Kungl. Maj:ts proposition med förslag till Iag om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, m.m.
1972 · 74 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 66 av 74 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1972:6, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till Iag om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, m.m.
Dokumentets text
Kungl.
Maj:ts proposition nr 6 år 1972 Prop. 1972:6
Nr 6
Kimgl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om faststäUande av könstilUiörighet i
vissa faU, m. m.; given Stockholms slott den 3 december 1971.
Kungl,
Maj:t viU härmed, under åberopande av bUagda utdrag av StatsrådsprotokoUet över
justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifaUa de
förelag om vars avlåtande tiU riksdagen föredraganden hemstäUt,
GUSTAF ADOLF
CARL
LIDBOM
Propositionens
hovudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att personer som är intersexueUa skaU kunna få faststäUt
att de tillhör annat kön än det som antecknats för dem i kyrkobokföringen.
Beslut om faststäUelse skaU enUgt förslaget meddelas av socialstyrelsen, som
också föreslås bli tiUståndsmyndighet i fråga om vissa i förslaget berörda
ingrepp i könsorganen,
Lagen
avses träda i kraft den 1 juli 1972,
1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 6
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1972:6
1
Förslag till
Lag
om fastställande av könstilUiörighet i vissa faU
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Den som sedan ungdomen upplever att han tillhör annat kön än
det som antecknats för honom i kyrkobokföringen och sedan avsevärd
tid uppttäder i enUghet härmed samt måste antagas även framdeles leva
i sådan könsroU kan efter egen ansökan få faststäUt att han tiUhör det
andra könet, FaststäUelse får ske utan hinder av att sökanden tidigare
erhålUt faststäUelse enUgt 2 §.
FaststäUelse
enUgt företa stycket meddelas endast om sökanden fyllt aderton år och undergått
sterilisering eUer av annan oreak saknar fortplantningsförmåga,
2 §
FöreUgger hos någon sådan missbUdning av könsorganen som kan
ge anledning tiU tvekan om hans kön, kan han efter ansökan erhåUa
faststäUelse som avses i 1 §, om det är förenUgt med utvecklingen av
könsroUen samt rättelse av missbUdningen kan ske så att organen bättte
överensstämmer med önskad könstillhörighet eUer, där rättelse ej anses
påkaUad, sådan könstillhörighet är mest förenlig med sökandens kropps
Uga tillstånd,
GäUer
ansökan som avses i första stycket den som fyUt aderton år eUer som är yngre
men likväl ej står under annans vårdnad, göres ansökningen av honom själv. För
annan göres ansökningen av vårdnadshavaren. Avser ansökningen bam som fyUt
tolv år, får faststäUelse meddelas endast om bamet lämnat sitt samtycke,
3
§ FaststäUelse enUgt 1 eUer 2 §
får meddelas endast för ogift svensk medborgare,
4
§ Avser någon att söka
faststäUelse enUgt 1 eUer 2 § får efter särskUt tiUstånd ingrepp ske i hans
könsorgan i syfte att göra dem mer lika det motsatta könets. Tillstånd får
meddelas endast om föratsättningar för faststäUelse föreligger.
Ansökan
om tUlstånd göres av den som får söka faststäUelse, Bestämmelsen i 2 § andra
stycket ttedje punkten äger motsvarande tiUämpning,
Anvisas
ej viss läkare, när tiUståndet meddelas, utföres ingreppet på sjukhus av där
anstäUd läkare.
Om
sterUisering och kasttering finns särekUda bestämmelser,
5
§ Fråga om faststäUelse enUgt 1
eUer 2 § eUer om tUlstånd enligt 4 § prövas av socialstyrelsen,
6
§ Talan mot socialstyrelsens
beslut enUgt denna lag föres hos kammarrätten genom besvär,
7
§ Den som tagit befattning med
ärende enUgt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om
enskUds pereonliga förhållanden.
Prop. 1972: 6 3
Den
som uppsåtUgen eUer av oaktsamhet bryter häremot dÖmes tiU böter eller fängelse
i högst ett år, Alhnänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet tUl
åtal eUer åtal är påkaUat från allmän synpunkt.
8
§ Den som uppsåtUgen eUer av oaktsamhet verkstäUer ingrepp som avses i 4 § i
strid med denna lag dömes tUl böter eUer fängelse i högst sex månader, om ej
gämingen är belagd med sttaff i brottsbalken.
Denna
lag ttäder i kraft den 1 juU 1972,
2
Förslag tiU
Lag
om ändring i lagen (1941:282) om sterilisering
Härigenom
förordnas, att 1 och 3 §§ lagen (1941: 282) om sterUisering skaU ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Kan
någon med skäl antagas konuna att genom arvsanlag på avkom-lingar överföra
sinnessjukdom eUer sinnesslöhet eUer ock svårartad sjukdom eUer svårt lyte av
annat slag, må han sterUiseras enUgt denna lag, såvida han samtyckt därtiU,
Samma
lag vare, där någon prövas på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eUer annan
rabbning av själsverksamheten eUer ock på grand av asucialt levnadssätt vara
för framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden om bam.
Ar
på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinna påkaUat att hon
steriUseras för att förebygga havandeskap som skuUe medföra aUvarlig fara för
hennes liv eUer hälsa, må ock med hennes samtycke SterUisering enligt denna lag
företagas å henne.
Sterilisering må även företagas å den som avser att söka fastställelse
enligt 1 § lagen (1972: 000) om fastställande av könstillhörighet i vissa
fall.
Med
sterilisering företås i denna lag icke kasttering. Ej heller äger lagen tUlämpning
å sådant mgrepp i könsorganen av beskaffenhet att medföra steriUtet, som på
grund av sjukdom i dessa organ är påkaUat av terapeutiska skäl.
Prop. 1972: 6 4
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
3 §1
SterUisering må, där ej nedan
SterUisering må, där ej nedan
annorlunda stadgas, företagas al- atmorlunda stadgas, företagas al
lenast efter tUlstånd av socialsty- lenast efter tUlstånd av socialsty
relsen. Sådant tUlstånd må icke reisen. Sådant tUlstånd må, i fall
länmas för någon, med mindre tUl- som avses i 1 § första, andra eller
fålle att yttra sig, där så kan ske, tredje stycket, icke lämneis för
beretts, om han är underårig den någon, med mindre tillfäUe att ytt-
som har vårdnaden om honom, om ra sig, där så kan ske, beretts, om
han är omyndigförklarad hans för- han är underårig den som har
myndare, om han är gift hans ma- vårdnaden om honom, om han är
ke samt om han är intagen å all- omyndigförklarad hans förmynda-
män anstalt dennas läkare och re, om han är gift hans make samt
föreståndare. om han är intagen å allmän an-
stalt
dennas läkare och föreståndare. / fall som avses i 1 § fjärde stycket må
tillstånd lämnas endast om förutsättningar i övrigt föreligga för
fastställelse enligt 1 § lagen (1972:000) om fastställande av könstillhörighet
i vissa fall.
Å
den som är i stånd att lämna gUtigt samtycke må dock, utan hinder av vad i
företa stycket sägs, på grund av kroppsUg sjukdom eller kroppsfel SterUisering
enUgt 1 § ttedje stycket företagas, därest den läkare som utför ingreppet samt
annan läkare i den tjänsteställning Konungen föreskriver, i skriftiigt
utiåtande, med angivande av granden för åtgärden på heder och samvete förklarat
föratsättningama för densamma vara för handen.
Denna
lag ttäder i kraft den 1 juU 1972.
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmämia
handlingar
Härigenom
förordnas, att 14 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.
>
Senaste lydelse 1971: 587,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Handlingar vilka av läkare
eller hos socialstyrelsen eUer på läkares eller styrelsens föranstaltande upprättats
tUl utredning i mål eUer ärende hos domstol eller i ärende som avses i giftermålsbalken;
handlingar i ärenden rörande kriminologisk undereökning för forskningsändamål;
handlingar vUka upprättats vid psykologisk undersökning som utförts för
forek-ningsändamål eller i samband med inskrivning av vämpliktiga eller
yrkesvägledning, arbetsvård eUer omskolning eller i ärende om anstäUning eller
upphörande av anstäUning hos myndighet eller i ärende om utlagning av anställd
hos myndighet tUl viss utbUdning eller tjänstgöring; läkarutlåtanden i ärenden
om statiig personalpensionering; handlingar i ärenden rörande hälsovård,
sjukvård, so-ciaUijälp, underetödvid bamsbörd, samhäUets bamavård och ungdomsskydd
eUer eljest barnavårdsnämnds och bamavårdsmäns verksamhet, sådan
famUjerådgivning som drives av kommun, landstingskommun, föreamling eUer
kyrklig samfällighet, rätt för enskUda att inköpa alkoholhaltiga drycker, behandling
av alkoholister eller eljest nykterhetsnänmds verksamhet folkpensionering eUer
eljest pensionsstyrelsens eller pensionsnämnds verksamhet, försäkring för
olycksfaU i arbete eUer eljest riksförsäkringsanstaltens eller försäkringsrådets
verksamhet, tUlsyn å underetödsföreningar, hjälpverk-sanUiet vid arbetslöshet;
så ock handlingar i ärenden rörande kontroll å utlänningar, som här i riket
vistas eUer hit söka tUlträde, må, i vad de angå enskUds personliga
förhållanden, icke utan hans samtycke tiU annan utlämnas tidigare än sjuttio år
efter hand-
Senaste lydelse 1971:198,
Handlingar vUka av läkare
eller hos socialstyrelsen eller på läkares eller styrelsens föranstaltande upprättats
tUl utredning i mål eller ärende hos domstol eller i ärende som avses i
giftermålsbalken; handlingar i ärenden rörande kriminologisk undersökning för
foreknmgsändamål; handlingar vUka upprättats vid psykologisk undersökning som
utförts för forskningsändamål eUer i samband med inskrivning av vämpliktiga
eller yrkesvägledning, arbetsvård eller omskolning eller i ärende om anstäUning
eller upphörande av anställning hos myndighet eUer i ärende om uttagning av
anställd hos myndighet tUl viss utbUdning eUer tjänstgöring; läkaratiåtanden i
ärenden om statlig personalpensionering; handlingar i ärenden enligt lagen
(1972:000) om fastställande av könstillhörighet i v«-sa fall; handlingar i
ärenden rörande hälsovård, sjukvård, socialhjälp, underetöd vid bamsbörd,
samhäUets bamavård och ungdomsskydd eller eljest barnavårdsnämnds och
bamavårdsmäns verksamhet, sådan famUjerådgivning som drives av kommun,
landstingskommun, föreamling eUer kyrkUg samfällighet, rätt för enskUda att
inköpa alkoholhaltiga drycker, behandling av alkoholister eUer eljest
nykterhetsnämnds verksamhet, folkpensionering eller eljest pensionsstyrelsens
eller pensionsnämnds verksamhet föreäkring för olycksfaU i arbete eller eljest
riksförsäkringsanstaltens eller försäkringsrådets verksamhet, tiUsyn å
understödsföreningar, hjälpverksamhet vid arbetslöshet; så ock handlmgar i
ärenden rörande kontroll å utiänningar, som här i riket vistas eUer hit söka
tUlträde, må, i vad de angå enskUds per-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1972:6
Nuvarande
lydelse
lingens
datum. Även utan sådant samtycke skaU dock handling som nu sagts utiämnas, om,
med hänsyn tiU det ändamål för vilket utlämnande åstundas och omständighetema
i övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att det ej kommer att missbrakas
tiU skada eller förklenande för den vUkens personUga förhåUanden i handlingen
avses eller för hans nära anhöriga. Vid utiämnande böra erforderliga förbehåll
göras.
Föreslagen
lydelse
sonliga
förhåUanden, icke utan hans samtycke tUl annan utlämnas tidigare än sjuttio år
efter handlingens datum. Även utan sådant samtycke skaU dock handling som nu
sagts utiämnas, om, med hänsyn tUl det ändamål för vUket utlämnande åstundas
och omständighetema i övrigt trygghet kan anses vara för handen, att det ej kommer
att missbrakas tiU skada eller förklenande för den vilkens personliga
förhåUanden i handlingen avses eUer för hans nära anhöriga. Vid utiänmande
böra erforderliga förbehåll göras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Angår handling, som
i första stycket avses, någons intagning, vård eUer behandling å anstalt eUer
inrättning eUer någons vård eUer behandling av läkare annoretädes än å
anstalt, och finnes grundad anledning antaga att genom handlingens utiämnande
ändamålet med vården eUer behandlingen skulle motverkas eUer någons personliga
säkerhet sättas i fara, må utiämnande vägras, ändock att enUgt bestämmelsema i
företa stycket utlämnande bort ske. Likaledes må utbekommande av handling,
utvisande vem som gjort anmälan i ärende rörande samhäUets bamavård eller
ungdomsskydd eUer rörande behandling av alkohoUster eUer vem som eljest lämnat
upplysningar i sådant ärende, vägras, om grandad anledning finnes att antaga
att den, om vUken anmälan gjorts eller upp-lysningama lämnats, skuUe missbraka
kännedom i berörda hänseende tiU skada för annan pereon.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i denna paragraf
stadgas har icke avseende å myndighets beslut som särskUt utfärdats eUer i
protokoU upptagits, där fråga ej är om barnavårdsnämnds ellei nykterhetsnänmds
beslut eUer om beslut i ärende som rör tiUämpning av lagen angående åtgärder
mot utbredning av könssjukdomar, lagen om avbrytande av havandeskap, lagen om
sterUisering eUer lagen om kastrering.
Vad i denna paragraf
stadgas har icke avseende å myndighets beslut som särskUt utfärdats eUer i
protokoll upptagits, där fråga ej är om bamavårdsnänmds eUer nykterhetsnänmds
beslut eUer om beslut i ärende som rör tiUämpning av lagen om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall, lagen angående åtgärder mot utbredning av
könssjukdomar, lagen om avbrytande av havandeskap, lagen om sterilisering
eller lagen om kastrering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgifter
och anteckningar, vUka tUlhöra de i kommunema förda socialrcgistten, må ej
utiämnas i vidare mån än som följer av lagen om socialregister.
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1972.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1972:6
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 8 oktober 1971.
Närvarande:
statsmmistern PALME, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, FELDT.
Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om lagstiftning angående intersexuellas könstillhörighet och anför.
1
Ijdedning
Med
stöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande den 30 september 1966 tillkaUades sakkunniga
för att utteda vissa frågor angående ändrad könstillhörighet. De sakkunniga
avlämnade i maj 1968 betänkandet (SOU 1968: 28) IntersexueUas könstUlhörighet
med förelag tUl bl, a, lag om faststäUande av könstUlhörighet i vissa faU,
Lagförelaget torde få fogas tiU StatsrådsprotokoUet i detta ärende som bilaga
1.
Efter
remiss har ytttanden över betänkandet avgetts av riksåklagaren, Svea hovrätt
socialstyrelsen, centtala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU),
domkapitlen i Uppsala, Lund och Härnösand, universitetskanslersämbetet,
patent- och registreringsverket, länsstyrelsema i Stockholms, Malmöhus samt
Göteborgs och Bohus län, Sveriges advokatsamfund, Sveriges läkarförbund,
Svenska läkaresäUskapet, Rättspsykiatriska föreningen. Svenska psykiatriska
föreningen. Svensk kuratorsförening och Sveriges psykologförbund.
Riksåklagaren
har bifogat yttranden från överåklagama i Stockholms och Göteborgs
åklagardistrikt, länsåklagama i Malmöhus, HaUands, Ålvsborgs och Kopparbergs
län samt chefsåklagaren C, A, Åkerman i Stockholms åklagardistrikt.
Socialstyrelsen har bifogat yttranden från professom Börje Cronholm och numera
professorn Bo Gerle, Universitetskanslersämbetet har överlämnat yttranden från
de medicinska fakultetema, tUl vUka ämbetet för egen del har hänvisat.
Domkapitlen har överlämnat yttranden från kyrkobokföringsinspektörema i resp,
stift och länsstyrelsema yttranden från länsläkarorganisationema i resp, län.
1
Hovrättsrådet Anders Hedström, ordförande, kanslirådet Birger HaUe, professorn
Rolf Luft och docenten Jan Wålinder,
Prop. 1972: 6 8
Länsstyrelsen
i Malmöhus län har dessutom bifogat yttrande från förste stadsläkaren i Malmö,
2
Gällande ordning
Frågan
om en persons könstiUhörighet har rättslig betydelse i åtskiUiga hänseenden.
Som exempel kan i första hand nänmas äktenskapslagstiftningen som utgår från
att endast en man och en kviima kan ingå äktenskap med varandra. Även i
föräldrabalken anknyter vissa bestämmelser till könstillhörigheten, bland dem
reglema om talan angående äktenskapUg börd i 2 kap, och om faststäUande av
faderskap tUl bam utom äktenskap i 3 kap. Frågan om ansvar för brottslig gäming
är enligt brottsbalken i vissa faU beroende av om gärningsmannen eUer den mot
vUken gämingen riktas är man eUer kvinna. Sålunda är bestämmelsen om baraadråp
i 3 kap, 3 § tiUämplig endast på gäming som begås av kvinna, och ansvar för
våldtäkt enligt 6 kap, 1 § kan komma i fråga bara för gäming som förövas av man
mot kvinna. 6 kap. 4 och 8 §§ om otukt med ungdom resp, förförelse av ungdom
rymmer olika fall beroende på om handlingen sker meUan pereoner av samma eller
motsatt kön, I författningar som reglerar oUka former av frihetsberövande finns
åtskiUiga specialbestämmelser som gäller för kvinnor. Som exempel kan nämnas
att enUgt 39 § lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt kvinna vid
ttansport skall åtföljas av kvinnlig befattningshavare och att enligt 28 kap,
13 § rättegångsbalken visitation eUer kroppsbesiktning av kviima inte får
utföras eUer bevittnas av annan än kvinna eUer läkare. Värnplikt gäUer enligt
vämpliktslagen (1941: 967) endast män, Arbetarekyddslagstiftningen innehåller
fortfarande vissa särbestämmelser för kvinnUga arbetstagare.
När
det gäUer att ange föratsättningama för att manligt eUer kvinn-Ugt kön skaU
anses föreUgga, saknas vägledande uttalanden i lagstiftning och rättspraxis,
TiU hjälp vid en persons identifiering som tillhörande visst kön tjänar
anteckning om kön i kyrkobokföringen, födelsenummer och förnamn,
Folkbokföringsuppgiftema utgör en presumtion för att vederbörande har den
uppgivna könstiUhörigheten, Om det visas att uppgiftema mte överensstämmer med
det verkUga könet, kan de i princip ändras,
I
kyrkobokföringen införe uppgift om kön på grundval av den anmälan om bams
födelse som enligt 30 § folkbokföringsförordningen (1967:198) skall göras tUl
pastoreämbetet. Om bamet föds på sjukhus eUer sjukhem skaU anmälan göras av
inrättningen, i annat fall av bam-moreka eller, om bammoreka inte biträder vid
förlossningen, av bamets värdnadshavare. Frågan i vilka kyrkoböcker och på
vUket sätt anteckning skaU göras regleras i de anvisningar som meddelas och de
formu-
Prop. 1972: 6 9
lär
som faststäUs av riksskatteverket med stöd av 2 § folkbokföringskungörelsen
(1967: 495), Enligt 14 § folkbokföringskungörelsen kan pastorsämbetet besluta
om rättelse i kyrkobok eUer annat register med undantag av
föreamUngsregistret, Är den felaktighet som skaU rättas föranledd av
anteckning i ministerialbok som förs hos annat pastorsämbete, beslutar
ämbetena i samråd. Talan mot pastorsämbetes beslut i dessa fall förs genom
besvär hos domkapitlet. Dettas beslut kan överklagas hos kammarrätten (45 och
49 §§ folkbokföringsförordningen).
EnUgt
7 § folkbokföringsförordningen skaU för varje person fastställas pereonnummer
som identitetsbeteckning, Personnunmier anger födelsetid samt innehåUer vidare
födelsenununer och kontroUsiffra. Födelsenumret är udda för man och jämnt för
kvinna. Länsstyrelsen faststäUer pereonnummer för bam, när bamet upptas i
länsstyrelsens register på grund av uppgift från pastoreämbetet om bamets
födelse. Riksskatteverket beslutar om fastställelse av pereonnummer i övriga
fall samt om ändring av personnummer. Verket kan uppdra åt länsstyrelsen att
meddela sådant beslut,
Bestämmelsema
om folkbokföring bygger på att bedömningen av vilket kön en person tiUhör är
okompUcerad, Den möjUghet tiU rättelse av anteckning i kyrkobok som ges i 14 §
folkbokföringskungörelsen torde avse endast fel som beror på förbiseende. Någon
i lag eUer annan författning reglerad möjlighet för personer som företer drag
av båda könen (intersexueUa) att få anteckning om kön ändrad finns inte. Dock
har i ett flertal faU formlös ändring av könsanteckningen skett för sådana
personer. Härvid har utlåtande från medicinalstyrelsen numera
socialstyrelsen förelegat angående lämpUgheten av den begärda ändringen.
Rörande
förnamn finns bestämmelser i andra avdelningen av namnlagen (1963: 521), Bam
skaU ges fömamn inom sex månader efter födelsen (23 §), Vissa möjligheter
tinns att senare erhåUa ytterUgare för-nanm (24 §), Om synnerUga skäl
föreligger, kan efter ansökan hos nanmmyndigheten, dvs, patent- och
registreringsverket den som har förvärvat fömamn erhålla annat fömamn i stället
för detta samt förklaring, att han inte längre skaU bära visst fömamn (25 §),
Med stöd av denna bestämmelse har i flera faU beslutats om byte av fömamn tUl
namn som betecknar motsatt kön, I vissa sådana faU har folkbokfö-ringsmyndighetema
sedermera avslagit begäran om byte av könsanteckning och därmed av
födelsenummer.
Personer
som viU leva i en könsroU motsatt den under vUken de har upptagits i
kyrkobokföringen önskar ofta inte bara få könsanteckning, födelsenummer och
fömamn ändrade utan också genom operativa ingrepp uppnå att könsorganens
utseende ändras tiU bättre överensstämmelse med det motsatta könets. Det är
tveksamt i vUken mån sådana ingrepp är tiUåtna, Vad gäUer ingrepp som medför
sterUitet eller inne-
Prop. 1972: 6 10
bär
kastrering finns särekUda bestämmelser i lagen (1941: 282) om sterilisering
och lagen (1944:133) om kasttering. Enligt dessa lagar får ingrepp som inte är
påkaUade av kroppsUg sjukdom företas endast på särskUt angivna indikationer
och i princip endast efter tiUstånd av socialstyrelsen. Detta gäller även om
samtycke från patienten föreligger,
SterUisering
får enligt steriUseringslagen ske på vissa eugeniska, sociala eUer medicinska
indikationer. Sålunda kan den som med skäl kan antas komma att genom arvsanslag
överföra sinnessjukdom eUer sinnesslöhet eUer svårartad sjukdom eUer svårt
lyte av aimat slag på av-komlingar steriliseras. Detsamma gäUer den som på
grand av sinnessjukdom, smnesslöhet eller annan rabbning av själsverksamheten
eller på grund av asocialt levnadssätt bedöms för framtiden uppenbart olämpUg
att handha vårdnaden om bam. Slutligen kan sterUisering ske av kvinna, om detta
på grund av sjukdom, kroppsfel eUer svaghet hos henne är påkaUat för att
förebygga havandeskap som skulle medföra aUvarUg fara för hennes Uv eUer hälsa.
De
indikationer som gäUer för kastrering enligt kastreringslagen är av
kriminalpolitisk och humanitär art. Kasttering får ske dels av den som med skäl
kan antas komma att på grund av sin könsdrift begå brott som medför aUvarUg
fara eUer skada för annan, dels av den som på gnmd av könsdriftens abnorma
riktnmg eller styrka åsamkas svårt själsUgt Udande eUer annan aUvarUg
olägenhet.
Av
vad som nu har anförts torde följa att ingrepp i könsorganen med det omedelbara
syftet att ändra könstUlhörigheten inte är tiUåtiigt enUgt gäUande lag, om
ingreppet innebär sterilisering eUer kastrering. Kasttering på den humanitära
indikationen i kastreringslagen kan dock givetvis komma i fråga även för
intereexueUa, Uksom sådana ingrepp som görs på grund av kroppsUg sjukdom. Vid
vissa former av inter-sexualitet förekommer t. ex. avlägsnande av könskörtiama
för att undvika tumörbUdning.
3
De sakkmmiga
3.1
Intersexnalitetens olika former
Mot
bakgnmd av en redogörelse för den normala könsutvecklingen lämnar de sakkuimiga
i betänkandet en kortfattad medicinsk beskrivnmg av störd könsutveckling
innefattande en kartiäggning av intersex-uaUtetens olika former. Betänkandet
innehåller i dessa delar bl. a, följande.
De
väsentiiga faktorer som präglar könet är av genetisk, somatisk och psykosocial
art. Med genetiskt kön avses en viss uppsättning ärftliga anlag, i detta faU
könskromosomkonstitutionen. Människans celler innehåUer normalt 46 kromosomer,
av vilka två kaUas könskromoso-
Prop. 1972: 6 11
mer.
Kvinnan har två morfologiskt lika könskromosomer, benämnda X- kromosomer,
medan mannen har en X-kromosom och därtUl en Y-kro-mosom, som morfologiskt
avviker från aUa andra kromosomer. Det somatiska könet hänför sig tiU det slag
av könskörtiar (testikel eUer ova-rium) som föreUgger och tiU inre och yttre
genitalias utseende. Med psykosocialt kön avses könsroUen, Denna utgöre av ett
till stor del inlärt beteende, vars utveckling och inriktning i hög grad
påverkas av samhäUets normer. Inlärningen börjar redan under företa levnadsåret
och innebär att egenskaper, attityder och värderingar adderas tUl de givna
anatomiska och fysiologiska förhållandena. Det finns skäl att anta att
könsrollen under normala förhåUanden är etablerad under de tidiga bamaåren och
inte kan ändras utan allvarliga psykiska men. Köns-roUens vidare utveckling
pågår ända upp i ungdomsåren.
Att
avgöra om en pereon är man eller kvinna bereder i aUmänhet inte några
svårigheter, I åtskiUiga fall ger emeUertid de olika faktorer som brakar
känneteckna manUgt resp, kvinnligt kön inte något entydigt utslag åt någotdera
hållet. Individen företer både manUga och kvinnliga drag. Man talar i dessa
fall om intereexuaUtet, Denna har olika former och brukar indelas i två
huvudgrapper aUteftersom det är fråga om somatiskt eUer icke-somatiskt
betingade förändringar.
Vid
somatisk intersexualitet är genitalia missbUdade och kan inte hänföras till
rent manUga eUer kvinnUga, En pereon med somatiska kännetecken från båda könen
kaUas hermafrodit eUer pseu-dohermafrodit beroende på om intersexualiteten
omfattar könskörtlar-na eUer om den endast avser övriga könskaraktärer,
Hermafroditism
kännetecknas av att det hos samma individ finns såväl äggstocks- som
testikelvävnad. Yttre och inre genitalia är missbUdade och av mycket
varierande utseende, I en del sådana fall kan kromosomavvikelser påvisas,
Eftereom genitalorganens utseende visar så stora variationer hos dessa pereoner
uppfosttas en del som flickor och andra som pojkar.
Vid
manUg pseudohermafroditism är könskörtiama underutvecklade testiklar, medan
övriga genitalorgan visar olika grad av feminisering. Vanligen finner man en
synbarligen normal manlig kromosomuppsätt-ning. En speciell form av manlig
pseudohermafroditism är testikulär feminisering. Vid detta tiUstånd finner man
testiklar. Livmoder och äggledare saknas, Vagina slutar blint men i stort sett
föreligger normala kvinnliga yttre genitalia. Även i övrigt är individema tiU
det yttre typiskt kvinnliga, Könskromosomkonstitutionen är XY, TiUståndet
orea-kas troUgen av en genbetingad förändring i vävnademas hormonkänslighet.
Vid testikulär feminisering är könsrollen undantagslöst kvinnlig, medan den vid
övrig manlig pseudohermafroditism varierar meUan manlig och kviimUg,
Vid
såväl hermafroditism som manlig pseudohermafroditism bör
Prop. 1972: 6 12
könskörtlarna
tas bort omkring pubertetsåren på gnmd av risken för tumörutveckling.
Kvinnlig
pseudohermafroditism kännetecknas av att könskörtiama är äggstockar men att
yttte genitalia är förändrade i maskulin riktning. Orsaken är vanligen en
genetiskt betingad rabbning i hormonsyntesen i binjurebarken. Maskulinisering
av genitaUa uppträder redan under fosterlivet och den kan sedermera bli av
olika grad. Individen har i mindre uttalade situationer registrerats som
flicka och uppfostrats som sådan men i avancerade faU ofta registterats och
uppfattat sig som pojke. TiUståndet benänms medfött adrenogenitalt syndrom.
Behandlingen är i och för sig enkel, eftersom man med medicin kan eliminera
överproduktionen av androgena hormoner och därmed minska maskulinise-ringen.
Vid
icke-somatiska avvikelser är individen biologiskt sett enkönad men har en
önskan att leva i en könsroU motsatt den biologiskt betingade och också ofta
en förestäUning om att tUlhöra det motsatta könet. För sådana tiUstånd som
karakteriseras av att det somatiska och det psykosociala könet strider mot
varandra används termen träns-sexualism.
Orsaken
tiU transsexualism är okänd, TroUgen är det en kombination av i vidsttäckt
mening konstitutioneUa faktorer och mUjöpåverkan som orsakar tUlståndet I
Sverige beräknas transsexualism förekomma hos något över 100 pereoner, TroUgen
är antalet dock högre, eftersom det säkerligen föreligger många dolda faU,
Karakteristiskt
är att den ttanssexueUe redan tidigt, ofta före skolåldem, upplever en känsla
av att tiUhöra det motsatta könet. Den bild som präglar den ttanssexueUe före
puberteten är emeUertid ganska ospecifik och kan inte tUlåta några säkra
diagnostiska slutsatser. De typiska transsexueUa symtomen infinner sig först i
samband med pubertetens inttäde. Man kan med avseende på detta stadium ange
fyra ka-rakteristika, vUka återfinns hos samtiiga transsexueUa, nänUigen en
fast övertygelse om att tUlhöra motsatt kön, avsky och äckel över den egna
kroppen, främst könsorganen, en intensiv önskan att med kirurgiska eUer
hormoneUa åtgärder få en anatomisk förändring tiU stånd i syfte att uppnå
likhet med det motsatta könet och en önskan att av samhäUet bli betraktad som
tUlhörande detta kön.
Långt
ifrån aUa ttanssexueUa uppträder konsekvent i det motsatta könets klädedräkt
Många kan på grund av den sociala situationen tvingas avstå härifrån trots att
de i övrigt uppvisar samtiiga kardinalsymtom. För den transsexueUe ter sig
klädbytet som ett naturligt uttryck för känslan av motsatt könstillhörighet
och är inte förenat med någon form av sexueU upphetsning. Annorlunda är
förhåUandet med s, k, transvestiter. Dessa är helt nöjda med sin
könstiUhörighet och önskar inte byta kön. Syftet med klädbytet är för dem att
skänka en psyko-
Prop. 1972: 6 13
logisk
tUlfredsstäUelse, ofta av erotisk art, Transvestism kan också fö rekomma hos
homosexuella, i syfte att lättare skapa sexuella kontakter.
Tecken
på aktueU psykisk insufficiens är vanlig hos transsexueUa, men dessa symtom bör
ses mot bakgrund av de oftast mycket svåra anpassningsproblem som dessa
personer utsätts för. Det är synnerUgen påfrestande att uppträda i en motsatt
könsroll men fortfarande ha legitimationshandlingar av skUda slag som avslöjar
den ursprangUga könstUlhörigheten, Att söka anställning, legitimera sig, rösta
etc, medför ofta oöverstigliga problem. Resultatet blir inte sällan långdragna
depressiva reaktioner, ibland avslutade med aUvarliga självmordsförsök som en
sista desperat lösning på en ohåUbar situation.
Den
transsexuelles sexuella aktivitet och driftsinriktning vänder sig huvudsakligen
mot medlemmar av det egna könet, EnUgt konventioneUt betraktelsesätt skulle ett
sådant förhåUande betecknas som homosex-ueUt Den transsexueUes uppfattning om
detta är den motsatta. Liksom det förändrade könsmedvetandet skUjer
transsexueUa från transvestiter, skUjer det också transsexueUa från
homosexueUa. Den homosexuelle efterettävar fysisk kontakt med en person av
eget kön. Detta är det primära och förutsätter ett bibehåUet medvetande om
homolog könstiUhörighet. Den transsexueUe känner avsky inför vad som från rent
somatisk synpunkt brakar betecknas som en heterosexueU kontakt och inför tanken
på att hans sexueUa inriktning av omgivningen uppfattas som homosexueU, Det
finns skäl för antagandet att den ttanssexueUe påfallande ofta har en
subnormal sexualitet i vidsträckt bemärkelse,
Inga
övertygande bevis föreUgger om att den manlige transsexueUe har somatiska
tecken av kvinnlig typ eUer vice versa. Studier av hormonutsöndringen har inte
avslöjat att den transsexueUe i detta avseende skUjer sig från andra män eUer
kvinnor inom samma åldersgrupper, Undersöknmgar av kromosomuppsättnmgen har
inte heUer gett något stöd åt tanken, att transsexueUa män skulle ha en
könskromosomupp-sättning av kvinnlig typ och tvärtom.
Undereöker
man de psykiska symtomen, finner man att störningen i könsmedvetande (i
"jag-medvetandet") är det enda centrala psykopatologiska fenomenet.
Detta isolerade fenomen, vUket utgör det grandläggande kriteriet på
transsexualismen, är enligt de sakkunniga inte ett led i t. ex, någon primärt
schizofren process eUer i annan psykisk sjukdom av psykosnatur och inte heUer
någon del i en homosex-uaUtet,
Som
allmän regel gäUer att etablerad transsexualism inte är rever-sibel. Lika litet
som man genom yttre åtgärder kan få en vanlig person att ändra sin
psykosexuella inriktning i vuxen ålder, Uka litet framgång har man i försök att
ändra den transsexuelles psykosexuel* la inställning.
Prop. 1972:6 14
3.2
Behandling vid intersexnalltet
Målet
vid behandUng av patienter med störd könsutveckling är enUgt de sakkunniga att
erhåUa en individ, som är socialt och sexueUt så väl anpassad som möjUgt.
Vid
somatisk intersexualitet bör val av kön med hänsyn tiU patientens psykosexueUa
utvecklmg ske så tidigt som möjligt. Men det är också viktigt att man i
tveksamma fall väntar med att tiUägga bamet visst kön tiU dess noggrann
utredning och bedömning har utförts.
När
det gäller att bestämma könet hos en nyfödd med rabbad ge-nitalutveckling är
den företa uppgiften, sedan arten av könsstömmg har utretts, att faststäUa
möjUgheten tiU fertUitet och tUl rekonstrak-tion av genitaUa. Valet av kön
avgöre med hänsyn tiU utsiktema att vid rekonstruktion erhåUa bästa möjliga
funktioneUa resultat. En sådan bedömning kan många gånger vara svår att göra.
Kromosomun-dereökning är tiU stor hjälp för diagnostiken men anses inte böra vara
avgörande vid könsvalet Har en pseudohermafrodit manUg kro-mosomuppsättning och
testiklar (dessa är då aUtid ofuUständigt utvecklade och patienten steril) men
genitalia som är så differentierade i kvinnUg riktning att rekonstruktion åt
detta håll tycks kunna ge avsevärt gynnsammare resultat än föreök i manlig
riktning, ges bamet regelmässigt kvinnUgt kön. Testiklama bör då tas bort och
kvinnligt könshormon senare tiUföras,
Det
är inte ovanUgt att könsval har skett omedelbart efter födelsen och att läkaren
därför stäUs inför problemet att bibehåUa eUer byta bamets kön. Ställningstagandet
är här mera vanskligt och bUr svårare ju äldre bamet är. Man måste vid denna
bedömning ta hänsyn tiU en rad faktorer: bamets ålder, fertUitetsfrågan,
möjUgheten att korrigera tiUståndet kirargiskt eUer med hormoner, barnets
könsidentifiering, omgivningens inställning etc. Enligt nuvarande erfarenhet
skuUe man utan risk för aUvarUga framtida psykiska men hos bamet kunna byta
dess kön fram tUl onUoing tre- eUer fyraåreåldem. Frågan om könsbyte i senare
åldrar får bli beroende av den psykosexueUa uttedningen. Det väsentUga anses
vara att individen får det sociala kön som överensstämmer med det psykiska.
Det somatiska könet är här i och för sig av underordnad betydelse.
Såväl
diagnostiken som valet av kön och behandling bör ske på grundval av den samlade
erfarenheten hos bamkirurger, endokrinologer, genetiker, gynekologer,
psykiatter, psykologer och urologer, MöjUghet att åstadkomma normal fertiUtet
måste aUtid komma i första hand vid val av terapi. Ett sådant resultat är dock
tänkbart endast vid en form av somatisk IntereexuaUtet, det medfödda
adrenogenitala syndromet. De terapeutiska åtgärdema vid transsexualism bör med
hän-
Prop. 1972:6 15
syn
tiU att etablerad ttanssexuaUsm inte är revereibel inriktas på att utjämna
klyftan meUan de somatiska tecknen på könet och vederbörandes psykosexueUa
upplevelse, dvs, underlätta anpassningen tiU den nya könsrollen. De åtgärder
som här kommer i fråga kan indelas i tte grupper, hormoneUa, kirurgiska och
rättsUga, För att inte den inter-sexueUe skaU hamna i en meUanposition som kan
bU mer påfrestande än den situation som han tidigare befann sig i bör
behandlingsprogrammet omfatta aUa tre åtgärdema. De hormoneUa består i
tiUföreel av konträrt könshormon. De kirargiska ingreppen kan variera tiU typ
och omfång. Hos män avses härvid oftast penisamputation samt vaginal-plastik,
dvs, skapande av en konstgjord sUda. Inte säUan har kasttering utförts i
samband med dessa ingrepp. Hos kvinnoma har de kirurgiska ingreppen
huvudsakUgen bestått i borttagande av bröstkörtiama och mera såUan i
avlägsnande av äggstockama. En operativ rekonstraktion hos kvinnor genom
anbringande av en manslem stöter på stora tekniska svårigheter. Någon sådan
åtgärd har sannoUkt inte utförts i vårt land. De rättsUga åtgärdema kan omfatta
byte av fömamn tiU sådant för motsatt kön samt ändring av könsanteckning i
vederbörandes pereonakt och av födelsenummer.
För
att nänmda medicinska och rättsliga åtgärder skaU anses motiverade bör enligt
de sakkunniga en rad föratsättningar föreligga, Transsexualismen bör vara klart
och entydigt belagd genom minst ett, gäma två åre personlig observation av
läkare som är förtrogen med detta tiUstånd, Debut utveckling och symtom måste
vara typiska, TUl uttedningen, som skaU omfatta ingående psykiatrisk observation,
måste även knytas sedvanlig somatisk genomgång för att utesluta kroppslig
sjukdom som oreak tiU symtomen. Verbala och icke-verbala test i syfte att mäta
dimensionen maskulinitet-femininitet bör komplettera uttedningen. Vederbörande
bör helst sedan minst något år ha levt och upp-ttätt i den motsatta könsrollen
och därvid visat sina möjligheter att bemästra ett liv i denna. Detta medför
självfaUet stora påfrestningar. Erfarenheten talar dock för att den genuint
transsexueUe, utan hinder av mUjöpåfrestningar, redan tidigt etablerar sig i
den motsatta könsrollen. Enstaka undantag har dock förekommit. Den
pereonUghetsmässiga utrustningen bör vara av sådan art att den om möjUgt
garanterar resistens mot de svårigheter den transsexueUe aUtid konuner att
möta. En nyanserad inteUektueU bearbetning av den aktueUa problematiken är
önskvärd. Psykotiska reaktioner får inte förekomma. Observationen och
bedömandet av aUa detaljer i symtom och personlighet skaU leda fram tiU
övertygelsen att ingen annan form av åtgärd har möjUghet att vara framgångsrik.
Någon gång kan exempelvis den sociala stäUningen eller andra omständigheter
tala för återhåUsamhet med mera genomgripande medicinska eUer rättsUga
åtgärder. Stödjande psykoterapi, eventuellt i kombination med tiUföreel av
måttlig mängd konträrt
Prop. 1972:6 16
könshormon,
kan i sådana faU vara en lösning på problemet. Innan medicinska och rättsUga
åtgärder vidtas bör de sociala förhåUandena vara under kontroU och en så god
miljö som möjligt skapas. Intresse bör således ägnas arbetsförhåUanden,
anhörigas inställning etc. Möjligheter tUl kontinuerlig kontakt med
behandlande läkare, kurator och eventuellt psykolog måste garanteras under och
inte minst efter åtgärdemas genomförande.
3.3
Allmänna synpunkter
Beträffande
behovet och lämpUgheten av en lagstiftning framhåller de sakkunniga tUl en
början att tiUhörigheten tUl det ena eUer andra könet har avgörande betydelse i
åtskiUiga hänseenden. Det är angeläget att könstillhörigheten kan faststäUas
för att de rättsregler som bygger på könsskillnaden skaU få effektiv tiUämpning
och för att övriga i samhäUet rådande värderingar med utgångspunkt i denna skUlnad
skaU kunna följas. För den enskUde är det samtidigt fråga om ett
rättssäkerhetsiotresse. Dessutom har för de pereoner det här gäUer
faststäUandet av en adekvat könsidentUet ett självständigt värde. De sakkunniga
påpekar vidare att intereexuaUtet torde vara mer vanligt förekommande än som
allmänt antas, eftersom man måste räkna med en ganska omfattande dold transsexualism
och nya kliniska rön talar för att gruppen somatiskt intereexueUa ingalunda är
obetydlig.
Det
är enligt de sakkunniga oklart vUka materieUa krav som enligt gäUande rätt
ställs upp vid avgörande av om manligt eUer kvinnUgt kön föreligger, F, n, sker
en förekjutning i uppfattningen så att de psykosociala elementen får större
inflytande på genetiska och andra somatiska faktorers bekostnad. Det är däiför
i hög grad angeläget att överväga vilka materieUa regler för
könstillhörigheten som bör gäUa för framtiden.
Det
är viktigt att den officieUa och den verkUga könstUlhörigheten kan bringas i
överensstämmelse med varandra. Detta föratsätter att förfarandet vid ändring av
bokförda uppgifter är ändamålsenUgt utformat. Praxis i de ärenden om byte av
den officieUa könstUlhörigheten som har förekommit är emeUertid oklar och
växlande. Dels har omfattningen av den medicinska utredning som ansetts
behövlig varierat både med avseende på fullständighet och i fråga om resultat
Dels har i åtskilUga faU förekommit att yrkande om namnbyte bifalUts men att
vederbörande fått behåUa tidigare anteckning om kön och födelsenummer. Den
tveksamhet om könet som detta ger uttryck för kan enUgt de sakkunniga ofta
vara tiU större olägenhet för sökanden än om ingen åtgärd alls hade vidtagits.
De sakkunniga finner det därför uppenbart att det föreUgger ett starkt behov
av regler som bättre än de nuvarande är anpassade till de intersexueUas
specieUa förhåUanden.
Prop. 1972: 6 17
Det
framstår som angeläget att dessas egen uppfattning om sin könsidentitet så
långt det är möjUgt får en klar bekräftelse utåt.
För att regelsystemet
skall kunna anpassas tiU de särekUda förhållanden som utmärker de intereexueUa
krävs enligt de sakkunniga en ändring av de principer enUgt vUka könet hittiUs
har bestämts. Avgörande för den rättsliga skUjelinjen meUan manligt och
kvinnUgt kön måste sålunda vara inte uteslutande könskörtiamas natur och andra
somatiska kriterier utan även individens psykiska inriktning och den könsroll
som han har kommit att etablera sig i. Att gränsen meUan manUgt och kvinnUgt
kön dras på ett något annat sätt än tidigare kan enUgt de sakkunniga inte i och
för sig ge anledning tiU betänkligheter. En reform bör emeUertid göras med
föreiktighet och naturligtvis inte drivas så långt att resultatet står i aUtför
skarp kontrast tiU grundläggande värderingar hos medborgare i aUmänhet,
Reformen
kan göras mer eUer mindre genomgripande beroende på vUka rättsverkningar man
vUl förknippa med den. Ju mindre krav som anses böra ställas för att könet skaU
kunna bestämmas i strid mot tidigare gängse normer, desto starkare skäl kan
anföras för att ändringen inte bör få fullt ut aUa de rättsverkningar som
annars tiUkommer personer med det motsatta könet En lösning av antydd innebörd
bör emeUertid inte efterettavas, dels av hänsyn tiU de intersexueUa själva, som
är inriktade på att helt och fuUt tillhöra ettdera könet dels med tanke på den
kompUcering av regelsystemet som skuUe nödvändiggöras av att rättsverkningama
differentierades, I realiteten skuUe anordningen innebära införande av
meUanformer meUan manligt och kvmnUgt kön och medföra konsekvenser som inte kan
överblickas. De sakkunniga anser därför att den enda framkomUga vägen är att
bibehåUa nuvarande rättsverkningar åtminstone i huvudsak oförändrade och som
en konsekvens härav uppstäUa sådana viUkor för ändring av könstillhörighet att
verkningama av att tillhöra det motsatta könet anses fullt ut adekvata för den
som beröre av ändringen. Om en grundtanke skall vara att vederbörande helt och
fuUt inttäder i den nya könsroUen, får sålunda kraven för en ändring inte
sättas aUtför lågt.
De
sakkunniga utgår från att registteringen av könet i normalfallen skaU ha samma
verkan i fortsättnmgen som hittUls, dvs, innebära en presumtion som gäUer
endast i den mån som den inte motbevisas, I allmänhet torde domstol eller annan
myndighet som har att pröva någons könstillhörighet kunna godta uppgiftema
enligt registeringen. Visar det sig att registteringen är felaktig, hindrar den
inte att myndighetens avgörande grandas på det verkUga könet. Huruvida
registteringen ändras i enUghet med det nya materieUa bedömandet beror på om
ansökan eUer anmälan därom göre hos vederbörande myndighet och om myndigheten
kommer fram tiU samma bedömande, I uppenbara faU, då den första registteringen
berott på rent förbiseende eUer lik-
2
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 6
Prop. 1972:6 18
nande,
torde den materieUa prövningen leda tiU en omregistrering som gäUer för
framtiden. Är det fråga om ett tveksamt faU av intereexuaUtet är det däremot
inte aUdeles givet att registteringen rättas i enlighet med den mening som den
materieUt prövande myndigheten har kommit fram tUl, I sådana fall kan aUtså
olika myndigheter komma till skUda resultat. Detta är inte tillfredsstäUande, Med
hänsyn härtUl bör enUgt de sakkunniga skapas en möjUghet för den enskUde att i
fall av åsyftad art få tUl stånd en könsbestämning som har verkan i aUa
sammanhang där frågan om könstillhörighet får betydelse och som aUtså är
avgörande även för den officieUa registteringen. En sådan bestämning får
karaktären av ett slutgUtigt statusavgörande och det är inte längre fråga om
någon motbevisbar presumtion. Sådan förstärkt rättsverkan bör emeUertid gäUa
endast om den grundläggande prövnmgen utmynnar i att sökandens kön bedöms vara
motsatt det registrerade. Anses könsregistreringen vara materieUt riktig,
saknas anledning att frångå vanUga regler. Det torde i dessa fall inte lika
ofta finnas skäl att ifrågasätta den registterade könstillhörighetens
riktighet, SkuUe så ändå ske, bör det meddelade avslagsbeslutet innefatta ett
tiUräckUgt bevis om att registreringen är materieUt riktig.
En
svårighet när det gäUer att avgöra under vUka föratsättningar det bör finnas
möjlighet att bestämma motsatt kön mot det hittiUs registterade är att
faststäUa vad som bör vara käman i det rättsUga könsbegreppet. En defmition av
vad som är manUgt och kvinnUgt kön måste bli mycket vag och kan inte leda
längre än tUl ett konstaterande att könet rättsligt sett utgör en
sammanfattning av ett flertal element, vUka tiUsammans är ägnade att aUmänt
karakterisera en individ som man eUer kvinna, I stäUet för en genereU regel om
könstillhörigheten, tiUämpUg på alla former av intersexualitet föreslår de
sakkunniga därför att man för de båda huvudgrappema icke-somatiskt och somatiskt
intersexueUa överväger vilken eUer vilka faktorer som väger tyngst
När
det gäller att utforma en regel om faststäUande av könstillhörigheten för de
icke-somatiskt intereexueUa, dvs, de transsexueUa, Ugger svårigheten i att väga
den psykosexueUa å ena samt de genetiska och somatiska faktorerna å andra sidan
mot varandra. En regel om faststäUande av könstillhörighet för dessa personer
bör enUgt de sakkunniga byggas upp med hänsyn främst tUl den faktor som har störst
betydelse för utformningen av könsidentiteten och könsroUen hos dem.
De
sakkuimiga finner inte fog för att som allmän princip tillmäta den somatiska
utvecklingen större betydelse än den psykosexueUa i sådana fall då dessa båda
komponenter strider mot varandra. Så synes böra ske endast när den psykosexueUa
inriktningen är odeciderad. Detta är förhållandet med individer tillhörande en
randgrapp, som skulle kunna betecknas potentiellt transsexueUa, Utmärkande för
den verkUga
Prop. 1972:6 19
transsexuaUsmen
är däremot att den psykiska identifikationen med motsatt kön är tidigt och
starkt utvecklad. Strävan att leva i motsatt könsroU och att av omgivningen bU
accepterad i denna är manifest. Redan starka terapeutiska skäl talar enUgt de
sakkunniga för att det skall bli möjligt att ändra den transsexueUes
registrerade kön i syfte att vinna överensstämmelse med den psykosexuella
inriktningen. Att individen har en bestämd och allvarUgt grandad uppfattning
om sin könstillhörighet är också i och för sig en omständighet som måste
tiUmätas vikt även när den sålunda upplevda könstillhörigheten avviker från den
biologiska. Med hänsyn tUl den psykosexueUa faktoms genomgripande betydelse för
personligheten bör denna faktor vara utslagsgivande vid bestämmande av könstUlhörigheten,
Somatiska förändringar, som på konstgjord väg sker för att underlätta
anpassningen tiU den eftereträva-de könstiUhörigheten, bör däremot inte ha
någon självständig inverkan på bedömandet. Terapeutiska åtgärder i form av
hormonbehandling eller operativa ingrepp medför i och för sig endast en
anatomisk förändring och inte någon ändrad rättsUg bedömning av individens
kön. Är upplevelsen av motsatt könstUlhörighet inte otvetydig eUer är den inte
så uttalad att individen är beredd att låta den påverka utveckUngen av
könsroUen, bör han således inte kunna få sm könstUlhörighet ändrad genom att i
stäUet låta göra en anatomisk förändring. I princip finner de sakkuimiga inte
anledning att uppstäUa något krav på operativa eller liknande åtgärder för att
den rättsUga könstillhörigheten skaU kunna ändras. Om den transsexueUe hyser
tvekan inför anatomiska förändringar kan detta emeUertid vara ett tecken på
att den psykosexuella inriktningen inte är manifest,
TiU
skillnad från transsexueUa upplever transvestiter inte någon motsatt
könstillhörighet. De har också genomgående en önskan att leva kvar i sin
ureprungUga könsroll. Från denna grapp kan därför helt bortses i detta
sammanhang, Uksom från de potentieUt ttanssexueUa, De problem som uppkommer för
dessa grapper torde över huvud taget inte kunna lösas genom lagregler av nu
ifrågavarande slag.
Om
ändringsmöjUghetema begränsas tiU faU där den psykosexueUa inriktningen är helt
bestämd och har varat en längre tid, torde man enUgt de sakkunniga inte beUer behöva
befara att vederbörande ångrar sig eUer att det i övrigt uppkommer anledning
att återgå tUl den ursprungliga könstillhörigheten, HittUlsvarande
erfarenheter när det gäller de transsexueUas anpassning är genomgående goda.
Med de krav de sakkunniga förordar saknas skäl att räkna med att ett illojalt
syfte t, ex, att undgå ansvar för brott skuUe kunna leda tiU ändrad könstUlhörighet
eUer att reglema skuUe medföra utbredd homosexualitet.
De
somatiskt intersexueUa skUjer sig från de ttanssexueUa i det avseendet att det
hos dem föreUgger missbUdningar av genitalorganen. En regel om
faststäUande av könstillhörighet för alla
Prop. 1972:6 20
former
av somatisk intereexuaUtet hermafroditism och pseudohermafroditism måste
utformas dels med hänsyn tUl denna somatiska komponent och dels, Uksom för de
transsexueUa, med hänsyn till den psykiska upplevelsen. Viss differentiering
blir nödvändig på grand av att den somatiska intersexualiteten inte utgör någon
enhetlig kategori utan omfattar ett flertal typfaU, som skUjer sig väsentiigt
från varandra. En olikhet anknyter tUl den psykosexueUa utveckUngen och visar
sig däri att man har att göra med dels pereoner med fast etablerad könsroU,
dels individer utan sådan etablering. Också det somatiska mönsttet varierar,
och en väsentUg skUlnad råder här mellan dem vilkas missbUdningar kan
korrigeras och övriga.
En
lagreglering bör differentieras med hänsyn tiU olika åldersgrapper. Hos mycket
små bam, där könsroUen inte är nämnvärt utvecklad, bör principen vara att det
ur somatisk synvinkel mest rättvisande resultatet skaU eftersträvas. Hos något
äldre bam med längre kommen könsidentifiering kan det föreUgga risk för menliga
psykiska verkningar om en omställning blu* nödvändig. Frågan om
könstUlhörighet måste då bedömas med större hänsyn tiU den psykosexuella
faktom.
Vad
beträffar betydelsen av individens somatiska tiUstånd är det enUgt de
sakkunniga vanskligt att för den rättsliga bedömningen dra genereUa slutsatser
av missbUdningens art. Det kan exempelvis inte gärna komma i fråga att vid
pseudohermafroditism genomgående tiUmäta yttre genitaUas typ större vikt än
könskörtiamas eller tvärtom. Man bör i StäUet välja en lösnmg som i det enskUda
faUet leder tiU det för individens pereonUghetsutveckling mest tiUfredsstäUande
resultatet Stor hänsyn måste tas tiU huravida det är lämpUgt och möjUgt att
korrigera missbUdningen. Om den psykosexueUa utvecklingen inte har fortskridit
nämnvärt torde det ofta inte föreligga andra mera avgörande håUpunkter för
könsbestämningen än könsorganens karaktär sådan denna framträder sedan
missbUdningen har hävts. De sakkunniga finner det därför naturUgt att
könstillhörigheten i dessa faU får faststäUas med hänsyn tUl möjUghetema att
korrigera genitaUa i maskulin eUer feminin riktning. Avgörande vid en sådan
korrigering bör vara vUken rekonstraktion som med hänsyn tUl omständighetema i
det särekUda faUet leder tUl det somatiskt sett bästa resultatet, dvs, det som
ter sig anatomiskt och funktioneUt lämpligast för framtiden. Av betydelse är
sålunda att individen kan beredas så god anpassning på sexualUvets område som
möjUgt ocb att möjUghetema tUl moderekap bevaras i görUg mån faderekap är
uteslutet vid pseudohermafroditism. Ett somatiskt övervägande av nu nämnda
karaktär får emeUertid inte läggas tiU grund för bedömandet av
könstillhörigheten, om det kommer i konflikt med köns-roUsutvecklingen,
Ibland
är intersexualiteten av den art att en operativ eller hormonell
Prop. 1972: 6 21
korrektion
över huvud taget inte tjänar något ändamål eller att missbUdningen inte anses
böra korrigeras mer än i begränsad omfattning. I dessa faU torde karaktären hos
de yttre genitalia bli utslagsgivande vid val av kön. Härför talar inte bara
att de i hög grad påverkar den allmänna uppfattningen om könstiUhörigheten
utan också att de har betydelse för individens möjUgheter tiU anpassning inom
sexuallivet. Är yttte genitalia inte typiska för vare sig manUgt eller
kvinnligt kön, torde inte återstå annan utväg än att efter en totalbedömning av
individens kroppsUga tUlstånd föreöka fastslå, vilken könstillhörighet som är
mest förenUg med detta, SjälvfaUet måste också här vid bedömningen hänsyn tas
tiU UtveckUngen av individens könsroU,
En
utpräglad psykosexueU inriktning bör enligt de sakkunnigas mening i princip
vara utslagsgivande även för de somatiskt intersexueUa, En rättelse av en
missbUdning bör inte få ske i strid mot en fast könsidentifiering och en
etablerad könsroU, All erfarenhet visar att en sådan åtgärd kan ge upphov tiU
svåra psykiska störningar.
Sammanfattningsvis
anser de sakkunniga att även somatiskt intersexueUa pereoner bör få rätt att
vinna faststäUande för framtiden av motsatt könstiUhörighet mot den tidigare
registterade. En föratsättning bör i princip vara att åtgärden står i bäst
överensstämmelse med sökandens aktueUa somatiska tUlstånd eUer, om
missbUdningen bör korrigeras, det tiUstånd som efter en korrektion anses vara
det för individen lämpligaste, Å andra sidan bör det vara ett hinder mot
faststäUelse, om den sökta könstUlhörigheten skuUe strida mot en manifest psykosexueU
inriktning och en entydig könsroU,
Den
möjUghet för intersexueUa att vinna faststäUande av motsatt könstillhörighet
som de sakkunniga viU införa kräver enUgt dem vissa bestänmielser som bör få sin
plats i en fristående lag. Genom denna lagstiftning bör för de intereexueUa
skapas en möjlighet att få frågan om könstUlhörighet prövad efter grundsatser
som är lämpade för just denna kategori. Prövningen bör utmynna i att
könstUlhörigheten faststäUs med bindande verkan för framtiden, FaststäUelsen
skall således bli avgörande inte bara för registteringen dvs, de uppgifter om
könet som innefattas i kyrkobokföringens könsanteckning, i födelsenumret och
i fömamnet utan också i andra, materieUrättsliga sammanhang, t, ex, med
avseende på behörigheten att ingå äktenskap med en pereon av visst kön,
MöjUgheten att vinna faststäUelse bör begränsas tiU de faU då sökandens
könstUlhörighet befinnes vara motsatt den registterade. Med den registterade
könstUlhörigheten avses härvid den som framgår av könsanteckningen i
kyrkobokföringen.
Prop. 1972:6 22
3.4
Huvudinnehållet I förslaget
3,4,1 Materiella förutsättningar för fastställande av könstillhörighet
Den
av de sakkunniga föreslagna lagen innehåUer i 1 § regler om de föratsättningar
imder vUka ändrad könstillhörighet kan faststäUas, Syftet är att för de båda
grapper som det här gäUer icke-somatiskt och somatiskt intersexueUa
åstadkomma regler som leder tUl ett rimligt resultat med beaktande av både den
enskUdes uppfattning om sin könstUlhörighet, hans könsroU och
rättsverkningarna av den tiUtänkta könstUlhörigheten,
I
första stycket behandlas transsexualism. Det avgörande kriteriet är härvid att
individen uppfattar och upplever sig som tUlhörande motsatt kön mot det
anatomiska. Saknas den primära upplevelsen av motsatt könstillhörighet, kan det
inte komma i fråga att faststäUa en könstillhörighet som står i strid mot
föreUggande somatiska faktorer. De sakkuimiga uppstäUer därför som en
grundläggande föratsättning för faststäUelse enUgt lagen, att sökanden upplever
sig som tillhörande det motsatta könet Att denna föratsättning är för handen
kan i regel inte konstateras annat än efter ingående och långvarig medicinsk
och psykologisk undersökning. Observationstiden lär knappast kunna underetiga
ett år.
För
att man skaU kunna tala om en bestämd upplevelse av motsatt könstUlhörighet
måste denna uppenbarUgen också ha viss varaktighet. Upplevelsen för det
övervägande antalet transsexueUa framträder redan före femåreåldem och för så
gott som samtiiga före 15-åreåldem, Det har dock förekommit situationer, där
den ttanssexueUa debuten in-ttäffat efter puberteten i enstaka fall efter
20-åreäldem och där individen ttots detta bUvit lika fast etablerad i den motsatta
könsroUen som pereoner med tidigare sådan debut. De sakkuimiga föreslår därför
att krav skaU uppstäUas på att den motsatta psykosexuella upplevelsen härleder
sig fi ungdomen, Sismämnda uttryck torde i princip kunna anses motsvara ungefär
pubertetens avslutande men också medge en tolkning som innebär att den
avgörande tidpunkten flyttas fram något, om sökandens allmänna utveckUng är
föreenad. Den psykosexueUa inriktningen skaU ha bestått oavbraten från
ungdomen och framåt.
Som
ett ytterligare villkor uppstäUs att sökanden sedan avsevärd tid uppträder i
enUghet med sin psykosexueUa upplevelse. Det fordras därvid att han har visat
förmåga att hävda den upplevda könsidentiteten i förhåUande tUl omgivningen och
anpassa sig tiU de krav som på arbetsplatsen, i umgängeslivet och i andra
sociala sammanhang ställs på pereoner med den önskade könstillhörigheten. Hit
hör också krav på operativa åtgärder i syfle att uppnå anatomisk likhet med
motsatt kön. Har sådana krav eUer önskemål mte framförts finns enligt de sakkunniga
anledning tiU särekUd föreiktighet vid prövning av den psyko-
Prop. 1972:6 23
sexueUa
inriktningen och individens möjUghet att hävda denna i samhäUet, UtfaUer denna
prövning positivt, saknas å andra sidan skäl att för bifaU tiU ansökan om
faststäUelse uppstäUa specieUa fordringar på vissa anatomiska förändringar.
De
sakkuimiga medger att kravet på avsevärd tids uppttädande i den motsatta
könsroUen kan synas onödigt långtgående i många faU, Som exempel anföre
pereoner i sådan samhäUsställning att en fuUständig Övergång tiU motsatt
könsroU kan medföra särskUda problem, i synnerhet om den inte sker samtidigt
med att den nya könstUlhörigheten faststäUs, EmeUertid torde man inte kunna få
någon verklig säkerhet för att mdividen kommer att kvaretå i den motsatta
könsrollen om han inte har visat sig kunna hävda den ute i samhäUet under så
lång tid att den kan bettaktas som fast etablerad.
Med
hänsyn tiU rättsändringens avgörande betydelse för framtiden uppstäUer de
sakkunniga vidare krav på en prognos, som innebär att sökanden måste antas även
i framtiden leva i den nya könsroUen, Endast om individen är så etablerad i
denna roU att det får anses praktiskt uteslutet med ett återfall i den
ureprungUga bör den sökta fast-stäUelsen ske.
Föratom
de nu nämnda kraven för faststäUelse, vilka samtidigt anger de kännetecken som
utmärker ttanssexueUa pereoner, krävs vidare att sökanden har fyUt 18 år. Den
som inte har uppnått denna ålder har enUgt de sakkunniga i allmänhet inte
tiUräckUg erfarenhet och mognad för att fatta ett beslut med de vittgående
konsekvenser som det här är fråga om. Det fordras också att sökanden inte är
gift, Huravida sökanden tidigare har varit gift är däremot utan betydelse,
SlutUgen
anser de sakkunniga, att krav bör uppstäUas på steriUsering eUer avsaknad av
fortplantningsförmåga på grund av sjukdom eller annan omständighet. Det skuUe
annare inte kunna uteslutas, att den som får manUgt kön blir mor eUer att den
som får kvinnligt kön bUr far, Eftereom sterUisering enUgt gäUande lag inte kan
ske endast i syfte att erhåUa ändrad könstillhörighet har de sakkunniga i den
föreslagna lagen tagit upp en särekUd bestänunelse om sterUisering i syfte att
vinna faststäUelse av könstillhörighet.
De
sakkunniga har övervägt också ett krav på att sökanden mte har bam eUer
adoptivbarn. För en sådan regel talar hänsynen både tiU tidigare bam och tiU
bam som sökanden kan komma att adoptera i sin nya könsroU samt intresset av
ordning och reda i släktskapsförhåUan-dena. Hänsynen tiU bamen torde ha sin
huvudsakUga betydelse när det gäUer underåriga som står under sökandens vårdnad
eUer som sökanden ändå har rätt att umgås med. Det är dock enligt de
sakkunniga inte utan vadare givet att det alltid är påkallat av hänsyn tiU
bamets bästa att skUja ett bam från en transsexuell far eUer mor. Om bamet aUtid
har upplevt vederbörande i den nya könsroUen finns ofta ingen an-
Prop. 1972: 6 24
ledning
tiU åtgärden. Att låta barnets existens förhindra att könsroUen sanktioneras
genom faststäUande av den nya könstUlhörigheten vore då inte beUer någon lämpUg
lösning. Det allmänna önskemålet om reda i släktskapsförhåUandena torde böra få
vika för den transsexueUes intresse av att få rättsändringen genomförd. De
sakkunniga har därför stannat för att inte uppstäUa krav på att sökanden inte
skaU ha bam. Den omständigheten att sökanden har bam eUer adoptivbarn i den ursprungUga
könsrollen kan dock självfaUet ge särekUd anledning tUI försiktighet just vid
prövningen av om etableringen i den nya könsrollen verkUgen är manifest.
Som
grundläggande förutsättning för faststäUande av motsatt könstUlhörighet när
det gäUer somatiskt intersexueUa uppstäUs i 1 § andra stycket att det
föreUgger sådan missbUdning av könsorganen som kan ge anledning tiU tvekan om
könet Uteslutna blir härigenom sådana faU då avvikelsen gäUer enbart de
sekundära könska-raktärema (behåring, bröst etc), I dessa faU föreligger inte
någon intereexuaUtet, Det bör emeUertid enUgt de sakkunniga inte fordras att
missbUdningen är av särekUt svårbedömd natur. Även en rubbning vars innebörd
efter medicinsk uttedning ter sig fuUt klarlagd för läkaren kan i det aUmänna
föreställningssättet ge anledning tiU tvekan om könstillhörigheten och omfattas
därför av bestämmelsen. Föreligger det inte någon tvekan om könet finns på
vanligt sätt möjlighet att vinna rättelse enUgt folkbokföringskungörelsen,
Eftereom
ändrad könstillhörighet inte på somatiska grunder bör få faststäUas i strid mot
en manifest psykosexueU inriktning ocb en etablerad könsroU iq>pstäUer de sakkunniga
även det vUlkoret att rättsändringen skaU vara förenUg med utvecklingen av
könsroUen, Att viUkoret inte har utformats mera konkret sammanhänger med att
könsroUsut-vecklingen fortskrider i olika snabb takt för skUda individer. Före
tre-årsåldem anses i allmänhet utvecklingen inte ha gått längre än att en
omställning tiU motsatt könsroU kan ske utan större svårigheter. Meningarna
inom medicinen är emeUertid delade på denna punkt. Till skillnad från
situationen vid transsexualism, där det är den starka psykosexueUa
inriktningen som driver fram rättsändringen, får man vid somatisk
intereexuaUtet räkna med att könsidentifikationen i många faU är vacklande eUer
oklar. En fuUständig överensstämmelse meUan den nya könstillhörigheten och
könsroUen vid tiden för prövningen kan därför inte krävas. Om i något
undantagsfaU könsroUsutvecklingen trots aUa ansträngningar inte skuUe ta avsedd
riktning kan man få överväga en återgång tiU den ureprungUga könstUlhörigheten,
Denna fråga behandlas längre fram.
Vidare
uppstäUer de sakkunniga villkoret att rättelse av missbUdningen skaU kunna ske
på sätt som överensstämmer med den önskade könstilUiörigheten, Om någon
korrektion inte anses påkaUad, fordras i
Prop. 1972:6 25
StäUet
att den sökta könstillhörigheten är den som är mest förenlig med sökandens
kroppsUga tiUstånd, Några närmare anvisningar lorde här mte vara möjUga, utan
avgörandet får grundas på ett bedömande av individens somatiska utveckling i
dess helhet, I aUmänhet torde könskaraktären hos yttre genitaUa få anses
utslagsgivande. Om de nu berörda somatiska viUkoren inte är uppfyUda, kan
fastställelse ske enligt de regler som föreslås för transsexueUa, En
föratsättning i sådant faU är dock att sökanden har fyUt 18 år.
Något
krav på att sökanden inte skaU vara gift och att han skaU sakna
fortplantnmgsfönnåga har inte stäUts upp när det gäUer de somatiskt
intersexueUa, Som skäl härför anför de sakkunniga dels att man torde kunna
bortse från möjUgheten att sökanden är gift, eftersom könsroUsutvecklingen i överensstämmelse
med den ursprungUga köns-registteringen regelmässigt måste betraktas som
avslutad åtminstone innan äktenskap ingås, dels att fortplantningsförmåga i
allmänhet saknas i hithörande situationer. I de undantagsfaU då sådan förmåga
kan finnas vid medfött adrenogenitalt syndrom, sedan viriUseringen hävts
skuUe en fordran på steriUsering för faststäUelse av kvinnUgt kön direkt
motverka syftet med ändringen.
De
sakkunniga har inte stäUt upp något krav på att de rättelser av förekommande
missbUdningar som kan anses påkaUade skaU vara utförda för att fastställelse
av ändrad könstillhörighet skall kunna bevUjas, Som skäl härför anförs att
både föräldrama och bamet självt naturUgtvis i regel kommer att medverka tiU
att den beslutade nya könstillhörigheten slår igenom så fuUständigt som möjUgt
i både somatiskt och psykosexueUt hänseende. Om själva missbUdningen likväl i
något faU skuUe kvaretå kortare eUer längre tid efter rättsändringen, synes
detta mte uppkaUa några större betänkligheter från allmän synpunkt. Tvärtom kan
det ibland vara kirargiskt sett lämpUgt att låta anstå något med en operativ
rekonstruktion av genitaUa, Rättsändringen och utvecklingen i den nya
könsrollen bör dock inte hindras därav, I undantagsfaU kunde ett krav på
operation tänkas leda tiU skadUga verkningar, nämligen om det skuUe visa sig
att bamets psykosexueUa inriktning och könsroU utvecklas i strid mot den
faststäUda könstUlhörigheten,
Eftersom
bestämmelsema om faststäUande av könstUlhörighet kan beräknas komma att
tiUämpas i företa hand på bam har de sakkunniga ansett det nödvändigt att
föreslå regler om vem som skaU få ansöka om faststäUelse i dessa faU, Som
mönster har tjänat bestämmelsema i 12 § reUgionsfrihetslagen (1951: 680) och 42
§ namnlagen. De sakkunniga föreslår att ansökan för den som står under annans
vårdnad och inte har fyllt 18 år skaU göras av vårdnadshavaren men att ansökan
för bam som har fyUt 15 år kräver samtycke av bamet självt, TiUkommer vårdnaden
mer än en person fordras att samtiiga biträder ansökningen.
Prop. 1972:6 26
Den
som har fyUt 18 år får själv göra ansökan, under den allmänna föratsättningen
för rättshandlingsförmåga att han förstår rättsändringens innebörd.
Innan
erfarenheter av den nya lagstiftningen har vunnits anser de sakkunniga att
reglemas tiUämplighet inte bör utsttäckas längre än nödvändigt, FaststäUelse
enligt lagen föreslås därför kunna komma i fråga endast för svenska medborgare
(1§ ttedje stycket),
3,4,2
Rättsverkan av beslut om fastställande av könstillhörighet
Då
motsatt könstiUhörighet har konstaterats vara den riktiga skaU den enUgt de
sakkunniga för framtiden gäUa i aUa rättsUga sammanhang där det har betydelse
om individen är man eUer kvinna. Av aUmänna regler följer att frågan om
individens rätta kön därefter i princip inte kan bU föremål för materieU
prövning av domstol eUer annan myndighet
Bortsett
från möjligheten att få en omprövning genom resning eUer annat extraordinärt
rättsmedel bör det i allmänhet vara uteslutet att återgå tiU den ureprungUga
könstillhörigheten. De sakkunniga anser det Ugga i sakens natur att avgörandet
av en statusfråga som den förevarande måste ges nära nog orabbUghet och att
byte av könstUlhörighet regelmässigt måste vara en engångsföreteelse i den
intereexueUes Uv, Den enda punkt där tvekan i något faU möjUgen skuUe kunna uppstå
gäUer somatisk intereexuaUtet hos bam med outvecklad könsroU, Den garanti för
en gynnsam prognos som för den transsexueUes del ligger i att han skall ha levt
i den efterettävade könsroUen under en längre tid saknar motsvarighet här. Man
kan därför knappast undvara en möjUghet att återgå tiU den ureprungUga
könstillhörigheten i åtminstone vissa av de teoretiskt tänkbara faU då
individens psykosexuella inriktning och könsroUsutveckling tar en vändning i
strid mot den beslutade rättsändringen. För en sådan återgång bör starka skäl
krävas. Den situation som föreUgger här har starka beröringspunkter med den som
åsyftas med bestämmelsema om transsexueUa i 1 § första stycket och de
sakkunniga har därför funnit det naturUgt att anknyta tiU dem, I företa stycket
har därför tagits upp en föreskrift att faststäUelse enUgt detta stycke får ske
även om sökanden tidigare har erhåUit faststäUelse enUgt reglema om somatiskt
intereexueUa i andra stycket
Underrättelse
om fastställelsen av den nya könstUlhörigheten bör av den beslutande
myndigheten sändas tiU pastorsämbetet för ändring av könsanteckningen. De
sakkunniga anser att det saknas anledning att räkna med annat än att den som
har ett könsbundet fömamn efter faststäUande av ändrad könstillhörighet ansöker
om nytt sådant namn. Någon underrättelse tiU patentverket om faststäUelsen
behövs därför inte. EnUgt 25 § namnlagen krävs synnerliga skäl för att ändring
av
Prop. 1972:6 27
fömanm
skaU medges. Att faststäUandet av en könstillhörighet motsatt den förat
registrerade utgör skäl för sådan ändring synes de sakkunniga uppenbart. Det
finns vidare anledning räkna med att, sedan möjUghet skapats att fastställa
könstillhörigheten i faU av intereexuaUtet, patentverket i princip kommer att
kräva faststäUelse för medgivande tiU fömamnsbyte. Att helt förbjuda sådant
byte, när faststäUelse inte har meddelats, anser de sakkunniga dock mindre
lämpligt. Byte bör sålunda kunna ske när en könsregistrering har bUvit oriktig
på grund av något uppenbart fel. Ett ovUlkorUgt förbud skulle också kunna
tänkas hindra möjUgheten tiU successiv anpassning tUl önskad könsroU genom byte
av könsbundet fömamn tiU ett mera neuttalt sådant namn,
3.4.3
Operativa ingrepp m. m.
Operativa
ingrepp i könsorganen vid intersexuaUtet kan ske av flera olika anledningar.
Som exempel kan nämnas ingrepp som föranleds av sjukdom i organen såsom då
könskörtiama vid vissa former av somatisk intersexuaUtet måste avlägsnas tiU
förhindrande av tumörutveck-Img. Kastteiing enUgt den humanitära indikationen i
kastteringslagen kan bU aktueU för vissa transsexueUa. Frågan om tiUåtUgheten
av ingrepp i könsorganen aktuaUseras emeUertid även i sådana faU då det
omedelbara syftet med ingreppet är att förändra könstillhörigheten.
Sterilisering enbart i detta syfte kan inte ske enUgt steriUseringslagen, SkuUe
åtgärden inte tUlåtas på annan grund, kunde faststäUelse av ändrad
könstillhörighet för ttanssexueUa komma i fråga endast bettäffande det fåtal
sådana personer hos vilka sterUitet redan föreligger. Inte heUer får enUgt
kastreringslagen kastrering utföras om syftet är begränsat tUl att vinna
ändrad könstillhörighet.
Något
behov av utvidgade möjUgheter tiU kastrering anser de sakkunniga knappast
föreUgga i förevarande sammanhang. Däremot framhåUer de att det ofta är
önskvärt med rekonstruktiva operationer av genitaUa både för att häva
missbUdningar vid somatisk intereexuaUtet och för att få tiU stånd en anatonusk
anpassning tiU könsidentiteten vid transsexuaUsm, Redan f, n, sker f, ö, sådana
operationer och de sakkunniga anser det motsvara ett legitimt behov för den
intereexueUe att korrigerande ingrepp i könsorganen, åtminstone under vissa
förhållanden, kan ske även när det direkta syftet är att vinna faststäUelse av
könstiUhörigheten,
Med
hänsyn bl, a, tiU vissa uttalanden i förarbetena tUl kastreringslagen (prop,
1944:14 s, 19) anser de sakkunniga det nödvändigt att lag-reglera frågan i vad
mån mgrepp i könsorganen får företas i syfte att få tiU stånd ändring av könstiUhörigheten,
Närmare bestämmelser härom är önskvärda även av det skälet att en okontroUerad
möjUghet för individen att få tiU stånd sådant ingrepp inte aUtid kan beräknas
leda tUl åsyftat resultat Om föratsättningar för faststäUande av den efter-
Prop. 1972:6 28
strävade
könstillhörigheten inte föreUgger, kommer ingreppet endast att innebära en
meningslös stympning, som sannoUkt föreätter individen i en ännu svårare
situation än förat. En operation av detta slag aktuaUserar inte enbart
medicinska frågeställningar. Läkaren som utför ingreppet kan inte alltid väntas
äga fullständiga insikter exempelvis rörande de psykiska och sociala faktorer
som har betydelse för fastställ-lande av den önskade könstiUhörigheten,
De
sakkunniga föreslår i 2 § en föreskrift att steriUsering eUer annat ingrepp i
könsorganen i syfte att vinna faststäUelse av könstUlhörigheten får företas
endast efter särskUt tUlstånd, TUl sådana ingrepp bör hänföras inte bara
ingrepp som sker med kirurgiska metoder utan också andra åtgärder som
definitivt förändrar vävnaderna, t, ex, bestrålning. HormontiUföreel och
operationer som inte berör könsorganen bör däremot faUa utanför. Reduktion av
bröstens storlek hos kvinnor som Önskar manUg könstillhörighet utgör ett
exempel härpå. En sådan operation, som vanUgen är mycket enkel, har allmänt
sett mte de verkningar på organismen som t, ex, en kastterande operation och
inte samma betydelse för bedömandet av könsidentiteten som ingrepp i de som
primära könskaraktärer betecknade könsorganen. Någon anledning att i detta
sammanhang utvidga kastteringsmöjUghetema utöver vad som gäUer f. n. anser de
sakkunniga knappast föreUgga, En hänvisning tiU kastreringslagen har emellertid
tagits upp i paragrafens sista stycke.
Utanför
regleringen faUer ingrepp i syfte att bota eUer förebygga sjukdom samt sådana
ingrepp som sker efter det att ett faststäUelsebe-slut bar meddelats och som
har tiU syfte att ytterUgare underetryka den efterettävade könskaraktären. Att
en sådan åtgärd, om den vidtas med patientens samtycke, är rättsenUg kan enUgt
de sakkunnigas mening inte vara föremål för tvekan. Inte heUer ingrepp i
könsorganen på bam vUkas kön ännu inte har registterats omfattas av
bestämmelsema. Det gäUer här nyfödda bam med missbUdningar som har föranlett
tvekan om könstUlhörigheten och dröjsmål med anmälan tiU pastoreämbetet. Ofta
fordras i dessa faU ett operativt tUlrättaläggande, i aUmänhet genom
korrigering av yttte genitaUa i riktning mot den könstiUhörighet som anses
vara den funktioneUt lämpligaste. Ingrepp av sådant slag bör enUgt de
sakkuimiga liksom hittiUs få utföras av läkare utan särekilda inskränkningar.
Ett läkaringrepp som behövs enbart för att klarlägga individens somatiska
tiUstånd torde också vara utan vidare tiUåtet på grund av allmänna regler. Den
föreslagna lagregleringen omfattar vidare inte det faUet att en mdivid hos
läkare begär exempelvis rekonstruktion av genitaUa i syfle att underlätta
anpassningen till önskad könsroU men utan avsikt att söka faststäUelse, I en
sådan situation blir aUmänna regler tiUämpUga. Dessa torde innebära att ett
sådant ingrepp i aUmänhet inte är tiUåtet,
För
tiUstånd krävs enligt förelaget ansökan av den som kan söka
Prop. 1972: 6 29
faststäUelse
och, i fråga om bam som har fyUt 15 år, samtycke av barnet självt. Det får
anses ligga i sakens natur, att rättsändring enUgt lagen inte blir aktueU med
avseende på den som på grand av rabbad själsverksamhet inte har förmåga att
göra en gUtig ansökan eUer lämna ett gUtigt samtycke enligt lagen,
EnUgt
de sakkunniga är det naturUgtvis oftast lämpligt att fastställelse- och
tUIståndsfrågoma prövas i ett sammanhang. Att tillståndet söks föret kan
emeUertid vara nödvändigt i fråga om sterUisering, som vid transsexualism måste
ha utförts mnan den nya könstUlhörigheten kan faststäUas, Med tanke på bl, a,
sådana faU har de sakkunniga funnit det nödvändigt med en särekUd begränsnmg
för att förhindra att ingreppet kommer tiU stånd innan det står klart att den
eftereträvade könstiUhörigheten verkUgen kommer att faststäUas, Enligt
förslaget får tUlstånd inte meddelas utan att övriga föratsättningar för
faststäUelsen föreUgger,
Operativa
korrigeringar av genitaUa är i regel betydligt mera komplicerade än kasttering
eUer steriUsering, och på grund av det ringa antalet faU torde endast ett
fåtal läkare i landet ha någon stöne erfarenhet på detta område. De sakkunniga
föreslår därför som huvudregel att ingreppet skall utföras på sjukbus av där
anstäUd läkare (2 § andra stycket). Med tanke på specieUt svåra faU har de
sakkunniga emellertid ansett att det bör finnas möjlighet att vid meddelande
av tUlstånd anvisa viss bestämd läkare att utföra ingreppet En sådan anvisning
föratsätter givetvis att läkaren har åtagit sig uppdraget. Självklart bör
ingreppet även i detta fall företas på sjukhus. De sakkunniga påpekar att
särekUda behörighetsregler inte gäUer bettäffande ingrepp som får ske utan tUlstånd
enligt den föreslagna lagen. Motsvarande ordning råder beträffande kastrering
och steriUsering, i den mån kastrerings- och sterUise-ringslagama inte är
tiUämpliga, Av särekUt inttesse är i detta sammanhang operativa korrigeringar
av missbUdningar på nyfödda. Någon anledning att lagreglera detta förfarande,
som hittiUs har visat sig fungera tUlfredsstäUande, anser de sakkunniga dock
inte föreUgga,
3,4,4
Förfarandet
Enligt
de sakkunniga talar övervägande skäl för att prövningen av frågor om
fastställande av könstUlhörighet anförtros ett för hela landet gemensamt organ,
dit kunskap och erfarenhet i ämnet kan koncentreras. De altemativ de
sakkunniga i detta sammanhang diskuterar är att förlägga prövningen tiU
socialstyrelsen eUer tiU en särskUd nänmd. På vissa närliggande områden, där
det liksom här inte är fråga enbart om ett medicmskt bedömande, har man ansett
en fristående nämnd representerande medicinsk och juridisk sakkunskap samt
dessutom inrymmande ett visst mått av lekmannainflytande vara att föredra
framför det centtala ämbetsverket. Ett exempel härpå utgör psykiatriska
Prop. 1972:6 30
nämnden,
som enUgt lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa
faU har att pröva besvär över utskrivningsnämnds beslut De sakkunniga redogör
för den diskussion som föregick denna nämnds tiUkomst (prop, 1929:87 s, 43, 2LU
1929:35 s, 6 och 7). Mot nämndaltemativet androgs bl, a,, att klagoinstansens
förläggande utanför medicinalstyrelsen skulle medföra en duaUsm inom ledningen
av sinnessjukvården och öka möjUgheten av motsättningar meUan de myndigheter
som hade att bedöma en tiUtalads tillräkneUghet och den myndighet som hade att
besluta om utskrivning av en för vård intagen sttaffriförklarad pereon. För en
fristående nänmd åberopades bl, a, att det om en klagorätt verkUgen skuUe få
åsyftad betydelse var viktigt att klagoinstansen för allmänheten i möjligaste
mån framstod som på en gång opartisk och auktoritativ, så att den blev i stånd
att skänka den på detta område i hög grad önskvärda trygghetskänslan. Denna
synpunkt ansågs bli tiUgodosedd bättre genom en särekUd nämnd än genom medicinalstyrelsen,
eftereom nämnden skuUe stå mera fri än styrelsen mot de i företa hand
beslutande läkarna. Systemet med nämnd ansågs också ha den fördelen att Kungl,
Maj:t blev helt obunden vid valet av medlemmar i klagoinstansen och således
kunde beakta angeleenheten av att denna fick en sådan sammansättning att den
kunde väntas åtnjuta aUmänhetens förttoende.
Någon
motsvarighet tiU psykiatriska nänmdens uppgtft att handlägga frågor om
frihetsberövande finns inte i nu ifrågavarande sammanhang och inte heUer
föreUgger risk för motsättningar i förhåUande tiU andra organ. De sakkunniga
anser dock att förhåUandena i övrigt synes vara jämförbara och att själva den
grundläggande frågeställningen är gemensam i båda dessa sammanhang. Framför
aUt är det angeläget att prövningsinstansen får en så fri och oberoende
ställning som möjligt. Det gäUer att förebygga ett aUtför ensidigt medicinskt
bedömande. För en myndighet som i sm vanliga verksamhet har att främst bevaka
medicinska synpunkter är det enUgt de sakkunniga självfaUet naturligt att
tUlgodoseendet av terapeutiska behov kommer i företa rummet, HittUlsvarande
erfarenheter från medicinalstyrelsens handläggning av frågor om fömanmsbyte
visar också att en sttävan i denna riktning har förekommit I några ärenden har
styrelsen sålunda tiUstyrkt sådant byte, fastän den inte varit beredd att
samtidigt slå fast att könstillhörigheten ändrats. Det finns enUgt de
sakkunniga anledning att företärka det rättsUga elementet i prövningen i
förhåUande tiU vad som är möjUgt inom ramen för socialstyrelsens handläggning.
HärtUl kommer att förfarandet hos styrelsen är uteslutande skriftUgt. I
ärenden av hithörande slag torde det ofta bli nödvändigt eUer åtminstone
lämpUgt att sökanden eUer särekUd sakkunnig får länma en muntiig redogörelse
inför prövningsinstansen.
De
sakkunniga har således funnit lämpUgast att prövningen av frågor
Prop. 1972: 6 31
om
fastställande av könstillhörighet anförtros en fristående nämnd, vari ingår
representanter för medicinsk och juridisk sakkunskap samt lekmän, Nänmden skaU
enUgt förelaget också pröva ansökningar om tillstånd tiU SterUisering eller
annat ingrepp i könsorganen i syfte att vinna faststäUelse av
könstillhörigheten. Att låta denna prövning utföras av läkare eUer myndighet
som handlägger ärenden om tiUstånd tiU exempelvis SterUisering har de
sakkunniga inte ansett kunna komma i fråga. Bestämmelser om nämnden har tagits
upp i 3 §.
Nämnden
skall bestå av ordförande och fyra övriga ledamöter. Ordföranden skaU vara
eUer ha varit innehavare av domarämbete. Två ledamöter skaU vara läkare med
långvarig erfarenhet av hithörande frågor. Av den ene fordras, att han skaU
vara särskUt kunnig i psykiatri. Psykiatrisk sakkunskap är ofrånkomlig vid
bedömandet av ttanssexuaUsm men är av värde även vid prövningen av
intereexuaUtet av annat slag, I fråga om den andre läkaren uppstäUer de
sakkunniga inte något krav på särekild specialistkompetens, utan det bör vara
möjUgt att utse den som har tiUräcklig erfarenhet rörande intersexuaUtet över
huvud taget. De båda återetående ledamötema skaU vara lekmän med erfarenhet i
allmänna värv, Ledamötema och ereättare för dem föreslås bli utsedda av Kungl,
Maj:t för högst fyra år i sänder,
EnUgt
de sakkunniga bör nämnden ha frihet att anordna förfarandet på sätt som
befinnes mest ändamålsenUgt och praktiskt. Den föreslås få möjUghet att höra
sökanden eUer annan muntiigen (4 § första stycket), I kompUcerade situationer
kan ingående bevisning bU nödvändig, t, ex, hörande av sökanden, hans
släktingar eUer medicinska eller psykologiska experter.
Sökanden
bör enligt de sakkunniga i princip själv svara för de kostnader som krävs för
uppsättande av ansökan samt för argumentation och bevisning i ärende. Nämnden
bör emeUertid självmant kunna införskaffa kompletterande utredning som i
princip bör bekostas av det allmänna. Den som höre muntUgen inför nämnden
föreslås få rätt tiU ersättning av aUmänna medel, vilken kostnad skaU stanna
på statsverket (4 § andra stycket). De sakkunniga föratsätter, att nänmden får
anslag tiU bestridande av kostnader för skriftUga utiåtanden och annan
skriftlig bevisning.
Nämndens
centrala ställning och erfarenhet på området måste enUgt de sakkunniga anses
erbjuda en garanti för att avgörandena blir välgrundade. Det föreslås därför
att talan inte skaU få föras mot nänmdens beslut (4 § ttedje stycket). En
möjUghet tiU överprövning av nänmdens beslut torde knappast vara ägnad att
tillföra ärendet något väsentUgt nytt utan endast medföra en onödig belastning
av besvärsmyndigheten. De sakkunniga franohåUer, att psykiatriska nänmdens och
intemerings-aåmndens avgöranden är slutgUtiga av Uknande skäl.
De
sakkunniga föreslår vidare bestämmelser om tystnadspUkt för le-
Prop. 1972:6 32
damot
av eUer befattningshavare vid nämnden och övriga personer exempelvis läkare
eUer andra sakkunniga som har tagit befattning med ärende enUgt lagen (5 §),
Dessutom föreslås ett tUlägg tUl lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma nllmänna handlingar i syfte att bereda skydd mot
offentiiggörande av läkaratiåtanden och beslut i sådana ärenden,
4
Remfssyttrandena 4.1 Allmänna synpunkter
Behovet
av lagstiftning i någon form som ger de intereexueUa möjlighet att få sin
könstUlhörighet faststäUd vitsordas i många remiss-ytttanden, TiU dem som delar
de sakkunnigas uppfattning att en sådan lagstiftning är motiverad hör
riksåklagaren, Cronholm, Gerle, CFU, de medicinska fakulteterim, patentverket,
domkapitlen i Uppsala och Härnösand, länsstyrelsema i Stockholms och Malmöhus
län, advokatsamfundet, läkarförbundet, läkaresällskapet, psykiatriska
föreningen, kuratorsföreningen och psykologförbundet.
Riksåklagaren
framhåUer att det får anses klarlagt att de intereexueUa i många faU befinner
sig i en mycket besvärande situation och att starka humanitära skäl talar för
reformer som är ägnade att underlätta deras anpassning i samhället. Nuvarande
ordning för ändring av könstillhörighet i rättsligt avseende saknar stöd i
skriven lag och är oenhetiig och inkonsekvent. En rättsUg reglering framstår
som angelägen även från aUmän synpunkt ttots att den konomer att beröra en
mycket liten mmo-ritet i samhäUet, Patentverket säger sig genom sin befattning
med för-nanmsärenden avseende intereexueUa ha fått mblick i att sådana personer
möter stora svårigheter i det dagliga livet. Det ter sig för verket därför
ganska klart att de har behov av stöd från samhäUets sida, så att följdema av
deras avvikande situation kan elimineras eller begränsas. Verket anser det
därför värdefuUt att möjUghet skapas att få könstiUhörigheten för dessa
personer fastslagen i officieU ordning och under medverkan av särekUd expertis.
Medicinska
fakulteten vid Göteborgs universitet franUiåUer att den föreslagna lagen väl
torde konuia att tiUgodose det kanske viktigaste kravet i sanunanhanget nämUgen
att individens egen uppfattning om könsidentiteten så långt möjUgt får en klar
bekräftelse utåt, vilket fakulteten anser vara av stor psykologisk betydelse
för de intereexueUa och ägnat att motverka deras skygghet i olika officieUa
situationer. Medicinska fakulteten vid Karolinska institutet fiimer de
sakkunnigas förelag innebära problenUösningar, som för de intereexueUa skapar
möjUghet tiU så god anpassning både socialt, sexueUt och i övrigt som deras
anatomiska och psykiska föratsättningar medger. Cronholm anser det i hög grad
önskvärt att frågan om faststäUande av könstiUhörighet för inter-
Prop. 1972:6 33
sexueUa
blir lagligen reglerad. Han framhåUer att detta kommer att medföra fastare
praxis beträffande olika ingrepp och andra åtgärder och säkert ge de
mtereexueUa bättte stöd tiU anpassning i den för det fastställda könet
adekvata roUen, Han anför vidare att det berättigade i att utföra operativa
ingrepp på vissa personer med störd könsutveckling och att ge dem
hormonbehandling i avsikt att dirigera deras könsidentitet i en bestämd
riktning knappast torde kunna ifrågasättas och att det även torde vara
självklart att denna könstUUiörighet lagligen bör fastslås om den avviker från
den ursprangliga.
Läkarförbundet
underetryker att det från medicinsk synpunkt är av stor vikt att frågan om de
intersexueUas rättsstälhiing ingående analy serats och även lett fram tUl
förelag tiU lagstiftning, HittiUs har de medicinska strävandena att hjälpa
individen att leva och bU accepterad i den könsroU som han upplever som sin
mött svårigheter genom att lagstiftnmgen inte räknat med dessa minoriteter. Då
det gäUer de somatiskt awUcande ter sig innehållet i lagförslaget relativt
okomplicerat och självklart. Vad gäUer de ttanssexueUa anser läkarförbundet att
den föreslagna lagen kommer att göra deras livssituation mera drägUg även om
den också efter lagens antagande kommer att vara svår. Liknande synpunkter
anförs av läkaresällskapet, tiU vars yttrande psykiatriska föreningen för sin
del har hänvisat,
EnUgt
kuratorsföreningen har en lag som reglerar de ttanssexuellas könstillhörighet
varit efterlängtad av dem som i sin yrkesutövning kommer i kontakt med dessa
människor. Att så omfattande och definitiva åtgärder hittUls har fått ske utan
att man har haft några klara lagbestämmelser att gå efter har inneburit en
stor press i första hand för den ttanssexueUe men även för behandlande läkare
och myndigheter som har upplevt trevandet i bUndo som en stor svårighet.
Föreningen anser att man i lagförslaget har kommit fram tUl en tiUfredsstäUande
avvägning meUan hänsynen tUl de intereexueUa och de krav samhäUet kan StäUa på
entydiga bestämmelser i dessa frågor. Föreningen viU dock framhålla att den
sociala anpassningsprocessen för de ttanssexueUa även med adekvat behandUng
blir mycket svår. Föreningen betonar vikten av att den ttanssexueUa patienten,
utöver behandlande läkare, kontinuerligt har kontakt med en kurator under
tiden före och efter faststäUelsen, Psykologförbundet fiimer det
tillfredsstäUande att frågan om de intersexueUas könstillhörighet har tagits
upp tiU aUsidig uttedning på ett så fördomsfritt sätt och fmner förelaget väl
motsvara de förväntningar som man kan stäUa på ett lagförelag som syftar tiU
att underlätta de transsexueUas många gånger mycket svåra situation.
Socialstyrelsen
bar intet att erinra mot att faststäUelse av könstillhörighet sker enligt de
grunder som anges i förslaget. Det kan visserligen vara tveksamt om
lagstiftning behövs för att få en tillfredsstäUande lösning på problemet. Den
föreslagna regleringen synes emellertid bidra
3 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 6
Prop. 1972:6 34
tUl
en enhetiig bedömning hos de olUca myndigheter som har att ta ställning i
frågor om fastställande av kön, och styrelsen tUlstyrker därför att
lagstiftning på området kommer tiU stånd,
Svea
hovrätt säger sig inte kunna bedöma om det föreUgger något verkUgt behov av den
föreslagna lagstiftningen. Det kända antalet mter-sexueUa synes vara mycket
ringa. På grund av vad de sakkunniga har anfört om dessa personere besvärande
situation och om angelägenheten av att deras egen uppfattnmg om sm
könsidentitet så långt som möjligt får en klar bekräftelse utåt anser hovrätten
emeUertid att det får antas föreligga behov för de uitereexueUa att få ett
formeUt byte av könsroU med därav följande rättsverkningar tUl stånd. De
bestämmelser som krävs härför bör enligt hovrätten tas upp i en särskUd lag.
Länsåklagaren
i Kopparbergs län anser tanken bakom den föreslagna lagstiftningen, nämUgen att
underlätta anpassningen i socialt hänseende för de intereexueUa, behjärtansvärd.
Han ifrågasätter emeUertid om detta syfte kommer att nås i avsedd utsttäckning
och framhåUer, att för de ttanssexueUa ttoUgen alltid föreUgger vissa
anpassningssvårigheter så länge den biologiska könstUlhörigheten kvarstår. Det
kan befaras att majoriteten i det längsta drar sig för att ansöka om ändrad
könstUlhörighet De uppstäUda förutsättningarna framstår som tämligen stränga
och utredningen måste bU ganska omfattande och säkerUgen i många fall
tidskrävande och besvärUg för den som beröre, SlutUgen franahåller han att det
här uppenbarUgen är fråga om en ytteret liten grapp i samhäUet, vare problem
rimligen borde kunna lösas på ett enklare och smidigare sätt än genom en
lagstiftnmg av föreslagen art.
Rättspsykiatriska
föreningen har inte några invändningar mot reglerna om somatiskt intereexueUa
men framför kritiska synpunkter vad gäller de transsexueUa, Föreningen
framhåUer att grappen ttanssexueUa ännu inte kan sägas vara tUlfredsstäUande
uttedd etiologiskt, symtoma-tologiskt prognostiskt och terapeutiskt
Avgränsnmgen t ex, gentemot passiva, kvinnoidentifierade homosexueUa är
mgalunda så enkel som framstäUts i betänkandet En aUvarUgare anmärkning är att
man låt vara säkert mest av humanitära och behandlingsmässiga skäl i aUtför
hög grad bagatelUserar det abnorma, den psykopatologiska bakgrunden. Att ett
klart psykopatologiskt syndrom, berörande personUg-hetens käma,
könstillhörigheten, blir det enda och avgörande kriteriet på "det verkUga
könet" måste enUgt föreningen inge aUvarliga betänkUgheter, Föreningen
framhåUer att de transsexueUas mstäUnmg är ytterst centeal, intensiv,
dominerande, tvångsmässig. Den har ofta karaktären av ångestförsvjr bl, a.
intensiteten i känslan av att tillhöra fel kön ter sig klart psykopatologisk.
Att upphöja ett centralt psykopa-tologiskt syndrom med bl, a. ett system av
tankevUlor tUl objektivt och positivt uttryck för en mdivids personUghetskäma
strider enUgt föreningen mot hittiUsvarande praxis. Föreningen anser därför
att den
Prop.
1972:6 35
föreslagna
lagstiftningen är mycket vansklig. Med hänsyn tUl att fiktionen av att tUlhöra
motsatt kön hos de transsexueUa är så fixerad kan emellertid de föreslagna
rättsliga åtgärdema inte avvisas. Den föreslagna lagregleringen får anses
rimlig som ett provisorium men lagen och dess konsekvenser bör underkastas
ingående omprövning sedan man har fått mera erfarenhet.
Länsåklagaren
i Hallands län stäUer sig tveksam tiU lämpligheten av den föreslagna
lagstiftningen, SärskUt diskutabelt förefaller det honom att i fall där
individens kön är entydigt anatomiskt bestämt tUlmäta dennes upplevelse av
annan könstUlhörighet sådan betydelse att denna rent subjektiva uppfattning kan
läggas tiU grund för ett objektivt konstaterande att personen tillhör annat
kön med vissa därav emanerande rättsverkningar. Han anser inte att det i
betänkandet har getts belägg för att ttanssexueUa, sedan formella ändringar i
fråga om namn och kön har skett, genereUt kan sägas ha fått mindre
anpassningsproblem än tidigare. Beträffande de somatiskt intereexueUa finns
inte betänkUgheter mot lagstiftning av samma skäl som beträffande de
ttanssexueUa, Däremot kan ifrågasättas om för denna grapp skall behöva krävas
den omständliga prövning lagförelaget innebär för bestämmande av könstiUhörigheten,
Sådana frågor synes som hittiUs kunna avgöras av läkaren i enUghet med
vetenskap och beprövad erfarenhet, och ändring av könsanteckning och fömamn
borde kunna ske på grandval av läkarens mtyg.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län biträder de sakkunnigas förslag såvitt gäUer de
somatiskt intersexueUa, Vad bettäffar de ttanssexueUa framhåUer länsstyrelsen
att oreaken tiU denna avvikelse inte har kunnat klarläggas. Vidare påpekas att
den som har fått sin könstiUhörighet ändrad skuUe kunna ångra sig.
Länsstyrelsen erinrar också om utredningens uttalande att en reform inte bör
drivas så långt att resultatet står i aUtför skarp konttast tiU grundläggande
värderingar hos medborgare i aUmänhet. Länsstyrelsen anser det inte osannolikt
att en tiUämpning av uttedningens förslag om ändring av de ttanssexueUas
könstillhörighet skulle vid en ökande frekvens av fall mötas av en negativ
reaktion från medborgamas sida. Med hänsyn luirtiU och tUl möjUgheten av att
fortsatt forskning på området leder tUI att oreakema tUl transsexualism
klarläggs och till en lämplig terapi är länsstyrelsen inte beredd att tiUstyrka
att uttedningens förelag i vad avser de transsexueUa nu läggs tUl grand för
lagstiftning,
4.2
Hovudinnehållet i förslaget
4.2.1
Materiella förutsättningar för fastställande av könstillhörighet
De
föreslagna reglema om föratsättningarna för fastställande av könstiUhörighet
godtas av flertalet remissinstanser. I åtskUUga yttran-
Prop. 1972:6 36
den
framföre dock förslag tiU ändringar i skUda hänseenden. Detta gäller särekilt
reglema om transsexueUa.
Kravet
att en transsexueU pereon sedan ungdomen skall ha upplevt sig som tiUhörande
motsatt kön mot det under vilket han upptagits i kyrkobokföringen kritiseras av
förste stadsläkaren i Malmö. Antingen är förhåUandet det att de transsexueUa i
samtliga fall upplever sig som tUlhörande det motsatta könet redan från
pubertetens inträde, varvid kravet är onödigt eUer också förekommer faU där den
motsatta könstillhörigheten upplevs först från 2530 års ålder, och då medför
vUlkoret en inskränkning i möjligheten att få faststäUelse av ändrad könstillhörighet
I
anslutning tiU kraven att den transsexueUe sedan imgdomen skall ha upplevt sig
som tillhörande det motsatta könet och under avsevärd tid ha uppttätt i enUghet
med detta understryker psykologförbundet vikten av att föreök från en individs
sida att infoga sig i den somatiska könsroUen, t ex. genom att gifta sig och få
bam, inte får utgöra hinder för könsbyte. I vissa faU kan säkerUgen ett sådant
anpassningsförsök anses tala för en god prognos. Gerle framhåller att det
givetvis är angeläget att den ttanssexueUes önskan om könsbyte har
manifesterat sig tiUräckUgt länge och i sådana livssituationer som för honom
bUr de vanUgaste. För att en önskvärd möjUghet tUl differentierad individuell
behandling av smsemeUan olikartade faU skall uppnås är det givetvis viktigt
att inte en skarpt avgränsad observationstid anges. Som regel torde dock minst
ett år vara att anbefaUa,
Med
hänsjrn tiU att orsakerna tiU transsexualism inte är klarlagda måste enUgt
länsåklagaren i Älvsborgs län stor försiktighet iakttas vid faststäUande av
ändrad könstillhörighet i dessa faU, Regeln att sökanden måste antas även i
framtiden leva i motsatt könsroll bör därför ges en mera skärpt avfattning än i
de sakkunnigas förelag,
I
flera remissyttranden behandlas frågan om vUken verkan det bör ha att sökanden
har bam. Länsåklagaren i Malmöhus län anser, att fastställelse av ändrad
könstUlhörighet inte bör medges om sökanden har bam och att detta bör komma tiU
uttryck i lagen. Riksåklagaren ifrågasätter om det inte från allmän synpunkt är
så viktigt med reda i släktskapsförhåUandena att ett krav på att sökanden
saknar bam bör uppstäUas, Svea hovrätt förordar att särekUd försiktighet iakttas
vid prövningen av om kvinna som har fött bam fyUer föratsättningama för att
erhålla ny könstillhörighet Medicinska fakulteten vid Umeå universitet stäUer
sig något tveksam tiU att krav på barnlöshet inte har uppstäUts och
ifrågasätter om inte en individuell psykiattisk undereökning av bamet borde
föreskrivas, i varje fall för att inte riskera bamets hälsa. Rättspsykiatriska
föreningen anmärker att de sakkunniga endast i förbigående behandlar den
föreslagna lagstiftningens negativa inverkan på andra människor, t, ex,
sexuell partner resp, äkta make och
Prop. 1972: 6 37
framför
aUt eventueUa barn, egna eller adopterade. Mest drastiskt belyses förslagets
risker enligt föreningen genom de berättigade farhågor man kan hysa för bamen.
Att de transsexueUa både före och efter en eventuell "könsändring"
måste orsaka ytterst stora vanskligheter som förebUder och
identifikationsobjekt för små barn anser föreningen Ugga i öppen dag.
Föreningen vill dock inte fömeka att föräldraskap i vissa faU kan anses
tänkbart och försvarligt. Här som eljest torde man ännu länge framöver böra
bedöma varje faU för sig. Kuratorsföreningen framhåller att det mte är säkert
att bamen mår bättre av att deras transsexueUe förälder tvingas avstå från en
officieU fastställelse av ändrad könstUlhörighet. Föreningen anser att man
eventuellt kan tänka sig ett krav på en speciell uttedning rörande bamets
förhållanden för att få en uppfattning om den ifrågasatta faststäUelsen skuUe
komma att medföra men för bamet. Psykologförbundet anser att det förhållandet
att sökanden har varit gift eUer har bam inte bör medföra hinder för faststäUande
av könstUlhörighet,
Villkoret
att sökanden skaU ha undergått steriUsering eUer av annan orsak sakna
fortplantningsförmåga bedöms av Cronholm som självklart även om den
ttanssexueUes motvUja mot kontakter med det somatiskt motsatta könet gör
graviditet resp, faderskap mycket osannoUkt, Som skäl för denna bedönming
hänvisar han tUl att någon förändring av det somatiska könet genom kirurgisk
eller annan åtgärd inte skall krävas. Gerle däremot anser kravet på
sterUisering direkt olämpUgt. I faU där graviditet har förekommit hos
transsexueUa kvinnor har den kommit tUl stånd genom våldtäkt eUer i tiUstånd då
kvinnan på grund av spritförtäring eUer av annan anledning inte kunnat hävda
sin instäUning tiU det motsatta könet. Då det enUgt de sakkunnigas förslag
skall fordras att den som önskar könsbyte under avsevärd tid har ådagalagt sin
absolutä och ofrånkomliga instäUning att han eUer hon är av motsatt kön, torde det
vara ytterst osannolikt att efter könsbytet med tillhörande konsekvenser
situationer av sådant slag inttäffar. Skulle kontakt uppstå som leder tiU
graviditet, där endera parten har erhåUit könsbyte, torde man kunna
ifrågasätta om beslutet om tiUstånd tUl könsbyte har haft erforderUg fast
grund, EnUgt medicinska fakulteten vid Uppsala universitet torde risken att den
som beviljas ändrad könstUlhörighet skaU sätta bam tUl världen vara minimal.
Ett operativt ingrepp för steriUsering, speciellt på en kvinna, är inte helt
ofarligt och en graviditetsförebyggande effekt kan relativt lätt åstadkommas
genom hormonbehandling som ofta även av andra skäl är motiverad. Fakulteten viU
därför föreslå att bestämmelsen mjukas upp tiU en föreskrift att sökanden i
regel bör ha undergått sterilisering. Även patentverket ifrågasätter om
steriliseringskravet är väl grandat. Med hänsyn tiU att lagen utöver det
starkt humanitära syftet främst syftar tiU administtativ klarhet i en
situation som beror
Prop. 1972:6 38
av
sökandens anatomiska eller psykiska avvikelse bör ett vUlkor av så allvarUg
karaktär som steriUsering uppstäUas endast om tvingande skäl talar därför.
Förste stadsläkaren i Malmö ifrågasätter om man helt kan bortse från risken att
steriUsering sedermera leder tiU någon form av psykiska stömingar.
Riksåklagaren
anser att det som villkor för fastställande av könstUlhörighet för
ttanssexueUa bör föreskrivas, att erforderliga operativa ingrepp först har
företagits. Man bör enhgt hans mening mte underskattä riskema för och
olägenhetema av att de intereexueUas somatiska tiUstånd någon gång kan komma
tUl synes på ett sätt som ter sig stötände för omgivningen.
Regeln
att ansökan om faststäUelse av könstillhörigheten får göras av den som har fyUt
18 år beröre i några remissytttanden. EnUgt Gerle kan det synas tveksamt om en
framstäUning skaU få ges in redan vid denna ålder, särekUt med hänsyn tUl
kravet på en längre tids kontroU av att den psykosociala faktom är tiUräckUgt
fast och välgrundad, 18-åiingar befinner sig fortfarande i mycket stor
utsträckning i skolstadiet med en begränsad uppfattning om sin blivande plats i
samhäUet, Medicinska fakulteten vid Umeå universitet påpekar att ungdomar i puberteten
ibland kan ha en utpräglad ttanssexueU inriktning, vilken emellertid försvinner
efter genomgången pubertet. Dessa ungdomar kan ha visat en uttalad önskan om
könsbyte och ett beteende motsvarande det motsatta könets. Om i sådana faU
puberteten inträffar sent, kan den i lagen föreslagna minimiåldem vara för låg.
Fakulteten önskar därför att kravet på 18 åre ålder kompletteras med tiUägget
"och passerat puberteten". Läkaresällskapet, tiU vare ytttande
psykiatriska föreningen ansluter sig, anser också att för faststäUelse bör
fordras att sökanden har passerat puberteten, eftereom en svikande
könsidentitet utan patologisk valör ibland förekommer hos personer med
långdragen pubertet Kuratorsföreningen uttalar viss tveksamhet när det gäller
18-årsgränsen och ifrågasätter om en individs psykosexueUa utveckling är avslutad
och tiUåter en säker prognos redan vid denna tidpunkt. Den kvalificerade och
aUsidiga bedömnmg som förelaget föratsätter bör dock enligt föreningen vara en
garanti för att misstag i möjligaste mån undviks.
Vad
beträffar reglema om somatiskt intersexueUa framför riksåklagaren erinringar
mot att krav inte har uppstäUts på operativa eUer liknande åtgärder, ttots att
det enUgt de sakkunnigas mening knappast kan uteslutas att den intersexueUes
somatiska tiUstånd någon gång kommer tUl synes på ett sätt som ter sig
stötande för omgivningen. Riksåklagaren förordar därför att som föratsättning
för fastställelse föreskrivs att erforderliga kirurgiska ingrepp först har företagits,
Cronholm ifrågasätter om inte den gräns vid 15 år som har satts när det gäUer
krav på medgivande tUl ansökan om fastställande
Prop. 1972:6 39
av
könstUlhörighet för somatiskt intersexueUa barn är väl hög. Han anser att 12 år
vore lämpligare och nämner som jämförelse att det i vårdnadsfaU är praxis att
bam över 12 år får välja hos vUken av föräldrama de viU vistas.
CFU
diskuterar det faU att ett bams kön inte kan faststäUas omedelbart vid
födelsen, I en sådan situation får en ofuUständig födelseanmälan godtas tiU en
början och denna sedan kompletteras med uppgift om könet när detta har
bestämts. Om längre anstånd än sex månader skulle behövas i något faU skuUe
yttrande kunna inhämtas från den föreslagna nämnden. För att individen ändå
skall kunna införas i personregistret med en unik personidentifikation måste
länsstyrelsen faststäUa ett preliminärt pereonnummer, SkuUe den fortsatta
undersökningen av bamet visa annat kön än detta nummer ger uttryck för får nytt
personnummer tiUdelas bamet enUgt gäUande ratiner för ändring av personnummer.
Hur rutinerna för handläggningen av dessa fall i detalj skaU utformas torde få
regleras genom anvisningar tUl myndighetema. De författningsram som behandlar
födelseanmälan synes inte behöva ändras.
Förelaget
att lagen inte skaU vara tiUämpUg på andra än svenska medborgare har inte mött
annan erinran än att medicinska fakulteten vid Uppsala universitet har påpekat
att fråga om faststäUande av ändrad könstillhörighet kan bU aktueU för vissa
personer, t ex, politiska flyktmgar, vUkas statstUUiörighet för lång tid kan
förbU oklar. Fakulteten anser därför, att det kunde vara motiverat att göra
lagen tiUämplig även på den som har bott i Sverige under en följd av mmst fem
år. Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter i detta sammanhang om man inte
borde ta upp frågan om samordnad nordisk lagstiftning på området.
4.2.2
Rättsverkan av beslut om fastställande av könstillhörighet
Frågan
om den rättsliga verkan av beslut om faststäUelse av ändrad könstUlhörighet
beröre endast i ett fåtal yttranden.
CFU
diskuterar frågan om inverkan av ett faststäUelsebeslut på äldre
rättsförhåUanden. Om det konstäteras att vederbörande tidigare verkUgen tUlhört
annat kön skall detta självfallet vara avgörande. Så torde vara faUet redan
enligt gäUande rätt. Men om det tidigare verkliga könet inte kan konstateras,
synes man inte ha något annat att håUa sig tiU än de sakkunnigas uttalande att
den könstUlhörighet som konstateras vara den riktiga skaU för framtiden gäUa i
aUa rättsUga sammanhang där det har betydelse om individen är man eller
kvinna, Ä ena sidan synes det rimUgt att t ex, det offentUgrättsliga
rättsförhållande som har uppkommit genom inskrivning av värnpliktig bringas
att upphöra genom faststäUelse av kvinnligt kön för den vämpliktige, A
Prop.
1972:6 40
andra
sidan kan det inte antas vara uttedningens mening att exempelvis i ett
sammanhang, där det blir fråga om kvarstående rättsverkningar av den
intereexueUes upplöstä äktenskap, faststäUelse av könstUlhörighet skaU vara
ett sätt på vUket det kan "visa sig, att personer som ingått äktenskap
varit av samma kön" och berättiga tiU slutsatsen att äktenskapet varit en
nuUitet, CFU anser att det i blivande proposition bör klarläggas vUken
betydelse som för framtiden skaU tiUkomma faststäUd könstillhörighet i
rättsUga sammanhang där ett äldre rättsförhållande bedöms. Det är viktigt inte
minst för folkbokföringsmyndigheterna att ingen tvekan råder om
rättsändringens innebörd.
Riksåklagaren
stäUer sig tveksam tiU förslaget att helt utesluta möjUghet tiU omprövning av
beslut om fastställande av könstiUhörighet i andra faU än då fastställelse
meddelats för en somatiskt intersexuell pereon och förutsättningar sedan visar
sig föreUgga för honom att erhåUa faststäUelse enUgt de regler som gäller för
transsexueUa, Han medger att stärka skäl talar för att beslut av förevarande
slag skall vara orubbUga men framhåUer också att den kvalificerade
prövnings-nänmd som föreslås skulle utgöra en garanti mot missbruk av en omprövningsmöjlighet.
Riksåklagaren
ifrågasätter vidare om inte någon garanti bör skapas för att nanmbyte verkligen
kommer tiU stånd efter en faststäUelse av ändrad könstillhörighet,
I
anslutning tUl vad de sakkunniga anför om möjligheten att uppnå en successiv
anpassning tiU önskad könsroll genom byte av könsbundet fömamn tUl ett mer
neuttalt namn upplyser patentverket att så gott som alla de namnärenden
bettäffande intersexueUa som verket har bandlagt har avsett byte av samtUga
fömamn tiU fömamn som klart anger motsatt kön. Endast ett faU gäUde en mindre
förändring, nämligen tiUägg av ett neuttalt namn tiU de befintUga fömamnen.
Enligt verket kan man härav möjligen sluta sig tiU att sådana mindre ändringar
av fömamn som inte ger tydligt besked om den förändrade könsrollen inte är av
särekUt intresse för de pereoner som det här är fråga om.
Länsåklagaren
i Kopparbergs län erinrar om att frågan om könstUlhörigheten har betydelse bl,
a, inom brottsbalkens område, t ex. vid vissa sedUghetsbrott. Detta problem har
inte berörts närmare i utredningen. Han anför vidare att det oavsett det
rättsUga könsbegreppet är omöjUgt att bortse från den biologiska
könstUlhörigheten vid bedömandet av vissa sedUghetsbrott.
4.2,3
Operativa ingrepp m. m.
Förelaget
att steriUsering eller annat ingrepp i könsorganen i syfte att vinna
faststäUelse enUgt lagen alltid skaU kräva särskUt tillstånd kritiseras av
länsåklagaren i Hallands län. Operationsåtgärder beträf-
Prop. 1972: 6 41
fande
somatiskt intereexueUa påkaUar enligt hans menmg inte några specieUa
tiUståndsregler, Vad gäller transsexueUa ifrågasätter han om det inte är fullt
tUlfredsstäUande med socialstyrelsen som tiUståndsmyndighet eUer med en
ordning Uknande den som gäUer enligt abortlagen. Han pekar också på behovet av
en allmän översyn av frågan om lagUgheten av operativa ingrepp.
Med
hänsyn tiU bedömningssvårighetema och betydelsen av samlad erfarenhet på
medicinskt håU föreslår medicinska fakulteten vid Umeå universitet,
läkarförbundet och läkaresällskapet att ingrepp av plastik-kirargisk natur skaU
utföras av speciaUstgrapp vid regionsjukhus,
I
anledning av de sakkunnigas uttalande, att ingrepp i könsorganen för att få tiU
stånd en anatomisk anpassning tUl önskad könstiUhörighet efter ett
faststäUelsebeslut är rättsenliga, om patienten har lämnat sitt samtycke,
påpekar medicinska fakulteten vid Umeå universitet, att undersökningsläkaren
kan känna sig tveksam inför en sådan åtgärd (exempelvis penisamputation eUer
Uknande) och att därför specieUa föreskrifter rörande mgreppet skuUe kunna
utgöra ett stöd för honom. Fakulteten föreslår därför att tiUstånd tUl mgrepp
skaU fordras inte bara när syftet är att vinna faststäUelse av
könstiUhörigheten utan även när det är fråga om att få tUl stånd en anatomisk
anpassning tiU önskad könstillhörighet över huvud taget,
4,2,4
Förfarandet
Föratom
länsåklagarna i Hallands och Kopparbergs län, som anser att de intersexuellas
problem borde kunna lösas på ett enklare sätt än genom den föreslagna
lagstiftningen, är det endast socialstyrelsen, Cronholm och medicinska
fakulteten vid Uppsala universitet som är kritiska mot förslaget om inrättande
av en särskUd nämnd för avgörande av frågor om fastställande av
könstillhörighet. I övrigt godtas eUer tiUstyrks detta förslag. Medicinska
fakulteten vid Lunds universitet hälsar tiUskapandet av nänmden med stor
tiUfredstäUelse, Rättspsykiatriska föreningen anser förslaget att en
fristående nämnd med specieU sakkunskap noggrant skaU penettera varje faU väl
motiverat och nödvändigt. Kuratorsföreningen betecknar uirättande av en nämnd
på expertnivå som det främsta förslaget i betänkandet
I
fråga om nämndens sammansättning har vissa synpunkter framförts. Medicinska
fakulteten vid Karolinska institutet framhåUer att det kan uppstå situationer
då nänmden behöver ha tiUgång tiU flera av de speciaUster som enligt
betänkandet kan konoma i fråga som nämndens andre läkare, t, ex, en
endokrinolog, en plastikkirurg, en barnläkare eUer en gynekolog. Fakulteten
betonar därför vikten av att nämnden får rätt att vid behov adjungera
erforderUga speciaUster, Med tanke på att avgörandet om könsbyte när det gäller
somatiskt intersexueUa ofta
Prop. 1972:6 42
måste
komma vid tidig ålder, då i många fall den psykosexueUa faktorn liksom
betydelsen av uppfostran och andra mUjöpåverkningar spelar stor roO för
avgörandet, anser Gerle att det är nödvändigt att psykiatern ersätts av en
bampsykiater när ansökningen gäller person under 18 år. Läkarförbundet anser
att det finns anledning att överväga om inte den andre läkaren i nämnden bör
vara pediatriker. Enligt kuratorsföreningen bör en av ledamötema vara expert
på sociala frågor. Psykologförbundet framhåUer att bedömningen av sökandens
upplevande av motsatt könstillhörighet av hans behov av psykoterapeutisk hjälp
under anpassningen tiU den nya könsroUen och av de konsekvenser som ett
könsbyte kan ha på närstäende, särekUt bam, är så viktig att en kUnisk psykolog
bör ingå i nämnden, EnUgt länsåklagaren i Ålvsborgs län är prövningen av
ärenden om fastställande av könstiUhörighet av så stor betydelse för sökanden
och så grannlaga att den som regel bÖr ske inför nämnden vid muntlig
förhandling, vid vUken sökanden skall vara pereonUgen närvarande om det inte
föreligger särskUda skäl däremot Han anser vidare att i lagtexten bör tas in
en regel om att föräldrar eUer förmyndare aUtid bör beredas tillfälle att yttra
sig då ansökan har gjorts av omyndig,
Gerle
anmärker att den föreslagna lagtexten mte ger några praktiska anvisningar för
hur den nödvändiga konttoUen av den psykosociala anpassningen skaU ske. Han
bedömer det som ett oundgängUgt krav att konttoUen utövas från en psykiatrisk
klinik med tillfredsställande tiUgång på psykologer och kuratorer. Han anser
det också i högsta grad önskvärt att tiU ansökan om könsbyte fogas ett på
insanUade upplysningar ocb egna iakttagelser grandat utiåtande av en för denna
uppgift väl kompetent psykiater. Ett sådant utiåtande behövs även om muntiigt
förfarande tUlämpas.
Socialstyrelsen
är kritisk mot förelaget om en särskUd nämnd för avgörande av frågor om
faststäUande av könstillhörighet och anser att prövningen bör förläggas tiU
styrelsen. Inom denna inklusive dess vetenskapUga råd finns tiUräckUg medicmsk
expertis för sådana frågor. En tillfredsstäUande ordnmg synes styrelsen vara
att anförtto ärendena åt rättsläkarrådets rättspsykiatriska sektion, som f, n,
handlägger frågor om bl, a. kasttering. Sektionen bör då utvidgas tUl fem
ledamöter, LämpUgen kan chefen för socialstyrelsens lagbyrå eUer annan särekilt
utsedd jurist samt en i allmänna värv väl erfaren pereon ingå i sektionen vid
behandling av ärenden rörande könstillhörighet, Eftereom ansökan om
faststäUelse av könstillhörighet enligt 1 § företa stycket i mycket stor
utsttäckning torde föregås eUer följas av en ansökan om kastrering är det
enligt styrelsen en praktisk fördel att dessa två frågor tas upp i ett
sammanhang av en och samma myndighet. Vid avgörande av frågor om kasttering bör
sektionen därför ha sanoma sammansättning som vid avgörande av frågor om
fastställande av könstUlhörighet,
Prop. 1972:6 43
Styrelsen
säger sig inte anse det befogat att anta att sektionen skulle vara ur stånd att
inta en sådan oberoende ställning som utredningen anser nödvändig för att
ärendena skall få en riktig behandUng, Frågan om faststäUelse av
könstillhörighet och frågan om kastrering kommer säkerligen i flera faU att
aktualiseras av sökanden vid ungefär samma tidpunkt, Lagen om kasttering medger
emeUertid i normalfallet kastrering först efter fyUda 23 år. Endast vid
synnerUga skäl kan denna gräns underskridas. För det faU att en pereon redan
vid 18 år har fått faststäUelse av könstiUhörighet skuUe han, om synnerliga
skäl inte anses föreUgga, få vänta ytterUgare en tid på att bli kastrerad.
Eftersom kastrering i många faU måste anses som en naturUg följd av en förändrad
könstillhörighet skuUe en sådan väntan stäUa vederbörande i en ytterst
påfrestande situation. Styrelsen föreslår därför, att i kastreringslagen
införs ett tiUägg av innebörd att ålderegränsen inte gäller den som har fått
faststäUelse av kön enligt 1 § företa stycket i den av de sakkunniga föreslagna
lagen.
Vida
naturUgare än att inrättä en särskUd nämnd anser Cronholm det vara att anförtro
handläggningen åt socialstyrelsen. Det är enligt Cronholm säkerligen en
obefogad misstanke att styrelsen skulle komma att bedöma ärendena alltför
ensidigt medicinskt. Den nya socialstyrelsen är inte ett rent medicinskt organ
och i dess vetenskapliga råd finns representerad inte bara medicinsk utan även
beteendevetenskap-Ug, SamhäUsvetenskapUg och juridisk expertis. Den grapp inom
socialstyrelsen som skuUe anförtros handläggningen bör enligt hans mening ha i
stort sett den sammansättning som uttedningen föreslår. Det är väsentiigt att
ledamötema under en följd av år kan samla erfarenhet beträffande dessa ärenden.
Vid behov bör experter ur socialstyrelsens vetenskapliga råd adjungeras, t.ex,
experter i endokrmologi, plastikkirurgi, pediatrik, gynekologi, psykologi och
sociologi.
Även
medicinska fakulteten vid Uppsala universitet ifrågasätter lämpUgheten av att
inrätta en särekUd nämnd. Det ringa antalet ärenden kan enUgt fakulteten leda
tUl långa intervaUer meUan nämndens sammanträden och en för patienten
påfrestande lång väntetid innan besked i ärendet erhåUs, MeUan sammanträdena
föreUgger ofta behov av personlig kontakt med en representant för nämnden och
vidare behöver en nämnd av denna art tiUgång tiU någon form av kansU, Fakulteten
föreslår därför att avgörandet anförtros åt socialstyrelsens socialpsykiatriska
nämnd, som dock vid handläggning av ärenden av denna typ bör kompletteras med
en juridiskt erfaren ledamot som skaU vara eller ha varit innehavare av
domarämbete och som bör fungera som ordförande, samt med en i fråga om
intersexueU problematik specieUt kunnig psykiatrisk skolad läkare.
Prop. 1972:6 44
5
Föredraganden
5.1
Allmänna synpunkter
Att
bestämma en pereons kön möter normalt inte några svårigheter. 1 enstaka fall
kan dock tvekan uppstå, Dettä gäUer vid s, k, intereexuaUtet, Denna
kännetecknas av att individen företer drag hänförUga tUl båda könen.
De
väsentUga faktorer som präglar könet är av genetiskt, somatiskt och
psykosocialt slag. Med genetiskt kön avses en viss uppsättning ärft-Uga anlag,
könskromosomkonstitutionen. Det somatiska könet hänför sig tUl det slag av
könskörtiar (testikel eUer äggstock) som föreUgger och till inre ocb yttte
genitaUas utseende. Med psykosocialt kön avses könsroUen. Den utgöre av ett tiU
stor del inlärt beteende, vare utveckling och inriktning i hög grad påverkas
av samhäUets normer. Inlärningen börjar redan under det första levnadsåret, I
normala faU torde könsroUen vara etäblerad under de tidiga bamaåren och inte
kunna ändras utan aUvarUga psykiska men,
Intereexualiteten
har två huvudformer, somatisk och icke-somatisk intersexuaUtet, Vid somatisk
intereexuaUtet är genitaUa aUtid missbUdade. Det kan vara fråga om antingen
hermafroditism, som kännetecknas av att individen har både äggstocks- och
testikelvävnad, eUer pseudohermafroditism, där könskörtiama är av en typ men
övriga genitalorgan i högre eller lägre grad förändrade i riktning mot vad som
utmärker det motsatta könet. Vid icke-somatisk intersexualitet, transsexualism,
tillhör individen i genetiskt och somatiskt avseende det ena könet men hyser en
fast övertygelse om att tillhöra motsatt kön. Här föreUgger alltså en
motsättning meUan det kroppsUga tiUståndet och könsrollen, Oreaken tiU
ttanssexuaUsm är okänd och det finns inga kända metoder att häva den
ttanssexueUes etäblering i den motsattä könsrollen, Transsexualism bör inte
förväxlas med s, k. ttansvestism. Transvestiten uppttäder i det motsatta könets
klädedräkt liksom den ttanssexueUe men detta beror inte på att han anser sig
tiUhöra dettä kön utan på att han önskar uppnå en specieU psykisk
tillfredsställelse, ofta av erotisk art, Transsexualism är den vanUgaste formen
av intersexualitet. Den har beräknats förekomma hos något över 100 personer i
Sverige, de flesta män, EnUgt de sakkunniga torde emeUertid antälet vara högre,
eftersom det ttoUgen finns ganska många dolda faU,
Könstillhörigheten
bar rättsUg betydelse i åtskiUiga sammanhang. Som exempel kan jag erinra om
äktenskapslagstiftningen, som utgår från att äktenskap kan ingås endast meUan
en man och en kvinna, om vissa regler i brottsbalken, bl. a. angående
sedUghetsbrott, där sttaff-barheten är beroende av om gärningsmannen eUer den
mot vilken gärningen riktas är man eller kvinna, om en rad föreskrifter i
olika lagar
Prop. 1972: 6 45
som
rör behandlingen av kvinnor vid frihetsberövande m. m. samt om
vämpUktslagstiftningen, som bara gäUer män.
I
officiella sammanhang kommer en persons könstUlhörighet i första hand tiU
uttryck i folkbokföringen. I kyrkobokföringen införe uppgift om könet på
grundval av den anmälan om bams födelse som enligt folkbokföringsförordningen
skaU göras tUl pastoreämbetet. Med ledning av denna uppgift faststäUs ett
pereonnummer i vUket bl. a. ingår ett födelsenummer som är udda för man och
jämnt för kvinna. En pereons kön framgår normalt också av fömamnet. Detta skaU
enUgt namnlagen bestämmas inom sex månader från födelsen.
Den
officieUa könsregistteringen utgör endast en presumtion för att vederbörande
tillhör det uppgivna könet. SkuUe det visas att uppgifterna inte
överensstämmer med verkligheten, kan de ändras enUgt bestämmelser i
folkbokföringskungörelsen om rättelse av anteckning i kyrkobok och av
pereonnumer. Vidare kan i princip domstol eUer annan myndighet, som har att
ttäffa ett avgörande för vilket en persons kön är av betydelse, utgå från en
annan uppfattning på denna punkt än som har kommit tUl uttryck i den officieUa
registteringen. Byte av fömamn kan ske efter tiUstånd av patentverket, om det
föreligger synnerUga skäl för en sådan åtgärd.
Frågan
om intereexueUa pereoners könstUlhörighet har aktuaUserats i åtskilUga faU
under senare år genom ansökningar om utbyte av förnamnet mot sådant namn som
brukar användas av det motsattä könet och i aUmänhet också om ändrad
könsanteckning. I flera sådana faU har medgivande till fömamnsbyte lämnats.
Rörande möjUgheten att företä ändring av könsanteckningen och födelsenumret har
emeUertid rått tvekan. Detta har ibland medfört att sökanden visserUgen har
fått ett fömamn som svarar mot den eftersttävade könsroUen men i kyrkobokföringen
stått kvar under samma kön som tidigare, I andra faU har förekommit att
namnmyndigheten krävt ändrad könsanteckning som föratsättning för byte av
fömanm. Kraven på den medicinska uttedningen i de olika ärendena har växlat.
Genomgående, i varje faU i ärenden om fömamnsbyte, har medicinalstyrelsens,
numera socialstyrelsens, tiUstyrkande förelegat.
Den
osäkerhet som i viss mån kan sägas ha präglat handläggningen av frågor om
ändrad könstiUhörighet torde bero både på att det saknas vägledande uttälanden
om vad som skaU vara utslagsgivande vid bestämmande av en persons kön och på
att några klara regler för förfarandet inte finns. Mot bakgrund härav
tillkaUades år 1966 särekUda sakkunniga med uppdrag att utteda hithörande
frågor.
De
sakkunniga har i sitt betänkande lagt fram förelag tiU en särekUd lag om
faststäUande av könstUlhörighet i vissa faU, Genom den föreslagna lagen skapas
en möjUghet för de intereexueUa att få frågan om könstUlhörighet prövad i
särskUd ordning med tUlämpnmg av regler
Prop.
1972:6 46
som
är utformade med sikte på deras specieUa situation. Den allmänna riktpunkten
för de sakkunniga har varit att åstadkomma regler som i det särekUda faUet
leder tiU rimUga resultät med beaktande av både den enskUdes uppfattning om sin
könstUlhörighet, hans könsroU och rättsverkningama av den tiUtänktä
könstUlhörigheten. Prövningen föreslås ankomma på en särekUd nänmd och utmynna
i att könstiUhörigheten fastställs med bindande verkan för framtiden inte bara
i fråga om registteringen utan också i andra, materieUrättsliga sammanhang, t.
ex. med avseende på behörigheten att ingå äktenskap med en person av visst kön.
Under
remissbehandUngen har tanken att genom lagstiftning ge intersexueUa möjUghet
att få sin könstiUhörighet faststäUd på ett för framtiden bindande sätt så gott
som genomgående godtagits eUer lämnats utan erinran. Vissa renussinstanser
hälsar förelaget med stor tUlfredsstäUelse, Från ett par håU ifrågasätts dock
om inte problemet med de intereexueUas könstillhörighet skuUe kunna lösas på
enklare sätt. Det har också uttryckts farhågor för att den föreslagna lagstiftningen
inte skuUe leda tUl någon bättre anpassning för de ttanssexueUa och för att den
skuUe onödigtvis stimulera tankar på könsbyte och motverka utvecklmg mot
metoder att häva transsexualism.
För
egen del vUl jag i fråga om behovet av en lagreglering på området anföra
följande. De intereexueUa utgör en mycket Uten minoritet i det svenska
samhäUet. Deras avvikelse skapar emeUertid svåra anpassningsproblem för dem.
Deras situation förvärras av att det inte finns några klara regler eUer någon
enhetUg praxis i fråga om deras möjligheter att få sin egen uppfattning om
vilket kön de tiUhör erkänd utät. Det är oklart både vilka faktorer som skaU
vara avgörande för könstiUhörigheten och i vilka former en ändring av den
officieUt registrerade könstillhörigheten kan åstädkommas. Inte minst från
humanitär synpunkt skuUe det vara av värde att få till stånd en reglering av
dessa frågor, I likhet med de sakkunniga och flertalet remissinstanser anser
jag mot bakgrund härav att det finns anledning att genom särekUda författningsbestämmelser
reglera frågan om ändrad könstillhörighet för intereexueUa,
Det
är uppenbart att, bortsett från faU av rena misstäg, någon ändring av den
registterade könstUlhörigheten inte bör komina i fråga annat än när mycket
starka skäl föreUgger för en sådan åtgärd, Dettä gäller i särekUt hög grad de
ttanssexueUa, vilka i kroppsUgt avseende klart tilhör ett visst kön men
upplever sig som tillhörande det motsattä könet. För ändring av den officieUa
könstiUhörigheten i ett sådant faU måste fordras att den psykiska upplevelsen
sedan länge är mycket fast grundad i pereonUgheten, Om denna princip
upprätthålls finns enligt nun mening inte skäl att antä att den ifrågasattä
regleringen skulle stimulera tankar på könsbyte hos andra än dem för vilka
regler-
Prop. 1972:6 47
na
är avsedda. Inte heller behöver man befara att en författningsreglering på
området skuUe hindra en utveckling av metoder att häva transsexuaUsm. SkuUe
framgångsrika sådana metoder upptäckas blir dettä naturUgtvis en anledning att
tä reglema under omprövning.
Det
kan givetvis ifrågasättäs om inte det aktueUa problemet skuUe kunna lösas på
enklare sätt än genom en särskUd lag. En lösning som kan synas Ugga nära tiU
hands är att i exempelvis folkbokföringsförordningen införa en allmän regel om
ändring av könsregistreringen för den som inte längre är att anse som
tillhörande det kön under vilket han är registterad. En sådan regel skuUe
emeUertid ttoUgen behöva kompletteras med en bestämmelse som preciserar vad som
utmärker manUgt och kvinnUgt kön. Utformningen av en sådan bestämmelse stöter
på stora svårigheter. Vidare torde folkbokföringsmyndighetema inte kunna
avgöra tveksamma frågor om könstillhörighet utan tiUgång tUl specieU
sakkunskap, och särskUda regler om förfarandet i sådana ärenden skulle därför
knappast kunna undvaras. Jag har därför kommit tiU den uppfattningen att de
sakkunnigas förslag, som innebär att man genom en särekUd lag reglerar de
materieUa föratsättningama för ändrad könstUlhörighet och handläggningen av
sådana frågor, är att föredra. En ytterUgare fördel med denna lösning är att man
kan uppnå avgöranden som är bindande för framtiden och inte bara, som anteckningar
i folkbokföringen, har presumtionsverkan.
I
likhet med de sakkunniga anser jag att ett beslut om ändrad könstillhörighet
bör leda tiU att den beslutet rör i aUa avseenden där könet har rättsUg
betydelse skaU anses tUlhöra det nya könet. En annan ordning skuUe innebära
att det kunde finnas meUanformer meUan manligt och kvinnligt kön, vUket skuUe
medföra konsekvenser som blir mycket svåra att överblicka. Det nu anförda utgör
ytterUgare ett stöd för att kraven för ändring måste sättas relativt högt.
5.2
Hnvadgmndema för lagstiftningen
5.2.1
Materiella förutsättningar för fastställande av könstillhörighet
Som
jag inledningsvis nämnde förekommer två huvudgrapper av intereexueUa
somatiskt och icke-somatiskt intereexueUa, Grappema skUjer sig åt sinsemeUan i
betydelsefuUa avseenden, och i Ukhet med de sakkunniga anser jag att de
materieUa föratsättningama för fastställande av ändrad könstUlhörighet bör
utformas olika för de bägge grappema.
Det
utmärkande för icke-somatisk intereexuaUtet transsexualism är att
individen uppfattar och upplever sig som tillhörande motsatt kön mot det som
han i anatomiskt avseende tillhör. I typiska faU är denna upplevelse tidigt och
starkt utvecklad och några utsikter att genom terapeutiska åtgärder uppnå
ändring finns inte. Om en möj-
Prop.
1972: 6 48
lighet
att vinna faststäUelse av könstilUiörigheten skaU kunna bidra tUl att lösa de
ttanssexueUas särekUda anpassningsproblem måste därför den psykosexueUa
mriktningen tillmätas avgörande betydelse. Dette föratsätter givetvis att denna
inriktning är mycket fast grundad. De sakkunniga har i sitt förslag stäUt upp
kravet att sökanden skaU sedan ungdomen uppleva sig som tillhörande motsatt kön
mot det registrerade. Jag finner denna föreskrift lämpUgt avvägd.
Hos ttanssexueUa
framträder oftä en önskan att genom hormoneU behandling eUer kirargiska ingrepp
förändra det somatiska tiUståndet så att dettä bättte överensstämmer med den
önskade könstillhörigheten. Med hänsyn tiU den avgörande betydelse som bör
tillmätas den psykosexuella faktorn bör enUgt de sakkunniga sådana förändringar
inte ha någon självständig inverkan på bedömandet av könstillhörigheten. Jag
delar dettä synsätt. Härav följer att det inte som riksåklagaren har
ifrågasatt bör krävas att sådana åtgärder har vidtegits för att faststäUelse
av ändrad könstUlhörighet skaU kunna ske. Som de sakkunniga har framhållit kan
emeUertid obenägenhet för somatiska förändringar vara ett tecken på att den
psykosexueUa inriktningen inte är tUlräckUgt stark för att motivera ett
faststäUelsebeslut
I anslutning tiU det nu
anförda viU jag underetryka att det fordras ingående och långvarig medicinsk
och psykiatrisk undereökning för att man med säkerhet skaU kunna konstätera att
det verkUgen föreUgger en sådan upplevelse av motsatt könstillhörighet som
fordras för en ändring. Man torde få räkna med en observationstid på åtminstone
ett år.
I
typiska faU av transsexuaUsm än den psykosexueUa faktom så stark att den
manifesterar sig utåt genom att individen uppttäder i den motsattä könsroUen.
Om en ttanssexueU inte låter uppfattningen om sin könstiUhörighet te sig jrttte
uttryck kan detta ge anledning tiU tvivel om hans upplevelse är så stark som
den bör vara för att faststäUelse enUgt lagen skaU kunna komma i fråga. De
sakkunniga har med hänsyn härtiU som ytterUgare krav stäUt upp att sökanden
sedan avsevärd tid uppttäder i enUghet med den uppfattning han har om sin
könstiUhörighet. Även jag anser en sådan regel motiverad. Som de sakkunniga
har framhåUit kan man inte få någon verkUg säkerhet för att sökanden kommer att
kvaretä i den nya könsroUen om han inte har visat sig kunna hävda den ute i
samhäUet,
Som
ytterUgare föratsättnmg för ändrad könsregisttering bör som de sakkunniga
föreslår krävas en klar prognos för att sökandens könsidentifiering kommer att
bestä, Omständighetema bör aUtså vara sådana att det måste antas att sökanden
även framdeles kommer att leva i den nya könsrollen.
Enligt
de sakkunnigas förelag skaU ansökan om faststäUelse av ändrad könstUlhörighet
enligt reglema för transsexueUa kunna göras av
Prop. 1972:6 49
den
som har fyUt 18 år. Givetvis föratsätts att sökanden är i sådant smnestiUstånd
att han inser betydelsen av ett faststäUelsebeslut Jag biträder de sakkunnigas
förelag men viU framhåUa att de krav på fast etablering i den eftersttävade
könsroUen som stäUs upp och den långvariga observation som kommer att behövas
innebär att föratsättningar för ett faststäUelsebeslut ofta ännu inte torde
föreUgga vid 18 åre ålder. Någon säker bedömning torde inte kunna göras förrän
efter puberteten. Att, som en remissinstans har ifrågasatt, i lagen föreskriva
att sökanden skaU ha passerat puberteten synes mig dock med hänsyn tiU dette
uttrycks svårbestämbarhet inte lämpUgt,
Vidare
har de sakkunniga uppstäUt krav på att sökanden inte är gift, Dette är en
naturUg konsekvens av att äktenskap kan ingås bara mellan pereoner av olika
kön. Jag biträder förelaget i denna del. I likhet med de sakkunniga, anser jag
att det däremot inte skall ha någon självständig betydelse om sökanden
tidigare har varit gift.
De
sakkunniga har Övervägt att uppstäUa ett krav på att sökanden inte har bara
eUer adoptivbarn men stannat för att inte göra dette. Även på denna punkt synes
mig goda skäl tala för de sakkunnigas bedömning. Hänsyn tiU bamet torde i och
för sig inte kräva en sådan regel. Vad som kan skapa svårigheter för ett bam är
det faktum att dess far eUer mor i det dagUga Uvet uppträder och är fast
eteblerad i den motsatta könsroUen, Däremot kan det inte ha någon nämnvärd
negativ betydelse för barnet om föräldem i ett sådant faU också får sin
officieUa könstillhörighet ändrad. Om ändringen får gynnsam inverkan på
föräldems psyke kan dette snarare vara tiU fördel också för bamet. Ett skäl som
har anförts tiU stöd för ett krav på barnlöshet är inttesset av ordning och
reda i släktskapsförhåUandena, I likhet med de sakkunniga anser jag emeUertid
att dette inttesse bör få vika för den ttanssexueUes intresse av att få
rättsändringen genomförd. Jag ansluter mig aUtså tiU de sakkunnigas förelag
men viU framhåUa, att förekomsten av bara kan vara ett tecken på att
etebleringen i den nya könsroUen inte är helt fast och därför ge anledning tiU
särekUd försiktighet när det gäUer att bedöma hur stark sökandens upplevelse
av den motsattä könstillhörigheten är.
För
att förebygga att en ttanssexueU pereon efter fastställande av den nya
könstillhörigheten får egna bam, dvs, att den som officieUt har manUgt kön blir
mor och den som officieUt har kvinnUgt kön blir far, kräver de sakkuimiga
slutUgen att sökanden skaU ha undergått steriUsering eUer av annan orsak sakna
fortplantningsförmåga. Det kan med visst fog ifrågasättas om ett sådant krav är
nödvändigt. Det torde kunna bettaktas som praktiskt teget uteslutet att en
ttanssexueU pereon efter att ha fått ändrad könsregisttering skuUe av fri vUja
inleda ett sexueUt förhåUande med någon som hör tiU samma officieUa kön som
han själv. Risken för ett faderekap resp, en graviditet torde
4
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 6
Prop.
1972:6 50
därför,
även om steriUtet inte föreUgger, vara utomordentUgt Uten, HärtiU kommer att
steriUsering är ett ingrepp av aUvarUg och inte helt riskfri karaktär. Trots
vad som nu har anförts har jag dock kommit tiU den uppfattningen att de
sakkunnigas förelag bör följas även på denna punkt. Det synes mig nämUgen
nödvändigt att helt eliminera risken för den förvirring i
släktskapsförhåUandena som skuUe uppstå om en ttanssexueU pereon som fått sin
könsregistrering ändrad skuUe få egna bam.
Eftereom
sterUisering i syfte att vinna faststäUelse av ändrad könstillhörighet inte är
tiUåten enUgt gäUande lag om steriUsering krävs en lagändring som gör sådan
sterilisering möjUg, Jag återkommer senare tiU denna fråga.
Vad
härefter gäUer somatisk intersexualitet karakteriseras den av att det
föreUgger missbUdningar i könsorganen, vilka företer både manUga och kvinnUga
drag. Däremot omfattas inte sådana faU då avvikelsen hänför sig endast tiU de
sekundära könskaraktärerna såsom utveckling av bröst behåring och röstiäge.
För att faststäUelse av könstillhörigheten skaU kunna komma i fråga bör som de
sakkunniga föreslår krävas att missbUdningen är av sådan art att den verkligen
ger anledning tiU tvekan om könet.
En
missbUdning i könsorganen kan ofte rättas tiU genom ett operativt ingrepp. Vid
medfött adrenogenitelt syndrom, som karaktäriseras av att könskörtiama är
äggstockar under det att yttte genitaUa är förändrade i maskulin riktning, kan
individen t, o. m, göras frukta sam, om viriUseringen inte har gått för långt.
Det är därför naturUgt att när det gäUer att faststäUa könstillhörigheten fåstä
avgörande vikt vid om missbUdningen kan rättas. Då sådan rättelse är omöjUg
eUer av annan anledning anses inte böra ske bör i företa hand karaktären av
yttte genitaUa få bU utslagsgivande. Är dessa varken typiskt manUga eUer typiskt
kvinnUga får man, som de sakkunniga anför, föreöka faststäUa vilken
könstillhörighet som är mest förenUg med sökandens kroppsUga tiUstånd över huvud
teget
Det
hittiUs sagda har tegit sikte på de somatiska faktorema. Som de sakkunniga
framhåUer kompUceras emeUertid bestämningen av könstillhörigheten av att man
också måste te hänsyn tiU den psykosexueUa mställningen. I många fall torde
visserUgen dette problem inte uppstå. Fråga om faststäUande av
könstillhörigheten i faU av somatisk intereexuaUtet kan nämUgen ofte antas
gäUa små bam, särskUt som det med hänsyn tiU utvecklingen av könsidentiteten är
angeläget att könstiUhörigheten faststäUs så tidigt som möjUgt. Ju äldre bamet
är desto större hänsyn måste man emeUertid te tiU dess psykosexueUa inriktning.
Inte i något faU bör faststäUelse av könstillhörigheten få ske i strid mot en
utvecklad könsroU. I de sakkunnigas förelag har detta kommit tUl uttryck genom
att som föratsättning för faststäUelse av
Prop. 1972:6 51
ändrad
könstillhörighet har angetts att den sökte faststäUelsen skaU vara fÖrenUg med
utveckUngen av könsroUen. Denna föreskrift synes nug lämpUg.
De
sakkunniga stäUer inte upp något krav på att de operativa ingrepp som
konsteterats vara påkallade för att i anatonuskt avseende anpassa individen tiU
den sökta könstillhörigheten också skaU vara vid-tegna för att faststäUelse
skaU kunna komma i fråga. Som skäl härför anföre bl. a., att det skuUe vara
mkonsekvent att fordra en sådan korrigering vid somatisk intereexuaUtet, där
könsorganen ju redan i åtminstone något avseende överensstämmer med den
efterettävade könstiUhörigheten, medan motsvarande krav inte stäUs upp vid
ttanssexuaUsm, där ingen som helst anatomisk överensstämmelse föreligger.
Vidare är att märka att ansökningama i de fleste fall kommer att avse bam som
ännu inte har fått en fast eteblerad könsidentitet och att man därför inte kan
uteslute möjUgheten att könsroUen utvecklas i strid mot den faststäUda
könstillhörigheten. Det vore då olyckUgt om barnets könsorgan genom operation
hade anpassats tiU denna könstillhörighet, SlutUgen kan det i vissa faU vara
kirargiskt lämpUgt att vänte med en operation tiU dess baraet nått högre ålder.
För
egen del instämmer jag med hänsyn tiU det nu anförda med de sakkunniga i att
något krav på operativt ingrepp inte bör stäUas upp.
Någon
föreskrift om att sökanden skaU sakna fortplantningsförmåga bör som de
sakkunniga har anfört inte gäUa i fråga om somatiskt intereexueUa. Dessa är i
allmänhet sterila. Endast vid medfött adrenogenitalt syndrom kan fruktsamhet
föreUgga om viriUseringen hävs. En föreskrift om steriUsering skuUe för dessa
faU motverka syftet med könsändringen.
De
sakkunniga har inte funnit anledning att, när det gäUer de somatiskt
intereexueUa, uppstäUa krav på att sökanden inte är gift. Som skäl härför har
de anfört att man torde kunna bortse från möjUgheten av att så är faUet,
eftereom könsrollsutvecklingen i överensstämmelse med den ureprungUga
könsregistteringen regelmässigt måste bettaktas som avsluted i varje faU innan
äktenskap ingås. För egen del anser jag att det inte helt kan uteslutas att en
somatiskt intereexueU person, ttots att han upplever sig tillhöra motsatt kön
mot det registterade, ändå föreöker anpassa sig tiU den officieUa
könstillhörigheten genom att gifte sig. Kravet att sökanden inte skaU vara gift
bör därför enUgt min mening gäUa inte bara ttanssexueUa utan också somatiskt
intersexueUa,
EnUgt
de sakkunnigas förslag skaU ansökan för den som är under 18 år göras av
vårdnadshavaren. Om den för vilken ansökan göre har fyUt 15 år fordras dessutom
dennes eget samtycke, I ett remissytttande har iftågasatts om inte sistnämnda
ålderegräns borde sänkas tiU 12 år. Det är självfaUet angeläget att beslut i en
fråga av så djupt pereonUg na-
Prop. 1972:6 52
tur
som frågan om en människas könstUlhörighet inte i något faU meddelas i strid
mot den enskUdes egna önskningar, UttryckUgt samtycke bör fordras i faU då den
som avses med en ansökan av nu ifrågavarande slag kan antagas ha fuU insikt om
iimebörden av ett beslut om ändrad könstiUhörighet, Jag vUl därför för egen
del förorda att den berörda ålderegränsen bestäms tiU 12 år,
I
likhet med de sakkunniga anser jag att lagen i princip bör vara tiUämpUg endast
på svenska medborgare. Det måste nämUgen anses högst osäkert om ett i Sverige
meddelat beslut om faststäUelse av könstillhörigheten för en utiändsk
medborgare skuUe accepteras i utiänningens hemland, I och för sig skuUe det
kunna övervägas att late statslösa pereoner och poUtiska flyktingar få möjUghet
tiU faststäUelse enUgt lagen, åtminstone efter viss tids bosättning här i
landet, EnUgt min mening saknas det emeUertid anledning att i förevarande
hänseende bereda dessa grapper en förmånUgare ställning än andra utiänningar.
Jag anser därför att det inte bör göras något undanteg från kravet på att
sökanden skaU vara svensk medborgare.
5,2,2
Rättsverkan av beslut om fastställande av könstillhörighet
Som
jag tidigare har anfört bör den nya könstillhörigheten gäUa i aUa sammanhang
och inte bara ha karaktären av en motbevisbar presumtion. Av de
föratsättningar som har uppstäUts för faststäUande av könstillhörigheten vid
ttanssexuaUsm framgår också tydUgt att det är avsett att byte av
könstUlhörighet måste bU en engångsföreteelse i den ttanssexueUes Uv, När det
gäUer de somatiskt intersexueUa finns emeUertid som jag nyss påpekade en viss
risk för att deras könsroU inte utvecklas i överensstämmelse med den nya
könstillhörigheten. Om i något sådant faU individen blir fast eteblerad i den
könsroU som är motsatt hans officieUa kön kommer han att befinna sig i en
situation som motsvarar en ttanssexueUs. För dessa faU har de sakkunniga föreslagit
att det skaU finnas en möjUghet att återgå tiU den tidigare könstUlhörigheten
under samma förutsättningar som gäUer bettäffande faststäUande av ändrad
könstillhörighet för ttanssexueUa, Jag bittäder dettä förslag.
Att
den intereexueUe, som har fått sin könsregisttering ändrad, i aUa sammanhang
skall anses tUUiöra det nya könet innebär t, ex, att ett sexuellt förhållande
meUan honom och en pereon, som tiUhör det kön varunder han före ändringen var
registrerad, i rättsligt avseende skaU anses som ett förhåUande meUan två
pereoner av olika kön. Ändringen av könsregistteringen för den intersexueUe
skaU dock inte innebära att han även för tiden före ändringen skaU anses ha
tUlhört det kön som genom ändringsbeslutet har fastställts för honom. Det nyss
nämnda sexuella förhåUandet fåi från rättsUg synpunkt således betraktes som ett
förhåUande meUan två personer av samma kön tiU den del det
Prop. 1972:6 53
Ugger
i tiden före ändringen av den enes könstillhörighet. Ett äktenskap kan inte
betraktas som en nulUtet endast därför att en av makarna efter äktenskapets
upplösning har fått faststäUt att han tUlhör motsatt kön mot förut. Och en
ttanssexueU som har bam får även efter faststäUelsen bettaktas som far resp.
mor tiU bamet. Teoretiskt skuUe aUtså faderekapstelan kunna anstäUas mot den som
genom beslut enUgt lagen har fått knnUgt kön. Även andra situationer kan
tänkas där den tidigare könstUlhörigheten kan få rättslig betydelse, exempelvis
när det gäUer pension, Uvränte, underhållsbidrag och Uknande, Jag anser mig
emeUertid med Mnsyn tiU problemens ytteret teoretiska karaktär inte ha
anledning att gå närmare in på dem, EventueUt uppkommande frågor får lösas
från faU tiU faU med beaktande av det föreUggande rättsförhåUandets natur och
med iakttegande av att individen fram tiU ändringsbeslutet skaU anses ha
tillhört det tidigare könet om inte annat visas.
Det
är inte avsett att för normalfaUen göra någon ändring i principen att
könsregistteringen endast utgör en presumtion för att vederbörande har det kön
som registteringen visar. En domstol eUer aiman myndighet som har att pröva
någons könstillhörighet skaU aUtså, om det visar sig att registtenngen är
felaktig, kunna grunda sitt avgörande på det verkUga könet. Den möjUghet till
rättelse av anteckning i kyrkobok och av pereonnummer som nu finns och som är
avsedd för faU då den förete registteringen har bUvit felaktig tiU följd av
rent förbiseende eUer liknande bör aUtjämt bestå. Om en intersexueU har fått
sin könstUlhörighet ändrad bör emeUertid detta beslut inte kunna rabbas. Man
skuUe annare riskera att den intereexueUes könstiUhörighet oavsett
ändringsbeslutet oupphörUgen kunde sättas i fråga. Har prövningen av ett ärende
om ändrad könstillhörighet utmynnat i ett avslagsbeslut anser jag däremot i
likhet med de sakkuimiga att könsregistteringen skaU behålla sin karaktär av
motbevisbar presumtion. Som de sakkunniga har påpekat måste emeUertid
avslagsbeslutet i dessa faU komma att utgöra ett starkt bevis för
registteringens riktighet,
5.2,3
Operativa ingrepp
Frågor
om operativa eUer liknande ingrepp i könsorganen kan ofta aktuaUseras vid
intersexuaUtet, Vid vissa former av somatisk intereexuaUtet måste könskörtiama
avlägsnas för undvikande av tumörbUdning. Bettäffande vissa ttanssexueUa kan
kastrering på den humanitära grunden i lagen om kastrering komma i fråga. Den
avsky för de egna könsorganen som är ett utmärkande drag för typiskt
ttanssexueUa personer gör att dessa ofta önskar genom hormonell behandling och
operativa ingrepp förändra sina könsorgan tUl bättre överensstämmelse med det
motsatte könets, I den mån en ttanssexueU pereon inte redan saknar
fortplantningsförmåga bör, som jag tidigare har anfört, steriU-
Prop. 1972:6 54
sering
krävas för faststäUelse av den nya könstillhörigheten. Vid somatisk
intereexuaUtet slutUgen är det ofta påkaUat med rekonstruktiva operationer av
geniteUa,
Att
ingrepp som är påkaUade för att häva eUer förebygga sjukdom i könsorganen är
tUlåtna om de vidtas med patientens samtycke följer av aUmänna regler. Ingrepp
i könsorganen som syftar tiU att skapa bättre överensstämmelse meUan dessa och
patientens officieUa kön torde också vara tiUåtna utan särekUt lagstöd.
Detsamma gäUer rekonstruktiva operationer av missbUdningar hos nyfödda för
vUka något kön ännu inte har hunnit faststäUas. Som exempel på ingrepp i könsorganen
i syfte att bättte anpassa dem tiU det officieUa könet kan nämnas
penisamputetion på en ttanssexueU man som har vuimit faststäUelse av att han
tillhör det motsatta könet.
Vad härefter gäUer ingrepp
i könsorganen som vidtas i det omedelbara syftet att förändra
könstillhörigheten utan att vederbörande ännu har ansökt om ändrad
könstillhörighet anser jag i likhet med de sakkunniga att sådana ingrepp kan
vara motiverade och därför bör tiU-låtas. En okonttoUerad möjUghet för individen
att få tiU stånd ingrepp av dette slag kan emellertid inte godtas. Ingrepp bör
få ske endast då det finns föratsättningar för bifaU tiU en begäran om ändrad
könstiUhörighet. I annat faU skuUe ingreppet kunna medföra en meningslös
stympning som föreätter individen i en ännu svårare situation än förat. Som de
sakkunniga har föreslagit bör därför ingrepp i könsorganen i syfte att vinna
faststäUelse enUgt lagen få göras endast efter särekUt tUlstånd, Dette bör gäUa
även sådan sterilisering som i vissa faU fordras i fråga om ttanssexueUa,
Tillstånd bör kunna meddelas endast om föratsättningar föreUgger för vinnande
av faststäUelse av den önskade könstUlhörigheten, LämpUgast synes vara att som
de sakkunniga föreslagit, tillståndsfrågorna handläggs av samma myndighet som
handhar faststäUelseärendena, I praktiken torde tUlstånds- och
faststäUelsefrå-goraa komma att prövas i ett sammanhang,
EnUgt
de sakkunnigas förelag skaU SteriUsering och andra ingrepp i könsorganen i
syfte att vinna faststäUelse av ändrad könstillhörighet företas på sjukhus av
där anstäUd läkare, Dette överensstämmer med vad som gäUer vid sterilisering av
kvinna och vid kasttering. Med hänsyn tiU att operativa korrigeringar av
genitaUa i regel är betydUgt mer kompUcerade än både steriUsering och
kasttering och tiU att endast ett fåtal läkare inom landet torde ha erfarenhet
av dette slags operationer har de sakkunniga vidare ansett att det bör finnas
möjUghet att vrid meddelande av tiUstånd tiU operationen anvisa viss bestämd
läkare att utföra ingreppet Givetvis förutsätts att läkaren har samtyckt tUl
att göra dette.
Jag
bittäder de sakkunnigas förelag. Med hänsyn tiU att liUståndsmyndigheten skaU
kunna anvisa viss läkare för utförande av ingreppet
Prop. 1972:6 55
anser
jag det inte erforderUgt att som har ifrågasatts vid remissbehandlingen
föreskriva att vissa slag av ingrepp aUtid skall utföras av speciaUstgrapp vid
regionsjukhus.
5.2.4.
Förfarandet
Antalet
ärenden om faststäUelse av könstillhörighet och om tiUstånd tiU SteriUsering
eUer annat ingrepp i könsorganen i syfte att vinna sådan faststäUelse får
antäs bU ringa. Ärendena torde emeUertid oftä komma att visa sig vara
svårbedömda. Med hänsyn härtUl anser jag i Ukhet med de sakkunniga att
övervägande skäl talar för att handläggningen anförtros åt ett för hela landet
gemensamt organ, dit kunskap och erfarenhet i ämnet kan koncentteras.
De
sakkunniga har i valet meUan att förlägga prövningen tiU socialstyrelsen eUer
tiU en fristående nämnd stannat för det senare altemativet, I den föreslagna
nämnden skaU finnas representänter för juridisk och medicinsk sakkunskap samt
lekmän. Som skäl för sitt förslag har de sakkunniga bl, a, pekat på
angelägenheten av att prövningsinstänsen får en så fri och oberoende ställning
som möjUgt, Vidare har de framhålUt att ett aUtför ensidigt medicinskt
bedömande bör undvikas och att det rättsUga elementet måste få en starkare
ställning än som skuUe vara möjUgt inom ramen för socialstyrelsens
handläggning. De har också åberopat att det ofte torde bU lämpUgt att sökanden
eUer särskUd sakkunnig får lämna en muntUg redogörelse inför
prövningsin-stensen och att ett sådant förfarande inte skuUe vara möjUgt om
prövningen anförtroddes socialstyrelsen.
Förelaget
om en särekUd nämnd har i allmänhet mottagits positivt under
remissbehandlingen. Några remissinstanser, bland dem socialstyrelsen, har dock
förordat att prövningen anförtros åt styrelsen.
För egen del viU jag efter
samråd med chefen för socialdepartementet anföra följande. Det Ugger i och för
sig nära tiU hands att förlägga prövningen av de ärenden det här gäUer tiU
socialstyrelsen och en annan lösning bör väljas endast om särekUda skäl talar
därför. Någon anledning att befara att styrelsen inte skuUe kunna inte en så
fri och oberoende ställning som behövs föreUgger enUgt min mening inte. Den av
uttedningen tiU stöd för nämndaltemativet åberopade jämförelsen med
psykiatriska nänmden synes nug knappast ttäffande, eftersom denna nämnds
uppgift är att pröva besvär över beslut angående frihetsberövande.
Socialstyrelsen har i sitt vetenskapliga råd tiUgång tiU expertis inte bara på
olUca medicinska områden utan också av beteendevetenskap-Ug,
sanUiäUsvetenskaplig och juridisk art. Den särekUda sakkunskap som kan visa sig
behövlig i ett individueUt faU torde därför i aUmänhet direkt stå tiU
styrelsens förfogande. Någon risk för att socialstyrelsens bedömning skulle få
en aUtför ensidigt medicinsk inriktning torde inte föreUgga om reglema angående
ärendenas handläggning utformas på
Prop. 1972:6 56
lämpUgt
sätt. Något hinder mot muntUg handläggning hos styrelsen finns inte.
Mot
bakgrund av det nu anförda förordar jag att prövningen av ärenden enligt lagen
anförtros åt socialstyrelsen, I styrelsens instruktion får meddelas närmare
föreskrifter om handläggningen. Styrelsen har själv föreslagit att deima skaU
ankomma på rättspsykiatriska sektionen av rättsläkarrådet Detta förelag synes
mig lämpUgt, Rättspsykiatriska sektionen prövar f, n, ärenden om kasttering,
rättsmedicinska ärenden som angår någons sinnesbeskaffenhet samt ärenden om
tillstånd tUl ingående av äktenskap. Sektionen består av en av Kungl, Maj:t
utsedd läkare, som är ordförande, en i styrelsen anstäUd rättspsykiater, som är
föredragande, samt en psykiater i vetenskapUga rådet och i vissa faU även en
rättspsykiater i vetenskapUga rådet Vid handläggning av ärenden om kasttering
skaU en jurist från vetenskapUga rådet kaUas för samråd, I övrigt får vid
behov ledamot av vetenskapUga rådet kallas att tiU-handagå med råd i ärenden
som rör hans speciaUtet, Frågor om könstillhörighet bör handläggas på samma
sätt som kastteringsärenden, vUket innebär att en jurist aUtid skaU medverka.
Vidare blir det givetvis aktueUt att tillkaUa läkare med särekUd kännedom om intereexueU
problematik och ofta också specialister inom särekUda medicinska områden som
kirurgi, gynekologi eUer endokrinologi samt expertis på psykologiska och
sociala frågor,
EnUgt
de sakkunnigas förelag skaU talan inte få föras mot mimndens beslut. Som skäl
härför anför de sakkunniga att en överprövning av nämndens beslut knappast kan
tillföra ett ärende något nytt och att nämndens centtala ställning och
erfarenhet på området måste anses erbjuda en garanti för att avgörandena blir
välgrundade. De skäl mot en fullföljdsrätt som de sakkunniga har anfört kan i
och för sig åberopas även om prövningen förläggs tiU socialstyrelsen. Jag
finner emellertid inte tillräckUga skäl att här avvika från vad som gäUer i
fråga om steriUseiings- och kastteringsärenden, I bägge dessa slag av ärenden
får talan mot socialstyrelsens beslut föras hos kammarrätten. Jag föreslår att
detsamma skaU gäUa styrelsens beslut i här aktuella ärenden.
6
Upprättade lagförslag
I
enUghet med det anförda bar inom justitiedepartementet upprät-tets förelag tiU
1)
lag om fastställande av könstUlhörighet
i vissa faU,
2)
lag om ändring i lagen (1941:
282) om sterilisering,
3)
lag om ändring i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Förelagen
torde få fogas tUl stetsrådsprotokoUet i dette ärende som
bilaga
2.
>
Förslagen under 2 och 3, vilka frånsett en redaktioneU ändring är likalydande
med de vid propositionen fogade förslagen, har uteslutits här.
Prop. 1972: 6 57
Rörande
de enskUda bestämmelserna i lagförslagen vUl jag ytterUgare anföra följande.
7
Specialmotivering
7.1
Förelaget tiO lag om fastställande av könstUlhörighet i vissa fall
1 §
Denna
paragraf anger under vilka förutsättningar faststäUelse av könstUlhörighet kan
komma i fråga vid ttanssexuaUsm,
FaststäUelse
kan ske om det av sökanden eftereträvade könet är motsatt det registterade.
Frågan huravida så är faUet skaU bedömas med ledning av könsanteckningen i
kyrkobokföringen,
I enUghet
med vad jag har anfört i den aUmänna motiveringen fordras enUgt första stycket
i paragrafen dels att sökanden sedan ungdomen upplever sig som tillhörande
motsatt kön mot det registrerade, dels att han sedan avsevärd tid uppttäder i enUghet
härmed och dels att han måste antas även framdeles leva i sådan könsroU, I
typiska faU av ttanssexuaUsm inttäder upplevelsen av motsatt könstillhörighet
redan före skolåldem och i vart faU senast vid puberteten. Det har förekommit
enstaka fall då upplevelsen har framttätt ganska sent, t, o. m. efter 20-åreåldem.
Dette har haft samband med en föreening av individens aUmänna mognad. Med
hänsyn härtiU torde kravet att upplevelsen skaU bestå sedan ungdomen få anses uppfyUt
även i dessa faU. Föreskriften att sökanden skaU sedan avsevärd tid uppttäda i
den motsatta könsroUen innebär inte att dette uppttädande måste ha påbörjats
redan vid den tid då vederbörande föret började uppleva sig som tUlhörande
motsatt kön. Det måste dock ha varat så länge att han kan anses ha bUvit fast eteblerad
i könsrollen. Kortare tid än ett år torde inte kunna godtes.
Sista
punkten i förete stycket innehåller en särekUd regel som gör det möjUgt för en
somatiskt intereexueU att vinna faststäUelse enUgt reglema i denna paragraf
utan hinder av att hans könstillhörighet tidigare har faststäUts enUgt 2 §.
Har faststäUelse skett enUgt 1 § kan däremot frågan inte tes upp på nytt annat
än efter resning eUer annat exttaordinärt rättsmedel.
För
att kunna vinna faststäUelse måste sökanden enUgt andra stycket ha undergått steriUsering
eUer av annan anledning sakna fortplantningsförmåga. Bestämmelser om tillstånd
tiU steriUsering har integits i steriUseringslagen.
Ansökan
om faststäUelse får göras av den som har fyUt 18 år. Som jag har påpekat i den aUmänna
motiveringen kan kravet på stebiUtet i den psykosexuella inriktningen ofte
innebära att föratsättningar för fastställelse inte föreUgger förrän sökanden
har nått högre ålder. Om
5 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 6
Prop. 1972:6 58
ansökningen
i ett sådant faU avslås har sökanden möjUghet att återkomma med en ny ansökan,
SkuUe endast en relativt begränsad ytterUgare observationstid anses behövUg
torde ansökningen kunna förklaras vUande i avvaktan på att uttedningen
fullständigas.
Ett
faststäUelsebeslut blir bindande för domstolar och andra myndigheter som har
att pröva frågor där någons kön har rättsUg betydelse. Avslag på en begäran om
faststäUelse får däremot inte några rättsverkningar. Något formeUt hinder mot
en ny ansökan föreUgger sålunda inte och den gäUande könsregistteringen bebåUer
sin karaktär av presumtion som kan motbevisas, låt vara att bevisverkan av
avslagsbeslutet ofte kommer att vara så stark att motbevisning blir praktiskt
teget omöjUg att prestera,
2
§
Första
stycket anger förutsättningama för faststäUelse av ändrad könstillhörighet vid
somatisk intersexuaUtet, Det grundläggande rekvisitét är här att det föreUgger
missbUdning av könsorganen, MissbUdningen behöver i och för sig inte vara särekUt
svårbedömbar medicinskt sett, men den skaU i det allmänna föreställningssättet
ge anledning tiU tvekan om könstillhörigheten. Om det inte föreUgger någon
anledning tiU sådan tvekan kan en felaktig könsregisttering rättas enUgt regler
i folkbokföringsförfattningama. För faststäUelse enUgt lagen krävs att rättelse
av missbUdningen kan ske på sätt som överensstämmer med den sökte
könstillhörigheten. Om rättelse inte är möjUg eUer av annan anledning inte
anses påkaUad fordras i stäUet att den sökte könstillhörigheten är mest förenUg
med sökandens kroppsUga tillstånd. Här blir främst genitaUas utseende av
betydelse. I siste hand får avgörandet grundas på en samlad bedömning av den intereexueUes
hela kroppsUga stetus.
Som
jag har framhålUt i den allmänna motiveringen måste även när det är fråga om faststäUelse
av könstillhörigheten för somatiskt m-tersexueUa stor vikt fästas vid sökandens
psykosexueUa inriktning, I paragrafen föreskrivs därför att den sökte faststäUelsen
skaU vara förenUg med UtveckUngen av könsroUen, Dette innebär att man hos små bam,
som ännu inte har utvecklat någon könsidentitet, och hos pereoner med
vacklande könsidentitet i regel kan late missbUdningens art fåUa utslaget, I
andra faU får de psykiska faktorema tillmätas större betydelse och det kan inte
komma i fråga att faststäUa en könstillhörighet som strider mot en klart eteblerad
könsroU, SkuUe efter faststäUelse av könstiUhörigheten individens könsroU
utvecklas i motsatt riktning finns möjUghet att erhåUa ny faststäUelse av
ändrad könstUlhörighet enUgt 1 §,
FaststäUelse
enUgt denna paragraf kommer i många faU att avse barn, I andra stycket
föreskrivs att ansökan för den som är under 18
Prop. 1972:6 59
år
skaU göras av vårdnadshavaren. Finns mer än en värdnadshavare måste de förena
sig om ansökningen. Har bamet fyllt 12 åi fordras dessutom att bamet självt
samtycker tiU ansöknmgen,
3 §
I
denna paragraf föreskrivs att faststäUelse får meddelas endast för den som är
ogift Härmed avses även frånskUd samt änkling och änka. Som jag har anfört i
den allmänna motiveringen anser jag att denna regel bör gälla både för transsexueUa
och för somatiskt intereexueUa, Vidare föreskrivs att reglema är tUlämpliga
endast på svensk medborgare,
4 §
Denna
paragraf innehåUer regler om ingrepp i könsorganen som företas i syfte att
göra dem mer lika det motsattä könets.
Som
framgår av 1 § andra stycket är steriUsering i vissa faU en nödvändig
förutsättning för att faststäUelse av ändrad könstillhörighet skaU kunna komma
i fråga. Vad bettäffar andra ingrepp gäUer inte någon motsvarande föreskrift.
Den som viU få sin officieUa könstillhörighet ändrad hyser emeUertid oftä
också en önskan att förändra könsorganen så att de bättte överensstämmer med
den efterettävade könstillhörigheten. Som jag har framhåUit i den allmänna
motiveringen bör sådana förändringar inte få vidtäs i andra faU än då det i och
för sig föreligger föratsättningar för ett faststäUelsebeslut,
I Ukhet
med vad som framförts under remissbehandlingen anser jag att frågan om steriUsering
i syfte att vinna faststäUelse av könstiUhörigheten bör regleras i
steriliseringslagen, I förevarande paragraf behandlas därför endast frågan om
sådana ingrepp i könsorganen som syftar till att förändra dem tiU bättte
överensstämmelse med den eftersttävade könstUlhörigheten,
I
paragrafens första stycke föreskrivs att ingrepp i könsorganen i syfte att
göra dem mer Uka det motsatte könets kräver särekUt tillstånd. Behörig att
ansöka om tUlstånd är den som är behörig att ansöka om faststäUelse,
Tillstånds- och faststäUelsefrågoma skaU enUgt 5 § prövas av samma myndighet,
socialstyrelsen, och tillstånd får meddelas bara om föratsättningar i övrigt föreUgger
för faststäUelse, I praktiken torde ofte ansökan om faststäUelse och om tiUständ
tiU ingrepp komma att inges och behandlas samtidigt.
Med
ingrepp i könsorganen avses endast kirurgiska ingrepp i genitalorganen,
således inte t, ex, hormonbehandling eUer bortoperation av bröst, Sttålningsbehandling
av könsorganen räknas emeUertid som ingrepp i paragrafens mening. Bestämmelsen
är inte tiUämpUg på ingrepp som företas i syfte att anpassa en persons
könsorgan tiU det registterade könet, vare sig registteringen har föranletts av
en fast-
Prop.
1972: 6 60
stäUelse
enUgt lagen eller inte. Sådana ingrepp får företes uten särskUt lagstöd.
Bestämmelsen gäller inte beUer sådana ingrepp i könsorganen för att förändra
dessas utseende till större likhet med motsatt köns som företas utan avsikt att
söka faststäUelse av könstillhörigheten. Sådana ingrepp torde i fortsättningen
inte kunna anses tiUåtna,
Andra
stycket hänvisar tUl bestämmelseraa i 2 § andra stycket om att ansökan för den
som är under 18 år skaU göras av vårdnadshavaren samt att samtycke fordras av bam
över 12 år.
Ingrepp
skaU enUgt tredje stycket utföras på sjukhus av där anstäUd läkare om inte tiUståndsmyndigheten
har anvisat viss läkare. För sådan anvisning krävs givetvis samtycke firån
läkaren. Vidare torde få förutsättas att ingreppet även i dessa faU skaU
utföras på sjukhus.
Paragrafens
fjärde stycke innehåUer en erinran om att särekUda bestämmelser gäUer om
sterilisering och kasttering.
Något
behov av att vidga möjUghetema tiU kasttering bettäffande intereexueUa föreUgger
enUgt min mening inte. Socialstyrelsen anmärker i sitt remissytttande att
kasttering enUgt kastteringslagen i princip får äga rum föret efter fyUda 23 år
och att denna ålderegräns får un-derekridas endast om synnerUga skäl föreUgger,
Dette medför enUgt styrelsen att en pereon som vid fyUda 18 år har fått sin
könstillhörighet ändrad skuUe få vänte i ytterUgare fem år på att bU kastterad.
Styrelsen föreslår därför ett tiUägg tiU kastteringslagen av innehåU att en transsexueU
pereon som har vunnit faststäUelse av sin könstillhörighet skall kunna bU kastrerad
även om han inte har uppnått 23 åre ålder, såvida förutsättningar för
kasttering i övrigt föreUgger, Eftereom enUgt min bedömning kasttering mycket säUan
kan tänkas komma i fråga bettäffande ttanssexueUa har jag emeUertid inte ansett
någon sådan ändring påkaUad,
5
§
I
denna paragraf föreskrivs i enUghet med vad jag har föreslagit i den allmänna
motiveringen att frågor enUgt lagen skall prövas av socialstyrelsen.
De
sakkunnigas förelag innehåUer vissa föreskrifter om jäv, om muntUg handläggning
och om ereättning tUl sakkunnig. Bestämmelser i företnänonda båda hänseenden
finns i förvaltningslagen (4 och 16 §§), Några särekUda ereättningsregler för
ärenden av det slag det här gäUer torde inte behövas när prövningen förläggs tiU
socialstyrelsen, eftereom erforderUg sakkunskap kan väntas finnas tiUgängUg
inom styrelsens vetenskapUga råd.
6§
Denna
paragraf innehåUer en regel om fullföljd av talan mot socialstyrelsens beslut
Rätt att föra talan tillkommer enUgt 11 § förvaltningslagen den som beslutet
angår, om beslutet har gått honom emot.
Prop. 1972: 6 61
7 §
Genom
denna paragraf föreskrivs tystnadsplikt i fråga om enskildas personliga
förhållanden som någon har fått kännedom om i samband med ärende enUgt lagen, överttädelse
av bestämmelsen är belagd med straff. Om inte brottet anges tiU åtal av målsäganden
Sa åtal videas bara när det är påkaUat från allmän synpunkt,
8 §
Denna
paragraf innehåUer en regel om straff för den som verkställer ingrepp i strid
mot lagen. De sakkunniga har föreslagit en regel om straff också för den som
mot bättte vetande lämnar osann utsaga i ärende enligt lagen tiU läkare eUer
myndighet. Jag har emeUertid inte ansett påkaUat att straffbelägga lämnande av
osanna uppgifter i vidare mån än som följer av reglema i 15 kap, 11 §
brottsbalken om osant intygande,
Lagen
föreslås träda i kraft den 1 juU 1972. Några särekUda övergångsbestämmelser
anser jag i likhet med de sakkunniga inte erforderliga.
7.2
Övriga lagförslag
EnUgt
1 § den föreslagna lagen om faststäUande av könstiUhörighet är det ett vUlkor
för faststäUelse att sökanden har undergått steriUsering eUer av annan orsak
saknar fortplantningsförmåga, Eftereom lagen om sterilisering f, n, inte
medger att steriUsering sker enbart på den grund att sökanden avser att söka faststäUelse
av könstillhörigheten fordras en särekUd föreskrift härom. Denna bör som jag förat
har nämnt få sin plats i steriUseringslagen, I ett nytt stycke meUan nuvarande
ttedje och fjärde styckena i 1 § nämnda lag upptas därför som särekUd
indikation för erhåUande av steriUsering att sökanden avser att söka faststäUelse
av könstillhörigheten. Bestämmelsen i 3 § steriliseringslagen att
sterilisering inte får utföras utan särekUt tiUstånd av socialstyrelsen blir tillämpUg
även på dessa faU, Som villkor för tUlstånd föreskrivs i paragrafen att föratsättningar
för faststäUelse skaU föreUgga,
Genom
att steriUsering i här avsedda fall regleras i steriUseringslagen blu- bestämmelsema
om ingreppets utförande, om sekretess och om besvär i 4, 6 och 7 §§ nämnda lag tiUämpUga,
Detsamma gäUer sttaff- och åtalsbestämmelsema i 8 och 9 §§, Regehi i 2 § om möjUghet
att steriUsera någon utan dennes eget samtycke blir däremot inte aktueU, eftereom
fråga om faststäUelse aldrig kan uppkomma utan att vederbörande själv har
uttryckt en önskan därom.
Prop. 1972: 6 62
Ansökan
om steriUsering i syfte att söka faststäUelse av könstUlhörigheten bör som de
sakkunniga har anfört få göras endast av den som kan ansöka om faststäUelse.
Bestämmelse härom kan lämpUgen upptäs i kungörelsen (1941: 387) med tiUämpningsföreskrifter
tiU steriliserings-lagen. Denna innehåUer regler om vUka som är behöriga att
ansöka om SteriUsering i andra faU.
Inom
socialstyrelsen bör ärenden om steriUsering i nu avsedda faU handläggas av
samma organ som prövar frågor om faststäUande av könstUlhörighet. Föreskrift av
sådan innebörd bör tas upp i styrelsens instruktion.
Genom
en föreslagen ändring i 14 § lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar införe sekretesskydd för handlingar och beslut i ärenden enUgt
den nya lagen.
8
Hemställan
Jag
hemstäUer att lagrådets yttrande över förelagen tUl
1)
lag om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall,
2)
lag om ändring i lagen
(1941: 282) om sterilisering,
3)
lag om ändring i lagen
(1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
inhämtes
genom utdrag av protokoUet,
Vad
föredraganden sålunda med instämmande av stetsrådets övriga ledamöter hemstäUt bifaUer
Hans Kungl, Höghet Kronprinsen-Regenten,
Ur
protokoUet: Britta Gyllensten
Prop. 1972:6 63
Bilaga
1 De sakkunnigas förslag
Förslag
tiU
Lag
om fastställande av könstillhörighet i vissa fall
Härigenom
förordnas som följer,
1 §
Den som fyllt aderton år kan efter egen ansökan vinna faststäUel
se att han tillhör motsatt kön mot det varunder han upptegits i kyrko
bokföringen, om han sedan ungdomen upplever sig såsom tillhörande
det motsatte könet och sedan avsevärd tid uppttäder i enlighet därmed
samt måste antagas även framdeles leva i sådan könsroU, För fastställel
se som nu sagts fordras dessutom, att sökanden ej är gift och att han
har undergått sterilisering eUer av annan orsak saknar fortplantnings
förmåga, Fastställelse får ske utan hinder av att sökanden tidigare er
hålUt faststäUelse enUgt andra stycket
Föreligger
hos någon sådan nussbUdning av könsorganen som kan ge anledning tiU tvekan om
hans kön, kan han efter ansökan erhåUa faststäUelse som sägs i företa stycket,
om det är förenligt med utvecklingen av könsrollen och om rättelse av missbUdningen
kan ske på sätt som överensstämmer med önskad könstillhörighet eller, där
rättelse ej anses påkaUad, sådan könstUlhörighet är mest förenlig med sökandens
kroppsliga tiUstånd, För den som ster under annans vårdnad och ej fyllt aderton
år göres ansökan av vårdnadshavaren. Ansökan för bam som fyllt femton år får
göras endast efter samtycke av bamet själv,
Fastställelse
enligt denna paragraf får meddelas endast för svensk medborgare,
2 §
SterUisering eUer annat ingrepp i könsorganen i syfte att vinna
fastställelse enligt 1 § får företagas endast efter särekUt tUlstånd, För
sådant tiUstånd fordras ansökan av den som äger söka faststäUelse och, i
fråga om bam som fyllt femton år, samtycke av bamet självt, TiUstånd
får ej meddelas utan att övriga föratsättningar för fastställelsen förelig
ger.
Om
ej viss läkare anvisats vid meddelande av tiUständet, utföres ingreppet på
sjukhus av där anställd läkare. Angående kasttering gäller särekUda
bestämmelser.
3 §
Fråga om faststäUelse enUgt denna lag eUer om tiUstånd som avses
i 2 § prövas av en särekUd nänmd bestäende av ordförande och fyra öv
riga ledamöter. De förordnas för högst fyra år i sänder av Konungen,
som även utser ereättare för envar av dem. Ordföranden och ersättaren
för honom skaU vara eller ha varit iimehavare av domarämbete. Av de
övriga skaU två ledamöter och ersättema för dem vara läkare med
långvarig erfarenhet av hithörande frågor samt de återetående vara
personer med erfarenhet i aUmänna värv. Den ene läkaren och ersätte-
ren för honom skaU vara särekUt kunniga i psykiatri.
Prop. 1972:6 64
Innan
ledamot börjar tjänstgöra, skaU han ha avlagt domared eUer föreäkran enUgt 4
kap. 11 § rättegångsbalken.
Om
jäv mot ledamot gäUer bestämmelsema i 4 kap, rättegångsbalken om jäv mot
domare,
4 §
Om det kan antägas vara tiU gagn och lämpUgen kan ske, skaU
sökanden eUer annan, vars hörande kan vara av betydelse, erhåUa tUI-
fåUe att bU muntiigen hörd inför nämnden,
I fråga
om ersättning tiU läkare eUer annan, vilken höres som sakkunnig inför nämnden,
äger bestämmelsema om ersättning av aUmänna medel tiU vittnen motsvarande tUlämpning,
Ereättningen skaU stanna på stetsverket
över
nämndens beslut får talan ej föras,
5
§ Den som tegit befattning med
ärende enUgt denna lag får ej i oträngt mål yppa något av vad som förekommit
därvid,
6
§ Den som verkstäUer steriUsering
eUer annat ingrepp i strid mot denna lag eUer mot bättre vetande tiU myndighet
eller läkare avger osann utsaga i ärende enUgt lagen eUer överttäder
bestämmelsen i 5 § dömes, om ej för gämingen är stedgat sttaff i brottsbalken, tiU
böter eUer fängelse i högst sex månader,
7
§ Förseelse mot bestämmelsen i S
§ får ej åtalas av allmän åklagare, där den ej av målsägande anges tiU åtal.
8
§ Närmare bestämmelser för tUlämpningen
av denna lag meddelas av Konungen.
Denna
lag träder i kraft den
Prop. 1972:6 65
Bilaga
2 Till lagrådet remitterade förslag
1
Förslag till
Lag
om fastställande av könstiUhÖiighet i vissa fall
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Den som sedan ungdomen upplever att han tillhör annat kön än
det som antecknats för honom i kyrkobokföringen och sedan avsevärd
tid uppttäder i enUghet härmed samt måste antegas även ftamdeles leva
i sådan könsroU kan efter egen ansökan få faststäUt att han tillhör det
andra könet FaststäUelse får ske uten hinder av att sökanden tidigare
erhåUit faststäUelse enUgt 2 §,
FaststäUelse
enUgt förete stycket meddelas endast om sökanden fyUt aderton år och undergått steriUsering
eUer av annan oreak saknar fortplantningsförmåga,
2 §
FöreUgger hos någon sådan missbUdning av könsorganen som kan
ge anledning tiU tvekan om hans kön, kan han efter ansökan erhåUa
faststäUelse som avses i 1 §, om det är förenUgt med utveckUngen av
könsroUen samt rättelse av missbUdningen kan ske så att organen bättte
överensstämmer med önskad könstillhörighet eUer, där rättelse ej anses
påkaUad, sådan könstillhörighet är mest förenlig med sökandens kropps
Uga tillstånd.
För
den som står under annans vårdnad och ej fyUt aderton år göres ansökan som
avses i förete stycket av värdnadvaren. Avser ansökningen bam som fyUt tolv
år, får faststäUelse meddelas endast om baraet lämnat sitt samtycke,
3
§ FaststäUelse enUgt 1 eUer 2 §
får meddelas endast för ogift svensk medborgare.
4
§ Avser någon att söka faststäUelse
enUgt 1 eUer 2 § får efter särskUt tiUstånd ingrepp ske i hans könsorgan i
syfte att göra dem mer lika det motsatte könets. Ansökan om sådant tillstånd göres
av den som har rätt att söka fastställelse. Tillstånd får meddelas endast om föratsättningar
för faststäUelse föreUgger.
Bestämmelsema
i 2 § andra stycket äger motsvarande tiUämpning på ansökan som avses i denna
paragraf.
Anvisas
ej viss läkare, när tillståndet meddelas, utföres ingreppet på sjukhus av där
anställd läkare,
I
fråga om sterilisering och kasttering finns särekUda bestämmelser.
5
§ Fråga om faststäUelse enUgt 1
eUer 2 § eUer om tUlstånd enligt 4 § prövas av socialstyrelsen,
6
§ Talan mot socialstyrelsens
beslut enligt denna lag föres hos kammarrätten genom besvär.
Prop. 1972:6 66
7
§ Den som tegit befattning med
ärende enUgt denna lag får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskUds
pereonUga förhåUanden, Den som uppsåtUgen bryter häremot dömes tiU böter eUer
fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger
brottet tiU åtal eUer åtal är påkaUat från allmän synpunkt,
8
§ Den som uppsåtUgen eUer av oaktsamhet
verkstäUer ingrepp som avses i 4 § i strid med denna lag dömes tiU böter eUer
fängelse i högst sex månader, om ej gämingen är belagd med sttaff i
brottsbalken.
Denna
lag ttäder i kraft den 1 juli 1972,
Prop. 1972:6 67
Utdrag
av protokoU, håUet i lagrådet den 22 november 1971.
Närvarande:
justitierådet ALEXANDERSON, f, d, regeringsrådet ÖHMAN, regeringsrådet KÖRLOF,
justitierådet WALBERG,
EnUgt
lagrådet den 16 november 1971 tUlhandakommet utdrag av protokoU över justitieärenden,
håUet inför Hans Kungl, Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 8 oktober
1971, hade Kungl, Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skuUe inhämtes över upprättede
förelag tUl 1) lag om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, 2) lag om
ändring i lagen (1941: 282) om sterilisering, 3) lag om ändring i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Förelagen,
som finns bUagda dette protokoU, hade inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Ingegerd Sarman,
Lagrådet
ytttade:
Av
vad som anföres i remissprotokoUet framgår att de åtgärder, som är möjUga för
att lätte bördan för de ttanssexueUa och för dem som fötts med missbUdade
könsorgan, kan bU mera omfattande och bättre samordnade, om de sker med stöd av
lag, samtidigt som därigenom tUlgodoses naturUga krav på enhetUghet och samhäUskonttoU,
Vad särekUt
angår de ttanssexueUa, vilka i anatomiskt avseende tiUhör ena könet men
psykiskt helt och fuUt identifierar sig med det andra, har några
remissinstanser dröjt vid de vanskUgheter som i det dagUga livet kan uppstå när
de ttanssexueUa får faststäUt att de äger det kön som deras psykiska läggning
anvisar dem; omvärlden ser tiU det yttre och bedömer könet därefter. Det kan
dock sägas att de ttanssexueUas vanskUgheter i umgänget med medmänniskorna väsentUgen
är en följd av företeelsen ttanssexuaUsm som sådan och ej torde härröra av fastställelsen
och aUtså i det stora hela icke blir nya, I bettaktande av vad som står att
vinna genom den föreslagna lagstiftningen bör de farhågor som uttelats icke tiUmätas
någon avgörande betydelse.
Lagrådet
tUlstyrker alltså de remitterade lagförelagen med allenast vissa i det följande
angivna smärre erinringar.
Förslaget
till lag om fastställande av könstillhörighet i vissa faU
1 §
Att
faststäUelse meddelas efter "egen ansökan" innebär att värdnadshavare
(6 kap, samt 13 kap, 3 § och 8 § andra och ttedje styckena för-
Prop. 1972:6 68
äldrabalken)
icke under några förhåUanden är behörig att söka faststäUelse, Uttedningen i
ett ärende om faststäUelse enUgt förevarande paragraf eUer bettäffande fråga om
därmed sammanhängande tiUstånd enUgt 4 § blir enUgt sakens natur mgående och
innefattar, om den sökande är underårig eUer förklarad omyndig, givetvis
hörande av vårdnadshavaren eUer förmyndaren. Det lär därför icke undgå
beaktande, om sökanden skuUe vara av sådan sinnesförfattning att han icke bör
anses äga förmåga att med rättsUg verkan göra en sådan ansökan som det här är
fråga om,
2
§
FaststäUelse
som avses i förevarande paragraf sker enligt första stycket "efter
ansökan". Det skaU aUtså ej, såsom i 1 §, krävas egen ansökan. Detta är
helt naturUgt i bettaktande av att faststäUelse regelmässigt kommer att avse bam.
Med denna utgångspunkt är också bestämmelsema i andra stycket avfattede.
Måhända bör dock icke helt länmas ur sikte att faststäUelse varom här är fråga
någon gång, särekilt närmaste tiden sedan lagen ttätt i kraft, kan komma att
sökas för den som redan fyUt 18 år. Med hänsyn härtiU kan andra stycket
lämpligen erhåUa följande lydelse: "GäUer ansökan som avses i företa
stycket den som fyUt aderton år eller som är yngre men likväl ej står under
annans vårdnad, göres ansökningen av honom själv. För annan göres ansökningen
av vårdnadshavaren. Avser ansökan bam som fyUt tolv år, får fastställelse
meddelas endast om bamet lämnat sitt samtycke,"
Lagrådet
förordar att avfattningen jämkas på sätt nu angivits,
4
§
Frågan
vem som är behörig att ansöka om tiUstånd är i förevarande paragraf, för det faU
att framtida faststäUelse enligt 2 § åsyftas, reglerad såväl i förete styckets
andra punkt som genom att hänvisningen i andra stycket avser 2 § andra stycket
i dess helhet aUtså även företa punkten.
Den
bäste lösningen synes vara att i andra stycket, med syftning på faststäUelse
enligt både 1 och 2 §§, anges vem som får söka tiUstånd och att därtUl fogas,
med syftning på faststäUelse enUgt 2 §, en hänvisnmg tUl bestämmelsen om
samtycke i sistnämnda paragraf.
Lagrådet
föreslår aUtså att andra punkten i förete stycket får utgå och att andra
stycket avfattas så: "Ansökan om tiUstånd göres av den som får söka faststäUelse,
Bestämmelsen i 2 § andra stycket andra punkten äger motsvarande tUlämpnmg,"
BifaUes lagrådets bettäffande 2 § andra stycket gjorda hemstäUan, skaU i stäUet
för tiU andra punkten hänvisas tiU tredje punkten.
Förelagets
ståndpunkt är att, om faststäUelse enUgt 1 eUer 2 § skett, tiUstånd enUgt
företa stycket av förevarande paragraf icke är erforderligt för motsvarande
kirurgiska ingrepp i könsorganen. Ståndpunkten är
Prop. 1972:6 69
följdriktig
i bettaktende av vad som anteges gäUa i de faU då, uten att någon faststäUelse
skett ingrepp bedöms ändamålsenUga för att anpassa könsorganen tUl
kyrkobokföringskönet VeterUgen har någon anledning icke yppats att behandla
ingrepp i sistnänmda fall annat än som en rent medicinsk fråga.
Några nya eUer ändrade
regler om kasttering föreslås ej. Den erinran om vad som gäller angående kasttering
vilken upptegits i siste stycket är emeUertid lämplig tUl framhållande av ett
ingrepp enligt första stycket, om det skuUe innefatte kasttering, icke får företägas
utan att de särskUda om kasttering givna bestämmelsema iakttäges,
7
§
Även
oaktsamt brytande av tystnadsplUtten synes böra vara straffbart enUgt
förevarande paragraf. Det föreslås därför att efter ordet "uppsåtligen"
i andra punkten inskjutes orden "eUer av oaktsamhet",
övriga
lagförslag
Förslagen
lämnas utan erinran.
Ur
protokoUet: Ingrid Hellström
Prop. 1972:6 70
Utdrag
av protokollet över justitieäreiiden, hållet inför Hans Maj:t Kommgen i stetsrådet
på Stockhobns slott den 3 december 1971.
Närvarande:
Ministem för utrikes ärendena WICKMAN, stätsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON,
HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter
lagrådets ytttande över förelagen tUl
1)
lag om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall,
2)
lag om ändring i lagen
(1941:282) om sterilisering,
3)
lag om ändring i lagen
(1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Föredraganden
redogör för lagrådets ytttande och anför.
Lagrådet
har tiUstyrkt de remitterade lagförelagen med endast vissa smärre erinringar
mot utformningen av förslaget tiU lag om faststäUande av könstUlhörighet i vissa
faU. De av lagrådet föreslagna ändringama i dettä förslag torde böra godtägas.
Vad lagrådet anför rörande innebörden av vissa bestämmelser i förslaget
föranleder inte någon erinran från min sida.
Vissa
redaktioneUa jämkningar bör göras i de remitterade förelagen.
Jag hemstäUer,
att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antega förslagen med sålunda vidtegna
ändringar.
Med
bifaU till vad föredraganden sålunda med instämmande av stetsrådets övriga
ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att till 1972 åre riksdag skaU
avlåtas proposition av den lydelse bUaga tiU detta protokoU utvisar.
Ur
protokoUet: Britta Gyllensten
MARCUS BOKTK. STHLM » 71 7r04t4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
95 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (85)
85 kopplingar i 20 dokument.
- Bet. 2023/24:SoU22 Förbättrade möjligheter att ändra kön om s. 12 · om s. 47 · om s. 48 · om s. 53 · och 5 till i texten
- Ds 2018:11 Vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen s. 37 om s. 54 · s. 42 om s. 58 · s. 56 om s. 54 · s. 60 om s. 60 · och 1 till i texten
- Ds 2018:17 Ändring av det kön som framgår av folkbokföringen s. 36 om s. 12 · s. 38 om s. 58 · s. 71 om s. 12 · s. 84 om s. 57 · och 2 till i texten
- SOU 2017:92 Transpersoner i Sverige - Förslag för stärkt ställning och bättre levnadsvillkor s. 706 · s. 716 om s. 24 · s. 742 · s. 744 · och 4 till i texten
- Ds 2017:6 Förslag till lag om ersättning till personer som har fått ändrad könstillhörighet fastställd i vissa fall s. 38 · s. 39 om s. 23 · s. 40 om s. 50 · s. 52 om s. 56 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- AD 2018 nr 25 i texten · dokumentnivå
Myndighetsavgöranden (1)
1 koppling.
- JK 2014-06-17 dnr 4243-13-40 m.fl. i texten
Doktrin (8)
8 kopplingar i 1 dokument.
- Lerwall, Könsdiskriminering, 2001 s. 97 om s. 44 · s. 98 om s. 10 · s. 99 om s. 10 · s. 99 om s. 12 · och 4 till i texten