som jag redan har nämnt skall sålunda den ansvarighet som
enUgt lag åvUar ägare och förare av motorfordon vara täckt av
ansvarsförsäkring. Föreskrifter härom finns i lagen den 10 maj 1929 (nr 77) om
trafikförsäkring å motorfordon (trafikförsäkringslagen, TFL). TiU denna lag
har knutits vissa specialförfattningar, bl. a. lagen den 31 oktober 1939 (nr
776) med vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas
av staten, m. m., och kungörelsen den 13 december 1963 (nr 655) med särskUda
bestämmelser ang, försäkring å motorfordon som införts för tUlfälligt brukande
i riket.
Enligt 1 § TFL skall trafikförsäkring finnas för alla
motorfordon som är registrerade i Sverige eller som brukas här i landet.
Trafikförsäliringsplik-ten, dvs. skyldigheten att teckna försäkringen och hålla
den vid makt, åvUar fordonets ägare. Förseelse häremot kan föranleda straff-
och vitessanktion (2426 §§). Undantag från försäkringsplikten föreligger
bl.a. beträffande statliga fordon (4 §) samt i de fall som anges i lagen med
vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som njrttjas av
staten, m. m. Trafikförsäkringen medför rätt för den som på grund av skada i
följd av trafik med motorfordon är berättigad till skadestånd av fordonets
ägare, brukare eller förare att få ut skadeståndet direkt av försäkringsgivaren
(3 § första stycket). Den skadelidande har alltså rätt till s.k. direkt talan
mot försäkringsgivaren. Försäkringen fungerar som en garanti att den skadelidande
får ut sitt skadestånd, I den mån försäkringsgivaren inte har gjort
1 Uppgifterna i tabellen har lämnats av Svenska
försäkringsbolags riksförbund. Liknande tabeller finns i »Skadestånd II», s. 30, för åren 195960 och
196162, Det bör dock framhållas att siffrorna i dessa tabeller inte är
jämförbara med de siffror som anges här. Redovisningen av de oUka slagen av
försäkringar bar nämligen skett enligt skilda grunder,
1.1.2.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 35
förbehåll om annat, gäller försäkringen också för försäkringstagaren
mot den ansvarighet för skada som åvUar honom, dvs. som ansvarsförsäkring. Men
utan särskUt åtagande är försäkringsgivaren inte ansvarig för skada på fordonet
eller på egendom som befordras med detta. För skada på föraren av fordonet är försäkringsgivaren
ansvarig endast om försäkringstagaren, dvs, ägaren, är ansvarig för skadan.
Utan särskUt åtagande är försäkringsgivaren inte heller ansvarig för skada på
person som färdas med fordonet när detta brukas olovligen och den som färdas
med fordonet har vetskap därom (3 § andra stycket).
För varje händelse, som medför skada, skall
försäkringsgivarens ansvarighet täcka skadestånd om sammanlagt 25 mUj. kr. i
anledning av personskada samt om tillhopa 1 milj. kr. i anledning av
egendomsskada (11 §). TUlägg enligt lagen den 1 december 1967 (nr 663) om
tillägg tUl vissa trafikUvräntor, vUken syftar till att åstadkomma värdesäkring
av trafiklivräntor, utgår även om begränsningsbeloppet därigenom överskrids.
Belopp som den skadelidande inte kan få ut från försäkringen tUl följd av
begränsningarna får han kräva ut av den skadeståndsskyldige personligen. Dennes
ansvar är nämUgen inte begränsat till visst belopp, som t. ex. i
atomansvarighetslagen.
Om trafikförsäkring saknas eller om det i visst fall inte
kan klarläggas genom vUket fordon skada har förorsakats, är samtliga
trafikförsäkringsanstalter solidariskt ansvariga för skadan. För reglering av
sådana skador har anstalterna bUdat en förening. Trafikförsäkringsföreningen,
som har oinskränkt regressrätt mot den som är ansvarig för skada som föreningen
har ersatt (21 §).
Också på andra områden föreskrivs i viss omfattning
obligatorisk ansvarsförsäkring. Reglerna om objektivt ansvar, kanalisation och
ansvarsbegränsning i atomansvarighetslagen har förknippats med bestämmelser om
att innehavare av atomanläggning i princip är skyldig att täcka sin ansvarighet
genom försäkring (22 §). Enligt 10 kap. 2 § luftfartslagen äger Konungen
förordna att på luftfartyg, som används i luftfart, skaU finnas försäkring mot
skyldighet att ersätta skada, som i följd av sådant användande tiUfogas person
eller egendom som inte befordras med fartyget.
1.1.2.3. Socialförsäkringen. Genom socialförsäkringens
förmåner har samhället infört ett skydd mot utgifter och inkomstbortfall till
följd av sjukdom och invaliditet. Man kan anta, att förmån från
socialförsäkringen inte sällan är en skadad persons enda kompensation för
kostnader och inkomstförlust under den tid hans arbetsförmåga inskränkts på
grund av skadan. Men en mycket vanlig situation är att
socialförsäkringsersättning och skadestånd sammanträffar. Som jag i det
följande närmare skall beröra reduceras skadeståndet därvid i normala fall med
försäkringsersättningens belopp utan att den skadeståndsskyldige behöver räkna
med återkrav från so-
1.1.2.3.
36 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
cialförsäkringen. Man kan därför säga att
socialförsäkringen ocksä verkar till den skadeståndsskyldiges fördel.
TUl socialförsäkringen hör i dag den allmänna
försäkringen, dvs. sjukförsäkringen, folkpensioneringen (AFP) och
tiUäggspensioneringen (ATP), som regleras i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om
allmän försäkring (AFL). En \iktig gren av socialförsäkringen är
också yrkesskadeförsäkringen, vars huvudförfattning är lagen den 14 maj 1954
(nr 243) om yrkesskadeförsäkring (YFL). Vissa andra författningar ger andra
kategorier än yrkesarbetare likartat skydd och bygger på samma grund som YFL,
bl. a. mUitärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261).
AFP förbehåUs i pruicip svenska medborgare. Genom
konventioner, bl. a, med de övriga nordiska länderna, har dock detta krav
uppmjukats. ATP intjänas av en arbetstagare som regel oberoende av
medborgarskap. Yrkesskadeförsäkringen omfattar alla anställda, som är
sysselsatta i verksamhet som bedrivs här i Sverige, oavsett deras medborgarskap
eller bosättning. Detsamma gäller anställda i arbete som bedrivs i utlandet för
svensk arbetsgivares räkning, dock endast om arbetet är tidsbegränsat eller av
övergående natur.
Socialförsäkringen är inom den nu angivna ramen i princip
obligatorisk. Den kan i viss omfattning kompletteras med frivilliga
tUläggsförsäkringar.
Pensioner och livräntor från försäkringen är i allmänhet
beräknade på grundval av det s. k. basbeloppet och blir därigenom fortlöpande
anpassade tUl växlingarna i penningvärdet. Basbeloppet, som motsvarar 4 000
kronor i 1957 års penningvärde, fastställs för varje månad med ledning av förändringar
i konsumentprisindex. Den fortsatta framställningen utgår i exempel och vid
angivande av olika förmåner från ett basbelopp om 6 700 kr. (februari 1971).
I det följande lämnas i starkt koncentrerad form en
översikt av de delar av socialförsäkringssystemet som är av särskilt intresse
för skadeståndsfrågornas bedömning.
Från sjukförsäkringen utgår ersättning för läkarvård, sjukhusvård,
resor m. m. men också kompensation för inkomstförlust i form av sjukpenning, om
arbetsförmågan på grund av sjukdom helt bortfallit eller nedsatts med minst
hälften. Högsta sjukpenningbeloppet utgör f. n. 52 kronor per dag, svarande mot
en årsinkomst av 39 000 kronor och däröver.
Förtidspension från den allmänna försäkringens
pensionsgrenar aktualiseras om den skadades arbetsförmåga visar sig varaktigt
nedsatt med minst hälften. Är nedsättningen inte varaktig men kan den antas
bestå avsevärd tid (enligt praxis minst ett år), utgår tidsbegränsad
förtidspension, kallad sjukbidrag. Beroende på i vUken omfattning
arbetsförmågan är nedsatt utgår hel pension, två tredjedels pension eller halv
pension.
Grundskyddet utgör förtidspension frän AFP, som inte är
beroende av att den försäkrade kvaUficerat sig för förmän genom att han varit
för-värvsverksam viss tid eller att avgifter erlagts för hans försäkring. Hel
förtidspension för år uppgår tUl sanmia belopp som ålderspension från AFP,
1.1.2.3.
Kungl.
Majtts proposition nr 5 år 1972
37
opaginerad Kontrollera mot PDF
eller för ensamstående 90 procent av basbeloppet (6 030
kr.) och för vardera av två pensionsberättigade makar 70 procent av basbeloppet
(4 690 kr.) Därutöver kan utgå barntUlägg, hustrutiUägg m. m. Under den
närmaste 10-årsperioden, räknat från den 1 juli 1969, kommer pensionerna från
AFP att successivt öka med pensionstillskott upp tiU 30 procent av basbeloppet,
ökningen skall fördela sig med 3 procent av basbeloppet för varje år och utgår
endast tUl den som inte från ATP har pension som tUlsammans med
pensionstillskottet uppgår tUl 30 procent av basbeloppet.
En påbyggnad på grundskyddet utgör förtidspension frän
ATP, vars förmåner grundas på och avvägs efter inkomsten av det förvärvsarbete
som den försäkrade utfört under sin aktiva tid. Försäkrad kan begära s. k.
undantagande från ATP när det gäller inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.
Pensionsgrundande inkomst är den försäkrades årsinkomst mellan en undre gräns,
som motsvaras av basbeloppet, och en övre gräns som motsvarar sju och en halv
gånger basbeloppet, dvs. inkomst mellan 6 700 och 50 250 kr. De poäng som läggs
till grund för pensionsberäkningen uttrycker det antal gånger basbeloppet ryms inom
den försäkrades inkomst mellan dessa gränser.
Följande uppställning ger en föreställning om storleken av
full förtidspension från både AFP och ATP:
Motsv, firs-
Medelpoäng
ink, av
AFP
ATP
Snmma
1,00
13400
6 030
4 020
10050
2,00
20100
8 040
14 070
3,00
26 800
12060
18 000
4,00
33 500
16 080
22110
5,00
40 200
21200
27 230
6,00
46 900
24120
30150
6,5
50 250
26130
32160
Full förtidspension från den aUmänna försäkringen ger som
synes en kompensation som svarar mot en relativt hög procent av den försäkrades
årsinkomst som aktiv. Kompensationsgraden är högre för en person med låg
inkomst än för en med hög inkomst.
Vid dödsfall kan familjepension från de båda
pensionsgrenama utgå. Under vissa förutsättningar är änka berättigad tUl
änkepension från AFP. FuUa pensionsbeloppet är lika stort som ålderspensionen
för ensam ålderspensionär, dvs. 90 procent av basbeloppet. PensionstiUskott utgår
enligt samma principer som gäller för förtidspension. Barnpension till bam
under 16 år utgår för år med 25 procent av basbeloppet (1 675 kr.), om en av
föräldrarna har avlidit, och 35 procent av samma belopp (2 345 kr.) om båda
föräldrarna avlidit. Från ATP utgår familjepension under vissa viUkor, bl. a,
att den avlidne vid sin död var berättigad tiU förtidspension eller
ålderspension från pensionsgrenen eller att han skuUe ha varit berättigad till
förtidspension, om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt
som krävs för rätt tiU sådan pension. Änkepensionen är ett visst procenttal av
den avlidnes egenpension, dvs. ålders- eller förtidspension, som faktiskt
utgick till honom, eller den förtidspension som han skulle ha fått om rätt till
hel sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Procenttalet är 35 om
den avlidne också efterlämnar pensionsberättigat
1.1.2.3.
opaginerad Kontrollera mot PDF
38
Kungl.
Maj:ts proposition nr 5 dr 1972
opaginerad Kontrollera mot PDF
barn, annars 40, Barnpension från ATP utgår till barn
under 19 år, också med visst procenttal av den avlidnes egenpension. Detta tal
utgör 15, om den avlidne även efterlämnade pensionsberättigad änka. Är ett barn
ensamt pensionsberättigat är talet 40. Finns flera barn än ett ökas
procenttalen 15 och 40 med 10 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda
beloppet fördelas lika mellan barnen.
Relationen
mellan famUjepension enligt AFL och den avUdnes inkomst illustreras av följande
exempel, som utgår från att den avUdne efterlämnat hustru och två barn under 16
år:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den
avlidnes årsinkomst
AFP
ATP
Summa
opaginerad Kontrollera mot PDF
13 400 26 800 40 200
9 380
2 412
11792
7 236
16 616
12 060
21440
opaginerad Kontrollera mot PDF
För att bereda ersättning vid yrkesskador dvs. skador
genom olycksfall i arbetet eller under färd tUl eller från arbetsplatsen samt
vissa andra skador eller andra hälsorubbningar som har orsakats av arbetet
finns ett syslem av förmåner som utgår inom yrkesskadeförsäkringen. Förutom
viss sjukvårdsersättning, ersättning för särskilda hjälpmedel m. m. kan utgå
sjukpenning, livränta vid invaliditet, vårdbidrag, ef ter levandelivränta samt
begravningshjälp. Förmånerna från yrkesskadeförsäkringen aktualiseras vanligen
först efter den s.k. samordningtidens slut. Under denna tid, som uppgår tiU 90
dagar, utgår ersättningen enligt AFL på samma grunder som vid annan sjukdom. De
flesta yrkesskadefallen regleras därmed inom AFL :s ram. Om skadan kvarstår
efter 90-dagarsperiodens utgång, utgår sjukpenning etc. från
yrkesskadeförsäkringen. Livränta till den skadade utgår, om efter det akuta
sjukdomstillståndets upphörande föreligger invaliditet, som nedsätter den
skadades arbetsförmåga med minst 10 procent. Livräntan bestäms med ledning av
ett ersättningsunderlag som utgör viss del av den skadades årliga
arbetsförtjänst före skadan, bestämd med utgångspunkt i basbeloppet. Inkomst
som för år överstiger fem gånger basbeloppet (33 500 kr,) beaktas inte.
Ersättningsunderlaget vid denna inkomst är 25 125 kr. Livräntan utgör en viss
andel av ersättningsunderlaget. Denna andel är mindre ju lägre
invaUditetsgraden är. Vid en årlig arbetsförtjänst om 13 400 kr, utgör
ersättningsunderlaget också 13 400 kr. samt årsbeloppet av livräntan vid
25-procentig invaliditet 2 233 kr. och vid 100-procentig in-vaUditet 12 283 kr.
Högsta möjliga livränta (ersättningsunderlag om 25 125 kr., 100-procentig
invaliditet) uppgår till 23 031 kr.
Livränta tiU änka utgår med ett årsbelopp motsvarande 1/3
av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, beräknad på samma sätt som gäUer när
ersättningsunderlag fastställs. Livränta tUl barn som inte fyllt 19 år utgår
årligen med 1/6 av arbetsförtjänsten.
Om invaliditets- eller efterlevandeförmåner utgår enligt
både AFL och YFL, sker samordning enligt vissa regler som syftar tUl att
förhindra överkompensation. Om t. ex. förtidspension enligt AFL utgår
samtidigt med jkesskadelivränta enligt YFL, reduceras i allmänhet pensionen med
tre fjärdedelar av livräntan.
Enligt miUtärersättningsförordningen utgår ersättning för
skada tUl följd
1.1.2.3.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 5 år 1972 39
av
olycksfall under militärtjänstgöring eller motsvarande tjänstgöring. Rätt tUl
ersättning tillkommer värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga, vissa fast
anställda underbefäl, réservpersonal och frivUlig personal. I likhet med vad
som gäller enligt YFL ersätts inte bara skador under själva tjänstgöringen utan
också s, k. färdskador. Dessutom ersätts vissa andra skador, som uppkommit i
samband med militärtjänstgöring eller därmed likställd verksamhet.
Enligt
miUtärersättningsförordningen gottgörs nödvändiga kostnader för bl. a. lakar-
eller sjukhusvård och läkemedel. Den skadade kan vidare erhålla sjukpenning
och livränta enligt bestämmelser som i huvudsak motsvarar dem som gäller vid
yrkesskador.
Värnpliktig
personal m. fl. har numera rätt tUl särskild ersättning av staten vid sådan
skada under tjänstgöring som leder till förlust eller nedsättning av
arbetsförmågan. Bestämmelser härom finns i kungörelsen den 19 december 1969 (nr
761) om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m.fl.
I
fråga om socialförsäkringens finansiering kan följande uppgifter vara av
intresse i detta sammanhang.
Sjukförsäkringen
bekostas i det närmaste helt genom avgifter av de försäkrade,
arbetsgivaravgifter och statsbidrag. De försäkrades avgifter fastställs för
varje försäkringskassa med beaktande bl, a, av vad som behövs för infriande av
förfallna utfästelser, förvaltningskostnader och erforderlig fondbildning.
Under år 1969 uppgick de försäkrades avgifter till den obligatoriska
sjukförsäkringen till sammanlagt 1672 mUj.kr. Arbetsgivarnas bidrag till
försäkringen utgår inom ramen för vissa maximeringar med 2,6 procent av
utbetalda löner och uppgick år 1969 till 2 001 milj. kr. Från och med år 1970
utgör procenttalet 2,9, Statsbidraget slutligen utgår med 40 procent av
försäkringskassornas utgifter för vissa delar av försäkringen, bl, a,
sjukvårdsersättning och grundsjukpenning, och uppgick år 1969 till 518 milj.kr.
Kostnaderna
för AFP bestrids av staten med bidrag dels från kommunerna (de kommunala
bostadstilläggen), dels från de försäkrade i form av folkpensionsavgifter.
Avgifterna utgår med 5 procent av den beskattningsbara inkomsten, dock högst 1
500 kr. De totala kostnaderna för AFP uppgick för budgetåret 1969/70 till 7,4
miljarder kr,, varav ca 11 procent föll på kommunerna.
ATP
finansieras helt genom avgifter samt avkastningen av de fondmedel som bildats
av avgifterna. För arbetstagare betalar arbetsgivaren avgiften, som i princip
beräknas efter viss procentsats på lönesumman. Under budgetåret 1969/70
utgjorde allmänna pensionsfondens inkomster genom avgifter drygt 6 miljarder
kr. och genom räntor m. m. ca 1,9 miljarder kr.
Den
obUgatoriska yrkesskadeförsäkringen finansieras av arbetsgivarna genom avgifter
som beräknas efter försäkringstekniska grunder, så att de täcker den risk som
försäliringen avser. Staten och vissa kommuner m. fl. betalar däremot inte
avgift utan står självrisk. Premieinkomsten budgetåret 1969/70 utgjorde ca 185
milj.kr.
Kostnaderna
för ersättningar enligt miUtärersättningsförordningen slutligen utgår av vissa
medelsanslag under fjärde huvudtiteln.
Som
jag tidigare har nämnt påverkar förmånerna från socialförsäkringen också
skadestånd i anledning av samma skada. Såväl i AFL (20 kap. 7 §)
1.1.2.3.
40 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
som i YFL (51 §) har detta förhållande kommit till uttryck
i en regel om att den som äger rätt till ersättning enligt resp. lag inte därav
är hindrad att göra gällande det anspråk på skadestånd utöver ersättningen som
kan tiUkomma honom. Den skadelidande kan således, när det t. ex. gäller
förlorad arbetsinkomst, inte räkna med att uppbära högre skadestånd än som
svarar mot skUlnaden mellan inkomstförlusten och den förtidspension som utgår
enUgt AFL.
Som framgår av det anförda har vår socialförsäkring nått
en betydande nivå. Men det finns ännu stora luckor i försäkringsskyddet. Vissa
kategorier faller helt utanför samtliga eller en del av
försäkringsanordningarna. Utländsk medborgare har t. ex. i princip inte rätt
till AFP, även om konventioner här täcker de väsentligaste olägenheterna.
Sjukpenning och förtidspension enligt AFL förutsätter att skadan har medfört
nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften, övervägande antalet
personskadefall är inte så svåra att de når denna tröskel och tUlgodoses alltså
över huvud inte av socialförsäkringen, om de inte utgör yrkesskador, för vUka
motsvarande tröskel enligt YFL ligger betydligt lägre. Men även om ersättning
utgår enligt AFL eller YFL eller enligt båda lagarna, kan den skadelidande
aldrig räkna med kompensation för mer än en viss del av sin inkomstförlust. Och
för högre inkomsttagare gäller, att man helt bortser från inkomst över viss nivå.
Ett annat viktigt förhållande är att socialförsäkringen inte ger någon kompensation
för ideeU skada. Ersättning för sveda och värk samt lyte eUer annat framtida
men har inom skadeståndsrätten nått betydande belopp, i aUvarligare fall flera
tiotusental kronor (se NJA 1969 s. 469).
1.1.2.4. Frivillig personförsäkring. Eftersom
socialförsäkringen inte ger ett fullständigt ekonomiskt skydd vid personskada,
finns det ett inte obetydligt behov av kompletterande, frivUlig
personförsäkring. Det enskilda försäkringsväsendet tillhandahåller också en
mångfald olika typer av Uv-, olycksfalls- och sjukförsäkringar. Dessa är i
allmänhet konstruerade som s. k. summaförsäkringar, dvs. ersättning utgår med
ett i försäkringsavtalet bestämt belopp, som i princip inte är anpassat till
den konkreta skadans omfattning. Karakteristiskt för summaförsäkringen är
också, att utfallande försäkringsbelopp inte avräknas på det skadestånd som kan
tillkomma den försäkrade med anledning av ett skadefall. Undantag gäller bara i
fråga om efterlevandes rätt till skadestånd när någon blivit dödad, eftersom de
särskilda skadeståndsbestämmelserna i 6 kap. 4 § SL förutsätter, att vid
själva skadeståndets beräkning hänsyn skall tas till förekomsten av bl. a.
livförsäk-ringai". Grunden till att det enskilda försäkringsväsendet på
detta område huvudsakUgen arbetar med summaförsäkringar torde väsentligen vara
att del anses särskilt svårt att vid personskada exakt uppskatta de ekonomiska
förlusterna och att premieberäkning och skadereglering väsentligt förenklas vid
ett summaförsäkringssystem. Principen att summaförsäkring inte av-
1.1.2.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 41
räknas på skadestånd medför givetvis att kombinationen av
skadestånd och personförsäkring kan leda till överkompensation.
Enskilda personförsäkringar förekommer dels som
individuella försäkringar, dels och i allt större omfattning som s. k.
gruppförsäkringar, dvs. kollektiva försäkringar som meddelats för medlemmarna i
ett större eller mindre kollektiv, t. ex. en viss yrkesgrupp eller anställda på
en viss arbetsplats. Fastän det i princip inte finns några beloppsmässiga
eller andra begränsningar i möjligheterna att teckna personförsäkringar,
bygger de flesta naturligt nog upp sitt försäkringsskydd så, att försäkringsersättningen
helt eller delvis täcker utgifter och inkomstbortfall vid nedsättning i
arbetsförmågan eller vid dödsfall. Vid bestämmande av skyddets omfattning tar
försäkringstagaren givetvis hänsyn till de förmåner som utgår i form av sjuklön
och ur socialförsäkringen eller andra pensionsanordningar. Det har också under
senare år blivit allt vanligare att det privata försäkringsskyddets omfattning
med större eller mindre noggrannhet anpassas till de behov som kan antas
faktiskt uppkomma i händelse av ett försäkringsfaU. Man är med andra ord på väg
bort från den schablonmässiga bestämning av försäkringsbeloppen som är
karakteristisk för summaförsäkring i egentlig mening.
I det följande lämnas en översiktUg redogörelse för olika
former av personförsäkring och de förmåner sådan försäkring ger.
Livförsäkring kan vara antingen dödsfallsförsäkring, dvs.
försäkringssumman betalas ut vid den försäkrades död, eUer Uvsfallsförsäkring,
varvid utbetalning sker när den försäkrade uppn&- viss ålder. 'Nssa livförsäkringar
inrymmer ett sparande, dvs. försäkringen medför imder alla förhållanden
utbetalning av försäkringsbelopp, andra är rena riskförsäkringar.
Livförsäkring utfaUer i form av antingen visst kapital som utgår på en gäng
eUer i delposter, s. k. rater eller Uvränta under den eUer de försäkrades
Uvstid. De viktigaste formerna av Uvförsäkring är sammansatt kapitalförsäkring
(utbetalning av försäkringssumman antingen då viss ålder uppnås eller vid
dödsfall dessförinnan), ren kapitalförsäkring (kapitalbelopp som utbetalas vid
dödsfall, ev. endast vid dödsfall som inträffar före viss ålder),
kapitalförsäkring för livsfall (kapitalbelopp som utbetalas då viss ålder
uppnås) eUer pensionsförsäkring (vanligen betalning i rater under visst antal
år, högst 20).
Vid utgången av år 1966 utgjorde antalet sammansatta
kapitalförsåik-ringar inom individuell försäkring 2 451 000, antalet
individuella kapitalförsäkringar för dödsfaU eUer livsfaU 870 000 och antalet
individuella Uv-ränteförsäkringar 399 000 (siffrorna avrundade till jämna
1000-tal).
Grupplivförsäkringar har under senare år fått mycket stor
utbredning. Genom centrala avtalsuppgörelser pä arbetsmarknaden har införts en
form av kapitalförsäkring för dödsfall, den s. k. tjänstegrupplivförsäkringen,
som kommer aUa anställda inom avtalsområdet tiU godo. över tre miljoner anställda
i enskild eller kommunal tjänst omfattas idag av tjänstegrupplivförsäkring.
Sådan försäkring ger vanUgen ett grundbelopp vid dödsfaU före 55 års ålder om
31 500 kr. med vissa tillägg för underåriga barn. Grundbeloppet sjunker
successivt med högre dödsfallsålder. De c:a 425 000 statsanställ-
1.1.2.4.
42 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
da har utan försäkring tillförsäkrats förmåner som svarar
mot tjänstegrupplivförsäkringen. Också rent friviUig grupplivförsäkring har
stor utbredning och omfattar idag över tre miljoner försäkringstagare. Försäkringssumman
motsvarar som regel den försäkrades årslön, dock högst 150 000 kr.
Även pensionsförsäkring tecknas ofta kollekti\i. De
privatanställda tjänstemännens pensionering vilar nu som regel på den s. k.
ITP-planen (ITP = industrins tilläggspension). ITP utgör en direkt påbyggnad på
AFP och ATP och syftar tUl att bereda de försäkrade pension, grundad på den del
av löneinkomsten som inte tas i beräkning vid fastställande av förmånerna
enligt socialförsäkringen. ITP bekostas av vederbörandes arbetsgivare och
förmånerna utgörs av ålderspension, sjuk- och invaUdpension samt
familjepension. När ITP trätt i full funktion från och med år 1971, kommer
sjuk- och invalidpension enligt planen att i princip utgå med 65 procent av
lönebelopp som faller mellan 7,5 och 10 gånger basbeloppet samt 32,5 procent
av lönebelopp som faller mellan 10 och 15 gånger basbeloppet. ITP medför också
utfyllnad av AFP och ATP, bl. a. så att pension utgår med upp till 65 procent
av lönebelopp som faller inom 7,5 gånger basbeloppet. Vid ett basbelopp av 6
700 kr, medför således ITP-planen att en 65-procentig pensionsnivå är
garanterad för inkomst upp till 67 000 kr. och en pensionsnivå om 32,5 procent
för inkomst mellan nämnda belopp och 100 500 kr.
Trots att sålunda ITP-ersättningarna i praktiken är nära
anpassade till det faktiska inkomstbortfallet anses ITP-planen ha karaktär av
summaförsäkring med den påföljd att utfallande belopp inte avräknas på
eventuellt skadestånd.
Det karakteristiska för olycksfallsförsäkring är att
ersättning utgår med visst i försäkringsavtalet bestämt kapitalbelopp vid
dödsfall eller invaliditet till följd av olycksfaU. VanUgt dödsfallsbelopp är
50 000 kr. Invaliditetsersättningens storlek står i proportion till den
medicinska indvaliditetsgraden och utgör vid fullständig invaliditet vanligtvis
150 000 kr. vid individuell försäkring samt regelmässigt 100 000 kr. inom gruppolycksfallsförsäkringen.
Vid övergående arbetsoförmåga kan i såväl individuell som gruppförsäkring utgå
dagsersättning med visst i försäkringsavtalet bestämt belopp per dag.
Sjukförsäkring kan vara kort (kort avtalstid, skydd under
den första sjukdomstiden) eller lång (ouppsägbart avtal, lång ersättningstid).
Den korta sjukförsäkringen får allt mindre betydelse. Lång sjukförsäkring
däremot har utvecklats till ett skydd som kompletterar AFP, ATP och ITP upp
till en ersättningsnivå motsvarande 93 procent av nettoinkomstbortfall vid
sjukdom eller olycksfall, varvid inkomstbortfallet beräknas under hänsynstagande
till sjukpenning samt förmåner enUgt andra pensionsanordningar (enligt
rekommendation av försäkringsinspektionen bör sjuk- och olycksfallsförsäkring
inte tecknas till högre nivå). Vanligen utgår ersättning efter längre
karenstid i form av dagsersättning under tid då sjukpenning utgår eller sedan
förtidspension enligt AFL beviljats. Den långa sjukförsäkringen kan byggas ut,
så att den för t. ex. rörelseidkare täcker också fasta kostnader under viss
tid.
Antalet försäkringar utgjorde vid utgången av år 1966 inom
enskild kort olycksfalls- och sjukförsäkring 3,5 milj. Därav utgörs 2,2 milj.
av den till trafikförsäkringen knutna s. k. förarplatsförsäkringen. Lång sjuk-
och olycksfallsförsäkring fanns vid samma tid till ett antal av 175 000. De
kol-
1.1.2.4.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 43
lektiva anordningarna på detta fält är talrikt
förekommande. Man räknar med att 6 milj. personer här i landet omf åttas av
gruppolycksfallsförsäkring. Gruppsjukförsäkring (en form av lång
sjukförsäkring) är mindre vanUg och omfattar 300 000 personer.
1.1.2.5. Objektsförsäkring. Också vid sakskador får
försäkringsersättning
allt större betydelse. De olika former av försäkringar som här förekommer
anknyter ibland till sättet för skadans uppkomst (t. ex. brandförsäkring)
och ibland till arten av egendom som försäkringen avser (t, ex. husdjursför
säkring). Försäkringen kan begränsas på andra sätt, såsom att man anger
under vilka yttre förhållanden viss egendom skyddas (t. ex, transportför
säkring), I försäkringen kan anges antingen att den täcker vissa risker
(eld, explosion, vattenskada etc) eller att den täcker alla uppkommande
risker med vissa uppräknade undantag.
Som jag har nämnt vid behandlingen av ansvarsförsäkringen
ingår denna numera oftast som ett moment i en kombinerad försäkring, Samma sak
gäller den egentliga objektsförsäkringen. Hemförsäkringen skyddar sålunda
skador på personlig lösegendom som uppkommit genom t. ex. brand, utströmmande
vatten, storm, stöld eller beträffande viss typ av egendom strömavbrott.
Andra kombinerade försäkringar, som täcker bl. a, skador på egendom, är inom
privatlivet villaförsäkringen samt inom det kommersiella livet företagsförsäkringar
med olika sammansättningar, oftast anpassade till den typ av företag som
försäkringen skall skydda.
Försäkringens ändamål är i princip att täcka den förlust
som viss skada medför för egendomens ägare. Det innebär t. ex. att från
kostnaden för anskaffning av ny egendom avdrag skall ske bl, a, för vad den
skadade egendomen kan ha förlorat i värde genom ålder och bruk. Men man kan
också teckna s, k, n3rvärdesförsäkring, vid vilken sådant avdrag inte sker.
Den som
vållar skada på egendom som omfattas av objektsförsäkring får, som jag närmare
skall beröra i ett följande avsnitt om försäkringsgivares regressrätt, räkna
med att försäkringsgivaren kan ha rätt att återkräva ersättning som han har
utgett till egendomens ägare. Eftersom det är mera sällan som
försäkringsgivaren utnyttjar denna rätt mot enskild person, verkar försäkringen
här som på mänga områden också tUl den skadeståndsskyldiges fördel.
Objektsförsäkringen har emellertid karaktär av skadeförsäkring och utgör
sålunda inte hinder för den skadelidande att begära fuU ersättning för skadan
direkt av den skadeståndsskyldige, t. ex. därför att han skulle förlora bonus
om försäkringen tas i anspråk. I ett sådant fall går den skadeståndsskyldige
miste om det skydd som försäkringen skulle ha inneburit för honom,
överkompensation genom att både skadestånd och försäkringsersättning utgår
hindras i praktiken genom försäkringsvillkor om avräkning på
försäkringsersättningen av utgivet skadestånd resp. om överlåtelse på
försäkringsgivaren av rätten till skadestånd.
1.1.2.6. »Skadeståndsförsäkring». Kombinerade
försäkringar av typ hem-
1.L2.6.
44 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
och villaförsäkring (berörda i avsnitt 1.1.2.1.) samt s.
k. vagnskadeförsäkring för motorfordon kompletteras numera med moment vilka
innebär, att försäkringsgivaren i viss omfattning förskotterar belopp som
försäkringstagaren har rätt att få ut som skadestånd av tredje man. Försäkringen
får i denna del i viss mån karaktären av en ansvarsförsäkring för den som vållar
försäkringstagaren skada. Denna försäkringsform kallas här
»skadeståndsförsäkring» och finns numera hos alla större försäkringsbolag.
Vissa bolag åtar sig att ersätta skadestånd som den
försäkrade är berättigad till för personskada som har tillfogats honom
uppsätiigen. Om den skadade avlider omfattar försäkringen skadestånd som
efterlevande kan vara berättigade tiU enligt lag. Vid varje skada utbetalas
högst 200 000 kr. Den skadelidande skall själv visa att han är berättigad till
skadeståndet. Vissa inskränkningar gäller. Sålunda ersätts t. ex. inte skada
som uppkommit i den försäkrades förvärvsverksamhet.
Ett annat av de försäkringsbolag som erbjuder
skadeståndsförsäkring åtar sig genom försäkringen att reglera personskada intUl
ett belopp av högst 200 000 kr. på samma sätt som om försäkringen hade utgjort
en ansvarsförsäkring för den skadeståndsskyldige. Försäkringsersättning utgår
dock endast om försäkringstagaren inte kan få ut sitt skadestånd, därför att
den skadeståndsskyldige saknar betalningsförmåga eller inte har kunnat
anträffas. Också när skadevållaren är okänd utgår under vissa förutsättningar
ersättning från skadeståndsförsäkringen. För utbetalad ersättning inträder
bolaget i försäkringstagarens rätt mot den skadeståndsskyldige.
Ett bolag begränsar sitt åtagande enligt
skadeståndsförsäkringen tUl att förskottera ersättning på grund av skada som
har uppkommit genom våldsbrott, såsom misshandel, rån, mord och dråp.
Försäkringsbeloppet är här 1 mUj. kr. Momentet ingår i bolagets hem- och villaförsäkringar.
En ytterligare form av skadeståndsförsäkring utgör s. k.
»skadeservice», som erbjuds av samtliga försäkringsbolag som ett komplement
till vagnskadeförsäkringen för motorfordon. Denna service innebär, att vissa
belopp, som enligt en preliminär vållandebedömning tUlkommer försäkringstagaren
som skadestånd med anledning av sådan skada pä det försäkrade fordonet som
uppkommit till följd av trafik med detta, betalas ut av försäkringsgivaren, om
vagnskadeförsäkringen tas i anspråk. De belopp det är fråga om är självrisken
på vagnskadeförsäkringen, stilleståndsersättning samt ersättning för
personskada som inte överstiger 300 kr. Försäkringsgivaren övertar i
motsvarande män försäkringstagarens rätt mot den skadestånds-skyldige.
1.1.2.7. Försäkringsgivares regressrätt. Som den tidigare
framställningen har visat är skadeståndets storlek ibland beroende av om skadan
helt eller
1.1.2.6.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 45
delvis täcks av försäkringsersättning. Inom
socialförsäkringen föreUgger inte någon regressrätt, men skadeståndet sätts
ändå ned i samma mån som försäkringsersättning utgår.
Vissa ersättningar på grund av enskild försäkring har
försäkringsgivaren rätt att återkräva av den skadeståndsskyldige. Detta gäller
i viss omfattning vid skadeförsäkring (jfr nedan). Om regressrätten utnyttjas,
uppkommer naturligtvis inte någon lindring i den skadeståndsskyldiges ansvar.
Han får betala skadeståndet eller en del därav till försäkringsgivaren i stället
för att utge det till den skadelidande. Men om regressrätten inte utnyttjas av
försäkringsgivaren, minskas som jag förut har nämnt den skadeståndsskyldiges
ansvar i samma mån som försäkringsersättningen har täckt skadan.
För ersättning från s. k. summaförsäkring föreligger
däremot, som jag har redovisat i avsnittet om friviUig personförsäkring
(1.1.2.4.), inte regressrätt. Sådan ersättning påverkar inte heUer utgående
skadestånd. Den skadeUdande kan utan inskränkning tillgodogöra sig såväl
försäkrings-som skadeståndsbelopp.
Det är alltså vid prövningen av ett skadeståndsanspråk av
stort intresse att det klarläggs såväl om försäkringsersättning utgår med
anledning av skadan som vilken karaktär denna ersättning har.
Inom socialförsäkringen har regressrätt tidigare funnits i
sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen, men däremot inte i folkpensioneringen
och tilläggspensioneringen. Regressrätten var begränsad till skadefall som
vållats uppsåtUgen eller av grov vårdslöshet men kunde också med vissa
begränsningar göras gällande mot den som var ansvarig för skadan enligt
bilansvarighetslagen.
Läget är numera förändrat. Ersättning från
socialförsäkringen avräknas på utgående skadestånd men den skadeståndsskyldige
riskerar inte att bli utsatt för regresskrav från socialförsäkringen (20 kap. 7
§ AFL och 51 § YFL). Som jag redan har påpekat verkar socialförsäkringen
sålunda inte bara till den skadelidandes utan också till den
skadeståndsskyldiges förmån. Ju större del av skadan som
försäkringsersättningen täcker desto mindre blir skadeståndsbeloppet.
Enskild försäkringsgivares regressrätt regleras av 25 §
FAL. Bestämmelserna i denna paragraf är dock av dispositiv karaktär, dvs. de
kan åsidosättas genom försäkringsavtalet. En viktig skiljeUnje dras i paragrafen
mellan ersättning som bestämts med ledning av förlustens storlek i det konkreta
fallet och ersättning som utgår med ett på förhand bestämt belopp. I det förra
fallet talar man om skadeförsäkring, under det att övriga försäkringar som jag
tidigare har nämnt kallas snmmaförsäkringar, ett begrepp som jag har berört
närmare i avsnittet om frivillig personförsäkring.
Vid skadeförsäkring inträder enligt 25 § första stycket
FAL försäkringsgivaren i den skadeståndsrätt som försäkringstagaren (eller
annan
1.1.2.7.
46 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
vars intresse försäkringen täcker) har mot den som
uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har framkallat försäkringsfallet eller
mot den som enligt lag är skyldig att utge skadestånd »evad han är till skadan
vållande eUer icke». Återkravsrätten har alltså karaktär av s. k.
subrogationsrätt, dvs. försäkringsgivaren får inte bättre rätt mot den
skadeståndsskyldige än den skadelidande skulle ha haft. Försäkringsgivaren får
sålunda finna sig i att hans rätt kan lida inskränkning till följd av förhållanden
som är att hänföra till den skadelidande, t, ex, dennes medvållande.
Barns och sinnessjukas skadeståndsansvar enligt 6 kap. 6 §
SL behandlas vid tillämpningen av 25 § FAL som vanligt culpaansvar, dvs. ansvar
på grund av eget vållande.
Uttrycket
»den som är skadeståndsskyldig evad han är till skadan vållande eller ej»
syftar inte bara på fall där det föreligger rent objektivt ansvar utan också
på det s, k. presumtionsansvaret enligt bilansvarighetslagen. Men arbetsgivares
ansvarighet på grund av anställds vållande enligt de allmänna grundsatserna om
principalansvar faller inte i och för sig under bestämmelsen i denna del. I
praxis har i stället ansetts, att regressansvar mot arbetsgivaren i hithörande
fall förutsätter att någon för vUken arbetsgivaren ansvarar har handlat
uppsåtligen eller grovt vårdslöst. Hur 25 § första stycket FAL skall bedömas i
andra fall av ansvar för annans vållande, t. ex. enUgt 8 § sjölagen eller 2 §
eller 6 § första stycket järnvägsansvarighetslagen, har inte slutiigt lösts.
Det har hävdats, att det objektiva ansvaret enligt dessa lagrum anknyter direkt
tUl arten av den särskilda verksamhet där skadan har uppstått och att den som
driver en sådan verksamhet bär ett särpräglat ansvar, som inte är beroende av
hans eget vållande. Enligt denna uppfattning bör därför regressrätt i dessa
faU föreligga oavsett graden av våUande hos den som orsakat skadan.
Vid ansvarsförsäkring gäller, som jag har berört i
avsnittet om frivillig ansvarsförsäkring (1,1,2.1.), försäkringsskyddet inte
vid skada som försäkringstagaren vållar uppsåtligen eller i berusat tiUstånd,
enUgt vissa avtal inte heller vid skada som han vållar av grov vårdslöshet.
Dessa villkor gäller vanligen inte bara försäkringstagaren själv utan också
andra som skyddas av försäkringen, t. ex. familjemedlemmar enligt
ansvarsmomentet i hemförsäkringen. Även om 25 § första stycket FAL i princip är
tillämpligt på försäkringsgivarens regressrätt mot skadevållare tillhörande
dessa kategorier, behandlas de alltså i praktiken normalt på samma sätt som
försäkringstagaren. Men i relationen mellan försäkringsgivaren och skadevåUare
som inte skyddas av försäkringen t, ex. en person som jämte försäkringstagaren
är ansvarig för viss skada gäller vanligen att försäkringsgivaren har
regressrätt för vad som enligt reglerna om fördelning av ansvaret mellan flera
solidariskt skadeståndsskyldiga faller på denne skadevållare. Det är nämligen
inte brukligt att man inom ansvarsförsäkringen begränsar regressrätten tUl
sådana fall som anges i 25 § första stycket FAL.
1.1.2.7.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 47
Den obligatoriska trafikförsäkringen fungerar i princip
också som ansvarsförsäkring till förmån för försäkringstagaren, det försäkrade
fordonets ägare om denne är annan än försäkringstagaren samt fordonets brukare
och förare. Enligt TFL och försälu-ingsvillkoren gäller om försäkringsgivarens
regressrätt mot dessa personer vissa speciella regler, som dock torde sakna
intresse i detta sammanhang. För försäkringsgivarens regressrätt mot annan
skadevåUare gäller samma regler som vid frivillig ansvarsförsäkring.
Vid
summaförsäkring, dvs. liv-, olycksfalls- eller sjukförsäkring, får
försäkringsgivaren som regel inte utöva regressrätt mot den som framkallat
försäkringsfallet eller i övrigt är skyldig att utge skadestånd med anledning
av detta (25 § andra stycket FAL). Endast om försäkringsgivaren i avtal om
olycksfalls- eller sjukförsäkring har förbundit sig att ersätta utgifter och
förluster med deras verkliga belopp och försäkringen alltså har skadeförsäkringskaraktär
föreligger regressrätt enligt bestämmelserna i 25 § första stycket FAL.
Exempel utgör läkekostnadsersättning inom olycksfallsförsäkringen.
Som jag
nyss nämnde är bestämmelserna i 25 § FAL dispositiva. I vUken utsträckning
försäkringsgivare förbehåUer sig regressrätt vid summaförsäkring är osäkert.
Avsteg från bestämmelserna om regressrätt vid skadeförsäkring torde däremot
inte vara ovanliga och förekommer såväl genom att försäkringsgivaren i
försäkringsavtalet förbehåUer sig en längre gående regressrätt än lagen
förutsätter ev. helt oinskränkt regressrätt som i den formen att den
skadelidande efter försäkringsfallet överlåter sin skadeståndsrätt tUl
försäkringsgivaren.
I vilken omfattning försäkringsbolagen faktiskt utövar
regress regleras i stor utsträckning genom regressöverenskommelser mellan bolagen.
För att undvika onödiga transaktioner mellan försäkringsgivarna har bolag som
meddelar såväl objektsförsäkring som ansvarsförsäkring funnit sig böra i
största möjliga utsträckning inskränka regressen mot ansvarsförsäkringen.
Den viktigaste överenskommelsen av detta slag gäller sedan
år 1949 mellan samtliga s. k. riksbolag i fråga om ersättning i bl. a. brand-,
glas- och maskinförsäkring. Oberoende av vad försäkringsvUlkoren innehåller får
regress mot bolag som deltar i överenskommelsen utövas endast enligt 25 § FAL.
Om ersättningen understiger 1 000 kr skall regress över huvud taget inte
förekomma. Samma inskränkningar skall enligt överenskommelsen gälla mot
försäkringstagaren eller annan vars intresse är försäkrat genom ansvarsförsäkringen,
överenskommelsen innebär vidare att om någon, utan att anlita sin
skadeförsäkring, kräver skadestånd direkt av den skadeståndsskyldige, den som
har meddelat ansvarsförsäkring mot dermes ansvarighet skall av
skadeförsäkringsgivaren återfå vad han har utgett, i den mån skadeförsäkringen
enligt överenskommelsen inte ägt utöva regressrätt.
1.1.2.7.
48 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Också utanför de områden som täcks av denna och liknande
regressöverenskommelser torde försäkringsbolagens regresspraxis vara
restriktiv. Sakförsäkringsgivarna utövar inte regress mot enskUd person, som
saknar ansvarsförsäkring, i större omfattning än som följer av 1949 års överenskommelse.
Enligt vad jag har inhämtat under hand från de större försäkringsbolagen
förekommer inom denna ram regress från objektsförsäkringen mot enskild person
endast i faU då regressens preventiva funktion bedöms vara av särskUd vikt. Och
när regress väl aktualiseras blir det i varje fall vid större skador
knappast tal om att kräva igen hela försäkringsbeloppet utan bara ett belopp
som förefaUer rimligt med hänsyn tUl den skadeståndsskyldiges
betalningsförmåga.
Regressmöjligheterna utnyttjas i större omfattning mot
företag, som av någon anledning men i strid mot vad som är vedertaget inte har
tecknat ansvarsförsäkring. Detsamma gäller när ansvaret kan riktas mot staten
eller en kommun som uppträder som självförsäkrare. Man låter i regel inte staten
eller en sådan kommun åberopa existerande regressöverenskommelser tUl sin
fördel. Försäkringsbolagen kan här hänvisa tUl att staten i egenskap av
självförsäkrare i fråga om objektsförsäkring i allmänhet utan inskränkningar
riktar regressanspråk mot ansvarsförsäkring.
Det kan förekomma att en skada stannar på
objektsförsäkringen därför att den ansvarsförsäkring som skulle kunna tas i
anspråk har begränsat sitt ansvar i fråga om regressanspråk från
sakförsäkringsgivare. Detta gäller faU dä ansvarsförsäkringen inte kan åberopa
någon existerande regressöverenskommelse objektsförsäkringen ligger t. ex. i
utländskt bolag och regresskraven sålunda skulle kunna bli mycket omfattande.
Inom sjö- och transportförsäkringen har
regressöverenskommelser inte samma omfattning och betydelse som inom annan
skadeförsäkring. Försäk-ringsviUkoren medger i allmänhet regress i långt större
utsträckning än som följer av 25 § FAL. Regress utövas när det är möjligt och
har oftast en ekonomisk men ibland också en preventiv motivering. De
regressöverenskommelser som finns avser att åstadkomma en ordning enUgt vUken
rutinmässigt uppkommande skador på transporterat gods stannar på
varuförsäk-raren.
Frågan om vUken regresspraxis som skaU gälla i framtiden
är f. n. under övervägande bland de svenska försäkringsbolagen. En översyn av
1949 års regressöverenskommelse är under diskussion.
1.1.3. Förmåner på gnmd av tjänsteavtal
Vissa kategorier av anställda har vid sjukdom och
olycksfaU ett skydd som arbetsgivaren svarar för, direkt eUer genom någon
försäkringsanordning. Det kan vara fråga om sjuklön, förtidspension,
famUjepension och liknande förmåner som tUlförsäkrats arbetstagaren i
anställningsavtalet.
1.1.2.7.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 49
Sjuklön utges i de flesta fall direkt av arbetsgivaren,
vare sig denne är ett privat eUer ett offentligt subjekt, men en övergång till
ett försäkringssystem övervägs för stora kategorier privatanställda tjänstemän.
Pensionsförmåner tryggas på den privata sektorn oftast genom försäkring. Sjuk-
och invalidpension som utgår enligt ITP-planen bygger sålunda aUtid på
försäkring. Arbetsgivare inom den offentliga sektorn försäkrar däremot i regel
inte sina pensionsutfästelser.
De allmänna anställningsvillkoren för privatanställda tjänstemän
och arbetsledare inom SAF:s område ger exempel på utformningen av
sjuklöne-förmäner. Villkoren tillerkänner dessa kategorier lön under viss tid
vid arbetsoförmåga pä grund av sjukdom eUer olycksfall. Sjuklönen är samordnad
med sjukpenning som utgår på grund av den allmänna sjukförsäkringen. I princip
åsyftas att sjuklön och sjukpenning skaU ge den anställde full kompensation för
inkomstbortfallet. Under hur lång tid sjuklönen utgår är beroende av
anställningstid och ålder i förmånUgaste fall utgår den under
insjukningsmånaden plus tre månader.
För anställda i statlig tjänst gäUer att ordinarie, extra
ordinarie samt vissa extra tjänstemän vid sjukledighet får lön med s. k.
A-avdrag, dvs. en löneminskning om 811 procent. Om ledigheten beror på
yrkesskada eller vissa andra sjukdomar utgår dock fuU lön. Arbetsgivaren
tillgodoförs den anställdes sjukpenning enligt den allmänna sjukförsäkringen
genom s. k. arbetsgivarinträde. Annan statstjänsteman får ingen lön utöver
sjukpenningen.
I fråga om pensionsförmåner gäUer följande på den
offentliga sektorn. Sjukpension aktuaUseras, om statsanstäUd på grund av
förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för framtiden oförmögen att
utöva sitt arbete och inte kan överföras till annan statlig anställning.
Pensionens belopp uträknas på samma sätt som statlig ålderspension och utgår
alltså i regel med 65 procent av lönen vid avgångstillfället. Samordning med
pension enligt AFL sker på grundval av en bruttometod. Procenttalet uttrycker
den nivå som den statliga pensionen tillsammans med samtidigt utgående
socialförsäkringsförmåner skall uppnå. Skadestånd inräknas inte vid
bestämmandet av denna nivå.
Vid dödsfall kan enligt de statliga pensionsbestämmelserna
utgå familjepension till änka och barn under 19 år. Finns endast en
efterlevande utgör pensionen 50 procent av den avlidnes ålderspension eller den
sjukpension han vid tidpunkten för frånfället kunnat få. För två efterlevande
är procentsatsen 70. För varje ytterligare efterlevande höjs procentsatsen med
10.
De kommunala sjuklöne- och pensionsföreskriftema följer
samma principer som de statliga.
Regressrätt har i praxis ansetts tillkomma arbetsgivare
som utgett sjuklön eller pension. Arbetsgivaren kan sålunda inträda i den
skadelidande arbetstagarens rätt mot den skadeståndsskyldige. Till skillnad
från vad som gäller enligt t. ex. dansk rätt krävs här inte att arbetsgivaren
visar att han anlitat vikarie eller på annat sätt gjort en direkt förlust
genom att den skadelidande varit borta från sitt arbete. Regressrätten, som i
vart fall när det gäUer pensioner torde utnyttjas säUan, medför att förmånerna
avräknas på skadeståndet,
1.1.3.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
50 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Frånsett de inskränkningar som kan följa av att
arbetsgivaren inte utövar någon självständig återkravsrätt mot den
skadeståndsskyldige utan endast inträder i den skadelidande arbetstagarens
skadeståndsrätt, finns det inte några begränsningar t. ex, av sådan art som i
25 § andra stycket FAL i regressrätten på detta område. Arbetsgivar förmåner
som utgår på grund av försäkring och sådana som utges av arbetsgivaren direkt
hai alltså inte samma inverkan på skadeståndet och på möjligheterna att den
skadeståndsskyldige utsätts för regress.
1.2. Hittillsvarande och pågående reformarbete 1.2.1.
Förberedande ntiedningsarbete
Det skadeståndsrättsliga reformarbete som nu har pågått
sedan ett par decennier inom ramen för det nordiska lagstiftningssamarbetet
fick sina första vägledande impulser genom ett program, som de delegerade för
nordiskt lagstiftningsarbete representanter för justitieministerier-na i
Danmark, Norge och Sverige lade fram på hösten år 1946. De delegerade hade
anförtrotts uppgiften att kartlägga vilka uppgifter som kunde lämpa sig för
gemensamt nordiskt lagstiftningsarbete. Pä skadeståndsrättens område angav de
delegerade vissa spörsmål, som med särsldlt beaktande av utomobligatoriska
förhållanden borde uppmärksammas. Hit hörde till en början bl. a. frågorna
om skadeståndsskyldighet oberoende av vållande, om ansvar för anställdas
handUngar och om ansvar för skada av djur. Vidare angavs frågorna om jämkning
av skadestånd med hänsyn till graden av vållande och om säkerställande av den
skadelidandes möjlighet att få skadestånd genom rätt till införsel eller genom
att försäkringsplikt infördes i vidgad omfattning. En modernisering av
lagstiftningen om skadestånd med anledning av trafik med motorfordon ansåg de
delegerade särskilt angelägen. Slutligen uttalade sig de delegerade för att
lagstiftning borde ske beträffande statens och kommunernas ansvar för sina
tjänstemäns åtgärder.
De tre ländernas justitieministrar övervägde de
delegerades förslag vid ett möte i november 1946. Man enades om att
möjligheterna att genomföra likartade regler på skadeståndsrättens område
skulle prövas av sakkunniga från de nordiska länderna men att en förberedande
utredning först borde äga rum. Varje land tillsatte i enUghet härmed i början
av år 1947 en särskild utredningsman med uppgift att utföra en sådan
förberedande utredning. I Sverige lämnades utredningsuppdraget som jag
tidigare har nämnt åt numera professorn em. Ivar Strahl.
Utredningsmännen redovisade resultatet av sitt arbete i
betänkanden som lades fram i maj 1950, för Sveriges del »Förberedande utredning
angående lagstiftning på skadeståndsrättens område» (SOU 1950: 16).
Betänkandena
1.1.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 51
visade stor samstämmighet i uppfattningen om de
skadeståndsrättsUga frågorna. De utmynnade i gemensamma rekommendationer
angående det skadeståndsrättsliga reformarbetet. Utredningsmännen
konstaterade, att skadeståndsrätten i dess helhet borde omprövas. En
nyorientering beträffande skadeståndsprinciperna var motiverad av utvecklingen,
inte minst den ökade betydelsen av försäkring. Revisionen borde enUgt
utredningsmännen omfatta de allmänna reglerna om skadestånd utanför
kontraktsförhållanden samt de särskilda lagbestämmelser som har nära samband
med dessa allmänna regler. Det var enligt utredningsmännen önskvärt att
skadeståndsrätten regleras genom lagbestämmelser, om detta kan ske utan
olägenhet. Åtminstone de bestämmelser som har allmän räckvidd borde samlas i en
skadeståndslag. Denna kunde enligt utredningsmännen också omfatta några av de
speciella reglerna, om detta befinns ändamålsenUgt.
Bland de utredningsämnen som angavs i 1950 års
principbetänkanden bör här särskilt nämnas frågan om det allmännas
skadeståndsansvar, en översyn av bestämmelserna om ansvarighet för skada i
följd av trafik med motorfordon, spörsmålet om arbetsgivares ansvarighet för
anställds vållande principalansvar och i anslutning därtill frågan om
ansvarighet för skada till följd av bristfälliga anordningar, övervägande av en
allmän lagregel om ansvar för skada orsakad i farlig verksamhet, dvs.
verksamhet som medför säregna faror för andra eller en särskilt höggradig fara,
samt frågan om jämkning av skadeståndsansvar. Vidare ansåg utredningsmännen en
översyn påkallad av reglerna om försäkringsgivares regressrätt och om s, k.
självförsäkrares rätt till skadestånd, varjämte frågan om behovet från
pre-ventionssynpunkt av att begränsa möjligheterna till skydd mot skadeståndsansvar
genom ansvarsförsäkring borde undersökas. I anslutning till bl, a, frågan om principalansvaret
och om ansvarighet för skada i farlig verksamhet borde man enligt
utredningsmännen å andra sidan överväga vidgad användning av obUgatorisk
ansvarsförsäkring.
Utredningsmännen angav vissa riktlinjer för
utredningsarbetet på dessa områden, vilka här skall antydas bara i största
korthet.
När det gäller statens och kommunernas skadeståndsansvar
borde man enligt Strahl för svensk rätts del särskilt pröva, om skada genom
myndighets felaktiga beslut inte i fortsättningen bör föranleda skadeståndsskyldighet.
Ett skäl att överge svensk rätts nuvarande ståndpunkt i denna del fann Strahl i
försäkringsmässiga synpunkter, som borde leda till att risken för att skada av
denna art uppkommer bör bäras av skattebetalarna i gemen.
En allmän regel om arbetsgivares ansvarighet för skada
genom anställds vållande en fråga som enligt utredningsmännen har viss
beröring med spörsmålet om det allmännas skadeståndsansvar skulle endast med
svårighet kunna formuleras så, att den blir både teoretiskt och praktiskt tillfredsställande,
men utrymmet för en sådan regel skulle bli mindre, om man
1.2.1.
52 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
utvidgar området för objektivt ansvar för skada genom
bristfälliga anordningar och skada i farlig verksamhet.
När det gäUer fran om jämkning av skadestånd ansåg
utredningsmännen, att det inte bör införas en oinskränkt befogenhet att
nedsätta skadestånd under hänsynstagande tiU omständigheterna. Däremot borde
jämkningsregler med mera begränsad räckvidd kunna tänkas, t. ex. för fall då
fullt skadestånd skulle bli oskäligt betungande eller då skada uppkommit genom
tillfällig ouppmärksamhet eller misstag under brådskande förhållanden. Vidare
framhölls, att det bör finnas möjlighet att jämka det skadeståndsansvar som
någon ådrar sig när han vållar skada i annans tjänst.
Till stöd
för kravet på en översyn av reglerna om ansvarsförsäkring (18 § FAL) åberopade
utredningsmännen att det i detta hänseende f. n. inte råder nordisk
rättsUkhet. Strahl påpekade i detta sammanhang särskilt, att de begränsade
regressmöjligheterna vid skadeförsäkring medför att sädan försäkring nästan
alltid skyddar den skadeståndsskyldige mot följderna av hans vårdslöshet, och
han ifrågasatte, om inte detta är att gå för långt. Enligt utredningsmännen
borde den skadeståndsskyldige i princip åtnjuta samma lättnad i sitt
skadeståndsansvar, när den skadelidande uppträder som självförsäkrare som när
han har skadeförsäkring. Sålunda borde t. ex, skada på statens egendom
föranleda skadeståndsskyldighet bara i den utsträckning som regressrätt skulle
ha förelegat, om en försäkringsgivare meddelat skadeförsäkring för egendomen.
En motsvarande princip borde också kunna tiUämpas i faU då försäkring enligt
rådande uppfattning hade bort tecknas. EnUgt Strahl borde denna tankegång
drivas ett steg vidare. Staten och kommunerna borde betraktas som
självförsäkrare också när det gäUer ansvarsförsäkring. Med ett sådant synsätt
skulle man komma tUl rätta med frågan om skyddet för anstäUda i allmän
verksamhet mot att ådra sig skadeståndsansvar genom fel eller försummelse i
tjänsten, eftersom staten eller kommunen skulle kunna regressvis göra gäUande
de anstäUdas personliga ansvarighet endast i en omfattning som motsvarar
försäkringsgivarens regressrätt mot anställda, när ersättning utgår ur en av
enskild arbetsgivare tecknad ansvarsförsäkring.
Utredningsmännen förutsatte, att den revision av
skadeståndsrätten som de skisserat skulle ske i nordiskt samarbete. Ett sådant
samarbete skulle ge de bästa möjligheterna att finna goda lösningar. Det skulle
enligt utredningsmännen vidare vara en stor fördel om man kan åstadkomma så
långt möjligt gemensamma nordiska skadeståndsregler.
Utredningsarbetet skulle emellertid enligt
utredningsmännen bli så omfattande, att det borde delas upp på etapper. I ett
första skede borde statens och kommunernas skadeståndsansvar skyndsamt utredas.
En översyn av bestämmelserna om ansvarighet för skador orsakade genom bruk av
motorfordon och om obligatorisk trafikförsäkring borde också äga rum omedelbart.
Utredningsmännen ansåg att denna första etapp skulle kunna klaras
1.2.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 53
av på kort tid. Lagstiftningen på dessa områden skulle
kunna ge anledning att pröva några av de nya tankar som hade framkommit under
den förberedande utredningen, inte minst dem som rörde vidgad användning av
försäkring. Det kunde vara en fördel om idéerna först prövades på begränsade
områden.
Utredningsmännen förutsatte, att en andra etapp av
reformarbetet skulle kunna igångsättas, så snart förslag till lag om ersättning
för skada orsakad av motorfordon förelåg och att det under denna etapp skulle
utarbetas en allmän skadeståndslag. Utredningsarbetet borde anförtros en
»huvudkommitté», som också kunde göra en översyn av de särskilda lagar som har
nära samband med de allmänna skadeståndsreglerna. Utredningsmännen berörde
åtskilliga av de problem som kunde tänkas komma upp under arbetet på en allmän
lag. Med vissa undantag borde ansvarsreglernas utformning fastställas
åtminstone i sina huvuddrag för att säkerställa ensartade resultat i
rättstillämpningen. Utredningsmännen gick ocksä igenom vissa punkter där de
ansåg att nya eUer ändrade regler behövs, t. ex. i fråga om barns och psykiskt
abnorma personers skadeståndsansvar samt skadeståndsansvar för annans handUng
och för skada som orsakas av djur. Regler om skyldighet att ersätta skada
oberoende av någons våUande, bl. a. i grannelagsförhållanden och vid farlig
verksamhet, borde övervägas i detta sammanhang. AUa regler på detta område kunde
dock knappast samlas i en lag. Som ämnen vilka särskilt lämpade sig för
behandling i en allmän skade» ståndslag angavs frågorna om ansvar för skada
orsakad genom farUg verksamhet. I samband därmed borde kommittén ompröva
gällande bestämmelser om ersättning för skada orsakad genom driften av
järnvägar och elektriska anläggningar.
»Huvudkommittén» borde enUgt utredningsmännen ta ställning
till frågan, huruvida förefintiigheten av försäkring på den skadeUdandes sida
bör medföra begränsning av skadeståndsansvaret. I samband därmed skulle det bli
nödvändigt att revidera reglerna i 25 § FAL om försäkringsgivares regressrätt
samt att överväga i vilken omfattning förmåner från socialförsäkringen kunde
avlösa skadestånd.
I övrigt nämnde utredningsmännen följande särskilda
punkter som borde tas upp under arbetet på en allmän skadeståndslag: ersättning
för skada genom handUng som avser att avvärja en hotande skada, skadestånd tiU
efterlevande vid försörj ares död, verkan av skadeUdandes medverkan, skadeståndsskyldigheten
vid fleras medverkan Ull samma skada och ansvarets inbördes fördelning mellan
de ansvariga, ersättning för icke-ekonomisk skada, nedsättning av skadestånd
med hänsyn tUl omständigheterna i det särskilda fallet samt åtgärder för att
säkerställa att skadeståndsberättigad kommer i åtnjutande av sitt skadestånd,
t. ex. genom att möjUgheter tUl införsel medges. Bortsett från att behov att
ompröva 25 § FAL kunde föranledas av att skadeståndsansvaret begränsas när
skada är täckt av för-
1.2.L
54 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
säkring, borde frågan om försäkringsinrättnings
regressrätt mot skadeståndsskyldig person beröras.
1.2.2. Reformarbetet under 1950-talet
Utredningsmännens förslag i fråga om vilka ämnen som borde
tas upp tUl behandUng under den första etappen av reformarbetet vann gehör.
Under år 1952 tillkallades i Sverige två kommittéer för skadeståndsrätts-Ugt
utredningsarbete. Den ena fick i uppdrag att utarbeta förslag tiU ny
lagstiftning om ersättning för skada till följd av bruk av motorfordon
(bilskadeutredningen). Den andra skulle verkställa utredning rörande statens
och kommunernas skadeståndsansvar (kommittén angående det aUmännas
skadeståndsansvar). Utredningsarbetet bands inte vid några i förväg angivna
riktlinjer. Motsvarande kommittéer tiUsattes ungefär samtidigt i Danmark,
Finland och Norge.
Också frågan om en revision av regressbestämmelserna i 25
§ FAL aktualiserades i det inledande skedet av reformarbetet. Det ansågs vara
av vikt att nordisk överensstämmelse eftersträvades i fråga om dessa bestämmelser,
eftersom de praktiska resultaten i tillämpningen av i och för sig enhetliga
skadeståndsregler annars skulle kunna bli olika på grund av skiljaktigheter i
fråga om försäkringsgivares möjligheter att göra regresskrav gällande mot en
skadeståndsskyldig, I Sverige tillkallades år 1955 justitierådet Gösta Walin
att som utredningsman utarbeta förslag tiU nya regressregler. Revisionen borde
enUgt utredningsdirektiven syfta tiU att begränsa regressrätten och att
åstadkomma större överensstämmelse mellan regressreglerna i de olika nordiska
länderna. Arbetet skuUe bedrivas i samverkan med de utredningsmän som
samtidigt tillkaUades i Danmark, Finland och Norge med likartade uppdrag samt
med de nordiska kommittéerna angående det allmännas skadeståndsansvar.
Bilskadeutredningen avlämnade år 1957 sitt betänkande
»Trafikförsäkring» (SOU 1957: 36) med förslag till ny lag om trafikförsäkring,
avsedd att ersätta såväl 1916 års bilansvarighetslag som 1929 års
trafikförsäkringslag. Samtidigt lade motsvarande kommittéer i Danmark, Finland
och Norge fram i allt väsentligt överensstämmande förslag till ny lagstiftning
på området.
Det system för ersättning av skada i följd av trafik med
motorfordon som bilskadeutredningen föreslog byggde på att ersättning skulle
utgå direkt från trafikförsäkringen, oberoende av om vållande till skadan
kunde läggas någon till last. Personligt skadeståndsansvar för ägare, brukare
och förare av motorfordon skulle i princip inträda bara i kollisionsfall och då
endast under förutsättning att det visas att vållande hos föraren eller bristfällighet
hos fordonet orsakat skadan. Visas vållande hos föraren eller bristfällighet på
fordonet på båda sidor skulle ersättningarna fördelas efter
1.2.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 55
vad som ligger varje sida till last. Det personliga
skadeståndsansvaret i kollisionsfallen skulle vara täckt av
trafikförsäkringen; Att ansvaret över huvud taget upprätthölls motiverade
utredningen närmast med hänvisning till processuella förhållanden. Förslaget
karaktäriserades i övrigt av att reglerna om verkan av skadelidandes medvåUande
gjorts mer förmånliga för den skadelidande än den allmänna medvållanderegeln i
6 kap. 1 § SL och att försäkringens ersättningsmaximum vid personskada slopats.
Bilskadeutredningens förslag mottogs övervägande positivt
under remiss behandlingen. Flertalet av remissinstanserna ansåg att objektivt
ersättningsansvar borde införas i enlighet med förslaget. En del instanser
framhöll emeUertid det olämpliga i att på ett begränsat område införa en så
betydelsefull princip, innan enighet nåtts om den allmänna skadeståndsrättens
utformning. Vidare gav åtskilliga detaljer i förslaget upphov till kritik.
Som tidigare nämnts avlämnade kommittén angående det
allmännas skadeståndsansvar under år 1958 betänkandet »Skadestånd i offentlig
verksamhet». Huvudpunkterna i förslaget var följande. För skada som genom fel
eller försummelse uppkommer i statlig eller kommunal verksamhet skulle staten
resp, kommunen vara skyldig att utge ersättning. Regeln skulle gälla i fråga om
såväl person- och sakskada som ren förmögenhetsskada. Åtskilliga begränsningar
i det allmännas ansvar föreslogs dock. Sålunda skulle ersättning utgå endast om
de krav som i förhållande till den skadelidande skäligen kunde ställas på
verksamheten hade blivit åsidosatta. För speciella typer av skadefaU föreslogs
ytterligare begränsningar, som i huvudsak innebar, att vid skada uppkommen i
offentlig kontroll-, upplysnings-och rådgivningsverksamhet skadestånd skulle
utgå endast i vissa undantagsfall. Vidare skulle skadeståndsanspråk med
anledning av domstols eUer domares dom eller annat beslut få göras gällande
endast om beslutet upphävts eller ändrats eller om åtal för ämbetsbrott äger
rum eller talan eljest biträds av åklagaren. I vissa fall skulle enligt
förslaget det allmänna svara för person- och sakskada oberoende av vållande,
nämligen vid vissa ogrundade frihetsberövanden utanför tillämpningsområdet för
lagstiftningen om ersättning till oskyldigt häktade eller dömda, vidare när
skada uppkommit tUl följd av att polisen brukat vapen eller annat våld samt i
vissa faU beträffande skada uppkommen i följd av särskUt farliga
mUitärövningar o. 1. Genom särskUda bestämmelser om skadeståndets beräkning vid
person-och sakskador skuUe enligt förslaget jrtterUgare begränsningar av
ansvarets omfattning uppnås. Den skadelidandes underlåtenhet att söka ändring i
felaktigt beslut eller att begära rättelse av oriktig åtgärd eller att i
övrigt framställa erinran mot beslutet eller åtgärden, när så kunnat ske,
skulle medföra att han inte kan få skadestånd annat än om synnerliga skäl
därtiU föreligger. Om skada drabbat någon, vilken såsom anställd, värnpliktig
eller eljest var sysselsatt i verksamheten, skulle skadestånd också utgå, men
bara om vållande legat överordnad tUl last. Den enskilde befattningshavarens
per-
1.2.2.
56 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
sonliga skadeståndsansvar med anledning av våUande i
tjänsten skuUe enligt förslaget kunna jämkas, vare sig kravet mot honom
framställts direkt av den skadelidande eller regressvis av det allmänna.
Förslaget innebar slutligen, att allmän lag skulle gälla i fall då den
verksamhet i vUken skada uppkommit tUl sin art är att jämställa med enskUd
verksamhet eller innefattar arbetsuppgift som väsentligen är att jämställa med
vad som förekommer inom enskild verksamhet.
Förslaget som inte var enhälligt i alla punkter
överensstämde visserligen inte helt med de motsvarande lagförslag som ungefär samtidigt
avlämnades i Danmark, Finland och Norge, men de nordiska förslagen byggde i
allt väsentligt på samma principer.
Det svenska förslagets huvudgrunder lämnades vid
remissbehandlingen mestadels utan erinran, men åtskilliga detaljer i den
föreslagna lagstiftningen blev föremål för kritik.
Förslag om revision av 25 § FAL lades fram år 1958 genom
betänkandet »Försäkringsgivares regressrätt» (SOU 1958:44). Förslaget
förutsatte en tvingande reglering av frågan om försäkringsgivares regressrätt
och innebar förändringar i förhållande till gällande rätt i huvudsakligen
följande avseenden. Vid skadeförsäkring skulle rätten till återkrav mot den
som framkallat försäkringsfallet kunna bortfalla eller nedsättas under
förutsättning att den skadeståndsskyldige inte handlat uppsåtUgen eller av grov
oaktsamhet och att ett bortfall eller en nedsättning av kravet kan ske utan
att försäkringsmässiga hänsyn åsidosätts. Vägledande för bedömningen i det hänseendet
skulle vara om den inträffade skadan till sin typ är att hänföra till en sådan
risk som det är rimligt att försäkringen slutligt fär omfatta. För att utjämna
de olikheter mellan anställda i allmän resp. enskild tjänst som betingas av att
förtidspension eller annan periodisk förmån avräknas vid bestämmande av skadestånd
när förmånen utgår i allmän tjänst men inte när den utgår på grund av enskild
tjänst, upptogs i förslaget ett tillägg tUl 25 § FAL av innebörd, att en
försäkringsgivare skall genom försäkringsavtal kunna förbehålla sig
regressrätt såsom vid skadeförsäkring för vad han utbetalat på grund av
försäkring som den skadelidandes arbetsgivare tecknat för den anställde och som
avser sådan förmån som nyss sagts. Ett sådant regressförbehåll skulle utesluta
möjUgheten för den anställde att både åtnjuta försäkringsförmåner och uppbära
fullt skadestånd. Slutligen innebar förslaget en begränsning av
skadeståndsrätten för s. k. självförsäkrare, så att dessa inte skulle komma i
en bättre ställning än den som en försäkringsgivare intar i fråga om rätt till
regress för vad han utbetalat på grund av skadeförsäkring.
Förslaget blev under remissbehandlingen föremål för
åtskilUg kritik. Det ansågs allmänt vara vagt till sin utformning och svårt att
bedöma i fråga om sina konsekvenser.
1.2.2.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 57
1.2.3. Reformarbetet under 1960-talet
Sedan den första etappen i reformarbetet avslutats ansågs
det med hänsyn till den snabba samhäUsutveckUngen angeläget att reformarbetet
fortsatte utan dröjsmål. RiktUnjer för arbetet drogs upp av de delegerade för
nordiskt lagsamarbete i en rekommendation, som lämnades år 1958 tUl de nordiska
justitieministrarna. Som lämpliga utredningsämnen föreslog de delegerade
följande frågor: 1) principalansvaret, 2) jämkning av anställds
skadeståndsskyldighet, 3) jämkning av skadestånd med hänsyn tiU arten av den
skadevållande handlingen, på grund av den skadeUdandes medvållande etc, 4)
ansvaret för skada i följd av järnvägs och spårvägs drift, samt 5)
skadeståndets storlek såvitt angår a) ersättning för förlorad arbetsförtjänst
och förlust eUer nedsättning av arbetsförmågan, b) ersättning för förlust av
försörjare och c) ersättning för sveda och värk samt lyte eller annat
stadigvarande men.
De delegerades förslag diskuterades vid ett nordiskt
justitieministermöte i juni 1959. Ministrarna enades härvid om att utredning
borde påbörjas beträffande frågorna om principalansvaret och om jämkning av
anstäUds skadeståndsskyldighet. På norskt initiativ utökades detta program
sedermera till att omfatta också frågan om barns och föräldrars skadeståndsansvar.
Kommittéer för detta utredningsarbete tillsattes på hösten
1959 eller i början av år 1960 i Danmark, Finland, Norge och Sverige.
Direktiven för den svenska kommittén, som antog namnet skadeståndskommittén,
innehöU inte några närmare riktUnjer för arbetet, men det betonades att nordisk
rättslikhet självfallet skulle eftersträvas i största möjliga utsträckning.
I samband med att den nya brottsbalken antogs år 1962 med
ikraftträdande den 1 januari 1965, då de straffrättsliga bestämmelserna i 1864
års strafflag skuUe upphöra, aktualiserades frågan om att ersätta skadeståndsbestämmelserna
i 6 kap. SL med särskild lagstiftning av civillags natur. Det uppdrogs åt
skadeståndskommittén att utarbeta förslag tiU en särskild skadeståndslag.
Härvid förutsattes, att några större sakliga ändringar inte skuUe ske i andra
bestämmelser i 6 kap. SL än dem som avsåg bams och föräldrars
skadeståndsansvar.
Det betänkande som skadeståndskommittén enUgt vad jag
tidigare har nämnt avlämnade i juni år 1963 »Skadestånd I. Allmänna
bestämmelser. Föräldrars och barns skadeståndsansvar» innehöll förslag tiU
lag med allmänna bestämmelser om skadestånd, avsedd att ersätta 6 kap. SL. Med
några i sak mindre betydelsefuUa ändringar upptog förslaget bestämmelser
motsvarande 6 kap. 15 §§ SL. En förändring av närmast rättsteknisk natur
innebar förslaget att 6 kap. 1 § SL skulle ersättas av dels en aUmän
bestämmelse om skyldighet för den som uppsåtligen eller av vårdslöshet
1.2.3.
58 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
orsakar person- eller sakskada att ersätta skadan, dels en
regel om att skadeståndsansvar också inträder för ekonomisk skada, som utan
samband med person- eller sakskada tillfogas någon genom brott, I praktiken
innebar förslaget i denna del ett lagfästande av den allmänna culparegeln sådan
den har utvecklats i svensk rättspraxis på grundval av 6 kap. 1 § SL.
Vidare upptog förslaget reviderade bestämmelser om barns,
föräldrars och psykiskt abnorma personers skadeståndsansvar. I denna del
innebar förslaget i huvudsak följande. Om person- eller sakskada vållats av
någon som fyllt 15 men inte 21 år, skuUe skadeståndet kunna jämkas, om det med
hänsyn till hans ungdom och övriga omständigheter finnes oskäligt betungande.
Den som inte fyllt 15 år skulle enligt förslaget vara skyldig att ersätta
person- eller sakskada, som han orsakat, om det med hänsyn tiU handlingens
beskaffenhet, hans ålder och utveckling samt omständigheterna i övrigt prövas
skäligt. Skadeståndsansvar skulle vidare kunna åläggas den som genom
försummelse i vården om barn medverkat till person- eller sakskada som barnet
gjort, men skadeståndet skulle i sådant fall kunna jämkas, om det med hänsyn
till försummelsens art och övriga omständigheter finnes oskäligt betungande.
Psykiskt abnorma personer skulle kunna åläggas skyldighet att ersätta person-
eUer sakskada, som de orsakar, i den omfattning som med hänsyn till
omständighetema prövas skälig. Den som i ett sådant fall medverkat till skadan
genom försummelse i vården om skadevållaren skulle svara för skadan enligt
regler motsvarande dem som föreslogs i fråga om barns värdnadshavare.
Förslaget innehöU slutligen också vissa bestämmelser som
helt saknar motsvarighet i 6 kap. SL. Sålunda föreslogs en bestämmelse om att
när skyldighet att ersätta samma skada åvilar två eller flera personer skadeståndsansvaret
skall fördelas mellan dem inbördes på grundval av en skälighetsprövning. Ny
var slutligen också en bestämmelse om att rätten till ersättning för annat än
ekonomisk skada förfaller, om den skadeståndsbe-rättigade avlider, innan
ersättningskrav har framstäUts.
Skadeståndskommittén redovisade återstoden av sitt uppdrag
i juni 1964 genom det tidigare omnämnda betänkandet »Skadestånd II. Arbetsgivares och arbetstagares
skadeståndsansvar m. m.», som innehöll förslag till lag med vissa bestämmelser
om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar m. m.
I fråga om principalansvaret innebar förslaget, att
arbetsgivare skall svara för person- eller sakskada som hans arbetstagare
vållar i tjänsten, oberoende av vilken ställning arbetstagaren intar och
oavsett om den skadade tillhör arbetsgivarens egna anstäUda eller är en
utomstående person. Ansvarigheten skuUe dock inte omfatta sådana extraordinära
handlingar som det, med hänsyn till arten av arbetsgivarens verksamhet eller
den föreliggande arbetsuppgiften, saknas skälig anledning att ta i beräkning.
Vidare upptog förslaget en föreskrift om att den som genom lag eller författ-
1.2.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 59
ning har ålagts att i viss egenskap vidta åtgärd till
förebyggande av person- eller sakskada skall svara för vållande av den som han
anUtar för uppgiften eller av dennes folk, även om den anlitade intar en
självständig ställning. En arbets- eller uppdragsgivares ansvar enligt dessa
bestämmelser skulle enligt förslaget kunna jämkas, om skadeståndet med hänsyn
tUl hans ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt finnes oskäligt
betungande.
Förslaget innehöll vidare generellt verkande regler om en
långtgående begränsning av arbetstagares skadeståndsansvar, både i förhåUande
till arbetsgivaren och i förhållande till utomstående skadelidande. I huvudsak
innebar förslaget i den delen, att en arbetstagare skall svara för skada som
han vållar i sin tjänst endast i den mån det med hänsyn till föreliggande
omständigheter finnes skäligt.
Reglerna om arbetsgivares skadeståndsansvar skulle enUgt
förslaget inte gälla skada i följd av sådan trafik med motorfordon, för vilken
skaU finnas trafikförsäkring. Kommittén föreslog i anslutning härtill en mindre
ändring i bestämmelserna i 3 § bilansvarighetslagen om fördelning av
skadeståndsansvar mellan ägare och förare av motorfordon.
Under hänvisning bl. a. till det nära sambandet mellan
kommitténs förslag i fråga om principalansvaret och arbetstagares
skadeståndsansvar samt det år 1958 avgivna förslaget till lag om skadestånd i
offentlig verksamhet tiUstyrkte skadeståndskommittén i särskild skrivelse till
chefen för justitiedepartementet att lagstiftning också skulle genomföras
rörande det allmännas skadeståndsansvar.
1.2.4. Pågående ntredningsarbete
Vid ett möte meUan de nordiska justitieministrarna i mars
1965 diskuterades vUka frågor som kunde lämpa sig att ta upp under ett
fortsatt reformarbete på skadeståndsrättens område. Man bestämde sig därvid
för att tillsätta nya kommittéer med uppgift att utreda frågorna om skadestånd
för framtida förlust av arbetsinkomst och om skadestånd vid förlust av
försörjare. Dessa kommittéer tiUsattes i slutet av år 1966 eller i början av år
1967.
Inom Nordiska rådet har tagits vissa initiativ som har
fått betydelse för arbetet på skadeståndsrättens reformering.
Efter rekommendation av Nordiska rådet den 31 januari
1966, nr 5, har de nordiska regeringarna under år 1966 tillkallat sakkunniga
med uppdrag att utreda förutsättningarna för en rättssociologisk undersökning
av försäkrings inverkan på skadeståndslagstiftningen och söka dra upp
riktiinjer för en sådan undersökning. Den svenske sakkunnige, professorn Jan
HeUner, har den 12 december 1969 avgivit betänkandet »Rättssociologisk undersökning
av skadeståndsrätten» (SOU 1969:58). Där föreslås att man, som
1.2.4.
60 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
första grundläggande led i en empirisk undersökning,
genomför en begrän-* sad undersökning av stickprov ur befolkningen för att
utröna vUka personskador (inklusive dödsfall) som förekommit under en
begränsad tidrymd och hur de har ersatts. Med en sådan begränsad undersökning
får man enligt Hellner visserligen inte någon kvantifierad kunskap i detalj om
olika skadetyper eller ersättningsförhållandena vid dessa utan bara en allmän
bUd av förhåUandena på området, t. ex. huruvida skador förorsakade av barn är
någon betydande skadet3rp. Den sakkunnige tänker sig att det i framtiden
efter den aUmänna undersökningen kommer att behövas ytterligare
undersökningar rörande t. ex. bUskador, om man vUl lägga en säker grund för en
reformering av ersättningsreglerna på detta område. Studiet av
ersättningsförhåUandena vid olika skadetyper bör kompletteras med en
undersökning av administrationen av ersättningarna och av kostnaderna härför.
Resultatet av de undersökningar som genomförs bör enligt den sakkunnige över
huvud utn3i;tjas för lagstiftningsarbetet och därigenom ge ökad tyngd åt de
reformförslag som läggs fram.
Som jag tidigare har nämnt ersätts i viss omfattning av
statsmedel sådana skador som våUas av rymUngar från fångvårdsanstalter m. fl.
kategorier. I rekommendation den 21 februari 1968, nr 19, har Nordiska rådet
hemställt, att de nordiska ländernas regeringar lämnar redogörelser för i
vilken omfattning och på vilken grund m3mdigheter i de nordiska länderna
utbetalar ersättning för »skador, vållade av personer som samhället genom
placering på anstalt eller annan inrättning eUer pä annat sätt har tagit om
hand för kriminalvård eller annan vård», samt att regeringarna undersöker
möjligheterna att fastställa enhetUga principer, efter vilka utbetalning i
adnuni-strativ ordning av bilUghetsersättning av allmänna medel för sådana
skador kan äga rum.
I Sverige har under år 1968 utarbetats en redogörelse för
den nuvarande ersättningsregleringen. Den av Nordiska rådet rekommenderade
undersökningen av möjligheterna att genomföra enhetliga nordiska bestämmelser
i ämnet pågår i nordiskt samarbete, för Sveriges del inom justitie- och socialdepartementen.
Utredningsarbetet skall omfatta ersättning av angivet slag för skador vållade
av personer som har gjorts till föremål för sam-häUslngripande.
I ett medlemsförslag avlämnat i augusti 1969 har
föreslagits att Nordiska rådet skaU rekommendera regeringarna att snarast söka
få tUl stånd en aUmän nordisk skadeståndslagstiftning. Förslaget är f. n.
under behandling i rådets juridiska utskott.
1.3. Övriga reformönskemål
Under den tid som det här berörda reformarbetet pågått har
vid oUka tiUfällen och från skilda håll förts fram önskemål om
skadeståndsrättsliga
1.2.4.
Kungl. Maj:ts propositioii nr 5 år 1972 61
reformer. Vissa av dessa önskemål har helt eller delvis
tillgodosetts genom numera genomförda reformer och kan därför här lämnas åsido.
I några andra fall har det rört sig om reformer på områden som omfattas av nu
pågående eller slutfört utredningsarbete, och det finns inte anledning att här
gå närmare in på sådana frågor. I övrigt har skadeståndsrättsUga eller
näraliggande frågor tagits upp dels inom riksdagen, dels i särskilda framstäUningar
till Kungl. Maj :t.
1.3.1. Riksdagen
I det följande redovisas till en början i en kronologisk
förteckning behandlingen av här aktuella riksdagsmotioner under tiden 1946
1970 och av de riksdagsskrivelser som motionerna i vissa fall har föranlett.
Motionerna redovisas härvid endast med angivande av år, i vilken kammare varje
motion har väckts (I resp. II) och
motionens nummer samt med en kort beskrivning av motionsyrkandet.
19i: II: 175 ang. översyn av 6 kap. SL,
särskUt bestämmelserna i 4 § om efterlevandes skadeståndsrätt. Första
lagutskottet fann att efterlevandes möjligheter att få skadestånd är alltför
begränsade och tUlstyrkte skyndsam utredning om revision av 6 kap. 4 § SL (ILU
1946:33). Riksdagen hemstäUde hos Kungl. Maj:t om den begärda utredningen (rskr
1946: 270).
19i7: II: 279 ang. ersättning av statsmedel
för skada, som vållats genom brottslig handling. Statsutskottet fann sig för tillfället
inte böra förorda, att riksdagen påkallade utredning i ämnet men ansåg att
utredningsfrågan förtjänade ytterligare överväganden (SU 1947:246). Riksdagen
gav i skrivelse till Kungl. Maj :t tiU känna vad utskottet hade anfört (rskr
1947: 475).
1950:1:97, II: 117
ang. översyn av bestämmelserna om skadestånd, med särskilt beaktande av frågan,
huruvida betalningsskyldigheten för större skadeståndsbelopp till viss del
kunde överflyttas på det allmänna. Första lagutskottet hänvisade till den
förberedande utredning om lagstiftning på skadeståndsrättens område som inom
kort väntades föreUgga och tiU att frågan om betalningsskyldighet för det
allmänna för del av högre skadeståndsbelopp framförts av 1945 års
försäkringsutredning, vars betänkande efter remissbehandling var föremål för
Kungl. Maj:ts prövning. Utskottet avstyrkte bifall till motionerna (ILU 1950:
7). Riksdagen avslog motionerna (I 8: 26, n 8: 44).
1953:1:108 ang. statens övertagande i vissa fall av
enskilds förpUktelse att utge skadestånd eller annan ekonomisk ersättning.
Statsutskottet hänvisade till att frågan behandlats i 1950 års förberedande
utredning och ytterUgare skulle övervägas vid det fortsatta reformarbetet på
skadeståndsrättens område, varför någon framställning från riksdagen inte var
påkallad (SU 1953: 164). Riksdagen avslog motionen (I 30: 15, II 30: 42).
1956:1:170, II: 333
ang. ersättning för skador som tillfogats genom brotts-
1.3.L
62 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
lig gärning. Statsutskottet fann frågan visserUgen ligga
utanför de aktueUa arbetsuppgifterna för bilskadeutredningen och kommittén
angående det allmännas skadeståndsansvar men uttalade, att det pågående
utrediungs-arbetet var avsett som ett led i en planerad allmän reform av
skadeståndsrätten. Det kunde med hänsyn härtill inte anses välbetänkt att
riksdagen beslutade om en ny omfattande utredning kring de skadeståndsrättsliga
problemen. Men utskottet ansåg att man kunde överväga en utsträckning till
andra avgränsade grupper av regleringen beträffande skador vållade av rymlingar
m, fl. (SU 1956: 183). Riksdagen gav i skrivelse till Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört (rskr 1956: 375).
1961:1:16i ang, säkerställande av rätten till skadestånd
genom antingen en obligatorisk försäkring eller statens övertagande av ansvar
för personskada, vars värde överstiger 2 000 kr., när skadevållaren inte kan
utge ersättning. Första lagutskottet fann att frågan om en obligatorisk
försäkring borde övervägas i ett större sammanhang, varvid ocksä fall, vari
skadeståndsskyldighet inte föreUgger, kunde beaktas. Tillräckliga skäl förelåg
enligt utskottet inte att införa en generell statsgaranti beträffande de skadestånd
som avsågs i motionen, även om en vidgad användning av statsmedel tiU
skadeståndsbetalning kunde te sig befogad även i fall då staten inte är
skadeståndsskyldig enhgt gäUande rätt (ILU 1961:25). Riksdagen avslog motionen
(I 14: 60, II
14: 75).
1963:1:530, II: 639
samt 196i: I: 586, II: 711 ang.
ersättning av aUmänna medel för skada som drabbat enskild person genom brott
mot honom eller hans egendom. Första lagutskottet kunde inte förorda en
utredning i ämnet med hänsyn till att möjligheterna att av allmänna medel få
ersättning för skador på grund av brott av rymlingar och liknande kategorier
alltmera ökats och att man kunde anta att denna ersättningsform kunde komma att
vidgas ytterligare. Utskottet hänvisade också tUl att försäkringsskyddet på
detta område kunde förutsättas bli alltmera omfattande och effektivt (ILU 1963:
8 och 1964: 12). Riksdagen avslog motionerna (111: 44, II 11:122 och I 13:53, II 13:64).
1966: II: 127
ang, sådan ändring i lagen den 13 maj 1945 om ersättning i vissa fall åt
oskyldigt häktade eller dömda m, fl. att kvarstående misstanke inte längre
skall få påverka prövningen av ersättningsfrågan, och 1966: II: 686 ang. förslag till lagstiftning
inom den offentligrättsliga verksamheten, varvid särsldlt önskvärdheten av en
revidering av reglerna om ersättning åt oskyldigt häktade eller dömda borde
beaktas. Första lagutskottet ansåg att det inte kunde komma ifråga att den som
utsatts för frihetsinskränkning men därefter frikänts eller inte åtalats
alltid skall vara berättigad tiU ersättning. Men 1945 års lag borde enligt
utskottet ses över, så att inte enbart kvarstående misstanke skaU betaga någon
rätten till skadestånd. Med hänsyn till pågående lagstiftning pä
skadeståndsrättens område fann emellertid utskottet att det inte var påkaUat
att riksdagen för till-
1.3.1.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 63
fallet tog initiativ i de frågor motionerna avsåg.
Utskottets synpunkter borde dock övervägas vid lagstiftningsarbetet (ILU 1966:
27). Riksdagen gav i skrivelse till Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört (rskr 1966: 189).
1966: II: 526
ang, bl. a. utredning om skadeståndsersättning för misslyckade
tandbehandlingar, med särsldlt beaktande av frågan om obligatorisk
ansvarsförsäkring för tandläkare. Statsutskottet fann särsldld utredning i
ämnet inte erforderlig med hänsyn till att utredningar i fråga om såväl allmän skadeståndsrätt
som skadestånd i offentlig verksamhet var föremål för Kungl. Maj:ts prövning
(SU 1966: 145). Riksdagen lämnade motionen i den del som här är av intresse
utan bifall (I 35: 33, II 35:
11). Frågan om skadestånd vid misslyckade tandhehandlingar har ånyo
aktuaUserats genom motionerna 1:396 och II: U2 vid 1970 års riksdag (ILU 1970:66; jfr nedan).
1966:1:318, II: 38i
samt 1967:1:26, II: i3 ang.
bl.a. åtgärder för att förbättra målsägandens möjligheter att få ut skadestånd,
främst vid personskador, t. ex. genom ersättning av det allmänna efter
prövning i varje särsldlt fall eller genom lagstiftning om försäkring mot
brott. Första lagutskottet ansåg, att man med hänsyn till den pågående
översynen av skadeståndsrätten inte kunde ta slutlig ställning till frågan om
ersättning av det allmänna för skada åsamkad genom brott. Däremot kunde det
övervägas att bygga ut statens ansvar för skada av rymlingar till att omfatta
t. ex. personskador vållade av dem som är föremål för kriminalvård i frihet.
Utskottet förordade, att uppmärksamhet skulle ägnas dessa frågor vid arbetet
med skadeståndsrättens reformering (ILU 1966: 38 och 1967:15). Riksdagen gav
med anledning av 1966 års motioner i skrivelse till Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört (rskr 1966:325) samt avslog 1967 års motioner (I 17: 46, II 17: 90). Frågan om statUgt
skadeståndsansvar vid kriminalvård i frihet har tagits upp vid 1970 års riksdag
i motionema /: 390 och 11:580 (ILU 1970: 67; jfr nedan).
1967: II: 31
ang. objektivt ansvar för oförutsedda allvarUga skador vid medicinsk
behandling. Första lagutskottet ansåg många skäl tala för att man inom
sjukvårdens område i vissa hänseenden tUlämpar skadeståndsansvar oberoende av
vållande. Utskottet utgick från att frågan prövas vid det pågående lagstiftningsarbetet
på skadeståndsrättens område (ILU 1967: 49). Riksdagen avslog motionen (I 43:
67, II 43: 104). Motioner i samma ämne
har väckts vid 1970 års riksdag ( 1:107 samt /; 396 och //: H2). I motionerna
/; 8i0 och //: 583 vid samma riksdag föreslogs, att det allmänna tar på sig
skadeståndsansvaret för oförutsedda, aUvarUga skador vid medicinsk behandling.
Första lagutskottet förutsatte att dess uttalanden vid 1967 års riksdag skulle
beaktas och att den väntade lagrådsremissen skulle redovisa erforderligt
grundmaterial för de komplicerade överväganden som motionsspörsmålen kräver
(ILU 1970:66). Riksdagen avslog motionerna.
1968: I: 270, II: 338 ang, sådan ändring i bilansvarighetslagen att skade-
1.3.1.
64 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
ståndsansvaret frånsett ansvaret för bristfälligheter på
fordonet överflyttas på staten, när polisman framför fordon för kontroll i
samband med s, k. flygande inspektion eller i liknande situationer. Första
lagutskottet ansåg liksom motionärerna, att det är otillfredsställande att
fordonsägare kan drabbas av bonusförlust vid trafikskada i samband med flygande
inspektion, men fann det i nuvarande läge, när arbetet med lagstiftning om
principerna för det allmännas skadeståndsansvar är långt framskridet, kunna
väcka betänkligheter att göra det isolerade ingrepp i
bilansvarig-hetslagstiftningen som föreslagits. En ändring av
bonusbestämmelserna kunde äga rum utan initiativ från riksdagens sida (ILU
1968: 26). Riksdagen avslog motionema (I 21:46, II 21:86).
1968:1:134-, 11:176 ang. ersättning för kroppsskada på
poUsman, inkluderande gottgörelse för sveda och värk samt framtida men. Första
lagutskottet underströk angelägenheten av att frågan snarast möjligt fick sin
lösning (ILU 1968:43). Riksdagen gav i skrivelse tiU Kungl. Maj:! tiU känna vad
utskottet anfört (rskr 1968:329). Vid 1970 års riksdag har samma fråga
aktualiserats i motionerna 1:501 och II:58i (ILU 1970:67; jfr nedan).
1968: 1:186, II: 244 ang. statUg ersättning vid personskador uppkomna genom
brott, 1968:1:18, II: 26 ang.
allmän brottsförsäkring gäUande våldsbrott och 1968: 1:134, II: 176 ang. åtgärder för att
förbättra målsägandens möjligheter att få ut skadestånd. Första lagutskottet
hänvisade dels tiU det initiativ som tidigare tagits i frågan om ett utbyggande
av statens ansvar för skador, vållade av rymlingar m. fl., att också omfatta
personskador orsakade av dem som är föremål för kriminalvård i frihet (rskr
1966: 325), dels till den utredning inom justitie- och socialdepartementen som
pågår i frågan om statens ersättningsåtagande på detta område, dels också till
arbetet på att utröna förutsättningama för en rättssociologisk undersökning av
försäkrings inverkan på skadeståndslagstiftningen. Vidare pekade utskottet på
vissa förbättringar i socialförsäkringsskyddet, som under senare tid
genomförts, samt på vissa nya former av frivilUgt försäkringsskydd, gällande i
den mån en målsägande inte kan få ut sitt skadestånd därför att den
skadeståndsskyldige saknar betalningsförmåga eller inte har kunnat anträffas.
Utskottets majoritet fann med hänsyn till dessa omständigheter inte anledning
att förorda något ytterligare initiativ (ILU 1968: 44). En minoritet
reserverade sig för en utredning rörande ersättning av allmänna medel för
skada, åsamkad genom brottsligt förfarande. Riksdagen avslog motionerna (I 34:
52, II 34: 79).
1969:1: 744, II: 859 ang. förslag om ett system för statlig ersättning för
personskada, som uppkommit genom brott, och om utredning angående möjligheterna
att införa ett system för ersättning av ekonomisk skada, som uppkommit genom
brott, 1969:11:244 ang. ersättning av allmänna medel för skada som drabbat
enskild person genom brott mot honom eller hans
1.3.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 65
egendom, 1969: I: 44, //; 14 ang. en aUmän
brottsförsäkring gällande våldsbrott samt 1969:1: 388, II: 448 ang, åtgärder för att
förbättra målsägandens möjligheter att få ut skadestånd. Första lagutskottets
majoritet ansåg starka skäl tala för att samhället i större omfattning än
hittills bör ta de ekonomiska konsekvenserna av svårigheterna att upprätthålla
lag och ordning och förordade utredning om ersättning av allmänna medel för
skada, åsamkad genom brott (ILU 1969: 9), En minoritet inom utskottet föreslog
på i huvudsak samma skäl som hade anförts av utskottsmajoriteten i utlåtandet
över motionerna i samma ämnen vid 1968 års riksdag (ILU 1968: 44) att
motionerna inte skulle föranleda någon åtgärd. Riksdagen avslog motionerna (I
9: 27, II 9: 38), Vid 1970 års riksdag har
nya motioner väckts i samma ämnen, I motionerna /: 501 och //; 584 begärdes
åtgärder för att förbättra målsägandens möjligheter att få ut skadestånd.
Motionerna /: 27 och 11:30, 11:119 samt 1:502 och 11:581 rör ersättning av
statsmedel vid skada för enskild person genom brott. I motionerna /: 394 och
//: 979 föreslogs att sådan ersättning skall utgå vid förlust genom stöld m.
m. Första lagutskottets majoritet hänvisade till det förslag till
ersättningsordning för brottsoffer som under år 1970 utarbetats inom
justitiedepartementet (Stencil Ju 1970:21) och till den väntade behandlingen
av de väckta frågorna i förslaget till skadeståndslag. En minoritet inom
utskottet önskade utredning i parlamentariska former av frågan om ersättning
av allmänna medel för skada åsamkad genom brott (ILU 1970:67). Riksdagen avslog
motionerna.
1969: I:
751, II: 861 ang. ersättning för skada vid
lämnande av hjälp i samband med trafikolycka. Första lagutskottet ansåg
nuvarande ersättningssystem enligt vilket möjligheterna till ersättning är
begränsade till de fall då ett motorfordon tas i anspråk för transport av
skadad till läkare inte vara tillfredsställande. Starka skäl talade enligt
utskottet för en prövning av frågan om författningsbestämmelser som garanterar
ersättning åt den som omhändertar eller på annat sätt hjälper person som
skadats vid trafikolycka och därvid själv skadas till person eller egendom.
Utskottet fann att frågan bör kunna lösas i samband med en revision av
lagstiftningen om ersättning för skada i följd av bruk av motorfordon eller
tas upp i annat lämpligt sammanhang (ILU 1969: 24). Riksdagen gav i skrivelse
tUl Kungl. Maj :t tiU känna vad utskottet anfört (rskr 1969: 114).
Också riksdagens revisorer har tagit initiativ till
lagstiftningsåtgärder på skadeståndsrättens område. 1948 års revisorer
förordade en översyn av lagen den 10 juU 1899 om ersättning av allmänna medel i
vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän m. fl.
Statsutskottet delade revisorernas uppfattning, att ersättningsförfarandet
enligt lagen måste betecknas som mycket omständligt och ägnat att medföra olägenheter
för såväl statsmyndigheterna som ersättningssökandena. Utskottet
1.3J.
5 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
66 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
föreslog, att riksdagen begär en översyn av lagen (SU
1949: 143 s. 1). Riksdagen gav i skrivelse till Kungl, Maj:t till känna vad
utskottet anfört (rskr 1949:262).
Skadeståndsrättsliga spörsmål har därjämte vid många
tillfällen aktualiserats i riksdagen i samband med interpellationer och enkla
frågor. Dessa har regelmässigt rört frågor som behandlats i de nu redovisade
motionerna.
1.3.2. Framstälhiingar till Kungl. Maj:t
Utanför riksdagen har från flera håll framstäUts önskemål
om reformer inom skadeståndsrätten. Sådana framställningar har för det mesta
gällt en utvidgning av området för objektivt ansvar.
En framställning i april 1961 från Folkrörelsernas
motorförbund avsåg lagstiftning om att ägare till husdjur, som förorsakar eller
medverkar till skada på allmän väg, blir ansvarig oberoende av eget vållande.
Motorförarnas helnykterhetsförbund anhöll i augusti 1964
om prövning av frågan om en lag för reglerande av skador som uppstår vid
kollision mellan motorfordon och renar. Framställningen grundade sig på ett
förslag som väckts av förbundets distrikt i Västerbotten.
I oktober 1965 begärde Sveriges advokatsamfund utredning
angående ökat skadestånds- och försäkringsrättsligt skydd i vissa fall för den
som lider skada i följd av luftfart.
Svenska
polisförbundet har i oktober 1967 föreslagit att statsmakterna vidtar åtgärder
för att förbättra det ekonomiska skyddet för polispersonal som utsätts för
våldshandlingar under tjänsteutövning. En sådan åtgärd är enligt
framställningen att polisman av staten tillerkänns rätt till ersättning för
sveda och värk samt framtida men i anledning av kroppsskada som uppkommer under
tjänsteutövning.
En
framställning i mars 1968 från Svenska järnvägsmannaförbundet avsåg att i
järnvägsansvarighetslagen skulle återinföras en bestämmelse om skyldighet för
innehavare av järnväg att, oberoende av vållande hos innehavaren själv eller
järnvägens förvaltning eller betjäning, ersätta personskada som drabbat någon
anställd i järnvägens tjänst (ett sådant ansvar föreskrevs tidigare i 3 §
järnvägsansvarighetslagen, vilket lagrum slutligt upphävdes i samband med att
1954 års yrkesskadeförsäkringslag trädde i kraft).
Också Svenska transportarbetareförbundet har aktualiserat
frågan om utvidgat objektivt ansvar för arbetsgivare gentemot anställda.
Förbundet begärde i december 1968, att frågan om rent objektivt ansvar för
arbetsgivare, som bedriver stuveriverksamhet, skulle utredas.
Omfattningen av statens skadeståndsansvar i visst avseende
har berörts av exekutionsväsendets organisationsnämnd. I november 1966 har
nämnden
1.3.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 67
begärt att frågan om statens skyldighet att betala
ersättning, när skada uppstår på egendom som är i utmätningsmans vård, övervägs
i samband med lagstiftningen om skadestånd vid offentlig verksamhet.
Samtliga här berörda framställningar är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning,
1.4. Ben skadeståndsrättsliga diskussionen
I den livliga debatt om skadeståndsrätten som har förts
under de senaste årtiondena har meningarna ofta gått starkt isär. Åsikterna
följer i stort sett tre huvudlinjer. En radikal riktning med allt fler
förespråkare ansluter sig till synpunkter som först kom tiU uttryck i Strahls
principbetänkande av år 1950 och som närmast går ut på att de mångskiftande och
omfattande ersättningsbehoven i dagens samhälle, i vart faU när det gäller
personskada, tillgodoses bäst inom ramen för ett vidareutvecklat
försäkringssystem, i huvudsak frigjort från de traditionella
skadeståndsreglerna. En annan åsiktsriktning, som vunnit stor anslutning och
som i praktiken har blivit den dominerande, hävdar att reformarbetet bör gå ut
på partiella ändringar i och tillägg till den bestående skadeståndsrätten och
att man därvid bör utnyttja de möjUgheter att förbättra de skadelidandes
ställning som försäkring i oUka former erbjuder. Den tredje linjens anhängare,
som är i klar minoritet, anser att tiden ännu inte är mogen för lagstiftning på
den allmänna skadeståndsrättens område, i varje fall inte på det nordiska
planet, och att man i stället bör under ännu någon tid avvakta utveckUngen inom
doktrin och praxis.
Innan jag går över till att redovisa min egen syn på
frågan om de riktlinjer efter vilka reformarbetet på detta område bör
bedrivas, skall vissa huvuddrag i de senaste årens diskussion om detta
reformarbete beröras. Framställningen kommer emellertid att begränsas till
uttalanden som har gjorts i officiella eller halvofficiella sammanhang men som
inte är lätt tUlgängliga för en större allmänhet. Hithörande frågor har visserUgen
i någon omfattning berörts också i den fackvetenskapliga litteraturen, främst i
tidskriftsartiklar o. 1.1, men det skuUe föra för långt att här redogöra också
för dessa diskussionsinlägg.
1.4.1.1950 års förberedande utredning
De delvis banbrytande och i många stycken framsynta idéer
och förslag som presenterades i 1950 års betänkanden och som Strahl har
vidareutvecklat bl. a. i uppsatsen »Skadeståndsrättens framtid»
(Rättsvetenskapliga
Här kan hänvisas till Hellner, Skadeständsrättens
reformering. Svensk Juristtidning 1967 s, 673 med där gjorda hänvisningar tiU
tidigare inlägg i debatten om skadest&ndslagstiftningen. För tiden efter
det Hellners uppsats publicerades hänvisas till Conradi, Skadeståndsrätten och
verkligheten. Svensk Juristtidning 1969 s, 316,
1.4.1.
68 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
studier ägnade minnet av Phillips Hult, Uppsala 1960, s,
431 f,) har redan haft ett betydande inflytande på det hittills bedrivna
reformarbetet och har efter hand fått allt större aktualitet. En av de bärande
tankegångarna i 1950 års svenska utredning var, att skadeståndsrätten i sin
helhet hör anpassas till de senaste decenniernas tekniska och sociala
utveckling och att en sådan anpassning kan ske genom att man i vidsträckt
omfattning låler försäkringsersättning avlösa skadeståndet. Ett system som gör
de inesl framträdande behoven av skadeersättning beroende av om annan person
varit vållande till skadan är enligt denna tankegång inte längre
ändamålsenligt. Skadeslåndsrätten har visserligen som ett av flera tänkbara
medel betydelse, när det gäller att förebygga skador, att bereda trygghet,
om skada ändå inträffar, och att placera den ekonomiska bördan av
ersättningarna där de från samhällsekonomisk synpunkt bör ligga. Men inte
niinsl från synpunkten av den skadelidandes trygghet framstår försäkring som
mera lämpad att sörja för ersättning när sådan är önskvärd.
Strahl påpekade, att försäkringsersättning redan nu utgår
vid flertalet av de skadefall som inträffar i samhället, i all synnerhet när
det gäller personskador. Skadevällarens personliga skadeståndsansvar
aktualiseras i allt mindre omfattning. När ersättning utgår ur
ansvarsförsäkring är det visserligen skadeståndsreglerna som bildar underlaget
vid bestämmande av ersättningens omfattning. Men i den män ersättning utgår
från socialförsäkringen eller från frivillig personförsäkring, sätts
skadeståndsreglerna i praktiken ur kraft. Utvecklingen går vidare på denna väg
och utrymmet för täckning av ersättningsbehoven genom tillämpning av
skadeståndsregler blir därmed efter hand allt mindre.
Strahl ansåg detta vara en riktig utveckling. Ersättning
på grund av personlig skadeståndsskyldighet framstod för honom som i många
avseenden underlägsen försäkringsersättning. Han betonade, att behovet av
ekonomisk gottgörelse för en inträffad skada givetvis är helt oberoende av
orsaken till skadans uppkomst, och hävdade att man måste välja ett
försäkringsmässigt ersättningssystem, om man vill garantera att skadeersättning
utgår. Detta gäller framför allt i fråga om kroppsskada, men enligt Strahl
medför försäkring också när det gäller sakskada, att ersättning kan utgå i
mycket större omfattning än vad som följer av skadeståndsreglerna.
Strahl
ansåg det i och för sig önskvärt att ersättning skall kunna beredas för alla
person- och sakskador. Genom en utvidgning av skadeståndsmöjligheterna kan man
emellertid, menade Strahl, inte åstadkomma en ordning som medger att
ersättning utgår i alla de fall där det är behövligt. Försäkringssystemets
möjligheter i det avseendet är mindre begränsade,
I överensstämmelse med sin uppfattning om skadestånd
jämfört med försäkring fann Strahl att man bör införa en olycksfallsförsäkring
för hela folket till belopp, som kan framstå som någorlunda tillfredsställande
för gemene man. Den som vill ha högre ersättning skulle vara hänvisad att
1.4.1.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 5 år 1972 69
teckna
frivillig försäkring. Olycksfallsförsäkringen skulle finansieras av allmänna
medel samt avgifter av de försäkrade och sådana verksamheter som medför mera
avsevärd risk för olycksfall. Regressanspråk skulle kunna göras gällande när
det är motiverat av preventionshänsyn. Om systemet är möjligt att genomföra,
skulle det lösa ersättningsfrågorna i personskade-faUen. Strahl förulskickade,
att ett reformprogram enligt dessa linjer måste ta avsevärd tid i anspråk. Om
det inte anses möjligt eller önskvärt att förverkliga programmet i dess
helhet, skulle man dock kunna pröva dessa idéer på vissa speciella områden. Här
tänkte Strahl bl. a. på trafikförsäkringen, som skulle kunna utvidgas till
sådana skador som nu inte täcks av bilansvarighetslagen. Yrkesskadeförsäkringen
skulle kunna byggas ut till en försäkring mot skada genom farlig verksamhet,
I fråga om sakskador borde
enligt Strahl försäkring alltjämt ankomma på vars och ens eget initiativ.
Obligatorisk ansvarsförsäkring ansåg Strahl dock vara motiverad i fall då
lagstiftningen föreskriver objektivt ansvar.
Hur
mycket man än förenklar uppgiften att skapa ett tillfredsställande ersättningssystem
genom ett rationellt utnyttjande av försäkringsväsende! kommer det dock enligt
Strahl att föreligga behov av skadeståndsregler, eftersom det under alla
förhållanden kommer att förekomma skador som inte är täckta av försäkring.
Vidare måste regler finnas om försäkringsgivares regressrätt, vilka ytterst
går tillbaka på regler om skadeståndsskyldighet.
1.4.2.1951
års nordiska joristmote
De
idéer och förslag som presenteras i 1950 års principbetänkanden diskuterades
under ämnet »Skadestånd och försäkring» vid det nittonde nordiska juristmötet i
Stockholm år 1950. Den rationella helhetssyn som utredningsmännen anlagt på
skadeståndsrätten väckte sympati. Men de nya idéerna kritiserades också,
samtidigt som skadeståndsrätten i dess nuvarande utformning försvarades. Inte
minst rönte tankarna på en allmän olycksfallsförsäkring invändningar. De som
försvarade den traditionella skadeståndsrätten ställde sig emellertid inte
främmande för olika förbättringar av denna, t. ex. genom införande av
objektivt ansvar på ytterligare områden. Meningarna var starkt delade om
lämpUgheten att påbörja ett nordiskt lagstiftningssamarbete på
skadeståndsrättens område.
1.4.3.
Direktiven till 1952 års ntredningar
I
samband med att bilskadeutredningen och kommittén angående det aUmännas
skadeståndsansvar tillsattes år 1952 förklarade sig föredragande
departementschefen vara ense med 1950 års utredningsmän om att reformarbetet
borde fullföljas i nordiskt samarbete. De riktlinjer som utredningsmännen
angett borde följas. Arbetet borde också bedrivas på det sätt
1.4.3.
70 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
som utredningsmännen rekommenderat. Departementschefen
ville dock inte ta ställning till frågan huruvida en allmän
olycksfallsförsäkring i vidsträckt omfattning skulle kunna avlösa
skadeståndsrätten över hela linjen. Han var inte heller övertygad om att de
lösningar som de två utredningarna nådde fram till kunde i någon högre grad
tjäna till vägledning för en blivande allmän reform av skadeståndsrätten.
1.4.4. Remissyttrandena över 1957 och 1958 års betänkanden
I yttrandena över bilskadeutredningens betänkande förekom
kritik av att reglerna om skadestånd med anledning av biltrafik bröts ut ur det
större sammanhang som arbetet på en gemensam nordisk skadeståndsrätt utgör. Det
ansågs på några håll inte lämpligt att göra större ändringar i bestämmelserna
på ett begränsat område, innan enighet nåtts om principerna för den allmänna
skadeståndsrätten. Det låg nära till hands att också på andra områden genomföra
regler av samma innehåll som förslagets. Samtidigt erinrade man från vissa
håll om den tveksamhet som föredragande departementschefen gett uttryck åt i
frågan, huruvida lösningarna i den första etappen kunde tjäna till vägledning
vid utformningen av de allmänna reglerna. Förhållandena inom
motorfordonstrafiken ansågs alltför speciella för att kunna läggas till grund
för en allmän reform av skadeståndsrätten. Styrelsen för Sveriges
advokatsamfund framhöll särskilt, att ett accepterande av det framlagda
förslaget inte innebar ett godtagande av de vittgående reformplaner som kommit
till uttryck i det svenska principbetänkandet år 1950. Försäkringsinspektionen
i sin tur ansåg, att objektivt ansvar mycket väl kunde införas på ett visst
område, innan frågan om sådant ansvar på andra tänkbara områden blivit utredd.
Ocksä i remissyttrandena över det betänkande som kommittén
angående det allmännas skadeståndsansvar avgett placerade en del instanser in
förslaget i det större sammanhang som det allmänna skadeståndsrättsliga
reformarbetet utgör, överståthållarämbetet ansåg att skadestånd i offentlig
verksamhet inte borde genom fristående lagstiftning brytas ut ur detta
sammanhang. Andra remissinstanser anmälde ocksä tveksamhet på denna punkt, men
fördelarna med lagstiftningen ansågs mestadels överväga. Cienom att förslaget
uppehöll sig vid allmänna skadeståndsspörsmål kunde det dock, enligt vissa
remissuttalanden, komma att föregripa eller försvåra en allmän svensk
lagstiftning om skadestånd.
L4.5.1960 och 1963 års nordiska joristmöten
Diskussionen om skadeståndslagstiftningen fortsatte vid
de juristmöten som ägde rum i början av 1960-talet. Vid det tjugoandra
nordiska juristmötet i Reykjavik år
1.4.3.
Kungl. Maj:ts propositioii nr 5 år 1972 71
1960 utvecklade justitierådet Gösta Walin delvis andra
synpunkter på lagstiftningsarbetet än dem som kommit till uttryck i 1950 års
principbetänkanden. Han gjorde sig närmast till tolk för den nyss beskrivna
andra huvudlinjen i skadeståndsdebatten och förordade partiella reformer på
den bestående rättens grund. Han betonade visserligen försäkringsväsendets
särskilt ansvarsförsäkringens betydelse för ersättningssystemet. Men viktiga
förbättringar skulle man enligt Walin nå bäst om man fortsatte att bygga på de
nuvarande skadeståndsreglerna. Dessa borde alltså kompletteras och modifieras
genom lagstiftning. Även om en del spörsmål därvid måste lämnas öppna, kan
väsentliga frågor lösas, samtidigt som domstolarna genom motiven får anvisning
på de synpunkter som har varit avgörande för de lagstiftande organens
bedömningar, Walin ansåg att den nordiska skadeståndsrätten på detta sätt bör
kodifieras efter gemensamt utredningsarbete. Själv skisserade han några
punkter i en sådan allmän skadeståndslag för att visa hur hans idéer kunde
förverkligas. Lagen innehöll bl. a. culparegeln och en regel om jämkning av
skadeståndsansvaret för fall då ersättningen annars skulle verka oskäligt
betungande.
Meningarna om hur reformarbetet bör bedrivas var under
diskussionen vid detta möte delade. En väsentlig invändning mot Walins förslag
var att en enhetlig tillämpning av skadeståndsreglerna inte skulle bli följden
om reglerna kodifieras. Lagens bestämmelser skulle nämligen bli så allmänt
hållna att de inte lämnar domstolarna bättre vägledning än nuvarande nationella
praxis på området. Särskilt ansågs detta gälla den grundläggande culparegeln.
Lagstiftningen borde därför anstå till dess att de skadeståndsrättsliga
principerna klarnat bättre. Från andra håll betonades dock värdet av en sådan
kodifiering som Walin tänkt sig, inte minst därför att man under arbetets gång
skulle tvingas att lösa åtskilliga problem som nu vållar svårigheter i
rättstillämpningen.
Också vid det tjugotredje nordiska juristmötet i Köpenhamn
år 1963 diskuterades skadeståndsrättsliga frågor. Denna gång var ämnet
begränsat till ersättning vid personskada. Det konstaterades, att de nordiska
reglerna på detta område företer stora skiljaktigheter, vilket har till följd
att man inte uppnår rättslikhet bara genom att utforma enhetliga
ansvarsregler. En nordisk utredning om skadestånd med anledning av personskada
välkomnades allmänt.
L4,6. Skadeståndskonunitténs betänkanden
I betänkandet »Skadestånd I» utformade 1959 års
skadeståndskommitté sitt förslag till lag med allmänna bestämmelser om
skadestånd inom den ram som de hittiUsvarande skadeståndsreglerna i 6 kap. SL
utgör. Föreskrifter om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar ansåg
kommittén inte böra infogas i en sådan allmän lag utan i stället böra pla-
1.4.6.
72 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
ceras i en särskild lag i ämnet. Vid en mera genomgripande
revision av ska deståndslagstiftningen borde dock enligt kommitténs
uppfattning även arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar regleras i
en allmän lag om skadestånd.
Skadeståndskommittén
ansåg sig inte ha anledning att gå djupare in i diskussionen om grundlinjerna
för den framtida skadeståndsrätten. Vid en omfattande reform borde man dock,
enligt vad kommittén uttalade i »Skadestånd II», inte göra alltför radikala avsteg
från vad som nu gäller.
Kommittén
belyste också i några sammanhang olägenheterna av det partiella
lagstiftningsarbete som det aktuella reformprogrammet innebar. Dessa
olägenheter skulle enligt kommittén bli särskilt märkbara i fråga om de regler
angående jämkning av arbetsgivares principalansvar och av arbetstagares
personliga skadeståndsansvar som kommittén föreslog. Skäl till jämkning kan
sålunda föreligga även t. ex. när en arbetsgivare själv är vållande till en
skada. Vidare kan en möjlighet att nedsätta det personliga skadeståndsansvaret
vara önskvärd även när någon i andra sammanhang än som arbetstagare ådrar sig
betungande skadeståndsansvar. Kommittén Aille dock inte tillmäta dessa
nackdelar avgörande betydelse. Den ansåg i stället att man får finna sig i de
mindre olägenheter som är förenade med att reformarbetet skrider successivt
fram, hellre än att skjuta det hela till en oviss framtid.
1.4.7. Remissyttrandena över Skadestånd I och Skadestånd H
I några yttranden över betänkandet »Skadestånd I»
framhölls önskvärdheten av en mera allmän och genomgripande reformering av
skadeståndsrätten. Hovrätten över Skåne och Blekinge underströk, att skadeståndskommitténs
förslag berör problem av stor betydelse, som påkallar en genomgripande
behandling. Hovrätten nämnde särskilt frågan om en allmän jämkningsregel och
spörsmålet om förhållandet mellan skadestånd och försäkring. En förnyad översyn
av grundproblemen inom skadeståndsrätten borde enligt hovrätten göras snarast.
Målet för reformarbetet borde enligt justitiekanslem vara en allmän
skadeståndslag, vilket dock inte hindrar att man genomför särskilt angelägna
ändringar i gällande rätt.
önskemål
om en allmän översyn av skadeståndsrätten framfördes också av andra remissinstanser,
som mot bakgrunden härav uttalade tvekan inför partiella reformer. Hovrätten
för Nedre Norrland påtalade risken för oklarheter, om ändringar vidtas
beträffande vissa avsnitt i en lag, medan andra delar behålls i stort sett
oförändrade. Enligt vad Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalade är det
inte rimligt att nya betraktelsesätt accepteras inom begränsade områden av
skadeståndsrätten, innan de grundligt penetrerats med sikte på tillämpning
över hela fältet.
1.4.6.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 73
Också vissa yttranden över betänkandet »Skadestånd II» innehöll allmänna synpunkter på
reformarbetet inom skadeståndsrätten. Man framhöll från skilda håll den
osäkerhet som råder i fråga om riktlinjerna för arbetet och ovissheten om vad som
blir det slutliga resultatet av de utredningar som hittills har verkställts.
Justitiekanslem ansåg, att arbetet bör inriktas på att åstadkomma en allmän
skadeståndslag på den bestående rättens grund men att sådana partiella
reformer av begränsad räckvidd som är möjliga bör genomföras. En sådan allmän
lag skulle vara värdefull, dels därför att den skulle tillhandahålla en stomme
för fortsatta reformer, dels därför att man skulle få fram erfarenheter av de
partiella reformerna, Justitiekanslem ansåg det i jämförelse härmed betydligt
vanskUgare att inrikta arbetet på en mera långsiktig eller genomgripande
reform. Åtskilliga remissinstanser, däribland hovrätten för Nedre Norrland och
länsstyrelsen i Stockholms län, delade justiliekanslerns uppfattning, att den
allmänna lagen bör reglera de ämnen som skadeståndskommitténs båda betänkanden
innehöll. Hovrätten framhöll bl. a., att man, för att förebygga oklarheter,
inte bör göra arbetsgivar- och arbetstagaransvaret till föremål för lagstiftning
annat än i samband med lagstiftning om den grundläggande allmänna
skadeståndsrätten. Denna uppfattning delades i princip av kommerskollegium.
Ett mycket stort antal remissinstanser ansåg att lagstiftning rörande statens
och kommunernas skadeståndsansvar bör ske samtidigt med eller i anslutning till
att lagstiftning om principalansvaret genomförs. Endast ett par instanser fann
att bestämmelser om det allmännas ansvar borde införas innan principalansvaret
reglerades.
Svea hovrätt framförde tanken att man vid den stegvisa
kodifieringen av skadeståndsrätten till en början bör ta upp endast person- och
sakskada. Genom att i stort sett lämna åsido det mera svårbearbetade område som
rätten till ersättning för övriga former av skada utgör vinner man enligt
hovrätten att skadeståndsrätten i ett sammanhang kan lagfästas beträffande
såväl enskilda personers som det allmännas ansvar för person- och sakskador.
1.4.8. Nordiska rådet
I ett medlemsförslag vid Nordiska rådets 13 :e session i
Reykjavik år 1965 hemställdes att rådet skulle rekommendera de nordiska
regeringarna att innan samarbetet på skadeståndsrättens område fortsatte
för rådet lägga fram en allmän plan för samarbetet. En sådan plan skulle enligt
förslaget ange efter vilka huvudprinciper en kodifiering av skadeståndsrätten
bör läggas upp. Förslagsställarna ansåg att försäkring i större omfattning än
f. n, kan lösa de problem som möter på skadeståndsområdet. Utvecklingen pekar
enligt förslagsställarna hän mot en kombination av objektivt ansvar och
försäkring på allt fler områden. Strahls tankegångar från år 1950 borde enligt
förslaget noggrant studeras. Den hittillsvarande ordningen hade lett
1.4.8.
74 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
till att utredningsresultaten i efterhand utsatts för
kritik av principiell natur och betraktades därför inte som ändamålsenlig.
Därför borde en allmän genomgång av de bärande principerna på området komma
till stånd.
Det var med anledning av detta och ett tidigare väckt
medlemsförslag om införande av objektivt ansvar i förening med obligatorisk
ansvarsförsäkring i fråga om skada orsakad av barn som Nordiska rådet
beslutade om den förut omnämnda rekommendationen angående rättssociologisk undersökning
av försäkrings inverkan på skadeståndslagstiftningen (avsnitt 1.2.4).
1.4.9. Direktiven för 1966 års skadeståndskommitté
När min företrädare i november 1966 anmälde frågan om att
tUlsätta en ny skadeståndskommitté med uppdrag att utreda frågorna om
skadestånd för framtida förlust av arbetsinkomst och om efterlevandes rätt till
skadestånd anslöt han sig i princip tUl uppfattningen att lagstiftningsarbetet
på skadeståndsområdet också framdeles bör följa de partiella reformernas väg
men med siktet inställt på att arbetet småningom skall resultera i en allmän
nordisk skadeståndslag. Han utgick också från att den nya kommitténs förslag,
i likhet med sina närmaste föregångare, skulle bygga på den traditionella
skadeståndsrättens grund.
1.5. Departementschefen 1.5.1. Det nuvarande rättsläget
I varje samhälle är det oundvikligt att medborgare då och
då drabbas av skador till person eller egendom. Med den tekniska och
industriella utveckUngen och fortgående urbaniseringen ökar skaderiskema
betydligt. Det är visserligen möjligt att genom förebyggande åtgärder av skilda
slag arbetarskydd, trafiksäkerhetsåtgärder etc. motverka tendenserna till
stegrad skadefrekvens, men det är uppenbarligen inte möjligt i ett modernt samhälle
att helt undvika att skador inträffar, t.o.m. i ganska betydande omfattning.
Varje fall av personskada för med sig fysiskt och/eller psykiskt lidande för
den enskilde. Det är en samhäUelig uppgift att så långt möjligt mildra dessa
verkningar. Man står här liksom när det gäller fysisk eller psykisk sjukdom
inför ett vård- och rehabiliteringsproblem, som till väsentlig del måste lösas
med andra inedel än att bereda den skadelidande ekonomisk gottgörelse. Men
varje skadefall har också, vare sig det gäller person- eller egendomsskada,
direkta ekonomiska följder för den skadelidande och betyder en
samhällsekonomisk förlust. Det måste därför finnas regler om hur den ekonomiska
bördan av dessa förluster skall fördelas bland medborgarna.
Om man går tillbaka till perioder långt före
industrialismen gällde hos oss som huvudregel, att förlusten i följd av ett
skadefall bars av den som drab-
1.4.8.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 75
hats av skadan. I fall då denna vållats av annan person,
t. ex. genom uppsåtUg misshandel eller skadegörelse, kunde visserligen den
förfördelade eller hans familj kräva en ekonomisk gottgörelse. Denna hade
emellertid karaktären av en bot, som inte utmättes i direkt proportion till
skadans storlek och alltså inte i första hand hade en ersättande funktion utan
närmast var att beteckna som en straffrättslig sanktion, motiverad utifrån
primitiva vedergällningsföreställningar. Under inflytande från den romerska
rätten utbildades emellertid småningom vissa skadeståndsregler av annan typ.
Mot slutet av förra seklet var den s. k. culparegeln fullt utbildad hos oss.
Den brukar i modern språkdräkt formuleras ungefär så här: den som uppsåtligen
eller av vårdslöshet vållar annan person skada är skyldig att ersätta skadan.
Denna regel liksom nutidens skadeståndsregler över huvud taget brukar
sägas ha en dubbel funktion, den avskräckande och moralbildande, dvs. att
avhålla medborgarna från handlingar som orsakar skada för andra medborgare, och
den reparativa, dvs. att bereda den skadelidande i det enskilda fallet
ekonomisk gottgörelse för den lidna skadan. Utgångspunkten vid regelns
tillämpning är, att den reparativa effekten skall vara hundraprocentig. Den
skadelidande skall sålunda ha full ersättning för den förlust han har lidit,
såvida han inte själv har medverkat till skadan genom eget våUande då kan det
bli fråga om jämkning av skadeståndet.
Culparegeln utgör ännu i dag grundvalen för vår
skadeståndsrätt. Kring och på grundval av denna huvudregel har sedermera
utbildats ett omfattande och komplicerat skadeståndsrättsUgt regelsystem. Inom
detta kan två huvudgrupper av regler urskiljas: de som gäller s. k.
inomobligatoriskt skadestånd, dvs. regler om ersättning för skador uppkomna i
kontraktsförhållanden, och de som avser skador utanför kontraktsförhållanden
eller regler om s.k. utomobligatoriskt skadestånd. I detta sammanhang är det
främst de sistnämnda reglerna som är av intresse.
Den svenska rättens regler om utomobUgatoriskt skadestånd
har hittills i bara begränsad omfattning utformats i skriven lag. Vissa
grundläggande bestämmelser av allmän natur om skadestånd med anledning av
brott finns i 6 kap. SL. Där föreskrivs skyldighet för den som har begått brott
att ersätta den skada som har uppkommit genom brottet. Vidare innehåUer
kapitlet regler om verkan av den skadelidandes medvåUande, om vad som är
ersättningsgiU personskada, om skyldighet vid vissa brott mot den personliga
integriteten att utge ersättning för lidande, om efterlevandes rätt till
skadestånd när någon har blivit dödad, om solidariskt ansvar för flera
skadevållare samt om skadeståndsskyldighet för barn under 15 år och sinnessjuka
eller med dem jämstäUda personer och för deras värdnadshavare. Vid sidan av
dessa allmänna bestämmelser finns skadeståndsrättslig speciallagstiftning på
särskilda områden, främst inom kommunikationsväsendet och energiförsörjningen,
på miljöskyddsområdet och inom immaterial-rätten,
1.5.1.
76 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
I övrigt har den utomobligatoriska skadeståndsrättens
regelsystem utbildats i rättstillämpningen. Knappast på något annat område
inom civilrätten har de rättstiUämpande organens verksamhet haft så stor
betydelse för rättsutvecklingen. Domstolarna har i avsaknad av skriven lag
haft att självständigt ta ställning till åtskilliga frågor av stor principiell
betydelse, såsom förutsättningarna för inträde av skadeståndsansvar utanför
tillämpningsområdet för 6 kap. SL, vad som skall utgöra ersättningsgiU skada,
kravet på orsakssammanhang mellan skadegörande handling och uppkommen skada,
skadeståndets fördelning mellan flera ansvariga, avgränsning av tillämpningsområdet
för reglerna om utomobligatoriskt skadeståndsansvar mot området för
kontraktsrättens ersättningsregler osv.
Rättsutvecklingen under detta århundrade präglas i stort
sett av återhållsamhet från domstolarnas sida, när det gällt att bryta med
hävdvunna grundsatser. De aktsamhetsnormer som har lagts till grund för
culpabedöm-ningen, dvs. bedömningen av vad som skall anses utgöra ett vållande
som utlöser skadeståndsansvar enligt culparegeln, har visserligen förändrats i
en riktning som har medfört att skadeståndsansvaret på många verksamhetsområden
har skärpts man har ibland t. o. m. talat om att domstolarna fingerat culpa i
situationer, där enligt gängse värderingar kraven på normal aktsamhet inte kan
anses eftersatta. Men den principiella utgångspunkten har varit, att
skadeståndsansvar utan stöd av skriven lag förutsätter att den
skadeståndsskyldige själv har handlat »culpöst», dvs. uppsåtligen eller av
vårdslöshet. Man har visserligen nått fram tUl en regel om ansvarighet för
annans vållande med stöd av ett resonemang som går ut på att en arbetsgivare
skall s. a. s. identifieras med vissa av sina anställda och därför svara för
skador som dessa vållar. Denna grundsats om s. k. principalansvar har
domstolarna emellertid ansett tillämplig endast när skadevållaren har tUlhört
drifts- eller arbetsledningen eller har kunnat jämställas med sådan personal
med hänsyn till att från risksynpunkt särskilt ansvarsfulla uppgifter har
anförtrotts honom.
Skadeståndsansvar helt oberoende av vållande rent
objektivt ansvar har i rättstillämpningen statuerats huvudsakligen i vissa
särpräglade fall på grannelagsrättens område, bl. a. vid omfattande grävnings-
eller sprängningsarbeten, och vid vissa särskilt riskfyllda militärövningar. I
övrigt har domstolarna hållit fast vid culpaprincipen, och någon sådan allmän
grundsats om objektivt ansvar vid farlig verksamhet som har vunnit insteg i
vissa utländska rättssystem gäller inte hos oss.
Också i ett annat betydelsefullt hänseende intar svensk
rätt traditionellt en restriktiv hållning. Den allmänna regeln om ansvar för
eget vållande anses hos oss i princip ha giltighet endast vid de s. k.
integritetskränkningarna, dvs. skada på person eller sak. Vid sådana skadefall
utgår visserligen ersättning också för den förmögenhetsskada (förlorad
arbetsinkomst, utebli-
1.5.1.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 5 år 1972 77
ven
vinst o.d.) som utgör en direkt följd av person- eller sakskadan, men för
förmögenhetsförlust som någon tillfogas utan att förlusten slår i samband med
skada på person eller sak t. ex. genom bojkott eller genom att den
skadelidande förmåtts att vidta förlustbringande dispositioner av sin
förmögenhet (här kallad »ren förmögenhetsskada») eller hindrats i sin
förvaltning av denna etc. utgår i princip inte ersättning annat än när den
skadegörande handlingen utgör brott, t. ex. bedrägeri.
Culparegelns
tillämpning i fråga om skador uppkomna i verksamhet som bedrivs av det allmänna
staten eller kommun är oomstridd såvitt gäller verksamhet som kan
jämställas med enskild. Inom området för sådan verksamhet tillämpas också de
grundsatser om principalansvar som jag nyss har berört. Det finns däremot bara
ett fåtal exempel på att det allmänna har ålagts skadeståndsansvar med
tillämpning av grundsatser om principalansvar inom området för offentlig
myndighetsutövning. Alla dessa fall avser person- eller sakskada, och det
råder delade meningar om hur vittgående slutsatser som kan dras av dessa
avgöranden. Men det föreligger enighet om att det allmänna enUgt svensk rätt i
varje fall inte bär något ansvar för annan ekonomisk skada än person- eller
sakskada s, k, allmän förmögenhetsskada när sådan skada uppkommer genom
fel eller försummelse vid den offentliga myndighetsutövningen, t, ex. genom
ett oriktigt avgörande av en myndighet eller av en enskild tjänsteman, och
detta oavsett om den skadevållande handlingen är straffbar eller inte.
Den utveckling av
skadeståndsrätten genom domstolarnas rättstillämpning som nu i all korthet har
skildrats bör ses mot bakgrunden av den snabba utveckling som vi under detta
århundrade har fått bevittna på de tekniska, ekonomiska och sociala områdena.
Det krävs inga närmare belägg för påslåendet, att välståndsutvecklingen och den
strukturomvandling som samhället undergått har skapat ändrade betingelser också
för den skadeståndsrättsliga regleringen. Det räcker att peka på några av de
viktigaste faktorer som har bidragit till att helt förändra bilden, när det
gäller arten och omfattningen av de skaderisker som är förenade med mänsklig
verksamhet på olika områden: ökad industrialisering parad med en fortgående
automation, teknisk omdaning och rationalisering av den industriella verksamheten,
ökad befolkningskoncentration till de högt industrialiserade tätorterna, snabb
expansion av den offentliga verksamheten. Ett annat, lika påfallande som
betydelsefuUt drag i utveckUngen utgör den kraftiga expansionen och
effektiviseringen av både den offentliga och den privata försäkringsverksamheten.
Det är tydligt, att alla dessa omständigheter i hög grad måste inverka inte
bara på utformningen av det skadeståndsrättsliga regelsystemet utan över huvud
taget på varje ställningstagande till frågan, enligt vilket eller vilka system
och efter vilka normer gottgörelse skall beredas för de skador som inträffar i
samhället.
1.5.1.
78 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
1.5.2. Hovudlinjer i reformarbetet
Det är mot denna bakgrund naturligt, att frågan om en
reformering av skadeståndsrätten kom att inta en framträdande plats på
programmet, när det nordiska lagstiftningssamarbetet återupptogs efter andra
världskrigets slut. Den förberedande principutredning, som enligt beslut år
1946 av de nordiska ländernas justitieministrar utfördes under 1940-talets
sista år och som resulterade i 1950 års betänkanden med riktlinjer för
reformarbetet, utmynnade i en rekommendation om en genomgripande reformering
av den utomobligatoriska skadeståndsrätten med sikte på att åstadkomma en allmän
nordisk skadeståndslag. De reformplaner som skisserades i utredningarna var
inte bara omfattande i den meningen att de berörde praktiskt taget alla områden
av den utomobligatoriska skadeståndsrätten. De öppnade också i sakligt
hänseende vittsyftande och intresseväckande perspektiv, särskilt i den form som
de presenterades av den svenske utredningsmannen, numera professorn em. Ivar
Strahl. Av speciellt intresse var de av Strahl framförda tankarna, att
skadeslåndsrätten i stor utsträckning skulle ersättas med försäkring i en
eller annan form, åtminstone i fråga om personskador. Dessa idéer har i
väsentlig mån inverkat på de senaste årens skadeståndsrättsliga diskussion och
har också satt spår i det reformarbete som har bedrivits i Norden.
Utredningsmännen bakom 1950 års principbetänkanden var
klart medvetna om att stora svårigheter måste övervinnas, innan tanken på en
allmän nordisk skadeståndslag kunde förverkligas. Enligt utredningsmännen kunde
en så omfattande reform inte genomföras i ett sammanhang. De rekommenderade
därför, att arbetet till en början skulle bedrivas i etapper och att man först
skulle inrikta sig på partieUa reformer på de områden där reformbehovet
framstod som mest angeläget. Denna principiella uppläggning har i stort sett
följts.
Som har framgått av den redogörelse jag lämnat i det
föregående har sålunda efter utredningar i nordiskt samarbete lagts fram
förslag till ny bilansvarighets- och trafikförsäkringslagstiftning,
lagstiftning om skadestånd i offentlig verksamhet, ändrade regler om
försäkringsgivares regressrätt, lag med vissa bestämmelser om skadestånd, innefattande
nya regler om barns och föräldrars skadeståndsansvar samt avsedd att ersätta 6
kap. SL, och slutligen lag med vissa betämmelser om arbetsvares och
arbetstagares skadeståndsansvar. I stort sett motsvarande förslag har lagts
fram i våra nordiska grannländer. I Finland och Norge har på grundval av
föreliggande förslag genomförts ny lagstiftning om ersättning för skada i följd
av bruket av motorfordon. I Norge har under år 1969 en »lov om skadeserstatning
i visse forhold» trätt i kraft, vilken innehåller regler om barns och föräldrars
skadeståndsskyldighet, om arbetsgivares principalansvar, om det allmännas
skadeståndsansvar och om arbetstagares skadeståndsansvar. I öv-
1.5.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 79
rigt har utredningsförslagen ännu inte föranlett
lagstiftning i något av länderna. Reformarbetet fortsätter emellertid enligt i
huvudsak de riktlinjer som angavs år 1958 av de delegerade för nordiskt
lagsamarbete. Den nu sittande svenska skadeståndskommittén utreder sålunda i
samverkan med motsvarande kommittéer i Danmark, Finland och Norge frågor om
ersättning för framtida förlust av arbetsinkomst och om ersättning för förlust
av försörjare.
Det
framtida reformarbetet på skadeersättningsområdet måste ses mot bakgrunden av
en samhällsutveckling under det senaste decenniet som väsentligt förändrat
betingelserna för detta arbete. Skadeståndets betydelse när det gäller att
bereda ersättning för de skador som uppkommer i samhället har förändrats och
förskjutits. Särskilt på personskadornas område har andra ersättningsformer
kommit att spela en alltmer central roll. Jag har nyss pekat på den expansion
som det offentliga och enskilda försäkringsväsendet har undergått. Den
successiva utbyggnaden av vårt socialförsäkringssystem har medfört, att
flertalet personskador blir till stor del ekonomiskt täckta inom ramen för den
allmänna försäkringen och yrkesskadeförsäkringen. I allt större omfattning
bereder olika former av enskilda försäkringar, inte minst av typen
gruppförsäkringar, ett kompletterande skydd. Socialförsäkringen saknar helt
regressrätt mot den som enligt skadeståndsrättsliga regler skulle kunna göras
ansvarig för skadan. De privata försäkringar det här gäller har i stor
utsträckning karaktär av s. k. summa-försäkring och någon regressrätt mot den
skadeståndsskyldige kommer då inte i fråga. Vid övriga former av ensldld
personförsäkring innehåller försäkringsavtalen regelmässigt regressvillkor som
snävt begränsar försäkringsgivarnas möjligheter att återkräva försäkringsersättning
enligt skadeståndsrättsUga regler.
På
egendomsskadomas område finns visserligen inte någon motsvarighet till
socialförsäkringssystemet och skadeståndsrätten spelar därför här en mer
framträdande roll. Men också på detta område har en betydelsefull utveckling
skett inom det enskilda försäkringsväsendet. Nya skadeförsäkringsformer har
tillskapats, även om möjligheterna att genom objektsförsäkring få skydd annat
än mot vissa specifika skaderisker, såsom brand, stöld, vattenskada,
trafikskada, maskinskada o. d,, fortfarande är begränsade. Väsentligare är
emellertid, att skadeförsäkringar vinner en stadigt ökad utbredning bland
allmänheten. I takt med denna utveckling förlorar skadeståndsrätten i avsevärd
mån sin betydelse, eftersom också vid skadeförsäkring regressvillkoren i
försäkringsavtalen ofta begränsar återkravs-möjligheterna och i övrigt
regressrätt mot ensldlda utövas i ringa omfattning.
Men också
i fall då skadeståndsreglerna formellt träder i tillämpning för att helt eller
delvis bereda gottgörelse för en liden skada, blir det allt oftare i praktiken
fråga om en försäkringsmässig reglering. Ansvarsförsäkring vin-
L5.2.
80 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
ner fortlöpande allt större utbredning, främst inom
närings- och yrkeslivet men också i rent privata förhållanden. Härtill kommer,
att lagstiftaren på vissa områden har föreskrivit obligatorisk
försäkringsplikt. Utvecklingen har idag gått därhän, att det torde vara
betydligt vanligare att skadestånd för person- eller sakskada utgår ur en
ansvarsförsäkring än att det betalas av den skadeståndsskyldige själv med
dennes egna medel. Försäkringssummorna i både frivillig och obligatorisk
ansvarsförsäkring är idag så höga, att det hör till undantagen att tillgänglig
försäkringsersättning inte förslår till full täckning av den lidna skadan,
Gottgörelse för skador utgår således idag från flera
skilda källor enligt ett mångskiftande system med åtskilliga komponenter,
karakteriserat av ett komplicerat samspel mellan skadestånd och olika former av
offentlig och privat försäkring. Men vår kunskap om hur detta system fungerar
är bristfällig och fragmentarisk. Vi saknar underlag för att i precisa termer
eller siffror uttrycka, vilken ekonomisk roll skadestånd resp. försäkring i
skilda former spelar eller på vilket sätt de olika regelsystemen inverkar på
varandra. Därmed saknar vi i väsentlig mån också möjligheter att göra säkra
förutsägelser om verkningarna av den ena eller andra förändringen i regelsystemen.
Den utveckling som jag har skildrat i det föregående har
inverkat också på frågan om skadeståndets förebyggande effekt. Bara för några
decennier sedan var det en allmänt utbredd uppfattning, att risken att drabbas
av ett ekonomiskt ansvar för följderna av ett vårdslöst handlande skulle vara den
kanske viktigaste av de drivkrafter som förmår medborgarna att iaktta de
aktsamhetsnormer på vilka culparegeln vilar. Denna föreställning inrymmer
strängt taget två element. Tanken är dels att vetskapen om att ett visst
handlingssätt medför ersättningsskyldighet, om det leder till att annan lider
skada, i det enskilda fallet avhåller individen från att handla i strid med den
skadeståndsrättsUga handlingsnormen. Dels går resonemanget ut på att
skadeståndsreglerna verkar allmänt moralbildande och såhmda bidrar till att i
samhället utbildas ett system av handlingsnormer som medborgarna iakttar
automatiskt och oreflekterat.
Det finns idag anledning att ifrågasätta bärkraften i
dessa teser. Vid de grövsta fallen av överträdelser, dvs. fall dä någon
uppsåtligen tillfogar annan skada, är det fråga om straffbara handlingar. Här
spelar med all säkerhet straffbuden en långt viktigare roll för
moralbildningen än skadeståndsreglerna. Såvitt gäller personskada är det inte
sannolikt, att risken av ett skadeståndsansvar i det enskilda fallet har någon
preventiv effekt, som gör sig gällande vid sidan av straffhotet. Däremot kan
det inte uteslutas, att skadeståndsreglerna har en sådan effekt, när det gäller
att avhålla från uppsåtlig skadegörelse på annans egendom. Men med all
sannolikhet är det också här andra förhållanden som utgör den väsentliga
grunden till att medborgarna avhåller sig från handlingar av detta slag.
1.5.2.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 81
Frågan om skadeståndets preventiva effekt är svårare att
bedöma, när det gäller den del av culparegeln som tar sikte på icke uppsåtUga
men vårdslösa eller försumliga beteenden. Starka skäl talar dock för, att
föreställningen om skadeståndsreglernas moralbildande och preventiva funktion
är överdriven också för dessa fall. Den utveckUng på ansvarsförsäkringens
område som skildrats i det föregående har medfört, att det personliga
skadeståndsansvaret för den som av vårdslöshet har vållat en skada inte aUs
görs gällande i samma omfattning som förr. Men det finns knappast belägg för
att denna utveckling lett tiU att människors aktsamhet allmänt sett har
slappnat. Ett belysande exempel må anföras. Ett relativt stort antal skador
inträffar i yrkesUvet som en följd av försummelser av arbetsgivare eller
arbetstagare. Först under 1950-talet genomfördes den ordning enligt vUken
arbetstagares personliga skadeståndsansvar mot utomstående automatiskt omfattas
av arbetsgivarens ansvarsförsäkring. Denna ordning innebär, att den enskilde
arbetstagaren numera är praktiskt taget helt fredad från risken att personligen
drabbas av skadeståndsansvar mot tredje man vid vållande i tjänsten. I
praktiken utövar nämligen ansvarsförsäkringsbolagen regressrätt mot en
skadevållande arbetstagare bara när denne har vållat skadan uppsåtUgen eller i
berusat tillstånd. Trots detta har det veterligen inte från något håll gjorts
gällande, att antalet faU då en anställd genom vållande i sin tjänst orsakar
utomstående skada har ökat under det senaste decenniet. Mycket tyder på att
tendensen i åtskiUiga företag är den motsatta.
Det finns anledning tro, att det är helt andra faktorer än
risken av ett skadeståndsansvar som spelar den avgörande rollen när det gäller
att avhålla medborgarna från att överskrida gränserna för det tiUåtna. Det är
sannolikt att uppfostran och utiiildning, vidgad upplysning och
opinions-bUdning genom massmedia är av vida större betydelse som preventiva instrument
än de skadeståndsrättsliga reglerna.
Även dessa bedömningar vilar emellertid på osäker nind.
För att kunna rätt värdera i vad mån skadeståndsrätten fyller en avskräckande
och moral-bUdande funktion och hur den i det avseendet förhåUer sig tUl andra
företeelser med liknande verkningar, krävs en ingående kunskap om en rad ännu
okända förhållanden av psykologisk och sociologisk art. En sådan kunskap kan
vinnas endast med hjälp av vetenskapUga undersökningsmetoder. Några sådana
undersökningar av betydelse har emellertid hittills inte gjorts hos oss.
Det är i medvetande om vår bristande kunskap i de frågor
som jag nu har berört som de nordiska ländemas regeringar på Nordiska rådets
initiativ nyligen har låtit göra en samnordisk utredning rörande möjligheterna
att genomföra en rättssociologisk undersökning om försäkrings inverkan på
skadeståndsrätten. Detta utredningsarbete visar att brett upplagda rättssociologiska
undersökningar av detta slag skulle kunna bli av betydelse för det fortsatta
reformarbetet. Det är enligt min mening önskvärt att sådana
1.5.2.
6 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
82 Kungl. Maj:ts proposition nr ö år
1972
undersökningar i någon form kommer tUl stånd.
Rättssociologiska undersökningar av detta slag är
emellertid dyrbara och tidskrävande projekt. Tillförlitliga
undersökningsresultat som kan läggas till grund för mer bestämda slutsatser om
hur skadeersättiungsproblemen slutgiltigt bör lösas kommer att föreligga först
om åtskilliga år. Man kan då fråga sig om det nu är rätta tiden att gripa sig
an med ett omfattande skadeståndsrättsUgt lagstiftningsarbete och om inte
rättssociologiska undersökningar bör genomföras innan mer gesnomgripande
reformer aktualiseras. Det är emellertid inte tänkbart att införa ett totalt
reformstopp. De snabba tekniska, sociala och ekonomiska förändringar samhället
undergår gör det nödvändigt att kontinuerligt anpassa de skadeståndsrättsliga
reglerna till nya förhållanden. Det skulle inte heller vara riktigt att nu
avbryta ett mångårigt reformarbete som har avsatt betydelsefulla resultat i
form av ett flertal konstruktiva reformförslag. Många av dessa förslag svarar
mot aUmänt erkända reformbehov. Till största delen rör det sig inte heller om
radikala nydaningar utan endast om reformer på det beståendes grund.
mål
syftar till väsentliga fall för stora grupper av visa tiU den redogörelse
Under de senaste åren har emellertid också framförts krav
på betydligt mer långtgående reformer på skadeersättningsområdet. Dessa
reformönske-
förbättringar av det ekonomiska skyddet vid skadeskadelidande.
Jag inskränker mig här till att hän-som jag tidigare har lämnat (avsnitt 1.3.)
för en mångfald riksdagsmotioner och framstäUningar tiU Kungl. Maj :t om åtgärder
i denna riktning, t. ex. i fråga om ersättning för skador genom brott, skador i
yrkeslivet, skador orsakade av djur, skador genom felaktig medicinsk behandling
osv. Ett tiUgodoseende av dessa önskemål skulle förutsätta en delvis radikal
omdaning av det skadeståndsrättsliga regelsystemet. Gemensamt för flertalet ay
de uppslag och krav som har förts fram är att de syftar till en vidsträckt
tillämpning av s. k. objektivt skadeståndsansvar, dvs. ansvar oberoende ay
vållande. I den allmänna debatten skymtar emellertid också krav på olika typer
av obligatoriska försäkringsanordningar, mestadels i ansvarsförsäkringens form.
ÅtskUliga av dessa önskemål är i och för sig socialt
välmotiverade. Det skulle inte heller vara försvarligt att ställa sig avvisande
till dessa önskemål uteslutande med hänvisning tUl att vi saknar ett
rättssociologiskt undersökningsmaterial som skulle sätta oss bättre i stånd att
bedöma vilken eller vilka metoder som bör väljas för att lösa
ersättningsprohlemen. Jag ser det som både naturligt och nödvändigt att dessa
reformkrav tas upp tiU en samlad bedömning i samband med att statsmakterna tar
ställning till de utredningsförslag på skadeståndsområdet som är föremål för
Kungl. Maj:ts prövning.
Det år emellertid enligt min mening långt ifrån självklart
att alla de krav på förbättrat ekonomiskt skydd vid skadefall som sålunda har
aktualiserats bör i första hand eller ens till någon del lösas genom skadeståndsrättsliga
1.5.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 83
reformer, som innebär en utbyggnad och en konsolidering av
skadestånds-rätten. Utvecklingen under de senaste decennierna ger en klar
anvisning om att vid sidan av skadeståndsrätten finns andra metoder att lösa
skadeersättningsproblemen, metoder som har mera direkt anknytning tiU det
allmänna eller enskilda försäkringsväsendet eUer som förutsätter direkta
ingripanden från det allmännas sida med stödåtgärder inom den sociala
välfärdspolitikens ram.
Ett ställningstagande till de aktuella reformkraven
förutsätter därför en prövning och värdering av olika tänkbara metoder att
tillgodose dessa krav. En sådan prövning måste ske med utgångspunkt i en
preciserad rättspoli-tisk målsättning för våra ansträngningar att förebygga
skador och att skapa trygghet mot de ekonomiska följderna av skadefall. Strävan
bör vara att nå fram till vissa allmänna riktlinjer för reformarbetet på detta
område, grundade på en analys av de existerande ersättningssystemens ekonomiska
och sociala verkningar.
Bristema i vår kunskap om hur den nuvarande ordningen
faktiskt fungerar sätter givetris gränser för möjligheterna att nu dra
bestämda slutsatser om hur metodproblemen bör lösas. I åtskilUga hänseenden
måste vägen lämnas öppen för olika lösningar. Man får räkna med att åtminstone
delvis nöja sig med provisorier som det i en framtid kan visa sig nödvändigt
att avlösa med anordningar av annat slag. Det är därtör inte lämpUgt att nu
slutgiltigt lägga fast riktlinjema för ett långsiktigt reformprogram. Men det
är enligt min mening önskvärt och även fullt möjUgt att på grundval av det
erfarenhetsmaterial som är tillgängligt föra en diskussion om grundläggande
principfrågor och att därigenom få underlag för vissa slutsatser om vUken
inriktning man bör ge reformarbetet i den närmaste framtiden.
Det råder knappast delade meningar om vad som bör vara den
rättspolitiska målsättningen för reformarbetet: att tiUskapa ett sådant
regelsystem för fördelningen bland medborgarna av de ekonomiska förlusterna i
följd av skadefall som tUlgodoser allmänt erkända krav på social rättvisa och
trygghet och som samtidigt leder till det mest rationeUa utnyttjandet av
samhällets och enskildas ekonomiska resurser. En given utgångspunkt för detta arbete
måste emeUertid också vara att ersättningssystem utformas så, att de främjar
strävandena att förebygga skador och att nedbringa antalet skadefall här
återkommer frågan om skadeståndsrättens preventiva funktion.
Tydligt är att dessa mål inte kan nås i ett sammanhang på
alla områden av samhällslivet och för alla grupper av skadeUdande. De
samhällsekonomiska resurserna sätter en gräns för möjUghetema att tillgodose
även angelägna ersättningsbehov. Det måste vid varje tidpunkt ske en
prioritering som leder till att vissa önskemål tillfälligt blir eftersatta tUl
förmån för behov som av sociala, ekonomiska eller andra särskilda skäl bör ges
företräde. Jag kommer i det följande inte att i första hand uppehåUa mig vid
dessa priorite-
1.5.2.
84 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
ringsfrågor. Min avsikt är i stället att föra en
principiell diskussion kring frågan vilka metoder som i första hand bör
användas för tiUgodoseende av olika reformbehov.
Metodproblemen stäUer sig väsentligt olika när det gäller å
ena sidan personskada och å andra sidan sakskada eller sådan
förmögenhetsförlust som jag i det föregående har gett beteckningen »ren
förmögenhetsskada». Vid personskador träder sociala och humanitära hänsyn i
förgrunden, under det att mer renodlat ekonomiska överväganden måste bU
avgörande på egendoms- och förmögenhetsskadornas område. I den mån
preventionssyn-punkter bör tillmätas betydelse gäller detta framför allt i
fråga om sak- och förmögenhetsskador. De praktiska möjligheterna att
administrera olika typer av ersättningssystem är inte heUer desamma på dessa
båda huvudområden. Jag kommer därför i det följande att behandla de oUka
skadetyperna var for sig.
1.5.2.1. Ersättning för personskada. Det finns i princip
fyra olika metoder att tiUgodose behovet av ersättning för personskada: l:o
genom generellt verkande, av det allmänna administrerade försäkringsanordningar
av typ socialförsäkring (hos oss allmän försäkring och yrkesskadeförsäkring);
2:o genom regler om skadestånd, eventueUt i kombination med friviUig eller
obligatorisk ansvarsförsäkring; 3:o genom privata, enskilda eUer kollektiva
Uv-, olycksfaUs- och sjukförsäkringar; 4:o genom direkta stödåtgärder från det
allmännas sida.
Socialförsäkringssystemet i den utformning det har fått i
vårt land är genom sin konstruktion väl ägnat att tillgodose de krav som enUgt
vad jag har. angett i det föregående bör stäUas på ett modernt ersättningssystem.
Socialförsäkringen verkar genereUt och tiUgodoser därmed socialt motiverade
ersättningsbehov utan diskriminering av den ena eUer andra gruppen av
skadeUdande och utan differentiering av ersättningsrätten på grundval av sådana
för ersättningsbehovet ovidkommande faktorer som orsakerna tiU skadans
uppkomst. Finansieringsmetoderna bygger på grundsatsen om fuUständig
soUdaritet meUan medlemmarna av försäkringskollektivet. Metodema leder tiU en
fördelning av kostnaderna, som står i god överensstämmelse med de grundsatser
och värderingar som har varit vägledande för socialpolitiken på andra områden
och för t, ex, skattepolitiken. De tar samtidigt hänsyn till skUlnadema i
ekonomisk bärkraft mellan oUka medborgargmpper liksom också tiU variationerna i
fråga om vars och ens potentiella nytta av systeniet. TiU skillnad från
flertalet andra ersättningsanordningar har sodalförsäkringen inbyggda
mekanismer för att skydda förmånstagarna mot förluster tiU följd av
penningvärdeförsämring. Tek-niskt-administrativt fungerar systemet enklare än
t. ex. kombinationen skadestånd-ansvarsförsäkring. Till följd av att
ersättningsbeloppen är schematiskt bestämda och att rätten till ersättning är
oberoende av skadeorsa-
1.5.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 85
ken är nämUgen kriterierna för ersättningsrätten och
ersättningens storlek avsevärt enklare att fastställa. De improduktiva
utgifterna för systemets administration torde därför vara relativt sett lägre
än i ett skadeståndsrättsligt system.
Det är under dessa förhållanden naturligt och följdriktigt
att vårt socialförsäkringssystem kontinuerligt har byggts ut och förstärkts
väsentligt, så att det idag spelar en mycket viktig roll som trygghetsfalctor.
Dess främsta uppgift är emellertid att bereda medborgarna ett grundskydd mot
ekonomiska förluster vid sjukdom och skadefall. Det hindrar visserligen inte
att det också i framtiden sker en vidareutveckling av systemet som medför
höjningar av ersättningsnivån. Tvärtom finns anledning räkna med att successiva
förbättringar kommer att genomföras i den takt tillgängUga ekonomiska resurser
medger det. I och för sig skuUe det givetvis också från administrativa
synpunkter vara en fördel om ett ökat antal skadefall kunde i sin helhet
regleras inom socialförsäkringens ram, eftersom den dubbla skadereglering som
nu sker dels i socialförsäkringen, dels på skadeståndsrättslig grund innebär
en dyrbar och tidskrävande omgång.
Jag räknar alltså med att socialförsäkringen i framtiden
kommer att spela en aUtmer framträdande roll när det gäller att lösa
personskade-ersättningsproblemen. Hur långt man kan nå på
socialförsäkringsområdet är å andra sidan ovisst och beror av en mångfald
faktorer. Hithörande frågor fär prövas kontinuerligt i belysning av
samhällsutvecklingen och särskilt med beaktande av resultatet av sådana
rättssociologiska undersökningar som jag har berört i det föregående. Det är
emeUertid inte heller nödvändigt att i detta sammanhang närmare precisera
målsättningen i detta hänseende. Ty även om den fortsatta utvecklingen kan
väntas leda till att behovet av kompletterande skyddsanordningar efter hand
blir aUt mindre, är det inte någon realistisk tanke, att socialförsäkringen
inom överskådlig tid skall utvecklas därhän att den täcker de behov som idag
tiUgodoses genom skadeståndsrätten. Man måste således räkna med att det vid
flertalet skadefall även framdeles kommer att finnas poster som inte tUl fullo
ersätts av socialförsäkringen. Detta gäller inte bara i fråga om direkta
kostnader eller utgifter i följd av skadefallet och de inkomstförluster detta
för med sig utan även och kanske framför allt de poster vilka brukar betecknas
som ickeekonomisk eller ideell skada, dvs. sveda och värk samt lyte eller
annat stadigvarande men.
Det kan på goda grunder hävdas, att skadeständsrätten
utgör ett ofuUkomUgt instrument när det gäller att med utgångspunkt i den rättspolitiska
målsättning jag förut har angett åstadkomma ekonomiskt skydd vid
personskadefall. Vad först angår den del av det skadeståndsrättsliga systemet
som omfattas av den allmänna culparegeln kan de mest framträdande bristerna i
korthet sammanfattas i följande punkter.
1 :o Genom culparegelns anknjrtning till annan persons
vållande som ska-
1.5.2.1.
86 Kimgl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
deorsak kommer skadestånd att utgå slumpartat och utan
hänsyn till det konkreta ersättningsbehovet. Regeln ger ingen lösning alls i de
talrika fall då skadeorsaken är en ren olyckshändelse eller när skadan är
självförvåUad. Detta medför en från sociala rättvise- och trygghetssynpunkter
otillfredsstäUande ordning. Det finns ingenting som säger att änkan efter en
brandman typiskt sett har ett mindre ersättningsbehov om mannen omkommit tiU
följd av att han under släckningsarbete faUit ned från taket på ett övertänt
hus, än om han skadats till döds vid fall i en trappa som fastighetsägaren
försummat att underhålla.
2:o Culparegeln bygger på grundsatsen att det skall ske en
total överflyttning av förlusten från den skadelidande till den skadevållande.
Regeln ger sålunda den skadelidande höginkomsttagaren rätt tUl full ersättning
av den skadevållande, även när denne är en mindre välsiluerad person, för
vilken skadeståndsutgiften kanske betyder ekonomisk ruin. Regeln är följaktUgen
inte användbar som instrument för att åstadkomma en socialt rättvis och
samhällsekonomiskt rationell fördelning av förlusterna genom skadefaU.
3:o Även när konsekvenserna inte är så förödande för
skadevåUaren kan regeln slå orimligt hårt, eftersom den inte tar hänsyn tiU att
det typiskt sett inte råder något samband mellan graden av vållande och skadans
storlek. En obetydlig försummelse av en flygtrafikledare kan leda tUl
mångmiljon-förluster, under det att en dödsmisshandel kanske inte medför
skadeståndsskyldighet för mer än begravningskostnaderna.
4 :o Det på culparegeln byggda ersättningssystemets
ankytning till vållan-debegreppet innebär att de ekonomiska följderna av ett
skadefall i princip skall bäras av samtUga som genom våUande medverkat tUl
skadan, den skadeUdande inbegripen. Dennes ersättningsrätt kan med andra ord
avsevärt inskränkas till följd av att han själv har visat oaktsamhet. En
tiUämpning av denna s. k. medvällanderegel fär ofta konsekvenser som är oförenliga
med kravet att ersättningssystemen i första hand bör tillgodose socialt
motiverade ersättningsbehov.
5:o Culparegeln ger inte i sig själv någon garanti för att
ersättningsbehoven bUr tillgodosedda. Dess effektivitet beror av en från den
skadeUdandes synpunkt irrelevant faktor, nämUgen skadevällarens
betalningsförmåga. Detta är en särsldlt påfaUande brist i de fall då skada har
orsakats uppsåtligen. Offren för våldsbrott blir regelmässigt ställda helt
utan ersättning, eftersom våldsverkare sällan eUer aldrig kan betala skadestånd
och ersättning från en eventuell ansvarsförsäkring inte utgår i sådana fall.
TUl det sagda kommer att ansvarsförsäkring över huvud taget torde ha relativt
sett mindre utbredning bland de medborgargrupper som har svag ekonomisk
bärkraft.
6:o Ett ersättningssystem byggt på de vaga handlingsnormer
som ligger
1.5.2.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 87
till grund för culparegeln är ägnat att skapa rättsosäkerhet,
7 :o Ett sådant system är dyrbart att administrera,
eftersom fastställandet av huruvida skadeståndsskyldighet föreUgger ofta är en
mycket tids- och arbetskrävande procedur.
Bristerna
hos culparegeln har tvingat fram den vidareutveckling av skadeståndsreglerna i
syfte att göra dem effektivare som har skett under detta århundrade och som har
inneburit att man lagstiftningsvägen eller genom domstolspraxis har genomfört
olika former av objektivt ansvar. De verksamhetsområden där speciallagstiftning
om objektivt ansvar gäller har det gemensamt att verksamheten betecknas som
farlig, antingen så, att risken för att skada skall inträffa är särskilt stor
(t, ex, biltrafiken), eller så, att risken för att skadeverkningarna skall bli
exceptioneUt omfattande, om en olycka inträffar, är framträdande (t, ex,
atomenergiverksamheten). Detsamma gäller de områden där domstolarna har
tillämpat rent objektivt ansvar. De mer generella regler om arbetsgivares
ansvar för anställds vållande som har utbildats i praxis har däremot grundats
på tanken om ett slags identifikation mellan arbetsgivaren och den anställde.
Denna utveckling av skadeståndsrätten har givetvis medfört
förbättringar av skyddet för åtskilliga kategorier av skadelidande och en
fortsatt utveckling i samma riktning skulle otvivelaktigt leda till att behov
som idag är särsldlt framträdande kunde bättre tillgodoses. Det kan likväl
starkt ifrågasättas om detta är den metod som på det mest effektiva sättet
leder fram till det uppsatta målet. Åtskilliga av de invändningar som kan
riktas mot den alhnänna culparegeln drabbar också regler om objektivt ansvar.
Med sin anknytning till ett risk- eller farUghetskriterium innebär även sådana
regler att frågan huruvida rätt till ersättning föreligger avgörs under hänsynstagande
till skadeorsaken. Inte heller genom regler om objektivt ansvar kan man
åstadkomma en socialt rättvis och samhällsekonomiskt rationell fördelning av
förlusterna. Även inom ramen för reglerna om objektivt ansvar inverkar den
skadelidandes medvållande, i princip på samma sätt som vid tUlämpning av
culparegeln. Slutligen gäller också i fråga om regler om objektivt ansvar att
de inte i sig själva innefattar någon garanti för att ersättning verkligen
utgår.
Även om man genom olika modifikationer i de nuvarande
regelsystemen skulle kunna göra det objektiva skadeståndsansvaret till ett
effektivare ersättningssystem, kvarstår under alla förhållanden den hart när
oöverstigliga uppgiften att finna allmängiltiga och från sociala synpunkter
godtagbara kriterier för en avgränsning av de områden där ett sådant
skadeståndsansvar skall gälla. Det traditionella farlighetskriteriet är på
flera sätt otillfredsställande. »Farligheten» är inte möjlig att mäta med
någon exakthet. Gränsdragningen mellan »farlig» och »icke-farlig» verksamhet
måste bli godtycklig. AUvarUgare är dock, att kriteriet är helt irrelevant, om
man
1.5.2.1.
88 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
anlägger sociala trygghetssynpunkter på
ersättningsprohlemen. Ser man till den enskilde skadelidandes ersättningsbehov
är det likgiltigt, inte bara om en liden skada har »vållats» av annan person
eller är resultatet av ett olycksfall, utan också om den har uppkommit i en
verksamhet som är »farlig» eller inte. Socialt sett är det skadans art och
omfattning samt den skadelidandes ekonomiska situation som bör vara ensamt
bestämmande för ersättningsrätten.
Ä andra sidan är det inte tänkbart att generellt ersätta
culparegeln med en regel om objektivt ansvar för alla och envar, dvs. ålägga
varje person att ersätta varje personskada som han på något sätt orsakar. Ett
sådant system skulle med all sannolikhet leda till att medborgarna i gemen
tvingas att skydda sig genom ansvarsförsäkring, även om man inte inför något
obligatorium, eftersom det övervägande antalet av de skadefall som inträffar
torde kunna sägas på något sätt ha orsakats av någon person. Ett allmänt
objektivt ansvar skulle därför i verkligheten innebära, att man på en krånglig
och dyrbar omväg tagit sig fram till ett resultat, som på ett enklare sätt kan
uppnås genom försäkringsanordningar som verkar direkt till de skadelidandes
förmån.
I försäkringssystem av det senare slaget har man nämligen
betydligt större möjligheter att undgå de begränsningar i skyddet för de
skadelidande som i ett system med objektivt skadeståndsansvar följer av kravet
att skadeorsaker måste identifieras med stor exakthet. Man skuUe också i ett
system byggt på objektivt ansvar hamna i nära nog oöverstigliga rätts-tekniska
svårigheter, när det gäller att i fråga om fysiska personer precisera det krav
på orsakssammanhang som brukar gå under benämningen »adekvat kausalitet» (jfr
avsnitt 1.1.1.1.) och som är nödvändigt för att ansvaret över huvud taget skall
få någon begränsning, om man uppger kravet på vållande.
Redan av denna kortfattade analys av de
skadeståndsrättsliga sj'stemens funktionssätt och verkningar framgår, att
skadeståndsrätten som sådan aldrig kan bli ett effektivt och såväl från sociala
rättvise- och trygghets-synpunkter som ur samhällsekonomisk synvinkel
godtagbart instrument att lösa personskadeersättningsproblemen i stort.
Bilden av skadeståndsrätten som ersättningssystem skulle
emellertid inte bli vare sig fullständig eller rättvisande, om man inte tog
hänsyn till existensen av ansvarsförsäkring och till dess betydelse för att
förbättra det osäkra skydd som skadeståndsreglerna i sig själva ger.
Ansvarsförsäkring har som nämnts vunnit stor utbredning
under de senaste decennierna. Det är uppenbart att sådan försäkring är ägnad
att göra skadeståndsreglerna effektivare, eftersom försäkringen i de fall som
den omfattar innebär en garanti för att ersättning utgår, oberoende av den
skadeståndsskyldiges solvens. Från den synpunkten kunde det finnas skäl att
genom mera generellt verkande lagregler om försäkringsplikt säkerställa, att
skadeståndsansvar oftare än f, n, är täckt av försäkring, An-
1.5.2.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 89
svarsförsäkringen leder också till en i och för sig
önskvärd spridning av kostnaderna för gottgörelse av skador och neutraliserar
därigenom vissa negativa verkningar av skadeståndsreglerna.
Vid sidan
av de ofullkomligheter som följer redan av ansvarsförsäkringens anknytning
till skadeståndsreglerna har emellertid detta försäkringssystem andra brister.
Från försäkringsskyddet måste av flera skäl göras åtskilliga undantag, bl, a,
för de fall då skada har orsakats uppsåtligen, >'idare sker inte
fördelningen av kostnaderna för försäkringen enligt kriterier som är
godtagbara från sociala synpunkter, I den mån det över huvud taget är möjligt
att differentiera premiesättningen för de oUka försäkringstagarna vilket
knappast är fallet när det gäller ansvarsförsäkring för privatpersoner måste
differentieringen ske på grundval dels av en uppskattning av sannolikheten för
att försäkringen skall tas i anspråk, dels en beräkning av skadans sannolika
omfattning. Det innebär att premiesättningen sker utan hänsyn tUl vare sig den
enskilde försäkringstagarens förmåga att bära kostnaderna eUer storleken av de
ersättningsbelopp som tillkommer honom, ifall han själv råkar ut för en skada.
Drastiskt uttryckt kan det sägas, att i viss omfattning den fattige får betala
för den rike. Så länge inte aUt skadeståndsansvar är täckt av ansvarsförsäkring
måste man f. ö. också räkna med att ersättning då och då utgår tUl personer,
som själva inte har lämnat något som helst bidrag tiU ersättningssystemets
finansiering.
Man har
under dessa förhållanden anledning att ställa sig åtskilligt tveksam till en
utveckling som innebär en väsentligt vidgad användning av regler om objektivt
ansvar i kombination med ansvarsförsäkring. På rissa avgränsade
verksamhetsområden, där skaderiskerna är särsldlt framträdande eller där
verksamheten på grund av sin art erbjuder specifika skaderisker, kan det vara
lämpligt från både psykologiska och ekonomiska synpunkter att medborgarna
erbjuds den fullständiga trygghet som ett system med objektivt ansvar i
förening med obligatorisk försäkringsplikt erbjuder. Men enligt min mening bör
åtgärder av det slaget komma i fråga endast i undantagsfall. Det är inte en väg
som bör beträdas när det gäller att på bred front och med tanke på de mer
aUdagliga skaderisker som de flesta av oss är utsatta för söka åstadkomma ökad
ekonomisk trygghet vid skadefall. Här bör reformarbetet koncentreras på en
utveckling och förstärkning av andra ersättningsanordningar, som i likhet med
socialförsäkringen är bättre ägnade än skadeståndsrätten att tUlgodose kraven
på social rättvisa och en rationell fördelning av tiUgängliga resurser. Det kan
sålunda ifrågasättas, om inte reformarbetet bör drivas i en riktning som
snarare minskar än ökar skadeståndsrättens betydelse.
I vilken mån ett reformprogram enligt dessa riktiinjer kan
förverkligas beror i första hand på dels om de övriga ersättningsanordningar
som kominer i fråga kan ges en utformning som svarar mot de angivna kraven,
1.5.2.1.
90 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
dels i vad mån det kan säkerställas att dessa anordningar
får ett tiUräckligt vidsträckt användningsområde. Uppmärksamhet måste också
ägnas frågan huruvida en successiv minskning av skadeståndsrättens betydelse
ger upphov till behov av andra regler med samma skadeförebyggande effekt som
man åtminstone hittills i allmänhet har tillerkänt skadeståndsreglerna.
Med dessa
utgångspunkter vill jag först behandla privat liv-, olycksfalls- och
sjukförsäkring (i det följande brukas för enkelhetens skull endast termerna Uv-
eller olycksfallsförsäkring). Sådan försäkring i form av ensldld eller
kollektiv försäkring, s. k. gruppförsäkring har redan idag stor spridning
och kan antas spela en viktig roll som ersättningssystem. I sin nuvarande
utformning utgör dock denna försäkringsform inte något fullgott instrument om
man vUl få till stånd ett genereUt verkande ersättningssystem, som leder till
en rättvis fördelning av kostnaderna och ett rationellt utnyttjande av
resursema. Försäkringarna är regelmässigt så utformade, att ersättningama inte
är direkt anpassade till det konkreta ersättningsbehovet. Uttallande
försäkringsbelopp är till stor del schematiskt beräknade, och i princip väljer
försäkringstagarna själva omfattningen av det skydd de vill ha. Premiema
bestäms på grundval av dels försäkringsbeloppens storlek, dels en
risld>edöinning med hänsyn till försäkringstagarens kön, ålder,
hälsotillstånd, etc. Det sker ingen differentiering efter betalningsförmågan
hos de ensldlda medlemmarna i försäkringskollektivet. Däremot råder det en
nära relation meUan storleken av å ena sidan vars och ens bidrag tiU
försäkringens finansiering och å andra sidan den förmån som bereds honom, om
han råkar ut för ett skadefall.
Ytterligare
bör påpekas, att gällande bestämmelser om förhållandet mellan skadestånd och
liv- eller olycksfsdlsförsäkring av sedvanUg typ, s. k, summaförsäkring, ibland
leder till överkompensation. Summaförsäkring avräknas inte på ett eventuellt
skadestånd, och försäkringsgivaren kan följaktUgen inte heller återkräva
försäkringsersättningen från den skadeståndsskyldige. Det betyder, att den som
har en olycksfaUsförsäkring och lider en skada för vilken han kan få fullt
skadestånd av annan person (t.ex. ur trafikförsäkringen) schematiskt uttryckt
får dubbel täckning för så stor del av skadan som motsvarar
olycksfallsförsäkringsbeloppet. Denna effekt är särskilt påfallande vid
individuella olycksfallsförsäkringar tiU höga belopp. Försäkringar av den typen
förekommer av naturUga skäl framför allt bland höginkomsttagare,
överkompensation uppträder således företrädesvis i fall där det är socialt sett
minst motiverat. Det förhåUer sig troligen t. o. m. så, att graden av
överkompensation står i omvänd proportion till ersättnings-behovet.
Ätskilliga av de svagheter som vidlåder liv- och
olycksfaUsförsäkrings-systemet som ersättningsanordning är dock inte nödvändigt
förknippade med systemet som sådant. Det är ingenting som hindrar att
försäkrings-
1.5.2.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 91
förmånerna anpassas närmare tUl de enskilda
försäkringstagarnas ersättningsbehov och att man sålunda helt eller delvis
överger den schemati-sering som nu i allmänhet tillämpas. I det hänseendet kan
man ansluta nära till de beräkningsgrunder som tillämpas inom
skadeståndsrätten. Särskilt bör påpekas att önskemål om ersättning för
icke-ekonomisk skada väl kan tUlgodoses även i försäkringssystem av detta slag.
Det torde visserligen av tekniska skäl förutsätta en långtgående schematisering
av ersättningsbeloppen. Detta utgör dock inte någon nyhet. De ersättningar för
ideell skada som f. n. utgår ur ansvarsförsäkring är starkt schabloniserade,
och schablonerna torde utan svårighet kunna överföras till olycksfallsförsäkringen.
De berörda formerna av överkompensation kan undanröjas eller i varje faU
motverkas genom att reglerna om förhåUandet mellan skadestånd och
summaförsäkring ändras, så att utfallande försäkringsbelopp helt eller delvis
avräknas på utgående skadestånd. Hithörande frågor är redan under övervägande
inom 1966 års skadeståndskommitté och det finns därför anledning räkna med att
de inom en nära framtid får en tiUfredsställande lösning.
De
möjUgheter som sålunda finns att differentiera det privata personförsäkringssystemet
i fråga om både ersättningsnivån och kostnadsfördelningen efter skiftande
behov och önskemål gör systemet som sådant vida överlägset skadeståndsrätten. Det
ligger emellertid i systemets natur att det förutsätter frivillig medverkan
inte bara av försäkringsgivarna utan också från förmånstagarnas, dvs. de
presumtivt skadelidandes, egen sida för att det över huvud taget skall träda i
funktion. Häri ligger uppenbarligen dess största svaghet. SjälvfaUet kan det
inte konuna i fråga att lagstiftningsvägen ålägga enskilda personer att skydda
sig mot skadefaU genom privat försäkring. Man frågar sig då om det över huvud
taget är meningsfyllt att i detta sammanhang räkna med en utveckluig av det
privata personförsäkringssystemet som ett realistiskt alternativ till
skadeståndsrättsliga reformer.
Frågan
lär få besvaras nekande, i den mån man har individuellt tecknade Uv- och
olycksfallsförsäkringar i tankarna. Men det är inte dessa försäkringar som bör
uppmärksammas i första hand. Det är de olika slag av gruppförsäkringar som
redan har vunnit vidsträckt utbredning som är av intresse. Sådana försäkringar
tillkommer normalt inte på initiativ av enskilda medborgare. Bakom
gruppförsäkringarna står regelmässigt sammanslutningar av skilda slag, främst
löntagarorganisationer, med uppgift att tillvarata sina medlemmars ekonomiska
intressen. Vi har ett väl utvecklat system av intresseorganisationer i vårt
land, inte bara på arbetsmarknaden. Dessa organisationers verksamhet präglas av
en stark medvetenhet och ansvarskänsla i sociala frågor som rör medlemmarnas
intressesfär. I stor omfattning har nu befintliga gruppförsäkringar kommit till
stånd efter förhandlingar mellan organisationerna på arbetsmarknaden. Det finns
anled-
1.5.2.1.
92 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
ning räkna med att denna utveckling kommer att fortsätta.
Därigenom kommer stora grupper av vårt folk att beredas ett avsevärt förbättrat
skydd mot åtskUliga skaderisker i och utanför arbetsUvet. Men det bör finnas
goda förutsättningar för att aktiva insatser av existerande intresseorganisationer
skall resultera i en förstärkning av ersättningsskyddet i denna form också när
det gäller andra skaderisker än sådana som kan väntas bli täckta genom
överenskommelser mellan arbetsmarknadsparterna. Med den syn på
personskadeersättningsproblemen och på de hittills berörda skadeståndsrättsliga
resp. försäkringsmässiga ersättningsmetodema som jag har gett uttryck åt i det
föregående ser jag det som något naturligt att berörda organisationer tar
initiativ tUl sådana försäkringsanordningar som jag här har beskrivit.
Självfallet finns det åtskilliga ersättningsproblem som av
praktiska skäl inte kan få en lösning på denna väg. Det finns skaderisker som
inte manifesterar sig så specifikt för en viss grupp av medborgare att det ter
sig naturligt för intresseorganisationerna att ta upp ersättningsfrågorna i
sin verksamhet. Bl, a, gäller detta åtskilUga av de skadefall som drabbar medborgarna
i privatlivet. Detta utesluter inte att ersättningsproblemen också på sådana
områden i många fall kan lösas genom försäkringsanordningar av liknande slag.
Så kan ske genom att det allmänna träder in och spelar den roll som i andra fall
bör tillkomma ensldlda organisationer. I de fall jag nu har i tankarna är det
emellertid inte praktiskt möjligt att lösa finansieringsfrågorna via direkta
eller indirekta bidrag från medlemmarna av ett avgränsat kollektiv. Man får
därför här falla tillbaka på metoder som har närmare släktskap med dem som
kominer till användning inom skadeståndsrätten. I den mån det rör sig om
skaderisker som är direkt framkallade genom en i organiserade former bedriven
verksamhet, ligger det nära tiU hands att kostnaderna för behövliga
försäkringsanordningar bestrids av den som utövar verksamheten. Så t.ex.
faller det sig naturligt att den ekonomiska bördan av förluster genom skador
till följd av medicinsk felbehandling via premier för lämpligt utformade
försäkringar bärs av huvudmännen för sjukvårdsinrättningarna resp. de
privatpraktiserande läkarna och tandläkarna. På liknande sätt förhåller det
sig med vissa av de skador som orsakas av farliga industriprodukter, där
ansvaret för att ett försäkringsskydd upprätthälls lämpligen bör åvila
produktionsföretagen.
Skenbart kan det synas som om man under dessa förhållanden
lika väl kunde gå fram skadeståndsvägen. Den väsentliga skUlnaden föreligger
dock att ett försäkringssystem, som verkar direkt tUl förmån för de skadelidande
och alltså får karaktären av en kollektiv olycksfallsförsäkring, inte är behäftat
med det skadeståndsrättsliga systemets svagheter utan kan så att säga
skräddarsys för de behov och önskemål som vid varje tid föreligger på det
aktuella området och under hänsynstagande tiU de ekonomiska verkningarna av den
ena eller andra typen av försäkringssystem, och detta
L5.2.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 93
utan att det val man träffar i olika detaljfrågor behöver
bli prejudicerande på andra områden.
Vilka åtgärder som än kan vidtas från det alhnännas sida i
syfte att få till stånd försäkringsmässiga lösningar av detta slag, är det dock
ytterst fråga om metoder som bygger på frivillig medverkan från både
försäkringsbolagens och olika medborgargruppers sida. Visserligen finns det
anledning räkna med att denna medverkan kommer att lämnas i de allra flesta
fall och att åtskilliga ersättningsproblem blir lösta på detta sätt. Det kan
emellertid på vissa områden visa sig på grund av intressemotsättningar eller
av andra orsaker inte vara möjligt att nå tiUfredsstäUande resultat. För egen
del vill jag inte utesluta att det i ett sådant läge kan bli aktuellt att
tillgripa lagstiftning för att genomdriva önskvärda lösningar. Som jag redan
tidigare har antytt kan i vissa undantagsfall en skadeståndsrättslig
lagstiftning vara den metod som bör väljas. Men det kan väl tänkas att en
lagreglering i stället bör gå ut på ett tvångsvis genomförande av direkta
försäkringsanordningar till förmån för de skadelidande utan att man härvid
behöver bygga upp systemet på skadeståndsrättslig grund. Att man på detta sätt
inriktar sig på en frigörelse från skadeståndsreglerna har den fördelen att
ersättningssystemen kan differentieras i fråga om såväl förutsättningarna för
rätten tUl ersättning och ersättningarnas storlek som finansieringsmetoderna
efter vad som i varje särskUt faU befinnes önskvärt från sociala och
samhällsekonomiska synpunkter. Av stor betydelse är bl. a. att man undgår de
komplikationer som de skadeståndsrättsliga reglerna om verkan av medvåUande
för med sig.
De metoder att lösa ersättningsproblemen som jag här har
diskuterat kan inte tillämpas i alla tänkbara lägen. Det finns skaderisker som
inte kan hänföras tUl avgränsade grupper av skadelidande på ett sätt som gör
det möjUgt att lita tiU initiativ från en eller flera intresseorganisationers
sida och vilka inte heller härrör från verksamhet av sådant slag att man kan
tänka sig försäkringsmässiga anordningar tUlkomna på initiativ av det allmänna
men bekostade av den som utövar verksamheten. Som typexempel kan anföras skador
genom våldsbrott. För sådana och liknande fall får man i stället tänka sig en
lösning genom direkta stödåtgärder från det allmännas sida, dvs. den fjärde och
sista av de ersättningsanordningar som jag nämnde i inledningen till detta
avsiutt. Från tekniska synpunkter är det givetvis tänkbart att sådana
stödåtgärder utformas på grundval av ett skadeståndsrättsligt regelsystem,
närmast då i den formen att det allmänna genom lagstiftning åläggs att på
objektiv grund och även i övrigt enligt skadeståndsrättsliga principer svara
för skador också i fall då dessa inte har något orsaksmässigt samband med den
offentliga verksamheten. Som har framgått av min tidigare redogörelse för
aktuella reformönskemål (avsnitt 1.3.) har förslag i den riktningen förts fram
just när det gäller de s. k, brottsskadoma. Kungl. Maj :t
1.5.2.1.
94 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
har emellertid på grundval av överväganden som nära
ansluter tUI de kritiska synpunkter på de skadeståndsrättsliga
ersättningssystemen som jag här har utvecklat tagit avstånd från dessa
förslag i samband med att i årets statsverksproposition begärts visst anslag
från vilket gottgörelse åt dem som lidit personskada genom brott skall kunna
beredas i särskilt ömmande fall (prop. 1971: 1 bU. 4 s. 14).
Liknade ingripanden till förmån för andra grupper av
skadelidande som är särskUt illa ställda i ersättningshänseende och vilkas
skyddsbehov inte kan tUlgodoses på andra vägar kan komma att aktualiseras i
framtiden. Behovet och låimpligheten av ingripanden av detta slag från
samhällets sida måste emellertid prövas förutsättningslöst från fall till fall
och inte i något avseende bindas av några på förhand uppstäUda riktlinjer.
En sådan utveckling på personskadeområdet som jag här har
skisserat innebär inte bara att skadeståndsrättens betydelse som
ersättningsanordning relativt och absolut sett successivt minskar. Den medför
också att skadeståndsrätten blir mindre användbar som medel i samhäUets strävanden
att motverka skadegörande handlingar. Man får då räkna med att möta den
invändningen mot den här förordade reformpolitiken att denna i alltför hög grad
reducerar skadeståndets preventiva effekt. Trots att skadestånd idag är i
vidsträckt omfattning täckt av ansvarsförsäkring hävdas nämligen ofta och från
många håll, att skadeståndsreglernas preventiva funktion är ett av de
viktigaste och effektivaste instrumenten i samhällets strävanden att förebygga
skador.
Jag har för egen del redan tidigare uttalat att jag anser
föreställningarna om skadeståndets preventiva verkan när det gäUer personskador
vara starkt överdrivna, och jag vill i första hand hänvisa tiU vad jag har
anfört i det sammanhanget. Men inte heller för den som intar en motsatt ståndpunkt
utgör detta något argument mot att sådana försäkringsanordningar som här har
diskuterats träder i stället för skadeståndet. Preventionssynpunkterna skulle
kunna tillgodoses genom att de berörda försäkringsinrättningarna tilläggs
befogenhet i någon omfattning kanske t.o.m. åläggs att i vissa fall helt
eller delvis återkräva utgivna ersättningsbelopp av dem som har vållat
skadorna. Ett system med ekonomiska sanktioner som bygger på regressregler av
detta slag torde i själva verket kunna utformas och administreras så att det
blir betydligt smidigare och effektivare som preventivt instrument än det
direkta skadeståndsansvaret. Bl, a, skulle sociala och psykologiska hänsyn
kunna tillgodoses på ett helt annat sätt än som är möjligt genom dylikt ansvar.
Under dessa förhållanden och oavsett vUken grundinställning man har i fråga
om skadeståndsrättens värde som skadeförebyggande instrument kan man enligt
min mening inte utifrån preventionssynpunkter rikta kritik mot en reformpolitik
som går ut på att skadeståndsrättens betydelse som ersättningsanordning minskas
till förmån för direkt verkande försäkringsanordningar.
1.5.2.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 95
Även inom ramen för en utveckUng i här antydd riktning
blir det emellertid utrymme för och behov av skadeståndsrättsliga reformer. Som
jag har antytt redan i det föregående måste regelsystemet på detta område
kontinuerligt anpassas till ändrade samhällsförhållanden. Vid min behandling i
det följande av föreliggande reformförslag eller -önskemål kommer jag att ta
upp åtskUliga frågor om enskUdheter i det nu aktueUa och framtida
reformarbetet. I övrigt hänvisar jag till det utredningsarbete som f. n.
bedrivs inom 1966 års skadeståndskommitté, vars direktiv jag har berört i det
föregående (avsnitt 1.2.4.), Härutöver finns inte anledning att nu gå in på
någon detalj diskussion av det framtida reformprogrammet.
Jag anser mig emellertid böra något beröra en fråga av
principieU betydelse och alhnän räckvidd, som får särskild aktualitet i ljuset
av de allmänna synpunkter på personskadeersättningsproblemen som jag har
utvecklat.
Av här berörda ersättningsanordningar är skadeståndsrätten
den enda som vilar på grundsatsen om full ersättning. Den principiella
utgångspunkten för skadeståndsreglerna är som nämnt att den skadelidande skall
försättas i den ekonomiska situation som skulle ha förelegat om skadan inte
hade inträffat, I detta avseende skiljer sig skadeståndsrätten från existerande
försäkringsanordningar.
Man kan inte räkna med att de olika försäkringsanordningar
som här har diskuterats imder överskådlig tid utvecklas därhän att de ens
tillsammantagna kommer att bereda alla skadelidande fuU ersättning enligt
nuvarande skadeståndsrättsliga normer. Så länge grundsatsen om full ersättning
i nyss angiven mening upprätthålls inom skadeståndsrätten, får man sålunda
räkna med att även framdeles arbeta parallellt med minst två, ofta tre olika
ersättningsanordningar i de enskilda skadefall där rätt tiU skadestånd över
huvud taget föreligger. En sådan ordning måste vara ägnad att komplicera och
fördyra skaderegleringen.
Denna skadeståndsrättsliga grundsats är emellertid
ingalunda oantastUg Som framgår av det föregående ser jag frågan om ersättning
för personskada som ett i första hand socialt problem. Med ett sådant S3rnsätt
måste den vägledande S3mpunkten vid de genereUt verkande ersättningssystemens
utformning vara, att endast socialt och samhällsekonomiskt motiverade
ersättningsbehov skall tillgodoses. Med denna utgångspunkt är det ingen
självklarhet att ersättning från sådana system alltid skaU utgå för hela den
ekonomiska förlust som har drabbat en skadelidande. Man kan inte avvisa en
ordning som innebär, att ensldlda skadelidande själva får bära en riss del av
sina förluster i stället för att via ersättningsregler av olika slag vältra
över dem på andra medborgare. Det är inte något orimligt krav att de
skadelidande framför aUt personer med höga inkomster själva sörjer för en
del av det ekonomiska skyddet mot den risk att drabbas
1.5.2.1.
96 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
av kroppsskada som varje medborgare är utsatt för. Den
grundsats om full kompensation för lidna förluster som våra nuvarande
skadeståndsregler bygger på gäller inte heller undantagslöst i alla utländska
rättssystem. Vi behöver inte gå längre än till våra grannländer Danmark och
Norge för att finna exempel på skadeståndsrättsliga system som i realiteten
om än inte formellt inrymmer långtgående begränsningar av skadeståndsersättningarna
vid personskada. Det kan inte göras gällande att rättstiU-ståndet i dessa
länder präglas av bristande social trygghet eller att den där rådande ordningen
i Övrigt haft socialt eller samhällsekonomiskt menliga verkningar.
Att införa sådana begränsningar ocksä hos oss skulle
visserligen innebära ett väsentligt avsteg från de principer som hittiUs
tiUämpats i vår skadeståndsrätt men skulle stå i full överensstämmelse med
önskemålet att åstadkomma social rättvisa och en samhällsekonomiskt mera
rationell fördelning av förlusterna genom skadefall. Det erbjuder inte några
rättstekniska svårigheter att genomföra reformer i denna riktning. I det nuvarande
6 kap. SL eUer den del av en ny skadeståndslagstiftning som kommer att motsvara
reglerna om personskadeersättning i detta kapitel kan infogas bestämmelser om
att vid beräkiung av ersättning för förlorad arbetsförtjänst eller ersättning
tiU efterlevande hänsyn skall tas endast till inkomster upp till en viss nivå
förslagsvis uttryckt i multiplar av basbeloppet enUgt lagen om allmän
försäkring. Lagändringar av denna innebörd övervägs redan nu inom 1966 års
skadeståndskommitté. Med utgångspunkt i den grundsyn på
personskadeersättningsfrågoma som jag här har gett uttryck åt anser jag det
följdriktigt att man framdeles också överväger att komplettera sådana
bestämmelser om inkomstgränser med föreskrifter om att skadestånd till den som
drabbats av bestående arbetsoförmåga och ersättning tUl efterlevande
åtminstone i vissa högre inkomst-skikt inte skaU beräknas på hela
inkomstunderlaget.
Att sådana begränsningar av ersättningsnivån i
skadeståndsrätten genomförs behöver inte medföra att de skadelidande ställs
utan möjUghet att få gottgörelse för den del av sin skada som inte täcks av
vare sig socialförsäkringen eUer andra koUektiva och generellt verkande
ersättningsanordningar. Reformerna är endast ett uttryck för att det i viss
omfattning bör ankomma på den enskUde medborgaren att själv sörja för det
ekonomiska skyddet. Här kommer framför aUt olycksfaUs- och livförsäkringar av
traditioneU typ att spela en viktig roll. Det får förutsättas att det enskilda
försäkringsväsendet också i framtiden kommer att erbjuda sådana försäkringar
för dem som med hänsyn tiU begränsningarna av kompensationsnivån i övriga
ersättningssystem anser en komplettering behövUg.
1.5.2.2. Ersättning för sakskada. Redan i det föregående
har jag framhålUt ett flertal omständigheter, som gör att
ersättningsproblemen ter
1.5.2.1.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 97
sig annorlunda när det gäller sakskador än i fråga om personskador.
Den kritik som jag har riktat mot det skadeståndsrättsUga regelsystemet äger
visserligen i allt väsentUgt sin giltighet också för egendomsskadomas vidkommande.
Sociala och humanitära hänsyn gör sig emellertid inte gällande på samma sätt
som på personskadeområdet. Variationerna i fråga om skadomas art och ekonomiska
omfattning är betydUgt större, och framför allt har man inget underlag för att
bygga upp ersättningssystemen efter några på förhand bestämda normer för
ersättningarnas storlek. Preventionssynpunkter måste sannolikt också tiUmätas
större vikt på egendomsskadornas område.
Redan av dessa skäl är det inte någon realistisk tanke,
att skadestånds-rätten på detta område skulle kunna ens till någon del ersättas
av ett statligt administrerat, hela folket omfattande skadeförsäkringssystem,
som skuUe motsvara socialförsäkringen på personskadeområdet, eller av sådana
på frivillig väg tillkomna kollektiva försäkringsanordningar som jag har talat
om för personskadornas del. Men det betyder inte, att man i fråga om
sakskadorna behöver ställa sig avvisande till de principiella synpunkter som
jag har gett uttryck åt vid min behandling av personskadeproblemen. Också här
gäller att direkt försäkring på de skadelidandes sida är ett ersättningssystem
som från de flesta synpunkter är överlägset det skadeståndsrättsliga systemet.
Man bör därför även på sakskadeområdet vara återhållsam när det gäller att
vidareutveckla skadeståndsrätten genom att införa nya regler om objektivt
ansvar. Enligt min mening bör man i stället eftersträva att sakförsäkring
vinner ökad utbredning och att de försäkringsrättsliga reglerna utformas så,
att sociala rättvise- och trygghetssynpunkter tUlgodoses utan att intresset
att förebygga skador eftersatts. Samtidigt måste beaktas att tiUgängUga
resurser utnyttjas på ett rationellt sätt. Det är angeläget att
sakförsäkringens administration bUi smidig och så bUUg som möjUgt.
Vi har redan kommit långt när det gäUer utbredningen av
objektsförsäkring. Även om man skulle kunna teckna en rikt varierad provkarta
över de oUka sätt på vilka egendomsskador kan uppkomma, kan de ekonomiskt mest
betydelsefulla sakskadorna ringas in och hänföras till ett begränsat antal
kategorier av skadefall. Nänmer man brand- och vattenskador, andra skador som
i näringsverksamhet uppkommer på maskiner, inventarier och varulager, skador
inom samfärdseln och skador som vållas genom brott, torde man ha täckt större
delen av de sakskador som verkligen är av ekonomisk betydelse. Som framgår av
min tidigare redogörelse för rådande försäkringsförhållanden (avsnitt 1.1.2.5.)
finns det idag möjligheter att genom skadeförsäkringar av olika slag skydda sig
mot flertalet av dessa skaderisker. Dessa möjligheter utnyttjas också i en
stadigt ökande omfattning.
Från samhällets sida bör man verka för en fortsatt
utveckUng i denna
1.5.2.2.
7 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
98 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
riktning. Målet bör vara en så hög procentuell täckning
genom objektsför-säkring av praktiskt betydelsefulla skaderisker, att man från
sociala och nationalekonomiska synpunkter inte behöver nämnvärt bekymra sig för
de sakskador som inte ersätts genom objektsförsäkring. Jag är inte beredd att
nu presentera något handlingsprogram för att nå detta mål. Tydligt är, att man
i första hand får gå fram på frivillighetens väg. Det gäUer med andra ord att
stimulera till tecknandet av objektsförsäkring. Med lämpUga medel, bl. a. en
intensivare upplysningsverksamhet inte minst inom undervisningsväsendet kan
man sannolikt konima ganska långt. Det måste här bli fråga om en nära samverkan
mellan olika samhällsorgan och det ensldlda försäkringsväsendet.
I första
hand är det aUtså metoder av annan art än ingripanden genom lagstiftning som
här träder i förgrunden. Man skall Ukväl inte bortse från möjligheterna att
styra utvecklingen via en reformering av rättsreglema. Det torde bli nödvändigt
att inom en nära framtid göra en grundUg översyn av försäkringslagstiftningen.
Jag skall inte här gå närmare in på vilka åtgärder som kan vara påkaUade.
Framtida reformer bör dock generellt sett syfta tiU att stärka
försäkringstagarnas ställning. Vissa effekter torde kunna uppnås också genom
skadeståndsrättsUga reformer. Det kan enligt min mening redan idag göras
gällande, att vissa skaderisker är i särskild grad ägnade att täckas genom
objektsförsäkring och att en underlåtenhet att skaffa försäkringsskydd mot
sådana risker utan betänkligheter kan tiU-läggas skadeståndsrättsUga
konsekvenser. Jag tänker bl. a. på de skador som i trafiken tillfogas olika
slag av transportmedel, såsom bUar, jämvägståg, fartyg och luftfartyg. Det är
ingen orimlighet att lagstiftaren, genom att avsevärt begränsa eller kanske t.
o. m. helt utesluta rätten att begära skadestånd av andra trafikanter för
sådana skador, ger klart uttryck för tanken att skaderiskerna skaU täckas genom
objektsförsäkring. Ett sådant betraktelsesätt innebär inte någon absolut
nyhet. Det Ugger bl. a. bakom den reglering som har skett i
atomansvarighetslagen (12 § första stycket och 14 § första stycket) och som
innebär, att ägare av egendom, som finns inom en atomanläggnings område och som
används eller är avsedd att användas i förbindelse med anläggningen, kan begära
skadestånd för atomskada som drabbar egendomen bara av fysisk person som har
orsakat skadan uppsätiigen, dvs. den som har framkallat skadefallet genom
brottsligt förfarande. Den »kanalisationsprincip» som ligger tUl grund för
dessa regler och varigenom de skadelidande i praktiken tvingas att skydda sina
intressen genom objektsförsäkring med lika begränsad regressrätt för
försäkringsgivaren kan sannolikt med fördel utsträckas att gälla också vissa
andra skaderisker. Jag får anledning att i det följande återkomma till dessa
tankar i ett specieUt sammanhang (avsnitt 1.5.3.).
Att en reformering av skadeersättningssystemet i riktning
mot ökad utbredning av objektsförsäkring till stor del måste åstadkommas på
frivilUg-
L5.2.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 99
hetens väg gör att det blir fråga om en långvarig process.
Under lång tid framöver kommer det att finnas luckor i försäkringssystemet, som
måste täppas till på annat sätt. Skadeståndsreglerna kommer här att spela en
viktig roll. Det blir således också i framtiden utrymme för reformer på
skadeståndsområdet med syfte att göra det skadeståndsrättsliga systemet på
detta område bättre anpassat tiU den moderna tidens krav.
1.5.2.3. Ersättning för ren förmögenhetsskada och
icke-ekonomisk skada.
Åtskilligt av vad jag har sagt i det föregående om sakskador har sin giltighet
också när det gäller ren förmögenhetsskada och sådan direkt tillfogad icke
ekonomisk skada som avses i 6 kap. 3 § SL (ersättning för lidande vid vissa
brott mot den personliga integriteten). Det föreligger dock en viktig skillnad.
Av tekniska och ekonomiska skäl finns f.n. bara begränsade möjligheter
att skydda sig genom försäkring mot förluster i form av ren förmögen
hetsskada. Reglerna om ersättning för lidande vid bl. a. brott mot den
personliga friheten eller ärekränkning kan uppenbarligen inte avlösas av
något försäkringsmässigt eller liknande ersättningssystem. Skadestånds
rätten måste därför också i framtiden bU det viktigaste ersättningssystemet
på dessa områden.
Med den ståndpunkt som gäUande rätt intar har emellertid
dessa ersättningsproblem en begränsad räckvidd. I utomobligatoriska
förhållanden är ren förmögenhetsskada f. n. ersättningsgiU bara vid brottsliga
handlingar och enligt viss speciallagstiftning. Ersättning för lidande utgår
bara i mycket speciella fall. Ren förmögenhetsskada spelar dock en praktiskt
betydelsefull roll på ett bestämt område. Det gäller de förluster som kan
tillskyndas medborgarna genom fel eller försummelse vid utövning av offentlig
myndighet, F. n. utgår i princip inte någon ersättning av allmänna medel för
sådana förluster, vare sig enligt skadeståndsrättsliga regler eller på annat
sätt. Det kan vara befogat att åstadkomma en ändring på den punkten. Tydligt
är att detta i så fall bör ske genom att det aUmänna åläggs att svara för dessa
skador enligt regler av skadeståndsrättslig art. Jag får senare tillfälle att
återkomma till den frågan (avsnitt 1.5.3.).
1.5.2.4. Sammanfattande synpunkter. Vad jag hittUls
har sagt föranleder
vissa slutsatser av principiell och praktisk betydelse för planläggningen
av det framtida reformarbetet på skadeersättningsområdet.
Efterhand
som existerande ersättningsanordningar av försäkringsmässig art byggs ut eller
nya sådana anordningar införs, kommer skadeståndsrätten att få allt mindre
betydelse, framför allt på person- och sakskadeområdet. Men det kommer även i
framtiden att finnas behov av ett skadeståndsrättsUgt ersättningssystem. Av
detta måste krävas, inte bara att det i sina huvuddrag harmonierar med den mera
långsiktiga målsättning som jag här har angett, utan också att det vid varje
tid är anpassat
1.5.2.4.
100 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
till rådande samhällsförhållanden, värderingar och behov.
Den nuvarande ordningen är inte tillfredsställande från dessa synpunkter.
I åtskilliga hänseenden råder dessutom en besvärande
oklarhet om rättsläget. Det finns sålunda ett akut behov av
skadeståndsrättsUga reformer.
Har man den syn på skadeersättningsfrågomas lösning i
stort som jag har gett uttryck åt, måste man vara mycket återhållsam när det
gäUer reformer som innebär att det skadeståndsrättsUga systemet byggs ut och
förstärks. Det bör t. ex. inte komma i fråga att införa nya regler om
objektivt skadeståndsansvar för person- eller sakskada, såvida inte behovet av
förbättrat skydd på ett visst område är så trängande, att man inte kan avvakta
den successiva utbyggnaden av andra ersättningsanordningar. En annan
omständighet som påklär försiktighet i reformarbetet sammanhänger med bristema
i vår kunskap om hur de skadestånds- och försäkringsrättsliga systemen
förhåller sig tUl varandra. Även vissa sådana reformer inom det beståendes ram
som syftar endast tUl att underlätta en övergång tiU rent försäkringsmässiga
anordningar bör anstå tUl dess åtminstone preliminära resultat föreligger av
ett rättssociologiskt utredningsarbete rörande förhållandet mellan skadestånd
och försäkring. Redan pågående utredningsarbete på skadeståndsområdet bör också
slutföras, innan mer genomgripande reformer genomförs. Jag vill särskUt peka på
det arbete som f.n. pågår inom 1966 års skadeståndskommitté och som rör
centrala problem på personskadeområdet men också viktiga frågor angående förhåUandet
i rättsligt hänseende mellan skadestånd och försäkring.
Reformer som genomförs nu bör därför inte syfta längre än
tiU att anpassa de grundläggande skadeståndsreglerna till den samhällsutveckUng
som redan har ägt rum. Man bör i första hand sträva efter att undanröja
oklarheter, som skapar rättsosäkerhet, och att avlägsna sådana ojämnheter i
regelsystemet som inte är godtagbara från sociala rättvise- och
trygghets-synpunkter. Systemet måste också bli smidigare än f. n. Det är
betydelsefullt att lagstiftningen inte nu utformas så, att den försvårar en
kontinuerUg anpassning av rättstUlståndet tiU den framtida utvecklingen. En
långtgående detaljreglering bör därtör undvikas. Riktpunkten bör i stället
vara att vissa vägledande huvudprinciper blir lagfästa inom det beståendes ram,
samtidigt som det också för framtiden lämnas åt domstolarna att fylla ut
ofullständigheterna i lagstiftningen. En reformering av den utomobligatoriska
skadeståndsrätten bör tiUs vidare genomföras etappvis genom partiella
reformer.
1.5.3. AktueUa reformförslag och refoimonskemål
Som framgår av den redogörelse jag tidigare har lämnat
(avsnitt 1.2. och 1.3.) föreligger f.n. ett stort antal förslag eUer önskemål
om reformer på skadeersättningsområdet, som alla syftar till en lösning av oUka
ersättningsfrågor inom ramen för ett skadeståndsrättsUgt system. Det rör sig
1.5.2.4.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 101
dels om fullt utarbetade förslag vilka framkommit som
resultat av offentligt utredningsarbete, dels om förslag eller önskemål som
har förts fram i riksdagen eller i särskilda framställningar till Kungl, Maj
:t.
Förslagen
är av vitt skiftande karaktär. Vissa tar sikte uteslutande på personskador som
uppkommit på visst sätt eUer i viss verksamhet. Andra förslag har enbart eller
främst avseende på vissa sakskador och begränsas också genom en anknytning till
skadeorsaken. En del av förslagen är av mera alhnän natur och syftar till en
reglering av ersättningsfrågorna över huvud taget på ett visst
verksamhetsområde eller av skadeståndsansvaret för vissa rättssubjekt. Även
enligt dessa förslag bUr det dock i viss utsträckning fråga om avgränsningar
som anknyter till skadetypen eller till sättet för skadans uppkomst.
Det är naturligt att behandla de oUka förslagen i skilda
grupper efter deras inbördes samband i sakligt eller systematiskt hänseende.
Med den utgångspunkten vill jag först ta upp de önskemål som har förts fram om
förbättringar av det ekonomiska skyddet vid vissa personskador.
Tre av förslagen på detta område rör skador i följd av
olycksfall i arbete. Jag syftar här på de framställningar som har gjorts till
Kungl. Maj:t av Svenska polisförbundet i oktober 1967 med hemställan att staten
åläggs ansvar oberoende av vållande för personskada, som åsamkas polisman
under tjänsteutövning, av Svenska järnvägsmannaförbundet i mars 1968 med krav
på att i järnvägsansvarighetslagen skall införas bestämmelse om skyldighet för
innehavare av jämväg att oberoende av vållande ersätta personskada, som drabbar
anställd i järnvägens tjänst samt av Svenska transportarbetareförbundet i
december 1968 med begäran om utredning rörande frågor om rent objektivt ansvar
för arbetsgivare i stuverifacket med avseende på personskada, som drabbar
anställd i stuveriverksamhet.
Som jag tidigare har sagt bör det inte komma Ifråga att
införa nya regler om objektivt skadeståndsansvar, om det inte föreligger starka
sociala eller samhällsekonomiska skäl att snabbt lösa speciella
ersättningsproblem och andra medel inte står till buds. Det skall visserligen
inte bestridas, att det i många sådana faU som avses med de aktuella
framställningarna finns angelägna ersättningsbehov och att förbättringar av det
ekonomiska skyddet på dessa områden är önskvärda. Men oavsett i vad mån det här
rör sig om så trängande behov att särskilda åtgärder är omedelbart påkallade,
måste dessa ersättningsproblem ses i ett större sammanhang. Liknande önskemål
om förstärkt ekonomiskt skydd vid yrkesskadefaU kan med fog resas av andra
yrkesgrupper, vilkas ersättningsbehov socialt sett är lika ömmande.
Angelägenhetsgraden kan inte mätas uteslutande på grundval av frekvensen av
skadefall inom olika verksamhetsområden.
1.5.3.
102 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Med få undantag kan det inte heller påstås att arten av de
yrkesskador som inträffar i ett visst slag av verksamhet motiverar en
särbehandUng av dessa fall. I båda dessa hänseenden representerar framställningarna
ett godtyckligt urval, I fråga om järnvägsanställda och poliser lär det i
själva verket förhålla sig så att olycksfallsfrekvensen statistiskt sett är
låg. Det finns inte heller belägg för att de skador som drabbar dessa
kategorier typiskt sett är aUvarUgare än andra yrkesskador.
Enligt min mening är det över huvud taget inte möjligt att
välja ut vissa yrkesgrupper och ge dem en förmånligare ställning än andra genom
att införa regler om objektivt ansvar för berörda arbetsgivare. Det saknas helt
enkelt hållbara kriterier för en sådan differentiering. I den mån man anser det
önskvärt och lämpligt att särskilt genomföra förbättringar av det ekonomiska
skyddet vid yrkesfaU skäl kan i och för sig anföras för en sådan prioritering
bör det därför i möjligaste mån ske genom generella åtgärder, som verkar
likformigt för aUa yrkesgrupper.
En metod som man härvid tekniskt sett kan använda sig av
innebär att man inför objektivt skadeståndsansvar för alla arbetsgivare. En
sådan åtgärd skulle emellertid inte bara stå i strid mot de huvudprinciper för
utformningen av framtida ersättningssystem på personskadeområdet som enligt vad
jag förut har sagt bör vara vägledande i reformarbetet. Den skulle också
innebära att man bröt den utveckUngsUnje som har följts ända sedan början av
detta sekel, då man just på yrkesskadornas område övergick från ett
ersättningssystem byggt på objektivt ansvar för arbetsgivare till ett av
arbetsgivama bekostat försäkringssystem, som därefter successivt har byggts ut
och förstärkts. Det måste kunna anföras mycket starka skäl för en sådan
omläggning av kursen.
Jag är således inte beredd att ta initiativ till sådana
skadeståndsrättsUga reformer som de aktuella framställningarna syftar till.
EnUgt min mening bör det behov av förbättringar av skyddet som kan föreUgga på
detta område i stället tillgodoses genom en fortsatt utbyggnad av yrkesskadeförsäkringen
och genom sådana kompletterande ersättningsanordningar i form av kollektiva
olycksfallsförsäkringar som jag tidigare har berört.
En förstärkning av yrkesskadeförsäkringen innebär ett
fuUföljande av den politik som har bedrivits av statsmakterna under åtskilliga
decennier och som särskUt under senare år har resulterat i väsentliga
förbättringar av yrkesskadeskyddet. Jag vill särskUt peka på de betydelsefuUa
ändringar i yrkesskadeförsäkringslagen som genomfördes så sent som år 1967 och
som innebar inte bara en höjning av inkomstunderlaget och därmed av ersättningsnivån
utan också en värdesäkring av yrkesskadelivräntorna vid invaliditet. Chefen för
socialdepartementet har i årets statsverksproposition (prop. 1971 :1 bil. 7
sid. 21) anmält att han har för avsikt att tillsätta en utredning med uppgift
att göra en översyn av yrkesskadeförsäkringens förmåner. Syftet med denna
utredning, som torde komma att tillsättas i en
1.5.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 103
nära framtid, skall vara bl. a. att ytterligare förstärka
det ekonomiska skyddet för de anställda vid olycksfall i arbetet.
I den mån
föreliggande önskemål om förbättringar inte kan tiUgodoses genom en utbyggnad
av yrkesskadeförsäkringen bl. a. torde detta i synnerhet komma att gälla
förekommande behov av ersättning för ickeekonomisk skada bör enligt min
mening behoven täckas genom att arbetsmarknadspartema gemensamt inrättar
kollektiva försäkringssystem till arbetstagarnas förmån. Som jag tidigare har
framhåUit kan sådana gruppförsäkringsanordningar i fråga om grunderna för
beräkning av ersättningarna åtminstone delvis anpassas till vad som gäller
inom skadeståndsrätten och arbetstagarna kan därigenom beredas ett skydd som är
i stort sett likvärdigt med det skydd som regler om objektivt
skadeståndsansvar skulle ge. I flera hänseenden kan skyddet i själva verket bU
bättre. Det bör ånyo påpekas att den skadelidandes medvållande normalt inte
beaktas som grund för nedsättning av de ersättningar som utgår ur
olycksfaUsförsäkring. Vidare kan skaderegleringen göras avsevärt billigare och
snabbare än i ett skadeståndsrättsligt system genom att vissa ersättningar,
bl. a. för sveda och värk o. d., särskUt i mindre komplicerade faU fastställs
att utgå enUgt på förhand bestämda schabloner. Erinras bör också om de
möjligheter tiU en differentiering av ersättningsnivån efter skiftande behov
och resurser som försäkringsanordningar av detta slag inrymmer och som saknar
motsvarighet i ett skadeståndsrättsligt system.
Att jag här har avvisat tanken på rent objektivt
skadeståndsansvar för arbetsgivare vid olycksfall i arbete och i stället
anvisat en lösning av problemen inom ramen för existerande eller nya
försäkringsanordningar utesluter inte att vissa förbättringar av skyddet kan
åstadkommas genom skadeståndsrättsliga reformer. Jag skall senare återkomma
till den frågan men vill redan nu påpeka att man i samband med ett lagfästande
av regler om arbetsgivares principalansvar kan förbättra de skadelidandes
ställning utan att komma i konflikt med den grundsyn på ersättningsfrågorna som
jag här har gett uttryck åt.
Jag viU härefter beröra vissa i motioner vid 1966, 1967
och 1970 års riksdagar väckta förslag om objektivt ansvar för skador i följd
av misslyckade tandbehandlingar och skador genom medicinsk behandling. I det
väsentliga kan här anföras samma synpunkter som i fråga om olycksfall i
arbete. Från sociala synpunkter framträder inte ersättningsbehovet i dessa fall
med större styrka än när det gäller skador av annat slag. Skadefrekvensen lär
relativt sett inte vara hög. Även om skadorna någon gång kan vara allvarUga kan
det ifrågasättas, om de typiskt sett är av så speciell karaktär att en
skadeståndsrättsUg särreglering är motiverad. Jag vill också betona, att om
det förslag till oinskränkt principalansvar för arbetsgivare som jag kommer att
lägga
1.5.3.
104 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
fram i det följande genomförs, full ersättning enUgt
skadeståndsrättsliga regler kommer att utgå i alla de fall då skadan beror på
fel eUer försummelse av någon bland vårdpersonalen på en sjukvårdsinrättning.
Rätt till full ersättning kommer att föreligga också när en privatpraktiserande
läkare eller tandläkare eller någon av hans anställda har förfarit oaktsamt,
och i flertalet fall är detta ansvar täckt av frivillig ansvarsförsäkring.
Med det sagda har jag inte velat ge uttryck för
uppfattningen att önskemålen om förbättrat skydd på förevarande område inte
skulle förtjäna uppmärksamhet från det allmännas sida. Men även dessa behov
tillgodoses enligt min mening bäst genom försäkringsanordningar som verkar
direkt till förmån för de potentiellt skadelidande, dvs. patienterna inom den
allmänna sjukvården och folktandvården och hos privatpraktiserande läkare och
tandläkare. Såväl sjukvårdens och folktandvårdens huvudmän som de
privatpraktiserande läkarna och tandläkarna har genom sina organisationer
förklarat sig beredda att ta initiativ tiU på lämpligt sätt utformade försäkringssystem
eller andra likvärdiga ersättningsanordningar på detta område. Med hänsyn
härtill anser jag det inte finnas skäl att ta upp frågan om ingripande genom
lagstiftning till säkerställande av att dessa ersättningsproblem blir lösta.
Vid flera tillfällen har i riksdagen förts fram förslag
som syftar till att ersättning för skada orsakad genom våldsbrott och för annan
ekonomisk skada genom brott skall utgå av allmänna medel eller ur något slag av
allmän försäkring. Som jag tidigare har nämnt har Kungl. Maj:t redan tagit
ställning till dessa förslag i samband med att i statsverkspropositionen tiU
årets riksdag gjorts framställning om anslag för att bereda ersättning för
personskador genom brott. Jag saknar anledning att i detta sammanhang
ytterligare beröra dessa ersättningsfrågor. I fråga om de överväganden som
legat till grund för Kungl. Maj:ts stäUningstaganden i dessa frågor hänvisar
jag till vad jag anförde vid min anmälan av anslagsfrågan (prop. 1971:1 bU. 4
s. 14) och tUl den promemoria (Stencil Ju 1970: 21) som låg till grund för
ärendets behandling hos Kungl. Maj :t.
Folkrörelsernas motorförbund har i en framställning till
Kungl. Maj:t hemställt, att ägare till husdjur som förorsakar skada på allmän
väg skall åläggas att svara för skadan oberoende av våUande. Motorförarnas
helnykterhetsförbund överlämnade i augusti 1964 tiU Kungl. Maj :t en
framställning om lagstiftning om ersättning för skadaiföljd av kollision mellan
motorfordon och ren.
Redan av mina tidigare uttalanden om den återhåUsamhet
lagstiftaren bör iaktta när det gäller att införa nya regler om objektivt
ansvar torde framgå att jag inte kan förorda åtgärder i denna riktning. De
skador
1.5.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 105
det här rör sig om är praktiskt taget undantagslöst att
hänföra till trafikskador, dvs. skador som tillfogas vägtrafikanter eller
deras egendom. Till övervägande delen är det fråga om skador i följd av trafik
med motorfordon. Som jag strax skaU utveckla närmare anser jag att ersättningsfrågorna
vid skadefall av det slaget i första hand bör lösas genom sådana särskilda
försäkringsanordningar på trafikskadeområdet som finns redan nu men som bör
utvecklas och göras ännu effektivare. De nuvarande ersättningssystemen på
detta område bereder i och för sig ett gott ekonomiskt skydd. De skadefall i
övrigt som avses med framställningarna avviker varken i fråga om
skadefrekvensen, skadornas art eller de skadeUdandes ersättningsbehov från vad
som kan förekomma i åtskiUiga andra sammanhang. Några skäl att sätta dessa
skadefall i en särställning i skadeståndsrättsligt hänseende finns därför
inte. Vad särskilt angår frågan om skador som orsakas vid koUision mellan
motorfordon och ren vUl jag även hänvisa tUl vad chefen för
jordbruksdepartementet har anfört härom i prop. 1971: 51 med förslag tUl
rennäringslag m. m. (s. 207).
Jag övergår nu till de skadeständsfrågor som behandlas i
tidigare omnämnda offentliga betänkanden.
Frågan om ersättning för skada i följd av trafik med
motorfordon är sedan lång tid underkastad en särreglering genom
skadeståndsrättsUg speciaUagstiftning. Jag har tidigare redogjort för huvuddragen
i 1916 års bilansvarighetslag och 1929 års trafikförsäkringslag (avsnitt
1.1.1.3,). Det rör sig här om en lagstiftning om skärpt skadeståndsansvar i
förening med obligatorisk ansvarsförsäkring. Rättspolitiskt torde systemet
ursprungligen vara motiverat utifrån sådana risksynpunkter som jag har berört i
det föregående.
Även på detta område bör en bedömning av reformbehovet ske
med utgångspunkt i att ersättningsfrågorna på lång sikt skall lösas genom
försäkringsmässiga anordningar. Under lång tid framöver lär det dock vara
nödvändigt att behåUa ett ersättningssystem som till stor del bygger på
skadeståndsrättsliga principer. Tills vidare torde därtör eventuella reformer
få ske på det beståendes grund.
Den nu gällande ordningen ger på det hela taget
trafikoffren ett mycket gott skydd. I flertalet fall utgår full gottgörelse för
personskador i följd av trafik med motorfordon. Skyddet har nyUgen ytterligare
förbättrats genom att den tidigare begränsningen i 11 § trafikförsäkringslagen
av trafikförsäkringsersättning vid personskada tUl 1 mUj. kr. per person har
slopats helt med verkan fr. o. m. den 1 januari 1970. Motsvarande begränsning
i fråga om sakskada torde i stort sett sakna praktisk betydelse. Också när det
gäller sakskadorna är systemet i stort sett effektivt.
Från sociala synpunkter är följaktUgen reformbehovet på
detta område inte framträdande. Den rådande ordningen har emellertid brister.
Att äga-
1.5.3.
106 Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972
re och förare av motorfordon kan undgå ansvarighet genom
att föra bevisning om att föraren inte varit vållande och skadan inte orsakats
av brist-fälUghet på fordonet lär visserligen inte ha stor praktisk betydelse.
Kravet på denna s. k. exculpationsbevisning ställs nämligen i
rättstillämpningen så högt, att resultatet nästan alltid blir detsamma som om
ansvaret varit rent objektivt. AUvarUgare är att föraren av ett motorfordon
inte kan få någon ersättning ur det egna fordonets trafikförsäkring och att han
i fall av kollision med annat fordon på gmnd av särskilda bevisregler är sämre
ställd än en passagerare eller annan tredje man. Föramas ersättningsbehov har
visserligen i vidsträckt omfattning tillgodosetts genom de s. k. förarplatsförsäkringarna,
som har en nära hundraprocentig utbredning och som nyUgen fått en motsvarighet
på den statUga sektom genom kungörelsen den 9 maj 1969 (nr 113) om statUgt förarskydd.
Föraren har dock typiskt sett en betydligt mindre förmånlig ställning än en
skadelidande tredje man.
Systemets anknytning till skadeståndsrätten innebär bl.
a., att vållande på den skadelidandes sida kan medföra även en kraftig
reduktion av skadeståndet. Frågan får specieUt stor betydelse på detta område
med hänsyn till de höga krav som rättsordningen stäUer på trafikanterna när det
gäUer efterlevnaden av trafikföreskrifterna. Jämkning på grund av medvållande
blir särsldlt ofta aktuell när det gäUer skada som har tillfogats förare eller
när ägare, vilken färdas som passagerare i det egna fordonet, har skadats. Till
skillnad mot vad som gäUer vid flertalet andra skadefall kan för dessa
kategorier skadeUdande som representerar en stor andel av trafikoffren
jämkning av skadestånd ifrågakomma även i fall då medvållande inte visas
föreligga utan endast presumeras. Ägaren-passageraren måste t. o. m. visa att
annan person än han själv, nämUgen föraren, varit fri från vållande. Vid
personskada innebär detta i många fall en från sociala synpunkter betänklig
försvagning av det ekonomiska skyddet.
Av de sakskador som kan uppkomma i följd av trafik med
motorfordon är det framför allt de s. k. kolUsionsskadorna som har ekonomisk
betydelse. De nuvarande reglerna om ansvarigheten för sådana skador är invecklade,
svårtiUämpade och dåligt anpassade till en modern tids krav på en snabb,
effektiv och biUig skadereglering. Detta sammanhänger främst med reglemas
anknytning tiU culparegeln, som förutsätter en ofta omfattande, tidsödande och
kostnadskrävande utredning om vållandefördelningen. Man bör enligt min mening
eftersträva att en våUandebedömning kan så gott som helt undvaras också när det
gäUer de s. k. vagaskadorna. Samtidigt bör rättsordningen främja en utveckUng i
riktning mot en ökad utbredrung av objektsförsäkring. Vagnskadorna är redan nu
i stor omfattning täckta av vagnskadeförsäkring eUer omfattade av
vagnskadegaranti. Dessa båda ändamål kan uppnås, om man som jag tidigare har
ant3rtt (avsnitt 1.5.2.2.) genom lagstiftning »kanaliserar» vagnskadorna till
vagnskadeförsåkringen resp. vagnskadegarantin, dvs. i lag föreskriver
långtgående inskränkningar
1.5.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 107
i möjligheterna att över huvud taget med stöd av skadeståndsreglerna
kräva ersättning av andra trafikanter för sådana skador.
Mot bakgrund av vad jag nu har sagt är det tydligt att det
finns ett behov av reformer på trafikskadeområdet. Det förslag tiU ny
lagstiftning på detta område som bilskadeutredningen lade fram år 1957 i
betänkandet »Trafikförsäkring» (SOU 1957: 36) och som jag tidigare har
redogjort för (avsnitt 1,2.2.) följde delvis de riktlinjer som jag här bar
angett. Förslaget blev i sina huvuddrag väl mottaget under remissbehandlingen,
men stark kritik fördes fram mot enskildheter i förslaget. Även jag anser att
allvarUga invändningar kan resas mot de lösningar som föreslogs, låt vara att
jag därvid delvis har andra utgångspunkter än vissa remissinstanser. Jag vill i
korthet sammanfatta min kritik på följande sätt.
Förslaget innebär inte någon lösning av frågan om förares
behov av ersättning för personskada i följd av trafik med det egna fordonet.
Enligt ut-redningsmajori tetens förslag skaU nuvarande regler om verkan av den
skadelidandes medvållande behållas i stort sett oförändrade. Genom att
ersättningsreglerna i fråga om kolUsionsskador enligt detta förslag skall
knytas än fastare tUl culparegeln än de nuvarande reglerna skulle ett
genomförande av förslaget snarast accentuera de ölägenheter som är förenade
med behovet att göra en vållandebedömning. Slutligen är det föreslagna
regelsystemet i åtskilliga stycken tekniskt komplicerat och svåröverskådligt.
Bilskadeutredningens förslag kan sålunda enligt min mening
inte läggas tUl grund för lagstiftning utan omarbetning. En sådan bör inriktas
på att anpassa ersättningssystemet efter den målsättning för reformarbetet på
skadeersättningsområdet som jag har angett i det föregående. För personskadornas
del innebär detta att det försäkringssystem som redan nu firms i form av den
obUgatoriska trafikförsäkringen frikopplas från skadeståndsreglerna och
omvandlas till ett enbart tUl de skadelidandes förmån verkande
försäkringssystem, uppbyggt efter mönster av yrkesskadeförsäkringen. Detta
aktuaUserar bl. a. frågan om en begränsning av ersättningsnivån, i första hand
genom regler som maximerar inkomstunderlaget vid beräkning av ersättning för
förlorad arbetsförtjänst eUer för förlust av försörjare. Det är emeUertid inte
en reaUstisk tanke att införa regler av detta slag isolerat på
trafikskadeområdet, där f. n. hundraprocentig kompensation utgår i praktiskt
taget samtliga fall, samtidigt som principen om fuU ersättning vid personskada
upprätthålls inom skadeståndsrätten i övrigt. En reformering av reglerna om
trafikskadeansvaret vid personskada bör därför anstå i avbidan på en prövning
av frågan om generella begränsningar av skadeståndsersättning med anledning av
personskada. Den frågan övervägs som nämnt av 1966 års skadeståndskommitté,
vars arbete i denna del kan väntas bli avslutat inom något år. Jag är under
dessa förhåUanden inte beredd att nu ta initiativ till någon utredning av nyss
antytt
1.5.3.
108 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
slag. Härvid förutsätter jag att frågan tas upp på nytt i
samband med prövningen av skiadeståndskommitténs kommande förslag tiU nya
regler om skadestånd med anledning av personskada. Det är i och för sig angeläget
att de nuvarande skadeståndsreglerna når det gäller vagnskadorna vid
kollisioner och liknande händelser reformeras i den riktning som jag nyss
antydde. Också i den delen krävs emeUertid ett föregående utredningsarbete.
Med hänsyn tiU det nära sambandet med frågan om ersättning för personskada i
kollisionsfall kan jag inte förorda att vagnskadefrågorna bryts ut och nu blir
föremål för särsldld utredning.
Frågan om försäkringsgivares regressrätt intar i viss mån
en särställning i detta sammanhang. Det är ett spörsmål som
formellt-systematiskt är av försäkringsrättslig art. Det har emeUertid nära
samband med de skadeståndsrättsliga reglerna, i aU synnerhet dem som rör s. k.
självförsäkrares stäUning men också t, ex, reglerna om rätt till regress för
belopp som arbetsgivare utger på grund av åtaganden genom tjänsteavtal (jfr
avsnitt 1.1.3.). Från den synpunkten är det naturligt att firågan behandlas
inom ramen för ett skadeståndsrättsligt reformarbete.
De nuvarande regressreglema i 25 § försäkringsavtalslagen
(FAL) innebär enligt min mening inte en tiUfredsställande lösning av frågan.
En invändning hänför sig till bestämmelsernas dispositiva karaktär. Men också
i övrigt är reglema otidsenUga och i behov av en revision. Om man utgår från
det synsätt på skadeförsäkringens funktion som jag har utvecklat, bör den
principiella utgångspunkten vara att skadeförsäkringsgivare över huvud taget
inte skaU ha någon regressrätt. Speciella förhållanden inom vissa grenar av
skadeförsäkringen kan visserUgen motivera avsteg från en sådan princip. Det är
emellertid tydligt att en oinskränkt regressrätt vid uppsåt eller grov vårdslöshet
och vid rent objektivt ansvar inte är väl förenUg med tanken att
ersättningsfrågorna vid person- eller sakskada så långt möjligt bör lösas genom
försäkringsanordningar på de skadelidandes sida. Men också reglerna om
förhållandet meUan summaförsäkring och skadestånd är som nämnt i behov av en
Översyn, inte minst med tanke på den Överkompensation som nuvarande ordning kan
ge upphov tiU.
De nu anförda synpunkterna blir endast tiU viss del
tillgodosedda i det förslag tiU ny lagstiftning i detta ämne som lades fram år
1958 i betänkandet »Försäkringsgivares regressrätt» (SOU 1958:44). Förslaget
blev också från andra utgångspunkter starkt kritiserat under remissbehandUngen.
I de övriga nordiska länderna har man visat ett ringa intresse för en reform på
grundval av de sinsemellan i stort sett överensstämmande nordiska utredningsförslagen.
Själv delar jag i väsentliga stycken den kritiska inställningen tUl förslagen.
Jag är därför inte beredd att nu förorda en lagstiftning på grundval av det
svenska betänkandet.
Av min tidigare redogörelse för rådande
försäkringsförhållanden (avsnitt
1.5.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 109
1.1.2.7.) framgår att skadeförsäkringsgivama på friviUig
väg har ålagt sig viss restriktivitet när det gäller att utnyttja de
möjligheter tiU återkrav som gällande regressregler i 25 § FAL ger. Även om den
ordning som sålunda har åstadkommits på det hela taget inte ger anledning till
invändningar, kan situationen dock förändras. Det är f. ö. uppenbart att en så
betydelsefull fråga måste lagregleras och inte kan överlämnas till de ensldlda
försäkringsgivarnas avgörande. Frågan om försäkringsgivares regressrätt måste
därför tillmätas stor betydelse i det fortsatta reformarbetet. En omdaning av
de nuvarande ersättningssystemen i den riktning som jag här har förordat
förutsätter f. ö. att reglerna i 25 § FAL omarbetas. De överväganden angående
summaförsäkringen som pågår inom skadeståndskommittén berör endast en del av
dessa problem.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden bör en förnyad
allmän översyn av reglerna om försäkringsgivares regressrätt komma tiU stånd.
Frågan om ett utredningsarbete för detta ändamål kommer också att aktualiseras
inom en nära framtid.
Det återstår att ta ställning till ytterligare tre
utredningsförslag. Dessa rör det allmännas skadeståndsansvar, barns och föräldrars
skadeståndsskyldighet och i samband därmed ett överförande av bestämmelserna
i 6 kap, SL till en särsldld lag resp, arbetsgivares och arbetstagares
skadeståndsansvar. Förslagen avser centrala och praktiskt betydelsefulla delar
av skadeståndsrätten, som på de berörda områdena även framdeles kommer att
fylla en viktig funktion som ersättningssystem, I allt väsentligt har förslagen
fått ett gynnsamt mottagande hos remissinstanserna. Som framgår av den redogörelse
jag har lämnat i det föregående (avsnitt 1.2.2. och 1.2.3.) syftar förslagen
inte till vittgående reformer som avser skadeståndsrättsliga nyskapelser av
principiell räckvidd. Ett genomförande av förslagen skuUe inte innebära någon
sådan utbyggnad eller förstärkning av det skadeståndsrättsliga
ersättningssystemet på person- och sakskadeomådet som skulle hindra eller
försvåra en övergång till försäkringsmässiga ersättningsanordningar och som
man enligt vad jag tidigare har utvecklat bör undvika. I socialt och ekonomiskt
betydelsefulla hänseenden innebär förslagen uppenbara förbättringar av de
skadelidandes ställning. Samtidigt ger de ökade möjligheter att göra rimliga
avvägningar meUan de skadeståndsskyldigas och de skadeUdandes intressen. I
vissa delar rör det sig närmast om en kodifiering av gäUande men oskrivna
rättsregler. I övrigt syftar förslagen väsentligen tiU en anpassning av ett
rättssystem, som i många stycken har sekelgamla anor, till en modern tids
förhållanden. En lagstiftning på grundval av förslagen skuUe bidra till att
undanröja åtskilliga besvärande oklarheter i rättsläget.
Det finns en särskild anledning att nu ta ställning till
de föreslagna del-
1.5.3.
110 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
reformerna. Det nordiska samarbetet på departementsplanet
rörande de aktuella lagstiftningsprojekten har avslutats. I Norge har som jag
tidigare nämnt en »lov om skadeserstatning i visse forhold» trätt i kraft den 1
juli 1969, vilken utöver vissa skadeståndsbestämmelser av allmän natur innefattar
en reglering av skadeståndsfrågorna på alla de här aktuella områdena. Också i
Finland förbereder man f, n, proposition med förslag tiU motsvarande
lagstiftning. Det är mera ovisst om lagstiftningsåtgärder kommer att vidtas i
Danmark. Detta är dock av mindre betydelse, eftersom en lagstiftning där skuUe
innebära endast obetydliga förändringar i förhållande till vad som redan
gäller. Det är i och för sig ett önskemål att uppnå större nordisk rättslikhet
på skadeståndsrättens område. Så långt detta kan ske utan att man avviker från
de allmäima riktUnjer för reformarbetet som jag har angett i det föregående bör
önskemålet tillgodoses.
Innan jag i korthet berör vissa huvudpunkter i de enskilda
förslagen vill jag ta upp en reformfråga av allmän räckvidd, som aktuaUseras
genom de bestämmelser om möjlighet att jämka skadestånd som har föreslagits i
»Skadestånd I» och »Skadestånd II», Det gäller frågan om att införa en allmän jämkningsregel i
skadeståndsrätten. Vidgade möjligheter att anpassa skadeståndsansvarets
omfattning i det ensldlda fallet till sociala behov och ekonomiska realiteter
är en förutsättning för att skadestånds-rätten skall kunna fungera på ett
tUlfredsstäUande sätt. Jag delar alltså 1959 års skadeståndskommittés
uppfattning att en allmän jämkningsregel bör införas. Frågan har som
utredningsämne stått på programmet för det nordiska lagsamarbetet i över 10 år
men har hittills fått stå tillbaka för andra reformönskemål. Tiden är
emellertid enUgt min mening nu mogen att gripa sig an med det nödvändiga
utredningsarbetet. Vid överläggningar under år 1969 mellan kontaktmännen för
nordiskt lagsamarbete har också vunnits enighet om att de nu arbetande nordiska
skadeståndskommittéema bör ges i uppdrag att utreda spörsmålet. I enlighet
härmed kommer frågan om tiUäggsdirektiv för 1966 års skadeståndskommitté att
anmälas inom en nära framtid av statsrådet Lidbom.
Jag övergår härefter tiU att behandla vissa principiella
frågor i anslutning till de tre utredningsförslagen.
Skadeståndskommittén föreslår i »Skadestånd I» att
bestämmelserna i 6" kap. SL om skadestånd på grund av eget vållande överförs
till en särskild skadeståndslag. En sådan åtgärd framstår som naturlig sedan
strafflagen i övrigt har upphört att gälla och det lagtekniska sambandet
mellan dessa bestämmelser och strafflagstiftningen i övrigt därmed har brutits.
De nya eller ändrade regler som skadeståndskommittén har föreslagit, bl.a. i
fråga om barns och föräldrars skadeståndsansvar, innebär inte någon genomgripande
förändring i förhållande till vad som gäl-
1.5.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 111
ler f. n. Det är i och för sig naturligt, att en begränsad
översyn av de grundläggande reglerna om culpansvaret sker i samband med att
bestämmelserna överförs tiU en ny lag.
Det finns
otvivelaktigt bebov också av andra reformer på det område av skadeståndsrätten
som behandlas i »Skadestånd I» än dem som kommittén har föreslagit. Bl. a.
gäUer detta i fråga om reglerna om ersättning för personskada och om skadeståndsskyldighet
mot efterlevande vid dödsfall samt bestämmelserna om ersättning för Udande med
anledning av ärekränkning, vilka ter sig i viss mån föråldrade. Samtliga dessa
frågor är emeUertid redan under utredning, nämligen inom 1966 års skadeståndskommitté,
såvitt gäller ersättning vid personskada, och inom utredningen rörande
yttrande- och tryckfrihet, när det gäUer ersättning för Udande genom
ärekränkning. I avvaktan på en prövning av resultatet av dessa utredningar bör
de nuvarande reglema behållas i stort sett oförändrade. Att en revision av
bestämmelserna kan komma att aktuaUseras inom en nära framtid hindrar
emellertid enUgt min mening inte att de blir föremål för en formell
överarbetning i detta sammanhang.
I fråga om arbetsgivares skadeståndsansvar intar gällande
svensk rätt en restriktiv hållning i jämförelse med flertalet jämförUga
industriländers rättssystem, som i allmänhet erkänner ett oinskränkt
principalansvar, dvs. att en arbetsgivare svarar för våUande av samtliga
arbetstagare, oavsett dessas ställning. En sådan regel gäller i bl. a. dansk
och norsk rätt. Jag delar skadeståndskommitténs uppfattning att rättsläget hos
oss är otillfredsställande och att en legislativ reglering av hithörande
frågor, som tar hänsyn både till rättsutvecklingen i andra länder och till
utveckUngen hos oss på försäkringsväsendets område, är påkaUad. En
lagstiftning om arbetsgivares skadeståndsansvar enligt kommittéf örslagets
riktlinjer skulle medföra påtagliga förbättringar av de skadeUdandes ställning
vid en typ av skadefaU som är jämförelsevis talrikt förekommande och skuUe
svara mot ett allmänt erkänt reformbehov. En sådan lagstiftning skulle också
bidra tiU att undanröja de många oklarheter som präglar det rådande
rättstUlståndet.
En reform beträffande det allmänna principalansvaret
kommer utan vidare att gälla också för staten och kommunerna i fråga om sådan
av dem bedriven verksamhet som kan jämställas med enskild verksamhet. Kvar står
emellertid frågan om det allmännas ansvar för ekonomisk skada som uppkommer i
den offentliga verksamheten i övrigt. Såvitt gäller person- eller sakskada
finns det som jag kommer att utveckla närmare i det följande (avsnitt
2.3.6.3.) goda skäl för antagandet att det aUmänna redan nu i betydande
omfattning bär skadeståndsansvar väsentiigen enligt samma regler som enskilda
också i den del av den offentliga verksamheten
1.5.3.
112 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
som innefattar utövning av offentlig msmdigbet. En ny
lagstiftning på grundval av de principer som 1958 års förslag vilar på skulle
därför tiU viss del innebära endast en kodifiering av gällande rätt. Annorlunda
förhåUer det sig när det gäller det allmännas ansvarighet för ren
förmögenhetsskada genom felaktiga myndighetsbeslut. Huvudregeln är f. n. att
staten och kommunerna inte bär något ansvar för sådana skador. Svensk rätt
intar i detta avseende en markant särstäUning i förhåUande tUl vad som gäller i
flertalet övriga länder, bl. a. Danmark och Norge. Det är idag en allmänt
utbredd uppfattning, att rättsläget på detta område är otillfredsstäUande. Riksdagen
har vid flera tUIfäUen understrukit vikten av att frågan om skadestånd i
offentiig verksamhet blir löst.
För egen del biträder jag uppfattningen att en reform i
fråga om det aUmännas skadeståndsansvar snarast bör genomföras. I principiell
överensstämmelse med vad kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar
har föreslagit bör reformen gå i riktning mot ett vidgat skadeståndsansvar för
det allmänna, framför allt när det gäUer skada som uppkommer genom felaktiga
myndighetsbeslut.
Vad jag har sagt om skadestånd i offentlig verksamhet har
avsett enbart de fall då skada vållas genom fel eller försummelse i sådan
verksamhet. Som jag tidigare har nämnt innehöU emeUertid 1958 års förslag också
vissa regler om rent objektivt ansvar för staten. Jag syftar här på förslagets
bestämmelser i 911 §§ beträffande skador i följd av oriktiga frihelsberövanden,
skador som uppkommer genom polisens bruk av vapen resp. skador genom farliga
militärövningar. På de båda förstnämnda områdena innebär förslaget avvikelser
från vad som gäller f. n. I fråga om skador genom mUitärövningar däremot
syftar förslaget i stort sett endast till en kodifiering av gäUande rätt.
Frågan om ersättning av allmänna medel vid objektivt sett
oriktiga frihetsberövanden är sedan årsskiftet 1969/70 under utredning av
särsldlt tiU-kaUad utredningsman. Jag hänvisar till utredningsdirektiven (Post-
och Inrikes tidningar den 28 januari 1970). Kommittéförslaget i denna del får
därmed inte någon aktuaUtet i detta sammanhang.
Person- eller sakskada kan ibland orsakas genom att poUsen
eller annan bevakningspersonal brukar vapen eller använder annat våld i sin
tjänsteutövning utan att det har skett överträdelser av givna instruktioner
eller att skadan i övrigt beror av fel eller försummelse från poUs- eller
bevakningspersonalens sida. Sådana skadefall lär dock inte vara vanliga. Inte
heller finns det belägg för att det typiskt sett rör sig om aUvarliga skador,
låt vara att ogynnsamma omständigheter någon gång kan medföra tragiska följder.
Sett i stort kan det inte med fog hävdas att dessa skadefall är av så speciell
1.5.3.
Kungl.
Majtts proposition nr 5 år 1972 113
karaktär
att en särbehandling av dem i skadeståndsrättsligt hänseende är motiverad.
Jag är således inte beredd
att förorda någon sådan bestämmelse om rent objektivt ansvar i hithörande fall
som kommittén har föreslagit. Det naturliga är att de socialt trängande
ersättningsbehov som kan uppkomma i enskilda fall tillgodoses genom att staten
ger ersättning ex gratia på grundval av en diskrelionär prövning. Mitt
ställningstagande på denna punkt skall emellertid inte utgöra hinder för
domstolarna att i analogi med vad som redan har skett när det gäller vissa
sprängningsskador och skador genom artilleribeskjutning eller liknande
aktiviteter inom militärväsendet i rättstillämpningen statuera rent objektivt
ansvar i speciella fall av här förevarande art, t, ex, i fråga om skada genom
bruk av vapen.
Av vad jag nu har sagt
följer, att jag inte heller är beredd att förorda ett lagfästande av de
grundsatser om objektivt ansvar för vissa skador genom farliga militärövningar
som har utbildats i rättspraxis. Det får som hittills ankomma på domstolarna
att närmare fixera de kriterier som bör vara avgörande för gränsdragningen
mellan ansvar grundat på vållande och rent objektivt ansvar inom detta
verksamhetsområde.
Det
nära sambandet mellan frågorna om arbetsgivares principalansvar och det
allmännas skadeståndsansvar samt frågan om arbetstagares skadeståndsansvar
talar för att lagstiftning nu sker också på sistnämnda område. Det torde redan
av rättstekniska skäl vara nödvändigt att frågorna blir lösta i ett sammanhang.
Men jag ser det framför allt som en betydelsefull social reform att arbetstagarna
genom lagstiftning skyddas mot betungande skadeståndsansvar med anledning av
åtgärder i tjänsten.
De tre reformförslag som
jag nu har uppehållit mig vid har i de delar som de enligt mitt bedömande bör
läggas till grund för lagstiftning det gemensamt att de rör
skadeståndsansvar på grund av vållande. Genom utredningsförslagen har
förutsättningama för sådant utomobligatoriskt skadeståndsansvar som grundas på
den ansvariges eget eller hans arbetstagares våUande reglerats i stort sett
uttömmande. Därigenom representerar dessa förslag en på lämpligt sätt avgränsad
etapp i reformarbetet. Som vissa remissinstanser har påpekat och som jag också
själv har framhållit i det föregående återstår det att utreda och ta ställning
till åtskilliga principfrågor, innan en tillfredsställande anpassning av det
skadeståndsrättsliga systemet till nutidens krav kan anses ha skett. Detta
motiverar dock inte ytterligare uppskov med sådana delvis angelägna reformer
som det här gäller.
Jag
övergår nu till att behandla frågan om huvudgrunderna för en lagstiftning i de
ämnen som denna första etapp i reformarbetet enligt det föregående skall
omfatta. Jag kommer därvid att i ett första avsnitt behandla
1.5.3.
8
Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
114 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
regler om skadestånd på grund av eget vållande. Därefter
tar jag i särskUda avsnitt upp arbetsgivares skadeståndsansvar, det allmännas
skadeståndsansvar samt arbetstagares skadeståndsansvar. Efter denna genomgång
av huvudgrunderna behandlas formerna för lagstiftningen, följdändringar i annan
lagstiftning samt avslutningsvis lagförslagens enskilda bestämmelser.
1.5.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 115
2. HUVUDGRUNDERNA FÖR LAGSTIFTNINGEN
2.1. Skadestånd på grund av eget vållande
2.1.1. Gällande rätt
2.1.1.1.
Redogörelsens
omfattning. 1 ett föregående avsnitt (1.1.1.1.) har en kortfattad redogörelse
lämnats för de skadeståndsrättsliga reglema i 6 kap. SL och för de grundsatser
om skadeståndsansvar på grund av eget vållande som med utgångspunkt från dessa
bestämmelser har utbUdats i domstolarnas rättstUlämpning. I första hand kan
här hänvisas till denna redogörelse. På de punkter där skadeståndskommittén
har föreslagit ändringar i förhållande tUl vad som gäller f. n. bör emellertid
lämnas en mer utförlig redogörelse för gällande rätt. Detta gäller i första
hand frågan om bams och föräldrars skadeståndsansvar, som direkt omfattades av
kommitténs uppdrag, och reglerna om psykiskt abnorma personers
skadeståndsskyldighet. Kommittéförslaget innehåller emellertid också nya eUer
ändrade bestämmelser om skadeståndsansvarets inbördes fördelning meUan flera
skadeståndsskyldiga, om jämkning av skadeståndsansvaret för den som har medverkat
till en skada bara i ringa mån, om ersättning för Udande som tiUfogas någon
genom brottslig gärning och om rätt för efterlevande tiU en avUden skadelidande
att göra gällande den rätt till ersättning för ickeekonomisk skada som kan ha
tillkommit den skadeUdande.
2.1.1.2.
Barns,
psykiskt abnorma personers samt föräldrars och andra vårdnadshavares
skadeståndsansvar. När ett b a r n har orsakat skada, kan man självfaUet inte
pröva skadeståndsskyldigheten efter samma måttstock som gäller för en vuxen
person. Barnet har inte den vuxnes förståndsgåvor eller dennes omdöme,
erfarenhet och kunskaper, och ett beteende, som hos en vuxen måste betecknas
som avvikande från vedertagna handlingsmönster, kan hos ett barn framstå som
helt normalt. Det är mot denna bakgrund man har att se de särskUda
bestämmelserna i 6 kap. 6 § SL, som bl. a. innebär, att den allmänna
culparegeln inte skall tillämpas i fuU omfattning, när skada har gjorts av
någon som inte fyllt 15 år.
Av motsvarande skäl nödgas man göra avsteg från vanliga
bedömnings-
En detaljerad översikt av gällande svensk rätt finns i
»Skadestånd I», bilaga 1, s. 47 f. I det följande kommer endast sådana
rättsfall att särskilt omnämnas som har publicerats efter det att denna
översikt gjordes. En redogörelse för gällande rätt i övriga nordiska länder
beträffande bams och föräldrars skadeståndsansvar finns i bilaga 2 till
betänkandet, s. 56 1.1 bilaga 3 till betänkandet, s. 63, finns översikter av
vissa utomnordiska rättssystem,
2.1.1.2.
116 Kungl. .Maj:ts proposition nr 5 år 1972
grunder i fråga om skadeståndsansvaret för vissa psykiskt
abnorma personer. Den som lider av rubbningar i själsverksamheten har ofta
inte möjligheter tUl sådan kontroU över sitt handlande att fuU
skadeståndsskyldighet är befogad. De speciella skadeståndsreglerna i 6 kap. 6
§ SL är därför tillämpliga också på den som orsakat skada under infiytande av
sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet av så djupgående
natur att den måste jämställas med sinnessjukdom.
I fråga om nu berörda kategorier av skadevållare
föreskrivs i paragrafens första stycke, att ersättningsskyldighet föreligger,
om och i den mån det kan anses skäligt med hänsyn till skadevällarens
sinnesart, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i Övrigt. Regeln gäller
också, om skada har gjorts av någon som utan eget vållande tillfälligt råkat i
sådant tillstånd att han är från sina sinnens bruk. Bestämmelserna gör det
möjligt att pröva om skadestånd över huvud skall utgå och i så fall till vUket
belopp.
I första hand skall hänsyn tas tUl barnets eller den själsligt
abnormes sin
nesart. Med detta uttryck åsyftade man vid lagens tillkomst inte närmast
barnets allmänna karaktärsegenskaper utan barnets inställning i det sär
skUda fallet. Sinnesarten kan, enligt uttalande av lagberedningen, sträcka
sig från en ganska obetydlig oförsiktighet ända tiU skadelystet syfte (NJA
II 1924 s. 617). Man har vidare möjUghet att beakta gärningens större
eller
mindre farlighet genom föreskriften att hänsyn skall tas till gärningens be
skaffenhet. Slutligen kan andra omständigheter av betydelse inverka på be
dömningen, t. ex. olikhet i förmögenhetsförhållanden på den skadevållandes
och den skadelidandes sida.
Vissa grundläggande principer för tUlämpningen av 6 kap. 6
§ SL i fråga om barns skadeståndsansvar har utvecklats i doktrin och
rättspraxis.
Barnets ålder spelar en framträdande roll vid bedömningen.
Det kan visserligen inte anses, att någon nedre åldersgräns för
skadeståndsansvaret har fixerats i rättspraxis: Barn under fem år torde dock
inte i något fall ha ålagts att betala skadestånd. Däremot har det ansetts att
barn i åldrarna fem år och närmast däröver kan åläggas jämkat skadestånd.
Nedsättning av skadeståndet sker regelmässigt för bam upp i de första tonåren,
men i allmänhet i mindre mån ju äldre barnet är. Någon fast skala med ökande
skadeståndsskyldighet vid stigande ålder kan dock inte utiäsas ur praxis. Men
för skadevållare i åldrarna närmast under 15 år jämkar domstolarna endast i
ringa omfattning och ibland inte aUs. övergången till full ansvarighet vid uppnådda
15 år blir härigenom inte så skarpt markerad.
I subjektivt hänseende förutsätts inte att barnet handlat
uppsåtligen eUer visat vårdslöshet. Skadestånd utdöms emeUertid bara om
handlingen är sådan att den under motsvarande omständigheter i övrigt skulle ha
ådragit en vuxen person skadeståndsansvar. Det förutsätts vidare, att barnet
handlat på ett sätt som avviker från vad man i allmänhet anser sig kunna fordra
av barn i samma ålder. Också i fråga om barns handlande förekommer
2.1.1.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 117
alltså något som man skulle kunna kalla för en
culpabedömning. Denna bedömning sker inom ramen för hänsynstagandet till
barnets »sinnesart». Ansvarigheten kan sålunda anpassas efter barnets
utveckling. Vanligt är att man i domsmotiveringarna gör mera allmänna
hänvisningar tUl barnets sinnesart eller uttryckligen hänför sig till graden av
oförsiktighet i barnets handlande. Man har däremot när det gäUer barn i
allmänhet inte ansett sig kunna tala om uppsåt i samma betydelse som beträffande
vuxna, eftersom insikten hos barn om de skaderisker som är förenade med visst
handlande varierar starkt.
En jämförelsevis sträng bedömning har tillämpats i praxis
i fråga om barns beteende i trafikförhållanden. Även bam i de lägsta
åldersklasser där skadeståndsansvar över huvud anses kunna förekomma har ålagts
skadeståndsskyldighet.
Av de »övriga omständigheter» som beaktas vid prövningen
framstår i dagens praxis de ekonomiska förhållandena som mest betydelsefulla.
När skUlnaderna i ekonomisk stäUning mellan ett skadevållande barn och den
skadelidande har varit mera betydande tUI barnets förmån, har detta kunnat
påverka skadeståndsskyldigbetens omfattning. Betydelsen av ansvarsförsäkring
på det skadevåUande barnets sida har kommit till klart uttryck i rättspraxis.
Vid bedömande av skadeståndets ekonomiska verkningar för barnet har det sålunda
ansetts, att man skall beakta om hans ansvar är täckt av sådan försäkring.
Försäkringen skall emellertid inte medföra att man underlåter den allmänna
skälighetsbedömning som skaU göras med hänsyn till handlingens beskaffenhet,
barnets ålder och utveckling samt övriga omständigheter vid skadans uppkomst.
Men en sådan ytterligare nedsättning av skadeståndet som kan vara motiverad för
att hindra att detta blir alltför betungande för barnet har ansetts inte böra
ske inom ramen för ansvarsförsäkringssumman.
I praxis finns inte något klart stöd för att
skadeförsäkring eller summaförsäkring (t. ex. olycksfaUsförsäkring) på den
skadelidandes sida ansetts böra inverka vid skadeståndsprövningen.
Skadestånd som åläggs barn med tUlämpning av 6 kap. 6 § SL
brukar bestämmas i form av viss bråkdel (en tredjedel, hälften etc) av skadan,
dvs, ett förfarande som nära överensstämmer med vad som är vanligt vid jämkning
på grund av skadelidandes medvåUande.
När ett barn under 15 år självt har lidit skada, kan
jämkning av skadeståndsansvar mot barnet ske på grund av barnets medvållande.
Vid prövningen av sådan jämkning anlägger domstolarna synpunkter liknande dem
som tillmäts betydelse vid bedömningen av barns skadeståndsskyldighet.
Medvållandebedömningen sammanfaller dock inte alltid med bedömningen av frågan
om skadeståndsskyldighet föreligger. I svensk praxis har sålunda medvållande i
åtminstone ett fall ansetts kunna läggas en f3a-åring tUl last, medan högsta
domstolen nyligen förklarat en trafikskadad
2.1.1.2.
118 Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1972
nioåring, som visat medvållande, berättigad till fullt
skadestånd (NJA 1970 s. 258; jfr NJA 1969 s. 205, där skadestånd tUl
trafikskadad pojke, sju och ett halvt år gammal, jämkades).
En fråga i detta sammanhang är om bamets rätt tiU
skadestånd påverkas av att föräldrar eller andra värdnadshavare har medverkat
till skadan genom försummad tillsyn över barnet. I ett fall, som högsta
domstolen behandlat och som rörde personskada, har denna fråga besvarats
nekande. När det gäller egendomsskada är svensk rätts inställning däremot inte
klar. Möjligen skulle domstolarna här tillämpa grundsatser om passiv
identifikation (avsnitt 1.1,1,1,).
En särskUd bedömning av ett bams rätt till skadestånd av
ett annat barn har ibland ansetts motiverad, när bam skadar varandra under lek.
Normala risker under leken får den skadelidande acceptera inom vissa gränser.
Ett barn anses emeUertid inte alltid ha varit medvållande tiU skada som det
åsamkas under lek bara därför att det frivilligt har deltagit i leken. Här föreligger
en viss skUlnad i förhållande till vad som anses gälla när en vuxen ger sig in
i farlig sport eller lek. Vid skador under lek är det betydelsefullt att
klarlägga det skadevållande barnets insikter om handlingens farlighet (se t.
ex. NJA 1964 s. 12, där skadeståndstalan mot 13-åring för skada under
brännbollsspel ogiUades).
I fråga om skadeståndsansvaret enligt 6 kap. 6 § SL för psykiskt
abnorma personer finns endast ett fåtal publicerade domstolsavgöranden, och
det är därför inte möjligt att med utgångspunkt från rättspraxis göra några
säkra uttalanden om vilka principer som läggs tUl grund vid bedömningen i dessa
fall. Det finns dock anledning anta, att domstolarna är betydUgt mer
restriktiva när det gäUer att jämka skadeståndet för psykiskt abnorma personer
än när det är fråga om barn.
Om ett barn eller en psykiskt abnorm person har orsakat
skada, kan föräldrar och andra värdnadshavare också bli skadeståndsskyldiga,
om de nämligen har visat försummelse i tillsynen av skadevållaren. Detta
ansvar följer den allmänna culparegeln. När skadevåUare och värdnadshavare på
detta sätt svarar gemensamt är ansvaret enligt 6 kap. 5 § SL soUdariskt. Enligt
6 kap. 6 § andra stycket SL har emeUertid barnet eller den psykiskt abnorme
fuU regressrätt mot vårdnadshavaren.
2.1.1.3. Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa
medverkan. När flera personer har medverkat till en skada, svarar de som nämnts
enligt 6 kap. 5 § SL eller grunderna för detta lagrum solidariskt för
skadeståndet. Undantag från skadeståndsskyldigheten föreskrivs dock i nämnda
lagrum för vissa fall av medverkan genom underlåtenhet att avslöja brott. Om
man bortser från de tidigare berörda reglerna om möjUghet att jämka
skadeståndsansvaret för vissa kategorier skadevållare, t. ex. fartygsbefälhavare
och besättningsmän på fartyg, finns det i övrigt inte enligt svensk
2.1.1.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 119
rätt några möjligheter att lindra skadeståndsansvaret för
den som har medverkat till en skada i endast ringa mån. Under förutsättning att
det föreligger adekvat kausalitet mellan en skadevållares handlande och skadan
åläggs sålunda fullt skadeståndsansvar, oavsett att skadevällarens medverkan
till skadan framstår som obetydlig i jämförelse med vad som ligger andra
medverkande till last.
2.1.1.4. Flera skadeståndsskyldigas ansvarighet. Det finns
i svensk rätt inte några generella bestämmelser som reglerar frågan hur de
ekonomiska följderna av ett skadefall skall fördelas, när två eller flera
personer gemensamt har medverkat till skadan under sådana omständigheter att
de enligt gällande skadeståndsregler är gemensamt och enligt 6 kap, 5 § SL
solidariskt ansvariga för skadan. I detta sammanhang förtjänar dock erinras om
föreskriften i 6 kap. 1 § andra punkten SL av innebörd, att om en skadelidande
har medverkat till sin skada genom eget vållande, skadeståndet kan jämkas efter
vad som finnes skäligt. Denna regel kan nämligen sägas vara ett uttryck för den
principiella uppfattningen, att de som gemensamt har vållat en skada bör
sinsemellan bära bördan av de ekonomiska konsekvenserna enligt fördelningsgrunder
som tar hänsyn tUl graden av vars och ens vållande. Men också vid olika former
av objektivt ansvar upprätthålls med endast ett fåtal speciella undantag
tankegången att en skadelidande som genom eget vållande medverkat till skadan
bör själv bära sin del av den ekonomiska bördan. Härvid måste emellertid prövningen
av i vUken omfattning skadeståndsansvaret för den som svarar på objektiv grund
bör jämkas ske på grundval av en ren skälighetsbedömning, eftersom det i sådana
fall inte går att göra en avvägning på grundval av graden av vållande på ömse
sidor.
De grundsatser om den inbördes fördelningen av
skadeståndsbördan mellan flera skadeståndsskyldiga som har utbildats i svensk
rättspraxis bygger i princip på tankegångar av liknande slag. Högsta domstolen
har i ett grundläggande avgörande fastslagit, att när två eller flera
gemensamt har vållat skada genom brottsligt förfarande, de sinsemellan skall ta
del i betalningen av skadeståndet efter vad som kan anses skäligt med hänsyn
till omständigheterna (NJA 1937 s. 264). När ansvarigheten grundar sig på den
aUmänna culparegeln kommer främst graden av våUande hos de ansvariga i
betraktande som fördelningsgrund, men hänsyn kan tas också till andra
omständigheter. Den som helt eller delvis gottgjort den skadelidande har
sålunda rätt att av var och en av de övriga skadeståndsskyldiga kräva åter vad
som med tillämpning av dessa grundsatser belöper på honom. För ett specieUt
fall gäller en särskild fördelningsregel. Enligt 3 § bilansvarighetslagen
skall ansvaret fördelas lika mellan ägare och förare när båda bär presumtionsansvar
enligt lagen.
För fall då de skadeståndsansvariga häftar för
skadeståndet på olika grunder en av dem svarar t. ex. enligt culparegeln på
grund av eget vållande,
2.1.1.4.
120 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
under det att en annan svarar enUgt regler om objektivt
ansvar, exempelvis principalansvar intar emellertid svensk rätt den
principiella ståndpunkten att den som svarar på objektiv grund har full
regressrätt för hela skadeståndet gentemot den som svarar på grund av eget vållande.
Denna grundsats, som innefattar avvikelse från vad som gäller i förhållandet
mellan den som svarar på objektiv grund och en medvållande skadelidande, har
kommit tUl klart uttryck i flertalet av de speciallagar som statuerar objektivt
skadeståndsansvar (se t, ex. 11 § järnvägsansvarighetslagen, 8 § sjölagen, 12
§ el-anläggningslagen, 11 § bilansvarighetslagen, 8 §
luftfartsansvarighetslagen och 4 § lagen om tillsyn över hundar). Principen
torde gälla också när fråga är om objektivt ansvar som inte grundar sig på lag
utan följer av grundsatser som har utbildats i rättstUlämpningen, t. ex.
kronans ansvar för skada i följd av farliga miUtärövningar.
Vad slutligen beträffar det fallet att flera personer
svarar på objektiv grund för samma skada torde i princip gäUa att de skall
sinsemellan ta del i betalningen av skadeståndet efter vad som finnes skäligt
med hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter (jfr 18 § andra stycket
atomansvarighetslagen, där det föreskrivs att den inbördes fördelningen av ansvarigheten
mellan två eller flera anläggningsinnehavare fördelas efter vad som är skäligt
med hänsyn till varje anläggnings andel i skadans uppkomst och övriga
omständigheter). I fall då en av de skadeståndsskyldiga svarar på rent objektiv
grund, dvs. helt oberoende av både eget och annans våUande, under det att en
annan svarar på grund av regler om ansvar för annans vållande, t. ex,
principalansvar, torde graden av vållande hos den som orsakat skadan tillmätas
stor betydelse, och den omständigheten att vållande föreligger på den ena sidan
men inte på den andra kan möjUgen föranleda att den förra sidan får bära hela
skadeståndet i förhållande tUl den senare,
2.1.1.5. Ersättning för lidande vid vissa brottsliga
gärningar. MöjUgheterna att enUgt svensk rätt få skadestånd för ideeU (dvs.
icke-ekonomisk) skada är begränsade tiU några få, i lag särsldlt angivna faU.
Enligt 6 kap. 2 § SL kan ersättning dömas ut i samband med kroppsskada för
sveda och värk samt för lyte eller annat stadigvarande men. Vid brott mot den
personliga friheten och vid ärekränkningsbrott kan vidare enligt 6 kap. 3 § SL
ersättning utgå för det lidande som kan ha tillskyndats målsäganden genom
brottet. Härutöver finns vissa specialbestämmelser om skyldighet att ersätta
icke-ekonomisk skada i form av lidande eller annat förfång i vissa lagar på
immaterialrättens område (se t. ex. 54 § lagen den 30 december 1960 (nr 729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk).
I detta sammanhang skall endast bestämmelserna i 6 kap. 3
§ SL beröras närmare.
Sistnämnda lagrum förutsätter för sin tillämpning att
lidande av ickefysisk natur har tiUfogats någon »genom brott mot den
personliga frihe-
2.1.1.4.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 121
ten eller genom ärekränkande gärning». Detta uttryckssätt
innefattar inte någon hänvisning till bestämda brottsbeskrivningar utan anger
endast den allmänna arten av den brottslighet som åsyftas. I överensstämmelse
härmed har i ett äldre avgörande av högsta domstolen ersättning för lidande dömts
ut enligt förevarande paragraf i samband med att en person fällts tUl ansvar
för misshandel på allmän plats med all sannolikhet med utgångspunkt från att
misshandel i varje faU under vissa omständigheter får anses utgöra
»ärekränkande gärning». Å andra sidan framgår av ett färskt avgörande av
Högsta domstolen, att en analogisk tUlämpning av stadgandet utanför dess
egentliga tillämpningsområde inte skall komma ifråga. I rättsfallet OgiUades
sålunda en talan om ersättning för psykiskt lidande till följd av ofredande (4
kap. 7 § BrB) under den motiveringen att kravet inte var lagligen grundat (NJA
1968 s. 211). Avgörandet lär dock inte kunna tas till intäkt för att inte
ofredande under vissa omständigheter skulle kunna i likhet med misshandel
anses utgöra en ärekränkande gärning och på den grund föranleda skyldighet att
utge ersättning för lidande enligt 6 kap. 3§SL.
Lagrummets direkta anknytning tiU det straffrättsliga
regelsystemet medför, att ändringar i de straffrättsliga reglerna kan leda till
att stadgandet får ett ändrat tiUämpningsområde. Exempel härpå gavs när bl. a.
reglerna om ärekränkning reformerades i samband med att den nya brottsbalken
genomfördes. Någon samtidig ändring av 6 kap. 3 § SL vidtogs inte, och
uttrycket »ärekränkande gärning» i lagrummet får numera sitt innehåll bestämt
genom de nya straffrättsliga bestämmelserna i 5 kap. BrB (jfr NJA 1966 s. 565,
där ersättning enligt 6 kap. 3 § SL dömdes ut på talan av de efterlevande till
en avliden person, som efter sin bortgång utsatts för förtal, en gärning som
enligt 1864 års strafflag över huvud taget inte var straffbar såsom
ärekränkning; brottet »förtal av avliden» i 5 kap. 4 § BrB saknade motsvarighet
i SL).
Det förutsätts inte för en tillämpning av förevarande
paragraf, att den som vållat lidandet också fälls till ansvar för sådant
brottsligt förfarande som avses i lagrummet (se t. ex. NJA 1936 s. 207).
Det finns inte några normer för fastställande av
ersättning enUgt 6 kap. 3 § SL. Det är bär liksom i andra faU då ersättning
skall utgå för icke-ekonomisk skada domstolarnas sak att i fall av tvist om
ersättningens storlek avgöra frågan på grundval av en allmän
skälighetsprövning.
2.1.1.6. Verkan av skadeståndsberåttigads död i fråga om
ersättning för ideell skada. I svensk rättstUlämpning anses att en skadeUdandes
anspråk på skadestånd kan övertas av hans arvingar, när det är fråga om
ekonomisk skada. Enligt tidigare praxis gällde däremot, att ett anspråk på
ersättning för sveda och värk eUer för lidande förföU, om den skadelidande avled
innan hans krav fastställts genom lagakraftägande dom. Genom ett antal senare
2.1.1.6.
122 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
avgöranden har denna inställning modifierats, och gällande
rätts ståndpunkt torde kunna anges enligt följande. Rätten till ersättning för
ideell skada förfaller, om den skadelidande avlider innan den skadeståndsskyldige
utfäst sig att betala sådan ersättning eller ersättningsskyldigheten ålagts
honom genom dom, som dock inte behöver ha vunnit laga kraft (se beträffande
skadestånd enUgt 6 kap. 2 § SL NJA 1948 s. 16 och beträffande skadestånd enUgt
6 kap. 3 § SL NJA 1927 s, 360). Dödsfall under pågående prövning i hovrätt av
yrkande om ersättning för ideeU skada enligt 6 kap. 2 § SL har i praxis medfört
nedsättning av ersättningen, uppenbarligen därför att denna ansetts böra
påverkas av längden av den skadades återstående livstid (NJA 1941 s. 507).
2.1.2. Skadeståndskommittén
2.1.2.1. översikt av kommittéförslaget.
Skadeståndskommittén framhåller, att den inte har haft till uppdrag att
verkställa någon genomgripande omarbetning av innehållet i 6 kap. SL. Frånsett
bestämmelserna om föräldrars och barns skadeståndsansvar innefattar dess
förslag bara jämkningar med begränsad verkan. Nya bestämmelser om barns
skadeståndsansvar anser kommittén dock med nödvändighet påkalla en saklig
behandling också av frågan om psykiskt abnorma personers skadeståndsansvar. I
övrigt bör enligt kommittén innehållet i en ny skadeståndslag i huvudsak
motsvara nuvarande 6 kap. SL. På vissa punkter anser kommittén emellertid att
ändringar i förhållande till gällande rätt är befogade.
Frågan om införande av en allmän regel om möjlighet att
nedsätta skadestånd inbegreps inte i uppdraget. Kommittén anser det dock inte
inge betänkligheter att för speciella fall införa möjlighet tUl jämkning av
skadeståndsansvar som annars skulle bli oskäligt betungande.
Kommittéförslaget upptar först ett antal bestämmelser om
ersättning för person- eller sakskada och därefter ett stadgande om ersättning
för ekonomisk skada, som någon utan samband med person- eller sakskada åsamkar
annan genom brott.
Den förra avdelningen inleder kommittén med en allmän
bestämmelse om vållande tiU person- eller sakskada och om jämkning på grund av
den skadeUdandes medverkan (1 §). Bestämmelsen är inte begränsad tUl skada på
grund av brott utan gäller skada på grund av vållande i allmänhet. Skadeståndsansvaret
omfattar, enligt vad kommittén framhåller, också allmän förmögenhetsskada som
följer av person- eller sakskada.
Eftersom 6 kap. 1 § SL inte är begränsad tiU person- och
sakskada, täcker paragrafen anspråk på ersättning för ren förmögenhetsskada,
som orsakas genom brott. Kommittén har inte ansett sig böra föreslå en
reglering av frågan om ersättning för sådan skada i andra fall. Den föreslår
emellertid, i överensstämmelse med vad som redan gäller, en regel om ersättning
för
2.1.1.6.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 123
ekonomisk skada som utan samhand med person- eller
sakskada åsamkas någon genom brott (12 §).
I huvudsaklig anslutning tiU principen i 6 kap. 5 § SL
föreslår kommittén en regel om att när två eller flera har medverkat till samma
skada de skall svara solidariskt för skadeståndet (2 § första stycket). I detta
sammanhang föreslår kommittén en ny bestämmelse, som gör det möjligt att jämka
skadeståndsansvaret för den som har medverkat till skada endast i ringa mån (2
§ andra stycket).
Frågan om skadeståndsansvaret för barn och ungdom regleras
enligt förslaget i två paragrafer. Den ena innehåller en bestämmelse om
möjlighet att jämka skadeståndsansvaret för den som har fyllt 15 men inte 21 år
(3 §). Den andra paragrafen reglerar skadeståndsansvaret för barn under 15 år
och ansluter i huvudsak till 6 kap. 6 § SL (4 §).
Förslaget innehåller vidare vissa bestämmelser om
föräldrars och andra vårdnadshavares ansvar vid försummad tUlsyn eller vård m.
m. (5 §). Även för dessa fall föreslår kommittén, att det införs en möjlighet
att jämka skadeståndet.
Kommittén har brutit ut frågan om psykiskt abnorma
personers skadeståndsansvar till särsldld reglering. Också när det gäller dem
som har vård om sinnessjuka och med dem jämställda föreslår kommittén en
uttrycklig bestämmelse om skadeståndspåföljd för den som genom försummelse i
vården medverkar till skada som den sjuke orsakar. Skadeståndet skall dock
kunna jämkas på samma sätt som i fråga om barns värdnadshavare (6 §).
Förslaget tar därefter upp en föreskrift om den inbördes
fördelningen av skadeståndsansvaret mellan två eUer flera skadeståndsskyldiga
av innebörd, att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller f. n.
skadeståndet skall fördelas mellan dem på grundval av en skälighetsprövning (7
§). Bestämmelsen avses bli tillämplig också på förhållandet meUan bam eller
psykiskt abnorma, å ena, samt deras värdnadshavare, å andra sidan, vUket
innebär en avvikelse från den regel om ovillkorligt regressansvar för
värdnadshavare som 6 kap. 6 § SL f. n. innehåller.
Kommitténs förslag innehåUer vidare bestämmelser om vad
som skall ersättas vid personskada (8 §) och om efterlevandes rätt tiU
skadestånd (9 §). Dessa bestämmelser överensstämmer i sale med vad som nu föreskrivs
i 6 kap. 2 och 4 §§ SL. I anslutning härtill tas i förslaget upp en bestämmelse
motsvarande föreskriften i 6 kap. 3 § SL om skadestånd m, m, vid brott mot den
personliga friheten eUer ärekränkande gärning (10 §). Den nya bestämmelsen
skall emeUertid enligt förslaget bli tUlämplig också när lidande tillfogas
någon genom »annat ofredande».
Enligt en regel utan motsvarighet i gällande lag skaU
rätten till ersättning för annat än ekonomisk skada förfalla, om den
skadeståndsberätti-gade avlider, innan ersättningskrav har framställts (11 §).
Kommittén anser det inte nödvändigt att föreslå någon
motsvarighet tiU
2.1.2.1.
124 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
föreskriften i 6 kap. 7 § SL, att rätten till skadestånd
kvarstår, även om frågan om straff har förfallit. Förslaget innehåller inte
heller någon bestämmelse om vem som är målsägande. Den äldre bestämmelsen
härom i 6 kap. 8 § SL övertördes emeUertid tUl 20 kap. 8 § rättegångsbalken
(RB) i samband med nya brottsbalkens ikraftträdande, och frågan saknar därför
numera aktualitet.
Kommittén understryker, att förslaget inte innefattar
någon uttömmande reglering av den aUmänna skadeståndsrätten. De korta
bestämmelser som föreslås får sålunda inte föranleda motsatsslut. Liksom
hittUls måste det enligt kommittén överlämnas åt rättspraxis att bidra tiU
skadeståndsrättens fortsatta utveckling. Kommittén erinrar särskilt om att
förslaget över huvud taget inte behandlar frågor om objektivt ansvar.
Vad förslaget innehåller om ansvar för eget vållande skall
enligt kommittén ha samma tiUämpningsområde som de nuvarande bestämmelserna i
6 kap. SL. Förslagets syfte är aUtså inte att reglera skadeståndsansvaret i
kontraktsförhåUanden utan endast skadeståndsskyldighet på utomobligatorisk
grund.
2.1.2.2. Skadeståndsansvaret för barn. Kommittén
framhåUer, att stadgandet om barns skadeståndsansvar i 6 kap. 6 § SL gäller
endast bam under 15 år. Det är enUgt kommittén svårt att bilda sig någon säker
uppfattning om den kvantitativa betydelsen av skadeståndsansvaret för barn
under denna ålder. Det torde dock höra till de ofrånkomliga och vardagliga
företeelserna, att barn i uppväxtåldern ofta orsakar skador. Men det kan inte
av den anledningen komma i fråga att ålägga bam skyldighet att under alla
omständigheter svara för sådana skador. Kommittén anser inte heller att man kan
göra föräldrar eller andra värdnadshavare ansvariga för skadorna, oberoende av
eget våUande. Ingen av de nordiska kommittéerna har heller funnit tUhäcklig
anledning att föreslå skyldighet för föräldrar att hålla ansvarsförsäkring, som
täcker skador vållade av deras bam, oavsett om föräldrarna eller barnen kan
åläggas personligt skadeståndsansvar.
Skadegörelse av barn kan eidigt kommittén bara i begränsad
omfattning motverkas genom regler om skadeståndsansvar. Det är i första hand
föräldrarnas uppfostran liksom intrycken från skolan som betyder något. Det är
likväl en allmän regel i andra länder liksom hos oss att ocksä minderåriga
barn åläggs skadeståndsansvar. Kommittén anser att denna ståndpunkt bör
vidhållas. I den mån ett barn har egna tillgångar är det rimligt att det får
betala för t. ex. uppsåtlig skadegörelse eller misshandel som det begår, liksom
för stölder och liknande. Vetskapen om risk för sådana påföljder bör växa in i
medvetandet och kan även indirekt påverka föräldrarnas tillsyn.
Kommittén anser också att starka billighetsskäl talar för
att den skadelidande tillgodoses, när detta kan ske utan alltför stark
belastning av bar-
2.1.2.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 125
nets ekonomi. Även när det ena barnet skadar det andra
under lek kan det vara rimligt, att det barn som råkar bli skadat får ekonomisk
gottgörelse. Visserligen blir den som lider kroppsskada i ganska vid omfattning
skyddad på annat sätt. Men utbredningen av ansvarsförsäkring medför, att den
vållande i många fall inte får någon ekonomisk känning av att skadeståndsskyldighet
åläggs honom. När ansvarsförsäkring täcker skadan är det således inte förenat
med några betänkligheter från hans synpunkt att skadeståndsskyldighet
inträder.
Det är vidare enligt kommittén en förhärskande uppfattning
bland allmänheten, att den skadelidande bör ha möjlighet att få ersättning
även när en begången oförsiktighet med hänsyn till barnets förhållanden var
relativt förståelig. De föräldrar som har tecknat ansvarsförsäkring ser gärna
att ersättning så långt möjUgt betalas av försäkringen. Varken föräldrar eller
barn vill känna den moraliska belastning som ligger i att skadan inte har
blivit gottgjord.
Enligt gällande lag grundas skadeståndsansvaret på en a 11
m ä n skälighetsbedömning av föreliggande omständigheter. Lagen utsäger inte
ens, att det förutsätts uppsåt eller vårdslöshet på barnets sida i den
bemärkelse som krävs för vuxnas culpaansvar. Kommittén anser att någon ändring
inte bör göras på den punkten. Den förutsätter dock att, som enligt
hittillsvarande rättstillämpning, skadestånd inte skall dömas ut, om inte barnet
har handlat på ett sätt som avviker från vad man i allmänhet anser sig böra
fordra av barn i den aktuella åldern. Detta bör enligt kommittén gälla även om
barnets sätt att handla kan tillskrivas anlag, bristande uppfostran eller
dålig miljö.
Man har enligt kommittén under de nordiska förhandlingarna
övervägt att föreslå en nedre åldersgräns, under vilken skadeståndsansvar i
princip inte skulle komma i fråga. Åldern sex år har därvid nämnts. Regeln
skulle dock inte vara ovillkorlig, utan skadeståndsansvar skulle vid särskilda
omständigheter kunna åläggas också barn under denna ålder. Men förhållandena
kan enligt kommittén vara ganska växlande. Barn kan vara mycket olika tidigt
utvecklade. Vidare bör skilda förhållanden bedömas på olika sätt. På ett ganska
tidigt stadium måste barn exempelvis lämnas att röra sig på egen hand i
trafiken. Den som utan egen förskyllan lider skada, när ett barn avviker från
trafikreglerna, bör kunna få ersättning. Om ansvarsförsäkring finns, behöver
någon för barnet tyngande skadeståndsbörda inte uppkomma. Också i andra fall är
det enligt kommittén rimligt, att det finns möjlighet att döma ut skadestånd
även när barnet är under sex år. Som exempel nämner kommittén att ett barn
under lek skadar ett annat barn. Kommittén anser det lämpligt att man kan
sträcka skadeståndsansvaret till en lägre ålder än sex år, om barnet har
handlat i strid mot vad man i allmänhet har anledning att vänta av ett barn i
samma älder och på samma utvecklingsnivå. Det behöver inte leda till några
obilliga verkningar,
2.1.2.2.
126 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
under förutsättning att man har möjUghet att jämka
skadeståndet efter omständigheterna i de fall då ansvarsförsäkring saknas och
det därför skulle vara obilligt att ålägga barnet skadestånd till något
avsevärt belopp.
Vad kommittén sålunda har förordat i fråga om utnyttjandet
av ansvarsförsäkring, anser kommittén överensstämma med vad försäkringstagarna
finner önskvärt. Försäkringsbolagen tUlmötesgår själva i viss utsträckning
liknande önskemål genom bestämmelsen i försäkringsvillkoren att ersättning
utgår intiU högst 2 000 kronor utöver det belopp som barnet enligt lag kunnat
åläggas att utge. Enligt kommittén är försäkringsbolagen sannolikt även i
övrigt benägna att tUlmötesgå önskemål av detta slag. Men att enbart förlita
sig härpå finner kommittén inte vara lämpligt. Även om en lagbestämd undre
åldersgräns inte görs ovillkorlig, kan den enligt kommittén leda till att
försäkringsbolagen kommer att tillämpa ett helt annat system än för närvarande,
när barnet inte har uppnått den angivna åldern. Kommittén har därför stannat
för att inte föreslå någon nedre åldersgräns för barns skadeståndsansvar.
Inom de nordiska kommittéema har rått enighet om att man
bör införa möjlighet att begränsa skadeståndsbördan också för ungdom över 15
år. De danska och norska kommittéerna har föreslagit, att det ges en gemensam
bestämmelse för barn och ungdom upp till en viss åldersgräns, under det att de
finska och svenska kommittéerna har stannat för att man bör ge skUda regler för
barn under en viss ålder och för ungdomar som upp nått denna åldersgräns.
Skadeståndskommittén föreslår i enlighet härmed en bestämmelse om barns
skadeståndsansvar med åldern 15 är som övre åldersgräns (4 §) och en
bestämmelse om skadeståndsansvar för ungdomar mellan 15 och 21 år (3 §).
I förevarande avsnitt behandlas endast bestämmelsen om
skadeståndsan svar för barn under 15 är.
Bland förutsättningarna för skadeståndsansvaret nämner
kommittén först handlingens beskaffenhet. Man bör enUgt kommittén behålla
kravet på att barnet skall ha handlat på ett sätt som under motsvarande
omständigheter skulle ha ådragit en vuxen person skade ståndsansvar. Enligt
kommittén bör däremot uttrycket »sinnesart» i gällande lag inte överföras till
en ny lag. Hänsyn till de subjektiva omständigheterna, dvs, om handlingen var
uppsåtlig eUer inte, bör enligt kommittén kunna tas inom ramen för bedömningen
av handlingens beskaffenhet. Upp såtliga handlingar bör inte ovillkorligen
medföra strängare bedömning än icke uppsåtliga handlingar. Uppsåt hos barn kan
enligt kommittén vara ut tryck för ett okynne som är helt naturligt för barn i
den aktuella åldern. Andra skadegörande handlingar däremot kan, åtminstone när
det gäller barn som närmar sig 15-årsåldern, bero på höggradig likgiltighet för
andras intressen.
Kommittén anser vidare att barnets ålder och utveckling
bör vara ett vik-
2.1.2.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 127
tigt moment vid prövningen. Utvecklingsgraden är enUgt
kommittén av betydelse för frågan vad som kan krävas av barnet, t. ex. i
trafiken, eUer när det gäller att bedöma barnets förmåga att förutse följderna
av sitt handlande.
Slutligen
hör enligt kommittén det skadevållande barnets ekonomiska förhållanden tUl de
omständigheter som bör beaktas. Bl. a. bör man ta hänsyn tUl om barnet är
skyddat av ansvarsförsäkring. Men också den skadelidandes ekonomiska situation
bör enligt kommittén tUlåtas att i sin mån inverka vid bestämmande av
skadeståndsskyldighetens omfattning.
Varken
ordalagen i gällande lag eller lydelsen av kommitténs förslag anser kommittén
utesluta möjligheten att i fall då ansvarsförsäkring finns gå längre mot en
princip att för bam under 15 år fullt skadeståndsansvar skall inträda inom
ramen för försäkringen. En sådan princip har godtagits i Danmark. Den
skadelidandes intresse att få skadan ersatt talar givetvis för en sådan
ordning, EnUgt beräkningar som kommittén låtit göra skulle höjningen av
ansvarsförsäkringspremierna bli mycket blygsam. Skaderegleringsförfarandet
skulle förenklas i de fall då försäkring föreligger. Kommittén tror att
försäkringstagarna gärna skulle se att fullt skadestånd utgår inom
ansvarsförsäkringens ram. Ingen av de nordiska kommittéerna har dock ansett
det lämpUgt att införa en bestämmelse som ger existensen av ansvarsförsäkringen
sådan verkan. Det får anses tilhäckUgt att försäkringen, liksom hittills, får
ingå som ett moment vid skäUghets-bedömningen. Det kan enUgt
skadeståndskommittén vara tveksamt om man bara därför att ansvarsförsäkring
föreUgger alltid bör döma ut fuUt skadestånd så snart skadeståndsansvar för
barnet över huvud kommer i fråga, aUtså även om barnet är i fyra-femårsäldern.
Kommittén
anser likväl att en föreUggande ansvarsförsäkring bör kunna tiUäggas större betydelse
vid den allmänna skälighetsbedömningen än vad som hittills skett genom de
rättsfall som finns på området. Den samlade bedömningen måste enUgt kommittén
ha tiU syftemål att såvitt möjligt vinna ett resultat som framstår som rimligt
ur båda parternas synpunkt. Den skadelidandes intresse att få skadan ersatt
påkallar tydligen åtminstone när han inte har egen försäkring som täcker
skadan att skadestånd utgår i största möjliga mån. När ansvarsförsäliring
finns på den skadevållandes sida, är det enligt kommittén regelmässigt svårt
att finna tillräckligt vägande skäl att avvisa den skadelidandes anspråk, i den
mån detta håller sig inom ansvarsförsälmngens ram. När sådan försäkring finns
och skadeståndet inte går utöver denna ram, blir det enligt sakens natur inte
aktuellt att överväga andra ekonomiska omständigheter. De ekonomiska konsekvensema
för skadevållaren representerar i så hög grad de sakliga hänsyn som inverkar på
skälighetsbedömningen, att det bör föreligga särskilda skäl att inte utnyttja
ansvarsförsälcringen, när det från den skadelidandes synpunkt är behjärtansvärt
att fullt skadestånd utgår.
2.1.2.2.
128 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Kommittén berör också frågan vilken vikt som skall
tillmätas skade-försäkringpå den skadelidandes sida. Problemet har enligt
kommittén begränsad praktisk betydelse, eftersom ersättning i regel utgår ur
försäkringen och försäkringsgivarna sällan utövar regressrätt mot
privatpersoner. Regresslu-av mot barn torde förekomma bara när barnets handlande
bedöms som särskilt graverande. Lika Utet som när det gäller ansvarsförsäkring
på skadevällarens sida har kommittén ansett sig böra förorda, att frågan om
verkan av skadeförsäkring på den skadelidandes sida särskilt regleras i detta
sammanhang. Kommittén vill härmed inte utesluta att domstolarna vid
skälighetsbedömningen skall kunna ta hänsyn till skadeförsäkring vid bedömande
av skadeståndets betydelse för den skadelidande. Att denne har skadeförsäkring
medför visserligen inte att hans rätt tUl skadestånd bortfaller i motsvarande
mån. Frågan om försäkringsgivaren har regressrätt regleras av 25 § FAL eller av
försäkringsvillkoren. Kommittén betonar emellertid, att man här liksom i andra
fall skall beakta hur en nedsättning av skadeståndets belopp, som ter sig
motiverad från skadevällarens synpunkt, skulle verka för motparten i
betraktande av dennes ekonomiska förhållanden. Man kan härvid inte bortse från
att skadeförsäkring finns. Försäkringen kan sålunda i sin mån medverka vid
skälighetsbedömningen, på samma sätt som hänsyn kan tas till om den
skadelidande är förmögen, när försäkring inte finns.
Även olycksfallsförsäkring på den skadelidandes sida bör
enligt kommittén kunna beaktas vid bedömningen av de ekonomiska omständigheterna.
Summaförsäkring reducerar visserligen i vanliga fall inte den skadeUdandes rätt
till skadestånd. Vid bedömande av vad som skäligen bör åläggas ett barn att
betala i skadestånd kommer emellertid sådan försäkring på samma sätt som andra
ekonomiska omständigheter in i bUden.
I den mån hänsyn tas till ansvarsförsäkring på barnets
sida och till skade- eller summaförsäkring på den skadelidandes sida, måste
detta leda till större eller mindre avvikelser från den skala som hittills kan
ha tillämpats i fråga om barns skadeståndsansvar. Kommittén viU för sin del
över huvud taget avråda från en schematisering efter det skadevållande barnets
ålder. Skadeståndet bör enligt kommittén i stället sättas till vad som med
hänsyn till samtliga omständigheter i det aktuella fallet framstår som rimligt.
Vid trafikskador eller när barnet handlat uppsåtUgen ligger det enligt kommitténs
mening regelmässigt nära till hands att, om de ekonomiska förhållandena medger
det, full ersättning utgår, även om barnet är i någon av de lägre åldrar där
skadeståndsskyldighet över huvud anses kunna åläggas.
Kommittén ifrågasätter lämpligheten av den metod som nu
regelmässigt används när barn under 15 år åläggs skadestånd, nämligen att
omfattningen av skadeståndsskyldigheten anges i form av viss bråkdel av skadan
(en tredjedel, hälften osv,), I fråga om jämkning på grund av medvållande, då
en Uknande metod används, är det fråga om en jämförelse mellan faktorer
2.1.2.2.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 5 år 1972 129
som
är åtminstone likartade, nämligen vållande på ena och medvållande på andra
sidan. Utmätande av skadeståndsansvar för barn under hänsynstagande till
handlingens beskaffenhet, barnets ålder och utveckling samt de ekonomiska
omständigheterna leder enligt kommittén inte i och för sig till att skadeståndet
bestäms till en ideell andel av skadan. De ekonomiska omständigheterna är av
sådan betydelse för bedömningen av vad som är skäligt, att skadeståndet
regelmässigt i stället bör direkt fastställas till ett fixt belopp, som inte
överstiger vad barnet anses ekonomiskt kunna bära. Särskilt när
ansvarsförsäkiing finns är det enligt kommittén naturligt att man, med
beaktande också av ansvarsförsäkringen, ålägger barnet att betala etl visst
belopp. Kommittén förordar sålunda en ändrad rättstillämpning också på denna
punkt.
Enligt
kommitténs mening bör man iaktta försiktighet när det blir fråga om att jämka
ett skadelidande barns rätt till ersättning för kroppsskada på grund av
medvållande från barnets sida. Barn måste t.ex. släppas ut i trafiken på ett
tidigt stadium. Andra trafikanter bör, om de är vårdslösa och därigenom skadar
ett barn, få finna sig i att skadeståndet inte jämkas i samma grad på grund av
barnets uppträdande som när en vuxen blivit skadad under motsvarande
omständigheter. När ett barn har skadats under lek med annat barn och båda
barnen har varit tanklösa, ligger det dock nära till hands att jämka
skadeståndet på vanligt sätt.
Frågan
huruvida barnets rätt till skadestånd skall inskränkas därför att föräldrarna
genom försummad tillsyn har varit medvållande till skadan (s.k. passiv
identifikation) bör enligt kommitténs mening i överensstämmelse med vad som
anses vara gällande rätt besvaras nekande i fråga om personskada. Men när
föräldrar har försummat att ta hand om barnets egendom och denna kommer till
skada, bör deras försummelse på vanligt sätt föranleda jämkning av tredje mans
skadeståndsansvar.
Kommitténs
förslag upptar ingen motsvarighet till regeln i 6 kap. 6 § SL om rätt för ett
barn som har betalat skadestånd till tredje man att återkräva ersättning från
försumlig värdnadshavare. Den slutliga fördelningen mellan barnet och
vårdnadshavaren bör enligt kommittén avgöras enligt de principer som i
allmänhet gäller i fråga om ansvarsfördelningen mellan solidariskt ansvariga
skadevållare. En fördelningsregel, avsedd att gäUa också i hithörande fall,
finns i 7 § av kommitténs lagförslag.
2.1.2.3.
Skadeståndsansvaret för ungdom över 15 år. 1 fråga om skadeståndsansvaret för
ungdom över 15 år framhåller kommittén inledningsvis, att nuvarande särskilda
regler om barns skadeståndsansvar visserligen stannar vid den undre gränsen
för straffbarhet 15 år men att det inte finns något hinder att föreskriva
en annan gräns för inträde av fullt skadeståndsansvar. Enligt kommittén är det
dock uppenbart, att ungdom som har närmat sig eller överskridit 15-årsgränsen
i regel har nått full intellektuell
2.1.2.3.
9
Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
130 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
utveckling. De ungas aktivitet är stor, de har länge rört
sig helt fritt i trafiken, de börjar föra motorfordon, reser på egen hand och
står praktiskt taget inte längre under föräldrars eller andra vårdnadshavares
direkta tillsyn annat än när de uppehåller sig inom hemmets väggar, Å andra
sidan har de ofta ännu inte avslutat sin utbildning. Ungdomen har normalt inte
lämnat skolan förrän vid 16 års ålder och ett allt större antal undergår
härefter fortsatt utbildning. Flertalet har inte stadigvarande arbetsinkomst
och är oftast alltjämt någon tid omogna i flera hänseenden. Tiden för deras
inträde i förvärvslivet har kommit att skjutas framåt, och för många inträffar
den först efter uppnådd myndighetsålder.
Samtiiga nordiska kommittéer har ansett det önskvärt att
domstolarna får en allmän befogenhet att jämka skadeståndsansvar med hänsjm
till ömmande och andra omständigheter. Om en sådan regel införs, bortfaUer behovet
av särskild bestämmelse om jämkning av skadeståndsansvaret för ungdomar i
åldrama närmast över 15 år. Frågan om att införa en allmän jämkningsregel är
dock enligt kommittén inte aktuell. Kommittén har inte ansett att den mer
begränsade frågan om en jämkningsmöjlighet för ungdomar som har fyllt 15 år
behöver anstå i avbidan på överväganden i ett större sammanhang. När speciella
skäl förelegat, bar redan i åtskiUiga fall införts regler som medger jämkning
av det personliga skadeståndsansvaret (59 § numera 67 § sjölagen, 50 §
sjömanslagen, 10 kap, 3 § luftfartslagen, 19 § hembiträdeslagen). Kommittén
anser att man utan principiella invändningar kan medge jämkning även i fall då
skadan har vållats av den som fyllt 15 år men ännu befinner sig i ungdomen.
Särskilt när det gäller ungdomar kan det verka stötande att döma ut ett stort
kapitalbelopp, en betydande livränta eller i övrigt ett skadestånd som
skadevållaren inte kan betala inom överskådlig tid.
Det kan enUgt kommittén diskuteras, var man bör dra den
övre gränsen för en sådan jämkningsmöjlighet. De danska och norska kommittéerna
har inte önskat sträcka sig längre än till 18 år. Kommittén finner att en gräns
vid denna ålder kan ha flera skäl för sig. Många ungdomar har då redan kommit
ut i förvärvslivet, och en hel del av dem får tidigt betydande inkomster. Ett
växande antal ungdomar i dessa åldersgrupper har ingått äktenskap. Minimiåldern
för erhåUande av körkort för bU är 18 år, och i arbetarskyddslagstiftningen
har man satt gränsen för »minderårighet» tiU 18 år. Viss betydelse kan enligt
kommittén också tillmätas det förhållandet att artonårsgränsen enligt
brottsbalken tillmäts betydelse i straffrättsUgt hänseende.
Gränsdragningen har enligt kommittén visst samband med på
vUket sätt man reglerar frågan om barns skadeståndsansvar. De danska och norska
kommitterade har föreslagit en enhetUg reglering för barn och ungdom under 18
år. På finsk och svensk sida har det emellertid ansetts lämpligt att det klart
framgår av lagen, att den vanliga culparegeln är tUlämplig på dem
2.1.2.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 131
som fyllt 15 år och att det finns möjlighet att jämka skadeståndsansvaret
för ungdomar över denna ålder bara ifall skadeståndet skulle bli oskäUgt
betungande.
Från dessa utgångspunkter behöver det enligt kommitténs
mening inte inge några betänkligheter att utsträcka möjligheten att jämka så
långt som tiU myndighetsålderns inträde. Genom att anknyta tiU myndighetsåldern
uppnår man också en mer likformig reglering för inomobligatoriskt och
utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Eftersom gränsen meUan dessa områden är
flytande, innebär det både sakligt och rättstekniskt en fördel att ha en
gemensam gräns. Dessutom innehåUer 9 kap. 7 § föräldrabalken redan nu
föreskrifter om en skäUghetsbedömning av frågan om skadeståndsskyldighet för
personer under 21 år vid vissa former av skadeståndsansvar, när det inte är
fråga om skadestånd på grund av brott.
Konunittén föreslår därtör en bestämmelse av innehåll att
om skada har vållats av någon som fyllt 15 men inte 21 år, skadeståndet kan
jämkas, om det med hänsyn tUl skadevällarens ungdom och övriga omständigheter
finnes oskäligt betungande. Kommittén förutsätter, att jämkning inte skaU
komma i fråga, när det finns en ansvarsförsäkring, som täcker skadan. Skulle
skadans belopp överstiga försäkringssumman, kan man enligt kommittén vid
prövning av frågan om jämkning beträffande den överskjutande delen ta skälig
hänsjm tUl att den skadelidande blir i större eUer mindre mån tillgodosedd
genom försäkringen.
Kommittén disikuterar även frågan hur man skall förfara,
om någon som är i åldrarna meUan 15 och 21 år själv lider skada och är
medvåUande tiU denna. Härvid utgår kommittén från att den föreslagna möjUgheten
att jämka skadeståndsansvaret för ungdomar i princip inte skall inverka på frågan
om jämkning av vederbörandes egen rätt tUl skadestånd. En annan sak är
emellertid, menar kommittén, att man vid bedömande av hur grovt medvåUandet bör
anses vara får ta hänsyn tUl den skadelidandes ungdom och större eUer mindre
erfarenhet.
2.1.2.4. Skadeståndsansvaret för psykiskt abnorma
personer. Enligt skadeståndskommittén måste man även för de sinnessjukas del
ställa upp som en förutsättning för skadeståndsansvar att de har avvikit från
det handlingsmönster som man i allmänhet anser sig kunna fordra av människor.
Viss ledning för utformningen av en ny
skadeståndsbestämmelse kan enligt kommittén hämtas av 33 kap. 2 § första
stycket BrB, sammanställt med 1 kap. 2 § samma balk, och av lagen den 27 juni
1924 (nr 323) om verkan av avtal som slutits under inflytande av rubbad
själsverksamhet. I förstnämnda lagrum föreskrivs, att för brott som någon har
begått under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig
abnormitet av så djupgående natur att den måste anses jämstäUd med
sinnessjukdom inte får tillämpas annan påföljd än överlämnande tUl särsldld
vård eUer, i
2.1.2.4.
132 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972
vissa fall, böter eller skyddstiUsyn. I 1 kap. 2 § BrB
stadgas, att om en gärning har begåtts under självförvållat rus eUer om
gärningsmannen eljest genom eget vållande tUlfälligt var från sina sinnens
bruk, därav inte får föranledas att gämingen inte anses som brott. I 1924 års
lag föreskrivs bl. a., att avtal, som någon har ingått under infljrtande av
sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, är
ogiltigt.
Kommittén föreslår, att i den nya skadeståndslagen som
huvudregel tas upp bestämmelse om att den som under inflytande av
sinnessjukdom, sinnesslöhet eUer annan rubbning av själsverksamheten orsakar
person- eller sakskada är skyldig att ersätta skadan i den omfattning som med
hänsyn till omständigheterna finnes skälig (6 § första stycket första punkten i
kommitténs förslag). Vidare föreslår kommittén en regel av innebörd, att om
någon genom eget vållande tUlfälligt var från sina sinnens bruk, detta tiUstånd
inte skall föranleda nedsättning av det skadeståndsansvar som annars skuUe
gäUa (6 § första stycket andra punkten). Denna bestämmelse torde enligt
kommittén överensstämma med gällande rätt, eftersom 6 kap. 6 § SL inte åsyftar
sådana fall dä någon genom eget vållande har råkat i omtöckningstUlstånd eller
liknande och den allmänna culparegeln är tilllämplig.
2.1.2.5. Föräldrars och andra vårdnadshavares
skadeståndsansvar. För föräldrar och andra värdnadshavare gäller generellt den
allmänna culparegeln. Med hänsyn tUl önskemål främst från norsk sida föreslår
de nordiska kommittéerna, att uttryckliga bestämmelser meddelas i ämnet. Kommittéema
har som tidigare nämnts avvisat tanken att ålägga värdnadshavare ett objektivt
ansvar för barns handlande. Den svenska kommittén har i likhet med de finska
och norska kommittéerna funnit att tUlräckligt behov inte heller föreligger av
en föreskrift angående omkastad bevisbörda. Från dansk sida har man däremot
varit benägen att i lagen antyda en lättnad i den vanliga bevisbördan. Den
svenska kommittén har dock funnit vissa principiella betänkligheter mot en
sådan regel. Kommittén anser sålunda, att hittiUsvarande svensk praxis
knappast ger belägg för att bevissvårigheterna skulle vara så stora för den
skadelidande. I skadeståndsmål av det slag som det här gäller torde uppgiftema
från den som påstås ha varit försumlig ofta ge god vägledning för bedömande av
vad som har förekommit. Kommittén anser det vara svårare att avgöra, huruvida
de omständigheter som har framkommit skall kunna läggas till grund för
påståendet att skadeståndsgrundande försummelse har förelegat. Kommittén
påpekar också, att en regel om omkastad bevisbörda inte gärna kan inskränkas
tUl föräldrar som har tillsyn över sina bam. Invändningarna mot en sådan regel
gör sig enligt kommittén i än högre grad gäUande, när skadeståndsanspråk riktas
mot andra än föräldrar.
I enlighet med det anförda innehåller kommitténs förslag i
5 § en före-
2.1.2.4.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 133
skrift av innebörd, att den som genom bristande tUlsyn
eller annan försimimelse i vården om barn har medverkat till person- elleir
sakskada, som barnet gör, är skyldig att ersätta skadan. Den brist i tillsyn
eller försummelse i vården om barn som kan komma att ådra föräldrar
skadeståndsansvar torde enligt kommittén företrädesvis gälla barn under 15 år
men kan någon gång tänkas bli aktuell också när ett äldre barn har anförtrotts
vapen eller Uknande utan att ha blivit instruerat om användningen eller har
satts att kö-j ra motorfordon utan att ha erforderligt körkort o. d. Kommittén
anser att det skulle vara missvisande att i bestämmelsen om vårdnadshavares
skadeståndsansvar föreskriva en åldersgräns över vilken bestämmelsen inte
vidare skall kunna tUlämpas.
Kommittén
räknar inte med att möjligheten att ålägga skadeståndsansvar på grund av en
allmän brist i föräldrarnas uppfostran av sina barn har någon praktisk
betydelse.
I de faU då försummelse i tillsynen av barn föreligger kan
skadeståndsansvaret givetvis drabba vårdnadshavaren hårt. Kommittén påpekar,
att det vid all uppfostran av normala barn är nödvändigt att lämna barnen stor
rörelsefrihet och att det är svårt att avgöra, var gränsen bör dras. En felaktig
bedömning av vad som kan anförtros ett barn kan ge upphov till oväntade
skador. Ett Utet barn, som vårdnadshavaren har råkat lämna utan tUlsyn ett
ögonblick, kan t. ex. vålla svåra trafikskador.
Föräldrarnas
skadeståndsansvar skaU givetvis undwkastas den begränsning som följer av
reglerna om adekvat kausaUtet. Kommittén tror dock inte, att denna möjUghet att
begränsa ansvaret tUlgodoser föreliggande behov, när ansvarsförsäkring inte
finns eller skadans belopp överstiger försäkringssumman. Det kan då enligt
kommitténs mening vara obiUigt att ålägga föräldrarna full skadeståndsskyldighet
på grund av någon försummelse i tiUsynen eller vården av barnet. Eftersom
jämkningsmöjlighet i andra faU har föreskrivits av speciella orsaker, möter det
enUgt kommittén inte principiella hinder att införa en jämkningsregel för
föräldrar och andra vårdsnadshavare i fråga om skadeståndsansvar på grund av
bristande tillsyn eller annan försummelse i vården om barn.
Kommittén
föreslår därför en regel om att skadestånd i dessa faU kan jämkas, om det med
hänsyn tiU försummelsens art och övriga omständigheter finnes oskäligt
betungande. Liksom när det gäller skadeståndsansvaret för ungdomar i åldrama
närmast över 15 år skaU enligt förslaget beaktas hur hårt fuUt skadestånd
skulle drabba den försumlige i ekonomiskt hänseende. Jämkning bör emeUertid
enligt kommitténs mening inte ske i sådan omfattning att resultatet framstår
som obiUigt mot den skadelidande. Kommittén framhåller, att
jämkningsmöjligheiten för den som har vård om barn harmonierar väl med vad som
gäller för hembiträden och med vad kommittén ämnar föreslå i fråga om
arbetstagares skadeståndsansvar i allmänhet (jfr 4 § kommitténs förslag till
lag med vissa bestämmel-
2.1.2.5.
134 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
ser om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar i
»Skadestånd II»).
I kommittéförslaget tas även upp en bestämmelse om
skadeståndsansvaret för den som har medverkat tUl uppkommen skada genom
försummelse i vården om en person som har orsakat skadan under inflytande av
sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten (6 § andra
stycket). Kommittén framhåller, att ett sådant skadeståndsansvar förutsätts
gälla redan nu enligt vad som framgår av 6 kap. 6 § andra stycket SL. Enligt
kommitténs förslag skall beträffande dessa vårdnadshavares skadeståndsansvar
bestämmelsen i 5 § om barns värdnadshavare äga motsvarande tillämpning. Detta
innebär, att vårdnadshavarens skadeståndsansvar kan jämkas, om skadeståndet med
hänsyn till försummelsens art och övriga omständigheter finnes oskäligt
betungande.
Frågan om den inbördes fördelningen av skadeståndsansvaret
mellan å ena sidan ett bam eller en psykiskt abnorm person och å andra sidan vederbörandes
värdnadshavare behandlas närmare i det följande (avsnitt 2.1.2.7.).
2.1.2.6. Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa
medverkan. Den nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 5 § SL tas i kommittéförslaget
upp som huvudregel i 2 § första stycket. Där föreskrivs, att om två eUer flera
är vållande tUl skadan, dvs. sådan skada som avses i 1 § i förslaget (person-
eller sakskada), de skall svara solidariskt för skadeståndet. Eftersom 1 §
inte är inskränkt till skada genom brott, gäUer 2 § även sådana faU då skada i
utomobligatoriska förhållanden vållas utan att handlingen är straffbelagd.
Enligt vad kommittén framhåUer anses det redan nu, att två eUer flera som
vållar en skada skall svara solidariskt för denna, även om vållandet inte är
straffbelagt. Den föreslagna regeln torde därtör enligt kommittén inte innebära
någon nyhet i sak. Den fömtsätter emeUertid, att var och en av de medverkande
har handlat uppsåtUgen eller av vårdslöshet för att han skaU kunna åläggas att
betala skadestånd och att adekvat kausalitet föreligger mellan handUngen och
skadan. Med positiv handling likställs underlåtenhet att handla, när det har
förelegat en skyldighet att vara verksam pä ett eller annat sätt.
Av det anförda följer enligt vad kommittén påpekar också,
att den begränsning som gäUande lag innehåller beträffande sådan medverkan
genom underlåtenhet att avslöja brott som avses i 3 kap. 6 § första stycket SL
(numera 23 kap. 6 § första stycket BrB) inte gäma låter sig infoga i sammanhanget.
Kommittén erinrar om vissa uttalanden under förarbetena till brottsbalken i
fråga om behovet av en möjlighet tiU jämkning av skadeständs-aasvaret för den som
har medverkat tiU brott i endast ringa mån (NJA II 1948 s. 238 f). För egen del anser
kommittén, att det bör införas en bestämmelse som ger möjlighet att jämka
skadestånd i sådana fall. För en sådan
2.1.2.5.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 135
jämkningsmöjlighet talar enligt kommitténs mening vägande
skäl. Den som genom bristade tiUsyn möjliggör tUlgrepp av vapen eller
sprängämnen kan t. ex. medverka till stora skador, som tjuven åstadkommer med
det tiU-gripna. Ofta är det enligt kommittén också svårt att ursldlja hur långt
en viss handling eller underlåtenhet kan sägas ha medverkat på ett sätt som
uppfyller kraven på adekvat orsakssammanhang. Det finns då ett behov av att
kunna på ett rimligt sätt begränsa skadeståndsansvaret för den som har medverkat
i bara ringa mån utan att fördenskull fastslå, att kausaliteten inte sträcker
sig längre. Vid prövningen av jämkningsfrågan måste man enligt kommittén
givetvis ta stor hänsyn tUl den skadelidande. Dennes intressen är dock
vanligen i viss mån tUlgodosedda genom det skadeståndskrav som han har mot
andra medverkande. Även när en sådan rätt har begränsat värde eller saknas, bör
man enligt kommitténs mening iaktta försiktighet, när det gäller att döma tUl
skadeståndsskyldighet för den som i endast ringa mån har medverkat till en viss
effekt.
Kommittén föreslår därför en regel av innebörd, att när
medverkan är ringa, skadeståndet skall kunna jämkas efter vad som med hänsyn
tiU graden av medverkan och övriga omständigheter finnes skäligt (2 § andra stycket).
Regeln skall enligt förslaget gälla vare sig det är fråga om straffbart eller
icke straffbart vållande.
Jämkning kan enligt kommitténs mening företrädesvis komm'a
i fråga, när den medverkande bara har varit vårdslös eller när hans medverkan
bestått i en underlåtenhet att ingripa som sig bort. Även i dessa fall måste
graden av hans försummelse beaktas i varje särskilt fall och vägas mot den
skadelidandes berättigade intresse av att få skadan ersatt.
Vad särskilt angår medverkan genom underlåtenhet att
avslöja brott är det enligt kommitténs mening knappast nödvändigt att vid sidan
av jämk-ningsregeln ta upp en särskild undantagsbestämmelse för sådan underlåtenhet.
I fråga om föräldrar och andra värdnadshavare har kommittén som tidigare nämnts
förutsatt, att försummelse i vården om barn skaU medföra skadeståndsskyldighet
men att skadeståndsansvaret skaU kunna jämkas. Hur det förhåller sig enligt
gällande lag, när föräldrar eller andra värdnadshavare har gjort sig skyldiga
till sådan underlåtenhet som avses i 3 kap. 6 § första stycket SL (numera 23
kap. 6 § första stycket BrB) med avseende på brott som barnet har begått
förefaller kommittén inte vara fullt klart (jfr lydelsen av 3 kap. 6 § andra
stycket SL numera 23 kap. 6 § andra stycket BrB). Kommitténs uppfattning är,
att de troligen får anses skadeståndsskyldiga utan binder av det undantag som
föreskrivs i 6 kap. 5 § SL. över huvud taget är det enligt kommitténs mening
mindre följdriktigt att från skadeståndsansvar undanta vissa fall av vållande
enbart därtör att vållandet skett genom ett särskilt slags medverkan tiU
skadan. Kommittén anser dock, aftt det kan föra för långt att ålägga den som
har försummat att avslöja ett brott, när en plikt därtUl har förelegat,
skyldighet att ersätta
2.1,2.6.
136 Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1972
den skada som följer av försummelsen. Den nödvändiga
begränsningen kan emellertid enligt kommittén uppnås med tiUämpning av regler
om adekvat kausalitet och genom användning av den föreslagna jämkningsregeln.
Den som underlåter att avslöja ett brott har ofta inte någon mera konkret
föreställning om vilken skada som hotar, och man får inte stäUa några större
krav på vad han rimligen bör ta i beräkning. Man får över huvud iaktta stor
återhållsamhet, när det blir fråga om att ålägga någon straff- eller skadeståndsansvar
på den grund att han inte har fullgjort en allmän med-borgerUg plikt att söka
förhindra brott.
I fråga om möjligheten att jämka skadeståndsansvaret i
hithörande fall framhåller kommittén, att underlåtenhet att avslöja brott
enligt 23 kap. 6 § första stycket BrB är straffbar endast när det begångna
brottet är av aUvarlig beskaffenhet. Som regel torde den passivitet som
underlåtenheten att avslöja broittet innefattar i svårhetsgrad inte kunna jämföras
med den gärning som hade bort förekommas. Förutsättningar för en tillämpning av
jämkningsregeln i kommitténs förslag bör därför regelmässigt föreUgga.
Kommittén anser det välmotiverat att i överensstämmelse med gällande lag låta
skadeståndet helt bortfalla, om inte omständighetema är särsldlt graverande
för den som har underlåtit att ingripa eller en särskUd plikt att handla har
åvUat honom på grund av tjänsfteställning e. 1. Det är enligt kommittén en
fördel att skadeståndet Uksom för föräldrar och andra värdnadshavare kan
jämkas också i fall då det har förelegat en tjänsteplikt att handla och
skyldigheten att avslöja brottet således inte enbart baseras på en
medborgerlig plikt.
2.1.2.7. Ansvarets fördelning mellan flera
skadeståndsskyldiga. Kommittén behandlar i 7 § av sitt förslag frågan hur
skadeståndet skall fördelas mellan flera ersättningsskyldiga inbördes.
Lagrummet behandlar inte andra fall än då skadeståndsansvaret grundas på någon
bestämmelse i den lag som kommittén föreslår. De skadeståndsfall som behandlas
där förutsätter aUa våUande eller i 4 och 6 §§ ett handlande som står
vållande nära. Det är ändå enUgt kommittén tydligt, att omständigheterna kan
vara av mycket skiftande beskaffenhet. En av flera medverkande kan ha handlat
uppsätiigen, medan en annan medverkande bara har brustit i tiUsyn eller varit
vårdslös på annat sätt. En sådan situation kan t. ex. föreligga när det gäUer
bams och föräldrars ansvsu* med anledning av barnets skadegörande handlingar.
Förevarande paragraf i kommitténs förslag ger möjlighet
till fördelning av skadeståndsbördan i samtliga de faU då den föreslagna lagen
föranleder att två eUer flera blir ersättningsskyldiga för en och samma skada.
Fördelningen skall enligt förslaget ske efter vad som finnes skäligt med
hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret och övriga omständigheter. Regeln
står enligt kommittén i stort sett i överensstämmelse med gäUande rätt men
innebär en nyhet såvitt angår förhållandet mellan barn resp. sinnessjuka
2.1.2.6.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 137
och med dem jämstäUda, å ena, samt barnets resp. den
sjukes värdnadshavare, å andra sidan. Också i förhåUandet mellan dessa
kategorier skadeståndsskyldiga skall man enligt kommitténs förslag som
saknar motsvarighet tUl regres>estämmelsen i 6 kap. 6 § andra stycket SL
pröva efter omständigheterna, hur skadeståndsbördan bör slutligen fördelas.
Kommittén framhåller, att t. ex. barn i åldrarna närmast under 15 år kan göra
sig skyldiga tUl svåra brott och att det kan vara alltför strängt mot
föräldrarna att låta dem i förhållande tiU barnet sluUigen svara för hela
skadeståndet på grund av att de visat någon försummelse i tUlsyn e. 1. Också i
andra faU, t. ex. när barnet har tUlgångar, kan det vara stötande att
föräldrarna skaU slutligen vidkännas hela skadeståndsbördan, om
ansvarsförsäkring saknas. När föräldrar och barn skyddas av samma
ansvarsförsäkring, bUr frågan inte aktueU, och även i övrigt är det enligt
kommittén naturligen mera sällan som något anspråk från barnets sida riktas mot
dess föräldrar eller annan värdnadshavare.
2.1.2.8.
Ersättning för
lidande vid vissa brottsliga gärningar. Kommittén tar i 10 § första stycket i
sitt förslag upp en bestämmelse, motsvarande stadgandet i 6 kap. 3 § första
stycket SL om rätt tUl ersättnuig för lidande vid vissa brottsliga gärningar.
Möjligheten att döma ut ersättning för ideeU skada av detta slag har emeUertid
i förslaget vidgats i förhåUande tiU vad som gäUer f. n., i det att kommittén
vid sidan av brott mot den personliga friheten (och »ärekränkning eller annan
dylik brottsUg gärning», som avses motsvara uttrycket »ärekränkande gärning» i
6 kap. 3 § SL) nämner också »annat ofredande». Med detta uttryck åsyftar
kommittén hemfridsbrott och annat brottsligt handlande som bereder liknande
obehag, aUtså inte enbart vad som utgör »ofredande» enligt 4 kap. 7 § BrB. Kommittén
har inte funnit det lämpligt att avgränsa bestämmelsen mer än som skett på
detta sätt. Den bör enligt kommittén ge utrymme för att döma ut skälig
gottgörelse åt den som har bUvit personligen kränkt.
2.1.2.9.
Verkan av
skadeståndsberåttigads död i fråga om ersättning för ideell skada. Kommittén
har ansett sig i förevarande sammanhang böra behandla frågan, vilken inverkan
som den skadeståndsberättigades död skaU ha på rätt till ersättning för annat
än ekonomisk skada, främst ersättning för sveda och värk eller för kvarstående
lidande men även gottgörelse med anledning av ärekränkning o. d.
Nuvarande ordning enUgt vUken rätten till ersättning för
ideeU skada förfaUer, om inte före dödsfaUet den skadeståndsskyldige utfäst sig
att betala sädan ersättning eUer ersättningen faststäUts genom dom är enligt
kommitténs mening inte tUlfredsstäUande i de vanUga faU då det är fråga om
ersättning med anledning av kroppsskada. Målsägandens motpart kan avsikUigt dra
ut på tiden för att vinna en fördel, om den skadade hinner
2.1.2.9.
138 Kungl. Maj:ts propo.ition nr 3 år 1972
avlida av skadorna. Kommittén påpekar vidare, att om saken
har gått tiU rättegång, det är tillfyUest att dom, varigenom talan bifallits,
har meddelats i första instans. Skulle domen i första instans gå målsäganden
emot och dödsfaUet inträffa innan högre rätt dömt i saken, kan ersättning för
ickeekonomisk skada därefter inte dömas ut, även om talan finnes ha varit grundad.
Rätten tiU ersättning blir sålunda enligt kommittén beroende av processuella
tiUfälligheter.
Att finna en från alla synpunkter tUltalande lösning av
hithörande spörs mål anser kommittén knappast möjUgt. Emellertid passar enligt
kommittén den nuvarande ordningen iUa under rådande förhållanden, särsldlt med
hänsyn tiU att så många ersättningar för personskador regleras under hand av
försäkringsbolagen, framför aUt trafikskador. Det kan, utan att någon dålig
avsikt föreligger från bolagens sida, dra ut långt på tiden innan uppgörelse
träffas. Inte så sällan avlider den skadade, innan slutreglering ännu har
skett. Enligt vad kommittén anför utger försäkringsbolagen ibland frivilligt
till de närmaste något slags ideellt skadestånd, om det anses påkallat av
ömmande skäl.
Kommittén anser att en bättre ordning uppnås, om man
anknyter tiU att krav har framstäUts hos den skadeståndsskyldige eller någon
som företräder honom. I det senare hänseendet utgår kommittén från att
försäkringsinrättning, hos vUken den skadeständssikyldige är försäkrad, äger
företräda honom inom försäkringens ram.
Kommittén framhåller, att dess förslag liknar den
reglering som gäUer i Danmark och Norge, där det i princip krävs, att den
avUdne själv väckt ersättningstalan. Skillnaden är, att kommittén inte har
uppställt något villkor, att anspråket på ersättning skaU ha framstäUts i viss
form.
2.1.3. Remissyttrandena
2.1.3.1. Allmänna synpunkter på förslaget. Vissa
remissuttalanden, som angår den principiella uppläggningen och inriktningen av
det skadestånds-rättsliga reformarbetet, har återgetts redan i det föregående
(avsnitt 1.4,7,).
Mot skadeståndskommitténs förslag att de nuvarande
bestämmelsema i 6 kap. SL överförs till en särskild skadeståndslag har inte
från något håll riktats erinringar.
Ett flertal remissinstanser förordar, att förslaget utan
sakliga ändringar eller med endast mindre jämkningar läggs tUl grund för
lagstiftning, eUer förklarar sig inte ha funnit anledning till erinringar mot
förslagets innehåll. Uttalanden i denna riktning görs av bl. a.
justitiekanslem, riksåklagaren, hovrätten för övre Norrland,
fångvårdsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala och
Jönköpings län, föreningen Sveriges stadsdomare, föreningen Sveriges
landsfogdar, föreningen Sveriges stadsfiskaler, föreningen Sveriges
landsfiskaler, SAF, LO och SACO. Hovrätten
2.1.2.9.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 139
över Skåne och Blekinge har inga väsentliga invändningar
mot förslagets grundläggande principer och tillstyrker det med reservation för
vissa erinringar på enskUda pimkter. Hovrätten för Västra Sverige finner de
föreslagna reformerna i allmänhet vara välmotiverade.
Vissa
remissorgan ifrågasätter lämpligheten av att genomföra reformer av principieU
räckvidd på begränsade områden av skadeståndsrätten, innan en allmän översyn av
denna har kommit tUl stånd. Den lösning av frågan om skadeståndslagstiftningen
som för närvarande kan genomföras måste, enligt hovrätten för Nedre Norrland,
sannolikt bli ett provisorium i avvaktan på en allinän lag om skadestånd.
Hovrätten ifrågasätter med hänsyn härtiU om inte förslaget är aUtför
långtgående och framhåller, som tidigare nämnts, risken för oklarheter när
ändringar vidtas beträffande vissa avsnitt i en lag medan andra delar av lagen
behålls i stort sett oförändrade. Liknande synpunkter har förts fram av
Svenska försäkringsbolags riksförbund, som mot bakgrund bl. a. av att det
svenska rättsmedvetandet sedan gammalt har utformat en tämligen bestämd
inställning i flera för skadeståndsrätten grundläggande frågor, anser att de
nyheter förslaget innehåller knappast kan anses påkallade eller ens lämpliga
att vidta i detta sammanhang. Förbundet beklagar å andra sidan, att kommittén
inte har tagit tUlfället i akt att söka göra klarläggande motivuttalanden på
områden, som redan nu lider av viss oklarhet och oenhetlighet vid
rättstiUämpningen. Kritiska uttalanden av väsentligen samma innebörd görs av
Försäkrings juridiska föreningen och Stockholms handelskammare. Även föreningen
Sveriges häradshövdingar finner det beklagligt att kommittén inte ansett sig
kunna behandla centrala frågor inom skadeståndsrätten, där rättspraxis för
närvarande är långt ifrån entydig och där behov föreligger av lagstiftning och
vägledande utredning.
I fråga om lagens uppbyggnad i systematiskt hänseende
lämnas förslaget i allmänhet utan erinran av remissorganen. Stockholms
rådhusrätt framhåller emellertid, att förslagets begränsade räckvidd inte kan
utläsas ur lagtexten, och påpekar särskUt, att förslaget inte avser exempelvis
skadeståndsskyldighet i avtalsförhållanden eller på grund av s. k. objektivt
ansvar. Statsåklagaren i Stockholm ifrågasätter på liknande grunder om det inte
i lagen bör anges, att bestämmelserna avser endast utomobligatoriskt skadeståndsansvar
och att skadeståndsregler finns också i speciaUagstiftning för speciella
områden.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser det inte finnas
skäl att närmare precisera skadebegreppet i lagtexten utan föreslår, att denna
fråga överlämnas till doktrin och praxis. Hovrätten förordar, att uttrycken
»person- eller sakskada» i förslaget byts ut mot »skada» och att regeln om ersättningsskyldighet
för ren förmögenhetsskada genom brott utgår.
Vissa remissorgan uttalar sig särskilt om de
jämkningsregler som kommittén har föreslagit eller diskuterat. Svea hovrätt
förklarar sig inte ha någon erinran mot jämkningsmöjligheter av den art som
kommittén föreslår.
2.1.3.1.
140 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
Också Sveriges advokatsamfund förklarar sig kunna
acceptera de föreslagna jämkningsbestämmelserna. Detta iimebär dock inte att
samfundet anser att jämkning av skadeståndsskyldighet på ekonomiska grunder bör
införas som en generell regel vid en framtida omarbetning av skadeståndsrätten
i stort. Föreningen Sveriges häradshövdingar anser många skäl tala för att
tiden för införandet av en allmän jämkningsregel ännu inte är mogen. I första
hand bör enUgt föreningen andra frågor lösas, t. ex. om statens eventueUa
övertagande av förstahandsansvaret för att skada botas och om inrättandet av
ett allmänt försäkringsskydd i allmän eller ensldld regi. Föreningen uttrycker
betänkligheter mot en skadeståndslagstiftning som, i åtminstone viss grad på
den skadelidandes bekostnad, så starkt beaktar den skadevållandes intressen och
detta även då skadan har vållats uppsåtligen. Med hänsjm tUl angelägenheten
av att först grundligt överväga skadeståndsrättens aUmänna linjer kan, enUgt
Svenska försäkringsbolags riksförbund, det steg mot en allmän jämkningsregel
som kommittén har tagit genom sitt förslag inte anses lämpligt.
Medicinalstyrelsen finner förslaget principiellt mindre tUltalande såtiUvida
som det inte generellt tillerkänner skadeUdande den ersättning som han rimligen
bör kunna påräkna i det enskUda fallet.
2.1.3.2. Skadeståndsansvaret för barn. 1 fråga om de
grundläggande principerna för barns skadeståndsansvar tiUstyrks eller lämnas
kommittéförslaget utan erinran av flertalet remissinstanser, bland dem Svea
hovrätt, Göta hovrätt, försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Kronobergs län
och Sveriges advokatsamfund. TUlstyrkandena förknippas emellertid i åtskUliga
andra faU med reservationer eller erinringar. Från flera håU ifrågasätts andra
och mer radikala vägar att lösa ersättningsfrågorna. Ett flertal remissinstanser
uttalar sålunda sympatier för något system med obligatorisk ansvarsförsäkring
för barn och framhåller önskvärdheten av att denna fråga blir föremål för
ytterligare överväganden. Justitiekanslem uttalar sig i denna riktning och
anser att skadeståndet inte har någon preventiv funktion i förhållande tUl bam
i de lägsta åldrarna. Skadeståndsansvarets syfte i dessa fall torde vara endast
att bereda den skadelidande ersättning. Man kan därför låta en obligatorisk
ansvarsförsuing träda i stället för skadestånd. I fråga om äldre barn anser
dock justitiekanslem att man inte kan bortse från skadeståndets preventiva
verkan. Han håller emellertid inte för uteslutet att samma effekt som
skadeståndet har i detta hänseende kan uppnås genom en ansvarsförsäkring
förenad med självrisk eller regressrätt. Justitiekanslem vill emellertid inte
motsätta sig, att kommitténs förslag läggs tUl grund för lagstiftning, men
framhåller att de nya lagbestämmelserna inte bör hindra en närmare prövning av
de berörda frågorna i lämpligt sammanhang.
Hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrelserna i
Uppsala, Kronobergs
2.1.3.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 141
och Jönköpings län samt SACO anför liknande synpunkter i
frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring för barn. Också Stockholms stads barnavårdsnämnd
uttalar sympatier för tanken på obligatorisk försäkring. Socialstyrelsen
finner intressekonflikten mellan hänsynen tiU den skadevållande och hänsynen
till den skadelidande olöslig, om man inte kan införa obligatorisk
ansvarsförsäkring. Även föreningen Sveriges häradshövdingar, medicinalstyrelsen
och TCO påtalar behovet av att överväga utredning om obligatorisk försäkring.
Skolöverstyrelsen däremot anser sig inte ha tillräcklig anledning att förorda
bestämmelser om skyldighet för föräldrar att hålla ansvarsförsäkring tiU
täckande av skador som deras barn orsakar.
Föreningen Sveriges häradshövdingar delar kommitténs
uppfattning, att barn inte under alla förhållanden bör åläggas fuU
ersättningsskyldighet. Prövningen av vilka omständigheter som motiverar
jämkning av skadeståndsskyldigheten bör dock enligt föreningen ske restriktivt
med hänsyn tUl den skadelidandes situation och intressen. Föreningen
ifrågasätter, om inte kommittén i alltför hög grad har beaktat skadevåUarens
intressen. Den principiella utgångspunkten bör vara, att
skadeståndsskyldigheten skall kunna jämkas med hänsyn till den skadevållandes
situation, när detta kan ske utan alltför stark belastning av den skadelidande
i ekonomiskt hänseende.
Flertalet remissinstanser godtar kommitténs uppfattning
att någon nedre åldersgräns för skadeståndsansvaret inte bör fixeras.
Föreningen Sveriges häradshövdingar säger sig dock inte vara övertygad om
lämpligheten av att i lagstiftningen behåUa möjligheten av ett
skadeståndsansvar för de allra yngsta barnen.
I fråga om den övre åldersgränsen för tUlämpning av en på
allmän skälighetsprövning grundad skadeståndsregel för barn ansluter sig de
flesta remissinstanserna direkt eller indirekt tUl kommitténs ståndpunkt, att
den nuvarande 15-årsgränsen bör behållas. Justitiekanslem sympatiserar i viss
mån med tanken på en gemensam bestämmelse för barn och ungdom under 18 år men
anser sig inte ha tUlräckliga skäl att motsätta sig den svenska kommitténs
förslag. Han förutsätter dock att frågan blir föremål för överväganden under
det fortsatta nordiska lagstiftningsarbetet på skadeståndsrättens område och
betonar, att nordisk rättslikhet bör kunna uppnås beträffande barns och
ungdoms skadeståndsansvar i och med att en allmän jämkningsregel genomförs.
Även hovrätten för Nedre Norrland ifrågasätter om man behöver ha olika regler
för åldersgrupperna under resp. över 15 år och om inte ett närmande kan ske tUl
de danska och norska förslagen.
Mer allmänna uttalanden om betydelsen av de ekonomiska
förhållandena på ömse sidor har gjorts av föreningen Sveriges häradshövdingar,
som betonar att den ekonomiska bärkraften är synnerligen vansklig att bedöma.
Avgörandet kan inte ske enbart med utgångspunkt från huruvida barnet
2.1.3.2-
142 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972
vid prövningstUlfället har egna tUlgångar. Det enda man
vid det tUlfäUet med säkerhet vet, påpekar föreningen, är att barnets
ekonomiska situation kommer att helt förändras i förhållande till nuläget.
Flera remissinstanser ansluter sig tUl kommitténs
uttalande, att man framdeles bör tUlmäta ansvarsförsäkring på det skadevåUande
bamets sida större hänsyn än som skett hittills. Hit hör Svea hovrätt, hovrätten
för Västra Sverige, hovrätten för övre Norrland, justitiektmslern och Sveriges
advokatsamfund. Göta hovrätt anser goda skäl tala för kommitténs ståndpunkt men
anser det knappast lämpligt att jämkning, som föranleds av barnets ålder eller
handlingens beskaffenhet, utesluts enbart därför att ansvarsförsäkring föreligger.
Hovrätten över Skåne och Blekinge biträder i sak kommitténs uppfattning men
anser det otUlfredsställande, att frågan berörs bara i ett motivuttalande.
Hovrätten förordar en uttryoklig regel om verkan av ansvarsförsäkring.
Svenska försäkringsbolags riksförbund ger uttryck för viss
tvekan om hur långt kommittén ansett, att ansvarsförsäkring i verkligheten
skall tUlåtas påverka frågan om jämkning av skadeståndet. Vissa av kommitténs
uttalanden tyder enligt förbundet på att jämkning inte skaU förekomma av
ekonomiska skäl. Kommitténs uttalande att det regelmässigt är svårt att finna
vägande skäl att avvisa den skadeUdandes anspråk, i den mån detta håller sig
inom försäkringens ram, innebär närmast att fuUt skadestånd aUtid skaU utgå, om
ansvarsförsäkringen förslär därtiU. Riktiinjerna för tUlämpningen i dessa
hänseenden måste enligt förbundet vara entydiga och klara så långt detta är
möjligt. Förbundet utgår t. v. från att kommittén förordar det längre gående
alternativet med full ersättning så snart ansvarsförsäkring föreligger och
förslår därtUl. Denna tanke är inte sä lätt att tiU-lämpa med nuvarande praxis
som kommittén synes ha ansett. Principen att barn under fem år över huvud taget
inte kan åläggas skadeståndsskyldighet har, finner förbundet, kunnat accepteras
så länge man i åldrama över fem år har tUlämpat en stigande skala för
skadeståndsskyldigheten. Enligt förbundets mening blir det något helt annat,
om man för barn över fem år skaU i praktiskt taget samtliga fall (med hänsyn
till ansvarsförsäkringens utbredning) bestämma att fuUt skadestånd skall utgå.
För de skadeUdande måste det te sig slumpartat orättvist, att en relativt
godtyckligt bestämd åldersgräns avgör huruvida ersättningen skaU bli 100 %
eller O %. Förbundet erinrar om att ansvarsförsäkringens grundläggande syfte är
att träda in i den mån skadevållaren enligt lag kan åläggas
ersättningsskyldighet. Förbundet finner det därför osannolikt, att
försäkringsbolagen kan utge ersättning utöver lagenUgt skadestånd i sådan
utsträckning att gränsen vid fem års ålder blir nämnvärt mindre besvärande.
Förbundet anser det därför bättre att, med den stora utbredning som
ansvarsförsäkring har, fullt skadestånd föreskrivs oavsett barnets ålder, så
snart ansvarsförsäkring föreligger och i den mån försäkringen täcker skadan.
Förslaget grundar sig självfallet på
2.1.3.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 143
den förutsättningen att den i praxis tiUämpade nedre
åldersgränsen fem år helt bortfaUer. Om sålunda skada orsakas av barn under fem
år, skuUe den skadelidande alltid ha rätt till skadestånd, även om detta skulle
komma att jämkas, när ansvarsförsäkring inte föreligger. Försäkrings juridiska
föreningen har gett uttryck åt liknande tankegångar.
Vissa remissinstanser intar en klart avvisande hållning
tUl kommitténs rekommendationer i detta hänseende. Föreningen Sveriges
häradshövdingar delar visserligen kommitténs uppfattning om det angelägna i att
den skadelidande skyddas genom försäkring men kan inte ansluta sig tUl kommitténs
synpunkter på förhållandet meUan försäkringsskydd och ersättningsskyldighet.
Det mål kommittén söker nå tenderar enligt föreningen i verkligheten mot ett
genom frivillig försäkring ordnat skadeståndsansvar för barn eUer
värdnadshavare. Föreningen kan emellertid inte finna en lagstiftning
tilltalande, vUken som ett led i en social reglering använder en småbarnen
pålagd skadeståndsbörda. Även om denna börda vägs med allra största omsorg
finns alltid risken att den blir alltför tyngande för den skadevåUande.
Föreningen anför också principiella erinringar mot att enbart innehavet av en
ansvarsförsäkring dvs. riskskyddet skaU innebära att riskens storlek ökar.
Föreningen ifrågasätter det riktiga i att försäkringen på det sätt som
kommittén har tänkt sig tas i anspråk som en primär förmögenhetstiUgång. Vidare
pekar föreningen på att det nu inte finns någon skyldighet för skadevåUaren
att upplysa om existensen av ansvarsförsäkring, vilket försvårar bedömningen
och kan medföra osäkerhet och olikheter vid utmätandet av skadestånd. Även
medicinalstyrelsen anser det oegentligt, att förefintligheten av friviUig
ansvarsförsäkring får inverka på skadeståndsansvarets omfattning.
Kommitténs uttalande att man vid den aUmänna
skäUghetsprövningen också skall beakta skadeförsäkring på den skadelidandes
sida finner Sveriges advokatsamfund kunna medföra risk för stor osäkerhet i
rättstiUämpningen. Samfundet anser att rättsområdet inte inom överskådlig tid
kommer att få erforderlig stadga. Om ansvarsförsäkring inte finns, kan enligt samfundet
otvivelaktigt skäl föreligga att värna om den skadeståndsskyldige. Ifall sådan
försäkring finns och täcker skadeståndet, synes det däremot omotiverat att över
huvud taget beakta den skadeUdandes ekonomiska förutsättningar att själv bära
skadan.
Beträffande inverkan av olycksfaUsförsäkring summaförsäkring
på den skadelidandes sida, anser Sveriges advokatsamfund att om den
skadeUdande har varit förutseende nog att teckna olycksfallsförsäkring eUer om
han i övrigt är välsiluerad, detta inte bör påverka hans rätt att få full
ersättning för en skada som annan person har vållat honom.
Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalar som sin
uppfattning, att den centrala frågan huruvida den skadelidandes
tjänsteförhållande eUer förekomsten av frivillig försäkring skall inverka på
rätten till skadestånd
2.1.3.2.
144 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
bör övervägas vid en allmän översyn av skadeståndsrätten.
Den bör därför inte bli föremål för ny bedömning vid en begränsad överarbetning
av rättsområdet. Förbundet kan inte godta att något motivuttalande i detta sammanhang
leder till ändrad praxis. Avvägningen mellan skadevällarens och den
skadelidandes intressen berör nämligen det allmänna rättsmedvetandet och bör
enligt förbundet avgöras med största noggrannhet och försiktighet. Också
medicinalstyrelsen anför principiella betänkligheter mot att en av den
skadelidande tecknad försäkring eller hans ekonomiska förhållanden i övrigt
får medföra nedsättning av skadeståndsansvaret.
Kommitténs
uppfattning, att skadestånd, som åläggs ett barn, bör fastställas till ett
bestämt belopp och inte till en viss bråkdel av skadan, delas av
justitiekanslem. Ett stort antal remissinstanser har å andra sidan uttalat
kritik mot kommitténs ståndpunkt. Svea hovrätt finner att den av kommittén
förordade metoden knappast kan tillämpas annat än då den skadelidandes hela
krav på en gång föreUgger till prövning. Göta hovrätt ifrågasätter, om
kommitténs förslag är realistiskt. Enligt hovrätten förutsätter förslaget, att
samtUga skadeståndsposter görs till föremål för rättegång, med bl. a. ökade
rättegångskostnader som följd. Hovrätten finner det inte kunna förutsättas, att
partema anser det förenligt med sina intressen att gå ifrån det nuvarande, för
dem smidiga förfarandet. Vidare finner hovrätten det vara av vikt, att det i
varje särskUt fall klargörs, enUgt vilka grunder skadeståndet jämkas. I detta
sammanhang pekar hovrätten på den förmodUgen inte ringa risken att domstolarna
kommer att tillmäta det ekonomiska resultatet så avgörande betydelse, att
övriga grunder för jämkning bUr alltför litet beaktade. Detta kan leda till en
ojämnhet i rättstillämpningen, som är ägnad att skapa en inte avsedd
rättsosäkerhet. Också hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker kommitténs rekommendation.
Det vedertagna bruket att bestämma skadeståndet tUl viss andel av skadan har,
framhåller hovrätten, hittUls fyllt den viktiga funktionen att tjäna tiU
vägledning vid uppgörelser utom rätta. Åtminstone i de fall då ansvarsförsäkring
inte föreligger kvarstår enligt hovrätten behovet att i förväg kunna beräkna, i
vad mån den skadelidande är berättigad tUl ersättning av barnet. Liknande
synpunkter framförs av hovrätten för övre Norrland, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Försäkrings juridiska föreningen, föreningen Sveriges
häradshövdingar samt Sveriges advokatsamfund. Hovrätten för Västra Sverige
anser att vissa nackdelar är förenade med den metod kommittén förordar men
tiUägger, att det även när man bestämmer skadeståndet till en ideell andel av
skadan torde spela en viss roll hur stor den ersättning kan bli som den
skadelidande slutgUtigt kan väntas kräva.
Kommitténs uttalanden om de grunder som bör vinna
tUlämpning när det gäller att jämka ett skadelidande barns rätt tUl skadestånd
pä grund av medvållande från barnets sida har i allmänhet inte mött gensaga
under remissbehandlingen. Principerna för jämkning bör emellertid
2.1.3.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 145
enligt Svea hovrätt ytterligare klarläggas och helst även
bli föremål för lagstiftning.
Beträffande passiv identifikation meUan ett barn och dess
föräldrar i fall, då föräldrarna har försummat att ta vård om barnets egendom
och denna skadas, ifrågasätter föreningen Sveriges häradshövdingar, om inte
situationen ibland kan vara sådan att föräldrarna och skadevåUaren blir
solidariskt ansvariga för bamets hela skada, varefter den slutliga fördelningen
av ansvaret mellan föräldrarna och skadevåUaren sker enligt bestämmelserna i 7
§ i förslaget.
2.1.3.3. Skadeståndsansvaret för ungdom över 15 år. Vissa
remissorgan ifrågasätter om det i detta sammanhang och utan samband med en mera
genomgripande reformering av den allmänna skadeståndsrätten är lämpligt att
genomföra sådana partieUa reformer av principiell räckvidd som den föreslagna
jämkningsregeln för ungdomar över 15 år. Göta hovrätt kritiserar förslaget i
denna del och ifrågasätter om en sådan jämkningsregel kan Rundas på andra
förhållanden än dem som möjligen kan tala för införande av en aUmän
jämkningsregel. Det är inte obestridligt, att särskUda omständigheter kan
anföras tiU stöd för en speciell regel beträffande ungdom, som har uppnått
straffmyndig ålder. Hovrätten anser att fi-ågan om skadeståndets ekonomiskt
betungande verkan i regel inte blir att bedöma avsevärt annorlunda än
beträffande personer som har uppnått 21 års ålder. Hovrätten framhåller, att
den särbehandling som kommer krimineU ungdom tUl del inte grundas på samma
överväganden som kommer i fråga beträffande skadeståndsskyldighet. Inte heUer
vUl hovrätten tUlmäta utformningen av föräldrabalkens skadeståndsregler större
betydelse i detta sammanhang. Några andra specieUa förhåUanden, jämförbara med
dem som betingar redan införda särskUda jämkningsregler, anser hovrätten inte
föreUgga. Frågan om en jämkningsregel beträffande ungdom bör enligt hovrätten
prövas först i samband med att frågan om en aUmän jåmkningsmöjlighet tas upp
tiU bedömande.
Flertalet av de remissinstanser som har behandlat denna
fråga uttalar emeUertid sjrmpatier för förslaget. Sålunda intar hovrätten för
Nedre Norrland, hovrätten för övre Norrland, Stockholms rådhusrätt,
socialstyrelsen, försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Kronobergs län.
Målsmännens riks- förbund, föreningen Sveriges häradshövdingar och TCO i
princip en positiv ståndpunkt. De skäl som kommittén har anfört äger enligt
hovrätten över Skåne och Blekinge gUtighet även för en allmän jämkningsregel.
Hovrätten anser dock detta inte utgöra hinder mot att en specieU regel nu
införs för ifrågavarande kategori skadevållare. Även Sveriges advokatsamfund
finner sig kunna acceptera förslaget i denna del.
Den konsekventa lösningen är enligt hovrätten för Västra
Sverige, att en aUmän jämkningsregel införs. Även beträffande personer över
myndig-
2.1.3.3.
10 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
146 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972
hetsåldern ter det sig inånga gånger obUligt att ålägga
full skadeståndsskyldighet, särskUt när de har handlat inom privatlivets ram.
Hovrätten anser det tveksamt om just ungdomar under 21 år bör sättas i
särklass, när en allmän jämkningsregel f.n. ansetts innebära en alltför
vittgående reform. Men i likhet med kommittén finner hovrätten ett påtagligt
behov av en möjlighet till jämkning i fråga om denna kategori. Som ett ytterligare
argument anför hovrätten, att skadeståndets betungande verkan här i allmänhet
torde sammanhänga med att skadegörarens föräldrar har underlåtit att teckna
privat ansvarsförsäkring. Det kan därtör inte anses bero av skadegöraren själv
att han inte är tryggad mot skadeståndsansvar.
Stockholms
stads barnavårdsnämnd betecknar den föreslagna reformen som ett betydande
framsteg. Nämnden framhåller som betydelsefuUt ur social synpunkt, att inte så
stora skadestånd döms ut att de ungas anpassning försvåras eUer förhindras.
Nämnden pekar emeUertid på att tiUämpning av jämkningsregeln kan komma att
innebära ett åsidosättande av den skadelidandes intresse, något som kommittén
inte närmare har gått in på.
Svea
hovrätt stäUer sig positiv tiU tanken att nu införa jämkningsmöj-lighet för
ungdomar över 15 år. Hovrätten anser att jämkningsreglerna i den föreslagna
skadeståndslagen bör utformas så, att de kan anpassas tUl en aUmän
jämkningsregel, om en sådan införs, och så att tUlämpningen kan tjäna som
vägledning, ifall frågan om att införa en allmän jämkningsregel kommer upp.
Hovrätten fortsätter.
Enligt hovrättens mening bör jämkning av skadestånd
oavsett om jämkning sker på grund av en allmän regel eller regler med begränsad
räckvidd främst ifrågakomma, då så framstår som skäligt på grund av att den
skadevållandes vårdslöshet är lindrig och den åstadkomna skadan mycket stor
eller på grund av att sambandet mellan den skadeståndsskyldiges handling och
skadan får anses vara uttunnat. Kraven på den enskUdes aktsamhet är inom
skadeståndsrätten stundom så högt ställda, att tvånget att välja endast mellan
fullt skadestånd och intet skadestånd kan kännas som en allvarlig brist. I vad
mån skadevällarens ekonomiska förhållanden bör beaktas som grund för jämkning
är mera tveksamt. Det är visserligen naturligt, att t. ex. en sjöman, som under
anställning ombord på ett fartyg vållar skador, får sin skadeståndsskyldighet
jämkad i förhållande tUl den förmåga att utge skadestånd som följer av
storleken av hans lön, och det kan även finnas starka skäl att överhuvud ej
utdöma skadestånd med belopp som en skadeståndsskyldig, som saknar
förmögenhet, inte skulle förmå utgiva ens med avstående av sin arbetsinkomst
under en längre tid. Att Aid skadefall i allmänhet ingå i en prövning av
skadeståndets verkan i ekonomiskt hänseende för den skadeståndsskyldige torde
däremot föra alltför långt. Det må i detta sammanhang endast framhållas, att
den som vid tidpunkten för rättegången i skadeståndsfrågan saknar medel, en
tid därefter kan komma att befinna sig i goda ekonomiska förhåUanden och
omvänt.
Hovrätten berör'även frågan om verkan av den skadelidandes
ekonomi och anser, att som huvudregel bör fastställas, att denna inte bör
inverka
Kimgl. Majtts proposition nr 5 år 1972 147
på rätten till skadestånd och att därtör överväganden
angående de skadelidandes förmåga att bära skadan inte bör läggas tUl grund
för en jämkningsregel av mera allmän räckvidd. Hovrätten finner det riktigt,
att ungdomar som uppnått 15 års ålder principiellt jämställs med vuxna
personer i så måtto, att den allmänna culparegeln blir tUlämplig beträffande
dem. En mildare bedömning kan emellertid i vissa fall vara motiverad, anser
hovrätten, som vidare påpekar bl. a. att ungdomar i de berörda åldrarna kan
ställas inför uppgifter och i situationer som de på grund av oerfarenhet och
därav betingad obetänksamhet inte bemästrar utan att göra sig skyldiga tUl vad
som enligt vedertagna jämförelsenormer måste betecknas som vårdslöshet. Mera
tveksamt anser hovrätten det vara i vad mån ungdom bör ställas gynnsammare än
vuxna i fråga om skadeståndsskyldighet tiU följd av bristande betalningsförmåga
vid tiden för skadefallet. Hovrätten förordar att i avvaktan på att en allmän
jämkningsregel införs tUlämpningen av den föreslagna bestämmelsen begränsas att
gälla då ungdom som fyllt 15 men inte 18 år har vållat skada av vårdslöshet och
jämkning med hänsyn till försummelsens art och övriga omständigheter finnes
vara skälig. I detta sammanhang ifrågasätter hovrätten om tiUräckliga skäl
föreligger att öppna möjlighet tiU jämkning även av skadeståndsskyldighet i
följd av uppsåtligt begångna handlingar.
I likhet med Svea hovrätt förordar Stockholms rådhusrätt,
hovrätten för Nedre Norrland och statsåklagaren i Malmö, att åldersgränsen sätts
tiU 18 år. I anslutning tiU kommitténs uttalande, att en anknytning tiU myndighetsåldern
medför en mera likformig reglering för inomobligatoriskt och utomobligatoriskt
skadeståndsansvar, erinrar rådhusrätten om att fullt inomobUgatoriskt
skadeståndsansvar inte sällan förekommer för personer i åldrarna mellan 16 och
21 år, exempelvis när en omyndig innehar anstäUning eUer driver näring. Även
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, om inte den övre
åldersgränsen bör sänkas.
21-årsgränsen har emellertid tUlstyrkts eUer lämnats utan
erinran förutom av hovrätten för Västra Sverige av bl. a. hovrätten över
Skåne och Blekinge, socialstyrelsen, försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i
Kronobergs län och föreningen Sveriges häradshövdingar.
Målsmännens riksförbund ifrågasätter, om inte
jämkningsregeln bör få en sådan utformning, att jämkning kan ske också på grund
av andra omständigheter än att skadeståndet skulle bU från ekonomisk synpunkt
oskäUgt betungande. Hovrätten för Nedre Norrland understryker vikten av att
hänsyn vid jämkningsfrågans prövning tas även tUl den skadeUdandes ekonomi men
ifrågasätter, om synpunkten framgår av lagtexten. I anslutning tiU kommitténs
uttalande om att jämkning inte får leda tUl ett restdtat, som framstår som
obUligt mot den skadelidande, påpekar hovrätten att regelns avfattning kan
lämna utrymme för tvekan på denna punkt. Statsåklagaren i Malmö anser det
önskvärt att den skadelidandes ekonomi uttryckUgen nämns i lagtexten.
148 Kungl. Maj:fs proposition nr 5 år 1972
2.1.3.4. Skadeståndsansvaret för psykiskt abnorma
personer. Kommitténs
förslag tUl reglering av skadeståndsansvaret för psykiskt abnorma personer
har tiUstyrkts eUer lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Justi
tiekanslem betonar, att förslaget i fråga om tUlämpningsområdet för 6 §
innebär en viss utvidgning i förhållande till vad som gäller f. n. beträffande
personkretsen, i det att bestämmelsen, i motsats till 6 kap. 6 § SL, torde ha
avseende också på sådana abnorma som avses i 5 kap. 6 § SL. Justitiekans
lem anser det lämpligt med jämkningsmöjlighet i fråga om denna krets
abnorma. Med utvidgningen uppnås också bättre överensstämmelse med
vad som gäller inom kontraktsrätten enligt 1924 års lag om verkan av av
tal som slutits under inverkan av rubbad själsverksamhet.
Göta hovrätt anför emellertid betänkligheter mot denna
utvidgning av personkretsen och uttalar att jämkning kan komma att ske i
åtskilliga faU där någon rubbning av själsverksamheten finnes föreligga, inte
minst i fråga om skadestånd på grund av brott. Hovrätten befarar, att
bestämmelsen inte kommer att tiUämpas med den varsamhet, som varit faUet i
fräga om 1924 års lag. Medicinalstyrelsen anser, att även beträffande
sinnessjuka och jämstäUda möjUgheterna att lösa ersättningsfrågorna genom
obUgatorisk ansvarsförsäkring bör prövas.
2.1.3.5. Föräldrars och andra vårdnadshavares
skadeståndsansvar. Kom
mitténs förslag i denna del har föranlett ett flertal remissinstanser att be
handla frågan om objektivt ansvar för föräldrar.
Hovrätten för Västra Sverige påpekar, att kommitténs
ståndpunkt beträffande betydelsen av ansvarsförsäkring vid prövningen av
frågan om barnets eget ansvar innebär en skärpning av detta ansvar för barnens
del. Hovrätten finner det emellertid vara tveksamt, om kommittén tiU fuUo har
tagit konsekvenserna av de förändringar som tUlgången till ansvarsförsäkring
har medfört. Hovrätten anser det naturligast att den ökade skadeståndsbördan
läggs på föräldrarna, eftersom de tiU följd av ansvarsutvidgningen ökade
skadeståndsutgifterna i sista hand belastar föräldrarnas ekonomi genom en
eventuell höjning av försäkringspremierna. Kommitténs argument tiU stöd för ett
skärpt ansvar för barnens del anser hovrätten kunna tiU stor del åberopas också
tUl stöd för ett strängare ansvar för föräldrar, i varje fall när
ansvarsförsäkring föreligger. En ändring av gäUande rätt i angiven riktning
torde inte sakna gensvar i allmänhetens rättsmedvetande. Hovrätten anför även
andra skäl för en skärpning av föräldrars skadeståndsansvar för sina barns
handlingar och framhåller, att en jämkningsmöjlighet sådan som den 5 § i
förslaget föreskriver också kan motverka att ett utvidgat ansvar för
föräldrarna leder tUl obilliga resultat. Hovrätten erinrar om att vid skada
orsakad av barn under 45 år den skadelidande enUgt kommitténs förslag inte
erhåller ersättning i andra fall än då vårdnadshavaren bevisligen kan lastas
för bristande tUlsyn eller liknande och att enligt kom-
2.1.3.4.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 149
mittens mening jämkning av skadeståndsansvaret för små
barn tydligen skall kunna ske även inom ramen för en föreliggande
ansvarsförsäkring. Hovrätten fortsätter.
Den begränsning av den skadelidandes rätt till ersättning,
som sålunda enligt kommitténs förslag liksom enligt gäUande rätt skulle
föreligga främst då skadan orsakats av mindre barn, torde svårligen kunna
motiveras på annat sätt än att man anser även sådana skadegörare bära moralisk
skuld tUl vissa handlingar och därför böra åläggas skadeståndsansvar på grund
av dessa men icke vid andra skadegörande beteenden. Oavsett om ett sådant
betraktelsesätt är befogat eUer inte i detta sammanhang en fråga varpå
hovrätten ej här anser sig kunna ingå synes resonemanget i varje faU böra
spela en underordnad roll i jämförelse med tanken, att de risker barnets
handlande medför bör fördelas på ett sätt som är socialt önskvärt och tillfredsställande
ur bUlighetssjmpunkt.
Ett annat skäl för en utvidgning av föräldrarnas
ansvarighet finner hovrätten ligga i det förhållandet att den skadelidandes
enda möjlighet att få ersättning i vissa fall skulle vara att styrka vållande
hos föräldrarna. Hovrätten syftar därvid på att, med hänsyn till vissa
försäkringsrättsliga regler beträffande uppsåtlig skadegörelse, en konsekvens
av kommitténs förslag är att annan möjlighet inte står den skadelidande tUl
buds när ett barn utan egna medel har gjort sig skyldig tUl uppsåtlig
skadegörelse. Med hänsyn tUl försäkringens nuvarande utformning kan ett sådant
resultat inte nås genom en skärpning av barnets eget skadeståndsansvar.
Hovrätten anser att en skärpning av föräldrars ooh möjligen även andra
vårdnadshavares ansvarighet bör ytterligare övervägas samt att skärpningen kan
ske genom att föräldrarna åläggs objektivt ansvar för skador vållade av yngre
bam. Hovrätten kan också tänka sig möjligheten att man föreskriver omkastad
bevisbörda i fråga om våUandet. Även Målsmännens riksförbund, hovrätten för
övre Norrland och justitiekanslem uttalar sympatier för objektivt ansvar på
detta område. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser inte att föräldrar och
andra värdnadshavare bör åläggas ett i princip obegränsat objektivt ansvar men
ifrågasätter om inte föräldrar kan åläggas sådant ansvar intUl ett visst lägre
belopp. En sådan regel skulle troligen bli en verksam anledning för föräldrar
att teckna ansvarsförsäkring.
Svea hovrätt ansluter sig till kommitténs ståndpunkt men
framhåller att den reparativa och preventiva effekten av barns
skadeståndsskyldighet i realiteten i mycket stor utsträckning beror på huruvida
föräldrarna övar tUlsyn över och på rätt sätt uppfostrar barnen samt genom
ansvarsförsäkring tryggar fullgörandet av barnens eventuella
skadeståndsskyldighet. Hovrätten finner det önskvärt att i förslagets 5 §
vårdnadshavarnas skyldigheter anges på sådant sätt att en viss skärpning av
ansvaret kan ske i rättstill-lämpningen. Även föreningen Sveriges
häradshövdingar, länsstyrelsen i Kronobergs län, statsåklagaren i Stockholm
och TCO tUlstyrker förslaget i denna del. Föreningen förklarar sig i huvudsak
dela kommitténs betänkligheter
150 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
mot en regel om omkastad bevisbörda för föräldrar och
andra värdnadshavare men anser det inte vara möjligt att med ledning av
rättspraxis dra några slutsatser av större värde i fråga om betydelsen av en
sådan regel. De fall där bevissvårigheterna bedöms vara stora kommer nämligen
normalt inte under domstols prövning.
Socialstyrelsen, som också tUlst3n'ker kommitténs förslag
i denna del, berör i sitt yttrande särskilt fosterföräldrarnas ställning.
Styrelsen påpekar därvid bl. a,, att ett objektivt ansvar inte skäligen kan
åläggas värdnadshavare. Det skulle dessutom försvåra anskaffningen av
fosterhem. Styrelsen finner det angeläget att skadeståndsrätten utformas så,
att dessa svårigheter motverkas. Den förutsätter, att skadeståndsansvar inte
skall utkrävas annat än om vårdnadshavaren ådagalagt allvarlig försummelse, och
efterlyser ett motivuttalande, som framhåUer fosterföräldrarnas ofta svåra
situation. Skolöverstyrelsen ställer frågan, i vUken utsträckning skolbarn kan
anses stå under skolans tillsjm under skoldagen. Styrelsen framhåller, att
denna fråga särsldlt kan bli aktuell i fråga om barn som vistas vid elevhem och
andra anstalter av internatkaraktär, och att barn i allt större omfattning
kommer att fullgöra skolplikt utanför skolan, bl. a, i form av praktisk
yrkesorientering.
Kommitténs förslag tUl en jämkningsregel för föräldrar och
andra som har vård om barn lämnas utan erinran av hovrätten över Skåne och Blekinge
och Svea hovrätt. Enligt sistnämnda hovrätt bör emellertid försummelsens art
vara avgörande. Hovrätten finner att uttrycket »oskäligt betungande» i hög
grad leder tanken tUl en bedömning enbart av den skadeståndsskyldiges ekonomiska
förmåga att utge skadeståndet. Hovrätten föreslår, att jämkning skall kunna
ske, om det med hänsyn tUl försummelsens art och omständigheterna i övrigt
finnes skäligt. Även Svenska försäkringsbolags riksförbund anser det olämpligt
att en bestämmelse i ämnet utmjm-nar i orden oskäligt betungande, som enbart
anknyter tUl de ekonomiska förhållandena och inte, såsom är avsett, till
försummelsens art m. m.
Hovrätten för Nedre Norrland har i princip inte någon
erinran mot jämkningsregeln men ifrågasätter om inte införandet av en aUmän
jämkningsregel skulle kunna avvaktas. Hovrätten påpekar också, att det inte
framgår av lagtexten att man vid prövningen av jämkningsfrågan skall ta hänsjm
även till den skadelidandes ekonomiska förhållanden,
Göta hovrätt uttalar emellertid allvarlig betänklighet
också mot jämkningsregeln. Hovrätten pekar bl. a. på att
skadeståndsskyldigheten liksom hittUls torde begränsas till fall då
vårdnadshavaren klart har åsidosatt sin tillsynsskyldighet. I fall då så kan
visas vara förhållandet är en möjlighet till jämkning med hänsyn tUl
skadeståndets ekonomiska verkan enligt hovrättens mening inte motiverad av
andra skäl än dem som kan föranleda att en generell jämkningsmöjlighet införs.
Av samma skäl som hovrätten har anfört mot en jämkningsregel beträffande ungdom
över 15 år kan hovrätten
2.1.3.5.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 151
således inte ansluta sig till kommitténs förslag om en
jämkningsregel för föräldrar ooh andra värdnadshavare.
Mot
kommitténs förslag att i lagen ta upp också en bestämmelse om skadeståndsansvaret
för den som genom försummelse i vården om sinnessjuk eller därmed jämställd
person har medverkat till en skada som den sjuke orsakat har inte riktats
erinringar under remissbehandlingen. Göta hovrätt anför dock om
jämkningsmöjligheten för denna kategori av värdnadshavare att
skadeståndsskyldigheten för anhöriga tUl sinnessjuk eller sinnesslö person, som
har vållat skada, visserUgen kan drabba hårt men att kraven på bevisning om
vållande får antas vara ännu större, när det gäller tiUsynen av en sådan
person, än i fråga om vården av minderåriga bam. Vad beträffar personal vid
anstalter kommer såsom också kommittén anfört dess skadeståndsskyldighet
att prövas i samband med frågan om arbetstagares skadeståndsansvar. Hovrätten
finner sig således inte heUer beträffande värdare av psykiskt abnorma personer
kunna tillstyrka kommitténs förslag om en särskild jämkningsregel.
2.1.3.6. Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa
medverkan. Den bestämmelse om solidariskt skadeståndsansvar för flera
ersättningsskyldiga som kommittén har föreslagit, har lämnats utan erinran av
remissorganen. Riksåklagaren ifrågasätter dock, om inte det nuvarande
undantaget i 6 kap. 5 § SL för sådan medverkan till brott som avses i 23 kap. 6
§ första stycket BrB bör tas upp även i den nya skadeståndslagen.
Den föreslagna jämkningsregeln för den som har medverkat
tiU en skada i endast ringa mån har i princip tillstjrrkts eller lämnats utan
erinran av flertalet remissinstanser. Göta hovrätt anser skälen för jämkning i
dessa fall vara av väsentligt annan art än de som kunnat anföras för de övriga
jämkningsreglerna i kommitténs förslag.
Stockholms
rådhusrätt däremot hyser betänkligheter mot den föreslagna jämkningsregeln. Med
utgångspunkt från kommitténs uttalande om svårigheterna att urskUja hur långt
en viss handUng eller underlåtenhet kan sägas ha medverkat på ett sätt som
uppfyller kraven på adekvat orsaksam-manhang och efter att ha understrukit att
det då kan finnas behov att på rimligt sätt begränsa skadeståndsansvaret för
den som har medverkat i bara ringa mån, anför rådhusrätten.
Med hänsyn tUl att det i varje situation, där påstått
våUande skaU prövas, måste avgöras om adekvat kausaUtet föreligger eller inte,
är kommitténs uttalande på denna punkt ej fullt tydligt. Rådhusrätten vill
härjämte framhålla, att vad kommittén sålunda och i övrigt anfört tUl stöd för
införande av en jämkningsregel sådan som den föreslagna skulle kunna åberopas
även såvitt gäUer jämkning av skadestånd i fall där en person är ensam
vållande. Kommittén uttalar, att det funnits önskvärt att domstolarna finge en
allmän befogenhet att jämka skadeståndsansvar med hänsyn tUl ömmande och andra
omständigheter, men att frågan om införande av en allmän jämk-
2.1.3.6.
152 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
ningsregel inte är aktuell. Det anförda ger rådhusrätten
anledning ifrågasätta, huruvida bärande skäl föreligger för att redan nu
införa en helt ny jämkningsregel för det speciella faUet att skada vållats av två
eller flera.
Två av rådhusrättens ledamöter har dock i en reservation
förklarat sig inte ha någon erinran mot att jämkningsregeln nu införs.
Föreningen Sveriges häradshövdingar framhåller, att
eftersom lagförslaget inte i övrigt tar upp någon allmän jämkningsregel, som
ens i någon mån begränsar den skadelidandes intressen, det torde vara mest
konsekvent att inte heller i fall då flera är medvållande tillåta jämkning av
skadeståndsansvaret för någon av de medverkande, om därmed risk skulle
föreligga att den skadelidande inte får hela sin skada ersatt.
2.1.3.7. Ansvarets fördelning mellan flera
skadeståndsskyldiga. Mot den av
kommittén i 7 § av dess förslag upptagna fördelningsregeln har i allmänhet
inte riktats erinringar. Göta hovrätt uttalar sin tiUfredsstäUelse med att en
uttryckUg regel blir lagfäst och förklarar sig inte ha någon erinran mot att
bestämmelsen blir tillämplig också i förhållandet mellan barn eller sinnes
sjuka och deras värdnadshavare. Även fångvårdsstyrelsen tUlstyrker uttryck
ligen förslaget under framhåUande av att den nuvarande regressregeln i
6 kap. 6 § SL är alltför sträng mot vårdnadshavarna.
Svea
hovrätt uttalar däremot betänkligheter mot att regressbestämmelsen i 6 kap. 6 §
SL, såvitt den angår återkravsrätten för barn mot deras värdnadshavare,
slopas. Hovrätten framhåller, att det förhållandet att domstolsavgöranden
rörande barns regressrätt enligt 6 kap. 6 § SL inte aUs eller endast sparsamt
förekommer, inte får föranleda slutsatsen att det skulle sakna betydelse hur
frågan regleras, samt att de föreslagna jämkningsreglema bör anses skapa
tUlräckliga garantier för att föräldrar inte oskäUgt betungas med
skadeståndsansvar. Hovrätten anför vidare.
Det torde vara mera sällan som föräldrar överhuvud kan
håUas för ansvariga för skador vållade genom utslag av verklig kriminalitet
eller grövre skadegörelse från barnets sida. För skadeståndets preventiva
verkan kan den nuvarande ovUlkorliga regressrätten förmodas ha en icke ringa
betydelse, eftersom föräldrarna, men däremot icke barnen, kan förväntas
iakttaga större försiktighet i den mån risken att ekonomiskt få bära skadan
ökar. De fördelar som kan vinnas genom införande av en möjlighet att i
regressväg göra en uppdelning mellan barns och föräldrars andel i skadans
bärande kan förmodas vara av mindre betydelse än de olägenheter som kan följa
därav. Hovrätten anser därför att den nu gällande ovillkorliga regressregeln
bör bibehållas.
2.1.3.8. Ersättning för lidande vid vissa brottsliga
gärningar. Kommitténs
förslag, att den bestämmelse i den nya lagen, som närmast skall motsvara
stadgandet i 6 kap. 3 § första stycket SL om ersättning för lidande vid brott
mot den personliga friheten och vid ärekränkande gärning, skall få ett vidgat
2.1.3.6.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 153
tillämpningsområde genom att »annat ofredande» nämns vid
sidan av brott mot personliga friheten, har lämnats utan erinran av
remissinstanserna,
2.1.3.9. Verkan av skadeståndsberåttigads död i fråga om
ersättning för ideell skada. Kommitténs förslag i denna del lämnas utan erinran
eUer tillstyrks uttryckligen av bl. a. Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och
Blekinge, försäkringsinspektionen, Sveriges advokatsamfund och TCO.
Justitiekanslem anser det lämpUgt att en regel i
förevarande hänseende tas upp i den nya lagen och betecknar med framhållande
av svårigheterna att finna någon helt invändningsfri lösning den föreslagna
regeln som en avgjord förbättring i förhållande till vad som nu gäller, fastän
den i vissa fall kan komma att leda till obilliga resultat. Hovrätten för
Västra Sverige finner den förordade ändringen i och för sig välmotiverad.
Från andra håll reses emellertid invändningar mot
förslaget. Göta hovrätt understryker, att den nuvarande regeln att göra
successionsrätten beroende av om dom meddelats inte kan anses
tiUfredsställande samt att rätten till succession i princip inte bör anknytas
till ett förhållande, varöver den avlidne inte kunnat råda, utan lämpligen bör
göras avhängig av att den skadelidande framställt krav. Men i motsats till
kommittén anser hovrätten, att som förutsättning för rätt till succession i
rätten till ersättning för ickeekonomisk skada bör fordras, att den
skadelidande före sin död väckt talan eller framställt yrkande i rättegång om
att utfå skadestånd. Yrkande om skadestånd bör enligt hovrättens mening
uttryckligen avse skadestånd i ifrågakomna hänseende.
Stockholms rådhusrätt erinrar om att i 4 § i 1945 års lag
om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl. föreskrivs,
att om den ersättningsberättigade avlider innan ersättningen blivit bestämd,
dödsboet äger föra talan om ersättning bara för förlust eller kostnad som
tillskyndats den avlidne men inte för det lidande som frihetsförlusten har
medfört. Rådhusrätten anför vidare.
Ersättning för ideell skada har till syfte att gottgöra
den skadelidande för lidande och obehag, som han haft, och ersättningen är
således av personlig natur. Enligt rådhusrättens mening saknas anledning att
låta de efterlevande tillgodogöra sig den avlidnes lidande och obehag i andra
fall än då ersättningen härför bestämts genom åtagande från skadevållaren eller
genom dom redan i den skadelidandes livstid. Följaktligen föreligger enligt
rådhusrättens mening inte behov att genom lagstiftning utvidga den rätt till
den avlidnes anspråk på ersättning för icke ekonomisk skada som enUgt
rättspraxis redan tillkommer de efterlevande.
Svenska försäkringsbolags riksförbund erinrar om att
enligt gällande rätt en allmän utfästelse av skadevållaren att utge ersättning
i de hänseenden som det här gäller inte torde vara tillfyllest för att rätten
till ersättning
2.1.3.9.
154 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
skall övergå på de efterlevande. Utfästelsen måste ha
avsett ett fixerat belopp. Förbundet påpekar, att kommitténs förslag innebär
en radikal ändring av gällande rätt och anför vidare.
Rätten till ersättning för ideell skada har av gammalt
ansetts skilja sig från annan rätt till skadestånd genom sin personliga natur.
Denna speciella natur har ansetts kräva beaktande ur framför allt två
synpunkter. Den ena är ändamålet med ersättningsskyldigheten. I fråga om alha
största delen av området för ideeU skada måste ersättningen antagas åtminstone
främst avse att sätta den skadelidande i stånd att som gottgörelse för de olustkänslor
som smärtan, Ijet, den äreröriga tillvitelsen etc. vållat honom skaffa sig
motsvarande mått av tiUfredsstäUelse. Sedan den skadade avUdit kan vad som
sålunda är ändamålet med ersättningen inte längre tillgodoses; de U-danden och
obehag som skulle gottgöras har icke drbat de efterlevande. Den andra
synpunkten är att med hänsyn till rättighetens personliga natur den skadeUdande
själv och enbart han bör bestämma huruvida och med vilket belopp ersättning i
penningar skaU begäras för den ideeUa skadan. Båda synpunkterna torde Ugga till
grund för gällande svensk rätts ståndpunkt.
De av kommittén anförda motiven har enligt förbundet ringa
verklighetsunderlag och utgör inte i och för sig tilhäckliga skäl att radikalt
ändra den gällande ordningen. Förbundet anser, att den föreslagna ändringen
inte bör genomföras, såvida det inte anses bäst överensstämma med billighet att
de efterlevande i största möjliga utsträckning får dra ekonomiska fördelar av
de lidanden och obehag som tillfogats den skadeståndsberättigade. Förbundet
hävdar, att flertalet insiktsfuUa bedömare torde vara ense om att de
efterlevandes anspråk i förevarande hänseende i varje fall inte hör till de
mera behjärtansvärda. Förbundet uttalar sammanfattningsvis, att frågan om
rätten till ersättning för ideell skada bör bli föremål för ingående diskussion
i nordiskt samarbete samt att spörsmålen om rättigheternas övergång genom arv
och om förutsättningarna för att sådana anspråk skall få överlåtas lämpligen
bör behandlas i ett sammanhang.
Försåkringsjuridiska
föreningen avstjrrker också att den föreslagna bestämmelsen blir lagfäst samt
anför, att frågan om rätten till ersättning för ideell skada bör bli föremål
för en ingående diskussion i samband med en allmän översyn av
skadeståndsrättens hela problematik, innan några detaljreformer genomförs.
2.1.4. Departementschefen
2.1.4.1. Gällande rätt. Grundläggande bestämmelser om
skadeståndsansvar utanför kontraktsförhållanden, s. k. utomobligatoriskt
skadeståndsansvar, finns f. n. i 6 kap. SL den enda del av 1864 års
strafflag som efter brottsbalkens ikraftträdande den 1 januari 1965 ännu är i
kraft. Kapitlet innehåller bestämmelser om skyldighet för den som har orsakat
skada genom brott att ersätta skadan och om jämkning av skadeståndet
2.1.3.9.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 155
på grund av den skadelidandes medvållande (1 §), vidare
regler om skyldighet att vid kroppsskada utge ersättning för »hinder eller
brist i den skadades näring» och för sveda och värk samt Ije eller annat
stadigvarande men (2 §), om ersättning i vissa fall för lidande som tillfogas
någon genom brott mot den personUga friheten eller genom ärekränkande gärning
och i anslutning därtill en föreskrift om skyldighet för den som döms för
ärekränkning att bekosta tryckning i tidning av dom i målet (3 §), bestämmelser
om rätt för efterlevande till den som blivit dödad att i erforderUg och skälig
omfattning få ersättning av den brottslige för mistat underhåll (4 §), om
solidariskt ansvar när flera har medverkat till samma skada (5 §) samt om
skyldighet för bam under 15 år och psykiskt abnorma personer att ersätta skada
som barnet eller den sjuke orsakat, i den mån det finnes skäligt med hänsyn
till omständigheterna och med rätt för den skadevållande att återkräva
ersättningen av försumlig värdnadshavare (6 §), Slutligen finns en föreskrift
om rätt för målsägande att kräva skadestånd utan hinder av att straff rättslig
påföljd för den skadevållande handlingen har preskriberats (7 §).
Bestämmelserna är enligt sin lydelse tillämpliga bara i fråga om skadestånd på
grund av brottslig gärning, men de tillämpas i vidsträckt omfattning analogiskt
vid andra skador utanför kontraktsförhållanden. En närmare redogörelse för
bestämmelserna och för de skadeståndsrättsliga principer som utbUdats i
rättspraxis har lämnats i det föregående (avsnitten 1.1.1.1. och 2.1.1.1.) och
jag hänvisar i övrigt till framställningen i dessa avsnitt.
2.1.4.2. Kommittéförslaget och remissyttrandena.
Skadeståndskommitténs förslag tiU lag med allmänna bestämmelser om skadestånd
upptar de nya bestämmelser om barns och föräldrars skadeståndsansvar som
kommittén har utarbetat med anledning av sitt ursprungUga utredningsuppdrag och
innehåUer i övrigt bestämmelser som, med vissa smärre sakUga ändringar och med redaktionella
jämkningar, motsvarar övriga stadganden i 6 kap. SL.
Förslaget upptar först vissa bestämmelser om ersättning
för person- och sakskada samt därefter en allmän regel om ansvarighet för
ekonomisk skada, som någon utan samband med person- eller sakskada åsamkar
annan genom brott, dvs. vad som här benämns »ren förmögenhetsskada». Förslaget
innebär därigenom bl. a. en kodifiering av den allmänna culparegeln sådan den
f. n. tUlämpas i svensk rätt. I förhållande till gällande rätt innebär
lagförslaget sakliga ändringar av betydelse i följande hänseenden.
Enligt förslaget införs för vissa särskilda fall nya
bestämmelser om möjlighet att jämka skadeståndsansvar. Detta gäller till en
början i fråga om skadeståndsansvaret för ungdomar mellan 15 och 21 år, vilket
skall kunna jämkas, om skadeståndet skulle bU oskäUgt betungande. En liknande
jämkningsregel föreslås för den som genom försummelse i vården om barn
2.1.4.2
156 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
eller psykiskt abnorm person är vållande till skada som
barnet eller den sjuke orsakat. Vidare skall enligt förslaget skadeståndet
kunna jämkas för den som i endast ringa mån har medverkat till en skada. Rätten
att få ersättning för lidande tiU följd av vissa brottsliga gärningar föreslås
bli utvidgad, så att ersättning skaU kunna utgå också vid »annat ofredande».
Slutligen föreslås en ny bestämmelse om verkan av skadeståndsberättigads död i
fråga om rätten tiU ersättning för ideell (icke-ekonomisk) skada.
I övriga delar överensstämmer kommittéförslaget till sitt
sakliga innehåll väsentiigen med gällande rätt. I förslaget tas visserligen
inte upp motsvarighet tiU regeln i 6 kap. 7 § SL, att målsägande har rätt tiU
skadestånd med anledning av brott, även om åtalspreskription har inträtt, men
detta följer enUgt kommittén av allmänna grundsatser. På några punkter, där
lagbestämmelser f. n. saknas, innebär förslaget en kodifiering av rättspraxis.
I motiven till lagförslaget har kommittén i två hänseenden rekommenderat
ändrad rättstillämpning i fråga om skadeståndsansvar för bam under 15 år. Detta
gäller dels betydelsen av att skadeståndsansvaret är täckt av
ansvarsförsäkring, dels metoden för bestämmande av skadeståndets storlek. Dessa
båda spörsmål berörs närmare i det följande vid behandUngen av frågan om barns
och ungdoms skadeståndsansvar.
Under remissbehandlingen har i allmänhet inte riktats
några erinringar mot det huvudsakUga innehållet i eUer den allmänna
utformningen av kommitténs lagförslag. I vissa yttranden hemställs att också
vissa andra allmänna skadeståndsfrågor än de som berörs i 6 kap. SL regleras
eller åtminstone behandlas i detta sammanhang. I fråga om barns och psykiskt
abnormas skadeståndsansvar har några remissorgan ifrågasatt en annan ordning än
kommittén har föreslagit, t. ex. ett objektivt ansvar för värdnadshavare eller
obUgatorisk ansvarsförsäkring. Viss kritik har riktats mot de av kommittén
föreslagna nya jämkningsreglerna. Uttalanden i övrigt om de enskilda bestämmelserna
i förslaget berör jag i det följande.
2.1.4.3. Allmänna synpunkter. Som jag tidigare har sagt
finner jag det för egen del och i Ukhet med kommittén och remissinstanserna
vara naturligt, att reglerna om skadestånd på grund av eget våUande nu överförs
tiU en skadeståndslag av civiUags natur. Jag har i det föregående också
framhållit, att jag inte anser det möta hinder att man nu genomför sådana reformer
av begränsad räckvidd på det beståendes grund som syftar till att anpassa
skadeståndsrätten till den tekniska, ekonomiska och sociala utvecklingen. Från
sådana synpunkter anser jag att de överväganden som skadeståndskommittén har
gjort och de lagregler den har föreslagit med få undantag är väl ägnade att
läggas tUl grund för lagstiftning.
Som kommittén har föreslagit bör den allmänna culparegeln
nu lagfästas. I övrigt bör innehållet i en ny lagstiftning väsentUgen motsvara
det
2.1.4.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 157
nuvarande 6 kap, SL med sådana sakliga ändringar eller
tillägg och formella justeringar som betingas av önskemålet att anpassa reglerna
efter den rättsutveckUng som har ägt rum och tiU den moderna tidens krav i övrigt.
Jag delar kommitténs uppfattning att någon motsvarighet tiU 6 kap. 7 § SL inte
behöver tas upp i en ny lag.
Det bör här särsldlt påpekas, att kommittéförslaget inte
innebär någon ändring i vad som nu gäUer i fråga om ersättningsskyldighet för
ekonomisk skada som vållas utan samband med person- eUer sakskada, »ren
förmögenhetsskada». Som tidigare nämnts utgår f. n. ersättning enligt
culparegeln för sådan skada i princip endast när den ansvarige har vållat
skadan genom brott. Dessutom förekommer vissa särskUda lagbestämmelser som
föreskriver ansvar för sådan skada även vid icke brottsliga handlingar,
framför aUt inom immateriahätten. För egen del anser jag att goda skäl talar
för gäUande rätts ståndpunkt. Frågan om en utvidgning av skadeståndsansvaret
enUgt culparegeln för ren förmögenhetsskada är f. ö. ett svårlöst problem, som
under aUa förhållanden skulle fordra en ingående utredning. Jag finner emellertid
inte skäl att f. n. ta initiativ till någon sådan utredning. De förslag jag nu
lägger fram utgår från gällande rätt på denna punkt.
Med den ståndpunkt jag har intagit i denna fråga anser jag
det inte finnas skäl att som en remissinstans har ifrågasatt med avvikelse
från kommittéförslagets terminologi använda termen »skada» i stället för uttrycket
»person- eller sakskada», som numera är så allmänt vedertaget i juridiskt
språkbruk, att det inte bör möta betänkligheter att använda det i
lagstiftningen. Det förutsätter i sin tur, att frågan om ersättning för ren
förmögenhetsskada genom brott på sätt som kommittén har föreslagit regleras
genom särsldld bestämmelse.
Till enskildheterna i kommitténs reformförslag återkommer
jag. Med anledning av vissa remissuttalanden av mera allmän innebörd vill jag
anföra följande.
De nuvarande bestämmelserna i 6 kap. SL avser enligt sin
lydelse endast skada på grund av brott men har i praxis kommit att reglera även
annan skada utanför kontraktsförhållanden. De regler om ansvar för eget vållande
som nu föreslås är avsedda att i detta hänseende ha samma tiUämpningsområde
som 6 kap. SL. Det betyder, att den nya lagstiftningen kommer att behandla
frågor om skadeståndsansvar i utomobligatoriska förhållanden. I ett par
remissyttranden har frågor om lagstiftningens på detta sätt begränsade
räckvidd berörts, och det har därvid framhåUits, att den föreslagna lagtexten
inte ger besked om att lagen inte är tillämpUg i kontraktsförhållanden och
inte heller reglerar frågor om objektivt ansvar. Dessa re-missuttalanden ger
mig anledning att något närmare beröra frågan om de utomobUgatoriska
skadeståndsreglernas förhållande till kontraktsrättsliga regler och till
skadeståndsrättslig speciallagstiftning.
Den principiella utgångspunkten bör enligt min mening
vara, att de aU-
2.1.4.3.
158 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
manna reglerna om skadeståndsansvar utanför
kontraktsförhållanden alltid s. a. s. »Ugger i botten», dvs. är tiUämpUga i den
mån inte avtalsrättsliga regler eller regler i skadeståndsrättsUg
speciallagstiftning medför modifikationer i en eller annan riktning. Vid
prövningen av vilket som helst skadeståndsanspråk bör man med andra ord utgå
från, att tvisten skall avgöras enligt de allmänna utomobligatoriska reglerna
och att avvikelse från dessa skaU ske bara i den mån kontraktsrättens regler
finnes vara tUlämpUga och för till ett annat resultat eUer anspråket avser ett
skadefaU som faller under särskUda lagregler om utomobUgatoriskt
skadeståndsansvar och dessa regler innebär avvikelse från de allmänna reglerna.
Med ett sådant betraktelsesätt är det inte helt riktigt att säga, att de
allmänna lagregler om utomobligatoriskt skadeståndsansvar som nu föreslås inte
är tillämpliga i kontraktsförhållanden eller att frågor om objektivt ansvar
faller helt utanför. Man ger en korrektare bild av läget, oon man säger att de
allmänna reglerna gåUer, i den mån annat inte är särskilt föreskrivet eUer
föranleds av avtal eUer i övrigt följer av regler om skadestånd i
avtalsförhåUanden. Det skuUe enligt min mening vara en fördel från pedagoska
synpvmkter, om den nya lagen inleds med en allmän bestämmelse av detta innehåU.
Till utformningen av en sådan bestämmelse återkommer jag i det följande (avsnitt
5.1.1.1.).
Vissa remissinstanser har påpekat, att den föreslagna
lagen på intet sätt är uttömmande och att åtskilUga betydelsefuUa frågor av
allmän natur inom den utomobligatoriska skadeståndsrättens område också
framgent måste lösas i rättstillämpningen med utgångspunkt i allmänna grundsatser.
Det är redan med hänsyn tiU det begränsade utredningsunderlaget nödvändigt att
den nya lagen på detta sätt får en begränsad räckvidd. I och för sig kan jag
instämma med de remissorgan som har beklagat, att ett flertal svårlösta
problem därigenom inte bUr klarlagda, men jag finner det dock inte lämpligt att
nu föregripa den noggranna prövning av problem med principiell räckvidd som jag
förutsätter skaU kunna ske successivt inom ramen för ett fortsatt reformarbete.
Jag anser mig emellertid böra i det här sammanhanget ta
upp ett specieUt problem av principiell natur, som hovrätten för Västra
Sverige har varit inne på i sitt remissjdtrande och som kommer att få särskUd
aktualitet vid min behandling i det följande av frågan om det allmännas skadeståndsansvar.
Det gäller frågan om kretsen av de ersättningsberättigade. Problemet har två
aspekter. Den ena rör frågan om rätt för den som endast »indirekt» eller
»medelbart» har lidit en ekonomisk förlust som följd av att annan person har
direkt tillfogats en person- eUer sakskada eller en ren förmögenhetsskada att
få skadestånd. Man brukar här något oegent-Ugt tala om »tredjemansskada».
Den andra sidan av problemet avser spörsmålet vilka ekonomiska intressen som
åtnjuter skydd av de hand-Ungsnormer som culparegeln vilar på.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 159
Som exempel på »tredjemansskada» kan nämnas det tidigare
berörda fallet att en arbetsgivare lider ekonomiskt avbräck till följd av att
personskada har tillfogats hans arbetstagare, eller det fall att någon går
miste om en vinstgivande affär genom att den som har utfäst sig att låna honom
pengar blir frånlurad sin förmögenhet genom bedrägeri.
Såvitt
gäller det förstnämnda fallet, dvs, när allmän förmögenhetsskada uppkommer som
en följd av en integritetskränkning, är svensk rätts principiella ståndpunkt
klar. Huvudregeln är, att den som har vållat en person- eller sakskada inte är
skyldig att ersätta den förmögenhetsförlust som »tredje man» kan lida till
följd av skadan, utan bara de förluster som drabbar den person vilken har lidit
den primära person- eller egendomsskadan. Undantag anses gälla bara för
särskilda fall. Det viktigaste undantaget framgår av regeln i 6 kap. 4 § SL om
efterlevandes rätt tUl ersättning för mistat underhåll, när någon har blivit
dödad. Vidare har i ett rättsfall från senare tid (NJA 1966 s. 210) den som
varit ansvarig för skada på en kraftledning ålagts att utge ersättning också
för de förluster som drabbat avnämare av elektrisk kraft genom det
driftsavbrott i deras företag som kabelskadan hade medfört. Omständigheterna i
fallet var dock särpräglade. I vUken utsträckning domstolarna skulle vara
beredda att i mer vidsträckt omfattning döma ut ersättning för tredje mans
förmögenhets-förluster i följd av person- eUer sakskada är osäkert 1966 års
rättsfaU tillåter inga bestämda slutsatser.
En begränsning av motsvarande slag lär gälla, när en
person tillfogas ren förmögenhetsskada genom brott eller i övrigt under
förhållanden som enligt lag medför skyldighet för den våUande att ersätta
skadan. När någon Uder ekonomisk förlust till följd av att förmögenhetsskada
har drabbat annan person mot vilken ett brott är riktat eUer mot vilken annan
skadegörande handling t. ex. ett inte straffbart patentintrång har
begåtts, har denna »tredje man» sålunda i princip inte rätt att få ersättning
för sin förlust av den skadeståndsskyldige.
Kretsen av de ersättningsberättigade begränsas som nämnt
också på ett annat sätt. Det torde nämligen vara en erkänd grundsats i svensk
skadeståndsrätt att ersättningsansvar enligt culparegeln eUer ansvarsregler
som är anknutna tUl deima inträder bara när skadan har drabbat ett intresse
som skyddas av den lagfästa eller oskrivna handlingsnorm vars åsidosättande
utgör grunden för skadeståndsansvaret. Frågan får säUan aktuaUtet på
integritetskränkningarnas område. Flertalet av culparegelns handlingsnormer får
nämligen antas ge ett obetingat skydd mot varje kränkning av en persons
integritet till person eUer egendom som sker genom överträdelse av någon av
dessa normer. Läget är ett annat när det gäller ren förmögenhetsskada. Själva
det ekonomiska Uvets struktur medför, att en person kan, genom att åsidosätta
en vedertagen handUngsnorm och i övrigt på ett sätt som uppfyUer kravet på
adekvat kausalitet, orsaka en
2.1.4.3.
160 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
eller flera av sina medmänniskor förmögenhetsförluster,
utan att det behöver vara fråga om »tredjemansskada» i nyss angiven
bemärkelse. Svensk rätt erkänner visserUgen i princip inte något
skadeståndsansvar för en på detta sätt orsakad ren förmögenhetsskada (angående
innebörden av detta uttryck hänvisas till avsnitt 1.1.1.1.) i andra fall än när
den skadevåUande gärningen utgör ett brott eller en ersättningsskyldighet kan
grundas på uttryckUga lagbestämmelser i speciallagstiftning, t. ex. de
immateriahättsliga skadeståndsreglerna. I sådana faU kan emellertid frågan om
en begränsning av skadeståndsansvaret med hänsjm tiU handUngsnormernas
»skyddsomfång» ibland få praktisk betydelse.
När det gäller ren förmögenhetsskada orsakad genom brott
erkänns aUmänt, att skadestånd i princip utgår endast för skada på ett sådant
intresse som det ifrågavarande straffstadgandet avser att skydda. Sålunda lär
inte en köpman som gör sig skyldig tiU varusmuggling och döms för detta brott
fördenskull bli skadeståndsskyldig gentemot sina konkurrenter för den förlust
som de gör genom att de insmugglade varoma kan säljas särskilt bilUgt. Straffet
för varusmuggUng har nämligen inte till syfte att skydda konkurrenternas
ekonomiska intressen.
Det torde här i realiteten röra sig om en allmän grundsats
av generell räckvidd. Man får med andra ord anta, att motsvarande princip
gäller t. ex. inom området för de icke straffsanktionerade förbud mot intrång i
immaterialrättigheter som är förknippade med föreskrifter om skyldighet att
ersätta »uppkommen skada». Om någon av oaktsamhet gör intrång i någons
upphovsrätt till ett litterärt verk genom att för låg kostnad utan den
belastning som royalty innebär framställa och till underpris saluföra en
»piratupplaga» av verket, kan detta uppenbarligen medföra, att en bokhandlare
som saluför legalt framstäUda exemplar av verket lider ekonomiskt intrång i
form av minskad omsättning och vinst i rörelsen. Fastän denna effekt väl kan
anses vara »adekvat» orsakad av intrånget, lär bokhandlaren inte vara
berättigad att få skadestånd av den som har förövat intrånget.
I och för sig kunde det vara önskvärt att de nu berörda
frågoma om »tredjemansskada» och om »skyddat intresse» eller med ett ord
frågan om begränsning av kretsen av de ersättningsberättigade blev föremål
för en lagreglering i detta sammanhang. Problemen är emeUertid inte alldeles
okomplicerade, och det finns inte något utredningsunderlag som lagstiftaren
kan bygga sina stäUningstaganden på. Jag är därför inte beredd att nu förorda
en lagstiftning i detta ämne. Det får tiUs vidare Uksom hittiUs lämnas åt
domstolarna att ta stäUning tiU problemen med utgångspunkt i de alhnänna
grundsatser som jag här har beskrivit. En viss utveckling i riktning mot en
utvidgning av ansvarigheten för tredjemansskada vid integritetskränkningar kan
visserUgen skönjas i rättspraxis. Men jag
2.1.4.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 161
anser mig böra utgå från att hittiUs gällande principer
för bedömning av hithörande spörsmål kommer att vara vägledande också i den
framtida rättstUlämpningen.
Också i övrigt kommer som nämnt den lagstiftning som jag
föreslår att kompletteras av oskriven rätt i åtskilliga hänseenden. Även pä den
punkten talar enligt min mening pedagogiska skäl för att det i den nya lagen inledningsvis
görs en erinran om att skadeståndsrättsUga frågor, som inte regleras i lagen
eUer genom föreskrift i annan lagstiftning, skaU avgöras med tillämpning av
allmänna skadeståndsrättsUga grundsatser. En bestämmelse med detta innehåll kan
tas upp i anslutning till den regel om tiUämpningsområdet som jag nyss berörde.
Frågan om den lagtekniska utformningen av bestämmelsen behandlar jag i det
följande (avsnitt 5.1.1.1.).
Jag övergår härefter tUl att behandla de särskilda punkter
där det med hänsjm till kommittéförslagets innehåll eller av andra skäl blir
aktuellt att överväga ändringar i gällande rätt.
2.1.4.4. Skadeståndsansvaret för barn och ungdom. EnUgt
gällande lag skall frågan om och i vad mån ett barn under 15 år är skyldigt att
ersätta skada som barnet orsakar bedömas på grundval av en skäUghetsprövning,
varvid hänsyn skall tas till bamets sinnesart, gärningens beskaffenhet och
omständigheterna i övrigt. Kommittéförslaget innebär, att denna ordning i
princip behålls. Kommittén har avvisat tanken att föräldrar skulle bära
objektivt ansvar eller vara skyldiga att håUa ansvarsförsäkring för att täcka
skador som deras barn orsakar. Emellertid har kommittén rekommenderat, att
större hänsyn än hittills skall tas till förekomsten av ansvarsförsäkring på
det skadevållande barnets sida. Om skadeförsäkring finns på den skadelidandes
sida, skall detta enligt kommitténs mening också i viss mån få inverka på
skadeståndsansvarets omfattning. Slutligen har kommittén rekommenderat en
ändring av nuvarande praxis att bestämma skadeståndet till viss kvotdel av
skadan. Enligt kommittén bör skadeståndet i stället direkt bestämmas till ett
visst belopp, bestämt efter en bedömning av vad barnet anses ekonomiskt kunna
bära.
Kommitténs förslag i denna del har i sina huvuddrag
godtagits av remissinstansema. Från vissa håll har dock uttalats sympatier för
en lösning enUgt andra linjer, antingen genom ett system med obligatorisk
ansvarsförsäkring eller genom en skärpning av skadeståndsansvaret för
föräldrar och andra värdnadshavare. Vidare har det bland remissorganen rått
delade meningar om vilken betydelse som bör tillmätas föreUggande försäkringar
på ömse sidor och om lämpligheten av att genomföra den metod att bestämma
skadeståndets storlek som kommittén har förordat.
Att på ett i alla avseenden tillfredsställande sätt lösa
frågan om ersättning för skador som orsakas av barn är förenat med betydande
svårighe-
2.1.4.4.
11 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
162 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
ter. Den nuvarande ordningen förutsätter att stor hänsyn
tas tiU det skadevållande barnets intressen. Den leder emellertid ofta till
resultat, som från den skadelidandes sjmpunkt är otillfredsställande. Dessa
olägenheter torde inte kunna helt avhjälpas, så länge man rör sig med ett rent
skadeståndsrättsligt system. Från denna synpunkt kan kommitténs förslag, som
innebär att nuvarande ersättningsregler i stort sett behåUs oförändrade, inte
anses innebära en alldeles idealisk lösning.
En möjlighet att förbättra skyddet mot skador av detta
slag kunde vara att skärpa ansvaret för föräldrar och andra värdnadshavare i
fråga om skador som orsakas av barn, vilka står under deras tillsyn. Frågan om
vårdnadshavares ansvarighet, tiU vilken jag återkommer i det följande, är
emellertid i viss mån fristående från spörsmålet om barnens eget ansvar, och
hur den än löses måste man ta ställning till under vilka förutsättningar barnen
själva skall kunna åläggas att ersätta skador som de orsakar.
Under
remissbehandlingen har också berörts möjligheten att införa en rent
försäkringsmässig ordning, närmast i form av obligatorisk ansvarsförsäkring
för barn. Det framgår av vad jag har anfört redan i det föregående (avsnitt
1.5.2.), att jag i princip är anhängare av tanken, att försäkring i vid
omfattning bör ersätta skadestånd, främst när det gäller personskador. Jag
tänker mig emellertid inte, att detta mål skall nås genom en utbyggnad av
ansvarsförsäkringen som i princip utgår från och förutsätter ett skadeståndsrättsligt
regelsystem utan genom en vidareutveckling av olika former av försäkring på
de skadelidandes sida. När det gäller sakskador har jag utgått från att ansträngningarna
bör inriktas på att stärka skadeförsäkringens ställning och successivt minska
skadeståndets betydelse, framför allt i fråga om ordinära skadefall. Men jag
har samtidigt betonat, att sådana lösningar måste ses i ett långsiktigt
perspektiv och att det ännu under någon tid kan bli nödvändigt att genomföra
reformer på det beståendes grund för att tillgodose trängande behov. I
möjligaste mån bör man härvid undvika att föregripa eller rentav försvåra en
utveckling i riktning mot sådana lösningar som jag nu har angett. Jag anser
det dock inte uteslutet, att man på avgränsade områden eller i fråga om
speciella skaderisker inför regler om skärpt skadeståndsansvar eller
föreskriver obligatorisk ansvarsförsäkring.
Om man ser problemet från synpunkten av behovet att med
hänsyn tiU skadefrekvensen eUer skadornas speciella art ge de skadelidande vid
en viss typ av skadefall ett förstärkt ekonomiskt skydd, intar de skador som
barn orsakar knappast en sådan särställning jämfört med andra skadefaU att det
motiverar ett system med obligatorisk försäkring. Det är visserligen sant, att
barn ofta vållar varandra skador under lek e. d. och att skadoma undantagsvis
kan bli mycket allvarliga. Men barn är också utsatta för en mängd andra
skaderisker och det finns knappast belägg för att just de skador som de vållar
varandra är särskilt frekventa. Inte heUer torde de kroppsskador som barn
vållar vuxna personer eller de egendomsskador som de orsakar
2.1.4.4.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 163
utgöra något socialt eller ekonomiskt problem av sådan
betydelse att det ställer dem i en klass för sig.
Att frågan om barns skadeståndsansvar har kommit att träda
i förgrunden i de senaste årens skadeståndsdiskussion torde ha andra orsaker.
Det lär bl. a. sammanhänga med att barnen såsom skadevållare intar en särställning
och på ett annat sätt än vuxna personer är i behov av skydd mot de ekonomiska
följderna av den ersättningsskyldighet som kan drabba dem. Så länge
skadeersättningsproblemen i samhället inte har kunnat lösas genom direkta
försäkringsanordningar, lär man visserligen inte kunna helt avskaffa
skadeståndsansvaret för barn. Men att ålägga t. o. m. barn i de lägre åldrarna
ett omfattande skadeståndsansvar, som medför en ekonomisk belastning långt in
i vuxen ålder, blir många gånger uppenbart stötande. Ansvarsförsäkringen
bereder här ett effektivt skydd, och från den synpunkten kunde ett
obligatorium vara värt att överväga.
Jag anser trots detta, att man tills vidare bör sträva
efter en lösning på frivillighetens väg. Ett obligatorium kräver en omfattande
och dyrbar administration. FrivUlig ansvarsförsäkring har redan nu stor
utbredning. Premiekostnaderna är låga och överkomliga för envar. Jag kommer i
det följande att föreslå att ansvarsförsäkring tillmäts större betydelse än f.
n. vid bestämmande av ett barns skadeståndsansvar, så att ersättning normalt
skall betalas fullt ut inom försäkringens ram. Man kan räkna med att
ansvarsförsäkring får ännu större spridning än hittiUs. Jag föratsätter, att
inte bara försäkringsbolagen utan också staten och kommimema framdeles
engagerar sig för en vidgad upplysningsverksamhet rörande värdet av ansvarsförsäkring,
framför aUt bland barnfamiljerna. På denna väg bör problemet pä ganska kort
tid kunna fä en tiUfredsställande lösning, och det är enUgt min mening i varje
fall värt att pröva dessa möjUgheter, innan ett obligatorium övervägs
ytterUgare.
Den lagstiftning om barns skadeståndsansvar som nu under
alla förhållanden måste genomföras bör i enlighet med vad jag nu har sagt
bygga på den gäUande rättens grund. Detta utesluter inte, att det kan vara
påkallat att göra smärre jämkningar i de regler som gäller f.n.
I likhet med flertalet remissinstanser har jag inte några
väsentliga invändningar mot de allmänna synpunkter som kommittén har anfört på
frågan om barns skadeståndsansvar. I ett hänseende vUl jag emellertid göra en
reservation. Kommittén har uttalat att man vid avgörandet av frågan huruvida
ett barn över huvud taget skall anses skade-ståndsskyldigt i det enskUda fallet
får göra en jämförelse med vad man i allmänhet anser sig böra fordra av barn i
den aktuella åldern. Att strikt följa denna anvisning kan emeUertid enligt min
mening leda tUl otUlfredsställande resultat. Vidgad kunskap på det
barnpsykologiska området har lärt oss att man även när det gäller barn i åldrar
upp mot 910 år eller t.o.m. däröver måste räkna det som något normalt att de
åtminstone i
2.1.4.4.
164 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
särskilt svårbemästrade situationer påtagligt avviker från
de handlingsmönster som gäller för vuxna. Inte minst gäller detta barns
uppträdande i trafiken. En tUlämpning av den jämförelsemetod som skadeståndskommittén
har rekommenderat skulle tydligen leda tUl att barn i sådana fall undantagslöst
helt undgick skadeståndsskyldighet. Med hänsyn inte minst tUl den utbredning
ansvarsförsäkring numera har bör det emellertid finnas möjlighet också i fall
av denna art att ålägga barn skadeståndsansvar och därigenom tUlgodose de
skadelidandes intresse att få gottgörelse. Frågan öm ett barn alls kan
anses skadeståndsskyldigt bör därför enligt min mening prövas med utgångspunkt
i en bedömning av barnets beteende, liknande den vållandebedömning som sker när
culparegeln tillämpas beträffande vuxna, men utifrån mer objektiva kriterier,
dvs. under mindre hänsynstagande till subjektiva faktorer. Härigenom vidgas
möjligheterna att ålägga skadeståndsansvar i fall då barnet befunnit sig i en
särskUt krävande situation, exempelvis då det under lek eller spel orsakar en
trafikskada. Men självfallet skall det inte komma i fråga att anse ett barn
skadeståndsskyldigt i ett fall då samma beteende inte skulle ha ådragit en
vuxen person ansvar.
När det sedan gäller att fastställa
ersättningsskyldighetens omfattning i det enskilda faUet, dvs. i vad mån barnet
skall åläggas att betala skadestånd, bör avgörandet träffas på grundval av en
skälighetsbedömning vid vUken hänsjm tas till samtliga omständigheter. Härvid
bör som härads-hövdingeföreningen har understrukit den skadelidandes intresse
vinna beaktande, men jag vUl betona att man åtminstone i fråga om mindre barn
bör fästa stort avseende vid det skadevållande barnets intresse. Skälighetsprincipen
bör ge möjlighet att avpassa skadeståndsansvaret med hänsjm tUI barnets
inteUektuella utveckling och psykiska mognad. Vidare kommer bamets ekonomiska
förhåUanden att spela en framträdande roU. Även om ett visst handlande anses i
princip böra medföra skadeståndsansvar för barnet, kan skälighetsprövningen
väl tänkas på grund av specieUa omständigheter resultera i att barnet helt
befrias från ersättningsskyldighet. Särsldlt kan detta antas bU fallet i fråga
om mindre barn.
Kommittén har inte ansett sig böra föreslå någon nedre
åldersgräns av innebörd, att barn under viss ålder över huvud taget inte skaU
kunna åläggas skadeståndsansvar. Ståndpunkten har i allmänhet godtagits under
remissbehandlingen. Också jag ansluter mig till kommitténs uppfattning. Även
om barn under 5-6 år endast undantagsvis bör åläggas skadeståndsansvar, synes
det särskilt med hänsyn till att flertalet bam skyddas av ansvarsförsäkring
inte lämpUgt att genom en nedre åldersgräns helt utesluta denna möjlighet. Bl.
a. när barn i de nämnda åldersgrupperna vållar trafikskador eUer tUlfogar
varandra skador under lek, bör det finnas en möjlighet att inom ramen för en
föreUggande ansvarsförsäkring ålägga dem ersättningsskyldighet. Saknas
försäkring kan det däremot endast i un-
2.1.4.4.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 165
dantagsfaU bU fråga öm att döma ut skadestånd, och i så
fall regelmässigt med mycket måttiiga belopp. I Ukhet med kommittén utgår jag
från, att de minsta barnen knappast någonsin skaU åläggas skadeståndsansvar.
Som
kommittén har betonat bör de ekonomiska förhållande n a på ömse sidor
tillmätas stor betydelse vid skälighetsprövningen. Det kan många gånger vara
svårt att bedöma ett barns ekonomiska bärkraft. Om skadeståndet har verkmngar
under en längre tidsperiod måste man självfallet ta hänsyn till förändringar i
bamets ekonomi under samma period, Framtida arbetsinkomst bör, om det är
möjUgt, uppskattas individuellt. Men oftast torde det vara nödvändigt att
grunda beräkningama på antaganden om en genomsnittsinkomst. I övrigt bör man
endast med stor försiktighet antecipera framtida förändringar i ett bams
ekonomi.
I
flertalet faU är det skadevållande barnet skyddat av ansvarsförsäkring.
Kommittén har som nämnts rekommenderat, att sådan försäkring tillmäts större
betydelse än hittillsvarande praxis medger. Försäkringsgivarna synes i
huvudsak ansluta sig till detta betraktelsesätt. Ansvarsförsäkring har numera
också en sådan utbredning att det enligt min mening skulle vara orealistiskt
att inte ta hänsyn till sådan försäkring som en viktig ekonomisk faktor. Det är
sålunda rimligt att vid bedömningen av ett skadevållande barns ekonomiska
förhållanden fästa stor vikt vid att ansvarsförsäkring finns, i synnerhet som
barnet inte betungas av att försäk ringen tas i anspråk. Det kån inte göras
gällande, att det ens i fräga om små bam skulle vara oskäUgt från barnets
synpunkt att låta en föreUggande ansvarsförsäkring träda till så långt
försäkringssumman förslår. För en sådan ordning talar också, att den
skadelidandes intresse av att hållas skadeslös bör tillgodoses så långt som
möjUgt. Jag delar därför kommitténs uppfattning, att ansvarsförsäkring bör
tillmätas större betydelse vid be-döihiiingen av barns skadeståndsansvar än vad
som hittills har skett. Det är eniellertid uppenbart, att försäkringen lika
Utet som när det gäller vuxna får påverka den grundläggande bedömningen av
barnets handlande, så att ett försäkrat barn anses ersättningsskyldigt med
anledning av ett beteende, som över huvud taget inte skulle ha medfört
skadeståndsansvar för ett oförsäkrat barn.
Det sist
sagda innebär, att jag i likhet med kommittén inte anser mig kunna föreslå en
sådan ovillkorlig lagbestämmelse om att ersättning alltid skall utgå fullt inom
ansvarsförsäkringens ram, som har förordats av Svenska försäkringsbolags
riksförbund. En bestämmelse av detta innehåll skuUe i realiteten närmast vara
Uktydig med ett stadgande om rent objektivt ansvar. Jag viU i detta sammanhang
f. ö. erinra om att man i dansk rättspraxis utan stöd av lagregler successivt
har nått fram tUl ett rättstiUstånd som innebär, att mycket stor hänsyn tas tiU
ansvarsförsäkring, utan att man hittiUs har känt något behov att genom
lagstiftning driva denna utveckling ännu längre.
2.1.4.4.
166 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Om man i enlighet med det anförda utgår från att de minsta
barnen bara undantagsvis skaU åläggas ersättningsskyldighet men att i övrigt
fullt skadestånd som regel skall dömas ut, om och i den mån skadan täcks av
ansvarsförsäkring, uppkommer en klyfta mellan de fall då på grund av barnets
låga ålder något ansvar inte alls inträder och de fall då ett något äldre
ansvarsförsäkrat barn åläggs full ersättningsskyldighet inom försäkringens
ram. Denna olägenhet har Svenska försäkringsbolags riksförbund understrukit i
sitt remissyttrande. För egen del anser jag inte olägenheten särskilt
betydande framför allt inte i jämförelse med de fördelar som står att vinna
genom att de skadelidandes utsikter att få full gottgörelse påtagligt
förbättras i åtskilliga fall. F.ö. kan till synes omotiverade klyftor av
liknande art uppstå också till följd av andra ofullkomligheter i det
skadeståndsrättsliga systemet, exempelvis som resultat av den vaga och för
gemene man kanske ibland godtyckliga gränsdragningen meUan culpöst och inte
culpöst handlande.
I fråga
om verkan av försäkring på den skadelidandes sida anser jag, att det i högre
grad än när det gäller ansvarsförsäkring på det skadevåUande bamets sida måste
lämnas åt domstolarna att ta ställning i det enskilda fallet. Frågan blir
aktuell också i andra situationer, där jämkning efter skälighet föreskrivs i
lag, och har alltså räckvidd även utanför nu förevarande rättsområde. Såvitt
gäller summaförsäkiing är problemet under utredning av skadeståndskommittén.
Jag anser mig därför inte nu böra göra något genereUt uttalande i frågan. Det
är emeUertid tydligt, att förekomsten av skade- eller summaförsäkring på den
skadeUdandes sida i regel inte bör medföra nedsättning av skadeståndet tiU den
del detta täcks av ansvarsförsäkring på motsidan.
Den metod som f. n. tillämpas när man bestämmer
skadeståndets storlek innebär, att barnet görs ansvarigt för viss kvotdel av
skadan. Kommittén förordar att denna metod överges och att skadeståndet i
stället regelmässigt fastställs tiU ett visst belopp. Denna rekommendation har
mött viss kritik under remissbehandUngen.
För egen del anser jag det i och för sig naturligt, att en
skälighetsbedömning med hänsyn till handlingens beskaffenhet, barnets ålder
och utveckUng samt de ekonomiska förhållandena resulterar i att man
fastställer skadeståndet till visst belopp. Detta gäller särsldlt, om man i
större utsträckning än f. n. skaU ta hänsyn till ansvarsförsäkring. En
kvotdelsberäkning kan leda tUl otillfredsställande resultat, framför allt när
kvoteringen skall vara normerande för framtida krav. Om domstolen skall beakta
dc ekonomiska förhållandena, när kvoten bestäms, måste tydligen skadeståndskravets
storlek spela en viktig roll. Skulle senare nya krav framställas, som man inte
kunde förutse vid domen, kan en tillämpning av den kvot som från början har
fastställts leda till stötande eller rentav orimliga resultat, I själva verket
kan det i fall av detta slag bli nödvändigt, att domstolen i
2.1.4.4.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 167
det senare målet bestämmer en annan kvot än den som har
tillämpats i det första. Men därmed går de med kvotdelsförfarandet förbundna
fördelarna till stor del förlorade.
Göta
hovrätt har befarat, att det tillvägagångssätt som kommittén har förordat skall
leda till ökat antal processer. Med hänsjm till att antalet mål om barns skadeståndsansvar
är relativt ringa torde dock farhågorna vara överdrivna. Vad särskilt beträffar
de olägenheter som är förenade med att en ny rättegång måste anställas med
anledning av samma skadefall vill jag framhålla, att domstolen i den senare
rättegången kan tillgodogöra sig den utredning om de faktiska omständigheterna
vid skadans uppkomst och om parternas personliga och ekonomiska förhållanden
som har förebragts i den första processen. Ofta kommer prövningen att i
praktiken kunna inskränkas till frågan vad barnet skäligen bör åläggas att
betala utöver tidigare utdömda belopp. De nackdelar som i övrigt kan vara
förbundna med den metod som kommittén har rekommenderat torde i flertalet fall
uppvägas av att man får ett säkrare underlag för att bedöma den viktiga frågan
om ersättningsskyldighetens totala omfattning. Skillnaden mellan de två
metoderna kan f. ö. väntas få begränsad betydelse i praktiken. När ansvarsförsäkring
föreUgger, torde en nedsättning av skadeståndet huvudsakligen komma i fråga,
när medvållande kan konstateras på den skadelidandes sida. Vid jämkning av
skadestånd på denna grund bör som hittills en kvotdelsbedömning ske. Också i
vissa andra faU kan det vara lämpligt att följa nuvarande praxis. Som har
framhållits i vissa remissjrttranden gäller detta främst i fall av
allvarligare personskador, som kan väntas leda till bestående arbetsoförmåga,
där storleken av en eventuell livränta ofta inte går att fixera förrän lång tid
efter skadefallet och kanske bara för en tidsperiod i sänder.
På grund
av det nu anförda anser jag, att skadestånd som barn skall utge i allmänhet bör
fastställas till ett bestämt belopp i pengar men att i vissa fall en
kvotdelsbestämning är att föredra. Valet mellan de båda metodema får i
rättstiUämpningen träffas med beaktande av omständighetema i det ensldlda
fallet.
Jag har
hittills inte berört frågan, vilken övre åldersgräns som bör gälla för
tillämpning av de regler och grundsatser för bestämmande av barns
skadeståndsansvar som har behandlats i det föregående. Kommittén har utgått
från att gränsen som hittiUs bör sättas vid 15 år, och det har inte från något
håll ifrågasatts att denna åldersgräns skall sänkas. Frågan om gränsen tvärtom
bör sättas högre sammanhänger emellertid med hur långt man vill gå, när det gäller
att lindra ungdomars ansvar, eftersom denna fråga får betydelse för den
laglekniska lösningen.
Skadeståndskommittén har för sin del föreslagit en
särsldld regel om möjlighet att lindra skadeståndsansvaret för ungdomar som har
fyllt 15 men inte 21 år. Enligt förslaget skall skadeståndsansvaret i
hithörande fall
2.1.4.4.
168 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
kunna jämkas, om skadeståndet med hänsyn till
skadevällarens ungdom och övriga omständigheter finnes oskäligt betungande.
Kommittén har motiverat sitt förslag främst med en hänvisning till att
ungdomar i aUt större antal fortsätter sin utbildning också efter fyUda 15 år
och träder ut i för-värvsUvet först senare, att de oftast aUtjämt är omogna i
flera hänseenden och att det ibland skulle verka stötande att ålägga sådana
skadevåUare en skadeståndsskyldighet som de inte kan fuUgöra inom överskådUg
tid.
De skäl som kommittén sålunda har anfört för att införa en
möjlighet att lindra skadeståndsansvaret också för ungdomar över 15 år anser
jag för min del övertygande. En bestämmelse i ämnet bör emellertid inte utsträckas
längre än vad som kan anses motiverat av den särställning dessa ungdomar intar
i förhåUande till vuxna skadevållare i allmänhet.
Under remissbehandUngen har från flera håll föreslagits,
att den av kommittén föreslagna jämkningsregeln begränsas att gälla endast
ungdomar mellan 15 och 18 år. Kommittén har också själv anfört goda skäl för en
18-årsgräns. En sådan åldersgräns harmonierar uppenbarUgen bättre med den
straffrättsliga regleringen. Även civilrättsligt behandlas 18-åringar som vuxna
inom en vidsträckt sfär. Det bör i det sammanhanget särskilt påpekas att denna
sfär har vidgats väsentligt i samband med att myndighetsåldern med verkan från
den 1 juli 1969 har satts ned till 20 är. Den som har fyUt 18 år har sålunda i
dag vittgående befogenheter att utan förmyn darens samtycke sluta avtal på det
ekonomiska Uvets område, exempelvis när det gäller att förhyra egen bostad och
att göra de inköp etc. som hör tiU den självständige vuxnes vardagsUv. Denna
reform får ses som ett uttryck för en förändrad syn på frågan var gränsen bör
gå för fnU rättsUg hand-Ungsförmåga. Det åir naturUgt att detta nya synsätt får
slå igenom också på nu förevarande område. Härtill kommer, att de reella hänsjm
som enUgt det föregående motiverar en särskild jämkningsmöjUghet för unga
personer bara undantagsvis gör sig gäUande beträffande nngdomar i åldrama över
18 år. Om gränsen sätts till 18 år, uppnås också större nordisk rättslikhet i
det motsvarande danska lagförslaget och i den nya norska lagen har man stannat
för denna åldersgräns. Även det finska lagförslag som nyligen har remitterats
tUl laggranskningsrådet innehåller en 18-årsgräns.
På grundval av dessa överväganden vill jag förorda, att
särskilda regler om möjlighet att lindra skadeståndet för barn och ungdom görs
tillämpliga bara på den som inte fyllt 18 år.
Under dessa förhållanden kan man emellertid med fog fråga
sig, om det verkligen finns behov av en särskild jämkningsregel för ungdomar
mellan 15 och 18 år. Syftet med en sådan jämkningsregel bör kunna tillgodoses
inom ramen för en allmän bestämmelse om barns skadeståndsskyldighet, utformad
enligt de riktUnjer som jag har antytt i det föregående. Jag anser för egen
del att en sådan lösning är att föredra. Härigenom uppnår man f. ö. större
nordisk rättslikhet även i formellt hänseende.
2.1.4.4.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 169
Valet av en rättsteknisk lösning, som innebär att den
särskilda bestämmelsen om skadeståndsansvar för barn utvidgas att omfatta nya
åldersgrupper, bör uppenbarligen inte i och för sig medföra någon ändring i
fråga om hittills tillämpade normer, när det gäller skadeståndsansvaret för
barn under 15 år. Vad beträffar bestämmelsens tillämpning i fråga om de nya kategorier
skadevållare som tiUkommer vill jag här endast framhålla, att den
omständigheten att ungdomar i åldrarna 1518 år nu sammanförs med yngre barn
under en gemensam bestämmelse i stäUet för att behandlas enligt en sädan
särskild jämkningsregel som kommittén har föreslagit inte nödvändigtvis
innebär, att de i skadeståndshänseende skaU ställas gjmnsammare än kommittén
har tänkt sig. En jämförelsevis restriktiv användning av möjligheterna att
sätta ned skadeståndsansvaret i hithörande faU är åsjtad och synes också möjUg
inom ramen för den skälighetsprövning som skall äga rum. Jag kommer att
närmare utveckla mina synpunkter i detta hänseende vid min behandling av de
enskilda bestämmelsema (avsnitt 5.1.2.2.).
2.1.4.5. Skadeståndsansvaret för psykiskt abnorma
personer. Liksom barn under 15 år skall psykiskt abnorma personer enUgt
kommitténs uppfattning kunna ådra sig skadeståndsansvar inom det allmänna
culpaansva-rets ram. Jag biträder denna uppfattning. Bortsett från speciella
regler om objektivt ansvar får man alltså göra en bedömning av sådana personers
handlande, som ansluter till den vanliga våUandebedömningen. I analogi med vad
som har föreslagits i fråga om barn och ungdom under 18 år bör emellertid
frågan huruvida skadestånd skall utgå avgöras på grundval av en
skälighetsbedömning, där hänsjm tas till samtUga omständigheter i faUet.
VisserUgen skaU skadestånd kunna utgå även när sinnessjukdomen är så grav, att
man över huvud taget inte viU tala om uppsåt eUer vårdslöshet, men arten och
graden av den handlandes sjukdom bör, enhgt kommittén, naturUgtvis tillmätas
särskild betydelse vid skäUghetsprövningen. Den sjukes ekonomiska förhållanden
kommer emellertid också att spela en viktig roU. Liksom i fråga om bam och
ungdom får försäkringsförhåUanden och alla övriga omständigheter i fallet
beaktas.
Kommittén har i överensstämmelse med dessa överväganden
föreslagit att i den nya lagen tas upp bestämmelse av innebörd att den som
orsakar person- eller sakskada under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet
eller annan rubbning av själsverksamheten skall ersätta skadan i den omfattning
som med hänsyn tUl omständigheterna prövas skälig (6 § första stycket första
punkten). Som vissa remissorgan har påpekat innebär förslaget, att
bestämmelsen kommer att omfatta en något vidare krets av personer än nu
gällande 6 kap. 6 § SL genom att även annan rubbning av själsverksamheten än
sådan som är att jämstäUa med sinnessjukdom kan medföra en nedsättning av
skadeståndsansvaret. Härigenom kommer be-
2.1.4.5.
170 Kimgl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
stämmeisen att stämma närmare överens med vad som gäller
för inomobligatoriska rättsförhållanden enligt 1924 års lag om verkan av avtal
som slutits under infljrtande av rubbad själsverksamhet. Jag anser ändringen
välmotiverad. Någon fullständig överensstämmelse med tUlämpningsområdet för
1924 års lag bör dock inte eftersträvas, eftersom man inte kan bortse från att
det är fråga om oUka rättsföljder i de båda lagarna. Man kan tänka sig fall,
där det framstår som mera rimUgt att jämka utomobUgatoriskt skadestånd än att
ogiltigförklara ett avtal som vederbörande har ingått, men en
skälighetsbedömning kan också leda till motsatt resultat.
Beträffande den av medicinalstyrelsen berörda frågan om
möjUgheterna att lösa hithörande ersättningsfrågor genom obUgatorisk
ansvarsförsäkring, vill jag hänvisa till vad jag har anfört om motsvarande
spörsmål i fråga om barns skadeståndsansvar (avsnitt 2.1.4.4.).
I 6 § första stycket andra punkten av kommittéförslaget
har upptagits en bestämmelse, att när någon genom eget vållande tillfälligt var
från sina sinnens bruk, detta tillstånd inte skaU föranleda nedsättning av det
skadeståndsansvar som armars skulle ha gällt. Bestämmelsen har motsvarighet i
gällande rätt och har under remissbehandlingen lämnats utan erinran. Också jag
biträder i sak kommitténs förslag pä denna punkt.
Till frågan om den lagtekniska utformningen av de nu
förevarande reglerna återkommer jag vid min behandling av de enskilda
bestämmelsema (avsnitt 5.1.2.3.).
2.1.4.6. Föräldrars och andra vårdnadshavares
skadeståndsansvar. F. n. gåUler den alhnänna culparegeln beträffande föräldrars
och andra vårdnadshavares ansvar för skador som har orsakats av barn under
deras tillsyn. Frågan om skadeståndsansvaret för dem som vårdar barn hänger givetvis
nära samman med spörsmålet om barnens eget ansvar. Mitt förslag i den delen
innebär, att barnets personliga skadeståndsansvar kan nedsättas eUer boitfalla.
Eftersom man dessutom måste räkna med att det i åtskilUga faU inte finns någon
ansvarsförsäkring, ur vilken den ersättning kan utgå som barnet eventuellt
åläggs att betala, och att full gottgörelse inte heUer kan krävas ut av barnet
självt vilket givetvis säUan är fallet blir den skadeUdandes möjligheter
att få ut skadestånd av vårdnadshavaren av väsentlig betydelse.
Från de skadelidandes synpunkt skulle det självfallet vara
en fordel, om vårdnadshavares ansvar kunde skärpas i förhåUande tiU det
culpaansvar som gäller f. n. Kommittén och flera remissinstanser har diskuterat
frågan om ett objektivt föräldraansvar. En reform i den riktningen skulle
emellertid rimma illa med den alhnänna syn som jag i det föregående har
utvecklat på hur det skadeståndsrättsUga reformarbetet bör bedrivas när det
gäller reglerna om ersättning för person- och egendomsskada. Som jag redan har
antjit intar inte skador vållade av barn någon sådan särställning att en
2.1.4.5.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 171
skärpning av ansvarsreglema är motiverad.
Jag
anser det sålunda inte finnas skäl att föreslå bestämmelser om objektivt
skadeståndsansvar för föräldrar eller andra som har vård om bam. Det bör
emellertid i detta sammanhang framhållas, att i varje faU när ansvarsförsäkring
föreligger en tUlämpning av de regler om barns skadeståndsansvar som jag
föreslår ofta kommer att leda till samma resultat som ett objektivt ansvar för
värdnadshavare.
Skadeståndskommittén
och hovrätten för Västra Sverige har också diskuterat en regel enligt vilken
vårdnadshavaren skuUe ha bevisbördan för att han inte har varit vållande tiU
skadan genom försummelse i vården eller tillsynen av barnet. De skäl som
kommittén har anfört mot en sådan bevisbörderegel anser jag emeUertid väga
tungt. Mot att nu införa en sådan ordning kan f. ö. också åberopas de skäl som
har föranlett mig att avvisa tanken på objektivt föräldraansvar. Också på denna
punkt ansluter jag mig därför till kommitténs ståndpunkt.
En
eventuell ansvarsregel på detta område bör enligt min mening inte avvika från
den allmänna culparegeln i fråga om ansvarets förutsättningar.
VåUandebedömningen bör alltså inte bU strängare för vårdnadshavares del än för
andra skadevållare. Det får som hittiUs lämnas åt domstolarna att i ensldlda
fall avgöra hur långt man skall sträcka aktsamhetskraven när det gäller tillsjm
av barn, men utgångspunkten bör Uksom enUgt gällande rätt vara att vållande i
vanlig mening skaU ha förelegat.
Med anledning av att socialstyrelsen särsldlt har tagit
upp frågan om fosterföräldrars skadeståndsansvar vill jag betona, att det inte
lär vara möjligt att ge några generella anvisningar om vilka bedömningsgrunder
i vållandefrågan som skall tiUämpas i olika tänkbara fall. Bedömningen i de
ensldlda fallen måste här som vid allt culpaansvar överlämnas åt rättstillämpningen,
men det är givet att domstolarna måste beakta sådana särskilda omständigheter
som socialstyrelsen själv har gett exempel på.
I likhet med kommittén anser jag inte att någon
åldersgräns bör fastslås vid vilken den skadeståndsrättsligt sanktionerade
skyldigheten för bl. a. föräldrar att öva tillsyn över barn skall upphöra. Även
om man i normala fall får räkna med att tillsjmsplikten upphör någon gång när
barnet har kommit upp i de övre tonåren, kan särskilda förhållanden påkalla att
föräldrarnas tillsyns- eller övervakningspUkt består betydligt längre. Domstolarna
bör ocksä i det hänseendet ges utrymme för en fri bedömning frän fall tiU fall.
Skolöverstyrelsen har berört frågan, under vilka
förutsättningar tillsynsplikt kan åvila en skola eller dess lärare eller i övrigt
annan än barnets föräldrar. Inte heller denna fråga kan besvaras generellt. Det
får ankomma på en prövning i det enskilda fallet i vad mån en konkret
tillsjmsplikt har förelegat. Det bör emellertid betonas, att även den som helt
tillfälligt har tagit hand om ett barn t. ex. en barnvakt kan ha skyldighet
att
2.1.4.6.
172 Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år
1972
öva tillsyn över barnet och kan ådra sig
skadeståndsansvar, om skyldighe ten åsidosätts. Frågan om en skola eller dess
huvudman kan bU ansvarig för anställda lärares eUer andra befattningshavares
försummelser hör samman med spörsmålen om det allmänna principalansvaret och
om det aUmännas skadeståndsansvar vilka behandlas i senare avsnitt.
Vad jag nu har sagt om skadeståndsansvaret för barns
värdnadshavare gäller i tiUämpliga delar också beträffande ansvaret för den som
vårdar en psykiskt abnorm person. Också här bör således ansvarighet förutsätta
att den vårdnadsskyldige har varit vållande tiU skadan genom att försumma sin
tiUsjmsplikt.
Enligt kommitténs förslag skall för föräldrar eller andra
som har att öva tillsyn av barn eller psykiskt abnorma personer lagfästas en
positiv regel om skyldighet att utge ersättning för skada som de vållar genom
försummelse i tillsynen eller vården (5 § första punkten och 6 § andra
stycket). Därvid förutsätts emeUertid, att regeln inte till sin sakUga innebörd
skall avvika från den allmänna culparegeln. För att skadeståndsansvar skall
inträda fordras alltså enUgt förslaget, att vårdnadshavaren eller den tillsynspliktige
har varit vållande till skadan, dvs. har handlat uppsåtligen eller visat
vårdslöshet och sålunda ådragit sig ansvar redan enligt 1 § i
kommittéförslaget. I enUghet med vad jag nyss har anfört kan jag i sak ansluta
mig tiU denna ståndpunkt. Det synes emellertid inte nödvändigt och knappast
heller lämpligt att vid sidan om en grundläggande be stämmelse, som lagfäster
den allmänna culparegeln, ta upp en särskild skadeståndsregel för vissa
kategorier skadevållare, om inte därmed åsyftas att markera avvikelser i sak
från huvudregeln. En självständig ansvarsregel för föräldrar m. fl.
frärekonuner visserligen i den norska lagen och övriga nordiska länders
förslag. Detta sammanhänger dock med att man där inte lagfäster den aUmänna
culparegeln. Utformningen av 5 § första punkten i kommittéförslaget kan vid en
jämförelse med 1 § ge upphov tiU den missuppfattningen att 5 § avser
situationer där skadeståndsansvar inte kan åläggas enUgt 1 § eller således att
andra och mot vårdnadshavaren strängare handlingsnormer skaU läggas tiU grund
för våUandebedömningen. I varje faU lämnar den föreslagna lagtexten utrymme
för tvekan om lagens rätta innebörd.
Av dessa skäl anser jag det inte lämpUgt från rättsteknisk
synpunkt och inte heller sakligt påkallat att i lagen tas upp en särskild
lagregel om förutsättningarna för vårdnadshavares skadeståndsskyldighet.
Kommittén har ansett, att det bör finnas en möjlighet att
jämka föräldrars eller andra vårdnadshavares ansvarighet för skador som
orsakas av deras bam eller av psykiskt abnorma personer under deras vårdnad och
har härvid åberopat framför aUt, att ansvaret ofta kan drabba hårt. Enligt 5 §
och 6 § andra stycket i kommittéförslaget skall sålunda jämkning kunna ske i
dessa faU, om skadeståndet med hänsyn tiU försummelsens
2.1.4.6.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 173
art och övriga omständigheter finnes oskäligt betungande.
Kommitténs ståndpunkt här godtagits av flertalet
iremissinstanser. Jag kan för egen del hålla med om att det kan finnas skäl att
Undra vårdnadshavares skadeståndsskyldighet. Till en viss del kan man
visserligen inom ramen för culpabedömningen beakta de speciella svårigheter som
är förbundna med vården av barn och psykiskt abnorma, men denna möjlighet
tiUgodoser knappast fullt ut behovet i alla fall. Vägande invändningar kan
emeUertid resas mot att nu lagfästa en särskild bestämmelse i ämnet. Inom kort
kommer att föreslås, att den nu sittande skadeståndskommittén får i uppdrag att
utreda frågan om införande av en aUmän jämkningsregel inom skadeståndsrätten.
Visserligen inger det inte principieUa betänkUgheter att man i avvaktan på en
slutUg lösning av den frågan inför speciella jämkningsregler för vissa
kategorier av skadevåUare eUer särskilda typer av skadefall. Men en
förutsättning är givetvis antingen att det föreUgger ett så uttalat och akut
behov av sådana regler på det område det gäller att man inte anser sig kunna
vänta tills det större problemet har lösts, eller att man kan förutse att
behoven på det särskilda området inte kan tillgodoses inom ramen för en allmän
jämkningsregel. Ingen av dessa förutsättningar föreUgger enligt min mening, när
det gäller vårdnadshavares skadeståndsansvar. De fall då ett sådant ansvar
aktuaUseras och ett behov av jämkning föreUgger torde vara jämförelsevis få och
i varje fall utgöra en mycket ringa del av de skadefall som ger upphov till
skadeståndsanspråk. Mycket talar för att behovet av jämkning kommer att kunna
tillgodoses med en allmän jämkningsregel. Det utredningsarbete om en sådan
regel som jag förutsätter skall komma till stånd kan väntas ge resultat inom
något år. Det gör bl. a., att man inte kan räkna med att i det arbetet hinna
tillgodogöra sig några ertaren-heter av tillämpningen av en särsldld
jämkningsregel för värdnadshavare. Vad särskilt angår frågan om jämkning av
ansvarigheten för den som vårdar en psykiskt sjuk skulle den praktiska
betydelsen av en jämkningsregel bU begränsad, om de långtgående inskränkningar
i arbetstagares skadeståndsansvar som jag kommer att föreslå i det följande
blir genomförda, eftersom de psykiskt sjuka i stor utsträckning vårdas av
personal på särskUda vårdinrättningar.
På grundval av dessa överväganden har jag stannat för, att
en sådan jämkningsregel för föräldrar och andra värdnadshavare som kommittén
har föreslagit inte bör tas upp i den nya lagen.
2.1.4.7. Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa
medverkan. Om man bortser från de speciella jämkningsregler för särskilda
kategorier skadevållare som jag har berört i det föregående, finns det i
gäUande svensk rätt inte någon allmän bestämmelse om möjlighet att nedsätta
skadestånd för den som jämte andra har medverkat till en skada. Kommittén har
emeUertid i sitt förslag i anslutning till föreskriften om solidariskt ansvar
när två el-
2.1.4.7.
174 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
ler flera är våUande tiU samma skada tagit upp en regel
om att skadeståndsansvaret för den som har medverkat tUl en skada i endast
ringa mån skall kunna jämkas efter vad som finnes skäligt med hänsjm tUl graden
av medverkan och övriga omständigheter.
Kommitténs förslag i denna del har lämnats utan erinran av
flertalet remissorgan. Stockholms rådhusrätt har dock uttalat betänkligheter
mot jämkningsregeln och har framhållit, att skäl Uknande dem kommittén har
anfört för sitt förslag kan åberopas för jämkning, när någon är ensam vållande.
Jag har i det föregående närmare utvecklat skälen till att
jag inte vill förorda en särskild jämkningsregel för värdnadshavare i den nya
lagen (avsnitt 2.1.4.6.). Flertalet av dessa skäl har fuU giltighet också i
fråga om den nu förevarande jämkningsregeln. Visserligen finns det anledning
tro att antalet fall då en sådan regel skulle få praktisk betydelse är avsevärt
fler än när det gäller värdnadshavare. De omständigheter som talar mot att en
särregel nu blir lagfäst väger dock enligt min mening tyngre. Jag förordar
därför, att någon sådan bestämmelse som kommittén har föreslagit inte tas upp i
den nya lagen.
Skadeståndskommittén har i anslutning till sitt förslag i
denna del förordat, att i den nya lagen inte tas upp nägon motsvarighet till
den regel som nu indirekt framgår av 6 kap. 5 § SL och som innebär, att den som
har medverkat till brott endast på sätt som sägs i 23 kap. 6 § första stycket
BrB dvs. genom sådan underlåtenhet att avslöja brott som eidigt sistnämnda
lagrum är straffbar inte är ansvarig för skada som orsakas genoni brottet.
Enligt kommitténs mening kan det visserUgen föra för långt att ålägga den som
försummar att avslöja brott en skyldighet att ersätta skada som följer av
detta, men den behövUga begränsningen kan enUgt kommitténs mening uppnås med
tiUämpning av regler om adekvat kausalitet och användning av den föreslagna
jämkningsbestämmelsen.
I och med att denna jämkningsregel utgår ur förslaget blir
det nödvändigt att ta ställning till om den nyssnämnda regeln i 6 kap. 5 § SL
på något sätt skall överföras till den nya lagen. Utan att ta någon definitiv
ställning till hur frågan rättspolitiskt bör bedömas anser jag det uteslutet
att utan närmare överväganden inom ramen för ett utredningsarbete göra en sä
radikal förändring i gällande rätt som att slopa denna begränsning i
skadeståndsansvaret. Under sådana förhållanden bör den nuvarande regleringen
behållas i sak oförändrad. En bestämmelse i ämnet bör således tas upp i den nya
lagen. TiU frågan vilken lagteknisk lösning som bör väljas återkommer jag vid
min behandling av de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.5.8.).
2.1.4.8. Solidariskt skadeståndsansvar och ansvarets
fördelning mellan flera skadeståndsskyldiga. När två eller flera personer har
vållat samma
2.1.4.7.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 175
skada, svarar de enligt 6 kap. 5 § SL eller grunderna
för detta lagrum solidariskt (»en för alla och alla för en») för
skadeståndet. Den skadelidande kan alltså få ut hela sin ersättning av var och
en av de ansvariga. Om en av dem betalar skadeståndet, har han i princip rätt
till återkrav mot de övriga. Men det finns bara för speciella fall
lagbestämmelser om hur fördelningen skall ske. Den särskilda regeln i 6 kap. 6
§ andra stycket SL om rätt för barn under 15 år och psykiskt abnorma personer
att återkräva skadestånd av försumlig värdnadshavare har berörts i det
föregående. Erinras kan också om den tidigare nämnda bestämmelsen i 3 §
bilansvarighetslagen om likafördelning av skadeståndsansvar mellan ägare och
förare av motorfordon, som emellertid betingas av att det här rör sig om
culpaansvar med omvänd bevisbörda. I övriga fall tillämpas i praxis en
fördelning efter skälighet med beaktande av graden av vållande hos de ansvariga
och övriga omständigheter.
Skadeståndskommittén har föreslagit att regeln i 6 kap. 5
§ SL till den del den ger uttryck åt huvudregeln om solidariskt ansvar förs
över till den nya lagen, och i likhet med remissinstanserna biträder jag detta
förslag. Jag har tidigare berört frågan hur man skall förfara med den regel om
undantag från solidaransvaret för vissa faU av medverkan tUl brott genom
underlåtenhet att avslöja brottet som innefattas i 6 kap. 5 § SL (avsnitt
2,1,4,7.).
Kommittén har emellertid i sitt lagförslag också tagit upp
en bestämmelse av innehåll, att när skyldighet att ersätta skada enligt lagens
bestämmelser åvUar två eller flera, vad som pä grund därav utges skall fördelas
mellan dem inbördes efter vad som finnes skäligt med hänsyn till grunden för
skadeståndsansvaret och övriga omständigheter (7 §). Den föreslagna regeln
avser endast ansvar för eget vållande och innebär väsentUgen ett lagfästande
av gällande rätt i den delen. Såvitt gäller förhåUandet meUan bam och psykiskt
abnorma personer, å ena, samt deras värdnadshavare, å andra sidan, medför dock
förslaget, som jag tidigare har nämnt, en ändring i förhåUande till vad som
gäller nu. Barnet eller den sjuke har f. n. enligt 6 kap. 6 § andra stycket SL
full regressrätt mot försumlig värdnadshavare. EnUgt kommittéförslaget skall
frågan om den inbördes fördelningen av skadeståndsansvaret i stället ske på
grundval av en skälighetsprövning enligt den allmänna fördelningsregel som
kommittén föreslår.
Under remissbehandlingen har förslaget i denna del inte
mött annan erinran än att Svea hovrätt har uttalat betänkUgheter mot att
regressbestämmelsen i 6 kap. 6 § SL slopas.
För egen del har jag inte någon saklig erinran mot
förslaget i vad det innebär att den slutliga fördelningen av ansvaret mellan
två eller flera som svarar på grund av eget vållande liksom f. n. normalt skaU
ske efter en skäUghetsprövning.
2.1.4.8.
176 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Det finns ändå anledning att hysa tvekan inför förslaget att
en regel med detta innehåll tas upp i den nya lagen. Frågan om fördelning av
skadeståndsansvar mellan flera ansvariga kommer upp också när någon eUer några
av dem svarar på objektiv grund. F. n. gäller, att den som bär objektivt
skadeståndsansvar har full regressrätt mot den som har varit våUande till
skadan. Principen har kommit till uttryck i ett flertal bestämmelser i
speciallagstiftningen (t. ex. 11 § järnvägsansvarighetslagen, 8 § sjölagen, 11
§ bilansvarighetslagen). När flera svarar på objektiv grund torde fördelningen
ske efter skälighet under hänsynstagande till samtliga föreliggande
omständigheter. Om frågan om den inbördes ansvarsfördelningen mellan flera
skadeståndsskyldiga skall regleras i lag, bör det enligt min mening om möjligt
ske också för de fall jag nu har nämnt och över huvud taget på grundval av en
samlad bedömning av hela problemkomplexet. I all synnerhet gäUer detta, om en
reglering skall ske i samband med att det i ett sammanhang skaU genomföras
lagstiftning om både culpaansvar och vissa former av objektivt ansvar.
Skadeståndskommittén saknade anledning att göra någon sådan totalbedömning,
eftersom dess lagförslag avsåg uteslutande skadeståndsansvar på grund av eget
vållande. Frågan har inte heller blivit utredd i annat sammanhang. Den är
emellertid kompU-cerad, och jag är för egen del inte beredd att utan en
föregående utredning ta ställning till om gällande rätt bör behållas eller om
det finns skäl att modifiera ståndpunkterna, t. ex. i den riktningen att det
lämnas större utrymme för en skäUghetsprövning i förhåUandet meUan dem som bär
skadeståndsansvar på skilda grunder.
Under dessa förhållanden anser jag att någon sådan
fördelningsregel som kommittén har föreslagit inte bör lagfästas nu. Till den
del förslaget innebär endast en kodifiering av gällande rätt betyder detta att
jag i sak intar samma ståndpunkt som kommittén. Jag förutsätter alltså, att de
grundsatser om ansvarsfördelning som hittills har tillämpats i faU som inte är
reglerade i lag kommer att gälla också framdeles och till dess en genereU
reglering kan ske. Ämnet torde åtminstone tiU vissa delar få tas upp av
skadeståndskommittén i samband med dess behandling av den aUmänna
jämkningsregeln.
I ett hänseende skulle emellertid kommittéförslaget som
nämnt ha medfört en ändring i rättstillståndet, nämligen såvitt gäller
ansvarsfördelningen mellan skadevållande barn eUer psykiskt abnorma personer
och deras värdnadshavare. På den punkten biträder jag i sak kommitténs
ståndpunkt. Den praktiska betydelsen av den nuvarande regressregeln i 6 kap. 6
§ andra stycket SL torde vara ringa, eftersom regressansvar enligt lagrummet
sällan lär krävas ut. Uppenbarligen skulle emellertid fullt regressansvar
ibland kunna drabba en värdnadshavare hårt, i aU synnerhet som det inte finns
någon möjlighet att jämka skadeståndet och i motsats till kommittén föreslår
jag som nämnt inte någon ändring i den delen. Att lägga hela ska-
2.1.4.8.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 177
deståndsbördan på vårdnadshavaren torde inte heller vara
behövligt från preventionssynpunkt. I Ukhet med kommittén anser jag det av
dessa skäl vara en rimligare ordning, att ansvarsfördelningen i förevarande faU
sker på grundval av en sådan skälighetsprövning som äger rum när det är fråga
om skadevållare som svarar enligt den allmänna culparegeln.
Jag
anser mig kunna utgå från att detta resultat uppnås, även om frågan inte
uttryckligen regleras. Hur man än vill karakterisera grunden för barns och
psykiskt abnormas skadeståndsansvar står detta ansvar uppenbarligen närmare
culpaansvaret än det objektiva ansvaret. Den bedömning av skadevällarens
handlande som skall ske påminner i mycket om den vanliga culpabedömningen och
saknar helt motsvarighet vid det objektiva ansvaret. Från de synpunkter som bör
inverka när det gäller ansvarsfördelningen mellan flera skadeståndsskyldiga ter
det sig därför naturligt att jämställa barns och psykiskt abnorma personers
ansvar med det allmänna culpaansvaret men däremot främmande att dra analogier
från oUka former av objektivt ansvar. Jag förutsätter därför, att om
regressregeln i 6 kap. 6 § andra stycket SL upphävs utan att ersättas av någon
ny särbestämmelse, ansvarsfördelningen mellan barn eller psykiskt abnorma samt
deras värdnadshavare i rättstillämpningen kommer att ske på grundval av en
skälighetsprövning liknande den som tillämpas i förhållandet meUan dem som
svarar enligt culparegeln. Under sådana förhållanden anser jag att det inte
heller för dessa fall föreligger behov av någon särsldld fördelningsregel i den
nya lagen.
2.1.4.9. Ersättning för förmögenhetsskada vid person-
eller sakskada. 1 6 kap. 2 § SL föreskrivs, att i mål om kroppsskada skaU
räknas, inte bara »läkarlön och annan kostnad, utan även ersättning för hinder
eUer brist i den skadades näring». Lagrummet ger sålunda för personskadornas
del uttryck för principen, att sådan förmögenhetsskada som utgör följdskada i
förhållande till den primära integritetskränkningen är ersättningsgiU. Den
principen har emellertid sedan länge generell giltighet, och ersättning utgår
således enligt fast praxis också vid sakskada för förmögenhetsförlust som utgör
följdskada i förhåUande till sakskadan.
Skadeståndskommittén har föreslagit, att den nuvarande
bestämmelsen i 6 kap. 2 § SL tas upp i den nya lagen utan saklig ändring, men
har inte gått in på frågan om lämpligheten av att lagfästa den angivna
principen också för sakskadornas del. I ett remissyttrande har emellertid
förordats att så sker.
För egen del finner jag det vara naturligt, att de
bestämmelser i den nya lagen som skaU motsvara 6 kap. 2 § SL utvidgas i detta
hänseende, så att de i överensstämmelse med vad som är gällande rätt ger
uttryck för grundsatsen att förmögenhetsskada som utgör följdskada är
ersättningsgiU vid så väl person- som sakskada. Att i en modern skadeståndslag
uttryckligen reg-
2.1.4.9.
12 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
178 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
lera frågan bara för personskadornas del kan verka
vUseledande och t. o. m. inbjuda tUl motsatsslut, låt vara att principen för
sakskadornas del i förslaget kommer indirekt tUl uttryck genom regeln om att
ersättning skall utgå för ekonomisk skada som någon utan samband med person-
eller sakskada vållar annan genom brott (12 § kommittéförslaget). Från
rättstekniska synpunkter och för att nå ökad klarhet är det enligt min mening
lämpligare, att frågan vad som är ersättningsgiU följdskada blir löst genom en
genereU reglering med gUtighet inom integritetskränkningarnas hela område.
Den närmare utformningen i lagtekniskt och redaktionellt
hänseende av hithörande regler kommer jag att beröra i det följande vid
behandlingen av de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.5.3. och 5.1.5.5.).
2.1.4.10.
Ersättning för
lidande vid vissa brottsliga gärningar. Kommittén har föreslagit, att den
nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 3 § första stycket SL om rätt till ersättning
för lidande vid brott mot den personliga friheten och vid ärekränkande gärning
i den nya lagen görs tillämplig också vid fall av annat ofredande. Förslaget
har inte mött erinringar under remissbehandUngen. Också jag biträder
förslaget, som medger en mot de skadeUdande mera generös tillämpning än f. n.
och en närmare anpassning till modem rättsuppfattning. Frågan om det närmare
omfånget av stadgandets tiUämpningsområde efter denna utvidgning kommer jag att
beröra vid behandUngen av de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.5.2.).
2.1.4.11.
Verkan av
skadeståndsberättigads död i fråga om ersättning för ideell skada. Enligt
gällande rätt, sådan den har utbildats i praxis, forfaller rätten till
ersättning för ideell (icke-ekonomisk) skada t.ex. för sveda och värk om
den ersättningsberättigade dör, innan skadevållaren har utfäst sig att betala
sådan ersättning eller dom på ersättning har fallit.
Kommittén har i sitt lagförslag tagit upp en ny
bestämmelse av innebörd, att rätten till ersättning för ideell skada förfaller,
om den skadeståndsberättigade avUder, innan krav på sådan ersättning har
framställts. Under remissbehandlingen har meningarna varit delade. Vissa
remissorgan tillstyrker uttryckligen förslaget eller lämnar det utan erinran,
men åtskilliga instanser avstjrrker den lösning kommittén har föreslagit.
För egen del anser jag i Ukhet med kommittén, att den
nuvarande ordningen inte utgör en tillfredsställande lösning av problemet. Det
torde dock vara svårt att finna en från aUa synpunkter godtagbar ordning. Den
reglering av frågan som kommittén har föreslagit går inte fri från invändningar.
Man kan i likhet med flera remissinstanser starkt ifrågasätta det berättigade
i att de efterlevandes rätt utvidgas i den omfattning som förslaget
förutsätter. Det är i varje faU tveksamt, om man bör sträcka sig längre än i
Danmark och Norge, där de efterlevandes rätt i detta hänseende i prin-
2.1.4.9.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 179
cip är beroende av om den avlidne själv hade väckt talan
vid domstol. Men även med en sådan ordning liksom med den lösning som
kommittén har föreslagit kan avgörandet bli beroende av tillfälligheter. Med
kommitténs förslag riskerar man vidare tvister, huruvida krav har framställts
eller huruvida väckta anspråk verkligen skall anses avse ersättning för ideell
skada. I det avseendet kan befaras, att förslaget leder tUl ett
osäkerhetstUlstånd som man undgår med den nuvarande ordningen. Det råder således
uppenbara svårigheter att finna en oantastUg lösning och vitt skilda meningar
om vad som bör gälla i förevarande avseende. Det kan under dessa förhåUanden
ifrågasättas, om tiden är mogen för en legislativ reglering av frågan. Det
föreUgger knappast heller något trängande behov av en ändring. Jag har därför
stannat för att frågan om verkan av den skadeståndsberättigades död i fråga om
rätten tiU ersättning för ideeU skada inte bör lagregleras i detta sammanhang.
I ett kommande avsnitt rörande formerna för den
lagstiftning om det allmänna culpaansvaret, om arbetsgivares och arbetstagares
skadeståndsansvar och om det allmännas skadeståndsansvar, som enligt mitt
förslag bör genomföras, kommer jag att gå närmare in på vissa rätts- och
lagtekniska frågor, vilka berör också den del av lagstiftningen som jag nu har
behandlat. Härvid kommer jag att ta upp bl, a, frågan om tillämpningen av de
nu berörda allmänna skadeståndsreglerna utanför det egentUga culpaansva-rets
område (avsnitt 3.3.).
2.1.4.11.
180 Kungl, Maj:ts proposition nr 5 år
1972
2.2. Arbetsgivares skadeståndsansvar 2.2.1. Gällande rätt
2.2.1.1. översikt. En företagare eller annan arbetsgivare,
som är fysisk person, bär enligt svensk rätt ansvar för eget våUande i enUghet
med den aUmänna culparegeln. Juridiska personer svarar på grund av samma regel
för vållande av sina organ (stjelsen i aktiebolag, kommunalfullmäktige i kommun
etc), i varje faU när dessa handlar inom ramen för sina förvaltningsuppgifter.
Vid sidan av dessa grundsatser har i rättspraxis fastslagits, att en
arbetsgivare i vissa fall kan åläggas att utge ersättning for skada som har
vållats av hans arbetstagare. Sådant ansvar för annans bandiande kallas som
tidigare nämnt för principalansvar. Att en arbetsgivare bär principalansvar
hindrar inte, att den skadelidande ocksä kan vända sig mot den skadevållande
personligen och begära ersättning av denne.
Det bör i detta sammanhang erinras om att en arbets- eller
uppdragsgivare enligt speciallagstiftning på särskilda verksamhetsområden och
enligt vissa grundsatser som har utbildats i rättstillämpningen kan drabbas av
skadeståndsansvar oberoende av eget eller anställds eller andra medhjälpares
vållande, alltså rent objektivt ansvar. I den delen hänvisar jag till
framställningen i avsnitt 1.1.1.3.
Det allmänna principalansvar som gäller enligt svensk rätt
är underkastat betydande inskränkningar. Det är bara i avtalsförhållanden som
en arbetsgivare anses svara för alla sina underordnade, oberoende av dessas
ställning eller funktioner i företaget, och ansvar för vållande av s. k. självständig
medhjälpare inträder i allmänhet också bara i kontraktsförhållanden. Ett
oinskränkt principalansvar av denna omfattning tillämpas emellertid ibland
ocksä när det gäUer skador som bar uppkommit i situationer som haft viss
anknytning till ett avtal eUer i avtalsliknande förhållanden. I rena s. k.
utomobligatoriska förhållanden gäller däremot praktiskt viktiga begränsningar
i fråga om kretsen av de arbetstagare eller andra medhjälpare för vilka arbetsgivaren
svarar. I viss utsträckning gäUer sådana begränsningar också i
avtalsförhållanden. Om en anställd tillfogar en arbetskamrat skada, inträder
sålunda principalansvar enligt de grundsatser som tillämpas i rent
utomobligatoriska förhållanden.
I det följande skall mer utförligt behandlas endast de
regler om principalansvar som gäller i utomobligatoriska förhåUanden
inbegripet ansvaret mot anställda och i >issa avtalsliknande förhållanden
utanför tjänsteavtalets område. Framställningen rörande det utomobligatoriska
principalansvaret kommer att delas in i ett avsnitt som behandlar
principalansvaret för skada som tiUfogas utomstående tredje man och ett avsnitt
rörande motsvarande ansvar för skada som drabbar annan anställd hos samme
arbetsgi-
2.2.1.L
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 181
vare. Därefter behandlas i ett tredje avsnitt
principalansvar i andra avtals-: liknande förhållanden. Den för aUt
principalansviar gemensamma förutsättningen att den skadevåUande handlingen
skall ha företagits i arbetstagarens eller medhjälparens tjänst berörs särskilt
i ett avslutande fjärde avsnitt.*
2J2.1.2. Principalansvar mot utomstående, Eftersom en
företagare svarar för eget vållande, när han utövar driftsledningen i sitt
företag, anses det att han inte bör undgå detta ansvar genom att överlåta
ledningen tiU annan, inte ens om företagets storlek gör ett sådant överlåtande
nödvändigt. De skaderisker som är förenade med företagets drift skall
företagaren med andra ord inte kunna övervältra på sin drifts- eller
arbetsledning. Den praxis som har utbildats med utgångspunkt från dessa
grundsatser innebär, att en arbetsgivare är ansvarig för skada som har vållats
tredje man av någon som tillhör hans drifts- eUer arbetsledning (se senast NJA
1967 s. 164).
Det är inte helt klart efter vilka kriterier det skall
bedömas om en befattningshavare har sådan ställning att hans vållande kan
utlösa principalansvar. Tydligt är dock, att det skall vara fråga om en
anställd i överordnad och ledande befattning. Hit hör sålunda utan vidare t.
ex. ingenjörer och verkmästare. Också den som intar vanUg förmansställning
räknas hit, men däremot sannolikt inte arbetsledare i lägre ställning,
exempelvis s. k. lagbasar och arbetande förmän.
Samma synsätt som motiverar ansvaret för drifts- och
arbetsledningens culpa har lett till att man i några avgöranden har sträckt ut
principalansvaret till att omfatta också vållande av anstäUd, som utan att
tillhöra denna ledning har anförtrotts en från risksynpunkt särskilt
ansvarsfull uppgift. Det har härvid rört sig om arbetstagare som haft hand om
en särskilt farlig maskin eller som har haft att utföra vissa från
säkerhetssynpunkt betydelsefulla åtgärder. Som exempel kan ur praxis nämnas
vägar-betare, som fått i uppdrag att öva tillsyn över avspärrningsanordningar
på väg, där vägarbeten pågick. Med dessa undantag är emellertid huvudregeln i
svensk rätt, att en arbetsgivare inte svarar för skada som drabbar tredje man
på grund av vållande av anställda i de lägsta befattningarna.
I uppdragsförhållande anses uppdragsgivaren i allmänhet
inte kunna göras ansvarig för skada som drabbar tredje man på grund av
vållande av uppdragstagaren (t.ex. en entreprenör). Gränsen mellan arbetstagare
och uppdragstagare är dock inte helt klar. När det har gällt att i skadeståndsmål
avgöra, om en medhjälpare intar en så självständig ställning att han
* En mer utförlig redogörelse för gällande rätt har
lämnats i »Skadestånd II», bilaga 3, s. 153 1.1 det följande sker särskilda
hänvisningar endast tUl sådana rättsfaU som har publicerats efter det
redogörelsen i Skadestånd II gjordes. I nämnda bilaga tiU Skadestånd II återfinns ocksä
redogörelser för gällande rätt på området i övriga nordiska länder (utom
Island), och 1 bilaga 4 till betänkandet finns översikter av vissa utomnordiska
rättssystem,
2.2.L2.
182 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
bör behandlas som uppdragstagare (»självständig
medhjälpare»), har man, enligt en princip som har formulerats i den juridiska
litteraturen, fäst vikt vid uppdragsgivarens möjligheter att utöva
arbetsledning och att kontrollera arbetet, vem som har anställt och avlönat
medhjälparens biträden och vem som har stått för arbetsmaterial o. 1.
Domstolarna behöver dock inte så ofta ta ståndpunkt tUl dessa frågor. Inte
sällan har det nämligen kunnat slås fast, att arbets- eUer uppdragsgivaren
själv har varit försumlig, t. ex. genom att han har brustit i sin skyldighet
att övervaka och öva tillsyn över medhjälparen och dennes folk. En sådan
övervaknings- och tUlsynsplikt har utsträckts särskUt långt, när det har varit
fråga om att förebygga skador vid arbetets utförande.
Lagstiftningen
ålägger i viss omfattning rörelseidkare, fastighetsägare m. fl. särskilda
förpliktelser som går ut på att förebygga person- eller egendomsskada. Det
finns möjligen en tendens i rättspraxis att sträcka skadeståndsansvaret för
bäraren av förpUktelsen längre, när det gäller skada i följd av att en sådan
förpliktelse åsidosätts, än som följer av den allmänna culparegeln och nu
återgivna grundsatser om principalansvar. Det är visserligen osäkert, i vad mån
bäraren av förpliktelsen blir skadeståndsskyldig, när han har uppdragit åt
annan att utföra åtgärden men denne bar försummat att fullgöra sitt åtagande.
Vid tillämpning av den allmänna tillsynsplikt som åvilar en uppdragsgivare
tillämpar emellertid domstolarna så stränga aktsamhetsnormer, att resultatet
ofta blir detsamma som om ett utsträckt principalansvar tillämpats.
Uppdragsgivaren har en långtgående skyldighet att övervaka förpliktelsens fullgörande,
och i händelse av försummelse på medhjälparens sida har han att försöka uppfyUa
sin förpliktelse pä annat sätt. Vissa domstolsavgöranden kan också tyda på att
ett utsträckt principalansvar har tillämpats vid åsidosättande av konlu-et
angivna s. k. politirättsUga förpliktelser. I andra fall åter har anspråk mot
den förpliktade ogillats på den grund att han inte själv varit vållande och
inte ansetts kunna åläggas ansvar för anlitad självständig medhjälpares
försummelse.
Avsteg från huvudregeln att en uppdragsgivare i
utomobligatoriska förhållanden inte svarar för vållande av självständig
medhjälpare eller dennes folk har vidare gjorts i fråga om vissa skador i
grannelagsförhållanden. Det gäller skador som genom grävnings-, sprängnings-
eller schaktningsarbeten har uppkommit pä grannfastighet.
2.2.1.3. Principalansvar mot egna arbetstagare. Om en
arbetare skadas i arbetet genom en arbetskamrats vållande, är arbetsgivaren i
allmänhet inte skyldig att utge skadestånd, om inte vållande ligger honom själv
eller hans drifts- eller arbetsledning till last. Här gäller alltså samma
grundsatser som när det gäller förhållandet till utomstående tredje man, trots
att det föreligger ett avtalsförhållande tjänsteavtal mellan
arbetsgivaren
2.2.1.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 183
och den skadelidande. Liksom när det gäUer skada på
utomstående anses en arbetsgivare också i hithörande faU böra svara för
vållande av anställd, som utan att tillhöra drifts- eller arbetsledningen
fullgör frän risksjmpunkt särskilt ansvarsfulla arbetsuppgifter (se senast NJA
1970 s. 146).
Ocksä här uppkommer ibland frågan om gränsdragningen meUan
arbetstagare, som intar en sådan ställning att deras fel eller försummelser
ådrar arbetsgivaren skadeståndsansvar, och arbetstagare för vilkas våUande
arbetsgivaren inte svarar. När det gällt att dra gränsen mellan drifts-eller
arbetsledning och vanlig arbetare synes domstolarna i aUmänhet ha följt
kriterier som överensstämmer med dem som tiUämpas när den skadelidande är en
utomstående. Sålunda har t. ex. vållande av en lagbas, som var utsedd av
arbetsgivaren men som inte hade något inflytande i fråga om arbetsfördelning,
detaljer i utförandet av arbetet, arbetarskydd etc. ansetts inte kunna ådra
arbetsgivaren ansvar gentemot en skadad arbetare.
Den
senaste tidens tekniska utveckling har medfört, att nu återgivna grundsatser om
principalansvar i förhållande till de egna arbetstagarna fått ökad praktisk
betydelse. £n vanlig arbetare anförtros numera ofta tekniskt kvalificerade och
självständiga arbetsuppgifter. När en sådan arbetare skadar en arbetskamrat,
kan arbetsgivaren med nuvarande rättspraxis tänkas bli skyldig att utge
skadestånd enligt principen om ansvar för våUande av anställd som har
anförtrotts särskUt ansvarsfull uppgift.
En arbetsgivare anses inte ansvarig mot de egna
arbetstagarna för skador som tiUfogas dem genom vållande av en självständig
medhjälpare som arbetsgivaren har anlitat. Skadeståndstalan har i några sådana
fall ogillats, t. ex. när anställd hos en huvudentreprenör har skadats på grund
av våUande hos en underentreprenör. Också här gäller alltså samma principer som
när en utomstående tredje man skadas genom vållande av självständig medhjälpare.
2.2.1.4. Principalansvar i avtalsliknande förhållanden. Det
oinskränkta principialansvar som anses gälla i avtalsförhållanden utanför
tjänsteavtalets område gäller bara mellan avtalskontrahenterna. Om t. ex. en
hyresvärd har träffat avtal med en byggnadsfirma om reparation av sin fastighet
och en hyresgäst genom vållande av någon anställd hos byggnadsfirman lider
skada i samband med att arbetena utförs, blir entreprenören i princip inte
skyldig att ersätta skadan, om inte vållande ligger också honom själv eller
hans drifts- eller arbetsledning till last. Hjrresgästen står ju utanför
reparationsavtalet. Men det har förekommit faU, då skadestånd har tUlerkänts
utomstående, utan att det klart fastslagits, att våUande har legat drifts-
eller arbetsledningen till last. Det har i allmänhet rört sig om fall då anställda
har skadats på grund av felaktigheter i levererat gods, t. ex, en maskin. En
utsträckt tillämpning av det oinskränkta principalansvaret motiveras i dessa
fall av att ett åsidosättande av en avtalsförpUk-
2.2.1.4.
184 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
telse kan utsätta även avtalskontrahentens anställda för
risker. Men oinskränkt principalansvar har i några fall tUlämpats också tUl
förmån för andra skadelidande än avtalspartens anställda. Det har då gällt
fall, när en part i ett avtalsförhållande genom lagbestämmelse eller på annat
sätt har ålagts én förpliktelse till skydd för tredje man, t. ex. viss
säkerhetsföreskrift. Det har gjorts gällande, att den som lidit skada till
följd av att en sådan förpUktelse har åsidosatts bör åtnjuta skadeståndsrättsligt
skydd som om han själv varit part i avtalet.
Kontraktsrättens vidsträckta principalansvar gäller i
allmänhet som tidigare antjts också, när avtalspart har åsidosatt en
InförpUktelse till avtalet. Med biförpliktelse avses ett åliggande som inte
har kommit tiU uttryck i ett öppet åtagande men som likväl anses föreUgga vid
sidan av huvudförpliktelsen enUgt avtalet, t. ex. en säljares skyldighet att
tillse att köparen inte skadas i samband med leveransens fullgörande.
Utanför det kontraktsrättsliga principalansvaret i egentUg
mening ligger också en leverantörs skyldighet att svara för att försålt gods
inte har skadebringande egenskaper. Det finns åtskilliga rättsfaU, där en
tillverkare eller en försäljare av viss vara har ådömts skadestånd på gmnd av
att varan genom sin beskaffenhet har åstadkommit skada på utomstående person
eller egendom. I sådana fall har ansvar ålagts även på grund av vållande av
leverantörens eller tiUverkarens anställda i underordnad ställning.
I åtskilUga fall, där något egentUgt avtal visserligen
inte har förelegat men situationen har företett en avtalssituations drag, har
principalansvar ansetts kunna tillämpas också med anledning av underordnads
vållande. En sådan tillämpning av principalansvaret har förekommit t. ex. i
fråga om skada som på sjukhusväsendets område har drabbat patient och i fråga
om en butiksinnehavares skyldighet att tillse att presumtiva kunder inte skadas
under besök i butiken, men också när det gäUt kronans ansvar för skada på
rekvirerad egendom.
2J2.1.5. Kravet på handlande i tjänsten. För att
principalansvar skall inträda måste den handling som utlöser ansvaret ha visst
samband med skadevåUarens verksamhet för principalens räkning. HandUngen skall
med andra ord ha vidtagits i tjänsten. I några fall, av vilka flertalet har
rört principalansvar i kontraktsförhållanden, har frågan om gränsdragningen
mellan handUngar i och utom tjänsten provats. Det är dock inte möjligt att med
ledning av dessa avgöranden ange några allmängiltiga principer för bedömningen.
Prövningen har skett med beaktande av omständigheto'-na i det särskilda fallet.
2.2.2. Skadeståndskommittén
2Jt.t.l. Allmänna synpunkter. Kommitténs uppdrag
begränsar, utan några närmare direktiv i övrigt, det aktuella reformarbetet
tiU partiella refor-
2.2.1.4.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 185
mer på den nu gällande rätfens grund. Kommittén fiimer sig
med hänsyn till uppdragets art inte ha anledning att gå djupare in på
diskussionen om grundlinjerna för den framtida skadeståndsrätten. Kommittén är
dock övertygad om att en mera omfattande reform inte bör göra alltför radikala
avsteg från vad som nu gäller.
Området för det principalansvar som kommittén diskuterar
omfattar all yrkesverksamhet, där någon använder sig av en eUer flera arbetstagare,
liksom de fall då en privatperson har någon anställd i sitt hushåll o. 1.
Kommittén påpekar, att principalansvaret även möter inom olika slag av statlig
eller kommunal verksamhet, men också inom sådan verksamhet som drivs av
särskilda institutioner och inrättningar med offentiigrättsliga inslag.
EnUgt kommittén är rådande rättstillstånd i flera
hänseenden otillfredsställande. Den gräns som har dragits mellan arbetstagare,
för vilka arbetsgivaren svarar, och övriga arbetstagare är svår att klargöra och
blir i tillämpningen lätt godtyckUg. Klarare Unjer är enUgt kommittén önskvärda,
och en för de skadelidande mera betryggande ordning bör eftersträvas.
Kommittén
anser det inte utan vidare givet, att principalansvaret bör få samma omfattning
och utformning när den skadelidande är en utomstående person och när skadan
drabbar en anställd. I betänkandet behandlar kommittén dessa båda typfall vart
för sig.
2.2.2.2. Principalansvar mot utomstående. En utvidgning av
principalansvaret mot utomstående tredje man anser kommittén kunna motiveras
av ändamålet att skapa ett effektivt skydd för den skadeUdande. Kommittén
finner det uppenbart, att rätten till ersättning av arbetsgivaren är mest värd
för den skadelidande. Rätten till ersättning av arbetstagaren saknar ofta
ekonomiskt värde, om den inte täcks av ansvarsförsäkring. I den mån man genom
skadeståndsreglerna vill skapa ett ekonomiskt effektivt skydd för den
skadelidande, bör enligt kommittén ett vidgat ansvar för arbetstagares
vållande läggas pä arbetsgivaren. Kommittén erinrar om att rätten tiU
skadestånd aUtjämt är av betydelse eftersom de sociala förmånerna inte ger full
kompensation och de skadeUdande endast har begränsade möjUgheter att genom
försäkring skydda sig mot olika skador av hithörande art.
Utvidgningen
motiveras också av önskemålet om en rationeU placering av kostnaderna för
skador som uppstår genom vårdslöshet vid driften av ett företag. Kommittén
framhåUer, att arbetsgivaren vanUgen har möjlighet att överblicka risken för
att sådana skador kan uppstå och har handlingsfrihet vid planeringen av
arbetet. Också i förhåUande tiU den skadelidande ar det enUgt kommittén
skäligt, att arbetsgivaren bär bördan av de skador som arbetstagaren våUar.
Från allmän ekonomisk sjmpunkt synes
186 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
det riktigt, att kostnaden för de skador som genom
vårdslöshet våUas vid driften kommer att belasta denna drift. Det rör sig här
absolut sett inte om kostnader av sådan storlek att det kan vara betänkUgt att
lägga dem på företagarna. I motsats till den enskUde arbetstagaren har
arbetsgivaren regelmässigt möjlighet att teckna försäkring som täcker skador av
detta slag, och han kan inräkna utgiften för denna försäkring i sina kostnadskalkyler.
I fråga om behovet av prevention mot arbetstagares
vållande pekar kommittén på att arbetsgivaren svarar jämte den skadevållande
arbetstagaren, när principalansvar gäller enUgt nuvarande regler.
Preventionssynpunk-ten borde, om den hade fog för sig, leda till att
arbetstagaren inte fick skyddas genom ansvarsförsäkring. Något sådant
försäkringsförbud gäller dock inte. Kommitténs slutsats är, att preventionen,
så vitt angår arbetstagare, bör i mån av behov tillgodoses med andra medel,
såsom disciplinära åtgärder, straff och regressrätt i grövre fall. Enligt
kommitténs uppfattning har ett skadeståndsansvar för arbetsgivaren oberoende av
eget vållande större preventiv effekt. Arbetsgivaren stimuleras nämligen att
vidta anordningar som motverkar vårdslöshet hos arbetstagarna och begränsar verkningarna
därav.
Utvecklingen har även hos oss gått långt i den riktningen
att ersättning för skador som uppkommer genom våUande i närings- eller annan
ekonomisk verksamhet uppfattas som en kostnad vilken företagarna har att bära.
Kostnaderna för olika tjer av ansvarsförsäkringar, som täcker också vållande
av arbetstagare, betalas av arbetsgivarna. Regress från försäkringsgivare mot
anställd förekommer i praktiken inte. Enligt kommittén förekommer det endast
undantagsvis att en arbetsgivare, som inte har ansvarsförsäkring utan själv
har fått ersätta en skada vilken vållats av någon som tillhör hans drifts- eUer
arbetsledning, utövar regress mot den skadevållande. Även i dessa fall stannar
utgiften således regelmässigt på företagaren. Speciallagstiftningen om
objektivt företagaransvar pä särskilda verksamhetsområden utgör också uttryck
för den nämnda utvecklingstendensen.
En utvidgning av principalansvaret till att omfatta aUa
arbetstagares vållande kan enligt kommittén pä ett naturUgt sätt infogas i det
aUmänna skadeståndsrättsliga systemet. Skadeståndsrätten skulle bringas i
närmare överensstämmelse med vad som pä grund av försäkringsförhållandena redan
tillämpas inom en stor del av näringslivet. Visserligen har ansvarsförsäkringens
utveckling medfört, att behovet av utvidgat principalansvar i avsevärd mån har
tillgodosetts på annan väg. Men det kan alltjämt inträffa att skador vållas av
anställda i de lägsta graderna utan att dessa skador täcks av
ansvarsförsäkring. Kommittén pekar här på att försäkringsbeloppet inte alltid
räcker för att täcka hela skadan, att ansvarsförsäkring gör undantag för vissa
praktiskt viktiga skadefall, samt att villkoren gör
2.2.2 Ä
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 187
undantag för skador på egendom som arbetsgivaren eller
någon för hans räkning har omhändertagit, exempelvis för reparation låt vara
att ansvaret i sådana fall oftast följer kontraktsrättsliga regler. Kommittén
finner det vara stötande från den skadelidandes synpunkt, att under lika
förutsättningar i övrigt rätten till ersättning är ekonomiskt tryggad, om
ansvarsförsäkring finns, medan den skadelidande i motsatt fall på grund av den
skadevållandes dåliga ekonomi kanske inte har möjUghet att få ut ens en bråkdel
av skadeståndet. En utvidgning av principalansvaret skulle i sin mån bidra till
att ansvarsförsäkring vinner ökad utbredning.
1 sådan statlig verksamhet som är att jämställa med
ensldld verksamhet bär staten samma principalansvar som en enskild företagare.
Staten tecknar emellertid inte försäkring. De skadelidande njuter därför inte
någon sådan förmån av ansvarsförsäkring som i vid omfattning föreligger inom
enskild verksamhet. Staten svarar m. a. o. inte för skador som vållas av lägre
befattningshavare, vare sig skadeståndsrättsligt eller genom någon
försäkringsmässig reglering, om det inte finns särskilda regler härom, såsom
för järnvägstrafiken och sjöfarten. Detsamma gäller en del större kommuner, som
inte heller tecknar ansvarsförsäkring. Kommittén finner det stötande, att
offentligrättsliga subjekt på detta sätt intar en undantagsställning.
Enligt kommittén når man en bättre ordning, om
principalansvaret utvidgas till att omfatta samtliga arbetstagare, oavsett
vilken ställning de har. Därigenom skulle man inte vinna något väsentligt njrtt
i de talrika fall då ansvarsförsäkring redan nu finns. Men man skulle uppnå,
att det allmänna och envar annan, som nu inte tecknar ansvarsförsäkring, får
samma ansvar som de flesta företagare i realiteten åtar sig redan nu genom att
hålla sådan försäkring.
Vid behandlingen av frågan om jämkning av arbetstagares
skadeståndsansvar har kommittén funnit det synnerligen önskvärt, att detta
ansvar begränsas. Möjligheten att realisera detta önskemål utan förfång för
den skadelidande blir enligt kommittén större, om den skadelidande kan vända
sig mot arbetsgivaren eller dennes försäkringsbolag med sina krav. Det finns
knappast någon annan metod än att utvidga principalansvaret, om man vill
begränsa arbetstagarens skadeståndsansvar och samtidigt tillgodose den
skadelidandes reparationsintresse.
Kommittén anser inte tillräckliga skäl föreligga att göra
skillnad mellan å ena sidan ekonomisk verksamhet och å andra sidan
icke-ekonomisk, ideell verksamhet eller privata förhållanden. Även om en ideell
organisation eller en privatperson inte har samma möjligheter som en företagare
att inrymma kostnaden för ett vidgat principalansvar i en ekonomisk kalkyl och
helt eller delvis övervältra den på andra, kommer en utvidgning av principalansvaret
för flertalet inte att medföra några kostnadsstegringar. Också de
ansvarsförsäkringar som står dessa kategorier av arbetsgivare till buds om-
2.2.2.2.
188 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
fattar redan nu skador som vållas av de lägst anställda.
Men särskilt för arbetsgivare av detta slag kan det enligt kommittén föreligga
behov av en jämkningsmöjlighet, när ansvarsförsäkring saknas eller är
otillräcklig.
Kommittén finner också rättstekniska fördelar vara
förenade med en utvidgning av principalansvaret. Ett åtminstone i princip
oinskränkt principalansvar gäller i inomobligatoriska förhållanden, men
gränsen meUan inom-och utomobligatoriska förhållanden är ofta fljrtande. Den
skillnad som nu råder i fråga om principalansvarets omfattning kan därför leda
till otillfredsställande och godtyckUga resultat. Användningen av
kvasikontrakts-rättsliga sjmpunkter i utomobligatoriska förhållanden ger enligt
kommittén en antydan om att det inte svarar mot det praktiska livets krav att i
fråga om principalansvaret göra skillnad mellan inom- och utomobligatoriska förhållanden.
Slutligen framhåller kommittén, att principalansvaret i
flertalet av de västerländska stater med vilka Sverige har ekonomiska
förbindelser går längre än hos oss, och understryker särsldlt att man i våra
grannländer Danmark och Norge Uksom i Island erkänner oinskränkt
principalansvar. Om större nordisk rättslikhet skaU vinnas, är det därför
ofrånkomUgt att vår lagstiftning får motsvarande innehåll.
Sammanfattningsvis
förordar kommittén, att det aUmänna principalansvaret i förhåUande till
utomstående tredje man vidgas till att omfatta vållande i tjänsten av samtliga
arbetstagare, sålunda även de lägst anställda (1 § i kommitténs förslag). I de
ömmande fall som kan uppkomma är det enligt kommittén tilhäckUgt att skadeståndsansvaret
kan jämkas, när det skulle bli alltför betungande. Kommittén föreslår också att
en sådan jämkningsregel införs (3 § i kommittéförslaget).
2.2.2.3. Principalansvar mot egna arbetstagare. Kommittén
konstaterar inledningsvis, att svensk rättspraxis snarast har utvecklats i
riktning mot en utvidgning av principalansvaret mot egna arbetstagare. Detta
omfattar nämligen numera också vållande av arbetstagare som har anförtrotts särskilt
ansvarsfuUä sysslor. Många av de synpunkter som kommittén har anfört till stöd
för en utvidgning av principalansvaret mot utomstående gör sig enligt kommittén
gäUande även i fråga om skador som drabbar arbetstagare i arbetet. En effektiv
rätt till skadestånd förutsätter, att arbetsgivaren blir ansvarig. Det synes
vidare skäUgt att förluster som uppstår genom dessa skador räknas som eh
kostnad i verksamheten. Vad kommittén har anfört om förhållandet mellan
arbetsgivarens och den enskUde arbetstagarens skadeståndsansvar äger giltighet
också här. Om man över huvud anser, att rätt till skadestånd bör finnas vid
skada som arbetstagare vållar varandra, är det enligt kommittén rimligt att
ersättningen bekostas av arbetsgivaren och utgår ur dennes ansvarsförsäkring,
när sådan finns. I regel kan den enskilde arbetstagaren lika litet i dessa
fall som när skadan drabbar utom-
2,2.2.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 189
stående skydda sig genom ansvarsförsäkring mot sitt
personliga skadeståndsansvar.
Det
finns emellertid enligt kommittén också skäl som talar mot en utvidgning av
principalansvaret till att omfatta skador som arbetskamrater vållar varandra.
Eftersom personskadorna uppenbarligen är de viktigaste i detta sammanhang och
skadefallen så gott som undantagslöst är att hänföra till yrkesskador, får den
skadelidande ersättning från jq'kesskadeförsäk-ringen. Ersättningen utgår i
princip oberoende av om det rör sig om ren olyckshändelse eller om våUande
Ugger arbetsgivaren, en arbetskamrat eller en helt utomstående till last. Det
kan förefalla väl mycket begärt, att arbetsgivaren, utöver premierna för denna
försäkring, ocksä skall betala skadestånd med anledning av sådana olycksfall.
EmeUertid ger yrkesskadeförsäkringen inte full kompensation för den lidna
skadan. Man måste enligt kommittén också räkna med att stora grupper av
arbetstagare under lång tid framåt kommer att stå utan sådant kompletterande
försäkringsskydd vid olycksfall eller sjukdom som t. ex. gruppliv- eller
gruppolycksfallsförsäkring utgör. Förbättringarna i den aUmänna försäkringen
medför att denna i många fall ger ett nästan lika gott skydd som
yrkesskadeförsäkringen. Förmånen att ha rätt till jrrkesskadeersättning kan
därför ibland framstå som en otilhäcklig kompensation för att rätt till
skadestånd inte föreligger, anser kommittén.
Kommittén
tror inte, att ett vidgat principalansvar leder till att arbetstagarna tar
mindre hänsyn till de skaderisker som de utsätter arbetskamraterna för. Det
synes kommittén dessutom odiöst att acceptera en ordning, enUgt vilken den som
drabbas av kroppsskada skall stå utan ersättning, därför att en sådan ordning
förutsätts i någon mån verka preventivt. I fråga om sakskador kan det däremot
lättare tänkas, att aktsamheten slappnar med vetskapen om att en skadelidande
arbetskamrat får ersättning av arbetsgivaren för sin förlust. Det blir enligt
kommittén dock mest fråga om bagatellskador, eftersom de anställda i allmänhet
inte medför någon mera värdefull egendom till arbetsplatsen, och kommittén
anser inte att det finns anledning tiU oro för att antalet bagatellartade
skadeståndsanspråk skall bli besvärande. Man har i Danmark och Norge inga
dåliga erfarenheter av att arbetsgivare bär skadeståndsansvar även för
egendomsskador som arbetstagarna vållar varandra. Kommittén räknar visserUgen
ändå med, att en utvidgning av principalansvaret kan medföra missbruk, när det
gäller sakskador. Man bör dock enligt kommittén kunna på oUka sätt komma till
rätta med eventuella otrevliga tendenser hos mindre hederUga element. Dessutom
finns det möjlighet att i kollektivavtal eller individuella tjänsteavtal
inrjmuna vissa bestämmelser som motverkar obehöriga försök att få ut
ersättning. I fråga om personskada anser kommittén risken för missbruk vara
obetydlig. Vid sidan av risken för straffansvar och disciplinära sank-
190 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
tioner är den allmänna obenägenheten att påta sig ansvar
för vållande till svårare kroppsskada en kraftigt motverkande faktor.
Kommittén har övervägt, huruvida frågan om en utvidgning
av principalansvaret på detta område är en angelägenhet som inte bör lösas
genom lagstiftning utan i stället bör regleras genom frivilliga
överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden, eftersom frågan har
samband med tjänsteavtalsförhållandet. En avtalsmässig reglering genom
kollektivavtal eller individuella tjänsteavtal har enligt kommittén den
fördelen framför lagstiftning att större hänsyn kan tas till skilda
förhållanden i olika branscher och till olika typer av skadefall. Kommittén har
dock funnit det mera rätlinjigt, att lagstiftning sker.
En utvidgning av principalansvaret till de fall då
arbetstagare vållar arbetskamrat skada kan väntas medföra en viss
kostnadsökning för arbetsgivarna, främst i form av ökade premier för
ansvarsförsälfring. Sådan för-sälu-ing täcker f. n. inte arbetstagarens
personliga skadeståndsansvar i dessa fall. Kommittén har låtit göra en
undersökning av begränsad omfattning rörande frekvensen och den ekonomiska
betydelsen av olycksfall i arbete, som har vållats av arbetskamrat till den skadelidande.
Trots föreliggande felkällor kan resultatet enligt den försäkringsexpertis som
kommittén anlitat läggas till grund för en bedömning av den ungefärliga
kostnadsökningen. Den för de enskilda företagen beräknade kostnadsstegringen
varierar för olika grupper arbetsgivare och beroende på olika
beräkningsmetoder mellan 15 och 25 %. Kommittén anser att man försiktigtvis bör
utgå från det högsta av dessa procenttal. En höjning av premiema för
ansvarsförsäkring med 25 % är visserUgen beaktansvärd, om man ser posten
isolerad. Men eftersom premiekostnaden som helhet inte är särsldlt betydande,
är kostnadsstegringen enligt kommitténs uppfattning föga besvärande. Kostnaderna
för ansvarsförsäkring är ganska ringa i förhållande till de belopp som
arbetsgivarna utger för jkesskadeförsäkringen. För en i undersökningen
ingående grupp av arbetsgivare utgjorde premierna för jrrkesskade-försäkringen
för åren 1959 och 1960 sammanlagt ca 12 milj. kr. Vad dessa företag (via
ansvarsförsäkringsbolagen) fått utge i skadestånd under motsvarande tid, ca
1,1 milj. kr., utgör mindre än 10 % av kostnadema för yrkesskadeförsäkringen.
Om man till sistnämnda kostnader lägger foretagens utgifter för allmän
försäkring, bUr procentsiffran ännu lägre.
På grundval av undersökningsresultaten har kommittén
kommit till slutsatsen, att den ökning av företagens och det allmännas
kostnader som en utvidgning av principalansvaret skulle medföra inte kan
tillmätas avgörande betydelse som skäl mot en reform. För rent privata
förhåUanden torde frågan om principalansvar i hithörande fall inte spela någon
praktisk roll. Kommittén har på grund av dessa överväganden stannat för att
frågan om ersättning med anledning av skador som arbetstagare vållar varandra
2.2.2.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 191
bör behandlas på samma sätt som skador som arbetstagare
vållar utomstående personer.
Kommittén förutsätter, att de regler om oinskränkt
principalansvar som sålunda föreslås skall vara direkt tillämpliga i fråga om
vållande av arbetstagare. Frågan om den närmare innebörden av begreppet
arbetstagare behandlar kommittén i specialmotiveringen till sitt lagförslag.
EnUgt kommittén bör emellertid reglerna tillämpas analogiskt på andra än
arbetstagare om förhållandena är jämförliga. Även denna fråga berör kommittén
närmare i sin specialmotivering. Jag kommer att redovisa kommitténs ståndpunkt
i dessa hänseenden vid min behandling av de ensldlda bestämmelserna (avsnitt
5.1.3.1.). De uttalanden som kommittén gjort om tUlämpning av dess förslag inom
den offentliga sektorn för det fall att lagstiftning om det allmännas
skadeståndsansvar inte kommer till stånd kan förbigås här, eftersom sådan
lagstiftning enligt vad jag föreslår skall genomföras samtidigt med
lagstiftningen om det allmänna principalansvaret.
2.2.2.4. Uppdragsgivares ansvar för vållande av
självständig medhjälpare. Kommittén har i likhet med övriga nordiska
kommitterade funnit det påkaUat att överväga en utsträckning av
principalansvaret till att omfatta också skada vållad av självständig
medhjälpare, när det gäller åsidosättande av speciella förpliktelser som
lagstiftningen ålägger rörelseidkare, fastighetsägare m. fl. i syfte att
förebygga skada på person eller egendom.
Kommittén ger vissa exempel på förpliktelser av denna art,
som gäller till skydd för allmänheten. Föreskrifter härom finns bl. a. inom
verksamhetsområden som rör handhavande av farliga ämnen, såsom gifter,
brandfarliga varor, radioaktivt material och explosiva varor. Hit hör också
bestämmelser, som har tillkommit i trafiksäkerhetens intresse, t. ex.
föreskrifter om skyldighet för fastighetsägare att sanda trottoarer vid halka.
Kommittén erinrar vidare om sådana föreskrifter om skyldighet att vidta skydds-
eller säkerhetsåtgärder som brukar förknippas med tillstånd för utövning av
viss verksamhet, och om allmänna ordningsstadgans bestämmelser om säkerhetsåtgärder
vid offentliga tillställningar, hälsovårds- och livsmedelsstadgornas
föreskrifter om renhållning o. 1. samt bestämmelserna i vägtrafikförordningen
och sjölagen jämte därtill anknutna författningar om motorfordons, resp.
fartygs utrustning. Föreskrifter har också i vid omfattning meddelats till
skydd för mera begränsade grupper av intressenter. Kommittén hänvisar här till
bestämmelser i arbetarskyddslagen och byggnadsstadgan men också till den
oskrivna grannelagsrätten.
Mot bakgrund av vad som kan antas vara gällande rätt i
fråga om skyldigheten för bäraren av en förpliktelse av detta slag att ersätta
skada uppkommen till följd av att förpliktelsen inte fullgörs och som har
angetts i det föregående (avsnitt 2.2.1.2.) framför kommittén tanken, att den
som har ålagts en sådan förpliktelse inte bör kunna befria sig från ansvaret
för dess
2.2.2.4.
192 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
fullgörande genom att övervältra förpliktelsen på annan.
Betydelsen av att föreskrifter av detta slag efterlevs motiverar enligt
kommittén ett principalansvar för självständig medhjälpare och dennes folk.
Liknande betraktelsesätt är förhärskande i vissa främmande rättssystem, bl. a.
i angloamerikansk rätt, där uppdragsgivare i motsvarande fall (vid s. k.
»non-delegable duties») åläggs ansvar för anlitad självständig företagares
försummelser, fastän det subordinationsförhållande som annars är en
förutsättning för principalansvar inte föreligger. Många fördelar är enligt
kommittén förknippade med en sådan utsträckning av ansvaret. Den som anUtar en
ekonomiskt svag medhjälpare kan inte slå sig till ro med att ha lämnat
uppgiften i andra händer. För en rad praktiskt viktiga fall undgår man
gränsdragningen meUan å ena sidan medhjälpare som, ehuru formellt
självständiga, är underordnade uppdragsgivaren, samt å andra sidan i verkUg
mening självständiga företagare. Från processuell sjmpunkt skulle det vara
förmånligt för de skadelidande att alltid kunna vända sig mot den som är bärare
av förpliktelsen. Man rör sig här enligt kommittén på områden med ofta stora
skaderisker. För de skadelidande är det därför särsldlt angeläget att
skadeståndsansvaret täcks genom ansvarsförsäkring. En utvidgning av
principalansvaret skulle medföra, att ansvarsförsäkringarna i dessa fall
kommer att täcka också skador med anledning av försummelser från anlitade
självständiga medhjälpares sida. Kommittén ser också en fördel i att
utvidgningen skulle bidra till en utjämning av olikheterna mellan inom- och
utomobligatoriskt principalansvar i fråga om ansvar för självständig
medhjälpare.
I
enlighet med dessa överväganden förordar kommittén, att en bestämmelse i ämnet
tas upp i en lagstiftning om arbetsgivares skadeståndsansvar. I 2 §
kommittéförslaget föreskrivs sålunda, att den som genom lag eller författning
ålagts att i särskild egenskap vidta åtgärd till förebyggande av person- eller
sakskada och som anlitar annan än arbetstagare för uppgiften skaU svara för den
som har anlitats och hans folk på sätt som sågs i 1 § i förslaget.
2.2.2.5. Begränsning till person- och sakskada. Kommittén
erinrar om att den allmänna culparegelns tillämpningsområde enUgt gällande
svensk rätt är inskränkt till integritetskränkningarnas område och sålunda inte
omfattar ren förmögenhetsskada. En liknande avgränsning av lagstiftningens
räckvidd har enligt kommittén särskilda skäl för sig i detta sammanhang, när
bara vissa speciella reformönskemål pä skadeståndsområdet tas upp till
be-behandling. Det är huvudsakligen beträffande sådana skador som ett reformbehov
har framträtt. Ett annat skäl är, att ansvarsförsäkringarna täcker endast skada
på person och egendom. Det är enligt kommittén tveksamt, om dessa försäkringar
lämpUgen kan utsträckas till att omfatta också ren förmögenhetsskada. Detsamma
gäller i fråga om icke-ekonomisk skada, som tiUfogas någon på annat sätt än
genom person- eUer sakskada. Kommittén
2.2.2.4.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 193
har också i »Skadestånd I» förordat, att den allmänna
culparegeln och de särskilda bestämmelserna om barns och föräldrars samt
psykiskt abnorma personers skadeståndsansvar skall gälla bara i fråga om
person- och sakskada och att ansvar för ren förmögenhetsskada skall inträda
endast för skada som någon tillfogar annan genom brott. Beträffande rätt till
ersättning för icke-ekonomisk skada som tillfogas utan samband med person-
eller sakskada förutsätter kommittén i »Skadestånd I», att skadan har
tillfogats genom »brott mot den personliga friheten, annat ofredande,
ärekränkning eller dylik brottslig gärning».
Skadeståndskommittén anser det knappast tillrådligt att i
detta sammanhang försöka bemästra hela det vittomfattande problemkomplex som
frågan om arbetsgivares ansvar för arbetstagares vållande utanför
integritetskränkningarnas område utgör. Kommittén syftar därvid på de fall då
en arbetstagare gör sig skyldig till t. ex. bedrägeri, ärekränkning, inträng i
immaterial-rätt, illojal konkurrens eller gäldenärsbrott. Förhållandena är här
alltför växlande och svåröverskådliga.
Kommittén har således stannat för att förslagets
bestämmelser om principalansvar skall gälla bara vållande till person- och
sakskada. Härmed kommer de fall då enligt gällande rätt ren förmögenhetsskada
eller ickeekonomisk skada anses ersättningsgiU att falla utanför den
föreslagna lagstiftningens tillämpningsområde. Kommittén räknar emellertid med
att bestämmelserna kan bli analogiskt tillämpliga även på sådana skador, nämligen
i fall som är fullt jämförliga med åsamkande av person- eller sakskada. Som
exempel nämner kommittén culpös ärekränkning.
2.2.2.6. Jämkning av principalansvar. Kommittén erinrar om
att dess förslag om ett utridgat principalansvar gäller också för
icke-ekonomisk verksamhet och för privatpersoner samt även i övrigt i smärre
förhållanden, då ansvaret någon gång kan tänkas bli ekonomiskt alltför
betungande. Någon sådan verkan inträder inte i den mån det finns
ansvarsförsäkring, som täcker skadan. Trots ansvarsförsäkringens stora
utbredning kan man inte bortse från möjligheten att en eller annan arbetsgivare
av oförstånd underlåter att teckna sådan försäkring eller att försäkringen är
otillräcklig.
Det bör därför enligt kommittén finnas visst utrymme för
jämkning av principalansvaret. Man bör undvika att en arbetsgivare blir
oskäligt betungad, när ansvarsförsäkring saknas eller är otillräcklig. Enligt
kommitténs uppfattning är det principalens ekonomiska ställning och
verkningarna ur ekonomisk sjmvinkel av fullt skadeståndsansvar som bör komma i
betraktande vid jämkningsfrågans prövning. Däremot bör den skadevållande handlingens
beskaffenhet inte tillmätas självständig betydelse. Hänsyn bör å andra sidan
givetvis tas till den skadelidandes förhållanden, så att inte i stället
obilliga verkningar drabbar denne. Sådana verkningar inträder inte som följd av
jämkning, när den skadelidande har skadeförsäkring eller
2.2.2.6.
13 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
194 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
uppträder »om självförsäkrare. Till självförsältrare
räknar kommittén i detta sammanhang staten samt större kommuner och vissa
större företag, som på grund av riskutjämning inom den egna rörelsen inte
tecknar ansvarsförsäkring.
Kommittén erinrar i detta sammanhang om att det i
schweizisk rätt finns en regel som möjliggör jämkning av det presumtionsansvar
för arbetsgivare som gäller där, och att vissa regler om jämkning av s. k.
husbondeansvar finns i § 25 i de danska och norska försäkringsavtalslagarna.
En allmän jämkningsregel kan enligt kommittén visserUgen
vara motiverad, men detta bör inte hindra att man inför jämkningsregler på
begränsade områden, t. ex. i fråga om principalansvaret. Att principalen skall
svara för annans vållande oberoende av egen culpa ger skadefallen på detta
område en särställning, som enligt kommittén motiverar en jämkningsregel. En
sådan regel motverkar sannolikt inte Önskemålet att främja utbredningen av
ansvarsförsäkring. Oavsett om jämkningsmöjlighet finns är nämligen risken att
få betala skadestånd enligt kommitténs uppfattning tiUräcklig för att uppmuntra
till tecknande av ansvarsförsäkring.
Kommittén föreslår i enUghet med dessa överväganden en
regel om att principalansvar kan jämkas, om skadeståndet med hänsyn till
principalens ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter finnes oskäUgt
betungande (3 § i kommitténs förslag). Regeln är enUgt vad kommittén särskilt
framhåller inte tillämplig, när skada har vållats av en arbets- eller
uppdragstagare själv eller, i fråga om juridiska personer, dessas högsta organ.
2.2.2.7. Förhållandet till speciallagstiftning och till
kontraktsrättsliga regler. Bestämmelser om oinskränkt principalansvar finns i
sjölagen och järnvägsansvarighetslagen. Rent objektivt ansvar, som bl. a. inkluderar
ansvar för anställds handlande, är föreskrivet för särskilda
verksamhetsområden, t. ex. genom el-anläggningslagen,
luftfartsansvarighetslagen, atomansvarighetslagen och miljöskyddslagen samt
genom vissa bestämmelser i bilansvarighetslagen och järnvägsansvarighetslagen.
Praktiskt betydelsefulla bestämmelser om ansvar för annans vållande finns i
bilansvarighetslagen.
Konkurrensproblem kan enligt kommittén uppkomma, t. ex.
vid tillämpning av jämkningsregeln i 3 § av dess förslag. Av praktisk betydelse
är enligt kommittén vidare frågan, huruvida vissa särskilda
preskriptionsbestämmelser i speciallagstiftningen skall gälla också när
förslagets regler om principalansvar skulle kunna tillämpas. Kommittén antar,
att en tillämpning av allmänna grundsatser leder till en tillfredsställande
lösning av dessa problem. Men för att undvika att trafikansvarssystemet blir
mera komplicerat än det redan är har kommittén ansett sig böra föreslå, att de
nya reglerna om principalansvar inte skall gälla skada i följd av vårdslöshet
vid sådan trafik med motorfordon för vilken skall finnas trafikförsäkring. En
bestämmelse härom har kommittén tagit upp i 5 § av sitt förslag,
2.2.2.6.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972. 195
Enligt i rättstillämpningen utbildade grundsatser gäller
objektivt ansvar på vissa områden, såsom inom grannelagsrätten och vid vissa
särskilt farliga militärövningar. Kommitténs förslag avses inte ha någon
inverkan på de i huvudsak oskrivna regler som anses tiUämpliga på dessa
områden. Inte heller avser kommittén att en lagstiftning enUgt dess förslag
skall utgöra hinder för domstolarna att i framtiden statuera objektivt ansvar
också på andra områden än de nu nämnda, om verksamhetens särskilt farliga
beskaffenhet eller andra omständigheter påkallar det.
I inomobligatoriska förhållanden gäller redan i princip,
att en avtalskontrahent svarar för sina medhjälpares vållande, dock med de
avsteg som kan följa av det särskilda rättsförhållandets natur. Kommittén har
som skäl för en utvidgning av principalansvaret hänvisat bl; a. till de
nackdelar som är förknippade med att ansvaret f.n. har olika omfattning i
utomobUgatoriska och i inomobligatoriska förhållanden. Kommitténs förslag
innebär visserUgen en utjämning av dessa olikhetfer, och gränsdragningen mellan
ansvarstyperna kommer inte att få samma betydelse som tidigare Men skillnaden
mellan utom- och inomobligatoriskt ansvar kan givetvis inte utplånas genom
förslaget. Kommittén berör närmare i vilka mer betydelsefulla av seenden
skillnaderna ännu kommer att framträda, t. ex. när det gäller om.",
fattningen av ansvaret för självständig medhjälpare. För detaljerna i denna del
i kommitténs framställning hänvisar jag i första hand till »Skadestånd II» s. 53.
Kommittén
diskuterar i detta sammanhang särskilt i vad mån den föreslagna
jämkningsregeln skaU kunna tillämpas också i kontraktsförhållanden. Enligt
kommittén bör frågan besvaras nekande för de fall då typiskt; kontraktsmässiga
förpliktelser har åsidosatts. När det gäller ansvar för skada som har uppkommit
genom åsidosättande av en biförpliktelse i kontrakt t. ex. ansvar för skada
på grund av skadebringande egenskaper hos försålt gods anser emellertid
kommittén, att det bör finnas utrymme för. jämkning, om person- eller sakskada
drabbar medkontrahenten i avtalsförhållandet till följd av försummelser av
medkontrahentens medhjälpare. Sammanfattningsvis uttalar kommittén, att
analogisk tillämpning av jämk" ningsregeln bör kunna komma i fräga även i
kontraktsförhållanden, under förutsättning att omständighetema är jämförliga
med skadefall som inträffar utan att något avtal ligger i botten men att vid
försummelse med avse-, ende på huvudförpUktelsen i ett avtal jämkning
regelmässigt inte bör äga rum.
Enligt kommittén torde det motsvarande finska lagförslaget
vila på samma utgångspunkter i detta hänseende som det svenska, under del att
de danska och norska förslagen utgår från att lagstiftningen bUr direkt tilllämplig
även i kontraktsförhållanden.
Kommittén påpekar, att dess förslag inte hindrar att en
arbetsgivare i avtalsförhållanden gör förbehåU som fritar honom från
principalansvar. Kommittén tänker sig att en sådan friskrivning kan komma till
användning
2.2.2.7.
196 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
i arbetsavtal beträffande skador som arbetstagare vållar
varandra. Också i andra fall kan friskrivningsklausuler tänkas förekomma. I de
danska och norska lagförslagen har tagits upp en särskild bestämmelse om att
avtal, varigenom den skadelidandes rätt begränsas, kan lämnas utan avseende, i
den mån avtalet skulle vara uppenbart obilligt (»urimelig»). De finska och
svenska kommittéerna har inte funnit anledning att föreslå någon motsvarande
bestämmelse. Skadeståndskommittén påpekar i detta sammanhang att en
friskrivningsklausul, vars tillämpning skulle vara uppenbart otillbörlig, torde
kunna jämkas eUer lämnas utan avseende enligt grunderna för 8 §
skuldebrevslagen.
2.2.2.8. Principalansvar i offentligrättsliga
förhållanden. Kommittén har med utgångspunkt från att dess förslag kan komma
att föranleda lagstiftning utan att samtidigt lagstiftning genomförs om det
allmännas skadeståndsansvar behandlat vissa frågor om tillämpning av
bestämmelserna i dess förslag när det gäller statens och kommunernas
skadeståndsansvar. Jag återkommer med en redogörelse för vissa av kommitténs
uttalanden i denna del vid behandlingen av frågan om det allmännas
skadeståndsansvar (avsnitt 2.3.3.).
2.2.3. Remissyttrandena
2.2.3.1. Allmänna synpunkter. Vissa remissorgan har i sina
jrttranden gjort uttalanden av mera allmän och principiell räckvidd om det
skade ståndsrättsliga reformarbetet. Dessa uttalanden har i sina huvuddrag
redo visats i det föregående (avsnitt 1.4.7.).
Ett 40-tal remissinstanser har tiUstyrkt, att
skadeståndskommitténs förslag läggs till grund för lagstiftning, eller har med
anmärkningar endast mot enskildheter i förslaget lämnat huvudprinciperna i
detta utan erinran.
I ett stort antal av dessa yttranden framförs önskemål om
att statens och kommunernas skadeståndsansvar blir föremål för lagstiftning i
samband med att principalansvaret ocb arbetstagares skadeståndsansvar
lagregleras. I allmänhet har härvid förutsatts, att en lagstiftning om det
allmännas skadeståndsansvar skall kunna genomföras på grundval av 1958 års
förslag.
Ett flertal av de remissorgan som i princip tillstyrkt
förslaget för fram vissa allmänna synpunkter på skadeståndskommitténs förslag.
Hovrätten för Nedre Norrland, försäkringsinspektionen och länsstyrelsen i
Stockholms lån förklarar sig i allt väsentligt ansluta sig till förslagets
huvudprinciper. Svea hovrätt anser förslaget vara väl ägnat att läggas till
grund fÖr lagstiftning, I samma riktning uttalar sig länsstyrelsen i Jämtlands
län, domän-styrelsen och socialstyrelsen, som i likhet med SACO anser det
angeläget att den föreslagna lagstiftningen snarast genomförs. Samma ståndpunkt
intar
2.2.2.7.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 5 år 1972 197
föreningen
Sveriges häradshövdingar. Länsstyrelsen i Stockholms län finner de föreslagna
ansvars- och jämkningsreglerna i allt väsentligt väl underbyggda och i det
stora hela rimligt avvägda, Sveriges läkarförbund anser att en lagstiftning
efter förslagets riktlinjer skulle medföra påtagliga fördelar. Sveriges
advokatsamfund finner de skäl som kommittén har anfört för förslaget vara
övertygande samt framhåller som en väsentlig fördel med förslaget att större
överensstämmelse kommer att råda beträffande arbetsgivares skadeståndsansvar i
obligatoriska och utomobligatoriska förhållanden.
Arbetsdomstolens
ordförande är i princip positiv till förslaget men finner det i vissa avseenden
svårt att bedöma dess räckvidd och att avgöra vilka praktiska verkningar lagen
får för olika konkreta fall. Å andra sidan anser han det knappast möjligt att
utforma en allmän lag på skadeståndsrättens område efter annan metod än den som
skadeståndskommittén har tillämpat. Med hänsyn till rättsområdets karaktär kan
det knappast undvikas, att den närmare utformningen av rättsreglerna liksom
hittills måste ske i kasuistisk form genom rättspraxis. Det är dock enligt arbetsdomstolens
ordförande en viss fördel, om praxis kan utvecklas på grundval av en skriven
lag, i vilken de allmänna riktlinjerna har fastslagits. Härtill kommer, att
förslaget innefattar inte endast en kodifiering av gällande rätt utan i
betydelsefulla avseenden också ändringar däri, som knappast kan genomföras
annat än genom lagstiftning.
Vissa
av de remissinstanser som i det väsentliga har godtagit förslagets
huvudprinciper har emellertid samtidigt tagit upp till diskussion den mera
vittomfattande frågan om att införa ett rent objektivt skadeståndsansvar för
arbetsgivare. Länsstyrelsen i Stockholms län konstaterar med beklagande, att
det inte har befunnits möjligt att ta upp frågan om objektivt ansvar enbart på
grund av arten av bedriven verksamhet till behandling. Försvarets
civilförvaltning anser starka skäl tala för att denna fråga tas upp i den nya
lagstiftningen. Förvaltningen pekar på att gränsen mellan fall, där culpöst
förfarande kan anses föreligga, och fall där objektivt skadeståndsansvar kan ifrågasättas,
ofta är fljrtande, särskilt när det är fråga om s, k. anonym culpa dvs, att
det är klart att ett fel har begåtts men ovisst vem som har felat eller
kumulerade fel, dvs, att ett flertal fel har begåtts, som inte vart för sig men
väl tillsammantagna innefattar skadeståndsgrundande culpa. Svenska
fabriksarbetareförbundet ifrågasätter, om man inte bör överväga att göra
arbetsgivare skadeståndsskyldiga vid samtliga olycksfall i arbetet. Bedömningen
av vem som har vållat en olycka blir enligt förbundet lätt godtycklig.
Tillfälligheter kan göra, att en arbetsgivare i det ena fallet blir
skadeståndsskyldig för ett olycksfall, medan ett likartat fall inte medför
någon ersättningsskyldighet. Den utvidgning av socialförsäkringen som har skett
och arbetarrörelsens målsättning att förlust vid sjukdom helt skall ersättas
genom allmän försäkring medför, i samma takt som utbyggnaden
2.2.3.1.
198 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
sker, en reducering av den kostnad som de
skadeståndsskyldiga har för ersättning till de skadelidande. Förbundet anser
det rimUgt alt en vidgning av arbetsgivares skadeståndsansvar sker allteftersom
de allmänna försäkringarna medför en lindring av skadeståndet. De ökade
riskerna i modernt industriellt arbete bör också medföra, att
skadeståndslagstiftningen ges en mer social inriktning. Förbundet anser att
kostnaderna för en sådan reform inte behöver bli aUtför betungande, eftersom
ansvarsförsäkring kan användas och kostnaderna därigenom utjämnas mellan
företagen.
LO framför tanken på en regel om omkastad bevisbörda vid
vissa svårare olyckstillfällen, då det är ogörligt för den skadelidande att
prestera bevisning om vållande, LO syftar därvid på sådana olyckor där det med
hänsyn till skadefallets särart är omöjligt inte bara att utröna vem som har
vållat skadan utan också skadeorsaken. LO anser det självfallet att en sådan
exculpationsprincip kan ersättas med en regel om objektivt skadeståndsansvar
vid särskilt farlig produktion.
Ett begränsat antal remissinstanser ställer sig avvisande
till skadeståndskommitténs förslag.
Kommerskollegium
finner det strida mot hittills gällande rättsgrundsatser i vårt land att
skadeståndsansvar skall åläggas den som förutsätts äga ekonomisk stjTka och att
ansvaret skall bli beroende av om försäkringsskydd föreligger eller skäligen
kan åstadkommas. För kommerskollegium ter det sig vidare från principiell
sjmpunkt anmärkningsvärt, att den påbyggnad av gällande
socialförsäkringslagstiftning, som ett genomförande av skadeståndskommitténs
förslag i väsentlig mån innebär, skulle avse endast de fall som ryms inom
reglerna om principalansvaret och alltså inte gälla över hela linjen.
Skadeståndskommitténs uttalande om det stötande i att den skadelidandes rätt
tiU ersättning är ekonomiskt tryggad, om ansvarsförsäkring finns, medan han i
motsatt fall kanske inte har möjlighet att få ut ens en bråkdel av det
skadestånd som bör tillkomma honom, kan enligt kommerskollegium tillämpas i
fråga om var och en som tillfogas skada genom vållande av medellös person och
som inte har laglig rätt att få full ersättning av annan än denne. Också mot
skadeståndskommitténs överväganden angående de ekonomiska verkningarna av
förslaget riktar kommerskollegium invändningar. Den omständigheten att en
arbetsgivare, som drabbas av det utvidgade principalansvaret, kan teckna en
ansvarsförsäkring, som i väsentlig mån befriar honom från utgifter vid
skadefall, är inte av avgörande betydelse. Erfarenheterna från liknande
förhåUanden tyder på att den samlade premiebelastningen på försäkringstagarna
måste komma att bli betydande och avsevärt större än f. n. Om förslaget
genomförs, torde antalet kända skadefaU komma att öka. Vidare öppnar förslaget
till viss del möjligheter för missbruk. Kommerskollegium delar inte
skadeståndskommitténs uppfattning, att dessa möjligheter kan lämnas åt sidan
vid bedömningen av förslagets ekonomiska verkningar. Slutligen framhåller
kommers-
2.2.3.1.
Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 199
kollegium, att det inte är riktigt att utan starka skäl lägga
den ekonomiska börda varom här är fråga på vissa grupper i samhället. Sådana
skäl har inte redovisats i betänkandet.
Östergötlands och Södermanlands handelskammare avstyrker
bestämt att förslaget läggs till grund för lagstiftning. Enligt handelskammaren
uppkommer svårbemästrade ekonomiska konsekvenser av en så vidsträckt ansvarighet
som förslaget innebär. Handelskammaren finner det tveksamt, om den angivna,
genomsnittliga höjningen av premierna för ansvarsförsäkring kommer att vara
tillräcklig. Skånes handelskammare finner att förslaget inte utan en omfattande
överarbetning kan läggas till grund för lagstiftning.
Två av de instanser som ställt sig avvisande till
kommittéförslaget, nämligen SAF till vars yttrande Sveriges industriförbund
och Svenska byggnadsentreprenörföreningen har hänvisat samt Sveriges
grossistförbund har bl, a, ansett att förslaget i föreliggande utformning inte
bör läggas till grund för lagstiftning, I sitt yttrande finner SAF att
förslaget visserligen innehåller åtskilligt av värde, som på ett eller annat
sätt kan komma till användning i framtiden. Men de sakliga invändningarna mot
enskUda punkter i lagförslaget är alltför många och oklarheten är alltför stor
i fråga om förslagets verkliga räckvidd, främst tUl följd av kommitténs många
uttalanden om analogisk tillämpning. I sistnämnda hänseende vänder sig
föreningen bl. a. mot skadeståndskommitténs uttalanden om analogisk
tillämpning av förslaget beträffande andra än arbetstagare och analogisk
tUlämpning av förslagets jämkningsregler. Föreningen anser det oriktigt, att
man i motiven till en lag gör uttalanden, som inte kan återföras till någon
positiv bestämmelse. Det får inte vara så, att räckvidden av en lagstiftning
är oklar i väsentliga, grundläggande frågor. Man kan enligt föreningen inte
undgå denna uppfattning, när man granskar skadeståndskommitténs förslag.
Landsfogden i Malmöhus län anser förslaget vara alltför
långtgående för att kunna godtas av rådande rättsuppfattning. De talrika
jämkningsregler som återfinns i förslaget är också så obestämt utformade att
man kan vänta en betydande ökning av antalet tvister inför domstol.
Sveriges hantverks- och industriorganisation anser att
tiden ännu inte är mogen för en lagstiftning på detta område. Vissa av
skadeståndskommitténs förslag torde sakna stöd i det allmänna rättsmedvetandet.
Reformbehovet torde i första hand kunna tillgodoses genom förhandlingar mellan
arbetsmarknadens parter. Organisationen kritiserar vidare förslagets
lagtekniska utformning och de konsekvenser i form av ökat engagemang från försäkringsväsendets
sida som skulle bli en följd av förslagets genomförande. Även järnvägsstyrelsen
anser, att anmärkningar kan riktas mot förslagets lagtekniska utformning.
2.2.3.2. Principalansvar mot utomstående. Kommitténs
förslag, att principalansvaret mot utomstående tredje man skall utvidgas till
att omfatta vål-
2.2.3.2.
200 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
lande av samtliga arbetstagare, oberoende av deras
ställning, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av en överväldigande
majoritet av remissinstanserna. Kommitténs motivering för förslaget har vunnit
anslutning från åtskilliga håll. Betydelsen av föreliggande
försäkringsmöjligheter och de ansvarsförsäkringsförhållanden som råder redan
nu har understrukits av bl. a. Svea hovrätt, skolöverstyrelsen,
generaltullstyrelsen, SAF, TCO och SR. Argumentet att ansvarsförsäkringar för
arbetgivare täcker skador som vållas av arbetstagare i större omfattning än som
motsvarar arbetsgivaren rättsligen åvilande ersättningsskyldighet anser
emellertid försvarets civilförvaltning inte kunna undgå vissa erinringar.
Civilförvaltningen biträder likväl förslaget under framhållande av skadelidande
tredje mans starka intresse av att inte ställas i sämre situation i de fall då
försäkringsskydd inte finns än i fall då arbetsgivaren har skaffat sig och
därmed den skadelidande sådant skydd. Synpunkten att kostnaden för skador som
vållas vid driften av ett företag bör bäras av företagaren som en kostnad i
rörelsen understryks särskilt av bl, a, försäkringsinspektionen, Sveriges
advokatsamfund och TCO.
De
rättstekniska fördelarna av att olikheterna mellan inom- och utomobligatoriska
förhållanden minskas har framhållits av Sveriges advokatsamfund och
magistraten i Hälsingborg. Sistnämnda remissinstans understryker i likhet med
TCO betydelsen av att behovet av en gränsdragning mellan arbetstagare i
arbetsledande eller eljest ansvarig ställning samt övriga arbetstagare
försvinner. Försvarets civilförvaltning och Sveriges lantbruksförbund för fram
liknande sjmpunkter,
överståthållarämbetet
anser att arbetsgivaren i de flesta fall torde ha större möjligheter än sina
anställda att kalkylera med och ekonomiskt bära ansvaret för skador som drabbar
tredje man på grund av anställds vållande. Man kan dock inte bortse från att
skadeståndsanspråk inte sällan kan komma att drabba även mindre bärkraftiga
företagare och att gränsdragningen mot s.k. abnormhandlingar dvs. handlingar
av så extraordinär natur att de inte bör medföra principalansvar kan vålla
praktiska svårigheter. Enligt ämbetet har arbetsgivarna relativt inskränkta
möjligheter att genom personalurval, arbetsledning m. m, begränsa riskerna för
det skadeståndsansvar som föreslås. Ansvarets omfattning är vidare tämligen
lösligt bestämt. Det kan därför vara tveksamt, om en sådan lagstiftning som
den föreslagna är den riktiga vägen att komma till rätta med de
trygghetsproblem det här gäller och om inte ämnesområdet snarare har anknytning
till sociallagstiftningen, närmast till socialförsäkringsväsendet. Den höga
grad av skönsmässighet som torde komma att prägla rättstillämpningen kan också
inge betänkligheter, men ämbetet vill inte motsätta sig de riktlinjer som
kommittén föreslår i denna del.
Justitiekanslem ger uttryck för betänkligheter mot att
principalansvar skall tillämpas i privata förhållanden. Kommitténs ståndpunkt
bör dock
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 201
godtas, helst som samma reglering redan gäller i Danmark
och Norge utan att veterligen någon olägenhet har framkommit där.
Kommerskollegium vänder sig särskilt mot att principalansvaret skall tillämpas
beträffande ideell verksamhet och privata förhållanden men framhåller också det
vanskliga i att åstadkomma en gränsdragning, som är tillfredsställande från alla
synpunkter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser själva utgångspunkten
för införande av objektivt ansvar för arbetsgivare vara de med industriell
eller liknande verksamhet förknippade skaderiskerna och ifrågasätter därför om
inte de rent privata förhållandena bort lämnas utanför. Arbetsdomstolens
ordförande framför liknande synpunkter men pekar också på möjligheten att
motverka obilliga konsekvenser genom den jämkningsregel som 3 § i kommitténs
förslag innehåUer.
Endast
landsfogden i Malmöhus län avstyrker kommittéförslaget i denna del. Han
invänder bl. a att möjligheten till ansvarsförsäkring inte bör tillmätas så
stor betydelse och att reglerna om principalansvar kommer att drabba många som
i dag inte tecknar ansvarsförsäkring.
2.2.3.3. Principalansvar mot egna arbetstagare. Kommitténs
förslag vinner också i denna del anslutning från majoriteten av
remissinstanserna, som väsentligen godtar kommitténs skäl och synpunkter.
Magistraten i Hälsingborg anser det sålunda ur rättvisesynpunkt svårt att
föreställa sig att inte samma principalansvar skulle gälla mot egna anställda
som mot utomstående tredje man. Justitiekanslem påpekar, att ett oinskränkt
principal-ansvar över hela fältet medför en rättstekniskt sett enklare och
klarare lösning. Försäkringsmässigt kan ansvaret vidare kanaliseras till
arbetsgivarens eventuella ansvarsförsäkring utan att merkostnaden blir
betungande. Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län har inte heller någon
erinran mot förslaget men anser att frågan om de ekonomiska konsekvenserna för
näringslivet om möjligt bör undersökas närmare. Sveriges advokatsamfund finner
förslaget välgrundat men förutsätter, att ansvarsförsäkringens villkor
anpassas efter de nya reglerna. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser det
möjligt att genomföra de förändringar i ansvarighetsförsäkringarnas omfattning
som kommittén har framhållit som nödvändiga för anpassning till den föreslagna
lagstiftningen. Förbundets uttalande äger f. ö. giltighet också beträffande
andra delar av kommitténs förslag.
Arbetsdomstolens
ordförande anser det vara befogat att begränsa principalansvaret mot egna
arbetstagare till personskador, eftersom jämförelsevis bagatellartade anspråk
på ersättning för sakskada kan medföra betydande administrativa besvärligheter
för arbetsgivarna och då en viss risk för missbruk av rätten till skadestånd i
sådana fall föreligger. Civilförsvarsstyrelsen befarar, att ett utvidgat
principalansvar med mycket begränsad regressrätt kan medföra, att aktsamheten
slappnar. Styrelsen avvisar dock inte förslaget, bl, a, med hänsyn till de goda
erfarenheterna från Danmark.
2.2.3.3.
202 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972
KommerskoUegium finner det tveksamt, om förslaget i denna
del bör godtas. Förhållandena måste enligt kommerskollegium många gånger bli
sådana att det skulle vara stötande för rättskänslan att pålägga arbetsgivaren
ett ansvar som rätteligen är att betrakta som strikt. Om t. ex. en funktionär
under en idrottstävling skadar en annan funktionär, skulle den anordnande
föreningen bli skadeståndsskyldig. Kollegium kan inte finna något bärande skäl
för att just föreningen skall gottgöra den skadelidande.
Skånes handelskammare och handelskammaren i Karlstad anför
också betänkligheter, bl. a. med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för
arbetsgivarna, Skånes handelskammare anser det ligga närmast till hands att
frågan om utvidgningen av principalansvaret blir löst genom avtal mellan
arbetsmarknadsparterna. Handelskammaren i Karlstad anser sig ha anledning anta
att kostnadsstegringen i verkligheten blir större än 25 procent.
Några
remissinstanser har uttryckligen avstyrkt förslaget i denna del. SAF åberopar
att den nuvarande gränsdragningen för principalansvaret har förankring i ett
betraktelsesätt, som omfattas också av vida kretsar på arbetstagarsidan. Detta
betraktelsesätt innebär, att arbetsgivaren svarar endast för skador som han
kunnat förebygga genom lämpliga åtgärder. I vissa fall får han bära ett ännu
vidare ansvar, nämligen när särskilda risk-eller kontraktssynpunkter motiverar
detta. Enligt föreningens uppfattning är det inte rimligt och inte heller
underbyggt av någon uppfattning på arbetsmarknaden att arbetsgivaren skall
åläggas ett generellt skadeståndsansvar i situationer där det över huvud taget
inte har varit möjligt för honom att vidta någon förebyggande åtgärd.
Föreningen anser redan vissa av kommitténs egna uttalanden med styrka tala mot
reformen. Det gäller sålunda vad kommittén har anfört om
yrkesskadeförsäkringen, om möjligheterna att lösa det föreliggande problemet
genom frivilliga överenskommelser på arbetsmarknaden och om riskerna för
missbruk. Enligt föraningen kan man inte uteslutande ta hänsjm till
möjligheterna till ansvarsförsäkring. Det måste vara viktigare att ta hänsyn
till det betraktelsesätt som på ett naturligt sätt har vuxit fram. Det
betydande antal småföretagare som saknar ansvarsförsäkring skulle finna sig
obegripligt hårt drabbade, om förslaget genomförs. Som tidigare nämnts
avstyrker landsfogden i Malmöhus län varje utvidgning av principalansvaret.
Några remissinstanser tar upp frågan om obligatorisk
ansvarsförsäkring för arbetsgivare. LO anser i likhet med TCO att man bör
utreda frågan om en obligatorisk försäkringsplikt, som enligt LO också bör vara
straffsanktionerad. LO beaktar därvid särskilt den skadelidandes berättigade
anspråk på att få full ersättning för sin skada utan hänsyn till principalens
solvens, vidare den verkan en sådan försäkringsplikt bör få bl. a. på
premiekostnaden och slutUgen möjUgheten till jämkning. Utredningen bör enligt
LO inte utgöra hinder mot att principalansvaret snabbt genomförs. En del av de
av LO hörda fackförbunden understryker bl. a. betydelsen av att arbetstagarna
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 203
genom ett system med obligatorisk ansvarsförsäkring skulle
beredas ökat skydd mot personligt skadeståndsansvar. Synpunkten delas av SR,
som vidare framhåller, att det även från arbetsgivarnas synpunkt förefaller
lämpligast att dessa alltid tecknar försäkring för sitt principal ansvar, och
som utgår från att arbetsgivarna i försäkringsrättsligt hänseende skulle få samma
ställning som ägare av motorfordon. Samverkande träfacken anser att kostnaderna
för en obligatorisk försäkring inte bör överdrivas och att man med en sådan
försäkring uppnår bättre riskutjämning med lägre premienivå. Socialstyrelsen
anser, att en lagstiftning om principalansvar senare kan kompletteras med
bestämmelser om obligatorisk försäkring.
Kommitténs
uttalanden om analogisk tillämpning av de föreslagna reglerna beträffande
vållande av andra än arbetstagare har i allmänhet inte rönt allvarligare
invändningar men har föranlett åtskilliga kommentarer. Dessa kommer jag att
beröra närmare vid behandlingen av de enskilda bestämmelserna (avsnitt
5.1.3.1.).
2.2.3.4. Uppdragsgivares ansvar för vållande av
självständig medhjälpare. Förslaget i denna del tillstyrks eller lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser, bland dem justitiekanslem, hovrätten för
Nedre Norrland, socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Jämtlands län, Svenska
försäkringsbolags riksförbund, LO, TCO och Svenska landstingsförbundet.
Magistraten
i Hälsingborg tillstyrker också förslaget men ifrågasätter, om Inte
principalansvar för självständig medhjälpare bör inträda även i vissa andra
fall än då fråga är om fullgörande av lagstadgad förpliktelse, t. ex. när ett
entreprenadföretag anlitas för fönsterputsning. Magistraten understryker
vidare bl, a., att motivuttalandena inte bör tilläggas alltför bindande
karaktär. Föreningen Sveriges häradshövdingar, som inte heller motsätter sig
förslaget, kritiserar kommitténs motivering att uppdragsgivaren inte skall
kunna befria sig från ansvaret för en förpliktelses fullgörande genom att
övervältra förpliktelsen på en annan. Den förpliktelse som inte får eller inte
kan övervältras är skyldigheten att utföra vissa åtgärder, däremot inte
principalansvaret. Det är enligt föreningen i själva verket lagstiftaren som av
bl. a. sociala skäl övervältrar principalansvaret från den som faktiskt är
arbetsgivare vid arbetets utförande till den som har det primära ansvaret
gentemot samhället för att arbetet blir utfört på rätt sätt och i rätt tid.
Inte heller generaltullstyrelsen motsätter sig förslaget men framhåller, att det
utsträckta principalansvaret kan bli konkurrenshämmande. En arbetsgivare är
enligt styrelsen nämligen inte villig att anlita annan självständig medhjälpare
än den som kan ställa betryggande säkerhet för att uppdragsgivaren inte
riskerar att drabbas av ansvar för skada, som omfattas av medhjälparens
principalansvar.
Ett par remissinstanser, som har intagit en i princip
positiv hållning till
2.2.3.4.
204 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 dr
1972
förslaget, har ifrågasatt om det inte i förslaget bör tas
upp en särskild bestämmelse om rätt för uppdragsgivaren att av den
självständige med hjälparen kräva åter vad han har utgett.
Några remissinstanser har intagit en mera klart avvisande
hållning till förslaget i denna del, Svea hovrätt framhåller, att om arbetsgivaren
har en konkret politirättslig förpliktelse att vidta en skadeförebyggande
åtgärd,, han enligt gällande rätt torde ha en långtgående plikt att tillse att
åtgärden verkligen vidtas. Tillsynsplikten torde enligt hovrätten vara i stort
sett densamma oberoende av om egen arbetskraft eller självständig medhjälpare
anlitas. Rättsfall från ett hithörande område husägares skyldighet att genom
snöskottning hindra olycksfall ger enligt hovrätten vid handen, att någon
lättnad i ansvaret inte uppnås genom anlitande av en självständig medhjälpare.
Men i praxis har man varit obenägen att ålägga uppdragsgivaren ansvar i fräga
om skador som inträffar under det att en självständig medhjälpare utför sitt
uppdrag. Med hänsyn bl. a. till dessa förhållanden ifrågasätter hovrätten, om
det finns ett verkligt behov av en sådan lagregel som den föreslagna, helst som
den anlitade medhjälparen ofta kan vara ekonomiskt starkare än sin
uppdragsgivare. Enligt hovrätten bör domstolarna vid bedömande av ansvar för
medhjälpares vållande ha friare händer än vad förslaget anger. Ett lagstadgande
i ämnet kan enligt hovrättens uppfattning svårligen bli fullt tydligt. Som
exempel anger bovrätten att den föreslagna lagtexten inte synes täcka
författningsrum, som bara innehåller en allmän erinran om att nödig aktsamhet
skall iakttas, och inte heller förpliktelser enligt den oskrivna
grannelagsrätten eller enligt föreläggande som myndighet utfärdar med stöd av
lag. Hovrätten finner att tillämpningsområdet i så fall skulle bli ganska snävt.
Kommerskollegium ger åtskilliga exempel på svårigheten att
tolka bestämmelsen i 2 § i kommitténs förslag och på obilliga verkningar, som
talar mot att förslaget genomförs. Kollegium påtalar särskilt, att den som är
pliktig att vidta en viss åtgärd inte så sällan lär befinna sig i det läget att
han inte kan bedöma hur åtgärden skall utföras och därför vänder sig till en
sakkunnig på området för att få arbetet gjort. En villaägare bör t. ex. inte
bli ersättningsskyldig för skada som en behörig el-installatör vållar i samband
med reparationer av en elanläggning i villan. Kollegium anser, att det saknar
större betydelse om förslaget i denna del inte genomförs och finner att en
skadeUdande vanligen torde vara tillräckUgt skyddad genom att få rätt till ersättning
av den självständige medhjälparen. Västergötlands och Norra Hallands
handelskammare efterlyser en rättvisare lösning och ifrågasätter, om en
uppdragsgivare rimligen bör vara ansvarig för en självständig medhjälpare och
dennes folk i andra fall än då uppdragsgivaren har underlåtit att lämna
medhjälparen upplysning om förhållanden som medhjälparen inte utan vidare hör
ha haft eller ha skaffat sig kännedom om på grund av sin sakkunskap.
2.2.3.4.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 205
Även SAF avstyrker förslaget. Detta statuerar enligt
föreningen ett ansvar för uppdragsgivaren även för de skadefall som inträffar i
uppdragstagarens verksamhet till följd av uppdraget. Bestämmelsen skall kunna
tillämpas också vid förpliktelser som grundas på en allmänt utformad föreskrift
som t. ex. 7 § arbetarskyddslagen. Trots kommitténs uttalanden om möjligheterna
att ur en sådan föreskrift härleda ett konkretiserat åliggande att vidta en
bestämd åtgärd finner föreningen det uppenbarligen inte vara möjligt att närmare
bedöma räckvidden av förslaget i denna del. Bortsett härifrån finns det enligt
föreningen inte bärande skäl för en regel av så överraskande art. Det gäller
här förhållandet mellan självständiga företagare. Uppdragsgivaren skall ha
full regressrätt mot uppdragstagaren. Också i övrigt är förhåUandet mellan
parterna dispositivt. Mot den bakgrunden finner föreningen inte något skäl att
lagstifta om ett principalansvar företagare emellan.
Stadsjuristen
i Stockholm understryker förslagets vittgående verkningar och belyser mycket
utförligt svårigheten att tillämpa det. En analys av kommitténs exempel på
lagstiftning, som skulle medföra skadeståndsansvar för fastighetsägare på grund
av byggnadsentreprenörs åtgärder, ger enligt stadsjuristen vid handen att det
är oklart, om förutsättningarna för detta skadeståndsansvar verkligen
existerar. Det lär nämligen inte bara i fråga om grannelagsrätt och
byggnadslagstiftning vara ytterst besvärligt att fastställa, om lagstiftningen
kan sägas ålägga en uppdragsgivare att i någon särskild egenskap vidta en
skadeförebyggande åtgärd. Förslaget skulle kunna få endast partiella
verkningar, t. ex. därigenom att många skadefall vid byggnadsentreprenader
faller utanför. Bortsett från de olägenheter som är förenade därmed anser
stadsjuristen att förslaget är mindre väl motiverat. Kommittén antar, att
entreprenören regelmässigt är den ekonomiskt svagare parten i
avtalsförhållandet och att därför från både dennes och den skadelidandes
synpunkt är rimligast, att byggherren får svara för skador till följd av
arbetet. Motivet är inte bärande, när det gäller
byggnadsentrepre-nadförhållanden. Det låter sig inte säga, att entreprenörerna
ens regelmässigt framträder som en ekonomiskt svagare part än beställarna. Det
motsatta förhållandet är mycket vanligt. Kommitténs förslag innefattar en
reglering rakt motsatt den som är normal vid byggnadsentreprenader. Enligt de
vanligen använda kontraktsvillkoren fritas byggherren i princip från
ansvarigheten för sådan skada på tredje mans person eller egendom som
orsakas av entreprenadarbetet. Förslaget skulle leda till att skadeståndskraven
normalt kommer att riktas mot byggherren och inte som nu mot entreprenören,
varpå byggherren lika regelbundet skulle regressvis yrka ersättning av
entreprenören för utgivet skadestånd. Två skadeståndsprocesser skulle alltså
kunna uppkomma. Vidare anser stadsjuristen det inte ara rimligt att också skada
vållad av entreprenörens folk skall kunna rutlösa ansvar för byggherren.
Uppgörelsen skulle därmed ytterligare kom-
2.2.3.4.
206 Kungl Majits proposition nr 5 år
1972
pliceras, Processuelll blir vidare byggherren försatt i en
mindre gynnsam position, eftersom entreprenören har långt större möjligheter
att framskaffa bevismaterial. Den förre skulle ofta komma i den situationen att
ersättning för utgivet skadestånd inte alls kan utgå eller kan utgå med endast
jämkat belopp. Som ytterligare ett skäl mot förslaget anför stadsjuristen, att
entreprenörer och andra självständiga medhjälpare under senare tid har skaffat
sig ökat skydd genom ansvarsförsäkring och att ansvaret från preventiv sjmpunkt
bör vila på entreprenören, som har den största kunskapen och erfarenheten på
sitt verksamhetsområde. Entreprenören kan också bäst bedöma risken och vidta
betryggande åtgärder mot skadefall. I allt väsentligt likartade synpunkter
framförs av Svenska stadsförbundets styrelse, Stockholms stadskollegium,
gatukontoret och hamnstyrelsen i Stockholm, som samtliga avstyrker förslaget i
denna del och påpekar, att gränsdragningen mellan sådana skadevållande
arbetsmoment som faller in under de särskilda förpliktelserna och övriga
skadevållande handlingar kan vålla svårigheter.
Vissa av stadsjuristens synpunkter delas av
överståthållarämbetet, som anser det mindre tillfredsställande med en
föreskrift om skadeständsskyldighet i syfte att få bestämmelser om
skadeförbyggande åtgärder efterlevda. Svenska kommunförbundet intar också en
avvisande hållning men redovisar synpunkter av delvis annan karaktär.
Förbundet finner, att osäkerhet kommer att bestå i frågan, när uppdragsgivaren
blir ansvarig för självständig medhjälpares vållande på annan grund än att
politirättsUga förpliktelser har åsidosatts. Avvikelser från huvudregeln att
uppdragsgivaren går fri från ansvar bör enligt förbundet måhända inte komma i
fråga utan att särskilda omständigheter kan åberopas. Förbundet anser, att man
utan lagstiftning men genom ett utbyggt försäkringsskydd kan uppnå ett
tillfredsställande skydd för skadelidande tredje man. En utredning om
försäkringsskyddets betydelse i skadeståndsfrågorna bör inte föregripas genom
att man inför lagbestämmelser om ett utsträckt principalansvar utifrån
politirätts-liga aspekter.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen ansluter sig till
SAF:s jrttrande och för fram vissa speciella synpunkter i anslutning till
kommitténs uttalande, att den som är bärare av en förpliktelse inte bör kunna
undandra sig det ekonomiska ansvaret för förpliktelsens fullgörande genom att
uppdra åt någon utomstående att vidta vissa åtgärder. I det avseendet anser föreningen
att förslaget motverkar tendenser att överföra det objektiva ansvar som under
vissa betingelser anses föreligga inom grannelagsrätten på en part som enligt
rättspraxis inte bör belastas med ansvaret. De huvudsakUga riskerna för skada
på grannfastighet faller emellertid utanför den allmänna ansvarsförsäkringen.
Den normala ansvarsförsäkringen för en entreprenörs byggnadsverksamhet täcker
sålunda inte det s.k. byggherreansvaret. Om ett principalansvar införs, är det
ur den aspekten av värde att reglerna ut-
2.2.3.4.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 207
formas så, att det blir möjligt att fastställa vem som har
att bära detta ansvar bland det flertal entreprenörer som är engagerade i samma
projekt. Osäkerhetsmoment uppkommer enligt föreningen, om den nya lagstiftningen
inte kan utpeka rätt subjekt.
2.2.3.5. Begränsning till person- och sakskada.
Majoriteten av de få re
missinstanser som har uttalat sig i denna del tillstyrker, att lagstiftningens
räckvidd begränsas på det sätt som kommittén har föreslagit. Försvarets
civilförvaltning ifrågasätter, om principalansvaret skall täcka också ersätt
ning för sveda och värk samt för lyte och framtida men. Förvaltningen
framför dock inte något konkret ändringsförslag. Hovrätten för Nedre Norr
land och Svenska försäkringsbolags riksförbund efterlyser mera klarläg
gande uttalanden om analogisk tillämpning av förslaget vid ren förmögen
hetsskada. Enligt förbundet är det tveksamt, om en sådan tillämpning bör
förekomma, när anställd vållar arbetskamrat ren förmögenhetsskada eller
icke-ekonomisk skada.
Sveriges
lantbruksförbund motsätter sig att principalansvaret begränsas till att gälla
person- och sakskada. Begränsningen saknar enligt förbundet principiell grund.
Hela skadan av den beräkneliga risken bör såsom i Danmark och Norge vara
ersättningsgiU.
2.2.3.6. Jämkning av principalansvar. Kommitténs förslag i
denna del
har i princip godtagits eller lämnats utan erinran av majoriteten av remiss
instanserna. Det avstyrks helt bara av vissa arbetstagarorganisationer.
Justitiekanslem
anser goda skäl föreligga för jämkningsregeln, som främst avser att hålla
utvidgningen av principalansvaret inom en lämplig ram. Sedd på detta sätt är
regeln tillräckligt motiverad, även om den medför att rättsläget blir mera
svårbedömt, när principalansvar görs gällande. Denna olägenhet kan emellertid
motverkas genom att man i motiven drar upp någorlunda fasta riktlinjer för
tillämpningen. Justitiekanslem finner i likhet med kommittén, att hänsyn inte
bör tas till handlingens beskaffenhet utan att regeln bör inriktas på fall då
den ansvariges ekonomiska förhållanden gör principalansvaret oskäligt
betungande. Svea hovrätt har anfört liknande sjmpunkter. Kommerskollegium
anser också jämkningsregeln behövlig. Den bör dock inte motiveras av hänsyn
till mindre företagare och privatpersoner, som saknar eller har otillräcklig
ansvarsförsäkring. Enligt kollegium har den omständigheten ingen betydelse,
eftersom ansvarsförsäkringarna bör anpassa sig efter skadeståndsreglerna och
inte tvärtom.
SAF har
inte någon erinran mot den i förslaget angivna principiella normen för
jämkning. Enligt föreningen är det dock inte försvarligt att utesluta hela
gruppen av arbetsgivare, som själva deltar i arbetet under omständigheter som
föga skiljer dem från de anställda, från jämkningsmöjlighet vid eget vållande
eller vållande hos »organledningen». Skäl till jämk-
2.2.3.6.
208 Kungl Maj.ts proposition nr 5 år
1972
ning kan föreligga, när arbetsgivaren själv har varit
vållande, inte minst om man beaktar, att arbetsgivaren i ett litet företag ofta
ensam fungerar som arbetsledning.
Försäkringsinspektionen anser, att kretsen av de fall där
jämkning får ske av hänsyn till den skadelidande bör begränsas i väsentligt
större omfattning än kommittén har förutsatt. Med hänsyn till den relativt
ringa kostnad som en ansvarsförsäkring medför även för mindre företagare finns
det enligt inspektionen inte anledning att bedöma underlåtenhet att teckna
försäkring aUtför milt. Liknande synpunkter framhålls av försvarets civilförvaltning
och av Svenska försäkringsbolags riksförbund, som föreslår att jämkning över
huvud taget inte skall förekomma inom den ram som skulle kunna täckas av
ansvarsförsälaing. Stadsdomarföreningen anser att jämkning med anledning av
att arbetsgivaren saknar eller har otillräcklig ansvarsförsäkring bör komma i
fråga bara i undantagsfall,
7'CO finner det tveksamt om en jämkningsmöjlighet bör
införas och anser att den i varje fall inte bör gälla näringsidkare, även om
den skulle gälla för »smärre förhållanden». De som bedriver ekonomisk
verksamhet bör vara underkastade samma ansvarighet, oavsett rörelsens storlek.
Organisationen förordar, att jämkningsregeln i första hand begränsas till att
gälla icke-ekonomisk verksamhet och att bestämmelsen utformas så, att det klart
framgår att den skall tolkas restriktivt. Regeln bör, enUgt TCO, inte gälla
sådana självförsäkrare som t. ex. stat och kommun.
En klart avvisande hållning till förslaget i denna del
intar LO och SR samt vissa av de fackförbund som LO har hört. Vad LO anför
synes representativt för dessa remissinstansers inställning.
Det förhållandet att småföretagare eller privatpersoner som
mer eller mindre tillfälligt kommit i arbetsgivarställning underlåtit att
teckna försäkring och därvid självför\'ållat satt sig i en brydsam ekonomisk
situation när skada inträffar, kan enligt LO:s förmenande inte utgöra
tillräckliga skäl för en jämkningsgrund, än mindre bör en ringa skaderisk i
de.ssa arbetsgivares verksamhet erhålla den rättsföljd som här angivits. En
mindre skaderisk bör enbart komma till uttryck i en lägre försäkringspremie,
vilket otvivelaktigt skulle få till följd en ytterligare utbredning av
ansvarsförsäkring och stärka strävan att vidtaga skyddsåtgärder mot skada.
Kommitténs förslag måste anses få den motsatta effekten. LO vill här påpeka att
erfarenheten har visat att de arbetsgivare som har underlåtit att teckna
försäkring oftast är de som haft en otillfredställande skyddsstandard på
arbetsplatsen, ett förhållande som kommittén inte synes ha observerat. Man bör
också beakta att även om det åligger principalen att bevisa att ett ojämkat
skadestånd, när försäkring saknas, skulle, därest det utdömdes, vara oskäligt
betungande med hänsyn till hans ekonomiska situation, torde det vara ytterst
svårt för domstolarna att skapa sig en objektiv bild av den aktuella
situationen på andra grunder än vad som från den skadevållandes sida visats, än
mindre torde det för den skadeUdande kärandeparten finnas någon möjlighet av
rättslig betydelse att motbevisa svarandens påstående i detta avseende. Detta
torde medföra, att man har all anledning befara, att
2.2.3.6.
Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1972 209
kommitténs förslag härigenom kommer att leda till en icke
önskvärd rättsosäkerhet och oenhetlig praxis, och båda dessa faktorer kommer i
hög grad att motverka att en större fasthet i regelsystemet än vad som för
närvarande är fallet uppnås. Den omständigheten att skadefallen intar en
särställning på grund av att principalen oberoende av egen culpa svarar för
annans vållande utgör ingen avvikelse från nu gällande rätt och såvitt bekant
har något krav på jämkning på denna grund ej tidigare framförts, varför det kan
antagas att denna juridiska konstruktion ej medfört någon olägenhet av praktisk
betydelse.
Vidare
torde rättsliga åtgärder mot en principal som saknar försäkring i praktiken
inte vidtagas såväl på grund av att denne oftast saknar utmätningsbara
tillgångar som på grund av att parterna genom ulomprocessuella förhandUngar kan
nå en för båda parter godtagbar lösning. Att med hänsyn till rena undantagsfall
införa jämkningsmöjlighet av sådant slag, att innehållet i §§ 1 och 2 betänkligt
urholkas och vissa principalers brist på ett socialt ansvar för sina anställda
premieras, synes LO ur principieU synpunkt helt oacceptabelt och praktiskt
omotiverat.
2.2.3.7. Förhållandet till speciallagstiftning och till
kontraktsrättsliga regler. Kommitténs allmänna uttalanden om förslagets
förhållande till speciallagstiftning har inte rönt gensagor under
remissbehandlingen. Förslaget om en särsldld undantagsregel för vissa
trafikskador har i princip godtagits eUer lämnats utan erinran. Till vissa uttalanden
om regelns räckvidd och närmare utformning återkommer jag vid behandUngen av de
ensldlda bestämmelserna i mitt lagförslag (avsnitt 5.1.3.8.).
Frågan om
tUlämpligheten av de nya reglema i inomobligatoriska förhållanden har berörts
närmare av några remissinstanser. Justitiekanslem ifrågasätter om full
överensstämmelse har uppnåtts mellan kommitténs lagtext och dess motiv,
eftersom lagtexten enligt ordalydelsen är tUlämplig även i
kontraktsförhållanden. Mot detta bör enligt ämbetet inte riktas någon
invändning, eftersom ett oinskränkt principalansvar redan gäller i dessa fall
och det t. o. m. är nödvändigt att det principalansvar mot egna arbetstagare
som kommittén föreslår kan grundas på själva lagtexten. Justitiekanslem
konstaterar emellertid, att jämkningsregeln i enUghet med det anförda blir
direkt och inte som kommittén tycks mena bara analogiskt tillämpUg vid
inomobUgatoriska skadefall. Detta förhållande skuUe få vissa konsekvenser, när
skadeståndsskyldigheten är inskränkt i arbetsförhållanden. Justitiekanslem
anser det sålunda möjligt, att ett generellt införande av en regel om
oinskränkt principalansvar i vissa avseenden kan påverka hittUlsvarande
rättsläge även i kontraktsförhållanden. SärskUt bör avtalslagens regler om s.k.
stäUningsfullmakt uppmärksammas. Även om dessa regler har tiU omedelbart syfte
att reglera en arbetsgivares avtalsrättsliga bundenhet, har de dock i
rättspraxis fått viss betydelse vid bedömniQgen av om en arbetsgivare skall
åläggas ersättningsskyldighet för sakskador som en anställd har vållat en kund.
Om lagförslaget antas, blir det ett problem, huruvida ansvaret mot
kontraktspart i dessa fall alltjämt bör
14 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
210 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
begränsas enligt vad som gäller för ställningsfullmakt,
eller om förslagets regler om principalansvar bör tillämpas. Dessa regler har
ett vidare tiUämpningsområde, bl, a. därför att principalansvar på grund av
arbetstagares handlande bör inträda även om den skadegörande handlingen inte
har inneburit fuUgörande av ett tjänsteåliggande. De spörsmål som nu har
berörts förtjänar enhgt justitiekanslem att ytterligare belysas under de
fortsatta förarbetena. Delvis liknande synpunkter har framförts av Sveriges
juristförbund, som påpekar bl, a, att reglerna synes bli tillämpliga också i
kontraktsförhållanden genom att den skadelidande i den föreslagna bestämmelsen
om principalansvar betecknas med ordet »annan» och inte med uttrycket »tredje
man» eller »utomstående». Reglerna om principalansvar bör enligt förbundet
meddelas i klart medvetande om att direkt inte endast analogisk tillämpning
av dem kan komma i fråga även inom kontrakt. Även arbetsdomstolens ordförande
anmärker, alt någon begränsning av tillämpningsområdet tiU utomobligatoriska
förhållanden inte framgår av lagtexten. Han ifrågasätter, om tilhäckliga skäl
föreligger att från tillämpningsområdet undanta person- och sakskador som
vållas i kontraktsförhållanden.
I några jrttranden berörs särskUt kommitténs uttalanden om
jämkningsregelns tillämpning i kontraktsliknande förhållanden, Justitiekanslem
anser i likhet med kommittén, att en möjlighet tiU jämkning är önskvärd, när
fråga är om mera perifera biförpliktelser till kontrakt, särskilt i situationer
som inte skiljer sig mycket från utomobligatoriska skadefall. Som exempel
nämner justitiekanslem skadeståndsansvaret för en butiksinnehavare mot en
kund, som har halkat på trappan till butiken. I andra fall, när ett
skadeståndsansvar är kontraktsrättsligt färgat, t. ex. när en säljare ansvarar
mot en köpare för s. k. skadebringande egenskaper hos försålt gods, kan man
ställa sig tveksam till det lämpliga i en jämkning. Jämkning bör enligt
justitiekanslem över huvud taget ske med stor återhållsamhet, när ett
kontraktsförhållande föreligger mellan parterna, och bör få äga rum bara när
skadefallet har haft så ringa samband med kontraktsförhållandet att det lika
gärna kunnat inträffa i en rent utomobUgatorisk situation. Med denna
inställning torde möjUgheterna att jämka principalansvaret mot egna
arbetstagare bU starkt begränsade, något som kommittén inte alls har berört i
detta sammanhang. Det är enUgt justitiekanslem önskvärt, att en grundläggande
norm för jämkningsregelns tillämpning i kontraktsförhållanden framgår av
lagtexten. Sveriges juristförbund ställer sig mer tveksamt till en tillämpning
av jämkningsregeln inom kontraktsförhållanden. Om en sådan regel införs i fråga
om utomobligatoriskt principalansvar, kan visserUgen kanske främst av
konsekvensskäl en möjlighet till jämkning vara motiverad även inom kontrakt,
åtminstone när mera perifera bi-förpliktelser har eftersatts. En generell
jämkningsmöjlighet inom kontrakt anser förbundet däremot inte befogad.
Likformighet mellan utomobligato-
2.2.3.7.
Kungl. Maj:ts propositioii nr 5 år 1972 211
riska och inomobligatoriska förhållanden låter sig här
inte med fördel etableras.
Frågan om de föreslagna reglerna skall ha dispositiv
karaktär och särskilt frågan om tillåtligheten av s, k. friskrivningsklausuler
berörs av några remissinstanser. TCO föreslår en uttrycklig bestämmelse om att
reglerna om principalansvar skall vara tvingande. En motsatt lösning är
otillfredsställande med tanke såväl på den skadelidande som på den
arbetstagare som har varit vållande till skadan. I fråga om möjligheterna att
en friskrivningsklausul jämkas eller lämnas utan avseende eidigt grunderna för
8 § skulde brevslagen hävdar TCO, att det är mycket svårt att få ett sådant
undantag tillämpligt. Föreningen Sveriges häradshövdingar framhåller i
sistnämnda hänseende, att frågan vad som är »uppenbart otillbörligt» kan blir
föremål för så skiftande och kontroversieUa uppfattningar i ett framåtskridande
samhälle, att lagstiftaren bör lämna ytterUgare vägledning för rättstillämpningen.
Också hovrätten för övre Norrland och generaltuUstyrelsen anser det önskvärt
att uttryckliga regler om friskriAmingsrätten tas upp i lagen. Detsamma gäller
försvarets civilförvaltning, som framhåller, att friskrivning kan förekomma i
militära sammanhang vid demonstrationer av materiel, vid studiebesök och när
utomstående färdas i flygplan, med örlogsfartyg etc. Med hänsyn till frågans
kompUcerade natur samt dess obligationsrättsliga och skadeståndsrättsUga
aspekter torde den dock enUgt civilförvaltningen knappast kunna regleras i det
föreUggande lagförslaget.
2.2.3.8. Principalansvar i offentligrättsliga
förhållanden. Frågan om de föreslagna bestämmelsernas direkta eller analogiska
tillämpning inom verksamhet som bedrivs av staten eller kommun har berörts av
åtskUliga remissinstanser. Av skäl som jag tidigare har anfört har denna fråga
numera bara ett begränsat intresse. I den mån remissjrttrandena ännu har
betydelse kommer de att redovisas vid behandlingen av frågan om det allmännas
skadeståndsansvar (avsnitt 2,3,5.).
2.2.4. Departementschefen
2.2.4.1. Gällande rätt. Det finns hos oss inte några
lagfästa regler om skyldighet för en arbetsgivare i allmänhet att ersätta
skada som vållas av hans arbetstagare. Av gammalt har juridiska personer ansetts
svara för handlande av sina organ, t. ex. verkstäUandé direktören i ett
aktiebolag, men detta ansvar räknas inte till det egentliga principalansvaret
utan får ses som ett utflöde av den allmänna culparegeln om ansvar för eget
vållande. I kontraktsförhåUanden gäller emellertid i allmänhet, att en
kontraktspart svarar för skada som någon av hans anställda eller andra
medhjälpare vållar den andra parten genom försummelse i samhand med avtalets
fullgörande. I rättspraxis har vidare utbildats vissa grundsatser om
principalansvar utan-
2.2.4.1.
212 Kungl Maj.ts proposition nr 5 år
1972
för kontraktsförhållanden. Som huvudregel gäller, att en
arbetsgivare bUr skadeståndsskyldig, om någon som tillhör hans drifts- eller
arbetsledning i sin tjänst vållar tredje man skada. Till grund för denna
princip ligger ett resonemang som går ut på att en företagare inte genom att
överlåta drifts-eUer arbetsledningen till annan person skall kunna undgå den
ansvarighet som skulle drabba honom om han själv utövat ledningen. I linje med
dessa tankegångar ligger det skadeståndsansvar som anses åvila en arbetsgivare
också för vållande av arbetstagare som utan att tillhöra drifts- eller arbetsledningen
har anförtrotts en från risksynpunkt särskilt ansvarsfull uppgift. Dessa regler
gäller oavsett om arbetsgivaren är en fysisk eller en juridisk person. De
tillämpas både i förhållande till en helt utomstående tredje man och när den
skadelidande själv är anställd hos arbetsgivaren.
I viss utsträckning har principalansvar utanför kontraktsförhållanden
ålagts enUgt kontraktsrättsliga regler, nämligen när något egentligt avtal
mellan arbetsgivaren och den skadelidande inte har förelegat men en likartad
s. k. kvasikontraktsrättslig situation har varit för handen. Principalansvar
för de lägst anställda har tiUämpats också när skada har vållats genom
åsidosättande av en biförpliktelse i ett kontrakt, dvs. en förpliktelse som
anses följa av avtalsförhållandets natur, inte av något uttryckligt åtagande.
Vid sidan av de nu återgivna grundsatser om
principalansvar som har utbildats i rättspraxis firms speciallagstiftning om
utvidgat principalansvar utanför kontraktsförhållanden på särskilda
verksamhetsområden.
I främmande länder har rättsutveckUngen gått i riktning
mot vidgat principalansvar, I åtskilliga med Sverige jämförUga industriländer
svarar en arbetsgivare för vållande av alla sina arbetstagare också utanför
kontraktsförhållanden. Även i länder, som inte erkänner ett rent och
oinskränkt principalansvar, ger gällande regler de skadelidande i aUmänhet ett
bättre skydd än de grundsatser som tillämpas i svensk rättspraxis. Utvecklingen
går i dessa länder i riktning mot en skärpning av arbetsgivaransvaret.
2.2.4.2. Kommittéförslaget och remissyttrandena.
Skadeståndskommittén betecknar rättstillståndet hos oss som
otillfredsställande. Gränsdragningen meUan de arbetstagare för vilka en
arbetsgivare svarar och arbetstagare vilkas skadevållande inte medför
ansvarighet för arbetsgivaren är enligt kommittén svår att klargöra och blir lätt
godtycklig i tillämpningen. En för de skadelidande mer betryggande ordning bör
enligt kommittén eftersträvas. Kommittén hänvisar också till den utveckUng pä
försäkringsväsendets område som har lett tUl att flertalet arbetsgivare i dag
via premiei för ansvarsförsäkring ekonomiskt svarar för alla skador som deras
arbetstagare i tjänsten våUar tredje man. Ett utvidgat principalansvar utgör
enligt kommittén en förutsättning för att man skall kunna införa i och för sig
önskvärda regler som begränsar arbetstagarnas personliga skadestånds-
2.2.4.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 213
ansvar. Slutligen betonar kommittén önskemålet att uppnå
nordisk rättslikhet och erinrar om den utveckling i riktning mot ett
oinskränkt principalansvar som har ägt rum i åtskilliga utomnordiska länder
och som f. n, pågår i bl. a. Förbundsrepubliken Tyskland. Kommittén anser mot
denna bakgrund en reform vara påkallad och förordar att ett i princip
oinskränkt principalansvar blir lagfäst också hos oss.
Det skall
enligt förslaget inte göras någon skillnad mellan verksamhet av ekonomisk art
och ideell verksamhet eller rent privata förhållanden. Det utvidgade
principalansvaret skall gälla både i förhållande till utomstående tredje man
och när den skadelidande själv är arbetstagare hos arbetsgivaren.
Förslaget
har fått ett i stort sett mycket gynnsamt mottagande under remissbehandlingen.
Ett övervägande antal av remissorganen tillstyrker uttryckUgen förslaget och i
några yttranden betecknas det som angeläget att förslaget snarast genomförs.
Kommitténs motivering har rönt instämmanden från åtskilliga remissorgan.
Några
remissinstanser tar upp frågan om man inte bör överväga att gå längre och
införa någon form av rent objektivt ansvar på grundval av arten av den bedrivna
verksamheten eUer ett ansvar grundat på presumerat vållande hos arbetsgivaren.
I det sammanhanget tas i några yttranden upp frågan om obligatorisk
ansvarsförsäkring för arbetsgivare. I ett yttrande anförs principieUa
invändningar mot att den påbyggnad av socialförsäkringen som förslaget
innefattar begränsas till de faU som ryms inom ramen för ett principalansvar
och inte genomförs över hela linjen. Samma remissinstans hyser farhågor för
att antalet skadefall kommer att stiga, om förslaget genomförs, och att
premiekostnaderna för ansvarsförsäkring kommer att öka avsevärt. I vissa
remissyttranden har ifrågasatts, om inte frågan om ersättning för skador som
arbetstagare vållar i tjänsten helhe bör lösas genom försäkring på den
skadelidandes sida. Några remissorgan tar särsldlt upp frågan om det utvidgade
principalansvaret bör omfatta sakskada eller bör begränsas till
personskadeområdet. En del remissinstanser uttalar tveksamhet, huruvida
principalansvaret bör gäUa också i ideell verksamhet och för privatpersoner. En
remissinstsms anser, att frågan om arbetsgivares skadeståndsansvar vid
olycksfall i arbete i första hand bör finna sin lösning vid förhandlingar
mellan arbetsmarknadens parter.
Ett fåtal remissinstanser bland dem SAF avstyrker
förslaget helt, varvid bl. a. riktas anmärkningar mot dess vaga utformning och
kommitténs många uttalanden om analogisk tillämpning av reglerna utanför deras
egentliga område.
2.2.4.3. Principalansvarets omfattning vid vållande av
arbetstagare. Frågan om ersättning för skador som vållas av arbetstagare i
deras tjänst utgör ett socialt problem som efter hand blir alltmera
betydelsefullt i det moder-
2.2.4.3.
214 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
na industrisamhället. Det är angeläget att de skadelidande
bereds ett så gott ekonomiskt skydd som möjligt utan att fördenskull en
oskäligt betungande börda läggs på andra grupper. Jag har vid min behandling
av frågan om de allmänna riktlinjerna för reformarbetet (avsnitt 1,5,2,)
understrukit, att man bör eftersträva en totallösning av
skadeersättningsfrågorna i samhället genom direkta försäkringsanordningar på
de skadelidandes sida. Men jag har också framhållit, att detta är en fråga på
lång sikt och att man i varje fall tills vidare måste fortsätta med vissa
skadeståndsrättsliga delreformer på det beståendes grund. Vad särskilt angår
frågan om arbetsgivares skadeståndsansvar har jag i det sammanhanget uttalat,
att en modern lagstiftning på detta område, som tar hänsyn både till
rättsutvecklingen i andra länder och tUl utvecklingen hos oss på
försäkringsväsendets område, är påkallad och svarar mot ett allmänt erkänt
reformbehov,
I vissa
remissjrttranden skymtar tanken att man i fråga om främst personskador i
industriell eller annan yrkesmässig verksamhet bör införa ett rent objektivt
skadeståndsansvar för arbetsgivare eller ett ansvar med omkastad bevisbörda.
Jag har redan i samband med behandlingen av riktlinjerna för reformarbetet
närmare utvecklat skälen tiU att jag inte är beredd att förorda reformer i en
sådan riktning (avsnitt 1,5,2,), Frågan om en nydaning av reglema om
arbetsgivares skadeståndsansvar bör därtör ses uteslutande som en fråga om en
reformering av principalansvarsreglerna.
Den
grundläggande frågeställningen blir sålunda, om eller i vilken omfattning
principalansvaret bör utvidgas att omfatta andra arbetstagare än f. n. I det
avseendet har utvecklingen inom det offentliga och ensldlda försäkringsväsendet
radikalt förändrat läget sedan de nuvarande reglema om arbetsgivares
skadeståndsansvar utbUdades i rättspraxis. I motsats tiU vissa remissinstanser
anser jag att det skulle vara helt verklighetsfrämmande att inte ta hänsyn tUl
denna utveckUng vid utformningen av nya skadeståndsregler. Utbyggnaden av
socialförsäkringen har på personskadeområdet minskat det enskilda
skadeståndsansvarets omfattning, och ett skadeståndsansvar blir därigenom
mindre ekonomiskt betungande. Ansvarsförsäkring har numera vunnit en avsevärd
spridning, inte minst inom näringslivet. Den riskutj amning och
kostnadsfördelning på ett ständigt växande kollektiv som därigenom åstadkoms
har väsentligt nedbringat den enskilde företagarens eller arbetsgivarens
kostnader för de skadestånd han kan vara skyldig att utge. Denna utveckling har
också lett till en från sociala rättvisesynpunkter rimUgare fördelning av
bördorna, samtidigt som de skadeUdandes situation har förbättrats. Från
allmänna synpunkter är det önskvärt att en fortsatt utveckling i denna riktning
främjas. Utifrån sådana överväganden är det angeläget att skadeståndsreglerna
utformas så, att de stimulerar till tecknande av ansvarsförsäkring.
En
utvidgning av principalansvarets omfattning kan väntas ha en sådan effekt,
under förutsättning att den inte medför en alltför kraftig ökning
Kungl. Majtts proposition hr 5 år 1972 215
av premiekostnaderna för ansvarsförsäkring. De farhågor i
detta hänseende som vissa remissorgan har gett uttryck åt anser jag överdrivna.
När det gäller principalansvaret mot utomstående medför den föreslagna reformen
i själva verket inga premiehöjningar alls, eftersom ansvarsförsäkringarna redan
nu täcker skador som arbetstagare i tjänsten vållar utomstående tredje man. Så
är däremot inte fallet när det gäller skador som arbetstagare vållar varandra,
dvs. vid vissa olycksfall i arbetet. Skadeståndskommitténs undersökningar
tyder emeUertid på, att den premiehöjning som en utAidgning av
principalansvaret för dessa fall skulle medföra blir måttlig. En
1525-procentig premiehöjning kan visserligen ytligt sett förefalla stor. Man
måste emellertid håUa i minnet, att kostnadema för ansvarsförsäkring i och för
sig är låga och regelmässigt utgör en mycket ringa del av företagens totala
försäkringskostnader. Dessa i sin tur representerar normalt en blygsam del av
de totala omkostnadema för företagen.
Det är
under dessa förhållanden svårt att utifrån rent ekonomiska överväganden finna
skäl som talar mot en utvidgning av principalansvaret. Det är visserligen sant,
att ett sådant ansvar kan drabba en arbetsgivare, som saknar försäkring, och
att skadeståndet då kan bli betungande. I det moderna samhäUet bör det
emeUertid enligt min mening anses som en självklarhet att den som har
arbetstagare i sin tjänst också bör teckna en ansvarsförsäkring, och det synes
då principiellt riktigt att han får bära de ekonomiska följdema av sin
underlåtenhet i det hänseendet, ömmande fall kan naturUgtvis förekomma.
Skadeståndskommittén har också föreslagit att det skall finnas en möjlighet
att jämka principalansvaret, och som jag skall utveckla närmare i det följande
biträder jag kommitténs förslag på den punkten.
Men det
finns också skäl som positivt talar för en utvidgning av principalansvaret. I
modern industrieU eller annan yrkesmässig verksamhet är det en ganska normal
företeelse att de som är sysselsatta i verksamheten då och då vållar skador.
När den skadevållande tillhör den stora grupp av arbetstagare som inte innehar
ledande eller i övrigt kvaUficerade befattningar medför nuvarande rättsregler
att skadevållaren ensam får bära det ekonomiska ansvaret. Som jag kommer att
utveckla i det följande (avsnitt 2,4,5,3,) är det emellertid angeläget att en
arbetstagares ansvarighet för skada som han vållar i tjänsten lindras. En
reform i den riktningen skulle emellertid i motsvarande mån innebära en
försämring av de skadeUdandes ställning i fråga om rätten till skadeersättning,
om inte skadeståndsansvaret i stället flyttas över på arbetsgivaren. En
förutsättningslös avvägning av arbetsgivarens och den skadelidandes ställning
och intressen ger regelmässigt till resultat att arbetsgivaren är närmare till
hands att bära de ekonomiska följderna än den skadelidande. Arbetsgivaren har
undantagslöst möjUghet att skydda sig genom ansvarsförsäkring, och i
näringsverksamhet kan han dra in premiekostnaderna i sina kostnadskalkyler och
därige-
2.2.4.3.
216 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
nom helt eller delvis föra över dem på ett större
koUektiv. Det är också arbetsgivaren som själv eller genom sin arbetsledning
kan övervaka verksamheten och genom skadeförebyggande åtgärder se till att
risken för skadevållande handUngar från arbetstagarnas sida nedbringas till
ett minimum.
För ett
oinskränkt principalansvar kan också åberopas rättstekniska skäl. Som
skadeståndskommittén har påpekat måste gränsdragningen mellan arbetstagare,
för vilka en arbetsgivare svarar, och arbetstagare, vilkas vållande inte medför
skadeståndsansvar för arbetsgivaren, bli oklar. Detta skapar ett
osäkerhetstiUstånd och ger lätt upphov till godtycklighet i rättstillämpningen.
Den åtskillnad som görs i gällande rätt mellan principalansvar i och utanför
kontraktsförhållanden ter sig ofta irrationeU eUer godtyckUg och ger upphov
till besvärUga gränsdragningsproblem. Att domstolarna i så stor utsträckning
har tillämpat kontraktsrättens principal-ansvarsregler analogiskt i åtskilUga
utomobUgatoriska förhåUanden och vid åsidosättande av biförpliktelser är ett
tydUgt tecken på att gränsdragningen är verkUghetsfrämmande.
Det får
vidare ses som ett starkt önskemål att vår lagstiftning på detta område så
långt möjUgt bringas i överensstämmelse med vad som nu är gällande i de
industriländer som är jämförUga med Sverige. Som jag tidigare har påpekat
tillämpas ett oinskränkt principalansvar på de flesta håU utomlands. Detta
gäller bl. a. i våra grannländer Danmark och Norge. En utvidgning av
principalansvaret hos oss kommer således att leda tiU ökad nordisk rättslikhet.
Både
skadeståndskommittén och vissa remissorgan har uttalat tvekan, huruvida ett
utvidgat principalansvar bör gälla också i icke-ekonomisk verksamhet och i privata
förhållanden. Kommittén har dock stannat för att inte föreslå något undantag
för sådana områden. Även om vissa av de skäl som enligt det föregående kan
åberopas för ett oinskränkt principalansvar inte har full giltighet, när det
gäller ideell verksamhet och privata förhållanden, finns det inte heller enligt
min mening tilhäckUg anledning att reglera frågan på olika sätt, allteftersom
den verksamhet det gäUer är av ekonomisk eller av icke-ekonomisk art. Från de
skadeUdandes synpunkt talar lika starka skäl för ett utvidgat principalansvar i
båda faUen. En väsentlig sjmpunkt är, att en arbetsgivare också i
icke-ekonomisk verksamhet eller rent privata förhållanden kan skydda sig genom
ansvarsförsäkring och i det avseendet har en förmånligare ställning än den
enskilde arbetstagaren, som regelmässigt helt saknar denna möjlighet. Redan nu
täcker ansvarsförsäkringarna också i dessa fall skador som de anstäUda vållar
i sin tjänst. Premiekostnaderna är låga, bl. a. givetvis därför att skaderiskerna
i allmänhet är betydligt mindre än inom förvärvslivet. En utvidgning av
principalansvaret kommer därför med all sannolikhet inte att medföra några
premiehöjningar på dessa områden. Men å andra sidan kan
2.2.4.3.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 217
det här inte på sanuna sätt som när det gäller ekonomisk
verksamhet sägas vara någon mera anmärkningsvärd underlåtenhet att en
arbetsgivare inte håUer ansvarsförsäkring. För de faU då försäkring saknas och
som kan anses ömmande bör det dock vara tilhäckUgt att det finns möjlighet
till jämkning av principalansvaret. Det bör slutligen också framhållas, att en
undantagsbestämmelse som veterligt saknar motsvarighet i utländska rättssystem
skulle ge upphov till nya besvärUga gränsdragningsproblem. Rättstekniska skäl
talar sålunda starkt mot en sådan undantagsregel.
Flera
remissinstanser har ifrågasatt, om ett utvidgat principalansvar bör gälla också
när arbetstagare i tjänsten vållar sakskada. Om man tills vidare bortser från
den speciella frågan om arbetsgivares ansvar för skada som en arbetstagare
vållar på egendom tillhörig någon av hans arbetskamrater jag återkommer
strax tiU detta spörsmål saknas det enligt min mening skäl att behandla
person- och egendomsskador enligt oUka regler. I industriell verksamhet kan en
arbetstagare vålla utomstående tredje man egendomsskador till avsevärda belopp,
och från den skadelidandes synpunkt får principalansvaret rent ekonomiskt ofta
större betydelse i sådana fall än när det gäller personskador. Vid ett och
samma skadefall kan såväl person- som sakskador uppkomma och det ter sig inte
rationellt att då ha olika regler för skilda slags skador. I gällande rätt görs
inte någon sådan åtskillnad, och det är knappast tänkbart att nu inskränka det
ansvar för sakskada som drabbar en arbetsgivare när vållande ligger
arbetsledningen UU last. En undantagsregel skulle därför göra det nödvändigt
att på detta område behålla den besvärliga gränsdragningen mellan olika
kategorier arbetstagare. När det gäller skada som tiUfogas utomstående täcker
ansvarsförsäkringarna redan nu sakskador, och ett oinskränkt principalansvar
även för sådana skador skulle alltså inte medföra några ekonomiska konsekvenser
för den stora grupp av arbetsgivare som har ansvarsförsäkring.
Till
frågan, huruvida det utvidgade principalansvaret bör i enlighet med vad
kommittén föreslår gäUa endast i fråga om person- och sakskada eller om det bör
tillämpas ocksä beträffande ren förmögenhetsskada och direkt tillfogad
icke-ekonomisk skada, återkommer jag (avsnitt 2,2,4,5.).
Skadeståndskommittén har särskUt behandlat frågan, om man
bör göra undantag från det utvidgade principalansvaret för skador som en
arbetstagare i tjänsten våUar någon av sina arbetskamrater. Frågan har uppmärksammats
under remissbehandUngen, och några remissinstanser har förordat, att det
utvidgade principalansvaret begränsas till att gälla skador som tillfogas
tredje man. Från vissa håll har det härvid hävdats, att frågan om arbetsgivares
ansvar för skada genom olycksfall i arbetet bör lösas genom avtal mellan
arbetsmarknadspartema.
Den sistnämnda synpunkten kan jag inte helt dela. En sak
är, att lagstiftaren kanske inte bör införa en tvingande reglering den
speciella
2.2.4.3.
218 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
frågan skall jag behandla särskUt i det följande (avsnitt
2.2.4.7.) som berövar parterna på arbetsmarknaden möjligheten att reglera
hithörande frågor genom kollektivavtal. Den tilltänkta lagstiftningen om
principalansvar kommer emellertid att bli tillämpUg också på vidsträckta
områden som inte regleras av kollektivavtal och där det inte ligger så nära
till hands för parterna att reglera skadeståndsfrågorna genom avtal. Bl. a. av
detta skäl är det, som skadeståndskommittén har framhållit, önskvärt att lagstiftaren
här liksom på åtskilUga andra områden av förmögenhetsrätten ger uttryck för vad
som från allmän synpunkt framstår som önskvärt och lämpligt. I det avseendet
viU jag särskilt anföra följande synpunkter.
Flertalet av de argument som kan anföras tiU förmän för en
utvidgning av principalansvaret mot tredje man har sin giltighet också när den
skadelidande är en arbetstagare hos samma arbetsgivare. De ekonomiska konsekvenserna
av en reform har jag berört redan i det föregående, och som jag därvid har
uttalat kan kostnadssynpunkter knappast åberopas mot en utvidgning av
principalansvaret också till skador som arbetstagare vållar varandra. Inte
heller preventionssynpunkter, som i detta sammanhang kan göra sig gällande
åtminstone beträffande sakskador, bör tillåtas väga över hänsynen till de
skadelidande och önskemålet om en rationell och rättstekniskt enkel lösning av
dessa ersättningsfrågor.
Av större betydelse är den invändning som går ut på, att
ett oinskränkt principalansvar i hithörande fall kan inbjuda till ett missbruk,
som det på grund av berissvårigheterna inte går att helt komma till rätta med
genom bestämmelser om regressrätt. I fråga om personskador torde visserligen
denna risk vara praktiskt sett obefintlig, men när det gäller sakskador kan den
inte förbises. Som skadeståndskommittén har påpekat lär det emellertid höra
till undantagen, att arbetstagarna för med sig värdefull egendom till
arbetsplatsen under sådana förhållanden att egendomen kan komma till skada
genom vållande i tjänsten av arbetskamraterna. Problemet torde därför i själva
verket ha begränsad räckvidd och synes i stort kunna bemästras genom lämpUga
åtgärder av praktisk art från arbetsgivarnas sida. De olägenheter som ett
oinskränkt principalansvar på detta område kan föra med sig väger enUgt min
mening i varje fall inte så tungt, att de bör beaktas framför de nackdelar från
råttstekniska sjmpunkter som en undantagsregel skuUe innebära, i all synnerhet
som man knappast kan tänka sig att slopa det ansvar för eget och
arbetsledningens vällande som arbetsgivaren har redan nu, när det gäller skada
på arbetstagarens egendom.
I enlighet med dessa överväganden förordar jag, att
principalansvaret för samtliga arbetsgivare utvidgas till att omfatta vållande
av alla arbetstagare, oavsett dessas stäUning och oberoende av om skadan
drabbar en utomstående tredje man eUer någon av arbetsgivarens egna
arbetstagare. Till frågan om innebörden av begreppet arbetstagare och om den
närmare avgränsningen av principalansvaret med avseende på kravet att den
skadevål-
2.2.4.3.
Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 219
lande handlingen skall ha visst samband med arbetstagarens
tjänsteförhållanden eller hans verksamhet för arbetsgivarens räkning
återkommer jag vid behandlingen av de enskilda bestämmelserna (avsnitt
5.1.3.1.). Jag vill här bara nämna, att principalansvar enUgt min mening bör i
viss utsträckning tillämpas analogiskt, när skada har vållats av andra än
arbetstagare i trängre mening.
Några remissinstanser har hemställt, att frågan om
obligatorisk ansvarsförsäkring för arbetsgivare tas upp och prövas i detta
sammanhang. Innan man har närmare utrett möjligheterna att lösa
ersättningsproblemen genom direkta försäkringsanordningar på de skadelidandes
sida, anser jag emellertid, att ett system med obligatorisk försäkring bör
övervägas endast om tvingande skäl kan åberopas. Att sådana skäl skulle kunna
anföras för ett generellt verkande obligatorium för samtliga arbetsgivare kan
jag inte finna. Frivillig ansvarsförsäkring har redan nu mycket stor spridning.
En utvidgning av principalansvaret att omfatta vållande av samtliga arbetstagare
innefattar i och för sig ett starkt tryck på de arbetsgivare som idag saknar
försäkring att skaffa sig ett försäkringsskydd. Det saknas f. ö. enUgt min
mening praktiska förutsättningar att f. n. genomföra ett obligatorium, som
skulle kräva en utomordentligt omfattande administrativ kon-troUapparat.
I det följande kommer jag att särskilt behandla frågorna
om uppdragsgivares ansvar för vållande av självständig medhjälpare, om principalansvar
för annan skada än person- eUer sakskada, om jämkning av principalansvaret och
om det allmänna principalansvarets tillämpning i kontraktsförhållanden och
dess förhållande till speciallagstiftning.
2.2,4,4, Uppdragsgivares ansvar för vällande av
självständig medhjälpare. Som framgår av den redogörelse som jag har lämnat i
det föregående (avsnitt 2.2.1.2.) är huvudregeln enUgt gällande svensk rätt,
att en företagare eller annan arbetsgivare blir ansvarig för skada som utanför
kontraktsförhållanden uppkommer i hans verksamhet bara om vållande till skadan
ligger honom själv eller hans drifts- eUer arbetsledning tUl last. Under vissa
förutsättningar får man räkna med att ansvarighet kan inträda också för
vållande av en självständig medhjälpare eller dennes folk, men detta hör till
undantagen, och det är oklart vilka dessa förutsättningar är.
I några utländska rättssystem har utbildats vissa
grundsatser om principalansvar för självständig medhjälpare (»independent
contractor») vid skada genom åsidosättande av särskilda förpliktelser, vUkas
fullgörande inte anses kunna överlämnas till annan (»non-delegable duties»). I
viss överensstämmelse med sådana grundsatser har skadeståndskommittén föreslagit,
att den som enligt lag eller författning har blivit ålagd att i sär-
2.2.4.4.
220 Kungl, Majtts proposition nr 5 år
1972
skild egenskap vidta åtgärd till förebyggande av person-
eller sakskada och som anUtar annan än arbetstagare för uppgiften skaU i fråga
om uppgiftens fullgörande svara för den anlitade och dennes folk (2 § i
kommittéförslaget). Det väsentliga motivet bakom kommitténs ståndpunkt har varit,
att uppdragsgivaren i ett fall av denna art inte bör kunna befria sig från
ansvaret för att förpliktelsen fullgörs genom att uppdra åt en annan person att
vidta åtgärden. Fördelarna med den föreslagna regeln skulle enligt kommittén
framträda särskilt när uppdragstagaren är ekonomiskt svag. Vidare skulle man
komma ifrån vissa svårlösta gränsdragningsproblem.
Flertalet remissinstanser har tiUstyrkt förslaget i denna
del eUer har lämnat det utan erinran. Från vissa håll har det dock utsatts för
stark kritik. Man har ifrågasatt om det finns något verkligt behov av en sådan
lagregel. Det har också invänts bl. a., att den föreslagna bestämmelsen är
oklar och att den skulle komplicera den inbördes uppgörelsen mellan uppdragsgivaren
och uppdragstagaren.
I åtskilliga fall av den art som kommittén har haft i
tankarna som exempel kan nämnas att en fastighetsägares skyldighet att sanda
trottoarer eller att skotta snö från hustak har åsidosatts ter det sig
naturUgt att tillämpa ansvarsregler, som är strängare mot den förpUktade än den
allmänna culparegeln eller sådana regler om oinskränkt principalansvar för
arbetstagare som jag nu föreslår. I rättstillämpningen kan man också skönja en
tendens i den riktningen. Domstolarna har härvid gått fram på två vägar. Dels
har de ofta ställt aktsamhetskraven utomordentUgt högt, ibland så högt att det
inte utan fog har talats om »fingerad culpa», dels har de i några fall
synbarligen utsträckt ansvaret för medhjälpares våUande till att också omfatta
självständig uppdragstagare. Denna utveckling torde i och för sig svara mot vad
som allmänt uppfattas som rimligt.
Trots detta är jag inte beredd att biträda kommitténs
förslag i denna del. En regel som den kommittén har föreslagit skulle
otvivelaktigt innebära en skadeståndsrättslig nyskapelse. Men som jag tidigare
har framhåUit bör man inte utan tvingande skäl genomföra nyskapelser av detta
slag. Jag anser att sådana skäl inte föreligger här. Från de skadelidandes
synpunkt torde en regel om uppdragsgivares ansvar för självständig medhjälpare
i verkligheten medföra bara begränsade fördelar. Därest mitt förslag om oinskränkt
principalansvar för arbetstagare genomförs, innebär detta att medhjälparen
blir skadeståndsskyldig i samtliga de fall som omfattas av 2 § i
kommittéförslaget. Behov av ett kompletterande ansvar för uppdragsgivaren (den
förpliktade) kommer aUtså att föreligga bara i de fall då medhjälparen saknar
ansvarsförsäkring, eller skadan inte omfattas av ansvarsförsäkringen, och
samtidigt medhjälparen är insolvent. Regelmässigt är deime en företagare, och
ansvarsförsäkring har redan nu stor utbredning inom näringslivet. De nya
principalansvarsreglerna kan väntas leda tiU att denna försäk-
2.2.4.4.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 221
ringsform får ännu större spridning. Att en företagare
saknar ansvarsförsäkring kommer att höra tUl de rena undantagen och
företrädesvis gäUa småföretag, troligen av en kategori som har bristfälliga
resurser inte bara i ekonomiskt hänseende utan också i fråga om tekniska och
andra förutsättningar att utöva sin verksamhet på ett tiUfredsställande sätt.
Den som anlitar ett sådant företag för att uppfylla förpUktelser av det slag
som det här gäller torde sällan kunna anses ha fyUt de aktsamhetskrav som
domstolarna redan nu ställer i dessa fall. Han drabbas alltså regelmässigt av
ersättningsansvar på grund av eget vållande, om medhjälparen försummar att
infria sitt åtagande på ett fullgott sätt och detta medför att skada inträffar.
Den av kommittén föreslagna regeln får i sådana faU ingen praktisk betydelse.
Jag delar också vissa remissinstansers uppfattning, att
regeln kan bli svårtiUämpad genom att avgränsningen av dess tillämpningsområde
inte har skett på ett entydigt sätt. Det gäller både med avseende på frågan
vilka förpliktelser som omfattas och vilka skadefall som skaU utlösa utsträckt
principalansvar för uppdragsgivaren. Det torde i själva verket vara en nästan
oöverstiglig uppgift att i lagtext eUer motivuttalanden göra sådana preciseringar
i dessa hänseenden som är nödvändiga, för att man skall undgå alltför många
tolknings- och tillämpningsproblem.
Vid de nordiska departementsöverläggningarna har de
delegerade uppnått enighet om att den förevarande bestämmelsen bör utgå ur
lagförslagen. I den tidigare omnämnda norska »lov om skadeserstatning i visse
forhold», som innehåller regler om principalansvar och trädde i kraft den 1
juli 1969, finns inte heller någon sådan föreskrift, önskemålet om nordisk
rättslikhet talar således också emot att det svenska kommittéförslaget på denna
punkt genomförs.
Under hänvisning till vad jag nu har sagt förordar jag att
det inte tas upp någon bestämmelse om principalansvar för våUande av
självständig medhjälpare i en ny lagstiftning om arbetsgivares
skadeståndsansvar. Med detta ståndpunktstagande avser jag inte att lägga några
hinder i vägen för domstolarna att genom sin rättstUlämpning vidareutveckla
grundsatser om ett sådant utsträckt principalansvar i fall då de kan finna det
sakligt och rättspolitiskt motiverat. Den norska lagen och de övriga nordiska
lagförslagen bygger på samma förutsättning.
2.2.4.5. Principalansvar för annan skada ån person- eller
sakskada. Som framgår av de redogörelser för gällande rätt som jag har lämnat i
det föregående är den allmänna culparegeln generellt tiUämplig bara i fråga om
person- eller sakskada och sådan allmän förmögenhetsskada som utgör s. k.
följdskada i förhållande tiU en person- eller sakskada. Vid personskada utgår
ersättning också för ideell (icke-ekonomisk) skada, dvs. sveda och värk m. m.
Ren förmögenhetsskada är enhgt 6 kap. 1 § SL ersättningsgiU, när sådan skada
har tillfogats någon genom brott. Det är inte uteslutet, att ansvar
2.2.4.5.
222 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
för ren förmögenhetsskada kan under vissa förutsättningar
ådömas med stöd av culparegeln också i andra fall, men rättsläget är oklart,
och huvudregeln är i varje fall, att ersättningsskyldighet inte föreUgger
utanför de straffbara gärningarnas område. I de fall då icke straffbart
vållande till sådan skada medför ersättningsskyldighet enUgt
speciallagstiftning, bl. a. inom immate-rialrätten, är det inte fråga om en
tillämpning av den allmänna culparegeln, utan ansvaret har på samma sätt som
när det gäller objektivt ansvar för person- och sakskada enligt
skadeståndsrättsUg speciallagstiftning sin grund uteslutande i de särskUda
lagreglerna. För lidande av icke-fysisk natur, som uppkommer utan samband med personskada
utgår enligt gällande rätt ersättning endast vid brott mot den personliga
friheten och ärekränkande gäming (6 kap. 3§ SL). Frånsett en mindre utvidgning
av möjligheterna att döma ut ersättning för psykiskt lidande vid brott mot den
personliga integriteten (avsnitt 2.1.4.10.) innebär mitt förslag till ny
lagstiftning om skadestånd på grund av eget vållande inte några ändringar i den
delen.
TiUämpningsområdet för nu gällande grundsatser om
principalansvar omfattar i varje fall inte annan skada än sådan som kan
medföra personligt skadeståndsansvar för den skadevållande arbetstagaren. Men
det är inte säkert att principalansvaret aUtid sträcker sig så långt. Vid
person- och sakskada utgår otvivelaktigt ersättning för förmögenhetsförlust och
ideeU skada i samma omfattning vid principalansvar som enUgt culparegeln. Huruvida
principalansvar kan tUlämpas i fråga om ren förmögenhetsskada inom t. ex. den
immaterialrättsUga lagstiftningens område, t. ex. när en tjänsteman som tUlhör
drifts- eller arbetsledningen i ett företag självständigt gör sig skyldig till
patentintrång, torde däremot inte utan vidare kunna besvaras jakande för alla
fall. Frågan saknar dock troUgen större praktisk betydelse. Om en
befattningshavare i sådan ställning tillfogar tredje man ren förmögenhetsskada
genom brott, t. ex. bedrägeri, torde visserligen principalansvar i princip
kunna tillämpas, men problemet får inte ofta aktualitet, eftersom det i
allmänhet rör sig om utpräglade kontraktsförhåUanden där oinskränkt
principalansvar redan nu gäller också i fråga om ren förmögenhetsskada eller
också inte kan anses att den anställde har handlat i tjänsten. Särsldlt den
sistnämnda begränsningen torde ha stor praktisk betydelse. Ansvar för ren
förmögenhetsskada har dock i rättspraxis ådömts en arbetsgivare med tiUämpning
av reglerna om principalansvar i utomobligatoriska förhållanden (NJA 1962 s.
31). I detta rättsfaU, som gällde skadeståndsansvar på grund av ärekränkning,
ålades arbetsgivaren att betala ersättning också för psykiskt lidande. Man
torde sålunda få räkna med att principalansvar gäller inom tiUämpningsområdet
för 6 kap. 3 § SL.
EnUgt skadeståndskommitténs förslag skall de nya reglerna
om principalansvar vara direkt tillämpUga endast i fråga om person- eller
sakskada, varvid ersättning som hittills skaU utgå enligt de grunder som
tillämpas vid ansvar enUgt culparegeln. Kommittén har inte ansett det
tillrådligt att
2.2.4.5.
Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 223
i detta sammanhang försöka bemästra alla de problem som
sammanhänger med frågan om tillämpning av principalansvar beträffande ren
förmögenhetsskada och annan skada av icke-ekonomisk natur än sådan som uppkommer
i samband med personskada, eftersom förhållandena här är mera växlande och
svåröverskådliga än när det gäller integritetskränkningarna.
Kommitténs ståndpunkt i denna del har godtagits av så gott
som samtliga remissinstanser. Från några håll har man emellertid efterlyst
mera klarläggande uttalanden om analogisk tillämpning av de föreslagna bestämmelserna.
För egen del anser jag det till en början uppenbart, att
en lagstiftning om det allmänna principalansvaret inte skall ges ett
vidsträcktare tillämpningsområde i förevarande hänseende än reglerna om den
skadevållande arbetstagarens personliga skadeståndsansvar. Det lagfästa
principalansvaret bör således i varje fall inte avse annan skada än sådan som
kan medföra ersättningsskyldighet för arbetstagaren. Frågan är emellertid, om
det på sätt som kommittén har föreslagit bör ske en ytterligare begränsning
till endast vissa skadetyper, dvs. tUl person- eller sakskada. Med en sådan
reglering kommer frågan i vad mån principalansvar skaU tillämpas analogiskt vid
ren förmögenhetsskada eller icke-ekonomisk skada i fall då sådan skada omfattas
av lagregler om ansvar för eget vållande att få avgöras av domstolarna med
utgångspunkt i grunderna för å ena sidan sådana lagregler och å andra sidan
principalansvarsreglerna.
Det är ställt utom tvivel att principalansvar bör
undantagslöst gälla i fråga om person- och sakskada och att frågan vad som är
ersättningsgUl skada vid sådana skadefall skall avgöras enligt de regler och
grundsatser som tillämpas vid vaidigt culpaansvar. Enligt mitt förslag till
lagstiftning om skadeståndsansvar på grund av eget vållande skall emellertid
ett sådant ansvar gälla också ren förmögenhetsskada, som orsakas genom brott,
samt psykiskt lidande som tillfogas genom vissa brott mot den personliga integriteten.
I båda dessa hänseenden anser jag, tUl skUlnad från
kommittén, att det inte inger några betänkligheter att låta också
principalansvarsreglerna bli omedelbart tillämpliga. Det torde kunna antas, att
det inskränkta principalansvar i utomobligatoriska förhåUanden som erkänns
redan nu i princip gäller också i hithörande fall. Flertalet av de skäl som jag
i det föregående har anfört för en utvidgning av principalansvaret till att
omfatta vållande av samtliga arbetstagare gör sig lika mycket gäUande, när en
arbetstagare i sin tjänst har vållat ren förmögenhetsskada genom brott eller
har tillfogat någon psykiskt lidande genom straffbart angrepp på hans
personliga integritet, som när han har våUat person- eller sakskada genom
brottsligt förfarande i tjänsten. Så länge man rör sig inom området för
arbetstagares handlande i tjänsten och en sådan begränsning skall givetvis
gäUa en-
2J2.4.5.
224 Kungl Maj.ts proposition nr 5 år
1972
ligt den nya lagstiftningen måste sjmpunkten, att de
skaderisker som är förbundna med en arbetsgivares verksamhet i första hand bör
bäras av honom, tiUmätas samma betydelse, oavsett arten av den skada som har
uppkommit. Från de skadeUdandes synpunkt kan det ofta te sig nästan lika
angeläget att kunna hålla sig tiU en arbetsgivare, när de som en följd av
dennes verksamhet har tillskyndats förmögenhetsförluster eUer psykiskt lidande
som när de har tillfogats kropps- eller egendomsskada.
Det skall
inte förnekas, att en tillämpning av principalansvarsreglerna i de nu aktuella
skadefallen någon gång kan ge upphov till svårbemästrade problem. Men för det
första rör det sig knappast om problem, som är specifika just för detta
område. Kommittén har som exempel angett, att vid bedrägeri i samband med
avtals ingående o. d. frågan om den anstäUdes behörighet att företräda
arbetsgivaren kommer i bUckpunkten. Detta är visserUgen riktigt men utgör bara
exempel på att frågan om förhållandet mellan utomobUgatoriska
skadeståndsregler, å ena, och avtalsrättsliga regler, å andra sidan, kan
medföra komplikationer. ÅtskUliga problem av den arten kommer upp redan inom
den aUmänna culparegelns område, liksom vid tillämpningen av regler om
principalansvar vid integritetskränkningar, men de kan uppenbarUgen inte lösas
inom ramen för en allmän lagstiftning om utomobligatoriskt skadeståndsansvar.
Att som kommittén har påpekat tryckfrihetsförordningens bestämmelser inom dess
stora område sätter principalansvarsreglerna ur spel vid ärekränkning är väl
riktigt, men det är dock fråga om en mindre del av de aktuella fallen. För
övrigt kan detsamma sägas om ansvaret för eget vållande utan att detta har
föranlett kommittén att föreslå någon formell begränsning av dess tiUämpningsområde.
Vidare är det tydligt, att de problem av närmast
rättsteknisk art som har gett upphov till kommitténs tveksamhet inte elimineras
eller blir mindre genom den lösning kommittén föreslår. De kommer med
kommitténs ståndpunkt upp i rättstiUämpningen i en annan form, nämligen som en
fråga om analogisk tillämpning av de lagfästa principalansvarsreglerna, men måste
då sakligt lösas på samma sätt som om dessa regler varit formellt tilllämpliga.
Från den synpunkten kan det te sig som en praktiskt likgiltig fråga, vUkendera
lösningen man väljer. Men det synes önskvärt, att lagstiftaren följer en
konsekvent linje. Om man som jag utgår från att man vid prövningen av varje
skadeståndsanspråk skall ta som utgångspunkt, att reglerna om utomobligatoriskt
skadeståndsansvar är av aUmän natur och alltså skall tillämpas, i den mån inte
avtalsrättsliga regler eller grundsatser eller i övrigt särskilda föreskrifter
i annan lagstiftning medför modifikationer i ena eUer andra riktningen, är det
mest följdriktigt att ge principalansvarsreglerna samma räckvidd i det nu
aktuella hänseendet som de allmänna reglerna om ansvar för eget vållande. Det
medför den fördelen att
2.2.4.5.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 225
man anvisar domstolarna samma metod för lösningen av
uppkommande konflikter med andra rättsregler, när reglerna om principalansvar
åberopas som när ett anspråk grundas på culparegeln,
I enlighet med vad jag nu har sagt förordar jag, att de
nya reglerna om principalansvar görs omedelbart tiUämpliga i fråga om ren
förmögenhetsskada samt lidande till följd av brott mot den personliga
integriteten i samma omfattning som de allmänna regler om ansvar för eget
vållande som jag föreslår. Till frågan hur detta resultat lagtekniskt skall
uppnås återkommer jag i det följande (avsnitt 3.3.).
Det sagda betyder, att principalansvar för ren
förmögenhetsskada inträder när en arbetstagare har vållat sådan skada genom
brottsligt förfarande i tjänsten. Den principen gäller oavsett om straff för
gärningen är föreskrivet i brottsbalken eller i specialstraffrätten, men en
förutsättning är givetvis, att det skadade intresset åtnjuter skydd av straff
stadgandet. Däremot följer inte utan vidare av den reglering jag föreslår, att
principalansvar inträder i fall då en arbetstagare genom icke straffbart
vållande i tjänsten har orsakat ren förmögenhetsskada och på grund av
föreskrifter i speciallagstiftning eller enligt grundsatser som har utbildats
eller kan komma att utbildas i rättstillämpningen är ansvarig för skadan, t.
ex. vid culpöst intrång i en immaterialrättighet eller vid sådana former av
culpös medverkan till annans brottsliga förfarande som i rättspraxis har
ansetts medföra skadeståndsansvar. Här rör det sig nämligen inte om ett
skadeståndsansvar för arbetstagare enligt sådana allmänna regler om
utomobUgatoriskt skadeståndsansvar som nu avses bU lagfästa. En analogisk
tillämpning av principalansvarsreglerna i sådana fall är å andra sidan på intet
sätt utesluten. Men hithörande frågor får avgöras av domstolarna med beaktande
av grunderna för det allmänna principalansvaret och de särskilda skäl som har
föranlett lagstiftaren eUer domstolarna att utvidga området för skadeståndsansvar
på grund av eget vållande. Jag vill emellertid framhålla, att i fall då
lagstiftaren har föreskrivit skadeståndsskyldighet för culpösa förfaranden som
medför ren förmögenhetsskada, det ligger nära till hands att tiUämpa
principalansvar enligt samma grunder som när en arbetstagares personliga
ersättningsskyldighet grundas på den allmänna culparegeln.
2.2.4.6. Jämkning av principalansvar. En arbetsgivare som
enUgt gällande rätt ådrar sig skadeståndsansvar på grund av hans drifts- eller
arbetslednings vållande kan inte få någon jämkning av skadeståndet. Skadeståndskommittén
har emellertid föreslagit, att en jämkningsregel införs i den nya
lagstiftningen. Enligt förslaget skall jämkning av skadestånd vid
principalansvar kunna ske, om skadeståndet med hänsjm till den skadeståndsskyldiges
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt finnes oskäligt
betungande. Regeln har av kommittén motiverats främst med hänsyn till
önskemålet att det i mindre förhållanden skall kunna und-
2.2.4.6.
15 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
226 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
vikas, att arbetsgivaren blir oskäligt betungad, när
ansvarsförsäkring saknas eller är otillräcklig. I detta sammanhang har
kommittén erinrat om bl. a, den allmänna jämkningsregel som finns i
schvsreizisk rätt och som kan tiUämpas även vid det s. k, presumtionsansvar för
arbetstagares vållande som gäller där samt om de jämkningsmöjligheter som finns
enligt § 25 i de danska och norska försäkringsavtalslagarna, när det är fråga
om s, k, husbondeansvar för en skada vilken är täckt av skadeförsäkring (»Skadestånd
II», bilaga 3, s, 139 och 153).
Skadeståndskommitténs förslag i denna del har lämnats utan
erinran av det övervägande antalet remissinstanser låt vara att viss oenighet
har rått i fråga om regelns tillämpning i olika situationer och bl, a, om
verkan av ansvars- resp, objektsförsälcring. Förslaget avstyrks emellertid av
LO och jrtterligare några arbetstagarorganisationer. Från det hållet har man
invänt bl, a,, att en jämkningsregel skulle gynna de arbetsgivare som inte
tecknar ansvarsförsäkring och motverka en ytterligare utbredning av sådan
försäkring. Det har också uttalats farhågor för att regeln skall leda till
rättsosäkerhet och en oenhetlig praxis. Å andra sidan har det från arbetsgivarhåll
bl, a. av SAF framhållits, att det särskilt i mindre förhållanden kan
föreligga skäl att jämka skadeståndsansvaret också vid culpa hos arbetsgivaren
själv eller, när det gäller juridiska personer, dessas organ.
Jag har tidigare uttalat som min principiella uppfattning,
att man i och för sig inte bör känna sig hindrad att nu införa jämkningsregler
för särskilda kategorier skadevållare eller för speciella skadefall enbart av
den omständigheten att frågan om en allmän jämkningsregel aktualiseras genom
det utredningsuppdrag som jag ämnar föreslå att skadeståndskommittén får. Men
varje förslag om en speciell jämkningsregel måste bedömas efter en noggrann
prövning av det föreliggande behovet samt de olägenheter det kan föra med sig
att på detta sätt föregripa en kommande allmän reglering av frågan.
Flera skäl talar för kommitténs förslag. Det kan
visserligen sägas, att bördan av det principalansvar som gäller f, n. inte
synes ha utgjort någon betydande belastning för arbetsgivarna, trots att de
inte haft någon möjlighet att få jämkning av detta ansvar. Den utvidgning av
principalansvaret som nu föreslås förändrar emellertid läget i flera
betydelsefulla hänseenden. Att ansvar mot tredje man kommer att inträda också
vid vållande av de lägst anställda betyder kanske inte så mycket, eftersom
arbetsgivarnas ansvarsförsäkringar redan täcker arbetstagarnas ansvar i sådana
fall. Mera betydelsefuUt i detta sammanhang är, att det oinskränkta
principalansvaret kommer att omfatta aUa arbetsgivare, alltså även i rent
privata förhåUanden och i icke-ekonomisk verksamhet, där ansvaret för drifts-
och arbetsledning hittills knappast har spelat någon praktisk roll. Det är
tydUgt, att fullt skadeståndsansvar utan jämkningsmöjligheter för
2.2.4.6.
Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1972 227
skador, som en arbetstagare kan vålla, i vissa sådana
situationer kan medföra en oskälig ekonomisk belastning. En stelbent tiUämpning
av skadeståndsreglerna kan här i enskilda fall motverka strävandena mot en
mera rationell fördelning bland medborgarna av kostnaderna för skadeersättning.
Som kommittén har påpekat utgör också den omständigheten
att del här är fråga om skadeståndsansvar oberoende av eget våUande ett skäl
alt ge ifrågavarande skadefall en särställning. I själva verket är det första
gången som det i svensk lagstiftning införs generella regler om ett skärpt
skadeståndsansvar, som för åtskUliga fall inte kan motiveras utifrån sådana
risksynpunkter som traditionellt bär upp speciella regler om objektivt ansvar.
Detta ger anledning att gå fram med viss försiktighet.
Det senast sagda är emellertid också ett skäl att begränsa
frågeställningen till spörsmålet om jämkning av det egentliga
principalansvaret. Att det någon gång kan te sig obilligt att ålägga en
arbetsgivare fullt skadeståndsansvar med anledning av hans eget vållande skall
inte förnekas. Men det gäller också i åtskilliga andra fall av ansvar för egen
culpa. Här rör man vid den större frågan om en allmän jämkningsregel, och det
kan inte komma i fråga att föregripa utredningsarbetet rörande det problemet
genom att bryta ut en så stor och heterogent sammansatt grupp som arbetsgivare
till en särbehandling.
LO:s och vissa andra arbetstagarorganisationers farhågor
för att en jämkningsregel skulle motverka en ytterligare utbredning av
ansvarsförsäkring torde vara överdrivna. I privata förhållanden och i
icke-ekonomisk verksamhet kan skaderiskerna antas vara ringa och
jämkningsreglema fåi' följaktligen mycket liten praktisk betydelse. Men inte heller
när det gäller de näringsidkande arbetsgivarna, som organisationerna i första
hand torde ha haft i tankarna, finns det anledning att räkna med någon negativ
effekt på utbredningen av ansvarsförsäkring. Sådan försäkring ingår normalt som
ett moment i en kombinerad försäkring av något slag, ibland i en s. k.
paketförsäkring, vilken omfattar också bl. a. objektsförsäkring. De näringsidkare
som är förutseende nog att försäkra sina maskiner, byggnader, inventarier etc.
blir regelmässigt samtidigt erbjudna en ansvarsförsäkring. När en privatperson
vill försäkra sin fastighet eller sitt lösöre mot allehanda skaderisker får
han ansvarsförsäkringen s, a, s, på köpet. En arbetsgivares vilja att försäkra
sin egendom lär inte nämnvärt påverkas av, huruvida hans skadeståndsansvar i
vissa undantagsfaU kan jämkas eller inte. Den arbetsgivare åter, som visar så
litet förtänksamhet, att han över huvud taget inte bryr sig om att skaffa
försäkringsskydd, lär knappast heller påverkas av den skadeståndsrättsliga regleringen
i detta hänseende. Slutligen får man inte förbise, att utvidgningen av
principalansvaret i sig själv utgör ett incitament att teckna
ansvarsförsäkring.
Till det anförda kommer, att en jämkningsregel ju inte
innebär något
2.2.4.6.
228 Kungl Maj.ts proposition nr 5 år
1972
totalt skydd mot skadeståndsansvar. Som kommittén har
framhållit bör redan risken att bli skadeståndsskyldig vara tillräcklig för att
mana näringsidkare och andra arbetsgivare i gemen att teckna
ansvarsförsäkring, och detta oberoende av att ett stort skadestånd undantagsvis
kan tänkas bli nedsatt för den händelse det skulle vila enbart på reglerna om
principalansvar. Det är f. ö. inte heUer meningen att en jämkningsregel skaU
tillämpas så, att den premierar arbetsgivare som har underlåtit att försäkra
sig utom i fall då underlåtenheten kan framstå som ursäktlig, t, ex. när en
privatperson rent tillfälligtvis har anlitat en arbetstagare.
Men även för de arbetsgivare som har ansvarsförsäkring kan
en jämkningsregel få betydelse. Försäkringssummorna Ugger visserligen idag på
en nivå som torde täcka alla normala skadefall, men det kan inte uteslutas, att
en skada av oväntat stor omfattning inträffar och att försäkringen visar sig
otiUräcklig. Det överskjutande beloppet drabbar då arbetsgivaren ensam, och
detta kan någon gång leda till obilliga konsekvenser. Särskilt med hänsyn till
att det här rör sig om ett skadeståndsansvar oberoende av eget vållande
förefaller det rimligt, att man i ett sådant fall har tillgång till en
jämkningsregel.
Vad jag hittiUs sagt har tagit sikte på en regel som
möjliggör jämkning, när skadeståndet skulle bli oskäligt betungande för den
skadeståndsskyldige arbetsgivaren med hänsyn främst tUl dennes ekonomiska
förhållanden. Kommittén har inte heller tänkt sig att det skall finnas
möjligheter till jämkning på annan grund.
För egen del vill jag emellertid ifrågasätta, om man inte
kan och bör gå något längre än kommittéförslaget förutsätter. De nya reglerna
om principalansvar innebär som nämnt att man utvidgar skadeståndsansvaret för
vissa rättssubjekt. Det är angeläget att en reform av detta slag inte leder tUl
en utveckling som står i strid med vad man på lång sikt eftersträvar i fråga om
de olika ersättningssystemens struktur och funktion i samhället eUer som
avviker från en redan nu förhärskande uppfattning om vad som är rimligt och
rationellt med avseende på fördelningen av de ekonomiska bördorna i följd av
skadefall. De nya reglerna måste därför utformas så att de så långt möjligt
medger en tUlämpning i principiell överensstämmelse med lagstiftarens
långsiktiga målsättning och med allmänt vedertagna värderingar.
Jag har tidigare uttalat, att reformarbetet på detta
område allmänt sett bör inriktas på att ersättningsfrågorna i möjligaste mån
skall lösas genom försäkringsanordningar och att skadeståndsreglernas betydelse
i motsvarande mån bör minskas. På personskadeområdet tänker jag mig en
utbyggnad av de direkta försäkringsanordningarna socialförsäkringen och
frivillig försäkring i olika former. För egendomsskadornas del bör målet vara
att sådana skador i största möjliga omfattning skall ersättas genom skadeförsäkring
på den skadelidandes sida.
2.2.4.6.
Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 229
Försäkring i olika former har redan idag stor utbredning,
I den mån man i överensstämmelse med de angivna riktiinjerna anser, att skador
som ersätts genom försäkring bör slutligt bäras av försäkringskollektivet,
måste de skadelidandes rätt att kräva skadestånd för en skada som täcks av
någon form av person- eller objektsförsäkring och försäkringsgivarnas rätt att
med hjälp av skadeståndsreglerna återkräva utgiven försäkringsersättning
begränsas. Men det kan också bli aktueUt att inskränka skadeståndsrätten för
s.k. självförsäkrare (i fråga om innebörden av detta uttryck hänvisar jag tiU
avsnitt 1.1.2.1.) och för dem som i strid med vedertagna handlingsnormer har
underlåtit att skydda sig genom försäkring.
Inom socialförsäkringen är nyssnämnda ordning genomförd i
och med att ersättning ur sådan försäkring avräknas på skadestånd och att
regressrätten är helt avskaffad. Vid ensldld personförsäkring är läget ett
annat. Sådan försäkring har i regel karaktär av summaförsäkring. Försäkringsersättningen
avräknas då inte på skadeståndet. Den skadelidande kan aUtså kräva full
ersättning av den som är skadeståndsskyldig. Å andra sidan finns inte någon
regressrätt för försäkringsgivaren. Vid skadeförsäkring åter är den
skadelidande visserligen oförhindrad att kräva fullt skadestånd, om han inte
vUl utnyttja försäkringen. Men gör han det, har försäkringsgivaren i princip
regressrätt mot den skadeståndsskyldige. Regressrätten är visserUgen inskränkt
genom reglema i 25 § FAL. Men eftersom dessa regler är dispositiva kan
försäkringsgivarna genom förbehåll i försäkringsvUlkoren undgå att träffas av
de inskränkningar i regressrätten som reglerna sjrf-tartUl.
Frågan om enskUd försäkringsgivares regressrätt och därmed
sammanhängande frågor om bl. a. självförsäkrares stäUning och
försäkringshavarefs rätt tiU skadestånd har som nämnt utretts (avsnitt 1.2.2.).
Det förslag tiU nya regler på området som lades fram år 1958 av särskUt
tUlkallad utredningsman syftade tUl långtgående begränsningar av regressrätten
och i viss omfattning också av rätten för försäkringshavare och självförsäkrare
att kräva skadestånd. Reglerna föreslogs bli tvingande och innebar i fråga om
skadeförsäkring i huvudsak, att regresskrav mot annan än den som vållat skadan
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet skaU kunna nedsättas, om det kan ske utan
att »försäkringsmässiga hänsyn» åsidosätts, att en skadelidande inte skall ha
bättre rätt än den som har försäkrat det skadade intresset, samt att
självförsäkrares rätt tUl skadestånd skall begränsas på samma sätt som
försäkringsgivares regressrätt. I fråga om summaförsäkring innebar förslaget i
allt väsentligt inte någon ändring i förhåUande tUl vad som gäller f. n.
Huvudprinciperna i detta förslag tUlstjktes eller godtogs
aUmänt under remissbehandlingen. Men de tekniska lösningar som föreslogs
kritiserades i åtskUliga yttranden. Av skäl som jag har redovisat i det
föregående (avsnitt 1.5.3.) anser jag inte att förslaget kan läggas tUl grund
för lagstiftning. Jäg
2.2.4.6.
230 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
vill emellertid förorda att 1966 års skadeståndskommitté
som f, n, överväger bl.a. frågan om summaförsäkrings betydelse i
skadeståndsrättsligt hänseende får i uppdrag att överarbeta regressreglerna
och att lägga fram förslag till en reglering av de skadeståndsrättsliga frågor
som nära sammanhänger med regressrätten. Jag har redan tidigare angett vissa
riktlinjer för ett sådant utredningsarbete. Utgångspunkten bör vara, att någon
regress från skadeförsäkring som huvudregel inte skall vara tillåten, att
undantag dock kan vara motiverade av speciella förhållanden inom vissa grenar
av försäkringen samt att de regressregler som föreslås i princip skall vara
tvingande, I uppdraget bör också ingå att utreda frågan om verkan i
skadeståndshänseende av att sedvanligt försäkringsskydd inte finns.
Det säger sig självt att det pågående eller planerade
utredningsarbetet inte bör föregripas. Men i den mån grundtankarna i det äldre
utredningsförslaget och riktlinjerna för den kommande utredningen kan sägas
vara uttryck för en redan allmänt vedertagen uppfattning om det inbördes förhållandet
mellan försäkring och skadestånd och om de båda ersättningssystemens funktion
är det, som jag nyss framhöll, rimligt att lagstiftaren utformar nya
skadeståndsregler på ett sätt som gör det möjligt att tiUämpa dem i
överensstämmelse med denna uppfattning.
När det gäller personförsäkring i form av summaförsäkring
kan det visserligen anföras goda skäl för vissa ändringar i det nuvarande
systemet. Men en ändring av innebörd att summaförsäkring i större eller mindre
utsträckning avräknas på skadestånd skulle medföra betydelsefuUa ekonomiska
verkningar, eftersom de skadelidande f.n. regelmässigt torde utnyttja sina
möjligheter att få skadestånd i tillägg till ersättning ur summaförsäkring.
Reformer av den räckvidd det här skulle bli fråga om bör föregås av utredningsarbete
och bör i princip avse hela personskadeområdet. Eftersom skadeståndskommittén
f, n, också överväger en reform av detta slag bör man enligt min mening vara
återhåUsam när det gäller att genom särskUda regler enbart inom den nu aktueUa
lagstiftningens område inskränka skadeståndsansvaret på den grund att skadan
har föranlett utbetalning från summaförsäkring. Visserligen bör en sådan
omständighet kunna beaktas vid bedömningen av om skadestånd enligt de nya
principalansvarsreglerna blir oskäligt betungande för den skadeståndsskyldige.
Men existensen av summaförsäkring bör inte utgöra någon självständig grund för
nedsättning av skadeståndsansvaret.
Situationen är visserligen i någon mån en annan i fråga om
sådan personförsäkring som enligt 25 § FAL skall behandlas som
skadeförsäkring. Frågan om förhållandet mellan skadestånd och försäkringar av
detta slag hänger emellertid intimt samman med frågan om förhållandet meUan summaförsäkring
och skadestånd. Hithörande problem bör bedömas i ett sammanhang och så torde
också komma att ske inom skadeståndskommittén. Personförsäkringar av
skadeförsäkringskaraktär torde f. ö. ha mycket be-
2.2.4.6.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 231
gränsad praktisk betydelse. Under dessa förhållanden anser
jag att inte heller personförsäkring av detta slag bör kunna åberopas som en
självständig jämkningsanledning.
Annorlunda förhåller det sig när en sakskada är täckt av
objektsförsäkring. Regresspraxis vid objektsförsäkring är visserligen restriktiv.
Som jag har redovisat närmare i avsnittet om försäkringsgivares regressrätt
(1.1.2.7.) utövar svenska skadeförsäkringsgivare i allmänhet inte regress i
vidare omfattning än som direkt följer av 25 § FAL, dvs. vid uppsåt eUer grov
vårdslöshet på den skadeståndsskyldiges sida eller när denne bär rent
objektivt ansvar. Undantag gäller dock i vissa försäkringsgrenar, främst sjö-
och transportförsäkring, där regress förekommer i större utsträckning. Dessutom
gäller aUmänt sett, att den som är självförsäkrare i fråga om ansvarsförsäkring
t, ex, staten inte kan räkna med att dra fördel av existerande
regressöverenskommelser mellan försäkringsbolagen och aUtsä kan utsättas för
regresskrav även i andra fall än som anges i 25 § FAL.
Den regressöverenskommelse av år 1949 som jag tidigare har
berört torde i stort sett stämma väl överens med en allmänt rådande
uppfattning om vilken ordning som bör gälla i fråga om förhållandet mellan
skadeförsäkring och skadestånd. Den rimmar också väl med den allmänna
inställning i frågan som jag har gett uttryck åt i det föregående.
Det torde
också vara en utbredd uppfattning att den som uppträder som självförsäkrare i
fråga om objektsförsäkring inte bör ha en vare sig bättre eller sämre ställning
än försäkringsgivaren skulle ha haft, om försäkring hade tecknats. Men det har
i det hänseendet knappast utbUdats någon fast praxis i överensstämmelse med
denna uppfattning. Självförsäkrare torde sålunda i regel utnyttja sina
möjligheter att få skadestånd utan några inskränkningar.
Försäkringsgivarnas regresspraxis får vidare anses vara
uttryck för uppfattningen att när en skada är täckt av objektsförsäkring den
skadeUdande i första hand bör utnjtja försäkringen och inte i stället vända sig
mot den som är skadeståndsskyldig. Regelmässigt utnjitjas nog också
försäkringarna, men undantag kan tänkas förekomma, t. ex. när utnyttjandet av
en skadeförsäkring innebär förlust av s. k. bonus för försäkringstagaren.
Den ordning i stort som råder f. n. i fråga om
försäkringsgivarnas utövande av regress ger knappast anledning tiU några
vägande invändningar. Från den synpunkten kan det synas onödigt att i detta
sammanhang införa regler som gör det möjligt att begränsa återkravsrätten inom
området för de nya principalansvarsreglerna. Men för det första är
regresspraxis inte enhetlig. Den är t, ex, betydligt mindre restriktiv inom
sjö- och transportförsäkringen. Vidare kan man inte utesluta att det i enstaka
faU görs avsteg från vad som annars tillämpas, bl. a. när skadeförsäkringsgivaren
är ett utländskt försäkringsbolag. Det är slutUgen ovisst vilken praxis som kan
komma att utbildas i framtiden på grundval av de överväganden i
2.2.4.6.
232 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
frågan som redan nu är aktuella.
Det finns ytterligare ett skäl att överväga regler som
möjliggör en nyanserad tillämpning av de nya principalansvarsreglerna.
Objektsförsäkring har visserligen som nämnt stor utbredning. Men även bortsett
från självförsäkring förekommer det inte sällan att det saknas försäkringsskydd
för egendom som normalt hålls försäkrad eller att försäkringsskyddet är betydligt
mindre omfattande än som är vanligt. Det kan bero på slarv, förbiseende eller
medvetet risktagande. Visserligen finns det knappast några allmänt erkända
normer för i vilken utsträckning en person bör håUa sin egendom försäkrad. Men
på vissa områden är objektsförsäkring så utbredd, t. ex. när det gäller
brandförsäkring av byggnader, att underlåtenhet att hålla ett rimligt
försäkringsskydd allmänt torde uppfattas som ett så anmärkningsvärt avsteg
från normala handlingsmönster att vederbörande får skylla sig själv. För sådana
fall är det önskvärt att underlåtenheten att ut-njrttja
försäkringsmöjligheterna tillåts inverka på rätten att kräva skadestånd enligt
de nya principalansvarsreglerna, oavsett om skadeståndet skulle bli oskäligt
betungande för den skadeståndsskyldige arbetsgivaren.
Dessa överväganden har lett mig till slutsatsen att det
vid sakskada bör finnas möjligheter att begränsa skadeståndsansvaret enligt de
nya principalansvarsreglerna i fall då detta är motiverat från sådana
försäkringsmässiga synpunkter som jag här har redovisat. Men i avbidan på
resultatet av det pågående eller planerade utredningsarbetet rörande
försäkringsgivares regressrätt och de skadeståndsfrågor som hänger nära samman
med detta spörsmål bör man inte gå längre än som är nödvändigt för att motverka
sådana yttringar av de nuvarande ersättningssystemens uppbyggnad som inte är
godtagbara från samhällsekonomiska sjmpunkter och som leder till en icke
önskvärd riskfördelning eller till ett irrationellt utnjrttjande av tillgängliga
resurser. Det väsentliga är att förluster genom skadefall i möjligaste mån via
försäkringsanordningar slås ut på ett större kollektiv. Det betyder att hänsyn
måste tas också till förekomsten av ansvarsförsäkring. Så länge
ersättningssystemen i samhället i stor utsträckning är uppbyggda på
skadeståndsrättslig grund, är det angeläget att uppmuntra tUl tecknandet av
ansvarsförsäkring. Jag anser därför att skadestånds- eller regresskrav med
stöd av de nya principalansvarsreglerna bör tillåtas i full utsträckning inom
ramen för en föreliggande ansvarsförsäkring. En motsvarande ordning bör gälla
när kravet riktas mot en arbetsgivare som uppträder som självförsäkrare. I fall
då arbetsgivaren saknar ansvarsförsäkring utan att vara självförsäkrare bör
viss hänsyn kunna tas till i vad mån det anses höra till god ordning att
arbetsgivare i allmänhet i motsvarande situation håller försäkringsskydd.
Jag har här inte berört frågan, i vad mån regresskrav bör
tillåtas från ansvarsförsäkringsgivare, som har ersatt skadan, mot annan som
enligt reglema om principalansvar är ansvarig solidariskt med den försäkrade.
2.2.4.6.
Kungl Maj:ts propositiöh nr 5 år 1972 233
Som jag har nämnt i det föregående (avsnitt 1.1.2.7.)
anses visserligen 25 § FAL tillämplig på ansvarsförsäkring liksom på annan
skadeförsäkring, men enligt försäkringsvillkoren brukar gälla en i princip
oinskränkt regressrätt mot annan än försäkrad som är ersättningsskyldig för
samma skada.
Det bör framhållas att något problem på denna punkt inte
uppkommer när det gäller regress mot ansvarsförsäkring och mot den som är
självförsäkrare i fråga om sådan försäkring, I dessa fall blir enligt det
resonemang som jag här har fört någon jämkning inte aktuell i den mån
återkravet håller sig inom ramen för den regressansvariges försäkring. Inte
heller uppkommer några svårigheter i fråga om regress från ansvarsförsäkringen
när denna betalar skadestånd på grund av den försäkrades eget vållande.
Allmänna grundsatser om den slutliga fördelningen av skadeståndet mellan flera
ansvariga leder nämligen till att den som svarar på grund av egen culpa i
princip får bära hela ansvaret i förhållande tUl den som är skadeståndsskyldig
enligt regler om principalansvar. Däremot får frågan huruvida jämkning skall
ske av ansvarsförsäkringens regressanspråk betydelse i en situation då den
försäkrade har förpliktats att utge skadestånd på grund av regler om rent
objektivt ansvar eller principalansvar och krav framstäUs mot en oförsäkrad
arbetsgivare, som inte är att anse som självförsäkrare med avseende på
ansvarsförsäkring. I det följande skaU jag behandla enbart detta sistnämnda
fall.
En inskränkning av rätten tUl återkrav vid
ansvarsförsäkring på samma sätt som vid objektsförsäkring synes i och för sig
stämma väl överens med den allmänna tankegången att skador i möjligaste mån bör
slås ut på ett försäluingskoUektiv. Vägande skäl kan emellertid anföras mot att
man f. n, skulle göra ett så långtgående ingrepp i gällande rättsregler. Om man
begränsar ansvarsförsäkringsgivarens rätt tiU återkrav i den angivna situationen
skulle detta innebära att det ofta lades i den skadelidandes hand att bestämma
vem av de ansvariga som slutligen skaU bära den uppkomna skadan. Om den
skadelidande kräver ersättning av den oförsäkrade arbetsgivaren, skulle denne
nämligen enligt den allmänna principen om fördelning efter skälighet kunna
kräva tillbaka en del av skadeståndet från den andre arbetsgivarens
ansvarsförsäkring. Men vänder sig den skadelidande i stället mot
ansvarsförsäkringen, skulle förlusten stanna på denna och den oförsäkrade
arbetsgivaren i princip gå fri. Visserligen kan begränsningen av regressrätten
enligt 25 § FAL leda tUl liknande resultat i vissa fall då inte
försäkringsvillkoren utsträcker denna rätt. Men situationen skulle få betydligt
större praktisk betydelse med den ifrågasatta regleringen.
För min del anser jag det betänkligt att acceptera sådana
konsekvenser av den diskuterade jämkningsregeln. Ett sätt att undvika dem
skulle vara att göra ingrepp i regeln om den slutliga fördelningen mellan
solidariskt ansvariga. Som nämnt är jag inte beredd tUl detta (se avsnitt
2.1,4.8.). En
2.2.4.6.
234 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
annan metod är att inskränka den skadelidandes frihet att
kräva vilket av de skadeståndsskyldiga rättssubjekten som han finner
lämpligast, men också detta utgör ett alltför vittgående steg i detta
sammanhang.
Med hänsyn till vad jag nu har sagt bör den jämkningsmöjlighet
som är i fråga ta sikte enbart på existensen av eller möjligheten tiU
objektsförsäkring. Däremot bör någon ändring inte ske i fråga om regressrätt
för ansvars-försäkringsgivare eller den som är självförsäkrare i fråga om
ansvarsförsäkring. Dessa problem hänger nära samman med spörsmålet om en
lagreglering av ansvarets slutUga fördelning mellan flera soUdariskt
skadeståndsskyldiga och bör tas upp under det tidigare berörda
utredningsarbetet.
En ordning sådan som den jag nu har skisserat kan åstadkommas
genom att man inför en möjlighet för domstolarna att vid sakskada jämka principalansvar,
när det med hänsjm tiU föreliggande försäkringar eUer försäkringsmöjUgbeter är
skäUgt att skadeståndet sätts ned och att sålunda förlusten bärs av den
skadeUdande själv eller hans försäkringsgivare. Jag vill framhålla att en
jämkningsregel av detta slag skulle bidra till ökad nordisk rättsUkhet. EnUgt §
25 i den danska försäkringsavtalslagen kan domstol jämka skadeståndsansvar, som
vilar uteslutande på reglema om husbondeansvar (principalansvar) i Danske Lov
3192, när det skadade intresset är skyddat av försäkring på den skadeUdandes
sida. Avsikten är, att denna bestämmelse skall kvarstå i sak oförändrad också
om de föreslagna nya principalansvarsreglerna genomförs. En motsvarande
bestämmelse i § 25 i den norska försäkringsavtalslagen medger visserUgen inte
jämkning när skadan har uppkommit i »näring eller bedrift», dvs. i
näringsverksamhet. Men i den nya norska skadeståndslagen föreskrivs, att
skadestånd som åläggs med stöd av de nya principalansvarsreglerna, vilka på
samma sätt som det är tänkt i Danmark ersätter de äldre reglerna om
husbondeansvar (Norske Lov 3212), kan jämkas förutom när skadeståndet skuUe
bU oskäUgt betungande när det med hänsjm till skadans storlek och
föreliggande försäkringar och försäkringsmöjUgbeter samt förhåUandena i övrigt
är skäligt att den skadelidande själv bär förlusten. Även om den norska
jämkningsregeln enUgt motiven väsentUgen är avsedd att tillämpas för att lindra
ersättningsansvaret vid katastrofskador, är det tydUgt att en sådan något mer
långtgående jämkningsregel som jag här åsjtar skulle medföra en utjämning av
rådande oUkheter meUan norsk och svensk rätt.
Inom den enskilda sektom torde en jämkningsregel av detta
slag inte få någon större praktisk betydelse. Om den tillämpas enligt de
riktiinjer som jag har angett, innebär regeln i stort sett bara att man
befäster den restriktiva praxis som redan har utbildat sig i fräga om
regresskrav frän försäkringsgivarnas sida. Regeln kommer visserligen att
inverka på självrförsäk-rares ställning. Men totalt sett blir verkningarna
begränsade, eftersom självförsäkring åtminstone hittills har varit mycket
ovanlig inom svenskt näringsliv.
2.2.4.6.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 235
Det är framför allt inom den offentliga sektorn som en
jämkningsregel av antytt innehåU skulle få ekonomisk betydelse, eftersom staten
och vissa kommuner uppträder som självförsäkrare. För dessa rättssubjekt får
emellertid regeln verkningar i båda riktningarna. A ena sidan leder regeln till
att rätten för dessa offentUgrättsliga subjekt att som skadeUdande kräva
ersättning för sakskada med stöd av de nya principalansvarsreglerna blir
underkastad samma begränsning som skadeförsäkringsgivares regressrätt. När
ersättningskrav enligt dessa regler riktas mot staten eller mot en större
kommun som är självförsäkrare, medför å andra sidan principen om likstäUighet
mellan försäkringsgivare och självförsäkrare att ansvaret kan begränsas till
vad som faller inom ramen för normsd ansvarsförsäkring. Vilken räckvidd
jämkningsregeln får i sistnämnda hänseende blir dock självfaUet beroende av i
vilken omfattning de nya principalansvarsreglerna görs tillämpUga på de
offentUgrättsliga subjekten. Frågan om det allmännas skadeståndsansvar
återkommer jag tiU i det följande, och jag kommer då också att särskilt
behandla spörsmålet om principalansvarsreglemas tiU-lämpning på den offentliga
sektorn (avsnitt 2.3.6.3.).
I enlighet med de överväganden som jag har gjort i det
föregående förordar jag, att i den nya lagstiftningen tas upp en regel om
möjlighet att jämka principalansvar, när skadeståndet skuUe bli oskäligt
betungande eller det vid sakskada är skäUgt att skadeståndet sätts ned med
hänsyn till föreliggande försäkringar och försäkringsmöjUgbeter. Jag konmier
att jrt-terUgare beröra frågan om regelns tiUämpning vid min behandUng av de enskilda
bestämmelserna (avsnitt 5.1.3.6.).
2.2.4.7. Förhållandet till kontraktsrättsliga regler och
till speciallagstiftning. Frågan om de allmänna principalansvarsreglemas
förhållande till kontraktsrättens regler och till skadeståndsrättslig
speciallagstiftning har i gällande rätt inte ställts på sin spets, vilket
delvis torde sammanhänga med att principalansvaret f. n. inte är reglerat i
lag, I och med att så sker blir det emellertid nödvändigt att åtminstone i
princip ta ställning till dessa frågor.
Skadeståndskommittén uttalar, att dess förslag har
avfattats med utgångspunkt i utomobligatoriska förhåUanden, men erinrar om att
en kontraktspart i princip svarar för sina medhjälpares vållande med de avsteg
som kan följa av rättsförhåUandenas natur, t. ex. när det gäller arbetsgivares
ansvar för skada som arbetstagare vållar arbetskamrat. Gränsdragningen mellan
inom- och utomobUgatoriskt skadeståndsansvar får emellertid enligt kommittén
som följd av förslaget mindre betydelse än f. n,, fastän en hel del skillnader
kommer att kvarstå. Vad särskilt gäUer tillämpningen av jämkningsregeln i
kontraktsförhållanden utgår kommittén från att jämkning inte kan komma i fråga,
när typiskt kontraktsmässiga förpliktelser har åsidosatts, men däremot i
princip skall kunna ske vid äsido-
2.2.4.7.
236 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
sättande av s, k, biförpliktelser. Analogisk tiUämpning av
jämkningsregeln i kontraktsförhållanden bör enligt kommittén komma i fråga, när
omständighetema är jämförliga med skadefall som har inträffat utan att något
avtal ligger i botten.
Kommittén utgår vidare från, att de nya reglerna skall
vara dispositiva och alltså kunna åsidosättas genom avtal. Frågan om
giltigheten av friskrivningsklausuler i allmänhet får enligt kommittén bedömas
med till-lämpning av allmänna regler och med hänsyn bl. a. till möjligheten att
enligt grunderna för 8 § skuldebrevslagen jämka otillbörliga avtalsvillkor.
När det gäller de nya bestämmelsernas förhållande till
skadeståndsrättslig speciallagstiftning något som enUgt kommittén kan få
särskild betydelse, när det gäller tillämpning av jämkningsregeln anser
kommittén, att frågan bör lösas med tillämpning av allmänna principer om
konkurrens mellan skadeståndskrav på skilda grunder.
I ett avseende har kommittén emellertid ansett en
uttrycklig reglering påkallad. För att undvika, att det nuvarande systemet för
ersättning för skada i följd av trafik med motorfordon kompUceras ytterligare,
föreslår kommittén en särskild bestämmelse i den nya lagen av innebörd, att
reglerna om principalansvar inte skall gälla beträffande skada i följd av
motorfordonstrafik för vilken skall finnas trafikförsäkring.
Kommitténs ställningstaganden i dessa frågor har i
alhnänhet godtagits under remissbehandlingen. Några remissinstanser har dock
anmärkt, att bestämmelserna om principalansvar i den föreslagna utformningen
blir di rekt och inte endast analogiskt tillämpUga i kontraktsförhållanden. I
ett remissyttrande har ifrågasatts, om inte de nya principalansvarsreglerna bör
vara tvingande till arbetstagarnas förmån och alltså slå igenom oavsett vad
parterna i ett avtalsförhållande kan ha kommit överens om.
Jag har redan vid min behandUng av huvudgrunderna för den
lagstiftning om skadestånd på grund av eget vållande som jag föreslår (avsnitt
2.1.4.3,) gett uttryck åt min principiella syn på förhållandet mellan å ena
sidan de allmänna reglerna om utomobligatoriskt skadeståndsansvar och å andra
sidan kontraktsrättens regler eller föreskrifter i skadeståndsrättslig
speciallagstiftning. Som jag där har framhålUt bör utgångspunkten vara, att de
aUmänna bestämmelserna och grundsatserna om utomobligatoriskt skadeståndsansvar
i princip har genereU giltighet. De skall alltså anses tilllämpliga också när
det föreligger ett avtalsförhållande mellan parterna eller när man rör sig inom
området för skadeståndsrättslig speciallagstiftning varmed jag här åsyftar
också särskilda skadeståndsregler i lagstiftning som väsentligen rör andra
rättsförhållanden dock bara i den mån inte kontraktsrättsliga regler eller
principer eller sådana speciella skadeståndsregler motiverar modifikationer i
det grundläggande skadeståndsrättsliga regelsystemet, I likhet med de
grundsatser om principalansvar som gäller f.n. utgör de nya reglerna om sådant
ansvar en del av den allmän-
2.2.4.7.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 237
na skadeståndsrätten. Det är därför följdriktigt att
anlägga samma betraktelsesätt här som när det gäller reglerna om det allmänna
culpaansvaret.
Med detta synsätt blir frågeställningen inte i första
hand, hur man skall lösa uppkommande problem om konkurrens mellan olika
regelkomplex, utan snarare i vilken omfattning eller i vilka avseenden som
avtalsrättsliga regler eller principer resp. speciella skadeståndsregler skall
medföra, att de allmänna utomobligatoriska reglerna modifieras eller skall
frångås.
Det kan härvid bli fråga om modifikationer i olika
riktningar. Vad först angår förhållandet till kontraktsrättsliga regler kan
existensen av ett avtal medföra, att man skall tillämpa för den skadelidande
mer förmånliga regler, t. ex, att jämkning av principalansvar skall vara
utesluten, därför att i avtalet måste intolkas ett åtagande att betala full
ersättning, att en strängare culpabedömning skall ske än vid rent
utomobligatoriskt ansvar, att bevisbördan i fråga om vållande skall läggas på
den skadeståndsskyldige eUer rentav att ansvaret skall vara rent objektivt,
att ansvar skaU inträda också för vållande av självständig medhjälpare osv.
Men avtalsrättsliga regler kan också leda till att den skadelidande ställs i
en sämre ställning än han skulle ha intagit, om de utomobligatoriska reglerna
tillämpats ograverade. Som exempel kan nämnas, att regler om ansvarsbegränsning
kan gälla enligt uttryckliga lagbestämmelser, att rätten till ersättning för
ideell skada är helt utesluten eller är mera inskränkt än i rent utomobligatoriska
förhållanden, eller att på grund av avtalsförhållandets natur principalansvaret
inte går lika långt som enligt de utomobligatoriska reglerna.
På
motsvarande sätt kan skadeståndsrättslig speciallagstiftning medföra, att den
skadelidande får en bättre eller sämre ställning än han har enligt de allmänna
utomobligatoriska reglerna. Som exempel på regler, vilka är mer förmånliga för
den skadelidande, bör i främsta rummet nämnas de bestämmelser om rent objektivt
ansvar som gäller enligt ett flertal lagar på olika områden och som i sig
implicerar ett principalansvar för samtliga medhjälpare. Vidare finns
speciallagstiftning om principalansvar som är förmånligare genom att den
föreskriver ansvar för vållande av andra kategorier av medhjälpare än dem som
omfattas av de allmänna principalansvarsreglerna (t, ex. redares ansvar enligt
8 § sjölagen för lots och för den som utför »arbete i fartygets tjänst» samt
reglerna i 6 och 7 §§ el-anläggningslagen om ansvarighet för skada genom
vårdslöshet vid en anläggnings utförande eller skötsel) eller genom att
jämkning av principal-ansvaret är eller måste anses utesluten inom det
specialreglerade området. Mer sällsjmt är, att den skadeståndsrättsliga
speciallagstiftningen ger den skadelidande en sämre ställning. De viktigaste
exemplen torde kunna hämtas från sjörättens och
atomansvarighetslagstiftningens områden. Sjölagens regler om ansvarsbegränsning
också i rent utomobligatoriska förhållanden
2.2.4.7.
238 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
kan medföra, att den skadelidande får mindre ersättning
åin han skulle ha fått enligt de allmänna principalansvarsreglerna.
Atomansvarighetslagen innehåller också begränsningsregler som kan ge en sådan
effekt. Denna lag intar även i övrigt en särställning i det hänseendet, att den
uttryckligen utesluter allt skadeståndsansvar för atomskada för annan än
innehavare av atomanläggning. Men i gengäld är sådan anläggningsinnehavare
ansvarig på rent objektiv grund och underkastad försäkringsplikt.
Det är sällan på det sättet, att de kontraktsrättsUga reglerna
vid en viss avtalstyp eller de särskilda reglerna i skadeståndsrättsUg
speciallagstiftning inom ett visst område i alla avseenden modifierar de
allmänna skadeståndsreglerna i en och samma riktning. Samtidigt som
principalansvaret i avtalsförhållanden i aUmänhet är utsträckt till att omfatta
även självständiga medhjälpare och alltså i den delen går längre än det
allmänna principalansvaret både enligt gällande rätt och enligt mitt förslag
kan det finnas andra begränsningar, t. ex. i fråga om vad som är ersättningsgiU
skada eUer beträffande den tid inom vilken talan om ersättning skall väckas. På
motsvarande sätt förknippas ofta regler i den skadeståndsrättsUga
speciallagstiftningen, t. ex. om objektivt eller på annat sätt skärpt
skadeståndsansvar, med bestämmelser som begränsar den skadelidandes
ersättningsrätt i förhållande till vad som följer av de allmänna skadeståndsreglerna,
exempelvis genom särskilda regler om korttidspreskription.
Det råder här inånga gånger ett samband meUan bestämmelser,
som på detta sätt verkar i skilda riktningar, så att regler, som i ett eller
annat hänseende begränsar den skadelidandes rätt, gäller bara inom området för
och i den mån han åberopar sig på de bestämmelser som i ett annat avseende, t.
ex. i fråga om ansvarsgrunden, ger honom en förmånsställning. Det betyder, att
begränsningarna inte drabbar ett anspråk som den skadelidande tiU äventyrs kan
grunda på de allmänna utomobligatoriska skadeståndsreglerna. Men det finns
också exempel på att den särskilda regleringen har ett vidare sjrfte, dvs. är
exklusiv inom sitt tillämpningsområde och utesluter en tillämpning av allmänna
skadeståndsregler (t. ex. atomansvarighetslagen, vars regler om
ansvarsbegränsning inte »brjrts igenom» på den grund att den skadelidande
påvisar vållande hos anläggningsinnehavaren och alltså skulle kunna åberopa sig
på den allmänna culparegeln). Hur det förhåller sig i detta hänseende vid
olika avtalstyper eller inom olika områden av speciallagstiftningen måste
besvaras från fall till fall under beaktande av de rättspolitiska motiveringar
som ligger till grund för de särskilda reglerna. Allmänt sett torde dock kunna
sägas, att begränsningar, som helt utesluter en skadelidandes möjligheter att
grunda ersättningsanspråk på allmänna utomobligatoriska skadeståndsregler,
förutsätter lagbestämmelser eller föreskrifter i ett avtal mellan parterna.
Jag kommer bl. a. i anslutning till vissa av kommitténs
uttalanden
2.2.4.7.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 239
att mera detaljerat beröra några praktiskt viktiga typfall
vid min behandling av de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.1.1. och
5.1.3.1.) i mitt lagförslag. Här skall göras endast vissa påpekanden av mera
allmän natur.
När regler i speciaUagstiftning om skärpt skadeståndsansvar,
t. ex. i fråga om förutsättningarna för ansvarigheten, förknippas med
föreskrifter, som i ett annat hänseende lindrar verkningama av det strängare
skadeståndsansvaret, lär detta inte sällan bero på överväganden som går ut på
att de rätts-subjekt som speciallagstiftningen avser inte bör drabbas alltför
tungt av det ökade ansvaret. I den mån som det genom lagstiftning eller till
följd av rättsutvecklingen i domstolspraxis sker sådana förskjutningar i
regelsystemet på den allmänna skadeståndsrättens område som medför, att de berörda
rättssubjekten i verkligheten upphör att inta en särställning den
ansvarsgrund som från början var tillämplig endast i fråga om dessa särskilda
rättssubjekt har t. ex. kommit att erkännas som allmängiltig har emellertid
den rättspoUtiska motiveringen för de särskilda »skyddsbestämmelserna»
bortfallit. De bör följaktligen i samma mån, dvs. i den omfattning som det
specialreglerade ansvaret sammanfaller med det ansvar som följer redan av
allmänna skadeståndsregler eller skadeståndsrättsliga grundsatser, anses ha
blivit obsoleta, även om lagändring inte sker.
Skadeståndskommittén har som exempel på en avtalstyp, där
inskränkningar i principalansvarets omfattning följer av rättsförhåUandets
natur, angett tjänsteavtalet och har därvid påpekat att tiU skillnad från vad
som i allmänhet gäller vid andra avtalstyper en arbetsgivare gentemot sina arbetstagare
inte svarar för vållande av alla sina medhjälpare utan endast för vållande av
sin drifts- och arbetsledning. Om detta är riktigt och om man samtidigt godtar
de synpunkter på frågan om förhållandet mellan inom- och utomobligatoriska
skadeståndsregler som jag här har gett uttryck åt, måste man fråga sig om det
inte är nödvändigt att lagfästa en uttrycklig bestämmelse om att de nya
principalansvarsreglerna skall gälla även i förhållandet till arbetsgivarens
egna arbetstagare.
För egen del kan jag emeUertid inte finna någon sådan
bestämmelse nödvändig. Den skyldighet som en arbetsgivare kan ha att se tUl att
arbetstagarna inte drabbas av skada under utförande av sitt arbete utgör uppenbarligen
en biförpliktelse i arbetsavtalet. Det kan emellertid inte utan vidare sägas
vara en undantagslös regel för alla avtalstyper, att kontrahenterna i sitt
inbördes förhållande bär oinskränkt principalansvar med avseende på skador
eller förluster som kan drabba dem genom att biförpliktelser i avtalet
åsidosätts. Det torde inte heller vara med utgångspunkt i aUmänna grundsatser
om oinskränkt principalansvar i kontraktsförhållanden som man i rättspraxis har
kommit fram till det principalansvar för drifts- och arbetsledningens vållande
också gentemot de egna arbetstagarna som nu gäller. Det Ugger betydligt närmare
tUl hands att anta, att denna utveckling har skett genom en tillämpning av de identifikationsgrundsatser
som anses lig-
2J2.4.7.
240 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
ga tiU grund för det inskränkta principalansvaret gentemot
utomstående tredje man. Detta ger också en rimlig förklaring tUl, att gränsen
för detta principalansvar i fråga om kretsen av de medhjälpare för vilka en
arbetsgivare svarar har såvitt man kan döma av de vägledande avgöranden som
föreUgger dragits på samma sätt i båda dessa relationer.
Som skadeståndskommittén har påpekat kommer hela frågan om
de nya reglernas förhåUande till inomobligatoriska regler att få begränsad
praktisk betydelse, eftersom den nya lagstiftningen medför en betydande
utjämning av de skillnader som finns f. n. Det är som kommittén också har
framhåUit framför allt när det gäller tillämpningen av jämkningsregeln som
frågan kan komma att ställas på sin spets. Jag kan i rent sakUgt hänseende i
allt väsentligt ansluta mig tiU kommitténs synpunkter på detta spörsmål. Med
den grundsyn på huvudfrågan som jag har gett uttryck åt skall prövningen av
ett jämkningsjrrkande i det ensldlda fallet gå ut på att undersöka om de
avtalsrättsliga regler och grundsatser som är tillämpliga på ett föreliggande
avtal mellan parterna utesluter eller medför inskränkningar i möjligheterna
att jämka principalansvaret. Någon konkret vägledning kan inte ges för denna
bedömning, som måste ske under hänsynstagande till omständigheterna i varje
särsldlt fall, men den åtskillnad som kommittén hai' gjort mellan
huvudförpliktelser och biförpUktelser torde ha visst fog för sig låt vara att
gränsen mellan dessa båda typer av förpliktelser ter sig flytande i åtskilliga
avtalsförhållanden.
Oavsett om man utgår från det betraktelsesätt som jag här
har redovisat eller från kommitténs syn på frågan om de nya reglernas
förhållande till speciallagstiftningen skulle de nya principalansvarsreglerna
uppenbarligen bli tillämpliga också på skador i följd av trafik med
motorfordon, om man inte uttryckligen gör undantag för sådana skador i den nya
lagen. Detta gäller i princip vare sig det är fordonets ägare eller annan
person som är förarens arbetsgivare. I likhet med remissinstanserna anser jag
de skäl som kommittén har anfört för en undantagsregel vara övertygande. Jag
förordar därför, att en bestämmelse av i stort sett det inndiåll som framgår
av 5 § första stycket i kommitténs förslag tas upp i den nya lagen. Regeln bör
dock i princip inte avse annan skada än sådan som skall ersättas enligt
trafikförsäkringslagstiftningen. Jag återkommer i det följande med närmare
synpunkter på regelns utformning och dess praktiska konsekvenser (avsnitt
5.1.3.8.).
Det återstår att behandla den under remissbehandUngen
berörda frågan om principalansvarsreglemas dispositiva karaktär. Att
avtalsrättsliga grundsatser kan medföra modifikationer i det allmänna
skadeståndsrättsliga regelsystemet innebär, att den avtalsfrihet som i princip
erkänns i vår obligationsrätt slår igenom också här. Men det är självfaUet
möjUgt att genom en uttrycklig reglering utesluta eller begränsa denna
avtalsfrihet. Förslag i den riktningen har förts fram av TCO, som anser att en
arbetsgivare inte skall
2.2.4.7.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 241
kunna befria sig från,eller inskränka sitt principalansvar
genom avtal. Att göra principalansvarsreglerna tvingande i denna betydelse
skulle emeUertid enligt min mening innebära ett alltför långtgående ingrepp i.
avtalsfriheten. Så t, ex, bör parterna på arbetsmarknaden lämnas frihet att
genom kollek-livavtal reglera frågan om arbetsgivares principalansvar gentemot
egna arbetstagare. Vidare är det tydligt, att det inom ramen för affärsmässiga
transaktioner kan finnas fullt legitima skäl för en avtalspart att friskriva
sig, helt eller delvis, från principalansvaret, kanske som kompensation för att
lian i andra hänseenden påtar sig ett längre igående ansvar.
Jag är
följaktligen inte beredd att tillmötesgå TCO:s förslag. Det innebär emellertid
inte, att man enligt min mening utan vidare måste godta varje
friskrivningsklausul. Skadeståndskommittén har i det avseendet hänvisat till
möjligheterna att jämka otillbörliga friskrivningsklausuler med tillämpning av
grunderna för 8 § skuldebrevslagen. Ett flertal .remissinstanser har emellertid
fört fram önskemål om att det i lagen närmare anges, i vilken utsträckning en
arbetsgivare skall kunna friskriva sig från principalansvar. Man har härvid
också hänvisat till att den nya norska lagen och motsvarande danska lagförslag
innehåller en bestämmelse av innehåU bl. a, att avtal, som avviker från lagens
regler genom att inskränka den skadelidandes rätt, kan åsidosättas om avtalet
»ville virke åbenbart (norska: »åpenbart») urimelig».
Det skall
inte bestridas, att det kan föreUgga behov av möjligheter att jämka
avtalsvillkor som innebär ansvarsfriskrivning. Frågan om giltigheten av
friskrivningsklausuler utgör emellertid endast en del av ett större problemkomplex,
som rör giltigheten av otillbörUga avtalsvillkor över huvud taget. Det är en
fråga av allmän obligationsrättslig art, som bör tas upp till bedömande i sin
helhet och i ett sammanhang. Problemet har aktualitet på ett flertal områden,
inte minst inom köprätten. Hithörande frågor kommer att tas upp till en samlad
bedömning av den nyligen tiUsatta utredningen för översyn av den
förmögenhetsrättsUga lagstiftningen om otillbörUga avtalsvillkor. Till dess
resultatet av detta utredningsarbete föreUgger bör man enligt min mening
undvika specialreglering på begränsade områden, om inte tvingande skäl
föreUgger, De möjligheter som finns f. n. att jämka eUer helt åsidosätta
friskrivningsklausuler med tiUämpning av grunderna för 8 § skuldebrevslagen får
enligt min mening anses tillräckUga. Stadgandet och dess motiv ger utrymme för
en mindre återhåUsam tillämpning än den som har kommit till uttryck i
hittillsvarande domstolspraxis. Det gäller också i fråga om
friskrivningsklausuler, vilkas tillämpning uppenbart skulle leda tiU obilliga
resultat för en skadeUdande. Jag anser mig kunna räkna med att domstolarna
anpassar sin rättstillämpning i detta hänseende till samhällsutvecklingen och
till de allmänna värderingar som idag är förhärskande vid bedömningen av vad
som anses tillbörligt och otiUbörUgt på avtalsområdet.
2.2.4.7.
16 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
242 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Jag vill slutligen också erinra om att
friskrivningsklausuler enligt gängse regler för avtalstolkning brukar tolkas
restriktivt och att oklarheter i formuleringen vanUgen går ut över den part
som har avfattat klausulen, dvs. i förevarande fall regelmässigt den skadeståndsskyldige
arbetsgivaren. Det bör därför redan nu och utan någon särreglering finnas goda
möjligheter att komma till rätta med missbruk av den rätt till friskrivning som
i princip föreligger.
Under dessa förhållanden är jag inte beredd att föreslå
någon särskild bestämmelse om giltigheten av friskrivningsklausuler. Det bör
för tydlighetens skull framhåUas, att avsaknaden i den svenska lagstiftningen
av motsvarighet till de nyss berörda bestämmelserna i den norska lagen och det
danska lagförslaget inte i sak innebär någon rättsolikhet. Dessa bestämmelser
har väsentUgen samma innehåU och räckvidd som 8 § skulddirevslagen. Denna har i
och för sig motsvarighet i den danska och norska skuldebrevslagstiftningen.
Att man i Danmark och Norge likväl har funnit behov av en särskild bestämmelse
i lagstiftningen om arbetsgivares skadeståndsansvar sammanhänger med att § 8 i
de danska och norska skuldebrevslagarna inte anses kunna vinna analogisk
tillämpning inom avtalsrätten i övrigt i tillnärmelsevis samma omfattning som
8 § i den svenska skuldebrevslagen.
2.2.4.8. Principalansvar i offentligrättsliga
förhållanden. Skadeståndskommittén har relativt utförligt uppehållit sig vid
frågan om tillämpning av dess nu förevarande förslag i offentligrättsliga
förhållanden. Kommitténs uttalanden tar framför allt sikte på den situation som
uppkommer, om dess förslag genomförs utan att lagstiftning sker om det
allmännas skadeståndsansvar. Eftersom enligt vad jag föreslår lagstiftning nu
skall genomföras i ett sammanhang om såväl det allmänna principalansvaret som
skadestånd i offentlig verksamhet, måste en samordning ske, och de problem som
kommittén har behandlat mister till största delen sin aktualitet. Frågan om en
sådan samordning i materielhättsligt och rättstekniskt hänseende skall jag ta
stäUning tiU vid min behandling av huvudgrunderna för en lagstiftning om det
allmännas skadeståndsansvar (avsnitt 2.3.6.) och av frågan om formerna för den
lagstiftning på olika områden som jag nu föreslår (avsnitt 3.3.).
2.2.4.7.
Kungl Maj:ts propositioii nr 5 år 1972 243
2.3. Det allmännas skadeståndsansvar
2.3.1. Gällande rätt m. m.i
2.3.1.1. Lagstiftning. Det finns hos oss inte någon
generell lagstiftning om statens, kommunernas eller andra offentligrättsliga
subjekts skadeståndsansvar. För vissa specieUa skadesituationer gäller
speciallagstiftning om skadeersättning av statsmedel. Jag har redan i det
föregående särskilt nämnt lagen den 10 juli 1899 om ersättning i vissa fall för
skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän m. fl., samt lagen den 13
april 1945 om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl.
och har i det sammanhanget redogjort för det huvudsakliga innehållet i dessa
lagar (avsnitt 1.1.1.3.). 1899 års lag vilar såtillvida på skadeståndsrättslig
grund, att rätt till ersättning föreligger endast när skadan har vållats
uppsåtligen av ämbets- eller tjänsteman i tjänsten och att ersättningen
bestäms enligt skadeståndsrättsliga regler. Det kan här alltså sägas vara
fråga om ett principalansvar för staten. 1945 års lag har i viss mån en annan
karaktär. Rätt till ersättning inträder i princip oavsett om vållande kan
läggas någon ämbets-eller tjänsteman till last. Det förutsätts inte ens att fel
i vanUg mening har begåtts av någon befattningshavare. Det kan från den
synpunkten sägas vara fråga om ett rent objektivt ansvar för staten. Rätten
till ersättning är emellertid inte ovillkorlig utan i vidsträckt omfattning
beroende på en skälighetsprövning. Men inte heller när det konstaterats att
förutsättningama för rätt till ersättning föreligger gäller vanliga
skadeståndsrättsliga regler om ersättningens storlek. Denna bestäms på
grundval av en skälighetsprövning. EnUgt båda dessa lagar är förtärandet för
faststäUande av statens ersättningsansvar reglerat enligt särskilda regler som
avviker från vad som gäller i fråga om skadestånd i allmänhet.
Vid sidan av dessa lagar finns ett antal förtattningar om
ersättning av allmänna medel för vissa skador, bl. a. i polisverksamheten och
inom tullväsendet. Inte heller dessa förtattningar kan emellertid sägas vila
på skadeståndsrättslig grund. Det finns därtör inte anledning att här gå
närmare in på bestämmelsema.
De särskilda föreskrifter om skadeersättning som finns i
postverkets kungörelse den 27 april 1966 (nr 120) angående postverkets
ansvarighet för för-
' En utförlig redogörelse för gällande svensk rätt finns i
betänkandet »Skadestånd i offentlig verksamhet», bilaga 1, s, 133 f.
RättsfallsOverstkten i betänkandet »Skadestånd II», s. 153 f. har i vissa delar också
intresse i detta sammanhang. I det följande kommer endast sådana rättsfaU att
särskilt anges som har publicerats efter det att dessa redogörelser skrevs. En
kortfattad översikt av gällande rätt 1 de övriga nordiska länderna återfinns i
fOrstnämda betänkande s, 16 f, I bilaga 2 till betänkandet (s. 144 f) har
getts en översikt av rättstillståndet i vissa utomnordiska rättssystem.
2.3.1.1.
244 Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972
sändelser och medel och de bestämmelser om järnvägs
ansvarighet för förlust av eller skada på befordrat gods som finns i
järnvägstrafikstadgan den 13 maj 1966 (nr 202) reglerar ett skadeståndsansvar
som närmast är av kontraktsrättslig art. Det saknas därför skäl att i detta
sammanhang lämna någon närmare redogörelse för dessa regelsystem.
Den skadeståndsrättsliga speciallagstiftning som finns på
särskilda verksamhetsområden och som jag översiktligt har redogjort för i det
föregående (avsnitt 1.1.1.23.) är utan inskränkningar tillämplig på de
offentligrättsliga subjekten. Det gäller t. ex. 1886 års
jämvägsansvarighetslag, 1902 års :el-anläggningslag, 1916 års
bilansvarighetslag, 1922 års luftfartsansvarighetslag, 1968 års
atomansvarighetslag, 1969 års miljöskyddslag, de skadeståndsrättsliga reglerna
i sjölagen och på immaterialrättens område osv. Det kan i sammanhanget nämnas,
att det i .2835 §§ atomansvarighetslagen finns särskilda bestämmelser om
ersättning av statsmedel för atomskada. Dessa bestämmelser vilar helt på
skadeståndsrättslig grund och bygger på en internationeU konvention i ämnet.
2.3.1.2. Rättspraxis. I fråga om det allmäimas
skadeståndsansvar utanför de sålunda lagreglerade områdena har nu gällande
regler eUer grundsatser utbildats genom domstolamas rättstillämpning.
När t. ex. staten eller en kommun uppträder som rent
privaträttsUgt subjekt tillämpas utan vidare de allmänna skadeståndsregler som
gäller för enskilda. Det är fallet t. ex. i fråga om det allmännas
skadeståndsansvar såsom näringsdrivande eUer fastighetsägare.
, I varje faU när det gäUer person- eller sakskada har
emellertid de allmänna skadeståndsreglerna en vidsträcktare tillämpning inom
den offentliga sektom. Ett flertal domstolsavgöranden, varigenom det allmänna
har ålagts skadeståndsansvar med tillämpning av dessa regler, har tagits tUl
intäkt för att de offentUgrättsUga subjekten är underkastade samma regler som
enskilda, när de driver verksamhet som kan anses jämstäUd med enskild, även om
verksamheten inrymmer en del offentiigrättsliga moment. Sålunda har såväl
staten som kommunema ålagts ersättningsskyldighet för person- eller
egendomsskada som har uppkommit inom sjukvården, i hamnväsendet och i samband
med väghållning (se från senare tid NJA 1967 s. 374). Ansvarigheten har
genomgående grundats på att vållande har befunnits ligga någon
befattningshavare i det allmännas tjänst till last. Såvitt kan bedömas har
härvid tUlämpats allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser om organansvar eller
principalansvar för personal tillhörande drifts- eller arbetsledning och för
anställd med arbetsuppgift som varit särskilt ansvarsfull från risksynpunkt,
t.ex. vägarbetare med särskild övervakningsuppgift i trafiksäkerhetens
intresse.
I detta sammanhang bör särskilt beröras kronans
ansvarighet för skador uppkomna genom militär verksamhet. Militärväsendet
företer visserligen i
2.3.1.1.
Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972 245
flera hänseenden likheter med enskild verksamhet men
inrymmer också klart offentligrättsliga moment. Av särskild betydelse är
givetvis den offentligrättsliga tvångsmakt som utövas i det militära, både
gentemot den milir tära personalen och i förhållände till utomstående. Kronan
har emellertid i åtskilliga rättsfall ålagts skadeståndsansvar för person-
eller sakskada, uppkommen i militär verksamhet, av allt att döma med
tillämpning av allmänna skadeståndsregler. Av föreliggande rättsfall synes man
sålunda närmast kunna dra slutsatsen, att kronan svarar för skada som har
vållats av personal i befälsställning. Det gäller både när skada har
tillfogats utomstående och när den skadelidande själv har tillhört den militära
personalen. De paralleller man sålunda synes ha dragit med enskjild verksamhet
har också tagit sig det uttrycket att domstolarna i vissa kontraktsliknande
förhållanden, t. ex, när kronan efter rekvisition disponerat enskild person
tillhörig byggnad, har analogiskt tillämpat kontraktsrättsliga regler. Det har
inneburit bl. a., att kronan fått svara för vållande också av annan personal
än befälspersoner. Jag skall senare återkomma till vissa fall där rent objekr
tivt ansvar har ålagts kronan för skada i militär verksamhet.
Skadeståndsansvar för person- eller sakskada har ålagts
det allmänna med tillämpning av allmänna skadeståndsregler också i några andra
fall där den verksamhet i vilken skadan har uppkommit haft typiskt
offentUgrättsUga drag och där det i mer eller mindre renodlad form har varit
fråga om offentlig makt- eller myndighetsutövning från det allmännas sida. Ett
gränsfall, där en jämförelse med enskild verksamhet låter sig göra i många
avseenden men de offentUgrättsliga momenten är framträdande, har förelegat då
staten har ålagts skadeståndsskyldighet med anledning av felaktig sjömärkning,
I detta sammanhang bör också nämnas att staten i ett flertal rättsfall har
ansetts skyldig att svara för skada på gods som har omhändertagits för
tullbehandling, dvs, tvångsvis med stöd av rent offentligrättsliga regler, och
att domstolarna härvid synes ha tillämpat de regler som i allmänhet gäller om
depositaries ansvarighet för skada på deponerat gods. Ytterligare ett exempel
utgör det rättsfall där kronan ålades att ersätta skador på en djurbesättning
som vållats av en desinfektör, vilken stäUts till förfogande av den
länsstyrelse som förordnat om desinfektion av en lantgård i samband med en mui-
och klövsjukeepizooti.
Det föreligger numera två avgöranden i högsta domstolen
från tiden före åklagar- och polisväsendets förstatligande, varigenom kommun
har ålagts skyldighet att ersätta egendomsskada som har uppkommit till följd av
vållande av åklagare resp, polisman i ansvarig ställning, dvs, i verksamhet
som avser eller innefattar offentlig maktutövning. I rättsfallet NJA 1961
s.,622 ålades en kommun skyldighet att ersätta skada på egendom som tagits i beslag
i samband med brottsutredning. Skadan hade uppkommit till följd av att
vederbörande åklagare åsidosatt sin vårdnadsplikt. I domsmotiveringen
åberopades emellertid härvid de särskilda regler om vårdnadsplikt som finns
2.3.1.2,
246 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
i 27 kap. 10 § RB. I det andra rättsfallet (NJA 1962 s.
674) ålades en kommun att ersätta skada som en polisman, vilken hade
förordnats att verkställa s. k. flygande besiktning, genom vårdslöshet tiUfogat
ett motorfordon i samband med att han hade fordonet om hand för att utföra
besiktning. Det framgår inte av domsmotiveringen vad som varit grunden för
skadeståndsansvaret. Men det kan möjligen antas, att allmänna
principalansvarsregler tillämpats. Högsta domstolen åberopade särskilt att
polismannen var vederbörligen förordnad som besiktningsman. I detta sammanhang
bör också nämnas, att Svea hovrätt genom en dom den 10 februari 1970 har ålagt
kronan att ersätta personskada som tUlfogats enskild person genom vållande av
polisman i tjänsteutövning.
I några rättsfall har slagits fast, att staten inte svarar
för skada som vållas av kronolots i samband med lotsning och att kommun på
motsvarande sätt är fri från ansvarighet för vållande av hamnlots. När det
gäller skador uppkomna under lotsning föreligger emellertid speciella
förhållanden, bl. a. med hänsyn till det principalansvar för vållande av lots
som enligt 8 § sjölagen åvilar redare. Det synes därjämte vara internationell
praxis att det allmänna inte svarar för skada som vållas av lots. Detta gäller
även i länder där ett skadeståndsansvar för det allmänna i den offentliga
verksamheten i princip erkänns. Undantag utgör veterligt endast Finland. De
svenska rättsfallen på området kan därför knappast tas till utgångspunkt för
någon slutsats i fråga om det allmännas skadeståndsansvar i allmänhet för
person- eller sakskada.
Det föreUgger i övrigt inte något auktoritativt avgörande,
varigenom en talan mot staten, en kommun eller annat offentligrättsligt subjekt
om ersättning för person- eller sakskada, uppkommen i offentUg verksamhet
genom direkta ingripanden mot person eller egendom, har ogillats med en motivering
som kan tas till intäkt för att det allmänna åtnjuter ansvarsfrihet i fall då
ensldlda rättssubjekt under i övrigt likartade förhållanden åläggs skadeståndsansvar.
Mer ovisst är hur långt skadeståndsansvaret sträcker sig i fall då person-
eller sakskada vållas genom felaktigt beslut i den offentliga förvaltningen.
Frågan har sällan förelegat till bedömande i domstolarna. I ett fall har
skadeståndstalan mot en kommun med anledning av att dess hälsovårdsnämnd
förordnat om förstöring av ett parti livsmedel visserligen ogillats (NJA 1956
not. C 463). Domsmotiveringen ger emellertid inte något klart besked, huruvida
utgången i målet grundar sig på någon allmän princip om ansvarsfrihet för det
allmänna i fall av denna art eller om det ansågs att vållande inte låg
hälsovårdsnämnden eller dess ledamöter till last.
I ett par rättsfall har staten ålagts ett rent objektivt
skadeståndsansvar för brandskada som har uppkommit genom beskjutning i samband
med mi-Utär övning. Sådant objektivt ansvar har tillämpats också i fråga om
skada som orsakats av skenande militärhästar, dock endast i fall då skadorna
uppkommit i samband med fälttjänstövmingar, dvs. övningar av särskilt stor
omfattning. Det har i dessa fall rört sig om skador som drabbat utomstående.
2.3.1.2.
Kungl Maj:ts propositiöh nr 5 år 1972 247
Anspråk på ersättning på rent objektiv grund för skada som
tillfogats den som själv tUlhör den militära personalen har ogUlats i ett fall,
då fråga var om skada tUl följd av skottiossning med lös ammunition. Det är
svårt att dra bestämda slutsatser om vilka principer som skall anses gäUa i
fråga om räckvidden av det objektiva ansvaret inom militärväsendet. Det finns
dock anledning tro att ett sådant ansvar föreUgger gentemot utomstående, när
skada har uppkommit i samband med omfattande övningar eUer genom en verksamhet
som på grund av sin art medför särskilt stora skaderisker, t. ex.
artiUeriskjutning under mörker. Det är däremot ovisst om skadeståndsansvtu* på
objektiv grund under motsvarande förutsättningar föreUgger också i förhållande
till den militära personalen.
Som jag har framhållit i det föregående gäller enligt
allmänna skadeståndsregler hos oss, att skyldighet att ersätta ren
förmögenhetsskada i utomobligatoriska förhållanden i princip inträder endast
om skadan orsakats genom brottsUg gäming om man bortser från faU då skadeståndsansvar
kan grundas på uttryckUga lagbestämmelser i speciaUagstiftnmg,
Inom den offentliga sektom kan ren förmögenhetsskada
uppkomma i utomobligatoriska förhållanden som följd av felaktiga beslut av
domstolar eller förvaltningsmjmdigheter. I åtskiUiga fall rör det sig om skada
vållad genom straffbar gärning, eftersom inte sällan fel eller försummelse av
ämbets- eller tjänsteman föranleder ansvar för tjänstefel eller annat ämbetsbrott.
Frågan om skadeståndsansvar för det aUmänna med anledning
av felaktiga beslut i den offentiiga myndighetsutövningen har prövats i
åtskilliga rättsfall. Av dessa kan i huvudsak följande slutsatser dras
beträffande gällande rätts ståndpunkt i denna fråga.
För ren förmögenhetsskada genom ett felaktigt beslut
eUer felaktig: verkstäUighet av ett beslut inträder inte skadeståndsansvar
för det offentligrättsliga subjekt som driver eller svarar för den verksamhet
i vilken skadan har uppkommit. Detta gäller oavsett om vållande Ugger offentUg
funktionär tUl last eller om en felande befattningshavare kan ådömas
straffrättsligt ansvar för ämbetsbrott. Skadeståndstalan har t. ex. ogillats i
ett par fall som gällde anspråk på ersättning för mistad lön till följd av att
fel begåtts i utnämningsärenden. Talan mot kommun med anledning av att dess
hälsovårdsnämnd fattat ett felaktigt beslut och därigenom orsakat enskild
person kostnader har likaledes ogUlats. YtterUgare exempel utgör vissa
avgöranden av högsta domstolen i mål om ersättning för ren förmögenhetsskada på
gmnd av felaktig taxering och om ansvar för fel eller försummelse av överförmyndare.
Man har i litteraturen ibland uppfattat bl. a. dessa
rättsfaU som belägg för att det allmänna åtnjuter ansvarsfrihet för skada som
uppkommer genom offentlig myndighetsutövning över huvmd taget. Jag kommer i det
följande
248 Kungi. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
(avsnitt 2.3.6.3.) att ytterligare beröra frågan om
innebörden av gällande rätt när det galler det iallmännas skadeståndsansvar på
myndighetsutövningens område och Saknar därför anledning att här gå närmare in
på dessa spörsmål.
2.3.1.3. Frivillig skadereglering. Inom de verksamhetsområden
där det allmänna enligt gällande rätt kan ådra sig skadeståndsansvar för
person- eller sakskada enligt allmänna skadeståndsregler eller
skadeståndsrättslig speciallagstiftning förekommer i ganska stor utsträckning
att skadereglering sker på frivillighetens väg genom uppgörelser mellan de
skadelidande och företrädare för det allmänna.
Inom den kommunala förvaltningen torde skaderegleringsverksamheten
inte ge upphov till några speciella administrativa eller organisatoriska
problem. Kommunerna lär vid förhandlingar i ersättningsfrågor normalt
företrädas av kommunalnämnd resp, drätselkammare eller kommunal
befattningshavare som av detta organ eller eventuellt av
fullmäktig-församlingen har bemyndigats att företräda kommunen i sådana
ärenden, I vilken omfattning uppgörelser som träffas måste underställas
fullmäktige torde variera från kommun till kommun.
Inom statsförvaltningen däremot tillämpas en speciell ordning,
som dock inte är enhetUg inom samtliga verksamhetsområden. 1 fråga om
möjligheterna för olika myndigheter att reglera skador som uppkommer inom deras
resp. verksamhetsområden gäller f. n. i huvudsak följande.
De affärsdrivande verken reglerar själva sina skadeståndsfrågor
med anlitande av driftmedel.
Inom den civila statsförvaltningen i övrigt har vissa myndigheter
genom föreskrifter i verksinstruktionerna eller i andra författningar tillagts
befogenhet att reglera skador. Dessa myndigheter har i allmänhet fått
särskilda anslag för ändamålet. Som exempel på myndigheter som har sådan befogenhet
kan nämnas rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statens
vägverk och stateiis trafiksäkerhetsverk. För skador som har tillfogats tredje
man kan dessa myndigheter träffa uppgörelse om ersättning enUgt följande.
Rikspolisstyrelsen har genom skrivelse den 19 december
1968 bemyndigats att utge ersättning för sådan förlust av eller skada pä
tredje mans egendom som uppkommer i samband med pbUsverksamhet och under sädana
omständigheter att staten är skadeståndsskyldig. Detsamma gäller i fall då
enskild polisman är skadeståndsskyldig men med hänsyn till tjänstens särskilda
beskaffenhet och omständigheterna i övrigt i det särskilda fallet inte skäligen
bör svara för skadan. Rikspolisstyrelsen skall vid prövningen beakta den
praxis som har utbildats genom Kungl. Maj :ts beslut i frågor om
ersättningsanspråk med anledning av skador som har vållats i polisverksamheten.
Om ersättning yrkas med högre belopp än 1 000 kr. för
2.3.1.2.
Kungi Maj:ts proposition nr 5 år 1972 249
ett och samma skadetillfälle, skall ersättningsfrågan
underställas Kungl: Maj :t för prövning. Genom beslut den 29 maj 1964 har
rikspoUsstjrrelsen bemyndigats att utge ersättning för skada som inträffar vid
besiktning av motorfordon och för vilken enskild polisman är ansvarig utan ätt
ha gjort sig skyldig till vissa särskilt angivna grövre förseelser.
Bemyndigandet gäller dock inte i fråga om livräntor eller därmed jämförliga
understöd. Det avser i övrigt dels personskador med undantag för skador som har
uppkommit genom olycksfall i arbete för polisens räkning, dels sakskador med
undantag för skador på den statliga polisorganisationens egendom. Är det fråga
om ersättningsbelopp vilket överstiger 1000 kr., skall frågan underställas
Kungl. Maj:t för prövning. Byggnadsstyrelsen kan enUgt 5 § i sin instruktion
(SFS 1967: 354) utge skäligt skadestånd, dock ej med mera betydande belopp, om
skada har tillfogats utomstående person eller främmande egendom genom
stjTrelsens verksamhet. En liknande föreskrift finns i 7 § andra stycket
instruktionen för statens vägverk (SFS 1967: 258). Vägverket disponerar ett
reservationsanslag för bl. a. reglering av vissa person-eller sakskador som
uppkommer i samband med driften av statliga vägar. Statens trafiksäkerhetsverk
förfogar över medel för ersättning av skador som inträffar vid besiktning av
motorfordon enligt närmare bestämmelser i Kungl. brev den 12 maj 1950 till väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen.
Inom mUitärförvaltningen sköts skaderegleringen med
liågra smärre undantag avseende bl.a. mairkskador centralt av försvarets
civilförvaltning. För denna verksamhet gäller föreskrifterna i ett Kungl. brev
den 15 september 1965 (TLA 1965: 63). Enligt dessa bestämmelser kan
civilförvaltningen med vissa undantag självständigt avgöra skaderegleringsärenden.
Yttrande måste dock inhämtas från försvarets skaderegleringsnämnd, om den
skadelidande begär Uvränta eller fråga är om ersättning utöver vissa angivna
belopp. Ärende om livränta för längre tid än tre år skall civilförvaltningen
överlämna tUl Kungl. Maj :t för avgörande.
I den mån verk och myndigheter inte har tillagts
befogenhet att reglera skador genom särskilda föreskrifter eller genom att
anslag för sådant ändamål har ställts till deras förfogande lär
beslutanderätten i ersättningsfrågor tUlkomma Kungl. Maj :t och riksdagen.
2.3.2. Kommittén angående det nllmännas skadeståndsansvar
Som jag har nämnt tidigare (avsnitt 1.2.2.) innehåller det
förslag till lagstiftning om skadestånd i offentlig verksamhet, som kommittén
angående det allmännas skadeståndsansvar lade fram, dels bestämmelser om skadestånd
med anledning av fel eller försummelse i sådan verksamhet, dels refe -ler om
rent objektivt ansvar för staten i vissa fall. Av skäl som jag har ut-i vecklat
i avsnitt 1.5.3. anser jag att en lagstiftning på detta område inte. bör
innehålla sådana bestämmelser om objektivt ansvar som kommittén har
2.3.2.
250 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
föreslagit. Under dessa förhållanden saknar jag anledning
att här redogöra närmare för kommitténs överväganden och förslag i den delen.
2.3J2.1. Allmänna synpunkter. Kommittén konstaterar
inledningsvis, att någon allmän skadeståndsskyldighet för stat och kommun>
med anledning av felaktigt förfarande i den offentliga verksamheten inte
erkänns hos oss. Domstolama har i regel inte ansett sig kunna utan stöd av lag
ålägga stat eller kommun skadeståndsskyldighet i vidare mån än den statUga eUer
kommunala verksamheten är att jämställa med enskUd verksamhet. Kommittén
erinrar om att den ansvarighet för det allmänna som rättspraxis har erkänt
bygger på culpa hos något organ och att ansvar på rent objektiv grund har
erkänts bara i fråga om vissa skador i miUtära förhållanden. Tanken på ett
generellt skadeståndsansvar för stat och kommun med anledning av fel eller
försummelse av offentUga funktionärer har inte trängt igenom i lag och
rättspraxis på samma sätt i Sverige som i bl. a. Danmark, Finland och Norge.
Enligt kommittén är rättsläget hos oss inte tillfredsställande.
Kommittén diskuterar frågan om skadeståndsansvar för det
allmänna från oUka synpunkter. Till en början framhåller kommittén, att den
skade lidandes intresse av gottgörelse för skadan i regel är lika beaktansvärt
när skadan har vållats i det allmännas verksamhet som i andra fall. EnUgt kommittén
har den offentiiga verksamhetens expansion på skUda områden medfört att
frekvensen av skador i det allmännas verksamhet har ökat. Möjligheten att
kräva ersättning av en försumlig befattningshavare ger inte något betryggande
skydd, eftersom denne ofta saknar betalningsförmåga. Från reparationssynpunkt
finns det därtör goda skäl för att det allmänna skall svara för skador som dess
funktionärer vållar. Kommittén tror att rättskänslan ganska aUmänt kräver att
det allmänna träder in i sådana fall.
Kommitténs majoritet anser det inte befogat att i
anslutning tUl vissa utländska teorier göra någon sådan principieU åtskillnad
meUan skadeståndsansvar i enskUd och offentiig verksamhet som innebär att det
allmännas ansvarighet ses som ett slags social försäkring tUl förmån för den
enskilde. Enligt kommittén bör huvudregeln också för den offentliga
verksamheten vara att ansvaret förutsätter fel eller försummelse från det
aUmännas sida. Kommittén finner det välgrundat att de föreskrifter som gäller
för myndighetemas handlande kompletteras med ett ekonomiskt ansvar för det
allmänna. Frågan om ersättning med anledning av fel eller försummelse i den
offentiiga verksamheten bör inte vara en sak mellan vederbörande tjånste-
Kommittén använder uttrycket «det allmänna» för att
gemensamt beteckna staten och fcommunema samt uttrycket »oflentlig verksamhet»
för verksamhet som utövas av staten och kommunema samt av vissa SärskUda
offentUga inrättningar som förslaget skuUe bU tiUämpligt på. Med »offentlig
funktionär» avser kommittén aUa som handlar på det allmännas vägnar eUer som i
övrigt är sysselsatta i den offentUga verksamheten (tjänstemän, ledamöter av
kommnnala nämnder, värnpliktiga, arbetare m. fl,),
2.3.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 251
man och den enskilde, utan det allmänna bör ikläda sig en
skälig ekonomisk garanti och därigenom bidra till en mer tUlfredsstäUande
ordning.
En ledamot av kommittén, professor Strahl, har i en
reservation hävdat en något avvikande syn på det allmännas skadeståndsansvar.
Han anknyter delvis till sådana försäkringssynpunkter som jag nyss berörde.
Även Strahl anser emellertid, att en generell regel om rent objektivt ansvar
skulle bli för svårtiUämpad och har stannat för en huvudregel om våUande som
förutsättning för skadeståndsskyldighet.
Kommittén finner det svårt att bedöma hur stor betydelse
skadeståndets preventiva funktion har för frågan om en utvidgning av det
allmännas skadeståndsansvar. Det är enligt kommittén inte uteslutet, att ett
ökat ansvar kan bidra tUl större omsorg och bättre förutseende från det
allmännas sida. Man kan finna det lönsamt i längden att hålla olika anordningar
på en högre nivå, att utarbeta noggrannare instruktioner osv.
Vidare betonar kommittén det samband som det allmännas
skadeståndsansvar har med det personliga skadeståndsansvaret för de offentliga
funktionärerna. Att dessa skall utge fullt skadestånd också vid ringa fel
eller försummelse ter sig ofta hårt vid en jämförelse med vad som gäller i de
flesta andra länder och med den ordning som brukar tillämpas i enskild tjänst.
En utvidgad ansvarighet för det allmänna mot tredje man skulle göra det möjligt
att lindra tjänstemännens skadeståndsskyldighet utan att man träder
utomståendes berättigade intressen för nära. Enligt kommittén kan man knappast
fästa avgörande vikt vid faran för att den enskilde tjänstemannens aktsamhet
skall slappna. 1 det sammanhanget hänvisar kommittén till det straffrättsliga
ämbetsansvaret, kompletterat av disciplinärt ansvar, och till risken för
tjänstemannen att i sista hand få vidkännas skadestånd, även om en möjlighet
att jämka ersättningsskyldigheten införs.
Man har
enligt kommittén i svensk rätt aldrig ansett stat eller kommun vara som sådana
fritagna från skadeståndsansvar. Såvitt angår förvaltningsbesluten påkallar
dock frågan om det allmännas skadeståndsansvar särskilt övervägande med hänsyn
till vårt administrativa system. Kommittén påpekar, att flertalet
förvaltningsbeslut kan överklagas i högre instans. De vinner också i viss
utsträckning en rättskraft motsvarande den som tillkommer domstols
lagakraftvunna dom. Betänkligheter har framförts mot att allmän domstol i
skadeståndsväg skulle kunna konstatera fel eller försummelse vid administrativa
beslut och med anledning därav ålägga det allmänna att utge skadestånd.
Kommittén anser emeUertid inte att dessa betänkligheter är utslagsgivande.
Även i andra länder kan administrativa beslut i större eller mindre omfattning
angripas med rättsmedel. Men detta har inte ansetts hindra att frågan huruvida
beslutet var felaktigt prövas i en skadeståndsprocess. Hos oss kan det
administrativa förfarandet redan nu i vissa situationer bli föremål för
domstols bedömande, även när det gäller beslut som kan överklagas besvärsvägen.
Kommittén erinrar om att befogenheten av ett för-
2.3.2.1.
252 Kungl Mapts proposition nr 5 år
1972
valtningsbeslut kan komma under granskning i samband med
att talan an
gående straffrättsligt ansvar eller skadeståndsskyldighet väcks mot den
tjänsteman som har ansvarat för beslutet. Vidare kan domstol i vissa fall
åsidosätta ett förvaltningsbeslut, t. ex. vid prövning av fråga om utdömande
av vite. Det äir inte något stort steg, om man tillåter att beslutets eller do
mens rättsenlighet får prövas i mål om skyldighet för det allmänna att utge
skadestånd. Enligt kommitténs mening blir antalet fall då beslut eller dom
ger anledning till skadeståndstalan med all sannolikhet ringa, även om man
har anledning räkna med att de skadelidande är mer benägna att rikta ska
deståndsanspråk mot det allmänna än mot ensldlda tjänstemän. '
Mot bakgrunden av pågående utredningar om förbättringar i
det administrativa förfarandet anser kommittén att man kan vänta en minskning
av antalet fall då skadeståndsanspråk kommer att väckas. De ekonomiska konsekvenserna
av att det allmännas skadeståndsansvar utvidgas tror kommittén inte kommer att
bli så allvarliga som man möjligen kan befara. Här stöder sig kommittén på
erfarenheter från Danmark och Finland. Man erkänner i dessa länder redan nu
ett generellt skadeståndsansvar för det allmänna med anledning av fel och
försummelser. Eventuella farhågor i fråga om kostnaderna minskar om man på
sätt som kommittén föreslår iakttar en viss försiktighet och om
skadeståndsskyldigheten begränsas på lämpligt sätt.
Kommittén har stannat för att det är både önskvärt och
lämpligt att det allmännas ansvarighet vidgas. Den metod att på olika områden
genomföra en specialreglering av skadeståndsansvaret som hittills har
tillämpats hos oss anser kommittén vara förenad med uppenbara olägenheter, bl,
a. en brist på följdriktighet, som dock inte kan undvikas. Denna metod bör därför
enligt kommittén nu stå tillbaka för en mera generell lösning av frågan om det
aUmännas skadeståndsansvar med anledning av fel och försummelser i den offentliga
verksamheten. En sådan lösning har man redan valt i bl, a, Danmark och Finland,
I detta sammanhang påpekar kommittén, att
offentligrättsliga uppgifter i inte obetydlig omfattning anförtros andra
rättssubjekt än staten eller kommunerna. Den föreslagna lagen bör göras
tillämplig på vissa offentliga inrättningar av denna typ, däremot inte på
enskilda fysiska personer som anförtros uppgifter av offentligrättslig natur.
Enligt kommittén företer den offentliga verksamheten så beaktansvärda olikheter
jämförd med privat verksamhet att man inte kan tillämpa helt likartade regler
på de båda områdena. Dessa skillnader utgör också den sakliga grunderi till
att domstolarna inte generellt tillämpar skadeståndsansvar för staten och
kommunerna på samma sätt som för enskilda vid privat verksamhet. Vid ett förutsättningslöst
bedömande är det inte givet, att det allmänna alltid bör utge skadestånd, när
det som avses med dess verksamhet inte har fullgjorts. Kommittén erinrar om att
de flesta grenar av offentlig verksamhet militärväsen, pölisväsen, sjukvård,
socialvård etc, drivs till gemensam nytta
2.3.2.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 253
för medborgarna. Detta kan motivera en viss begränsning av
skadeståndsskyldigheten. Vidare är all offentlig verksamhet, i synnerhet sådan
som innefattar myndighetsutövning i egentlig mening, kringgärdad av
författ-ningsföreskrifter i en omfattning som saknar motsvarighet inom enskild
verksamhet. Enligt kommittén skulle det föra alltför långt att låta det allmänna
svara för all skada i följd av att dessa föreskrifter inte har iakttagits. Men
det allmännas verksamhet innefattar också i många fall utövning av tvång, som
saknar motsvarighet på den enskilda sektorn, I sådana fall kan enligt kommittén
skadestånd i händelse av felsteg synas särskilt befogat.
Det
rättsskydd som följer av reglema för den offentliga verksamheten bör sålunda
enligt kommittén byggas ut med en skyldighet för staten och kommunerna att inom
rimliga gränser gottgöra skada som har uppkommit genom fel eller försummelse i
statlig eller kommunal verksamhet. Med statlig verksamhet avser kommittén
sådan verksamhet som utövas av regeringen eller riksdagen eller underlydande
organ, (de statliga) domstolarna inbegripna. Med kommun skall enligt kommittén
i detta sammanhang förstås landskommun, municipalsamhäUe, köping, stad,
landstingskommun, församling och annan borgerlig eller kyrklig kommunal
förvaltningsenhet (1 § andra stycket).
Kommun
bör enligt kommittén inte svara för skada i verksamhet som staten har ålagt
kommunerna att ombesörja, utan att något mera framträdande kommunalt intresse
är knutet till verksamheten. I vissa uppräknade fall av detta slag skall därför
enligt kommittéförslaget ansvarigheten i stället åvila staten (2 §). Med
undantag endast för verksamhet inom svenska kyrkan har staten numera övertagit
ansvaret för samtUga de kommunala verksamhetsgrenar som kommittén här åsyftar.
Det finns därtör inte anledning att närmare redovisa kommitténs överväganden i
detta hänseende.
För att
en verksamhet skall anses som statlig resp, kommunal förutsätter kommittén att
den handhas av statens resp, kommunens egna organ. Vilka myndigheter och
funktionärer som skall anses tillhöra det allmännas organisation och vilka som
faller utanför är enligt kommittén svårt att fastställa. Vissa rättssubjekt
som utövar offentlig verksamhet utan att kunna anses som statliga eller
kommunala organ bör enligt kommittén själva svara för skador som uppkommer i
deras verksamhet. Det gäller enligt kommitténs förslag universitet, högskola
och akademi samt skogsvårdsstyrelse, hushållningssällskap, sjömanshus och
annan sådan offentlig inrättning (3 §). Verksamhet som statliga eller
kommunala aktiebolag eller föreningar driver bör enligt kommittén regelmässigt
falla utanför den nya lagstiftningen. Denna lär däremot bli tUlämplig när ett
rättssubjekt som omfattas av de nya ansvarighetsreglerna, t. ex. staten, genom
sin verksamhet har tillfogat annat sådant rättssubjekt skada.
Inom en sådan allmän ram för lagstiftningens
tillämpningsområde som
2.3.2.1.
254 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
nu angetts skulle i och för sig också falla sådan
verksamhet som vid sidan av den mera typiskt offentligrättsliga drivs av det
allmänna men är av sådan natur att motsvarande verksamhet drivs eller lika väl
kan drivas ocksä av enskUda. Som exempel nämner kommittén bl. a. att staten
eller kommunerna driver verksamhet inom kommunikationsväsendet eller är
fastighetsägare. I vissa fall gäller särskild lagstiftning för skyldigheten att
ersätta skada i sådan verksamhet. I övrigt har den allmänna skadeståndsrättens
regler genom rättspraxis vunnit tillämpning på offentlig verksamhet av detta
slag. Också kommun har ibland på motsvarande sätt ansetts skadeståndsskyldig
enligt allmänna skadeståndsregler därför att paralleller har kunnat dras med
privat verksamhet.
Kommittén utgår från att den allmänna skadeståndsrättens
regler alltjämt bör vara tUlämpliga i sådan offentiig verksamhet som kan
jämställas med ensldld. I fråga om gränsdragningen mot den del av den
offentliga verksamheten där den särskilda lagstiftningen om det aUmännas skadeståndsansvar
skall gälla uttalar kommittén, att någon skarp skUjelinje efter yttre
organisatoriska kännemärken inte bör eftersträvas. Med hänsyn bl. a. till att
gränsen meUan offentlig rätt och privaträtt är flytande är det enligt kommittén
inte heller lämpligt att man ger särskilda regler för privaträttsliga
förhållanden. Kommittén har ansett att det i stället bör ske en jämförelse
mellan den offentliga verksamhet som är i fråga och enskild verksamhet under
hänsynstagande till alla föreliggande omständigheter. På denna grundval får det
sedan bedömas, om sådan likhet föreligger att det är motiverat att tUlämpa
allmän skadeståndsrätt. Vid en sådan jämförelse med enskild verksamhet hör man
emellertid enligt kommittén inte fästa sig enbart vid om samma slags
verksamhet faktiskt drivs också i enskild regi. Även om verksamhet för just
detta ändamål som är i fråga utövas endast av det allmänna kan den vara att
jämställa med verksamhet inom ett enskilt företag, t. ex. om den bedrivs på
ett affärsmässigt sätt.
Även inom statlig och kommunal verksamhet som har
offentiigrättslig karaktär förekommer det enligt kommittén åtskilliga
arbetsuppgifter som har sin motsvariet i enskild verksamhet, t. ex. i fråga om
byggnadsföretag, verkstadsrörelse o. 1. Allmän skadeståndsrätt bÖr enligt
kommittén till-lämpas också i fråga om skadeståndsansvaret i samband med sådan
arbetsuppgift, under förutsättning att det är fråga om en klart urskiljbar
uppgift i den offentliga verksamheten.
Till sådan offentlig verksamhet som är att jämställa med
enskild hänför kommittén bl. a. statens affärsdrivande verk och kommunal
affärsdrift. Från vissa synpunkter kan dock enligt kommittén sådan verksamhet
föras in under de bestämmelser som skall gälla för den typiskt
offentligrättsliga verksamheten. Inom sådan offentlig verksamhet som
väsentligen är att jämställa med enskild kan det nämligen enligt kommittén
förekomma moment av maktutövning eUer andra typiskt offentUgrättsliga inslag. I
sådana faU
2.3.2.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 255
bör enligt kommittén den särskilda lagstiftningen om det
aUmännas skadeståndsansvar och inte allmänna skadeståndsregler tillämpas.
Inom en viss sektor av den offentliga verksamhet som är
att jämställa med enskild bör enligt kommittén gälla strängare regler om
förutsättningarna för det aUmännas skadeståndsskyldighet än som följer av
aUmänna skadeståndsregler. Med hänsjm bl. a. till den omfattande mekaniseringen
av väg- och gatuunderhållet, vilken har haft till följd att även maktpåliggande
uppgifter på detta område har överlåtits att utföras självständigt av underordnad
personal, anser kommittén det naturligt att vägtrafikantema i fråga om sin rätt
till ersättning med anledning av försummelse med avseende på underhåll eller
tillsyn av vägbana eller väganordningar inte skall vara beroende av att
överordnads eller förmans övervakning har brustit eller att i övrigt fel har
begåtts av arbetsledningen. När det gäller brist i det allmännas väg- eller
gatuhållning bör därtör staten resp. vederbörande kommun bli ersättningsskyldig
också när fel eller försummelse inte kan läggas överordnad, förman eller någon
därmed jämställd person till last.
I enlighet med dessa överväganden föreslår kommittén vissa
bestämmelser i den nya lagstiftningen om tillämpning av allmän lag beträffande
det allmännas skadeståndsansvar (20 § första och andra styckena).
Enligt kommittén bör frågan om förutsättningama för det
aUmännas skadeståndsskyldighet i ytterligare ett hänseende underkastas en
särreglering med avvikelse från såväl huvudregeln om ansvar för skada genom fel
eUer försummelse i den offentiiga verksamheten som allmänna skadeståndsregler.
Det gäller de fall då skada uppkommer på egendom som har tagits om händer på
det allmännas vägnar för exekutiv åtgärd eller förtullning eller av annan
orsak. I sådana fall bör enligt kommittén tillämpas vad som gäller angående
enskilt förvar (12 §).
Den lagstiftning om skadeståndsansvar för det allmänna vid
fel eller försummelse i den offentUga verksamheten som kommittén i enUghet med
dessa överväganden föreslår blir enligt kommittén, utan uttryckUg föreskrift,
tillämplig bara i utomobligatoriska förhållanden, däremot inte i kontraktsförhållanden.
När det allmänna uppträder i privaträttsliga avtalsförhållanden skall sålunda
kontraktsrättens vanliga skadeståndsregler tillämpas. Utanför lagstiftningens
ram faller vidare krav mot det allmänna på fullgörande av sådana särskilda
förpUktelser som kan bli föremål för fuUgörelse-talan, fastän de är av
offentligrättslig natur, t. ex. krav på folkpension. En talan avseende sådana
förpliktelser bör, understryker kommittén, hållas i sär från en
skadeståndstalan mot det allmänna.
Kommitténs lagförslag åsyftar inte heUer någon reglering
av de rättsanspråk på lön eller tjänstepension enUgt tUlämpliga reglementen
som tjänstemän och andra i den offentiiga verksamheten sysselsatta personer
kan rikta mot det allmänna. Däremot inbegrips en funktionärs anspråk på
ersättning för skada till person eller egendom som har uppkommit under hans
tjänstgö-
2.3.2.1.
,256 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
ring, trots att ett sådant anspråk kan vara att beteckna
som inomobligatoriskt. Förslaget avser inte heller att reglera frågor om
ersättning med anledning av expropriation eller andra rättsenliga åtgärder
eller frågor om skadestånd på grund av grannelagsförhållanden,
Som redan har antytts anser kommittén att det med hänsyn
till den typiskt offentligrättsliga verksamhetens natur och arten av de skador
som kan uppkomma i denna föreligger behov av särskilda begränsningar i det
allmännas skadeståndsansvar i sådan verksamhet. Ersättning bör sålunda enligt
kommittén utgå bara om de krav som man skäligen kan ställa på verksamhetens
utövning har blivit åsidosatta i förhållande till den skadelidande. Härigenom
kvalificeras kravet på vållande på ett särskilt sätt. Vidare åstadkoms en viss
begränsning av kretsen av de ersättningsberättigade. Skadestånd med anledning
av brister i viss kontroll-, upplysnings- och serviceverksamhet bör enligt
kommittén utgå.bara under särskilda förutsättningar. De specieUa förhållandena
inom domstolsväsendet påkallar inskränkningar i rätten att föra
skadeståndstalan med anledning av domstols eller domares beslut. Kommittén vill
också införa begränsningar av skadeståndsbeloppen, dels när det gäller
ersättning för mistad arbetsförmåga vid personskada och för psykiskt Udande,
dels vid osedvanligt omfattande sakskada och dels i fråga om ren
förmögenhetsskada i form av utebliven vinst i näringsverksamhet. I det
sammanhanget förordar kommittén även en regel om att vid dom eller beslut de
överklagningsmöjligheter eller andra möjligheter att begära rättelse
(»remonstration») som finns i princip skaU ha utnyttjats, för att rätt tUl
skadestånd skall föreligga. Kommittén anser vidare, att det aUmänna inte bör
bära skadeståndsansvar i förhållande till egna arbetstagare i vidare omfattning
än som gäller enligt allmänna grundsatser om principalansvar i enskUd
verksamhet för vållande av drifts-eller arbetsledningen. Slutligen föreslår
kommittén, att det allmännas ansvarighet för skada på vissa utländska
intressen skall kunna göras beroende av ömsesidighet.
Med hänsyn till de begränsningar i fråga om
skadeståndsberäkningen som kommittén sålunda förordar kan dess lagförslag,
enligt vad kommittén uttalar, ses som en försäkring genom vilken det allmänna
inom en av skälig-hetshänsyn bestämd ram garanterar ersättning med anledning av
dess befattningshavares fel och försummelser.
Kommittén anser, att bestämmelserna i en lagstiftning av
detta slag om utomobligatoriskt skadestånd i offentlig verksamhet utan särskild
föreskrift blir tvingande för det allmänna. Det blir i regel inte möjligt för
det allmänna att genom en ensidig deklaration på förhand befria sig från
skadeståndsansvaret eller att begränsa detta mer än som skett genom
lagreglerna. Detta gäller även om friskrivningen har fått formen av en
författning, såvida inte denna har karaktären av civillag. På det
inomobligatoriska området, som i stort sett inte omfattas av kommitténs
lagförslag, kan staten och kommu-
2.3.2.1.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 257
nerna lika väl som enskilda rättssubjekt avtala om
begränsningar av sin skadeståndsskyldighet. Kommittén anser det inte heller
uteslutet att det allmänna kan inskränka sin ansvarighet inom vissa
gränsområden mellan inom- och utomobUgatoriskt skadeståndsansvar, t, ex, genom
att tillkännage under vilka villkor en viss inrättning får begagnas, I den mån
lagen ger rätt till skadestånd i anställningsförhållanden kan enligt kommittén
genom författning eller anställningsavtal ges bestämmelser som begränsar
skadestånd med anledning av händelser som har samband med anställningen.
Enligt kommitténs förslag skall skadeståndsanspråk mot det
allmänna liksom andra skadeståndsmål prövas av allmän domstol,
I det följande behandlas i särskilda avsnitt kommitténs
nyss berörda förslag om speciella inskränkningar i det allmännas
skadeståndsansvar samt de särregler i övrigt som enligt kommittéförslaget skall
gälla för den offentUga verksamheten (avsnitt 2.3.2.2-11.). De avslutande
avsnitten innehåller kommitténs diskussion av frågan om förtärandet för
prövning av ersättningsanspråk mot det allmänna (avsnitt 2,3,2.1213.).
2.3.2.2. »Standardregeln». Som nämnts anser kommittén att
den offentliga verksamheten företer vissa beaktansvärda olikheter i jämförelse
med privat verksamhet, vilka motiverar att det allmännas skadeståndsansvar
begränsas. För den offentliga verksamheten har i stor utsträckning meddelats
mer eller mindre noggranna föreskrifter som de offentiiga funktionärerna skall
följa. Även när sådana föreskrifter inte har meddelats gäller enligt sakens
natur en allmän aktsamhetsnorm för vad som kan krävas av en funktionär. Varje
åsidosättande av en föreskrift behöver inte innebära fel eller försummelse som
föranleder straffansvar eller disciplinärt ansvar eller skadeståndspåföljd.
Kommittén framhåller att ett åsidosättande av en föreskrift i vissa fall kan
vara berättigat av särskilda skäl, I andra fall kan avsteget vara ursäktligt, I
så fall föreligger inte culpa.
Kommitténs förslag förutsätter, att fel eller försummelse
skall föreligga för att skadeståndsansvar skall inträda för det allmänna (1 §),
Under fel eller försummelse inbegrips också uppsåtligt ämbetsbrott. Felet eller
försummelsen behöver inte ha legat en bestämd funktionär till last.
Visserligen räknar kommittén med att man i allmänhet kan hänföra felet till en
viss persons handlande eller underlåtenhet att handla. Men man kan enligt kommittén
också nöja sig med att konstatera att någon eller några som har handlat eller
underlåtit att handla på det allmännas vägnar måste ha gjort sig skyldiga till
fel eller försummelse. Sådana s. k, anonyma fel grundar enligt förslaget
skadeståndsansvar för det allmänna. Något liknande gäller också när flera
befattningshavare har medverkat till skada på sådant sätt att den framstår som
culpöst vållad i verksamheten, utan att skadeståndsanspråk kan göras gällande
mot någon av de medverkande personligen. Så-
17 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
258 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
dana s, k, kumulerade fel anses tillsammantagna kunna
grunda skadeståndsansvar för det allmänna.
För skadeståndsansvar
förutsätter emellertid kommittén dessutom att skäliga krav på verksamhetens
utövning har åsidosatts (4 §), Denna standardbedömning är inte avsedd att
innebära någon större avvikelse från den aktsamhetsnorm som innefattas i den
allmänna culparegeln. Eftersom även obetydliga fel och försummelser har ansetts
kunna ådra en befattningshavare straffansvar för ämbetsbrott eller
disciplinärt ansvar, skall enligt kommittén inte varje fel eller försummelse
under alla omständigheter medföra skadeståndsskyldighet för det allmänna. Det
kommer alltså enligt förslaget att finnas en grupp av fel, för vilka det
allmänna inte bär skadeståndsansvar, oavsett om den vållande
befattningshavaren själv blir ansvarig eller inte. Som exempel på fall då en
sådan »standardregel» får betydelse anför kommittén vissa dröjsmål och smärre
misstag t, ex, vid lämnande av upplysningar o. 1. Sådant får allmänheten
finna sig i utan rätt till ersättning av det allmänna. Kommittén anser det
också rimligt att fall av ärekränk-mng o. 1. från en offentlig funktionäi's
sida i allmänhet görs upp mellan funktionären och den förfördelade utan att det
allmänna träder emellan och utger skadestånd. Även den omständigheten att det
allmännas skadeståndsansvar utsträcks till att omfatta vållande av personer
som inte är underkastade ämbetsansvar anser kommittén påkalla försiktighet.
Men den understryker också att det allmänna sällan bör undgå
skadeståndsskyldighet när en funktionär har gjort sig skyldig till misshandel i
tjänsten eller annat sådant övergrepp. Enligt kommittén bör det i övrigt lämnas
åt rättstillämpningen att avgöra vad som på olika områden och i de särskilda
fallen skall krävas av det allmänna i fråga om »skälig standard»,
I
anslutning till standardregeln behandlar kommittén en annan begränsning av det
allmännas skadeståndsansvar. Kommittén framhåller, att lag-och
författningsbestämmelser som föreskriver ett visst handUngssätt för en
offentlig befattningshavare ibland kan tillgodose ett intresse som åtminstone
till övervägande del är rent offentiigt, inte enskilt. Som exempel nämns
föreskrift om tystnadsplikt för miUtär personal rörande försvarshemligheter. Om
överträdelse av en sådan föreskrift skulle medföra skada för enskild person, är
det enligt kommittén inte givet att denne har rätt till skadestånd. Också inom
enskild verksamhet förekommer liknande fall, då någon som har tillfogat annan
person skada genom överträdelse av en ordningsföreskrift inte kan anses ha
varit vårdslös i förhållande till det skadade intresset och därför inte är
skadeståndsskyldig. Den som har kört bil utan körkort blir sålunda inte utan
vidare skyldig att ersätta skada som han orsakar under körningen.
Sådana situationer är emellertid inte alltför vanliga
enligt gällande rätt. Kommittén antar att sedan det väl i ett visst fall har
konstaterats att ett
2.3.2.2.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 259
ämbetsbrott föreligger, en domstol med stöd av 6 kap, 8 §
SL (numera 20 kap, 8 § fjärde stycket RB) i tvivelsmål vill utgå från att
enskilda som har blivit lidande genom ämbetsbrottet är skyddade av föreskrift
som bestämmer omfattningen av den försumlige befattningshavarens tjänsteplikt.
Denne torde regelmässigt dömas att utge ersättning till den enskilde
skadelidande. Om man nu inför ett generellt skadeståndsansvar för det allmänna
med anledning av fel och försummelser i offentUg verksamhet, kan det enligt
kommittén bli svårt för det allmänna att undgå skadeståndsskyldighet i denna
situation. Kommittén anser en viss försiktighet vara motiverad på denna punkt.
Det är inte påkallat att skadestånd alltid skall utgå till enskilda
intressenter, oavsett vad som avsågs när befattningshavarnas skyldigheter i
tjänsten fastslogs. Med hänsyn till fÖrhåUandenas växlande natur anser
kommittén det inte möjligt att i lag ge närmare riktlinjer för hur de skadeståndsberättigades
krets i praktiken skall begränsas. För att möjliggöra en lämplig begränsning i
rättstillämpningen har emellertid i 4 § av kommittéförslaget angetts, att
skadeståndsansvaret förutsätter att de krav har blivit åsidosatta som i
förhållande till den skadelidande skäligen kan ställas på verksamhetens
utövning. På detta sätt säger man enligt kommittén tillräckligt tydUgt ifrån,
att bestämmelsen i 6 kap, 8 § SL (20 kap, 8 § RB), om den anses gå längre, inte
behöver få analogisk tUlämpning på det aktueUa området. Olägenheterna av att
befattningshavarnas personliga ansvar kan tänkas sträcka sig utöver det
allmännas skadeståndsskyldighet motverkas av en bestämmelse i 19 §
kommittéförslaget om jämkning av offentUga funktionärers skadeståndsansvar.
Frågan om ämbets- och tjänstemäns samt övriga arbetstagares skadeståndsansvar
behandlas särskilt i det följande (avsnitt 2.4.).
Kommittén påpekar i detta sammanhang att när det gäller
ren förmögenhetsskada det eventuella behovet av en särskild begränsning av de
skadeståndsberättigades krets torde avsevärt minska genom den bestämmelse i
kommittéförslaget som inskränker rätten till ersättning för utebliven vinst (15
§).
2.3.2.3. Ansvarigheten i kontroll-, upplysnings- och
serviceverksamhet. Den allmänna princip som har kommit till uttryck i 4 § i
kommitténs lagförslag har närmare utförts i en särskild bestämmelse i 5 § om
fel eller försummelse i sådan kontroll som är föreskriven till förebyggande av
brandfara eller risk för olycksfall eller av sanitära eller andra allmänna
ölägenheter. Sådan kontroll har enligt kommittén regelmässigt inrättats som en
välfärdsanordning tUl det allmännas bästa, utan tanke på att stat eller kommun
skulle garantera att kontrollen fungerar behörigt eller åta sig
ersättningsskyldighet mot den som lider skada vid brist i kontrollen. Försummelse
i den sanitära kontrollen kan medföra att ett stort antal människor insjuknar.
Det är enligt kommittén för mycket begärt att en sådan för-
2.3.2.3.
260 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
summelse skall medföra skadeståndsansvar för det allmänna,
oavsett omständigheterna. De enskilda företagare och andra som kontrolleras är
i allmänhet själva i första hand ansvariga för skada som uppkommer i deras
verksamhet.
Ett obegränsat skadeståndsansvar vid brist i den
offentliga kontrollverksamheten skulle enligt kommittén kunna leda till att
det allmänna avskräcks från att ordna kontroll på ett nytt område, där man
måste pröva sig fram, ofta med en mer eller mindre bristfällig organisation.
Vidare skulle de kontrollerande tjänstemännens försiktighet kanske stegras i
sådan grad att allmänheten blir lidande. Även om standardregeln i viss
utsträckning skulle kunna användas också på detta område för att möta aUtför
vittgående anspråk på ersättning, behövs det enligt kommittén vissa regler som
tar dhekt sikte på kontrollverksamhet. Skadeståndsansvar i förhållande tUl
allmänheten bör inträda bara under särskilda förutsättningar. Om den offentliga
kontrollen kan anses innebära ett åtagande från det allmännas sida att se tUl
att den kontroUerande verksamheten uppfyller viss standard, bör skadeståndsskyldighet
inträda vid fel eller försummelse som är av betydenhet och i förhåUande till
den skadelidande innebär ett väsentligt avsteg från den trygghet som åsyftas
med kontrollen. Med denna utformning ansluter ersättningsregeln nära till den
allmänna standardregeln.
Kommittén är inte enhällig i sitt förslag i denna del.
Ledamoten Herlitz föreslår i en reservation i första hand att bestämmelsen
utgår. Enligt Herlitz är en sådan särregel överflödig vid sidan av
standardregeln i 4 §, om det i motiven görs klart hur denna paragraf bör
förstås i hithörande fall. I andra hand föreslår Herlitz att 5 § får en
formulering som innebär att fel eller försummelse i sådan kontroll som
paragrafen avser inte medför ansvar för skada som kontrollen syftar till att
förebygga, såvida inte felet eller försummelsen är av betydenhet och i
förhållande till den skadelidande innebär väsentligt avsteg från den trygghet
som åsyftas med kontrollen. Tanken bakom detta förslag är att
skadeståndsansvaret skall reduceras inte bara i förhållande till allmänheten
utan också gentemot den som är underkastad kontrollen. En annan reservant,
ledamoten Strahl, har satt i fråga om fel eller försummelse vid kontroll som
avses i 5 § bör medföra skadeståndsansvar i andra fall än då kontrollen
allmänt uppfattas som betryggande. Ståndpunkten innebär att ansvarigheten
inskränks ännu mer än enligt majoritetens förslag.
Kommittén har övervägt att i förslaget ta upp en regel
Uknande den i 5 § för sådan verksamhet som går ut på handläggning av mål eller
ärenden. Förvaltningsbeslut sträcker inte sällan sina verkningar ganska långt.
Som exempel nämner kommittén att ett oriktigt beslut om avslag på en ansökan om
importlicens. för viss vara medför ekonomiska konsekvenser inte bara för
sökanden utan också för andra som är beroende av importören för att kunna få
varan. Ett beslut varigenom ansökningen
Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 261
oriktigt bifalls kan orättvist gynna importören och
därigenom skada konkurrenterna osv. Kommittén tror att skadestånd i åtskilliga
fall av denna art inte kommer i fråga redan därför att skadan anses orsakad
endast medelbart, men den anser att problemet ändå har praktisk betydelse. Man
skulle enUgt kommittén kunna anknyta till den förvaltningsrättsliga besvärsrätten
genom en regel om att bara »den som i egenskap av sakägare ägt föra talan i
målet eller ärendet» har rätt att kräva skadestånd. Kommittén har dock stannat
för att inte föreslå någon sådan bestämmelse. Den verkan som åsyftas kan enligt
kommittén i stort sett uppnås redan genom att enligt standardregeln de krav som
skäligen kan ställas på verksamhetens utövning skall ha åsidosatts »i
förhållande till den skadelidande». En anknytning till det mångtydiga
sakägarbegreppet skulle kunna vålla missför stånd och göra kretsen av de
skadeståndsberättigade alltför snäv.
Kommittén föreslår vidare en särbestämmelse om det
allmännas ansvar för fel i sådana upplysningar som stat och kommun i olika sammanhang
tillhandahåUer allmänheten, t, ex, genom gravations-, taxerings-och
vidimationsbevis, rådgivning i form av kuratorsverksamhet, yrkesvägledning,
sexualupplysning etc. Att det allmänna generellt skall svara för fel i sådana
upplysningar anser kommittén uteslutet. Eftersom något kontraktsförhållande i
regel inte kan antas föreligga mellan det allmänna och den som får
upplysningen, måste enligt kommittén ett skadeståndskrav med anledning av fel i
deima i stället grundas på förslagets allmänna regel om ansvar för fel eller
försummelse i den offentliga verksamheten. Vägledande för bedömningen bör
härvid vara i vad mån den som tar emot en upplysning skall ha rätt att förlita
sig på denna. Den som lämnar upplysningen har ibland ingen anledning räkna med
att han skaU bära något ansvar för riktigheten av upplysningen, om denna
begagnas av annan än mottagaren. I enlighet med dessa överväganden har
kommittén i 6 § i sitt lagförslag tagit upp en bestämmelse av innebörd att
felaktig upplysning inte skall medföra skadeståndsansvar, med mindre den har
lämnats i vederbörligt bevis eUer i övrigt under sådana omständigheter att
mottagaren uppenbart hade rätt att förlita sig på upplysningen samt denna
dessutom har använts för det ändamål som den var avsedd för. Beträffande fel
inom inskrivningsväsendet i fråga om fastighet, tomträtt och vattenfallsrätt
hänvisar kommittén till den reglering som lagberedningen vid denna tid väntades
föreslå i sitt kommande förslag tUl jordabalk (jfr numera 19 kap. 19 § i den
nya jordabalken).
Enligt gällande rätt är staten eller kommun inte ansvarig
för fel av krono-eller hamnlots under lotsning. För skada som orsakas av lots
genom fel eller försummelse i tjänsten svarar emeUertid redaren enligt 8 §
sjölagen. Enligt 16 § lotsförordningen den 4 juni 1937 (nr 330) är befälhavaren
ansvarig för manövreringen trots närvaro av lots. Kommittén antar att fartyg
som är av den storleksordning att lotshjälp kommer ifråga och last på
.tS.A.t9.
262 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
sådant fartyg regelmässigt är försäkrade, fastän
försäkringen ofta inte täcker hela skadan eller skador av alla slag. Den
omständigheten att lotslvång råder i viss utsträckning behöver enligt kommittén
i och för sig inte leda till att skadeståndsskyldighet för kronan med anledning
av fel under lotsning bör föreligga. Kommittén drar slutsatsen att man inte bör
gå ifrån gällande rätts ståndpunkt ifråga om det aUmännas ansvarighet för skada
genom fel vid lotsning, I enlighet härmed har kommittén i sitt lagförslag tagit
upp en bestämmelse om att ersättning enligt lagen inte utgår med anledning av
fel eller försummelse av lots med avseende på lotsning (7 §),
I detta sammanhang görs i förslaget också undantag för
skada i viss annan serviceverksamhet. Enligt nämnda paragraf skall nämligen
skadeståndsansvar inte heller inträda för fel eller försummelse av annan som
står till förfogande för att på begäran bistå näringsidkai'e eller andra i
deras verksamhet. Kommittén syftar här på sådan personal som t, ex, instruktörer
och täckdikningsförmän m, fl, befattningshavare hos lantbruksnämnd och
instruktörer hos hushåUningssällskap, Det förutsätts att vederbörande har
tillkallats frivilligt, medan det avgörande inte är hur han får ersättning för
sitt arbete. Dessa befattningshavare torde enligt kommittén avlönas av det
allmänna, som i regel uppbär ersättning av den som fått hjälpen. Veterinärer
och distriktssköterskor omfattas enligt kommittén inte av stadgandet. I fråga
om hemvårdarinnor lär allmän lag bli tillämplig enligt 20 § i kommitténs
förslag,
2.3.2.4. Frågor om undantag för skada genom beslut av de
högsta statsorganen. Kommittén diskuterar särskilt frågan om man bör på något
sätt inskränka möjligheterna att föra skadeståndstalan mot staten med anledning
av beslut av de högsta statsmaktema.
När det gäller statens skadeståndsansvar med anledning av
beslut eller åtgärder av regeringen skulle det enligt kommittén i och för sig
kunna göras gällande, att en bedömning av regeringens åtgärder bör äga rum
endast i den ordning som föreskrivs i 106 och 107 §§ regeringsformen (RF),
Kommittén påpekar emellertid att domstolarna i Danmark och Norge sedan länge
har haft befogenhet att pröva lagenligheten av regeringens handlingar, utan att
detta, såvitt man kan bedöma, har medfört några komplikationer eller menliga
verkningar. I båda dessa länder finns liksom i Sverige regler om
konstitutionellt ansvar för regeringens ledamöter och möjlighet till riksrättsåtal
i sista hand. Vidare framhåller kommittén att de allmänna domstolarna i
Sverige redan enligt gällande rätt kan komma att pröva laglighe-ten av vissa
regeringsbeslut.
Som exempel nämner kommittén att domstol lär kunna
åsidosätta en författning, som kränker ensldld rätt, såsom grundlags- eller
lagstridig. Detsamma torde enligt kommittén gälla i fråga om ett olagligt
regeringsbeslut om åläggande av vite. Kommittén anser inte att man härigenom
har kommit
?;L2 3.
Kungl. Maj:ts propositiöh nr 5 år 1972 263
i motsättning till grundlagsbuden om statsrådens
konstitutionella ansvar. Mot ett generellt skadeståndsansvar för regeringens
handlingar skulle möjligen kunna åberopas, att vissa verksamhetsområden bör på
grund av sin natur hållas utanför domstolsprövningen. Kommittén tänker här på
regeringshandlingar på det försvarspolitiska eller diplomatiska planet, i
synnerhet när de direkt berör utländska intressen. Ett undantag för dessa verksamhetsområden
skulle dock enligt kommittén troligen sakna praktisk betydelse. Kommittén
framhåller vidare att ett oriktigt regeringsbeslut kan bero av fel eller
försummelse i vederbörande departement. Det kan enligt kommittén knappast
anföras något sakligt skäl varför staten inte skulle svara härför enligt de allmänna
förutsättningar för skadeståndsansvar som förslaget anger. Staten bör sålunda
enligt kommittén svara även för skada genom fel eller försummelse vid beslut
eller åtgärder av regeringen.
Enligt kommittén har det också ifrågasatts att från
statens ansvarighet bör undantas skador som kan uppkomma genom riksdagens
beslut. Kommittén kan dock knappast tänka sig något praktiskt fall då staten
bör göras ansvarig med anledning av riksdagens åtgöranden och har därför inte
ansett någon uttrj-cklig undantagsregel motiverad,
2.3.2.5. Särskilda begränsningar av rätten till ersättning
med anledning av dom eller beslut m. m. Enligt kommittén faUer aU statUg och
kommunal verksamhet inom ramen för den nya lagstiftningen. Med statUg verksamhet
avser kommittén sådan verksamhet som utövas av regeringen eller riksdagen
eller av organ som lyder under dem, (de statliga) domstolarna inbegripna.
Fråga uppkommer emeUertid, om det allmänna skall svara för fel eller
försummelse av var och en som tillhör dess organisation eller om någon
inskränkning bör ske i detta avseende.
Kommitténs
principiella ståndpunkt är att riktigheten av myndigheternas avgöranden såväl
domstols domar och beslut som beslut av administrativ myndighet skall kunna
prövas i mål om skadeståndsskyldighet för det allmänna. Talan om
skadeståndsanspråk med anledning av ett förvaltningsbeslut skall enligt
förslaget i princip alltid kunna väckas vid domstol, I fråga om
domstolsavgöranden föreslår emellertid kommittén vissa begränsningar i
talerätten. Därjämte föreslås vissa inskränkningar i ersättningsrätten vid
såväl domstolsavgöranden som förvaltningsbeslut.
När det
gäller domstolarnas verksamhet möter enligt kommittén vissa särskilda problem.
Att en dom har vunnit laga kraft torde visserligen inte utgöra hinder mot att
låta en skadeståndstalan riktas mot staten på grund av påstått fel i domen. Men
ett av huvudsyftena med rättskraftinstitutet, nämligen att tvisten skall
bringas ur världen, talar för att en sådan talan inte bör tillåtas utan vidare.
Kommittén anser att tillvägagångssättet i stället regelmässigt bör vara att
den som anser sig förfördelad begär resning eller anför besvär över domvilla.
Men om skada har inträtt redan till följd
2
3 2.5.
264 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
av en icke lagakraftvunnen dom, bör skadeståndstalan
tiUåtas även i de fall då domen har upphävts eller ändrats, sedan ordinärt
rättsmedel använts. Kommittén påpekar vidare, att det sedan gammalt varit
brukligt att en person som ansett sig oriktigt behandlad av domstol har anmält
domaren för justitiekanslem, justitieombudsmannen eller militieombudsmannen.
Denne har, om han funnit anmälningen grundad, i samband med ansvarstalan yrkat
åläggande för den felande domaren att utge skadestånd, om inte ersättning har
betalats godvilligt. Kommittén finner det i anslutning till det anförda
naturligt att föreslå, att skadeståndstalan mot det allmänna med anledning av
innehållet i domstols eller domares beslut inte får väckas med mindre beslutet
har upphävts eller ändrats eller också domaren åtalas för ämbetsbrott eller
åklagaren biträder skadeståndstalan (8 § första stycket). Om inte någon av
dessa förutsättningar är uppfylld, föreligger alltså rättegångshinder. När
skadeståndstalan är tillåten, skall den tas upp av den domstol som är eller
varit behörig i fråga om åtal (8 § andra stycket). Med domstol avses inte bara
allmänna domstolar och sådana organ med huvudsakligen dömande uppgifter som
brukar betecknas som specialdomstolar utan även administrativa domstolar såsom
regeringsrätten, kammarrätten, försäkringsrådet och statens hyresråd, däremot
inte t, ex. kammarkollegium, länsstyrelse eller organ för
lantmäteriförrältning.
Såvitt angår förutsättningen att beslutet skall ha
upphävts eller ändrats har kommittén övervägt att inskränka ansvaret till fall
där upphävandet eller ändringen har skett efter begagnande av särsldlt
rättsmedel. En sådan ordning skulle vara motiverad av att det allmänna i andra
fall kan anses ha gjort nog genom att ställa ordinärt rättsmedel till
förfogande, för att i den mån det är möjligt avvärja skada. Då emellertid de
övriga nordiska ländernas kommittéer inte har velat vara så restriktiva och
syftet med bestämmelsen inte direkt påkallar en sådan begränsning, har
kommittén stannat för att skadeståndstalan skall vara tillåten, vare sig
ordinärt eller särskilt rättsmedel bar kommit till användning eller, i fall då
det kan ske, den beslutande instansen själv har upphävt eller ändrat sitt
beslut.
I detta sammanhang bör den reservation som ledamoten
Herlitz har avgett beröras i vissa delar. Med utgångspunkt i sin allmänna
inställning, att man så långt möjligt bör undvika konflikter som består i att
samma eller likartade frågor bedöms olika av skilda myndigheter, diskuterar
Herlitz alternativa möjligheter att eliminera risken för motstridiga
avgöranden. Härvid för han som en tänkbar lösning fram förslaget, att den av
kommittén föreslagna regeln i 8 § första stycket byggs ut, så att anspråk på
ersättning med anledning av innehållet i ett beslut som i sista hand kan
överklagas hos regeringsrätten får göras gällande endast om det har upphävts
eller ändrats eller också åtal för ämbetsbrott äger rum eller talan i övrigt
biträds av vederbörande åklagare.
Enligt kommitténs förslag skall skadeståndstalan mot
staten vara tillåten
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 265
också med anledning av fel eller försummelse i högsta
domstolens eller regeringsrättens dömande verksamhet. Kommittén diskuterar
närmare frågan om en sådan skadeståndstalan. Fel som har begåtts av
justitieråd eller regeringsråd kan f. n, påtalas bara inför riksrätt i form av
åtal mot vederbörande domare personligen, något som emellertid hittills aldrig
har förekommit. Enligt kommittén bör inte heller en skadeståndstalan mot
staten på grund av ett sådant fel lämpligen få föras vid annat forum än
riksrätt. Kommittén vågar emellertid inte uttala någon bestämd mening, huruvida
regeringsformen tillåter att en sådan talan tas upp inför detta forum i samband
med åtal mot ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten. Eftersom
frågan kan antas bli aktuell ytterligt sällan, har kommittén inte ansett det
nödvändigt att föreslå någon grundlagsändring i detta vanskliga ämne. Att
utvidga möjligheterna att föra skadeståndstalan mot staten inför riksrätt till
att omfatta andra fall än sådana då åtal och skadeståndstalan kan väckas mot
domaren personligen anser kommittén uteslutet. Kommittén utgår från att för den
händelse fråga om ersättningsskyldighet för staten med anledning av fel eller
försummelse av justitieråd eller regeringsråd blir aktuell, staten inte skall
undandra sig att betala skadestånd enligt lagförslagets regler. Det behöver
enligt kommittén inte möta några svårigheter att utan rättegång utreda de fall
som här möjligen kan tänkas förekomma.
En begränsning, som avser både domstolsavgöranden och
förvaltningsbeslut, tänker sig kommittén utformad i en bestämmelse om att
skadestånd i princip inte skall utgå, om den skadelidande har underlåtit att
söka ändring i ett felaktigt beslut. Domar och beslut kan i regel överklagas
till högre instans, och ibland kan administrativt beslut angripas även genom
talan vid allmän domstol. Möjligheten att på detta sätt använda rättsmedel
måste enligt kommittén tillmätas stor betydelse i fråga om det allmännas ansvar
för fel eller försummelse vid beslutets meddelande. Underlåtenhet att begagna
normala rättelsemöjligheter kan enligt kommittén under vissa förutsättningar
bedömas som en medverkan från den skadelidandes sida, som inverkar på rätten
till skadestånd. Detta gäller särsldlt i fråga om förvaltningsbesluten. Det
ligger med vårt administrativa besvärsinstitut nära till hands att en
skadelidande, som underlåter att söka avvärja skada av ett förvaltningsbeslut
genom att använda de medel som har ställts till hans förfogande i form av
besvärsrätt, inte skall få ersättning för skadan.
Mera tveksamt är det enligt kommittén, huruvida den
skadelidande skall förlora sin rätt till skadestånd därtör att han har
underlåtit att, i faU då ett förvaltningsbeslut kan angripas endast genom talan
vid allmän domstol, begagna denna möjlighet. En sådan möjlighet finns
emeUertid bara i sällsynta fall. Det är enligt kommitténs mening inte för
mycket begärt att den enskilde då vänder sig till domstol för att få rättelse.
Däremot bör man inte kräva av en skadelidande att han prövar en oviss möjlighet
att utan författningsstöd vända sig till allmän domstol.
2.3.2.5.
266 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Kommittén tänker sig att man emellanåt också skall kunna
kräva av en skadelidande att han begär rättelse eller framställer erinran (s.
k, »remonstration» ) hos den myndighet som har vidtagit en enligt hans mening
oriktig åtgärd, för att därigenom försöka avvärja skada genom åtgärden, I åtskilliga
fall har en mjmdighet nämligen möjlighet att själv ändra eller upphäva sitt
beslut. Remonstration ligger enligt kommittén särskilt nära till hands när den
skadelidande inser eller har bort inse att myndigheten misstagit sig om ett
faktiskt förhållande som han själv har bättre kännedom om,
Å andra
sidan bör enligt kommittén underlåtenhet att använda rättsmedel eller att
påkalla rättelse inte inverka på rätten till skadestånd om skadan inte hade
kunnat undvikas eller minskas på detta sätt. Det är fallet t, ex, när ett
beslut genom att omedelbart lända till efterrättelse medför skada oberoende av
om det överklagas. Det måste med andra ord föreligga kausalitet mellan
underlåtenheten och skadan, för att rätten till ersättning skall gå förlorad.
Om den skadelidande vinner rättelse genom att fullfölja talan eller begära
remonstration, bör detta på motsvarande sätt inte befria det allmänna från
skyldigheten att ersätta den skada som har uppkommit innan rättelse skedde.
Vad särskilt angår kostnader, som den skadelidande har fått vidkännas för att
komma till sin rätt, får emellertid det allmänna normalt anses ha gjort
tilhäckUgt genom att ge tillfälle till omprövning. Standardkravet i 4 § bör
aUtså kimna betraktas som uppfyUt, fastän den underordnade instansen genom fel
eller försummelse vid beslutets meddelande har föranlett att ärendet måst föras
vidare. Kommittén erinrar i detta sammanhang om att man inte kan ställa samma
krav på underordnade myndigheter som på överinstanserna. Det kan dock givetvis
förekomma att underordnad myndighets beslut är så undermåligt att ersättning
bör utgå också fÖr kostnader i samband med överklagandet.
Kommittén
anser att den skadelidande i vissa situationer bör ha rätt till ersättning
fastän han inte har utnjtjat sina möjligheter att vinna rättelse genom att
överklaga eUer söka remonstration. Som exempel anges fall av obefogade
frihetsberövanden, där man med hänsyn till klientelets personliga
förutsättningar inte sällan torde finna att skadestånd bör utgå trots att den
skadelidande försummat att överklaga beslutet om omhändertagande eller
kvarhållande.
På grund
av dessa överväganden har kommittén i 16 § av sitt lagförslag tagit upp en
regel om att en skadelidande som har underlåtit att söka ändring i felaktigt
beslut eller att annars framställa erinran mot beslutet eller åtgärden, när det
kan ske, inte har rätt att få ersättning för skada som därigenom hade kuimat
undvikas, med mindre i det särskilda fallet uppenbart inte skäligen kunde
fordras att han iakttog vad nu sagts eller i övrigt synnerliga skäl föreligger
att ersättning utgår,
I fråga om sambandet mellan 8 och 16 §§ i förslaget
uttalar kommittén, att den som vill framställa skadeståndsanspråk med anledning
av felaktigt
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 267
domstolsbeslut i första hand måste se till att någon av de
i 8 § angivna förutsättningarna för rätt att väcka talan är för handen. Om
hinder mot skadeståndstalan inte möter enligt denna paragraf, finns utrymme
för tillämpning av 16 §, Den skadelidandes anspråk kan alltså mötas av invändning
att han underlåtit att fullfölja talan mot beslut eller att begära remonstration.
2.3.2.6. Skada på omhändertagen egendom. Enligt den
tidigare (avsnitt
1,1,1,3,) berörda lagen den 10 juni 1899 om ersättning av allmänna medel i
vissa fall för skada som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän m, fl. sva
rar staten för skada som allmänheten lider genom förskingring av någon
som är anställd i exekutionsväsendet eller av annan i lagen särsldlt angiven
befattningshavare. Kommittén erinrar om att åtskillig kritik har riktats mot
denna lag, vilket resulterat i att riksdagen hos Kungl. Maj :t har begärt en
översyn av lagen (avsnitt 1.3,1,),
Härefter redogör kommittén i korthet för de i praxis
utbildade regler som gäller i fråga om skyldighet för tullverket att utge
ersättning för förlust av eller skada på egendom i tullverkets vård och för det
ansvar för omhändertagen egendom som gäller för bl, a. postverket och Statens
jämvägar.
Det torde enligt kommittén inte råda någon tvekan om att
det allmänna regelmässigt bör svara för egendom som i behörig ordning har
omhändertagits av dess organ, vare sig tvångsvis eller efter frivilligt
överlämnande. Kommittén drar vissa paralleller med den vårdnadsplikt som gäller
vid deposition enligt 12 kap, 2 § handdsbalken och som innebär, att om godset
försvinner eller skadas, depositarien anses skyldig visa att detta inte har
berott på vållande av honom själv eller någon för vilken han svarar.
Enligt kommittén bör vad som sålunda gäller angående
enskilt förvar tillämpas i fråga om förutsättningarna för rätt till ersättning
av det allmänna, när egendom som på det allmännas vägnar har tagits om händer
för exekutiv åtgärd eller förtullning eller av annan orsak skadas eller förkommer.
Kommittén anser det önskvärt att en regel av detta innehåll tas upp i den nya
lagen. En bestämmelse i ämnet har i enlighet härmed införts i 12 § i
kommittéförslaget. I anslutning härtill förordar kommittén att 1899 års lag
upphävs. Dess förslag i den delen berörs i det följande (avsnitt 4.1.1,),
2.3.2.7. Skadeståndsansvaret mot egna arbetstagare.
Kommittén anser att en
lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar bör innehålla bestämmelser
om de offentliga funktionärernas stäUning, bl. a. såvitt gäller deras rätt till
ersättning enligt de nya reglerna. Till offentliga funktionärer räknar kommit
tén alla som handlar på det allmännas vägnar eller i övrigt är sysselsatta i
den offentliga verksamheten såsom arbetstagare, innehavare av allmänt för
troendeuppdrag, värnpliktiga m. fl.
En offentlig funktionärs rätt till ersättning för skada
som drabbar honom
268 Kungl Maj.ts proposition nr 5 år
1972
i tjänsten bestäms enligt vad kommittén framhåller i viss
omfattning genom anställningsvillkor eller reglementariska föreskrifter (t. ex.
avlöningsreglementen). Ersättning som utgår till en anställd eller tiU en
värnpliktig enligt yrkesskadeförsäkringslagen resp.
mUitärersättningsförordningen kompletteras i vissa fall av skadestånd från
arbetsgivaren. Detta bestäms enligt de regler som gäller för privata arbetsgivare
i motsvarande situationer. Dessa innebär att arbetsgivaren svarar för vållande
av förman eller av arbetare som har satts att fullgöra en från risksjmpunkt
särskilt ansvarsfull uppgift. Kommittén är tveksam, om denna grundsats är
generellt tillämplig inom alla områden av statlig eller kommunal verksamhet.
Men det kan enligt kommittén anses fastslaget att den gäller när fråga är om
skada som har drabbat personal i mUitärtjänst eller arbetare i statens tjänst
och när skada i kommunal verksamhet har åsamkats personal i hamnrörelse, de
anställda vid affärsverken eller andra kommunalanställda arbetare.
Kommittén anser det naturligt att man på denna punkt inte
avviker från den allmänna skadeståndsrättens grundsatser i fråga om
principalansvaret. Den tänker sig därför att den nya lagens bestämmelser om det
allmännas ansvar för fel eller försummelse i offentiig verksamhet i princip
skall tillämpas också när skadan har drabbat personal i det allmännas tjänst.
Detta skall dock gälla endast om felet eller försummelsen ligger överordnad,
förman eller någon därmed jämställd tUl last. Kommittén har i sitt förslag
tagit upp en bestämmelse av denna innebörd (18 §). Dess avsikt är att det allmännas
ansvar mot den egna personalen skall bli av i huvudsak samma omfattning som
enskild arbetsgivares ansvarighet i förhållande till de egna arbetstagarna,
2.3.2.8. Skada på utländskt intresse. Kommittén har
särskilt övervägt frågan huruvida utlänningar i större eller mindre omfattning
bör undantas från rätt till skadestånd enligt den nya lagstiftningen, t, ex,
genom att rätten görs beroende av ömsesidighet. Men det skulle enligt kommittén
stå i mindre god överensstämmelse med de grundsatser för meUanfolklig
sammanlevnad som vi bekänner oss tUl att utländska medborgare som skadas här i
landet skall inta en sämre ställning i ersättningshänseende än svenska
medborgare. I åtskilUga avseenden, bl. a. när det gäller frihetsberövanden,
torde Europarådskonventionen om de mänskliga rättigheterna vila på grundtanken
att skillnad inte skall göras mellan egna medborgare och utlänningar. Kommittén
tror det dock vara befogat att i viss utsträckning göra åtskillnad mellan
svenska intressen och utländska. Det gäller närmast i situationer då ett
främmande lands lagstiftning eller rättstillämpning i fråga om skada på svenskt
fartyg eller luftfartyg eller egendom som medförs ombord helt eller delvis
utesluter den skadelidande från rätt till ersättning av staten eller kommun i
det främmande landet. Det är enligt kommittén visserligen ett önskemål att
svenska och utländska intressen behandlas lika också i detta
2.3.2.7.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 269
avseende, men det kan vara alltför långtgående att erkänna
skadeståndsskyldighet utan någon begränsning i fall då främmande stat friskriver
det allmänna från ansvar i en motsvarande situation. Även om hittillsvarande
erfarenheter inte har gett anledning till farhågor, har kommittén funnit det
naturligt att det öppnas möjlighet att i motsvarande mån inskränka skadeståndsrätten
enligt svensk lag i förhållande till intressen som är hemmahörande i ett
sådant land, I valet mellan olika alternativa lagtekniska lösningar har
kommittén stannat för att en bestämmelse i detta hänseende inte bör tas upp
direkt i lagen utan att det i stället bör läggas i Kungl, Maj :ts hand att
bestämma i vilken omfattning reciprocitet bör föreskrivas som förutsättning
för rätt till ersättning för skada på utländska intressen.
Kommittén föreslår i enlighet härmed en bestämmelse som
ger Kungl. Maj :t befogenhet att i fråga om skada på utländskt fartyg eller
luftfartyg eller egendom som medförs ombord förordna att ersättning enUgt den
föreslagna lagen för skada på utländskt fartyg eller luftfartyg eller på
egendom ombord skall utgå endast under förutsättning av ömsesidighet (21 §),
2.3.2.9. Skada under krigs- eller beredskapsförhållanden.
Kommittéförsla
get avser inte att ta ställning tUl frågan i vad mån ersättning bör utgå under
krigsförhållanden och andra utomordentliga förhållanden, t. ex. vid bered
skapstillstånd. Enligt kommittén bör förslagets bestämmelser i stort sett
kunna tillämpas också då, men kraven på det allmännas verksamhet kan
modifieras genom tillämpning av standardregeln, I den mån förhållandena
påkallar det kan särskilda inskränkningar i skadeståndsansvaret föreskri
vas genom lagstiftning,
2.3.2.10. Skadeståndets storlek. Som jag tidigare har
nämnt anser kom
mittén att man i viss mån kan se det allmännas ansvar för sina befatt
ningshavares fel och försummelser som en försäkring, där ersättning garan
teras inom en av skälighetshänsyn bestämd ram. Enligt kommittén blir all
männa skadeståndsregler i åtskilliga avseenden tillämpliga, när skadestånd
skall utgå enligt förslaget. Men bl, a, de nyss anförda försäkringsmässiga
synpunkterna motiverar vissa begränsningar i skadeståndsskyldigheten. Det
är enligt kommittén visserligen önskvärt att det mått av rättssäkerhet som
med olika andra medel eftersträvas inom den offentliga verksamheten kom
pletteras med att det allmänna garanterar ersättning när verksamheten inte
når upp till den förutsatta standarden. Skadeståndsansvaret bör dock inte
sträcka sig utöver måttliga gränser. Det allmänna bör också garderas mot
alltför långtgående följder av den allmänna regeln om skadeståndsskyldig
het för stat och kommun. Man får inte förbise att åtminstone staten är sol
vent även för de största skadeståndsbelopp som man kan räkna med. För
denskull, menar kommittén, har man anledning beakta att rätten till skade
stånd kan komma att utnyttjas mera energiskt än annars. Kommittén erin-
2.3.2.10.
270 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
rar i detta sammanhang också om att den allmänna
skadeståndsläran i Danmark och Norge rymmer vissa icke oväsentliga möjligheter
till begränsningar, bl, a. i fråga om ersättningens storlek vid personskada,
som saknar motsvarighet i Sverige.
Behovet av begränsningar anser kommittén vara ganska
påtagligt i fråga om åtskilliga grenar av allmän verksamhet. Den verksamhet som
kommittén syftar på drivs till allas bästa och utan vinstsyfte. Den har i
detta liksom i andra avseenden en särskild karaktär som skiljer den från privat
verksamhet i allmänhet. Också från denna synpunkt är det motiverat att inte
låta det allmännas skadeståndsansvar sträcka sig lika långt som det enskilda
principalansvaret utan i viss mån anlägga mera försäkringsmässiga synpunkter.
Enligt 6 kap. 2 § SL skall vid personskada full ersättning
utgå för mistad arbetsförmåga. Kommittén anser att det på denna punkt har gett
sig till känna ett behov av att i vissa fall kunna jämka utgående ersättningsbelopp,
t. ex. när skadan har drabbat en person med extraordinärt hög arbetsinkomst.
När den skadeståndsskyldige har förmåga att betala skadeståndet såsom när
ansvarigheten åvilar det allmänna är det angeläget att begränsa ersättningen
till måttliga belopp. Kommittén föreslår därför en regel av innebörd att
ersättning för mistad inkomst inte får överstiga vad som med hänsyn tUl den
skadades utbildning och arbetsförmåga samt omständighetema i övrigt kan anses
rimligt (13 § första stycket). Visserligen hör en sådan regel naturligen hemma
bland bestämmelsema i 6 kap. SL. I avbidan på en allmän reform av denna
innebörd bör dock regeln enligt kommittén införas i en lag om skadestånd i
offentlig verksamhet. Det kan med hänsyn till att skattebetalarna slutligt får
bekosta skadestånden vara önskvärt att sträva mot en viss normalisering av
ersättningarna. Kommittén anser det inte otänkbart att regeln i praxis kan
vinna efterföljd också inom den aUmänna skadeståndsrätten.
Kommittén föreslår vidare en bestämmelse om att ersättning
för annat lidande än sådant som avses i 6 kap. 2 § SL skall utgå endast om det
föreligger synnerliga skäl (13 § andra stycket). Förebild för denna regel har
varit 4 § första stycket andra punkten i 1945 års lag om ersättning i vissa
fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl. Rätten till ersättning för sveda
och värk samt lyte eller annat stadigvarande men däremot har enligt kommittén
så fast förankring i den allmänna uppfattningen att det inte gärna kan komma
ifråga att inskränka den.
När det gäller egendomsskador har kommittén till en början
uppmärksammat sådana mycket stora sakskador som i allmänhet helt eller delvis
är täckta av objektsförsäkring. När sådana skador uppkommer i offentlig
verksamhet, aktualiseras i allmänhet det allmännas ansvar först genom ett
regressanspråk från försäkringsgivaren. Kommittén erinrar om det nordiska
samarbete som har bedrivits i syfte att skapa en gemensam
2.3.2.10.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 271
utgångspunkt för statens och kommunernas
skadeståndsskyldighet i förhållande till försäkrade intressen och som
resulterat i de förslag till nya lagbestämmelser om försäkringsgivares
regressrätt (för Sveriges del SOU 1958:44) för vilkas huvudsakliga innehåll jag
har redogjort i det föregående (avsnitt 1,2.2,), Kommittén påpekar, att den
möjlighet till nedsättning av skadestånd som dessa regler erbjuder inte skulle
föreligga när i den offentliga verksamheten inträffar egendomsskador som inte
är täckta av objektsförsäkring. Kommittén anser det emellertid påkallat att det
allmännas risk kan begränsas på ett rimligt sätt i fall då stora sakskador
inträffar, t, ex, när smycken, antikviteter eller konstverk förkommer under
tulivisitation eller i övrigt skadas eller går förlorade som följd av en
underordnad befattningshavares försummelse. Enligt kommittén stämmer det med
lagförslagets allmänna uppläggning att begränsning av skadeståndsskyldigheten
vid egendomsskada sker med hänsyn tiU vad det allmänna bör räkna med, när det
driver verksamhet av detta slag. Kommittén drar här vissa paralleller med de
begränsningar av skadeståndsansvaret för transporterat gods som brukar gälla
inom frakträtten. En begränsningsregel är enligt kommittén också påkallad av
behovet att hindra obehörig samverkan mellan det allmännas befattningshavare
och mindre nogräknade personer i syfte att tillskansa sådana personer
ersättning
Av dessa skäl föreslår kommittén en regel om att
ersättning med anledning av skada på egendom kan, om beloppet väsentligt
överstiger vad som i allmänhet bör tas i beräkning inom verksamheten i fråga,
sättas ned tUl vad som med hänsyn till omständighetema finnes skäligt (14 §).
Som
nämnts föreslår kommittén också en viss begränsning av det allmännas
skyldighet att ersätta ren förmögenhetsskada. Kommittén anser det svårt att
överbUcka i vilken omfattning fel eller försummelse i offentlig verksamhet kan
vålla förmögenhetsförluster. När det gäller ren förmögenhetsskada har kommittén
ansett att man bör vara varsam, så att inte den nya lagstiftningen leder till
mindre önskvärda konsekvenser. Den enskilde får räkna med att den omfattande
regleringsverksamhet som förekommer från det allmännas sida inte alltid kan
fungera helt tillfredsställande och han får finna sig i vissa olägenheter av
fel eller försummelser utan rätt till skadestånd av det allmänna. Om t, ex. en
byggnadsnämnd på grund av något förbiseende eller misstag oriktigt avslår en
ansökan om byggnadslov, finns det enligt kommittén i allmänhet inte skäl att
ålägga det allmänna att ersätta fastighetsägaren för hyresinkomster som han har
gått miste om på grund av nämndens försummelse. Och när en affärsman förlorar
handelsvinst på grund av att en myndighet felaktigt har avslagit hans ansökan
om importlicens eller annat sådant tillstånd, bör ersättning för förlust i allmänhet
inte utgå. 1 all synnerhet gäller detta under kristid, då ofta improviserade
anstalter måste vidtas. Att ålägga det allmänna att undantagslöst utge
ersättning med anledning av orättvis licensfördelning och liknande kan
2.3.2.10.
272 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
enligt kommittén inte gärna komma i fråga. Det allmännas
garanti bör inskränkas till sådana fall som tydligt ligger utanför de
besvärligheter som man får räkna med.
Många gånger kan enligt kommittén en skadelidande
räknemässigt påvisa en större eller mindre förlust i sin verksamhet på grund av
en oriktig åtgärd, t, ex, obefogat avslag på en ansökan. Men i själva verket
har han kanske, när hinder uppstått att utnyttja en viss chans, i stället med
framgång koncentrerat sig på ett annat uppslag, för vilket han har använt
tillgänglig arbetskraft och eventuellt ledigt kapital. En byggmästare, som
temporärt inte får utnyttja en viss tomt, har exempelvis utfört bygge på annat
håll osv. Det skulle enligt kommittén ofta bli en olöslig uppgift för det
allmänna att utreda sådana samband för att kunna vederlägga ogrundade men till
synes motiverade skadeståndsanspråk. Kommittén har därför i 15 § av sitt lagförslag
tagit upp en bestämmelse om att ersättning för utebUven vinst med anledning av
att näringsidkare eller annan lider intrång i sin förvärvsverksamhet på annat
sätt än genom skada till person eller egendom inte skall utgå i vidare mån än
synnerliga skäl föreligger med beaktande av intrångets art och varaktighet samt
omständigheterna i övrigt,
2.3.2.11. Verkan av den skadelidandes medvållande.
Kommittén har, med
hänsjm bl. a. tiU den föreslagna särskilda bestämmelsen i 16 § om verkan
av den skadelidandes passivitet, i sitt lagförslag tagit upp en allmän regel
om verkan av den skadeUdandes medvåUande (17 §). Regeln avviker endast
i redaktioneUt hänseende från den allmänna medvåUanderegeln i 6 kap. 1 §
andra punkten SL, men den har av kommittén kompletterats med en före
skrift att som medvållande skall anses också att den skadeUdande har för
summat att, när det varit påkallat, på lämpligt sätt övervaka åtgärd som
har föranlett skada. Kommittén tänker på sådana faU som då en enskild
person t. ex. vid offentUg kontroU bör övervaka åtgärder som kanske sker i
hans eget intresse men som likväl utsätter honom för vissa risker. Den en
skilde har då enUgt kommittén att ge tiU känna sin mening och försöka av-
stjrra att skada vällas.
Kommittén tror att den föreslagna bestämmelsen kommer att
få särskild betydelse i det aUmännas upplysningsverksamhet. Så t. ex. kan
enligt kommittén underlåtenhet att ange för vilket ändamål en upplysning
begärs inverka på rätten till skadestånd. Men därjämte är det enligt kommittén
i många fall ett naturUgt krav att den som får en upplysning iakttar viss försiktighet
vid dess begagnande.
2.3.2.12. Förfarandet för prövning av skadeståndsanspråk.
Kommittén
diskuterar ingående frågan huruvida skadeståndsanspråk mot det allmänna
bör i större eller mindre omfattning prövas i administrativ väg. Det före
kommer hos oss i viss utsträckning att frågor om skadeersättning av all-
2.3.2.10.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 273
manna medel avgörs av andra organ än allmän domstol.
Enligt kungörelsen den 23 aprU 1948 (nr 195) om ersättning och belöning av
statsmedel vid biträde åt ordningsmakten prövas frågor om ersättning åt den som
skadas när han ingriper till polisens hjälp av länsstyrelse, vars beslut kan
överklagas hos regeringsrätten. Även frågor om ersättning för ingrepp enligt
rekvisitions- eller epizootilagstiftningen bedöms av speciella organ, I vissa
främmande länder, där särskilda förvaltningsdomstolar har inrättats, t. ex, i
Frankrike, har uppgiften att döma i enskildas skadeståndsmål mot stat och
kommun anförtrotts dessa domstolar.
Till
förmån för att låta skadeståndsmål mot det allmänna handläggas av
administrativa organ brukar man enligt kommittén framhålla att den administrativa
processen i aUmänhet är bilUg. Kommittén påpekar emellertid att ersättning för
parts rättegångskostnad regelmässigt inte döms ut i administrativ process. Ett
annat argument är att de skadeståndsmål som här diskuteras inte säUan kräver
ingående kännedom om förvaltningens organisation och arbetssätt.
Kommittén
anser inte dessa skäl böra tillmätas avgörande vikt. Enligt dess mening är det
av betydande värde att man inte för särskilda fall av lämplighetsskäl går ifrån
den viktiga regeln att den enskilde skall kunna få sin sak prövad av allmän
domstol. Inte minst gäller detta när det allmänna är motpart.
Förvaltningsprocessen är visserligen i allmänhet billigare än
domstolsprocessen, men den erbjuder inte samma rättssäkerhet. Mindre bemedlade
kan för övrigt i betydande utsträckning få fri råttegång vid aUmän domstol. De
allmänna domstolama prövar mål om åtal och skadeståndstalan mot tjänstemän med
anledning av ämbetsbrott och tar då ställning till frågor om fel eller
försummelser av praktiskt taget samma art som skulle komma under bedömning i
mål om skadeståndsansvar för det allmänna. Ett stort antal av de frågor som
avses med kommitténs förslag är att helt jämställa med vanliga skadeståndsmål.
Dessa kan självfallet inte undandras de allmänna domstolarnas kompetens.
Kommittén erinrar i detta sammanhang om att de anglosachsiska länderna, liksom
Danmark och Norge, saknar förvaltningsdomstolar och att det i Västtyskland, där
förvaltningsdomstolar har inrättats, är en grundlagsfäst ordning att
skadeståndsmål mot stat eller kommun med anledning av tjänstemans fel skall
prövas av allmän domstol.
Kommittén påpekai- att det svenska besvärsinstitutet har
en speciell utformning som innebär att förvaltningsbeslut i regel kan
överklagas till högre administrativ instans, i stor omfattning till organ som
kan betecknas som förvaltningsdomstolar. Mot att låta allmän domstol pröva
skadeståndstalan mot stat och kommun med anledning av förvaltningsbeslut har
anförts att det föreligger risk för att högsta domstolen (eller allmän domstol
över huvud taget) och den högsta instansen i administrativa mål, regeringsrätten,
kommer till olika resultat vid bedömningen av frågor om beslutens laglighet.
18 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml Nr 5
274 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Häremot invänder kommittén att en risk för motstridiga
avgöranden föreligger redan enligt gällande rätt, när allmän domstol bedömer
mål om straffansvar och skadeståndsskyldighet för en befattningshavare som är
ansvarig för ett omstritt förvaltningsbeslut. Regeringsrätten kan ha prövat
besvär över beslutet eller detta kan ha grundats på tidigare praxis av regeringsrätten.
Också i andra slag av mål, t. ex. mål om ansvar för oriktig deklaration eller
om kommunala avgifter o, d,, kan en motsvarande situation uppkomma. Den
möjligen ökade risk för stridiga avgöranden som kan följa, om allmän domstol
får pröva även mål om skadeståndsskyldighet för det allmänna med anledning av
myndighets beslut, torde enligt kommittén inte vara av någon större betydelse.
Beträffande regeringsrättens egna beslut har kommittén ansett sig kunna utgå
från att skadeståndstalan med anledning av fel eller försummelse inte skall
komma i fråga. Om en underordnad instans har följt en av regeringsrätten
godtagen praxis, måste man vid skadeståndsfrågans prövning självfallet ta
hänsjm till regeringsrättens uppfattning. För skadeståndsansvar enligt
förslaget förutsätts ju i allmänhet culpa, och man kan enligt kommittén
svårligen påstå att den beslutande mjmdigheten i en sådan situation har gjort
sig skyldig till fel eller försummelse. Detta gäller även om den allmänna
domstol som avgör skadeståndsmålet skulle hysa en annan uppfattning än
regeringsrätten.
Kommittén erinrar vidare om att enUgt dess förslag
ersättning i regel inte skaU utgå för skada som hade kunnat undvikas genom
administrativa besvär (16 §). Den som anser sig lida skada tUl följd av ett
förvaltningsbeslut föranleds därigenom att söka få beslutet undaiu'öjt i
administrativ väg, innan han framställer skadeståndsanspråk. Risk för stridiga
avgöranden uppkommer huvudsakligen i sådana fall där skadan inträder
omedelbart genom en underordnad myndighets beslut, t. ex. därför att det har
gått i verkställighet omedelbart eller därför att genom beslutet någon förmån
har undanhållits den enskilde.
Mot tanken att man skulle söka undvika stridiga avgöranden
och förenkla förfarandet genom att låta den administrativa fullföljdsinstansen
pröva också skadeståndsfrågan eventuellt med rätt för den skadelidande att i
sista hand föra talan vid allmän domstol gör kommittén följande invändningar.
Prövning av skadeståndsfrågor måste sägas vara en t3i>isk domstolsuppgift.
Det kan ifrågasättas om allmänheten vill nöja sig med att skadeståndsanspråk
på grund av felaktiga förvaltningsavgöranden bedöms inom
förvaltningsorganisationen själv, ens om talan i sista instans skall prövas av
förvaltningsdomstol. Att allmän domstol tar upp frågor av detta slag synes
också vara ett värdefullt komplement tUl den intema förvaltningskontrollen.
Svårigheter att förebringa bevisning och annan utredning kan också uppkomma inför
en administrativ instans. Att införa skadeståndsfrågan i besvärsprocessen
skulle vidare medföra praktiska olägenheter av olika slag, bl. a. genom att det
allmänna måste få möjlighet att inträda som part och
2.3.2.12.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 275
genom att befattningshavare som beskylls för tjänstefel
måste få tillfälle att bemöta anmärkningarna. Olägenheten av att någon gång
frågan om lagligheten av ett förvaltningsbeslut kan bli föremål för prövning
samtidigt i besvärsförtarande och i skadeståndsmål vid allmän domstol kan
väntas få ringa betydelse i praktiken, eftersom domstolen torde komma att
förklara skadeståndsmålet vilande i avbidan på utgången av besvärsprövningen.
Kommittén har övervägt att i förslaget ta upp någon
motsvarighet till en bestämmelse i österrikisk rätt om att allmän domstol,
innan den prövar skadeståndstalan på grund av ett förvaltningsbeslut vars
riktighet inte har bedömts av landets förvaltningsdomstol, skall inhämta
bindande besked av förvaltningsdomstolen om beslutets lagUghet, Kommittén har
dock ställt sig avvisande till denna tanke, delvis på samma skäl som har
föranlett den att avböja förslaget att förlägga ersättningstalan till
administrativ rättsväg. Det förekommer enligt kommittén bara undantagsvis i svensk
rätt att allmän domstol i mål om skadestånd (eller om straff eller vite) är
skyldig att inhämta 3i;trande från annan myndighet beträffande grunden för
ansvarigheten och att ställa sig yttrandet tiU efterrättelse.
Kommittén intar på grundval av dessa överväganden den
ståndpunkten att skadeståndstalan mot det allmänna utan undantag skall prövas
av allmän domstol. Det ankommer härvid på domstolen att avgöra frågan om det
omtvistade beslutets laglighet enligt vanliga regler med ledning bl. a. av
regeringsrättens prejudikat och de upplysningar som kan inhämtas genom
yttranden från det centrala ämbetsverk till vars förvaltningsområde beslutet
hör.
Kommittén är inte enhällig på denna punkt. Ledamoten
Herlitz har i en reservation ifrågasatt en annan ordning i detta avseende än
kommitténs majoritet har förordat. Det är enligt HerUtz betänkligt att
överklagbara beslut av en administrativ myndighet skall kunna bli prövade av
allmän domstol i skadeståndsväg. När ett sådant beslut länder till
efterrättelse omedelbart eller i varje fall oberoende av om det har vunnit
laga Itraft och beslutet till följd därav vållar skada, har den skadeUdande
enligt majoritetens förslag möjlighet att välja mellan besvärstalan och
skadeståndstalan vid allmän domstol. Herlitz framhåller risken av att om en
och samma sak bringas inför två olika myndigheter dessa kan komma till olika
resultat. Såvitt angår beslut som i sista instans prövas eller kan prövas av
förvaltningsdomstol är det enligt Herlitz önskvärt att ett avgörande av denna domstol
om beslutets riktighet läggs tiU grund för prövningen av klagoberättigads
skadeståndsanspråk. Det fitms olika sätt att genomföra en sådan ordning.
Herlitz delar kommittémajoritetens uppfattning att en på lagen grundad
skadeståndstalan, med hänsjm till arten av de frågor som kommer upp tiU
bedömning, bör prövas av allmän domstol. Emellertid sätter han i fråga, om inte
de aktuella skadeståndsanspråken på något sätt skulle kunna delas upp mellan
förvaltningsdomstol och allmän domstol. Man kunde tänka sig att allmän
2.3.2.12.
276 Kungl Maj.ts proposition nr 5 år
1972
domstol skall vara bunden av ett besked som har inhämtats
från regeringsrätten eller annan förvaltningsdomstol som är högsta instans
rörande ett åberopat förvaltningsbesluts laglighet. En annan utväg, som HerUtz
antyder och som går ut på att regeln i 8 § byggs ut till att omfatta också anspråk
på ersättning med anledning av innehållet i ett beslut som i sista hand kan
överklagas hos regeringsrätten har jag berört i det föregående (avsnitt
2.3.2.5.). HerUtz diskuterar emeUertid ji;terligare en tänkbar ordning för
prövning av skadeståndsanspråk på grund av felaktigt förvaltningsbeslut. Den
skadelidande skulle hänvisas att i första hand söka gottgörelse för skada som
han har Udit genom ett icke lagakraftvunnet beslut i samband med att han i
besvärsväg för talan mot beslutet. Besvärsmyndigheten skulle ges genereU
befogenhet att besluta om ersättning enligt de nya skadeståndsreglerna, när
den finner att ett överklagat beslut har vållat skada. Mot vad som i sista
instans har beslutats i besvärsväg skulle talan om skadestånd få föras vid
allmän domstol.
2.3.2.13. Frivillig skadereglering. Att skadeståndstalan
mot det allmänna skall prövas av allmän domstol innebär enligt kommittén
naturligen inte något binder mot att de administrativa organen får reglera
uppkommande ersättningsanspråk utan rättegång. Möjlighet härtiU bör stå tiU
buds. I anslutning tiU dessa uttalanden har kommittén lämnat en redogörelse
för den ordning som tUlämpades i fråga om frivillig skadereglering inom
statsförvaltningen, när kommittén i december 1958 lade fram sitt förslag. I den
delen hänvisar jag tUl betänkandet (SOU 1958: 43 s. 117). Jag har i det
föregående redogjort för vad som f. n. gäller i det avseendet (avsnitt
2.3.1.3.).
Statens sakrevision har i skrivelse till Kungl. Maj :t den
9 november 1953 föreslagit en viss omorganisation av den statliga
skaderegleringsverksamheten. Förslaget innebär i huvudsak följande.
De affärsdrivande verken och försvarets civilförvaltning
bör fortfarande handha skadereglering för sina respektive områden. All
skaderegleringsverksamhet inom den civila statsförvaltningen i övrigt bör
samlas till väg-och vattenbyggnadsstyrelsen (numera statens vägverk).
Skaderegleringen bör så mycket som möjligt utövas i samma former som hos
försäkringsbolagen. De skadereglerande ämbetsverken bör alltså tillerkännas
bestämmanderätt utan begränsning till beloppen, och riksdagens befattning med
fastställande av livräntor bör upphöra. Försvarets skaderegleringsnämnd bör avskaffas
och skaderegleringsmyndighetema i stället hänvisas att enligt de principer som
gäller för försäkringsbolagen inhämta utlåtande av trafikförsäkringsanstalternas
nämnd och ansvarighetsförsäkringens personskadenämnd. Härigenom befrämjas en
enhetlig praxis. För att främja sakkunnig behandling av skaderegleringsärendena
bör i övrigt vidtas vissa anordningar i fråga om de beslutande organens
sammansättning vid handläggning av
2.3.2.12.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 277
sådana ärenden. Ett särskilt anslag bör ställas till
vägverkets förfogande för reglering av skador som uppkommer inom andra verks
förvaltningsområden.
Sakrevisionens förslag vilar i finansdepartementet i
avbidan på det slutliga resultatet av kommitténs utredningsarbete.
Kommittén delar sakrevisionens uppfattning att åtgärder
bör vidtas för att underlätta uppgörelse utan rättegång mellan staten och dem
som lider skada genom den statliga verksamheten. Kungl. Maj :ts och riksdagens
befattning med skaderegleringen bör enligt kommittén upphöra. De affärsdrivande
verken bör handlägga frågor om utgivande av ersättning inom sina resp.
verksamhetsområden. Kommittén ifrågasätter om inte generaltullstyrelsen bör i
detta hänseende jämställas med de affärsdrivande verken. Försvarets
civilförvaltning bör som hittills centralt handlägga ärenden om ersättning
inom försvaret. Kommittén går inte närmare in på frågan huruvida försvarets
skaderegleringsnämnd bör behållas.
I fråga om den civila statsförvaltningen i övrigt biträder
kommittén sakrevisionens förslag, att frågor om ersättning tiU följd av
motorfordonstrafik som enligt kommittén säkerUgen utgör den övervägande delen
av ersätt-ningsfaUen inom denna förvaltning sammanförs till statens vägverk.
MöjUgen bör vederbörande få reglera sådana mindre ersättningsbelopp som ryms
inom verkets omkostnadsanslag eller för vilkas täckande verket i övrigt har
medel tiU sitt förfogande.
övriga skadeståndsfrågor inom den civila
statsförvaltningen skall enligt kommitténs förslag handläggas av det verk inom
vars område skadan har uppkommit, vare sig det gäUer skadestånd med anledning
av myndighets felaktiga beslut eller ersättning för »faktisk skada», t. ex.
skada på en patient under operation. Om så finnes lämpligt kan verket begära
biträde hos vägverket eller annan myndighet med erfarenhet på området Verken bemyndigas
att med anlitande av omkostnadsanslag eller annat för ändamålet lämpat anslag
själva betala ut ersättning för skada som inte uppgår till mera betydande
belopp. Om verket inte har eget anslag för skadans täckande bör
utbetalningsbeslutet godkännas av statskontoret för att kunna verkställas.
Statskontoret betalar det godkända beloppet från ett för den civila
statsförvaltningen gemensamt anslag. Kommittén föreslår att undantag görs från
denna ordning för vissa fall, nämligen dels då särskilda bestämmelser har
meddelats beträffande ansökan om ersättning (t. ex. i fråga om ersättning åt
oskyldigt häktade m. fl.), dels då fråga är om ersättning med anledning av
domares tjänsteutövning. I de sistnämnda fallen bör enligt kommittén frågan om
godvillig uppgörelse lämpligen handläggas av justitiekanslem och av honom
godkända belopp utbetalas av statskontoret. Till ledning vid bedömandet av
ersättning för invaliditet m. m. kan enligt kommittén vederbörande verk
inhämta utlåtande av trafikförsäkringsanstalternas nämnd resp.
ansvarighetsförsäkringens personskadenämnd.
2.3.2.13.
278 Kungl Maj.ts proposition nr 5 år
1972
Verkens beslut om ersättning bör inte få överklagas,
eftersom komplicerade situationer då skulle uppkomma. Om den skadelidande inte
når uppgörelse vid förhandlingar med det ämbetsverk som i första hand prövar
en framställning om ersättning, bör han hänvisas att väcka talan vid domstol.
I fråga om kommunernas skaderegleringsverksamhet saknas
det enligt kommittén anledning att föreslå några särskilda föreskrifter.
Verksamheten synes enligt kommittén bedrivas i tillfredsställande former.
Kommittén erinrar i detta sammanhang om att kommunerna utan undantag trafikförsäkrar
sina motorfordon och att följaktligen försäkringsbolagen ombesörjer
skaderegleringen när det gäller skador i följd av motorfordonstrafik.
2.3.3. Skadeståndskommittén
I betänkandet »Skadestånd II» (s. 54 f) berör skadeståndskommittén frågan
huruvida de regler kommittén föreslår blir tillämpliga på stat och kommun.
Kommittén går också in på frågan om förhållandet mellan dess förslag och det
förslag till lag om skadestånd i offentlig verksamhet som kommittén angående
det allmännas skadeståndsansvar lade fram år 1958 (»Skadestånd II» s. 107 f). Skadeståndskommittén
diskuterar dessa frågor med utgångspunkt i antagandet att dess förslag läggs
till grund för lagstiftning utan att frågan om det allmännas skadeståndsansvar
samtidigt blir löst. Dess bedömning av hur rättsläget i så fall blir saknar i
och för sig intresse i detta sammanhang, eftersom det enligt vad jag föreslår
nu i ett sammanhang skall genomföras lagstiftning rörande både enskild
arbetsgivares principalansvar och skadestånd i offentlig verksamhet. Jag vill
ändå i korthet återge skadeståndskommitténs uttalanden till den del de belyser
kommitténs inställning till vissa gränsdragnings- och samordningsproblem.
Om 1958 års förslag inte genomförs, kommer enligt
skadeståndskommittén staten och kommunerna tydligen att svara enligt 1 § i
kommitténs förslag även för de lägst anställdas våUande i sådan verksamhet
eller i fråga om sådan arbetsuppgift som avses i 20 § i 1958 års förslag. Även
på andra områden av den offentliga verksamheten får oinskränkt principalansvar
enligt nämnda paragraf tillämpas, t. ex. inom militärväsendet och civilförsvaret.
Det innebär bl. a. att staten får svara för värnpliktigas vållande. Inom det
gränsområde som sjukvården representerar blir det enligt kommitténs
uppfattning på motsvarande sätt fråga om en utvidgning av principalansvaret
till att omfatta också de lägst anställdas vållande. Kommittén påpekar att det
emellertid på detta område kan föreligga ett kontraktsansvar som utsträcker
eller inskränker principalansvaret.
Kommittén utgår från att det allmänna redan nu bör åläggas
skadeståndsansvar om någon överordnad person inom polisväsendet eller exekutionsväsendet
vållar person- eller sakskada vid handgripligt förfarande för
2.3.2.13.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 279
omhändertagande av person eller egendom. Om kommitténs
förslag genomförs bör det allmännas principalansvar i sådana fall utan vidare
omfatta vållande av befattningshavare i de lägsta graderna.
Enligt kommittén bör dess förslag analogivis tillämpas
beträffande vållande till person- eller sakskada i offentlig verksamhet över
huvud taget, om inte i särskilda fall och på goda grunder annat kan anses följa
av verksamhetens speciella natur. Det måste nämligen av teoretiska skäl vara
svårt att i detta avseende upprätthålla en skillnad mellan offentlig och annan
verksamhet. Men undantag kan enligt kommittén tänkas, t. ex. i fråga om fel
eller försummelse vid lotsning. Också i fråga om sådan tiUsjm eUer kontroll som
det allmänna utövar i vid omfattning (jfr 5 § i 1958 års förslag) kan det vara
tveksamt om försummelser alltid skall ådra det allmänna ansvar för person-
eller sakskada. Det bör enligt kommittén överlämnas åt domstolarna att
självständigt bedöma huruvida bestämmelserna i kommitténs förslag bör
tillämpas analogiskt i olika grenar av det allmännas tjrpiskt offentligrättsliga
verksamhet, I den mån principalansvarsreglerna i 1 och 2 §§ i
skadeståndskommitténs förslag blir tillämpliga i den offentliga verksamheten
bör enligt kommittén också bestämmelsen i 3 § om jämkning kunna användas. Skäl
tUl sådan jämkning lär emeUertid mera säUan föreligga. Kommittén understryker,
att en sådan analogisk tillämpning av förslagets regler om principalansvar inte
bör gälla i fråga om ren förmögenhetsskada.
2.3.4. Remissjrttrandena över 1958 års förslag
2.3.4.1. Allmänna synpunkter. De flesta remissinstansema
har lämnat huvudprinciperna i förslaget utan erinran eller har uttryckligen
förklarat sig biträda dem. Det har antagits att det överensstämmer med en hos
allmänheten utbredd uppfattning om rätt och bUlighet att frågan om ersättning
för skador, orsakade i offentlig verksamhet, inte bör vara en sak enbart mellan
den skadelidande och den befattningshavare som har vållat skadan. I många yttranden
har också betonats intresset av att få till stånd en i väsentliga delar
likformig lagstiftning i Norden.
I allmänhet har remissorganen godtagit att det allmännas
skadeståndsansvar i princip skall bygga på culpa. Sveriges advokatsamfund
anser visserligen att starka skäl kan anföras för att stat och kommun bör bära
ett rent objektivt ansvar för skador till följd av det allmännas verksamhet men
tillstyrker att man nu stannar för ett ansvar på grund av vållande och låter
det objektiva ansvaret avse endast vissa begränsade områden.
Besvärssakkunniga däremot anser det mindre rationellt att
avgränsa det allmännas skadeståndsansvar med utgångspunkt från huruvida
vållande ligger funktionär till last. Det kan enligt de sakkunniga inte anses
rimUgt, i synnerhet inte när fråga är om betungande förvaltningsakter, att en
enskild som drabbas av en uppenbart oriktig åtgärd skall vara tvungen att bära
den
2.3.4J.
280 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
skada som uppstår därav. Då avsikten med åtgärden är att
den skall vidtas av hänsyn till det gemensamma bästa, bör också det allmänna
svara för åtminstone allvarligare misstag, i den mån sådana har förekommit. För
den enskilde skadelidande är det skäligen Ukgiltigt om skadan är att tillskriva
funktionärs vållande eller andra omständigheter. Hänsynen till det motsatta
enskilda intresset, som motiverar inskränkning till culpa i den allmänna
skadeståndsrätten, gör sig enligt de sakkunniga inte gällande med särskild
stjrrka, när det är fråga om ersättning för offentligrättsliga åtgärder. De
sakkunniga anser att man bör utgå från sådana objektiva omständigheter som
beslutets, åtgärdens eller underlåtenhetens felaktighet samt själva sakens
karaktär och inte från frågan om vållande ligger funktionär till last eller inte.
Vissa begränsningar är emellertid nödvändiga. De sakkunniga tänker sig att man
inskränker ansvarigheten till skador som beror av uppenbara fel. En annan
möjlighet är att man uppställer ett standardkrav som innebär att
ersättningsrätt skall föreUgga när fel har förekommit och ordinär standard
därigenom kan anses ha underskridits. De sakkunniga anser att en lag om det
allmännas skadeståndsansvar bör bygga på de grunder som de anger i sitt
yttrande och kan därför inte tillstyrka lagstiftning på grundval av 1958 års
förslag.
Delvis liknande synpunkter anförs av socialstyrelsen. Den
framhåller, att eftersom det från den skadelidandes sida måste te sig i och för
sig ovidkommande om skadan beror på vållande eller inte, ansvaret bör bero på
sådana objektiva kriterier som det oriktiga beslutets eller den felaktiga
åtgärdens jiitre beskaffenhet. Styrelsen anser att man till förebild kan ta
rättsutvecklingen i Norge, där man har medgett skadestånd på gmnd av uppenbart
oriktiga offentliga beslut, utan att domstolarna samtidigt har prövat huruvida
vållande legat en tjänsteman tiU last. Också socialstjelsen tänker sig att man
kan utforma en begränsning i skadeståndsansvaret på det sätt som kommittén har
gjort genom standardregeln.
Vissa remissinstanser har kritiserat kommitténs förslag
att utsträcka principalansvaret till vållande också av personal i underordnad
ställning. Hit hör statskontoret, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet
samt handelskamrarna i Norrköping och Stockholm. Bl. a. påtalas att utsträckningen
kan komma att öva inflytande på den allmänna skadeståndsrättens innehåll,
övriga remissinstanser har emellertid i allmänhet tillstjrkt förslaget i denna
del eller lämnat det utan erinran.
Om de ekonomiska konsekvenserna av förslaget yttrar sig
några instanser. Luftfartsstyrelsen befarar att skadeståndsanspråk kommer att
framföras många gånger i fall där det förut har ansetts lönlöst med hänsjm
till den enskilde befattningshavarens oförmåga att betala. Även om verkligt
stora skadeståndsbelopp måste bli sällsynta anser styrelsen dock att någon form
av utredning om kostnadema bör göras. Också statskontoret samt handels-kamrarna
i Jönköping och Malmö påtalar att kostnadsfrågan är outredd.
2.3.4.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 281
Kommunalfullmäktige i Huddinge kommun och i Bjuvs köping
befarar att kostnaderna kommer att öka. Länsstyrelsen i Stockholms län däremot
tror inte att konsekvenserna blir alltför kännbara, helst som kommittén har
gått fram med försiktighet och försökt hålla skadeståndsskyldigheten inom rimliga
gränser. Liknande uttalanden görs av Svea hovrätt och stadsfullmäktige i
Hälsingborg. Magistraten i Malmö tror att det måste vara förenat med stora
svårigheter att göra en beräkning av kostnadema och att resultatet härav under alla
förhållanden måste bli synnerligen osäkert. Även statens sakrevision antar att
det f, n, inte kan bedömas med någon större grad av säkerhet vilka ekonomiska
konsekvenser en lagstiftning kan få.
Den närmare avgränsningen i 1 § av lagförslagets tillämpningsområde
har mött viss kritik vid remissbehandlingen. Denna kritik är dock inte av principiell
natur utan riktar sig främst mot de tekniska lösningarna.
Kommitténs förslag att staten skall svara för fel eller
försummelse i verksamhet som den har ålagt kommunema att ombesörja har
föranlett avstyr-kanden av statskontoret och statens sakrevision.
I fråga om lagstiftningens tillämpning på inrättningar som
utövar offentlig verksamhet utan att kunna anses som statiiga eller kommunala
organ, kommenteras kommitténs förslag av flera remissinstanser. Föreningen
Sveriges stadsdomare anser att lagstiftningen bör avse endast stat och kommun
och att följaktligen 3 § i kommittéförslaget bör utgå. Föreningen hävdar att
det särsldlt vid sådan verksamhet som denna bestämmelse avser är svårt att dra
gränsen mellan området för den föreslagna lagstiftningen och det område inom
vilket den allmänna skadeståndsrättens regler skall gälla enUgt 20 §.
Kammarkollegium anser att 3 § bör slopas, eftersom dess räckvidd är alltför obestämd.
Statskontoret och Sveriges advokatsamfund däremot tiUstjrrker förslaget i
denna del. Samfundet anser emellertid att skadeståndsskyldigheten i de fall
som avses bör åvila staten eller den kommun som har anförtrott uppgiften åt det
särskilda rättssubjektet. Den skadelidande bör ha samma rätt mot staten och
kommunerna, vare sig det allmänna driver verksamheten eller uppgiften har
anförtrotts ett särskilt tillskapat offentligrättsligt subjekt. Eftersom det
allmänna i sista hand helt eller till stor del bekostar verksamheten anser
styrelsen det vara opraktiskt att den skadelidande i första hand skall behöva
rikta sitt skadeståndsanspråk mot det särskilda rättssubjektet.
Kommerskollegium anser att det skulle vara mera i linje
med kommitténs tankegångar att föreskriva skadeståndsskyldighet för
sammanslutning o, 1, vars verksamhet avser offentligrättsliga uppgifter än att
begränsa kretsen av ansvariga rättssubjekt.
Kommitténs förslag att allmänna skadeståndsregler skall
gälla i fråga om det alhnännas skadeståndsansvar i sådan offentlig verksamhet
som är att jämställa med enskild (20 §) har föranlett åtskilliga uttalanden.
Ett flertal remissinstanser, bl, a, hovrätten för Nedre
Norrland, försvarets
2.3.4.1.
282 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
civilförvaltning, kammarkollegium, lantmäteristyrelsen,
komjnerskollegi-um, handelskamrarna i Gävle och Jönköping, magistraten i
Hälsingborg, kommunalfullmäktige i Huddinge, juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet, rektorsämbetet vid Stockholms högskola, Föreningen Sveriges stadsdomare,
LO samt Statstjänarkartellen och Svenska kommunalarbetareförbundet anser att
den föreslagna gränsdragningen mellan olika slag av offentlig verksamhet eller
olika arbetsuppgifter blir svår att tillämpa i praktiken. Juridiska fakulteten
vid Uppsala universitet påpekar att begreppet affärsdrift år diffust och föga
ägnat att läggas till grund för någon gränsdragning. Flera andra remissorgan
gör anmärkningar mot kommitténs uttalanden i olika detaljfrågor eller
hemställer om förtydliganden på olika punkter,
I fråga om kommitténs förslag att utvidgat principalansvar
skall gälla vid skada till följd av brist i underhåll eller tillsyn av allmän
väg m. m, framhåller väg- och vattenbyggnadsstgrelsen och Svenska
stadsförbundet, att förslaget redan torde vara genomfört i rättspraxis, I
likhet med dessa remissorgan tillstyrker stadsfullmäktige i Malmö förslaget i
denna del, överståthållarämbetet uttalar däremot tveksamhet på denna punkt.
Ämbetet befarar, att den föreslagna bestämmelsen i ämnet (20 § andra stycket)
motsättningsvis kan leda till att rättsutvecklingen beträffande principalansvarets
omfattning inom den allmänna skadeståndsrätten binds på ett mindre lämpligt
sätt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län befarar att bestämmelsen kan bli
mycket betungande för det allmänna och avstyrker förslaget.
2.3.4.2. »Standardregeln.» Kommitténs förslag att det
aUmännas skadeståndsansvar skall begränsas genom en standardregel (4 §) har
kritiserats av besvärssakkunniga. Kommitténs uttalanden tyder enligt de
sakkunniga närmast på att med regeln åsyftas en begränsning snarare än en
utvidgning av det allmännas ansvarighet. Men med kommitténs uppfattning att
såväl anonyma fel som kumulerade fel skall kunna grunda skadeståndsansvar glider
man enUgt de sakkunniga in på en tämligen renodlat objektiv culpa-bestämning.
Därigenom avlägsnar man sig från den ursprungliga tanken att den enskilde
funktionärens subjektiva culpa skall vara en förutsättning för det allmännas
skadeståndsansvar. Kommitténs culpabestämning framstår närmast som ett försök
att ge en objektiv bestämning samtidigt som kommittén bevarar kravet på ett
visst mått av subjektiv skuld. De sakkunniga anser att denna lösning gör ett
förvirrande intryck och att 1 och 4 §§ i kommitténs förslag inte i föreliggande
skick kan läggas till grund för lagstiftning.
Sveriges advokatsamfund anmärker, att formuleringen av
stadgandet är utomordentligt vag och lämnar rum för betydande skönsmässighet i
bedömningen. Styrelsen anser att inte heller motiven ger någon nämnvärd vägledning
för tillämpningen av 4 §. Redan frågan huruvida viss handling eller
2.3.4.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 283
underlåtenhet kan anses innefatta culpa är många gånger
svår att besvara. Genom en så vag och tänjbar förutsättning som den kommittén
har uppställt i 4 § gör man det än svårare att i ett konkret fall med någon
grad av säkerhet bedöma om skadeståndsskyldighet föreligger. Samfundet finner
det sakligt oberättigat att föreskriva en sådan begränsning i det allmännas
skadeståndsskyldighet och anser att stadgandet bör utgå. På liknande grunder
avstyrks förslaget i denna del av LO och TCO. SR motsätter sig bestämt en
ordning, som innebär att skadeståndsskyldigheten för den vållande tjänstemannen
kan komma att sträcka sig längre än det allmännas skadeståndsansvar. Även
kommerskollegium, Sveriges industriförbund och handelskammaren i Jönköping är
avvisande eller kritiska mot förslaget i denna del.
Föreningen Sveriges häradshövdingar ställer sig tvekande.
Föreningen ifrågasätter, om det finns tillräckliga skäl att begränsa det
allmännas ansvarighet, när den enskilde tjänstemannen görs ansvarig, och
finner att regeln i vissa fall kan verka stötande. Föreningen vill dock inte
motsätta sig förslaget.
Hovrätten för Nedre Norrland däremot godtar förslaget och
påpekar att ett standardkrav torde ligga redan i den aktsamhetsnorm som
innefattas i den allmänna skadeståndsrättens culparegel. Hovrätten delar dock
inte kommitténs uppfattning att obetydliga fel eller försummelser av en tjänsteman
inte behöver ådra det allmänna skadeståndsansvar, fastän sådant ansvar åvilar
tjänstemannen. När domstol har funnit en tjänsteman ersättningsskyldig för fel
eller försummelse i tjänsten torde enligt hovrätten inte endast ha prövats
frågan om han har fullgjort sina förpUktelser mot det allmänna utan också om
han har fullgjort det allmännas förpliktelser mot den enskilde. Det har med
andra ord utretts om tjänstemannen försummat att uppfylla de krav som den
skadelidande skäligen kunnat ställa på verksamheten. Om sådan försummelse har
konstaterats, bör enUgt hovrätten skadeståndsansvar inträda för det allmänna.
Liknande synpunkter framförs av juridiska fakulteten vid Uppsala universitet,
som utgår från att regeln kommer att vinna i klarhet i den mån de
civilrättsliga ansvarsreglerna analogiseras. Också järnvägsstyrelsen finner
regeln i 4 § motiverad. Den tror emeUertid att det många gånger blir svårt att
bedöma om ett förtärande fyller de krav som skäligen kan ställas på verksamheten.
Bland de remissinstanser som uttryckligen har förklarat sig godkänna förslaget
i denna del kan ytterligare nämnas handelskamrarna i Stockholm, Malmö och Norrköping.
2.3.4.3. Ansvarigheten i kontroll-, upplysnings- och
serviceverksamhet. Den bestämmelse i förslaget som särskilt begränsar
skadeståndsansvaret i kontrollverksamhet (5§) kommenteras av åtskilUga
remissinstanser. Flera av dessa, bl. a, hovrätten för Nedre Norrland,
överståthållarämbetet, försvarets civilförvaltning, statspolisintendenten,
luftfartsstyrelsen, kam-
2.3.4.3.
284 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
markollegium, kommerskollegium, handelskamrarna i
Stockholm, Norrköping och Karlstad, vägförvaltningen i Stockholms lån,
länsstyrelsen i Kronobergs lån, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet,
besvärssakkunniga, Svenska landskommunernas förbund och SR är kritiskt
inställda mot bestämmelsen. De ifrågasätter dess berättigande eller hemställer
att den utgår. Som skäl åberopas, att det resultat man vill uppnå med stadgandet
i huvudsak kan vinnas genom tillämpning av standardregeln i 4 §, Vidare framhålls
att motsvarighet till paragrafen saknas i de andra nordiska ländernas förslag
och att utformningen av bestämmelsen är vansklig.
Även beträffande bestämmelsen i 6 § första stycket om
upplysningsverksamhet har i flera yttranden gjorts gäUande, att stadgandet är
överflödigt. Uttalanden i denna riktning har gjorts av bl.a. hovrätten för
Nedre Norrland, försvarets civilförvaltning, kammarkollegium, överståthållarämbetet,
handelskammaren i Karlstad samt besvärssakkunniga. Därvid har främst
framhållits, att man med en rimlig tillämpning av standardregeln i 4 § bör
kunna komma till samma resultat som eftersträvas med 6 § första stycket,
överståthållarämbetet befarar, att bestämmelsen såsom den har utformats kommer
att leda till att myndigheterna blir mer restriktiva i fråga om servicebetonade
upplysningar.
Att lotsverksamheten har undantagits från det allmännas ansvarighet
(7 §) kritiseras i några yttranden. Sveriges redareförening samt
handelskamrarna i Stockholm och Karlstad finner undantaget omotiverat.
Redareföreningen framhåller att avgift utgår för lolsningen. När det allmänna
i åtskilliga andra fall blir ansvarig för skada i samband med tjänster som
ställs till förfogande utan avgift är det svårt att inse att ansvarighet inte
skall föreligga för skada som vållas av lots. Därtill kommer att lotsens eget
skadeståndsansvar kan jämkas enligt 19 § i förslaget. Detta innebär därigenom
som helhet en försämring av rederinäringens skydd vid skada under lotsning.
Likheterna med annan rådgivande verksamhet understryks
även av Stockholms handelskammare samt av juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet, som anser att ansvarighet för det allmänna i varje fall bör
föreligga när fartyget är skyldigt att anlita lots och när skadan har vållats
av förhållande som endast lotsen kan känna till.
Andra remissorgan bland dem justitiekanslem, hovrätten
för Nedre Norrland och kammarkollegium är tveksamma om undantaget är berättigat.
Till stöd för att lotsverksamheten bör falla utanför det allmännas ansvarighet
åberopas bl. a. förhållandena i andra länder. Även sjöfartsstyrelsen är
tveksam men tiUstjrrker förslaget. Styrelsen åberopar det nära sambandet med 8
§ sjölagen. Eftersom denna lag f. n. är föremål för översyn, bör enligt
styrelsen någon ändring i reglerna om det allmännas skadeståndsansvar
beträffande lotsning inte ske, förrän revisionen av sjölagen är avslutad. Också
Svenska hamnförbundet tillstyrker förslaget.
2.3.4.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 285
Besvärssakkunniga föreslår att bestämmelsen om
lotsverksamheten utgår såsom överflödig. Med ledning av de särskilda regler som
gäller beträffande lotsning bör domstolama utan uttryckligt stadgande kunna
fastslå, att ansvarighet för det allmänna i fråga om lotsverksamhet inte
föreligger.
I fråga om det allmännas ansvarighet i serviceverksamhet
med anledning av fel eller försummelse av befattningshavare som står till förfogande
för att på begäran bistå andra i deras verksamhet (7 §) anför hovrätten för
Nedre Norrland.
Att anlitande av det alhnännas tjänster sker frivilligt
kan icke anses vara ett godtagbart skäl för att dessa funktionärer skola
undantagas det allmännas skadeståndsansvar. Inom den utomobligatoriska skadeståndsrätten
torde som regel gälla att en person som är frivilligt verksam till
förebyggande av skador för andra ändock står culpaansvar. Genom att ställa viss
sakkunskap till förfogande kan det aUmänna anses garantera att den sakkunnige
är skicklig och samvetsgrann. Såsom framgår av betänkandet uttages också
ersättning för den hjälp som lämnas. De med lagrummet åsyftade fallen kunna
därför anses förete likheter med inomobligatoriska rättsförhållanden, där
skadeståndsansvar ju föreligger för anställdas culpa. Likheten med privat
verksamhet torde å andra sidan ge det allmänna möjlighet att genom särsldld
överenskommelse friskriva sig från ansvar eller begränsa ansvarsskyldigheten i
förekommande fall.
Liknande synpunkter anläggs av Sveriges lantbruksförbund.
Stockholms handelskammare beklagar, att den knapphändiga motiveringen inte
möjUg-gör en klar uppfattning om vilken personal som avses. Fiskeristyrelsen
och Svenska Icmdskommunernas förbund befarar, att förhållandet mellan 7 § samt
5 resp. 6 § kommer att ge upphov till tillämpningssvårigheter. Lantbruksstyreisen
påpekar att den hjälp som lämnas av instruktörer, täckdikningsförmän m. fl, åt
jordbrukare inte alltid mottas helt friviUigt, Exempelvis förekommer det, att
lantbruksnämnd som villkor för statligt stöd till utförande av dikningsföretag
föreskriver, att vederbörande jordbrukare skall anlita fackkunnig person som
biträde vid företagets utförande. Även om det inte direkt föreskrivits torde
detta i praktiken ofta bli liktydigt med att hos nämnden anställd
täckdikningsförmän måste anlitas, I alla de fall då befattningshavare vid
lantbruksnämnd biträder med upprättande av teknisk plan kan det enligt
lantbrukssyrelsen ifrågasättas, om inte frågan om ansvar för planen måste
bedömas olika allteftersom nämnden har godkänt och fastställt planen till
efterrättelse eller inte.
Besvärssakkunniga anser att paragrafen också i denna del
är överflödig. Domstolarna bör även utan stadgandet men med en förnuftig
lagtillämpning komma till samma resultat.
Kammarkollegium anser, att om det över huvud taget behövs
någon bestämmelse av detta slag, paragrafen bör få en annan utformning och placering.
Ett stadgande i ämnet bör innehålla endast att lagen inte är tillämplig på
verksamhet av åsyftat slag,
2.3.4.3
286 Kungl Maj.ts proposition nr 5 år
1972
2.3.4.4. Frågor om undantag för skada genom beslut av de
högsta statsorganen. Frågan om skadeståndsskyldighet med anledning av de
högsta statsorganens åtgöranden berörs av justitiekanslem, som ifrågasätter om
det är förenligt med grunderna för vår konstitution att inte ens beslut av
Kungl, Maj :t i statsrådet skall vara fredade från att underkastas prövning
skadeståndsvägen. Den högsta administrativa myndighetens avgöranden bör enligt
justitiekanslem stå fast utan möjlighet till överprövming av domstol. Han
finner att förslaget i denna del är ägnat att minska både regeringens handlingsfrihet
och dess auktoritet, Svea hovrätt förklarar, att hänsyn måste tas till såväl
allmänna synpunkter på de högsta statsorganens stäUning och verksamhet som
sådana speciella förhållanden som kan föreligga i särskilda fall, t, ex, när
det gäller utrikespolitiska åtgärder. Då hovrätten på grundval av det
föreliggande materialet inte kan överblicka konsekvenserna av den föreslagna
regleringen, anser den sig inte kunna ta ställning till förslaget i denna del.
Författningsutredningen har för sin del inte något att erinra mot att statens
skadeståndsansvar kommer att omfatta även fel och försummelser av Kungl. Maj:t
i statsrådet.
Vad angår riksdagens stäUning anför SR.
Från culpaansvaret har kommittén ifrågasatt att
uttryckligen undanta riksdagen men avstått härifrån, enär det enligt kommittén
knappast kan tänkas något praktiskt fall, när staten borde göras ansvarig i
anledning av riksdagens åtgöranden. SR ifrågasätter om denna motivering är
bärande. Riksdagen har i förhållande till sina egna verk (riksbank,
riksgäldskontor, JO, MO) samma ställning som regeringen i förhållande till den
övriga statsförvaltningen. Då kommittén kommit till det resultatet att staten
bör i skadeståndsväg svara för fel och försummelser av regeringen, torde anledning
saknas att ur anförda sjmpunkt låt vara endast i motiven undantaga
riksdagen.
2.3.4.5. Särskilda begränsningar av rätten till ersättning
med anledning av dom eller beslut m. m. Den inskränkning av rätten att kräva
skadestånd med anledning av innehållet i domstols eller domares beslut som
kommittén föreslår (8 § första stycket) godtas i princip av Svea hovrätt,
hovrätten för Nedre Norrland och Sveriges advokatsamfund. Juridiska fakulteten
vid Uppsala universitet anser det i och för sig egendomligt att åklagaren som
representant för staten får avgöra om skadeståndstalan skall få föras mot
staten. Fakulteten finner visserligen att den föreslagna regleringen är riktig
men ifrågasätter om den är förenlig med de grundsatser som har kommit tiU uttryck
i artiklarna 5 och 13 i Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna.
Vissa remissinstanser riktar kritik mot kommitténs
avgränsning av paragrafen. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet
framhåller att förslaget bygger på ett domstolsbegrepp som avviker från
regeringsformens och inte överensstämmer med allmänt språkbruk samt dessutom är
inkonsekvent,
2.3.4.4.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 287
Bl, a. påtalas att länsstyrelsen inte betraktas som
domstol och att regeringsrätten men inte regeringen avses falla under
stadgandet, ehuru de formella besvärsprövningsreglema är desamma hos alla
myndigheterna. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att länsstjelse bör
betraktas som domstol i fall då dess avgöranden skall överklagas i hovrätt,
Lantmäteristyrelsen ifrågasätter om inte organ för lantmäteriförrättningar o,
1. bör jämställas med domstolar. Landsfogden i Malmöhus län erinrar om att
godkänt strafföreläggande av åklagare gäller som lagakraftvunnen dom.
Försäkringsrådet anser, att beslut av rådet angående utbyte av livränta mot
kapital bör falla under förevarande paragraf. Enligt Svea hovrätt bör beslut av
domstol angående organisatoriska och administrativa frågor falla utanför.
Magistraten i Malmö ifrågasätter, om inte trots inställningen i grannländerna
möjligheten att få skadestånd med anledning av domar och beslut som här
avses borde begränsas till fall då ändring skett genom extraordinärt rättsmedel.
Besvärssakkuimiga anser att det saknas anledning att ge
just domstols domar en särställning på det sätt som skett i 8 §. Även
förvaltningsmyndigheternas avgöranden vinner i stor utsträckning rättskraft,
och på många områden är det väl så betydelsefuUt att dessa står fast som att
domstols domar vinner rättskraftsskydd. Om en begränsning skall införas för att
värna de intressen som rättskraftsinstitutet tillgodoser bör den därtör gälla
alla avgöranden som vinner rättskraft. Såvitt de sakkunniga kan bedöma är
emeUertid risken för att part kringgår de ordinära rättsmedlens
fatalie-begränsningar genom att anhängiggöra en skadeståndstalan, som i sak
innebär ett upprivande av det lagakraftvmnna avgörandet, försvinnande liten.
Regeln i 16 § kommer att medföra att skadeståndstalan ofta nog inte kommer att
få föras med mindre ändring eller rättelse i det felaktiga beslutet först sökts
i vanlig ordning. Dessutom torde det vara sällsynt att ett avgörandes enda
verkan är en definitiv engångsskada. De sakkunniga anser att man får godta att
skadeståndstalan i viss mån får karaktären av ett extraordinärt rättsmedel. De
förordar att någon ytterligare spärr inte stadgas vare sig beträffande
rättskraftiga avgöranden i allmänhet eller i fråga om domstols domar i
synnerhet. Bestämmelsen i 8 § första stycket bör sålunda utgå.
I några ji:tranden görs från principiella utgångspunkter
tvärtom gällande att den princip som kommer till uttryck i 8 § första stycket i
förslaget bör få mera vidsträckt giltighet. Justitiekanslem anför
betänkligheter mot lagförslaget som helhet med hänsyn till den vidsträckta
möjlighet att föra skadeståndstalan som förslaget innebär och de konsekvenser
detta medför. Förslaget synes enligt justitiekanslem leda till att en omfattande
domstolskontroll skadeståndsvägen skulle etableras över förvaltningen. En
sådan kontroll har riksdagen tidigare stäUt sig avvisande till i annat
sammanhang, Justitiekanslem ifrågasätter det rimliga i att lagstiftningen
ställer två helt
288 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
skilda linjer till de rättssökandes fria förfogande för
prövning av en och samma sak. Han framhåller vidare att vad som gäller om bl,
a, forum privi-legiatum för vissa ämbetsmän till stor del skulle kunna förlora
sin giltighet, om beslut som fattats av sådan ämbetsman kan av enskild person
bringas under allmän underrätts prövning skadeståndsvägen, Justitiekanslem framhåller
att en sådan rättegång lätt nog kan gestaltas på ett sätt som är nedsättande
för en myndighet och dess funktionärer. Risken för obefogade rättegångar torde
komma att öka med en lagstiftning som den föreslagna. BetänkUgheterna innebär
inte att justitiekanslem riktar sig mot förslaget om skadeståndsskyldighet vid
förvaltningsbeslut i och för sig utan mot den omfattning i vilken talan om
skadestånd skall kunna föras. Justitiekanslem finner att begränsningar i
talerätten är önskvärda. En tänkbar sådan begränsning skuUe vinnas om man
inför ett stadgande sådant som det kommittén har föreslagit i fråga om domstols
eller domares beslut (8 § första stycket). Anspråk på ersättning för skada på
grund av förvaltningsbeslut skuUe alltså inte få göras gällande med mindre åtal
för ämbetsbrott äger rum eller den skadelidandes talan eljest biträds av
åklagaren. Det skulle då inte med fog kunna påstås att man infört en sådan
domstolskontroll över förvaltningen som hittiUs har avvisats. Prövningen av
frågor om åtal eller om biträdande av skadeståndstalan skuUe, liksom nu är
fallet när talan riktar sig mot enskild ämbetsman, verkställas av
justitiekanslem eller riksdagens ombudsmän beträffande högre ämbetsmän och av
vederbörande allmänne åklagare beträffande andra befattningshavare. Forum
skulle bU den domstol där befattningshavaren har att svara för ämbetsbrott.
Någon skadeståndstalan mot Kungl. Maj :ts beslut skulle inte kunna väckas i
denna ordning. De fall, då skada uppkommer genom förvaltningsbeslut på grund av
fel eller försummelse som inte innefattar ämbetsbrott men omständigheterna
likväl är sådana att lagen, om den gällt, skulle ha varit tillämplig, är enligt
justitiekanslem sannolikt inte så många och bör rätteligen föranleda frivillig
gottgörelse av det allmänna. Att starkare begränsa möjligheten att få
ersättning för skada vid förvaltningsbeslut än när det gäller skada genom
domstolsbesluten bör enligt justitiekanslem inte komma i fråga,
överståthållarämbetet anlägger Uknande synpunkter. Ämbetet
ifrågasätter sålunda om inte en sådan prövning som avses i förslagets 8 § bör
föreskrivas också i fråga om påstådd felaktighet i vissa andra beslut än sådana
som har meddelats av domstol eller domare. Härvid är enligt ämbetet att
beakta, att inte bara domare utan alla befattningshavare som kan åtalas för
ämbetsbrott uteslutande i högre rätt åtnjuter skydd mot skadeståndstalan på
grund av påstådda fel eller försummelser genom föreskriften i 22 kap, 8 § RB
att sådan talan inte får väckas med mindre vederbörande åklagare för
ansvarstalan eller biträder skadeståndstalan. Kommitténs förslag innebär
enligt ämbetet, att den som anser sig ha lidit skada genom ett
2.3.4.5.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 289
förment felaktigt beslut av annan myndighet än domstol
eller domare har rätt att utan särskilda villkor för väckande av talan
framställa skadeståndsanspråk mot det allmänna även i fall då den i 22 kap. 8
§ RB stadgade prövningsförutsättningen gäUer för skadeståndstalan mot den
befattningshavare som påstås ha felat. Ämbetet anser att för sådana fall viss
prövningsförutsättning lämpligen bör föreskrivas även beträffande talan mot
det allmänna. Denna förutsättning bör enligt ämbetets mening för vissa faU, t.
ex. i fråga om påstådd felaktighet av överexekutor, utformas på samma sätt som
i 8 § kommittéförslaget. För andra faU, då behov får anses föreligga av en
sådan förhandsprövning som kommittéledamoten Herlitz har förordat i sin reservation,
bör dock bestämmelser om prövmingsförutsättning och forum inte lämpligen
utformas i fuU överensstämmelse med 8 §. Skadeståndstalan mot staten med
anledning av fel som ledamot av regeringen påstås ha begått, bör enligt ämbetet
vara möjUg utan att åtal vid riksrätt kommer tUl stånd. Sådan talan bör dock
inte heUer få väckas vid underrätt utan någon som helst förhandsprövming.
Även andra remissinstanser däribland socialstyrelsen, lantmäteristyrelsen,
länsstyrelsen i Kronobergs län, rektorsämbetet vid Stockholms högskola,
stadsfullmäktige i Lidingö, kommunalfullmäktige i Väsby kommun samt
handelskammaren i Luleå har i sina yttranden anknutit till vad Herlitz har
anfört. Rektorsämbetet vid Stockholms högskola anser förslagets uppdelning
mellan domstolar och andra myndigheter diskutabel. Från rättskraftssynpunkt
finns det skäl att jämställa vissa avgöranden av förvaltningsmyndighet med
domstols dom. Vidare påpekar ämbetet att vissa beslut av förvaltningsdomstol
inte vinner rättskraft och att det f. ö. är tveksamt vilka organ som skall
betecknas som förvaltningsdomstolar. I andra jrtt randen hävdas att
rättskraftiga avgöranden av förvaltningsmyndigheterna bör skyddas mot angrepp skadeståndsvägen
på samma sätt som domstolarnas domar och beslut skyddas enligt 8 §
kommittéförslaget.
Regeln i 16 § kommittéförslaget om begränsning av rätten
att begära ersättning med anledning av felaktigt beslut på den grund att
överklagnings-möjlighetema inte har utnjrttjats tillstyrks uttryckligen av
hovrätten för Nedre Norrland och Sveriges advokatsamfund.
Förslaget
i denna del avstyrks däremot av juridiska fakulteten vid Uppsala universitet
och detta universitets drätselnämnd, kommunalfullmäktige i Bjuvs köping.
Svenska landskommunernas förbund och Sveriges lantbruksförbund. Som skäl
härtör åberopas bl. a. att den som lidit skadan inte sällan är ovetande om de
administrativa besvärsmöjligheterna och i regel inte anlitai' jurist eller
annan specialist som biträde. Många gånger kan det vara svårt för den
skadelidande att inom den korta besvärstid som äi' föreskriven överblicka om
skada kommer att uppstå. Den föreslagna ordningen kan täntas medföra en stark
ökning av antalet överklaganden och ofta leda till anförande av besvär in
blanco. 1 vissa fall innebär förslaget, anförs det
2.3.4.5.
19 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml Nr 5
290 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
vidare, en försämring av det skydd som nu tillkommer de
skadelidande. Mål om skadestånd på grund av att den kommunala
likställighetsgrundsatsen överträtts prövas sålunda enligt gällande ordning av
de allmänna domstolarna, utan att som förutsättning härför krävs att de
administrativa besvärsmöjlighetema uttömts. För den skadelidande kan det,
framhåller Svenska landskommunemas förbund, ibland vara svårt att avgöra, om
skada i ett visst fall vållats i offentlig verksamhet som är att likställa med
ensldld verksamhet. Om detta är fallet, är 16 § icke tillämplig. Det uppställda
kravet på »remonstration» stimulerar enligt drätselnämnden till upprepning av
redan behandlade ärenden och föranleder därigenom ökat arbete i förvaltningen.
Fakulteten gör gäUande, att remonstration ofta av mjmdigheterna uppfattas som
bevis på en opassande illojalitet.
Några
remissinstanser Svea hovrätt, försvarets civilförvaltning och
besvärssakkunniga anser att det bör övervägas att utforma bestämmelsen som en
jämkningsregel efter mönster av motsvarande regler i de danska och norska
lagförslagen. Besvärssakkunniga framhåller, att det särskilt vid belastande
förvaltningsakter, som visar sig vara felaktiga, många gånger ter sig orimligt
att begära av den skadelidande att han skall anföra besvär för att bibehållas
vid sin rätt att väcka skadeståndstalan. Vid skadeståndstalan mot kommun bör
det vidare i stor utsträckning bortses från den möjlighet till rättelse genom
kommunalbesvär som eventuellt står till buds. Civilförvaltningen åberopar bl.
a, fall då värnpliktiga felaktigt inkallats till militärtjänstgöring. Fråga
uppkommer därvid om gottgörelse för mistad arbetsförtjänst med stundom rätt
betydande belopp. I sådana fall har ersättning hittills i regel utgått utan
hänsyn till om den värnpliktige sökt ändring i den felaktiga inkallelseordern
eller inte.
Svea hovrätt anknjrter till ett uttalande i betänkandet,
att 16 § i viss mån skulle eUminera risken för motstridiga avgöranden av de
allmänna domstolarna och förvaltningsmjmdigbetema. Hovrätten anser det
tveksamt om bestämmelsen får denna verkan, eftersom den knappast begränsar domstolsprövningen
av ett felaktigt besluts laglighet. Hovrätten tror att domstolen i normala
fall först bedömer om det föreligger ett felaktigt beslut som är
skadeståndsgrundande och sedan prövar vilken inverkan på ersätt-ningsrätten en
försummelse att klaga skaU få. Hovrätten anser att det även från
processekonomisk sjmpunkt skulle vara en fördel om sistnämnda fråga avgörs
först.
2.3.4.6. Skada på omhändertagen egendom. I sitt jrttrande
över 12 § kommittéförslaget erinrar generaltullstyrelsen till en början om att
särskilda ansvarsbestämmelser om tullverkets ansvarighet gentemot varuhavare
för gods, som befinner sig i tullverkets förvar, inte har utformats, fastän
detta har förutsatts enligt 16 § i tullstadgan den 7 oktober 1927 (nr 391).
(ieneral-tullstyrelsen fortsätter:
2.3.4.5.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 291
Vad angår frågan om tullverkets ansvarighet för
omhänderhaft gods koncentrerar sig intresset huvudsakligen på det sjöledes
inkommande godset. I rättspraxis har visserligen förekommit fall, då
uppläggning av gods i tullverkets förvar ansetts medföra med enskilt förvar
analoga förpliktelser för tullverket. Härav följer emellertid ej, att det
offentligrättsliga depositaiie-ansvaret för tullverket skulle vara i full
utsträckning jämförligt med privaträttsUgt depositarieansvar. Detta sjmes
också vara kommitténs ståndpunkt, att döma av uttalanden i betänkandet.
Kommittén utgår sålunda från att vårdnadsplikten skall vara avgörande för
tullverkets ansvarighet samt att omfattningen av vårdnadsplikten bör bedömas
med ledning av de för tullmyndighetema utfärdade instruktionerna om tullgodsets
behandling. På grund härav skulle förslaget enligt kommitténs förmenande icke
komma att innebära någon praktisk förändring i förhållande tUl vad som nu
gäller om tullverkets ansvarighet. Kommitténs uttalanden i nu förevarande hänseende
äro emellertid knappast förenliga med vad som i betänkandet förklarats skola
gälla om friskrivming från skadeståndsansvar, även om denna fått formen av en
författning, såframt denna icke har karaktären av civillag. De för
tullmyndigheterna gällande instruktionella föreskrifterna rörande tullgodsets
behandling ansluta sig till tullstadgans bestämmelser. Av dessa bestämmelser
framgår, att tullverkets vårdnadsplikt sammanhänger med frågan, i vad mån
tullverket har att taga befattning med godsets vård. Där denna befattning
inskränker sig till godsets bevakning, föreligger uppenbarligen ej utrymme för
en mera vidsträckt vårdnadsplikt. I jämförelse med vad som gäller om enskUt
förvar, där ej annat avtalats, kunna tullstadgans bestämmelser därför anses
innefatta friskrivmingsklausuler. Så är exempelvis fallet med bestämmelsema i
44, 79 och 97 §§ tullstadgan. Innebörden av dessa bestämmelser måste anses
vara, att tullverkets vårdnad av gods, som upplagts i det fria eller i
varuskjul, som ej administreras av tullverket, allenast omfattar godsets
bevakning eller tillsyn mot fara för stöld och åverkan men däremot ej annan
vårdnad såsom exempelvis godsets skyddande mot väderlekens inverkan. En längre
gående vårdnadsplikt skulle kräva, att fartygsgods redan vid lossningen och
uppläggningen i betydande utsträckning underkastas närmare undersökning än som
nu kan ske, varjämte tullverket måste utrustas med befogenhet att på vamhavares
bekostnad ombesörja godsets intagning i packhus, kylhus och dylikt. Härigenom
skulle lossningsarbetet fördröjas och liggetiden för fartygen förlängas. Det
kan ej antagas, att sjöfartsnäringen skulle åtnöjas därmed. För tullverket skulle
den oundvikliga följden bli ett ökat personalbehov. En fullt tillfredsställande
omvårdnad av fartygsgods kan ej uppnås, med mindre antingen tullverket
organiseras för upplagsrörelse eller att godsets mottagande och förvaring helt
ombesörjes av en fristående företagare såsom förhållandet är i vissa främmande
länder.
Enligt bestämmelsen i 155 § sista stycket tullstadgan
skall tullverkets tillsjm å gods anses ha upphört, där godset kvitterats hos
tullverket. Stadgandet gäller oavsett om godset avhämtas vid kvitteringen
eller icke. Kvitteringen medför bland annat, att vamhavaren därefter undgår de
påföljder, som enligt 158 § och följande äro förenade med försenad avhämtning.
Stadgandet har därjämte betydelse ur ansvarssynpunkt. Där godset Ugger avskilt
i det fria och sålunda är tillgängligt för omedelbart bortförande, kan ej
rimligtvis krävas, att godset skall bevakas av tullverket till dess vamhavaren
finner gott avhämta detsamma. Här kan även anses föreligga ett mera
2.3.4.6.
292 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
inskränkt ansvar, än som gäller om enskilt förvar. En viss
friskrivning från ansvar kan även förekomma, därest tullmyndighet under
exceptionella förhållanden anser sig böra föreskriva villkor för meddelande av
lossnings-tiUstånd (jämför NJA 1920 s, 139). Under enahanda förhållanden kan
det vara ur allmän synpunkt nödvändigt att underkasta tullgodsets behandling
särskild reglering med åtföljande inskränkning av tullverkets ansvarighet för
omhänderhaft gods. Så har också tidigare skett (se exempelvis kungörelsen den
10 november 1916, nr 460). Vad angår gods, som förvaras i packhus eller därmed
jämförlig lokal, saknar det betydelse, att tullverkets ansvarighet fÖr godset
regleras efter vad som gäller om enskilt förvar. I sådant fall föreUgger
nämligen redan enligt rättspraxis ett analogt ansvar för tullverket. Det kan i
detta sammanhang bortses från gods, som förvaras å tullager eller
provianteringsfrUager. I sådant fall är nämligen tullverkets ansvarighet
beroende av frågan, huruvida godset finnes i tullverkets förvar eller ej. För
bedömande av frågan, huruvida gods i ett givet fall skall anses omhändertaget
av tullverket, och av frågan om godsets skick vid omhändertagande saknar det
även betydelse, om tullverkets ansvar regleras såsom depositarieansvar eller
ej. I detta hänseende gälla under alla förhållanden vanliga bevisregler.
Av vad ovan anförts torde framgå, att tullverkets
befattning med tullgods i väsentliga avseenden icke är förenad med lika
omfattande vårdnadsplikt som kan anses karakterisera enskilt försvar. Den
omkastade bevisbördan vid enskilt förvar gäller endast frihet från culpa men ej
den principiella räckvidden av depositarieansvaret. Tullverkets befattning med
tuUgods kan givetvis ej regleras avtalsmässigt. Därest tullverket skulle stå
samma ansvar som privaträttslig depositarie, skulle ansvaret bU i princip mera
omfattande, än som nu gäller. Med hänsyn till de särpräglade och olikartade
formerna för tullverkets befattning med tullgods bör tullverkets ansvarighet ej
regleras annorlunda än genom ett stadgande med omkastad bevisbörda, på sätt
skett i ovannämnda förslag till lag om tullverkets ansvarighet för gods i dess
vård. Ett sådant stadgande, som bör kunna utan olägenhet helt ersätta stadgandet
i förslagets 12 §, bör förslagsvis kunna givas följande avfattning.
»Skadas eller förkommer egendom, som för exekutiv åtgärd
eller tullklarering eller av annan orsak tagits om händer å det allmännas
vägnar, skall skadeståndsansvar varom ovan sägs föreligga, där ej antagas må, att
skadan eller förlusten orsakats av omständighet, som ej kan såsom fel eller
försummelse tillräknas det allmänna.»
Stadgandet bör, med ändring av paragrafföljden, lämpligen
intagas såsom en 9 § i förslaget. Härigenom anknjrtes stadgandet även till det föreslagna
standardkravet, vilket sjmes böra gälla över hela linjen inom den offentliga
verksamheten.
Där tuUverkets befattning med gods inskränker sig till ren
undersökning såsom exempelvis vid awisitering av resandes effekter eller vid
utförsel av gods, föreUgger från tuUverkets sida ej något egentUgt
omhändertagande av godset. I sådant fall torde ansvar för eventuell
skadegörelse å godset ej kunna åläggas tullverket annorledes än med
tillämpning av förslagets huvudregel om det allmännas culpaansvar.
Tullverkets ansvarighet för tullkontrollen enligt
bestämmelsen i 16 § första stycket tullstadgan innebär ej ansvar på objektiv
grund. Därest förslaget skulle upphöjas till lag, bör sagda bestämmelse
lämpligen upphävas,
2.3.4.6.
Kungl Maj.-ts propositioii hr 5 år 1972 293
Sveriges advokatsamfund har inte något att invända mot den
föreslagna regeln, när fråga är om frivilligt överlämnande. Vid
oimhändertagande som sker tvångsvis bör däremot enligt samfundet ansvarigheten
vara objektiv, Sveriges industriförbund ger uttryck åt samma mening.
2.3.4.7. Skadeståndsansvaret mot egna arbetstagare.
I flera remissyttran
den ifrågasätts om den specialreglering för de anställda som 18 § kommitté
förslaget innehåller är motiverad. Tveksamhet på denna punkt har uttalats
av bl, a, hovrätten för Nedre Norrland, försvarets civilförvaltning, medicinal
styrelsen, civilförsvarsstyrelsen, LO och SR. Som skäl för att paragrafen bör
utgå åberopas bl, a,, att de anställda genom förslagets regler på ett omoti
verat sätt försätts i sämre ställning än utomstående, vilket särsldlt när fråga
är om skada som drabbar värnpliktiga är svårt att godta. Vidare åberopas,
att större anspråk synes böra kunna ställas på det allmänna än på enskilda
arbetsgivare. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet finner att para
grafen blir överflödig, om fakultetens förslag att göra allmän skadestånds
rätt tillämplig på statens och kommunemas ansvarighet vinner bifall. 5i;ea
hovrätt ifrågasätter, om inte från paragrafens tillämpningsområde undan
tag i varje fall bör göras för värnpliktiga, vilka alltså alltid skulle
behandlas
som utomstående. Detta kunde vara motiverat av att de inte frivilligt under
kastar sig militärtjänstens risker.
Anmärkningar mot att principalansvaret inskränks att gälla
endast vållande av överordnad m, fl. har vidare framförts av bl. a.
medicinalstyrelsen, lantmäteristyrelsen, magistraten i Malmö, juridiska
fakulteten vid Lunds universitet och TCO. Det anförs bl, a,, att det för den
skadelidande är likgiltigt, om skadan vållats av en överordnad eller av annan,
och att likartade situationer enligt förslaget kommer att behandlas olika.
Vidare hävdas, att förmansbegreppet är särskilt svårt att fastställa inom den
offentliga verksamheten. Fakulteten framhåller särskilt som önskvärt att
ersättning utgår för skada som drabbar en studerande genom vållande av annan
studerande i samband med undervisning, t, ex, laborationer.
Däremot förklarar rektorsämbetet vid Stockholms högskola,
att det med hänsyn till det stora antalet studerande vid våra universitet och
den principiella rätten för envar att studera inte kan vara rimligt att det
allmänna skall svara för skador som studenter tillfogar varandra vid
laborationer o, dyl,
2.3.4.8. Skada på utländskt intresse. Bestämmelsen i
21 § kommittéförsla
get om skada på utländskt fartyg m. m. bar i stort sett lämnats utan erinran.
Kammarkollegium ifrågasätter dock om inte den önskvärda materiella reg
leringen bör ske i lagtexten. Sjöfartsstyrelsen föreslår, att Kungl, Maj:t
meddelar här avsett förordnande redan i samband med lagens ikraftträdan
de. Skadefall som kan beröras av paragrafen kommer visserligen enligt vad
2.3.4.8.
294 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
stjrrelsen antar att bli sällsynta, men å andra sidan kan
skadorna befaras bli mycket stora.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet har inte
något att erinra mot förslaget men framhåller, att det i folkrätten kan spåras
en tilltagande benägenhet att inte bedöma nationaliteten på rent formell grund
utan att i stället beakta de reella äganderättsförhållandena. Fakulteten
anmärker vi-dai'e, att reciprocitetskravet inte sjmes väl förenligt med art, 13
i Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Handelskammaren i
Gävle och Sveriges redareförening framhåller, att man måste beakta att fartyg
kan föra s, k, bekvämlighetsflagg, vilket inträffar när ett fartyg, oberoende
av ägarens hemvist, inregistreras i ett land där små fordringar ställs på
redaren i fråga om sjösäkerhet, arbetarskydd m, m. Föreningen föreslår, att lagen
inte skall vara tillämplig beträffande skada på fartyg som har
proformaregistrerats på det sätt som anges i art, 5 i den internationella konventionen
den 29 april 1958 angående öppna havet.
2.3.4.9. Skada under krigs- eller beredskapsförhållanden.
Utlännings
kommissionen ansluter sig till kommitténs uttalande att utlänningar bör ha
samma rätt till skadestånd som svenska medborgare. Liksom kommittén
finner kommissionen att frågan emellertid kommer i annat läge vid krig
eller under beredskapstillstånd. I lagen bör ingå ett uttryckligt stadgande
som under sådana förhållanden möjliggör för Kungl. Maj :t att undanta ut
länning från lagens tillämpning.
2.3.4.10. Skadeståndets storlek. Kommittéförslagets
principiella upplägg
ning i fråga om skadeståndsberäkningen tiUstyrks av bl. a. Svea hovrätt,
järnvägsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Kronobergs län,
stadsfullmäktige i Malmö samt landsfogden i Malmöhus län. Härvid åbero
pas i huvudsak de av utredningen anförda skälen. Handelskammaren i
Malmö ansluter sig också i princip till de föreslagna begränsningsreglerna
men anser att liknande bestämmelser också bör införas i den allmänna ska
deståndsrätten. Liknande synpunkter anförs av handelskammaren i Norr
köping.
Kommitténs ståndpunkt kritiseras emellertid av åtskilliga
remissinstanser. Kammarkollegium anser en sådan reglering som kommittén har
föreslagit förutsätta att mycket väsentliga och genomgående skUjaktigheter kan
visas föreligga mellan skadefall som inträffar i den offentUga verksamheten och
andra skadefall. Kollegium kan inte finna att en sådan gränsdragning är möjlig
f. n. Då kommittén som motiv åberopar att av kommittén åsyftad verksamhet drivs
till allas bästa och utan vinstsyfte och att den på detta sätt har en särskild
karaktär som skiljer den från privat verksamhet, bortser kommittén från att
enskilda ofta ådrar sig skadeståndsskyldighet under omständigheter som saknar
samband med yrkesverksamhet. När kommit-
2.3.4.8.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 295
tén framhåller att åtminstone staten är solvent för de
största skadeståndsbeloppen avser den tydligen att markera en motsättning i
förhållande till enskilda rättssubjekt. För vissa ensldlda skadevållare som
tvingats utge mycket höga ersättningsbelopp lär emellertid även detta argument
framstå som en förenkling av verkligheten. Enligt kollegiets mening bör frågan
om lagstiftning angående skadeståndsberäkningen närmare övervägas först i
samband med en kodifiering av den aUmänna skadeståndsrätten.
Tveksamma eller avvisande till förslaget i denna del
ställer sig också bl. a. justitiekanslem, hovrätten för Nedre Norrland,
kommerskollegium, magistraten i Hälsingborg, juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet, besvärssakkunniga, Sveriges industriförbund, handelskamrarna i
Stockholm, Gävle, Sundsvall och Jönköping, Sveriges advokatsamfund, Föreningen
Sveriges häradshövdingar. Föreningen Sveriges stadsdomare, TCO, SR, Svenska
officersförbundet och Sveriges lantbruksförbund. Dessa instanser åberopar i
allmänhet synpunkter liknande dem som kammarkollegium har anfört. Hovrätten för
Nedre Norrland framhåller, att det ligger närmare till hands att betrakta det
allmännas ansvarighet som ett principalansvar än som ett slags
försäkringsansvar. Detta principalansvar är motiverat från reparationssynpunkt
och i regel lika beaktansvärt när skadan har vållats i offentlig verksamhet
som i andra fall. Ofta har också den skadelidande inte av fri vilja utan av
tvång kommit i beröring med den offentliga verksamheten. Tvångssynpunkten
understryks också i åtskilliga andra ji;tranden.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet konstaterar,
att sedan man tvingats överge åskådningen om statens principiella ansvarsfrihet
för befattningshavarnas fel och försummelser, det synes vara naturligast att
göra de för enskilda rättssubjekt erkända skadeståndsreglerna i 6 kap. SL
genereUt tUlämpliga också på staten. Kommittén har inte kunnat frigöra sig från
den äldre åskådningen om det allmännas principiella ansvarsfrihet. Fakulteten
kan emeUertid inte finna att kommitténs skäl för de föreslagna begränsningarna
är hållbara. Snarare finns det enligt fakulteten vissa förhållanden i den
offentUga verksamheten som talar för en längre gående ansvarighet än i enskild
verksamhet.
Rörande de ensldlda bestämmelser om skadeståndsberäkningen
vid olika skadetyper som kommittén föreslagit har åtskilliga remissinstanser
uttalat sig.
Justitiekanslem, Sveriges advokatsamfund och LO påtalar
den vaga avfattningen av bestämmelsen i 13 § om begränsning av skadeståndet
för mistad inkomst med anledning av kroppsskada, vilken anses lämna alltför
fritt spelrum för olika uppfattning. LO anser vidare att samma regel inte ger
någon möjlighet att tillfredsställande avgränsa de extraordinärt höga
inkomsterna. Advokatsamfundet framhåUer att regeln i vissa fall kommer att leda
till helt otillfredsställande resultat. Förslaget kommer enUgt samfundet att
verka stötande vid t. ex. fall av grov misshandel och kommer att
2.3.4.10.
296 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
medföra en omotiverad försämring av rättsställningen för
patienter på de allmänna sjukhusen. Denna sistnämnda konsekvens påvisas också
av hovrätten för Nedre Norrland. Även handelsktunrarna i Stockholm och Gävle
uttalar sig i samma riktning.
Advokatsamfundet uttalar vidare att normaliseringen av
personskadeersättningar inte är något självändamål. Samfundet motsätter sig
även för den allmänna skadeståndsrättens vidkommande att regler härom införs.
Principen att den som lidit skada genom annans vållande skall erhåUa full ersättning
för den skada han kan visa sig ha lidit är fast förankrad i det allmänna
rättsmedvetandet, och samfundet kan inte vitsorda, att något behov av att i
vissa fall kunna sätta ned utgående ersättningsbelopp skulle ha gett sig tUl
känna i praktiken. Justitiekanslem uttalar liknande synpunkter.
Försvarets civilförvaltning framhåller, att det i
förvaltningens skadereglerande verksamhet har visat sig att extremt höga
ersättningar för mistad arbetsförtjänst förekommer ji;terst sällan. Med
utgångspunkt från denna erfarenhet finner förvaltningen att den föreslagna
regeln om begränsning av personskadeersättningar knappast är motiverad.
Förvaltningen har dessutom svårt att föreställa sig att frekvensen av
kroppsskador inom den del av den offentliga verksamheten som avses falla under
den speciella regleringen i förevarande lagstiftning skall bli så stor, att
begränsningen kommer att få nämnvärd betydelse.
I anslutning till regeln i 13 § andra stycket
kommittéförslaget om psykiskt lidande har försvarets civilförvaltning anmärkt
att det bör övervägas, om inte ersättning för sveda och värk skall maximeras.
Sveriges advokatsamfund anser att den föreslagna regeln inte kan accepteras när
det gäller frihetsberövanden. Obefogat berövande av friheten är en av de
största oförrätter samhället kan tillfoga en medborgare. Det saknas anledning
att i sådana fall inskränka rätten till ersättning för lidande till situationer
då synnerliga skäl till ersättning är för handen. Det är visserligen riktigt,
att 1945 års lag om ersättning åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl,
innehåller motsvarande begränsning, men enligt samfundets åsikt bör 1945 års
lag ändras på denna punkt.
Bestämmelsen i 14 § kommittéförslaget om egendomsskada
tillstyrks av försvarets civilförvaltning och länsstyrelsen i Stockholms län.
Länsstyrelsen framhåller, att om stadgandet i en framtid visar sig vara för
strängt mot de skadelidande, jämkning av avfattningen kan ske med ledning av
då föreliggande erfarenheter. Flera remissinstanser bland dem justitiekanslem,
Sveriges advokatsamfund, stadsfullmäktige i Malmö och Stockholms handelskammare
anser emellertid att den föreslagna bestämmelsen är vagt avfattad och inte
ger tillräcklig ledning för tillämpningen. Advokatsamfundet vill förorda att
bestämmelsen utgår. De adekvanssyn-punkter som anläggs i skadeståndsrätten i
allmänhet torde vara tillräckliga också i detta hänseende. Juridiska fakulteten
vid Uppsala universitet utta-
2.3.4.10.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 5 år 1972 297
lar,
att den oförvitlige medborgaren har ringa tröst av att bestämmelsen motiverats
av hänsjm till faran för bedrägeri, och framhåller vidare att en begränsning av
skadeståndet är särskilt omotiverad när skada har vållats genom tvångsåtgärd
från det allmännas sida. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att några bärande
skäl för denna bestämmelse inte har anförts,
Justitiekanslem
ifrågasätter om inte den föreslagna bestämmelsen om begränsning av rätten till
ersättning för utebliven vinst (15§)är för omfattande och orättvis mot de
skadelidande. Även handelskammaren i Jönköping anser att bestämmelsen är för
sträng mot dem som lidit skada. Om ett stadgande av detta slag över huvud taget
skall ingå i lagen, bör det enligt handelskammarens mening ha karaktären av en
undantagsregel för vissa angivna faU. Sveriges advokatsoanfund förordar att
paragrafen utgår. Motiven visar enligt samfundets mening alltför stark
benägenhet att anse medborgarna skyldiga att utan rätt till skadestånd av det
allmänna finna sig i olägenheter av fel eller försummelser. Enligt juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet finns det i förevarande hänseende inte något
skäl att avvika från den allmänna skadeståndsrättens principer. Den föreslagna
regeln framstår som alltför sträng mot de skadelidande, inte minst i fall då en
auktorisation oriktigt har återkallats med därav följande förlust för den
enskilde,
2.3.4.11. Verkan av den skadelidandes medvållande. Den
särskilda bestämmelse om verkan av den skadeUdandes medvåUande som kommittén
föreslagit (17 §) har i allmänhet inte föranlett några erinringar. Två
remissinstanser hovrätten för Nedre Norrland och kammarkollegium anser
emeUertid att bestämmelsen är obehövlig, eftersom vad där föreskrivs följer av
allmänna skadeståndsregler.
2.3.4.12. Förfarandet för prövning av skadeståndsanspråk. Vissa
uttalanden, som direkt eller indirekt berör frågan om rättegången, har
redovisats i det föregående (avsnitt 2.3.4.5.). Det har därvid framgått, att
vissa remissinstanser hyser principiella betänkligheter mot en ordning som
innebär, att man via skadeståndsreglerna inför domstolskontroU över
förvaltningen. I enlighet härmed har sympatier uttalats för de förslag om en
administrativ prövning av ersättningsanspråk som kommittéledamoten HerUtz har
fört fram i sin reservation. Bland dessa remissorgan märks justitiekanslem,
socialstyrelsen och överståthållarämbetet.
I
övrigt har remissinstanserna överlag anslutit sig till kommitténs ståndpunkt
att ersättningsanspråk mot det allmänna skall prövas av allmän domstol. Vissa
av dessa remissorgan har utförligt motiverat sitt ställningstagande.
Kammarrätten
utgår från att risken för motstridiga bedömanden av administrativa besluts
lagUghet inte skall utgöra något hinder mot att hithörande
2.3.4.12.
298 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
l972
skadeståndsmål hänförs till allmän domstols
kompetensområde. Möjlighet att i första hand få anspråket prövat i
administrativ väg bör emellertid föreligga.
Besvärssakkunniga
finner att man står inför ett val mellan allmän domstol och
förvaltningsdomstol när det gäller forum för skadeståndstalan med anledning av
förvaltningsmjmdighets fel eller försummelse. Annan förvaltningsdomstol än
regeringsrätten anser de sakkunniga inte kunna komma i fråga. Till förmån för
de allmänna domstolarna talar såväl den omständigheten att de besitter
särskild erfarenhet vid bedömande av skadeståndsfrågor som det förhållandet
att rättegången där erbjuder särskilt kvalificerade utredningsmöjligheter. De
sakkunniga anser att man inte kan räkna med sådana förbättringar i
regeringsrättens utredningsmöjligheter att förfarandet där innebär samma
behandling av målen som vid de allmänna domstolarna. De allmänna domstolarna
kommer därför även i framtiden att erbjuda bättre möjligheter till utredning än
regeringsrätten. Till regeringsrätten bör inte hänföras mål som regelmässigt
brukar kräva muntiig handläggning. En annan viktig invändning mot att hänföra
skadeståndsmål till regeringsrätten är vidare enligt de sakkunnigas mening att
därigenom risker skapas för att enhetligheten i skadeståndsrättslig praxis går
förlorad. Starka skäl talar för att alla mål där allmänna skadeståndsrättsliga
bedömningar kommer i fråga hänförs till de allmänna domstolarna. Därigenom
tryggas enligt de sakkunniga enhetligheten i praxis. Om de allmänna domstolama
väljs som beslutande i fråga om skadestånd i offentlig verksamhet medför detta
å andra sidan att de i visst avseende ges kompetens att bedöma spörsmål som i
första hand faller inom förvaltningens område. De får också kompetens att
undanröja de ekonomiska verkningarna av förvaltningsavgöranden. Risker skapas
härigenom för motstridiga bedömanden av rättsfrågor. Från allmänt
organisatoriska synpunkter är det givetvis av vikt att systemet byggs upp på
ett sådant sätt att konflikter av detta slag undviks. Men det svenska systemet
är så sammansatt att det inte torde vara möjligt att tiUfredsställande lösa
frågan om handläggningen av mål om skadestånd i offentlig verksamhet utan att
vissa olägenheter av det ena eller andra slaget uppkommer. De sakkunniga anser
inte att risken för motstridiga avgöranden bör tillmätas någon avgörande vikt.
De antar att den inte kommer att spela någon större roll i praktiken och
påpekar att den redan finns i mål om tjänstemans straffrättsliga ansvar för
åtgärder och underlåtenhet i tjänsten och om tjänstemans skadeståndsansvar för
fel och försummelse i tjänsten. Några egentliga ölägenheter har enligt de
sakkunniga inte föranletts härav.
Vid en allmän lagstiftning om skadestånd i offentlig
verksamhet är det enligt kammarkollegium en av de största svårigheterna att
undvika att skadeståndsregler och skadeståndsprocess skär sig hårt mot det
administrativa besvärssystemet och principerna för administrativa besluts laga
kraft. Kol-
2.3.4.12.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 299
legium anser att kommittén har lyckats väl i detta
avseende. Även rektorsämbetet vid Stockholms högskola tillstyrker uttryckligen
förslaget i denna del,
Svea hovrätt tror inte olägenheterna av kommitténs förslag
på denna punkt skall bli alltför stora, eftersom domstol säkerligen kommer att
avvakta den administrativa besvärsprövningen innan skadeståndsmålet avgörs.
Handelskammaren i Norrköping anser att avsevärt dröjsmål skulle kunna uppkomma
om allmän domstol skulle vara nödsakad att avvakta ett beslut av högsta förvaltningsdomstol
angående visst besluts lagenUghet. Handelskammaren avvisar därför
kommittéledamoten Herlitz' reservation och tillstyrker kommittéförslaget.
Stadsjuristen i Stockholm förordar också detta förslag och uttalar att
möjligheten till domstolsprövning kan leda till ökad varsamhet och försiktighet
vid meddelandet av administrativa beslut och vid utnyttjandet av den skönsrätt
som har getts myndigheterna.
Den av kommittén föreslagna särskilda forumregeln (8§
andra stycket) för anspråk med anledning av innehållet i domstols eller domars
beslut har föranlett vissa kommentarer.
Besvärssakkunniga och författningsutredningen anser att
skadeståndstalan med anledning av fel eUer försummelse i högsta domstolen eUer
regeringsrätten bör väckas vid allmän underrätt. Juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet intar samma ståndpunkt i fråga om sådana avgöranden av dessa
instanser som har upphävts eller ändrats efter resning eller begagnande av
annat särskilt rättsmedel. Besvärssakkunniga framhåller att det är kronan och
inte den eventuellt felande domstolen eller en tjänsteman hos denna som är
svarandepart. Om talan tas upp av underrätt, undviker man enligt de sakkunniga
de komplikationer som enligt kommittéförslaget följer av att åtal mot
justitieråd och regeringsråd skall väckas vid riksrätt. Fakulteten framhåller,
att då skadeståndstalan med anledning av regeringsbeslut skall kunna föras utan
samband med åtal mot statsråd, hinder inte bör föreligga mot att detsamma
skall gälla fel och försummelser i regeringsrättens avgöranden. Fakulteten
åberopar att enUgt 18 § RF någon skillnad i sak inte föreligger mellan
regeringen och regeringsrätten såsom besvärsmyndigheter.
överståthållarämbetet däremot anser, att i åtminstone
vissa av de fall då ersättningsanspråk mot det allmänna görs gällande med
anledning av fel eller försummelse av ämbetsman som enligt 22 kap, 8 § RB
åtnjuter forum privilegiatum, talan bör väckas vid den domstol som enligt detta
lagrum är behörig att pröva enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott av den
felande.
Slutligen bör nämnas att magistraten i Hälsingborg finner
det vara en brist att det inte i någon mån klarlagts, vilken eller vilka
myndigheter som på det allmännas vägnar skall svara i rättegång om skadestånd.
I detta sammanhang uppställer sig enligt magistraten också frågan om inte
lagförslaget bör kompletteras med ytterligare forumregler. Enligt
lantmäteristy-
2.3.4.12.
300 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
reisens mening bör statens talan föras av en lämplig
central myndighet som tillförsäkras juridisk expertis.
2.3.4.13. Frivillig skadereglering. Ett flertal
remissinstanser framhåller betydelsen av åtgärder som kan underlätta frivilliga
uppgörelser angående skadeståndsanspråk. Enligt Sveriges advokatsamfund råder
bland advokaterna en ganska utbredd uppfattning, att det finns åtskilliga
brister i statens skadereglerande verksamhet. Förhållandena gestaltar sig väl
olika hos olika myndigheter och inrättningar, och mycket beror också på de
personliga egenskaperna hos de tjänstemän som handlägger dessa ärenden, I
alltför hög grad präglas emellertid verksamheten av en viss stelhet och
tungrodd-het. Liknande kritiska synpunkter framförs av magistraten i Malmö.
I flertalet yttranden tillstyrks i princip kommitténs
förslag på denna punkt. Bland de remissorgan som uttalat sig i denna riktning
kan nämnas statspolisintendenten, våg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statskontoret, generaltullstyrelsen, Itmtmäteristyrelsen, handelskamrarna i
Gävle och Luleå, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, besvärssakkiinniga,
föreningen Sveriges häradshövdingar och SR.
Våg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statskontoret
framhåller emellertid, att den föreslagna ordningen torde komma att medföra
ökad arbetsbörda för resp, verk och att med hänsyn bl, a, härtill ytterligare
utredning av frågan är påkallad. Generaltullstyrelsen finner i likhet med
handelskammaren i Gävle, att styrelsen lämpligen bör få behålla de
skadereglerande uppgifter som nu åvilar den. Styrelsen bör i detta hänseende
jämställas med de affärsdrivande verken. Statens sakrevision har inte något att
invända mot kommitténs förslag på den punkten, under förutsättning att de inom
tullverket förekommande skadeståndsärendena anses vara av sådan beskaffenhet
att de bör handläggas av verket självt.
Lantmäteristyrelsen anser, att i allmänna verksstadgan bör
införas bestämmelser om att varje verk inom sitt förvaltningsområde kan träffa
uppgörelser om skadestånd inom rimliga ekonomiska gränser. Styrelsen har
ingenting att invända mot förslaget att statskontorets mening skall inhämtas
när det gäller större belopp. Statskontoret uttalar, att den för verket sålunda
tilltänkta arbetsuppgiften inte i och för sig är på något sätt främmande för
eller oförenlig med dess övriga verksamhet. Statens sakrevision däremot finner
att den föreslagna ordningen är onödigt omständlig och medför risk för att
domstolsförfarande tillgrips oftare än som annars skulle vara nödvändigt.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att i verk med lokal förvaltning
rätten att träffa uppgörelse bör kunna i viss utsträckning delegeras till den
regionala instansen. Under hänvisning till ett uttalande av kommittén, att
verkens beslut i dessa frågor inte bör få överklagas, framhåller
besvärssakkunniga, att bestämmelse härom torde vara överflö-
2.3.4.12.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 301
dig, eftersom den skadelidande inte har något rättsligt
intresse i saken, sedan han har slutit avtalet, och någon annan
besvärsberättigad inte finns. Föreningen Sveriges häradshövdingar anser att det
bör övervägas om inte JO och MO i de ärenden som de handlagt bör inta samma
ställning som JK enligt kommitténs förslag,
1 några remissjrttranden ifrågasätts emellertid en annan
ordning för skaderegleringsverksamheten, Sveriges advokatsamfund anser den
mest ändamålsenliga lösningen vara att hela verksamheten anförtros åt ett enda
organ som bör ha befogenhet att självständigt besluta i alla
skaderegleringsärenden. Om detta organ tillförs kvalificerade jurister kommer
det enligt styrelsens mening att representera en betydande sakkunskap på
skadeståndsrättens område. Dessa befattningshavare kommer visserligen inte att
vara sakkunniga inom alla de områden som statens verksamhet omsluter, men
erforderlig sakkunskap kan ställas till förfogande av de olika myndigheterna.
Justitiekanslem anser, att den av kommittén föreslagna
ordningen är lämplig såvitt gäller det militära området samt inom den civila
statsförvaltningen för de affärsdrivande verken och beträffande
trafikskadorna. Vad däremot angår skaderegleringsverksamheten i övrigt inom den
civila statsförvaltningen föreslår justitiekanslem att det inrättas en nämnd
med en framstående domare som ordförande och med dels fackmän, som är förtrogna
med olika skadeståndsfrågors bedömning, och dels lekmän som bi-sittare.
Mjmdighet inom det område av statsförvaltningen för vilket nämnden skaU vara
avsedd bör i princip inte inlåta sig i skadeståndsprocess utan att, där så
kunnat ske, frågan om möjlighet till godvillig uppgörelse har prövats av nämnden.
Denna nämnd bör kunna bli av särskUt värde vid prövning av frågor om ersättning
för skada vid meddelande av administrativa beslut.
Även magistraten i Malmö har haft sin uppmärksamhet fästad
på skada genom administrativa beslut. Magistraten finner, att man väl kan tänka
sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som skadereglerande organ när fråga är om
skada genom motorfordonstrafik och därmed besläktad skadereglering. Däremot är
en sådan ordning något främmande i fråga om skada genom beslut. Magistraten anser
att det bör övervägas om inte justitiekanslersämbe-tet, förstärkt med
erforderlig arbetskraft, kunde göras till ett centralt skaderegleringsorgan
åtminstone för den civila statsförvaltningen ocb domstolarna.
Statens sakrevision framhåller, att frågan nu har kommit i
ett annat läge än när revisionen år 1953 avgav sitt förslag till omorganisation
av skaderegleringsverksamheten. Revisionen utgick då från gällande omfattning
av skadeståndsansvaret. Nu däremot måste den skadereglerande verksamheten
anpassas till jiterligare skaderegleringsuppgifter, avseende framför allt förvaltningsbesluten.
Revisionen anser att skadeståndsanspråk av hithörande slag bör prövas av
domstol, till dess en så omfattande praxis har hunnit
2.3.4.13.
302 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
utbildas, att underlag skapats att pröva frågan om ett
förenklat administrativt regleringsförfarande. Revisionen är sålunda inte
beredd att ta ställning till hur skadeståndsanspråk av nu angivet slag skall
regleras adminstrativt i annan ordning än genom heslut av Kungl, Maj:t,
2.3.5. Remissyttrandena över Skadestånd II
I vissa av de yttranden som avgavs över
skadeståndskommitténs betänkande »Skadestånd II» har berörts en del av de gränsdragnings- och samordningsproblem
som skadeståndskommittén behandlat och som jag i korthet har redogjort för i
det föregående (avsnitt 2.3.3.).
LO finner det angeläget att 1958 års förslag bringas i
överensstämmelse med förslaget i »Skadestånd II». Erforderliga konsekvensändringar
bör medföra att det offentligas ansvar kommer att jämställas med enskildas
skadeståndsansvar, i möjligaste mån även när det gäller det allmännas verksamhet
av offentligrättslig natur. Liknande synpunkter framförs av Svenska
kommunalarbetarförbundet och statstjänarkartellen. Sveriges Juristförbund
betonar, att nya överväganden angående det allmännas skadeståndsansvar måste
komma till stånd.
En del remissinstanser går in på frågan i vad mån
skadeståndskommitténs förslag blir tillämpligt på det allmännas verksamhet.
Försäkringsinspektionen, generaltullstyrelsen, poliskammaren i Malmö,
Försäkringsfunktionärernas förbund och Svenska musikerförbundet ansluter sig
utan reservation till skadeståndskommitténs uttalanden om analogisk
tillämpning inom statlig eller kommunal verksamhet av de regler om
principalansvar som skadeståndskommittén föreslår. Några remissinstanser, bland
dem arbetsdomstolens ordförande, justitiekanslem och Svea hovrätt, har emellertid
hävdat att dessa regler bör bli direkt och inte bara analogiskt tillämpliga på
den offentUgrättsliga verksamheten. I likhet med arbetsdomstolens ordförande
anser justitiekanslem det vara bäst förenligt med utformningen av den av
skadeståndskommittén föreslagna lagtexten att rättstillämpningen endast i
klara fall gör undantag för stat och kommun från huvudregeln om oinskränkt
principalansvar. Justitiekanslem anför vidare.
Fall av skador under lotsning må accepteras som ett sådant
undantag, där ansvarsfrihet för staten framstår som en visserligen i sak något
diskutabel men dock vedertagen princip. Kommittén berör vidare skador i följd
av den tillsyn som det allmänna utövar i vid omfattning (jfr 5 § i 1958 års
förslag) och anser det tveksamt, om försummelser härutinnan alltid skall ådraga
det allmänna skadeståndsansvar för person- eller sakskada. Ämbetet vill
ifrågasätta om bedömningen av de skadefall, som här kan uppstå, utgör något
större problem i nu förevarande sammanhang, dvs. såvitt angår omfattningen av
principalansvaret. Ett avvisande av skadeståndsanspråk torde nämligen i vissa
lägen kunna ske redan därtör att en föreskrift om kontroll icke haft en sådan
inriktning, att ett eftersättande av kontrollen kan anses
2.3.4.13.
Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 303
innebära vållande tiU inträffad skada (jfr SOU 1958:43 s.
54 ff). Om emellertid en eftersatt kontroll anses vara av den art, att en
felande tjänsteman kan åläggas skadeståndsansvar för vållande, sjmes mot
bakgrunden av det nu föreliggande lagförslaget några sakliga hinder knappast
möta mot att även ålägga det allmänna principalansvar. I varje fall sjmes en
annan bedömning knappast så väl motiverad, att det kan rekommenderas
rättstill-lämpningen att göra undantag från det enligt lagtexten till synes
klara principalansvaret. Enligt ämbetets mening är det vidare tydligt att den
föreslagna lagtexten föranleder direkt tillämpning, när person- eller sakskada
vållats av anställd i verksamhet som bedrives av universitet, högskola, akademi,
skogsvårdsstyrelse, hushållningssällskap, sjömanshus och annan dylik offentlig
inrättning. Icke heller i dessa fall synes det som kommittén antagit vara
fråga om någon analog tillämpning, vars lämplighet domstolarna får bedöma.
Däremot blir principalansvaret självfaUet icke tillämpligt på sådan allmän
förmögenhetsskada utan samband med fysisk skada, som kan vållas i det allmännas
verksamhet.
Beträffande det allmännas ansvar förefaller det sålunda
som om önskvärd samstämmighet knappast uppnåtts mellan den föreslagna lagtexten
och kommitténs motiv. Ämbetet anser för sin del att den föreslagna lagtexten ur
nu aktuella sjmpunkter kan godtagas, men att detta samtidigt innebär, att det
allmänna ålägges principalansvar för person- eller sakskador jämväl på
mjmdighetsutövningens område, om ej fråga är om undantagssituationer, där ett
avsteg från lagtexten framstår som klart motiverat.
Svea hovrätt anser det inte föreligga skäl att i fråga om
person- och sakskada ställa stat och kommun i särställning beträffande
principalansvaret. Socialstyrelsen anser det otillfredsstäUande att genomföra en
lagstiftning som i avsevärd utsträckning skall gälla även allmän verksamhet men
som genomgående förutsätter analogisk tillämpning och föranleder svåra gränsdragningsproblem.
Också föreningen Sveriges häradshövdingar och Svenska försäkringsbolags riksförbund
anser skadeståndskommitténs uttalanden om analogisk tillämpning
otillfredsstäUande. I samma riktning uttalar sig hovrätten för Nedre Norrland.
Stadsjuristen i Stockholm finner att en analogisk tillämpning av
skadeståndskommitténs förslag i offentlig verksamhet skulle medföra att
allmänna skadeståndsregler kom att tiUämpas inom en mycket vid sektor av
kommunal myndighetsutövning. Stadsjuristen anför i detta sammanhang.
Redan med hänsjm tiU svårigheten att uppdraga gränser för
vad som skall avses med kommunal verksamhet jämställd med enskild aktivitet å
ena sidan samt egentlig myndighetsutövning å andra sidan blir gränsdragningen
av den nya lagens tillämpning icke lätt. Än mer försvåras dess tolkning om
analogier skola göras på sätt kommittén angivit. Omdömet gäller, även om man
tager hänsjm tiU att genom poUs- och exekutionsväsendets förstatUgan-de
kommunerna undgår vissa av de vanskligheter som analogisk tillämpning av lagen
skulle medföra. Såsom exempel på ett fall där kommunen skulle svara för »myndighetsutövning
genom handgripliga åtgärder» må nämnas fel av vårdare, som av nykterhetsnämnd
utsetts att medfölja vid intagning av alkoholmissbrukare på anstalt.
2.3.5.
304 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Stadsjuristen finner kommitténs uttalanden om analogisk
tillämpning i offentlig verksamhet kunna tolkas så, att inte bara positiva,
»handgripliga åtgärder» från tjänstemans sida skall kunna ådra kommunen
skadeståndsansvar ulan att också ett culpöst uteblivet handlande kan leda till
detta resultat, om underlåtenheten medför person- eller sakskada och t. ex.
viss vårduppgift åligger tjänstemannen.
Enligt Läkarnas ansvarighetsnämnd (Sveriges läkarförbund)
är det riktigast att enhetliga regler gäller beträffande skador inom
sjukvården och att samtliga skador inordnas under den lagstiftning som
skadeståndskommittén har föreslagit.
2.3.6. Departementschefen
2.3.6.1. Gällande rätt. Reglerna om skadestånd i offentlig
verksamhet har till största delen utbUdats i rättstillämpningen. Endast för
vissa speciella skadesituationer har en reglering skett genom lagstiftning.
Enligt 1945 års lag om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda
m. fl. utgår under vissa omständigheter och på grundval av en
skälighetsbedömning ersättning av statsmedel med anledning av felaktiga beslut
om frihetsberövande eller vissa andra ingripanden inom straffrättskipningen. I
1899 års lag om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada som
förorsakats av ämbets- eller tjänstemän m. fl. ges föreskrifter om ersättning
av allmänna medel för skada med anledning av att ämbets- eller tjänsteman som
har att ta befattning med utsökningsmål bar tiUgripit eller förskingrat medel
som han har fått om hand. Jordabalken innehåller vissa bestämmelser om rätt
till skadeersättning av staten (se 18 kap. 4 § och 19 kap. 19 §). Det bör också
erinras om att den skadeståndsrättsliga speciallagstiftning som finns för vissa
verksamhetsområden, bl. a. inom kommunikationsväsendet och på
energiförsörjningens område t. ex. bil ansvarighetslagen, luftfartsansvarighetslagen,
el-anläggningslagen, atomansvarighetslagen är generellt tilllämpliga och
sålunda gäller för offentligrättsliga subjekt lika väl som för enskUda.
Den rättspraxis som finns rörande det allmännas
skadeståndsansvar i andra fall är inte särskUt rikhaltig, och några med
säkerhet allmängUtiga principer kan knappast härledas ur rättsfallen.
Skyldighet att ersätta person- eller sakskada har i ett flertal fall ålagts
staten eller kommun, av allt att döma med tiUämpning av allmänna
skadeståndsregler. Skadeståndsansvar har sålunda ansetts åvila det allmänna
förutom givetvis i fall då t. ex. staten eller en kommun uppträtt som
privaträttsUgt subjekt under exakt samma betingelser som enskilda, t. ex. i
byggnadsverksamhet för bl. a. skador som våUats inom vägväsendet och
hamnväsendet eller som uppkommit till följd av felaktig sjömärkning och för
skador uppkomna i sjukhusvården. Ansvaret har i dessa fall regelmässigt
grundats på vållande hos någon befattningshavare i det allmännas tjänst. Detta
ansvar har i allmänhet
2.3.5.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 5 år 1972
305
opaginerad Kontrollera mot PDF
uppfattats som uttryck för att det aUmänna bär
skadeståndsansvar enligt allmänna skadeståndsregler i sådan verksamhet som kan
anses jämstäUd med ensldld. Staten har också ålagts ersättningsskyldighet med
direkt eller analogisk tiUämpning av allmänna skadeståndsregler när
person-eller sakskada har vållats i militär verksamhet.
I ett par fall från senare tid har kommun ålagts
skadeståndsansvar med anledning av fel eUer försummelse i tjänsten av åklagare
resp. polisman under fullgörande av sådana rent offentligrättsliga uppgifter
som innefattai makt- eUer mjmdighetsutövning. Synbarligen har allmänna
skadeståndsregler tUlämpats också i dessa faU, men domsmotiveringarna tUlåter
inte några säkra slutsatser beträffande ansvarsgrunden eUer vilka principer i
övrigt som har varit vägledande för domstolarna.
I några faU har anspråk riktats mot det allmänna med krav
på ersättning för ren förmögenhetsskada som uppkonunit tiU följd av felaktigt
mjmdig-hetsbeslut eUer annat felaktigt förtärande vid myndighetsutövning. Talan
har i dessa faU undantagslöst ogiUats, även når det varit uppenbart att fel
eUer försummelse har förelegat. Det sjmes inte finnas något auktoritativt avgörande,
varigenom det allmänna har ålagts att ersätta ren förmögenhetsskada i
utomobligatoriska förhållanden. Den rättspraxis som sålunda föreligger har i
allmänhet tagits tiU intäkt för att det aUmänna åtnjuter total ansvarsfrihet
vid ren förmögenhetsskada genom fel eUer försummelse vid mjmdighetsutövning.
Jag kommer i det följande (avsnitt 2.3.6.3.) att
ytterligare beröra frågan om innehåUet i gäUande rätt på detta område.
2.3.6.2. Kommittéförslaget och remissyttrandena. EnUgt
kommitténs angående det alhnännas skadeståndsansvar förslag till lag om
skadestånd i offentUg verksamhet skaU staten eUer kommun i princip svara för
skada som vållas genom fel eUer försummelse i den offentUga verksamheten (1
och 2 §§). Det förutsätts enligt förslaget, att culpa ligger befattningshavare
i det aUmännas tjänst till last. Förslaget gör i princip inte någon skillnad
meUan å ena sidan person- eller sakskada och å andra sidan ren
förmögenhetsskada.
Ersättningsskyldigheten inskränks emellertid enligt
förslaget på olika sätt. Kravet på oaktsamhet har fått en speciell utformning
genom att ansvar skaU inträda endast under förutsättning att de krav som i
förhåUande tiU den skadeUdande skäligen kan ställas på verksamhetens utövning
har bUvit åsidosatta (4 §). Förslaget innehåller också specieUa regler som
avsevärt begränsar skadeståndsansvaret vid fel eller försummelse i det
allmännna kontroU-, upplysnings- och serviceverksamhet (5, 6 och 7 §§). I fråga
om rätten tUl ersättning med anledning av innehåUet i domstols eller domares
beslut föreslås vittgående inskränkningar (8 §). Genom särskUda regler om
beräkning av skadeståndet i olika faU begränsas den ekonomiska omfattningen av
det allmannas skadeståndsansvar i förhållande tUl vad som skulle
2.3.6ii.
20 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
306 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
följa av allmänna skadeståndsregler (1315 §§). Ansvaret
inskränks vidare genom en föreskrift att en skadelidande, som inte söker
ändring i felaktigt beslut eller begär rättelse av oriktig åtgärd eller eljest
gör erinran mot beslutet eller åtgärden i princip går miste om ersättning för
skada som kunnat undvikas på detta sätt (16 §).
Enligt eu särsldld bestämmelse skall det allmännas
ansvarighet för skada på omhändertagen egendom t. ex. vid tullbehandUng
bedömas enligt de regler som gäller om enskilt förvar (12 §).
Det allmännas ansvar mot egna anställda, mot vämpliktiga
och mot andra som är sysselsatta i den offentliga verksamheten skall enligt
förslaget inskränkas tUl fall då vållande Ugger överordnad, förman eUer därmed
jämställd befattningshavare tUl last (18 §).
EnUgt en särsldld bestämmelse i förslaget skall Kungl. Maj
:t kunna föreskriva, att ersättning för skada på utländskt fartyg eller
luftfartyg eller på egendom ombord skall utgå bara under förutsättning av
ömsesidighet (21 §).
Slutligen innehåller förslaget vissa regler om rent
objektivt ansvar för staten i fråga om vissa skador till följd av oriktiga
frihetsberövanden, skador som orsakas genom att poUsen brukar vapen eller annat
våld samt vissa skador som uppkommer vid särskilt farliga militärövningar e. d.
(911 §§).
De regler som jag här har redogjort för i största korthet
skaU enUgt förslaget tillämpas inte bara i statUg och kommunal verksamhet utan
också i verksamhet som utövas av universitet, högskola och akademi eller av
skogsvårdsstyrelse, hushållningssällskap, sjömanshus eller annan sådan
offentiig mråttnmg (3 §).
I den mån den offentliga verksamheten tUl sin art eUer med
hänsyn tiU ingående arbetsuppgifter är att jämstäUa med ensldld verksamhet,
skall de av kommittén föreslagna särskilda reglerna inte gäUa utan skall i
stället allmän lag tiUämpas. För skada genom brist i väg- och gatuunderhåU
skaU dock oinskränkt principalansvar åvila det allmänna (20 §).
I fråga om förfarandet för prövning av skadeståndsanspråk
intog kommittén den ståndpimkten att krav på ersättning enligt den föreslagna
lagen skaU avgöras av aUmän domstol i den ordning som gäUer för andra
skadeståndsmål.
Remissinstanserna har i allmänhet tUlstyrkt, att det
allmännas skadeståndsansvar utvidgas tiU att omfatta skador som våUas genom
fel eller försummelse i den offentliga verksamheten även såvitt angår den del
av denna som avser myndighetsutövning från det allmännas sida. Det har därvid
understrukits bl. a., att det säkerligen stämmer med allmänhetens rättsuppfattning,
att i första hand det allmänna och inte de enskUda befattningshavarna skaU
svara för skador av detta slag. Åtskilliga av de betänklieter som fördes fram
mot den föreslagna reformen sammanhängde med att förslaget vid denna tid
tänktes bli genomfört isolerat och inte i ett större sammanhang.
2.3.6.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 307
Vissa remissorgan reste emeUertid också sakliga
invändningar mot huvudtankarna i kommitténs förslag; I ett par yttranden
hävdades, att förslaget tillåter skadeståndstalan mot det allmänna på grund av
felaktiga förvaltningsbeslut i aUtför stor omfattning. Bl. a. justitiekanslem
anmärkte, att förslaget leder tUl en vidsträckt domstolskontroU över
förvaltningen. Han erinrade om att statsmakterna hittills har stäUt sig
avvisande tUl reformer i denna riktning och ansåg det inte böra komma i fråga
att nu införa en sådan överprövning genom aUmän domstol som kommittén föreslog.
Enligt justitiekanslem borde sådana inskränkningar i talerätten som kommittén
förordat i fråga om beslut av domstol införas också i fråga om administrativa
beslut. Några remissinstanser har uttryckt farhågor beträffande de kostnadsökningar
för det allmänna som en lagstiftning enligt förslaget skulle föra med sig.
På vissa
andra håU åter har man gjort gällande, att kommitténs förslag inte går
tillräckligt långt. Besvärssakkunniga har sålunda uttalat, att enligt deras
mening det aUmännas ansvar inte bör bygga på våUande hos dess funktionärer
utan på en mer objektiv regel, som förslagsvis skuUe innebära att
ersättningsskyldighet inträder vid uppenbara fel. De sakkuimiga fann sig från
denna utgångspunkt inte kunna tillstyrka en lagstiftning på grundval av
kommittéförslagets principer. Socialstyrelsen har anfört delvis Uknande synpunkter.
Andra remissinstanser har kritiserat de avvikelser från aUmänna
skadeståndsrättsliga principer som förslaget innebär och har härvid särsldlt
påtalat, att inte varje fel eUer försummelse i den offentiiga verksamheten
skall medföra skadeståndsansvar för det allmänna och att särskilda begränsningar
av ersättningsbeloppen föreslås för vissa skadefall eller skadetyper.
Kritiska remissuttalanden om enskildheter i
kommittéförslaget kommer jag att beröra i det följande.
2.3.6.3. Allmänna synpunkter. Redan vid min behandling av
frågan om de aUmänna riktUnjema för det skadeståndsrättsUga reformarbetet
(avsnitt 1,5,3,) uttalade jag, att en lagstiftning om det allmännas
skadeståndsansvar bör gå i riktning mot ett vidgat ansvar för staten,
kommunerna och övriga offentligrättsliga subjekt för skador som uppkommer i
deras verksamhet. Men det är inte utan vidare givet, vad som i verkligheten är
en utvidgning av ansvaret. Det rådande rättsläget är oklart, och det är i hög
grad ovisst, hur gällande regler om det allmännas skadeståndsansvar förhåller
sig till den allmänna skadeståndsrättens regler. Den frågan är emellertid av
stor betydelse för de sakliga ståndpunktstagandena, och den inverkar också på
valet av rättstekniska metoder för lösningen av den föreliggande lagstiftningsuppgiften.
Jag vill därför här beröra spörsmålet något mer ingående än som har kunnat ske
i de tidigare rent beskrivande redogörelserna för gäUande rätt.
När t. ex. staten driver ekonomisk verksamhet, vare sig i
vinstsjrfte eller
2.3.6.3.
308 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
utan några sådana inslag av affärsmässighet som t. ex.
när en statlig myndighet i egen regi uppför en byggnad är de
skadeståndsregler som gäUer för ensldlda rättssubjekt utan vidare tiUämpliga.
Men gällande rätt går längre än så. De allmänna skadeståndsregler som gäUer för
enskUda har i flera fall faktiskt tiUämpats också inom sådan offentlig
verksamhet som inrymmer offentiigrättsliga moment och som saknar direkt
motsvarighet på den enskUda sektorn. Jag erinrar om de tidigare anmärkta fall
då ersättning har dömts ut för egendomsskada som uppkommit i följd av felaktig
sjömärkning, genom vållande vid en av länsstjrrelse beordrad desinfektion resp.
genom åklagares försummelse i vården om beslagtagen egendom. Av än större
intresse är det fall från 1960-talet där ansvarighet ålagts det allmänna för
sakskada, som våUats av polisman vid s. k. flygande besiktning. Från
hovrättspraxis finns från allra senaste tid också exempel på att staten har
ålagts ansvar för personskada som vållats genom våld av polisman i
tjänsteutövning. Om man bortser från de sistnämnda fallen, har denna praxis
som jag tidigare har nämnt hittUls i aUmänhet uppfattats som en tUlämpning av
den aUmänna grundsatsen att de offentligrättsliga subjekten bär
skadeståndsansvar enligt samma regler som enskUda i sådan verksamhet som kan
anses jämställd med ensldld. Jämförelsen med enskild verksamhet hallar
emeUertid, när det som i sjömärknings-, desinfektions-och beslagsfaUen gäUer
offentlig verksamhet som inrymmer moment av myndighetsutövning från det
allmännas sida. Och att tesen om »jämställd verksamhet» inte duger som
förklaringsgrund, när det gäller skadeståndsansvaret med anledning av polisers
vållande i en verksamhet som klart har karaktären av offentlig maktutövning,
behöver inte utvecklas närmare.
Man kan mot bakgrunden av denna praxis med fog fråga sig,
om inte de allmänna utomobligatoriska skadeståndsreglerna har en vidsträcktare
tiU-lämpning inom den offentiiga verksamheten än som följer av tesen om
»jämställdhet» med ensldld verksamhet. VeterUgen finns det inte några vägledande
domstolsavgöranden som kan tas till intäkt för att de allmänna skadeståndsreglerna
på integritetskränkningarnas område inte är tillämpliga också inom de delar av
den offentUga verksamheten där offentUg makt eUer myndighet utövas. I några
fall har visserUgen anspråk mot kronan eUer kommun på ersättning för sakskada
med anledning av våUande av krono- eller hamnlots ogillats. Frågan om det
allmännas ansvar för lots intar emeUertid traditioneUt en särställning, inte
bara hos oss utan också i åtskilUga utländska rättssystem, som i övrigt
erkänner ett skadeståndsansvar för det aUmänna av i princip samma omfattning
som för enskUda. Detta torde sammanhänga med de intemationeUt erkända
grundsatserna om redares ansvar för fel eUer försummelse av lots. De nyss
anmärkta avgörandena medger därtör inte några generella slutsatser. Det ligger
i varje fall närmare till hands att i de avgöranden under senare år, där
skadeståndsansvar har ålagts det allmänna med anledning av fel eller
försummelse av andra ämbets- eller
2.3.6.3.
Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 309
tjänstemän, se en tendens att behandla de
offentligrättsliga subjekten på samma sätt som de privaträttsliga i fråga om
skadeståndsansvaret på inte-gritetskränkningamas område. Det är inte osannolikt
att denna utveckling har ägt rum under inverkan av de argument för ett vidgat
ansvar som fördes fram i 1958 års förslag och den därav föranledda debatten.
Åtminstone såvitt gäUer person- eUer sakskada, som har
vållats genom ingripanden med fysiska medel mot en person eller hans egendom,
synes man ha goda grunder för denna bedömning av rättsutvecklingen. Mera ovisst
är hur det förhåller sig, när skada av detta slag har uppkommit genom ett
felaktigt beslut av en enskild befattningshavare eller av en myndighet eller av
något organ för det allmänna, t. ex. en kommunal nämnd. Det lär vara obestridligt,
att en juridisk person, som har bildats enligt privaträttsliga regler, t. ex.
ett aktiebolag, ådrar sig skadeståndsansvar enligt reglema om s. k. organansvar
eller enligt allmänna grundsatser om principalansvar, när person-eller sakskada
uppkommer till följd av att bolagsstyrelsen eller någon som tiUhör företagets
driftsledning har av vårdslöshet fattat ett felaktigt beslut, t. ex. i en fråga
som rör säkerheten på arbetsplatsen. Frågan om skadeståndsansvar på
motsvarande sätt inträder för det allmänna, när person- eller sakskada
uppkommer till följd av ett felaktigt beslut vid utövning av offentlig
myndighet, har sällan prövats i rättstillämpningen. I ett fall, som emellertid
inte kom under högsta domstolens prövning, har ersättningsanspråk mot en kommun
med anledning av att dess hälsovårdsnämnd enligt den skadelidande felaktigt
meddelat beslut om förstöring av ett Uvsmedelsparti visserligen ogillats.
Underrättens av hovrätten godtagna domsmotivering lämnar dock inte något
entydigt besked om, vad som varit bestämmande för utgången i målet. Det finns
i övrigt inte några klara belägg för att det aUmänna skulle åtnjuta total
ansvarsfrihet i sådana fall. Och det kan i varje fall inte uteslutas, att
frågan huruvida skadeståndsansvar föreUgger för person- eller sakskada som våUas
genom icke-fysiska medel skulle bedömas enligt väsentUgen samma normer inom
den offentUga myndighetsutövningens område som i annan offentiig eUer ensldld
verksamhet. En annan sak är, att det på grund av myndighetsutövningens specieUa
karaktär kan i vissa hänseenden gäUa andra principer på det området än i
ensldld verksamhet, t. ex. när det gäller culpabedömningen. Men sådana
variationer ligger inom ramen för den anpassning av de allmänna
skadeståndsreglernas tUlämpning tUl förhållandena på olika verksamhetsområden
som alltid måste ske.
Med hänsyn till vad jag nu har sagt Ugger det närmast till
hands att ta som principiell utgångspunkt för en lagstiftning om det allmännas
skadeståndsansvar, att det allmänna åtminstone numera uite intar någon så uttalad
särställning som tidigare har ansetts utan idag i vart fall som huvudregel
svarar för person- och sakskada enligt de regler som gäller för enskUda. En sak
för sig är, att den offentliga verksamhetens särdrag kan motivera, att man i
samband med en lagstiftning i ämnet föreskriver in-
2.3.6.3.
310 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
skränkningar eUer utvidgningar i ett eller annat hänseende
av det allmännas ansvarighet i förhåUande tUl vad som gäller för enskUda. Till
den frågan får jag anledning att återkomma i skUda sammanhang i det följande.
Lämnar man integritetskränkningamas område, blir problemen
mer kompUcerade. Det erkänns alhnänt, att det allmänna f.n. inte svarar för
ren förmögenhetsskada genom felaktiga beslut av offentliga myndigheter eller av
enskilda ämbets- eUer tjänstemän. Detta gäller generellt och oberoende av att
den eller de befattningshavare, som har vållat skadan genom försummelse i sin
tjänst, i princip kan ådömas straffrättsligt ansvar för ämbetsbrott och ådra
sig skadeståndsansvar i åtminstone formell överensstämmelse med den allmänna
grundsatsen om skyldighet för den som våUar ren förmögenhetsskada genom brott
att ersätta skadan. Denna ansvarsfrihet för det allmänna tas i allmänhet som
ett tecken på att de allmänna skadeståndsreglerna inte är tillämpliga inom den
typiskt offentUgrättsUga verksamheten.
Uppfattningen, att det allmänna i princip inte svarar för
skada som vållas av dess befattningshavare vid myndighetsutövning, har gamla
traditioner i svensk rätt. Man har tidigare knappast gjort någon skUlnad mellan
person- och sakskada, å ena, och ren förmögenhetsskada, å andra sidan. Såvitt
gäller ren förmögenhetsskada har principen om ansvarsfrihet fastslagits i
rättspraxis i vissa avgöranden från 1930-, 40- och 50-talen. Däremot föreUgger
veterUgt inte några vägledande avgöranden från tiden efter det att 1958 års
lagförslag lades fram. Som det avgörande motivet för ansvarsfriheten har i
litteraturen framhållits, att det här rör sig om ämbetshandlingar av offentUgrättslig
natur. Det skuUe alltså vara hänsyn tiU verksamhetens art som betingar
ansvarsfriheten. Man kan emellertid ifrågasätta, om det faktiska
rättstiUståndet verkligen skiljer sig så mycket från vad som gäller på privaträttens
område utanför kontraktsförhåUanden. Det är nämUgen inte helt klart, i vUken
omfattning de aUmänna grundsatserna om organansvar och principalansvar i
ensldld verksamhet är tiUämpUga i fråga om ren förmögenhetsskada, som en
organmedlem eller en arbetstagare i tjänsten våUar genom brott. Jag har
visserUgen i det föregående (avsnitt 2.2.4.5.) antagit, att gäUande rätt
erkänner ett principalansvar också i dessa situationer. Men det finns
veterligen inte några domstolsavgöranden som ger tydligt besked om det
nuvarande rättsläget, och det är i varje faU först på senare år som man kan
ursldlja en tendens i rättspraxis att utvidga principalansvaret tiU skador av
denna typ (se särskilt NJA 1962 s. 31). Det är inte möjligt att bedöma, i vad
mån denna rättsutveckling också berör det allmännas ansvar för ren
förmögenhetsskada. Frågan har ännu inte prövats i rättstUlämpningen.
Mot denna bakgrund framstår inte inskränkningarna i det
allmännas ansvar när det gäller ren förmögenhetsskada genom felaktig mjmdighetsutövning
som helt oförenlig med den allmänna skadeståndsrättens principer.
2.3.6.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 311
Hur långt ansvaret sträcker sig idag, är osäkert. Att
grundsatsen om en ansvarsfrihet för det allmänna har åtminstone delvis brutits
igenom på integritetskränkningamas område skulle kunna tänkas få ett visst
inflytande också när det gäller ren förmögenhetsskada.
I anslutning tiU vad jag nu har anfört vill jag beröra en
fråga av systematisk art. Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar
har i sitt förslag utgått från begreppet »offentlig verksamhet» som det
avgörande kriteriet, när det gällt att bestämma tillämpningsområdet för en
särsldld lagstiftning i ämnet. Med »offentUg verksamhet» avser kommittén
härvid aU verksamhet som utövas av stat eller kommun eller vissa andra i
kommitténs lagförslag särskilt angivna offentUgrättsUga subjekt (3 §).
Avgränsningen mot de allmänna skadeståndsreglernas tillämpningsområde sker
enUgt kommitténs förslag genom en hänvisning till dessa regler för sådan
»verksamhet som tiU sin art är att jämställa med ensldld verksamhet eller
eljest innefattar arbetsuppgift som är väsentligen att jämställa med vad som
förekommer inom ensldld verksamhet» (20 §).
Enligt kommittéförslaget bygger gränsdragningen sålunda i
första hand på kriterier som är hänförliga tUl verksamhetens uppbyggnad och
dess allmänna art. Det framgår av vad jag har sagt i det föregående, att en
sådan systematik inte har någon förankring i gällande rätt. Men jag anser den
inte heUer helt lämpUg i en bUvande lagstiftning. Jag har redan framhållit, att
ett rättssubjekts offentligrättsliga eUer privaträttsUga karaktär inte i och
för sig bör inverka på omfattningen av dess skadeståndsansvar. Inte heller
utgör den allmänna arten av den verksamhet i vilken skada har uppkommit något
tillräckligt kriterium. En meningsfull jämförelse med vad som förekommer i
ensldld verksamhet mäste mänga gånger bli mycket svår att göra. Både från
sakliga synpunkter och om man tar hänsyn tUl det synsätt som hittills har varit
förhärskande i doktrin och rättspraxis ter det sig naturligare, att en
avgränsning av tillämpningsområdet för en lagstiftning om det allmännas
skadeståndsansvar i stället sker på grundval av dels den i svensk skadeståndsrätt
traditionella distinktionen mellan person- och sakskada, å ena, samt ren
förmögenhetsskada, å andra sidan, dels en åtskUlnad mellan sådan verksamhet
som innefattar myndighetsutövning samt övriga aktiviteter som utövas av det
allmänna eller av ensldlda. En sådan gränsdragning skulle utgå från såväl skadans
art som den typiskt offentligrättsliga karaktären av det beslut eller den
åtgärd som har gett upphov till skadan.
Uttrycket »myndighetsutövning» är visserligen inte något
entydigt begrepp, vars närmare innehåll kan förutsättas vara känt, även om det
knappast är någon nyhet i det juridiska språkbruket. Men i stort sett torde
uttrycket förmedla en riktig föreställning om vad som åsjrftas. Ett utmärkande
drag för de förvaltningsaKter som jag här vill beteckna som ut-
2.3.6.3.
312 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
övning av offentUg myndighet är, att det rör sig om beslut
eUer åtgärder, som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter eller,
för att använda ett mera ålderdomligt uttryckssätt, den statliga överhögheten
över medborgarna i deras egenskap av samhällsmedlemmar. Karakteristiskt för
dessa förvaltningsakter är, att de kommer tUl stånd och får rättsverkningar
för eller emot den enskUde i kraft av offentiigrättsliga regler, inte på grund
av avtal eller i övrigt regler av privaträttslig natur. Vidare har de
samhäUsorgan som svarar för dem en monopolställning i förhåUande tiU ensldlda
rättssubjekt, som aUtså inte kan fatta sådana beslut eller vidta sådana
åtgärder med de rättsverkningar som tUlkommer dem när de fattas eller vidtas av
de behöriga samhällsorganen.
En beskrivning av uttrycket myndighetsutövning med
utgångspunkt i dessa kriterier överensstämmer väl med de uttalanden om
begreppets innehåll som jag har gjort i anslutning tUl 3 § första stycket i
förslaget tUl förvaltningslag (prop. 1971: 30). Mjmdighetsutövning
karakteriseras i det sammanhanget som utövning av befogenhet att för enskUd
bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat
jämförbart förhållande.
Denna karakteristik synes i sin tur vara väl förenlig med
de uttalanden om begreppet som ambetsansvarskommittén har gjort i sitt
principbetänkande »Ämbetsansvar» (SOU 1969:20 s. 42 f). Används uttrycket
myndighetsutövning i den betydelse jag här i korthet har angett torde man
således uppnå att begreppet får i allt väsentUgt samma innebörd på förevarande
område som det kan antas komma att få i blivande förvaltningsrättslig och
straffrättslig lagstiftning.
Uttrycket myndighetsutövning torde kunna användas och
förstås i den följande allmänna diskussionen om lagstiftningens innehåll utan
att det i detta sammanhang sker någon detaljerad analys av begreppet. En
utförligare och mer konkret beskrivming av dettas innebörd kan f. ö. ges
endast mot bakgrund av sakUga ställningstaganden tUl frågan om omfattningen av
det allmännas skadeståndsansvar. Jag kommer att utveckla mina synpunkter på
myndighetsutövningsbegreppet närmare vid behandlingen av de enskilda
bestämmelserna (avsnitt 5.1.3.2.).
Kommittén angående det aUmännas skadeståndsansvar har vid
sidan av en huvudregel om ansvar för de offenUigrättsUga subjekten för skada
som uppkommer genom fel eUer försummelse i den offentiiga verksamheten föreslagit
ett antal bestämmelser om rent objektivt skadeståndsansvar för staten vid vissa
typer av skadefall. Jag har vid min behandling av frågan om de allmänna
riktiinjerna för det skadeståndsrättsliga reformarbetet (avsnitt 1.5.3.)
närmare motiverat varför kommitténs förslag i denna del inte bör föranleda
lagstiftning i förevarande sammanhang. I enlighet härmed kommer jag i
fortsättningen att ta som utgångspunkt för mina bedömningar, att en
lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar skall avse uteslutande
2.3.6.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 313
frågor om ersättning för skada som uppkommer genom fel
eller försummelse i den offentiiga verksamheten.
I det följande kominer jag att först behandla sådan
offentlig verksamhet som inte avser myndighetsutövning, dvs. i huvudsak
verksamhet som är att jämställa med enskild.
Det lär råda enighet om att det allmännas ansvarighet för
person-och sakskada som uppkommer i verksamhet av detta slag bör bedömas enUgt
den allmänna skadeståndsrättens regler. Detta betyder, att de nya
skadeståndsregler som jag har föreslagit i det föregående och som i fråga om
det allmänna principalansvaret innebär en väsentUg utvidgning av arbetsgivares
skadeståndsskyldighet blir fuUt ut tiUämpUga på de offentUgrättsliga
subjekten inom denna del av det allmännas verksamhet. Detsamma gäller i fråga
om de oskrivna regler som följer av aUmänt erkända skadeståndsrättsliga
grundsatser, t, ex. reglerna om organansvar. Det blir således vid denna tjrp av
verksamhet över huvud taget inte aktuellt att överväga några undantagsregler
eller andra specialbestämmelser för det allmänna.
I princip har detta resonemang giltighet också när det
gäller det allmännas ansvar för ren förmögenhetsskada i den del av dess
verksamhet som inte avser offentUg myndighetsutövning. Utanför
kontraktsförhållanden eller avtalsliknande förhåUanden där
kontraktsrättens regler blir direkt eller analogiskt tiUämpUga för de
offentUgrättsUga subjekten på samma sätt som för ensldlda personer, torde
ansvarighet för ren förmögenhetsskada enligt allmänna skadeståndsregler i
praktiken bU aktuell bara när skadan har orsakats genom brott. Jag har i det
föregående (avsnitt 2.2.4.5.) som nämnt utgått från att de nya
principalansvarsreglerna skall bli tillämpliga också i fråga om ren
förmögenhetsskada som en arbetstagare i tjänsten vållar genom brott. Såvitt
gäUer sådana brott som kan begås av anställda i ensldld tjänst Ukaväl som av
befattningshavare hos det allmänna torde en tillämpning av dessa regler ockå
inom den del av den offentiiga verksamheten som det här gäUer inte medföra
några kompUkationer.
De särskUda bestämmelserna om ämbetsansvar i brottsbalken
påkallar emeUertid uppmärksamhet i detta sammanhang. Också inom sådan offentlig
verksamhet som inte innefattar myndighetsutövning kan dessa bestämmelser bli
tillämpliga. Man kan då fråga sig, om detta också innebär, att det aUmänna
alltid bUr ersättningsskyldigt, så snart en ämbets- eUer tjänsteman i sådan
verksamhet har orsakat ren förmögenhetsskada genom ett förfarande som utgör
tjänstefel eller annat ämbetsbrott. Så lär emellertid inte vara förhållandet.
Grundsatsen att ren förmögenhetsskada är ersättningsgUl vid brott erkänns
allmänt vara underkastad den begränsningen, att ersättning utgår bara når
skadan drabbar ett intresse som det ifrågavarande straffstadgandet är avsett
att skydda. När det gäller ämbetsbrott av de befattningshavare i det allmännas
tjänst som inte utövar offentUg makt eller
2.3.6.3.
314 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
myndighet torde denna förutsättning för ersättningsansvar
i många faU inte vara uppfylld. Det är inte säkert, att den rättspolitiska
grunden för ämbetsansvaret i sådana förhållanden skall sökas i en önskan att ge
skydd för enskildas ekonomiska intressen. Snarare torde den gå tillbaka på överhetens
önskan att trygga sig mot att dess tjänstemän av försumlighet eller illojalitet
åsidosätter de krav som ställs på dem.
Frågan torde emeUertid sällan stäUas på sin spets. Inom
den del av den offentliga verksamheten som det här gäller t. ex. de
affärsdrivande verken lär inte fattas några beslut som i rent utomobligatoriska
förhåUanden medför omedelbara rättsverkningar för enskUda. Det är därför
knappast något praktiskt faU att en offentlig funktionär i sådan verksamhet
genom fel eller försummelse i tjänsten våUar utomstående personer ren förmögenhetsskada,
utan att förfarandet också innefattar ett allmänt brott, t. ex. bedrägeri.
Under aUa förhållanden bör det i praktiken inte bereda några svårigheter att
med utgångspunkt i principen om ersättningsansvarets begränsning tUl de fall,
då det skadade intresset åtnjuter skydd av straff stadgandet, tUlämpa de
allmänna skadeståndsreglerna inom denna del av den offentliga verksamheten på
ett sätt som medför att de offentligrättsliga subjekten blir fuUt likstäUda med
enskilda. De problem som åtminstone teoretiskt sett kan uppkomma lär f. ö. så
gott som helt försvinna, om fel i tjänsten av tjänsteman avkriminaliseras i den
omfattning som ambetsansvarskommittén nyligen har föreslagit (SOU 1969: 20).
Enligt detta förslag skaU nämligen straffrättsligt ansvar för ämbetsbrott i
princip inträda endast vid sådana fel eUer försummelser av ämbets- eUer
tjänstemän som innefattar maktmissbruk, dvs. missbruk av sådan offentlig
myndighet som offentliga funktionärer kan utöva över medborgarna.
Det är inom den del av den offentliga verksamheten vilken
avser myndighetsutövning som en lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar
får sin största principiella och praktiska betydelse.
Såvitt gäller person- och sakskada har jag i det
föregående utgått från att det allmänna redan enligt gällande rätt som
huvudregel svarar enligt den allmänna skadeståndsrättens regler också när sådan
skada har uppkommit genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Men
oavsett hur det i detalj förhåller sig i det hänseendet, finns det enligt min
mening inga sakliga skäl att inta någon annan principiell ståndpunkt, när
frågan om en lagstiftning i ämnet nu aktuaUseras. Den enskildes intresse av att
få gottgörelse för en sådan skada är detsamma, oavsett i vad slags verksamhet
skadan har uppkommit. Att den skadeUdande ofta har befunnit sig i en
tvångssituation eller beroendeställning i förhållande tUl den befattningshavare
eUer det organ för det allmänna som har tillfogat honom skada, gör det närmast
än mer berättigat att ersättning utgår i hithörande faU, än när en motsvarande
skada har tillfogats honom av ensldld person. De
2.3.6.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 315
sjmpunkter som motiverar, att ansvaret för skador uppkomna
i ensldld verksamhet genom regler om organ- eller principalansvar för arbetsgivare
läggs på den som utövar verksamheten för att bäras som en kostnad i denna, har
viss motsvarighet på detta område. Det rör sig här om en verksamhet av
allmännjrttig karaktär som bedrivs för medborgarnas gemensamma bästa. Det är
utifrån solidaritets- och jämlikhetssynpunkter lika väl som från allmänna
samhällsekonomiska sjmpunkter en naturUg ordning, att riskerna för skada i
denna verksamhet via regler om ett skadeståndsansvar för det allmänna slås ut
på kollektivet och att den ekonomiska bördan bl, a. genom beskattningen
fördelas på medborgarna efter normer som fyller kraven på social rättvisa och
ett rationellt utnyttjande av ekonomiska resurser. Det bör vidare påpekas, att
det även i fråga om den offentliga verksamheten är ett önskemål, att det personliga
skadeståndsansvaret för ensldlda befattningshavare med anledning av deras
görande och låtande i tjänsten kan begränsas på samma sätt som när det
gäller arbetstagare i ensldld tjänst. Det önskemålet kan inte tillgodoses utan
att de skadelidandes reparationsintresse eftersatts, om man inte samtidigt och
i motsvarande mån lägger skadeståndsansvaret på det offentligrättsliga subjekt
som svarar för verksamheten i fråga.
I två hänseenden ger emellertid den offentliga
förvaltningens specieUa karaktär anledning att särskilt pröva, om åtminstone
formella avvikelser från de allmänna skadeståndsreglerna bör göras.
En tiUämpning på förevarande område av dessa regler i
fråga om person- och sakskada innebär tiU en början, att ersättningsskyldighet
inträder, när sådan skada våUas genom direkta ingripanden mot person eller
egendom. Tvekan kan däremot uppstå, när skada uppkommer som en följd av ett
felaktigt myndighetsbeslut, t. ex. ett vitesförbud att ta befattning med viss
egendom, vilket medför att egendomen undergår förstörelse, eller ett åläggande
för en person att företa en åtgärd, som leder tiU att honom eller annan
tillhörig egendom skadas osv. Inom den ensldlda sektorn saknas egentlig
motsvarighet tiU fall av denna art, eftersom det där över huvud taget inte kan
förekomma beslut, som i kraft av offentiigrättsliga regler blir omedelbart
bindande för den enskUde. SakUgt sett finns det emellertid inte några skäl att
behandla sådana faU annorlunda än övriga skadefall. Men en förutsättning för
skadeståndsansvar är givetvis här som annars, att kravet på adekvat kausalitet
mellan beslutet och skadan är uppfyUt.
Också i ett annat hänseende kan uppkomma vissa svårigheter
att direkt tiUämpa den allmänna skadeståndsrättens regler inom den offentUga
mjmdighetsutövningens område. En sådan tillämpning innebär, att allmänna
grundsatser eUer lagregler om organ- och principalansvar gäller. De organisatoriska
förhållandena i den offentUga förvaltningen är emellertid särpräglade, och det
är ofta inte möjligt att dra paralleller med enskilda ju-
2.3.6.3.
316 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
ridiska personer. Det kan exempelvis vara svårt att
fastslå vad som skall förstås med »organ», när det gäller staten, kommunema
eller andra offentUgrättsUga subjekt. Vidare förekommer det, att
offentUgrättsUga uppgifter som innefattar myndighetsutövning i viss omfattning
tiUdelas oUka slag av inrättningar och ensldlda fysiska eUer juridiska
personer, som inte kan sägas i egentlig mening ingå i den offentUga
förvaltningsorganisationen. De skäl som jag nyss har anfört för ett
skadeståndsansvrar för det allmänna i fråga om person- eller sakskada, som
vållas genom felaktig mjm dighetsutövning, gör sig emellertid gäUande med
samma styrka, oberoende av i vilka organisatoriska former verksamheten bedrivs.
Under sådana förhållanden bör man inte anknyta regler om det allmännas
skadeståndsansvar tiU de organisatoriska moment som inom den allmänna
skadeståndsrätten är bestämmande för organ- och principalansvaret och som är
anpassade efter de organisationsformer som förekommer på den ensldlda sektorn.
På detta område bör det i stället vara ensamt avgörande, om skadan har
uppkommit vid myndighetsutövning. Huruvida den eller de personer som har
vållat skadan är arbetstagare hos ett offentligrättsligt subjekt eller har
ställning av organ för detta bör däremot vara utan betydelse.
Jag övergår härefter till frågan i vad mån det allmänna
bör åläggas att ersätta ren förmögenhetsskada som uppkommer genom felaktig
mjmdighetsutövning.
Det är betydligt vanUgare, att beslut eller åtgärder som
innefattar myndighetsutövning berör den enskildes alhnänna ekonomiska
intressesfär än att de innebär ingrepp i hans personliga integritet eUer direkt
rör hans egendom. Genom att meddela oUka slag av förbud eller att vägra
tUlstånd Uksom genom beslut som fattas inom ramen för samhällets aUmänna planerings-
och regleringsverksamhet kan samhällsorganen i avsevärd mån påverka ensldlda
medborgares förvärvsmöjUgheter eUer deras ekonomiska situation över huvud taget.
Fel som begås i förvaltningsverksamheten kan följaktligen leda tiU stora
ekonomiska förluster för ensldlda rättssubjekt.
Även om den svenska förvaltningen tUlgodoser högt ställda
krav på både effektivitet och rättssäkerhet, måste man räkna med att fel eUer
misstag då och då begås. Med de senaste decenniernas samhäUsutveckling och
snabba expansion av den offentUga sektorn har följt en långtgående och
detaljerad reglering av den offentiiga förvaltningen på allt vidsträcktare
områden. Verksamheten har blivit alltmer komplicerad och ställer ständigt ökade
krav på de offentliga funktionärernas kunskap, skicklighet och förtrogenhet med
de ofta omfattande och ibland svårtolkade författningsbestämmelser som reglerar
deras verksamhet. Trots insatser i fråga om utbildning, information o. d. är
det ofrånkomligt att denna utveckling medför ökade risker för fel och misstag,
även sådana av aUvarlig beskaffenhet.
Grundsatsen om ansvarsfrihet för det allmänna i fråga om
ren förmögenhetsskada, som uppkommer genom felaktig mjmdighetsutövning, har
2.3.6.3.
Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 317
rötter långt tUlbaka i tiden. I den mån den över huvud
taget vilar på medvetna rättspolitiska överväganden, har dessa gjorts i en tid
då samhäUs-strukturen var en helt annan än i våra dagar och mot bakgrunden av
en allmän sjm på förhåUandet meUan »överheten» och medborgarna, som i
väsentliga stycken skiljer sig från de värderingar som nu är förhärskande.
Alldeles bortsett från att det är tveksamt om denna
grundsats aUtjämt har full giltighet, är det under dessa förhållanden långt
ifrån självklart att det allmänna bör åtnjuta en sådan ansvarsfrihet. De
sjmpunkter som jag har anfört i det föregående på frågan om det alhnännas
ansvarighet för person- och sakskada vid felaktig myndighetsutövning har i allt
väsentligt giltighet också när det gäller ren förmögenhetsskada. Detta gäller
inte minst vad jag har anfört om önskvärdheten att åstadkomma en socialt rättvis
och ekonomiskt rationell fördelning av kostnaderna för de förluster som orsakas
genom fel eller försummelser i den offentliga förvaltningen. Det är visserUgen
tydligt, att reparationsintresset från sociala synpunkter framträder starkare
på integritetskränkningarnas område, särsldlt i fråga om personskada. Men
åtskilliga exempel kan anföras, där ett felaktigt myndighetsbeslut, t. ex. en
oriktig körkortsindragning eller en oriktig vägran att ge näringstillstånd,
leder tUl förluster med lUca socialt ömmande konsekvenser för den enskUde som
ett sjukdoms- eller olycksfaU. Också på förevarande område talar vidare behovet
av att kunna införa regler som begränsar enskUda ämbets- och tjänstemäns
personliga skadeståndsansvar för att det allmänna i stället träder in och
bereder de skadelidande gottgörelse.
En ordning enligt vilken det aUmänna i princip får bära
det ekonomiska ansvaret för sådana förluster även när det begångna felet inte
utgör vare sig ämbetsbrott eUer annat brott av enskild befattningshavare,
skulle visserUgen innebära, att man sträcker det allmännas ansvarighet längre
än vad som skulle följa av allmänna skadeståndsregler. Förhållandena i enskUd
verksamhet och vid offentUg myndighetsutövning är emellertid inte likartade.
Det moment av direkt eller indirekt tvång och den monopol-stäUning för
samhällsorganen som karakteriserar myndighetsutövningen saknar motsvarighet
inom den ensldlda sektorn. Häri Ugger ett skäl att ge den som Uder skada genom
felaktig myndighetsutövning ett mera långtgående ekonomiskt skydd. Det bör i
detta sammanhang också påpekas, att en paralleU meUan de situationer då
enskilda personer i rent utomobligatoriska förhållanden våUar varandra ren
förmögenhetsskada och faU dä en medborgare tiUfogas sådan skada genom felaktig
myndighetsutövming inte alltid är helt rättvisande. Förhållandet mellan den enskilde
medborgaren och samhällsorganen uppvisar i åtskilUga fall drag som påminner om
kontraktsrättsliga relationer mellan enskUda. Detta gäller särsldlt i de vanUga
situationer då den enskUde direkt träder i förbindelse med mjmdigheterna och
begär ett beslut eUer annat besked i en angelägenhet som rör hans intressesfär.
Det är knappast mer anmärkningsvärt, att det aUmänna
2.3.6.3.
318 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
i sådana fall får svara för de ekonomiska följdema av att
myndigheterna brister i fullgörandet av sina åUgganden enligt de
offentiigrättsliga reglerna, än att en avtalspart bär ekonomiskt ansvar för
att han inte fullgör sina kontraktsenliga förpliktelser. Ett skadeståndsansvar
för det allmänna vid felaktig mjmdighetsutövning låter sig därför i åtskilliga
fall av denna art motivera från synpunkter som inte så mycket avviker från dem
som Ugger till grund för de privaträttsliga skadeståndsreglerna.
En internationell jämförelse belyser bjärt den
särställning som svensk rätt intar på förevarande område. I praktiskt taget aUa
övriga västeuropeiska länder, som i fråga om social och ekonomisk
utvecklingsnivå kan jämföras med Sverige, erkänns i princip ett ansvar för det
allmänna i fråga om ren förmögenhetsskada vid fel eller försummelser också i
den del av den offentliga verksamheten som avser myndighetsutövning. Detta
gäller bl. a. i fråga om våra nordiska grannländer. Den nya norska
skadeståndslagen innehåller regler om skadeståndsskyldighet för det allmänna i
sådana fall, och liknande bestämmelser finns i de danska och finska
lagförslagen. Det är en förutsättning för nordisk rättslikhet, att en
motsvarande reglering sker i Sverige.
Sakligt leder dessa överväganden till slutsatsen, att det
aUmänna bör svara inte bara för person- och sakskada utan också för ren
förmögenhetsskada, när sådan skada uppkommer genom fel eller försummelse vid
myndighetsutövning. Mot en sådan ordning har emellertid både inom kommittén
och under remissbehandlingen rests invändningar av principiell natur med
utgångspunkt från stats- och förvaltningsrättsliga sjmpunkter. Det har ifrågasatts,
om det är lämpligt och förenligt med allmänna förvaltningsrättsliga
grundsatser att via skadeståndsreglerna införa en möjlighet tUl domstols-
eller annan efterhandskontroU över förvaltningen vid sidan av den vanliga
administrativa besvärsprocessen.
Enligt min mening kan sjmpunkter av detta slag inte
tiUåtas inverka på den grundläggande frågan, om det allmänna bör i princip
svara för skada genom fel eUer försummelse vid myndighetsutövming. Svaret på
den frågan måste ges med utgångspunkt enbart i överväganden av vad som är önskvärt
och lämpligt från sociala och samhällsekonomiska synpunkter. Om frågan besvaras
jakande, blir det därefter en uppgift att utforma ersättningssystemet och
reglerna om dettas administration på ett sätt som tUlgodoser de skadelidandes
intresse att få ersättning i den omfattning man finner sakligt motiverad, utan
att grundläggande förvaltningsrättsliga principer åsidosätts. Detta är enligt
min mening fullt möjligt. Som jag skall utveckla närmare i det följande vid
min behandling av vissa särbestämmelser i kommittéförslaget kan man, utan att
träda de skadelidandes rätt för när, stäUa upp sådana förutsättningar för deras
ersättningsrätt, att den efterhandskontroll via skadeståndsreglerna som i och
för sig är oundvikUg inte
2.3.6.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 319
behöver inge betänkligheter från förvaltningsrättsliga
synpunkter.
Jag vill
i detta sammanhang och med anledning av vissa remissuttalanden särskUt betona,
att den prövning som det här kan bli fråga om inte innebär, att ett
lagakraftvunnet förvaltningsbeslut, som i skadeståndsmålet konstateras vara
oriktigt, skaU rivas upp och mista sin rättskraft. Att en enskUd, som har lidit
skada genom beslutet, tillerkänns ersättning av det allmänna, innebär ju inte
att beslutet som sådant förlorar sin rättsverkan, vare sig i förhållande till
den parten eUer gentemot annan person. Det bör också tiUäggas, att en
efterhandskontroU av detta slag inte är någon nyhet. En sådan kontroll blir
aktuell redan enligt gällande rätt, när åtal eller skadeståndstalan väcks mot
en ämbets- eUer tjänsteman med anledning av påstått tjänstefel. Jag vill också
erinra om den granskningsverksamhet som utövas av riksdagens ombudsmän. Risken
att ett fel eller en försummelse kommer upp tUl bedömning på den vägen är en
realitet för flertalet offentliga funktionärer och kan antas spela en större
roll för deras handlande än en avlägsen möjlighet att skadeståndsansvar åläggs
det allmänna med anledning av fel eller försummelser som de begår. Att en sådan
möjlighet införs kan därför inte ses som någon principiell nyhet av betydelse
och behöver inte befaras ba några menliga verkningar för förvaltningens
självständighet och effektivitet.
I vilken omfattning det över huvud taget blir fråga om en
efterhandskontroll genom prövning av skadeståndsanspråk mot det allmänna är
som jag har antjrtt beroende av vilken ställning man tar i en rad speciella
frågor om skadeståndsansvarets förutsättningar och omfattning. Innan dessa frågor
har behandlats, finns det inte anledning att gå närmare in på spörsmålet, i
vilken ordning en ersättningstalan mot det allmänna bör prövas, dvs. om
prövningen bör ankomma på de allmänna domstolarna eller på ett eller flera
administrativa organ och, i det förra fallet, huruvida allmän domstol bör i
någon mån vara bunden av administrativ domstols eller mjmdig-hets bedömning av
riktigheten av det beslut eller den åtgärd som har orsakat skada. Jag kommer
att behandla dessa frågor särsldlt i ett följande avsnitt (2.3.6.16.).
Rörande frågan om de ekonomiska verkningarna för det
allmänna av en reform enligt de nu angivna riktUnjerna vill jag här endast
anföra ett par allmänna sjmpunkter.
Att reformen kommer att medföra ökade utgifter för det
allmänna är uppenbart. Men det saknas helt underlag för att göra ens
någotsånär säkra förutsägelser om kostnadernas omfattning alltför många
osäkra och delvis irrationella faktorer kommer att spela in. Varje jämförelse
med förhållandena i andra länder måste bli haltande och av ringa värde, även
om t. ex. erfarenheterna från våra grannländer Danmark och Norge ger anledning
att inte hysa överdrivna farhågor.
2.3.6.3.
320 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Hur mycket de ekonomiska verkningarna för det allmänna
betyder, beror i hög grad på hur långt man går när det gäUer att begränsa
ansvarighetens omfattning genom särbestämmelser om förutsättningarna för skadeståndsansvaret
och om skadeståndens beräkidng, inbegripet aUmänt verkande jämkningsregler. De
ekonomiska faktorerna mäste därför beaktas vid utformningen av sådana
bestämmelser, och jag får också anledning att i olika sammanhang i det följande
beröra ekonomiska aspekter pä lagstiftningen.
På grundval av de överväganden som jag har gjort i det
föregående förordar jag, att i en ny lagstiftning som huvudregel tas upp
bestämmelse av innebörd, att det allmänna skall ersätta såväl person- eller
sakskada som ren förmögenhetsskada, vilken vållas genom fel eller försummelse
vid myndighetsutövning.
Att man låter den grundläggande ansvarsregeln knyta an tUl
begreppet »myndighetsutövning» i stället för att som i kommittéförslaget
utforma reglerna om det allmännas skadeståndsskyldighet med utgångspunkt främst
i organisatoriska förhållanden får konsekvenser främst i rättstekniskt avseende
men blir också av saklig betydelse.
TUl en början undgår man behovet av att genom sådana
bestämmelser som 20 § i kommittéförslaget innehåUer särsldlt avgränsa
tiUämpningsområdet för de nya reglerna om det aUmännas ansvar mot de områden
av den offentliga verksamheten där allmänna skadeståndsregler skaU tillämpas.
Under det att enligt kommittéförslaget allmän lag skaU tiUämpas i verksamhet
som kan anses jämställd med ensldld kominer enligt mitt förslag allmänna
skadeståndsregler att utan vidare bli tiUämpUga vid aU verksamhet offentlig
eUer enskUd som inte avser mjmdighetsutövning. Det föreUgger en inte
oväsentiig principiell skiUnad mellan de rättstekniska metoder som sålunda har
använts i de båda förslagen. Med kommittéförslagets uppläggning blir det
nödvändigt att närmare undersöka vilka personer eUer inrättningar som skaU
anses ingå i det allmännas organisation. Dessutom måste man i det särskUda
faUet ställa frågan i vad mån den skadebringande verksamheten företer likheter
med enskUd. Enligt mitt förslag blir däremot arten av det Beslut eUer den
åtgärd som har orsakat skada det ensamt avgörande kriteriet, medan det saknar
betydelse om verksamheten från organisatoriska synpunkter är att beteckna som
offentlig eUer inte.
Dessa skUlnader får vissa konsekvenser i fråga om
omfattningen av den nya lagstiftningens tUlämpningsområde. EnUgt 3 §
kommittéförslaget skulle de särskUda reglerna om ansvar i offentlig verksamhet
gäUa även för universitet, högskola och akademi samt för skogsvårdsstjrrelse,
hushåUningssällskap, sjömanshus och annan sådan offentiig inrättriing.
Lagförslaget föreskrev alltså ansvar endast för vissa offentiiga rättssubjekt.
Vid sidan av staten och kommunerna skulle skadeståndsansvar enligt den nya
lagen kun-
2.3.6.3.
Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 321
na komma i fråga endast beträffande de särskilt uppräknade
subjekten och sådana offentliga inrättningar som tiil organisation och
verksamhetsuppgifter är jämförliga med dessa. Detta skulle innebära en inte
obetydlig inskränkning av tUlämpningsområdet. Offentliga uppgifter fullgörs
inte bara av statliga och kommunala myndighetsorgan och sådana offentliga
inrättningar som kommittén tog sikte på utan också av vissa korporationer, som
t. ex. handelskamrarna och Sveriges advokatsamfund, av juridiska personer som
har bildats i privaträttsliga former men på det allmännas initiativ t. ex.
Aktiebolaget Svensk bilprovning och någon gång av enskilda fysiska personer
som inte kan sägas ingå i det allmännas organisation. Sådan »offentlig
förvaltning genom enskilda» har ibland inslag av myndighetsutövning. Det
gäller t. ex. besiktningsmännens verksamhet hos Aktiebolaget Svensk
bilprovning, vissa tjänsteåtgärder av notarius publicus, advokatsamfundets
beslut om antagande och uteslutning av medlemmar etc. Undan för undan sker en
omfördelning av de offentliga uppgifterna mellan myndigheter, allmänna
inrättningar och rättssubjekt bildade i privaträttslig ordning. Det synes
naturligt att den enskildes rätt till ersättning när han har åsamkats skada
genom ett beslut eller en åtgärd som innebär myndighetsutövning är densamma,
oavsett om beslutet har fattats eller om åtgärden har vidtagits av ett
offentligrättsligt subjekt eller utgör ett led i en verksamhet som bedrivs av
ett privaträttsUgt subjekt. Reglerna om det aUmännas ersättningsskyldighet vid
myndighetsutövning bör sålunda gälla oberoende av vem som faktiskt utövar denna
myndighet. Detta resultat tiUgodoses inte i kommittéförslaget men uppnås om man
som enligt mitt förslag knyter an uteslutande tUl begreppet mjrndighetsutövning
och bortser från de organisatoriska förhållandena. I praktiken torde dock skUlnaden
i fråga om omfattningen av tUlämpningsområdet för särreglerna om det aUmännas
ansvar inte bli betydande, eftersom sådan myndighetsutövning genom enskilda
som jag här har berört f. n. förekommer bara i begränsad utsträckning.
Den metod att bestämma tUlämplighetsområdet för reglerna
om det allmännas skadeståndsansvar som jag sålunda förordar får praktisk
betydelse också för frågan om ansvarssubjektet. Bakom kommittéförslaget ligger
tanken att de organisatoriska förhållandena skall vara bestämmande också för
vilket offentligrättsligt subjekt som skaU bära skadeståndsansvaret enligt den
nya lagstiftningen. Samtidigt har kommittén funnit det nödvändigt att för vissa
verksamhetsområden göra avsteg från huvudregeln. Så har skett genom 2 §
kommittéförslaget, där det föreskrivs att staten i viss omfattning skall svara
för skada i verksamhet som utövas av annan än staten, nämligen av borgerlig
eller kyrklig kommun.
Under remissbehandlingen har det satts i fråga, om inte
skadeståndsansvar enligt den nya lagen undantagslöst bör åvila staten eller
kommun. Man har härvid understrukit att det här gäller en verksamhet som staten
eUer
2.3.6.3.
21 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
322 Kungl. Maj-.ts proposition nr 5 år
1972
kommunerna ytterst svarar för och bekostar, oavsett i
vilka organisatoriska former verksamheten bedrivs.
Med den uppbyggnad med utgångspunkt i organisatoriska
förhållanden som kommittéförslaget fått kan det te sig naturligt att lägga
skadeståndsansvaret på det subjekt som faktiskt driver och administrerar den
verksamhet i vilken en inträffad skada har uppkommit. Men om man i enlighet
med vad jag föreslår utgår från att ansvarighet skall inträda bara för skada
vid utövning av offentlig myndighet kommer frågan i ett annat läge. Det framgår
av vad jag har sagt tidigare att jag med mjmdighetsutövning avser sådana
beslut eller åtgärder som är ett uttryck för den samhäUeUga överhögheten över
medborgarna. Men det betyder, att det alltid blir fråga om en verksamhet som
kan bedrivas endast i kraft av de offentligrättsliga regler som gäller för
statiig eller kommunal verksamhet. Ytterst går sålunda verksamheten, till den
del den avser myndighetsutövming, tUlbaka på de maktbefogenheter som exklusivt
tillkommer staten eller kommunerna. Detta faktum förändras inte av att
verksamheten i organisatoriskt avseende drivs av ett från staten och kommunerna
formellt fristående subjekt. Under dessa förhållanden är det enligt min mening
följdriktigt och sakUgt naturligt att det ekonomiska ansvaret för skador som
uppkommer vid sådan verksamhet också bärs av staten resp. kommunerna.
Frågan huruvida i det enskilda fallet staten eller en
kommun skall bära skadeståndsansvaret behandlas i sin helhet i
specialmotiveringen (avsnitt 5.1.3.2.).
I enlighet med det anförda förordar jag att
skadeståndsansvaret enligt den förut angivna huvudregeln undantagslöst skall
åvila staten eUer kommun. Vid min behandling av de ensldlda bestämmelserna
kommer jag att mera detaljerat beröra frågan om ansvarighetens fördelning
mellan staten och kommunerna inom olika verksamhetsområden (avsnitt 5.1.3.2.).
Jag har i det föregående diskuterat frågan om det
allmännas skadeståndsansvar i verksamhet som avser myndighetsutövming endast
såvitt avser person- eller sakskada samt ren förmögenhetsskada. Enligt gällande
rätt utgår i vissa fall ersättning också för annan ideell skada än sveda och
värk eller lyte och annat stadigvarande men i följd av kroppsskada. Jag
åsjrftar bestämmelserna i 6 kap. 3 § SL om ersättning för lidande som tillfogas
någon genom brott mot den personliga friheten eller genom ärekränkande gärning.
Tydligt är att sådana gärningar kan förekomma också i samband med utövning av
offentlig mjmdighet, t. ex. när någon utan laga grund berövas friheten genom
en mjmdighets beslut eller när en ämbetsman i sin tjänsteutövning gör sig
skyldig tUl ärekränkning. I konsekvens med den ståndpunkt jag har intagit i
det föregående i frågan om de nya principalansvarsreglemas tillämpning när en
arbetstagare i sin tjänst begår en brottslig gärning av detta slag (avsnitt
2.2.4,5,) förordar jag att också reglerna om det
2.3.6.3.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 323
allmännas skadeståndsansvar vid myndighetsutövning görs
tillämpliga i hithörande fall. Däremot är jag inte beredd att förorda regler
som innebär att ersättning för lidande utgår i vidare omfattning än som följer
av den motsvarighet till 6 kap, 3 § SL som skaU tas upp i den nya
lagstiftningen.
Som jag
redan har framhållit kan det bli nödvändigt med hänsyn till den offentliga
myndighetsutövningens speciella karaktär att införa särregler, som generellt
eller för vissa fall inskränker det aUmännas skadeståndsansvar eller på annat
sätt medför avvikelser från den huvudregel som jag här har stäUt upp.
Kommittéförslaget innehåller ett flertal bestämmelser av detta slag. Jag
hänvisar i det avseendet till den redogörelse som jag nyss har lämnat, I det
följande kommer jag att behandla kommitténs förslag i denna del i 12 särskilda
avsnitt. Jag tar först upp frågan om det s, k. standardkravet (2.3.6.4.) och i
anslutning därtill frågan om begränsning av kretsen av de
ersättningsberättigade (2.3.6.5.). Därefter behandlas frågan om inskränkningar
i ansvarigheten vid kontroll-, upplysnings- och serviceverksamhet (2.3.6.6.).
De tre följande avsnitten rör frågor om undantag för skada genom beslut av de högsta
statsorganen (2.3.6.7.), om särskilda begränsningar av rätten till ersättning
med anledning av dom eller beslut (2.3.6.8.) samt om verkan av den
skadelidandes »passivitet» i andra fall (2.3.6.9.). Frågan om skada på
omhändertagen egendom behandlas i ett följande avsnitt (2.3.6.10.). Jag tar
därefter upp frågor om det allmännas ansvarighet gentemot egna arbetstagare
(2.3.6.11.), om det speciella undantag som kommittén har föreslagit i fråga om
skada som drabbar utländskt intresse (2.3.6.12.) samt om ersättning för skada
uppkommen under krigs- och beredskapsförhållanden (2.3.6.13.). I det följande
avsnittet behandlas frågan om behovet av särskilda regler rörande skadeståndets
storlek (2,3,6.14.) och i anslutning därtill frågan om verkan av skadelidandes
medvållande (2.3,6,15,), Slutligen diskuteras spörsmålet om förfarandet för
prövning av skadeståndsanspråk mot det allmänna (2,3,6.16.).
2.3.6.4. »Standardregeln». Den huvudregel om
ersättningsansvar för det allmänna vid fel eller försummelse i offentlig
verksamhet som kommittéförslaget innehåller (1 §) förutsätter i princip culpa
hos den eller de funktionärer som genom felaktigt handlande eller
underlåtenhet har orsakat skadan. Kommittén har emellertid ansett en
ytterligare begränsning med avseende på skadeståndsansvarets förutsättningar
vara nödvändig. Den offentliga verksamheten företer enligt kommittén vissa
olikheter jämfört med privat verksamhet. Den bedrivs sålunda till medborgarnas
gemensamma nytta, inte i vinstsyfte. Verksamheten är kringgärdad av
författnings-föreskrifter, ofta av detaljerat slag. Även mindre allvarliga
överträdelser av dessa kan medföra att den felande befattningshavaren ådöms
ansvar för ämbetsbrott och åläggs ersättningsskyldighet. Främst av dessa skäl
har
2.3.6.4.
324 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
kommittén ansett sig böra föreslå en särskild bestämmelse
av innebörd, att vissa typer av obetydliga fel inte skall ådra det allmänna
skadeståndsansvar, även om sådant ansvar anses åvila den felande ämbets- eUer
tjänstemannen. Det avgörande kriteriet enligt en sådan bestämmelse bör enUgt
kommittén vara, huruvida de krav som skäligen kan stäUas på verksamhetens
utövning har blivit åsidosatta.
Kommittén utgår dock från att ansvarighet skall kunna
inträda också vid »anonyma» fel, dvs. när det är klart att ett fel har begåtts,
som innebär åsidosättande av de handlingsnormer som den allmänna culparegeln
bygger på, men det inte kan fastställas vem som är den felande. Skadeståndsansvar
skall enligt kommittén också kunna inträda vid s. k. kumulerade fel, dvs. när
flera funktionärer har medverkat till skadan genom smärre fel, som visserligen
inte vart för sig innebär en sådan avvikelse frän hand-lingsnormema att
culpaansvar kan göras gällande men som tillsammantagna framstår som ett
culpöst åsidosättande av dessa normer.
Med en bestämmelse om åsidosättande av »skälig standard»
som förutsättning för ersättningsskyldighet avser emellertid kommittén att
åstadkomma en begränsning av skadeståndsansvaret också i ett annat hänseende.
Kommittén påpekar, att lag- och författningsbestämmelser, som gör det till en
tjänsteplikt för en befattningshavare i det allmännas tjänst att handla på
visst sätt, inte alltid är givna tUl de enskildas skydd utan kan avse att i
stället tillgodose enbart eller främst ett rent offentligt intresse. När
enskilt intresse, som inte kan anses åtnjuta skydd genom en sådan bestämmelse,
likväl tUlskyndas skada genom att bestämmelsen åsidosätts, bör
skadeståndsansvar för det allmänna inte inträda utan vidare. Kommittén anser
försiktigheten bjuda, att detta kommer till uttryck i lagstiftningen, och
föreslår, att detta sker genom en sådan utformning av regeln om »skälig
standard» att den tar sikte pä de krav som »i förhållande tUl den skadelidande»
skäligen kan ställas på verksamhetens utövning.
Det rör sig här enligt min mening om två olika och
principieUt artskilda aspekter på skadeståndsansvarets förutsättningar. Den ena
tar sikte enbart på en bedömning av det förfaringssätt som har orsakat skadan
och har nära släktskap med frågan om innehållet i de handlingsnormer som ligger
tUl grund för culpabedömningen. Den andra rör frågan om kretsen av de
ersättningsberättigade och avser faststäUandet av vilka ekonomiska intressen
som skyddas av en åsidosatt handlingsnorm. Detta problem brukar bedömas
fristående från spörsmålet om culpanormernas innehåll. Enligt min mening är det
från både sakliga och systematiska synpunkter naturligt, att de båda frågorna
hålls isär och bedöms fristående från varandra också i det här sammanhanget. I
den mån en särsldld reglering av dessa frågor anses påkallad bör den inte som i
kommittéförslaget ske genom en enda »standardregel». Jag kommer därför i detta
avsnitt att uppehålla mig uteslutande vid frågan om kravet på åsidosättande av
»skälig standard» som förutsättning för skadeståndsansvaret. De problem som
sammanhänger
2.3.6.4.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 325
med frågan om kretsen av de ersättningsberättigade
behandlar jag i nästkommande avsnitt.
Mot kommitténs ståndpunkt i fråga om förutsättningama for
skadeståndsansvaret med avseende på beskaffenheten av de förfaranden som skall
medföra ersättningsskyldighet för det allmänna bar under remissbehandlingen
riktats viss kritik. Besvärssakkunniga har hävdat, att man genom att erkänna
ansvar för anonyma och kumulerade fel avlägsnar sig från det krav på culpa som
ligger till grund för kommittéförslaget och att den objektiva bedömning som
standardregeln innebär är svårförenlig med culpaprincipen. Det har vidare framhållits,
att huvudregeln om ansvar för fel och försummelse i den offentliga verksamheten
bUr alltför vag genom kravet på åsidosättande av skälig standard och att den
föreslagna regeln är motsägelsefull. Flera remissinstanser, bl.a. Sveriges
advokatsamfund, LO och TCO, anser att standardregeln alltför mycket begränsar
de skadeUdandes möjligheter att få ersättning, eftersom den innebär, att en
skadeståndstalan skall kunna ogillas också i vissa faU, när fel eller
försummelse faktiskt föreligger. De tankegångar som standardregeln bygger pä
har emellertid vunnit anslutning i en del andra remissjrttranden.
I fråga om de grundläggande förutsättningarna för
skadeståndsansvaret enligt den huvmdregel om ansvar för skada vid utövning av
offentUg mjmdighet som jag föreslår kan jag i viss mån instämma i kritiken mot
kommitténs uttalande om att ansvaret förutsätter culpa hos den felande befattningshavaren,
om nämligen därmed menas, att samtliga förutsättningar för att ålägga denne
personUgt skadeståndsansvar skall vara uppfyUda. En sådan ståndpunkt är
knappast förenlig med tanken att ansvar skaU kunna inträda också vid anonyma
och kumulerade fel, en tanke som jag i sak vill ansluta mig till. Jag kan
därför i princip biträda besvärssakkunnigas uppfattning att frågan huruvida
skadeståndsansvar föreUgger bör avgöras på grundval av en mer objektiv
bedömning av det förfarande som har orsakat skadan. Vid den bedömningen bÖr å
andra sidan de handlingsnormer som ligger till grund för den allmänna
culparegeln bUda utgångspunkt. Jag återkommer i specialmotiveringen tiU frågan
hur dessa principer bör komma tiU uttryck i lagtexten (avsnitt 5.1.3.2.).
De skäl som enligt kommittén motiverar, att man på detta
område dvs, enligt mitt förslag vid myndighetsutövning ställer upp ett särskilt
krav på åsidosättande av skälig standard som ansvarsförutsättning, finner jag
övertygande. Vållandebegreppet i den allmänna skadeständsrätten har tänjts ut
på ett sätt som har medfört att ensldlda företagare har blivit underkastade
ett ofta mycket strängt skadeståndsansvar. Ett åsidosättande av en
författningsbestämmelse t. ex. om arbetarskydd från företagarens eller hans
anställdas sida anses av domstolarna nästan undantagslöst innefatta vållande.
På den offentUga förvaltningens område är verksamheten i långt större
utsträckning än inom den ensldlda sektorn reglerad genom
författningsföreskrifter. I betydande omfattning
2.3.6.4.
326 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 dr
1972
tar sådana föreskrifter direkt eller indirekt sikte på att
skydda ensldlda intressen. Mot bakgrund av hittillsvarande rättstillämpning,
inte bara när det gäller enskildas skadeståndsansvar utan också i fråga om
straff- och skadeståndsansvaret för ämbets- eller tjänstemän, finns det
anledning räkna med att varje överträdelse av författningsbestämmelser av
detta slag kommer att anses som skadeståndsgrundande fel eller försummelse. De
rättspolitiska skäl som kan åberopas för en regel om ersättningsskyldighet för
det allmänna vid brister i den offentliga förvaltningen motiverar emellertid
inte ett obetingat ansvar i alla sådana situationer. Mindre dröjsmål på grund
av bristfällig planering eller otillräckliga resurser, smärre förbiseenden och
misstag på grund av brådskande förhållanden eller stor arbetsbörda osv. är
oundvikliga företeelser i en ständigt expanderande offentlig förvaltning.
Allmänheten kan inte rimligen kräva absoluta garantier mot de ekonomiska
följderna av sådana händelser att de då och då leder till förluster för
enskilda får ses som ett av de pris som medborgarna får betala för den njita de
har av en verksamhet som ytterst syftar till att tillvarata deras egna
intressen. Det är ett rimligt krav på den enskilde medborgaren att han tar
dessa skaderisker i beräkning och inriktar egna ansträngningar på att begränsa
verkningarna av sådana företeelser, t. ex. genom att själv kontrollera
muntligen lämnade anvisningar eller upplysningar etc.
Mot en »standardregel» kan invändas, att det allmänna
härigenom bereds en förmånsställning som enskilda rättssubjekt inte har och
att just den omständigheten att samhäUet utövar tvångsmakt mot medborgarna
motiverar ett långtgående skadeståndsansvar för de offentligrättsliga subjekten.
Men jag vill då erinra om att den offentliga myndighetsutövningen företer också
andra särdrag som talar i motsatt riktning. Samhällsorganen befinner sig här i
ett tvångsläge, som i stort sett saknar motsvarighet på den enskilda sektorn.
De kan inte undandra sig att vidta de åtgärder eller fatta de beslut som
allmänheten begär av dem eller som i övrigt åligger dem enligt lag eller
författning. De är ofta hårt pressade av lagstadgade tidsfrister och kan inte
avvika från de detaljerade regler som gäller för deras verksamhet. Det blir
vidare inom den offentUga myndighetsutövningen fråga om ansvar för ren
förmögenhetsskada i en helt annan omfattning än i enskild verksamhet.
Frekvensen av åtgärder och beslut som rör enskildas ekonomiska förhållanden är
stor, och även obetydUga misstag kan leda till avsevärda förluster. Den
återhållsamhet som präglar den allmänna skadeståndsrättens regler om ansvar för
ren förmögenhetsskada betingas bl. a. av nödvändigheten att hålla ansvaret inom
rimliga gränser. Det är naturligt att detta behov tillgodoses genom särskilda
regler, när ett sådant ansvar lagregleras på ett område där just den skadetypen
är vanlig. En standardregel kan fylla en sådan funktion. Det är också främst i
fråga om ren förmögenhetsskada som en sådan regel kan väntas få praktisk
betydelse. På integritetskränkningarnas område lär nämligen kraven på »skälig
stan-
2.3.6.4.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 5 år 1972 327
dard»
regelmässigt sammanfalla med den allmänna culparegelns handlingsnormer.
Särskilt gäller detta när det är fråga om direkta ingripanden mot en person
eller hans egendom. Däremot kan det finnas behov av en standardregel i fall då
person- eller sakskada har vållats genom ett felaktigt beslut.
Det
skulle kunna göras gällande, att de synpunkter som jag nu har anfört till stöd
för en särskild standardregel kan tillgodoses inom ramen för den
vållandebedömning som skall ske med tillämpning av allmänna grundsatser. Vid
varje bedömning, huruvida sådant vållande föreligger som är en förutsättning
för skadeståndsansvar måste hänsyn tas till arten av och ändamålet för den
verksamhet i vilken skadan har uppkommit, de förhållanden under vilka den
utövas och liknande omständigheter. Det kan hävdas, att bedömningen i sådana
hänseenden i själva verket innebär en prövning av huruvida kraven på »skälig
standard» har åsidosatts.
Enligt
min mening kan man emellertid inte helt falla tillbaka på sådana allmänna
principer. Frågan om skälig standard kommer som jag har nämnt upp framför allt
när skada har orsakats genom felaktigt beslut. Förhållandena är i sådana fall
inte helt jämförliga med dem som föreligger vid skadefall i rent
utomobligatoriska förhållanden på den enskilda sektorn, Vål-landebedömningen
sker då enligt avsevärt friare normer och utifrån allmänna värderingar
utanför arbetarskydds- och trafiklagstiftningens områden mera sällan på
grundval av en detaljerad reglering av handlingsnormerna. Liksom
våUandebedömningen vid åsidosättande av kontraktsenliga förpliktelser inte
sällan är strängare än i utomobligatoriska förhållanden, får man räkna med en
sträng vållandebedömning när författnings-föreskrifter om myndighetsutövning
har överträtts. Den rättspraxis som rör t, ex, företagares skadeståndsansvar
vid åsidosättande av offentligrättsliga skyddsföreskrifter av olika slag
bekräftar, att det finns fog för ett sådant antagande. Jag finner det
angeläget att det genom en uttrycklig bestämmelse markeras, att en så
långtgående objektivering av det alhnännas skadeståndsansvar inte är åsyftad.
Det är mot bakgrund av
dessa sjnipunkter som jag inte heUer är beredd att förorda en reglering motsvarande
den som har skett i den nya norska lagen och som innebär, att standardregeln
gjorts tillämplig också i fråga om enskild arbetsgivares skadeståndsansvar.
Åtminstone för svensk rätts del skulle en ordning som den norska kunna få
konsekvenser som inte är avsedda. Det kan befaras, att en sådan standardregel
leder till en ändrad och mer återhållsam praxis vid våUandebedömningen i enskUd
verksamhet. Om en sådan effekt alls anses önskvärd, bör den grundas på medvetna
rättspolitiska överväganden och i varje fall inte åstadkommas genom en
bestämmelse som främst tar sikte på att reglera skadeståndsansvaret vid
offentlig myndighetsutövning. Men följden av en reglering i överensstämmelse
med den norska lagen kan också bli en sådan urholkning av standardregelns
innehåll, att dess rättspolitiska syften förfelas. Jag vill emeller-
2.3.6.4.
328 Kungl Maj.ts proposition nr 5 år
1972
tid betona, att den formella skiljaktighet mellan den
norska och den svenska lagen som uppkommer på denna punkt inte nödvändigtvis kommer
att motsvaras av materiell rättsolikhet. Utgångspunkterna är inte desamma i de
båda länderna, bl. a. med hänsyn till att man i norsk rättspraxis har gått
längre än hos oss när det gäller att erkänna rent objektivt skadeståndsansvar
för företagare och att de norska domstolarna därför sannolikt inte har haft
anledning att förskjuta gränserna mellan vållande och icke-vållande på det sätt
som har skett i Sverige.
Mot en standardregel har slutligen invänts, att den kan
leda till stötande resultat i fall då det allmänna befrias från
skadeståndsansvar med stöd av denna regel, under det att den enskilde
befattningshavare som har vållat skadan åläggs ersättningsskyldighet. Jag vill
inte bestrida, att problemet existerar och kräver en lösning. Som jag kommer att
utveckla i det följande vid min behandling av frågan om arbetstagares
skadeståndsansvar (avsnitt 2.4.5.) kan och bör det emellertid lösas genom
regler om jämkning av tjänstemännens personliga skadeståndsansvar. I samma mån
som detta ansvar jämkas eller bortfaller i hithörande situationer blir
visserligen resultatet, att förlusten i stället får bäras av den enskilde
skadelidande. Som jag också skall beröra närmare i det följande är emeUertid
den konsekvensen inte så stötande som det jrtligt sett kan förefalla. Den
rimmar i själva verket väl med de överväganden som enligt det föregående över
huvmd taget motiverar en standardregel. Jag vUl slutligen erinra om, att problemet
i praktiken kommer att helt försvinna, om ämbetsansvarskommit-téns tidigare
omnämnda förslag till avkriminalisering av tjänstemännens fel i tjänsten
genomförs och därmed möjligheterna att ålägga enskilda tjänstemän ansvarighet
för ren förmögenhetsskada begränsas till fall av så allvarliga försummelser,
att kravet på skälig standard under alla förhållanden måste anses åsidosatt.
I enUghet med vad jag nu har anfört förordar jag att i den
nya lagen tas upp bestämmelse att ersättningsskyldighet för det allmänna med anledning
av fel eUer försummelse vid mjmdighetsutövning skall inträda endast om »skälig
standard» i verksamheten har åsidosatts. Jag kommer att ytterligare beröra
frågan om bestämmelsens utformning och innebörd vid min behandling av de
enskUda bestämmelserna (avsnitt 5.1.3.3.).
2.3.6.5. Kretsen av de ersättningsberättigade. Vid min
behandUng av huvudgrunderna för en ny lagstiftning om skadestånd på grund av
eget vållande har jag närmare berört bl. a, frågan om avgränsningen av kretsen
av de ersättningsberättigade (avsnitt 2.1.4.3.). Jag har därvid framhållit, att
en sådan avgränsning enligt allmärma grundsatser sker i två hänseenden. För det
första gäller, att när person- eller sakskada eller ren förmögenhetsskada har
tillfogats någon under sådana omständigheter att ersättningsskyldighet över
huvud taget föreligger, skadestånd i princip inte utgår till annan än den som
har lidit integritetskränkningen resp. den mot vilken det
2.3.6.4.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 329
skadegörande beteendet är omedelbart riktat. Den som har
lidit ekonomisk förlust som följd av att annan har tiUskyndats skada har med
andra ord inte rätt att få skadestånd, om inte särsldld föreskrift härom finns,
som t. ex, regeln i 6 kap, 4 § SL om ersättning till efterlevande, när någon
har blivit dödad. För det andra utgör det vid culpaansvar en förutsättning för
att rätt till skadestånd skall inträda, att skadan har drabbat ett intresse som
kan anses skyddat genom den handlingsnorm av straffrättslig eller annan art
som skadevållaren har överträtt. Dessa grundsatser har enligt min mening generell
giltighet vid allt skadeståndsansvar som direkt eller indirekt grundas på
vållande.
Som jag har nämnt vid behandUngen av standardregeln
(avsnitt 2.3.6.4.) har kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar
ansett försiktigheten bjuda, att grundsatsen om skadeståndsansvarets
begränsning till »skyddade intressen» på förevarande område kommer till uttryck
i lagtexten. De situationer där man säkert kan skilja ut vissa intressen, som
inte är skyddade mot pliktöverträdelsen i det särskilda faUet, är enligt
kommittén inte alltför vanliga. Bestämmelsen i 6 kap. 8 § SL (numera 20 kap. 8
§ fjärde stycket RB), att målsägande är den mot vilken brott är begånget eller
som därav blivit förnärmad eller lidit skada, hör visserligen inte rimligen
tolkas så, att var och en som i någon form har Udit skada av att ett brott
blivit begånget utan vidare har rätt tiU skadestånd. Men kommittén antar, att
sedan det väl har konstaterats i ett visst faU att ett ämbetsbrott föreUgger,
domstolen in dubio utgår från att även de ensldlda personer som blir lidande
genom brottet är skyddade av föreskrift som bestämmer tjänstepliktens
omfattning. Den försumlige tjänstemannen torde på jrrkande åläggas att utge
ersättning till ensldld skadelidande. Det är emellertid enligt kommittén inte
påkallat, att skadestånd alltid utgår till enskilda intressenter, oavsett vad
som avsågs när befattningshavarens skyldigheter i tjänsten slogs fast. Det får
i huvudsak bU domstolarnas sak att genomföra den nödvändiga begränsningen på
lämpligt sätt, men för att göra detta möjUgt har kommittén i 4 § i sitt förslag
angett, att de krav skaU ha åsidosatts som »i förhåUande tiU den skadelidande»
skäUgen kan ställas på verksamhetens utövning.
I detta sammanhang har kommittén övervägt en särskild
bestämmelse i samma riktning för skada i verksamhet som går ut på handläggning
av mål eller ärenden där felaktiga avgöranden kan sträcka sina verkningar långt
utanför den omedelbart berörda personkretsen. Härvid skulle man närmast knyta
an till den förvaltningsrättsliga besvärsrätten. Enligt kommitténs mening kan
dock samma verkan i stort sett nås genom en regel om att skälig standard skall
ha åsidosatts i förhållande till den skadeUdande-
Grundtanken bakom kommitténs förslag i denna del, nämligen
att kretsen av de ersättningsberättigade bör begränsas, har inte mött några
principiella erinringar under remissbehandlingen. Jag har inte heller själv
2.3.6.5.
330 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
några erinringar att göra mot kommitténs ståndpunkt i sak.
Men jag vill starkt ifrågasätta både behovet av och det lämpliga i att frågan
om kretsen av de ersättningsberättigade lagregleras på detta speciella område,
när man av skäl som jag har utvecklat i det föregående (avsnitt 2.1.4.3.)
inte anser sig böra lagstifta i ämnet för den allmänna skadeståndsrättens del.
Det må
vara riktigt, att det ofta är svårt att fastställa, vilka intressen som en
handlingsnorm avser att skydda. Men detta är ett problem som möter inom
skadeståndsrätten över huvud taget och inte är specifikt tör skada i offentlig
verksamhet eller skada genom myndighetsutövning. Att grundsatsen om
ansvarighetens begränsning till skada på intressen som skyddas av
handlingsnormerna hittUls praktiskt sett har fått aktualitet bara när det
gäller straffbara gärningar beror som jag tidigare har nämnt på att culparegelns
handlingsnormer i regel ger ett oinskränkt skydd mot integritetskränkningar
och att svensk rätt i princip över huvud taget inte erkänner ett allmänt
culpaansvar för ren förmögenhetsskada utanför området för brottsliga
handUngar. Men därav kan inte dras slutsatsen att grundsatsen inte är av
allmängiltig karaktär. Jag har i det föregående antagit, att principen har
giltighet inom tillämpningsområdet för bl. a. de immaterialrättsUga regler om ansvar
för ren förmögenhetsskada som finns i svensk rätt. Enligt min mening är det
rimligt att utgå från, att domstolarna tillämpar denna grundsats över hela
linjen och alltså också i faU då genom lagstiftning eller rättsbildning i
praxis statueras ansvar för ren förmögenhetsskada i andra fall än då
ansvarigheten grundas på att den skadegörande handUngen är straffbar.
Med utgångspunkt i detta betraktelsesätt kan jag inte dela
kommitténs farhågor för att regeln i 20 kap. 8 § RB om vem som är målsägande
skall på det nu aktuella området komma att tillämpas på ett sätt som innebär
att man avviker från grundsatsen om ansvarighetens begränsning till »skyddade
intressen». Lagens formellt vidsträckta definition av målsägande har inte
ansetts hindra en tillämpning av denna grundsats när det gäller brott i
allmänhet. Det är svårt att inse, varför domstolarna i fråga om just ämbetsbrott
skulle inta en annan principiell ståndpunkt. En sak för sig är, att det ifråga
om ämbetsbrott eller över huvud taget fel eller försummelse vid
myndighetsutövning kan bereda särskilda svårigheter att bestämma gränsen
mellan skyddade och oskyddade intressen. Men den svårigheten avhjälps inte
genom en regel som inte i sak säger något annat än just detta att ersättning
utgår bara fÖr skada på intresse som åtnjuter skydd genom den handlingsnorm som
har överträtts i det särskilda fallet.
Under dessa förhållanden anser jag det inte nödvändigt att
det i lagen ges direkt uttryck för denna grundsats, för att domstolarna skall
ha möjlighet att tillämpa den. Å andra sidan utesluter den omständigheten alt
en regel i ämnet är obehövlig inte i och för sig att en bestämmelse kan vara
önskvärd i klarhetens intresse. Men rättstekniska skäl talar enligt min mening
emot en lagreglering. Som jag tidigare har sagt är jag inte beredd att nu
föreslå lagregler som löser problemet om kretsen av de ersättnings-
2.3.6.5.
Kungl.
Majtts proposition nr 5 år 1972 331
berättigade
för hela den allmänna skadeståndsrätten. I det läget skulle en särregel för den
offentliga myndighetsutövningens område kunna verka vilseledande och inbjuda
till oberättigade motsatsslut i fråga om rättsläget utanför detta område.
Risken härför blir särskilt stor, om man som jag i det följande kommer att
föreslå arbetar samman bestämmelserna om skadestånd på grund av eget
vållande, om arbetsgivares principalansvar och om skadestånd vid utövning av
offentlig myndighet i en enda allmän skadeståndslag.
Till
det nu sagda kommer, att det bereder stora lagtekniska svårigheter att utforma
en bestämmelse i ämnet på ett adekvat och entydigt sätt. Den av kommittén valda
formuleringen har enligt min mening brister i det hänseendet, särskilt genom
anknjiningen till de krav som skäligen kan ställas på verksamhetens utövning.
Den leder tanken närmast till själva culpa-
standarden
i objektiv mening. Uttrycket »krav-------- i förhållande till
den
skadelidande» förmedlar knappast heller på ett begripligt sätt tankeinnehållet
bakom grundsatsen om ansvarighetens begränsning till »skyddade intressen». Å
andra sidan är det svårt att finna en annan formulering som fyller berättigade
anspråk på pregnans och lättfattlighet.
Slutligen
vill jag betona, att frågan om »skyddade intressen» utgör bara ett av flera
problem rörande kretsen av de ersättningsberättigade. Som jag har framhåUit i
det föregående uppkommer också frågan om s. k. »tredje-mansskador», dvs. frågan
om kretsen av dem som har rätt till ersättning för s. k. följdskada. Det är
svårt att motivera, varför man i lagen skulle behandla bara ett av problemen.
Under
hänvisning till dessa överväganden förordar jag, att det i den nya lagen inte
tas upp någon särskild bestämmelse om begränsning i nu förevarande hänseende
av kretsen av de ersättningsberättigade.
2.3.6.6.
Ansvarigheten i kontroll-, upplysnings- och serviceverksamhet. Kommittén har
ansett det påkallat att det vid sidan av standardregeln införs särskilda
bestämmelser om inskränkningar i det allmännas skadeståndsansvar i offentlig
kontroll-, upplysnings- och serviceverksamhet. Dess lagförslag innehåller också
sådana särregler i 57 §§. Jag behandlar i det följande frågorna om
ansvarigheten på vart och ett av dessa områden för sig.
Den
statliga och kommunala kontrollverksamheten t. ex. kontroll av livs- eller
läkemedel, yrkesinspektion, fartygs- och bilinspektion, bank- och
försäkringsinspektion är enligt kommittén inrättad som en välfärdsanordning.
Verksamheten utvidgas mer och mer. Försummelse i t. ex. den sanitära kontrollen
kan medföra att ett stort antal människor insjuknar. Också i övrigt kan skador
uppkomma genom brister i kontroll av detta slag. Det är enligt kommittén för
mycket begärt, att sådana försummelser eller brister oavsett omständigheterna
skall medföra skadeståndsansvar för det allmänna. Staten och kommunerna bör
inte av risken
2.3.6.6.
332 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
för ett sådant ansvar avskräckas att ordna
kontrollverksamheten så att den fungerar efter måttet av anvisade resurser.
Standardregeln kan enligt kommittén i viss utsträckning
användas för att begränsa ansvarigheten i dessa fall. Kommittén har likväl
ansett det angeläget att föreslå särskilda regler som tar direkt sikte på den
offentliga kontrollverksamheten. Den bestämmelse i ämnet som kommittén föreslår
(5 §) innebär, att fel eller försummelse i kontroll som är föreskriven tiU
förebyggande av brandfara eller risk för olycksfall eller av sanitära eller
andra allmänna olägenheter medför skadeståndsansvar för det allmänna i
förhållande till allmänheten endast om felet eller försummelsen var av
betydenhet och i förhåUande till den skadelidande innebar väsentligt avsteg
från den trygghet som åsyftas med kontrollen. En reservant i kommittén har
emellertid förordat, i första hand att bestämmelsen utgår och i andra hand att
den ges en annan avfattning. En avvikande formulering har föreslagits också av
en annan ledamot (SOU 1958: 43 s. 122 f, 128 f).
ÅtskiUiga remissinstanser har hävdat, att den föreslagna
bestämmelsen är överflödig vid sidan av standardregeln. Enligt dessa instanser
bör man genom en rimlig tillämpning av denna regel kunna komma till samma
resultat som det kommittén har velat uppnå med särbestämmelsen. Också dennas
avfattning har kritiserats.
För egen del kan jag i allt väsentligt ansluta mig till
förslagets kritiker. I den mån bestämmelsen ger uttryck för att man särskilt på
myndighetsutövningens område måste ta hänsjm tiU arten av och ändamålet för
den verksamhet i vilken skada har uppkommit säger den inte mer än som
innefattas i kravet på åsidosättande av skälig standard. Jag kommer i det
följande att med viss avvikelse från kommittéförslaget i den delen föreslå
en avfattning av standardregeln som ger klart uttryck åt denna tankegång.
Kommittéförslaget synes emellertid innebära, att man skaU gå längre, eftersom
det närmast uppställer en presumtion mot skadeståndsansvar vid bristfällig
kontroll och medger att ersättning utgår bara vid fel »av betydenhet», som
innebär »väsentligt avsteg» från den trygghet som åsyftas. SakUgt sett anser
jag det dock inte vara befogat att man är så restriktiv. Om de krav som man med
tillbörligt beaktande av kontrollverksamhetens art och syfte med fog kan
ställa på verksamheten har åsidosatts genom fel eller försummelse, är det
enligt min mening rimligt att ersättning utgår, även om felet som sådant inte
kan anses som »betydande» eUer det inte kan sägas vara fråga om ett
»väsentligt» avsteg från tryggheten. Det är angeläget att samhällsorganen
stimuleras att ordna kontrollverksamhet av detta slag på ett så effektivt sätt
som möjligt. En skadeståndsregel som ger direkt uttryck för att man ställer
ännu lägre krav på denna verksamhet än som följer av en allmän standardregel
kan motverka det syftet. Farhågorna för att ett skadeståndsansvar inom ramen
för en standardregel skulle avskräcka myndighetema från att över huvud taget
ordna sin kon-troUverksamhet inom ramen för sina resurser tror jag är
överdrivna. För
2.3.6.6.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 333
slatsmaktemas ställningstaganden i det avseendet lär andra
överväganden bli utslagsgivande än den tänkbara effekten av de
skadeståndsrättsliga reglerna.
Slutligen talar också rättstekniska skäl mot en
särbestämmelse av detta slag. Bestämmelsen innebär, att man ställer
kontrollverksamheten i sär-Idass och att här gäller andra standardlcrav än på
andra områden. Men det kan inte uteslutas, att speciella aktsamhetsnormer i så
fall bör gälla också inom vissa andra grenar av den offentliga
mjmdighetsutövningen. Valet av kontrollverksamheten ter sig godtyckligt, och en
särbestämmelse kan föranleda icke önskvärda motsatsslut vid bedömningen av
förutsättningama för skadeståndsansvar i andra situationer. Det är naturUgare
att anpassningen till särpräglade förhållanden inom olika grenar av
förvaltningen sker inom ramen för en sådan mer allmän bestämmelse som
standardregeln.
På de skäl jag nu har anfört förordar jag att någon
särsldld bestämmelse om kontrollverksamhet inte tas upp i lagstiftningen. Hur
långt skadeståndsansvaret skall sträcka sig i hithörande fall blir då beroende
på hur standardregeln tillämpas. Den frågan kommer jag att behandla i min kommentar
tUl de enskUda bestämmelserna (5.1.3.3.).
Kommittén påpekar, att staten och kommunerna bedriver
upplysningsverksamhet i många sammanhang och nämner därvid bl. a. också
tillhandahållande av bevis av olika slag (gravations-, taxerings- och
vidimationsbevis etc). Enligt kommittén kan det inte komma i fråga att det
allmänna skulle generellt svara för skada som uppkommer genom felaktiga
upplysningar. Vägledande vid bestämmande av skadeståndsansvarets omfattning i
sådana fall bör enligt kommittén vara, i vad mån den som får en upplysning har
rätt att i olika fall förUta sig på denna. Ansvarighet bör som regel inträda
bara när upplysningen har lämnats av behörig befattningshavare eller, i vissa
fall, av befattningshavare i framskjuten ställning. Vidare bör det krävas, att
upplysningen har lämnats i skriftUg form eller att omständigheterna vid en
muntUg upplysning har varit sådana att mottagaren uppenbarligen ägt förlita
sig på att upplysningen var riktig. Slutligen har kommittén ansett det böra
uttryckligen föreskrivas, att ersättning för skada som uppkommer med anledning
av felaktig upplysning skaU utgå bara under förutsättning att upplysningen har
använts för det ändamål som den har varit avsedd tiU. Den regel som kommittén
förslår (6 §) är utformad i enUghet med dessa överväganden.
Bestämmelsen har kritiserats av åtskilliga
remissinstanser, väsentligen från samma synpunkter som har legat till grund för
kritiken mot regeln om skada i kontrollverksamhet.
De synpunkter som jag har anfört på frågan om
skadeståndsansvaret vid fel eller försummelse i kontrollverksamhet äger i allt
väsentiigt giltighet också i fråga om upplysningsverksamheten. Att ersättning
inte bör utgå, när en upplysning har lämnats under sådana omständigheter att
mottaga-
2.3.6.6.
334 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
ren inte utan vidare haft rätt att lita på den, håller jag
i och för sig med om. Men att man inte anser den enskilde ha rätt att förUta
sig på upplysningen betyder ju just att man inte ställer det kravet på
verksamheten att alla upplysningar av ifrågavarande slag skall vara helt
felfria. I åtskUliga fall av denna art leder därför redan standardregeln till
ansvarsfrihet för det allmänna. Om det är fråga om en upplysning, som den
enskUde visserligen inte kan utan vidare förlita sig på, men det begångna felet
är så allvarligt att skälig standard ändå måste anses åsidosatt, kan ett
rimligt resultat uppnås genom tillämpning av regler om verkan av den
skadelidandes medvållande. Och när det gäller frågan om betydelsen av att en
upplysning har använts för annat ändamål än det som den har varit avsedd för
finns det enligt min mening ingen anledning att uppställa särregler, som
begränsar ansvarigheten mer än som kan ske med tillämpning av allmänna grundsatser
om adekvat kausalitet och i faU då kausalitetskravet anses uppfyUt av
standardregeln. Jag viU också erinra om, att på sätt som jag har utvecklat i
ett föregående avsnitt (2.3.6.5.), s. k. »indirekta» eller »medelbara» skador
(»tredjemansskador») inte blir ersättningsgilla heller enligt den nya
lagstiftningen.
Av nu anförda skäl förordar jag, att någon särskild
bestämmelse om skada genom felaktiga upplysningar inte tas upp i lagen.
Kommittén berör i anslutning till den föreslagna
bestämmelsen om upplysningsverksamhet också skadeståndsansvaret vid rådgivning
som det allmänna svarar för, t. ex, i kuratorsverksamhet eller i form av
jrrkes-vägledning, sexualupplysning etc. Enligt kommittén ger emellertid lagförslagets
bestämmelser om upplysningsverksamheten tillräcklig vägledning i fråga om
ansvarets utsträckning i hithörande fall, och någon särskild regel om
rådgivningsverksamhet tas därför inte upp i förslaget. Däremot har kommittén
ansett att det i lagen bör föreskrivas undantag från det allmännas
skadeståndsansvar när det gäller viss annan serviceverksam-het. I en särskild
bestämmelse (7 §) föreskrivs, att skadeståndsansvar enligt lagen inte inträder
på grund av fel eller försummelse av lots med avseende på lotsning eller av
annan som på begäran står till förfogande för att bistå näringsidkare eller
andra i deras verksamhet. Såvitt gäller undantaget för lotsning hänvisar
kommittén i sin motivering bl. a. till internationell praxis och till
föreskrifter i 8 § sjölagen om redares ansvar för fel eller försummelse av
lots. Undantaget gäUer enligt förslaget också när lois-tvång förelegat. I fråga
om bestämmelsens innehåll i övrigt nämner kommittén som exempel på den
servicepersonal som åsyftas instruktörer och täckdikningsförmän m. fl.
befattningshavare hos lantbruksnämnd samt instruktörer och andra som
hushållningssäUskapen stäUer tUl förfogande för skilda ändamål.
Den föreslagna bestämmelsen har föranlett viss kritik
under remissbehandlingen. Det har i fråga om undantaget för lots påpekats bl.
a. att avgift
2.3.6.6.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 335
utgår för lotsning. I övrigt har anförts bl. a., att det
inte utgör ett godtagbart skäl för att frita det allmänna från
skadeståndsansvar, att dess tjänster har anlitats frivilUgt. Vissa remissorgan
har betecknat bestämmelsen som överflödig under hänvisning till att
domstolarna med en förnuftig lagtillämpning bör komma till det åsyftade
resultatet även utan en uttrycklig föreskrift.
Med det
innehåll som begreppet »myndighetsutövning» får enligt mitt förslag torde av de
servicefunktioner som det här gäller endast sådan lotsning beträffande vilken
lotslvång föreligger komma i betraktande som dylik myndighetsutövning, I
samtliga övriga fall blir följaktligen allmänna skadeståndsregler omedelbart
tillämpliga i fråga om skadeståndsansvaret för de offentligrättsliga subjekt
som tillhandahåller servicepersonal av ifrågavarande slag (jfr avsnitt
2,3,6,3,), Den omständigheten att verksamheten är »offentUg» i
organisatoriskt avseende utgör som jag tidigare har framhållit inte något
skäl att föreskriva särskilda regler om inskränkningar i skadeståndsansvaret.
Jag saknar anledning att i det här sammanhanget gå närmare in på vad det i sak
innebär, att allmänna skadeståndsregler blir tillämpliga eller i vad mån en
direkt eller analogisk tiUämpning av kontraktsrättsliga regler kan bli aktuell.
När det
gäller skada genom lotsning anser jag det emeUertid motiverat att föreskriva
särsldlt undantag från det skadeståndsansvar för det allmänna som annars skulle
följa av de regler som jag föreslår. Ett sådant undantag betingas emeUertid
varken av verksamhetens offentliga karaktär eller, i fall där lotslvång
föreligger, av att det möjligen kan anses vara fråga om myndighetsutövning en
fråga som i och för sig är tveksam med hänsyn till föreskriften i 16 § 1937 års
lotsförordning, att fartygsbefälhavaren trots lotsens närvaro är ansvarig för
manövreringen. Inte heller är det lotsningens karaktär av serviceverksamhet
som utgör det avgörande skälet. Men som kommittén har framhålUt och som jag
själv har påpekat i annat sammanhang (avsnitt 2.3.6.3.) åtnjuter det allmänna
traditionellt och i överensstämmelse med internationellt erkända grundsatser
ansvarsfrihet vid skada genom lotsning, även när lotslvång har förelegat. Jag
delar kommitténs uppfattning, att denna ståndpunkt bör vidhållas, och som
sjöfartsstyrelsen har framhållit i sitt remissyttrande bör i varje fall någon
ändring inte göras, innan en översyn av bestämmelserna i 8 § sjölagen om
redares ansvar för bl. a. fel eller försummelse av lots har skett inom ramen
för det pågående arbetet på en revision av sjölagen.
En undantagsbestämmelse bör emellertid under dessa
förhållanden vara generell och avse varje skada genom fel eller försummelse vid
lotsning, oavsett om skadan har vållats genom myndighetsutövning från lotsens
sida eller om hans verksamhet skall anses ha varit av sådan art att allmänna
skadeståndsregler i princip är tiUämpliga. Det betyder, att undantaget skall
hänföra sig inte bara till den särskilda bestämmelsen om det allmännas
2.3.6.6.
336 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
skadeståndsansvar vid myndighetsutövning utan också till
de allmänna regler om principalansvar som jag har föreslagit i det föregående
(avsnitt 2.2.4,).
I enlighet med det anförda föreslår jag, att i den nya
lagstiftningen tas upp föreskrift om att ersättningsskyldighet för stat och
kommun inte föreligger i fråga om skada med anledning av fel eUer försummelse
vid lotsning, men att den av kommittén föreslagna undantagsbestämmelsen i
övrigt inte får någon motsvarighet i lagen. De lagtekniska problem som
undantagsregeln angående lotsning ger upphov till kommer jag att beröra i det
följande vid min behandling av frågan om formerna för lagstiftningen (avsnitt
3,3.) och av de enskUda bestämmelserna (avsnitt 5.1.3,8.).
2.3.6.7. Undantag för skada genom beslut av de högsta
statsorganen. Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar diskuterar
särskUt frågan, huruvida undantag från skadeståndsansvaret för det aUmänna bör
göras för skada som kan uppkomma genom felaktigt beslut av riksdagen eller
Konungen i statsrådet (regeringen),
Såvitt gäller riksdagens beslut har kommittén bedömt
frågan ha så ringa praktisk betydelse, att något uttryckligt undantag inte är
motiverat. I fråga om regeringens handlande erinrar kommittén om de regler
rörande kontroll över regeringsverksamheten som finns i 106 och 107 §§
regeringsformen (RF) och StäUer frågan, om en bedömning av regeringshandUngama
bör kunna ske endast i den ordning som där föreskrivs. Efter en jämförelse med
förhållandena i Danmark och Norge, där domstolarna bl. a. i skadeståndsmål kan
pröva lagligheten av regeringsbesluten, påpekar kommittén, att en sådan
prövning kan förekomma också hos oss genom att allmän domstol kan t. ex.
åsidosätta en författning, vilken kränker enskild rätt, såsom lagstridig.
Tanken att regeringshandUngar på vissa områden, särskilt på det
försvarspolitiska och diplomatiska planet, bör undantas från en
domstolsprövning avvisar kommittén under hänvisning till att ett sådant
undantag torde sakna praktisk betydelse. Kommittén drar slutsatsen, att staten
bör i skadeståndsväg svara också för fel och försummelse av regeringen.
Kommitténs ståndpunkt i denna del har godtagits av
majoriteten av remissorganen men har kritiserats av justitiekanslem. Denne har
ifrågasatt, om den ordning som kommittén förordar är förenlig med grundlagen,
och har framhållit, att möjligheten av en skadeståndstalan med anledning av
regeringsbeslut skulle vara ägnad att minska regeringens auktoritet.
Som kommittén har uttalat lär frågan om skadeståndsansvar
med anledning av riksdagens beslut i och för sig sakna praktisk betydelse. Med
hänsyn till bl. a. den grundlagsfästa ordningen för gemensamt beslutsfattande
av Kungl. Maj :t och riksdagen bör emellertid enhetliga regler gälla i fråga om
statens skadeståndsskyldighet för de högsta statsmakternas handlande.
2.3.6.6.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 337
Enligt min mening talar åtskiUiga skäl för en
särbehandling av regeringsverksamheten i det här sammanhanget. Som kommittén
har framhållit är frågan om det juridiska ansvaret för regeringsledamöternas
handlande särskUt reglerad i RF och den särskilda ansvarighetslag som gäUer
för statsråden. Denna reglering iimebär, att en rättslig prövning, huruvida en
ledamot av regeringen visat försummelse i sin ämbetsutövning, skaU ske i
särsldld ordning inför riksrätt. Oavsett om det över huvud taget är förenligt
med grundlagen att en skadeståndstalan förs mot staten inför riksrätt, är det
uppenbart att en sådan ordning inte är godtagbar från vare sig praktiska eller
principiella sjmpunkter, och man måste därför tänka sig att prövningen av ett
skadeståndsanspråk sker inför annat organ. Men det skulle inte stämma väl
överens med de principer som Ugger tiU grund för de grundlagsfästa
ansvarighetsreglerna och för fördelningen av de statliga maktfunktionerna
mellan lagstiftande, verkstäUandé och dömande samhäUsorgan att via
skadeståndsreglerna införa en kontroll över regeringsmaktens utövning vid
sidan av den konstitutioneUa kontroUen. Visserligen skulle prövningen i ett
skadeståndsmål inte gå direkt ut på att faststäUa om enskilt statsråd handlat
felaktigt eller gjort sig skyldig tiU försummelse. Men en skadeståndstalan kan
bifaUas endast om det konstateras att fel eUer försummelse begåtts av
regeringen, och i reaUteten kominer ett sådant omdöme att grundas på en
bedömning av de enskilda regeringsledamöternas handlande och i regel te sig
riktat främst mot det föredragande statsrådet.
Som kommittén framhåller torde visserUgen en viss
domstolskontroU över regeringsverksamheten vara möjlig redan enUgt gäUande
rätt. Det är emellertid omstritt, hur vittgående befogenheter domstolarna har i
det avseendet, och det rör sig i alla händelser om en kontroU som är av mycket
begränsad räckvidd och väsentligen inskränker sig tiU att avse frågan om
regeringsbesluten är förenUga med grundlagen. Det är någonting helt annat att
tiUåta en fri prövning av regeringsverksamheten enUgt sådana aUmänna handlingsnormer
som Ugger till grund för culparegeln.
Men också praktiskt-politiska sjmpunkter gör sig gäUande i
detta sammanhang. Regeringens auktoritet utgör visserligen inte något
självändamål och dess upprätthåUande kan inte i och för sig åberopas mot en
sådan ordning som kommittén har föreslagit. I den offentliga förvaltningsorganisationen
intar emellertid regeringen inte bara formellt och konstitutionellt utan också
reellt en särställning. Den är i sitt beslutsfattande bunden av
författningsbestämmelser i långt mindre omfattning än övriga administrativa
organ. Dess avgöranden grundas tUl stor del på en diskrelionär prövning, även i
ärenden där underlydande myndigheter nära nog helt saknar utrymme för
diskretionära överväganden. Detta innebär också en frihet för regeringen att
själv vidta rättelse i beslut som den i efterhand finner oriktiga eller
olämpliga, en möjlighet som bara i mycket begränsad
2.3.6.7.
22 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
338 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
omfattning står öppen för andra administrativa organ.
Regeringsbesluten influeras i stor utsträckning av poUtiska värderingar, och
åtskilUga av regeringens avgöranden är av renodlat politisk karaktär. Det kan
befaras, att möjligheten att väcka skadeståndstalan mot staten med anledning av
felaktiga regeringsbeslut skulle kunna utnjitjas för politiska eUer rent
chi-kanösa syften. I sin politiska verksamhet är regeringen å andra sidan underkastad
den medborgerliga kontroll som utövas av riksdagen enUgt de regler som gäller
för ett parlamentariskt styrelseskick, och därigenom intar regeringen en
särställning i förhållande till den offentliga förvaltningen i övrigt, där
motsvarighet till dessa politiska kontrollmekanismer helt saknas.
Alla dessa omständigheter tUlsammantagna gör det enligt
min mening befogat att i fråga om det allmännas skadeståndsansvar med anledning
av fel eUer försummelse i myndighetsutövningen föreskriva undantag för skada
genom beslut av regeringen. Såvitt gäller de rent politiska besluten lär det
sällan över huvud taget vara möjligt att inom ramen för en rättsUg prövning
bedöma, huruvida »fel eller försummelse» har förekommit. Å andra sidan är det i
praktiken omöjligt att göra en distinktion mellan poUtiska och icke-poUtiska
regeringsbeslut. Från rent praktiska synpunkter synes del knappast heller
föreUgga något behov av ett lagreglerat skadeståndsansvar med anledning av
sådana beslut. I mera uppenbara fall kan regeringen väntas självmant vidta
rättelse i beslut som i efterhand visar sig felaktiga, och i sådana fall kommer
en ensldld skadeUdande med aU säkerhet att beredas gottgörelse genom beslut av
statsmakterna in casu. Men bortsett härifrån lär den parlamentariska kontroll
som utövas av riksdagen innefatta tillräckliga garantier för att den enskilda
medborgarens krav på skydd mot ekonomiska förluster genom oriktiga
regeringsbeslut blir tillvarataget.
Kungl. Maj :t i statsrådet fungerar också som rent
administrativ instans. Flertalet av de synpunkter som jag nyss anfört motiverar
visserligen i och för sig, att en undantagsregel i princip omfattar också de
beslut som Kungl. Maj :t fattar i denna egenskap, och detta oavsett hur man i
övrigt bedömer frågan om det aUmännas skadeståndsansvar med anledning av
felaktiga administrativa beslut. Men i de fall dä ett beslut av Kungl. Maj :t i
ett administrativt ärende kan angripas med begagnande av särskUt rättsmedel,
viker de anförda betänkUgheterna mot att ålägga staten skadeståndsansvar med
anledning av det felaktiga beslutet. Den undantagsregel som jag här förordar
bör därför inte gälla för det faU att ett sådant beslut har upphävis eller
ändrats efter ansökan om resning eller användande av annat särskilt rättsmedel
eller efter s. k. självrättelse.
Under hänvisning till vad jag nu har anfört förordar jag,
att i den nya lagstiftningen föreskrivs undantag från reglerna om det aUmännas
skadeståndsansvar vid fel eller försummelse vid myndighetsutövning för felak-
2.3.6.7.
Kungl. Maj:ts propositioii nr 5 år 1972 339
tigt beslut av Kungl. Maj :t eller riksdagen som inte har
upphävts eller ändrats. En bestämmelse i ämnet I)ör utformas som en
inskränkning i själva talerätten. Jag skall i ett följande avsnitt (2,3,6,8,)
beröra frågan om verkningarna av en sådan undantagsbestämmelse i fråga om rätten
tUl ersättning med anledning av beslut som har meddelats av lägre instans och
efter fullföljd har prövats men ej ändrats av Kungl, Maj :t.
Frågan, huruvida särskilda föreskrifter om begränsning av
statens skadeståndsansvar med anledning av felaktiga avgöranden av högsta
domstolen och regeringsrätten är påkallade, har så nära samband med frågan om
det aUmännas ansvarighet för felaktiga beslut av judicieUa eUer administrativa
organ över huvud taget, att de båda frågorna lämpligen bör behandlas i ett
sammanhang. Frågan diskuteras därför i nästföljande avsnitt.
2.3.6.8. Särskilda begränsningar av rätten till ersättning
med anledning av dom eller beslut m. m. Dom eller slutiigt beslut av domstol
kan i regel överklagas tiU högre instans. Detsamma gäller i vidsträckt
omfattning administrativ mjmdighets avgöranden. Undantagsvis kan administrativ
mjmdighets slutliga beslut angripas genom talan till domstol, I fråga om de
högsta judicieUa eller administrativa instansernas avgöranden står dock endast
de extra-ordinära eller särskilda rättsmedlen till buds, dvs, resning eller
besvär över domviUa, ibland möjUgen s. k. nuUitetsbesvär. Vissa beslut av lägre
instans, vilka meddelas under förtärandet och aUtså inte har karaktären av
slutUga beslut, kan inte överklagas eUer kan överklagas endast i samband med
att talan förs mot det slutliga avgörandet i ärendet, I de fall domstols
avgörande kan överklagas får det i regel inga rättsverkningar, förrän det har
vunnit laga kraft. Detsamma gäller i viss utsträckning även administrativ
myndighets beslut (jfr 13 § i förslaget till förvaltningslag, prop. 1971: 30,
samt SOU 1968: 27, s. 238).
Enligt kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar
måste möjligheten för den enskilde att påkalla överprövning av dom eller beslut
tillmätas stor betydelse i fråga om det allmännas skadeståndsskyldighet med
anledning av fel eller försummelse vid avgörandet. Underlåtenhet att begagna
denna möjlighet bör enUgt kommittén under vissa förutsättningar bedömas som en
medverkan från den skadelidandes sida, som inverkar på hans rätt till
skadestånd. Huvudregeln bör vara, att den som inte har utnyttjat talerätten går
miste om rätten till ersättning. I princip bör detta gälla även i de mera
sällsjmta fall då enligt särskild föreskrift talan mot administrativ myndighets
avgörande skaU ske i annan ordning än genom begagnande av ordinärt rättsmedel,
t. ex. efter stänming tiU allmän domstol.
Underlåtenhet att använda rättsmedel bör enligt kommittén
i princip inverka på ersättningsrätten endast i den mån skadan har kunnat
undvikas
2.3.6.8.
340 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
eUer minskas på detta sätt. En regel om att rätten tiU
skadestånd går förlorad på denna grund bör vidare inte vara ovillkorUg. Om det
uppenbart inte skäligen kunde fordras av den skadelidande att han överklagat
avgörandet eUer om det i övrrigt föreligger sjmnerliga skäl, bör ersättning
utgå.
En sådan regel om en principiell skyldighet att överklaga
ett judicieUt eUer administrativt avgörande som kommittén i enUghet med dessa
överväganden har tagit upp i 16 § av sitt förslag kaUar jag i det följande för
»passivitetsregel».
Enligt kommittén möter särskilda problem, när det gäller
domstolarnas verksamhet. Ett av huvudsyftena med rättskraftsinstitutet är att
tvisten skall bringas ur världen. Detta talar enligt kommittén för att en
skadeståndstalan mot staten med anledning av ett förment fel i domen inte bör
tillåtas utan vidare. Den som anser sig förfördelad bör i stället söka resning
eUer anföra besvär över domvilla. Har skada inträtt redan tUl följd av en inte
lagakraftvmnnen dom, bör dock enligt kommittén skadeståndstalan tillåtas,
såframt domen har ändrats eller upphävts. Om talan om ansvar för ämbetsbrott
förs mot en domare, brukar åklagaren yrka åläggande för den tilltalade att
betala skadestånd till ensldld målsägande, såvida inte ersättning har betalats
frivilligt. Kommittén föreslår under hänvisning till dessa synpunkter och
förhållanden, att talan mot det allmänna om ersättning med anledning av
innehållet i domstols eUer domares beslut skall få väckas endast om beslutet
har upphävts eUer ändrats eUer om domaren har åtalats för ämbetsbrott eller
åklagaren biträder skadeståndstalan (8 § i kommittéförslaget). TiU domstolar
räknar kommittén i första hand de organ som har huvudsakligen dömande uppgifter
och enUgt aUmänt språkbruk brukar ges denna beteckning. Men hit hänför
kommittén också administrativa domstolar, såsom regeringsrätten, kammarrätten,
försäkringsrådet m. fl., däremot inte t. ex. länsstyrelse, kammarkoUegium,
patent- och registreringsverkets besvärsavdelning eller hyresnämnd. Med domare
avser kommittén även ägodelningsdomare, konkursdomare, vattenrättsdomare och
inskrivningsdomare.
I fråga om skadeståndsansvar med anledning av fel i den
dömande verksamheten i högsta domstolen och regeringsrätten utgår kommittén
från att en ersättningstalan mot staten skall kunna föras endast inför riksrätt
och bara i samband med åtal mot vederbörande domare. Kommittén har visserligen
inte någon bestämd mening i frågan, huruvida skadeståndstalan inför riksrätt
är möjlig enligt grundlagen, men anser det med hänsyn till frågans ringa
praktiska betydelse inte nödvändigt att föreslå någon grundlagsändring i detta
vanskliga ämne.
På nu berörda punkter är kommittén enhällig. En av dess
ledamöter, professor Herlitz, har emellertid i en reservation ifrågasatt en
utvidgning av tiUämpningsområdet för den särskilda bestämmelsen om rätt till ersättning
med anledning av domstolsavgöranden. Enligt Herlitz kan betänk-
2.3.6.8.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 341
Ugheter resas mot ett system, som medger en långtgående
domstolskontroU över förvaltningen och som medför risk att domstol och
administrativ myndighet kommer till skilda resultat i samma fråga. Som en av
flera tänkbara lösningar på detta problem har Herlitz föreslagit, att den
nyssnämnda bestämmelsen i princip görs tillämplig också på administrativa
beslut, som i sista hand kan överklagas hos regeringsrätten.
Remissinstanserna har i allmänhet anslutit sig till de tankegångar
som ligger till grund för kommitténs förslag om en allmän passivitetsregel. I
några jrttranden avstjrrks emellertid förslaget i denna del under hänvisning
tUl att bestämmelsen är alltför sträng mot de skadeUdande och att den kan
befaras leda till en stegrad frekvens av överklaganden av administrativa
beslut. Svea hovrätt och besvärssakkunniga har på delvis Uknande grunder
förordat, att bestämmelsen i stället utformas som en jämkningsregel för faU då
den skadelidande utan skälig anledning har underlåtit att överklaga beslut
eller annat avgörande. Besvärssakkunniga har därjämte påpekat vissa speciella
komplikationer vid bl. a. kommunalbesvär.
Det har under remissbehandlingen rått delade meningar om
den av kommittén föreslagna regeln om särskilda begränsningar av rätten att
föra skadeståndstalan med aidedning av domstols eUer domares beslut. Flertalet
remissorgan har dock gett sin principieUa anslutning tiU förslaget. Besvärssakkunniga
anser emellertid att man får godta att en skadeståndstalan i viss mån får
karaktären av extraordinärt rättsmedel och finner att någon spärr av detta slag
inte behövs. Vissa andra instanser åter, bland dem justitiekanslem och
överståthållarämbetet, har i anslutning tiU kommittéledamoten Herlitz'
reservation tvärtom förordat att regeln byggs ut så att den kommer att omfatta
aUa eller åtminstone vissa administrativa beslut. I en del jitran-den har den
avgränsning av domstolsbegreppet som kommittén har gjort kritiserats.
På grund av kommittéförslagets uppbyggnad bereder det
vissa svårigheter att få en klar bild av dess reella innebörd i nu aktueUa
hänseenden. För att underlätta förståelsen av den följande diskussionen av
kommitténs förslag och de alternativa förslag som har förts fram inom kommittén
och under remissbehandlingen skall jag därför bär ge en kort beskrivming av hur
kommittéförslaget i praktiken skulle fungera i fråga om rätten tiU ersättning
med anledning av felaktiga domstolsavgöranden och administrativa beslut.
EnUgt förslaget kan ett felaktigt avgörande av domstol
eller domare föranleda skadeståndsansvar för det allmänna i följande fall:
l:o När avgörandet har upphävts eller ändrats, antingen
efter överklagande till högre instans eUer efter ansökan om resning eller
begagnande av annat särskilt rättsmedel.
2:o När ett avgörande, som inte upphävts eller ändrats,
har föranlett skadeverkningar som inte kunnat undanröjas eller minskas
genom ett
2.3.6.8.
342 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
överklagande, under förutsättning dock att åtal för ämbetsbrott
äger rum eller skadeståndstalan i övrigt biträds av åklagare.
3:o När det uppenbart inte skäligen kunnat begäras av den
skadelidande att han utnjitjat överklagningsmöjligheten eller när det i övrigt
föreligger synnerliga skäl att ersättning utgår, trots att avgörandet inte har
överklagats, under förutsättning dock att åtal för ämbetsbrott äger rum eller
skadeståndstalan i övrigt biträds av åklagare.
Ett felaktigt administrativt beslut kan enUgt
kommittéförslaget föranleda skadeståndsansvar för det allmänna i följande faU:
1 ro När beslutet har överklagats.
2 :o När beslutet inte kan
överklagas,
3:o När ett överklagbart beslut har föranlett
skadeverkningar som inte kunnat undanröjas genom ett överklagande,
4:o När det uppenbart inte skäligen kunnat begäras av den
skadeUdande att han utnyttjat överklagningsmöjlighelerna eller när det i övrigt
föreUgger synnerliga skäl att ersättning utgår, trots att beslutet inte har
överklagats.
Såväl kommitténs förslag som de alternativa förslag vilka
har förts fram i form av reservation till kommittéförslaget eller under
remissbehandlingen och som syftar till en mer restriktiv reglering av
ersättningsrätten bärs upp av flera, delvis av varandra oberoende tankegångar.
Dessa kan i stark förkortning sammanfattas på följande sätt:
l:o En underlåtenhet från den skadeUdandes sida att
utnyttja överklagningsmöj lighelerna för att på den vägen vinna rättelse kan i
vissa fall ses som en medverkan från hans sida till den skada som har
tillfogats honom genom ett felaktigt avgörande.
2:o Det står inte i överensstämmelse med
rättskraftsinstitutet att tiU-låta en skadeståndstalan med anledning av ett
lagakraftvunnet avgörande, som inte har upphävts eller ändrats efter ansökan om
resning eller användande av annat särsldlt rättsmedel.
3:o Man bör i möjligaste mån undvika en ordning som
innebär avsteg frän reglerna om instansordningen och som medför ökade risker
för att motstridiga avgöranden träffas i en och samma sak av olika organ utanför
fullfölj dsinstitutets och instansordningens ram.
4:o Det står i överensstämmelse med nuvarande praxis i
fräga om justiliekanslerns och justitieombudsmännens befattning med
ersättningsanspråk mot domare med anledning av ämbetsbrott att tiUäta
skadeståndsanspråk mot staten på grund av felaktigt domstolsavgörande, som
inte har upphävts eller ändrats, bara när åtal väcks för ämbetsbrott eUer skadeståndstalan
i övrigt biträds av vederbörande åklagare.
5:o Risken för nedsättande eller i övrigt chikanerande
omdömen om myndigheterna i samband med skadeståndsanspråk motiverar att ersätt-
2.3.6.8.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 343
ningstalan med anledning av felaktiga avgöranden över
huvud taget tillåts bara om åtal för ämbetsbrott äger rum eUer skadeståndstalan
biträds av åklagaren.
Jag kommer i det följande att behandla frågorna om
ersättning med anledning av felaktiga domstolsavgöranden och felaktiga
administrativa beslut i ett sammanhang.
I likhet med majoriteten av remissinstanserna ansluter jag
mig till kommitténs principiella ståndpunkt i fråga om verkan av den
skadeUdandes underlåtenhet att använda rättsmedel. Oavsett vilken stäUning man
tar till frågan, i vilken utsträckning och i vilka former man kan vara beredd
att godta en efterbandsprövming genom skadeståndsreglerna av domstolars och
administrativa mjmdigheters verksamhet, är det uppenbarligen mest förenligt
med principerna för vår rättegångsordning och med förvaltningsrättsliga
grundsatser, att lägre instansers avgöranden i första hand skall prövas i den
ordning som anvisas genom reglerna om fullföljds-förfarandet. Man kan inte
riskera en utveckling som innebär, att dessa grundsatser sätts ur spel genom
att överprövningen i vidsträckt omfattning i stället sker på en omväg i form av
en judicieU eller administrativ prövning av skadeståndsanspråk mot det
allmänna.
Att en huvudregel om att klagorätten skall ha utnjrttjats
skulle kunna uppfattas som alltför sträng mot de skadelidande har jag svårt att
förstå. Läget är ju f. n, det, att ett överklagande av en dom eller ett beslut
av lägre instans, som har gått den enskilde emot, utgör hans enda möjUghet att
värna om sina intressen, ekonomiska såväl som andra. Redan genom att införa en
principiell rätt till skadestånd av det allmänna vid fel eller försummelse i
myndighetsutövningen förbättrar man avsevärt medborgarnas ställning. Man lägger
inte någon ny börda på den enskUde, om man begär av honom att han som hittills
skall utnjrttja de möjligheter att vinna rättelse som fullfölj dsinstitutet
ger. Farhågorna att en regel av denna innebörd skulle leda till att framför
allt administrativa beslut överklagas i större omfattning än hittills kan jag
inte heller dela. Det är ett verklighetsfrämmande antagande, att den som lider
skada genom ett beslut som har gått honom emot underlåter att överklaga
beslutet fastän han anser att skadeståndsgrundande fel eller försummelser har
förekommit. Och i övriga faU lär klagorätten redan nu regelmässigt utnyttjas,
så snart en förlorande part bedömer att han har reella utsikter att få ändring
i avgörandet. Ibland kan visserligen ett överklagande vara ändamålslöst, t.
ex. därför att skadeverkningarna inte kan undanröjas på den vägen, men som jag
strax skall utveckla bör en passivitetsregel inte heller gälla i sådana faU.
Med den principiella syn jag har på förhåUandet mellan den
judicieUa och administrativa instansordningens funktion, å ena, samt
skadeståndsreglernas roll, å andra sidan, kan jag inte biträda uppfattningen
att en be-
2.3.6.8.
344 Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år
1972
stämmelse i ämnet bör utformas som en jämkningsregel.
Utgångspunkten bör enUgt min mening vara, att överklagningsmöjUgheterna skaU
vara uttömda, för att rätt tUl skadestånd skall föreligga, uite att det i
princip föreligger, en rätt tiU ersättning men att denna kan bortfaUa eUer
jämkas, om den skadelidandes passivitet motiverar det.
Kommittén har inte närmare berört frågan om skyldigheten
att söka ändring i felaktigt beslut bör avse också användningen av särskilt
rättsmedel. För egen del anser jag emeUertid det principieUt riktiga vara, att
när en sådan möjUghet att vinna rättelse finns, den skadeUdande bör ha
utnjrttjat den, innan han riktar skadeståndsanspråk mot det allmänna.
De skäl som kan åberopas för en aUmän regel om att den
skadeUdandes underlåtenhet att utnyttja rättsmedel skall gå ut över honom själv
motiverar inte inskränkningar i ersättningsrätten också när ett överklagande
skuUe vara ändamålslöst i den meningen, att en ändring av avgörandet inte kan
hindra eUer minska det felaktiga avgörandets skadeverkningar, eller när
underlåtenheten av andra skäl framstår som försvarlig. Situationer av det
förstnämnda slaget kan inträffa dels när ett avgörande av en underinstans
enUgt särskUda bestämmelser skaU lända till efterrättelse oberoende av att det
inte har vunnit laga kraft, dels när på grund av sakens beskaffenhet
skadeverkningar inträder omedelbart, t. ex. när någon får avslag på en ansökan
om näringstillstånd e, d. Men den skadelidande kan också ha haft annan gUtig
anledning att inte söka ändring i det avgörande som har orsakat skada, t. ex.
när det begångna felet har varit av sädan art att det inte kunnat upptäckas
förrän efter klagotidens utgång eller när det på grund av särskilda
förhållanden i det enskilda fallet inte rimligen kunnat begäras av honom att
han skulle iaktta fullföljdsreglerna eller på annat sätt angripa avgörandet.
Framför allt när det gäller begagnande av särskilt rättsmedel kan man inte
ställa för höga krav på den enskUde, eftersom rätten att på den vägen få en
omprövning av ett lagakraftvunnet avgörande är beroende av kriterier som inte
är av uteslutande formell art utan inrymmer också bedömningar av rättsliga
frågor eUer en värdering av sakförhåUanden.
I motsats tUI kommittén anser jag det däremot inte finnas
anledning att göra avsteg från passivitetsregeln genom att medge ersättning på
grundval av en skälighetsprövning i fall då den skadelidande inte kan anföra
någon i objektiv mening gUtig anledning tiU sin underlåtenhet att begagna
rättsmedel. Principen att fullfölj dsmöj lighelerna och särskilda rättsmedel
skall utnyttjas i första hand bör upprätthållas utan andra inskränkningar än
som är oundgängligen nödvändiga för att tillgodose de skadeUdandes rättmätiga
intressen. Att omständigheterna i enstaka faU kan vara så ömmande, att den
skadelidande av biUighetsskäl bör ha ersättning, trots att han har försummat
att begagna sin talerätt, skall inte bestridas. Något rättsligt anspråk på
skadestånd bör han emellertid inte ha i ett sådant fall.
2.3.6.8.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 345
Det får i stäUet bli beroende på en biUighetsprövning av
behöriga myndigheter, huruvida eUer i vilken omfattning en begäran om
gottgörelse skall tUlmötesgås i det enskUda faUet.
Att man inte från de synpunkter som bär upp
passivitetsregeln kan göra inskränkningar i skadeståndsrätten när användande av
rättsmedel skuUe vara ändamålslöst eller den skadeUdandes underlåtenhet att
begagna rättsmedel framstår som invändningsfri, hindrar inte, att det av andra
skäl än dem som sammanhänger med den skadelidandes passivitet i det ensldlda
fallet kan vara påkallat att föreskriva begränsningar av rätten att föra skadeståndstalan
i sådana fall. Såväl kommittén som en del remissinstanser har förordat vissa
sådana begränsningar.
Kommittén har sålunda föreslagit, att ett
domstolsavgörande i princip skall ha upphävts eller ändrats, för att
skadeståndstalan skaU få föras, och en reservant inom kommittén samt vissa
remissinstanser har hävdat, att en motsvarande princip bÖr gälla också i fråga
om vissa eller alla administrativa beslut. Dessa förslag har motiverats med
bl. a. en hänvisning tiU rättskraftsinstitutet. Detta skäl anser jag emellertid
inte vara bärande. Som jag har påpekat i annat sammanhang (avsnitt 2.3.6.3.)
innebär ett bifall tUl en skadeståndstalan med anledning av ett felaktigt
avgörande av en offentlig mjmdighet inte att avgörandet rivs upp eller över
huvud taget att det förlorar sina rättsverkningar i förhåUande tiU de personer
som drabbas av avgörandets rättskraft inte heller den vinnande parten i skadeståndsmålet.
Det är f. ö. ingen principieU nyhet, att förhåUanden som bUvit föremål för
prövning i en rättegång, vilken resulterat i ett rättskraftigt avgörande,
kommer under bedömande på nytt i en rättegång meUan andra parter. Det
förekommer bl. a. i fall då en skadeståndstalan väcks mot en domare med
anledning av felaktigt handlande i tjänsten. Men det kan inträffa också i andra
sammanhang, t. ex. när frågan om en gäldenärs betalningsskyldighet har
faststäUts genom en lagakraftvunnen dom men kommer under prövning i en ny
rättegång mellan borgenären och en borgensman.
Av större betydelse är de invändningar som går ut på att
man bör undvika att rubba den ordning för överprövning av domstolars och
administrativa mjmdigheters avgöranden, som har etablerats genom reglerna om
fullföljdsrätt och om instansordningen, samt att riskerna för motstridiga avgöranden
i en och samma sak utom ramen för denna ordning bör så långt möjligt
elimineras.
Synpunkter av detta slag skulle i och för sig bli fuUt ut
tillgodosedda genom en regel om att rätt att föra talan om skadestånd med
anledning av ett felaktigt judicieUt eller administrativt avgörande över huvud
taget föreligger bara om avgörandet har upphävts eller ändrats. Med en sådan
bestämmelse skulle emeUertid själva ersättningsrätten bli inskränkt på ett sätt
som inte är förenligt med de bärande tankegångarna i den lagstift-
2.3.6.8.
346 Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år
1972
ning som jag föreslår. Varken kommittéförslaget eller de
alternativa förslag som har förts fram i anslutning till detta går heUer så
långt, eftersom förslagen förutsätter, att skadeståndstalan skall få föras även
i vissa fall när det felaktiga avgörandet inte har upphävts eller ändrats.
Enligt alla dessa förslag läggs det emellertid i åklagares hand att avgöra, om
skadeståndstalan skall få föras eller inte, genom att det som viUkor för
talerätt föreskrivs, att åtal för ämbetsbrott äger rum eller att talan i
övrrigt biträds av åklagare. Men detta är enligt min mening inte någon tillfredsstäUande
metod att lösa de problem som sammanhänger med instansordningen och riskerna
för motstridiga avgöranden. Om man anser, att det av hänsyn tiU de skadelidande
är påkallat att för vissa fall av förevarande art göra avsteg från
instansordningen och att ta risken av skiljaktiga avgöranden, är en åklagares
ställningstagande ett godtyckligt valt och sakligt knappast hållbart
kriterium. Åklagarens bedömning kommer att bygga främst på överväganden av
straffrättslig art, vilka emellertid inte nödvändigtvis behöver sammanfalla med
de synpunkter som bör vara bestämmande när man avgör frågan i vilken
omfattning man från här aktuella synpunkter bör eller kan medge en
skadeståndstalan i hithörande fall. Den frågan måste rimligtvis avgöras med
hänsyn till ä ena sidan de skadelidandes reparationsintresse och å andra sidan
hur stora olägenheter som från allmänna process-eller förvaltningsrättsliga
sjmpunkter är förenade med att man pä detta sätt avviker från reglerna om
instansordningen och att samma sak kan komma att bli avgjord på oUka sätt av
skilda organ.
Härtill kommer, att en bestämmelse av detta slag i vissa
faU får mindre önskvärda konsekvenser. Eftersom en enskUd part, som har lidit
skada genom ett felaktigt avgörande av en underinstans, inte pä förhand kan
veta hur åklagaren kommer att ställa sig i åtals- eUer skadeständsfrågan, måste
han, för att vara på den säkra sidan, i första hand se till att han utnyttjar
alla tiUgängliga rättsmedel. I åtskiUiga av de hithörande faU då ett avgörande
omedelbart medför skadeverkningar för den enskilde ter sig emellertid ett
begagnande av rättsmedel helt ändamålslöst. Om t. ex. en person har vägrats
tiUstånd att en viss dag ordna en offentiig tillstäUning och beslutet har
meddelats så sent, att en prövning i högre instans under inga förhållanden
hinner ske förrän efter den dag tillståndsansökningen avser, är det
uppenbarligen ingen mening med att han överklagar beslutet. Det kan f. ö.
ifrågasättas, om klaganden över huvmd taget kan uppnå, att beslutet »upphävs
eller ändras», överinstansen lär nämligen i ett sådant fall inte gå in i någon
sakprövning utan endast förklara, att besvären inte föranleder något yttrande
eUer någon åtgärd, eftersom ändamålet med ansökningen har förfalUt. I vissa
fall kan den skadelidande genom att begagna rättsmedel visserligen uppnå, att
avgörandet upphävs eUer ändras, men åtgärden tjänar från hans sjmpunkt ändå
inte något förnuftigt syfte. Någon har t. ex. begärt ett kompetensbevis för att
kunna vid en viss tid-
2.3.6.8.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 347
punkt utföra ett bestämt uppdrag, och besvär över ett
avslagsbeslut hinner under alla förhållanden inte prövas förrän efter den
aktuella tidpunkten. Situationer liknande dem som jag nu har beskrivit kan
föreligga också i mål inför domstol. Att i fall av denna art tvinga den
skadelidande att fullfölja talan mot avgörandet eller att begagna särskilt
rättsmedel skulle innebära en misshushållning med de rältsvårdande organens
resurser och är enligt min mening inte en försvarlig ordning.
Man måste
sålunda godta, att en skadeståndstalan i vissa fall skall kunna föras också
med anledning av avgöranden som inte har upphävts eller ändrats. Det innebär
bl. a., att lagakraftvunna avgöranden av underdomstolar och lägre
administrativa instanser kommer att kunna bli föremål för prövning i annan
ordning än reglerna om fullföljdsrätt och instansordning förutsätter. Det
skall inte bestridas, att detta kan ge upphov tUl vissa problem. Men dessa bör
i varje fall inte lösas genom att man direkt eUer indirekt inskränker själva
ersättningsrätten. I den mån man anser det nödvändigt att vidta åtgärder för
att undanröja tänkbara ölägenheter av ett sådant system, bör det i stället ske
genom att förfarandet för prövning av ersättningsanspråk ordnas på ett sätt som
kan anses förenligt med de grundsatser på vilka vår rättegångsordning och
administrativa besvärsprocess vilar. Frågan om behovet av särskilda åtgärder i
det hänseendet kommer jag att behandla i ett följande avsnitt (2.3.6.16.). Jag
vill emellertid redan här påpeka, att olägenheterna i praktiken inte torde bli
framträdande. Fall då ett avgörande ger upphov tiU vissa skadeverkningar utan
hinder av att det överklagas är visserUgen inte aUdeles ovanUga. I flertalet
fall inträder eUer ackumuleras emeUertid skadeverkningarna efter hand som tiden
går. Den passivitetsregel som jag föreslår utgör i sådana fall enligt min
uppfattning ett tilhäckUgt incitament för den enskilde att begagna rättsmedel.
Och i de situationer där ett avgörande av en lägre instans inte går att
överklaga kan i aUmänhet passivitetsregeln väntas leda tUl att den skadelidande
utnyttjar sina möjligheter tUl rättelse genom att använda särsldlt rättsmedel.
Jag vill också framhålla, att möjligheten för en skadelidande, som har underlåtit
att överklaga en dom eller ett beslut, att få ersättning för skada genom
beslutet på den grund att han har haft annan gUtig anledning till sin
underlåtenhet, är avsedd att tUlämpas med återhållsamhet. Ersättningsfall av
det slaget kommer därför att utgöra sällsjmta undantag från en klar huvudregel.
Om denna regel upprätthåUs med konsekvens och avsteg görs bara när speciella
förhållanden föreUgger, behöver man inte räkna med något större antal fall då
ersättningsanspråk med anledning av de lägre instansernas överklagbara
avgöranden kommer under sakUg prövning. Inte heller behöver man befara någon
sådan spekulation från medborgarnas sida i skadeståndsmöjUgheterna som tar sig
uttryck i att de avsiktligt underlåter att överklaga domar eller beslut som går
dem emot i hopp om att i stäUet bU kompenserade skadeståndsvägen.
2.3.6.8.
348 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Med den ståndpunkt som jag här har intagit kommer som
nämnt skadeståndsanspråk i princip att kunna riktas mot det allmänna också med
anledning av domar eller beslut, som över huvud taget inte kan överklagas. När
det gäller sådana avgöranden av en lägre instans som inte kan överklagas på
grund av särskilda bestämmelser för beslut av en viss typ, finns det ingen
anledning att reglera ersättningsfrågan på annat sätt än när det gäUer sådana
överklagbara beslut som medför skadeverkningar oberoende av om de angrips med
rättsmedel eller inte. En regel om att ett avgörande av en sådan instans inte
får överklagas är nämligen regelmässigt betingad av behovet att med hänsyn
till sakens särskilda beskaffenhet tUlgodose speciella motstående, aUmänna
eller enskilda intressen, men grundar sig däremot inte på en värdering som går
ut på att den enskilde i de aktuella faUen inte skulle vara förtjänt av de
rättssäkerhetsgarantier som fullföljdsrätten enligt den vanliga
instansordningen är avsedd att tillgodose.
Läget är i viss mån ett annat, när det gäUer avgöranden
som inte kan överklagas, därför att de har meddelats av det högsta judicieUa
eUer administrativa organet enligt den gäUande instansordningen. Här har det
fullfölj dsinstitut och den instansordning som det aUmänna av rättssäkerhetsskäl
stäUer till förfogande kunnat utnjrttjas fuUt ut. Behovet av en reserv-
möjUghet att vinna rättelse via skadeståndsreglerna kan allmänt sett sägas vara
ringa i dessa fall. Erfarenhetsmässigt hör det till undantagen, att det i dessa
instansers rättsskipande verksamhet begås fel av så aUvarUg beskaffenhet att
ett skadeståndsansvar för det allmänna enligt de regler som jag föreslår skulle
kunna komma i fråga. Också vissa andra skäl skuUe kunna motivera speciella
inskränkningar i skadeståndsansvaret i dessa faU. Det kan hävdas, att det med
hänsyn bl. a. till de högsta instansernas rättsska-pande verksamhet är särsldlt
angeläget att deras auktoritet och medborgarnas förtroende för dem
upprätthålls och att man därför bör vara återhållsam, när det gäller att
tiUåta angrepp på deras verksamhet som grundas på påståenden om fel eller
försummelse i denna.
För egen del anser jag dock inte, att dessa sjmpunkter
motiverar en genereU regel om att rätt tiU ersättning inte skaU föreUgga med
anledning av de högsta instansernas avgöranden eUer bestämmelser om att
särskilda förutsättningar för skadeståndsansvaret skaU gälla i dessa faU. Att
fel eller försummelse i de högsta instansernas verksamhet säUan förekommer,
ger anledning anta att man knappast behöver befara några ölägenheter av att en
skadeståndsrätt föreUgger, när misstag trots aUt någon enstaka gång begås. En
fristående skadeståndstalan blir dessutom inte så ofta aktueU ens i sådana
undantagsfall, eftersom den passivitetsregel som jag förordar i princip
förutsätter, att den skadelidande har utnyttjat möjligheten att begagna
särsldlt rättsmedel.
Vissa av dessa instanser, främst högsta domstolen och regeringsrätten
i fråga om Kungl. Maj :t i statsrådet hänvisar jag tiU
2.3.6.8.
Kungl. Maj.-ts propositiöh nr 5 år 1972 349
vad jag har anfört i föregående avsnitt (2.3.6.7.) intar
emellertid en sådan särställning, att det synes påkallat att införa specieUa
regler i fråga om deras avgöranden.
Kommittén
har visserUgen tänkt sig att några särskilda regler inte skaU gäUa för dessa
instansers avgöranden, men dess förslag förutsätter å andra sidan, att
skadeståndstalan skall kunna föras bara när ett sådant avgörande har upphävts
eller ändrats, dvs. när det har undanröjts efter begagnande av särsldlt
rättsmedel. I ett sådant fall skaU emeUertid enligt förslaget talan föras
inför riksrätt. Samtidigt utgår kommittén på goda grunder från att en sådan
ersättningstalan om den aUs är möjlig kan föras bara om åtal samtidigt äger
rum eUer skadeståndstalan i övrigt biträds av vederbörande åklagare, dvs. av
justitiekanslem eller justitieombudsman. Den praktiska innebörden av en sådan
reglering lär emellertid vara densamma som om man tar bort skadeståndsrätten.
Om man anser, att en rätt tiU ersättning bör finnas och också bör ha ett reellt
innehåll, måste man därför godta, att prövningen sker inför aUmän domstol. Det
är dock enligt min mening inte lämpligt att anförtro underrätter och hovrätter
denna prövning, i all sjrnnerhet inte när det gäller högsta domstolens
avgöranden. Det bör inte heller komma i fråga att högsta domstolens
möjligheter att pröva sina egna avgöranden vidgas utöver vad som följer av
bestämmelserna om resning och besvär över domviUa. Vad angår regeringsrättens
avgöranden är betänkligheterna mot en domstolsprövning kanske inte lika
allvarliga. Att behandla högsta domstolens och regeringsrättens avgöranden
enligt olika regler är å andra sidan av uppenbara skäl varken lämpligt eller
sakligt befogat. Det skulle dessutom te sig i viss mån inkonsekvent att ha en
skadeståndsrätt i fall då fel eller försummelse har förekommit vid
regeringsrättens prövning av ett överklagat administrativt beslut, samtidigt
som man inte erkänner en motsvarande rätt till ersättning, när fel har begåtts
vid prövningen hos Kungl. Maj:t i statsrådet av en administrativ myndighets
beslut.
Av nu anförda skäl bör skadeståndstalan enligt den nya
lagen med anledning av felaktigt avgörande av högsta domstolen eller
regeringsrätten i princip inte få föras. Det synes mig dock inte inge några
betänkligheter att en sådan talerätt finns i faU då ett sådant avgörande har
upphävts eller ändrats efter besvär över domviUa eUer ansökan om resning. Detta
överensstämmer f. ö. i sak med vad kommittén har föreslagit. Av skäl som jag
redan har angett bör emellertid prövningen av ett skadeståndsanspråk i dessa
fall inte ankomma på riksrätt. Det rör sig här om faU då högsta domstolen resp.
regeringsrätten redan i förväg har undanröjt avgörandet och kan därför
luiap-past resas några erinringar mot att skadeståndsmålet handläggs av allmän
domstol.
Ett undantag motsvarande det nu angivna bör göras också
för avgörande av försäkringsdomstolen, som i tredje och sista instans prövar
mål enligt socialförsäkringslagstiftningen.
2.3.6.8.
350 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Ett beslut av en underordnad instans kan som jag tidigare
har påpekat få ekonomiska verkningar för enskUd part oberoende av om han
fullföljer talan eller inte. Det lär emellertid vara en nödvändig konsekvens av
de regler om undantag från rätten att föra skadeståndstalan som jag har föreslagit
i fråga om beslut som Kungl, Maj :t meddelar som högsta administrativa
besvärsinstans och i fråga om avgöranden av högsta domstolen, regeringsrätten
eller försäkringsdomstolen, att någon rätt att föra talan om ersättning inte
heller skall föreUgga, när till grund för en sådan talan åberopas fel eller
försummelse vid ett beslut av lägre myndighet, mot vilket talan har fullföljts
utan att beslutet upphävts eller ändrats.
Det återstår slutligen att ta ställning till frågan, om
det av andra skäl än dem som sammanhänger med rättskraftsinstitutet eller hänsynen
till instansordningen kan vara påkallat att generellt eller för vissa slags
avgöranden göra rätten att föra skadeståndstalan med anledning av felaktigt
beslut av domstol eller administrativ myndighet beroende av att åtal för
ämbetsbrott äger rum eller att åklagaren biträder skadeståndstalan.
Kommittén har motiverat sitt förslag i denna del vilket
avser endast ersättningsanspråk med anledning av innehåUet i domstols eller
domares beslut med en erinran om den sedan gammalt rådande praxis, att en person,
som anser sig oriktigt behandlad av domstol, anmäler domaren för
justitiekanslem eller justitie (mUitie-) ombudsmannen och att denne, om han
finner anmälan vara befogad, i samband med att ansvarstalan för tjänstefel
väcks mot domaren yrkar åläggande för denne att betala skadestånd, om detta
inte har skett frivilligt. Det framgår inte helt klart av vilka skäl kommittén
har ansett det naturligt att i anslutning tiU denna praxis föreslå den nu
aktuella begränsningen av talerätten eUer att göra en sfidan begränsning bara i
fråga om domstolsavgöranden. Under alla förhåUanden är det tydligt, att det
anförda skälet med den bärkraft det kan ha kan åberopas också i fråga om
administrativa beslut eller andra förvaltningsakter, eftersom den beskrivna
praxis lär upprätthållas också vid åtal mot andra ämbetsmän än domare. Det är
också i konsekvens härmed som bl. a. vissa remissorgan har föreslagit, att
regeln utvidgas tUl att avse även administrativa beslut. I detta sammanhang
har man bl. a. pekat på föreskriften i 22 kap. 8 § RB av innebörd att talan om
enskUt anspråk på grund av ämbetsbrott av vissa högre ämbetsmän inte får väckas
av målsägande, om inte åtal för brottet äger rum eUer talan biträds av
vederbörande åklagare.
För egen del anser jag emeUertid en begränsning av detta
slag av rätten att föra skadeståndstalan mot det allmänna inte vara påkallad
eUer ens lämplig i fråga om vare sig domstolsavgöranden eUer administrativa
beslut. Den praxis som kommittén har hänvisat tUl kommer sannolikt åtminstone
med nuvarande regler om ämbetsansvar att leda tiU att i många fall en
ersättningstalan mot staten, när en sådan över huvud taget blir aktuell, förs
i samband med att åtal för ämbetsbrott äger rum, men denna praxis kan knappast
anföras som ett självständigt skäl för att göra talerät-
2.3.6.8.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 351
ten beroende av åklagarens ställningstagande. De farhågor
som bl. a. justitiekanslem har uttalat för att dé nya skadeståndsreglerna skaU
leda till ett stort antal obefogade rättegångar eUer till att
ersättningsanspråk mot det allmänna i stor omfattning skall förknippas med
nedsättande uttalanden om myndigheterna och deras befattningshavare tror jag är
överdrivna. Erfarenheterna från andra länder, där en skadeståndsrätt erkänns
utan sådana begränsningar som här ifrågasatts, har veterligt inte varit oroande
i det hänseendet. Den passivitetsregel som jag föreslår kommer dessutom med
all sannolikhet att utgöra en tiUräckligt effektiv spärr mot att antalet
uppenbart ogrundade anspråk skall bU besvärande. För övrigt kan vissa
principiella erinringar riktas mot justiliekanslerns ståndpunkt, I den mån man
anser det nödvändigt att begränsa medborgarnas rätt att fritt öva kritik mot
myndigheterna, bör det nämUgen enUgt min mening i första hand ske genom
generella inskränkningar i yttrandefrUieten, inte genom regler som beskär den
enskildes möjligheter att hävda privaträttsliga anspråk.
Det är visserligen riktigt att det i gällande rätt
alltjämt och sedan gammalt finns bestämmelser som gör rätten att väcka
ersättningstalan mot vissa högre ämbets- och tjänstemän på grund av ämbetsbrott
beroende av att åtal för brottet äger rum eller att talan biträds av åklagaren.
Bestämmelserna har väsentligen sin grund i behovet att skydda dessa befattningshavare
mot obefogade anspråk. Men även bortsett från att de ensldlda ämbets- och
tjänstemännen inte skyddas av någon passivitetsregel och därför, åtminstone
teoretiskt sett, oftare kan bli utsatta för ersättningskrav, är det tydligt att
ett motsvarande skyddsbehov inte alls framträder med samma styrka, när det är
fråga om ersättningsanspråk mot det allmänna. Det är från den enskUde
ämbetsmannens sjmpunkt en väsentiig skillnad meUan att själv stå som
svarandepart i en rättegång, där anklagelser för fel eller försummelse i
tjänsten kommer att riktas direkt mot honom själv, och att på sin höjd kallas
som vittne i ett mål där det allmänna är part, låt vara att prövningen även då
kommer att avse hans eget handlande. Inte heller kommittén sjmes f. ö. ha
funnit det nödvändigt att de enskUda ämbetsmännen bereds samma skydd mot att
bli indragna i en rättegång mot det aUmänna som de f. n. åtnjuter mot att
själva bli utsatta för ersättningsanspråk, eftersom enligt dess förslag
skadeståndstalan i åtskiUiga faU skall kunna väckas mot t. ex. staten med
anledning av fel eller försummelse av bl. a. domare, utan att åtal väcks eller
att talan biträds av åklagare.
En invändning som kan resas mot det aktuella förslaget
sammanhänger med justitiekanslerns och justitieombudsmännens verksamhet. Som
kommittén har påpekat är det ofta dessa åklagare som prövar åtalsfrågan när
det gäller ämbetsbrott. De utövar emellertid traditioneUt och i ganska vidsträckt
omfattning en diskrelionär prövning, huruvida åtal skall anställas i det
ensldlda faUet. Att under sådana förhåUanden göra den skadelidandes talerätt i
skadeståndsfrågan beroende av justitiekanslerns eUer justitieombudsmännens
ställningstagande kan inte vara tUlfredsstäUande. SärskUt
2.3.6.8.
352 Kungl. Maj-.ts proposition nr 5 år
1972
betänkligt är det att ge justitiekanslem ett inflytande på
rätten att föra skadeståndstalan. Eftersom det här i övervägande antalet faU
kommer att röra sig om anspråk mot staten, skuUe nämligen en sådan ordning i
själva verket innebära, att man tUlägger en företrädare för den ena parten i en
civilrättslig tvist en vetorätt i frågan, huruvida motpartens anspråk över
huvud taget skaU få underkastas rättslig prövning. En sådan ordning är enligt
min mening oförenlig med grundläggande principer för vår rättsordning. Det är
visserligen sant, att den skadelidande alltid har möjligheten att i stället
vända sig tiU justitieombudsmännen. Men en ordning, enligt vUken en fråga som
en gång har prövats av justitiekanslem skaU kunna vria skadeståndsreglerna bli
underkastad en förnyad prövning av justitieombudsmännen, bör i varje fall inte
främjas genom lagstiftningen.
Mot förslaget kan emeUertid också resas andra invändningar
av principiell natur. De överväganden som ligger tUl grund för reglerna om ämbetsbrott
och de synpunkter som motiverar ett civilrättsligt skadeståndsansvar för det
allmänna sammanfaller inte nödvändigtvis, över huvmd taget synes man böra hålla
isär de straffrättsliga och de skadeståndsrättsliga aspekterna på
mjmdighetsutövningen, sakligt såväl som rättstekniskt. Visserligen torde f, n,
förutsättningama för straffrättsligt ansvar för en felande tjänsteman i allt
väsentligt överensstämma med betingelserna för att det allmänna skall kunna
åläggas ersättningsskyldighet med anledning av hans förfarande enligt de
regler som jag föreslår. Men det är inte alltid fallet. Det är i det avseendet
tillräckligt att erinra om vad jag tidigare har sagt om ersättningsskyldighet
för det allmänna vid s. k. anonyma eUer kumulerade fel (avsnitt 2.3.6.4.).
I det här
sammanhanget måste man också beakta det förslag om en ganska långtgående
avkriminalisering av tjänstemännens fel i tjänsten som ambetsansvarskommittén
har lagt fram. Om detta förslag genomförs, skulle den nu diskuterade
bestämmelsen leda tUl att det allmännas skadeståndsansvar underkastas mycket
långtgående inskränkningar, som sakligt inte kan motiveras och som inte heUer
vare sig kommittén eller någon av remissinstanserna har ifrågasatt. Det lär
nämligen under alla förhåUanden vara uteslutet, att man skuUe göra talerätten
beroende av en åklagares ställningstagande också i fall då straffrättsligt
ansvar över huvmd taget inte kan komma i fråga. Det kan i anslutning härtUl
påpekas, att ambetsansvarskommittén inte ens har diskuterat möjligheten av att
för de fall, då efter genomförandet av dess förslag skada orsakas genom en
icke straffbar försummelse av en tjänsteman, den skadelidandes rätt att föra
ersättningstalan mot den felande skulle vara beroende av en åklagares
ställningstagande eller över huvud taget vara underkastad några inskränkningar.
Visserligen måste man vid utformningen av en lagstiftning
om det aUmännas skadeståndsansvar tiUs vidare utgå från det nuvarande
rättstillståndet. Men även om det är ovisst, i vad mån eller när en avkriminalisering
2.3.6.8.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 353
av tjänstemännens fel i tjänsten kommer till stånd, är det
uppenbarligen inte lämpUgt att utan tvingande sakskäl nu genomföra en ordning,
som med största sannolikhet måste radikalt förändras inom en nära framtid. Och
som framgår av vad jag har sagt i det föregående anser jag sådana skäl inte
föreligga att införa bestämmelser som gör rätten att föra skadeståndstalan mot
det allmänna beroende av åklagares medverkan.
Min slutsats av de överväganden som jag har gjort i det
föregående blir, att rätten tiU ersättning med anledning av felaktigt avgörande
av domstol (domare) eller felaktigt beslut av annat administrativt organ än
Kungl. Maj:t i statsrådet inte bör underkastas andra särskUda begränsningar än
som följer av en sådan allmän passivitetsregel som jag här har förordat eUer av
de speciella undantagsregler i fråga om beslut av vissa av de högsta instanserna
som jag har berört i det föregående. Till frågan om den närmare utformningen av
passivitetsregeln och av dessa undantagsbestämmelser skaU jag återkomma vid min
behandling av de ensldlda bestämmelsema (avsnitt 5.1,3,4.). Jag kommer i det
sammanhanget också att ta ställning till de speciella problem som
tillämpningen av passivitetsregeln för med sig vid vissa typer av beslut, bl.
a. sådana som kan föranleda kommunalbesvär.
I detta sammanhang vill jag ta upp en speciell fråga som
kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar endast kortfattat har
berört. Det gäUer kostnader som den skadelidande bar haft för att komma tUl sin
rätt, när han efter en motgång i lägre instans överklagar och får ett felaktigt
beslut ändrat tUl sin fördel. Processkostnader av denna typ kan ersättas av den
slutligen förlorande parten i tvistemål och mål om enskUt åtal samt i särskUda
fall i vanliga brottmål. I den administrativa processen får däremot den enskUde
normalt svara för sådana kostnader själv. Utredning pågår emellertid sedan år
1968 rörande frågorna om kostnaderna i förvaltningsförfarandet, om rättshjälp
i förvaltningsärenden och om offentligt biträde åt part i sådana ärenden,
vartUl kommer att hela frågan om en mer genomgripande reformering av
samhällets rättshjälp är under övervägande inom justitiedepartementet (prop.
1971:1 bil. 4 s. 52).
Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar har
ansett att när det gäller kostnader som den skadelidande har haft för att komma
tUl sin rätt det allmänna normalt får anses ha gjort nog genom att ge tUlfälle
tUl en omprövning och att krav på ersättning för sådana kostnader då bör kunna
ogUlas på grund av standardregeln, även om den underordnade instansen genom fel
eller försummelse vid beslutets meddelande har föranlett att ärendet måste
föras vidare. Kommittén tillägger att samma krav inte kan ställas på
underordnade mjmdigheter som på överinstanserna men att det givetvis kan
förekomma så undermåliga beslut av underordnad mjmdighet att ersättning bör
utgå även för kostnader för fullföljd. Uttalandet har föranlett
2.3.6.8.
23 Bihang tiU riksdagens protokoll 1972. 1 saml Nr 5
354 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
erinringar från endast en remissinstans, som förordar att
den skadelidande får rätt att kräva sådana kostnader i skadeståndsmålet.
För egen del kan jag inte ansluta mig till kommitténs uppfattning
i denna fråga. Det torde inte vara möjligt att med stöd av en sådan
standardregel som jag föreslår ogUla den skadelidandes ersättningskrav
beträffande en speciell post, om man anser det begångna felet i och för sig
vara av sådan art att ersättnhigsskyldighet föreligger för det allmänna. Också
i sak anser jag kommitténs inställning diskutabel. När ett felaktigt beslut
fattas av en mjmdighet och rättas tUl i högre instans, torde den skadelidandes
förlust i många, kanske de alha flesta fall huvudsakligen bestå i att han har
fått kännas vid utgifter med anledning av överklagandet. Även om det ofta rör
sig om små belopp, skulle det medföra en väsentlig försämring av det rättsskydd
som reformen sjrftar tUl om de skadelidande förvägras möjligheter att få
ersättning för dessa utgifter utom i speciella undantagsfall. Man kan
visserligen göra gällande, att frågan om ersättning för rättegångskostnader har
processrättsliga aspekter och bör lösas helt inom ramen för det regelsystem
som gäller ersättning för kostnader för rättshjälp. Varken från rättstekniska
eller sakliga sjmpunkter kan emellertid enligt min mening invändningar riktas
mot att ett skadeståndsansvar för det allmänna förekommer vid sidan av och som
en komplettering tUl lagregler om processkostnader. Dessutom bör det
understrykas att en ersättningsskyldighet enligt skadeståndsreglerna skuUe
komma i fråga bara i sådana fall då ansvarsgrundande fel har begåtts av en
mjmdighet.
Jag har därför kommit tUl slutsatsen att ersättning för
ren förmögenhetsskada enligt den nya lagstiftningen bör inbegripa också
kostnader som den skadelidande har haft för att komma tUl sin rätt. Härvid
uppkommer naturligtvis vissa problem om samordningen med övriga bestämmelser
om sådan kostnadsersättning, exempelvis när den skadelidande enligt RB:s regler
har varit berättigad till ersättning men underlåtit att framstäUa jrrkande
härom i den högre instansen eller när enskUd motpart som har ålagts att utge
ersättning i ett tvistemål visar sig vara insolvent. I den mån RB ger rätt tUl
gottgörelse av allmänna medel (jfr 31 kap. 2 och 10 §§ RB) bör det inte finnas
något hinder att den skadelidande i stället framställer motsvarande krav i ett
särskUt mål och grundar det på skadeståndslagen. Vad gäller det faUet att
kostnadsersättning skulle ha utgetts av enskild motpart vill jag framhålla att
motsvarande fråga kan uppkomma redan i dag, nämligen när ett oriktigt
domstolsavgörande har måst överklagas tUl högre instans och skadeståndstalan
riktas mot domare som har begått felet. Jag anser mig inte ha anledning att här
ta ställning tUl hur delta problem skall lösas. Någon ändring i hittUls
tillämpade principer på detta område avses under alla förhållanden inte.
Jag vill slutligen ta upp ännu en fråga av principieU
betydelse, som inte har berörts närmare vare sig av kommittén angående det
allmännas skade-
2.3.6.8.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 355
ståndsansvar eller av remissinstanserna. Med stöd av 5 §
lagen den 20 december 1946 (nr 804) om införande av nya rättegångsbalken och
av 10 kap. 26 § gamla rättegångsbalken (GRB) har förvaltningsmyndighet ansetts
i regel vara tUldelad uppgiften att slutgUtigt besluta i frågor angående bl. a.
»kronans varjehanda ingälder». Talan mot kronan om återfående av skatt eller
avgift avvisas i enlighet härmed av allmän domstol. Det har härvid inte
tUlmätts någon betydelse att käranden utan att anföra annan grund för sin
talan än att det administrativa beslutet varit i sak oriktigt åberopat t. ex.
skadeståndsskyldighet (se särskilt NJA 1950 s. 333 och 1952 s. 248).
Det synes
emellertid förhastat att av dessa avgöranden dra den slutsatsen att
behörighetsregeln i 10 kap. 26 § GRB lägger hinder i vägen också för en sådan
prejudiciell prövning av förvaltningsbeslut om skatter och avgifter e, d, som
ingår i prövning av en skadeståndstalan med anledning av oriktiga beslut. Som
grund för kravet åberopades i de nämnda rättsfallen endast att det
administrativa beslutet var objektivt oriktigt men inte att culpa förekommit
hos de tjänstemän som fattat beslutet. Högsta domstolens uttalande i domskälen
i rättsfallet NJA 1950 s. 333 att den förda talan inte kunde ges annan innebörd
än en talan om återfående av de erlagda skatte- eller avgiftsbeloppen bör ses
mot denna bakgrund. Det är ingalunda uteslutet att talan skulle ha upptagits
tUl prövning, om den i fråga om såväl de anförda grunderna som yrkandets
innehåll konstruerats som en ren skadeståndstalan, dvs. en talan om ersättning
för skada som tUlskyndats käranden genom culpöst förfarande av ämbets- eller
tjänsteman. Det är i varje faU svårt att tolka HD:s nyss återgivna uttalande på
annat sätt, än att utgången möjligen skulle ha blivit en annan i fråga om
behörighet för allmän domstol att gå in i saklig prövning av käromålet, om
detta haft annan innebörd än en ren restitutionstalan, och att det varit
åtminstone teoretiskt möjligt för honom att utforma sin talan på ett sådant
sätt. Det antagandet ligger nära till hands, att HD i första hand haft en
skadeståndstalan 1 tankarna.
När en allmän möjlighet nu införs att föra
skadeståndstalan mot det allmänna också i fråga om skador som vållas genom
administrativa beslut, anser jag mig mot denna bakgrund kunna förutsätta att
möjligheten att föra sådan talan vid allmän domstol kommer att utan särskUd
föreskrift därom gäUa också anspråk på ersättning för skador som vållas genom
administrativa beskattningsbeslut o. d. Det förhåUandet att det felaktiga
beslut varigenom skada har tillskyndats en enskUd person avser uttagande av
ett visst skattebelopp och att resultatet av en skadeståndstalan kan bli att
ett skadestånd döms ut som tUl sin storlek exakt motsvarar den uttagna
skatten, utgör i och för sig inte något skäl att inte tUlåta prövning av ett
sådant skadeståndsanspråk. Det är också svårt att påvisa några sakliga skäl
för att beslutsskador av detta slag, som kan bli mycket kännbara för den
enskUde, skulle vara undantagna från de nya skadeståndsreglernas tUlämpningsområde.
2.3.6.8.
356 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Vad jag nu har sagt har motsvarande gUtighet också i fråga
om skadeståndsanspråk som grundas på att understöd, bidrag eller andra
förmåner har undandragits någon genom fel eller försummelse vid avgörande av
ärende angående sådana förmåner.
Sammanfattningsvis innebär min ståndpunkt i denna fråga,
att samma regler bör gälla i fråga om rätt att föra talan om ersättning för
skada, som har våUats genom fel eller försummelse i samband med
beskattningsbeslut eller andra beslut angående avgifter, bidrag e. d., som när
det gäller skadeståndstalan på motsvarande grunder med anledning av
administrativa beslut i allmänhet, och att någon uttrycklig regel härom inte
är påkallad.
Det bör framhållas, att den praktiska betydelsen av
statens och kommunernas ersättningsskyldighet i de nu diskuterade fallen torde
bli mycket liten med hänsjm tUl de inskränkningar av det allmännas ansvar som
jag föreslår. Standardregeln och passivitetsregeln samt principen att talan mot
staten inte får föras med anledning av felaktigt beslut av regeringen eller
regeringsrätten torde tUlsammans medföra, att ersättningsskyldighet för sådana
beslutsskador som det här gäller kommer i fråga bara i säUsynta undantagsfall.
2.3.6.9. Verkan av den skadelidandes passivitet i andra
fall. I vissa situationer uppstår skada vid mjmdighetsutövning inte genom
överklagbara beslut utan som följd av besked, anmaningar, konkludenta åtgärder
eller handlande av annat slag. Kommittén anser det ibland kunna krävas av den
skadelidande i sådana fall, att han begär rättelse av åtgärden eller gör formlös
erinran mot den s. k. remonstration hos t. ex. myndigheten själv eller en
överordnad befattningshavare, om åtgärden har vidtagits av en underordnad
tjänsteman. Enligt kommittén kan det ibland krävas av den skadelidande att han
begär rättelse eller framställer erinran. Underlåtenhet i dessa avseenden bör
medföra att han i princip förlorar rätten att kräva ersättning för skada som
därigenom hade kunnat undvikas. Kommittén har utformat den tidigare omtalade
passivitetsregeln i sitt förslag så att den omfattar också faU av detta slag.
Under remissbehandlingen har det riktats viss kritik mot
att man på detta sätt skulle stäUa upp ett krav på remonstration som en
förutsättning för skadestånd. För min del anser jag invändningarna i viss mån
befogade. Som jag har utvecklat i det föregående är syftet med
passivitetsregeln framför allt att upprätthåUa principen att överprövning av
lägre instansers avgöranden i första hand skall ske efter fullföljd i vanlig
ordning, inte genom en skadeståndstalan mot det allmänna som skulle sätta
reglerna om instansordningen ur spel. Denna synpunkt blir emellertid aktuell
bara vid beslut som kan angripas genom rättsmedel. Vid myndighetsutövning av
annat slag kan inte en passivitetsregel fylla samma funktion. I sådana faU skulle
den dessutom ibland kunna leda tUl obiUiga resultat. Underlåten remonstration
kan inte sällan ses som uttryck för samarbetsvilja och tUlmötesgående, och
2.3.6.8.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 357
den bör då rimligen inte utan vidare medföra att den
skadelidande förverkar sin rätt tUl ersättning. HärtUl kommer att om
passivitetsregeln skall gälla vid sådana faktiska myndighetsåtgärder som här är
i fråga, stora svårigheter uppstår när det gäller att klart avgränsa dess
tUlämpningsområde, För den som berörs av en sådan åtgärd blir det vanskligt att
ta ställning tUl om han måste göra erinringar mot denna för att bevara sin rätt
tUl ersättning för den händelse åtgärden skulle medföra skada, eller om han
tills vidare kan finna sig i myndighetens handlande. Regeln skulle också vålla
praktiska svårigheter av skUda slag i rättstillämpningen.
Av dessa skäl har jag stannat för att passivitetsregeln
bör inskränkas tUl att gälla endast i fråga om sådana felaktiga
myndighetsbeslut som kan angripas med ordinärt eller särskUt rättsmedel. Detta
innebär emellertid inte att den enskilde förbehållslöst skulle kunna förhålla
sig passiv vid andra felaktiga mjmdighetsåtgärder som är ägnade ätt medföra
skada för honom. I vissa fall bör i stället allmänna principer om verkan av den
skadelidandes medvållande, framför allt grundsatsen om den skadelidandes
skyldighet att begränsa skadan, kunna leda till att det allmännas ansvar jämkas
eUer faller bort. Jag skall vid behandlingen av de enskUda bestämmelserna
återkomma till frågan hur dessa principer bör tillämpas i fall av detta slag
(avsnitt 5.1.5.6.).
2.3.6.10. Skada på omhändertagen egendom. 1 1899 års lag
om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada som förorsakats av
ämbets- eller tjänstemän m. fl. finns vissa bestämmelser om skyldighet för det
allmänna att ersätta skada som uppkommit genom att befattningshavare inom bl.
a. utsökningsväsendet har tiUgripit eUer förskringrat egendom som han fått om
hand i sin tjänst. Jag har tidigare redogjort mera utförligt för denna lagstiftning
(avsnitt 1.1.1.3., jfr 2.3.1.1.). De bestämmelser som finns i postverkets
kungörelse den 27 april 1966 angående postverkets ansvarighet för försändelser
och medel samt i järnvägstrafikstadgan den 13 maj 1966 angående bl. a. Statens järnvägars
befordringsansvar innefattar en reglering av rent kontraktsrättsligt
skadeståndsansvar och saknar intresse i detta sammanhang. I övrigt finns inte
några lagbestämmelser om det allmännas ansvarighet för skada på omhändertagen
egendom. I fråga om ansvaret för skada på gods i tullverkets vård har vissa
regler utbUdats i rättspraxis. Sålunda har tullverket i en serie rättsfall
ålagts att utge ersättning för förlust av eller skada på sådan egendom.
Ansvarigheten har grundats på culpa av tullverket eller tullpersonalen, men
bevisbördan är omkastad, så att det åligger tullverket att visa, att fel eUer
försummelse vid vården inte har förekommit. I praktiken torde detta innebära,
att domstolama analogiskt har tiUäm-pat de ansvarsregler som gäller i fråga om
enskilt förvar, s. k, deposition.
Som framgår av vad jag har sagt i det föregående har
riksdagen redan år 1949 hemställt om en översjm av 1899 års nyssnämnda lag.
Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar anser
det inte
2.3.6.10.
358 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
kunna vara föremål för tvekan att det allmänna
regelmässigt bör svara för egendom som i behörig ordning har omhändertagits av
dess organ och att ansvarigheten bör knyta an till vad som gäUer i fråga om
deposition i allmänhet. Kommittén har funnit det önskvärt att en allmän regel
av denna innebörd tas upp i lag. Dess lagförslag innehåller i enlighet härmed
en bestämmelse i ämnet (12 §). I fråga om stadgandets närmare innebörd hänvisar
jag tUl den föregående redogörelsen för kommittéförslaget (2.3.2.6.). Kommittén
föreslår i detta sammanhang också att 1899 års lag upphävs.
Under
remissbehandUngen har förslaget att reglerna om enskilt förvar skall tillämpas
i hithörande fall föranlett vissa erinringar. Det har hävdats, att en sådan
reglering inte i tiUräcklig grad medger, att hänsyn tas tiU de olika
förhållanden under vilka egendom kan tas om hand av det allmänna.
Generaltullstyrelsen har i detta sammanhang utförligt utvecklat sina synpunkter
på frågan om det allmännas ansvarighet i olika fall för skada på gods som
omhändertagits för tullbehandUng. Styrelsen förordar att 12 § i
kommittéförslaget ersätts med en bestämmelse av innebörd att skadeståndsansvar
enligt den föreslagna lagen skall inträda vid förlust av eller skada på egendom
som har tagits om hand på det allmännas vägnar, om det inte kan antas att
skadan eUer förlusten har orsakats av omständighet som inte kan tilhäknas det
alhnänna som fel eller försummelse. Ett par andra remissinstanser tiUstyrker
kommitténs förslag, såvitt gäUer skada på egendom som frivilligt har lämnats i
det allmännas vård, men förordar en regel om rent objektivt ansvar, när
omhändertagandet har skett tvångsvis. I övrigt har kommittéförslaget lämnats
utan erinran av remissinstanserna.
När någon
friviUigt överlämnar egendom i det allmännas vård, föreligger regelmässigt en
avtalssituation, och ansvarigheten regleras då av avtalsvillkoren som kan
framgå av författningsföreskrifter och de regler som i övrigt gäller för
kontraktstypen. Det rör sig här inte om utövning av offentlig mjmdighet från
det allmännas sida, och i enlighet med vad jag har sagt i det föregående
(avsnitt 2.3.6.3.) finns inte behov av några särregler för dessa fall.
I de fall då egendom tvångsvis tas om hand av företrädare
för det allmänna blir det däremot fråga om myndighetsutövming. Dessa fall är av
mycket skiftande karaktär. Frågan om det allmännas ansvarighet för skada pä
sådan egendom måste bedömas under hänsynstagande till de enskUda fallens
särart. Det kan inte vara föremål för tvekan, att det allmänna skall svara för
skada som orsakas genom fel eller försummelse vid vården. Detta följer
emellertid omedelbart av den huvudregel om skadeståndsansvar för det allmänna
med anledning av fel eller försummelse vid utövning av offentlig myndighet som
jag föreslår. Huruvida strängare ansvarsregler bör gälla på den grund att det
här är fråga om ett omhändertagande, kan knappast besvaras generellt och
entydigt för alla tänkbara situationer. När det gäUer enskUt förvar föreligger
fuU avtalsfrihet och de växlande behoven kan följaktligen tillgodoses på den
vägen. Men i varje fall de lägre mjmdigheterna lär
2.3.6.10.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 359
inom den offentliga myndighetsutövningens område inte med
bindande verkan kunna avtala om avvikelse från en sådan bestämmelse som det
här gäller, om de inte har stöd härför i annan lag eller författning.
Under dessa förhållanden anser jag det inte vara
tUlrådligt att i det här sammanhanget lagfästa en sådan allmän bestämmelse om
tUlämpning av reglema för enskUt förvar som kommittén har föreslagit. Jag vill
f. ö. eruira om, att någon sådan bestämmelse inte har tagits upp i vare sig den
nya norska lagen eller i de motsvarande danska och finska lagförslagen.
Min ståndpunkt i denna fråga innebär emellertid inte, att
jag i sak tar avstånd från vad kommittén har anfört. Även enligt min
uppfattnnig bör som huvudregel gälla, att det aUmänna i hithörande fall skall
bära samma presumtionsansvar som enskUd depositarie. Den principiella ståndpunkten
har domstolama också redan intagit, när det gäller det allmännas ansvar för
skada på gods som omhändertagits för tullbehandling. Mycket talar för att
detsamma skall gälla t. ex. i fråga om skada på egendom som har tagits i
beslag, som har omhändertagits av polisen i samband med brottsutredning eUer
som förvaras för de intagnas räkning på olika vårdanstalter för att nämna
endast ett fåtal exempel. Men det bör enligt min mening som hittiUs lämnas åt
rättstUlämpningen att med beaktande av de speciella förhållandena på olika
sektorer av den offentliga förvaltningen avgöra hur långt man bör sträcka
analogierna från rent privaträttsliga förhållanden. Jag anser det i och för sig
inte uteslutet, att det för speciella fall kan vara påkallat att skärpa det
allmännas ansvarighet i riktning mot ett rent objektivrt ansvar, men det blir
också här domstolarnas sak att svara för rättsbildningen. I den mån
utvecklingen gör det påkaUat att ingripa med lagstiftning, bör detta i varje
fall ske i form av speciallagstiftning för avgränsade områden, varvid hänsyn
kan tas tUl speciella förhållanden på varje särskilt område, inte genom en
generell reglering i en sådan lag av allmän karaktär som jag nu föreslår.
Kommitténs förslag att 1899 års lag om ersättnuig av
allmänna medel i vissa fall för skada som förorsakats av ämbets- eller
tjänstemän m. fl. skall upphävas kommer jag att ta ställning till i det
följande vid min behandling av frågan, vilka följdändringar i annan
lagstiftning som föranleds av den nya lagstiftningen (avsnitt 4.1.3.).
2.3.6.11. Skadeståndsansvaret mot egna arbetstagare.
Enligt nu gällande allmänna grundsatser om principalansvar svarar en
arbetsgivare som regel endast för vållande av arbetstagare som tUlhör hans
drifts- eller arbetsledning. Detta gäller både i förhåUande tUl utomstående
skadelidande och gentemot de egna arbetstagarna.
I anslutning tUl vad som sålunda f. n. gäller inom enskild
verksamhet har kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar föreslagit,
att en motsvarande begränsning av de offentiigrättsliga subjektens ansvarighet
gentemot egna arbetstagare skall gälla enligt en ny lagstiftning om skade-
2.3.6.11.
360 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
stånd i offentiig verksamhet. I 18 § av kommitténs
lagförslag föreskrivs som huvudregel, att lagens bestämmelser om rätt tUl
skadestånd är tUlämpUga också när någon vUken själv såsom anstäUd, värnpliktig
eller i övrigt är sysselsatt i den offentliga verksamheten därunder lider skada
(första punkten). Från denna huvudregel görs emellertid det undantaget att
skadeståndsansvar med anledning av fel eller försummelse inträder bara om
felet eUer försummelsen ligger överordnad, förman eUer någon därmed jämställd
till last (andra punkten).
Kommitténs förslag i denna del har rönt kritik från åtskiUiga
remissinstanser, av vilka flertalet har förordat, att undantagsbestämmelsen i
18 § andra punkten utgår. Jag saknar emellertid anledning att gå närmare in på
de argument för eUer emot en sädan bestämmelse som har förts fram. Utgångspunkten
för kommittéförslaget och för remissinstansernas bedömning av detta förändras
nämligen helt genom att det allmänna principalansvaret enligt vad jag föreslår
(avsnitt 2.2.4.3.) skall utvidgas att omfatta våUande av alla arbetstagare,
oavsett dessas stäUning och oberoende av om den skadelidande är en utomstående
person eller någon av den ansvarige arbetsgivarens egna arbetstagare. I och
med detta bortfaller den väsentliga motiveringen för kommitténs förslag om en
inskränkning av de offentiigrättsliga subjektens ansvarighet mot egna
arbetstagare. För egen del anser jag det inte heller på annan grund finnas skäl
att föreskriva några särskUda begränsningar i det hänseendet. Det är enligt
min mening inte heller nödvändigt att lagfästa någon uttrycklig regel om att ansvarighet
enligt de grundläggande regler om skadeståndsansvar för det allmänna som jag
föreslår blir tillämplig också i förhållande till dem som är anställda eller i
övrigt sysselsatta i den offentUga verksamheten.
En särskild bestämmelse i 18 § tredje punkten av
kommitténs lagförslag om inskränkningar i skadeståndsansvaret mot vissa
kategorier skadelidande har avseende endast på det skadeståndsansvar på rent
objektiv grund som enligt vissa regler i kommittéförslaget skuUe gälla i
särskUda fall. Eftersom dessa regler av skäl som jag har utvecklat i det
föregående (avsnitt 1.5.3.) inte får någon motsvarighet alls i den lagstiftning
som jag föreslår, saknar jag anledning att närmare beröra denna särbestämmelse
i kommitténs förslag.
2.3.6.12. Skada på utländskt intresse. Den svenska rättens
regler om skadestånd i utomobligatoriska förhållanden är i princip icke
diskriminerande. Rätten tUl ersättning är med andra ord i princip oberoende av
den skadeUdandes nationalitet eller hemvist. Detta gäUer undantagslöst i fråga
om de allmänna, lagfästa eller oskrivna skadeståndsreglerna. Också speciallagstiftningens
regler är i allmänhet icke-diskriminerande. Undantag gäller endast i vissa fall
på grund av föreskrifter i internationella konventioner som Sverige har tUlträtt.
Som exempel kan nämnas de på 1963 års Bryssel-
2.3.6.11.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 361
konvention om ersättning av statsmedel för atomskada
byggda bestämmelserna i 2931 §§ atomansvarighetslagen, vilka i viss
omfattning utesluter medborgare i annan stat än konventionsstat från rätten tiU
skadestånd.
Kommittén framhåUer, att reglerna om det allmännas
skadeståndsansvar är växlande i olika länder och att det ibland är osäkert om
reglerna tUlämpas på ett sätt som ger säkerhet för att skadestånd verkligen
utgår. Under hänvisning till bl. a. dessa förhållanden har kommittén ansett
sig böra överväga, i vad mån ömsesidighet i lagstiftningen bör krävas, för att
de nya svenska bestämmelserna om skadestånd i offentiig verksamhet skall gälla
i förhållande tUl utländska intressen. För personskadornas del har kommittén
med åberopande av bl. a. humanitära skäl avvisat tanken att göra lagens regler
diskriminatoriska. När det gäller egendomsskada har kommittén särsldlt
uppmärksammat förhållandena inom luftfarten och sjöfarten. Kommittén har funnit
det välgrundat, att det aUmännas ansvar för skada på utiändskt fartyg eller
luftfartyg eller på egendom ombord på sådant fartyg eller luftfartyg begränsas
tUl fall då svenska intressen åtnjuter motsvarande skydd i det utiändska
fartygets eUer luftfartygets hemland. Enligt kommittén bör dock en ovUlkorUg
regel av denna innebörd inte lagfästas. Däremot bör Kungl. Maj :t bemyndigas
att göra en tUlämpning av lagens ersättningsregler beträffande skada av ifrågavarande
slag beroende av att reciprocitet föreligger. Sedan förordnande har meddelats,
blir det domstolarnas sak att i de enskUda faUen ta ställning till om kravet på
ömsesidighet är uppfyUt. En fuUmaktsbestämmelse av angivet innehåll har tagits
upp i 21 § av kommitténs lagförslag. I övrigt har kommittén varken i fråga om
egendomsskada eller ren förmögenhetsskada funnit det påkallat att i
ersättningshänseende göra någon åtskUlnad mellan svenska och utländska
intressen.
Den föreslagna bestämmelsen har i allmänhet lämnats utan
erinran under remissbehandlingen. I ett jrttrande har föreslagits, att en
materiell regel i ämnet blir lagfäst. Vissa remissinstanser har framhållit de
särskUda problem som charter förhållandena inom sjö- och luftfarten samt
förekomsten av bekvämlighetsflagg kan ge upphov tiU vid tUlämpningen av en
reciprocitets-regel. Enligt ett remissorgan är kravet på ömsesidighet inte väl
förenligt med art. 13 i Europarådskonventionen om de mänskliga rättigheterna,
där det föreskrivs, att var och en, vars fri- eller rättigheter har kränkts,
skaU kunna föra talan med anledning därav inför inhemsk myndighet även i faU då
kränkningen har förövats av ämbetsman i tjänsten.
Man måste enligt min mening ha tungt vägande skäl för att
införa en reglering, som innebär att man avviker från de grundsatser om
icke-diskri-minering som hittills har gällt i svensk skadeståndsrätt och som
över huvud taget sedan länge har varit vägledande i vår civilrättsliga
lagstiftning och bestämmande för vår allmänna hållning i det internationella
lagstiftningssamarbetet. Jag anser emellertid inte, att kommittén har anfört
sådana skäl för sin ståndpunkt. Vår strävan bör vara att skillnader i de olika
ländemas
2.3.6.12.
362 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
lagstiftning så långt möjligt utjämnas. Diskriminatoriska
regler i nationell lag är dock knappast ägnade att befrämja en sådan
utveckling. Men även bortsett från de internationella aspekterna är det
tveksamt, om de särskUda förhållandena inom myndighetsutövningens område verkligen
motiverar en särreglering i fråga om det allmännas ansvarighet på det området
för skada på utländska intressen, vUken skulle sakna motsvarighet inom den
enskilda sektorn och inom sådan offentlig verksamhet som inte avser myndighetsutövning.
Under alla förhållanden ter det sig godtyckligt att begränsa en särreglering
till endast sådana utländska intressen som är förknippade med verksamhet på
samfärdselns område. Att mera generellt uppställa krav på ömsesidighet för att
ersättning skall utgå för skada på utländska intressen skulle å andra sidan
innebära ett alltför radikalt avsteg från hittiUs erkända principer i vår
skadeståndsrätt. Även om varken den av kommittén föreslagna bestämmelsen eller
en diskriminatorisk regel av mera allmän räckvidd kan anses stå i direkt strid
med den av en remissinstans åberopade art. 13 i Europarådskonventionen om de
mänskliga rättigheterna, är det tydUgt att en sådan reglering inte är väl
förenlig med det allmänna synsätt som bär upp konventionens föreskrifter.
Det kan också ifrågasättas, om den svenska sjö- och
luftfartens intressen skulle gagnas av en sådan reglering som den kommittén har
föreslagit. Man torde nämligen inte kunna vänta sig att länder, som f. n.
diskriminerar utländska fartyg eller luftfartyg i ersättningshänseende, skulle
föranledas att ändra sin hållning i förhåUande tiU Sverige, så länge ett
reciprocitetskrav upprätthålls i svensk rätt. Det bör i detta sammanhang också
påpekas, att frågan från statsfinansiella synpunkter inte torde få så stor
betydelse, om de regler i övrigt angående det allmännas skadeståndsansvar som
jag föreslår blir genomförda. De skadefall som det här rör sig om drabbar så
gott som undantagslöst och i varje faU när det är fråga om skador av ekonomiskt
mera betydande omfattning intressen som är skyddade av försäkring. Jag bar i
det föregående vid min behandling av frågan om det allmänna principal ansvaret
förordat en jämkningsregel, som innebär att principalansvar vid sakskada skall
kunna jämkas bl. a. om det med hänsyn till föreliggande försäkringar eller
försäkringsmöjligheter är skäligt att skadeståndet sätts ned (avsnitt
2.2.4.6.). Som jag kommer att utveckla i det följande (avsnitt 2.3.6.14.) bör
denna jämkningsregel vara tillämplig också när det gäller det allmännas ansvarighet
för skada genom felaktig mjmdighetsutövning. Det sagda betyder, att det
regelmässigt kommer att finnas möjligheter att med hjälp av jämkningsregeln
begränsa det allmännas skadeståndsansvar i de f aU som avses med den nu
aktuella bestämmelsen i kommitténs förslag, utan att någon åtskillnad behöver
göras mellan inhemska och utländska intressen.
Jag vill slutligen erinra om, att någon bestämmelse av
detta innehåU inte
2.3.6.12.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 363
finns i den nya norska lagen eller det finska lagförslaget
och inte heller lär tas upp i det danska lagförslaget.
På grund av vad jag nu har anfört har jag stannat för att
någon särskUd bestämmelse om inskränkningar i det allmännas ansvarighet för
skada på utländska intressen inte bör tas upp i den nya lagen.
2.3.6.13. Skada under krigs- eller
beredskapsförhållanden. EnUgt vad
kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar uttalar avser dess
förslag inte att ta ställning tUl i vad mån ersättning bör utgå under krigs-
eller andra utomordentUga förhållanden, t. ex. beredskapstUlstånd. Kom
mittén utgår från att de föreslagna reglerna blir tUlämpliga även då men att
förhållandena kan påkalla att inskränkningar i ersättningsrätten sker ge
nom lagstiftning.
Under remissbehandlingen har utlänningskommissionen
förordat en lagbestämmelse, som bemyndigar Kungl. Maj :t att under sådana
speciella förhållanden som här avses undanta utlänning från rätt tUl
ersättning enUgt lagen. För egen del vill jag emellertid ansluta mig till
kommitténs ståndpunkt. Det är inte möjligt att på förhand överblicka, vilka
särskUda regler på detta område som kan bli erforderliga under krigs- eller
beredskapstUlstånd. En särbestämmelse som tar sikte på en diskriminering av
utländska medborgare kan visa sig olämplig eller alltför långtgående men kan
också komma att framstå som otilhäcklig. Det bör ankomma på statsmakterna att
med beaktande av det faktiskt uppkomna läget avgöra om avvikelser från den nu
föreslagna lagstiftningen bör ske i en krissituation av detta slag och att då
tUlgodose föreliggande behov genom särsldld lagstiftning av undantagskaraktär.
2.3.6.14. Skadeståndets storlek. Som jag har framhåUit
i det föregående
utgår den svenska rättens regler om skadestånd utanför kontraktsförhållan
den från att full ersättning skaU utgå för en liden skada, såvida inte regler
na om jämkning på grund av den skadelidandes medvållande föranleder
annat. I frågan vad som är att hänföra tUl ersättningsgUl skada hänvisar jag
tUl min tidigare redogörelse för gällande skadeståndsregler (avsnitt 1.1.1.).
Grundsatsen om full ersättning tillämpas också i fall då enligt gällande rätt
skadestånd anses åvila det allmänna. I viss skadeståndsrättslig speciallag
stiftning som gäller för såväl enskilda personer som offentligrättsliga
subjekt finns särskilda föreskrifter om begränsning av skadeståndsansva
ret i form av allmänt hållna jämkningsregler eller bestämmelser om maxi
mering av ansvarigheten tUl vissa belopp. Flertalet bestämmelser av det
sistnämnda slaget grundar sig på internationella konventioner som Sverige
har tUlträtt, t. ex. på transportväsendets områden. Det bör slutligen påpekas,
att särskilda regler om beräkning av skadeersättning kan gälla, när det all-
2.3.6.14.
364 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972
manna genom speciaUagstiftning har ålagts ett
ersättningsansvar som går längre än vad som följer av allmänna
skadeståndsregler. Som exempel kan nämnas föreskrifterna i 1945 års lag om
ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl.
Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar erinrar
om bl. a. de möjligheter att begränsa skadeståndsansvarets ekonomiska
omfattning som den allmänna skadeståndsläran i Danmark och Norge inrymmer och
om de uttalanden angående behovet av en möjlighet att nedsätta skadestånd med
hänsjm tUl omständigheterna i det särskilda fallet som gjordes i 1950 års
förberedande utredning på skadeståndsrättens område (avsnitt 1.4.1.). I
anslutning härtiU har kommittén ansett det lämpligt att man försöker gardera
det allmänna mot aUtför långtgående följder av en huvudregel om skadeståndsskyldighet
med anledning av fel eller försummelse i den offentliga verksamheten. Man får
enligt kommittén inte förbise, att åtminstone staten är solvent även för de
största skadeståndsbelopp som man kan räkna med och att rätten till ersättning
därför kan komma att utnyttjas mer energiskt än annars. Det allmännas ansvar
enligt denna huvudregel kan ses som en garanti. Den offentliga verksamheten
bedrivs utan vinstsyfte och till allas bästa. Under dessa förhållanden är det
motiverat att anlägga mer försäkringsmässiga synpunkter än när det gäller
principalansvaret för enskUda arbetsgivare.
Kommitténs förslag innehåller i enlighet med dessa
överväganden vissa särskilda bestämmelser om skadeståndens beräkning, vilka
innebär inskränkningar i skadeståndsansvaret.
I fråga om personskada anser kommittén, att man över huvud
taget bör vara återhållsam när det gäller ersättning för förlorad eller
minskad arbetsförmåga. I avbidan på att denna fråga blir löst inom den allmänna
skadeståndsrätten bör enligt kommittén en särskUd bestämmelse i ämnet tas upp i
den nu aktuella lagstiftningen, bl.a. med hänsyn tUl att det är skattebetalarna
som slutligen skall betala de skadestånd som det allmänna har att utge. Men
även om man inskränker sig till att reglera frågan i förevarande lagstiftning,
är det enligt kommittén inte otänkbart att en regel i ämnet kan i praxis vinna
efterföljd inom den allmänna skadeståndsrätten. På grundval av sådana
sjmpunkter har kommittén föreslagit en bestämmelse av innebörd, att ersättning
för mistad inkomst med anledning av personskada inte får överstiga vad som med
hänsyn tiU den skadades utbUdning och arbetsförmåga samt övriga omständigheter
kan anses rimligt (13 § första stycket). Regeln i 6 kap. 3 § SL om ersättning
för psykiskt Udande bör enligt kommittén tiUämpas med största försiktighet, och
enligt kommitténs lagförslag skall ersättning för annat lidande än som avses i
6 kap. 2 § SL utgå endast om det föreligger synnerliga skäl därtiU (13 § andra
stycket).
Efter att ha erinrat om det huvudsakliga innehållet i 1958
års betänkande med förslag tUl ändrade regler om försäkringsgivares
regressrätt, vilket
2.3.6.14.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 365
jag har berört i det föregående (avsnitt 1.2.2,), påpekar
kommittén, att i den offentliga verksamheten kan uppkomma stora egendomsskador
som inte är täckta av försäkring, även i relativt alldagliga sammanhang. Det
allmännas risk bör enligt kommittén kunna begränsas på ett rimligt sätt i
vissa sådana fall. I förslaget tas därför upp en bestämmelse av innehåll, att
om beloppet av egendomsskada väsentligt överstiger vad som i allmänhet bör tas
i beräkning inom den ifrågavarande verksamheten, ersättningen kan sättas ned
tUl vad som med hänsjm tiU omständighetema finnes skäligt (14§).
När det gäller ren förmögenhetsskada är enligt kommittén
varsamhet påkallad. Den enskUde bör finna sig i vissa olägenheter av fel eUer
försummelser utan rätt tUl ersättning av det allmänna. Kommittén har ansett
det påkallat att söka uppnå en rimlig begränsning av skadeståndsansvaret i
fråga om förluster av detta slag. Lagförslaget innehåller därför i 15 § en
föreskrift om att ersättning för utebliven vinst med anledning av att någon
lider intrång i sin näringsverksamhet på annat sätt än genom en integritetskränkning
skall utgå bara i den mån det föreligger synnerliga skäl med hänsyn till
intrångets art och varaktighet samt övriga omständigheter.
Under remissbehandlingen har endast ett fåtal remissorgan,
bland dem Svea hovrätt, uttalat sin anslutning tUl kommitténs principiella
ståndpunkt i dessa frågor. ÅtskUliga instanser har kritiserat de föreslagna
reglerna. Det har framhållits bl. a. att särregler av detta slag tiU förmån för
det allmänna förutsätter att man kan påvisa väsentliga och genomgående
skUjaktigheter mellan hithörande skadefall och andra. Enligt många remissorgan
föreligger inte sådana skillnader. Enligt ett yttrande ligger det närmare tUl
hands att betrakta det allmännas skadeståndsansvar som ett av reparationsintresset
motiverat principalansvar än som ett slags försäkringsansvar. Synpunkten att
den enskUde ofta av tvång kommer i beröring med den offentliga verksamheten
framhålls i ett flertal jrttranden som ett skäl mot särskilda begränsningsregler.
Det påpekas också, att med den räckvidd reglerna skall ha enligt förslaget,
vissa skadeUdande får sin stäUning försämrad. SlutUgen har från några håll
hävdats, att frågan om lagstiftning angående beräkning av skadestånd bör
övervägas först i samband med en kodifiering av den aUmänna skadeståndsrätten.
Vid sidan av mer allmänna erinringar av detta slag har i
flera yttranden gjorts särskilda uttalanden om behovet eller lämpligheten av
begränsningsregler för de olika skadetyper som de föreslagna bestämmelserna
avser. Kritik har härvid riktats främst mot regeln om begränsning av
personskadeersättningar. Den särskilda bestämmelsen i fråga om sakskada har av
en remissinstans ansetts obehövUg med hänsyn till att allmänna
adekvanssyn-punkter torde leda tUl en tUlräcklig begränsning av
skadeståndsansvaret. Några remissinstanser betecknar regeln om inskränkning i
rätten tUl ersättning för utebliven vinst som orättvis eller alltför sträng
mot de skadelidan-
2.3.6.14.
366 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
de. I ett yttrande hävdas, att det i detta hänseende inte
finns några skäl att avvika från den allmänna skadeståndsrättens principer.
Om man genom lagstiftning inför ett ersättningsansvar, som
inte erkänns enligt gäUande rätt, framstår åtgärden som en reform i sjrfte att
stärka det ekonomiska skyddet mot skadefall. Man har då självfallet större
frihet i frå ga om utformningen av detaljerna i regelsystemet än när det
gäller att lagfästa ett skadeståndsansvar som redan erkänns enligt gäUande men
oskrivna rättsregler. I det förra fallet är det naturligt att lagstiftaren exempelvis
i fråga om ersättningamas storlek anpassar reglerna efter en mera långsiktig
målsättning för ett framtida reformarbete på den aUmänna skadeståndsrättens
område. I det senare fallet däremot bör man inte utan tungt vägande skäl göra
sådana avvikelser från allmänna skadeståndsregler som innebär att man
försämrar de skadelidandes ställning.
I fråga om förhåUandet mellan en ny lagstiftning om det
allmännas skadeståndsansvar och gällande rättsregler på området har kommittén
haft en annan principiell utgångspunkt än den jag har. Kommittén synes i fråga
om skador vid felaktig myndighetsutövming ha utgått från att det allmänna i
princip åtnjuter ansvarsfrihet även på integritetskränkningarnas område. Som
jag har utvecklat i det föregående (2.3.6.3.) hyser jag stor tvekan, om denna
utgångspunkt är riktig. För egen del har jag ansett mig snarast böra anta, att
det allmänna på detta område åtminstone numera i princip bär ersättningsansvar
enligt allmänna skadeståndsregler, även när det gäller skada uppkommen vid
mjmdighetsutövmhig. För min bedömning av kommitténs nu förevarande förslag
kommer denna olikhet i det grundläggande synsättet att spela en väsentlig roU.
Med min utgångspunkt är det nämligen inte naturligt att så som kommittén gör se
det allmännas skadeståndsan svar som en specieU form av garanti eller
försäkringsanordning, i varje fal) inte i fråga om person- eller sakskada. Men
det är framför allt sådana försäkrings- eller garantisynpunkter som enligt
kommittén motiverar de särskUda regler om skadeståndsberäkningen som föreslås.
Det framgår av vad jag har sagt vid min behandling av
frågan om de all männa riktlinjerna för det skadeståndsrättsliga reformarbetet
(avsnitt 1.5.2.1.), att jag inte står främmande för tanken att vissa
begränsningar av ersättningsbeloppen vid personskada införs genom lagstiftning.
Man bör emellertid se den frågan i ett vidare perspektiv. Sådana
begränsningsregler bör vara av generell karaktär och få gUtighet inom hela den
utomobligatoriska skadeståndsrätten. Frågan om ersättning för förlorad
arbetsinkomst och det är främst i det avseendet som det kan bli aktuellt att
införa särskilda begränsningar när det gäller personskada är emellertid f.n.
föremål för utredning inom den nu sittande skadeståndskommittén. Resultatet av
detta utredningsarbete bör inte föregripas. Jag är därför inte beredd att nu
förorda genereUa regler som begränsar rätten tUl ersättning för mistad inkomst
tiU följd av personskada.
2.3.6.14.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 367
I detta läge kan det enligt min mening inte komma i fråga
att man för avgränsade verksamhetsområden eller tUl förmån för endast vissa
ansvarssubjekt begränsar personskadeersättningarna, om man inte kan åberopa
mycket starka skäl. Än mindre bör det bli tal om att införa sådana
begränsningar på ett visst område med direkt sikte på att de skall analogiskt
tillämpas också på andra områden av skadeståndsrätten.
Under mycket speciella omständigheter kan
försäkringsmässiga hänsyn framtvinga en särreglering i detta hänseende. Så har
varit förhållandet t. ex. i fråga om ansvarigheten för atomskada. Några sådana
skäl kan emellertid inte åberopas när det gäller det allmännas ansvarighet för
skada genom oriktig mjmdighetsutövning. Att staten liksom åtskUliga större
kommuner är notoriskt solventa för även mycket stora skadeståndsbelopp utgör
inte heller ett godtagbart skäl för sådana begränsningsregler som kommittén har
förordat. Ser man saken från den enskilde skadelidandes synpunkt talar
solvenssjmpunkterna snarast i motsatt riktning. På samma sätt förhåller del sig
med argumentet att skadeståndet ytterst drabbar skattebetalarna. Att så sker
innebär ju nämligen att de ekonomiska bördorna slås ut på ett stort kollektiv
på samma sätt som vid försäkring och därigenom blir föga kännbara för ensldlda
subjekt.
Att införa en sådan speciell begränsningsregel som det här
gäller är också svårt att förena med det allmänna synsätt på
personskadeersättningsfrågorna som jag tidigare har gett uttryck åt. Med
utgångspunkt från att ersättningsbehovet i princip är oberoende av såväl
skadeorsaken i det enskilda fallet som arten av den verksamhet i vilken skadan
har uppkommit bör ett reformarbete inriktas på att utjämna bestående olikheter
i behandlingen av skUda typer av skadefall. Den regel som kommittén föreslår
skulle emellertid närmast framstå som uttryck för ett motsatt betraktelsesätt.
Redan enligt kommittéförslaget skulle regeln bU tUlämplig bara inom den tjrpiskl
offentligrättsliga verksamheten. Själv har jag också i det föregående deklarerat,
att det allmänna i den del av den offentliga verksamheten som inte avser
mjmdighetsutövning bör svara helt enligt allmänna skadeståndsregler. Så länge
en regel av förevarande slag inte får generell räckvidd måste alltså dess
tUlämpning inom den offentliga verksamheten begränsas tUl den del av denna som
avser mjmdighetsutövning. Men i och med att man i princip erkänner ett
skadeståndsansvar för det allmänna också på myndighetsutövningens område, ter
det sig från nyss anförda sjmpunkter svårt att motivera en åtskillnad i fråga
om skadeståndsansvarets omfattning på detta område och på sådana områden av den
offentliga verksamheten där denna närmast är att jämställa med enskild. En
konsekvens av en särregel för myndighetsutövningen skuUe t. ex. bli, att den
som drabbas av en skottskada genom att en miUtär post felaktigt brukar sitt
vapen får finna sig i att ersättningsbeloppet begränsas, under det att den som
drabbas av en Uknande skada av en förlupen kula från en militär skjutövning i
princip har rätt tiU fuU ersätt-
2.3.6.14.
368 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
ning. Sådana resultat av lagstiftningen är enligt min
mening inte godtagbara.
Av de skäl som jag nu har anfört kan jag inte biträda
kommitténs förslag om särskUda regler angående skadeståndets beräkning vid
personskada. Ersättningsbeloppen bör alltså bestämmas med tUlämpning av
allmänna regler. Inte heUer finner jag tUhäckliga skäl föreligga att på detta
speciella område inskränka möjligheten att få ersättning för icke-ekonomisk
skada dvs, sveda och värk o, d. samt psykiskt lidande i förhållande till
vad som gäUer enligt aUmänna skadeståndsregler. Beträffande sådant lidande som
avses i 6 kap. 3 § SL är det så mycket mindre anledning härtill som det ofta
kan sägas vara särsldlt kännbart att bli utsatt för ett övergrepp eller en
kränkning från en tjänstemans sida. Jag vill i detta sammanhang erinra om att
enligt mitt förslag de nya reglerna om principalansvar för arbetsgivare i
enskild verksamhet i princip skall bli tillämpliga också när en arbetstagare i
sin tjänst tUlfogar någon icke-ekonomisk skada under sådana förhåUanden att
ett ersättningsansvar över huvud taget kan komma i fråga, dvs. genom sådant brott
som anges i 6 kap. 3 § SL, t. ex. ärekränkning (avsnitt 2.2.4.5.). Det är med
andra ord här inte fråga om att ställa det allmänna i ett sämre läge än enskUda
arbetsgivare.
Vad jag nu har anfört i fråga om personskada har i
åtskiUiga stycken gUtighet också när det gäller sakskada. Även på
sakskadeområdet bör eidigt min mening regler om begränsning av
skadeståndsbeloppen vara av allmän räckvidd, om inte mycket speciella skäl
motiverar en särreglering tUl förmån för vissa ansvarssubjekt eUer för verksamhet
av visst slag. Några bärande skäl att på detta område behandla det allmänna
enligt andra regler än dem som gäller inom enskild verksamhet anser jag
emellertid inte föreligga. Jag kan därför inte förorda att i den nya
lagstiftningen, med avvikelse från allmänna skadeståndsregler, införs en
särbestämmelse i fråga om det allmännas ersättningsansvar vid sakskada.
Min avvisande hållning i det avseendet innebär emellertid
inte att jag tar avstånd från tanken att ansvarigheten vid sakskador begränsas.
Men jag vill förorda att ändamålet tUlgodoses på ett annat sätt och genom
regler som inte sätter vissa rättssubjekt eller visst slag av verksamhet i en
särställning.
Av skäl som jag har utvecklat ingående vid min behandling
av frågan om jämkning av principalansvaret i enskUd verksamhet (avsnitt
2.2.4.6.) har jag föreslagit, att sådant principalansvar skall kunna jämkas,
dels om skadeståndet skulle bli oskäligt betungande, men dels också om det med
hänsjm tUl föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter är skäligt
att ersättning för sakskada sätts ned. Det framgår av vad jag därvid har anfört,
att man vid skador på egendom bör kunna gå ganska långt i fråga om att begränsa
en arbetsgivares principalansvar, om en sakskada är eller normalt hade bort
vara täckt av objektsförsäkring. Å andra sidan bör nedsättning av skadeståndet
i princip inte ske i den mån skadan täcks eller hade bort vara täckt av
sedvanlig ansvarsförsäkring på arbetsgivarens sida. Jag
2.3.6.14.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 369
har därvid utgått från att självförsäkrare vid en
tillämpning av jämkningsregeln bör vara helt jämställda med dem som i
motsvarande situationer normalt tecknar ansvars- resp, objektsförsäkring.
Eftersom det i dagens samhälle knappast lär förekomma att egendom av mera
betydande värde inte är försäkrad eller inte kan försäkras, medför en sådan
jämkningsregel inom sitt tillämpningsområde, att det praktiskt taget alltid
kommer att finnas en möjlighet att sätta ned skadeståndsansvar enligt de nya
principalansvarsreglerna, när det är fråga om skada av mer betydande
omfattning.
Såvitt gäller den del av jämkningsregeln som tar sikte på
fall då skadeståndet blir oskäligt betungande, har frågan om dess tillämpning
inom den offentliga sektorn inte något större intresse, eftersom inte ens
mycket stora skadestånd annat än i rena undantagsfall, t, ex, när det gäller en
mindre kommun, kan sägas bli oskäligt betungande för de offentligrättsliga subjekten.
Av större betydelse är frågan, i vad mån det allmänna skall kunna få jämkning
av skadeståndsansvar på grund av föreliggande försäkringar eller
försäkringsmöjligheter.
I överensstämmelse med den principiella ståndpunkt som jag
har intagit och redogjort för tidigare (avsnitt 2.3.6.3.) blir denna
jämkningsregel utan inskränkningar tUlämplig inom sådan offentlig verksamhet
som inte avser myndighetsutövning. Men det kan ifrågasättas om inte regeln bör
bli gällande också på myndighetsutövningens område. Om man som jag har den utgångspunkten,
att det allmänna redan nu i vidsträckt omfattning, kanske undantagslöst, svarar
för person- och sakskada enligt allmänna skadeståndsregler också inom området
för offentlig myndighetsutövning, är det svårt att motivera varför man skulle
göra undantag för detta område, när man inför en i övrigt generell
jämkningsregel av detta slag. Det är visserligen sant, att reglerna om
skadeståndsansvar vid offentlig myndighetsutövning inte på samma sätt som
principalansvarsreglerna har sitt tiUämpningsområde strikt begränsat tUl fall
av ansvar för annans våUande. Man kan inte ge avvikande regler om fel eller
försummelse hos personer i organställning. Men detta är en funktion enbart av
den offentliga förvaltningens organisation och motiverar inte i och för sig
inskränkningar i jämknings-regelns tUlämplighet inom den offentliga sektorn.
Jag vill sålunda förorda, att man gör den berörda
jämkningsregeln tilllämplig också i fråga om skada genom offentlig
myndighetsutövming. Med en sådan ordning kommer man på grund av det moderna
försäkringsväsendets struktur och utbredning att i realiteten tillgodose de
ändamål som kommittén hade för ögonen, när den föreslog en särsldld regel om
begränsning av skadeståndet vid egendomsskada, I själva verket torde den jämkningsregel
som jag föreslår i vissa fall medge en tillämpning som i högre grad än
kommittéförslaget leder till en rättvis och rationeU fördelning av de
ekonomiska bördorna, bl, a, genom att den kan tillämpas oberoende av vad som är
beräkneligt inom den verksamhet där en skada har inträffat.
2.3.6.14.
24 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
370 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Detta får till en början betydelse i de praktiskt sett
kanske viktigaste fallen, nämligen vid skada på transportmedel, främst fartyg
och luftfartyg. När det exempelvis gäller trafikledningsverksamheten vid
flygplatserna som åtminstone till viss del lär innefatta utövning av
offentlig myndighet kan man knappast hävda att totalförlusten av ett flygplan
som störtar till följd av en försummelse från trafikledningens sida är
någonting som inte »i allmänhet bör tagas i beräkning inom verksamheten i
fråga». Den av kommittén föreslagna bestämmelsen skulle följaktligen knappast
kunna tillämpas i ett sådant fall. Men det är uppenbarUgen just i fall av den
arten som det kan finnas vägande skäl att låta förlusten till stor del stanna
på den skadelidande, dvs. bäras av den som har meddelat kaskoförsäkring. Å
andra sidan träffar regeln i kommittéförslaget vissa fall då jämkning knappast
är påkallad. Enligt denna regel kan skadeståndet sättas ned, så snart det överstiger
vad som normalt bör tas i beräkning inom den aktuella verksamheten. Det
betyder, att även ett jämförelsevis måttligt skadestånd kan jämkas, om det
nämligen rör sig om en verksamhet där sakskador i allmänhet inte alls eller i
endast blygsam skala inträffar men oturliga omständigheter i det enskilda
fallet har lett till en från den synpunkten men inte absolut sett
omfattande skada. Det föreligger dock knappast sakliga skäl att sätta ned
skadeståndet enbart på den grunden. EnUgt mitt förslag blir det i ett sådant
fall inte heUer utrymme för en jämkning, om inte skadans absoluta storlek i
förening med föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter föranleder
det.
I detta sammanhang bör särskilt uppmärksammas, vilka
konsekvenser det får att staten och vissa större kommuner uppträder som
självförsäkrare även när det gäUer ansvarsförsäkring. Som jag nyss nämnde skall
självförsäkrare i princip behandlas som om de hade tecknat försäkring. Det
betyder, att man i det särskilda fallet får undersöka, vilken tjrp av ansvarsförsäkring
som hade kunnat komina i fråga och vilka försäkringsbelopp som normalt
tillämpas vid sådan ansvarsförsäkring. Inom denna ram bör jämkning inte ske. En
undersökning av detta slag bereder knappast några svårigheter när det gäller
den del av den offentliga verksamheten som inte avser mjmdighetsutövning. Vissa
problem kan däremot uppkomma på mjmdighetsutövningens område, eftersom det här
rör sig om en verksamhet som saknar motsvarighet på den privata sektorn. Ofta
torde det dock vara möjligt att göra naturliga jämförelser med viss enskild
verksamhet. Men om det helt saknas hållpunkter för en sådan jämförelse, lär man
få falla tillbaka på vad som normalt gäller enUgt de aUmänna ansvarsförsäkringsvillkoren,
eller med andra ord villkoren vid s. k. företagsförsäkring. Jag skall vid min
behandling av de enskilda bestämmelserna beröra den här frågan ytterligare och
belysa problemet med några typexempel (avsnitt 5.1.3.6.).
Som jag nyss antydde saknar det i stort sett praktisk
betydelse, om jämk-
2.3.6.14.
Kungl.
Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 371
ning
av det allmännas skadeståndsansvar kan ske på grund av att skadeståndet skulle
bli oskäUgt betungande. Men när situationen i undantagsfall är sådan att frågan
kan bli aktuell, är det enligt min mening rimUgt att det allmänna behandlas på
samma sätt som enskilda rättssubjekt, vare sig skadan har uppkommit vid
myndighetsutövning eller i annan offentlig verksamhet.
Formellt blir regeln om
jämkning av betungande skadestånd tillämplig också vid personskada. Här lär
dock skadeståndet knappast någonsin gå upp till sådana belopp att det skulle
bli oskäligt betungande för ett offentligrättsligt subjekt att betala full
ersättning. En jämkning av hänsyn till föreliggande försäkringar och
försäkringsmöjligheter blir över huvud taget inte aktuell, I den delen hänvisar
jag till vad jag har anfört vid min tidigare behandling av jämkningsregeln
(avsnitt 2,2,4,6,).
Det återstår att ta
ställning till den viktiga frågan om behovet av en särskild regel om
skadeståndets storlek när det gäller ren förmögenhetsskada. Den regel om
jämkning av oskäligt betungande skadestånd som jag nyss har behandlat avses
visserligen kunna tillämpas också i fråga om sådan skada. Men regeln blir i den
delen i stort sett verkningslös på den offentliga sektorn. Om man anser det
nödvändigt att kunna begränsa det allmännas ansvarighet för ren
förmögenhetsskada, måste man därför finna någon annan lösning.
Sett
ur gällande rätts synvinkel är utgångspunkten här en annan än när det gäller
integritetskränkningar. Om man bortser från det fåtal fall då ersättning för
ren förmögenhetsskada i utomobligatoriska förhållanden kan åläggas med stöd av
särskUda lagbestämmelser t. ex. på immaterialrättens område inträder f. n.
ersättningsskyldighet för sådan skada i princip bara när skadan har orsakats
genom brott. Någon lagstiftning med syfte att ändra detta rättsläge är inte
aktuell. Som jag har sagt tidigare (avsnitt 2,1.4,3,) utgår jag från att de
grundsatser som f, n, anses gälla på området blir vägledande också i den
framtida rättstillämpningen.
I överensstämmelse med den
principiella ståndpunkt som jag har intagit i det föregående kommer dessa
grundsatser att bli tillämpliga inom den del av den offentliga verksamheten som
inte avser myndighetsutövning. På det området finns det ingen anledning att
införa speciella regler om skadeståndsberäkningen vid ren förmögenhetsskada,
vilka skuUe medföra att de offentligrättsliga rättssubjekten kommer att
privilegieras framför enskilda. Såtillvida torde min ståndpunkt i princip
överensstämma med den som kommittén har intagit, I sak innebär detta, att det
allmänna inom denna del av den offentliga verksamheten kommer att få utge full
ersättning, när ren förmögenhetsskada har vållats genom brott i tjänsten av
arbetstagare i det aUmännas tjänst. Detsamma gäller med aU sannolikhet, om en
sådan arbetstagare i sin tjänst har orsakat ren förmögenhetsskada genom att
överträda någon sådan bestämmelse i speciallagstiftning som är förbunden med
2.3.6.14.
372 Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år
1972
skadeståndssanktion, t. ex. om en tjänsteman i televerket
begår patentintrång.
På den offentliga myndighetsutövningens område däremot
kommer den lagstiftning som nu föreslås att innebära, att de offentligrättsliga
subjekten kan åläggas ansvar för ren förmögenhetsskada i vidsträckt omfattning
och i princip oberoende av om skadan har orsakats genom brott låt vara att
med de nuvarande straffrättsliga reglerna den skadevållande tjänstemannen i
åtskUliga fall kommer att kunna ådömas straffansvar. Det blh alltså här fråga
om en reglering, varigenom det allmänna åläggs ett ersättningsansvar för ren
förmögenhetsskada som går utöver vad som följer av aUmänna skadeståndsregler.
De offentligrättsliga subjekten försätts härigenom i en särställning i
förhållande till enskUda. Under sådana omständigheter inger det inte samma
principiella betänkligheter att föreskriva särskilda begränsningar i fråga om
ansvarighetens omfattning som när det gäller integritetskränkningar.
Flera
skäl talar för att sådana begränsningar är särsldlt påkaUade när det gäller ren
förmögenhetsskada. Skadornas omfattning är ofta mycket svår att beräkna på
förhand men kan i enskilda fall uppgå till avsevärda belopp. Den offentiiga
förvaltningen är i stor utsträckning inriktad just på en reglering av
medborgamas ekonomiska förhållanden. Inte säUan står stora ekonomiska
intressen på spel. Förluster för enskilda är ofta en typisk och omedelbar
följd av att ett fel begås i den judicieUa och administrativa beslutsverksamheten.
Konsekvenserna av att det allmänna åläggs en ovillkorlig skyldighet att utge
full ersättning för ren förmögenhetsskada genom felaktiga myndighetsavgöranden
skulle därför kunna bli mycket vittgående. I många hänseenden är situationen en
annan på integritetskränkningarnas område. Här finns större möjligheter att på
förhand göra en ekonomisk uppskattning av riskerna, en omständighet som bl. a.
återspeglas i att försäkringsgivarna anser sig kunna meddela i princip genereU
försäkring mot ansvarighet för person- och sakskada men bara undantagsvis mot
skadeståndsansvar för ren förmögenhetsskada. Att person- eller sakskada
inträffar till följd av fel eller försummelse i den offentliga verksamheten är
mera säUan en typisk eller nödvändig konsekvens av ett begånget misstag. Det är
ofta att uppfatta som en mer tillfällig och oturlig biverkan av en
myndighetsutövning, som primärt inte är inriktad på en reglering av ekonomiska
förhållanden utan tillgodoser andra ändamål. Integritetskränkningar av det
slaget torde därför också vara lättare att förebygga, i synnerhet som det lär
finnas en särsldlt stark obenägenhet hos människor att handla så att de
riskerar att tillfoga andra människor skada till person eller egendom. Det bör
vidare framhåUas, att sociala och humanitära hänsyn inte gör sig gällande vid
förmögenhetsförluster på samma sätt som vid personskador. Detsamma kan
visserligen sägas också om sakskador. Behovet att begränsa ansvarighetens omfattning
vid sakskada kan emellertid tillgodoses genom den tidigare be-
2.3.6.14.
Kungl Maj.-ts propositioii nr 5 år 1972 373
rörda jämkningsregeln. Den regeln kan däremot inte
användas för att sätta ned ersättning för ren förmögenhetsskada.
På nu anförda skäl ansluter jag mig till kommitténs
principiella ståndpunkt, att en särskild regel om begränsning av det allmännas
ansvarighet för ren förmögenhetsskada bör tas upp i den nya lagstiftningen.
Behovet av en sådan regel framträder emeUertid inte med nämnvärd styrka när det
gäller andra förluster än sådana som har samband med den skadelidandes
näringsverksamhet. När ett felaktigt myndighetsbeslut leder till intrång i rent
privatekonomiska förhållanden eller i icke-ekonomisk verksamhet, torde
förlusterna regelmässigt hålla sig inom jämförelsevis snäva gränser. Det blir
närmast fråga om att gottgöra utlägg som har blivit onyttiga och kostnader för
överklagande av beslutet. Endast någon gång aktualiseras ersättning för
värdeminskning eller utebliven vinst, t, ex. när beslutet har medfört hinder
för den skadelidande att sälja viss egendom. Som kommittén funnit bör därför en
särskild begränsningsregel gälla bara i fråga om skada till följd av intrång i
näringsverksamhet.
Som kommittén har framhåUit gör sig behovet av en sådan
regel gäUande framför allt i fråga om förluster i form av utebliven vinst.
Enligt min mening bör man dock gå något längre. I normala faU är det
visserUgen skäligt att en näringsidkare får full ersättning för utlägg och
kostnader, t. ex. i form av investeringar, arvoden o. d., som blir onyttiga
till följd av att han genom ett felaktigt avgörande av myndigheterna hindras
att bedriva sin verksamhet så som han planerat. Men det kan förekomma fall då
det är rimligt att också denna del av ersättningen sätts ned. Ett exempel är
när någon har planerat att anordna en offentlig tUlstäUning och för detta ändamål
investerat påfallande stora belopp i arvoden, lokalutgifter o, d. Särskilt när
man har anledning tro att ett sådant projekt inte skulle ha gått ihop ekonomiskt
kan det te sig stötande att låta det allmänna bära förlusten. Att driva
näringsverksamhet innebär alltid ett visst mått av risktagande, och när särskUt
stora risker har tagits är det inte rimligt att låta skattebetalarna bära dessa
risker enbart på den grund att någon oaktsamhet har förekommit i en verksamhet
som ytterst syftar tUl alla medborgares bästa. De möjligheter som en domstol
har att avvisa mycket långtgående anspråk med tUl-lämpning av grundsatser om
adekvat kausalitet och av regler om jämkning på grund av medvållande är
knappast tillräckliga. Hänvisar man domstolarna att i fall av den bär arten
träffa sina avgöranden med utgångspunkt enbart i de traditionella adekvans- och
medverkansreglerna, kan därför resultaten ibland bli otillfredsställande. Man
når en bättre ordning om man öppnar möjligheter för domstolarna att göra
uppskattningar enligt friare normer. Jag vill därför förorda, att den nu
aktuella bestämmelsen görs tilllämplig på ren förmögenhetsskada över huvud
taget utan annan begränsning än att skadan skall ha uppkommit tUl följd av
intrång i näringsverksamhet,
2.3.6.14.
374 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
I övrigt delar jag kommitténs principiella uppfattning,
att bestämmelsen inte bör utformas som en jämkningsregel utan som en regel om
ersättning på grundval av en skälighetsprövning. Det bör således ankomma på den
skadelidande att förebringa omständigheter som positivt talar för att han får
ersättning. En sådan konstruktion rimmar enligt min mening bäst med de
överväganden som föranleder att ersättningsansvaret för ren förmögenhetsskada
på myndighetsutövningens område över huvmd taget begränsas. Särsldlt med hänsyn
till att bestämmelsen utvidgas till att omfatta också andra ekonomiska
förluster än utebliven vinst anser jag det emeUertid inte befogat att inskränka
ersättningsrätten tUl fall där det föreligger »synnerliga» skäl. Skadestånd
bör utgå, om och i den mån det är skäligt.
Till frågan, vilka kriterier som skall vara bestämmande
vid skälighetsprövningen och hur olika omständigheter bör inverka, återkommer
jag vid min behandling av de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.3.5.).
2.3.6.15. Verkan av den skadelidandes medvållande.
Kommittén bar med hänsyn bl. a. tiU passivitetsregeln i 16 § i dess förslag
ansett det lämpligt att föreslå en allmän bestämmelse om betydelsen av den
skadelidandes medvållande (17 §). Bestämmelsen avviker från den allmänna
medvållanderegeln i 6 kap. 1 § andra punkten SL bara i redaktionellt hänseende
men har försetts med ett tillägg av innebörd att som medvåUande skall anses
också att den skadelidande har försummat att, när det har varit påkallat, på
lämpligt sätt övervaka åtgärd som har föranlett skadan. Jämkning av
skadeståndet kan enligt kommittén i sådana fall i viss utsträckning ske med
stöd av den aUmänna medvållanderegeln, men kommittén har funnit en uttryckUg
föreskrift lämpUg.
Få remissinstanser har särsldlt uttalat sig om förslaget i
denna del. Två remissorgan har emeUertid betecknat den föreslagna bestämmelsen
som obehövlig, eftersom den inte utsäger annat eller mera än som följer av allmänna
skadeståndsregler.
För egen del ansluter jag mig till dessa remissinstansers
ståndpunkt. I sak delar jag visserligen kommitténs uppfattning att
medvåUanderegeln i 6 kap. 1 § SL skall vara tiUämplig också inom den nu
aktuella lagstiftningens område. Lagtekniskt kan emellertid detta åstadkommas
utan någon särbestämmelse. Jag återkommer tUl den frågan i det följande
(avsnitt 3,3,). När det gäller verkan av den skadelidandes underlåtenhet att
övervaka åtgärd som har föranlett skadan kan jag inte finna, att speciella
förhållanden på myndighetsutövningens område påkallar några avvikelser från
allmänna grundsatser. Dessa torde nämligen här som på andra områden medge en
tillämpning av den allmänna medvållanderegeln som beaktar särpräglade
omständigheter i det enskilda fallet. Hit hör sådana av kommittén anmärkta
förhållanden som att den skadelidande genom författningsföreslcrif-ter har
ålagts att lämna handräckning, när offentlig kontroll utövas, eller
2.3.6.14.
Kungl Maj:ts proposition nr 3 år 1972 375
att skadan har uppkommit i samband med en åtgärd som sker
i den skadelidandes eget intresse.
Jag förordar således, att i den nya lagstiftningen inte
tas upp någon bestämmelse motsvarande 17 § i kommitténs förslag,
2.3.6.16. Förfarandet för prövning av skadeståndsanspråk.
1 den mån det allmänna f, n, bär ersättningsansvar enligt allmänna
skadeståndsregler kan talan om ersättning prövas av allmän domstol. Enligt
vissa författningar utgår ersättning av allmänna medel på annan grund.
Förfarandet för prövning av ersättningsanspråken är då ofta ordnat på annat
sätt, t, ex. som ett administrativt ansökningsförfarande. Domstolsprövning är i
sådana fall utesluten eller ifrågakommer endast som en subsidiär väg som den
enskilde kan anlita först sedan han uttömt möjligheterna att få ersättning
enligt det speciellt reglerade förfarandet.
I vissa främmande länder bl. a, Frankrike prövas
skadeståndstalan mot det allmänna enligt en särskild administrativ
processordning. Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar diskuterar
utförligt, om ersättningsanspråk enligt den nya lagstiftning om skadestånd i
offentlig verksamhet som kommittén föreslår böi, helt eller delvis efter sådana
utländska förebilder, i någon omfattning prövas i administrativ väg. Kommittén
begränsar emellertid sin diskussion till att avse ersättningskrav på grund av
felaktiga förvaltningsbeslut. I fråga om anspråk på ersättning för person-
eller sakskada som tillfogas genom direkta ingripanden eller i övrigt genom
fysiska medel t. ex. av en enskild polisman i samband med gripande utgår
kommittén från att prövningen skaU ske inför allmän domstol. Också när det
gäller skada genom felaktiga domstolsavgöranden skall enligt kommittén
skadeståndstalan prövas av aUmän domstol.
När det gäUer skadeståndsanspråk med anledning av
felaktiga förvaltningsbeslut kan enligt kommittén till förmån för en prövning
i administrativ ordning åberopas, att den administrativa processen är bUligare
än processen vid allmän domstol. Vidare är det bara förvaltningsdomstolarna
som har den ingående kännedom om förvaltningens organisation och arbetssätt som
krävs i många hithörande fall. Ett annat argument sammanhänger med vår
adnunistrativa besvärsprocess. Den enskilde har enligt rådande ordning ofta
möjlighet att överklaga ett förvaltningsbeslut till en högre administrativ
instans, som inte sällan har karaktär av förvaltningsdomstol. Om man tillägger
allmän domstol behörighet att i skadeståndsmål pröva riktigheten av
administrativa beslut, uppkommer risk för att en och samma sak blir föremål för
motstridiga avgöranden.
Kommittén vill emellertid inte tillägga dessa synpunkter
avgörande vikt. Mot den ifrågasatta ordningen talar enligt kommittén bl. a.
rättssäkerhetssynpunkter. Kommittén påpekar också, att åtskilliga frågor som
kommer
2.3.6.16.
376 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
upp i mål om det allmännas skadeståndsansvar kommer under
prövning också i vanliga skadeståndsmål, bl, a, i mål om skadeståndsansvar med
anledning av ämbetsbrott. Det föreligger alltså redan nu en risk för domstolsavgöranden
som strider mot administrativ praxis. Den s. k, passivitetsregeln i 16 §
kommittéförslaget minskar i själva verket risken för att en och samma fråga
kommer under prövning både i administrativ besvärsprocess och inför allmän
domstol. Att låta skadeståndsfrågan tas upp inom ramen för det administrativa
besvärsförfarandet skulle enligt kommittén medföra praktiska olägenheter av
flera slag. Kommittén anser därför att skadeståndstalan mot det allmänna bör
prövas av allmän domstol och i samma ordning som andra skadeståndsmål.
Kommittén är emellertid inte enhällig på denna punkt.
Såvitt angår överklagbara beslut av administrativ myndighet har ledamoten
Herlitz avgett en reservation. Han åberopar de olägenheter som är förbundna med
att en och samma rättsfråga prövas av olika myndigheter, främst risken för motstridiga
avgöranden, Herlitz förordar en ordning som innebär att ett beslut av förvaltningsdomstol,
i sista hand regeringsrätten, läggs till grund för prövning av
skadeståndsanspråk mot det allmänna. Enligt Herlitz kan detta ske antingen
genom att förvaltningsdomstolens beslut på ena eller andra sättet blir bindande
för allmän domstol eller genom att administrativ besvärsmyndighet får genereU
befogenhet att besluta om ersättning enligt kommittéförslagets regler, när den
finner att ett överklagat beslut har vållat skada. I det senare fallet skulle
dock den skadelidande ha rätt att föra talan vid allmän domstol med anledning
av vad den högsta instansen i besvärsprocessen har beslutat.
Flertalet av remissinstanserna har anslutit sig till
kommittémajoritetens ståndpunkt eller har lämnat dess förslag i denna del utan
erinran. Några remissorgan, bland dem justitiekanslem, har emellertid tagit upp
och ytterligare utvecklat Herlitz' invändningar mot förslaget. Det har därvid
uttalats betänkligheter mot att det via skadeståndsreglerna införs en domstolskontroll
över förvaltningen, och man har erinrat om att statsmakterna hittills har
ställt sig avvisande till reformer i denna riktning.
De ersättningsbestämmelser som jag nu föreslår vilar på
skadeståndsrättslig grund. Det betyder, att prövningen av ersättningsanspråk
skaU ske med tillämpning av allmänna skadeståndsregler, kompletterade av endast
ett fåtal särregler, som i olika hänseenden inskränker det aUmännas skadeståndsansvar.
Redan häri ligger ett starkt skäl att anförtro prövningen åt de allmänna
domstolarna, som i övrigt har oinskränkt behörighet att handlägga
skadeståndsmål. Om man helt eUer delvis överför prövningen av ersättningskrav
enligt denna lagstiftning på administrativa organ, riskerar man att en
oenhetUg praxis i skadeståndsrättsliga frågor utvecklar sig, allteftersom
prövningen sker i administrativ eller i judicieU ordning. En sådan utveckling
bör i möjligaste mån förhindras.
2.3.6.16.
Kungl Maj-.ts proposition nr 5 år 1972 377
Men också andra skäl talar emot en prövning i
administrativ ordning av ersättningskrav enligt den nya lagstiftningen. De
förslag i den riktningen som har förts fram har tagit sikte uteslutande på fall
då anspråk grundas på att ett förvaltningsbeslut har varit felaktigt. Det råder
sålunda enighet om att en skadeståndstalan i alla övriga fall bl. a. när kravet
föranleds av ett domstolsavgörande skall handläggas av allmän domstol, I fall
av sistnämnda slag lär någon annan ordning inte heller kunna komma i fråga. Det
betyder å andra sidan, att en och samma lagstiftning kommer att administreras
på olika sätt för olika grenar av den offentliga verksamheten. Detta är i och
för sig en olägenhet. Gränsdragningen blir dessutom godtycklig. Åtskilliga av
de ärenden som handläggs av domstol eller domare liknar i mångt och mycket
administrativa ärenden. Det gäller t, ex, vissa inskrivningsärenden. Men också
i många andra fall kommer frågor av likartad beskaffeiihet upp vid både
domstolar och administrativa mjmdigheter. Det är under sådana förhållanden
svårt att motivera varför ett ersättningsanspråk med anledning av ett felaktigt
beslut av en administrativ myndighet skall handläggas i annan ordning än ett
anspråk som grundas på ett felaktigt avgörande av domstol. Det blir också en
differentiering inom den administrativa förvaltningens område som knappast kan
sakligt försvaras. Om t. ex. chefen för en fångvårdsanstalt fattar ett
felaktigt beslut om kvarhållande på anstalten av en intern, skall dennes
ersättningsanspråk enligt de aktuella förslagen prövas i administrativ ordning.
Om däremot samma tjänsteman genom ett faktiskt ingripande fråntar en intern en
nödvändig medicin i tro att det är narkotika och internen tUl följd därav insjuknar,
skall enligt dessa förslag ersättningstalan prövas av allmän domstol.
Åtskilliga andra liknande exempel skulle kunna anföras.
Man övervinner knappast svårigheterna om man följer
förslaget att ersättningskrav med anledning av ett felaktigt administrativt
beslut visserligen i första hand skall prövas av de administrativa
besvärsinstanserna i samband med att beslutet överklagas men att den som inte
blir tillgodosedd på den vägen skaU kunna väcka talan vid domstol med
anledning av den högsta administrativa instansens beslut i ersättningsfrågan.
Det är nämligen svårt att se, hur man därigenom undgår de ölägenheter som är
förenade med att administrativa myndigheter och aUmänna domstolar kan komma
till motstridiga resultat vid prövningen av samma sak. Man måste nämligen räkna
med att det blir just i de tveksamma fallen som de administrativa instanserna
kommer att visa återhållsamhet i ersättningsfrågan och som den enskilde kan
förväntas utnyttja sin möjlighet att få en förnyad prövning av domstol.
Härtill kommer att en sådan ordning kan till-lämpas endast när det gäller
överklagbara beslut. Men de överväganden som har varit bestämmande för om ett
beslut skall kunna överklagas eller inte är inte nödvändigtvis desamma som bör
vara avgörande vid fastställande av ordningen för prövning av
ersättningsanspråk, när beslutet är
2.3.6.16.
378 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
felaktigt. Man står alltså också här inför en godtycklig
gränsdragning.
Ytterligare en olägenhet är förenad med en sådan
uppdelning av skadeståndsrättens prövning som de aktuella förslagen
förutsätter. Med nuvarande ämbetsansvarsregler får man räkna med att frågan om
ansvar för ämbetsbrott aktualiseras i åtskilliga av de fall som enligt den nya
lagstiftningen ger rätt till skadeersättning. I praktiken betyder detta att
frågan huruvida fel eller försummelse har förekommit kommer att prövas parallellt,
dels i administrativ ordning i samband med bedömningen av ersättningsanspråket,
dels inför domstol vid prövningen av åtalet och ett eventuellt enskilt anspråk
mot den tilltalade tjänstemannen. Här står man alltså inför en ny risk för
motstridiga avgöranden av administrativa och judicieUa organ, tillskapad genom
en ordning som direkt syftar till att eliminera denna risk. Härtill kommer, att
systemet omöjliggör en gemensam handläggning av samtliga frågor om
straffrättsUgt och skadeståndsrättsligt ansvar med anledning av ett och samma
beslut. Dessa olägenheter reduceras visserligen, om ämbetsbrotten
avkriminaliseras pä sätt som har föreslagits, men de försvinner inte helt.
Den under utredningsarbetet framförda tanken, att
ersättningsanspråk visserligen skall prövas av allmän domstol men att domstolen
därvid skall vara bunden av ett utlåtande av den högsta förvaltningsdomstolen
angående beslutets laglighet, kan jag inte heller biträda. En sådan ordning är
för det första inte väl förenlig med de grundläggande principerna för vår rättegångsordning.
Som kommittén påpekar förekommer det i svensk rätt bara undantagsvis, att
allmän domstol i dispositiva mål ålagts att inhämta jrttrande från annan
myndighet och att ställa sig den myndighetens besked till efterrättelse. Det
inger också betänkligheter att ålägga en förvaltningsdomstol att i annan
ordning än som är föreskriven för dess prövning av underordnade instansers
avgöranden göra bindande uttalanden angående dessa instansers beslut. Det
skisserade förfarandet är också opraktiskt och tungrott i de sannolikt talrika
fall då frågan om det åberopade beslutets laglighet är uppenbar för domstolen.
På grundval av dessa överväganden och med beaktande också
av de synpunkter i övrigt som kommitténs majoritet har uttalat i frågan har jag
kommit till slutsatsen att man inte har något annat val än att tillägga de
allmänna domstolarna exklusiv behörighet att pröva skadeståndsanspråk enligt
den nya lagen. I likhet med ett flertal remissorgan, bl. a. besvär
ssakkunniga, tror jag inte att olägenheterna av en sådan ordning blir
framträdande. Jag har redan tidigare (avsnitt 2.3.6.8.) utvecklat, att de fall
då det blir fråga om en prövning i skadeståndsmål av de lägre administrativa
instansernas beslut torde bli fåtaliga. I faU då ett sådant beslut redan har
prövats av någon av de högsta administrativa instanserna dvs. när det är
fråga om ett beslut, vars skadeverkningar inte helt har kunnat
2.3.6.16.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 379
undvikas genom ett överklagande lär man kunna utgå från
att de aUmänna domstolarna tar stor hänsyn till och regelmässigt följer den
slutliga bedömning som har gjorts i besvärsärendet. Om en prövning av beslutet
pågår i administrativ ordning, när skadeståndstalan väcks, kan man förvänta
att domstolen vUandeförklarar skadeståndsmålet i avbidan på att den
administrativa besvärsprocessen avslutas. Också i andra faU kan man räkna med
att den förvaltningsrättsliga praxis som de högsta administrativa instanserna
har utbildat kommer att vara vägledande vid de aUmänna domstolarnas bedömning
av de förvaltningsrättsliga frågoma. I mån av behov kan f. ö. domstolarna
inhämta jrttranden i sådana frågor av de administrativa myndigheter som sitter
inne med erfarenhet och sakkunskap. Som kommittén har påpekat förekommer redan
nu i viss omfattning en domstolskontroll över förvaltningen, främst genom
domstolarnas befattning med mål om ansvar och ersättningsskyldighet för
enskUda ämbets-och tjänstemän. Erfarenheterna härav ger anledning tro att
farhågorna för att administrativa myndigheter och allmänna domstolar skall
komma till motstridiga avgöranden är överdrivna. Det bör också betonas att
risken härför avsevärt reduceras genom att enUgt mitt förslag skadeståndstalan
med anledning av ett avgörande av Kungl. Maj:t i statsrådet eller av regeringsrätten
eller försäkringsdomstolen skall kunna föras endast om avgörandet har upphävts
eller ändrats.
I fråga om behörig domstol för prövning av mål om
skadeståndsskyldighet för det allmänna utgår kommittéförslaget från som
huvudregel, att skadeståndstalan skall väckas vid allmän underrätt. Undantag
görs emellertid i fråga om anspråk med anledning av domares eUer domstols
beslut. Enligt 8 § andra stycket kommittéförslaget skall i sådana faU skadeståndstalan
tas upp av den domstol som är eller varit behörig i fråga om åtal för
ämbetsbrott. Detta innebar vid den tid då kommittéförslaget lades fram att
talan med anledning av högsta domstolens eller regeringsrättens avgöranden
skulle väckas vid riksrätt, att talan om anspråk med anledning av
hovrättsavgöranden och avgöranden av vissa förvaltnings- och specialdomstolar
skulle väckas i högsta domstolen och att i de övriga faU som omfattas av 8 §
första stycket kommittéförslaget talan skulle väckas i hovrätt.
Meningarna har varit delade under remissbehandlingen.
Majoriteten av remissorganen har anslutit sig tiU kommitténs ståndpunkt. Röster
har emellertid höjts för att skadeståndstalan utan undantag skall väckas vid
allmän underrätt. Å andra sidan har vissa remissinstanser förordat att bestämmelsen
i 8 § andra stycket kommittéförslaget görs tillämplig också i fråga om
åtminstone vissa anspråk med anledning av felaktigt administrativt beslut.
2.3.6.16.
380 Kungl Maj.ts proposition nr 5 år
1972
För egen del anser jag den principiella utgångspunkten
böra vara att den normala instansordningen så långt möjligt skall lämnas
orubbad. Avsteg bör göras endast om speciella skäl påkaUar det.
Hänsjm till själva instansordningen påkallar tydligen inte
att man gör några sådana avsteg när det gäUer skadeståndskrav med anledning av
beslut av administrativ mjmdighet eller sådana judicieUa avgöranden av förvaltningsdomstol
eller specialdomstol som inte överprövas av allmän domstol. För sådana fall bör
därför som huvudregel gälla att skadeståndstalan skall väckas vid allmän
underrätt. Särskilda synpunkter gör sig dock gällande beträffande Kungl. Maj
:ts i statsrådet och regeringsrättens avgöranden samt beslut av justitiekanslem
eller riksåldagaren. Jag skall strax återkomma till dessa frågor.
Det uppkommer specieUa problem när det gäller
skadeståndskrav med anledning av sådana judicieUa avgöranden av allmän domstol
eUer specialdomstol som överprövats av hovrätt och högsta domstolen. Det är
inte överensstämmande med grunderna för instansordningen att en lägre instans
skall kunna pröva riktigheten av de högre instansernas avgöranden, om också
bara prejudiciellt. Reglerna i 2 kap. 2 § och 3 kap. 3 § RB om s. k. forum
privilegiatum för bl. a. domare vid de allmänna domstolarna och vissa specialdomstolar
får också ses som ett uttryck för denna tankegång. När det gäller
skadeståndsansprålc mot staten med anledning av dessa domstolars avgöranden
synes man därför i forumfrågan böra följa den ordning som enligt nämnda lagrum
gäller i fråga om ansvars- och skadeståndstalan mot de domare som har forum
privilegiatum.
Det är i och för sig naturligt att en skadeståndstalan mot
det allmänna med anledning av tjänstemans åtgärd eUer underlåtenhet i tjänsten
prövas i samma ordning som åtal för ämbetsbrott eller enskilt anspråk på grund
av sådant brott. Det blir också resultatet med den huvudregel om behörighet för
allmän underrätt som jag nyss angav, om man bortser från några specialfall som
jag strax skaU beröra. Men också processtekniska och processekonomiska skäl
talar för att samma instansregler gäUer för prövningen av ett ersättningskrav
mot staten med anledning av en tjänstemans fel eller försummelse och för
prövningen av ett mot tjänstemannen själv riktat skadeståndskrav. Väcks talan
mot både staten och den enskilde tjänstemannen bör möjligheter finnas att
handlägga målen gemensamt. Detta blir emellertid omöjligt om det gäller olika
regler beträffande instansordningen. Man löper då den risk för motstridiga
avgöranden rörande identiska frågor som det i och för sig råder full enighet om
att man bör så långt möjligt undgå.
Av sådana processuella skäl som jag nu har anfört anser
jag att den särskilda forumregel, som skall ges beträffande skadeståndsanspråk
med anledning av sådana judicieUa avgöranden som överprövas av allmän domstol,
bör helt och hållet anpassas till reglema om forum privilegiatum. Det innebär,
att forumregeln bUr tillämpUg också beträffande skadeståndstalan med
2.3.6.16.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 381
anledning av justitiekanslerns och riksåklagarens beslut,
fastän hänsynen till instansordningen i dessa fall inte i och för sig påkallar
någon avvikelse från huvudregeln om behörighet för allmän underrätt i fråga om
anspråk med anledning av administrativa beslut.
En sådan särskUd forumregel bör ges det innehållet att
skadeståndstalan mot staten med anledning av dom eller beslut av hovrätt,
allmän underrätt, expropriationsdomstol, vattendomstol eller krigsrätt skall
väckas vid den domstol som enUgt 2 kap. 2 § eller 3 kap, 3 § RB är behörig att
ta upp mål om ansvar eUer enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott av domare vid
den domstol som meddelat domen eller beslutet. Talan med anledning av beslut
eller åtgärd av tjänsteman som anges i nämnda lagrum i rättegångsbalken skall
väckas vid den domstol som är behörig att ta upp mål om ansvar eller enskilt
anspråk på grund av ämbetsbrott av sådan tjänsteman.
Särskilda överväganden i forumfrågan är påkallade när det
gäUer ersättningsanspråk med anledning av avgöranden av Kungl. Maj:t i statsrådet,
riksdagen, högsta domstolen eller regeringsrätten.
Enligt vad jag förut har utvecklat (avsnitt 2.3.6.8.)
skall visserligen anspråk med anledning av avgöranden av detta slag vara
tUlåtna endast i fall då avgörandet har upphävts eller ändrats. Det betyder
praktiskt sett att anspråk av detta slag över huvud taget kan bli aktuella
bara i mycket sällsynta undantagsfall. Lagstiftningen bör emeUertid innehålla
regler om förfarandet för prövningen också i sådana faU. På grund av de
särskUda grundlagsbestämmelserna om ordningen för att beivra ämbetsbrott av
justitieråd, regeringsråd eUer ledamot av statsrådet skulle emellertid en
tiUämpning av principen om samordning med reglerna om forum privilegiatum
medföra, att en skadeståndstalan mot staten i hithörande fall skall väckas vid
riksrätt. Av skäl som jag har anfört i det föregående (avsnitt 2.3.6.8.) kan en
sådan ordning inte godtas. Å andra sidan bör det i enUghet med vad jag
tidigare har sagt om hänsynen tiU instansordningen inte komma i fråga att underdomstolarna
prövar huruvida fel eUer försummelse har begåtts i högsta domstolens
verksamhet. Sådana hänsyn påkaUar visserUgen inte någon avvikelse från
huvudregeln om aUmän underrätts behörighet, när det gäUer ersättningsanspråk
med anledning av regeringsrättens, regeringens eller riksdagens avgöranden.
Det är dock naturligt att de högsta instanserna i detta sammanhang behandlas
enligt samma regler. Regeringsformens bestämmelser om åtalsprövning inför
riksrätt när det gäller ämbetsbrott av regeringsledamot eller regeringsråd kan
dessutom sägas vara uttryck för att frågor om fel eller försummelse i dessa
instansers verksamhet bör prövas i särskild ordning och i varje fall inte komma
under de lägsta domstolsinstansernas bedömande. Under dessa förhållanden står
knappast någon annan lösning tUl buds än att tillägga högsta domstolen
behörighet att pröva ersättningsanspråk med anledning av dess egna,
regeringsrättens, regeringens eller riksdagens avgöranden. En bestämmelse härom
bör tas upp i anslutning tUl
2.3.6.16.
382 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
den nyss angivna särskUda forumregeln.
Jag skall i slutet av förevarande avsnitt ta upp vissa
under remissbehand Ungen berörda frågor om vilket eller vilka organ som skaU
företräda det allmänna i skadeståndsmål enligt den nya lagstiftningen och
vilken under rätt som skall vara behörigt forum för skadeståndstalan mot det
aUmänna i fall då sådan talan enligt vad jag har sagt i det föregående skall
väckas vid allmän underrätt.
Helt oberoende av hur förfarandet för rättslig prövning av
skadeståndsanspråk mot det allmänna är ordnat är det angeläget att frivillig
skadereglering främjas. Det finns därför anledning att här något närmare
beröra de organisatoriska problem som sammanhänger med det allmännas
skaderegleringsverksamhet.
Kommittén har diskuterat hithörande problem, delvis i
anslutning tUl en av statens sakrevision redan år 1953 gjord framställning om
viss omorganisation av statens skadereglerande verksamhet. Med utgångspunkt i
en redogörelse för den ordning som vid tiden för kommitténs betänkande tillämpades
inom statsförvaltningen och för sakrevisionens framställning har kommittén lagt
fram vissa konkreta förslag till organisatoriska föränd ringar. I fråga om den
nu gällande ordningen för statens skadereglering hänvisar jag tUl min
redogörelse i det föregående (avsnitt 2.3.1.3.). Kommitténs eget förslag
innebär i huvudsak följande.
Kungl. Maj:ts och riksdagens befattning med
skaderegleringen bör upphöra. Den skadelidande bör i första hand inleda
förhandUngar med det ämbetsverk som enligt vad kommittén för olika fall
förordar skall pröva frågor om ersättning. Leder förhandlingarna inte tiU
uppgörelse, bör den skadelidande hänvisas att väcka talan vid domstol.
De affärsdrivande verken bör vart och ett inom sitt
verksamhetsområde handha ersättningsfrågorna. Generaltullstyrelsen bör
jämstäUas med de affärsdrivande verken. Ersättningsärenden inom försvaret bör
som hittills handläggas centralt av försvarets civilförvaltning.
Inom den civila statsförvaltningen i övrigt bör frågor om
ersättning för skada till fÖljd av motorfordonstrafik med undantag möjUgen
för vissa smärre skador sammanföras tUl statens vägverk. I övrigt bör
ersättningsfrågorna, vare sig det gäUer ersättning med anledning av felaktigt
beslut eller vad kommittén kaUar »faktisk skada», handläggas av det verk inom
vars område skadan har uppkommit. Verken bör bemyndigas att intill vissa beloppsgränser
betala ut skadestånd från omkostnadsanslag eller annat lämpligt anslag. Saknas
för ändamålet avsett anslag, bör uppgörelsen godkännas av statskontoret och
utbetalning ske från särsldlt anslag som stäUs till statskontorets förfogande.
I fråga om ersättning med anledning av domares tjänsteutövning bör dock en
annan ordning gälla. Förhandlingar om friviUig ska-
2.3.6.16.
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1972 383
dereglering bör i dessa fall föras av justitiekanslem och
ersättning utbetalas av statskontoret.
För samtliga fall gäller enligt kommitténs förslag att
vederbörande verks eller myndighets beslut om ersättning inte bör få
överklagas.
I fråga om kommunemas skaderegleringsverksamhet har
kommittén inte funnit anledning att föreslå särskilda föreskrifter, eftersom
denna verksamhet i regel synes bedrivas i tillfredsstäUande former.
Åtskilliga remissinstanser har understrukit betydelsen av
att frivilliga uppgörelser underlättas. Kommitténs förslag har i sina huvuddrag
tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Bl. a. statskontoret har emellertid
pekat på den ökning av arbetsbördan för resp. verk som den föreslagna ordningen
kan väntas medföra och anser ytterligare utredning påkallad. Statens
sakrevision betecknar systemet som omständligt och befarar att domstolsförfarande
skall tillgripas oftare än som skulle vara nödvändigt. Sveriges advokatsamfund
förordar att all skadereglering inom den statUga förvaltningen anförtros åt ett
enda organ med självständiga befogenheter. Justitiekanslem å sin sida föreslår,
att en särsldld nämnd inrättas för att pröva frågor om frivillig uppgörelse
inom den civila statsförvaltningen, utom såvitt angår trafikskador eller skador
på det miUtära området, där kommitténs förslag bör godtas. Enligt magistraten i
Malmö bör det övervägas att anförtro justitiekanslem uppgiften att vara
centralt skaderegleringsorgan för den civila statsförvaltningen och
domstolarna. Vad särsldlt gäller frågor om ersättning med anledning av
felaktiga förvaltningsbeslut anser statens sakrevision att anspråken bör prövas
av domstol tUl dess en så omfattande praxis har hunnit utbUdas, att man har
underlag för en prövning av frågan om det administrativa
skaderegleringsförfarandet.
Åtskilliga organisatoriska förändringar inom
statsförvaltningen har skett sedan statens sakrevision gjorde sin framstäUning
och kommittén presenterade sitt förslag. Förutsättningarna för dessa förslag
är därför inte i alla avseenden oförändrade. Jag anser det därför inte böra
komma i fråga att på grundval enbart av dessa förslag nu vidta några
genomgripande förändringar i den ordning som råder f. n. Om mer djupgående
reformer anses påkaUade, bör de föregås av ett förnyat utredningsarbete.
Den nya lagstiftningen innebär enligt min mening inte
materiellträttsliga reformer av sådan räckvidd att några vittgående anstalter i
fråga om ska-deregleringsverksamhetens organisation är omedelbart påkallade.
Det är önskvärt att en framtida utredning av hithörande frågor kan ske
förutsättningslöst. Det är också angeläget att man i utredningsarbetet kan dra
lärdom av någon tids erfarenheter av den nya lagstiftningens tillämpning. Den
principiella utgångspunkten för mina fortsatta överväganden är därför att man i
samband med att den nya lagstiftningen genomförs bör vidta endast sådana
organisatoriska åtgärder som å ena sidan är nödvändiga för att fri-
2.3.6.16.
384 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
villig skadereglering inte försvåras och å andra sidan
inte i onödan före* griper en framtida omorganisation.
Det sjmes mig lämpligt att också i detta sammanhang på
visst sätt an knyta till den distinktion mellan person- och sakskada, å ena,
samt ren förmögenhetsskada, å andra sidan, kring vilken mitt lagförslag delvis
är uppbyggt. På integritetskränkningarnas område bär staten redan idag skadeståndsansvar
enUgt allmänna skadeståndsregler inom en stor del av om inte hela den
offentUga verksamheten. Här förekommer alltså en omfattande skadereglering.
Jag vill inte bestrida att det kan finnas skäl att se över den nuvarande
organisationen i syfte att göra den både snabbare och mer effektiv. Men
bristerna i systemet är inte framträdande. Reformer bör därför kunna anstå till
dess tiden är mogen att ta upp frågan om formerna för statens
skaderegleringsverksamhet i hela dess vidd.
Även om man i likhet med mig antar att staten redan i dag
bär skadeståndsansvar enligt allmänna regler vid integritetskränkningar också
på myndighetsutövningens område, får man räkna med att frekvensen av ersättningsanspråk
ökar något i och med att ansvarighetsreglerna blir lagfästa. Det kan bli fråga
om ersättningskrav inom verksamhetsområden där sådana företeelser hittills har
varit okända och där man alltså saknar erfarenhet av skaderegleringsfrågor.
Men det kommer sannolikt mestadels att röra sig om vad kommittén har kallat
»faktisk skada», dvs. skada genom direkta ingripanden mot person eller egendom,
t. ex. inom poUs- och exekutionsväsendet, i kriminalvården osv. Det är här
vanligtvis fråga om åtgärder »på fältet» av lägre befattningshavare. För den
typen av skadefall finner jag den av kommittén föreslagna ordningen för
friviUig skadereglering utan vidare kunna godtas tills vidare. Det möter inga
betänkligheter att låta förhandlingar i ersättningsfrågan skötas av den
centrala förvaltningsmyndighet inom vars verksamhetsområde skadan har
uppkommit. Som besvärssakkunniga har framhållit uppkommer här inte frågan om
överklagande av något myndighetens beslut. Antingen leder förhandlingarna till
uppgörelse, som resulterar i ett avtal. Eller också strandar förhandlingarna,
men inte heller då föreligger något sådant beslut, eftersom vederbörande verk
eller myndighet i förhandUngarna uppträder uteslutande som företrädare för ena
parten i en civilrättsUg tvist.
Enligt den nya lagstiftningen blir staten ansvarig ocksä
för person- eUer sakskada som uppkommer genom felaktigt beslut av domare, domstol
eUer administrativ myndighet. I vilken omfattning ett sådant skadeståndsansvar
åvilar staten enligt gällande rätt är något ovisst men kan i detta sammanhang
lämnas därhän. Även om skador av detta slag kan antas vara ganska ovanliga,
måste man räkna med att ersättningsanspråk då och då framställs. Bedömningen
av sådana anspråk inrymmer emellertid på ett helt annat sätt än när det gäller
»faktisk skada» ställningstaganden i förvalt-
2.3.6.16.
Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 385
ningsrättsliga frågor, delvis av komplicerad beskaffenhet.
Det blir i allmänhet fråga om en prövning, huruvida fel eller försummelse har
begåtts av befattningshavare i chefsställning vid en viss mjmdighet, t. ex. en
länsstyrelse eller ett centralt ämbetsverk. I dessa avseenden skiljer sig
dessa skadefall avsevärt från dem jag nyss har behandlat. Däremot företer de
likheter med fall då det framställs krav på ersättning för förmögenhetsförlust
till följd av ett förment felaktigt avgörande av domstol (domare) eUer administrativ
myndighet. Dessa senare fall saknar aktuaUtet f. n. I den delen medför därför
den nya lagstiftningen, att frågan om formerna för den frivilliga
skaderegleringen måste övervägas särsldlt. Jag anser det med hänsyn till nyss
anmärkta förhållanden naturligt att man inriktar sig på en enhetlig
organisation av skaderegleringen vid s. k. beslutsskador, vare sig det är fråga
om person- eller sakskada eller om ren förmögenhetsskada.
De frågor
som kommer under prövning i samband med skaderegleringen på detta område är av
bäde skadeståndsrättslig och förvaltningsrättslig natur. Det är angeläget att
de som skall företräda staten besitter erforderlig kunskap och erfarenhet på
dessa områden. De centrala ämbetsverken har i allmänhet inte tillgång till
personal med sådana kvalifikationer. Det är å andra sidan av både
organisatoriska och ekonomiska skäl inte tänkbart att det vid vart och ett av
de verk inom vars ämbetsområde skadefall av det här slaget kan inträffa skall
uirättas särskilda tjänster för skaderegleringsuppgifterna. Det är f. ö. i hög
grad angeläget att man uppnår enhetlighet i bedömningen av de skiftande och
ibland sanno' likt svårbedömda rättsliga frågor som kommer upp. Detta talar mot
en decentraliserad organisation. Vidare kan det förväntas att allmänhetens
förtroende för förhandlingsorganisationen på den statUga sidan kommer att bero
inte bara av de enskilda förhandlarnas sakliga och formeUa kompetens utan också
av i vilken mån de uppfattas som oberoende och opartiska, ökat förtroende för förhandlingsorganen
lär i sin tur bidra tiU att de skadeUdande bara i undantagsfall väljer att
hänskjuta ersättningsfrågan tUl domstols prövning.
Alla
dessa omständigheter talar för att skaderegleringsverksamheten centraliseras
och förläggs till en myndighet som kan antas ha tUlgång tiU personal med
tillräckliga kvalifikationer och som åtnjuter allmänhetens förtroende.
Myndighetens nuvarande verksamhet bör också vara av sådan art att de aktuella
uppgifterna på ett naturligt sätt och utan stora organisatoriska förändringar
låter sig infoga i verksamheten med bibehållna arbetsformer.
Dessa
synpunkter tillgodoses enUgt min mening på bästa sätt, om
skade-regleringsverksamheten när det gäller »beslutsskador» anförtros justitiekanslem.
Dennes uppgift att övervaka verksamheten inom hela statsförvaltningen gör
honom väl skickad att ta ställning till de förvaltningsrätts-
2.3.6.16.
25 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
386 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
liga frågor som kommer under bedömande i samband med
skaderegleringen. Justitiekanslem har vidare ställning som kronans ombudsman
med uppgift att bevaka kronans ensldlda rätt. Det ligger helt i linje med den
verksamhet han utövar i denna egenskap att han anförtros ocksä de nu aktueUa uppgifterna.
Den personal justitiekanslem förfogar över är väl kvaUficerad för handläggning
av sådana ärenden. Redan nuvarande organisation och arbetsformer är flexibla
och kan utan svårighet anpassas efter bäde arten och omfattningen av de
skaderegleringsfrågor som aktualiseras. Justitiekanslem åtnjuter anseende för
objektivitet och oväld. Det finns aU anledning tro att han skaU mötas av
allmänhetens förtroende också i den förhandlingsverksamhet som det här gäller.
Det krävs givetvis inte några lagstiftningsåtgärder för
att genomföra den organisation för skaderegleringsverksamheten som jag här har
skisserat. Däremot påkallas vissa interna administrativa åtgärder.
F. n. har endast vissa ämbetsverk behörighet att ingå för
staten bindande överenskommelser i skadeståndsfrågor och detta endast i
begränsad omfattning. Den organisation som jag föreslår förutsätter emeUertid,
att ämbetsverken får genereUt bemjmdigande att inom en ganska vid beloppsram
avgöra de skaderegleringsfrågor som de enligt mitt förslag skall handlägga. När
det gäUer ersättningsbelopp som överstiger den åsyftade ramen, bör
ersättningsfrågan understäUas justitiekanslem.
Vad angår justitiekanslerns befattning med
skaderegleringen vid »beslutsskador» och med ersättningsfrågor som enUgt vad jag
nyss har sagt underställs honom av annan myndighet krävs inte några mer
ingripande åtgärder. Frågan i vad mån personalförstärkning blir nödvändig inom
justitiekanslerns kansli vid sidan av de möjUgheter som nu finns att anlita
tUlfällig arbetskraft (»extra föredragande») kan inte bedömas i detta sammanhang
utan får prövas när man vmnnit någon tids erfarenhet av verksamheten.
Justitiekanslem bör bemyndigas att träffa för staten
bindande uppgörelser i frågor om ersättning av staten enUgt den nya lagstiftningen.
Bemyndigandet bör av naturliga skäl inte avse obegränsade belopp. Beloppsramen
torde dock kunna göras ganska vid. I fråga om ersättningsbelopp som överstiger
vad som Ugger inom ramen för det bemyndigande som lämnas justitiekanslem bör
det ankomma pä Kungl. Maj :t att efter förslag av justitiekanslem avgöra om
uppgörelse skall träffas eller orii saken skall hänskjutas tiU domstol. När det
gäUer ersättningsbelopp av utomordentUg omfattning bör det åUgga Kungl. Maj :t
att begära riksdagens godkännande.
Det är inte nödvändigt att i det här sammanhanget ta
ställning till aUa de organisatoriska eller budgetära frågor som här
aktuaUseras. Det är min avsikt att i god tid före den nya lagstiftningens
ikraftträdande anmäla kon-
2.3.6.16.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 387
kreta förslag i dessa hänseenden. Därvid kommer jag även
att föreslå de författningsändringar som kan vara nödvändiga för att den
föreslagna organisationen skall kunna genomföras.
I fråga om kommunernas skadereglering delar jag kommitténs
uppfattning att några särskilda organisatoriska åtgärder inte är påkallade.
När det gäller skadestånd för person- eller sakskada bör således nuvarande
ordning tills vidare kunna tillämpas som hittills. Beträffande beslutsskador
fär det ankomma på de ensldlda kommunerna att vidta de åtgärder de kan finna
lämpliga. Det kan emellertid bli anledning att återkomma till dessa frågor
sedan man vunnit någon tids erfarenhet av lagstiftningen och i samband med att
ett utredningsarbete eventuellt sätts igång för den statliga verksamheten.
Med den ordning för skaderegleringsförfarandet som jag här
har skisserat kommer det inte att erbjuda några problem att avgöra vilken
myndighet som skall bevaka kronans talan i mål om skadestånd enligt den nya lagstiftningen.
Den uppgiften får givetvis ankomma på den mjmdighet som har eller skulle ha
företrätt staten vid förhandUngar i ersättningsfrågan. När det gäller s.k.
beslutsskador i den statliga förvaltningen blir det sålunda i första hand
justitiekanslem som bevakar kronans ratt i saken. Justitiekanslem bör dock
självfallet ha möjlighet att i det särskUda fallet delegera uppgiften till t.
ex. en central förvaltningsmjmdighet som har meddelat beslutet eller är
överordnad mjmdighet i förhållande tiU den beslutande myndigheten eller
befattningshavaren. I övriga skadefall, dvs. när det gäller person- eller
sakskada som har orsakats genom direkta ingripanden mot person eller egendom
och således inte genom ett domstolsavgörande eller ett egentligt förvallningsbeslut,
ankommer uppgiften normalt på det verk eUer den myndighet inom vars
förvaltningsområde skadan har uppkommit, om inte annat följer av de regler för
skadereglering som tUlämpas f.n.
När det gäller kommunerna torde hithörande frågor i
praktiken inte erbjuda några problem. Det naturUga torde vara att här som i
andra fall en kommun företräds av kommunstjrrelsen. En annan ordning kan dock
givetvis etableras genom beslut av kommunfullmäktige.
En remissinstans har ansett att särskilda regler om vilken
underrätt som skall vara behörig domstol är behövliga. Något sådant behov anser
jag dock inte föreUgga. Enligt 10 kap. 2 § RB skaU kronan i tvistemål i
allmänhet sökas där den myndighet som har att bevaka talan i målet har sitt
säte. Denna regel ger enUgt min mening en tillfredsställande lösning av
forumfrågan. När det gäUer beslutsskadorna bUr det som nämnts justitiekanslem
som skall bevaka kronans talan, och behörig domstol blir följaktligen
Stockholms tingsrätt. Detta torde böra gälla även när justitiekanslem i ett
enskilt fall
2.3.6.16.
388 Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972
uppdrar åt annan myndighet att föra kronans talan i målet,
oavsett om denna myndighet har sitt säte i Stockholm eller på annan ort. Med
den nuvarande lokaliseringen av flertalet verk och myndigheter tUl huvudstaden
kommer Stockholms tingsrätt att vara behörig domstol också i åtskilliga andra
skadeståndsmål. Flera undantag kan dock tänkas, bl. a. när statens talan skall
bevakas av länsstyrelse eller annan regional myndighet och när domstolens
behörighet grundas på reglerna i 10 kap. 8 § RB om forum delicti.
2.4. Arbetstagares skadeståndsansvar
2.4.1. Gällande ratti
2.4.1.1. Allmänna regler. Om man bortser från vissa
särskilda lagbestämmelser om jämkning av skadeståndsansvar för speciella
kategorier av arbetstagare vilka jag har nämnt i det föregående (avsiutt
1.1.1.1.) och kommer att beröra närmare i det följande gäller enligt svensk
rätt, att en arbetstagare bär fuUt skadeståndsansvar enUgt allmänna skadeståndsregler
för skador som han vållar i sin tjänst hos arbetsgivaren. Detta gäUer, oavsett
om skadan drabbar en arbetskamrat eller någon annan av arbetsgivarens
medhjälpare eller en utomstående tredje man. Det har inte heller någon
betydelse, huruvida arbetsgivaren själv är ansvarig för skadan enligt gällande
grundsatser om principalansvar eller särskilda regler om objektivt ansvar
(undantag gäller dock i fråga om s. k. atomskada på grund av de särskilda
bestämmelserna i atomansvarighetslagen om s. k. kanaU-sation, som befriar både
arbetstagare och andra från skadeståndsansvar enligt culparegeln). Det sagda
innebär också, att en arbetsgivare, som enligt grundsatserna om
principalansvar eller andra regler om objektivt ansvar har nödgats utge
ersättning för en skada, som någon av hans arbetstagare har vållat i tjänsten,
har full regressrätt mot den skadevållande (utom i fråga om atomskada, där
regressrätt föreligger bara om arbetstagaren bar orsakat skadan uppsåtligen).
Som jag tidigare har påpekat (avsnitt 2.1.1.4.), har denna grundsats kommit
till uttryck i ett flertal stadganden i den skadeståndsrättsliga
speciallagstiftningen. Den gäller också på det kontraktsrättsliga området, dvs.
när en arbetsgivare har utgett skadestånd till en avtalskontrahent på grund av
sin arbetstagares vållande i tjänsten. I konsekvens härmed har en skadevållande
arbetstagare, som själv har betalat ersättning tiU den skadelidande, inte någon
rätt att återkräva någon del av skadeståndet från sin arbetsgivare, även om
denne bär principalansvar eUer rent objektivt ansvar.
* En översikt av regler om arbetstagares skadeståndsansvar
i vissa utomnordiska rättssystem finns i »Skadestånd II», Bil. 4.
2.3.6.16.
Kungl Maj.ts propositiöh nr 5 år 1972 389
Principen att arbetstagaren här fullt skadeståndsansvar
gäller också i fråga om skada som han i tjänsten direkt vållar sin
arbetsgivare. I praktiken hävdas emellertid denna princip mera sällan fullt ut
av arbetsgivaren beträffande skadad eller förkommen materiel, felaktigt utförda
produkter etc.
Det bör för fuUständighetens skull även erinras om, att i
de fall då en skada av det slag som det här gäller omfattas av skadeförsäkring,
arbetstagarens personliga skadeståndsansvar sällan aktuaUseras. Som jag tidigare
har påpekat (avsnitt 1.1.2.1.) täcker en arbetsgivares ansvarsförsäkring
regelmässigt också hans arbetstagares skadeståndsansvar mot tredje man med
anledning av vållande i tjänsten. Och när ersättning för egendomsskada utgår
ur en objektsförsäkring på den skadelidandes sida, utövar försäkringsgivaren
regressrätt mot en skadevållande arbetstagare eller annan enskild person
bara i undantagsfall, främst när vållandet är av särsldlt grav beskaffenhet
och preventiva skäl anses tala för att skadevällarens personliga ansvarighet
görs gällande.
Frågan om arbetstagares ansvar för ren förmögenhetsskada
kräver några särskilda kommentarer. Detta ansvar följer i första hand vad som
gäller enligt 6 kap. 1 § SL om sådan skada. Ersättningsskyldighet mot tredje
man ifrågakommer således i princip endast vid brottslig gärning. Ansvar för ren
förmögenhetsskada kan i enlighet härmed åläggas arbetstagare i offentlig tjänst
redan vid icke uppsåtliga förfaranden, nämligen i de fall tjänstefel
föreligger. Arbetstagares ansvar för ren förmögenhetsskada som drabbar
arbetsgivaren är däremot, med hänsyn tUl tjänsteavtalsförhållandet, inte
begränsat till sådana fall där arbetstagaren gjort sig skyldig till brott. Det
är i svensk rätt oklart om också ett kontraktsförhållande mellan arbetsgivaren
och en skadelidande tredje man medför att den nämnda begränsningen sätts ur
spel. Slutligen bör påpekas att ansvar för ren förmögenhetsskada kan åvila en
arbetstagare enligt speciallagstiftning, t. ex. vid intrång i immaterialrätt.
2.4.1.2. Särskilda jämkningsregler. Bestämmelser om
jämkning av arbetstagares skadeståndsansvar finns framför allt i den
skadeståndsrättsliga speciallagstiftningen på kommunikationsväsendets område
samt i lagstiftningen på arbetsrättens och associationsrättens områden.
Skadestånd som fartygsbefälhavare eller 1 o t s är skyldig
att utge för skada, som han har vållat genom fel eller försummelse i fartygets
tjänst, kan enligt 67 § sjölagen nedsättas efter vad som prövas skäligt med
hänsyn till beskaffenheten av felet eller försummelsen, skadans storlek eller
omständigheterna i övrigt. För besättningsman på fartyg finns en motsvarande
bestämmelse i 50 § andra stycket sjömanslagen, där det emellertid talas om
felets eller försummelsens »lindriga» beskaffenhet. Rättspraxis ger få exempel
på tillämpning av dessa jämkningsregler. I rätts-
2.4.1.2.
390 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
fallet NJA 1947 s. 478 där ersättningsanspråk mot
befälhavaren på en motorskonert grundades på åsidosättande av sjövägsreglerna
sattes skadeståndet ned från ca 73 000 kr tUl 36 800 kr. I rättsfaUet NJA 1959
s. 209 riktade en försäkringsgivare regressanspråk mot överstjrrmannen på ett
handelsfartyg med anledning av att denne i egenskap av vaklhavande befälhavare
hade vållat fartygets grundstötning. Skadan uppgick till drygt 560 000 kr.
Högsta domstolen fann, att styrmannen hade vållat skadan genom grov
vårdslöshet, men satte ned skadeståndet till 100 000 kr.
I 10 kap. 3 § luftfartslagen föreskrivs, att den som genom
fel eller försummelse under förrättande av tjänst på luftfartyg vållar skada i
följd av luftfart kan få sitt skadestånd nedsatt på samma grunder som anges i
67 § sjölagen. Bestämmelsen gäller också beträffande den som inom
markorganisationen eller i övrigt annorstädes än ombord på luftfartyg förrättar
tjänst, varav trafiksäkerheten inom luftfarten är beroende. Några avgöranden,
som ger auktoritativ vägledning i fråga om bestämmelsernas tillämpning,
föreligger inte.
Frågan om jämkning av ansvaret för krigsman, som under
utförande av befäl eller såsom förare på krigsmaktens fartyg eller luftfartyg
är ansvarig för fartygets säkerhet, regleras av 7 § 1948 års lag angående
införande av lagen om ändring i strafflagen m. m., resp. lagen den 7 mars 1929
(nr 28) om befrielse i visst fall för befälhavare eller förare å luftfartyg,
hörande till krigsmakten, från skyldighet att gälda skadestånd. Befälhavaren
eller föraren är befriad från skyldighet att ersätta skada, som han vållar i
tjänsten, om han inte förskyller svårare straff för sin förseelse än disciplinstraff
eller böter. Det föreligger inte något avgörande i praxis, som belyser
tillämpningen av dessa jämkningsregler.
I Kungl. förordningen den 3 maj 1946 (nr 175) med vissa
bestämmelser rörande skadeståndsskyldigheten för förare av motordrivet fordon,
som tillhör eller nyttjas av staten, finns bestämmelser om jämkning av
skadeståndsansvaret för sådan fordonsförare. De syftar till att i fråga om
statens regressrätt mot förare av statsägda motorfordon och vissa andra av
staten njrttjade fordon vilka inte är underkastade trafikförsäkringsplikt
försätta föraren i ungefärligen samma förmåns-stäUning, som förare av
försäkringspliktigt fordon intar (jfr avsnitt 1.1.2.2.).
I den arbetsrättsliga lagstiftningen finns vissa regler,
som sjrftar till att begränsa arbetstagares skadeståndsansvar. Arbetare är
enligt 8 § lagen den 22 juni 1928 (nr 253) om kollektivavtal skyldig att utge
ersättning för skada som uppkommer genom att han åsidosätter sina förpliktelser
enligt kollektivavtal eller enligt nämnda lag. Om det med hänsyn till hans
ringa skuld, den skadelidandes förhållande i avseende på tvistens uppkomst, skadans
storlek eller omständigheterna i övrigt finnes skäligt, kan skadeståndet
nedsättas. Fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet kan också
2.4.1.2.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 391
äga rum. Skadeståndet får inte i något fall sättas högre
än 200 kr. För stats- och kommunalanställda tjänstemän finns motsvarande
skadeståndsbestämmelser i 16 § första stycket statstjänstemannalagen den 3
juni 1965 (nr 274), resp. 4 § första stycket kommunaltjänstemannalagen den 3
juni 1965 (nr 275).
119 §
1944 års hembiträdeslag finns bestämmelser om jämkning av skadeståndsansvaret
för hembiträden, som är i stort sett likalydande med nyssnämnda föreskrifter i
kollektivavtalslagen, men det finns ingen motsvarighet till den s. k.
200-kronorsregeln. I huvudsak överensstämmande reglering har tagits in i 20 §
tredje stycket lagen den 17 december 1970 (nr 943) om arbetstid m.m. i husUgt
arbete, som från den 1 juli 1971 ersätter hembiträdeslagen.
Skadestånd,
som arbetstagare kan ådra sig enUgt lagen den 11 september 1936 (nr 506) om
förenings- och förhandUngsrätt med anledning av åtgärd, som enligt lagen
innefattar kränkning av föreningsrätt, kan enUgt 23 § andra stycket nämnda lag
nedsättas, om det finnes skäligt med hänsjm till den skadevåUandes ringa skuld,
den skadeUdandes förhållande i avseende på tvisten, skadans storlek i
jämförelse med den skadevållandes tiUgångar eller till omständighetema i
övrigt. FuU befrielse från skadeståndsskyldighet kan äga rum också i dessa
fall.
En med sistnämnda lagrum Ukalydande bestämmelse finns i 42
§ andra stycket arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1) i fråga om den
skadeståndsskyldighet som enligt denna lag kan uppkomma för bl. a.
arbetstagare, vilken hindrar skyddsombud att fullgöra sina uppgifter.
I den associationsrättsUga lagstiftningen finns
bestämmelser om jämkning av ersättningsskyldighet för bl.a. arbetstagare
tillhörande en juridisk persons organ och vissa andra befattningshavare hos
en juridisk person. Bestämmelser av denna natur finns i 211 § lagen den 14
september 1944 (nr 705) om aktiebolag (aktiebolagslagen), 108 § lagen den 1
juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar (föreningslagen), 180 § lagen den
31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse (banklagen), 93 § lagen den 3 juni 1955
(nr 416) om sparbanker (sparbankslagen) och 323 § lagen den 17 juni 1948 (nr
433) om försäkringsrörelse (försäkringsrörelselagen). Reglerna har avseende pä
bl.a. verkställande direktör i aktiebolag och revisor i de olika slag av
juridiska personer som här har nämnts. De övriga kategorier befattningshavare
som avses (stjrrelseledamöter, likvidatorer, sysslomän, gode män och huvudmän
för sparbank m. fl.) torde regelmässigt inte vara att anse som arbetstagare.
Bestämmelserna innebär, att om befattningshavare som här avses har vållat skada
i sin befattning, hans skadeståndsansvar kan jämkas, om han har visat endast
ringa vårdslöshet, som inte innefattar brottsUg handling, och det med hänsyn
också till skadans storlek och omständigheterna i övrigt finnes skäligt.
2.4.1.2.
392 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
En motsvarande jämkningsbestämmelse finns i 18 kap. 19 §
AFL för det fall att bl. a, direktör eller revisor i allmän försäkringskassa
har uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskjmdat kassan eller tredje man skada.
Nedsättning av skadestånd enligt detta lagrum kan emellertid i princip ske även
när förfarandet innefattar brottslig handling.
2.4.2.1958 års förslag
Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar utgick
från, att en ämbets- eller tjänsteman i förhållande till aUmänheten i princip
är skyldig att ersätta skada som han vållar genom handling eller underlåtenhet
i tjänsten. Kommittén ser det som ett önskemål, att det ges möjligheter att
lindra tjänstemannens skadeståndsansvar. Skyldighet att utge fullt skadestånd
även vid ringa fel eller försummelse kan enUgt kommittén drabba tjänstemannen
hårt. Detsamma anser kommittén gäUa i fråga om tjänstemannens skyldighet att
återgälda ersättning som det allmänna kan ha betalat med anledning av hans
vållande i tjänsten.
Om det allmännas skadeståndsansvar mot tredje man vidgas,
blir det enligt kommittén möjligt att genomföra en lättnad för tjänstemännen genom
att låta deras personliga skadeståndsansvar jämkas eller bortfalla, utan att
utomstående intressen träds för när. Ett sådant system anser kommittén stämma
väl med utvecklingen på andra områden.
Kommittén anser, att preventionssjmpunkter inte kan
tillmätas avgörande betydelse i detta sammanhang. Det straffrättsliga ansvaret
för fel och försummelser kvarstår i stor utsträckning, kompletterat av
disciplinärt ansvar. Enligt kommittén spelar sådana faktorer i förening med de
minskade utsikterna till befordran större roll för preventionen än risken att
få betala skadestånd. Kommittén påpekar också, att risken för den enskilde
tjänstemannen att slutligen få vidkännas ett skadestånd inte bortfaller genom
att en jämkningsmöjlighet införs.
Man kan enligt kommittén med visst fog göra gällande, att
skyldighet för enskild tjänsteman att till obegränsat belopp ersätta skada, som
han vållar i tjänsten, kan verka hämmande på handlingskraften i den offentliga
verksamheten, över huvud taget bör den som arbetar ät annan inte rimligen
drabbas av alltför hårda påföljder med anledning av sådana fel eller
försummelser som inte helt kan undgås i verksamheten.
Kommittén har på dessa skäl stannat för, att det personUga
skadeståndsansvaret för ämbets- och tjänstemän skall kunna jämkas efter vad
som finnes skäligt med hänsyn till felets eller försummelsens lindriga beskaffenhet,
skadans storlek eller omständigheterna i övrigt (19 § första punkten i
kommitténs förslag). Inom denna ram kan preventionssjmpunkterna enligt
kommittén tillgodoses i tiUbörlig utsträckning. Jämkningsregeln skaU enligt
förslaget kunna tillämpas också beträffande regresskrav frän det all-
2.4.L2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 393
manna mot tjänstemannen för vad det aUmänna har betalat i
skadestånd till tredje man Uksom beträffande ersättning för skada som
tjänstemannen har direkt tillfogat det allmänna (19 § andra punkten i
förslaget).
Flertalet av kommitténs ledamöter har ansett att jämkning
skall vara möjlig även när det allmänna inte bär skadeståndsansvar enligt de bestämmelser
om skadeståndsskyldighet för staten och kommunerna som kommittén föreslår.
Kommittén nämner ett flertal exempel på sådana situationer, bl. a. att en
offentlig funktionär har gjort sig skyldig till ett fel, utan att kravet på
tillbörlig standard i den offentliga verksamheten har åsidosatts, att skada har
uppstått under lotsning och att oriktigt beslut har vållat sådant intrång i
förvärvsverksamhet som enUgt 15 § i kommittéförslaget inte ersätts. Om man
betraktar det allmännas skadeståndsansvar väsentligen som en form av garanti
eller försäkring mot de anställdas fel och låter befrielsen från personligt
skadeståndsansvar för den anställde inträda som en konsekvens av detta
försäkringsmässiga skydd, kan det visserligen enUgt kommittén förefalla mindre
följdriktigt att tillåta jämkning också i fall då denna garanti eller
försäkring inte gäller. Kommittén anser det dock inte finnas tillräcklig
anledning att göra undantag för dessa tämligen sällsynta fall. Men den
förutsätter, att när skadeståndsansvar inte åvilar det allmänna, domstolarna
vid tillämpning av jämkningsregeln inte går längre än tillbörlig hänsyn till
den skadelidandes intresse tillåter.
Kommittéledamoten Strahl har på denna punkt redovisat en
avvikande mening. Han finner det välgrundat att jämkning av tjänstemannens
skadeståndsansvar kan äga rum, om den skadelidande har rätt till ersättning av
det allmänna. Däremot är han inte beredd att förorda en sådan jämkningsmöjlighet
för fall då den skadelidande inte kan få skadan ersatt på detta sätt. Det möter
enligt reservanten betänkligheter att för sådana fall införa en regel om
jämkning under de allmänt hållna förutsättningar som förslaget anger, om den
inte knjrts till vissa skadesituationer i vilka det finns skäl att medge
jämkning. Enligt förslaget skall regeln emellertid vara tilllämplig i de mest
skiftande förhållanden.
Tillämpningsområdet för den föreslagna jämkningsregeln
skall enligt kommittén inte vara inskränkt tiU de skadefall som inträffar i det
allmännas typiskt offentligrättsliga verksamhet. Jämkning enligt 19 § skall sålunda
kunna ske också när skada uppkommer i verksamhet som är att jämställa med
enskild. I 20 § tredje stycket av förslaget har getts en föreskrift av denna
innebörd.
2.4.3. Skadeståndskominittén
Det finns enligt skadeståndskommittén ett behov att kunna
jämka skadestånd också för andra arbetstagare än dem som avses med de nu gäl-
2.4.3.
394 Kungl Maj.ts proposition nr 5 år
1972
lande särskilda jämkningsreglerna för speciella kategorier
av arbetstagare. I det moderna samhållet blir de anställda även i de lägsta
graderna ofta betrodda med sådana uppgifter att de genom obetydliga fel eller
försummelser kan vålla skador för avsevärda belopp. Om det inte finns någon
möjlighet till jämkning av de anställdas skadeståndsansvar, uppstår lätt en
uppenbar disproportion mellan felet eUer försummelsen och det skadestånd som
skall betalas. Men skäl kan anföras för att skadeståndet bör kunna jämkas även
när en arbetstagare vållar mindre omfattande skador. Den anställde har endast
begränsade möjligheter att överblicka följderna av sitt handlande i tjänsten.
Han är ofta tvungen att utföra sina åligganden i samverkan med arbetskamrater,
av vilkas handlande han är beroende men vilka han inte själv får välja och
vilkas göranden och låtanden han i allmänhet inte har vare sig rätt eller
möjlighet att påverka eller kontrollera. Att han i sitt arbete utsätter både
kamrater och utomstående och kanske också värdefull egendom för risken att
skadas, utgör i regel inte någon ursäkt för honom att vägra att utföra sina
åligganden. Kommittén framhåller också, att den enskilde arbetstagarens
ekonomiska resurser i allmänhet är begränsade och typiskt sett inte svarar mot
de skaderisker som är förenade med hans arbetsuppgifter. Vidare påpekar
kommittén, att arbetstagaren så gott som undantagslöst saknar möjlighet att
själv teckna ansvarsförsäkring för de skador som han vållar i sin tjänst.
När en
arbetstagare vållar skada i sin tjänst, bör efter vad kommittén utvecklat på
tal om principalansvaret den ekonomiska ansvarigheten regelmässigt drabba
arbetsgivaren för att bäras av honom som en kostnad i rörelsen. Det står
enligt kommittén i principiell överensstämmelse med denna uppfattning, att den
skadevållande arbetstagaren särsldlt om han har en underordnad ställning
vid ringa vållande normalt befrias från personligt skadeståndsansvar.
Preventionen mot vårdslöshet tillgodoses i inte ringa utsträckning genom att
arbetstagaren kan straffas, t. ex. för vållande till kroppsskada, och kan i
övrigt upprätthållas genom disciplinära åtgärder.
Den skadelidandes intresse av att få ersättning för sin
skada har i de fall som hittills har uppmärksammats i lagstiftningen inte
ansetts utgöra hinder mot att domstol får befogenhet att jämka skadeståndet.
Rätten till skadestånd av arbetstagaren är, framhåller kommittén, i allmänhet
inte mycket värd. Jämkningsmöjligheten betyder därför i stort sett inte så mycket
för de skadelidande. Deras ekonomiska intressen måste skyddas på annat sätt,
särskilt när det gäller större skador. Det torde enligt kommittén redan nu vara
sällsjmt, att en utomstående, som har blivit skadad genom en arbetstagares
vållande i tjänsten, riktar ersättningsanspråk mot arbetstagaren, I regel
vänder han sig i första hand mot arbetsgivaren. Denne svarar visserligen f. n,
bara för drifts- eller arbetsledningens vållande. Men
2.4.3.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 395
kraven på denna ledning är enligt kommittén ganska
stränga, och den skadelidande har därför inte så sällan framgång med sin
talan. Den utvidgning av principalansvaret som kommittén föreslår kommer att
medföra, att en skadelidande får ännu mindre intresse än f. n. av att kunna
hålla sig till arbetstagaren. En allmän jämkningsregel för arbetstagare kan
därför enligt kommittén knappast möta betänkligheter från de skadelidandes synpunkt.
Kommittén påpekar vidare, att arbetsgivarnas
ansvarsförsäkringar redan nu undantagslöst omfattar skador som de anställda
vållar utomstående personer. Den erinrar också om att arbetstagarna, utom i
vissa undantagsfall, är skyddade mot regressanspråk, när ersättning har utgått
ur ansvarsförsäkring. Undantagen gäller uppsåtligt handlande och skadegörelse
i berusat tillstånd. Med hänsyn till utbredningen av sådan försäkring kan det
sägas, att behovet av jåmkningsmöjlighet inte blir aktuellt i så många fall.
Enligt kommittén kan man dock inte bortse från att en del arbetsgivare,
särskilt i mindre förhållanden, kan antas sakna ansvarsförsäkring. Vidare
erinrar kommittén om att staten och vissa kommuner inte tecknar försäkring och
att det därför inom den offentliga verksamheten finns ett särsldlt behov av att
begränsa de anställdas skadeståndsansvar. Kommittén anser att man i fråga om
självförsäkrare har att i viss utsträckning räkna med regresskrav mot de
anställda.
Enligt kommittén möter det inte några särskilda
betänkligheter att införa möjlighet till jämkning av arbetstagares
skadeståndsansvar utan att göra något undantag för skador som arbetstagare
vållar varandra. Sådana skador täcks visserligen f. n. bara i begränsad
omfattning av de ansvarsförsäkringar som arbetsgivarna tecknar. Den utvidgning
av principalansvaret som kommittén föreslår lär emellertid medföra, att också
ansvarsförsäkringarnas tillämpningsområde utvidgas till att omfatta samtliga
skador av detta slag. F. 6. torde enligt kommittén erfarenheten ha visat, att
en arbetstagare mycket sällan kräver en arbetskamrat på ersättning för en skada
som har tillfogats honom genom kamratens vållande i tjänsten.
Spörsmålet om en begränsning av arbetstagares
skadeståndsansvar omfattar enligt kommittén också frågan, vad som bör gälla
mellan arbetsgivare och arbetstagare inbördes. Om en arbetsgivare har fått
ersätta en skada som har vållats av någon av hans arbetstagare, kan han vända
sig med regresslvrav mot arbetstagaren. Från dennes synpunkt är skälen till
jämkning av hans skadeståndsansvar särskilt framträdande, när arbetsgivaren
riktar ett sådant regresskrav mot honom. Kommittén framhåller, att de jämkningsregler
som redan finns på särskilda områden undantagslöst gäller också när
arbetstagarens personliga skadeståndsansvar görs gällande regressvis av hans
sirbetsgivare. Enligt kommittén torde regresskrav främst komma att
aktualiseras, när arbetsgivaren saknar försäkring eller en före-
2.4.3.
396 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
liggande försäkring inte täcker skadan. För arbetstagaren
är behovet av en jämkningsmöjlighet särskilt påtagligt med hänsyn till att han
i motsats lill arbetsgivaren saknar möjlighet att skydda sig genom
försäkring.
En annan situation, som kommittén särskilt diskuterar, är
när en arbetstagare direkt åsamkar sin arbetsgivare en skada, t, ex, genom att
handskas oförsiktigt med dennes egendom. Arbetsgivaren kan enligt kommittén i
avsevärd utsträckning skydda sig och sin egendom genom försäkring,, t, ex, mot
brandskada. Om det är sedvanligt att försälcring tecknas men arbetsgivaren har
försummat detta, bör enligt kommitténs uppfattning situationen bedömas på
samma sätt som om försäkring hade funnits. Även i de fall då försäkring inte
står till buds är det enligt kommittén oftast rimligt att arbetstagarens
skadeståndsansvar jämkas och att förlusten alltså i större eller mindre
omfattning bärs av arbetsgivaren. Det är enligt kommittén över huvud taget ett
önskemål, att risker av detta slag så långt möjligt bärs av arbetsgivaren eller
dennes försäkringsgivare. Preventionssynpunkter påkallar dock försiktighet i
vissa fall. Som exempel härpå nämner kommittén ansvaret för verktyg o. 1., som
har lämnats ut till arbetstagarna, och ansvaret för omhänderhavda medel.
Kommittén anser det uppenbart, att jämkning inte skall ifrågakomma vid
förskingring.
På de skäl som sålunda har anförts finner kommittén att en
generell möjlighet att jämka arbetstagares skadeståndsansvar bör införas.
Liksom i andra fall där jämkningsmöjlighet finns bör reglerna i ämnet enligt
kommitténs mening medföra befogenhet att helt befria från skadeståndsansvar.
Principalansvar kan enligt kommitténs förslag göras
gällande bara i fråga om person- eller sakskada. De bestämmelser om jämkning
av arbetstagares skadeståndsansvar som föreslås är emellertid inte begränsade
till fall där principalansvar inträder enligt den föreslagna lagen. Även om
jämkningsreglerna skulle formellt begränsas på motsvarande sätt, måste de enligt
kommittén tillämpas analogiskt också när en arbetstagare vållar ren
förmögenhetsskada, åtminstone såvitt angår det inbördes förhållandet mellan
arbetsgivaren och arbetstagaren. Kommittén erinrar om att de särskilda
jämkningsbestämmelserna i associationslagstiftningen i första hand gäller ren
förmögenhetsskada. Den framhåller vidare, att de fall då en arbetstagare
direkt åsamkar sin arbetsgivare skada inte omfattas av 1 § i kommitténs förslag.
Enligt kommitténs uppfattning bör emellertid också sådana situationer regleras
i detta sammanhang. Bestämmelserna i 4 § av förslaget går följaktligen i flera
hänseenden utöver ramen för det principalansvar som samtidigt föreslås.
Frågan hur långt man bör sträcka sig när det gäller att
jämka arbetstagares skadeståndsansvar är enligt kommittén svår att besvara. I
det inbördes förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare anser kommittén
det i princip böra gälla, att de skador som inträffar i rörelsen regleras av
företagaren eller hans försäkringsgivare. Den enskilde arbetstagaren bör inte
2.4.3.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 397
slutligen svara för mer än som är motiverat av
preventionshänsyn eller av hänsyn till en skadelidande, som inte får ersättning
på annat sätt. De regressvillkor som f. n. gäller inom skadeförsäkringen ger
enligt kommitténs mening uttryck åt en tidsenlig uppfattning i detta hänseende.
Men när det gäller förhållandet till en skadelidande tredje man anser kommittén
det särskilt böra beaktas i vad mån denne blir obilligt ställd om han inte får
fullt skadestånd av arbetstagaren.
I enUghet med dessa överväganden har kommittén i 4 § av
sitt lagförslag tagit upp bestämmelser i ämnet av i huvudsak följande innehåU.
En arbetsgivare skall kunna regressvis eller direkt kräva ersättning av sin
arbetstagare för skada som denne har våUat i tjänsten endast i den mån det är
skäligt med hänsyn till omständigheterna. Arbetstagarens personliga skadeståndsansvar
mot tredje man skaU kunna jämkas på motsvarande sätt, om det är förenUgt med
tillbörlig hänsyn till tredje mans intresse. Skadestånd som arbetstagaren
betalar till tredje man får han kräva åter av arbetsgivaren i den mån det
enligt nyss angivna grunder bör bäras av denne.
Kommittén har övervägt, om möjlighet till jämkning bör
införas för sådana självständiga medhjälpare som avses i 2 § av förslaget men
har inte ansett sig böra förorda någon bestämmelse härom. Det är här typiskt
sett fråga om självständiga företagare och i de fall som åsyftas i nämnda paragraf
bör dessa enligt kommittén bära fullt skadeståndsansvar för eget vållande eller
enligt de föreslagna principalansvarsreglerna i den mån inte jämkning kan ske
enligt 3 § i förslaget. Men 4 § bör enligt kommittén kunna tillämpas på sådan
medhjälpare som inte formellt är arbetstagare men likväl bör jämställas med
denna kategori.
De speciallagar som stadgar skärpt skadeståndsansvar på
vissa områden innehåller regelmässigt bestämmelser om att den som svarar för
annans vållande äger av denne söka åter vad han har utgett. EnUgt kommittén kan
dessa regressregler synas innebära, att den som bär objektivt ansvar alltid
skall äga full regressrätt mot skadevållaren. Men vissa inskränkningar i
regressrätten gäller uppenbarligen ändå. Kommittén anser det sålunda
otvivelaktigt, att 59 § (67 §) sjölagen och 50 § sjömanslagen medför inskränkningar
i redarens regressrätt enligt 8 § sjölagen mot fartygsbefälhavare eller
besättningsman. Innehavare av luftfartyg lär få finna sig i att jämkningsregeln
i 10 kap. 3 § luftfartslagen tiUämpas, om han gör gällande regressanspråk
enligt 8 § luftfartsansvarighetslagen. Kommittén påpekar att man i vissa fall
har särsldlt erinrat om sådana inskränkningar i regressrätten som följer av
bestämmelser i samma lag. Som exempel nämns 11 § järnvägsansvarighetslagen, 11
§ bilansvarighetslagen och 12 § el-anläggningslagen.
Den omständigheten att en viss regressbestämmelse inte
innehåUer någon erinran av detta slag kan enligt kommittén inte anses utesluta
till-lämpning av jämkningsregler. Sakligt sett råder det inte heller någon tve-
2.4.3.
398 Kungl Majtts proposition nr 5 år
1972
kan om att reglerna i kommittéförslaget om jämkning av
arbetstagares skadeståndsansvar bör tillämpas i de regressituationer som här
är i fråga. Det synes kommittén vara rättstekniskt alltför omständligt att
föreslå ändrad lydelse av regressbestämmelserna, och ett upphävande av dem
anser kommittén lätt kunna vålla missförstånd. Den har därför stannat för att
söka klargöra saken genom en särsldld bestämmelse i ämnet (5 § andra stycket).
Kommitténs överväganden om förhållandet mellan de
föreslagna bestämmelserna om jämkning av arbetstagares skadeståndsansvar och
sådana jämkningsregler som redan finns i speciallagstiftningen på olika områden
kommer att redovisas i ett följande avsnitt (4.2.1.).
Med utgångspunkt i det hypotetiska antagandet, att
skadeståndskommitténs förslag genomförs utan att lagstiftning om
skadeståndsansvar i offentlig verksamhet samtidigt kommer till stånd, har
kommittén berört frågan om tillämpligheten på stats- och kommunalanställda m.
fl. närstående kategorier arbetstagare av de jämkningsregler för arbetstagare
i allmänhet som kommittén föreslår. Som jag tidigare har nämnt skall emellertid
enligt mitt förslag lagstiftning om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar
samt om skadestånd i offentlig verksamhet nu ske i ett sammanhang. Det blir då
nödvändigt att på en gång ta ställning tiU skadeståndskommitténs här
ifrågavarande förslag till jämkningsregler för arbetstagare och de förslag till
bestämmelser om begränsning av skadeståndsansvaret för befattningshavare i
allmän tjänst som kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar föreslog
och som jag har redovisat i det föregående. Härvid måste uppenbarligen en
samordning ske. Jag kommer därför i det följande att behandla båda förslagen i
ett sammanhang. Det finns under dessa förhåUanden inte anledning att här gå
närmare in på skadestånds-kommitténs diskussion av de berörda
tiUämpningsfrågoma.
2.4.4. Remissyttrandena
2,4,4./, Yttranden över 1958 års förslag. ÅtskilUga
remissinstanser godtar i och för sig den princip som ligger till grund för
kommitténs förslag om begränsning av enskild ämbets- eller tjänstemans
skadeståndsansvar. Flera av dem har dock invändningar mot att den anställdes
skadeståndsansvar mot tredje man skall kunna jämkas. KammarkoUegium och
kommerskol legium anser sålunda, att det bör anstå med införande av
bestämmelser om jämkning av den anställdes skadeståndsskyldighet gentemot tredje
man till dess att en allmän reform av skadeståndsrätten kommer till stånd, I
andra yttranden föreslås, att jämkningsmöjligheten i förhållande till tredje
man begränsas till situationer då det allmänna bär skadeståndsansvar, I denna
riktning uttalar sig justitiekanslem, hovrätten för Nedre Norrland,
domänstyrelsen, handelskammaren i Stockholm, juridiska fakulteten vid
2.4.3.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 399
Uppsala universitet och Sveriges advokatsamfund. Härvid
åberopas i allmänhet de skäl som har anförts i Strahls reservation på denna
punkt. Sjöfartsstyrelsen och Svenska lotsförbundet har särsldlt uttalat, att
jämkningsmöjlighet bör föreligga vare sig det allmänna bär skadeståndsansvar
eller inte.
Svea
hovrätt vill närmast förorda, att jämkning skall kunna ske i förhåUande tiU
den skadelidande, när det gäller sådana offentliga anställningsförhåUanden som
inte är likartade med de privata.
Flera remissinstanser ifrågasätter, om inte de anställdas
skadeståndsansvar i förhållande till tredje man bör helt avskaffas för de fall
då det allmänna svarar för skadan och om inte i stället ett regressansvar gentemot
det allmänna bör införas. Sådana synpunkter har förts fram av bl. a. stats
polisintendenten, utlänningskommissionen, lånsstyrelserna i Stockholms samt
Göteborgs och Bohus lån, TCO, SACO och SR. Sistnämnda instans anser, att
ansvarigheten för de anställda gentemot tredje man inte under några
förhållanden bör sträckas längre än ansvarigheten för stat och kommun.
En begränsning av de anställdas ansvarighet till fall då
uppsåt eller grov vårdslöshet föreligger föreslås av bl. a. medicinalstyrelsen,
TCO och Svenska kommunalarbetareförbundet samt av SR, som anser att jämkning
bör kunna ske även vid grov oaktsamhet. TCO framhåller, att farhorna för att
de enskilda tjänstemännens aktsamhet skall slappna, om skadeståndet kan jämkas
eller bortfalla, är ogrundade. Gällande regler om straffrättsligt och
disciplinärt ämbetsansvar torde verka tillräckligt preventivt.
Länsstyrelsen i Stockholms län och besvärssakkunniga
ifrågasätter, om bestämmelserna i 19 § i förslaget rätteligen hör hemma i en
lagstiftning om statens och kommunernas skadeståndsansvar. Det kan enligt dessa
remissinstanser övervägas att i stäUet ta upp dessa bestämmelser i en specialförfattning.
2.4.4.2. Yttranden över »Skadestånd II». Skadeståndskonunitténs allmänna
motivering för de föreslagna bestämmelsema om arbetstagares skadeståndsansvar
har i sina huvuddrag tillstyrkts eller utan principiella erinringar godtagits
av majoriteten av remissinstansema. Justitiekanslem uttalar, att de föreslagna
reglerna, om de ges ett lämpligt tiUämpningsområde, inte kan anses strida mot
allmänna skadeståndsrättsliga principer eller föregripa en eventuell allmän
jämkningsregel. En positiv hållning intar också Svea hovrätt, socialstyrelsen,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Jämtlands
län, magistraten i Hälsingborg, försäkringsinspeklionen, järnvågsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, föreningen Sveriges häradshövdingar, Sveriges
advokatsamfund. Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet.
Västemorrlands och Jämtlands läns handelskammare däremot
har inte
2.4.42.
400 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
funnit
övertygande skäl föreligga för lagstiftning om begränsning av arbetstagares
skadeståndsansvar. Handelskammaren anför.
Kommitténs
i sammanfattningen gjorda uttalande att förslaget i stort sett torde
överensstämma med vad som i allmänhet tillämpas på arbetsmarknaden må vara
riktigt men har knappast någon verklig bärkraft i sammanhanget. Det ligger i
dag om annat ej särskilt avtalats i företagarens/arbetsgivarens skön, om
han vill söka full ersättning för skada, som tillfogats honom av någon
arbetstagare. Väljer han av preventiva skäl att göra det, har domstolarna
bortsett från vissa lagliga särbegränsningar som t. ex. den s. k.
200-kronorsregeln icke någon generell jämkningsmöjlighet. Bedömningen av i
vilken omfattning skadeståndsskyldighet skall ifrågakomma överfljitas genom förslaget
från företagaren till domstolen. Det framstår luiappast som något aUmänt
intresse att så sker; just det faktum att företagarna allmänt faktiskt handlat
i enlighet med vad kommittén funnit rätten bjuda är snarare ett argument mot
att beröva dem rådigheten över detta slags avgöranden. Visserligen avses det
föreslagna stadgandet bli dispositivt, men det får ändå antagas bli normerande
på ett sätt, varav behov knappast finnes.
Justitiekanslem
anser det motiverat att de föreslagna reglerna blir till-lämpliga också i fråga
om ren förmögenhetsskada. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län däremot
ifrågasätter, om det är lämpligt att nu lag-reglera en specialfråga, som ingår
i ett större problemkomplex, där det råder oklarhet, nämligen frågan, huruvida
skadeståndsskyldighet över huvud taget föreligger för ren förmögenhetsskada,
Svea hovrätt framhåller, att man mera förutsättningslöst kan utreda frågan om
lagstiftning beträffande skadestånd för ren förmögenhetsskada, om 4 § i
kommitténs förslag begränsas till att gälla person- eller sakskada.
Länsstyrelsen
i Jönköpings län anser att det skulle vara av värde att ansvarighetsfrågorna i
de fall då statlig eller kommunal befattningshavare åsamkar sin arbetsgivare
ren förmögenhetsskada regleras genom lagstiftning. Försvarets civilförvaltning
anser, att förslaget behöver kompletteras med uttryckliga föreskrifter om
tiUämpningen av reglerna i 4 § i förslaget på de skadefall som omfattas av 1958
års förslag. Förvaltningen tror att de föreslagna reglerna medför förenklingar
vid regleringen av kronans fordringar inom det militära förvaltningsområdet.
Kommitténs
förslag till reglering av frågan om arbetstagares regressansvar och direkta
skadeståndsansvar mot arbetsgivaren kritiseras av A:oni-merskollegium och Skånes
handelskammare. Man går enligt dessa remissinstanser för långt, om man
utformar ifrågavarande regler så att det föreUgger en presumtion mot
arbetsgivarens regressrätt resp. hans rätt till ersättning.
Jämkningsmöjligheten kan te sig stötande, när arbetsgivare och arbetstagare
arbetar tillsammans i en mindre rörelse. För det fall att arbetstagaren skadas
genom arbetsgivarens vållande finns det ingen motsva-
2.4.4.2.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 401
laiide regel till förmån för arbetsgivaren. Även i fråga
om regressrätt för iu'betsgivaren är enligt dessa remissorgan en neutralare
utformning av bestämmelsen att föredra, inte minst av preventiva skäl med
hänsyn till risken för missbruk vid egendomsskador.
SAF anser att det finns all anledning att skilja mellan
ansvarsförsäkringens och arbetsgivarens regressrätt. Den senare får enligt
föreningen betydelse just i de faU då ansvarsförsäkring saknas. Att för dessa
fall lagfästa en regressregel som är så negativ tiU sin lydelse som den kommittén
har föreslagit kan inte vara riktigt. Den skadevållande arbetstagaren bör,
sakligt sett, bära ett ansvar för sitt handlande i den mån detta är skäligt.
Detta bör komma till uttryck i lagtexten på ett adekvat sätt. Formuleringen i
lagförslaget är enligt föreningen missvisande ocb otillfredsställande, särskilt
vid tillämpningen av 4 § tredje stycket i förslaget.
Även Svenska landstingsförbundet avstyrker förslaget i
denna del. Reglerna är enligt förbundet alltför obestämt avfattade och kan
föranleda tolkningssvårigheter. Arbetstagaren bör i varje faU ha ett ansvar
mot arbetsgivaren vid grov vårdslöshet. En alltför liberal normering av
arbetstagarens ansvar innebär olägenheter i ett samhälle där skadeståndsrätten
syftar till att hos medborgarna inpränta plikten till aktsamhet och omsorg.
Flera av de hörda arbetstagarorganisationerna anser, att
arbetstagarnas skadestånds- och regressansvar bör begränsas mera än vad
kommittén har föreslagit. LO finner inte några vägande skäl tala för en
avvikelse från gällande försäkringspraxis, Särsldlt mot bakgrunden av att
arbetstagare inte kan teckna försäkring mot ansvarighet för vållande i tjänsten
bör rättspraxis vara jiterst restriktiv också i övriga fall. Jämkning bör
enligt LO i regel ske. Samverkande träfacken anser, att regressansvaret mot arbetsgivare
bör begränsas till faU av uppsåt och grov vårdslöshet. Svenska
metallindustriarbetareförbundet synes hävda, att regressansvar mot arbetsgivaren
bör inträda bara vid uppsåtligt handlande. Svenska musikerförbundet anser, att
ansvar därjämte bör kunna komma i fråga vid handlingar i berusat tillstånd. TCO
vill att en arbetstagare i allmänhet inte skaU vara primärt ersättningsskyldig,
vare sig mot tredje man eller mot arbetsgivaren. Den anställde kan i regel
inte få ansvarsförsäkring och preventionssynpunkterna kan tillgodoses på annat
sätt. Regeln om arbetsgivares regressrätt bör enligt TCO vara tvingande.
Annars förlorar regeln i avsevärd grad sitt värde. Avvikelser bör i varje fall
få ske bara i koUektivavrtal, i likhet med vad som gäUer enUgt vissa
arbetsrättsUga lagar.
Jämkning bör enligt statstjänarkartellen ske så, att
arbetstagare hos en arbetsgivare som medvetet har uraktlåtit att teckna
ansvarsförsäkring eller som har tecknat en försäkring vilken han rimUgen bort
förstå vara otillfredsställande, inte på grund härav belastas med en i
förhåUande till sin ekonomiska bärkraft hög andel av skadeståndet.
Mot kommitténs uttalande, att man i fråga om
självförsäkrare har att
2.4.4.2. 26 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1
saml. Nr 5
402 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
räkna med regresskrav mot arbetstagare i viss utsträckning
vänder sig försvarets forskningsanstalt. Denna remissinstans anser det
obilligt och inkonsekvent, att en arbetstagare, vars arbetsgivare är
självförsäkrare och har stora ekonomiska resurser, skall kunna drabbas hårdare
än om han varit anställd hos en arbetsgivare med ansvarsförsäkring, TCO framför
liknande sjmpunkter och framhåller, att om jämkning av arbetsgivares skadeståndsansvar
skall kunna ske på grund av att ansvarsförsäkring saknas och om därutöver, till
skillnad från vad som gäller i fall då försäkring finns, regresskrav skall
kunna göras gällande mot arbetstagaren, detta utgör en återhållande faktor när
det gäller att öka försäkringsskyddet. Statstjänarkartellen anser inte, att det
finns någon anledning till regress när ansvarsförsäkring föreligger och att
motsvarande inskränkning i regressrätten bör bli gällande för arbetsgivare som
står självrisk under i övrigt lika förhållanden.
I fråga om en arbetsgivares rätt till ersättning av sin
arbetstagare för skada som denne i tjänsten har vållat arbetsgivaren framhåller
föreningen Sveriges häradshövdingar, att förhållandena inom skogs- och jordbruk
nu mycket ofta är sådana att arbetstagaren har bättre ekonomi än arbetsgivaren.
Detta gäller åtminstone om man ser till likviditeten. Med rådande samhällsutveckling
torde likartade förhållanden komma att bli allt vanligare på skilda
arbetsområden. Detta bör leda antingen tiU en ömsesidig jämkningsrätt eller
till större restriktivitet i fräga om jämkning av arbetstagarens skyldighet
att ersätta skada som han har tiUfogat arbetsgivaren.
Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan
erinran, såvitt gäller frågan om arbetstagares skadeståndsansvar mot tredje
man. En del av de hörda arbetstagareorganisationema anser dock att ansvaret bör
inskränkas jiterligare. Som tidigare nämnts anser TCO den allmänna regeln böra
vara, att arbetstagaren inte skall vara primärt ersättningsskyldig. EnUgt
Samverkande träfacken bör tredje man inte tillerkännas någon rätt att rikta
ersättningsanspråk mot arbetstagaren. Svenska metallindusiriarbetareförbundet
anser att personligt ansvar för arbetstagaren mot tredje man inte bör komma
ifråga annat än vid abnorma eller extraordinära handlingar.
Länsstyrelsen i Kronobergs lån och Sydöstra Sveriges
skogsägares förening uttalar sig i motsatt riktning och förordar att regeln om
arbetstagarens återkravsrätt mot arbetsgivaren för vad han har betalat till
tredje man utgår. Länsstyrelsen framhåller att det skydd för tredje man som det
vidgade principalansvaret i första hand skall ge inte kräver att arbetsgivaren
åläggs ersättningsskyldighet för fall då arbetstagaren själv har betalat
skadestånd till tredje man. Hänsynen till arbetstagaren motiverar inte en
bestämmelse, enligt vilken en vållande skall kunna rikta ersättningskrav mot
den som inte är vållande. Regressrätten mot arbetsgivaren i utomobligatoriska
förhållanden får enligt denna länsstyrelse begränsas till sådana fall då något
kan läggas arbetsgivaren till last som skuld. De bättre garantier som
arbetsgivaren erbjuder som betalare av skadeståndet utgör enUgt föreningen inte
något
2.4.4.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 403
skäl att ålägga denne ansvar i fall då den skadelidande av
någon orsak funnit att skadeståndet i stället bör krävas ut av den vållande.
Enligt justitiekanslem bör man överväga att generellt
anknyta jämkningsmöjligheten i förhållande till tredje man till de situationer
då arbetsgivaren bär principalansvar. Endast i dessa fall avviker en
arbetstagares ställning från situationen för vilken som helst skadevållare, som
inte kan komma i åtnjutande av jämkning. Vid person- och sakskador skulle en sådan
avgränsning kunna aktualiseras främst när arbetsgivaren går fri från ansvar för
en skadevållande handling av så extraordinär karaktär att man inte skäligen
bort räkna med den (1 § andra stycket i skadeståndskommitténs förslag). I
sådana fall är det enligt justitiekanslem rimligt att inte tilllåta jämkning.
Vid ren förmögenhetsskada skulle gränsdragningen fä större betydelse. Kommittén
har också antytt, att det är tveksamt om 4 § i dess förslag skall kunna
åberopas för jämkning av en arbetstagares skadeståndsansvar mot tredje man när
det är fråga om ren förmögenhetsskada. Justitiekanslem ifrågasätter i enlighet
härmed, om man inte som en jrtterligare förutsättning för jämkning av
arbetstagarens ansvarighet mot tredje man bör föreskriva, att arbetsgivaren
skall vara skadeståndsskyldig.
2.4.5. Departementschefen
2.4.5.1.
Gällande rått.
Frågan om arbetstagares skadeståndsansvar, dvs. skyldighet för den som genom
fel eller försummelse i sin tjänst som arbetstagare vållar arbetsgivaren eller
en tredje man skada, bedöms hos oss enligt allmänna regler om ansvar på grund
av vållande. Normalt inträder således fuUt skadeståndsansvar för
arbetstagaren. Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för gäUande
rätt (avsnitt 2.4.1.2.) finns dock på särskUda områden regler om begränsning av
skadeståndsansvaret eller om möjlighet att jämka skadeståndet med hänsyn till
beskaffenheten av felet eller försummelsen och andra omständigheter. Det gäUer
bl. a. på vissa områden inom kommunikationsväsendet samt på arbetsrättens och
associationsrättens områden. I fråga om det närmare innehållet i de oUka
jämkningsreglerna hänvisar jag till nämnda redogörelse.
2.4.5.2.
Kommittéförslagen
och remissyttrandena. Frågan om att införa mer generella regler om jämkning av
arbetstagares skadeståndsansvar har behandlats av såväl kommittén angående det
allmännas skadeståndsansvar som skadeståndskommittén. Den senare hade ett
uttryckUgt uppdrag att överväga frågan.
I 1958 års förslag till lag om skadestånd i offentlig
verksamhet tog kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar upp en
bestämmelse av innehåll, att det skadestånd som någon har ådragit sig i tjänst
hos det aUmänna kan jämkas efter vad som med hänsjm tUI felets eUer försum-
2.4.5.2.
404 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
melsens Undriga beskaffenhet, skadans storlek eller
omständigheterna i övrigt prövas skäligt. Regeln skulle enligt förslaget gälla
också i fråga om skyldighet att återgälda vad som har utgetts i skadestånd
enligt den föreslagna lagen eller att gottgöra skada som någon i övrigt i tjänsten
har tiUfogat den som utövar verksamheten. Kommittén motiverade dessa bestämmelser
väsentligen utifrån sjmpunkten, att fullt skadeståndsansvar i hithörande fall
kan drabba den enskilde tjänstemannen hårt och kan verka hämmande på
tjänstemännens handlingskraft. Preventionssjmpunkter kan enligt kommittén inte
åberopas mot en jämkningsmöjlighet. Skadelidande tredje mans intresse
tillgodoses genom reglema om utvidgat ansvar för det allmänna. En av kommitténs
ledamöter reserverade sig emellertid och ansåg, att jämkning inte bör få ske
när det aUmänna inte svarar för skadan.
De regler om arbetstagares skadeståndsansvar som
skadeståndskommittén föreslog i »Skadestånd II» var av generell natur och skulle alltså i princip
gälla alla arbetstagare. Reglerna innebar, att en arbetsgivare som haft att
betala skadestånd på grund av sin arbetstagares vållande i tjänsten skall kunna
regressvis återkräva skadeståndet bara i den mån det finnes skäligt med hänsyn
till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning och övriga
omständigheter. Enligt samma grunder skulle arbetstagares skadeståndsansvar
mot tredje man kunna jämkas, såvitt det är förenligt med tillbörlig hänsyn tiU
tredje mans intresse. Om arbetstagaren betalat skadestånd till tredje man,
skuUe han enligt förslaget få kräva tillbaka så stor del av ersättningen från
arbetsgivaren som enUgt nyssnämnda grunder slutUgen bör stanna på denne.
Reglerna om arbetsgivarens regressrätt mot arbetstagaren skulle tillämpas också
i fråga om hans krav på ersättning av arbetstagaren för skada som denne i
tjänsten direkt vållat arbetsgivaren. Bestämmelserna skulle gälla i fråga om
såväl person- och sakskada som ren förmögenhetsskada. I förslaget togs upp en
uttryckUg bestämmelse att jämkningsreglema skuUe tillämpas utan hinder av
föreskrift i annan lag, att utgivet skadestånd får sökas åter av den som har
vållat skadan. Fastän de föreslagna reglema hade generell karaktär, utgick
skadeståndskommittén från att de skulle bli omedelbart tillämpUga på
arbetstagare i allmän tjänst bara inom sådan offentUg verksamhet som är att
jämställa med enskild och att det endast kunde bli fråga om analogisk
tillämpning när skada våUas i myndighetsutövning.
Skadeståndskommittén har lämnat en utförlig motivering för
sitt förslag. Den framhåUer, att även en arbetstagare i underordnad ställning
ofta riskerar att vålla skador som inte står i proportion till graden av hans
vållande. Kommittén betonar också, att arbetstagarens möjUgheter att själv
bestämma över sina arbetsförhållanden är begränsade och att han normalt saknar
nödvändiga ekonomiska resurser att bära skadeståndsansvaret, i synnerhet som
han i allmänhet inte kan skydda sig genom ansvarsförsäkring. Enligt kommittén
är det naturligt, att skadeståndsbördan i första hand
2.4.5.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 405
i stället läggs på arbetsgivaren, som kan bära utgiften
som en kostnad i rörelsen, närmast i form av försäkringspremier. Dessa
synpunkter gäller enligt kommittén också när arbetstagaren direkt har
tillfogat arbetsgivaren skadan. Preventionen kan enligt kommittén upprätthållas
genom disciplinära åtgärder och i viss utsträckning genom straffansvar. Även
skadeståndskommittén påpekar, att de skadelidandes intressen tillgodoses genom
de föreslagna reglema om utvidgat ansvar för arbetsgivaren.
Flertalet av remissinstanserna har ställt sig i princip
positiva tiU en lagstiftning enligt de riktlinjer som kommittéerna har angett.
Det har visserligen rått delade meningar om hur långt man bör gå i fråga om
att begränsa arbetstagarnas personliga skadeståndsansvar. Från arbetstagarorganisationernas
sida har man fört fram önskemål om ett ännu mera långtgående skydd än
kommittéerna har föreslagit. De remissorgan åter som företräder
arbetsgivarintressen har kritiserat särskilt skadeståndskommitténs förslag
från utgångspunkten, att preventiva hänsyn måste vinna beaktande i större
utsträckning än detta förslag medger. Kritiken tar emellertid sikte
huvudsakligen på de föreslagna reglernas utformning men innebär inte ett underkännande
av kommittéernas principiella ståndpunkt, att skadeståndsansvaret för
arbetstagare bör kunna Undras. Några remissinstanser har uttalat tveksamhet,
huruvida jämkningsreglema i fråga om privatanställda arbetstagare bör vara
tillämpliga också vid vällande av ren förmögenhetsskada. Slutligen har i några
yttranden över 1958 års förslag uttalats sjrmpatier för en reglering som
innebär, att skadeståndsansvaret för offentlig funktionär mot tredje man skall
kunna jämkas bara när det allmänna svarar för skadan.
2.4.5.3. Allmänna synpunkter. Som jag har nämnt i det
föregående kommer inom kort att föreslås, att den nu sittande
skadeståndskommittén får i uppdrag att utreda frågan om att införa en generell
möjlighet att jämka skadestånd. I detta läge har jag ansett, att man inte bör
föregripa utredningsarbetet genom att nu införa speciella regler om jämkning
av skadeståndsansvar för vissa kategorier skadevållare eller för särskilda
tjrper av skadefall, om man inte kan åberopa mycket starka skäl, som t. ex. att
behovet av en lindring av skadeståndsansvaret är särskilt framträdande pä ett
visst område och att man inte kan räkna med att detta behov kan tillgodoses
genom en allmän jämkningsregel. Ett annat skäl kan vara att man genom en
lagreglering som begränsar vissa skadevållares ansvarighet kah bidra till att
åstadkomma en socialt önskvärd och samhällsekonomiskt rationell fördelning av
kostnaderna för skadeersättning.
Eftersom en allmän jämkningsregel företrädesvis lär komma
att avse det allmänna culpaansvaret är det naturligt att man ställer sig
särsldlt kritisk till förslag som går ut på att speciella jämkningsregler skaU
införas inom culparegelns område. Jag har därför i det föregående avvisat
tanken
2.4.5.3.
406 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
på att nu lagfästa regler om jämkning av
skadeståndsansvaret för värdnadshavare eller för andra som har medverkat till
en skada i endast ringa mån. Däremot har jag ansett hinder inte möta mot att
det nu införs en möjUghet att jämka arbetsgivares principalansvar.
Arbetstagares skadeståndsansvar grundar sig på
culparegeln. Bestämmelser som ger möjUghet att lindra detta ansvar skulle bli
av betydligt mera generell karaktär än de särskUda jämkningsregler som nu
finns för vissa avgränsade kategorier av arbetstagare. Sådana allmänna
bestämmelser kan således inte motiveras med hänvisning till speciella
skaderisker eUer i övrigt särpräglade förhållanden på ett visst
verksamhetsområde eUer i fråga om vissa tjrper av skadefaU.
Trots detta anser jag, att de argument som kommittéerna
har anfört för sina förslag i denna del är bärande också i det nuvarande läget.
I allt väsentligt kan jag instämma i de synpunkter som enligt skadeståndskommittén
konstituerar ett särskilt behov att kunna lindra skadeståndsansvaret för den
som vållar skada i sin tjänst som arbetstagare.
Den ökade utbredningen av ansvarsförsäkringar för
arbetsgivare, främst s. k. företagsförsäkringar, som bereder också arbetstagare
ett långtgående skydd mot att slutligen drabbas av skadeståndsskyldighet vid
vållande i tjänsten, har visserUgen medfört, att arbetstagares personliga
skadeståndsskyldighet alltmer sällan tas i anspråk. Det lär också höra till
sällsynthe-terna att en enskild arbetsgivare riktar ersättningskrav mot någon
av sina arbetstagare, om inte denne har förfarit särsldlt klandervärt. Det
sagda betyder dock inte, att en lagregel som möjliggör begränsning av
skadeståndsansvaret skulle vara utan praktisk eller ekonomisk betydelse för
arbetstagarna. För det första är det inte en tillfredsstäUande ordning att
arbetstagarna för sin trygghet i detta hänseende skall vara beroende av
försäkringsgivarnas praxis i fråga om regressvillkorens utformning och
tillämpning eller av en skönsmässig bedömning från arbetsgivarens sida,
huruvida han vill göra arbetstagarens ansvarighet gällande. Lagstiftningen bör,
som skadeståndskommittén har framhållit, ge uttryck för vad som är önskvärt
och lämpligt. Man kan inte heUer bortse frän att vissa arbetsgivare trots allt
saknar ansvarsförsäkring eUer att en sådan försäkring kan visa sig otUlräcklig
och att en arbetsgivare kan vara insolvent för det skadestånd som han har att
betala enligt principalansvarsreglerna. För det stora antalet arbetstagare som
är anställda hos staten eller andra självförsäkrare finns över huvud taget inte
det skydd som regressvillkoren i ansvarsförsäkringen f. n. erbjuder. Vidare är
det inte bara fråga om arbetstagares direkta skadeståndsansvar eller
regressansvar för skada som drabbar tredje man och som täcks av arbetsgivarens
ansvarsförsäkring, utan jämkningsfrågan aktualiseras också när det gäller
skador som arbetstagarna direkt vållar arbetsgivarna. Visserligen kan
arbetstagaren vid sakskada undgå skadeståndskrav, om skadan är täckt av
objektsförsäkring och förutsättningar för re-
2.4.5.3.
Kungl. Majtts propositiöh nr 5 år 1972 407
gresskrav från försäkringsgivaren saknas, men ocksä i
fråga om skadefall av denna art får man räkna med åtskilliga fall där
arbetsgivaren saknar försäkringsskydd, även inom den enskilda sektorn.
Det föreligger sålunda enligt min mening ett klart behov
av lagregler som lindrar arbetstagares skadeståndsansvar. Detta behov anser jag
dock inte kunna tillgodoses inom ramen för en allmän regel om jämkning av
ansvar på grund av eget vållande. En sådan regel måste ha som utgångspunkt,
att fullt skadeståndsansvar i princip föreligger, och kan inte gå längre än att
ge möjligheter till nedsättning av skadeståndet, när positiva skäl av en eller
annan art kan åberopas för jämkning. De sociala skäl som jag förut har
redovisat talar emellertid för att man bör gå betydligt längre när det gäller
arbetstagares ansvarighet för skador som de vållar i sin tjänst. Utgångspunkten
bör enligt min mening vara, att ersättningsskyldighet över huvud taget skall
föreligga endast om det med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet
föreligger mycket starka skäl att arbetstagaren själv helt eller delvis skall
gottgöra skadan.
Sedd
isolerad skulle en reform i denna riktning i åtskiUiga fall innebära en
försämring av de skadelidandes ställning och därför kunna inge betänkligheter.
Dessa betänkligheter viker emellertid, i den mån ersättningsansvaret flyttas
över på arbetsgivaren. Av skäl som jag har utvecklat i det föregående (avsnitt
2.2,4,3.) föreslår jag också att så sker genom att regler om ett allmänt och i
princip oinskränkt principalansvar för arbetsgivare blir lagfästa. Det kan
visserligen tänkas fall då rätten till skadestånd av arbetsgivaren saknar
ekonomiskt värde eller då principalansvaret jämkas enligt de regler härom som
jag föreslår. För sådana fall kan emellertid de skadelidandes
reparationsintresse åtminstone i princip tillgodoses genom att det lämnas
utrymme för särskilt hänsynstagande till den skadelidandes intresse vid
tillämpning av reglema om arbetstagares skadeståndsansvar.
Av nu anförda skäl förordar jag, i likhet med
skadeståndskommittén och majoriteten av remissinstansema, att särskilda regler
som inskränker arbetstagares skadeståndsansvar blir lagfästa i detta
sammanhang.
De
bestämmelser som kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar föreslog
är naturligt nog med hänsyn tiU utredningsuppdragets karaktär av begränsad
räckvidd och avser bara arbetstagare i det allmännas tjänst. Bestämmelserna i
skadeståndskommitténs förslag däremot åir av mer generell natur och avser enUgt
sin lydelse arbetstagare i aUmänhet. Trots detta men utan att det kommer tiU
uttryck i lagtexten tänkte sig kommittén, enligt vad som framgår av dess
motiv, att bestämmelserna skulle bli direkt tillämpliga bara i fråga om
arbetstagare i enskild tjänst och sådana arbetstagare i det allmännas tjänst
vilka är sysselsatta i verksamhet som kan jämstäUas med ensldld eUer som
innefattar moment vilka år jämförliga med moment i ensldld verksamhet. I fråga
om arbetstagare i sådan offentUg verksamhet som innefattar mjmdighetsutöv-
2.4.5.3.
408 Kungl. Majtts proposition nr 5 dr
1972
ning skulle bestämmelserna enligt kommittén bli analogiskt
tillämpliga i viss omfattning, företrädesvis vid myndighetsutövming som tar sig
uttryck i handgripliga åtgärder mot person eller egendom, men däremot i princip
inte när det gäller ren förmögenhetsskada som orsakas genom felaktiga
mjmdighetsbeslut. Utgångspunkten för kommitténs ställningstagande var, att
särskild lagstiftning om skadestånd i offentlig verksamhet inte genomförs och
att de principalansvarsregler som kommittén föreslog inte skulle bli ens
analogiskt tiUämpUga i fråga om ren förmögenhetsskada genom felaktig
myndighetsutövming.
En
reglering av frågan om arbetstagares skadeståndsansvar bör enligt min mening
såvitt möjligt bli av generell karaktär och således i princip omfatta varje
arbetstagare, oavsett hos vem eller i vad slags verksamhet han är anställd. I
likhet med skadeståndskommittén anser jag, att man härvid i princip bör utgå
från det civihättsliga arbetstagarbegreppet. Det finns då inte skäl att göra
någon åtskillnad meUan arbetstagare i enskild och offentUg tjänst. I
arbetsrättsligt hänseende har genom bl. a. tillkomsten av 1965 års
statstjänstemannalag och därmed förhandlingsrätt för så gott som samtliga
statsanställda skett en utjämning av de olikheter som tidigare har bestått
mellan dessa båda kategorier av arbetstagare. Den särställning som ämbets- och
tjänstemän ännu intar i straffrättsligt hänseende på grund av de särskilda
reglerna om ämbetsansvar torde också komma att utjämnas. I direktiven till
ambetsansvarskommittén (1967 års riksdagsberättelse, JU: 63, s, 93) har som en
riktpunkt för utredningsarbetet angetts, att man så långt möjligt bör
åstadkomma likställighet mellan arbetstagare i enskild och offentlig tjänst. I
kommitténs tidigare omnämnda principbetänkande »Ämbetsansvaret» föreslås
också, att det straffrättsliga ämbetsansvaret begränsas avsevärt i förhållande
till vad som gäller f. n. Från de enskilda arbetstagarnas sjmpunkt är f. ö.
skälen för en be-gråinsning av deras personliga skadeståndsansvar minst lika
starka när det gäller anställda hos staten eller en kommun som i fråga om
arbetstagare i enskild tjänst. Det bör slutligen framhållas, att de specieUa
problem som för skadeståndskommitténs del följde av ovissheten, huruvida en
lagreglering skuUe komma att ske beträffande det allmännas skadeståndsansvar,
inte föreUgger nu, när frågorna om det allmäima principalansvaret och skadeståndsansvaret
för den som utövar offentlig verksamhet bUr lösta genom lagstiftning i ett
sammanhang.
Det sagda hindrar inte, att man kan bli tvungen att ta
hänsyn till den offentliga verksamhetens specieUa karaktär och tUl de olikheter
som även enligt iriitt förslag kommer att finnas i fråga om
skadeståndsansvarets omfattning när det gäller enskilda arbetsgivare, ä ena,
och de offentUgrättsUga subjekten, dvs. staten och kommunerna, å andra sidan.
Men det bör inte ske genom att man inför olika regelsystem för skilda
kategorier arbets-
2.4.5.3.
Kungl. Maj:ts propositiöh nr 5 år 1972 409
tagare. Man bör i stället söka sig fram till en gemensam
nämnare och därefter undersöka, om de särskilda hänsyn som är påkallade inom
den offentliga sektorn kan tiUgodoses genom en varierande rättstUlämpning inom
ramen för generellt utformade bestämmelser eUer om särregler måste tiUfogas
för de anställda i allmän tjänst i fråga om vissa typer av skadefall. Jag
återkommer tiU den frågan i skilda sammanhang i det följande.
Det framgår
redan av vad jag har sagt tidigare, att de regler om en mera långtgående
begränsning av arbetstagares skadeståndsansvar som skadeståndskommittén har
föreslagit har mina sjrmpatier framför sådana jämk-ningsbestämmelser av mer
traditionell tjrp som togs upp i 1958 års förslag. Jag finner det därför
naturUgt att lägga skadeståndskommitténs förslag till grund för mina fortsatta
överväganden. I det följande behandlar jag frågan till en början med tanke
enbart på person- och sakskada. I överensstämmelse med systematiken i
kommitténs lagförslag vill jag först ta upp spörsmålet om arbetstagarens
regressansvar mot arbetsgivaren.
2.4,5.4, Regressansvar mot arbetsgivaren. Som jag redan
har sagt bör den principiella utgångspunkten vara, att det ekonomiska ansvaret
för skador som vållas i en arbetsgivares verksamhet skall slutligt bäras av
arbetsgivaren. Från den sjmpunkten kan jag ansluta mig tiU skadeståndskommitténs
allmänna uppläggning av förslaget i denna del. Under remissbehandlingen har
emellertid skilda meningar kommit till uttryck i frågan, vilka kriterier som
skall grunda regressrätt. Bl. a. från arbetsgivarnas sida har förts fram
önskemål om en mera »neutral» utformning av regressregeln, som tar större
hänsjm till preventionssjmpunkter. Företrädare för arbetstagarintressena åter
vill att återkravsrätten uttryckligen begränsas till fall av mycket graverande
försummelser från arbetstagarnas sida.
Jag har
redan i annat sammanhang (avsnitt 1.5.2.) deklarerat, att jag inte anser
preventionssynpunkter kunna tillmätas avgörande betydelse vid utformningen av
regler om skadeståndsansvar på grund av eget vållande. I likhet med
skadeståndskommittén tror jag, att behovet av prevention väsentUgen kan och
bör tillgodoses på annat sätt. Å andra sidan anser jag det inte lämpUgt att
lagfästa en regel enligt vilken arbetstagaren undantagslöst bär regressansvar
när han har handlat uppsåtUgen eller grovt vårdslöst eUer i berusat tillstånd.
I vissa sådana fall bör hans ansvar kunna begränsas eller helt falla bort. Det
bör inte heller vara uteslutet att regress får utövas även vid vållande av
lindrigare art, om andra omständigheter, t. ex. arbetstagarens ställning eller
de föreliggande ekonomiska förhållandena med särskild styrka talar för det.
Vad jag nu har anfört om regressansvarets omfattning kommer enligt min mening
bäst till uttryck genom en regel om att skadestånd kan återkrävas av
arbetstagare endast i den mån det med hänsyn till omständigheter av angivet
slag föreligger sjmner-
2.4.5.4.
410 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
liga skäl till regress. Till frågan om den närmare
utformningen av regressbestämmelsen återkommer jag vid min behandling av de
ensldlda bestämmelserna (avsnitt 5.1.4.1.).
2.4.5.5. Det direkta skadeståndsansvaret mot arbetsgivaren. Det är
naturligt att behandla frågan om arbetstagares skyldighet att ersätta person-
eller sakskada som han dhekt tiUfogar arbetsgivaren i omedelbar anslutning till
frågan om regressansvaret. De skäl som kan åberopas för en långtgående
begränsning av regressansvaret har giltighet ocksä när det gäller det direkta
skadeståndsansvaret. Jag viU emellertid inte bestrida, att preventionssynpunkter
här kan göra sig gällande med större styrka. Men om man utformar
regressbestämmelsen så, att den lämnar rum för en sådan skäUghetsbedömning,
som jag nyss angav, bör samma regel kunna göras tiUämplig i fråga om det
direkta skadeståndsansvaret mot arbetsgivaren. Det behov av prevention som
tilläventyrs kan påvisas lär kunna tillgodoses inom ramen för en sådan
bestämmelse.
2.4.5.6. Skadeståndsansvaret mot tredje man. Från den enskUde
arbetstagarens synpunkt framträder skälen för en begränsning av hans skadeståndsansvar
med samma styrka, när den skada han har våUat drabbar en arbetskamrat eller en
utomstående tredje man som när han har tiUfogat arbetsgivaren skada. Men i de
förstnämnda fallen träder den skadelidandes intresse av att få ersättning för
sin skada mer i förgrunden.
Även om detta intresse i flertalet fall blir tillgodosett
genom att den skadelidande kan vända sig mot den skadevållandes arbetsgivare
enligt de regler om arbetsgivares principalansvar och om skadestånd i offentUg
verksamhet som jag föreslår, ger dock dessa regler inte den skadelidande en
fullständig trygghet i samtliga fall. När det gäller person- och sakskada skall
visserligen principalansvaret för både enskilda arbetsgivare och de
offentUgrättsUga subjekten ha samma tillämpningsområde som det allmänna
culpaansvaret, vilket betyder, att den som tillfogas person- eller sakskada
genom en arbetstagares vållande i tjänsten och det är bara när
ska-devållandet har skett i tjänsten som en begränsning av arbetstagarens personliga
skadeståndsansvar kommer i fråga i princip aUtid har rätt att få skadestånd
av arbetsgivaren. I den mån denna rätt har ekonomiskt värde bör arbetstagaren
inte bli ersättningsskyldig mot den skadeUdande. Men det kan bli fråga om
jämkning av principalansvaret, och i varje fall inom den ensldlda sektorn
framför allt när det gäUer arbetsgivare som inte driver ekonomisk verksamhet
måste man räkna med att den skadelidandes reparationsintresse äventyras av en
oförsäkrad arbetsgivares insolvens och att således rätten att få ersättning av
arbetsgivaren kan visa sig ba ringa ekonomiskt värde. Det kan göras gällande
att man i sådana fall bör tillämpa regeln om begränsning av arbetstagaransvaret
med en
2.4.5.4.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 411
viss försiktighet. I flertalet situationer är det
emellertid sociala skäl som motiverar en begränsning av detta ansvar. Vid en
avvägning mellan å ena sidan arbetstagarens behov av skydd mot bördan av ett
skadeståndsansvar och å andra sidan den skadelidandes intresse att få
ersättning för skadan bör ofta arbetstagarens skyddsbehov lämnas företräde.
Undantag kan dock tänkas när förhållandena på den skadelidandes sida är
särsldlt ömmande, eller när arbetstagaren har en särskilt god ekonomisk
bärkraft. Också i de fall som jag nu syftar på kan det hävdas att synnerUga
skäl föreligger att arbetstagaren åläggs ersättning. Jag anser följaktligen att
den nyss angivna ansvarsregeln kan göras tillämplig även i fråga om skadestånd
tUl tredje man. I en situation av det slag som jag nu har berört bör emellertid
särskild hänsyn kunna tas tUl den skadelidandes intresse. Jag förordar därför
att, i viss överensstämmelse med vad som har skett i skadeståndskommitténs
förslag, den skadelidandes intresse uttryckligen anges som en av de
omständigheter som skall beaktas vid bedömande av om det föreligger synnerliga
skäl att ålägga arbetstagaren skadeståndsansvar.
Inom den offentliga sektorn skall enligt mitt förslag tiU
lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar gälla vissa särskilda regler om
inskränkningar i arbetsgivaransvaret, som medför att det inte kommer att föreligga
full kongruens i fråga om arbetsgivarens och arbetstagarens skadeståndsansvar.
Det finns därför anledning att i detta sammanhang särskilt undersöka, om
speciella regler är påkallade när det gäller de i allmän tjänst Anställdas
ansvar för person- eller sakskada.
Den s. k. standardregel som jag föreslår och som innebär,
att det allmänna skall svara för skada uppkommen vid myndighetsutövning endast
om de krav har blivit åsidosatta som med hänsyn tiU verksamhetens art och ändamål
skäUgen kunnat ställas på dess utövning, torde inte få någon nämnvärd praktisk
betydelse på integritetskränkningarnas område. Inom det området torde nämligen
kraven på »skälig standard» väsentligen sammanfalla med de aktsamhetskrav som
ligger tiU grund för den allmänna culparegeln. Man kan därför räkna med att en
tiUämpning av standardregeln bara i rena undantagsfall leder till att det
allmänna befrias från ansvarighet för en skada som medför skadeståndsansvar
för den tjänsteman som har vållat skadan. Praktiskt mer betydelsefulla
inskränkningar i det allmännas skadeståndsansvar följer däremot av bestämmelsen
om att en skadelidande, som inte för talan om rättelse av det beslut som har
orsakat skadan, i princip inte har rätt till ersättning av det allmänna för
skada som han på det sättet hade kunnat undvika, om han inte har giltig anledning
till sin underlåtenhet. Det är emellertid tydligt, att om den skadelidandes
passivitet bedöms som en försummelse som betager honom rätten att få ersättning
av det allmänna, det knappast möter betänkligheter att låta försummelsen gå ut
över honom själv också i förhållandet till den skadevållande arbetstagaren. I
varje fall bör hans intressen kunna bli till-
2.4.5.6.
412 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 dr
1972
räckligt tillgodosedda genom regeln att hänsyn skall tas
till den skadelidandes intresse vid bedömningen, om synnerliga skäl finns att
ålägga arbetstagaren skadeståndsansvar.
Min slutsats blir således, att några särskilda regler för
befattningshavare i allmän tjänst inte är påkallade, när det gäller deras
ansvarighet mot tredje man för person- eller sakskada.
2.4.5.7.
Regressanspråk
mot arbetsgivaren. Skadeståndskommittén har föreslagit, att en arbetstagare,
som har betalat skadestånd till tredje man, skall kunna rikta krav mot sin
arbetsgivare på att få tillbaka så stor del av ersättningen som svarar mot vad
arbetsgivaren enligt de tidigare berörda reglerna om arbetsgivarens regressrätt
mot arbetstagaren bör slutligen bära. Denna fråga får med utformningen av mitt
förslag ringa praktisk betydelse, eftersom enligt detta förslag arbetstagaren
i praktiken blir ersättningsskyldig bara i den mån arbetsgivaren inte kan
betala skadeståndet. Även bortsett härifrån anser jag det inte nödvändigt att
någon bestämmelse i ämnet lagfästs. Det åsjrftade resultatet uppnås nämligen
redan genom en tillämpning av allmänna grundsatser om fördelning av
skadeståndsansvar meUan flera skadeståndsskyldiga (avsnitt 2.1.4.8.). Det är
uppenbart att man även utan uttrycklig lagbestämmelse härom vid en sådan
fördelning skall lägga lika stor del av skadeståndet på arbetsgivaren som
denne skulle ha fått bära om han själv hade ersatt skadan och regressvis sökt
tillbaka beloppet av arbetstagaren. Enligt min mening är det därför överflödigt
att ta upp någon bestämmelse härom i lagtexten.
2.4.5.8.
Arbetstagares
ansvarighet för ren förmögenhetsskada. En arbetstagare kan redan enligt
gällande rätt drabbas av skadeståndsansvar för ren förmögenhetsskada. Inom den
enskilda sektorn kan ett sådant ansvar inträda i tre typsituationer. För det
första har man att räkna med ett sådant ansvar enligt kontraktsrättsliga
regler, när arbetstagaren med åsidosättande av sina förpliktelser enligt
tjänsteavtalet direkt tiUfogar arbetsgivaren en förmögenhetsförlust. Som
exempel kan nämnas att en medelsförvaltare gör sig skyldig till felräkning av pengar
eller att en arbetstagare med stäUningsfullmakt i strid mot givna
instruktioner beviljar en insolvent kund kredit. Ett annat typfall har samband
med kontraktsförhållanden, där arbetsgivaren är avtalskontrahent. Om en
arbetstagare genom försummelse i tjänsten föranleder, att arbetsgivaren inte
uppfyller sina förpliktelser enligt ett avtal som han har ingått med t. ex. en
kund,, blir arbetsgivaren enUgt gällande grundsatser om (oinskränkt) principalansvar
i kontraktsförhållanden normalt ansvarig för skadan, även när denna har
karaktären av ren förmögenhetsskada. Han kan då i regel med stöd av
tjänsteavtalet med arbetstagaren rikta regressanspråk mot denne. Mer
2.4.5.6.
Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972 413
ovisst är huruvida arbetstagaren i ett sådant fall själv
kan bli direkt ansvarig för skadan mot tredje man. Det kan dock inte
uteslutas, att under vissa omständigheter kontraktsrelationen mellan
arbetsgivaren och tredje man har en sådan biverkan, att arbetstagaren på grund
av sin ställning som företrädare för arbetsgivaren drabbas av ett sådant
ansvar. En tredje situation, då arbetstagaren kan ådra sig ansvarighet för ren
förmögenhetsskada mot tredje man eller mot sin egen arbetsgivare, inträder när
arbetstagaren i sin tjänst har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande.
Skadeståndskommittén har i sitt förslag utgått från, att
de föreslagna reglerna om begränsning av arbetstagares skadeståndsansvar i
princip skall vara tillämpliga också i dessa fall. Några remissinstanser har
emellertid satt i fråga om reglerna bör gälla undantagslöst i fråga om
arbetstagares ansvarighet för ren förmögenhetsskada.
Vad först angår arbetstagare i ensldld tjänst vill jag för
egen del ansluta mig till kommitténs uppfattning. De två förstnämnda av de tre
typsituationer som jag har berört bör principiellt bedömas på samma sätt som
när arbetstagaren har vållat person- eller sakskada. När det gäller de fall då
arbetstagaren har vållat ren förmögenhetsskada genom brott lär det ofta röra
sig om så klandervärda förfaranden, t. ex. bedrägeri, att en jämkning i
praktiken är utesluten redan på denna grund om nu arbetstagarens handlande
över huvud taget anses ha skett i tjänsten. Men det kan också tänkas
situationer, då omständigheterna är ömmande och en jämkning är i hög grad
påkallad. Om t. ex. en tjänsteman i ett företag av vårdslöshet har medverkat i
ett gäldenärsbrott, för vilket företagets högsta ledning i första hand skall
svara, exempelvis bokföringsbrott eller vårdslöshet mot borgenärer, kan det
bli fråga om att ålägga honom skadestånd till avsevärda belopp, som inte står i
någon som helst proportion till hans försummelser. Det är lika angeläget att en
jämkningsmöj Ughet finns i sådana faU som att skadeståndet kan sättas ned när
en arbetstagare har vållat omfattande egendomsskada genom straffbar oaktsamhet,
t. ex. allmänfarUg vårdslöshet.
Frågan om jämkning av arbetstagares ansvarighet för ren
förmögenhetsskada får sin största betydelse för befattningshavare i allmän
tjänst. Detta sammanhänger med att de offentUga funktionärernas verksamhet i
två hänseenden företer särdrag i jämförelse med enskild verksamhet. De anstäUda
i allmän tjänst fattar i stor omfattning beslut med rättsUg verkan och av
ekonomisk betydelse för ensldlda och de löper ofta risken att genom också
obetydliga fel eUer försummelser i sin tjänsteutövning orsaka stora ekonomiska
förluster för enskUda medborgare. (jäUande regler om straffrättsligt ansvar
för tjänstemännens fel och försummelser i tjänsten medför, att en
befattningshavare, som på detta sätt har vållat ren förmögenhetsskada, kan
ådömas ansvar för tjänstefel, vilket i sin tur leder till att
2.4.5.8.
414 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
han kan bli ersättningsskyldig enligt grundsatserna om
skadeståndsansvar för ren förmögenhetsskada som orsakas genom brott. I detta
avseende intar de anställda i allmän tjänst en markant särställning.
Även om man kan vänta sig, att ämbetsansvarskommitténs
förslag och fortsatta arbete leder till att ämbetsansvar i framtiden kommer att
inträda i mindre omfattning än f. n., lär det inte komma att avskaffas helt.
Frågan om ersättningsskyldighet för ren förmögenhetsskada förblir därför under
alla förhållanden ett speciellt problem för de offentliga funktionärerna.
Dessutom måste en reglering av frågan om skadeståndsansvaret för de anställda i
allmän tjänst tills vidare utgå från vad som gäller f. n.
Från arbetstagarnas synpunkt är det uppenbarUgen av stor
betydelse, att de skyddas mot skadeståndsansvar också i hithörande fall, i aU
synnerhet som det under olyckliga omständigheter kan bli fråga om mycket omfattande
skadeverkningar. Det är inte heller i fråga om behovet av en jämkningsmöjlighet
i dessa fall som det har rått tveksamhet under utredningsarbetet och bland
remissinstanserna. Bortsett från att skadeståndskommittén har åberopat svensk
rättstradition som ett hinder mot att ens analogiskt tillämpa de föreslagna
jämkningsreglerna för arbetstagare, när det gäller enskild tjänstemans
ansvarighet mot tredje man för ren förmögenhetsskada, torde det närmast ha
varit omsorgen om de skadelidande som har föranlett en reservant i kommittén
angående det allmännas skadeståndsansvar och vissa remissinstanser att föreslå
en uttrycklig begränsning av tillämpningsområdet för kommittéförslagets
jämkningsregler.
Denna fråga har jag redan behandlat för person- och
sakskadornas vidkommande, och jag har därvid kommit till slutsatsen, att det
inom det området inte finns anledning att behandla anställda i allmän tjänst
enligt mindre gynnsamma regler än arbetstagare i ensldld tjänst. Problemet ställer
sig emellertid annorlunda, när det gäUer ren förmögenhetsskada. De regler i
mitt förslag tiU lagstiftning om skadestånd i offentlig verksamhet som syftar
till att på olika sätt begränsa det allmännas skadeståndsansvar» så att detta
håUs inom rimUga gränser (avsnitt 2.3.6.), torde få större praktisk betydelse,
när det gäUer ren förmögenhetsskada. Jag tänker här i första hand på den s. k.
standardregeln och på bestämmelsen om att den skadeUdandes rätt till ersättning
i princip är beroende av att han har uttömt de medel som står honom tiU buds
att undvika eller begränsa skadan genom att föra talan om rättelse (den s.k.
passivitetsregeln). Vidare bör erinras om regeln om vissa inskränkningar i
rätten att få ersättning för ren förmögenhetsskada vid intrång i
näringsverksamhet.
Jag anser mig kunna utgå från att det råder ett sådant
samband mellan det straffrättsliga ämbetsansvaret och de enskilda
tjänstemännens skyldighet att ersätta ren förmögenhetsskada, att detta skadeståndsansvar
bortfaller i samma mån som tjänstefelen avkriminaliseras. En sådan
2.4.5.8.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 415
avkriminalisering lär komma att medföra frUiet också från
personligt skadeståndsansvar för den felande befattningshavaren, även om de
nuvarande reglerna om straffrättsligt ämbetsansvar ersätts med föreskrifter om
sanktioner av rent disciplinär natur, t. ex. löneminskning, avstängning från
tjänsten e. d.
Det nu sagda betyder, att om lagstiftaren i en framtid förverkUgar
de intentioner att i vidsträckt omfattning avkriminalisera ämbetsansvaret som
har kommit till uttryck i ämbetsansvarskommitténs direktiv och i dess nyss
omnämnda principbetänkande, standardregeln får avsevärt mindre betydelse i det
nu aktuella hänseendet än den kommer att ha med nuvarande ämbetsansvarsregler.
De fel och försummelser av tjänstemän som även efter en reform kommer att
föranleda straff torde nämligen regelmässigt innefatta ett åsidosättande av
det aktsamhetskrav som kommer tiU uttryck i den skadeståndsrättsliga
standardregel som jag föreslår. I ett sådant perspektiv finns det följaktiigen
ingen anledning att inskränka möjligheten att begränsa ämbets- och
tjänstemännens personliga skadeståndsansvar på grund av att standardregeln kan
leda till ansvarsfrihet för det allmänna. Det är emellertid ännu ovisst,
huruvida eller i vilken omfattning en avkriminalisering av tjänstefelen kommer
att ske. Man bör som jag tidigare har sagt därför tUls vidare utgå från det
rådande rättstUlståndet. En reglering som innebär, att en tjänsteman som har
gjort sig skyldig till tjänstefel skall bära fullt skadeståndsansvar med
anledning av sin försummelse, om det allmänna befrias från
ersättningsskyldighet med tUlämpning av standardregeln, anser jag likväl inte
vara lämplig. Det rör sig här typiskt sett om försummelser av lindrig art
annars skulle standardregeln knappast kunna åberopas. Men det skulle
uppenbarligen inte vara en tillfredsställande ordning att ålägga de ensldlda
tjänstemännen fullt skadeståndsansvar i fall då deras fel eUer försummelser är
av mindre allvarlig beskaffenhet, samtidigt som man har tillgång till en
be-gränsningsregel när ett så graverande fel har begåtts att därigenom den
standard man skäligen kan kräva i den offentliga verksamheten måste anses
eftersatt. Ett sådant system skulle stå i klar strid mot den allmänna syn på
tjänstemännens ställning som bär upp ämbetsansvarskommitténs direktiv och
förslag och som bör prägla lagstiftningen också på andra områden, oavsett om
eller när dessa förslag helt eller delvis genomförs. Standardregeln bör därför
inte föranleda, att man inskränker möjligheterna att begränsa de ensldlda
tjänstemännens skadeståndsansvar enligt de grundsatser som jag har angett i
det föregående och som innebär bl. a. att hänsjm skall tas tUl den
skadelidandes intresse.
Effekten för de skadelidande av övxiga speciella regler om
inskränkningar i det allmännas skyldighet att ersätta ren förmögenhetsskada som
jag nyss berörde påverkas inte i samma utsträckning av en reformering av
ämbets-ansvarsreglerna. Från den synpunkten kan det även i ett mera långsiktigt
2.4.5.8.
416 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
perspektiv vara skäl att överväga inskränkningar i
jämkningsmöjligheterna för de fall som omfattas av dessa regler. För egen del
anser jag trots detta, att någon särreglering av frågan om skadeståndsansvaret
för arbetstagare i allmän tjänst inte heller för dessa fall är påkallad eller
ens lämplig.
När det gäller skada genom ett felaktigt beslut och den
skadelidande har underlåtit att söka rättelse i beslutet, gör sig samma
synpunkter gällande, vare sig det rör sig om en person- eller sakskada eller om
ren förmögenhetsskada. Som jag har framhållit på tal om begränsningsregelns
tUlämpning i hithörande fall vid person- eller sakskada är det sålunda rimligt,
att följdema av den skadelidandes underlåtenhet går ut över honom själv. En
jämkning kan i vissa fall ske med tUlämpning av den aUmänna medvållanderegeln,
men särskilt när det rör sig om ren förmögenhetsskada och det är i fråga om
sådan skada som passivitetsregeln får sin största betydelse är det långt
ifrån säkert att denna väg är framkomlig. Då bör andra möjligheter stå tUl buds
att fördela de ekonomiska bördorna på ett rättvisare och mer rationellt sätt mellan
den skadevållande befattningshavaren och den skadeUdande.
Också i det fall då rätten till ersättning av det allmänna
för ren förmögenhetsskada enUgt mitt förslag skaU vara inskränkt på grund av
den särskUda regeln om skada genom intrång i näringsverksamhet bör den
enskilde tjänstemannens skadeståndsansvar begränsas. När förluster av det slag
som det här gäller drabbar medborgarna som följd av brister i en verksamhet
som sker för deras gemensamma bästa, är det inte givet, att kostnaderna i sin
helhet bör läggas på den skadevållande tjänstemannen och inte tUl någon del bör
bäras av den skadelidande. Den här aktuella regeln om begränsning av det
allmännas skadeståndsansvar motiveras inte främst av en önskan eller ett behov
att rent ekonomiskt skydda det allmänna mot ett alltför omfattande
ersättningsansvar. Regeln kan och detta gäller f. ö. också i viss mån
standardregeln motiveras även från den sjmpunkten att det här rör sig om
ekonomiska risker som är oundvikliga i varje samhällsbildning och som den
enskUde medborgaren måste ta i beräkning. Det rimmar väl med denna uppfattning
om grunderna för bestämmelsen att inskränka möjligheterna att ålägga
tjänstemännen personligt skadeståndsansvar till fall då synnerliga skäl
föreligger att döma ut skadestånd. Också i de nu aktuella fallen skall det
självfallet beaktas, att den skadelidande inte får någon ersättning av den
skadevåUande arbetstagarens arbetsgivare. Men det kan enligt min mening ske i
tUlräcklig omfattning inom ramen för bestämmelsen om att hänsyn skaU tas tUl
den skadelidandes intresse.
I enUghet med dessa överväganden har jag stannat för att
inte föreslå några specieUa regler i fråga om de offentliga funktionärernas
ansvarighet för ren förmögenhetsskada.
Av betydelse i arbetsrättsliga förhållanden är frågan om
den nya regel
2.4.5.8.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 417
om arbetstagares skadeståndsansvar som jag föreslår skall
kunna tillämpas beträffande ersättning för sådan icke-ekonomisk skada som en
arbetstagare kan åläggas att utge uteslutande på grund av vissa bestämmelser i
den arbetsrättsliga lagstiftningen. Jag syftar här på s. k. allmänt skadestånd
som behandlas i 8 § andra stycket kollektivavtalslagen och som inträder som
påföljd för brott mot kollektivavtal eller mot kollektivavtalslagen, men också
på skadestånd enligt 23 § första stycket lagen om förenings- och
förhandlingsrätt i vad avser annan skada än personligt lidande , 19 § andra
stycket hembiträdeslagen och 42 § andra stycket arbetarskyddslagen. Jag finner
det principiellt inte vara uteslutet att de rättspolitiska synpunkter som bär
upp den nya skadeståndsbestämmelsen någon gång kan få betydelse vid prövningen
av en arbetstagares skyldighet att utge sådant skadestånd som avses med de
nämnda arbetsrättsliga stadgandena. Det finns därför inte anledning att här
göra uttryckligt undantag för skador av detta slag. Till frågan om förhållandet
mellan den allmänna skadeståndsbestämmelsen och de särskilda
skadeståndsföreskrifterna i den arbetsrättsliga lagstiftningen återkommer jag
vid min behandling av de enskilda bestämmelsema (avsnitt 5,1,4,1.).
2.4.5.9. Förhållandet till vissa regressbestämmelser i
speciallagstiftningen. Skadeståndskommitténs inställning är att de allmänna
regler om arbetstagares skadeståndsansvar som föreslås bör tillämpas också i
de situationer då den som på objektiv grund svarar för viss skada enligt
uttrycklig lagbestämmelse har regressrätt mot den som har vållat skadan.
Kommittén har ansett det nödvändigt att föreslå en särsldld bestämmelse härom
(5 § andra stycket). Förslaget har lämnats utan erinran i sakligt hänseende
under remissbehandlingen.
Som också kommittén synes anse medför inte regressreglerna
i den skadeståndsrättsliga speciallagstiftningen, att den regressberättigade
kan göra gällande bättre rätt mot den som har vållat skadan än den skadelidande
själv skulle ha haft. Denna grundsats blh enligt min mening utan vidare tUlämplig
också när fråga är om arbetstagares regressansvar. Någon sådan särskUd
bestämmelse i ämnet som kommittén har föreslagit synes inte vara nödvändig.
Jag vill erinra om att samma fråga uppkommer när den som har vållat skada
tillhör någon annan kategori för vUken gäller särskilda bestämmelser om
begränsning av skadeståndsansvar, t. ex. ett barn eller en psykiskt abnorm
person. Det lär inte råda delade meningar om att i sådana fall de särskilda
reglerna i 6 kap, 6 § SL slår igenom också när fråga är om regressansvar
enligt de här aktuella, särskUda återkravsreglerna, trots att uttrycklig
föreskrift härom saknas.
2.4.5.9.
27 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
418 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
3.
FORMERNA FÖR LAGSTfFTNINGEN
3.1. Utredningsförslagen 3.1.1.1958 års forslag
Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar hade i
uppdrag att utreda frågan om statens och kommunernas skadeståndsansvar.
Utredningsarbetet resulterade i ett förslag till en särsldld lag om skadestånd
i offentlig verksamhet. Lagförslaget innefattar en i stort sett uttömmande
reglering av det allmännas skadeståndsansvar, och den tänkta lagen skulle
närmast få karaktären av en skadeståndsrättslig speciallagstiftning för vissa
verksamhetsområden. Kommittén diskuterar i oUka sammanhang de föreslagna bestämmelsemas
förhållande till allmänna skadeståndsregler och till annan skadeståndsrättslig
lagstiftning. Den utgår härvid från att åtskilliga frågor av allmän natur inom
den nya lagens område skall lösas med tUlämpning av allmänna skadeståndsregler.
På vissa punkter innehåller förslaget direkta eller indirekta hänvisningar
till sådana regler. Det gäller t. ex. i fråga om den allmänna
skadeståndsrättens tUlämpning i sådan offentUg verksamhet som kan anses
jämställd med enskild (20 §) och skadeståndets beräkning vid personskada (13
§). I övrigt sjmes det ha varit kommitténs tanke att frågan om en tillämpning
av allmäima skadeståndsregler skulle på samma sätt som vid annan
skadeståndsrättslig speciallagstiftning besvaras enligt allmänna grundsatser.
Med den avgränsning av utredningsuppdraget som skett i
kommitténs direktiv och med de utgångspunkter i övrigt som kommittén hade för
sitt arbete bl. a. att varken frågan om en lagreglering av det allmänna principalansvaret
eller en kodifiering i civUlag av allmänna skadeståndsregler i övrigt ännu hade
aktuaUserats saknade kommittén anledning att överväga någon annan lagteknisk
lösning än den som kommitténs förslag representerar. Spörsmålet om en
samordning i lagtekniskt hänseende av de föreslagna bestämmelsema om det
alhnännas skadeståndsansvar med näraliggande skadeståndsrättsliga regler av
allmän natur har följaktligen inte heller berörts i kommitténs betänkande.
3.1.2. Skadestånd I
Också skadeståndskommitténs uppdrag att utarbeta förslag
tUI en »skadeståndslag», avsedd att ersätta 6 kap. SL, och att i en sådan lag
inarbeta de nya bestämmelser om bams och föräldrars skadeståndsansvar som
kommittén önskade föreslå avsåg en isolerad och avgränsad reform. Inte heller
i betänkandet »Skadestånd I» förekommer därför någon diskussion av frågan om en
lagteknisk samordning av kommitténs förslag till lag med allmänna
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 419
bestämmelser om skadestånd och annan lagstiftning om
utomobligatoriskt skadeståndsansvar.
3.1.3. Skadestånd II
I fråga om den lagtekniska lösningen av uppgiften att utarbeta
regler om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar stod skadeståndskommittén
i och för sig mera fri och i varje fall oberoende av direktiv. När betänkandet
»Skadestånd II» lades
fram förelåg både 1958 års förslag och »Skadestånd I». Därmed hade i viss mån
nya utgångspunkter skapats för en diskussion av de lagtekniska problem som
möter, när regelsystemet på ett så vidsträckt område som skadeståndsrättens
skall omskapas genom partiella reformer. Skadeståndskommittén gick likväl inte
närmare in på frågan om en lagteknisk samordning av dess nu ifrågavarande
förslag och de båda äldre förslagen. Kommitténs förslag innebar att de nya
bestämmelsema om principalansvar och om arbetstagares skadeståndsansvar skulle
tas upp i en särsldld lag, fristående i förhållande till både den lag med allmänna
bestämmelser om skadestånd som kommittén hade föreslagit i »Skadestånd I» och
1958 års förslag till lag om skadestånd i offentUg verksamhet. De nära
beröringspunkterna med sistnämnda förslag föranledde skadeståndskommittén att
i särskild skrivelse till chefen för justitiedepartementet (återgiven i
»Skadestånd II» s.
107 f) diskutera frågan om förhållandet mellan de båda föreslagna
regelsystemen, för den händelse båda förslagen föranleder lagstiftning, och att
uttala sig om hur rättsläget skulle gestalta sig, om lagstiftning sker på
grundval av förslaget i »Skadestånd II» men 1958 års förslag däremot inte
leder tUl lagstiftning. De lagtekniska sam-ordmngsproblem som uppkommer vid det
förstnämnda altemativet berör kommittén endast i form av en översiktiig
genomgång av bestämmelsema i 1958 års förslag med syfte att klarlägga behovet
av justeringar i detta förslag för att bringa det i överensstämmelse med det
senare förslaget. I anslutning härtill diskuterar kommittén också, huravida
tiU förslaget i »Skadestånd II> bör fogas en tilläggsbestämmelse enligt
vilken vad som föreskrivs i lagen om arbetsgivares och arbetstagares
skadeståndsansvar om ersättning med aidedning av person- eller sakskada skall
gälla också i verksamhet som utövas av staten, kommun eller annat
offentiigrättsligt subjekt, även när verksamheten är av offentligrättslig
natur. Den tanken avvisar emellertid kommittén under hänvisning till att ett
sådant tilläggsstadgande inte kan tas upp utan att man tar ställning till
frågan, i vad mån man därvid bör göra sådana inskränkningar i
skadeståndsansvaret som föreskrivs i 57 och 1316 §§ i 1958 års förslag, en
fråga som kommittén emellertid inte ansåg sig kunna gå in på. Kommitténs
överväganden rörande det andra av de båda nämnda alternativen går ut på en
bedömning av i vilken mån de nya reglema om arbetsgivares och arbetstagares
skadeståndsansvar blir tiU-
3.1.3.
420 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
lämpliga i offentlig verksamhet. Enligt kommitén skulle
vid detta alternativ förhållandena bli otUlfredsställande i flera hänseenden,
och kommittén tiUstjrrkte därför livligt att lagstiftning sker om
skadeståndsansvaret för stat och kommun m. fl.
3.2. Remissyttrandena
3.2.1. Yttrandena över 1958 års förslag
Några uttalanden av intresse för den nu aktuella frågan om
formerna för lagstiftningen har inte gjorts i remissjrttrandena över 1958 års
förslag,
3.2.2. Yttrandena över Skadestånd I
Skadeståndskommitténs förslag i betänkandet »Skadestånd I»
att överföra de nuvarande bestämmelsema i 6 kap. SL till en särsldld
skadeståndslag föranledde inte några erinringar under remissbehandlingen. I
övrigt berördes inte frågan om formema för lagstiftningen.
3.2.3. Yttrandena över Skadestånd II
I sitt jrttrande över betänkandet »Skadestånd II» uttalade justitiekanslem som
redan tidigare i korthet berörts (avsnitt 1.4.7.) att reformarbetet inom
skadeståndsrätten bör målmedvetet inriktas på att åstadkomma en allmän
skadeståndslag. EnUgt justitekanslem bör en sådan lag innehålla regler som tiU
följd av sin allmänna natur är gemensamma för åtminstone hela den
utomobUgatoriska skadeståndsrätten. Pedagogiskt skuUe en allmän lag fylla en
central lucka inom skadeståndsrätten, en lucka som är särsldlt märkbar med hänsyn
tiU förekomsten av olika skadeståndsrättsliga speciallagar.
Lagstiftningsarbetet bör utan dröjsmål inriktas på att åstadkomma en lag med
allmänna bestämmelser om skadestånd. Lagförslaget i »Skadestånd I» har för
övrigt just nämnda rubrik. Antagandet av en sådan lag torde ingalunda verka
hindrande för den fortsatta utvecklingen. Tvärtom synes en lag med allmänna
bestämmelser, som bygger på det beståendes grund och som därjämte innehåller
vissa begränsade nyheter t. ex. jämkningsregler för speciella fall kunna
väsentiigt underlätta ett fortsatt reformarbete, dels genom tUlhandahållandet
av en lagteknisk stomme, på vilken man kan bygga vidare, dels genom de
erfarenheter som kan vinnas genom tUlämpningen av nya regler med begränsad
räckvidd. Det ter sig i jämförelse härmed som betydUgt vanskUgare att inrikta
arbetet på en mera långsiktig eUer genomgripande reform. Justitiekanslem
finner det naturUgt och önskvärt att de båda förslagen i »Skadestånd I» och
»Skadestånd II» sammanförs till en lag. Båda betänkandena innehåller förslag
till bestämmelser av allmän natur,
3.1.3.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 421
tillämpliga inom hela den utomobligatoriska
skadeståndsrätten och företrädesvis såvitt angår person- och sakskada.
Begränsningar till visst verksamhetsområde något som utmärker den
skadeståndsrättsUga speciallagstiftningen förekommer inte, påpekar
justitiekanslem vidare. Han framhåller att de föreslagna reglerna med fördel
låter sig inordnas i skilda kapitel i en allmän lag, t. ex. ett kapitel med
inledande bestämmelser om vållande, medvållande och solidariskt ansvar, ett om
bams, sinnessjukas och vårdnadshavares ansvar, ett om arbetsgivares och
arbetstagares ansvar och ett om skadeståndet och dess beräkning. Om en sådan
lag kommer till stånd, skulle vi i själva verket i ett slag få en allmän
skadeståndslag, som bygger på det bestående, som samtidigt innefattar vissa
önskvärda reformer och som slutligen kan utgöra grundval för tillägg av
ytterligare allmänna bestämmelser vilka framdeles kan befinnas önskvärda.
Sveriges juristförbund ger uttryck åt liknande
tankegångar. Förbundet erinrar om att förslaget i »Skadestånd I> till lag
med aUmänna bestämmelser om skadestånd inleds med ett allmänt stadgande, som
skulle lagfästa culparegeln. Förslaget i »Skadestånd II» står såtiUvida i samband med
förslaget i »Skadestånd I» att det utgår från förekomsten av en allmän
culparegel. Det finns t. ex. i 4 § en allmän regel om jämkning av arbetstagares
personliga skadeståndsansvar. Detta ansvar är f. n. endast sedvanerättsligt
normerat. Det synes förbundet egendomUgt och från systematisk sjmpunkt otillfredsställande
att i lag ge en regel om jämkning av en skyldighet som är bara sedvanerättsligt
normerad. Även på andra punkter kommer den föreslagna lagen att hänga i luften
till följd av att på skadeståndsrättens centrala områden finns endast oskriven
sedvanerätt. Detta leder enligt förbundet till att lagstiftningsarbetet
lämpligen bör inriktas på en allmän lag om skadestånd, som i ett sammanhang förverkUgar
båda lagförslagen i »Skadestånd I» och »Skadestånd II». Endast härigenom kan en
systematisk godtagbar lösning nås.
Också hovrätten för Nedre Norrland betvivlar lämpUgheten
av att frågoma om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar brjis ut
tiU särskild lagstiftning. För att undvika oklarheter är det enligt hovrättens
mening angeläget att detta speciella rättsområde inte görs till föremål för
lagstiftning annat än i samband med den grundläggande allmänna skadeståndsrätten.
Försvarets civilförvaltning ifrågasätter, om inte lagförslagen i 1958 års
betänkande, »Skadestånd I» och »Skadestånd II» bör sammanföras tiU en lag.
Enligt civilförvaltningen bör bestämmelsema i 1958 års förslag i modifierad
form kunna inarbetas i lagen om arbetsgivares och arbetstagares
skadeståndsansvar såsom specialregler beträffande allmän förmögenhetsskada
eller skada av icke-ekonomisk art, uppkommen i samband med renodlad
mjmdighetsförvaltning. Även länsstyrelsen i Jämtlands län och
stadsdomareföreningen anser att bestämmelserna i de båda förslagen bör kunna
sammanföras.
3.2.3.
422 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
3.3. Departementschefen
De tre utredningsförslag som ligger till grund för den
lagstiftning jag nu föreslår innebär, att tre särskilda lagar skall genomföras,
nämligen en lag med allmänna bestämmelser om skadestånd, en lag med vissa
bestämmelser om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar samt en lag
om skadestånd i offentlig verksamhet. Fastän lagförslagen i stor utsträckning
rör skadeståndsrättsUga frågor av allmän natur, vUka är gemensamma för de
områden av skadeståndsrätten som behandlas, har frågan om en lagteknisk
samordning av regelsystemen inte närmare diskuterats under utredningsarbetet.
Denna fråga har däremot uppmärksammats under
remissbehandUngen av »Skadestånd II». Flera remissinstanser bland dem
justitiekanslem har, med utgångspunkt från att målet på längre sikt för det
skadeståndsrättsliga reformarbetet bör vara att samla de grundläggande
bestämmelserna om skadestånd i utomobligatoriska förhållanden i en allmän
skadeståndslag, förordat att man redan på detta stadium skapar stommen till en
sådan lag genom att sammanföra de i »Skadestånd I> föreslagna reglema om
skadestånd på grund av eget vållande med sådana allmänna bestämmelser om
arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar som avses med
skadeståndskommitténs förslag i »Skadestånd II». Dessa remissinstanser har däremot
med endast ett par undantag inte berört frågan om lämpligheten av en
lagteknisk samordning av 1958 års förslag och förslaget i »Skadestånd II». De
synes närmast ha förutsatt att särskild lagstiftning om det allmännas
skadeståndsansvar skall genomföras, sedan lagstiftning om det aUmänna
principalansvaret har skett. I ett flertal andra jrttranden över »Skadestånd II» har emellertid betonats det nära
sambandet mellan de frågor som behandlas i 1958 års betänkande och i
»Skadestånd II» och
har understrukits vikten av att de båda lagstiftningsfrågorna blir lösta i ett
sammanhang. Härvid har från några håll ifrågasatts om inte särregler om
skadestånd i offentiig verksamhet kan inarbetas i en lag om skadeståndsansvar
för arbetsgivare och arbetstagare i allmänhet. En av remissinstanserna,
nämligen försvarets civilförvaltning, har i det sammanhanget fört fram tanken
på ett sammanförande av lagförslagen i 1958 års förslag, »Skadestånd I» och
»Skadestånd II» till
en enda lag.
Det finns enligt min mening åtskiUiga vägande skål som
talar för en lagteknisk samordning av skadeståndsreglerna på de områden som nu
är aktuella. Allmänt sett är det ett självklart önskemål att lagstiftningen på
ett så vidsträckt område som skadeståndsrättens bUr så överskådUg och lättillgänglig
som möjligt. Strävanden i sådan riktning har karakteriserat de senaste decenniemas
omfattande lagstiftningsarbete på andra centrala rättsområden. Det har
erbjudit påtagliga fördelar att på t. ex. familjerättens område kunna
genomföra sådana systematiskt genomarbetade lagkomplex som
3.3.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 423
1949 års föräldrabalk och 1958 års ärvdabalk. Jag
förutsätter att det pågående reformarbetet på exekutionsrättens område och ett
småningom intensifierat lagstiftningsarbete på de områden som ursprungligen
reglerades i bandelsbalken i 1734 års lag skall resultera i lagkomplex av
liknande slag.
Att man i det skadeståndsrättsliga reformarbetet måste gå
fram på de partiella reformernas väg hindrar enligt min mening inte att man
redan på ett tidigt stadium tillrättalägger lagstiftningstekniken efter en mer
långsiktig målsättning. Även om en skadeståndslag idag måste få karaktären av
en i många stycken ofullbordad byggnad med många tomma utrjmimen, bör den kunna
ges en sådan utformning i systematiskt och lagtekniskt hänseende, att man utan
alltför djupgående ingrepp kan bygga vidare på den i framtiden, efter hand som
reformarbetet framskrider. Det är för tidigt att nu sia om vad som framdeles
bör ingå i en allmän skadeståndslag. I vUken mån sådana skadeståndsregler som
idag återfinns i skadeståndsrättslig speciallagstiftning småningom kan
integreras i en aUmän lag måste bli beroende på resultatet av det framtida
reformarbetets olika etapper. Det kan däremot inte råda tvekan om att
skadeståndsregler som är av grundläggande natur eller i övrrigt av allmän karaktär
har sin givna plats i en sådan lag.
Med dessa utgångspunkter finner jag det naturligt och
följdriktigt att lagstiftning på de tre områden av skade&tåndsrätten som
nu är aktueUa sker genom att bestämmelsema på dessa områden sammanförs i en
skadeståndslag. De regler om förutsättningarna för utomobligatoriskt
skadeståndsansvar som föreslås har det gemensamt att de rör ansvar på grund av
vållande. Såväl de bestämmelser som motsvarar innehållet i 6 kap. SL som de
nya reglerna om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar är av
generell natur och hänför sig inte tUl särskUda verksamhetsområden eller
speciella skaderisker. En lagreglering av frågan om det allmännas
skadeståndsansvar får visserUgen i högre grad karaktären av en
speciaUagstiftning, eftersom det hår delvis rör sig om en särreglering för
vissa rättssubjekt och dessutom blir fråga om en reglering av ansvarigheten vid
ett visst slag av verksamhet, nämligen sådan som avser utövning av offentlig
myndighet. Den offentliga sektoms expansion har å andra sidan medfört att denna
verksamhet sträcker sig över vidsträckta områden av samhällslivet. Från den
sjmpunkten har frågorna om skadestånd vid myndighetsutövning allmän karaktär.
Som framgår av vad jag har anfört i det föregående vid min behandling av frågan
om det allmäimas skadeståndsansvar (avsnitt 2.3.6.3.) skaU dessutom allmänna
skadeståndsregler, bl. a. just de regler om skadestånd på grund av eget våUande
de särskUda bestämmelsema om arbetstagares skadeståndsansvar inbegripna
och om principalansvar som jag nu föreslår, i avsevärd omfattning tiUämpas i
den offentliga verksamheten, även i den del av denna som avser
myndighetsutövming. Det är i och för sig naturligt att frågan om det allmännas
skadeståndsansvar i dess helhet blir reglerad inom ramen för
3.3.
424 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
en enda lag. Med den utformning som en lagstiftning på
detta område får enligt mitt förslag blir det inte heller fråga om någon
särreglering på myndighetsutövningens område av samma detaljerade slag som i
1958 års förslag. Lagstiftningen får i stället karaktären av en
ramlagstiftning som knäsätter grundläggande principer men överlämnar
detaljutformningen av regelsystemet åt rättstillämpningen eller en framtida
specialreglering för särskilda grenar av den offentliga verksamheten. Från
systematiska synpunkter är det under dessa förhållanden naturligt att reglerna
sammanförs med sådana allmänna skadeståndsbestämmelser som det här i övrigt rör
sig om,
I enlighet med dessa överväganden förordar jag, att de nya
reglerna om skadestånd på grund av eget vållande, om arbetsgivares och
arbetstagares skadeståndsansvar och om det allmännas skadeståndsansvar tas upp
i en gemensam lag.
Jag skaU i det följande i korthet beskriva hur en sådan
lag enligt min mening lämpligen bör byggas upp i systematiskt och lagtekniskt
hänseende.
Det är naturligt och med tanke på en framtida påbyggnad
av lagen nödvändigt att denna delas upp i avsnitt. Föreskrifter som rör
lagens till-lämpningsområde eller innehåller definitioner o, d. bör placeras i
ett inledande avsnitt. I fråga om de grundläggande bestämmelserna om skadeståndsansvarets
förutsättningar ligger det nära till hands att behandla frågor om skadestånd
på grund av eget vållande för sig och ansvarighet för annans våUande för sig.
I anslutning tUl de grundläggande ansvarsreglerna på dessa båda områden bör i
princip också tas upp de särbestämmelser som för olika faU modifierar
skadeståndsansvaret enligt dessa ansvarsregler. Vissa avsteg härifrån är dock påkallade.
Bestämmelserna om arbetstagares skadeståndsansvar har sådan räckvidd och så
nära samband med principalansvarsreglerna och reglerna om det allmännas
skadeståndsansvar att de lämpligen bör placeras i ett särsldlt avsnitt efter de
sistnämnda reglerna.
Som jag redan har framhållit i olika sammanhang råder ett
nära samband meUan de nya principalansvarsreglerna och bestämmelserna om det
allmännas skadeståndsansvar vid skada genom offentlig myndighetsutövning. Det
synes mig därtör lämpligt och torde också från laglekniska synpunkter vara
fullt möjligt att sammanföra dessa regelkomplex i ett gemensamt avsnitt. Jag
vill i detta sammanhang ta upp ett par speciella samordningsproblem av
lagteknisk art som anmäler sig vid utformningen av detta avsnitt.
Avsnittet bör lämpligen inledas med en grundläggande
bestämmelse om arbetsgivares principalansvar för person- och sakskada. En sådan
bestämmelse blir i överensstämmelse med vad jag tidigare har utvecklat utan vidare
gällande i sådan offentlig verksamhet som inte avser myndighetsutövning. I och
för sig skall staten och kommunerna bära principalansvar även för person- ocb
sakskada som de i allmän tjänst anställda vållar vid utövning av offentlig
myndighet. På detta område skall emellertid gälla vissa
3.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 425
särbestämmelser om inskränkningar i skadeståndsansvaret
(standardregeln, passivitetsregeln). Härtill kommer att det allmänna kommer att
bära skadeståndsansvar för person- och sakskada genom myndighetsutövming också
i vissa fall då sådan skada vållas av någon som inte intar sådan ställning att
han kan ådra det allmänna principalansvar (t. ex. när skada av detta slag
vållas av ett privaträttsUgt subjekt som har anförtrotts offentlig myndighetsutövming).
Under dessa förhållanden anser jag det mest följdriktigt att frågan om
förutsättningarna för statens och kommunernas skadeståndsansvar inom
myndighetsutövningens område regleras i en enda gemensam bestämmelse. Den
grundläggande bestämmelsen om arbetsgivares principalansvar skaU aUtså inte
vara tUlämplig inom detta område. En erinran härom bör ske i omedelbar
anslutning tUl denna bestämmelse.
Vid min behandling av frågan om undantag från reglerna om
det allmännas skadeståndsansvar för skada som vållas av lots genom fel eller
försummelse vid lotsning har jag uttalat, att en sådan undantagsbestämmelse
bör vara genereU, dvs. gäUa oavsett om skadan har vållats genom
mjmdighets-utövming från lotsens sida eller inte (avsnitt 2.3.6.6.). Undantaget
bör därför hänföra sig tiU såväl den grundläggande bestämmelsen om
arbetsgivares principalansvar som regeln om skadeståndsansvar för det allmänna
för skada vållad vid utövning av offentUg myndighet.
På motsvarande sätt bör den undantagsregel som jag
förordar i fråga om sådan skada i följd av trafik med motorfordon för vilken
ersättning skall utgå enligt trafikförsäkringslagstiftningen (avsnitt 2.2.4.7.)
hänföra sig tUl båda de nyssnämnda ansvarsreglerna.
Slutligen vUl jag erinra om att den regel om möjlighet att
jämka principalansvar som jag föreslår (avsnitt 2.2.4.6.) enligt vad jag har
utvecklat vid min behandling av frågan om det allmännas skadeståndsansvar
(avsnitt 2.3.6.14.) skall vara tillämplig också på staten och kommun i fråga om
ansvaret för skada vid offentUg mjmdighetsutövning. Även denna jämkningsregel
bör alltså hänföra sig till båda de ansvarsbestämmelser som jag nyss har
berört.
Bestämmelser som är gemensamma för allt skadeståndsansvar
som grundar sig på den nya lagen bör sammanföras och placeras i ett särskilt
avsnitt i slutet av lagen. Hit hör först och främst vissa bestämmelser som nu
återfinns i 6 kap. SL och som genom analogisk tillämpning har blivit gäUande
också inom den utomobligatoriska skadeståndsrätten i övrigt. Det gäller till en
början reglerna om verkan av den skadelidandes medvållande (6: 1 andra punkten
SL) om skadeståndets beräkning vid personskada (6:2 SL), om ersättning till
efterlevande för mistat underhåll när någon blivit dödad (6:4 SL) och om
solidariskt ansvar för flera skadeståndsskyldiga (6: 5 SL).
Genom att den allmänna culparegel som enligt mitt förslag
skall lagfästas avser bara person- och sakskada blir det som jag tidigare har
framhållit (avsnitt 2.1.4.3.) nödvändigt att i en särsldld bestämmelse i den
nya lagen
3.3.
426 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
ta upp motsvarighet tUl 6 kap. 1 § första punkten SL tUl
den del lagrummet avser skadeståndsansvar för ren förmögenhetsskada orsakad
genom brott. Eftersom de nya principalansvarsreglerna i enUghet med vad jag har
utvecklat i det föregående (avsnitt 2.2.4.5.) skaU bU tUlämpliga också i fråga
om ren förmögenhetsskada som en arbetstagare i tjänsten vållar genom brott, är
det också här fråga om en bestämmelse med generell giltighet inom den nya
lagens tUlämpningsområde. Den bör därför placeras i det nyssnämnda avsnitt som
skall innehålla gemensamma bestämmelser. Frågan om det allmännas
skadeståndsansvar för ren förmögenhetsskada avses dock bli exklusivt reglerad
genom de särskilda bestämmelser härom som jag har diskuterat i det föregående
(avsnitt 2.3.6.) och den aktueUa bestämmelsen bör därför inte avse de fall som
omfattas av reglerna om det aUmännas ansvar.
I
likhet med den särskilda bestämmelsen om ansvarighet för ren förmögenhetsskada
orsakad genom brott bör den regel som skall motsvara föreskriften i 6 kap. 3 §
SL om ersättning för psykiskt lidande och om skyldighet att i vissa fall
bekosta tryckningskostnad placeras bland de gemensamma bestämmelserna (jfr
avsnitt 2.2.4.5.). Detsamma gäller i fråga om den bestämmelse om frihet från
ansvar för skada genom underlåtenhet att avslöja brott som enligt vad jag
tidigare har sagt (avsnitt 2.1.4.7.) skaU tas upp i den nya Isigen och skaU i
sak motsvsura 6 kap. 5 § SL tiU den del lagrummet föreskriver sådan
ansvarsfrihet.
TiU de gemensamma bestämmelserna är slutligen också att
hänföra den nya bestämmelse om vad som är ersättningsgUl skada vid sakskada som
jag föreslår (avsnitt 2.1.4.9.).
Frågan om den nya lagens detaljutformning i systematiskt
och lagtekniskt hänseende kommer jag att beröra närmare vid min behandling av
de enskilda bestämmelserna (avsnitt 5.1.).
3.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 427
4. FÖLJDÄNDRINGAR I ANNAN LAGSTIFTNING
Den lagstiftning jag nu föreslår ger anledning att
överväga frågan om behovet av följdändringar i gällande lagstiftning.
Reglerna om skadestånd på grund av eget vållande
(behandlade i avsnitt 2.1.) iimebär med endast ett fåtal jämkningar utan
principiell räckvidd en kodifiering av gällande rätt och påkallar inte några
särskilda överväganden i detta hänseende.
Jag har tidigare berört frågan om förhållandet meUan de
nya bestämmelserna om arbetsgivares principalansvar och redan existerande
lagstiftning om principalansvar eUer rent objektivt ansvar för arbetsgivare
(avsnitt 2.2.4.7.), och jag kommer att gå in närmare på vissa hithörande
spörsmål vid min behandling av de enskUda bestämmelserna (avsnitt 5.1.3.1.). I
denna del ger emeUertid den nya lagstiftningen inte upphov tiU några följdändringar
i gällande lag.
Den nya lagstiftningen om det allmännas skadeståndsansvar
ger anlednmg att ta upp frågan om ett upphävande av 1899 ärs lag om ersättning
av allmänna medel i vissa faU för skada som förorsakats av ämbets- eUer
tjänstemän m. fl. (redogörelse för lagen har lämnats i avsnitt 1.1.1.3.). Inte
någon av de existerande lagar eller författningar i övrigt som innehåller
bestämmelser om skadeersättning av aUmänna medel bygger på skadeståndsrättslig
grund och de bör därför fortfara att gäUa i oförändrat skick också efter det
att den nya lagstiftningen har genomförts.
Vidare
föranleder den nya lagregeln om lindring av skadeståndsansvaret för
arbetstagare särskUda överväganden rörande behovet att upphäva eUer ändra
existerande jämkningsregler för bl. a. vissa kategorier arbetstagare. Det gäUer
jämkningsbestämmelserna i sjölagen, sjömanslagen och luftfartslagen, de
speciella skadeståndsreglerna för befälhavare på eUer förare av krigsmaktens
fartyg eUer luftfartyg, jämkningsreglema i en del arbetsrättsliga lagar samt
vissa jämkningsbestämmelser inom associationsrätten. Jag har tidigare redogjort
för dessa bestämmelser (avsnitt 1.1.1.1. och 2.4.1.2.). Därjämte påkallar de
nya bestämmelserna ett ställningstagande tiU frågan om behovet av en ändring i
regeln i 3 § bUansvarighetslagen om fördelningen av skadeståndsansvaret enligt
2 § denna lag mellan ägare och förare av motorfordon.
Vid min behandling av frågan om förfarandet för prövning
av skadeståndsanspråk mot det allmänna på grund av fel eUer försummelse vid utövning
av offentiig myndighet (avsnitt 2.3.6.16.) har jag förordat en särskUd
bestämmelse om att skadeståndstalan mot staten i vissa faU skaU väckas i högsta
domstolen eller i hovrätt. En hänvisning av samma slag som nu finns i 2 kap. 2
§ andra stycket RB bör därför införas i regeln i 3 kap. 3 § RB om forum
privilegiatum i högsta domstolen för vissa högre
4.
428 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
tjänstemän. Jag återkommer till denna fråga vid min
behandling av de enskUda bestämmelsema (avsnitt 5.2.).
I förevarande avsnitt kommer jag att behandla 1899 års
nyssnämnda lag, särskUda jämkningsregler för arbetstagare, jämknmgsregler i
associationsrätten och fördelningsregeln i 3 § bUansvarighetslagen.
4.1. 1899 års lag om ersättning av aUmänna medel i vissa
fall 4.1.1. 1958 års förslag
Kommittén angående det aUmännas skadeståndsansvar föreslår
som jag tidigare har nämnt (avsnitt 2.3.2.6.) att i den nya lagstiftningen om
skadestånd i offentlig verksamhet tas upp en genereU regel om det aUmännas ansvarighet
för omhändertagen egendom. Den regel kommittén föreslår innebär, att i detta
hänseende skall tiUämpas vad som gäller angående enskUt förvar (12 §).
Bestämmelsen blir enligt sin lydelse tiUämplig bl. a. när skada har uppkommit
på egendom som har mottagits för exekutiv åtgärd. Kommittén föreslår med
hänsjm härtiU att 1899 års lag om ersättning av aUmänna medel i vissa fall för
skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän m. fl., upphävs och att
frågan om ersättning för skada med anledning av förskingring av tjänsteman inom
exekutionsväsendet i fortsättningen behandlas enligt den föreslagna nya
lagstiftningen.
4J..2. Remissyttrandena
Kommitténs förslag om upphävande av 1899 års lag har inte
mött några invändningar under remissbehandlingen.
4.1.3. Departementschefen
1899 års lag om ersättning av allmänna medel i vissa faU
för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän m. fl., avser skadefaU
då egendom som befattningshavare inom utsökningsväsendet har tagit om hand för
det allmännas räkning har gått förlorad tUl följd av brottsligt förfarande i
tjänsten av sådan befattninghavare. EnUgt kommittéförslaget skall dessa
skadesituationer underkastas en särskUd reglering i den föreslagna lagen om
skadestånd i offentlig verksamhet av innebörd att det allmänna i dessa faU blir
ersättningsskyldigt enligt de regler som gäUer om depositaries ansvar. I
anslutning härtUl föreslår kommittén att 1899 års lag upphävs. Detta förslag
har allmänt godtagits under remissbehandlingen.
Av skäl som jag har utvecklat i det föregående (avsnitt
2.3.6.10.) skall någon särskUd bestämmelse om det allmännas ansvarighet för
skada på omhändertagen egendom inte tas upp i den skadeståndslag som jag
föreslår. Jag har härvid förutsatt, att allmänna regler om depositaries
skadestånds-
4.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 429
ansvar kan komma att bli direkt eUer analogiskt tiUämpliga
i åtskUliga hithörande fall. Det gäller även sådana fall som f. n. omfattas av
1899 års lag. Meu oavsett hur rättsbUdningen i det hänseendet kommer att
gestalta sig i framtiden är det tydligt att ersättningsskyldighet för det
aUmänna i samtliga de fall som f. n. regleras i 1899 års lag i varje fall
kommer att inträda enligt den huvudregel om ansvar för stat och kommun för
skada vållad genom fel eller försummelse vid myndighetsutövming som jag
föreslår. Ersättningsskyldigheten kommer undantagslöst att ha samma omfattning
som enligt bestämmelserna i 1899 års lag, eftersom standardregeln uppenbarligen
inte kan leda tUl inskränkning i det allmännas ansvarighet när skada har vållats
genom uppsåtiigt handlande i tjänsten av ämbets- eller tjänsteman och inte
heller de övriga särbestämmelser om inskränkningar i det allmännas
skadeståndsansvar som föreslås kan bli aktuella i hithörande fall. Under dessa
förhållanden bör, i enlighet med vad kommittén har föreslagit, 1899 års lag
upphävas.
4.2. SpecieUa jämkningsrler för arbetstagare 42.1. Skadeståndskominittén
Den reglering av förhåUandet mellan arbetstagare och
arbetsgivare resp. meUan arbetstagare och tredje man som skadeståndskominittén
föreslår är enligt kommittén allmängUtig och således mte begränsad till vissa
slags anställningar. Kommittén har därför övervägt, huruvida de särskUda jämkningsregler
för arbetstagare som finns i bl. a. sjölagen, sjömanslagen och luftfartslagen
bör upphävas eUer jämkas tiU närmare överensstämmelse med kommitténs förslag.
Det kan enligt kommittén inte påvisas några sakUga skäl för att behandla
anställda på annat sätt inom sjörättens och lufträttens områden. Kommittén har
trots detta inte ansett det nödvändigt att ändra nämnda bestämmelser, eftersom
dess förslag får anses innefatta en principiell reglering av allmän räckvidd
för olika slags anställningsförhållanden. Lydelsen av de äldre
jämkningsreglerna utgör enligt kommittén inte hinder mot att anpassa
tUlämpningen tUl de principieUa synpunkter som ligger tUl grund för kommitténs
förslag låt vara att tUlämpningen av jämkningsreglerna alltid kräver hänsyn
tUl anställningens art. Om man bortser från vissa jämkningsbestämmelser i
associationsrätten vilka behandlas i ett följande avsnitt (4.3.) har
kommittén inte heller i övrigt funnit anledning att föreslå ändring i eller
upphävande av existerande speciella jämkningsregler för arbetstagare. I den
mån gällande jämkningsbestämmelser är förmånligare för en arbetstagare än
förslagets regler bör enligt kommittén de äldre bestämmelserna tUlämpas. Så
kan enligt kommittén bli fallet beträffande reglerna om bortfall av
skadeståndsansvaret i vissa fall för förare och befälhavare på krigsmaktens
fartyg eller luftfartyg.
4.2.1.
430 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
4.2.2. Remissyttrandena
Skadeståndskommitténs ståndpunkt har i aUmänhet godtagits
eUer lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Länsstyrelsen i Stockholms
län har dock ansett den logiska slutsatsen av kommitténs ställningstagande
vara, att de särskUda jämkningsreglerna på sjörättens och lufträttens områden
upphävs.
4.2.3. Departementschefen
Kommittéförslagets jämkningsregler för arbetstagare är av
generell natur. De skall enligt kommittén tillämpas på alla arbetstagare. En
sådan tillämpning anser kommittén möjlig inom ramen för de speciella
jämkningsregler som nu finns för vissa kategorier av arbetstagare. Existerande
speciella jämkningsregler behöver därför enligt kommittén inte upphävas eller
ändras. I den mån sådana regler är förmånligare för arbetstagarna än de nya
reglema skall de äldre bestämmelserna tillämpas.
En remissinstans har förordat att jämkningsreglema inom
sjö- och lufträtten upphävs. I övrigt har kommitténs ståndpunkt godtagits.
För egen del har jag inte några sakliga erinringar mot de
synpunkter som kommittén har anfört beträffande tiUämpningen av den nya
regleringen av arbetstagares skadeståndsansvar i fråga om sådana arbetstagare
som redan idag enligt specieUa jämkningsregler kan få jämkning av sitt
skadeståndsansvar med anledning av vållande i tjänsten. I den mån
departementsförslagets bestämmelse om arbetstagares skadeståndsansvar går
längre till förmån för arbetstagarna än de speciella jämkningsreglema kommer
dessa att sakna självständig betydelse i framtiden. Under sådana förhållanden
anser jag det av rättstekniska skäl vara mest följdriktigt att regler av detta
slag upphävs. I klarhetens intresse bör de emeUertid härvid ersättas av en
erinran om att beträffande skadeståndsansvaret för de arbetstagare som tidigare
omfattats av de specieUa reglerna skall tUlämpas vad som i allmänhet gäUer om
arbetstagares skadeståndsansvar.
Med denna utgångspunkt förordar jag, att jämkningsreglema
i 67 § sjölagen, 50 § sjömanslagen och 10 kap. 3 § luftfartslagen upphävs.
De föreskrifter rörande skadeståndsansvaret för vissa
befälhavare och förare av krigsmaktens fartyg eller luftfartyg som finns i 1929
års lag om befrielse i visst fall för befälhavare eller förare å luftfartyg,
hörande tUl krigsmakten, från skyldighet att gälda skadestånd och i 7 § 1948
års lag angående införande av lagen om ändring i strafflagen medför att skadeståndsansvaret
i vissa faU helt faUer bort och innebär såtiUvida mer långtgående begränsningar
av skadeståndsansvar för arbetstagare än som följer av den nya bestämmelsen. I
den delen bör reglerna fortfara att gälla. I de fall dä skadeståndsansvar kan
åläggas utan hinder av dessa speciella regler bör emellertid i framtiden vad
som sägs i den nya skadeståndslagen om skade-
4.2.2.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 431
ståndsansvaret för arbetstagare kunna tUlämpas. Detta bör
komma tUl uttryck i den äldre lagstiftningen. Jag förordar därför att
bestämmelsema i 1929 och 1948 års lagar ges det innehållet att i fråga om
skyldighet för där avsedda krigsmän att ersätta skada som de våUar i sin tjänst
skall tUlämpas vad som i allmänhet gäller om arbetstagares skadeståndsansvar
men att skadeståndsansvaret alltid faUer bort i de fall som f. n. anges i
lagrummen. De jämkningsbestämmelser som finns i 1928 års kollektivavtalslag, i
1936 års lag om förenings- och förhandlingsrätt, i 1944 års hembiträdeslag samt
i 1949 års arbetarskyddslag är av speciellt slag och avsedda att tillämpas
under särskilt hänsynstagande tiU arbetsrättsliga grundsatser. De lär f. ö,
kunna bli tillämpliga också i andra fall än då skada våUas i tjänsten. Reglerna
i 19 § hembiträdeslagen (efter den 1 juU 1971 20 § tredje stycket 1970 års
arbetstidslag för husligt arbete) och i 42 § andra stycket arbetarskyddslagen
är dessutom tUlämpliga också på arbetsgivare. De bör därför kvarstå oförändrade
såsom speciella jämkningsregler. I överensstämmelse med vad jag tidigare bar
sagt om förhållandet mellan de skadeståndsregler av allmän natur som jag nu
föreslår och bestämmelser i speciallagstiftning blir visserligen den allmänna
bestämmelsen för arbetstagare i skadeståndslagen i princip tillämplig också
inom tillämpningsområdet för dessa speciella regler. Men speciahegleringen kan
medföra modifikationer i tUlämpningen av den allmänna regeln eller helt sätta
den ur spel.
4.3. Jämkningsregler i associationsrätten 4.3.1.
Skadeständskonunittéin
Efter att ha behandlat frågan om analogisk tiUämpning av
de nya reglerna om jämkning av arbetstagares skadeståndsansvar, när skada har
vållats av en juridisk persons organ i denna egenskap, och därvid ha
konstaterat att grunderna för de nya reglema har en sådan gUtighet att en
vidsträckt analogisk tUlämpning är motiverad (jfr avsnitt 5.1.4.1.), går skadeståndskommittén
in på frågan om förhållandet meUan de nya jämkningsreglerna och existerande
jämkningsregler i den associationsrättsliga lagstiftningen.
Kommittén påpekar att de föreslagna nya jämkningsreglerna
i första hand är inriktade på person- och sakskador, under det att
jämkningsreglema i den associationsrättsliga lagstiftningen i första hand är
tiUämpliga i fråga om ren förmögenhetsskada. De associationsrättsliga reglerna
gäUer inte den vallandes personliga skadeståndsansvar mot tredje man med anledning
av person- eller sakskada eUer mot en anstäUd som har skadats under arbetet.
Det är oklart, om bestämmelserna avser den juridiska personens regresskrav,
när vederbörande har ådragit huvudmannen skadeståndsansvar. Inte heller är det
fullt klart, huruvida jämkningsreglema gäller den våUan-des personliga
skadeståndsansvar för sakskador som han åsamkar huvudmannen. Slutligen påpekar
kommittén, att de speciella jämkningsreglerna
4.3.1.
432 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
inte medger nedsättning av skadeståndet, när den
ersättningsskyldige gjort sig skyldig tUl brott.
Enligt kommittén får de specieUa jämkningsreglerna inte
utgöra hinder mot att i faU som inte omfattas av dessa regler tUlämpa mer
vittgående jämkningsregler av principiell natur, som i och för sig kan användas
också inom associationsrätten. Men i fall som direkt åsyftas med en speciell
jämkningsregel får man hålla sig till denna, med beaktande inom dess ram av de
överväganden som ligger tUl grund för kommitténs förslag. Om förbudet i de
associationsrättsliga lagarna mot jämkning av skadeståndsansvaret på grund av
brottslig handling får stå kvar, kommer inom den speciella jämkningsregelns
tUlämpningsområde någon nedsättning av skadeståndet inte att kunna ske i sådana
faU.
Kommittén har ansett det vara en aUtför vittgående uppgift
att i detta sammanhang ta upp frågan om en revision av de speciella
jämkningsreglerna i associationslagstiftningen. Emellertid har kommittén
funnit det nödvändigt att föreslå en ändring i fråga om förbudet mot
nedsättning av skadestånd på grund av brottslig handling. Detta förbud kan
enUgt kommittén inte lämpligen stå kvar, om de nya allmänna jämkningsreglerna
för arbetstagare genomförs. Att dra gränsen efter kriminaliseringen anser
kommittén vara godtyckligt. Handlmgens beskaffenhet bör i stället ingå som ett
av flera moment i den samfällda bedömningen, låt vara som ett vriktigt sådant.
I enlighet med dessa överväganden föreslår kommittén att
det berörda förbudet mot jämkning av skadestånd på grund av brott genom den nya
lagstiftningens övergångsbestämmelser upphävs i de lagar där ett sådant förbud
förekommer, nämligen i 211 § aktiebolagslagen, 323 § försäkringsrörelselagen,
108 § föreningslagen, 180 § banklagen och 93 § sparbankslagen.
4.3.2. Remissyttrandena
Skadeståndskommitténs förslag tUl ändring i de särskUda
jämkningsreglerna i vissa associationsrättsliga lagar för bl. a. den som
tUlhör juridisk persons organ har allmänt godtagits under remissbehandlingen.
Ingen remissinstans har i övrigt påkallat några ändringar i dessa regler.
4.3.3. Departementschefen
I aktiebolagslagen m. fl. lagar på associationsrättens
område finns regler som gör det möjligt att jämka skadeståndsansvaret för vissa
personer tUlhörande en juridisk persons organ och vissa andra som utför arbete
för den juridiska personens räkning, som t. ex. revisor, likvidator, huvudman
för sparbank m. fl. Reglerna är i viss omfattning tiUämpliga också när skada
vållas av annan än den som utför arbete för en juridisk persons räkning, t, ex,
aktieägare. De har en något varierande utformning för olika kategorier
skadevållare. Giemensamt för samtliga hithörande bestämmelser är emeller-
4.3.1.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 433
tid att nedsättning av skadestånd inte får ske, om den
ersättningsskyldiges förfarande innefattade brottslig handling.
Skadeståndskommittén anser att hinder inte skaU möta mot
att kommittéförslagets jämkningsregler för arbetstagare tUlämpas på dem som
avses med associationslagarnas jämkningsbestämmelser i fall som inte omfattas
av dessa. Inom sitt område får enligt kommittén de speciella reglerna tUlämpas
med beaktande av de överväganden som ligger tUl grund för de nya jämkningsbestämmelserna
för arbetstagare. Utan att vilja ta upp frågan om en fullständig översyn av de
särskUda jämkningsbestämmelserna har kommittén funnit det nödvändigt att
föreslå upphävande av det kategoriska förbudet mot jämkning av skadestånd på
grund av brottslig handling. Kommitténs ståndpunkt har inte mött några
erinringar under remissbehandlingen.
Vissa av de personer som omfattas av de
associationsrättsliga jämknings-reglerna t. ex. verkställande dhektör i ett
aktiebolag hitar obestridligen ställning som arbetstagare. I princip blir
därför den allmänna regeln i skadeståndslagen om arbetstagares
skadeståndsansvar tUlämplig i fråga om sådana befattningshavares skadevållande
i tjänsten. Frågan om en analogisk tUlämpning av den nya allmänna bestämmelsen
på andra än arbetstagare, bl. a, vissa sådana befattningshavare som avses med
de nu aktuella associationsrättsliga bestämmelserna, kommer jag att beröra
närmare vid min behandling av de enskUda bestämmelserna (avsnitt 5.1.4.1.). Men
jag vill redan här förutskicka att en sådan tUlämpning enligt min mening inte
skall vara utesluten. 1 fall då en direkt eUer analogisk tillämpning av den nya
regeln blir aktuell uppkommer frågan hur de nu gällande speciella
jämk-ningsbestämmelserna och den nya bestämmelsen om arbetstagares ansvar skall
förhålla sig tiU varandra, om de äldre reglema fortfar att gälla.
Jämkningsreglerna i associationslagstiftningen har
karaktären av specialregler, betingade av särskUda associationsrättsliga
förhållanden. De är i vidsträckt omfattning tUlämpliga på skadevållare som inte
är eller kan jämställas med arbetstagare. Reglerna bör därför i princip förbli
gäUande vid sidan av den nya bestämmelsen för arbetstagare också inom det
område där den senare gäller. Konflikter mellan regelsystem får lösas med
utgångspunkt i de grundsatser om förhållandet meUan allmänna skadeståndsregler
och skadeståndsrättslig speciallagstiftning som jag har angett i det
föregående. Det innebär, att den allmänna bestämmelsen för arbetstagare mom det
område där den är direkt eller analogiskt tillämplig på dem som avses med de
särskUda jämkningsreglerna kan underkastas modifikationer eUer helt sättas ur
spel av dessa. Här som annars får det lämnas åt domstolarna att med
utgångspunkt i de speciella reglernas innehåll och i de rättspolitiska överväganden
som ligger till grund för de olika regelsystemen avgöra hur långtgående
verkningar i modifierande riktning som specialreglerna i associationsrätten
skall få.
Den bestämmelse om arbetstagares skadeståndsansvar som nu
föreslås är
4.3.3.
28 Bihang tiU riksdagens protokoll 1972. 1 saml Nr 5
434 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
uttryck tör en delvis ny syn på frågan om
skadeståndsansvaret för den som utför arbete för annans räkning under sådana
förhållanden att han är att anse som eller bör jämställas med arbetstagare. Det
kunde därför vara skäl att mer ingående överväga behovet av ändringar i de
associationsrättsliga reglerna för att bringa dem i överensstämmelse med det
synsätt på frågan som bär upp de nya principema för arbetstagares
skadeståndsansvar. Jag delar emellertid kommitténs uppfattning att en mer
genomgripande översyn av associationsrättens regler på denna punkt inte bör ske
i detta sammanhang utan bör komma till stånd i samband med en revision av den
associationsrättsliga lagstiftningen över huvmd taget, i all synnerhet som
arbete på en reformering av aktiebolagslagstiftningen sedan länge pågår.
Det sagda hindrar inte att man redan nu undanröjer
uppenbara hinder mot att anpassa tUlämpningen av de associationsrättsUga
jämkningsreglerna tUI vad lagstiftaren i andra liknande faU utanför
tUlämpningsområdet för dessa regler anser rimligt och önskvärt. Ett sådant
hinder utgör föreskriften om förbud mot nedsättning av skadestånd, när den
ersättningsskyldige gjort sig skyldig tiU brottsUg handling. De omständigheter
som enligt förevarande regler och den nya aUmänna bestämmelsen skall beaktas
vid skadeståndsfrågans prövning ger tUhäckligt utrjrmme för domstolarna att
beakta den skadevållande handlingens beskaffenhet och bl. a. huruvida den innefattar
brott.
På grundval av dessa överväganden förordar jag, i
överensstämmelse med kommitténs av remissinstanserna biträdda förslag, att den
berörda förbudsbestämmelsen i de aktuella associationsrättsliga
jämkningsreglerna utgår.
4.4. Fördelningsregeln i 3 § bilansvarighetslagen
4.4.1. Gällande rätt
I 3 § bUansvarighetslagen (BAL) föreskrivs, att när både
ägare och förare av motorfordon är ersättningsskyldiga enligt 2 § nämnda lag
dvs. när båda bär s. k. presumtionsansvar de skall sig emeUan ta del i
ersättningens gäldande med hälften vardera. Om vållande tUl skadan kan visas
föreligga hos endera av ägaren eller föraren, lär skadeståndet i dess helhet
få slutligt bäras av den vållande, även om den andre inte kan visa sig fri från
våUande och alltså bär presumtionsansvar i förhållande tUl den skadelidande
(11 § BAL).
TiUämpning av fördelningsregeln i 3 § BAL torde sällan bli
aktueU, eftersom skadan regelmässigt täcks av obligatorisk trafikförsäkring,
vilken i förhållande tUl tredje man täcker både förarens och ägarens
ansvarighet. Regress från trafikförsäkringens sida mot förare som svarar
endast på grund av presumerat vållande har praktisk betydelse bara i fall då
föraren vid
4.3.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 435
skadetUlfället saknat körkort eller varit så spritpåverkad
att han gjort sig förfallen tUl ansvar för trafiknykterhetsbrott eller begagnat
fordonet utan lov eller brukat det som hjälpmedel i samband med brottslig
gärning.
Om emellertid föreskriven trafikförsäkring saknas, kan
trafikförsäkringsföreningen göra gällande regressrätt mot både ägare och
förare, även om bara presumerat vållande föreligger. En Uknande situation kan
uppkomma, när trafikförsäkring finns men inte skyddar försäkringstagaren, t.
ex. på den grund att försäkringen över huvud taget inte gäller som ansvarsförsäkring
eller att försäkringstagaren försummat premiebetalning. Fördelningsregeln kan
då få betydelse. Detsamma gäller, när motorfordon har använts inom inhägnat
område och försäkringsplikt därför över huvud taget inte har förelegat (2 §
fjärde stycket trafikförsäkringslagen TFL). När ägaren själv har lidit skada,
för vilken föraren är ansvarig på grund av presumerat vållande, har i praxis 3
§ BAL eller möjligen grunderna för detta lagrum ansetts skola medföra att
ägarens rätt till skadestånd av föraren skall nedsättas tUl hälften (NJA 1943
s. 221 och 1956 s. 78).
När det
gäller motorfordon som ägs eller nyttjas av staten sätts fördelningsregeln i 3
§ BAL ur spel genom 1946 års förordning med vissa bestämmelser rörande
skadeståndsskyldigheten för förare av motordrivet fordon, som tiUhör eller
nyttjas av staten. Enligt denna förordning kan nämligen staten såsom
fordonsägare över huvmd taget inte rikta återkrav mot föraren, om denne bär
endast presumtionsansvar, och föraren har i konsekvens härmed full
återkravsrätt mot staten i ett sådant fall.
4.4.2. Skadeståndskominittén
Den schematiska fördelningsregeln i 3 § BAL strider enligt
skadeståndskommittén mot principerna för 4 § i kommitténs förslag i de fall då
föraren är anställd hos bUens ägare. Enligt kommitténs mening bör jämkningsreglerna
i förslaget slå igenom även i dessa situationer. Möjligen kan detta uppnås
utan ändring av fördelningsregeln. I motiven till BAL har nämligen förutsatts,
att anställningsavtal kan föranleda avsteg från denna regel. Det kan hävdas att
de nu föreslagna jämkningsbestämmelserna reglerar ett moment i
anställningsförhållandet. På denna väg skulle man kunna komma fram tUl en annan
ansvarsfördelning än som föreskrivs i 3 § BAL. Kommittén anser likväl att
paragrafen är missvisande. Härtill kommer att regeln om hälftendelning blh
tillämplig i fall då föraren är anställd hos någon annan än bilens ägare, även
om föraren handhar fordonet i tjänsten.
Enligt kommittén bör därför 3 § BAL ändras. Det inger
enligt kommittén inte några betänkligheter att helt aUmänt föreskriva att
ansvaret mellan ägaren och föraren inbördes skall fördelas efter vad som prövas
skäUgt. En bestämmelse av detta innehåll ger utrymme för tUlämpning av de
föreslagna jämkningsreglerna för arbetstagare i fall då föraren är
arbetstagare och
4.4.2.
436 Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år
1972
har fört fordonet i tjänsten. Kommittén anser inte att
några beaktansvärda olägenheter är förenade med att en skälighetsprövning kan
äga rum även i andra fall. Regressreglerna i TFL medför redan nu avsteg från
fördelningsregeln, fastän detta inte framgår av BAL. Kommittén erinrar också
om bestämmelsen i 7 § i kommitténs förslag i »Skadestånd I» till lag med allmänna
bestämmelser om skadestånd. Enligt denna paragraf skall ansvarsfördelningen
mellan flera som svarar enligt den aUmänna culparegeln ske efter vad som finnes
skäligt med hänsjm tUl grunden för skadeståndsansvaret och övriga
omständigheter.
I enlighet med dessa överväganden föreslår kommittén att 3
§ BAL ges det innehållet, att när både ägare och förare enligt 2 § BAL är
skyldiga att ersätta skada, de sig emellan skaU ta del i betalningen av
ersättningen efter vad som prövas skäligt. Grunderna för 4 § i kommitténs
förslag bör enligt kommittén regelmässigt leda tUl att ägaren får bära hela
skadeståndet. Även när föraren är anställd hos annan än ägaren synes det
kommittén runligt, att föraren inte slutligen drabbas av ansvaret.
Beträffande
det faUet att ägaren själv har lidit skada, för vilken föraren är presumtionsansvarig,
uttalar kommittén att om förarens ansvar är täckt av försäkring det inte fmns
någon anlednmg att reducera det skadestånd som tUlkommer ägaren.
Skälighetsprövmmgen enligt 3 § BAL i dess föreslagna lydelse bör således
normalt leda till att ägaren i ett sådant faU får full ersättning. När skada
tillfogas fordonet eller egendom som befordras med detta, är 2 § BAL mte
tUlämplig i fråga om förarens skadeståndsansvar, som alltså blir att bedöma
enligt aUmänna regler. Jämkningsreglerna i 4 § kommittéförslaget blir då
omedelbart tiUämpliga, om föraren har fört fordonet i egenskap av arbetstagare.
När
fördelningsregien i övrigt blir aktuell, utan att jämkningsreglerna i 4 §
kommittéförslaget ksm tUlämpas, lär enligt kommittén bUligheten i allmänhet
kräva att ägaren slutUgt svarar för skadeståndet, såframt det beror på honom
att fordonet har brukats utan trafikförsäkring.
4.4.3. Remissyttrandena
Kommitténs förslag tiU ändrad lydelse av 3 § BAL har
tUlstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser, bland dem
justitiekanslem, hovrätten för Nedre Norrland, lånsstyrelsen i Stockholms lån,
försäkringsinspektionen och försvarets civilförvaltning. Även SAF lämnar
förslaget utan erinran men säger sig ha svårt att utan vidare instämma i kommitténs
enligt föreningens mening aUtför onyanserade slutsats, att den nya
fördelningsregeln regelmässigt bör leda till att ägaren får bära hela skadeståndet.
Trafikförsäkringsföreningen däremot avstyrker förslaget
och förordar att lagrummet behålls i sm nuvarande lydelse.
I sin ingående kritik av förslaget pekar föreningen till
en början på vissa
4.4.2.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 437
olägenheter av processuell natur, som enligt föreningen är
förbundna med en ändring av 3 § BAL. Eftersom ett skadeståndskrav i bUmål
oftast har formen av ett målsägandeanspråk mot föraren, skulle den tUlämpning
av jämkningsreglerna för arbetstagare som ändringen avser att möjliggöra kunna
medföra att domen inte ger uttryck även för trafikförsäkringsgivarens skadeståndsskyldighet.
Det kan enUgt föreningen bli nödvändigt att instämma även fordonsägaren eller
trafikförsäkringsgivaren som part i målet.
Föreningen
framhåller också vissa andra olägenheter med en skälighetsprövning av förarens
andel i sådant presumtionsansvar gentemot tredje man som fordonsägare och
förare bär gemensamt. Man kan t. ex. inte tänka sig någon nedsättning av
skadeståndsansvaret när föraren-arbetstagaren själv äger den bU som har orsakat
tredje man skada. Det skulle nämligen innebära, att trafikförsäkringsgivarens
ansvarighet inskränks i motsvarande mån, eftersom den personliga
skadeståndsskyldigheten måste vara identisk med försäkringsgivarens ansvar.
Kommittén har mte tänkt sig att någon sådan inskränkning skall förekomma. Inte
heller om försäkringsgivaren har regressrätt mot föraren kan någon nedsättning
av förarens skadeståndsansvar äga rum, eftersom detta åtminstone om föraren
också är ägare av fordonet skulle leda tUl en inte åsyftad inskränkning i
försäkringsgivarens ansvarighet.
Föreningen
berör vidare vilka följder den föreslagna ändringen får, om reglerna i 4 §
andra stycket kommittéförslaget skulle leda till en annan bedömning av
försäkringsgivarens regressanspråk mot föraren än det primära
skadeståndsansvar som den skadelidande riktar mot försäkringsgivaren.
Föreningen fiimer möjligheterna att tiUämpa nedsättnmgsreglerna i 4 § andra
stycket på ett sådant regressanspråk vara jrtterst begränsade. Om ett fordon
varit oförsäkrat, brukar förenmgen normalt inte rikta regresskrav mot föraren,
om denne inte känt tUl att ägaren försummat försäkringsplikten.
Trafikförsäkringen har i övrigt regressrätt mot föraren endast för vissa
speciella fall, nämligen då föraren har framkallat skadan uppsåtligen eller
genom grov vårdslöshet eller vid skadetUlfället varit spritpåverkad eller om
föraren har handlat i brottslig avsikt eller bar begagnat fordonet utan lov.
Föreningen ifrågasätter, om det bör föreligga ens en formell möjlighet till
jämkning av förarens skadeståndsansvar i sådana fall. De föreslagna reglerna är
sålunda ägnade att skapa oklarhet. Föreningen finner det också betänkligt om
man på detta sätt skuUe mdirekt åstadkomma ingrepp i för-säkrmgsgivarnas
regressrätt. Därigenom skulle en revision av gällande regressregler föregripas.
Trafikförsäkrmgsförenmgen
tar härefter upp frågan hur fördelningen av ansvaret mellan ägare och förare
gestaltar sig enligt de regler som kommittén föreslår, när försäkring saknats
eller försäkringsvillkoren har åsidosatts.
När föraren visas ha varit vållande skall enligt kommittén
4 § i förslaget
4.4.3.
438 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
kunna tUlämpas. Skadeståndet skall i enUghet härmed
normalt slutligen stanna på ägaren, vilket föreningen anser rimligt. Men
föreningen påpekar att i huvudsak samma resultat lär kunna uppnås genom
bestämmelser i kollektivavtal.
Om endast presumtionsansvar åvilar föraren, innebär den
föreslagna lydelsen av 3 § BAL att förarens del av ansvaret skall bestämmas
efter vad som prövas skäligt med hänsyn tUl omständigheterna. Föreningen finner
att en tUlämpning av 4 § kommittéförslaget också här leder till att skadeståndet
slutligt stannar på ägaren. Samma resultat skulle emellertid kunna uppnås
avtalsvägen. Men om fordonsägaren inte tUlika är förarens arbetsgivare, står
någon lösning genom anställningsavtal inte öppen. Kommittén anser emellertid
att föraren inte heller i en sådan situation bör slutiigt drabbas av ansvaret.
Förenmgen tror för sm del att denna situation är sällsjmt och framhåller att
den praktiska betydelsen av de fall som det här är fråga om är allt för ringa
för att motivera att den nuvarande fördelningsregeln i 3 § BAL överges tUl
förmån för en sådan »kautschukregel» som den kommittén föreslår. Kommittén har
enligt föreningen gått betydligt längre än som kan motiveras av syftet att
bringa reglerna i 4 § i samklang med BAL.
Föreningen
behandlar vidare frågan om förarens skadeståndsansvar mot fordonets ägare i de
fall då ägaren tillskyndas skada för vilken föraren kan bli ansvarig enligt
BAL, dvs. skada på ägarens person eller på annan honom tUlhörig egendom än
fordonet självt eUer egendom som befordras med detta. Också här finner
förenuigen att kommitténs regler formellt leder tUl en inskränkning i förarens
ansvarighet, när föraren visas ha varit vållande tUl skadan och fordonsägaren
tillika är hans arbetsgivare. Kommitténs ståndpunkt, att det inte finns någon
anledning att reducera det skadestånd som tillkommer ägaren när föraren bär
presumtionsansvar och detta är täckt av försäkring, innebär enligt förenmgen
uppenbarligen att kommittén inte heller har åsyftat någon inskränkning i
förarens ansvarighet när denne bär culpaansvar för skadan och skadeståndet
täcks av försäkring.
En
konsekvens av kommitténs ståndpunkt är enligt föreningen, att jämkningsreglerna
och fördelningsregeln skall tUlämpas på helt skUda sätt, när det gäller
förarens ansvar gentemot ägaren resp. när det är fråga om fördelning av
förarens och ägarens ansvar gentemot tredje man. Anledningen härtUl skulle vara
att förarens ansvar i det förra fallet är täckt av trafikförsäkring.
Föreningen anmärker att kommittén inte har gått in på frågan hur man skall
bedöma fall då föraren är regressansvarig, sedan försäkrmgen har täckt hans
ansvar gentemot ägaren. Man kan enligt föreningen knappast särbehandla sådana
fall. Det skulle t. ex. vara orimligt att bUägarens rätt tUl skadestånd
inskränks därför att förarens culpa anses grov.
De regler som kommittén föreslår är alltså, enligt
föreningen, i vissa avseenden oklara och delvis avsedda att tUlämpas på ett
sätt som inte kan utläsas av utan snarast strider mot lagtexten. Lösligheten i
reglerna anser
4.4.3.
Kungl. Majtts proposition nr 3 år 1972 439
föreningen betänklig. Inkonsekvensen i regelsystemet
bottnar enligt föreningen framförallt i att det i själva verket inte alls
tycks vara meningen att principerna i 4 § i kommitténs förslag skall slå igenom
när arbetstagarenförarens culpaansvar är täckt av trafikförsäkring. Föreningen
frågar sig då om det är så stor anledning att försöka få tiU stånd
samstämmighet med dessa principer när det gäller förarens presumtionsansvar
genom att bjrta ut halveringsregeln i 3 § BAL mot en regel som i och för sig
inte ger någon ledning och som delvis är avsedd att tUlämpas dhekt i strid mot
de principer som man har åsyftat att nå överensstämmelse med.
Sammanfattningsvis
finner föreningen bärande skäl inte föreligga att i fråga om sådan skada som
omfattas av TFL låta den omständigheten att fordonet förts av arbetstagare i
tjänsten medföra inskränkning i förarens skadeståndsansvar och i hans
eventuella regressansvar. Å andra sidan finner föreningen inte heller skäl
föreligga att i samband med en lagstiftning, som bl, a, åsyftar viss
inskränkning i arbetstagares personliga skadeståndsansvar, införa regler som
delvis syftar till en ökning av samtliga bUförares ansvar gentemot bUägare, Att
detta ansvar täcks av trafikförsäkring är enligt föreningens mening en sak för
sig och bör inte påverka det primära skadeståndsansvar som trafikförsäkringen
skall täcka.
4.4.4. Departementschefen
Enligt 2 § BAL svarar ägare och förare av motorfordon
solidariskt för skada som uppkommer i följd av trafik med fordonet, om det inte
framgår av omständigheterna att skadan inte orsakats genom förarens vållande. I
fråga om den inbördes ansvarsfördelningen mellan ägaren och föraren gäller
enligt 3 § samma lag att de sinsemellan skall ta del i betalningen av skadeståndet
med hälften vardera. Denna schematiska fördelningsregel är motiverad bl. a. av
att ägaren i de flesta fall inte har del i skadan på annat sätt än genom det
ansvar han bär för föraren och att därför en fördelning efter hur stor del var
och en av de ansvariga har i olyckan inte skulle vara praktikabel.
Enligt
skadeståndskommittén strider 3 § BAL i sin nuvarande lydelse mot de principer
om en lindring av en arbetstagares skadeståndsansvar som bär upp 4 § i
kommitténs förslag. Paragrafen blh missvisande även om fördelningsfrågan i fall
då föraren har fört bilen i sin tjänst som arbetstagare i viss utsträckning
kan lösas genom att 4 § i kommitténs förslag anses reglera ett moment i
anställningsförhållandet. Men tjänsteavtalet kan inte inverka på
ansvarsfördelningen i fall då föraren är anstäUd hos någon annan än bUens
ägare. Fördelningsregeln bör därför ändras. Genoni att föreskriva, att ägare
och förare, som båda bär presumtionsansvar enUgt lagen, skall ta del i
betalningen av ersättnmgen efter vad som prövas skäligt med hänsjm tUl
omständigheterna, gör man det enligt kommittén möjligt att tUl-
4.4.4
440 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
lämpa de nämnda principerna i fall då bilföraren är
anställd hos bUens ägare eller annan person.
Majoriteten av remissinstanserna har inte haft några
erinringar mot kommitténs förslag. Trafikförsäkringsföreningen riktar emellertid
i sitt yttrande allvarliga invändningar mot den föreslagna ändringen av 3 §
BAL. Föreningens kritik går i huvudsak ut på att man inte för det mycket
begränsade antal fall där fördelningsfrågan får betydelse bör ersätta den
nuvarande klara fördelningsregeln med en regel som kommer att vålla oklarhet
och komplikationer i tUlämpningen.
Föreningen pekar på att jämkning över huvud taget inte kan
komma i fråga i fall då föraren själv äger det fordon han för i tjänsten,
eftersom detta skulle innebära en inskränkning också av trafikförsäkringens
ansvar. Frågan om nedsättnmg av förarens ansvar när han i sin tjänst som arbetstagare
har fört ett arbetsgivaren tUlhörigt fordon kan som kommittén också funnit
regleras i kollektivavtal e, d. Den tredje kategori av fall då en arbetstagares
personliga ansvar enligt bUansvarighetslagen kan aktualiseras avser
situationer då fordonets ägare är en annan person än förarens arbetsgivare.
Dessa fall är enligt föreningen av underordnad praktisk betydelse och
motiverar i varje faU inte att man överger den nuvarande fasta
fördelningsregeln. Regress mot arbetstagaren aktualiseras i praktiken bara när
omständigheterna är sådana att en nedsättning av förarens personliga
ansvarighet inte bör äga rum.
Mot det begränsade praktiska intresset av att ansvaret kan
fördelas mellan ägare och förare efter skälighet ställer föreningen bl. a. de
processuella komplikationer som den föreslagna fördelningsregeln skulle
medföra. Föreningen pekar emellertid också på vissa inkonsekvenser i kommitténs
uttalanden om hur den nya fördelningsregeln skall tiUämpas och vänder sig särskUt
mot kommitténs ståndpunkt att någon reducering av skadeståndet inte skall äga
rum när föraren bär presumtionsansvar för skada som har drabbat ägaren själv.
Här skulle alltså, framhåller föreningen, tUlämpas en princip rakt motsatt den
som avses gälla när tredje man är skadelidande. Kommittén har enligt
föreningen gått förbi frågan om förarens regressansvar för skada som tUlfogats
ägaren. Enligt föreningen kan man knappast behandla regressfall och
icke-regressfall olika, så att ägaren får mindre skadestånd, när regress mot
föraren kan bU aktuell än när regress är utesluten.
För egen del vill jag tUl en början något mer ingående
behandla frågan om förhållandet mellan hilansvarighetslagens bestämmelser och
skadeståndsregler av det slag som jag nu föreslår.
Bilansvarighetslagen har karaktären av en
skadeståndsrättslig speciallagstiftning om skärpt skadeståndsansvar för vissa
rättssubjekt med avseende på en viss typ av skador. Skärpningen av ansvaret
kommer främst till uttryck i reglerna om omvänd bevisbörda, Rättspolitiskt
motiveras särregleringen av att det här rör sig om en verksamhet som erbjuder
särskilda
4.4.4.
Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972 441
faromoment och skaderisker samt att skadefrekvensen är
hög. De skadelidandes reparationsintresse framträder därför med särskUd
stjrrka. Det lär vara dessa förhållanden som har föranlett lagstiftaren att
inte bara införa särskilt stränga skadeståndsregler på detta område utan också
genom trafikförsäkringslagstiftningens regler säkerstäUa att ersättning för
skada i följd av bUtrafik så gott som alltid kommer att utgå.
I fråga om förhållandet mellan en speciallagstiftning av
det slag BAL utgör och sådana skadeståndsregler av allmän natur som bl. a. de
nya reglerna om arbetstagares skadeståndsansvar gäller i princip vad jag
tidigare har uttalat om förhållandet i aUmänhet meUan skadeståndsrättslig
speciallagstiftning och allmänna skadeståndsregler (avsnitt 2.1.4.3. och
2.2,4,7,), En tiUämpning i detta fall av det betraktelsesätt jag därvid har
gett uttryck åt leder enligt min mening till att det culpaansvar med omvänd
bevisbörda som enligt BAL åvilar förare av motorfordon inte kan nedsättas eller
bortfalla enligt den regel om arbetstagares skadeståndsansvar som jag
föreslår. Det skulle inte vara förenligt med grunderna för speciaUagstiftningen
på biltrafikens område att på detta sätt försvaga den ersättningsgaranti till
trafikoffrens förmån som denna lagstiftning syftar till. De särskilda ansvarsreglerna
i BAL får med andra ord anses medföra bl. a. den modifikationen i de allmänna
skadeståndsreglerna att en sådan generell regel som det här är fråga om helt
sätts ur spel.
Trafikförsäkrmgsföreningen förefaUer att ha utgått från en
motsatt ståndpunkt, såvitt gäller situationen för en bUförare som för
motorfordon i sin tjänst som arbetstagare. Föreningen sjmes nämligen ha antagit
att föraren-arbetstagarens ansvarighet enligt BAL på grund av stjrrkt eller
presumerat vållande skall kunna jämkas med stöd av 4 § kommittéförslaget,
och föreningen har ingående behandlat vUka konsekvenser detta skulle kunna leda
tUl. På den punkten torde emellertid föreningen ha gett förslaget en tolkning
som kommittén inte har åsyftat.
Att en bUförare-arbetstagare inte kan få sitt
skadeståndsansvar i förhållande tUl den skadelidande nedsatt enligt den nya
regeln om arbetstagares skadeståndsansvar, hindrar emeUertid inte att frågan
hur skadestånd skall slutiigt fördelas mellan honom och fordonets ägare
underkastas en reglering som tar hänsjm till under vilka omständigheter skadan
har uppkommit eller till speciella relationer mellan föraren och ägaren, som t.
ex. att den förre är anställd hos den senare och har fört fordonet i tjänsten,
(När det här och i det följande talas om ägare av motorfordon avses också
brukare.) De skadeUdandes reparationsintresse, som ligger till grund för det
skärpta förar-ansvaret har inte någon betydelse i dessa situationer, och
lagstiftaren står alltså fri att bedöma fördelningsfrågan med hänsyn
uteslutande till de skadeståndsansvarigas inbördes förhållanden.
Normalt utgör trafikförsäkringen samtidigt också
ansvarsförsäkring tiU förmån för försäkringstagaren-ägaren. När
trafikförsäkringsgivare riktar
4.4.4.
442 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
återkrav mot förare för belopp som omfattas av
ansvarsförsäkringsmomentet i försäkringen kan föraren följaktligen göra de
invändningar mot kravet som han kunnat göra om ägaren själv hade gjort
återkravet gällande. Reglerna om den inbördes ansvarsfördelningen mellan ägare
och förare får här direkt betydelse.
Nu gällande ordning på trafikförsäkringsområdet medför att
frågan om skadeståndets fördelning mellan förare och ägare mera säUan blir
aktueU i praktiken. Vissa speciella undantagssituationer måste dock uppmärksammas,
I en del visserligen fåtaliga fall utgår inte någon trafikförsäkringsersättning.
Det gäller till en början när skada har orsaktas av fordon som brukas inom
inhägnat område och därför inte behöver vara trafikförsäkrat (s,k.
områdesfordon). Man måste vidare beakta möjligheten av att skada för vilken
trafikförsäkringsersättning utgår överstiger de försäkringssummor som gäller
enligt 11 § TFL låt vara att dessa fall numera är av nästan rent teoretisk
art. Slutligen har man att uppmärksamma de fall då försäkringsersättning inte
utgår på grund av att fordonet ägs eller nyttjas av staten (4 § TFL och 1939
års lag med vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som
nyttjas av staten, m. m.).
Frågan om fördelning mellan ägare och förare av ansvaret
mot tredje man uppkommer givetvis först sedan tredje man har fått ersättning
för sin skada ur trafikförsäkring eller från trafikförsäkringsföreningen eUer
direkt av skadeståndsskyldig ägare eUer förare. En tiUämpning av 3 § BAL förutsätter
att föraren svarar på grund av presumerat vållande. Visas han vara vållande,
blir frågan om ansvarsfördelningen i samtliga de situationer där ett återkrav
mot föraren över huvud taget kan aktualiseras att bedöma enligt 11 § BAL.
Svarar föraren på grund av presumerat våUande och ligger våUande ägaren till
last, har föraren enligt nämnda lagrum full återkravsrätt mot ägaren, och
denne kan inte göra någon regressrätt gäUande mot föraren. Men när endast
presumtionsansvar enligt 2 § BAL åvilar ägaren, blir 3 § BAL att tiUämpa,
Enligt lagrummets nuvarande lydelse skall i ett sådant fall ansvarigheten
fördelas lika mellan ägaren och föraren. Kommittéförslaget innebär att
fördelningen i stället skall ske på grundval av en skälighetsprövning, varvid
grunderna för förslagets regel om arbetstagares skadeståndsansvar kan vinna
beaktande i de fall då föraren har fört fordonet i sin tjänst som arbetstagare
hos ägaren eller hos tredje man. Men det framgår av vad jag har sagt i det
föregående, att fördelningsfrågan får praktisk betydelse bara i ett mycket
ringa antal fall. Den aktualiseras över huvud taget inte i fråga om
ersättningar som har utgetts för skada i följd av trafik med fordon som ägs
eller njrttjas av staten. I praktiken torde det nästan aldrig inträffa att
försäkringssumma enligt 11 § TFL inte räcker tiU full skadeersättning. Kvar
står dels fall då trafikförsäkringsplikt inte har förelegat på den grund att
det är fråga om områdesfordon, dels fall då regress för
trafikförsäkringsersättning kan utövas mot ägare eller förare på annan
4.4.4.
Kungl Majtts propositiöh nr 5 år 1972 443
grund än påståendet om vållande till skadan, t, ex, när
fordonet med ägarens vetskap har förts av en körkortslös eller spritpåverkad
förare. Även om också dessa fall är fåtaliga bör en lagreglering i ämnet
återspegla vad lagstiftaren anser önskvärt från sociala och samhällsekonomiska
synpunkter.
En regel om hälftendelning fyller enligt min mening inte
detta krav. Omständigheterna kan vara högst varierande och en hälftendelning
kan leda tUl stötande resultat. Detta gäller särskUt i fall av skada i följd av
trafik med områdesfordon. Regelmässigt är det här fråga om förare som har fört
fordonet i tjänst som arbetstagare. Om ägaren också är förarens arbetsgivare
kan man visserligen, som kommittén har påpekat, komma till ett tillfredsställande
resultat genom en tolkning av tjänsteavtalet i överensstämmelse med grunderna
för den nya regeln om arbetstagares skadeståndsansvar. Men även bortsett från
att denna väg inte är framkomlig, när föraren är anställd hos annan än
fordonsägaren, är det naturligt att lagstiftningen gör det möjligt för
domstolarna att direkt tillämpa det betraktelsesätt som ligger till grund för
den nya skadeståndsregeln. Från dessa synpunkter är en regel om
ansvarsfördelning på grundval av en skälighetsprövning att föredra framför den
nu gällande schematiska likafördelningsregeln.
Som jag tidigare har påvisat inverkar kommittéförslaget
till ändrad lydelse av 3 § BAL inte på den skadelidandes ersättningsrätt. För
en speciell typ av skadesituationer, som har särskilt uppmärksammats av både
kommittén och trafikförsäkringsföreningen, finns det emellertid anledning att
gå något närmare in på frågan om den skadelidandes ställning enligt förslaget.
Det gäller de fall då en presumtionsansvarig ägare själv har lidit skada till
sin person eller har tillfogats skada på annan egendom än fordonet självt eller
sådan egendom som befordrats med detta.
I rättspraxis har fastslagits att ägaren i ett sådant fall
får underkasta sig jämkning av sin rätt tUl skadestånd av föraren (och ur sin
egen trafikförsäkring) enligt grunderna för 2 § BAL och att jämkning skall
enligt (grunderna för) 3 § BAL ske tUl hälften av full ersättning. Kommittén
har för sin del förutsatt att den regel om ansvarsfördelning efter skälighet
som kommittén föreslår i stället skall leda till att ägaren får full
ersättning i de fall »då förarens ansvar är täckt av trafikförsäkring». Det
finns nämligen enligt kommittén i dessa fall inte någon anledning att reducera
ägaren tUlkommande skadestånd. Samtidigt menar kommittén att den nya
fördelningsregeln normalt bör leda till att ägaren slutUgt får ensam bära
ansvaret för ersättning tUl tredje man i de fall då personlig ansvarighet
enligt 2 § BAL för både ägare och förare aktualiseras.
Trafikförsäkringsföreningen har påvisat inkonsekvenserna i dessa resonemang.
Det torde följa av allmänna grundsatser, att en
skadelidande bilägare, som själv bär presumtionsansvar enligt 2 § BAL, får tåla
jämkning av sitt skadestånd när han riktar ersättningskrav mot en likaledes
presumtions-
4.4.4.
444 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
ansvarig förare av det egna fordonet. Eftersom det i ett
sådant fall inte är möjligt att bestämma jämkningsgraden på grundval av en
konkret vållandebedömning och omständigheterna i övrigt vid skadetiUfället
knappast kan ge någon ledning, lär resultatet regelmässigt bli att jämkning
sker tiU hälften av fullt skadestånd. Det har som nämnt också blivit resultatet
i de fall då frågan har blivit föremål för prövning i högsta domstolen. Denna
har härvid uttryckligen åberopat fördelningsregeln i 3 § BAL. Det framgår inte
klart av föreUggande rättsfall, om högsta domstolen har ansett att regeln i
detta lagrum om hälftendelning av skadeståndsansvaret (mot tredje man)
automatiskt måste leda till att också frågan om jämkning av ägaren själv
tillkommande skadestånd skall bedömas på grundval av en likafördelnings-princip
eller om domstolen i 3 § BAL endast sett en indikation på att in dubio en 50
%-ig jämkning bör ske. För egen del anser jag att en fördelningsregel av detta
slag inte är bindande vid prövning av jämkningsfrågan men att det självfallet
är mycket som talar för att jämkning sker i nära överensstämmelse med vad som
gäller i fråga om den inbördes ansvarfördelningen.
Det framgår av vad jag nu har anfört att jag inte kan helt
ansluta mig tUl kommitténs uttalanden om hur frågan om jämkning enligt
grunderna för 2 § BAL av en presumtionsansvarig bUägares skadeståndsanspråk mot
en presumtionsansvarig förare av det egna fordonet skall bedömas, för den
händelse 3 § BAL utformas som en regel om ansvarsfördelning på grundval av en
skälighetsprövning. Att »förarens ansvar är täckt av trafikförsäkring» bör
således enligt min mening inte inverka vid jämkningsfrågans prövning.
Existensen av försäkring på den skadeståndsskyldiges sida får lika litet
betydelse här som vid bedömningen av en fråga om jämkning på grund av
medvållande. Vid en prövning av ägarens skadeståndsanspråk mot föraren blir det
aUtså som hittills fråga om en fri »medverkansbedömning», varvid dock stor
hänsyn självfallet får tas tUl hur fördelningen av de båda parternas
ansvarighet mot tredje man bör ske. Att denna fördelning efter en eventueU
ändring av 3 § BAL i enlighet med kommittéförslaget skall ske på grundval av en
fri skälighetsprövning i stäUet för en schematisk lika-fördelnmgsregel kommer
således att inverka också på bedömningen av i vilken omfattning ägarens
skadeståndskrav mot föraren skaU bifallas. Och normalt torde domstolarna i
överensstämmelse med hittUlsvarande praxis komma tUl att överensstämmande
fördelnings- resp. jämkningskvoter skall tillämpas.
Ett genomförande av kommitténs förslag tUl ny
fördelningsregel i 3 § BAL kommer med detta betraktelsesätt inte att leda till
sådana inadvertenser som trafikförsäkringsföreningen har befarat. Inte heller i
övrigt innefattar enligt min mening föreningens kritik övertygande skäl för att
den nuvarande fördelningsregeln i 3 § BAL är att föredra framför den av
kommittén föreslagna bestämmelsen. Däremot utgör det ett starkt argument för
kommitténs förslag att den nya fördelningsregeln i motsats tUl den nu gäUande
med-
4.4.4.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 445
ger att BAL:s skadeståndsregler kan tUlämpas i full
överensstämmelse med den lagstiftning i fråga om arbetstagares
skadeståndsansvar som jag föreslår.
På
grundval av dessa överväganden biträder jag kommitténs förslag till ändrad
lydelse av 3 § BAL.
I enlighet med vad jag har anfört i avsnitt 2,4, har inom
justitiedepartementet upprättats förslag till skadeståndslag samt till
lagstiftning om sådana följdändringar i andra lagar som jag har behandlat i
det föregående.
Lagförslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet i
detta ärende som bilaga 4.
En översikt över departementsförslagets motsvarigheter i
gällande rätt och i kommittéförslagen har tagits in i slutet av bilaga 4,
4.4.4.
446 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
5. LAGFÖRSLAGENS ENSKILDA BESTÄMMELSER
5.1. Förslaget till skadeståndslag
Den lagstiftning som jag föreslår syftar tUl en reglering
av ett flertal skadeståndsrättsliga frågor av allmän natur. Lagstiftningen
behandlar de praktiskt viktigaste fallen av skadestånd på grund av eget eUer
annans vållande. Inom denna ram tar lagstiftningen ställning tUl åtskUliga
problem av grundläggande natur som är gemensamma för hela den
utomobligatoriska skadeståndsrätten. Men som jag redan tidigare har påpekat är
lagstiftningen långt ifrån uttömmande. I den praktiska tillämpningen måste ett
stort antal frågor besvaras med utgångspunkt i allmänt erkända
skadeståndsrättsliga grundsatser, vilka alltså supplerar de bestämmelser som
den nya lagen innehåller. Lagen har sålunda karaktären av en ramlagstiftning.
Med den utformning av lagen som jag föreslår bör den emellertid enligt min
mening bUda en lämplig stomme, på vilken man successivt kan bygga vidare i det
fortsatta arbetet på att åstadkomma ett lagverk som förtjänar namnet en allmän
skadeståndslag. Jag räknar aUtså med, att efterhand som ett fortsatt
reformarbete på skadeståndsrättens område ger resultat, nya eller mer detaljerade
skadeståndsregler av allmän natur dvs. regler som inte bara rör avgränsade
verksamhetsområden skall kunna integreras i den lag som nu föreslås.
Under dessa förhållanden och även om det med den
begränsade räckvidd lagen tUlsvidare kommer att ha inte är helt rättvisande,
anser jag det inte möta betänkligheter att lagen ges rubriken »skadeståndslag».
Det är f. ö. sannolikt, att lagen i det allmänna språkbruket kommer att omtalas
under denna beteckning även om den formeUt får en rubrik som på ett mer adekvat
sätt anger dess begränsning, som t. ex. »lag med vissa bestämmelser om
skadestånd». Jag finner det då naturligt att lagens namn redan från början
anpassas tiU detta språkbruk.
I överensstämmelse med vad jag har anfört i det föregående
(avsnitt 3.3.) bör den nya lagen i särskilda avsnitt behandla dels skadestånd
på grund av eget vållande, dels principalansvaret och skadestånd vid utövning
av offentlig myndighet, dels arbetstagares skadeståndsansvar och dels
slutligen vissa för dessa områden gemensamma frågor eUer i övrigt frågor av mer
generell natur. Den bestämmelse om lagens tUlämpningsområde som enligt vad jag
tidigare har anfört (avsnitt 2.1.4,3,) skall tas upp i lagen bör placeras i
ett inledande avsnitt. Av skäl som jag skall utveckla närmare i det följande
(avsnitt 5.1.1.2.) bör i lagen tas upp en definition av uttrycket »ren
förmögenhetsskada». Definitionen bör ingå i det inledande avsnittet.
Som jag nyss nämnde får man räkna med att den nya lagen
vid återkommande tUlfäUen i framtiden och efter hand som det
skadeståndsrättsliga reformarbetet fortskrider ändras eUer kompletteras av nya
bestämmelser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 447
En första revision kan förutses redan inom några år, när
den nu arbetande skadeståndskominittén har redovisat resultatet av sitt arbete.
Den successiva utbyggnad av lagen som sålunda kan väntas ske kommer att
medföra vissa lagtekniska konsekvenser i form av omnumrering av de äldre
paragrafema. Detta innebär uppenbara olägenheter med risk för felaktiga hänvisningar
och åtföljande missförstånd. Ölägenheterna blir särskUt påtagliga när det som
här gäller en lag, som kommer att åberopas och tillämpas praktisk taget
dagligen, inte bara av domstolarna utan även och kanske framför allt av
försäkringsbolagen eller över huvud taget utom rätta.
Dessa
olägenheter kan i viss utsträckning undgås eller reduceras om man indelar lagen
i skilda kapitel med separat paragrafnumrering inom de enskUda kapitlen. Det
innebär bl. a. också den fördelen att man kan tUlfoga ett hélt nytt avsnitt var
som helst i lagen utan att man behöver företa en omnumrering av någon enda av
de äldre paragrafema utan på sin höjd bara av något eller några kapitel. Trots
att en kapitelindelning av detta slag innebär en avvikelse från i dag
vedertagen lagstiftningsteknik, när det gäller ett lagverk av detta slag och av
så ringa omfattning, viU jag av dessa skäl förorda en sådan uppbyggnad av
lagen.
Departementsförslaget
har i enlighet med det anförda indelats i fem kapitel. 1 kap. har rubriken
»Inledande bestämmelser» och innehåUer den nyss nämnda bestämmelsen om lagens
tiUämpningsområde samt definitionen av »ren förmögenhetsskada» (12 §§). Under
rubriken »Skadestånd på grund av eget vållande» tas i 2 kap. upp den allmänna
culparegeln samt bestämmelserna om skadeståndsansvaret för barn under 18 år
och för psykiskt abnorma personer (13 §§), I 3 kap,, som har fått rubriken
»Principal-ansvar m, m.» tas upp regler om arbetsgivares principalansvar och om
ersättning för skada uppkommen vid myndighetsutövning (19 §§). 4 kap.
innehåller under rubriken »Arbetstagares skadeståndsansvar» den särskilda
bestämmelse som inskränker arbetstagares personliga skadeståndsansvar för
skador som de vållar i sin tjänst. I 5 kap. slutligen tas under rubriken
»Gemensamma bestämmelser» upp ett antal regler av allmän natur. Bestämmelserna
rör frågor om ansvarighet för ren förmögenhetsskada genom brott, om skyldighet
att ersätta psykiskt lidande vid vissa brott mot den personliga integriteten,
om ersättningsgiU skada vid person- eller sakskada, om jämkning av skadestånd
på grund av medvållande, om solidariskt ansvar för flera skadeståndsskyldiga
och om visst undantag från skadeståndsansvar enligt lagen i fråga om skada
genom straffbar underlåtenhet att avslöja brott (18 §§). Lagen avslutas på
sedvanligt sätt med ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.
Rörande de enskilda bestämmelsema i förslaget till skadeståndslag
vill jag anföra följande.
5.1.
448 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
5.1.1. 1 KAP,
Inledande bestämmelser
5.1.1.1. 1 §
Denna paragraf innehåUer bestämmelser om lagens
tUlämpningsområde. Den har ingen motsvarighet i vare sig gällande lag eller
något av kommittéförslagen.
Den nya skadeståndslagen innehåUer som nämnt ett antal
skadeståndsrättsliga regler av grundläggande och allmän natur. Men den
innefattar inte någon uttömmande reglering av den aUmänna skadeståndsrätten.
Lagen måste således kompletteras med de oskrivna skadeståndsrättsliga grundsatser
som har utvecklats eller framdeles kan komma att utbUdas i rättstUl-lämpningen.
Dels fyller oskrivna rättsregler ut luckor i lagens regelsystem på punkter där
denna över huvud taget inte innehåller några bestämmelser. Ehcempel härpå utgör
de regler som innefattas i läran om s.k. adekvat kausalitet. Dels har i
rättstillämpningen utbildats grundsatser om ett skadeståndsansvar som går
längre än vad som omedelbart följer av lagen. Som exempel kan nämnas, att rent
objektivt ansvar anses gälla i fråga om skador till följd av vissa farliga
miUtärövningar och skador genom större sprängningsarbeten. Men oskrivna regler
kan också medföra ett mera inskränkt skadeståndsansvar än det som lagen
föreskriver. En sådan verkan har t, ex, grundsatserna om s, k, passiv
identifikation.
Tillämpligheten av de föreslagna lagbestämmelserna
inskränks i likhet med vad som gäller beträffande de nuvarande reglerna i 6
kap. SL av existerande skadeståndsrättslig speciallagstiftning på avgränsade
områden. Denna lagstiftning innehåller regler som avviker från de allmgnnj
reglerna och grundsatserna, i aUmänhet på det sättet att därigenom statueras
ett skadeståndsansvar som är strängare i fråga om förutsättningarna för ersättningsskyldighet
men som ibland samtidigt är mindre långtgående i andra hänseenden, t. ex. när
det gäUer skadeståndets omfattning eller den tid inom vilken ersättningstalan
skaU väckas. Inom sitt tUlämpningsområde är de speciella reglerna i allmänhet
exklusivt tiUämpliga.
Vad jag nu har sagt rör frågor om skadestånd utanför
kontraktsförhållanden. Existensen av ett avtal mellan de berörda partema i en
skadeståndstvist kan emellertid ocksä föranleda avvikelser i skilda hänseenden
från skadeståndslagens bestämmelser, antmgen omedelbart på grund av avtalets
innehåll eUer tiU följd av de särskilda skadeståndsrättsUga regler eller
grundsatser lagfästa eller i form av oskriven sedvanerätt som gäUer för den
ifrågavarande avtalstypen. Regler eller grimdsatser av detta slag kan ha en
sådan verkan också i situationer där något avtal inte föreligger men som
uppvisar kontraktsliknande drag.
5.1.1.
Kungl. Majtts proposition nr 3 år 1972 449
Jag har i det föregående i skUda sammanhang mer utförligt
redovisat min syn på förhållandet mellan sådana allmänna regler om skadestånd
utanför kontraktsförhåUanden som den nya lagen innehåUer eller som har utbUdats
i rättstillämpningen, å ena, samt bestämmelser i skadeståndsrättslig speciallagstiftning
samt avtalsrättsliga skadeståndsregler, å andra sidan, och jag hänvisar här i
första hand tUl denna framstäUning (avsnitten 2.1.4.3. och 2.2.4.7.) I korthet
går mina resonemang ut på att de allmänna utomobligatoriska
skadeståndsreglerna har genereU tUlämpning och sålunda i princip gäller också i
avtalsförhållanden eller inom områden där skadeståndsrättsUg
speciallagstiftning gäller, men att de i sådana förhållanden eller på sådana
områden kan helt eller delvis sättas ur spel av avtalsrättsliga regler eller
principer resp. av speciella utomobligatoriska skadeståndsregler. De allmänna
skadeståndsreglerna förhåUer sig sålunda tUl kontraktsrättens skadeståndsregler
eller särskUda lagregler om skadestånd utanför kontraktsförhållanden som »lex
generalis» tUl »lex specialis».
Vad jag här har anfört om den föreslagna lagens karaktär
och om dess förhållande till andra rättsregler innebär, att lagens bestämmelser
inte får läggas tiU grund för motsatsslut utan måste tolkas och tiUämpas med
beaktande av att det finns lagfästa eller oskrivna utomobligatoriska eUer
avtalsrättsliga skadeståndsregler, som modifierar eller kompletterar lagens
regelsystem. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen i anslutning till
vissa remissyttranden bör detta av pedagogiska skäl komma tiU uttryck i lagtexten
genom en på lämpligt sätt utformad bestämmelse om lagens tiU-lämpningsområde.
En sådan bestämmelse bör som jag nyss har sagt tas upp i lagens inledande
kapitel.
I enlighet härmed föreskrivs i nu förevarande paragraf i
departementsförslaget, att skadeståndslagen och allmänna skadeståndsrättsliga
grundsatser tillämpas i fråga om skyldighet att utge skadestånd, om inte annat
är särskilt föreskrivet eller föranleds av avtal eller i övrigt följer av
regler om skadestånd i avtalsförhållanden.
Bestämmelsen tillgodoser som nämnt ett pedagogiskt syfte
och är av enbart informativ karaktär. Den åsjrftar inte någon ändring i vad
som f. n. får anses gälla i fråga om förhållandet meUan den allmänna
utomobUgatoriska skadeståndsrätten och övriga skadeståndsregler.
När det i lagtexten sägs, att i fråga om skyldighet att
utge skadestånd allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser skall tillämpas vid
sidan av lagens bestämmelser, innefattar detta bara en erinran om att lagen
inte är uttömmande utan att det också finns oskrivna rättsregler på området.
Självklart är emellertid, att det bara kan bli fråga om att tUlämpa sådana
icke lagfästa principer som inte står i strid med lagens bestämmelser. Men här
åsyftas å andra sidan inte bara sådana prmciper eller regler som är erkända och
införlivade med rättsordningen vid lagens ikraftträdande. Bestämmelsen
5.1.1.1.
29 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
450 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
avser på intet sätt att hindra en fortsatt
vidareutveckling av den allmänna skadeståndsrätten genom domstolarnas
rättstillämpning så länge en sådan utveckling inte leder tUl regler som
klart strider mot lagens bestämmelser.
Enligt paragrafen gäller skadeståndslagen och allmänna
skadeståndsrättsliga grundsatser bara i den mån »ej annat är särskilt föreskrivet».
Den förutsätter alltså, att det i annan lagstiftning kan finnas skadeståndsregler
som innebär en avvikande reglering och att sådan lagstiftning i så fall skall
inom sitt tillämpningsområde ta över och gälla framför skadeståndslagens
bestämmelser. Här åsyftas i första hand den skadeståndsrättsliga
speciaUagstiftning som vi nu har eller som framdeles kan komma att genomföras
på särskilda verksamhetsområden. Men i frågor som inte har på detta sätt
specialreglerats gäUer skadeståndslagens regler och allmänna
skadeståndsrättsUga grundsatser också inom speciallagstiftningens
tillämpningsområde, även om det i denna inte har gjorts någon uttrycklig
erinran av denna innebörd (som t. ex. i 13 § första stycket atomansvarighetslagen)
.
Med vad som är särsldlt föreskrivet avses emellertid också
de särskilda skadeståndsregler som finns i lagstiftningen på kontraktsrättens
område. Som ett tjrpexempel kan nämnas skadeståndsreglerna i köplagen.
Av bestämmelsen framgår, att avvikelse från lagens regler
kan föranledas omedelbart av ett föreliggande avtal. Det kan röra sig om
uttryckliga avtalsviUkor, t. ex. garantiklausuler som medför ett strängare
ansvar än som följer av lagen eUer föreskrifter om total eller partiell friskrivming
från skadeståndsansvar, exempelvis klausuler som begränsar den ekonomiska
omfattningen av ena partens ansvarighet tUl vissa belopp. Men det kan också
tänkas att man med tUlämpning av vanUga tolkningsregler kan härleda åtaganden
från den ena eller andra partens sida ur avtalet, vUka innebär utvidgning av
hans skadeståndsansvar eller inskränkning av hans skadeståndsrätt, utan att
detta har kommit till direkt uttryck i avtalet. Också sådana fall omfattas av
paragrafens hänvisning tUl vad som föranleds av avtal. Principiellt kan man
tänka sig vilket som helst slag av kontraktsvUl-kor rörande skadeståndsansvaret
i parternas inbördes förhåUande, vilka i ena eller andra avseendet innebär
avsteg från de allmänna skadeståndsreglerna. Frågan om giltigheten av sådana
avtalsklausuler blir att på vanligt sätt bedöma med tillämpning av
allmänna obligationsrättsliga regler.
Även om skadeståndsfrågorna över huvmd taget inte har
reglerats i ett avtal och en sådan reglering inte heller kan intolkas i
avtalet, föranleds avvikelser från skadeståndslagen ofta av att särskUda
regler eUer grundsatser rörande skadestånd vid den avtalstyp som det gäller
visserligen inte har kommit tUl uttryck i skriven lag men har utbUdats och
vunnit hävd i rättstillämpningen. Som exempel kan nämnas den i det föregående
åtskUliga gånger berörda kontraktsrättsliga grundsatsen, att en avtalspart
regelmäs-
5.1.1.1.
Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972 451
sigt gentemot sin medkontrahent svarar för vållande också
av självständig medhjälpare. Sådana regler och grundsatser skall självfaUet
vinna tUlämpning sålunda får skadeståndslagens regler om t. ex.
principalansvar för vållande av arbetstagare lika litet som övriga bestämmelser
i lagen tolkas motsättningsvis. Detta har i lagtexten kommit till uttryck genom
hänvisningen tiU vad som »i övrigt följer av regler om skadestånd i
avtalsförhållanden». Härmed åsyftas inte någon begränsning till regler som
redan har vunnit något visst mått av stadga inom kontraktsrätten. De rättstiUämpande
organen skall som hittills stå fria att utan hänsyn tUl skadeståndslagens
bestämmelser vidareutveckla de inomobligatoriska skadeståndsreglerna också i
en riktning som innebär andra avvikelser från de aUmänna skadeståndsreglerna än
dem som råder redan idag.
Kontraktsrättsliga
regler kan som nämnt föranleda avsteg från skadeståndslagens regler också i
fall då något avtal inte föreligger, dvs, i avtalsliknande situationer.
Analogisk tillämpning av kontraktsrättsliga skadeståndsregler skall som f. n.
kunna ske också i sådana situationer. En sådan tiUämpning är också möjlig inom
ramen för den reservation som i paragrafen görs för vad som »följer av regler
om skadestånd i avtalsförhåUanden» termen »regler» skall således här förstås
i den aUmänna betydelsen av rättsliga normer över huvud taget. Också här gäller
givetvis, att domstolarna har frihet att utsträcka sådana analogier också tiU
andra typer av skadefall än dem där en analogisk tiUämpning hittUls har
ansetts påkallad.
Jag får anledning att vid den följande behandlingen av
andra bestämmelser i lagen återkomma tUl mer konkreta frågor om lagens
förhållande tiU speciallagstiftning eller kontraktsrättsliga regler (avsnitt
5.1.3.1. och 5.1.3.2).
5.1.1.2. 2 §
Paragrafen innehåller en definition av uttrycket »ren
förmögenhetsskada». Den saknar motsvarighet i såväl gällande lag som
kommittéförslagen.
I skadeståndsrätten talar man om två principiellt skUda
tjrper av ekonomisk skada, nämligen å ena sidan fysisk skada på person eller
egendom person- eller sakskada under den gemensamma beteckningen
integritetskränkningar, å andra sidan allmän förmögenhetsskada, dvs. skada som
drabbar en persons allmänna ekonomiska ställning. Allmän förmögenhetsskada kan
uppkomma som en direkt följd av en person- eller sakskada, t. ex. i form av
förlorad arbetsinkomst eller utebliven vinst i näringsverksamhet. Men sådan
skada kan också tUlfogas en person utan förmedling av en person- eUer
sakskada, t. ex. genom bedrägeri eller intrång i en immaterialrättighet. Dessa
distinktioner har stor betydelse i svensk skadeståndsrätt, eftersom den
allmänna culparegelns tiUämpning åtminstone i princip är inskränkt tUl
integritetskränkningarnas område. Inom det området är emellertid också allmän
förmögenhetsskada ersättningsgUl i den mån den utgör en
5.1.1.2
452 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
följdskada i förhållande tiU den primära person- eller
sakskadan. Däremot utgår normalt inte ersättning för direkt tUlfogad aUmän
förmögenhetsskada utan stöd av uttryckliga lagregler, om inte skadan har
tUlfogats genom brott. I den nya lagen upptas ett antal bestämmelser om person-
eller sakskada men också åtskUliga regler som avser även eller uteslutande
direkt tUlfogad allmän förmögenhetsskada, exempelvis regeln om att sådan skada
skall ersättas, när den tillskyndas någon genom brott (5 kap. 1 §), och
bestämmelserna om skyldighet för det aUmänna att ersätta skada genom felaktig
myndighetsutövning (3 kap. 2 §). Det finns behov av att i dessa bestämmelser
kunna använda ett enklare och mer lätthanterligt uttryck för att beteckna denna
skadetyp. I överensstämmelse med den terminologi som jag har använt i det
föregående förordar jag termen »ren förmögenhetsskada», som f. ö. har viss
förebild i tyskt juridiskt språkbruk (»reiner Vermögensscha-den»). Eftersom
detta i viss mån innebär en nyskapelse hos oss, bör uttrycket definieras i
lagen,
I enlighet härmed föreskrivs i förevarande paragraf, att
med ren förmögenhetsskada i lagen skall förstås sådan ekonomisk skada som
uppkommer utan samband med person- eller sakskada. Med formuleringen är avsikten
att framhäva, att förmögenhetsförlust som någon lider till följd av att annan
har drabbats av person- eller sakskada inte går in under definitionen.
Bestämmelsen torde i övrigt inte kräva någon kommentar i detta sammanhang.
5.1.2. 2 KAP.
Skadestånd på grund av eget vållande
5.1.2.1. 1 §
I denna paragraf upptas en bestämmelse, varigenom den
allmänna regeln om culpaansvar för person- och sakskada lagfästs. Den motsvarar
1 § första stycket i skadeståndskommitténs förslag tUl lag med allmänna
bestämmelser om skadestånd och har i gällande lag närmast sin motsvarighet i 6
kap. 1 § första punkten SL. Den regel om jämkning på grund av skadelidandes medvållande
som finns i 6 kap. 1 § andra punkten SL och i 1 § andra stycket i
kommittéförslaget har i departementsförslaget fått sin plats i 5 kap. 6 §.
Skadeståndsregeln i 6 kap. 1 § första punkten SL avser
enligt sin lydelse endast ersättning för skada genom brott. Den allmänna
culparegeln har emellertid idag ett vidsträcktare tiUämpningsområde hos oss och
gäller sålunda i fråga om varje person- eller sakskada, som vållas uppsåtligen
eller av vårdslöshet, oavsett om vållandet innefattar brott. Som jag har anfört
i
1 För enkelhetens skuU omnämns i det följande
skadeståndskommitténs förslag till lag med allmänna bestämmelser om skadestånd
såsom kommitténs "förslag I" och kommitténs förslag tiU lag med
vissa bestämmelser om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar såsom
kommitténs "förslag II".
5.1.1.2.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 453
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.4.3.) bör den
allmänna culparegeln nu lagfästas med det innehåll den sålunda har enligt
gällande rätt.
Bestämmelsen i 6 kap. 1 § första punkten SL innebär, att
ersättning för ren förmögenhetsskada utgår, när sådan skada har orsakats genom
brott. Skadeståndskommittén har föreslagit, att bestämmelsen i denna del
överförs till den nya lagen genom att i denna, vid sidan av en inledande allmän
bestämmelse om ansvarighet för vållande till person- eller sakskada, tas upp
en särskUd regel om ersättningsansvar vid ren förmögenhetsskada genom brott.
Som jag tidigare har sagt biträder jag i likhet med majoriteten av
remissinstanserna detta förslag. I departementsförslaget har regeln i enlighet
med vad jag har anfört vid behandlingen av frågan om formerna för den nya
lagstiftningen (avsnitt 3.3.) tagits upp i 5 kap, 1 §,
Den inledande bestämmelsen i nu förevarande kapitel,
vilket behandlar skadestånd på grund av eget vållande, skall således gälla
endast i fråga om person- och sakskada. Jag har redan i den allmänna
motiveringen i anslutning till ett remissjitrande uttalat, att jag inte finner
några betänkligheter mot att använda uttrycket »person- eller sakskada» i lagtexten.
Det är inte avsikten att det i samband med den kodifiering
som nu sker av den allmänna culparegeln skaU göras några ändringar i gällande
rätt i fråga om culpaansvarets räckvidd eller principerna för
våUandebedömningen, Den nu förevarande paragrafen bör därför i övrigt utformas
i nära anslutning tUl motsvarande bestämmelse i 6 kap, 1 § SL och utan andra
avvikelser än som betingas av att begränsningen tUl brott slopas ooh att
regeln lagtekniskt skall anpassas till modernt juridiskt språkbruk.
Termen »vållande» som beteckning för handlande eller
underlåtenhet som medför skadeståndsansvar på grund av culpa är numera allmänt
vedertagen i det juridiska språkbruket. Den förekommer inte bara i 6 kap. 1 §
SL utan också på flera håll i den skadeståndsrättsliga speciallagstiftningen.
Jag anser inte tillräckliga skäl föreligga att nu överge denna terminologi och
kan således inte dela de betänkligheter som länsstjrrelsen i Göteborgs och
Bohus län i sitt remissjrttrande har anfört mot uttrycket »vålla» på den grund
att det skulle sakna erforderlig pregnans eller att en skärpt terminologi bör
eftersträvas med hänsjm bl. a. till gränsdragningen mot objektivt ansvar.
Som jag skall utveckla närmare i det följande anser jag
att man utan större betänkligheter kan använda uttrycket »vålla» i lagtexten
också i fråga om sådana förfaranden handlande eller underlåtenhet av bam
och psykiskt abnorma personer som skall medföra skadeståndsansvar. De särskilda
skadeståndsregler som jag föreslår för dessa kategorier kommer då inte på samma
sätt som i kommittéförslaget, där i dessa regler i stället används uttrycket
»gör» resp, »orsakar», att framstå som helt självständiga ansvarsregler i
förhållande tUl nu förévarande paragraf. De utgör i stället undantagsregler i
den meningen, att skadeståndet i dessa fall kan efter en
5.1.2.1.
454 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
skälighetsbedömning sättas tUl lägre belopp än som svarar
mot fuU ersättning eller kan helt faUa bort. Detta gäUer även när t. ex. ett
äldre barn eller en person vars psykiska abnormitet är lindrig har orsakat
skada »uppsåtligen» eUer »av vårdslöshet» i den betydelse som dessa termer har
vid tillämpning av den allmänna culparegeln. Redan med hänsyn härtUl bör i
förevarande paragraf göras en erinran om att avvikelser från den aUmänna culparegel
som här lagfästs kan följa av andra bestämmelser i lagen. Detta påkallas också
av att på andra håU i lagen tas upp inte bara den allmänna regeln om jämkning
av skadestånd på grund av den skadelidandes medvållande (5 kap. 6 §) utan också
specieUa skadeståndsregler för arbetstagare (4 kap. 1 §). I detta sammanhang
bör också nämnas den bestämmelse om frihet från ersättningsansvar för skada
våUad genom straffbar underlåtenhet att avslöja brott som nu finns i 6 kap. 5 §
SL och som i enlighet med vad jag tidigare har sagt (avsnitt 2.1.4.7.) har fått
en motsvarighet i nya lagen (5 kap. 8 §). En erinran om dessa bestämmelser bör
i överensstämmelse med vissa remissorgans önskemål utformas så, att det
framgår att fråga är om avvikelser från culparegeln i förevarande paragraf.
I enlighet med det anförda föreskrivs i denna paragraf,
att var och en som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller
sakskada skall ersätta skadan, såvida inte annat följer av skadeståndslagen.
Frågan om vad som utgör person- eller sakskada kommer jag
att behandla i anslutning till 5 kap, 3 resp, 5 §, Beträffande bestämmelsens
närmare innebörd i övrigt vill jag anföra följande.
Kommittén
har naturUgt nog med hänsyn tUl utredningsuppdragets begränsning inte
närmare berört den i ett remissjrttrande behandlade frågan om ersättning för
personskada som tillfogas någon på annat sätt än genom fysiska medel, t. ex.
genom oaktsamma uttalanden. Jag delar den uppfattning som kommit tiU uttryck i
remissyttrandet och som innebär att också sådana fall i princip omfattas av
förevarande paragraf. Hur långt culpaansvaret här sträcker sig är inte i första
hand en fråga om innebörden av personskadebegreppet utan måste avgöras med
ledning av allmänna grundsatser om vad slags förtaranden som skall anses
innefatta culpa och av regler om adekvat kausaUtet. I det avseendet och över
huvud taget i frågor som gäUer vållande- eller kausalitetsbedömning får det
som hittUls lämnas åt domstolarna att träffa sina avgöranden med ledning av
allmänna skadeståndsrättsliga principer. Lagfästandet av culparegeln är närmast
en lagteknisk åtgärd, och jag anser mig därför inte ha anledning att i detta
lagstiftningsärende söka ange några närmare riktlinjer för rättstUlämpningen i
förevarande hänseenden.
Utgångspunkten vid tillämpning av culparegeln är, som
framgår av min tidigare redogörelse för gällande rätt (avsnitt 1.1.1.1.), att
den skadelidande skall ha full ersättning för skadan. Denna grundsats kommer i
1 § av skade-
5.1.2.1.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 455
ståndskommitténs förslag I inte fuUt tydligt till uttryck.
En redaktionell jämkning har därför företagits, i det att orden »skall utgiva
ersättning därför» har ersatts med »skall ersätta skadan».
Det skall understrykas, att begränsningen av förevarande
paragraf till att gälla person- eller sakskada och begränsningen i 5 kap. 1 §
till att avse ren förmögenhetsskada genom brott inte innefattar något
ställningstagande tUl frågan om eller under vilka förutsättningar skadestånd
för ren förmögenhetsskada kan åläggas, när sådan skada har våUats genom förfarande
som inte utgör brott. För vissa fall, nämligen i fråga om ren förmögenhetsskada
genom felaktig myndighetsutövning, innehåller den nya lagen uttryckliga bestämmelser
i 3 kap. Därjämte finns som nämnts speciaUagstiftning, bl. a. på
immaterialrättens område. 1 övrigt får frågan avgöras med tillämpning av
allmänna grundsatser. Den nya lagen utgör i och för sig inte hinder mot en
vidareutveckling av skadeståndsrätten på detta område genom domstolarnas
rättstillämpning.
Av 1 kap. 1 § följer att förevarande paragraf, liksom
övriga bestämmelser i lagen, är underkastad sådana begränsningar i
tillämpningen som kan följa av speciallagstiftning eller av avtalsföreskrifter
m. m. Den begränsning som gäller enligt paragrafens sista led får med hänsyn
härtill inte uppfattas som exklusiv,
5.1.2.2. 2 §
Paragrafen innehåller en bestämmelse om skadeståndsansvar
för den som är under 18 år. Den motsvaras i skadeståndskommitténs förslag I
närmast av 4 § men täcker till en del också tiUämpningsområdet för 3 §.
Bestämmelsen har delvis sin motsvarighet i 6 kap. 6 § SL.
I den allmänna motiveringen har jag relativt utförUgt
redovisat min allmänna syn på frågan om barns och ungdoms skadeståndsansvar
(avsnitt 2.1.4.4.). I fråga om grunderna för nu förevarande paragraf hänvisar
jag i första hand tUl vad jag har anfört i det sammanhanget. Som framgår av min
framställning där förordar jag, att i den nya lagen tas upp en särskUd bestämmelse
om skadeståndsansvaret för barn och ungdomar under 18 år av innebörd, att
ansvarigheten på sätt som f. n. gäUer enligt 6 kap. 6 § SL i fråga om bam under
15 år skall bestämmas på grundval av en skälighetsprövning under
hänsynstagande till samtliga föreliggande omständigheter. Det är efter ett
sådant mönster som skadeståndskommittén i nära anslutning tUl nämnda
paragraf i SL har utformat regeln i 4 § av dess förslag om
skadeståndsansvaret för barn under 15 år. Det är därför naturligt att ta denna
bestämmelse i kommittéförslaget till utgångspunkt vid utformningen av den nu
aktueUa bestämmelsen i departementsförslaget.
Paragrafen bör i enlighet med vad kommittén har föreslagit
och i likhet med den allmänna skadeståndsregeln i 1 § gälla endast person- och
sak-
5.1.2.2.
456 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
skada. Ren förmögenhetsskada som orsakas genom brott skall
givetvis såsom f. n. ersättas också när skadan har vållats av någon som är
under 18 år. Bestämmelsen om ren förmögenhetsskada i 5 kap. 1 § kommer också
liksom motsvarande föreskrift i 12 § kommittéförslaget att få en sådan
utformning att den supplerar förevarande paragraf på samma sätt som den utgör
ett komplement till 1 §.
Skadeståndskommittén har inte ansett det lämpligt att i
lagtexten använda uttrycket »vållande», när det gäller skadeståndsansvaret för
bam under 15 år, utan har föreslagit att det i lagen i stället talas om skada
som barnet »gör». Det synes kommittén mindre tilltalande att i fråga om bam
tala om vårdslöshet på det sätt som är brukligt beträffande vuxna. Också vid bedömningen
av om uppsåt föreligger måste enligt kommittén försiktighet iakttas, när det
gäller barn. Samtidigt uttalar kommittén, att barn inte bör dömas
skadeståndsskyldiga för handlingar som inte skulle ha föranlett ersättningsansvar
för en vuxen person. Bam bör enligt kommittén tvärtom behandlas mildare, även
om det i själva verket inte alltid är möjligt att göra någon riktig jämförelse
med vuxna. Å andra sidan framhåller kommittén, att fastän 6 kap. 6 § SL inte
använder termen vållande, barn får anses regresspUktiga enligt de speciella
bestämmelserna i vissa lagar om att den som på objektiv grund har ålagts att
utge skadestånd får återkräva ersättningen av den som har »vållat» skadan,
I denna terminologiska fråga har kommittéförslaget
kritiserats från vissa håll under remissbehandlingen. Hovrätten för Nedre
Norrland påpekar den bristande överensstämmelsen på denna punkt mellan 1 och 2
§§ i kommittéförslaget, å ena, samt 4 § i förslaget, å andra sidan, och ser
inga betänkligheter mot att använda uttrycket »vålla» också i fråga om barns
handlande, om det bara beaktas, att bedömningen inte kan ske efter samma måttstock
som beträffande vuxna. Hovrätten finner termen »våUande» tvärtom naturlig för
att beteckna ett handlande som avviker från vad som kan krävas av barn i
allmänhet i samma ålder och som skulle ha ådragit en vuxen person
skadeståndsansvar i motsvarande situation. Föreningen Sveriges häradshövdingar
anser, att lagtexten bör ge besked om att hänsyn också när det gäUer barn skall
tas till sådana subjektiva faktorer som uppsåt, vårdslöshet och ringa
oaktsamhet och att lagen helst också bör innehålla riktlinjer för prövningen i
dessa hänseenden. Med den av kommittén valda formuleringen tUlgodoses enligt
föreningen inte dessa önskemål. Hovrätten för Västra Sverige har från delvis
andra utgångspunkter förordat, att ordet »gör» ersätts med uttrycket »orsakar».
Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen delar
jag kommitténs uppfattning att barn liksom f. ö. också psykiskt abnorma
personer inte kan ådra sig ett skadeståndsansvar som går utöver det allmänna
culpaansvaret. Bedömningen av deras handlande måste därför i verkligheten nära
5.1.2.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 457
ansluta tUl den vanliga våUandebedömningen beträffande
vuxna. Det behöver då enligt min mening inte möta betänkligheter att också
beträffande barn använda uttrycket »vållande» för att beteckna
skadeståndsgrundande handlande eller underlåtenhet. Ett särskilt skäl att
begagna denna term i det här sammanhanget utgör den omständigheten att
bestämmelsen om barns skadeståndsansvar enligt mitt förslag kommer att omfatta
också ungdomar mellan 15 och 18 år, dvs. personer som enligt vad jag har
framhållit i den allmänna motiveringen normalt bär fuUt ansvar för sina
handlingar och sålunda skall vara underkastade samma vållandebedömning som
vuxna personer. Även om man beträffande mindre barn ofta måste tillgripa delvis
andra bedömningsgrunder, lär skadeståndsansvaret också för deras del förutsätta
ett beteende som är i viss mening uppsåtligt eller vårdslöst. Att man på detta
sätt får räkna med en modifierad vållandebedömning kan visserligen erbjuda
tUlämpningssvårigheter, men dessa undgår man inte genom att i lagtexten undvika
uttrycket vållande. Liknande problem möter för övrigt redan inom ramen för det
aUmänna culpaansvaret, där man vid våUandebedömningen ibland måste ta hänsyn
till speciella subjektiva faktorer på skadevällarens sida, t. ex. vilket mått
av sakkunskap eller erfarenhet han besitter på ett visst område.
Det erbjuder också rättstekniska fördelar att även i fråga
om bam ange de grundläggande förutsättningarna för skadeståndsansvar genom att
knyta an till det traditionella vållandebegreppet. En sådan formulering av
lagtexten som kommittén har föreslagit kan vid en jämförelse med uttryckssättet
i 2 kap. 1 § departementsförslaget verka vilseledande och inge den oriktiga
föreställningen, att det här rör sig om något slags objektivt ansvar eller i
varje faU ett ansvar som går längre än det allmänna culpaansvaret och som
sålunda kan inträda också på grund av förfaranden som inte skulle ådra en vuxen
person skadeståndsansvar. Tvekan skulle också kunna uppstå i fråga om
tillämpligheten av den allmänna regeln om jämkning på gmnd av medvållande, när
det är ett bam under 18 år som har lidit skada.
Att uttrycket »vållar» genom att användas på detta sätt
får en något mera neutral innebörd än som beteckning uteslutande för de
förfaranden som medför ansvar enligt culparegeln i trängre mening och i stället
får karaktären av en lagteknisk term för att beskriva sådana beteenden över
huvud taget av fysiska personer som kan föranleda skadeståndsansvar enligt
skadeståndslagen, är enligt min mening närmast en fördel. Det ger vållandebegreppet
ett vidare användningsområde och löser därigenom vissa lagtekniska problem, I
själva verket har uttrycket redan idag delvis en sådan innebörd. Kommittén har
själv påpekat, att barn under 15 år får anses bära regressansvar givetvis inom
ramen för 6 kap, 6 § SL enligt de lagregler som föreskriver återkravsrätt vid
olika former av skärpt skadeståndsansvar mot den som »vållat» skadan. Att
regeln om jämkning på grund av med-
5.1.2.2.
458 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
vållande gäller även när den skadelidande är ett barn
bekräftar också, att vållandebegreppets innehåll inte är absolut kongruent med
förutsättningarna för ansvar enligt culparegeln.
Det bör påpekas, att den omständigheten att det i 6 kap. 6
§ SL inte talas om vållande utan att där i stäUet används uttrycket »är skada
gjord» knappast kan anföras som en invändning mot att detta uttryck ersätts av
»vållar» i de paragrafer i den nya lagen som skall motsvara nämnda lagrum.
Detta var åtminstone ursprungligen tUlämpligt bara i fråga om brott och gäller
ännu rent formellt sett bara inom de brottsliga handlingarnas område. Saken
kommer i ett annat läge, när bestämmelserna skall överföras tUl en
skadeståndslag av civillags natur och bli direkt tillämpliga också i fråga om skador
genom icke brottsliga handlingar.
På gmnd av dessa överväganden förordar jag, att i
förevarande paragraf i departementsförslaget uttrycket »vållar» används för att
beteckna de förfaranden av barn under 18 år som skall kunna föranleda
skadeståndsansvar.
Vid den skälighetsbedömning som enligt gällande rätt skall
äga rum enligt 6 kap. 6 § SL beaktas barnets »sinnesart, gärningens
beskaffenhet och omständigheterna i övrigt». Kommittén har föreslagit, att
hänvisningen tUl barnets »sinnesart» varmed enligt motiven tiU lagen närmast
åsyftas det subjektiva momentet och till »gärningens beskaffenhet» ersätts
med en hänvisning tiU barnets »ålder och utvecklmg» resp. »handlingens
beskaffenhet». Inom ramen för en allmän hänvisning tiU »övriga omständigheter»
skall enligt kommittén bl. a. de ekonomiska förhållandena på ömse sidor
särskilt föreliggande försäkringar beaktas. Rörande de allmänna överväganden
som ligger tUI grund för kommitténs förslag i dessa hänseenden hänvisar jag
till den redogörelse för kommittéförslaget som jag har lämnat i det föregående
(avsnitt 2.1.2.2.).
Remissinstanserna har i allmänhet godtagit kommitténs
förslag när det gäller utformningen i nu aktuella hänseenden av bestämmelsen om
skadeståndsansvaret för barn. I ett remissyttrande har ifrågasatts, om det är
påkallat att byta ut begreppet »sinnesart» mot »ålder och utveckling»,
eftersom det inte är avsikten att nya bedömningsgrunder skall tUlämpas. En
annan remissinstans har förordat, att uttrycket »gärningens beskaffenhet» behålls
för att markera att inte bara positivt handlande utan också underlåtenhet kan
medföra skadeståndsansvar.
Det framgår av vad jag har sagt i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.1.4.4.) att jag i allt väsentligt ansluter mig tiU
kommitténs ståndpunkt i sak, när det gäller innehåUet i och tUlämpningen av en
regel om. skadeståndsansvaret för barn. I Ukhet med kommittén anser jag, att
några ändringar i gällande rätt inte är påkallade, när det gäller frågan vilka
omständigheter som skall inverka på skälighetsprövningen. Jag har vidare
utgått från att samma kriterier skall kunna användas även när det gäller de ungdomar
meUan 15 och 18 år som enligt mitt förslag också skall omfattas av
5.1.2.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 459
den särskUda skadeståndsregeln. I fråga om den lagtekniska
utformningen kan jag i allt väsentligt biträda kommitténs förslag. Det
ålderdomliga uttrycket »sinnesart» är enligt min mening inte längre en adekvat
beteckning för vad som åsyftas. En hänvisning till barnets ålder och utveckling
är en betydligt bättre beskrivning på de förhållanden som i domstolspraxis
spelar den avgörande rollen, och någon risk för feltolkningar som skulle leda
tUl ändrad rättstiUämpning tror jag inte föreligger. Att man i det enskUda
fallet skaU ta hänsyn till beskaffenheten av barnets beteende och härvid också
till bamets subjektiva inställning i det enskUda fallet är givet. Uttrycket
»gärningens beskaffenhet» leder emellertid enligt min mening alltför mycket
tanken till brottsliga eller i varje fall moraliskt klandervärda förfaranden.
Från den synpunkten är »handlingens beskaffenhet» att föredra, och en sådan
formulering utesluter inte en tillämpning av paragrafen när skada någon gång
vållas genom underlåtenhet.
I ett avseende förordar jag dock en annan lösning än den
kommittén har föreslagit. Det torde råda enighet om att de ekonomiska
förhållandena och inte minst föreliggande ansvars- och skadeförsäkringar skall
spela en framträdande roll, när det gäller att bestämma skadeståndsansvarets
omfattning. Som jag har sagt i den allmänna motiveringen är avsikten att
ansvarsförsäkring på barnets sida skall tilläggas stor betydelse och att
ersättning i princip skall betalas fullt ut inom ramen för en sådan försäkring.
Visserligen har jag inte ansett det nödvändigt eller ens lämpligt att en
uttrycklig regel härom blir lagfäst. Men det bör komma till uttryck i
lagtexten, att stor vikt skall tillmätas inte bara försäkringsförhållandena
utan de ekonomiska omständigheterna över huvud taget. På den punkten skall den
nya lagstiftningen delvis leda tUl en ändrad rättstUlämpning. Under dessa
förhållanden anser jag det otUlräckUgt att inrymma de ekonomiska faktorerna i
den aUmänna hänvisningen tUl »omständigheterna i övrigt». Ekonomiska förhållanden
bör särsldlt nämnas vid sidan av barnets ålder och utveckling samt handlingens
beskaffenhet. Detta blir av särskUt stor betydelse, när man som jag föreslår
gör en gemensam bestämmelse för barn under 15 år och ungdomar mellan 15 och 18
år för den sistnämnda kategorin kommer det i allmänhet att vara enbart
ekonomiska skäl som föranleder ett Und-rigare skadeståndsansvar än som följer
av den allmänna culparegeln.
I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i förevarande
paragraf av departementsförslaget, att om någon som ej fyllt 18 år vållar
person- eller sakskada, han skall ersätta skadan i den mån det är skäligt med
hänsyn till hans ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande
ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter.
Bortsett från att de ekonomiska omständighetema och
framför allt föreliggande försäkringsförhåUanden skall tillmätas större
betydelse än i nuvarande rättstillämpning, skall den nya bestämmelsen trots
de redaktio-
5.1.2.2.
460 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
nella olikheterna i sak tillämpas på samma sätt som 6
kap, 6 § SL, när det gäller skadeståndsansvar för barn under 15 år. Vid
bedömningen av vilken verkan som i fråga om denna kategori av skadevållare
skall tillläggas barnets ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet
eller beskaffenheten av en underlåtenhet i de sällsynta fall då ett bam under
15 år över huvud taget kan anses ha varit skyldigt att handla för att förebygga
eller avvärja skada samt andra omständigheter i samband med skadefallet än barnets
och den skadelidandes ekonomiska förhållanden, skall således hittUlsvarande
rättspraxis vara vägledande. Detta hindrar naturligtvis inte, att domstolarna
på grund av ändrade livsbetingelser eller värderingar i samhället eller över
huvud taget andra faktorer än sådana som har samband med tillkomsten av den nya
skadeståndslagen kan känna sig föranlåtna att lägga delvis andra överväganden
till grund för sina avgöranden än dem som hittUls har dikterat
rättstillämpningen på området. Här måste domstolarna på samma sätt som när det
gäller t. ex. de aktsamhetsnormer vilka ligger till grund för culparegeln stå
fria att anpassa sin praxis efter utvecklingen. Men med den principiella
utgångspunkt som jag här har antagit saknar jag anledning att nu ange mer preciserade
riktlinjer för tillämpningen i berörda hänseenden än som ligger i en hänvisning
till hittUlsvarande praxis.
Frågan om betydelsen av att det skadevållande barnet
skyddas av ansvarsförsäkring resp. att skadan gottgörs ur summa- eller
skadeförsäkring på den skadelidandes sida har jag berört ingående i den
allmänna motiveringen, och jag hänvisar i första hand tiU min framställning
där (avsnitt 2.1.4.4.). Jag viU här bara på njrtt erinra om att i fråga om
verkan av ansvarsförsäkring den principiella utgångspunkten skall vara, att
när ett barn med hänsyn till sin ålder och utveckUng samt den skadevållande
handlingens beskaffenhet anses över huvud kunna åläggas skadeståndsansvar, det
aldrig kan anses oskäligt att låta skadestånd utgå fullt inom ansvarsförsäkringens
ram. Men som jag redan har betonat får existensen av en ansvarsförsäkring inte
inverka på den grundläggande bedömningen av om skadeståndsansvar alls
föreligger, I det avseendet måste full jämställdhet råda mellan försäkrade och
oförsäkrade barn.
Om ansvarsförsäkring saknas eller visar sig otillräcklig,
uppkommer frågan, vilken betydelse som skall tillmätas det skadevållande
barnets ekonomi i övrigt. Också i det hänseendet bör hittUlsvarande praxis vara
vägledande. Att större hänsyn än hittills skall tas tUl ansvarsförsäkring måste
dock få en viss inverkan när det gäller att värdera betydelsen av att ett
oförsäkrat barn har förmögenhet. Visserligen kan man självfallet inte tala om
barn som »självförsäkrare». Men det torde idag vara tämligen sällsynt att ett
barn i sådana ekonomiska omständigheter som det här är fråga om inte skyddas
av någon ansvarsförsäkring. I de fall då försäkring trots allt inte finns får
detta närmast anses bero på försummelse, visserligen inte från barnets men
från vårdnadshavarens sida. Och vid bedömningen av vem av bar-
5.1.2.2.
Kungl. Majtts proposition nr 3 år 1972 461
net och den skadelidande som bör bära de ekonomiska
följderna av en sådan försumlighet ligger det i allmänhet närmast till hands
att låta misstaget gå ut över barnet, åtminstone i fall då den skadelidande är
den ekonomiskt svagare parten och saknar försäkringsskydd, utan att detta i sin
tur kan läggas honom till last som bristande förtänksamhet.
Vad i övrigt beträffar betydelsen av försäkring på den
skadelidandes sida håinvisar jag till kommitténs och mina egna uttalanden i den
allmänna motiveringen.
Vad jag
hittUls har sagt har företrädesvis rört skadeståndsansvaret för barn under 15
år, dvs. den kategori skadevållare som omfattas redan av den gäUande särskUda
skadeståndsregeln i 6 kap. 6 § SL. Den nu föreslagna bestämmelsen innebär
emellertid såtiUvida en absolut nyhet, att en skälighetsprövning av
skadeståndsfrågan skall kunna ske också när det gäller ungdomar mellan 15 och
18 år. Jag vill därför här något utförUgare redogöra för min syn på stadgandets
tillämpning beträffande denna kategori.
Utgångspunkten
bör som jag tidigare har nämnt vara, att en person över 15 år i princip bär
fullt skadeståndsansvar enligt den allmänna culparegeln. Bedömningen av den
unges beteende skall alltså normalt ske med utgångspunkt i de handlingsnormer
som ligger tUl grund för våUandebedömningen enligt culparegeln. I undantagsfaU
kan emellertid en nedsättning av skadeståndsansvaret med hänsyn enbart till
skadevällarens ålder och utveckling eller handlingens beskaffenhet eller i
övrigt andra omständigheter än de ekonomiska förhåUandena bli aktueU. En
jämkning av skadeståndet på sådana grunder kan tänkas i fall av uppenbara
utvecklingsstörningar eller när den unge utan egen förskyUan har försatts i en
situation, som han inte rimligen kan väntas ha fysiska fömtsättningar eller
tUlräcklig psykisk mognad för att kunna bemästra på samma sätt som en vuxen
person, utan att han på sådana grunder kan helt undgå ansvarighet.
Allmänt
sett åsyftas emeUertid en restriktiv användning av de möjligheter att sätta ned
skadeståndet som bestämmelsen ger för dessa skadevållare. Det är framför allt
de ekonomiska följderna av fullt skadeståndsansvar som skall beaktas vid
skälighetsbedömningen. Härvid bör väsentligen följande principer vara
vägledande.
TUl en
början är det uppenbart, att en nedsättning av skadeståndet aldrig kan komina i
fråga inom ramen för en föreliggande ansvarsförsäkring. 1 andra fall, dvs. när
försäkring saknas eller är otUhäcklig, bör skadeståndet jämkas endast om det
annars skulle bli oskäligt betungande. Men frågan om skadans absoluta storlek
kan inte tillmätas avgörande betydelse vid den prövningen. För att kunna avgöra
om skadeståndet skulle bli »oskäligt» betungande måste man inte bara ställa
skadeståndets storlek i relation tUl skadevällarens ekonomi utan också ta
hänsyn till omständigheterna kring skadefallet. När det gäller ungdomar i dessa
åldersgrupper torde sålunda en lindring av skadeståndsansvaret bU aktuell bara
när dessa omständigheter i
5.1.2.2.
462 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
förening med att skadan från skadevällarens synpunkt är
omfattande gör det oskäligt att han belastas med full ersättningsskyldighet.
Detta innebär å ena sidan, att ett skadestånd som i och för sig inte är av
särskilt stor omfattning kan nedsättas, om detta framstår som skäligt med
hänsyn tUl speciellt ömmande omständigheter i övrigt, t. ex, att skadevållaren
är utveck-lingshämmad. Det är å andra sidan inte ett tillräckligt skäl för
nedsättning av skadeståndet, att skadan är stor i förhållande till
skadevällarens ekonomiska bärkraft. En sådan omständighet kan neutraliseras av
andra faktorer, som gör det rimligt att skadevåUaren trots allt får utge full
ersättning. Man måste framför allt beakta den skadevållande handlingens
beskaffenhet. Detta innebär bl. a., att möjligheten att sätta ned skadeståndet
bör användas med betydligt större återhåUsamhet vid uppsåtliga handlingar än
vid aUdagliga försummelser av lindrig art.
TUlböriig hänsyn måste emellertid tas också tUl den
skadeUdandes intresse. En nedsättning av skadeståndet, som skuUe verka obiUig
mot honom, bör inte komma i fråga. Om den skadelidande befinner sig i små
ekonomiska omständigheter och saknar försäkring, kan detta utgöra ett skäl att
ålägga fullt skadeståndsansvar, även om skadan är omfattande. Att den skadelidande
är förmögen eller är skyddad av försäkring utgör däremot inte ett självständigt
skäl för nedsättning av skadeståndet. Man får hålla i minnet att den särskUda
skadeståndsregel som det här gäller är betingad av hänsyn tUl den
skadevållandes situation.
I sitt remissyttrande har en hovrätt i anslutning till den
av kommittén föreslagna särskilda jämkningsregeln för ungdomar mellan 15 och 21
år berört frågan, hur man skall förfara, om skadevållaren efter rättens avgörande
får förmögenhetstUlgångar, med vilka ett större skadestånd kan betalas.
Tydligt är, att en nedsättning av CTsättningen vid sådana förändringar i
skadevällarens situation kan i eft»hand framstå som obUlig, och som hovrätten
har påpekat finns inte någon möjlighet att utan stöd av särskUd lagbestämmelse
ta upp frågan om skadeståndets omfattning till förnyad prövning. En
motsvarande situation kan emellertid uppkomma också vid andra typer av
jämkningsregler, som tUlåter att den skadeståndsskyldiges ekonomi beaktas. Men
när det gäller ungdomar i åldersgrupperna över 15 år kan man i normala fall
redan från början räkna med att vederbörande inom en överskådlig framtid får
större ekonomiska resurser, och domstolen kan ta viss hänsyn till detta när den
bestämmer skadeståndsansvarets omfattning. Det torde därför bli bara i
undantagsfall som man behöver befara några olägenheter. Jag anser det inte
påkallat att överväga speciella regler för att motverka sådana ölägenheter,
innan någon erfarenhet har vunnits av den nya bestämmelsens tillämpning. Jag
förutsätter f. ö., att frågan uppmärksammas av den nu sittande
skadeståndskommittén under dess utredningsarbete angående införande av en
allmän jämkningsregel i skadeståndslagen, och det
5.1.2.2.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 463
kan därför bli anledning att återkomma tUl problemen i
samband med en framtida prövning av kommitténs förslag i den delen.
Jag vill här slutligen erinra om mina uttalanden i den
aUmänna motiveringen av innebörd, att vid tiUämpning av förevarande
bestämmelse skadeståndet i allmänhet bör bestämmas till ett bestämt belopp och
inte som f. n. till viss kvotdel av fullt skadestånd (avsnitt 2.1.4,4,).
5.1.2.3. 3 §
Denna paragraf, som motsvarar 6 § första stycket i
skadeståndskommitténs förslag I, innehåller regler om psykiskt abnorma
personers skadeståndsansvar. Bestämmelse i ämnet finns f. n. i 6 kap. 6 § SL.
I 6 kap. 6 § SL ges en gemensam bestämmelse om
skadeståndsansvaret för barn under 15 år och för psykiskt abnorma personer.
Kommittén har föreslagit, att i den nya lagen tas upp särskilda
skadeståndsregler för var och en av dessa båda kategorier skadevåUare. Som
framgår av vad jag har anfört redan i det föregående biträder jag detta
förslag.
I fråga om kretsen av de personer vUkas
ersättningsskyldighet skall bestämmas enligt en särskild regel om psykiskt
abnorma personers skadeståndsansvar har jag i den allmänna motiveringen
anslutit mig tiU kommitténs förslag, att denna krets bör utvidgas i förhåUande
tUl vad som nu gäller enligt 6 kap. 6 § SL, så att den kommer att omfatta var
och en som över huvmd taget Uder av en rubbning av själsverksamheten och inte
som f. n. bara dem som är sinnessjuka eller sinnesslöa eller lider av annan
själslig abnormitet som är så djupgående att den måste anses jämställd med
sinnessjukdom. Härigenom nås bl. a. överensstämmelse med den personkrets som
omfattas av 1924 års lag om verkan av avtal som slutits under inverkan av
rubbad själsverksamhet.
Enligt kommittéförslaget skall denna personkrets i
lagtexten beskrivas med användning av uttrycken »sinnessjukdom, sinnesslöhet
eller annan rubbning av själsverksamheten». Under remissbehandlingen har
medicinalstyrelsen fäst uppmärksamheten vid att man numera försöker undvika beteckningarna
»sinnessjuk» och »sinnesslö» och ersätta dem med »psykiskt sjuk» resp.
»psykiskt efterbliven». Som styrelsen har påpekat avser emellertid dessa
termer en vidare personkrets än den som skall omfattas av den särskUda
skadeståndsregeln.
Det finns enligt min mening i och för sig starka skäl som
talar för att terminologin i förevarande bestämmelse anpassas tiU det språkbruk
som numera är vedertaget, bl. a. i lagstiftningen på mentalsjukvårdens område.
Även bortsett från de av medicinalstyrelsen påpekade svårigheterna att med
användning av ett modernare uttryckssätt nå den sakligt åsyftade avgränsningen
av personkretsen anser jag emellertid, att övergång till en ny terminologi bör
äga rum i ett sammanhang över hela linjen i den civil- och
5.1.2.3
464 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
straffrättsliga lagstiftningen. Det ligger närmast till
hands att så sker i samband med en framtida översyn av bestämmelserna i 33
kap. BrB, där termerna »sinnessjukdom» och »sinnesslöhet» f.n. används (2 §).
Som jag har sagt tidigare bör som hittUls och i
överensstämmelse med kommittéförslaget undantag göras från bestämmelsens
tillämpningsområde för fall då någon genom eget förvållande har råkat i
omtöckningstUlstånd e. d, och den allmänna culparegeln bör vara tillämplig utan
inskränkningar. I nära anslutning till lydelsen av 6 kap. 6 § andra punkten SL
föreslår kommittén, att dessa faU i lagtexten anges genom en hänvisning till
att någon »genom eget vållande tiUfälUgt var från sina sinnens bruk». För egen
del vill jag emeUertid förorda en annan formulering. Uttrycket »var från sina
sinnens bruk» används i 1 kap. 2 § BrB men avser där en person som lider av så
höggradig rubbning av själsverksamheten att man över huvud inte kan tala om att
han handlar uppsåtligen eller av vårdslöshet (se NJA II 1962 s. 25 och 510). I detta sammanhang avses
emellertid också betydligt lindrigare former av själsrubbningar, t. ex. till
följd av överdosering av medicin. Det synes därför lämpligare att här tala om
fall då någon handlar under inflytande av annan rubbning av själsverksamheten
än sinnessjukdom eller sinnesslöhet och rubbningen inte är självförvåUad och
tillfällig. Härigenom kan också vinnas andra lagtekniska förenklingar i
paragrafen.
Av min framställning i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.1.4.5.) framgår vidare, att jag ansluter mig tUl kommitténs uppfattning, att
såvitt gäller psykiskt abnorma personers skadeståndsansvar den nuvarande
bestämmelsen i 6 kap. 6 § SL bör föras över tUl den nya lagen utan sakliga
ändringar i fråga om de grunder enligt vUka skadeståndsansvaret skall
bestämmas. Detta betyder, att skadeståndsskyldighet skall kunna inträda inom
den allmänna culparegelns ram dvs. med anledning av handlande eller underlåtenhet
som skulle medföra skadeståndsansvar för en frisk vuxen person under
motsvarande omständigheter i övrigt men att skadeståndsskyldigheten skall
bestämmas på grundval av en skälighetsprövning. Som jag har anfört i det
föregående skaU vid denna skälighet&prövming tas hänsyn till sjukdoms-
eller abnormtUlståndets art ooh grad, den skadevållande handlingens
beskaffenhet, föreliggande ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter.
Enligt kommittéförslaget skaU några särskUda kriterier för
skälighetsbedömningen inte anges i lagtexten, som i kommitténs utformning
anger endast att skadan skall ersättas »i den omfattning som med hänsyn till omständigheterna
prövas skälig». Det förefaller mig emellertid naturligt att man här, liksom när
det gäller barn under 18 år och f. ö. i överensstämmelse med gällande lag,
anger de viktigaste faktorer som skall tas i betraktande vid
skälighetsprövningen. Frånvaron av varje hänvisnmg i paragrafen till sådana
omständigheter kan föranleda missförstånd, särsldlt vid en jämförelse med 2 §.
Det kan exempelvis inbjuda till antagandet, att de ekono-
5.1.2.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 465
miska förhållandena här praktiskt taget inte skall
tillmätas någon betydelse. Men detta är inte avsikten. Som jag nyss nämnde är
det sjukdomens art och grad, dvs, skadevällarens sinnestillstånd, handlingens
beskaffenhet och de ekonomiska förhållandena som i första rummet skall tas i
betraktande, och jag anser det lämpligt att detta anges i lagtexten. Det är
också en fördel att det råder en lagleknisk överensstämmelse mellan 2 kap. 2 §
i departementsförslaget och nu förevarande paragraf med hänsyn tUl att det kan
bli fråga om en samtidig tillämpning av de båda bestämmelserna.
I likhet
med den allmänna culparegeln i 1 § och bestämmelsen om bams skadeståndsansvar i
2 § bör förevarande stadgande gälla endast i fråga om person- och sakskada. Det
kompletteras emellertid liksom de nyssnämnda paragraferna av föreskriften i 5
kap, 1 § departementsförslaget om ersättning för ren förmögenhetsskada genom
brott.
Av skäl motsvarande dem som jag har anfört vid min
behandling av barns skadeståndsansvar (2 §) förordar jag, att termen »våUande»
används för att beteckna de förfaranden av psykiskt abnorma personer som skall
kunna föranleda skadeståndsskyldighet.
1 enlighet med vad jag nu har sagt föreskrivs i förevar
ande paragraf av departementsförslaget, att den som vållar person- eller
sakskada under inflytande av sinnessjukdom eller sinnesslöhet skall ersätta
skadan, i den mån det är skäligt med hänsyn till hans sinnestillstånd, handlingens
beskaffenhet, föreliggande ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter
(första punkten), och att detsamma gäller när någon vållar sådan skada under
inflytande av annan rubbning av själsverksamheten samt rubbningen inte är
självförvåUad och tillfällig (andra punkten).
Bortsett från den utvidgning av personkretsen som har
skett åsyftar den föreslagna bestämmelsen inte att leda till någon ändrad
rättstillämpning. I princip skall bedömningen huruvida skadeståndsskyldighet
föreligger ske med utgångspunkt i de aktsamhetsnormer som ligger till grund för
culparegeln. På den subjektiva sidan kan det däremot, liksom när det gäller
barn, bli fråga om en avvikande tillämpning. Sålunda kan det tänkas fall där skadestånd
bör dömas ut, fastän man med hänsjm tUl skadevåUarens sinnes-tUlstånd inte kan
tala om uppsåt eller vårdslöshet i vanlig mening. Kommittén har som exempel
nämnt, att en person efter fullt utbruten sinnessjukdom dödar någon. Här kan
förhållandena vara sådana, att skadevållaren bör åläggas skadestånd.
Med skadevåUarens »sinnestillstånd» avses som nämnt arten
och graden av hans sjukdom. Man får räkna med större variationer i fråga om
inverkan av ett psykiskt abnorm- eller sjukdomstUlstånd än när det gäller ett
barns ålder och utveckling. Dels varierar ofta sjukdomens inverkan på den
sjukes bedömningsförmåga avsevärt från tid till annan. Men dessutom är det inte
5.1.2.3.
30 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
466 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972
säkert,
att en i och för sig allvarlig psykisk sjukdom sätter den sjuke ur stånd att
bemästra alla olika livssituationer. Han kan i många avseenden vara att
betrakta som praktiskt taget frisk och normal, under det att hans avvikande beteende
i vissa situationer t. ex. i hans förhållande till viss eller vissa personer
måste uppfattas som en omedelbar följd av sjukdomens inverkan.
Inom
ramen för ett hänsjmstagande till handlingens beskaffenhet finns utrymme att
beakta skadevåUarens inställning i det enskUda fallet, dvs. om handlingen var
uppsåtlig eller inte eller i vUken mån hans förfarande kan tilhäknas honom som
vårdslöshet. Det är dock inte utan vidare givet att en uppsåtlig handling skall
bedömas strängare än ett oaktsamt beteende. Bedömningen i det hänseendet blir
i avsevärd mån beroende av sjukdomstillståndet och hur detta inverkar på
skadevållaren i olika situationer.
Liksom när det gäller
barn kommer de ekonomiska förhållandena att spela en viktig roll. I första hand
skall hänsyn tas till försäkringsförhållandena. Inom ramen för en föreliggande
ansvarsförsäkring bör fullt skadestånd undantagslöst dömas ut, under
förutsättning att skadevållaren anses över huvud taget vara ansvarig för
skadan. Också försäkring på den skadelidandes sida bör beaktas. Uppenbart är
emellertid att det i allmänhet finns betydUgt mindre skäl att i fråga om en
psykiskt abnorm person beakta skadeståndets ekonomiska verkningar för honom än
när det är fråga om barn eller ungdomar. I praktiken torde det därför bli mer
sällsynt i hithörande fall att de ekonomiska förhållandena tillmäts
självständig betydelse, än när det gäller personer under 18 år. Men om
omständigheterna i övrigt är speciellt ömmande, kan det finnas skäl att beakta
att skadevåUaren har en svag ekonomi eller att den skadelidandes möjligheter
att bära föriusten t. ex. därför att han har försäkring är särskilt
gynnsamma. Den bedömning jag nu har gjort torde i huvudsak överensstämma med
vad som gäller f. n.
Frågan om
skadeståndsansvaret för den som våUar skada under inflytande av annan rubbning
av själsverksamheten än sinnessjukdom eller sinnesslöhet behandlas i
departementsförslaget i sin helhet i en särsldld bestämmelse i andra punkten
av förevarande paragraf. Där görs på ett mera indirekt sätt det tidigare
berörda undantaget för självförvållade själsrubbningar. I kommittéförslaget
talas i dessa fall om »nedsättning» av skadeståndet. Detta uttryckssätt
återkommer inte i departementsförslaget. Det har inte ansetts fullt adekvat, eftersom
bestämmelsen i första punkten inte är att anse som en jämkningsregel i egentlig
mening utan som en självständig bestämmelse om skadeståndsansvar på grundval av
en fri skälighetspröv-nmg.
I
fråga om paragrafens tiUämpning beträffande de nytUlkomna kategorier av
skadevållare som lider av annan själslig abnormitet än sinnessjukdom eller
sinnesslöhet och vilkas tillstånd inte är så aUvarligt att det kan jäm-
5.1.2.3.
Kungl
Majtts proposition nr 5 år 1972 467
ställas
med sinnessjukdom är det knappast möjUgt att ange några bestämda riktlinjer,
eftersom man här måste räkna med stora variationer. Helt allmänt kan dock
sägas, att det bara mer undantagsvis torde bli aktuellt att ålägga dessa
skadevåUare ett lindrigare skadeståndsansvar än som följer av den allmänna
culparegeln. De vanligaste skadefallen torde utgöras av vålds-eller
förmögenhetsbrott begångna av psykopater, och i sådana faU bör som hittills
fullt skadeståndsansvar normalt inträda.
5.1.3. 3 KAP.
Principalansvar
m. m.
5.1.3.1 1 §
Förevarande
paragraf upptar i första stycket en grundläggande bestämmelse om arbetsgivares
principalansvar, vilken i sak motsvarar 1 § i skadeståndskommitténs förslag II. Bestämmelsen saknar motsvarighet i gällande lag. Paragrafens andra
stycke innehåller en erinran om att frågan om ansvarighet för skada genom
offentlig myndighetsutövning är särskilt reglerad i förevarande kapitel.
Första
stycket
I
överensstämmelse med de överväganden som jag har redovisat närmare i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4.3. och 3.3.) skall i förevarande kapitel
av den nya lagen tas upp bestämmelse om oinskränkt principalansvar för
arbetsgivare med avseende på person- och sakskada. Principalansvar enligt
denna bestämmelse skall gälla oavsett om den skadevållande medhjälparen intar
en överordnad stäUning eller är någon av de lägst anställda och skall
tillämpas oberoende av om skadan har drabbat en utomstående person eUer någon
av arbetsgivarens egna anställda. Bestämmelsen skall gälla i både ekonomisk och
icke-ekonomisk verksamhet. Som jag har utvecklat i det föregående vid min
behandling av frågan om huvudgrunderna för en lagstiftning om det allmännas
skadeståndsansvar (avsnitt 2.3.6,3. och 3,3,) skaU den allmänna bestämmelsen om
arbetsgivares principalansvar vara tillämplig också på de offentligrättsliga
subjekten i den mån det inte är fråga om skada i sådan verksamhet som
innefattar utövning av offentlig myndighet. Frågan om statens och kommunernas
skadeståndsansvar för skada av sist nämnt slag skall i sin helhet regleras genom
särskilda bestämmelser.
När
det gäller kretsen av skadevållare för vilka en arbetsgivare skall bära
principalansvar enligt den aktuella bestämmelsen har jag i det föregående
använt termen »arbetstagare» utan precisering och utan att närmare ange vilka
medhjälpare som avses. Skadeståndskommittén bar för sin del ansett att
uttrycket »arbetstagare» bör kunna användas också i lagtexten för att beteckna
de kategorier av medhjälpare för vilkas vållan-
5.1.3.1.
468 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
de en arbetsgivare skall svara. Kommittén framhåller att
termen förekommer i åtskUliga lagar utan att någon definition brukar ges.
Vidare erinrar kommittén om att man tidigare brukade skilja mellan ett
civilrättsligt och ett något mer omfattande socialrättsligt arbetstagarbegrepp
men att numera det civilrättsliga begreppet på flertalet rättsområden ligger
till grund när man bestämmer vem som är arbetstagare. Enligt kommitténs
uppfattning bör ett civilrättsligt betraktelsesätt anläggas också vid
tUlämpningen av en lagstiftning om principalansvar. Man skall således här hämta
ledning av den praxis som redan föreligger angående arbetstagarbegreppet. Med
hänsyn till grunden för och syftet med den nya lagstiftningen kan dock gränsen
kring detta begrepp inte dras helt på samma sätt för skadeståndsrättens del som
på andra rättsområden. Vidare utgår kommittén från att bestämmelsen bör i viss
omfattning tillämpas analogiskt på en rad olika kategorier av skadevållare som
inte kan räknas som arbetstagare, t.ex. värnpliktiga, interner på anstalter,
skolelever m. fl.
Kommitténs ståndpunkt i denna fråga har föranlett viss
kritik vid remissbehandlingen. På ett par håll har man satt i fråga, om inte
ordet arbetstagare bör undvikas i lagtexten eller förses med förtydligande tillägg.
Det har ansetts önskvärt att man slipper laborera med analogier, om man vill
ålägga principalansvar i den omfattning som kommittén har förutsatt. En del
remissorgan har betonat att arbetstagarbegreppet i möjligaste mån bör ges en
enhetlig innebörd på olika rättsområden. Av främst detta skäl har vissa
remissinstanser ställt sig principiellt avvisande till tanken att införa ett
speciellt arbetstagarbegrepp för principalansvaret. Bl, a. har arbetsdomstolens
ordförande förordat att man utgår från det civilrättsliga arbetstagarbegreppet
och, i den mån så anses befogat, tillämpar lagen analogiskt i andra
situationer. Yrkesskadeutredningen anser det olämpligt att begreppet ges ett
annat innehåll här än det har inom socialförsäkringen, som i regel svarar för
det grundläggande skyddet vid personskador. Flertalet remissinstanser har
emellertid inte haft något att erinra mot en utvidgning av arbetstagarbegreppet
eller har uttryckligen tillstyrkt en sådan. Även bland dessa remissorgan har
dock rått delade meningar om hur långt utvidgningen bör sträcka sig.
I likhet med kommittén anser jag att principalansvaret bör
omfatta vållande också av vissa kategorier medhjälpare som faller utanför det
civU-rättsUga arbetstagarbegreppet. Det skulle med hänsyn härtill vara tilltalande,
om man kunde finna en särskUd term för att beteckna de medhjälpare som skall
kunna ådra en arbetsgivare principalansvar. Detta bereder emeUertid stora
svårigheter. Att som Sveriges juristförbund har föreslagit i lagtexten tala om
ansvar för »den som någon har i sin tjänst» skulle leda till en alltför snäv
gränsdragning i vissa situationer. Andra tänkbara uttryck är behäftade med
liknande svagheter. Under dessa förhållanden vill jag för egen del förorda, att
termen arbetstagare används i förevarande
5.1.3.1.
Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972 469
paragraf, trots att begreppet här måste ges en något annan
innebörd än i annan lagstiftning. 1 likhet med kommittén anser jag att detta
inte inger allvarligare betänkligheter. Det är inte ovanligt att ett och samma
begrepp används i civUrättslig lagstiftning men ges ett varierande innehåll
beroende på i vilket sammanhang det förekommer. Särskilda synpunkter gör sig
gällande på skadeståndsrättens område och föranleder att arbetstagarbegreppet
här får ett specifikt innehåll. Det rör sig nämligen i detta sammanhang i
första hand om förhållandet meUan arbetsgivaren och tredje man, inte om det
inbördes förhållandet mellan parterna i tjänsteavtalet. Rättstekniska skäl
talar också för kommitténs ståndpunkt. I enlighet med vad jag har sagt i det
föregående skall den nya skadeståndslagen innehålla särskUda regler om
begränsning av det personliga skadeståndsansvaret för den som våUar skada under
utförande av arbete i annans tjänst. I dessa bestämmelser lär någon annan term
än arbetstagare inte kunna komma i fråga. Som jag skall utveckla närmare i det
följande är det här väsentligen fråga om samma kategorier skadevållare som dem
vilka skall kunna utlösa principalansvar. Under sådana förhåUanden bör också en
enhetlig terminologi användas.
I fråga om beskaffenhet av den skadevållande handlingen
har skadeståndskommittén utgått från att pnncipalansvar skall inträda endast
under förutsättning att arbetstagaren har handlat culpöst i objektiv mening,
dvs. har åsidosatt de aktsamhetsnormer som den allmänna culparegeln vilar på.
Kommittén har emellertid också förutsatt att ansvarighet skall kunna åläggas
en arbetsgivare vid s, k, anonym culpa och vid kumulerade fel. Det betyder bl.
a., att principalansvar skall kunna tillämpas även om en skadevållande på grund
av brister i det subjektiva rekvisitét inte kan åläggas personligt
skadeståndsansvar. Med dessa utgångspunkter har kommittén valt uttrycket
»vållar» för att beteckna sådant handlande av en arbetstagare som skall kunna
utlösa principalansvar. Ståndpunkten har i allmänhet godtagits under
remissbehandlingen.
För egen del kan jag i sak ansluta mig till kommitténs
ståndpunkt. Med den mer neutrala innebörd som jag i det föregående har tillagt
begreppet »vållande» (avsnitt 5.1.2.2.), nämligen som en allmän betecknmg för
sådant handlande av en fysisk person som över huvud taget kan utiösa
skadeståndsansvar för honom, bör emellertid kravet på objektivrt åsidosättande
av culparegelns handlingsnormer komma tUl uttryck i lagtexten, lämpligen genom
att där talas om skada som arbetstagaren vållar genom »fel eller försummelse».
Som skadeståndskommittén har framhållit skall
principalansvar kunna inträda endast under förutsättning att det råder ett
visst samband mellan den skadevåUande handlingen och vederbörande arbetstagares
verksamhet för arbetsgivarens räkning. I kommitténs lagförslag kommer detta
till uttryck på två sätt. För det första uppställs det kravet att
arbetstagaren skall
5.1.3.1.
470 Kungl Majtts proposition nr 5 år
1972
ha vållat skadan »i tjänsten». Kommittén har här knutit an
till en motsvarande begränsning i åtskilliga utländska rättssystem, som
innehåller lagbestämmelser om principalansvar. Enligt kommittén föreligger
emeUertid behov av en ytterligare begränsning. Kommittén framhåller, att också
vissa uppsåtliga handlingar kan anses begångna »i tjänsten», t. ex. misshandel
som en överordnad förövar mot någon underordnad, stölder eller andra brottsliga
handlingar som en anställd förövar under eller i anslutning till arbetet etc.
Vissa handlingar av detta slag ligger emellertid enligt kommittén så långt
utanför vad arbetsgivaren skäligen bör ta i beräkning, att de inte rimligen bör
utlösa principalansvar för denne. Det s, k, husbondeansvaret i dansk och norsk
rätt har på grundval av sådana Överväganden underkastats vissa begränsningar i
rättspraxis. Enligt kommittén bör en arbetsgivare inte vara ansvarig t, ex, om
en arbetstagare genom sabotage vållar förödelse eller personskada eller i
sinnesförvirring dödar någon, även om handlingen begås i nära samband med
tjänsten. Detsamma bör enligt kommittén gälla om en arbetstagare under arbetet
misshandlar en personlig ovän bland arbetskamraterna. Enligt kommittén bör
behovet av att kunna fritaga arbetsgivaren från ansvarighet i fall av denna art
tillgodoses genom en uttrycklig bestämmelse. Kommittéförslaget innehåller i
enlighet härmed en bestämmelse av innebörd att principalansvaret inte skall
omfatta skada genom sådan handling som det, med hänsyn till verksamhetens eller
arbetsuppgiftens art, saknas skälig anledning att ta i beräkning (1 § andra
stycket). Frågan om bandlingen är så »extraordinär» att arbetsgivaren inte bör
svara för den skall enligt kommittén bedömas efter grunder som påminner om
läran om adekvat kausalitet.
Majoriteten av remissinstanserna har tUlstyrkt kommitténs
förslag att principalansvaret begränsas genom kravet att arbetstagaren vållat
skadan »i tjänsten». Den föreslagna bestämmelsen om undantag för s.k. »extraordinära»
handlingar eller »abnormhandlingar» har i allmänhet också godtagits under
remissbehandlingen.
Även för egen del biträder jag förslaget att det i
lagtexten ställs upp krav på att den skadevållande arbetstagaren skall ha
handlat »i tjänsten», ett uttryck som f. n. används i bestämmelsen om redares
principalansvar i 8 § sjölagen. Formuleringen »under arbetsutövning», som har
föreslagits i ett remissjitrande, antyder i alltför hög grad en enbart
tidsmässig avgränsning och förmedlar därför knappast på ett adekvat sätt det krav
på funktionellt samband som det här är fråga om.
Jag delar i och för sig kommitténs uppfattning att
»abnormhandlingar» inte bör utlösa principalansvar för arbetsgivaren, även om
de står i ett visst tidsmässigt eller praktiskt samband med arbetstagarens verksamhet
för arbetsgivarens räkning. Enligt min mening är det dock inte nödvändigt att
låta detta komma till uttryck i en särskild bestämmelse. Genom en rimlig
tolkning av uttrycket »i tjänsten» bör det vara möjligt att nå en avgräns-
5.1.3.1.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 471
ning av tillämpningsområdet som väsentligen tillgodoser de
ändamålssynpunkter som har föranlett kommittén att föreslå den särskilda föreskriften
om abnormhandlingar. Jag vill särskilt erinra om att man i dansk och norsk
rättspraxis har nått fram till en sådan avgränsning utan särskilt lagstöd.
Också andra skäl talar emot kommitténs förslag. Alldeles bortsett från de
komplikationer som skulle följa av att domstolarna nödgas ta hänsyn tUl två så
i och för sig obestämda Icriterier som kravet att handlingen företagits i
tjänsten och att den varit på visst sätt beräknelig, inger det betänkligheter
att från principalansvarets tUlämpningsområde utesluta handlingar, som faktiskt
har ett så nära samband med arbetstagarens verksamhet för principalens räkning
att de kan anses förövade i tjänsten, enbart på den grund att arbetsgivaren
inte skäligen kunnat ta dem i beräkning, I fall av denna art synes det, som
också framhållits i ett remissyttrande, ligga närmast till hands att låta
arbetsgivaren bära de ekonomiska följderna av att arbetstagaren avvikit från
vad man normalt kunnat förvänta av honom,
I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i första
stycket av förevarande paragraf att den som har arbetstagare i sin tjänst
skall ersätta person- eller sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller
försummelse i tjänsten.
Utöver de avvikelser som jag redan har berört har i
förhållande till kommittéförslaget gjorts den redaktionella förenklingen att
det särskilda omnämnandet av yrkesmässig verksamhet har fått utgå som
överflödigt. Med hänsyn till bl, a, paragrafens tillämpning i offentlig
verksamhet kan en sådan precisering t. o. m. framstå som något missvisande.
Till
arbetstagare i paragrafens mening är som jag tidigare har nämnt i första hand
att hänföra dem som omfattas av det civilrättsliga arbetstagarbegreppet sådant
detta har utbildats i domstolarnas tillämpning av annan civilrättslig
lagstiftning, främst på arbetsrättens område. Paragrafen är sålunda
undantagslöst tillämplig när förhällandet mellan den som anlitas för en
arbetsuppgift och den som anlitar honom regleras av ett tjänsteavtal. Såväl de
högsta som de lägst anställda hos en arbetsgivare omfattas av bestämmelsen.
Påpekas bör emellertid att vissa högre befattningshavare hos en juridisk
person, t, ex, verkställande direktören i ett aktiebolag, har ställning som
organ och att vållande av personer i organställning ådrar den juridiska
personen skadeståndsansvar omedelbart enligt den allmänna culparegeln i 2 kap.
1 § departementsförslaget. Fastän vissa hithörande befattningshavare är att
anse som arbetstagare blir det sålunda i sådana fall inte fråga om ett
principalansvar enligt förevarande paragraf i förslaget. Saken har emellertid
för skadeståndslagens del praktisk betydelse endast vid tillämpning av
jämkningsregeln i 3 kap, 6 § departementsförslaget. Denna kan inte tillämpas
när en arbetsgivare svarar på
5.1.3.1.
472 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
grund av eget vållande utan bara när det är fråga om principalansvar
i egentlig mening (jfr avsnitt 5,1,3,6,),
Med anledning av ett par remissuttalanden viU jag
understryka, att det inte har någon självständig betydelse hur lång tid den
skadevållande medhjälparen har anlitats av principalen, så länge det från andra
synpunkter är naturligt att betrakta förhåUandet mellan denne och den anlitade
som ett tjänsteavtalsförhållande. Här liksom vid tillämpning av den arbetsrättsliga
lagstiftningen blir det avgörande bl. a. om det föreligger ett subordinationsförhållande,
dvs. i vad mån principalen enligt avtalet har befogenhet att bestämma över
arbetets utförande och över huvud taget utöva kontroll över den anlitade.
Principalansvar kan sålunda i princip tillämpas även när fråga är om ett rent
tiUfäUigt anställningsförhåUande, t. ex. när någon har anlitat en städhjälp, en
barnvakt eller en trädgårdsarbetare för några timmars arbete.
Hemarbetare och andra s. k, okontrollerade arbetstagare
anses i varje fall numera gå in under det civilrättsliga arbetstagarbegreppet.
Det kan enligt min mening inte råda tvekan om att de okontrollerade arbetstagarna
bör ådra vederbörande arbetsgivare principalansvar enligt förevarande
paragraf. Jag kan sålunda inte dela SAF :s uppfattning att en sådan tUlämpning
skuUe gå längre än vad som är rimligt eller har stöd i ett allmänt
betraktelsesätt. En förutsättning för att principalansvar skall komma i fråga
är emellertid här liksom i andra faU att den skadevållande handlingen har
begåtts i tjänsten, och som Svea hovrätt har framhållit i sitt remissyttrande
torde skador som t. ex. hemarbetare vållar inte sällan uppkomma under sådana
förhållanden att det inte kan anses vara fråga om våUande i tjänsten. Härigenom
kommer paragrafens tUlämpning i hithörande fall att underkastas en naturlig
begränsning.
Som jag har sagt i det föregående bör principalansvar i
ganska vidsträckt omfattning tillämpas också vid vållande av åtskiUiga andra
kategorier av medhjälpare än sådana som intar ställning av arbetstagare i
civilrättslig mening. När det gäller att avgränsa paragrafens
tillämpningsområde utanför de egentliga arbetstagarnas grupp bör de
ändamålssynpunkter som ligger till grund för förslaget om ett oinskränkt
principalansvar fÖr arbetsgivare och som jag har redovisat i det föregående
(avsnitt 2.2.4.3.) vara avgörande. I första hand bör sålunda beaktas hur de
ekonomiska följderna av skadefall i en viss verksamhet bör fördelas från
samhälls- och företagsekonomiska synpunkter. En viktig synpunkt är vidare vem
som från praktiska och ekonomiska synpunkter står närmast att ordna
försäkringsskyddet mot de skaderisker som det rör sig om. Den rättsliga
regleringen måste också ta hänsyn till de skadelidandes reparationsintresse,
och skadeståndsansvaret bör således så långt möjligt läggas på de rättssubjekt
som typiskt sett har de bästa ekonomiska förutsättningarna att infria ansvaret
utan att detta blir alltför betungande för dem. Hänsyn måste emellertid sam-
5.1.3.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 473
tidigt också tas tUl i vUken mån principalen rent faktiskt
har möjligheter att genom förebyggande åtgärder och genom att instruera och
utöva kontroll över medhjälparen kan öva inflytande på skadefrekvensen och
skaderiskernas omfattning i övrigt.
Nu anförda synpunkter leder som jag tidigare har framhållit
till att paragrafen blir tillämplig på åtskilliga andra medhjälpare än dem som
omfattas av det hittills vedertagna civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Likväl
synes det mte vara nödvändigt från vare sig praktiska eller teoretiska sjmpunkter
att ta ställning till om någon kategori medhjälpare som faller utanför detta
begrepp direkt bör anses som arbetstagare enligt förevarande paragraf. Om man
från sådana mer pragmatiska synpunkter som jag nyss har angett finner det
ändamålsenligt att i ett givet fall tillämpa principalansvar, synes det
nämligen vara av underordnad betydelse huruvida man uttryckligen betecknar den
skadevållande medhjälparen som arbetstagare i skadeståndsrättslig mening
eller, med utgångspunkt i ett jämförelsevis snävt avgränsat
arbetstagarebegrepp, tUlämpar förevarande paragraf analogiskt. Jag kommer i det
följande att diskutera frågan om paragrafens tillämpning i vissa praktiskt
betydelsefulla situationer, där den skadevållande knappast kan anses som
arbetstagare i traditionell civilrättslig mening, utan att ta närmare ställning
till huruvida det i de olika fallen skall anses vara fråga om en direkt eller
analogisk tillämpning av bestämmelsen,
S.k. beroende uppdragstagare anses tUl stor del omfattade
av det civihättsliga arbetstagarbegreppet. Liksom kommittén anser jag att
vållande »i tjänsten» av en sådan medhjälpare regelmässigt bör ådra uppdragsgivaren
principalansvar. I likhet med vissa remissinstanser vill jag inte göra något
undantag för sådana kategorier som försäkringsombud eller
bensinstationsföreståndare. Dessa intar visserligen ofta en formellt självständig
ställning som egna företagare men står i allmänhet i ett starkt faktiskt och
ekonomiskt beroendeförhållande till sina uppdragsgivare. Från de synpunkter som
här bör vara bestämmande är det därför naturligt att vid till-lämpning av
förevarande paragraf jämställa dem med arbetstagare i trängre inening,
över huvmd taget bör man inte fästa avgörande vikt vid att
en medhjälpare formellt uppträder som självständig företagare, om han nämligen
från ekonomiska synpunkter och i betraktande av de förhållanden under vilka han
faktiskt utför sitt arbete intar en uppenbar beroendeställning i förhåUande
tUl sin uppdragsgivare. Att det mått av självständighet som uppdragstagaren
åtnjuter anses böra medföra t. ex. att han inte är berättigad tUl semester bör
sålunda inte utan vidare leda tUl att han inte anses kunna ådra uppdragsgivaren
principalansvar. Med ett sådant sjmsätt kommer t. ex. vissa hantverkare och
liknande kategorier som en fastighetsägare regelbundet anlitar för
reparationsarbeten e. d. att omfattas av förevarande pa-
5.1.3.1.
474 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
ragraf oberoende av om deras avtal med fastighetsägaren är
att anse som tjänsteavtal eller inte, under förutsättning att de inte driver
rörelse i egentlig mening. Att avtalet formellt rubriceras som uppdrags- eller
entreprenadavtal hindrar sålunda inte en tillämpning av principalansvar, om de
förhållanden under vilka arbetet faktiskt utförs mera liknar vad som karakteriserar
anställningsförhållanden i egentlig mening.
I allmänhet torde man inte tUl arbetstagare i
civilrättslig mening hänföra den som utan vederlag utför arbete för annans
räkning. I åtskilliga sådana fall bör emellertid förevarande paragraf kunna
tillämpas. I likhet med skadeståndskommittén anser jag sålunda att vid
arbetsbyten t. ex. inom jordbruket eller mellan utövare av vissa
hantverksmässiga yrken den för vars räkning arbetet utförs bör svara för
vållande av sin medhjälpare. Från den skadelidandes synpunkt är det nämligen en
helt betydelselös omständighet, huruvida betalning för arbetet utgår eller
inte eller utgår i annan form än kontant avlöning. Det avgörande bör i stället
vara om arbetet faktiskt utförs under sådana förhållanden att relationen mellan
medhjälparen och »principalen» objektivt sett framstår som ett
anställningsförhållande.
Med denna utgångspunkt är det också naturligt att tillämpa
principalansvar i åtskilliga faU då familjemedlemmar eller personliga vänner
ve-derlagsfritt biträder varandra med att utföra arbetsuppgifter. En förutsättning
är emellertid att arbetet är av sådan art att det hade varit naturligt att i
stället anställa en utomstående person för uppgiften. Principalansvar bör
således kunna åläggas t. ex. en lantbrukare som anlitar sina halvvuxna barn vid
gårdens skötsel. Men även om verksamheten inte är av ekonomisk natur, som t.ex.
när en person i egen regi uppför en sommarstuga eller utför reparationsarbeten
på sin villa med biträde av familjemedlemmar eller goda vänner, bör
principalansvar kunna komma i fråga. Däremot synes paragrafen inte böra
tillämpas, om det är fråga om mera vardagliga göromål som ingår i den dagliga
hushållningen och är av mer tUlfällig natur, som t. ex. när någon låter sin son
klippa gräsmattan eller tvätta bilen. Än mindre kan en tiUämpning av
förevarande bestämmelse komma i fråga när någon rent tillfälligt lämnar en god
vän eller granne e, d, ett handtag, t, ex, hjälper tUl att flytta några möbler,
resa en stege, bärga en bil som kört i diket etc.
Ett gränsfall föreligger när någon utan vederlag ställer
sig till förfogande som funktionär vid en idrottstävling e. d. och därunder
vållar tredje man skada. Enligt skadeståndskommittén bör principalansvar kunna
åläggas arrangören av tävlingen i ett sådant fall. Svea hovrätt har i sitt
remissjitrande uttalat tvekan på denna punkt och har därvid framhållit att det
här är fråga om en fritidssysselsättning under mestadels tämligen lösa
organisationsformer och att arrangören, t. ex. en idrottsförening, inte kan
anses ha en sådan tillsynsplikt att utomobligatoriskt principal-
5.1.3.1.
Kungl.
Majtts proposition nr 5 år 1972 475
ansvar
är motiverat. För egen del vill jag närmast ansluta mig till kommitténs
ståndpunkt, men det är tydligt att förhållandena kan vara mycket varierande och
frågan kan knappast besvaras generellt. Om emellertid en ideell förening för
att stärka sina finanser och i någotsånär fasta organisatoriska former ordnar
något slag av tillställning och därvid anlitar frivilliga krafter som
funktionärer, ligger det i allmänhet nära till hands att anse dessa som
arbetstagare i paragrafens mening och sålunda ålägga föreningen
principalansvar. Annorlunda ställer det sig om exempelvis en villaägareförening
i rent förströelsesyfte och i mer improviserade former ordnar tävlingar och
lekar för barnen på midsommaraftonen och därvid vissa av föräldrarna ställer
sig till förfogande som »funktionärer», I ett sådant fall finns knappast
tillräckliga skäl att låta föreningen svara för skada som någon av de
medverkande kan vålla.
Skadeståndskommittén
har särskilt berört den situationen att flera personer bildar ett arbetslag
och driver verksamhet tillsammans utan att dock organisera arbetslaget som en
juridisk person. Enligt kommittén bör medlemmarna i arbetslaget svara
solidariskt för skada som någon av dem vållar under arbetet. Rörande de närmare
förutsättningar som enligt kommittén bör vara uppfyllda för att principalansvar
skall kunna tillämpas i sådana fall hänvisar jag till kommittébetänkandet
(»Skadestånd II», s, 72 f). För egen del kan jag väsentligen ansluta
mig till kommitténs ståndpunkt, som i allmänhet har godtagits också av
remissintanserna.
Som
kommittén likaledes har uttalat bör i vissa fall de enskilda delägarna i ett
enkelt bolag kunna åläggas att svara solidariskt för skada som någon av dem
vållat under verksamhet för bolagets räkning. Framför allt gäller detta, när
bolagsmannen har utfört sysslor av sådan art att de normalt brukar anförtros åt
underordnade anställda och i övrigt under förhållanden som liknar en
arbetstagares.
Skadeståndskommittén
har tänkt sig att principalansvar skaU kunna till-lämpas också i vissa fall när
en fastighetsägare eller annan företagare överlämnar förvaltningen av
fastigheten eller företaget till en utomstående fysisk eller juridisk person
att självständigt ombesörjas av uppdragstagaren. Är förvaltaren en fysisk
person kan omständigheterna otvivelaktigt vara sådana att det är naturligt att
jämställa honom med en arbetstagare. Däremot anser jag det inte vara tänkbart
att ens genom analogisk tillämpning av förevarande paragraf nå fram tUl ett
principalansvar för vållande av en juridisk person. En annan sak är att
omständigheterna någon gång kan vara sådana att de anstäUda hos den anlitade
juridiska personen i verkligheten intar en sådan ställning i förhållande till
uppdragsgivaren och utför sitt arbete för dennes räkning under sådana
omständigheter att det framstår som naturligt att vid tUlämpning av
förevarande bestämmelse betrakta dem som arbetstagare också i uppdragsgivarens
tjänst. Den anställdes vållande kan i ett sådant fall tänkas utlösa
principalansvar för såväl
5.1.3.1.
476 Kungl Majtts proposition nr 5 år
1972
uppdragsgivaren som uppdragstagaren. Vidare bör i detta sammanhang
påpekas att den nya lagstiftningen givetvis inte skall utgöra hinder mot att
domstolarna också framdeles tillämpar sådana grundsatser om skadeståndsansvar
med anledning av vållande av självständig medhjälpare som redan har kommit till
uttryck i vissa avgöranden i äldre rättspraxis (jfr härom avsnitt 2.2.4,4,).
Som jag redan har påpekat inträder skadeståndsansvar för
en juridisk person med anledning av vållande av befattningshavare som har
ställning som organ för den juridiska personen direkt på grund av reglerna om
ansvar för eget vållande. Detsamma gäller i vissa andra fall då skada vållas
av någon som handlar i egenskap av legal ställföreträdare för annan, t.ex. som
boutredningsman, förmyndare, god man, konkursförvaltare e, d. Som skadeståndskommittén
har påpekat kan emellertid en till-lämpning av nu förevarande bestämmelse om
principalansvar bli aktuell, när den som tillhör någon av här ifrågavarande
kategorier inklusive ledamöter av en juridisk persons styrelse eller annat
motsvarande organ utför arbete som visserligen faller utanför hans egentliga
förvaltningsuppgifter men fullgörs för dens räkning som han företräder och i
övrigt under omständigheter som är att jämställa med vad som utmärker anställningsförhållanden.
Förevarande bestämmelse blh som jag redan tidigare har
framhållit tillämplig inom den del av den offentliga verksamheten som inte
avser myndighetsutövning. Till arbetstagare blir härvid att hänföra alla
anställda hos staten, kommun eller annan offentlig inrättning. Inom den
offentliga sektorn torde det mera sällan bli aktuellt att tillämpa paragrafen
vid vållande av sådana medhjälpare som inte omedelbart omfattas av det
civilrättsliga arbetstagarbegreppet, eftersom denna verksamhet regelmässigt
bedrivs antingen med anlitande av anställd arbetskraft eller med biträde av
helt självständiga medhjälpare. I ett hänseende kan emellertid uppkomma vissa
gränsdragningssvårigheter som inte har full motsvarighet i enskild verksamhet.
Det gäller frågan vilka befattningshavare som är att hänföra till organ.
Begreppet organ får nämligen i den offentliga verksamheten ett delvis annat och
mera vidsträckt innehåll än när det gäller de juridiska personer som bUdats
enligt privaträttsliga regler. TUl organ för staten torde sålunda få räknas
inte endast de högsta statsmakterna, regeringen och riksdagen, utan också
centrala förvaltningsmyndigheter som självständigt handlar för statens
räkning. På motsvarande sätt är kommunala nämnder av olika slag i regel att
uppfatta som organ för kommunerna. Saken har emellertid begränsad praktisk
betydelse, eftersom den verksamhet som utövas av dessa myndigheter och nämnder
mestadels avser myndighetsutövning och det allmännas ansvarighet för skada
vållad i sådana sammanhang är uttömmande reg-
5.1.3.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 477
lerad genom bestämmelserna i 2 och följande §§ i
förevarande kapitel. När en myndighet eller en kommunal nämnd som håT ställning
av organ för staten resp, en kommun begår ett fel eller en försummelse i verksamhet
som inte avser myndighetsutövning och därigenom vållar person- eller sakskada,
t, ex, när en kommunalnämnd eller drätselkammare försummar att vidta
skyddsåtgärder beträffande en farlig anordning i en offentlig lokal med påföljd
att en besökare skadas, bör skadeståndsansvar inte åläggas med stöd av
förevarande bestämmelse eller 3 kap. 2 § utan med tillämpning av bestämmelsen i
2 kap, 1 § departementsförslaget om skadestånd på grund av eget vållande.
Det torde mera sällan förekomma att en enskild ledamot av
t. ex. en statlig eller kommunal nämnd, som har ställning av organ för staten
resp. kommunen, genom handlande på egen hand vållar skada som inte är att
hänföra till skada vid utövning av offentlig myndighet. Men undantag kan
förekomma, och på samma sätt som när det gäller vållande av en enskUd ledamot
av t. ex. ett aktiebolags styrelse, bör principalansvar kunna åläggas staten
resp. kommunen, om någon som innehar en statlig eller kommunal förtroendesyssla
tUlfälligt men mer eller mindre direkt på grund av sin ställning utför göromål
för statens eUer kommunens räkning som normalt anförtros en vanlig
arbetstagare.
Vissa persongrupper utför för det allmännas räkning arbete
av i stort sett samma typ som på den enskilda sektorn fullgörs av arbetstagare
men gör det inte frivilligt utan på grund av offentligrättsligt tvång. Framför
allt gäller detta värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och personer som
fullgör civUförsvarstjänstgöring, men samma situation kan föreligga vid en
eventuell tillämpning av den allmänna tjänstepliktslagen. Vidare bör här nämnas
arbete som utförs av interner på fångvårdsanstaller, av elever på
ungdomsvårdsskolor, av patienter som har tvångsintagits på sjukhus för sluten
psykiatrisk vård, av personer som har omhändertagits enligt
nykterhetsvårdslagstiftningen m. fl. Skadeståndskommittén har ansett att
reglerna om principalansvar skall kunna tillämpas när skada vållas av någon som
utför sådant arbete som här avses, och denna ståndpunkt har godtagits av så
gott som alla remissinstanser. Också jag ansluter mig till kommitténs
uppfattning på denna punkt.
Principalansvar enligt förevarande bestämmelse bör i vissa
fall kunna tillämpas också när skada vållas av elever vid läroanstalter såsom
grundskolor, fackskolor, gymnasier, universitet, högskolor etc. Till en början
bör sålunda läroanstalten eller dess huvudman i fall då anstalten inte kan
sägas utgöra ett självständigt rättssubjekt kunna åläggas principalansvar när
en elev har vållat skada under utförande av sådant arbete för anstaltens
räkning som i och för sig lika väl hade kunnat anförtros anställd arbetskraft,
t.ex. städnings- eller reparationsarbeten. Att
5.1.3.1.
478 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
arbetet samtidigt ibland utgör ett led i elevens
utbildning bör inte utgöra hinder mot att principalansvar tillämpas. Ett sådant
ansvar bör kunna komma i fråga också i vissa fall då arbetsuppgiften
uteslutande tjänar ett utbildningssyfte, under förutsättning att verksamheten
utåt företer uppenbara likheter med vad som förekommer i arbetslivet, t, ex.
när en skolelev vållar skada under en fysiklaboration eller vid handhavande av
en maskin i skolans verkstad.
Jag kan däremot inte ansluta mig tUl den uppfattning som
har kommit till uttryck i vissa remissyttranden och som innebär att en skola
eller annan undervisningsanstalt bör bära principalansvar också för skador som
eleverna vållar i andra sammanhang, t. ex. under raster och skolutflykter e. d.
Här saknas i allmänhet hållpunkter för en jämförelse med de förhållanden under
vilka en arbetstagare i vanlig mening fullgör sina uppgifter och därmed också
saldiga skäl att tillämpa principalansvar. Det bör emellertid påpekas att en
tUlämpning av reglerna om principalansvar för undervisningsanstalter ändå kan
bli aktuell i åtskUliga hithörande fall, eftersom skadefallet inte sällan torde
bero på att vederbörande lärare eller annan som är anställd vid anstalten har
brustit i den tillsyn eller övervakning av den skadevållande eleven som del har
ålegat honom att utöva. Vad jag nu har sagt har i princip motsvarande gUtighet
när interner på fångvårdsanstaller, elever vid ungdomsvårdsskolor, patienter på
sjukhus etc vållar skador i andra sammanhang än under utförande av arbete i
egentlig mening i anstaltens regi.
Jag har hittills bara flyktigt berört frågan vem som är
ansvars-subjekt vid tillämpning av förevarande bestämmelse, dvs. vem som i det
enskUda fallet är att anse som arbetsgivare eller »principal» i förhållande
till den skadevållande arbetstagaren och i denna egenskap skall bära
principalansvaret. I allmänhet torde det inte uppkomma några svårigheter att
besvara den frågan. Undantagsvis kan emellertid den situationen uppkomma, att
det i och för sig står fullt klart att skadevållaren har handlat i sin tjänst
som arbetstagare men att det däremot råder tvekan om för vems räkning han
arbetade vid tillfället. Det är inte utan vidare givet att den som i t. ex,
semesterlagens mening skall betraktas som skadevällarens arbetsgivare också är
att anse som principal vid tillämpning av förevarande paragraf. Det förekommer
t.ex. utlåning av arbetstagare från ett företag tUl ett annat inte sällan i
samband med uthyrning av någon komplicerad maskin e, d, under sådana
förhållanden att tjänsteavtalet mellan den »utlånade» arbetstagaren och det
förstnämnda företaget består oförändrat, så att arbetstagaren i arbetsrättsligt
hänseende alltjämt är att anse som anställd i detta företags tjänst, samtidigt
som arbetstagaren rent faktiskt inlemmas i det andra företagets verksamhet på
ett sätt som gör att han utåt framstår som helt jämställd med detta företags
egna arbetstagare. I ett sådant fall kan omständigheterna vara sådana att detta
företag i skade-
5.1.3.1.
Kungl
Majtts proposition nr 5 år 1972 479
ståndsrättsligt
hänseende bör anses som arbetstagsueus principal och får bära ansvaret för
skada som han vållar under utförande av arbete för företagets räkning.
Som
skadeståndskommittén har framhållit får frågan i första hand avgöras med
utgångspunkt i en bedömning av vilket av de båda företagen som närmast utövar
kontroll över arbetstagaren och svarar för arbetsledning i fråga om de aktuella
arbetsuppgifterna. I fall då skadan kan sägas ha uppkommit i verksamhet som
bedrivs uteslutande för det »mottagande» företagets räkning ligger det nära till
hands att detta företag ensamt fåi bära principalansvaret enligt förevarande
paragraf. Det kan emellertid ock. så tänkas att det är fråga om en verksamhet
som bedrivs i nära samverkan mellan de båda företagen utan att det kan påstås
att den ifrågavarande arbetstagaren är fastare knuten tUl det ena företaget än
tUl det andra eller att han utför sitt arbete mer för det ena företagets
räkning än för det andras. I ett sådant fall bör det inte vara uteslutet att
anse båda företagen som arbetsgivare och ålägga dem att solidariskt svara för
skada som arbetstagaren vållar i sin tjänst. En likartad situation föreligger
i det tidigare berörda fall då en fastighetsägare uppdrar åt ett fristående
företag att handha förvaltningen av fastigheten samt uppdragstagarens
anställda faktiskt utför sina sysslor för uppdragsgivarens räkning under dennes
omedelbara överinseende och kontroll.
Enligt
skadeståndskommitténs uppfattning bör ett företag hos vilket en skolelev får
praktisk yrkesorientering bära principalansvar för skada som eleven därunder
vållar, I överensstämmelse med vad jag nyss har anfört biträder jag denna
uppfattning. Samma grundsats bör gälla också i andra fall då en elev vid en
undervisningsanstalt som ett led i sin utbildning för kortare eller längre tid
tjänstgör hos annan än anstalten. Med anledning av att skolöverstyrelsen i sitt
remissjrttrande har uttalat farhågor för att detta skulle minska villigheten
hos framför allt mindre företag att ta emot elever för pralttik och med denna
utgångspunkt framfört betänkligheter mot kommitténs ståndpunkt vill jag erinra
om de möjligheter skolan har att genom avtal med företagaren ikläda sig det
slutliga ansvaret för de ekonomiska följderna av sådana skadefall. Ett sådant
kontraktsmäs-sigt regressansvar torde genom särskilda vUlkor kunna inbegripas i
en av skolan tecknad ansvarsförsäkring. Några sådana olägenheter av den här förordade
ordningen som skolöverstyrelsen har befarat synes därför inte behöva uppkomma.
Enligt
såväl kommittéförslaget som departementsförslaget är det en förutsättning för
att principalansvar skall inträda att arbetstagaren har vållat skadan i
tjänsten. Avgörande för om denna förutsättning skall anses uppfylld är enligt
skadeståndskommittén huruvida arbetstagarens handlande har ett funktionellt
samband med arbetstagarens tjänst, men det fordras enligt kommittén inte att
handlingen direkt avser fullgörande av ett tjäns-
5.1.3.1.
480 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
teåliggande eller att skadan har vållats under arbetstid.
En skadegörande handling, som inte innebär något mera markant avsteg från vad
som normalt förekommer i verksamheten, exempelvis våUande av brandskada i samband
med tobaksrökning, bör enligt kommittén medföra principalansvar för
arbetsgivaren. På liknande sätt bedömer kommittén det faUet att arbetstagaren
vållar skada under det att han färdas mellan två arbetsplatser eller i samband
med att han under resa till eller från arbetet skall uträtta ett ärende som
sammanhänger med arbetsgivarens verksamhet. Också misshandel, stöld och
liknande brottsliga handlingar kan enligt kommittén i vissa fall anses begångna
i tjänsten. Men enligt kommitténs förslag skall principalansvar i sådana fall
inträda endast under förutsättning att skade-faUet typiskt sett hör tiU
berälcneliga risker i den verksamhet eller vid fullgörande av det slags
arbetsuppgifter som det gäller. Som exempel anför kommittén i detta sammanhang
att en överordnad misshandlar en underordnad och att en arbetstagare under
eller i nära anslutning tUl arbetet begår en stöld eller annan liknande
brottslig handling. Av särskild betydelse i sådana fall är enligt kommittén
huruvida arbetet har gett skadevållaren särskUda möjligheter att föröva
brottet.
Ett flertal remissinstanser har förordat en mera
restriktiv bedömning av vilka handlingar av en arbetstagare som skall medföra
principalansvar för arbetsgivaren. Enligt justitiekanslem gäUer detta särsldlt
sådana handUngar av mera löst anlitad arbetskraft som klart saknar samband med
den anstäUdes tjänsteåligganden. Magistraten i Hälsingborg anser att åtgärder
som innebär avsteg från vad som normalt kan sättas i samband med verksamheten
inte bör föranleda principalansvar. Stadsjuristen i Stockholm ger uttryck för
en liknande uppfattning och nämner dessutom sådana skadebringande handlingar
som väl kan förutses men måste betecknas som ovanUga i den aktuella
verksamheten. Försvarets civilförvaltning sätter i fråga om man inte
uttryckligen bör kräva att handlingen avser fullgörande av ett
tjänsteåliggande. I ett par yttranden har man stäUt sig kritisk mot att
ansvaret skall omfatta vissa skador som vållas vid förfljrttning tUl och från
arbetsplatsen eller i övrigt i trafiken. En rad instanser, bland dem
kommerskollegium. Svenska försäkringsbolags riksförbund och SAF, har framför
allt vänt sig mot att en principal i den utsträckning som kommittén har
förutsatt skall svara för uppsåtliga handlingar eller i övrigt handlingar som
framstår som »abnorma» i verksamheten. Bl. a. har riksförbundet betonat att
ett så omfattande ansvar visserligen ibland kan grundas på ett
kontraktsförhåUande mellan principalen och den skadelidande men inte gäma kan
följa av en allmän regel om principalansvar för anställdas handlingar i
tjänsten.
Under remissbehandlingen har emellertid också den meningen
kommit till uttryck att ansvaret i nu förevarande hänseende i vissa fall bör gå
längre än kommittén har tänkt sig. I ett jrttrande hävdas sålunda t. ex. att
prin-
5.1.3.1.
Kungl Majtts propositiöh nr 5 år 1972 481
cipalansvar i princip alltid bör inträda när en
arbetstagare vållar skada under färd till eller från arbetet.
För egen
del vill jag i det väsentliga ansluta mig till skadeståndskommitténs
uttalanden på denna punkt. Det rimmar väl med de allmänna synpunkter som jag i
det föregående har anfört tUl stöd för ett oinskränkt principalansvar, att en
arbetsgivare får bära ett ganska vidsträckt ansvar också för våUande till skada
genom sådana handlingar av hans arbetstagare som ligger utanför dessas
egentliga tjänsteåligganden. När det gäller handlingar av detta slag bör dock
som ett minimikrav gälla att det till väsentlig del är just på grund av
tjänsteförhållandet eller de konkreta arbetsuppgifter arbetstagaren haft att
utföra som han har kommit att vålla skada. Om en arbetstagare på väg från eller
till arbetet orsakar en trafikskada, t. ex. genom att cykla på en fotgängare,
kan detta krav i allmänhet inte anses vara uppfyllt här saknas normalt den
nödvändiga anknytningen tUl skadevällarens verksamhet för principalens
räkning. Detta gäller i princip även om arbetstagaren under färden skall
uträtta ett ärende åt sin arbetsgivare eller har arbete med sig hem.
Undantagsvis kan dock förhållandena vara sådana att arbetsgivaren bör åläggas
principalansvar också i situationer av detta eller liknande slag. Om i det
anförda exemplet skadan har orsakats av ett redskap eller något annat
arbetsmaterial, som arbetstagaren för med sig hem för att senare använda i sitt
arbete, och skadefallet beror på föremålets särskUda beskaffenhet som kan
vara fallet exempelvis när en entreprenadarbetare vållar en trafikolycka under
förfljrttning av ett särskUt inrättat arbetsredskap får det sålunda anses
vara fråga om ett våUande i tjänsten.
Allmänt sett blir det i första hand beroende på den
skadevållande handlingens karaktär, om det skall anses föreligga ett sådant
samband med arbetstagarens tjänst eller arbetsuppgifter att principalansvar
bör åläggas arbetsgivaren. En väsentlig sjmpunkt är i vad mån en handling som
inte vare sig direkt eller indirekt syftar till fullgörande av ett
tjänsteåliggande framstår som någorlunda beräknelig i en verksamhet av det
aktuella slaget. Principalansvaret bör omfatta sådana aUdagliga handlingar som
visserligen inte utgör ett nödvändigt led i arbetet men som ändå
erfarenhetsmässigt kan väntas förekomma i verksamheten. Så t. ex. bör
principalansvar tillämpas, när en hantverkare vållar skada i samband med att
han hjälper tUl att rymma ut ett rum i en bostadslägenhet där han skall arbeta
eUer när han vårdslöst orsakar brandskada i samband med att han tar en rökpaus
i arbetet.
Kravet på funktionellt samband med tjänsten eller
arbetsuppgifterna kan i allmänhet ställas lägre, om arbetsgivaren åtminstone
tjrpiskl sett har haft faktiska möjligheter att övervaka arbetstagarens
förehavanden. Det innebär att principalansvaret i princip torde kunna sträckas
ganska långt i det nu aktuella hänseendet i fråga om skada som en fast anställd
arbetstagare vållar på den sedvanliga arbetsplatsen. Omvänt lär man få ställa
större krav
5.1.3.1.
31 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
482 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
på sambandet mellan den skadevållande handlingen och
arbetstagarens arbete för principalens räkning när det gäller t.ex, skada som
någon vållar under det att han mer tillfälligt utför sysslor för annans
räkning, såsom vid arbetsbyten, väntjänster i privatlivet e, d. Vad en
privatperson företar sig under det att han hjälper en bekant med ett
sportstugebygge eUer trädgårdsarbete är från »principalens» synpunkt ofta ovidkommande,
om inte handlingen ingår direkt som ett led i det arbete för vilket
skadevållaren har anlitats. Situationen skUjer sig här i allmänhet från vad som
förekommer i sedvanliga anställningsförhållanden på ett sätt som ofta är
uppenbart även för utomstående.
Vad särskUt angår uppsåtligt skadevållande av en
arbetstagare är det tydligt att försiktighet är påkallad. Ett vidsträckt
principalansvar för sådana skadefall skuUe många gånger leda tUl resultat som
ter sig obilliga mot arbetsgivaren. Också försäkringsmässiga hänsjm talar för
en restriktiv till-lämpning av principalansvar i sådana faU. Utöver ett sådant
funktionellt samband med tjänsteförhållandet som jag nyss har talat om bör
sålunda krävas att det är fråga om en risk som framstår som åtminstone i någon
mån beräknelig och inte helt onormal för verksamheten i fråga.
När en
hantverkare gör sig skyldig tUl stöld under arbetet i en fastighet, bör sålunda
arbetsgivaren bli ersättningsskyldig, men däremot knappast när arbetstagaren
tar sig in i fastigheten under sin fritid för att stjäla, även om stölden har
underlättats av hans lokalkännedom eller han har kunnat ta sig in i fastigheten
med hjälp av nycklar som han fått tUlgång till i och för sitt arbete. En
restaurangägare bör ansvara om en rockvaktmästare misshandlar en berusad person
i samband med att denne skall avvisas ur lokalen, men inte om vaktmästaren
skadar någon som han av privata orsaker har kommit i ordväxling med under
arbetstiden. Om en förman under utövning av arbetsledning förgriper sig på en
underordnad arbetare eller omvänt misshandlas av denne, bör arbetsgivaren svara
för skadan, men principalansvar bör inte tillämpas, om det rör sig om skador
som arbetstagare tillfogar varandra vid ett privat slagsmål under en
arbetspaus, osv.
Sådana »abnormhandlingar» som kommittén har velat utesluta
från principalansvarets tillämpningsområde genom en uttrycklig bestämmelse
skall som jag tidigare har nämnt inte heller enligt departementsförslaget föranleda
principalansvar. En arbetsgivare bör inte rimligen bära risken för exempelvis
sabotagehandlingar eller dråp som en arbetstagare begår, såvida inte handlingen
i ett enskilt fåll och på grund av tjänstens särskilda beskaffenhet måste
anses ha ett mycket nära funktionellt samband med arbetstagarens
tjänsteåligganden, som t. ex. när en nattvakt i rädsla uppsåtligen skjuter ner
en inkräktare som söker ta sig in på ett fabriksområde. Det undantag för
»abnormhandlingar» som sålunda skall gälla avser inte uteslutande uppsåtUga
handlingar. Om en vanligtvis normalt aktsam arbets-
5.1.3.1.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 483
tagare i ett förvirringstillstånd e. d. företar en helt
huvudlös handling som vållar skada, kan omständigheterna vara så exceptionella
att handlingen inte kan anses företagen i tjänsten och att sålunda
arbetsgivaren går fri från ansvar, även om handlingen skenbart framstår som
företagen i tjänsten.
Vad jag hittUls har sagt om innebörden av kravet att den
skadevåUande handlingen skall ha företagits i tjänsten har i första hand tagit
sikte på principalansvar i utomobligatoriska förhåUanden. Som flera
remissinstanser har påpekat kan ett föreliggande avtalsförhållande mellan
principalen och den skadelidande medföra en annan och mot principalen strängare
bedömning i detta hänseende. Lagförslaget är inte avsett att leda tUl några
förändringar i fråga om omfattningen av det oinskränkta principalansvar som
redan nu i alhnänhet gäller i kontraktsförhållanden. När det gäUer räckvidden i
förevarande hänseende av det kontraktsmässiga principalansvaret bör
hittUlsvarande rättspraxis vara vägledande även i den framtida
rättstUlämpningen.
En praktisk fråga som tas upp av skadeståndskommittén och
vissa remissinstanser rör arbetsgivares ansvar för stölder som arbetstagare
begår mot varandra på arbetsplatsen. Kommittén påpekar att en arbetsgivare genom
att vidtaga särskUda åtgärder för att skydda arbetstagarna mot sådana
förluster, t.ex. genom att tUlhandahålla låsta skåp eller ordna övervakning av
en parkeringsplats, kan ha åtagit sig att svara för anordningarnas
effektivitet. Om en anstäUd begår inbrott i ett sådant skåp, bör dock enligt
kommittén arbetsgivaren mera sällan bli ersättningsskyldig.
Frågan i vad mån en arbetsgivare bör svara för skadefaU av
denna typ är svårbedömd. Med anledning av vad en remissmstans har uttalat vrUl
jag emellertid tUl en början framhåUa att man i allmänhet inte kan ur själva
tjänsteavtalet härleda någon garantiförpliktelse för arbetsgivaren att svara
för skada på eUer förlust av de anstäUdas tiUhörigheter. Det utesluter givetvis
inte att en arbetsgivare i ett enskUt faU kan ha gjort mer eller mindre
långtgående utfästelser i detta hänseende. Sådana utfästelser måste emellertid
ha kommit till klart uttryck. Enbart den omständigheten att arbetsgivaren vidtagit
särskUda åtgärder tUI skydd mot t.ex. tUlgreppsbrott kan inte anses medföra ett
strängare skadeståndsansvar för honom än som annars gäUer. En annan sak är att
arbetsgivaren givetvis bör bli ansvarig, om just sådan personal som han
särsldlt har avdelat för att övervaka de anställdas egendom vållar
arbetstagarna förluster genom stöld av egendom.
I Övrigt synes i princip böra gäUa att arbetsgivarens
skadeståndsansvar i hithörande fall får bedömas på väsentiigen samma sätt som
när en arbetstagare under eUer i anslutning tUl arbetet har begått stöld av
egendom tiUhörig en utomstående tredje man. När det gäUer tUlgrepp i
omkläd-nadsrum e. d. på arbetsplatsen har handlingen ofta ett så direkt samband
med gärningsmannens arbete att det ligger nära till hands att anse den
5.1.3.1.
484 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
vara begången i tjänsten, Å andra sidan måste beaktas att
det bl, a, på grund av svårigheterna att utreda omständigheterna kring
skadefall av det här slaget föreligger en risk för missbruk och uppkommer
praktiska problem att kalkylera den ekonomiska betydelsen av ett
principalansvar, vilket i sin tur medför svårigheter för arbetsgivaren att
täcka risken genom försäkring. En viss återhållsamhet i tUlämpningen är därför
påkallad, även om de förluster som det här kan bli fråga om mestadels har
måttlig omfattning och därför ekonomiskt sett inte betyder så mycket.
I den allmänna motiveringen har jag anlagt vissa
principiella sjmpunkter på frågan om de nya principalansvarsreglemas
förhållande till bestämmelser i skadeståndsrättslig speciallagstiftning. Som
jag därvid har anfört är över huvud taget bestämmelserna i skadeståndslagen av
genereU natur. De gäller således i princip också inom tillämpningsområdet för
sådan speciallagstiftning. De kan emeUertid där bli underkastade modifikationer
i ena eUer andra riktningen. Gemensamt för de speciallagar om utomobligatoriskt
skadeståndsansvar som finns i svensk rätt är att de ger de skadelidande en
bättre ersättningsrätt än som följer av allmänna utomobligatoriska
skadeståndsregler, vanligtvis på det sättet att lagarna föreskriver någon form
av objektivt eller på annat sätt skärpt skadeståndsansvar. Samtidigt innehåller
emellertid dessa lagar ofta bestämmelser som på annat sätt inskränker eller
begränsar de skadelidandes rätt. Av särskilt intresse i detta sammanhang är de
ofta förekommande bestämmelserna om en kortare preskriptionstid än den allmänna
10-åriga preskriptionstiden och föreskrifter om beloppsmässiga begränsningar av
skadeståndsansvarets omfattning. En tveksam fråga är om bestämmelser av detta
slag skaU tUlämpas också när ett ersättningskrav som i och för sig kan grundas
på den särskUda lagstiftningen i stäUet grundas på allmänna skadeståndsregler,
som t. ex. den allmänna culparegeln eller den nu förevarande bestämmelsen om
principalansvar.
Utan att ha ett klart stöd i lagtexten eller åtminstone i
uttalanden under den särskilda lagstiftningens förarbeten kan man enligt min
mening inte anta att sådana särbestämmelser om preskription e. d. som det här
gäller sträcker sina verkningar utanför denna lagstiftnings egentliga
tUlämpningsområde, dvs. inskränker den skadelidandes möjligheter att kräva
ersättning under åberopande av aUmänna skadeståndsregler. Det ligger närmast
till hands att i första hand anse dessa särbestämmelser vara direkt betingade
av den skärpning av skadeståndsansvaret för vissa ansvarsobjekt som lagstiftningen
innebär och således utgöra ett slags kompensation för den tyngre börda som har
lagts på dessa subjekt i jämförelse med vad som gäller för dem som svarar
endast enligt allmänna regler. De ändamålssynpunkter som bär upp
särbestämmelserna kan visserligen vara av den art att de motiverar en
tillämpning av bestämmelserna också när skadeståndsansvaret vilar endast på de
allmänna skadeståndsreglerna. Det måste emellertid i varje
5.1.3.1.
Kungl. Majtts proposition nr 3 år 1972 485
särsldlt fall närmare undersökas om lagstiftaren verkligen
beaktat sådana synpunkter i samband med lagstiftningens tillkomst och har tagit
en klar ståndpunkt i frågan på grundval av rättspolitiska överväganden.
Med utgångspunkt i det allmänna betraktelsesätt jag här
har gett uttryck åt skall jag i det följande granska förhåUandena på vissa
områden.
Principalansvar för bl. a. alla arbetstagares vållande
föreskrivs redan nu i 2 och 6 §§ järnvägsansvarighetslagen. Samtidigt
föreskrivs i 10 § samma lag att anspråk på skadestånd enligt bl. a. dessa
bestämmelser i lagen skall anhängiggöras inom två år från det skadan uppkom.
Den frågan inställer sig nu om denna preskriptionsregel kan åberopas också mot
en skadelidande som uttryckligen grundar sitt ersättningskrav på den nu
förevarande allmänna bestämmelsen i den nya skadeståndslagen om oinskränkt
principalansvar. Skadeståndskommittén har besvarat frågan jakande under anförande
att preskriptionsregelns syfte annars skulle förfelas. Frågan har inte närmare
berörts under remissbehandlingen.
För egen del kan jag inte ansluta mig tUl
skadeståndskommitténs ståndpunkt. Enligt sin lydelse är 10 § järnvägsansvarighetslagen
tillämplig endast i fråga om anspråk på »skadestånd enligt denna lag». Under
förarbetena till lagen anfördes inte annan motivering till stadgandet än en
hänvisning till de utredningssvårigheter som ansågs föreligga vid skador av det
slag som omfattades av den nya lagstiftningen, dvs. skador i följd av järnvägs
drift. Sakligt sett gör sig uppenbarligen sjmpunkter av detta slag gällande med
samma styrka oavsett vad som är orsaken till en skada av detta slag. Från den
synpunkten skulle det kunna fiimas skäl för antagandet att bestämmelsen avsågs
få genereU räckvidd och således bli tillämplig oavsett vilken grund en
skadelidande åberopar för ett krav på ersättning för en sådan skada. Mot ett
sådant antagande talar emellertid flera andra skäl. Det måste antagas att de
allmänna skadeståndsregler som gäUde vid tiden för järnvägsansvarighetslagens
tillkomst innebar bl.a. att rätt tiU ersättning för skada i följd av järnvägs
drift förelåg bl. a. när vållande till skadan låg järnvägens innehavare själv
tUl last och att denna ersättningsrätt inte var underkastad annan begränsning i
tiden än den allmänna 10-årspreskrip-tionen. Det finns inte några uttalanden i
lagens förarbeten som tyder på att dess tillskyndare åsyftat några
inskränkningar i de skadelidandes redan bestående rättigheter. I konsekvens
härmed har också i senare rättspraxis 10 § järnvägsansvarighetslagen ansetts
inte utgöra hinder för en skadelidande att under påstående om eget vållande av
innehavare av jämväg göra gällande krav mot denne på ersättning för skada i
följd av järnvägens drift, trots att mer än två år förflutit från det skadan
uppkom (NJA 1960 s. 243). Det ligger nära till hands att ta detta avgörande tUl
intäkt för att den särskUda preskriptionsbestämmelsen i 10 §
järnvägsansvarighetslagen över huvud taget inte kan åberopas mot ett
ersättningskrav som grundas på aUmänna skadeståndsregler. Det lär emellertid
få anses vara en öppen fråga,
5.1.3.1.
486 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
om man i detta sammanhang kan till allmänna
skadeståndsregler räkna också de grundsatser om inskränkt principalansvar för
drifts- och arbetsledning som utbildats i rättspraxis men vid tiUkomsten av
järnvägsansvarighetslagen ännu inte hade fått några klara konturer. Elnligt
min mening talar visserligen goda skäl för att den som lider en sådan skada i
följd av järnvägs drift som i och för sig omfattas av
järnvägsansvarighetslagens bestämmelser redan enligt gällande rätt kan föra en
skadeståndstalan mot järnvägens innehavare under åberopande av allmänna
grundsatser om principalansvar utan att träffas av den speciella
preskriptionsregeln. Frågan har dock inte prövats i rättspraxis och rättsläget
är oklart.
Oavsett hur det förhåller sig enligt gällande rätt i detta
hänseende, måste emellertid läget för framtiden påverkas av att det genom den
nya skadeståndslagen införs lagregler om ett allmänt principalansvar. Dessa
regler måste rimligen i lika hög grad som bestämmelsen om ansvar för eget
vållande i 2 kap. 1 § departementsförslaget tilläggas karaktären av allmänna
skadeståndsregler och frågan om deras tillämplighet inom området för
speciallagstiftning bedömas på samma sätt som när det gäller regler om ansvar
för eget vållande. Starka sakskäl talar dessutom för att ett principalansvar
enligt den nya lagstiftningen för skada i följd av järnvägs drift bör vara
underkastad endast den allmänna tioårspreskriptionen. Hänvisningen i
jämvägsansvarighetslagens förarbeten till utredningssvårig-hetema får numera
anses ha ringa bärkraft som motivering för en kortare preskriptionstid. Från
utredningssynpunkt intar järnvägsskadorna inte någon sådan särställning jämfört
med skador i annan verksamhet inom kommunikationsväsendet eller med skador i
olika slag av industriell verksamhet som vid jämvägsansvarighetslagens tillkomst
kunde motivera en särreglering i preskriptionshänseende.
Utredningssvårigheterna torde i själva verket ofta vara större vid omfattande
olyckor inom en modern industrianläggning, t. ex. en sprängämnesfabrik eller
ett oljeraffinaderi. Man skulle också komma i en egendomlig och motsägelsefull
situation, om man tillämpade den särskilda regeln om korttidspreskription i
fråga om skadeståndsanspråk som visserligen formellt omfattas av järnvägsansvarighetslagens
principalansvarsregler men reellt grundas på den nya lagens regler om allmänt
principalansvar för alla arbetsgivare. Det skulle nämligen innebära, att man
utnyttjade en lagstiftning som tillkommit i det klart uttalade syftet att
bereda de skadelidande ett särskilt gott skydd vid vissa skador till att i
stället inskränka dessa skadelidandes rättigheter i jämförelse med vad som
gäller för sådana skadelidande på andra områden, som inte har ansetts vara
förtjänta av särskilt skydd genom skadeståndsrättslig speciallagstiftning.
Dessa överväganden har lett mig till slutsatsen, att
preskriptionsregeln i 10 § järnvägsansvarighetslagen inte bör kunna åberopas
när den skade-
5.1.3.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1972 487
lidande grundar sitt anspråk på förevarande paragraf.
Detta bör givetvis också gälla när anspråket avser sådan skada som omfattas av
de särskilda bestämmelserna i 5 eller 6 § järnvägsansvarighetslagen om rent
objektivt ansvar (s. k, gnistskador m, m,). Har den som lidit en sådan skada
försuttit den tvååriga preskriptionstiden, är han oförhindrad att inom den
allmänna preskriptionstiden föra talan mot järnvägens innehavare om ersättning
under åberopande av den allmänna culparegeln eller den nu förevarande
bestämmelsen om principalansvar för vållande av arbetstagare.
Problemen
är betydligt mindre komplicerade när det gäller den regel om oinskränkt
principalansvar för redare som nu finns i 8 § sjölagen. Lagen innehåUer
visserligen såväl regler om beloppsmässiga begränsningar av redarens
skadeståndsansvar (10 kap.) som särskilda preskriptionsbestämmelser, vilka
innefattar avvikelse från allmänna preskriptionsregler (284 §). Dessa
föreskrifter är emeUertid inte dhekt anknutna till sjölagens ansvarighetsregler
utan har enligt sin lydelse generell räckvidd. Deras tUlämpningsområde är
sålunda inte begränsat till anspråk med viss angiven rättsgrund utan det
avgörande är själva fordringsanspråkets innehåll om det avser utfående av
bärgarlön, ersättning för skada i följd av fartygs sammanstötning, fordran på
gottgörelse enligt reglerna om gemensamt haveri etc. Reglerna är med andra ord
så utformade att de träffar varje sådant anspråk som sakligt sett omfattas av
dem, vare sig anspråket grundas på särskilda ansvarighetsregler i sjölagen
eller på aUmänna skadeståndsregler låt vara att det i åtskilliga fall rör sig
om krav som i verkligheten kan grundas endast på särskUda föreskrifter i
sjölagen, vilka saknar motsvarighet i den allmänna skadeståndsrätten.
Tillkomsten av nya allmänna skadeståndsregler som exempelvis den nu förevarande
bestämmelsen om oinskränkt principalansvar ger följaktligen inte upphov tiU
speciella problem. Sjölagens begränsnings- och preskriptionsregler blh utan
vidare enligt sin lydelse tUlämpliga också på anspråk som framdeles kan grundas
på bestämmelse i den nya skadeståndslagen på samma sätt som de f. n. är
tUlämpliga t. ex. när ett skadeståndsanspråk mot en fartygsredare kan grundas
antingen på 8 § sjölagen eller på hittUls erkända grundsatser om
principalansvar för drifts-eller arbetsledning.
El-anläggningslagen innehåller vissa bestämmelser om
skärpt skadeståndsansvar för innehavare av elektrisk anläggning (4 och 6 §§).
Ansvaret har nyligen utvidgats något (jfr lagen den 17 december 1970, nr 905,
om ändring i lagen (1902: 71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar). I vissa av el-anläggningslagens skadeståndsregler åläggs
anläggningsinnehavare ett principalansvar som går längre än det ansvar för
arbetstagares vållande som föreslås genom nu förevarande bestämmelse i den nya
skadeståndslagen. Lagen innehåller vidare en bestämmelse av innebörd att
anspråk på skadestånd enUgt lagen preskriberas efter två år räknat
5.1.3.1.
488 Kungl Majtts proposition nr 3 år
1972
från det skadan uppkom (11 §). Här liksom när det gäller
järnvägsansvarighetslagen uppkommer fråga, huruvida denna särregel skall
tillämpas också i fråga om anspråk som grundas på bestämmelserna i
skadeståndslagen eller i övrrigt på allmänna skadeståndsregler men som i och
för sig avser skadefall som omfattas av el-anläggningslagens
ansvarighetsregler, I motsats till skadeståndskommittén anser jag denna fråga
böra besvaras nekande. Skälen härtill är i princip desamma som de jag har
anfört vid bedömning av motsvarande spörsmål för järnvägsansvarighetslagens
del. Jag vill också här särskilt påpeka att det varken i förarbetena till 1902
års el-anläggnings-lag eller i motiven till den berörda ändringen i lagen
(prop, 1970: 139, 3LU 84) har gjorts något uttalande som kan åberopas till stöd
för en motsatt bedömning av rättsläget.
De resonemang som jag nu har fört i fråga om
järnvägsansvarighetslagen och el-anläggningslagen har sin giltighet också när
det är fråga om förhållandet mellan å ena sidan bilansvarighetslagens resp.
luftfartsansvarighetslagens preskriptionsregler (9 resp. 6 §) och å andra
sidan förevarande bestämmelse om principalansvar. Inom bilansvarighetslagens
tillämpningsområde får problemet visserligen ringa praktisk betydelse på grund
av den särskilda bestämmelse om väsentliga inskränkningar i principalansvarsreglemas
tillämplighet i fråga om skada i följd av trafik med motorfordon som jag
föreslår (jfr avsnitt 5.1.3.8.). I princip bör dock enligt min mening gälla att
de särskilda preskriptionsbestämmelserna i nämnda lagar inte skall utgöra
hinder för en skadelidande att efter den kortare preskriptionstidens utgång
åberopa de nya principalansvarsreglerna som grund för ett ersättningsanspråk
som i och för sig omfattas av ansvarighetsreglema i någon av dessa
speciallagar. Det förtjänar här särsldlt erinras om ett uttalande under
förarbetena till 1906 års bUansvarighetslag enligt vilket det bör »vara skäligt,
att den, som har en dylik från den allmåinna regeln med avseende å
ersättningsskyldighet för skada avvikande ansvarighet, blir efter viss lämplig
och ej alltför lång tid förvissad om, att något anspråk på gmnd av samma
ansvarighet icke längre kan, med utsikt att vinna avseende, göras gällande mot
honom» (NJA II
1907 nr. 4 s. 13).
Och under förarbetena tUl den nu gällande bilansvarighetslagen uttalade
föredragande departementschefen att de speciella preskriptionstiderna i 9 §
nämnda lag först och främst avser sådana mot ägare, förare eller med ägare
likställd brukare av motorfordon riktade skadeståndsanspråk, som grundar sig på
det utsträckta ansvar för skada i följd av automobUtrafik som föreskrivs i
lagen, men däremot inte berör skadeståndsanspråk som vilar på allmänna
skadeståndsregler, t.ex. grundar sig på styrkt vållande (NJA II 1917 s. 97).
För fuUständighetens skull bör här påpekas att några
motsvarande problem inte uppkommer inom atomansvarighetslagens område,
eftersom det enligt uttrycklig föreskrift i denna lag (14 §) över huvud taget
inte är
5.1.3.1.
Kungl Maj.ts proposition nr 3 år 1972 489
möjligt att väcka ersättningstalan enligt andra
skadeståndsregler i fråga om skada som omfattas av lagens
ersättningsbestämmelser.
Att de nya principalansvarsreglerna är av generell natur
innebär som jag tidigare har sagt bl,a, också att de i princip är tUlämpliga
även i kontraktsförhållanden. Förekomsten av speciella skadeståndsregler eller
skadeståndsrättsliga grundsatser på kontraktsrättens område ger här upphov tUl
problem liknande dem som jag nyss har behandlat i fråga om speciallagstiftning
rörande utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Också här ställs man sålunda inför
frågan i vad mån kontraktsrättsliga regler, som på ena eller andra sättet
inskränker eUer begränsar en skadelidande avtalskontrahents rätt att få
skadestånd av sin medkontrahent i avtalet för en skada som omfattas av de
ansvarighetsregler som gäller för kontraktstypen i fråga, kan åberopas mot
honom också när han grundar sitt ersättningsanspråk på aUmänna
utomobligatoriska skadeståndsregler, som t. ex. den allmänna culparegeln eller
den nu förevarande bestämmelsen om principalansvar.
Det är inte möjligt att ge något aUmängUtigt svar på den
frågan, som f. ö. inte är ny eller får nämnvärt ökad praktisk betydelse genom
mförandet av den nya skadeståndslagen och därför knappast kräver någon
detaljerad analys i detta sammanhang. Hithörande problem får lösas i
rättstillämpningen med utgångspunkt i den allmänna sjm på förhållandet mellan
utomobligatoriska och kontraktsrättsliga skadeståndsregler som jag har gett
uttryck åt i det föregående och med beaktande av de speciella hänsjm som vid
olika kontraktstyper kan antas utgöra den rättspolitiska grunden för aktuella
särbestämmelser. Allmänt sett gäUer emellertid att sådana särbestämmelser
måste ses i belysning av det sätt på vilket den tillämpliga lagstiftningen har
reglerat avtalsparternas inbördes rättigheter och skyldigheter i övrigt och
särskilt de möjligheter en avtalskontrahent har att inom avtalets ram
kompensera sig för nackdelar som lagregleringen kan innebära för honom
exempelvis i skadeståndsrättsligt hänseende. Sådana överväganden torde ofta
leda tUl att en part får anses genom avtalet ha avstått från möjligheterna att
åberopa allmänna utomobligatoriska skadeståndsregler också på punkter där de
kontraktsrättsliga reglerna är mindre förmånliga för honom. Om man bortser
från vissa faU av brottsligt handlande torde sålunda en avtalspart i regel inte
kunna undgå verkningarna av t. ex. en regel om att ersättningsanspråk skall
väckas inom viss kortare tid än den allmänna 10-åriga preskriptionstiden genom
att åberopa allmänna skadeståndsregler. Motsvarande gäller i fråga om sådana
regler om ansvarsbegränsning som är vanliga t. ex. inom frakträtten.
Undantagsvis kan dock tänkas att en kontraktsrättsUg särbestämmelse är så dhekt
bunden till en speciell regel om skärpt skadeståndsansvar för den ena av
avtalsparterna, att bestämmelsen inte kan antas gälla om motparten i stället
kan grunda
5.1.3.1.
490 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
sitt ersättningsanspråk på allmänna skadeståndsregler. I
den mån rättsläget i något avseende är sådant idag, är det i varje fall inte
avsett att den nya skadeståndslagen skall medföra några principiella
förändringar.
Enligt 25 § FAL gäUer i fråga om försäkringsgivares regressrätt
vid skadeförsäkring, att återkravsrätt föreligger dels mot »den som uppsåtligen
eUer genom grov vårdslöshet framkallat försäkringsfallet», dels mot »den som
enUgt lag är skyldig att utgiva skadestånd evad han är tUl skadan vållande
eller icke». I rättspraxis har arbetsgivare som är skadeståndsskyldig enligt de
i rättstiUämpningen ntbUdade grundsatserna om principalansvar ansetts
regressansvarig enligt 25 § FAL endast under förutsättning att någon för vilken
arbetsgivaren svarar har våUat skadan uppsätiigen eUer grovt vårdslöst (NJA
1945 s. 322 och 325, 1946 s. 148). Vad som i detta hänseende gäUer när
skadeståndsansvaret grundas på reglerna om principalansvar i 8 § sjölagen eUer
2 eller 6 § järnvägsansvarighetslagen har inte varit föremål för
domstolsprövning. I förarbetena tiU 25 § FAL har dock som exempel på sådant
ansvar som det här gäller angetts bl. a. principalansvar enligt 8 § sjölagen
(NJA II 1927 s. 396).
Skadeståndskommittén har framhålUt, att frågan huruvida
regressrätt mot arbetsgivare enligt 25 § FAL förutsätter (uppsåt eUer) grov
vårdslöshet från skadevåUarens sida aktualiseras i högre grad än enligt nu
gällande rätt vid en sådan utvidgning av principalansvaret som kommittén
föreslår. Enligt kommitténs mening har i allmänhet de skäl som talar för
bortfall av regressrätten vid culpaansvar sitt berättigande också vid ett
utvidgat principalansvar. Principalen bör därför enligt kommittén inte stå
regressansvar enligt 25 § FAL, såvida inte arbetstagaren varit grovt våUande
eUer handlat uppsåtligen (i faU då uppsåtligt handlande över huvud taget ådrar
principalen skadeståndsansvar). Enligt kommittén kan det ifrågasättas, om inte
principalens regressansvar bör begränsas jrtterligare och gälla endast när han
personligen eller den högsta ledningen har handlat grovt vårdslöst eller
uppsåtligen. Kommittén anser emellertid att det stämmer bäst med nuvarande
lydelse av 25 § FAL att principalen efter utvidgning av principalansvaret blir
regressansvarig även när de lägst anställda har handlat grovt vårdslöst (eUer
uppsåtligen). Slutligen framhåller kommittén, att dess förslag inte sjrftar tUl
någon ändring i gäUande rätt i fråga om förutsättningama för regress enligt 25
§ FAL mot redare eller innehavare av järnväg som bär oinskränkt principalansvar
enligt de särskUda reglerna i sjölagen resp. j ämvägsansvarighetslagen.
Under remissbehandUngen har kommitténs uttalanden i denna
fråga i aUmänhet inte föranlett några kritiska kommentarer. I ett yttrande har
emeUertid satts i fråga, om lydelsen av den föreslagna bestämmelsen om
oinskränkt principalansvar tUlåter en sådan tillämpning av regressregeln i 25 §
FAL som kommittén har förordat. Ett par remissinstanser har ansett att
arbetsgivares regressansvar enUgt nämnda lagrum bör begränsas till
5.1.3.1.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 491
att gälla bara när arbetsgivaren själv eller den högsta
ledningen har handlat grovt vårdslöst eller uppsåtligen.
Som jag har sagt vid min behandling av frågan om de
allmänna riktlinjema för det skadeståndsrättsliga reformarbetet (avsnitt
1.5.3.) bör utvecklingen i fråga om försäkringsgivares regressrätt i allmänhet
gå i riktning mot att förluster som täcks av skadeförsäkring i princip bör
slutiigt bäras av försäkringen. Jag har i anslutning därtUl aviserat en förnyad
översyn av regressreglerna i 25 § FAL. I avvaktan på resultatet av denna översyn
bör de nuvarande reglerna lämnas orubbade men så långt möjUgt tUl-lämpas i
principiell överensstämmelse med de riktlinjer för en framtida reglering av
frågan som jag har angett i det föregående. De skadeståndsrättsliga reformer
som nu genomförs bör därför inte leda tUl en utvidgning av regressrätten i
vidare mån än detta är en nödvändig konsekvens av de nu gällande
regressbestämmelsernas och de nya skadeståndsreglernas utformning.
Vid
tUlämpning av 25 § FAL har arbetsgivares principalansvar för vållande av anstäUd
i hittUlsvarande rättspraxis inte ansetts som ett skadeståndsansvar oberoende
av eget vållande, och återkrav har sålunda inte medgetts enligt regeln om
regress mot »den som är skyldig att utge skadestånd evad han är tUl skadan
vållande eller icke» utan endast i fall då skadevåUaren handlat (uppsåtligen
eller) grovt vårdslöst. Denna rättstUlämpning sammanhänger uppenbarligen med
att principalansvaret ansetts vila på identifikationsgrundsatser. Den
rättspolitiska motiveringen för det om-skränkta principalansvar som nu föreslås
bli lagfäst bygger inte i första hand på identifikationsresonemang. Nu
förevarande bestämmelse grundas i stället främst på företags- och
samhällsekonomiska skäl av en art som har släktskap med de överväganden som
brukar ligga bakom specialregler om rent objektivt skadeståndsansvar. Från den
synpunkten kunde det sjmas ligga nära tUl hands att efter genomförandet av
skadeståndslagen anse principalansvaret enUgt den nya bestämmelsen som ett
sådant ansvar oberoende av eget vållande som enligt 25 § FAL grundar en
obetingad regressrätt för försältringsgivare.
En sådan rättstillämpning skulle emellertid inte bara
innebära en mer långtgående regressrätt än som gäller f.n. vid våUande av
personal tillhörande drifts- eller arbetsledningen och därmed en sådan
utvidgning av regressrätten som enligt vad jag nyss har sagt bör motverkas.
Den skuUe över huvud taget rimma illa med den alhnänna sjm på förhållandet
mellan skadestånd och försäkring som jag här har gett uttryck åt och som bör
prägla den framtida rättsutvecklingen. Sakligt sett föreligger enligt min
mening inte heller skäl att sträcka regressrätten vid ett sådant ansvar
grundat på våUande som det aUmänna principalansvaret utgör lika långt som vid
olika former av rent objektivt ansvar enligt speciallagstiftning, där det
skärpta
5.1.3.1.
492 Kungl Majtts proposition nr 5 år
1972
ansvaret regelmässigt huvudsakligen grundas på
riskfördelningssynpunkter. SkUlnaderna i det rättspolitiska motivläget när det
gäller å ena sidan det allmänna principalansvaret och å andra sidan
specialregler om objektivt ansvar framträder särskilt klart när det gäller
privatpersoner eller småföretagare som tUlfälligt eller i liten skala använder
anställd arbetskraft i en verksamhet som i och för sig inte kan betecknas som
farlig. Det skulle inte vara en rimlig ordning att tUlåta regressansvar mot en
sådan arbetsgivare så snart vållande över huvud taget ligger någon av hans
arbetstagare till last, samtidigt som regressansvar med anledning av hans eget
vållande kan åläggas honom endast vid uppsåtligt eller grovt vårdslöst
handlande. Det torde också rimma bäst med grunderna för 25 § FAL att anse
regeln om regress mot den som är skyldig att utge skadestånd vare sig han är
vållande till skadan eller inte vara tUlämplig endast när det är fråga om ett
skadeståndsansvar i viss verksamhet eller för vissa skadetyper, vilket är
skärpt ulöver vad som följer av allmänna regler om ansvar för vållande.
Regress mot en principalansvarig arbetsgivare bör sålunda
under alla förhållanden som hittills förutsätta att någon för vilken
arbetsgivaren svarar har handlat uppsåtligen eller grovt vårdslöst. Härmed är
emellertid inte sagt att regressrätt bör föreligga i samtliga hithörande fall,
dvs. oberoende av vilken ställning den skadevåUande arbetstagaren intar hos
arbetsgivaren. Skälen tUl att regress över huvud taget medges vid vissa grövre
former av våUande framgår visserligen inte klart av förarbetena tUl 25 § FAL
men det torde i första hand motiveras av preventionshänsyn i förening med något
slags allmänna rättvisesynpunkter. I vad mån sjmpunkter av denna art idag kan
anses bärande kan diskuteras, men den frågan får bli föremål för närmare
överväganden under det kommande utredningsarbetet. Tills vidare synes man
därför få godta det synsätt som ligger till grund för den nuvarande
regleringen.
Med en motivering för regressansvaret som utgår från
preventions- och rättvisesjmpunkter är det enligt min mening mest följdriktigt
att tiUåta regress bara när skadevåUaren på grund av sin ställning på ett
naturligt sätt låter sig identifieras med den ansvarige. Att på sätt som
skadeståndskommittén har förordat likställa även de lägst anställdas vållande
med vållande av arbetsgivaren själv låter sig emellertid inte väl förena med
ett sådant betraktelsesätt. Jag kan inte heller helt dela kommitténs
uppfattning att en sådan lösning är bäst förenlig med lydelsen av 25 § FAL. Det
naturliga synes mig i stället vara att medge regressrätt, förutom när
arbetsgivaren själv dvs. i fråga om juridiska personer någon
befattningshavare i organställning såsom verkställande dhektören eUer styrelsen
i ett aktiebolag har handlat uppsåtligen eller grovt vårdslöst, endast när
sådant våUande ligger någon till last vilken såsom tillhörande den högsta
ledningen kan sägas ha varit i arbetsgivarens ställe.
5.1.3.1
Kungl Majtts proposition nr 3 år 1972 493
Att närmare bestämma omfattningen av den krets av
befattningshavare som på detta sätt skall kunna ådra arbetsgivaren
regressansvar får överlämnas åt rättstUlämpningen. Att direktionsmedlemmar,
driftsledare, platschefer, högre avdelningschefer e. 1. hör hit synes
uppenbart, men det är däremot inte naturligt att med dem likställa vanliga
arbetsledare, förmän eller andra arbetstagare i ansvarsfull ställning men utan
självständiga befogenheter. Kretsen bör med andra ord inte vara lika
omfattande som den grupp av arbetstagare som enligt hittiUsvarande
rättstillämpning ansetts ådra sin arbetsgivare principalansvar. Eftersom det
här inte blir fråga om att göra en avvägning mellan den skadeståndsskyldiges
ekonomiska intressen och en skadelidandes reparationsintresse bör de
identifikationsgrundsatser som över huvud taget kan motivera ett regressansvar
tiUämpas med återhållsamhet.
Vad jag nu har sagt har avseende endast på fall då
arbetsgivarens skadeståndsansvar grundas på den nu förevarande bestämmelsen om
principalansvar. Det är däremot inte avsikten att den nya lagstiftningen skall
medföra några förändringar i fråga om regressrättens omfattning när
skade-ståndsskyldighelen grundas på sådana särskilda regler om principalansvar
i skadeståndsrättslig speciallagstiftning som 8 § sjölagen eUer 2 eUer 6 §
järnvägsansvarighetslagen. Som skadeståndskommittén har påpekat rör det sig här
om regler som dhekt anknjrter tiU arten av den särskUda verksamhet där skadan
har uppkommit och som ålägger den som driver verksamheten ett särpräglat
ansvar oberoende av hans egen culpa. I den mån gällande rätt erkänner ett mera
långtgående regressansvar vid principalansvar enligt dessa regler än det jag
nu har förordat bör detta gäUa också efter skadeståndslagens ikraftträdande.
25 § FAL är i princip tUlämplig också på principalansvar i
kontraktsförhållanden. Den torde då f. n. som huvudregel tUlämpas på samma
sätt som i utomobligatoriska förhållanden. Det stämmer bäst med min syn på paragrafens
innebörd att även i kontraktsförhåUanden kräva uppsåt eller grov vårdslöshet
hos den ansvarige arbetsgivaren själv eller någon arbetstagare som på ett
naturligt sätt låter sig identifieras med denne för att regressrätt enligt 25 §
FAL skall medges. Jag vill emellertid understryka att här liksom i andra
sammanhang en tiUämpning av avtalsrättsliga principer kan medföra att kretsen
av de arbetstagare som ådrar principalen regressansvar blir mera vidsträckt än
i utomobligatoriska förhållanden. Särsldlt torde detta bli aktuellt, när
centrala avtalsförpliktelser har åsidosatts genom vållande av en
avtalskontrahents arbetstagare. I sådana fall kan det te sig naturligt att
identifiera skadevåUaren med dennes arbetsgivare, fastän han inte intar någon
organställning eller ens innehar någon ledande befattnmg hos arbetsgivaren.
Några mer bestämda riktlinjer för rättstUlämpningen kan dock inte ges, eftersom
förhållandena i enskilda fall och vid olika kontraktstyper kan variera starkt.
5.1.3.1.
494 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972
Andra stycket
Bestämmelsen i första stycket av förevarande paragraf i
departementsförslaget är enligt sin lydelse tUlämplig också när person- eller
sakskada vållas i tjänsten av arbetstagare i allmän tjänst. Av skäl som jag har
utvecklat närmare vid min behandling av frågan om formerna för den nya
lagstiftningen (avsnitt 3.3.) bör emeUertid frågan om statens och kommunernas
ansvarighet för skada som vållas genom fel eller försummelse vid utövning av
offentlig myndighet i sin helhet och uttömmande regleras genom särskilda
bestämmelser i förevarande kapitel, således även när det är fråga om person-
eller sakskada som vållas av arbetstagare i statiig eller kommunal tjänst. Som
jag därvid också har anfört bör en erinran härom tas in i nu förevarande
paragraf.
I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i paragrafens
andra stycke att i fråga om skadeståndsansvar för staten eller kommun vid
mjmdighetsutövning gäller vad som nedan i kapitlet sägs.
Utöver vad jag har sagt i det foregående torde
bestämmelsen inte kräva någon särsldld kommentar.
5.1.3.2. 2 §
Denna paragraf innehåller en grundläggande bestämmelse om
skyldighet för staten eUer kommun att ersätta skada vållad genom fel eller försummelse
vid mjmdighetsutövning samt en föreskrift om paragrafens till-lämplighet på
vissa andra kommunala rättssubjekt än primärkommuner. Den motsvarar närmast 1 §
i 1958 års förslag.
Första stycket
Principalansvarsbestämmelsen i 3 kap. 1 §
departementsförslaget blir tilllämplig i fråga om statens och kommunernas
ansvarighet för person- eller sakskada som arbetstagare i aUmän tjänst vållar
genom fel eller försummelse i tjänsten i sådan offentlig verksamhet som inte
avser myndighetsutövming. Som jag har utvecklat i den aUmänna motiveringen
(avsnitt 2.3.6.3.) skaU emeUertid i den nya lagen också införas bestämmelser om
det allmännas ansvarighet för såväl person- eller sakskada som ren
förmögenhetsskada, vilken vållas genom fel eller försummelse vid utövning av
offentiig myndighet. En grundläggande ansvarighetsregel bör lagfästas, till
vUken de särbestämmelser om särskUda inskränkningar i det allmännas skadeståndsansvar
som jag förordar kan anknytas.
Av skäl som jag har redovisat i den allmänna motiveringen
skaU skadeståndsansvaret när det gäller skada genom utövning av offentlig
mjmdighet undantagslöst åvila staten eller kommun, således även i fall då den
verksamhet i vUken skadan uppkommer utövas av annat rättssubjekt. Någon sådan
bestämmelse om skadeståndsskyldighet för fristående offentligrättsliga
5.1.3.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 495
rättssubjekt, såsom högskola, akademi,
hushållningssällskap etc, som togs upp i 3 § i 1958 års förslag skall således
inte få någon inotsvarighet i departementsförslaget.
Att skadeståndsansvaret skall åvila antingen staten eller
en kommun innebär att det måste på något sätt ske en gränsdragning mellan de
fall då staten skall svara för skadan och de fall då ansvaret i stället skall
drabba en kommun. Det blir nödvändigt att ta ställning till hur denna
gränsdragning skall komma till uttryck i lagtexten. I det sammanhanget
uppkommer frågan, huruvida staten i något fall bör svara för skador som
uppstår i verksamhet som faktiskt utövas av kommunerna men på grund av verksamhetens
ändamål likväl bör anses utgöra ett led i den statliga myndighetsutövningen.
Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar utgick
i sitt förslag från en huvudregel om att skadeståndsansvaret skall åvUa det offentliga
rättssubjekt som driver den verksamhet i vilken skadan har orsakats. Från denna
regel skulle dock gälla vissa undantag. I 2 § i 1958 års förslag föreskrivs
sålunda, att staten skall svara för uppkommande skador i en rad närmare angivna
fall, där fråga är om verksamhet som det ålagts annat offentligt rättssubjekt,
företrädesvis kommun, att driva. Till större delen gällde detta
verksamhetsgrenar som numera helt eller delvis har övertagits av staten,
nämligen domstols, domares, åklagares, polisens och magistrats eller
kommunalborgmästares verksamhet samt utsöknings-, indrivnings-, uppbörds- och
mantalsskrivningsväsendet. Dessutom skulle enligt samma paragraf i förslaget
staten svara för skador uppkomna i samband med kyrkobokföring eller annan prästerlig
verksamhet inom svenska kyrkan.
Under remissbehandlingen har man på flera håll, framför
allt från en rad kommunala instanser, framfört förslag om att 2 §
kommittéförslaget skaU göras tillämplig på all specialreglerad kommunal
verksamhet, såsom bygg-nadsväsen, hälsovård, socialvård, skolväsen och
civUförsvar eller åtminstone på vissa sådana verksamhetsgrenar. Staten skulle
sålunda enligt dessa förslag svara för uppkommande skador i verksamhet av
denna typ, även när felet eller försummelsen har begåtts av en kommunal
funktionär. Man har till stöd för förslagen åberopat att verksamhet av detta
slag oftast drivs främst i statens intresse, att den är ingående
författningsreglerad och kontrollerad av statiiga mjmdigheter samt att
kommunerna i många fall har ringa möjlighet att påverka valet av
befattningshavare. Kommunerna bör enligt denna uppfattning kunna göras
ansvariga endast för skada genom beslut som kan överklagas genom
kommunalbesvär. Å andra sidan har statskontoret och statens sakrevision ansett
att 2 § i förslaget bör utgå och att alltså kommunerna själva bör svara för
alla skador som vållas i deras verksamhet.
För egen del anser jag det inte böra komma i fråga att när
det gäller verksamhet som drivs i kommunal regi lägga skadeståndsansvaret på
staten i så
5.1.3.2.
496 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
vidsträckt omfattning som de förstnämnda förslagen
förutsätter. Beträffande flertalet av de verksamhetsgrenar som de berörda
remissinstanserna har diskuterat gäller att det kommunala intresset är
påtagligt och att kommunerna har ett väsentligt infljiande på det sätt varpå
verksamheten bedrivs. Ett statligt ansvar för de kommunala myndigheternas
åtgärder skulle med all sannolikhet leda till en ökad statskontroll över dessa
myndigheter. Som länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit skulle
en sådan utveckling kunna få menliga verkningar för den kommunala
självstyrelsen. På längre sikt torde det vara i kommunernas eget intresse att
de också i skadeståndsrättsligt hänseende själva får svara för sina
funktionärers göranden och låtanden i tjänsten.
Vad jag nu har sagt utesluter inte att man i vissa
gränsfall, där det är fråga om en verksamhet som drivs i kommunal regi men
närmast avser statliga angelägenheter, lägger skadeståndsansvaret på staten.
Jag anser det emellertid inte lämpligt att de verksamhetsgrenar som det här kan
bli fråga om specificeras i lagtexten. Alldeles bortsett från att det skulle
stöta på stora laglekniska svårigheter att åstadkomma en uppräkning som på en
gång fyller krav på fuUständighet och precision, riskerar man både att ändrade
förutsättningar skulle göra det nödvändigt att tid efter annan justera lagen
och att en bestämmelse i ämnet läggs till grund för sakligt oberättigade
motsatsslut. Man måste räkna med att det framdeles kan ske organisatoriska och
andra förändringar i den offentliga verksamheten som rubbar betingelserna för
regleringen och bör föranleda en omfördelning av skadeståndsansvaret i
förhållande tUl vad som ter sig riktigt under de omständigheter som råder just
f. n. Under dessa förhållanden vill jag förorda att frågan huruvida
ansvarigheten skaU åvila staten eller en kommun i lagtexten görs beroende av
ett mer allmänt hållet kriterium, som ger domstolarna möjlighet att anpassa
rättstUlämpningen tUl skiftande organisatoriska förhållanden men samtidigt ta
hänsyn tUl de ändamålssynpunkter som ligger bakom den nu aktuella
skadeståndsregeln.
Mot bakgrund av dessa sjmpunkter föreslår jag att
bestämmelsen utformas som en regel om att staten eller kommun skall ersätta
skada uppkommen i »verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen
svarar». Jag skall i det följande återkomma till frågan om ansvarssubjektet i
några praktiskt betydelsefulla situationer där tveksamhet om bestämmelsens
innebörd i detta hänseende kan uppkomma.
Enligt 1 § i 1958 års förslag skulle ersättningsskyldighet
inträda för skada som »vållas genom fel eller försummelse». Härmed åsyftas
enligt motiven att skadeståndsansvar skall förutsätta culpa men att ansvar
skall kunna åläggas också vid anonyma eller kumulerade fel (innebörden av dessa
uttryck har jag behandlat i avsnitt 2.3.6.3,), Mot kommittéförslagets formulering
har riktats vissa anmärkningar under remissbehandlingen. En remissinstans
förordar att skadeståndsskyldighet skall inträda bara när felet el-
5.1.3.2.
Kungl.
Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 497
ler
försummelsen kan medföra straff för ämbetsbrott för den som har orsakat eller
medverkat till skadan. I andra yttranden har uttalats önskemål om att ansvarets
förutsättningar klargörs bättre i lagtexten eller åtminstone genom
motivuttalanden. Besvärssakkunniga har satt i fråga om inte uttrycken »uppsåt»
och »oaktsamhet» bör användas istället för »fel eller försummelse». Enligt en
remissinstans slutligen bör i lagtexten närmare anges för vilka myndigheter och
funktionärer det allmänna skall svara,
I
överensstämmelse med den ståndpunkt som jag har intagit i fråga om det allmänna
principalansvaret anser jag för egen del, att ansvar skall kunna åläggas
staten eller en kommun inte bara på grund av anonjrma eller kumulerade fel
utan också i fall då skadevållaren kan åberopa sådana subjektiva ursäkter för
sitt objektivt culpösa handlingssätt som fritar honom från personligt
skadeståndsansvar. Även om man kan konstatera att det har brustit i en
myndighets handläggning av ett visst ärende lär det många gånger vara omöjligt
att konstatera subjektiv culpa hos en bestämd befattningshavare. Det allmänna
bör det oaktat kunna åläggas att utge ersättning för skadan. Med denna
utgångspunkt är det tydligt att det inte bör komma i fråga att begränsa
ansvarigheten till fall då någon befattningshavare kan ådömas ansvar för
ämbetsbrott en reglering som f. ö. är olämplig också med tanke på en
eventuell avkriminalisering av tjänstefelen. Inte heller kan jag biträda
förslaget att skadeståndsansvar skall inträda bara när skada har vållats
»uppsåtligen» eller av »oaktsamhet». Man får enligt min mening i stället
använda ett neutralt uttryckssätt som tillåter en objektiv bedömning av det
förfarande som har orsakat skadan. Jag anser i likhet med kommittén och i
överensstämmelse med vad jag har föreslagit i fråga om bestämmelsen i 3 kap. 1
§ om principalansvar, att förutsättningen att culparegelns handlingsnormer
objektivt sett åsidosatts bör komma till uttryck i lagtexten genom att där
talas om skada som »vållas genom fel eller försummelse».
Det
är redan av lagtekniska skäl uteslutet att man i lagtexten skulle genom en
uppräkning ange de kategorier av myndigheter, offentliga funktionärer eller
andra rättssubjekt för vilkas göranden och låtanden det allmänna skall svara.
Den behövliga avgränsningen av tillämpningsområdet i det hänseendet kommer att
ske genom kravet att skadan skall ha vållats vid myndighetsutövning.
Ett
par remissinstanser har tagit upp frågan om det allmännas ansvar för felaktiga
taxeringsbeslut. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.3.6.3.) bör rätten till skadestånd med anledning av felaktiga administrativa
beslut och åtgärder omfatta också administrativa beslut o, d, i skatteärenden
eller ärenden om »kronans varjehanda ingälder» e, d. Den omständigheten att
ordförande och andra ledamöter i taxeringsnämnd enligt 113 § regeringsformen
åtnjuter ansvarsfrihet för taxeringsbeslut skall således inte hindra att fel
eller försummelse från deras sida ådrar staten
5.1.3.2.
32Bihang
till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
498 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
skadeståndsskyldighet. Någon uttrycklig föreskrift härom
torde som jag tidigare bar nämnt inte vara behövlig.
I 1 § i 1958 års förslag talas utan närmare precisering om
»skada» (som vållas i offentlig verksamhet). För att tydligare markera att
förevarande paragraf till skillnad från bestämmelsen i 3 kap. 1 §
departementsförslaget om principalansvar omfattar såväl person- och sakskada
som ren förmögenhetsskada anser jag att alla dessa skadetyper bör uttryckligen
anges i lagtexten.
1 enlighet med vad jag nu har anfört föreskrivs i första
stycket av förevarande paragraf, att staten eller kommun skall ersätta
personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller
försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller
kommunen svarar.
En grundläggande förutsättning för ansvar enligt denna bestämmelse
är att skadan skall ha vållats vid myndighetsutövning. Vad som avses därmed har
jag kort antytt i den allmänna motiveringen. Med hänsyn till den centrala
betydelse begreppet myndighetsutövning har för bestämmelsens tillämpning vill
jag här gå något närmare in på dess innebörd. Det bör framhållas att begreppet
inte bara får betydelse när det gäller frågan, om en skadelidande över huvud
taget har rätt till ersättning för ren förmögenhetsskada enligt nu förevarande
bestämmelse i fall då rätt till sådan ersättning inte föreligger enligt lagens
bestämmelser i övrigt eller enligt andra skadeståndsregler, utan också blh
avgörande för tiUämpningen av vissa andra regler i kapitlet, nämligen
»standardregeln» i 3 §, »passivitetsregeln» i 4 §, den särskilda bestämmelsen i
5 § om inskränkningar i ansvarigheten för ren förmögenhetsskada, bestämmelsen
om talerätt i 7 .§ och forumregeln i 9 ,§.
Ett av de utmärkande dragen för myndighetsutövningen är
som nämnt att det är fråga om beslut eller åtgärder som har rättsverkningar för
den enskilde, vilka ytterst inträder i kraft av samhällets makt över medborgarna.
Men det behöver inte vara fråga om beslut eller åtgärder som har formen av
maktspråk riktade mot den enskilde. Myndighetsutövming kan föreligga också när
rättsverkningar inträder till den enskildes förmån. Karakteristiskt är
emellertid att den enskilde medborgaren på visst sätt befinner sig i ett
tvångsläge. Är det fråga om ett beslut eller en åtgärd, som förpliktar honom
att fullgöra eller underlåta något eller att tåla ett ingrepp i hans
intressesfär, måste han rätta sig efter beslutet, då han annars riskerar att
tvångsmedel av något slag används mot honom. Denna effekt av myndighetsutövningen
beror inte på att den enskUde genom avtal med det allmänna har åtagit sig att
göra eller underlåta något utan inträder direkt på grund av lag eller
författning av offentiigrättslig natur. När det återigen gäller ett beslut som
gynnar den enskilde, t. ex. avser en ekonomisk för-
5.1.3.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 499
mån eller ett tillstånd av något slag, kommer
tvångssituationen tUl uttryck i den monopolställning som det allmänna intar och
som innebär att den enskilde för att komma i åtnjutande av rättigheten är
tvungen att vända sig till samhällsorganen och är helt beroende av att dessa på
ett riktigt sätt tillämpar de offentligrättsliga författningsbestämmelser som
gäller på det aktuella området. Det rör sig med andra ord också här ytterst om
en maktutövning från det allmännas sida.
Det är
ett säreget inslag i den del av den offentliga verksamheten som avser
myndighetsutövning att den enskilde på detta sätt intar en beroendeställning i
förhållande till det allmänna och dess företrädare, t. ex. vid beslut av
domstolar och förvaltningsmyndigheter liksom vid konkreta åtgärder av t. ex,
polisen eller andra exekutiva organ. Det är bl. a. denna beroendeställning som
motiverar att den enskilde enligt förslaget får en fördelaktig ställning i
skadeståndsrättsligt hänseende, när fel begås i verksamheten, genom att han får
ekonomisk kompensation för skador som han i andra sammanhang skulle få
vidkännas själv framför allt då ren förmögenhetsskada.
Bestämmelsen
får praktisk betydelse främst när det gäller skador som vållas genom sådana
myndighetsbeslut i statlig eller kommunal verksamhet som grundar förpliktelser
eller rättigheter för enskUda eller offentliga rättssubjekt. Som typfaU kan
nämnas beslut av dömande, polisiära och exekutiva instanser samt av åklagare
och länsstyrelser, men hit hör också en mängd andra beslut inom den
administrativa verksamheten. Exempel ger inom den offentliga sjukvården
tvångsintagning på mentalsjukhus, inom militärväsendet beslut om inkallelser
och uppskov, inom skolväsendet antagning av elever eller beslut i övrigt rörande
elevernas förhållanden som medför rättsverkningar för dem, inbegripet
disciplinära åtgärder, tillämpning av ordningsföreskrifter o. d., inom området
för väg-och gatuhållning beslut om avstängning av väg eller gata för viss
trafik, på sjöfartens område beslut om föreskrift som meddelas med stöd av
sjötrafikförordningen eller sjötrafikkungörelsen. Beslut som utgör ett led i
obUgatorisk offentlig kontrollverksamhet beträffande t. ex. byggnader, hissar.
Vattendrag, bilar, fartyg, livsmedel, läkemedel etc. utgör myndighetsutövning.
Detta gäller vidare utfärdandet av legitimationshandlingar e. d., exempelvis
pass, och sådana registreringar som en myndighet författningsenUgt har att
utföra. En del formlösa beslut av typen polismans tillsägelser till trafikanterna
hör också hit. Med polisverksamheten får i detta avseende jämställas sådan
ordningshållning av liknande slag som förekommer t. ex. i hamnar och på
flygplatser av personal vilken är utrustad med polisbefogenheter.
Att det skall vara fråga om beslut eller åtgärder med
omedelbara rättsverkningar för enskilda eller andra rättssubjekt innebär att
råd och upplysningar till allmänheten, liksom annan service som samhället
erbjuder medborgama att anlita om de så önskar, i princip inte är att hän-
5.1.3.2.
500 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
föra tiU myndighetsutövning i förslagets mening, I vissa
fall kan man emellertid tänka sig en skadeståndsskyldighet grundad på en
direkt eller analogisk tillämpning av kontraktsrättsliga regler, t, ex. när
det gäller felaktig rådgivning av en befattningshavare vid en
rättshjälpsanstalt, och ansvar kan då inträda också för ren förmögenhetsskada.
Fel eller försummelse vid myndighetsutövning kan föreligga
också när en myndighet eller befattningshavare i strid med givna föreskrifter
har underlåtit att meddela ett beslut eller vidtaga en åtgärd av det slag som
jag har angett i det föregående. Hit hör sålunda oförsvarligt dröjsmål att ta
upp ärenden till behandling, förseningar vid deras handläggning, försummelse
att utföra författningsenlig inspektion eller annan kontroll, t. ex. från en
överförmyndares sida, samt underlåtenhet att ingripa mot missförhållanden vid
företagen kontroll.
Att ett avtalsförhållande föreligger mellan staten eller
en kommun samt den skadelidande utesluter i och för sig inte en tillämpning av
förevarande bestämmelse. Är det fråga om en »maktutövning» som sker uteslutande
i kraft av avtalsvillkor eller avtalsrättsliga regler, föreligger emellertid
inte myndighetsutövning i paragrafens mening, och frågan om skadeståndsansvaret
blir då att bedöma enligt de skadeståndsregler som gäller för kontraktstypen i
fråga.
Gränsdragningen kan få betydelse bl. a. när det gäller
förhållandet mellan staten eller kommunerna och deras anställda. När staten
eller en kommun i egenskap av arbetsgivare fattar beslut rörande en tjänsteman
i en fråga, varom avtal kan träffas enligt 3 § 1965 års statstjänstemannalag,
resp. 2 § 1965 års kommunaltjänstemannalag, är det inte fråga om myndighetsutövning
i lagens mening. Har fel eller försummelse begåtts vid beslutet, kan den
skadelidande tjänstemannen visserligen tänkas bli berättigad till skadestånd,
men det får anses grundat på kontraktsrättsliga regler, och hans
'ersättningsrält blir inte underkastad de särskilda begränsningar som föreskrivs
i förevarande kapitel i fråga om skadestånd vid myndighetsutövning, t. ex.
standardregeln eller passivitetsregeln. Annorlunda torde man emellertid få
bedöma vissa beslut rörande förhållanden som inte kan regleras genom avtal
enligt de nämnda lagrummen. Det kan nämligen här vara fråga om befogenheter för
staten eller kommunen som vilar på samhäUets makt över medborgama och inte på
anställningsförhållandet. Exempel erbjuder beslut om disciplinstraff och om
uppsägning, avstängning eller förflyttning av tjänsteman. Det är tydligt att
myndighetsutövning måste anses föreUgga i sådana fall. Detta förhållande har
emellertid varken före 1965 års lagstiftning om de offentliga tjäristemännen
eller därefter ansetts utesluta att man anlägger étt kontraktsrättsligt
betraktelsesätt t. ex. när en tjänsteman har uppsagts utan fog. Han kan då föra
skadeståndstalan vid domstol under åberopande av anställningsförhållandet.
Lagen avser inte att inskränka de befogenheter han för närvarande har i detta
avseende. Liksom i andra sammanhang skall alltså den skadelidande, enligt den
allmänna princip som
5.1.3.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 501
framgår av 1 kap. 1 §, vid sidan av lagens bestämmelser
kunna åberopa regler om skadestånd i avtalsförhållanden till stöd för sitt
ersättningskrav.
På liknande sätl får man bedöma situationen vid andra
avtalsförhållanden. Om en kommun ingår ett abonnemangsavtal om leverans av
elektrisk ström eller sluter ett entreprenadavtal och skada vållas genom att
kommunen inte uppfyller sina skyldigheter enligt avtalet föreligger i regel
inte mjmdighetsutövning, även om skadan uppkommit som följd av myndighetens
beslut, Också när det gäller förhållandet mellan det allmänna och elever vid
olika gymnasieskolor och andra läroanstalter inom det frivilliga
undervisningsväsendet får man anlägga ett motsvarande betraktelsesätt. Ett
beslut rörande elevens förhållanden kan visserligen ibland anses vila på
offentligrättsliga maktbefogenheter t, ex. när det gäller disciplinära
åtgärder och det är då fråga om myndighetsutövning i paragrafens mening. Men
detta hindrar inte att den skadelidande vid sidan härav kan tänkas ha en längre
gående ersättningsrätt enligt kontraktsrättsliga regler, eller tvärtom att
sådana regler medför mera långtgående inskränkningar i hans ersättningsrätt än
som följer av skadeståndslagen.
Förevarande bestämmelse kan bli tillämplig vid felaktigt
förfarande från det allmännas sida i samband med ingående av avtal, t. ex. vid
offentlig upphandling e, d. Här är det ofta fråga om en tillämpning av sådana
offentligrättsliga regler som har avseende på medborgarens rättsskydd vid
samhällsorganens myndighetsutövning. Motsvarande gäller när det allmänna genom
missbruk av offentligrättsliga befogenheter tvingar eller förmår någon att
ingå ett oförmånligt avtal.
Ett beslut eller en åtgärd kan ibland avse
myndighetsutövning i förhållande till endast en avgränsad krets av personer.
Den nu förevarande bestämmelsen blh sålunda t. ex. i princip tillämplig i det
allmännas förhållande till sådana personer som på grund av samhällets
tvångsmakt är verksamma för det allmännas räkning, t. ex. värnpliktiga och
tjänstepliktiga, liksom också i relationerna tUl interner på anstalter och
skolpliktiga elever samt patienter som tvångsintagits på sjukhus. Saken får
praktisk betydelse främst på det sättet att de som tillhör dessa kategorier
blir berättigade till ersättning för ren förmögenhetsskada, när de lider
ekonomiska förluster tUl följd av att fel eller försummelse begås vid den makt-
eller myndighetsutövning som sker mot dem. Som exempel kan nämnas att en
värnpliktig felaktigt vägras familje- eller hyresbidrag eller att ett militärt
aiteststraff åläggs utan laga grund. Typisk myndighetsutövning föreligger också
när disciplinära åtgärder företas med stöd av 68 § lagen den 6 maj 1964 (nr
541) om behandling i fångvårdsanstalt eller när en patient på ett mentalsjukhus
vägras permission eller utskrivning. Vid person- eller sakskada däremot blir
det i hithörande fall i allmänhet av mindre vikt att kunna avgöra om
myndighetsutövning föreligger eller inte, eftersom skadeståndsansvar ofta ändå
skulle inträda på grund av en direkt eller analogisk tillämpning av
principalansvarsbestämmelserna. Är det fråga
5.1.3.2.
502 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
ora mjmdighetsutövning blir visserUgen de särskilda regler
i förevarande kapitel som inskränker ansvarigheten i princip tillämpliga.
Likheten med vanliga arbetsförhållanden utanför myndighetsutövningens område
gör emellertid att dessa regler knappast får någon betydelse i fall av denna
art. Standardregeln bör som jag tidigare har antytt i regel inte föranleda att
man i dessa situationer gör någon avvikelse från vad som följer av en
till-lämpning av de vanliga culpanormerna, och med den utformning som passivitetsregeln
får enligt mitt förslag blir det knappast något utrymme för en tillämpning av
denna regel, när person- eller sakskada har tillfogats genom direkta
ingripanden mot en person eller hans egendom.
Under paragrafens tillämpningsområde faller inte
uteslutande sådana beslut eller åtgärder som har omedelbara rättsverkningar
för den enskilde ocb sålunda i sig själva innefattar mjmdighetsutövning, I
lagtexten talas om skada som vållas genom fel eller försummelse »vid» inte »genom»
myndighetsutövming. Detta innebär att bestämmelsen omfattar åtskilliga beslut
eller åtgärder som ingår endast som led i myndighetsutövningen men som är
reglerade av offentligrättsliga föreskrifter och indirekt kan få rättsUga
konsekvenser för den enskilde, liksom också vissa andra handlingar som står i
ett mycket nära tidsmässigt och funktionellt samband med myndighetsutövningen.
Hit hör till en början de enskilda momenten i den
verksamhet som leder fram till det beslut eller den åtgärd som innefattar
själva myndighetsutövningen, främst olika handläggningsåtgärder. Fel som begås
på det förberedande stadiet av t.ex. ett förvaltningsärende leder inte sällan
till att enskUd lider skada även i fall då någon anmärkning inte kan riktas mot
den som träffat det slutliga avgörandet eller vidtagit den åtgärd som innefattar
den egentliga myndighetsutövningen. Bl. a. vid oriktiga beslut av kollegialt
arbetande församlingar och nämnder torde ofta fel eller försummelse kunna
konstateras bara på förberedelsestadiet, däremot inte hos de ledamöter som
fattar besluten. Om ett beslut, som i och för sig innebär myndighetsutövning,
får ett felaktigt innehåll genom någon försummelse vid ärendets föredragning
eller på grund av att ett yttrande i ärendet av annan myndighet eller av en
funktionär vid denna till följd av någon oaktsamhet har blivit oriktigt eller
vilseledande, kan sålunda paragrafen bli tiUämplig. Men en förutsättning är
givetvis att det på vanligt sätt föreligger adekvat kausalitet mellan
försummelsen och den skada som vållats genom beslutet. På samma sätt skall
bestämmelsen tillämpas när andra felaktiga handläggningsåtgärder, såsom
delgivning, förelägganden, kallelser och underättelser ställda till part eller
annan, har orsakat skada. Detsamma gäller i fråga om skada vållad genom fel
vid protokollföring, registrering eller expediering av beslut. Om en myndighet
lämnar upplysning angående myndighetsutövning inom det egna verksamhetsområdet
får själva upplysningen regelmässigt anses som ett sådant led i myndighetsutövningen
eller åtminstone ha ett så intimt samband med denna, att skadeståndsansvar bör
kunna åläggas med
5.1.3.2.
Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 503
slöd av förevarande bestämmelse, om skada vållas till
följd av att upplysningen är felaktig. I varje fall gäller detta när
upplysningen avser innehållet i ett beslut och lämnas i författningsenlig
ordning, t. ex. i gravations- eller taxeringsbevis, i underrättelse om
avvikelse från självdeklaration osv. Detsamma gäller när en beslutande instans
meddelar en felaktig fuUföljdshänvisning.
Uraktlåter en myndighet att ge den enskilde sådan
vägledning eller annan service som den författningsenligt är skyldig att ge,
exempelvis i fråga om åtgärder för att avhjälpa smärre brister i ansökningshandlingar
e. d., kan paragrafen också tänkas bli tillämplig, I detta sammanhang kan
erinras om de skyldigheter att tillhandagå allmänheten som föreskrivs i det s.
k, servicecirkuläret av år 1946 (SFS 1946: 680; jfr 8 § förslaget tiU
förvaltningslag; prop. 1971:30). Den s.k. standardregeln i 3 kap. 3 §
departementsförslaget medför dock att endast mera allvarliga försummelser av
detta slag kommer att medföra ansvar för det allmänna i fall av den art som jag
nu har berört.
Under bestämmelsen faller vidare vissa faktiska handlingar
som står i ett omedelbart och naturligt samband med handläggning av ärenden
som avser mjmdighetsutövning eller med verkställighet av beslut av denna
karaktär. Hit hör bl. a. handlingar som utgör ett direkt led i ett
tvångsingripande från det allmännas sida. Om en offentlig funktionär i kraft av
sin maktställning tar hand om eller företar angrepp på egendom eller använder
vald för att beröva någon friheten, som t. ex. när en brandman hugger en
brandgata eller polisen griper en person, får själva ingripandet eller
omhändertagandet anses som myndighetsutövning. Detsamma får anses gälla
försummelse vid vård av egendom som tvångsvis omhändertagits av det allmänna.
Om skada vållas på en myndighets material med påföljd att
en part eller annan lider ekonomisk förlust t. ex. om ett skriftligt bevis
eller annan handling förstörs eller förkommer eller om en fonetisk upptagning
av ett vittnesförhör spolieras genom en befattningshavares slarv får
skadevål-landet anses ha så nära samband med den myndighetsutövning som den
beslutande verksamheten vid myndigheten avser, att bestämmelsen bör
till-lämpas. Får en part i en process eller ett förvaltningsärende kännas vid
särskilda kostnader med anledning av det begångna felet, har ban alltså i princip
rätt till ersättning av det allmänna. Detsamma gäller när t. ex. en utmätningsman
på grund av en förväxling sätter märke på annan egendom än den som avses med
ett utmätnings- eller kvarstadsbeslut. Även brott mot lagstadgad tystnadsplikt
kan bedömas som ett fel vid myndighetsutövning, om förseelsen har samband med
handläggningen av det ärende som tystnadsplikten avser.
Också vissa handlingar som har ett än mer uttunnat
funktionellt samband med myndighetsutövningen kan falla under förevarande bestämmelser.
Om en besiktningsman vid AB Svensk bilprovning genom oaktsamhet
5.1.3.2.
504 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
under pågående inspektion skadar ett fordon (jfr NJA 1962
s, 674) bör sålunda bestämmelsen bli tillämplig, och motsvarande gäller om en
advokat i egenskap av notarius publicus ärekränker en rättssökande, för att nu
ta ett par exempel från några vitt skilda områden.
I paragrafen uppställs inte något krav på att den som har
vållat skadan därvid skall ha handlat »i tjänsten». Vid bedömande av om en
skada har orsakats vid myndighetsutövning måste emellertid göras en bedömning
som i mycket påminner om och ibland sammanfaller med den som skall ske enligt
3 kap, 1 § departementsförslaget i frågan huruvida en arbetstagare har handlat
»i tjänsten». Delvis gör sig dock olika synpunkter gällande. Vid
principalansvar blir det i högre grad fråga om att avgöra vad som från principalens
sjmpunkt rimligen har kunnat förutses i verksamheten. Skadegörande handlingar
som framstår som alltför särpräglade och oberäkneliga faller utanför
principalansvaret. Vid tillämpning av nu förevarande bestämmelse kan det många
gånger vara motiverat att i stället i första hand fråga sig, om den
skadelidande får anses ha haft fog för antagande att skadevållaren handlat
inom ramen för sina befogenheter, när han har företagit en handling som utåt
framstår som utövning av offentlig myndighet. Den enskilde, som har tagit
kontakt med en statlig eller kommunal funktionär i en angelägenhet där han är
beroende av ett offentligrättsligt beslut eller annan liknande åtgärd, skall
inte behöva räkna med eller bli lidande på att funktionären utnjitjar sin
möjlighet till maktutövning på ett lagstridigt sätt. Om en myndighets eller
tjänstemans åtgärd formellt framstår som ett utslag av myndighetsutövning bör
en skadeståndstalan inte ogillas enbart på den grund att tjänstemannen bar
överskridit sin befogenhet eller sin behörighet. Inte ens när t. ex ett
meddelat beslut på sådan grund visar sig vara en nullitet, bör det allmänna kunna
åberopa den omständigheten till befrielse från skadeståndsansvar.
En annan sak är, som också kommittén har framhållit, att
den enskilde inom vissa gränser bör vara skyldig att förvissa sig om vad som
gäller i fråga om funktionsfördelningen i den offentliga verksamheten, för att
han skall få förlita sig på en viss åtgärd, t. ex. en upplysning. Detta gäller
i synnerhet när denna fördelning har offentliggjorts på ett ändamålsenligt
sätt. En underlåtenhet från den enskildes sida att ta reda på vad som gäller i
detta hänseende kan medföra att han anses ha medverkat till sin skada genom
eget vållande och att skadeståndet på denna grund jämkas eller helt bortfaller.
I överensstämmelse med dessa synpunkter anser jag, att det
allmänna bör svara enligt förevarande bestämmelse för t.ex, skada till följd av
att en tjänsteman utan att ha behörighet härtiU har tagit egendom i beslag
eller i övrrigt har ingripit i den enskildes rättssfär, om han nämligen från
den enskildes sjmpunkt har tett sig som en behörig företrädare för det
allmänna. Ifall pengar som skaU betalas in tiU en mjmdighet överlämnas till en
kontorist vid denna, bör det allmänna inte heller kunna frita sig från ansvar
5.1.3.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 505
för kontoristens handlingar i tjänsten genom att åberopa,
att han inte har haft något att skaffa med denna del av myndighetens
verksamhet. I ett sådant fall kan det dock ofta bli fråga om en analogisk
tillämpning av de kontraktsrättsliga reglerna om depositaries ansvar och frågan
om myndighetsutövning föreligger eller ej får då inte någon självständig
betydelse.
En tillämpning av bestämmelsen är motiverad också i vissa
andra situationer, när en funktionär utnjitjar sin möjlighet till maktutövning
på ett sätt som faller helt utom ramen för hans befogenheter, under
förutsättning att det föreligger ett nära samband mellan hans ställning som
företrädare för det allmänna och den skadevållande handlingen. Att en polisman
under sin fritid misshandlar en ovän kan visserligen inte föranleda skadeståndsansvar
för staten enligt förevarande bestämmelse på den grund att polismannen i sin
tjänst är anförtrodd myndighetsutövning. Men om han på sin fritid med stöd av
sin legitimation omhändertar en person för att trakassera denne eller tränger
sig in i en privatbostad för att verkställa »husrannsakan» och ta egendom i
»beslag» för enskild persons räkning, är en motsatt bedömning naturlig. Det är
rimligt att den enskilde får gottgörelse av det allmänna i sådana fall, även om
funktionärens handlingssätt för en person med närmare insikt i gällande
rättsregler skulle ha framstått som klart obehörigt.
I begreppet myndighetsutövning ligger som jag redan har
sagt att det skall vara fråga om beslut eller åtgärder med omedelbar rättslig
verkan för andra rättssubjekt. Från en myndighets sida kan emellertid förekomma
en mängd beslut och åtgärder som inte direkt i kraft av offentligrättsliga regler
påverkar den enskildes rättsställning. Felaktiga interna beslut eller
instruktioner rörande myndighetens verksamhet, inbegripet konkreta dhektiv
till underordnade befattningshavare kan visserligen medföra skada för enskUda,
när besluten eller direktiven efterföljs. Men sådana interna beslut eller
åtgärder har i och för sig inte några rättsföljder för andra än funktionärerna
inom myndigheten, och de kan därför inte anses innefatta mjmdighetsutövning i
förslagets mening i förhållande tUl utomstående. I överensstämmelse härmed kan
en felaktig order av ett befäl i den militära verksamheten normalt inte heller
anses innefatta myndighetsutövning gentemot tredje man situationen är från
dennes synpunkt likartad med den som föreligger, när order ges av
arbetsledningen i ett vanligt industriföretag. Att det här kan vara fråga om
myndighetsutövning i förhållande tUl en underlydande eller annan till vilken
en intern befallning riktas är en sak för sig och bör inte föranleda att
skadeståndsansvaret mot tredje man skall följa de regler som gäller för
myndighetsutövning. Det avgörande måste i varje enskilt fall vara, huruvida
det handlande som har medfört en skada från den skadelidandes synpunkt företer
sådana specifikt offentligrättsliga drag som jag har angett i det föregående.
Ale bestämmelsens tillämpningsområde avgränsas till att
omfatta skador som uppkommer vid myndighetsutövming innebär, att det inte får
någon
5.1.3.2.
506 Kungl Majtts proposition nr 5 år
1972
självständig betydelse, vilket rättssubjekt som har fattat
beslutet eller vidtagit åtgärden i fråga. Det är å ena sidan inte givet att
bestämmelsen skall tillämpas så snart ett skadefall inträffar till följd av fel
eller försummelse av en statlig eller kommunal mjmdighet eller
befattningshavare. En beslutande kommunal församling t. ex. kan meddela beslut
som lika väl kan fattas av ett enskilt organ av liknande typ, t. ex. bestämma
att ett bygge skall sättas igång, och i ett sådant fall blir det inte fräga om
en tillämpning av bestämmelsen. Men en sådan församUng kan också utöva
offentlig myndighet, som när en stadsplan antas eller det kommunala vetot
beträffande rusdrycksutskänkning används eller avgifter beslutas för nyttjande
av allmän plats. Å andra sidan är det inte någon förutsättning för att man
skall kunna tala om myndighetsutövning, att beslutet har fattats eller åtgärden
har vidtagits av ett statligt eller kommunalt organ eller över huvud taget av
någon som kan sägas ingå i det allmännas organisation. Mjmdighetsutövning kan
ha anförtrotts andra offentliga eller enskilda rättssubjekt än staten eller
kommun. Även för skada som vållas i deras verksamhet för det allmännas räkning
skall staten eller kommunen svara.
Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar
diskuterade ingående frågan vilka rättssubjekt som skall anses ingå i det
allmännas organisation och sålunda ådra det allmänna skadeståndsansvar, och
problemet uppmärksammades i flera remissjrttranden. Med den anknytning till begreppet
myndighetsutövning som departementsförslaget bygger på får emellertid en sådan
diskussion med utgångspunkt i organisatoriska kriterier inte något intresse när
det gäller att avgränsa tillämpningsområdet för bestämmelsen. Spörsmålet i vad
mån ett ansvar ifrågakommer för skada vållad av sådana rättssubjekt som avses
här får i stället bedömas utifrån de sjrn-punkter som jag har angett tidigare.
Det avgörande blir sålunda huruvida det beslut eUer den åtgärd det är fråga om
skulle ha utgjort ett naturligt led i en motsvarande, av staten eller en kommun
bedriven verksamhet, och huruvida det i så fall skulle ha varit fråga om
myndighetsutövning. Ansvar bör med andra ord inträda, när det kan anses vara
fråga om en delegation från statens eller en kommuns sida av myndighetsutövning
till funktionärer ulan-för den statliga eller kommunala organisationen. Som
exempel kan nämnas de dömande funktioner som ombesörjes av en dispaschör här
är det fråga om en verksamhet som lika väl skuUe kunna utövas av
befattningshavare inom den statliga domstolsorganisationen och staten bör
följaktligen svara för fel eller försummelse av dispaschör i sådan verksamhet.
Särskilt när det gäller uppgifter som fullgörs av
rättssubjekt som står helt utanför det allmännas organisation kan tvekan
uppkomma hur avgränsningen av tillämpningsområdet bör ske. Ett exempel utgör
de fall då enskilda personer i viss egenskap kan meddela beslut med rättslig
verkan för andra men trots detta framstår mera som uppdragstagare hos enskilda
än som offentliga funktionärer. Har vederbörande utsetts utan myndighets
5.1.3.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 507
medverkan, såsom i aUmänhet är fallet beträffande skiljeman,
bör det allmänna inte svara för hans fel eller försummelser, övervägande skäl
talar för en motsvarande bedömning också i fråga om skiljeman som utses av
överexekutor. Detsamma gäller i fråga om skiftesman, konkursförvaltare och
vissa andra med liknande funktioner. Att en viss prövning sker av vederbörandes
kvalifikationer kan inte i och för sig anses innebära att det har skett en
delegering av myndighetsutövning. Annorlunda torde man få bedöma exempelvis
fall då personundersökare eller övervakare enligt brottsbalken har vållat
skada under fullgörande av sitt uppdrag. Här är det fråga om uppgifter som
naturligen kan synas ankomma på befattningshavare vid domstol eller annan
myndighet och som har mycket nära anknytning till domstolsverksamheten. I dessa
fall bör därför det allmänna svara för skador, som sådana personer vållar
genom att brista i fullgörandet av de uppgifter som samhället har anförtrott
dem.
Andra svårbedömda situationer avser fall då skada har
vållats i den verksamhet som bedrivs av allmänna försäkringskassor och erkända
arbetslöshetskassor. Särskilt i fråga om försäkringskassorna kan det med
hänsyn bl. a. till den i viss mån självständiga finansförvaltningen synas
tveksamt om staten bör svara för fel eller försummelse i verksamheten. Å andra
sidan innefattar både försäkrings- och arbetslöshetskassornas verksamhet
otvivelaktigt myndighetsutövning i här angiven mening. Deras verksamhet har
mycket nära anknytning till den statliga verksamheten på socialförsäkringens
område, vartill kommer att kassomas beslut kan överklagas direkt till statliga
myndigheter. Enligt min mening bör därför staten svara för skada som
funktionärer vid kassorna vållar i sin tjänst.
När det gäller verksamhet som bedrivs av enskilda
rättssubjekt skall givetvis staten eller kommun svara enligt förevarande
bestämmelse bara för skador uppkomna i den del av verksamheten som verkligen
avser myndighetsutövning. I den mån rättsverkningarna av ett beslut av ett
sådant rättssubjekt inte inträder på grund av en offentligrättslig reglering
utan beror av ett föreliggande uppdrag eller annat avtal med den skadelidande
eller av innehållet i sådana stadgar för en förening eller annan sammanslutning
som har karaktären av privaträttsliga föreskrifter, blir förevarande paragraf
inte tillämplig. Om t. ex. styrelsen för Sveriges advokatsamfund felaktigt
utesluter en ledamot på grund av förment underlåtenhet att erlägga
medlemsavgifter till samfundet, bör inte staten göras ansvarig för de ekonomiska
förluster som kan orsakas av det förlorade medlemskapet. Det bör däremot i
princip bli fallet, när sådan uteslutning sker med stöd av 8 kap. 7 § RB och
alltså grundar sig på de maktbefogenheter i den allmänna rättsvårdens intresse
som har anförtrotts samfundet. Och om föreskrifter meddelats om rätt att föra
talan i administrativ ordning mot beslut av enskild undervisningsanstalt får
sådana beslut men inte andra avgöranden av anstalten anses innefatta
myndighetsutövning.
Vid tillämpning av förevarande bestämmelse uppkommer i
åtskilliga fall
5.1.3.2.
508 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
frågan huruvida staten eller kommun skall bära ansvaret
för skada som har vållats vid utövning av offentlig myndighet. Detta gäller
inte bara när verksamheten i fråga som i de fall jag nyss har berört har
anförtrotts ett formellt fristående rättssubjekt, ulan också när
förvaltningsuppgifter har lagts på kommunala organ, fastän verksamheten inte
tjänar bara den kommunala menighetens intresse. Enligt lagtexten skall frågan
besvaras på grundval av en bedömning huruvida det är staten eller en kommun som
svarar för verksamhetens fullgörande.
Denna bedömning kan inte ske enbart med utgångspunkt i en
distinktion mellan »statlig» och »kommunal» verksamhet. Inte heller kan man
låta det bli utslagsgivande, vilket intresse verksamheten tjänar, eftersom all
utövning av offentlig myndighet ytterst kan sägas vara i samtliga medborgares
och därmed i hela samhällets, dvs. statens intresse. Man får i stället använda
en pragmatisk metod och fästa stort avseende vid de ändamålssynpunkter som har
varit bestämmande för funktionsfördelningen. Vägledning för bedömningen bör
sökas i flera olika anknytningsmoment, såsom om det tillkommer staten eller en
kommun att tillsätta befattningshavare i de organ som skall handha och leda
verksamheten, om denna finansieras av staten eller med kommunala medel, om det
ankommer på staten eller kommunerna att fastställa regler för och kontrollera
hur verksamheten skall bedrivas etc.
Offentlig verksamhet som avser mjmdighetsutövning är i
regel tämligen ingående reglerad genom bestämmelser som statsmakterna meddelar,
även när den bedrivs i kommunal regi. Utrymmet för kommunalt självbestämmande
är därför ofta begränsat. Det kan dock inte enbart på denna grund anses att det
är staten som svarar för verksamheten. Det kan t. ex. inte råda tvekan om att
en kommun skall anses svara för den verksamhet som dess byggnadsnämnd bedriver.
Den omständigheten att en viss verksamhet i realiteten helt eller tUl största
delen finansieras genom statsbidrag, såsom är fallet inom socialvården och på
undervisningsområdet, bör i regel inte heller ensamt föranleda att staten anses
svara för verksamhetens fullgörande. När kommunen utser beslutsorganens
ledamöter, tillsätter och avlönar tjänstemän samt beslutar om verksamhetens
budget och har ett reellt inflytande på hur verksamheten skall bedrivas, är det
tydligt att det är kommunen som i här angiven mening svarar för att
verksamheten fullgörs.
Vissa kommunala tjänster tillsätts av statliga organ. Det
gäller i fråga om t. ex. lakar- och lärartjänster. Staten får emellertid inte
härigenom ett sådant inflytande över verksamheten att staten enbart av detta
skäl kan anses svara för att den fullgörs. Omvänt kan det inte anses att en
kommun får sådan kontroll över en verksamhet att kommunen bör anses svara för
den enbart genom att den har att utse ledamöter i det beslutande organet,
såsom är fallet i fråga om exempelvis taxeringsnämnd. Här får det således trots
denna ordning anses klart med hänsyn bl. a. till verksamhetens
5.1.3.2.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 5 år 1972 509
art och ändamål att det är staten som svarar för dess
fullgörande. Motsvarande gäller givetvis den dömande verksamhet i vilken
kommunalt valda nämndemän medverkar.
Det nu sagda kan i grova drag sammanfattas sålunda, att
kommunerna får svara för myndighetsutövning inte bara inom ramen för den
kommunala självstyrelsen utan också vid den s. k. kommunala självförvaltningen
men att staten i flertalet fall får bära ansvaret när det är fråga om allmänna
förvaltningsuppgifter utanför denna ram som av organisatoriska eller liknande
skäl har lagts på kommunerna men lika väl hade kunnat ombesörjas av centrala,
regionala eller lokala statliga förvaltningsorgan.
Denna beskrivming kan dock bara tjäna som allmän
vägledning. Vissa gränsfall kan vålla svårigheter. Ett sådant utgör valnämnd.
Nämndens ordförande utses av länsstyrelsen men dess ledamöter av kommunen. Då
härtill kommer att det är kommunen som skall hålla med lokaler och bestrida
valnämndens kostnader i övrigt synes övervägande skäl tala för att kommunen
skall anses svara för valnämndens verksamhet. Fråga om ansvar för ekonomisk
skada i sådan verksamhet lär dock sällan bli aktuell.
Ett annat tveksamt fall gäller överförmyndare. Kommittén
har med utgångspunkt i sådana organisatoriska kriterier som enligt dess
förslag skulle vara avgörande med en viss tvekan ansett att kommunerna bör
svara för skador som överförmyndare vållar. Åtskilliga remissinstanser har emellertid
förordat att staten får bära ansvaret i dessa fall. För egen del vill jag fästa
särskUd vikt vid att överförmyndare utses av kommunen och att denna enligt 19
kap. 13 § föräldrabalken kan bestrida utgifterna för verksamheten, som inte
till någon del finansieras av staten. Dessa faktorer väge;- enligt min mening
tyngre än den omständigheten att det här är fråga om rättsvård och att
kontrollen över verksamheten utövas av de statliga domstolarna. Jag kommer
därför på denna punkt till samma resultat som kommittén men vill påpeka att
frågan kommer i ett annat läge, om förmynderskapsutred-ningens nyligen
framlagda förslag till omorganisation av överförmyndar-kontroUen (SOU 1970:67)
förverkUgas.
Frågor om
ansvarets fördelning mellan staten och kommunerna kan någon gång uppkomma också
när ett felaktigt beslut av en kommunal mjmdighet efter besvär eller
underställning fastställs av högre instans, dvs. statlig myndighet. Skulle
ansvarsgrundande fel eller försummelse ha förekommit i båda instanserna något
som bl. a. med hänsyn till standardregeln i 3 kap. 3 § departementsförslaget
torde bli sällsynt bör kommunen vara ensam ersättningsskyldig för den skada
som kan ha uppkommit under tiden fram till dess besvären över det kommunala
organets beslut har prö--vats. För skadan i övrigt synes staten och
vederbörande kommun böra bli solidariskt ersättningsskyldiga, under
förutsättning att det kan anses föreligga adekvat kausalitet mellan det fel
som begåtts av det kommunala orga-juet och den skada som uppkommit efter den
högre instansens beslut. Den
5.1.3.2.
510 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
slutliga inbördes fördelningen av ansvarigheten bör enligt
allmänna grundsatser ske efter skälighet. Härvid får man beakta bl. a. hur
pass allvarlig försummelsen på ömse håll ter sig med hänsyn till arten och
omfattningen av den högre myndighetens överprövning och till omfattningen av
det material som har varit tillgängligt för myndigheten.
Mot bakgrund av vad jag i det föregående har anfört om
bestämmelsens innebörd vill jag för några praktiskt viktiga typfaU ange hur
frågan om ansvaret för skada vid myndighetsutövning enligt min mening bör
bedömas. Den följande uppräkningen rör särskilt vissa fall då verksamhet som
avser myndighetsutövning bedrivs av annat offentligt eller enskilt rättssubjekt
än staten eller kommunen. Den tar sikte på två olika gränsdragningsproblem,
nämligen dels frågan om ett visst rättssubjekts verksamhet kan utgöra
myndighetsutövning i paragrafens mening, dels frågan huruvida i så fall
ansvaret skall åvila staten eller en kommun. Det är självfallet inte fråga om
någon uttömmande uppräkning. Vidare bör påpekas, att flertalet av de här
berörda rättssubjekt som kan anses utöva offentlig myndighet bedriver också
offentlig verksamhet av annat slag eller enskild verksamhet. Den närmare
avgränsningen av begreppet myndighetsutövning bör ske efter de riktlinjer som
jag har angett i det föregående och skall inte närmare behandlas här. Jag vill
också framhålla att en framtida ändring av vederbörande rättssubjekts
offentliga uppgifter kan medföra att delta blir att hänföra till en annan grupp
än f. n., även om organisationen förblir densamma. De olika rättssubjekten
anges inom varje grupp för enkelhetens skull i bokstavsordning.
A. Ansvar för staten
Aktiebolaget Svensk bUprovning, såvitt angår dess
obligatoriska kontrollverksamhet.
Allmän försäkringskassa (jämte därtill anknutna
delegationer och nämnder, t. ex. försäkringsnämnd och pensionsdelegation),
Dispaschör,
Erkänd alkoholistanstalt såvitt gäller dess maktbefogenheter
enligt nykter-hetsvårdslagstiflningen. Erkänd arbetslöshetskassa,
Förrättningsman som förordnats särskUt för att verkställa
lantmäteriför-räitning och liknande.
Handelskammare i dess auktoriserande och tillståndsgivande
verksamhet, Notarius publicus i hans verksamhet vid växelprotester och liknande
förrättningar som enligt lag ankommer på honom.
Ordningsvakt i den verksamhet han utövar med polismans
befogenhet. Parkeringsvakt i motsvarande mån som ordningsvakt. Personal vid
enskilda järnvägar (som i vissa avseenden har polismans befogenhet) i
motsvarande mån som ordningsvakt. Personundersökare,
Polispersonal även när den ställs till förfogande för
bevakning vid enskilda idrottsevenemang och liknande på arrangörens bekostnad,
5.1.3.2.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 511
Präst i svenska kyrkan (såvitt gäller kyrkobokföring,
hindersprövming för äktenskap, vigsel och liknande verksamhet) samt präst i
annat trossamfund (vid förrättande av vigsel enligt 4 kap, 2 §
giftermålsbalken). Rättens ombudsman i konkurs.
Skogsvårdsstyrelse
såvitt avser sådana beslut enligt skogsvårdslagstiftningen som medför
skyldigheter eller rättigheter för enskilda. Stämningsman,
Sveriges advokatsamfund (t. ex. i frågor om disciplinärt
ingripande mot ledamot). Taxeringsnämnd, Trafiknämnd, övervakare enligt
lagstiftning på kriminal- och socialvårdens områden.
B. Ansvar för kommun Barnavårdsman även om han inte är
anställd hos kommunen (t. ex. i hans utredande verksamhet vid
fadcrskapsbestämning). Byggnadsinspektör (även icke kommunalanställd).
Hälsovårdsinspektör (även icke kommunalanställd),
Skorstensfejarmästare såvitt gäller kontrollverksamhet och
beslut med anledning av brandsyn enligt brandlagen. Valnämnd, överförmyndare.
C. Icke myndighetsutövning Boutredningsman, Företagarf
ören ing.
God man som förordnas enligt föräldrabalken,
Hypoteksinrättning, Konkursförvaltare, Offentlig försvarare. Skiftesman,
Skiljeman, Studentkår, Studentnation.
Något ansvar för det allmänna inträder inte heller, då
arbetsgivare och andra företagare begår fel med avseende på uppbördsverksamhet
som har anförtrotts dem, t. ex. vid uppbörd av källskatt.
Bestämmelsen gäller som nämnts såväl person- och sakskador
som ren förmögenhetsskada. Innebörden av sistnämnda begrepp har jag behandlat
i det föregående vid 1 kap. 2 § departementsförslaget (avsnitt 5.1.1.2.).
Frågan vad som är att hänföra till person- eller sakskada skall jag beröra vid
5 kap. 3 resp. 5 § departementsförslaget (avsnitt 5.1.5.3. resp. 5.1.5.5.). Av
5 kap. 2 § departementsförslaget följer, att förevarande bestämmelse blir
tillämplig också i fråga om ersättning för sådan icke-ekonomisk skada som är
ersättningsgiU enligt sistnämnda paragraf i förslaget, vilken närmast
motsvarar 6 kap. 3 § SL.
5.1.3.2.
512 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Som jag har påpekat i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.3,6,8.) blir bestämmelsen tillämplig också när någon väcker anspråk på
ersättning för skada som han har lidit till följd av att han genom ett oriktigt
beslut har tvingats betala in för mycket skatt eller erlägga andra avgifter
till det allmänna, I första hand måste emellertid den enskilde i ett sådant
fall utnyttja de möjligheter till restitution i administrativ ordning som
gällande författningar ger honom. Detta följer av passivitetsregeln i 3 kap. 4
§ departementsförslaget. Men om en restitutionstalan ogillas och den förlust
som har tillskyndats den enskilde beror på fel eller försummelse från det allmännas
sida, har han i princip rätt till skadestånd enligt förevarande bestämmelse
Motsvarande gäller när någon har förvägrats en ekonomisk
förmån som han författningsenligt har rätt till t. ex. folk- eller
tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring, ersättning till redare
enligt 31 § sjömanslagen för utgifter med anledning av sjömans sjukdom,
studiemedel och liknande förmåner. Det bör framhållas att i fall av denna art
skadan långtifrån alltid kommer att exakt motsvara det belopp som den
skadelidande har begärt att få ut från det allmänna. Den som t. ex. vägras
studiemedel kan rimligtvis fä ersättning bara för den merkostnad som det kan ha
inneburit för honom att han måst finansiera sina studier på annat sätt. Å andra
sidan är det tänkbart att skadan överstiger det belopp som ansökningen avsåg,
t. ex. när ett begärt bidrag skulle användas i den skadelidandes
näringsverksamhet och han har lidit förlust genom bristen på likvida medel.
Departementsförslaget innehåller i motsats till 1958 års
förslag inte någon uttrycklig regel om begränsning av kretsen av de ersättningsberättigade.
Som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.4.3. och
2.3.6.5.) utgår jag från att en sådan begränsning följer redan av allmänna
skadeståndsrättsliga grundsatseiyDen principiella utgångspunkten vid
tillämpning av förevarande bestämmelse skall vara, att det allmännas
ansvarighet inte i detta hänseende sträcker sig längre än skadeståndsansvaret i
enskild verksamhet eller sådan offentlig verksamhet som inte avser
myndighetsutövning. Det innebär bl. a. att förmögenhetsförlust som utgör
följdskada i förhållande till person- eller sakskada eller till ren
förmögenhetsskada i princip är ersättningsgiU endast när förlusten har drabbat
den som själv har lidit den primära skadan./! det avseendet ger förslaget
knappast upphov till några nya problem.
Det sagda innebär emellertid också att ansvarighet
föreligger bara för skada på något av de intressen som åtnjuter skydd av den
handlingsnorm som bar åsidosatts. Begränsningen i detta hänseende får större
betydelse här än vid enskUd verksamhet genom att förevarande bestämmelse
medger ersättning för ren förmögenhetsskada i en omfattning som saknar
motsvarighet på den enskilda sektorn. Detta ger upphov till problem som med
nuvarande rättsregler om det allmännas skadeståndsansvar knap-
5.1.3,2.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 513
past har haft någon aktualitet. Några konkreta anvisningar
för hur problemen skall lösas i enskilda fall kan emellertid knappast lämnas,
utan hithörande spörsmål får avgöras i rättstUlämpningen med utgångspunkt i de
allmänna sjmpunkter som jag har angett i den allmänna motiveringen. När det
gäller att på myndighetsutövningens område identifiera de intressen som skall
anses skyddade av de offentligrättsliga regler som gäller för myndigheternas
handlande, kan dock viss ledning hämtas från en redan existerande
gränsdragning inom förvaltnings- och processrätten. Jag tänker här på de regler
som gäller i fråga om rätten att fullfölja talan mot myndighets beslut. Dessa
regler torde ofta vara utformade under hänsyn till rättsskydds-sjmpunkter
liknande dem som bör vara bestämmande när det gäller rätten att få skadestånd
av det allmänna. Någon fullständig paralleUitet föreliggei dock inte. SärskUt
måste uppmärksammas att till grund för reglerna om kommunalbesvär ligger också
synpunkter av annan art än sådana som är av betydelse i skadeståndsrättsliga
sammanhang. När besvärsrätten som här inte baseras på att beslutet i fråga
direkt har berört just klagandens rättsliga intressen, kan den inte grunda
någon presumtion för att var och en som har besvärsrätt också tillhör kretsen
av de skadeståndsberättigade. Omvänt kan det väl tänkas fall inte minst när
det gäller kommunala beslut där rätt tiU skadestånd föreligger även för dem
som saknar klagorätt. Som exempel kan nämnas att en kommunal tjänst söks av
någon som inte är kommunmedlem och att denne sökande tUlskjmdas skada genom att
fel eller försummelse begås i tUlsättningsärendet.
Skadeståndet skall i samtiiga de fall som omfattas av
bestämmelsen utges av staten eller en kommun, alltså även i fall då skadan har
vållats i verksamhet som bedrivs av annat offentiigt eller enskilt
rättssubjekt. Lagförslaget tar inte ställning till om skadeståndet i sådana
fall också slutligt skall bäras av staten eller kommunen. Ingenting i förslaget
hindrar emellertid att staten resp. kommunen i samband med att viss
myndighetsutövming delegeras till annat rättssubjekt eller av staten tUl
kommunerna förbehåller sig rätt att återkräva skadestånd som staten eller en
kommun kan nödgas utge med anledning av fel eller försummelse vid sådan
mjmdighetsutövning. En reglering av denna innebörd kan i vissa fall tänkas ske
genom privaträttsUgt avtal men kan naturligtvis också komma till stånd genom
offentligrättslig reglering.
Frågan i vad mån annan än staten eller kommun kan åläggas
ansvar för skada som vållas vid utövning av offentlig mjmdighet berörs inte av
förevarande bestämmelse. Enskild tjänsteman i allmän tjänst kan i princip
drabbas av ett sådant ansvar enligt förslagets regler om skadeståndsansvar på
grund av eget vållande. Det är emellertid att märka att bestämmelsen i 4 kap.
1 § departementsförslaget om arbetstagares skadeståndsansvar innebär
långtgående inskränkningar i ansvarigheten för sådana of-
5.1.3.2.
33 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
514 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
fentliga funktionärer som är eller kan jämstäUas med
arbetstagare (jfr avsnitt 2.4.5.8. och 5.1.4,1,).
I fall då skada vid myndighetsutövning har vållats i en
verksamhet som drivs av annat offentligt eller enskUt rättssubjekt än staten
eller kommun kan fråga uppkomma om detta rättssubjekt vid sidan av staten eller
kommunen kan åläggas att ersätta skadan. Förevarande bestämmelse är inte
tillämplig i ett sådant fall, utan frågan får besvaras med tillämpning av övriga
bestämmelser i förslaget och allmänna skadeståndsregler i övrrigt. Det betyder
att vid person- eller sakskada ansvar inte sällan inträder enUgt
principalansvarsbestämmelsen i 3 kap. 1 §. Om t. ex. en skorstensfejarmästare
eller hans anställda vållar person- eller sakskada under brandsyn, blir sålunda
kommunen ansvarig enligt förevarande bestämmelse samtidigt som
skadeståndsansvar åvilar skorstensfejarmästaren enligt 2 kap. 1 § eller 3 kap,
1 §. Är det fråga om ren förmögenhetsskada inträder däremot i regel inte något
skadeståndsansvar för annat rättssubjekt än staten eller kommun, såvida inte
skadan har vållats genom brott eller kontraktsrättsliga eller
associationsrättsliga regler undantagsvis kan tillämpas. Ett exempel på en
situation av det sistnämnda slaget erbjuder det fallet att Sveriges
advokatsamfund genom ett felaktigt beslut om uteslutning av en ledamot har
vållat denne ekonomiska förluster.
Andra stycket
1958 års förslag innehåller i 1 § andra stycket en definition
av kommunbegreppet. Därmed skaU enligt denna bestämmelse förstås landskommun,
municipalsamhäUe, köping, stad, landstingskommun, församling och annan
borgerlig eller kjrrklig kommunal förvaltningsenhet. En remissinstans har
förordat att definitionen utgår, eftersom kommunbegreppet vilar på 57 §
regeringsformen och därigenom är tUlräckligt entydigt bestämt.
Med tanke på att reglema om kommuns skadeståndsansvar på
myndighetsutövningens område kommer att avvika från dem som gäller för andra
icke statliga rättssubjekt anser jag för egen del att det bör klart framgå av
lagen vilka rättssubjekt som vid tiUämpning av första stydcet av förevarande
paragraf är att hänföra till »kommun». Detta är så mycket mer påkallat som det
här aktuella kommunbegreppet inte lär helt sammanfalla med det som används på
vissa andra håll i lagstiftningen, t. ex. i 1965 års kommunalt j änstemannalag.
Genom lagen den 19 december 1969 (nr 765) om ändring i
kommunallagen, som trätt i kraft den 1 januari 1971, har primärkommunerna
(stad, köping och landskommun) fått den enhetliga beteckningen kommun. Samtidigt
har den särskilda kommuntypen municipalsamhäUe avskaffats. Lagtexten bör
anpassas till dessa förändringar.
Kommunalförbund bör, som en remissinstans har påpekat,
liksom kyrk-
5.1.3.2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 515
lig samfällighet nämnas vid sidan av övriga rättssubjekt.
Uppräkningen bör vid behov kunna kompletteras i framtiden,
I enlighet med det anförda föreskrivs i paragrafens andra
stycke, att vad som sägs i första stycket om kommun gäller också
landstingskommun, kommunalförbund, församling och kyrklig samfällighet.
Utöver vad jag tidigare har sagt torde bestämmelsen inte
kräva någon särskild kommentar,
5.1.3.3. 3 §
Paragrafen innehåller den s, k, standardregeln och har sin
motsvarighet i 4 § i 1958 års förslag.
Rörande de överväganden som Ugger tUl grund för
bestämmelsen hänvisar jag till den allmänna motiveringen (avsnitt 2,3,6,4,). I
enUghet med vad jag där har sagt skall i den nya lagen tas upp en bestämmelse
av innebörd att ersättningsskyldighet för det allmänna med anledning av fel
eller försummelse vid utövning av offentlig myndighet skall inträda endast om
»skälig standard» med hänsyn till verksamhetens art och ändamål har
underskridits. Bestämmelsen skall ta sikte på förutsättningarna för skadeståndsansvaret
med avseende på felets eller försummelsens beskaffenhet, I motsats till vad som
gäller enligt kommittéförslaget skall bestämmelsen däremot inte dessutom
reglera frågan om kretsen av de ersättningsberättigade. Som jag förut har
framhållit (avsnitt 2.3,6,5.) överlämnas detta spörsmål enligt mitt förslag åt
domstolarna att avgöras med tUlämpning av allmänna gmndsatser,
I 4 § kommittéförslaget uttrycks standardregeln genom att
det som en
förutsättning för ersättningsskyldighet anges att »de krav
som
skäligen kunna ställas på verksamhetens utövning blivit
åsidosatta».
Vissa remissinstanser har anmärkt att denna formulering
betonar verksamhetens utövning i stort i stället för skadevällarens handlande.
Enligt ett yttrande skulle detta medföra att ersättningsskyldigheten svårligen
kan inskränkas till ett rent culpaansvar, eftersom den mänskliga faktom alltid
förblir oberäknelig. Andra remissorgan har befarat att lagtexten skulle medföra
det missförståndet att fel måste kunna påvisas med avseende på verksamhetens
anordning eller ledning eller i fråga om tillhandahållna tekniska hjälpmedel
eller att det allmänna skulle fritas från ansvar även vid grova fel eller
försummelser, om nämligen verksamheten i sin helhet eller bedömd i större
sammanhang uppfyller höga krav, I ett yttrande har gjorts gäUande att lagtexten
inte ger klart uttryck åt den skillnad i fråga om skadeståndsskyldigheten som
enligt motiven föreligger mellan det allmänna och den enskilde skadevållaren.
Av 3 kap, 2 § departementsförslaget framgår, att
skadeståndsansvar för det allmänna inträder om fel eller försummelse
föreligger. Som jag har
5.1.3.3.
516 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
framhållit vid nämnda paragraf är detta liktydigt med att
den allmänna culparegelns handlingsnormer skall ha åsidosatts i det enskilda
fallet. Redan härav framgår att det allmänna aldrig kan freda sig med en
hänvisning tiU att verksamheten i fråga som helhet uppfyller höga krav. Den
omständigheten att ett visst slags verksamhet vanligtvis håller en kvalitativt
hög standard kan i själva verket nära sammanhänga med att man anses ha rätt
att ställa höga krav på verksamheten. Ett avsteg från vad som brukar utmärka
verksamheten kan då bli att beteckna som fel eller försummelse, även om detta
avsteg allmänt sett inte framstår som särskilt graverande.
Vad det nu gäller är att från skadeståndsansvaret utesluta
vissa skadefaU där fel eller försummelse i och för sig får anses ha förelegat
men det ändå inte kan anses att skäliga krav på verksamheten därigenom har
åsidosatts i sådan grad att det allmänna bör bära de ekonomiska konsekvensema.
Den formulering av standardregeln som kommittén har föreslagit ger enligt min
mening uttryck åt denna tankegång på ett tiUfredsställande sätt och synes inte
kunna leda till missförstånd av den art som har exemplifierats under
remissbehandlingen.
Vid denna bedömning måste uppenbarligen stor hänsyn tas
tUl vad slags myndighetsutövning det rör sig om. Detta får särsldld betydelse
med hänsyn till att lagen i enlighet med vad jag tidigare har sagt inte kommer
att innehåUa några särregler om kontroll-, upplysnings- eller
serviceverksamhet, önskvärda begränsningar av skadeståndsansvaret i sådan
verksamhet skall således enligt mitt förslag tUlgodoses uteslutande genom
standardregeln. Detta bör enligt min mening komma till uttryck i lagtexten
genom att där särskilt anges att vid bedömningen skall tas hänsyn till
verksamhetens art och ändamål.
Frågan om förhållandet med avseende på förutsättningama
för ersättningsskyldighet meUan reglerna om det allmännas ansvarighet samt bestämmelserna
om de ensldlda befattningshavarnas personliga skadeståndsansvar har jag berört
i det föregående i den allmänna motiveringen till den nya lagstiftningen om
arbetstagares skadeståndsansvar (avsnitt 2.4,5,6, och 2.4.5,8,) och jag
återkommer till frågan vid min behandling av de enskUda bestämmelsema härom
(avsnitt 5,1,4.1,). Med anledning av ett nyss återgivet uttalande under
remissbehandlingen vill jag här bara framhåUa att det genom stadgandets
placering och den uttryckliga hänvisningen till 3 kap. 2 § har särskUt
markerats att standardregeln är tillämplig endast i fråga om det allmännas
skadeståndsansvar.
Skadeståndsgrundande fel eller försummelse kan bestå
antingen i en positiv handling eller, om skadevållaren varit pliktig att vara
positivt verksam i ett visst avseende, i underlåtenhet att handla. Sådan plikt
att handla ex officio åligger det allmännas befattningshavare i stor
utsträckning i verksamhet som avser mjmdighetsutövning. Några remissinstanser
har befarat att en skadeståndsskyldighet på grund av underlåtenhet skulle bli
aUtför
5.1.3.3.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 3 år 1972 517
betungande för det allmänna, bl. a. vid dröjsmål på grund
av bristande resurser. I ett yttrande har satts i fråga om inte vissa gränser
bör ställas upp för det allmännas skadeståndsskyldighet i sådana fall, särsldlt
som denna skall omfatta också fel eller försummelse av de lägsta anställda, på
vilka det ofta beror om en åtgärd utförs i tid eller ej.
För egen del anser jag det emellertid inte nödvändigt att
uppställa några särskUda regler om ansvarigheten vid underlåtenhet att handla.
De nödvändiga begränsningarna kan uppnås med tUlämpning av en allmän standardregel
av den typ kommittén har föreslagit. Jag skall senare återkomma med vissa
sjmpunkter på regelns tillämpning i fall av denna art.
I enlighet med vad jag nu har sagt föreskrivs i
förevarande paragraf, att ersättningsskyldighet enligt 3 kap, 2 § föreligger
endast om de krav har blivit åsidosatta som med hänsyn till verksamhetens art
och ändamål skäligen kan ställas på dess utövning,
I fråga om betydelsen för standardregelns tillämpning av
funktionsfördelningen i den offentUga verksamheten har kommittén angående det
aUmännas skadeståndsansvar framhållit att det allmänna skall svara för en
befattningshavares felaktiga förfarande endast under förutsättning att
vederbörande inte har avlägsnat sig aUtför långt från det verksamhetsområde
som anförtrotts honom. Kommittén utgår med andra ord från att skadevållaren
skall ha handlat »i tjänsten», ehuru detta inte kommer till direkt uttryck i
den föreslagna lagtexten, vare sig i den grundläggande ansvarsregeln i 1 §
eller i standardregeln i 4 §.
Med den utformning lagstiftningen får enligt
departementsförslaget blir frågan om det skadevållande förfarandets anknytning
till skadevällarens tjänst inte av någon självständig betydelse. Avgörande är
nämligen enligt 3 kap, 2 § departementsförslaget, huruvida skadan har vållats
»vid myndighetsutövning» eller inte. Innebörden härav har jag berört närmare
vid nämnda paragraf. Inom de gränser för ansvarigheten som sålunda anges får
frågan om funktionsfördelningen knappast någon betydelse vid standardregelns
tillämpning.
Standardregeln får som jag redan förut har antytt särskild
betydelse vid felaktiga myndighetsbeslut. Ofta är en mjmdighets beslutande
verksamhet kringgärdad av detaljerade författningsföreskrifter. Det är
uppenbart att man får ställa ganska stränga krav på att dessa iakttas, särskilt
när de direkt syftar till att trygga den enskilde mot rättsförluster. Förbises
en bestämmelse av detta slag får ofta skälig standard anses eftersatt.
Fullständig perfektion kan dock inte krävas. I
komplicerade ärenden och under brådskande förhåUanden kan det vara lätt att
lämna en omständighet obeaktad som bort medföra ett annat beslut eller en annan
åtgärd, t. ex. om omständigheten inte särskUt åberopats i ärendet men skulle ha
framgått
5.1.3.3.
518 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
vid en noggrann granskning av handlingarna och mjmdigheten
i så faU haft att självmant ta hänsjm tUl den. I vissa fall av denna typ bör
paragrafen kunna leda tiU ansvarsfrihet för det allmänna. Inte heller bör man
stäUa alltför stränga krav på en mjmdighets värdering av bevisningen, t. ex. då
den har godtagit en bristfäUig utredning om vissa faktiska förhåUanden. Att
myndigheten i sådana fall har byggt sitt beslut på ett antagande som sedan
visar sig felaktigt bör i aUmänhet mte medföra skadeståndsansvar för det
allmänna. Också i sådana fall kan standardregeln få betydelse. Även i andra
sammanhang är en motsvarande bedömning motiverad.
En felaktig rättstUlämpning torde endast i undantagsfaU
vara så uppenbart oriktig att man över huvud taget kan tala om fel eller
försummelse, dvs, culpa, från myndighetens sida. Men när sådan oriktighet
föreligger, lär det mera sällan bli utrymme för en tillämpning av
standardregeln. Man kan visserligen inte kräva absolut ofelbarhet när det
gäller myndigheternas lagtolkning, men man kan göra anspråk på en grad av
omsorg som inte underskrider culparegelns nivå. När det gäller skador genom
beslut som grundar sig på en mer eller mindre diskrelionär prövning av en myndighet
torde man sällan kunna visa fog för påståendet att myndigheten vid derma
prövning har förfarit culpöst. Endast grava felbedömningar lär kunna anses som
culpa, och i sådana fall finns det å andra sidan i aUmänhet inte anledning att
tUlämpa standardregeln.
Som jag tidigare har sagt kan det på myndighetsutövningens
område ofta uppkomma fråga om ansvarighet för det allmänna med anledning av en
myndighets eller ensldld befattningshavares underlåtenhet. Inte sällan kan en
tillämpning av standardregeln bli aktuell i sådana fall. Särsldlt gäller detta,
när underlåtenheten har berott på otUlräcklig tillgång på personal, material
eller medel på det allmännas sida. Skadeståndsansvar bör då komma i fråga
huvudsakligen när resursema också vid en ordinär belastning av verksamheten
har varit uppenbart underdimensionerade. Det är emeUertid här att märka, att i
den mån en försummelse i det hänseendet är att återföra på de högsta
statsmakternas beslut i t, ex, anslagsfrågor, redan undantagsregeln i 3 kap, 7
§ departementsförslaget utesluter prövning av skadeståndsanspråk mot det
allmänna (jfr avsnitt 2,3,6.7.). En tUläinpning av standardregeln blir således
aktuell bara när vållande har förekommit hos en lägre myndighet. Man torde
emellertid endast mera sällan kunna anse att ett misstag som en myndighet i en
sådan bristsituation begår vid den svåra avvägningen, hur tillgängUga resurser
lämpligen bör användas, överhuvudtaget innefattar skadeståndsgrundande fel
eUer försummelse. Men även när culpa undantagsvis konstateras, kan det ofta
finnas skäl att inte anse skälig standard ha blivit åsidosatt.
Ansvar för underlåtenhet kan oftare tänkas förekomma vid
mera konkreta försummelser, t. ex. när en befattningshavare har obehörigen
utebUvit från arbetet, har helt underlåtit att handlägga ett ärende eUer har
försum-
Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 519
mat att ge det vederbörlig förtur, trots att det
uppenbarligen varit särskUt brådskande och av stor betydelse för den enskilde.
Också i sådana situationer bör man emellertid lämna en marginal för mera
ursäktliga felbedömningar, och detta behov kan tiUgodoses genom en tUlämpning
av standardregeln.
I princip blh standardregeln tillämplig också när person-
eller sakskada vållas av en offentlig funktionär genom »faktisk handling». Som
jag har framhållit i annat sammanhang (avsnitt 2.3,6.4.) får regeln dock inte
nämnvärd betydelse i sådana fall, eftersom man ganska undantagslöst torde få
upprätthålla det kravet på samhällets myndighetsutövning att skada av detta
slag inte orsakas genom culpöst förfarande i samband med direkta ingripanden
mot person eller egendom.
Vid bedömningen av om standardkravet har åsidosatts skall
enligt paragrafen hänsyn tas till verksamhetens art och ändamål. Det innebär
till en början att man helt allmänt skall beakta de förhållanden under vilka verksamheten
utövas, som t. ex, om den avser en form av myndighetsutövming med gamla
traditioner, såsom rättskipningen, eUer om det tvärtom är fråga om t, ex. en
nyinrättad kontrollverksamhet på experimentstadiet. Det får vidare beaktas hur
stora risker verksamheten normalt kan väntas medföra för den enskildes person,
egendom eller förmögenhet i övrigt, i händelse att fel begås av någon
befattningshavare. Man bör också göra skillnad mellan sådan myndighetsutövning
som närmast ter sig som en service åt medborgarna, även om den utövas med
monopol av det allmänna t, ex, vissa delar av polisverksamheten och sådan
som främst siktar till att tillvarata statens eller kommunens intressen och
därigenom bara indirekt blir till nytta för den enskilde, såsom exempelvis
skatteuppbörden.
Det är i övrrigt knappast möjligt att ge några konkreta
anvisningar för standardregelns tillämpning på skilda verksamhetsområden eller
att närmare precisera hur hänsynen tiU en verksamhets art och ändamål! skall
inverka. Det finns dock anledning att något ytterligare beröra standardregelns
tillämpning på ett par praktiskt viktiga områden.
Sin största betydelse torde standardregeln få i fråga om
skador i kontroU-och upplysningsverksamhet. Enligt kommittéförslaget skulle på
dessa områden gälla särskUda undantagsregler. Av skäl som jag har utvecklat i
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.6.6.) får dessa regler inte någon motsvarighet
i departementsförslaget. Jag har därvid utgått från att den begränsning av
ansvarigheten som kommittén åsyftade med särreglerna kan tillgodoses genom
standardregeln. Denna kommer följaktligen att få en väsentligt större
betydelse enligt mitt förslag än enligt kommittéförslaget.
Jag har i den allmänna motiveringen angett vissa allmänna
riktiinjer för standardregelns tillämpning i kontrollverksamhet. Hämtöver viU
jag anföra följande.
Särskilt i inledningsskedet får man räkna med att en
nyinrättad kontroll-
5.1.3.3.
520 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
verksamhet är behäftad med vissa svagheter. I viss
omfattning måste dessa accepteras, om kontrollen över huvud taget skall kunna
sättas i funktion och utvecklas. Det är därför nödvändigt att man visar
återhållsamhet när det gäller att ålägga det allmänna att ersätta skador som
svagheterna orsakar, eftersom man armars riskerar att hämma en utbyggnad av
kontrollen. Här kan standardregeln få betydelse. Som ett aktuellt exempel kan
nämnas den övervakningsverksamhet på mUjöskyddsområdet som skall utövas från
samhällets sida enUgt miljöskyddslagen. Man lär tiU en början inte få ställa
alltför höga krav från skadeståndsrättsliga synpunkter på denna verksamhet.
Om en kontroll faktiskt upprätthålls utan att vara
föreskriven i lag eUer författning, har man som kommittén framhåller särsldld
anledning att visa försiktighet när det gäller att ålägga det allmänna
skadeståndsskyldighet med anledning av begångna misslag. Ansvar bör inträda
bara när kontrollen trots att den inte är lagstadgad kan anses som ett
naturligt led i myndighetens verksamhet och ett påtagligt avsteg har skett
från vad man under sådana omständigheter rimligen kan fordra av det allmänna.
Andra förhållanden som kan föranleda en mild bedömning är
att kontrollen utförs gratis eller mot en avgift som i varje fall inte täcker
kostnadema för verksamheten eller att den sker bara stickprovsvis, inte fortlöpande.
Å andra sidan bör man inte, som en reservant inom kommittén har förordat,
inskränka ansvarigheten tUl fall då kontrollen allmänt uppfattas som
betryggande. Leder t. ex. en försummelse vid sanitär kontroll tUl att en
epidemi uppkommer, bör skadestånd dömas ut, om ett allvarligt fel har blivit
begånget. Den som insjuknar i en sådan epidemi kan visserligen inte ställa
något ovillkorligt krav på att hållas skadeslös enbart på den grund att en felbedömning
eller ett förbiseende kan påvisas, men han kan med fog begära att kontrollen
håller en viss lägsta standard.
För undvikande av missförstånd bör påpekas att det här som
annars självfallet måste förebringas bevisning om att det föreligger orsakssammanhang
adekvat kausalitet mellan felet eller försummelsen och skadan, I praktiken
torde redan detta krav medföra att skadestånd på grund av brister i
kontrollverksamhet får begränsad betydelse.
Vid remissbehandlingen har bank- och fondinspektionen samt
försäkringsinspektionen gjort gällande att ansvar över huvud taget inte bör inträda
med anledning av brister i dessa myndigheters kontrollverksamhet. Bank- och
fondinspektionen betonar bl, a,, att dess tillsyn rör komplicerade ekonomiska
förhållanden och omöjligen kan anordnas så att den ger insättarna full
trygghet, något som inte ens är åsyftat. Försäkringsinspektionen framhåller
att dess kontroll i huvudsak sker bara stickprovsvis.
Redan vid den allmänna culpabedömningen måste hänsyn tas
tiU den speciella karaktären av den övervaknings- och inspektionsverksamhet som
det här gäller. Det innebär, att långt ifrån varje misstag eller felbedömning
5.1.3.3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 521
i denna verksamhet kan betecknas som skadeståndsgrundande
fel eller försummelse. Och i åtskiUiga av de fall där culpa trots allt anses
föreligga bör hänsyn tUl verksamhetens art och ändamål, vilket väl att märka
inte är att garantera medborgarna att bank- och försäkringsverksamheten bedrivs
helt oklanderligt, föranleda att det allmänna med stöd av förevarande paragraf
befrias från skadeståndsansvar. Uppenbart är emellertid att en sådan
ansvarsfrihet inte bör inträda helt undantagslöst, oberoende av felets eller
försummelsens beskaffenhet. Har en kontrollerande tjänsteman med åsidosättande
av klara författningsföreskrifter kanske mot bättre vetande underlåtit att
påtala ett allvarligt missförhållande i en bank eller ett försäkringsbolag,
måste kravet på skälig standard anses ha blivit åsidosatt. Självklart är
emellertid att också på dessa områden kravet på adekvat kausalitet mellan
försummelsen i kontrollverksamheten och skadan leder till att
ersättningsskyldighet mera sällan kan åläggas det allmänna.
I viss mån liknande synpunkter bör anläggas i fråga om
fartygs- och byggnadskontroll. Den omständigheten att denna kontroll tar sikte
på konkreta objekt och bl. a. avser att trygga annans säkerhet till person och
egendom påkallar dock en jämförelsevis sträng bedömning. Som byggnadsstyrelsen
har påpekat kan det tänkas att ett fartyg eller en byggnad som övergår tUl ny
ägare visar sig behäftad med dolda fel och att dessa fel bort upptäckas vid
kontroll som utförts före äganderättsövergången. Den förmögenhetsförlust som
den nye ägaren kan lida som följd av bristema på egendomen lär han dock inte
kunna kräva ersättning för av det allmänna under åberopande av försummelse i
kontrollverksamheten. Det rör sig nämUgen här om en skada på ett intresse som
inte kan antagas åtnjuta skydd av de handlingsnormer som gäUer för
kontrollverksamheten. Skadan är därför enligt allmänna grundsatser inte
ersättningsgiU (jfr avsnitt 2.1.4.3. och 2.3.6.5.).
Som kommittén har uttalat kan det finnas anledning till en
strängare bedömning, om viss kontroll har föranlett ett föreläggande för en
industri-idkare, fastighetsägare, fartygsägare eller annan att vidta viss
åtgärd men föreläggandet visar sig felaktigt. Förluster som föreläggandet har
medfört för adressaten bör det aUmänna regelmässigt åläggas att ersätta, under
förutsättning givetvis att skadeståndsgrundande fel eller försummelse har
förekommit. Det är nämligen naturUgt att man ställer höga krav på att så
ingripande åtgärder från myndigheternas sida som det här är fråga om inte
vidtas utan mycket noggrann prövning.
Vad jag nu har sagt om kontrollverksamhet har tagit sikte
bara på misstag och felbedömningar i själva kontrollverksamheten. Om en
kontrollant orsakar en person- eller sakskada i direkt samband med att han
prövar en maskin eller annan anordning, blir det i regel inte aktuellt att
tillämpa standardregeln. Även om det ibland får anses att skada av detta slag
har uppkommit »vid myndighetsutövming», gör sig de sjmpunkter som över
5.1.3.3.
522 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
huvud taget har föranlett den särskilda standardregeln
normalt inte gäUande vid handlingar av detta slag.
I den allmänna motiveringen har jag i stora drag utvecklat
mina)synpunkter på standardregelns tUlämpning när det gäller ansvarigheten för
felaktiga upplysningar (avsnitt 2.3.6.4. och 2.3.6,6.). Jag vill härtiU foga
endast följande kommentarer. Hänvisningen till verksamhetens art och ändamål
tiUåter att man beaktar bl. a. sådana förhållanden som anges i den särskUda
bestämmelsen i ämnet i kommittéförslaget, dvs. om upplysningen har lämnats i
vederbörligt bevis eller i övrigt under sådana omständigheter att mottagaren
uppenbart ägde förlita sig på upplysningen. Beaktas bör också såsom enligt
kommitténs förslag huruvida upplysningen använts för det ändamål som den
varit avsedd för. I det sammanhanget vill jag erinra om vad jag har sagt i den
allmänna motiveringen om att ansvarsfrihet för det allmänna när en upplysning
har brukats för annat ändamål kan följa redan av aUmänna grundsatser om
skadeståndsansvarets begränsning tUl att gäUa vid skada på de intressen som
åtnjuter skydd av hand-Ungsnormema. Om det från sådana sjmpunkter föreligger
förutsättningar för att döma tiU skadestånd, är det emellertid naturligt att
man vid en bedömning av om verksamheten kan anses ha håUit skälig standard
fäster avseende vid vad upplysningens mottagare har uppgett om sitt syfte eller
vad upplysningen tjrpiskt sett kan begagnas till.
En remissinstans har berört det fallet att en lämnad
upplysning leder till skada för annan än mottagaren. Med anledning härav viU
jag påpeka, att standardregeln i och för sig inte utgör hinder mot att
skadestånd döms ut också i ett sådant faU, men jag vUl här återigen erinra om
att inskränkningar i skadeståndsansvaret kan följa av aUmänna grundsatser om
tredjemansskador och övriga principer för bestämningen av vUka intressen som
skyddas av culpanormerna. Den som har lidit ren förmögenhetsskada på grund av
att en myndighet lämnat en felaktig upplysning, vilken varit nedsättande för
honom torde emellertid i regel få anses ha rätt tiU ersättning för skadan
enligt 3 kap. 2 § departementsförslaget.
5.1.3.4. 4 §
Förevarande paragraf innehåller en regel om verkan av att
den som Udit skada genom beslut vid myndighetsutövming underlåtit att föra
talan om rättelse, den s. k. passivitetsregeln. Den motsvarar väsentiigen 16 §
i 1958 års förslag,
I fråga om grunderna för bestämmelsen och dennas
huvudsakUga innehåll hänvisar jag tUl vad jag har anfört i den aUmänna
motiveringen (avsnitt 2,3.6,8. och 2,3.6.9.).
Som framgår av vad jag har sagt där skall en
passivitetsregel ta sikte på fall då skada har uppkommit genom ett formligt
judicieUt eller administra-
5.1.3.3.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 523
tivt beslut, I motsats till 16 § kommittéförslaget skall
förevarande bestämmelse inte vara tillämplig i fråga om underlåten
remonstration, dvs, när den skadeUdande inte har brytt sig om att formlöst
påkaUa rättelse av en åtgärd eller av ett beslut varemot talan inte kan föras
genom ordinärt rättsmedel och som inte heller kan angripas genom särsldlt
rättsmedel. I enlighet härmed bör passivitetsregeln begränsas tiU att avse
enbart underlåtenhet att föra talan om rättelse av felaktigt beslut.
I enlighet med vad jag nu har sagt och med de överväganden
jag har gjort i det föregående föreskrivs i förevarande paragraf av
departementsförslaget, att om den som Udit skada genom felaktigt beslut vid
myndighetsutövming har utan giltig anledning underlåtit att föra talan om
rättelse eller att använda särsldlt rättsmedel, ersättning inte utgår för
skada som därigenom kunnat undvikas.
Regeln gäller endast i fråga om beslut vid myndighetsutövning.
Vad som är att räkna tUl myndighetsutövning har jag berört närmare vid 3 kap.
2 §. För paragrafens tillämpning i övrigt räcker det att konstatera att
beslutet kan angripas med ordinärt eller särskilt rättsmedel. Om så inte är
fallet kan passivitetsregeln inte åberopas mot den skadelidande. Däremot kan
underlåten remonstration i ett sådant fall medföra att den skadelidande anses
medvållande och att skadeståndet jämkas på den grunden. Jag återkommer tUl
denna jämkningsfråga vid 5 kap. 6 § departementsförslaget.
EnUgt
bestämmelsen åUgger det i princip den skadeUdande att föra talan om rättelse i
det felaktiga beslutet. Normalt sker detta genom att beslutet överklagas till
högre instans. Vid beslut som får verkan utan hinder av att det har överklagats
får kravet på förande av talan om rättelse anses medföra skyldighet för den
skadelidande att i den högre instansen begära inhibition, i den mån beslut härom
är möjligt. Vissa myndighetsbeslut kan emellertid inte överklagas utan kan
angripas endast genom klandertalan vid allmän domstol. Exempel härpå erbjuder
reglema i 52 och 53 §§ patenUagen den 1 december 1967 (nr 837) om talan
angående hävande av patent. Liknande bestämmelser finns i fråga om inmutning i
11 § 2 mom. gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314) och i fråga om inskrivning i
aktiebolags-, handels- och föreningsregister i den associationsrättsliga lagstiftningen.
Underlåtenhet att föra sådan talan är i princip att Ukställa med försummelse
att fullfölja talan mot ett överklagbart beslut.
När det gäller sådana beslut under ett judicieUt eller
administrativt förfarande som inte kan överklagas har vederbörande myndighet
ibland möjlighet att själv vidta rättelse, I sådant fall bör uppenbarligen den
skadelidande söka ändring genom att framställa erinran mot beslutet. Detta kan
i allmänhet ske formlöst genom att han muntligen eller skriftligen påpekar det
fel som han anser vara begånget, antingen för den tjänsteman som har
5.1.3.4.
524 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
fattat beslutet eller för en överordnad befattningshavare.
Underlåter han detta, bUr passivitetsregeln inte tUlämplig, men det är som
nämnt möjUgt att den skadelidande anses medvållande. Om rättelse inte kan
vinnas genom en formlös erinran av detta slag men talan mot beslutet kan föras
i samband med talan mot slutiigt beslut i ärendet, är den skadelidande i
princip skyldig att utnjitja denna talemöjlighet.
Också i fråga om beslut som är överklagbara kan det ibland
vara tUl-räckUgt att den skadelidande mera formlöst påpekar ett begånget fel
hos den beslutande mjmdigheten, om nämligen felet är sådant att myndigheten kan
rätta det själv t. ex. ett skriv- eller räknefel eller en Uknande formell
felaktighet (jfr RB 17:15). Men om mjmdigheten ändå inte vidtar rättelse, måste
den skadelidande överklaga beslutet för att bevara rätten till ersättning.
Om den skadelidande inte kan få rättelse genom ordinärt
rättsmedel eller klandertalan, är han i princip skyldig att utnyttja särskilt
rättsmedel, dvs. anföra besvär över domviUa, ansöka om resning, anföra
nuUitetsbesvär eller begära återställande av försutten tid. Till undvikande av
missförstånd beträffande paragrafens innebörd har denna skyldighet särskilt
omnämnts i lagtexten, trots att de åtgärder som åsjrftas också kan anses som
olika sätt att »föra talan om rättelse». Skyldigheten att utnyttja särskilt
rättsmedel gäller sålunda också i de fall då den skadelidande haft laga förfall
eller annan giltig anledning för sin underlåtenhet att klaga i vanlig ordning.
När förfallet upphör eller annan omständighet som utgjort giltig anledning för
passiviteten inte längre föreligger, kan den skadelidande vara skyldig att
försöka utnjrttja särskilt rättsmedel. Möjligheterna att få bifall till en
sådan talan är dock begränsade och det blh i praktiken bara i undantagsfaU som
en underlåtenhet i detta hänseende kan få någon inverkan på ersättningsrätten.
En viktig begränsning av passivitetsregelns
tillämpningsområde ligger i att den inte får någon verkan när den skadelidande
haft giltig anledning tiU sin underlåtenhet att söka ändring i det felaktiga
beslutet. Bristande kännedom om tiUgängliga rättsmedel kan normalt inte
åberopas, vare sig mjmdigheten lämnat fuUföljdshänvisning eller inte. Att
besvärshänvisning inte har lämnats utgör således i allmänhet inte Itig
anledning för den skadelidande att förhålla sig passiv.
Har den skadelidande haft laga förfaU för sin
underlåtenhet att fullfölja talan, får han i första hand söka återställande av
försutten tid. Även om laga förfall inte föreligger, kan omständigheterna
likväl vara så ömmande, att den skadelidande bör anses bevarad vid sin rätt
till ersättning, t. ex. när en vadeinlaga har tagits emot inom klagotiden av en
obehörig befattningshavare vid domstolen och kommit denna tiU banda först
efter tidens utgång.
Att okunnighet om gällande fullföljdsmöjligheter i princip
inte ursäktar
5.1.3.4.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 525
den skadelidandes passivitet utesluter inte att man i
andra hänseenden får räkna juridisk okunnighet som giltig anledning för en
underlåtenhet att söka ändring. Om det begångna felet består i oriktig
rättstillämpning, kan det många gånger vara svårt för lekmannen att upptäcka
detta. Eftersom man inte kan kräva av den enskUde att han skall anlita
juridiskt biträde eller annan sakkunnig hjälp också i tUl synes okomplicerade
mål och ärenden, bör hans underlåtenhet att föra talan i ett fall av denna art
inte utan vidare betaga honom rätten tUl ersättning. Som exempel kan nämnas att
en tilltalad utan försvarare fälls till ansvar enligt en äldre lag, trots att
gärningen inte är straffbar enligt ny lag som gällde vid tiden för domen, eller
att någon döms för ett brott som i verkligheten var preskriberat. Påpekas bör
emellertid att sedan felet uppdagats för den skadelidande han ibland får anses
skyldig att söka angripa avgörandet genom att använda särskilt rättsmedel, om
denna väg är framkomlig.
Med anledning av vissa uttalanden under remissbehandlingen
vill jag framhålla att situationen kan vara en annan om den skadelidande har
haft juridiskt biträde. Även om ett begånget fel är sådant att den skadelidande
själv inte bort uppdaga det men man har kunnat kräva av hans biträde eller
ombud att han uppmärksammat felet och denne ändå underlåtit att överklaga
avgörandet, torde underlåtenheten böra tillräknas den skadelidande. Denne kan
då enligt denna paragraf förlora rätten till ersättning av det allmänna men har
å andra sidan möjlighet att kräva skadestånd av biträdet eller ombudet.
Enligt kommittén var det inte avsikten med dess förslag i
denna del att i brottmål begränsa det aUmännas skadeståndsskyldighet mer än som
f, n, gäller i fråga om domares personliga ersättningsansvar. Jag kan inte
reser-vationslöst ansluta mig till denna uppfattning. När det gäller den
enskUde tjänstemannens skadeståndsansvar saknar det enligt gällande rätt självständig
betydelse om talan har fullföljts mot det beslut ban har fattat. Endast i den
mån en underlåtenhet i det hänseendet kan tillräknas den skadelidande som
medvållande, kan det bli fråga om jämkning av skadeståndet. Förevarande
paragraf i departementsförslaget går längre. Kan den skadelidande inte påvisa
att han haft giltig anledning för sin underlåtenhet, har han i princip ingen
rätt tUl skadestånd av det allmänna. Det krävs inte bevisning från det
allmännas sida om att underlåtenheten berott av försummelse av den
skadelidande. Sannolikt blh dock skillnaden mellan kommitténs ståndpunkt och
min inte så stor i praktiken. Den som har fått en straffdom emot sig med
vetskap eller grundad anledning till misstanke om att den är oriktig lär
regelmässigt föra talan mot domen. En passivitet i det hänseendet torde bero på
omständigheter som antingen utgör giltig anledning för underlåtenheten i
paragrafens mening eller också innefattar sådant medvållande som enligt
allmänna grundsatser skuUe föranleda bortfall av rätten tiU skadestånd av den
felande domaren.
5.1.3.4.
526 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Uppenbart är att en ursäktiig villfarelse om faktiska
förhållanden kan utgöra gUtig anledning för den skadelidande att inte söka
ändring. Om myndigheten underlåtit att ta hänsjm till en omständighet som den
haft kännedom om och bort beakta ex officio men som den skadelidande inte känt
eller bort känna tUl, kan passivitetsregeln inte tillämpas.
En skadelidandes underlåtenhet att använda särskilt
rättsmedel bör som jag tidigare har nämnt inte bedömas för strängt. Endast i
fall då det framstår som uppenbart att förutsättningar att vinna rättelse på
den vägen har förelegat bör passivitetsregeln tUlämpas, Det kan tänkas att det
fel som har föranlett skadan visserligen inte i och för sig utgör laga grund
för att använda särsldlt rättsmedel men att resning e, 1, kan sökas på grund
av annan brist i avgörandet t. ex. felaktigt omröstningsförfarande. Om denna
brist har saknat betydelse för resultatet för den skadelidandes del, bör det
endast i undantagsfaU krävas av den skadelidande att han söker få avgörandet
undanröjt på denna väg. Så länge den skadelidande lever i ursäktlig okunnighet
om de omständigheter som kan föranleda ändring genom särskilt rättsmedel har
han givetvis giltig anledning att förhålla sig passiv.
I mer rutinmässiga ansökningsärenden o, d, skall den
enskilde kunna förlita sig på en korrekt handläggning. Om en sökande i ett
sådant fall t, ex. reser bort och inte brjrr sig om att bevaka resultatet av
ärendets behandling förrän klagotiden har gått ut, kan omständighetema vara
sådana att han får anses ha haft giltig anledning för sin underlåtenhet att
söka ändring.
Subjektiva omständigheter på den skadelidandes sida kan
också vinna beaktande. Hit hör t, ex, det fallet att vederbörande av sjukdom
har varit ur stånd att bevaka sin rätt, I vissa fall bör också hänsjm kunna tas
tUl den skadelidandes personliga förutsättningar att bedöma om det aktuella beslutet
varit felaktigt eUer inte. Med anledning av vad kommittén i detta sammanhang
har särskilt uttalat om att ersättning inte sällan bör utgå vid oriktiga
administrativa frihetsberövanden, trots att vederbörande har försummat att
överklaga beslutet om omhändertagande, vill jag erinra om att frågan om
ersättning på objektiv grund vid oriktiga frihetsberövanden är under särsldld
utredning och att frågan om skadestånd enligt förevarande lag torde komma att
förlora mycket av sin praktiska betydelse i den mån särskild lagstiftning om
sådan ersättning genomförs.
En särskild fråga är hur man skall bedöma det fallet att
den skadeUdande för sin underlåtenhet åberopar att beslutet på annat sätt
kommit under prövning i överinstans, t, ex, genom att en representant för det
allmänna eUer den skadelidandes medpart har överklagat beslutet. Åtminstone i
det förra faUet bör den enskUde i regel anses ha haft gUtig anledning att inte
själv föra talan. Så kan däremot inte alltid anses vara fallet när han förlitat
sig på enskild parts överklagande, eftersom han i ett sådant faU löper större
risk att talan återkallas. Bedömningen måste här bli beroende
5.1.3.4.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 527
på omständigheterna i det särskUda fallet, såsom sakens
beskaffenhet, kostnaderna för ett självständigt överklagande, relationerna
mellan den skadelidande och hans medpart etc.
Speciella problem uppkommer vid sådana kommunala beslut
mot vilka talan kan fuUföljas endast genom kommunalbesvär. Besvärsinstansens
prövning avser här endast rättstUlämpningen i ärendet, däremot inte den fria
diskretionära bedömning som kan ha ägt rum. Om det begångna felet hänför sig
tiU den diskretionära prövningen, kan således den skadelidandes underlåtenhet
att anföra besvär inte åberopas mot honom med stöd av förevarande paragraf. Man
.torde dock sällan vid en diskrelionär prövning kunna tala om fel eller
försummelse i skadeståndsrättslig mening. En skadeståndstalan på sådan grund
lär därför regelmässigt inte ha framgång. Men om felet består i att beslut
varit olagligt på sätt som anges i 76 § kommunallagen, blh förevarande paragraf
tUlämplig, I sådana fall då utrymme finns för en tUlämpning av passivitetsregeln
bör bedömningen i princip ske enligt samma grunder som gäller i fråga om andra
beslut mot vilka talan kan föras.
Passivitetsregeln kan tillämpas bara i fråga om skada som
kunnat undvikas genom att den skadelidande sökt ändring i beslutet. Det skall
med andra ord föreligga orsakssammanhang mellan hans underlåtenhet i det
hänseendet och skadan för att skadestånd skaU kunna förvägras honom. Skada
eller förlust som inte kunnat undvikas genom ett ändringssökande skall alltså
ersättas. Har t. ex, tillstånd att driva viss verksamhet med orätt förvägrats
någon, har han inom de gränser lagen utstakar, bl, a, genom de särskUda
reglema i 5 och 7 §§ i förevarande kapitel av departementsförslaget rätt tiU
ersättning för sina förluster intiU den tidpunkt då det kan antas att han skuUe
ha kunnat påbörja sin verksamhet i kraft av överinstansens tiUståndsbeslut, om
han utnyttjat sin besvärsrätt. Tänkbart är dock att den skadelidande kan påvisa
att också förluster som uppkommit under tiden därefter uteslutande är en direkt
följd av det uppskov som i alla händelser varit oundvikligt, I så fall har han
rätt att kräva ersättning även för dessa förluster, över huvud taget gäller att
skada som skulle ha uppkommit även om det felaktiga beslutet blivit ändrat efter
ett ändringssökande medför rätt till ersättning utan hinder av
passivitetsregeln,
SärskUt när den skadelidandes passivitet hänför sig till
hans underlåtenhet att använda särskilt rättsmedel måste man göra en bedömning
av om det kan anses att han till en början haft giltig anledning att förhåUa
sig passiv och i så faU vid vilken tidpunkt omständigheterna bort föranleda
honom att t, ex, begära resning. Han förlorar i ett sådant faU rätten till
ersättning bara såvitt gäller skada som hade kunnat undvikas genom att han vid
den tidpunkten brutit sin passivitet.
I många faU av passivitet är det inte lätt att i efterhand
avgöra hur saken skulle ha utvecklat sig, om den skadelidande använt
rättsmedel. Det kan göra det svårt att beräkna den skada som inte kunnat undvikas
genom en
5.1.3.4.
528 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
fullföljd. Givetvis bör man eftersom det rör sig om fel
eller försummelser utgå från att ett överklagande skulle ha medfört rättelse.
Svårigheten ligger i att avgöra när rättelsen skulle ha fått effekt, dvs.
avbrutit de skadegörande verkningama av det felaktiga beslutet. Den frågan
måste emeUertid besvaras för varje enskilt fall, och jag vill här bara påpeka
att domstolen i tveksamma faU kan falla tillhaka på en skälighetsuppskattning
enligt 35 kap. 5 § RB.
Passivitetsregeln kan åberopas endast när den skadelidande
grundar sin ersättningstalan uteslutande på bestämmelsen i 2 § i förevarande
kapitel. Bl. a. bör påpekas att rätten till ersättning enligt 1945 års lag om
ersättning till oskyldigt häktade eller dömda m. fl. och viss annan
speciallagstiftning om ersättning av allmänna medel inte påverkas av
förevarande bestämmelse. Tänkbart är också att ett föreliggande
kontraktsförhållande t. ex. ett tjänsteavtal medför att skadeståndslagens
ansvarsregler och därmed också passivitetsregeln sätts ur spel, men saken blir
aktuell endast i de ganska sällsynta fall då det verkligen är fråga om
myndighetsutövning inom ramen för ett avtalsförhållande.
5.1.3.5. 5 §
Paragrafen innehåller en regel om inskränknmgar i rätten
tiU ersättning för ren förmögenhetsskada som vållas vid myndighetsutövning. Den
motsvarar i huvudsak 15 § i 1958 års förslag.
De överväganden som Ugger tUl grund för bestämmelsen har
jag redovisat i den aUmänna motiveringen (avsnitt 2.3.6.14.). Som jag där har
utvecklat bör ersättning för ren förmögenhetsskada vid intrång i näringsverksamhet
bestämmas på grundval av en skälighetsbedömning, både när det gäller utebliven
vinst och annan förmögenhetsförlust. I 15 § kommittéförslaget talas om intrång
i »förvärvsverksamhet». Eftersom jag i likhet med kommittén inte anser att
intrång i en persons yrkesverksamhet som arbetstagare bör omfattas av
bestämmelsen, anser jag att uttrycket »förvärvsverksamhet» bör ersättas med
termen »näringsverksamhet».
I enlighet med vad jag nu har sagt och med de överväganden
som jag har gjort i den allmänna motiveringen föreskrivs i förevarande
paragraf, att ersättning enligt 3 kap. 2 § för ren förmögenhetsskada som
uppkommit tiU följd av intrång i näringsverksamhet utgår endast i den mån det
är skäligt med hänsjm till intrångets art och varaktighet, felets eller
försummelsens beskaffenhet och övriga omständigheter.
Bestämmelsen är tiUämpUg bara i fråga om ren förmögenhetsskada.
Innebörden av detta begrepp har jag behandlat närmare vid 1 kap. 2 §.
5.1.3.4.
Kungl. Maj:ts proposUion nr 5 år 1972 529
Med näringsverksamhet avses i bestämmelsen inte bara yrkesmässig
verksamhet utan all ekonomisk verksamhet som bedrivs självständigt och i
vinstsyfte. Så t, ex, kommer en fastighetsägares förluster i form av uteblivna
arrende- och hyresinkomster att omfattas av bestämmelsen, även om arrende-
eller hyresavtalet inte ingår som led i en affärsmässig verksamhet. Däremot är
som nämnt en arbetstagares verksamhet för arbetsgivarens räkning inte att
hänföra tiU näringsverksamhet. Självständiga uppdragstagares verksamhet faller
däremot i allmänhet under paragrafen. Ofta måste man dock vid själva
skälighetsbedömningen ta hänsyn tiU att uppdragstagare ibland står arbetstagare
mycket nära.
Intrång i bestämmelsens mening föreligger så snart en
myndighetsåtgärd har inverkat menligt på själva näringsutövningen. Det är att
märka att bestämmelsen är tillämplig bara i fråga om utgifter eller förluster
som har direkt samband med den skadelidandes näringsverksamhet. Utgifter av
personligt slag som han samtidigt ådrar sig faller utanför. Om t, ex. en
verkstadsägare, som bor i verkstadsfastigheten, tvingas fljrtta därför att
fastigheten felaktigt utdöms av hälsovårds- eUer byggnadsnämnd, har han rätt
till full ersättning för personliga flyttningskostnader o. d. utgifter, under
det att hans krav på ersättning för förluster i själva rörelsen blir föremål
för en skälighetsprövning. Bestämmelsen träffar inte heller ersättning för
sådan rättegångskostnad som den skadelidande ådrar sig i samband med att han
fullföljer talan mot ett felaktigt beslut, vare sig detta har rört hans
näringsverksamhet eller inte.
Vid prövningen skall hänsyn tas till intrångets art och
varaktighet. I första hand ifrågakommer en tillämpning av paragrafen när det
gäller utebliven vinst. Från sociala synpunkter är det ofta mindre behjärtansvärt
att förluster av detta slag ersätts fullt ut än när det gäller direkta utgifter
och kostnader som den skadelidande har ådragit sig. Uppenbart är att det finns
anledning att visa särskUd återhållsamhet när det gäller vinster som från
allmänna synpunkter framstår som oskäliga eller över huvud taget kan sägas gå
utöver vad som normalt är förknippat med en verksamhet av ifrågavarande slag. Å
andra sidan måste beaktas att företagsvinsten för en ensldld näringsidkare
ofta är att betrakta som ersättning för hans egen arbetsinsats i rörelsen. I
den mån en rörelsevinst på detta sätt är att jämställa med arbetsinkomst bör
regelmässigt full ersättning utgä.
När det gäller ersättning för direkta utlägg och kostnader
bör bestämmelsen tillämpas med större frikostighet. Utgångspunkten bör normalt
vara att sådana förluster skall gottgöras till fullo, i den mån den
skadelidande kan styrka adekvat kausalitet mellan intrånget och skadan. En
förutsättning är givetvis också att han inte själv har medverkat till förlusten
genom att av oaktsamhet dra på sig onödiga kostnader. Som jag har framhållit i
den allmänna motiveringen kan det dock även när dessa
34 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
530 Kungl Majtts proposition nr 5 år
1972
fömtsättningar är uppfyllda finnas anledning att sätta ned
skadeståndet. När det gäller rent affärsmässig verksamhet kan det vara svårt
att slå fast i vad mån de investeringar en näringsidkare har gjort inte skulle
bli täckta av framtida intäkter eller om det varit oaktsamt av honom att ta på
sig en viss utgift. Det är framför allt i sådana gränsfall som paragrafen kan
få betydelse genom att den lämnar utrymme för en allmän skälighetsprövning.
Det får i övrigt beaktas om den ifrågavarande åtgärden
från det allmännas sida är en typ av ingrepp som näringsidkare i allmänhet får
räkna med som ett normalt inslag i deras verksamhet, t, ex, vägrad importlicens,
föreläggande att vidta viss skyddsåtgärd, förbud att saluföra viss produkt e,
d,, eller om den framstår som något extraordinärt och oväntat, som t, ex, när
ett visst område avspärras med påföljd att en butiksägare inte kan nås av sina
kunder eller när en hantverkare blir berövad friheten som förment
alkoholmissbrakare eller psykiskt sjuk.
Att intrånget varat under endast en kortare tid leder
normalt tiU att skadan inte blir omfattande. Ibland kan dock avsevärda
förluster uppkomma också vid kortvariga intrång, och i vissa fall kan ett
felaktigt myndighetsbeslut helt omintetgöra ett omfattande affärsprojekt.
Allmänt sett kan sägas att man har anledning att tillämpa
ersättningsbestämmelsen mera frikostigt vid mycket långvariga intrång, under
det att mer kortvariga störningar i en näringsverksamhet är något som
näringsidkaren får räkna med och som han därför inte utan vidare kan begära att
bli fullt gottgjord för, även om förlusterna i det särskilda fallet blivit
stora. Omständigheterna kan dock vara mycket varierande och några fasta
riktlinjer kan inte anges.
Beaktas skall också felets eller försummelsens beskaffenhet.
Det säger sig självt att det kan te sig stötande att förvägra den skadelidande
ersättning i fall då ett mycket allvarligt fel har begåtts från det allmännas
sida. Särskilt när det gäller ersättning för utebliven vinst bör dock
försummelsens beskaffenhet inte tillåtas spela någon avgörande roll. Att felet
eller försummelsen är av Undrig art skall å andra sidan inte hindra att fuUt skadestånd
utgår, om detta av sociala eUer liknande skäl framstår som motiverat. I likhet
med kommittén anser jag en sådan omständighet kunna inverka som att felet eller
försummelsen har begåtts i samband med en myndighetsåtgärd av det mer
improviserade slag som måste förekomma under kris- eUer beredskapstillstånd.
Under de förhållanden som då råder måste medborgarna i högre grad än annars
tolerera att de utsätts för ingrepp från det aUmännas sida, som vid en
prövning i efterhand visar sig oberättigade. En nedsättning av skadeståndet bör
därför i sådana faU kunna ske även när det begångna felet, sett isolerat,
framstår som graverande.
Hänvisningen till omständigheterna i övrigt skall enligt
kommittén ge möjlighet för domstolarna att beakta också verksamhetens natur.
Som vissa remissorgan har framhållit bör det visserligen inte komma i fråga att
man vid paragrafens tillämpning gör en bedömning i vilken mån
5.1.3.5.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 531
en verksamhet är mer eUer mindre samhällsnyttig eller över
huvud taget låter politiska värderingar bli bestämmande för ställningstagandet.
Det hindrar inte att man beaktar i vad mån det är fråga om en verksamhet som,
utan att man kan lagligen ingripa mot den, dock i princip ogillas av rättsordningen,
t. ex, uthyrning av möblerade rum till oskäligt höga hyror e, d. Vidare bör
utrymme finnas för en värdering utifrån sociala behovssjmpunk-ter av
verksamhetens ekonomiska betydelse för den skadelidande. Det finns anledning
att visa större generositet när intrång har skett i en verksamhet som utgör
den skadelidandes huvudsakliga näringsfång än när det är fråga om en bisyssla
som en heltidsanställd arbetstagare ägnar sig åt och som har karaktär av
fritidsverksamhet som står en hobby nära. Beaktas bör också om det är fråga om
en verksamhet som den skadelidande bedriver kontinuerligt eller om den är av
mer tillfällig art, liksom hänsyn bör tas till i vad mån verksamheten innebär
ett större eller mindre mått av risktagande.
5.1.3.6. 6 §.
Paragrafen innehåller regler om jämkning av arbetsgivares
principalansvar och av det allmännas ansvar för skada genom oriktig mjmdighetsutövning.
Den motsvarar delvis 3 § i skadeståndskommitténs förslag II.
Av skäl som jag har utvecklat närmare i den alhnänna
motiveringen vid min behandUng av frågan om arbetsgivares skadeståndsansvar
(avsnitt 2,2,4,6.) skall i den nya lagen tas upp bestämmelse om möjlighet att
jämka en arbetsgivares principalansvar enligt 3 kap. 1 §, om skadeståndet
annars skulle bli oskäligt betimgande eller, vid sakskada, om det med hänsyn
till föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter är skäligt att jämkning
sker. I annat sammanhang har jag intagit ståndpunkten att denna jämkningsregel
skall gälla också i fråga om det allmännas skadeståndsansvar enligt 3 kap. 2 §
vid oriktig myndighetsutövning (avsnitt 2.3.6.14.).
I likhet
med skadeståndskommittén anser jag att man vid jämkning av principalansvar på
den grund att det skulle bU oskäligt betungande måste beakta i vad mån
jämkningen kan medföra obilliga verkningar för dén skadeUdande. Flera
remissinstanser har ansett att denna sjmpunkt är så betydelsefull att den bör
komma tiU direkt uttryck i lagtexten. Enligt min mening rör det sig emeUertid
här bara om en av de många .faktorer som vid sidan av den skadeståndsskyldiges
ekonomi kan inverka på jämknings-frågan. Att det är fråga om en omständighet
som hänför sig till den skadelidande motiverar inte ett särskUt omnämnande av
den i lagtexten. Det ligger i sakens natur att man vid en skälighetsprövning måste
göra en avvägning mellan båda partemas intressen och bedöma vilka verkningar
en jämkning får för var och en av dem.
Som jag har framhåUit i den allmänna motiveringen skall
jämkning ald-
5.1.3.6.
532 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
Tig ske inom ramen för en föreliggande ansvarsförsäkring.
Att skadeståndet i ett sådant fall inte kan vara oskäligt betungande för den
skadeståndsskyldige säger sig självt, och i motsats till vad Svenska
försäkringsbolags riksförbund har förordat i sitt remissyttrande anser jag det
inte behövligt att låta den angivna principen komma till uttryck i lagtexten.
Skadeståndskommittén har utgått från att regeln om
jämkning av oskäligt betungande principalansvar inte skall tillämpas när
typiskt kontraktsmässiga förpliktelser, t, ex, skyldighet enligt avrtal att
fullgöra viss prestation, har åsidosatts. Vissa remissinstanser har satt i
fråga om inte denna begränsning i regelns tillämpningsområde bör återspeglas i
lagtexten. Som jag har sagt i den allmänna motiveringen delar jag visserligen i
stort sett kommitténs uppfattning i sak på denna punkt. Det låter sig
emellertid knappast göra att i lagtext precisera gränsema för jämkningsregelns
till-lämpning i kontraktsförhållanden. Jag är därför inte beredd att förorda
någon uttrycklig regel i detta hänseende,
I enlighet med vad jag nu har sagt föreskrivs i första
punkten av förevarande paragraf i departementsförslaget, att skadestånd enligt
3 kap. 1 eller 2 § kan jämkas, om skadeståndet finnes oskäligt betungande med
hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden och övriga
omständigheter. Vid sakskada kan skadeståndet enligt andra punkten jämkas
också om det är skäligt med hänsjm till föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter.
Paragrafen avser bara skadeståndsansvar enligt 3 kap. 1
eller 2 § skadeståndslagen. Såvitt gäller arbetsgivares skadeståndsansvar
innebär detta att jämkning inte kan komma i fråga när arbetsgivaren själv är
vållande till skadan. Som skadeståndskommittén har uttalat får som eget
vållande av en juridisk person räknas våUande av någon i organställning. Hit
hör för aktiebolagens del i första hand bolagsstämma, stjrrelse, verkställande
direktör och likvidator samt för ekonomiska och ideella föreningar föreningsstämma,
styrelse och, i förekommande fall, verkställande direktör, generalsekreterare
eller motsvarande. I handelsbolag får var och en av delägama räknas som organ,
I övrigt bör som en juridisk persons organ anses den eller de fysiska personer
som utövar den högsta beslutande eller verkställande funktionen direkt på
grund av de regler som gäller för verksamhetsformen i fråga. Det bör dock
framhåUas, att om någon som tillhör en juridisk persons organ vållar skada
under det att han utför en syssla som inte faller under hans särskilda
befogenheter som organ utan brukar ankomma på en vanlig arbetstagare, den
juridiska personen kan ådra sig principalansvar enligt 3 kap, 1 §,
Jämkningsregeln i förevarande paragraf blir då i princip tillämplig.
Någon motsvarande skillnad i fråga om jämkningsregelns
tillämplighet vid ansvar på grund av eget vållande eller vållande av organ och
vid ansvar
5.1.3.6.
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1972 533
för annans vållande råder inte när det gäller statens
eller en kommuns ansvar enligt 3 kap, 2 § för skada vållad vid utövning av
offentlig myndighet. Det allmännas ansvarighet för sådan skada är uttömmande
reglerad i sistnämnda paragraf. Denna är tUlämpUg så snart fråga är om skada
uppkommen genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning, oavsett om
skadan har vållats av arbetstagare i det allmännas tjänst, av organ för staten
eller kommunen, t, ex, en kommunal fullmäktigförsamling eller nämnd, eller av
ett helt självständigt subjekt som har anförtrotts uppgifter vilka avser
myndighetsutövning, Jämkningsregeln i förevarande paragraf är i princip
tillämplig i alla de fall som sålunda omfattas av 3 kap. 2 §.
Möjligheten
att jämka oskäligt betungande skadeståndsansvar får i stort sett praktisk
betydelse bara för enskilda arbetsgivare som saknar ansvarsförsäkring och när
en föreUggande ansvarsförsäkring inte täcker skadan. Att skadeståndet i ett
sådant fall blir ekonomiskt betungande för den ansvarige behöver dock inte
nödvändigtvis leda tiU att det jämkas. Vid skälighetsprövningen måste nämligen
också tas hänsyn tUl om principalen kunnat teckna en ansvarsförsäkring och i
vad mån hans underlåtenhet i det hänseendet kan anses ursäktlig eller tvärtom
framstår som ett avsteg från vad man kunnat fordra av en arbetsgivare i hans
ställning. Ett fall då jämkningsanledning kan föreligga, trots att
arbetsgivaren normalt bort vara försäkrad, är att en föreliggande försäkring
inte blivit förnyad tUl följd av något missförstånd från en anställds eller
från försäkringsbolagets sida. Som har framhållits i ett flertal
remissjrttranden är det dock bara i sällsynta faU som man kan anse frånvaron av
ett normalt försäkringsskydd vara ursäktlig. Utvecklingen går i den riktningen
att även småföretagare anses skyldiga att försäkra sig om de vill undgå risken
att själva få bära ansvaret för de skador som vållas i deras verksamhet. För
vissa verksamhetsgrenar, där skaderiskema är helt obetydliga och arbetet
dessutom i aUmänhet utförs av företagaren ensam, kan det dock fiimas skäl att
inte upprätthålla kravet på försäkringsskydd alltför strängt. Som exempel kan
nämnas mindre jordbruk. Att en privatperson inte har tänkt på
försäkringsskydd, kan i aUmänhet än mindre bedömas som en försummelse, vilken
skaU utesluta jämkning. En pensionär eller en ung familjeförsörjare i små omständigheter,
som blir ansvarig för vållande av en vårdarinna eller barnvakt men saknar
ansvarsförsäkring, bör uppenbarligen kunna få skadeståndet jämkat.
Av större praktisk betydelse torde jämkningsmöjligheten
bli när den inträffade skadan inte omfattas av försäkringsskyddet på grund av
någon undantagsbestämmelse i ansvarsförsäkringsvillkoren, t. ex, den i företagsförsäkringarna
vanliga klausul som undantar skada orsakad genom ras, sänkning eller
förskjutning i marken eUer undantaget i hemförsäkringen för skada genom
handling eller sysselsättning som är av uppenbart ovanlig art för en
privatperson. Att den skadeståndsskyldige på särsldld begäran
5.1.3.6.
534 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
skuUe ha kunnat få också en risk av detta slag täckt av
försäkringen bör inte utesluta jämkning, om han inte har haft speciell
anledning anta att risken skulle aktualiseras.
Om en arbetsgivare har skaffat sig ett försäkringsskydd
som får anses ordinärt i den verksamhet som han utövar men skadan i ett enskilt
fall får långt större omfattning än vad som täcks av försäkringen, ter det sig
många gånger oskäligt att han skall behöva betala ett betungande skadestånd,
och jämkning bör då kunna äga rum.
Att arbetsgivarens ekonomiska resurser och förmåga att
bära skadeståndet skall beaktas i första hand är självklart och framgår redan
av hänvisningen i lagtexten till »den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden».
Det är knappast möjligt att ange några normer för hur denna faktor skaU
inverka. Jämkningsmöj ligheten bör emellertid användas med återhållsamhet. De
överväganden som ligger till grund för principalansvaret leder som regel till
att arbetsgivaren ligger närmare till än den skadeUdande att bära de
ekonomiska följdema av skadefallet. Jag vill emellertid framhålla att man bör
kunna visa större mUdhet mot arbetsgivare i rent privata förhållanden eller i
ideell och liknande verksamhet än när det är fråga om näringsidkare.
När den skadeståndsskyldige är självförsäkrare i fråga om
ansvarsförsäkring får situationen i princip bedömas på samma sätt som när
skadan omfattas av en föreliggande ansvarsförsäkring. Med självförsäkrare avser
jag här Uksom i andra sammanhang sådana rättssubjekt staten, de största
kommunerna och vissa storföretag som med hänsyn tiU den riskutj ämnmg som
förekommer inom den egna verksamheten medvetet underlåter att hålla
försäkringsskydd (jfr avsnitt 1.1.2.1.).
En självförsäkrares ekonomiska ställning är i allmänhet
sådan att inte ens mycket stora skadestånd kan anses oskäligt betungande för
honom. Någon jämkning på den nu aktuella grunden kan därför nästan aldrig komma
i fråga vid självförsäkring. Däremot kan det vid sakskada ibland finnas skäl
att sätta ned skadeståndet med hänsyn till försäkringar eller försäkringsmöjligheter
på den skadelidandes sida. Härtill återkommer jag i det följande.
Eftersom jämkningsregeln avser endast faU av ansvar för
annans vållande, bör felets eller försummelsens beskaffenhet inte nämnvärt
inverka på bedömningen. Har arbetstagaren handlat grovt vårdslöst eller rentav
uppsåtligen, kan det visserligen te sig oskäligt att arbetsgivaren skall
betungas av en omfattande ersättningsskyldighet. Från den skadelidandes
synpunkt är det å andra sidan i ett sådant fall angeläget att ersättning utgår.
Vid en avvägning av de motstående intressena blir resultatet i allmänhet att
det ligger närmare till hands att arbetsgivaren svarar fullt ut än att den
skadelidande skall bära en del av förlusten. Är återigen arbetstagarens
vållande ringa rör det sig i regel om ett förfarande av en art
5.1.3.6.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 535
som arbetsgivaren får räkna med som något normalt i
verksamheten och det är då rimligt att han får bära utgiften för skadestånd som
en kostnad i denna. Det sagda utesluter dock inte att det vid
skälighetsprövningen tas viss hänsyn till omständigheterna vid skadans
uppkomst. Någon gång kan preventiva skäl tänkas inverka. Ett exempel utgör det
av LO i dess remissyttrande berörda fallet att skadan har orsakats av att
skyddsanordningarna på arbetsplatsen varit otillfredsställande, I sådana fall
lär å andra sidan vållande ofta anses ligga arbetsgivaren själv till last, och
frågan blh då inte aktuell, eftersom bestämmelsen inte är tillämplig när
arbetsgivaren svarar på grund av eget vållande.
Det är naturligt att man tar viss hänsyn till sistnämnda
förhållande genom att tillämpa jämkningsregeln med försiktighet när vållande
visserligen inte kan läggas arbetsgivaren själv eller de högsta organen tUl
last men den skadevållande tillhör drifts- eller arbetsledningen och intar en
sådan ställning att han står den högsta ledningen nära. Det kan bero mer eller
mindre på tillfälligheter eller på bevissvårigheter i det särskilda fallet om
det rör sig om principalansvar eller ansvar för eget vållande. Till dess en
allmän jämkningsregel har införts bör man uppenbarligen undvika att skapa en
klyfta mellan sådana i övrigt likartade fall då jämkning av principalansvar
sker och då fullt skadestånd måste dömas ut därför att arbetsgivaren själv har
varit vållande. Eftersom emeUertid jämkning av principalansvar för större
företag över huvud taget lär komma i fråga bara i undantagsfall, får saken
troligen inte så stor praktisk betydelse.
En jämkning medför normalt att den skadelidande själv i
motsvarande mån får bära förlusten. Vid bedömningen av om skadeståndet blir
oskäligt betungande för arbetsgivaren kan man därför inte undgå att ta hänsyn
tiU vilka verkningar en jämkning får för den skadelidande. Dennes ekonomiska
situation måste därför beaktas, men givetvis först sedan det har konstaterats
att skadeståndet absolut sett blir betungande för arbetsgivaren. En förmögen
skadelidande drabbas självfaUet inte så hårt av en jämkningsregel, och en sådan
omständighet måste tillåtas inverka vid skälighetsbedömningen. Detta gäller i
högre grad vid egendomsskada än vid personskada, Ä andra sidan kan skadeståndet
vid personskada bli särskilt omfattande på grund av den skadelidandes höga
inkomster. En jämkning kan då te sig särskilt angelägen från den
skadeståndsskyldiges synpunkt, samtidigt som det inte inger så stora
betänkligheter från sociala synpunkter att sätta ned skadeståndet.
En särskUd fråga är hur förekomsten av försäkring på den
skadelidandes sida skall inverka, I den mån denne har objektsförsäkring som
täcker skadan, kan vid sakskada jämkning i allmänhet ske enligt andra punkten
direkt på grund av försäkringsförhållandena utan att det sker någon prövning av
om skadeståndet blir oskäligt betungande för den skadeståndsskyldige. Men om i
något enstaka fall förutsätt-
5.1.3.6
536 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
ningar för en jämkning på grund av försäkringsmässiga
hänsyn inte skulle föreligga, bör vid skälighetsprövningen tas hänsyn till att
skadeförsäkring finns. En liknande bedömning kan bli aktuell vid krav på
ersättning för ren förmögenhetsskada som täcks av försäkring på den
skadelidandes sida, t, ex, garanliförsäkring.
Vid tillämpning av regeln om jämkning av oskäligt
betungande skadestånd får frågan om verkan av försäkring på den skadelidandes
sida aktualitet framför allt när ersättning utgår ur summaförsäkring, dvs,
olycksfallsförsäkring eller livförsäkring. Enligt skadeståndskommittén kan en
sådan omständighet i princip medföra att en jämkning inte är obillig mot den
skadelidande. Under remissbehandlingen har emellertid Svenska försäkringsbolags
riksförbund bestämt motsatt sig att hänsyn tas till summaförsäkring. Förbundet
hänvisar bl, a, tiU att sådan försäkring förekommer i mycket olika former och
ibland är betald av den försäkrades arbetsgivare, ibland av honom själv. När
försäkringen innebär ett sparmoment är den enligt förbundet jämförlig med
vilket sparande som helst. Förbundet betonar att frågan om verkan av frivillig
summaförsäkring på rätten till skadestånd utgör en central fråga och bör
avgöras med största noggrannhet och försiktighet, inte genom att ett
motivuttalande leder till ändring i praxis, En liknande ståndpunkt intar LO,
som anser att jämkning under hänsynstagande till summaförsäkring inte är
socialt motiverad.
För egen del vill jag i överensstämmelse med vad jag har
sagt om motsvarande spörsmål när det gäller barns skadeståndsskyldighet
(avsnitt 2.1.4.4.) framhålla att frågan om summaförsäkrings inverkan på skadestånd
f, n, utreds av skadeståndskommittén och att man givetvis inte bör föregripa
utredningens resultat. En skadelidande drabbas visserligen inte lika hårt av en
jämkning, om han kan få ut betydande ersättningsbelopp från en liv- eller
olycksfallsförsäkring, men med hänsyn till nuvarande regler om summaförsäkring
bör man enligt min mening visa återhållsamhet när det gäller att via
jämkningsregler av förevarande slag låta summaförsäkring inverka på den
skadelidandes rätt tUl ersättning. I den mån summaförsäkring i det ensldlda
fallet kan sägas representera ett sparande bör hänsyn till
försäkringsersättningen tas på samma sätt som till andra förmögenhetstillgångar.
Frågan om jämkning vid sakskada av skadestånd, som utgår
enligt 1 eller 2 § i detta kapitel, på grund av föreliggande försäkringar eller
försäkringsmöjligheter har jag behandlat utförligt i den allmänna
motiveringen. Av vad jag där har anfört om grunderna för en bestämmelse i ämnet
framgår också i huvudsak hur jämkningsregeln i andra punkten är avsedd att
tUlämpas i den delen. Jag vill därför här endast något mera konkret sammanfatta
mina synpunkter på frågan.
Vad som kan föranled» en jämkning på denna grund är
givetvis försäkringar eller försäkringsmöjligheter på den skadelidandes sida.
Endast när
5.1.3.6.
Kungl Maj.-ts proposition nr 3 år 1972 537
den skadelidande har eller kunnat teckna objektsförsäkring
kan detta utgöra en självständig jämkningsanledning.
I praktiken kommer frågan normalt upp i samband med att
försäkringsgivaren riktar regresskrav mot den som är ansvarig enligt 3 kap. 1 eller
2 §. Vad som sägs i det följande om regressanspråk gäller emellertid i princip
också i fråga om direkta skadeståndsanspråk från den som har rätt till ersättning
ur försäkringen.
Inom ramen för en föreliggande ansvarsförsäkring på den
skadeståndsskyldiges sida bör någon jämkning inte äga rum. Föreliggande
regressöverenskommelser medför emellertid att regresskrav mot
ansvarsförsäkring bara undantagsvis blir aktuella i andra fall än då
regressrätt föreligger enligt 25 § FAL, dvs, vid uppsåt eller grov vårdslöshet
på den skadeståndsskyldiges sida. Enligt vad jag har utvecklat tidigare
(avsnitt 5.1.3.1.) bör detta stadgande uppfattas så, att regress mot en
arbetsgivare kan utövas bara om någon befattningshavare i ledande ställning har
handlat uppsåtligen eller grovt vårdslöst. I den mån regressöverenskommelserna
hänvisar tUl 25 § FAL innebär detta att regressanspråk med stöd av
principalansvarsreglerna blh aktuella bara i begränsad utsträckning. Men
överenskommelserna kan givetvis ändras, så att de medger regress i större
omfattning.
När den skadeståndsskyldige en ensldld arbetsgivare
eller staten eller en kommun uppträder som självförsäkrare, gäller i princip
att jämkningsfrågan skall bedömas som om ansvarsförsäkring funnits. Jämkning
skall alltså inte ske i den mån ansvarigheten skulle ha varit täckt av ansvarsförsäkring,
om sådan tecknats. Man får här undersöka vad slags ansvarsförsäkring som
närmast skuUe ha kommit i fråga för verksamhet av den art som det gäller. Är
det t. ex. fråga om statens ansvar som fastighetsägare, blh
ansvarsförsäkringsvillkoren i den ordinära fastighetsförsäkrhigen bestämmande
för i vad mån regressanspråket skall få genomföras. Det bör i princip antagas
att en självförsäkrare skulle ha hållit ett maximalt försäkringsskydd. Han bör
mot regresskravet kunna åberopa endast sådana undantagsbestämmelser för vissa
skadetyper i gängse försäkringsvUlkor som är av obligatorisk karaktär. Villkor
som innebär inskränkningar i försäkringsgivarens ansvarighet men som man kan
avvika från genom avrtal t, ex. flertalet självriskklausuler bör däremot
inte få åberopas av en självförsäkrare, även om de är allmänt förekommande.
I sådan offentiig verksamhet som inte avser
myndighetsutövning bereder det normalt inte svårigheter att bestämma vilket
slags ansvarsförsäkring som kunnat komma i fråga. På den offentliga
mjmdighetsutövningens område kan det däremot ibland vara svårt att finna
paralleller på den ensldlda sektorn som medger adekvata jämförelser med viss
försäkringstyp. Gäller det t, ex, det allmännas ersättningsskyldighet för skada
vid vården av tullgods eller egendom som tagits i beslag eller i övrigt
omhändertagits av det allmänna, bör jämförelse närmast göras med de
ansvarsförsäkringar som
5.1.3.6.
538 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
speditörer och lagerhällare tecknar. Är det fråga om skada
i sådan särpräglad offentlig verksamhet som polisväsendet eller det allmännas
kontrollverksamhet e, d, torde man få falla tillbaka på villkoren i de
allmänna företagsförsäkringarna,
1 den mån objektsförsäkring finns och täcker skadan men
den skade-ståndsskyldige saknar ansvarsförsäkring utan att kunna anses som
självförsäkrare eller om skadan går utöver vad som täcks eller i aUmänhet brukar
täckas av ansvarsförsäkring, bör normalt regresskravet jämkas och skadan
sålunda stanna på objektsförsäkringen. Detta gäller i princip också i fall då
den ansvarige bort hålla försäkringsskydd men försummat detta. Om försummelsen
framstår som ett klart avsteg från vad som anses höra tUl god ordning i
verksamhet av det aktuella slaget, bör dock hänsyn härtill kunna tas och
regressanspråket helt eUer delvis bifallas, men givetvis bara i den omfattning
det skulle ha varit täckt av en ordinär ansvarsförsäkring. En sådan
rättstillämpning kan bli aktuell främst i näringsverksamhet av någon
omfattning, mera sällan för småföretagare och praktiskt taget aldrig för
privatpersoner eUer i icke-ekonomisk verksamhet.
En skadelidande som uppträder som självförsäkrare i fråga
om objektsförsäkring skall i princip behandlas som om han hade håUit ett
normalt försäkringsskydd. Också här får förutsättas att en självförsäkrare
skulle ha hållit ett maximalt försäkringsskydd. Staten som fastighetsägare t.
ex. bör inte kunna kräva skadestånd av en arbetsvare enligt 3 kap. 1 § med anledning
av brandskada i vidare mån än en brandförsäkringsgivare, som för-behåUit sig
fuU regressrätt enligt förut angivna principer skulle ha kunnat göra gäUande
regressrätt mot arbetsgivaren, och detta oavsett skadans belopp. Endast i den
mån en självförsäkrare kan påvisa att det över huvmd taget inte skulle ha varit
möjligt att hålla ett fullgott försäkringsskydd mot skador av det aktueUa
slaget, bör han kunna få en bättre ställning än en regressökande
skadeförsäkringsgivare normalt har enligt vad jag har sagt i det föregående.
Den skadeUdandes försäkringsmöjligheter i fall då han
saknar objektsförsäkring och inte heller är självförsäkrare torde mera sällan
utgöra en självständig jämkningsanledning. Men som jag har sagt 1 den allmänna
motiveringen har vissa objektsförsäkringar så stor utbredning att underlåtenhet
att teckna sådan försäkring närmast ter sig som en försummelse vars
konsekvenser bör drabba egendomens ägare. Vid sidan av brandförsäkring av
byggnader torde i näringsverksamhet bl. a. vissa maskinförsäk-ringar och
vagnskadeförsäkring på motorfordon höra hit. När det gäller privatpersoner och
småföretagare kan man däremot inte ställa lika stränga krav på att de skall
hålla sig med sakförsäkringsskydd. Jämkning bör dock kunna förekomma om t. ex.
ägaren av en lyxvilla har underförsäkrat eller om en större segelbåt eller
djrrbar personbU är helt oförsäkrad. En jämkning på grund av
försäkringsmöjligheterna skall givetvis inte gå längre än som
5.1.3.6.
Kungl, Maj:ts proposition nr 5 år 1972 539
skulle ha blivit fallet om försäkring funnits och fråga
varit om försäkringsgivarens regressanspråk.
Enligt vad jag har utvecklat i den allmänna motiveringen
bör den nu förevarande jämkningsregeln inte kunna åberopas i fråga om regress
från ansvarsförsäkringsgivare eller från självförsäkrare i fråga om ansvarsförsäkring,
när denne för regresstalan mot annan som svarar för samma skada.
Det är inte möjligt att ge mer preciserade anvisningar om
hur möjligheterna till objektsförsäkring bör inverka vid jämkningsregelns
tillämpning,eftersom förhållandena är mycket skiftande, inte bara i fråga om
olika slag av försäkringar utan också inom olika verksamhetsgrenar. Här måste
ske en bedömning i det ensldlda fallet under hänsynstagande tUl aUa föreliggande
omständigheter. Jag vill emellertid betona vikten av att tiUämpningen anpassas
till utvecklingen på försäkringsväsendets område. Ändrade förhållanden kan
föranleda att man i framtiden bör ta betydligt större hänsyn tUl
försäkringsmöjlighetema än som är lämpligt f, n.
Det bör framhållas, att det i fråga om sakskada finns två
alternativa grunder för nedsättning av skadeståndet. Jämkning kan sålunda ske
antingen på den grund att skadeståndet är oskäligt betungande eller därför att
en jämkning är påkallad av hänsyn till försäkringar eller
försäkringsmöjligheter. Det hindrar visserligen inte att som jag förut har sagt
föreliggande försäkringar kan inverka både vid person- och sakskada men i
princip också vid ren förmögenhetsskada när det gäller att göra den
skälighetsprövning som förutsätts enligt första punkten eller att också
försäkringsmöjlighetema på ömse sidor kan spela roll vid den prövningen.
Väsentligt är emellertid att enligt andra punkten jämkning kan ske med uteslutande
hänvisning till föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter och
helt oberoende av om det skulle bli oskäligt betungande för den
skadeståndsskyldige ifall fuUt skadestånd döms ut.
Det är å andra sidan inte uteslutet att i fråga om
sakskada ersättning med anledning av ett och samma skadefall jämkas enligt
denna paragraf med åberopande av båda jämkningsgrunderna. Om t, ex. en maskin
har skadats genom vållande av en arbetstagare hos annan än maskinens ägare och
denne saknar såväl maskinförsäkring som s. k. avbrottsförsäkring, kan det
tänkas att hans anspråk på ersättning för reparationskostnaderna ogillas helt
på den grund att han bort hålla maskinförsäkring, under det att domstolen inte
anser sig kunna göra samma bedömning i fråga om avbrottsförsäkringen. Däremot
kan den finna anledning att jämka ersättningen för förlusterna i följd av
driftsavbrottet under hänvisning till att skadeståndet skulle bli oskäligt
betungande för den skadevållandes arbetsgivare. Ett fall av annat men kanske
vanUgare slag är att skadan överstiger sakförsäkringsbeloppet. Tänkbart är då
att försäkringsgivarens regresskrav ogillas under hänvisning till
försäkringsförhållandena, samtidigt som ägarens skadeståndskrav för
överskjutande belopp inte jämkas på den grund att han bort hålla bättre
5.1.3.6.
540 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
försäkringsskydd men väl därför att skadeståndet skulle
bli oskäligt betungande för den skadeståndsskyldige arbetsgivaren.
Den nya lagen innehåller också vissa andra jämkningsregler
som kan bli tUlämpliga på skadestånd enligt 3 kap. 1 eller 2 §. Det gäller
främst den allmänna regeln i 5 kap, 6 § om jämkning på grund av medvållande men
också föreskriften i 3 kap, 5 § om att ersättning enligt 3 kap, 2 § för ren
förmögenhetsskada skall utgå på grundval av en skälighetsprövning. En samtidig
tillämpning av dessa regler eller någon av dem samt nu förevarande paragraf
kan givetvis tänkas.
Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen kan
jämkningsreglema i denna paragraf tUlämpas också på skada i kontraktsförhållanden,
I vidsträckt omfattning torde emellertid uttryckliga eller underförstådda
avtalsvillkor eller kontraktsrättsliga regler sätta jämkningsmöjlighelerna ur
spel. Framför aUt gäller detta när det är fråga om skadestånd på grund av att
en huvudförpliktelse i ett kontrakt har åsidosatts. Större utrymme för en
tiUämpning av jämkningsregeln finns när det är fråga om bristande uppfyllelse
av en s, k, biförpliktelse, t, ex, när en arbetstagare hos en hantverkare, som
har åtagit sig reparationsarbeten i en villa, under arbetet har vållat skada på
beställarens egendom. Det bör i sammanhanget påpekas, att gängse
ansvarsförsäkringsvillkor i ganska stor utsträckning gör undantag för skada på
omhändertagen egendom. Vid skadefall av den typen kan det alltså ofta hända
att den skadeståndsskyldige arbetsgivaren oförskyllt står utan
försäkringsskydd, och en jämkning av skadeståndet på den grund att det skuUe
bli oskäligt betungande kan då bli särskilt aktuell. Ytterligare ett fall då
jämkning av oskäligt betungande skadestånd i kontraktsförhåUande kan tänkas är
att en privatperson tillfälligt har tagit hand om dyrbar egendom för förvaring
och t. ex, en anlitad städerska under sitt arbete vållar skada på egendomen.
Jämkning av skadestånd i kontraktsförhållanden på grund av
föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter kan i princip också
ifrågakomma. Om en barnvakt hos en hyresgäst av oaktsamhet har glömt att
stänga av en badrumskran med översvämning och omfattande vattenskada på
fastigheten som följd, bör ett regresskrav från hyresvärdens försäkringsbolag
mot hyresgästen kunna jämkas, i den mån inte ansvarigheten omfattas av
hyresgästens hemförsäkring. Och om hjrresgästen har försummat att teckna sådan
försäkring, bör jämkning likväl inte vara utesluten också i fråga om den del
av skadeståndet som skulle ha täckts av en hemförsäkring. Det måste dock
uppmärksammas att man inte via jämkningsregeln i förevarande paragraf får
åstadkomma en riskfördelning mellan kontraktspartema som står i strid med avtalets
förutsättningar eller grunderna för de avtalsrättsliga regler som gäller för
kontraktstypen i fråga. Så t, ex, lär det i regel inte komma i fråga att jämka
skadeståndsansvaret för en lagerhällare, vars arbetstagare har vållat skada på
deponerad egen-
5.1.3.6.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 541
dom, på den grund att egendomens ägare har
objektsförsäkring som täcker skadan. I princip gäller detsamma när skada har
vållats på transporterat gods, men det är här att märka att jämkningsregeln ofta
torde sättas helt ur spel genom särskilda regler om begränsning av fraktförares
ansvarighet.
Vad jag nu har sagt om paragrafens tillämpning i
kontraktsförhåUanden har i princip giltighet också när fråga uppkommer att
tillämpa jämkningsregeln inom området för skadeståndsrättslig speciallagstiftning
om principalansvar i utomobligatoriska förhållanden. En sådan tillämpning är i
och för sig inte utesluten men får självfaUet inte ske i strid med uttryckliga
regler om skadeståndsansvarets omfattning eller på sådant sätt att man kommer i
konflikt med grandema för speciaUagstiftningen, Man torde bl, a. få anta, att
sjölagens särskilda regler om redareansvarets begränsning inte får åsidosättas
genom att en redares principalansvar enligt 8 § sjölagen sätts ned med stöd av
förevarande paragraf under gällande begränsningsbelopp. Något mer tveksamt är
om det skall anses föreligga hinder för en jämkning av det principalansvar som
åvilar innehavare av jämväg enligt 2 § järnvägsansvarighetslagen. Med hänsyn
tUl grunderna för denna speciallagstiftning torde det dock ligga närmast tiU
hands att anse jämkning inte kunna ske. Saken har emellertid ringa praktisk
betydelse.
För fullständighetens skull bör påpekas att jämkning
självfallet inte kan ifrågakomma inom tillämpningsområdet för
speciallagstiftning om rent objektivt ansvar, även om i det enskUda fallet
skadan skulle ha våUats av en arbetstagare hos den ansvarige.
5.1.3.7. 7 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om inskränkning i
rätten att föra skadeståndstalan mot staten med anledning av beslut av Konungen
i statsrådet, riksdagen, högsta domstolen, regeringsrätten eller
försäkringsdomstolen. Den saknar motsvarighet i kommittéförslagen,
I fråga om gmnderna för denna undantagsbestämmelse
hänvisar jag till vad jag har anfört i det föregående (avsnitt 2,3,6,7. och
2,3,6,8,).
Första punkten
I överensstämmelse med de överväganden som jag har gjort i
den allmänna motiveringen föreskrivs i första punkten av förevarande paragraf
i departementsförslaget, att talan om ersättning enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen
inte får föras med anledning av beslut av Konungen i statsrådet, riksdagen,
högsta domstolen, regeringsrätten eller försäkringsdomstolen, om inte beslutet
har upphävts eller ändrats.
Denna bestämmelse rör till en början sådana beslut av
Kungl. Maj :t eller riksdagen som avser myndighetsutövning. Vid sidan av
åtgärder inom
5.1.3.7.
542 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
ramen för avtalsförhållanden kan det tänkas att Kungl.
Maj:t eller riksdagen fattar beslut som inte avser myndighetsutövning, t. ex.
i fråga om förvaltningen av staten tillhörig fast egendom. Statens
skadeståndsansvar i händelse av att ett sådant beslut till följd av fel eller
försummelse från Kungl. Maj :ts eUer riksdagens sida är felaktigt och någon
därigenom tiUfogas skada är inte att bedöma enUgt 3 kap. 2 § i den nya lagen.
Förevarande paragraf hindrar således inte att skadeståndstalan förs mot staten
i ett sådant fall.
Bestämmelsen är tillämplig oavsett om fel eller
försummelse påstås ligga de enskilda regerings- eller riksdagsledamöterna till
last. Den gäUer aUtså även när felet har begåtts av en underordnad
befattningshavare, t. ex. vid beredningen av ett regeringsärende. Det bör
påpekas att bestämmelsen vetvis inte inskränker rätten att föra
skadeståndstalan med anledning av beslut som en departementschef fattar på eget
ansvar, exempelvis i fråga om utiämnande av aUmän handling, eller beslut som
fattas självständigt av något av riksdagens utskott.
Vad jag nu har sagt om beslut av Kungl. Maj :t och
riksdagen gäller i princip också i fråga om högsta domstolens,
regeringsrättens eUer försäkrings-domstolens avgöranden. I den mån det kan
förekomma i praktiken att någon av dessa instanser fattar beslut som inte avser
mjmdighetsutövning, föreligger sålunda inte något hinder att väcka
skadeståndstalan mot staten med anledning av beslutet. Talerätt föreligger i
princip också när åtgärd avseende mjmdighetsutövning har vidtagits av ensldld
domstolsledamot på eget ansvar. Å andra sidan spelar det inte någon roU om
vållande kan läggas de enskUda domstolsledamöterna tiU last som har deltagit i
ett avgörande av domstolen som sådan eller om fel eller försummelse har begåtts
av underordnad befattningshavare, t. ex. en revisionssekreterare.
Rätten att föra talan med anledning av högsta domstolens
och regeringsrättens beslut inskränks genom förevarande bestämmelse inte bara
såvitt avser beslut som innebär saklig prövning av mål eller ärende. Regeln
träffar även beslut som rör prövningstillstånd. Frågan om talan med anledning
av beslut att bevilja prövningstillstånd torde väsentUgen sakna praktisk
betydelse. När det gäller beslut varigenom tillståndsansökan har avslagits får
bestämmelsen ä andra sidan den innebörden att skadeståndstalan inte kan föras
under åberopande av att fel eUer försummelse har förekommit i underinstansen.
Det torde emellertid åtminstone med nuvarande fuU-följdsbestämmelser mera
sällan vara av större intresse att möjligheten till en sådan talan står öppen.
Om reglerna angående fullföljd av talan till högsta domstolen och
regeringsrätten ändras i enlighet med vad som anges i förslagen tUl lag om
ändring i rättegångsbalken (prop. 1971:45) och tUl för-valtningsprocesslag
(prop. 1971:30), förändras visserUgen situationen till synes väsentligt. Dessa
förslag innebär nämligen att högsta domstolen och regeringsrätten i princip blh
rena prejudikatsinstanser. Prövningstillstånd
5.1.3.7.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 543
skall emellertid kunna meddelas förutom i fall då det är
av vikt för ledning av rättstUlämpningen att talan prövas av högsta domstolen
resp. regeringsrätten också när det föreligger synnerliga skäl tUl sådan
prövning, såsom att grund för resning föreUgger eller domvilla förekommit
eller att målets utgång i hovrätten resp. kammarrätten uppenbarligen beror på
grovt förbiseende eller grovt misstag. De fall då avgörande av hovrätt eller
kammarrätt bUvit felaktigt på grund av skadeståndsgrundande fel eller försummelse
torde i och för sig vara mycket sällsynta. Men om ett sådant fall inträffar,
där vållande uppenbarUgen förelegat och påverkat utgången i målet på sådant
sätt att part i målet lidit en kännbar ekonomisk förlust, lär även de nya
fullföljdsreglerna ge utrymme för dispensgivning. Om högsta domstolen eUer
regeringsrätten i något enstaka fall skuUe anse sig förhindrad att meddela
prövningstUlstånd, trots att förutsättningen för ett skadeståndsansvar för
staten med anledning av det felaktiga avgörandet i underinstansen materiellt
sett föreligger, står givetvis den möjligheten öppen för den skadelidande att
begära ersättning genom hänvändelse tUl Kungl. Maj :t. Det finns anledning
räkna med att statsmakterna i sådana med all sannolikhet mycket sällsynta
undantagsfall kommer att ställa sig välviUiga tUl framstäUningar om
gottgörelse. Under dessa förhållanden torde inskränkningarna i möjligheten att
föra skadeståndstalan med anledning av högsta domstolens eUer regermgsrättens
beslut att ej medge prövningstUlstånd komma att sakna nämnvärd praktisk betydelse
även sedan fullföljdsreglerna ändrats.
I enlighet med vad jag har sagt i den allmänna
motiveringen gäUer inte förbudet att föra ersättningstalan i faU då beslutet
har upphävts eUer ändrats. Härmed åsyftas i första hand de fall då så skett
efter användande av särsldlt rättsmedel, dvs. ansökan om resning, besvär över
domvilla eller nuUitetsbesvär. Men åtminstone i fråga om Kungl. Maj:ts och
riksdagens beslut torde möjlighet föreligga att Kungl. Maj :t resp. riksdagen
självmant ändrar ett felaktigt beslut. Tänkbart är också att högsta domstolen,
regeringsrätten eUer försäkringsdomstolen enUgt vad som är föreskrivet därom
ex officio rättar skrivfel, fehäkning e. d. Om i ett faU av denna art det felaktiga
beslutet har orsakat skada, innan rättelse skett, kan skadeståndstalan mot
staten föras utan hinder av förevarande bestämmelse. För att talerätt skall
föreligga krävs emellertid att avgörandet har slutligt upphävts eUer ändrats.
Det innebär vid resning och besvär över domvilla att den skadelidande måste
avvakta resultatet av den förnyade sakprövning som skaU äga rum med anledning
av resningsbeslutet eUer beslutet att på grund av dom-vUla återförvisa målet
eller ärendet. När ett beslut undanröjts efter nuUitetsbesvär skall i aUmänhet
någon förnyad prövning inte äga rum, och skadeståndstalan kan då föras
omedelbart.
5.1.3.7.
544 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
Andra punkten
1 enlighet med vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen tas i andra punkten av förevarande paragraf upp bestämmelse av
innebörd att talan som avses i första punkten inte heller får föras med
anledning av beslut av lägre myndighet mot vilket talan fullföljts hos Konungen
i statsrådet, högsta domstolen, regeringsrätten eller försäkringsdomstolen utan
att beslutet upphävts eUer ändrats.
I sak innebär bestämmelsen, att om ett beslut av en lägre
myndighet har orsakat skada, innan någon av de i första punkten angivna högsta
instanserna fattat sitt beslut i samma ärende, den skadelidande inte kan föra
talan om ersättning för sådan skada, i den mån den högsta instansens beslut
innebär att underinstansens beslut skaU stå fast. En sökande som vägrats byggnadstillstånd
av en byggnadsnämnd och därigenom drabbats av skada kan följaktligen inte föra
talan om skadestånd på grund av beslutet om detta efter fullföljd till högsta
instans mte upphävs eller ändras. Talerätten inskränks däremot inte om
fuUföljd till de högsta instanserna inte äger rum. Då kan emellertid
passivitetsregeln inverka på rätten tUl skadestånd. Har talan tUl högsta
instans avvisats på grund av att den inte har anförts i rätt tid eller i övrigt
på processuella grunder, är den skadelidande bibehållen vid sin rätt att föra
skadeståndstalan.
Om ett beslut delvis har upphävts eller ändrats av den
högsta instansen, kan utan hinder av förevarande bestämmelse talan föras om
ersättning för skada som under tiden fram till prövnungen i den högsta
instansen har orsakats genom underinstansens beslut i denna del. Däremot
föreligger inte talerätt såvitt gäller skada i följd av den del av beslutet som
den högsta instansen inte har ändrat.
Bestämmelsen är givetvis tillämplig också i fall då det
beslut som den skadelidande åberopar har ändrats i en mellaninstans t. ex. en
hovrätt eller en länsstyrelse men den högsta instansen därefter med ändring
av mellaninstansens beslut fastställer underinstansens avgörande.
Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen lägger
paragrafen inte något hinder i vägen för en skadeståndstalan mot det aUmänna
med anledning av beslut eller avgöranden av andra slutinstanser än Kungl. Maj
:t, högsta domstolen, regeringsrätten eUer försälcringsdomstolen. Det är
således möjligt att föra ersättningstalan med anledning av beslut eller
avgörande av t. ex. arbetsdomstolen, marknadsrådet, statens hyresråd,
inskrivningsrådet, värnpliktsnämnden, riksvärderingsnämnden och psykiatriska
nämnden. Detsamma gäller i fråga om avgörande av hovrätt eller av kammarrätten
i fall då någon av dessa är sista instans och i fråga om beslut av underrätt i
hjrresmål där sådan domstol är sista instans (12 kap, 72 § nya jordabalken).
Att själva talerätten är inskränkt innebär att en talan
som väcks i strid mot paragrafen skall avrvisas utan att domstolen ingår i
någon sakprövning. Inom sitt tillämpningsområde konstituerar bestämmelsen
rättegångshinder som domstolen har att självmant beakta.
5.1.3.7.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 545
En lägre myndighets beslut kan som tidigare nämnts medföra
skada som inte kan undvikas genom att heslutet överklagas. Den skadelidande kan
då föra talan om ersättning för denna skada utan hinder av passivitetsregeln i
3 kap, 4 §, Men det är givetvis möjligt att han också överklagar beslutet. Att
beslutet i ett sådant fall inte har vunnit laga kraft utgör i och för sig inte
hinder mot en sådan skadeståndstalan som nyss nämnts. Så länge beslutet inte
har slutligt prövats av Kungl, Maj :t, högsta domstolen, regeringsrätten eller
försäkringsdomstolen kan skadeståndstalan inte avvisas med stöd av förevarande
paragraf. Men om beslutet inte har vunnit laga kraft när skadeståndstalan
väcks, lär domstolen regelmässigt böra förklara målet vilande med stöd av 32
kap. 5 § RB i avvaktan på att beslutet antingen vinner laga kraft eller
slutiigt prövas av högre instans. Leder ett överklagande av beslutet till att
det prövas men inte upphävs eller ändras av Kungl, Maj:t, högsta domstolen,
regeringsrätten eller försäkringsdomstolen, har emellertid rättegångsbinder
uppkommit i skadeståndsmålet på grund av bestämmelsen i förevarande paragraf,
och käromålet skall då avvisas.
5.1.3.8. 8 §
I denna paragraf föreskrivs vissa undantag från regeln i 3
kap. såvitt gäller skada i följd av trafik med motorfordon (första stycket) och
skada genom fel eller försummelse vid lotsning (andra stycket).
Första stycket
Ersättning för skada i följd av trafik med motorfordon
utgår i vidsträckt omfattning enligt bestämmelsema i trafikförsäkringslagen
(TFL). Skadeståndet betalas då i allmänhet antingen av en föreliggande
trafikförsäkring eller av trafikförsäkringsföreningen. Staten är i egenskap av
självförsäkrare befriad från trafikförsäkringsplikt (4 § första stycket första
punkten TFL) och befrielse kan medges också främmande stat (4 § första stycket
andra punkten). Men i dessa fall är vederbörande stat skyldig att utge den
ersättning som skulle ha utgått ur trafikförsäkring, om sådan funnits, även om
staten i fråga inte är i egenskap av ägare ansvarig för skadan (4 § andra
stycket TFL). Vidare föreligger inte någon trafikförsäkringsplikt i fråga om
fordon som njrttjas av staten under omständigheter som anges närmare i 1 §
lagen den 31 oktober 1939 (nr 776) med vissa bestämmelser rörande
trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av staten, m. m., men om i enlighet
härmed trafikförsäkring saknas för fordonet, är staten enUgt 2 § nämnda lag
skyldig att ersätta skada i följd av trafik med fordonet med belopp som skulle
ha utgått om försäkring funnits, även om staten inte enligt lag är ansvarig för
skadan.
Det föreligger enligt gällande rätt inte något hinder för
den som har lidit skada i följd av trafik med motorfordon och som kan få
ersättning enligt den särskilda trafikförsäkringslagstiftningen att i stället
för eller vid sidan
5.1.3.8.
35 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
546 Kungl Majtts proposition nr 5 år
1972
av anspråk enligt denna lagstiftning göra gällande krav på
skadestånd mot fordonsförarens arbetsgivare under åberopande av allmänna
grundsatser om principalansvar. Ett sådant krav kan också göras gäUande
regressvis av trafikförsäkringsgivai'e som har betalat ersättning för skadan,
om arbetsgivaren är annan än fordonets ägare. De inskränkningar som det
allmänna principalansvaret är underkastat f, n, medför att den praktiska
betydelsen härav är ringa.
Den utvidgning av principalansvaret som nu föreslås kan
leda till att framför allt regresskrav från trafikförsäkringen aktualiseras
oftare. Som skadeståndskommittén har påpekat är det med hänsyn till bl. a. den
särskilda preskriptionsbestämmelsen för trafikansvaret inte utan praktisk
betydelse, i vad mån principalansvar kan göras gällande mot fordonets ägare i
egenskap av förarens arbetsgivare, låt vara att den skadelidande regelmässigt
är skyddad genom trafikförsäkring. Kommittén påpekar också att om en
arbetsgivare, som inte är ägare till fordonet, kan göras ansvarig för skada som
har vållats av en hos honom anställd förare, detta kan inverka på det redan nu
invecklade regelsystem som gäller för trafikansvaret.
Det är enligt kommittén angeläget att man inte ytterligare
komplicerar reglema för trafikansvaret. Eftersom de skadelidande inte har något
behov av att vid sidan av trafikansvaret kunna göra gällande principalansvar
för förarens arbetsgivare, när ersättning utgår ur trafikförsäkring eller utges
av trafikförsäkringsföreningen, bör enligt kommittén göras undantag från
principalansvarsreglemas tillämpningsområde för nu angivna fall liksom också
för de fall då befrielse från trafikförsäkringsplikt föreligger enligt 4 § TFL,
I 5 § första stycket i skadeståndskommitténs förslag II har i enlighet härmed tagits upp
bestämmelse att reglerna om principalansvar i 13 §§ kommittéförslaget inte
skaU tillämpas på skada i följd av vårdslöshet vid sådan trafik med motorfordon
för vilken skall finnas trafikförsäkring.
Förslaget har inte mött några sakliga invändningar under
remissbehandlingen, och som jag har sagt i den allmänna motiveringen (avsnitt
2,2,4,7,) biträder jag i princip kommitténs uppfattning att en undantagsregel
av detta slag bör tas upp i den nya lagen, I överensstämmelse med vad jag har
sagt i det föregående bör undantag gälla också bestämmelserna i 3 kap, 2 §
departementsförslaget om det allmännas ansvarighet för skada av detta slag. När
jag i det följande hänför mig till principalansvarsreglerna i departementsförslaget
åsyftar jag därför även bestämmelsen i 3 kap, 2 §.
I några remissyttranden har formuleringen av den av
kommittén föreslagna bestämmelsen kritiserats för att den inte på ett klart
och entydigt sätt anger undantagets omfattning. Trafikförsäkringsföreningen har
i sitt yttrande förordat att regeln utvidgas att avse också undantag från
till-lämpningsområdet för bestämmelserna om arbetstagares skadeståndsansvar.
Vad först angår det sistnämnda önskemålet sjmes
trafikförsäkringsföre-
5.1.3.8.
Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1972 547
ningen ha byggt sin hemställan på en oriktig uppfattning
om förhållandet mellan de nu föreslagna alhnänna reglema om arbetstagares
skadeståndsansvar, å ena, samt de särskilda reglema i bilansvarighetslagen
(BAL) om motorfordonsförares ansvarighet för skada i följd av trafik med motorfordon,
å andra sidan. Jag har ingående behandlat hithörande frågor i det föregående i
samband med att jag tagit ställning till kommitténs förslag till ändrad lydelse
av 3 § BAL (avsnitt 4.4.4,), Som framgår av vad jag har anfört i det
sammanhanget föreligger inte något behov av särskilt undantag från
bestämmelserna i 4 kap, 1 § departementsförslaget i fråga om en förare-arbetstagares
ansvarighet för skada i följd av trafik med motorfordon.
För egen del vrUl jag i övrigt bedöma frågan om
undantagsbestämmelsens räckvidd på följande sätt.
De motiv för en undantagsregel som kommittén har anfört
gör sig gällande endast i den mån ersättning för en trafikskada utgår enligt
bestämmelsema i trafikförsäkringslagstiftningen eller skall utges enligt
regler som erbjuder de skadelidande ett likvärdigt skydd. Den bestämmelse som
kommittén föreslår går emeUertid i flera hänseenden längre.
EnUgt kommittéförslaget kan principalansvar inte göras
gällande med avseende på den del av en trafikskada som visserligen ersätts
enligt TFL men som på grand av begränsningsreglema i 11 § nämnda lag inte till
fuUo täcks av försäkringsersättningen. Sedan begränsningen av sådan ersättning
vid personskada till 1 milj. kr. per person har slopats med verkan från och med
den 1 januari 1970, torde visserligen en sådan situation uppkomma bara i
jiterst säUsynta undantagsfall. I princip bör det dock i ett sådant fall finnas
utrymme för en skadelidande att kräva ut resterande ersättning av förarens
arbetsgivare med stöd av principalansvarsreglerna.
Under undantagsregeln i 5 § första stycket
kommittéförslaget faller vidare åtminstone enligt paragrafens lydelse
skada söm tillfogas fordonet självt eller egendom som befordras med detta.
Sådan skada omfattas emellertid inte av vare sig BAL eller TFL, utan här
gäller i princip allmänna utomobligatoriska eller i vissa fall
kontraktsrättsliga skadeståndsregler. Det finns då ingen anledning att utesluta
en tUlämpning av de nya principalansvarsreglerna beträffande skador av detta slag.
Om en arbetstagare i sin tjänst för ett fordon tillhörigt annan än hans
arbetsgivare och därunder av vårdslöshet skadar fordonet, bör fordonsägaren i
princip kunna åberopa principalansvarsreglerna för att få ersättning för skadan
av förarens arbetsgivare. Visserligen kan regeln i 3 kap. 6 §
departementsförslaget om jämkning av principalansvar med hänsyn till
föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter föranleda, att
bilägarens skadeståndsanspråk eller, om ersättning har utgått från en föreliggande
vagnskadeförsäkring, försäkringsgivarens regressanspråk bör jämkas. Men
eftersom det åtminstone f, n, får anses vedertaget att bilägare bar en
självrisk på några hundra kronor i sin vagnskadeförsäkring, bör i varje fall
ersättning för självriskbelop-
5.1.3.8
548 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
pet kunna dömas ut. Också den bonusförlust som bilägaren
lider tUl följd av att vagnskadeförsäkringen tas i anspråk bör han kunna få
ersättning för av förarens arbetsgivare, eftersom den får anses hänförlig till
sådan s. k. följdskada i förhållande till den primära sakskadan på själva
fordonet som är ersättningsgiU enligt 5 kap. 5 § departementsförslaget (jfr
avsnitt 5,1,5,5,), Vidare bÖr ägaren av sådan egendom som befordrats med bUen
kunna få ersättning för skada på egendomen av förarens arbetsgivare enligt de
nya principalansvarsreglerna. Det bör emeUertid påpekas, att det i de nu
berörda fallen ofta föreUgger ett kontraktsförhållande mellan den skadade egendomens
ägare och förarens arbetsgivare, och en tillämpning av kontraktsrättsliga
skadeståndsregler kan medföra modifikationer i skadeståndslagens regler.
En annan skadesituation, som har särskilt uppmärksammats i
ett par motioner tiU 1968 års riksdag (1968:1:270 och 11:338; jfr avsnitt
1,3,1,) och som aktualiserar frågan om undantagsregelns räckvidd, uppkommer när
en polisman framför enskild person tiUbörigt motorfordon för kontroU i samband
med flygande besiktning eUer för liknande ändamål och därunder orsakar skada
för tredje man, t. ex, i samband med kollision. Fordonets ägare blir då
ansvarig för denna skada och hans trafikförsäkring tas i anspråk. Detta i sin
tur kan leda tiil att han lider en bonusförlust. Denna förlust är med hänsjm
till det speciella sätt på vilket den har uppkommit från fordonsägarens
synpunkt att anse som ren förmögenhetsskada, vållad genom försummelse vid
mjmdighetsutövning och är som sådan i princip ersättningsgUl enligt 3 kap. 2 §
departementsförslaget. Det bör då inte föreligga hinder för den skadelidande
fordonsägaren att kräva ersättning av staten för denna förlust. Enligt
kommittéförslaget är detta emellertid inte möjligt.
När skada inträffar i följd av trafik med fordon som
tillhör svenska staten eller sådan främmande stat som åtnjuter befrielse från
trafikförsäkringsplikt enligt förordnande med stöd av 4 § första stycket andra
punkten TFL, är som nämnt vederbörande stat likväl enligt 4 § andra stycket TFL
skyldig att utge den ersättning som skulle ha utgått ur trafikförsäkring, om
sådan försäkring funnits. Eftersom det här rör sig om notoriskt solventa ägare,
åtnjuter den skadelidande i dessa fall ett skydd som är likvärdigt med det
skydd som en föreliggande trafikförsäkring ger. Detsamma gäller när svenska
staten är ersättningsskyldig enligt 2 § 1939 års ovannämnda lag.
Undantagsregeln bör därför omfatta också sådana skadefall.
I enlighet med vad jag nu har anfört föreskrivs i första
stycket av förevarande paragraf i departementsförslaget, att bestämmelserna i
3 kap. inte gäller i fråga om sådan skada i följd av trafik med motorfordon som
vållats av fordonets förare, i den mån ersättning för skadan utgår enligt TFL
eller skall utges antingen av någon som i egenskap av fordonets ägare är an-
0.1.3.0.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 549
svarig för skadan men enligt 4 § nämnda lag är befriad
från trafikförsäkringsplikt eller av staten enligt lagen (1939: 776) med vissa
bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som nyttjas av staten, m.
m.
Utöver vad jag har sagt i det föregående vill jag i fråga
om stadgandets innebörd anföra följande.
Uttrycket »skada i följd av trafik med motorfordon» har
här den innebörd som det har fått i rättspraxis vid tillämpning av BAL,
Detsamma gäller i frågan vem som är att anse som förare. Som kommittén har
påpekat kan förarfunktionen vara uppdelad på flera personer. Vid sidan av
chauffören kan annan som biträder honom eller den som fungerar som lärare vid
övmingskörning vara att anse som förare. Bestämmelsen blh tUlämplig även med
avseende på vållande av sådan person.
Ersättning för skadan skaU anses utgå enligt TFL dels när
ersättning betalas ur en föreliggande trafikförsäkring, dels när skadestånd
erläggs enligt 21 § TFL av trafikförsäkringsföreningen, dels när svenska staten
eller främmande stat, som på grund av förordnande enligt 4 § första stycket
andra punkten TFL är befriad från trafikförsäkringsplikt, enligt andra stycket
av sistnämnda paragraf är skyldig att utge den ersättning som skulle ha
betalats ur trafikförsäkring, om sådan funnits.
Sistnämnda lagrum avser bara skyldighet att utge
skadeersättning i fall då ägaren »eljest icke enligt lag är ansvarig» för
skadan, dvs. exempelvis då ägaransvaret enligt 2 § BAL preskriberats enligt 9 §
samma lag eller då fordonet brukats olovligen och ägaren är fri från
ansvarighet enligt 6 § BAL, I enlighet med vad jag förut har sagt skaU
emellertid undantagsregeln vara tillämplig också när den från försäkringsplikt
befriade staten bär ägaran-svar enligt 2 § BAL och när svenska staten utan
att bära ägaransvar skall betala ersättning på grund av den särskilda
föreskriften i 2 § 1939 års ovannämnda lag. Detta har också kommit till uttryck
i den föreslagna bestämmelsen.
Undantagsregeln gäller inte när skadan har vållats vid
förande av motorfordon som används uteslutande inom inhägnat område (s. k.
områdesfordon) och som därför enligt 2 § fjärde stycket TFL inte är
försäkrings-pliktigt. Det rör sig här framför allt om fordon som används i
samband med omfattande anläggningsarbeten, t. ex. i samband med att en kraftstation
e. d. byggs, eller uteslutsmde för intema transporter inom en flygplats eller
ett större industriområde e, d. Ofta torde trafikansvaret i dessa fall vara
täckt av frivilUga s, k, bilansvarighetsförsäkringar, men dessa erbjuder inte
med säkerhet ett lika gott skydd som den obligatoriska trafikförsäkringen.
Härtill kommer, som kommittén har påpekat, att vissa fordon av detta slag lär
ägas av s, k, smååkare, som ibland torde helt sakna försäkringsskydd,
Principalansvarsreglerna kan i gengäld åberopas i sådana faU. Det bör
observeras att detta gäller även i fall då det skadeorsakande fordonet ägs av
staten. Frånvaron av försäkringsplikt får nämligen i ett sådant
5.1.3.8.
550 Kungl Majtts proposition nr 5 år
1972
fall anses följa av den generella regeln i 2 § fjärde
stycket TFL, inte av 4 § samma lag. Saken kan ha praktisk betydelse i fall då
ägaransvaret enUgt BAL har preskriberats.
Det är att märka att undantagsregeln inte utesluter en
tillämpning av principalansvarsreglerna i fråga om våUande av annan än föraren
av fordonet. Om en arbetstagare genom vårdslöshet i tjänsten har medverkat
till att skada uppkommit i följd av trafik med ett motorfordon t. ex. genom
att ge föraren felaktiga anvisningar kan således den skadelidande utan hinder
av förevarande bestämmelse rikta skadeståndskrav mot den vallandes
arbetsgivare enligt 3 kap, 1 § departementsförslaget. Motsvarande gäller om t.
ex, en bilolycka har inträffat tUl följd av en arbetstagares vårdslöshet vid
reparation av bUen eller har orsakats av att en arbetare visat försummelse vid
väghållningsarbete.
Andra stycket
Av skäl som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2,3.6.6.) skall i den nya lagen tas upp föreskrift att
ersättningsskyldighet för staten eller kommun inte föreligger i fråga om skada
med anledning av fel eller försummelse vid lotsning. Undantagsbestämmelsen
skall gäUa vare sig skadan har våUats genom myndighetsutövming från lotsens
sida eller i verksamhet för vilken allmänna skadeståndsregler är tUlämpliga. Som
jag har sagt i det föregående (avsnitt 3,3.) bör bestämmelsen därför hänföra
sig tUl såväl den grundläggande regeln om arbetsgivares principalansvar som
reglema om skadeståndsansvar för det allmänna för skada vållad vid utövning av
offentlig mjmdighet.
En motsvarande undantagsregel togs upp i 7 § i 1958 års
förslag. Där talas om »fel eller försummelse av lots med avseende å lotsning»,
EnUgt vad kommittén uttalat avsågs regeln omfatta också fall då en lots i strid
mot gällande föreskrifter inte befinner sig på sin station eUer underlåter att
på kallelse gå ut för att biträda med lotsning, I sitt remissyttrande har
Svenska lotsförbundet uttalat farhågor för att tolkningssvårigheter kan uppkomma
på denna punkt, I övrrigt har kommittéförslaget inte föranlett erinringar
under remissbehandlingen.
De överväganden som ligger till grund för en
undantagsbestämmelse för lotsverksamheten bl. a. hänsyn till de särskilda
reglema i 8 § sjölagen om redares principalansvar för lots motiverar enligt
min mening inte att ansvarsfriheten sträcker sig längre än tUl att omfatta
våUande av lots under utövande av lotsning. För sådan underlåtenhet att stå
till förfogande för lotsning som kommittén har gett exempel på bör det allmänna
svara på samma sätt som för underlåtenhet av annan tjänsteman att utföra sina
åligganden, om fömtsättningar i övrigt föreligger för skadeståndsansvar enligt
3 kap, 2 § departementsförslaget och övriga därtill anknutna bestäm-
5.1.3.8.
Kungl Majtts proposition nr 3 år 1972 5'51
melser i 3 kap. 36 §§, Den åsyftade begränsningen av
tillämpningsområdet synes komma tillräckligt klart till uttryck om stadgandet
tar sikte på »fel eller försummelse vid lotsning»,
I enlighet med vad jag nu har anfört föreskrivs i andra
stycket av förevarande paragraf i departementsförslaget, att skadeståndsansvar
enUgt 3 kap, inte åvilar staten eller kommun med anledning av fel eUer försummelse
vid lotsning.
För staten får bestämmelsen betydelse i fråga om kronolots
och kanallots. För kommun har ansvarsfriheten avseende på skada som vållats av
hamnlots. Stadgandet är tillämpligt även när lotslvång har förelegat.
Frågan vad som är att förstå med lotsning torde inte ge
upphov tiU några särskilda svårigheter. Den får besvaras med utgångspunkt i de
regler som enligt särskilda författningar gäller för lotsverksamheten och den
praxis som kan ha utbildats på området. Med anledning av ett uttalande av lotsförbundet
under remissbehandlingen vill jag framhålla att ansvarsfrihet föreligger i
fråga om skador som lotsen vållar i samband med att han biträder med
manövrering och liknande åtgärder i samband med förtöjning vid eller avgång
från kaj.
Bestämmelsen
är tillämplig inte bara i fråga om person- eller sakskada utan i princip också
när en lots våUar ren förmögenhetsskada i sambandj med sådan lotsning som
innefattar myndighetsutövning, vilket kan vara fallet åtminstone vid lotslvång.
Det torde visserligen vara ovanligt att sådan skada uppkommer i dessa
sammanhang, men ett tänkbart fall är att en felaktig anvisning av lotsen föranleder
att fartyget spärrar ett hamninlopp och därmed trafiken till och från hamnen
med förluster för andra fartyg som följd.
5.1.3.9. 9 §
Paragrafen innehåller regler om behörig domstol i vissa
fall för prövning av skadeståndstalan mot staten enligt 3 kap, 2 §
departementsförslaget.
Av skäl som jag har utvecklat närmare i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3.6,16,) bör i den nya lagen i anslutning till 2 kap, 2
§ och 3 kap. 3 § RB tas upp en särskild forumregel för skadeståndstalan med
anledning av vissa beslut av domstol eller domare och beslut av justitiekanslem
eller riksåklagaren. Forumregeln i skadeståndslagen bör anpassas till lydelsen
av 2 kap, 2 § RB enligt lagen den 29 maj 1969 (nr 244) om ändring i rättegångsbalken,
som har trätt i kraft den 1 januari 1971,
Som jag har uttalat i det föregående bör högsta domstolen
vara behörig domstol för prövning av ersättningstalan mot staten med anledning
av beslut av Kungl, Maj :t, riksdagen, högsta domstolen eller regeringsrätten.
5.1.3.9.
552 Kungl. Maj-.ts proposition nr 5 år
1972
I enlighet med vad jag har anfört i det föregående
föreskrivs i första punkten av förevarande paragraf i departementsförslaget,
att talan mot staten om ersättning enligt 3 kap. 2 § med anledning av dom eller
beslut av hovrätt, allmän underrätt, expropriationsdomstol, vattendomstol
eller krigsrätt väcks vid den domstol som enligt 2 kap. 2 § eller 3 kap, 3 § RB
är behörig att ta upp mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av
ämbetsbrott av domare vid den domstol som meddelat domen eller beslutet.
Motsvarande gäller enligt tindra punkten i fråga om ersättningstalan enligt 3
kap, 2 § skadeståndslagen med anledning av beslut eller åtgärd av tjänsteman
som anges i nämnda lagrum i rättegångsbalken, I tredje punkten föreskrivs, att
sådan talan med anledning av beslut av Konungen i statsrådet, riksdagen, högsta
domstolen eller regeringsrätten skall väckas i högsta domstolen.
Hänvisningen tUl forumreglema i 3 kap, 3 § RB innebär att
skadeståndstalan med anledning av beslut av hovrätt eller hovrättsdomare
hovrätts-lagman, hovrättsråd, hovrättsassessor och adjungerad ledamot eUer revisionssekreterare
eller beslut av ordinarie eller tUlförordnad justitiekansler eUer riksåklagare
skall väckas i högsta domstolen. Skadeståndstalan med anledning av beslut av
någon av de i bestämmelsen angivna underinstanserna skall i kraft av
hänvisningen tiU 2 kap. 2 § RB väckas i hovrätt. Detsamma gäUer i fråga om
skadeståndstalan med anledning av beslut av tjänsteman som anges i 2 kap. 2 §
RB, dvs. domare i någon av de nämnda underinstanserna samt konkursdomare och
inskrivningsdomare.
Bestämmelsema är tillämpliga bara i fråga om
skadeståndstalan som grundas på 3 kap. 2 § skadeståndslagen, dvs. talan om
ersättning för skada genom fel eUer försummelse vid utövning av offentUg
myndighet. Såvitt gäUer de i lagrammet nämnda domstolarna lär all deras
verksamhet avse myndighetsutövming. Ensldld domare liksom f. ö. också
justitiekanslem och riksåklagaren kan däremot tänkas vålla skada i sin tjänst
utan att det behöver vara fråga om myndighetsutövming i lagförslagets mening.
Som exempel kan nämnas att en domare under utövning av arbetsledning förgriper
sig på eller ärekränker en underordnad befattningshavare. I ett sådant fall
kan ett ersättningsanspråk mot staten inte grandas på 3 kap. 2 § i förslaget.
Däremot kan staten såsom vederbörandes arbetsgivare möjligen göras ansvarig med
stöd av bestämmelsen i 3 kap. 1 § om principalansvar. Förs talan mot staten på
sådan grund är förevarande paragraf inte tUl-lämplig, utan behörig domstol är i
enlighet med allmänna forumregler allmän underrätt. Detta torde i och för sig
stå i överensstämmelse med vad som f. n. gäller i fråga om behörig domstol för
prövning av skadeståndsanspråk mot den enskilde tjänstemannen i ett sådant
fall. Reglerna om forum privilegiatum i 2 kap. 2 § och 3 kap. 3 § RB torde
nämligen inte utgöra hinder mot att skadeståndstalan med anledning av vållande
i tjänsten väcks vid allmän underrätt mot tjänsteman som avses i nämnda lag-
5.1.3.9.
Kungl Maj:ts propositiöh nr 5 år 1972 553
rum, om talan grandas på den allmänna culparegeln eller i
övrigt på annan omständighet än att den skadevållande handlingen innefattar
ämbetsbrott.
Av 3 kap, 7 § departementsförslaget följer att talan om
ersättning enligt 3 kap, 2 § med anledning av beslut av Kungl, Maj :t,
riksdagen, högsta domstolen eller regeringsrätten kan ifrågakomma endast under
förutsättning att det beslut som åberopas har upphävts eller ändrats, I fråga
om innebörden härav hänvisar jag till vad jag har sagt vid nämnda paragraf.
Bestämmelsen i tredje punkten är tillämplig bara när
skadeståndstalan grundas på 3 kap, 2 § departementsförslaget. Om det däremot
är fråga om en talan som grundas på andra skadeståndsregler, exempelvis den
allmänna culparegeln i 2 kap. 1 § departementsförslaget, gäller allmänna
forumregler, dvs. talan skall väckas vid allmän underrätt. En talan av sist
angivet slag är som jag tidigare har antjrtt tänkbar i fall då Kungl. Maj:t
eUer riksdagen har fattat beslut som inte avser mjmdighets-utövming utan har
avseende på statens verksamhet såsom privaträttsUgt subjekt.
5.1.4. 4 KAP.
Arbetstagares skadeståndsansvar
5.1.4.1. 1 §
Förevarande paragraf innehåller en bestämmelse om
arbetstagares skadeståndsansvar. Den motsvarar i huvmdsak 4 § i
skadeståndskommitténs förslag II. I
gällande rätt finns inte några generellt verkande jämkningsregler för
arbetstagare.
Frågan om skadeståndsansvar för arbetstagare med anledning
av vållande i tjänsten uppkommer i tre typsituationer, nämligen dels när en
arbetsgivare riktar regresskrav mot en skadevållande arbetstagare för
skadestånd som arbetsgivaren har utgett till tredje man, dels när en
skadelidande tredje man direkt vänder sig med ersättningsanspråk mot
arbetstagaren och dels när arbetsgivaren kräver ersättning för skada som
arbetstagaren dhekt har tillfogat honom eller hans egendom. Ersättningskravet
kan i vart och ett av dessa fall avse antingen person- eller sakskada eller ren
förmögenhetsskada. Skadeståndsfrågor av detta slag kan aktualiseras både för
arbetstagare i enskild tjänst och för befattningshavare i det allmännas
tjänst.
Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.5.)
utförligt behandlat frågan om arbetstagares skadeståndsansvar i samtliga nu
berörda fall. I fråga om de allmänna överväganden som ligger till grund för de
bestämmelser härom som jag föreslår hänvisar jag därför i första hand till min
framställning i det föregående. Som jag där har utvecklat bör i skadeståndslagen
föreskrivas vissa inskränkningar i arbetstagares skadeståndsansvar
5.1.4.1.
554 Kungl Maj:ts proposition nr 3 år
1972
mot arbetsgivaren eller tredje man och regressansvar mot
arbetsgivaren med anledning av vållande i tjänsten. De bör gälla i fråga om
såväl person- och sakskada som ren förmögenhetsskada. En lagreglering av frågan
bör avse arbetstagare i både enskild och allmän tjänst, och som jag har anfört
i avsnittet om formerna för lagstiftningen (3.3.) bör gemensamma bestämmelser
meddelas för båda dessa kategorier av arbetstagare.
Enligt skadeståndskommitténs förslag skall bestämmelser i
ämnet tas upp i tre särskilda stycken i samma paragraf, I förslaget behandlas
regress-ansvaret mot arbetsgivaren i ett första stycke, arbetstagarens
skadeståndsansvar mot tredje man och hans rätt till återkrav mot arbetsgivaren
i ett andra stycke samt arbetstagarens ansvarighet för skada som han direkt har
tillfogat arbetsgivaren i ett tredje stycke. Denna lagtekniska lösning har i
allmänhet godtagits av remissinstansema.
Det framgår av vad jag har sagt i den aUmänna motiveringen
(avsnitt 2,4,5,3,), att utgångspunkten när det gäller en arbetstagares regress-
eller skadeståndsansvar bör vara, att sådant ansvar skall inträda bara i den
mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn tUl omständighetema, däribland den
skadelidandes intresse. Som jag också har framhållit i det sammanhanget innebär
detta att ansvarsfrågan i princip skall regleras på samma sätt i förhållande
till tredje man som gentemot arbetsgivaren. Under dessa förhållanden är det
inte nödvändigt att, som skadeståndskommittén har föreslagit, ge separata
bestämmelser för ansvaret i olika relationer.
Vad beträffar arbetstagarens rätt till återkrav mot
arbetsgivaren har jag i den allmänna motiveringen intagit ståndpunkten, att
någon uttrycklig bestämmelse om hans rätt att kräva tillbaka skadestånd som
han har utgett till tredje man inte behöver tas upp i lagen (avsnitt 2.4.5.7.).
Skadeståndskommittén utgår från att termen arbetstagare
skall kunna användas i lagtexten för att beteckna de kategorier skadevållare
som skall omfattas av den förevarande paragrafen och att detta uttryck skall ha
samma innebörd här som i den föreslagna bestämmelsen om arbetsgivares
principalansvar (1 § i kommitténs förslag II). Utan närmare precisering
förutsätter kommittén emellertid samtidigt, att bestämmelsema om arbetstagares
ansvar liksom stadgandet om principalansvar skall kunna vinna analogisk
tillämpning också på andra än arbetstagare.
Vid behandlingen av 3 kap. 1 § departementsförslaget har
jag närmare diskuterat arbetstagarebegreppet och dess användning när det gäller
principalansvar (avsnitt 5.1,3,1,). Jag har därvid funnit, att termen utgör en
lämplig beteckning för de kategorier av medhjälpare för vilkas vållande en
arbetsgivare skall svara. Liksom kommittén har jag ansett att bestämmelsen i
viss omfattning bör tillämpas också på andra än arbetstagare i den mening
begreppet brukar användas inom civilrätten i övrigt. Enligt vad jag har anfört
i det sammanhanget kan uttrycket arbetstagare användas i lagtext utan att
detta hindrar en tillämpning av principalansvarsreglerna på
5.1.4.1.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 555
andra kategorier av medhjälpare än dem som avses med det
civilrättsliga arbetstagarbegreppet.
Liksom kommittén och majoriteten av remissinstanserna
anser jag en sådan terminologi lämplig och följdriktig också i detta
sammanhang. I likhet med kommittén förutsätter jag härvid att uttrycket
arbetstagare här uppfattas på i stort sett samma sätt som när det används i
bestämmelsen om principalansvar. Till frågan om den nu aktuella bestämmelsens
tUlämpning på andra än arbetstagare i trängre mening skall jag återkomma i det
följande.
Såväl 1958 års förslag (19 §) som skadeståndskommitténs
förslag II
(4 §) uppställer krav
på visst samband mellan den skadevållande handlingen och arbetstagarens
verksamhet för arbetsgivarens räkning. EnUgt båda förslagen skall detta komma
till uttryck i lagtexten genom en begränsning till vållande »i tjänsten».
Uttrycket skall enligt skadeståndskommitténs förslag ha samma innebörd som i
bestämmelsen om arbetsgivares principalansvar i 1 § kommittéförslaget (3 kap. 1
§ departementsförslaget). Ett par remissinstanser har kritiserat denna
begränsning och har som exempel på att den är för snäv angett fallet att en
offentlig funktionär på ett förhållandevis ursäktligt sätt har överskridit
gränsema för sin kompetens.
Jag skall inte här ta närmare ställning till
bestämmelsernas tillämpning i sådana situationer som de kritiska
remissinstansema har haft i tankarna och där omständigheterna kan vara mycket
varierande. Det är emellertid uppenbart, att en avgränsning mot de fall då
arbetstagaren handlar som privatperson eller för annans än arbetsgivarens
räkning under alla förhållanden måste ske. Väsentligen blh i det hänseendet
samma synpunkter vägledande som när det gäller att dra gränserna för
principalansvarets till-lämpning. Jag anser det under sådana förhållanden
lämpligt att samma uttryckssätt kommer till användning här som i 3 kap. 1 §
och biträder därför kommittéförslagen i denna del.
I skadeståndskommitténs förslag II (4 §) nämns handlingens beskaffenhet och
arbetstagarens ställning som exempel på omständigheter, som särskilt skall
inverka på den föreskrivna skälighetsbedömningen. Såvitt gäller arbetstagarens
skadeståndsansvar mot tredje man föreskrivs dessutom i bestämmelsens andra
stycke att jämkning kan ske, såvida det finnes förenligt med tillbörlig hänsyn
till tredje mans intresse. Remissinstanserna har i allmänhet inte haft något
att erinra mot förslagets utformning i dessa hänseenden.
Enligt departementsförslaget kommer prövningen att avse
frågan om synnerliga skäl föreligger att ålägga arbetstagaren
skadeståndsansvar. Som framgår av vad jag har sagt i den allmänna motiveringen
skall vid denna prövning hänsyn tas främst tiU sådana omständigheter som anges
i kommittéförslaget. Också i den bestämmelse som jag föreslår bör därför dessa
omständigheter särskilt nämnas.
5.1.4.1.
556 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i förevarande
paragraf av departementsförslaget, att för skada, som arbetstagare vållar genom
fel eller försummelse i tjänsten, han är ansvarig endast i den mån synnerliga
skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning,
den skadelidandes intresse och övriga omständigheter.
Som framgår av det tidigare anförda gäller paragrafen i
förhållande till såväl arbetsgivaren som skadelidande tredje man. Vidare avser
den inte bara arbetstagarens direkta skadeståndsansvar mot arbetsgivaren eller
tredje man utan också hans regressansvar, när någon i allmänhet arbetsgivaren
av honom söker åter ersättningsbelopp som den regressökande har måst utge
till den skadelidande på grund av arbetstagarens vållande i tjänsten.
Som nämnt används uttrycken »arbetstagare» och »i
tjänsten» här i samma betydelse som i 3 kap. 1 § departementsförslaget. I fråga
om den närmare innebörden och avgränsningen av dessa begrepp hänvisar jag
därför till vad jag har anfört vid nämnda paragraf (5.1.3.1.).
Paragrafen är tUlämplig på ansvar för all slags skada,
sålunda inte bara person- och sakskada utan också ren förmögenhetsskada och
sådant lidande genom brott mot den personliga integriteten som enligt vad jag
har utvecklat i annat sammanhang (avsnitt 2.1.4.10.) är ersättningsgUlt. Som
jag har berört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.5,8,) skall paragrafen
i princip också kunna tillämpas i fråga om sådan icke-ekonomisk skada som är
ersättningsgiU uteslutande i kraft av särskilda föreskrifter i den arbetsrättsliga
lagstiftningen. Till denna fråga återkommer jag närmare i det följande.
Enligt paragrafen förutsätts att sjmnerliga skäl skall
föreligga för att arbetstagaren helt eller till någon del skall göras ansvarig
för skada som han vållar. Det måste i det särskilda fallet ha förekommit
omständigheter som med betydande styrka talar för att arbetstagaren rimligen
bör utge ersättning för skadan. Den prövning som här skall ske kan emellertid
som jag redan har antytt inte göras helt på samma sätt, när det gäller
förhållandet till arbetsgivaren som när tredje man fordrar skadestånd av
arbetstagaren. Jag skall i fortsättningen i tur och ordning ta upp de tre olika
situationer som bestämmelsen berör: arbetstagarens regressansvar mot
arbetsgivaren, hans ersättningsskyldighet för skada som han direkt har
tillfogat arbetsgivaren och hans skadeståndsansvar mot tredje man.
Vad först gäller arbetstagares regressansvar är som jag
tidigare har framhållit utgångspunkten, att ersättning för skada som en
arbetstagare i tjänsten vållar tredje man normalt skall slutligt bäras av
arbetsgivaren. Avsikten är också att det är mot denne som tredje man i första
hand skall framställa sitt skadeståndskrav. För att regress skall komma i
fråga, förutsätts att arbetstagaren är skadeståndsansvarig gentemot
arbetsgivaren på grund av att han har varit vållande till den uppkomna skadan.
Termen
5.1.4.1.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 557
vållande betecknar här som annars även förfarande som kan
medföra skadeståndsansvar enligt 2 kap. 2 eller 3 § departementsförslaget. För
tillämpning av paragrafen är inte nödvändigt att arbetsgivaren svarar för
skadan enbart på grund av arbetstagarens vållande enligt 3 kap, 1 eller 2 §
skadeståndslagen, utan regeln blir tillämplig också när arbetsgivaren dessutom
svarar mot tredje man på grund av eget vållande, enligt kontraktsrättsliga
regler eller enligt särskilda regler om objektivt ansvar. Som jag har nämnt i
den aUmänna motiveringen (avsnitt 2.4.5.9.) torde även utan uttryckUg föreskrift
härom gälla att de särskilda regressbestämmelser som finns i vissa speciallagar
om objektivt ansvar inte hindrar en tillämpning av nu förevarande bestämmelse.
Bestämmelsen kan bli tillämplig också när arbetsgivarens
skadeståndsansvar i förhållande till den skadeUdande har grundats enbart pä
avtalsrätts-liga regler. Det innebär bl. a. att bestämmelsema gäUer när
regresskravet avser t, ex. ersättning för ren förmögenhetsskada som
arbetstagaren genom försummelse i tjänsten har tillfogat arbetsgivarens avtalskontrahent
och arbetstagaren på grund av tjänsteavtalet är ansvarig mot arbetsgivaren för
skadestånd som denne på grund av avtalsförhållandet kan ha betalat till den
skadelidande.
Paragrafen gäller som tidigare antytts också när
regresskravet avser ersättning för icke-ekonomisk skada, dvs. för sådant
lidande som avses i 5 kap, 2 § departementsförslaget. En arbetsgivare kan
enligt nämnda paragraf bli ersättningsskyldig för sådan skada med anledning av
sin arbetstagares vållande, t. ex. när arbetstagaren i tjänsten har ärekränkt
någon. Arbetsgivarens regressanspråk mot arbetstagaren skall då bedömas med
till-lämpning av förevarande bestämmelse.
Bland de
omständigheter som skall beaktas vid prövningen, buravida synnerliga skäl finns
att göra arbetstagaren ansvarig, nämner lagtexten till en början handlingens
beskaffenhet. Det är tydligt att graden av arbetstagarens vållande här spelar
en viktig roll. Preventiva skäl motiverar i allmänhet att en arbetstagare
behandlas strängare vid uppsåtligt eller i övrigt grovrt skadevållande än när
endast »vanlig» vårdslöshet Ugger honom till last. Men inte ens vid uppsåtliga handUngar
eller när arbetstagaren har förfarit grovt vårdslöst är det givet att han bör
svara för hela den skada som han har vållat. En nedsättning av skadeståndet kan
tänkas t, ex, om handlingen har medfört avsevärt mera omfattande skador än
arbetstagaren hade kunnat räkna med och full ersättningsskyldighet skulle bli
oskäligt betungande samt nedsättning kan ske utan att preventionshän-sjm eftersatts,
eller när arbetsgivaren själv har medverkat till skadan genom eget vållande, I
det senare fallet torde den slutliga fördelningen av skadeståndsansvaret
mellan arbetsgivaren och arbetstagaren regelmässigt böra ske på ett annat sätt
med stöd av förévarande bestämmelse än enligt allmänna grundsatser om
fördelningen av skadestånd mellan flera skadevållare,
5.1.4.1.
558 Kungl Majtts proposition nr 5 år
1972
Vid bedömningen av handlingens beskaffenhet skall hänsyn
tas också till sådana omständigheter som att arbetstagaren har anförtrotts en
speciell uppgift men har svikit förtroendet. Detta kan leda tUl att viss
ersättning utgår, även om försummelsen i förhållande till den skadelidande inte
framstår som särskilt graverande.
Att den skadevållande handlingen är belagd med straff
medför inte i och för sig att arbetstagaren skall åläggas
skadeståndsskyldighet. Detta kan få särskild betydelse vid handlingar som kan
bestraffas endast som tjänstefel.
Med arbetstagarens ställning avses i den nu diskuterade
situationen främst det mått av ansvar som åvilar honom i förhållande till
arbetsgivaren, dvs, om han tillhör dennes drifts- eller arbetsledning eller i
övrigt åtnjuter särskilt förtroende. Viss hänsjm bör tas också till det in-fljrtande
som arbetstagaren i realiteten har haft när det gäller arbetets utförande
han har kanske i själva verket på grund av sin särskilda sakkunskap e. d.
varit bestämmande i förhåUande till arbetsgivaren. Sådana omständigheter kan
motivera att bestämmelsen tillämpas med större stränghet mot honom än mot
arbetstagare i allmänhet.
Bland de övriga omständigheter som skall beaktas bör här
även nämnas arbetsgivarens och arbetstagarens ekonomiska förhållanden.
Visserligen ligger det i sakens natur att sådana faktorer inte så ofta kommer
att spela någon självständig roll i detta sammanhang. Det är ju bl. a. just
ekonomiska överväganden som ligger bakom principen att skador som vållas i en
verksamhet bör slutligt bäras av den som utövar verksamheten. Om emellertid
andra omständigheter anses innefatta synnerliga skäl för att arbetstagaren får
bära en del av ersättningen, kan man vid bestämmande av regressansvarets
omfattning ta viss hänsyn till arbetstagarens löneförmåner och hans ekonomi i
övrigt. I mindre förhållanden, t. ex. inom jord-och skogsbruk, men särskilt när
det gäller icke-ekonomisk verksamhet, kan vidare situationen undantagsvis vara
sådan att arbetstagaren har en betydligt starkare ekonomisk ställning än
arbetsgivaren, åtminstone om man ser till likviditeten, och detta bör då
tillåtas inverka, så att arbetstagaren åläggs att bära en större del av
skadeståndet än som under samma förutsättningar i övrigt annars skulle ha
blivit fallet. När t. ex. en privatperson bara tillfälligt har anlitat arbetskraft
gör sig skälen alt låta arbetsgivaren bära skaderiskema i allmänhet inte heller
gällande med samma styrka som i vanlig näringsverksamhet, och det bör i sådana
fall finnas större utrymme för hänsjm till de privatekonomiska förhållandena.
Jag utgår i likhet med kommittén från att det sällan blir
fråga om regresskrav mot arbetstagare, när det gäller person- eller sakskada,
I regel har arbetsgivaren försäkring och då betalar försäkringsgivaren
skadeståndet. Försäkringsgivaren inträder visserligen i princip i försäkringstagaren-
5.1.4.1.
Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972 559
arbetsgivarens rätt mot den skadevållande arbetstagaren,
men regressrätten är enligt försäkringsvillkoren regelmässigt inskränkt till
fall av uppsåt och vållande i berusat tillstånd. Ä andra sidan framgår av vad
jag redan har sagt att det vid sådana skadefall ofta föreligger sjmnerliga skäl
att ålägga arbetstagaren skadeståndsansvar. I detta sammanhang bör framhållas,
att en försäkringsgivare, som meddelat ansvarsförsäkring för en arbetsgivare,
inte lär genom villkoren kunna förbehålla sig rätt till mer långtgående regress
mot skadevållande arbetstagare än som följer av förevarande bestämmelse eller
av avtal i vilket arbetstagaren är part. Att rätt till regress enligt nu gängse
villkor föreskrivs vid uppsåt och vållande i berusat tillstånd hindrar sålunda
inte, att en arbetstagare helt eller delvis befrias från regressansvar med stöd
av denna bestämmelse, om omständighetema i övrigt är ömmande.
I fråga om person- och sakskada torde bestämmelsen få
större praktisk betydelse, när arbetsgivaren, t. ex. staten, uppträder som självförsäkrare,
eller när han i övrigt saknar ansvarsförsäkring, I de förstnämnda fallen bör
bestämmelsen i princip tillämpas på samma sätt som om försäkring hade
förelegat. Med den nuvarande utformnmgen av ansvarsförsäkringsvillkoren betyder
detta, att regressansvar blir aktuellt bara i mycket begränsad utsträckning.
Principiellt bör bestämmelsen tillämpas på samma sätt i
fråga om ren förmögenhetsskada som när regresskravet avser person- eller
sakskada. När arbetstagarens ansvarighet grundar sig enbart på tjänsteavtalet,
kan emellertid av detta uttryckligen eller underförstått följa, att hans
ansvarighet är mer eller mindre omfattande än som följer av förevarande bestämmelse.
Ofta rör det sig om åsidosättande av centrala avtalsförpliktelser från
arbetstagarens sida, och detta kan som jag tidigare har nämnt inverka.
Arbetstagaren kan också ådra sig ansvar för ren
förmögenhetsskada genom brott. Beträffande arbetstagare i enskild tjänst rör
det sig i regel om uppsåtliga förfaranden, och då föreligger det vanligen
synnerliga skäl att göra honom ansvarig. Liksom vid person- eller sakskada kan
en nedsättning av skadeståndet tänkas även vid uppsåtliga handlingar,
exempelvis om arbetstagaren handlat under påverkan av någon överordnad eller i
arbetsgivarens intresse. Uppsåtliga förmögenhetsbrott o, d, lär emellertid
ganska sällan kunna anses begångna i tjänsten, I varje fall i utomobligatoriska
förhållanden inträder då inte något principalansvar, och regressansvar mot
arbetsgivaren blir följaktligen inte heller aktuellt.
Med nuvarande ämbetsansvarsregler kan ansvar för ren
förmögenhetsskada Inträda i betydligt större omfattning för arbetstagare i
allmän tjänst med anledning av felaktiga förfaranden i tjänsten. Bestämmelsen
blir då som nämnts tillämplig beträffande deras regressansvar mot den som
enligt 3 kap, 2 § departementsförslaget har utgett ersättning för skadan.
Tillämpningen torde här böra ske i stort sett på samma sätt vare sig det är
fråga om
5.1.4.1.
560 Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år
1972
person- eller sakskada eller om ren förmögenhetsskada,
I övrigt förutsätter bestämmelsen att hänsyn tas till
samtliga föreliggande omständigheter, och jag anser det varken behövligt eller
lämpligt att binda rättstillämpningen genom några mera preciserade anvisningar
om vilka andra faktorer än dem jag nu har berört som skall kunna medföra att
arbetstagaren görs ansvarig.
När det gäller arbetstagares direkta skadeståndsansvar mot
arbetsgivaren, bör bestämmelsen tillämpas i huvudsak på samma sätt som i fråga
om regressansvaret. Emellertid kan preventiva skäl ibland påkalla att skadeståndsregeln
tillämpas strängare i hithörande fall, särskilt vid bristande redovisning av
anförtrodda medel och när arbetstagaren handskas grovt vårdslöst med redskap e,
d, som han har fått om hand. Att han genom sitt handlande har åsidosatt
centrala förpliktelser i tjänsteavtalet kan också i andra fall motivera att han
åläggs skadeståndsskyldighet. Detsamma gäller i det av skadeståndskommittén
särskilt berörda fallet då en arbetstagare, vilken arbetar tillsammans med sin
arbetsgivare under likartade yttre förhållanden t. ex. i skogs- eller
jordbruk vållar denne personskada. Framför aUt vid allvarligt vållande frän
arbetstagarens sida kan då sjmnerliga skäl tänkas föreligga att ålägga
arbetstagaren visst skadeståndsansvar. Man får emellertid beakta att ban saknar
praktisk möjlighet att försäkra sig mot ansvaret. Om skadan är täckt av
objektsförsäkring bör det endast i undantagsfall förekomma, att
försäkringsgivaren medges rätt till regress mot arbetstagaren för utgiven
ersättning. Framför allt kan detta bli aktuellt när skadan har vållats uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet. Saknar arbetsgivaren försäkringsskydd, i strid mot
vad som är brukUgt, bör hans skadeståndsrätt inte gå längre än
skadeförsäkringsgivares regressrätt. Samma sjmpunkter bör bli vägledande när
arbetsgivaren uppträder som självförsäkrare.
En särskild fråga avser förhållandet mellan förevarande
paragraf och de speciella skadestånds- och jämkningsregler som finns i den
arbetsrättsliga lagstiftningen. Som jag har sagt i den allmänna motiveringen
(avsnitt 4.2,3.) rör det sig här om jämkningsregler av speciellt slag vilka är
avsedda att tillämpas under särskilt hänsynstagande till arbetsrättsliga
grundsatser. Man får därför räkna med att en tillämpning av dessa regler ofta
leder till resultat som innebär avvikelse från de principer som ligger till
grund för den nu förevarande allmänna bestämmelsen om arbetstagares skadeståndsansvar.
Det kan t, ex. väl tänkas att en arbetstagare med stöd av 8 § kollektivavtalslagen
åläggs skyldighet att ersätta skada till följd av att han har åsidosatt sina
skyldigheter enligt kollektivavtal, även om det inte från de allmänna svmpunkter
som bär upp förevarande bestämmelse kan sägas föreligga synnerliga skäl att
göra honom ansvarig för skadan, I all sjrnnerhet gäller detta i fråga om sådan
icke-ekonomisk skada som i sådana fall är
5.1.4.1.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 561
ersättningsgiU uteslutande i kraft av den särskilda
föreskriften härom i nämnda lagrum i kollektivavtalslagen, Å andra sidan leder
en tillämpning av den s, k, 200-kronors-regeln i kollektivavtalslagen inte
sällan till ett förmånligare resultat för arbetstagaren än förevarande
paragraf i skadeståndslagen. Det är emellertid inte möjligt att på förhand
göra några generella uttalanden i vad mån eller på vad sätt en tillämpning av
de speciella skadestånds- och jämkningsreglema i den arbelsrättsliga lagstiftningen
skall medföra modifikationer i den allmänna bestämmelsen i skadeståndslagen om
arbetstagares skadeståndsansvar. Dessa problem får avgöras i rättstillämpningen
i varje enskilt fall, med beaktande av de ändamåls-synpunkter som ligger till
grund för de olika lagreglerna,
I fråga om både regressansvaret och det direkta
skadeståndsansvaret mot arbetsgivaren bör beaktas att paragrafen är dispositiv.
Det torde inte heller vara ovanligt att ansvaret åtminstone för vissa fall
uttryckligen regleras i kollektivavtal eller i enskilda tjänsteavtal. Sådana
avtalsvillkor tar i och för sig över bestämmelsen, men jag vill erinra om att
klausuler som är uppenbart otiUbörliga här som annars kan åsidosättas enligt
grunderna för 8 § skuldebrevslagen. Den grundsyn på frågan om arbetstagarens
ansvar som kommer till uttryck i förevarande paragraf kan uppenbarligen påverka
bedömningen, huruvida tillämpning av en avtalsbestämmelse med avvikande
innehåll skall anses otillbörlig mot arbetstagaren.
Jag övergår härefter till att behandla frågan om
arbetstagarens direkta skadeståndsansvar mot tredje man varmed jag i detta
sammanhang avser alla andra skadelidande än arbetsgivaren. Med den utformning
som reglerna om arbetsgivares principalansvar har fått i departementsförslaget
torde det bara i sällsynta undantagsfall inträffa att en arbetsgivare i enskild
verksamhet inte är ansvarig för skada som en arbetstagare har vållat i tjänsten
och för vilken denne själv är ansvarig. Förslaget utgår från att när
arbetsgivaren svarar för hela skadan och har ansvarsförsäkring eller i övrigt
är solvent för skadeståndet den skadelidande normalt vänder sig mot
arbetsgivaren och över huvud taget inte kräver arbetstagaren. Gör han trots
allt anspråk gällande mot arbetstagaren, bör dennes ansvarighet i princip
bedömas på samma sätt som om det varit fråga om ett regressanspråk från
arbetsgivaren men självfallet utan hänsyn till sådana tredje man ovidkommande
förhållanden som uteslutande har avseende på det inbördes förhållandet mellan
arbetsgivaren och arbetstagaren, som t. ex. särskilda åtaganden av
arbetstagaren i tjänsteavtalet e. d.
I praktiken torde emellertid arbetstagares ansvar mot
tredje man bortsett från vissa fall som avser skada vid mjmdighetsutövning
och som jag strax skall beröra särskilt aktualiseras bara när arbetsgivaren
inte har ansvarsförsäkring som täcker skadan och är insolvent för skadeståndet
eller när detta har jämkats enligt 3 kap. 6 § departementsförslaget. Att
5.1.4.1.
36 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml Nr 5
562 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
tredje man då inte får full ersättning av arbetsgivaren
för sin skada utgör visserligen inte i och för sig ett sådant skäl att ålägga
arbetstagaren skadeståndsskyldighet som avses i paragrafen. Men som jag har
anfört i den allmänna motiveringen kan sociala skäl tala för att tredje mans
intresse särskilt beaktas. Hänsyn tUl tredje man kan leda till att arbetstagarens
skadeståndsskyldighet bör bedömas strängare än hans regressansvar mot arbetsgivaren.
Allmänt gäller att parternas ekonomiska förhållanden i högre grad än när det
gäller arbetstagarens ansvar mot arbetsgivaren skall beaktas i denna situation.
Om den skadelidande har eller enligt gängse värderingar bort ha skadeförsäkring
bör skadestånd regelmässigt inte utgå. Detsamma gäller i allmänhet när den
skadelidande har en god ekonomisk ställning. Hänsyn bör särskilt tas till att
arbetstagare i regel inte kan skydda sig genom ansvarsförsäkring. Som jag
tidigare har redovisat förekommer dock sådan försäkring för vissa kategorier
arbetstagare, och i den mån en skada täcks av arbetstagarens egen
ansvarsförsäkring kan detta ensamt eller i förening med andra omständigheter
utgöra synnerliga skäl att ålägga honom skadeståndsskyldighet.
Andra särskilda omständigheter på arbetstagarens sida kan
undantagsvis leda till att han bör bära ett fullt eller i endast mindre mån
reducerat ansvar också i fall då hans vållande inte är av mera allvarligt slag.
Som exempel kan framhållas det av skadeståndskommittén berörda fallet, att
arbetstagaren har ett betydande intresse i företaget och ett bestämmande infljiande
över detta, I övrigt torde hans ställning ha mindre betydelse, när det gäller
skadeståndsansvaret mot den skadelidande, än när fråga är om hans ansvarighet
mot arbetsgivaren.
I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.5.6. och
2.4,5,8.) har jag utförligt behandlat de speciella situationer som kan
uppkomma, när skada har vållats tredje man genom en offentlig funktionärs fel
eller försummelse i tjänsten och det allmänna inte svarar för skadan på grund
av de särskilda regler om inskränkningar i statens och kommunemas
skadeståndsansvar vid offentlig myndighetsutövning som tas upp i 3 kap. 35 §§.
Omständighetema kan här vara mycket skiftande och det torde knappast vara
möjligt att ge mera konkreta anvisningar för bestämmelsens tUlämpning i sådana
fall. Jag vill bara erinra om att man vid bedömningen av hur långt hänsyn till
den skadelidandes intresse kan tillåtas inverka måste beakta de
ändamålssynpunkter som ligger till grund för de nämnda bestämmelserna. I många
fall torde dessa överväganden medföra, att den skadelidande åtminstone delvis
bör bära skadan själv.
Om arbetstagaren har utgett större belopp i skadestånd
till tredje man än vad han skulle ha fått betala om den skadelidande hade krävt
arbetsgivaren och denne sedan regressvis vänt sig mot arbetstagaren, har han i
enlighet med allmänna grundsatser om skadeståndets fördelning mellan flera skade-
5.1.4.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 563
ståndsskyldiga rätt att rikta återkrav mot arbetsgivaren
för det överskjutande beloppet. Som jag tidigare har nämnt bör nämligen den
inbördes ansvarsfördelningen i ett sådant fall ske efter de normer som gäller
när arbetsgivaren för regresstalan mot arbetstagaren. Det bör emellertid
observeras, att arbetstagarens återkravsrätt liksom f, ö, också
arbetsgivarens rätt till återkrav mot arbetstagaren har karaktären av en subrogationsrätt
och att arbetstagaren således aldrig kan återfå större belopp än den
skadelidande skulle ha kunnat få av arbetsgivaren. Det betyder bl, a, att
arbetsgivaren i princip kan påkalla jämkning av skadeståndet med tillämpning av
3 kap. 6 § departementsförslaget och även i övrigt kan göra de invändningar som
han hade kunnat resa mot ett krav från den skadelidande utan att vara på något
sätt beroende av de medgivanden som arbetstagaren kan ha gjort i förhållande
till denne. Arbetsgivaren torde bl. a. kunna göra preskriptionsinvändning.
Som jag förut har sagt skall paragrafen i viss omfattning
tillämpas på vissa andra än arbetstagare i trängre mening. Enligt både 1958 års
förslag och skadeståndskommitténs förslag II skulle jämkning kunna ske också för vissa
kategorier skadevållare som inte omfattas av det civUrättsliga arbetstagarbegreppet.
Jämkningsregeln i 19 § av 1958 års förslag var avsedd att tillämpas på all
personal i offentlig verksamhet, inte bara anställda utan också t, ex,
statliga och kommunala förtroendemän, värnpliktiga och tjänstepliktiga.
Skadeståndskommittén utgick för sin del från att bestämmelsema om jämkning av
arbetstagares skadeståndsansvar skulle kunna tillämpas analogiskt, inte bara i
fråga om personer vilkas vållande genom analogisk tillämpning av 1 § i
kommitténs lagförslag skulle kunna utlösa principalansvar, utan också i en del
andra fall, bl. a. beträffande ansvar i vissa situationer för personer som mtar
ställning som organ för juridiska personer. Kommittéernas ståndpunkt i denna
del har i allmänhet inte mött några invändningar under remissbehandlingen.
Som jag förut har utvecklat (avsnitt 5.1.3.1.) bör
skadeståndsregeln i 3 kap. 1 § departementsförslaget kunna tillämpas
beträffande åtskilliga kategorier av skadevållare som utför arbete motsvarande
en arbetstagares utan att ett tjänsteavtal i vanlig mening kan anses föreligga,
såsom värnpliktiga, anstaltsinterner som utför arbete för statens räkning och
en del liknande grupper, elever vid läroanstalter i vissa fall samt s. k.
beroende uppdragstagare, 3 kap. 1 § får vidare anses omfatta bl. a. medhjälpare
som anlitas vid arbetsbyten och familjemedlemmar som har anförtrotts arbete
vilket lika väl hade kunnat utföras av arbetstagare i vanlig mening.
Beträffande alla nu nämnda kategorier bör också
förevarande bestämmelse om arbetstagares skadeståndsskyldighet kunna tUlämpas.
Jag vill dock framhålla att de sociala hänsjm som motiverar en begränsning av
arbetstagares skadeståndsansvar inte lika ofta gör sig gällande utanför de
egentliga
5.1.4.1.
564 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
arbetstagarnas krets. Exempelvis vid arbetsbyten kan det
många gånger te sig omotiverat att gynna skadevållaren på den
principalansvariges bekostnad, och det ligger då närmare till hands än annars
att anse synnerliga skäl föreligga att ålägga honom ansvar. En annan synpunkt
som talar i samma riktning är att det i fråga om dessa kategorier inte
föreligger något sådant lydnadsförhållande som karaktäriserar en arbetstagares
ställning.
Beträffande dem som har ställning som organ för en
juridisk person får reglerna om arbetstagares skadeståndsansvar anses
tillämpliga i viss omfattning trots att bestämmelsen om principalansvar i 3
kap. 1 § departementsförslaget inte är tillämplig i fråga om skada som de
vållar i denna egenskap. I fråga om privaträttens juridiska personer får man
som kommittén har ansett tiUämpa förevarande paragraf analogiskt, när skada
har vållats under utförande av ett arbete som lika väl kunde ha anförtrotts åt
en vanlig arbetstagare. Angående ersättningsskyldighet för personer i organställning
på grund av felaktiga beslut eller åtgärder på den juridiska personens vägnar
finns emellertid särskilda associationsrättsliga jämkningsregler, t. ex. 211 §
aktiebolagslagen och 108 § lagen om ekonomiska föreningar, och när någon sådan
regel är tillämplig får den anses innefatta en exklusiv reglering av
skadeståndsansvarets omfattning. Beträffande vissa typer av juridiska
personer, exempelvis stiftelser och ideella föreningar, saknas emellertid
sådana särskilda jämkningsregler. Det torde då inte vara uteslutet att åberopa
nu förevarande bestämmelse analogiskt som grund för nedsättning av
skadeståndsansvaret också vid sådana beslutskador som jag här har berört,
såvida inte en analogisk tUlämpning av näraliggande associationsrättsliga
jämkningsregler snarare kommer i fråga.
Vad jag nu har sagt bör emellertid inte gälla delägare i
handelsbolag och enkla bolag. Det skulle inte stämma väl överens med grunderna
för den lagreglerade ordning som gäller i fråga om bolagsmännens ansvarighet inbördes
och mot tredje man att medge en nedsättning av detta ansvar genom analogisk tiUämpning
av nu förevarande paragraf.
Vid
prövning av frågor om jämkning av ansvaret för personer med ställnmg av organ
för ett aktiebolag eller annan enligt privaträttsliga regler bildad juridisk
person får man självfallet ta särskild hänsjm till den förtroendeställning som
skadevållaren har intagit och det ekonomiska infljrtande han kan ha utövat i
företaget, t. ex. om detta är ett enmansbolag eUer ett fåmansbolag där skadevållaren
har varit dominerande intressent. En faktor som också kan spela särskild roll
är storleken av det arvode som skadevållaren uppbär. Många gånger måste enbart
dennes ställnmg utgöra tillräcklig grund för att döma ut fullt skadestånd.
Allmänt kan sägas att man vid analogisk tillämpning av paragrafen i hithörande
fall bör vara återhållsam med att sätta ned skadeståndet och i varje fall inte
på samma sätt som när det gäller arbetstagare i egentiig mening utgå från
ansvarsfrihet för skadevållaren. I stället bör paragrafen i fråga om personer i
organställ-
5.1.4.1.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 565
ning tillämpas som en jämkningsregel. Härvid bör de
överväganden som ligger till grund för de tidigare nämnda särskilda
associationsrättsliga jämkningsreglerna vara vägledande men tillbörlig hänsjm
givetvis tas till omständigheter som kan föranleda att skadevållaren i större
eller mindre mån jämställs med arbetstagare.
Jämkningsregeln
i 19 § av 1958 års förslag avsåg som nämnt ansvar för all personal i offentlig
verksamhet, alltså även för t. ex. personer som innehar statliga eller
kommunala förtroendesysslor. Regeln skulle enligt 20 § i förslaget kunna
tillämpas även vid sådan offentlig verksamhet som till sin art är att jämställa
med enskild verksamhet.
Av skäl
som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen har jag inte ansett mig böra
föreslå några särregler för funktionärer i offentlig verksamhet. I den mån
sådana funktionärer är arbetstagare i egentlig mening blir sålunda förevarande
paragraf tillämplig på samma sätt som i fråga om arbetstagare i enskild tjänst.
Åtskilliga personer som är sysselsatta för det allmännas räkning och i viss
utsträckning utövar offentlig myndighet faller emellertid utanför kretsen av
arbetstagare i civilrättslig mening. Paragrafen bör i vidsträckt omfattning
kunna tillämpas analogiskt på skadeståndsskyldighet som dessa personer ådrar
sig under sådan verksamhet. När t. ex. en kommunal nämnd vållar skada under
handläggning av ärenden inom den s, k. självförvaltningens område, bör alltså
nedsättning av det skadeståndsansvar som de enskilda nämndledamötema ådrar sig
kunna komma i fråga, I sådana fall, liksom över huvud taget när
skadeståndsskyldighet på grund av felaktiga beslut åvilar personer som intar
organställning inom den offentliga sektorn, är det emellertid naturligt att
möjligheten att lindra skadeståndsansvaret används med viss varsamhet. Liksom
när det gäller organ för juridiska personer inom den enskilda sektorn bör
bestämmelsen tillämpas som en jämkningsregel. Vid bedömningen får hänsyn tas
till storleken av den ersättning som skadevållaren uppbär för sin syssla och
dennas karaktär av offentligt förtroendeuppdrag, varvid bl. a. får beaktas om
uppdragstagaren har varit skyldig att åtaga sig den syssla han har utsetts att
ombesörja. Om någon som tillhör här ifrågavarande kategori av offentliga
funktionärer vållar skada när han handhar uppgifter av en art som vanligtvis
ankommer på vanliga anställda, är det däremot naturligt att anlägga i stort
sett samma synpunkter som när det gäller arbetstagare i allmänhet. I sådana
fall bör man alltså utgå från ansvarsfrihet för befattningshavaren och ålägga
honom skadeståndsskyldighet bara i den mån det föreligger synnerliga skäl
härför.
Inom den offentliga sektorn bör vidare regeln om
arbetstagares skadeståndsskyldighet kunna tillämpas också i fråga om sädana
funktionärer för vilkas myndighetsutövming staten eller kommun svarar enUgt 3
kap. 2 § departementsförslaget men som inte innehar en statUg eller kommunal för-
5.1.4.L
566 Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972
troendesyssla
utan står helt utanför den statliga eller kommunala organisationen, såsom dispaschör,
notarius publicus, rättens ombudsman i konkurs, personundersökare, övervakare,
barnavårdsman m. fl.
5.1.5. 5 KAP.
Gemensanuna
bestiimmelser
Detta
kapitel innehåller bestämmelser om skyldighet att ersätta ren förmögenhetsskada
som har vållats genom brott (1 §), om skyldighet i vissa fall att utge
ersättning för annat lidande an sveda och värk eller lyte och annat framtida
men och att bekosta tryckning av dom i ärekränkningsmål (2 §), om vad som är ersättningsgiU
skada vid personskada (3 §), om efterlevandes rätt till skadestånd (4 §), om
vad som är ersättningsgiU skada vid sakskada (5 §), om verkan av den
skadelidandes medvållande (6 §), om solidariskt ansvar, när två eller flera är
ersättningsskyldiga för samma skada (7 §) samt om viss inskränkning i
skadeståndsansvar med anledning av straffbar underlåtenhet att avslöja brott (8
§).
5.1.5.1. 1 §
Förevarande
paragraf innehåller en bestämmelse om ersättning för ren förmögenhetsskada som
tillfogas genom brott. Den har i gällande rätt motsvarighet i 6 kap. 1 §
första punkten SL. En motsvarande bestämmelse återfinns i 12 § i
skadeståndskommitténs förslag I.
Enligt
6 kap. 1 § SL utgår ersättning för skada som vållas genom brott. Skadestånd
utgår i sådant fall för såväl person- eller sakskada som ren förmögenhetsskada.
Stadgandet utgör en del av culparegeln. Denna regel innebär emellertid att
skadestånd i princip alltid utgår för person- eller sakskada som vållas uppsåtligen
eller av vårdslöshet, oavsett om den skadevållande handlingen innefattar brott.
Enligt mitt förslag skall culparegeln kodifieras i den nya skadeståndslagen.
Så har i departementsförslaget skett genom bestämmelsen i 2 kap. 1 § såvitt
angår person- och sakskada. Den nya lagstiftningen avser emellertid inte att
medföra någon ändring i gäUande rätt i fråga om skyldighet för den som vållat
ren förmögenhetsskada genom brott att ersätta skadan. Som jag har anfört i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.1,4,3,) måste därför en särskild föreskrift
tas upp i den nya lagen om ersättning för ren förmögenhetsskada genom brott.
Bestämmelsen
i 6 kap. 6 § SL om skadeståndsansvaret för barn under 15 år och psykiskt
abnorma personer är tillämplig också i fråga om sådana skadevållares skyldighet
att ersätta ren förmögenhetsskada genom brott. Detsamma skall i princip gälla i
fråga om de motsvarande skadeståndsregler som har tagits upp i 2 kap. 2 och 3 §§
departementsförslaget. Dessa regler är emellertid i likhet med 2 kap, 1 §
enligt sin lydelse tillämpliga
5.1.4.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 567
bara vid vållande till person- eller sakskada. Den
särskilda bestämmelsen om ersättning för ren förmögenhetsskada genom brott
måste utformas med beaktande härav.
Den
bestämmelse om arbetsgivares principalansvar som har tagits upp i 3 kap. 1 §
departementsförslaget gäUer likaledes bara i fråga om person-och sakskada. Som
jag har anfört i den aUmänna motiveringen skall emellertid de nya principalansvarsreglerna
i princip vara tillämpliga också i fråga om ren förmögenhetsskada som en
arbetstagare i tjänsten vållar genom brott (avsnitt 2.2.4.5.). Hänsyn härtill
måste tas vid utformningen av den nu aktuella bestämmelsen.
Enligt förslaget till lagstiftning om det allmännas
skadeståndsansvar skall staten eller kommun utge ersättning för bl. a. ren förmögenhetsskada
som vållas genom fel eller försummelse vid utövming av offentlig myndighet,
oavsett om den skadevåUande handlingen utgör brott eller inte. Bestämmelsen i
3 kap. 2 § departementsförslaget har utformats i enlighet härmed. De särskilda
regler i nämnda kapitel som på olika sätt begränsar det allmännas ansvaiighet
vid myndighetsutövning (38 §§) skall vara tiUämpliga också i fråga om ren förmögenhetsskada
genom brott. Som jag har framhålUt redan vid behandlingen av frågan om formema
för den nya lagstiftningen (avsnitt 3,3,) bör därför i nu ifrågavarande
bestämmelse göras undantag för de fall av vållande tUl ren förmögenhetsskada
som omfattas av 3 kap. 2 §.
I enlighet med vad jag nu har sagt föreskrivs i
förevarande paragraf i departementsförslaget, att om någon i annat faU än som
avses i 3 kap. 2 § tiUfogas ren förmögenhetsskada och skadan har vållats genom
brott, ersättning skall utges enligt vad i skadeståndslagen är föreskrivet om
skyldighet att ersätta person- eller sakskada.
I fråga om innebörden av uttrycket »ren förmögenhetsskada»
hänvisar jag tUl vad jag har anfört vid 1 kap. 2 § departementsförslaget
(avsnitt 5.1,1,2,),
Med brott
avses här sådan handUng eller underlåtenhet som utgör brott i brottsbalkens
mening. Enligt 1 kap. 1 § BrB är brott gärning för vilken i brottsbalken eller
annan lag eller författning är stadgat straff som sägs i balken. 1 kap. 2 § BrB
innehåller föreskrift att i balken beskriven gäming skall, om inte annat sägs,
anses som brott endast om den begås uppsåtligen. Vidare sägs i samma lagrum att
om gärningen har begåtts under självrför-vållat rus eller om gärningsmannen
eljest var genom eget vållande tillfälligt från sina sinnens bruk, detta inte
föranleder att gämingen inte anses som brott. Det sagda innebär bl. a. att
gärningar som begås av bam under 15 år och psykiskt abnorma personer kan utgöra
brott, även om straffrättsUg påföljd inte kan ådömas. En sådan person kan
alltså åläggas att utge ersättning för ren förmögenhetsskada med stöd av
förevarande paragraf och tiU-
5.1.5.1.
568 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
lämpligt lagrum i 2 kap. departementsförslaget, dvs. 1, 2
eller 3 §,
Hänvisningen tiU »vad i denna lag är föreskrivet om
skyldighet att ersätta person- eller sakskada» avser de grundläggande
ansvarighetsreglerna i 2 kap. 1, 2 och 3 §§ samt 3 kap. 1 § däremot givetvis
inte 3 kap. 2 §. Här liksom i 5 kap. 2 § innebär emellertid uttrycket också en
hänvisning tiU de bestämmelser i lagen som kan utesluta eller medföra
begränsningar av skadeståndsansvar enligt dessa regler, dvs. 3 kap. 6 §, 4
kap. 1 § samt 5 kap. 6 och 8 §§. Genom att hänvisningen begränsats tUl att avse
de bestämmelser som reglerar själva skadeståndsskyldigheten bortfaller behovet
att som i 12 § i skadeståndskommitténs förslag ange att lagens bestämmelser
gäller endast >i tiUämpliga delar».
Paragrafen reglerar inte frågan vem som är berättigad tUl
ersättning med anledning av ett brott eller vilka intressen som skyddas av en
straffsanktionerad handlingsnorm och därigenom också av förevarande
skadeståndsregel. Hithörande problem får lösas av domstolarna med tUlämpning
av allmänna grundsatser (jfr 1 kap. 1 § departementsförslaget). Jag hänvisar i
detta hänseende till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.1.4.3. och 2.3.6.5.).
Gällande rätt intar den principiella ståndpunkten att
ersättning för ren förmögenhetsskada i utomobligatoriska förhåUanden utgår
endast om skadan har vållats genom brott eller skadeståndsskyldighet är
särskilt föreskriven i lag. Som jag har sagt i den aUmänna motiveringen är jag
inte i vidare mån än som följer av de regler jag föreslår om det allmännas
skadeståndsansvar beredd att nu ta upp frågan i vilken utsträckning ersättning
för ren förmögenhetsskada kan eller bör utgå i andra fall (avsnitt 2.1.4.3.).
Den frågan lämnas som hittills tUl avgörande i rättstiUämpningen. Den nya
lagstiftningen är inte avsedd att vare sig medföra någon ändring i gällande
rätt eUer utgöra hinder för en rättsutveckling genom praxis i riktning mot ett
vidgat ansvar för ren förmögenhetsskada. Förevarande paragraf får således lika
litet som övriga bestämmelser i förslaget läggas till grund för motsatsslut.
5.1.5.2. 2 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att utge
ersättning för lidande vid vissa brott mot den personliga integriteten och att
bekosta tryckning av dom i mål om ärekränkning eUer liknimde brottslig
gärning. Den motsvarar 6 kap. 3 § SL och har i skadeståndskommitténs förslag I
sin motsvarighet i 10 §.
Första stycket
I 6 kap. 3 § första stycket SL föreskrivs, att
»vedergällning» skall ges för Udande som kan anses någon tiUskyndat genom brott
mot personUga friheten eller genom ärekränkande gäming.
5.1.5.1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 569
Skadeståndskommittén har föreslagit att en motsvarande
bestämmelse tas upp i en ny skadeståndslag men att dess tiUämpningsområde
utvidgas till att omfatta också vissa andra fall av brottsligt ofredande än
brott mot den personliga friheten. Som jag har anfört i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2,1.4.10.) biträder jag detta förslag. I likhet med
kommittén anser jag vidare att stadgandets språkliga utformning bör
moderniseras och att en anpassning bör ske till brottsbalkens terminologi.
Härmed är givetvis inte avsett att en mera fullständig revision av stadgandet
skall förgripas. Jag vill erinra om att en Översyn av reglerna om ersättning på
grund av ärekränkningsbrott för närvarande pågår inom kommittén för lagstiftningen
om yttrande- och tryckfrihet.
Vid min behandling av huvudgrunderna för en lagstiftning
om arbetsgivares skadeståndsansvar (avsnitt 2.2.4.5.) och om det aUmännas
skadeståndsansvar (avsiutt 2.3.6.3.) har jag på anförda skäl förordat att de
nya reglema om principalansvar och om ansvarighet för staten och kommunema vid
offentlig mjmdighetsutövning görs tillämpliga i fråga om sådant lidande som
avses i 6 kap. 3 § SL i samma omfattning som de föreslagna allmänna reglema om
ansvar för eget vållande. Detta bör komma till uttryck i den nu förevarande
bestämmelsen.
I enUghet med vad jag nu har sagt föreskrivs i första
stycket av förevarande paragraf i departementsförslaget, att bestämmelserna i
skadeståndslagen om skyldighet att ersätta personskada tillämpas också i fråga
om lidande, som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten,
genom annat ofredande, som innefattar brott, eller genom ärekränkning eller
dylik brottslig gärning.
När det i
lagrummet talas om »bestämmelserna i denna lag om skyldighet att ersätta
personskada» åsyftas de grundläggande ansvarighetsreglerna i 2 kap. 1, 2 och 3 §§
samt 3 kap. 1 och 2 §§. Självfallet blh också de bestämmelser i 3 kap. 3, 4,
6, 7 och 8 §§, 4 kap. 1 § samt 6 och 8 §§ av detta kapitel som på olika sätt
kan medföra inskränkningar i skadeståndsansvaret i princip tillämpliga även när
fråga uppkommer om ansvarighet för lidande enligt nu förevarande bestämmelse.
I
förhållande tiU motsvarande bestämmelse i skadeståndskommitténs förslag
företer lagrummet den formella avvikelsen att orden »som innefattar brott» i
förtydligande syfte har tUlagts efter »ofredande». Någon saklig skillnad är
inte åsyftad.
Skadeståndskommittén
har inte gått närmare in på vilka brott som avses med uttrycken »brott mot den
personliga friheten», »annat ofredande» resp. »ärekränkning eller dylik
brottslig gäming». Flera remissinstanser har efterlyst klargörande uttalanden i
detta hänseende. Redan med hänsyn tUl att nya brottsbestämningar och
brottsrubriceringar har tillkommit genom den nya brottsbalken, utan att
lagstiftaren därvid har tagit ställning till
5.1.5.2.
570 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
vilka verkningar detta får i fråga om tUlämpningsområdet
för 6 kap. 3 § SL, synes det angeläget att spörsmålet berörs något närmare.
Härtill kommer, att det enligt både kommitténs förslag och
departementsförslaget sker en utvidgning av tillämpningsområdet genom att
ersättning för lidande skall kunna utgå också vid vissa former av ofredande.
Det är givetvis önskvärt att innebörden av denna reform i möjligaste mån
klargörs.
Till brott mot den personliga friheten hör i första hand
de i 4 kap, 14 §§ BrB angivna brotten, nämligen människorov, olaga frihetsberövande,
försättande i nödläge samt olaga tvång. Olaga hot (4 kap, 5 § BrB) och de
brottstyper vid vilka sådant hot ingår samt hemfridsbrott (4 kap, 6 § första
stycket BrB) innefattar regelmässigt ofredande. Även olaga intrång (4 kap, 6 §
andra stycket BrB) bör under vissa förhållanden kunna anses som ofredande i
förslagets mening, däremot knappast tagande av olovlig väg (12 kap. 4 § BrB).
Självfallet hör själva brottet ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB hit.
I likhet med kommittén vill jag till brott mot den
personliga friheten hänföra också sådana sedlighetsbrott som iimebär angrepp på
person. Hit hör våldtäkt och våldförande (6 kap. 1 § BrB) samt frihetskränkande
otukt (6 kap, 2 § BrB), Däremot synes otukt med barn, ungdom, avkomling eller
syskon (6 kap, 35 §§ BrB) inte böra räknas hit. Dessa brott kan däremot
undantagsvis innebära ofredande. Fastän otuktigt beteende (6 kap. 6 § BrB) inte
innefattar angrepp på person, bör detta brott i princip betraktas som ofredande
av den person mot vilken brottet är riktat, medan koppleri och främjande av
otukt torde falla utanför denna kategori (6 kap. 7 § BrB). Förförelse av ungdom
(6 kap. 8 § BrB) bör undantagsvis kunna betraktas som ofredande men kan i
flertalet fall inte räknas hit.
Brott som innebär angrepp pä den fysiska integriteten och
leder till kroppsskada utan att kränkning av den personliga friheten i egentUg
mening föreligger misshandel, rån etc. utgör uppenbarligen sådant
ofredande som avses i förevarande lagmm. Att sådana brott dessutom kan
innefatta ärekränkning får därigenom sällan självständig betydelse, men det är
tydligt att en sådan omständighet kan beaktas vid bestämmande av ersättning för
Udande. Bland förmögenhetsbrott som samtidigt kan innebära ofredande bör också
nämnas utpressning (9 kap. 4 § BrB) och försök till detta brott. Även mordbrand
(13 kap. 1 § BrB) och andra allmänfarliga brott enligt 13 kap. BrB kan i vissa
fall bedömas som ofredande.
Förledande av ungdom (16 kap. 12 § BrB) kan ta sig
uttryck, som innebär ofredande. Förgripelse mot tjänsteman (17 kap. 2 § BrB)
kan undantagsvis ske i sådana former, att brott mot tjänstemannens personliga
frihet föreligger. I många fall torde detta brott i varje fall innefatta
ofredande.
Liksom i kommitténs förslag används i
departementsförslaget ordet »ärekränkning» i samma betydelse som i 5 kap. BrB.
Hit hör alltså samtliga de brott som omfattas av nämnda kapitel. Med de
avslutande orden »dy-
5.1.5.2.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 571
lik brottslig gärning» åsyftar jag i likhet med kommittén
i första hand falskt åtal, falsk angivelse och falsk tillvitelse, resp.
obefogat åtal, obefogad angivelse och vårdslös tillvitelse (15 kap. 57 §§ BrB).
Jag anser att även mened med uppsåt att skada oskyldig (15 kap. 1 § BrB) bör
kunna räknas hit, liksom någon gång osann partsutsaga (15 kap. 2 § BrB). Det är
tydligt att förgripelse mot tjänsteman (17 kap. 2 § BrB) kan innefatta ärekränkning,
om brottet inte är att anse som ofredande. Missfirmelse mot tjänsteman (17
kap. 5 § BrB) torde undantagslöst innefatta ärekränkning och kan någon gång
dessutom anses som ofredande. Åtskilliga våldsbrott kan som jag nyss nämnde
innefatta ärekränkning, övriga i 16 kap, BrB angivna brott torde däremot falla
utanför, varvid dock är att märka, att hets mot folkgrupp (16 kap, 8 § BrB),
liksom även olaga diskriminering (16 kap, 9 § BrB), givetvis samtidigt kan
innefatta ärekränlcning av enskild person.
Självständigt ämbetsbrott torde endast i vissa
undantagsfall kunna anses utgöra sådant brott som avses i förevarande paragraf.
Tänkbart är i och för sig att vissa former av tjänstemissbruk (20 kap. 1 § BrB)
och brott mot tystnadsplikt (20 kap. 3 §) kan vara att anse som ofredande
eller som gärning vilken är att jämställa med ärekränkning. Avgörande för den
frågan synes böra vara om den handlingsnorm vars åsidosättande konstituerar
sådant ämbetsbrott kan sägas ha den enskildes personliga integritet som skyddsobjekt.
Så synes ibland kunna vara fallet när en tjänsteman missbrukar sin ställning
till förfång för enskUd eller när brott mot tystnadsplikt utgör överträdelse
av en sekretessregel som uppställts till skydd för enskUds intresse. Däremot
torde t. ex, den omständigheten att ett tjänstefel medför att någon berövas den
personliga friheten inte i och för sig föranleda att paragrafen blir
tillämplig. En annan sak är att en sådan gärning samtidigt kan utgöra annat
brott som enligt det föregående omfattas av bestämmelsen.
Denna uppräkning gör inte anspråk på fullständighet. Det
kan inte uteslutas att ersättning för lidande bör utgå även vid andra brott än
de här nämnda. Det får ankomma på domstolarna att med beaktande av grunderna
för stadgandet och dettas lydelse avgöra hur långt man bör gå när det gäller
att genom skadeståndsansvar ingripa mot straffbara förfaranden, som innefattar
angrepp på den personliga integriteten ocb därigenom bereder annan personligt
lidande.
Med anledning av vissa uttalanden av hovrätten över Skåne
och Blekinge i dess remissyttrande vill jag framhålla, att bestämmelsen avser
endast ersättning för icke-ekonomisk skada. Uppenbart är att den som genom
brott av nu ifrågavarande slag har tillfogats personligt lidande också kan ha
lidit ekonomisk skada. Frågan om den kränktes rätt till ersättning för sådan
skada blir emellertid att bedöma enligt de bestämmelser som skadeståndslagen
eller annan skadeståndsrättslig lagstiftning innehåller om ersättning för
person- eller sakskada resp. ren förmögenhetsskada.
5.1.5.2.
572 Kungl. Majtts proposition nr 3 år
1972
Några remissinstanser har uppehållit sig vid frågan om
storleken av ersättning för lidande enligt denna bestämmelse. Hovrätten över
Skåne och Blekinge har ifrågasatt om inte formuleringen i 6 kap. 3 § SL, som
betonar den kränktes subjektiva upplevelse, har bidragit till att skadestånd i
allmänhet döms ut med påfallande låga belopp. Särskilt när kränkande uttalande
har spritts genom massmedia är det enligt hovrrätten befogat att skadestånd
utgår med belopp som svarar mot den skada som härigenom har vållats. Detta bör
enligt hovrrätten särsldlt markeras genom en föreskrift av innehåll, att om
kränkande yttrande fått stor spridning genom radio, television, tryckt skrift
eller annorledes, detta skall beaktas vid bestämmande av ersättning. SACO
anser att skadestånden i mål om brott mot person genomgående är oskäligt låga
och vill ha ett auktoritativt uttalande om skadeståndsbeloppens beräkning.
Organisationen anser att det annars föreligger risk för oenhetlighet eller för
att praxis alltför nära ansluter till den som hittiUs har tillämpats i mål om
brott mot person.
Åtskilliga omständigheter inverkar på frågan om
skadeståndets storlek. Gällande lag ger inte några anvisningar om vilka normer
som skall ligga till grand för prövningen. I första hand blh det fråga om en skönsmässig
uppskattning av graden av det lidande som har tillfogats den kränkte. Hänsyn
bör visserligen tas till intensiteten i dennes subjektiva upplevelse av
kränkningen, men man måste i första hand lägga förhärskande etiska och sociala
värderingar till grund. Det spelar en väsentlig roll under vilka omständigheter
kränkningen har skett, exempelvis om den ägt rum offentUgen eller vid enskild
samvaro. Det finns vidare skäl att beakta om ett kränkande uttalande har vunnit
stor spridning genom massmedia. Man kan räkna med att domstolarna redan nu tar
hänsyn till omständigheter av detta slag, om också ersättningama hos oss i
allmänhet bestäms till jämförelsevis måttliga belopp. Utvecklingen bland annat
på masskommunikationemas område bör otvivelaktigt medföra, att större
ersättningsbelopp än hittills döms ut när allvarliga kränkningar har spritts
genom massmedia. Förhållandena kan dock vara mycket varierande, och det torde
inte vara möjligt att lagfästa generella normer eller göra mera preciserade
uttalanden om skadeståndens beräkning. Det bör i första hand ankomma på domstolama
att sörja för att rättstillämpningen anpassas tUl tidens krav. Jag förutsätter
att de tar tiUbörlig hänsyn till penningvärdets utveckling och fortgående
höjningar av den allmänna inkomstnivån. Vad jag nu har sagt gäller i princip
vare sig fråga är om den brottsliges personliga skadeståndsansvar eller en
arbetsgivares principalansvar eller det allmännas ansvarighet vid mjmdighetsutövning.
Jag vill särskilt erinra om att någon sådan bestämmelse om att det allmänna
skall utge ersättning för lidande endast om synnerliga skäl därtill föreligger
som togs upp i 1958 års förslag (13 §) inte ingår i departementsförslaget (jfr
avsnitt 2,3.6.14,),
I likhet med vad som f, n, gäller beträffande 6 kap, 3 §
SL kan föreva-
5.1.5.2.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 573
rande paragraf sättas ur spel genom
tryckfrihetsförordningens exklusiva reglering i fråga om ersättningsskyldighet
med anledning av innehållet i tryckt skrift (se 11 kap, TF),
Andra stycket
Enligt 6 kap, 3 § andra stycket SL kan den som har gjort
sig skyldig till ärekränkande gäming på den kränktes yrkande efter omständighetema
åläggas att erlägga kostnad tUl tryckning i allmän eller ortens tidning av den
dom varigenom den kränkte vunnit upprättelse.
Skadeståndskommittén har föreslagit att också denna
bestämmelse överförs tiU den nya lagen men därvid ges en något vidgad
innebörd, dels genom att det inte föreskrivs som någon uttrycklig förutsättning
att målsäganden har vunnit »upprättelse» genom domen, dels genom att tryckning
skall kunna ske i en eller flera tidningar. Förslaget har inte mött några
invändningar under remissbehandlingen.
Även jag
godtar i princip kommitténs förslag. Jag har tidigare intagit den ståndpunkten
att de nya principalansvarsreglerna och bestämmelsema om det allmännas
skadeståndsansvar vid mjmdighetsutövning skall vara tillämpliga i fråga om
ersättning för sådant lidande som avses i första stycket av förevarande
paragraf. I konsekvens härmed bör nu ifrågavarande föreskrift utformas så, att
även den som enligt 3 kap, 1 eller 2 § jämförd med 5 kap, 1 § eller första
stycket av denna paragraf är skyldig att utge skadestånd med anledning av
ärekränkning e, d, kan åläggas att betala tryckningskostnad,
I
kommittéförslaget preciseras inte närmare vem som skall framställa yrkande om
tryckningskostnad. Enligt ordalydelsen av 10 § i kommittéförslaget kan yrkande
framställas inte bara av den kränkte själv utan ocksä av åklagare i de fall då
brott av förevarande art Ugger under allmänt åtal, t.ex, när fråga är om förtal
och brottet har angetts tUl åtal samt åklagaren funnit allmänt åtal vara påkaUat
ur alhnän sjmpunkt eller när brottet utgör falskt åtal, falsk angivelse eller
falsk tiUvitelse, I detta avseende avviker kommittéförslaget från gäUande
rätt. Enligt min mening bör det dock tillkomma den kränkte själv att avgöra om
domen skall ges publicitet, och jag har därför stannat för att stadgandet bör
begränsas att gälla fall då yrkande avseende tryckningskostnad framställs av
målsägande.
I övrrigt bör stadgandet få en modern språkdräkt och
terminologin anpassas till första styckets lydelse.
I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i andra
stycket av denna paragraf i departementsförslaget, att den som har gjort sig
skyldig tiU ärekränkning eller dylik brottslig gäming eller som eljest är
skadeståndsskyldig med anledning av sådant brott kan på yrkande av målsägande
i mål om
5.1.5.2.
574 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
gärningen efter omständigheterna åläggas att bekosta
tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet.
Uttrycket »ärekränkning eUer dylik brottslig gärning» har
här samma innebörd som i paragrafens första stycke.
Bestämmelsen är i första hand tillämplig på den som själv
har gjort sig skyldig till brott av angivet slag. Det krävs dock inte att
vederbörande blir eUer har blivit fälld till ansvar för brottet. Om den kränkte
nöjer sig med att föra skadeståndstalan, kan bestämmelsen tillämpas i fråga om
domen i skadeståndsmålet, under förutsättning att domstolen finner att svaranden
är övertygad om sådan brottsUg gärning som avses i lagrummet. Om ansvarstalan
förs, saknar det i och för sig betydelse humvida påföljd för brottet ådömes eUer
eventuellt bortfaller enligt bestämmelse i 34 kap. BrB, men det måste
konstateras att svaranden har begått gämingen. Att brottet är preskriberat
utesluter inte att en skadeståndstalan prövas, och bestämmelsen kan sålunda bli
tiUämplig också i ett sådant faU. Om emeUertid även skadeståndsanspråket är
preskriberat, lär domstolen inte gå in på någon prövming i sakfrågan, och
förutsättningar saknas då att tillämpa bestämmelsen. Däremot kan ett yrkande
om tryckningskostnad bifallas, även om ersättningsanspråket ogUlas på den grund
att man låter skadeståndet helt bortfalla, t. ex. med stöd av 2 kap. 3 §
skadeståndslagen.
Med uttrycket »den som eljest är skadeståndsskyldig med
anledning av sådant brott» avses dels den brottsliges arbetsgivare, när denne
enligt 3 kap. 1 § och antingen 5 kap. 1 § eller första stycket av förevarande
paragraf är skyldig att utge skadestånd till den kränkte, dels staten eller en
kommun i fall då gämingen har begåtts vid utövming av offentlig myndighet och
staten eller kommunen är skadeståndsskyldig enligt 3 kap. 2 § eUer enligt
nämnda lagrum jämfört med första stycket av förevarande paragraf. Det är i
dessa fall lika Utet som när talan förs mot gärningsmannen själv någon
förutsättning för bestämmelsens tillämpning att det framställs anspråk på
ersättning för lidande enligt första stycket. Bestämmelsen är tilllämplig
också när den kränktes talan avser enbart ersättning för ekonomisk skada. I
övrigt gäller i fråga om förutsättningama för stadgandets tillämpning i nu
förevarande faU vad jag nyss har anfört i fråga om de fall då talan förs mot
gärningsmannen.
Som kommittén har anfört krävs det inte för bifall tiU ett
yrkande om tryckningskostnad att den kränkte har vunnit upprättelse genom domen.
Innebörden av detta uttryck i gällande rätt är f, ö. oklar. Förslaget förutsätter
emellertid självfallet att talan i huvudsaken har helt eller delvis vunnit
bifall.
Uttrycket målsägande har här den innebörd som anges i 20
kap, 8 § fjärde stycket RB, Det innebär bl, a. att när brottet består av förtal
av avliden yrkande enligt förevarande bestämmelse kan framställas av sådan
anhörig
5.1.5.2.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 575
tUl den avlidne som enligt 5 kap. 5 § andra stycket BrB är
behörig att väcka åtal.
Bestämmelsen
ger visst utrymme för en diskrelionär prövning från domstolens sida. Detta
kommer i lagtexten till uttiyck genom orden »efter omständighetema». Det är
inte nödvändigt att svaranden åläggs att betala kostnad för tryckning av domen
i dess helhet, utan domstolen kan på grundval av en lämplighetsprövning
bestämma att endast vissa delar av domen skall tryckas på svarandens bekostnad.
Det bör påpekas att en begränsning i det hänseendet ju inte på något sätt
inskränker målsägandens möjligheter att på egen bekostnad ge publicitet åt
domen i övrigt.
Tryckningskostnad
kan avse domens publicering i en eller flera tidningar. Också i det hänseendet
har domstolen en fri prövningsrätt. Med tidning avses inte endast dagstidning.
I vissa faU kan det vara påkallat att tryckning sker också i annan periodisk
skrift, t. ex. en facktidskrift. I motsats tUl vad som gäller f.n. råder enligt
förslaget inte någon begränsning tUl tidning inom orten. Som kommittén har
uttalat kan kostnad för tryckning i rikstidning dömas ut, något som kan vara särsldlt
påkallat när en ärekränkande beskyllning e, 1. har vunnit spridning i
rikspressen. Å andra sidan kan det ibland vara lämpligt att domen trycks i
flera ortstidningar. Hänvisningen i 6 kap. 3 § SL till »allmän tidning» har
fått utgå, eftersom en tryckning i Post- och Inrikes tidningar numera torde
sakna praktisk betydelse.
Det är
liksom enligt gällande rätt målsägandens sak att sörja för själva tryckningen.
En dom varigenom någon med stöd av förevarande bestämmelse åläggs att bekosta
tryckning av dom medför givetvis ingen förpliktelse för målsäganden att
ombesörja tryckning och än mindre någon skyldighet för vederbörande tidning att
låta trycka domen.
Som nämnts i anslutning till första stycket kan paragrafen
sättas ur spel genom exklusiv reglering i tryckfrihetsförordningen av ansvaret
för innehållet i tryckt skrift,
5.1.5.3. 3 §
Förevarande paragraf innehåller föreskrift om vad som är ersättningsgiU
skada när någon har tillfogats personskada. Den har sin motsvarighet i 6 kap. 2
§ SL och i 8 § i skadeståndskommitténs förslag I.
1 6 kap.
2 § SL föreskrivs, att i mål om kroppsskada skall under skadeståndet räknas
inte endast läkarlön och annan kostnad utan även ersättning för hinder eller
brist i den skadades näring, för sveda och värk samt för Ijrte eller annat
stadigvarande men, om sådant tillfogats honom. Som jag har uttalat i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.4.3.) skall i enlighet med vad
skadeståndskommittén har föreslagit denna bestämmelse tas upp i den nya lagen
utan sakliga ändringar. Härvid bör emellertid paragrafen underkastas vissa
redaktionella jämkningar i syfte att bättre anpassa den
0.1..0.0.
576 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
till modernt språkbruk. Med hänsyn bl, a. till att
uttrycket »personskada» eller liknande uttryck förekommer på åtskilliga håll
inte bara i den nu föreslagna nya lagen (1 kap, 2 §, 2 kap. 1, 2 och 3 §§ samt
3 kap. 1 och 2 §§) utan också i äldre lagstiftning synes det naturligt att
termen kroppsskada i 6 kap. 2 § SL på sätt som också kommittén föreslog
ersätts med »personskada». Detta uttryck täcker också fall då någon avlidit
till följd av kroppsskada eller sjukdom. Eftersom emellertid frågan om efterlevandes
rätt till skadestånd som hittills skall regleras i en särskild bestämmelse (5
kap. 4 § departementsförslaget) bör nu förevarande paragraf ges en utformning
som klart anger att den reglerar endast frågan om skadestånd till den som själv
har drabbats av personskada.
Det är i
och för sig av betydelse att begrepp av typen »personskada» får ett preciserat
och entydigt innehåU, I gällande lagstiftning finns dock inte någon definition
av personskadebegreppet, som har fått sitt innehåll närmare bestämt genom
domstolarnas rättstillämpning. Frånvaron av en definition synes dock inte ha
gett upphov till olägenheter. Jag anser det därför inte möta hinder att
uttrycket personskada används i den nya lagen utan att dess innehåll närmare
preciseras. Jag förutsätter härvid att frågan om den närmare avgränsningen av
personskadebegreppet och om det eventuella behovet av en mera differentierad
terminologi prövas av den nu sittande skadeståndskommittén under dess
utredningsarbete avseende ersättning för förlorad arbetsinkomst och för förlust
av försörjare.
I enlighet med vad jag nu har sagt föreskrivs i
förevarande paragraf i departementsförslaget, att i skadestånd till den som har
tillfogats personskada inräknas ersättning för läkararvode och annan kostnad
till följd av skadan, för hinder eller förlust i den skadades näring, för sveda
och värk samt tör lyte eller annat stadigvarande men.
Frågan
vad som är att hänföra till personskada får i enUghet med vad jag nyss har sagt
som hittills avgöras i rättstillämpningen. Det torde i allmänhet vara klart
vad som skall förstås med detta uttryck. Jag ansluter mig till
skadeståndskommitténs uppfattning att fall då en person drabbas av en psykisk
chock utan att han i övrigt lider men bör jämställas med fall av kroppsskada
och att i vissa fall ett frihetsberövande kan vara att analogivis jämställa med
personskada, även om den drabbade inte har tillfogats någon kroppsskada.
Personskada föreligger också när någons psykiska hälsa har skadats genom
ärekränkning e. d. Som kommittén i annat sammanhang har uttalat (Skadestånd II s. 80) kan över huvud taget såväl kroppsUga
som psykiska sjukdomstillstånd vara att räkna till personskada, vare sig de har
framkallats med fysiska medel eUer på annat sätt. Förgiftning genom förtäring
eller inandning av giftiga ämnen liksom s. k. strålningsskador orsakade genom
bestrålning från radioaktiva substanser är otvivelaktigt att hänföra till
personskada.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 577
Också i frågan vad som är ersättningsgiU skada i hithörande
fall överensstämmer paragrafen med gällande rätt. Som jag nyss nämnde regleras
här bara den skadades ersättningsrätt. Frågan i vad mån annan än den som själv
har drabbats av en personskada kan vara berättigad tiU skadestånd med anledning
av skadan regleras såvitt gäller efterlevande tiU den som blivit dödad i 4 § i
förevarande kapitel och får i övrigt avgöras med tillämpning av allmänna
grundsatser om s. k. tredjemansskador. I det avseendet hänvisar jag tUl vad jag
i skilda sammanhang har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.1.1.1.,
2.1.4.3. och 2.3.6.5.).
5.?.5.4. 4 §
I denna paragraf tas upp bestämmelse om rätt för
efterlevande tUl den som blivit dödad att få ersättning för mistat underhåU.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 4 § SL och har sin motsvarighet i 9 § i skadeståndskommitténs
förslag I.
Enligt 6 kap. 4 § SL gäller, att om någon som enligt
stadgande i lag har rätt tUl underhåll av den som blivit dödad genom dennes frånfäUe
kommer att sakna erforderligt underhåU, skadestånd skall tUläggas honom efter
vad som prövas skäUgt med avseende på den brottsliges tUlgångar och andra
omständigheter samt att skadeståndet efter omständighetema kan sättas att utgå
på en gång eller på särskUda tider.
I skrivelse tiU Kungl. Maj :t den 25 maj 1946 (nr 270)
begärde riksdagen revision av bestämmelserna om efterlevandes rätt till
skadestånd. Skrivelsen överlämnades år 1952 tUl bUskadeutredningen för att
denna skuUe verkställa den begärda revisionen. Utredningen tog emellertid mte upp
något utredningsarbete i saken och i december 1959 befriades utredningen från
detta uppdrag. Skrivelsen har numera överlämnats till 1966 års skadeståndskommitté
för att beaktas under dess utredningsarbete rörande frågan om skadestånd till
efterlevande. Detta arbete pågår aUtjämt.
Förslag I innebar att motsvarighet till 6 kap. 4 § SL skiUle
tas upp i en ny skadeståndslag utan sakliga ändringar. Bestämmelsen i 9 § i
förslaget är utformad i enlighet härmed. Den avviker från den nu gällande
föreskriften i ämnet endast i redaktionellt hänseende.
Under remissbehandlingen har framförts vissa önskemål om
en revision av 6 kap. 4 § SL. Sedan frågan emellertid kommit under utredning i
den nu sittande skadeståndskommittén, anser jag att man i avvaktan på resultatet
av detta utredningsarbete inte bör vidta några sakliga ändringar i bestämmelsen.
Denna bör därför tas upp i den nya skadeståndslagen utan andra ändringar än
sådana redaktioneUa justeringar som är nödvändiga i samband med att stadgandet
skall tas upp i en allmän skadeståndslag av civillags natur eller som påkallas
av behovet att vinna en anpassning till modernt lagspråk.
5.1.5.4.
37 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 scunl Nr 5
578 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
1 enlighet med det anförda föreskrivs i första punkten av
förevarande paragraf, att den som enligt lag har rätt till underhåll av någon
som bUvit dödad skall, om ban till följd av dödsfallet kommer att sakna
erforderligt underhåll, av den som är skadeståndsskyldig med anledning av
dödsfallet erhålla ersättning efter vad som finnes skäligt med hänsyn tiU
dennes ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrrigt. Enligt andra
punkten kan ersättningen bestämmas att utgå på en gång eller på särskilda
tider.
Den nu gällande bestämmelsen i 6 kap. 4 § SL är enligt sin
lydelse tUl-lämplig endast när dödsfallet har orsakats genom brott och
innehåller därför en hänvisning till »den brottsliges» tillgångar. Paragrafen
tillämpas emellertid analogiskt inom hela den utomobligatoriska
skadeståndsrätten. Den nya bestämmelsen skall ha samma tiUämpningsområde. Detta
kommer tiU uttryck genom föreskriften i 1 kap. 1 § departementsförslaget, att
skadeståndslagens bestämmelser skall tillämpas, om ej annat är särsldlt föreskrivet
eller föranleds av avtal eller i övrrigt följer av regler om skadestånd i
avtalsförhållanden. I enlighet med det sagda har uttrycket »den brottslige»
ersatts med »den skadeståndsskyldige». Att ordet »tillgångar» har ersatts med
»ekonomiska förhållanden» är betingat uteslutande av språkliga skäl.
Under remissbehandlingen har uttalats önskemål om
klarläggande uttalanden rörande bl. a. innebörden av uttrycket »erforderligt underhåU».
Jag förutsätter emellertid att alla frågor av det slaget tas upp av skadeståndskommittén
under dess arbete på en saklig revision av bestämmelsen. Eftersom kommittén
kan väntas lägga fram sitt betänkande redan innan den nya skadeståndslagen
träder i kraft anser jag mig inte ha anledning att nu gå närmare in på frågor
om tolkningen eller tillämpningen av förevarande paragraf.
5.7.5.5, 5 §
Paragrafen innehåller en bestämmelse om vad som skall
ersättas vid sakskada. Den saknar motsvarighet i såväl gällande lag som
kommittéförslagen.
Begreppet sakskada förekommer inte i gällande
lagstiftning. I den skadeståndsrättsliga lagstiftningen används i stället
termen »egendomsskada» eller liknande uttryck, I departementsförslaget används
sakskada som synonymt med egendomsskada.
Gällande lag innehåller inte heller några föreskrifter om vad
slags kostnader eller förluster som är ersättningsgilla när någon har
tillfogats en sakskada, I rättstUlämpningen har dock utbildats vissa regler i
detta hänseende. Härvid har bl. a, fastslagits, att vid sakskada utgår
ersättning inte bara för det förmögenhetsvärde som går förlorat till följd av
att ett föremål skadas och för direkta utgifter eller kostnader med anledning
av skadefallet utan också för sådan förmögenhetsförlust som utgör följdskada i förhållan-
5.1.5.4.
Kungl Majtts proposition nr 5 år 1972 579
de tUl den primära sakskadan, såsom t. ex, förlust av
inkomst av rörelse vid skada på maskiner e, d.
Principen
att sådan förmögenhetsförlust som utgör följdskada i förhållande till en
primär fysisk skada är ersättningsgiU har för personskadornas del kommit till
direkt uttryck i 6 kap, 2 § SL, som i departementsförslaget får sin
motsvarighet i 5 kap, 3 §, Skadeståndskommittén har inte tänkt sig att i en
skadeståndslag skall tas upp några motsvarande föreskrifter om vad som är ersättningsgUl
kostnad eller förlust vid sakskada. Av skäl som jag har anfört i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2,1,4,9,) har jag emellertid ansett det påkallat att
grundsatsen om ersättning för s, k, följdskada blh lagfäst också för
sakskadornas vidkommande i samband med att grundläggande skadeståndsregler nu
tas upp i en skadeståndslag,
Lagtekniskt
bör detta ske genom att i förevarande kapitel och efter mönster av stadgandet
i 3 § om personskada tas upp en allmän bestämmelse om vad som är ersättningsgiU
kostnad eller förlust vid sakskada. Vid bestämmelsens utformning bör beaktas
att den syftar endast tUl en kodifering av gällande rätt och att bestämmelsen
lika litet som dess motsvarighet för personskadomas del skall hindra en
fortsatt utveckling i rättstillämpningen av de grundsatser som hittUls
utbildats för bestämmande av sakskadeersätt-ningar. Ett stadgande i ämnet bör
sålunda utformas så att det inrymmer de poster som f, n, erkänns som ersättningsgilla
men inte kan läggas till grund för motsatsslut. En sådan lagteknik
överensstämmer med den som använts såväl i 6 kap, 2 § SL som vid utformningen
av motsvarande föreskrift i departementsförslaget,
I 6 kap, 2 § SL och i 3 § av förevarande kapitel av
departementsförslaget nämns särskilt läkarlön resp, läkararvode. Det motsvaras
vid sakskada närmast av reparationskostnad, och sådan kostnad bör därför
särskilt nämnas i lagtexten, övriga av skadan dhekt föranledda utgifter bör här
lika litet som i personskadeparagrafen specificeras närmare utan kan lämpligen
anges helt allmänt såsom annan kostnad till följd av skadan. Att ersättning
skall utgå för värdeminskning är av sådan praktisk betydelse att denna
skadeståndspost bör särsldlt omnämnas. Härtill bör fogas den principiellt
viktiga föreskriften om ersättning för följdskada. Det synes lämpligt att
bestämmelsen i denna del utformas i nära överensstämmelse med motsvarande
föreskrift i personskadeparagrafen och sålunda tar sikte på »hinder eller
förlust i näring»,
1 enlighet med dessa överväganden föreskrivs i förevarande
paragraf av departementsförslaget att vid sakskada inräknas i skadeståndet
utgift för reparation ocb annan kostnad till följd av skadan samt ersättning
för värdeminskning och för hinder eller förlust i den skadelidandes näring.
Som skadeståndskommittén har anfört är till sakskada att
hänföra i första hand genom fysiska medel direkt tillfogad skada på fysiska
föremål, var-
5.1.5.5.
580 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
med avses såväl lösa saker som fast egendom med tUlbehör.
Till lös sak hör i detta sammanhang också pengar och vissa fordringsbevis, framföraUt
de som har karaktär av presentationspapper, t. ex. checkar och aktiekuponger.
Med skada på fysiskt föremål jämställs förlust av föremålet, även när förlusten
är bara tillfällig.
Bland de dhekta utgifter som skall ersättas vid sidan av
reparationskostnad kan utöver de exempel jag tidigare har angett nämnas utgift
för transport av det skadade föremålet, kostnad för besiktning och värdering
av detta samt utgifter som varit nödvändiga för att begränsa skadeverkningarna.
Förhållandena kan emellertid vara mycket skiftande och någon uttömmande
uppräkning av tänkbara utgiftsposter kan självfallet inte göras. Det blir
domstolamas sak att som hittills dra upp gränserna för vad som skall anses ersättningsgUlt.
Påpekas bör att redan kravet på adekvat kausalitet medför vissa begränsningar.
Under uttrycket »annan kostnad tiU följd av skadan» faller
bland annat s. k. stilleståndsersättning. I rättspraxis har sådan ersättning
dömts ut även i fall då den skadade egendomen inte används i ekonomisk
verksamhet (NJA 1945 s. 440). StiUeståndsersättning får då ses närmast som gottgörelse
för utgifter eller kostnader som har blivit onyttiga till följd av skadefallet,
t. ex. ränta på nedlagt kapital, I enlighet härmed bör som gottgörelse för
»annan kostnad» kunna ges ersättning till en privatperson för avsaknaden av en
bil som skadats och bUvit obrukbar under reparationstiden med påföljd att
skatter, försäkringspremier, låneräntor etc, blivit onyttiga. De schablonbelopp
som trafikförsäkringsbolagen utan särskild prövning utger som stilleståndsersättning
även tiU privatbilister kan betraktas som en gottgörelse för vissa kostnader
av detta slag som inte kan preciseras i detalj.
Att ersättning skall ges för värdeminskning innebär bl.
a., att full ersättning utgår för värdet av ett föremål som har gått helt
förlorat. Frågan hur detta värde skall bestämmas t. ex, om försäljnings-
eller återanskaffningsvärdet bör läggas tUl gmnd och vilken inverkan
föremålets ålder, bruk, nedsatta användbarhet och liknande omständigheter bör
ha vid värderingen får bedömas enligt de principer som anses gälla f, n, I faU
då en sak har skadats men kan göras brukbar genom reparation utgår vid sidan
av gottgörelse för reparationskostnaderna ersättning för värdeminskning i den
mån föremålet även efter reparationen har lägre värde än före skadefallet.
Uttrycket »hinder eller förlust i---- näring» har här i
princip samma
innebörd som i bestämmelsen om personskada i 3 §, I första
hand ersätts enligt denna föreskrift förluster som en näringsidkare lider när
egendom som han använder i sin näringsverksamhet skadas och han till följd
därav lider ekonomiskt intrång i verksamheten, t, ex, i form av driftsavbrott i
en industriell rörelse. Termen näring har emellertid här liksom i 3 § en vidsträcktare
innebörd än ordet näringsverksamhet, I princip omfattas all ekonomisk
verksamhet, vare sig den bedrivs yrkesmässigt eller inte. Om t. ex,
5,1,5.5.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 581
en vUlaägare hyr ut ett enstaka ram, är han i princip
berättigad tiU ersättning för förlust av hyresinkomsten, om fastigheten
brinner ner under sådana omständigheter att annan person är skadeståndsskyldig
med anledning av branden, I princip är också förlorad arbetsinkomst ersättningsgiU,
men det torde höra till sällsyntheterna att en sakskada orsakar förlust av
sådan inkomst för den som har lidit den primära sakskadan. Som ett tänkbart exempel
kan dock nämnas att en handelsresande i sitt arbete använder sin egen bil och
att i samband med att bilen skadas hans provisionsinkomster går ner till följd
av att han under någon tid måste använda allmänna kommunikationsmedel.
Liknande situationer kan inträffa i andra fall då en arbetstagare, som skaU
hålla egna arbetsredskap, får sin arbetsinkomst minskad till följd av att
redskapen skadas och blh obrukbara.
Genom förevarande bestämmelse tas inte ställning till
frågan om kretsen av dem som är berättigade tUl ersättning med anledning av en
sakskada. Detta spörsmål får som hittUls avgöras av domstolama enUgt allmänna
grundsatser om ersättning för »tredjemansskada». Jag har behandlat hithörande
problem i skilda sammanhang i det föregående och hänvisar i första hand tiU vad
jag därvid har anfört (avsnitt 2.1.4.3. och 2.3.6.5.). Tydligt är att under
vissa förhållanden även annan än ägaren av ett skadat före mål kan vara ersättningsberättigad,
t. ex. en nyttj anderättsinnehavare eUer innehavare av annan begränsad sakrätt.
Rättspraxis har i åtminstone ett fall gått längre än så, i det att ersättnmg
för förmögenhetsförlust i följd av sakskada under speciella förutsättningar
har tillerkänts personer som haft endast obligatoriska anspråk på den skadade
egendomens ägare (NJA 1966 s. 210). En fortsatt utveckUng i riktning mot en
utvidgning av de ersätt-ningsberättigades krets kan inte uteslutas. I
förevarande paragraf har därför den skadeståndsberättigade angetts med det
helt neutrala uttrycket »den skadelidande».
I likhet med bestämmelserna om ersättning vid personskada
i 3 och 4 §§ är förevarande paragraf i princip tiUämpUg inte bara när
skadeståndsansvaret grundas på bestämmelse i skadeståndslagen utan också när
skadestånd utgår enligt andra regler, t, ex, föreskrifter i skadeståndsrättslig
speciallagstiftning. Detta framgår indirekt av bestämmelsen i 1 kap, 1 §
departementsförslaget.
5.1.5.6. 6 §
Paragrafen innehåller en regel om jämkning av skadestånd
vid medvållande från den skadelidandes sida. Den motsvaras i gällande rätt av
6 kap. 1 § andra punkten SL och har i skadeståndskommitténs förslag I sin motsvarighet
i 1 § andra stycket.
I anslutning till bestämmelsen i 6 kap. 1 § första punkten
SL om skyldighet för den som uppsätiigen eller av vårdslöshet har vållat skada
genom
5.1.5.6.
582 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
brott att ersätta skadan föreskrivs i andra punkten av
samma paragraf, att om den skadelidande genom eget vållande har medverkat tUl
skadan, skadeståndet skall jämkas efter vad som prövas skäligt. Denna regel om
jämkning av skadestånd på grund av medvållande har generell giltighet. Den
tillämpas sålunda också när skadeståndsansvar inträder enligt andra regler än 6
kap, 1 § första punkten SL. om inte annat följer av vad som är särsldlt
föreskrivet. Detta gäller i princip också vid olika former av objektivt
skadeståndsansvar. Exempel på sådana särskUda lagregler om verkan av den skadelidandes
medvållande som innebär avvikelse från den aUmänna medvållanderegeln erbjuder
5 § andra stycket och 6 § andra stycket järnvägsansvarighetslagen, 7 § första
stycket el-anläggningslagen och 13 § andra stycket atomansvarighetslagen. Den
särskilda medvållanderegeln i 2 § andra stycket bilansvarighetslagen däremot
överensstämmer i sak med 6 kap. 1 § andra punkten SL.
1958 års förslag till lag om skadestånd i offentlig
verksamhet innehåller en särsldld bestämmelse om verkan av den skadelidandes medvållande
(17 §). Jag har i det föregående redogjort för förslagets innebörd i denna del
(avsnitt 2.3.2.11.). 1 skadeståndskommitténs förslag I togs i 1 § andra stycket
upp en bestämmelse i ämnet som i sak motsvarar medvållanderegeln i 6 kap. 1 §
andra punkten SL. I kommitténs förslag II finns inte någon motsvarande bestämmelse, men
kommittén förutsatte att vid principalansvar enligt de föreslagna nya reglema
jämkning på grund av medvållande skulle som hittills ske med analogisk
tillämpning av den allmänna medvållanderegeln.
I rättstillämpningen har utbUdats vissa grundsatser om s.
k. passiv identifikation, dvs. att en skadelidande får tåla jämkning av sitt
skadestånd på grund av vållande av någon som står i sådant förhållande tUl den
skadelidande att hans handlande bör tillräknas denne. Som exempel kan anföras
att en anställd som tillhör arbetsledningen genom vållande har medverkat till
skada som tredje man har tillfogat arbetsgivaren. Något uttryckligt lagstöd
för denna rättstillämpning finns inte. Det torde emellertid ha ansetts att
uttrycket »eget vållande» i 6 kap. 1 § andra punkten SL ger utrjrmme för en
tillämpning av identifikationsgrandsatser.
Rättsläget hos oss är oklart när det gäller räckvidden av
grundsatserna om passiv identifikation. Det torde emellertid i allmänhet antas,
att i den mån en person ådrar sig skadeståndsansvar med anledning av annan persons
vållande s. k. aktiv identifikation han också får finna sig i att vållande
av en sådan person tUlräknas honom som medvållande när han själv har tillfogats
en skada och begär skadestånd av tredje man. Det betyder bl. a., att en
arbetsgivare kan få sitt skadestånd jämkat enligt 6 kap. 1 § andra punkten SL
på den grund att någon som tillhör hans drifts- eller arbetsledning eller i
övrigt intar en sådan ställning att han ådrar arbetsgivaren principalansvar har
medverkat till skadan genom vållande. Principen att den
5.1.5.6.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 583
passiva identifikationen i varje fall sträcker sig lika
långt som den aktiva torde böra upprätthållas inom området för det oinskränkta
principalansvar för arbetsgivare med anledning av arbetstagares vållande som nu
skall införas enligt departementsförslaget (3 kap, 1 §),
Det sagda
innebär, att en arbetsgivare får tåla jämkning av sitt skadestånd, när någon
av hans arbetstagare har medverkat till en skada genom vållande. Det utvidgade
principalansvar som nu föreslås grundar sig emellertid inte på
identifikationsresonemang utan vilar på rättspolitiska överväganden av mera
pragmatisk natur. Det är därför inte naturligt att beteckna vållande av en
arbetstagare som »eget vållande» av arbetsgivaren, I den nya lagen bör därför
regeln om jämkning på grund av medvållande utformas så, att den även formellt
lämnar utrymme för tillämpning av passiv identifikation i hithörande fall. Jag
förordar därför att »eget vållande» ersätts med uttrycket »vållande på den
skadelidandes sida».
I övrigt
bör medvållanderegeln i 6 kap, 1 § SL tas upp i den nya lagen utan sakliga
ändringar. Av skäl som jag har redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.3,6,15,) skall någon motsvarighet till den särskilda medvållanderegeln i 17
§ i 1958 års förslag inte tas upp i den nya lagen,
1 enlighet med vad jag nu har sagt föreskrivs i
förevarande paragraf i departementsförslaget, att om våUande på den
skadelidandes sida har medverkat till skadan, skadeståndet jämkas efter vad
som finns skäUgt.
Redan av
paragrafens placering bland de gemensamma bestämmelserna och av dess allmänna
formulering följer att den är tillämplig i alla de fall då
skadeståndsskyldighet föreligger enligt bestämmelse i skadeståndslagen.
Jämkning på grand av medvållande skall emellertid som hittills kunna äga rum
också vid skadeståndsansvar som grundas på oskrivna regler t. ex. rent
objektivt ansvar vid vissa sprängningsarbeten eller vid farliga militärövningar
eller på föreskrifter i skadeståndsrättsUg speciallagstiftning, i den mån
inte annat följer av sådana särskilda jämkningsregler som jag nyss har angett.
Att bestämmelsen har denna räckvidd följer av 1 kap. 1 § departementsförslaget.
I fråga
om paragrafens tillämpning i de enskilda fallen åsyftas inte någon ändring i
förhållande till gällande rätt. I det avseendet vill jag därför i första hand
hänvisa till den rättspraxis som har utbildats vid tUlämpning av medvållanderegeln
i 6 kap. 1 § SL. Det finns emellertid anledning att något närmare beröra vissa
speciella problem som föranleds av de nya eller ändrade skadeståndsregler som
departementsförslaget innehåUer.
Som jag
har framhållit i olika sammanhang i det föregående används termen »vållande» i
de grundläggande ansvarighetsreglema i departementsförslaget i en neutral
betydelse som beteckning på sådant handlande av en ensldld person som över
huvud taget kan utlösa skadeståndsansvar
5.1.5.6.
584 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
för honom. Uttrycket har den betydelsen också här. Det
innebär bl, a, att man vid regelns tillämpning, när ett bam eUer en psykiskt
abnorm person har tillfogats skada, får göra en skälighetsbedömning av i princip
samma slag som när det gäller att fastställa om en sådan persons handlande skaU
ådra honom skadeståndsansvar enligt 2 kap, 2 eller 3 § departementsförslaget.
Men som jag redan har antytt (avsnitt 2.1.1.2,) kan skälighetsprövningen böra
utfalla något olika i de båda fallen. Särsldlt vid personskada kan det av
sociala skäl finnas anledning att bedöma ett bams eller en psykiskt abnorm
persons handlande mildare i medvållandefallen ån när det gäller att ålägga
barnet eller den sjuke skadeståndsskyldighet. Det sagda gäller i princip också
i fråga om ungdomar mellan 15 och 18 år, som enUgt mitt förslag i motsats tUl
vad som är fallet enligt gäUande rätt skall omfattas av den särskilda
skadeståndsregeln för bam i 2 kap. 2 § departementsförslaget. Men i fråga om
denna kategori skadevållare blir det som jag tidigare har nämnt mera sällan
anledning att avvika från den allmänna bedömning som tillämpas beträffande
vuxna, och detta gäller även i medvållandefallen.
När det gäller jämkning på grund av den skadeUdandes medvåUande
av skadestånd enligt 3 kap, 2 § departementsförslaget torde speciella problem
uppkomma bara i ett avseende, nämligen när den skadelidande har underlåtit att
formlöst begära rättelse eller annars framställa erinran när skada har
inträffat. Som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3,6,9,)
blir inte passivitetsregeln i 3 kap, 4 § tillämplig i detta fall, utan i stäUet
tillämpas den allmänna medvållanderegeln och framför allt principen att den
skadelidande är skyldig att vara verksam för att i möjligaste mån begränsa sin
skada. Om den som lider skada genom ett felaktigt handlande av en myndighet eUer
en offentlig funktionär av oaktsamhet underlåter att reagera mot handlandet kan
det allmännas ansvar jämkas eUer helt bortfalla. Vid tiUämpningen av 5 kap. 6 §
i sådana fall är det naturligt att de tankegångar som Ugger bakom
passivitetsregeln i 3 kap. 4 § i viss mån inverkar. I vissa fall har den
enskilde en lagstadgad möjUghet att om han är missnöjd med en
befattningshavares åtgärd eller beslut påkalla att frågan hänskjuts tUl
överordnad. Om t. ex. en registrator vid en myndighet vägrar att på begäran utlänma
en allmän handling, kan sökanden enligt 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen
begära att frågan hänskjuts till myndigheten. Ibland kan också den som ett
beslut går emot påkalla att annan myndighet prövar beslutet utan att besvär i
vanlig mening behöver anföras, som när en intagen enligt 78 § andra stycket
1964 års lag om behandling i fångvårdsanstalt hos kriminalvårdsnämnden begär
prövning av övervakningsnämnds beslut. Bestämmelser av detta slag kan sägas ge
exempel på en lagreglerad form av sådan remonstration som den skadelidande
enligt 1958 års förslag skulle vara skyldig att göra för att behålla sin rätt
till skadestånd. Det ligger nära till hands att anse att den som utan giltig anled-
5.1.5.6.
Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972 585
ning har underlåtit att på detta sätt begränsa
skadeverkningarna av den felaktiga åtgärden eller det oriktiga beslutet har
gjort sig skyldig tUl medvållande, som medför att han mister rätten till
ersättning för skada som hade kunnat undvikas genom en sådan reaktion, eller
att i varje fall ersättningen jämkas.
Det är dock inte alltid som den skadelidandes
underlåtenhet att protestera mot myndighetens handlande bör medföra en så
sträng påföljd. Att den som felaktigt har åtalats inte har påkallat högre
åklagares överprövning av åtalsbeslutet kan sålunda i regel inte anses som en
försummelse som medför jämkning av den ersättning som den tilltalade kan vara
berättigad till enligt skadeståndslagen. När lag eller författning inte anvisar
något sätt varpå den skadeUdande kan få till stånd en rättelse av en felaktig mjmdighetsåtgärd,
kan man vidare mera sällan anse att han mister sin rätt tUl ersättning genom
att inte protestera mot åtgärden. Ett undantag utgör dock fall där den
skadelidande medvetet underlåter att ingripa mot ett felaktigt handlande som
utan vidare skulle ha gått att rätta till, t, ex, när vid verkställigheten av
ett kvarstadsbeslut utmätningsmannen märker oriktig egendom och dess ägare ser
på utan att göra någon erinran mot förväxlingen, I sådana fall torde redan
allmänna principer om medverkan av den skadelidande medföra att skadeståndstalan
ogillas.
Motsvarande principer torde böra tiUämpas, om den
skadelidande för ersättningstalan mot den befattningshavare som har begått
felet, I detta fall kan emellertid bestämmelsen i 4 kap, 1 §
departementsförslaget medföra att skadeståndet sätts ned till lägre belopp än
som föranleds enbart av den skadelidandes medvållande (se avsnitt 2,4,5,6, och
2,4,5,8,), Jag vill i detta sammanhang erinra om att i enlighet med vad jag
har sagt i det föregående (avsnitt 2,3,6,15,) den allmänna medvållanderegeln
blir tillämplig också i de speciella fall av försummelse från den skadelidandes
sida att på lämpligt sätt övervaka en skadeorsakande åtgärd som avsågs i 17 § i
1958 års förslag.
Det kan bli aktuellt att tillämpa medvållanderegeln i fall
då den skade
5.1.5.6.
586 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
som anges i 6 kap, 6 § SL, Med hänsyn tiU att enligt mitt
förslag skäUghetsprövningen enligt 2 kap. 2 eller 3 § oftast bör resultera i
att skadeståndet bestäms till ett fixt belopp, som den skadeståndsskyldige skäligen
anses böra betala, kommer saken i viss mån i ett annat läge. Skall en sådan
metod till-lämpas, torde det ligga närmast till hands att domstolen först tar
ställning till vUken inverkan medvåUandet bör ha och därefter undersöker om skäUghetsprövningen
enligt 2 kap. 2 eller 3 § bör leda tUl att det sålunda jämkade skadeståndet
sätts ned ytterligare.
En liknande situation uppkommer vid en samtidig tUlämpning
av medvållanderegeln och bestämmelserna i 4 kap. 1 § departementsförslaget om
arbetstagares skadeståndsansvar. Frågan aktualiseras givetvis endast under
förutsättning att domstolen fiimer att arbetstagaren över huvud taget bör
åläggas skadeståndsansvar. Också i ett sådant fall torde det naturliga vara att
man först prövar hur långt skadeståndet bör jämkas enbart på grand av medvåUandet
och därefter tar ställning i vad mån ytterUgare reducering skall ske enligt 4
kap, 1 §,
På samma sätt torde det böra förfaras när fråga uppkommer
att jämka en arbetsgivares principalansvar både på grund av den skadelidandes medvållande
och enligt bestämmelsen i 3 kap, 6 § departementsförslaget om jämkning av
oskäligt betungande principalansvar. Om däremot jämkning skall ske på grund av
föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter, kan det många gånger
vara naturUgt att man först undersöker vilken inverkan sådana omständigheter
bör ha och därefter bestämmer hur stor del av ett eventuellt återstående
skadestånd som den skadelidande själv bör bära på grund av sitt medvållande.
Vad slutiigen angår det fallet, att ersättning enligt 3
kap. 2 § för ren förmögenhetsskada som uppkommit vid utövming av offentlig
myndighet skall med tillämpning av 3 kap, 5 § bestämmas på grundval av en skälighetsprövning
och fråga samtidigt uppkommer att jämka skadeståndet på grand av den
skadelidandes medvållande, kan det vara naturligt att det först sker en
prövning enligt sistnämnda paragraf i vad mån skadan över huvud taget skall
anses ersättningsgiU och att en jämkning därefter sker på grund av medvåUandet,
Ibland kan det dock ligga närmare tUl hands att göra en samlad bedömning.
Det nu sagda utgör bara ett försök att ge vissa allmänna
riktlinjer. Några fasta regler för hur man skall behandla de olika situationer
då medvållanderegeln och andra jämkningsregler eUer liknande föreskrifter
sammanträffar kan inte ställas upp. Med beaktande av vad jag här har sagt får domstolama
avgöra dessa problem under hänsynstagande till omständighetema i de särskUda
fallen. Jag vill emellertid i det här sammanhanget framhålla, att det i vissa
fall kan vara av betydelse att kunna fastställa i vad mån en nedsättning av
ett skadestånd som t, ex. vid jämkning på grund av medvållande
5.1.5.6.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 5 år 1972 587
är ett uttryck för att den skadelidande på grund av
omständigheter som är att hänföra till honom själv bör slutligt bära förlusten
eller om det är hänsyn tUl förhållanden på den skadeståndsskyldiges sida som
har inverkat. Den omständigheten kan nämligen få betydelse när det gäller att
bedöma om den skadeUdande skall få kumulera ersättningar som tiUkommer honom
från flera skadeståndsskyldiga, t, ex. en arbetsgivare och dennes arbetstagare.
Hithörande frågor kommer jag att beröra särsldlt vid min behandling av
bestämmelsen i 5 kap, 7 § departementsförslaget (avsnitt 5,1,5,7,),
Som jag redan har sagt ger förevarande jämkningsregel
utrymme för en tillämpning av grundsatser om passiv identifikation. I fråga om tUlämpningsområdet
för sådana grundsatser hänvisar jag i första hand till vad jag har sagt i det
föregående. Principen att passiv identifikation skall tillämpas i samma
omfattning som aktiv identifikation innebär bl.a., att staten eller en kommun
kan få tåla jämkning av skadestånd, när någon för vilken staten eller kommunen
svarar enligt 3 kap, 2 § departementsförslaget genom vållande vid utövning av
offentlig myndighet har medverkat till en skada som tredje man har tillfogat
staten eller kommunen. Det kan här bli fråga om att tillämpa passiv
identifikation också vid vållande av andra än arbetstagare hos staten eUer
kommunen, eftersom ansvarighet enligt 3 kap, 2 § kan inträda även med anledning
av fel eller försummelse av självständiga rättssubjekt som har anförtrotts myndighetsutövming,
I rättspraxis har i fråga om ersättning för egendomsskada
passiv identifikation tUlämpats också i fall då aktiv identifikation inte
skulle ha kunnat tillämpas (se t, ex. NJA 1955 s. 102). Det finns däremot inte
något liknande auktoritativt avgörande på personskadeområdet. Hur långt den
passiva identifikationen sträcker sig utanför området för aktiv identifikation
är emellertid ovisst. Jag anser mig inte ha anledning att bär gå närmare in på
den frågan. Med mitt lagförslag åsyftas i alla händelser inte någon ändring i
gällande rätt i detta hänseende. Det blh som hittiUs domstolamas sak att svara
för rättsutvecklingen på detta område. Med anledning av vissa uttalanden av
skadeståndskommittén viU jag endast framhålla, att jag för egen del ansluter
mig till kommitténs uppfattning att passiv identifikation mellan ett bam ocb
dess värdnadshavare inte bör anses utesluten i fall då barnet tiUhörig egendom
har skadats och vårdnadshavaren har medverkat till skadan genom att försumma
sin tillsyns- eller vårdnadsplikt. Jag delar också kommitténs uppfattning att
någon motsvarande identifikation däremot inte bör äga ram när barnet har
tillfogats personskada. Som närmare har utvecklats i ett särskilt yttrande i
det nyss anmärkta rättsfallet NJA 1955 s. 102 bör också i andra fall än när det
gäller förhållandet mellan ett bam och dess värdnadshavare passiv
identifikation kunna äga rum när någon har annans egendom om hand under sådana
omständigheter att han kan sägas vara i ägarens ställe och genom oaktsamhet
medverkar till att egendomen skadas.
5.1.5.6.
588 Kungl. Majtts proposition nr 5 år
1972
5.1.5.7. 7 §
Paragrafen innehåller en regel om soUdariskt ansvar för
flera skadeståndsskyldiga. Den har sin motsvarighet i 6 kap. 5 § SL och 2 §
första stycket i skadeståndskommitténs förslag I.
I 6 kap. 5 § SL föreskrivs, att om flera, i annat fall än
som sägs i 23 kap. 6 § första stycket BrB, har medverkat tiU brott, de skall
svara en för alla och alla för en tUl skadestånd. Undantaget avser medverkan
till brott genom sådan underlåtenhet att avslöja brottet som är straffbar enUgt
bestämmelse i BrB. I likhet med åtskUUga andra bestämmelser i 6 kap. SL är
regeln om soUdariskt ansvar i övrigt av generell natur. Den tiUämpas således i
princip så snart två eUer flera är ersättningsskyldiga för samma skada, oavsett
om ansvarigheten grundar sig, direkt eller analogiskt, på föreskrift i 6 kap.
SL eUer på speciaUagstiftning om objektivrt eller i övrrigt skärpt skadeståndsansvar.
Genom förslaget tUl skadeståndslag åsjrftas inte någon sakUg
ändring i förhåUande tiU gäUande rätt i nu berörda hänseenden. Som jag har
utvecklat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.4.8. och 3.3.) bör sålunda
bland lagens gemensamma bestämmelser tas upp en allmän regel om soUdariskt
ansvar för flera skadeståndsskyldiga. Undantaget i 6 kap. 5 § SL för medverkan
genom underlåtenhet att avslöja brott innefattar i själva verket en föreskrift
om frihet från skadeståndsansvar vid vissa former av straffbart skadevållande
och avser sålunda inte enbart en inskränkning i själva solidaritetsprincipen.
Som jag har sagt i det föregående (avsnitt 2.1.4.7.) bör därför motsvarighet
till denna undantagsregel tas upp i en särskild paragraf i den nya lagen. En
sådan regel återfinns i 5 kap. 8 § departementsförslaget (avsnitt 5,1,5.8.).
I likhet med skadeståndskommittén anser jag att uttrycket
»solidariskt ansvar» numera är så aUmänt vedertaget i både juridiskt och annat
språkbruk att hinder inte synes föreligga att använda det i lagtext. Det
ålderdomliga »en för alla och alla för en» i 6 kap. 5 § SL bör därför i
enlighet med vad kommittén har föreslagit ersättas med »soUdariskt».
I enUghet med vad jag nu har anfört föreskrivs i
förevarande paragraf i departementsförslaget, att om två eUer flera skaU
ersätta samma skada de svarar soUdariskt för skadeståndet.
Redan enligt nu gällande rätt kan det inträffa att någon
som är skadeståndsskyldig åläggs att betala bara en del av skadeståndet. Den vanUgaste
orsaken är att skadeståndet har jämkats på grand av medvållande. Ett annat
inte ovanligt fall är att skadeståndsskyldigheten har fastställts på grundval
av en skälighetsprövning med stöd av särsldld lagbestämmelse, t. ex. regeln i 6
kap. 6 § SL om bams och psykiskt abnormas skadeståndsansvar. Vidare kan det
tänkas att skadeståndet reduceras med tillämpning av sådana
5.1.5.7.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 589
särskUda begränsningsregler som förekommer t. ex. inom
frakträtten eller som gäller enligt avtal. Slutligen kan en nedsättning ha
skett enligt särskilda jämkningsregler som t, ex, 50 § sjömanslagen.
Om envar av två eller flera skadeståndsskyldiga har fått
sitt skadeståndsansvar nedsatt på någon sådan grund, uppkommer frågan i vad
mån den skadelidande har rätt att kumulera de utdömda beloppen och därigenom
skaffa sig full eller i varje faU högre ersättning för skadan än som svarar mot
de högsta av de utdömda beloppen. En sådan kumulation innebär synbarligen ett
avsteg från principen om solidariskt ansvar.
Denna fråga har veterligt inte blivit föremål för prövning
i svensk rättspraxis, och rättsläget måste betecknas som oklart Hithörande
problem får som hittUls överlämnas tUl avgörande i rättstillämpningen. Men
eftersom de kan antas få större praktisk betydelse efter genomförandet av
förevarande lagförslag genom att detta medför vidgade möjligheter att jämka
skadeståndsansvar eller bestämma skadestånd på grundval av en skälighetsprövning
och då skadeståndskommittén har gjort vissa uttalanden på denna punkt (»Skadestånd
I» s. 35 noten, »Skadestånd II» s,
92) vill jag här sammanfatta några allmänna synpunkter på spörsmålet.
Vad först angår det fallet att skadestånd har jämkats på
grund av den skadelidandes medvållande synes det uppenbart att någon kumulation
inte skall kunna ske. En sådan jämkning är ju i själva verket uttryck för att
den skadelidande själv bör bära viss del av skadan. Under sådana förhållanden
bör han inte kunna undgå detta resultat genom att kumulera ersättningama från
flera skadeståndsansvariga. Principen om solidariskt skadeståndsansvar bör med
andra ord tUlämpas fullt ut i hithörande fall.
Det Ugger nära till hands att ge det betraktelsesätt jag
nu har gett uttryck åt i fråga om medvållandefallen en mera generell räckvidd,
så att kumulation alltid anses utesluten i fall då nedsättning av skadestånd
har skett på grund av förhållanden på den skadelidandes sida, dvs,
omständigheter som bör föranleda att den skadelidande själv bär en del av
förlusten. Ett sådant sjmsätt leder till bl, a. att när jämkning av skadestånd
sker enligt 3 kap. 6 § depsutementsförslaget av hänsjm till försäkringar eller
försäkringsmöjligheter på den skadelidandes sida denne inte bör kunna få
täckning för den sålunda »bortjämkade» delen av skadan genom att kumulera de
ersättningsbelopp som kan tUlkomma honom från flera skadeståndsskyldiga, som
alla ålagts jämkad ersättningsskyldighet. Också i sådana fall synes alltså
solidaritetsprincipen böra tillämpas utan inskränkningar.
Problemet ställer sig annorlunda i fall då en nedsättning
av skadeståndet är betingad av hänsyn till den skadeståndsskyldige. Att ett bam
eller en psykiskt abnorm person inte anses böra bära fullt skadestånd eller att
en arbetsgivares principalansvar jämkas därför att det annars skulle bU oskäligt
betungande för honom, kan inte sagas vara uttryck för att förlusten i stället
anses böra bäras av den skadelidande. Sakligt sett finns det därför
5.1.5.7.
590 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
inte några skäl att hindra denne från att skaffa sig
täckning för den återstående delen av förlusten hos annan som har ålagts att
utge ett på motsvarande grunder nedsatt skadestånd.
Det kan göras gällande att en sådan tillämpning strider
mot principen om solidariskt ansvar för flera skadeståndsskyldiga. Om t, ex,
två bam har gemensamt vållat en skada och skadeståndet anses för var och en av
dem böra sättas ned tUl hälften av full ersättning, medför en kumulationsrätt
för den skadelidande att de båda barnens ansvarighet i själva verket inte till
någon del är solidariskt. En motsvarande situation kan uppkomma när en arbetsgivares
principalansvar jämkas enligt 3 kap, 6 § såsom oskäligt betungande och den skadevållande
arbetstagaren enligt 4 kap, 1 § åläggs ett nedsatt skadestånd.
En kumulation
av skadestånden i fall av denna art anser jag likväl inte vara oförenUg med
solidaritetsregeln i förevarande paragraf. Där talas om fall då två eUer flera är
skyldiga att ersätta samma skada. När ett skadestånd sätts ned är det ett
uttryck för att den ansvarige anses böra svara för bara en viss del av den
skadelidandes förlust, I den mån nedsättningen inte är betingad av att den
skadelidande anses böra själv bära återstoden av förlusten, är det naturligt
att i första hand hänföra den ersättningsskyldighet som åläggs en medansvarig
till denna del av förlusten. Men i så fall kan det hävdas att de båda
skadeståndsskyldiga inte svarar för »samma skada», om nämligen uttrycket
»skada» i detta sammanhang får beteckna den skadelidandes ekonomiska förlust
snarare än själva den fysiska eller konkreta skadan. När återigen skadestånd
har jämkats på grund av förhållanden som föranleder att den skadelidande själv
bör bära den »bortjämkade» delen av förlusten, är det tydligt att han inte bör
kunna få ersättning för denna del av annan skadeståndsskyldig i vidare mån än
denne på grund av förhållanden på sin sida anses ligga närmast tiU att
slutligt svara härtör. Den ersättningsskyldighet som åläggs en medansvarig
måste således i övrigt hänföras till den del av förlusten som domstolen anser
att de solidariskt ersättningsskyldiga och inte den skadelidande själv bör
bära.
En tillämpning av de principer jag nu har angett kan
uppenbarligen medföra vissa praktiska svårigheter. Det är inte alltid möjligt
att fastställa i vad mån nedsättning av skadestånd skall anses vara uttryck för
att den skadelidande själv bör slutligt bära förlusten eller har skett
uteslutande av hänsyn tUl den skadeståndsskyldige. Som framgår av vad jag har
anfört vid 2 kap, 2 § departementsförslaget (avsnitt 5,1,2,2,) kan de
ekonomiska förhållandena på den skadelidandes sida inverka vid fastställandet
av det skadestånd som ett barn bör åläggas att betala, samtidigt som det i
regel främst är hänsyn till bamets förhållanden som motiverar en begränsning av
ersättningsskyldigheten. Vidare blir det inte sällan fråga om en samtidig
tillämpning av flera jämkningsregler av oUka karaktär, t, ex, föreskriften i 3
kap, 6 § departementsförslaget om jämkning av oskäligt betungande principal-
5.1.5.7.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 591
ansvar och den allmänna medvållanderegeln i 5 kap. 6 §.
Som jag tidigare har sagt (avsnitt 5.1.5,6.) kan det i sådana fall vara
lämpligt att företa jämkning i två steg, dvs. först på grund av medvållande
och därefter på grund av skadeståndets ekonomiska verkningar för den ansvarige,
och man får i så fall ett underlag för att ta stäUning i kumulationsfrågan, därest
den skadelidande skulle ha rätt tiU jämkad ersättning av en tredje person, t.
ex. den skadevållande arbetstagaren eller en enligt 3 kap. 1 § medansvarig
arbetsgivare. Men man får också räkna med fall då de olika jämkningsanledning-ama
måste bli föremål för en samlad bedömning. Skulle i ett sådant fall frågan om kumulation
av skadestånd från flera medansvariga aktualiseras, torde domstolen vara
hänvisad att granda sitt avgörande på en skälighetsprövning, som närmast får
gå ut på att fastställa hur stor del av förlusten som den skadelidande rimligen
själv bör slutiigt bära på grund av förhållanden som är uteslutande hänförliga
till honom,
I den mån solidariskt ansvar föreligger enligt förevarande
paragraf, aktualiseras frågan om ansvarighetens slutliga fördelning mellan de
skadeståndsskyldiga inbördes. Om man bortser från den särskUda regressregeln i
6 kap, 6 § andra stycket SL och vissa föreskrifter i skadeståndsrättslig
speciallagstiftning finns det i gällande rätt inte några lagregler om hur
fördelningen skall ske. Jag har i den allmänna motiveringen utvecklat skälen
till att jag inte kan biträda skadeståndskommitténs förslag att en allmän
fördelningsregel nu blh lagfäst (avsnitt 2,1,4,8,), Som jag därvid har anfört
får frågor om ansvarsfördelning meUan flera skadeståndsskyldiga som hittills
avgöras i rättstillämpningen enligt allmänna grundsatser. Jag har i det
föregående redogjort för vilka grundsatser som f, n, gäller i detta hänseende
(avsnitt 2,1,1,4,), Den nya lagen är inte avsedd att medföra några förändringar
i de principer som ligger till grund för gällande rätt på denna punkt.
5.1.5.8. 8 §
Paragrafen innehåller en föreskrift om bortfaU av
skadeståndsansvar vid straffbar underlåtenhet att avslöja brott. Den motsvarar
i sak undantagsregeln i 6 kap, 5 § SL men har ingen direkt motsvarighet i skadeståndskommitténs
förslag. Genom föreskriften i 2 § andra stycket i kommitténs förslag I om
jämkning av skadeståndsansvaret för den som har medverkat till skada i allenast
ringa mån avsågs dock att åstadkomma en delvis liknande reglering.
Enligt 6 kap, 5 § SL gäller att om flera, på annat sätt än
i 23 kap, 6 § första stycket BrB sägs, har medverkat till brott de skaU svara
en för alla och alla för en för skadeståndet, I sistnämnda lagrum föreskrivs,
att under vissa föratsättningar och i de fall BrB innehåUer föreskrift därom
underlåtenhet
O.I.5.O.
592 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
att avslöja ett brott skall medföra straffpåföljd enligt
vad som är stadgat för den som endast i mindre mån har medverkat tiU brottet.
Undantaget i 6 kap.
5 § SL för de faU som avses i 23 kap. 6 § första stycket BrB
innebär att sådan
underlåtenhet att avslöja brott som är straffsanktionerad genom sistnämnda
lagrum inte skall medföra skadeståndsskyldighet (NJA II 1948 s. 238
242),
Av skäl som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör
undantagsregeln i 6 kap, 5 § SL behållas i sak oförändrad och en särsldld
bestämmelse i ämnet tas upp i den nya lagen (avsnitt 2,1,4.7,),
Det ifrågavarande undantaget torde inte kunna ges den
innebörden att underlåtenhet att avslöja brott inte under några förhållanden
kan medföra skadeståndsansvar. Vad 6 kap, 5 § SL utsäger är endast att enbart
den omständigheten att straff kan följa på en sådan underlåtenhet inte utan
vidare medför att skadeståndsskyldighet inträder enligt 6 kap, 1 § SL. Frågan i
vad mån en underlåtenhet av detta slag kan medföra skadeståndsansvar blir
således att bedöma enUgt allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser. Det betyder
i princip att sådant ansvar inträder under förutsättning att vederbörande har
haft en handlingsplikt som går utöver den allmänna medborgerliga skyldighet
att avslöja vissa grövre brott som är straffsanktionerad genom 23 kap. 6 §
första stycket BrB.
En sådan skyldighet att vara verksam till förebyggande av
skada genom att avslöja brott som är på färde kan föreUgga exempelvis för
föräldrar eUer andra värdnadshavare med avseende på handlingar av dem som står
under deras vårdnad. Att vårdnadsplikten har ett sådant innehåll framgår
indirekt av att i 6 kap. 5 § SL inte görs undantag för sådan underlåtenhet från
föräldrars eUer andra uppfostrares eller förmyndares sida att hindra brott av
dem som står under deras vård eller lydnad som enligt 23 kap. 6 § andra stycket
BrB i princip är straffbar. Inte sällan torde en anmälan tUl myndighet eUer
annat avslöjande av det pågående brottet vara den enda väg som står vårdnadshavaren
till buds för att hindra brottet. Underlåtenhet att vidta en sådan åtgärd skall
uppenbarligen kunna medföra skadeståndsansvar. Andra fall kan också tänkas. Så
t. ex. kan det på gmnd av någons tjänsteställning åligga honom att avslöja
brott som håUer på att begås av en underordnad. Såvitt gäller person- och
sakskada kan det inte uteslutas att en passivitet inför ett pågående
brottsligt angrepp på person eller egendom under specieUa omständigheter får
anses innefatta ett åsidosättande av de aUmänna handlingsnormer på vilka culparegeln
vilar, och hinder föreligger då inte att ålägga den försumlige
skadeståndsansvar. Det bör påpekas att i de faU då en mera långtgående
skyldighet att avslöja brott än som avses i 23 kap.
6 § första stycket SL föreligger, skadeståndsansvar i
princip kan inträda
oavsett om underlåtenheten är straffbar eUer inte. Men skyldighet att i
utomobligatoriska förhållanden ersätta ren förmögenhetsskada kan givetvis
5.1.5.8.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 593
i hithörande fall lika litet som vid andra former av skadevåUande
åläggas någon, om inte underlåtenheten utgör ett brott eller särsldld
lagbestämmelse om skadeståndsskyldighet finns.
Undantagsbestämmelsen i förevarande paragraf måste
utformas med beaktande av nu berörda förhållanden. Den får alltså inte ges
större räckvidd än det undantag som nu gäller enligt 6 kap. 5 § SL.
I enlighet med vad jag nu har sagt föreskrivs i
förevarande paragraf i departementsförslaget, att för skada som vållats genom
underlåtenhet att avslöja brott inte utgår ersättning enligt skadeståndslagen
enbart pä den grund att straff för underlåtenheten kan följa enligt 23 kap. 6 §
första stycket BrB.
Utöver vad jag har sagt i det föregående torde
bestämmelsen inte kräva någon sårskild kommentar.
5.1.6. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Den nya skadeståndslagen bör träda i kraft den 1 januari
1972. Som kommittéerna har uttalat torde av allmänna grundsatser följa, att
den nya lagstiftningen blh tillämplig i fråga om skadestånd med anledning av
skadefall som inträffar efter ikraftträdandet, under det att äldre lag skall
till-lämpas på skadefall som har inträffat dessförinnan. Någon särskild övergångsbestämmelse
härom sjmes inte vara behövlig. Jag delar den uppfattning som har kommit till
uttryck i 1958 års betänkande (s. 121), att det inte bör införas någon
övergångsbestämmelse av innebörd att de nya bestämmelserna om arbetstagares
skadeståndsansvar skall tillämpas även i fräga om skada som har vållats före
nya lagens ikraftträdande. Inte heller bör de övriga nya regler om jämkning av
skadestånd som dem nya skadeståndslagen enligt förslaget skall innehålla göras
tillämpliga på skadefall som har inträffat före ikraftträdandet.
Den föreslagna forumregeln i 3 kap. 9 § är enligt sin
lydelse inte tiUämplig i fråga om talan om ersättning med anledning av dom
eller beslut av ägodelningsrätt eller beslut eller åtgärd av domare i ägodelningsrätt
eller av ägodelningsdomare. Ägodelningsrätterna kommer nämligen att upphöra i
och med att den nya fastighetsbildningslagen träder i kraft vid samma tidpunkt
som skadeståndslagen. Deras uppgifter övertas då av fastighetsdomstolarna,
vilka enligt lagen den 29 maj 1969 (nr 246) om fastighetsdomstol är aUmänna
underrätter.
I övergångsbestämmelserna bör föreskrivas att om i lag
eller annan författning förekommer hänvisning till föreskrift som ersatts
genom bestämmelse i skadeståndslagen den nya bestämmelsen i stäUet skall
tillämpas.
5.1.6.
38 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml Nr 5
594 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
5.2. Övriga lagförslag
I den allmänna motiveringen (avsnitt 4,3,) har jag
utförligt behandlat frågan vilka följdändringar i annan lagstiftning som
föranleds av den nya skadeståndslagen. Utöver vad jag där har anfört torde inte
krävas några ytterligare kommentarer tUl de ändringar som föreslås i 67 §
sjölagen, 50 § sjömanslagen, 10 kap. 3 § luftfartslagen, 211 §
aktiebolagslagen, 323 § lagen om försäkringsrörelse, 108 § lagen om ekonomiska
föreningar, 180 § lagen om bankrörelse, 93 § lagen om sparbanker och 3 § bilansvarighetslagen.
Beträffande de övriga lagförslagen vill jag anföra
följande.
I enlighet med vad jag har anfört i den aUmänna
motiveringen har upprättats förslag om sådan ändrad lydelse av 7 § andra
stycket lagen den 30 juni 1948 (mgående införande av lagen om ändring i
strafflagen m.m. att lagrummet bringas i närmare överensstämmelse med vad som i
4 kap. förslaget till skadeståndslag föreskrivs om arbetstagares skadeståndsansvar.
Lagändringen torde inte kräva någon särskild kommentar. Som framgår av vad jag
har sagt i den allmänna motiveringen skall i sak ske en motsvarande anpassning
till bestämmelserna i 4 kap. förslaget till skadeståndslag av vad som f. n.
gäller enligt lagen den 7 mars 1929 om befrielse i visst fall för befälhavare
eller förare å luftfartyg, hörande till krigsmakten, från skyldighet att gälda
skadestånd. Nämnda lag innehåller, att vad som är föreskrivet i 33 § 4 mom.
strafflagen för krigsmakten om befrielse i visst faU för befälhavare å
krigsmaktens fartyg från skyldighet att gälda skada eller kostnad skall gälla
också i fråga om befälhavare eller förare på luftfartyg. Enligt 7 § första
stycket i 1948 års nyssnämnda lag angående införande av lagen om ändring i
strafflagen m, m, skall vad där föreskrivs gälla i stället för vad 33 §
strafflagen för krigsmakten har innehållit beträffande befrielse från
skadeståndsskyldighet. Den ändring som nu föreslås i 7 § andra stycket i 1948
års nyssnämnda lag kommer således att fä verkan också inom tillämpningsområdet
för 1929 års lag utan att nägon ändring behöver göras i sistnämnda lag.
Enligt 2 kap. 2 § första stycket resp. 5 kap, 3 § RB utgör
hovrätt resp. högsta domstolen första instans för mål om ansvar eller enskilt
anspråk på grund av ämbetsbrott av vissa i lagrummen närmare angivna ämbetsmän
(forum privilegiatum). I 2 kap. 2 § andra stycket RB föreskrivs, att hovrätt i
övrigt är första domstol i mål, beträffande vilka så föreskrivs i lag. Härmed
torde i första hand åsjrftas de särskilda forumbestämmelserna i 19 kap. 36 §§ RB.
Någon motsvarande bestämmelse finns inte i fråga om högsta domstolen.
I 3 kap. 9 § förslaget tUl skadeståndslag har tagits upp
en särsldld bestämmelse av innebörd att hovrätt resp. högsta domstolen skall
vara första instans för vissa mål om ersättning enligt skadeståndslagen. Jag
hänvisar i
5.2.
Kungl, Maj:ts proposition nr 5 år 1972 595
den delen till vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2,3,6,16.) och vid 3 kap. 9 § förslaget tiU
skadeståndslag (avsnitt 5,1.3.9.). Såvitt gäller hovrätt omfattas denna
särskilda forumregel av hänvisningen i 2 kap. 2 § RB. En motsvarande hänvisning
bör för högsta domstolens del nu tas upp i 3 kap. 3 § RB.
I enlighet med det anförda föreslås att i sistnämnda
paragraf i rättegångsbalken som ett andra stycke tillfogas en bestämmelse av
innehåll att högsta domstolen i övrigt är första domstol i mål beträffande
vilka så föreskrivs i lag. Den nya bestämmelsen torde inte kräva någon särskild
kommentar.
De sålunda föreslagna lagändringarna bör träda i kraft
samtidigt som den nya skadeståndslagen eller den 1 januari 1972. Några
särskilda övergångsbestämmelser är inte erforderliga.
5.3. Upprättade Idéförslag
I enlighet med vad som har anförts i det föregående
föreligger inom justitiedepartementet upprättade förslag tiU
1) skadeståndslag,
2)
lag
om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),
3)
lag
om ändring i sjömanslagen (1952:530J,
4)
lag
om ändring i luftfartslagen (1957: 297),
5)
lag
om ändring i lagen (1948: 451) angående införande av lagen om ändring i strafflagen
m. m.,
6)
lag
om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,
7)
lag
om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse,
8)
lag
om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar,
9)
lag
om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,
10)
lag
om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,
11)
lag
om ändring i lagen (1916:312) angående ansvarighet för skada i följd av automobUtrafik,
12)
lag
om ändring i rättegångsbalken.
5.4. Hemställan
Jag hemstäUer, att lagrådets yttrande över lagförslagen
inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemstäUt bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokoUet: Britta Gyllensten
5.4.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 597
Bilaga 1
Förslag av kommittén angående det aUmännas sktideståndsansvar
Förslag
tiU
Lag om skadestånd i offentlig verksamhet
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser
1 §.
För skada som i statlig eller kommunal verksamhet våUas
genom fel eller försummelse eller eljest uppkommer i vissa nedan angivna faU är
staten eller kommunen pliktig att giva ersättmng enUgt vad i denna lag sägs.
Med kommun förstås i denna lag landskommun, municipalsamhäUe,
köping, stad, landstingskommun, församUng och annan borgerUg eller kyrklig
kommunal förvaltningsenhet.
2 § .
Där skada uppkommer i domstols, domares, åklagares, poUsens,
magistrats eller, i motsvarande mån, kommunalborgmästares verksamhet eller i
samband med kjrrkobokföring eller annan prästerUg verksamhet inom svenska
kyrkan eUer i utsöknings-, indrivnings-, uppbörds- eUer mantals-skrivmingsväsendet,
skall, ändå att verksamheten ej utövas av staten, denna svara för skadan.
3 § .
Denna lag skaU i tillämpUga delar gåUla jämväl för universitet,
högskola och akademi så ock för skogsvårdsstjrrelse, hushflllningssäUskap, sjömanshus
och annan dylik offentUg inrättning.
Skadestånd pi gnmd av fel éDer foremnmelse
4 § .
För att ersättningskyldighet enUgt vad ovan sägs skaU
inträda på grund av fel eUer försummelse förutsattes, att de krav som i
förhällande till den skadelidande skäUgen kunna stäUas pä verksamhetens
utövning blivit åsidosatta.
5 § .
Fel eller försummelse i sådan kontroll som är stadgad tUl
förebyggande av brandfara eller risk för olycksfaU eller av sanitära eller
andra allmänna olä-
598 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
genheter medför ej i och för sig skadeståndsansvar, varom
ovan förmäles, i förhållande tiU allmänheten.
Där felet eller försummelsen var av betydenhet och i
förhållande till den skadelidande innebar väsentUgt avsteg från den trygghet
som åsyftades med kontrollen, skall dock skadestånd utgå.
6 § .
Felaktig upplysning medför ej skadeståndsansvar enUgt 1 §,
med mindre den lämnats i vederbörligt bevis, eller eljest under sådana
omständigheter att mottagaren uppenbart ägde att förlita sig därpå, och använts
för ändamål vartiU den var avsedd.
Om skada med anledning av fel inom inskrivningsväsendet
gäller för vissa fall vad därom är särsldlt stadgat.
7 § ,
Skadeståndsansvar varom ovan sägs inträder icke på grund
av fel eUer försummelse av lots med avseende å lotsning eUer av annan som står
till förfogande för att på begäran bistå näringsidkare eller andra i deras verksamhet.
8 §.
Anspråk på ersättning som här avses må icke göras gällande
med anledning äv innehåUet i domstols eller domares beslut, med mindre
beslutet upphävts eller ändrats eller ock åtal för ämbetsbrott äger rum eller
den skadeUdandes talan eljest biträdes av åklagaren.
Talan i fall som avses i första stycket upptages av den
rätt som är eller varit behörig i fråga om åtal.
Skadestånd på flTimm gnmd
9 §.
Varder någon enligt myndighets beslut berövad friheten och
finnes därefter uppenbart att ingripandet var utan grund, äge han rätt till
ersättning, ändå att åtgärden berodde av ursäktligt misstag eller annan därmed
jämförlig omständighet.
Om ersättning åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl.
gäller, i stället föi vad i första stycket sägs, vad särskilt är stadgat.
10 §.
Använder polisen vapen eller tillgriper den annat våld i
tjänsten, vare den som därigenom utan egen förskyllan Uder skada till person
eller egendom berättigad att erhålla ersättning därför, evad dylikt våld var
berättigat eller ej. Vad nu sagts om polisen gäller ock annan personal som är
satt att utöva bevakning eller upprätthålla allmän ordning.
Kungl, Maj:ts proposition nr 3 år 1972 599
11 §.
För skada å person eller egendom i följd av militär eller
annan övning skall, ändå att fel eller försummelse ej föreligger, ersättning
givas, om övningen på grund av sin omfattning eller beskaffenhet innebar
särskild fara för sådan skada.
12 §.
Har för exekutiv åtgärd eller förtullning eller av annan
orsak lös egendom tagits om bänder å det allmännas vägnar, skall angående
förutsättningarna för inträde av rätt till ersättning, om egendomen skadas
eller förkommer, tillämpas vad som gäller angående enskilt förvar.
Skadeståndet
13 §.
Där någon lidit kroppsskada eller ljutit döden, beräknas
den ersättning, som skall utgivas enligt vad ovan sägs, jämlikt de i 6 kap. 2
och 4 §§ strafflagen stadgade grunderna. Ersättning för mistad inkomst må ej
överstiga vad som med hänsjm till den skadades utbildning och arbetsförmåga
samt omständigheterna i övrigt kan anses rimligt.
För annat lidande än sådant som avses i 6 kap. 2 §
strafflagen skall ersättning ej utgå, med mindre synnerliga skäl äro därtill.
14 §.
Ersättning i anledning av skada å eller förlust av egendom
må, om beloppet väsentligt överstiger vad som i allmänhet bör tagas i
beräkning inom verksamheten i fråga, nedsättas till vad som med hänsyn till
omständigheterna finnes skäligt.
15 §.
Ersättning för utebliven vinst med anledning av att
näringsidkare eller annan lider intrång i sin förvärvsverksamhet annorledes än
genom skada till person eller egendom skall ej utgå i vidare mån än, med
beaktande av intrångets art och varaktighet samt omständigheterna i övrigt,
synnerliga skäl äro därtill.
16 §.
Om den skadelidande underlåtit att söka ändring i
felaktigt beslut eUer att begära rättelse av oriktig åtgärd eller att eljest framstäUa
erinran mot beslutet eller åtgärden, när det kan ske, äger han ej rätt att erhåUa
ersättning för skada som därigenom kunnat undvikas, med mindre i det särskilda
fallet uppenbart icke skäligen kunde fordras att han iakttog vad nu sagts eller
eljest synnerliga skäl äro till att ersättning utgår.
600 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
17 §. Har den som led skadan medverkat därtill genom eget
vållande på annat sätt än i 16 § sägs, varde ock skadeståndet jämkat. Såsom medvåUande
anses jämväl, att skadelidande försummat att, där det var påkaUat, på lämpligt
sätt övervaka åtgärd som föranlett skadan.
Om skadestånd tiU anställda m. fl. samt deras skadeståndsansrar
18 §.
Vad ovan i denna lag är stadgat om rätt tiU skadestånd är tiUämpligt
jämväl när någon, vilken själv såsom anställd, värnpUktig eller eljest är
sysselsatt i verksamheten, därunder lider skada. Skadeståndsansvar på grund av
fel eller försummelse skall dock icke inträda, där felet eller försummelsen ej
ligger överordnad, förman eller någon därmed jämställd tiU last. Ej heller
skall vad i 10 eller 11 § är stadgat om skadeståndsansvar oavsett fel eller
försummelse gälla till förmån för den som själv deltager i åtgärden eller
övningen.
19 §.
Skadeståndsansvar som någon ådragit sig i tjänsten må
jämkas efter vad med hänsjm till felets eUer försummelsens lindriga
beskaffenhet, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt prövas skäligt.
Vad nu sagts är tiUämpligt jämväl i fråga om skyldighet att återgälda vad som
må hava utgivits i skadestånd enligt denna lag eller att gottgöra skada som
någon eljest i tjänsten tillfogat den som utövar verksamheten.
TmSmpning av ailmfln lag
20 §.
I den mån verksamhet som ovan nämnts till sin art är att
jämställa med ensldld verksamhet eller eljest, såsom i fråga om
byggnadsföretag, verkstadsrörelse eUer annat dylikt, innefattar arbetsuppgift
som är väsentligen att jämstäUa med vad som förekommer inom enskild verksamhet,
skall i fråga om skadeståndsansvaret allmän lag gälla.
I fråga om brist i underhåll eller tillsyn av allmän väg,
gata eller annan allmän plats vare dock staten eller vederbörande kommun
ansvarig jämväl där felet eller försummelsen ej ligger överordnad, förman
eller någon därmed jämställd till last.
Utan hinder av vad i första stycket sägs skall i
verksamheten tillämpas vad i 19 § är stadgat om jämkning av
ersättningsskyldighet som någon ådragit sig i tjänsten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 601
Om skada å ntiändskw fiartyg m. m.
21 §. Konungen äger förordna att, såvitt angår skada å utiändskt
fartyg eller luftfartyg eller egendom som medföres ombord, ersättning enligt
denna lag skall utgå allenast under förutsättning att motsvarande bestämmelser
till-lämpas i den stat, där fartyget eller luftfartyget hör hemma.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 19 .
Genom lagen upphävas
lagen den 10 juli 1899 (nr 58 s. 1) om ersättning av allmänna
medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med
flera;
lagen den 7 mars 1929 (nr 28) om befrielse i visst faU för
befälhavare eller förare å luftfartyg, hörande till krigsmakten, från
skyldighet att gälda skadestånd; och
7 § lagen den 30 juni 1948 (nr 451) angående införande av
lagen om ändring i strafflagen m. m.
Förekommer i lag eller författning hänvisning tiU
stadgande som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i
stället tillämpas.
602 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Bilaga 2
Förslag av skadeståndskommittén
Förslag
tiU Lag med allmäinm bestämmelser om skadestånd
Härigenom förordnas som följer.
1 §.
Den som, uppsätiigen eller av vårdslöshet, vållar person-
eller sakskada är skyldig att utgiva ersättning därför enligt vad nedan sägs.
Om den skadelidande medverkat till skadan genom eget
vällande, må skadeståndet jämkas efter vad som prövas skäligt.
2 § .
Äro två eller flera våUande till skadan, svara de
solidariskt för skadeståndet.
För den som medverkat i allenast ringa mån må dock
skadeståndsansvaret jämkas efter vad som med hänsjm till graden av medverkan
och övriga omständigheter finnes skäligt.
3 § .
Har skadan vållats av någon som fyllt femton men ej
tjugoett år, må skadeståndet jämkas, om det med hänsyn tiU hans ungdom och
övriga omständigheter finnes oskäligt betungande.
4 § .
Den som ej fyllt femton år är skyldig att ersätta person-
eller sakskada som han gör, om och i den mån det med hänsyn tUl handUngens beskaffenhet,
hans ålder och utveckling samt omständigheterna i övrigt prövas skäUgt.
5 §.
Har någon genom bristande tillsyn eller annan försummelse
i vården om barn medverkat till person- eller sakskada som barnet gör, är han
skyldig att ersätta skadan. Skadeståndet må dock jämkas, om det med hänsyn till
försummelsens art och övriga omständigheter finnes oskäligt betungande,
6 § .
Den som under infljiande av sinnessjukdom, sinnesslöhet
eller annan rubbning av själsverksamheten orsakar person- eller sakskada är
skyldig
Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 603
att ersätta denna i den omfattning som med hänsyn tiU
omständigheterna prövas skälig. Var han genom eget vållande tillfälligt från
sina sinnens bruk, skall detta tillstånd dock ej föranleda nedsättning av det
skadeståndsansvar som eljest skolat gäUa.
Vad i 5 § sägs äger motsvarande tillämpning på den som
medverkat till skadan genom försummelse i vården om skadevållaren.
7 § .
Om skyldighet att ersätta skadan enligt vad ovan sägs
åvilar två eller flera, skall vad som på grund därav utgives fördelas meUan dem
inbördes efter vad som finnes skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret
och övriga omständigheter.
8 § .
Vid personskada skall under skadeståndet räknas, förutom
läkarlön och annan kostnad samt gottgörelse för hinder eller förlust i den
skadades näring, jämväl ersättning för sveda och värk samt för lyte eller
annat stadigvarande men.
9 §.
Den som enligt lag har rätt till underhåll av någon som bUvit
dödad är berättigad att, om han i följd av den andres frånfälle kommer att
sakna erforderligt underhåll, av den skadeståndsskyldige erhålla ersättning
efter vad som med avseende å dennes tUlgångar och andra omständigheter prövas skäUgt.
Ersättningen må efter omständigheterna sättas att utgå på
en gång eller på skilda tider.
10 §.
För lidande som tillfogas någon genom brott mot den personUga
friheten, annat ofredande, ärekränkning eller dylik brottsUg gärning skall
också ersättning givas enligt vad i denna lag sägs.
Den som gjort sig skyldig till ärekränkning eller dylikt
må, om det jt- kas, efter
omständigheterna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av
dom i målet.
11 §.
Rätten till ersättning för annat än ekonomisk skada
förfaller, om den skadeståndsberättigade avlider innan krav framställts.
12 §.
Vad ovan i 17 §§ sägs med avseende å ersättning i
anledning av person- eller sakskada skall i tillämpliga delar gälla jämväl i
fråga om ekono-
604 Kungl Majtts proposition nr 5 år
1972
misk skada som någon utan samband med person- eller
sakskada åsamkar annan genom brott.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.
Där i lag eller författning förekommer hänvisning till
bestämmelse i 6 kap. strafflagen, skall den i stället gälla motsvarande
stadgande i nya lagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 605
Bilaga 3
Förslag av skadeståndskommittén
Förslag
tiU
Lag med vissa bestämmelser om arbetsgivares och
arbetstagares skadeståndsansvar m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §.
Envar som för bedrivande av yrkesmässig verksamhet eller
eljest har arbetstagare i sin tjänst skall svara för person- eUer sakskada som
arbetstagaren i tjänsten vållar annan.
Vad nu sagts gäller dock ej skada genom sådan handling som
det, med hänsjm till verksamhetens eUer arbetsuppgiftens art, saknas skäUg
anledning att taga i beräkning.
2 § .
Den som genom lag eller författning ålagts att, såsom
fastighetsägare eller näringsidkare eller i annan särsldld egenskap, vidtaga
åtgärd till förebyggande av person- eller sakskada skall, om han anUtar annan
än arbetstagare för uppgiften, i fråga om dess fullgörande svara på sätt i 1 §
sägs för den som anlitats och hans folk.
3 § .
Skadestånd enligt 1 eller 2 § må jämkas, om det med hänsyn
tiU den skadeståndsskyldige arbets- eller uppdragsgivarens ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt finnes oskäUgt betungande.
4 § .
Skadestånd,
som arbetsgivare utgivit pä grund av hans arbetstagares vållande i tjänsten,
må sökas åter av arbetstagaren allenast i den mån det med hänsyn till
handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning och övriga omständigheter
prövas skäligt.
Arbetstagares
personUga skadeståndsansvar mot tredje man må jämkas på motsvarande sätt,
såvitt det finnes förenligt med tUlbörUg hänsyn till dennes intresse. Vad
arbetstagaren utgivit till tredje man äger han söka åter av arbetsgivaren, i
den mån utgiften enligt i första stycket angiven grund bör stanna på denne.
606 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
Vad i första stycket sägs äger motsvarande tillämpning i
fråga om arbetsgivares rätt till ersättning av hans arbetstagare för skada som
denne i tjänsten vållat arbetsgivaren.
5 §.
Vad i 13 §§ sägs gäUer icke skada i följd av vårdslöshet
vid sädan trafik med motorfordon, för vilken skall finnas trafikförsäkring.
Bestämmelserna i 4 § skola tillämpas utan hinder av att,
enligt vad därom är stadgat i annan lag, utgivet skadestånd må sökas åter av
den som vållat skadan.
Denna lag träder i kraft den......
(}enom lagen upphävas
211 § tredje stycket lagen den 14 september 1944 (nr 705)
om aktiebolag; 323 § tredje stycket lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om
försäkringsrörelse;
108 § tredje stycket lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om
ekonomiska föreningar;
180 § tredje stycket lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om
bankrörelse; samt 93 § andra stycket lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om
sparbanker.
Förslag
tiU
Lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 30 juni 1916 (nr
312) angå» ende ansvarighet för skada i följd av antomobiltrafik
Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 30 juni 1916
angående ansvarighet för skada i följd av automobUtrafik skall erhäUa ändrad
lydelse enligt vad nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3 §.
Äro bäde ägare och förare enUgt Äro både ägare och förare enUgt
2 § pliktiga att ersätta skada, skola 2 § pliktiga att ersätta skada, skola
de sig emellan taga del i ersätt- de sig emellan taga del i ersätt
ningens gäldande med hälften var- ningens gäldande efter vad som prö-
dera. vas skäligt med hänsyn till
omstän-
digheterna.
Denna lag träder i kraft den
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 607
Bilaga 4
1) Förslag
tiU
Skadeståndslag
Härigenom
förordnas som följer.
1 KAP. Inledande bestämmelser
1 §
I fråga om skyldighet att utge skadestånd tiUämpas denna
lag och allmänna skadeståndsrättsUga grundsatser, om ej annat är särskilt föreskrivet
eller föranledes av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i
avtalsförhållanden.
2 §
Med ren förmögenhetsskada förstås i denna lag sädan
ekonomisk skada som uppkommer utan samband med person- eUer sakskada.
2 KAP. Skadestånd på gnmd av eget vallande
1 §
Var och en som uppsåtUgen eUer av vårdslöshet våUar
person- eUer sakskada skaU ersätta skadan, såvida icke annat följer av denna
lag.
2 §
Vållar någon som ej fyUt aderton år person- eUer sakskada,
skaU han ersätta skadan i den mån det är skäUgt med hänsjm tiU hans ålder och
utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ekonomiska förhållanden och
övriga omständigheter.
3 §
Den som våUar person- eller sakskada under infljrtande av
sinnessjukdom eller sinnesslöhet skall ersätta skadan i den mån det är skäUgt
med häntsjm till hans sinnestillstånd, handUngens beskaffenhet, föreliggande
ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter. Detsamma gäller när nägon
vållar sådan skada under infljrtande av annan rubbning av själsverksamheten
samt rubbningen icke är självförvåUad och tillfälUg,
608 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år
1972
3 KAP. Principalansvar m. m.
1 §
Den som har arbetstagare i sin tjänst skaU ersätta person-
eUer sak skada som arbetstagaren vållar genom fel eUer försummelse i tjänsten.
I fräga om skadeståndsansvar för staten eller kommun vid
myndighetsutövning gäller vad nedan i detta kapitel sägs.
2 §
Staten eUer kommun skall ersätta personskada, sakskada diet
ren f5rm&- genhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövming
i verksamhet för vars fuUgörande staten eUer kommunen svarar.
Vad som sägs i första stycket om kommun gäller ocksälandstingskommun,
kommunalförbund, församUng och kjrrkUg samfäUighet.
3 §
Ersättningsskyldighet enUgt 2 § föreUgger endast om de
krav har bUvit åsidosatta som med hänsyn tiU verksamhetens art och ändamål skäUgen
kan ställas på dess utövning.
4 §
Om den som lidit skada genom, felaktigt beslut vid myndighetsutövming
har utan giltig anledning underlåtit att föra talan om rättelse eller att använda
särskUt rättsmedel, utgår ej ersättning för skada som därigenom kunnat
undvikas.
5 §
Ersättning enligt 2 § för ren förmögenhetsskada som
uppkommit till följd av intrång i näringsverksamhet utg endast i den mån det är
skäligt med hänsjm tUl intrångets art och varaktighet, felets eUer
försummelsens beskaffenhet och övriga omständigheter.
6 §
Skadestånd enligt 1 eller 2 § kan jämkas, om skadeståndet
finnes oskäligt betungande med hänsyn tUl den skadeståndsskyldiges ekonomiska
förhållanden och övriga omständigheter. Vid sakskada kan jämkning också ske om
det är skäligt med hänsjm till föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter.
7 §
Talan om ersättning enligt 2 § får ej föras med anledning
av beslut av Konungen i statsrådet eller riksdagen eUer av högsta domstolen,
regeringsrätten eller försäkringsdomstolen, om icke beslutet upphävts eller
ändrats.
Kungl Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 609
Sådan talan får ej heller föras med anledning av beslut av
lägre mjmdighet mot vilket talan fuUföljts hos Konungen i statsrådet, högsta
domstolen, regeringsrätten eller försäkringsdomstolen utan att beslutet
upphävts eller ändrats.
8 §
Bestämmelsema i detta kapitel gäller ej i fråga om sådan
skada i följd av trafik med motorfordon som vållats av fordonets förare, i den
mån ersättning för skadan utgår enligt lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å
motorfordon eller skall utges antingen av någon som i egenskap av fordonets
ägare är ansvarig för skadan men enligt 4 § nämnda lag är befriad från
trafikförsäkringsplikt eller av staten enligt lagen (1939: 776) med vissa
bestämmelser rörande trafikförsäkring å motorfordon, som njitjas av staten, m.m.
Skadeståndsansvar enligt detta kapitel åvilar ej staten
eller kommun med anledning av fel eller försummelse vid lotsning.
9 §
Talan om ersättning enligt 2 § med anledning av dom eller
beslut av hovrätt, allmän underrätt, expropriationsdomstol, vattendomstol
eller krigsrätt väckes vid den domstol som enligt 2 kap. 2 § eller 3 kap. 3 §
rättegångsbalken är behörig att upptaga mål om ansvar eller enskilt anspråk på
grund av ämbetsbrott av domare vid den domstol som meddelat domen eller beslutet.
Motsvarande gäller i fråga om ersättningstalan enligt 2 § med anledning av
beslut eUer åtgärd av tjänsteman som anges i nämnda lagrum i rättegångsbalken.
Sådan talan med anledning av beslut av Konungen i statsrådet, riksdagen,
högsta domstolen eUer regeringsrätten väckes i högsta domstolen.
4 KAP.
Arbetstagares skadeståndsansvar
1 § För skada, som arbetstagare vållar genom fel eller
försummelse i tjänsten, är han ansvarig endast i den mån synnerliga skäl
föreligger med hänsyn tiU handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning,
den skadeUdandes intresse och övriga omständigheter.
5 KAP.
Gemensamma bestämmelser
1 § Tillfogas någon i annat fall än som avses i 3 kap. 2 §
ren förmögenhetsskada och har skadan våUats genom brott, skall ersättning
utges enligt vad i denna lag är föreskrivet om skyldighet att ersätta person-
eller sakskada.
39 Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml Nr 5
610 Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år
1972
2 §
Bestämmelserna i denna lag om skyldighet att ersätta
personskada till-lämpas också i fråga om lidande, som någon tillfogar annan
genom brott mot den personliga friheten, genom annat ofredande, som innefattar
brott, eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gärning.
Den som har gjort sig skyldig till ärekränkning eUer dylik
brottslig gärning eller som eljest är skadeståndsskyldig med anledning av
sådant brott kan på yrkande av målsägande i mål om gärningen efter omständigheterna
åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet.
3 §
I skadestånd tiU den som tillfogats personskada inräknas
ersättning för läkararvode och annan kostnad tUl följd av skadan, för hinder eUer
förlust i den skadades närmg, för sveda och värk samt för lyte eller annat
stadigvarande men.
4 §
Den som enligt lag har rätt till underhåll av någon som
blivit dödad skall, om han tiU följd av dödsfaUet kommer att sakna erforderligt
underhåll, av den som är skadeståndsskyldig med anledning av dödsfaUet erhålla
ersättning efter vad som finnes skäligt med hänsyn tUl dennes ekonomiska förhåUanden
och omständigheterna i övrigt. Ersättningen kan bestämmas att utgå på en gång eUer
på särskUda tider.
5 §
Vid sakskada inräknas i skadeståndet utgift för reparation
och annan kostnad tUl följd av skadan samt ersättning för värdeminskning och
för hinder eUer förlust i den skadelidandes näring.
6 §
Om våUande på den skadelidandes sida har medverkat till
skadan, jämkas skadeståndet efter vad som finnes skäligt.
7 §
Skall två eller flera ersätta samma skada, svarar de
solidariskt för skadeståndet.
8 §
För skada som våUats genom underlåtenhet att avslöja brott
utgår ej ersättning enUgt denna lag enbart på den grund att straff för
underlåtenheten kan följa enUgt 23 kap. 6 § första stycket brottsbalken.
Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 år 1972 611
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då 6 kap.
strafflagen och lagen (1899: 58 s. 1) om ersättning av allmänna medel i vissa
fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera, skall
upphöra att gälla.
Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom
bestämmelse i denna lag, tiUämpas i stället den nya bestämmelsen.
612 Kungl Maj.ts proposition nr 5 år
1972
2) Förslag
till
Lag
om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)
Härigenom förordnas, att 67 § sjölagen (1891: 35 s. 1)
skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
67 §
Befälhavaren skall----------------- att bevaka.
Skadestånd
som befälhavaren en- / fråga om befälhavarens skade-ligt första stycket eller i
övrigt har ståndscuisvar enligt första stycket el-att utgiva kan nedsättas
efter vad ler i övrigt samt sådan skadestånds-som är skäligt med hänsyn till
be- skyldighet som lots ådragit sig i far-skaffenheten av fel eller försummel-
tygets tjänst tillämpas vad som i all-se som ligger honom till last, ska-
mänhet gäller om arbetstagares skadans storlek eller omständigheterna i deståndsansvar.
övrigt.
Har lots ådragit sig skadestånds-skyldighet i
fartygets tjänst, kan skadeståndet nedsättas efter de i andra stycket angivna
grunderna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
3) Förslag
tUl
Lag
om ändring i sjömanslagen (1952:530)
Härigenom förordnas, att 50 § sjömanslagen (1952: 530)
skall ha nedan angivna lydelse.
Senaste lydelse av 67 i se 1967: 48.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 5 år 1972
613
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande
lydelse)
(Föreslagen
lydelse)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sjöman skall-----------------
Skada, som uppkommer genom sjömans fel eller
försummelse i tjänsten, år han pliktig att ersätta; dock äger rätten med hånsyn
till felets eller försummelsens lindriga beskaffenhet, skadans storlek eller
omständigheterna i övrigt nedsätta ersättningen efter ty skäligt prövas.
- sina
åligganden.
/ fråga om skyldighet för sjöman att ersätta skada som han
vållar genom fel eller försummelse i tjänsten tillämpas vad som i allmänhet
gäller om arbetstagares skadeståndsansvar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
4) Förslag
tm
Lag
om ändring i hiftfortslagen (1957:297)
Härigenom
förordnas, att 10 kap. 3 § luftfartslagen (1957: 297) skaU ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande
lydelse)
10 KAP. 3 §
(Föreslagen
lydelse)
opaginerad Kontrollera mot PDF
år någon,
vilken förrättar tjänst å luftfartyg, pliktig att ersätta skada som.i följd ap
luftfart uppkommit genom hans fel eller försummelse i tjänsten, äger rätten
att, med hänsyn till felets eller försummelsens lindriga beskaffenhet, skadans
storlek eller omständigheterna i övrigt, nedsätta ersättningen efter vad som
prövas skäligt. Vad sålunda stadgats skaU äga motsvarande tiUämpning
beträffande den som inom markorganisationen eUer eljest, annorstädes än å
luftfartyg, förrättar tjänst varav trafiksäkerheten är beroende.
I fråga
om skyldighet för den som förrättar tjänst å luftfartyg att ersätta skada i
följd av luftfart som han vållat genom fel eller försummelse i tjänsten,
tillämpas vad som i allmänhet gäller om arbetstagares skadeståndsansvar. Vad
sålunda stadgats skaU äga motsvarande tiUämpning beträffande den som inom
markorganisationen eUer eljest, annorstädes än å luftfartyg, förrättar tjänst
varav trafiksäkerheten är beroende.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
614 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
5) Förslag
till
Lag
Om ändring i lagen (1948:451) angående införande av lagen
om
ändring i strafflagen m. m.
Härigenom förordnas, att 7 § lagen (1948:451) angående
införande av lagen om ändring i strafflagen m. m. skaU ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
7 §
I stället---------------------- stadgas följande.
Har krigsman, som under utövan- / fråga om skyldighet för krigs-
de av befäl å krigsmaktens fartyg är man, som under utövande av befäl å
ansvarig för dess säkerhet, vid far- krigsmaktens fartyg är ansvarig för
tygets manövrering eller navigering dess säkerhet, att ersätta skada eller
begått förseelse, för vilken han ej kostnad som han vållar i sin tjänst
finnes förskylla svårare straff ån. dis- tillämpas vad som i allmänhet gäller
ciptinstraff eller böter, vare han icke om arbetstagares skadeståndsansvar,
skyldig att gälda skada eller kost- Har skadtm eller kostnaden vållats
nad, som genom förseelsen tillskgn- genom förseelse vid fartygets ma-
dats kronem eller aiman. növrering eller navigering och förskgl-
ler den ansvarige icke svårare straff än disciplinstraff
eller böter, år htm dock icke i något fall ersättningsskyldig gentemot kronan
eller annan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
6) Förslag
tiU
Xag om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag
Härigenom förordnas, att 211 § lagen (1944: 705) om
aktiebolag skall ha nedan angivna lydelse.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1972 615
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
211 §
Åvilar ersättningsskyldighet------- storlek och omständighetema
i öv
rigt prövas skäligt.
Har
aktieägare-------- skuld och omständigheterna i övrrigt prövas skä
ligt.
Nedsättning efter vad nu är sagt äge ej rum, om den
ersättningsskyldiges förfarande innefattade brottslig handling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
7) Förslag
tui
Lag
om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse
Härigenom förordnas, att 323 § lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
323 §
Åvilar ersättningsskyldighet------ storlek och
omständigheterna i öv
rigt prövas skäligt.
Har
aktieägare-------- skuld och omständighetema i övrrigt prövas skä
ligt.
Nedsättning efter vad nu är sagt äge ej rum, om den
ersättningsskyldiges förfarande innefattade brottslig handling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
616 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
8) Förslag
tUl
Lag
om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar
Härigenom förordnas, att 108 § lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
108 §
ÄvUar ersättningsskyldighet------ storlek och omständigheterna i öv
rigt prövas skäligt.
Har medlem------ skuld och omständigheterna i övrigt
prövas skäligt.
Nedsättning efter vad nu är sagt äge ej rum, om den ersåttningsskyl-diges
förfartmde innefattade brottslig handling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
9) Förslag
tUI
. . I-ag om ändring i lagen (1955:183) om bankriwelse
Härigenom förordnas, att 180 § lagen (1955:183) om
bankrörelse skaU ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
180 §
Avilar ersättningsskyldighet '- storlek och omständighetema
i öv
rigt prövas skäligt.
Har aktieägare-------- skuld och omständigheterna i övrigt
prövas skä
ligt.
Nedsättning efter vad nu är sagt skall ej äga rum, om den
ersättnings-skyldiges förfarande innefattade brottslig handling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Kungl. Maj:ts propositioii nr 5 år 1972 617
10) Förslag
tUl
l-ag
om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker
Härigenom förordnas, att 93 § lagen (1955: 416) om
sparbanker skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarcmde lydelse) (Föreslagen lydelse)
93 §
Har ersättningsskyldighet--- i övrrigt.
Nedsättning efter vad hu år sagt må icke äga rum, om den
ersättningsskyldiges förfarande innefattade brottslig handling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
11) Förslag
tUl
Lag
om ändring i lagen (1916:312) angående ansvarighet för
skada i följd
av antomobiltrafik
Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1916: 312) angående
ansvarighet för skada i följd av automobUtrafik skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3 § Äro både ägare och förare enligt Äro både ägare
och förare enligt 2 § pliktiga att ersätta skada, skola 2 § pliktiga att
ersätta skada, skola de sig emellan taga del i ersättning- de sig emeUan
taga del i ersättningens gäldande med hälften vardera. ens gäldande
efter vad som prövas
skäligt med hänsyn till omständigheterna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
618 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år
1972
12) Förskg
tUl
Lag
om ändring i rättegångsbalken
Härigenom förordnas, att 3 kap. 3 § rättegångsbalken*
skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3 KAP. 3 §
Högsta domstolen-------------- eUer revisionssekreterare.
Högsta domstolen är i övrigt första domstol i mål,
beträffande vilka så föreskrives i lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
i Senaste lydelse av 3 kap. 3 {se 1965:585
Prop. 1972: 5 619
Utdrag
av protokoUet, hållet i lagrådet den 16 december 1971
Närvarande:
f. d. justitierådet REGNER, regermgsrådet MARTENIUS, justitierådet BERNHARD, justitierådet
HOLMBERG.
Enligt
lagrådet den 23 april 1971 tillhandakommet utdrag av protokoU över justitieärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 19 mars 1971 hade Kungl. Maj:t
förordnat, att lagrådets udåtande skulle inhämtaa över upprättade förslag till
1) skadeståndslag,
2) lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),
3) lag om ändring i sjömanslagen (1952: 530),
4) lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),
5) lag om ändring i lagen (1948:451) angående
införande av lagen om ändring i strafflagen m. m.,
6) lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,
7) lag om ändring i lagen (1948: 433) om
försäkringsrörelse,
8) lag om ändrmg i lagen (1951: 308) om ekonomiska föremngar,
9) lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse,
10) lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,
11) lag om ändring i lagen (1916: 312) angående
ansvarighet för skada i följd av antomobiltrafik,
12) lag om ändring i rättegångsbalken.
Förslagen,
som finns bilagda detta protokoU, hade inför lagrådet föredragits av
rättschefen Ulf Noidenson, professorn Bertil Bengtsson och hovcättsassessom
Erland Strömbäck.
Förslagen
föranledde följande yttrande av lagrådet.
I
högre grad än inom andra rättsområden av större betydelse har rättsutvecklingen
på skadeståndsrättens område överlämnats till rättspraxis. På grund av
skadeståndsmålens frekvens föreligger ett stort antal avgöranden av principieU
betydelse. Rättspraxis har belysts icke blott genom referat i NIA av högsta
domstolens domar utan även genom andra rättsfaUssamlingar och i
rättsfallsöversikter. Av samma värde för utvecklingen som domstolarnas praxis
har varit den uppmärksamhet som den juridiska doktrinen ägnat åt
sammanställning ocb analys av rättspraxis och de principer som gjort sig gäUande.
Tack vare denna samverkan mellan rikhaltig praxis och doktrin har utvecklingen
Piop. 1972:5 620
lett
till att skadeståndsrätten vunnit avsevärd stadga och nyansering. Att
utvecklingen fått fortgå utan lagstiftning annat än på specialområden framstår
ingalunda såsom beklagansvärt. I större utsträckning än som varit möjligt om
tidigt lagfästa grundsatser funnits har ändrade samhällsförhållanden och
åsikter kunnat få inverka på rättstillämpningen. Möjligheten härtiU är emeUertid
i vissa hänseenden begränsad. Det kan exempelvis svårUgen antagas att utveckUngen
på försäkringsområdet utan stöd av lagstiftning kan bUva tiUbörligt beaktad.
Ehuru det är påkaUat att en lagreglering kommer tiU stånd, kan stäUas frågan
huruvida det l>ör ske just nu.
Det föreUggande
förslaget kinebär vissa nyheter som i och för sig framstår såsom önskvärda.
Detta är faUet med utvidgningen av skadeståndsansvaret för artietsgivare och
det aUmänna samt begränsningen för arbetstagare ävensom hänsynstagande vid
skadeståndsansvar för bam m, fl, tiU försäkringar och andra ekonomiska
omständigheter. Om vad nu sagts talar för genomförande av lagen, föreUgger
andra skäl som talar i motsatt riktning.
I en
intresseväckande inledning tiU förslaget har departementschefen skisserat hur
han tänker sig att i framtiden skadeståndsrätten skaU gestaltas i samordning
med social och enskild försäkring. Han framhåUer emeUertid att en sådan
utveckling är en fråga på lång sUa.
Mera
näraUggande torde vara de reformer på vissa områden som kan bUva följden av
pågående eUer förestående utredningsarbete. För närvarande pågår utredning om
ersättning tiU oskyldigt dömda m. fl. och det är att förvänta att trafUcskadeansvaret
inom ej aUtför lång tid upptages till behandling. Det är icke uteslutet att
reformer på dessa områden kan föranleda följdändringar i den nu föreslagna
lagen.
Av
större betydelse är det utredningsarbete som utföres av skadeståndskommittén.
Dess uppdrag omfattar att utarbeta förslag tiU regler om ersättning för
personskada och enUgt tiUäggsdhektiv har kommittén nyUgen hamlagt förslag tiU
en allmän regel om jämkning av skadestånd och angående vissa därmed
sammanhängande frågor. Därefter skaU kommittén upptaga spörsmål om
försäkringsgivares regressrätt. Införandet av en allmän jämkningsregel inverkar
på utformningen av vissa bestämmelser i lagförslaget varför dessa får anses
vara av provisorisk natur. Andringar i fråga om regressrätten har stor
betydelse för tiUämpningen av regler om verkan av försäkring på
skadeståndsansvaret i vissa faU. För lagrådet har upplysts att proposition betiäffande
jämk-ningsiegehi avses skola framläggas inom kort, möjligen tiU och med innan
den nu föreslagna lagen kan träda i tiUämpning. Nämnda förhåUanden innefattar
vägande skäl tiU uppskov med förevarande lagstiftning. Härvid är också att
uppmärksamma vUcten av att skadeståndsregler icke ofta ändras, tiU olägenhet
för rättstillämpningen vid domstolama och skaderegleringen inom
försäkringsväsendet.
Ptop. 1972:5 621
A
andra sidan måste beaktas värdet av aUt det förtjänstfuUa art>ete som under
lång tid ägnats de frågor förslaget avser inom utredningama och vid
departementsbehandlingen. Ett uppskov kan medföra att detta värde skulle kunna
mer eUer mindre bUva tiUspiUogivet. Trots förut antydda betänkUgheter anser sig
lagrådet icke böra avstyrka att den föreslagna lagstiftningen genomföres. För
den händelse en aUmän jämkningsregel kan införas inom närmare tid, förordar
lagrådet att det får anstå med skadeståndslagens ikraftträdande så att jämkningsregelo
och vad därmed sammanhänger dessförinnan kan inarbetas däri. Ett visst anstånd
kan också vara motiverat för att bereda myndigheter och försäkringsanstalter tiUfäUe
att sätta sig in i lagens bestämmelser, som delvis icke ingått i de
grundläggande utredningsförslagen, samt de utförUga motiv och kommentarer som
departementschefen knutit tUl desamma.
Såsom
förut sagts består en av nyheterna i den föreslagna lagen i att föreUggande försäkringsförhåUanden,
i synnerhet ansvarsförsäkringar, i större utsträckning än hittUls skaU beaktas
i skadefaU,
Hänsynstagande
tiU försäkringar ingår som ett led i realiserandet av Önskemålet att bereda skadeUdande
ersättning utan att skadevåUare OtiUbörUgt betungas. Innebörden är att framföraUt
ansvarsförsäkring på skadevåUarens sida skaU veika tiU förmån för skadeUdande,
samt att i viss ehuru mindre mån även skaU beaktas försäkringar på den skadeUdandes
sida. Mot de grunder vara förslaget härutinnan vUar synes lagrådet ingen
erinran vara att göra, lämte syftet att bereda ersättning har
skadeståndsansvaret allniänt ansetts ha en preventiv funktion, ibland har denna
funktion t, p, m, betraktats såsom skadeståndets vUc-tigaste rättsgrund. Frågan
om betydelsen av den preventiva funktionen beröres av departementschefen i
flera sammanhang. Såsom därvid framhåUits kan det kanske antagas att i fråga
om personskador den preventiva effekten av skadeståndsansvaret är mindre än
beträffande sakskador på grund av att vid personskador ofta andra påföljder
inträder. Beträffande sakskador viU lagrådet något bestämdare än
departementschefen miderstryka värdet från allmän synpunkt av skadeståndsskyldighet
för dem som förstör eUer skadar egendom, VisserUgen har ansvarsförsäkringen
medfört att betalningsskyldigheten fått mindre betydelse men genom förekomsten
av självrisk torde dock en viss verkan ha bibehål-Uts; över huvudtaget torde den
preventiva effekten av ansvaret tåla att avsevärda jämkningar sker i fråga om
skadeståndet. De föreslagna bestämmelsema utesluter ej ett tUlbörligt
beaktande av preventionssyn-punkten, och vad som anförts föranleder i detta
sammanhang ej annat än att lagrådet framhåUer såsom angeläget att synpunkten
icke förbises vid fortsatt lagstiftning.
Vad
angår ansvarsförsäkrings inverkan på skadeståndsansvaret är att
Prop. 1972:5 622
märka,
att utfaUandet av försäkringsbelopp i princip är knutet tiU förutsättningen
att skadeståndsskyldighet föreUgger enUgt gäUande skadeståndsregler. Med
hänsyn härtiU är av vikt att konstatera att förslaget får anses fasthåUa denna
princip. Förekomsten av ansvarsförsäkring kan få inverkan på storleken av
utgående skadestånd; åtminstone i privata förhåUanden torde ofta ett av motiven
tiU att taga ansvarsförsäkring vara att därigenom bU i stånd att gottgöra
åsamkade skador, och härmed står i god överensstämmelse att försäkringen
utnyttjas för detta ändamål. Däremot iimebär förslaget icke att skadestånd kan
utdömas enbart därför att ansvarsförsäkring föreUgger.
Beträffande
utvidgmngen av arbetsgivares ansvar för skada genom fel eUer försummelse av
arbetstagare bör blott understrykas, att förslaget i denna del innebär
anslutning tiU vad som sedan länge gäUt i Danmark och Norge samt ett flertal
andra länder.
Utformningen
av de särskUda bestämmelsema är i allmänhet sådan att stort utrymme lämnas för
att skUda åsikter kan göra sig Ilande beträffande vikten av de olika
omständigheter som skaU eller kan beaktas. Det är dock uppenbart att lagregler
på detta område mäste vara aUmänt hållna för att kunna tiUämpas pä de mycket
skiftande skadefaU som lagen omspänner, I stort sett anser lagrådet att bestämmelserna,
som i språkUgt hänseende synes väl utformade, får godtagas; endast på några
punkter föreslås jämkningar.
Bestämmelsernas
allmänna avfattning medför att motiven får större betydelse än eljest
Departementschefens anföranden om förslagets aUmänna gnmder och om de särskUda
bestämmelsemas mnebörd är synnerUgen UtförUga, även i detaljer. Det arbete som
nedlagts härpå är värt det största erkännande. I allmänhet är vad som anföres
övertygande. I en del detaljer, t, ex. om iimebörden av uttrycken >i änsten>
och >vid myndighetsutövning), synes det vara tveksamt om argumenteringen i aUa
stycken är bäUbar. Lagrådet har icke ansett sig böra taga ställning tiU aUa de
olika toUcningsfrågor som departementschefen behandlat Det får som aUtid
ankomma på tiUämpningen att, under beaktande av de aUmänna motiven, pröva tolkmngsfrågoma
i särskilda faU.
Förslaget
till skadeståndslag
1
kap. 1 §
Den
föreslagna lagen upptager behäffande skadeståndsskyldighet dels en allmän regel
om ansvar för den som vållar skada dels bestämmelser om ansvar för arbetsgivare
och det allmäima. övriga bestämmelser i lagen handlar om begränaiingar i
ansvaret samt om skadeståndet.
I
förevarande paragraf angives ett vidare tiUämpningsområde för lagen därigenom
att de inledande orden talar om skyldighet över huvud
Prop. 1972:5 623
att
utge skadestånd, HärtiU fogas dels förklaring att jämte lagen skaU tiUämpas
allmänna skadeståndsrättsUga grundsatser dels förbehåUet att lagen och dessa
grundsatser icke skaU tiUämpas om annat är särskUt föreskrivet eUer föranledes
av avtal eUer i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhåUanden.
Bortsett
från dessa förbehåU iimebär paragrafen, att lagen får gUtighet även för andra faU
av adeståndsskyldighet än som avses med bestämmelsema om ansvar för vållande
samt för arbetsgivare och det allmänna. TiUämpningsområdet omfattar också
sådana skadefaU, i viUu objektivt skadeståndsansvar ansetts föreligga i
rättspraxis, t, ex. ansvar för skada vid särskUt farUga miUtära övningar eUer
genom större sprängningsarbeten.
TiUämpningen
av aUmänna skadeståndsrättsUga grundsatser innebär främst att vid
ansvarsfrågors bedömande skaU iakttagas vissa i rättspraxis utbUdade regler om
kausaUtet och adekvans, passiv identifikation, ersättning för indirekt skada m.
m.
Beträffande
ovan åsyftade faU av objektivt ansvar iimebär hänvisningen tiU grundsatserna
dessutom att nuvarande rättraxis fortfarande skaU kunna gälla.
Föreskriften
om tiUämpning av sådana grundsatser synes emeUertid icke kunna givas vidare
innebörd än att därmed avses de allmänna regler som vid lagens tillkomst bUvit
utbUdade och vunnit sådan stadga att de kan betecknas som grundsatser.
Föreskriften skuUe i enlighet härmed medföra att rättsutvecklingen i viss män bindes.
I flera sammanhang uttalar departementschefen, att meningen icke är att
förhindra ytterUgare rättsutveckling vid sidan av lagen och att dess bestämmelser
icke får toUcas motsSttningsvis. Departementschefen antyder sålunda - ehuru enUgt
hans mening stor återhåUsamhet bör iakttagas i fråga om utsträckning av
objektivt ansvar - såsom tänkbart att sådant ansvar kan böra stipuleras även i
andra faU än hittiUs skett Såsom ytterUgare tänkbara områden för dylikt ansvar
kan anföras förhåUanden som sammanhänger med produktansvar och datateknik.
Vidare berör departementschefen möjUgheten att t ex. frågan om ansvar för indirekt
skada kan bUva föremål för ändrad bedömning i praxis.
Med
hänsyn tiU det nu anförda synes det vara bäst att lagen icke innehåUer någon
föreskrift om tiUämpning av allmänna skadeståndsrättsUga grundsatser. Att
dessa skaU tillämpas synes ändock vara stäUt utom tvivel.
Lagrådet
förordar att paragrafen får följande lydelse: I denna lag meddelade
bestämmelser om skadestånd tiUämpas, såvida ej annat etc,
I
fråga om förhåUandet meUan skadeståndslagen och skadeståndsrättsUg speciaUagstiftning
uttalar departementschefen, att de allmänna
Prop. 1972:5 624
reglerna
om skadeståndsansvar är tiUämpUga i den mån inte regler i speciaUagstiftningen
medför modifikationer i en éUex annan riktning. Detta bar uttryckts så att
skadeståndslagen skaU tiUämpas om ej annat är särskUt föreskrivet Bestämmelsen tiUgodoser
enUgt departementschefen ett pedagogiskt syfte och är, sägs det av enbart
informativ karaktär. I olika sammanhang framhåUer departementschefen, att prövningen
huruvida i ett särskUt faU speciallagen innebär en modifikation av de allmänna
skadeståndsreglerna får ske under beaktande av de rättspoUtiska motiveringar
som Ugger tiU gnmd för de olika regelsystemen. Uttalanden härom förekommer bl,
a, i fråga om möjUgheten att grunda ersättningsanspråk på allmänna
skadeståndsregler vid sidan av anspråk enUgt speciaUag, i håga om tiUämpningen
av de allmänna bestämmelserna om begränsning av skadeståndsskylcUgheten i faU,
då speciaUag innehåller särskUda jämkningsregler eUer stadgar skärpt skadeståndsansvar
för vissa rättssubjekt samt i fråga om innebörden av särskUda
preskriptionsregler inom speciaUagstiftningen.
Lagrådet
ansluter sig tiU att den nya lagen skaU tiUämpas, om inte särskUda lagregler iimebär
avvikelse. Det måste emeUertid ifrågasättas om man kan få tillräckUg vägledning
för lösning av uppkommande konfliktsituationer genom ätt söka utröna de rättspoUtiska
övervägandena bakom en viss bestämmelse. Bortsett hån att någon öitydig motivering
ofta inte står att finna, kan för länge sedan gjorda överväganden knappast aUtid
ge någon ledning för ståndpunktstaganden i dag. Avfattningen av 1 kap, 1 § ger
enUgt lagrådets mening inte heUer utrymme för att låta regelsystemens
motiveringar inverka på bedömningen i den utsträckning departementschefen synes
utgå från. När, såsom ofta är faUet i viss bestämmelse anges att skadan skaU
ersättas torde därmed, om annat inte sägs, avses att fuU ersättning skaU utgå.
Hänvisningen tiU vad som >är särskUt föreskrivet» kommer därför, om inte
annat följer av aUmänna skadeståndsrättsUga grundsatser, att betyda att
skadeståndslagens bestämmelser om begränsad skadeståndskyldighet inte bUr tiUämpUga.
Vidare är att märka att åtskiUiga av bestämmelsema i skadeståndslagen for sin tiUämpning
förutsätter att våUande Ugger någon tiU last. Dhekt tiUämpning bettäffande
skadeståndsansvar som enUgt speciaUagstiftning grundas på annat än vållande ifrågakommer
därför inte.
I
fråga om fall då det är önskvärt, att skadeståndslagens regler skaU tiUämpas, men
detta inte går att förena med det nuvarande innehåUet i speciaUag, sådant det
kan faststäUas med tiUämpning av gängse toUi-ningsregler, måste enUgt lagrådets
mening beed lämnas för rättstiU-lämpningen genom att specialbestämmelsen ändras
eUer upphäves eUer skadeståndslagen utformas så att det tydligt anges att den gäUer
även på det speciaheglerade området
Prop. 1972:5 625
Med
nu angivna utgångspunkt får lagrådet anföra följande beträffande tiUämpningen
av den skadeståndsrättsliga speciaUagstiftningen,
Rörande
det skadeståndsansvar på objektiv grund som stadgas för vissa specialsubjekt -
t, ex, i 5 § lagen ang, ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift, 1 §
lagen ang, ansvarighet för skada i följd av luftfart, 4 § lagen iimefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, 3 kap, 4 § nya jordabalken, 4 §
lagen om tiUsyn över hundar -blir förslagets bestämmelser i 2-4 kap, angående
begränsning av skadeståndsansvar inte tiUämpUga i faU då skadeståndsanspråket grundas
på speciaUagen, Detsamma gäller i fråga om det skärpta ansvar, som stadgas för
ägare och förare av bil i 2 § lagen ang, ansvarighet för skada i följd av automobUtrafik,
och även beträffande det ansvar för företagare varom stadgas i 2 och 6 §§ jämvägsansvarighetslagen,
för redaransvaret enligt 8 § sjölagen och beträffande ansvar för fastighetsägare
enUgt 3 kap, 3 § jordabalken. Vad här sagts torde överensstämma med den
ståndpunkt tUl vilken departementschefen kommit från sina utgångspunkter.
Lagrådet
delar departementschefens uppfattning att en skadelidande har möjlighet att
grunda ersättningsanspråk på aUmänna utomobUgatoriska skadeståndsregler även
inom områden som täcks av speciaUagstiftning om annat ej följer av meddelade
bestämmelser. Om skadeståndsanspråk på sådan grund riktas mot någon som bär
specialansvar, torde även förslagets regler i 2 kap. 2 och 3 §§ samt 4 kap, 1 §
om begränsning av skadeståndsskyldigheten bU tiUämpliga; lUeaså kan, om en
företagares ansvar grundas på 3 kap, 1 §, den skadeståndsskyldige åberopa 3
kap, 6 §, Då den skadeståndsberättigade får förmodas grunda sitt anspråk på den
för honom förmånUgaste grunden, torde emeUertid tillämpningen av
skadeståndslagens bestämmelser inte få någon större betydelse i fråga om skador
av förévarande slag, annat än då möjUgheten att åberopa speciaUagen bortfaUit,
Såsom departementschefen uttalat torde de särskUda regler om kortare
preskriptionstid som finns på vissa håU i speciaUagstiftningen, om annat ej
framgår, avse endast det skadeståndsansvar lagen stadgar och inte anspråk som
grundar sig på allmänna skadeståndsregler. Detta torde gäUa t, ex, 10 § järnvägsansvarighetslagen,
9 § bUansvarighetslagen och 11 § el-anläggningslagen. Skadeståndslagens regler skaU
naturligtvis också tUlämpas när skadeståndsanspråk riktas inte mot den som bär
specialansvar utan mot annan person, t, ex, mot en anstäUd vid järnvägsföretag
som våUat skada eUer mot arbetsgivare för skada som arbetstagare våUat i
tjänsten vid förande av egen bU (i fall som ej omfattas av förslagets 3 kap, 8 §).
Enligt
lagrådets mening medför hänvisningen i 1 kap, 1 § tUl vad som är särskUt
stadgat, att sådana bestämmelser om begränsning av skadeståndsansvaret som
upptages i 67 § sjölagen, 50 § sjömanslagen
40-Bihang
till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
Prop. 1972: 5 626
och
10 kap. 3 § luftfartslagen blir att tUlämpa i stället för skadeståndslagens
regler, om inte uttryckliga bestämmelser meddelas om annat. De i remissprotokoUet
föreslagna ändringarna av nu nämnda paragrafer är därför nödvändiga om, såsom
åsyftats, skadeståndslagens stadgande i 4 kap, 1 § om arbetstagares
skadeståndsansvar skaU bU tUlämpligt, TiU den närmare utformningen av stadgandena
återkommer lagrådet i det följande,
SärskUda
bestämmelser om jämkning av skadestånd upptages även i 211 § aktiebolagslagen
och i 8 § ttedje stycket koUektivavtalslagen jämte flera närstående lagar.
Dessa bestämmelser och icke 4 kap, 1 § i förslaget blir, om annat inte stadgas,
att tiUämpa om skadeståndsanspråk med stöd av de särskUda lagama riktas mot
någon, som har stäUning som arbetstagare. Någon ändring har inte föreslagits i
fråga om koUektivavtalslagen; den ändring som föreslås i 211 §
aktiebolagslagen, 323 § lagen om försäkringsrörelse, 108 § lagen om ekonomiska
föreningar, 180 § lagen om bankrörelse och 93 § lagen om sparbanker innebär
inte stöd för en tiUämpning av skadeståndslagens bestämmelse, snarast tvärtom,
I
samband med stadganden om skadeståndsansvar för vissa rättssubjekt på annan
grund än våUande förekommer stundom uttryckUga bestämmelser om att den som erlagt
skadestånd enUgt det särskUda stadgandet äger söka åter vad han utgivit av den
som våUat skadan. Exempel på sådana stadganden är 11 § järnvägsansvarighetslagen,
11 § bUansvarighetslagen, 4 § lagen om tiUsyn över hundar, 20 § atomansvarighetslagen.
Enligt departementschefens mening konuner de föreslagna bestämmelsema om
begränsning av skadeståndsansvaret i 2 kap. 2 och 3 §§ samt 4 kap, 1 § att bli tUlämpUga
på regresskrav av det slag som nu är i fråga. Ståndpunkten grundas bl, a. på
att den regressberättigade inte kan göra gäUande bättre rätt mot den som har
vållat skadan än den skadeUdande själv skuUe ha haft. Lagrådet delar uppfattningen
att de nämnda begränsningarna bör gäUa i nu angivna situationer. Utan UttryckUgt
stadgande härom torde emeUertid den föreslagna lagstiftningen inte ge tydUgt
vid handen att så skaU ske. Därest ifrågavarande regressregler icke ändras,
synes såsom skadeståndskommittén föreslog ett särskilt stadgande böra
upptagas i skadeståndslagen. Det kan placeras i 5 kap, och ges följande
lydelse: Bestämmelserna i 2 kap, 2 och 3 §§ samt 4 kap, 1 § skaU, utan hinder
av vad som föreskrives i 1 kap, 1 §, tiUämpas då enUgt vad därom är stadgat i
annan lag utgivet skadestånd sökes åter från den som våUat skadan.
Såsom
departementschefen uttalat torde även utan uttryckUgt stadgande gäUa, att den
som erlagt skadestånd på annan grund än eget våUande får söka åter vad han
utgivit av den som våUat skadan. Denna huvudprincip kommer att gäUa även
beträffande arbetsgivare som utgivit skadestånd enUgt stadgandet i 3 kap, 1 §
i förslaget. Mot regress-
Prop. 1972: 5 627
krav
som i nu avsedda fall riktas mot den våUande synes denne kunna åberopa de
begränsningar av skadeståndsskyldigheten som framgår av 2 kap, 2 och 3 §§ samt
4 kap, 1 §, Tveksamhet om tiUämpningen kan uppkomma i de faU då den som våUat
skadan bär specialansvar och detta ansvar lägges tiU grund för regresskravet.
Såsom lagrådet tidigare uttalat torde bestämmelsema om specialansvar i regel
inte modifieras av skadeståndslagens bestämmelser om begränsad
skadeståndsskyldighet Detta gäUer även i regressituationer. Fördelningen av
skadeståndsbördan meUan exempelvis den som utgivit skadestånd enUgt reglema om
principalansvar och en arbetstagare som brukat egen bU eUer har att använda
egen hund i tjänsten torde få ske med tiUämpning av allmänna grundsatser om
fördelning av skadeståndsansvar meUan flera skadeståndsskyldiga. Det kan emeUertid
förutsättas att i nu angivna eUer liknande faU frågan om skadeståndsansvaret bUr
reglerad i avtal meUan de skadeståndsskyldiga.
Vid
sidan av reglema om begränsning av skadeståndsansvaret i 2 kap. 2 och 3 §§ samt
4 kap. 1 § innehåUer förslaget i 5 kap, 6 § stadgande om jämkning av skadestånd
på gnmd av medvåUande på den skadeUdandes sida. Stadgandet ger uttryck för en
grundsats som hittiUs torde ha iakttagits inom den skadeståndsrättsUga speciaUagstiftningens
område - även i fall då skadestånd utgår på objektiv grund - utan uttryckligt
stadgande, i den mån inte särskUda bestämmelser meddelats angående betydelsen
av medvåUande, Någon ändring av hittills gäUande ordning sker inte genom
införande av skadeståndslagen och dess bestämmelse i 1 kap. 1 §, Även de i 5
kap. 35 och 7 §§ upptagna bestämmelsema torde bU tUlämpliga inom speciaUagstiftningens
område om inte annat är särsldlt stadgat.
En
direkt tiUämpning inom speciaUagstiftningens område av skadeståndslagens
bestämmelser är stundom utesluten av det skälet att vissa av dessa bestämmelser
endast gäller person- eUer sakskada och ren förmögenhetsskada som vållats
genom brott. Detta gäller bl, a, 3 kap, 1 § vilket kan vara av betydelse om mot
en arbetsgivare riktas krav på ersättning för patentintrång som ej utgör brott
(58 § patentlagen) under åberopande av fel eUer försummelse av arbetstagare.
Detsamma gäUer för vissa faU av olägenhet genom mUjöfarUg verksamhet, i de fall
då arbetsgivaren ej bär objektivt ansvar (30 § mUjöskyddslagen),
Vad
lagrådet här anfört angående gränsdragningen meUan speciallag och den aUmänna
skadeståndslagen utesluter inte att de grundsatser som kommit tiU uttryck i
skadeståndslagen kan komma att öva inflytande på tiUämpningen av
speciallagstiftningen eller att lagens bestämmelser får analogisk tUlämpning
inom vissa områden av speciaUagstiftningen, Sådant inflytande kan t, ex. innehåUet
i 4 kap, 1 § tänkas få när det gäller att göra en skälighetsbedönming enligt 8
§ ttedje stycket kollektivavtalslagen. En analogisk tUlämpning av stadgandet i
3 kap, 1 § om
Frop. 1972: 5 628
principalansvar
när fråga är om ren förmögenhetsskada inom immaterialrättsUga och vissa andra
områden torde vara möjUg i den mån inte anstäUdas vållande kan räknas
företagare tUl last såsom eget våUande (jfr t. ex, vad som uttalats under
förarbetena tiU mönsterskyddslagen och mUjöskyddslagen, prop, 1969:168 s, 238
och 1969: 28 s. 376),
SlutUgen
viU lagrådet framhåUa att vad ovan anförts rörande förhåUandet meUan
skadeståndslagen och speciaUag även gäUer i den mån särskilda skadeståndsregler
meddelats i annan författning än lag. Såsom exempel på dyUk föreskrift hänvisas
tUl 5 § i förordningen (1928:124) ang, förfarandet i vissa faU vid oriktig avgiftsberäkning
hos tuUverket, eoUgt vUken tuUtjänsteman är pUktig ersätta tuUverket felande
avgiftsbelopp i faU då felet uppkommit genom förfarande, som kan anses hänförUgt
tiU vårdslöshet, försummelse, oförstånd eUer oskickUghet i tjänsten,
1
kap, 2 §
I
remissprotokollet har departementschefen hänfört sig tUl den i svensk
skadeståndslätt vanliga uppdelningen av skador i två särskUda typer, nämUgen
integritetskränkningar innefattande person- och sakskador, å ena, samt allmän förmögenhetsskada
dvs, skada som drabbar en persons aUmänna ekonomiska stäUning, å andra sidan.
Såsom en särskild beteckning för vissa slags skador av den sistnämnda typen
införes i förslaget ett nytt begrepp »ren förmögenhetsskada». Härmed avses
sådan ekonomisk skada som tiUfogas någon utan förmedling av person-eiter
sakskada. Det nya begreppet definieras i förevarande paragraf. Enligt uttalande
i remissprotokollet skall såsom ren förmögenhetsskada inte räknas sådan
förmögenhetsförlust som någon lider tiU följd av att någon annan person
drabbats av person- eUer sakskada. Denna begränsning torde vara ett nödvändigt
led i förslagets systematik. Utan denna begränsning skuUe sådan skada som avses
i 5 kap, 4 § i förslaget vara att hänföra tiU ren förmögenhetsskada, EnUgt
lagrådets mening bör det nya begreppet godtagas. Definitionen bör emeUertid
jämkas så att den nyssnänmda begränsningen framgår klarare. Detta kan ske
genom att i lagtexten före slutorden person- eUer sakskada insattes orden »att
någon lider».
Också
med den i förslaget använda terminologin kommer begreppet allmän
förmögenhetsskada att framdeles finna användning i sin traditionella
betydelse. Inom den föreslagna lagens tiUämpningsområde kan allmän förmögenhetsskada
ersättas 1 följande faU, nämligen dels när den drabbar någon som följdskada tUl
person- eUer sakskada som han lidit (5 kap, 3 eUer 5 §) dels när någon bUvit
dödad och den, som enUgt lag har rätt tiU underhåU av honom, tiU följd av dödsfaUet
kommer att sakna erforderiigt underhåU (5 kap, 4 §) dels slutUgen när fråga är
om ren förmögenhetsskada vållad genom brott (5 kap, 1 §) eUer, i fall
prop. 1972:5 629
som
avses i 3 kap, 2 §, genom fel eUer försummelse vid myndighetsutövning. Utöver
vad nu sagts kan allmän förmögenhetsskada ersättas med stöd av särskUda
lagbestämmelser t, ex, inom immaterialrätten. UtveckUngen i rättspraxis kan
också leda tiU att sådan skada ersattes i vidare mån än som nu anses
överensstämma med gäUande rätt,
2
kap, 1 §
I
denna paragraf lagfästes den aUmänna culparegeln, EnUgt uttalande i renussprotokoUet
är det inte avsett att genom den föreslagna lagen göra ändring i vad som hittUls
gäUt i fråga om culpaansvarets räckvidd eller principema för culpabedömningen.
Förslaget iimebär emeUertid i terminologiskt hänseende en viss förändring.
Sedan gammalt har i juridiskt språkbruk uttrycket »våUande» använts såsom
beteckning för ett handlande eUer en underlåtenhet som medför
skadeståndsskyldighet på grund av culpa, dvs, under de förutsättningar i
objektivt och subjektivt hänseende som culparegeln innefattar. EnUgt förslaget
däremot är vållandebegreppets innebörd inte absolut kongruent med
förutsättningarna för ansvar enUgt culparegeln. När termen »våUa» brukas i
förevarande paragraf, Uksom i 2 kap, 2 och 3 §§,3 kap, 1 och 2 §§, 4 kap, 1 §
och 5 kap, 6 §, har det en mera neuttal eUer objektiv betydelse än den traditioneUa
och avser att uttrycka, att culparegelns handlingsnormer blivit i objektivt
hänseende åsidosatta. Med den i förslaget använda terminologin torde våUandebedömningen
i huvudsak komma att gälla, förutom beskaffenheten av den handling eller
underlåtenhet som påstås grunda skadeståndsansvar, frågan huruvida de gängse
kraven på kausalitet adekvans och rättssttidighet är uppfyUda, För att
skadeståndsskyldighet enUgt förevarande paragraf skall föreUgga krävs därutöver
i subjektivt hänseende att skadan våUats uppsåtUgen eller av vårdslöshet.
Den
i förslaget valda terminologin har, såsom framhåUits i remissprotokoUet, vissa
lagtekniska fördelar särskUt när det gäller att reglera skadeståndsansvaret för
bam och psykiskt abnorma personer. Den torde i den praktiska rättstiUämpningen
knappast komma att medföra olägenheter av någon betydelse. Även om det kan
möta vissa betänkUgheter att i den nya lagen tiUägga det inom skadeståndsrätten
centrala begreppet våUande en innebörd som i viss mån avviker från den gängse,
bör enUgt lagrådets mening förslagets terminologi i denna del godtagas,
2
kap, 2 § I förslagets allmänna motivering redovisas olika synpunkter på frågan
om förutsättningama för att bam över huvud taget skaU kunna åläggas
skadeståndsansvar. Departementschefen, som i huvudsak godtagit de allmänna
synpunkter som kommittén anfört i denna del, har emellertid inte anslutit sig tiU
kommitténs uttalande, att man vid prövning av frågan om skadeståndsansvar för bam
i det enskilda faUet får göra en jäm-
Prop. 1972: 5 630
förelse
med vad man i aUmänhet anser sig böra fordra av barn i den aktueUa åldern, EnUgt
departementschefens mening bör frågan i stället prövas på grundval av en
bedömning av bamets beteende liknande den som sker när culparegeln tiUämpas bettäffande
vuxna, en bedömning som emellertid här bör ske utifrån mera objektiva kriterier
dvs. under mindre hänsynstagande tUl subjektiva faktorer. Lagrådet delar departementschefens
uppfattning i denna fråga. Med det angivna bettaktelse-sättet ter det sig naturUgt
att såsom grundläggande förutsättning för skadeståndsansvar när det gäUer barn
upptaga endast att barnet »våUat» skada med den särskUda betydelse uttrycket »våUa»
har i förslagets olika stadganden. Genom den handling eUer underlåtenhet som är
i fråga skaU culparegelns handlingsnormer ha blivit åsidosatta. Kravet på våUande
i förslagets mening medför den begränsningen att skadeståndsansvar inte kan inttäda
för en handling som, om den företagits av en vuxen, ej skulle ha föranlett
ersättningsskyldighet enligt 2 kap. 1 §, bortsett därvid från det subjektiva rekvisitét
Bedömningen
humvida i subjektivt hänseende förutsättningar för skadeståndsskyldighet
föreligger kommer att ingå som ett moment i den skäUghetsprövning som enUgt
denna paragraf skall äga rum. När det gäUer ungdomar meUan 15 och 18 år torde
böra stäUas samma krav i fråga om uppsåt eUer vårdslöshet som enUgt 2 kap, 1 § skaU
gäUa beträffande vuxna, I fråga om dessa ungdomar fungerar stadgandet i 2 § i förhåUande
tiU culparegeln i 1 § som en undantagsregel som innebär att skadeståndet efter
en skäUghetsprövning kan sättas tiU lägre belopp än som svarar mot fuU
ersättning eUer helt faUa bort. Vad angår de mindre barnen måste, såsom
departementschefen framhåUit delvis andra bedömningsgrunder tiUgripas, men även
i fråga om dem antages skadeståndsansvaret förutsätta ett beteende som är i
viss mening uppsåt-Ugt eUer vårdslöst. Detta synes leda tiU att
skadeståndsansvar nästan aldrig kan komma i fråga för de aUra minsta barnen, t
ex. 2-3-åringar. I övrigt torde vara avsett att ju äldre och mognare barnet är
desto närmare skaU bedömningen ansluta sig tiU de grunder för culpabedömningen
som tUlämpas beträffande vuxna.
Vid
skäUghetsprövningen enligt förevarande paragraf skall hänsyn tagas tiU samtUga förhandenvarande
omständigheter. Bland de förhållanden som skaU särskUt beaktas namnes i
lagrummet de föreUggande ekonomiska förhåUandena. I remissprotokoUet har
departementschefen starkt understrukit betydelsen av ansvarsförsäkring på bamets
sida: när ett bam över huvud taget kan ålägg;as skadeståndsansvar, bör det sålunda
aldrig anses oskäUgt att låta skadeståndet utgå fuUt inom ansvarsförsäkringens
ram. Att en föreUggande ansvarsförsäkring på barnets sida skaU tillmätas
särskild vikt vid skäUghetsbedömningen bör enUgt lagrådets mening komma tUl
uttryck i själva lagtexten på ett tydligare sätt än genom en hänvisning blott tiU
de föreUggande ekonomiska
Prop. 1972:5 631
förhåUandena.
Såsom departementschefen framhållit får emeUertid existensen av en
ansvarsförsäkring inte inverka på den grandläggande bedömningen av om
skadeståndsskyldighet aUs föreUgger. Lagrådet förordar därför att i lagtexten göres
ett tiUägg av förslagsvis följande lydelse: Vid bestämmande av skadeståndet skaU
föreUggande ansvarsförsäkring särskilt beaktas.
EnUgt
förslaget skaU hänsyn tUl föreUggande ansvarsförsäkring tagas även i andra faU
när skadestånd kan bestämmas efter en skäUghetsprövning, t, ex. enUgt 2 kap, 3
§, 3 kap. 6 § och 4 kap, 1 §, Grundsatsen att sådan försäkring skaU beaktas
torde emeUertid få den största praktiska betydelsen när det gäller att bedöma
i vad mån bam skaU åläggas skadeståndsskyldighet, och för övriga faU torde
någon uttryckUg bestämmelse motsvarande den här föreslagna knappast vara erforderUg,
2
kap, 3 §
Förslaget
upptager i denna paragraf särskUda bestämmelser angående psykiskt abnorma
lagöverträdares skadeståndsansvar. Vid angivande av de personkategorier som
stadgandet skaU avse har gäUande rätts begrepp sinnessjukdom och sinnesslöhet bibehålUts
i avvaktan på en översyn av bestämmelsema i 33 kap. brottsbalken. Stadgandet skaU
omfatta, förutom dem som handlat under inflytande av sinnessjukdom eUer sinnesslöhet,
dem som våUar skada under inflytande av annan rubbning av själsverksamheten,
under förutsättning att rubbningen icke är självförvåUad och tUlfäUig. Förslaget
innebär en utvidgning i förhåUande tiU gällande rätt. Lagrådet har ingen
erinran mot det i förslaget angivna tiU-lämpningsområdet för stadgandet.
I
fråga om föratsättningama för stadgandets tiUämpning kan lagrådet i huvudsak
hänvisa tUl vad som anförts vid 2 kap. 1 och 2 §§. I remissprotokoUet uttalas,
att psykiskt abnorma personer skaU kunna ådraga sig skadeståndsansvar inom det aUmänna
culpaansvarets ram, I princip skall tiUämpningen ske med utgångspunkt i de aktsamhetsnormer
som Ugger tUl grand för culparegeln, men på den subjektiva sidan kan det bU
fråga om en avvikande tiUämpning, Skadestånd skaU kunna utdömas, fastän man med
hänsyn tiU skadevåUarens sinnestiUstånd icke kan tala om uppsåt eUer
vårdslöshet i vanUg mening. Mot denna beskrivning av stadgandets innebörd -
som torde svara mot gäUande rätt - har lagrådet icke någon erinran.
Bestämmelserna
i 2 kap. 3 § avser endast person- och sakskada. Psykiskt abnorma skadevåUare skaU
emeUertid i enUghet med vad som stadgas i förslagets 5 kap. 1 § kunna åläggas
att utge ersättning även för ren förmögenhetsskada, när skadan har våUats genom
brott. Med brott avses här vad som utgör brott i brottsbalkens mening, I fråga
om de personkategorier som omfattas av förslagets 2 kap, 3 § innebär detta att
föreskrivna rekvisit beträffande uppsåt eller oaktsamhet skall vara
Prop. 1972:5 632
uppfyUda,
och ett sådant frångående av den vanliga culpabedömningen, som enUgt vad som
angivits i det föregående kan ske vid prövningen av om ersättning för person- eUer
sakskada skall utgå, ifrågakommer ej. Motsvarande gäUer i fråga om tUlämpningen
av stadgandet i 5 kap. 2 § om ersättning för icke-ekonomisk skada. Måhända kan
i rättstUlämpningen skadeståndsansvaret utvidgas så att ersättning för ren
förmögenhetsskada utgår även i faU då skadevåUande gäming icke kan betecknas
som brott därför att det subjektiva rekvisitét brister hos gärningsmannen.
De
som våUar skada under inflytande av rubbning av själsverksamheten som är självförvåUad
och tillfäUig omfattas icke av bestänunelserna i 2 kap, 3 §. I fråga om dem skaU
den aUmänna culparegeln tillämpas utan inskränkning. Av den föreslagna
lagtexten kan icke utiäsas att någon särskild culpabedömning skaU göras. På
den subjektiva sidan innebär det, att dessa personers ansvar skaU bedömas i enUghet
med det krav på uppsåtUgt eUer vårdslöst handlande som uppstäUes i 2 kap, 1 §,
I den mån sådana personers handlande i enUghet med bestämmelsema i 1 kap, 2 §
brottsbalken kan bedömas som brott med eftergivande av vad eljest är stadgat om
uppsåt eller oaktsamhet torde de emeUertid också kunna ådraga sig
skadeståndsansvar,
3
kap. Rubriken
Skadeståndskommittén
har i sitt betänkande »Skadestånd II» i enlighet med vad som
numera i viss utsträckning sker i den juridiska litteraturen betecknat
arbetsgivares ansvar för arbetstagares våUande med termen »principalansvar», en
term som också genomgående brakas i remissprotokoUet, I det remitterade
förslagets lagtext har termen däremot ej kommit tUl användning annat än i den
nu ifrågavarande rubriken. Ordet principal har i våra dagar en ålderdomUg
klang och torde bland den stora aUmänheten knappast föra tankama till begreppet
arbetsgivare i aUmänhet, Ehuru uttrycket i en juridisk framställning uppenbarUgen
kan utgöra en tjänlig fackterm, är det enUgt lagrådets mening knappast lämpUgt
som rabrik i en lag med en så vidsträckt syftning som den förevarande.
Vid
sidan av frågan om arbetsgivareansvaret utgör frågan om det allmännas ansvar
för skada tUl följd av fel eUer försummelse vid myndighetsutövning en huvuddel
av kapitiet, I förslagets kapitelrabrik kommer detta tiU synes endast
antydningsvis genom förkortningen »m, m,» EnUgt lagrådets mening bör emeUertid
även kapitiets innehåU i denna del komma tiU klart uttryck i rabrUcen,
Lagrådet
föreslår att rubriken får lydelsen: Skadeståndsansvar för arbetsgivare och det aUmänna.
Mot en sådan formulering kan naturligen invändas, dels att skadeståndsansvaret
för arbetsgivare i åtskiUiga fall t, ex, när våUandet kan hänföras tUl bristfälUga
instraktioner eller av-
Prop. 1972:5 633
saknad
av erforderlig tillsyn beror på hans eget våUande och aUtså regleras i
förslagets 2 kap. 1 § dels att det allmänna i stor omfattning uppträder i
egenskap av arbetsgivare och då har att stå vanUgt arbetsgivareansvar. Även om
den nu föreslagna lydelsen sålunda inte är invändningsfri, ger den enligt
lagrådets mening dock på ett kortfattat sätt en ur praktisk synpunkt tiUräckligt
god upplysning om de två huvudfrågor som kapitiet avser.
3
kap, 1 § I specialmotiveringen till denna paragraf har departementschefen förklarat
sig ansluta sig tiU skadeståndskommitténs uppfattning, att reglerna om principalansvar
skall kunna tUlämpas även når skada vållas av sådana personer, som utför arbete
för det allmännas räkning av i stort sett samma typ som på den enskUda sektom
men inte gör det frivUUgt utan på grand av offentUgrättsUgt tvång, I första hand
nänms därvid vämpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga samt personer som fuUgör
civilförsvarstjänst eller som tjänstgör på grund av en tiUämpning av den aUmånna
tjänstepliktslagen. Detsamma anses vidare böra gälla arbete, som utförs av
interner på fångvårdsanstalter, av elever vid ungdomsvårdsskolor, av patienter
som har tvångsintagits på sjukhus för sluten psykiatrisk vård, av personer som
har omhändertagits enUgt nykterhetsvårdslagstiftningen m, fl, YtterUgare anföres
att bestämmelserna om principalansvar i vissa faU också bör kunna tiUämpas när
skada våUas av elever vid läroanstalter, såsom grundskolor, fackskolor, gymnasier,
universitet, högskolor etc, EnUgt departementschefens mening bör sålunda
läroanstalten eUer dess huvudman ha principalansvar, när en elev har våUat
skada under sådant arbete för anstaltens räkning som i och för sig lika väl
hade kunnat anförtros anställd arbetskraft, t. ex. städnings- eUer
reparationsarbeten. Ett sådant ansvar anser departementschefen emellertid
också böra kunna komma i fråga i vissa fall då arbetsuppgiften uteslutande
tjänar ett utbUdningssyfte, under förutsättning dock att verksamheten utåt
företer uppenbara likheter med vad som förekommer i arbetsUvet t, ex, när en
skolelev våUar skada under en fysUdaboration eUer vid handhavandet av en maskin
i skolans verkstad. En skola eller annan undervisningsanstalt bör enUgt departementschefen
däremot inte bära principalansvar också för skador som elevema våUar i andra
sammanhang, t ex, under raster och skolutflykter e, d., eftersom det här i
allmänhet saknas håUpunkter för en jämförelse med de förhåUanden, under vilka
en arbetstagare i vanUg mening fuUgör sina uppgifter. Därjämte avses såsom
utvecklats i remissprotokoUet reglema om principalansvar skola i ganska
vidsträckt omfattning tiUämpas också vid våUande av åtskiUiga andra kategorier
av medhjälpare som icke intar stäUning av arbetstagare i civihättslig mening,
endera direkt eUer analogiskt.
Prop. 1972: 5 634
Lagrådet
delar så tUl vida den uppfattning, åt vilken departementschefen givit uttryck,
att lagrådet i flertalet av de av departementschefen anförda faUen finner den
föreslagna rättstUlämpningen ur materieU synpunkt önskvärd och rUctig. I andra
faU synes det lagrådet tveksamt om departementschefens uppfattning kan anses tiUräckUgt
grundad, t.ex, i fråga om s.k, beroende uppdragstagare, EnUgt lagrådets mening
kan det icke anses möjUgt att giva arbetstagarbegreppet en så extensiv tolkning
eUer analogisk tiUämpning som framstår såsom önskvärd, varför lagrådet förordar
att - på samma sätt som skett i den nya norska lagen om skadeserstatning i
visse forhold - lagtexten kompletteras med ett särsldlt stadgande. Förslagsvis
kan stadgandet som lämpUgen bör få sin plats i en ny paragraf i slutet av 5
kap,, givas följande lydelse:
Vid
tillämpning av denna lag skall med arbetstagare likställas värnpliktiga och
andra som fuUgör i lag föreskriven tjänstgöring, de som under utbUdning vid
skola eUer vård i anstalt utför arbetsuppgift som tUl sin art liknar dem som vanUgen
utföres av arbetstagare samt de som eljest för annans räkning utför
arbetsuppgift under omständigheter liknande dem som förekommer i anställningsförhåUande,
Remissen
omfattar inte något förslag tiU ändring av 25 § försäkringsavtalslagen. Vid
motiveringen av 3 kap. 1 § gör departementschefen emellertid vissa uttalanden
angående tiUämpningen av 25 § efter ett genomförande av det remitterade
förslaget. Sålunda framhålles, att en utvidgning av försäkringsgivares
regressrätt bör motverkas. Regressansvar mot en principalansvarig arbetsgivare
bör enUgt departementschefen under aUa förhållanden förutsätta, att någon för vUken
arbetsgivaren svarar har handlat uppsåtUgen eUer grovt vårdslöst. Det naturliga
synes departementschefen vara att medge regressrätt, föratom när arbetsgivaren
själv har handlat uppsåtUgen eller grovt vårdslöst, endast när sådant vållande
ligger någon till last vilken såsom tiUhörande den högsta ledningen kan sägas
ha varit i arbetsgivarens stäUe.
Arbetsgivarens
ansvar för anstäUds våUande enUgt 3 kap. 1 § inträder oberoende av eget
vållande på arbetsgivarens sida; det är ett objektivt ansvar till skUlnad från
det skadeståndsansvar för arbetsgivare och annan som regleras i 2 kap. av
förslaget. Lydelsen av 25 § första stycket försäkringsavtalslagen synes närmast
leda tiU att regressansvar för arbetsgivare aUtid kommer att föreUgga i de
fall då han svarar för anstäUds vållande enligt 3 kap, 1 §, Förarbetena tiU
försäkringsavtalslagen innehåUer intet som klart talar för en annan tiUämpning,
Inte heUer kan några slutsatser dragas av den nuvarande rättstUlämpningen, som vUar
på andra grunder för arbetsgivaransvaret än som är aktuella för det nu
föreslagna stadgandet i 3 kap, 1 §, En sådan inskränkning av regressansvaret
som departementschefen åsyftar torde inte kunna vin-
Prop. 1972:5 635
nas
utan lagändring. Betydande svårigheter måste emellertid föreligga att inom den
grupp av arbetstagare, som enUgt hittillsvarande rättstill-lämpning ansetts
ådraga sin arbetsgivare principalansvar, med någon grad av bestämdhet göra en
gränsdragning meUan sådana arbetstagare vilka såsom tiUhörande en högre
arbetsledning kan sägas ha varit i arbetsgivarens ställe och andra
arbetstagare. EnUgt lagrådets mening kan de skäl departementschefen anfört väl
motivera, att regress tillätes endast när arbetsgivaren själv eUer, för
juridiska personer, befattningshavare i organstälhiing handlat uppsåtUgen eUer
grovt vårdslöst. Bestämmelse härom skuUe kunna införas i en ny punkt av 25 §
första stycket försäkringsavtalslagen av följande lydelse: Sådan rätt tUl återkrav
föreligger dock icke mot den som svarar för skadan uteslutande på grund av 3
kap. 1 eUer 2 § skadeståndslagen.
3
kap, 2 §
Den
av departementschefen nänmda domen av Svea hovrätt den 10 febraari 1970
angående personskada, som tiUfogats enskild person genom vållande av poUsman i
tjänsteutövning, har faststäUts av högsta domstolen genom dom den 3 december
1971,
I
samband med behandUngen av hur skaderegleringen avses skola tiUgå innehåUer
motiven ett uttalande av departementschefen som synes innebära att skadereglerande
myndighets beslut icke skuUe kunna överklagas i administtativ ordning.
Besvärssakkunniga
har i sitt slutbetänkande (SOU 1964: 27 s, 116) i redogörelsen för gäUande rätt
uttalat att i sådana faU som här avses (s, k, partsbesked) den enskilde
motparten tiU staten genom administrativt överklagande vanUgen kan, i sista
hand hos Kungl, Maj:t, få partsståndpunkten inte blott lagUghets- utan även lämpUghetsprövad,
Även inom doktrinen har uttalanden av lUcnande dag gjorts. Enligt vad lagrådet
inhämtat förekommer det att vederbörande myndighets beslut i dyUka ärenden
genom besvär överklagas hos Kungl, Maj:t och avgöres på samma sätt som andra
besvärsärenden men också att sådana ärenden bringas under Kungl, Maj:ts
prövning genom anmälan eUer annan formlös klagan (bl, a, när besväistiden gått
ut). Såsom besvärssakkunniga anfört inverkar förhåUandet i princip inte på den
enskUde partens möjUghet att vid aUmän domstol föra tvistemålstalan mot det
allmänna, därest föratsättningar för en dyUk rättsUg talan föreUgger och han
förmenar, att den ståndpunkt, som det aUmänna slutiigt intager, är oriktig.
Även
om den skadereglerande myndighetens beslut att avslå en framstäUning om
skadestånd eller att endast delvis bifalla ett skadeståndsyrkande sålunda
torde kimna överklagas tUl överordnad myndighet och i sista hand tiU Kungl, Maj:t,
finner lagrådet ej att detta förhåUande bör
Prop. 1972:5 636
föranleda
hinder för att skadestånd vid »faktisk skada» regleras i den i remissen
föreslagna ordningen,
3
kap. 5 §
Uttrycket
näringsverksamhet och det i anslutning därtUl ofta förekommande ordet
näringsidkare har efter hand i nyare lagstiftning fått en ganska bestämd
innebörd (se t. ex. förarbetena tUl varamärkeslagen, lagen om
företagsinteckning, lagen om otiUbörlig marknadsföring, 16 kap, 9 §
brottsbalken). Med näringsidkare brukar sålunda förstås envar som yrkesmässigt
driver verksamhet av ekonomisk art oavsett om verksamheten är inriktad på vinst
eUer ej. Att verksanUieten avser att främja ett ideellt eller välgörande syfte
utgör alltså ej hinder för att den betraktas såsom näringsverksanUiet, I kravet
på yrkesmässighet ligger att ett visst mått av varaktighet fordras.
Verksamheten behöver dock inte vara stadigvarande. Även den som bedriver
verksamhet av ekonomisk art under en begränsad tid kan därför anses utöva
näringsverksamhet. Kravet på yrkesmässighet innebär inte heller, att den ekonomiska
verksamheten skaU utgöra vederbörandes huvudsysselsättning. Verksamhet som
utövas såsom deltidssysselsättning eller som extraarbete på fritid anses aUtså
också enUgt den gängse tolkningen av begreppet vara näringsverksamhet.
Departementschefen
har i specialmotiveringen till det här ifrågavarande stadgandet givit
uttrycket näringsverksamhet en tolkning, som inte helt ansluter sig till den
sålunda gängse. Enligt departementschefen avses med näringsverksamhet i
bestämmelsen inte bara yrkesmässig verksemihet utan aU ekonomisk verksamhet,
som bedrivs självständigt och i vinstsyfte. Vad som avses härmed exemplifieras
med att en fastighetsägares förluster i form av uteblivna arrende- och
hyresinkomster kommer att omfattas av bestämmelsen även om arrende- eller hyresavtalet
inte ingår som led i en affärsmässig verksamhet.
När
departementschefen ger uttrycket den innebörden, att näringsverksamheten skaU
bedrivas i vinstsyfte för att omfattas av stadgandet, innebär detta uppenbarUgen
en begränsning i förhåUande tUl den gängse tolkningen. Mot bakgnmd av de motiv,
som anförts för stadgandet, synes dock inte finnas anledning tiU en sådan
inskränkning av begreppet näringsverksamhet Vid den skäUghetsbedömmng, som enUgt
stadgandet alltid skall Ugga tiU grand för prövningen av ersättningsfrågan, bör
också i förekommande faU kunna i erforderUg omfattning beaktas den
omständigheten, att näringsverksamhet bedrives utan vinstsyfte. Det av
departementschefen anförda exemplet synes däremot närmast åsyfta en utvidgning
av begreppet näringsverksamhet i gängse mening. Att begreppet tolkningsvis skaU
kunna anses åsyfta också avtal som inte ingår som led i en affärsmässig
verksamhet synes dock svårUgen kutma anses förenUgt med stadgandets
ordalydelse. Även om en sådan tiUämp-
Prop. 1972: 5 637
ning
av stadgandet av de skäl som anförts för detta i enstaka faU måhända skuUe
kunna anses önskvärd synes den därför knappast möjUg att genomföra utan en
ändring av stadgandets ordalydelse. Den praktiska betydelsen av en dylik extensiv
tolkning synes dock vara mycket Uten.
Även
om det, såsom departementschefen anfört i annat sammanhang, inte är ovanligt
att ett och samma begrepp används i civilrättslig lagstiftning men ges ett
varierande innehåU beroende på i vUket sammanhang det användes, anser
lagrådet, att det ej finns anledning att begreppet näringsverksamhet vid tiUämpningen
av den förevarande bestämmelsen ges ett annat innehåU än det anses ha i andra
lagar enUgt nu gängse mening.
3
kap, 7 §
Den
i förevarande paragraf intagna regeln att skadeståndstalan med anledning av
beslut som högsta domstolen eller regeringsrätten fattat icke får föras såvida
beslutet icke blivit upphävt eller ändrat skaU enligt uttalande i remissprotokoUet
träffa även beslut som avser prövnings-tiUstånd, Har ansökan om prövningstiUstånd
avslagits, skaU parten inte kunna föra skadeståndstalan mot staten under
åberopande av att fel eller försummelse förekommit i den lägre instansen; så
skall kunna ske endast om avgörandet upphäves eller ändras t.ex. efter ansökan
om resning eUer besvär över domviUa, EnUgt departementschefens mening torde det
mera säUan vara av större intresse att möjligheten till sådan talan står öppen
i andra faU, Uttalandet bygger på den föratsättningen att part genom klagan i
ordinär väg i högsta instans kan vinna ändring i ett fattat beslut när det är
felaktigt och villkoren i övrigt för skadeståndsrätt gentemot staten enUgt
förslagets regler är uppfyllda.
Genom
de nya bestämmelser om fullföljd av talan tilf högsta domstolen och
regeringsrätten som antagits av 1971 års riksdag (prop, 1971:45 och 30, SFS
1971:218 och 291) har införts en sträng begränsning av möjligheterna att
bringa mål och ärenden under dessa domstolars prövning. Att ett överklagat
beslut är felaktigt utgör sålunda icke tillräckUgt skäl för prövningstUlstånd,
Emellertid skall enligt de föreslagna reglerna om skadeståndsansvar för det
allmänna beslutets felaktighet inte heller vara tiUräcklig grund för rätt tUl
skadestånd. Härför kräves ytterligare bl, a, att beslutet tUlkommit på grand av
fel eUer försimimelse och att genom beslutet skäUg standard blivit åsidosatt.
Såsom departementschefen uttalat lär fuUföljdsreglema även i den nya
utformningen ge utrymme för prövningstUlstånd i de troligen mycket sällsynta faU
då avgörande i hovrätt eUer kammarrätt blivit oriktigt genom fel eUer försummelse
av sådan beskaffenhet att det enUgt förslaget är skadeståndsgrundande. Det kan
i detta sammanhang erinras om att departementschefen vid införandet av de nya fullföljdsreglerna
Prop. 1972:5 638
framhöll,
att det vid sidan av resnings- och domviUofallen samt fall när det överklagade
avgörandet kommit tiU på grand av grovt förbiseende eller grovt misstag kunde
finnas andra undantagssituationer, där skälen för att tUlåta sakprövning i
högsta instans kunde anses vara lika starka, ett uttalande som ytterligare
underströks vid lagförslagets behandling i riksdagen (JU uti, 1971: 7 s. 54). EnUgt
lagrådets mening kan det förutsättas att högsta domstolen och regeringsrätten
vid tUlståndsprövningen enUgt de nya bestämmelsema fäster särskUt avseende vid möjUgheten
av en skadeståndstalan mot det aUmänna i sådana faU när ett överklagat beslut
blivit oriktigt på grund av fel eUer försummelse och genom beslutet skälig
standard blivit åsidosatt.
Undantagsregeln
i förevarande paragraf avser även talan om ersättning med anledning av beslut
som försäkringsdomstolen meddelat. Skälen för begränsning av rätten att föra
skadeståndstalan såvitt angår denna domstols beslut har inte närmare angivits
i remissprotokoUet, Någon motsvarande begränsning föreslås ej när det gäller
rätten att föra talan om skadestånd med anledning av beslut som meddelas av
andra slutinstanser på specieUa rättsonwåden t, ex, arbetsdomstolen, marknadsrådet
och statens hyresråd. Lagrådet vUl för sin del förorda att begränsningsregeln
icke göres tiUämpUg i fråga om beslut av försäkringsdomstolen,
3
kap, 8 §
EnUgt
motiven synes vara avsett att bestämmelsen i första stycket skaU gäUa faU då ersätming
skall utgå enUgt trafikförsäkringslagen, I enUghet härmed bör »utgår» ändras tiU
»skaU utgå».
Det
i andra stycket upptagna särskilda stadgandet om skadeståndsansvaret vid lotsning
torde böra upptagas under eget paragrafnummer.
3 kap,
9 §
Paragrafen
torde böra ändras i överensstämmelse med den i prop, 1971: 151 föreslagna ändringen
av 2 kap, 2 § rättegångsbaUten,
4 kap,
1 §
Syftet
med förevarande paragraf är att inskränka och i övrigt begränsa den
skadeståndsskyldighet som åvUar en arbetstagare för person-och sakskada enUgt 2
kap, samt för ren förmögenhetsskada enUgt 5 kap. 1 §, Enligt motiven tiU
paragrafen och dess avfattning omfattar den emeUertid även faU då skyldighet
att ersätta ren förmögenhetsskada föreligger på grund av avtalsförhållanden
och speciaUagstiftning utan att, såsom föratsattes i 5 kap. 1 §, skadan våUats
genom brott. Såsom exempel i sistnämnda hänseende namnes i motiven faU då arbetstagare
åsidosatt sina förpliktelser enhgt tjänsteavtalet meUan honom och arbetsgivaren
eUer genom försummelse föranlett att arbetsgivaren
Prop. 1972:5 639
bUr
skadeståndsskyldig i förhåUande tiU avtalskonttahent, I fråga om paragrafens tiUämpningsområde
behandlas i motiven vidare förhåUandet meUan paragrafen och de specieUa skadeståndsreglema
i arbetsrättslig lagstiftning som är avsedda att tUlämpas under särskUt
hänsynstagande till arbetsrättsUga grundsatser och som omfattar även icke-ekonomisk
skada. Vidare beröres de särskUda jämkningsregler som finns i asso-ciationsrättsUg
lagstiftning och i immateriahättsUga lagar ävensom arbetstagares
skadeståndsansvar enUgt bUansvarighetslagen.
Enligt
den uppfattning om innebörden av 1 kap, 1 § som lagrådet förut givit uttryck åt
bUr förevarande paragraf i princip icke tiUämpUg i den mån kontraktsregler eUer
speciaUag innebär att fuUt skadestånd skaU utgå eUer, då jämkning får ske,
bedömandet skaU göras enUgt grunder som icke överensstämmer med dem som angives
i förevarande paragraf.
TiUämpad
på vissa av de fall som beröres i motiven leder lagrådets uppfattning tiU
följande. Om tjänsteavtal meUan arbetsgivare och arbetstagare innehåUer särskUda,
från bestämmelsema i förevarande paragraf avvikande regler om skadeståndsansvar
eUer dyUka avvikelser eljest anses framgå av avtalet utesluter detta tiUämpning
av paragrafen. Även i andra konttakts- eUer kvaåkontraktsrättsUga förhåUanden
kan det förekomma att tiUämpning av paragrafen uteslutes. Såsom exempel må
hänvisas tiU 25 § avtalslagen som medför att en arbetstagare, som ingår avtal
för arbetsgivarens räkning utan att vara behörig därtiU, kan vara skyldig att
utge fuUt skadestånd tiU sin medkontrahent.
Bestämmelserna
i 8 § kollektivavtalslagen utesluter i enlighet med vad tidigare anförts direkt
tillämpning av förevarande paragraf. Motsvarande gäller de bestämmelser i
statstjänstemanna- och kommunal-tjänstemannalagarna vUka hänvisar tUl 8 § koUektivavtalslagen,
Detsamma får anses bU fallet beträffande skadeståndsbestämmelsema i 1936 års
lag om förenings- och förhandlingsrätt samt 1970 års lag om arbetstid m, m, i
husligt arbete.
Då
8 § koUektivavtalslagen anses hindra tiUämpning av förevarande paragraf, måste
också de skadeståndsföreskrifter som finns upptagna i särskUda koUektivavtal få
samma verkan. Som exempel på dylika föreskrifter må - på grundval av uppgifter
som lagrådet erhålUt vid föredragningen - nänmas föreskrifter om arbetstagares
ansvar för skada genom fel eUer försummelse på eUer för förlust av verktyg,
redskap, persedlar, maskiner och material. Däremot synes i vissa andra avtal
förekommande föreskrifter som i aUmänna ordalag ålägger arbetstagarna att
iakttaga omsorg och aktsamhet icke vara av betydelse i ifrågavarande
hänseende.
Även
om såsom nu anförts en omedelbar tUlämpning av bestämmelsen i 4 kap, 1 § i
viss utsttäckning är utesluten på grund av 1 kap, 1 § kan, på sätt tidigare
erinrats, paragrafen komma att i rättstiUämp-
Prop. 1972:5 640
ningen
tiUäggas betydelse såväl när det gåUer att bedöma innehåUet i en arbetstagares
ansvar i konttaktsförhåUanden som vid tiUämpning av aimorlunda formulerade
jämkningsregler, I praktiken torde därför skiUnaden meUan departementschefens
och lagrådets uppfattning icke bUva av så stor betydelse.
Varken
i förarbetena eUer remissprotokoUet har berörts frågan om ansvarsbegränsningens
betydelse beträffande redogöraransvaret i offentlig förvaltning. Då äldre
strängare bestämmelser om redogöraransvaret upphävdes genom förordningen
(1961: 313) om förfarandet i anmärkningsmål, föratsattes att bettäffande sådant
ansvar därefter skuUe gäUa aUmänna skadeståndsregler, dvs, att
ersättningsskyldighet skuUe föreUgga då vederbörande gjort sig skyldig tiU
vårdslöshet försummelse, oförstånd eUer oskickUghet i tjänsten, I den mån särskUda
regler rörande dylikt ansvar icke finns eUer konmier tUl stånd, medför 4 kap, 1
§ en avsevärd begränsning av det allmännas möjUgheter att utfå ersättning för
felaktiga utbetalningar och uppkonma brister, I saknad av utredning har
lagrådet icke underlag för någon åsikt om begränsningens betydelse för det
allmänna och om lämpUgheten av att begränsningen bUr gäUande, Motsvarande
frågor inom det privata näringslivet bUr att bedöma på grundval av vad
tjänsteavtalet kan anses innebära.
Vad
nu sagts om redogöraransvaret gäUer också i fråga om skyldighet för
värnpliktiga och andra krigsmän att utgiva ersättning för förlust av eller
skada å krigsmakten tiUhörig eUer för dess behov avsedd egendom, t, ex, ansvar
för utlänmade persedlar och annan materiel. Ersättningsskyldighet i sådana faU
kan åläggas av befattningshavare vid krigsmakten, se härom miUtära
rättegångslagen (1948:472), I fråga om skyldigheten att utgiva ersättning må
hänvisas tiU vad första lagutskottet anförde i utiåtande 1944: 35,
Med
de reservationer som innefattas i det sagda ansluter sig lagrådet tUl
förslaget, att i lagen upptaga bestämmelse om begränsning av arbetstagares
skadeståndsansvar.
Vad
angår paragrafens avfattning kan väl anses att det omnämnande av de olika skadefaUen
som fanns i 4 § av skadeståndskommitténs förslag II var
ägnat att bättre än det remitterade förslaget belysa paragrafens innebörd.
Lagrådet anser dock att det remitterade förslaget kan godtagas. Likaledes
ansluter sig lagrådet tUl förslaget i fråga om vad som skaU beaktas vid
tillämpning av paragrafen, dvs. den skadegörande handlingens beskaffenhet,
arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och omständigheterna i
övrigt. Däremot kan lagrådet icke tiUstyrka att skadeståndsansvar skaU
föreligga endast i den mån synnerliga skäl föreligger,
I
olika sammanhang betonas i motiven vikten av att alltför skarpa
Prop. 1972:5 641
gränser
icke uppstäUes meUan de fall då fuUt skadestånd alltid skaU utgå och de faU då
skadestånd kan bortfaUa eller nedsättas. Denna synpunkt har enligt lagrådets
mening icke tUlbörligt beaktats i fråga om förevarande paragraf. Betydande
motsättningar uppstår meUan fall då kontraktsregler medför fuU ersättningsplikt
och med dessa likartade faU då enUgt förevarande paragraf det kräves synnerUga
skäl för att ålägga ens jämkat skadestånd, LUmande följd av gränsdragningar uppkommer
när det gäller arbetstagarbegreppet som enligt förslaget är ganska svävande
samt i fråga om bedömandet av huravida fel eUer försummelse begåtts i eUer utom
tjänsten.
Den
tveksamhet som med fog kan hysas om lämpligheten av att arbetsgivare skaU
ansvara för sakskada som en arbetstagare i tjänsten våUar en annan
arbetstagare, synes innefatta skäl att icke i så hög grad som förslaget innebär
inskränka den våUandes ansvar. I dylika faU inverkar också preventionssynpunkten
men i lika grad bör denna beaktas i andra faU, Härom må hänvisas tiU vad
lagrådet inledningsvis anfört. Härjämte må erinras att, såsom
departementschefen framhållit en sttängare bedömning av en arbetstagares
ansvar kan vara påkaUad i fråga om hans direkta skadeståndsansvar mot
arbetsgivaren, särskUt vid bristande redovisning av anförtrodda medel och
vårdslöshet i fråga om verktyg o.d. Häratinnan må också hänvisas tiU vad
lagrådet ovan anfört om redogöraransvaret i förvaltningen och krigsmäns ansvar
för utiämnade persedlar eller annan materieL Den i motiven förekommande hänvisningen
tiU att preventionen kan upprätthåUas genom disciplinära eUer andra åtgärder
synes knappast väga tungt; den mUda repression som en, eventueUt jämkad,
ersättningsskyldighet innebär torde i allmänhet vara att föredraga.
Den
personkrets som avses med begreppet arbetstagare är numera synnerligen
omfattande och av mycket heterogen sammansättning, TiU följd av utvidgmngen av
det aUmännas verksamhet samt den omställning tiU verksamhet i bolags- eUer föreningsform
som skett beträffande enskUd näringsverksamhet, omfattar arbetstagarbegreppet
den aUt övervägande delen av befolkningen, från de högsta cheferna tiU unga
lärlingar, EnUgt forslaget skaU begreppet i skadeståndslagen omfatta även
andra som eljest icke räknas dit (interner, skolelever, vämpliktiga). Att vid
ansvarsfrågans bedömande arbetstagarens stäUning skaU vara en viktig faktor har
i paragrafen uttryckligen angivits, I ett sammanhang har departementschefen framhåUit,
att parterna på arbetsmarknaden bör lämnas frihet att genom koUektivavtal
reglera frågan om arbetsgivares principalansvar mot egna arbetstagare. Framför
att i så hög grad som föreslagits minska skadeståndsansvaret för aUa andra
arbetstagare i de mest skiftande ställningar synes det vara att föredraga att
frågan om kollektivanställdas ansvar överlämnas tUl reglering genom
41-Bihang
till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
Prop. 1972: 5 642
avtal.
En reglering i denna ordning skuUe omfatta den största delen av arbetstagarna
och få viss betydelse även för arbetstagare som icke omfattas av koUektivavtal,
I
motiven tUl kravet på synnerliga skäl uttalas, att vid en avvägning meUan å ena
sidan arbetstagarens behov av skydd mot bördan av ett skadeståndsansvar och å
andra sidan den skadeUdandes intresse att få ersättning för skadan bör ofta
arbetstagarens skyddsbehov länmas förettäde samt att undantag dock kan tänkas,
när förhåUandena på den skadelidandes sida är särskUt ömmande eUer när
arbetstagaren har särskUt god ekonomisk bärkraft. Sistnämnda uttalande synes
icke innebära tiUbörUg hänsyn tiU att skadevåUaren och den skadeUdande ej säUan
befinner sig i ungefär samma ställning och i sanoma ekonomiska omständigheter
och att i dyUkt faU bedömningen snarast borde bU motsatt den som antytts i
motiven. De exempel som departementschefen anför och vad han i övrigt uttalat i
anslutning tiU förevarande paragraf samt vad lagrådet ovan erinrat kan knappast
anses innebära, att det för skadeståndsansvars åläggande alltid bör fordras
synnerliga skäl om detta uttryck tillägges den mening som eljest åsyftas i
lagstiftningen, eUer i hög grad särpräglade faU,
Slutiigen
bör beaktas att, enligt vad i motiven anförts, principen i gällande rätt, att
arbetstagaren bär fuUt skadeståndsansvar för skada som han i tjänsten våUar sin
arbetsgivare, i praktiken mera sällan fullt ut hävdats av arbetsgivama bettäffande
skadad eUer förkommen materiel, felaktigt utförda produkter etc.
Departementschefen uttalar också, att det hör tUl sälisyntheteraa att enskUda
arbetsgivare riktar ersättningskrav mot någon sin arbetstagare, om inte denne
har förfarit särskUt klandervärt. Det framstår mot denna bakgrand icke såsom
påkallat att begränsa arbetstagares ansvar i så hög grad som kravet på
synnerliga skäl innebär,
A
andra sidan synes det vara önskvärt att i paragrafen tydligare framhåUes att fuUt
skadestånd icke aUtid skaU utgå utan prövningen avse även frågan om nedsättning
av skadeståndsbeloppet till vad som är skäligt.
På
grand av det anförda hemstäUer lagrådet, att paragrafen i nu ifrågavarande
hänseende avfattas i huvudsakUg överensstämmelse med vad som föreslogs av skadeståndskominittén
och får innehåUa, att arbetstagare är ansvarig endast om och i den mån det med
hänsyn tiU i paragrafen angivna omständigheter är skäUgt, I varje faU bör paragrafen
ändras på det sätt att »synnerliga skäl» ersattes med »särskilda skäl»,
5
kap, 1 § Förevarande paragraf innehåUer en regel om ersättning för ren förmögenhetsskada
våUad genom brott. Bestämmelser som avser ren förmögenhetsskada återfinnes på skUda
stäUen i den föreslagna lagen. Be-
Prop. 1972:5 643
greppet
definieras i 1 kap. 2 §, I 3 kap, 2 § stadgas att staten eUer kommun skaU
ersätta ren förmögenhetsskada som våUas genom fel eller försummelse vid
utövning av offentiig myndighet, och de efterföljande reglema i kapitlet gäUer
även sådan skada. Föreskriften i 4 kap. 1 § om begränsning av arbetstagares
skyldighet att ersätta skada som han vållat genom fel eUer försummelse i
tjänsten gäller aU skada och avser således även ren förmögenhetsskada, också
sådan som våUas genom brott. Förevarande paragraf har upptagits under kapitelrabriken
»Gemensamma bestämmelser». Den regel som här ges har emellertid inte närmast
karaktären av komplettering till bestämmelsema i de föregående kapitien; den är
i realiteten en självständig ansvarsregel vid sidan av övriga regler om
ersättning för ren förmögenhetsskada och har nära anknytning tiU stadgandena i
2 kap. och tiU bestämmelsen i 3 kap. 1 §. Enligt lagrådets mening skuUe lagens
föreskrifter om denna skadetyp vinna i överskådlighet om förevarande paragraf
finge utgå ur 5 kap. och ersättas av regler med motsvarande innehåll i 2 kap,
och 3 kap. 1 §, Lagrådet förordar att så sker, I 2 kap, bör då intagas en ny
paragraf, 4 §, som kan ges följande lydelse: VåUar någon ren förmögenhetsskada
och dcer det genom brott, gäUer i fråga om skyldighet att ersätta skadan vad i
detta kapitel är stadgat om person- och sakskada, I 3 kap, 1 § bör efter det
första stycket inskjutas ett särsldlt stycke med det innehåUet att bestämmelsen
1 första stycket skaU gäUa även ren förmögenhetsskada som arbetstagaren i
tjänsten våUar genom brott. Införes ett sådant stadgande i 3 kap, 1 § blir det
även tydligare, att den allmänna jämkningsregeln i 3 kap, 6 § första punkten
blir tiUämpUg på ren förmögenhetsskada som våUats genom brott.
Får
1 § utgå ur 5 kap, synes det vara lämpUgast att kapitlet inledes med bestämmelsema
i 3 och 4 §§ samt att stadgandena i 2 § upptages efter dessa,
I remissprotokoUet
har departementschefen närmare utvecklat vad som i denna paragraf avses med
brott, I anslutning härtiU kan hänvisas tiU vad lagrådet anför om detta
spörsmål under 2 kap. 3 § i förslaget
5
kap, 2 §
I
andra stycket av 5 kap, 2 § upptages motsvarighet tiU vad som nu stadgas i 6
kap, 3 § andra stycket strafflagen angående bekostande av tryckning av dom.
Åläggande
för någon att bekosta tryckning skall enligt förslaget kunna meddelas på
yrkande av målsägande. Sådant yrkande skaU i mål mot den som gjort sig skyldig tUl
ärekränkning kunna framstäUas såväl när talan föres om ansvar som då målet
uteslutande avser skadestånd. Även i faU då talan om skadestånd föres mot
arbetsgivare eUer det allmänna enligt 3 kap, 1 eUer 2 § kan yrkande framstäUas
om åläggande att bekosta tryckning av domen. Det synes under angivna förhåUanden
icke helt träffande att ange den part som kan framstäUa yr-
Prop. 1972: 5 644
kandet
med uttrycket målsägande, LämpUgen torde i stadgandet kunna anges att yrkandet skaU
framstäUas av den kränkte. Även detta uttryck torde innebära att, såsom
departementschefen åsyftat, möjUghet finns för anhörig att framstäUa sådant
yrkande i mål om ansvar eller skadestånd i anledning av förtal av avliden.
5
kap, 5 § Den praktiskt viktiga händelsen att sakskada innefattar förlust av
saken synes icke på ett naturUgt sätt låta sig inordnas under regeln om ersättaing
för värdeminskning. Med hänsyn härtill och med viss redaktionell jämkning i
övrigt föreslås att paragrafen får följande lydelse: Vid sakskada skaU
ersättning utgå för sakens värde eUer utgift för iståndsättande och
värdeminskning samt för annan kostnad tiU följd av skadan och för hinder eUer
förlust i den skadelidandes näring.
5
kap,7 §
Lagrådet
kan ansluta sig tiU vad departementschefen anfört angående innebörden av denna
paragraf i förhåUande tiU begränsningsreglerna i 2 kap, 2 och 3 §§, 3 kap, 6 §
och 4 kap, 1 §, Det är emeUertid önskvärt att härmed avsedda undantag från det
solidariska ansvaret kommer tiU uttryck i paragrafen. Det förordas att tUl
bestämmelsen fogas förbehåUet »i den mån ej annat följer av att begränsning gäUer
i den skadeståndsskyldighet som åvUar någon av dem».
Ibland
kan inträffa att soUdarisk betalningspUkt icke kommer att föreligga. Om t, ex,
den skada som skall ersättas skattats tiU 1 000 kr, och skadeståndet jämkas tiU
500 kr, för envar av två skadeståndsskyldiga, skaU den ersättningsberättigade
äga få 500 kr, av vardera, I dylUtt faU bör av det föreslagna tUlägget anses
följa att de skall för-plUctas att utge 500 kr, var.
Att
vid kumulation av skadeståndsbelopp som ålagts flera för samma skada aldrig
mera sammanlagt skaU utges än det belopp vartill skadan uppskattats kan ej
behöva utsägas,
5
kap, 8 § Lagrådet förordar att paragrafen, med närmare anslutning till 6 kap.
5 § strafflagen, får följande lydelse: Har någon
medverkat tUl skada endast genom sådan underlåtenhet att avslöja brott som
avses i 23 kap.
6 § första stycket brottsbaUcen, är han ej skyldig
utge ersättning för skadan.
Även
med denna lydelse torde det vara tydligt att en skyldighet att avslöja brott
som vUar även på annan gnmd än angivna lagrum kan medföra skadeståndsansvar,
Ikraftttädandet
Häratinnan hänvisas till vad som anförts i inledningen.
Prop.
1972: 5 645
Förslagen till lagar om ändiing i sjölagen, sjömanslagen
och inftfartslagen
I
remissen föreslås att nuvarande bestämmelser om jämkning av skadeståndsskyldighet
i 67 § sjölagen, 50 § sjömanslagen och 10 kap, 3 § luftfartslagen skall
upphävas och ersättas med en erinran om att beträffande skadeståndsansvaret för
de arbetstagare som nu omfattas av jämkningsreglema skaU tiUämpas vad som i
allmänhet gäUer om arbetstagares skadeståndsansvar, dvs, 4 kap, 1 § i
skadeståndslagen. Denna erinran har utformats som en materieU bestämmelse
angående skadeståndsansvaret för samtiiga de personer som de nuvarande bestämmelsema
avser. Då dessa bestämmelser i vissa faU torde kunna vara tUlämpliga även bettäffande
personer som icke är att betrakta som arbetstagare i skadeståndslagens mening,
synes ändringen av stadgandena ha gått längre än vad som åsyftats, EnUgt
lagrådets mening bör inte i detta sammanhang ske annan ändring än att
skadeståndslagens bestämmelse i 4 kap, 1 § göres tUlämpUg på personer som är
att anse som arbetstagare. LämpUgen synes detta kunna ske så att nuvarande
jämkningsregler bibehåUes oförändrade och att ett nytt stycke fogas tUl
ifrågavarande paragrafer i sjölagen, sjömanslagen och luftfartslagen av
följande lydelse: Om skadeståndsansvaret för den som är arbetstagare gäUer vad
som sägs i 4 kap, 1 § skadeståndslagen.
Förslaget tiD lag om ändring i lagen (1948:451) angående
införande av lagen om ändring i strafflagen m. m.
De
särskUda skäl som föranlett begränsning av skadeståndsansvaret för de
befälhavare och förare av krigsmaktens fartyg eUer luftfartyg, som avses i 7 §
1948 års lag angående införande av lagen om ändring i sttafflagen och i 1929
års lag om befrielse i visst faU för befälhavare eUer förare å luftfartyg,
hörande tiU krigsmakten, från skyldighet att gälda skadestånd, torde med hänsyn
bl, a. tiU den tekniska utveckUngen i våra dagar med samma styrka i och för
sig kunna anföras tiU stöd för att även andra grapper av befattningshavare
främst inom krigsmakten men även inom polisväsendet, brandväsendet och Uknande
områden i samma utsttäckning borde komma i åtnjutande av be-befrielse frän
skadeståndsansvar. De i det remitterade förslaget upptagna reglema om
begränsning av arbetstagares skadeståndsansvar torde emeUertid vid en riktig tiUämpning
i praktiskt taget aUa faU leda tUl samma begränsning av skadeståndsansvaret för
de berörda befattningshavarna som föreskrives i de ifrågavarande särskUda författningama.
Ehuru dessa väl formeUt innefattar en mera långtgående begränsnuig av
skadeståndsansvaret än som följer av de föreslagna aUmänna bestämmelsema, vUl
lagrådet på grund av det anförda för sm del föreslå att de upphäves. Ur
systematisk synpunkt framstår en utmönstring av dessa ganska specieUa
föreskrifter också såsom fördelaktig.
Ur protokollet: Ingrid Hellström
Prop. 1972: 5 646
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, håUet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 14 januari 1972.
Närvarande:
statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, FELDT,
Chefen
för justitiedepartementet statsrådet Geijer, anmäler efter beredning med
statsrådets övriga ledamöter lagrådets ytttande över förslagen tiU
1) skadeståndslag,
2) lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),
3) lag om ändring i sjömanslagen (1952: 530),
4) lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),
5) lag om ändring i lagen (1948: 451) angående
införande av lagen om ändring i strafflagen m. m.,
6) lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,
7) lag om ändring i lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse,
8) lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar,
9) lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,
10) lag om ändring i lagen (1955: 416) om sparbanker,
11) lag om ändring i lagen (1916: 312) angående
ansvarighet för skada i följd av automobUtrafik,
12) lag om ändring i rättegångsbalken.
Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrådet
har i aUt väsentiigt godtagit det remitterade förslaget tiU skadeståndslag odi
anser sig, ttots vissa betänkligheter med hänsyn bl. a. tUl pågående skadeståndsrättsUgt
reformarbete, inte böra avstyrka att den föreslagna lagstiftningen genomförs
nu. Under hänvisning tiU att 1966 års skadeståndskommitté nyligen lagt fram
förslag om att en allmän jämkningsregel införs i skadeståndsrätten förordar emeUertid
lagrådet, för den händelse en sådan regel införs inom närmare tid, att det får
anstå med skadeståndslagens Ucraftträdande, så att jämkningsregehi och vad
därmed sammanhänger dessförinnan kan inarbetas däri. Ett visst anstånd kan enUgt
lagrådet också vara motiverat för att bereda myndigheter och
Prop. 1972: 5 647
försäkringsanstalter
tiUfälle att sätta sig in i lagens bestämmelser och dess motiv.
Förslaget
tiU skadeståndslag utgör resultatet av ett mångårigt lagstiftningsarbete. Som
jag har framhåUit vid remissen tiU lagrådet föreligger ett starkt behov av
reformer på skadeersättningsområdet. Reformarbetet är emeUertid omfattande och
måste bedrivas i etapper. De förslag som nu läggs fram utgör en på lämpligt
sätt avgränsad första etapp och svarar mot reformönskemål som vid åtskiUiga tUlfäUen
under senare år har förts fram från riksdagens sida och i den aUmänna debatten.
Även lagrådet har betecknat reformerna som önskvärda. Det möter tekniskt sett
inte hinder att förelägga riksdagen förslagen i sådan tid att skadeståndslagen
kan sättas i kraft den 1 juli 1972. Ett ytterUgare uppskov med genomförandet av
reformerna kan under dessa förhåUanden försvaras endast om mycket starka
sakskäl kan anföras. Att pågående uttednings-arbete redan har resulterat och
inom kort kommer att resultera i förslag som innebär ändringar i eUer tillägg tiU
det lagförslag som nu föreUgger tiU bedömande utgör inte i och för sig ett
sådant skäl. Det Ugger i sakens natur att de enskUda etapperna i ett
långsiktigt reformarbete av detta slag inte kan representera slutgiltiga
lösningar utan tiU en del får karaktären av kortsUctiga provisorier i avvaktan
på nya delresultat av pågående uttedningsarbete. Redan vid remissen tUl
lagrådet föratsklckade jag f. ö, att skadeståndslagen kunde komma att
successivt underkastas justeringar och kompletteringar. Lagen har också fått en
teknisk uppbyggnad och utfoimning som är direkt avsedd att underlätta framtida
lagändringar och göra det möjligt att vidta önskvärda ändringar utan större
ingrepp i lagkomplexet.
När
det gäUer behovet av anstånd för att bereda myndigheter och för-säkringsinrättnjngar
tiUfäUe att sätta sig in i den nya lagstiftningen vill jag framhåUa, att de
reformer som föreslås har varit kända I snart ett år och att lagrådsgranskningen
inte föranleder några sakliga ändringar av betydelse. De förändringar i ansvarsförsäkringsviUkoren
som påkaUas av de nya reglema om bams och psykiskt abnormas skadeståndsansvar
och av bestämmelsema om utvidgat principalansvar för arbetsgivare är föga
genomgripande och tekniskt enkla att genomföra. Eftersom den nya lagen bUr tillämpUg
bara i fråga om skadefaU som inträffar efter ikraftträdandet torde de
myndigheter som berörs av bestämmelsema om utvidgat skadeståndsansvar för det
allmänna i verkUgheten få avsevärd tid på sig även efter ikraftträdandet innan
de behöver ta ställning tiU konkreta tiUämpnings- och tolkningsfrågor.
På
nu anförda skäl förordar jag att den nya skadeståndslagen får träda i kraft den
1 juU 1972,
Jag
övergår tmrefter tiU att behandla de erinringar och påpekanden av sakUgt innehåU
eUer av lagteknisk karaktär som lagrådet har framfört.
Prop.
1972: 5 648
Förslaget
till skadeståndslag
Vad
lagrådet har anfört i fråga om beaktande vid sakskador av skadeståndets
preventiva funktion föranleder inte någon erinran från min sida. Detsamma gäUer
de aUmänna synpunkter i övrigt på förslaget som lagrådet inledningsvis har
anfört,
I rnissprotokoUet
har jag utförUgt redovisat min syn på de allmänna utcMnobUgatoriska skadeståndsreglernas
- varmed åsyftas såväl skadeståndslagens bestämmelser som de oskrivna
rättsregler och grandsatser som UtbUdats eUer kan komma att utbUdas i rättstUlämpningen
- allmängUtiga karaktär. Lagrådet synes i och för sig inte hysa någon awUumde
mening i denna fråga. Av pedagcska skäl ansåg jag det önskvärt att den
principiella grundsyn som sålunda bär upp lagförslaget och dess motiv kommer tiU
uttryck i en inledande bestämmelse i lagen, EmeUertid synes mig lagrådets kritUc
mot att i 1 kap, 1 § har getts en föreskrift om tiU-lämpning - vid sidan av
skadeståndslagens bestämmelser - av allmänna skadeståndsrättsUga grundsatser
vara berättigad. Jag delar sålunda upp fattningen att lagen inte bör innehåUa
någon sådan föreskrift och att det även utan denna bestämmelse lär vara stäUt
utom tvivd att aUmänna grundsatser skaU tillämpas, I samband med att
hänvisningen tiU allmänna grundsatser utgår bör inledningsorden i paragrafen av
lagtdmiska skäl formuleras om på sätt som lagrådet har föreslagit. Paragrafen föriorar
därmed något av sitt pedagogiska värde i nyssnänmda hänseende, men den nya
lydelsen innebär självfaUet inte något ändrat ståndpunktstagande från min sida
i frågan om de utomobUgatoriska skadeståndsreglernas karaktär av grundläggande
och i princip allmängUtiga rättsnormer,
I
fråga om förhåUandet meUan skadeståndslagen och skadeståndsrättsUg speciaUagstiftning
har lagrådet med anledning av vissa uttalanden som jag har gjort i remissprotokoUet
bl. a. ifrågasatt om man kan få tillräckUg vägledning för lösning av
uppkommande konfliktsituationer genom att söka uttöna de rättspolitiska
övervägandena bakom en viss bestämmelse. Jag vUl tiU detta uttalande och de resononang
lagrådet utvecklar i anslutning härtiU först framhåUa, att min hänvisning tUl
de rättspoUtiska övervägandena utgör endast en erinran
Prop. 1972: 5 649
entydig
rättspoUtisk motivering tiU en bestämmelse ofta inte står att finna, lär de rättstiUämpande
organen inte kutma undandra sig att i de enskilda fallen söka sig fram tiU en rättspoUtisk
värdering av bestämmelsen i överensstämmelse med de ändamålssynpunkter som
ytterst måste antas ha varit vägledande för lagstiftaren.
Men
även med dessa utgångspunkter kan jag naturUgtvis instämma i lagrådets
uttalande, att i faU då det är önskvärt att skadeståndslagens regler skaU tiUämpas
men dessa inte går att förena med det nuvarande innehåUet i speciaUag sådant
det kan faststäUas med tiUämpning av gängse tolkningsregler, besked måste finnas
för rättstiUämpningen. Det bör emeUertid enUgt min mening i första hand ske
genom att specialbestämmelsen ändras eUer upphävs. Däremot skuUe det inte
rimma väl med den grundsyn på förhåUandet meUan skadeståndslagen och
skadeståndsrättslig speciaUagstiftning som jag har utvecklat i remissprotokoUet
att i skadeståndslagen införa särbestämmelser av innebörd att den ena eUer
andra av lagens regkr skall tiUämpas utan hinder av avvikande föreskrifter i speciaUagstiftningen.
Leder tolkningen av en sådan föreskrift tiU att den ej överensstämmer med
skadeståndslagens motsvarande regler och anser lagstiftaren att en tiUämpning
av bestämmelsen i överensstänmielse med denna tolkning för tiU sakUgt sett otillfredsstäUande
resultat, finns enUgt min uppfattning ingen annan godtagbar lagteknisk lösning
av problemet än att specialbestämmelsen upphävs eUer ändras.
Från
nu angivna utgångspunkter föranleder mig lagrådets uttalanden om tiUämpningen
av den skadeståndsrättsUga speciaUagstiftningen att anföra avvikande mening
endast i ett hänseende. Enligt lagrådets mening ger den föreslagna
skadeståndslagen inte utan uttryckligt stadgande därom tydligt vid handen att
lagens bestämmelser i 2 kap. 2 och 3 §§ samt 4 kap. 1 § om begränsning i vissa faU
av skadeståndsansvaret på grund av eget vållande bUr tillämpliga även på sådana
regressanspråk som grundas pä uttryckUga regler i speciaUagstiftningen om rätt
för den som enligt sådan lagstiftning svarar för skada på annan grund än eget vållande
att återkräva skadeståndet av den som våUat skadan. Som exempel på sådana
regressregler anför lagrådet 11 § järnvägsansvarighetslagen, 11 §
bilansvarighetslagen, 4 § lagen om tillsyn över hundar, 20 §
atom-ansvarighetslagen. Lagrådet förordar på nu anförda skäl, att i 5 kap.
skadeståndslagen tas upp en särskUd föreskrift av innebörd att lagens
nyssnämnda bestämmelser om begränsning av skadeståndsansvar på grund av eget
vållande skaU, utan hinder av vad som föreskrivs i 1 kap. 1 §, tillämpas när etUigt
vad därom är stadgat i annan lag utgivet skadestånd sökes åter från den som våUat
skadan.
Som
framgår redan av vad jag har anfört i remissprotokoUet får de ifrågavarande
regressreglerna enligt min mening ses endast som en erinran om den numera
allmänt erkända grundsatsen att den som bär skade-
42
- Bihang till riksdagens protokoll 1972. 1 saml. Nr 5
Prop. 1972: 5 650
ståndsansvar
på objektiv grund i princip har rätt tUI återkrav - dvs. inträder i den
skadelidandes rätt - mot den som enhgt allmänna regler svarar för skadan på
grand av eget våUande, Däremot synes det mig saknas grund för antagande att
lagstiftaren genom regressreglerna åsyftat att med avvikelse från aUmänna
skadeståndsregler åstadkomma en särreglering av våUandeansvarets omfattning
för rättssubjekt som inte själva är underkastade det strängare ansvaret. Det
lär inte heUer kunna anföras exempel på att domstolarna gett någon av dessa
regressbestämmelser en sådan innebörd. TiUkomsten av den nya skadeståndslagen synes
inte heller kunna föranleda att denna tolkningsfråga framdeles skulle besvaras
på annat sätt än hittiUs. Något förtydligande anser jag därför inte vara behövUgt
vare sig i skadeståndslagen eUer i speciaUagstiftningen,
A
andra sidan kan det hävdas att den subrogationrincip dessa regressbestämmelser
ger uttryck för numera är så allmänt erkänd att bestämmelsema inte längre fyUer
något självständigt ändamål och följaktUgen skuUe kunna upphävas, ett altemativ
som också lagrådet synes ha räknat med. En sådan åtgärd anser jag emeUertid
böra föregås av en mera noggrann genomgång och kartläggning av befintUga
regressregler i speciaUagstiftningen än som kan ske inom ramen för förevarande
propositionsarbete, Skadeståndskominittén lär i samband med uppdraget att se
över bestämmelserna om försäkringsgivares regressrätt få anledning att komma
in på frågan om flera skadeståndsskyldigas ansvarighet och fördelningen meUan
dem inbördes av skadeståndsansvaret. Det synes mig lämpligt att frågan om
upphävande eUer ändring av de nu ifrågavarande regressreglema tas upp tiU en fömtsättningslös
prövning i det sammanhanget. Jag är imder dessa förhåUanden inte beredd att nu
lägga fram några förslag i berörda hänseenden.
Vad
lagrådet har uttalat i anslutning tUl 1 kap. 2 § och 2 kap. 1 § i det
remitterade förslaget föranleder inte någon erinran från min sida.
Jag
kan i aUt väsentUgt instämma också i vad lagrådet har anfört i anslutning tiU
2 kap, 2 och 3 §§ i det remitterade förslaget. I princip godtar jag de skäl
lagrådet har åberopat tiU grund för förslaget att i 2 kap. 2 § tas in en
uttrycklig hänvisning tiU ansvarsförsäkring på bamets sida som en omständighet
att särskilt beakta vid skälighetsbedömningen. EmeUertid synes dessa skäl
motivera att en motsvarande hänvisning tas in också i 2 kap, 3 §, Som lagrådet
har framhåUit är visserUgen den praktiska betydelsen av ansvarsförsäkring
väsentligt större när det Uer bams skadeståndsansvar. Med hänsyn tUl att de
båda paragraferna i övrigt har en helt Ukartad uppbyggnad och för att undgå
oberättigade motsatsslut bör emeUertid enhgt min mening ett tillägg rörande
ansvarsförsäkring göras i båda lagrummen. I lagtekniskt hänseende anser jag
detta lämpUgen kunna ske genom att ansvarsförsäkring särskUt nämns i
uppräkningen av de omständigheter som skaU beaktas vid skäUghetsprövningen.
Sålunda bör i 2 kap. 2 och 3 §§ i det remitterade förelaget
Prop. 1972:5 651
orden
»föreliggande ekonomiska förhåUanden och övriga omständigheter» ersättas med »föreUggande
ansvarsförsäkring och andra ekonomiskaförhållanden samt övriga
omständigheter».
Lagrådets
förslag tiU ändrad lydelse av rabriken tiU 3 kap. skadeståndslagen anser jag
böra godtas.
Vad
angår omfattningen av den krets av personer som under beteckningen
»arbetstagare» skaU omfattas av bestämmelsen om principalansvar i 3 kap. 1 §
synes lagrådet i sak väsentUgen ansluta sig tiU mina uttalanden vid remissen tiU
lagrådet. I stor utsträckning måste den närmare avgränsningen av personkretsen
överlämnas tiU rättstUlämpningen att avgöras på grandval av de
ändamålssynpunkter som bär upp lagstiftningen i denna del. Att göra något
bestämt och allmängiltigt uttalande om hur t. ex. den av lagrådet särskilt berörda
gruppen av s. k. beroende uppdragstagare bör bedömas vid lagens tiUämpning
anser jag inte vara möjligt. Jag anser mig dock böra vidhåUa den principieUa
uppfattning som jag har gett uttryck åt vid remissen tiU lagrådet och som
innebär att beroende uppdragstagare som regel bör ådra uppdragsgivaren
principalansvar.
Jag
har inte någon erinran mot lagrådets förslag att omfattningen av den berörda
personkretsen preciseras i lagen genom ett tiUäggsstadgande i 5 kap.
beträffande dem som i varje faU inte omfattas av det civU-rättsUga arbetstagarbegreppet,
dvs. främst vämpliktiga och andra som fuUgör lagstadgad tjänstgöring, elever
vid skolor e, d. samt intagna på olika anstalter och andra som utför arbete
under omständigheter Uknande dem som råder i anstäUningsförhåUanden. Den av
lagrådet föreslagna utformningen av bestämmelsen bör godtas med ett par språkUga
justeringar,
I
fråga om tillämpningen av 25 § försäkringsavtalslagen när fråga är om
försäkringsgivares återkrav mot arbetsgivare eller det allmänna som svarar för
skada uteslutande på grund av 3 kap. 1 eUer 2 § skadeståndslagen har lagrådet
förordat att regress skall vara tiUåten endast när arbetsgivaren själv eUer,
för juridiska personer, befattningshavare i organ-stäUning har varit våUande
och att en uttryckUg bestämmelse härom införs i 25 § första stycket
försäkringsavtalslagen. Jag kan i sak biträda lagrådets ståndpunkt. Eftersom
emellertid 3 kap. 2 § skadeståndslagen omfattar även faU då staten eUer kommun
bär s. k. organansvar, dvs. när staten eUer kommunen skaU anses svara på grund
av eget våUande, bör den av lagrådet föreslagna tilläggsbestämmelsen i 25 §
försäkringsavtalslagen erhålla en formulering som tydUgt anger att regress är
utesluten endast när ansvar enUgt 3 kap, 1 eUer 2 § föreUgger på grund av
annans våUande, LUcsom övriga föreskrifter i 25 § första stycket föreäkringsav-talslagen
är tiUäggsbestämmelsen dispositiv. AwUtelse frän bestämmelsen kan sålunda ske
genom villkor i försäkringsavtalen om längre gåen de regress.
Prop. 1972: 5 652
Vad
lagrådet i anslutning tiU 3 kap. 2 § har uttalat rörande möjUghetema för den
som förhandlar om skadeersättning med en skadereglerande myndighet att
överklaga myndighetens besked om dess partsståndpunkt i skadeståndsärendet eUer
att genom anmälan eUer annan formlös klagan bringa ärende av detta slag under Kungl.
Mai:ts prövning synes -även om den ståndpunkt lagrådet har intagit i denna
fråga godtas som ett riktigt uttryck för gäUande rätt - inte behöva föranleda
något ändrat ståndpunktstagande i frågan vilken ordning som bör gäUa för
statens och kommunemas skadereglering. Detta synes även vara lagrådets uppfattning.
Lagrådets uttalanden i denna del ger mig därför inte anledning tUl några ytterUgare
kommentarer.
Lagrådet
har förordat att uttrycket »näringsverksamhet» i 3 kap. 5 § skadeståndslagen
ges den innebörd som det vanUgen har i annan lagstiftning, dvs. att hänmder
inbegrips varje yrkesmässigt bedriven verksamhet av ekonomisk art, oavsett om
verksamheten är inrUctad på vinst eUer inte. Det kan anföras goda skäl för
lagrådets ståndpunkt. Det krav på yrkesmässighet som därmed uppstäUs kommer visserUgen
att från tUlämpningsområdet utesluta vissa faU då ren förmögenhetsskada uppkommit
i en mera tUlfäUigt bedriven ekonomisk verksamhet som inte är av affärsmässig
karaktär men väl kan ha ett uppenbart vinstsyfte. Som lagrådet har uttalat
skulle dock möjligheterna att tiUämpa lagrummet i fall av denna art sannolUct
få mycket Uten praktisk betydelse. Med hänsyn härtiU och då önskemålet att inte
ge ett och samma, i lagstifttungen ofta använt begrepp olika innebörd i skUda
lagar så långt möjUgt bör tUlgodoses, viU jag ansluta mig tiU lagrådets
uttalanden i denna del.
Vad
lagrådet har anfört tiU stöd för förslaget att begränsningsregeln i 3 kap. 7 §
skadeståndslagen inte görs tiUämpUg i fråga om beslut av försäkringsdomstolen
föranleder mig mte att frångå den ståndpunkt jag har intagit vid remissen tiU
lagrådet. I övrigt föranleder lagrådets uttalanden i anslutning tiU denna
paragraf inte något yttrande från min sida.
Den
justering av ordalydelsen i 3 kap, 8 § första stycket skadeståndslagen som
lagrådet förordat bör vidtas. Vidare bör andra stycket i nämnda paragraf i enUghet
med vad lagrådet har föreslagit brytas ut tiU en särskild paragraf, betecknad 9
§, I samband därmed bör 9 § i det remitterade förelaget erhåUa betecknmgen 10 §,
Som lagrådet har framhålUt bör sistnämnda paragraf bringas i överensstämmelse
med den ändring av 2 kap. 2 § rättegångsbalken som trädde i kraft den 1 januari
1972 Oag 1971:1060),
I
lagrådets uttalanden om förhåUandet mellan den särskUda bestämmelsen om
arbetstagares skadeståndsansvar i 4 kap, 1 § skadeståndslagen samt speciella skadeståndsbestämnielser
i annan lagstiftning eller i koUektivavtal eller tjänsteavtal kan jag instämma.
Vad särekilt angår frågan om det s.k. redogöraransvaret bittäder jag Ukaledes
lagrådets
Prop. 1972:5 653
uppfattning
att besrämmelsen i 4 kap. 1 § skadeståndslagen blir tiUämplig i fråga om
sådant ansvar, i den mån inte särskUda avvikande föreskrifter finns eUer
meddelas. Det bör emeUertid framhåUas, att själva det förhåUandet att en
redogörare normalt intar en särekUd förtroende-ställning med avseende på
förvaltningen av de medel som anförtrotts honom ofta utgör en omständighet som tiUsammans
med de övriga förhåUanden under vilka en redovisningsbrist uppkommit - bl, a,
givetvis graden av oaktsamhet från redogörarens sida - bör föranleda att han
åläggs fuUt eUer jämkat skadeståndsansvar. Givetvis medför inte den nya
skadeståndsregeln för arbetstagare någon ändring i förhåUande tiU vad som nu gäUer
i fråga om skyldighet för den som anförtrotts medel under redovisningsansvar
att genom verifikationer eUer på annat godtagbart sätt redogöra för hur medlen
har använts.
Det
synes mig mera säUan föreUgga skäl att visa större stränghet mot vämpliktiga
och andra krigsmän i fråga om deras ersättningsskyldighet för förkommen eUer
skadad materiel än som är avsedd att i motsvarande hänseende tiUämpas gentemot
arbetstagare i det civila arbetsUvet. Att ersättningsdcyldighet i sådant
hänseende kan åläggas krigsman av befattningshavare vid krigsmakten lär inte
kunna föranleda något annat bedömande. Förhållandena kan dock vara mycket
varierande och preventiva synpunkter kan motivera att man stäUer förhåUandevis
höga krav på aktsamhet från den miUtära personalens sida när det gäUer vård och
tiUsyn av vapen eUer annan dyrbar materiel.
Lagrådets
allmänna uttalanden i anslutning tiU 4 kap, 1 § rörande paragrafens räckvidd
och sakUga innebörd synes inte ge vid handen att lagrådet i något väsentUgt
hänseende stäUer sig avvisande eUer kritiskt tiU de vägledande uttalanden och
exemplifieringar rörande bestämmelsens tiUämpning som jag har anfört i remissprotokoUet,
När lagrådet likväl säger sig inte kunna tUlstyrka att skadeståndsansvar för
arbetstagare skaU föreUgga endast i den mån synnerliga skäl föreUgger och i StäUet
förordar att ansvarigheten skaU bestämmas på grundval av en allmän skäUghetsprövning
eUer att i varje fall »synnerUga skäl» ersätts med »särekUda skäl», förefaUer
meningsbrytningen huvudsakUgen avse endast en lagteknisk fråga eUer nännare
bestämt frågan vilken innebörd som här skaU tiUäggas uttrycket »synnerUga
skäl».
Som
framgår av vad jag har anfört i remissprotokoUet bör utgångspunkten vara, att
en arbetstagare normalt inte skaU drabbas av pereonUgt skadeståndsansvar med
anledning av våUande i änsten. Även om åtskiUiga undantagsfaU kan tänkas där
full eUer jämkad ereättnings-skyldighet bör åläggas - jag har i
remissprotokollet angett ett flertal typexempel - lär dessa faU bU relativt
sett mycket få och i det stora hela komma att framstå som klara
undantagssituationer. Och i aUa händelser skall det enUgt min mening föreUgga
omständigheter som entydigt och med särskild styrka talar för att
skadeståndsansvar åläggs arbetstagaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1972: 5 554
Det
är visserUgen riktigt att aUa dessa situationer knappast kan karakteriseras
som »i hög grad särpräglade faU», Det är snarare fråga om att omständighetema i
det särekUda faUet - utan att nödvändigtvis vara specieUt särpräglade - tUlsammantagna
skaU innefatta särekUt starka skäl för att ersättaingsskyldighet åläggs. Detta åskådUggörs
emeUertid enUgt min mening bättre genom uttrycket »synnerliga skäl» än genom
någon av de formuleringar lagrådet har föreslagit. Det är f, ö, inte ovanUgt
och i viss mån oundvUdigt att uttryck av detta slag ges en något varierande
innebörd beroende på i vilket rättsUgt sammanhang de används. Inte minst
framträder sådana skUlnader meUan straffrättsUg och civilrättsUg lagstiftning.
Jag viU
i sammanhanget också betona, att lagrådets hänvisning tiU rådande praxis, enUgt
viUcen det hör tiU sällsyntheterna att enskUd arbetsgivare riktar
skadeståndskrav mot sina arbetstagare, enUgt min mening snarast talar tiU
förmån för ett förelag om en även formeUt långtgående begränsning av
arbetstagares skadeståndsansvar. Denna praxis måste ses som ett uttryck för att
partema på arbetsmarknaden numera ansluter sig tiU uppfattningen att
skadeståndsansvar på grund av våUande i tjänsten normalt inte bör utkrävas av
en arbetstagare. Det skuUe då närmast te sig anmärkningsvärt och överraskande
om lagstiftaren inför regler som synes ge uttryck för att sådant ansvar bör
utkrävas i större utsträckning än arbetsmarknadspartema hittiUs ansett påkaUat
Det naturUga synes mig i stäUet vara att lagstiftaingen reeUt och formeUt anpassas
tiU de värderingar som allmänt omfattas av berörda parter.
Lagrådet
har förordat att bestänunelsen i 5 kap. 1 § remitterade förslaget om
skyldighet att ereätta ren förmögenhetsskada som vållas genom brott får utgå ur
5 kap, och att bestämmelser i ämnet i stäUet införe i en ny 4 § i 2 kap, och i
ett nytt andra stycke i 3 kap, 1 §. För egen del kan jag i princip men med en
mindre redaktionell avvikelse ansluta mig tUl lagrådets förelag.
Lagrådet
har i detta sammanhang också föreslagit att föreskriften i 5 kap, 2 § i det
remitterade förslaget om skyldighet att i vissa faU utge ersättning för
psykiskt Udande flyttas och placeras efter bestämmelserna om personskada i 5
kap, 3 och 4 §§, Den aktueUa bestämmelsens karaktär av helt självständig
ansvareregel - med ett väsentUgt större tUlämpningsområde än dess nuvarande
motsvarighet i 6 kap, 3 § SL - motiverar enUgt min mening att den står som en
inledande bestämmelse i 5 kap, och således placeras före övriga stadganden i
kapitlet, vilka samtiiga mera har karaktären av accessoriska föreskrifter tiU
de grundläggande skadeståndsregler som tas upp i 1-4 kap,
I
fråga om formuleringen av bestämmelsen i 5 kap, 2 § andra stycket i det
remitterade förelaget biträder jag lagrådets uppfattaing att uttrycket
»målsägande» bör ersättas med »den kränkte».
Prop. 1972: 5 655
Lagrådets
förslag tiU omformulering av 5 kap, 5 § bör godtas med vissa språkliga
justeringar.
Jag
kan också ansluta mig tUl lagrådets förslag om ett förtydligande tUlägg tiU
bestämmelsen i 5 kap. 7 § om solidariskt ansvar för flera skadeståndsskyldiga.
Då
den av mig föreslagna lydelsen av 5 kap, 8 § synes ange de faU, då
underlåtenhet att avslöja brott inte skaU medföra skadeståndsskyldighet, på
ett mer exakt sätt än den av lagrådet föreslagna formuleringen och då det i och
för sig inte framstår som önskvärt att anpassa lydelsen till det ålderdomUga
stadgandet i 6 kap, 5 § SL, är jag inte beredd att följa lagrådets förslag i
denna del.
Övriga
lagförslag
Lagrådet
föreslår, att de nuvarande jämkningsreglema i 67 § sjölagen, 50 § sjömanslagen
och 10 kap, 3 § luftfartslagen behålls oförändrade och att i dessa paragrafer göre
endast ett tillägg i form av en erinran om att i fråga om skadeståndsansvaret
för den som är arbetstagare gaUer vad som sägs i 4 kap, 1 § skadeståndslagen.
Som
lagrådet påpekat torde de berörda jämkningsbestämmelserna i vissa faU kunna bU tiUämpUga
även bettäffande personer som inte är arbetstagare. Så t, ex, lär 67 § andra
stycket sjölagen kunna tUlämpas också i faU då redaren av ett fartyg själv
tjänstgör som befälhavare, och 10 kap, 3 § luftfartslagen är obestridUgen tiUämpUg
beträffande envar som förrättar tjänst på luftfartyg, oavsett om han är
arbetstagare eller inte, Bestämmelsema om jämkning av skadeståndsansvaret för
lots i 67 § tredje stycket sjölagen och för sjöman i 50 § andra stycket sjömanslagen
lär däremot undantagslöst avse arbetstagare eUer personer som vid
skadeståndslagens tiUämpning bör jämstäUas med arbetstagare. Jag delar i och
för sig lagrådets uppfattning att den nya skadeståndsregeln i 4 kap, 1 §
skadeståndslagen inte bör utsträckas att gäUa i faU då annan än arbetstagare är
skadeståndsskyldig under förhåUanden som kan medföra tiUämpning av någon av de särekUda
jämkningsreglema, I den mån dessa kan bU tiUämpUga på annan än arbetstagare bör
de därför behåUas oförändrade och förses endast med ett sådant tiUägg som
lagrådet föreslagit.
Med
utgångspunkt i dessa bedömningar förordar jag, att andra ändringar inte göre i
de särekUda jämkningsreglema än att i 67 § andra stycket sjölagen tas in en
erinran om att i fråga om skadeståndsansvaret för befälhavare som är arbetstagare
4 kap. 1 § skadeståndslagen gäUer, att 50 § andra stycket sjömanslagen ereätts
med en av pedagogiska skäl betingad motsvarande erinran beträffande sjömans
skadeståndsansvar samt att i 10 kap, 3 § luftfartslagen göre en Uknande erinran
beträffande de pereoner som nu omfattas av lagrammet och som är arbetstagare.
Prop. 1972:5 656
SlutUgen
viU jag för egen del biträda lagrådets förslag om upphävande av 7 § lagen
(1948:451) angående införande av lagen om ändring i strafflagen och av lagen
(1929: 28) om befrielse i visst faU för befälhavare eller försure å
luftfartyg, hörande tiU krigsmakten, från skyldighet att gälda skadestånd.
Utöver
vad jag har anfört i det föregående bör i det tiU lagrådet remitterade
förslaget tiU skadeståndslag göras vissa redaktionella jämkningar i rabriken tUl
2 kap,, i 2 kap. 3 § samt i 5 kap. 3 och 5 §§.
Jag
hemstäUer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att antaga
dels de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar, dels förslaget tUl
13) lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal.
Med
bifaU tiU vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tiU riksdagen skaU
avlåtas proposition av den lydelse bUaga tUl detta protokoU utvisar.
Ur protokoUet: Britta Gyllensten
Prop. 1972:5 657
översikt över motsvarigheter i gällande rätt och i kommittéförslagen
till bestämmelserna i det remitterade förslaget och i propositionens förslag
till skadeståndslag
Proposi-
Remitterade
1958 års
Skade-
Skade-
tionen
förslaget
6
kap. SL
förslag
stånd I
stånd II
1
kap. 1 §
1 kap. 1 §
2§
2§
2
kap. 1 §
2 kap. 1 §
l§lp.
1 § 1 st.
2§
2§
6§
3och4§§
3§
3§
6§
6 § 1 st.
4§
5 kap. 1 §
l§lp.
12 §
3
kap. 1 §
3 kap. 1 § 5 kap. 1 §
1§
2§
3 kap. 2 §
1§
3§
3§
4§
4§
4§
16 §
5§
5§
15 §
6§
6§
3§
7§
7§
8§
8 § 1st,
5 § 1 st.
9§
8 § 2st,
7§
10 §
9§
4
kap. 1 §
4 kap. 1 §
19 §
4§
5 kap.
1 §
5 kap. 2 §
3§
10 §
2§
3§
2§
8§
3§
4§
4§
9§
4§
5§
5§
6§
l§2p.
1 § 2 st.
6§
7§
5§
2 § 1 st.
7§
8§
5§
(2 §2 SI,)
8§
658 Kungl. Majtts proposition nr 5 år 1972
Innehåll
Propositionen
.................................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåU......................................... 1
Lagförslag............................................................................ .... 3
Utdrag
av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
den
19 mars 1971.................................................................. 13
1
Allmänna riktlinjer för reformarbetet........................................ 18
1.1 Nuvarande
rättstiUstånd................................................. 18
1.1.1 GäUande
skadeståndsregler 18
1.1.1.1 Skadestånd på grund av eget våUande............... .. 19
1.1.1.2 Skadestånd på grund av annans vållande............ .. 23
1.1.1.3 Skadestånd oberoende av vållande.................... .. 25
1.1.2 Rådande
försäkringsförhåUanden 30
1.1.2.1 FriviUig ansvarsförsäkring................................. .. 30
1.1.2.2 Obligatorisk ansvarsförsäkring........................... .. 34
1.1.2.3 Socialförsäkringen........................................... 35
1.1.2.4 FriviUig personförsäkring.................................. 40
1.1.2.5 Objektsförsäkring............................................ .. 43
1.1.2.6 »Skadeståndsförsäkring».................................. 43
1.1.2.7 Försäkringsgivares regressrätt........................... 44
1.1.3 Förmåner
på grund av tjänsteavtal 48
1.2 HittiUsvarande
och pågående reformarbete......................... .. 50
1.2.1 Förberedande utrednmgsarbete................................. .. 50
1.2.2 Reformarbetet under 1950-talet................................. .. 54
1.2.3 Reformarbetet under 1960-talet................................. .. 57
1.2.4 Pågående utredningsarbete....................................... .. 59
1.3 övriga
reformönskemål..................................................... .. 60
1.3.1 RUcsdagen............................................................ .. 61
1.3.2 Framställnmgar tUl Kungl, Mai:t................................. .. 66
1.4 Den
skadeståndsrättsliga diskussionen............................... .. 67
1.4.1 1950 ärs förberedande utredning................................ .. 67
1.4.2 1951 års nordiska juristmöte..................................... .. 69
1.4.3 Dhektiven tUl 1952 års utredningar............................. .. 69
1.4.4 Remissyttrandena över 1957 och 1958 års betänkanden. .. 70
1.4.5 1960 och 1963 års nordiska juristmöten....................... 70
1.4.6 Skadeståndskommitténs betänkanden ........................ 71
1.4.7 Remissyttrandena över Skadestånd I och Skadestånd II . .. 72
1.4.8 Nordiska rådet........................................................ 73
1.4.9 Du-ektiven för 1966 års skadeståndskommitté.............. .. 74
1.5 Departementschefen....................................................... .. 74
1.5.1 Det nuvarande rättsläget......................................... .. 74
1.5.2 Huvudlinjer i reformarbetet........................................ .. 78
1.5.2.1 Ersättmng för personskada............................... 84
1.5.2.2 Ersättning för sakskada................................... .. 96
Kungl
Maj:ts proposition nr 5 år 1972 659
1.5.2.3 Ersättning för ren förmögenhetsskada och icke-ekonomisk
skada 99
1.5.2.4 Sammanfattande synpunkter............................ .. 99
1.5.3
AktueUa reformförslag och reformönskemål................. . 100
2
Huvudgrunderna för lagstiftningen......................................... . 115
2.1
Skadestånd på grund av eget vållande.............................. . 115
2.1.1........................................................................... GäUande
rätt 115
2.1.1.1 Redogörelsens omfattning................................ . 115
2.1.1.2 Barns, psykiskt abnorma personers samt föräldrars
och andra vårdnadshavares skadeståndsansvar......................................... 115
2.1.1.3 Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa medverkan 118
2.1.1.4 Flera skadeståndsskyldigas ansvarighet.............. . 119
2.1.1.5 Ersättning för lidande vid vissa brottsliga
gärningar..... 120
2.1.1.6 Verkan av skadeståndsberättigads död i fråga om
ersättning
för
ideeU skada.............................................. 121
2.1.2........................................................................... Skadeståndskommittén 122
2.1.2.1 Översikt av kommittéförslaget........................... 122
2.1.2.2 Skadeståndsansvaret för bam........................... 124
2.1.2.3 Skadeståndsansvaret för ungdom över 15 år....... 129
2.1.2.4 Skadeståndsansvaret för psykiskt abnorma personer 131
2.1.2.5 Föräldrars och andra vårdnadshavares
skadeståndsansvar 132
2.1.2.6 Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa medverkan 134
2.1.2.7 Ansvarets fördelning meUan flera
skadeståndsskyldiga .... 136
2.1.2.8 Ersättning för lidande vid vissa brottsUga
gärningar 137
2.1.2.9 Verkan av skadeståndsberättigads död i fräga om
ersättning för ideell skada 137
2.1.3........................................................................... Remissyttrandena 138
2.1.3.1 AUmänna synpunkter pä förslaget...................... 138
2.1.3.2 Skadeståndsansvaret för bara.......................... 140
2.1.3.3 Skadeståndsansvaret för ungdom över 15 år........ 145
2.1.3.4 Skadeståndsansvaret för psykiskt abnorma personer 148
2.1.3.5 Föräldrars och andra vårdnadshavares
skadeståndsansvar, 148
2.1.3.6 Jämkning av skadeståndsansvar vid ringa medverkan 151
2.1.3.7 Ansvarets fördelnmg meUan flera skadeståndsskyldiga 152
2.1.3.8 Ersättning för lidande vid vissa brottsliga
gärningar..... 152
2.1.3.9 Verkan av skadeståndsberättigads död i fråga om
ersättning för ideell skada 153
2.1.4........................................................................... Departementschefen 154
2.1.4.1
GäUande rätt................................................ 154
2.1.4.2
Kommittéförslaget och remissyttrandena............ 155
2.1.4.3
AUmänna synpunkter..................................... 156
2.1.4.4
Skadeståndsansvaret för bam och ungdom......... 161
2.1.4.5
Skadeståndsansvaret för psykiskt
abnorma personer 169
2.1.4.6
Föräldrars och andra vårdnadshavares
skadeståndsansvar 170
2.1.4.7
Jämkning av skadeståndsansvar vid
ringa medverkan.,,, 173
2.1.4.8
SoUdariskt skadeståndsansvar och
ansvarets fördelning meUan flera skadeståndsskyldiga...................................... 174
2.1.4.9
Ersättnmg för förmögenhetsskada vid
person- eller sakskada 177
2.1.4.10 Ersättning för lidande vid vissa brottsliga
gärningar 178
660 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972
2,1,4,11
Verkan av skadeståndsberättigads död i fråga om ersätt
ning för ideell skada....................................... 178
2.2 Arbetsgivares
skadeståndsansvar 180
2.2.1........................................................................... Gällande
rätt 180
2.2.1.1
ÖversUrt...................................................... 180
2.2.1.2
Principalansvar mot utomstående..................... 181
2.2.1.3
Principalansvar mot egna arbetstagare.............. 182
2.2.1.4
Principalansvar i avtalsliknande förhåUanden....... 183
2.2.1.5
Kravet på handlande i tjänsten........................ 184
2.2.2........................................................................... Skadeståndskommittén 184
2.2.2.1
Allmänna synpunkter......................................
184
2.2.2.2
Principalansvar mot utomstående.....................
185
2.2.2.3
Principalansvar mot egna arbetstagare.............. 188
2.2.2.4
Uppdragsgivares ansvar för vållande av
självständig medhjälpare 191
2.2.2.5
Begränsning tiU person- och sakskada...............
192
2.2.2.6
Jämkning av principalansvar.............................
193
2.2.2.7
FörhåUandet tiU speciaUagstiftning och
tiU kontraktsrätts-liga regler 194
2.2.2.8
Principalansvar i offentligrättsliga
förhållanden..... 196
2.2.3........................................................................... Remissyttrandena
196
2.2.3.1
AUmänna synpukter.......................................
196
2.2.3.2
Principalansvar mot utomstående.....................
199
2.2.3.3
Principalansvar mot egna arbetstagare
............ 201
2.2.3.4
Uppdragsgivares ansvar lör våUande av
självständig medhjälpare 203
2.2.3.5
Begränsning tiU person- och sakskada...............
207
2.2.3.6
Jämkning av principalansvar.............................
207
2.2.3.7
FörhåUandet tUl speciaUagstiftning och
tUl kontraktsrättsliga regler 209
2.2.3.8
Principalansvar i offentUgrättsUga förhåUanden...
211
2.2.4........................................................................... Departementschefen
211
2.2.4.1
Gällande rätt................................................
211
2.2.4.2
Kommittéförslaget och remissyttrandena............ 212
2.2.4.3
Principalansvarets omfattning vid
vållande av arbetstagare 213
2.2.4.4
Uppdragsgivares ansvar för vållande av
självständig medhjälpare 219
2.2.4.5
Principalansvar för annan skada än
person- eUer sakskada 221
2.2.4.6
Jämkning av principalansvar.............................
225
2.2.4.7
FörhåUandet tUl kontraktsrättsUga
regler och tiU speciallagstiftning 235
2.2.4.8
Principalansvar i offentligrättsliga förhåUanden....
242
2.3 Det
allmännas skadeståndsansvar 243
2.3.1 GäUande
rätt m, m 243
2.3.1.1
Lagstiftning..................................................
243
2.3.1.2
Rättspraxis...................................................
244
2.3.1.3
FrivUUg skadereglering....................................
248
2.3.2 Kommittén
angående det allmännas skadeståndsansvar......................................................... 249
2.3.2.1
AUmänna synpunkter......................................
250
2.3.2.2
»Standardregeln»..........................................
257
2.3.2.3
Ansvarigheten i kontroU-, upplysnings-
och serviceverk-
Kungl.
Maj:ts proposition nr 5 år 1972 661
samhet.......................................................
259
2.3.2.4
Frågor om undantag för skada genom
beslut av de högsta statsorganen 262
2.3.2.5
SärskUda begränsningar av rätten till
ersättning med anledning av dom eUer beslut m, m.................................................................
263
2.3.2.6
Skada på omhändertagen egendom.................. 267
2.3.2.7
Skadeståndsansvaret mot egna
arbetstagare..... 267
2.3.2.8
Skada på utländskt intresse............................
268
2.3.2.9
Skada under krigs- eUer beredskapsförhåUanden 269
2.3.2.10 Skadeståndets storlek........ ,.........................
269
2.3.2.11 Verkan av den skadeUdandes medvåUande........ 272
2.3.2.12 Förfarandet för prövning av skadeståndsanspråk. 272
2.3.2.13 FrivUUg skadereglering...................................
276
2.3.3 Skadeståndskommittén............................................
278
2.3.4 Remissyttrandena över 1958 års förslag......................
279
2.3.4.1
Allmänna synpunkter......................................
279
2.3.4.2
»Standardregeln»..........................................
282
2.3.4.3
Ansvarigheten i kontroU-, upplysnings-
och serviceverksamhet 283
2.3.4.4
Frågor om undantag för skada genom
beslut av de högsta statsorganen 286
2.3.4.5
SärskUda begränsningar av rätten tUl ereättning
med anledning av dom eUer beslut m, m 286
2.3.4.6
Skada på omhändertagen egendom................... 290
2.3.4.7
Skadeståndsansvaret mot egna
arbetstagare..... 293
2.3.4.8
Skada på utländskt mtresse............................
293
2.3.4.9
Skada under krigs- eUer beredskapsförhåUanden. 294
2.3.4.10 Skadeståndets storlek....................................
294
2.3.4.11 Verkan av den skadelidandes medvåUande.........
297
2.3.4.12 Förfarandet för prövning av skadeståndsanspråk. 297
2.3.4.13 FriviUig skadereglering....................................
300
2.3.5 Remissyttrandena över Skadestånd II .........................
302
2.3.6 Departementschefen...............................................
304
2.3.6.1
GäUande rätt...............................................
304
2.3.6.2
Kommittéförslaget och remissyttrandena............
305
2.3.6.3
AUmänna synpunkter.....................................
307
2.3.6.4
»Standardregeln»..........................................
323
2.3.6.5
Kretsen av de ersättningsberättigade................
328
2.3.6.6
Ansvarigheten i kontroll-,
upplysnings- och serviceverksamhet 331
2.3.6.7
Undantag för skada genom beslut av de
högsta statsorganen 336
2.3.6.8
SärskUda begränsningar av rätten tiU
ersättning med anledning av dom eller beslut m. m................................................................. 339
2.3.6.9
Verkan av den skadelidandes passivitet
i andra faU 356
2.3.6.10 Skada på omhändertagen egendom...................
357
2.3.6.11 Skadeståndsansvaret mot egna arbetstagare..... 359
2.3.6.12 Skada på utländskt intresse............................
360
2.3.6.13 Skada under krigs- eUer beredskapsförhåUanden. 363
2.3.6.14 Skadeståndets storlek....................................
363
2.3.6.15 Verkan av den skadeUdandes medvållande.........
374
2.3.6.16 Förfarandet för prövning av skadeståndsanspråk. 375
662 Kungl Maj:ts proposition nr 5 år 1972
2.4
Arbetstagares skadeståndsansvar.................................... 388
2.4.1 GäUande
rätt 388
2.4.1.1
AUmänna regler............................................. 388
2.4.1.2
SärskUda jämkningsregler................................ 389
2.4.2 1958 års förslag...................................................... 392
2.4.3 Skadeståndskommittén............................................. 393
2.4.4 Remissyttrandena.................................................... 398
2.4.4.1
Yttranden över 1958 års förslag.......................
398
2.4.4.2
Yttranden över »Skadestånd II» .......................
399
2.4.5 Departementschefen
403
2.4.5.1
Gällande rätt................................................ 403
2.4.5.2
Kommittéförslagen och remissyttrandena............ 403
2.4.5.3
Allmänna synpunkter...................................... 405
2.4.5.4
Regressansvar mot arbetsgivaren..................... 409
2.4.5.5
Det direkta skadeståndsansvaret mot
arbetsgivaren 410
2.4.5.6
Skadeståndsansvaret mot tredje man................ 410
2.4.5.7
Regressanspråk mot arbetsgivaren.................... 412
2.4.5.8
Arbetstagares ansvarighet för ren
förmögenhetsskada 412
2.4.5.9
FörhåUandet tiU vissa
regressbestämmelser i speciallagstiftningen 417
3 Formerna
för lagstiftningen................................................... 418
3.1 Utredningsförslagen........................................................
418
3.1.1 1958 års förslag...................................................... 418
3.1.2 Skadestånd 1......................................................... 418
3.1.3 Skadestånd II ......................................................... 419
3.2 Remissyttrandena........................................................... 420
3.2.1 Yttrandena över 1958 års förslag................................
420
3.2.2 Yttrandena över Skadestånd 1...................................
420
3.2.3 Yttrandena över Skadestånd II ..................................
420
3.3 Departementschefen.......................................................
422
4 Följdändringar
i annan lagstiftning........................................... 427
4.1 1899
års lag om ersättnmg av aUmänna medel i vissa faU...... 428
4.1.1 1958 års förslag...................................................... 428
4.1.2 Remissyttrandena.................................................... 428
4.1.3 Departementschefen................................................ 428
4.2 SpecieUa
jämkningsregler för arbetstagare.......................... 429
4.2.1 Skadeståndskommittén.............................................
429
4.2.2 Remissyttrandena....................................................
430
4.2.3 Departementschefen................................................
430
4.3 Jämkningsregler
i associationsrätten.................................. 431
4.3.1 Skadeståndskommittén.............................................
431
4.3.2 Remissyttrandena....................................................
432
4.3.3 Departementschefen................................................
432
4.4 Fördelningsregeln
i 3 § bUansvarighetslagen........................ 434
4.4.1 Gällande rätt.......................................................... 434
4.4.2 Skadeståndskommittén............................................. 435
4.4.3 Remissyttrandena.................................................... 436
4.4.4 Departementschefen................................................ 439
Kungl.
Maj:ts proposition nr 5 år 1972 663
5
Lagförslagens enskilda bestämmelser..................................... 446
5.1 Förslaget
tUl skadeståndslag 446
5.1.1 1
kap. Inledande bestämmelser 448
5.1.1.1 1 §..............................................................
448
5.1.1.2 2 §..............................................................
451
5.1.2 2
kap. Skadestånd på grund av eget våUande......................................................................
452
5.1.2.1 1 §.............................................................. 452
5.1.2.2 2 §.............................................................. 455
5.1.2.3 3 §.............................................................. 463
5.1.3 3
kap. Principalansvar m, m 467
5.1.3.1 1 §.............................................................. 467
5.1.3.2 2 §.............................................................. 494
5.1.3.3 3 §.............................................................. 515
5.1.3.4 4 §.............................................................. 522
5.1.3.5 5 §.............................................................. 528
5.1.3.6 6 §.............................................................. 531
5.1.3.7 7 §.............................................................. 541
5.1.3.8 8 §.............................................................. 545
5.1.3.9 9 §.............................................................. 551
5.1.4 4
kap. Arbetstagares skadeståndsansvar ........................................................................... 553
5,1,4,1
1 §............................................................ 553
5.1.5 5
kap. Gemensamma bestämmelser 566
5.1.5.1 1 §..............................................................
566
5.1.5.2 2 §..............................................................
568
5.1.5.3 3 §..............................................................
575
5.1.5.4 4 §..............................................................
577
5.1.5.5 5 §..............................................................
578
5.1.5.6 6 §..............................................................
581
5.1.5.7 7 §..............................................................
588
5.1.5.8 8 §..............................................................
591
5.1.6 Ikraftträdande-
och övergångsbestämmelser 593
5.2 övriga lagförelag...........................................................
594
5.3 Upprättade lagförslag.....................................................
595
5.4 Hemställan...................................................................
595
BUagor
1, Förslag av kommittén
angående det allmännas skadeståndsansvar tiU lag
om
skadestånd i offentUg verksamhet................................... 597
2, Förslag av skadeståndskommittén tiU lag med aUmänna
bestämmelser om skadestånd 602
3, Förelag av skadeståndskommittén tiU lag med vissa
bestämmelser om arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar m, m.....................................................
605
4, Det remitterade förslaget .................................................. 607
Utdrag
av lagrådets protokoU den 16 december 1971............ 619
Utdrag av statsrådsprotokoUet
över justitieärenden den 14 januari 1972 646
opaginerad Kontrollera mot PDF
ESSELTE
TRYCK, STOCKHOLM 1972 722000
Doktrin (90)
- Jacob Frank, Risken för skada på entreprenader (Del I av II), SvJT 2026 s. 596, på s. 599 · Fritt tillgänglig
- Åsa Åslund, Frivilliga i räddningsinsatser – en diskussion om arbetsmiljöansvar för räddningsinsatsens olika aktörer, FT 2025 nr 4 s. 565, på s. 586 · Fritt tillgänglig
- William Somo, Gör två fel ett rätt?, SvJT 2024 s. 788, på s. 805 · Fritt tillgänglig
- Dan Hanqvist, Si dextra manus scandalizat — Något om företagets gränser inom den finansiella sektorn, SvJT 2022 s. 671, på s. 683 · Fritt tillgänglig
- Johan Adestam, Niklas Arvidsson, Avtalsrättsligt medhjälparansvar, SvJT 2022 s. 98, på s. 103, 105, 108, 109, 116, 119, 120, 121 · Fritt tillgänglig
- Petter Asp, Skäl, slut och skiljaktighet — noteringar kring svensk prejudikatlära, SvJT 2021 s. 444, på s. 467 · Fritt tillgänglig
- Mårten Schultz, Epidemi och ersättning, SvJT 2020 s. 1191, på s. 1197 · Fritt tillgänglig
- Johnny Herre, Svante O. Johansson, Svensk rättspraxis: Avtals- och obligationsrätt 2005–2019, SvJT 2020 s. 821, på s. 980, 982 · Fritt tillgänglig
- Bertil Bengtsson, Skadestånd vid överträdelse av Europakonventionen — den nya lagstiftningen, SvJT 2018 s. 93, på s. 107 · Fritt tillgänglig
- Mårten Schultz, Skadestånd för ren förmögenhetsskada utan lagstöd, SvJT 2017 s. 820, på s. 821 · Fritt tillgänglig
- Sebastian Hallberg, LOA:s disciplinpåföljder: myndighetsutövning?, FT 2017 nr 2 s. 259, på s. 263, 267, 275, 277 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Sebastian Scheiman, Prejudikats tidsmässiga tillämplighet, SvJT 2015 s. 759, på s. 765 · Fritt tillgänglig
- Björn Sandvik, Ren förmögenhetsskada eller allmän förmögenhetsskada?, SvJT 2015 s. 625, på s. 632, 638 · Fritt tillgänglig
- Mårten Schultz, Konkursförvaltaren och principalansvaret, SvJT 2014 s. 642, på s. 645, 647, 651 · Fritt tillgänglig
- Litteratur, SvJT 2014 s. 92, på s. 93 · Fritt tillgänglig
- Bertil Bengtsson, Skadestånd vid brott mot regeringsformen?, SvJT 2011 s. 605, på s. 611 · Fritt tillgänglig
- Bertil Bengtsson, Svensk rättspraxis: Skadestånd utom kontraktsförhållanden 2007–2009, SvJT 2010 s. 753, på s. 757 · Fritt tillgänglig
- Jakob Heidbrink, Det allmännas vårdplikt vid custodia, SvJT 2010 s. 321, på s. 322 · Fritt tillgänglig
- Clarence Crafoord, Regeringsformens fri- och rättighetsskydd och skadestånd, SvJT 2009 s. 1062, på s. 1063 · Fritt tillgänglig
- Elisabet Reimers, Integritetsskyddet i regeringsformen, SvJT 2009 s. 435, på s. 444 · Fritt tillgänglig
- Departementen och Lagrådet, SvJT 2009 s. 216, på s. 228 · Fritt tillgänglig
- Marcus Radetzki, Vad innebär uttrycket skada i följd av trafik vid tillämpning av trafikskadelagen?, SvJT 2008 s. 371, på s. 379 · Fritt tillgänglig
- Martin Mörk, Magnus Hermansson, Enskildas rättsskydd vid lagstiftarens försummelse — om estoppelargumentet i svensk rätt, SvJT 2008 s. 229, på s. 250 · Fritt tillgänglig
- Jakob Heidbrink, Omhändertagande av annans egendom — ett avtalsgrundande rättsfaktum?, SvJT 2008 s. 57, på s. 65, 86 · Fritt tillgänglig
- Bertil Bengtsson, Svensk rättspraxis: Skadestånd utom kontraktsförhållanden 2004–2006, SvJT 2007 s. 554, på s. 566 · Fritt tillgänglig
och 65 till
- Mårten Schultz, ”Brottslingar förtjänar inte skadeståndsrättens skydd”, SvJT 2007 s. 477, på s. 489 · Fritt tillgänglig
- Iain Cameron, Skadestånd och Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna, SvJT 2006 s. 553, på s. 586 · Fritt tillgänglig
- Daniel Stattin, Skadeståndsansvar i ideella föreningar, SvJT 2006 s. 470, på s. 478 · Fritt tillgänglig
- Urban Båvestam, Något om den skadeståndsrättsliga betydelsen av försäkransmeningar i börsbolagens årsredovisningar, SvJT 2006 s. 4, på s. 23 · Fritt tillgänglig
- Tom Madell, Offentlig rätt i Högsta domstolens praxis 1987-1991, FT 2003 nr 4 s. 523, på s. 542 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Jan Kleineman, Skadeståndsrättens tillväxt — ett samhällsproblem eller en rättvisefråga? 1, SvJT 2003 s. 319, på s. 320 · Fritt tillgänglig
- Tom Madell, Offentlig rätt i Högsta domstolens praxis 1982-1986, FT 2003 nr 2 s. 265, på s. 291 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Anna Hollander, Tom Madell, Socialtjänst på entreprenad, FT 2003 nr 1 s. 15, på s. 30, 33 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Kommentar till skadeståndslagen, SvJT 2002 s. 955 · Fritt tillgänglig
- Tom Madell, Kvalitetsgarantier inom kommunal verksamhet, SvJT 2002 s. 483, på s. 485, 507 · Fritt tillgänglig
- Anm. av Trepartsrelationer i skadeståndsrätten, Iustus förlag, Uppsala 1997. 369 s., SvJT 1998 s. 501, på s. 502 · Fritt tillgänglig
- Jan Kleineman, Rådgivares informationsansvar — en probleminventering, SvJT 1998 s. 185, på s. 208 · Fritt tillgänglig
- Bertil Bengtsson, Svensk rättspraxis, SvJT 1998 s. 89, på s. 97, 99 · Fritt tillgänglig
- Filip Bladini, Trafik- och arbetsskador — ett reformförslag utifrån läran om ekonomisk prevention, SvJT 1994 s. 632, på s. 635 · Fritt tillgänglig
- Anm. av Håkan Andersson, Skyddsändamål och adekvans. Om skadeståndsansvarets gränser., SvJT 1994 s. 194, på s. 199 · Fritt tillgänglig
- Jan Kleineman, Begreppsbildningen och den skadeståndsrättsliga analysenen renässans för begreppsjurisprudensen?, JT 1993/94 nr 4 s. 718, på s. 729
- Jon Kihlman, Regressrätten vid produktansvaren reglering med underliga konsekvenser, JT 1993/94 nr 4 s. 702, på s. 707
- Kurt Grönfors, Svensk rättspraxis. Sjörätt och annan transporträtt 1986-1990, SvJT 1992 s. 132, på s. 140 · Fritt tillgänglig
- Håkan Göransson, Betydelsen av begreppet myndighetsutövning inom arbetsrätten, JT 1991/92 nr 4 s. 601, på s. 602
- Jan Sahlin, Något om myndighetsutövning inom hälso- och sjukvården, FT 1991 nr 5–6 s. 308, på s. 310 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Jan Hellner, Medverkan till skada vid strikt ansvar, JT 1991/92 nr 2 s. 252, på s. 257
- Jan Kleineman, De offentliga rättssubjektens skadeståndsansvar -- offentligrättslig reglering med privaträttslig metod, JT 1991/92 nr 1 s. 63, på s. 67
- Göran Millqvist, Konkursförvaltares skadeståndsansvar, SvJT 1991 s. 1, på s. 27 · Fritt tillgänglig
- Bertil Bengtsson, Lena Marcusson: Offentlig förvaltning utanför myndighetsområdet, JT 1990/91 nr 2 s. 337, på s. 339
- Percy Bratt, Hugo Tiberg, Rättsfall om domare och lagmotiv, SvJT 1989 s. 707, på s. 715 · Fritt tillgänglig
- Anders Kylhammar, Principalansvar vid överskridande av fullmakt, JT 1989/90 nr 2-3 s. 403, på s. 410, 412, 413
- Bertil Bengtsson, Skärpt ansvar för oriktiga myndighets-åtgärder?, SvJT 1988 s. 610, på s. 611, 612 · Fritt tillgänglig
- FÖRSÄKRINGSTERMER., SvJT 1988 s. 538 · Fritt tillgänglig
- VINEY, G. & MARKESINIS, B., La réparation du dommage corporel., SvJT 1988 s. 532, på s. 533, 536 · Fritt tillgänglig
- Strict liability in tort law, SvJT 1987 s. 269, på s. 276 · Fritt tillgänglig
- Kurt Grönfors, Svensk rättspraxis Sjörätt och annan transporträtt 1981 — 1985, SvJT 1987 s. 31, på s. 39 · Fritt tillgänglig
- Erland Conradi, Sakskada eller ren förmögenhetsskada?, SvJT 1986 s. 169, på s. 172, 175, 180 · Fritt tillgänglig
- LAWSON, F.H. & MARKESINIS, B. S., Tortious liability for unintentional harm in the Common law and the Civil law, SvJT 1986 s. 39, på s. 47 · Fritt tillgänglig
- Bertil Bengtsson, Svensk rättspraxis Skadestånd utom kontraktsförhållanden, SvJT 1985 s. 653, på s. 663, 665 · Fritt tillgänglig
- Bertil Bengtsson, Allemansrättsliga komplikationer, SvJT 1985 s. 425, på s. 438 · Fritt tillgänglig
- Curt Riberdahl, Privatisering, entreprenad eller kommunal drift, FT 1985 nr 4–5 s. 137, på s. 145 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Håkan Strömberg, "Allmänt och "enskilt" i den offentliga rätten, FT 1985 nr 2 s. 49, på s. 58 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- ANDRÉ TUNC. La responsabilité civile., SvJT 1984 s. 478, på s. 486 · Fritt tillgänglig
- HENNING SKOVGAARD. Offentlige myndigheders erstatningsansvar., SvJT 1984 s. 466, på s. 468, 473, 477 · Fritt tillgänglig
- BO VON EYBEN. Kompensation for personskade., SvJT 1984 s. 231, på s. 234, 237 · Fritt tillgänglig
- Bertil Bengtsson, Om lagrådsgranskningens gränser, FT 1984 nr 4–6 s. 188, på s. 202 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Bernhard Staedler, Förvaltningsrätt i högsta domstolens praxis 1976-1981, FT 1984 nr 3 s. 105, på s. 109 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Lotta Westerhäll-Gisselsson, Några problem rörande de allmänna försäkringskassornas verksamhet, FT 1983 nr 4 s. 155, på s. 161 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Göran Lysén, Något om lagprövning och skadestånd, FT 1983 nr 4 s. 129, på s. 139, 140 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Måns Jacobsson, Skadeståndsrättslig reglering av oljeutsläpp från fartyg, SvJT 1982 s. 529, på s. 552 · Fritt tillgänglig
- Per Erik Lindeberg, När är det myndighetsutövning att bestämma om statligt stöd?, FT 1982 nr 6 s. 277, på s. 278, 282, 288 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Fel i godset, SvJT 1981 s. 624, på s. 627 · Fritt tillgänglig
- En fråga om ersättning för hyresgästs skada som vållats av en av hyresvärden anlitad entreprenör, SvJT 1980 s. 477 · Fritt tillgänglig
- Bill W. Dufwa, Vår komplicerade trafikskaderätt och framtiden, SvJT 1979 s. 401, på s. 425, 438, 463, 464, 465, 473, 480, 483 · Fritt tillgänglig
- Bernhard Staedler, Förvaltningsrätt i Högsta domstolens praxis 1961-1975, FT 1979 nr 6 s. 265, på s. 272, 276, 299 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Curt Riberdahl, De förtroendevaldas politiska och juridiska ansvar, FT 1979 nr 3 s. 119, på s. 121, 124, 139 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Bertil Bengtsson, Svensk rättspraxis Skadestånd utom kontraktsförhållanden 1972—1975, SvJT 1978 s. 504, på s. 513, 519 · Fritt tillgänglig
- Kurt Grönfors, Svensk rättspraxis Sjörätt och annan transporträtt 1971-1975, SvJT 1977 s. 600, på s. 613 · Fritt tillgänglig
- Den nya hyresrätten efter hyresregleringens avskaffande, SvJT 1977 s. 208, på s. 210 · Fritt tillgänglig
- Om skadestånd för lidande vid myndighetsutövning, SvJT 1977 s. 141, på s. 142, 143, 144 · Fritt tillgänglig
- Bertil Bengtsson, Om passivitetsregeln i skadeståndslagen, FT 1977 nr 2–4 s. 70, på s. 74, 76, 77, 80, 81, 82, 83 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Bättre rättskällor — repliker till Bernitz, SvJT 1976 s. 361 · Fritt tillgänglig
- Curt Riberdahl, Det kommunala revisionsansvaret efter ansvarsreformen för funktionärer i offentlig verksamhet, FT 1976 nr 5 s. 232, på s. 234, 237 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Fritjof Lejman, Skadestånd i utomobligatoriska förhållanden 1967—1971, SvJT 1976 s. 179, på s. 188 · Fritt tillgänglig
- Hans Ragnemalm, Regeringsformen 11:6. Överlämnande av förvaltningsuppgift till enskilt subjekt, FT 1976 nr 3 s. 105, på s. 110, 116, 130, 136 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Jan Hellner, Argumentation de lege ferenda, SvJT 1975 s. 401, på s. 405, 419 · Fritt tillgänglig
- Bertil Bengtsson, F. Berg och B. Sederblad, Hyresrätt, FT 1974 nr 2 s. 91, på s. 93 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- JAN HELLNER. Skadeståndsrätt; Skadeståndsrätt; ULF NORDENSON, BERTIL BENGTSSON och ERLAND STRÖMBÄCK. Skadestånd, SvJT 1973 s. 789, på s. 790 · Fritt tillgänglig
- Kommentar till Jordabalken., SvJT 1972 s. 661, på s. 668 · Fritt tillgänglig
- Kurt Grönfors, Svensk rättspraxis Sjörätt och annan transporträtt 1966—1970, SvJT 1972 s. 270, på s. 273 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
1 424 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (422)
422 kopplingar i 239 dokument.
- Prop. 2026/27:12 En ny produktansvarslag s. 35 om s. 576 · s. 79 om s. 593 i texten
- Prop. 2025/26:222 Ersättningsregler med brottsoffret i fokus s. 27 om s. 461 i texten
- SOU 2026:10 Ökade möjligheter till tillgångsinriktad brottsbekämpning s. 714 · s. 1334 i texten
- SOU 2026:3 Genomförande av plattformsdirektivet s. 148 om s. 651 i texten
- SOU 2025:111 Rättssäkerhetens pris s. 669 om s. 494 i texten
Rättsfall (207)
207 kopplingar i 143 dokument.
- RH 2018:34 om s. 568 ur registret
- RH 2016:85 om s. 498 ur registret
- RH 2002:70 om s. 572 ur registret
- RH 2001:73 om s. 570 ur registret
- RH 2001:40 ur registret
- RH 1999:142 om s. 570 ur registret
- RH 1998:87 om s. 518 ur registret
- RH 1998:14 ur registret
- RH 1996:82 om s. 169 ur registret
- RH 1997:2 om s. 498 ur registret
- RH 1994:70 om s. 499 ur registret
Myndighetsavgöranden (61)
61 kopplingar.
- JK 2024-03-26 dnr 2022/6846 i texten
- JK 2024-03-04 dnr 2022/3810 i texten
- JK 2023-03-09 dnr 2020/7814 i texten
- JK 2020-12-11 dnr 5504-20-8.1 i texten
- JK 2020-03-31 dnr 225-19-4.3.2 i texten
Doktrin (734)
734 kopplingar i 219 dokument.
- Bratt, Alternativa anspråksvägar i skadeståndsrätten, 2023 s. 27 om s. 533 · s. 50 om s. 225 · s. 65 om s. 183 · s. 80 om s. 184 · och 55 till i texten
- Sund, Tillsyn över barn, 1989 s. 22 om s. 171 · s. 33 om s. 474 · s. 152 om s. 570 · s. 152 om s. 631 · och 46 till i texten
- Andersson, Skyddsändamål och adekvans, 1993 s. 99 om s. 21 · s. 105 · s. 120 om s. 21 · s. 121 om s. 78 · och 38 till i texten
- Marcusson, Offentlig förvaltning utanför myndighetsområdet, 1989 s. 75 om s. 498 · s. 76 om s. 338 · s. 199 om s. 498 · s. 208 om s. 312 · och 18 till i texten
- Kleineman, Ren förmögenhetsskada, 1987 s. 32 om s. 326 · s. 33 om s. 326 · s. 139 om s. 14 · s. 151 om s. 576 · och 18 till i texten