Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om understödsföreningar, m.m.

1972 · 229 sidor, varav 219 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 219 av 229 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:69, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om understödsföreningar, m.m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.
Majrts proposition nr 69 år 1972 Prop. 1972: 69

Nr 69

Kungl.
Majrts proposition med förslag till lag om understödsföreningar, m. m.; given
Stockholms slott den 24 mars 1972.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av StatsrådsprotokoUet
över finansärenden och lagrådets protokoU, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Propositionen
innehåller förslag till ny lag om understödsföreningar som ersätter 1938 års
lag om sådana föreningar.

Den
föreslagna lagen omfattar i likhet med den gällande lagen föreningar för
inbördes bistånd som utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse
meddelar kapital-, sjuk- eller pensionsförsäkring (begravningskassor,
sjukkassor och pensionskassor). TiU skillnad från den gällande lagen skall den
inte tillämpas på arbetslöshetskassor. I väntan på en översyn av den särskilda
lagstiftning, som vid sidan av 1938 års lag gäller för de erkända
arbetslöshetskassorna, föreslås att denna lag alltjämt skall gälla för
arbetslöshetskassor.

I
fortsättningen skall en förening kunna registreras som understödsförening
endast om den är sluten, dvs. är avsedd för en på visst sätt begränsad
persongrupp. För registrering krävs enligt förslaget vidare att föreningen av
försäkringsinspektionen prövats behövlig och även i övrigt ägnad att främja en
sund utveckling av försäkringsväsendet (behovsprincipen). Öppna
understödsföreningar som registrerats före den nya lagens ikraftträdande skall
få fortsätta sin verksamhet.

Den
föreslagna reformen syftar främst till att skapa regler som på ett bättre sätt
än den nuvarande lagstiftningen tillgodoser föreningsmedlemmarnas intressen
såsom försäkringstagare. Efter mönster från försäkringsrörelselagen införs,
vid sidan av kravet på soliditet, som vUIkor för understödsföreningarnas
verksamhet krav på att medlemmarnas försäkringsavgifter skall vara skäligt
avvägda i förhållande till de förmåner som försäkringarna ger
(skälighetsprincipen). Mot denna bakgrund före-

1 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 69

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop.1972: 69 2

slås
vidare bl. a. vissa regler om rätt tUl fribrev och återköp. Medlem som lämnar
en pensions- eller begravningskassa skall sålunda i regel ha rätt tiU fribrev
eller, om det är fråga om kapitalförsäkring, återköp av sin försäkring.

Understödsföreningarnas
möjligheter att placera de medel som avsatts för försäkringsverksamheten
vidgas betydligt. Bl. a. införs fri placeringsrätt inom en på visst sätt
bestämd ram.

Vidgade
befogenheter föreslås i fråga om försäkringsmspektionens tillsyn över
föreningama. Vid beräkningen av föreningarnas bidrag till täckande av
inspektionens tillsynskostnader skall hänsyn få tas inte enbart till avgiftsinkomsterna
utan också till kapitalavkastningen.

I
fråga om de föreningsrättsliga bestämmelserna innebär förslaget en anpassning
till modernare regler. 1 vissa delar hänvisas direkt till bestämmelser i lagen
om ekonomiska föreningar.

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1972. För understödsföreningar
som registrerats före den nya lagens ikraftträdande föreslås vissa
övergångsbestämmelser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69

1
Förslag till

Lag
om understödsföreningar

Härigenom
förordnas som följer.

Allmänna
bestämmelser

1 §
Med understödsförening förstås enligt denna lag sådan förening

för inbördes bistånd som har till ändamål att, utan affärsmässigt drivan

de av försäkringsrörelse, meddela annan personförsäkring än arbetslös

hetsförsäkring och som är på sådant sätt sluten att den huvudsakligen är

avsedd för anställda i visst eller vissa företag, personer tillhörande viss

yrkesgrupp eller medlemmar i sammanslutning med sådan intressege

menskap att en samverkan även för personförsäkring är naturlig.

Också
förening som ej är sluten på sätt som anges i första stycket anses som
understödsförening, om den är registrerad såsom understödsförening enligt
äldre lag.

Avser
verksamheten huvudsakligen pensionsförsäkring på grund av anställning, anses
föreningen som understödsförening, även om medlemsavgifterna erlägges av
arbetsgivaren.

2 §
Denna lag äger ej tUlämpning på anstalt, för vars försäkringsutfäs

telser staten eller kommun är ansvarig eUer vars verksamhet regleras i

särskild författning, eller på sådan pensionskassa för personer i offentlig

tjänst som av Konungen förklarats undantagen från lagens tillämpning.

Har
understödsförenings verksamhet endast ringa omfattning eUer avser den
huvudsakligen pensionsförsäkring på grund av anställning, kan försäkringsinspektionen
medge undantag från bestämmelserna i denna lag i den mån hinder ej föreligger
från allmän synpunkt och det är lämpligt med hänsyn till föreningens
förhållanden.

3 §
Understödsförening skall vara registrerad hos försäkringsinspek

tionen och stå under tUlsyn av denna.

Hos
försäkringsinspektionen föres understödsföreningsregister. I detta inskrives de
uppgifter som enligt denna lag skall anmälas för registrering eller i övrigt
skall tas in i registret.

4 § Understödsförening får registreras enligt denna
lag endast om den avsedda verksamheten är behövlig och även i övrigt ägnad att
främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.

5 § Understödsförening skaU bestå av minst 500
medlemmar, om föreningen meddelar

1. förtids- eller efterlevandepension utan samband med
ålderspension,

2. sjukpenning för längre tid än 180 dagar för eti
sammanhängande sjuklighetstiUstånd, eller

3. kapitalförsäkring för dödsfall tiU högre belopp än
1 000 kronor för en medlem.

Annan
förening än som avses i första stycket skall bestå av minst 100 medlemmar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 4

Om
särskUda skäl förehgger, kan försäkringsinspektionen bestämma att förenings
minsta antal medlemmar skall vara lägre än som anges i första eller andra
stycket.

6 § Kapitalförsäkring får avse högst 8 000 kronor för
en medlem. Föreligger särskilda skäl, kan försäkringsinspektionen medge
understödsförening att meddela sådan försäkring till högre belopp.

7 § Understödsförening får ej utan medgivande av
försäkringsinspektionen driva verksamhet som är främmande för ändamålet med
föreningens försäkringsverksamhet. Omfattningen av den främmande verksamheten
skall stå i rimligt förhållande till försäkringsverksamheten.

Understödsförening
får ej heller utan medgivande av försäkringsinspektionen ändra sin
försäkringsverksamhet så att den får en väsentligt ny inriktning eller kommer
att omfatta ny verksamhetsgren. Vid prövningen äger 4 § motsvarande
tillämpning.

8 § För understödsförenings förbindelser svarar
endast föreningens tillgångar inbegripet förfallna men ej erlagda
medlemsavgifter.

9 § Innan understödsförening registrerats, kan den ej
förvärva rättigheter eUer ikläda sig skyldigheter eller vara part inför
domstol eller annan myndighet. Sedan styrelse utsetts, kan dock denna föra
talan i mål rörande föreningens bildande.

Handlar
föreningsmedlemmar eller styrelseledamöter eller andra på föreningens vägnar,
innan den registrerats, svarar de som deltagit i åtgärden eller beslut därom
solidariskt för uppkomna förbindelser.

Stadgar
och firma m. m.

10 § För att vinna registrering skall
understödsförening ha i enlighet med denna lag antagit stadgar samt utsett
styrelse och revisorer.

11 § Understödsförenings stadgar skall vara ägnade att
trygga att föreningen kan fullgöra sina försäkringsutfästelser och skall
samtidigt tillgodose medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för
försäkringarna är skäliga med hänsyn till förmånernas art och omfattning och
föreningens förhållanden. Även i övrigt skall stadgarna ha ett för verksamheten
lämpligt innehåll.

Stadgama
skall ange

1. föreningens firma,

2. ändamålet med föreningens verksamhet och
verksamhetens art,

3. den ort inom riket, där föreningens styrelse skall
ha sitt säte,

4. de villkor som skall gälla för inträde i
föreningen,

5. försäkringsförmånernas beskaffenhet och storlek
eller grunderna för beräknande av förmånerna, tid och villkor för utbetalning
av försäkringsbelopp samt i fråga om kapitalförsäkring högsta tillåtna
försäkringsbelopp för en medlem,

6. de fasta avgifter, som skaU erläggas tUl
föreningen, eller grunderna för deras beräknande,

7. ordningen för beslut om särskUd uttaxering och
grunderna för dess verkställande, om sådan uttaxering skall få förekomma,

8. påföljden för försummelse att till föreningen
erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 5

9. om rätt till fribrev eUer återköp skall föreligga
samt, för sådant fall,

vUlkoren för rätten och reglerna för beräkning av fribrevs- eller åter

köpsvärdena,

10. villkoren för belåning av
försäkringsbrev hos föreningen, om sådan belåning skall få förekomma,

11. tider för verkställande av
försäkringsteknisk utredning, om skyldighet föreligger att verkställa sådan
utredning,

12.
grunderna för
fondbUdning,

13. hur medel som ej behövs för löpande
utgifter skall placeras och värdehandlingar skall förvaras,

14. hur medel som ej ingår i försäkringsfond
skall användas samt, om återbäring skall förekomma, bestämmelser därom,

15.
antalet
styrelseledamöter och revisorer eller det högsta och lägsta antal till vilket
de skall uppgå och, om för styrelseledamöter och revisorer skall finnas
suppleanter, motsvarande uppgifter om dem, tiden för styrelseledamots, revisors
och suppleants uppdrag samt, om styrelseledamot, revisor eller suppleant skall
utses på annat än. i denna lag angivet sätt, hur tillsättning skall ske,

16. i fall där fullmäktige skall
finnas, hur de skall utses samt deras befogenhet och mandattid,

17.
tid för
ordinarie föreningsstämma,

18. det sätt på vilket kaUelse tUl
föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas
kännedom samt den tid före stämman då föreskrivna kallelseåtgärder senast skall
vara vidtagna,

19. hur vid föreningens upplösning
skall förfaras med föreningens behållna tillgångar.

12 § Understödsförenings firma skall innehålla ettdera av
orden "understödsförening" eller "försäkringsförening".
Meddelar förening uteslutande eller huvudsakligen sjukhjälp får firman dock i
stället innehålla ordet "sjukkassa".

I firman får ej ordet "bolag" eller annat
uttryck, som betecknar ett bolagsförhållande, eller ordet "bank"
intagas på sådant sätt att därav kan föranledas det misstaget att firman
innehas av ett bolag eller av en bank. Firman får ej heller innehålla ordet
"erkänd" eller såväl ordet "ömsesidig" som ordet
"försäkring".

Firman skall tydligt skilja sig från annan förut
registrerad, ännu bestående understödsförenings firma.

13 § Ansökan om registrering göres av styrelsen. Vid
ansökningshandlingen skall fogas

1.
två avskrifter
av föreningens stadgar,

2.
avskrift av
protokoll som förts vid sammanträde med föreningens medlemmar och som utvisar
att stadgarna antagits,

3.
avskrift av
protokoll eller annan handling varav framgår att styrelse och revisorer
utsetts,

4.
försäkringsteknisk
utredning om beräkningen av de i stadgarna angivna avgifterna eller, om
föreningen endast skall meddela sjukpenning för högst 180 dagar för ett sammanhängande
sjuklighetstUlstånd eller sjukvårdsersättning eller båda förmånerna i förening,
de uppgifter som behövs för en bedömning av avgifternas storlek.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 6

14
§ Ansökningshandlingen skall innehålla uppgift om

1. antalet medlemmar,

2. understödsföreningens postadress,

3. styrelseledamöters, revisorers och suppleanters
fullständiga namn, medborgarskap och hemvist jämte förklaring att dessa
personer ej är omyndiga,

4. den eller dem som får teckna föreningens firma och
hur firman skaU tecknas, om denna ej skall tecknas endast av styrelsen,

5. beträffande firmatecknare som ej är styrelseledamot
eller styrelsesuppleant, motsvarande förhållanden som anges under 3.

Har
ej den som ensam eller gemensamt med annan får teckna föreningens firma
egenhändigt skrivit sin namnteckning på ansökningshandlingen, skall vid denna
fogas särskUd bilaga, på vilken namnteckningen finns. Namnteckning skall vara
styrkt av vittnen.

Medlemsförteckning

15
§ Över understödsförenings medlemmar skall föras förteckning genom styrelsens
försorg. Förteckningen skall för varje medlem innehålla uppgift om
fullständigt namn, personnummer, senast kända hemvist och tiden för inträdet i
föreningen. För förening som meddelar pension skall i fråga om pensionstagare,
som ej är medlem, i förteckningen antecknas motsvarande uppgifter utom
beträffande tid för inträde i föreningen.

Under
särskild rubrik skall i förteckningen vidare upptagas tillgängliga uppgifter
om fribrevsinnehavare, som ej är medlem i föreningen.

Förteckningen
skall förvaras på betryggande sätt.

Medlemskap

16 § Fråga om antagande av medlem i understödsförening
avgöres av styrelsen med iakttagande av vad därom kan vara föreskrivet i
stadgarna.

17 § Medlem får utträda ur understödsförening, om han
icke på grund av sin anställning är skyldig tillhöra denna. Anmälan om utträde
skall göras skriftligen. I stadgarna får föreskrivas, att namnunderskriften på
anmälningshandlingen skall vara styrkt av vittnen och att medlem under viss tid
efter anmälan, högst ett år, skall kvarstå i föreningen.

Medlem
får ej uteslutas ur förening av annan orsak än stadgarna anger. Fråga om
uteslutning prövas av styrelsen, om ej annat är bestämt i stadgarna.

18 §
Även om medlem utträtt eller uteslutits ur understödsförening

eller avlidit, har föreningen, om ej annat är föreskrivet i stadgarna, rätt

till dels stadgeenlig avgift för den tidsperiod, varunder avgången ägt

rum, dels vad som belöper på den avgångne enligt beslut om särskild

uttaxering som fattats före avgången.

Avgången
medlem eller hans rättsinnehavare har ej annan rätt till föreningens tUlgångar
än som framgår av föreningens stadgar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69

Fribrev
och återköp

19 §
Avgår medlem ur understödsförening, har han vid pensionsför

säkring rätt tUl fribrev och vid kapitalförsäkring rätt till fribrev eller

återköp, om ej försäkringsinspektionen med hänsyn till särskUda om

ständigheter föreskrivit, för föreningen eller visst slag av försäkring som

denna meddelar, att sådan rätt ej skall föreligga.

Rätten
till fribrev eller återköp får inskränkas endast genom villkor i fråga om

1. den minsta tid under vUken försäkringen skall ha
gällt,

2. det lägsta belopp som skall ha erlagts i avgifter
för försäkringen,

3. det lägsta belopp till vilket fribrevs- eller
återköpsvärde skall uppgå.

Avgifter

20 §
Understödsförening skall till verksamhetens bedrivande uttaga

fasta medlemsavgifter. Har föreningen flera verksamhetsgrenar, skall

särskild avgift uttagas för varje verksamhetsgren.

Uttagande
av avgifter får ej göras beroende av att försäkringsfall inträffat inom föreningen.

Om
stadgarna medger särskild uttaxering, får sådan ske endast när föreningens
tillgångar är otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande.

Försäkringsteknisk
utredning

21 §
Styrelse för understödsförening skall minst vart femte år låta

verkställa försäkringsteknisk utredning av föreningens stäUning vid när

mast föregående års slut och inge utredningen till försäkringsinspek

tionen inom tid som inspektionen bestämmer. Beträffande sjukhjälps

verksamhet föreligger dock sådan skyldighet endast om sjukpenning

meddelas för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklig

hetstiUstånd. Har föreningen flera verksamhetsgrenar, skall varje verk

samhetsgren behandlas särskUt i utredningen.

Försäkringsinspektionen
kan helt eller delvis befria förening från skyldigheten att i visst fall låta
verkställa försäkringsteknisk utredning, om föreningens rörelse är av mindre
omfattning eller annat skäl till befrielse föreligger.

Försäkringsinspektionen
kan ålägga förenings styrelse att också på annan tid eller i annat fall än som
följer av vad förut i denna paragraf sagts låta verkställa försäkringsteknisk
utredning.

Försäkringsteknisk
utredning skall enligt av försäkringsinspektionen fastställda grunder och
meddelade föreskrifter verkställas av person, som är behörig att utöva
befattning som aktuarie vid livförsäkringsbolag eUer som av inspektionen
förklarats behörig att verkstäUa utredningen.

22 §
Vid försäkringsteknisk utredning skall premiereserv beräknas för

varje verksamhetsgren. Premiereserven utgör skillnaden mellan kapital

värdet av föreningens framtida utgifter för löpande försäkringar och ka

pitalvärdet av de avgifter som föreningen kan ha att ytterligare uppbära

för dessa försäkringar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69

Fondbildning

23 § Vid bokslutet skall för varje verksamhetsgren tUl en
försäkrings

fond för denna avsättas vad som av intäkterna ej åtgått för kostnader

under räkenskapsåret.

Framgår av försäkringsteknisk utredning att
försäkringsfond överstiger vad som behövs för att täcka premiereserven jämte
en tjugondel därav, får överskjutande belopp helt eller delvis undantagas från
försäkringsfonden, om stadgarna innehåller bestämmelse enligt vilken det får
ske.

I annat fall än som avses i andra stycket får medel
undantagas från försäkringsfond endast efter försäkringsinspektionens
medgivande. Sådant medgivande får ej lämnas, om åtgärden kan äventyra
föreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser.

Kapitalplacering

24 § Vid varje tidpunkt skall ett belopp, som täcker
summan av dels

försäkringsfonder, dels understödsföreningens övriga skulder, annan

fond än försäkringsfond ej medräknad, vara redovisat i följande slag av

tillgångar, nämligen

1.
obligationer
eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats av staten,

2.
obligationer
som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan. Svenska skeppshypotekskassan.
Skeppsfartens sekundärlänekassa eller Sveriges investeringsbank aktiebolag
eller av kreditaktiebolag, som står under tillsyn av bankinspektionen,

3.
fordringsbevis
som utfärdats av riksbanken, bankaktiebolag, sparbank, postbanken eller
centralkassa för jordbmkskredit, dock ej sådana för den allmänna rörelsen
avsedda förskrivningar som medför rätt till betalning först efter utfärdarens
övriga fordringsägare (förlagsbevis),

4.
obligationer
eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av kommun, som fått
tillstånd av Konungen att ta upp eller garantera lånet,

5.
obligationer
som utfärdats av svenskt industriföretag och som offentligen utbjudits av
bankaktiebolag, sparbank, postbanken, kreditkassa inom jordbrukskasserörelsen
eller Sveriges investeringsbank aktiebolag,

6.
skuldförbindelser,
för vilka föreningen har säkerhet i form av panträtt på grundval av

inteckning i jordbruks-, bostads-, kontors- eller
affärsfastighet inom fyra femtedelar eller i annan fastighet inom två
tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, eller

inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är
avsedd för bostads-, kontors- eUer affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i
annan tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, med
den ytterligare begränsning som försäkringsinspektionen kan komma att
föreskriva med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eUer annan omständighet,

dock att, utom i fråga om sådant lån till kommun för
vilket inspektionen medgett undantag, byggnad skall, för att säkerheten skall
få godtas, vara brandförsäkrad i svensk försäkringsanstalt eller i utländsk
försäkringsanstalt som har rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 9

7. andra svenska eUer utländska värdehandhngar utom
sådana som skall infrias i främmande valuta, om de till art och säkerhet kan
anses jämförliga med värdehandlingar som avses i någon av punkterna 16,

8. lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom
återköpsvärdet,

9. föreningen tillhörig fastighet eller tomträtt
intill de gränser och med de brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller
beträffande inteckning, eller

10. värdet
av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av för

säkringar, som övertagits i återförsäkring.

Förening,
som enligt sina stadgar huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller
vissa företag, får även fullgöra i första stycket föreskriven redovisning i
sådana av ett eller flera av företagen utfärdade skuldförbindelser, för vilka
föreningen äger säkerhet i värdehandlingar som avses i samma stycke 15 och 7.

Utan
hinder av första och andra styckena får ett belopp, som svarar mot högst en
tiondel av förenings försäkringsfonder, redovisas i andra värdehandlingar än
som förut sagts, dock ej i aktier eller andelar i aktiefond, och i tillgångar
som nämns i första stycket 9 utöver där angiven gräns.

25 § Understödsförening får icke utan
försäkringsinspektionens medgivande äga mer än en tjugondel av aktierna i
svenskt eller utländskt aktiebolag eller, om aktierna har olika röstvärde,
större antal än att röstetalet för aktierna utgör högst en tjugondel av
röstetalet för samtliga aktier.

26 § Understödsförening får ej lämna kredit till

1. styrelseledamot, styrelsesuppleant, revisor,
revisorssuppleant, innehavare av annan befattning i föreningen eller person
som verkställer försäkringsteknisk utredning åt föreningen,

2. make till person som avses under 1,

3. bolag, förening eller annan sammanslutning, vari
person som avses under 1 eller 2 i egenskap av delägare eller medlem har ett
väsentligt ekonomiskt intresse.

Förening
får ej heller lämna kredit mot säkerhet av borgen av någon som avses i första
stycket.

Vad
i första stycket sägs utgör ej hinder för förening att i enlighet med vad därom
föreskrives i stadgarna lämna kredit mot säkerhet av försäkringsbrev som
utfärdats av föreningen.

Styrelse
och firmateckning

27 §
Bestämmelsema i 2123 §§, 2530 §§ och 3237 §§ lagen

(1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tUlämpliga delar i fråga

om understödsförening med följande avvikelser, nämhgen

1. att minst hälften av styrelsens ledamöter skaU
väljas på föreningsstämma eller av organisation som kan anses företräda
medlemmarna,

2. att styrelseledamot får utses för tid till och med
den ordinarie föreningsstämma som skall äga rum under fjärde räkenskapsåret
efter det han utsetts, om försäkringsinspektionen medgett det,

3. att anställd hos föreningen ej får vara
styrelseordförande.

Vid
tUlämpningen av 37 § skall iakttagas att hänvisningen till 9 § skall avse 14 §
denna lag.

l-\Riksdagen
1972.1 saml. Nr 69

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 10

28
§ Styrelsen skall särskilt tillse

att
föreningens verksamhet organiseras och drives på sätt som bäst tillgodoser
medlemmarnas och övriga förmånsberättigades intressen,

att
föreningens bokföring fullgöres i överensstämmelse med lag och givna
föreskrifter,

att
medelsförvaltningen är ordnad på ett betryggande sätt.

Styrelsen
skall hålla sig fortiöpande underrättad om de förhåUanden som kan ha betydelse
för föreningens verksamhet och ekonomiska ställning.

Finns
anledning till antagande att föreningen ej kan fullgöra sina utfästelser eller
att föreningens ställning kommer att fortgående försämras eller kan stadgarna
av annan orsak ej längre anses svara mot de allmänna kraven enligt 11 § första
stycket, åligger det styrelsen att till föreningsstämmans avgörande så snart
det kan ske föreslå stadgeändring eller annan lämplig åtgärd.

Räkenskaper
och årsredovisning

29 § Bestämmelserna i 38 § och 44 § första stycket
lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på
understödsförening.

30 § Försäkringsinspektionen får i fråga om
understödsförenings räkenskaper och styrelsens årsredovisning meddela särskUda
föreskrifter, som skall gälla jämte bokföringslagen (1929: 117).
Räkenskapsavslutning skall ske för kalenderår.

Har
förening flera verksamhetsgrenar, skall intäkter och kostnader redovisas
särskilt för varje verksamhetsgren.

Revision

31 §
Bestämmelsema i 45, 46 och 4951 §§ lagen (1951: 308) om

ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om understöds

förening med följande avvikelser, nämligen

1. att styrelsens förvaltning och föreningens
räkenskaper skall granskas av minst två revisorer,

2. att revisor får utses för tid till och med den
ordinarie stämma som skall äga rum under tredje eller, om
försäkringsinspektionen medgett det, fjärde räkenskapsåret efter det han
utsetts.

Vid
tUlämpningen av 49 § skall iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen i
stället skall avse försäkringsinspektionen.

32 §
Är understödsförenings verksamhet av stor omfattning eller före

ligger annars särskilda skäl till det, kan försäkringsinspektionen före

skriva att minst en av revisorema skall vara av handelskammare auktori

serad revisor eller godkänd granskningsman.

När
revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anmälan därom ofördröjHgen göras
till försäkringsinspektionen genom styrelsens försorg, om han valts på
föreningsstämma, och annars av den som tUlsatt honom. Närmare föreskrifter i
fråga om sådan anmälan meddelas av inspektionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 11

Föreningsstämma

33 §
Bestämmelserna i 5260 §§ och 61 § första och andra styckena

lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tiUämpliga delar i

fråga om understödsförening. Vid tiUämpningen av bestämmelserna

skaU iakttagas, att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse

försäkringsinspektionen och att hänvisningen i 58 § andra stycket till

48 § skall avse 69 § denna lag.

Försäkringsinspektionen
kan medge att förening håller ordinarie föreningsstämma endast vartannat eller
vart tredje år och meddelar i sådant fall de föreskrifter som behövs med
anledning därav.

34 §
Ärende, som ej angetts i kallelse tUl stämma och som ej särskilt

meddelats medlemmarna enligt föreskrift i stadgarna, får avgöras på

stämman endast om ärendet enligt denna lag eller stadgama skall före

komma på stämman eller omedelbart föranledes av ärende som skall av

göras där. Annat ärende än som avses i 37, 40, 56 eller 63 § får dock av

göras på ordinarie stämma, om tre fjärdedelar av de närvarande sam

tycker till det.

Utan
hinder av första stycket kan på föreningsstämma beslutas att extra stämma skall
utlysas för behandling av visst ärende.

35 §
I stadgama får bestämmas, att föreningsstämmas befogenhet skall

helt eller delvis utövas av särskilt utsedda fullmäktige. Minst hälften av

fullmäktige skall utses av föreningens medlemmar eller av organisation

som kan anses företräda medlemmarna.

Fullmäktig
skall vara medlem i föreningen och får ej utses för längre tid än tre år.
Försäkringsinspektionen kan, om särskilda skäl föreligger, medge att även annan
än medlem får vara fullmäktig och att fullmäktig får utses för en tid av fyra
år.

Fullmäktigsammanträde
skall anses som föreningsstämma. Bestämmelsema i 52, 5559 §§ och 61 § första
och andra styckena lagen (1951 r 308) om ekonomiska föreningar samt 34 § denna
lag om medlem äger motsvarande tillämpning på fullmäktig. Fullmäktig får dock
ej rösta genom ombud.

Talan
mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

36
§ Bestämmelserna i 6366 §§ lagen (1951r 308) om ekonomiska föreningar äger
motsvarande tiUämpning på understödsförening.

Ändring
av förenings stadgar

37
§ Beslut om ändring av understödsförenings stadgar är giltigt endast om
samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eUer detta fattats på två på
varandra följande föreningsstämmor och biträtts av minst två tredjedelar av de
röstande på den sist hållna stämman. Innebär beslutet, att ny grund för
medlemskaps upphörande införes, och skall det gälla även dem som är medlemmar i
föreningen när frågan avgöres, är beslutet dock giltigt endast om samtliga
medlemmar biträtt det eller beslutet fattats på två på varandra följande
ordinarie stämmor och biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande på den
sist håUna stämman.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 12

Om
förening meddelar försäkringar enligt sådan allmän pensionsplan som avses i 4 §
lagen (1967r 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m., får styrelsen
besluta om sådana ändringar av stadgarna som påkallas av ändringar i den för
medlemmarna gällande pensionsplanen. Sådant beslut skall anmälas på den
föreningsstämma som hålles närmast efter det att beslutet fattades.

Är
för giltighet av beslut om stadgeändring ytterligare vUlkor bestämt i
stadgarna, gäller även det.

Beslut
om stadgeändring skaU genom styrelsens försorg ofördröjligen underställas
försäkringsinspektionen för godkännande genom anmälan för registrering och får
ej verkställas innan registrering skett.

38
§ Stadgeändring som innebär inskränkning av rätt till pension eller sjukhjälp
får ej tillämpas på pensions- eller sjukdomsfall som inträffat, innan
slutgiltigt föreningsbeslut om ändringen fattades.

Talan
mot föreningsstämmas beslut

39 §
Bestämmelserna i 69 § 1 mom. förstatredje styckena och 2

mom. lagen (1951 r 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande

tillämpning på understödsförening.

Likvidation
och upplösning

Inledande
av likvidationsförfarande

40 §
Föreningsstämma kan besluta att föreningen skall träda i likvida

tion. I andra fall än som avses i 41, 61 och 64 §§ är beslutet gUtigt en

dast om samtliga röstberättigade förenat sig om det eller beslutet fattats

på två på varandra följande stämmor, varav minst en ordinarie, och bi

trätts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist hållna stäm

man. Är för giltighet av sådant beslut ytterligare villkor bestämt i stad

garna, gäUer även det.

Beslut
om likvidation i andra fall än som avses i 41, 61 och 64 §§ skall underställas
försäkringsinspektionen för godkännande genom anmälan för registrering på sätt
som följer av 49 §.

41 §
Understödsförening skall träda i likvidation, när förhåUande in

träffar, på grund varav föreningen enligt bestämmelse i stadgama skall

upphöra med sin verksamhet.

Nedgår
understödsförenings medlemsantal under det minsta antal, som skall gäUa för
föreningen, skall styrelsen omedelbart anmäla det till försäkringsinspektionen.
Inspektionen prövar om föreningen skall få fortsätta sin verksamhet. Lämnas
medgivande härtUI föreskriver inspektionen de villkor som skall gälla och
bestämmer nytt minsta antal medlemmar för föreningen. Beslutar inspektionen
att ej medge föreningen att fortsätta verksamheten, skall föreningen träda i
likvidation.

42 § Om understödsförenings skyldighet att träda i
hkvidation, när förenings konkurs avslutas med överskott och när hela rörelsen
överlå-tes, finns bestämmelser i 61 § och 64 §.

43 § Har understödsförening beslutat träda i
likvidation eller skaU likvidation ske av anledning som anges i 41, 61 eller
64 §, skall en eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 13

flera Hkvidatorer väljas på föreningsstämma för att
verkstäUa likvidationen. I stadgarna kan vara bestämt att därutöver en eller
flera Hkvidatorer skall tillsättas i annan ordning.

44 § Har sådant förhållande inträffat
som påkallar Hkvidation enligt 41, 61 eller 64 § och har ej inom sex veckor
därefter i registret införts uppgift om att föreningen trätt i likvidation,
skall rätten på ansökan av styrelseledamot eller medlem eller på anmälan av
försäkringsinspektionen och efter föreningens hörande förklara att föreningen
skall träda i likvidation. Rätten skall därvid förelägga föreningen att inom
viss tid, ej understigande sex veckor, tUl rätten inge bevis om registrering
att föreningen utsett en eller flera Hkvidatorer vid påföljd att annars en
eller flera Hkvidatorer förordnas av rätten.

45
§ Saknar
understödsförening till registret anmäld behörig styrelse, kan styrelseledamot,
föreningsmedlem och borgenär samt annan, vars rätt kan vara beroende av att det
finns någon som kan företräda föreningen, ansöka hos rätten att föreningen
skall förklaras skyldig att träda i Hkvidation. Försäkringsinspektionen kan
hos rätten göra anmälan om sådant förhållande som nu sagts.

Bestämmelsema i 72 § tredje och fjärde styckena lagen
(1951 r 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på ansökan
eller anmälan enligt första stycket.

46 § Utser understödsförening ej lUtvidatorer, fastän
sådant förhåUan

de inträffat som enligt 41 eller 61 § påkaUar lUcvidation, är de som

med vetskap om förhållandet deltar i beslut om att fortsätta föreningens

verksamhet eller handlar på dess vägnar solidariskt ansvariga för upp

kommande förbindelser.

Likvidator

47
§
Bestämmelserna i 76 och 77 §§ lagen (1951 r 308) om ekonomiska föreningar äger
motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid till-lämpningen av 77 §
skall iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse
försäkringsinspektionen.

48
§ Visar
Hkvidator uppenbar motvilja eller försummelse vid fullgörandet av sitt
uppdrag, kan rätten på anmälan av försäkringsinspektionen och efter
likvidatorns hörande entiediga honom och förordna annan i hans ställe.
Underrättelse om sådant beslut skall ofördröjligen genom rättens försorg
avsändas för registrering.

Registrering

49 § Bestämmelserna i 78 och 79 §§ lagen (1951 r 308) om
ekonomiska

föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid tUl-

lämpningen av bestämmelsema skall dock iakttagas vad som i 78 § sägs

om länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen och att hän

visningen i 79 § tiU 9 § skall avse 14 § denna lag.

Likvidationsrevisor

50 § Bestämmelserna i 80 § lagen (1951: 308) om ekonomiska
för

eningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening med undan

tag av hänvisningen till 47 §.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 14

Bestämmelserna
i 32 § denna lag om revisor äger motsvarande till-lämpning på
likvidationsrevisor.

Styrelsens
slutredovisning

51 §
Bestämmelserna i 81 § lagen (1951: 308) om ekonomiska för

eningar äger motsvarande tUlämpning på understödsförening med un

dantag av hänvisningen tUl 394-3 §§ och 44 § andra stycket.

Bestämmelserna
i 30 § denna lag om årsredovisning äger motsvarande tUlämpning på
slutredovisning.

Föreningsstämma

52 §
Bestämmelserna i 82 § lagen (1951: 308) om ekonomiska för

eningar äger motsvarande tUlämpning på understödsförening.

Likvidatorernas
förvaltning och redovisning

53 § Bestämmelserna i 83 §, 84 § första stycket första
och andra punkterna, andra och tredje styckena samt 8587, 89 och 90 §§ lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tUlämpliga delar i fråga om
understödsförening. Vid tiUämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas att
hänvisningen i 84 § andra stycket till 73 § skall avse 71 § denna lag och att,
i samband med anmälan enhgt 90 §, till försäkringsinspektionen skall lämnas
avskrifter av förvaltningsberättelsen jämte redovisningshandlingarna och
revisionsberättelsen.

54 § Under tid då understödsförening är i likvidation
får ej ny medlem antagas eller förskott på framtida förmåner lämnas. Rätt för
medlem att vid avgång ur föreningen få ut del av dess tillgångar gäller endast
om medlemmen avgått innan likvidationsbeslut fattats av föreningen eller
meddelats av domstol.

Under
likvidationen får ej de fasta avgifter och uttaxerade belopp utkrävas eller de
försäkringsförmåner utges, som förfallit till betalning sedan beslutet om
likvidationen fattades av föreningen eller meddelades av domstol.
Pensionsbelopp som förfallit tiU betalning efter denna tidpunkt får dock
utbetalas, om pensionsfallet inträffat dessförinnan och utbetalning kan ske
utan förfång för borgenär, medlem eller förmånsberättigad.

Har
likvidationsbeslut fattats på flera föreningsstämmor gäller vad i första
stycket andra punkten och andra stycket sagts beslutet på den sista stämman.

Försäkringsinspektionen
kan medge att förenings verksamhet får fortsättas under likvidationen, om det
kan antagas främja en ändamålsenlig avveckling av föreningen. Sådant medgivande
får förenas med föreskrifter.

55 §
Vid understödsförenings likvidation får överlåtelse av föreningens

rörelse eller fördelning av föreningens tillgångar ej ske, förrän den i kal

lelsen på föreningens okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi

och alla kända skulder betalats. Till sådana skulder räknas försäkrings

förmån, som förfallit till betalning innan likvidationsbeslutet fattats av

föreningen eller meddelats av domstol, samt sådan obetald andel i för

eningens tUlgångar som enligt stadgarna tillkommer medlem, som avgått

före beslutet, eller dennes rättsinnehavare. Är skuld till någon del tvistig

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 15

eller
ej förfallen och kan betalning därför eller av annan orsak ej ske, skaU medel
som fordras för betalningen håUas inne.

Har
likvidationsbeslut fattats på flera föreningsstämmor gäller vad i första
stycket andra punkten sagts beslutet på den sista stämman.

56 §
Om förslag tUl överlåtelse av föreningens rörelse på annan under

stödsförening eller på försäkringsbolag kan åstadkommas, skall likvida

torema utiysa föreningsstämma för behandling av förslaget och på stäm

man lägga fram anbud som lämnats på rörelsens övertagande. Beslut

om överlåtelse är gUtigt endast om samtliga röstberättigade förenat sig

om beslutet eller detta fattats på två på varandra följande förenings

stämmor och biträtts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist

hållna stämman. Är för gUtighet av beslut om överlåtelse ytterligare vUl

kor bestämt i stadgarna, gäller även det.

Är
ej annat bestämt i stadgarna, gäller vid överlåtelse av rörelsen att rätt till
pension har företräde framför andra rättigheter till framtida försäkringsförmåner,
om pensionsfallet inträffat innan beslutet om likvidation fattades av
föreningen eller meddelades av domstol. Har sådant beslut fattats på flera
föreningsstämmor gäller vad nu sagts beslutet på den sista stämman.

Beslut om överlåtelse
skall av likvidatorema ofördröjligen anmälas till försäkringsinspektionen för
godkännande. Avskrift av protokoll som förts i ärendet och av de handlingar som
lagts fram på föreningsstämma skall fogas vid anmälningshandlingen.
Inspektionen skall vid prövningen av beslutet tillse att ej vissa medlemmar
eller andra förmånsberättigade otillbörhgt gynnas genom beslutet på övriga
medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad.

Försäkringsinspektionen
skall ofördröjligen registrera beslut, varigenom inspektionen godkänner beslut
om överlåtelse av förenings rörelse. När registrering skett, skall förening
eller bolag som övertager rörelsen anses ha inträtt i den likviderande
föreningens rättigheter och skyldigheter. Sistnämnda förenings återstående
tUlgångar och handlingar skall överlämnas till övertagande förening eller
bolag.

Styrelsen
i förening eUer bolag som övertagit understödsförenings rörelse skall i den
ordning som försäkringsinspektionen finner ändamålsenlig underrätta dem, vars
försäkringar eller förmåner omfattas av överlåtelsen.

Sker ej överlåtelse av
föreningens rörelse, skall stadgarnas bestämmelser om förfarandet med
föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning tillämpas.

57 §
Har vid understödsförenings likvidation tillgångama fördelats el

ler överlämnats till någon som enligt stadgarna är berättigad att övertaga

dem, utan att betalning för skuld erlagts eller innehållits, eller förslår ej

innehållna medel till att betala skuld, är den som uppburit något till för

fång för borgenär skyldig att återbära vad han sålunda fått, om förening

en ej kan fullgöra sina förpliktelser. Pensionsbelopp som utbetalats med

tillämpning av 54 eller 61 § skall återbäras, om utbetalningen är till för

fång för borgenär, medlem eller annan förmånsberättigad. För brist som

kan uppkomma när belopp skall återbäras är likvidatorema ansvariga

efter de grunder för skadeståndsskyldighet som anges i 106, 108 och

109 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar.

Anser
medlem eller arman förmånsberättigad att han vid fördelning av

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 16

föreningens
tillgångar ej fått vad som belöper på honom, skaU han väcka talan mot
föreningen inom tre månader efter det slutredovisning framlades på
föreningsstämma vid påföljd att han annars förlorar sin talan. I fråga om
återbäringsskyldighet och om likvidators ansvarighet äger första stycket
motsvarande tUlämpning.

Har
medlem eller annan förmånsberättigad ej inom fem år efter det slutredovisning
framlades på föreningsstämma anmält sig för att lyfta vad han fått vid
fördelningen, har han förlorat sin rätt.

Förenklat
förfarande

58 §
Kan det antagas att understödsförening som trätt i likvidation

saknar tiUgångar eller att dessa ej förslår till betalning av likvidations

kostnaderna, kan rätten på anmälan av likvidatorema och efter försäk

ringsinspektionens hörande förklara att likvidationen skall läggas ned

och föreningen anses upplöst. När sådan förklaring meddelats, gäller ej

5057 §§. Tillgång som enligt vad nu sagts ej skall ingå i likvidation

skall efter rättens förordnande tUlfalla allmäimyttigt eller därmed jäm

förligt ändamål.

Meddelande
om förklaring enligt första stycket skall ofördröjligen genom rättens försorg
avsändas för registrering.

Fortsatt
likvidationsförfarande

59 §
Bestämmelserna i 92 § första, tredje och fjärde styckena lagen

(1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på

understödsförening. Vid tiUämpningen av bestämmelserna skall dock

iakttagas att hänvisningen tiU 91 § skaU avse 58 § denna lag.

Konkurs
m. m.

60 § Bestämmelsema i 93 § och 94 § första stycket
lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tUlämpning på understödsförening.

61 § Är understödsförening ej i likvidation när dess
egendom avträ-des tiU konkurs, äger 54 § motsvarande tillämpning tUls konkursen
avslutats eller föreningen trätt i Hkvidation enligt andra stycket. Vad där
sägs om likvidationsbeslut skaU i stället gälla beslutet om egendomsavträde.
Vidare skaU iakttagas att utbetalning av pension ej får ske innan konkursen
avslutats.

Finns
överskott när förenings konkurs avslutas och var föreningen ej i hkvidation då
dess egendom avträddes till konkurs, skall föreningen träda i likvidation. Vad
i 5456 §§ sägs om likvidationsbeslut skall därvid i stället avse beslutet om
egendomsavträde.

Talan
mot likvidator eller likvidationsrevisor

62 §
Bestämmelserna i 95 § lagen (1951r 308) om ekonomiska för

eningar äger motsvarande tUlämpning på understödsförening.

Överlåtelse
av understödsförenings rörelse utan föregående likvidation

63 §
Föreslås i annat fall än som avses i 56 § att understödsförening»

rörelse eller del därav skall överlåtas på annan sådan förening eller på

försäkringsbolag, skall anbud som lämnats på övertagandet läggas fram

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 17

på
föreningsstämma. Beslut om överlåtelse är gUtigt endast om samtliga
röstberättigade förenat sig om beslutet eUer beslutet fattats på två på
varandra följande stämmor, varav minst en ordinarie, och biträtts av minst två
tredjedelar av de röstande på den sist hållna stämman. Är för gUtighet av
beslut om överlåtelse ytterligare vUlkor bestämt i stadgarna, gäller även det.

Är
ej annat bestämt i stadgarna, skall rätt till pension, om pensionsfallet
inträffat före beslutet om överlåtelsen, ha företräde framför andra rättigheter
tUl framtida försäkringsförmåner. Har beslutet fattats på flera
föreningsstämmor, gäller vad nu sagts beslutet på den sista stämman.

Beslut
om överlåtelse skall genom styrelsens försorg ofördröjHgen anmälas till
försäkringsinspektionen för godkännande. Avskrift av protokoll som förts i
ärendet och av de handlingar som lagts fram på föreningsstämma skall fogas vid
anmälningshandlingen. Inspektionen skall vid prövnmgen av beslutet tUlse att ej
vissa medlenmiar eUer andra förmånsberättigade otUlbörligt gynnas genom
beslutet på övriga medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad.

64
§ Försäkringsinspektionen skaU ofördröjligen registrera beslut, varigenom
inspektionen godkänner beslut om överlåtelse av förenings rörelse. När
registrering skett, skall den förening eller det bolag som övertager rörelsen
anses ha inträtt i den överlåtande föreningens rättigheter och skyldigheter mot
medlemmama och andra förmånsberättigade. Avser överlåtelsen förenings hela
rörelse skall föreningen träda i likvidation.

Styrelsen
i förening eller bolag som övertagit understödsförening» rörelse skall i den
ordning som försäkringsinspektionen finner ändamålsenlig underrätta dem, vars
försäkringar eller förmåner omfattas av överlåtelsen.

Försättes
förening i konkurs sedan beslut om överlåtelse godkänts av
försäkringsinspektionen skall, vid tillämpning av bestämmelserna i konkurslagen
(1921 r 225) om återgång av avtal, överlåtelsen anses ha skett dagen för
godkännandet.

Registrering

65 § Bestämmelserna i 100 § första och tredje
styckena, 101 och 102 §§ samt 103 § 1 mom. lagen (1951r 308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid till-lämpningen av
bestämmelserna skall iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall
avse försäkringsinspektionen. Vidare gäller att registrering skall vägras,
föratom i fall som anges i 100 § första stycket, även när fömtsättningarna
enligt 4 § denna lag för registrering ej är uppfyllda och när medgivande eller
godkännande som krävs enligt denna lag ej lämnas.

66 § Mot den som inhämtat kännedom om vad registret
beträffande visst förhåUande innehåller vid den tidpunkt varom är fråga, kan
ändring i samma förhåUande med laga verkan åberopas endast om han visas ha ägt
vetskap om ändringen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 18

Tillsyn

67 §
Det åligger imderstödsförenings styrelse att på tid och sätt som

försäkringsinspektionen bestämmer

1. hålla föreningens kassa och övriga tiUgångar samt
böcker, räkenskaper och andra handlingar tUlgängliga för granskning av inspektionen,

2. för varje räkenskapsår till inspektionen insända
avskrift av dels förvaltningsberättelsen jämte vinst- och förlusträkning och
balansräkning, dels revisionsberättelsen med tUlhörande handlingar, dels protokoll
fört vid föreningsstämma över beslut i fråga om dessa berättelser, dels en
redogörelse för föreningen och dess verksamhet,

3. meddela de upplysningar och uppgifter i övrigt
rörande föreningen som inspektionen begär.

68 §
Bestämmelserna i 67 § 1 och 3 äger motsvarande tillämpning

i fråga om stjrelse, ordförande och verkställande direktör eller mot

svarande befattningshavare i aktiebolag, förening eller annan liknande

sammanslutning, vars verksamhet uteslutande har tUl syfte att biträda

en eller flera understödsföreningar vid verksamhetens bedrivande.

Föreligger
intressegemenskap mellan understödsförening, å ena, samt aktiebolag, förening
eller annan liknande sammanslutning, å andra sidan, kan
försäkringsinspektionen, om det är nödvändigt med hänsyn till
tillsynsverksamheten, efter Konungens medgivande förelägga styrelse, ordförande
och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i sådan
sammanslutning att avge särskild redovisning över intressegemenskapen enligt
föreskrifter som meddelas av inspektionen.

69 §
Försäkringsinspektionen kan förordna revisor att jämte övriga

revisorer för viss understödsförening granska styrelsens förvaltning och

föreningens räkenskaper. Inspektionen kan när som helst återkalla upp

draget.

Revisor
som förordnats av försäkringsinspektionen skall iakttaga de föreskrifter, som
inspektionen meddelar. Arvode till revisorn skall betalas av föreningen med
belopp som inspektionen bestämmer.

70 § Försäkringsinspektionen kan kalla till extra
föreningsstämma och till styrelsesammanträde. Företrädare för inspektionen får
närvara och deltaga i överläggningarna vid föreningsstämma eller vid sådant
styrelsesammanträde som utiysts av inspektionen.

71 § Försäkringsinspektionen kan meddela de erinringar
i fråga om understödsförenings verksamhet som inspektionen finner.påkallade.

Försäkringsinspektionen
skall förelägga understödsförening att inom viss tid vidtaga de åtgärder som
behövs för rättelse, om

1. avvikelse skett från denna lag eller de för
föreningen gällande stadgarna eller de författningar eUer föreskrifter i övrigt
som gäller för verksamheten,

2. stadgarna ej längre uppfyllei: de i 11 § första
stycket angivna allmänna kraven,

3. de tillgångar, vari försäkringsfond redovisas, ej
är tillräckliga för att trygga försäkringsutfästelserna eller

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 19

4.
annan allvarlig anmärkning kan riktas mot föreningens verksamhet.

Har
föreläggande enligt andra stycket ej efterkommits inom bestämd tid och har det
anmärkta förhållandet ej heller på annat sätt undanröjts, kan
försäkringsinspektionen hos rätten ansöka om att föreningen skall förklaras
skyldig att träda i likvidation. Har sådan ansökan skett, äger bestämmelserna i
72 § tredje stycket lagen (195 Ir 308) om ekonomiska föreningar motsvarande
tillämpning.

Styrkes
ej innan rätten avgör ärendet att meddelat föreläggande efterkommits, skall
rätten förklara, att föreningen skall träda i likvidation, och förordna en
eller flera Hkvidatorer.

72 §
Har understödsförening trätt i likvidation, kan försäkringsinspek

tionen förordna Hkvidator att tillsammans med övriga Hkvidatorer verk

ställa likvidationen. Föreningens firma tecknas därvid av denne likvida

tor i förening med den eller dem som annars är berättigade att teckna

firman.

Under
förenings likvidation har försäkringsinspektionen samma befogenheter
beträffande likvidatorema som i fråga om styrelsen.

Försäkringsinspektionen
kan förordna likvidationsrevisor att jämte övriga likvidationsrevisorer granska
likvidatorernas förvaltning och föreningens räkenskaper under likvidationen.

Likvidator
och likvidationsrevisor som förordnats enligt denna paragraf kan utlysa
föreningsstämma. Bestämmelserna i 69 § äger motsvarande tillämpning på sådan
likvidator och likvidationsrevisor.

73 § Understödsförening skall till bestridande av
kostnaden för försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet årligen erlägga
bidrag enligt bestämmelser som meddelas av Konungen. Bidraget skall bestämmas
till ett belopp som, räknat på intäkterna under nästföregående räkenskapsår,
svarar mot högst två promille av föreningens hela inkomst av avgifter och en promUle
av föreningens nettokapitalavkastning. Bidraget får dock ej understiga
tvåhundra kronor.

74 § Försäkringsinspektionen kan förelägga vite vid
meddelande av föreskrift enligt denna lag.

Besvär

75 §
Mot beslut i sådant tillståndsärende, på vilket enligt bestämmelse i denna lag
22, 29, 46 eller 76 § lagen (1951r 308) om ekonomiska föreningar äger
motsvarande tUlämpning, och mot sådant beslut av försäkringsinspektionen som ej
meddelats i särskilt fall föres talan hos Konungen genom besvär.

Mot
annat beslut av försäkringsinspektionen enligt denna lag föres talan hos
kammarrätten genom besvär.

Skadestånd

76
§ Bestämmelserna i 106109 §§ lagen (195Ir 308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning på understödsförening.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 20

Straffbestämmelser

77 § Driver understödsförening utan att vara
registrerad försäkringsverksamhet som avses i denna lag, dömes den som på
föreningens vägnar deltar i åtgärd eller beslut som rör verksamheten till
böter eller fängelse i högst sex månader.

78 § Bestämmelserna i 110 § 1, 4 och 6 samt 111 och
112 §§ lagen (1951 r 308) om ekonomiska föreningar gäUer i tillämpliga delar i
fråga om understödsförening. Vid tUlämpningen av bestämmelserna skall dock
iakttagas, att hänvisningama i 110 och 111 §§ tUl 10 § skall avse 15 § denna
lag och att hänvisningen i 111 § 2 tiU 68 § skaU avse 37 § deima lag. Vidare
skall iakttagas att vad som sägs om länsstyrelsen i StäUet skall avse
försäkringsinspektionen.

79 § Till böter dömes den som

1. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet meddelar
oriklig eller vilseledande uppgift i försäkringsteknisk utredning, som
ingivits till försäkringsinspektionen, eller i redogörelse eller upplysning,
som lämnats till inspektionen enligt 67 § eller 68 § första stycket,

2. underlåter att fuUgöra skyldighet som avses i 21 §
första stycket, 32 § andra stycket, 41 § andra stycket, 56 § tredje stycket
eller 63 § tredje stycket.

80 §
Är gärning som avses i 7779 §§ belagd med straff i brotts

balken, dömes ej till ansvar enhgt denna lag.

Särskilda
bestämmelser

81 § Bestämmelserna i 114116 §§ lagen (1951 r 308)
om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.

82 § Fordran som på grund av moderskapsförsäkring
innestår hos understödsförening får ej utmätas.

Om
utmätningsfrihet för kapitalförsäkring, sjukhjälp och pension finns
bestämmelser i lagen (1927r 77) om försäkringsavtal och i utsökningslagen
(1877r 31 s. 1).

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juh 1972, då lagen
(1938r 96) om understödsföreningar skall upphöra att gälla.

2. Den gamla lagen gäller fortfarande i fråga om
erkänd arbetslöshetskassa och sådan icke erkänd arbetslöshetskassa som
registrerats före den nya lagens ikraftträdande.

3. I fråga om understödsförening som omfattas av den
nya lagen och som är registrerad hos försäkringsinspektionen vid den nya lagens
ikraftträdande gäUer i stället för 6, 11, 17 och 19 §§, 21 § första stycket,
24 och 25 §§, de i 27 § första stycket 1 och 2 samt 31 § första stycket 2
meddelade särskUda bestämmelserna och 35 § den nya lagen samt 21 §, 38 § andra
stycket, 51 § första stycket, 57 § 1 mom. första stycket och 60 § lagen (1951 r
308) om ekonomiska föreningar den gamla lagen i tUlämpliga delar till dess
föreningens stadgar i dessa hänseenden änd-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 21

råts
till överensstämmelse med den nya lagen. Grundar sig i annat hänseende
föreskrift i förenings stadgar på den gamla lagen skall, i stället för
stadgarnas föreskrift, motsvarande bestämmelse i den nya lagen gälla. Anmälan
för registrering av stadgeändring enligt första stycket skall göras hos
försäkringsinspektionen före utgången av år 1976. Sker ej dessförinnan anmälan
som leder till registrering och har inspektionen ej medgett undantag med stöd
av 2 § andra stycket den nya lagen, äger 71 § tredje och fjärde styckena den
nya lagen motsvarande tUlämpning. Närmare föreskrifter om anmälan meddelas av
inspektionen.

4. Understödsförening som enligt 3 § första stycket
den gamla lagen skaU bestå av minst 50 medlemmar och vars medlemsantal vid den
nya lagens ikraftträdande uppgår till minst 50 men ej 100 behöver ej göra
anmälan enligt 41 § andra stycket den nya lagen tidigare än ett år efter
ikraftträdandet. Nedgår antalet under 50, skall dock sådan anmälan omedelbart
ske.

5. Beslut om förenings minsta antal medlemmar som fattats
av tillsynsmyndighet med stöd av äldre lag gäller fortfarande.

6. Har beslut av föreningsstämma fattats före den nya
lagens ikraftträdande, äger den gamla lagen tillämpning i fråga om beslutet.

7. Styrelseledamot, revisor eller fullmäktig som
utsetts med tillämpning av den gamla lagen får utöva sitt uppdrag under den
tid för vilken han är utsedd utan hinder av bestämmelse som saknar motsvarighet
i den gamla lagen.

8. Har understödsförening trätt i likvidation före den
nya lagens ikraftträdande tillämpas den gamla lagen.

9. Gäller enligt 3 bestämmelse i den gamla lagen,
tillämpas vad i samma lag föreskrives om ansvar för överträdelse av
bestämmelsen.

10. För pensionskassa som med stöd av 90 § första
stycket 1 den gamla lagen förklarats undantagen från lagens tillämpning
inträder skyldighet att tUlämpa den nya lagen den 1 januari 1977, om ej kassan
dessförinnan förklarats undantagen från den nya lagens tillämpning. Har
ansökan om sådan förklaring ingetts men inte avgjorts före nämnda dag inträder
skyldigheten den senare dag då beslut, varigenom ansökan lämnas utan bifall,
meddelas.

11. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning
till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället
den bestämmelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar

Härigenom
förordnas, att 116 och 118 §§ lagen (1951 r 308) om ekonomiska föreningar
skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innehålla
förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen och styrelsen,
styrelseledamot, likvidator, föreningsmedlem eUer röstberättigad, som ej är
medlem, skola hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän, äge det
förbehåll samma verkan som tillkommer skiljeavtal. Om påkallande av
förbehållets tillämpning gäl-le vad om talans väckande och om delgivning i
denna lag finnes Stadgat; där styrelsen vill föra klandertalan mot beslut av
föreningsstämma, skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om den i 36 §
andra stycket omförmälda stämman blivit inom klandertiden utlyst att hållas så
snart det med iakttagande av föreskriven kaUel-setid kan ske.

Innehålla
förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen och styrelsen,
styrelseledamot, Hkvidator, föreningsmedlem eller röstberättigad, som ej är
medlem, skola hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän, äge det
förbehåll samma verkan som tUlkommer skiljeavtal. Om påkallande av
förbehållets tillämpning gäl-le vad om talans väckande och om delgivning i
denna lag finnes stadgat; där styrelsen vUl föra klandertalan mot beslut av
föreningsstämma, skall styrelsens rätt tUl talan anses bevarad, om den i 36 §
omförmälda stämman blivit inom klandertiden utlyst att hållas så snart det med
iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

118 §1 Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga
tillämpning år

1.
ömsesidiga
försäkringsbolag, sjukkassor, understödsföreningar och andra
försäkringsföreningar i vidare mån än som följer av lagen (1972: ) om understödsföreningar;

2.
de föreningar
för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom, å vUka
gällande bestämmelser om hypoteks-föreningar äga tUlämpning;

1. ömsesidiga försäkringsbolag, sjukkassor,
understödsföreningar och andra försåkringsföreningar;

2. de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av
inteckning i fast egendom, å vilka gällande bestämmelser om
hypoteks-föreningar eller om bostadskredit-

föreningar äga tUlämpning;

3. förening av trafikförsäkringsanstalter, vilken av försäkringsinspektionen
godkänts att handhava för anstalterna gemensamma angelägen heter;

' Senaste lydelse 1971: 482.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 23

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4.
bostadsrättsföreningar i vidare mån än som följer av bostadsrättslagen (1971 r
479).

Ej
heller göres genom denna lag ändring i vad om föreningar för visst ändamål
eljest är i lag eller författning särskilt stadgat.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1972.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 24

Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majrt Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 17 december 1971.

Närvarande:
Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST,
ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON,
NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny lagstiftning om
understödsföreningar och anför.

1
Inledning

Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 oktober 1964 tillkallade jag numera
expeditionschefen Axel Wallén att såsom sakkunnig se över lagen (1938: 96) om
understödsföreningar (UFL). Översynen skulle ske huvudsakligen med
utgångspunkt i de synpunkter som tagits upp i en av försäkringsinspektionen med
skrivelse den 1 juli 1964 till finansdepartementet överlämnad promemoria. Den
sakkunnige har i april 1970 avgett betänkandet (SOU 1970: 23) Understödsföreningar.
Betänkandet innehåller bl. a. förslag till ny lag om understödsföreningar.
Lagförslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga
1.

Efter
remiss har yttranden avgetts av riksförsäkringsverket, bankinspektionen,
försäkringsinspektionen, arbetsmarknadsstyrelsen, utredningen om kontant stöd
vid arbetslöshet (KSA-utredningen), fullmäktige i riksbanken, Kooperativa
förbundet (KF), Svenska bankföreningen. Landsorganisationen i Sverige (LO),
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Sveriges arbetsledareförbund (SALF), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), De fria sjukkassornas förbund, Folksam,
Försäkringskasseförbundet, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska
livförsäkringsbolags förening (gemensamt yttrande). Svenska
Hvförsäkringsföreningars riksförbund samt följande understödsföreningar,
nämligen Försäkringsförbundet Trygghet, Försäkringsföreningen Nykterhet och
Ansvar, Försäkringskassan Funebris, Konsumentkooperationens pensionskassa. Sjöbefälets
pensionskassa, pensionskassorna för Svenska tobaksaktiebolagets arbetarpersonal
och förvaltningspersonal, Sveriges kommunalanställdas pensionskassa och
Sveriges köpmannaförbunds pensionskassa.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 25

Försäkringsbolaget Svenska Personal-Pensionskassan,
ömsesidig försäkringsförening, (SPP) har hänvisat till det yttrande som
avgetts av Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska
livförsäkringsbolags förening.

Försäkringskasseförbundet har överlämnat yttranden från
Jönköpings läns allmänna försäkringskassa, Malmö allmänna försäkringskassa och
Älvsborgs läns allmänna försäkringskassa.

2 Nuvarande ordning

2.1 Huvuddrag i lagstiftningen om understödsföreningar

Enligt UFL är en understödsförening en sådan förening för
inbördes bistånd, som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse
idka verksamhet som faller inom personförsäkringens område. Som exempel på
understödsföreningar med sådan verksamhet nämns föreningar som meddelar
pension (ålderspension, efterlevandepension eller invalidpension), sjukhjälp
eller moderskapshjälp, kapitalunderstöd vid dödsfall (begravningshjälp eller
understöd åt avlidens familj eller åt förmånstagare) eller understöd vid
arbetslöshet. AUt efter arten av den verksamhet som drivs av
understödsföreningarna kan dessa indelas i pensionskassor, sjukkassor,
begravningskassor, sjuk- och begravningskassor samt arbetslöshetskassor.

Understödsföreningarna kan i likhet med andra föreningar
indelas i öppna och slutna föreningar. En förening sägs vara öppen då vem som
helst inom föreningens verksamhetsområde kan vinna anslutning till föreningen.
I en sluten förening däremot kan medlemskap vinnas endast av dem som är
anställda hos viss arbetsgivare, tillhör viss annan förening eller som ingår i
en på annat liknande sätt begränsad person-gmpp.

Understödsföreningarna
står under tillsyn av statiig myndighet. Tillsynsmyndighet är för
arbetslöshetskassorna arbetsmarknadsstyrelsen och för övriga föreningar
försäkringsinspektionen. Föreningarna skall registreras hos
tillsynsmyndigheten. Andra understödsföreningar än arbetslöshetskassorna skall
erlägga bidrag till bestridande av tUlsynsmyndighetens kostnader för
organisation och verksamhet.

I syfte
att trygga att verksamheten baseras på en något så när omfattande
försäkringsstock har ställts upp regler i fråga om understödsförenings
medlemsantal. Enligt huvudregeln skall förening bestå av minst 100 medlemmar.

Högsta tillåtna kapitalförsäkringsbelopp är i princip 4
000 kr. för en medlem.

Understödsförening
skall för sin verksamhet ta upp fasta medlemsavgifter. Dessa skall vara så
avvägda att de tillsammans med andra för verksamheten avsedda inkomster kan
antas förslå till infriande av för-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 26

fallna
utfästelser, förvaltningskostnader och övriga utgifter liksom till fondbUdning.
Kravet att avgifterna skall vara tillräckliga för sitt ändamål är ett uttryck
för den s. k. soliditetsprincipen.

Understödsförening
skall i princip vart femte år upprätta försäkringsteknisk utredning av
föreningens ställning enligt grunder som bestäms av tiUsynsmyndigheten. Arbetslöshetskassa
och förening som meddelar enbart sjukpenning för högst 90 dagar för ett
sammanhängande sjuklighetstiUstånd eller/och sjukvårdsersättning är dock
undantagen från skyldigheten att upprätta sådan utredning.

För annan
understödsförening än arbetslöshetskassa gäller fondbildningsregler som är
ägnade att säkerställa att föreningen kan infria sina försäkringsutfästelser.
Enligt huvudregeln skall hela det överskott som uppkommer på
försäkringsverksamheten avsättas till en fond. Strängare regler gäller
emellertid för vissa föreningar, nämligen dels föreningar som meddelar
sjukhjälp för längre tid än 180 dagar för varje tidsperiod av tolv månader
eller för en tid som överstiger tre år för ett sammanhängande
sjuklighetstiUstånd, dels föreningar som meddelar kapitalunderstöd till högre
belopp än 500 kr., dels föreningar som meddelar pension. Fondmedlen får
placeras endast i vissa angivna typer av värdepapper och tillgångar. Vid sidan
av den fondbUdning som skall trygga försäkringsverksamheten redovisar
föreningarna också i stor utsträckning s. k. fria fonder. Dessa har bUdats av
överskott på försäkringsverksamheten eller av donationer och andra frivilliga
bidrag.

UFL innehåller utförHga
regler i associationsrättsliga frågor, dvs. regler om styrelse, firmateckning,
revision, föreningssammanträde, stadgeändring samt likvidation och upplösning.

Som angetts i det
föregående gäller UFL för bl. a. understödsföreningar som har till uppgift att
bereda understöd vid arbetslöshet. Enligt uttryckligt stadgande gäller dock
att fackförening, fackförbund eller annan liknande förening för vårdande av
yrkesangelägenheter inte är underkastad reglerna i UFL av den anledningen att
föreningen bl. a. meddelar sådant understöd. Av de understödsföreningar som
lämnar arbetslöshetsunderstöd och som lyder under UFL är samtiiga utom en
organiserade som erkända arbetslöshetskassor enligt förordningen (1956: 629) om
erkända arbetslöshetskassor (AKF). Dessa kassor intar i flera hänseenden en
särställning bland understödsföreningarna. De finansieras i stor utsträckning
genom statsbidrag. De har vidare en klart facklig inriktning. Som förut nämnts
står de under tillsyn av arbetsmarknadsstyrelsen som mot bakgrund av den
specieUa inriktningen och finansieringen har särskilda möjligheter att styra
kassornas verksamhet. Genom AKF gäller i betydande utsträckning särskUda regler
för de erkända arbetslöshetskassorna. UFL:s betydelse för kassorna torde i
praktiken vara begränsad till en rad föreningsrättsliga bestämmelser av mera allmän
natur.

s. 27 Kontrollera mot PDF

2.2
Understödsföreningarnas verksamhet och utveckling under senare tid

Den
sakkunnige har i betänkandet lämnat en utförlig översikt över
understödsföreningarnas verksamhet och utveckling under åren 1935 1968 (s.
4056). I det följande återges det väsentligaste innehållet av denna översikt.
De statistiska uppgifterna, som avser slutet av resp. år, har i viss
utsträckning kompletterats med siffror också för de två senaste åren.

2.2.1
Andra understödsföreningar än arbetslöshetskassor

Den
sakkunnige erinrar inledningsvis om att samhället under den tid som UFL gällt
präglats av genomgripande förändringar på det ekonomiska och sociala området.
Understödsföreningarna har inte lämnats oberörda av denna utveckling. Särskilt
har reformerna inom socialförsäkringens område direkt påverkat verksamheten
för många föreningar. Antalet föreningar olika år från år 1935 framgår av
följande tabell:

Å r

Pensions-

Sjuk-

Begravnings-

Sjuk- och

Totalt

kassor

kassor

kassor

begravnings-kassor

1935

265

566

648

1_____

1479

1942

258

145

589

475

1467

1948

203

166

458

290

1 117

1952

185

158

425

249

1017

1953

182

155

414

235

986

1954

182

153

404

234

973

1955

177

129

378

214

898

1956

171

121

371

201

. 864

1957

165

119

363

184

831

1958

161

113

351

177

802

1959

150

107

324

160

741

1960

146

110

298

145

699

1961

140

105

287

139

671

1962

130

99

270

133

632

1963

123

96

252

126

597

1964

120

83

236

119

558

1965

118

79

227

113

537

1966

111

78

210

106

505

1967

108

74

199

100

481

1968

107

68

189

90

454

1969

103

66

176

78

423

1970

95

63

165

73

396

'
Ingår bland sjukkassor.

TabeUen,
som inte omfattar de erkända sjukkassorna, vUka år 1954 anförtroddes den
aUmänna sjukförsäkringen, visar att nedgången av antalet föreningar varit
kraftig. I fråga om de föreningar som meddelar sjukhjälp har bl. a. införandet
av den obligatoriska sjukförsäkringen liksom senare genomförda höjningar av
ersättningarna från de allmänna försäkringskassorna bidragit till att ett
stort antal föreningar

s. 28 Kontrollera mot PDF

trätt i likvidation. En vanlig orsak till att
begravningskassa trätt i likvidation har varit att medlemsantalet gått ned
under 100, varigenom föreningen inte fått fortsätta sin verksamhet. I samband
med att ATP-reformen genomfördes upphörde många pensionskassor med sin verksamhet.
Antalet nyregistreringar har efter hand minskat. Sedan år 1963 har endast tre
nya föreningar tillkommit.

Många av de föreningar som trätt i likvidation har
överlåtit sin verksamhet på annan understödsförening. Sammanslagningar av två
större föreningar har huvudsakligen skett inom gruppen öppna begravningskassor
och har bidragit till en stark koncentration av denna verksamhet till de
största öppna begravningskassorna. Är 1935 var flertalet sjukkassor och
begravningskassor öppna föreningar (715 öppna och 499 slutna föreningar). Är
1967 övervägde i stället antalet slutna föreningar inom dessa kategorier
föreningar (259 slutna och 114 öppna föreningar). Inom gruppen pensionskassor
dominerade de slutna föreningarna redan år 1935 (21 öppna och 244 slutna). Är
1968 var av de 107 pensionskassorna endast 6 öppna. Med ett undantag är de
öppna pensionskassornas verksamhet av mycket ringa omfattning. Sedan år 1950
har inte bildats någon ny öppen understödsförening.

Det sammanlagda antalet medlemmar i understödsföreningarna
ökade fram till i början av 1950-talet trots att antalet föreningar samtidigt
minskade. Efter år 1952 är medlemsantalet däremot sjunkande. Utvecklingen i
fråga om medlemsantalet i olika kategorier av föreningar framgår närmare av
följande tabell.

Å r

Pensions-

Sjukkassor

Begrav-

Sjuk- och

Totalt

kassor

ningskassor

begravningskassor

1935

67 946

261 870

692 530

1_____

1 022
346

1942

81837

243 913

772 367

211 603

1 309
720

1948

101019

269 472

827 780

170 757

1 369
028

1952

121 793

269 620

860 149

158 392

1 409
954

1953

125 258

266 062

856 570

151 584

1 399
474

1954

118 942

252 921

833 143

164 812

1 369
818

1955

117 583

215 221

828 459

153 316

1 314
579

1956

124 871

204166

798 581

150 244

1 277
862

1957

128 544

197 241

785 774

142 750

1 254
309

1958

131 341

185 605

747 313

129 622

1 193
881

1959

132 738

178 655

736 083

127 220

1 174
696

1960

134 645

178 393

711 383

132 099

1 156
520

1961

137 002

173 706

701 975

128 757

1 141
440

1962

133 072

164 734

684 336

126 195

1 108
337

1963

168 322

156 017

668 541

115 835

1 108
715

1964

171778

144 419

652 669

112456

1 081
322

1965

173 990

138 987

637 692

110 094

1 060
763

1966

172 997

133 113

617 969

106 700

1 030
779

1967

174 633

125 370

599 471

101 600

1 001
074

1968

176 990

120 090

574 690

96 174

967 944

1969

180 207

111032

553 673

92 384

937 296

Ingår bland sjukkassor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

TabeUen
visar bl. a. att medlemsantalet fortiöpande minskar i fråga om samtiiga
föreningsgrupper utom pensionskassorna, vilka efter hand ökat sitt
medlemsantal.

Utvecklingen
i fråga om nyanslutning och frivillig avgång åren 195669 framgår av följande
tabell. Med nyanslutning avses annan anslutning än inträde vid överlåtelse av
annan förenings verksamhet. Frivillig avgång avser avgång av annan anledning än
inträffat försäkringsfall och omfattar inte avgång vid överlåtelse eller
likvidation.

År

Pensionskassor

Sjukkassor

Begravnings-

Sjuk- och begrav-

Samtliga

kassor

ningskassor

föreningar

Nyan-

Frivillig

Nyan-

Frivillig

Nyan-

FriviUig

Nyan-

Frivillig

Nyan-

FriviUig

slutning

avgång

slutning

avgång

slutning

avgång

slutning

avgång

slutning

avgång

1956

10 007

4 586

10 859

19 505

18 390

19 292

11271

11 709

50 527

55 092

1957

8 993

4 227

9717

14 948

19 249

17 975

7 793

8 684

45 752

45 834

1958

7 616

5 064

6 499

6 130

15 607

11034

5 759

6 454

35 481

28 682

1959

6 529

3 749

6 920

12 127

13 222

10 568

6 576

6819

33 247

33 263

1960

7 295

4 730

10 342

13 729

13 602

9 756

9 799

8 278

41038

36 493

1961

7813

5 189

11490

15 199

12445

8 419

9 590

9 053

41338

37 860

1962

7 646

8 591

8113

14 450

10 444

8 287

8 274

7 894

34 477

39 222

1963

42 937

3 405

8 002

14 929

8 540

7 932

6 653

8 583

66132

34 849

1964

12 958

9 009

9 453

13 425

8 862

7819

9 189

8 325

40 462

38 578

1965

8 867

5 684

9 784

13 306

8 967

7 587

9 399

9 189

37 017

35 766

1966

11900

11 115

8 027

11 985

5 207

6 776

8 178

8 934

33 312

38 810

1967

13 169

11373

4 501

10 139

4 747

5 056

5 015

7 659

27 432

34 227

1968

11445

7 691

9 257

11802

3 400

6 408

5 050

6 434

29 152

32 335

1969

12 488

7 700

8 534

12 587

3 668

5 833

5 385

6 107

30 073

32 227

S:a

169 663

92113

121 498

184 261

146 350

132 742

107 931

114122

545 440

523 238

En
undersökning vid utgången av år 1969 av medlemmarnas fördelning efter ålder i
fråga om sjukkassor, begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor visar,
att av den totala folkmängden i åldrar över 60 år omkring 25 o/o var medlemmar
i sådana föreningar. I åldersgrupperna under 60 år var däremot en allt mindre
del av folkmängden medlemmar ju längre ned man kom på åldersskalan. Endast 34
o/p av folkmängden i åldrarna under 30 år hade medlemskap i nämnda föreningar.

Trots
den stora nedgången i antalet föreningar har fonderna fortlöpande ökat i
storlek. Vid utgången av år 1969 redovisade föreningarna sammanligt 3 960
milj. kr. i fonder, vilket innebär mer än en sex-dubbling sedan år 1942. Under
året 1969 uppgick fondökningen tUl 197 milj. kr. Den största andelen av
fonderna faller på pensionskassorna. Dessas fonder uppgick sålunda vid utgången
av år 1969 till 3 684 mUj. kr. och svarar för drygt 3 000 milj. kr. av den
totala ökningen sedan år 1942. Bland övriga grupper av föreningar är
fondbildningen störst hos begravningskassorna med drygt 200 milj. kr. Under
år 1969 inbetalades i avgifter till samtiiga understödsföreningar 142 milj.
kr..

s. 30 Kontrollera mot PDF

varav
123 milj. kr. till pensionskassor. Under samma år uppgick utbetalningar för
försäkringsfall tiU 122 mUj. kr., varav 103 milj. kr. från pensionskassor.

I
det följande skall lämnas vissa uppgifter om verksamheten inom olika grupper av
understödsföreningar.

Pensionskassorna
kan indelas i två huvudgmpper, tjänstepensionskassor och andra pensionskassor.
Tjänstepensionskassorna kan i sin tur delas upp i tre kategorier, dels
ITP-kassorna som meddelar kompletteringsförsäkring till ATP enligt med av
arbetsmarknadens parter träffade pensionsavtal, dels fribrevskassor, dvs.
pensionskassor i vilka avgiftsbetalningen upphört och försäkringarna nedsatts
till fribrev, dels övriga tjänstepensionskassor.

Pensionskassorna
meddelar ålderspension, invalidpension och efterlevandepension. I några faU
meddelas också s. k. avgiftsbefrielseförsäkring och kapitalunderstöd.

Följande
tabeU belyser försäkringsbestånd och pensionsbelopp i olika gmpper av pensionskassor
vid slutet av år 1969.

Tjänstepensionskassor

Andra

Samtliga

-
pensions-

pensions-

ITP-

Fri-

övriga

kassor

kassor

kassor

brevs-

tjänste-

kassor

pensions
kassor

Försäkringsbestånd
vid årets slut

Antal
föreningar

23

19

12

49

103

Antal
försäkrade medlemmar

exkl. pensionstagare

120 295

33 842

2 057

7 668

163 862

Antal
pensionstagare

16 894

11236

1770

3 667

33 567

härav med ålderspension

9 645

6418

895

2 465

19 423

härav med invalidpension

1808

390

2

2 200

härav med efterlevandepension

5 441

4 428

873

1202

11944

Utbetalt
pensionsbelopp per pen-

sionstagare i genomsnitt under

året (kr.)

Ålderspension

5 549

2 963

522

176

3 764

Invalidpension

4155

4 304

889

4179

Efterlevandepension

2 498

1327

457

130

1665

Som
framgår av tabellen är den verksamhet som bedrivs av gruppen andra
pensionskassor än tjänstepensionskassor relativt obetydlig. Gruppen består
huvudsakligen av äldre föreningar med gamla traditioner. De flesta är bildade
inom någon yrkesorganisation såsom hantverksförening, sjömannaförening,
regementskår e.d.

Vad
gäller utvecklingen inom tjänstepensionskassorna under senare tid kan följande
nämnas. Ar 1960 träffades på arbetsmarknaden uppgörelse om den plan för
kompletterande pensionsförmåner som går under benämningen ITP-planen
(industrins tUläggspension för tjänste-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 31

män).
Denna omfattar numera såväl plan för ålderspension, intjänad fr. o. m. den 1
januari 1960, familjepension, sjuk- och invalidpension och änkepension som plan
för grupplivförsäkring. Enligt ITP-planen skulle pensionsförmånerna tryggas
antingen genom att företaget tecknade pensionsförsäkring (i försäkringsbolag
eller understödsförening) eller på annat sätt. Samma år träffades uppgörelse om
det s. k. PRI-systemet, vilket syftade på tryggande genom annat sätt än genom
pensionsförsäkring. Detta system innebar följande. Pensioneringen administreras
av företagen med hjälp av en av parterna stiftad ideell förening,
Pensionsregistreringsinstitutet (PRI). Företagen tecknar kreditförsäkring i
ett kreditförsäkringsbolag. Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt,
(FPG) och skall avsätta mot pensionsskulden svarande medel till en för
ändamålet särskilt inrättad pensionsstiftelse (PRI-stiftelse). Dessa stiftelser
har därefter ersatts med en särskUd redovisning av pensionsskuld enligt
bestämmelserna i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsskuld m. m. För
pensionskassoma fick överenskommelsen om ITP-planen och andra liknande
uppgörelser tUl följd att en del föreningar, de s. k. ITP-kassorna, började
meddela försäkringar enligt avtalsuppgörelserna. För de föreningar som inte
kom att meddela sådana försäkringar blev följden att i princip all avgiftsbetalning
upphörde och att de intjänade pensionerna nedsattes till fribrev. En del av
dessa kassor fortsatte verksamheten med att förvalta dessa fribrev
(fribrevskassorna) under det att övriga kassor lade ned sin verksamhet.

ITP-kassorna
har i sina stadgar utformat försäkringsvUlkor och grunder efter vad som
tillämpas av försäkringsbolaget Svenska Personalpensionskassan, ömsesidig
försäkringsförening. Ändringar i de på arbetsmarknaden träffade avtalen om
kompletterande pensionsförmåner medför i allmänhet ändringar i SPP:s
försäkringsvUlkor och grunder och i pensionskassornas stadgar. För
pensionskassomas del är en stadgeändring i allmänhet en tidskrävande procedur,
bl. a. på grund av att beslut krävs på två föreningssammanträden. Svårigheterna
att i tid anpassa stadgarna efter träffade pensionsavtal medför därför, att ändringarna
ibland får ges retroaktiv verkan. I de större tjänstepensionskassorna utövas
medlemmarnas befogenheter vid föreningsstämma i regel av särskilda ombud. Dessa
utses vanligen av de anställdas organisationer och av arbetsgivaren eller
arbetsgivarorganisation.

Sjukförsäkring
meddelas av sjukkassor och av sjuk- och begravningskassor. Enligt UFL:s regler
kan kassorna delas in i två kategorier, nämligen dels föreningar som ger ut
sjukpenning för längre tid än 90 dagar för ett sammanhängande
sjuklighetstiUstånd, dels övriga föreningar. De förra skall i princip ha minst
500 medlemmar, de senare minst 100 medlemmar. Vid 1969 års utgång var antalet
sjukförsäkrade medlemmar 185 481, varav 113 912 var medlemmar i 34 föreningar
som lämnar

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 32

sjukpenning för längre tid än 90 dagar och 71 569 var
medlemmar i övriga 110 föreningar. Av de sjukförsäkrade medlemmarna var 133 984
sjukpenningförsäkrade och 64 475 försäkrade för sjukhusvård, läkarvård,
läkemedel m. m.

Sjukhjälpsersättningarna avser i regel små belopp och är
ofta maximerade på olika sätt. Uppgifter för år 1969 visar att över hälften av
det totala antalet medlemmar var tillförsäkrade en sjukpenning som var lägre än
4 kr. per dag. Alla föreningar utom en har begränsat sjuk-hjälpstiden till
högst 3 år. I allmänhet tillämpas en viss karenstid, ofta tre dagar. Vid
beräkning av läkarvårdsersättning tUlämpas i regel läkarvårdstaxan (1969:
657). Vissa föreningar lämnar också moderskapshjälp med belopp som vanligen inte
överstiger 100 kr.

Sjukkassorna har måst anpassa sin verksamhet till den
allmänna sjukförsäkringen. Efter denna försäkrings genomförande år 1955 blev
sjukkassorna hänvisade till att ge kompletteringsförsäkringar. Som framgår av
det följande har utrymmet för sådana försäkringar därefter minskat i takt med
förbättringar inom den allmänna försäkringen. Mer betydande utvidgningar
såvitt angår sjukpenningersättning skedde genom lagstiftning år 1962. I detta
läge ansågs det angeläget att förhindra möjligheten till överförsäkring. Efter
överläggningar med försäkringsbolagen lämnade försäkringsinspektionen år 1963
en rekommendation som innebar att försäkringsförmånerna inom frivillig sjuk-
och olycksfallsförsäkring skulle maximeras på sådant sätt, att de tillsammans
med förmånerna från den allmänna försäkringen och eventuella andra tjänsteförmåner
kompenserade högst 93 "lo av den försäkrades förlorade nettoinkomst efter
skatt. Rekommendationen kom att gälla också för de understödsföreningar som
meddelade sjukhjälp. Eftersom de statsanställda fr. o. m. den 1 juli 1963 fick
sjuklöneförmåner till en kompensationsnivå av ca 93 "lo kunde
kompletteringsförsäkring inte vidare meddelas statsanställda. I ett
besvärsärende år 1966 medgav emellertid Kungl. Maj:t att Folksam, oavsett
rekommendationen, fick tillförsäkra arbetstagare som inte uppbär oavkortad lön
under sjukdom, en dagersättning av högst 3 kr. från arbetsoförmågans sjunde
dag, insjuk-nandedagen inräknad. Försäkringsinspektionen meddelade därefter understödsföreningarna
att dessa generellt borde tillämpa samma ersättningsregel såvitt gällde
ersättning till statsanställda och andra gmpper med motsvarande
sjuklöneförmåner. Samtidigt påpekade inspektionen att med hänsyn till år 1967
genomförda nya förbättringar i fråga om sjukpenningförmånerna inom den allmänna
försäkringen utrymmet för kompletteringsförsäkring till högre belopp än 3 kr.
per dag skulle prövas från fall till fall.

Kapitalförsäkring meddelas av begravningskassor och sjuk-
och begravningskassor. Som förut nämnts skiljer UFL på föreningar som meddelar
försäkring till högre belopp än 500 kr. och övriga föreningar. De

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 33

förstnämnda föreningarna måste i princip ha minst 500
medlemmar, de övriga minst 100 medlemmar. Av de 641 221 försäkrade medlemmarna
vid 1969 års utgång var 497 343 medlemmar i 53 föreningar som meddelade
kapitalförsäkring till högre belopp än 500 kr. och de övriga med- . lemmar i
återstående 201 föreningar. Flertalet föreningar meddelar rena
dödsfallsersättningar (begravningshjälpsförsäkringar), dvs. försäkring som
betalas ut vid medlems död eller ibland också vid dödsfaU inom medlemmens
familj. Några av de större öppna föreningarna meddelar också s. k. sammansatta
försäkringar med utbetalning vid viss bestämd ålder eller vid dessförinnan
inträffat dödsfall. Några föreningar meddelar dessutom olika typer av
barnförsäkringar.

Kapitalförsäkring meddelas i regel med blygsamma belopp.
Är 1969 var medelförsäkringssumman 570 kr. i föreningar som fick meddela försäkring
till högre belopp än 500 kr. och 388 kr. i övriga föreningar. Omkring 79
"la av de försäkrade var vid 1969 års utgång medlemmar i öppna
begravningskassor. De två största öppna begravningskassorna hade då 130 046
resp. 74 059 medlemmar. Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund, som är
en sammanslutning av ett antal större begravningskassor, verkar sedan många år
tillbaka för en än starkare centralisering inom de öppna kassorna. I samma
riktning verkar försäkringsinspektionen genom att i de fall, där
förvaltningskostnaderna framstått som oskäHgt höga, råda föreningarna att
undersöka om inte det mest ändamålsenHga är att upphöra med verksamheten eller
överlåta den på annan förening.

I många föreningars stadgar har tagits in bestämmelser om
återköp och fribrev enligt normalförslag som utformats av försäkringsinspektionen
och som är ägnade att tillgodose medlemmarnas rättigheter i dessa hänseenden.
Ett fåtal föreningar har stadgebestämmelser om belåning av försäkringar, s. k.
livlån.

I syfte att klargöra inom vUka gränser verksamheten får
bedrivas utan att den kan anses som affärsmässig har tillsynsmyndigheten
fastställt vissa regler. Sålunda får heltidsanställda agenter inte användas.
Vidare gäUer att anskaffningsprovisionen inte får överstiga viss procent av det
aktuella kapitalunderstödet.

Såväl riksförbundet som enskilda föreningar har vid flera
tillfällen ansökt om försäkringsinspektionens medgivande att få utfästa högre
belopp än 4 000 kr. för en medlem. Bortsett från sådana kapitalförsäkringar,
som meddelas i samband med pension, har medgivande lämnats i endast ett fall
som avsåg en sluten förening.

2.2.2 Erkända arbetslöshetskassor

Den frivilliga statsunderstödda försäkringen tillkom år
1934. Försäkringen handhas av erkända arbetslöshetskassor som bildats av
fackliga organisationer inom det yrkesområde som utgör resp. kassas verksam-

2 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 69

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.1972:
69 34

hetsområde.
Medlemmarna i dessa organisationer är i regel kollektivt anslutna till
arbetslöshetskassan, som dock också är öppen för ej fackligt organiserade inom
verksamhetsområdet. Samtliga kassor är rikskassor och med ett undantag (en
kassa för yrkesfiskare) avsedda för anställda. En kassa är öppen för anställda
oavsett yrkestillhörighet. Den 31 augusti 1971 var det totala antalet medlemmar
2 279 000. Antalet kassor var 48 den 1 september 1971.

Försäkringsersättningen
utgörs av dagpenning och barntillägg. Det högsta daghjälpsbeloppet är sedan den
1 september 1971 60 kr. BarntUlägg utgår för barn under 16 år och är f. n. 2
kr. per barn och dag.

Arbetslöshetskassornas
verksamhet finansieras av medlemsavgifter, statsbidrag och räntor på fonderade
medel. Avgifterna, som varierar starkt mellan såväl kassor som klasser beroende
på arbetslöshetsrisken och dagpenningens storlek, fastställs av
tillsynsmyndigheten, dvs. arbetsmarknadsstyrelsen.

Statsbidrag utgår efter
olika grunder. Gmndstatsbidrag utgår med viss procent varierande mellan 35
och 50 "la för de olika dagpenningklasserna av varje utbetalat
dagpenningbelopp. Vid större arbetslöshet ökar detta bidrag. Dagpenningbidrag
utgår med visst belopp på den del av dagpenningen som inte täcks av
grundstatsbidraget. Barntilläggs-bidrag utgår med 75 "/o av
barntilläggskostnaden. Slutligen utgår också förvaltningsbidrag med
medlemsbidrag (46 kr. per årsmedlem) och bidrag för arvode till
tillsynsmyndighetens representant i kassas styrelse.

2.3
Utvecklingen inom annan försäkringsverksamhet

I
betänkandet ges en översikt för utvecklingen efter år 1938, då UFL trädde i kraft,
i fråga om dels den affärsmässiga försäkringsrörelsen, dvs. den verksamhet som
drivs av försäkringsbolagen, och dels den allmänna försäkringen och annan
sociallagstiftning (s. 5761). Vad gäller försäkringsbolagen innehåller
betänkandet vidare utförliga redogörelser för de i lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse (FL) införda s. k. behovs- och skälighetsprincipema (s.
8082 och 8790). Av framställningen i betänkandet i dessa delar skall här
beröras endast vissa viktigare drag av den lagstiftning som genomförts för
försäkringsbolagen.

FL reglerar den verksamhet
som får drivas av försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. I
förhållande tUl tidigare lagstiftning för den affärsmässiga försäkringsrörelsen
innebar FL en nyordning i viktiga avseenden. I fråga om koncessionsprövningen,
som ligger hos Kungl. Majrt, kompletterades en i huvudsak formell prövning med
viUkoren att den planerade rörelsen eller utvidgningen tUl ny verksamhetsgren
måste vara behövlig och också i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av
försäkringsväsendet. Härigenom lagfästes den

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 35

s.
k. behovsprincipen, som alltså innebär att prövningen skall gälla både en
kvalitetsbedömning och en kvantitetsbedömning som avser att fastställa om det
på den svenska försäkringsmarknaden finns behov av det planerade bolaget eller
den tilltänkta vidgningen av verksamheten. I fråga om livförsäkringar infördes
vidare i FL vid sidan av den redan tidigare gällande soliditetsprincipen som
främst syftar till att trygga försäkringstagarna i fråga om företagens
säkerhet och förmåga att fullgöra sina förpliktelser en delvis ny
grundprincip, den s. k. skälighetsprincipen. Denna princip innebär i huvudsak
att priset för en försäkring skall vara bestämt på ett skäligt sätt i
förhållande till de förmåner försäkringen avser. Principen innebär också att
livförsäkringstagare skall ha rätt till återköp och fribrev och till återbäring
av överskott på försäkringen. Genom FL vidgades vidare försäkringsinspektionens
befogenheter i fråga om tillsynen över försäkringsverksamheten. Bl. a. avsågs
den praktiska tillämpningen av skälighetsprincipen bli föremål för en ökad
granskningsverksamhet. Genom ändring år 1950 infördes i FL bl. a. regler om
skälighetsprincipens tUlämpning också för annan försäkring än livförsäkring.

Ar
1958 tillsattes en utredning med uppgift att se över FL. Ändamålet med
översynen var att anpassa lagstiftningen till de ändrade förutsättningarna
bl. a. genomförandet av den obligatoriska sjukförsäkringen och en förutsedd
allmän pensionsförsäkring på ett sådant sätt, att en från samhälleliga
synpunkter ändamålsenlig reglering och tillsyn av försäkringsrörelsen blev
möjlig. Översynen ledde till att FL år 1961 ändrades på olika punkter (prop.
1961 r 171, 1 LU 51, rskr 388, SFS 1961r 610).

3
Alhnänna synpunkter på en ny lagstiftning 3.1 Den sakkunnige

3.1.1
Behovet av ny lagstiftning

Den
sakkunnige erinrar inledningsvis om den stora betydelse som
understödsföreningarna i ett tidigare skede hade på det sociala fältet. De
understödsorganisationer som under slutet av 1800-talet och senare växte fram
inom fackföreningar, skråsammanslutningar och inom olika ideella
sammanslutningar gjorde sålunda en mycket värdefull insats när de skapade en
ordning där medlemmarna genom inbördes bistånd kunde bereda viss hjälp åt dem
som drabbades av sjukdom eller invaliditet eller för vilka familjeförsörjaren
gick bort.

Under
de senaste årtiondena har intresset från allmänhetens sida för
understödsföreningarnas verksamhet minskat. Bl. a. har följande två
omständigheter bidragit till detta. För det första har det allmänna genom
reformer på socialförsäkringens område i stor utsträckning över-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 36

tagit ansvaret för att medborgarna skall ha en
tillfredsställande ekonomisk trygghet vid sjukdom, invaliditet och vid
familjeförsörjarens fränfälle. För det andra har utvecklingen inom den
affärsmässiga livförsäkringsrörelsen, dvs. livförsäkringsbolagen, inneburit
att det privata vinstintresse som förr låg bakom bolagens verksam.het i
huvudsak fallit bort. Den väsentliga ändringen härvidlag skedde genom 1948 års
reform av försäkringsrörelselagstiftningen. Ett tidigare betydelsefullt motiv
för att gå in i en på uteslutande ideell grund uppbyggd understödsförening i stället
för att ta en försäkring i ett försäkringsbolag har således i praktiken
försvunnit.

I den av försäkringsinspektionen upprättade promemorian
som ligger till grund för utredningsuppdraget (angående innehållet i promemorian
se betänkandet s. 6270) betonas att FL i många hänseenden tillgodoser
försäkringstagarnas intressen bättre än vad UFL gör. Det understryks därvid att
det är angeläget att i UFL införs motsvarigheter till de bestämmelser i FL som
är ett uttryck för de s. k. behovs- och skälighetsprincipema samt att en
effektivare tUlsyn än f. n. genomförs. Den sakkunnige framhåller att om
föreningsverksamheten styrs hårdare kan man knappast undvika en successiv
avveckling av sådana föreningar, som inte arbetar helt rationellt och som inte
är helt bärkraftiga från allmänt försäkringsmässiga utgångspunkter. Man bör då
fråga sig om en sådart utveckling är ofördelaktig från allmänna utgångspunkter.
Den sakkunnige anser att understödsföreningarna spelat ut sin mer betydande
roll som trygghetsförmedlare och att det för dessa föreningars del i
fortsättningen inte kan bli fråga om annat än en ganska begränsad verksamhet
vid sidan av de stora trygghetsförmedlarnas.

Den sakkunnige delar försäkringsinspektionens uppfattning
att man vid en översyn av UFL i första hand bör söka tillgodose medlemsintresset
i tillfredsställande utsträckning. En reform bör sålunda i väsentliga
hänseenden innebära att någon mer betydande skillnad från medlemssynpunkt inte
kommer att föreligga i förhållande till vad som numera gäller enligt FL. Med
denna utgångspunkt ställer den sakkunnige den principiella frågan om inte
utvecklingen gått därhän, att UFL spelat ut sin roll. Är detta fallet kunde man
tänka sig att ett antal stora, rationellt arbetande föreningar, framför allt vissa
begravningskassor, förvandlas till försäkringsbolag. Vidare fick flertalet
mindre begravningskassor och sjukkassor avvecklas i tvångsmässig ordning. En
särskUd lösning kunde diskuteras i fråga om pensionskassorna. Arbetslöshetskassorna
slutligen kunde regleras uteslutande av AKF. Den sakkunnige finner en lösning
av så radikal art oantagbar såvitt avser huvuddelen av understödsföreningarna.
Bl. a. pekar den sakkunnige på den rådande negativa inställningen till att
kretsen av försäkringsbolag vidgas och på de stora praktiska problem som är
förknippade med en

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:69 37

tvångsmässig snabb avveckling av de mindre föreningarna.
Den sakkunnige finner det vidare mest ändamålsenligt med hänsyn till de
specieUa former av försäkringsverksamhet av ej affärsmässigt slag som många
föreningar driver att bestämmelserna om understödsföreningarna liksom f. n.
tas upp i en särskUd lag och således inte förs in i den redan omfattande FL.

Den sakkunnige har gjort en allmän översyn av de regler
som gäller för understödsföreningarna. Den sakkunnige har, som redan antytts,
därvid i första hand sökt förbättra skyddet för föreningsmedlemmarnas
intressen. Som den viktigaste nyheten i detta hänseende föreslår den sakkunnige
att skälighetsprincipen skall införas för understödsföreningarna. Med hänsyn
till de särförhällanden som kännetecknar dessa har den sakkunnige dock
modifierat principen något, så att den inte får samma stränga innebörd som
enligt FL. Vidare föreslås principen utformad som en grundläggande norm för en
förenings hela verksamhet och således inte som i FL formulerad som ett krav på
att premien skall utgöra ett skäligt pris på försäkringsförmånerna. Mot
bakgrund av skälighetsprincipen föreslår den sakkunnige i olika hänseenden
särskilda regler som är ägnade att bättre tillgodose medlemsintresset än
nuvarande regler. Förslaget tar bl. a. sikte på att förstärka
försäkringstagarnas rätt till fribrev och till återköp av försäkring. Den
sakkunnige har också funnit det behövligt att förbättra försäkringsinspektionens
möjligheter att ingripa mot förening när anmärkning finns mot dess verksamhet.
I överensstämmelse med förutsättningen att främst tillgodose medlemsintresset
har den sakkunnige också övervägt i vad mån det är påkallat att begränsa en
vidgning av understödsföreningsväsendet genom att införa en motsvarighet till
den behovsprincip som gäller för försäkringsbolagen. Den sakkunnige föreslår
härvid ett generellt förbud mot nybildning av öppna föreningar. Förslaget
motiveras också med svårigheten att avgränsa sådana föreningars verksamhet mot
den affärsmässiga verksamhet som drivs av försäkringsbolagen.

Den sakkunnige har emellertid funnit det behövligt att
reformera UFL också i andra hänseenden än sådana som direkt tar sikte på att
förbättra skyddet för medlemmarna. På det försäkringstekniska området föreslås
bl. a. en förenkling av de nuvarande tämHgen komplicerade reglerna om
fondbildning. Vidare föreslås att placeringsbestämmelserna mjukas upp efter
mönster av vad som gäller för livförsäkringsbolagen. Mot bakgrunden av att de
associationsrättsliga bestämmelserna i UFL i viss utsträckning blivit
föråldrade har den sakkunnige vidare sett över dessa regler. De förslag som i
detta avseende läggs fram i betänkandet bygger väsentligen på de modernare
regler som finns i FL och i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar.

Den sakkunnige föreslår en helt ny lag för
understödsföreningarna. Detta motiveras med att de materiella ändringarna är
omfattande och

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 38

rör
väsentliga avsnitt i UFL och att övriga avsnitt i lagen behöver moderniseras.

Det
kan här slutligen nämnas att den sakkunnige föreslår, att förening i sitt
firmanamn alternativt skall få använda beteckningen försäkringsförening i
stället för termen understödsförening.

3.1.2
Gränsdragningen mot affärsmässig försäkringsrörelse samt behovsprincipen

Den
sakkimnige tar först upp frågan om gränsdragningen till den affärsmässiga
försäkringsrörelsen, dvs. den verksamhet som drivs av försäkringsbolagen.
Kriterierna på en understödsförening är enhgt UFL, att föreningen skall ägna
sig åt personförsäkring för inbördes bistånd och att rörelsen inte skall drivas
affärsmässigt. De slutna föreningarna har i regel inte haft svårt att uppfylla
kraven på att verksamheten skall vara för inbördes bistånd och inte får drivas
affärsmässigt. Administrationskostnaderna blir låga för dessa föreningar och
verksamheten har som helhet en ideell karaktär. Enligt den sakkunnige finns
därför inget tvivel om att de normalt ägnar sig åt verksamhet som inte kan
anses som affärsmässig försäkringsrörelse.

I
fråga om de öppna föreningarna är däremot gränsen mot den affärsmässiga
försäkringsrörelsen inte lika klar. Denna grupp av föreningar, som omfattar
bl. a. de stora begravningskassorna och de största sjukkassorna, har ofta
ursprungligen haft en "sluten" karaktär åtminstone såtillvida att
deras verksamhet varit geografiskt begränsad. Senare har emellertid i allmänhet
även denna begränsning försvunnit och föreningarna konkurrerar numera i viss
mån med varandra och försäkringsbolagen. De kan naturligtvis sägas verka
"för inbördes bistånd" i samma mening som alla försäkringsföretag
men saknar enligt den sakkunnige ofta den speciellt ideella inriktning, som de
slutna föreningarna har och som utgör grundvalen för lagstiftningen om understödsföreningarna.
Detta beror främst på att det inte saknas affärsmässiga inslag i de öppna
föreningarnas verksamhet. Det är med hänsyn till bristen på självklar
rekryteringsbas naturligt, att dessa understödsföreningar måste kämpa för att
kunna fortleva och vidareutvecklas. Självfallet blir medlemsvärvningen då en
mycket väsentlig angelägenhet. Den kan inte längre bedrivas på frivUlig och
kostnadsfri väg. Genom att tUlsynsmyndigheten sett sig nödsakad godta vissa
provisionsnormer för medlemsvärvning och inkassering av försäkringsavgifter,
har man rent principiellt accepterat att understödsföreningsverksamhet inte kan
drivas helt ideellt och utan affärsmässiga inslag.

Den
sakkunnige framhåller svårigheten att bedöma om de existerande öppna
föreningarna, särskilt de större, på ett tUlfredsställande sätt uppfyUer de
huvudsakliga kriterier, som UFL ställer upp i fråga om

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 39

verksamheten,
dvs. kraven på verksamhet till inbördes bistånd och utan affärsmässig inriktning.
Dessa kriterier får behållas för att även i fortsättningen ange den väsentliga
inriktningen av understödsföreningsverksamheten och ramen för lagstiftningens
tillämplighet. Den sakkunnige anser emellertid att i framtiden bör inte
accepteras, att nya understödsföreningar bildas utan att man med säkerhet kan
räkna med att de kommer att uppfylla de i lagen uppställda förutsättningarna.
Bl. a. på grund av kostnaderna för anlitad arbetskraft kan en ny öppen förening
inte börja att driva verksamhet utan att enskUt vinstintresse behöver
tillgodoses. Redan problemet med gränsdragningen mot den affärsmässiga
försäkringsrörelsen utgör enligt den sakkunnige ett tUlräckligt vägande skäl
för ett förbud mot nybildning av öppna föreningar.

Den
sakkunnige finner ett förbud mot nybildning av öppna understödsföreningar
motiverat också från synpunkter som hänför sig tUl den s. k. behovsprincipen.
Denna princip innebär enligt FL att vid koncessionsprövningen skall prövas, om
den planerade rörelsen är behövlig och också i övrigt ägnad att främja en sund
utveckling av försäkringsväsendet. Den sakkunnige menar att det med hänsyn tUl
de redan existerande öppna föreningarna, vilka förutsätts få leva kvar, och med
tanke på understödsföreningsrörelsens sunda utveckling är angeläget att hindra
att nya öppna föreningar kommer till. Den sakkunnige föreslår sålunda att nya
öppna föreningar i fortsättningen inte skall få bUdas.

I
fråga om de slutna föreningarna gäller andra förhållanden. En
samhörighetskänsla och vilja till inbördes bistånd är fortfarande väsentliga
motiv när en särskUd grupp personer, t. ex. anställda vid ett företag eller
medlemmar i en ideell förening, vill ordna sina försäkringsfrågor genom att
bilda en understödsförening. Gränsdragningen mot den affärsmässiga
försäkringsrörelsen utgör inte heller i övrigt samma problem som beträffande
öppna understödsföreningar. Som regel är förvaltningsarbetet i de slutna
föreningarna av jämförelsevis enklare beskaffenhet och mindre omfattning än i
de öppna föreningarna. I många fall kan hjälp och bidrag till förvaltningen
också erhållas och medlemsrekryteringen vållar inte några särskilda utgifter.
De samlade förvaltningskostnaderna kan därför hållas på en förhållandevis låg
nivå. Med hänsyn till utvecklingen inom den affärsmässiga försäkringsrörelsen
ifrågasätter den sakkunnige trots detta om inte de tilltänkta medlemmarna i
många fall skulle vara bättre betjänta av en annan lösning av sina
försäkringsfrågor än vad en understödsförening kan bjuda. Tillsynsmyndigheten
skall nämligen vid sin behandling av en ansökan om registrering alltid pröva om
stadgarna är betryggande för medlemmarna och övriga understödsberättigade.
Denna prövning kommer med den sakkunniges förslag att i betydligt högre grad än
f. n. direkt baseras på sådana överväganden som hänger samman med skälighets-

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 40

principen. Med hänsyn härtill och då de bakomliggande
bevekel-segrundernE: för en önskan till samverkan inom understödsföreningens
form kan växla i styrka från fall till fall, finns enligt den sakkunniges
mening inte tillräckliga skäl för ett generellt förbud mot nybUdning av slutna
understödsföreningar. Den sakkunnige anser inte heller att
understödsföreningsväsendets framtida utveckling ger anledning till antagande,
att det för sådana eventuella nybildningar finns behov av bestämmelser om en
särskild behovsprövning.

För att hindra att förbudet mot nybildning av öppna
föreningar kringgås bör bestämmelser införas som begränsar möjligheten att
bilda sådan förening, som kanske i formellt avseende kan betraktas som sluten
men i praktiken kan jämställas med en öppen förening. Vad gäller
understödsförening för enbart medlemmar i viss ideell förening föreslås därför
ett krav på att det skall finnas sådan intressegemenskap inom den ideella
föreningen, att också en samverkan för personförsäkring framstår som naturlig
för medlemmarna.

Den sakkunnige betonar att försäkringsinspektionen inom
ramen för sin lagstadgade skyldighet att meddela råd och anvisningar när en förening
bildas bör beakta också synpunkter som närmast är förknippade med
behovsprincipen. Om de blivande medlemmarnas försäkringsproblem kan lösas
bättre på en annan väg bör myndigheten således redovisa dessa överväganden för
den planerade föreningen.

Behovsprincipen i FL innebär också att ett bolag inte får
börja driva verksamhet som koncessionen inte omfattar. Koncession för ny verksamhetsgren
ges endast om denna framstår som behövlig och i övrigt ägnad att främja en sund
utveckling av försäkringsväsendet. Det finns skäl anta att allt flera
understödsföreningar i framtiden kan komma att överväga om de inte bör göra
väsentliga omläggningar av sin verksamhet, t. ex. genom att införa någon ny
verksamhetsgren som kan tänkas vara mer attraktiv än den ursprungliga
verksamheten. Som exempel på understödsföreningar, där sådana tendenser redan
varit skönjbara och i fortsättningen eventuellt kan väntas bli än mer
förekommande, nämner den sakkunnige sjukkassorna. Genom de senast beslutade
reformerna inom den allmänna sjukförsäkringen i förening med föreskrifter, som
ställts upp av hänsyn till risken för överförsäkring, har utrymmet för dessa
föreningars verksamhet begränsats betydligt. Även andra understödsföreningar
kan emellertid tänkas vara intresserade av att söka bryta en nedåtgående trend
genom en omläggning av verksamheten. Den sakkunnige menar att det inte kan
uteslutas, att skälen för en ändrad rörelseinriktning i första hand kommer att
baseras på en önskan att bevara föreningar och endast i mindre grad på
realistiska överväganden eller hänsyn till samhällets krav på den samlade
försäkringsrörelsens ändamålsenliga utveckling.

En i princip okontroUerad omvandling av föreningarnas
verksamhet

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 41

kan
så småningom leda tiU en alltför stark koncentration på någon eller några
speciella verksamhetsformer. Härigenom skulle konkurrensen öka såväl mellan
föreningarna inbördes som i förhållande tUl de alltmer högrationaliserade
försäkringsbolagen. För understödsföreningarnas del skulle en sådan utveckling
på längre sikt kunna få mindre gynnsamma effekter, vUka i sin tur ytterst
skulle gå ut över medlemmarnas intressen. Den sakkunnige föreslår att en
särskild bestämmelse införs i UFL som innebär att en registrerad
understödsförening inte utan försäkringsinspektionens tillstånd får ändra
eller vidga sin försäkringsverksamhet så att denna får en väsentligt ny
inriktning eller kommer att omfatta någon ny försäkringsgren. Inspektionen bör
främst pröva om den tUlämnade omläggningen av verksamheten tillgodoser
medlemmarnas intressen och om den i övrigt är ägnad att främja en sund utveckling
av försäkringsväsendet. Vid denna prövning skall sålunda även de synpunkter som
normalt förknippas med behovsprincipen beaktas. Gränsdragningen mellan sådana
ändringar som inte innebär att den ursprungliga rörelsens huvudsakliga ändamål
eller inriktning rubbas och sådana ändringar, för vilka tillstånd enligt den
föreslagna nya lagregeln krävs, bör lämpligen överlämnas åt
rättstillämpningen. Kravet på tillstånd bör gälla också slutna föreningar,
trots den inkonsekvens som följer av att någon behovsprövning inte föreslås när
det gäller nybildning av sluten förening. EnHgt den sakkunniges mening finns
det emeUertid inte anledning anta att en sluten förening, som vägrats tillstånd
till att vidga sin rörelse, kringgår reglerna genom att bilda en ny sluten
förening med samma medlemmar som i den äldre föreningen. Det avgörande skälet
för den föreslagna lösningen är emellertid den lagtekniska konstruktion som den
sakkunnige valt. Genom att samtliga vid lagens ikraftträdande registrerade
understödsföreningar förs in under den nya lagen behövs möjlighet till
kontroll av att sådana föreningar därefter inte ändrar eller vidgar sin
verksamhet på sätt som inte var avsett när de registrerades. Detta gäller
naturligtvis i första hand de öppna föreningarna men kan även tänkas få
betydelse i fråga om slutna föreningar, t. ex. beträffande karaktären av att
vara sluten.

3.1.3
Skälighetsprincipen

I
det föregående har erinrats om att den s. k. skälighetsprincipen genom FL
infördes för den affärsmässiga försäkringsverksamheten. Enligt 263 § FL skall
de för ett försäkringsbolag upprättade försäkringstekniska grunderna avse att
trygga bolagets förmåga att fuUgöra sina förpliktelser enligt ingångna
försäkringsavtal ett uttryck för soliditetsprincipen och att bereda
försäkring till en med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad.

Den
sakkunnige anlägger följande synpunkter på frågan om en skälighetsprincip bör
införas också för understödsföreningarna. Med hän-

2t
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 69

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 42

syn
till understödsföreningsrörelsens bakgrund, där de ideella inslagen och viljan
att bereda ömsesidigt bistånd varit de avgörande drivkrafterna, har behovet av
yttre regleringar och lagföreskrifter till skydd för medlemmarnas intressen
tidigare inte framträtt med samma styrka som i fråga om den affärsmässiga
försäkringsrörelsen. Utvecklingen inom understödsföreningsverksamheten mot
större enheter, av vilka en del är öppna för medlemmar med i övrigt ringa
intressegemenskap, har väsentligt ändrat dessa grundförutsättningar. Samtidigt
som det ideella inslaget i en del av föreningarnas verksamhet av olika skäl
tunnats ut, har förvaltningsarbetet ofta blivit mer omfattande och komplicerat
än tidigare. Föreningarna har därför i allt större utsträckning varit
hänvisade att ersätta frivillig arbetskraft med avlönad personal. Också i andra
avseenden har skillnaden mellan vissa understödsföreningars verksamhet och den
affärsmässiga försäkringsrörelsen blivit allt mindre påtaglig. En reform av UFL
bör mot denna bakgrund rimligtvis syfta tiU att medlemsintresset inom
understödsföreningarna tillgodoses på liknande sätt som FL skyddar
försäkringstagarna inom försäkringsbolagen.

Den
sakkunnige har övervägt om inte nämnda syfte bäst kan realiseras genom att i
den nya lagen tas in bestämmelser som svarar mot dem som nu finns i 263 § FL.
Påtagliga skUlnader kvarstår emellertid meUan å ena sidan försäkringsbolag och
å andra sidan understödsföreningar i allmänhet. DärtUl kommer att en
jämförelse mellan olika understödsföreningar eller gmpper av sådana även visar
betydande olikheter beträffande bl. a. verksamhetens art och omfattning,
medlemmarnas inbördes gemenskap, det ideeUa syftet samt föreningarnas storlek
och administration. Det finns därför en betydande risk för att om ett stadgande
i UFL ges samma uttryck åt skähghetsprincipen som i FL, detta kan få mindre
tillfredsställande konsekvenser för vissa understödsföreningar. Det kan
således befaras, att en strikt tillämpning av skälighetsprincipen, med det
innehåll den fått i fråga om affärsmässig försäkringsrörelse, skulle kunna
medföra sådana krav av både administrativ och ekonomisk art att många
understödsföreningars fortsatta verksamhet allvarligt och i onödan äventyras.
I de fall där det ideella inslaget i verksamheten fortfarande är levande och
där större delen av uppkomna överskott används mer efter sociala hänsyn än
enligt matematiskt rättvisa fördelningsgrunder skuUe en sålunda tUlämpad
skälighetsprincip kunna tvinga fram ej önskvärda ändringar.

Den
sakkunnige överger därför tanken på en lagteknisk lösning som innebär att den
alltför nära kopplas samman med skälighetsprincipen enligt FL. I stället
eftersträvar den sakkunnige en reglering som främst garanterar att medlemmarnas
ekonomiska intressen inte otillbörligt eftersatts i förhållande till andra
omständigheter som bör beaktas i sammanhanget. Hit hör inte bara avvägningen
mellan skilda medlemsgruppers intressen utan även ett hänsynstagande till
föreningens traditioner

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 43

och
allmänna syfte, medlemmarnas inbördes samhörighet och relationer liksom
föreningens storlek, utveckling och ekonomiska ställning m. m. Den sakkunnige
förordar i enlighet härmed en modifierad skälighetsprincip, som är så
avpassad, att den ger utrymme för en mer nyanserad tillämpning än motsvarande
bestämmelser i FL.

Skälighetssynpunkter är av
betydelse för understödsföreningarnas medlemmar främst när det gäUer
medlemsavgifternas storlek och relation tiU de av föreningen utfästa
försäkringsförmånerna. Vid bedömningen av avgifternas storlek, dvs. om priset
för en försäkring är skäligt, har naturHgtvis också de villkor under vilka
föreningen åtagit sig att fullgöra sina utbetalningar en central betydelse. Av
intresse är vidare hur överskott, som uppkommer till följd av de i avgifterna
inlagda säkerhetsmarginalerna eller av annan anledning, skall disponeras och
hur bestämmelserna om återbäring av sådant överskott är utformade. Medlems
rätt vid avgång ur förening samt de närmare villkoren för rätt tUl fribrev
eller återköp är andra viktiga faktorer som i varje fall indirekt har ett klart
samband med priset för försäkringen. Därutöver bör beaktas om föreningen i
övrigt bjuder sina medlemmar några speciella förmåner i form av behovsprövade
understöd eUer särskilt ändamålsenlig medlemsservice, upplysnings- och
rådgivningsverksamhet o. d. Över huvud taget synes avgifterna och därmed
skälighetsprincipen aUtid kunna sättas i någon relation till vad som genom
stadgarnas föreskrifter, föreningssammanträdesbeslut eller tillämpad praxis
gäller beträffande det mesta av en medlems mdlanhavanden med sin förening.
Detta gäller i varje fall de prestationer eller förhållanden som på ett eller
annat sätt kan tillmätas något ekonomiskt värde för medlemmarna.

Den sakkunnige har vidare
den uppfattningen att skälighetssynpunkter i vissa fall med fog även bör kunna
läggas på frågor, som inte har ett direkt samband med storleken på avgifterna
och förmånerna som svarar mot dessa. Hit hör bl. a. regler om när medlemskap
upphör, om föreningens tUlgångar vid dess upplösning samt andra bestämmelser
som rör medlemmarnas befogenheter och möjligheter tUl insyn och delaktighet i
föreningens verksamhet. Andra stadgebestämmelser, t. ex. beträffande villkoren
för stadgeändringar, kan ibland vara utformade på ett sätt som i onödan
försvårar en från medlemmarnas synpunkt önskvärd ändring av föreningens
verksamhet. Det kan inte heller uteslutas att utvecklingen såväl inom
understödsföreningsväsendet som beträffande andra närliggande
associationsrättsliga sammanhang så småningom aktualiserar nya frågor eller
aspekter som rör behovet av en skälighetsprövning.

Vad
som sagts om skälighetsprincipens räckvidd utöver de med avgifterna direkt
eller indirekt sammanhängande förhållandena gäller enligt den sakkunnige i
minst samma utsträckning om soliditetsprincipen. Den

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 44

sakkunnige
hänvisar därvid till bestämmelserna om fondbUdning, om placering av medel, om
förvaring av värdehandlingar, om den interna kontrollen och om tillsynen över
föreningarnas verksamhet.

Mot
bakgrund av övervägandena angående de båda principernas räckvidd är det enligt
den sakkunnige inte lämpligt att, som skett i FL, knyta an dem enbart till
bestämmelserna om avgifterna. Båda principerna har sådan vital betydelse att
det finns skäl att i lagen ge dem en så framskjuten placering att det inte kan
råda någon tvekan om att de verkligen skall utgöra de yttre riktlinjerna för
föreningarnas hela verksamhet och organisation. Den sakkunnige föreslår därför
att skälighets-och soliditetsprinciperna i lagen anges i en allmän inledning
till bestämmelserna om stadgarnas innehåll. Den sakkunnige framhåller att
detta vid en jämförelse med FL innebär även den skillnaden, att skähghetsprincipen
för understödsföreningarnas del får en vidare innebörd än motsvarande princip
har vid annan försäkringsverksamhet.

Den
sakkunnige föreslår sålunda, att i den bestämmelse som reglerar vad stadgarna
skall innehålla anges, att stadgarna skall dels tillgodose medlems intresse av
att föreningen bereder försäkring till kostnad och villkor som är skäliga med
hänsyn såväl till förmånernas art och omfattning som till föreningens storlek
och övriga förhållanden, dels vara ägnade att trygga föreningens förmåga att
fullgöra sina utfästelser till medlemmar och övriga förmånsberättigade.

Den
sakkunnige är medveten om att de föreslagna bestämmelserna kan komma att vålla
en del tolkningssvårigheter och gränsdragningsproblem. Problem av detta slag
betecknas emellertid som ofrånkomliga om utvecklingen inte skall låsas fast
inom ramar som hindrar en mer flexibel och nyanserad tillämpning av
skälighetsprincipen. Den sakkunnige pekar vidare på att
försäkringsinspektionens anvisningar och rekommendationer liksom f. n. kommer
att bli till god vägledning i det praktiska föreningsarbetet.

Den
sakkunniges synpunkter och förslag i fråga om den närmare innebörden av den
föreslagna skälighetsprincipen redovisas i ett följande avsnitt (4) och i
specialmotiveringen.

3.1.4
Tjänstepensionskassorna

Den
sakkunnige behandlar utförligt frågan om den föreslagna lagens räckvidd i fråga
om tjänstepensionskassorna. En understödsförening är uttryckligen en förening
för inbördes bistånd, vilket ansetts innebära bl. a. att avgifterna skall
betalas av de försäkrade medlemmarna. Avgiftema för de kompletterande
pensionsförmåner som lämnas av de s. k. ITP-kassoma betalas emellertid av
arbetsgivaren i enlighet med träffade uppgörelser på arbetsmarknaden. Med
hänsyn härtill kan det hävdas att dessa inte går in under definitionen på en
understödsförening. Valet av form för tryggande av pensionsutfästelser rör
emellertid ytterst och

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 45

centralt
arbetstagarnas intressen. Vid en jämförelse meUan tjänstepensionering i
understödsförening och andra tänkbara alternativ utan samband med försäkring
antingen särskild redovisning av pensionsskuld eller pensionsstiftelse enhgt
lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. kan det vidare
åberopas skäl för att behålla den form för tjänstepensionering som sker genom
försäkring i understödsförening. För arbetsgivaren kan denna utväg framstå som
det mest ändamålsenliga och lämpliga sätt på vilket han kan tillgodose såväl arbetstagarnas
synpunkter som sina egna intressen både av en smidigt fungerande kontakt och
samverkan mellan berörda parter och av visst inflytande över pensionsmedlens
placering. För arbetstagarnas del kan understödsföreningslagens långtgående och
på försäkringsteknik grundade krav på soliditet liksom tillsynsverksamhetens
utformning tänkas bli av avgörande betydelse från trygghetssynpunkt.

Mot
bakgrund av att den sakkunnige avvisar en radikal ändring av den nya lagens
räckvidd i förhållande till UFL bör redan bildade tjänstepensionskassor omfattas
av den nya lagen. Det är vidare inte uteslutet att det i framtiden också kan
uppkomma ett berättigat intresse för nybildning av sådana kassor. Den
sakkunnige föreslår därför att begreppet understödsförening definieras på
sådant sätt, att det inte kan råda någon tvekan om att därmed avses också
förening, som försäkrar pensioner i enlighet med anställningsavtal. Förslaget
innebär att kravet på att förening skall vara för inbördes bistånd inte skall
gälla i fråga om tjänstepensionskassa.

Den sakkunnige berör i
sammanhanget också frågan om tjänstepensionskassorna bör få möjlighet att
komplettera den nuvarande verksamheten med grupplivförsäkring enligt träffade
avtal mellan arbetsmarknadens parter, s. k. tjänstegrupplivförsäkring. Denna
försäkring avser väsentiigt högre belopp än vad som generellt är tillåtet för
kapitalförsäkring enligt UFL. Som motiv för att tjänstepensionskassorna skulle
få hand om denna försäkring har åberopats främst, att det skulle vara en fördel
för arbetsgivare och arbetstagare om de hade endast en pensionsförvaltare att
vända sig till i olika pensionsangelägenheter.
Tjänste-gmpplivförsäkringsverksamheten är f. n. koncentrerad till sex försäkringsbolag
med enhetHga försäkringsvillkor och premier. Eftersom denna ordning visat sig
ändamålsenlig från såväl enskUd som allmän synpunkt, finns enligt den
sakkunniges mening emellertid inte tillräckliga skäl att nu vidga möjligheten
att ge tjänstegrupplivförsäkring till understödsföreningsområdet.

3.1.5.
Arbetslöshetskassorna

1
betänkandet erinras inledningsvis om att i samband med 1934 års lagstiftning om
den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen den ändringen gjordes
i 1912 års lag om understödsföreningar, att också

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 46

föreningar
som meddelade understöd vid arbetslöshet skulle omfattas av lagen och sålunda
associationsräftsligt vara organiserade som understödsföreningar.
Understödsföreningslagens bestämmelser i olika hänseenden skulle emellertid
inte gälla för de erkända arbetslöshetskassor som drev verksamhet enligt
lagstiftningen om den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen. För dessa
kassor gavs i stället detaljerade bestämmelser i en särskild förordning. Det
lagtekniska sambandet mellan de erkända arbetslöshetskassorna och
lagstiftningen om understödsföreningar står kvar också efter tiUkomsten 1938
av UFL och år 1956 av AKF. Formellt sett gäller således UFL också för de
erkända arbetslöshetskassorna om annat inte följer av de särskilda
bestämmelser om dessa kassor som är intagna i AKF. Den sakkunnige finner efter
en genomgång av reglerna i AKF, att det i praktiken endast är en del av UFL:s
föreningsrättsliga regler av mera allmän natur bl. a. reglerna om styrelse,
firmateckning, revision, föreningssammanträde, stadgeändring och om likvidation
och upplösning som har någon direkt betydelse för de erkända
arbetslöshetskassorna.

Den sakkunnige erinrar
också om att 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning i sitt betänkande (SOU
1963: 40 s. 218) tog upp frågan om de erkända arbetslöshetskassonia borde
upphöra att formellt vara organiserade som understödsföreningar. Denna
utredning fann att UFL för dessa kassors del var så oöverskådlig att det redan
av detta skäl var motiverat att bryta ut dem ur UFL:s tiUämpningsområde.
Utredningen menade vidare att de erkända arbetslöshetskassorna genom sin uppbyggnad
och verksamhetens art utgör en klart avgränsad grupp föreningar som skUjer sig
från övriga understödsföreningar i många väsentliga hänseenden. Bl. a.
påpekades att arbetslöshetskassorna står under tillsyn av en särskild
tillsynsmyndighet, arbetsmarknadsstyrelsen, och att tillsynen är av en helt
annan omfattning och beskaffenhet än beträffande övriga understödsföreningar.
Utredningen fann att en särreglering för arbetslöshetskassorna var motiverad
men avstod från att lägga fram något förslag härom med hänvisning till att
frågan i stäUet borde tas upp till förnyad prövning i samband med den kommande
översynen av UFL.

Den sakkunnige framhåller
att de erkända arbetslöshetskassornas starka fackliga anknytning är ett av de
särdrag som kännetecknar dessa kassor. Men i likhet med 1960 års
arbetslöshetsförsäkringsutredning pekar den sakkunnige också på andra
grundläggande och betydelsefulla skillnader mellan dessa kassor och övriga
understödsföreningar. Medan de sistnämnda föreningarna i princip baserar hela
sin verksamhet på medlemsavgifter utgår stora statsbidrag till de erkända
arbetslöshetskassorna. Den sakkunnige anför att statsbidraget för
räkenskapsåret 1965/66 uppgick till drygt 50 "/o av de 44 erkända
arbetslöshetskassornas samlade inkomster. Mot bakgrund av statsbidragens
betydelse för de er-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 47

kända
arbetslöshetskassornas verksamhet är det naturligt att AKF innehåller en rad
detaljerade bestämmelser om medlemskap, avgifter, ersättningar och andra
förhållanden som har betydelse för att syftet med ifrågavarande försäkringsform
skall uppfyllas på ett från framför allt social synpunkt tillfredsställande
sätt. Mot samma bakgrund är det också naturligt, att AKF ställer upp strängare
regler angående annan verksamhet och användning av kassans medel än vad som
gäller för övriga understödsföreningar och att de särskilda reglerna om tillsyn
ger tUlsynsmyndigheten arbetsmarknadsstyrelsen större befogenheter än som
tillkommer försäkringsinspektionen. I fråga om tUlsynen bör även uppmärksammas
att arbetsmarknadsstyrelsens sanktionsmöjligheter återkaUande av antagande
och förlust av statsbidrag innebär ett mera direkt och påtaghgt
påtryckningsmedel än ett hot om ansökan tiU domstol om åläggande för förening
att träda i likvidation. Slutligen finns också den principieUa skillnaden att
de föreningar som står under försäkringsinspektionens tillsyn skall bidraga
tUl kostnaderna för tillsynsverksamheten, under det att arbetsmarknadsstyrelsens
motsvarande utgifter i sin helhet betalas av statsmedel.

Den
föreslagna reformen av UFL understryker ytterligare de grundläggande
skillnaderna mellan arbetslöshetskassorna och övriga understödsföreningar.
Många av de regler som den sakkunnige föreslår avser förhållanden som saknar
betydelse för de erkända arbetslöshetskassornas verksamhet och organisation. I
den mån det inte direkt framgår av en bestämmelses avfattning att den inte
avser de erkända arbetslöshetskassoma, finns här risk för missförstånd.
Svårigheterna att överblicka lagstiftningens exakta innehåll i fråga om
arbetslöshetskassorna kommer att bli ännu mer påtagliga än f. n. Också från
lagteknisk synpunkt är det mindre tilltalande att genom ofta återkommande
undantag i olika paragrafer eller på annat sätt söka eliminera de svårigheter
som uppstår om UFL och AKF också fortsättningsvis skall tillämpas jämsides.

Den sakkunnige erinrar om
att frågan om arbetslöshetsförsäkringens framtida utformning har fått förnyad
aktualitet. En inom inrikesdepartementet tiUkaUad utredning arbetar sedan år
1966 med att utreda frågor om kontant stöd vid arbetslöshet (KSA-utredningen),
anför den sakkunnige. Oavsett hur en framtida reform på detta område kommer att
gestalta sig och även om den således endast får formen av en utbyggnad eller
ändring av nuvarande rikthnjer för den statsunderstödda
arbetslöshetsförsäkringsverksamhetens organisation, lär behovet av en fortsatt
lagteknisk samordning med UFL inte komma att öka. Det kommer då att framstå
som uppenbart och nödvändigt att de organ som handhar denna speciella form av
försäkring även i associationsrättsligt hänseende blir helt skilda från
understödsföreningarna.

Vid
utarbetandet av förslag tUl en ny UFL utgår den sakkunnige

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 48

därför
från att denna lag inte bör göras direkt tillämplig på de erkända
arbetslöshetskassorna. I varje fall under en övergångstid, eventuellt i väntan
på ett större och mera genomgripande reformarbete, kan en tillfredsställande
ordning nås genom vissa, ej alltför omfattande ändringar i AKF. Sådana
ändringar kan i viss utsträckning säkerligen ges formen av hänvisningar till
stadganden i UFL. Enligt vad den sakkunnige inhämtat skuUe KSA-utredningen ha
att beakta denna fråga. På grund härav föreslår den sakkunnige ingen ändring av
AKF.

Enligt
lagförslaget undantas alla föreningar som lämnar försäkring vid arbetslöshet,
således inte endast de som antagits såsom erkända, från den nya lagens
tillämpningsområde. Med hänsyn till att det f. n. finns en kassa som inte är
antagen som erkänd arbetslöshetskassa innehåller sakkunnigförslaget därför en
övergångsbestämmelse av innehåll att nu gällande UFL fortfarande skall gälla
för sådan förening som vid den nya lagens ikraftträdande meddelar försäkring
vid arbetslöshet och inte antagits som erkänd arbetslöshetskassa.

KSA-utredningen
har i år lagt fram betänkandet (SOU 1971:42) Försäkring och annat kontant
understöd vid arbetslöshet. EnHgt utredningens förslag skall den
statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen också i fortsättningen handhas av de
erkända arbetslöshetskassorna. De föreslagna ändringarna av
arbetslöshetsförsäkringens regler innebär en högst betydande vidgning av
försäkringsskyddet. Försäkringen skall liksom f. n. finansieras av statliga
anslag, avgifter från de försäkrade och avkastningen från kassornas fonder men
också av en särskild arbetsgivareavgift. I ett särskilt avsnitt behandlar
utredningen arbetslöshetskassornas förhållande tiU UFL (s. 114119).

KSA-utredningen
ansluter sig tiU den principiella uppfattning som intogs av 1960 års utredning
och som innebär att de erkända arbetslöshetskassorna inte längre skall
omfattas av UFL. Utredningen stöder sig därvid på i huvudsak samma skäl som
anförts av nämnda utredning och av den sakkunnige.

Enligt
utredningens mening finns det i praktiken inte något utrymme för särskilda
föreningar som driver verksamhet med ändamål att lämna ersättning vid
arbetslöshet utanför arbetslöshetskasseförordningens ram. Samtliga de kassor
som har nybildats under senare år har valt att söka bli antagna som erkänd
arbetslöshetskassa. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att det i
fortsättningen inte skall få bUdas arbetslöshetskassor vid sidan av de kassor
som har till ändamål att utge ersättning enligt den särskilda lagstiftningen om
ersättning vid arbetslöshet. Utredningen, som erinrar om att det f. n. finns
endast en icke erkänd arbetslöshetskassa, ansluter sig till den sakkunniges förslag
att kassa som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande är regist-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 49

rerad
som understödsförening skall få fortsätta sin verksamhet tills vidare därvid
nu gällande UFL skall tUlämpas.

Utredningen
föreslår att de bestämmelser av föreningsrättslig natur som fordras angående
arbetslöshetskassorna samlas i en särskild del av den föreslagna lagen om
arbetslöshetsförsäkring. Denna lagdel bör i princip innehåUa en fristående,
fullständig reglering för kassorna. I syfte att få ned författningsmaterialets
omfång har utredningen funnit det motiverat att i fråga om vissa bestämmelser
av allmänt föreningsrättslig natur i sitt lagförslag hänvisa till UFL. I dessa
frågor saknas enhgt utredningen skäl att ha skilda bestämmelser för
arbetslöshetskassorna och understödsföreningarna.

3.2
Remissyttrandena

3.2.1
Behovet av ny lagstiftning

Sakkunnigförslaget
i stort till reformering av lagstiftningen för understödsföreningarna har vid
remissbehandlingen så gott som genomgående fått ett positivt mottagande eller
lämnats utan erinran. Från många håll framhålls att förslaget innebär en
välbehövlig reformering av understödsföreningslagstiftningen. Bland
remissinstanser med en klart uttalad positiv inställning kan nämnas
försäkringsinspektionen, riksförsäkringsverket. Svenska
livförsäkringsföreningars riksförbund, Folksam, De fria sjukkassornas förbund.
Sjöbefälets pensionskassa. Försäkringsförbundet Trygghet, Kooperativa
förbundet, LO, TCO, SALF och Försäkringskasseförbundet.

Försäkringsinspektionen
konstaterar med tiUfredsställelse att de önskemål som inspektionen framfört i
sin promemoria i allt väsentiigt tillgodosetts. Förverkligas förslaget
undanröjs bristerna i den nuvarande lagen och skapas goda möjHgheter att
tUlgodose medlemsintresset i tillfredsställande utsträckning. Inspektionen
tillstyrker därför i princip att förslaget läggs till grund för lagstiftning.

Folksam
framhåller att väsentliga oHkheter i förutsättningarna för
understödsföreningarna å ena och försäkringsbolagen å andra sidan motiverar
oHkheter i lagstiftningen för dessa båda företagsformer. Den inbördes solidariteten
är sannolikt större mellan understödsföreningens medlemmar än mellan
försäkringsbolagets kunder. Understödsföreningarna är vanligtvis mindre och
har mera begränsade resurser i fråga om tiUgång till expertis och administrativ
stordrift. Kraven på föreningarnas funktion och förvaltning kan därför inte
ställas så höga som för bolagen. Det måste därför strykas under, att
understödsföreningarna inte skall driva sin verksamhet lika aktivt som
försäkringsbolagen. Mycket för de två verksamhetsformerna är dock gemensamt
eller likartat. En likalydande eller likartad lagutformning på enskUda punkter
är därför naturlig.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 50

Några remissinstanser berör den sakkunniges resonemang i
fråga om avveckling eller ombildning av understödsföreningar. De fria sjukkassornas
förbund delar den sakkunniges syn på understödsföreningarnas framtid och
avvisar i Hkhet med denne tanken på att ombilda vissa större föreningar tUl
försäkringsbolag. Det finns fortfarande skillnader mellan den affärsmässigt
drivna verksamheten och understödsföreningarnas verksamhet. Även om det inte
gått att undvika att engagera anställda medarbetare inom de större öppna
föreningarna, görs fortfarande betydande ideella insatser inom
understödsföreningarna.

Försäkringsinspektionen
instämmer i uppfattningen att en tvångsvis avveckling av flertalet mindre
begravningskassor och sjukkassor är mindre tilltalande, inte minst med hänsyn
till föreningarnas ideella bakgrund. Redan ett genomförande av den sakkunniges
förslag torde medföra att antalet likvidationer ökar. Det är att vänta att
många föreningar med en tynande verksamhet föredrar att överlåta sitt försäkringsbestånd
till annan förening eller avveckla verksamheten genom fördelning av
tillgångarna mellan medlemmarna framför att anpassa verksamheten till de nya
lagreglerna. Sedan länge pågår en omfattande, naturlig avveckling av framför
allt mindre begravningskassor och sjukkassor. Ett likvidationsförfarande
medför alltid ett betydande arbete för tillsynsmyndigheten. Detta arbete består
huvudsakligen i att ge de likviderande föreningarna råd och upplysningar
beträffande det formeUa likvidationsförfarandet och fördelningen av
tillgångarna. Inspektionen ser det som en angelägen uppgift att tillse att
förenings tillgångar, som kan uppgå tUl betydande belopp, fördelas så rättvist
som möjHgt mellan medlemmarna. Detta gäller både när villkor för överlåtelse
av verksamheten fastställs och när kontanta utbetalningar görs. Det arbete som
krävs vid en likvidation är av samma omfattning, oavsett om det är fråga om en
frivillig eller en tvångsvis avveckling. Även praktiska skäl talar sålunda för
en successiv avveckling. Försäkringskasseförbundet understryker i fråga om
begravningskassornas existensberättigande, att de summor som vanligen utgår är
helt otiUräckliga för att utgöra en meningsfull begravningshjälp. Förbundet
påpekar också att förutsättningarna för begravningskassornas existens är starkt
beroende av om en eventuell allmän begravningsförsäkring kommer till stånd,

Jönköpings
läns allmänna försäkringskassa är ensam om uppfattningen, att
understödsföreningarna nu bör avvecklas, och avstyrker därför den föreslagna
lagstiftningen. Kassan menar att den sakkunnige möt bakgrund av det statistiska
materialet borde tagit mera seriöst på det i betänkandet berörda
avvecklingsalternativet. De mycket små belopp, som i många faU inryms i
försäkringarna, är ofta av så ringa betydelse, att man kan ifrågasätta deras
värde. I den mån det finns ett behov av bättre sjukförsäkrings-, pensions-
och livförsäkringsförmåner är det

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 51

rimligt, att lösningar söks inom ramen för den allmänna
försäkringen. De livskraftigaste föreningarna kunde inordnas under FL. UFL
skulle sålunda kunna avvecklas och en nu förekommande högst orationell
verksamhet med en rad småföreningar, som inte ger ett tillräckligt skydd,
bringas att upphöra. Detta vore också realistiskt i en tid, då utvecklingen går
mot en ökad fusionering inte enbart bland små enheter i form av
understödsföreningar utan också i fråga om betydande försäkringsföretag.

Riksförsäkringsverket
betonar att lagstiftningen om understödsföreningar kan ha avsevärd betydelse
för den allmänna försäkringen. Särskilt för den allmänna sjukförsäkringens del
är det av vikt att den totala ersättningsnivån blir lämpligt avvägd. Verket
konstaterar bl. a. att den sakkunnige tänkt sig att försäkringsinspektionen med
stöd av de nya tiUsynsreglerna skall få möjlighet att ge föreläggande till förhindrande
av s. k. överförsäkring inom sjukförsäkringen. Verket erinrar om sitt yttrande
år 1970 över en ansökan av SPP om koncession för tjänstegruppsjukförsäkring.
Verket framhöll där bl. a. att noggranna undersökningar måste göras innan man
ger upp den nu tiUämpade principen om en kompensationsgrad om högst 93
"lo. Försäkringskasseförbundet understryker också vikten av att
inspektionen garanteras möjlighet att ingripa mot understödsförening om risk
för överförsäkring uppstår.

Försäkringsinspektionen
och flera andra remissinstanser tillstyrker förslaget att bestämmelserna om
understödsföreningar skall tas in i en ny lag och således inte inarbetas i FL.

Förslaget
att förening skall ha rätt att i sitt firmanamn använda benämningen
försäkringsförening i stället för som f. n. endast understödsförening tillstyrks
av Folksam, som vidare anser att beteckningen försäkringsförening bör användas
genomgående i den nya lagen. I annat fall kommer lagen att verka konserverande
på den föråldrade beteckningen understödsförening och bidra till en oenhetlig
terminologi. Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund har gett uttryck åt
samma uppfattning.

3.2.2 Gränsdragningen mot affärsmässig försäkringsrörelse
samt behovsprincipen

Förslaget att kravet att understödsförening inte får driva
affärsmässig verksamhet skall behållas har berörts av några remissinstanser.
Svenska försäkringsbolags riksförbund sätter i fråga lämpligheten av att
avgränsa understödsföreningarnas verksamhet mot försäkringsbolagen på sådant
sätt. Bolagens verksamhet är visserligen enligt förarbetena till FL av affärsmässig
art, men detta har ansetts ligga i uttrycket "driva försäkringsrörelse".
I fråga om livförsäkringsbolags verksamhet har däri lagts främst syftet att
bedriva yrkesmässig anskaffningsverksamhet. Som fram-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 52

hålls
i betänkandet finns inte längre den skillnaden mellan livförsäkringsbolag och
understödsföreningar att ett privat vinstintresse ligger bakom bolagens
verksamhet. FL och bolagens försäkringstekniska grunder bygger på den
principen att allt överskott, som uppkommer på rörelsen, skall tillfalla
livförsäkringstagarna i form av återbäring, i den mån det inte krävs för
täckande av förlust. Definitionen "ej affärsmässig" avgränsar
således knappast på ett förståeligt sätt understödsföreningarnas verksamhet.
Den ger inte heller den rätta indirekta bestämningen av livförsäkringsbolagens
rörelse. Förbundet förordar i stället att uttrycket "tUlhandahålla
försäkring" införs. Detta anger klarare motsatsförhållandet till FL:s
begrepp "driva försäkringsrörelse". Närmare anvisningar om hur sådant
tillhandahållande får ske bör för varje typ av understödsförening meddelas av
tUlsynsmyndigheten med beaktande av föreningens struktur och ändamål.

Sveriges
köpmannaförbunds pensionskassa menar att eftersom understödsförening i vissa
avseenden får anses skyldig att driva verksamheten på ett affärsmässigt sätt
nämligen i fråga om förvaltningen av försäkringsbeståndet och
kapitalförvaltningen så borde begreppet affärsmässigt knytas inte till hela
verksamheten utan bara till tecknandet av nya försäkringar. Att kontakt- och
upplysningsverksamhet till medlemmarnas fromma i syfte att skapa ett för den
enskilde lämpligt avpassat försäkringsskydd måste ersättas är helt naturligt.
En lösning är att affärsmässighet inte anses föreligga så länge sådan
ersättning inte överstiger viss del, exempelvis 1/3 av vad
livförsäkringsbolagen generellt utbetalar för sin anskaffning.

Folksam
framhåller att behovet av en aktivt bedriven försäkringsrörelse täcks av
försäkringsbolagen. Det skulle inte gynna försäkringstagarnas eller samhällets
intressen om understödsföreningarna fick närma sig försäkringsbolagens former
i fråga om anskaffningsprovisioner, offereran-de av alternativa
försäkringsformer etc.

Svenska
livförsäkringsföreningars riksförbund har i princip inte något att invända mot
vad den sakkunnige föreslagit. Förbundet menar emellertid att
understödsföreningarna bör få möjligheter att verka mera affärsmässigt för att
nå de medborgargrupper som kan ha intresse av försäkring i understödsförening.
Understödsföreningarna bör därför t. ex. få lämna större anskaffningsprovision
än f. n. Vidare borde ett bestämt belopp i procent av premieinkomsten och/eller
ränteinkomsten få användas för annonsering och trycksaker. Föreningarna bör få
möjlighet att utnyttja försäkringsformer som utbUdas för att tillgodose nya
behov. En understödsförening som önskar åtempptaga en tidigare bedriven eller
planerad verksamhetsform bör få tillstånd till detta.

Det
föreslagna förbudet mot nybUdning av öppna föreningar har tillstyrkts eller
godtagits av remissinstanserna. Försäkringsinspektionen påpekar att förbudet
innebär den förbättringen att en klarare avgränsning

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 53

mot
FL uppnås. Med hänsyn till att förslaget inte avser att hindra nyrekrytering
tUl en redan befintiig öppen förening, blir det emellertid ännu angelägnare än
f. n. att kravet på att verksamheten inte får drivas affärsmässigt
upprätthålls. Andra remissinstanser som uttryckligen tUlstyrker det föreslagna
förbudet är Folksam, Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
livförsäkringsbolags förening, SPP och Försäkringskasseförbundet. FuUmäktige i
riksbanken har inte något att erinra mot det föreslagna förbudet. Fullmälitige
påpekar att det bland de existerande öppna föreningarna kan finnas faU, där det
är mera angeläget att inordna föreningen under FL snarare än att medge en
vidgning av den affärsmässiga verksamheten. De fria sjukkassornas förbund
instämmer i att det inte finns behov av nya öppna föreningar.

Förslaget
att slutna föreningar också fortsättningsvis skall kunna nybildas utan
behovsprövning har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen. LO är
emellertid kritisk mot att den sakkunnige avvisat tanken på att införa
behovsprincipen för de slutna understödsföreningarna. LO sätter i fråga om det
med undantag av pensionskassor som meddelar pensionsförmåner enhgt
anstäUningsavtal kan anses önskvärt att ytterligare sådana bUdas.
Utvecklingen på socialförsäkringens område samt de differentierade
försäkringsmöjligheter som försäkringsbolagen erbjuder medför, att
understödsföreningarna, med undantag av nämnda tjänstepensionskassor, numera
inte kan anses ha den sociala betydelse de tidigare haft. Ett
nyetableringsstopp synes emellertid inte kunna införas med hänsyn till att det
också i framtiden kan finnas ett visst behov av att bilda understödsföreningar,
främst tjänstepensionskassor. Det är därför nödvändigt att för de slutna
understödsföreningarnas del uppställa en behovsprincip. Behovet av varje ny sådan
förening bör således prövas innan koncession ges.

3.2.3
Skähghetsprincipen

Förslaget
att införa skälighetsprincipen för understödsföreningarna har vid
remissbehandlingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Försäkringsinspektionen
finner det väsentligt att skälighetsprincipen skrivs in i lagen och framhåller
att härigenom sker på en avgörande punkt en sedan länge önskad modernisering av
UFL.

De
fria sjukkassornas förbund påpekar att tillsynsmyndighetens tolkning av
skälighetsprincipen bör präglas av de skillnader som ännu finns mellan
försäkringsbolag och understödsföreningar.

Bankföreningen
menar att den föreslagna modifieringen av skähghetsprincipen har förutom att
den medger att understödsföreningarnas särförhållanden kan beaktas också den
fördelen, att föreningarnas stadgar och tillämpningen av dessa lättare kan
anpassas tUl nya värderingar som samhällsutvecklingen kan komma att inrymma.

Folksam,
som tillstyrker att en för understödsföreningarna avpassad

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 54

skälighetsprincip
införs i den nya lagen, påpekar att en skälighetsregel får sin mening genom den
tolkning den ges och den funktion den får vid praktiska bedömningar och vid
tiUsynsmyndighetens bedömningar. Det föreslagna skälighetskravet bör såvitt rör
medlems kostnad för sin försäkring betyda ett krav på att medlemsavgifterna
inte får förses med oskäligt stor marginal. Enligt förslaget knyts
skälighetskravet inte endast tUl försäkringskostnaden utan också till
försäkringsvillkoren sådana som de anges i stadgarna. Det framgår emellertid
inte av betänkandet om skälighetskravet i fråga om försäkringsvUIkoren skall
ha någon speciell innebörd utöver vad som föreslagits beträffande rätt till
fribrev och återköp. Innebörden av skälighetskravet bör därför ytterligare
klargöras.

Remissuttalanden
som rör den närmare innebörden av skälighetsprincipen redovisas i ett följande
avsnitt (4) om försäkringstekniska frågor.

3.2.4
Tjänstepensionskassorna

Allmän
enighet råder om att också tjänstepensionskassor där arbetsgivaren erlägger
avgifterna skall omfattas av den nya lagen. Försäkringsinspektionen anför att
tveksamheten i fråga om UFL:s räckvidd beträffande ITP-kassorna har undanröjts
genom att kravet på att verksamheten skall vara för inbördes bistånd föreslås
falla bort för dessa kassor. Inspektionen tillstyrker därför förslaget som
innebär dels att dessa kassors särställning kommer till klart uttryck i lagen,
dels att kassorna får en legal grund för sin verksamhet inom ramen för understödsföreningslagen.
Konsumentkooperationens pensionskassa hälsar förslaget med tillfredsstäUelse.

Den
sakkunniges avvisande hållning mot tanken att ge de s. k. ITP-kassorna
möjlighet att meddela tjänstegrupplivförsäkring berörs av några pensionskassor.
Konsumentkooperationens pensionskassa, som bl. a. förmedlar ITP-pensioner,
menar att i lagen borde göras skillnad mellan ITP-kassor och övriga
tjänstepensionskassor. TUl ITP-kassorna borde hänföras de kassor som meddelar
försäkring som ingår i allmän pensionsplan definierad enligt lagen (1967: 531)
om tryggande av pensionsutfästelse m. m. Dessa kassors verksamhet bör
jämställas med SPP:s, när det gäller möjligheten att meddela alla slag av
försäkringar om vilka avtal träffats mellan arbetsmarknadens parter. Också
Sveriges köpmannaförbunds pensionskassa menar att i lagtexten eller i motivuttalanden
bör göras klart att all på kollektiv basis överenskommen försäkring får
meddelas av pensionskassa.

SAF
föreslår vissa åtgärder för att underlätta en anpassning av
tjänstepensionskassorna tUl de nya pensioneringsmetoderna. SAF erinrar om att
de kompletterande pensionsförmåner som avses i överenskommelserna mellan
arbetsmarknadens parter tryggas genom pensionsförsäkring, skuldföring
med kreditförsäkring eller pensionsstiftelser.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 55

Mot bakgrund av att de två sist nämnda metoderna numera
reglerats såväl civil- som skatterättsligt, anser sig SAF kunna konstatera att
nytillkommande utfästelser kommer att tryggas genom en av dessa metoder.
Kassornas uppgift blir väsentligen att säkerställa äldre utfästelser som avser
pensionsrätt intjänad före år 1960. SAF hävdar att lagstiftningen om
understödsföreningar bör utformas så att en anpassning av
tjänstepensionskassorna till de nya metoderna för tryggande av pensionering
underlättas. Ett första krav är att tjänstepensionskassorna inte tillgodoförs
betydande överskott genom att arbetsgivaren betalar ränta på sin skuld till
föreningen. Efter försäkringsinspektionens prövning bör arbetsgivare kunna
befrias från sådan räntebetalning. Detta framstår som desto naturligare som
stadgarna ofta innehåller bestämmelser att överskott vid en framtida Hkvidation
skall överföras till arbetsgivaren. De överskott som idag finns bör lämpligen
komma tUl användning för personalens pensionering. En metod att tiUgodoföra de
anställda dessa överskott skulle vara att arbetsgivaren för pensionsförsäkringspremier
och ATP-avgifter ägde gottgöra sig ur dylika överskott. För att kassornas
medlemmar skall ha en viss "buffert" är det lämpligt, att
försäkringsinspektionen vid medgivande av tUlstånd att använda överskott på
sådant sätt också bestämmer intUI vilken gräns sådan gottgörelse får ske.
Inspektionen kan därigenom tUlgodose medlemmarnas behöriga intressen. Med denna
möjlighet kommer medlen att stanna inom försäkringssystemet. SAF föreslår
vidare att i den nya lagen slås fast, att understödsförening skall kunna
avvecklas mot att arbetsgivaren svarar för pensionsutfästelserna genom systemet
med skuldföring och kreditförsäkring. Också Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Svenska livförsäkringsbolags förening och SPP menar att avveckling av ITP-kassa
i denna ordning är ett lämpligt alternativ till överlåtelse av pensionsförsäkring.

3.2.5 Arbetslöshetskassonia

Förslaget att den nya lagen om understödsföreningar inte
skall omfatta de erkända arbetslöshetskassorna tillstyrks eller lämnas utan
erinran av remissinstanserna. Bland remissinstanser som uttryckligen stöder
förslaget kan nämnas arbetsmarknadsstyrelsen, KSA-utredningen, TCO, SALF, SACO,
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Försäkringskasseförbundet.

KSA-utredningen framhåller i sitt yttrande att de förslag
som utredningen avsåg att lägga fram än mer kommer att markera de erkända
arbetslöshetskassornas särart i förhållande till understödsföreningarna. Utredningen
finner det därför väl motiverat att den sakkunnige utgått från att den nya
lagen inte görs direkt tillämplig på de erkända arbetslöshetskassorna.
Utredningen tillstyrker sålunda att den nya lagen inte görs tiUämplig på
förening som meddelar försäkring vid arbetslöshet

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 56

och
har ingen erinran mot den föreslagna övergångsregeln i fråga om icke erkänd
arbetslöshetskassa. Utrednmgen, som under år 1971 ämnade lägga fram sitt
förslag om bl. a. ny lagstiftning om erkända arbetslöshetskassor, menar att
ikraftträdandet av denna lag och den nya lagen om understödsföreningar om
möjligt bör samordnas. SACO uttrycker samma uppfattning.

KSA-utredningen
har, som redovisats i avsnitt (3.1.5), också i sitt år 1971 avgivna betänkande
anslutit sig till den sakkunniges förslag.

3.3
Departementschefen

3.3.1
Behovet av ny lagstiftning

Under
ett tidigare skede, då de sociala insatserna från samhällets sida var av
obetydlig omfattning, fanns ett uttalat behov av viss organiserad form av
understödsverksamhet. Sådan verksamhet kom efter hand att omfatta hjälp åt
sjuka, invalidiserade och famUjeförsörjares efterlevande. År 1912 antogs vår
första lag om understödsföreningar. Lagen ersattes år 1938 av den nu gällande
lagen om understödsföreningar (UFL). Enligt denna lag meddelar
understödsföreningarna olika former av personförsäkring. Verksamheten, som
främst avser att meddela pension, sjukhjälp och kapitalunderstöd vid dödsfall,
utövas av pensionskassor, sjukkassor, begravningskassor och sjuk- och begravningskassor.
Dessutom anses som understödsförening även arbetslöshetskassor. Dessa är alla
utom en erkända arbetslöshetskassor, dvs. statsunderstödda kassor, som enligt
sina förutsättningar utger ersättning till försäkrade vid arbetslöshet. Fram
tiU år 1952 var det totala antalet medlemmar i understödsföreningarna ökande.
Om man bortser från arbetslöshetskassorna, vilka i många avseenden intar en
särstäUning inom understödsföreningsväsendet, var det sammanlagda
medlemsantalet nämnda år drygt 1 400 000. Antalet medlemmar har därefter
fortlöpande minskat och uppgick vid 1969 års utgång till ca 937 000.
Minskningen faller helt på de föreningar som meddelar sjukförsäkring och
kapitalförsäkring, dvs. sjukkassor och begravningskassor. I pensionskassorna
har medlemsantalet däremot fortsatt att stiga, vilket närmast beror på att ett
antal tjänstepensionskassor blivit bärare av pensionsförsäkringar enligt
ITP-planen och andra liknande pensionssystem (de s. k. ITP-kassorna). Antalet
föreningar har sjunkit kraftigt under de senaste årtiondena. Vid 1970 års
utgång fanns det 396 föreningar, arbetslöshetskassor inte medräknade, mot 1 479
år 1935. Under de närmast förflutna tio åren har tUlkommit bara tre föreningar.

Allmänhetens
minskade intresse för understödsföreningsrörelsen hänger självfallet samnian
med att det allmänna i stor utsträckning övertagit ansvaret för att medborgarna
skall ha en tUlfredsställande ekonomisk trygghet vid sjukdom och invaliditet
och vid en familjeför-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 57

sörjares frånfälle. Jag vill i detta sammanhang erinra om
sjukförsäkringsreformen år 1946 och om införandet av obligatorisk försäkring
för allmän tiUäggspensionering år 1959.

Understödsföreningsrörelsens tillbakagång beror emellertid
också på utvecklingen inom den del av den affärsmässiga försäkringsrörelsen,
som driver liv- och sjukförsäkringsrörelse. Den reform av
fnrsäkrings-rörelselagstiftningen, som skedde genom tillkomsten av 1948 års lag
om försäkringsrörelse (FL), syftade väsentiigen till att tiUgodose försäkringstagarnas
intressen bättre än vad tidigare lagstiftning gjort. Av störst betydelse var
införandet i FL av de s. k. behovs- och skälighetsprincipema. Behovsprincipen
innebär att ett nytt bolag inte får bildas utan att den planerade rörelsen
anses behövlig och också i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av
försäkringsväsendet. Skälighetsprincipen innebär att bolagen inte får ta ut
högre pris för försäkringen än som är skäligt med hänsyn till en
försäkringsmatematisk beräkning och en rationell administration. Indirekt
innebär sist nämnda princip också att uppkommet överskott på rörelsen
väsentligen skall användas för återbäring till försäkringstagarna och att dessa
skall ha rätt tUl återköp av försäkring eller till fribrev. Genom 1948 års
reform, som i praktiken innebär att något privat vinstintresse inte finns bakom
livförsäkringsbolagens verksamhet, kan FL i flera avseenden anses tillgodose
försäkringstagarnas intressen bättre än UFL.

UFL avsåg ursprungligen att tiUgodose ett under äldre
lagstiftning uppkommet behov av större ekonomisk säkerhet i fråga om föreningarnas
utfästelser. Vid lagens tillkomst uttalade föredragande departementschefen
(prop. 1938: 19 s. 55) bl. a. att det allmänna knappast kunde underlåta att
påtaga sig ett yisst ansvar för att föreningsmedlemmarna fick full valuta för
sina till föreningarna överlämnade besparingar, vilka sammanlagda uppgick till
betydande belopp. Med hänsyn tUl bl. a. understödsföreningsverksamhetens
folkliga och skiftande karaktär samt möjligheten för redan existerande
föreningar att utan alltför stora svårigheter fortsätta verksamheten blev 1938
års lagbestämmelser förhållandevis liberalt utformade.

Under den tid som förflutit sedan UFL:s tillkomst har
behovet av en översyn av UFL påtalats i olika sammanhang. 1958 års
försäkringssakkunniga, som hade till uppgift att göra en översyn av FL,
påpekade att UFL i flera avseenden måste anses starkt föråldrad. Som särskilt
anmärkningsvärt framhölls att skälighetsprincipen i FL inte hade någon
motsvarighet på understödsföreningarna och att UFL inte innehöll krav på
återbäring till försäkringstagarna av uppkommande överskott. Fastän
understödsföreningsverksamheten ansetts ha en mera social karaktär än den av
försäkringsbolagen bedrivna personförsäkringsrörelsen, tillvaratog UFL
försäkringstagarnas intressen sämre än vad FL gör. De sakkunniga ansåg därför
att en revision av UFL var ange-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 58

lägen.
I prop, 1961: 171 med förslag till ändringar i FL uttalade föredragande
departementschefen att det närmast förestående lagstiftningsarbetet på
försäkringsområdet borde omfatta UFL, som i jämförelse med FL framstod som
starkt föråldrad. Också från understödsföreningshåll har framhållits att lagen
behöver reformeras för att föreningarna bättre skall kunna möta de krav som
utvecklingen ställer på dem. I den av försäkringsinspektionen i det föregående
redovisade promemorian anger inspektionen utförligt i vilka avseenden det kan
finnas behov av ändrade regler. Den sakkunniges förslag innebär en omfattande
reformering av lagstiftningen. Även jag delar uppfattningen att en reform bör
ske av UFL. Med hänsyn till vad nyss anförts om utvecklingen på försäkringsväsendets
område bör en ändring av lagstiftningen komma tUl stånd nu. Mot bakgrund av
understödsföreningarnas minskade betydelse som trygghetsförmedlare skulle den
lösningen kunna väljas att större begravningskassor inordnades under FL, att
mindre sådana kassor liksom sjukkassor avvecklades tvångsvis och att
pensionskassor och arbetslöshetskassor reglerades i särskUd ordning. I likhet
med den sakkunnige och det helt övervägande antalet remissinstanser anser jag
emeUertid en sådan lösning mindre lämplig och förordar i stället en ny
understödsföreningslag som i väsentliga hänseenden är ägnad att bättre än den
gällande lagen tillgodose medlemsintresset. En avveckling bör således inte ske
tvångsvis beträffande ett antal föreningar samtidigt som andra förs in under
FL.

En viktig principiell
nyhet i den sakkunniges förslag utgör införandet av en skälighetsprincip också
för understödsföreningarna. Förslaget innebär sålunda att medlemmarnas
intressen kan tUlgodoses bättre i fråga om premiernas storlek,
förvaltningskostnadernas omfattning, rätt till fribrev och återköp av
försäkring samt del i uppkommet överskott. En följd av förslaget är att
försäkringsinspektionen får bättre möjligheter att kontrollera
föreningsverksamheten. 1 övrigt innebär det framlagda utredningsförslaget en
allmän översyn av UFL. Bl. a. föreslås en anpassning av placeringsreglerna till
vad som gäller enligt FL. Vidare innebär förslaget en modernisering av de
föreningsrättsliga reglerna efter mönster av FL och lagen om ekonomiska
föreningar.

Också det materiella
innehållet i den sakkunniges förslag har fått ett i stort sett positivt mottagande
vid remissbehandlingen. Den kritik som på olika punkter kommit fram skall
behandlas i de följande avsnitten. Även jag finner det framlagda förslaget väl
ägnat att läggas till grund för en ny lagstiftning om understödsföreningar.

Av
det föregående framgår att förslaget i första hand utgår från uppfattningen
att medlemsintresset bör tillgodoses på ett bättre sätt än vad gällande lag
gör. Förslaget innebär i stort sett en hårdare styrning av
föreningsverksamheten. Ett genomförande av förslaget kommer därför
otvivelaktigt att medföra att takten ökas i den pågående successiva av-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 59

vecklingen
av framför allt små och från försäkringsmässiga utgångspunkter mindre
bärkraftiga föreningar. Mot bakgrund av att understödsföreningsrörelsen i
stort spelat ut sin mer betydande roll som trygghetsförmedlare kan från allmän
synpunkt knappast några erinringar riktas mot en sådan utveckling. Tvärtom kan
det från såväl försäkringstagarnas som samhäUets synpunkt ses som en fördel
att utvecklingen går dithän, att verksamheten koncentreras till
försäkringsinstitut som kan driva försäkringsverksamheten på ett rationellt och
ändamålsenligt sätt.

Jag
förordar således att en ny lagstiftning genomförs på grundval av det framlagda
sakkunnigförslaget.

I anslutning till den
sakkunniges förslag att understödsförening skall i firmanamnet få välja mellan
beteckningarna understödsförening och försäkringsförening har från några
remisshåll föreslagits att benämningen försäkringsförening skall användas i
den nya lagtexten. I och för sig kan en sådan ändring vara motiverad med hänsyn
till att beteckningen understödsförening i viss mån kan synas föråldrad. Med
hänsyn till att benämningen understödsförening vunnit hävd som beteckning på
en försäkringsinrättning för inbördes bistånd som till skillnad från
försäkringsaktiebolagen och de ömsesidiga försäkringsbolagen, de sist nämnda
ibland kallade försäkringsföreningar avser försäkringsverksamhet som inte
får drivas affärsmässigt, anser jag emeUertid att benämningen
understödsförening bör användas också i den nya lagen.

3.3.2
Gränsdragningen mot affärsmässig försäkringsrörelse samt behovsprincipen

Enligt
UFL skall en understödsförening ägna sig åt personförsäkring för inbördes
bistånd, därvid verksamheten inte får drivas affärsmässigt. I lagen har inte
preciserats hur verksamheten skall drivas för att inte anses affärsmässig.
Detta har samband med svårigheten att ge en bestämd definition av begreppet
affärsmässig försäkringsrörelse. Det har därför Överlämnats åt tiUsynsmyndigheten
att med ledning av de faktiska förhållandena i varje särskilt fall avgöra om
en försäkringsrörelse skall anses som affärsmässig.

Den sakkunnige föreslår
att kravet på att understödsföreningsverksamheten skall vara för inbördes
bistånd och att den inte får drivas affärsmässigt skall behållas i den nya
lagen. Härmed åsyftas att ange den väsentliga inriktningen av
understödsföreningsverksamheten och ramen för lagens tillämplighet. Med hänsyn
till svårigheten att avgränsa de större öppna föreningarnas verksamhet från
livförsäkringsbolagens verksamhet, men också mot bakgrund av att behov inte
finns av fler öppna föreningar, föreslås vidare förbud mot nybildning av sådana
föreningar. Enligt den sakkunniges mening är det däremot inte påkallat att
införa förbud mot att bilda nya slutna föreningar. Som motiv

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:69 60

härför anförs att de bevekelsegrunder som en viss grupp
människor kan ha för en önskan till samverkan kan utgöra väsentliga motiv för
att bilda en understödsförening. Den sakkunnige menar vidare att införandet av
en skälighetsprincip medför att de understödsberättigades intressen kommer att
beaktas i betydligt högre grad än f. n., när försäkringsinspektionen prövar en
nybildad förenings stadgar. Den sakkunnige anser det inte heller angeläget att
begränsa nybildning av slutna föreningar genom att införa en behovsprincip,
dvs. regler om prövning av en ny förening med hänsyn tiU att den planerade
rörelsen är behövlig och också i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av
försäkringsväsendet.

Vid remissbehandlingen har framförts olika synpunkter på
förslaget att behålla kravet att understödsförening inte får drivas
affärsmässigt. Från försäkringsbolagshåll hävdas mot bakgrund av att
livförsäkringsbolagens verksamhet numera drivs utan privat vinstintresse att
kravet inte ger en förståelig avgränsning av understödsföreningarnas
verksamhet. En bättre lösning skulle vara att ange, att understödsförening får
tUlhandahålla försäkring och låta försäkringsinspektionen bestämma innebörden
härav för olika typer av föreningar. Ett bolag betonar att det inte skulle
gynna försäkringstagarnas eller samhällets intressen om understödsföreningarna
fick närma sig försäkringsbolagen, när det gäller att skaffa sig nya försäkringar
på ett affärsmässigt sätt. Från understödsföreningshåll har däremot framförts
önskemål om att föreningarna bör få verka på ett mera affärsmässigt sätt för
att nå de medborgargrupper som kan ha intresse av att försäkra sig i sådana föreningar.
En pensionskassa menar att kravet på att verksamheten inte får vara
affärsmässig borde begränsas till att avse enbart tecknandet av nya
försäkringar. Remissinstanserna har genomgående ställt sig positiva till
förslaget att införa förbud mot nybildning av öppna föreningar. En
remissinstans, LO, anser i motsats till den sakkunnige att det är befogat att
införa behovsprincipen i fråga om slutna föreningar.

För egen del får jag anföra följande. Kravet att
understödsföreningsverksamheten inte får drivas affärsmässigt har varit
fastslaget i lag ända sedan tillkomsten av 1912 års lag om
understödsföreningar. Syftet med kravet är att dra en gräns mot
livförsäkringsbolagens verksamhet. Det kan visserligen sägas att den nuvarande
bestämningen inte innebär en klar avgränsning mot försäkringsbolagens
verksamhet. Det kan sålunda konstateras att det numera finns affärsmässiga
inslag i särskilt de större öppna föreningarnas verksamhet. Med hänsyn till
kapitalförsäkringsför-eningarnas allt större svårigheter att driva sin verksamhet
på frivillig och kostnadsfri bas har sålunda tillsynsmyndigheten t. ex. sett
sig nödsakad godkänna att en viss mindre provision får tas ut för medlemsvärvning
och inkassering av avgifter. I likhet med vad som f. n. gäller bör
understödsföreningarnas verksamhetsinriktning i stort sett även i

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 61

fortsättningen komma tUl uttryck i lagstiftningen. Liksom
försäkringsinspektionen anser jag att det.är lämpligt att också i den nya
lagen anges att understödsförenings verksamhet inte får vara affärsmässig. Det
bör, som f. n., ankomma på försäkringsinspektionen att med ledning av de
faktiska förhållandena i varje särskilt fall avgöra om en understödsförenings
verksamhet kan anses som affärsmässig.

Frågan om affärsmässighet torde i fortsättningen liksom
hittills ha störst betydelse för föreningarnas verksamhet när det gäller att
skaffa nya försäkringar. De spörsmål som här kan komma upp bör bedömas i stort
sett på samma sätt som f. n. Jag är därför inte beredd att tillmötesgå de
önskemål som framställts från understödsföreningshåll om möjligheter att på
ett mera affärsmässigt sätt än f. n. rekrytera nya försäkringstagare. Kravet
pä att verksamheten inte får drivas affärsmässigt bör emellertid liksom f. n.
avse verksamheten i dess helhet. Med anledning av vad en understödsförening
anfört om att kravet inte borde gälla t. ex. förvaltningen av
försäkringsbeståndet och kapitalförvaltningen vill jag framhålla att också i
sådana hänseenden kan tänkas fö rekomma inslag, som är av sådan affärsmässig natur
att de inte kan anses förenliga med den försäkringsverksamhet som en understödsförening
bör få driva.

Förslaget att i fortsättningen inte tillåta att nya öppna
understödsföreningar bildas har, som jag nyss nämnt, vunnit allmän anslutning
vid remissbehandlingen och även jag biträder förslaget. Möjlighet bör däremot
finnas att bilda nya slutna föreningar. För att hindra att förbudet mot att
bilda nya öppna föreningar kringgås bör, som den sakkunnige förordat, krävas
att det finns sådan intressegemenskap inom den avsedda gruppen människor t.
ex. medlemmarna i en ideell förening att en samverkan även för
personförsäkring framstår som naturlig. Mot bakgrund av
understödsföreningsviisendets utveckling kan det antagas att initiativ tUl att
bilda nya slutna föreningar kommer att bli sällsynta. Det kan emellertid inte
uteslutas att man även i framtiden önskar bilda sådana föreningar, fastän
dessas berättigande på sakliga grunder starkt kan sättas i fråga. TiU skillnad
från den sakkunnige anser jag därför att nybildning bör tUlåtas endast om den
planerade verksamheten kan anses behövlig. En fömtsättning för att en sluten
understödsförening skall få registreras enligt den nya lagen bör således vara,
att rörelsen fyller ett påtagligt försäkringsbehov för den bestämda grupp
människor som föreningen är avsedd för och också i övrigt är ägnad att främja
en sund utveckling av försäkringsväsendet. Jag förordar med andra ord, att en
behovsprincip, motsvarande den som gäller enligt FL, införs för slutna föreningar.
I fråga om understödsförening som är ämnad att meddela pensionsförsäkring
enligt anställningsavtal, dvs. tjänstepensionskassa, torde de speciella behov
som aktualiserar bildandet av kassan i allmänhet medföra att kassan kan
godkännas som understödsför-

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 62

ening.
Jag avser att i ett följande avsnitt (3.3.4) närmare beröra de särskilda
förhållanden som kännetecknar vissa tjänstepensionskassor. Allmänt sett torde
mot bakgrund av den omfattning som försäkringsväsendet har i dag den av
mig i detta sammanhang förordade behovsprincipen i praktiken komma att
innebära att utrymmet för nya understödsföreningar blir mycket ringa.

Behovsprincipen enligt FL
innebär att också vid en utvidgning till ny försäkringsgren eller nytt
verksamhetsområde eller vid väsentlig omläggning av rörelsen sådan
behovsprövning skall ske som gäller för nybildning av ett bolag (4 § 2 mom.
andra stycket FL). Syftet med regeln är att öppna möjlighet att hindra att
bolag lägger om sin verksamhet till en från behovssynpunkter inte önskvärd
koncentration på någon eller några särskUda verksamhetsgrenar. I motsvarande
syfte har den sakkunnige föreslagit att försäkringsinspektionens tillstånd
skall krävas för att en understödsförening skall få ändra eller vidga sin försäkringsverksamhet
så att den får en väsentligt ny inriktning eller kommer att omfatta ny
verksamhetsgren. Förslaget har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen.
Även jag anser att det är angeläget att införa ett sådant tillståndskrav.
EnHgt min mening bör dock av lagtexten framgå att inspektionens prövning skall
ske med hänsyn till de synpunkter som i allmänhet förbinds med behovsprincipen.
Inspektionen skall sålunda pröva om den planerade omläggningen av verksamheten
kan anses behövlig och om den också i övrigt är ägnad att främja en sund
utveckling av försäkringsväsendet. En följd av mitt förslag att också
nybildning av en sluten kassa skall bli föremål för behovsprövning är att en
förening inte kan kringgå reglerna om tiUstånd för ändring av verksamheten genom
att bilda en kassa med samma medlemmar som den äldre föreningen.

3.3.3
Skälighetsprincipen

Vid
sidan av kravet på verksamhetens soliditet har kravet på premiesättningens
skälighet sedan gammalt betraktats som en grundläggande fömtsättning för en
sund försäkringsrörelse. Mot bakgrund av den utveckling som ägt rum inom den
affärsmässiga försäkringsrörelsen ansågs det vid tillkomsten av 1948 års
försäkringsrörelselag att det var ett samhälleligt intresse av stor vikt att i
lagen ge uttryck för skälighetskravet, den s. k. skälighetsprincipen (se prop.
1948: 50 s. 147). EnHgt lagens 263 §, som avser livförsäkringsbolag, gäller
sålunda att de försäkringstekniska grunderna skall avse att trygga bolagets
förmåga att inte endast fullgöra sina försäkringsutfästelser ett uttryck för
soliditetsprincipen utan också bereda försäkring till en med hänsyn tUl försäkringens
art skälig kostnad. Innebörden av skälighetsprincipen kan med andra ord sägas i
huvudsak vara dels att bolagen inte får ta ut högre pris för försäkringen än
som är skäligt med hänsyn till försäk-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 63

ringsmatematiska
beräkningar och en rationell administration, dels att uppkommen vinst skall
väsentligen användas för återbäring till försäkringstagama och att dessa skall
ha full rätt till återköp av försäkring eller till fribrev. Tillsynsmyndigheten
övervakar att skälighetskravet uppfylls, t. ex. genom att ingripa i fall där
förvaltningskostnaderna blivit alltför stora.

Enligt
UFL skall medlemsavgifterna, dvs. försäkringspremierna, vara tillräckliga för
att täcka försäkringsutfästelsen och andra utgifter liksom fondbildningsbehov.
Vid sidan av detta soliditetskrav finns endast vissa allmänt hållna regler om
avgiftsberäkningen. Däremot saknas i UFL en motsvarighet till den
skälighetsprincip som kommit till uttryck i FL.

Den sakkunnige har funnit
det angeläget att införa skälighetsprincipen i den nya lagen om
understödsföreningar för att därigenom tillgodose föreningsmedlemmarnas
intresse på liknande sätt som skett enligt FL. Med hänsyn till de
särförhåUanden som kännetecknar understödsföreningarna i förhållande till
försäkringsbolagen men också med beaktande av olikheter mellan skilda
föreningar har den sakkunnige dock föreslagit en modifierad skälighetsprincip.
Riktpunkten har härvid varit att åstadkomma en reglering som innebär att
medlemmarnas ekonomiska intressen inte blir otillbörligt eftersatta i
förhållande tUl föreningens traditioner och allmänna syfte, medlemmarnas
inbördes samhörighet och relationer, föreningens storlek, utveckling och
ekonomiska ställning m. m. Sakkunnigförslaget innebär också att såväl skälighetsprincipen
som soliditetsprincipen skall knytas till bestämmelserna om stadgarnas innehåll
och inte som i FL till enbart avgifternas storlek. Syftet därmed anges vara
att markera att de båda principerna skall bilda de yttre riktlinjerna för
föreningarnas hela verksamhet och organisation.

Förslaget att införa en
modifierad skälighetsprincip för understödsföreningarna har vunnit allmän
anslutning hos remissinstanserna. Även jag kan ansluta mig tUl förslaget. Jag
förordar således att i fråga om vad föreningsstadgar skall innehålla ges en
regel av innebörd att stadgarna skall förutom att de skall vara ägnade att
trygga föreningens förmåga att fullgöra sina försäkringsutfästelser
tillgodose medlems intresse av att kostnaderna och vUlkoren för försäkring är
skäligt avvägda med hänsyn till försäkringens art och omfattning och till de
särskilda förhållanden som kännetecknar föreningen. På grund av
skälighetskravets stora betydelse för försäkringstagarna bör hänsyn till
förenings särskilda förhållanden tas endast när det finns verkliga skäl härför.

I den av mig förordade
bestämmelsen om stadgamas innehåll torde, som f. n., få anges åtskilliga förhållanden
varom regler skall ges i stadgarna. Tillämpningen av skälighetsprincipen har
självfallet stor betydelse för utformningen av dessa stadgebestämmelser. Jag
återkommer i avsnitt 4 till vad som i vissa hänseenden, bl. a. i fråga om
avgifternas

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 64

storlek, rätt tUl fribrev och återköp samt återbäring, bör
gälla i dessa fall.

En remissinstans har erinrat att det av sakkunnigförslaget
inte framgår om kravet på försäkringsvillkorens skälighet skall ha någon
särskild innebörd i andra hänseenden än i fråga om återbäring och rätt till fribrev
eller återköp och anser att innebörden av skälighetsprincipen bör ytterligare
klarläggas. Enligt min mening kan det mot bakgrund av understödsföreningarnas
skiftande karaktär vara svårt att närmare ange ' innebörden av
skälighetsprincipen i fråga om andra villkor än de nyss nämnda. Frågan om vad
som bör gälla med hänsyn till skälighetsprincipen torde därför under
försäkringsinspektionens överinseende få lösas från fall till fall.

3.3.4 Tjänstepensionskassorna

Ett av kriterierna på en understödsförening är enligt UFL
att det skall vara fråga om en förening för inbördes bistånd. I detta uttryck
har ansetts ligga bl. a. att avgifterna för försäkringsverksamheten skall
erläggas av de försäkrade, dvs. medlemmarna i föreningen. Det har med hänsyn
härtill satts i fråga om de tjänstepensionskassor som finansierar sin
verksamhet med avgifter från arbetsgivarsidan omfattas av lagen. Frågan har
främst gällt de s. k. ITP-kassorna. De kompletterande pensionsförmåner, som
meddelas av dessa kassor enligt uppgörelser mellan arbetsmarknadsparter, skall
helt bekostas av arbetsgivaren. Till-läggspensionen kan sålunda jämställas med
arbetslön och därmed kan med visst fog tjänstepensioneringens organisation i
första hand anses vara en angelägenhet för arbetsgivaren.

Den sakkunnige anser att tjänstepensionskassorna också i
framtiden skall omfattas av understödsföreningslagen, trots att det kan vara
tveksamt om de uppfyller kriteriet "inbördes bistånd". Enligt
förslaget skall alla understödsföreningar som redan är registrerade anses som
understödsföreningar enligt den nya lagen utan att det särskilt anges att de
skall vara för inbördes bistånd. Redan registrerade tjänstepensionskassor
kommer därmed att omfattas av lagen. I fråga om understödsföreningar som
bildas enligt den nya lagen innebär förslaget att kravet på inbördes bistånd i
princip skall gälla vid sidan av kravet på att verksamheten inte får drivas
affärsmässigt. För att ingen tvekan skall råda om att även nya
tjänstepensionskassor omfattas av lagen föreslår den sakkunnige emellertid att
dessa anges i en särskild grupp för vilken kravet på inbördes bistånd inte
ställs upp.

Förslaget att en understödsförening även i fortsättningen
skall vara för inbördes bistånd har lämnats utan erinran av remissinstanserna
och bör också enligt min mening godtagas. I motsats till den sakkunnige anser
jag emellertid att i lagen bör direkt anges att detta kriterium skall

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 65

gäUa
för alla understödsföreningar, således också för sådana som registrerats
enligt äldre lag och i princip även för tjänstepensionskassor. I likhet med
remissinstanserna delar jag den sakkunniges uppfattning att arbetstagare och
arbetsgivare som vUl ha sin tjänstepensionsfråga ordnad med hjälp av en
understödsförening också i fortsättningen skall ha möjlighet till det. Eftersom
det ibland ansetts tveksamt om tjänstepensionskassa, som finansieras av
avgifter från arbetsgivaren, uppfyller kriteriet "inbördes bistånd",
bör enligt min mening anges att kriteriet skall anses uppfyllt, oavsett att
pensionskassans verksamhet finansieras på detta sätt.

Några
ITP-kassor har vid remissbehandlingen kritiserat den sakkunnige för att han
avvisat tanken att låta ITP-kassorna meddela också tjänstegrupplivförsäkring
enligt avtal mellan arbetsmarknadens parter. Jag delar emellertid den
sakkunniges uppfattning att den nuvarande ordningen, som innebär att
tjänstegmpplivförsäkringsverksamheten är koncentrerad till f. n. sex
försäkringsbolag, innefattar sådana fördelar från rationella synpunkter, att
någon ändring däri inte nu bör komma i fråga.

Från
SAF har framstäUts önskemål om att den nya lagen utformas så, att en övergång
från pensionsförsäkring i pensionskassa till annat pensionssystem skuldföring
i förening med kreditförsäkring eller pensionsstiftelse underlättas.
Självfallet saknas anledning att onödigtvis lägga hinder i vägen för en sådan
utveckling. Samtidigt måste emellertid betonas att de försäkrade
arbetstagarnas behöriga intressen alltid måste tUlgodoses. Jag avser att i det
följande (4.4.4 och specialmotiveringarna till 24 och 63 §§) återkomma till de
konkreta förslag som från arbetsgivarhåU lagts fram i frågan.

3.3.5
Arbetslöshetskassorna

I
samband med tUlkomsten år 1934 av den frivilliga, statsunderstödda
arbetslöshetsförsäkringen gjordes den dåvarande understödsföreningslagen
tUlämplig också på föreningar som meddelade understöd vid arbetslöshet. Sedan
dess gäller således att både arbetslöshetskassor som antagits som erkända
arbetslöshetskassor, dvs. kassor som meddelar understöd enhgt den
statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen, och andra arbetslöshetskassor måste
vara organiserade som understödsföreningar och därmed i princip vara
underkastade reglerna i UFL. Redan från början kom emellertid i åtskilhga
hänseenden särskild lagstiftning att gäUa för de erkända arbetslöshetskassorna
i stället för bestämmelser i UFL. Med hänsyn tUl de särregler som ges i den
nuvarande arbetslöshetskasseförordningen (AKF) är det i stort sett endast UFLrs
föreningsrättsliga bestämmelser av mera allmän natur t. ex. regler om
styrelse, firmateckning, revision, föreningssammanträde, stadgeändring samt
likvidation och upplösning som har betydelse

3 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 69

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 66

för
de erkända arbetslöshetskassorna. Det lagtekniska sambandet mellan de erkända
arbetslöshetskassorna och övriga understödsföreningar är således tämligen
uttunnat.

Även
från principiella synpunkter finns väsentliga olikheter mellan de erkända
arbetslöshetskassorna och andra understödsföreningar. Som exempel kan nämnas
finansieringen av verksamheten. Under det att begravningskassor, pensionskassor
och sjukkassor i princip baserar hela verksamheten på medlemsavgifter utgår
betydande statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna. Vidare står dessa
under tUlsyn av arbetsmarknadsstyrelsen och inte av försäkringsinspektionen.
Arbetslöshetskassorna är i motsats till övriga understödsföreningar helt
befriade från skyldighet att utge bidrag till täckande av tillsynskostnaderna.

Det
kan mot bakgrund av det anförda diskuteras om reglerna om arbetslöshetskassorna
även i fortsättningen bör ha sin plats i UFL. Den år 1960 tUlsatta
arbetslöshetsförsäkringsutredningen tog i sitt betänkande (SOU 1963 r 40) upp
frågan om att bryta ut arbetslöshetskassorna från lagstiftningen om
understödsföreningar. Utredningen ansåg att det var svårt att överblicka i
vilka avseenden UFL var tiUämplig på arbetslöshetskassorna och att redan detta
förhållande kunde motivera en sådan åtgärd. Andra olikheter mellan
arbetslöshetskassor och övriga understödsföreningar anfördes som ytterligare
stöd för att genomföra en särreglering för arbetslöshetskassoma. Utredningen
avstod dock från att föreslå detta under hänvisning tUl att sambandet mellan arbetslöshetskassorna
och övriga understödsföreningar ånyo borde tas upp vid den då förestående
översynen av UFL.

Som
tidigare nämnts anser den sakkunnige att en genomgripande översyn av UFL enligt
sakkunnigförslagets linjer kan göra det ännu svårare att få en samlad överbhck
över reglerna om de erkända arbetslöshetskassorna, om UFL också i
fortsättningen skall gäUa för dessa kassor. Genom översynen av UFL kommer
enligt den sakkunnige även de gmndläggande olikheterna mellan de erkända
arbetslöshetskassorna och övriga understödsföreningar att ytterligare markeras.
Den sakkunnige utgår från att den nya understödsföreningslagen inte bör göras
direkt tillämplig på de erkända arbetslöshetskassorna och anser att hänvisningar
tills vidare kan göras i AKF till vissa bestämmelser i UFL.

Förslaget
att den nya understödsföreningslagen inte skall omfatta de erkända
arbetslöshetskassorna har uttryckligen tillstyrkts av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen,
KSA-utredningen, SACO, SALF och TCO och i övrigt lämnats utan eriman vid
remissbehandlingen. KSA-utredningen har även i sitt betänkande (SOU 1971: 42)
Försäkring och annat kontant stöd anslutit sig till förslaget.

Efter
samråd med chefen för inrikesdepartementet vUl jag anföra följande i denna
fråga. De skäl som i olika sammanhang åberopats till stöd för att erkänd
arbetslöshetskassa i framtiden inte bör omfattas av

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 67

understödsföreningslagen
väger enligt min mening tungt. KSA-utredningen har utarbetat förslag till
särskilda föreningsrättsliga bestämmelser för de erkända arbetslöshetskassoma.
Mot denna bakgmnd bör kassorna inte nu föras in under den nya lagen. Av
praktiska skäl bör emellertid de erkända arbetslöshetskassoma fortsätta att
behandlas som understödsföreningar i avvaktan på ny lagstiftning om den
statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen. Genom en övergångsbestämmelse bör
UFL i tUlämpliga delar gälla t. v. för de erkända arbetslöshetskassorna.
Därigenom behöver inte några kompletteringar göras i AKF med anledning av den
nya understödsföreningslagstiftningen.

Som framgått av det
föregående föreligger inte hinder för understödsförening att driva verksamhet
med ändamål att lämna ersättning åt sina medlemmar vid arbetslöshet, fastän
föreningen inte antagits som erkänd arbetslöshetskassa. F. n. finns endast en
sådan kassa. Av lämplighetsskäl anser jag i likhet med den sakkunnige att den
nya understödsföreningslagen inte skall omfatta arbetslöshetskassa av detta
slag. Jag delar vidare uppfattningen att nya, icke erkända arbetslöshetskassor
i fortsättningen inte skall få bUdas. Icke erkänd arbetslöshetskassa, som är
registrerad vid den nya lagens ikraftträdande, bör dock med tiUämpning av den
gällande UFL få fortsätta sin verksamhet tUls vidare. Frågan om sådan
arbetslöshetskassa skall få leva kvar också efter en reform av den
statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen får prövas i annat sammanhang.

På
gmnd av det anförda förordar jag att lagen inte görs tillämplig på förening som
har tUl ändamål att driva verksamhet som avser försäkring vid arbetslöshet.
Jag förordar vidare att i en övergångsbestämmelse anges att den äldre
understödsföreningslagen fortfarande skall äga tillämpning i fråga om erkänd
arbetslöshetskassa och sådan icke erkänd arbetslöshetskassa, som registrerats
före den nya lagens ikraftträdande.

Som följd av vad jag nu
föreslagit saknas anledning att i den nya lagen ta in en motsvarighet till 90 §
första stycket 2 UFL, där det stadgas att lagen inte äger tUlämpning på
fackförening, fackförbund eller annan liknande förening, som skall vårda
yrkesangelägenheter, av den anledningen att organisationen meddelar understöd
vid arbetslöshet.

3.3.6
Utformningen av lagstiftningen

Understödsföreningarna
är från associationsrättslig synpunkt att anse som juridiska personer av
särskild art. De är emellertid i flera hänseenden nära besläktade med
föreningar enligt lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar (EFL). Det nära
sambandet mellan understödsföreningarna och ekonomiska föreningar i aUmänhet
återspeglas i 118 § EFL. Det har ansetts behövligt att där särskilt ange, att
lagen inte är tillämplig på understödsföreningar.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop,
1972: 69 68

Om
man bortser från de erkända arbetslöshetskassoma ges i UFL uttömmande regler om
imderstödsföreningarna utan hänvisningar till annan lag. Den sakkuimige har
utformat sitt lagförslag enligt den nu angivna ordningen. I fråga om de
föreningsrättsliga avsnitten har den sakkunnige i sitt förslag i åtskilliga
hänseenden ändrat de nuvarande reglema efter mönster av främst EFL. Samtidigt
har i sakkunnigförslaget även andra bestämmelser förts över från EFL.

Normalt torde den
lämpligaste lagtekniska metoden vid utformningen av ny lagstiftning vara att
ange laginnehåUet så fullständigt som möjligt utan ett flertal hänvisningar tiU
annan lagstiftning. Avsteg från metoden kan dock tänkas, om det är föranlett av
bl. a. praktiska skäl. Exempel härpå är lagen (1956: 216) om
jordbrukskasserörelsen och bostadsrätts-lagen (1971: 479). En lagteknisk
lösning enligt den av den sakkunnige valda metoden får tiU följd att lagen
kommer att innehåUa bestämmelser som i åtskilliga hänseenden praktiskt taget
helt saknar betydelse för imderstödsföreningarna. Lagen bUr därigenom onödigt
vidlyftig. Dessutom krävs med en sådan lagteknisk lösning att
sakkunnigförslaget kompletteras på flera punkter. En sådan komplettering medför
i vissa fall avgränsningssvårigheter samtidigt som de till den nya lagen överförda
bestämmelserna måste utformas på ett redaktioneUt och språkhgt sätt som i vissa
avseenden väsentligt avviker från den nuvarande utformningen av bestämmelserna
i EFL. Detta får tUl följd att bestämmelser med samma sakliga innebörd får en
olikartad utformning, vUket enligt min uppfattning är mindre lämpligt när det
gäller tiUämpningen av de båda lagarna.

Mot denna bakgrund anser jag
att en annan lagteknisk metod bör väljas än den som den sakkunnige föreslagit.
I princip bör i understödsföreningslagen fullständigt regleras
understödsföreningarnas förhållanden. Efter mönster av
jordbrukskasserörelselagen och bostadsrättslagen bör emellertid i de avsnitt
som är av allmän föreningsrättslig natur hänvisning ske tiU EFL. Därvid behöver
vissa avvikelser och tillägg göras i understödsföreningslagen. Dessa torde inte
i nämnvärd utsträckning försvåra tUlämpningen av denna. I vissa fall, när
avvikelser från bestämmelse i EFL behövs, bör dock en fuUständig reglering ske
i understödsföreningslagen i underlättande syfte.

Med
utgångspunkt i vad jag anfört i det föregående har inom finansdepartementet
upprättats förslag tUl dels en ny lag om understödsföreningar, dels lag om
ändring i lagen om ekonomiska föreningar.

Förslagen
torde få fogas tUl statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 69

4
Försäkringstekniska frågor 4.1 Nuvarande ordning

4.1.1
Avgifter

I 13
§ UFL föreskrivs att understödsförening tUl verksamhetens bedrivande skall ta
upp fasta medlemsavgifter. Enligt 8 § 6 UFL skaU avgifternas storlek eller
gmnderna för deras beräkning anges i stadgarna. Vissa bestämmelser om
beräkningen finns i 13 §. Avgifterna skall vara så avvägda, att de tillsammans
med andra för verksamheten avsedda inkomster kan antas förslå tUl att infria
förfallna utfästelser, förvaltningskostnader och övriga utgifter som föreningen
har att svara för liksom tUl att fullgöra föreskriven fondbildning. Detta
huvudkrav, som alltså innebär att avgifterna skall vara tillräckliga för sitt
ändamål, är ett uttryck för soliditetsprincipen. Vidare föreskrivs att avgifternas
upptagande inte får göras beroende av inträffade försäkringsfall. Avgifterna
får inte heller utgå med olika belopp för olika gmpper av föreningens medlemmar
i annan mån än som skäHgen föranleds av olikhet medlemmarna emellan med
avseende på försäkringsrisk eller på understödsrätt, tiU den del denna grundas
på erlagda medlemsavgifter. De angivna riktlinjerna för beräkning av avgifterna
skall, om föreningens verksamhet är uppdelad på olika verksamhetsgrenar, gälla
för varje sådan gren. Om stadgama innehåller bestämmelser om särskild uttaxering,
får sådan ske endast när föreningens tillgångar är otUlräckliga för
verksamhetens behöriga utövande.

TiUsynsmyndigheten
har i fråga om understödsföreningarna senast år 1964 utfärdat normalgmnder
för beräkning av avgifter och för upprättande av försäkringsteknisk utredning.
Grunderna omfattar således dels försäkringstekniskt underlag med antaganden
om räntefot, dödhghet och andra riskmått samt föreskrifter om omkostnads- och
säkerhetsbelastning dels övriga regler för beräkning av avgiftema. Kraven i
försäkringstekniskt hänseende är inte lika rigorösa som motsvarande krav för
försäkringsbolagen. Detta har sin gmnd i att en understödsförening vid behov
genom stadgeändring kan ändra såväl avgifternas som förmånernas storlek under
det att försäkringsavtal med ett bolag i regel inte kan ändras. Vidare har
hänsyn tagits till att en sträng tillämpning av försäkringstekniska principer i
många fall måste anses vara väsensfrämmande för en förening beroende på
verksamhetens ringa omfattning, föreningens allmänna syfte eller andra
särskilda förhållanden. Det har därför ansetts befogat att alltefter
verksamhetens särkaraktär medge eftergifter i olika avseenden i fråga om de
försäkringstekniska normer som skaU tUlämpas vid avgiftsberäkningen. Bl. a.
ställer normalgmnderna upp olika krav på den försäkringstekniska noggrannhet
med vilken avgifterna skall beräknas för skilda typer av för-

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 70

eningar.
I huvudsak är kraven lindrigast för föreningar som meddelar sjukpenning för
högst 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstUlstånd eller
sjukvårdsersättning eller båda dessa förmåner tUlsammans. Strängast är kraven
för bl. a. pensionskassor och föreningar som meddelar kapitalunderstöd över
500 kr.

När
förhållandena motiverat det har tUlsynsmyndigheten gett förening rätt att
avvika från normalgmnderna. Detta har t. ex. skett, när uttag av enhetliga
avgifter möjliggjort eller underlättat en kollektiv avgiftsuppbörd samtidigt
med fackföreningsavgifter eller genom avdrag på lön, vilket förenklat
föreningens administration och reducerat förvaltningskostnaderna. Generellt
sett har kraven på försäkringsteknisk noggrannhet vid avgiftsberäkningen kunnat
efterges i större omfattning för slutna föreningar än för öppna föreningar.

4.1.2
Försäkringsteknisk utredning

I 15
§ UFL ges bestämmelser om försäkringsteknisk utredning. Understödsförening är
skyldig att vart femte år låta upprätta sådan utredning av föreningens
ställning. Arbetslöshetskassa eller förening, som endast meddelar sjukpenning
för högst 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstiUstånd eller
sjukvårdsersättning eller båda dessa förmåner, är dock undantagen från sådan
skyldighet. Om tiUsynsverksam-heten ger anledning till det, kan
tiUsynsmyndigheten ålägga förening att upprätta utredning också vid annan
tidpunkt än som direkt följer av lagen. Försäkringsteknisk utredning skall
upprättas enligt grunder som faststäUts av tiUsynsmyndigheten. Den som
upprättar utredningen skall antingen inneha kompetens att vara aktuarie i
hvförsäkringsbolag eller av försäkringsinspektionen ha förklarats behörig att
upprätta sådan utredning. Förening kan också begära att tUlsynsmyndigheten
skall upprätta försäkringsteknisk utredning. Föreningen skall i så fall
ersätta kostnaderna för utredningen med belopp som myndigheten bestämmer. På
gmnd av brist på personal har inspektionen emellertid sedan lång tid tillbaka
inte kunnat åta sig sådana uppdrag. I stället hänvisas tiU utredningsmän
utanför inspektionen. HitintUls har sådana utredningsmän funnits tiUgängliga i
behövUg omfattning.

Som
angetts i det föregående har normalgmnder för försäkringsteknisk utredning
senast fastställts av försäkringsinspektionen år 1964. I samband med att
grunderna fastställdes föreskrev inspektionen bl. a., att den
försäkringstekniska utredningen skall fömtom beräkning av premiereserv
även innefatta prövning om gällande avgifter är tillräckliga och skäliga för
nya medlemmar. Visar utredningen att det finns överskott eller brist i den mot
premiereserven svarande fonden, skall utredningen också innehålla förslag tUl behövlig
åtgärd. Kapitalvärdet av gäUande utfästelser, av de beräknade framtida
förvaltningskostnader-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 71

na
och av de avgifter medlemmarna ytterligare skall betala skall redovisas var
för sig.

Försäkringsinspektionen
har rätt att helt eller delvis befria förening från skyldigheten att upprätta
försäkringsteknisk utredning. Sådan befrielse får medges om rörelsen är av
mindre omfattning eller om det annars finns skälig anledning tUl det. Ungefär
hälften av alla föreningar som faller under huvudregeln i 15 § ansöker om sådan
befrielse. Tillsynsmyndigheten bifaUer ansökningarna i ganska stor omfattning.
Dock tiUämpas den principen, att samma förening inte kan erhålla befrielse två
gånger i följd, om det inte föreligger speciella förhållanden som kan motivera
det.

4.1.3
Fondbildning

Enligt
8 § 9 UFL skall grunderna för fondbUdning anges i förenings stadgar. Regler om
fondbUdning finns i 1618 §§ UFL.

Vissa
kategorier föreningar är underkastade strängare fondbildningsregler än övriga
föreningar. Dessa kategorier är dels föreningar som meddelar sjukhjälp för
längre tid än 180 dagar för varje tidsperiod av 12 månader eller för en tid av
mer än tre år för ett sammanhängande sjuklighetstiUstånd, dels föreningar som
meddelar kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kr., dels föreningar som
meddelar pension. Samtliga dessa föreningar ingår bland de föreningar som i
princip är skyldiga enligt 15 § att minst vart femte år upprätta
försäkringsteknisk utredning. Den för varje verksamhetsgren upprättade
försäkringstekniska utredningen skall som skuld ta upp en fond, benämnd
premiereserv. Denna skall svara mot det belopp varmed kapitalvärdet av
försäkringsutfästelserna och de framtida förvaltningskostnader som belöper på
dessa överstiger kapitalvärdet av de återstående avgiftema.Vissa andra föreskrifter
gäller i fråga om premiereservens beräkning. Under viss tid efter övergång till
nya försäkringstekniska gmnder kan anstånd ges från skyldigheten att ta upp
premiereserven tiU det högre belopp som föranleds av de nya grunderna. Utöver
premiereserven skall dessa föreningar också bilda säkerhetsfond. Denna skall
täcka förluster, som kan uppkomma genom förändringar i förhållande tUl de
antaganden om ränta, sjuklighet, dödlighet, förvaltningskostnader m. m. som
legat till grund för beräkningama av premiereserven. Avsättningar av rörelsens
försäkringstekniska överskott till säkerhetsfond skall ske så länge denna inte
uppgår tUl 1/20 av premiereserven. Nedsättning av säkerhetsfond kan endast
komma i fråga för att täcka förlust, som inte kunnat ersättas genom uppkommen
årsvinst eller om tUlsynsmyndigheten i annat fall medger sådan nedsättning.

De
medel som är avsatta för försäkringsverksamheten bUdar en fond som ibland
kallas för försäkringsfonden. I denna ingår premiereserven och säkerhetsfonden.
Under de år då någon försäkringsteknisk utred-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 72

ning
inte upprättats skall de bokföringsmässiga överskotten på försäkringsverksamheten
reserveras för att tas i anspråk om det uppstår underskott på rörelsen.
Sålunda reserverade medel kan i praktiken ingå i försäkringsfonden eUer
redovisas särskilt. Lagen innehåUer för nu avsedda föreningar inga uttryckliga
bestämmelser om att medel får tas undan från försäkringsfond. Av stadgama skall
emellertid framgå under vilka fömtsättningar överföring av medel från
försäkringsfond kan äga mm. Dessa stadgebestämmelser har i allmänhet den
innebörden att överföring endast får ske i samband med försäkringsteknisk utredning
och intUl det belopp, varmed försäkringsfonden överstiger premiereserven jämte
säkerhetsfond om 1/20 av premiereserven. Vissa föreningar, främst sådana vars
verksamhet är av mindre omfattning, har dock bestämmelser i stadgarna, som
innebär att undantag från försäkringsfond får ske endast efter tUlstånd av
tUlsynsmyndigheten,

För
övriga föreningar gäller att hela det överskott, som för varje verksamhetsgren
enligt bokslutet uppkommit på försäkringsverksamheten, skall avsättas till
försäkringsfonden. TiUsynsmyndigheten kan medge förening att för visst år
underlåta att göra föreskriven fondavsättning. Viss del av medel, som redan
avsatts till fonden, kan också få tas undan från denna. Medgivande kan lämnas
endast när tUlsynsmyndigheten finner att den uteblivna fondavsättningen eUer
undantaget från fonden inte äventyrar föreningens förmåga att fuUgöra sina
förbindelser. När det är fråga om sådan förening som är skyldig att låta
upprätta försäkringsteknisk utredning kräver försäkringsinspektionen i regel,
att den begärda åtgärden inte medför att fonden kommer att understiga den
beräknade premiereserven jämte ett säkerhetstillägg på 5 o/o. Beträffande
förening som inte är skyldig att upprätta försäkringsteknisk utredning
tUlämpas den bedömningsgmnden att försäkringsfonden, efter överföring från
fonden, bör motsvara minst två års avgifter för verksamhetsgrenen.

Som
nyss nämnts skall försäkringsfond bUdas för varje verksamhetsgren för sig.
Medel som undantas från försäkringsfond bmkar överföras tUl någon i stadgarna
angiven fri fond för att användas enligt de stadgebestämmelser som gäller för
denna fond. I princip medger försäkringsinspektionen inte att medel överförs
från en försäkringsfond till annan försäkringsfond. Det överskott som bUdats
inom en verksamhetsgren anses nämligen böra komma de medlemmar tillgodo, vars
försäkringar lämnat överskottet.

4.1.4
överskottsmedlens användning

Enligt
8 § 11 UFL skall i förenings stadgar anges användningen av de behåUna medel som
inte skall avsättas till fond eller som skall undantas från fond. Tidigare var
det mycket vanligt med stadgebestämmelser enligt vilka medlen skulle överföras
till en särskild understöds-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 73

fond
eller nödhjälpsfond, som togs i anspråk för behovsprövade understöd. Under
senare tid har sådana regler i allmänhet ersatts av regler som i större eller
mindre utsträckning tillgodoser, att medlen i stället tillgodoförs medlemmarna
som återbäring, i regel i form av tilläggsförmåner.

Denna
utveckling kan tiU en del ses som en direkt anpassning efter de tankegångar som
kommit till uttryck i skäUghetsprincipen. De hänger också samman med att det av
rent sociala skäl betingade hjälpbehovet i dagens samhäUe inte alls har samma
aktualitet som under den tid då de flesta understödsföreningarna bildades.
Dessutom har överskott under senare tid blivit alltmer vanliga och fått större
omfattning. Till-lämpningen av soUditetsprincipen innebär ju bl. a. att i
avgifterna inläggs säkerhetsmarginaler som garanti för att föreningarna skall
kunna fullgöra sina åtaganden. Normalt bör därför överskott uppstå.

Uppkommet
överskott kan användas till att höja de i stadgarna utfästa
försäkringsförmånerna. I den mån så sker, måste emeUertid försäkringsfonden
(premiereserven) förstärkas i samma grad. I regel införs i stället
bestämmelser i stadgama, som innebär att tilläggsförmåner skall utges i enUghet
med beslut som fattas på föreningssammanträde i anledning av företagen
försäkringsteknisk utredning. Sådant beslut gäller sedan under högst fem år.
Det föreskrivs vidare ofta att beslutet skall anmälas för tillsynsmyndigheten
och inte får verkställas innan så skett. De på föreningssammanträdet beslutade
tiUäggsförmånerna eller andra former av återbäringar utgår från medel i en fri
fond, som benämns tiUäggsfonden, vinstfonden eller liknande.

I
förening, som meddelar kapitalförsäkring tUl mindre belopp, tUl-lämpas ofta den
återbäringsprincipen att överskott fördelas mellan alla medlemmarna i form av
lika procentuella tUlägg på försäkringsbeloppen. I en del fall används
överskottet eUer del därav till avgiftsbefrielse för medlemmar som uppnått viss
ålder, i allmänhet lägst 65 år. Inom förening som meddelar större
kapitalförsäkringar utges vanligen tUl-läggsförmåner efter en särskild graderad
skala beroende på medlemstidens längd. Så kan t. ex. beslutas att medlem som
vid försäkringsfallet tillhört förenmgen mer än 30 år får 25 Vo tUlägg på
utfaUande försäkringsbelopp, medlem som tillhört föreningen över 20 men högst
30 år får 15 o/o osv.

Pensionskassorna
fördelar i allmänhet sitt överskott efter ungefär samma regler och principer
som tillämpas inom föreningar som meddelar kapitalförsäkring. I de föreningar
som meddelar försäkringar enligt av arbetsmarknadens parter träffade
pensionsuppgörelser, t. ex. den s.k. ITP-planen, sker fördelningen emeUertid
ofta efter andra regler. Dessa s. k. ITP-kassor meddelar samma slag av
försäkringar som SPP och utger därför i regel, sä långt överskottet gör det
möjligt, indextUlägg efter samma regler som SPP.

3t Riksdagen 1972.1 saml. Nr 69

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 74

Av
hänsyn tUl risken för överförsäkring har det i allmänhet inte ansetts vara
möjHgt att utge återbäring på sjukförsäkring i form av procentuella tUlägg tUl
utfästa förmåner. Överskott brukar i stället användas exempelvis till förlängd
sjukhjälp eller/och avgiftsbefrielse åt långvarigt sjuka medlemmar.

4.1.5
Fribrev och återköp

I
12 § andra stycket UFL föreskrivs att, när medlem avgått ur förening, han eller
hans rättsinnehavare inte har annan rätt tUl föreningens tUlgångar än som
direkt framgår av föreningens stadgar. I övrigt saknas i UFL regler om rätt tiU
fribrev eller återköp.

Redan
i samband med införandet av UFL rådde uppfattningen att föreningar som
meddelade pensions- eller kapitalförsäkring på större belopp borde ge medlem
rätt att vid avgång få sin försäkring omvandlad tiU avgiftsfri försäkring på
lägre belopp, s. k. fribrev. Det ansågs vidare naturligt att förening som
meddelade kapitalunderstöd med belopp över 500 kr. borde tillförsäkra sina
medlemmar rätt till utbetalning av försäkringens värde vid den tidpunkt, då
medlemmen frånträder sin försäkring, s. k. återköp. De stadgebestämmelser som
kom att gäUa för föreningar som meddelade kapitalunderstöd blev emellertid ofta
så utformade, att rätten till fribrev eller återköp starkt och ibland godtyckUgt
begränsades. Som exempel kan anges bestämmelse om att medlem som inte tUlhört
föreningen visst antal år för återköp kunde gälla upp till 10 år saknade
rätt till fribrev eller återköp.

För
pensionskassornas del synes fribrevsbestämmelserna redan från början i stort
sett ha getts en utformning, som bättre svarar mot dagens krav på rättvisa och
skälighet. Framför allt försäkringstekniska skäl men även skattetekniska hänsyn
utgör däremot hinder för pensionskassorna att medge sina medlemmar rätt tUl
återköp av försäkringar. Enda undantag från denna regel avser återköp av
fribrev på små belopp och motiveras i så fall enbart av omsorg om vad som från
föreningens synpunkt är mest praktiskt och ändamålsenhgt.

I
förening som meddelar sjukhjälp har frågan om vederlag tUl medlem vid avgång
ur föreningen ännu aldrig aktualiserats. Det främsta skälet till det är att
verksamheten inom dessa föreningar ger upphov tUl ett tämligen obetydligt
sparande.

Under
den tid UFL gäUt har många kapitalförsäkringsföreningar ändrat sina
stadgebestämmelser om rätt till vederlag vid avgång ur föreningen, oftast efter
rekommendation av tillsynsmyndigheten. Genom ändringarna har medlemmarnas rätt
tUl fribrev och återköp blivit bättre tiUgodosedd än tidigare. Så har t. ex. som
enda villkor för sådan rätt brukat föreskrivas att medlemmen skaU ha betalt
visst mindre belopp i avgifter (t. ex. 100 kr.) för den aktuella försäkringen.
Av praktiska skäl har ofta samma minimibelopp bestämts för såväl fribrev som

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 75

återköp.
I regel innebär de nya bestämmelserna dessutom att omvandlingen tUl avgiftsfri
försäkring sker automatiskt, när medlem avgår ur föreningen. Någon särskild
ansökan är sålunda i dessa fall inte längre nödvändig för att trygga
fribrevsrätten. I fråga om återköp föreskrivs numera också i regel att tiU
återköpsvärdet även skall läggas återbäring (procentuellt tillägg), om sådan
utgår inom föreningen.

4.2
Den sakkunnige

4.2.1
Avgifter

Den
sakkunnige erinrar inledningsvis om sitt förslag att i de allmänna kraven på
stadgarnas innehåll och därmed på en förenings hela verksamhet ge uttryck åt
både en modifierad skälighetsprincip och soliditetsprincipen. Om dessa för
avgiftsberäkningen grundläggande principer tas in i lagrummet om stadgarnas
innehåll behövs inte några kompletterande bestämmelser i den särskilda
paragrafen om avgifterna. De aUmänna kraven på stadgarna knyter för övrigt
uttryckligen an tUl bl. a. kostnaden för försäkring och därigenom indhekt också
till avgifterna.

Införandet
av en modifierad skäUghetsprincip föranleder enligt den sakkunnige knappast
några större ändringar av gällande normalgmnder. Principen kan närmast få
betydelse för avgifternas storlek genom att tvinga fram en begränsning av
förvaltningsutgifterna. Den sakkunnige stryker emellertid under att
skälighetsprincipen för understödsföreningarnas del inte innebär att
avgifterna ovUlkorligen skall beräknas efter så starkt försäkringstekniska
grunder som tillämpas av hvförsäkrings-bolagen. Den sakkunnige finner att de
faktiska förhållandena inom olika föreningar är varierande och kommer tUl
slutsatsen att det är mest lämpligt att överlämna åt tUlsynsmyndigheten att mot
bakgrund av de allmänna kraven på avgifternas skälighet och tUlräcklighet överväga
i vad mån normalgmnderna behöver kompletteras eller ändras. Inspektionen bör
självfallet också i fortsättningen ha full befogenhet att medge de avvikelser
från normalgrunderna som för vissa speciella grupper av föreningar eller i
något enskilt fall kan anses förenliga med de gmndläggande motiven bakom
lagreglerna.

I
förslaget tUl särskUda bestämmelser om avgifter anges i likhet med vad nu
gäller att understödsförening skall ta upp fasta medlemsavgifter, att
avgifterna skall beräknas för varje verksamhetsgren för sig och att upptagande av
avgifter inte får göras beroende av inttäffade försäkringsfall. Förslaget
omfattar också den nu gällande föreskriften att särskild uttaxering får ske
under förutsättaing att stadgarna medger det och att föreningens tUlgångar är
otUlräckhga för verksamhetens behöriga utövande. Den sakkunnige påpekar i
anslutning till den sist nämnda föreskriften, att en särskUd uttaxering i
aUmänhet är ett klart bevis

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 76

på
att de fasta avgiftema inte längre svarar mot soliditetsprincipens krav. Sker särskild
uttaxering bör därför frågan om en höjning av avgifterna eller om andra
åtgärder tas upp tiU noggrann prövning. I sammanhanget pekar den sakkunnige på
att föreningsstyrelse föreslås bli ålagd att vaka över att stadgarna
fortlöpande svarar mot de allmänna kraven på stadgarnas innehåll och därigenom
på avgifterna. När det behövs skall styrelsen snarast förelägga
föreningssammanträdet förslag till behövliga stadgeändringar eller till annan
lämplig åtgärd för att komma tUl rätta med den aktuella situationen.

4.2.2
Försäkringsteknisk utredning

Den
nuvarande lagtekniska lösningen i fråga om kraven på försäkringsteknisk
utredning innebär, att i lagen anges endast när och under vUka förutsättningar
sådan utredning skall upprättas under det att de närmare föreskrifterna
fastställs av tUlsynsmyndigheten. Den sakkunnige föreslår att denna lösning
behålls.

Enligt
förslaget skall försäkringsteknisk utredning verkställas minst vart femte år
och tidpunkterna anges i stadgarna. Ändring föreslås inte i fråga om försäkringsinspektionens
nuvarande möjlighet att kräva att försäkringsteknisk utredning upprättas på tid
som inspektionen bestämmer och att medge befrielse från skyldigheten att
upprätta sådan utred-nmg.

Den
krets av föreningar som nu är befriad från skyldighet att upprätta
försäkringsteknisk utredning, dvs. föreningar som endast meddelar sjukpenning
för högst 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstUlstånd eller
sjukvårdsersättaing, föreslås något vidgad. Med hänsyn bl. a. till det minskade
utrymme för kompletteringsförsäkringar som utbyggnaden av den allmänna
försäkringen medfört, bör det enUgt den sakkunniges mening inte finnas något
hinder mot att i fortsättningen avstå från att i lagen kräva
försäkringstekniska utredningar från understödsförening som meddelar
sjukpenning för högst 180 dagar för ett sammanhängande sjukHghetstUlstånd. TUl
skiUnad mot vad som f. n. gäller föreslås emeUertid att försäkringsinspektionen
alltid skall ha möjlighet att ålägga förening att upprätta försäkringsteknisk
utredning. Detta skall således gälla också om föreningen enligt lagen annars är
undantagen från sådan skyldighet.

Med
hänsyn till att försäkringsinspektionen inte heller i framtiden kan väntas få
möjhghet att åtaga sig att upprätta försäkringstekniska utredningar föreslår
den sakkunnige, att bestämmelsen om rätt för förening att anlita myndigheten
för sådant ändamål inte förs över tUl den nya lagen. Det fömtsätts dock att
tUlsynsmyndigheten även i fortsättningen på begäran kommer att lämna
imderstödsförening den medverkan som behövs för att försäkringstekniska
utredningar skall kunna upprättas. Tillsynsmyndigheten bör därvid med
uppmärksamhet följa

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 77

utveckhngen
och i största möjhga utsträckning söka ta hänsyn tUl kostnadsfaktorema. Medför
t. ex. bristande tillgång på utredningsmän att arvodena för utredningarna
tenderar att bli aUtför betungande för vissa föreningar, bör det ankomma på
tillsynsmyndigheten att söka motverka en sådan effekt. Detta kan eventuellt ske
genom en tUlfällig eller mer långsiktig utökning av egna insatser på området.
Detta följer av en i samband med utformningen av tUlsynsreglema föreslagen allmän
bestämmelse om skyldighet för myndigheten att i skälig utsträckning lämna
förening behövliga råd och anvisningar.

4.2.3
Fondbildning

Den
sakkunnige konstaterar att de gäUande fondbUdningsreglerna är invecklade och
svåröverskådUga och därför svåra att tiUämpa. I sina överväganden med syfte att
förenkla reglerna finner den sakkunnige till en början att det inte är
motiverat att som f. n. ha olika fondbUdnings-regler för skUda kategorier av
föreningar. Fondbildningsreglema har nämligen, oavsett verksamhetens art eller
föreningens storlek, alltid syftet att säkerstäUa föreningens förmåga att
fuUgöra sina försäkringsutfästelser. Premiereserven anger det belopp vartiU
den mot verksamheten svarande fonden minst måste uppgå för att
soliditetsprincipens krav skall anses uppfyllda. Beräknandet av premiereserv är
således en kontrollåtgärd. Den sakkunnige föreslår med hänsyn härtill att
bestämmelserna om premiereserv i lagen tas in under rubriken försäkringsteknisk
utredning och inte som f. n. bland fondbUdningsreglerna.

Den
sakkunnige föreslår vidare att för alla föreningar skaU gälla den huvudregeln
att allt det överskott, som enligt bokslut uppkommit på förenings
försäkringsverksamhet, skall avsättas tiU en fond, kallad försäkringsfond.
Härigenom fiims det i fortsättningen inte behov av särskilda regler om
säkerhetsfond eller reserverade medel. Den förordade lösningen innebär att man
får större reda och överblick över fondbUd-ningen. I praktiken innebär den
emellertid inte några större ändringar i förhållande till nuvarande ordning
utan det är snarast fråga om en lagteknisk reform.

För
aUa föreningar, som är skyldiga att upprätta försäkringsteknisk utredning,
föreslås en föreskrift av innehåll, att om försäkringsfonden överstiger vad som
krävs för täckning av premiereserven jämte 1/20 därav kan om stadgarna medger
det överskjutande del undantas från fonden. Regeln överensstämmer med den
ordning som redan i allmänhet tUlämpas vid imdantag från fond. Den sakkunnige
betonar att det är fråga om ett lagstadgat minimikrav för nedsättning av försäkringsfond.
För viss förening kan det vara motiverat att i stadgarna ange ytterligare begränsningar.

Också
för de sjukhjälpsföreningar som inte är skyldiga att upprätta
försäkringsteknisk utredning föreslås möjlighet att ta undan medel från

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 78

försäkringsfond.
I överensstämmelse med gäUande ordning föreslås att åtgärden skall vara
beroende av att tillsynsmyndigheten lämnar sitt medgivande i varje särskilt
fall. Föreskriften är så utformad att den också kan tillämpas på sådan förening
som väl är skyldig att upprätta försäkringsteknisk utredning men som av hänsyn
främst till soliditetsprincipens krav inte bör medges den frihet, som enligt
huvudregeln kan tillkomma sådan förening. De gäUande reglerna i 17 § tredje
stycket UFL om möjlighet tiU anstånd från skyldigheten att ta upp premiereserven
till högre belopp, när grunderna för beräkning av premiereserv ändras, kan
enligt den sakkunnige undvaras i den nya lagen. Är försäkringsfonden lägre än
premiereserven eller annars otUlräcklig för sitt ändamål kan detta ge anledning
tiU sådan erinran eller anvisning från tillsynsmyndigheten som föreslås i 87 §
sakkunnigförslaget.

4.2.4
Överskottsmedlens användning

Införandet
av en modifierad skälighetsprincip bör inte medföra några större ändringar i
vad som nu tiUämpas i fråga om fördelning av överskottsmedel. Den sakkunnige
betonar att det inte kan bli fråga om att ställa upp samma stränga krav som i
detta hänseende gäller för försäkringsbolagen. För i synnerhet vissa slutna
eller mindre föreningar gäller, att de i allmänhet saknar resurser att
genomföra en från teknisk synpunkt helt rättvis fördelning av överskottsmedlen.
Därtill kommer att utfästelserna ofta avser jämförelsevis små belopp. Om det
sociala inslaget är levande i en förening får enbart hänsyn till skähghetsprincipen
inte motivera, att t. ex. en behovsprövad fördelning blir alltför drastiskt
beskuren eller helt måste upphöra. Inom större föreningar, särskilt öppna
sådana, bör däremot skälighetsprincipen medföra, att i vart fall huvuddelen av
överskott i princip skall komma samtiiga försäkringar till godo.

Med
tanke på de särförhållanden som finns inom understödsföreningsväsendet bör
enligt den sakkunnige inte stäUas upp kravet, att förenings stadgar
ovillkorligen skall innehålla alla grunder för eller andra, närmare
föreskrifter om hur återbäring skall fördelas på medlemmarna. I
sakkunnigförslaget har därför endast tagits in den föreskriften, att, om
återbäring av överskott som uppkommer på försäkringsverksamheten skall
förekomma, stadgarna skall innehålla bestämmelser därom. Frågan om sådan rätt
till återbäring skall förekomma i det enskUda faUet liksom bestämmelsernas
närmare utformning och innebörd skall alltid bedömas mot bakgrund av de
allmänna krav som föreslås gälla för innehållet i stadgarna. Den sakkunnige
fömtsätter att tillsynsmyndigheten vid sin kontroll även kommer att beakta de
ökade möjligheter till en noggrannare och mer differentierad fördelning av
överskottsmedel som ett framtida ökat utnyttjande av ADB-system kan medföra.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 79

4.2.5
Fribrev och återköp

Den
sakkunnige fömtsätter att det liksom f. n. i allmänhet inte kommer att finnas
utrymme för rätt tiU vederlag för medlem som lämnar sjukhjälpsförsäkring.
Beträffande förening som meddelar kapital- eller pensionsförsäkring följer
däremot av skälighetsprincipen, att medlem som avgår ur sådan förening bör få
tUlgodogöra sig det sparande, som hans avgiftsbetalningar skapat. I
överensstämmelse med vad som nu tillämpas kan i princip rätten tUl återköp avse
endast förening som meddelar kapitalförsäkring. Fribrevsrätten berör däremot
såväl sådan förening som pensionskassa.

Rätten
till vederlag kan inte vara generell. Praktiska skäl motiverar sålunda att det
inte får vara fråga om hur små vederlagsbelopp som helst. Men också om
fribrevs- eller återköpsvärdet uppgår till större belopp kan andra
omständigheter tala mot att rätt till vederlag skall finnas. Den sakkunnige
pekar bl. a. på att kravet på gottgörelse i allmänhet är mindre angeläget i en
förening som är avsedd endast för medlemmar med stark intressegemenskap än i
en öppen förening. Vidare framhålls att, om en förenings samtliga
överskottsmedel enligt stadgama skall.tilldelas medlemmama, det kan vara
naturligt att skälighetsprincipen ges en innebörd, som kräver större hänsyn
till de avgående medlemmarnas intressen än i en förening, där en inte
obetydlig del av överskottet skall ges ut som extra understöd efter
behovsprövning.

Den
bestämmelse som föreslås i första hand bli avgörande för om viss förening skall
vara skyldig att medge medlem rätt tiU fribrev eUer återköp är den bestämmelse
som ger uttryck åt skälighetsprincipen. Bland de omständigheter som kan leda
tUl en modifiering av skälighetsprincipen och därmed även inverka på
hithörande frågor, nämns såväl försäkringens art och omfattning som föreningens
storlek och förhållanden i övrigt. Av hänsyn till bl. a. vederlagsrättens
stora betydelse för medlemmama finns emellertid enligt den sakkunnige behov av
ytterligare föreskrifter. Sålunda föreslås att i lagen slås fast att med
pensions-eller kapitalförsäkring skall vara förknippad rätt tUl fribrev och i
fråga om kapitalförsäkring dessutom rätt till återköp. Den sakkunnige överväger
också om i lagen bör tas in bestämmelser om i vilka fall undantag får göras
från denna huvudregel. Övervägandena mynnar ut i ett förslag om att sådant
undantag görs beroende av tillsynsmyndighetens medgivande. Den sakkunnige
förutsätter därvid att myndigheten mot bakgrund av sin kännedom om och
överblick över understödsföreningarna och deras förhållanden i särskilda
anvisningar eller på annat sätt skall kunna medge generella undantag för vissa
gmpper av föreningar från ifrågavarande skyldigheter. Beträffande föreningar
där frågan om rätten till fribrev eller återköp är mer svårbedömd eller tveksam
och

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop, 1972: 69 80

hänför
sig tUl särskilda omständigheter i föreningens verksamhet e. d. bör prövningen
däremot ske från fall till fall.

I
stadgarna för förening som är skyldig medge rätt till fribrev eller återköp
skall enligt förslaget anges villkor om när rätten inträder. Även föreskrifter
om beräkning av fribrevs- eller återköpsvärden bör anges. Vad stadgarna i varje
särskUt fall skall innehålla härom får avgöras med utgångspunkt i de allmänna
krav som föreslås för stadgarnas innehåll. De olika slag av inskränkande
vUlkor som kan framstå som rimliga bör begränsas till att avse den tid under
vUken försäkringen gällt, storleken av de för försäkringen sammanlagt betalade
avgiftema eller lägsta fribrevs- eller återköpsvärde. Återköp av försäkring
medför medlems avgång ur förening. Även beträffande rätt tiU fribrev är en
sådan ordning naturhg. Det finns emeUertid inte något hinder mot att en förening
genom särskilda stadgebestämmelser medger att medlem under vissa vUlkor skall
ha rätt att med behållet medlemskap få sin försäkring nedsatt till fribrev. Beräkningen
av återköps- och fribrevsvärdena bör i princip ske på försäkringstekniska
grunder. Praktiska hänsyn eller andra särskilda förhållanden kan dock motivera
att beräkningen av dessa värden i vissa fall får ske efter mer enkla och
schablonartade regler.

Avslutningsvis
framhåller den sakkunnige att förening ibland kan ha ett berättigat intresse
att få välja mellan att utfärda fribrev på ett litet belopp eller att återköpa
försäkringen. Detta kan vara aktuellt också i fråga om pensionsförsäkringar.
Det är sålunda tänkbart att de rent administrativa besvären med en mängd
fribrev på jämförelsevis låga belopp ibland kan te sig så pass betungande, att
det från föreningens synpunkt på sikt framstår som mer fördelaktigt att genast
utge försäkringens återköpsvärde. Fömtsättningen härför skall liksom hittills
vara att särskilda bestämmelser om en sådan begränsning av fribrevsrätten har
tagits in i föreningens stadgar.

4.3
Remissyttrandena

4.3.1
Avgifter

Förslaget
i fråga om avgifter har berörts särskilt endast i några remissyttranden,
Sveriges kommunalanställdas pensionskassa anmärker på att i den föreslagna
regeln kategoriskt anges att förening skall ta upp fasta medlemsavgifter. Detta
passar inte in på denna kassa och andra fribrevskassor vUka i princip inte längre
tar ut några försäkringsavgifter.

Sveriges
köpmannaförbunds pensionskassa menar att föreskriften om att upptagande av
avgifter inte får göras beroende av inträffade försäkringsfall bör formuleras
om. Det bör sålunda klart framgå att bestämmelsen inte är tillämplig
exempelvis vid familjepension när man-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 81

nen
avlider, så att änkan inte tvingas att fortsätta erlägga avgifter också sedan
hon börjat åtnjuta famUjepensionen.

Svenska
försäkringsbolags riksförbund. Svenska livförsäkringsbolags förening och SPP
anser att termen avgift bör användas i stället för medlemsavgift. Betalning av
avgift kan nämligen åligga också arbetsgivare. Lagförslaget i övrigt synes med
begreppet medlem avse enbart den försäkrade.

4.3.2 Försäkringsteknisk
utredning.

Utredningsförslaget
har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen.

4.3.3 Fondbildning

Den
sakkunniges förslag tUl nya fondbUdningsregler tillstyrks eUer godtas av
remissinstanserna. Folksam vänder sig dock mot att begreppet fond också i den
nya lagen skall användas om den väsentligaste skuldposten, trots att detta
begrepp enligt vedertagna redovisningsmetoder avser eget kapital i form av
samlade vinstmedel. Enligt Folksam ger bruket av fond om en skuldpost upphov
tUl missförstånd hos allmänheten.

4.3.4 Överskottsmedlens
användning

Den
sakkunniges förslag att inte närmare reglera återbäringskravet har kritiserats
av Folksam, som hävdar att ett visst krav på återbäring bör ha direkt stöd i
lagen. Samma krav på restlös och rättvis återbäring som gäller för
livförsäkringsbolag kan dock inte ställas upp. Kravet på återbäring bör sålunda
avvägas med hänsyn tUl medlemmarnas inbördes solidaritet och föreningens
resurser.

Försäkringsförbundet
Trygghet menar att försäkringsinspektionen bör få möjlighet att i fråga om
äldre försäkringstagare medge, att återbäring ersätts med avgiftsbefrielse,

SAF begär som ett led i
sin hemstäUan (se 3.2.4) om regler som underlättar en övergång från pension
genom försäkring i tjänstepensionskassa till andra pensionsmetoder att
arbetsgivare skall få rätt att i viss utsträckning tillgodogöra sig uppkomna
överskott för pensionsförsäkringspremier och ATP-avgifter.
Föreningsmedlemmarnas behöriga intressen skulle därvid kunna tUlgodoses genom
ett krav på tUlstånd av försäkringsinspektionen.

4.3.5 Fribrev
och återköp

Den
föreslagna regleringen av fribrevs- och återköpsrättens genomförande
tillstyrks eller godtas genomgående av remissinstanserna. Från
understödsföreningshåll anförs emeUertid vissa synpunkter. Svenska livförsäkringsföreningars
riksförbund uttalar önskemål om en generös tUl-

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 82

lämpning
så att de mindre föreningarnas existens inte äventyras. Riksförbundet föreslår
att alla begravningskassor som meddelar kapitalförsäkring på högst 500 kr.
därför bör befrias från skyldigheten att tUlåta återköp. För övriga kassor bör
införas motsvarande begränsning. Försäkringsförbundet Trygghet uttalar sig för
en likartad begränsning av återköpsskyldigheten. Riksförbundet stryker vidare
under vad den sakkunnige anfört om att placering av förenings tillgångar i
lågprocentiga obligationer kan utgöra ett särskUt motiv för begränsning av
återköps-mÖjligheten.

De
fria sjukkassornas förbund anför att den nya ordningen inte får medföra att
föreningarna belastas med stora kostnader för att administrera återköp eller
fribrev av ringa värde.

Försäkringsförbundet
Trygghet föreslår en bestämmelse om att åter-köpsbelopp får reduceras med
kostnaden för bl. a. beräkningen av återköpsvärdet. Denna förening vill också
ha en föreskrift om skyldighet att inge försäkringsbrev vid bl. a. återköp
eller utfärdande av fribrev.

4.4
Departementschefen

4.4.1
Avgifter

De
nuvarande avgiftsreglerna innebär väsentHgen ett krav på att en
understödsförening skall gmnda verksamheten på fasta medlemsavgifter som
tillsammans med andra inkomster skall vara tillräckliga för att täcka
försäkringsutfästelser, förvaltningskostnader och övriga utgifter samt
föreskriven fondbUdning. Gällande lag sätter sålunda soliditetskravet i
förgrunden när det gäller att beräkna avgifternas storlek.

I
det föregående (3.3.3) har jag i överensstämmelse med sakkunnigförslaget
förordat att soliditetsprincipens krav kompletteras med krav på att kostaaden
och villkoren för försäkringen skall vara skäligt avvägda med hänsyn till de
förmåner som erbjuds försäkringstagaren, därvid dock viss hänsyn skall få tas
till de särskilda förhållanden som kan gälla för föreningen
(skälighetsprincipen). Förslaget innebär också att dessa grundprinciper skall
gäUa som allmänna krav på hur en förenings stadgar skall vara utformade. De
skall sålunda tas in som en inledning till det lagmm som anger vad stadgarna
skall innehålla. Dessutom skall, som f. n., stadgarna alltid ange avgifterna
eller gmnderna för deras beräkning. Mot denna bakgrund anser jag i likhet med
den sakkunnige att det inte finns behov av att i den särskilda paragrafen om
avgifterna ta in några direkta regler om hur dessa skall beräknas. Det bör, som
den sakkunnige funnit, ankomma på försäkringsinspektionen att med beaktande av
soliditets- och skälighetsprincipema överväga i vad mån de normalgmnder som
tUlsynsmyndigheten utfärdat för beräkningen av avgifter för olika typer av
försäkringar behöver kompletteras eller ändras. Vad gäller bedömningen av
förvaltningsutgifter föreskrivs f. n. i

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 83

normalgmndema
att i avgifterna skall ingå omkostnadstiUägg, som skall vara så avvägda, att de
svarar mot föreningens normala utgifter för förvaltning, tillsynsbidrag och
skatter. Jag fömtsätter att försäkringsinspektionen vid en prövning av
normalgmndema överväger om en om-formulering av denna föreskrift behövs för att
den skall spegla kravet på avgiftens skälighet och sålunda ange att
omkostnadstiUägget och därmed förvaltningsutgiftema måste hållas på en skälig
nivå.

En
pensionskassa har ifrågasatt om inte den föreslagna föreskriften att förening
till verksamhetens bedrivande skall ta upp fasta medlemsavgifter är alltför
kategorisk och sålunda inte passar in på fribrevskassorna, eftersom dessa inte
längre tar upp några avgifter. Jag vill till detta framhålla att föreskriften
innebär skyldighet att erlägga viss eller vissa avgifter som till belopp är
beräkneliga eller bestämda på förhand (se prop. 1938: 19 s. 61). Däremot avser
bestämmelsen inte att reglera när avgifterna skall tas upp. När en försäkring
nedsätts tUl fribrev innebär detta att ett fribrevsvärde räknas fram med
utgångspunkt i bl. a. de fasta avgifter som erlagts. Det saknas sålunda
anledning att av hänsyn till fribrevskassorna modifiera föreskriften om att
fasta medlemsavgifter skall tas upp. Jag anser därvid att begreppet
medlemsavgift kan behållas, oavsett avgiften i vissa fall erläggs av annan än
medlemmen, t. ex. av arbetsgivare. Det avgörande är enligt min mening att fråga
är om en avgift som rör en viss medlems försäkring.

Den
sakkunnige har föreslagit att till den nya lagen skall föras över reglerna från
UFL om att förening med flera verksamhetsgrenar skall beräkna avgifter särskUt
för varje verksamhetsgren och att upptagande av avgifter inte får göras
beroende av inträffade försäkringsfall. Den sistnämnda bestämmelsen infördes
genom UFL för att göra slut på ett uttaxeringssystem som innebar, att varje
föreningsmedlem hade att erlägga viss avgift för vart dödsfall inom föreningen
(prop. 1938: 19 s. 61 f.). Jag biträder förslaget. Med anledning av viss
remisskritik bör regeln om förbud mot att gmnda uttaxering på inträffade
försäkringsfall formuleras så att syftet med regeln framgår klarare.

Mot
den sakkunniges förslag i fråga om särskild uttaxering hår jag ingen erinran.

I
departementsförslaget har de särskilda bestämmelserna om avgifter tagits upp i
20 §.

4.4.2
Försäkringsteknisk utredning

Ändamålet
med regler om skyldighet att upprätta försäkringsteknisk utredning över en
förenings ställning är att få underlag för en bedömning om en förening kan
anses ha möjligheter att fullgöra sina förbindelser. Den sakkunnige föreslår
att de gällande reglerna skall föras över i huvudsak oförändrade tUl den nya
lagen. I likhet med remissinstansema har jag ingen erinran mot förslaget. En
understödsförening

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 84

bör
alltså i framtiden i princip vara skyldig att minst vart femte år tUl
försäkringsinspektionen inge försäkringsteknisk utredning av föreningens
ställning. Föreskrift om när utredning skaU ske skall tas in i stadgarna. Det
undantag från nämnda skyldighet som nu gäller för vissa sjukkassor föreslås
något vidgat, så att skyldighet att upprätta sådan utredning skaU avse endast
sjukkassa, som meddelar sjukpenning för längre tid än 180 dagar, mot f. n. 90
dagar, för ett sammanhängande sjuklighetstiUstånd. Inspektionen skall enligt
förslaget också ha möjlighet att kräva in utredning på tid som inspektionen
bestämmer. Möjligheten att befria förening från att inge sådan utredning i fall
där rörelsen är av mindre omfattning eller där det annars finns skälig anledning
till befrielse skall också finnas kvar. Förslaget i fråga om försäkringsteknisk
utredning har inte heller i övrigt mött någon erinran vid remissbehandlingen
och jag ansluter mig till det.

Reglerna
om skyldighet att upprätta försäkringsteknisk utredning är i
departementsförslaget intagna i 21 §. Regeln i 22 § departementsförslaget att
i sådan utredning skall beräknas premiereserv berörs i nästa avsnitt.

4.4.3
Fondbildning

FondbUdningsreglerna
har till syfte att trygga en understödsförenings möjligheter att infria sina
försäkringsutfästelser. I det föregående (4.1.3) har redovisats de tämligen
komplicerade och svåröverskådliga regler som i detta hänseende gäller enligt
UFL. Den sakkunnige föreslår nu vissa förenklingar av reglerna.

EiUigt
förslaget skall fortfarande i försäkringsteknisk utredning beräknas
premiereserv, som utgör skillnaden mellan kapitalvärdet av förenings framtida
utgifter för löpande försäkringar och kapitalvärdet av de avgifter föreningen
kan ha att ytterligare uppbära för dessa försäkringar. Det anses naturligt att
reglema härom förs över från fondbUdningsbestämmelserna till reglerna om
försäkringsteknisk utredning. Vidare föreslår den sakkunnige att den nuvarande
uppdelningen i föreningar för vUka gäller strängare fondbildningsregler och
övriga föreningar slopas. Huvudregel blir sålunda att alla föreningar skall
för varje försäkringsgren vid årsbokslutet avsätta eventuellt överskott på
försäkringsverksamheten tiU en försäkringsfond. Genom att regeln avses gälla
för samtiiga föreningar finns inte längre behov av särskUda regler om
reservering av vinstmedel under år då försäkringsteknisk utredning inte
upprättas. Som en motsvarighet till nuvarande regler om avsättning till
säkerhetsfond, vilka fömtsätts utgå, föreslår den sakkunnige en bestämmelse av
innehåll, att, om försäkringsteknisk utredning visar att försäkringsfonden
överstiger vad som krävs för att täcka premiereserven plus en säkerhetsmarginal
om 1/20 av denna, överskjutande belopp kan

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 85

helt
eller delvis tas undan från försäkringsfonden. Sådant undantag får dock ske
bara om stadgama medger det. I alla andra faU krävs medgivande av
försäkringsinspektionen. Sådant medgivande skall således krävas för dels
förening som inte är skyldig att upprätta försäkringsteknisk utredning, dels
förening som enhgt stadgarna inte får sätta ned fonden i nyss nämnda fall. Vid
medgivande fömtsätts att nedsättningen av fonden inte äventyrar föreningens
förmåga att fullgöra sina förbindelser.

Den föreslagna konstmktionen
av fondbildningsregler har inte mött någon invändning vid remissbehandlingen.
Enligt min mening innebär den en välbehövlig förenkling av de nuvarande
tämligen svåröverskådliga bestämmelserna och jag förordar att den genomförs.

De av mig förordade ändringama
betyder följande för olika grupper av föreningar. De sjukkassor som f. n. inte
är skyldiga att upprätta försäkringsteknisk utredning, dvs. de som meddelar
sjukvårdsersättning eller sjukpenning för högst 90 dagar för ett sjuktillfäUe,
skall liksom hittills årligen avsätta uppkommen vinst tUl försäkringsfonden. Enligt
tillsynsmyndighetens nuvarande anvisningar bör fonden svara mot minst två års
avgifter för verksamhetsgren och har således närmast karaktär av en riskfond.
Förslaget innebär för dessa kassor endast den ändringen att den nuvarande
möjligheten upphör att efter tillstånd av försäkringsinspektionen underlåta att
göra avsättning till fonden. Eftersom dock möjligheten står kvar att efter
tillstånd få sätta ned fonden är ändringen närmast av formell natur.

En annan grupp av
föreningar är de som f. n. är skyldiga att upprätta försäkringsteknisk
utredning men som liksom den nyss nämnda gmppen inte omfattas av de gällande
strängare fondbildningsreglema. Jag syftar här på dels sjukkassor som ger sjukpenning
för mer än 90 dagar för ett och samma sjuklighetstiUstånd, dock längst 180
dagar för varje tidsperiod av 12 månader och 3 år för ett sammanhängande
sjuklighetstiUstånd, och dels förening som meddelar kapitalförsäkring tUl ett
belopp av högst 500 kr. Efter ansökan om befrielse att avsätta till fonden för
försäkringsgrenen eller att sätta ned fonden bmkar inspektionen pröva, att
fonden inte understiger en på gmndval av den försäkrings-tekniska utredningen
framräknad premiereserv plus ett säkerhetstillägg på 5 o/o därav. Beträffande
de sjukkassor som meddelar sjukpenning för längre tid än 90 dagar men högst 180
dagar följer av den i det föregående av mig förordade uppmjuknmgen av kravet
på att upprätta försäkringsteknisk utredning, att samma regler skall tUlämpas
på dessa kassor som för föreningar, som meddelar sjukpenning för en tid av
högst 90 dagar. De övriga nyss angivna föreningarna blir liksom f.n. skyldiga
att vid varje bokslut avsätta uppkommet överskott tiU försäkringsfonden.
Vidare blir de skyldiga att i den försäkringstekniska utredningen beräkna
premiereserv. De blir också, i motsats tUl vad som f. n. gäller, underkastade
samma regler i fråga om försäkringsfondens storlek som

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 86

skall
gälla för övriga föreningar som är skyldiga att upprätta försäkringsteknisk
utredning. Det nu anförda innebär att kravet på inspektionens tUlstånd för
nedsättning av fonden ersätts med en generell rätt att, om stadgama medger det,
från försäkringsfonden ta undan det som överskjuter premiereserven plus 1/20 av
denna.

De
av mig förordade ändringarna får störst betydelse för de föreningar som nu
omfattas av de strängare fondbildningsreglema i UFL dvs. andra sjukkassor och
kapitalförsäkringsföreningar än de fömt nämnda samt pensionskassor. Också dessa
föreningar blir skyldiga att årligen vid bokslutet avsätta uppkommet överskott
till försäkringsfonden. Gällande regler om reservering av medel under de år,
när försäkringsteknisk utredning inte sker, upphör således. Förslaget innebär i
övrigt att den nuvarande uppdelningen i en fond som svarar mot en på grundval
av soliditetsprincipen framräknad premiereserv och i en riskfond, säkerhetsfonden,
slopas. I stället skall, som jag nyss nämnde, all avsättning ske tUl en fond,
försäkringsfonden, som således också skall innefatta den särskilda
riskfondering som nu sker genom säkerhetsfonden. Den nuvarande bestämmelsen
att avsättning till säkerhetsfonden skall ske tills fonden svarar mot minst
1/20 av premiereserven ersätts av regeln om att nedsättning av fonden får ske
i den mån stadgarna medger det endast med belopp som överstiger
premiereserven plus 1/20 av denna. Den nya regeln kommer härvid att stämma
överens med de stadgebestämmelser som i dag i allmänhet tillämpas i fråga om
nedsättning av fondema. Jag vill i sammanhanget påpeka att det angivna vUlkoret
beträffande fondens storlek som förutsättning för att fondnedsättning skall få
ske är ett minimikrav. Om de allmänna kraven på utformningen av en förenings
stadgar således främst det krav som är förbundet med soliditetsprincipen
motiverar det, kan alltså i stadgarna föreskrivas ytterligare begränsningar i
rätten att ta undan medel från försäkringsfonden. Jag fömtsätter att det
framför allt i fråga om en del mindre föreningar kan finnas skäl att införa
stadgebestämmelser som gör varje nedsättning av fonden beroende av
inspektionens tillstånd.

F.
n. gäller att, om förening övergått tUl att beräkna premiereserv enligt nya
försäkringstekniska grunder, föreningen kan medges anstånd från skyldigheten
att ta upp premiereserven tUl det högre belopp som föranleds av de nya
grunderna. Den sakkunnige har funnit att någon motsvarighet till denna
bestämmelse inte behövs i fortsättningen. Denna uppfattning har inte mött någon
erinran vid remissbehandlingen och jag biträder den. När försäkringsfonden är
otillräcklig för sitt ändamål får inspektionen ge erforderliga föreskrifter med
stöd av tUlsynsreglerna.

Folksam
har riktat kritik mot att benämningen fond används om en skuldpost och anfört
att benämningen i andra sammanhang används om poster som ingår i det egna
kapitalet. Denna fråga har inte berörts av den sakkunnige och har i övrigt inte
tagits upp av remissinstanserna. Jag

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 87

är
inte beredd att utan närmare utredning vidta någon ändring i det angivna
hänseendet. I departementsförslaget är fondbUdningsreglerna intagna i 23 §.

4.4.4
Överskottsmedlens användning

Med
hänsyn tiU soliditetskravet är det naturligt att i avgifterna räknas in en
viss säkerhetsmarginal (risktiUägg) för att trygga en förenings förmåga att
infria försäkringsutfästelserna. För en förening som enligt gäUande ordning
omfattas av de strängare fondbUdningsreglerna innebär detta att risktUlägget i
första hand förs till säkerhetsfonden. I den mån en förenings tillgångar
överstiger såväl premiereserv som säkerhetsfond av föreskriven storlek får det
överskjutande beloppet karaktär av vinst. Enligt 8 § 11 UFL skall i stadgarna
anges hur sådan vinst skall användas. Utvecklingen har, som angetts i avsnitt
4.1.4, gått i den riktningen, att föreningarna numera i allmänhet tillgodoför
medlemmarna överskottsmedel som återbäring i form av tilläggsförmåner eller på
annat sätt. Medlen som disponeras härför förs till en fri fond som kallas för
vinstfonden eller liknande.

Skälighetsprincipen enligt
FL medför att i regel allt överskott på ett bolags livförsäkringsrörelse skaU
återgå till försäkringstagarna. Av den modifiering i skälighetsprincipen som i
det föregående föreslås för understödsföreningarnas del följer att samma stränga
krav på återbäring inte kan tUlämpas i fråga om dessa försäkringsinstitut. Mot
denna bakgmnd föreslår den sakkunnige endast att stadgarna skall innehålla bestämmelser
om återbäring för det fall överskottsmedel skall användas för detta ändamål.
Enligt förslaget får således bedömas i det enskUda fallet om stadgebestämmelser
om återbäring behövs. En remissinstans anser att förslaget inte går tUlräckligt
långt och att visst krav på återbäring bör ha direkt stöd i lagen.

För egen del anser jag att
den av den sakkunnige förordade ordningen kan godtas. Av skälighetsprincipen
följer nämligen att stadgarna normalt skaU innehålla regler om återbäring.
Endast i de fall där särskilda omständigheter motiverar det bör det finnas
möjlighet för förening att inte ha återbäringsregler. Jag syftar då närmast på
att det kan finnas vissa mindre, slutna föreningar, vars verksamhet fortfarande
har en så starkt social karaktär, att kravet på återbäring till medlemmarna bör
kunna efterges. Det ankommer på försäkringsinspektionen att se tUl att lämpliga
återbäringsregler införs i stadgama i de fall den modifierade
skälighetsprincipen kan anses kräva det. Med anledning av vad som anförts från
ett remisshåU vUl jag påpeka att hinder inte torde möta att också i framtiden
låta återbäring ske i form av avgiftsbefrielse.

Som ett led i sin begäran
om regler som underlättar en övergång från försäkring i tjänstepensionskassa
tUl andra metoder för tryggande av pensionsförmånerna har SAF hemställt, att
arbetsgivare ges rätt att tUl-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 88

godogöra
sig uppkomna överskott i kassorna för pensionsförsäkrings-premier och
ATP-avgifter. Föreningsmedlemmarnas behöriga intressen skuUe därvid tillgodoses
genom krav på inspektionens tUlstånd som viUkor för att arbetsgivaren skulle
få disponera överskottsmedel.

Det kan visserligen hävdas
att tjänstepensionskassorna intar en särstäUning inom
understödsföreningsväsendet genom den omständigheten att arbetsgivare och
således inte föreningsmedlemmarna erlägger avgifterna. Särskilda regler skulle
därför kunna tänkas i fråga om t. ex. användning av föreningens
överskottsmedel. Enligt min mening talar dock principiella skäl för att i lagen
inte bör införas en generell regel, som medger rätt för arbetsgivare att
disponera över kassas överskottsmedel, utan att föreningsmedlemmarna, dvs.
delägarna i föreningen, har möjlighet att inverka på det. I sammanhanget bor
också observeras att de nuvarande överskottsmedlen i många fall torde härröra
från tiden då arbetstagarna/föreningsmedlemmarna själva betalade i vart fall en
viss del av försäkringsavgiften.

Enligt vad jag erfarit
finns det några äldre av arbetsgivare gmndade tjänstepensionskassor, där
arbetsgivaren som villkor för sin avgiftsbetalning utverkat stadgebestämmelser
som ger honom rätt tUl överskott på verksamheten. Skäl föreligger enligt min
mening att i sådant faU återbära överskott tUl arbetsgivaren. Frågan om vem
som bör få del av överskott i andra fall där arbetsgivaren gör anspråk på
överskottsmedel får bedömas av försäkringsinspektionen i samband med prövning
av förenings stadgar eller vid stadgeändring.

I
11 § andra stycket 14 departementsförslaget anges att stadgama skall innehålla
behövliga regler om återbäring, om sådan skall utgå.

4.4.5
Fribrev och återköp

Redan
av införandet av en skälighetsprincip för understödsföreningarna följer att en
föreningsmedlem skall ha rätt att få tUlgodogöra sig det sparande som härrör
från hans avgiftsbetalningar, om han avbryter försäkrmgsförhållandet i förtid.
Av den av mig förordade modifieringen av skälighetskravet följer emellertid
också att rätten till fribrev eller återköp kan inskränkas om särskUda
omständigheter föranleder det. Mot denna bakgrund kan sättas i fråga om det
inte, på samma sätt som föreslagits beträffande rätt tUl återbäring, när det
gäller rätten tiU fribrev eller återköp, kan överlämnas åt
försäkringsinspektionen att övervaka att stadgama i det enskilda fallet
utformas så att medlemsintresset i tUlräcklig mån beaktas. Med hänsyn till den
stora betydelse frågan får anses ha för medlemmama delar jag den sakkunniges
mening, att man i klarhetens intresse i lagen bör ta in vissa regler om rätt
tUl fribrev och återköp.

Vid
remissbehandlingen har inte rests någon invändning mot att förening som
meddelar kapitalförsäkring eller pensionsförsäkring skaU

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 89

vara
skyldig att, när medlem utträder eller utesluts ur förening, utfärda fribrev
eller såvitt angår förening som meddelar kapitalförsäkring återköpa
försäkring. Någon erinran har inte heller riktats mot förslaget att överlämna
åt försäkringsinspektionen att medge befogade undantag från denna skyldighet.
Remissinstanserna har även godtagit förslaget att rätten till fribrev eller
återköp skall få inskränkas endast i tre särskilda hänseenden, nämligen i
fråga om den tid under vilken försäkringen gällt, det sammanlagda
avgiftsbelopp som erlagts och i fråga om fribrevs- eller återköpsvärdets
storlek.

ErUigt min uppfattning
skulle det självfallet vara en fördel om undantag från medlems rätt till
fribrev eller återköp kunde närmare anges i lagen. Som den sakkunnige visat, är
det emellertid svårt att i en lagregel ge en lättolkad beskrivning av de
omständigheter som för skilda typer av föreningar skall kunna föranleda en
sådan begränsning. Det är sålunda knappast lämpligt att i lagen generellt slå
fast, att försäkringar under visst maximibelopp skall tas undan från fribrevs-
eUer återköpsrätt. När det gäller större öppna begravningskassor, vars
verksamhet i viss mån liknar den som bedrivs av försäkringsbolagen, kan det i och
för sig finnas skäl att medge medlemmama rätt tiU fribrev eller återköp även om
fribrevs- eller återköpsvärdet är tämHgen ringa. Ä andra sidan kan det i fråga
om t. ex. vissa mindre, slutna föreningar, som delar ut överskottsmedel som
extra understöd efter behovsprövning, vara befogat med en strängare
begränsning av återköpsrätten. Jag anser därför att den smidigaste lösningen är
att överlämna åt inspektionen att pröva om och i vad mån en förening bör medges
rätt tUl undantag från fribrevs- och återköpsskyldigheten. Med hänsyn till det
starka medlemsintresse som ligger bakom kravet på rätt till fribrev eller
återköp bör undantag medges endast när förening kan peka på att en sådan rätt
skulle medföra särskilda ölägenheter för föreningen. Det bör framhållas att
enbart den omständigheten att rätten till fribrev eller återköp kan väntas bli
utnyttjad i stor omfattning inte utgör skäl för att medge förening undantag
från den angivna huvudregeln.

En remissinstans har
föreslagit bestämmelser om att från återköpsvärde skall dras kostnaden för
beräkningen av detta värde, och om att försäkringsbrev skall ges in vid återköp
eller utfärdande av fribrev. Regler i dessa hänseenden får emellertid tas in i
stadgarna och sålunda bli föremål för försäkringsinspektionens prövning vid
dessas fastställelse.

Förening som är skyldig
att i sina stadgar ta in regler om återköp och fribrev bör kunna begränsa
skyldigheten i de tre nyss angivna hänseendena. Detta måste självfallet ske
mot bakgmnd av skälighetsprincipens särskilda betydelse i fråga om fribrevs-
och återköpsrätt.

Återköp
medför helt naturligt att försäkringstagarens medlemskap

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 90

i
föreningen upphör. Jag avser att i specialmotiveringen tUl 17 § departementsförslaget
behandla frågan om fribrevshavares medlemskap.

I departementsförslaget är
bestämmelser om fribrev och återköp intagna i 11 § andra stycket 9 och i 19 §.

5
Kapitalplaceringsfrågor

5.1 Nuvarande
ordning

I
19 § UFL ges regler om redovisning av medel som enligt 1618 §§ UFL avsatts till
fond eller reserverats. Bestämmelsema, som har formen av en förteckning över
godkända placeringsobjekt, gäller för samtliga understödsföreningar. De
tUlåtna placeringsobjekten är följande, nämligen

svenska
statsobligationer och obligationer utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank
eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

fordringsbevis
som utfärdats av riksbanken, affärsbank eUer sparbank,

obligationer
eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats av svensk kommun
efter tillstånd av Kungl. Maj:t,

skuldförbindelser
för vUka föreningen har säkerhet i inteckning i fast egendom inom 2/3 av
taxeringsvärdet,

industri-
eller järnvägsobligationer, utiändska statsobligationer och andra
värdehandlingar som till sin art och från säkerhetssynpunkt kan anses
jämförliga med de förut avsedda värdehandlingarna, samt

fastighet,
som tillhör föreningen, intill 2/3 av taxeringsvärdet.

Vidare
gäller att förening som uteslutande eller huvudsakligen är avsedd för anställda
vid visst företag får redovisa medlen också i sådana av företaget utfärdade
skuldförbindelser för vilka föreningen har säkerhet i förut nämnda
värdehandlingar som angetts i det föregående utom fastighetsinteckningar.

I
FL finns motsvarande regler intagna i 274 §. Dessa regler är mer liberalt
utformade än UFL:s regler i fråga om omfattningen av de tiU-låtna
placeringsobjekten. Vidare har livförsäkringsbolagen i motsats till
understödsföreningarna en fri placeringsrätt beträffande ett belopp som svarar
mot högst 1/10 av försäkringsfonden. Placering inom den fria sektorn får ske i
andra värdehandlingar än som tillåts enligt lagen, dock inte i aktier.

5.2 Den
sakkunnige

Den
sakkunnige har övervägt i vad män det är motiverat att ändra placeringsreglema
i UFL så att de bättre kommer att stämma överens med reglerna i FL.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 91

En
gmndläggande skillnad mellan UFL och FL som är av betydelse i sammanhanget är
att FL (276 §) i motsats tUl UFL innehåller regler om att värdehandlingarna
skall hållas avskilda från bolagets övriga tillgångar, och att
försäkringstagama skall ha panträtt i värdehandlingarna till säkerhet för
bolagets förpliktelser på grand av försäkringsavtalen. Eftersom tillgång enligt
19 § UFL kan tas i anspråk för betalning av också andra skulder än dem som
åvilar förening på grund av försäkringsutfästelser, har tillsynsmyndigheten i
praktiken föreskrivit att en förening måste kunna redovisa sådana tillgångar
till ett belopp, som täcker inte bara försäkringsfonden utan också övriga
egentliga skulder, vari då självfallet inte inbegrips s. k. fria fonder.

Den
sakkunnige avvisar tanken på att införa regler motsvarande 276 § FL för
understödsföreningama och föreslår att nuvarande system i UFL behålls i
huvudsak oförändrat. I överensstänmielse med av tillsynsmyndigheten redan
tiUämpad praxis bör dock i lagen anges, att placeringarna skall täcka inte
bara försäkringsfonden utan också övriga skulder.

Mot
bakgrund av avsaknaden av panträttsbestämmelser till skydd för
försäkringstagama kan enligt den sakkunnige sättas i fråga om det finns utrymme
för någon fri placeringsrätt i fråga om någon del av försäkringsfonden. Den
sakkunnige pekar också på de risker från soliditets-synpunkt som är förbundna
med en sådan rätt och framhåller att det är ett betydande medlemsintresse att
de medel som förvaltas av föreningarna för försäkringstagarnas räkning inte
bara är betryggande placerade utan även ger en god avkastning. Den sakkunnige
anför vidare.

Utestängs
föreningarna även i fortsättningen från varje möjlighet att utnyttja viss del
av försäkringsfonden till s. k. fria placeringar kan sålunda befaras att
försäkring i understödsförening från rent ekonomisk synpunkt i längden framstår
som ett i jämförelse med andra försäkringsformer aUt mindre fördelaktigt
altemativ. Att placeringsfrågoma kan vara mycket väsentliga för en
understödsförenings utveckling framgår bl. a. av de svårigheter som
jämförelsevis stora innehav av bundna lågprocentiga värdepapper, t. ex. 1934
års statsobUgationer, förorsakat en del föreningar.

Avvägningen
mellan medlemsintressets soliditets- och skälighetsaspek-ter mynnar ut i ett
förslag om att förening skall medges fri placeringsrätt inom en sektor på 1/10
av försäkringsfonden. Den fria placeringsrätten får avse andra värdehandlingar
än de som tUlåts enligt lagen, dock ej aktier, och i förening tUlhörig
fastighet utan begränsning till ett belåningsvärde.

Även enligt den föreslagna
lagen skaU stadgarna ange hur avkastningen skall erhåUas av medel som inte
behövs för löpande utgifter. Härigenom blir för den enskilda föreningen
fastställt om och hur den fria placeringsrätten får utnyttjas. Den sakkunnige
fömtsätter att tillsynsmyndigheten härvid kommer att ägna
soliditetssynpunktema ett särskilt intresse.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 92

Den
sakkunnige föreslår i övrigt att katalogen över tillåtna placeringsobjekt
vidgas efter mönster av bestämmelsema i 274 § FL. De viktigaste ändringarna är
följande. Andra av svenska staten utfärdade skuldförbindelser än obligationer
föreslås bli tUlåtna placeringsobjekt. Vid sidan av hypoteksbankens och
stadshypotekskassans obligationer godkänns ocksä obligationer utgivna av
Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan. Skeppsfartens
sekundärlänekassa, Sveriges investeringsbank samt kreditaktiebolag, som står
under tUlsyn av bankinspektionen. Förutom fordringsbevis som utfärdats av
riksbanken, affärsbank eller sparbank nämns sådant bevis som utfärdats av
postbanken eller centralkassa för jordbrukskredit; undantag görs dock i samtliga
fall för förlagsbevis. Det gällande kravet att obligation eller annat
skuldbevis, som svensk kommun svarar för, skall vara förbundet med Kungl.
Maj:ts tiUstånd till lånets upptagande föreslås slopat. Belåningsgränsen i
fråga om inteckningar i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet
föreslås höjd från 2/3 tUl 4/5 av taxeringsvärdet. Inteckning i tomträtt
jämställs enligt förslaget i princip med fastighetsinteckningar. Den gällande
bestämmelsen om att obligationer och andra värdehandlingar, som är jämförliga
med de i lagen uttryckligen godkända värdehandlingarna, också får godtagas som
placeringsobjekt föreslås ersatt med dels en regel om att svenska
industriobligationer som offentligen utbjudits av affärsbank eller
investeringsbanken alltid är tUlåtna placeringsobjekt, dels en föreskrift om
att svensk eller utländsk värdehandling som är jämförlig med någon i
placeringskatalogen angiven värdehandling också är godtagbar som
placeringsobjekt, dock ej om den skall infrias i främmande valuta. Vidare får
enligt förslaget försäkringsfondmedel redovisas i lån mot säkerhet i
försäkringsbrev inom återköpsvärdet, där brevet utfärdats av föreningen själv,
samt i värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på gmnd av försäkringar
som övertagits i återförsäkring. Sluthgen höjs det belopp som får avse
placering i egen fastighet efter mönster av de nya belånmgsgränsema för
placering i inteckningsfordran.

5.3
Remissyttrandena

De
föreslagna nya kapitalplaceringsreglerna godtas i allt väsentligt av
remissinstansema. Bankinspektionen lämnar uttryckligen förslaget utan erinran.
Försäkringsinspektionen har endast den invändningen att den föreslagna
lagtexten bör formuleras om så att det efter mönster av 274 § FL klart
framgår att försäkringsfonden vid varje tidpunkt skall vara redovisad på
föreskrivet sätt. Bankföreningen förutsätter att om de förslag som kan komma
från 1968 års kapitalmarknadsutredning leder tUl en Uberalisering av
placeringsreglema i FL, motsvarande ändringar kommer att ske i lagen om
understödsföreningar.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 93

Beträffande
förslaget att införa en fri sektor för placeringar erinrar riksbanksfullmäktige
om att försäkringsbolagens placeringsmöjligheter åtminstone tidvis begränsas av
de placeringsbestämmelser som kan införas med stöd av lagen om placeringskvoter.
Med hänsyn härtiU kunde det vara motiverat att låta denna lag bh tillämphg
också på understödsföreningarna. Fullmäktige anser dock att praktiska skäl
talar mot en sådan ordning. Fullmäktige motsätter sig inte att en fri sektor
införs för understödsföreningarna.

5.4
Departementschefen

I
det föregående (4.4.3) har behandlats bestämmelserna om understödsförenings
skyldighet att göra avsättningar till en fond, benämnd försäkringsfond, som
svarar mot den skuld föreningen har tUl de försäkrade. Av hänsyn tUl dessa är
det självfallet viktigt att de medel som svarar mot försäkringsfonden förvaltas
på sådant sätt, att förening alltid är i stånd att fullgöra sina
försäkringsutfästelser.

Placeringsbestämmelserna
i 19 § UFL, som varit oförändrade sedan lagens tUlkomst, ger klart uttryck åt
syftet att trygga förenings förmåga att infria sina förbindelser. I paragrafen
anges sålunda ett antal tUlåtna placeringsobjekt som från säkerhetssynpunkt kan
betecknas som betryggande. Förutom vissa obhgationer obligationer för vUka
svenska staten eller svensk kommun svarar och obligationer som utfärdats av
hypo-teksbanken eller stadshypotekskassan är det främst fråga om fordringar
hos riksbanken, affärsbank eller sparbank och fordringar mot säkerhet av
fastighetsinteckningar inom två tredjedelar av taxeringsvärdet. Andra
jämförbara värdehandlingar godkänns också liksom placering i förenings egen
fastighet inom samma del av taxeringsvärdet som jag nyss nämnt. Förening som
huvudsakligen är avsedd för anstäUda vid visst företag får vidare placera
fondmedel i lån till företaget. Därvid gäller vissa villkor beträffande
säkerhetens beskaffenhet.

Det
kan i sammanhanget finnas anledning att något belysa storleken av de fondmedel
det här är fråga om. Understödsföreningarnas fonderade och reserverade medel
uppgick sålunda vid 1969 års utgång till totalt 3 960 mUj. kr. Av detta belopp
avsåg 535 mUj. kr. s. k. fria fonder, dvs. fonder som bildats av
överskottsmedel och som således inte omfattas av de nämnda placeringsreglema.
Föreningarnas tUlgångar, räknat efter bokförda värden, fördelade sig vid samma
tidpunkt med 2,2 "la på fastigheter, 1,2 "fa på aktier och andra
andelsbevis, 26,1 "lo på inteckningslån, 29,4 o/o på andra kommunlån än
obHgationslån, 13,7 "la på obligationer, 0,4 "/o på förlagsbevis,
10,5 "/o på andra värdehandlingar och 16,5 o/o på kontanter och
banktillgodohavanden.

Den
sakkunniges förslag innebär att placeringama skaU täcka inte bara
försäkringsfonden, utan också övriga egentliga skulder. Förslaget

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 94

avser
att skydda försäkringstagarna mot den risk som ligger i att de angivna
placeringama kan komma att tas i anspråk för betalning av andra skulder än
försäkringsskulder. Den bestämmelse som föreslås i detta syfte innebär endast
att redan tillämpad praxis blir lagfäst. Förslaget har inte mött någon erinran
vid remissbehandlingen. Även jag anser det befogat att i lagen skrivs in att
placeringarna skall täcka också skulder som en förening kan ha vid sidan av
sina försäkringsutfästelser till medlemmarna. Som den sakkunnige påpekat skall
självfallet inte fonder som bildats av hopsamlade vinstmedel eller andra
fonder, s. k. fria fonder, räknas in i dessa skulder. De fria fondema skall
även i fortsättningen kunna placeras obundna av de placeringsregler som gäller
för försäkringsfonden. Jag vill emellertid erinra om att i stadgarna skall
anges de placeringsformer som får användas i fråga om de fria fonderna. Försäkringsinspektionen
har sålunda möjlighet att i samband med inregistreringen av stadgama pröva om
placeringsrätten är förenlig med de skälighets- och soliditetskrav som skall
tillgodoses genom stadgamas innehåll.

I
övrigt är den sakkunniges förslag tiU nya placeringsregler utformade i nära
överensstämmelse med vad som enligt 274 § FL gäller för livförsäkringsbolagen.
En viktig nyhet är att också understödsförerungama föreslås få fri
placeringsrätt inom en sektor som svarar mot 1/10 av försäkringsfonden, dock
med samma undantag i fråga om placering i aktier som gäller enligt FL. Förslaget
har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Riksbanksfullmäktige har dock
pekat på den skillnad mellan försäkringsbolagen och understödsföreningama, som
ligger i att bolagens men inte föreningarnas placeringar kan begränsas med stöd
av den kreditpoUtiska lagstiftningen. Även om hknande inskränkningar kan tänkas
för understödsföreningarna, vUka inte omfattas av nänmda lagstiftning, vUl
fuUmäktige dock inte motsätta sig att också dessa för- eningar får en
fri placeringsrätt.

För
egen del vill jag anföra följande. Placeringsbestämmelserna i FL är självfallet
främst utformade med hänsyn tUl kravet på placering i säkra objekt. Men också
krav på god avkastning och en tillfredsstäUande likviditet har haft betydelse
vid utformningen. Därutöver viU jag erinra om att placeringsbestämmelserna i FL
även får ses mot bakgmnden av en från samhäUets synpunkt önskvärd
investeringspolitik. Dessa olika synpunkter kommer i FL till uttryck genom att
den större delen av försäkringsfonden binds i vissa säkra placeringsobjekt, däribland
sådana som är ägnade att tUlgodose samhälleligt betydelsefulla
investeringsbehov, och genom att fri placering tillåts för viss del 1/10 av
fonden. Förvärv av aktier undantas dock från den fria placeringsrätten.

De
synpunkter som ligger bakom utformningen av placeringsreglerna i 274 § FL kan i
princip också anläggas på de placeringsmöjligheter

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 95

som
bör gälla för understödsföreningarna. Med tanke på att riskmomentet vid fri
placering förstärks genom att understödsföreningarna ofta inte har tillgäng
till expertis kan förslaget möjligen inge viss tveksamhet. Jag vill i detta
sammanhang erinra om att det ankommer på försäkringsinspektionen att vid
prövning av stadgarna kontrollera att solidi-tetssynpunkter beaktas även när
det gäUer placering inom den fria sektorn. Med hänsyn härtill och tiU det nyss
anförda anser jag det rimligt att understödsförenmgama får samma rätt tUl fri
placering som bolagen har. Jag biträder därför förslaget. När jag tar denna
ståndpunkt lägger jag stor vikt vid att i stadgarna alltid skall anges hur avkastning
skall erhållas av medel som inte behövs för löpande utgifter.

Som
den sakkunnige påpekat och i enhghet med bestämmelser i FL bör från den fria
placeringsrätten undantas placering i aktier. Enligt min mening bör dessutom
tas undan andelar i aktiefond.

I
sanamanhanget viU jag ta upp en fråga som inte berörts i betänkandet. Jag
syftar på frågan om understödsföreningarna också fortsättningsvis skall ha
rätt att utan någon begränsning disponera sina fria fonder för förvärv av
aktier. För försäkringsbolagen gäller i detta hänseende att
försäkringsinspektionens tillstånd krävs för att ett bolag skall få äga mer än
1/20 av aktierna i ett svenskt eller utländskt aktiebolag. Om ett bolags aktier
har olika röstvärde får de aktier som ägs av försäkringsbolaget inte
representera större röstetal än 1/20 av röstetalet för samtliga aktier.
Bestämmelsen i FL har tUlkommit i syfte att förebygga att försäkringsbolagen
skaffar sig för stort inflytande i företag utanför försäkringsväsendets område.
Jag anser att understödsföreningarnas rätt att placera sina fria fonder i
aktier bör begränsas på motsvarande sätt och förordar att en bestämmelse härom
tas in i den nya understödsföreningslagen.

Sakkunnigförslaget
i övrigt avser en vidgning av katalogen över till-låtna placeringsobjekt efter
mönster av vad som gäller för livförsäkringsbolagen. Jag har ingen erinran mot
en sådan vidgning.

Jag
vill erinra om att i den år 1968 tiUsatta kapitalmarknadsutredningens
uppgifter ingår bl. a. att göra en översyn av försäkringsbolagens
placeringsregler och att, om det finns anledning till det, se över också andra
placeringsbestämmelser. Resultatet av utredningens arbete kan därför föranleda
ändringar också i de placeringsregler som nu föreslås för
understödsföreningarna.

I
departementsförslaget finns kapitalplaceringsreglerna upptagna i 24 och 25 §§.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 96

6
Tillsynsverksamheten 6.1 Nuvarande ordning

Som
redan nämnts är understödsföreningarna underkastade tUlsyn av offentlig
myndighet (67 § UFL). EnHgt 1 § kungörelsen (1912: 304) angående tillsyn å
understödsföreningar m. m. (ändrad senast 1957: 224) är arbetsmarknadsstyrelsen
tUlsynsmyndighet i fråga om arbetslöshetskassor och försäkringsinspektionen
tillsynsmyndighet beträffande övriga understödsföreningar. Tillsynsmyndigheten
är också registreringsmyndighet (68 § UFL).

De
grundläggande bstämmelserna om försäkringsinspektionens verksamhet finns i 78
§ UFL. Där anges att tillsynsmyndigheten skall övervaka förenings verksamhet
och tUlhandagå föreningen med råd och upplysningar. Syftet är att inspektionen
skall se till att rörelsen drivs på ett med hänsyn till föreningens art och
omfattning lämpligt sätt.

Försäkringsinspektionens
övervakande och kontrollerande verksamhet kan i huvudsak sammanfattas i
följande fem grupper av åtgärder: 1. granskning och prövning av stadgar och
stadgeändringar i samband med registreringsärenden, 2. granskning och prövning
av föreningsbeslut om likvidation och överlåtelse, 3. medgivande i fråga om
rätt till undantag från vissa bestämmelser i lagen, 4. granskning och kontroll
av de redogörelser, utredningar och övriga handlingar som föreningarna är
skyldiga att utan anmaning insända tUl tillsynsmyndigheten, 5. inspektioner,
närvaro vid föreningssammanträden och förordnande av revisorer.

I
betänkandet (s. 100) finns en översikt över de olika lagrum i UFL som rör
tillsynsmyndighetens övervakande och kontrollerande verksamhet. Förutom den
kontroll som utövas av myndigheten i samband med dels registreringsärenden
(6773 §§ UFL) och dels ansökningar om myndighetens tUlstånd enligt olika lagmm
finns i 77 § UFL vissa föreskrifter som har till syfte att underlätta myndighetens
fortlöpande kontroll. Sålunda skall samtliga understödsföreningar årligen till
tillsynsmyndigheten insända dels avskrifter av styrelsens och revisorernas
berättelser samt av protokollsutdrag i fråga om föreningssammanträdets
behandling av dessa berättelser, dels en statistisk redogörelse om föreningen
och dess verksamhet. Vidare har tillsynsmyndigheten rätt att när som helst
inventera en förenings medel, granska dess räkenskaper och övriga handlingar
samt närvara vid föreningssammanträde. Om myndigheten finner det nödvändigt kan
den ocksä kräva in kompletterande upplysningar beträffande en förening och
dess verksamhet. Myndigheten har rätt att förordna en särskild revisor som
tillsammans med övriga revisorer skall granska styrelsens förvaltning och föreningens
räkenskaper.

TiUsynsmyndighetens
skyldighet att ge råd och upplysningar gäller enligt 78 § första och andra
styckena UFL såväl bUdandet av en ny

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 97

förening
och dess registrering som det lämpligaste sättet att driva en redan registrerad
förenings rörelse. I praktiken har det visat sig att behovet av råd och
vägledning i allmänhet är betydande. Eftersom möjligheten att få expertishjälp
utanför försäkringsinspektionen är tämligen begränsad vänder sig föreningarna
ofta till inspektionen för att få råd och hjälp i olika frågor. En inte
oväsentlig del av inspektionens rådgivningsverksamhet och
upplysningsverksamhet sker dock kollektivt genom cirkulärskrivelser.

Finns
anledning till anmärkning mot förening skaU tillsynsmyndigheten meddela
föreningen anvisning att inom viss tid vidta nödvändiga ändringar i föreningens
verksamhet. Anvisningsförfarandet är begränsat till följande fallr 1. vid
avvikelse från lag eller författning eller förenings stadgar, 2. då förening är
oförmögen att efter oförändrade grunder fullgöra sina utfästelser, 3. då
stadgarna inte längre är betryggande för medlemmarna och övriga
undeirstödsberättigade, 4. då förening driver rörelse som kan anses såsom
affärsmässig försäkringsrörelse. I det sist nämnda fallet skaU i anvisningen
överlåtelse på ett försäkringsbolag ställas upp som alternativ till en ändring
av rörelsens art. Om förening inte rättar sig efter anvisningen kan
tiUsynsmyndigheten ansöka hos domstol om åläggande för föreningen att träda i
hkvidation (78 § tredje femte styckena).

Bestämmelserna
om anvisning ger tUlsynsmyndigheten befogenhet att ingripa mot förening inte
bara när verksamheten i något hänseende fortlöpande bedrivits felaktigt utan
också när föreningen i ett enskilt fall brutit mot gäUande regler, t. ex. i
strid mot stadgebestämmelse vägrat någon sjukhjälp. Konstaterat missförhåUande
brukar emeUertid rättas till redan genom att tUlsynsmyndigheten påtalar saken.
Under åren 19601969 har anvisningsförfarandet behövt tillgripas i 10 fall.

Försäkringsinspektionens
möjligheter att ingripa mot ett försäkringsbolag är utformade på annat sätt
(288 § FL). Inspektionen har en allmän rätt att meddela de erinringar i fråga
om ett bolags verksamhet som inspektionen finner påkallade. Vidare skall inspektionen
vid fel eller missförhållande i vissa angivna hänseenden eller, om det annars
finns allvarlig anmärkning mot bolags verksamhet, förelägga bolaget eller dess
styrelse att inom viss tid vidta de åtgärder som påkallas. Får föreläggandet
inte avsedd effekt skall inspektionen anmäla det till Kungl. Majrt som, efter
att ha hört bolaget, kan förklara dess koncession förverkad.

6.2
Den sakkunnige

Enligt
sakkunnigförslaget skall i den nya lagen anges att försäkringsinspektionen är
registrerings- och tUlsynsmyndighet för understödsföreningarna.

4 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 69

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 98

Den
sakkunnige anser att det nuvarande tiUsynssystemet innefattande i huvudsak
en övervakande och en hjälpande funktion i stort svarar mot dagens krav och att
det därför i princip bör behåUas. Det bör emellertid övervägas i vad mån
tUlsynsverksamheten i högre grad än f. n. bör inriktas på att tiUgodose
medlemmarnas intressen och samhäUets behov av kontroll över
understödsföreningsväsendets fortsatta utveckling. Samtidigt bör övervägas om
tillsynen i något hänseende kan begränsas.

Den
sakkunnige diskuterar om den statliga tillsynen i fortsättningen skall behöva
omfatta alla understödsföreningar oavsett storlek och verksamhetsinriktning.
Bl. a. framhålls att det från statsverkets sida kan sättas i fråga om allt
arbete och alla kostnader som tillsynsmyndigheten lägger ned på de mindre
föreningarna står i rimligt förhållande till de enskilda och aUmänna intressen
som kontrolleras och bevakas. Den sakkunnige kommer emellertid fram tUl att de
praktiska olägenheter som kan vara förknippade med ett i huvudsak enhetligt
tUlsynssystem inte bör tUlmätas en så avgörande betydelse, att man därför bör
genomföra en ny indelning av understödsföreningarna med differentierade
tUlsynsregler. En del av de praktiska problemen i samband med kontrollen av de
mindre föreningarna kan lösas genom tillsynsmyndighetens rättstillämpning.

Flertalet
av de bestämmelser som rör tillsynsverksamheten måste av naturliga skäl ges
formen av exakta och otvetydiga handlingsregler. Med tanke speciellt på sådana
föreningar som driver verksamhet av mycket ringa omfattning eller som av andra
skäl från enskUd och allmän synpunkt framstår som jämförelsevis obetydliga
föreslås, att i den nya lagen efter förebild från 345 § FL införs en
bestämmelse, som ger tUlsynsmyndigheten befogenhet att i särskilda fall medge
förening de undantag från lagens bestämmelser som prövas skäliga eller som betingas
av verksamhetens omfattning och föreningens förhåUanden i övrigt. Dispens
föreslås kurma ges också i fråga om tjänstepensionskassa. Bestämmelsen bör
enligt den sakkunnige tillämpas med varsamhet.

För
att tUlsynsmyndigheten skall kunna ingripa också i andra fall än där det är
fråga om missförhållande som har anknytning tUl stadgeändringar eller
registreringsärenden behövs enligt den sakkunnige en utbyggnad av
anvisningsinstitutet. Delvis i nära överensstämmelse med 288 § 2 mom. FL
föreslås sålunda att anvisning skall kunna tillgripas dels när avvikelse skett
från lag eller författning eller bestämmelse som meddelats med stöd därav eller
från stadgebestämmelse, dels när förenings stadgar inte längre svarar mot de
uppställda allmänna kraven på stadgarna, dels när förenings tillgångar är
otillräckliga, dels när annan allvarlig anmärkning kan riktas mot föreningens
verksamhet. Med tUl-lämpning av sist nämnda anvisningsmöjlighet bör
inspektionen kunna meddela föreläggande bl. a. till förhindrande av s. k.
överförsäkring

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 99

inom
sjukförsäkring. Har rättelse inte skett inom tid som anges i anvisningen skaU
tiUsynsmyndigheten hksom f. n. ha möjlighet att hos domstol ansöka om att
föreningen skall träda i likvidation.

Den sakkunnige föreslår
vidare att tUlsynsmyndighetens naturliga befogenhet att framställa erinringar
utan samband med anvisning blir lagfäst.

Efter viss förebUd av 287
och 337 §§ FL föreslås möjlighet för tUlsynsmyndigheten att infordra uppgifter
som behövs för tillsynen även från sammanslutning som samverkar med
understödsförening. I den föreslagna bestämmelsen sägs att myndigheten efter
tUlstånd av Kungl. Maj:t i varje särskUt fall kan vid vite förelägga styrelse,
ordförande, verkställande dhektör eUer motsvarande befattningshavare i
aktiebolag, förening eUer annan liknande sammanslutning som i väsentlig mån samarbetar
med eUer biträder understödsförening att efter myndighetens anvisningar avge
särskild redovisning över förhållanden som rör föreningen. Föreläggandet kan
också avse skyldighet att tillhandahålla vissa böcker, räkenskaper eUer andra
handlingar för tUlsynsmyndighetens granskning.

I avsikt att förbättra
försäkringsinspektionens möjligheter att fullgöra sina kontroUerande och
rådgivande funktioner föreslår den sakkunnige att tUlsynsmyndigheten får vissa
befogenheter som f. n. inte är lagfästa i UFL. Vid behov bör sålunda
myndigheten kunna sammankalla en förenings styrelse, närvara genom behörig
företrädare vid sådant sammanträde liksom vid föreningssammanträde samt delta
i därvid förekommande överläggningar. 1 anslutaing till en allmän utbyggnad
och modemisering av reglerna om revision har myndigheten vidare enligt
förslaget tillagts befogenhet att, när föreningens verksamhet är mycket
omfattande eller när synnerliga skäl annars föreligger till det, föreskriva att
minst en av föreningens revisorer skall vara av handelskammare auktoriserad
revisor eller godkänd granskningsman. Förslaget innehåller dessutom regler som
skall göra det möjHgt för tiUsynsmyndigheten att förordna likvidator och
likvidationsrevisor samt att utfärda föreskrifter för deras verksamhet.

6.3
Remissyttrandena

Försäkringsinspektionen
ställer sig positiv till de föreslagna tUlsynsreglema och konstaterar att de
efter förebUd från FL utformade bestämmelserna innebär att inspektionen får
större möjligheter än f. n. att verka för en sund utveckhng av
understödsföreningarnas verksamhet. Övriga remissinstanser tillstyrker eller
har ingen erinran mot förslaget. Svenska försäkringsbolags riksförbund betonar
det riktiga i att inspektionen på samma sätt som enligt FL får möjlighet
att ingripa med anvisning mot förening när allvarlig anmärkning kan riktas mot
dess verksamhet.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 100

I
anslutning tiU vad den sakkunnige anfört om att försäkringsinspektionen med
hjälp av de nya anvisningsreglerna kan gripa in med föreläggande tUl
förhindrande av s. k. överförsäkring inom sjukförsäkring hänvisar
riksförsäkringsverket till vad verket uttalat i ett remissyttrande för år 1970
i ett ärende om koncession för tjänstegmppsjukförsäkring. I detta yttrande
framhöll verket bl. a. att noggranna undersökningar måste företas innan man
eventuellt ger upp den av försäkringsinspektionen hävdade principen om
maximering av kompensationsgraden vid 93 "lo med den modifikation som kan
följa av Kungl. Maj:ts beslut år 1966 i det s. k. Folksamärendet. Verket
anser vidare mot bakgrund av överförsäkringsrisken att den föreslagna
bestämmelsen om befogenhet för inspektionen att medge undantag från regler i
lagen inte bör avse föreningar som meddelar sjukhjälp.

Försäkringsinspektionen
föreslår att möjligheten för inspektionen tUl insyn i sidoordnat organ regleras
mera i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i FL än vad den
sakkunnige förordat. EnHgt inspektionen bör för sidoordnade organ, vars
verksamhet uteslutande har till föremål att biträda understödsförening vid
verksamhetens bedrivande, gäUa samma skyldighet att lämna upplysningar och
tUlhandahålla handlingar som gäller för understödsföreningen själv. Om denna
skyldighet inte fullgörs skall tillsynsmyndigheten utan krav på tUlstånd av
Kungl. Majrt ha rätt att förelägga vite. Vidare bör myndigheten ha rätt att,
där intressegemenskap finns mellan understödsförening och aiman sammanslutning,
efter tillstånd av Kungl. Maj:t vid vite förelägga den sidoordnade
sammanslutningen att avge särskild redovisning över intressegemenskapen.

LO finner det motiverat
att försäkringsinspektionen i fråga om tjänstepensionskassa som meddelar
pension enligt allmän pensionsplan skall kunna medge undantag från lagens bestämmelser.
Sveriges kommunalanställdas pensionskassa hävdar att de särskUda förhållanden
som gäUer för kassan motiverar att kassan inte bör vara underkastad tillsyn av
försäkringsinspektionen och att lagen ej heller i övrigt bör tillämpas på
kassan. De närmare skälen för kassans uppfattning redovisas i specialmotiveringen
till 2 §.

Två remissinstanser tar
upp frågan om behovet av samråd mellan försäkringsinspektionen och
understödsföreningarnas centralorganisationer. Svenska
livförsäkringsföreningars riksförbund anför att förbundsstyrelsens
arbetsutskott sedan femton år tUlbaka fungerar som samrådsorgan vid kontakter
med inspektionen. I väntan på den nu aktuella lagstiftningen har
samrådskontaktema varit begränsade. Under hänvisning tiU att det finns ett permanent
samrådsorgan bl. a. mellan riksförsäkringsverket och försäkringskasseförbundet
bör inspektionen och centralorganisationerna rekommenderas att söka former för
ett kontinuerligt samråd. De fria sjukkassornas förbund framhåller att an-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 101

passningen
tiU en lagstiftnmg enligt sakkunnigförslaget ställer stora krav på föreningarna
med dessas begränsade resurser. Det kan bli svårt för föreningama att uppfylla
kraven om inte inspektionens tillämpningsföreskrifter i olika hänseenden utformas
i samverkan med Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund och sjukkassornas
förbund.

6.4
Departementschefen

Ett
väsentiigt syfte med lagstiftningen för understödsföreningama är att skydda
föreningsmedlemmarnas intressen. Fömtom att lagen stäUer upp vissa normer för
föreningarnas handlande ingår som ett viktigt led i medlemsskyddet att
föreningama står under tillsyn av en offentlig myndighet,
försäkringsinspektionen. Enligt den lagstiftning som gällde före 1938 års lag
avsåg tUlsynen i huvudsak rent formella frågor. Tillsynen har emeUertid
skärpts i den nu gällande lagen. Reglerna har därvid utformats i första hand
med syftet att öka de utfästa försäkringsförmånernas ekonomiska säkerhet. De
gällande tUlsynsbestämmelserna tar således närmast sikte på efterlevnaden av
soliditetsprincipen.

Den nu föreslagna reformen
tar, som framgår av vad jag tidigare anfört, främst sikte på att stärka
skyddet för försäkringstagama. Störst betydelse har därvid införandet av en
modifierad skälighetsprincip. Mot denna bakgrand ar det naturligt att
tillsynsreglerna nu ses över så att det bhr möjligt för försäkringsinspektionen
att effektivt övervaka att föreningamas verksamhet står i samklang med den nya
lagstiftningens syfte.

F. n. omfattar
försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet två olika funktioner, en
övervakande och kontrollerande samt en rådgivande och upplysande. Den
sakkunniges förslag innebär att denna dubbla funktion behålls i den nya lagen.
I fråga om inspektionens kontrollerande verksamhet föreslås i ohka avseenden
nya regler i syfte att underlätta för inspektionen att fullgöra tUlsynen. Det
viktigaste förslaget gäller en utbyggnad av anvisningsinstitutet. Reglerna
härom innebär att inspektionen kan meddela förening anvisning att inom viss
tid vidta åtgärd som inspektionen kräver och att inspektionen vid vägran att
följa anvisningen kan hos domstol ansöka om åläggande för föreningen att träda
i likvidation. Sakkunnigförslaget avser att efter mönster av FL ge inspektionen
möjlighet att använda sig av ändringsföreläggande såväl i vissa uppräknade fall
som när i övrigt allvarlig anmärkning kan riktas mot förenings verksamhet. I
överensstämmelse med FL föreslås vidare en lindrigare form av ingripande,
nämligen meddelande av den erinran som inspektionen anser påkallad. Även i
övrigt innebär sakkunnigförslaget att inspektionens tillsynsmöjligheter efter
mönster av regler i FL förstärkts på olika punkter.

Remissinstansema
stäUer sig i aUmänhet positiva tUl den föreslagna utbyggnaden av
tillsynsreglema. Försäkringsinspektionen framhåller att

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:69 102

inspektionen
får bättre möjligheter att verka för en sund utveckling av
understödsföreningsväsendet. Även jag anser att de föreslagna tillsynsreglema
är väl ägnade att komma tUl rätta med eventuella missför-håUanden i
föreningarnas verksamhet och skapa garanti för att bl. a. den åsyftade
förstärkningen av medlemsskyddet kommer till stånd. Jag förordar därför att
förslaget genomförs. Jag vill erinra om att det av mig förordade förslaget
medger möjlighet för försäkringsinspektionen att med hjälp av föreläggande
(anvisning i UFL) gripa in mot s. k. överförsäkring inom sjukförsäkring på
liknande sätt som skett i fråga om livförsäkringsbolagen.

Reglema
om insyn i sidoordnat organ bör ges en något annan utformning än vad den
sakkunnige föreslagit. TUl denna fråga återkommer jag i specialmotiveringen.

Efter förebUd från FL
föreslår den sakkunnige att försäkringsinspektionen skall kunna medge förening
undantag från den nya lagen, när fråga är om förening med verksamhet av ringa
omfattning eller om tjänstepensionskassa. Med tUlämpning av denna bestämmelse
skall inspektionen således kunna medge undantag från regler som bl. a. rör tUlsynsverksamheten.
Så gott som samtliga remissinstanser har godtagit förslaget och jag har för
egen del ingen erinran mot det. Jag finner därvid ingen anledning att, som
riksförsäkringsverket föreslagit, ställa sjukkassorna helt utanför denna
bestämmelse. Självfallet bör dock i fråga om dessa kassor inte medges undantag
som försvårar inspektionens möjlighet att hålla överförsäkringsproblemet under
uppsikt.

I
likhet med den sakkunnige anser jag att försäkringsinspektionen också i
fortsättningen skaU ha en rådgivande uppgift vid sidan av sin kontrollerande
funktion. F. n. gäller att inspektionen är skyldig att meddela råd i fråga om
förenings bildande och inrättandet av sådan förenings verksamhet m. m. Dessa
regler synes enbart ta sikte på råd och vägledning som underlättar att förening
bUdas och registreras. Den rådgivande verksamheten bör emellertid avse även den
gmndläggande frågan om den planerade föreningen över huvud är ändamålsenlig för
att lösa de aktualiserade försäkringsfrågorna. Med hänsyn tUl att nybUdning av
förening enligt vad jag tidigare förordat (3.3.2) fömtsätter en behovsprövning
från inspektionens sida anser jag det naturligt att föreningsbUdama samråder
med inspektionen innan alltför omfattande åtgärder vidtas i fråga om
föreningsbUdningen. Även i andra hänseenden kan en rådgivning vara behövlig.
Inspektionens skyldigheter bör självfallet begränsas tUl vad som kan anses
skäligt. Naturligtvis skall inspektionen inte heUer behöva tUlgodose sådana
behov som främst kan antas syfta tUl att övervältra förvaltningskostnader på
inspektionen. De aUmänna reglema om inspektionens rådgivande funktion liksom bestämmelsen
om inspektionens övervakande uppgift i allmänhet bör inte tas in i lagen utan i
stället regleras i administrativ ordning.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 103

Vad
beträffar vissa från understödsföreningshåll framförda önskemål om fortlöpande
samråd med inspektionen vUl jag anföra följande. Visst samråd i olika frågor
mellan inspektionen och föreningarnas centralorganisationer är självfallet
ägnat att underlätta en smidig anpassning av föreningamas verksamhet tUl den
nya lagstiftningen. Särskilda bestämmelser härom behövs dock inte utan jag
fömtsätter att inspektionen och centralorganisationerna självmant etablerar
den kontakt med varandra som anses behövlig. Formen för detta samrådsförfarande
är en fråga som får överlämnas åt inspektionen och organisationerna att ta
StäUning tUl.

Bestämmelser
om tUlsyn är i departementsförslaget upptagna i 67 72 §§.

7
TiUsynsbidragen 7.1 Nuvarande ordning

I
67 § andra stycket UFL föreskrivs att annan understödsförening än
arbetslöshetskassa skall utge bidrag tUl bestridande av kostnaden för
tillsynsmyndighetens orgaiusation och verksamhet. Bidraget, som skall erläggas
årligen enligt bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t, skall bestämmas till
högst 1/5 "lo av föreningens hela inkomst av avgifter för nästföregående
räkenskapsår. Bidraget får dock inte understiga 100 kr. Motsvarande
bestämmelser i FL finns i 292 § FL (senaste lydelse 1957: 221) med den
skiUnaden att bidraget inte får understiga 200 kr.

Genom
2 § kungörelsen (1959: 482) om bidrag från försäkringsanstalter och
understödsföreningar till kostnaden för försäkringsinspektionen (senaste
lydelse 1971: 142) skall bidraget vara för försäkringsanstalt 1,2 "loQ
och för understödsförening 1 %o av avgiftsinkomsten med undantag av avgift för
återförsäkring såvida annan försäkringsanstalt eller understödsförening är
pliktig att ge ut bidrag för det åter-försäkrade beloppet. I fråga om inkomst
av avgifter för kollektiv tjänstepensionsförsäkring gäller dock den
begränsningen, att för den del av avgiftsinkomsten, som överstiger 20 milj.
kr., bidraget skall beräknas efter 0,4 "Iqo-
Bidraget är maximerat tUl 125 000 kr. för försäkringsanstalt och tUl 90
000 kr. för understödsförening.

Understödsföreningarnas
skyldighet att utge tUlsynsbidrag kom till i samband med att tillsynen över
föreningarna den 1 januari 1958 flyttades från dåvarande
riksförsäkringsanstalten tUl försäkringsinspektionen. Redan från början
förutsattes att tUlsynsbidragen inte skulle förslå tUl att täcka samtliga
kostnader för tUlsynen av föreningarna och att sålunda statsmedel skulle få
tillskjutas för att uppehålla tiUsynsverksam-heten (se prop. 1957:1 bU. 10 s.
194). Fr. o. m. år 1961 utgick statsbidraget med 300 000 kr.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 104

Ursprungligen
togs tiUsynsbidrag ut efter en promillesats av 0,6, vilken gällde också för
försäkringsbolagen. För såväl understödsföreningama som bolagen höjdes
promUlesatsen år 1962 till 0,8.

År
1965 aktualiserade försäkringsinspektionen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t frågan
om tillsynsbidragens storlek. I skrivelsen framhöll inspektionen att
understödsföreningarnas del i försäkringsinspektionens fond efter något år
skulle redovisa underskott. Denna utveckling angavs ha sin orsak i att en stor
del av tjänstepensionskassorna hade fått formen av fribrevskassor i samband med
ATP-reformen. Genom minskningen av avgiftsinkomsterna kom således
tillsynsbidragen att reduceras högst väsentligt utan att tUlsynsarbetet
minskade i motsvarande mån. Inspektionen förordade en lösning som innebar att
uttaget för såväl försäkringsbolagen som understödsföreningarna baserades på
både avgiftsinkomster och nettokapitalavkastningen, därvid promUlesatsen
skulle kunna sänkas från 0,8 tUl 0,7. Såvitt angick finansieringen av tillsynen
över understödsföreningarna angavs lösningen vara ett provisorium i avvaktan på
det nu framlagda betänkandet. Efter remissbehandling av inspektionens skrivelse
ändrades bidragskungörelsen på det sättet att bidragsuttaget höjdes till 1 "Iqq, liksom tidigare beräknat på
enbart avgiftsinkomsterna, varjämte maximibeloppet höjdes till 90 000 kr. (SFS
1966: 57).

I
1970 års anslagsframställning tog försäkringsinspektionen åter upp frågan om en
ändring av bidragsreglema. Inspektionen beräknade att med oförändrade regler
och samma statsbidrag, 300 000 kr., som tidigare skuUe underskottet i
understödsföreningarnas del i försäkringsinspektionens fond öka från 323 000
kr. vid ingången av budgetåret 1970/71 tUl 707 000 kr. vid slutet av budgetåret
1971/72. För de båda budgetåren beräknades föreningarnas tUlsynsbidrag uppgå
till 166 000 resp. 172 000 kr.; utgifterna beräknades till 850 000 kr. resp.
724 000 kr. Eftersom också försäkringsbolagens del i inspektionens fond visade
en nedåtgående tendens en beräknad minskning från 1 834 700 kr. tUl 940 700
kr. under de båda åren skulle fonden i dess helhet visa ett underskott på
drygt 18 000 kr. Inspektionen föreslog i fråga om understödsföreningarna dels
en höjning av statsbidraget med 150 000 kr. tUl 450 000 kr., dels vid sidan
av den gällande bidragsplikten om 1 "/oo av avgiftsintäkterna ett
bidragsuttag med 0,2 o/p av förenings kapitalavkastning, överskott på egna
fastigheter inräknade men utgiftsräntor samt underskott på egna fastigheter
fränräknade. Vidare föreslogs en höjning av minimibeloppet från 100 till 200
kr. Inspektionens förslag stämmer överens med det förslag som lagts fram i det
nu behandlade betänkandet. Också för försäkringsbolagens del föreslogs viss
skärpning av bidragsskyldigheten.

I
prop. 1971: 1 (bU. 9 s. 83) föreslog jag i fråga om försäkringsbolagen en
höjning dels av uttaget från 1 till 1,2 "Iq
av avgiftsinkomstema,

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 105

dels
av maximibeloppet från 90 000 tUl 125 000 kr. Vad angår understödsföreningarna
togs däremot, i avvaktan på beredning av förslaget till ny lag om
understödsföreningar, inte ställning tUl inspektionens förslag. I
propositionen föreslogs emeUertid en höjning av statsbidraget tUl
understödsföreningsavdelningens verksamhet med 50 000 kr. utöver vad
inspektionen föreslagit, dvs. tUl 500 000 kr. Förslaget godtogs av riksdagen
(NU 1971 r 2, rskr 34, SFS 1971 r 142).

7.2
Den sakkunnige

Mot
bakgrund av att kostnaderna för tillsynen över understödsföreningama sedan
flera år tUlbaka varit betydligt högre än de årliga inkomsterna, dvs.
statsbidraget på 300 000 kr. och tillsynsbidragen, har den sakkunnige sökt
bedöma den framtida kostnadsutvecklingen för tUlsynsverksamheten. Det
konstateras att om de föreslagna lagändringarna genomförs detta närmast
konmier att medföra att tillsynsmyndighetens åhgganden ökas. Införandet av
skälighetsprincipen och den också i övrigt starkare betoningen av
medlemsintresset kommer sålunda att kräva en effektiv kontroll över och god
insyn i föreningarnas förhållanden. På kort sikt kommer ändringarna också att
medföra ett betydande mått av extraarbete för myndigheten, bl. a. i samband med
att behövliga stadgeändringar genomförs. En osäker faktor i sammanhanget är den
allmänna utvecklingen inom understödsföreningsrörelsen. Tendensen äi att
antalet föreningar kommer att fortsätta att minska. De föreslagna ändringarna
kan också under en förhåUandevis kort tid föranleda en större mängd
hkvidationer och överlåtelser. Likvidationsärendena medför oftast mycket
arbete för tUlsynsmyndigheten. I gengäld bör inspektionsarbetet på längre sikt
kunna underlättas. Tillsynsverksamhetens omfattning under den närmaste
framtiden kommer inte att medföra några mer påtagUga utgiftsbesparingar.
Löneutvecklingen och andra ändringar i kostnadsnivån verkar på sikt i motsatt
riktning. En önskvärd ökning av inspektionens rådgivande och hjälpande
verksamhet kan vidare aktualisera en förstärkning av inspektionens personal.

Det
ekonomiska ansvaret för tUlsynsverksamheten bör enligt den sakkunniges mening
också i fortsättningen fördelas på ett skäligt sätt mellan statsverket och
föreningarna. Relationen mellan föreningarnas samlade avgifter och
statsbidraget bör åtminstone tUls vidare behållas tämligen oförändrad.

En
viss höjning av tUlsynsbidragen bedöms som ofrånkomlig. Svåra avvägningsproblem
uppstår emellertid när det gäller att fördela bidragsplikten mellan ohka
föreningar. Den sakkunnige anför ytterligare.

Det
kan således inte vara rimligt att en förening som förfogar över. fonder på
tUlsammans närmare 900 mUj. kr. och uppbär årliga inkomster från detta kapital
på mer än 50 mUj. kr. endast skall betala 100 kr.

4t
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 69

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 106

i
tillsynsbidrag medan en annan förening inom samma grupp för en total inkomst på
omkring 5 milj. kr. får utge inemot 5 000 kr. i tillsynsbidrag. Det kan
naturligtvis med visst fog göras gäUande att de s. k. fribrevskassorna i
relation till medlemsantal eller andra jämförelsenormer förorsakar
inspektionen betydligt mindre arbete än en aktiv förening. Det bör heller inte
komma i fråga att ålägga dessa båda grupper av föreningar lika stor
bidragsskyldighet. Det bör emellertid framhållas, att tUlsynen över
fribrevskassa ingalunda kan reduceras till en obetydlighet. Redan
försäkringarnas omfattning och förhållandevis stora betydelse för medlemmarnas
trygghet understryker ofta vikten av att den allmänna tUlsynen bibehålls på hög
effektivitetsnivå. Stadgeändringar liksom en del andra åtgärder och ärenden
som fordrar tillsynsmyndighetens medverkan förekommer dessutom i nära nog
samma utsträckning bland fribrevskassor som bland övriga föreningar. Ärendenas
svårighetsgrad och den tid som åtgår för deras behandling utgör inte heller
någon säker skiljelinje. Däremot kan konstateras, att kontrollen av
kapitalplaceringar och därmed sammanhängande frågor, som till mycket stor del
just berör fribrevskassor, generellt sett är både tidsödande och krävande.

Enligt
den sakkunnige är en viss ökning oundviklig av fribrevskassomas bidragsplikt.
Som beräkningsgrund föreslås att bidraget skall avse också föreningarnas
nettoinkomster av kapital. Vid sidan av avgiftsinkomstema lämnar nämligen
denna post inte bara ett någorlunda tiUförlitligt besked om föreningarnas
storlek och ekonomiska bärkraft utan anger även i viss utsträckning
tillsynsverksamhetens allmänna angelägenhetsgrad och relativa betydelse.

Av
ohka i betänkandet diskuterade alternativ förordar den sakkunnige att
bidragsuttaget sker efter 1 "/oc av avgiftsinkomsterna och 0,2 o/g av
nettokapitalavkastningen. Applicerat på räkenskapsåret 1967 skulle detta höja
det samlade bidragsbeloppet från 160 000 till 198 000 kr. Krävs en mer markant
ökning av den totala bidragssumman blir frågan om en höjning av minimibidraget
aktuell. Den sakkunnige anför härom.

Den
sakkunnige är medveten om att tillsynsbidraget för mindre föreningar
fortfarande utgör en förhållandevis betydande utgift och att varje ökning av
minimibidraget för en del föreningar kan innebära en sådan höjning av de totala
förvaltningskostnaderna att föreningens fortsatta existens äventyras. En sådan
konsekvens är naturligtvis av flera skäl beklaglig. Det kan emellertid inte
förglömmas att minimibeloppet varit helt oförändrat under tio år men att övriga
bidragssatser under samma tid varit föremål för flera uppjusteringar. Med
ytterligare ökade anspråk på de större föreningarna liksom på statsverket
framstår därför en viss höjning av de mindre föreningamas bidragsskyldighet som
skälig. FaststäUs minimibeloppet till 200 kr. erhålles med utgångspunkt från
1967 års uppgifter en total öknmg av tillsynsbidragen på omkring 40 000 kr.
Sätts detta belopp i relation till de höjningar som uppnås enbart genom
justeringar av bidragssatserna framgår klart att en kompensation för en
underlåten höjning av minimibeloppet mycket lätt skulle kunna leda till
resultat som vore klart obilliga för en del föreningar.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 107

Den
sakkimnige anser att det förordade uttaget beräknat på nettokapitalavkastningen
i förening med angiven höjning av minimibidraget svarar mot den största
belastning som det samlade föreningsbeståndet rimUgen kan bära. Återstående
medelsbehov för tillsynsverksamheten bör täckas genom statsbidrag.

För
att möjliggöra en ändring av den i bidragskungörelsen bestämda
bidragsskyldigheten enligt den nu angivna linjen föreslås att i lagen anges
dels att bidraget skaU bestämmas högst tUl 1/5 "/o av föreningens hela
inkomst av avgifter och avkastning av föreningens tUlgångar under
nästföregående räkenskapsår, dels att bidraget inte får understiga 200 kr.

7.3
Remissyttrandena

Försäkringsinspektionen
ansluter sig till den föreslagna lagändringen under konstaterande att den
innebär en väsentlig höjning av det maximala bidrag som kan tas ut av en
förening. Inspektionen tUlstyrker att uttaget av tillsynsbidrag enligt bidragskungörelsen
bestäms i enlighet med vad den sakkunnige förordat.

Bankföreningen
anser det väl motiverat att den brist, som uppstår trots en höjning av bidragen
enligt förslaget, täcks av statsanslag. Att en brist uppstår beror på att vissa
mindre men för tiUsynsmyndigheten särskilt arbetskrävande understödsföreningar
har en så begränsad bärkraft att de inte kan debiteras tUlsynsbidrag som är
tUlräckliga för att täcka myndighetens arbete beträffande dessa föreningar. I
fråga om de tiU bankerna anknutaa pensionskassoma torde den nya lagen ej
medföra något nämnvärt ökat arbete för tillsynsmyndigheten, och en höjning av
dessa kassors tiUsynsbidrag utöver vad som följer av förslaget är därför inte
befogad.

Svenska
livförsäkringsföreningars riksförbund är kritiskt mot förslaget och framhåller
att understödsföreningarna fyller en viktig social funktion och att mycket av
den idealitet och solidaritet som burit fram rörelsen fortfarande finns kvar,
framför allt i de små och medelstora föreningarna. De sociala insatser
samhället gör kräver i de flesta fall en omfattande administration. Samhället
står till väsentiig del för kostnaderna härför. Som exempel pekar förbundet på
de förvaltningsbidrag som utgår till arbetslöshetskassorna.
Understödsföreningamas insatser på det sociala området är med säkerhet till
stor nytta, framför allt för den som endast har folkpension och liten eller
ingen ATP. Föreningarnas driftskostnader är blygsamma i jämförelse med annan
verksamhet av social karaktär. Med hänvisning tUl det anförda anser förbundet
att samhäUet helt bör bära kostnaden för tUlsynen över understödsföreningarna.
Altemativt föreslås att ingen ändring görs i gällande regler om tUlsynsbidrag.
Av rättviseskäl bör dock viss höjning ske av bidragen från

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 108

de
tjänstepensionskassor som är fribrevskassor. För dessa bör formuleras en enkel
regel som medför att bidragen når upp tUl en nivå som i relation tUl
tiUsynsarbetet svarar mot övriga föreningars bidrag. En höjning av
minimibidraget drabbar hårdast de mindre föreningama och är ägnad att sopa bort
den idealitet som i stor utsträckning finns i dessa. I fråga om den föreslagna
metoden att beräkna bidrag på nettokapitalavkastningen menar förbundet att
därmed bör avses ränteintäktema minskade med inte bara ränteutgifterna utan
också med samthga förvaltningskostnader.

Sveriges
kommunalanställdas pensionskassa hänvisar till det yttrande som kassan år 1965
avgav över försäkringsinspektionens då väckta förslag om ett bidrag efter 0,7
%o beräknat på såväl avgiftsinkomsten som nettokapitalavkastning. I detta
yttrande avstyrktes inspektionens förslag under motivering att det skulle leda
tUl att fribrevskassoma skuUe komma att erlägga större bidrag än som svarade
mot det behöv-Uga tUlsynsarbetet för dessa kassor. Samtidigt framhöUs att det
var rimligt att fribrevskassoma ålades att utge bidrag utöver minimibidraget på
100 kr.

7.4
Departementschefen

I
samband med att försäkringsinspektionen den 1 januari 1958 ersatte dåvarande
riksförsäkringsanstalten som tillsynsmyndighet för understödsföreningama
infördes skyldighet för föreningama att bidra tiU finansieringen av
tillsynskostnaderna. Det fömtsättes emellertid att föreningama inte själva
kunde bära hela tillsynskostnaden och att denna därför till viss del skulle
täckas genom statsbidrag. Lagtekniskt löstes tiUsynsbidragsfrågan på samma sätt
som enligt FL för försäkringsbolagen. I UFL (67 § andra stycket) togs således
in en regel om gmnderna för bidragsberäkningen under det att åt Kungl. Majrt
överläts, att inom den i lagen angivna ramen bestämma storleken av de bidrag
som skall utgå.

Enligt nämnda lagmm, vUket
varit oförändrat sedan dess tUlkomst år 1957, skall förenings tillsynsbidrag
bestämmas till högst 1/5 "fa av föreningens hela inkomst av avgifter för
föregående räkenskapsår. Bidraget får dock aldrig understiga 100 kr. I den av
Kungl. Majrt utfärdade kungörelsen om de bidrag som understödsföreningama har
att utge bestämdes bidraget urspmngligen för varje förening tUl 0,6 "/qq v avgiftsinkomstema, dock minst
100 kr. och högst 50 000 kr. Efter senaste ändring år 1966 gäller att bidraget
skall utgå med 1 "/oq av
avgiftsinkomsterna, med den begränsningen i fråga om avgifter för kollektiv
tjänstepensionering att promillesatsen är 0,4 på den avgiftsinkomst som
överstiger 20 mUj. kr. Vidare gäUer att maximibidraget är 90 000 kr.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 109

För
försäkringsbolagen gällde fram till den 1 juli 1971 samma bidragsregler som
för understödsföreningarna. Minimibidraget är dock sedan lång tid tUlbaka 200
kr. Från den 1 juh är för bolagen promUlesatsen på avgiftsinkomsten höjd tUl
1,2 och maximibidraget höjt tiU 125 000 kr.

Av
redogörelsen i det föregående framgår att försäkringsinspektionens kostoader
fÖr tUlsynen över understödsföreningama under ett flertal år inte täckts av
bidragen från föreningama och statsbidraget vUket fram tiU i år utgått med 300
000 kr. Vid utgången av budgetåret 1970/71 faims därför ett underskott på drygt
500 000 kr. i inspektionens fond såvitt gäUer denna tUlsynsverksamhet.

Denna
utveckling föranledde försäkringsinspektionen att i anslagsframställningen för
budgetåret 1971/72 begära en ändring av bidragsreglema efter mönster av vad
den sakkunnige förordat i sitt betänkande samt en höjning av statsbidraget. Som
nämnts ansåg jag mig inte då böra ta ställning tiU en ändrmg av
bidragsreglerna. På mitt förslag höjdes statsbidraget tUl 500 000 kr.

Det
är mot den givna bakgmnden naturligt att den sakkunnige funnit skäl att ta upp
frågan om finansieringen av tillsynen över understödsföreningarna. Den
sakkunnige framhåUer att en prognos över tiUsynsverksamhetens omfattning under
den närmaste framtiden inte ger anledning tUl förhoppningar om att några mer
påtagUga utgiftsbesparingar kan göras. En viss höjning av föreningamas samlade
tiUsynsbidrag anses därför ofrånkomlig. Den sakkunnige inriktar sig tiU en
början på skärpning av fribrevskassomas bidragsplikt. Dessa kassor, främst ett
antal tjänstepensionskassor, uppbär ju inga avgifter utan deras verksamhet
består i att förvalta de fonder som svarar mot de till fribrev nedsatta
pensionsförsäkringarna. De betalar därför tiUsynsbidrag efter minimiregeln eUer
med 100 kr. per år. Med hänsyn tiU det tiU-synsarbete som avser
fribrevskassoma, främst kontroUen av kapitalplaceringar och därmed sammanhängande
frågor, är det enligt den sakkunniges mening nödvändigt att öka
fribrevskassomas bidragsskyldighet. Den sakkunnige antyder olUja möjUga
beräkningsgmnder men stannar inför att föreslå att bidragsskyldigheten knyts an
tUl inte endast avgiftsinkomsterna utan också tih föreningamas nettoinkomster
av kapital. Den sakkunnige föreslår att frågan om bidragspHkten löses i lag så
att den övre gränsen för bidragsplikten bestäms till 1/5 "fo av förenings
hela inkomst av avgifter och avkastning av tUlgångama under nästföregående
räkenskapsår. Den nedre gränsen föreslås vara 200 kr. Den sakkunnige föreslår
också att bidragsuttaget därjämte fastställs på visst sätt i administrativ
ordning.

Försäkringsinspektionen
har tUlstyrkt förslaget. Vidare har flertalet övriga remissinstanser lämnat
förslaget utan erinran.

För
egen del vUl jag framhåUa att jag inte anser det motiverat att

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 110

frångå
den sedan år 1958 gällande ordningen att understödsföreningarna skaU bidraga
tUl att täcka försäkringsinspektionens tillsynskostnader. Den utbyggnad som
skett inom den allmänna försäkringen gör det enligt min mening tvärtom mera
befogat än tidigare att låta de person-grapper svara för finansieringen av
försäkringsverksamheten, som har nytta av deima. Det bör emeUertid inte komma i
fråga att skärpa imderstödsföreningamas bidragsplikt i sådan grad att bidragen
som faUet i princip är med försäkringsbolagens bidrag täcker hela
till-synskostaaden. En sådan höjnmg skulle för budgetåret 1971/72 ha inneburit
en ökning av bidragsuttaget från ca 185 000 tUl drygt 800 000 kr. En sådan
ökning av bidragsplikten skulle sannolikt resultera i en snabb avveckling av
ett stort antal föreningar. Jag har i det föregående avvisat tanken på en
tvångsvis genomförd avveckling av understödsföreningar. En begränsning av
föreningsbeståndet via en aUtför kraftig höjning av tUlsynsbidragen vUl jag
därför inte förorda. Det aUmänna bör således också t. v. bekosta viss del av
försäkringsinspektionens utgifter för tillsynen över föreningarna.

Reglerna
för föreningamas bidragsplikt har, som jag nyss nämnt, varit oförändrade sedan
år 1966. Uttaget på utgiftsinkomstema höjdes då från 0,8 tiU 1 '/qq och maximibidraget ökades från 60
000 till 90 000 kr. Sedan dess har tUlsynskostnadema stegrats väsentiigt. Jag
delar den sakkunniges bedömning att tiUsynsverksamhetens väntade omfattning
under den närmaste framtiden inte kan antas medföra en minskning av
tiUsynskostnaderna. Mot denna bakgmnd och med beaktande av vad jag nyss anfört
finner jag det rimligt att föreningarna i väsentligt större utsträckning än f.
n. bidrar till att täcka kostnadema för tUlsynsverksamheten. Jag anser det
också motiverat att den gmpp tjänstepensionskassor som är fribrevskassor utger
bidrag i betydligt större omfattning än f. n. Den föreslagna lösningen att
beräkna bidraget på både avgiftsinkomsterna och nettokapitalavkastningen öppnar
möjhghet att från sådana kassor ta ut bidrag som i rimlig grad svarar mot deras
ekonomiska styrka och mot tillsynsverksamhetens omfattning och betydelse. Jag
förordar därför att förslaget genomförs i dessa hänseenden.

Vad
gäller storleken av de bidrag som bör tas ut av föreningarna vill jag anföra
följande. I linje med den sakkunniges förslag, som tillstyrkts av
försäkringsinspektionen, anser jag att beräkningen av bidrag på
nettokapitalavkastningen bör ske efter en betydligt lägre promUle-sats än den
som skall tillämpas i fråga om avgiftsinkomsterna. Detta förhåUande bör enligt
min mening komma tUl uttryck i de i lagen intagna grunderna för
bidragsberäkningen. Jag föreslår sålunda att i lagen anges att förening
årligen skall utge tUlsynsbidrag med högst 2o/oo av förenings avgiftsinkomster,
dvs. samma promillesats som f. n., och högst 1 %o v dess
nettokapitalavkastning. Med nettokapitalavkastning avser jag förenings totala
avkastning av tUlgångama, överskott på

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:69 111

egna
fastigheter inräknade, minus utgiftsräntor och underskott på egna fastigheter.

Det
nuvarande minimibidraget, 100 kr., har varit oförändrat sedan år 1958. Den
sakkunnige har bl. a. mot bakgmnd härav föreslagit en höjning av detta bidrag
till 200 kr. Även om från vissa remissinstanser anförts erinringar mot den
föreslagna höjningen anser jag en sådan motiverad.

Självfallet kan en höjning
av bidragsuttaget, som vad gäller minimibidraget berör inemot 300 föreningar,
komma att medföra att en del små föreningar får svårigheter att driva sin
verksamhet eftersom en förhållandevis stor del av medlemsavgifterna måste
disponeras för tillsynsbidraget. Den tendens tUl avveckling av bl. a. mindre
föreningar som funnits i flera år och som kan väntas bli starkare, om den nu
föreslagna reformen genomförs, kan således komma att ytterligare förstärkas.
Den rationalisering av understödsföreningsväsendet som genom föreningsfusioner
eUer på annat sätt efter hand kan bli en följd av en höjning av bidragsuttaget
måste emellertid anses riktig från aUmän synpunkt.

Den
närmare bestämningen av de bidragssatser som vid varje tidpunkt skall gäUa får
som f. n. ske i administrativ ordning.

Bestämmelsema
om tillsynsbidrag är i departementsförslaget intagna i 73 §.

8
Specialmotivering

8.1
Förslaget till lag om understödsföreningar

Allmänna
bestämmelser

1 §

I denna paragraf, som
svarar mot 1 § UFL och sakkunnigförslaget, ges en bestämning av begreppet
understödsförening.

I första stycket anges de
generella förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en
understödsförening skall anses föreligga. En förutsättning är att föreningens
verksamhet skall avse personförsäkring. Försäkring vid arbetslöshet omfattas
dock inte av lagen (se närmare avsnitt 3.3.5). I UFL anges vissa former av
pensions-, kapital- och sjukförsäkringar som exempel på personförsäkringar. I
överensstämmelse med den sakkunniges förslag har motsvarande exemplifiering i
departementsförslaget slopats som obehövlig. En annan förutsättning är att
verksamheten skall vara ämnad för inbördes bistånd. Bland de primära
bevekelsegmnderna för verksamheten skall således finnas en positiv vUja till
samverkan mellan medlemmarna att erlägga de avgifter som behövs för att driva
verksamheten. En tredje gmndfömtsättning utgörs av

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 112

kravet
på att verksamheten inte får drivas affärsmässigt. Deima fömtsättning har
behandlats i avsnitt 3.3.2. Utöver dessa allmänna kriterier gäller, att en
förening är att anse som understödsförening endast om den kan föras till någon
av följande två gmpper av föreningar. Den ena gmppen omfattar de föreningar som
registrerats med stöd av äldre lag. Gmppen omfattar således alla
understödsföreningar såväl slutna som öppna som vid den nya lagens
ikraftträdande är registrerade hos försäkringsinspektionen. Den andra gruppen
avser nya understödsföreningar. Eftersom endast slutna understödsföreningar
skall få bUdas i fortsättningen måste det vara fråga om föreningar som har till
syfte att lösa försäkringsfrågor för en bestämd gmpp personer. Bestämmelserna
härom har behandlats i avsnitt 3.3.2.

Andra
stycket innehåller den i avsnitt 3.3.4 berörda bestämmelsen enligt vilken
tjänstepensionskassa är att anse som understödsförening, även när arbetsgivare
i stället för de anställda betalar medlemsavgifterna, trots att det i sådant
fall är tveksamt om rekvisitet "inbördes bistånd" kan anses uppfyllt.

Den
av mig sålunda föreslagna utformningen av paragrafen stämmer i sak överens med
motsvarande bestämmelser i sakkunnigförslaget. De av mig vidtagna jämkningarna
är bl. a. föranledda av att det enligt min mening bör framgå att rekvisitet
"inbördes bistånd" med den modifikation som anges i andra stycket
skall gälla för såväl äldre som nya understödsföreningar.

2§

I
första stycket, som svarar mot 90 § första stycket 1 UFL och 103 § 1 mom.
sakkunnigförslaget, görs vissa undantag från lagens tillämplig-hetsområde. På
förslag av den sakkunnige skall lagen i likhet med vad nu gäller inte tUlämpas
på anstalt för vars utfästelser av förmåner staten eUer kommun ansvarar. I
departementsförslaget har i klarhetens intresse tillagts att detsamma skall
gälla i fråga om anstalt vars verksamhet regleras i författning. Lagen är
således inte tillämplig på t. ex. handelsflottans pensionsanstalt, beträffande
vilken särskild författning gäller, se SFS 1961 r 302. I UFL undantas från
lagens bestämmelser även sådan pensionskassa för i offentlig tjänst anställda
personer som av Kungl. Majrt förklarats undantagen från lagens tillämpning.
Flertalet av de pensionskassor som erhållit sådan förklaring har numera
upplösts, oftast i samband med att staten eller den kommunala huvudmannen övertagit
ansvaret för pensionsutfästelserna. Eftersom kvarvarande pensionskassa för
anställda i offentlig tjänst bör ha möjlighet att undantas från även den nya
lagens tiUämpning har en motsvarighet tUl den angivna bestämmelsen i UFL tagits
upp i departementsförslaget. Jag har därvid inte funnit skäl att, som den
sakkunnige föreslagit, utsträcka dispensmöjligheten till pensionskassor i
allmänhet.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 113

Andra
och tredje styckena, som saknar motsvarighet i UFL, svarar mot 103 § 2 mom. i
sakkunnigförslaget och innehåller den i avsnitt 6 behandlade bestämmelsen om
rätt för tillsynsmyndigheten, dvs. försäkringsinspektionen, att i fråga om två
kategorier understödsföreningar dels föreningar vars verksamhet har ringa
omfattning, dels tjänstepensionskassor ge dispens från särskilda
bestämmelser i lagen.

Sveriges
kommunalanställdas pensionskassa har i sitt yttrande framhållit att kassans
verksamhet på ett markant sätt skiljer sig från andra understödsföreningars
verksamhet. Kassan anför härom i huvudsak följande. Efter de kommunala
normalpensionsreglementenas tillkomst omkring år 1950 blev kommunerna direkt
ansvariga för de kommunalanställdas pensioner, oavsett om försäkring tecknats
för pensionsutfästelserna. Detta resulterade i att de kommunala tjänstepensionsförsäkringar
som tecknats i kassan, har karaktär av återförsäkring. De kommuner som betalat
avgifter till kassan i kassans stadgar benämnda passiva medlemmar för att
ha de anställda försäkrade i denna har inte genom försäkringen avbördat sig
sitt ansvar för pensionsutfästelserna på kassan. Syftet med försäkringen är i
stället att inom kassans ram få en viss riskfördelning. De försäkrade
kommunalanställda, som i stadgama kallas aktiva medlemmar, saknar däremot
intresse i kassan, eftersom pensionsförmånerna helt regleras av pensionsreglementena.
Från tiden före år 1955 finns dock kvar ett begränsat antal aktiva medlemmar
för vilka kassan står direkt ansvar enligt särskUda försäkringsavtal. Kassan
är fr. o. m. år 1963 fribrevskassa. Kommunala arbetstagare som nyanställts
därefter har alltså inte av arbetsgivarsidan "återförsäkrats" i
kassan. I huvudsak är det således kommunerna och inte de försäkrade som är
intressenter i kassan. Kassans fondmedel placeras uteslutande i reverslån till
kommuner och kommunala rättssubjekt. Kommunema har i egenskap av passiva
medlemmar i kassan full insyn i kassan och kan därigenom själva bevaka sina
intressen i kassan. Eftersom kommunernas "återförsäkring" i kassan
inte skapar någon självständig pensionsrätt för de försäkrade arbetstagarna
mot kassan, saknas behov av tillsyn genom försäkringsinspektionen i syfte att
bevaka arbetstagamas intressen. Det ringa behovet av tillsyn genom inspektionen
svarar inte mot den ökade skyldighet att utge bidrag till inspektionens
tUlsynskostnader som föreslås av den sakkunnige. Vissa bestämmelser i den
föreslagna lagen bl. a. reglema om fuUmäktigerepre-sentation passar inte in
på kassans verksamhet.

Med
hänvisning till det anförda hemstäUer kassan i yttrandet att Kungl. Majrt på
lämpligt sätt skaU undanta kassan från skyldighet att tillämpa den nya lagen.
EnHgt min mening bör emellertid frågan om sådant undantag prövas i annan
ordning och efter särskUd framställning. Med anledning av vad kassan anfört om
att vissa bestämmelser i

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 114

den
nya lagen är olämpliga för kassan bör påpekas att kassan har möjlighet att hos
försäkringsinspektionen söka utverka dispens från bestämmelserna i fråga.

3§

Paragrafens
första stycke, som svarar mot 2 § och 67 § första stycket UFL och 2 §
sakkunnigförslaget, innehåller det allmänna kravet att understödsförening
måste vara registrerad hos försäkringsinspektionen. Vidare anges att
inspektionen är tillsynsmyndighet för understödsföreningarna. I andra stycket,
som svarar mot 68 § UFL och 70 § sakkunnigförslaget, anges att hos
inspektionen skall föras ett register över understödsföreningarna för
inskrivning av de uppgifter som skall registreras enligt denna lag.

4§

Denna
paragraf, som saknar motsvarighet i UFL och i sakkunnigförslaget, innehåller
den i avsnitt 3.3.2 behandlade bestämmelsen att registrering av ny
understödsförening kan ske endast om den avsedda verksamheten är behövlig och
också i övrigt ägnad att främja en sund utveckhng av försäkringsväsendet.

5§

Denna
paragraf, som svarar mot 3 § förstatredje styckena UFL och 3 §
sakkunnigförslaget, innehåller bestämmelser om det minsta antal medlemmar som
skall finnas i en understödsförening.

Gällande
rätt

F.
n. gäller som huvudregel att understödsförening skall bestå av minst 100
medlemmar. I förening som endast meddelar ålderspension eller/och
kapitalunderstöd vid livsfall är det tUlräckligt att medlemsantalet inte är
mindre än 50. Omfattar förenings verksamhet invalid- eller överlevelsepension
utan samband med ålderspension, sjukförsäkring i form av sjukpenning för längre
tid än 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstiUstånd eller
kapitalunderstöd vid dödsfall till högre belopp än 500 kronor måste
medlemsantalet uppgå tUl minst 500. Föreligger särskilda omständigheter kan
tillsynsmyndigheten medge att medlemsantalet i viss förening får vara lägre än
det i lagen angivna minimiantalet. Sådant medgivande får dock inte lämnas
förening som meddelar sjukpenning för längre tid än 90 dagar för ett
sammanhängande sjukHghetstUlstånd.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:69 115

Den
sakkunnige

Den
sakkunnige framhåller att en meningsfull samverkan på personförsäkringens
område knappast är möjlig om antalet försäkrade är alltför litet. Redan en
minimigräns vid 100 medlemmar utgör i allmänhet inte någon garanti för att
underlaget för verksamheten bhr sådant, att de krav som normalt innefattas i
soliditets- och skälighetsprinciper-na skaU kunna bli tUllgodosedda. Av hänsyn
särskUt till redan bestående föreningar, vilka i allmänhet är väl
konsoliderade, ställer den sakkunnige dock inte upp något generellt hinder mot
att medlemisantalet i en förening skall kunna få vara så litet som 100. Den
nuvarande bestämmelsen om en särskild lägre minimigräns för föreningar som endast
meddelar ålderspension och/eller kapitalunderstöd vid livsfall föreslås
emellertid utgå.

Den
nuvarande övre minimigränsen minst 500 medlemmar liksom bestämningen av de
föreningar för vUka denna gräns gäller utgör enligt den sakkunniges mening i
stort sett en lämplig reglering. Den har därför i huvudsak behållits oförändrad
i sakkunnigförslaget. I fråga om sjukförsäkringsföreningarna föreslås, att
kravet på minst 500 medlemmar begränsas till föreningar, som lämnar sjukpenning
för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstUlstånd. Förslaget
motiveras med att utrymmet för frivillig sjukförsäkring blivit mycket
obetydligt genom den genomförda utbyggnaden av den allmänna sjukförsäkringen.
Mot bakgrund av den penningvärdeförändring som förekommit sedan år 1938
föreslår den sakkunnige vidare att kategoriklyvningen av föreningar som
meddelar kapitalförsäkring sker vid ett högre försäkringsbelopp än f. n. Enligt
förslaget skall sålunda förening som meddelar sådan försäkring för dödsfall tUl
högre belopp än 1 000 kr. bestå av minst 500 medlemmar.

Försäkringsinspektionen
skall enhgt den sakkunniges förslag ha kvar den nuvarande möjligheten att medge
undantag från lagreglerna om minsta antal medlemmar. Den sakkunnige betonar att
fråga om sådant undantag bör bedömas främst mot bakgrund av vad som kan godtagas
från sohditetssynpunkter. I den mån en verksamhet med ett mindre antal
medlemmar fömtsätter att mera betydande riskutjämningstillägg tas ut från
medlemmarna eller får till följd att förvaltningskostnaderna blir väsentiigt
högre än vad som är normalt för likartade försäkringar, kan emellertid
skälighetsprincipen hindra att medgivande lämnas. Det finns således anledning
antaga att tillsynsmyndighetens prövning kommer att präglas av försiktighet och
restriktivitet. Den sakkunnige föreslår därför att någon motsvarighet tUl det
nuvarande undantaget från dispens-reglerna beträffande vissa föreningar som
meddelar sjukpénningför-säkring inte tas in i den nya lagen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 116

Remissyttrandena

De
föreslagna bestämmelserna har tUlstyrkts eller lämnats utan erinran vid
remissbehandlingen.

Departementschefen

Bestämmelserna
om vissa minimikrav i fråga om antalet medlemmar utgör ett av de led som syftar
tiU att trygga föreningarnas förmåga att fullgöra sina utfästelser. Det kan
uppenbarligen lätt uppkomma svårigheter i fråga om möjligheten att infria
försäkringsutfästelserna, om verksamheten baseras på en aUtför liten
försäkringsstock. De ohka krav i fråga om lägsta medlemsantal som f. n. gäUer
för skUda slag av föreningar bygger på en bedömning av de risker som följer
med olika typer av försäkringsverksamhet. Jag förordar att de gällande
reglerna, med de jämkningar som föreslås av den sakkimnige, överförs tUl den
nya lagen. Dock bör uttryckligen anges att det skall krävas särskUda skäl för
att inspektionen skall kunna medge undantag från kraven på lägsta antal
medlemmar. Därigenom markeras att dispensregeln är avsedd för undantagsfall,
t. ex. när en förenings ekonomi trots ett litet medlemsantal på annat sätt ändå
kan anses säkerställd. Som den sakkunnige framhåller får sådant säkerställande
inte ske genom avgifter av sådan storlek, att skäUghetsprincipen sätts ur spel.
Lämnat medgivande skall innehålla föreskrift om det minimiantal medlemmar som
måste finnas. Utan särskild föreskrift kan inspektionen givetvis begränsa
giltigheten av dispens tUl viss tid liksom återkalla denna, när det finns skäl
tiU det.

I
likhet med vad som nu gäUer skall inspektionen i fall, där kravet på
föreskrivet minimiantal medlemmar inte uppfylls, pröva om föreningen skall få
fortsätta sin rörelse med det mindre antalet medlemmar eller om föreningen
skall träda i likvidation (41 § i departementsförslaget). I 3 § tredje stycket
andra punkten UFL är intagen en erinran om möjligheten för inspektionen att i
sådant sammanhang medge förening att gå under det minimiantal medlemmar som
gäller för föreningen. Denna eriman saknas i sakkunnigförslaget. Eftersom den
kan anses som onödig har den inte heller tagits upp i departementsförslaget.

6
§

Denna
paragraf, som innehåller bestämmelser om högsta tUlåtna försäkringsbelopp för
en medlem vid kapitalförsäkring, svarar mot 3 § femte stycket UFL och 4 § andra
punkten sakkunnigförslaget.

Gällande
rätt

F.
n. gäUer att kapitalunderstöd får avse högst 4 000 kr. för en medlem. Om
särskUda omständigheter finns kan försäkringsinspektionen dock medge förening
att meddela kapitalunderstöd tiU högre belopp.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 117

Den
sakkunnige

Mot
bakgmnd av att kapitalförsäkring till högre belopp än 2 000 kr. f. n. meddelas
av understödsföreningar i mycket begränsad omfattning sätter den sakkunnige i
fråga om det finns behov av att höja maximibeloppet. En höjning återverkar på
de gränsdragningsproblem som föranleds av förbudet mot affärsmässig
verksamhet. Det är emellertid ett önskemål från vissa föreningar att
maximibeloppet höjs. Dessa föreningar bmkar hänvisa bl. a. till den
penningvärdeförändring och allmänna ekonomiska utveckling som ägt mm sedan
UFLrs tillkomst. En anpassning tiU dessa ändrade förhållanden skuUe enhgt den
sakkunnige medföra att föreningsmedlemmarnas skiftande önskemål bättre kunde
tillgodoses. Den sakkunniges avvägning av de olika synpunkterna i frå gan
mynnar ut i ett förslag om en höjning av maximibeloppet för kapitalförsäkring
tiU 8 000 kr. för en medlem.

Vid
sidan av reglema om högsta tillåtna kapitalförsäkringsbelopp föreslår den
sakkunnige en ny bestämmelse, vari anges att försäkringsförmån skall utges i
pengar. Den sakkunnige anför följande som gmnd för bestämmelsen. Det var
tidigare inte ovanUgt att en understödsförening meddelade understöd in natura,
t. ex. genom att föreningen ombesörjde medlems begravning. Detta kan
fortfarande sägas vara fallet i två stora öppna begravningskassor. Den
sakkunnige torde syfta på Eldbegängdsekassan och Försäkringskassan Funebris.
Medlemskap i dessa föreningar innebär enligt stadgarna ett förordnande för
kassan att ombesörja och enligt särskUd prislista bekosta medlemmens
begravning in-tiU försäkringssumman. Om de efterlevande inte respekterar
förordnandet skaU försäkringsbeloppet dock enligt stadgama utbetalas kontant.
Dessa föreskrifter har gett anledning till missförstånd. Det har sålunda hänt
att medlemmar fått uppfattningen att föreningen garanterar fullgörandet av
vissa naturaprestationer. Om försäkringsbeloppet inte täcker
begravningskostnaderna måste emellertid de efterlevande tUlskjuta felande
belopp. Genom den föreslagna bestämmelsen att försäkringsförmån skall utges i
pengar slås fast, att det inte längre skall vara tiU-låtet för förening att
utfästa sig att fullgöra viss naturaprestation, t. ex. ombesörja medlems
begravning. Ett sådant åtagande är f. ö. enligt den sakkunnige otidsenligt.

Remissyttrandena.

Den
föreslagna höjningen till 8 000 kr. av maximibeloppet vid kapitalförsäkring
har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen. Från understödsföreningshåll
har dock riktats viss kritik mot förslaget. Svenska livförsäkringsföreningars
riksförbund anser att maximibeloppet bör höjas tiU 10 000 kr. En sådan höjning
är enligt riksförbundet främst motiverad av att den ger ett efterlevandeskydd
som kan vara av stor bety-

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:69 118

delse
för de gmpper som står utanför de kollektiva försäkringsformerna. Riksförbundet
pekar också på att med standardhöjningen har följt att många människor lägger
ned ökade kostoader på begravningar. Hänsyn bör vidare tas tUl att den
nuvarande beloppsgränsen varit oförändrad sedan år 1921. Riksförbundet berör
också den situationen då en person är medlem i två olika föreningar som slås
samman. F. n. tillämpas den ordningen, atl om det sammanlagda
försäkringsbeloppet överstiger 4 000 kr. försäkringarna måste skrivas ned tUl
detta belopp och överskjutande del utbetalas till försäkringstagaren. Detta
förfarande medför besvär för föreningen och är svårförståeligt för medlemmar. I
lagen bör därför anges att maximibeloppet får överskridas i sådant fall. Försäkringsföreningen
Nykterhet och Ansvar anser att det med hänsyn till den fortlöpande
penningvärdeförändringen inte är lämpligt att i lagen ange ett visst
maximibelopp. En ändamålsenlig lösning är att i stället knyta an beloppet till
basbeloppet i allmän försäkring. Det högsta tiUåtna beloppet kunde således
fixeras tUl 1,5 eller 2 gånger basbeloppet.

Från
försäkringsbolagshåll framförs krav på att försäkringsbeloppet maximeras även i
fråga om pensionsförsäkringar. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
livsförsäkringsbolags förening och SPP anför att ju större försäkringsbeloppen
är desto större krav måste ställas på att förmånstagarförordnanden ges en
riktig utformning, att arvs-och familjerättsliga reglers inverkan klargörs och
att de skattemäs-siga konsekvenserna utreds. När det gäller de föreningar som
försäkrar pensionsförmåner på grund av anställningsavtal är informationskraven
relativt väl tiUgodosedda, bl. a. genom standardiserade förmånstagarförordnanden.
Beträffande övriga pensionsföreningar förordar dessa remissinstanser att
ärsbeloppet begränsas tUl ett kapitalvärde, som svarar mot det för
kapitalförsäkring föreslagna maximibeloppet om 8 000 kr. Härigenom kan kraven
på informations- och serviceverksamheten bli mera måtUiga.
Försäkringsinspektionen bör dock ha möjlighet att också i fråga om
pensionsförsäkringar medge högre försäkringsbelopp än maximibeloppet.

Sveriges
köpmannaförbunds pensionskassa föratsätter att begreppet kapitalförsäkring har
sanmia innebörd som i anvisningarna tiU 31 § kommunalskattelagen (1928: 370)
och hälsar med tillfredsställelse att den sakkunnige inte föreslagit någon
beloppsgräns i fråga om pensionsförsäkringar.

Den
föreslagna regeln att försäkringsförmåner skall utgå i pengar utsätts för
stark kritik av såväl Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund, till
vilket Svenska Eldbegängdsekassan är ansluten, som Försäkringskassan Funebris.
De båda remissinstansema anför i huvudsak följande. Kassorna åtager sig, utöver
själva utbetalningen av försäkringsbeloppet, att i medlemmarnas intresse
avtala med begravningsentreprenör om att enligt särskild prislista bekosta
medlems begravning intUl

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:69 119

försäkringssumman.
Denna verksamhet kan inte betraktas som otidsenlig. Det är tvärtom så att allt
fler människor önskar att under livstiden bestämma om sin begravning. Detta
sker ofta också på så sätt att en person deponerar ett belopp hos en
entreprenör eller förordnar sådan som förmånstagare vid försäkring. Påståendet
att missförstånd om innebörden av försäkringen lätt uppstår är numera inte
riktigt. Genom stadgarnas utformning och de meddelanden som lämnas till
föreningsmedlemmarna framgår klart, att föreningama inte garanterar fullgörandet
av en viss naturaprestation utan endast åtager sig att genom en begravningsbyrå
ombesörja begravningen intUl försäkringsbeloppet. Riksförbundet har i princip
inget att invända mot den föreslagna bestämmelsen att försäkringsförmån skall
utgå i pengar. Förbundet förutsätter därvid att den dd av de båda kassornas
verksamhet som avser ombesörjandet av begravningar är att anse som sådan
främmande verksamhet som inspektion enligt 5 § i sakkunnigförslaget skaU kunna
godkänna. Försäkringskassan Funebris avvisar bestämt en regel som innebär
förbud för förening att genom annan ombesörja medlems begravning inom ramen för
den tecknade försäkringssumman. Om ett sådant förbud likväl införs utgår
kassan från att verksamheten skall få fortsätta som en form av tillåten
främmande verksamhet.

Departementschefen

Den
omständigheten att kapitalförsäkring, som meddelas av understödsförening, är
begränsad tiU visst belopp har samband med det allmänna kravet på att
understödsförenings verksamhet inte får drivas affärsmässigt. Det nuvarande
maximibeloppet, 4 000 kr., har gällt sedan år 1921. Mot en höjning av beloppet
talar att den dominerande delen av understödsföreningarnas kapitalförsäkringar
avser betydligt lägre belopp. Mot bakgrund av penningvärdeförändringen efter
år 1920 och då en viss efterfrågan hos föreningarna av kapitalförsäkringar på
högre belopp än 4 000 kr. synes föreligga, bör beloppet nu höjas till 8 000 kr.
för en medlem. 1 överensstämmelse med vad som f. n. gäller bör försäkringsinspektionen
ha möjlighet att medge förening att meddela kapitalförsäkring till högre
belopp än maximibeloppet, om särskilda omständigheter motiverar det. Jag kan
inte biträda det av en remissinstans framförda förslaget, att i lagen skall
anges att beloppet får överskridas när en person är medlem i två föreningar
som slås samman. Det får sålunda ankomma på försäkringsinspektionen att också i
sådant fall pröva om dispens från huvudregeln kan lämnas.

Begreppet
kapitalförsäkring, som utan ändring i sak ersätter den i UFL använda termen
kapitalunderstöd, avser den civUrättsliga bestämningen och har således inte
den innebörd som avses i kommunalskattelagen. Med kapitalförsäkring avses
sålunda i detta sammanhang sådan försäkring, där föreningens
betalningsskyldighet är fixerad tiU

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 120

ett
visst belopp utan hänsyn tiU om beloppet utbetalas i en post eUer i flera
terminer och oavsett att försäkringen i kommunalskattelagens mening kan vara
att anse som pensionsförsäkring.

Jag
kan inte ansluta mig tUl ett från försäkringsbolagshåll väckt förslag att i
fråga om vissa pensionsförsäkringar begränsa det årliga pensionsbeloppet tUl
ett kapitalvärde av 8 000 kr. Fömtom att endast obetydliga årliga
pensionsbelopp därmed skulle bli tillåtna torde en sådan regel också bli svår
att tillämpa.

I
sammanhanget vill jag erinra om att jag i avsnitt 3.3.4 inte funnit skäl att nu
ge tjänstepensionskassor möjlighet att meddela tjänstegrupplivförsäkring.

Den sakkunnige har
föreslagit en bestämmelse att försäkringsförmån skall utges i pengar med
hänsyn tUl den försäkringsverksamhet som sedan lång tid tillbaka drivs av två
stora begravningskassor, Eldbegängdsekassan och Försäkringskassan Funebris.
Dessa kassor som tUlsammans har omkring 100 000 medlemmar, meddelar kapitalförsäkring
i förening med åtagande att genom begravningsbyrå ombesörja och efter särskild
prislista bekosta begravning intUl försäkringsbeloppet. Dödsbo som självt vUl
ombesörja begravningen kan emellertid med ett mindre avdrag få ut
försäkringssumman kontant. Av vad som anförts vid remissbehandlingen och vad
jag inhämtat från försäkringsinspektionen anger vidare numera såväl
stadgar som försäkringsbevis klart innebörden av försäkringen. Det torde
således inte finnas risk för att försäkringstagare gör sig skyldig till det
missförståndet, att han tror att föreningen utfäster sig att svara för
begravningen, oavsett försäkringsbeloppets storlek. Enligt min mening bör
verksamheten bedömas enligt följande. Huvudändamålet med de båda kassornas
verksamhet är att i enlighet med bestämmelserna i 1 § meddela
kapitalförsäkringar, därvid försäkringsutfästelsen självfallet skall avse ett
visst penningbelopp. Den del av verksamheten som hänför sig till
försäkringstagarens uppdrag åt föreningen att genom en begravningsbyrå
ombesörja begravningen kan ses som en verksamhet, som är främmande för
ändamålet att meddela personförsäkring i form av kapitalförsäkring och som därför,
enligt de regler som tas upp i 7 § departementsförslaget, fömtsätter medgivande
av försäkringsinspektionen. Detta sätt att betrakta de båda kassornas
verksamhet synes stämma överens med den uppfattning som Svenska
livförsäkringsföreningars riksförbund har i frågan. Det får således
ankomma på inspektionen att pröva i vad mån den verksamhet som hänför sig till
begravningsuppdragen får drivas. Det kan finnas skäl för inspektionen att
noggrant kontrollera att medlemsintresset i olika hänseenden inte blir
eftersatt genom att försäkringsverksamheten kombineras med begravningsuppdrag.
Med hänsyn till vad jag nu anfört finns enligt min mening inte behov av någon
bestämmelse som anger att försäkringsförmån skall utges i pengar.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 121

7 §

Paragrafens
första stycke, som svarar mot 3 § sista stycket UFL och 5 § första stycket
sakkunnigförslaget, anger att försäkringsinspektionens tillstånd krävs för att
understödsförening skall få driva verksamhet som är främmande för ändamålet med
föreningens försäkringsverksamhet. Föreskriften i samma stycke att den
främmande verksamheten måste stå i rimligt förhållande till
försäkringsverksamheten syftar tiU att göra klart att den främmande
verksamheten inte får ges för stor omfattning i förhållande till
försäkringsverksamheten.

Andra stycket, som saknar
motsvarighet i UFL och svarar mot 5 § andra stycket i sakkunnigförslaget, tar
upp den i avsnitt 3.3.2 behandlade bestämmelsen om att förening inte får ge
verksamheten en väsentligt ny inriktning eller vidga verksamheten till ny
verksamhetsgren utan att inspektionen efter behovsprövning lämnat sitt medgivande.
Bestämmelsen avser självfallet såväl äldre föreningar som sådana som bildas
efter lagens ikraftträdande.

8
och 9 §§

Dessa
paragrafer motsvarar 4 och 5 §§ UFL samt 6 § sakkunnigförslaget.

Stadgar
och firma m. m.

10 §

I
denna paragraf, som svarar mot 6 § UFL och 7 § första stycket
sakkunnigförslaget, anges vissa krav som måste vara uppfyllda för att en
understödsförening skall kunna registreras. Enligt gällande regler krävs för
registrering att stadgar antagits och att styrelse utsetts. Vid sidan av dessa
krav har på förslag av den sakkunnige också tagits upp krav på att revisorer
skall ha utsetts.

11 §

Paragrafens första stycke,
som saknar direkt motsvarighet i UFL, svarar mot 8 § första stycket
sakkunnigförslaget och innehåller de aUmänna krav på en förenings stadgar som
följer av skälighets- och soli-ditetsprincipema. Bestämmelserna är utförligt
behandlade i avsnitt 3.3.3.

Andra stycket, som svarar
mot 8 § UFL och 8 § andra stycket sakkunnigförslaget, innehåller en uppräkning
i nitton punkter av de uppgifter och föreskrifter som skall tas in i
understödsförenings stadgar för att föreningen skall kunna registreras.

Punktema stämmer i sak
överens med 8 § andra stycket 115 och 1720 sakkunnigförslaget.

Punkterna
14 stämmer i sak överens med gällande rätt (8 § 14

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 122

UFL)
och innehåUer föreskrifter om att i stadgama skall anges föreningens firma,
ändamålet med föreningens verksamhet, den ort där styrelsen skall ha sitt säte
och de vUlkor som skall gälla för inträde i föreningen.

1 punkterna 5 och 6 anges
i överensstämmelse med gällande rätt (8 § 5 och 6 UFL) att i stadgarna skall
tas in regler om medlemmamas rätt i fråga om försäkringsförmånerna och om
skyldighet att erlägga medlemsavgifter. Bl. a. skall förmånernas och avgifternas
storlek eller gmnderna för deras beräknande anges. Några pensionskassor har
under remissbehandlingen föreslagit att ITP-kassas försäkringstekniska grunder
inte skall behöva tas in i stadgarna och att ändring av sådana gmnder skall få
beslutas av styrelsen i stället för föreningsstämma. Därigenom skulle ändring
av sådana grunder kunna genomföras snabbare. Jag är dock inte beredd att slopa
kravet på att de försäkringstekniska gmnderna skaU redovisas i pensionskassas
stadgar. Till frågan huravida ändring av stadgama i angivna hänseende skall få
ske efter beslut av styrelsen återkommer jag i specialmotiveringen till 37 §.
Vad gäUer avgifterna får jag i övrigt hänvisa tUl avsnitt 4.4.1.

Punkterna 7 och 8 stämmer
i sak överens med 8 § 7 och 8 UFL och anger att i stadgama skall tas in regler
om särskild uttaxering, om sådan skall förekomma, samt om påföljd av
försummelse att erlägga medlems avgift eller uttaxerat belopp.

I punkt 9, som saknar
motsvarighet i UFL, föreskrivs att stadgarna skall innehålla vUlkoren för
fribrevs- och återköpsrätt, om sådan rätt skall finnas. Vissa bestämmelser om
rätt till fribrev och återköp har tagits in i 19 § och har behandlats i
avsnitt 4.4.5.

Punkten 10 iimehåller att
viUkoren för medlems rätt att belåna sitt försäkringsbrev hos föreningen skall
anges i stadgarna, om sådan rätt skall finnas (jfr 17 § andra stycket UFL).

I punkt 11, som saknar
motsvarighet i UFL, föreskrivs att stadgarna skall innehålla uppgift om de
tider då försäkringsteknisk utredning skall verkställas.

Punkterna 12 och 13
stämmer i sak överens med 8 § 9 och 10 UFL. De anger att i stadgarna skall tas
in de gmnder som skall gälla i fråga om fondbUdning (se avsnitt 4.4.3) samt
regler om hur medel som inte behövs för löpande utgifter skall placeras och om
hur föreningens värdehandhngar skaU förvaras. Vad gäller kravet beträffande
placering av föreningens medel bör påpekas, att det inte räcker med en allmänt
hållen bestämmelse. Särskilda placeringsregler gäller i fråga om de medel som
skall täcka försäkringsfonder och övriga skulder. Dessa regler, som i
departementsförslaget tagits upp i 24 §, har behandlats i avsnitt 5. De innebär
att en förening har att välja mellan vissa särskilt angivna placeringsobjekt,
varjämte föreningen har frihet att placera en mindre del av medlen på annat
sätt. Föreskriften i punkten 13 betyder att av stad-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 123

garna
skaU framgå dels om föreningen skall få använda sig av alla eller endast vissa
av de i 24 § angivna placeringsobjekten, dels de bestämda placeringssätt som
skaU få utnyttjas i fråga om den del av medlen som får placeras fritt.
Beträffande medel för vilka reglerna i 24 § inte gäller, s. k. fria fonder,
skall också uttryckligen anges de placeringsmöjligheter som föreningen får
använda.

Punkt
14 anger i sak överensstämmande med 8 § 11 UFL att i stadgarna skall finnas
uppgift om hur andra medel än de som avsatts till försäkringsfonden, dvs. fria
fonder, skall användas. Dessutom föreskrivs att återbäringsbestämmelser i
förekommande fall skaU tas in i stadgarna. Frågor rörande återbäring har
behandlats i avsnitt 4.4.4.

Punkt
15 innehåller föreskrifter om styrelse och revisorer. Motsvarighet vad gäller
styrelsen finns i UFL i 8 § 12, där det föreskrivs att styrelsens
sammansättning skall anges i stadgama. Här kan nämnas att gällande rätt (8 § 12
och 13 UFL) och sakkunnigförslaget (8 § andra stycket 16) även tar upp krav på
att i stadgama skall anges gmndema för styrelsens beslutförhet och föreskrifter
om hur revision skall ske. Någon motsvarighet härtUI finns inte i
departementsförslaget. Enligt min mening saknas anledning att kräva att
stadgarna obligatoriskt skall innehåUa bestämmelser härom, eftersom i lagen
finns regler om vad som skall gälla i dessa hänseenden. Endast i den mån det är
tUlåtet att genom bestämmelser i stadgama göra avsteg från dessa regler måste
således reglering ske i stadgama.

Om
föreningsstämmas befogenheter skall utövas av särskUt utsedda personer,
fullmäktige, skall enligt punkt 16 föreskrifter härom finnas i stadgama (jfr 39
§ UFL).

Enligt
punkt 17 skall uppgift om tiden för ordinarie föreningsstämma tas in i
stadgama. Denna föreskrift ersätter den gällande föreskriften (8 § 14 UFL)
att, om mer än ett ordinarie föreningssammanträde skall håUas årligen, tiderna
för sammanträdenas hållande skaU anges i stadgarna. De bestämmelser som enligt
33 § i departementsförslaget skall gälla i fortsättningen innebär, att endast
en ordinarie föreningsstämma kan håUas under ett år och att denna stämma måste
håUas före den 1 juli. I stadgarna skall således tidpunkten för den ordinarie
stämman preciseras, t. ex. tUl en viss månad.

Punkterna
18 och 19 stämmer i sak överens med 8 § 15 och 16 UFL De innehåller
föreskrifter om kallelser och meddelanden samt om förfarandet med föreningens
tillgångar vid dess upplösning.

12
§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om understödsförenings firma och svarar mot 9 § UFL och
sakkunnigförslaget.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 124

Gällande
rätt

Enligt
9 § första stycket UFL skall understödsförenings firma innehålla ordet
"understödsförening". Förening som uteslutande eUer huvudsakligen
meddelar sjukhjälp får dock i stället använda beteckningen
"sjukkassa". En likartad särregel finns också för arbetslöshetskassa.
I paragrafens andra stycke finns regler om förbud för understödsförening att i
firman använda ordet "bolag" eller liknande uttryck eller ordet
"bank" så att det misstaget kan uppstå att föreningen innehas av ett
bolag eUer en bank. Ordet "ömsesidig" får inte förekomma tUlsammans
med ordet "försäkring". Vidare får ordet "erkänd" användas
endast av erkänd arbetslöshetskassa. I tredje stycket anges att firman skall
tydligt skUja sig från annan registrerad ännu bestående understödsförenings
firma.

Den
sakkunnige

Med
anledning av önskemål från understödsföreningshåll föreslår den sakkunnige att
förening i sin firma skall ha möjlighet att använda termen
"försäkringsförening" i stället för "understödsförening". I
övrigt följer sakkunnigförslaget det förslag tiU ändring av 9 § UFL som lagts
fram av firmautredningen i betänkandet Firmaskydd (SOU 1967: 35 s. 56). Det
innebär att den nuvarande möjligheten för förening att använda
"sjukkassa" i firman behålls och att 9 § andra och tredje styckena
ersätts med en hänvisning tUl firmalagen. Den sakkunnige anmärker att om denna
lag inte trätt i kraft, när den nya understödsföreningslagen börjar gälla,
bestämmelsen i UFL med viss jämkning får föras över tUl den nya lagen.

Remissyttrandena

Svenska
livförsäkringsföreningars riksförbund förmodar att många föreningar med
tiUfredsställelse hälsar den föreslagna möjligheten att i firman få byta ut det
ålderdomliga och med nuvarande förhållanden mindre väl överensstämmande ordet
"understödsförening" mot "försäkringsförening". Även
Folksam finner detta förslag välgrandat. Älvsborgs läns allmänna
försäkringskassa avstyrker förslaget med hänvisning till att det finns stor
risk för förväxling med försäkringskassorna.

Departementschefen

Det
är f. n. inte ovanligt att en understödsförening i olika sammanhang betecknar
sig som försäkringsförening. Risken för att allmänheten skaU förväxla detta
begrepp med allmän försäkringskassa är enligt min mening tämligen liten. Även
jag anser därför att understödsförening bör få möjlighet att också formeUt
använda termen försäkringsförening. Jag har från chefen för
justitiedepartementet inhämtat, att

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 125

firmautredningens
förslag tUl firmalag f. n. är under beredning i departementet och inte kan
komma att leda tUl lagstiftning som träder i kraft före år 1973. Med hänsyn
härtiU bör de nuvarande reglema i 9 § andra och tredje styckena UFL, med viss
redaktionell jämkning, föras över till den nya lagen. Om firmautredningens
förslag leder till lagstiftning kan det bli aktuellt att vidta följdändringar i
dessa regler.

13
och 14 §§

Dessa
paragrafer innehåller bestämmelser rörande ansökan om registrering av
understödsförening. De stämmer i sak överens med 7 § andrasjätte styckena
sakkunnigförslaget och innebär endast smärre ändringar och tiUägg i förhåUande
tUl vad som nu gäller enligt 7 § UFL. Föreskriften i 14 § sista stycket om
firmatecknares namnteckning har införts efter förebUd i 9 § EFL.

Medlemsförteckning

15 §

Paragrafen,
som motsvarar 10 § UFL och sakkunnigförslaget, innehåller bestämmelser om
medlemsförteckning.

F. n. gäller att genom styrelsens
försorg skaU hållas förteckning vari beträffande medlemmar och pensionstagare
som inte är medlemmar skall anges fullständigt namn, födelseår och, i fråga om
medlem, tiden för inträdet i föreningen. I enlighet med sakkunnigförslaget har
nu lagts tUl att också medlems eUer pensionstagares senast kända hemvist skall
tas upp i förteckningen. Att sådan uppgift finns hos föreningen är av betydelse
när det i olika sammanhang gäller att ge medlemmar och pensionstagare möjUghet
att bevaka sina intressen. I departementsförslaget har vidare kravet på
uppgift om födelseår ersatts med uppgift om personnummer. Jag är medveten om
att det i fråga om en del äldre föreningsmedlemmar, som inte nås under den
senast kända adressen, kan vara svårt att få fram uppgift om personnummer. Det
får ankomma på försäkringsinspektionen att ge anvisningar om hur långt
efterforskningarna skall drivas i dessa fall.

På förslag av den
sakkunnige har införts skyldighet att i förteckningen ta in tillgängliga
uppgifter om fribrevshavare. För att trygga möjligheten tiU kontakt med dessa
är det självfaUet av vikt att förenmg har uppgifter om hemvist och
personnummer även i fråga om dem. Med hänsyn tUl att uppgifter om
fribrevshavare i dag i stor utsträckning saknas hos föreningarna har en
obligatorisk skyldighet att inhämta sådana uppgifter emeUertid bedömts medföra
betydande administrativa problem för föreningama. Anteckningar i
medlemsförteckningen om fribrevsha-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 126

vare
behöver därför ske endast i den mån uppgifterna utan större omgång kan
inhämtas av föreningarna.

Med
anledning av vad några pensionskassor anfört i sina yttranden vUl jag påpeka
att inget hindrar att understödsförening, vars medlemmar är anstäUda vid visst
företag, fullgör skyldigheten att låta föra medlemsförteckning på så sätt att
företaget på föreningens uppdrag för förteckningen.

Medlemskap

16 §

Denna
paragraf, som saknar motsvarighet i UFL och i sakkunnigförslaget, innehåller
bestämmelse om prövning av fråga om antagande av medlem i understödsförening.

Den
gällande ordningen innebär att understödsförening har fri prövningsrätt
beträffande vem som skall antas som medlem i föreningen, därvid prövningen
regelmässigt torde göras av styrelsen. Av den fria prövningsrätten följer att
den som vägrats inträde i understödsförening inte kan få beslutet prövat av
utomstående organ. Enligt mui mening saknas anledning att frångå denna ordning.
I paragrafen har därför angetts att fråga om antagande av medlem avgörs av
styrelsen. Bestämmelsen begränsar givetvis inte styrelsens vanliga rätt att
uppdra förvaltningsbefogenhet till person inom eller utom styrelsen. Det bör
vidare tUläggas att styrelsen vid prövningen av medlemsansökan är skyldig att
iaktta de vUlkor om ålder, hälsotUlstånd eUer annat som enligt föreskrifter i
stadgarna måste vara uppfyllda för att ansökan om medlemskap skall kunna
bevUjas (se 11 § andra stycket 4 departementsförslaget). Om dessa villkor under
vissa föratsättningar skall få frångås, t. ex. vid kollektivt inträde, måste
detta framgå av stadgarna. Också föreskrifter i stadgarna rörande obligatoriskt
medlemskap i fråga om anställda vid visst företag måste självfallet iakttas av
styrelsen.

17 §

Paragrafen,
som svarar mot 11 § UFL och sakkunnigförslaget, innehåller bestämmelser om medlems
utträde och uteslutning ur understödsförening.

Gällande
rätt

I 11
§ första stycket UFL finns regler om medlems rätt att utträda ur
understödsförening. I andra stycket anges att medlem inte får uteslutas på
annan grund än som bestäms i stadgarna. Enligt tredje stycket skall person, som
endast för egen pensionering är medlem i förening, anses ha utträtt ur
föreningen vid pensionsfallets inträffande såvida inte annat sägs i stadgama.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 127

Den
sakkunnige

Sakkunnigförslaget
innehåller bestämmelser som i huvudsak stämmer överens med 11 § första och
andra styckena UFL. Däremot finns ingen motsvarighet till föreskriften i fråga
om pensionstagares avgång då pensionsfallet inträffar. Den sakkunnige
diskuterar beträffande pensionskassor såväl pensionstagares som
fribrevshavares rätt till bibehållet medlemskap. Den sakkunnige menar att
dessa i princip bör ha möjlighet att stå kvar som medlemmar. De har fortfarande
intresse av att bevaka föreningens åtgärder i ekonomiska hänseenden, t. ex. i
frågor som avser överskottsmedlen och deras användning. Det kan därför sättas i
fråga om inte en tvingande föreskrift om pensionstagares och fribrevshavares
rätt till bibehållet medlemskap bör införas. Med hänsyn till bl. a. de
varierande förhållanden som råder inom olika föreningar anser den sakkunnige
emellertid att frågan inte bör lösas genom en lagbestämmelse utan i stället bör
regleras i stadgarna. Frågan får därvid för varje förening lösas mot bakgrund
av de allmänna krav, bl. a. skälighetsprincipens krav, som skall gälla för
utformningen av stadgarna.

Remissinstanserna
har lämnat sakkunnigförslaget utan erinran.

Departementschefen

Paragrafens
första stycke upptar med endast redaktionella ändringar de regler om medlems
rätt till utträde som nu finns i 11 § första stycket UFL.

Jag
delar beträffande pensionskassor uppfattningen att starka skäl kan anföras till
stöd för en föreskrift om att pensionstagare och fribrevshavare skall ha rätt
att stå kvar i sin förening också efter pensionsfallets inträffande resp.
nedsättningen av försäkring till fribrev. Eftersom en sådan regel i vissa fall
kan tänkas orsaka föreningen och övriga medlemsgrupper olägenheter som kan
anses mer beaktansvärda än pen-sionstagarnas och fribrevshavarnas intresse av
att behåUa medlemskapet, anser jag att den av den sakkunnige förordade
lösningen kan godtas och såvitt avser fribrevshavare gälla även för andra
föreningar. Därför har inte tagits upp någon bestämmelse om pensionstagares och
fribrevshavares medlemskap vid sidan av den i andra stycket intagna regeln att
medlem inte får uteslutas på annan gmnd än som anges i stadgarna. Detta innebär
att om något annat inte sägs i stadgarna såväl pensionstagare som
fribrevshavare har kvar medlemskapet i föreningen. Rätten till fribrev kan i
stadgama vara begränsad tUl i 19 § första stycket angivet fall, dvs. då medlem
avgår ur förening. I departementsförslaget har tUl-lagts, att fråga om
uteslutning prövas av styrelsen om annat inte är bestämt i stadgama.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 128

18 §

Derma
paragraf, som svarar mot 12 § UFL och sakkunnigförslaget, innehåUer
bestämmelser om rättsförhållandet meUan understödsförening och medlem som
avgått ur föreningen. Bestämmelsema stämmer i sak överens med de gäUande
reglema med undantag av att förenings möjlighet att från avgången medlem ta ut
avgift på grand av viss inträffad händelse, t. ex. uttaxering vid dödsfaU,
tagits bort. Att sådana avgifter över huvud inte får tas ut följer redan av
gällande allmänna bestämmelser om avgifter (se 13 § första stycket tredje
punkten UFL och 20 § andra stycket departementsförslaget).

Fribrev
och återköp

19 §

Denna
paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, svarar mot 13 § sakkunnigförslaget.
Bestämmelserna har kommenterats i avsnitt 4.4.5.

Avgifter

20 §

Paragrafen,
som svarar mot 13 § UFL och 14 § sakkunrugförslaget, innehåller regler om
avgifter. Bestämmelsema har behandlats i avsnitt 4.4.1.

Försäkringsteknisk
utredning

21 §

Paragrafen,
som motsvarar 15 § UFL och sakkunnigförslaget, innehåller bestämmelser om
skyldighet att upprätta försäkringsteknisk utredning. Bestämmelserna har
behandlats i avsnitt 4.4.2.

22 §

Denna
paragraf svarar mot 17 § andra stycket UFL och 16 § sakkunnigförslaget och
innehåller regler om beräkning av premiereserv. Reglerna, som har berörts i avsnitt
4.4.3, ger i motsats till gäUande bestämmelser en endast helt kortfattad
definition av premiereserven. Hur beräkningen skall ske för olika föreningar
framgår av de grunder som inspektionen fastställer med stöd av 21 § fjärde
stycket departementsförslaget.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 129

Fondbildning

23 §

Paragrafen,
som ersätter 1618 §§ UFL och svarar mot 18 § sakkunnigförslaget, innehåller
bestämmelser om skyldighet att avsätta medel tiU försäkringsfond och om
möjligheter att sätta ned denna fond. Bestänunelsema har kommenterats i avsnitt
4.4.3.

Kapitalplacering

24 §

Denna
paragraf, som svarar mot 19 § UFL och sakkunnigförslaget, innehåller
placeringsregler i fråga om de medel som skall säkerstäUa att föreningen kan
fuUgöra sina utfästelser. Reglerna har behandlats i avsnitt 5.

Första
stycket innehåller de gmndläggande placeringsbestämmelsema. I styckets
inledning föreskrivs att understödsförening är skyldig att vid varje tidpunkt
redovisa tUlgångar av i stycket angiven art till ett belopp, som täcker summan
av dels föreningens försäkringsfonder, dels övriga skulder. Eftersom endast
egentliga skulder avses anges för tydlighets skull att annan fond än
försäkringsfond, t. ex. fri fond som bUdats av överskott på rörelsen, inte skaU
medräknas. Övriga poster som bmkar tas upp på en balansräknings skuldsida skall
i princip omfattas av fäck-ningsregdn. Till de egentliga skuldema hör sålunda
också förfaUna men ännu inte utbetalade försäkringsbelopp i den mån dessa inte
ingår i den för verksamhetsgrenen beräknade premiereserven. Kravet att redovisningen
av tUlgångar på föreskrivet sätt vid varje tidpunkt skall vara uppfyllt har
införts på förslag av försäkringsinspektionen. Vid beräkning av försäkringsfond
vid annan tidpunkt än balansdagen får lämpliga uppskattningsmetoder användas
(jfr prop: 1948: 50 s. 357). Första stycket innehåUer i övrigt en katalog i
tio punkter över de objekt i vilka medel får placeras till täckande av
försäkringsfonder och skulder. Punkterna stämmer i sak i allt väsentligt
överens med motsvarande punkter i 19 § 1 mom. sakkunnigförslaget.

Punkt
1 motsvarar samma punkt i UFL och anger obhgationer och andra
skuldförbindelser, för vars betalning staten svarar, som tillåtna
placeringsobjekt.

I
punkt 2 tas upp obligationer som utfärdas av hypoteksinstitut och vissa
kreditaktiebolag. I överensstämmelse med motsvarande punkt i 274 § FL tas vid
sidan av hypoteksbankens och stadshypotekskassans obligationer, vilka är
godkända placeringsobjekt redan enligt gällande lag, också upp obligationer som
utfärdats av Svenska bostadskreditkassan, skeppshypotekskassan och
skeppsfartens sekundärlänekassa eller av

5 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 69

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 130

investeringsbanken
eller av sådana andra kreditaktiebolag, som står under tiUsyn av
bankinspektionen enligt lagen (1963: 76) om kreditaktiebolag. Bland de
sistnämnda märks de bostadsfinansierande bolagen Svensk Fastighetskredit AB,
Svensk Inteckningsgaranti AB (SIGAB) och Göteborgs Intecknings Garanti AB
(GIGAB) m. fl. Vad gäller bostadskreditkassan bör anmärkas att detta
hypoteksinstitut den 1 januari 1969 genom fusion gick upp i stadshypotekskassan
(prop. 1968: 153, SFS 1968: 575). Även om bostadskreditkassans obligationer
efter sammanslagningen är att anse som stadshypotekskassans obhgationer bör i
klarhetens intresse bostadskreditkassan också nämnas, eftersom de av denna
kassa utfärdade obligationerna kan komma att vara utelöpande ända till omkring
år 2 000.

Punkt
3 omfattar fordringsbevis som utfärdats av riksbanken och bankinstituten,
därvid undantag görs för förlagsbevis. Punkten stämmer i sak överens med
motsvarande punkt i 274 § FL och innebär i jämförelse med gäUande rätt (19 §
första stycket 3 UFL) den ändringen, att också fordringsbevis utfärdade av
postbanken och centralkassa för jordbrukskredit godkänns. Med bankaktiebolag
och sparbank avses självfallet enbart svenska bankinstitut.

Punkt
4, som svarar mot samma punkt i såväl 19 § UFL som 274 § FL, avser placering i
obligationer och andra skuldförbindelser, som utfärdats eller garanterats av
svensk kommun.

Enligt
bestämmelserna i UFL och FL begränsas placeringama till lån för vars upptagande
eller garanterande kommun fått tillstånd av Kungl. Maj:t. Bestämmelser om
kommuns lånerätt finns i 5860 §§ kommunallagen (1953: 753, omtryckt 1969:
765). Enligt dessa är kommun i princip skyldig att inhämta tUlstånd av Kungl.
Maj:t för att ta upp lån eller teckna borgen. Vissa undantag har dock medgetts
från denna skyldighet. Sålunda får kommun inom en på visst sätt bestämd ram
under-ställningsfritt ta upp lån eUer ingå borgen. Vissa villkor gäller därvid,
bl. a. skall sådana lån åtetrbetalas inom fem år. Denna lånerätt har närmast
tUl syfte att tUlgodose kommunernas behov av kassaförlag. TUlstånd krävs inte
heller när det är fråga om lån eller borgen för bostadsbyggnadsföretag som
godkänts för statlig belåning eller lån tUl vatten- och avloppsanläggningar.
Kungl. Maj:t bestämmer vUlkoren för sådana lån.

Den
sakkunnige har i sitt förslag slopat begränsningen till lån som godkänts av
Kungl. Maj:t. Några skäl för ändringen har inte redovisats i betänkandet.
Ändringen har berörts av två remissinstanser. Försäkringsinspektionen har
förklarat sig från säkerhetssynpunkt inte ha något att erinra mot ändringen.
Riksbanksfullmäktige anser däremot med hänvisning till att villkoret om
Kungl. Maj:ts tUlstånd gäller enligt FL att begränsningen bör behållas.
Fullmäktige menar dock att med lån till vilket Kungl. Maj:ts tillstånd
erhållits bör jämställas vissa lån, för vUka tillstånd inte krävs, nämligen lån
för bostadsbyggnadsföretag som

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 131

godkänts
för statlig belåning samt lån till vatten- och avloppsanläggningar.

Jag
delar riksbanksfulhnäktiges mening att understödsföreningarna också i
fortsättningen skall få lämna lån tUl kommunerna om dessa fått Kungl. Maj:ts
lånetillstånd. Även underställningsfria kommunlån som avser lån för
bostadsbyggnadsföretag som godkänts för statiig belåning och lån till vatten-
och avloppsanläggningar bör, som fullmäktige påpekar, vara tiUåtna
placeringsobjekt. I det följande (punkt 7) tas upp värdehandlingar som till
sin art och tUl den säkerhet de erbjuder kan anses jämförliga med bl. a.
kommunlån, som godkänts av Kungl. Maj:t. Med tiUämpning av denna bestämmelse
synes placering kunna ske också i nyss nämnda underställningsfria lån. En
särskUd regel härom är således inte behövlig (jfr prop. 1961: 95 s. 10).

Punkt
5, som har sin motsvarighet i 274 § första stycket 5 FL (ändrad senast 1967:
343), avser obligationer som utfärdats av svenskt industriföretag. Departementsförslaget
skiljer sig från sakkunnigförslaget och dess förebild i FL på så sätt, att
inte enbart obligationer som offentligen utbjudits av affärsbank eller
investeringsbanken tUlåts utan också sådana, som utbjudits av övriga
bankinstitut. Justeringen hänger samman med den för några år sedan genomförda
samordningen av bankinstitutens rörelseregler (prop. 1968: 143).

Punkt
6 omfattar skuldförbindelser för vilka förening har säkerhet i form av panträtt
på grundval av inteckning i fast egendom eller i tomträtt. Punkten, som
motsvarar 19 § första stycket 5 UFL, stämmer i sak överens med 274 § första
stycket 6 FL (ändrad senast 1966: 55). Förslaget innebär en väsentlig vidgning
av placeringsrätten. F. n. är denna begränsad till lån som avser fast egendom och
där inteckningssäkerheten ligger inom två tredjedelar av taxeringsvärdet.
Liberaliseringen innebär dels att det blir tillåtet att placera också i
inteckningslån som avser tomträtt, dels att belåningsgränsen i fråga om sådana
fastigheter eller tomträtter som avser jordbmks-, bostads-, kontors- eller
affärsändamål höjs tiU fyra femtedelar av taxeringsvärdet. Från ett remisshåll
(KF) har framställts önskemål om att inteckning i s. k. lager-centraler genom
särskild tillämpningsföreskrift skall jämställas med inteckning i
affärsfastighet och att belåningsgränsen således också vid belåning av sådana
centraler skall gå vid fyra femtedelar av taxeringsvärdet. Enligt min mening
behövs ingen särskUd föreskrift. För den händelse skuldförbindelse mot
säkerhet av inteckning i lagercentral tiU sin art och säkerhet kan jämställas
med belåning av affärsfastighet följer nämligen av vad som anges i punkt 7, att
samma belåningsgräns skall tillämpas som gäller för sådan fastighet.
Förhållandena i det enskilda fallet får således bli avgörande för om det går
att utsträcka placeringsrätten i fråga om lån mot säkerhet av inteckning i
lagercentral.

I
punkt 7 anges svenska och utländska värdehandlingar som till sin

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 132

art
och till den säkerhet de erbjuder år jämförUga med värdehandlingar som nämnts i
någon av de föregående punktema, med den inskränkningen att de inte får vara
stäUda att betalas i främmande valuta. Punkten svarar mot 19 § första stycket
6 UFL och 274 § första stycket 7 FL.

I
punkt 8 anges lån mot säkerhet av försäkringsbrev (inom återköpsvärdet) som
utfärdats av föreningen själv, s. k. livlån. Punkten har ingen motsvarighet i
19 § UFL, men kan sägas ersätta bestämmelsen i 17 § andra stycket tredje
punkten UFL, vari anges att vid beräkning av premiereserv avdrag får göras för
bdopp som utlånats i form av hvlån.

Punkt
9, som svarar mot punkten 7 i 19 § första stycket UFL, avser placering i egen
fastighet. Den gäUande bestämmelsen begränsar placeringsmöjligheten tiU två
tredjedelar av taxeringsvärdet. I den nu föreslagna bestämmelsen anpassas det
belopp, varmed fastigheten får redovisas, till de belåningsgränser som i det
föregående föreslagits i fråga om inteckningslån.

Punkt
10, som svarar mot 274 § första stycket 9 FL, tar upp värdet av svenskt
försäkringsbolags ansvarighet på gmnd av försäkringar som övertagits i
återförsäkring. Bestämmelsen kan sägas ersätta de nuvarande reglerna i 17 §
andra stycket fjärde och femte punktema UFL om viss befrielse från skyldighet
att göra avsättning till premiereserv för försäkring som återförsäkrats i
svenskt försäkringsbolag.

Andra
stycket, som svarar mot 19 § andra stycket UFL och 19 § 2 mom.
sakkunnigförslaget, vidgar i lUdiet med nuvarande bestämmelser
placeringsmöjUgheterna för förening som omfattar anställda vid visst företag
till att avse också utlåning tUl företaget. Bestämmelsen har betydelse närmast
för tjänstepensionskassorna. Liksom f. n. gäller att säkerheten skall utgöras
av vissa av de i första stycket angivna värdehandlmgama. I det föregående
(3.2.4 och 3.3.4) har jag berört ett av SAF framställt yrkande om vissa
åtgärder för att underlätta en övergång från pensionsförsäkring i
understödsförening tUl annat pensionssystem. Jag skall här ta upp SAF:s krav
att arbetsgivare efter tUlstånd av försäkringsinspektionen skall kunna befrias
från skyldighet att erlägga ränta på låneskuld till tjänstepensionskassor, så
att dessa inte genom sådana ränteinkomster får betydande överskott. Jag kan
inte biträda detta förslag. Pensionskassas tiUgångar tillhör kassans medlemmar
(arbetstagarna). Oavsett att arbetsgivaren numera svarar för avgifterna tiU
tjänstepensionskassa, synes det därför av pruicipieUa skäl betänkligt med en
sådan bestämmelse som SAF föreslagit. DärtUl kommer att föreningsmedlemmarna
själva tidigare regelmässigt betalade i vart fall en del av avgifterna och
därmed bidragit tUl att skapa förutsättningar för utiåningsverk-samheten. I
likhet med andra låntagare i en förening bör arbetsgivare därför betala
marknadsmässig ränta på sina lån.

I
tredje stycket har upptagits den för understödsföreningarna föreslag-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 I33

na
nya möjligheten att fritt placera ett bdopp inom ramen för en tiondedel av
försäkringsfonden. Bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motiveringen.

25 §

Denna
paragraf innehåller bestämmelser som begränsar möjligheten för
understödsförening att i ett och samma aktiebolag placera medel, som avsatts
tUl vinstfond eUer annan fri fond. Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL
och i sakkunnigförslaget, stämmer i sak överens med 336 § första stycket första
punkten FL. Bestämmelsema har motiverats i avsnitt 5.4.

26 §

Denna
paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, innehåUer bestämmelser om kreditjäv.
Reglema har införts på förslag av den sakkunnige (99 § sakkunnigförslaget) och
svarar mot 339 § FL.

I
första stycket anges de kreditjäviga personerna, dvs. de personer till vilka
understödsförening inte får lämna lån. Punkt 1 avser personer med direkt
anknytning tUl föreningen. Dessa är styrelseledamot, st5rrdse-suppleant,
revisor, revisorssuppleant, innehavare av annan befattning i föreningen och
person som upprättar försäkringsteknisk utredning åt föreningen. Persongmppen
stämmer överens med den som den sakkunnige angett i sitt förslag med den
skillnaden att efter påpekande av försäkringsinspektionen revisorssuppleant
och person som upprättar försäkringsteknisk utredning uttryckligen angetts
tillhöra grappen. Enligt punkt 2 är också make tiU person som anges i punkt 1
kreditjävig och enligt punkt.3 utsträcks kreditförbudet tUl att omfatta också
bolag, förening eller sammanslutning vari person, som är kreditjävig enligt
punkt 1 eller 2, har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare
eller medlem. Reglerna i dessa punkter, som saknar motsvarighet i den
sakkunniges förslag, har tillkommit på förslag av försäkringsinspektionen och
bygger på de kreditjävsregler som införts för bankinstituten (se prop.
1968:143). Angående mnebörden av uttrycket väsentiigt ekonomiskt intresse kan
hänvisas till uttalanden i prop. 1955 r 3 (s. 173 175).

I
paragrafens andra stycke anges att förening inte heller får lämna kredit mot
säkerhet av borgen som utfärdats av någon som avses i första stycket

Tredje
stycket upptar en undantagsbestämmelse varigenom understödsförening ges rätt
att tUl kreditjävig person lämna s. k. hvlån, dvs. lån mot säkerhet av
försäkringsbrev som utfärdats av föreningen.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 I34

Styrelse
och firmateckning

27 §

I
denna paragraf anges att bestämmelsema i 2123 §§, 2530 §§ och 3237 §§ EFL om
styrelse och firmateckning i tiUämpliga delar och med vissa jämkningar gäller i
fråga om .understödsförenmg. Motsvarande bestämmelser i sakkunnigförslaget,
som är intagna i 2028 §§, stämmer i sak i allt väsentligt överens med nämnda
bestämmelser i EFL. I UFL är motsvarande regler intagna i 2026 §§ samt 28 och
29 §§. I det följande skall jag peka på vissa punkter där de nya reglerna
avviker från gällande rätt.

I UFL
saknas bestämmelse om minsta antal styrelseledamöter. Genom hänvisningen tiU
21 § första stycket EFL skall styrelse alltid bestå av minst tre ledamöter.

Enligt
20 § tredje stycket UFL skall styrelse utses på föreningssammanträde med möjhghet
för föreningen att i stadgama bestämma, att styrelsen eller styrelseledamot
skall tUlsättas i annan ordning. En bestämmelse av samma innehåU finns i 21 §
andra stycket EFL. På förslag av den sakkuimige har denna bestämmelse i 27 § 1
departementsförslaget kompletterats med ett krav på att minst hälften av
antalet styrelseledamöter skaU utses på föreningsstämma eller av organisation,
som kan anses företräda medlemmama. Ett sådant avsteg från EFLrs regler är
motiverat av hänsyn till den stora vikt som läggs vid medlemsintresset i en
sammanslutning som driver försäkringsverksamhet.

F. n.
är längsta mandattid för styrelseledamot fem år (20 § femte stycket UFL). I
överensstämmelse med sakkunnigförslaget innebär de nya reglema att längsta tid
för styrelseuppdrag skaU vara tre år (21 § tredje stycket EFL), dock med möjlighet
för försäkringsinspektionen att medge en fyraårig uppdragstid (27 § 2
departementsförslaget). Inspektionens dispensrätt har införts mot bakgrand av
att understödsförening skall ha rätt att hålla ordinarie föreningsstämma
vartannat eUer vart tredje år i stället för varje år (33 § andra stycket
departementsförslaget).

Genom
hänvisningen tiU 21 § tredje stycket EFL slås fast att som
försäkringsinspektionen föreslagit i sitt remissyttrande tiden för styrelseledamots
uppdrag skall räknas från den ordinarie föreningsstämma på vUken valet sker intUl
tiden för annan sådan stämma.

Enligt
både gällande rätt och den sakkunniges förslag finns inget hinder att tUl
styrelseledamot utse annan än medlem i föreningen. Enligt min mening bör
emellertid det inom föreningsrätten allmänt gällande principiella kravet att
styrelseledamot skaU vara medlem i föreningen tUlämpas även av
understödsföreningarna. Därför har hänvisning gjorts också tiU 22 § andra
stycket EFL, där detta krav ställs upp med den modifikationen att annan än
medlem kan vara styrelseledamot, om det

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 135

för
visst eller vissa särskUt angivna fall medges i stadgarna. Regeln om undantag
från kravet på medlemskap torde innebära att en förening inte i sina stadgar
kan generellt dispensera från detta krav. Det torde däremot vara möjligt att
föreskriva att ledamot som tiUsätts av arbetsgivare eller i viss annan ordning
inte behöver uppfylla kravet på medlemskap i föreningen.

28 §

Denna
paragraf innehåUer föreskrifter i fråga om styrelsens åligganden. Paragrafen,
som saknar motsvarighet i UFL, stämmer i sak överens med 24 § andrafjärde
styckena sakkunnigförslaget. Motsvarande föreskrifter i EFL finns i 24 §.

I
första stycket föreskrivs att styrelsen skall tUlse att verksamheten
organiseras och drivs på ett sätt som tillgodoser medlemmarnas och övriga förmånstagares
intressen. Vidare anges att styrelsen skall bevaka att bokföringen fullgörs
enligt lag och föreskrifter som meddelas av försäkringsinspektionen och att
medelsförvaltningen är ordnad på ett betryggande sätt. Enligt andra stycket är
styrelsen skyldig att fortiöpande inhämta uppgifter angående föreningens
verksamhet och ekonomiska ställning. Bestämmelserna i tredje stycket innebär
att styrelsen skall förelägga föreningsstämma förslag tUl stadgeändring eller
annan åtgärd, om de krav som följer av soliditets- och skälighetsprincipema
inte längre uppfylls av föreningen.

Räkenskapers
förande och årsredovisning

29 §

I
paragrafen anges att bestämmelserna i 38 § och 44 § första stycket EFL skall
äga motsvarande tillämpning på understödsförening. Bestämmelserna i 38 § EFL
stämmer i sak överens med 29 § sakkunnigförslaget. De behandlar styrelsens
skyldighet att årligen avge redovisning för förvaltningen av föreningens
angelägenheter. I förhållande till gällande rätt (27 § UFL) innefattar den nya
regleringen bl. a. den nyheten att den redovisning som skall läggas fram på
föreningsstämman skall avse inte som f. n. endast förvaltningsberättelse utan
också balansräkning och vinst- och förlusträkning. Genom hänvisningen till 44 §
första stycket EFL, som saknar motsvarighet i UFL och sakkunnigförslaget, blir
styrelsen skyldig att viss tid efter räkenskapsårets utgång hålla redovisningshandlingarna
tUlgängliga för var och en som vill granska dem.

30 §

Denna
paragraf svarar mot 14 § UFL och 17 § sakkunnigförslaget och innehåller
bestämmelser i fråga om understödsförenings bokföring. De gällande
bestämmelserna innebär att försäkringsinspektionen beträffan-

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 136

de
räkenskapsföringen kan meddela särskUda föreskrifter som skall gäUa jämte reglema
i bokföringslagen (1929r 117), att kalenderåret skall vara räkenskapsår och att
särskilda räkenskaper skall föras för varje verksamhetsgren. I sakkurmigförslaget
har den ändringen gjorts, att uppdelningen av räkenskapsföringen på olika
verksamhetsgrenar begränsats till att avse intäkter och kostnader. Mot denna
ändring har jag ingen erinran. Ett från försäkringsbolagshåll vid remissbehandhngen
framfört förslag, att även annan period än kalenderår bör tiUåtas som
räkenskapsår har jag inte funnit skäl biträda. Förslaget avsåg att öppna
möjlighet för förening, som är avsedd för visst företags anställda, att anpassa
räkenskapsåret till företagets när detta är annat än kalenderår. Med anledning
härav viU jag påpeka att beträffande de företagskassor, som är
tjänstepensionskassor, finns möjlighet för försäkringsinspektionen att enligt
2 § andra stycket lämna dispens från bestämmelsen i fråga, om tUlräckligt
starka skäl härför kan åberopas. Paragrafen har sålunda utformats i enlighet
med den sakkunniges förslag, därvid dock för tydlighetens skull markerats, att
inspektionens rätt att meddela föreskrifter avser såväl den löpande räkenskapsföringen
som styrelsens årsredovisning.

Revision

31 §

Denna
paragraf innehåller en bestämmelse om att reglerna i 45, 46 och 4951 §§ EFL om
revision i tillämpliga delar och med vissa jämkningar skall gäUa i fråga om
understödsförening. Motsvarande bestämmelser i sakkunnigförslaget, som är
intagna i 3032 §§, bygger på reglerna i EFL. De gällande bestämmelserna om
revision fmns i 30 och 31 §§ UFL.

Enligt
45 § första stycket EFL skall styrelsens förvaltning och räkenskaper granskas
av en eller flera revisorer. På förslag av den sakkunnige har det nuvarande
kravet att minst två revisorer skall utses (30 § första stycket UFL) behållits
i departementsförslaget. Bestämmelse härom finns i 31 § första stycket 1.

I
fråga om tiden för revisors uppdrag gäller f. n. att uppdraget inte får avse
längre tid än fyra år (30 § fjärde stycket UFL). EnHgt 45 § andra stycket EFL
är längsta tiden två år. I överensstämmelse med sakkunnigförslaget (30 §
sjätte stycket) har i departementsförslaget (31 § första stycket 2) gjorts den
avvikelsen från EFLrs regler, att längsta tiden för revisors uppdrag bestämts tUl
tre år med möjhghet för försäkringsinspektionen att medge en mandattid om fyra
år. Bestämmelsema om revisors mandattid kommer därigenom att stämma överens med
vad som föreslås gälla i fråga om tiden för styrelseledamots uppdragstid.

Genom
hänvisnmg till 46 § EFL införs kravet att revisor skall vara myndig och, om
dispens för särskUt fall inte lämnas, här i riket bosatt

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 137

svensk
medborgare. En motsvarande bestämmelse är i sakkunnigförslaget intagen i 30 §
tredje stycket.

Hänvisningen
till reglema i EFL innebär i förhållande tUl gäUande rätt och till
sakkunnigförslaget vidare de nyhetema för understödsföreningarna, att sammanslutoing
med ändamål att handha gemensamma uppgifter för föreningar skall kunna utses
till revisor, om särskUt revisionsorgan finns hos sammanslutningen (46 § 2
mom. EFL), samt att revisor får rätt att anlita medhjälpare (49 § EFL).

Som
nyss nämnts skall de regler i EFL till vilka hänvisning sker gälla i tiUämpliga
delar. Detta innebär bl. a. att bestämmdserna i 51 § tredje stycket EFL om
särskilt uttalande i revisionsberättelsen angående förslag av styrelsen med
anledning av föreningens vinst eller förlust enligt balansräkningen och
angående avsättning till reservfond inte äger tillämpning på
understödsförening. Vad som skall gälla i fråga om användningen av vinst
enligt bokslutet regleras nämligen av de särskUda fondbildningsbestämmelserna i
denna lag. Självfallet bör revisorerna dock kontrollera att dessa bestämmelser
följs.

32
§

Bestämmelsen
i första stycket, som saknar motsvarighet i UFL, svarar mot 30 § fjärde
stycket andra punkten i den sakkunniges förslag. Den innehåUer efter förebUd
av vad som gäller för försäkringsbolagen (100 § 1 mom. andra stycket FL)
möjlighet för försäkringsinspektionen att föreskriva att niinst en av
revisorerna skall vara av handelskammare auktoriserad revisor eller godkänd
granskningsman, om föreningens verksamhet har stor omfattning eller det annars
finns synnerliga skäl tUl sådan åtgärd.

Andra
stycket innehåller bestämmelser om skyldighet att tUl försäkringsinspektionen
göra anmälan om ny revisor eller revisorssuppleant. Bestämmelserna stämmer i sak
överens med gällande rätt (30 § sjätte stycket UFL) och den sakkunniges förslag
(30 § nionde stycket).

Föreningsstämma

33 §

I
första stycket i denna paragraf anges att bestämmelserna i 52 60 §§ och 61 §
första och andra styckena EFL om föreningsstämma i tillämpliga delar gäller i
fråga om understödsförening. Motsvarande regler i den sakkunniges förslag finns
i 3338 §§. Dessa innebär en utbyggnad av de gällande reglerna (3338 §§ UFL)
efter mönster av bestämmelsema i EFL.

Departementsförslagets
bestämmelser skiljer sig från gällande rätt i bl. a. följande hänseenden. Genom
hänvisningen tUl 53 och 55 §§ införs

5t Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 69

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 138

regler
om styrelseledamöters och revisorers närvaro vid stämma, om ordförande vid
stämma och upprättande av röstlängd och om justering av protokoll som förts vid
stämma. Dessa bestämmelser saknar motsvarigheter i den sakkunniges förslag.
Hänvisningen till 57 § EFL innebär i överensstämmelse med den sakkunniges
förslag (36 § första stycket) och efter önskemål från försäkringsinspektionen
- att den dag, då årsredovisning senast skall läggas fram, blir den 1 juli.

I 37 § fjärde stycket UFL
finns bestämmelser om utlysande av extra stämma när understödsförenings rörelse
skall överlåtas på ett för ändamålet bildat ömsesidigt försäkringsbolag. På
förslag av den sakkunnige har dessa bestämmelser utgått i den nya lagen.
Överlåtelse på sådant bolag torde nämligen numera inte vara ett realistiskt
alternativ när överlåtelse skall ske.

Den sakkunnige har
föreslagit att endast medlem som fyllt 16 år skall ha rösträtt vid stämma, om
inte annat bestämts i stadgarna (35 §). Enligt min mening bör i princip varje
medlem ha en röst oberoende av medlemmens ålder. I förekommande fall får rösträtten
för medlem utövas av förmyndare eller god man. Av hänvisningen tUl 56 § EFL
följer att nämnda princip skall gälla, dock med möjlighet för förening att
föreskriva annat i stadgarna.

34 §

Denna
paragraf, som motsvarar 34 § första stycket UFL, 34 § femte stycket sakkunnigförslaget
och 61 § tredje stycket EFL, innehåller bestämmelser om avgörande av ärende
som inte tagits upp i kallelse till stämma och ej heller meddelats medlemmarna
enligt föreskrifter som kan finnas i stadgarna. Bestämmelserna som i sak i allt
väsentligt stämmer överens med gällande rätt innebär att sådant ärende i
princip får avgöras endast om ärendet enligt lag eller stadgarna skall förekomma
på stämman eller omedelbart föranleds av ärende som skall avgöras där. Annat
ärende än sådant som avser stadgeändring, frivillig likvidation eller
överlåtelse får dock avgöras om tre fjärdedelar av de närvarande samtycker tUl
det. Efter mönster av vad som gäller enligt EFL har i departementsförslaget
denna möjlighet att avgöra ärende begränsats till ordinarie stämma. Vidare har
en motsvarighet till bestämmelsen i EFL om stämmas rätt att alltid kunna
besluta om utiysande av extra stämma införts i paragrafens andra stycke.

35 §

1
denna paragraf finns bestämmelser om möjlighet att låta föreningsstämmas
befogenhet helt eller delvis utövas av därtill valda fullmäktige. Paragrafen
svarar mot 39 § UFL, 39 § sakkunnigförslaget och 62 § EFL.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 139

Gällande
rätt

I 39
§ UFL anges att i stadgarna kan bestämmas att föreningsstämmas befogenhet
skall helt eller delvis utövas av därtill utsedda personer. Sammanträde med
dessa skall anses som föreningssammanträde, därvid dock gäller att person inte
kan överlåta sin rösträtt på annan.

Den
sakkunnige

Den
sakkunnige framhåller att fullmäktigesystemet ofta framstår som en
ändamålsenlig lösning och menar, att denna i realiteten ibland kan innebära att
föreningens beslutande funktioner kommer att utövas av en mer talrik och för
skilda medlemsgmpper representativ församling än som blir fallet vid ett
vanligt föreningssammanträde. Mot denna bakgrund finner den sakkunnige det
angeläget att de nuvarande bestämmelserna ändras så att de bättre svarar mot
deras betydelse. I sakkunnigförslaget (39 §) föreskrivs sålunda att på
motsvarande sätt som föreslagits beträffande styrdsdedamötema minst hälften
av fullmäktige skall utses av medlemmama eller av organisation som kan anses
företräda dessa. Vidare innehåller sakkunnigförslaget en huvudregel om att
fullmäktige skall vara medlem i föreningen. Den sakkunnige finner en sådan
regel naturlig eftersom fullmäktige utövar de funktioner som annars utövas av
medlemmarna på föreningssammanträde. Med hänsyn tUl fall där det f. n. av
organisatoriska eller andra särskilda skäl ansetts motiverat med en annan
ordning skall försäkringsinspektionen enUgt den sakkunniges förslag dock ha
möjlighet att medge att ocksä annan än medlem utses tUl fullmäktig. Den
sakkunnige betonar att dispensregeln bör tillämpas restriktivt och i regel
omfatta ett mindre, klart begränsat antal fullmäktige. I övrigt innebär
sakkunnigförslaget att fullmäktiges mandattid i princip får vara högst tre år.

Remissyttrandena

Den
föreslagna huvudregeln om att fullmäktig skall vara medlem i föreningen berörs
av några remissinstanser. Svenska bankföreningen har i princip ingen erinran
mot regeln men utgår från att dispensmöjligheten kommer att få utnyttjas i
fråga om de tio pensionskassor, var och en omfattande de anställda i en
affärsbank, som samverkar under benämningen Bankanställdas Pensionskassa.
Samverkan tar sig uttryck i bl. a. att en gemensam fullmäktigeförsamling utses
för de tio kas-soma, därvid var och en av de berörda bankerna utser en fuUmäktig
och vederbörande arbetstagarorganisation utser en fullmäktig för varje förening
bland respektive förenings aktiva medlemmar. Bankföreningen förutsätter, oaktat
den sakkunniges uttalanden om att dispensregeln bör tillämpas restriktivt och
om att dispens bör omfatta endast ett mindre

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 140

antal
fullmäktige, att den speciella konstruktionen av bankemas pensionskassor skaU
motivera att dispens kan erhållas för den nu tillämpade ordningen för utseende
av fuUmäktige. Sveriges kommunalanställdas pensionskassa, vars speciella
förhållanden berörts i anslutning till 2 §, anför svårigheter att frångå det nu
tillämpade systemet för fullmäktigeval. Detta system innebär att majoriteten
av fullmäktige utses av kommunala sammanslutningar och kommunala
arbetstagarorganisationer, därvid fullmäktige representerar inte de s. k.
aktiva medlemmarna/arbetstagarna utan de verkliga intressenterna i kassan,
dvs. de ohka kommuner, kommunförbund och kommunala företag, som enligt
stadgarna har medlemskap i kassan under benämningen passiva medlemmar.

Departementschefen

Jag
anser att de av den sakkimnige föreslagna tUläggen tUl de nuvarande
bestämmelserna om fullmäktige är befogade. Med anledning av remissyttrandena vUl
jag emellertid framhålla att dispensmöjligheten från kravet på att fullmäktige
skall vara medlem i föreningen bör tUl-lämpas restriktivt och som regel omfatta
endast ett mindre antal fuUmäktige. I sådana alldeles speciella fall som
tagits upp vid remissbehandlingen bör emellertid också mera väsentliga
undantag från huvudregeln kunna tiUåtas.

Talan
mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

36 §

I
denna paragraf anges att bestämmelserna i EFL om talan mot styrelseledamot,
revisor, föreningsmedlem eUer röstberättigad skaU äga motsvarande tillämpning i
fråga om understödsförening. Motsvarande bestämmelser i UFL (40 och 41 §§)
avser talan enbart mot styrelseledamöter och revisorer. Sakkunnigförslaget (40
och 41 §§) innebär en utbyggnad av de gällande reglerna i nära överensstämmelse
med 63, 65 och 66 §§ EFL. Den sakkunniges förslag innehåller dock inga bestämmelser
som svarar mot reglerna i EFL (64 §) om rätt för en minoritet inom föreningen
att, om ansvarsfrihet vägrats styrelseledamot, på föreningens vägnar föra talan
mot styrelseledamoten i fråga om förvaltningen av föreningens angelägenheter.
Dessa bestämmelser hänger emellertid intimt samman med reglema om möjlighet för
en minoritet bland de röstberättigade att hindra beslut om ansvarsfrihet (63 § EFL).
I paragrafen har därför hänvisats också till 64 § EFL.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop, 1972: 69 141

Ändring
av förenings stadgar

I UFL
(4244 §§) och i den sakkunniges förslag (4244 §§) har tiU ett avsnitt förts
samman bestämmelser beträffande beslut om stadgeändring, om friviUig
likvidation och om överlåtelse av föreningens rörelse. I departementsförslaget
har reglerna om beslut om stadgeändring behåUits i ett särskilt avsnitt under
det att bestämmelsema i fråga om likvidation och överlåtelse flyttats tUl de
avsnitt i lagen som i övrigt reglerar likvidations- och överlåtelsefrågor.

37
§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om villkor för beslut om stadgeändring och om anmälan
av beslutet hos försäkringsinspektionen för godkännande och registrering.
Motsvarande bestämmelser finns i UFL och i sakkunnigförslaget i 42 § och 44 §
första och andra styckena.

GäUande
rätt

För
att beslut om ändring av understödsförenings stadgar skall bli giltigt krävs f.
n. antingen att samthga röstberättigade förenat sig om det eller att beslutet
fattats vid två på varandra följande föreningssam-manträden varavo minst ett
ordinarie och biträtts av minst två tredjeddar av de röstande vid det sista
sammanträdet. Gäller ändringen införande av ny gmnd för uteslutande av medlem
ur föreningen och skall den nya grunden avse även dem som är medlemmar när
fråga om stadgeändring avgörs, krävs dock samtliga föreningsmedlemmars samtycke.
För att beslut om stadgeändring skaU bli giltigt måste det godkännas av
försäkringsinspektionen. Beslutet får underställas inspektionen endast genom
anmälan för registrering. Det åligger styrelsens ordförande att ofördröjligen
göra sådan anmälan.

Försäkringsmspektionen
skaU vid sin prövning se tUl att beslutet om stadgeändring inte innebär att
vissa medlemmar eller förmånsberättigade i otiUbörUg grad gynnas på andra
medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad. Innehåller stadgama
ytterligare villkor för giltighet av beslut om stadgeändring gäller även det.

Den
sakkunnige

De
gällande bestämmelsema har enligt den sakkunnige gett upphov till en del praktiska
olägenheter. Kravet att minst ett av de två föreningssammanträden, som normalt
behövs för beslut om stadgeändring, måste vara ett ordinarie sammanträde, har
sålunda ibland varit till hinder när det gällt att snabbt anpassa t. ex. en
tjänstepensionskassas eller sjukkassas stadgar efter nya avtal på
arbetsmarknaden eller med hänsyn till ändringar i den allmänna försäkringen.
Vidare har kravet på samtliga

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:69 142

framstått
som så svårt eller omöjligt att infria, särskUt i en större förening, att det
i realiteten kommit att få samma verkan som ett direkt medlemmars samtycke för
införande av ny uteslutningsgmnd i regel förbud mot sådana stadgeändringar.
Detta har bl. a. medfört besväriig-heter när det gällt att komma tUl rätta med
överförsäkringsproblem inom förening som meddelar sjukpenning.

Den sakkunnige föreslår
att beslut om stadgeändring också i fortsätt-nmgen skall vara giltigt endast om
försäkringsinspektionen godkänner beslutet. Den nuvarande föreskriften att
inspektionen vid sin prövning skaU tillse att ändringen inte får till följd att
vissa medlemmar eller andra förmånsberättigade otiUbörligt gynnas på andras
bekostnad finns kvar i sakkunnigförslaget. Även om detta följer av den skälighetsprincip
som genom den nya lagen skall gäUa för understödsföreningarna är det enligt den
sakkunnige inget som hindrar just att detta rättvisekrav här ytterligare stryks
under. Med hänsyn till att skyddet mot oskäliga eUer olämpliga stadgeändringar
genom inspektionens prövning är vida bättre än inom annan associationsrättslig lagstiftnuig,
förordar den sakkunnige viss uppmjukning av villkoren för gUtighet av stadgeändringsbeslut.
Kravet att i faU där två sammanträden krävs minst ett av sammanträdena skall
vara ett ordinarie föreslås sålunda utgå. Vidare förordar den sakkunnige som altemativ
till det nuvarande kravet på samtiiga medlemmars samtycke för giltigt beslut om
införande av ny uteslutningsgmnd, att beslutet skall ha fattats vid två på
varandra följande ordinarie föreningssammanträden och på det sista
sammanträdet biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande.

Remissyttrandena

Konsumentkooperationens
pensionskassa viU förenkla förfarandet ytterligare när det är fråga om att
ändra sådana försäkringstekniska grunder som tagits in i stadgarna. Kassan
föreslår att för de s. k. ITP-kassoma bör gmnderna utbrytas ur stadgarna och
att ändring av gmnderna skall kunna beslutas av styrelsen efter hörande av
person med s. k. aktuariekompetens enligt FL. Sveriges köpmannaförbunds
pensionskassa har anfört liknande synpunkter. Båda kassorna pekar på att
livförsäkringsbolags styrelse kan besluta om ändring i de för bolaget fastställda
grundema.

Departementschefen

Jag
delar den sakkunniges uppfattning att de regler som nu gäller för
föreningsstämmas avgörande av fråga om stadgeändring bör libe-raliseras. Den
sakkunniges förslag utgör enligt min mening en lämplig lösning. Paragrafens
första stycke har därför i sak utformats i överensstämmelse med motsvarande
bestämmelser i sakkunnigförslaget.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 143

Vad
angår det vid remissbehandlingen i fråga om ITP-kassoma framförda önskemålet
om ytterligare förenkUngar av förfarandet när det är fråga om stadgeändring
beträffande försäkringstekniska grunder vill jag framhålla följande. De
åsyftade grundema torde vara de som anges i 11 § andra stycket 5 och 6
departementsförslaget. I dessa punkter anges att i stadgarna skall bl. a. tas
in föreskrifter dels om försäkringsförmånernas beskaffenhet och storlek eller
grunderna för deras beräkning, dels de fasta avgifter som skall erläggas till
föreningen eller grunderna för deras beräknande. I det föregående har jag
avvisat förslaget att för ITP-kassornas del slopa kravet på att grundema skall
anges i stadgarna. De tjänstepensionskassor som meddelar ITP-försäkringar har
sina försäkringsvillkor och grunder utformade efter mönster av vad som gäller
för det ömsesidiga försäkringsbolaget Svenska Personalpensionskassan (SPP).
Ändringar i de på arbetsmarknaden träffade avtalen om kompletterande
pensionsförmåner medför i regel även ändringar i såväl SPPrs försäkringsvillkor
och grunder som i ITP-kassornas stadgar. För SPP:s del kan en anpassning till
nya pensionsavtal ske smidigt eftersom styrelsen kan besluta om behövliga följdändringar
av försäkringsgrunderna och därefter erhålla försäkringsinspektionens stadfästelse
av ändringarna. Med den sakkunniges förslag, som innebär att en stadgeändring
kan beslutas pä två föreningsstämmor utan det nuvarande kravet att en stämma skall
vara en ordinarie sådan, kan ITP-kassorna visserligen snabbare än enligt
nuvarande ordning anpassa stadgama till nya pensionsavtal. Med hänsyn till att
det här är fråga om rena följdändringar till överenskomna ändringar i gällande pensionsplan
i fråga om såväl grunder som villkor och då en betryggande kontroll finns
genom kravet på inspektionens godkännande, anser jag emeUertid att det för angivna
stadgeändringar kan räcka med att ändringsbeslut fattats av styrelsen. I
paragrafens andra stycke har därför tagits in en bestämmelse härom.

I tredje stycket har
tagits in bestämmelser om anmälan av stadgeändringsbeslut till
försäkringsinspektionen för godkännande och registrering. Bestämmelsema
stämmer i sak överens med gällande regler med undantag av att skyldigheten att
göra sådan anmälan lagts på styrelsen och inte som f. n. enbart på ordföranden.
I departementsförslaget saknas motsvarighet till den gällande bestämmelsen att
inspektionen vid sin prövning skall tillse att stadgeändring inte på ett otiUbörligt
sätt gynnar några på andras bekostnad. Av de allmänna krav som i fortsättningen
skall gälla i fråga om stadgars innehåll följer, som den sakkunnige också
påpekar, att inspektionens prövning av en stadgeändring måste ha till syfte bl.
a. att stadgeändring inte på ett otUlbörligt sätt gynnar några på andras
bekostnad. Jag har därför ansett det överflödigt att föra över gällande
föreskrift härom till den nya lagen.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 144

I
fjärde stycket har i överensstämmelse med gällande rätt tagits upp en
bestämmelse om att villkoren för giltighet av stadgeändring kan skärpas i stadgama.

38
§

Denna
paragraf motsvarar 42 § femte stycket UFL och 44 § andra stycket i den
sakkunniges förslag.

Talan
mot föreningsstämmas beslut

39 §

Genom
denna paragraf görs väsentligen bestämmdserna i 69 § EFL om talan mot
föreningsstämmobeslut tUlämpliga för understödsförening. Bestämmelserna svarar
mot 45 § UFL och sakkunnigförslaget.

Likvidation
och upplösning

Inledande
av likvidationsförfarande

Under
denna rubrik tas upp bestämmelser om likvidation. Bestämmelser ges sålunda om
likvidation på gmnd av frivilligt beslut av föreningsstämma, frivillig
likvidation (40 §). Vidare finns regler om skyldighet för förening att träda i
likvidation när vissa händelser inträffar, tvångslikvidation (41 och 42 §§), om
skyldighet att utse Hkvidatorer vid dessa fall av tvångslikvidation och vid
frivillig likvidation (43 §) samt om tvångslikvidation genom domstols beslut
(44 och 45 §§). I avsnittet tas slutligen upp en bestämmelse om ekonomiskt
ansvar för den som fortsätter förenings verksamhet trots att skyldighet
föreligger för föreningen att träda i likvidation (46 §).

40
§

Denna
paragraf innehåller bestämmelser om frivillig likvidation. Motsvarande bestämmelser
i UFL och i sakkunnigförslaget finns i 4244 §§. Bestämmelserna i
departementsförslaget stämmer i huvudsak överens med gäUande rätt. Från den
sakkunniges förslag skiljer de sig i ett avseende. Den sakkunnige har i sitt
förslag slopat det nuvarande kravet att, om beslut om likvidation fattas på
två föreningsstämmor, minst en av stämmorna skall vara en ordinarie stämma.
Jag har emellertid inte funnit skäl att frångå detta krav, som för motsvarande
fall ställs upp i EFL (70 §).

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 145

41 §

Paragrafen
motsvarar 47 § UFL och sakkunnigförslaget och innehåller bestämmelser om
tvångslikvidation på gmnd av stadgeföreskrift eller nedgång av medlemsantalet.
I EFL finns motsvarande bestämmelser i 71 §.

I
första stycket anges i överensstämmelse med gällande rätt att förening är
skyldig att träda i likvidation, när sådant förhållande inträffar som enligt stadgama
skall medföra att föreningen skaU upphöra med sin verksamhet.

Andra stycket behandlar
tvångslikvidation med anledning av att förenings medlemsantal gått ned under
det minsta antal medlemmar som föreningen enligt 5 § eller beslut av
försäkringsinspektionen skall bestå av. Reglema innebär i överensstämmelse med
gällande rätt och den sakkunniges förslag att styrelsen är skyldig att
omedelbart anmäla hos försäkringsinspektionen om det för föreningen gällande
minimiantalet medlemmar underskrids. Inspektionen prövar därefter om föreningen
skaU få tillstånd att fortsätta sin verksamhet med ett annat minimiantal
medlemmar. Ger inspektionen inte sådant tUlstånd skall föreningen träda i
likvidation. EnHgt UFL gäller dessutom att, om förenings medlemsantal nedgår
under det antal som inspektionen fastställt i tUlstånd att fortsätta
verksamheten, föreningen är skyldig att träda i likvidation om det nya
medlemsantalet inte åter uppnåtts inom en tid av tre månader. I Hkhet med
sakkunnigförslaget tar departementsförslaget inte upp en sådan regel. Det iimebär
att förening får göra ny anmälan tiU inspektionen enligt denna paragraf, om
medlemsantalet skulle gå ned under det som bestämts av inspektionen vid den
första prövningen.

42 §

I
denna paragraf erinras om att understödsförening är skyldig enligt bestämmelser
i 61 och 64 §§ att träda i likvidation, när överskott finns då konkurs avslutats,
resp. när föreningen överlåter hela sin rörelse på annan understödsförening
eller på försäkringsbolag.

43 §

I
denna paragraf, som motsvarar 48 § första stycket UFL och 48 § första stycket i
den sakkunniges förslag, finns regler om utseende av hkvidatorer, när
föreningen beslutat om friviUig likvidation och när tvångslikvidationsfall enhgt
41, 61 eUer 64 § föreligger. Motsvarande bestänunelser i EFL finns i 70 §
andra stycket.

44 §

Denna
paragraf innehåller bestämmelser om möjlighet för styrelseledamot,
föreningsmedlem och försäkringsinspektionen att hos domstol utverka förklaring
att föreningen skall träda i likvidation, om föreskri-

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 146

ven
anteckning i registret om likvidation enUgt 41, 61 eller 64 § inte gjorts inom
viss tid efter det att Hkvidationsanledningen uppkom. Bestämmelsema stämmer i
sak i allt väsentligt överens med reglema i 50 § UFL och sakkunnigförslaget. I EFL
finns motsvarande bestämmelser i 71 § andra stycket.

45 §

EnHgt
första stycket kan styrelseledamot och vissa andra personer hos domstol ansöka
om att understödsförening skall förklaras skyldig att träda i likvidation, om
föreningen saknar till registret anmäld behörig styrelse. Initiativ till sådan
förklaring kan också tas genom anmälan av försäkringsinspektionen. Genom andra
stycket görs reglerna i 72 § tredje och fjärde styckena EFL om förfarandet hos
domstol med anledning av sådan ansökan eller anmälan tillämpliga för
understödsförening.

De
nya bestämmelserna stämmer i sak i allt väsentligt överens med reglema i 46 § UFL
och sakkunnigförslaget.

46 §

Paragrafen
svarar mot 49 § UFL och sakkunnigförslaget samt 75 § EFL.

Likvidator

47 §

I
denna paragraf anges att bestämmelserna i 76 och 77 §§ EFL om likvidator och om
möjlighet i visst fall att få Hkvidator utsedd av domstol skall äga
motsvarande tillämpning för understödsförening. Bestämmelser med motsvarande
innehåll finns i 52 resp. 51 § i UFL och i den sakkunniges förslag.

48 §

Denna
paragraf motsvarar 55 § 3 mom. UFL och 57 § fjärde stycket sakkunnigförslaget.
Motsvarande regler finns i FL i 142 § fjärde stycket.

Registrering

49 §

I
denna paragraf anges att bestämmelserna i 78 och 79 §§ EFL om skyldighet dels
för domstol att avsända vissa meddelanden för registrering, dels för hkvidatorer
att låta registrera att föreningen trätt i likvidation m. m. skall äga
motsvarande tiUämpning för understödsförening.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 147

Bestämmelserna
i 78 § EFL har viss motsvarighet i 46 § andra stycket UFL och sakkunnigförslaget.
Bestämmelser som svarar mot 79 § EFL finns i 53 § UFL och sakkunnigförslaget.

Likvidationsrevisor

50 §

Genom
denna paragraf, som motsvarar 54 § sakkunnigförslaget, görs bestämmelserna i 80
§ EFL om likvidationsrevisorer tUlämphga på understödsförening. I UFL saknas
bestämmelser om sådana revisorer.

Styrelsens
slutredovisning

51 §

I
paragrafen anges att bestämmelserna i 81 § EFL om skyldighet för styrelsen att
avge slutredovisning skall äga motsvarande tillämpning för understödsförening.
Paragrafen svarar mot 54 § UFL och 55 § sakkunnigförslaget.

Föreningsstämma

52 §

I
paragrafen anges att reglerna i 82 § EFL om rätt för röstberättigad att kräva
utlysande av föreningsstämma och om kallelse till stämma under likvidation
skall gälla också för understödsförening. I UFL och sakkunnigförslaget finns
inga sådana regler.

Likvidatorernas
förvaltning och redovisning

53 §

I
denna paragraf anges att åtskilliga bestämmelser i EFL om likvidatorernas
förvaltning och redovisningsplikt i tillämpliga delar gäUer också för
understödsförening. Motsvarande bestämmelser finns i UFL i 55 § 1 och 2 mom.,
56, 57, 60 och 61 §§ och i sakkunnigförslaget i 5658 och 6163 §§. F. n.
gäller i fråga om redovisning att Ukvidatorerna inte behöver lägga fram sin årsredovisning
på föreningsstämma för granskning. Den sakkunnige här inte föreslagit ändring i
detta hänseende. Enligt min mening saknas emeUertid anledning att frångå den
ordning som vanligen gäller inom associationsrätten. Hänvisningen tUl EFL
omfattar därför också 87 § andra stycket enligt vUken likvidatorema skall kaUa
tUl föreningsstämma för granskning av redovisningen för det gångna
räkenskapsåret.

54 §

Paragrafen,
som motsvarar 58 § UFL och 59 § sakkunnigförslaget, innehåUer bestämmelser om
understödsförenings verksamhet under hkvidation.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 148

Bestämmelserna
innebär att förenings verksamhet i aUt väsentiigt skall upphöra under
likvidationen. På förslag av den sakkunnige (59 § tredje stycket) har i
paragrafens tredje stycke införts den nyheten för understödsförenmgama, att
försäkringsinspektionen kan medge att verksamheten får fortsättas i större
omfattning än vad som följer av reglerna i första och andra styckena.
Dispensmöjligheten är motiverad av att det visat sig att de gällande stränga
reglerna ibland försvårat en för medlemmarna fördelaktig avveckling av
verksamheten. Det får ankomma på försäkringsinspektionen att i varje
dispensfall noggrant ange i vilka hänseenden verksamheten får fortsättas.

55 §

Paragrafen
motsvarar 59 § första stycket UFL och 60 § första stycket sakkunnigförslaget. I
EFL finns motsvarande bestämmelser i 88 § första stycket.

56 §

TUl
denna paragraf har förts samman de bestämmelser om överlåtelse av
understödsförenings rörelse under likvidation som nu finns i 4244 och 59 §§ UFL.
I sakkunnigförslaget är motsvarande bestämmelser intagna i 4244 och 60 §§.

Efter
mönster av vad som föreskrivs i 295 § FL angående överlåtelse av
försäkringsbolags försäkringsbestånd har i fjärde och femte styckena införts
regler om registrering av försäkringsinspektionens godkännande av överlåtelse
och om skyldighet för understödsförening eUer försäkringsbolag som övertar
rörelsen att underrätta de försäkringstagare som berörs av överlåtelsen.

57 §

Paragrafen,
som svarar mot 62 och 65 §§ UFL, 64 och 67 §§ sakkunnigförslaget och 88 §
andrafjärde styckena EFL, innehåUer be-stänamelser om återbäringsskyldighet i
vissa fall beträffande medel som uppburits vid fördelning av förenings tUlgångar,
om talan mot slutredovisning och om preskriptionstid efter det slutredovisning
lagts fram. De nuvarande reglema har ändrats och byggts ut efter mönster från
bestämmelserna i EFL.

Förenklat
förfarande

58 §

Denna
paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, motsvarar 68 § i den sakkunniges
förslag och innehåUer efter förebild i EFL (91 §) bestämmelser om ett
förenklat likvidationsförfarande, när det kan antagas

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 149

att
föreningens tUlgångar inte räcker tiU att täcka Ukvidationskostna-derna.
Bestämmelserna kan få betydelse vid avveckling av vissa mindre slutna
föreningar.

Fortsatt
likvidationsförfarande

59 §

I
UFL och i sakkunnigförslaget saknas bestämmelser om återupptagande av
likvidationsförfarande, om behov därav skulle uppstå efter det att föreningen
upplösts genom likvidation. Genom denna paragraf görs bestämmelser i EFL härom
tillämpliga för understödsförening.

Konkurs
m. m.

60 §

Genom
denna paragraf görs vissa bestämmelser i EFL om konkurs och ackordsförhandlhig
utan konkurs tUlämphga på understödsförening. 93 § EFL svarar mot 63 § första
och andra styckena UFL samt

65 § första och andra styckena sakkunnigförslaget och
94 § första stycket EFL motsvarar 64 § första stycket första punkten UFL samt

66 § första stycket första punkten sakkunnigförslaget.
Motsvarighet till föreskriften i 64 § första stycket UFL om skyldighet för de
som sist företrätt föreningen såsom konkursgäldenär att göra registreringsanmälan
angående föreningens upplösning har inte tagits med i departementsförslaget,
eftersom anmälan om konkursens avslutande skall ske genom konkursdomarens
försorg (93 § tredje stycket EFL).

61 §

Denna
paragraf motsvarar 63 § tredje stycket och 64 § andra stycket UFL samt 65 §
tredje stycket och 66 § andra stycket i den sakkunniges förslag.

Talan
mot likvidator eller likvidationsrevisor

62 §

Genom
denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL och i sakkunnigförslaget, görs
bestämmelserna i 95 § EFL om talan mot likvidator och Ukvidationsrevisor tUlämpliga
för understödsförening.

Överlåtelse
av understödsförenings rörelse utan föregående likvidation

63
och 64 §§

I
dessa paragrafer har med vissa jämkningar och tUlägg tagits upp de regler om
överlåtelse av förenings rörelse.utan föregående Ukvida-

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 150

tion
som finns i 4244 och 66 §§ UFL. Motsvarande bestämmelser i sakkunnigförslaget
finns i 4244 och 69 §§. I överensstämmelse med gällande rätt men tUl skillnad
från sakkunnigförslaget har kravet på att minst en föreningsstämma skall vara
ordinarie, när beslut om överlåtelse fattas på två stämmor, behållits i
departementsförslaget. Angående bestämmelsema i 64 § första och andra styckena
hänvisas till motiveringen tiU 56 §.

Överlåtelse kan enligt
gällande rätt ske enbart på annan understödsförening eller på
försäkringsbolag. Vid remissbehandlingen har från arbetsgivarhåll föreslagits
att i lagen skall anges att tjänstepensionskassa också kan överlåta sina tUlgångar
på arbetsgivaren mot att denne åtager sig att svara för pensionsutfästelserna i
samband med att kreditförsäkring tecknas i FPG (Försäkringsbolaget
Pensionsgaranti, ömsesidigt). Jag är inte beredd att lagstiftningsvägen
föreskriva om överlåtelse av försäkringsverksamhet i annan ordning än
överlåtelse på inrättning som driver försäkringsrörelse. Jag viU emellertid
erinra om att förening kommer att ha viss möjlighet att avveckla sin verksamhet
på det föreslagna sättet. Förening skall nämhgen i sina stadgar ange hur det
skall förfaras med behållna tiUgångar vid föreningens upplösning (11 § andra
stycket 19). Hinder synes därvid inte möta att förening i stadgama föreskriver
att föreningens verksamhet efter likvidation skall avvecklas genom att tUlgångama
förs över på arbetsgivaren på villkor som anges i stadgama.

Registrering

65
och 66 §§

I 65
§ anges att flera bestämmelser i EFL om registrering skall, med vissa tillägg,
gälla också för understödsförening. Bestämmelserna i 100 § första och tredje
styckena EFL (tredje stycket ändrat 1971: 603), som motsvarar regler i 70 och
79 §§ UFL samt 72 och 75 §§ sakkunnigförslaget, anger när registrering skall
vägras och att sökande .skall få besked om vägrad registrering. Inspektionens
kontroll av att stadgama står i överensstämmelse med lagens bestämmelser
innebär bl. a. att bedömningen av stadgamas innehåll skall ske med ledning av
de allmänna riktiinjer som anges i 11 § första stycket departementsförslaget.
Inspektionen skall således kontrollera att stadgama uppfyller de krav som
innefattas i soliditets- och skälighetsprincipema och att stadgamas innehåll
även i övrigt är lämpligt. Bestämmelserna i 101 § EFL, som motsvarar reglema i
71 § och 72 § första stycket UFL (73 § och 74 § första stycket sakkunnigförslaget)
behandlar de uppgifter som skall föras in i registret när förening registreras.

I
102 § EFL finns regler om talan under viss förutsättning med anledning av att
förenings firma har likhet med annan registrerad sam-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 151

manslutnings
fhma; mötsvarande regler finns i UFL i 74 § och i den sakkunniges förslag i 77 §.
Reglerna i 103 § 1 mom. EFL om anteckning i registret av domstols avgörande i
vissa fall svarar mot 75 § UFL och 78 § sakkunnigförslaget.

Bestämmelsema
i 66 § motsvarar de regler som finns i 76 § UFL (79 § sakkunnigförslaget).

I
departementsförslaget fmns inga motsvarigheter tUl bestämmelserna i 70 §, 73 §
andra stycket, 74 § andra stycket och 76 § sakkunnigförslaget. Föreskrifter
med motsvarande innehåll bör i stället tas in i en särskild
registreringskungörelse. I hkhet med den sakkunnige har jag inte funnit skäl
att till den nya lagen föra över bestämmelsema i 69 § andra stycket UFL om att
registret skall innehålla styrelseledamöters och firmatecknares namntecknmgar.
Som framgår av 14 § andra stycket departementsförslaget skall namnteckning
alltid vara tillgänglig för inspektionen.

Tillsyn

67 §

Bestämmelserna
i denna paragraf svarar i huvudsak mot 77 § första tredje styckena UFL och 83
§ sakkunnigförslaget och anger vad föreningsstyrelse har att iakttaga för att
förse inspektionen med uppgifter i olika hänseenden. Den nuvarande föreskriften
att vissa redovisningshandlingar skall insändas tiU inspektionen inom viss
närmare angiven tid har ändrats så att det i fortsättningen skall ankomma på
inspektionen att bestämma tidpunkten för insändandet. Den nya utformningen av
bestämmelserna innebär ingen ändring av inspektionens möjlighet att när som
helst inventera förenings medel och granska räkenskaper och handlingar.

68 §

1
avsnitt 6.4 har jag i enlighet med den sakkunniges förslag förordat att, i den
nya lagen tas in regler som ger försäkringsinspektionen möjlighet tUl viss
insyn i bolag, förening eUer annan sammanslutning som samverkar med
understödsförening. Bestämmelserna är intagna i denna paragraf och svarar mot
reglerna i 84 § sakkunnigförslaget. 1 enlighet med vad försäkringsinspektionen
föreslagit i sitt remissyttrande har jag utformat bestämmelsema i närmare
överensstämmelse med reglerna i FL än vad som skett i sakkunnigförslaget.

Genom
föreskriftema i första stycket, som svarar mot 287 a § FL, åläggs ledningen för
bolag, förening eUer annan sammanslutning som har tUl uteslutande uppgift att
bistå en eUer flera understödsföreningar att i samma utstiäckning som
understödsförenings styrelse lämna upplysningar till försäkringsinspektionen
och hålla tUlgångar och handlingar

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 152

tillgängliga
för granskning av inspektionen. I praktiken torde inspektionen inte behöva hänvända
sig tUl sådan sammanslutning (sidoorganet) för att få fram önskade uppgifter. I
regel torde berörd understödsförening kunna skaffa fram den information som
inspektionen viU ha.

Andra
stycket svarar mot 337 § FL och innehåller bestämmelser som ger
försäkringsinspektionen rätt att efter tUlstånd av Kungl. Majrt förelägga
ledningen för sammanslutning, som har intressegemenskap med understödsförening,
att till inspektionen avge särskUd redovisning över intressegemenskapen.

69 §

Denna
paragraf innehåUer bestämmelser om rätt för försäkringsinspektionen att
förordna särskUd revisor som tiUsammans med övriga revisorer skall granska
styrelsens förvaltoing och räkenskaper. Bestämmelserna, liksom den sakkunniges
förslag (85 §), stämmer i sak överens med dem som sedan år 1952 gällt enligt
77 § fjärde stycket UFL och kan sägas utgöra motsvarigheten till de regler om s.
k. minoritetsrevisor som finns i 48 § EFL.

70 §

Paragrafen
motsvarar tUl viss del 77 § tredje stycket UFL. Motsvarande bestämmelser i den
sakkunniges förslag finns i 86 §. En nyhet i förhållande tiU gäUande rätt är
att försäkringsinspektionen får rätt att kaUa tUl styrelsesammanträde och
deltaga i överläggningarna vid sådant sammanträde. Sådan rätt tUlkommer
inspektionen i fråga om försäkringsbolagen enUgt 286 och 287 §§ FL.

71 §

Paragrafen
innehåller de i avsnitt 6 behandlade reglerna om möjlighet för
försäkringsinspektionen att ingripa mot understödsförening, när anmärknmg kan rUctas
mot föreningens sätt att driva verksamheten. Bestämmelsema svarar mot 78 §
tredje och femte styckena UFL och 87 § sakkunnigförslaget. 1 likhet med den
sakkunnige har jag ansett det obehövligt att ta upp en särskild bestämmelse
motsvarande 78 § fjärde stycket UFL om föreläggande när förenings verksamhet
drivs affärsmässigt.

72 §

Denna
paragraf innehåUer vissa nya regler om rätt för försäkringsinspektionen att
förordna likvidator och likvidationsrevisor och om försäkringsinspektionens
befogenheter beträffande likvidatorema. Paragrafen svarar mot 88 §
sakkunnigförslaget och har sin motsvarighet i 290 § FL.

Bestämmelsen
i andra stycket att försäkringsinspektionen har samma

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 153

befogenheter
beträffande likvidatorema som i fråga om styrelsen innebär bl. a. att likvidatorema
i tillämpliga delar måste iakttaga föreskrifterna i 67 §
departementsförslaget. Det åligger sålunda Ukvidatorerna att på tid och sätt
som inspektionen bestämmer tUl inspektionen för varje räkenskapsår sända in bl.
a. redovisningshandlingar och revisionsberättelser.

73 §

Denna
paragraf, som motsvarar 67 § andra stycket UFL och 89 § sakkunnigförslaget, tar
upp de i avsnitt 7 behandlade bestämmelsema om skyldighet för föreningarna att
utge bidrag till täckande av försäkringsinspektionens tiUsynskostnader.

74 §

Genom
denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL och sakkunnigförslaget, införs
efter mönster från 289 § FL möjlighet för försäkringsinspektionen att
förelägga vite när inspektionen meddelar föreskrift enligt denna lag.

Besvär

75 §

I
samband med den nyligen beslutade förvaltningsreformen infördes i 79 § andra
och tredje styckena UFL nya besvärsregler för understödsföreningarna (SFS 1971
r 581). Bestämmelserna i förevarande paragraf, som svarar mot 91 § i den
sakkunniges förslag, stämmer i sak överens med reglema i UFL. Bestämmelsema har
konunenterats i prop. 1971 r 30 (s. 154).

Skadestånd

76 §

I
denna paragraf anges att bestämmelsema i EFL om skadestånd äger motsvarande tiUämpning
i fråga om understödsförenmg. I den sakkunniges förslag finns motsvarande
bestämmelser intagna i 9295 §§. I UFL finns skadeståndsbestämmelser i 28, 32,
56 och 82 §§.

Straffbestämmelser

7780
§§

77 §
svarar mot 85 § första stycket UFL och 96 § sakkunnigförslaget. Bestämmelsen iimebär
att det är förenat med straffansvar att deltaga i drivandet av
understödsföreningsverksamhet utan att föreningen är registrerad som
understödsförening.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:69 154

I
78 § anges att bestämmelser i 110112 §§ EFL skall i tiUämphga delar gälla
också för understödsföreningar och i 79 § tas upp ytterligare
straffbestämmelser som är föranledda av de särskilda reglerna om understödsföreningar.
Bestämmelser med motsvarande innehåU finns i 86, 87 och 89 §§ UFL och 97 §
sakkunnigförslaget.

Bestämmelsen
i 80 § att gärning som är belagd med straff enligt brottsbalken inte skall
bestraffas enligt understödsföreningslagen har viss motsvarighet i 86 § andra
stycket UFL.

Särskilda
bestämmelser

81
och 82 §§

Bestämmelserna
i 115 och 116 §§ EFL, tUl vilka paragrafer ges en hänvisning i 81 §, motsvarar
reglerna i 83 och 84 §§ UFL och 101 och 102 §§ sakkunnigförslaget. Hänvisningen
till föreskriftema i 114 § EFL om avskrift ersätter regler om avskrifter i
olika sammanhang i UFL. I sakkunnigförslaget finns motsvarande föreskrifter i
100 §.

82
§ motsvarar 81 § UFL och 98 § sakkunnigförslaget.

Övergångsbestämmelser

Den
nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1972. Bestämmelse härom och om
upphävande av gällande lag om understödsföreningar har tagits in i punkt 1 av
övergångsbestämmelserna.

Under
punkt 2 har tagits in de i avsnitt 3.3.5 behandlade övergångsbestämmelserna i
fråga om erkända arbetslöshetskassor och om sådan icke erkänd
arbetslöshetskassa som registrerats före den 1 juli 1972. Bestämmelserna
innebär att den gamla lagen tills vidare gäller för nu nämnda kassor.

För
understödsförerungar som registrerats hos försäkringsinspektionen före den nya
lagens ikraftträdande föreslås en övergångstid på fyra och ett halvt år för
anpassningen av stadgarna till vissa centrala bestämmelser i den nya lagen.
Regler härom har tagits in under punkt 3. I den mån gällande stadgar inte står
i överensstämmelse med bestämmelserna i de lagmm som anges under punkt 3 får
således motsvarande bestämmelser i den äldre lagen tUlämpas till dess stadgama
anpassats till den nya lagen. Görs inte anmälan om stadgeändring i fråga om bestämmelserna
inom föreskriven tid, dvs. före den 1 januari 1977, och har undantag inte
beviljats från bestämmelserna enligt 2 § andra stycket, ges inspektionen genom
punkt 4 möjlighet att med tillämpning av reglerna i 71 § hos domstol ansöka om
att föreningen skall träda i likvidation. Hänvisning i stadgarna tUl den gamla
lagen skaU, utom i de hänseenden som avses med angivna lagram, i stället avse
motsvarande bestämmelse i den nya lagen.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 155

Bestämmelserna
i punkt 6 avser understödsföreningar som, på sätt framgår av 3 § första stycket
den gamla lagen, inte behöver ha fler än 50 medlemmar, dvs. föreningar som
uteslutande meddelar ålderspension eller kapitalförsäkring vid livsfall eUer
ålderspension och sådan försäkring tillsammans. Enligt 5 § den nya lagen skall
sådan förening i fortsättningen bestå av minst 100 medlemmar. Genom bestämmelserna
i punkt 4 medges förening, som vid lagens ikraftträdande har ett medlemsantal
under 100, anstånd tUl den 1 juli 1973 att göra sådan anmälan till
försäkringsinspektionen som avses i 41 §. Medger inspektionen därvid inte att
verksamheten får fortsättas med ett mindre antal medlemmar än 100 måste
föreningen träda i likvidation.

Som jag angett i
motiveringen till 2 § finns någon eUer några sådana pensionskassor för
personer i offentlig tjänst som enligt 90 § första stycket 1 den gamla lagen
förklarats undantagna från den gamla lagens tillämpning. Innebörden av bestämmelsema
i punkt 10 är att pensionskassa som erhållit sådan förklaring medges anstånd
till den 1 januari 1977 med att inge ansökan om att vara undantagen från den
nya lagen. Under tiden fram till nämnda dag eller den senare dag beslut meddelats
att ansökningen lämnats utan bifaU är den nya lagen ej tillämplig på kassan.

8.2
Förslaget till lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar

I
118 § första stycket 1 lagen om ekonomiska föreningar anges f. n. att lagen
inte äger tUlämpning på bl. a. understödsföreningar. Eftersom
departementsförslaget tiU lag om understödsföreningar utformats så att lagen
delvis hänvisar till bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar bör en
erinran härom tas in i denna punkt (jfr prop. 1971r 12 s. 256). Ändringen i 118
§ första stycket 2 har samband med den år 1969 genomförda sammanslagningen av stadshypoteks-
och bostads-kreditinstitutionerna. Sammanslagningen innebär bl. a. att landets
bostadskreditföreningar genom fusion gick upp i stadshypoteksförening-arna (se
prop. 1968r 153, BaU 62, rskr 370, SFS 1965r 575577).

I
116 § har gjorts en redaktionell ändring med anledning av att 36 §, till vilken
paragraf hänvisas i 116 §, efter lagändrmg år 1970 består av endast ett stycke
(se SFS 1970r 456).

Vid
upprättande av detta lagförslag har jag samrått med chefen för j ustitiedepartementet.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 156

9
Hemställan

Jag
hemstäUer att lagrådets yttrande över förslagen tiU

1) lag om understödsföreningar,

2) lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad
föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
bifaUer Hans Majrt Konungen.

Ur
protokollet: Britta Gyllensten

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 I57

BILAGA
1

Sakkunnigförslaget

Förslag
tiU

Lag
om understödsföreningar

Härigenom
förordnas som följer. Allmänna bestämmelser

1 §
Med understödsförening förstås i denna lag förening med ända

mål att inom personförsäkringens område driva verksamhet, som ej

är affärsmässig eller avser försäkring vid arbetslöshet, om föreningen

vunnit
registrering som understödsförening med stöd av äldre lag, eller

är
ämnad för inbördes bistånd och huvudsakhgen avser anställda hos viss eller
vissa arbetsgivare eller personer tUlhörande viss yrkesgrupp eller medlemmar i
ideeU förening, inom vilken föreligger sådan intressegemenskap att även en
samverkan för personförsäkring är naturlig, eller

huvudsakhgen
avser att försäkra pensionsförmåner som tiUkommer viss gmpp av arbetstagare på gmnd
av anställningsavtal.

2 § Understödsförening skall vara registrerad hos
försäkringsinspektionen enligt bestänomdsema i denna lag och stå under
inspektionens tillsyn.

3 § Medlemsantalet i understödsförening som meddelar
förtids- eUer efterlevandepension utan samband med ålderspension, sjukpenning
för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstiUstånd eller
kapitalförsäkring för dödsfall tiU högre belopp än 1 000 kronor för en medlem,
får ej understiga 500 och i annan understödsförening ej 100, om
tillsynsmyndigheten ej medger annat.

4 § Försäkringsförmån skall utges i pengar.
Kapitalförsäkring får ej meddelas tUl högre belopp än 8 000 kronor för en
medlem, om tillsynsmyndigheten ej medger högre belopp.

5 § Understödsförening får ej utan tiUsynsmyndighetens
medgivande driva verksamhet som är främmande för ändamålet med föreningens
försäkringsverksamhet. Omfattningen av sådan främmande verksamhet måste dock
alltid stå i rimHgt förhåUande tiU försäkringsverksamheten.

Utan
tillsynsmyndighetens medgivande får understödsförening ej heller ändra eller
utvidga sin försäkringsverksamhet sä att den får en väsentiigt ny inriktning
eller kommer att omfatta ny verksamhetsgren.

6 §
För understödsförenings förbindelser svarar endast föreningens

tillgångar, förfallna men ej erlagda avgifter imäknade.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 158

Innan
understödsförening blivit registrerad kan den ej förvärva rättigheter eller
ikläda sig skyldigheter eller vara part inför domstol eller annan myndighet.

Handlar
medlemmar i föreningen eller ledamöter av dess styrelse eller andra på
föreningens vägnar, innan den registrerats, svarar de som deltagit i åtgärden
för uppkomna förbindelser en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

Stadgar
och firma m. m.

7 §
För att vinna registrering skall understödsförening ha antagit

stadgar samt utsett styrelse och revisorer.

Ansökan
om registrering skall göras av styrelsen..

Ansökningshandlingen
skall innehålla uppgifter om medlemmarnas antal, om föreningens postadress, om
styrelseledamöters, revisorers och eventuella suppleanters fullständiga namn,
medborgarskap och hemvist samt förklaring att dessa personer ej är omyndiga.

I
ansökningshandlingen skall anges av vUka och hur föreningens firma skall
tecknas, om ej denna befogenhet skall utövas endast av styrelsen. Skall firman
tecknas av annan än styrelseledamot eller styrelsesuppleant, gäller vad i
föregående stycke sägs angående dessa även i fråga om sådan firmatecknare.

Till
ansökningshandlingen skaU fogas

dels
två avskrifter av föreningens stadgar,

dels
avskrift av protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar, utvisande att
stadgarna blivit antagna, liksom av sådant protokoll eller annan handling,
varav framgår att styrelse och revisorer utsetts,

dels
försäkringsteknisk utredning angående beräkningen av de i stadgarna angivna
avgifterna eUer, om föreningen endast skall meddela sjukpenning för högst 180
dagar för ett sammanhängande sjuklighetstUlstånd eller sjukvårdsersättning
eller båda förmånerna i förening, de uppgifter som behövs för en bedömning av
avgiftemas storlek.

Har
ej envar, som ensam eller gemensamt med annan är bemyndigad att teckna
föreningens firma, på ansökningshandlingen egenhändigt skrivit sin av vittnen
styrkta namnteckning, skall tUl ansökningshandlingen fogas särskild bilaga, på
vilken namnteckningen finns och blivit styrkt av vittnen.

8 §
Understödsförenings stadgar skall

tUlgodose
medlems intresse av att föreningen bereder försäkring till kostnad och villkor
som är skäliga med hänsyn såväl till förmånernas art och omfattning som till
föreningens storlek och övriga förhållanden, samt

vara
ägnade att trygga föreningens förmåga att fullgöra sina utfästelser till
medlemmar och övriga förmånsberättigade. Stadgarna skall även i övrigt vara
utformade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt
sätt.

Stadgarna
skall ange,

1. föreningens firma,

2. föremålet för föreningens verksamhet,

3. den ort inom riket, där föreningens styrelse skall
ha sitt säte,

4. de villkor som skall gälla för inträde i föreningen.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 159

5. försäkringsförmånernas beskaffenhet och storlek
eller grunderna för deras beräknande, liksom tid och villkor för deras
utbetalning samt i fråga om kapitalförsäkring högsta tUlåtna försäkringsbelopp
för en medlem,

6. de fasta avgifter, som skall erläggas till
föreningen, eller gmnderna för deras beräknande,

7. ordningen för beslut om uttaxering på medlemmarna,
om sådan skall kunna förekomma, samt grundema för uttaxeringens verkställande,

8. påföljden av försummelse att till föreningen erlägga
fast avgift eller uttaxerat belopp,

9. villkoren för rätt tUl fribrev eller återköp, om
sådan rätt föreligger samt reglerna för beräkning av fribrevs- och återköpsvärdena,

10. villkoren för belåning av försäkringsbrev hos
föreningen, om sådan belåning får förekomma,

11. tiderna då försäkringsteknisk utredning skaU verkstäUas,
om skyldighet föreligger att upprätta sådan utredning,

12. gmndema för fondbildning,

13. hur avkastning skall erhåUas av medel som ej behövs
för löpande utgifter samt hur värdehandlingar skall förvaras,

14. hur medel som ej är avsatta till försäkringsfond
skall användas, samt när på försäkringsverksamheten uppkommet överskott skall
användas till återbäring, bestämmelser därom,

15. antalet styrelseledamöter och revisorer eller det
högsta och lägsta antal vartill de skall uppgå samt i förekommande fall motsvarande
uppgifter om suppleanter för styrelseledamöter eller revisorer, tiden för
styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag samt sättet för deras
tillsättande,

16. grundema för styrelsens beslutförhet samt hur
revision av styrelsens förvaltning skall ske,

17. hur fullmäktige enligt 39 § skall utses, om sådana
skall finnas, samt deras befogenhet och mandattid,

18. tid för ordinarie föreningssammanträde,

19. det sätt på vUket kallelse till föreningssammanträde
skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, Hksom den
tid före sammanträde då föreskrivna kallelseåtgärder skall vara vidtagna, samt

20. hur vid föreningens upplösning skall förfaras med
behållna tillgångar.

9
§ Understödsförenings firma skall innehålla ett av orden "understödsförening"
eller "försäkringsförening". Meddelar förening uteslutande eller huvudsakhgen
sjukhjälp får firman dock i stället innehålla ordet "sjukkassa".

För registrering av
understödsförenings firma gäller i övrigt vad där

om föreskrivs i firmalagen ( ).

Medlemsförteckning

10
§ Över understödsförenings medlemmar skall genom styrelsens försorg föras
förteckning. Denna skaU för varje medlem innehålla uppgift om fullständigt
namn, födelseår, senast kända hemvist samt tiden

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 160

för
inträdet i föreningen. För förening som bereder pension skall förteckningen
även uppta fuUständigt namn, födelseår och senast kända hemvist på sådana pensionstagare
som ej är medlemmar.

TiUgängliga
uppgifter om fribrevsinnehavare som ej längre är medlemmar i föreningen skall
även ingå i förteckningen under särskild rubrik.

Förteckningen
skall förvaras på betryggande sätt.

Medlems
avgång

11 §
Medlem får skriftligen uppsäga sig tiU utträde ur understöds

förening, om han icke på gmnd av sin anställning eller av annat skäl

är skyldig tillhöra denna. I stadgarna får föreskrivas, att namnunder

skriften på uppsägningen skall vara bevittnad och att medlem under

viss tid efter uppsägningen, högst ett år, skall kvarstå i föreningen.

Medlem
får ej uteslutas ur förening av annan orsak än stadgama anger.

12 §
Har medlem utträtt eller uteslutits ur understödsförening eller

avlidit äger föreningen likväl, om stadgama ej föreskriver annat, rätt

till stadgeenlig avgift för den tidsperiod, varunder avgången ägt rum,

samt vad som enligt beslut om uttaxering, som fattas före avgången,

belöper på den som avgått.

Då
medlem avgått ur förening äger han eller, om han avHdit, hans rättsinnehavare
ej annan rätt till föreningens tiUgångar än som framgår av föreningens
stadgar.

Fribrev
och återköp

13 §
Understödsförening som meddelar pensions- eller kapitalförsäk

ring är skyldig att på villkor som anges i stadgama ändra sådan för

säkring till avgiftsfri försäkring (fribrev) eller, såvitt avser kapitalför

säkring, återköpa densamma, när medlem utträder eUer uteslutes ur

föreningen. Undantag från dessa föreskrifter kan medges av tillsyns

myndigheten.

Skyldighet
enligt första stycket får i stadgarna endast inskränkas genom villkor angående
den tid under vilken försäkringen skall ha gällt, sammanlagda beloppet av
inbetalade avgifter eller fribrevs- eller återköpsvärdets storlek.

Avgifter

14 §
Understödsförening skall tUl verksamhetens bedrivande uppta

fasta medlemsavgifter. Är föreningens verksamhet uppdelad på flera

verksamhetsgrenar skall avgifter beräknas för varje verksamhetsgren för

sig.

Upptagande
av avgifter får ej göras beroende av inträffade försäk-ringsfaU.

Om
stadgarna medger särskild uttaxering, får sådan äga ram endast när föreningens
tillgångar finnes vara otillräckUga för verksamhetens behöriga utövande.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 161

Försäkringsteknisk
utredning

15 §
Styrelse för understödsförening skall minst vart femte år låta

upprätta och i samband med ingivandet av de handlingar som avses

i 83 § till tillsynsmyndigheten insända försäkringsteknisk utredning av

föreningens ställning vid föregående års slut. Är föreningens verksam

het uppdelad på flera verksamhetsgrenar, skall utredningen avse varje

verksamhetsgren för sig. Beträffande sjukhjälpsverksamhet föreligger

dock skyldighet att verkställa sådan utredning endast om sjukpenning

meddelas för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuk

lighetstiUstånd.

Tillsynsmyndigheten
äger ålägga förenings styrelse att även pä annan tid eller för annan sjukhjälpsverksamhet
än som avses i första stycket låta upprätta och inge försäkringsteknisk
utredning.

Från
skyldigheten att låta upprätta försäkringsteknisk utredning äger tUlsynsmyndigheten
helt eller delvis befria förening om dess rörelse är av mindre omfattning eller
om det av annan orsak föreligger skälig anledning till sådan befrielse.

Försäkringsteknisk
utredning skaU upprättas enligt de föreskrifter och grunder som
tillsynsmyndigheten utfärdat eller fastställt. Utredningen upprättas av person,
vilken är behörig utöva befattning som aktuarie vid livförsäkringsbolag eller
av tillsynsmyndigheten förklarats behörig att upprätta utredningen.

16 §
I försäkringsteknisk utredning skall premiereserv beräknas. Pre

miereserven utgör skillnaden mellan kapitalvärdet av föreningens fram

tida utgifter för löpande försäkringar och kapitalvärdet av de avgif

ter föreningen kan ha att ytterligare uppbära för dessa försäkringar.

Räkenskapers
förande

17 §
Tillsynsmyndigheten får meddela särskUda föreskrifter om hur

understödsförenings räkenskaper skall föras att gälla vid sidan av dem,

som föreningen är skyldig att iaktta enligt bokföringslagen (1929r 117).

Räkenskapsavslutning skall ske för kalenderår.

Är
förenings verksamhet uppdelad på flera verksamhetsgrenar, skall intäkter och
kostnader redovisas för varje gren för sig.

Fondbildning

18 §
Då bokslut är uppgjort skall vad som av föreningens intäkter

från varje försäkringsgren ej åtgått för kostnader för samma gren un

der det år bokslutet avser avsättas till försäkringsfond.

Visar
försäkringsteknisk utredning, att försäkringsfonden överstiger vad som fordras
för täckning av premiereserven jämte en tjugondel därav, kan, om stadgarna
medger det, överskjutande belopp eller del därav undantas från
försäkringsfonden.

Vill
understödsförening i annat fall än som avses i andra stycket undanta medel från
försäkringsfond, skall föreningen inhämta tUlsynsmyndighetens medgivande
därtill. Sådant medgivande får endast lämnas om den tillämnade åtgärden ej
äventyrar föreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser.

6
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 69

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 162

Kapitalplacering

19
§ 1 mom. Till försäkringsfond avsatta medel, liksom medel vilka fordras för att
täcka de av föreningens övriga skulder som ej utgör andra fonder, skall vara
redovisade i följande slag av värdehandlingar,

1. obligationer eller andra skuldförbindelser, som
utfärdats eller garanterats av staten,

2. obligationer utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank,
konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska bostadskreditkassan. Svenska
skeppshypotekskassan, Skeppsfartens sekundärlänekassa eller Sveriges
investeringsbank aktiebolag eller av kreditaktiebolag, som enligt vad därom
finnes stadgat står under tillsyn av bankinspektionen,

3. av riksbanken, svenskt bankaktiebolag, postbanken,
svensk sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit utfärdade
fordringsbevis med undantag av sådana för den allmänna rörelsen avsedda
förskrivningar som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga
fordringsägare (förlagsbevis),

4. obligationer eller andra skuldförbindelser,
utfärdade eller garanterade av svensk kommun,

5. av svenskt industriföretag utfärdade obligationer,
vilka offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges
investeringsbank aktiebolag,

6. skuldförbindelser,
för vilka föreningen äger säkerhet genom

inteckning i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom

fyra
femtedelar eller i annan fastighet inom två tredjedelar av senast fastställda
taxeringsvärde eller

inteckning
i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för bostads-, kontors- eller
affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i annan tomträtt inom två
tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, allt med den ytterligare
begränsning som tUlsynsmyndigheten föreskriver med hänsyn till
tomträttsavtalets innehåll eller annan omständighet,

dock
att, utom i fråga om sådant lån till svensk kommun för vilket
tillsynsmyndigheten medgivit undantag, åbyggnad skall, för att inteckning i
fastigheten eller tomträtten får godkännas, vara brandförsäkrad i
försäkringsbolag som avses i lagen om försäkringsrörelse eller i utländsk
försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket,

7. inhemska
eller utländska värdehandlingar, som till sin art och till

den säkerhet de erbjuder kan anses jämförliga med några av de under

16 nämnda; dock ej värdehandlingar, vilka enligt sin lydelse skall

infrias i främmande valuta,

eller
i följande tillgångar av annan artr

8. lån mot säkerhet i av föreningen utfärdat
försäkringsbrev inom återköpsvärdet,

9. föreningen tillhörig fastighet intill belopp och
med brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande intecknade
skuldförbindelser,

10. värdet
av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av i

återförsäkring övertagna försäkringar.

2
mom. Förening, som enligt sina stadgar är uteslutande eller huvudsakligen
avsedd för anställda vid visst företag, får även fullgöra här ovan föreskriven
redovisning i sådana av företaget utfärdade skuldför-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 , 163

bindelser,
för vilka föreningen äger säkerhet i värdehandlingar, som avses i 1 mom. under
15 och 7.

3
mom. Utan hinder av bestämmelserna i 1 och 2 mom. får ett belopp motsvarande
högst en tiondel av försäkringsfonden redovisas i andra värdehandlingar än som
avses i 1 mom. 17, dock ej i aktier, och i tillgångar enligt 9 utöver där
angivet belopp.

Styrelse,
firmateckning och årsredovisning

20 §
För understödsförening skall finnas en styrelse som skall bestå

av minst tre ledamöter.

Styrelsen
skall förvalta föreningens angelägenheter i enlighet med bestämmelserna i denna
lag.

Styrelsen
skall väljas på föreningssammanträde om stadgarna ej föreskriver att styrelsen
eller ledamot därav skall tillsättas i annan ordning. Minst hälften av
styrelsens ledamöter skall dock alltid utses på föreningssammanträde eller av
organisation som kan anses företräda medlemmarna.

Styrelseledamot
skall vara myndig och, om tillsynsmyndigheten ej för särskilt fall medger
annat, här i riket bosatt svensk medborgare.

Styrelseledamot
får ej utses för längre tid än tre år. När särskilda skäl föreligger därtill,
får dock tillsynsmyndigheten medge att mandattiden omfattar fyra år. Även om
styrelseledamots mandattid ej gått till ända, kan han skiljas från uppdraget
genom beslut av den som utsett honom. Styrelseledamot äger också rätt att avgå
före utgången av nämnda tid. Anmälan om avgång skall göras hos styrelsen och,
när styrelseledamot ej är vald på föreningssammanträde, hos den som tUlsatt
honom.

Avgår, entledigas eller
avlider en på föreningssammanträde vald styrelseledamot, eller uppkommer
annars hinder för honom att kvarstå i styrelsen och finns ej suppleant, skall
övriga ledamöter omedelbart föranstalta om val av ny ledamot för återstående
mandattid. Meddelas ej annan föreskrift i stadgarna, får dock med valet anstå
till nästa föreningssammanträde då styrelseval skall äga rum, om styrelsen är beslutför
med kvarstående ledamöter och suppleanter samt antalet ej understiger tre.

Vad i denna lag sägs om
styrelseledamot gäller i tiUämpliga delar styrelsesuppleant.

Stadgarna får innehålla
närmare bestämmelser om de förutsättningar under vilka suppleant äger inträda i
tjänstgöring och när flera suppleanter finns, om ordnmgen för deras inträde i
styrelsen. Sådana bestämmelser får även meddelas av den som utsett
suppleanten. Bestämmelse som avses i detta stycke får dock ej registreras.

21 §
Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Lämnar stad

garna ej annan föreskrift eller utses ej ordförande vid föreningssam

manträde skall styrelsen välja någon därtUl. Vid lika röstetal avgörs

valet genom lottning. Anställd hos föreningen får ej vara ordförande.

Ordföranden
skall se till att sammanträden hålls när det behövs.

Vid styrelsens
sammanträden skall föras protokoll. Ledamot av styrelsen har rätt att på
begäran få särskild från styrelsens beslut avvikande mening antecknad till
protokollet. Protokollen skall föras i nummerföljd och förvaras på betryggande
sätt.

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 164

Styrelsen
är beslutför, när antalet närvarande vid sammanträde överstiger hälften av hela
antalet styrelseledamöter, om ej för beslutförhet högre antal föreskrivits i
stadgarna.

Som
styrelsens beslut gäller, om ej stadgarna föreskriver särskild röstpluralitet,
den mening, om vilken de flesta röstande förenar sig, och vid Hka röstetal den
mening som biträds av ordföranden.

Styrelseledamot
får ej delta i behandling av fråga rörande avtal meUan honom och föreningen. Ej
heller får han delta i behandling av fråga om avtal mellan föreningen och
tredje man, om han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan strida mot
föreningens. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning i fråga om gåva från
föreningen och om rättegång eller annan talan mot styrelseledamot eller tredje
man.

22 §
Styrelsen får bemyndiga en eller flera personer att teckna för

eningens firma, om ej i stadgarna eller genom beslut vid förenings

sammanträde gjorts inskränkning i detta avseende. Gäller bemyndigan

det person utom styrelsen, äger 20 § fjärde stycket motsvarande till-

lämpning.

Bemyndigande
att teckna föreningens firma får när som helst återkallas av styrelsen.

Får
enligt stadgarna eller enligt beslut av föreningssammanträde eller av styrelsen
rätten till firmateckning endast utövas gemensamt av två eller flera personer, skaU
vad sålunda föreskrivits lända till efterrättelse. Andra inskränkningar i
bemyndigandet får ej registreras.

23 §
Styrelsen äger, i den mån annat ej följer av bestämmelserna i

denna lag, handla på föreningens vägnar i förhållande till tredje man

samt företräda föreningen inför domstol och andra myndigheter. Sam

ma behörighet tUlkommer den eller dem som efter vad i 22 § sägs

får teckna föreningens firma.

Har
styrelsen eller firmatecknare företagit rättshandling på föreningens vägnar
men därvid handlat i strid mot meddelad föreskrift eller annars överskridit sin
befogenhet, är rättshandlingen ej gällande mot föreningen om tredje man insåg
eller bort inse att sådant överskridande förelåg.

Har
styrelsesuppleant utövat styrelseledamots befogenhet, när förutsättning för
hans inträde i styrelseledamots ställe saknats, är detta förhållande utan
verkan mot tredje man, om denne ej insåg eller bort inse att så var faUet.

24 §
Styrelsen eller annan som enligt 22 § är ställföreträdare för för

eningen skall vid förvaltning av dess angelägenheter rätta sig efter för

eningens stadgar och de föreskrifter som föreningssammanträde med

delar. Annan ställföreträdare än styrelsen skall också rätta sig efter

föreskrift som denna meddelar.

Styrelsen
skall särskilt tillse

att
föreningens verksamhet organiseras och drivs på sätt som bäst tillgodoser
medlemmarnas och övriga förmånsberättigades intressen,

att
föreningens bokföring fullgörs i överensstämmelse med lag och givna
föreskrifter, samt

att
medelsförvaltningen är ordnad på ett betryggande sätt.

Styrelsen
skall i behövlig omfattning hålla sig fortlöpande informe-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 165

rad om de förhållanden som kan ha betydelse for föreningens
verksamhet och ekonomiska stäUning.

Framgår
att föreningen är oförmögen att fullgöra sina utfästelser eller föreligger
anledning till antagande att föreningens ställning kom-m.er att visa fortgående
försämring eller motsvarar stadgarna av annan orsak ej längre de allmänna
kraven enligt 8 § första stycket, åligger det styrelsen att tiU
föreningssammanträdes avgörande så snart kan ske framlägga förslag till
nödvändig stadgeändring eller tiU annan lämplig åtgärd.

25 § Den som äger företräda föreningen får ej avyttra
eller med in

teckning för gäld bdasta föreningens fasta egendom eller tomträtt, om

ej föreningssammanträde bemyndigat honom därtill. Sådant bemyn

digande får ej i något fall gälla utöver två år.

Har åtgärd
enligt första stycket företagits utan vederbörligt bemyndigande och vill
föreningen klandra åtgärden, skall föreningen väcka talan därom inom aderton
månader sedan lagfart, inskrivning eller inteckning bevUjats. Försummas det,
är rätt tUl talan förlorad.

26 § Skriftlig handling, som utfärdas för
understödsförening bör un

dertecknas m.ed föreningens firma. Om hur firmateckning skall verk

stäUas finns bestämmelser i firmalagen ( ).

Har
styrelsen eller annan ställföreträdare för förening utfärdat handling utan
firmateckning och framgår ej av dess innehåU, att den utfärdats på föreningens
vägnar, svarar de som undertecknat handlingen en för alla och alla för en,
såsom för egen skuld, för förbindelse som kan ha uppkommit genom handlingen.

27 § Bestämmelserna i rättegångsbalken om behörighet att
motta del

givning i rättegång mot föreningen äger även tillämpning då annat

meddelande skall delges föreningen.

Vill
styrelsen väcka talan mot föreningen skall styrelsen utlysa föreningssammanträde
för val av ombud att föra föreningens talan i tvisten. Stämning delges genom
att föredras på sammanträdet.

28
§ Sker ändring
i styrelsens sammansättning eUer i fråga om rätten att teckna föreningens
firma eller ändras föreningens postadress skall styrelsen ofördröjHgen göra
anmälan därom för registrering. Om sådan anmälan gäller i tiUämpliga delar vad
i 7 § sägs om ansökan. Den som berörs av ändringen har även rätt att göra sådan
anmälan.

29
§ Styrelsen
skall för varje räkenskapsår avge redovisning för förvaltningen av föreningens
angelägenheter genom avlämnande av berättelse om verksamheten under året
(förvaltningsberättelse) jämte redogörelse för föreningens stäUning vid
räkenskapsårets utgång (balansräkning) samt för intäkter och kostnader under
året (vinst- och förlusträkning). Redovisningshandlingarna skall vara
underskrivna av styrelsens ledamöter.

Minst en
månad före det föreningssammanträde, på vilket redovisningshandlingarna och
revisorernas berättelse skall framläggas, skall styrelsen till revisorerna överlämna
redovisningshandlingarna för det förflutna räkenskapsåret.

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 166

Revision

30 §
Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skall granskas

av minst två revisorer.

Revisorerna skall väljas
på föreningssammanträde. I stadgarna får dock bestämmas, att en eller flera av
revisorerna skall tiUsättas i annan ordning.

Revisor skall vara myndig
och, om tillsynsmyndigheten ej för särskilt fall medger annat, här i riket
bosatt svensk medborgare.

Revisor skall ha den
erfarenhet beträffande bokföring och den insikt i ekonomiska förhållanden som
fordras för uppdraget med hänsyn till föreningens verksamhet. Är denna mycket
omfattande eller föreligger annars synnerliga skäl därtill äger
tillsynsmyndigheten föreskriva, att minst en av revisorerna skall vara av
handelskammare auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman.

Den får ej vara revisor
som är befattningshavare hos föreningen eller den som under nästförflutna året
biträtt föreningen med bokföring eller medelsförvaltning eller den som intar en
underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller
befattningshavare hos föreningen, ej heUer styrelseledamots eller
befattningshavares make eller den som med honom är i rätt upp eller nedstigande
släktskap eller svågerlag eller är hans syskon eUer med honom är i det
svågerlag, att den ene är gift med den andres syskon.

Revisor som väljs på
föreningssammanträde skall utses för tid intiU dess ordinarie sammanträde
enligt 36 § hållits. Mandatet får ej avse längre tid än till och med det
sammanträde som skall äga rum under tredje räkenskapsåret efter valet. När
särskilda skäl föreligger därtill, får dock tillsynsmyndigheten medge att
mandattiden omfattar fyra år. Även om revisors mandattid ej gått tiU ända kan
han skiljas från uppdraget genom beslut av den som utsett honom.

Vad i denna lag sägs om
revisor gäller i tillämpliga delar revisorssuppleant.

Avgår, entledigas eller
avlider en på föreningssammanträde vald revisor eller uppkommer annars hinder
för honom att vara revisor och finns ej suppleant skall styrelsen genast
föranstalta om val av ny revisor.

Utses ny revisor eller
revisorssuppleant skall anmälan därom ofördröjligen göras till
tillsynsmyndigheten genom styrelsens försorg, om han valts på
föreningssammanträde, och annars av den som tillsatt honom. Tillsynsmyndigheten
äger meddela närmare föreskrifter om innehållet i sådan anmälan.

Angående revisor som
förordnas av tillsynsmyndigheten finns bestämmelser i 85 §.

31 §
Det åligger revisorerna att vidta de åtgärder som behövs för

att de skall kunna fuUgöra sitt uppdrag på behörigt sätt. SärskUt ålig

ger det dem

att
granska föreningens böcker och andra räkenskaper, att ta del av protokoll från
styrelsens och föreningens sammanträden, att verkställa inventering eller
kontrollera verkställd inventering av förenings kassa och övriga tillgångar,

att
tillse att föreningens bokföring och medelsförvaltning samt kontrollen därav
är tillfredsställande, samt

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 167

att
granska de i 29 § nämnda årHga redovisningshandlingarna och därvid kontrollera

att
föreningens tUlgångar ej upptagits för högt eller dess skulder för lågt och ej
heller i övrigt i strid mot i lag givna eller av tillsynsmyndigheten meddelade
föreskrifter.

Revisorerna
skall ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som meddelats av
föreningssammanträde och ej strider mot lag eller författning eller mot
stadgarna.

Styrelsen
skall ge revisor tillgång till föreningens böcker, räkenska per och andra
handlingar samt i övrigt lämna honom det biträde som han begär för uppdraget.
Styrelsen får ej vägra att lämna revisor begärd upplysning angående
förvaltningen.

32 §
Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en av dem un

dertecknad revisionsberättelse. Denna skall överlämnas till styrelsen

minst två veckor före det i 36 § nämnda ordinarie föreningssamman

trädet. Revisorerna skall inom samma tid återlämna de till dem över

lämnade redovisningshandlingarna.

Revisionsberättelsen
skall innehålla redogörelse för resultatet av revisorernas granskning med
närmare uppgifter om eventuella anmärkningar. Revisorerna äger även i
revisionsberättelsen meddela erinringar som de anser bör komma till
medlemmarnas kännedom. Berättelsen skall innehålla särskUt uttalande om
ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter.

Föreningssammanträde

33 §
Medlems rätt att delta i handhavandet av understödsförenings

angelägenheter utövas på föreningssammanträde.

Ingen
får själv eller genom ombud eller som ombud för annan delta i behandling av
fråga om avtal mellan honom och föreningen. Ej heller får någon delta i
behandling av fråga om avtal mellan föreningen och tredje man, om han i frågan
äger ett väsentligt intresse, som kan strida mot föreningens. Vad nu sagts äger
motsvarande tillämpning beträffande gåva från föreningen och rättegång eller
annan talan mot honom eller tredje man.

Styrelseledamot
får ej delta i beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för vUken han
är ansvarig, eller i val av revisor.

34 §
Kallelse till föreningssammanträde utfärdas i enlighet med stad

garnas föreskrifter.

I
kallelsen skall anges alla ärenden som avses förekomma vid sammanträdet i den
mån deras förekomst ej omedelbart framgår av denna lag eller av stadgarna.
Innefattar ärende förslag till ändring av stadgama, skall ändringens
huvudsakliga innebörd anges i kallelsen.

Har
medlemmarna på sätt och i tid före sammanträdet som stadgama anger genom
särskilda meddelanden fått kännedom om de ärenden som skall förekomma vid
sammanträdet, anses som om ärendena upptagits i kallelsen.

Om
beslut för att vara gUtigt skall ha fattats vid två på varandra följande
föreningssammanträden, får kallelse till andra sammanträdet ej utfärdas innan
det första håUits.

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 168

Ärende,
som ej angivits i kallelsen till sammanträdet eller om vilket meddelande ej ägt
rum efter vad i tredje stycket sägs, får vid sammanträdet icke företas till
avgörande, om ej ärendet enligt denna lag eller stadgarna skall förekomma vid
sammanträdet eller omedelbart föranledes av ärende som där skall avgöras. Utan
hinder av vad sålunda sagts får dock annat ärende än som avses i 42 och 43 §§
företas till avgörande om tre fjärdedelar av närvarande röstberättigade
samtycker därtUl.

35 §
Jämte vad i övrigt i denna lag är föreskrivet om utövande av

rösträtt och fattande av beslut på föreningssammanträde gäller, där an

nat ej bestämts i stadgarna, att

1. varje medlem som uppnått 16 års ålder har en röst,

2. medlems rösträtt kan utövas genom annan medlem som
ombud,

3. ingen som ombud får företräda mer än en medlem,

4. som föreningens beslut gäUer den mening, för vilken
de flesta rösterna avges, och att

5. vid lika röstetal val avgöres genom lottning, men i
andra frågor den mening gäller som biträds av ordföranden vid sammanträdet.

Genom
styrelsens försorg skall på föreningssammanträde föras protokoll. Har beslut
fattats genom omröstning, skall anges hur röstningen utfallit. Senast fyra
veckor efter sammanträdet skall protokollet finnas tillgängligt för medlemmar
och röstberättigade. Protokollen skall förvaras på betryggande sätt.

36 §
Före den 1 juli varje år skall hållas ordinarie föreningssamman

träde, vid vilket styrelsen skall framlägga redovisningshandlingarna

och revisionsberättelsen för det sistförflutna räkenskapsåret.

Vid
detta föreningssammanträde skall frågan om beviljande av ansvarsfrihet åt
styrelseledamöterna för den tid redovisningen omfattar företas till avgörande.
Med beslut om ansvarsfrihet kan dock få anstå till fortsatt eller nytt
sammanträde inom högst två månader därefter.

På
begäran av medlem är styrelsen skyldig att vid föreningssammanträde lämna
närmare upplysningar om alla förhåUanden som är av betydelse för där
förekommande ärenden eller för bedömning av resultatet av föreningens
verksamhet och av dess ställning i övrigt.

TUlsynsmyndigheten
äger medge att viss förening håller ordinarie föreningssammanträde endast
vartannat eller vart tredje år och meddela de särskilda föreskrifter som
fordras i anledning därav.

37 §
Styrelsen äger kaUa föreningens medlemmar till extra förenings

sammanträde när den finner lämpligt.

Revisorerna
äger, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med angivande av
skälet begära att styrelsen skall utiysa extra föreningssammanträde att hållas
så snart det kan ske med iakttagande av föreskriven kallelsetid. Efterkommer
styrelsen ej inom en vecka sådan begäran, kan revisorerna själva utiysa
sammanträde. Är samtliga revisorer ej ense om sammanträdes utiysande, gäller
den mening, om vilken flertalet är ense eller vid lika röstetal deras mening, som
anser att extra sammanträde bör hållas. Revisor som förordnats av tillsynsmyndigheten
äger påkalla extra föreningssammanträde oavsett övriga revisorers mening.

Extra
föreningssammanträde skall även utlysas av styrelsen om minst

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 169

en
tiondel av aUa röstberättigade eller det mindre antal som kan vara bestämt i
stadgarna skriftligen begär det.

38 §
Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla föreningens

medlemmar till ordinarie föreningssammanträde eller har styrelsen ej

senast två veckor efter begäran, som avses i 37 § sista stycket, utiyst

extra föreningssammanträde att hållas så snart det kan ske med iakt

tagande av föreskriven kallelsetid, skall tillsynsmyndigheten på anmä

lan av medlem genast utiysa sammanträde.

Finner
tillsynsmyndigheten annars att föreningssammanträde bör hållas äger den vidta
de åtgärder som fordras för att sammanträdet skall komma till stånd.

39 §
I stadgarna får bestämmas, att föreningssammanträdes befogen

het skall helt eller delvis utövas av därtill utsedda personer (fullmäk

tige). Minst hälften av fullmäktige skall utses av föreningens medlem

mar eller av organisation som kan anses företräda medlemmarna.

Fullmäktige
skall vara medlem i föreningen och får ej väljas för längre tid än tre år. När
särskilda skäl föreligger därtill, får dock tillsynsmyndigheten medge att även
annan än medlem kan vara fullmäktige Hksom att mandattiden skall vara fyra år.

Fullmäktigesammanträde
skall anses som föreningssammanträde, dock får fuUmäktige ej rösta genom ombud.

Talan
mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

40 §
Styrelseledamot skall anses ha fått ansvarsfrihet när förenings-

sammanträde fattat beslut därom och ej mer än en fjärdedel av samt

liga röstberättigade röstat mot detta beslut.

Har
talan ej väckts mot styrelseledamots förvaltning inom sex månader från det
redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen framlades på
föreningssammanträde, skall styrelseledamoten anses ha fått ansvarsfrihet för
det räkenskapsår redovisningen avser.

Utan
hinder av att ansvarsfrihet sålunda erhållits kan talan väckas mot
styrelseledamot på grund av åtgärd om vars vidtagande eller betydelse för
föreningen styrelsen eller styrelseledamot uppsåtligen eller av vårdslöshet
lämnat föreningssammanträde eller revisorer i väsentligt hänseende oriktiga
eller ofullständiga upplysningar.

Talan
mot revisorer om skadestånd enligt 92 § skall vid äventyr av talans förlust
väckas senast inom två år från det revisionsberättelse framlades på föreningssammanträde.
Mot föreningsmedlem eller röstberättigad, som ej är medlem, får sådan talan ej
väckas sedan två år förflutit efter beslut eller åtgärd på vilken talan
grundas.

Talan
som grundas på att styrelseledamot, revisor, medlem eller röstberättigad, som
ej är medlem, begått brottslig handling får väckas utan hinder av vad i denna
paragraf tidigare sägs, dock ej i fråga om styrelseledamot när honom beviljad
ansvarsfrihet uppenbarligen avsett även den handlingen.

41 §
Försätts understödsförening i konkurs på ansökan, som gjorts

inom två år från det föreningssammanträde på vilket redovisnings

handlingarna och revisionsberättelsen framlades, får konkursboet, utan

6t
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 69

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 170

hinder av styrelseledamot bevUjad ansvarsfrihet, väcka
talan mot honom för förvaltningen under det räkenskapsår redovisningen
avser.

Mot revisor, medlem eller röstberättigad, som ej är
medlem, får ock, om föreningen försätts i konkurs på ansökan, vilken gjorts
inom tid som i 40 § fjärde stycket är för talan i varje särskilt fall
föreskriven, konkursboet föra sådan talan.

Talan, som avses i denna paragraf, skall väckas inom sex
månader från första borgenärssammanträdet eller, om tiden för anställande av
talan för föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid.
Försummas det, är rätt tiU talan förlorad.

Beslut om stadgeändring, likvidation och överlåtelse

42 § Beslut om ändring av understödsförenings stadgar är
ej giltigt

om ej samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats

vid två på varandra följande föreningssammanträden och på det sist

hållna sammanträdet biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

Innebär ändring av stadgarna, att däri upptas någon förut
ej angiven grand för medlemskaps upphörande, och skall beslutet även gälla dem
som vid frågans avgörande var medlemmar i föreningen, är beslutet dock ej gUtigt
med mindre samtliga medlemmar lämnat sitt samtycke därtUl eUer beslutet
fattats på två på varandra följande ordinarie sammanträden och på det sist håUna
sammanträdet biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande.

För att beslut om stadgeändring skall bli giltigt fordras
dessutom, utöver vad i första och andra stycket sägs, att tillsynsmyndigheten
godkänner beslutet. Vid sin prövning av sådant ärende skall myndigheten
särskilt tillse, att stadgeändringen ej medför att vissa medlemmar eller andra förmånsberättigade
otillbörligt gynnas på övriga medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad.

Är för giltighet av beslut om stadgeändring något
ytterligare villkor bestämt i stadgama, skall det också lända till
efterrättelse.

43 § Bestämmelserna i 42 § första, tredje och fjärde
styckena äger

motsvarande tillämpning på beslut om att understödsförening skall trä

da i likvidation i andra fall än som avses i 47, 66 och 69 §§. Detsamma

gäller beslut om överlåtdse av understödsförenings rörelse eller del där

av enligt 60 och 69 §§.

Har beslut som avses i föregående stycke fattats på flera
sammanträden, gäller vad i 59, 60 eller 69 § sägs om tiden för beslutets
fattande, beslutet på det sista sammanträdet.

44 § Beslut om ändring av understödsförenings stadgar
skall genom

styrelsens försorg ofördröjligen anmälas för registrering och får ej gå i

verkställighet innan registrering skett. Vid anmälningen skall fogas två

avskrifter av varje protokoll som förts i ärendet.

Stadgeändring som innebär inskränkning av rätt till
försäkringsförmån skall i fråga om rätt till pension eller sjukhjälp ej äga tiUämpning
på pensions- eller sjukdomsfall som inträffat innan föreningssammanträde
fattat slutgiltigt beslut om stadgeändringen.

Beslut som avses i 42 § eller 43 § första stycket första
punkten får ej för godkännande underställas tillsynsmyndigheten annat än genom
beslutets anmälan för registrering.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 171

Beslut som avses i 43 § första stycket andra punkten skall
ofördröjligen anmälas hos tUlsynsmyndigheten för godkännande. GäUer beslutet
överlåtelse enligt 60 § skall anmälan göras av Ukvidatorerna och i annat fall
genom styrelsens försorg. Vid anmälningshandlingen skall fogas avskrift av
protokoll, som förts 1 ärendet, och av de på föreningssammanträde i ärendet
framlagda handlingarna.

Klander av föreningssaninianträdes beslut

45 § Menar styrelsen, styrelseledamot, föreningsmedlem
eller röstberättigad att beslut som fattats på föreningssammanträde ej tiUkommit
i behörig ordning eller annars strider mot denna lag eller föreningens stadgar,
äger vederbörande väcka talan därom mot föreningen.

Grundas
talan därpå, att beslutet ej tillkommit i behörig ordning eller att det annars
kränker blott medlems rätt, skall talan väckas inom tre månader från beslutets
dag. Försummas det, är beslutet gällande om annat ej följer av 4244 §§.

Har talan
väckts mot beslut av föreningssammanträde, äger domstolen, när skäl därtill
förekommer, att innan målet avgörs förordna, att beslutet ej får verkställas.
Är beslutet av beskaffenhet att böra registreras, skall meddelande om
förordnandet ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

Domstols dom, varigenom föreningssammanträdes beslut
upphävts eller ändrats, gäller även för de föreningsmedlemmar, som ej fört talan.

Likvidation och upplösning

46 § Saknar understödsförening till registret anmäld
behörig styrelse,

äger styrelseledamot, föreningsmedlem eller borgenär eller annan, vars

rätt kan vara beroende av att någon finns som äger företräda förening

en, liksom tillsynsmyndigheten att hos rätten göra ansökan att för

eningen skall förklaras skyldig att träda i likvidation.

Rätten
skall ofördröjligen utfärda kungörelse om ansökningen med uppgift om tiden när
den kommer att prövas av rätten samt låta införa kungörelsen i allmänna
tidningar och i tidning i orten senast tre månader före den utsatta tiden.
Rätten äger förordna en eller flera sysslomän att ta föreningens egendom under
vård samt att bevaka dess angelägenheter och företräda föreningen till dess
rätten meddelat beslut i ärendet. Om förordnande av syssloman skall
underrättelse ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

Visas ej
innan ärendet avgöres, att behörig styrelse finns samt att införing i
registret skett, skall rätten förklara, att föreningen skall träda i
likvidation, och förordna en eller flera Hkvidatorer.

47 § Understödsförening skall träda i likvidation, då
förhållande in

träffat, på grund varav föreningen enligt bestämmelser i stadgarna

skall upphöra med sin verksamhet.

Har
medlemsantalet i understödsförening nedgått under det antal, vartill
medlemmarna enligt 3 § eller tiUsynsmyndighetens beslut minst skall uppgå, är
styrelsen skyldig att omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten därom.
Tillsynsmyndigheten skall med anledning härav efter

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 172

prövning
av föreliggande omständigheter snarast meddela beslut om föreningen skall äga
att på särskilda vUlkor fortsätta sin verksamhet med färre medlemmar än
tidigare var bestämt. Härvid skall anges visst tal, vilket medlemsantalet ej
får underskrida.

Har
tillsynsmyndigheten beslutat att ej lämna medgivande, som avses i föregående
stycke, skall föreningen träda i Hkvidation.

48 §
Har understödsförening beslutat träda i likvidation eller skall

likvidation ske av anledning som anges i 47, 66 eller 69 §, skall på för

eningssammanträde en eller flera Hkvidatorer väljas att verkställa lik

vidationen. I stadgarna får dock bestämmas att ytterligare en eller fle

ra Hkvidatorer skall tillsättas i annan ordning.

Angående
likvidator, som förordnats av tillsynsmyndigheten, finns bestämmelser i 88 §.

49 § Utser understödsförening ej Hkvidatorer fastän
sådant förhållande inttäffat som enligt 47 § tredje stycket eller 66 § påkaUar
likvidation, är de, som med vetskap om förhållandet deltar i beslut om att
fortsätta föreningens verksamhet eller handlar å dess vägnar, ansvariga för
uppkommande förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

50 § Har sådant förhållande inträffat, som påkallar
likvidation enligt 47, 66 eller 69 §, och anmäls ej inom en månad därefter till
registret, att föreningen trätt i likvidation, skall rätten på ansökan av
styrelseledamot, medlem eller tillsynsmyndigheten och efter föreningens hörande,
förklara att föreningen skall träda i likvidation. Härvid skall rätten
förelägga föreningen att inom viss tid, ej mindre än en månad, utse en eller
flera hkvidatorer, vid äventyr att förordnande därom annars meddelas av
rätten.

51 § Finnes understödsförening, som enligt anmälan
till registret trätt i likvidation, sedermera sakna tUl registret anmälda,
behöriga Hkvidatorer, skall rätten på ansökan av föreningsmedlem, borgenär
eller annan, vars rätt kan vara beroende av att någon finns som äger företräda
föreningen, eller efter anmälan av tillsynsmyndigheten, förordna en eller flera
Hkvidatorer.

52 §
Likvidator skaU vara myndig och, om ej tillsynsmyndigheten

för särskUt fall medger annat, här i riket bosatt svensk medborgare.

Uppdraget
att vara likvidator gäller intill dess likvidationen avslutats, men den som
meddelat uppdraget äger när som helst entlediga Hkvidator och utse annan i hans
ställe.

Avgår,
entledigas eller avlider likvidator, som är vald på föreningssammanträde,
eller uppkommer annars hinder för honom att vara likvidator och finns ej
suppleant, skall övriga Hkvidatorer omedelbart sammankalla föreningssammanträde
för val av ny likvidator.

53 §
Likvidatorema skall ofördröjligen för registrering anmäla att

föreningen trätt i likvidation. Anmälan skall innehålla uppgift om lik

vidatorernas namn, nationalitet och hemvist samt, när suppleanter för

dem utsetts, motsvarande uppgifter om dessa. Skall befogenhet att

teckna föreningens firma ej tillkomma endast likvidatorema gemen

samt, skall vidare uppges av vilka och hur firman skall tecknas.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop.1972: 69 173

Sker
ändring i avseende på de till Hkvidatorer eller suppleanter utsedda personerna
eller i fråga om rätten att teckna föreningens firma eller ändras föreningens
postadress, skall likvidatorema ofördröjligen göra anmälan därom för
registrering.

Vid anmälan av sådant
beslut om förenings Hkvidation, som avses i 43 § första stycket, första
punkten, skall fogas avskrift av protokoU, som förts i ärendet.

54 §
Likvidatorernas förvaltning och föreningens räkenskaper under

likvidationen skall granskas av en eller flera likvidationsrevisorer. Om

stadgarna ej anger annat utses likvidationsrevisorer på det förenings

sammanträde vid vilket Hkvidatorer utses. Har rätten förordnat Hkvi

datorer skall dessa ofördröjligen utlysa föreningssammanträde för val

av likvidationsrevisorer som ej skall utses i annan ordning. Likvida

tionsrevisor får när som helst skiljas från uppdraget genom beslut av

den som utsett honom och annan utses i hans stäUe.

När
stadgarna ej innehåller bestämmelser om hur Hkvidationsreviso-rer skall utses,
tillämpas stadgarnas föreskrifter om val av revisorer.

Vad i 30 § tredje, fjärde,
femte, sjunde, åttonde och nionde styckena, 31 § och 37 § andra stycket
föreskrivs beträffande revisorer gäller i tillämpliga delar Ukvidationsrevisor,
om annat ej följer av vad nedan sägs.

Angående Ukvidationsrevisor
som förordnats av tiUsynsmyndigheten finns bestämmelser i 88 §.

55 §
Då förening trätt i likvidation åligger det styrelsen att ofördröj

ligen avge redovisning för sin förvaltoing av föreningens angelägenhe

ter under tid, för vilken redovisning ej förut framlagts på förenings

sammanträde.

Redovisningshandlingarna
skall likvidatorema ofördröjligen överlämna till revisorerna, som inom en
månad skall avge revisionsberättelse och återstäUa handlingarna.
Redovisningshandlingarna jämte revisorernas berättelse skall så snart som
möjligt av likvidatorema framläggas på föreningssammanträde. På sammanträdet
skall till behandling företas frågan om beviljande av ansvarsfrihet åt
styrelseledamöterna för den tid redovisningen omfattar. I fråga om styrelsens
redovisning, om revisorernas åligganden, om behandlingen av frågan om
ansvarsfrihet samt om rätt att tala på styrelsens förvaltning äger bestämmelserna
i 29, 31, 32, 36, 40 och 41 §§ motsvarande tiUämpning.

56 § Likvidatorema skall ofördröjligen söka kaUelse på
föreningens okända borgenärer samt förteckna dess tillgångar och skulder.

57 § Likvidatorema skall förvalta föreningens
angelägenheter under likvidationen. De skall så snart som möjligt förvandla
föreningens egendom i pengar, i den mån det fordras för likvidationen, samt
verkställa betalning av föreningens skulder.

Likvidatorema äger ej utan
särskilt bemyndigande av föreningssammanträde avyttra dess fasta egendom annorledes
än genom försäljning på offentlig auktion. Har likvidatorema förordnats enligt
87 § får de ej heller på annat sätt sälja lös egendom utan föreningens
särskilda bemyndigande. Innan beslutet om förordnandet vunnit laga kraft får
lik-

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 174

vidatorerna ej utan föreningens samtycke vidta några likvidationsåtgärder
utan endast ta föreningens egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

Med de
jämkningar som följer av bestämmelsema i denna paragraf eller av vad i övrigt
är föreskrivet om likvidation skall i fråga om lik-vidatorers befogenhet att
företräda föreningen och om deras rättigheter och skyldigheter i tillämpliga
delar gälla vad i denna lag är föreskrivet om styrelse eller styrelseledamot.
Bestämmelserna i 24 § första stycket gäller dock ej Hkvidatorer, som förordnats
enligt 87 § eller av tillsynsmyndigheten. Däremot äger likvidator som
förordnats av tillsynsmyndigheten ensam utöva befogenhet som avses i 37 §
första stycket.

Visar Hkvidator uppenbar motvilja eller försummelse vid
fullgörande av sitt uppdrag, äger rätten på anmälan av tiUsynsmyndigheten, efter
likvidatorns hörande, entiediga honom och förordna annan i hans ställe.
Underrättelse om sådant beslut skall ofördröjligen genom rättens försorg
avsändas för registrering.

58 § Vad i 26 § första stycket är föreskrivet om
undertecknande av

handling som utfärdas för understödsförening, äger motsvarande till-

lämpning under föreningens likvidation.

Har tillsynsmyndigheten förordnat likvidator, skall firman
tecknas av denne i förening med den eller dem, som annars är berättigade att
teckna firman.

Har av likvidatorema eller annan ställföreträdare för
föreningen handling utfärdats utan firmateckning enligt första stycket och framgår
ej av handungens innehåU såväl att den utfärdats på föreningens vägnar som att
föreningen är i likvidation, svarar de som undertecknat handlingen för vad
genom handlingen må avtalats, en för alla och alla för en, såsom för egen
skuld. Sådan ansvarighet skall dock ej åvUa undertecknarna, när av
omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick, att den utfärdades för
föreningen och att denna var i Hkvidation, samt den till vilken handlingen
ställts av föreningen erhåller behörigen undertecknat godkännande av handlingen
utan oskäligt dröjsmål efter det begäran därom framställts eller personHg
ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

59 § Medan föreningen är i likvidation, får ej ny medlem
antas eller

förskott på framtida förmåner lämnas. Vad stadgarna innehåller om

rätt för medlem vid avgång ur föreningen utfå del av dess tillgångar

får under denna tid ej tillämpas på medlem, som avgått sedan likvida

tionsbeslutet fattades av föreningen eller meddelades av domstol.

När medgivande enligt tredje stycket ej ger anledning till
annat gäller även följande särskilda bestämmelser. Under Ukvidationen skall ej
heller de fasta avgifter och uttaxerade belopp utkrävas eller de försäkringsförmåner
utges, som förfallit till betalning sedan beslutet om likvidationen fattades
av föreningen eller meddelades av domstol. Pensionsbelopp, som förfaUit till
betalning efter denna tidpunkt får dock utbetalas, om pensionsfallet inträffat
dessförinnan och utbetalning kan ske utan förnärmande av den rätt, som
tillkommer borgenär, medlem eller förmånsberättigad.

Om en fortsättning av föreningens verksamhet under
likvidationen

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 175

kan
antas främja en ändamålsenlig avveckling av föreningen, äger tillsynsmyndigheten
lämna sitt medgivande därtill. För tUlämpningen av sådant medgivande gäller de
särskilda föreskrifter som tillsynsmyndigheten utfärdar. Medgivandet får när
som helst ändras eller återkallas.

60 §
Vid understödsförenings likvidation får överlåtelse av förening

ens rörelse eller fördelning av föreningens tillgångar ej äga rum, förr

än den i kallelsen på föreningens okända borgenärer utsatta inställel

sedagen är förbi och alla kända skulder betalats, inbegripet försäk

ringsförmån, som förfallit till betalning innan likvidationsbeslutet fat

tades av föreningen eller meddelades av domstol, samt ogulden andel i

föreningens tillgångar, vilken enligt stadgarna tillkommer medlem,

som avgått dessförinnan, eller dennes rättsinnehavare. Är skuld till nå

gon del tvistig eller ej förfallen och kan betalning därför eller av an

nan orsak ej ske, skall medel som fordras för betalningen innehållas.

Om förslag till
överlåtelse av föreningens rörelse på annan understödsförening eller på
försäkringsbolag kan framläggas, skall likvidatorema utlysa
föreningssammanträde för behandling av förslaget. På sådant sammanträde skall
vid frågans behandling framläggas anbud på rörelsens övertagande. Meddelar
föreningen pension skall, om stadgarna ej föreskriver annat, i fråga om
överlåtelse av rörelsen iakttas att rätt till pension äger företräde framför
andra rättigheter till framtida försäkringsförmåner, om pensionsfallet
inträffat innan likvidationsbeslutet fattades av föreningen eller meddelades
av domstol. Sedan tillsynsmyndigheten godkänt beslut om överlåtelsen, skall
den förening eller det bolag, varpå överlåtelsen sker, anses ha inträtt i den hkvide-rande
föreningens rättigheter och skyldigheter. Sistnämnda förenings återstående
tillgångar och handlingar skall överlämnas till den andra föreningen eller
bolaget.

Kommer
överlåtelse av föreningens rörelse ej till stånd, skall stadgamas bestämmelser
om förfarandet med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning
tillämpas.

61 §
Likvidatorema skall för varje kalenderår avge redovisning för

förvaltningen av föreningens angelägenheter genom avlämnande av för

valtningsberättelse jämte balansräkning, avseende föreningens ställning

vid årets utgång, samt likvidationsräkning, upptagande inkomster och

utgifter under året. Redovisningshandlingarna skall vara underskrivna

av samtliga Hkvidatorer.

I
förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning om likvidationens gång. Om
likvidationen ej avslutats inom två år skall i nästa förvaltningsberättelse
anges vad som utgjort hinder därför.

Redovisningshandlingarna
skall av likvidatorema överlämnas till Hkvidationsrevisorerna inom två månader
efter kalenderårets slut.

Inom
en månad efter det redovisningshandlingarna överlämnats till
likvidationsrevisorerna skall dessa till likvidatorema avlämna berättdse över
granskningen av deras förvaltning och föreningens räkenskaper för
räkenskapsåret samt återlämna redovisningshandlingarna. Avskrifter därav och
av revisionsberättelsen skall ofördröjligen genom likvidatorernas försorg
sändas tUl tiUsynsmyndigheten. Om likvidationsrevisorernas berättelse gäller i
tillämpliga delar 32 §.

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 176

62 §
När Ukvidatorerna fullgjort sitt uppdrag skall de så snart som

möjligt avge slutredovisning för sin förvaltning genom avlämnande

av förvaltningsberättelse rörande likvidationens gång från likvidatio

nens början till dess avslutande. Om fördelning av föreningens till

gångar förekommit, skall berättelsen innehåUa redogörelse därom. Vid -

berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för hela likvidationsti

den. Berättelsen och redovisningshandlingama skall överlämnas till

likvidationsrevisorerna. Dessa skall inom en månad därefter avge en

av dem underskriven revisionsberättelse över förvaltningen under lik

vidationen och återlämna handlingarna. Om revisionsberättelsens in

nehåll gäller i tillämpliga delar 32 §.

Då
revisionsberättelsen avlämnats till likvidatorema, skall dessa ofördröjligen
kalla till föreningssammanträde för granskning av slutredovisningen. Om sådant
föreningssammanträde gäller i tillämpliga delar 36 §.

63 §
Då likvidatorema framlagt slutredovisning för sin förvaltning

enligt föregående paragraf, anses föreningen upplöst. Anmälan därom

skall ofördröjligen göras för registrering.

Vid
anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga Hkvidatorer, skall fogas
avskrift av de i 62 § nämnda handlingarna liksom av protokoll som förts i
ärendet samt bevis om dagen för utfärdande av kallelsen på okända borgenärer.

64 § Medlem eller annan förmånsberättigad som ej är
nöjd med likvidatorernas redovisning skall väcka sin talan vid domstol inom ett
år från den dag då redovisningen framlades på föreningssammanträde. Försummas
det, har han förlorat sin talan.

65 § Har beslut meddelats om avtiädande av
understödsförenings egendom till konkurs eller om inledande för förening av ackordsför-handling
utan konkurs skall underrättelse därom ofördröjligen genom konkursdomarens
försorg avsändas för registrering.

Under
konkurs företrädes föreningen som konkursgäldenär av styrelsen, eller om
sysslomän enhgt 46 § eller hkvidatorer varit utsedda vid tiden för beslutet om egendomsavträde,
av dessa. Dock får i behörig ordning utses styrelse i stället för sysslomän
samt nya styrelseledamöter eller nya Hkvidatorer.

Var
föreningen ej i likvidation, när dess egendom avträddes till konkurs, skall
bestämmelserna i 59 § tillämpas tiUs konkursen avslutats eller, vid överskott,
föreningen trätt i likvidation enligt 66 §. Härvid skall dock iakttagas att bestämmdserna
i 59 § om tiden för Hkvida-tionsbeslutet i stället skall avse tiden för
beslutet om egendomsavträde samt att bestämmelsen om utbetalning i visst fall
av pensionsbelopp ej får tillämpas innan konkursen är avslutad.

66 §
Finnes efter konkursens avslutande ej överskott, anses förening

en upplöst, då konkursen avslutats. Det åhgger dem, som under kon

kursen sist företrätt föreningen såsom konkursgäldenär, att ofördröj

Hgen anmäla föreningens upplösning tUl registret.

Var
föreningen ej i Hkvidation, då dess egendom avträddes till konkurs, och finnes
efter konkursens avslutande överskott, skall föreningen träda i likvidation. Därvid
skall iakttagas, att vad i 59 och

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 177

60 §§ sägs angående den tid, då beslutet att föreningen
skulle träda i likvidation fattades av föreningen eller meddelades av domstol,
i stället skall avse tiden för beslutet om egendomsavträde.

67 § Har vid understödsförenings likvidation tillgångarna
fördelats

eller överlämnats till någon, som enligt stadgarna är berättigad över

ta dem, utan att betalning för skuld erlagts eller innehållits, eller fin

nes innehåUna medel ej lämna tillgång till skulds betalning är den,

som uppburit något på borgenärs bekostnad, skyldig att återbära vad

han sålunda fått, om föreningen ej förmår fullgöra sina förpliktelser.

Är utbetalning av pensionsbelopp, vilken skett på grund av
bestämmelser med stöd av 59 eller 65 §§ till förfång för borgenär, medlem
eller annan förmånsberättigad skall återbäring äga rum.

68 § Föreligger anledning till antagande att
understödsförening som

trätt i likvidation saknar tillgångar eller att dessa är så ringa att de ej

kommer att täcka likvidationskostnaderna, äger rätten på anmälan av

likvidatorema och efter tillsynsmyndighetens hörande förklara att lik

vidationen skall nedläggas och föreningen anses upplöst. När sådan

förklaring meddelats gäller ej längre bestämmelserna i 5467 §§. Till

gång, som enligt vad nu sagts ej skall ingå i likvidation, skall efter

rättens förordnande tillfalla allmännyttigt eller därmed jämförligt

ändamål.

Meddelande om förklaring enligt första stycket skall ofördröjHgen
genom rättens försorg avsändas för registrering.

Om överlåtelse av understödsförenings rörelse utan
föregående likvidation

69 § Väckes i annat fall än som avses i 60 § förslag att
understöds

förenings rörelse eller viss del därav skall överlåtas på understöds

förening eller försäkringsbolag, skall anbud därom framläggas på för

eningssammanträde som skall besluta i frågan.

Vid dylik
överlåtelse skall, såvida ej annat bestämts i stadgarna, rätt till pension äga
företräde framför övriga rättigheter till framtida förmåner, om pensionsfallet
inträffat innan beslutet om överlåtelsen fattades.

Då beslut
om överlåtelsen godkänts av tillsynsmyndigheten, skall den förening eller det
bolag, varpå överlåtelsen sker, anses ha inträtt i den överlåtande föreningens
rättigheter och skyldigheter mot medlemmarna och andra förmånsberättigade på
grund av den överlåtna rörelsen. Avser överlåtelsen föreningens hela rörelse,
skall föreningen träda i likvidation.

Försätts
förening i konkurs efter det beslut om överlåtelse, varom i denna paragraf
sägs, blivit godkänt av tillsynsmyndigheten, skall vid tillämpning av vad i
konkurslagen är föreskrivet angående rätt till talan om återgång av avtal,
avtalet om överlåtelsen anses ingånget den dag, då godkännandet skedde.

Registrering

70 § Hos tiUsynsmyndigheten skall föras
understödsföreningsregister

för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna lag skall anmälas

för registrering eller i övrigt tas in i registret.

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 178

71 § Ansökan om understödsförenings registrering och
anmälan för registrering skaU inges eller i betalt brev med posten insändas tUl
tiUsynsmyndigheten.

72 § Registrering skall vägras,

om
för varje särskilt fall meddelade föreskrifter angående ansökan om eller
anmälan för registrering eller ifråga om upprättande av handling som skall
fogas vid sådan ansökan eUer anmälan ej iakttagits,

om
föreningens stadgar eller beslut, som anmäles för registrering, ej tillkommit i
föreskriven ordning eller ej står i överensstämmelse med bestämmdserna i denna
lag eller annars strider mot lag eUer författning eller till sin avfattning i
något viktigt hänseende är otydliga eller vUseledande,

om
särskilt medgivande av tillsynsmyndigheten fordras enligt bestämmelse i denna
lag och sådant medgivande ej lämnas, eller

om
tillsynsmyndigheten finner att beslut som avses i 42 § eller 43 § första
stycket första punkten ej bör godkännas.

73 §
BevUjas understödsförening registrering skall tillsynsmyndighe

ten i registret införa,

1. dagen för stadgarnas antagande,

2. föreningens firma,

3. föremålet för föreningens verksamhet,

4. den ort inom riket där föreningens styrelse har
sitt säte,

5. föreningens postadress,

6. varje styrelseledamots och styrelsesuppleants samt
där eljest någon

är
bemyndigad att teckna föreningens firma, dennes fullständiga namn och
hemvist, samt

7. av
vilka och hur föreningens firma skall tecknas, om den ej tecknas

av styrelsen ensam.

Den
ena av de till tUlsynsmyndigheten ingivna avskrifterna av föreningens stadgar
skall förses med bevis om registrering och återställas tUl föreningen.

74 §
Göres sedan understödsförening registrerats anmälan om förhål

lande, som enligt denna lag skall anmälas för registrering, skall, om

registrering beviljas, vad sålunda anmälts anmärkas i registret.

Registreras
anmäld ändring av förenings stadgar skall den ena av de till
tillsynsmyndigheten i ärendet ingivna protokollsavskrifterna förses med bevis
om registreringen och återställas tUl föreningen.

75 § Vägras registrering skall tillsynsmyndigheten ofördröjligen
med posten översända underrättelse om beslutet med skälen därför till föreningen
eller den som gjort anmälningen.

76 § Ansöknings- och anmälningsskriften med därvid
fogade handlingar skall för varje förening förvaras som bUagor till registret.

77 § Företer understödsförenings registrerade firma
likhet med en i föreningsregister, försäkringsregistret eller
understödsföreningsregistret tidigare införd firma, och lider därigenom
innehavaren av sistnämnda firma förfång, äger han hos domstol föra talan om
förbud för föreningen att efter viss tid använda förstnämnda firma samt om
skadestånd.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 179

Menar någon i annat fall än som avses i första stycket,
att en i understödsföreningsregistret verkställd inskrivning länder honom till
förfång, får talan om registreringens upphävande samt om skadestånd föras vid
domstol.

78 § Framgår av laga kraft ägande dom att i registret
gjord inskriv

ning ej bort ske eUer att registrerat beslut om ogiltigt eller att annars

visst i registret anmärkt förhållande ej föreligger skall på anmälan av

part i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare anteck

ningen avförs ur registret. .

Har beslut om avträdande av förenings egendom tUl konkurs
antecknats i registret och förklarar överrätt att beslutet ej bort meddelas
skall anteckningen på anmälan därom avföras ur registret.

Vid anmälan enligt första och andra stycket skall fogas
avskrift av rättens avgörande samt i fall, som avses i första stycket, lagakraftbevis.

79 § Ändring i förhållande som antecknats i registret kan
ej med la

ga verkan åberopas mot den som inhämtat kännedom om registrets in

nehåll, såvitt det icke visats att han ändå haft vetskap om ändringen.

Tillsyn och rådgivning

80
§ Uppkommer
fråga om bildande av understödsförening skall tillsynsmyndigheten på begäran
ge råd och vägledning beträffande det lämpliga inrättandet av sådan förening
samt tillika lämna uppgifter om vad som fordras för att förening skall vinna
registrering.

81
§
Tillsynsmyndigheten skall övervaka att understödsförening i sin verksamhet
ställer sig till efterrättelse denna lag och andra författningar liksom de för
föreningen gäUande stadgarna.

Tillsynsmyndigheten skall även i övrigt med uppmärksamhet
följa föreningsverksamheten och verka för dess sunda utveckhng.

82
§ Vid utövandet
av tillsynsverksamheten eller efter särskild begäran därom skall
tillsynsmyndigheten i skälig utsträckning lämna understödsförening de råd och
upplysningar som fordras för att föreningens rörelse skall kunna drivas på ett
med hänsyn till dess art och omfattning lämpligt sätt.

83 § Det åligger
understödsförenings styrelse

att för varje räkenskapsår inom två månader från det
revisorernas berättelse framlades på föreningssammanträde till
tillsynsmyndigheten insända avskrift av styrelsens förvaltningsberättelse, av
balansräkningen, av vinst- och förlusträkningen, av revisionsberättelsen och
av protokoll, avseende på föreningssammanträde med anledning av nämnda
berättelser fattade beslut, liksom en i enlighet med av tillsynsmyndigheten
fastställt formulär upprättad av styrelsen underskriven redogörelse för
föreningen och dess verksamhet under året,

att även i övrigt lämna tUlsynsmyndigheten begärda
upplysningar om föreningen och dess verksamhet, samt

att när som helst hålla föreningens kassa och övriga
tillgångar samt alla böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för
tillsynsmyndighetens granskning.

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 180

84 § När det behövs för att tillsynsverksamheten skall
kunna fullgöras på behörigt sätt och Konungen lämnat samtycke därtill, äger tiUsynsmyndigheten
vid vite förelägga styrelse, ordförande, verkställande direktör eller
motsvarande befattningshavare i aktiebolag, förening eller annan liknande
sammanslutning som i väsentlig mån samarbetar med eller biträder
understödsförening i dess verksamhet, att efter tillsynsmyndighetens
anvisningar avge särskild redovisning över förhållanden som berör
understödsföreningen eller tillhandahålla vissa böcker, räkenskaper eller
andra handlingar för tillsynsmyndighetens granskning.

85 § Tillsynsmyndigheten äger vid behov förordna
revisor att med övriga revisorer delta i granskningen av styrelsens förvaltning
och föreningens räkenskaper.

Tillsynsmyndigheten
får när som helst återkaUa uppdraget.

Revisor
som förordnats av tillsynsmyndigheten är skyldig att iaktta de föreskrifter
myndigheten meddelar. Arvode till revisorn skall betalas av föreningen
med belopp som tillsynsmyndigheten bestämmer.

86 §
När tUlsynsverksamheten ger anledning därtill, äger tillsyns

myndigheten sammankalla förenings styrelse. Om kallelse till särskilt

föreningssammanträde finns bestämmelser i 38 § andra stycket.

Befattningshavare
hos tillsynsmyndigheten som är behörig att företräda myndigheten äger närvara
vid föreningssammanträde eller av myndigheten utlyst styrelsesammanträde och
delta i överläggningarna.

87 §
1 mom. Tillsynsmyndigheten äger meddela de erinringar i fråga

om förenings verksamhet som myndigheten finner påkallade.

2 mom.
Finner tillsynsmyndigheten

att
avvikelse skett från lag eller författning eller med stöd därav meddelade bestämmelser
eller från förenings stadgar;

att
förenings stadgar ej längre motsvarar de i 8 § första stycket angivna allmänna
kraven;

att
föreningens tUlgångar ej är tillräckUga; eller

att
eljest allvarlig anmärkning kan riktas mot föreningens verksamhet,

skall
tillsynsmyndigheten anvisa föreningen att inom viss tid vidta de åtgärder som
prövas erforderliga.

3 mom.
Har anvisning enligt 2 mom. ej efterkommits inom bestämd

tid och har det anmärkta förhållandet ej heller på annat sätt undan

röjts äger tillsynsmyndigheten hos rätten göra ansökan, att föreningen

skall förklaras skyldig att träda i likvidation.

Har
sådan ansökan skett äger vad i 46 § andra stycket sägs om kungörelse och om
förordnande av sysslomän motsvarande tiUämpning.

Styrks
ej innan ärendet företas till avgörande hos rätten att meddelad anvisnmg behörigen
efterkommits, skall rätten förklara, att föreningen skall träda i likvidation,
och förordna en eller flera Hkvidatorer.

88 §
Har understödsförening trätt i likvidation äger tUlsynsmyndig

heten vid behov förord.na likvidator att tUlsammans med övriga Hkvi

datorer verkställa likvidationen.

Under
likvidationen har tillsynsmyndigheten i avseende på Ukvidatorerna samma
befogenheter som enligt denna lag tillkommer myndigheten beträffande
styrelsen.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 181

Tillsynsmyndigheten
äger vid behov förordna likvidationsrevisor.

Beträffande
likvidator och likvidationsrevisor som förordnats med stöd av denna paragraf
gäller i tillämpliga delar vad i 85 § sägs om revisor som förordnats av
tillsynsmyndigheten.

89 § Till bestridande av kostnaden för
tillsynsmyndighetens organisation och verksamhet skall understödsförening
årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser som meddelas av Konungen. Detta
bidrag skall bestämmas högst till en femtedels procent av föreningens hela
inkomst av avgifter och avkastning av föreningens tillgångar under nästföregående
räkenskapsår. Bidraget får dock ej understiga tvåhundra kronor.

90 § Närmare bestämmelser om tUlsynsmyndighetens
organisation och verksamhet meddelas av Konungen.

Klagan
över tillsynsmyndighetens beslut

91 §
Den som ej är nöjd med tillsynsmyndighetens beslut om vägrad

registrering får sist inom två månader från beslutets dag däröver anföra

besvär hos Konungen.

Över
beslut som tillsynsmyndigheten meddelat på grund av tillsynen över
understödsförening får klagan föras hos Konungen inom den tid som föreskrivs
för överklagande av förvaltande myndighets beslut, men beslutet går ändock i
verkställighet om ej Konungen annorlunda förordnar.

Skadestånd

92 §
Har styrelseledamot, revisor, likvidator, likvidationsrevisor eller

syssloman enligt 46 § vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtiigen eller

av vårdslöshet tiUskyndat föreningen skada, är han skyldig att till för

eningen utge ersättning för skadan.

Om medhjälpare, som av
revisor eller Ukvidationsrevisor anlitats för granskningsuppdraget, vid
uppdragets utförande uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat föreningen
skada, skall revisorn svara för skadan.

Har
föreningsmedlem eller röstberättigad, som ej är medlem, genom överträdelse av
denna lag eller stadgarna uppsåtligen eller av grov vårdslöshet tillskyndat
föreningen skada, är ock han skyldig att till föreningen utge ersättning för
skadan.

93 § Har styrelseledamot eUer annan som avses i 92 §
första stycket genom överträdelse av denna lag eller stadgama uppsåtligen eller
av vårdslöshet tiUskyndat medlem, förmånsberättigad, borgenär hos föreningen
eller annan tredje man skada, är han skyldig att till denne utge ersättning
för skadan. Detsamma gäller när skadan vållats uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet av medlem eller röstberättigad som ej är medlem.

94 § Är styrelseledamot eller annan ersättningsskyldig
enligt 92 § första eller andra stycket eller 93 § första punkten och föreligger
endast ringa vårdslöshet, får ersättningen nedsättas, om det med hänsyn även
till skadans storlek och omständighetema i övrigt prövas skäligt.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop, 1972: 69 182

Har
medlem eller röstberättigad, som ej är medlem, ådragit sig ersättningsskyldighet
enligt 92 § tredje stycket eller 93 § andra punkten får ersättningen nedsättas,
om det med hänsyn till hans skuld och omständigheterna i övrigt prövas
skäligt.

Nedsättning
efter vad nu är sagt får ej göras, om den ersättningsskyldiges förfarande innefattade
brottslig handling.

95
§ Är flera ersättningsskyldiga för skada efter vad i 9294 §§ sägs, skall de
svara för ersättningen en för alla och alla för en, den vars ersättningsskyldighet
nedsatts enligt 94 § dock endast med det nedsatta beloppet. Sinsemellan skall
de ansvara för ersättningens betalning efter vad som med hänsyn till den
större eller mindre skuld som finnes ligga envar av dem till last samt till omständighetema
i övrigt prövas skäligt.

Straffbestämmelser

96
§ Drivs verksamhet av oregistrerad understödsförening dömes den som deltar i
åtgärd på föreningens vägnar eller i beslut därom till böter.

97
§ Till böter dömes

1. styrelseledamot, likvidator eller annan som i
ansökan om eller anmälan för registrering eller i därvid fogade handlingar
eller i annan enligt bestämmelserna i denna lag tiU tillsynsmyndigheten ingiven
handling, försäkringsteknisk utredning eller redogörelse eller vid lämnande av
upplysning enhgt 83 § uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig
eller vilseledande uppgift,

2. styrelseledamot eller likvidator som uppsåtligen
eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i
handling som hålles tillgänglig för medlemmar eller röstberättigade eller framlägges
på föreningssammanträde,

3. revisor eller likvidationsrevisor som i
revisionsberättelse eller annan handling, som framlägges på
föreningssammanträde eller annorledes hålles tillgänglig för medlemmar eller
röstberättigade, uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller
vilseledande uppgift om föreningens angelägenheter eller uppsåtligen eller av
grov vårdslöshet underlåter att göra anmärkning beträffande förvaltningen, ändå
att anledning därtill föreligger,

4. revisor, Ukvidationsrevisor eller revisors eller
likvidationsrevisors medhjälpare som, oaktat han insett eller bort inse att
skada kunnat följa därav, yppar något som kommit till hans kännedom vid verkställd
granskning, utan att det varit nödvändigt för att fuUgöra hans uppdrag,

5. styrelseledamot, revisor, likvidator eUer annan som
ej iakttar ellei fullgör vad honom åligger enligt 10 § första stycket, 15 §
första stycket, 28 §, 29 § andra stycket, 30 § nionde stycket, 31 § tredje
stycket, 32 § första stycket, 35 § andra stycket, 44 § första eller fjärde stycket,
47 § andra stycket första punkten, 53 § första eller andra stycket, 54 § tredje
stycket, jämfört med 31 § tredje stycket, 55 § andra stycket förs-

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:69 183

ta punkten, 62 § första stycket, 63 § första stycket, 66 §
första stycket, 83 § eller enligt beslut som meddelats enligt 15 § andra
stycket.

Särskilda bestämmelser

98 § Fordran som på grund av moderskapsförsäkring innestår
hos

understödsförening får ej utmätas.

Om utmätningsfrihet för kapitalförsäkring, sjukhjälp och
pension finnes bestämmelser i lagen om försäkringsavtal och i utsökningslagen.

99 § Understödsförening får ej utiåna medel till
styrelseledamot,

styrelsesuppleant, revisor eller befattningshavare inom föreningen. Ej

heller får lån utlämnas mot borgen av person som ovan sägs.

Vad i första stycket första punkten stadgas utgör ej
hinder för understödsförening att i enlighet med vad därom i stadgarna föreskrives
utlämna lån mot säkerhet i av föreningen utfärdat försäkringsbrev.

100
§ Avskrift som
nämns i denna lag skall vara bestyrkt av två personer som vid sina namn bör
angiva yrke och postadress.

101
§
Understödsförening lyder i mål, för vilka ej annorlunda stadgas i lag, under
allmän underrätt i den ort, där styrelsen har sitt säte.

102
§ Innehåller
understödsförenings stadgar förbehåU, att tvister meUan föreningen och
styrelsen, styrelseledamot, Hkvidator, föreningsmedlem eller röstberättigad,
som ej är medlem, skall hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän,
äger detta förbehåll samma verkan som tillkommer skUjeavtal. Om påkaUande av
förbehållets tillämpning gäller vad om talans väckande och om delgivning finns
stadgat i denna lag; dar styrelsen vill föra klandertalan mot beslut av
föreningssammanträde, skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om föreningssammanträde
enhgt 27 § andra stycket utlysts inom klandertiden att hållas så snart det kan
ske.

Undantag från lagens tillämplighet

103 § 1 mom. Vad i denna lag sägs äger ej tillämpning
på anstalt,

för vars utfästelser av förmåner staten eller kommun är ansvarig, eller

på pensionskassa vilken av Konungen förklarats undantagen från la

gens tillämpning. Sådan anstalt eller pensionskassa är dock skyldig att

angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet

med de föreskrifter Konungen meddelar.

2 mom. Beträffande förening som driver verksamhet av
endast ringa omfattning eller som huvudsakligen meddelar tjänstepensionsförsäkring
får tillsynsmyndigheten, om hinder däremot ej föreligger från allmän synpunkt,
medge de undantag från bestämmelserna i denna lag, vilka med hänsyn till
verksamhetens omfattning och föreningens förhållanden i övrigt framstår som
skäliga och ändamålsenHga.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då lagen (1938r
96) om understödsföreningar skall upphöra att gälla med de undantag som följer
av nedanstående bestämmelser.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 184

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning
till bestämmelse som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stäUet den
bestämmelsen tUlämpas.

3. Den äldre lagen skall fortfarande äga tillämpning i
fråga om registrerad understödsförening vilken vid denna lags ikraftträdande
meddelar försäkring vid arbetslöshet och ej antagits som erkänd arbetslöshetskassa.

4. I fråga om understödsförening som vid denna lags
ikraftträdande är registrerad och ej meddelar försäkring vid arbetslöshet skall
i stället för bestämmelserna i 4, 8, 11 och 13 §§, 15 § första stycket, 19 §,
20 § första, tredje, femte och sjätte styckena, 29 § andra stycket, 30 § sjätte
stycket, 32 § första stycket, 36 § första stycket, 39 § första och andra
styckena närmast motsvarande bestämmelse i den äldre lagen fortfarande
tillämpas intill dess föreningens stadgar i berörd del anpassats efter denna
lag. Under samma förhåUande skall hänvisning i föreningens stadgar tUl annan
bestämmelse i den äldre lagen gälla motsvarande bestämmelse i denna lag.

5. Anmälan för registrering av stadgeändring enligt 4
första punkten skall inges till tillsynsmyndigheten senast den 31 december 1976.
Leder ej sådan anmälan till begärd registrering och har tillsynsmyndigheten ej
enligt 103 § 2 mom. medgett föreningen undantag som gör ytterligare
stadgeändringar obehövliga, äger 87 § 3 mom. motsvarande tillämpning.

6. Om medlemsantalet i understödsförening, som enHgt 3
§ första stycket i den äldre lagen skall bestå av minst 50 medlemmar, vid denna
lags ikraftträdande överstiger detta tal men understiger 100, skall föreningen
underrätta tillsynsmyndigheten därom inom ett år från ikraftträdandet. Bestämmelserna
i 47 § äger härvid motsvarande tillämpning.

7. I fråga om beslut av föreningssammanträde som
fattats före denna lags ikraftträdande samt om talan mot sådant beslut
tillämpas bestämmelserna i den äldre lagen.

8. Styrelseledamot, revisor eller fullmäktige som
utsetts med till-lämpning av den äldre lagen får under återstoden av
mandattiden utöva sitt uppdrag utan hinder av bestämmelse vilken saknar
motsvarighet i den äldre lagen.

9. Har
understödsförening, som avses under 4, trätt i likvidation fö

re denna lags ikraftträdande tUlämpas den äldre lagen.

10. Gäller enligt 4 bestämmelse i den äldre lagen,
skall vad i samma lag föreskrives om ansvar för överträdelse av bestämmelsen
tillämpas.

11. Tillsynsmyndigheten äger utfärda särskilda
föreskrifter och anvisningar om anmälan som avses i 5.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 185

Bilaga
2 Det remitterade förslaget

1
Förslag till

Lag
om understödsföreningar

Härigenom
förordnas som följer.

Allmänna
bestämmelser

1 §
Med understödsförening förstås enligt denna lag förening för in

bördes bistånd som har till ändamål att i fråga om personförsäkring

driva sådan verksamhet som ej är affärsmässig och ej avser försäkring

vid arbetslöshet och som

1. registrerats som understödsförening enligt äldre
bestämmelser, eller

2. bUdats huvudsakligen för anställda hos viss eUer
vissa arbetsgivare, för personer som tillhör viss yrkesgrupp eller för
medlemmar i ideell förening inom vilken finns sådan intressegemenskap att en
samverkan även för personförsäkring är naturlig.

Förening
med huvudsakligt ändamål att försäkra pensionsförmåner som tUlkommer viss grupp
av anställda skall anses som understödsförening, även om arbetsgivare i
stället för de anställda erlägger med-lemsavgiftema.

2 §
Denna lag äger ej tUlämpning på anstalt, för vars utfästelser av

förmåner staten eller kommun är ansvarig eller vars verksamhet regle

ras i särskild författning, eller på pensionskassa, som är avsedd för per

soner i offentlig tjänst och som av Konungen förklarats undantagen

från lagens tillämpning.

Har understödsförenings
verksamhet endast ringa omfattning eller avser den huvudsakligen meddelande av
tjänstepensionsförsäkring, kan undantag medges från bestämmelserna i denna lag
i den mån hinder ej föreligger från allmän synpunkt och det är skäligt och
ändamålsenligt med hänsyn tUl verksamhetens omfattning och föreningens
förhållanden i övrigt.

Fråga
om undantag enligt andra stycket prövas av den myndighet som avses i 3 §.

3 §
Understödsförening skall vara registrerad hos försäkringsinspek

tionen och stå under tillsyn av inspektionen.

Hos
försäkringsinspektionen föres understödsföreningsregister för inskrivning av
de uppgifter som enligt denna lag skall anmälas för registrering eller i
övrigt tas in i registret.

4 § Förening får registreras enligt denna lag endast
om den avsedda verksamheten är behövlig och även i övrigt ägnad att främja en
sund utveckling av försäkringsväsendet.

5 § Understödsförening skall bestå av minst 500
medlemmar, om föreningen meddelar

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 186

1. förtids- eller efterlevandepension utan samband med
ålderspension,

2. sjukpenning för längre tid än 180 dagar, för ett
sammanhängande sjuklighetstUlstånd, eller

3. kapitalförsäkring för dödsfall tiU högre belopp än
1 000 kronor för en medlem.

Annan
förening än som avses i första stycket skall bestå av minst 100 medlemmar.

Om
särskUda skäl föreligger, kan försäkringsinspektionen bestämma att förenings
minsta antal medlemmar skall vara lägre än som anges i första eller andra
stycket.

6
§ Kapitalförsäkring får avse högst 8
000 kronor för en medlem. Föreligger särskilda skäl, kan
försäkringsinspektionen medge förening att meddela sådan försäkring tUl högre bdopp.

7 § Understödsförening får ej utan medgivande av
försäkringsinspektionen driva verksamhet som är främmande för ändamålet med
föreningens försäkringsverksamhet. Den främmande verksamheten skall alltid stå
i rimligt förhållande till försäkringsverksamheten.

Understödsförening
får ej heller utan medgivande av försäkringsinspektionen ändra sin
försäkringsverksamhet så att den får en väsentligt ny inriktning eller kommer
att omfatta ny verksamhetsgren. Vid prövningen äger 4 § motsvarande tiUämpning.

8 § För understödsförenings förbindelser svarar
endast föreningens tUlgångar inbegripet förfallna men ej erlagda
medlemsavgifter.

9 § Innan understödsförening registrerats, kan den ej
förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter eller vara part inför
domstol eller annan myndighet. Sedan styrelse utsetts, kan den dock föra talan
i mål rörande föreningens bUdande.

Handlar
föreningsmedlemmar eller styrelseledamöter eller andra på föreningens vägnar,
innan den registrerats, svarar de som deltagit i åtgärden solidariskt för
uppkomna förbindelser.

Stadgar
och firma m. m.

10 § För att vinna registrering skall
understödsförening ha antagit stadgar samt utsett styrelse och revisorer.

11 § Understödsförenings stadgar skall ha sådant innehåU
att medlems intresse av att föreningen meddelar försäkring tUl kostnader och
villkor som är skäliga med hänsyn såväl till förmånernas art och omfattning
som till föreningens storlek och övriga förhållanden tillgodoses. Stadgarna
skall vidare vara ägnade att trygga föreningens förmåga att fullgöra sina
utfästelser till medlemmar och övriga förmånsberättigade. Även i övrigt skall
stadgarna ha sådant innehåll som är lämpligt med hänsyn tUl verksamhetens art
och omfattning.

Stadgama
skall ange

1. föreningens firma,

2. ändamålet med föreningens verksamhet,

3. den ort inom riket, där föreningens styrelse skall
ha sitt säte,

4. de villkor som skall gälla för inträde i föreningen.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 187

5. försäkringsförmånernas beskaffenhet och storlek eUer
grunderna för beräknande av förmånerna, tid och villkor för utbetalning av försäkringsbelopp
samt i fråga om kapitalförsäkring högsta tillåtna försäkringsbelopp för en medlem,

6. de fasta avgifter, som skall erläggas till
föreningen, eller gmnderna för deras beräknande,

7. ordningen för beslut om särskUd uttaxering, om
sådan skall förekomma, samt grunderna för uttaxeringens verkställande,

8. påföljden för försummelse att till föreningen
erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp,

9. vUlkoren för rätt till fribrev eller återköp, om
sådan rätt föreligger, samt reglerna för beräkning av fribrevs- och återköpsvärdena,

10. villkoren för belåning av försäkringsbrev hos
föreningen, om sådan belåning får förekomma,

11. när försäkringsteknisk utredning skall verkställas,
om skyldighet föreligger att upprätta sådan utredning,

12. gmnderna för fondbildning,

13. hur avkastning skall erhåUas av medel, som ej
behövs för löpande utgifter, samt hur värdehandlingar skall förvaras,

14. hur medel som ej avsatts till försäkringsfond skall
användas samt, om överskott som uppkommit på försäkringsverksamheten skall
användas till återbäring, bestämmelser därom,

15. antalet styrelseledamöter och revisorer eller det
högsta och lägsta antal till vUket de skall uppgå och i förekommande fall
motsvarande uppgifter om suppleanter för styrelseledamöter och revisorer, tiden
för styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag samt, om styrelseledamot,
revisor eller suppleant skall utses på annat än i denna lag angivet sätt, hur
tillsättning skall ske,

16. hur fullmäktige enligt 35 § skall utses, om sådana
skall finnas, samt deras befogenhet och mandattid,

17. tid för ordinarie föreningsstämma,

18. det sätt på vUket kallelse till föreningsstämma
skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom samt den tid
före stämman då föreskrivna kallelseåtgärder senast skall vara vidtagna,

19. förfarandet med behållna tillgångar vid föreningens
upplösning.

12 §
Understödsförenings firma skall innehålla ettdera av orden "un

derstödsförening" eller "försäkringsförening". Meddelar förening
ute

slutande eUer huvudsakligen sjukhjälp får firman dock i stället inne

hålla ordet "sjukkassa".

I
firman får ej ordet "bolag" eller annat uttryck, som betecknar ett bolagsförhåUande
eller ordet "bank" intagas på sådant sätt att därav kan föranledas
det misstaget att firman innehas av ett bolag eller av en bank. Firman får ej
heller innehålla ordet "erkänd" eller såväl ordet "ömsesidig"
som ordet "försäkring".

Firman
skall tydligt skilja sig från annan fömt registrerad, ännu bestående
understödsförenings firma.

13 §
Ansökan om registrering göres av styrelsen.

Vid ansökningshandlingen skall fogas

1. två avskrifter av föreningens stadgar,

2. avskrift av protokoll som förts vid sammanträde med
föreningens medlemmar och som utvisar att stadgarna antagits.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:69 188

3.
avskrift av
protokoll eUer annan handling, varav framgår att styrelse och revisorer
utsetts,

4. försäkringsteknisk utredning i
fråga om beräkning av de i stadgarna angivna avgifterna eller, om föreningen
endast skall meddela sjukpenning för högst 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstiUstånd
eller sjukvårdsersättning eller båda förmånerna i förening, de uppgifter som
behövs för en bedömning av frågan om avgifternas storlek.

14 § Ansökningshandlingen skall innehåUa uppgift om

1.
antalet
medlemmar,

2.
föreningens
postadress,

3.
styrelseledamöters,
revisorers och i förekommande fall suppleanters fullständiga namn,
medborgarskap och hemvist jämte förklaring att dessa personer ej är omyndiga,

4.
den eller dem
som får teckna föreningens firma och hur firman skall tecknas, om denna ej
skall tecknas av styrelsen,

5.
i fråga om
firmatecknare som ej är styrelseledamot eller styrelsesuppleant motsvarande
förhållanden som anges under 3.

Har ej den som ensam eller gemensamt med annan är
bemyndigad att teckna föreningens firma egenhändigt skrivit sin av vittnen
styrkta namnteckning på ansökningshandHngen, skall vid denna fogas särskild
bilaga, på vilken namnteckningen finns och styrkts av vittnen.

Medlemsförteckning

15 § Över understödsförenings medlemmar skall föras
förteckning

genom styrelsens försorg. Förteckningen skall för varje medlem inne

hålla uppgift om fullständigt namn, personnummer, senast kända hem

vist och tiden för inträdet i föreningen. För förening som meddelar pen

sion skall i fråga om pensionstagare, som ej är medlem, i förteckningen

antecknas motsvarande uppgifter utom beträffande tid för inträde i

föreningen.

Under särskild rubrik skall i förteckningen vidare
upptagas tillgängliga uppgifter om fribrevsinnehavare, som ej är medlem i
föreningen. Förteckningen skall förvaras på betryggande sätt.

Medlemskap

16
§. Fråga om
antagande av medlem i understödsförening avgöres av styrelsen.

17
§ Medlem får
utträda ur understödsförening, om han icke på grund av sin anstäUning är
skyldig tillhöra denna. Anmälan om utträde skall göras skriftligen. I stadgarna
får föreskrivas, att anmälan skall vara försedd med medlemmens bevittnade
namnunderskrift och att medlem under viss tid efter anmälan, högst ett år,
skall kvarstå i föreningen.

Medlem får ej uteslutas ur förening av annan orsak än
stadgarna anger. Fråga om uteslutning prövas av styrelsen, om ej annat är
bestämt i stadgarna.

18 § Även om medlem utträtt eller uteslutits ur
understödsförening

eller avlidit, har föreningen, om ej annat är föreskrivet i stadgarna, rätt

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 189

till
dels stadgeenlig avgift för den tidsperiod, varunder avgången ägt rum, dels vad
som belöper på den avgångne enligt beslut om särskUd uttaxering som fattats
före avgången.

Avgången
medlem eller hans rättsinnehavare har ej annan rätt till föreningens tUlgångar
än som framgår av föreningens stadgar.

Fribrev
och återköp

19
§ Medlem som avgår ur understödsförening som meddelar pensions- eller
kapitalförsäkring har rätt tUl fribrev eller, om föreningen meddelar
kapitalförsäkring, återköp.

Rätten
tUl fribrev eller återköp får inskränkas endast genom villkor i fråga om

1. den tid under vilken försäkringen skall ha gällt,

2. det sammanlagda beloppet erlagda avgifter för
försäkringen,

3. fribrevs- eller återköpsvärdets storlek.
Försäkringsinspektionen kan medge undantag från första stycket.

Avgifter

20
§ Understödsförening skall tUl verksamhetens bedrivande uttaga fasta
medlemsavgifter. Är föreningens verksamhet uppdelad på flera verksamhetsgrenar,
skall särskild avgift uttagas för varje verksamhetsgren.

Uttagande
av avgifter får ej göras beroende av att försäkringsfall inträffat inom
föreningen.

Om
stadgarna medger särskUd uttaxering, får sådan ske endast när föreningens
tillgångar är otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande.

Försäkringsteknisk
utredning

21
§ Styrelse för understödsförening skall minst vart femte år låta verkställa
försäkringsteknisk utredning av föreningens ställning vid närmast föregående
års slut. Beträffande sjukhjälpsverksamhet föreligger dock sådan skyldighet
endast om sjukpenning meddelas för längre tid än 180 dagar för ett
sammanhängande sjuklighetstUlstånd. Är föreningens verksamhet uppdelad på
flera verksamhetsgrenar, skall särskild utredning göras för varje
verksamhetsgren. Utredning skall redovisas till försäkringsinspektionen inom
tid som inspektionen bestämmer.

Försäkringsinspektionen
kan helt eller delvis befria förening från skyldigheten att låta upprätta sådan
utredning, om föreningens rörelse är av mindre omfattning eller om det av annan
orsak finns skälig anledning till det.

Utan hinder av första och
andra styckena är förenings styrelse skyldig att efter föreläggande av
försäkringsinspektionen låta verkställa försäkringsteknisk utredning vid
tidpunkt som inspektionen bestämmer.

Försäkringsteknisk
uttedning skall verkställas enligt av försäkringsinspektionen fastställda
grunder och meddelade föreskrifter. Utredningen verkställes av person, som är
behörig att utöva befattning som aktuarie vid Hvförsäkringsbolag eller som av
inspektionen förklarats behörig att verkställa utredningen.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 190

22 §
Vid försäkringsteknisk utredning skall premiereserv beräknas för

varje verksamhetsgren. Premiereserven utgör skUlnaden mellan kapital

värdet av föreningens framtida utgifter för löpande försäkringar och ka

pitalvärdet av de avgifter som föreningen kan ha att ytterligare uppbära

för dessa försäkringar.

Fondbildning

23 §
När bokslut uppgjorts skall tiU försäkringsfond för varje verk

samhetsgren avsättas vad som av föreningens intäkter från varje gren ej

åtgått för kostnader för denna under det räkenskapsår bokslutet avser.

Framgår
av försäkringsteknisk utredning, att försäkringsfonden överstiger vad som
behövs för att täcka premiereserven jämte en tjugonde! därav, får överskjutande
belopp eller del därav undantagas från försäkringsfonden, om stadgarna medger
det.

I
annat fall än som avses i andra stycket får medel tagas undan från
försäkringsfond endast efter försäkringsinspektionens medgivande. Sådant
medgivande får ej lämnas om åtgärden kan äventyra föreningens förmåga att
fullgöra sina förpliktelser.

Kapitalplacering

24
§ Vid varje tidpunkt skall ett belopp, som täcker summan av dels
försäkringsfonder, dels understödsföreningens övriga skulder, annan fond än
försäkringsfond ej medräknad, redovisas i följande tillgångar, nämligen

1. obligationer eUer andra skuldförbindelser som
utfärdats eller garanterats av staten,

2. obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank.
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska bostadskreditkassan. Svenska skeppshypotekskassan.
Skeppsfartens sekundärlänekassa eller Sveriges investeringsbank aktiebolag
eller av kreditaktiebolag, som står under tillsyn av bankinspektionen,

3. fordringsbevis som utfärdats av riksbanken,
bankaktiebolag, sparbank, postbanken eller centralkassa för jordbrukskredit,
dock ej sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som medför rätt
till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis),

4. obligationer eller andra skuldförbindelser som
utfärdats eller garanterats av kommun, som fått tillstånd av Kungl. Maj:t att
ta upp eller garantera lånet,

5. obligationer som utfärdats av svenskt
industriföretag och som offentligen utbjudits av bankaktiebolag, sparbank,
postbanken, kreditkassa för jordbmkskredit eller Sveriges investeringsbank
aktiebolag,

6. skuldförbindelser, för vUka föreningen har säkerhet
i form av panträtt på gmndval av

inteckning
i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom fyra femtedelar
eller i annan fastighet inom två tredjeddar av senast fastställda
taxeringsvärde, eUer

inteckning
i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för bostads-, kontors- eller
affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i annan tomträtt inom två tredjedelar
av senast fastställda taxeringsvärde, med den ytterligare begränsning som
försäkringsinspektionen kan komma att

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972:69 191

föreskriva
med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller annan omständighet,

dock
att, utom i fråga om sådant lån till svensk kommun för vilket inspektionen medgett
undantag, byggnad skall, för att säkerheten skall få godtas, vara brandförsäkrad
i svensk försäkringsanstalt eller i utländsk försäkringsanstalt som har rätt
att driva försäkringsrörelse här i riket,

7. andra svenska eller utiändska värdehandlingar utom
sådana som skaU infrias i främmande valuta, om de tUl art och säkerhet kan anses
jämförliga med värdehandlingar som avses i någon av punktema 16,

8. lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom
återköpsvärdet,

9. föreningen tillhörig fastighet intUl belopp och med
brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande inteckning, eller

10. värdet
av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av för

säkringar, som övertagits i återförsäkring.

Förening,
som enligt sina stadgar är avsedd uteslutande eller huvudsakligen för
anställda vid visst företag, får även fullgöra i första stycket föreskriven
redovisning i sådana av företaget utfärdade skuldförbindelser, för vilka
föreningen äger säkerhet i värdehandlingar som avses i samma stycke 15 och 7.

Utan
hinder av första och andra styckena får ett belopp, som svarar mot högst en
tiondel av försäkringsfonden redovisas i andra värdehandlingar än som avses i
första stycket 17, dock ej i aktier eller andelar i aktiefond, och i
tillgångar enligt 9 utöver där angivet belopp.

25 § I fråga om andra tillgångar än som avses i 24 §
får understödsförening icke utan försäkringsinspektionens medgivande äga mer
än en tjugondel av aktierna i svenskt eller utiändskt aktiebolag eller, om aktierna
har olika röstvärde, större antal än att röstetalet för aktierna utgör högst
en tjugondel av röstetalet för samtliga aktier.

26 § Understödsförening får ej lämna kredit till

1. styrelseledamot, styrelsesuppleant, revisor,
revisorssuppleant, innehavare av annan befattning i föreningen eller person
som verkställer försäkringsteknisk utredning åt föreningen,

2. make till person som avses under 1,

3. bolag, förening eller annan sammanslutning, vari
person som avses under 1 eUer 2 i egenskap av delägare eller medlem har ett
väsentligt ekonomiskt intresse.

Förening
får ej heller lämna kredit mot säkerhet av borgen, som utfärdats av någon som
avses i första stycket.

Utan
hinder av första stycket kan förening enligt föreskrifter i stadgarna lämna
kredit mot säkerhet av försäkringsbrev som utfärdats av föreningen.

Styrelse
och firmateckning

27 §
Bestämmdserna i 2123 §§, 2530 §§ och 3237 §§ lagen

(1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tUlämpliga delar i fråga

om understödsförening med följande avvikelser, nämligen

1. att minst hälften av styrelsens ledamöter skall
väljas på föreningsstämma eller av organisation som kan anses företräda medlemmama,

2. att styrelseledamot får utses för tid till och med
den ordinarie för-

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 192

eningsstämma
som skall äga rum under fjärde räkenskapsåret efter det han utsetts, om
försäkringsinspektionen medgett det,

3.
att anställd hos föreningen ej får vara styrelseordförande.

Vid
tillämpningen av bestämmelsema skall vidare iakttagas att hänvisningen i 37 § tUl
9 § skall avse 14 § denna lag.

28 §
Styrelsen skall särskilt tillse

att
föreningens verksamhet organiseras och drives på sätt som bäst tillgodoser
medlemmarnas och övriga förmånsberättigades intressen,

att
föreningens bokföring fullgöres i överensstämmelse med lag och givna
föreskrifter,

att
medelsförvaltningen är ordnad på ett bettyggande sätt.

Styrelsen
skall hålla sig fortlöpande underrättad om de förhållanden som kan ha betydelse
för föreningens verksamhet och ekonomiska ställning.

Kan
förening ej fullgöra sina utfästelser eller finns anledning tUl antagande att
förenings ställning kommer att visa fortgående försämring eller kan stadgarna
av annan orsak ej längre anses svara mot de allmänna kraven enligt 11 § första
stycket, åligger det styrelsen att till föreningsstämmas avgörande så snart det
kan ske föreslå nödvändig stadgeändring eller annan lämplig åtgärd.

Räkenskapers
förande och årsredovisning

29 § Bestämmelserna i 38 § och 44 § första stycket
lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på
understödsförening.

30 § Försäkringsinspektionen får i fråga om
understödsförenings räkenskaper och styrelsens årsredovisning meddela
särskilda föreskrifter, som skall gälla jämte dem som gäller för föreningen
enligt bokföringslagen (1929: 117). Räkenskapsavslutning skaU ske för
kalenderår.

Är
förenings verksamhet uppdelad på flera verksamhetsgrenar, skall intäkter och
kostnader redovisas särskUt för varje gren.

Revision

31 §
Bestämmelserna i 45, 46 och 4951 §§ lagen (1951: 308) om

ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om understöds

förening med följande avvikelser, nämligen

1. att styrelsens förvaltning och föreningens
räkenskaper skaU granskas av minst två revisorer,

2. att revisor får utses för tid till och med den
ordinarie stämma som skall äga rum under tredje eller, om
försäkringsinspektionen medgett det, fjärde räkenskapsåret efter det han
utsetts.

Vid
tillämpningen av bestämmelserna skall vidare iakttagas att vad där sägs om
länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen.

32 §
Är förenings verksamhet av stor omfattning eller föreligger an

nars synnerliga skäl till det, kan försäkringsinspektionen föreskriva att

minst en av revisorerna skall vara av handelskammare auktoriserad re

visor eller godkänd granskningsman.

När
revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anmälan därom oför-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 I93

dröjligen
göras till försäkringsinspektionen genom styrelsens försorg, om han valts på
föreningsstämma, och annars av den som tillsatt honom. Närmare föreskrifter i
fråga om sådan anmälan meddelas av inspektionen.

Föreningsstämma

33 §
Bestämmelserna i 5260 §§ och 61 § första och andra styckena

lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar

i fråga om understödsförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna

skall iakttagas, att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse

försäkringsinspektionen och att hänvisningen i 58 § andra stycket till

48 § skall avse 69 § denna lag.

Försäkringsinspektionen
kan medge att förening håller ordinarie föreningsstämma endast vartannat eller
vart tredje år och meddela de föreskrifter som behövs med anledning därav.

34 §
Ärende, som ej angetts i kallelse till stämma och som ej särskilt

meddelats medlemmarna enligt föreskrift i stadgarna, får avgöras på

stämman endast om ärendet enligt denna lag eller stadgarna skall före

komma på stämman eller omedelbart föranledes av ärende som skall

avgöras där. Annat ärende än som avses i 37, 40, 56 eUer 63 § får

dock avgöras på ordinarie stämma, om tre fjärdedelar av de närvarande

samtycker tUl det.

Utan
hinder av första stycket kan på föreningsstämma beslutas att extra stämma skall
utlysas för behandling av visst ärende.

35 §
I stadgarna får bestämmas, att föreningsstämmas befogenhet

skall helt eller delvis utövas av särskilt utsedda fullmäktige. Minst hälf

ten av fullmäktige skall utses av föreningens medlemmar eller av organi

sation som kan anses företräda medlemmarna.

Fullmäktig skall vara
medlem i föreningen och får ej utses för längre tid än tre år.
Försäkringsinspektionen kan, om särskilda skäl föreligger, medge att även annan
än medlem får vara fullmäktig och att fuUmäktig får utses för en tid av fyra
år.

Fullmäktigsammanträde
skall anses som föreningsstämma. Bestämmelserna i 52, 5559 §§ och 61 § första
och andra styckena lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar samt 34 § denna
lag om medlem äger motsvarande tillämpning på fullmäktig. Fullmäktig får dock
ej rösta genom ombud.

Talan
mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

36
§ Bestämmelserna i 6366 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger
motsvarande tUlämpning på understödsförening.

Ändring
av förenings stadgar

37
§ Beslut om ändring av understödsförenings stadgar är giltigt endast om
samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller detta fat-

7
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 69

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 194

täts
på två på varandra följande föreningsstämmor och biträtts av mins två
tredjedelar av de röstande på den sist hållna stämman. Innebal beslutet, att ny
grund för medlemskaps upphörande införes, och skall det gälla även dem som är
medlemmar i föreningen när frågan avgöres, är beslutet dock giltigt endast om
samtliga medlemmar biträtt det ellei beslutet fattats på två på varandra
följande ordinarie stämmor och biträtts av minst tre fjärdedelar av de
röstande på den sist hållna stämman.

Om
förening meddelar försäkringar enligt sådan aUmän pensionsplan som avses i 4 §
lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. får föreningens
styrelse besluta om sådana ändringar av förenings stadgar som påkaUas av
ändringar i den för medlemmarna gällande pensionsplanen. Sådant beslut skall
anmälas på den föreningsstämma som hålles närmast efter det att beslutet
fattades.

Beslut
om stadgeändring skall genom styrelsens försorg ofördröjHgen underställas
försäkringsinspektionen för godkännande genom anmälan för registrering och får
ej verkställas innan registrering skett.

Är
för giltighet av beslut om stadgeändring ytterligare villkor bestämt i
stadgarna, gäller även det.

38
§ Stadgeändring som innebär inskränkning av rätt till försäkringsförmån får i
fråga om rätt till pension eller sjukhjälp ej tillämpas på pensions- eller
sjukdomsfall som inträffat, innan föreningsstämma fattat slutgiltigt beslut om
ändringen.

Talan
mot föreningsstämmas beslut

39
§ Bestämmelsema i 69 § 1 mom. förstatredje styckena och 2 mom. lagen (1951:
308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på
understödsförening.

Likvidation
och upplösning

Inledande
av likvidationsförfarande

40 §
Föreningsstämma kan besluta att föreningen skall träda i likvida

tion. I andra fall än som avses i 41, 61 och 64 §§ är beslutet giltigt en

dast om samtUga röstberättigade förenat sig om det eller beslutet fattats

på två på varandra följande stämmor, varav minst en ordinarie, och bi

trätts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist hållna stäm

man. Är för giltighet av sådant beslut ytterligare viUkor bestämt i stad

garna, gäller även det.

Beslut
om likvidation i andra fall än som avses i 41, 61 och 64 §§ skall underställas
försäkringsinspektionen för godkännande genom anmälan för registrering på sätt
som följer av 49 §.

41 §
Understödsförening skall träda i likvidation, när förhållande in

träffar, på grund varav föreningen enligt bestämmelse i stadgama skall

upphöra med sin verksamhet.

Nedgår
understödsförenings medlemsantal under det minsta antal, som skall gälla för
föreningen, skall föreningens styrelse omedelbart anmäla det hos
försäkringsinspektionen. Inspektionen prövar om för-

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 195

eningen
skaU medges fortsätta sin verksamhet. Lämnas medgivande härtill föreskriver
inspektionen de vUlkor som skall gälla och bestämmer nytt minsta antal
medlemmar för föreningen. Beslutar inspektionen att ej medge föreningen att
fortsätta verksamheten, skall föreningen träda i likvidation.

42 § Om understödsförenings skyldighet att träda i
likvidation vid överskott när förenings konkurs avslutas och vid överlåtelse av
förenings hela rörelse finns bestämmelser i 61 § respektive 64 §.

43 § Har understödsförening beslutat träda i
likvidation eller skall likvidation ske av anledning som anges i 41, 61 eller
64 §, skall en eller flera Hkvidatorer väljas på föreningsstämma för att
verkställa likvidationen. 1 stadgarna får dock bestämmas att ytterligare en
eller flera hkvidatorer skall tillsättas i annan ordning.

44 § Har sådant förhållande inträffat som påkallar
likvidation enligt 41, 61 eller 64 § och har ej inom sex veckor därefter i
registret införts uppgift om att föreningen trätt i likvidation, skall rätten
på ansökan av styrelseledamot eller medlem eller på anmälan av
försäkringsinspektionen och efter föreningens hörande förklara att föreningen
skall träda i likvidation. Rätten skall därvid förelägga föreningen att inom
viss tid, ej understigande sex veckor, till rätten inge bevis om sådan
registrering som anges i första punkten vid äventyr att annars en eller flera Hkvidatorer
förordnas av rätten.

45 § Saknar förening till registret anmäld behörig
styrelse, kan styrelseledamot, föreningsmedlem eller borgenär och annan, vars
rätt kan vara beroende av att det finnes någon som kan företräda föreningen,
ansöka hos rätten att föreningen skall förklaras skyldig att träda i Hkvidation.
Försäkringsinspektionen kan hos rätten göra anmälan om sådant förhållande som
nu sagts.

Bestämmelsema
i 72 § tredje och fjärde styckena lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning på ansökan eller anmälan enligt första stycket.

46 §
Utser understödsförening ej Hkvidatorer, fastän sådant förhål

lande inträffat som enligt 41 § eller 61 § påkaUar likvidation, är de som

med vetskap om förhållandet deltar i beslut om att fortsätta föreningens

verksamhet eller handlar på dess vägnar solidariskt ansvariga för upp

kommande förbindelser.

Likvidator

47 § Bestämmelsema i 76 och 77 §§ lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid
tillämpningen av bestämmelserna skall iakttagas att vad där sägs om
länsstyrelsen i stället skaU avse försäkringsinspektionen.

48 § Visar likvidator uppenbar motvilja eller
försummelse vid fullgörandet av sitt uppdrag, kan rätten på anmälan av
försäkringsinspektionen och efter likvidatorns hörande entlediga honom och
förordna annan i hans ställe. Underrättelse om sådant beslut skall ofördröjligen
genom rättens försorg avsändas för registrering.

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 196

Registrering

49 §
Bestänunelsema i 78 och 79 §§ lagen (1951 r 308) om ekonomiska

föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid

tillämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas att vad som sägs

om länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen och att hän

visningen i 79 § till 9 § skall avse 14 § denna lag.

Likvidationsrevisor

50 §
Bestämmelserna i 80 § lagen (1951: 308) om ekonomiska för

eningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening med un

dantag av att hänvisningen tUl 47 § icke gäUer beträffande sådan för

ening. Därjämte äger bestämmelsema i 32 § denna lag om revisor mot

svarande tillämpning på likvidationsrevisor.

Styrelsens
slutredovisning

51 §
Bestämmelserna i 81 § lagen (1951: 308) om ekonomiska för

eningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening med un

dantag av att hänvisningen till 3943 §§ och 44 § andra stycket icke

gäller i fråga om sådan förening.

Föreningsstämma

52 §
Bestämmelserna i 82 § lagen (1951:308) om ekonomiska för

eningar äger motsvarande tUlämpning på understödsförening.

Likvidatorernas
förvaltning och redovisning

53 § Bestämmelserna i 83 §, 84 § första stycket första
och andra punkterna, andra och tredje styckena samt 8587, 89 och 90 §§ lagen
(1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om
understödsförening. Vid tillämpningen skall dock iakttagas att hänvisningen i
84 § andra stycket tUl 73 § skall avse 71 § denna lag och att vid anmälan
enligt 90 § avskrift av förvaltningsberättelsen jämte redovisningshandlingarna
och revisionsberättelsen skall bifogas anmälningshandlingen.

54 § Under tid då förening är i likvidation får ej ny
medlem antagas eller förskott på framtida förmåner lämnas. Ger stadgarna medlem
rätt att vid avgång ur föreningen få ut del av dess tillgångar, gäller det endast
om medlem, som avgått innan likvidationsbeslut fattats av föreningen eller
meddelats av domstol.

Om
annat ej följer av tredje stycket får under likvidationen ej de fasta avgifter
och uttaxerade belopp utkrävas eller de försäkringsförmåner utges, som förfaUit
tiU betalning sedan beslutet om likvidationen fattades av föreningen eller
meddelades av domstol. Pensionsbelopp som förfallit till betalning efter denna
tidpunkt får dock utbetalas, om pensionsfallet inträffat dessförinnan och
utbetalning kan ske utan inskränkning av den rätt som tillkommer borgenär,
medlem eller förmånsberättigad. Har beslut om likvidation fattats på flera
föreningsstämmor gäller vad nu sagts beslutet på den sista stämman.

Försäkringsinspektionen
kan medge att förenings verksamhet får fortsättas under likvidationen, om det
kan antagas främja en ändamålsenlig avveckling av föreningen. Sådant medgivande
får förenas med föreskrifter.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 I97

55 § Vid understödsförenings likvidation får
överlåtelse av föreningens rörelse eller fördelning av föreningens tUlgångar
ej ske, förrän den i kallelsen på föreningens okända borgenärer utsatta inställelsedagen
är förbi och alla kända skulder betalats. Till sådana skulder räknas försäkringsförmån,
som förfallit tiil betalning innan likvidationsbeslutet fattats av föreningen
eller meddelats av domstol, samt sådan obetald andel i föreningens tUlgångar
som enligt stadgarna tillkommer medlem som avgått före beslutet eller dennes
rättsinnehavare. Är skuld till någon del tvistig eller ej förfallen och kan
betalning därför eller av annan orsak ej ske, skall medel som fordras för
betalningen hållas inne.

56 § Om förslag till överlåtelse av föreningens
rörelse på annan understödsförening eller på försäkringsbolag kan läggas fram,
skall likvidatorema utlysa föreningsstämma för behandling av förslaget och på
stämman lägga fram anbud som lämnats på rörelsens övertagande. Beslut om
överlåtelse är giltigt endast om samtliga röstberättigade förenat sig om
beslutet eller detta fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och
biträtts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist hållna stämman. Är
för giltighet av beslut om överlåtelse ytterligare villkor bestämt i
stadgarna, gäller även det.

Är ej annat bestämt i
stadgarna, gäller vid överlåtelse av rörelsen att rätt till pension har
företräde framför andra rättigheter till framtida försäkringsförmåner, om
pensionsfallet inträffat innan beslutet om likvidation fattades av föreningen
eller meddelades av domstol. Har sådant beslut fattats på flera
föreningsstämmor gäller vad nu sagts beslutet på den sista stämman.

Beslut om överlåtelse
skall ofördröjligen anmälas av likvidatorema hos försäkringsinspektionen för
godkännande. Avskrift av protokoll som förts i ärendet och av de handlingar som
lagts fram på föreningsstämma skall fogas vid anmälningshandlingen.
Inspektionen skall vid prövningen av beslutet tiUse att ej vissa medlemmar eUer
andra förmånsberättigade otillbörligt gynnas genom beslutet på övriga
medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad.

Försäkringsinspektionen
skall ofördröjligen registrera beslut, varigenom inspektionen godkänner beslut
om överlåtdse av förenings rörelse. När registrering skett, skall förening
eller bolag som övertager rörelsen anses ha inträtt i den likviderande
föreningens rättigheter och skyldigheter. Sistnämnda förenings återstående
tillgångar och handlingar skall överlämnas till övertagande förening eller
bolag.

Styrelsen i förening eller
bolag som övertagit understödsförenings rörelse skall i den ordning som
försäkringsinspektionen finner ändamålsenlig underrätta dem, vars försäkringar
eller förmåner omfattas av överlåtelsen.

Sker
ej överlåtelse av föreningens rörelse, skall stadgarnas bestämmelse om
förfarande med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning tillämpas.

57 §
Har vid understödsförenings likvidation tillgångarna fördelats

eller överlämnats till någon som enligt stadgarna är berättigad att över

taga dem utan att betalning för skuld erlagts eller innehållits eller för

slår ej tillgängliga medel tiU att betala skuld, är den som uppburit något

på borgenärs bekostnad skyldig att återbära vad han sålunda fått, om

föreningen ej kan fullgöra sina förpliktelser. Pensionsbelopp som ut-

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 198

betalats
med tillämpning av 54 eller 61 § skall återbäras, om utbetalningen är till
förfång för borgenär, medlem eller annan förmånsberättigad. För brist som kan
uppkomma vid återbäring är likvidatorema ansvariga efter de grunder för
skadeståndsskyldighet som anges i 106, 108 och 109 §§ lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar.

Anser
medlem eller annan förmånsberättigad att han vid fördelning av föreningens
tillgångar ej fått vad som belöper på honom, skall han vid äventyr av talans
förlust väcka talan mot föreningen inom tre månader efter det slutredovisning
framlades på föreningsstämma. I fråga om medlems återbäringsskyldighet och om
likvidators ansvarighet äger första stycket motsvarande tillämpning.

Har
medlem ej inom fem år efter det slutredovisning framlades på föreningsstämma
anmält sig för att lyfta vad han fått vid fördelningen, har han förlorat sin
rätt.

Förenklat
förfarande

58
§ Kan det antagas att understödsförenmg som trätt i likvidation saknar
tillgångar eller att dessa ej förslår till betalning av likvidationskostnaderna,
kan rätten på anmälan av likvidatorema och efter försäkringsinspektionens
hörande förklara att likvidationen skall läggas ned och föreningen anses
upplöst. När sådan förklaring meddelats, gäller ej 5057 §§. Tillgång som
enligt vad nu sagts ej skall ingå i Hkvidation skall efter rättens förordnande
tillfalla allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål.

Meddelande
om förklaring enligt första stycket skall ofördröjligen genom rättens försorg
avsändas för registrering.

Fortsatt
likvidationsförfarande

59
§ Bestämmelserna i 92 § första, tredje och fjärde styckena lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid
tillämpningen skall dock iakttagas att hänvisningen till 91 § skall avse 58 §
denna lag.

Konkurs
m. m.

60 § Bestämmelserna i 93 § och 94 § första stycket
lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tUlämpning i fråga
om understödsförening.

61 § Är understödsförening ej i likvidation när dess
egendom av-trädes till konkurs, äger 54 § motsvarande tiUämpning tills
konkursen avslutats eller föreningen trätt i likvidation enligt andra stycket.
Därvid skall iakttagas, att vad som sägs om likvidationsbeslut i stället skall
gälla beslut om egendomsavträde. Vidare får utbetalning av pension ej ske innan
konkursen avslutats.

Finns
överskott när förenings konkurs avslutas och var föreningen ej i likvidation då
dess egendom avträddes till konkurs, skall föreningen träda i likvidation. Vad
i 5456 §§ sägs om likvidationsbeslut skall därvid i stället avse beslut om egendomsavträdet.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 I99

Talan
mot likvidator eller likvidationsrevisor

62 §
Bestämmelserna i 95 § lagen (1951: 308) om ekonomiska för

eningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.

Överlåtelse
av understödsförenings rörelse utan föregående likvidation

63 §
Föreslås i annat fall än som avses i 56 § att understödsför

enings rörelse eller del därav skall överlåtas på annan sådan förening

eller på försäkringsbolag, skall anbud som lämnats på övertagandet av

rörelsen läggas fram på föreningsstämma. Beslut om överlåtdse är gil

tigt endast om samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller be

slutet fattats på två på varandra följande stämmor, varav minst en ordi

narie, och biträtts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist

hållna stämman. Är för giltighet av sådant beslut ytterligare villkor be

stämt i stadgarna, gäller även det.

Är
ej annat bestämt i stadgarna, skall rätt till pension ha företräde framför
andra rättigheter till framtida försäkringsförmåner, om pensionsfallet
inträffat före beslutet om överlåtelsen. Har beslutet fattats på flera
föreningsstämmor, gäller vad nu sagts beslutet på den sista stämman.

Beslut
om överlåtelse skall genom styrelsens försorg ofördröjligen anmälas hos
försäkringsinspektionen för godkännande. Avskrift av protokoll som förts i
ärendet och av de handlingar, som lagts fram på föreningsstämma skall fogas vid
anmälningshandlingen. Inspektionen skall vid prövningen av beslutet tillse, att
det ej medför att vissa medlemmar eller andra förmånsberättigade otillbörligt
gynnas på övriga medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad.

64 §
Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen registrera beslut, var

igenom inspektionen godkänner beslut om överlåtelse av förenings rö

relse. När beslut om överlåtelse registrerats, skaU den förening eller det

bolag som övertager rörelsen anses ha inträtt* i den överlåtande för

eningens rättigheter och skyldigheter mot medlemmarna och andra för

månsberättigade. Avser överlåtelsen förenings hela rörelse skall för

eningen träda i likvidation.

Styrelsen
i förening eller bolag som övertagit understödsförenings rörelse skall i den
ordning som försäkringsinspektionen finner ändamålsenlig underrätta dem, vars
försäkringar eller förmåner omfattas av överlåtelsen.

Försättes
förening i konkurs sedan beslut om överlåtelse godkänts av
försäkringsinspektionen skall, vid tillämpning av bestämmelserna i konkurslagen
(1921: 225) om rätt tiU talan om återgång av avtal, avtalet om överlåtelsen
anses ingånget den dag då godkännandet skedde.

Registrering

65 §
Bestämmelserna i 100 § första och tredje styckena, 101 och 102 §§ samt 103 § 1
mom. lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning
på understödsförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall iakttagas att
vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen.
Vidare gäller att registrering skall vägras, förutom i fall som anges i 100 §
första

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 200

stycket,
även när förutsättningarna enligt 4 § denna lag för registrering ej är
uppfyllda och när medgivande eller godkännande som krävs enligt denna lag ej
lämnas.

66
§ Ändring i förhållande som antecknats i registret kan ej med laga verkan göras
gäUande mot den som inhämtat upplysning om förhållandet inom två månader före
den tidpunkt, då han åberopar upplysningen, om det ej visas att han ändå haft
vetskap om ändringen.

Tillsyn

67 §
Det åligger understödsförenings styrelse att på tid och sätt som

försäkringsinspektionen bestämmer

1. hålla föreningens kassa och övriga tillgångar samt
böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen,

2. för varje räkenskapsår tUl inspektionen insända
avskrift av dels förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning och
balansräkning, dels revisionsberättelse med tUlhörande handlingar, dels
protokoll fört vid föreningsstämma över beslut i fråga om dessa berättelser,
dels en redogörelse för föreningen och dess verksamhet,

3. meddela de upplysningar och uppgifter i övrigt
rörande föreningen som inspektionen begär.

68 §
Skyldighet som avses i 67 § 1 och 3 åligger även styrelse, ord

förande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare

i aktiebolag, förening eller annan liknande sammanslutning, vars verk

samhet uteslutande har till syfte att biträda en eller flera understöds

föreningar vid verksamhetens bedrivande.

Finner
försäkringsinspektionen att intressegemenskap föreligger mellan
understödsförening, å ena, samt aktiebolag, förening eller annan liknande
sammanslutning, å andra sidan, kan inspektionen efter Konungens medgivande
förelägga styrelse, ordförande och verkställande direktör eller motsvarande
befattningshavare i sådan sammanslutning att avge särskUd redovisning över
intressegemenskapen enligt föreskrifter som meddelas av inspektionen.

69 §
Försäkringsinspektionen kan vid behov förordna en revisor att

jämte övriga revisorer granska föreningsstyrelses förvaltning och för

enings räkenskaper. Inspektionen kan när som helst återkalla uppdraget.

Revisor
som förordnats av försäkringsinspektionen skall iakttaga de föreskrifter, som
inspektionen meddelar. Arvode till revisorn skall betalas av föreningen med bdopp
som inspektionen bestämmer.

70 § Försäkringsinspektionen har rätt att kalla tUl
extra föreningsstämma och till styrelsesammanträde. Företrädare för
inspektionen får närvara och deltaga i överläggningarna vid föreningsstämma
eller vid sådant styrelsesammanträde som utlysts av inspektionen.

71 § Försäkringsinspektionen kan meddela de erinringar
i fråga om förenings verksamhet som inspektionen finner påkallade.

Försäkringsinspektionen
skaU förelägga understödsförening att inom viss tid vidtaga de åtgärder som
behövs för rättelse om

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 201

1.
avvikelse skett
från denna lag eller de för föreningen gällande stadgarna eller de
författningar eller föreskrifter i övrigt som gäller för verksamheten,

2.
stadgarna ej
längre uppfyller de i 11 § första stycket angivna allmänna kraven,

3.
de tillgångar,
vari försäkringsfond redovisas, ej är tillräckliga eller

4.
annan allvarlig
anmärkning kan riktas mot föreningens verksamhet.

Har föreläggande enligt andra stycket ej efterkommits inom
bestämd tid och har det anmärkta förhållandet ej heller på annat sätt
undanröjts, kan försäkringsinspektionen hos rätten ansöka om att föreningen
skall förklaras skyldig att träda i likvidation. Har sådan ansökan skett, äger
bestämmelserna i 72 § tredje stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
motsvarande tUlämpning.

Styrkes ej innan rätten avgör ärendet att meddelat
föreläggande efterkommits, skall rätten förklara, att föreningen skall träda i
likvidation, och förordna en eller flera Hkvidatorer.

72 § Har understödsförening trätt i likvidation, kan
försäkringsinspek

tionen förordna likvidator att tillsammans med övriga Hkvidatorer verk

ställa likvidationen. Föreningens firma tecknas därvid av sådan likvida

tor i förening med den eller dem som annars är berättigade att teckna

firman.

Under förenings likvidation har försäkringsinspektionen
samma befogenheter beträffande likvidatorema som i fråga om styrelsen.

Försäkringsinspektionen kan förordna likvidationsrevisor
att jämte övriga likvidationsrevisorer granska likvidatorernas förvaltning och
föreningens räkenskaper under likvidationen.

Likvidator och Ukvidationsrevisor som förordnats enligt
första respektive tredje stycket kan utlysa föreningsstämma. Bestämmelserna i
69 § äger motsvarande tillämpning på sådan likvidator och Ukvidationsrevisor.

73
§
Understödsförening skall till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionens
tillsynsverksamhet årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser som meddelas av
Konungen. Bidraget skall bestämmas tUl ett belopp som, räknat på intäkterna
under nästföregående räkenskapsår, svarar mot högst två promille av
föreningens hela inkomst av avgifter och en promUle av föreningens
nettokapitalavkastning. Bidraget får dock ej understiga tvåhundra kronor. !

74
§
Försäkringsinspektionen kan förelägga vite vid meddelande av föreskrift enligt
denna lag.

Besvär

75 § Mot beslut i tUlständsärende, på vilket 22, 29, 46
eller 76 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar skall äga motsvarande
tillämpning och mot sådant beslut av försäkringsinspektionen som ej meddelats
för särskilt fall föres talan hos Konungen genom besvär.

Mot annat beslut av försäkringsinspektionen enligt denna lag
föres talan hos kammarrätten genom besvär.

7t Riksdagen 1972.1 saml. Nr 69

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 202

Skadestånd

76
§ Bestämmdserna i 106109 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger
motsvarande tillämpning på understödsförening.

Straffbestämmelser

77 § Driver förening som avses i 1 § första stycket 2
verksamhet utan att vara registrerad som understödsförening, dömes den som på
föreningens vägnar deltager i åtgärd eller beslut som rör föreningen ,till
böter eller fängelse i högst sex månader.

78 § Bestämmelserna i 110 § 1, 4 och 6, 111 § 15 och
112 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i
fråga om understödsförening. Vid tUlämpningen av bestämmelserna skall dock
iakttagas, att hänvisningen i 111 § 1 tUl 10 § första eller andra stycket skall
avse 15 § första stycket denna lag och att hänvisningen i 111 § 2 tiU 68 §
skall avse 37 § denna lag. Vidare skall iakttagas att vad där sägs om
länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen.

79 § Till böter dömes den som

1. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet meddelar
oriktig eller vilseledande uppgift i försäkringsteknisk utredning eUer i
redogörelse eller upplysning som lämnats till försäkringsinspektionen enligt 67
§ eller 68 § första stycket,

2. underlåter att fullgöra skyldighet som avses i 21 §
första stycket, 32 § andra stycket, 41 § andra stycket, 56 § tredje stycket
eller 63 § tredje stycket.

80 §
Är gärning som avses i 7779 §§ belagd med straff i brotts

balken, dömes ej till ansvar enligt denna lag.

Särskilda
bestämmelser

81 § Bestämmelserna i 114116 §§ lagen (1951: 308) om
ekonomiska föreningar äger motsvarande tUlämpning på understödsförening.

82 § Fordran som på grund av moderskapsförsäkring innestår
hos understödsförening får ej utmätas.

Om
utmätningsfrihet för kapitalförsäkring, sjukhjälp och pension finns
bestämmelser i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal och i utsökningslagen
(1877: 31 s. 1).

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972, då lagen
(1938: 96) om understödsföreningar skaU upphöra att gälla.

2. Den gamla lagen gäller fortfarande i fråga om
erkänd arbetslöshetskassa och sådan icke erkänd arbetslöshetskassa som
registrerats före den nya lagens ikraftträdande.

3. I fråga om understödsförening som ej meddelar försäkring
vid arbetslöshet och som är registrerad hos försäkringsinspektionen vid den

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 203

nya
lagens ikraftträdande gäUer i stället för 6, 11, 17 och 19 §§, 21 § första
stycket, 24 och 25 §§, 27 § första stycket 1 och 2, 31 § första stycket 2 och
35 § den nya lagen samt 21 §, 38 § andra stycket, 51 § första stycket, 57 § 1
mom. första stycket och 60 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar den
gamla lagen i tiUämpliga delar tUl dess föreningens stadgar i dessa hänseenden
ändrats i överensstämmelse med den nya lagen. Hänvisning i förenings stadgar
till annan bestämmelse i den gamla lagen skall avse motsvarande bestämmelse i
den nya lagen.

Anmälan
för registrering av stadgeändring enligt första stycket skall göras hos
försäkringsinspektionen före utgången av år 1976. Sker ej anmälan dessförinnan
eller beslutar inspektionen efter nämnda tids utgång att registrering skall
vägras och har inspektionen ej medgett undantag med stöd av 2 § andra stycket
den nya lagen, äger 71 § tredje och fjärde styckena den nya lagen motsvarande tiUämpning.
Närmare föreskrifter om anmälan meddelas av inspektionen.

4. Understödsförening som enligt 3 § första stycket
den gamla lagen skall bestå av minst 50 medlemmar och vars medlemsantal vid den
nya lagens ikraftträdande uppgår tUl minst 50 men ej 100 behöver ej göra
anmälan enligt 41 § den nya lagen tidigare än ett år efter ikraftträdandet.
Nedgår antalet under 50, skall dock sådan anmälan alltid ske.

5. Beslut om förenings minsta antal medlemmar som
fattats av tillsynsmyndighet med stöd av äldre lag gäller fortfarande.

6. Har beslut av föreningsstämma fattats före den nya
lagens ikraftträdande, äger den gamla lagen tUlämpning i fråga om beslutet.

7. Styrelseledamot, revisor eller fullmäktig som
utsetts med tUlämpning av den gamla lagen får utöva sitt uppdrag under den tid
för vilken han är utsedd utan hinder av bestämmelse som saknar motsvarighet i
den gamla lagen.

8. Har understödsförening, som avses under 3, trätt i
likvidation före den nya lagens ikraftträdande tiUämpas den gamla lagen.

9. Gäller enligt 3 bestämmelse i den gamla lagen,
tillämpas vad i samma lag föreskrives om ansvar för överträdelse av
bestämmelsen.

10. För pensionskassa som med stöd av 90 § första
stycket 1 den gamla lagen förklarats undantagen från lagens tUlämpning inträder
skyldighet att tUlämpa den nya lagen från och med utgången av år 1976, om ej
kassan dessförinnan förklarats undantagen från den nya lagens tillämpning. Har
ansökan om sådan förklaring ingetts men inte avgjorts före utgången av nämnda
tid inträder skyldigheten den senare dag då beslut, varigenom ansökan lämnas
utan bifall, meddelas.

11. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning
till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället
den bestämmelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag tUl

Lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar

Härigenom
förordnas, att 116 och 118 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar skall
ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innehålla
förenings stadgar förbehåU, att tvister mellan föreningen och styrelsen,
styrelseledamot, likvidator, föreningsmedlem eller röstberättigad, som ej är
medlem, skola hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän, äge det
förbehåll samma verkan som tillkommer skiljeavtal. Om påkallande av
förbehållets tillämpning gäl-le vad om talans väckande och om delgivning i
denna lag finnes stadgat; där styrelsen vill föra klandertalan mot beslut av
föreningsstämma, skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om den i 36 §
andra stycket omförmälda stämman blivit inom klandertiden utlyst att hållas så
snart det med iakttagande av föreskriven kallel-seUd kan ske.

Innehålla
förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen och styrelsen,
styrelseledamot, likvidator, föreningsmedlem eller röstberättigad, som ej är
medlem, skola hänskjutas till avgörande av en eller flera skUjemän, äge det
förbehåll samma verkan som tUlkommer skUjeavtal. Om påkallande av förbehållets
tUlämpning gäl-le vad om talans väckande och om delgivning i denna lag finnes
stadgat; där styrelsen vill föra klandertalan mot beslut av föreningsstämma,
skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om den i 36 § omförmälda
stämman blivit inom klandeltiden utiyst att hållas så snart det med iakttagande
av föreskriven kallelsetid kan ske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i
denna lag är föreskrivet skall 1. ömsesidiga försäkringsbolag, sjukkassor,
understödsföreningar och andra försäkringsföreningar;

2. de föreningar för anskaffande av lån mot säkerhet av
inteckning i fast egendom, å vilka gällande bestämmelser om hypoteks-föreningar
eller om bostadskreditföreningar äga tillämpning;

ej äga tUlämpning
å:

1.
ömsesidiga
försäkringsbolag, sjukkassor, understödsföreningar och andra
försäkringsföreningar i vidare mån än som följer av lagen (1972: ) om
understödsföreningar;

2.
de föreningar
för anskaffande av lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom, å vilka gällande
bestämmelser om hypoteks-föreningar äga tillämpning;

opaginerad Kontrollera mot PDF

3. förening av trafikförsäkringsanstalter, vUken av
försäkringsinspektionen godkänts att handhava för anstalterna gemensamma
angelägenheter;

1 Senaste lydelse 1971:482.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 205

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4.
bostadsrättsföreningar i vidare mån än som följer av bostadsrättslagen (1971:
479).

Ej heller göres genom
denna lag ändring i vad om föreningar för visst ändamål eljest är i lag eller
författning särskUt stadgat.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1972.

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 206

Utdrag
av protokoll, hållet i lagrådet den 17 mars 1972.

Närvarande:
justitierådet ALEXANDERSON, regeringsrådet KLACKENBERG, f. d. regeringsrådet ÖHMAN,
justitierådet WALBERG.

EnHgt
lagrådet den 16 februari 1972 tUlhandakommet utdrag av protokoll över
finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 17 december
1971, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över
upprättade förslag till 1) lag om understödsföreningar, 2) lag om ändring i
lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar.

Förslagen,
som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Edmund Gabrielsson.

Lagförslaget
föranledde följande yttranden inom lagrådet.

Förslaget
till lag om understödsföreningar

1
§ Lagrådet:

Det
remitterade förslaget innefattar i förhållande till UFL bl. a. den förändringen
att i fortsättningen nya öppna föreningar inte skall få bildas. Däremot skall
alltjämt möjlighet finnas att inrätta nya slutna föreningar. Med sluten
förening förstås här förening som är avsedd för en begränsad grupp personer,
exempelvis anställda hos viss arbetsgivare. Den föreslagna lagen skall dessutom
omfatta understödsföreningar, vilka registrerats som sådana enligt äldre lag,
oavsett om de är öppna eller slutna. Här bortses från arbetslöshetskassor, som
helt faller utanför den föreslagna lagen.

För
att dessa grunddrag i förslaget tydligare skaU framgå av lagtexten synes
bestämningen av begreppet understödsförening i förevarande paragraf böra något
omredigeras. Beskrivningen av de slutna föreningarna bör framstå som
huvudfallet och ha sin plats i paragrafens första stycke. Härvid bör i texten
ordet "sluten" användas. I ett andra stycke bör, som ett tiUägg,
stadgas att också förening som ej är sluten på sätt som anges i första stycket
anses som understödsförening, om den är registrerad såsom understödsförening
enligt äldre lag. Slutligen bör stadgandet i det remitterade förslagets andra
stycke placeras som ett tredje stycke.

I
UFL uppställs krav att understödsförenings försäkringsverksamhet inte får
innebära affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse. Syftet är att dra en
gräns mot livförsäkringsbolagens verksamhet. I första stycket

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 207

av
förevarande paragraf används något andra ordalag än i UFL. Någon ändring i sak
av gränsdragningen är emellertid inte avsedd. För att undvika missförstånd
härvidlag bör UFL:s uttryck "utan affärsmässigt drivande av
försäkringsrörelse" upptas också i den nya lagen.

I
anslutning till de nu förordade omredigeringarna synes ytterligare vissa
redaktionella jämkningar av lagtexten böra vidtas.

Lagrådet
hemställer att förevarande paragraf erhåller följande lydelse:

"Med
understödsförening förstås enligt denna lag sådan förening för inbördes bistånd
som har till ändamål att, utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse,
meddela annan personförsäkring än arbetslöshetsförsäkring och som är på sådant
sätt sluten att den huvudsakligen är avsedd för anstäUda i visst eller vissa
företag, personer tillhörande viss yrkesgmpp eller medlemmar i sammanslutning
med sådan intressegemenskap att en samverkan även för personförsäkring är
naturlig.

Också
förening som ej är sluten på sätt som anges i första stycket anses som understödsförening,
om den är registrerad såsom understödsförening enligt äldre lag.

Avser
verksamheten huvudsakligen pensionsförsäkring på grund av anställning, anses
föreningen som understödsförening, även om medlemsavgifterna erlägges av
arbetsgivaren."

11
§ andra stycket 9 Lagrådet:

Det
remitterade förslaget innehåUer i 19 § och förevarande punkt regler om fribrev
och återköp. I 19 § stadgas att medlem som avgår ur understödsförening som
meddelar pensions- eller kapitalförsäkring har rätt till fribrev eller, om
föreningen meddelar kapitalförsäkring, återköp. Härifrån kan
försäkringsinspektionen, såsom i lagrummet sägs, medge undantag. Vidare finns
bestämmelser om att vissa inskränkningar kan göras i rätten till fribrev eller återköp.

I förevarande punkt
regleras vad understödsförenings stadgar skall innehålla om fribrev och återköp.
I sådant hänseende föreskrivs att de skall ange viUkoren för rätt till fribrev
eller återköp, om sådan rätt föreligger, samt reglerna för beräkning av
fribrevs- och återköpsvärdena. För att få bättre anknytning till bestämmdserna
i 19 § synes förevarande punkt böra ändras så att den kommer att inledas med
en föreskrift av innebörd att av stadgarna uttryckligen skall framgå om rätt
till fribrev eller återköp skall föreligga. Med någon jämkning av ordalagen i
övrigt i punkten kan denna förslagsvis få den lydelsen att stadgarna skall ange
"om rätt till fribrev eller återköp skall föreligga samt, för sådant fall,
villkoren för rätten och reglerna för beräkning av fribrevs-eller återköpsvärdena."

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 208

19
§

Alexanderson,
Öhman, Walberg:

Från
den rätt till fribrev eller återköp som enligt första stycket förevarande
paragraf tillerkännes avgående medlem skall försäkringsinspektionen, såsom
lagrådet redan berört vid 11 § andra stycket 9, kunna medge undantag.
Bestämmelsen är upptagen i tredje stycket av förevarande paragraf. Meningen är
att ange att inspektionen skall kunna föreskriva att rätt tUl vederlag varom
här är fråga inte skall föreligga, och vidare får antagas att avsikten är
att.sådan föreskrift skall vara generell i den meningen att den skall gälla för
en förening i dess helhet eller för visst slag av försäkring som en förening
meddelar. Av olika uttalanden i remissprotokollet synes dessutom framgå att det
skall föreligga särskUda omständigheter för att försäkringsinspektionen skall
kunna meddela föreskrift som här avses. För att den nu angivna innebörden
skall komma tUl tydligare uttryck synes en omredigering av lagtexten böra ske.
Innehållet i tredje stycket bör därvid föras tiUsammans med huvudregeln i
första stycket och ordalagen jämkas. Lämpligen kan det nya första stycket få
följande avfattning: "Avgår medlem ur understödsförening, har han vid
pensionsförsäkring rätt tiU fribrev och vid kapitalförsäkring rätt till fribrev
eller återköp, om ej försäkringsinspektionen med hänsyn tiU särskUda
omständigheter föreskrivit, för föreningen eller visst slag av försäkring som
denna meddelar, att sådan rätt ej skall föreligga."

Även
ordalagen i andra stycket av förevarande paragraf synes böra jämkas i
förtydligande syfte. Förslagsvis kan detta stycke erhålla följande lydelse:

"Rätten
till fribrev eller återköp får inskränkas endast genom villkor i fråga om

1. den minsta tid under vilken försäkringen skall ha
gällt,

2. det lägsta belopp som skall ha erlagts i avgifter
för försäkringen,

3. det lägsta belopp till vilket fribrevs- eller återköpsvärde
skall uppgå."

Klackenberg:

Det
uttryck för skälighetsprincipen, som bestämmelserna om fribrev och återköp i
förevarande paragraf avser att ge, har i departementsförslaget utformats såsom
en rätt för avgående medlem. Från denna medlems "rätt" anges
försäkringsinspektionen i tredje stycket kunna medge "undantag",
vilket låter egendomligt. Hela stadgandet om den avgående medlemmens rätt
följer också på ett olyckligt sätt omedelbart efter andra stycket av 18 §, där
det sägs att avgången medlem inte har annan rätt till föreningens tillgångar
än som framgår av föreningens stadgar.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 209

EnHgt
min mening skulle bestämmelsernas sakliga innebörd bättre komma till uttryck
och nyssnämnda formella inadvertenser undvikas, om paragrafen utformas som ett
krav på vad en understödsförenings stadgar skall innehålla i fråga om
skyldigheterna att medge rätt till fribrev och återköp. I viss anslutning tUl
sakkunnigförslaget, som följt denna linje, förordar jag att stadgandet, med
iakttagande av vissa redaktionella jämkningar i förhållande till
departementsförslaget, får följande lydelse:

"Understödsförening
som meddelar pensions- eller kapitalförsäkring skall, där
försäkringsinspektionen ej medger undantag på gmnd av särskilda olägenheter
för föreningen, vara skyldig att på i stadgarna angivna villkor medge medlem,
som utträder eller uteslutes ur föreningen, rätt till fribrev eller ock, vid
kapitalförsäkring, rätt till återköp.

Rätten till fribrev eller återköp
får i stadgarna inskränkas endast med hänsyn tUl den minsta tid, varunder
försäkring skall ha gällt, det lägsta belopp, som skaU ha erlagts i avgifter,
eller det lägsta värdet å fribrevs-eller återköpsrätten."

21
§ Klackenberg:

Logiken
synes kräva att den lagstadgade skyldigheten att minst vart femte år låta
verkställa försäkringsteknisk utredning anknytes till någon viss tidpunkt. I UFL
har femårsperioden knutits till registreringsåret för understödsföreningen.
Eftersom den periodiska skyldigheten enligt förslaget kan inträda med kortare
intervaller än fem år och skall gälla även för äldre föreningar, går det inte
generellt att räkna med jämna perioder från första registreringen. Det blir då
nödvändigt att precisera såväl periodens längd som dess utgångspunkt i tiden i
föreningens stadgar. Detta bör rimligtvis framgå av lagtexten i förevarande
paragraf, förslagsvis genom att i första punkten av första stycket anges, att
styrelse för understödsförening minst vart femte år "enligt vad i
stadgarna anges" skall låta verkställa försäkringsteknisk utredning.

Genom nämnda tillägg
markeras också bättre att första stycket avser den stadgeenliga förpliktelsen
att låta göra försäkringsteknisk utredning i motsats till den i det föreslagna
tredje stycket åsyftade extraordinära skyldighet, som försäkringsinspektionen
därutöver äger ålägga styrelsen. Den föreslagna formuleringen beträffande denna
senare skyldighet synes ha lagt tonvikten i alltför hög grad vid att
inspektionen äger ge sådant föreläggande "vid tidpunkt som inspektionen
bestämmer" och har i övrigt icke på önskvärt sätt preciserat innebörden av
skyldigheten. Av lagtexten bör sålunda tydligare framgå, att den
försäkringstekniska utredningen kan avse både annan tid och annat fall än
förut angetts i paragrafen. Den extraordinära karaktären av skyldigheten bör
vidare

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 210

markeras
genom att som förutsättning för åläggande anges att det finnes påkallat av
särskild omständighet. Lämpligen kan stadgandet upptagas som andra stycke i
paragrafen och erhålla följande lydelse:

"När
så av särskUd anledning finnes påkallat, kan försäkringsinspektionen ålägga
förenings styrelse att också på annan tid och i annat fall än som följer av vad
förut sagts låta verkställa försäkringsteknisk utredning."

22
§ Klackenberg:

I
paragrafen anges att premiereserv skall beräknas för varje försäkringsgren och
utgöra skUlnaden mellan kapitalvärdet av föreningens framtida utgifter för
löpande försäkringar och kapitalvärdet av de avgifter som föreningen kan ha
att ytterligare uppbära för dessa försäkringar. Här införes i lagtexten
begreppet "löpande försäkringar" utan att definieras. Det synes vara
hämtat från lagen om försäkringsrörelse. I 262 § nämnda lag stadgas att i
försäkringsbolags balansräkning skall såsom skuld under benämningen
försäkringsfond upptagas värdet av bolagets ansvarighet på grund av dels
inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv), dels löpande försäkringar
(premiereserv), dels ock, där rörelsen avser livförsäkring, tilldelad
återbäring. I detta stadgande ställes sålunda "löpande försäkringar"
i motsats till inträffade försäkringsfall och ansvarighet på grund av
inträffade försäkringsfall inräknas inte i premiereserven. Det synes på grund
härav tvivelsamt, hur begreppen löpande försäkringar och premiereserv förhåller
sig till de föreslagna likalydande uttrycken i den föreslagna lagtexten.

I gäUande
UFL (17 § andra stycket) anges premiereserven motsvara det belopp, varmed
kapitalvärdet av "gällande utfästelser" och på dessa belöpande
framtida förvaltningskostnader överskjuter kapitalvärdet av de avgifter, som
försäkringstagarna har att ytterligare erlägga.

Därest
inte den hittiUs använda terminologin lämpligen kan användas i den nya lagen,
vilket jag finner godtagbart, bör på grund av det anförda enligt min mening
antingen i lagtexten ges en definition av vad som i UFL förstås med löpande
försäkringar eller ock i motiven till förebyggande av missförstånd göras ett
klarläggande uttalande om innebörden därav.

Alexanderson
och Klackenberg:

Enligt
första stycket i förevarande paragraf skall vid det årliga bokslutet för varje
verksamhetsgren vad av intäkterna ej åtgått för kostnader avsättas till en
försäkringsfond för verksamhetsgrenen. Ingen erinran synes i sak vara att göra
mot förslaget att överskotten årligen

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:69 211

automatiskt öses in i försäkringsfonden. En komplettering
av regeln, som anger hur det skall förfaras, om under något år uppkommer
underskott, torde emellertid vara önskvärd. Erinras må att gällande lag
innehåller en regel i sådant hänseende. I 18 § fjärde stycket UFL föreskrives,
att uppkommet överskott under år, då försäkringsteknisk utredning inte
upprättas, skall reserveras intill tiden för nästa sådan utredning för att
tagas i anspråk, därest och i den mån underskott å rörelsen uppstår eller
medlen enligt den utredningen erfordras för föreskriven fondavsättning.

Om överskotten vid det årliga bokslutet skall avsättas
till försäkringsfonden på föreslaget sätt, torde man kunna utgå ifrån att
uppkommande underskott normalt också skall redovisas mot fonden. Men det kan
ju inte vara uteslutet att förening önskar täcka ett visst underskott på annat
sätt, t. ex. genom överföring från fria fonder. Vi föreslår därför att första
stycket kompletteras med en regel av innehåll, att uppkommande underskott
avräknas mot försäkringsfonden, om det inte täckes i annan ordning.

Alexanderson, Öhman, Walberg:

Visar försäkringsteknisk utredning, att försäkringsfond
överstiger vad som behövs för att täcka premiereserven jämte en tjugondel
därav, får enligt andra stycket i förevarande paragraf överskjutande belopp
eller del därav undantagas från försäkringsfonden "om stadgarna medger
det".

Av uttalanden i remissprotokollet synes framgå, att det är
avsett att undantagande enligt andra stycket skall få ske endast i fall när
stadgarna innehåUer ett positivt medgivande därtill. I detta sammanhang må
erinras om att enligt 11 § andra stycket 12 stadgarna skall ange grunderna för
fondbildning. Det är sålunda inte tillräckligt att stadgarna iakttager tystnad
i fråga om undantagande av medel från försäkringsfonden. "Om stadgarna
medger det" är med andra ord inte Hktydigt med att stadgarna ej utgör
hinder för åtgärden. Den avsedda innebörden skulle komma fram tydligare, om
det förstnämnda uttrycket ersattes med "om stadgarna innehåller
bestämmelse enligt vilken det får ske".

Bestämmelsen i andra stycket omfattar enligt sin
ordalydelse inte det fallet, att försäkringsfonden enligt stadgarna skall ha
viss minsta storlek, överstigande vad som anges i andra stycket, innan
undantagande av medel från fonden får ske. Av bestämmelsen torde emellertid få
anses följa att i sådant fall undantagande som sker i enlighet med stadgarna
inte på grund av avfattningen av tredje stycket kräver tillstånd av
försäkringsinspektionen.

Vad angår bestämmelserna i tredje stycket är tydligt att försäkringsinspektionen
vid sin tillståndsgivning har att iakttaga föreningens stad-

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 212

gar. Om i dessa föreskrives att medel får undantagas från
försäkringsfonden först när denna nått viss angiven storlek, bör sålunda
inspektionen inte kunna medge undantag i strid därmed. Någon särskUd bestämmelse
därom torde inte behövas.

Vi föreslår att andra stycket jämkas i enlighet med det
förut anförda.

Klackenberg:

Innebörden av det i andra stycket angivna villkoret för
undantagande från försäkringsfond "om stadgarna medger det"
synes mig repliera på departementschefens uttalande att det i lagen föreskrivna
kravet på försäkringsfondens storlek, innan undantagande får ske, är ett minimivUlkor
och att det framförallt för en del mindre föreningar av soliditetsskäl kan
finnas behov att införa stadgebestämmelser, som gör varje nedsättning av fonden
beroende av inspektionens tiUstånd. Med den utgångspunkten har jag svårt att
läsa uttrycket "om stadgarna medger det" såsom annat än en erinran
att undantagande från försäkringsfonden, sedan denna nått i lagen angiven
minimistorlek, får ske om stadgarna inte utgör hinder. I och för sig torde en
sådan erinran vara överflödig, eftersom det synes självklart att en förenings
stadgar skall följas, likaväl som det är självklart att
försäkringsinspektionens medgivanden enligt tredje stycket inte får lämnas i
strid mot stadgarna. Jag kan därför inte förorda en skrivning, som innebär krav
på ett positivt medgivande i stadgarna. Det må påpekas att med den nya lagens
metod att ösa in alla överskott i försäkringsfonden redan omtalandet i stadgarna
att återbäring eller utbetalning av understöd från fri fond kan förekomma måste
anses förutsätta att undantagande från försäkringsfonden får ske.

24 § Lagrådet:

Placeringsreglerna i 24 § första stycket upptar i punkt 6
skuldförbindelser med säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning säväl
i fastighet som i tomträtt. I konsekvens härmed synes i punkt 9 som
placeringsobjekt böra godtas inte blott föreningsfastighet utan också
föreningen tillhörig tomträtt, i båda fallen intill de gränser och med de
brandförsäkringsvillkor som enligt punkt 6 gäller beträffande inteckning.
Lagrådet föreslår att lagrummet ändras i överensstämmelse härmed.

32 §

Lagrådet:

Ordet "synnerliga" torde innebära en alltför
stark restriktivitet. Lämpligen kan det utbytas mot "särskilda".

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 213

38 § Lagrådet:

För att man skall få med det fall som avses i 37 § andra
stycket

torde den sista satsen i förevarande paragraf lämpligen kunna ges

följande avfattning: "----- innan slutgUtigt föreningsbeslut om änd

ringen fattades".

51 § Lagrådet:

Med hänsyn till innehållet i 81 § tredje stycket EFL (hänvisningej
till 40 § EFL) bör i förevarande paragraf, förslagsvis i ett nytt andrg stycke,
stadgas att bestämmelserna i 30 § förevarande lag om årsredovisning skall äga
motsvarande tillämpning på slutredovisning.

55 § Lagrådet:

I överensslämmelse med vad som föreskrivs i 54 och 56 §§
torde i förevarande paragraf, lämpligen i ett nytt andra stycke, böra stadgas
att, om likvidationsbeslut fattats på flera föreningsstämmor, vad i första
stycket andra punkten sagts skaU gälla beslutet på den sista stämman.

66 § Lagrådet:

I förevarande paragraf, som motsvarar 76 § UFL, behandlas
verkan av registrering i förhållandet till tredje man. EnHgt sistnämnda lagrum
kan mot den som inhämtat kännedom om vad registret beträffande visst förhåUande
innehåller å den tid, varom fråga är, ändring i förhållandet inte åberopas med
laga verkan, där han inte visas ha haft vetskap om ändringen. Bestämmelsen
innebär att den som träder i förbindelse med föreningen alltid skall kunna
förlita sig på vad registret utvisar, exempelvis i fråga om vem som får
företräda denna, vid den tidpunkt när han ingår avtal med föreningen. Vid tUlämpningen
av 76 § UFL torde det vara utan betydelse, huruvida föreningens medkontrahent
inhämtat upplysning om registrets innehåll just den dag avtalet ingicks eller
vid någon tidigare tidpunkt, fömtsatt givetvis att ändring ej antecknats i
registret före avtalets ingående.

Enligt den nu föreslagna paragrafen kan ändring i
förhållande som antecknats i registret inte med laga verkan göras gällande mot
den som inhämtat upplysning om förhåUandet inom två månader före den tidpunkt
då han åberopar upplysningen, försåvitt han inte visas ändå ha haft vetskap om
ändringen. Paragrafen torde Hksom 76 § UFL vara avsedd att reglera
endast sådana fall, när registret vid den aktueUa tidpunkten inte avspeglar det
verkliga förhållandet. Emellertid gällei

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 214

den enligt sin ordalydelse även fall när ändring skett i
registrerat förhållande och ändringen verkligen registrerats före sagda
tidpunkt. I de sist angivna fallen skulle, om paragrafen tUlämpas enhgt
ordalydelsen, tredje man kunna förlita sig på en två månader gammal upplysning
ur registret. Det skulle alltså kunna dröja upp emot två månader innan en i
registret införd anteckning om ändring får verkan mot godtroende tredje man. En
sådan ordning kan knappast vara ändamålsenlig och torde, såsom förut antytts,
inte heller vara avsedd.

Det kunde förtjäna att undersökas i vad mån det vore
lämpligt att för understödsföreningar införa bestämmelser motsvarande dem i 105
§ EFL. Beträffande ekonomiska föreningar i allmänhet krävs emellertid för att
en anteckning i föreningsregistret skall kunna åberopas mot tredje man till
skillnad från vad som gäller enligt UFL att kungörande i viss ordning har
skett. Att beakta är vidare att hänsyn till den allmänna omsättningens krav kan
tänkas motivera andra regler för ekonomiska föreningar i allmänhet än för
understödsföreningar. I brist på närmare utredning saknar lagrådet möjlighet
att bedöma i vad mån en lösning efter den antydda linjen kan vara lämplig.

Med hänsyn till det anförda och då bestämmelsen i 76 § UFL
såvitt upplysts inte vållat några svårigheter i tillämpningen synes i nuvarande
läge den bästa lösningen vara att utan ändring överföra innehållet i nämnda
paragraf till den nya lagen. Lagrådet föreslår att nu förevarande paragraf
ändras i enlighet härmed.

68 § Lagrådet:

Förevarande paragraf har utformats i viss anslutning till
287 a och 337 §§ försäkringsrörelselagen.

I första stycket avses att föreskriva skyldighet för
företag eller sammanslutning, vars verksamhet uteslutande syftar till att
biträda understödsförening vid verksamhetens bedrivande, att hålla sina böcker
och räkenskaper m. m. tillgängliga för försäkringsinspektionens granskning och
att i övrigt lämna av inspektionen begärda upplysningar rörande sin verksamhet.
För att den i första stycket föreskrivna skyldigheten enligt 67 § 1 och 3 skall
få rätt inriktning bör där lämpHgen anges, att bestämmelserna i 67 § 1 och 3
äger motsvarande tillämpning i fråga om företag eller sammanslutning av angivet
slag.

Den i andra stycket avsedda befogenheten för
försäkringsinspektionen att efter Kungl. Maj:ts medgivande förelägga företag eUer
sammanslutning, med vilken understödsförening har intressegemenskap, att av-länma
redovisning över intressegemenskapen har sin motsvarighet i 337 §
försäkringsrörelselagen men skUjer sig från denna i huvudsak i två avseenden,
utan att det särskUt motiverats. Dels har befogenheten enligt andra stycket
gjorts mera vidsträckt och kommit att omfatta inte

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 215

endast
aktiebolag och ekonomisk förening utan även annan förening och liknande
sammanslutning, med vilken intressegemenskap kan föreligga. Dels har den legala
förutsättningen för sådant föreläggande, nämligen att det med hänsyn till
tillsynsverksamheten finnes nödigt, ej medtagits i lagförslaget. Det är ganska
oklart var gränserna går fÖr rätten till insyn hos föreningar och andra
liknande sammanslutningar, och behovet att sträcka insynen längre än till
aktiebolag och ekonomiska föreningar har ej särskilt motiverats. Med hänsyn
till att Kungl. Maj:ts medgivande skall krävas för föreläggande varom här är
fråga, har lagrådet dock ej någon erinran mot den föreslagna vidgningen. Vad
gäller nyssnämnda legala förutsättning för insynsföreläggande, att sådant
finnes nödvändigt med hänsyn till tillsynsverksamheten, bör den enligt
lagrådets mening uttryckligen anges också i förevarande paragraf, och lagrådet
hemställer att sådant tillägg göres till stadgandet.

73
§ Klackenberg:

Bedömandet
av hur stor del av kostnaderna för tillsynsverksamheten som bör bestridas av
statsverket och hur mycket som rimligen kan tas ut av understödsföreningarna
ligger i huvudsak utanför lagrådets granskningsuppgifter.

Det
finns emeUertid en principiell aspekt på avvägningen av bidragen, som inte
berörts i remissprotokollet men ändå bör uppmärksammas, nämligen relationen
mellan understödsföreningarnas bidrag och de bidrag som försäkringsbolagen har
att bestrida.

Enligt
67 § UFL får det årliga bidraget, som fastställes av Kungl. Maj:t, bestämmas
högst till 1/5 procent av föreningens hela inkomst av avgifter, lägst 100
kronor. Samma grund gäller enligt 292 § lagen om försäkringsrörelse för
försäkringsbolagen med avseende å avgifter fÖr försäkringar, som tUlhör
rörelsen här i riket, dock med ett minimum av 200 kronor. Enligt förslaget
skall understödsföreningarnas bidrag nu få bestämmas till högst två promille av
föreningens hela inkomst av avgifter och en promUle av föreningens
nettokapitalavkastning med ett till 200 kronor förhöjt minimum.

Motivet
för att den erforderliga höjningen av föreningamas bidrag delvis skaU uttagas
efter en ny gmnd, nettokapitalavkastningen, är i och för sig vägande. Den grupp
tjänstepensionskassor, som blivit fribrevskassor, undgår att lämna bidrag
enligt nu gällande avgiftsnorm, och de bör bära rimlig del av tUlsynskostnaderna.
Men den nya bidragsnormen har inte lagts bara på fribrevskassor utan jämntjockt
på understödsföreningarna. Även om en sådan norm måhända är godtagbar vid en
inbördes jämförelse understödsföreningarna emellan någon belysning härav ges
dock inte i remissprotokollet så uppkommer det läget för exempelvis
livförsäkringsföreningarna att deras bidrag kunde utgå efter

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 216

en
mera betungande norm än som gäUer för försäkringsbolagen. Det synes rimligt att
uppställa åtminstone det likställighetskravet att bidragsgrunderna inte får
innefatta någon diskriminering för understödsföreningarnas del, i den mån
dessa föreningar arbetar på samma områden som försäkringsbolagen, i synnerhet
som föreningarna genom lag är förmenade att driva affärsmässig
försäkringsrörelse.

Det
likställighetsproblem, som här uppmärksammats, kan tänkas löst efter olika
vägar. Antingen kan nettokapitalavkastningen övervägas som bidragsnorm också
för försäkringsbolagen eller också kan dess tillämpning bland understödsförenmgama
på lämpligt sätt begränsas tUl vissa tjänstepensionskassor.

Vilka
de praktiska konsekvenserna blir för exempelvis livförsäkringsföreningar, om
den föreslagna formella olikställigheten i bidragsnormerna skulle införas, är
omöjligt att bedöma på grundval av det framlagda materialet. Följderna blir i
betydande grad beroende av vUka promille-satser som Kungl. Maj:t bestämmer för
bidragen från understödsför-ningarna och för bidragen från försäkringsbolagen.

Likställighetsaspekten
bör sålunda beaktas, i första hand vid ett förnyat övervägande av utformningen
av den nya bidragsnormen nettokapitalavkastningen eller i vart fall vid
fastställandet av bidragsbeloppen.

Öhman:

Enligt
såväl UFL som FL har Kungl. Maj:t bemyndigats att bestämma om de bidrag som
skall erläggas för bestridande av kostnaderna för tillsynen. Lagarna innehåller
endast de allmänna ramarna för bidragens storlek. I sådant hänseende gäller
att bidrag inte får överstiga 2 promille av understödsförenings eller
försäkringsbolags inkomst av avgifter. Minimibidrag utgör för förening 100
kronor och för bolag 200 kronor.

De
aktuella bidragen enligt Kungl. Maj:ts bestämmelser uppgår i princip för
understödsförening till en promiUe och för försäkringsbolag tiU 1,2 promUle av
avgiftsinkomsten. Bidrag är bdoppsmaximerat tUl 90 000 kronor för
understödsförening och 125 000 kronor for försäkringsbolag.

I
förevarande lagrum föreslås ramen vidgad i så måtto att högsta bidrag för
understödsförening skall vara 2 promille av avgiftsinkomsten och en promille av
föreningens nettokapitalavkastning. Samtidigt föreslås minimibidraget skola
höjas tiU 200 kronor.

Att
sålunda även nettokapitalavkastningen skall utgöra grund för
bidragsbestämningen sammanhänger med de speciella förhållandena hos fribrevskassorna.
Såvitt avser den inbördes relationen mellan olika slag av understödsföreningar
synes en utvidgning av föreslagen art av bidragsunderlaget vara rimlig och ej
kunna föranleda erinran.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 69 217

Vid en jämförelse med vad som gäller för
försäkringsbolagen kan de föreslagna rambestämmelserna för
understödsföreningarna sägas formellt innefatta en hårdare belastning.
Avgörande för frågan om föreningarna i realiteten kommer att belastas hårdare
blir givetvis hur Kungl. Maj:t närmare utformar bestämmelserna om bidrag.

Härom
framgår av uttalande i remissprotokollet att meningen inte är att skärpa
understödsföreningarnas bidragsplikt i sådan grad att bidragen som fallet i
princip är med försäkringsbolagens bidrag täcker hela tillsynskostnaden. Det
allmänna skall sålunda också fortsättningsvis bekosta viss del av tillsynen
över föreningarna. Vidare inhämtas av årets statsverksproposition (BUaga 9
Finansdepartementet) att försäkringsinspektionen föreslagit, att bidrag skall
erläggas av understödsföreningarna med 1 promille av avgiftsinkomsten och 0,2 promUle
av nettokapitalavkastningen, samt att departementschefen biträder detta
förslag. Av försäkringsbolagen erlägges som nyss nämnts bidrag med 1,2 promille
av avgiftsinkomsten.

Det kan antagas att de normer som sålunda är avsedda att
gälla från den nya lagens ikraftträdande kommer att innefatta en någorlunda likformig
belastning av understödsföreningar och försäkringsbolag. Ordningen innebär
alltså att man från understödsföreningarna tar ut bidrag efter en lägre
promillesats på avgiftsinkomsten än från försäkringsbolagen men att, å andra
sidan, föreningarna dessutom får bidraga med viss promille av
nettokapitalavkastningen. Summan av föreningarnas båda promilletal överstiger
inte, utan är lika med det enhetliga promilletal som tillämpas för bolagen. Det
kan ifrågasättas om inte, i viss anslutning till det sist angivna
förhållandet, även promillesatserna i rambestämmelserna i förevarande paragraf
borde avvägas så, att de tillhopa inte överstiger det promiUetal som enligt FL
gäller för försäkringsbolag. Exempelvis kunde de bestämmas till 1,5 promille
för avgiftsinkomsten och 0,5 promille för nettokapitalavkastningen.

79 § Lagrådet:

I överensstämmelse med motsvarande straffbestämmelse i 86
§ första stycket 5 UFL synes för straffbarhet för oriktig eller vilseledande
uppgift i försäkringsteknisk utredning böra krävas att utredningen ingivits
till försäkringsinspektionen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om ekonomiska
föreningar

Lagrådet:

Förslaget lämnas utan erinran.

Ur
protokollet:

Ingrid
Hellström

s. 218 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 218

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför
Hans Majrt Konungen i statsrådet pä Stockholms slott den 24 mars 1972.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON,
LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande
över förslag till

1)
lag om
understödsföreningar,

2)
lag om ändring
i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar. Föredraganden redogör för
lagrådets yttrande och anför.

Jag ansluter mig till vad lagrådet anfört i fråga om
utformningen av 1 §. Paragrafen bör avfattas i överensstämmelse med lagrådets
förslag.

Den av lagrådet föreslagna ändringen av 11 § andra stycket
9 kan jag godtaga.

Olika
meningar inom lagrådet har förts fram i fråga om utformningen av bestämmelserna
i 19 § beträffande rätt tUl fribrev och återköp. Vad tre ledamöter anfört om
innebörden av första stycket stämmer överens med det av mig åsyftade
innehållet. Jag har ingen erinran mot den föreslagna omredigeringen och
jämkningen. Jag har således inget att invända mot att i bestämmelsen bl. a.
anges att särskUda omständigheter skall föreligga för att avgående
föreningsmedlemmar skall betagas sin rätt till fribrev eller återköp, även om
detta följer redan av den modifierade skälighetsprincipen så som den
definierats i 11 § första stycket. Undantag från huvudregeln i fråga om rätt
till fribrev eller återköp skall alltså kunna göras endast om det är motiverat
av hänsyn till förmånernas art eller omfattning eller föreningens
förhållanden. Jag kan vidare godtaga den av dessa ledamöter förordade
jämkningen av andra stycket.

En ledamot har föreslagit att bestämmelserna i 21 § om
skyldighet för förenings styrelse att låta verkställa försäkringsteknisk
utredning minst vart femte år skall kompletteras med en hänvisning till vad som
anges i stadgarna. En sådan hänvisning är enligt min mening obehövlig eftersom
redan av 11 § andra stycket 11 framgår att i stadgarna skall anges

s. 219 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 219

tiderna
för verkställande av nämnd utredning. Jag kan därför inte biträda förslaget.
Däremot bör samme ledamots förslag beträffande tredje stycket godtagas såtUlvida
att en viss redaktionell ändring görs så att det tydligare framgår att
försäkringsinspektionens möjlighet att ge föreläggande om försäkringsteknisk
utredning avser alla understödsföreningar.

Med
anledning av vad en ledamot anfört i anslutning till 22 § får jag framhålla
följande. I 17 § första stycket UFL anges att premiereserven, dvs.
understödsförenings försäkringstekniska skuld, motsvarar sammanlagda värdet av
föreningens ansvarighet på grund av löpande utfästelser av understöd. Uttrycket
"löpande utfästelser av understöd" (i 17 § andra stycket UFL angivet
som "gällande utfästelser") har i remissförslaget ersatts med
begreppet "löpande försäkringar", dvs. samma begrepp som i FL används
i motsvarande sammanhang. De angivna uttrycken har inte definierats vare sig i UFL,
FL eller i remissförslaget. Med premiereserv avses, som jag tidigare
framhållit, försäkringsgivarens försäkringstekniska skuld. Det kan med hänsyn
härtill inte råda någon tvekan om att uttrycket "löpande
försäkringar", liksom uttrycket "löpande utfästelser av
understöd" i UFL, avser försäkringar för vilka försäkringsgivarens
försäkringsansvar finns kvar. Försäkringsbelopp som på grund av inträffat
försäkringsfall är förfallet tUl betalning är däremot att behandla som en
vanlig skuld. Av det anförda torde framgå att någon saklig skillnad inte råder
mellan begreppen "löpande utfästelser av understöd" och "löpande
försäkringar". Med hänsyn härtill och då uttrycket "löpande
försäkringar" sedan gammalt används inom försäkringsvärlden, utan att
osäkerhet om innebörden råder, saknas uppenbarligen behov av att i lagen eller
i anslutning till denna definiera uttrycket.

Två
ledamöter har föreslagit att 23 § första stycket kompletteras med en regel av
innehåll att uppkommande underskott skall avräknas mot försäkringsfonden, om
det inte täcks i annan ordning. Enligt min mening kan dock en sådan regel
undvaras, eftersom vad i den föreslagna regeln sägs ändå måste anses gälla.
Jag kan därför inte biträda förslaget.

Jag
instämmer i vad tre ledamöter uttalat om innebörden av 23 § andra stycket och
biträder förslaget till jämkning av lagrummet.

Den
i remissförslaget upptagna lydelsen av 66 § innebär, jämfört med motsvarande
lydelse i 76 § UFL, en klarare bestämning av vad tredje man har att iakttaga
för att vara skyddad mot ändringar i registrerat förhållande. Som lagrådet
anfört är den föreslagna utformningen dock inte invändningsfri. Med hänsyn härtUI
och då, såvitt upplysts, den gällande bestämmelsen inte våUat några
tillämpningssvårigheter kan jag godta lagrådets förslag att utan ändring av
bestäm-

s. 220 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 220

mdsens innehåll överföra detta tiU den nya lagen. Jag förordar
att 66 § avfattas i enlighet härmed.

Två
ledamöter har var för sig berört de i 75 föreslagna reglerna om skyldighet för
understödsföreningarna att utge bidrag tUl täckande av försäkringsinspektionens
tillsynskostnader. I båda yttrandena har framförts erinringar med anledning av
att den i lag angivna ramen för bidragens storlek genom remissförslaget blir
större för understödsföreningarna än för försäkringsbolagen. Jag vill med
anledning härav understryka att det avgörande för om bolagen eller föreningarna
träffas hårdast av bidragsskyldigheten är som också framhålls i de båda
yttrandena vilket bidragsuttag som Kungl. Maj:t kommer att fastställa inom
den angivna ramen. Eftersom beräkningsgrunderna i fortsättningen inte blir
lika för bolagen och föreningarna genom att bidragen för föreningarna skall
beräknas också på nettokapitalavkastningen, är ramarna inte helt jämförbara.
Synpunkter av det slag som de båda ledamöterna anfört kan beaktas, när Kungl. Maj:t
fastställer storleken av de bidrag som skall tas ut. I sammanhanget bör nämnas,
som också framhållits i ett av yttrandena, att bidragsuttaget för nästkommande
budgetår avses ske för bolagen med 1,2 promille av avgiftsinkomsterna och för
föreningarna med 1 promille av avgifterna och 0,2 promille av
nettokapitalavkastningen.

I de delar som jag inte särskUt berört i det föregående
biträder jag lagrådets synpunkter och förslag. Dessutom bör vissa redaktionella
ändringar göras.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga
förslagen, med vidtagna ändringar, tiU

1.
lag om
understödsföreningar

2.
lag om
ändring i lagen (1951; 308) om ekonomiska föreningar.

Med bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bUaga tiU detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

s. 221 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 221

Innehåll

Sid.

Propositionen...................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... 1

Förslag till lag om
understödsföreningar.................... ... 3

Förslag till lag om
ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska

föreningar ..................................................... .. 22

Utdrag
av statsrådsprotokollet den 17 december 1971 24

1. Inledning......................................................... 24

2. Nuvarande ordning ....................................... 25

2.1 Huvuddrag i lagstiftningen om understödsföreningar 25

2.2 Understödsföreningarnas verksamhet och utveckling
under senare tid 27

2.2.1 Andra understödsföreningar än arbetslöshetskassor .. 27

2.2.2 Erkända arbetslöshetskassor.................... 33

2.3 Utvecklingen
inom annan försäkringsverksamhet 34

3. Allmänna synpunkter på
en ny lagstiftning............. .. 35

3.1 Den
sakkunnige............................................ 35

3.1.1 Behovet av ny lagstiftning ..................... 35

3.1.2 Gränsdragningen mot affärsmässig försäkringsrörelse
samt behovsprincipen 38

3.1.3 Skälighetsprincipen ............................ 41

3.1.4 Tjänstepensionskassorna ..................... 44

3.1.5 Arbetslöshetskassorna ........................ 45

3.2 Remissyttrandena
.................................... 49

3.2.1 Behovet av ny lagstiftning ..................... 49

3.2.2 Gränsdragningen mot affärsmässig försäkringsrörelse
samt behovsprincipen 51

3.2.3 Skälighetsprincipen ............................ 53

3.2.4 Tjänstepensionskassorna ...................... 54

3.2.5 Arbetslöshetskassorna ........................ .. 55

3.3 Departementschefen
.. .......................... 56

3.3.1 Behovet av ny lagstiftning ..................... .. 56

3.3.2 Gränsdragningen mot affärsmässig försäkringsrörelse
samt behovsprincipen 59

3.3.3 Skälighetsprincipen ............................ .. 62

3.3.4 Tjänstepensionskassorna ...................... 64

3.3.5 Arbetslöshetskassorna ........................ .. 65

3.3.6 Utformningen av lagstiftningen ............... .. 67

4. Försäkringstekniska
frågor .............................. 69

4.1 Nuvarande
ordning 69

4.1.1 Avgifter ............................................ 69

4.1.2 Försäkringsteknisk utredning ................. .. 70

4.1.3 Fondbildning ........................................ 71

4.1.4 Överskottsmedlens användning ............ 72

4.1.5 Fribrev och återköp ............................... .. 74

4.2 Den
sakkunnige 75

4.2.1
Avgifter ........................................... 75

s. 222 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 69 222

Sid.

4.2.2
Försäkringsteknisk
utredning ........................ .. 76

4.2.3
Fondbildning .................................................. .. 77

4.2.4
Överskottsmedlens
användning ................. .. 78

4.2.5
Fribrev och återköp.......................................... .. 79

4.3 Remissyttrandena ............................................... 80

4.3.1
Avgifter .......................................................... 80

4.3.2
Försäkringsteknisk
utredning ........................ 81

4.3.3
Fondbildning .................................................... 81

4.3.4
Överskottsmedlens
användning .................. 81

4.3.5
Fribrev och återköp.......................................... 81

4.4 Departementschefen ............................................ 82

4.4.1
Avgifter .......................................................... 82

4.4.2
Försäkringsteknisk
utredning ........................ 83

4.4.3
FondbUdning ................................................... 84

4.4.4
Överskottsmedlens
användning .................. .. 87

4.4.5
Fribrev och återköp
......................................... 88

5. Kapitalplaceringsfrågor
............................................ 90

5.1
Nuvarande
ordning.................................................. 90

5.2
Den
sakkunnige .................................................... 90

5.3
Remissyttrandena
............................................... .. 92

5.4
Departementschefen
........................................... 93

6. TUlsynsverksamheten.................................................... .. 96

6.1
Nuvarande
ordning.................................................. .. 96

6.2
Den sakkunnige
..................................................... .. 97

6.3
Remissyttrandena
............................................... 99

6.4
Departementschefen
............................................ 101

7. Tillsynsbidragen
....................................................... 103

7.1
Nuvarande
ordning.................................................. 103

7.2
Den
sakkunnige .................................................... 105

7.3
Remissyttrandena
............................................... 107

7.4
Departementschefen
............................................ 108

8. Specialmotivering
....................................................... 111

8.1
Förslaget till
lag om understödsföreningar............... 111

8.2
Förslaget tiU
lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar 155

9. HemstäUan.................................................................... 156

Bilaga 1:
Sakkunnigförslaget ........................................ 157

BUaga 2:
Det remitterade förslaget................................... 185

Utdrag av lagrådets protokoll den 17 mars 1972 ............. 206

Utdrag av statsrådsprotokoUet
den 24 mars 1972 .......... 218

MARCU5 BOKTR. STHLM 1 S72 71 0479

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

12 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (12)

12 kopplingar i 7 dokument.

  1. Prop. 2019/20:148 Anpassade regler för understödsföreningar som inte är tjänstepensionskassor s. 25 om s. 25 i texten
  2. SOU 2006:55 Ny associationsrätt för försäkringsföretag Slutbetänkande av försäkringsföretagsutredningen s. 392 om s. 58 · s. 407 om s. 61 · s. 427 om s. 126 i texten
  3. Bet. 1973:KU20 Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av granskning av statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas handläggning s. 153 i texten
  4. Rskr. 1972:215 i texten
  5. Bet. 1972:NU29 Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:69 med förslag till lag om understödsföreningar jämte motion s. 1 · s. 3 · s. 4 i texten

Visa alla 7