Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring i regeringsformen m.m.
1972 · 79 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 33 av 79 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1972:66, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring i regeringsformen m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 66 år 1972 Prop. 1972:66
Nr 66
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring i
regeringsformen, m. m.; given Stockholms slott den 3 mars 1972.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden,
dels för prövning i grundlagsenlig ordning förelägga
riksdagen det förslag tUl ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen om
vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt,
dels föreslå riksdagen att bifalla de förslag i övrigt, om
vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
CARL LIDBOM
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att det skall finnas ersättare
för riksdagsledamot som är riksdagens talman eller som tillhör statsrådet
liksom för ledamot som är ledig. Under tid som ledamot är talman eller statsråd
skall hans mandat innehas av ersättare. Beviljas ledamot ledighet för minst en
månad skall ersättare kallas in för att tjänstgöra i ledamotens ställe.
Enligt förslaget skall ersättarna utses vid samma
valhandling som ledamöterna. Vid valet får endast s. k. ospaltade valsedlar
användas. Ersättarna utses i princip enligt samma regler som f. n. gäller vid
utseende av efterträdare tUl avgången ledamot, dvs. ersättarna skall utses
-förutom från samma parti - i samma valkrets och från samma listtyp som
ledamoten. För varje ledamot skall utses lika många ersättare som partiet fått
mandat i valkretsen, dock minst tre. Reglerna innebär att ersättarna kommer att
fungera som gruppersättare.
Ersättare kallas av talmannen. Därvid skall talmannen i
princip iakttaga den mellan ersättarna bestämda turordningen. Denna får frångås
endast om särskilda skäl gör det motiverat.
I propositionen föreslås vidare ändringar i reglerna om
fullmakt för riksdagsledamot. Bl. a. föreslås att beteckning fullmakt byts ut
mot bevis.
Avsikten är att de erforderliga grundlagsändringarna skall
slutligt antas i början av 1974 års riksdag och ersättarna finnas tillgängliga
för tjänstgöring tämligen omedelbart därefter. Vissa av de föreslagna
ändringarna i vallagstiftningen - bl. a. de som gäller valsedels utformning -
måste därför tillämpas redan vid 1973 års ordinarie val.
1 Riksdagen 1972. I saml. Nr 66
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1972:66
1) Förslag tm
ändring
i regeringsformen och riksdagsordnmgen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Regeringsformen'
Föreslagen lydelse 49 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 :o Riksdagen
representerar syenska folket. Riksdagen består av trehundrafemtio ledamöter.
Ledamöterna utses genom val för tre år (ordinarie val) på sätt riksdagsordningen
och särskUd av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag stadga. Nyval
på grund av förordnande enligt 108 § gäller endast för återstoden av löpande
treårsperiod.
1 :o Riksdagen representerar svenska folket.
Riksdagen består av trehundrafenitio ledamöter. Ledamöterna utses genom val
för tre år (ordinarie val) på sätt riksdagsordningen och särskild av Konungen
och riksdagen gemensamt stiftad lag stadga. Nyval på grund av förordnande
enligt 108 § gäller endast för återstoden av löpande treårsperiod. För
ledamöterna finnas ersättare. Närmare bestämmelser om ersättarna meddelas i
riksdagsordningen. I kraft av denna grundlag skall riksdagen sammankomma varje
år den 10 januari, eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter. När nyval
hållits på grund av förordnande enligt 108 §, skall den nyvalda riksdagen
sammanträda inom tre månader från förordnandet å tid som Konungen bestämmer.
Om
riksdagens sessioner och om rätt för Konungen eller visst antal av riksdagens
ledamöter att vinna riksdagens inkallande under tid, då riksdagssession ej
pågår, stadgas i 2 § riksdagsordningen. Om sammankallande av riksdagen i vissa
särskilda fall gäller vad 191, 92, 93 och 94 §§ finnes därom stadgat.
Riksdagsordningen
§ 1
1. Svenska folket representeras av riksdagen.
Riksdagen består av trehundra- Riksdagen består av trehundra-
femtio
ledamöter. femtio ledamöter. För ledamöter-
na skola finnas ersättare.
Riksdagsmännen
kunna i utövningen av sin befattning icke bindas av andra föreskrifter än
rikets grundlagar.
1 Omtryckt 1971:271.
2 Omtryckt 1971:272.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens
ledamöter utses genom val för en tid av tre år (ordinarie val), som räknas
från början av året efter det då valet skett.
Riksdagens ledamöter samt ersättare för dem utses genom
val för en tid av tre år (ordinarie val), som räknas från början av året efter
det då valet skett.
Nytt val i hela riket till riksdagen (nyval) på gmnd av
förordnande enligt 108 § regeringsformen gäller endast för tiden från och med
den dag, då den nyvalda riksdagen sammanträder första gången, till utgången av
löpande treårsperiod.
§ 4
Ej må någon riksdagsman förmenas att sin riksdagsmannabefattning
utöva; dock gäller under krigstid undantag hämtinnan för militärpersoner, då
de av Konungen i rikets tjänst beordras.
Att riksdagsledamots befattning i vissa faU utövas av
ersättare framgår av 28 §.
§ 16
2. Av mandaten äro trehundratio fasta valkretsmandat,
vilka fördelas mellan partier på grundval av valresultatet i varje valkrets.
Antalet fasta valkretsmandat i varje valkrets fastställes för tre år i sänder
på grundval av en beräkning av förhållandet mellan antalet röstberättigade i
valkretsen och antalet röstberättigade i hela riket enhgt närmare föreskrifter
i vallagen.
Övriga fyrtio mandat äro utjämningsmandat, vilka först
fördelas mellan partier på grundval av valresultatet i hela riket och därefter
tillföras valkretsar.
För varje mandat, som parti För varje mandat, som parti
erhållit,
utses / vederbörande val- erhållit, utses en riksdagsledamot
krets en riksdagsledamot enligt och ersättare för honom enligt
föreskrifter som meddelas i val- föreskrifter som meddelas i val
lagen, lagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har parti
i någon valkrets erhållit flera mandat än antalet på partiets valsedlar
upptagna namn, som avse själva valet och ef endast utseende av efterträdare
till avgången ledamot, flyttas överskju-
Har parti
i någon valkrets erhållit flera mandat än antalet på partiets valsedlar
upptagna namn, flyttas överskjutande mandat, med motsvarande tillämpning av 17
§ 3 mom., till annan valkrets,
opaginerad Kontrollera mot PDF
1* Riksdagen 1972. I saml. Nr 66
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
där partiet deltager i fördelningen
av fasta valkretsmandat.
Nuvarande lydelse tände mandat, med motsvarande
tillämpning av 17 § 3 mom., till annan valkrets, där partiet deltager i
fördelningen av fasta valkretsmandat.
Kan mandat ej besättas enligt första stycket, skall
mandatet vara obesatt under den tid för vUken valet gäller.
§ 20
opaginerad Kontrollera mot PDF
För en
var, som blivit utsedd tUl ledamot av riksdagen, skall, på sätt i vallagen
närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen utfärdas i två exemplar, av vUka det
ena överlämnas åt den valde och det andra insändes till det departement, till
vilket justitieärendena höra.
För en
var, som blivit utsedd till ledamot av riksdagen eller till ersättare, skall,
på sätt i vaUagen närmare stadgas, bevis därom ofördröjligen utfärdas i två
exemplar, av vUka det ena överlämnas åt den valde och det andra insändes tUl
det departement, tUl vUket justitieärendena höra.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vill
ledamot av riksdagen befattningen sig avsäga, äger han det göra vid
valtillfället eller sedermera, under tid då session ej pågår, hos Konungens
befallnings-hävande.
VUl
ledamot av riksdagen eller ersättare avsäga sig uppdraget, äger han göra det
vid valtillfället eller sedermera, under tid då session ej pågår, hos den
myndighet, som enligt vallagen fastställer utgången av val till riksdagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Besvär över val till riksdagen föreskrifter i
vallagen.
Skall på gmnd av utgången av besvär över val till
riksdagen valet göras om i en eller flera valkretsar, gälla likväl de
fullmakter som utfärdats för riksdagens ledamöter till dess nya ledamöter
blivit utsedda.
22 anföras hos regeringsrätten enligt
Skall på gmnd av utgången av besvär över val till
riksdagen valet göras om i en eller flera valkretsar, gälla likväl de bevis som
utfärdats för riksdagens ledamöter och för deras ersättare till dess nya ledamöter
och ersättare blivit utsedda.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1972:66
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ledamot av
riksdagen äger av statsmedel åtnjuta arvode och reseersättning. Närmare bestämmelser
härom meddelas i en av Konungen och riksdagen samfällt beslutad stadga.
Ledamot av
riksdagen och ersättare äger av statsmedel åtnjuta arvode och reseersättning.
Närmare bestämmelser härom meddelas i en av Konungen och riksdagen samfällt
beslutad stadga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Endast den
som är myndig och upptagen i röstlängd såsom röstberättigad kan vara ledamot
av riksdagen.
Endast
den som är myndig och upptagen i röstlängd såsom röstberättigad kan vara
ledamot av riksdagen eller ersättare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§
27
Riksdagsledamot äger erhålla ledighet från sin befattning
enligt bestämmelser som riksdagen meddelar med stöd av 78 §.
§ 28
opaginerad Kontrollera mot PDF
1. Medan
session pågår göres
hos Konungen av riksdagens tal
man anmälan om de ledigheter
inom riksdagen, vilka skola under
samma eller före nästa riksdag
fyllas, varefter Konungen anbefal
ler Dess befallningshavande för
anstalta, att riksdagsmän utses i de
avgångnes ställe.
2. Om
ledighet genom leda
mots avgång uppstår under tid, då
session ej pågår, åligger Konung
ens befallningshavande att så för
fara, som i 1 mom. är sagt.
1. I
särskild av Konungen och
riksdagen samfällt stiftad lag be
stämmes när riksdagsledamots be
fattning skall utövas av ersättare
samt hur det skall förfaras när er
sättare skall kallas in till tjänst
göring.
2. För ersättare som utövar
befattning som riksdagsledamot
gäller vad som är stadgat i fråga
om ledamot.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 Förutvarande 27 § upphävd genom 1969:22.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1972:66
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagsman
må ej, medan session pågår, sin befattning sig avsäga, utan att han visar
sådant hinder, som godkännes av riksdagen; dock att härigenom ingen ändring
sker i vad ovan är sagt om rätt att vid valtUlfälle riksdags-mannauppdrag sig
avsäga.
Riksdagsledamot
eller ersättare må ej, medan session pågår, avsäga sig sitt uppdrag, utan att
han visar sådant hinder, som godkännes av riksdagen; dock att härigenom ingen
ändring sker i vad ovan är sagt om rätt att vid valtillfälle avsäga sig uppdrag
som riksdagsledamot eller ersättare.
Avgår ledamot eller ersättare under tid då session pågår,
skall talmannen göra anmälan härom till den myndighet som fastställer utgången
av val till riksdagen enligt föreskrifter som meddelas i vallagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Innan riksdagen
sammanträder, företages inför chefen för det departement, tUl vilket justitieärendena
höra, eller den Konungen i hans ställe förordnar, i närvaro av tre bland de av
riksdagen valde fullmäktige i riksbanken och tre bland fullmäktige i
riksgäldskontoret granskning av de till departementet inkomna, för riksdagens
ledamöter utfärdade fullmakter. Denna granskning, som har till föremål att
undersöka, huruvida fullmakterna blivit i föreskriven form utfärdade, skall
vara fulländad sist å dagen före riksdagens början. Inkommer fullmakt efter
riksdagens början, skall sådan granskning, som nyss är sagd, genast
verkställas.
2.
Riksdagen
tillkommer dock sedan att pröva behörigheten till riksdagsmannakallets
utövande, ej mindre för sådana dess medlem-
1.
Innan riksdagen
sammanträder, företages inför chefen för det departement, till vilket justitieärendena
höra, eller den Konungen i hans ställe förordnar, i närvaro av tre bland de av
riksdagen valde fullmäktige i riksbanken och tre bland fullmäktige i
riksgäldskontoret granskning av de tUl departementet inkomna, för riksdagens
ledamöter och ersättare utfärdade bevis. Denna granskning, som har till
föremål att undersöka, huruvida bevisen blivit i föreskriven form utfärdade,
skall vara fulländad sist å dagen före riksdagens början. Inkommer bevis efter
riksdagens början, skall sådan granskning, som nyss är sagd, genast
verkställas.
2.
Riksdagen
tillkommer dock sedan att pröva behörigheten till riksdagsmannakallets
utövande, ej mindre för sådana dess medlem-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse mar, vilkas fullmakter ej blivit godkända, än även för dem, emot vilka
eljest, till följd av denna grundlag, anmärkning förekommer. Den, om vars
riksdagsmannarätt fråga är hos riksdagen väckt, bibehåller emellertid sin
befattning såsom ledamot, intUl dess han blivit därtill obehörig förklarad.
Föreslagen
lydelse mar och ersättare, vilkas bevis ej blivit godkända, än även för dem,
emot vUka eljest, till följd av denna grundlag, anmärkning förekommer. Den, om
vars behörighet fråga är hos riksdagen väckt, bibehåller emellertid sin
befattning såsom ledamot eller ersättare, intill dess han blivit därtill
obehörig förklarad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 44
Talmannen eller ledamot av statsrådet må ej deltaga i
utskott såsom ledamot eller suppleant.
Ingen äger
närvara i utskott, när ärende om granskning av hans egna åtgärder i utövning av
tjänst eller uppdrag förekommer till överläggning eller beslut.
49
opaginerad Kontrollera mot PDF
tillhöra
nämnden.
Inträffar
ledighet i nämnden, trade suppleant såsom ledamot i den avgångnes ställe. Har
ledamot förfall, skall suppleant kallas att i den frånvarandes ställe
tjänstgöra i nämnden. Beträffande den ordning, som
Den i 54 §
regeringsformen omförmälda utrikesnämnden skall bestå av talmannen samt nio
andra ledamöter, som riksdagen utser inom sig. Talmannen tillhör nämnden till
dess nytt val av talman äger rum. Övriga ledamöter väljas av varje riksdag inom
sex dagar efter dess öppnande för tiden till dess nytt sådant val förrättas.
För talmannen är vice talman suppleant i nämnden. För övriga ledamöter skaU
väljas nio suppleanter. Valet sker i samma ordning som är föreskriven för
utseende av ledamöterna. Ledamot, som avgår ur riksdagen innan den tid, för
vilken han blivit vald till riksdagsman tilländalupit, eller som utnämnes till
statsråd, skall ej vidare anses
Den i 54 §
regeringsformen omförmälda utrikesnämnden skall bestå av talmannen samt nio
andra ledamöter, som riksdagen utser inom sig. Talmannen tillhör nämnden tUl
dess nytt val av talman äger rum. Övriga ledamöter väljas av varje riksdag inom
sex dagar efter dess öppnande för tiden tUl dess nytt sådant val förrättas. För
talmannen är vice talman suppleant i nämnden. För övriga ledamöter skall
väljas nio suppleanter. Valet sker i samma ordning som är föreskriven för
utseende av ledamöterna. Ledamot, som avgår ur riksdagen innan den tid, för vUken
han blivit vald till riksdagsman tilländalupit, skall ej vidare anses tUlhöra
nämnden.
Prop. 1972:66 8
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vid inträde skall iakttagas mellan suppleanterna, gälle
enahanda bestämmelser som i fråga om suppleants inträde i utskott. Suppleant,
som ej kallas att tjänstgöra vid sammanträde med nämnden, skall ändock beredas tUlfäUe
att därvid närvara.
Konungen sammankallar nämnden så ofta ärendena det fordra
och leder nämndens förhandlingar, när han är tUlstädes. 1 Konungens frånvaro
föres ordet av statsministern eller, om han ej är närvarande, av ministern för
utrikes ärendena. Andra statsrådsledamöter, så ock särskUde sakkunnige må av
Konungen tillkallas. Sekreterare hos nämnden förordnar Konungen.
Skulle minst fyra av nämndens ledamöter hos ministern för
utrikes ärendena göra framställning om rådplägning i viss uppgiven fråga,
varder nämnden sammankallad.
För ändamål som avses i 50 § andra stycket regeringsformen
må talmannen eller, vid förfall för honom, vice talman sammankalla nämnden.
Nämnden skall också sammanträda för detta ändamål, om två av dess ledamöter
begära det. Förhandlingarna ledas i detta fall av talmannen, av vice talman
eller om ingen av dem är tillstädes, av den äldste bland de nävarande
ledamöterna. Som nämndens beslut gäller den mening om vilken de flesta bland de
närvarande ledamöterna förena sig eller, om rösterna äro lika delade, den
mening, som ordföranden biträder.
Ledamot av nämnden, så ock suppleant, skall första gången
han är närvarande vid sammanträde med nämnden avgiva försäkran om iakttagande
av den i 54 § regeringsformen stadgade tystnadsplikten.
§
53
Ej må riksdagen i Konungens närvaro över något ämne rådpläga
eller besluta; ej heller må riksföreståndare övervara riksdagens överläggningar
eller beslut.
Ledamot av statsrådet, som ej Ledamot av statsrådet äger tUl-
tillhör
riksdagen, äger tillträde till trade till riksdagens sammanträriksdagens
sammanträden, med den, med rättighet att deltaga i rättighet
att deltaga i överlägg- överläggningarna, ningarna men ej i
besluten.
1 mål, som personligen rörer någon ledamot av riksdagen,
må han väl överläggningarna, men ej beslutet, övervara.
§ 73
Riksdagens krigsdelegation be- Riksdagens krigsdelegation be-
står av femtio ledamöter, vilka står av femtio ledamöter,
vilka
riksdagen väljer inom sig. riksdagen väljer inom sig. Talman-
nen för ordet i delegationen.
Då krigsdelegationen trätt i riksdagens ställe äger den,
om ledamot avlider eller får varaktigt förfall, förordna annan ledamot av
riksdagen att ingå i delegationen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Val av
krigsdelegation skall äga rum å varje riksdag inom sex dagar efter dess
öppnande. Valet gäUer till dess nytt val av krigsdelegation förrättas, dock att
den som dessförinnan avgått ur riksdagen ej vidare skall anses tillhöra delegationen.
Föreslagen lydelse
Val av
krigsdelegation skaU äga mm å varje riksdag inom sex dagar efter dess öppnande.
Valet gäller till dess nytt val av krigsdelegation förrättas, dock att den som
dessförinnan avgått ur riksdagen ej vidare skaU anses tillhöra delegationen.
Talmannen utövar ordförandeskapet till dess nytt val av talman äger rum.
Prop. 1972:66 10
2) Förslag till
Lag om ersättare för riksdagsledamöterna
Härigenom förordnas som följer.
1
§ Om ledamot av
riksdagen väljes till talman, utses tUl ledamot av statsrådet eller beviljas
ledighet för en tid av minst en månad, skaU hans befattning som riksdagsledamot
under den tid han är talman, tUlhör statsrådet eUer är ledig utövas av
ersättare enligt bestämmelserna i riksdagsordningen.
2
§ Ersättare
kallas av talmannen. Talmannen skaU därvid iakttaga den ordning meUan
ersättarna som bestämts enligt lagen (1920:796) om val tUl riksdagen. Om särskUda
skäl föranleda det, får talmannen dock frångå den sålunda bestämda ordningen.
Denna lag träder i kraft när det förslag till ändringar i
regeringsformen och riksdagsordningen, som riksdagen antagit som vilande med
anledning av proposition nr 66 till 1972 års riksdag sluthgt antagits och
erhållit kraft av gmndlag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3)
Förslag tai
Lag om ändring i lagen
(1920:796) om val till riksdagen
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1920:796) om val tUl
riksdagen,'
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 82 och
90 §§,
dels att 59, 76 och 80 §§, 81 § 1 mom. och 85-89 §§ skall
ha nedan angiven lydelse,
dels att
rubriken närmast efter 89 § skall sättas närmast efter 90 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid valet skola begagnas valsedlar av enfärgat gult
papper.
A valsedel skaU finnas partibeteckning samt namn på en
eller flera kandidater.
Partibeteckning bör sättas ovanför namnen. Överst på
valsedeln bör angivas att valet gäller riksdagen (valbeteckning) och nederst
på sedeln bör angivas vUken valkrets denna avser (valkretsbeteckning).
Namnen på kandidater skola Namnen på kandidater skola
upptagas
antingen i en följd, det upptagas i en följd, det ena under
ena
under det andra, eller ock på sätt formulär 2 vid denna lag utvisar. - 1 förra
fallet må namnen å valsedeln vara högst fyra utöver antalet fasta valkretsmandat
i valkretsen. Namnen gälla själva riksdagsmannavalet samt, i den mån de därvid
icke tagas i anspråk, val av efterträdare för avgången riksdagsman. 1 senare
fallet må å sedelns vänstra sida upptagas högst fyra namn utöver antalet fasta
valkretsmandat i valkretsen. Dessa namn skola uppföras vart för sig i de
särskilda rummen och gälla själva riksdagsmannavalet, samt i den mån namnen
därvid icke tagas i anspråk, val av efterträdare. För efterträdarevalet må
dessutom i motsvarande rum å sedelns högra sida uppföras högst två namn för
vart och ett av de för sfälva riksdagsmannavalet upptagna namnen. Upptager rum
1 Omtryckt 1969:823.
det andra.
Namnen å valsedeln må vara högst dubbelt så många som antalet fasta
valkretsmandat i valkretsen, dock må de vara högst fyra, där valkretsen har
endast ett sådant mandat, och högst fem, där den har två. Namnen gäUa själva riksdagsmannavalet
samt, i den mån de därvid icke tagas i anspråk, val av ersättare och efterträdare
för avgången riksdagsman.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2* Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 66
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har å
valsedel utsatts partibeteckning, som uppförts å den i 56 § 3 mom. omförmälda
lista, skall såsom första namn å sedeln upptagas namnet på någon kandidat,
som å nämnda lista uppförts under den beteckningen.
å sedelns högra sida två namn, skola de förekomma det ena
under det andra.
Har å valsedel utsatts partibeteckning, som uppförts å
den i 56 § 3 mom. omförmälda lista, skall, om sedeln upptager namnen i en föUd,
det ena under det andra, såsom första namn å sedeln, samt, om sedeln upptager
särskilda efterträdarenamn, såsom första namn å dess vänstra sida upptagas
namnet på någon kandidat, som å nämnda lista uppförts under den beteckningen.
Valsedel bör innehålla tydlig uppgift på den eller de
utseddas namn, titel eller yrke och hemvist så ock den beteckning i övrigt, som
kan vara nödig för att fullt otvetydigt utmärka, vem eller vilka åsyftas.
Anvisningar till vägledning för valsedels utformning
meddelas av centrala valmyndigheten.
76 §
Vid
förrättningen prövar Konungens befallningshavande valsedlarnas gUtighet och
bestämmer ordningen mellan namnen på valsedlarna för varje parti.
Sammanräkning av avgivna röster verkställes av Konungens befallningshavande
för varje valkrets å tid och ställe, som Konungens befallningshavande
bestämmer. Sammanräkning verkställes vid offentlig förrättning, som skall
påbörjas så snart ske kan.
Vid
förrättningen prövar Konungens befallningshavande valsedlarnas
giltighet och bestämmer ordning mellan namnen på valsedlarna för
varje parti för utseende av dels riksdagsledamöter, dels ersättare. Om
förrättningen utfärdas kungörelse med uppgift i förekommande fall om den
ordningsföljd vari sammanräkningen, därest hinder icke möter, kommer att
företagas för olika val. Sådan kungörelse skall senast dagen före
förrättningens början anslås offentligen och införas i ortstidningar.
Det åligger Konungens befallningshavande att före
förrättningen tillse, att valprotokoll, röstlängd och omslag, som avses i 68 §
3 mom., inkomma från samtliga de valdistrikt, vilkas röster skola sammanräknas,
samt, där så ej sker, från försumlig valförrättare infordra vad som fattas.
Konungens befallningshavande verkställer även förberedande granskning av nämnda
handlingar. Befinnes dessa därvid icke vara i behörigt skick, införskaffar
Konungens befallningshavande, där så prövas nödigt, pä lämpligt sätt
erforderliga upplysningar rörande anledningen härtill.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är något
namn å valsedel överstruket, eller framgår med avseende å något där
förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed åsyftas, eller upptager
valsedel namn på någon, som ej är valbar, anses sådant namn såsom obefintligt.
Är å
valsedel utsatt partibeteckning, som uppförts å den i 56 § 3 mom. omförmälda
lista, men har icke å sedeln, om den upptager namnen i en följd, det ena under
det andra, såsom första namn, samt, om sedeln upptager särskilda
efterträdarenamn, såsom första namn å dess vänstra sida upptagits namnet på
någon kandidat, som å nämnda lista uppförts under den beteckningen, anses
samtliga namn å valsedeln såsom obefintliga. Vid bedömandet av vilket namn som
skaU anses som det första skall hänsyn icke tagas till namn, som enligt första
stycket är att betrakta såsom obefintligt.
Återstår
efter tillämpning av vad i första stycket sägs å valsedel flera namn för själva
riksdagsmannavalet än som enligt 59 § är medgivet, eller äro namn, som särskUt
upptagits för val av efterträdare åt riksdagsman, flera än två, anses det
eller de sista övertaliga namnen såsom obefintliga.
För val
av efterträdare särskilt upptaget namn, som saknar motsvarande namn för själva
riksdagsmannavalet, anses såsom obefintligt.
Är å valsedel utsatt partibeteckning, som uppförts å den
i 56 § 3 mom. omförmälda lista, men har icke å sedeln såsom första namn
upptagits namnet på någon kandidat, som å nämnda lista uppförts under den
beteckningen, anses samtliga namn å valsedeln såsom obefintliga. Vid bedömandet
av vilket namn som skall anses som det första skall hänsyn icke tagas till
namn, som enligt förstastycket är att betrakta såsom obefintligt.
Återstår efter tillämpning av vad i första stycket sägs å
valsedel flera namn än som enligt 59 § är medgivet, anses det eller de sista
övertaliga namnen som obefintliga.
Framgår ordningen mellan namn ej klart, skola namnen anses
som obefintliga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1. Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning,
bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda sammanräkningar för
varje parti ordning mellan de
1.
Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, skall för utseende av
riksdagsledamöter i erforderlig utsträckning genom särskilda sammanräkningar
inom
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
namn å
partiets valsedlar, vilka
avse
själva riksdagsmannavalet.
Föreslagen
lydelse varje parti bestämmas ordning mellan namnen på partiets valsedlar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett
namn.
82 §'
För varfe namn, som enligt 81 § erhållit plats i ordningen
för utseende av riksdagsledamöter, skall för utseende av ersättare i erforderlig
utsträckning genom nya sammanräkningar inom det parti, till vilket namnet hör,
bestämmas särskild ordning mellan namnen på partiets valsedlar.
Vid varfe sammanräkning tages hänsyn till blott de
valsedlar, som gällde för det namn sammanräkningen avsåg när namnet erhöll
plats i ordningen för utseende av riksdagsledamöter. Varfe valsedel gäller som
hel röst. Med iakttagande av att namn på den, som redan tilldelats plats i
ordningen för utseende av ersättare till det namn sammanräkningen avser, anses
såsom obefintligt, skall röstvärdet tillgodoräknas det namn som står främst på
sedeln. Den vars rösttal är högst erhåller plats i ordningen. Mellan lika
rösttal skall skiljas genom lottning.
85
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
Mandaten i riksdagen förde
las av centrala valmyndigheten på
grundval av sammanräkningspro
tokollen och med tillämpning av
1619§§ riksdagsordningen.
Myndigheten
fastställer även vilka personer som skola erhåUa mandaten.
1.
Mandaten i riksdagen förde
las av centrala valmyndigheten på
gmndval av sammanräkningspro
tokollen och med tUlämpning av
16 19 §§ riksdagsordningen.
Myndigheten fastställer även vilka personer som skola
erhålla mandaten som ledamöter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Fömtvarande 82 § upphävd genom 1968:182.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har i en
valkrets ordning enligt 81 § icke bestämts mellan tillräckUgt många namn för
att de mandat som ett parti erhåUit i valkretsen skaU kunna besättas med
kandidater, skall Konungens befallningshavande på anmodan av centrala
valmyndigheten vid ny förrättning, som kungöres enligt 76 §, återupptaga
sammanräkningen för att bestämma ytteriigare namn i ordningen.
2.
Har enligt
sammanräkningsprotokoll samma kandidat fått plats i ordning enligt 81 § i mer
än en valkrets eller för mer än ett parti och skulle han till följd därav
erhålla mandat i mer än en valkrets eller för mer än ett parti, skall han
tillträda det mandat, för vilket hans jämförelsetal är störst. Mellan lika
jämförelsetal avgöres företrädet genom lottning. Vid fastställandet av vem
som skall erhålla mandat, som han ej tiUträder, anses det som om han ej varit
kandidat vid valet.
3.
Centrala
valmyndigheten 3. Sedan mandaten besatts
tillkännagiver ofördröjligen valets med riksdagsledamöter, skaU cen-
utgång
genom kungörelse i allmänna tidningarna. Genom kungörelsens införande är
valet avslutat. Måste centrala valmyndighetens förrättning enligt denna
paragraf uppskjutas eller avbrytas, skola sammanräkningsprotokollen från
valkretsarna och övriga handlingar som röra valet läggas i säkert förvar. Efter
förrättningens slut skola de handlingar som röra valet förvaras till utgången
av den tid valet gäller.
trala valmyndigheten på grundval av den enligt 82 §
bestämda ordningen mellan kandidatnamnen utse lika många ersättare för varje
ledamot, som det parti, för vilket ledamoten blivit vald, fått mandat i
valkretsen, dock minst tre. Därvid skall bortses från namn på den som genom
valet utsetts tiU riksdagsledamot.
Har ersättare för ledamot ej kunnat väljas tiU det antal
som föreskrives i första stycket, skall centrala valmyndigheten till ersättare
utse den kandidat som inom valkretsen står i tur att erhålla mandat för
partiet och som icke redan valts till ersättare för ledamoten. Finnes icke på
partiets valsedlar någon som sålunda kan väljas, bestämmer centrala valmyndigheten
med tillämpning av 18 § riksdagsordningen annan valkrets, från vilken
ersättaren skall utses. I denna valkrets väljes till ersättare den som stått
närmast i tur att erhålla mandat för partiet. För ledamot får finnas endast en
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1972:66
Nuvarande lydelse
16
Föreslagen lydelse ersättare enligt detta stycke. Äro ej
ersättare valda till föreskrivet antal, skall därvid bero.
Om det
behövs för tillämpning av föreskrifterna i första eller andra stycket, skaU
Konungens befallningshavande på anmodan av centrala valmyndigheten vid ny
förrättning, som skaU kungöras enligt 76 §, återupptagas sammanräkningen för
att fastställa ordning enligt 81 eller 82 § mellan namnen på partis valsedlar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fullmakt för riksdagsledamot utfärdas av centrala
valmyndigheten. Sådan fullmakt skall hava följande lydelse:
N.N.
"har för en tid av tre år, räknade från och med den 1 fanuari . . .
(år)" (eller om valet hållits på grund av förordnande enligt 108 §
regeringsformen: "för tiden till den 1 fanuari. . . fårj");
"utsetts tiU ledamot av riksdagen för. . . (partiets namn) i. . . (valkretsens
namn) varom detta länder till bevis och fullmakt." Ort och tid.
Centrala
valmyndigheten tillkännagiver ofördröfligen valets utgång genom kungörelse i
allmänna tidningarna. Genom kungörelsens införande är valet avslutat. Måste
centrala valmyndighetens förrättning enligt denna paragraf upp-skfutas eller
avbrytas, skola sammanräkningsprotokollen från valkretsarna och övriga
handlingar som röra valet läggas i säkert förvar. Efter förrättningens slut
skola de handlingar som röra valet förvaras tiU utgången av den tid valet
gäller.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1. Har
någon, som blivit vald till riksdagsman, avsagt sig uppdraget eller eljest
avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit vald, då skall
Konungens befallningshavande ofördröjligen vid offentlig förrättning, varom
senast dagen förut kungörelse anslås offentligen och införes i ortstidningar,
verkställa ny röstsammanräkning inom det parti, för vilket den avgångne blivit
vald.
Har
antalet ersättare för en riksdagsledamot nedgått till hälften eller därunder
genom att ersättare utsetts till ordinarie ledamot eller avgått, skall
centrala valmyndigheten med tillämpning av bestämmelserna i 85 § 3 mom. om
möjligt utse två nya ersättare.
Prop. 1972:66 17
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott tiU de
valsedlar, vilka gällde för den avgångnes namn vid den sammanräkning, då namnet
tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst. Med
iakttagande av att namn å någon, som blivit genom valet utsedd till
riksdagsman, anses såsom obefintligt, skaU röstvärdet tillgodoräknas det namn,
som står främst av de för den avgångne riksdagsmannen särskilt upptagna
efterträdarenamnen, eller, om sådant namn ej finnes, det namn för själva riksdagsmannavalet,
som står främst å sedeln, eller, om ej heller sådant namn finnes, det namn, som
står främst bland samtliga efterträdarenamnen å sedeln. Den som fått högsta
rösttalet skall intaga den avgångnes plats i ordningen. Mellan lika rösttal
skilje lotten.
Vid förrättning för ny sammanräkning skall Konungens befallningshavande
i protokoU upptaga de föreliggande omständigheterna och angiva vem som skall
intaga den avgångnes plats i ordningen. Efter sammanräkningens avslutande
skall protokollet uppläsas och valsedlarna åter inläggas under försegling.
Protokollet tillställes ofördröjligen centrala valmyndigheten.
2. Lag samma vare, där riksdagsman, som blivit utsedd
efter sammanräkning enligt 1 mom., avgått före utgången av den tid, för vilken
han blivit utsedd. Vid den nya sammanräkningen skall såsom förut hänsyn tagas
blott till de valsedlar, som gällde för den först avgångnes namn vid
den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen.
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1. Finnes i fall, som avses i
87 §, icke på valsedlarna namn på
någon kandidat, som kan intaga
den avgångnes plats i ordningen,
skall detta angivas i protokollet
över förrättningen. Det ankommer
i sådant fall på centrala valmyn
digheten att med tillämpning av
18 § riksdagsordningen flytta
mandatet till annan valkrets. Man
datet tillfaller där den, som vid
sfälva riksdagsmannavalet stått
närmast i tur att erhålla mandat.
Kan mandatet icke besättas i
någon valkrets, skall det vara
obesatt under återstoden av val
perioden.
Om det behöves
för tillämpning av föreskrifterna i första stycket, skall Konungens befallningshavande
på anmodan av centrala valmyndigheten vid ny förrättning, som kungöres på sätt
i 76 § sägs, återupptaga sammanräkningen för att fastställa ordning mellan de
namn å partis valsedlar, vilka avse sfälva riksdagsmannavalet.
Bestämmelserna
i första och andra styckena äga tillämpning även när fel, som på besvär över
den omedelbara utgången av valet förklarats ha förekommit, är sådant att det
ef kan avgöras, vem som i valkretsen bör intaga den avgångnes plats i
ordningen.
2. Avgår
riksdagsman, som ut
setts enligt denna paragraf, före
utgången av den tid, för vilken
han blivit utsedd, anses han vid
tillämpning av 87 § ha blivit vald
vid sfälva riksdagsmannavalet.
Avgår riksdagsledamot före utgången av den tid för vilken
han blivit vald, utser centrala valmyndigheten till ny ledamot i den avgångnes
ställe den ersättare, som enligt den mellan ersättarna bestämda ordningen,
står i tur att inträda. Kan mandatet icke besättas med ersättare, skall det
vara obesatt under återstoden av valperioden.
Har den blivit ny ledamot som enligt 85 § 3 mom. andra
stycket varit utsedd till ersättare för den avgångne ledamoten, skola för honom
utses ersättare med till-lämpning av bestämmelserna i 85 § 3 mom. Har mandatet
flyttats från en valkrets till en annan, skall därvid anses som om mandatet
vid valet tilldelats sistnämnda valkrets. Ersättare för annan ledamot, som
trätt i stället för avgången ledamot, äro de som skulle ha varit ersättare för
den avgångne ledamoten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sedan
ny ledamot utsetts i avgången ledamots ställe eller det fastställts att ny
ledamot icke kunnat utses, utfärdar centrala valmyndigheten kungörelse därom i aUmänna
tidningarna. Har ny ledamot utsetts, utfärdar myndigheten omedelbart fullmakt
för honom.
Fullmakt för ledamot av riksdagen som utsetts i avgången
ledamots ställe skall vara av följande lydelse:
"Sedan"
N.N. "utsetts tiU ledamot av riksdagen för. . . (partiets namn) i. . .
(valkretsens namn) för en tid av tre år, räknade från och med den 1 januari. . .
(år)" (eller om den avgångne utsetts först efter treårsperiodens början:
"för tiden till den 1 januari. . . I år I"), "men detta mandat
blivit ledigt, har efter ny sammanräkning" (eller om 88 § tUlämpats:
"efter flyttning av mandatet till. . . jvalkretsens namnj") N.N.
"utsetts att inträda som ledamot av riksdagen på det lediga mandatet för
tiden till den 1 januari. . . (år)" (eller om förrättningen hållits före
treårsperiodens början; "för samma tid"); "varom detta länder
till bevis och fullmakt." Ort och tid.
Centrala
valmyndigheten utfärdar kungörelse i allmänna tidningarna om utgången av
förrättning, som avses i 87 § första stycket eller 88 §. Förrättningen är
därmed avslutad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
90 §
För den som blivit utsedd till ledamot av riksdagen eller
till ersättare utfärdar centrala valmyndigheten genast bevis. I beviset skall
anges namnet på den som blivit utsedd, valet, tiden för man- 3 Förutvarande 90 § upphävd genom
1963:127.
3* Riksdagen 1972. 1 saml Nr 66
Prop. 1972:66 20
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
datet samt det parti och den valkrets som mandatet
tilldelats. Bevis för ersättare skall tillika ange för vilken eller vilka
ledamöter han utsetts till ersättare samt, om flera ersättare utsetts för samma
ledamot, ordningen mellan dessa.
Utses ledamot enligt 88 § första stycket eller ersättare
enligt 87 § första stycket eller 88 § andra stycket skall i beviset dessutom
anges från och med vilken dag han utsetts. Har ersättare eller ny ledamot
utsetts i annan valkrets än den som mandatet vid valet tilldelades, skall
beviset även innehålla uppgift om den valkrets, där ersättaren eller den nye
ledamoten blivit utsedd.
Som bevis gäller utdrag ur protokoll eller annan handling
från förrättning vid vilken ledamoten eller ersättaren blivit utsedd. Centrala
valmyndigheten skall översända avskrift av protokollet till riksdagens talman.
Denna lag träder i kraft nar de förslag till ändringar i
regeringsformen och riksdagsordningen, som riksdagen antagit som vilande med
anledning av proposition nr 66 tUl 1972 års riksdag slutligt antagits och
erhållit kraft av grundlag. De nya bestämmelserna i 59 § fjärde stycket om valsedels
utformning såvitt gäller det sätt varpå namnen skall upptagas och det antal
namn som högst får upptagas på sedeln samt i 80 § andra och fjärde styckena
äger dock dessförinnan tillämpning i fråga om val som avser tid uteslutande
efter utgången av år 1973.
Vid sammanräkning enligt 76 § av de vid valet till
riksdagen den 16 september 1973 avgivna rösterna skall länsstyrelsen bestämma
och i protokollet över förrättningen ange ordningen mellan så många namn på
valsedlarna för varje parti som beräknas behövas för att centrala valmyndigheten,
när förslagen till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen slutligt
antagits och erhållit kraft av grundlag, skall kunna utse
Prop.
1972:66 21
ersättare tUl föreskrivet antal för varje parti. Visar det
sig därvid att ordning måste bestämmas för ytteriigare namn på partiernas
valsedlar, skall länsstyrelsen på anmodan av centrala valmyndigheten och under
iakttagande av bestämmelserna i 82 § i dess nya lydelse återupptaga sammanräkningen
och därvid bestämma ordningen mellan erforderligt antal namn. Om sådan
förrättning skall kungörelse utfärdas enligt 76 §.
Prop. 1972:66 22
Utdrag av protokoU över justitieärenden, håUet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 mars 1972.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
NILSSON, LUNDKVIST, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON, FELDT
Tf. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lidbom,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
ersättare för riksdagsledamöterna och anför
Gmndlagberedningen' har i ett den 31 mars 1970 dagtecknat
betänkande (SOU 1970:17) Ersättare för riksdagsledamöterna föreslagit att det
skall finnas ersättare för riksdagsledamot som beviljats ledighet eller som är
riksdagens talman eller som tillhör statsrådet.
Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden över det har
avgetts av regeringsrättens ledamöter, dåvarande centrala folkbokförings- och
uppbördsnämnden (CFU), länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Gotlands,
Kristianstads, Malmöhus, Västmanlands, Jämtlands och Norrbottens län samt 1965
års valtekniska utredning (VTU). Dessutom har Sveriges Socialdemokratiska
Ungdomsförbund (SSU) kommit in med en skrivelse i ämnet. Länsstyrelsen i
Norrbottens län har till sitt yttrande fogat yttranden från olika kommunala
organ.
1 Nuvarande ordning
Någon möjlighet att kalla in ersättare för riksdagsledamot
som är förhindrad att delta i riksdagsarbetet eller som är talman eller tillhör
statsrådet finns f. n. inte.
1.1 Regler om ledamots frånvaro
Riksdagsledamot kan beviljas ledighet från
riksdagsarbetet. Bestämmelserna härom ges i riksdagsstadgan (72 §). Enligt
bestämmelserna får talmannen bevilja ledamot ledighet för en tid av högst åtta
dagar. Vill ledamot vara ledig längre tid, får han göra framställning därom tUl
kammaren. Är ledamot på grund av sjukdom eller av annat laga förfall förhindrad
att delta i riksdagsarbetet, skall han anmäla detta i kammaren.
För att inte ledamots bortovaro skall inverka på
röstutfallet används kvittning. Kvittning innebär att en ledamot, som inte kan
vara närvarande vid sammanträde eller del av sådant avräknas (kvittas) mot
ledamot av
' Ledamöter f. d. landshövdingen Walter Åman, ordförande,
riksdagsledamöterna Arne Gadd, Allan Hernelius, Hilding Johansson, Birger
Lundström, Georg Pettersson och Sten Wahlund. Betänkandet har i huvudsak
utarbetats av en arbetsgrupp inom beredningen bestående av herrar Pettersson,
ordförande, och Lundström samt riksdagsledamoten Johannes Antonsson och herr
Folke Björkman.
Prop.
1972:66 23
motstående parti, som befinner sig i samma situation eller
som är närvarande men avstår från att , rösta. De allmänna principerna för
kvittning beror på överenskommelser mellan partierna. Inför avgörandet av
viktiga politiska frågor har partierna brukat utfärda kvittningsförbud.
1.2 Regler om talman
Enligt gällande regler väljer riksdagen bland ledamöterna
en talman samt tre vice talmän (52 § regeringsformen, RF, och 33 § riksdagsordningen,
RO). Talmans uppgifter vid riksdagsärendenas behandling anges bl. a. i 51 § RO.
1 denna paragraf föreskrivs vidare att den som utövar talmansbefattningen inte
får delta i överläggningarna. Han får inte heller föreslå annat än vad som är
nödvändigt för verkstäUande av grundlagarna eller av riksdagens beslut eller av
de reglementariska föreskrifter som gäller för behandlingen av
riksdagsärendena. Talmannen får tUl skillnad från vice talmännen inte väljas
till ledamot eller suppleant i utskott (44 § RO).
1.3 Regler om statsråd
Det förutsätts i RO att den som är statsråd samtidigt kan
vara riksdagsledamot. Riksdagsledamot som är statsråd får inte vara ledamot
eller suppleant i utskott. Däremot får statsråd närvara vid utskottssammanträde
enligt samma regler som gäller i fråga om andra utomstående personer.
Statsråd som inte samtidigt är ledamot av riksdagen har
rätt att delta i riksdagens överiäggningar men inte i besluten.
1.4 Regler om riksdagsledamots avgång och om utseende
av efterträdare
Riksdagsledamot kan avsäga sig uppdraget antingen vid vaUiUfället
eller senare. Vid avsägelse under tid då session inte pågår görs anmälan tUl
vederbörande länsstyrelse. Vill ledamot avsäga sig uppdraget under sessionstid,
måste hans avsägelse godkännas av riksdagen.
Avgår riksdagsledamot från sin befattning, skaU
efterträdare till honom utses. Reglerna om hur efterträdare skall utses finns i
lagen (1920:796) om val till riksdagen (ValL). Efterträdare utses vid ny
röstsammanräkning inför vederbörande länsstyrelse inom det parti som den
avgångne tillhör. Sädan sammanräkning skall ske vid offentlig förrättning, som
skall vara kungjord senast dagen före förrättningen. Vid sammanräkningen tas
hänsyn endast till de valsedlar som gällde för den avgångnes namn, när denne fick
plats i ordningen (87 §), Protokollet över sammanräkningen tillställs centrala
valmyndigheten som pä grundval av detta fastställer vem som skall bli
efterträdare.
Om valsedlarna i den avgångnes valkrets inte innehåUer
namn på någon som kan inta den avgångnes plats, skaU centrala valmyndigheten
flytta
Prop. 1972:66 24
över mandatet tUl annan valkrets där partiet deltagit i
fördelningen av de fasta valkretsmandaten. Mandatet tUlfaller där den kandidat
som vid riksdagsvalet stått närmast i tur att erhålla mandat. Avgår även den
sålunda utsedde efterträdaren, skall det anses som om han valts vid själva
riksdagsvalet när efterträdare tiU honom skaU utses (88 §).
2 Gmndlagberedningens förslag 2.1 Huvuddragen i förslaget
Grundlagberedningen framhåller att vårt parlamentariska
system bygger på att de personer som i val utsetts till riksdagsledamöter
skall kunna delta i allt beredningsarbete och alla avgöranden i riksdagen.
Detta är emellertid inte aUtid möjligt. En ledamot kan t. ex. på grund av
sjukdom eUer offentligt uppdrag vara förhindrad att instäUa sig i riksdagen.
Utses en ledamot tUl statsråd eller väljs han tUl talman eller vice talman kan
han inte heller i alla hänseenden fungera som riksdagsledamot i allmänhet.
Någon möjlighet att i sådana fall kalla in ersättare för riksdagsledamoten
finns f. n. inte. I detta hänseende föreslår nu beredningen ändrade regler.
Enligt beredningens förslag skall det finnas ersättare för
riksdagsledamot som antingen är frånvarande eller är talman eller tillhör
statsrådet. 1 de två senare fallen skall ersättare alltid inkallas, i det
förstnämnda endast om frånvaron beräknas vara minst femton dagar eller - vid
kortare frånvaro om minst tio av riksdagens ledamöter begär det.
Beredningen
föreslår att ersättarna skaU väljas redan vid riksdagsvalet och genom samma
valhandling som ledamöterna. För var och en som valts tUl ledamot skall utses niinst
tre ersättare. Vinner partiet flera mandat i en valkrets, får de utsedda
ledamöterna samma ersättare. 1 sådant faU fungerar alltså ersättarna som
gruppersättare. Är mandaten fler än tre, utses lika många ersättare som mandat.
Det sagda gäUer dock bara om partiet tUldelas mandaten från en och samma
valsedelstyp. Skulle partiet få mandat i valkretsen från flera valsedelstyper, tUlämpas
de anförda reglerna för varje valsedelstyp för sig. Det totala antalet
ersättare för ett parti i en valkrets ökar alltså med antalet valsedelstyper
från vUka ledamot har blivit utsedd.
Beredningen
föreslår vidare att ersättare får samma rättigheter och skyldigheter som
ordinarie ledamot under den tid som han utövar ledamotsskapet. Ersättare som
tjänstgör under längre tid skall kunna väljas in i utskott och andra organ som
riksdagen utser. Sådan ersättare skall kunna tas i anspråk som suppleant i
utskott, om han inträder i riksdagen sedan val tUl utskott förrättats. Under
tid som ersättare tjänstgör skall han i princip ha samma ekonomiska förmåner
som ordinarie ledamot.
1 anslutning till ersättarfrågan tar beredningen även upp
spörsmålet om inte ledamotsantalet i riksdagen bör sänkas när ersättare för
riksdagsledamöterna införs. Beredningen kommer därvid till slutsatsen att
erfarenheterna av arbetsförhållandena i den nya riksdagen bör avvaktas innan
Prop. 1972:66 25
frågan om ledamotsantalet tas upp till omprövning. Inte heUer
bör enligt beredningens mening någon ändring göras vare sig i fråga om antalet
utskott eller antalet platser i varje utskott.
Ledamoten Hernelius har i en reservation med instämmande
av herr Björkman - föreslagit att riksdagens ledamotsantal sänks tUl 300 i
samband med införandet av ersättarinstitutionen samt att den minsta tid som
ledighet skall omfatta för att ersättare obligatoriskt skall inkallas, sätts tUl
trettio dagar.
2.2 Ersättare för ledamot som är frånvarande
Som gmndläggande motiv för en ordning med ersättare anför
beredningen att det klart strider mot det gällande riksproportionella valsystemet
att styrkeförhållandena mellan partierna i riksdagen kan mbbas genom ledamots
frånvaro. Utvägen att genom kvittning hindra att en nödtvungen bortovaro
inverkar på röstutfallet är inte alltid användbar. Dels förutsätter kvittning
medverkan från samtliga partier och sådana situationer låter sig tänkas att ett
parti vägrar sin medverkan. Dels kan det i vissa lägen t. ex. när en
minoritetsregering stöder sig på olika grupper i riksdagen i skUda frågor - bli
svårt att tillämpa ett kvittnings-förfarande. Dels är kvittning verkningslös i
de fall då gmndlagen kräver att en majoritet av riksdagens ledamöter skall
stödja ett visst förslag för att detta skall leda till beslut. Detta är bl. a.
fallet i fråga om beslut om misstroendeförklaring.
För ett ersättarsystem anser beredningen vidare tala att
det med en sådan ordning blir lättare för riksdagsledamöterna att fullgöra
uppgifter - i allmän eller enskild tjänst eller på det kommunala fältet - vid
sidan av riksdagsarbetet, något som underiättar rekryteringen och ger riksdagsledamöterna
värdefulla kontakter med lokala problem och det daghga livet.
Mot ett ersättarsystem kan enligt beredningen främst
invändas att ersättarnas möjligheter att göra en insats i utskott och kammare
kan bli små. Det kan vidare leda till att de ordinarie ledamöterna är
frånvarande i en utsträckning som kan verka splittrande på riksdagsarbetet.
Beredningen framhåller att ersättarsystemets närmare
utformning bestämmer tyngden av de skäl som talar för resp. mot att införa
ersättare. Efter en ingående analys av olika alternativ har beredningen stannat
för följande system. När ledamot kommer att vara frånvarande minst femton
dagar, skall ersättare för honom alltid kallas in. Vid kortare ledighet skall ersättare
för ledamoten kallas in, om minst tio av riksdagens ledamöter begär det.
Utvägen att i sistnämnda fall lägga avgörandet i talmannens,
partigruppsordförandens eller enskild ledamots hand har övervägts inom
beredningen men förkastats. Talmannen skulle, anför beredningen, tvingas till
svåra diskretionära ställningstaganden som skulle kunna skada hans ställning
som opartisk ledare av riksdagens arbete. Lösningen att låta
partigruppsordföranden bestämma om ersättare skall kallas in, kräver en författningsmässig
definition av begreppet partigrupp, vilket enligt bered-
Prop. 1972:66 26
ningen ställer sig vanskligt. Mot att låta enskUd ledamot
ta initiativet talar enligt beredningens mening främst att ersättare då kan
komma att kaUas in även i fall då kvittning med fördel kan användas.
Enligt beredningens förslag skall det formellt ha
konstaterats att en ledamot är frånvarande innan ersättare kallas in. Detta
skall ske genom att ledighet beviljas honom. Som regel bör ledamoten själv
ansöka om ledighet. Ledighet om högst fjorton dagar skall kunna beviljas av
talmannen. Längre ledighet skall beviljas av riksdagen. Ledighet bör beviljas
för viss tid. Är slutdagen svår att bestämma bör ledigheten beviljas tUls vidare
t. o. m. en viss dag. Beredningen föreslår att det skall ankomma på talmannen
att kalla in ersättare. Finns det flera ersättare, bör talmannen kalla den som
står först i ordningen och som inte redan tjänstgör som ersättare. Talmannen
skall dock inte vara tvungen att ovillkorligen följa den mellan ersättarna
gällande turordningen. Det kan förekomma att en ersättare av olika skäl inte
har möjlighet att inställa sig. Är detta fallet får talmannen enligt förslaget
kalla en ersättare som kommer efter i turordningen. Kan ersättartjänstgöringen
beräknas bli långvarig, bör dock den förste ersättaren förordnas trots att han
har förhinder att genast inställa sig. Han får då ansöka om ledighet och i sin
tur ersättas av näste man tUl dess han kan inträda på uppdraget.
2.3 Ersättare för talman
Beredningen erinrar om att talmannens särskilda ställning
hindrar honom att verka i de former som övriga riksdagsledamöter gör. Han har
visserligen rösträtt men han får inte yttra sig i riksdagsdebatterna. Han
deltar inte heUer i utskottsarbetet. Mot bakgrund av de uppgifter som talmannen
har i riksdagen talar enligt beredningen starka skäl för att hans person i viss
män hålls över partigränserna och att han befrias från uppgiften att vid
omröstning ta ställning till partiskUjande frågor i riksdagen. Ett ytterligare
skäl att stärka talmannens ställning inom aUa politiska grupper i riksdagen är
enligt beredningen att det finns anledning räkna med att beredningens fortsatta
arbete på regeringsbildningens problematik skall leda fram till att talmannen i
en eller annan form kommer att få en mera framträdande roll vid
regeringsbildningen än den riksdagens talman har i dag.
Med den ordningen att talmannen inte deltar i omröstningar
ökar skälen starkt för att förse honom som riksdagsledamot med ersättare.
Beredningens slutsats blir också att ersättare skall finnas, som utövar
talmannens mandat i riksdagen.
1 fråga om de vice talmännen uttalar beredningen att deras
ställning i riksdagen inte kan likställas med talmannens. Det är därför enligt
beredningen fullt försvarligt att göra den skUlnaden mellan talman och vice
talman att den senare men inte den förre får delta i omröstning när han
fungerar som talman. Får vice talman delta i omröstning, saknas skäl att anta
en bestämmelse om ersättare i riksdagen för vice talman under tid som denne
uppehåller talmanssysslan. En motsatt regel skuUe f. ö. ge upphov till en del
praktiska svårigheter.
Prop. 1972:66 27
2.4 Ersättare för statsråd
Flera skäl kan enligt beredningens mening anföras för att
det skall finnas ersättare för riksdagsledamot som är eller utses till statsråd
oavsett om statsrådet har förhinder att närvara i riksdagen eller ej. Ett
sådant är hänsynen till representativiteten och riksdagens arbete. Ett statsråd
kan av naturliga skäl inte särskilt ta sig an de lokala intressen som är knutna
till hans valkrets. Ett statsråd kan vidare inte delta i det betydelsefulla
utskottsarbetet, och hans aktivitet i riksdagen är, om man bortser från att han
deltar i voteringar, även i övrigt begränsad.
För att det skall finnas ersättare för riksdagsledamot som
tillhör statsrådet kan vidare åberopas att rutingöromålen i riksdagsarbetet
utgör en belastning för statsråden. Det är etiligt beredningen angeläget att
statsrådens hårt ansträngda arbetstid reserveras för regeringsarbetet och de
politiska huvudfrågorna i riksdagen.
Härtill kommer, anför beredningen, att även jävssynpunkter
i viss mån talar för att införa ersättare för riksdagsledamöter som ingår i
regeringen.
Beredningen anser de anförda skälen sammantagna har sådan
tyngd att regler om ersättare för statsråd bör införas. Reglerna härom bör vara
enkla och lättfattliga. Av det skälet avvisar beredningen tanken på att utforma
reglerna så att ersättaren får träda tillbaka för "sin" regeringsledamot
vid omröstning eller val, om denne anmäler att han vill delta i omröstningen
eller valet. Beredningen förordar i stället att ersättare obligatoriskt och i
alla hänseenden skall inträda i stället för riksdagsledamot som är statsråd.
Det är självfallet så att ett genomförande av denna ordning inte skall hindra
att en regeringsledamot skall kunna väljas till ledamot i riksdagen. Han skall
också kunna inta sin plats i riksdagen så snart han frånträder
statsrådsämbetet.
2.5 Metoden för utseende av ersättare
Den metod som beredningen föreslår för utseende av
ersättare överensstämmer i princip med den som används för utseende av
suppleanter till landstingsmän och kommunfullmäktige. Metoden möjliggör att
ledamot till ersättare får personer som inte bara representerar samma parti och
valkrets utan också tillhör samma meningsriktning inom partiet.
En vägledande synpunkt för beredningen har varit att
uppdragen att tjänstgöra som ersättare bör förbehållas en mindre grupp personer
som genom återkommande tjänstgöring förvärvar erfarenhet av riksdagsarbetet.
För att åstadkomma detta föreslår beredningen att endast s. k. ospaltade
valsedlar, dvs. valsedlar där namnen förekommer i en följd under varandra och särskilda
ersättarnamn inte finns, skall få användas. Med denna ordning kommer
kandidaterna närmast efter den sist utsedde riksdagsledamoten att fungera som
gruppsuppleanter, dvs., de från en och samma lista valda riksdagsledamöterna
får samma ersättare. Antalet namn på valsedeln skall enligt förslaget få vara
högst dubbelt så många som antalet fasta valkretsmandat i valkretsen.
Har valkrets bara ett fast
Prop.
1972:66 28
mandat, får dock valsedeln ha fyra namn och fem namn om
kretsen har två mandat.
Enligt
förslaget skall inom varje listtyp lika många ersättare utses som partiet fått
mandat i valkretsen. Minst tre ersättare skall dock alltid utses för varje
ledamot. Går partiet fram med flera valsedelstyper, kommer därför både antalet
grupper av ersättare och det totala antalet ersättare inom varje parti att öka.
Ersättarna kallas i princip in tUI tjänstgöring i den ordning de utsetts.
1
förslaget kopplas reglerna om utseende av ersättare och av efterträdare till
avgången riksdagsledamot samman så att till efterträdare utses någon som varit
ersättare till den avgångne ledamoten. Beredningen framhåller att enligt
gällande regler om utseende av efterträdare, skall efterträdare utses på
grundval av de valsedlar som gällde för den avgångnes namn. Finns det på dessa
valsedlar inte namn på någon som kan inträda i den avgångnes ställe, tillförs
mandatet partiet i annan valkrets, där partiet deltagit i fördelningen av de
fasta valkretsmandaten, och besätts i den valkrets där parti har sitt största
kvarstående jämförelsetal. Enligt beredningens mening är det mest konsekvent
att man - innan man vänder sig tUl annan valkrets för att utse ersättare eller
efterträdare - först tar i anspråk kandidater från eventuellt förekommande
annan lista för partiet inom den valkrets som ledamoten valts för, även om hans
namn inte förekommer på listan. Beredningen föreslår därför att, om det inte
finns tillräckligt många namn for val av ersättare på de valsedlar som upptar
ledamotens namn, så får en, men endast en, ersättare utses från andra
valsedlar. Först när samtliga namn för partiet inom kretsen är uttömda, tas
kandidat för partiet i annan valkrets i anspråk. Även i detta fall får endast
en ersättare utses. Den föreslagna ordningen medför, framhåller beredningen,
att det kan föreskrivas att till efterträdare skall utses närmast i tur stående
ersättare och räkna med att alltid åtminstone en ersättare står till
förfogande. Behovet av ersättare för talmannen och statsråd bör också rimligen
vara garanterat. Att annan ledamot i något sällsynt undantagsfaU kan bli utan
ersättare får enligt beredningen godtas.
Gällande sammanräkningsregler medför att proceduren för
utseende av ersättare delas i två etapper, en som förläggs till länsstyrelserna
och en som föriäggs till centrala valmyndigheten. Gången blir enligt beredningens
förslag denna. Sedan länsstyrelsen bestämt ordningen mellan namnen på
partiernas valsedlar, bestämmer länsstyrelsen - i princip efter nya sammanräkningar
- för varje kandidat som kan tänkas gå in på ett mandat, ordningen mellan
namnen på valsedlarnas förutseende av ersättare. Protokollet sänds till
centrala valmyndigheten som fördelar mandaten och fastställer vilka
kandidater, som skall bli ledamöter på mandaten. För varje ledamot utser sedan
myndigheten föreskrivet antal ersättare bland de kandidater som placerats
främst i ordningen för ersättare till ledamoten. Därvid bortses givetvis frän
kandidat som har valts till ledamot.
Prop. 1972:66 29
3 Remissyttrandena
Samtliga remissinstanser godtar eller lämnar utan erinran
beredningens förslag att det skall finnas ersättare för riksdagsledamöterna.
Regeringsrättens ledamöter och länsstyrelsen i Jämtlands län menar dock att
införandet av ett ersättarinstitut ter sig som en reform av begränsat värde. VTU
framhåller att den inte tagit ställning till den grundläggande frågan om det
skall finnas ersättare för riksdagsledamöter utan endast granskat förslaget
från teknisk synpunkt.
Beredningens förslag till utformning av institutet har -
om man bortser från metoden för utseende av ersättarna - i stort gått fritt
från kritik. På ett par punkter har några remissinstanser dock förordat andra
lösningar än dem beredningen föreslagit. Regeringsrättens ledamöter finner det
sålunda i sak tveksamt om inkallandet av ersättare vid kortare ledighet än 15
dagar lämpligen kan knytas till viUkoret att 10 ledamöter begär det. Det framhåUs
därvid att förslaget innebär att de tios begäran inte behöver avse ersättare
för ledamot i samma parti utan den kan avse ersättare för vilken ledamot som
helst. Utvägen att lägga det i talmannens hand att avgöra om ersättare skall
inkallas har beredningen-- med fog enligt ledamöterna avvisat. Inte heller
har beredningen velat förorda att varje ledamot skulle få initiativrätt,
eftersom det kunde innebära risk för att ersättare inkallas även i fall då man
med fördel kan nöja sig med kvittning. Frågan ställs om denna risk elimineras
genom att höja kravet tUl 10 ledamöter vilka som helst. Som en möjlig lösning
på problemet anges att varje grupp riksdagsledamöter som valts under en och
samma partibeteckning skulle äga att utse en ledamot vid riksdagens början, på
vilken det skulle ankomma att på gruppens vägnar hos talmannen begära att
ersättare kallas in för ledamöter i gruppen, som är lediga.
Länsstyrelsen
i Jämtlands län finner att 15 dagars ledighet är för kort tid för att ersättare
obligatoriskt skall kallas in. Någon större möjlighet för en ersättare att
under så kort tid få erfarenhet av riksdagsarbetet finns knappast.
Länsstyrelsen menar - i likhet med reservanten i beredningen att ledamots
ledighet bör vara minst 30 dagar för att ersättare obligatoriskt skall kallas
in.
SSU anser i motsats till beredningen att ledamot, som
beräknar att han inte kan delta i riksdagsarbetet under kortare tid än 15
dagar, själv skall kunna begära hos talmannen att ersättare kallas in. Enligt SSU:s
uppfattning kommer ersättarna då att uppleva riksdagsarbetet som mera värdefullt
och partierna få bättre möjligheter att bedöma ersättarens kapacitet och
intresse för riksdagsarbetet.
Mot beredningens förslag att det skall finnas ersättare
för talman men inte för vice talman anför länsstyrelsen i Jämtlands län att det
bör finnas ersättare även för vice talman, när denne fungerar som talman. De
praktiska svårigheter som är förenade med en sädan ordning utgör enligt
länsstyrelsen inte tillräckliga skäl att i detta hänseende behandla vice
talmannen annoriunda än talmannen. Ersättare för vice talman bör inkallas när
talmannen inte kan tjänstgöra under längre tid. Vid kortare
Prop. 1972:66 30
bortovaro för talmannen får man försöka klara sig med kvittningsöverens-kommelser
eller med den fakultativa minoritetsregeln.
SSU säger sig inte kunna instämma i beredningens uttalande
att talmannen bör befrias från den belastning det kan innebära att vid
omröstningar deklarera politisk ståndpunkt. Eftersom talmannen är utsedd av
riksdagen och vald till ledamot på grund av de politiska åsikter han
representerar, skall han enligt SSU:s uppfattning naturiigtvis inte vara
förhindrad att uttrycka politiska åsikter i olika situationer.
Frågan om riksdagens ledamotsantal bör sänkas när ett ersättarinstitut
införs, tas upp av några remissinstanser. Länsstyrelserna i Uppsala och
Gotlands län samt SSU går på beredningens linje och förordar att erfarenheterna
av enkammarriksdagens arbete avvaktas innan frågan tas upp till prövning.
Regeringsrättens
ledamöter erinrar om'att de i sitt yttrande över grundlagberedningens förslag
till enkammarriksdag framhöll att beredningen i sitt förslag inte tillmätt den
synpunkten tillbörlig vikt att huvudsynpunkten vid avgörandet av antalet
ledamöter i riksdagen borde vara att närma sig det optimala antalet ledamöter
för en effektivt arbetande riksdag. 1 yttrandet ifrågasattes om det var
påkallat att gä ifrån författningsutredningens förslag om 290 ledamöter.
Beredningens resonemang i det nu framlagda förslaget innebär i praktiken
likgiltighet för den anförda synpunkten. Det föreliggande föreslaget föranleder
endast den reflexionen från regeringsrättsledamöternas sida att det är nu som
statsmakterna har tillfälle att utan olägenhet åtminstone så långt beakta
synpunkten att personkretsen inte ökas ytterligare. En framtida minskning
föranleder helt andra svårigheter.
Införandet av ett ersättarinstitut medför, erinrar
länsstyrelsen i Jämtlands län, ett faktiskt tillskott av omkring 15 ledamöter
i riksdagen. Det är uppenbart, uttalar länsstyrelsen, att detta kommer att
försvåra arbetsförhållandena i enkammaren. Enligt länsstyrelsens mening bör
därför frågan om en minskning av ledamotsantalet i riksdagen tas upp och
genomföras i detta sammanhang.
Den del av förslaget som mött den starkaste kritiken är
metoden för utseende av ersättare. Regeringsrättens ledamöter finner systemet
för valet av ersättarna tungrott och opraktiskt och ifrågasätter om inte det
föreslagna institutet med personliga ersättare för varje ledamot är mer
omfattande och komplicerat än som erfordras för att garantera att ett parti
skall kunna mobilisera ett maximalt antal röstande till viss votering. Antalet
ersättare kommer att bli mycket betydande framhåller ledamöterna och
proceduren för deras utseende blir invecklad och arbetskrävande. Systemet
torde i praktiken fordra att sammanräkningen i sin helhet kan verkställas genom
automatisk databehandling. Ledamöterna fortsätter:
Grunden till svårigheterna ligger uppenbarligen i att
beredningen ansett sig bunden vid de principer, som för närvarande gäller vid utseende
av efterträdare till avgången riksdagsledamot, och som går ut på att endast de
valsedlar skall tagas i betraktande, vilka gällde för den avgångne då han
Prop. 1972:66 31
valdes. Det kan emellertid ifrågasättas, om det är
nödvändigt att dessa principer strikt upprätthålles beträffande ersättarna. En
avsevärd förenkling kan vinnas, om ersättarnas behörighet bindes endast till
det parti, för vilket vederbörande ledamot blivit vald, och icke till den
speciella lista på vilken ledamoten blivit invald.
På det föreliggande materialet är det vanskligt att göra
något bestämt uttalande beträffande frågan, hur långt en förenkling av systemet
med ersättare lämpligen bör drivas. De praktiska svårigheter, som synes
oupplösligt förbundna med beredningens förslag, synes dock motivera, att saken
blir föremål för ytterligare överväganden.
VTU ifrågasätter om den av beredningen föreslagna metoden
för utseende av ersättare tillgodoser synpunkten att uppdragen att tjänstgöra
som ersättare skall förbehållas en mindre grupp personer som genom återkommande
tjänstgöring får erfarenhet av riksdagsarbetet. VTU anser att både principiella
och praktiska invändningar kan resas mot beredningens metod. Antalet ersättare
kommer att bli betydande och flertalet av dem som kallas in till tjänstgöring
kommer att tjänstgöra bara vid något enstaka tillfälle och under en
förhållandevis kort period att döma av den redovisning över ledamöternas
ledigheter som lämnas i betänkandet. Praktiskt sett innebär metoden att
sammanräkningen med nuvarande sammanräkningsordning kan antas bli tidskrävande
och öka länsstyrelsernas redan nu stora arbetsbörda. VTU erinrar i
sammanhanget om att den håller på att utforma ett system som skall göra det
möjligt att räkna rösterna maskinellt i datamaskiner. Går man över till en
sådan teknik förlorar visserligen den nämnda praktiska invändningen väsentligen
sin tyngd. Det kan emellertid inte uteslutas, betonar VTU, att andra
komplikationer kan uppstå vid sammanräkningen.
Mot bakgrund av sina erfarenheter av sammanräkningen av
1970 års samtidiga val uttalar länsstyrelsen i Stockholms län som i och för
sig inte har något att erinra mot den föreslagna reformen - att det är svårt
att helt eliminera riskerna för slumpmässiga eller oönskade effekter av ett gruppsuppleantsystem
av den utformning som beredning föreslagit. Går ett parti t. ex. fram med samma
namn i flera valkretsar kan den situationen uppstå att parti får avsevärt
färre ersättare än det normalt skulle ha haft. Länsstyrelsen ifrågasätter om
det är lämpligt att helt förlita sig på att de politiska partierna genom sitt
agerande skall förebygga de olägenheter som kan bli följden av tekniska
ofullkomligheter i vallagstiftningen. Vissa företeelser som kan inverka på
valutfallet som förekomsten av spränglistor och strykningar - ligger också
utanför de politiska organisationernas bestämmande. Ett sätt att undvika
olägenheter av antytt slag är, framhåller länsstyrelsen, att sätta antalet
ersättare i direkt relation till det antal ledamöter såväl inom som utom
valkretsen som varje ersättare har att tjänstgöra för.
4 Ett altemativt ersättarsystem
Som har framgått av redogörelsen för remissyttrandena, har
den där föreslagna metoden för utseende av ersättare för riksdagsledamöterna
Prop. 1972:66 32
rönt kritik. En av de kritiska remissinstanserna VTU
har i sitt yttrande angett de allmänna riktlinjerna för en alternativ metod för
utseende av ersättare. Metoden har de gäUandereglerna om mandatens fördelning
mellan partierna till utgångspunkt (16-19 §§ RO) och bygger på principen att
partierna får sina ersättare i de valkretsar där de ligger närmast tUl att få
ytterligare utjämningsmandat. Tekniskt innebär detta att man vid
sammanräkningen fortsätter fördelningen av partiernas utjämningsmandat mellan
valkretsarna. Närmare utförd innebär VTU:s alternativa metod enligt yttrandet
följande.
För varje i riksdagen representerat parti utses med
tillämpning av metoden för besättande av partiets utjämningsmandat ersättare
till ett antal som motsvarar en viss kvotdel av partiets mandat i riksdagen
-förslagsvis 1/5. För att även små partier skall få ersättare i tUlräckligt
antal för att möta uppkommande ledigheter bör denna regel kompletteras med en
föreskrift att ett minsta antal ersättare alltid skall utses, förslagsvis 5.
Har ett parti inte klarat 4 %-spärren men väl valkretsspärren på 12%, utses för
varje ledamot hans efterträdare till ersättare för honom.
Ersättarna kallas in tUl tjänstgöring i den ordning de
utsetts, dvs. efter storleken av jämförelsetalen. Eventuellt kan det tillåtas
partiet självt att bestämma vilken ersättare som skall kallas in.
VTU framhåller att det skisserade systemet inte garanterar
att ledamot, som är ledig, får en ersättare från ledamotens listtyp eller ens
från hans valkrets. VTU säger sig vara medveten om att det i vissa fall t.
ex. vid längre ledigheter - är angeläget att ersättare hämtas från samma
valkrets och listtyp som ledamoten. Detta önskemål kan emellertid tillgodoses,
om systemet kompletteras med regler som gör det möjligt att till ersättare utse
den kandidat som enligt valreglerna skall inträda som efterträdare på mandatet
(särskild ersättare). För talman och statsrådsledamot, som är ledamot av
riksdagen, bör alltid utses särskild ersättare. För att särskild ersättare
skall kallas in för annan ledamot bör krävas att ett visst antal av partiets
ledamöter i riksdagen (förslagsvis hälften) begär det eller att fråga är om
ledighet som beräknas vara viss längre tid, t. ex. minst en månad. Om särskild
ersättare inte hinner utses innan ledigheten inträder, så tjänstgör t. v. den
ersättare som annars skulle ha tjänstgjort.
VTU anser att den skisserade metoden har från valtekniska
och andra synpunkter flera fördelar. Dels kan antalet ersättare hållas på en
rimlig nivå och bättre garantier skapas för att de utsedda ersättarna får den
vana och förtrogenhet nied riksdagsarbetet som är en förutsättning för att de
skall kunna göra en meningsfull insats. Dels blir sammanräkningsarbetet
enklare. Metoden gör det också möjligt att kalla in ersättare vid varje
uppkommande ledighet. Den av beredningen föreslagna I 5-dagarsregeln skulle i
så fall kunna undvaras.
Prop. 1972:66 33
5 Riksdagsledamötemas ledigheter
Grundlagberedningen har undersökt i vilken utsträckning
ledamöterna var frånvarande under 1967-1969 års riksdagar. Resultatet av dessa
undersökningar har ställts samman i tre bilagor som fogats tiU betänkandet (se
s. 88-90). Inom justitiedepartementet har motsvarande undersökning gjorts för
riksdagsåret 1971. Dessa undersökningar visar följande. Antalet ledigheter om
kortare tid än 15 dagar uppgick tUl 192. 8 ledamöter var lediga mellan 15 och
29 dagar. 11 ledamöter, varav 7 på grund av sjukdom och 4 på grund av
utlandsvistelse (FN-uppdrag), beviljades ledighet på mellan en och två månader
och 3 - alla på gmnd av sjukdom - var lediga längre tid än två månader.
6 Departementschefen
Det finns f. n. inte någon möjlighet att låta ersättare
träda in i riksdagsarbetet i stället för riksdagsledamot. Frågan om att öppna
sådana möjligheter har diskuterats i olika sammanhang. Därvid har hävdats att
riksdagsledamot som är utsedd till talman eller som är statsråd inte har
möjlighet att i riksdagen verka i de former som övriga riksdagsledamöter gör
och att ersättare därför borde fylla hans funktion som riksdagsledamot. Vidare
har det framhållits att ersättare bör kunna kallas in för riksdagsledamot som
har beviljats ledighet.
Grundlagberedningen har under sitt arbete på en
författningsreform kommit fram tUl att frågan om ersättare för riksdagsledamot
har sådan betydelse att den bör tas upp till särbehandling i ett betänkande.
Beredningen har föreslagit att det skall finnas ersättare dels för ledamot som
är riksdagens talman eller som är statsråd, dels för ledamot som är ledig.
Remissinstanserna har allmänt godtagit eller lämnat utan
erinran att det införs ett ersättarsystem med den omfattning som beredningen
har föreslagit. Några remissinstanser har - i likhet med en reservant i
beredningen - förordat att införandet av ett ersättarsystem kombineras med en
sänkning av ledamotsantalet i riksdagen. Det har därvid framhållits att ett
system med ersättare för med sig att personkretsen i riksdagen ökar, vilket i
sin tur kan påverka arbetsförhållandena där negativt.
De skäl som talar för att ersättare bör finnas är något
varierande för olika kategorier av riksdagsledamöter. Talmannen intar en
särställning i riksdagen. Han har till uppgift att leda och planera
riksdagsarbetet och att företräda de mera allmänna riksdagsintressena. Det är
en naturiig tanke att han befrias från den med ledamotskap i riksdagen förenade
uppgiften att kontinueriigt ta ställning i olika politiska frågor. En sådan
befrielse, som alltså innebär att han inte kan utöva rösträtt, förutsätter att
det finns en ersättare som kan upprätthålla hans riksdagsmandat.
Beträffande statsråden är det tydligt att deras tid och
arbetskraft i
Prop. 1972:66 34
första hand måste ägnas åt regerings- och
departementsarbetet och de politiska huvudfrågorna i riksdagen. Detta talar för
att ersättare mera permanent bör finnas också för statsråden. Även om
statsråden får ersättare kan man utgå från att kontakten mellan regeringens
ledamöter och riksdagen upprätthålls i all den utsträckning som behövs.
Beträffande annan riksdagsledamot än den som är talman
eller statsråd innebär beredningens förslag att ersättare för ledamoten skall
träda in när han är ledig från arbetet minst 15 dagar. Enligt förslaget skall
vidare gälla att 10 ledamöter av riksdagen kan påkalla att ersättare går in
även i fall av kortare ledighet. Som skäl för sitt förslag har beredningen
särskilt framhållit att med en sådan ordning den partimässiga balansen i
riksdagen upprätthålls på ett bättre sätt än f. n.
Beredningens
förslag att det skall finnas ersättare också för riksdagsledamot som är ledig
från riksdagsarbetet har, som redan har nämnts, vunnit allmän anslutning under
remissbehandlingen. Inte heller jag har någon invändning i princip mot
förslaget. Men jag anser för min del att systemet med fördel kan ges en något
annan utformning än beredningen har föreslagit. En naturiig utgångspunkt för
ett ersättarsystem är att det bör utformas sä att det kommer till användning endast
under sådana förhållanden att ersättaren kan göra en meningsfull insats i
riksdagen. Systemet får inte heller vara sådant att det skapar svårigheter i
riksdagsarbetet. Från dessa synpunkter finner jag det angeläget att ersättare
inte kan kallas in vid enstaka tillfällen för tjänstgöring under mycket kort
tid.
Det finns ett nära samband mellan den nu diskuterade
frågan och spörsmålet hur ersättare för riksdagsledamöterna skall utses.
Beredningen föreslår att det för varje ledamot skall utses lika många ersättare
som partiet har fått mandat i valkretsen, dock alltid minst tre. Principen är
att ersättare utses från samma parti, i samma valkrets och från samma listtyp
som den ledamot som skall ersättas. Eftersom förslaget förutsätter att endast
ospaltade valsedlar skall få användas, kommer samma person att vara ersättare
för flera ledamöter (gruppersättare), om partiet erövrat flera mandat med
listtypen i fråga. Ersättarna skall i princip kallas in till tjänstgöring i den
ordning som de har utsetts.
Den föreslagna metoden för utseende av ersättare har
kritiserats under remissbehandlingen med motivering att den kommer att leda
till att ett alltför stort antal ersättare utses.
Även med
hänsynstagande till beredningens förslag att ersättarna ofta kommer att utgöra
gruppersättare kan inte bestridas att en ordning som innebär att en ledamots
ersättare skall hämtas från samma valkrets och samma listtyp som ledamoten
själv kan medföra att ersättaruppdragen sprids ut på en mycket stor krets
personer, om ersättare skall finnas också vid så korta ledigheter som 15 dagar.
Som synes förstärker de negativa verkningar som följer med metoden för utseende
av ersättare de olägenheter som enligt vad förut anförts är förenade med
förslaget att ersättare skall träda i tjänst även vid mycket kortvariga
ledighetsperioder.
En av de remissinstanser - 1965 års valtekniska
utredning, VTU -
Prop. 1972:66 35
som är kritiska mot ordningen för utseende av ersättare
har i sitt yttrande fört fram en alternativ metod, som leder tUl att antalet
ersättare avsevärt begränsas. Förslaget går ut på att ersättarna utses på samma
sätt som innehavarna av de utjämningsmandat som tUldelas partierna, dvs.
ersättarna hämtas en efter en frän den valkrets där partiet i fråga vid varje
tillfälle ligger närmast tUl att ta ytteriigare utjämningsmandat.
Ersättare för talman och statsråd liksom för ledamot som
är ledig längre tid skall dock enligt VTU:s förslag utses i ledamotens valkrets
och från hans listtyp.
Som framgått av det anförda har den av beredningen
föreslagna ordningen för utseende av ersättare den innebörden att ersättaren
utses från samma valkrets och samma listtyp som den ledamot han ersätter.
Enligt VTU:s förslag finns däremot ingen garanti för att ersättaren vid
tjänstgöring under kortare period hämtas från den typ av valsedel genom vilken
ledamoten utsågs eller ens frän samma valkrets. Jag anser det vara mindre
tillfredsställande med en ordning som innebär att en grupp av väljare som genom
att förena sig om att använda viss valsedel lyckas placera en på denna valsedel
upptagen kandidat i riksdagen skulle kunna hamna i den situationen att denna
person ersätts av någon som hämtats frän annan valsedelstyp och annan valkrets.
Jag vill därför inte frångå beredningens förslag när det gäller metoden för
utseende av ersättare.
1 stället bör övervägas, om inte den ledighet som skall få
föranleda att ersättare kallas in bör vara betydligt längre än vad som
beredningen har ansett läinpHgt. En ändring av beredningens förslag i den
riktningen skulle kunna leda till inte bara att ersättarnas
tjänstgöringsperioder förlängdes utan även att nackdelarna med den föreslagna
ordningen förutseende av ersättare motverkades.
1 detta
sammanhang bör även det s. k. kvittningssystemet uppmärksammas. Kvittning
innebär att en ledamot som inte kan närvara vid sammanträde efter
överenskommelse mellan partierna avräknas (kvittas) mot sådan ledamot av
motstående parti som befinner sig i samma situation eller som ändock avstår
från att rösta. Syftet med kvittningen är att motverka att ledamots frånvaro
rubbar styrkeförhållandena mellan partierna. Kvittningsförfarandet har
visserligen sina begränsningar men det står klart att just vid tillfällig
frånvaro förfarandet visat sig ändamålsenligt.
Sammanfattningsvis
har jag beträffande ersättare för riksdagsledamot som inte är talman eller
statsråd kommit till den uppfattningen att ersättare skall inträda om
ledamotens ledighetsperiod uppgår till minst en månad. Därvid har jag utgått
från att ersättaren skall utses från samma valkrets och samma listtyp som
ledamoten. En följd av min inställning till frågan om ledighetsperiodens längd
är att jag inte heller är beredd att förorda en regel som innebär att ett visst
minsta antal ledamöter skall kunna påkalla att ersättare kallas in vid kortare
ledighet. När riksdagsledamot beviljas ledighet på minst en månad, bör
ersättare obligatoriskt kallas. Mitt ståndpunktstagande leder också till att
jag ansluter mig till beredningens uppfattning att ersättare inte bör inträda i
Prop.
1972:66 36
vice talmans ställe för tid då denne utövar
talmansbefattningen.
Till frågan om den lagtekniska utformningen av reglerna om
ersättare och om placeringen av dem återkommer jag i ett följande avsnitt.
Jag vill i detta sammanhang framhålla att innebörden av
det föreslagna ersättarsystemet, i fråga om talmannen och ledamot som är
statsråd, blir att de inte får utöva de rättigheter som är förenade med det
riksdagsmandat de innehar. På motsvarande sätt är givetvis talmannen och
ledamot av statsrådet befriade från skyldigheter som beror av innehav av mandat
i riksdagen. SjälvfaUet kommer statsråd även i fortsättningen att ha rätt att
delta i riksdagens överiäggningar. Om talmannen eller statsråd lämnar
talmansbefattningen resp. avgår som statsråd, återtar han automatiskt sitt
riksdagsmandat.
Annan ledamot, som har ersättare på grund av att han är
ledig, får inte under ledighetstiden tillfälligt återta sin funktion som ledamot
genom att t. ex. delta i riksdagens överiäggningar eller i utskottsarbete. En
förutsättning för att ersättare skall kallas måste givetvis vara att ledamoten
i behörig ordning har beviljats ledighet. Ledamoten återtar givetvis sin plats
i riksdagen när ledigheten upphör.
En naturiig följd av att ersättare skall finnas för
statsråd som är ledamot av riksdagen är att han inte blir berättigad tiU
förmåner i form av arvode m. m. som följer med riksdagsmandatet. Dessa bör i
stället tillkomma ersättaren. För talmannen gäller redan nu en särskild
arvodesregel i 3 § ersättningsstadgan (1971:1197) för riksdagens ledamöter.
Ersättningsstadgan innehåller också regler om avdrag på utgående ersättning
för ledamot som är förhindrad att delta i riksdagsarbetet. Frågan huruvida
ändrade bestämmelser i dessa hänseenden behövs torde, liksom frågan om arvode m.
m. till ersättare, komma att tas upp av riksdagen.
Beträffande ersättares ställning när han tjänstgör i
ledamots ställe bör gälla att han i riksdagen verkar i samma former och med
samma rättigheter och skyldigheter som varje annan ledamot. En särskild
bestämmelse om detta bör, i enlighet med beredningens förslag, tas in i RO (jfr
28 § i förslaget till ändring i RO).
En särskUd fråga är om ersättare skall träda in på ersatt
ledamots plats i utskott och andra organ till vilken den senare har blivit
vald. I denna del vill jag endast hänvisa till vad beredningen anfört.
Beredningen har sålunda ansett att ersättare inte bör automatiskt träda in i
ledamotens ställe i utskott eller annat organ. En annan sak är, framhåller
beredningen, att ersättare, om han tjänstgör under lång tid, t. ex. flera år,
bör kunna väljas in i utskott eller annat organ. Har ersättaren tillträtt då
val förrättas, bör han under angivna förutsättning kunna väljas till ledamot
eller suppleant i utskott. Men även i de fall då ersättaren kallas in till
tjänstgöring sedan utskottsvalet skett, bör han kunna tas i anspråk som
suppleant i utskott, om hans tjänstgöring beräknas komma att omfatta längre tid
av riksdagsåret. Därvid bör han kunna knytas till det utskott där han på gmnd
av sin sakkunskap kan göra den värdefullaste insatsen oavsett om den ledamot
som han för tillfället ersätter tillhör detta utskott eller ej.
Prop. 1972:66 37
1 detta sammanhang vill jag slutligen ta upp frågan om
införandet av ett ersättarsystem i enlighet med vad som har hävdats av en
reservant i beredningen och i några remissyttranden bör kombineras med en sänkning
av riksdagens ledamotsantal. 1 detta avseende kan till en början erinras om
att arbetsförhållandena i riksdagen under den tid som har förflutit sedan enkammarreformen
genomfördes kontinuerligt har varit föremål för debatt. Det har därvid förts
fram att riksdagens ledamotsantal är för högt och att riksdagsarbetet inte
minst därför är tungrott.
Enligt min mening finns det inte anledning att koppla
samman ersättarfrågan med den större frågan om lämpligt antal riksdagsledamöter.
Ersättarsystemet innebär endast att riksdagens möjligheter att fungera med det
i grundlag fastställda ledamotsantalet förbättras. Det finns heller inte något
påtagligt stöd för att ett ersättarsystem i den utformning som jag har förordat
kommer att få någon märkbar negativ effekt pä arbetsförhållandena i riksdagen.
Jag vill till detta foga att frågan om lämpligt antal riksdagsledamöter varken
kan eller bör bedömas uteslutande eller ens huvudsakligen under hänsynstagande
till arbetsförhållandena i riksdagen. Andra faktorer som t. ex. hänsynen till
möjligheterna att bereda olika landsdelar allsidig representation i riksdagen
måste väga tungt i ett sådant sammanhang.
7 Upprättade lagförslag
Ett system med ersättare för riksdagsledamöter måste
förankras i grundlag. De grundläggande bestämmelserna har sin plats i RO. Som
framgår av det följande har emellertid också en mindre ändring i RF funnits
lämplig. Bestämmelserna i RO om ersättare kan vidare behöva kompletteras med
stadgebestämmelser, som meddelas av riksdagen.
Enligt grundlagberedningens mening bör i RO inte tas in
någon bestämmelse om när ersättare obligatoriskt skall kallas in för ledig
ledamot, dvs. enligt beredningens förslag när ledamot beviljats ledighet för
minst 15 dagar. Beredningen anser att riksdagen bör ha möjlighet att höja eller
sänka denna tidsgräns med ledning av kommande erfarenheter. Detta kan
åstadkommas om bestämmelsen får sin plats i riksdagsstadgan. I RO bör enligt
beredningen föreskrivas att ledig riksdagsledamots befattning skall utövas av
ersättare i de fall riksdagen föreskriver det. Däremot bör enligt beredningen
minoritetsregeln, dvs. den regel i beredningens förslag som gör det möjligt för
minst 10 ledamöter att begära att ersättare skall kallas in, ha sin plats i en
författning som inte kan ändras genom ett beslut med enkel majoritet. De nu
nämnda bestämmelserna har i beredningens förslag fått sin plats i ett första
stycke i 28 § RO. 1 ett andra stycke i denna paragraf vill beredningen ta in
föreskriften att ersättare skall utöva ledamots befattning då ledamoten är
riksdagens talman eller tillhör statsrådet. Att talmannen kallar ersättare
föreskrivs i den föreslagna paragrafens tredje stycke.
Prop.
1972:66 38
Den av beredningen föreslagna fördelningen av
författningsbestämmelserna mellan RO och riksdagsstadgan har kritiserats under
remissbehandlingen. Regeringsrättens ledamöter har sålunda uttalat att
huvudregeln om de fall då ersättare för ledig ledamot obligatoriskt skall
kallas in synes böra ges i RO. Till denna regel bör fogas bestämmelsen att
ersättare skall kallas in för ledig ledamot, om det i visst fall begärs.
Jag delar beredningens uppfattning att regeln om när
ersättare obligatoriskt skall träda i ledig ledamots ställe inte bör ges i RO.
För min del vill jag förorda att samtliga bestämmelser om ersättares
tjänstgöring samlas i en särskild lag och att i RO endast föres in själva
principen att ersättare skall finnas jämte en hänvisning tUl den särskilda
lagen. Därmed får riksdagen möjlighet att - utan stor omgång göra de
modifikationer i här föreslagna regler som kan påkallas av vunna erfarenheter.
Bestämmelserna om hur ersättare skall utses hör naturiigt
hemma i vaUagen. VTU har i betänkandet (SOU 197 1:72) MaskineU teknik vid de
allmänna valen föreslagit bl. a. ett nytt sammanräkningsförfarande. I
anslutning till detta betänkande har i en inom justitiedepartementet utarbetad
promemoria (Ds Ju 1971:24) lagts fram förslag till ny vallag. Beredningen av
dessa förslag är inte avslutad. Eftersom metoden för utseende av ersättare är
ett betydelsefullt led i det föreslagna ersättarsystemet, anser jag att man
inte bör avvakta ställningstagandet i fråga om de sistnämnda förslagen utan i
stället redan nu klargöra de konsekvenser för vallagstiftningens innehåll som
systemet med ersättare får. Utgångspunkten får då bli den nu gällande lagen om
val till riksdagen.
1 enlighet med det nu och i det föregående anförda har
inom justitiedepartementet upprättats förslag till
1)
ändringar i
regeringsformen och riksdagsordningen,
2)
lag om
ersättare för riksdagsledamöterna,
3)
lag om ändring
i lagen (1920:796) om val tUl riksdagen.
8 Specialmotivering
8.1 Regeringsformen och riksdagsordningen
8.1.1 R egeringsform en
Som förut har nämnts måste ett system med ersättare för
riksdagsledamöterna förankras i grundlag. Grundlagberedningen anser att någon
ändring i RF inte behövs. En annan uppfattning har emellertid framförts av
regeringsrättens ledamöter. De finner i sitt remissyttrande att 49 § I mom. RF,
som innehåller de grundläggande bestämmelserna om riksdagens statsrättsliga
ställning, bör förses med ett tillägg som utsäger att det skall finnas
ersättare för riksdagsledamöterna samt att närmare bestämmelse om ersättarna
meddelas i RO. Jag delar den uppfattning som regeringsrättens ledamöter gett
uttryck åt och förordar att den nämnda paragrafen i RF förses med det av
ledamöterna föreslagna tillägget.
Prop. 1972.66 39
8.1.2 Riksdagsordningen
Förslaget tiU ändringar i RO berör 1, 3, 4, 16, 18, 20-23,
26, 28, 29, 32, 44, 49, 53 och 73 §§. Dessutom innebär förslaget att en ny
paragraf förs in i stället för den tidigare upphävda 27 §.
loch3 §§
I dessa paragrafer föreslås i enlighet med gmndlagberedningens
förslag bestämmelser som innebär att det skall finnas ersättare för
riksdagsledamöterna och som anger grunderna för hur de skall utses.
En konsekvens av ändringen i 3 § första stycket blir att
när det i RF och RO talas om "val till riksdagen" i fortsättningen
avses val av både ledamöter och ersättare.
4 §
1 förevarande paragraf föreskrivs att riksdagsman, med
visst undantag, inte får förmenas att utöva sin riksdagsmannabefattning.
Grundlagberedningen har föreslagit att det i ett nytt andra stycke skall tas
in en erinran om att ledamots befattning kan utövas av ersättare. Som skäl
härför anför beredningen att de bestämmelser om ersättare som nu föreslås
annars kan uppfattas som stridande mot föreskrifter som nu finns i paragrafen.
Regeringsrättens ledamöter framhåller att den
omständigheten att ersättare kallas in vid ledighet för ledamot självfallet
inte kan anses innebära att ledamoten förmenas utöva sin befattning. De sätter
därför i fråga om inte det föreslagna andra stycket borde begränsas tUl att
innehålla föreskrift att under tid då riksdagsledamot är talman eller tUlhör
statsrådet skall hans befattning utövas av ersättare, vilken föreskrift beredningen
föreslagit placerad som ett andra stycke i den föreslagna 28 §.
Enligt min mening har föreskriften att talmans och
statsråds riksdagsmandat skall innehas av ersättare inte sin naturliga plats i
förevarande paragraf. En sådan föreskrift bör i stället föras samman med övriga
bestämmelser om ersättare. Jag kan alltså inte ansluta mig till vad
regeringsrättens ledamöter har framfört. Jag anser emellertid att det i den här
aktuella paragrafen i ett nytt andra stycke bör tas in en erinran om vad som i
28 § sägs om ersättare.
I enlighet med grundlagberedningens förslag förordar jag
att 2 mom. tredje stycket i förevarande paragraf får den lydelsen att för varje
mandat som ett parti har fått skall utses en riksdagsledamot och ersättare för
denne enligt föreskrifter som meddelas i vallagen. Samtidigt har på förslag
av beredningen orden "i vederbörande valkrets" fått utgå ur
Prop.
1972:66 40
stycket. Skälet härtill är att ersättare för ledamot någon
gång kan komma att utses från annan valkrets än den där ledamoten har blivit
vald Ofr 85 § 3 mom. andra stycket ValL).
Som tidigare har nämnts och närmare skall utvecklas i det
följande (se 59 § fjärde stycket ValL) bör endast ospaltade valsedlar - dvs.
valsedlar utan särskilda ersättar- eller efterträdarnamn - tillåtas när ett ersättarsystem
införs. Detta föranleder en redaktionell ändring av denna paragraf.
20, 22, 26 och 32 §§
Grundlagberedningen föreslår sådana ändringar i
förevarande paragrafer som jämställer ersättare med ledamot när fråga är om
fullmakt (20 §), fullmakts giltighet intill dess val efter besvär har gjorts om
(22 § andra stycket), valbarhets- och behörighetsvillkor (26 §), granskning av
fullmakt (32 § I mom.) och prövning av behörighet (32 § 2 mom.).
Enligt beredningens förslag skall fullmakt utfärdas
särskilt för varje person som blivit utsedd till ledamot eller till ersättare.
Enligt beredningen bör som fullmakt kunna godtas behörigen undertecknat utdrag
ut protokoll eller annan handling från den förrättning, vid vilken ledamot
eller ersättare blivit utsedd. Föreskrift om detta har beredningen föreslagit
skola tas in i ValL (90 § tredje stycket).
Regeringsrättens ledamöter har inte något i sak att
invända mot förslaget att protokollsutdrag eller annan handling skall kunna
godtas som fullmakt. Ledamöterna erinrar emellertid om att själva beteckningen
fullmakt har behållits i förslaget, uppenbariigen i syfte att undvika en annars
nödvändig omarbetning av vissa bestämmelser i RO. De sätter i fråga om det är
lämpligt att ge en föreskrift i grundlag helt förändrat innehåll genom
bestämmelse i annan lagstiftning. Enligt ledamöternas mening är det lämpligare
att verkställa den nödvändiga omarbetningen.
För min del finner jag beredningens förslag i fråga om vad
som skall kunna godtas som fullmakt i sak välmotiverat. Ges i vallagstiftningen
bestämmelser som innebär att den nuvarande fullmakten kan ersättas med ett
protokollsutdrag eller annan handling bör emellertid, som regeringsrättens
ledamöter framhåller, beteckning fullmakt i riksdagsordningen ersättas av en
annan och i sammanhanget mera adekvat beteckning. Jag förordar beteckningen
bevis. Förevarande paragrafer har omarbetats i enlighet härmed. I övrigt har
paragraferna utformats i enlighet med beredningens förslag.
21 och 29 §§
Som grundlagberedningen föreslagit bör även ersättare
kunna avsäga sig sitt uppdrag under samma villkor och pä samma sätt som
ledamot. Oavsett hur den framtida sammanräkningsorganisationen utformas, bör
Prop. 1972:66 41
avsägelse som inte sker hos riksdagen göras hos centrala
valmyndigheten. 1 21 och 29 §§ föreslås ändringar i enlighet med vad som nu har
sagts.
Som framgår av det föregående bör ersättarsystemet vara så
konstruerat att ledamöterna inom en och samma lista får samma ersättare.
Avsägelse från uppdraget att vara ersättare bör följaktligen ha den följden att
personen i fråga inte längre kan anlitas som ersättare för någon av de
ledamöter som utsetts från den listan. Den som avsagt sig uppdraget som
ersättare bör inte heller senare under valperioden komma i fråga som
efterträdare för avgången ledamot. Detta följer av att tUl efterträdare, enligt
vad som nu föresläs, skall utses ersättare för den avgångne ledamoten. På samma
sätt bör gälla att den som har avsagt sig att bli efterträdare till avgången
ledamot också får anses ha fränträtt uppdraget som ersättare.
Enligt beredningens förslag skall de regler om åtgärder
med anledning av riksdagsledamots avgång som nu finns i 28 § utgå ur RO och
ersättas med bestämmelser i ValL. Regeringsrättens ledamöter har i sitt
yttrande framhållit att de nämnda reglerna är av den betydelse att de alltjämt
försvarar sin plats i RO. Jag delar så till vida den av regeringsrättens
ledamöter framförda uppfattningen att jag anser att en regel om
underrättelseskyldighet beträffande riksdagsledamots avgång under session bör
behållas i RO och tas in i ett andra stycke av 29 §. Regeln, som bör avse också
ersättare, har i beredningens förslag sin motsvarighet i 88 § tredje stycket. ValL.
23 §
1 paragrafen föreslås i enlighet med grundlagberedningens
förslag ett tillägg som markerar att ersättare äger rätt till arvode och
reseersättning. Paragrafen har fått en sådan utformning att den inte utesluter
möjligheten att ge bestämmelser som innebär att ersättare kan få ekonomiska
förmåner inte bara under tid då han utövar ledamotskap utan också i annan form,
t. ex. som s. k. exspektansbidrag. Bestämmelser som här avses har sin plats i
ersättningsstadgan för riksdagens ledamöter.
27 §
1 en ny 27 § bör, i enlighet med vad beredningen har
föreslagit, tas in en erinran om att ledamot kan beviljas ledighet frän sin
befattning enligt de närmare bestämmelser som riksdagen meddelar.
28 §
1 28 § bör, som förut har nämnts, i ett första mom. tas in
en erinran om att bestämmelser om när ersättare skall kallas in ges i särskild,
av Kungl. Maj:t och riksdagen antagen lag. 1 ett andra mom. i paragrafen bör
tas in en erinran om att bestämmelserna om ledamot också gäller
Prop. 1972:66 42
ersättare som utövar befattning som ledamot.
1 detta sammanhang kan nämnas att regeringsrättens ledamöter
i sitt yttrande har påpekat att termerna "riksdagsman" resp.
"riksdagsledamot" används omväxlande i olika lagmm i både RF och RO.
Enligt ledamöterna bör till undvikande av missförstånd terminologin göras
konsekvent. Jag delar uppfattningen om det önskvärda i en enhetlig terminologi.
Det är emellertid att förvänta att detta önskemål kommer att tUlgodoses i de
förslag till ny RF och RO som grundlagberedningen inom kort kommer att lägga
fram. Med hänsyn tiU detta och då ett tillmötesgående av önskemålet fordrar
jämkningar i åtskilhga paragrafer kan man enligt min mening t. v. låta den oenhetHga
terminologin bestå.
44 §
Denna paragraf föreskriver f. n. i första stycket att
varken talmannen eller ledamot av statsrådet får delta i utskott som ledamot eller
suppleant. Införs ersättare för talmannen och statsrådsledamot behövs inte
denna föreskrift. Första stycket i paragrafen kan alltså utgå.
49 §
Som grundlagberedningen har påpekat följer av ersättarförslaget
att man inte uttryckligen behöver föreskriva att ledamot som utnämns tUl
statsråd skall lämna utrikesnämnden eller annat organ som riksdagen väljer inom
sig, eftersom hans befattning som riksdagsledamot då skall utövas av ersättare.
Orden "eller som utnämnes till statsråd" bör därför utgå ur paragrafens
första stycke.
53 §
1 enlighet med vad grundlagberedningen har föreslagit bör
bestämmelsen att ledamot av statsrådet, som inte tillhör riksdagen, får delta
i överläggningarna gälla även sådan statsrådsledamot som valts till
riksdagsledamot, eftersom hans mandat kommer att innehas av ersättare. Som
beredningen framhållit framstår det som onödigt att särskUt framhålla att
statsrådsledamot som inte är riksdagsledamot inte får delta i besluten. Vad som
i det avseendet nu sägs i paragrafen har alltså fått utgå.
73 §
I den allmänna motiveringen har jag framhållit att de
rättigheter som är förenade med mandatinnehavet i fortsättningen inte tUlkommer
ledamot som är talman eller statsråd utan att dessa i stället tillkommer deras
ersättare. Talmannen eller ledamot som är statsråd får alltså inte, som framgår
av det föregående, delta som ledamot eller suppleant i inom riksdagen tillsatt
organ.
Prop.
1972:66 43
Vad gäller talmännen har de i praxis tillhört
krigsdelegationens presidium. En av dem har varit dess ordförande. Enligt
grundlagberedningen bör denna praxis upprätthållas. Jag delar denna
uppfattning och förordar att denna paragraf kompletteras med en bestämmelse att
talmannen skall föra ordet i delegationen. Uppdraget att vara ordförande bör bestä
till dess nytt talmansval har ägt mm. Framhållas bör att föreskriften innebär
att talmannen visserligen skall föra ordet men att han - liksom i riksdagen -
saknar rösträtt. I sammanhanget kan vidare framhållas att beredningen anser att
talmannen inte skall delta i lönedelegationen vare sig som ledamot eller
ordförande. Till denna uppfattning ansluter jag mig. 71 § RO har sålunda
lämnats oförändrad.
8.2 Lagen om ersättare för riksdagsledamöterna
Som jag fömt har nämnt bör reglerna om när ersättare för
riksdagsledamot skall kallas in ges i en särskild lag. Denna, som i
departementsförslaget fått rubriken "Lag om ersättare för riksdagsledamöterna",
bör innehålla två paragrafer. 1 1 § bör anges i vilka fall ersättare skall
kallas in att utöva befattningen som riksdagsledamot. Som jag utvecklat i den
allmänna motiveringen bör det ske när ledamot blir talman eller statsråd eller
när ledamot beviljas ledighet för minst en månad. Av paragrafen bör vidare
framgå att ersättare skall tjänstgöra i ledamotens ställe så länge denne
upprätthåller någon av de nämnda befattningarna resp. ledigheten varar.
Som beredningen föreslagit bör ersättare kallas in till
tjänstgöring av talmannen. Denne skall därvid iaktta den mellan ersättarna
bestämda ordningen. Om särskilda skäl gör det motiverat, bör dock talmannen
kunna gå ifrån turordningen mellan ersättarna. Ett avsteg från turordningen kan
sålunda behöva göras om den ersättare som står i tur att inträda i ledamots ställe
är eller kan antas bli förhindrad att inställa sig. 2 § i den föreslagna lagen
bör utformas i överensstämmelse med vad jag nu har anfört.
8.3 Lagen om val till riksdagen
Som förut har påpekats föreslås med utgångspunkt i
nuvarande lag om val till riksdagen de ändringar i vallagstiftningen som ett ersättarsystem
medför. Detta för med sig bl. a. att det blir nödvändigt att dela upp
sammanräkningsproceduren i två etapper av vilka den ena förläggs till
länsstyrelserna och den andra till centrala valmyndigheten.
Förslaget till ändring berör 59, 76, 80, 81, 88 och 89 §§ ValL.
Därjämte föreslås att två nya paragrafer införs i stället för de tidigare
upphävda 82 och 90 §§.
Prop. 1972:66 44
59 och 80 §§
I 59 § föreskrivs hur valsedel skall se ut. I paragrafens
fjärde stycke finns f. n. bestämmelser som innebär att spaltade valsedlar kan
användas för val av efterträdare.
Den metod för utseende av ersättare som har förordats i
det föregående innebär att namnen på valsedel i första hand skall avse val av
ledamöter och, i den mån de därvid inte tas i anspråk, val av ersättare.
Metoden förutsätter att endast ospaltade valsedlar skall få användas vid
riksdagsvalen, liksom f. n. vid val av fullmäktige i kommun där det skall
finnas suppleanter för fullmäktige. I enlighet med grundlagberedningens förslag
föreslås följaktligen den ändringen i 59 § fjärde stycket att bestämmelserna om
spaltade valsedlar får utgå. Samtidigt föresläs, likaledes som en följd av den
valda metoden för utseende av ersättare, den ändringen i det nämnda stycket att
antalet namn, som får tas upp pä en valsedel, höjs till det dubbla antalet
fasta valkretsmandat i valkretsen, dock med ett tillägg som gör det möjligt att
alltid utse tre ersättare för en ledamot (jfr 85 § i föreslagen lydelse).
Det förhållandet att möjligheten att använda spaltade
valsedlar tas bort medför dessutom en redaktionell ändring i 59 § femte
stycket.
1 80 § finns bestämmelser om verkan av att valsedel har
visst angivet innehåll i olika hänseenden. Som en följd av att endast ospaltade
valsedlar skall få förekomma har lydelsen av andra och tredje styckena kunnat
förenklas, medan nuvarande fjärde stycket kan utgå. 1 ett nytt fjärde stycke
har i enlighet med beredningens förslag förts in bestämmelsen att, om ordningen
mellan namn* på valsedel inte framgår klart, namnen skall anses obefintliga.
Det kan påpekas att en bestämmelse av detta innehåll gällde vid 1970 års val
(se 21 § lagen (1969:825) om de allmänna valen den 20 september 1969). Bestämmelsen
åsyftar bl. a. det fallet att i strid med 59 § fjärde stycket i föreslagen
lydelse namn på valsedel tagits upp särskilt för val av ersättare.
76,81 och 82 §§
Enligt gällande sammanräkningsordning är de åtgärder som
leder fram tUl att resultatet av riksdagsvalet fastställs uppdelade pä
länsstyrelserna och centrala valmyndigheten. Länsstyrelserna fastställer
ordningen mellan namnen i den utsträckning som behövs, medan centrala
valmyndigheten på grundval av protokollen från länsstyrelserna fastställer
vilka personer som skall erhålla mandaten. På motsvarande sätt bör förfaras när
ersättare skall utses. Länsstyrelsen bör alltså genom nya sammanräkningar för
varje person som kan tänkas erhålla ett mandat bestämma ordningen mellan namnen
på valsedlarna för utseende av ersättare. Länsstyrelsens befattning med att
utse ersättare föreslås komma till uttryck genom en ändring i 76 § andra
stycket.
1 enlighet med gnmdlagberedningens förslag bör reglerna om
hur ordningen mellan namnen för utseende av ersättare skall bestämmas få
Prop. 1972:66 45
sin plats i den tidigare upphävda 82 §. 1 anledning av
detta bör i 81 § i mom. första stycket göras en ändring som klariägger att
bestämmelserna där avser endast utseendet av ordinarie ledamöter.
Som beredningen har föreslagit bör reglerna om utseende av
ersättare samordnas med efterträdarreglerna så att till efterträdare utses
någon som var ersättare tUl den avgångne ledamoten. Reglerna om utseende av
ersättare bör då kunna följa de regler som f. n. gäller för utseende av
efterträdare för avgången ledamot i de fall då ospaltade valsedlar använts (se
87 § 1 mom. i gällande lydelse). Att endast sådana valsedlar bör få användas i
fortsättningen har tidigare nämnts (jfr 59 § i den föreslagna lydelsen). 82 § i
förslaget har utformats i överensstämmelse hänned. Som beredningen har
framhållit innebär det föreslagna förfarandet att länsstyrelsen pekar ut de
personer som bör bli ersättare för en viss kandidat, om denne väljs till
ledamot, jämte några reservnamn.
85 §
Denna paragraf bör innehålla endast bestämmelser om
centrala valmyndighetens befattning med mandatfördelningen m. m. Med anledning
härav bör de regler som nu finns i 3 mom. och som handlar om vals kungörande
och avslutande tas in i en särskild paragraf (jfr 86 §).
Sedan
mandaten enligt förevarande paragrafs 1 och 2 mom. besatts med ledamöter, bör
myndigheten utse ersättare för de valda. Regler om detta har tagits in i ett
nytt 3 mom. Som framgår av det föregående föreslås, i analogi med vad som gäUer
i fråga om suppleanter för landstingsmän, att det för varje ledamot skall utses
lika många ersättare som partiet har fått mandat i valkretsen, dock alltid
minst tre.
Som
beredningen framhållit kan det teoretiskt inträffa att antalet namn på en
valsedel inte räcker till för att utse det föreskrivna antalet ersättare.
Uppkommer denna situation, när det gäller att utse ordinarie ledamot, gäller
enligt RO (18 §) att mandatet skall flyttas till den valkrets där partiet i
fråga har det största kvarstående jämförelsetalet och besättas med kandidat som
nominerats där. Kan mandatet inte besättas i någon valkrets, skall det vara
obesatt under mandatperioden. Dessa regler låter sig i och för sig väl användas
även när det gäller utseende av ersättare. I likhet med beredningen anser jag
emellertid att det är mest konsekvent att man, innan man vänder sig till annan
valkrets för att utse ersättare eller på grund av den koppling som föreslås
gälla mellan ersättare och efterträdare efterträdare, först tar i anspråk
kandidater från en annan lista inom ledamotens parti i ledamotens valkrets,
trots att ledamoten inte själv förekommer på den listan. Det antal ersättare
som får utses från andra valsedlar eller från annan valkrets bör emellertid bestämmas
till en. Utan denna begränsning kan man komma i det läget att till ersättare
utses kandidater som inte bör komma i fråga som efterträdare till ledamoten.
Som jag har nämnt tidigare innebär den omständigheten att endast ospaltade
valsedlar får användas att ledamöterna inom en och samma lista får samma
ersättare. Utan en särskild regel kan det
Prop. 1972:66 46
också inträffa att samma person kan bli ersättare för
ledamöter i skUda valkretsar eller från skilda listtyper. 1 likhet med
beredningen finner jag emellertid att någon reglering för att motverka att
sådana situationer uppkommer inte är av behovet påkallad. Reglerna i denna
paragrafs 3 mom. har utformats i överensstämmelse med det anförda.
86 §
I denna paragraf finns nu bestämmelser om fullmakt för
riksdagsledamot. I likhet med beredningen föreslår jag att dessa bestämmelser
och liknande i andra paragrafer, med vissa ändringar, skall föras samman i 90 §.
Som framgår av det föregående föreslås att i paragrafen i stället skall tas in
de bestämmelser som nu finns i 85 § 3 mom.
87 §
F. n. innehåller 87 § jämte 88 § bestämmelser om utseende
av efterträdare. Dessa bestämmelser kan förenklas och koncentreras till en enda
paragraf, 88 §, om de i enlighet med vad som nu föresläs samordnas med reglerna
om utseende av ersättare. 1 87 § föreslås i stället skola tas in regler om
utseende av ytterligare ersättare under löpande period när ersättare avgår
eller blir ordinarie ledamot.
Enligt grundlagberedningens mening är det tillräckligt att
komplettera raden av ersättare först när denna reducerats till hälften av det
antal som utsågs vid valet. Jag delar denna uppfattning. I enlighet med
beredningens förslag föreskrivs sålunda i paragrafen att centrala
valmyndigheten om möjligt skall utse två nya ersättare i fall då antalet
ersättare för ledamot nedgått till hälften eller därunder. Som beredningen
framhåller bör en avsägelse vid själva valtillfället dock leda till att fullt antal
ersättare utses vid detta.
Det av beredningen föreslagna andra stycket till denna
paragraf, enligt vilket det åligger talmannen att underrätta centrala
valmyndigheten när ersättare avgår under session, skall enligt mitt förslag
behållas i RO (jfr 29 § 2 mom. RO).
Som nyss nämndes har i förslaget reglerna om utseende av
efterträdare förts samman i denna paragraf.
Vid 85 § har framhällits att reglerna om utseende av
ersättare och av efterträdare bör samordnas så att till efterträdare utses någon
som var ersättare till den avgångne och då den närmast i tur stående
ersättaren. Första stycket i förevarande paragraf har utformats i
överensstämmelse härmed.
I ett andra stycke av paragrafen föreslås bestämmelser om
ersättare för den som efterträtt avgången ledamot. Huvudregeln är att de
personer som skulle ha varit ersättare för den avgångne ledamoten är ersättare
också för
Prop. 1972:66 47
den som trätt i hans ställe. Särregler har emellertid
tagits upp för det fall att till ny ledamot har utsetts ersättare som har
hämtats från annan listtyp inom samma valkrets eller från annan valkrets än den
avgångne. I sådana fall skall ersättare utses bland namnen på den lista inom
valkretsen resp. på valsedlar från den valkrets, varifrån efterträdare har
hämtats.
Bestämmelse att talmannen skall underrätta centrala
valmyndigheten när ledamot eller ersättare beviljats avsked har, som anförts
vid 87 §, behållits i RO. Tredje stycket i beredningens förslag har därför fått
utgå.
89 §
1 denna paragraf finns nu föreskrifter dels om kungörelse
av utgången av förrättning, vid vilken ny ledamot har utsetts under löpande
valperiod (första stycket), dels om fullmakt för sådan ledamot (andra stycket).
Som förut har nämnts föreslås att regler som motsvarar de
nuvarande fullmaktsreglerna i ValL skall föras samman i 90 §. Detta innebär att
andra stycket i förevarande paragraf upphävs. Föreskriften att utgången av
förrättning för val av ny ledamot skall kungöras bör stå kvar i paragrafen och
utvidgas tUl att avse också utseende av ny ersättare.
90 §
Som framgår av det föregående har i denna paragraf tagits
upp motsvarigheter till bestämmelser om fullmakt för riksdagsledamot, som nu
finns på olika ställen i ValL (jfr 86 § och 89 § andra stycket).
Jag har vid behandlingen av förslagen till ändringar i RO
uttalat att jag delar beredningens mening att fullmakten för riksdagsledamöter
och ersättare bör kunna ersättas med ett behörigen undertecknat protokollsutdrag.
Till följd därav bör, enligt vad jag tidigare anfört, beteckningen fullmakt
bytas ut mot beteckningen bevis. Med den sålunda förordade ordningen blir det
överflödigt att i lagtexten ange den exakta ordalydelsen i bevisen för skilda
fall. Det är tillräckligt ange vad bevisen skall innehålla.
Av 20 § RO framgår att de föreslagna bevisen skall
upprättas i två exemplar av vilka det ena skall överlämnas till ledamoten resp.
ersättaren och det andra insändas till justitiedepartementet för granskning.
Det ligger i sakens natur att talmannen, på vilket det ankommer att kalla in
ersättare, bör ha tillgång till uppgifter om vilka personer som är ersättare
för de olika ledamöterna och vilken ordningen dem emellan är. En föreskrift om
att centrala valmyndigheten skall tillställa talmannen de nämnda uppgifterna
bör - som beredningen föreslagit - tas in i ett sista stycke i denna paragraf.
Prop.
1972:66 48
8.4 Ikraftträdandebestämmelser
Det föreslagna ersättarsystemet bör sättas i tillämpning
så snart som möjligt. Innan så kan ske måste emellertid de föreslagna gmndlagsänd-ringarna
slutligt antas och erhålla kraft av grundlag. Den tidigaste tidpunkten härför
blir i början av 1974 års riksdag. Enligt min mening bör man rikta in sig på
ett ikraftträdande vid denna tidpunkt.
Den föreslagna tidsplanen föratsätter emellertid att vissa
av de föreslagna ändringarna i vallagstiftningen träder i tillämpning redan vid
det ordinarie val till riksdagen som skall förrättas den 16 september 1973. Som
nämnts förutsätter det föreslagna ersättarsystemet att endast ospaltade
valsedlar kommer till användning. Detta innebär att valsedlarna vid detta val,
såvitt gäller antalet namn och det sätt varpå namnen skall upptas på
valsedlarna, bör utformas på det sätt som föreslagits i 59 § fjärde stycket ValL.
Vidare bör bestämmelserna i 80 § andra och fjärde styckena iakttas vid
utformningen av valsedlarna vid det nämnda valet. Nomineringarna av
kandidaterna vid 1973 års ordinarie val bör göras under beaktande härav. Vad jag
nu har anfört bör komma till uttryck på det sättet att det föreskrivs att de
nämnda bestämmelserna skall tillämpas vid val som förrättas före det
grundlagsändringarna slutligt antagits och som avser tid efter utgången av år
1973.
För att centrala valmyndigheten sä snabbt som möjligt
efter det att de föreslagna grundlagsändringarna slutligt har antagits och de
med dem korresponderande ändringarna i ValL trätt i kraft skall kunna utse
ersättare för ledamöterna, bör länsstyrelserna vid sammanräkning enligt 76 § ValL
av de vid riksdagsvalet den 16 september 1973 avgivna rösterna bestämma ordning
mellan så många namn på partiernas valsedlar som kan beräknas behövas för att
centrala valmyndigheten utan ytteriigare sammanräkning skall kunna utse
ersättare för de valda ledamöterna. Skulle det sedermera visa sig att
ytterligare namn behöver räknas fram, skall länsstyrelsen givetvis återuppta
sammanräkningen i detta syfte. Sammanräkningen bör dä ske under iakttagande av
bestämmelserna i 82 § i nu föreslagen lydelse. Sådan förrättning skall kungöras
enligt 76 §. Övergångsbestämmelserna till ValL bör utfonnas i överensstämmelse
härmed.
Den som valts till riksdagsledamot kan enligt 21 § RO vid
valtillfället eller senare, då session inte pägär, avsäga sig uppdraget hos
centrala valmyndigheten. Sker det, skall efterträdare utses för honom.
Bestämmelserna om utseende av efterträdare finns f. n. i 87 och 88 §§ ValL.
Dessa bestämmelser föreslås nu förenklade och koncentrerade till en enda
paragraf, 87 §. Nuvarande 87 § föratsätter emellertid att det kan förekomma
valsedlar med särskilda efterträdarnamn (spaltade valsedlar). Det skulle därför
vara mest konsekvent att inför 1973 års val ändra denna paragraf så att även av
den framgår att endast ospaltade valsedlar kan förekomma. Det synes mig
emellertid försvariigt att nu underlåta en sådan ändring av 87 §. Dels skulle
en sädan ändrad 87 § fä en mycket begränsad giltighetstid, eller från valet
till dess de nya efterträdarreglerna
Prop. 1972:66 49
träder i kraft (uppskattningsvis drygt fyra månader). Dels
reglerar paragrafen redan i sin nuvarande lydelse fall då ospaltade valsedlar
använts. Några komplikationer vid tillämpning av paragrafen i dess nuvarande
lydelse lär därför inte uppkomma.
Det ligger
i sakens natur att de riksdagsledamöter som utses vid valet den 16 september
1973 skall tUlställas fullmakt av det slag som hittUls använts. De nya reglerna
om bevis blir däremot tUlämpliga när det gäller de ersättare som utses i början
av år 1974. Något uttalande härom synes emellertid inte behöva tas upp i
övergångsbestämmelserna.
9 HemstäUan
Jag hemställer att Kungl Maj:t
dels förelägger riksdagen för prövning i grundlagsenlig
ordning förslaget tUl ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen, dels
föreslår riksdagen att bifalla förslag till
1) lag om ersättare för riksdagsledamöter,
2) lag om ändring i lagen (1920:796) om val tiU riksdagen.
Med bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
42 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (42)
42 kopplingar i 32 dokument.
- Bet. 2025/26:KU30 Författningsfrågor i texten
- Bet. 2024/25:KU16 Författningsfrågor i texten
- SOU 2023:75 Stärkt konstitutionell beredskap s. 211 om s. 43 i texten
- Bet. 2022/23:KU30 Författningsfrågor i texten
- Bet. 2021/22:KU30 Författningsfrågor i texten