Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i för ordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik, m.m.

1972 · 133 sidor, varav 92 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 92 av 133 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1972:81, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i för ordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik, m.m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts
proposition nr 81 år 1972 Prop. 1972: 81

Nr 81

Kungl.
Maj:ts proposition med förslag tUl kungörelse om ändring i förordningen (1940:
910) angående yrkesmässig automobiltrafik, m. m.; given Stockholms slott den 24
mars 1972.

Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden,

dels
föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vilkas avlåtande tUl riksdagen
föredragande departementschefen hemställt,

dels
inhämta riksdagens yttrande över vad föredragande departementschefen förordat.

GUSTAF ADOLF

BENGT
NORLING

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen behandlas olika åtgärder i syfte att motverka överträdelser av
vissa vägtrafikbestämmelser, vUka åtgärder särskilt tar sikte på den tyngre
lastbilstrafiken. Bl. a. föreslås införandet av en särskild avgift automobilskattetUlägg
som oberoende av straffansvaret tas ut av ägare till fordon som framförs med
tyngre last än som är tUlåten för fordonet eller vägen. Vidare föratsätts en
skärpning av kraven på fordonsägare i fråga om åtgärder tUl förhindrande av förseelser
mot bestämmelserna om fordonsförares arbets- och vUotid eller fördons
belastning. Överträdelser av dessa bestämmelser eller av föreskrifter om
högsta färdhastighet föreslås också bli direkt angivna som grand för återkallelse
av trafiktUlstånd enligt förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobUtrafik
m. m. (YTF).

I
syfte att stödja en från trafikpolitisk synpunkt och med hänsyn till trafiksäkerhetsintressena
önskvärd utveckling av den yrkesmässiga lastbilsnäringen i företagsekonomiskt
sunda och rationella former föreslås en utbyggnad av den lämplighetsprövning
som sker vid meddelande av trafiktillstånd. Särskilda åtgärder avses vidtagna
mot olaga yrkesmässig trafik.

1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 81

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 2

Beträffande
taxitrafiken redovisas dess roU i den kommimala trafikförsörjningen. I
sammanhanget framläggs förslag som främjar en stmkturanpassning av
taxirörelsen och som ger kommunerna möjligheter att mera direkt påverka
utformningen av taxitrafiken och att vid behov själva engagera sig i denna.

I fråga om
busstrafiksektorn behandlas bl. a. problem som rör gränsdragningen mellan
linjetrafik och annan busstrafik.

Förslag läggs fram om
upphävande av bestämmelsema om maximi-taxa i fråga om beställningstrafik med
buss, godsbefordran och transportförmedling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81

1
Förslag till

Förordning
om ändring i förordningen (1922: 260) om automobilskatt

Härigenom
förordnas, att 1 § förordningen (1922: 260) om automobilskatt skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

För automobU
eUer släpvagn, som, efter vad särskilt är stadgat, blivit här i riket
registrerad, skall årligen erläggas skatt enligt nedan meddelade bestämmelser.

Angående
beskattning av automobU eller släpvagn, vilken, ehura den bort här i riket
registreras, icke blivit i automobUregister införd, gäller vad i 14 § här nedan
stadgas.

Ä automobU
eller släpvagn, som enligt vad därom är särskilt föreskrivet skaU införas i
ett centralt mUitärt fordonsregister, äger denna förordning icke tiUämpning.

Med automobU
förstås motorfordon, varom förmäles i vägtrafikförordningen.

Uttrycket
släpvagn användes i denna förordning i samma betydelse som i
vägtrafikförordningen.

Om
automobilskattetUlägg finnas särskilda bestämmelser.

Denna
förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

2
Förslag tUI

Förordning
om automobilskattetUlägg

Härigenom
förordnas som följer.

1 §
Frainföres lastbU, buss eller släpvagn, som dragés av bil, på väg

med högre axeltryck, boggitryck eller brattovikt än som är tillåtet för

viss axel eller boggi på fordonet eller för fordonet, fordonståget eller

vägen, utgår automobUskattetUlägg enligt denna förordning.

Med
väg avses allmän väg, gata eller annan allmän plats.

Vad
som av totalvikten enligt senast för fordonet utfärdade besikt-ningsinstrament
eller enligt gällande typintyg för fordonet vilar på viss axel eUer boggi utgör
högsta för axeln eller boggin tillåtna axeltryck eller boggitryck.

2 §
Har högsta tiUåtna axeltryck eller boggitryck överskridits, av

randas överlasten för varje axel eller boggi tUl närmast lägre, hela hund-

>
Senaste lydelse 1951:654.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 4

ratal
kUogram. Vidare avdrages för framaxel på bU 500 kUogram, för annan enkelaxd 1
000 kilogram och för boggi 1 500 kUogram.

För återstående överlast
(skattepliktig överlast) beräknas automobU-skattetillägg för varje axel eller boggi
på följande sätt.

Del
av överlasten AutomobUskattetUlägg

1002
000 kg 100 kr. per 100 kg

2 1004 000 kg 200
kr. per 100 kg

4 1006 000 kg 300
kr. per 100 kg

6 1008 000 kg 400
kr. per 100 kg

8 100 kg och däröver 500 kr.
per 100 kg

3 §
Har högsta tillåtna bruttovikt överskridits i fråga om fordon, som

ej ingår i fordonståg, fördelas överlasten på fordonets axlar med rela

tionstalen 1 för framaxel på bU, 2 för annan enkelaxel och 3 för boggi.

Härefter beräknas skattepliktig överlast och automobUskattetUlägg för

varje axel eller boggi enligt 2 §.

Bestämmelserna
i första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om fordon, som ingår i
fordonståg, när den för tåget tillåtna brattovikten ej överskridits.

4
§ Har högsta tillåtna
brattovikt överskridits i fråga om fordonståg, förddas överlasten på tågets
axlar med de i 3 § angivna relationstalen och beräknas skattepliktig överlast
och automobUskattetUlägg för varje axel eller boggi enligt 2 §. Har högsta tUlåtna
bruttovikt överskridits även i fråga om ett eller flera i tåget ingående
fordon, beräknas dock skattepliktig överlast och automobUskattetUlägg efter
fördelningen av överlasten på varje fordon för sig, om det sammanlagda beloppet
av automobUskattetUlägg därvid blir högre.

5
§ AutomobilskattetUlägg utgår
för varje färd med skattepliktig överlast med det sammanlagda belopp som
beräknats för visst fordon eller fordonståg enligt 2, 3 eUer 4 § eller, när
både högsta tUlåtna axeltryck eller boggitryck och högsta tUlåtna bruttovikt
överskridits vid samma färd, med det högsta av de sammanlagda belopp som
beräknats för fordonet eller fordonståget enligt angivna bestämmelser.

AutomobilskattetUlägg
utgår dock med 50 procent högre belopp än som följer av första stycket, om det
skall påföras någon för färd som företagits inom ett år efter annan färd, för
vilken han tidigare påförts sådant tillägg.

6
§ Har polisman påträffat fordon
som framföres med skattepUktig överlast och fortsattes färden med fordonet utan
rättelse, utgår automobUskattetUlägg särskilt för den fortsatta färden, om
polismannen förbjudit denna.

7
§ AutomobUskattetillägg påföres
för bU, ägaren, och för släpvagn, ägaren av den bU som släpvagnen dragés av.

I
fråga om bil som innehas på grand av avbetalningsköp anses innehavaren som
ägare.

Brakas
bil av någon som är skyldig att ersätta skada enligt 6 eller 7 § lagen (1916:
312) angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik, anses brakaren
som bilens ägare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 5

8
§ I fråga om bU, som är
registrerad här i landet, eller släpvagn, som dragés av sådan bU, påföres automobUskattetUlägg
genom beslut av länsstyrelsen i det län där den i bUregistret antecknade ägaren
av bilen har sin adress enligt registret. I fråga om andra fordon påföres tUlägget
av länsstyrelsen i Stockholms län.

9
§ Bestämmelserna i 1 § tredje
stycket, 2 § första stycket, 4 § andra stycket, 5 a, 8, 15 och 17 §§ förordnmgen
(1922: 260) om automobU-skatt äger motsvarande tUlämpning på automobilskattetillägg.

Denna förordning gäUer ej
i fråga om fordon som brukas av krigsmakten enligt skriftligt avtal med mUitär
myndighet.

Denna
förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

3
Förslag till

Kungörelse
om ändring i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Härigenom
förordnas i fråga om förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobUtrafik
m. m.,

dels
att 4 och 5 §§, 7 § 1 mom., 12 och 15 §§, 18 § 1 mom., 19 § 1 och 2 mom., 20 §,
21 § 1 och 3 mom., 23 § 1 mom., 25 § 1 och 5 mom., 29 § 1, 3 och 5 mom., 32 § 3
mom., 33 § 4 mom., 34 § 2 och 3 mom. samt 36 § skaU ha nedan angivna lydelse,

dels
att i förordningen skall införas två nya moment, 25 § 8 mom. och 34 § 5 mom.,
av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Med
linjetrafik förstås i deima förordning yrkesmässig trafik för regelbunden
befordran av passagerare eller gods å viss vägsträcka eller mellan vissa orter
under sådana omständigheter att bestämmanderätt i fråga om automobUens utnyttjande
icke tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter gemensamt.

Yrkesmässig
trafik, som icke är att hänföra till linjetrafik, benämnes beställningstrafik.

Ingår
yrkesmässig trafik för personbefordran som ett led i en längre transport, skall
trafiken bedömas för sig vid prövning av fråga om trafiken är att hänföra till
Unjetrafik eller beställningstrafik.

5 §1

Yrkesmässig
trafik må bedrivas endast efter vederbörligt tillstånd (trafiktillstånd).

'
Senaste lydelse 1967:324.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

TrafiktUlstånd skaU, såvitt ej angår linjetrafik för
personbefordran, innefatta föreskrift om det antal automobiler och släpfordon,
varmed trafiken må bedrivas, samt om den största last eUer det högsta antal
personer, som må med varje automobU eller släpfordon befordras.

Släpfordon, som icke är inrättat för person- eller
godsbefordran, må utan särskilt tillstånd brukas i yrkesmässig trafik.

TUlstånd att bedriva linjetrafik å vägsträcka, som är
belägen i mer än ett län, eller mellan orter inom skilda län meddelas av
länsstyrelsen i det län, där längsta delen av vägsträckan är belägen.

TUlstånd att med personauto-mobil bedriva
beställningstrafik för personbefordran meddelas av den trafiknämnd, inom vars
verksamhetsområde stationsorten skall förläggas.

I övriga fall meddelas trafiktUlstånd av länsstyrelsen i
det län, varest linjetrafik skall äga ram eUer stationsort för beställningstrafik
skall förläggas.

Föreslagen
lydelse

TrafiktUlstånd skaU, såvitt ej angår linjetrafik för
personbefordran, innefatta föreskrift om det antal automobiler och släpfordon,
varmed trafiken må bedrivas, samt om den största last eller det högsta antal
personer, som må med varje automobU eller släpfordon befordras. Släpfordon, som
icke är inrättat för person-dier godsbefordran, må brukas i yrkesmässig trafik
utan särskUt tiUstånd.

Ansökan om trafiktillstånd eller medgivande till
överlåtelse av sådant tillstånd skall göras av den som avser att driva trafik
med stöd av tillståndet. Kan antagas att trafikförsörjningen inom viss kommun
främjas, om beställningstrafiken för personbefordran med personautomobil
utövas av juridisk person, får kommunen göra ansökan om tillstånd för den juridiske
personen eller om överlåtelse av tillstånd på denne.

Fråga om tillstånd att bedriva linjetrafik å vägsträcka,
som är belägen i mer än ett län, eller mellan orter inom skilda län eller om
medgivande till överlåtelse av tillstånd till sådan trafik prövas av
länsstyrelsen i det län, där längsta delen av vägsträckan är belägen.

Fråga om tillstånd att med personautomobil bedriva
beställningstrafik för personbefordran eller om medgivande till överlåtelse av
sådant tillstånd prövas av den trafiknämnd, inom vars verksamhetsområde
stationsorten skall förläggas. / fall som avses i tredje stycket andra
punkten prövas dock frågan av Konungen.

I övriga fall prövas fråga om trafiktillstånd eller om
medgivande till överlåtelse av tiUstånd av länsstyrelsen i det län, varest
linjetrafik skaU äga rum eller stationsort för beställningstrafik skall förläggas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

I fråga om tillstånd som meddelats av Konungen enligt
femte stycket anses den trafiknämnd inom vars verksamhetsområde stationsorten
är förlagd som till-ståndsgivande myndighet vid till-lämpningen av denna
förordning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 §

1 mom. Vid
ansökan om trafiktillstånd skola fogas handlingar, som äro ägnade att bestyrka
sökandens lämplighet såsom utövare av det slag av yrkesmässig trafik,
ansökningen avser, ävensom, där fråga ej är om linjetrafik för personbefordran,
uppgift om typ och antal av de automobiler och släpfordon för person- eller
godsbefordran, som äro avsedda att användas i trafiken, med angivande av den
största last eller det högsta antal personer, som avses skola med varje automobU
eller släpfordon befordras.

1 mom.
Vid ansökan om trafiktUlstånd skola fogas handlingar, som äro ägnade att
bestyrka den ifrågasatte tUlståndshavarens lämplighet såsom utövare av det slag
av yrkesmässig trafik, ansökningen avser, ävensom, där fråga ej är om
linjetrafik för personbefordran, uppgift om typ och antal av de automobiler
och släpfordon för person- eller godsbefordran, som äro avsedda att användas i
trafiken, med angivande av den största last eUer det högsta antal personer, som
avses skola med varje automobU eller släpfordon befordras. Vid ansökan av kommun
enligt 5 § tredje stycket skall fogas den ytterligare utredning som Konungen
bestämmer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 §2

TrafiktiUstånd må meddelas endast därest den ifrågasatta trafiken
finnes behövlig samt i övrigt lämplig.

Prövning
av trafikens behövlighet skall ej ske i fråga om tillstånd att utföra
transporter med lastautomobil, om största last som må befordras med fordonet
fastställes till högst 4 000 kilogram, och ej heller i fråga om tillstånd att
utföra transporter med sådant fordon, försett med fast anordning för speciellt
varuslag, som bestämmes av Konungen eller myndighet Konungen förordnar.
Behovsprövning skall ej heller äga rum, om ansökan om trafiktillstånd avser

1)
rätt för
aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vars samtiiga delägare eller
medlemmar visats ha behov av godstransporter för egen rörelse och vars
huvudsakliga ändamål är att tillgodose dessa behov, att uteslutande för
delägarnas eller medlemmarnas räkning i beställningstrafik utföra dylika
transporter med lastautomobil, vars maximUast ej överstiger 6 500 kilogram,
eller med lastautomobil jämte släpfordon, vilkas sammanlagda maximUast ej
överstiger 8 000 kilogram;

2)
rätt att, i
omedelbart samband med befordran av mjölk på uppsamlingslinje, transportera fyllnads-
och returgods.

> Senaste lyddse 1969: 689.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Trafiktillstånd må meddelas allenast den, som med hänsyn
till erfarenhet och vederhäftighet samt andra på frågan inverkande omständigheter
befinnes lämplig såsom utövare av yrkesmässig trafik. Där flera sökande
finnas, må tidpunkten för ansökans ingivande icke vara avgörande för företräde
dem emellan. Avser ansökan tillstånd till linjetrafik, som kan komma att
konkurrera med annan redan utövad linjetrafik eller med järnvägs-, spårvägs-
eller sjötrafik skall, därest tillstånd anses böra meddelas och förhållandena
icke till annat föranleda, tillståndet lämnas utövaren av dylik trafik, därest
denne ansökt därom och befinnes lämplig. Om kommun, landstingskommun eller
kommunalt trafikföretag söker tUlstånd till linjetrafik med omnibus och gör
sannolikt, att trafikförsörjningen inom orten eller bygden främjas, om
ansökningen bifalles, äger kommunen, landstingskommunen eller företaget
företräde framför annan sökande.

Föreslagen
lyddse

TrafiktUlstånd må meddelas allenast den, som med hänsyn
till erfarenhet, vederhäftighet och ekonomiska förhållanden samt andra på
frågan inverkande omständigheter befinnes lämplig såsom utövare av
yrkesmässig trafik. Där flera sökande finnas, må tidpunkten för ansökans
ingivande icke vara avgörande för företräde dem emellan. Avser ansökan
tillstånd till linjetrafik, som kan komma att konkurrera med annan redan utövad
linjetrafik eller med järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafik skall, därest
tillstånd anses böra meddelas och förhållandena icke till annat föranleda,
tillståndet lämnas utövaren av dylik trafik, därest denne ansökt därom och befinnes
lämplig. Om kommun, landstingskommun eller kommunalt trafikföretag söker
tillstånd till linjetrafik med omnibus och gör sannolikt, att trafikförsörjningen
inom orten eller bygden främjas, om ansökningen bifalles, äger kommunen,
landstingskommunen eller företaget företräde framför annan sökande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillståndet skall ställas å viss fysisk eller juridisk
person samt upptaga de villkor och bestämmelser, som prövas nödiga. Tillstånd
till beställningstrafik i andra fall än som avses i andra stycket 1) må dock
meddelas juridisk person allenast om särskilda skäl därtill äro. Därest förhållandena
därtill föranleda, bör tUlståndet begränsas att omfatta vissa slag av
transporter eller viss kortare tid. Beträffande linjetrafik skall, såvida ej särskUda
omständigheter till annat föranleda, föreskrivas, att trafiken skall framgå å
viss vägsträcka. Tillstånd tUl linjetrafik bör i erforderlig utsträckning
upptaga föreskrift om skyldighet att driva samtrafik med anslutande järnvägs-,
spårvägs- eller sjötrafikföretag samt om sättet för samtrafikens bedrivande.

TiUstånd att medtaga passagerare vid färd med personautomobil
för egen räkning må, därest ej särskilda omständigheter annat föranleda,
förklaras gälla utan skyldighet att iakttaga stadgandena i 23, 25, 27 och 29 §§.

Tillstånd att för en tid av högst sex månader bedriva
beställningstrafik för godsbefordran eller att för samma tid öka antalet automo-bUer
i dylik trafik må, därest anledning föreligger därtill, förklaras gälla utan
skyldighet att iakttaga stadgandena i 27 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

15 §3

Har transportnämnden bestämt särskilt lokalområde, skall
underrättelse därom tUlställas länsstyrelse som beslutet angår.

Har länsstyrelse meddelat tillstånd till linjetrafik,
skall avskrift av beslutet sändas till polismyndighet som länsstyrelsen finner
böra underrättas om tillståndet samt, om trafiken berör även annat län,
länsstyrelsen i det länet.

Avskrift av beslut, varigenom länsstyrelse meddelat
tillstånd till beställningstrafik, skaU sändas till polismyndigheten å
stationsorten, och, om det för trafiken angivna lokalområdet är beläget även i
annat län, länsstyrelsen i det länet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
trafiknämnd meddelat beslut om trafiktillstånd, skall avskrift av beslutet
sändas tUl länsstyrelsen.

Har trafiknämnd meddelat beslut om trafiktillstånd, skall
avskrift av beslutet sändas tUl länsstyrelsen. Avskrift av beslut som
Konungen meddelat enligt 5 § femte stycket tillställes vederbörande
länsstyrelse och trafiknämnd.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tUlämpning i
fråga om beslut om ändring i trafiktUlstånd.

Om anslag av beslut, varom i denna paragraf sägs, stadgas
i 44 §.

18 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom. TiUstånd till yrkesmässig trafik må, då tUlståndshavaren
avhdit eller försatts i konkurs eller då skäl eljest föreligga, överlåtas å
annan efter medgivande av den myndighet, som meddelat trafiktillståndet.

Vid ansökan om tillståndets överförande å annan skall
fogas avtal, som kan hava upprättats rörande överlåtelsen.

Den tillståndsgivande myndigheten har att med avseende å
skälen och vUlkoren för överlåtelsen, lämpligheten hos den, å vilken
överlåtelsen ifrågasattes, samt omständighetema i övrigt pröva
framställningen.

» Senaste lydelse 1970: 869.

1 mom. TUlstånd till yrkesmässig trafik må, då tUlståndshavaren
avlidit eller försatts i konkurs eller då skäl eljest föreligga, överlåtas å
annan efter medgivande enligt 5 §.

Vid ansökan om tiUståndets överförande å annan skall fogas
avtal, som kan hava upprättats rörande överlåtelsen. Vid ansökan av kommun
enligt 5 § tredje stycket skall fogas den ytterligare utredning som Konungen
bestämmer.

Fråga om medgivande till överlåtelse prövas med avseende å
skälen och villkoren för överlåtelsen, lämpligheten i de avseenden som angivas
i 12 § tredje stycket hos den, å vilken överlåtelsen ifrågasattes, samt
omständigheterna i övrigt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom.*
Trafiktillstånd kan av myndighet, som meddelat tillståndet, återkallas eller
för viss tid indragas vid svåra eller upprepade överträdelser av
bestämmelserna i denna förordning, vid underlåtenhet att begagna tillståndet
ävensom när tUlståndshavaren eljest väsentligt åsidosatt sina skyldigheter
såvitt angår trafikens anordnande eller handhavande. Har innehavare av
trafiktillstånd gjort sig skyldig till förfarande eller försummelse, som kan
föranleda återkallelse eller indragning av tillståndet, och kan det antagas,
att han skall låta rätta sig utan sådan åtgärd, må varning i stället meddelas.
Sådan varning må ej överklagas.

1 mom.
Trafiktillstånd kan av myndighet, som meddelat tiUståndet, återkallas eller
för viss tid indragas, om vid utövningen av trafiken förekommit svåra eller
upprepade överträdelser av bestämmelserna i denna förordning eller av de särskUda
bestämmelser, som gälla i fråga om förares arbetstid och vilotid, fordons
eller vägars belastning eller fordons hastighet, om tUlståndshavaren eljest
väsentligt åsidosatt sina skyldigheter såvitt angår trafikens anordnande eller
handhavande eller om han underlåtit att begagna tillståndet. Har innehavare av
trafiktUlstånd gjort sig skyldig till förfarande eller försummelse, som kan
föranleda återkallelse eller indragning av tUlståndet, och kan det antagas, att
han skall låta rätta sig utan sådan åtgärd, må varning i stället meddelas.
Sådan varning må ej överklagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 mom. Göres i samband med ansökan om trafiktiUstånd
framställning om återkallelse av tillstånd till trafik som ansökningen
omfattar, får återkallelse ske, när med hänsyn tUl trafikens ändamålsenliga ordnande
synnerlig anledning förekommer därtUl. Är sökanden kommun, landstingskommun
eller kommunalt trafikföretag och avser ansökningen linjetrafik med omnibus,
skall återkallelse ske, när sökanden gör sannolikt, att trafikförsörjningen
inom orten eller bygden främjas, om trafiken utövas av sökanden.

Fråga om återkallelse enligt första stycket prövas av den
myndighet som har att pröva ansökningen om trafiktillstånd.

Återkallas tillstånd enligt första stycket, är ny tillståndshavare,
på begäran av den vars tillstånd återkallats, skyldig att inlösa den rörelse
som bedrivits med stöd av det återkallade tillståndet eller, om återkal-lelsen
rör endast viss del av rörelse, de tUlgångar som använts i den delen. FramstäUning
om inlösen skall göras skriftligen hos tillstånds-myndigheten inom två månader
från det beslutet om återkallelse och nytt trafiktUlstånd vunnit laga kraft
eller, om besvär anförts, beslutet blivit slutligen fastställt. Framställningen
prövas i den ordning och enligt de grander Konungen bestämmer.

Enas parterna i frågan om inlösen, skall överenskommelsen
ingivas till tillståndsmyndigheten och behandlas som en framställning enligt
tredje stycket.

* Senaste lydelse 1969: 689. = Senaste lydelse 1969: 689.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11

opaginerad Kontrollera mot PDF

Gör kommun i samband med ansökan enligt 5 § tredje stycket
sannolikt att trafikförsörjningen inom kommunen främjas, om beställningstrafiken
för personbefordran med personautomobil utövas av juridisk person, får
Konungen efter framställning av kommunen återkalla tillstånd till trafik som
ansökningen omfattar. Kommunen är skyldig att på begäran av den vars tillstånd
återkallas inlösa rörelse, som bedrivits med stöd av det återkallade tillståndet.
Enas ej parterna om den ersättning som skall utgå vid inlösen, fastställes
ersättningen i den ordning och efter de grunder som Konungen bestämmer.

20 § 8

Tillstånd
tUl utövande av yrkesmässig trafik för personbefordran innebär, på sätt den tillståndsbevUjande
myndigheten äger närmare bestämma, rätt till befordran även av gods, som medföres
av passagerare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Därest
icke annorledes föreskrives av den tillståndsbevUjande myndigheten, innebär tUlstånd
att med personautomobU bedriva beställningstrafik för personbefordran jämväl
rätt att med automo-bilen befordra uteslutande tidningar, dock icke till
större myckenhet än som motsvarar sammanlagda vikten av det största antal passagerare,
som må i yrkesmässig trafik befordras med automobilen, varje passagerares vikt
därvid beräknad till sjuttio kilogram.

TUlstånd
till beställningstrafik för personbefordran med personautomobil innebär även
rätt till befordran av mindre gods med automobilen eller till denna kopplad
släpvagn, vars totalvikt ej överstiger 750 kilogram. Trafiknämnden bestämmer
på vilket sätt och i vilken omfattning godsbefordran får ske. Därest icke annorledes
föreskrives av trafiknämnden, innebär tUlstånd att med personautomobil bedriva
beställningstrafik för personbefordran jämväl rätt att med automobilen
befordra uteslutande tidningar, dock icke till större myckenhet än som
motsvarar sammanlagda vikten av det största antal passagerare, som må i
yrkesmässig trafik befordras med automobUen, varje passagerares vikt därvid beräknad
till sjuttio kilogram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1954:407.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
linjetrafik för personbefordran må jämväl, därest och i den omfattning samma
myndighet må finna skäl sådant medgiva, medföras gods för annan än passagerare.

Utan
särskUt tillstånd må, efter anmälan till den tillståndsgivande myndigheten, i
linjetrafik för personbefordran medföras gods för postverkets räkning.

21
§

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom.
Beställningstrafik för personbefordran må bedrivas inom stationsorten samt,
i den mån så erfordras för utförande av beställning, som mottagits av eller delgivits
automobUens förare inom stationsorten, jämväl utom detma; dock må för
personbefordran uteslutande inom viss stad icke användas automobU med
stationsort utom staden, där ej länsstyrelse sådant medgivit.

1
mom. Beställningstrafik för personbefordran må bedrivas inom stationsorten
samt, i den mån så erfordras för utförande av beställning, som mottagits av
eller delgivits automobUens förare inom stationsorten, jämväl utom denna. Därvid
anses delgivning genom kommunikationsradio ha skett inom stationsorten, om
basradion är belägen där. För personbefordran uteslutande inom viss stad må
icke användas automobU med stationsort utom staden, där ej länsstyrelse
sådant medgivit.

Har
beställd köming avslutats utom stationsorten, skall automobUen utan onödigt
dröjsmål återföras direkt till denna ort. Under återfärden må automobUen även
utan föregående, inom stationsorten mottagen beställning tagas i brak för
personbefordran till stationsorten eller till ort, som under färden passeras.

Förare
av automobU, använd i trafik, varom nu är fråga, må icke för att erhåUa
beställning å körning uppställa eller kringföra automobUen utom stationsorten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3
mom. Därest det för tillgodoseende av tillfälligt behov av persontrafik inom
visst område erfordras, äger länsstyrelse medgiva befrielse från skyldigheten
att iakttaga stadgandena i 1 mom. eller föreskrift, som beslutats jämlikt 2 mom.

Beslut,
varom nu är fråga, ankommer på länsstyrelsen i det län, varest automobUens
stationsort är belägen, eller, om automobUen är avsedd att användas i annat
län, på länsstyrelsema i de båda länen gemensamt.

3
mom. Därest det för tillgodoseende av behov av persontrafik inom visst område
erfordras, får medgivas befrielse från skyldigheten att iakttaga stadgandena i
1 mom. eller föreskrift, som beslutats jämlikt 2 mom.

Beslut,
varom nu är fråga, ankommer på länsstyrelsen i det län, varest automobUens
stationsort är belägen, eller, om automobilen är avsedd att användas i annat
län, på länsstyrelserna i de båda länen gemensamt. Påkallas sådant beslut i
samband med ansökan av kommun enligt 5 § tredje stycket, prövas dock frågan
av Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom.''
Innehavare av tUlstånd tUl yrkesmässig trafik med personautomobil eller omnibus
är skyldig att mot ersättning enligt fastställd taxa samt under de vUlkor och
enligt de bestämmelser i övrigt, som innehållas i denna förordning eller med
stöd av densamma meddelats, ombesörja befordran av personer eller gods under
föratsättning.

1 mom. Iimehavare
av tillstånd tUl yrkesmässig trafik för personbefordran i beställningstrafik
med personautomobU eller i linfetrafik är skyldig att mot ersättning enligt
fastställd taxa samt under de viUkor och enligt de bestämmelser i övrigt, som Lnnehållas
i denna förordning eller med stöd av densamma meddelats, ombesörja befordran
av personer och av gods, som medföres av passagerare, under förutsättning,

opaginerad Kontrollera mot PDF

a)
att befordringen
icke är enligt gäUande författningar förbjuden,

b)
att befordringen
kan ske med fordon, som trafikutövaren erhållit tUlstånd att använda i
yrkesmässig trafik,

c)
att befordringen
i övrigt icke må anses utesluten tUl följd av förhåUande, som tiUståndshavaren
ej föranlett eller förmått awärja,

d) att eljest gUtigt skäl för vägran ej är för handen.

Myndighet, som meddelar trafiktUlstånd, äger att i samband
därmed närmare angiva befordringspliktens omfattning och, där så av särskUda
omständigheter påkallas, helt eller delvis medgiva befrielse från ovan stadgad körskyldighet.

25 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom. AutomobU
må icke användas i yrkesmässig trafik för personbefordran utan att vara för
sådan trafik godkänd av myndighet, som meddelat trafiktillståndet. Då
godkännande sökes skall företes intyg av besiktningsman att automobilen är för
trafiken lämplig samt, därest automobilen icke är registrerad, meddelas sådana
uppgifter om automobUens beskaffenhet, som enligt vad därom är stadgat skola
införas i auto-mobilregistret. Sökes godkännande av registrerad automobU hos annan
länsstyrelse än den, där automobilen registrerats, skall sökanden dessutom
förete vederbörligt utdrag ur automobilregistret. Ej heller må i yrkesmässig
trafik användas släpfordon för person-

' Senaste lydelse 1965: 910. » Senaste lydelse 1967: 324.

1 mom. AutomobU
eller släpfordon får användas i yrkesmässig trafik för personbefordran endast
om fordonet är godkänt av besiktningsman för sådan trafik och innehavaren av
trafiktillståndet till myndighet som meddelat detta överlämnat bevis om godkännandet
med anmälan att fordonet skall användas i trafik enligt tillståndet. Vid
godkännande skall bestämmas det högsta antal passagerare, som må i yrkesmässig
trafik befordras med automobilen eller släpfordonet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

befordran utan att fordonet blivit i angiven ordning för
trafiken godkänt. Vid godkännande, som ovan sägs, skall bestämmas det högsta
antal passagerare, som må i yrkesmässig trafik befordras med automobilen eller
släpfordonet.

För
befordran av personer i yrkesmässig trafik må lastautomobU godkännas
allenast, då särskUda förhållanden därtUl föranleda.

För befordran av personer i yrkesmässig trafik må lastautomobil
godkännas allenast, då särskilda förhållanden därtiU föranleda. Därvid skola
för trafiken påkallade anordningar å lastautomobilen godkännas av
länsstyrelsen eller i fråga om trafik, vartill tillstånd meddelats av
trafiknämnd, av denna. Tillika skall bestämmas det högsta antal passagerare,
som må befordras med fordonet.

Ej må automobU
godkännas med mindre det visas, att försäkringsplikten fullgjorts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Godkännande,
varom ovan sägs, kan, när anledning därtill föreligger, av vederbörande
myndighet återkallas.

5 mom. Trafiknämnd, som godkänt automobU eller släpfordon
för användning i yrkesmässig trafik, skall om beslutet underrätta
länsstyrelsen i det län, där fordonet skall anses hava sin hemort.

Godkännande,
varom ovan sägs, kan, när anledning därtUl föreligger, återkallas av
besiktningsman eller av myndighet som meddelat trafiktillståndet. Återkallas
godkännandet av besiktningsman, skall denne anmäla förhållandet till den
myndighet som meddelat trafiktillståndet.

5 mom.
Besiktningsman, som godkänt autpmobil eller släpfordon för användning i
yrkesmässig trafik, skall om beslutet underrätta länsstyrelsen i det län, där
fordonet skall anses hava sin hemort.

8 mom.
Statens trafiksäkerhetsverk meddelar ytterligare föreskrifter om utrustning
och beskaffenhet av fordon som skall användas i yrkesmässig trafik för personbefordran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

29 §

1 mom.'
Utövare av yrkesmässig trafik skall vara underkastad de bestämmelser rörande
taxa, som fastställas

Senaste lydelse 1967: 324. " Senaste lydelse 1967:
787.

1 mom.
Utövare av yrkesmässig trafik för personbefordran i beställningstrafik med personautomobil
eller i linjetrafik skall vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

i fråga om beställningstrafik för personbefordran med personautomobil
på sätt 25 § allmänna ordningsstadgan angiver,

samt i
övriga fall av myndighet som meddelat trafiktillståndet.

Vad nu
sagts skall icke gälla i fråga om tillstånd som avses i 12 § andra stycket.

3 mom.
Myndighet, som äger fastställa taxa, må, då särskilda förhållanden därtUl
föranleda, beträffande linjetrafik för person- eller godsbefordran i stället
för maximiavgifter faststäUa avgifter, som skola av trafikutövare oförändrade tUlämpas
(fasta avgifter).

5 mom.'
Före fastställande av taxa bör länsstyrelsen, när förhållandena därtill
föranleda, bereda trafikföretag, innehavare av tillstånd till
transportförmedling, på vUkas rörelse den ifrågasatta taxan kan komma att
inverka, sammanslutningar av utövare av yrkesmässig trafik, som ärendet kan
angå, samt representanter för näringslivet tUlfälle att yttra sig.

Därest
linjetrafik berör mer än ett län eller lokalområde omfattar delar av flera län,
skall länsstyrelse, som äger fastställa taxa, över förslag till taxa höra
övriga vederbörande länsstyrelser.

Föreslagen
lydelse

underkastad de bestämmelser rörande taxa för befordran av
personer eller av gods, som medföres av passagerare, vUka fastställas

i fråga om beställningstrafik av länsstyrelsen i det län
där stationsorten är belägen

och i fråga om linjetrafik av den länsstyrelse som
meddelat trafiktillståndet.

3 mom. Myndighet, som äger fastställa taxa, må, då särskUda
förhållanden därtill föranleda, beträffande linjetrafik för personbefordran i
stället för maximiavgifter fastställa avgifter, som skola av trafikutövare
oförändrade till-lämpas (fasta avgifter).

5 mom. Före faststäUande av taxa bör länsstyrelsen, när
förhållandena därtill föranleda, bereda kommuner eller organisationer, som
företräda kommunintressen, trafikföretag, sammanslutningar av utövare av
yrkesmässig trafik, som ärendet kan angå, samt representanter för näringslivet
tillfälle att yttra sig.

Därest linjetrafik berör mer än ett län, skall
länsstyrelse, som äger fastställa taxa, över förslag till taxa höra övriga
vederbörande länsstyrelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 mom.
Tillstånd må meddelas allenast om rörelsen finnes behövlig och i övrigt
lämplig samt sökanden skickad att handhava densamma.

3 mom. TUlstånd
må meddelas allenast om rörelsen finnes behövlig och i övrigt lämplig samt sökanden
skickad att handhava densamma. Kan det antagas att rörelsen kommer att beröra
annat län än det där rörelsen skall bedrivas och kan länsstyrelsen med

opaginerad Kontrollera mot PDF

" Senaste lydelse 1967: 324. " Senaste lydelse
1970: 869.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 16

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

hänsyn härtill icke tillfredsställande bedöma behovet och lämpligheten
av rörelsen, skall länsstyrelsen överlämna ärendet till Konungen för
avgörande.

Prövning
av rörelsens behövlighet skall ej ske, då ansökan avser tillstånd till
uthyrning av personautomobil eller av lastautomobil, vars totalvikt ej
överstiger 3 500 kilogram.

Vad
i 12 § fjärde stycket samt 16 §, 17 § och 18 § 1 mom. är stadgat skall i tUlämpliga
delar gälla i fråga om uthymingsrördse.

TUlstånd
kan, när anledning därtill förekommer, av länsstyrelsen återkallas eller för
viss tid indragas. Har tiUståndshavaren gjort sig skyldig tiU förfarande eUer
försummelse, som kan föranleda återkallelse eller indragning av tUlståndet, och
kan det antagas, att han skall låta sig rätta utan sådan åtgärd, må varning i
stället meddelas. Sådan varning må ej överklagas.

Innefattar
beslut meddelande av tillstånd eller ändring i eller indragning på viss tid
eller återkallelse av förat meddelat tiUstånd, skall avskrift av beslutet
genom länsstyrelsens försorg sändas till vederbörande pohsmyndighet.

Beslut
om återkallelse eller indragning av tillstånd eller om varning skall genom den
beslutande myndighetens försorg delgivas den, som avses med beslutet.

33 §

4
mom. Tillstånd må meddelas allenast om rörelsen finnes behövlig och i övrigt
lämplig samt sökanden skickad att handhava densamma. Där flera sökande finnas,
må tidpunkten för ansökningens ingivande icke vara avgörande för företräde dem
emellan.

Tillstånd
skall stäUas å viss fysisk eller juridisk person. 1 samband med meddelande av
tillstånd skola angivas de orter, mellan vilka regelbundna transporter må äga
rum, samt meddelas de villkor och bestämmelser i övrigt, som prövas nödiga.

Vad
i 14 §, 15 §, 23 § 2 mom. Vad i 14 §, 15 § och 23 § 2

och 29 § är stadgat i fråga om mom. är stadgat i fråga om linje-

linjetrafik ävensom vad i 16 §, trafik ävensom vad i 16 §, 17 §,

17 §, 18 § 1 mom., 19 § 1 och 3 18 § 1 mom., 19 § 1 och 3 mom.

mom. samt 31 § är föreskrivet samt 31 § är föreskrivet skall äga

skall äga motsvarande tUlämpning motsvarande tillämpning å trans-

å transportförmedling. portförmedling.

34 §

2 mom.'
Bryter någon mot föreskriftema i 25 § 7 mom., eller uraktlåter någon, som
innehar tUlstånd till yrkesmässig trafik, att fullgöra skyldighet, som enligt
23 § 1 mom. åligger honom,

eller
åsidosätter någon honom jämlikt 31 § eller 32 § 7 mom. åliggande skyldighet,

"
Senaste lydelse 1969: 689. " Senaste lydelse 1967: 324.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

eller åsidosattes fastställd turlista utan att möjUgheten
att iakttaga densamma kan anses utesluten till följd av förhållande, som vederbörande
ej föranlett eller förmått awärja,

eller fordras vid yrkesmässig eller fordras vid yrkesmässig

trafik eller transportförmedling trafik
betalning i strid mot fast

betalning i strid mot fastställd ställd
taxa,

taxa,

eller åsidosättas i övrigt av vederbörande myndighet vid
meddelande av trafiktillstånd eller tillstånd till bedrivande av
uthyrningsrörelse eller transportförmedling eller eljest enligt denna
förordning lämnade föreskrifter,

straffes
den felande med dagsböter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 mom.
Brukas för personbefordran i yrkesmässig trafik automobU eller släpfordon,
som ej godkänts för sådan trafik,

3 mom.
Brakas för personbefordran i yrkesmässig trafik automobU eller släp fordon i
strid mot 25 § 1 mom..

opaginerad Kontrollera mot PDF

eUer brukas i yrkesmässig trafik för godsbefordran automobil
eller släpfordon i strid mot föreskriftema i 25 § 2 mom. eller 3 mom. första
stycket,

eller brakas i uthjoningsrörelse automobil, som ej
godkänts för sådan rörelse,

straffes
den, som utövar trafiken eller rörelsen, med dagsböter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ägde
förare vetskap därom, att godkännande, som ovan sägs, icke lämnats eller att i
25 § 2 mom. föreskriven anmälningsskyldighet icke fullgjorts eller att
fordonets maximUast översteg den för fordonet i trafiktillståndet eller eljest
särskilt medgivna högsta lasten, vare jämväl han förfallen till ansvar, som
nyss sagts.

Ägde förare vetskap om hindret mot fordonets brukande,
vare jämväl han förfallen tUl ansvar, som nyss sagts.

5 mom. Har beställningstrafik för godsbefordran bedrivits
utan tillstånd eller i strid mot 22 § eller föreskrift enligt 5 § andra stycket
om maximUast för fordon, dömes den för vars räkning otillåten transport utförts
till dagsböter, om han kände till hindret mot transportens utförande eller ej
visar att han gjort den undersökning huruvida sådant hinder förelåg, som skäligen
kan begäras av honom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

» Senaste lydelse 1957:474. 2 Riksdagen 1972.1 saml. Nr
81

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik eller uthyr-ningsrördse eller
transportförmedling ådömts straff för förseelse mot denna förordning, eller
har högre rätt meddelat utslag i mål, vari underrätt ådömt sådant straff,
åligger det domstolen att inom åtta dagar från utslagets avkunnande Översända
avskrift av utslaget till vederbörande tUlståndsgivande myndighet.

Har
innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik eller förare av automobil i
sådan trafik eller innehavare av tillstånd till uthyrningsrörelse eller
transportförmedling ådömts straff för förseelse mot denna förordning, eller
har högre rätt meddelat utslag i mål, vari underrätt ådömt sådant straff,
åligger det domstolen att inom åtta dagar från utslagets avkunnande översända
avskrift av utslaget till vederbörande tiUståndsgivande myndighet.

Har
straff ådömts för förseelse mot de särskilda bestämmelser som gälla i fråga om
förares arbetstid och vilotid, fordons eller vägars belastning eller fordons
hastighet och har förseelsen skett i yrkesmässig trafik, äger första stycket
motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1972.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 19

Utdrag
av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockhohns slott den 24 mars 1972.

Närvarande:
statsministern PALME, ministem för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG,
JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF,
MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa åtgärder avseende
lastbils-, taxi- och busstrafiken, m. m. och anför.

1.
Inledning

Utredningen
rörande företagsstrukturen inom den yrkesmässiga vägtrafiken (yrkestrafikutredningen)i
har avlämnat betänkandet (SOU 1971: 34) LastbU och taxi.

Efter remiss har yttranden
över betänkandet avgetts av riksåklagaren, Göta hovrätt, rikspolisstyrelsen,
statens järnvägar (SJ), statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk,
transportnämnden, kommerskollegium, marknadsrådet, näringsfrihetsombudsmannen
(NO), statens pris- och kartellnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna
i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs och
Västernorrlands län. Aktiebolaget Svensk bilprovning. Aktiebolaget Svenska
godscentraler (ASG), Drosktrafikföreningen Stockholm u. p. a., Handdstjänstemannaförbundet,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Motorbranschens riksförbund. Näringslivets
trafikdelegation. Svenska företagares riksförbund. Svenska kommunförbundet.
Svenska taxiförbundet, Svenska transportarbetareförbundet. Svenska vägföreningen.
Svenska åkeriförbundet och Sveriges speditörförbund. Yttranden har bifogats av
riksåklagaren från vissa åklagarmyndigheter, av kommerskollegium från vissa
handelskammare och av länsstyrelserna från polismyndigheter,
landstingskommuner, kommuner, handelskammare och regionala eller lokala
intresseorganisationer inom den yrkesmässiga trafiken. Vidare har yttranden
inkommit frän Åkeriföretagarnas centralförbund, från olika regionala eller
lokala taxiorganisationer och från enskilda och grupper av enskilda taxiägare
och taxiförare.

1
Generaldirektören Erik Severin.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 20

Trafikpohtiska
delegationen har i skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet lagt
fram vissa förslag om taxor i yrkesmässig trafik.

I skrivelse tiU Kungl.
Maj:t har Svenska lasttrafikbUägareförbun-det hemställt att bestämmelserna om maximitaxor
för beställningstrafik för godsbefordran med lastbil upphävs snarast möjligt.

Skrivelserna har remissbehandlats
gemensamt. Yttranden har inkommit från postverket, SJ, transportnämnden,
kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd, länsstyrelserna i Stockholms,
Jönköpings, Malmöhus, Örebro, Västernorrlands och Västerbottens län, yr-kestrafikutredningen,
BUtrafikens arbetsgivareförbund. Näringslivets trafikddegation. Svenska
kommunförbundet, Sveriges trafikbUägares riksorganisation och Svenska
transportarbetareförbundet. Kommerskollegium har tUl sitt yttrande fogat
yttranden från vissa handelskammare. TUl yttrandena från länsstyrelserna har
fogats yttranden från kommuner, handelskammare och regionala
intresseorganisationer inom den yrkesmässiga trafiken.

Numera
Svenska åkeriförbundet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop.1972:
81 21

2.
Gällande bestämmelser

Yrkesmässig
trafik är enligt förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobiltrafik
m.m. (ändrad senast 1971: 315) (YTF) trafik i vUken bil jämte förare
tillhandahålls allmänheten mot ersättning för person- eUer godsbefordran (1 §).
Från tUlämpning av bestämmelserna i förordningen är undantagna en del
transporter (2 §). Detta gäller bl. a. transporter av vissa jordbruks- och
skogsprodukter. Vidare har Kungl. Maj:t med stöd av det generella bemyndigandet
i 2 § medgett undantag för vissa slag av trafik.

Det
ankommer enligt 3 § på länsstyrelserna att verka för ett ändamålsenligt
ordnande av den yrkesmässiga trafiken.

Den
yrkesmässiga trafiken uppdelas i Unjetrafik och beställningstrafik. Med
linjetrafik förstås yrkesmässig trafik för regelbunden befordran av
passagerare eller gods på viss vägsträcka eller mellan vissa orter under sådana
omständigheter att bestämmanderätten i fråga om bUens utnyttjande inte
tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter gemensamt. Beställningstrafik
är sådan yrkesmässig trafik, som inte är linjetrafik (4 §).

I prop. 1940: 115
utvecklade dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet närmare sina
synpunkter på gränsdragningen mellan de båda slagen av trafik. Han underströk
som karaktäristiskt för beställningstrafiken att dispositionsrätten över bUen
genom beställningen i princip övergår till beställaren, som bestämmer bilens
avgångstid, färdriktning, uppehåll på olika platser under färden och inom gränserna
för fastställd maximUast dess passagerarantal eller godsmängd. Linjetrafik
innebär i motsats härtill, att dispositionsrätten över bUen i princip förblir
hos trafikutövaren. Godsavlastare eller passagerare har genom den av dem erlagda
ersättningen för transporten inte förvärvat dispositionsrätt över bilen vare
sig individuellt eller kollektivt. För att en viss trafikprestation skall
kunna utnyttjas av flera passagerare eller godsavlastare kollektivt utan
föregående avtal fordras att kännedom om trafiken är spridd bland ett relativt
stort antal eventuella trafikkunder. En sådan kännedom är i regel mte möjlig
utan en viss grad av regelbundenhet i transporternas utförande. Eftersom regelbundenheten
är ett yttre faktum, som är lätt att konstatera, och då regelbundenheten dessutom
oftast är ett tecken på att trafiken inte sker på grund av beställning, så har
av praktiska skäl i definitionerna mera vikt kommit att läggas vid denna i och
för sig sekundära faktor än vid det mera väsenthga faktum att
dispositionsrätten över bUen inte övergått tUl trafikanten vid linjetrafik.

I
detta sammanhang kan nämnas att högsta domstolen i dom den 30 december 1971 (DB
40) funnit att viss mera långväga busstrafik, som drivs regelbundet med normalt
två dubbelturer per vecka meUan

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 22

samma orter xmder längre tid, är att anse som linjetrafik.
I fyra andra domar samma dag (DB 38, 39, 41 och 42) har högsta domstolen förklarat
att anordnande av busstransporter, vilka ingår endast som ett led i ett
researrangemang med huvudvikten lagd vid en transport av annat slag, i
förevarande fall båttransport, inte skall hänföras tUl linjetrafik.

Förutsättning för rätten att bedriva yrkesmässig trafik är
enligt 5 § YTF att vederbörligt tillstånd (trafiktUlstånd) meddelats. I
tillstånd, som inte gäller linjetrafik för personbefordran, anges det antal bUar
och släpfordon som trafiken får bedrivas med och den största last eller del
högsta antal personer som får befordras med varje fordon. Av följande
uppställning framgår vUka myndigheter som svarar för tillståndsgivningen.

Trafikslag TiUståndsgivande myndighet

Linjetrafik för person- eUer godsbc- Länsstyrelsen i det län där trafiken skaU

fordran på vägsträcka inom ett län bedrivas

Linjetrafik för person- eller godsbe- Länsstyrelsen i det län där längsta delen

fordran på vägsträcka inom flera län av vägsträckan är belägen

Beställningstrafik för personbeford- Den traflknämnd inom vars verksamhets-

ran med personbU (taxitrafik) område stationsorten skall förläggas

Beställningstrafik för personbeford- Länsstyrelsen i det län inom vilket stations-

ran med buss orten skaU förläggas

Beställningstrafik för godsbefordran Länsstyrelsen i det län inom vilket stations

orten skaU förläggas

Lagen (1964: 731) om trafiknänmder (ändrad senast 1971:
653) anger att trafiknämnd enligt huvudregeln skaU finnas i varje kommun. Ordförande
i nämnden är normalt polischefen i det polisdistrikt som kom-mimen ingår i.
Utöver ordföranden finns två ledamöter, som väljs av kommunens fullmäktige.
Såsom nämndens beslut gäller den mening som biträds av ordföranden och minst en
av de andra ledamöterna. Om nämnden inte kan besluta i viss fråga, skall denna hänskjutas
till länsstyrelsen för avgörande.

Researrangör får enligt kungörelsen (1958: 368) om
undantag från vissa bestämmelser i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910)
angående yrkesmässig automobUtrafik m. m. (ändrad senast 1969: 692) driva
beställningstrafik med buss med anlitande av trafikutövare som har tUlstånd tUl
sådan trafik. Researrangören behöver i sådana fall inte själv ha trafiktUlstånd,
om han tiU vederbörande tillståndsmyndighet gör anmälan om den trafik han
avser att driva.

Förfarandet i samband med ansökan om trafiktiUstånd är
ingående reglerat såväl beträffande vilka uppgifter, som skall åtfölja ansök-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 23

ningen,
som i fråga om inhämtande av yttranden över ansökningen från myndigheter,
trafikföretag m. fl. (711 §§ YTF).

1
12 § YTF anges villkoren för att trafiktillstånd skall meddelas. TUlstånd får
lämnas endast om den ifrågasatta trafiken är behövlig och i övrigt lämplig.
Från behovsprövning undantas transporter med lastbil, som har en maximUast av
högst 4 000 kg. Dessutom är undantagna transporter med vissa specialfordon,
särskilda slag av kooperativa transporter och transporter av gods i omedelbart
samband med befordran av mjölk på uppsamlingslinje. TrafiktUlstånd får meddelas
endast den som med hänsyn tUl erfarenhet och vederhäftighet samt andra på frågan
inverkande omständigheter anses lämplig som utövare av yrkesmässig trafik.
Beträffande tillstånd tUl linjetrafik, som kan komma att konkurrera med annan
redan utövad linjetrafik eller med järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafik,
gäller viss företrädesrätt för den redan etablerade trafiken. Om kommun,
landstingskommun eller kommunalt trafikföretag söker tUlstånd tUl linjetrafik
med buss och gör sannolikt att trafikförsörjningen inom orten eller bygden
främjas om ansökningen bifalls, äger kommunen, landstingskommunen eller
företaget företräde framför annan sökande.

Trafiktillstånd
skall ställas på viss fysisk eller juridisk person och uppta de villkor och
bestämmelser, som anses behövliga. Tillstånd tiU beställningstrafik får dock
enligt huvudregeln meddelas juridisk person endast om särskilda skäl
föreligger. TUlstånd för juridisk person att driva beställningstrafik har meddelats
huvudsakligen i fråga om busstrafik och sådan lastbUstrafik som drivs av större
företag, medan taxitrafiken i allmänhet utövas av fysiska personer.

TUlstånd
till linjetrafik kan förbindas med skyldighet att driva samtrafik med
anslutande järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafikföretag.

I
fråga om beställningstrafik skall enligt 13 § bestämmas stationsort för bU, som
brakas i trafiken. Av förarbetena till YTF framgår, att som stationsort bör
anges en geografisk enhet, såsom stad, köping, munici-palsamhälle, kyrkby,
hamnplats eller annat liknande område. Utöver stationsort skall i fråga om beställningstrafik
för godsbefordran anges ett lokalområde. Detta skall utgöras av län eller
sammanhängande delar av ett eller flera län. Det ankommer på transportnämnden
att indela riket i lokalområden. Landet är f. n. indelat i 23 sådana områden. I
regel utgör länen lokalområden, men i vissa fall har avvikelse härifrån skett.
Vissa län har delats i två lokalområden, medan i andra fall två län sammanförts
till ett lokalområde. I en dd fall bestäms särskilt lokalområde för viss
trafikutövare eller för viss grupp av trafikutövare.

Rättsverkningarna
för trafikutövaren av bestämmelsema om stationsort och lokalområde anges i 21
och 22 §§ såsom framgår av det följande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 24

I
14 § föreskrivs att för linjetrafik bör fastställas turlista av den
länsstyrelse som meddelat trafiktillståndet.

Hos länsstyrelsema
skall enligt 16 § YTF föras förteckningar (yrkes-trafikregister) över
trafikutövare och fordon som godkänts för användning i yrkesmässig trafik
eller anmälts enligt 25 § 2 mom. Transportnämnden bestämmer sättet för och
omfattningen av registerföringen. F. n. pågår undersökning om möjligheterna att
föra yrkestrafikregister i anslutning till det centrala bilregister som är
under uppbyggnad.

Av
17 § framgår, att trafiktiUstånd vanligen skall gälla tiUs vidare. Vid dödsfall
eller konkurs gäller särskUda regler om rätten att fortsätta trafiken.

När tUlståndshavaren
avlidit eUer försatts i konkurs eUer när skäl armars föreligger kan trafiktUlstånd
överlåtas efter medgivande av den myndighet som meddelat tUlståndet (18 §).
Vederbörande myndighet prövar bl. a. lämpUgheten hos den som vUl överta tiUståndet.

I 19
§ har införts bestämmelser om återkallelse eller indragning på viss tid av
trafiktillstånd. Sådan åtgärd kan komma i fråga vid svåra eller upprepade
överträdelser av bestämmelserna i YTF, vid underlåtenhet att begagna tUlståndet
eller när tiUståndshavaren på annat sätt väsentligt åsidosatt sina skyldigheter
såvitt angår trafikens anordnande eller handhavande. Under vissa föratsättningar
kan i stället varning meddelas.

Vidare
kan trafiktUlstånd återkallas i samband med att ansökan föreligger från en
sökande om nytt trafiktillstånd. Förutsättningen är att det med hänsyn till
trafikens ändamålsenhga ordnande föreligger synnerlig anledning till återkallelse.
Är sökanden kommun, landstingskommun eller kommunalt trafikföretag och avser
ansökningen linjetrafik med buss, skall återkallelse ske, när sökanden gör
sannolikt att trafikförsörjningen inom orten eller bygden främjas, om trafiken
utövas av sökanden. Denna bestämmelse står i samklang med den i 12 § stadgade
företrädesrätten för kommunala rättssubjekt till trafiktiUstånd för linjetrafik
med buss. När tUlstånd återkallas i samband med att nytt trafiktUlstånd
lämnats, kan den nye tiUståndshavaren förpliktas att inlösa rörelsen. För
prövning av inlösningsskyldighetens omfattning och löseskillingen har inrättats
ett särskilt organ, bussvärderingsnämnden.

Enligt
20 § får innehavare av tUlstånd tUl persontrafik befordra gods som medförs av
passagerare och dessutom i beställningstrafik utföra tidningstransporter, I
linjetrafik kan efter särskilt medgivande befordras även annat gods.

Av
21 § framgår att beställningstrafik för personbefordran får bedrivas inom
stationsorten och, i den mån det behövs för utförande av beställning som
mottagits av eller delgivits bUens förare inom stationsorten, även utom denna.
För personbefordran uteslutande inom viss stad får dock inte användas bil med
stationsort utom staden, om läns-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 25

styrelse
inte medgivit detta. Sådan begränsning kan av länsstyrelse förklaras gäUa även
mom annat samhälle eUer beträffande visst område inom länet. I fråga om
återfärd tUl stationsorten gäller att passagerare får tagas med även utan
föregående beställning inom stationsorten.

Om
det behövs för att tiUgodose ett tUlfälUgt behov av persontrafik inom visst
område, kan länsstyrelse medge s. k. samtrafik och andra undantag från
skyldigheten att iaktta de nu angivna reglema.

Beträffande
den nämnda begränsningen i rätten att utföra körningar inom stad bör
uppmärksammas att beteckningen stad har mönstrats ut ur kommunallagarna med
ingången av år 1971. Enligt lagen (1969: 780) med anledning av införande av
enhetlig kommunbeteckning, m. m. skall föreskrift i lag eller annan författning
om stad i stäUet avse kommun, som består av område vilket enligt den vid
utgången av år 1970 gäUande kommunindelningen utgjorde stad. Om i en nybUdad
kommun ingår ett område som vid sistnänmda tidpunkt utgjorde stad, skall föreskriften
om stad, om inte Kungl. Maj:t bestämt annat i beslutet om kommunindelningen,
gälla den nya kommunen.

I 22
§ YTF anges de huvudregler som gäUer för beställningstrafik för godsbefordran.
Dessa innebär i princip att köming mellan orter inom lokalområdet är tillåten.
Dessutom får transport av gods äga ram från ort inom lokalområdet tUl ort utom
detta eller från ort utom lokalområdet tUl ort inom detta. Däremot är en
transport mellan två orter, som båda är belägna utom lokalområdet, inte
tillåten.

Även
i fråga om beställningstrafik för godsbefordran finns möjlighet för
länsstyrelse att på samma sätt som gäller beträffande taxitrafik medge undantag
från eljest gäUande regler vid tillfälligt transportbehov inom ett område.

För
innehavare av tUlstånd till yrkesmässig trafik med personbil eller buss gäller befordringsplikt
med vissa särskilt angivna undantag (23 §).

Innehavare
av trafiktUlstånd kan åläggas skyldighet att ansluta sig till förening av
utövare av yrkesmässig trafik med syfte att hålla beställningskontor eUer
handha de gemensamma uppgifter i övrigt som den tUlståndsbevUjande myndigheten
finner lämpliga för trafikens ordnande (24 §).

För
användning av bU i yrkesmässig trafik för personbefordran krävs att bUen blivit
godkänd av myndighet, som meddelat trafiktillståndet (25 §). Godkännandet
grundas på särskild lämplighetsbesiktning som utförs av besiktningsman hos
Aktiebolaget Svensk bUprovning.

Enligt
förordnande av Kungl. Maj:t med stöd av 26 § YTF har trans-portnänmden utfärdat
en kungörelse (SFS 1970: 594) om särskUd beteckning trafikbUsskylt på bU,
som används i beställningstrafik för godsbefordran.

Utövare
av yrkesmässig trafik är enligt 29 § YTF underkastad de be-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 26

stämmelser
om taxa som meddelas i fråga om beställningstrafik för personbefordran med
personbil, på sätt som anges i 25 § allmänna ordningsstadgan (1956: 617,
ändrad senast 1971: 672) (AOSt) och i fråga om övriga fall, av myndighet som
lämnat trafiktUlståndet. Den angivna paragrafen i AOSt innehåller föreskrifter,
enligt vilka länsstyrelse före beslut om taxa skall höra kommunfullmäktige.
Taxa har karaktären av maximitaxa, men i undantagsfall kan för Unjetrafik
fastställas fasta avgifter, som alltså skall tillämpas utan avvikelse. Före faststäUande
av taxa skall, om förhållandena föranleder därtill, även trafikföretag och
sammanslutningar av trafikutövare m. fl. beredas tillfälle att yttra sig.

Taxeplikt
föreligger inte i fråga om sådan beställningstrafik för godsbefordran, som i 12
§ YTF är undantagen från behovsprövning.

I 32 § YTF stadgas, att
yrkesmässig uthyrning av bil utan att förare ställs till förfogande
(uthyrningsrörelse) får ske endast efter tillstånd av länsstyrelsen i det län
där rörelsen skall drivas. Tillstånd meddelas endast om rörelsen anses
behövlig och i övrigt lämplig och om sökanden anses skickad att driva rörelsen.
Prövning av rörelsens behövlighet sker ej, när ansökan avser tillstånd till
uthyrning av personbil eller av lastbil, vars totalvikt inte överstiger 3,5
ton. Bil får inte användas i uthyrningsrörelse utan att vara godkänd av den
länsstyrelse, som meddelat tUlstånd tUl rörelsen. Godkännandet skall, liksom i
fråga om bil i yrkesmässig trafik för personbefordran, grandas på särskild
lämplighetsbesiktning.

För att driva
transportförmedling krävs med vissa undantag tillstånd av länsstyrelse (33 §).
Med transportförmedling avses rörelse, varigenom någon yrkesmässigt åt
allmänheten ombesörjer hopsamlande eller mottagande av gods till en eller flera
upplagsplatser för transport med bil eller förmedling av anbud om utförande av
godstransporter med bU eller om tillhandahållande av gods för sådan transport.
Dessutom fordras för att rörelsen skall hänföras tUl transportförmedling att
regelbundna transporter förmedlas mellan vissa orter. Regelbunden transport
mellan två orter anses föreUgga om vanligen två eUer flera transporter för
kalendervecka äger rum i samma riktning.

Den som driver yrkesmässig
trafik, uthyrningsrörelse eller transportförmedling utan att vara berättigad
att driva sådan trafik eller rörelse kan enligt 34 § YTF straffas med
dagsböter. Motsvarande gäller i fråga om olika slag av överträdelser i samband
med utövandet av verksamheten.

Domstolarna
är skyldiga att underrätta tillståndsgivande myndighet, om innehavare av tUlstånd
tUl yrkesmässig trafik, uthymingsrördse eller transportförmedling dömts till
straff för förseelse mot YTF (36 §).

Länsstyrelse
eller polismyndighet, som finner anledning till återkallelse av
trafiktillstånd eller andra angivna tiUstånd enligt YTF, skall

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 27

göra
framstäUning om återkallelse hos den myndighet som har att besluta i ärendet
(39 §).

Häratöver
bör nämnas vissa bestämmelser i vägtrafikförordningen (1951: 648, omtryckt
1967: 856, ändrad senast 1971: 1040) (VTF) som är av särskild betydelse för den
tyngre vägtrafiken. Av 3 § 6 mom. framgår att på vissa bussar och lastbilar
skall finnas färdskrivare, dvs. ett instrument som upptecknar hastighet, körtid
och tillryggalagd våglängd. Uppteckning skall bevaras i bUen under en vecka.
Det åligger bilens ägare och förare att på anmodan överlämna uppteckningen till
trafikinspektör, bilinspektör, tjänsteman vid yrkesinspektionen eller polisman.
I kungörelsen (1956: 427) om skyldighet att å vissa motorfordon föra
färdskrivare (ändrad senast 1967: 678) anges närmare vilka fordon som skall
vara försedda med sådant instrument.

I
28 a § VTF finns föreskrifter om arbetstid och vUotid för förare i företag, som
driver förvärvsverksamhet i vUken personer eller gods befordras på väg. I
anslutning därtUl anges i 28 b § skyldighet att föra anteckningar för kontroll
av arbetstid och vUotid. I kungörelsen (1967: 598) om anteckningar för kontroll
av arbetstid och vUotid i vägtrafik finns närmare bestämmelser om hur
anteckningarna skall föras. Enhgt dessa bestämmelser skall finnas särskild
arbetstidsbok, som förs av fordonets förare. Om denne är anställd, skall även
arbetsgivaren föra anteckningar om arbets- och vilotid.

Av
betydelse för lastbUstrafiken är bestämmelsema i 54 § VTF, vilka bl. a.
förbjuder användning på aUmän väg, gata eller annan allmän plats av fordon med
visst axeltryck, boggitryck och brattovikt. Axeltrycket och boggitrycket får
inte överstiga 8 ton resp. 12 ton. Med stöd av bestämmelsema i 63 § har
emellertid dessa gränser i fråga om en betydande del av vägnätet 53 "/o
den 1 april 1971 höjts till 10 resp. 16 ton. Brattovikten är den vikt som vid
visst tillfälle vilar på ett fordons eller fordonstågs samtiiga axlar. Högsta
tillåtna bruttovikt bestäms bl. a. av avståndet mellan första och sista axeln
på ett fordon eller fordonståg. TUlåtna brattovikten framgår av 54 § och med ledning
därav utfärdade brattoviktstabeUer. Även i fråga om gränserna för brattovikten
har ökning medgetts då det gäller det tyngre vägnätet med 10/16 tons axel/boggitryck.

Enligt
hastighetsbestämmelsema i 56 § får buss eller lastbil, vars totalvikt överstiger
3,5 ton, inte föras med högre hastighet än 70 km i timmen. På motorväg och
motortrafikled får dock hastigheten uppgå tiU 90 km. Inom tättbebyggt område
får fordons hastighet inte överstiga 50 km i timmen. Särskilda begränsningar gäUer
i vissa fall om släpfordon är kopplat tiU bilen. Andra hastigheter än de i VTF
medgivna kan bestämmas genom lokal trafikföreskrift (61 §).

Med
fordon för vUket faststäUts maximUast får enhgt 57 § 1 mom. VTF inte befordras
last, vars vikt överstiger maximilasten. Framförs

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 28

fordon
i strid mot derma bestämmelse eller nyssnämnda bestämmelser om högsta tiUåtna
axel- eller boggitryck, får polisman förbjuda och även hindra fortsatt färd.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 29

3.
Den statliga trafikpolitiken

Målet
för den statiiga trafikpolitiken är att för landets olika delar trygga en tUlfredsställande
transportförsörjning tUl lägsta möjliga kostnader och under former som medger
effektivitet och en sund utveckling av transportmedlen. Trafikpolitiken skall
utformas så att de krav som ställs från trafiksäkerhetssynpunkt blir tUlgodosedda.
Till fullföljande av denna politik skapas ett system på transportmarknaden som
gör det möjligt för varje trafikgren och varje transportföretag att utvecklas
med utgångspimkt i sina reella förutsättningar och marknadens behov. Detta sker
bl. a. genom avskaffandet av regleringar, som kan verka snedvridande på denna
utveckling, och genom tUlämpningen av den s. k. kostnadsansvarighetsprincipen,
som innebär att varje trafikgren skaU svara för de kostnader som den orsakar.

I
anslutning tUl det s. k. trafikpolitiska reformprogrammet har en successiv aweckling
skett av olika restriktioner och regleringar inom såväl järnvägstrafiken som
den yrkesmässiga lastbilstrafiken. I fråga om de hittUls genomförda åtgärderna
avseende lastbUstrafiken kan samman-fatmingsvis nämnas, att det i en första
reformetapp skedde en uppmjukning av regleringssystemet genom en mindre
restriktiv tiUståndsgiv-ning. Normerande vid tUlståndsgivningen var en årlig
ökning med 15 "lo av den samlade lastförmågan hos fordon i
beställningstrafik för godsbefordran. Dessutom gjordes vissa ändringar i YTF, vUka
innebar bl. a. att vissa godstransporter helt undantogs från tUlämpningen av YTF
eller från däri föreskriven behovsprövning och att i fråga om persontrafiken
kravet på tillstånd för samåkning med personbil i viss omfattning slopades.
Behovsprövningen slopades vidare för tillstånd till uthyrning av personbilar
och av lastbilar med en totalvikt av högst 3,5 ton.

I
en andra reformetapp skedde en ytterligare uppmjukning av regleringssystemet
genom att den förat nämnda procentsatsen för ökningen av den samlade
lastförmågan hos fordonen i beställningstrafik för godsbefordran höjdes till
20 */o. Denna höjning har inneburit att behovsprövningen får praktisk
betydelse endast i undantagsfaU. Genom ändringar i YTF undantogs från
förordningens tUlämpning eller från behovsprövning ytterligare vissa slag av
transporter. Transportplikten för lastbils- och traktortågstrafik upphävdes.

För
fullföljandet av trafikpolitiken i olika avseenden sker fortiöpande utrednings-
och utvecklingsinsatser. På grandval av förslag från bU-skatteutredningen har
statsmakterna år 1970 som ett första steg mot ett mera fuUständigt genomförande
av kostnadsansvarighetsprincipen beslutat om en successiv omläggning av
vägtrafikbeskattningen. Den mera fuUständiga analysen och bestämningen av
vägtrafikens kostnadsansvar utförs av vägkostnadsutredningen, som redovisat
flera, av särskUda experter utförda detaljundersökningar.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 30

Andra
från trafikpolitisk synpunkt viktiga utredningar är trafikplaneringsutredningen
och kollektivtrafikutredningen. Den förra arbetar med planläggningen och
samordningen av olika transportmedel för tillgodoseende av kraven på
tillfredsställande transportförsörjning på det regionala planet.
Kollektivtrafikutredningen undersöker olika möjligheter att förbättra den
kollektiva trafiken i olika tätorter.

Vidare bör erinras om att
trafikpolitiska delegationen förstärkts och fått vidgade uppgifter.
Delegationen har bl. a. tUl uppgift att medverka vid samordningen av
utredningsverksamheten och vid fullföljandet av olika trafikpolitiska åtgärder.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 31

4.
Överträdelser av vissa vägtrafikbestämmelser

Yrkestrafikutredningen

Utredningen
erinrar inledningsvis om att trafiksäkerhetsproblemen berördes i 1963 års
trafikpolitiska proposition. Dåvarande departementschefen uttalade nämligen
att man vid bedömningen av möjlighetema att genomföra det trafikpolitiska
reformprogrammet måste beakta att utvecklingen inte fick leda till ökad olycksfrekvens
i trafiken genom hårdare utnyttjande av förarpersonalen. Vidare har det, anför
utredningen, både med tanke på kostnaderna för väghållningen och på
trafiksäkerheten, ansetts vara av synnerlig vikt att gäUande bestämmelser om
fordons last respekteras. Utredningen har enligt sina direktiv att föreslå
åtgärder som motverkar benägenheten att överträda dessa bestämmelser och att
hålla för höga färdhastigheter.

Utredningen
anför att det i direktiven till utredningen uppställda målet är att så långt
möjligt uppnå en förbättrad efterlevnad av de i VTF givna stadgandena angående
maximihastighet, längsta arbetstid och minsta vilotid samt axel- och boggitryck,
totalvikt m. m. Detta avses ske genom att ansvar utkrävs inte endast av den
som direkt är inblandad utan även av den som indirekt kan antas få ekonomisk
vinning av överträdelserna. För att vara tillräckligt effektiva bör utfärdade
bestämmelser enligt utredningens mening tillämpas på all trafik där ekonomiska
intressen föreligger, dvs. även på den icke yrkesmässiga trafiken. Utredningen
har dock inte ansett sig i detta sammanhang kunna utreda även firmabilstrafiken.

När
det gäller omfattningen av överträdelserna redovisar utredningen vissa
undersökningar. Av dessa framgår enligt utredningens bedömning att antalet
överträdelser blivit besvärande stort. Inte endast av trafiksäkerhets-,
arbetarskydds- och vägunderhållsskäl finner utredningen utvecklingen otillfredsställande.
Även av allmänna trafikpolitiska skäl synes det utredningen olämpligt att de
olika trafikanternas kostnadsförutsättningar rubbas genom lagöverträdelser.

Kontrollen
i fråga om bestämmelserna om arbets- och vilotid utförs av polisen och yrkesinspektionen.
Fr. o. m. januari 1969 förs statistik inom arbetarskyddsstyrdsen över
förseelser mot bestämmelsema om arbetstid och förande av arbetstidsbok.
Hjälpmedlen för myndigheterna att kontrollera efterlevnaden av arbetstidsreglema
är främst arbetsgivarnas anteckningar, förarnas arbetstidsböcker och färdskrivaruppteckningarna.
Vid inspektioner som omfattade hela landet under åren 19681970 kontrollerades
ett stort antal fordonsförare, varvid konstaterades bl. a. att grovt räknat en
tredjedel av förarna saknade arbetstidsbok eller hade underlåtit att göra
föreskrivna anteckningar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 32

Utredningen
har vid en uppskattning av användningen av färdskrivare kunnat konstatera att
antalet fordon som författningsenligt skall vara försedda med färdskrivare
under senare år ökat, under det att antalet försålda diagramblad minskat så att
förbraknmgssiffran för år 1970 kan antas ligga under 1966 års förbrakning.

Enligt
utredningens uppfattning bör den bristande respekten för arbetstidsbestämmelserna
motverkas genom en intensifierad övervakning av att gällande föreskrifter
efterlevs och genom användandet av redan befintliga kontroUmedd i erforderlig
omfattning. Att skärpa straffansvaret utöver vad som tidigare skett genom
att införa strikt ansvar för arbetsgivaren i fråga om arbetstidsbestämmdsema
bör däremot enligt utredningens uppfatining inte komma i fråga.

De
problem som hänger samman med överträdelser av bestämmelserna om högsta tillåtna
axeltryck, boggitryck, bruttovikt eller maximilast belyses av utredningen
från olika utgångspunkter. Jag vUl här hänvisa tUl s. 2628 och 3344 i
betänkandet.

Utredningen
framhåller att den höjda bärighetsstandarden på vägnätet har inneburit sänkta
transportkostnader främst för de tunga transporterna. Samtidigt har emellertid
kostnadema för väghåUningen genom det ökade slitaget stigit. En fortsatt
utveckling med kraftiga höjningar av axel- och boggitryck samt brattovikter
kommer knappast att vara möjlig under den kommande tio- eller
femtonårsperioden.

Utredningen
redovisar bl. a. en av statens vägverk utförd undersökning av
överlastfrekvensen under år 1966. Av undersökningen framgår att höga
brattovikter var allmänt förekommande och i en omfattning som är
anmärkningsvärd mot bakgrand av då rådande belastningsbestämmelser. Graden av viktöverskridanden
hos de undersökta fordons-kombinationerna kan belysas genom frekvensen
singelaxlar och boggi-axlar med axel- och boggitryck över de tillåtna
gränserna. I följande uppstäUning anges frekvensen singelaxlar överskridande 8
resp. 10 tons axeltryck samt frekvensen boggier överskridande 12 resp. 16 tons boggitryck.
Europavägarna ingår i riksvägskategorin.

Vägkategori

Tillåtet axel- och boggitryck i ton

Procent axlar över

Procent boggier över

Ston

10 ton

12 ton 16 ton

Riksvägar Länsvägar

8/12 10/16

8/12 10/16

28 24

33 54

12 13

16 30

60 29

57 27

64 36 66 38

Undersökningen
visar enligt vägverket att den relativa förekomsten av fem- och fleraxliga
fordonståg med övervikt var hög och att den var

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 33

mycket
hög på de undersökta vägavsnitten med 8/12 tons axel/boggitryck. Som exempel
kan nämnas att hos de vanligast förekommande fem- och sexaxliga fordonstågen
var ett överskridande av den maximalt tillåtna lasten med 30 å 40 "lo en
ordinär företeelse. Överslagsmässigt torde i dessa avsnitt på de fem- och fleraxliga
fordonstågen ca 25 "lo av godstonnaget ha transporterats som överlast. De
fordon som gick med överlast fraktade tiUsammans ca 80 "lo av det totala
tonnaget på de fem- och fleraxliga fordonstågen som passerade mätpunkterna.
Något över 30 "lo av de överbelastade fordonens last var därmed att
betrakta som överlast.

Den nu redovisade
undersökningen avser förhållandena år 1966. Någon senare undersökning av denna
omfattning har inte lagts fram. Rikspolisstyrelsens statistik kan dock ge en
uppfattning om utvecklingen. Antalet rapporterade överträdelser av
belastningsbestämmelserna var 6 431 år 1967, 8 120 år 1968 och 11 461 år 1969.
Jag skall senare, efter redovisningen av remissyttrandena över utredningens
förslag i nu aktuella delar, återkomma med en redogörelse för vissa ytterUgare
undersökningar rörande överlaster som gjorts i samband med ärendets beredning
i departementet.

När det gäller
omfattningen av överlasterna upplyses i betänkandet också att 1970 års långtidsutredning
kom fram till att ca 110 milj. ton eller nära en femtedel av allt lastbilsgods
transporterades som överlast år 1968.

För att belysa de
trafikekonomiska konsekvenserna av överbelastning redovisar utredningen den av
statens vägverk publicerade s. k. MODO-studien (se betänkandet s. 38).

Utredningen konstaterar
att en överbelastning av fordonen från trafiksäkerhetssynpunkt utgör en
väsentligt större fara än överskridandet av den för vägen tillåtna högsta
belastningen. En last utöver den som tillverkaren anvisat för sina fordon ger
nämligen dels onormala påkän-ningar i fordonets bärande och kraftupptagande
delar, dels dynamiska krafter som på olika sätt försämrar fordonens kör- och
bromsegenskaper m. m. Från trafiksäkerhetssynpunkt måste det anses olämpligt
att de delar som skall uppbära lasten utsätts för högre påkänningar än de för
vilka de är dimensionerade. Vid besiktning konstateras ofta sprickor i
ramdelar, infästningar, kopplingsanordningar osv. Felfrekvensen framgår bl. a.
av Aktiebolaget Svensk bilprovnings rapporter. En av anledningarna till att
sprickor och brott uppstår i bärande delar och infästningar kan vara onormala påkänningar
till följd av överbelastning. Dessa skador kan i sin tur leda till olyckor.

En annan följd av
överbelastning av fordonen är, påpekar utredningen, att anpassningen till den
övriga trafikens rytm försvåras om motorstyrkan inte står i proportion till
lasten på fordonet.

3
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 81

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 34

Utredningen
påpekar också att fordonets eller fordonstågets kör-egenskaper (dynamiska stabUitet)
i hög grad påverkas av lastens tyngd och fördelning. Det är i första hand
lastens tyngdpunktsläge som påverkar fordonets egenskaper. Ett högt
tyngdpunktsläge över vägbanan ger alltid försämrade stabilitets-, kör- och
bromsegenskaper.

Den kanske största risken
vid överlast är enligt utredningens mening de försämrade bromsegenskaperna.
För fordonet innebär detta nämligen längre stoppsträckor, lägre bromsverkan och
otillfredsställande bromsfördelning mellan axlarna (hjulblockering, fällknivseffekt
vid fordonskombinationer).

Aktiebolaget Svensk
bilprovning har undersökt bromskrafterna i procent av totalvikten för 83 olika
fordonstyper som förekommer på den svenska marknaden. Bromskrafterna utgör de
av resp. tiUverkare teoretiskt beräknade. Av undersökningen framgår att mer än
en tredjedel av dessa fordonstyper har bromskrafter som ligger mellan 50 och 60
"lo av totalvikten. Enligt gällande bromsbestämmelser skall fordonets totala
bromskraft uppgå tUl minst 50 a 55 "lo av fordonets totalvikt. Detta innebär
att fabriksnya fordon inte alltid uppfyUer gällande bromsbe-stämmdser om
totalvikten överskrids.

Utredningen konstaterar
vidare att bromsverkan på begagnade fordon försämras av olika anledningar,
exempelvis friktionsvariationer mellan belägg och trummor på grand av slitage,
smuts, dålig anliggning, temperaturvariationer, fukt osv. Dåligt justerade
bromsar är vanligt förekommande och försämrar fordonets bromsegenskaper.

För att finna sambandet
mellan fordonens last och stoppsträckornas längd har Aktiebolaget Svensk bUprovning
för utredningens räkning utfört vissa prov, av vilka framgår hur
stoppsträckornas längd varierar vid bromsning från 60 km i timmen tUl
stillastående.

Proven redovisas i en
särskild bUaga till utredningens betänkande. Resultaten visar att det finns ett
klart samband mellan belastning och bromssträcka och att det finns mycket små
marginaler för överlast. Bolaget anser sig kunna konstatera att om totalvikten
överskrids klarar fordonen inte kraven enligt gällande bromsbestämmelser och
än mindre de krav som uppställs från och med 1972 års modeller.

Utredningen
sammanfattar trafiksäkerhetsriskerna på följande sätt:

1.
Onormala påkänningar i bl. a.
bärande delar och släpvagnskopplingar.

2.
Försämring av fordonets
dynamiska stabilitet.

3.
Försämring av fordonets
bromsegenskaper.

Utredningen
erinrar om att medverkan till överträdelser av belastningsbestämmelserna redan
nu kan föranleda straff men tar också upp frågan om straffbestämmelserna för
medverkan kan utvidgas. Eftersom

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 35

bdastningsbestämmelserna
är olika för olika vägavsnitt föreligger enligt utredningens mening stora
svårigheter att utvidga ansvaret för ägaren eller transportköparen. Ett sådant
ansvar förutsätter nämligen ingående kännedom om färdvägarnas beskaffenhet.
Detta är ett krav, som på grund av nyssnämnda variationer ofta är omöjligt att
ställa.

Utredningen
påpekar att rikspolisstyrelsen och statens vägverk gemensamt i skrivelse den
26 juni 1970 till Kungl. Maj:t föreslagit sådan ändring av VTF att vidgat,
strikt ansvar införs för fordonsägare.

Ett
genomförande av principen om strikt ansvar för fordonsägaren vid brott mot viktbestämmelserna
anser utredningen möjligt i fråga om sådana företag där ägaren har nära kontakt
med själva godshanteringen. Det anses däremot väsentiigt svårare då det är fråga
om större företag, där företagets ledning har små förutsättningar att så i
detalj följa de enskilda fordonens nyttjande att det kan anses rimligt att
företagsledaren ställs till ansvar för eventuella överlaster.

Utredningen nämner också
att man i Norge nyligen skapat möjligheter att införa skärpta bestämmelser
till förebyggande av överlast på bilar. Dessa bestämmelser innebär att en
särskild avgift, "gebyr", tas ut av ägaren till motorfordon som
framförs med väsentligt högre axel-eller boggitryck än vad som är tillåtet. Jag
återkommer senare med en redogörelse för de norska bestämmelsema, som trätt i
kraft den 1 februari 1972. Utredningen vill inte rekommendera en liknande
avgift för svensk del.

Utredningen anser att
överlastproblemet måste angripas där det uppstår, dvs. på lastningsplatsen,
och framhåller svårigheterna att exakt avgöra lastens vikt utan att väga den. I
de flesta fall är förhållandena på lastningsplatsen av ett eller annat skäl
inte sådana att någon vägning kan ske utan större kostnader. Utredningen anser
därför i likhet med vad som anförts i rikspolisstyrelsens och vägverkets
nyssnämnda skrivelse att det enda realistiska sättet att bedöma ett fordons
last är att förse det med en lastindikator som med vissa mindre marginaler anger
hur mycket lasten väger och hur den påverkar axel- och boggitrycket. Bestämmelse
om lastindikator kan dock inte sättas i kraft utan en tillräcklig
övergångsperiod så att industrin får tUlfälle att utveckla och pröva olika
konstruktioner och bilägarna möjlighet att anpassa sig till dessa nya
bestämmelser. Utredningen har kunnat konstatera att ett visst utvecklingsarbete
redan påbörjats.

Utredningen
påpekar att trafikekonomiska vinster kan göras genom överskridande av högsta tillåtna
färdhastighet. Möjligheterna för fordonsägaren eller transportköparen att i
förhand bedöma risken för överträdelse anser utredningen emeUertid vara mycket
små.

Utredningen
anmärker också att överträdelser av hastighetsbestämmelserna ofta föranleds av
andra motiv än ekonomiska. Som exempel nämner utredningen intresset att ta igen
förlorad tid eller att av annan

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 36

anledning
än som sammanhänger med transportavtalet komma tidigare till destinationsorten
etc

Utredningen
anser sig av de anförda skälen inte böra lägga fram förslag som utvidgar
medverkansansvaret vid överträdelse av hastighetsbestämmelserna.

I
detta sammanhang anser sig utredningen böra erinra om den negativa effekt som
avtal om ackordslön vid utförande av transporter kan ha i vissa fall.
Utredningens allmänna intryck är att man i möjligaste mån bör frångå sådana
avtal som inkluderar prestationsersättningar för bUförare. Enligt vad
utredningen erfarit har man också under senare år alltmer frångått
prestationsersättningarna. På grund härav anser sig utredningen inte böra lägga
fram förslag i detta avseende.

Med
hänsyn tUl att tillstånd tiU yrkesmässig trafik och transportförmedling har
karaktären av en efter viss prövning meddelad rättighet av offentligrättslig
natur anser utredningen att återkallelse av trafiktillstånd är möjlig, om
tillståndet används för bedrivande av en trafik som inte motsvarar samhällets
krav i skilda hänseenden.

Av
förarbetena tiU VTF (prop. 1951: 30 s. 258, 2LU: 30, rskr 336) framgår enligt
utredningens uppfattning att inte bara körkort och trafikkort utan även
trafiktillstånd kan återkallas på grand av förseelser mot VTF. Återkallelse av
trafiktillstånd skall ske med stöd av 19 § 1 mom. YTF. Utredningen framhåller
emellertid att det i stadgandet talas endast om överträdelser av
bestämmelserna i YTF, medan bestämmelserna om axel- och boggitryck, fordons
mått och vikt, arbets- och vUo-tider och färdhastigheter finns i VTF.

Liksom
som ett meddelat tUlstånd att föra fordon i trafik kan återkallas vid missbruk
av detsamma bör etUigt utredningens mening ett meddelat tUlstånd att bedriva
viss trafik kunna återkallas om det är uppenbart att det använts på ett icke
förväntat sätt.

En
av utredningen gjord förfrågan till länsstyrelserna i vilken utsträckning
trafiktillstånd återkallats med anledning av att tillståndsha-varna befunnits
skyldiga till överträdelse av vikt-, arbetstids- eller hastighetsbestämmelser
gav vid handen, att återkalldser på sådana grunder praktiskt taget aldrig
förekommer. Inte heller förseelser mot YTF har medfört återkallelse av
trafiktillstånd. Ett flertal länsstyrelser framhöU att rapporterna om
överträdelser överlämnades endast till befattningshavare vid körkorts- och trafikkortsregistren.
Vidare framgick det, framhöll flera länsstyrelser, sällan eller aldrig av
rapporterna om vederbörande bedrev den rapporterade trafiken med stöd av trafiktUlstånd.

Utredningen
föreslår, att 19 § 1 mom. YTF utformas så att även överträdelser av VTF:s
bestämmelser om vikt, arbets- och vilotid samt hastighet eller straffbar
medverkan därtill skall kunna föranleda omprövning av tillståndsinnehavet på
samma sätt som sker i fråga om innehavet av körkort och trafikkort. I
anslutning härtill framhåller ut-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 37

redningen att, om den föreslagna ändringen av 19 § YTF
skall få avsedd effekt, redan i polisrapporten måste anges om den rapporterade
trafiken utövas med stöd av trafiktUlstånd. Vidare bör länsstyrelsernas interna
handläggningsrutiner kompletteras så att inkomna domar och strafförelägganden i
hithörande frågor meddelas inte bara körkortsavdelningen utan även avdelningen
för yrkesmässig trafik.

Utredningen föreslår också sådan ändring i 36 § YTF att
domstols underrättelseskyldighet skall omfatta även överträdelse av nu aktuella
bestämmelser i VTF.

Remissyttrandena

I fråga om överträdelsernas omfattning och betydelse framhåUer
rikspolisstyrelsen att antalet brott är besvärande stort och att riskerna från
trafiksäkerhetssynpunkt är särskilt allvarliga när det gäller åsidosättande av
föreskrifterna om arbetstid och högsta tillåtna belastning. Enligt styrelsens
uppfattning har liberaliseringen av bdastningsbestämmelserna inte lett till en
minskning av antalet överträdelser. Tvärtom anses antalet överträdelser ha ökat
på ett markant sätt. Även vägverket och trafiksäkerhetsverket betonar de
negativa effekterna från trafiksäkerhetssynpunkt av ifrågavarande
överträdelser. Vägverket framhåller att ett fordon som överbelastas ofta inte
kan framföras på ett betryggande sätt, bl.a. till följd av nedsatt
bromseffekt. Aktiebolaget Svensk bUprovning uttalar att överlasterna utgör en
allvarlig fara från trafiksäkerhetssynpunkt genom att bromssträckorna
förlängs, genom att fordonens köregenskaper påverkas ogynnsamt och genom att
riskerna för sprickbildning i fordonens ramdelar m. m. ökar. Enligt bolagets
mening är skärpta regler klart motiverade för att man skall komma till rätta
med problemen.

SI anser att utredningens förslag är helt otiUfredsställande
och framhåller att överträdelserna innebär stora vinster för åkarna och att
dessa måste neutraliseras om de trafikpolitiska målen skall kunna nås. ASG
redovisar en liknande inställning och anser för sin del att en effektiv
trafikövervakning är den mest verksamma åtgärden. Genom en sådan övervakning
och ett ändamålsenligt ansvars- och påföljdssystem skapas enligt bolagets
mening verkliga föratsättningar för konkurrens på lika villkor, vilket i sin
tur främjar en utveckling mot optimal företagsstruktur. Vägverket betonar de
stora kostnader som överskridande av fastställda, högsta axel- och boggitryck
orsakar vägväsendet.

Motorbranschens riksförbund. Svenska vägföreningen och
Svenska åkeriförbundet ifrågasätter utredningens bedömningar när det gäller omfattningen
av överträdelser av vägtrafikbestämmelserna och anser att efterlevnaden
förbättrats. Enligt Svenska åkeriförbundets uppfattning är övervakningen
beträffande bdastningsbestämmelserna effektiv och

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 38

förbundet har intrycket att den skärpts på senare tid.
Förbundet pekar på att antalet rapporterade överträdelser mot
belastningsbestämmelserna visar en kraftig nedgång mellan åren 1969 och 1970.
Sveriges speditörförbund finner utredningens faktaunderlag bristfälligt.

Betydelsen av likabehandling av den yrkesmässiga och den
icke yrkesmässiga trafiken framhävs av rikspolisstyrelsen, SJ, vägverket, marknadsrådet,
NO, ASG och Svenska åkeriförbundet. Äkeriförbundet erinrar om att
föreskrifterna om arbets- och vilotid tagits in i VTF för att gälla all trafik
i förvärvsverksamhet och att den beslutade körkortsreformen tar sikte på
likställighet mellan yrkesmässig och icke yrkesmässig trafik.

Frågan om strikt ansvar för ägare och arbetsgivare och
medansvar för transportköparen tas upp särskilt i några remissyttranden.
Riksåklagaren avstyrker införandet av ett strikt ägaransvar. Göta hovrätt instämmer
i uppfattningen att straffansvar för ägaren oberoende av försummelse inte bör
införas. Hovrätten finner det emellertid otillfredsställande att man inte
kunnat finna någon annan väg att skärpa ägar-ansvaret. Länsstyrelsen i
Kopparbergs län delar utredningens bedömning att medansvar för transportköpare
inte är möjligt.

SJ och vägverket anser att utredningen avfärdat
möjligheten att utöka kretsen av ansvariga utan fullgoda skäl. Ett strikt
ansvar har enligt vägverkets mening den fördelen att det får effekt inom hela
lastbilssektorn. RikspoUsstyrdsen vidhåller sitt i annat sammanhang framförda
yrkande om strikt ansvar för fordonsägaren för brott mot belastningsbestämmelserna.
Även Svenska transportarbetareförbundet förordar ett sådant ansvar, som enligt
förbundets mening torde vara av väsentlig betydelse när man skall söka komma
till rätta med överlastproblemet. ASG framhåller att fordonsföraren som
anställd ofta har en svag ställning och att en utvidgning av ansvaret för
olika slag av överträdelser därför kan vara motiverad.

Frågan om införandet av någon form av straffskatt vid
brott mot belastningsbestämmelserna tas upp i några remissyttranden. Göta hovrätt
hyser betänkligheter mot en sådan påföljd, som hovrätten finner till sin verkan
närmast vara jämförbar med straff. Riksåklagaren, däremot, menar att
införandet av en särskild straffavgift enligt det norska systemet bör
övervägas. Svenska transportarbetareförbundet anser att en särskUd avgift kan
ses som ett skadestånd till staten vid överträdelse av
belastningsbestämmelserna. Enligt förbundets uppfattning talar erfarenheterna
för att sådana förseelser, som i princip är ensidigt ekonomiskt betingade med
hänsyn till såväl åkeriföretagarens som befraktarens intressen, bör följas av
särskilda ekonomiska påföljder. Förbundet anser att det inte bör möta hinder
att i Sverige tillämpa ett system som motsvarar det norska och understryker att
endast betydande skadestånd torde få verksam preventiv effekt.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 39

Förslaget om användning av lastindikator får ett positivt
bemötande. Rikspolisstyrelsen, SJ, vägverket, trafiksäkerhetsverket, kommerskoUegium,
ASG, Näringslivets trafikdelegation och Svenska vägföreningen tUlstyrker och
flera av dem betecknar reformen som angelägen. Svenska åkeriförbundet instämmer
i princip i utredningens bedömning men betonar vikten av att de tekniska förutsättningama
och de ekonomiska konsekvenserna klarläggs ordentligt innan en sådan utrustning
blir obligatorisk.

Förslaget
om återkallelse av trafiktUlstånd vid överträdelse av bestämmelser i VTF tiUstyrks
eUer accepteras av riksåklagaren, Göta hovrätt, rikspolisstyrelsen,
trafiksäkerhetsverket, som påpekar att sanktionen bör gälla även vid
åsidosättande av utrustningsbestämmelser, länsstyrelserna i Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Västernorrlands län. Näringslivets
trafikdelegation. Svenska transportarbetareförbundet och Åkeriföretagarnas
centralförbund. En viss tveksamhet, främst med hänsyn till att åtgärden verkar
endast på den yrkesmässiga trafiken, kommer dock tUI uttryck i yttrandena från
Göta hovrätt och Svenska transportarbetareförbundet. Sistnämnda remissorgan anser
även att bestämmelsen, om den skall få effekt, bör ges en mera kategorisk
utformning än som skett i utredningens förslag.

Med hänvisning till utredningens uttalande, att den
nuvarande möjligheten att återkalla trafiktiUstånd inte utnyttjas, anför SJ
att utredningens förslag om införande av nya återkalldsegrunder inte kan förväntas
få någon effekt.

NO, ASG, Svenska vägföreningen och Svenska åkeriförbundet
avstyrker utredningens förslag med hänvisning till att återkallelsesanktio-nen
drabbar endast den yrkesmässiga trafiken. Åkeriförbundet anför dessutom som
grund för sUt avstyrkande att gärningsmannen och tUlståndshavaren inte alltid
är samma person.

Utredningens uppfattning att ackordslönesystemet har en
ogynnsam effekt i fråga om efterlevnaden av vissa bestämmelser i VTF delas av
rikspolisstyrelsen och länsstyrelsen i Kopparbergs län, medan Svenska transportarbetareförbiindet
anser att utredningens bedömning är helt oriktig och vUar på felaktiga föratsättningar.

Rikspolisstyrelsens statistik rörande överlaster

De av utredningen redovisade uppgifterna om antalet
rapporterade Överträdelser av belastningsbestämmelserna har under ärendets
beredning i departementet kompletterats med motsvarande siffror för åren 19.70
och 1971, som var 8 411 resp. 7 401. Rikspolisstyrelsen har upplyst att den för
trafikövervakning avsedda personalstyrkan har varit i stort sett oförändrad
under åren 19691971 men påpekat att det i fråga om

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 40

övervakningens
inriktning föreligger olikheter som måste beaktas vid bedömningen.

Rikspolisstyrelsen
erinrar om att belastningsföreskrifterna liberalise-rades år 1969 genom ändring
av bestämmelserna om högsta tUlåtna bruttovikt. Vid överläggningar mellan
vägverket och rikspolisstyrelsen uttalades från vägverkets sida att de
liberalare föreskrifterna innebar, att säkerhetsmarginalen för vad vägarna och
broarna tålde av överskridanden minskat påtagligt och att redan måttliga
överskridanden successivt kunde medföra en betydande förstörelse av vägnätet
med allvarliga konsekvenser för väghållaren och transportväsendet. Med anledning
härav och det förhåUandet att överbelastning av fordonen också från allmän
synpunkt utgör en trafikfara framhöll rikspolisstyrelsen i olika sammanhang
under år 1969 vikten av en effektiv övervakning av bdastningsbestämmelserna.
Dessa åtgärder har enligt styrelsens mening medfört att polisen under år 1969
ägnat övervakningen av den tunga trafiken särskild uppmärksamhet.

Under
år 1970 genomfördes en särskUd trafiksäkerhetskampanj med inriktning av
polisens övervakning främst på tre beteenden i trafiken, nämligen vänstersväng
i korsning, omkörning och utfart på huvudled. I anslutning till kampanjen
medverkade ett stort antal polismän med trafikinformation i skolorna. Utrymmet
för övervakning av den tunga trafiken beträffande belastningsbestämmelserna
torde ha varit inte obetydligt mindre under år 1970 än under år 1969.

Under år 1971 har
trafikövervakningen i betydande omfattning varit inriktad på kontroll av
förares nykterhet och behörighet samt fordons utrustning och beskaffenhet från
trafiksäkerhetssynpunkt. Bl. a. dessa förhållanden torde ha medfört att
övervakningen av belastningsbestämmelsernas efterlevnad även under år 1971
varit av mindre omfattning än under år 1969.

Om
en viss förbättring verkligen skett genom att antalet överträdelser minskat
något under senare år kan detta enhgt rikspolisstyrelsens uppfattning bero på
de förslag om skärpta åtgärder av olika slag som framställts från skUda håU
och rönt stor uppmärksamhet i massmedia. Förslagen har diskuterats vid
sammanträden mellan företrädare för myndigheterna och lastbilstrafikens
intressenter. Styrelsen anser det ligga i sakens natur att en sådan förbättring
blir av kort varaktighet om inga åtgärder vidtas.

Norska
bestämmelser om "overlastgebyr"

De
norska bestämmelserna "Forskrifter om overlastgebyr" trädde i kraft
den 1 februari 1972 och avser trafik med motordrivna fordon eller släpvagn på offentiiga
vägar. Avgift utgår om högsta tUlåtna axel- eller

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 41

boggitryck
överskridits. Med högsta tillåtna axel- eller boggitryck avses det tryck som
fordonet är registrerat för, som vägen är upplåten för eller som anges i "brukstiUatdse"
för fordonet ensamt eller när det ingår i visst fordonståg. De i "brukstUlatelse"angivna
värdena bestäms med hänsyn till bl. a. axelavstånd enligt motsvarande normer
som gäller för bestämmande av bruttovikt enligt 54 § VTF.

I
författningen erinras att avgiftsuttag inte påverkar straffpåföljden.

Konstaterad överbelastning
för varje axel eller boggi reduceras till närmast hela 100 kg, varefter fråndrages
500 kg för motorfordons framaxel, 1 000 kg för annan enkelaxel och 1 500 kg för
boggi. För återstående överbelastning utgår avgift för varje axel eller boggi
med följande belopp.

100
Nkr per 100 kg för de första 2 000 kg 200 Nkr per 100 kg för nästa 2 000 kg 300
Nkr per 100 kg för nästa 2 000 kg 400 Nkr per 100 kg för nästa 2 000 kg 500 Nkr
per 100 kg för återstående överbelastning.

Varje
gång ett fordon påträffas med överbelastning under en löpande tolvmånadersperiod
höjs avgiften med 50 »/o. När avgift skall tas ut tredje gången under en sådan
period blir förhöjningen alltså 100 o/o, fjärde gången 150 »/o etc.

Vägningskontroller utförs
av "statens bUsakkyndige" och av polis. Dessa kan bestämma att fordon
som påträffats med avgiftspliktig överbelastning skall tas i förvar eller att
fordonet inte får brukas intill dess avgiften är betald eller säkerhet ställts
för betalningen.

Avgiftsberäkningen skall
såvitt möjligt ske med ledning av särskild vägning för detta ändamål men får
också göras på grundval av annan utredning, t. ex. vägning som skett vid
lastning eller lossning för bestämmande av frakt eller annan ersättning för
transporten.

De norska bestämmelserna
har meddelats på grundval av bemyndigande i 36 a § vegtrafikloven. Förslag om
bemyndigandet behandlades i stortinget under juni 1970 och godtogs enhälligt.
Vid den remissbehandling som föregick förslagets avlämnande tUl stortinget
accepterades det nya systemet i princip av alla hörda myndigheter och organisationer.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 42

5. Yrkesmässig godsbefordran Yrkestrafikutredningen

Utredningens underlag för bedömningarna rörande företags strukturen
inom den yrkesmässiga lastbilsnä. ringen redovisas i betänkandet på s. 5259.

Den yrkesmässiga beställningstrafiken, som drivs med stöd
av trafik tillstånd, utövades år 1970 av närmare 19 000 åkerier med drygt 38 OOC
bilar. Detta innebär sålunda ett ungefärligt genomsnitt av två bilar pe( åkeri.
Av åkerierna var det inte mindre än 70 "lo som hade endast en bil.

Utredningen anser att man allmänt torde ha väntat att den
nya trafikpolitiken med en mindre restriktiv tillståndsgivning för den
yrkesmässiga lastbilstrafiken skulle medföra att redan befintiiga åkerier skulle
få ett väsentligt ökat antal bilar per åkeri medan däremot antalet enbils-åkerier
skulle minska. Den inträdda situationen motsvarar dock inte dessa
förväntningar. Av utredningens undersökningar framgår att ökningen av
åkeriernas antal varit procentuellt störst i fråga om enbils-åkerierna och i
fråga om åkerier med mer än 15 bilar.

Utredningen har försökt att klarlägga i vilka former
lastbilsnäringen expanderar. Med stöd av material från trafikpolitiska
delegationen har utredningen ansett sig kunna konstatera att näringen främst
expanderat genom nyetablering. De redan etablerade trafikutövarna har enligt en
i betänkandet (s. 54) intagen tabell relativt sett sökt färre trafiktiUstånd.
Vidare framgår att antalet tillstånd som övertagits från redan etablerade trafikutövare
är nästan lika stort som antalet nytillkomna. Detta innebär att ca hälften av
den antalsmässiga ökningen av trafiktillstånden härrör från åkerier som
splittrats upp eller upphört. En del av dessa övertagna tillstånd bör enligt
utredningens bedömning ha gått till större företag i samband med fusioner o. d.
Det mest sannolika anses emellertid vara att de tUl största delen övertagits
tillsammans med åkeriet i övrigt av personer som avsett att nyetablera sig. Den
mindre restriktiva tillståndsgivningen bör nämligen ha minskat behovet för
redan etablerade trafikutövare med upparbetad kundkrets att överta tillstånd.
Verkningarna av företagssplittringen dämpas enligt utredningen av att de
mindre företagen i stor utsträckning är medlemmar i en lastbilscentral.

Dessa lastbilscentraler kan indelas i tre kategorier.

Kategori I är av typen ideell förening. Denna typ av
central, som är historiskt betingad, är inte något försäljningsorgan.

Kategori II är
ett försäljningsorgan till vilket kunderna kan vända sig med sina
beställningar. Det står emellertid medlemmarna fritt att även på egen hand ackvirera
och ta emot beställningar utan centralens medverkan. Någon egentlig
transportplanering för kundernas räkning kan därigenom inte ske.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 43

Kategori III är ett hdcentraliserat och fakturerande
försäljningsorgan som gör reella åtaganden gentemot kunderna. All försäljning
liksom in-och utbetalningar sker genom centralen. Centralens föreståndare
agerar som en vanlig företagsledare med de inskränkningar som hänger saraman
med att medlemmarna i regel äger fordonen själva och bedriver trafiken med stöd
av personliga trafiktillstånd. Medlem i centralen antas under föratsättning att
denna bedömer transportunderlaget tUlräckligt för en utökning.

I
betänkandet anges att 11 000 åkerier med 18 000 bilar är anslutna tUl 317
lastbilscentraler. Av dessa kan ungefär en tredjedel anses tillhöra kategori
III. Det är främst de mindre företagen som är anslutna till
lastbilscentralerna. Dessa omfattar ca 60 "/o av totala antalet trafikutövare
och ca hälften av den totala lastbUsparken i yrkesmässig trafik.

En
väsentlig del av fjärrtrafiken med lastbil ombesörjs genom transportförmedlingsföretag.
Transportförmedlingsmarknaden domineras fullständigt av ett fåtal stora företag
som genom transportörsavtal knutit ett antal självständiga trafikutövare tUl
sig som transportörer. Av dessa företag har ASG och AB Godstrafik och Bilspedition
en klart dominerande ställning.

Trots att
den yrkesmässiga landsvägstrafiken ökat sin marknadsandel har lönsamheten och
sysselsättningsgraden av branschen bedömts som otillfredsställande. Vissa
uppgifter i anslutning till denna bedömning redovisas på s. 5759 i
betänkandet. Utredningen hänvisar bl. a. till vägplaneutredningens (SOU 1969:
56) beräkningar, som ger vid handen att det genomsnittliga tonkilometerpriset
för den yrkesmässiga lastbUstrafiken under perioden 19501966 sjunkit med 22
"lo och år 1969 uppgick till 16 öre.

Utredningen
påpekar vidare att den yrkesmässiga lastbilstrafiken i hög grad berörs av
säsongfluktuationer i sysselsättningen. Kostnaderna för branschen är betydande
eftersom personalkostnaderna och kostnaderna för terminaler och rullande
materiel kvarstår i stor utsträckning även under perioder med bristande
sysselsättning.

Utredningen
anser att konkurrenssituationen inom transportmarknaden i vissa fall är sådan
att man inte uppnått den balans mellan marknadspris och verklig
transportkostnad som en optimal transportstruktur innebär. Inom sektorn för
beställningstrafik för godsbefordran beror detta enligt utredningens mening i
viss utsträckning på att många mindre företag gör transportåtaganden till
orealistiskt låga priser som tagits fram utan kalkylering med
företagsekonomiskt betingade fordonsavskrivningar eller normala företagarersättningar.

Företagsstrukturen inom lastbilsnäringen av i dag kan,
enligt utredningens uppfattning, allmänt sett inte anses vara optimal. Detta
motiverar att vissa åtgärder vidtas inom ramen för den fastlagda trafikpolitiken
i syfte att åstadkomma större effektivitet och ett från trafikant-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 44

synpunkt
lämpligare anordnande av trafiken under beaktande av att samhällsekonomiska
intressen inte åsidosätts. Samtidigt bör trafiksäkerhet och arbetarskydd
främjas.

Utredningen
anför att de större transportföretagen, där administration och
planeringsresurser finns i tillräcklig omfattning, anskaffar och använder sådan
fordonsmateriel som är mest lämpad för företagets verksamhet. For de flesta
mindre företagen, enbils- och enmansföreta-gen, är läget ett annat. Även om man
samverkar i beställningskontor har medlemmarna, av vilka flertalet är förare på
det egna fordonet, stora svårigheter att åstadkomma en lämplig
fordonsdifferentiering och en riktig användning av fordonen på grund av att
beställningskontoret i de flesta fall inte har ställning som ansvarig
trafikutövare.

Utredningen
anser vidare att nyetablering i betydande utsträckning har skett utan
föregående planering inom näringen. Följden har blivit en ogynnsam
sammansättning av fordonsparken och en otillfredsställande konkurrenssituation
som, enligt utredningens uppfattning, inte kan anses stå i överensstämmelse med
den statliga trafikpolitiken. Yrkesmässig trafik bör bedrivas av större, fast
organiserade företag eller sammanslutningar, som konkurrerar med varandra genom
effektivitet och planering och inte genom en prissättning som i många fall sker
utan hänsyn till gällande trafikföreskrifter och kravet på rimlig ersättning
för eget arbete. Utredningen är av den uppfattningen att företagsstrukturen
inom transportnäringen har påverkat bl. a. frekvensen av överträdelser mot
olika vägtrafikbestämmelser.

Den företagsform som
enligt utredningens uppfattning bäst lämpar sig för här ifrågavarande typ av
verksamhet är aktiebolaget. Erfarenheterna från arbetet med att organisera
trafikutövarna i lastbilscentraler har emellertid visat att de
individualistiska inslagen hos dessa är mycket starka. Försök att tvångsvis
föra över trafiktillstånden till lastbilscentraler kan enligt utredningens
uppfattning komma att medföra att det genom lastbilscentralerna inledda
samordningsarbetet försvåras genom att en icke oväsentlig andel av medlemmarna
går ur centralerna. Det förhållandet att någon behovsprövning i praktiken inte
längre förekommer vid meddelande av tUlstånd tUl godsbefordran försvårar en icke
frivillig överföring av tillstånden.

En
förbättrad struktur kan dock enligt utredningens uppfattning inte nås med
mindre den nuvarande företagssplittringen minskas eller att olägenheterna med
denna elimineras. Ett viktigt steg i denna riktning är att föreskriften i 3 § YTF
enligt vilken det ankommer på länsstyrelserna att verka för ett
ändamålsenligt ordnande av den yrkesmässiga trafiken ges en verklig innebörd
mera i form av aktiv ledning än formell tUlämpning. Utredningen finner det
naturligt att de ökade planeringsresurser som tillförts länsstyrelserna under
senare år utnyttjas vid arbetet inom trafiksektionerna.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 45

Den
utveckling som inleds genom organiserandet av trafikutövarna i hdcentraliserade
lastbilscentraler är enligt utredningens uppfattning en lämplig utgångspunkt
för vidare utveckling mot en bättre företagsform. Länsstyrelserna, som har att
verka för ett ändamålsenligt ordnande av trafiken, bör på effektivast möjliga
sätt understödja denna utveckling. Utredningen anför att 24 § YTF ger
länsstyrelserna vissa möjligheter i detta avseende. Lastbilscentralerna bör
också ändra sin restriktiva inställning till att ta in nya medlemmar. Bristande
trafikunderlag utgör enligt utredningens uppfattning inte tillräckliga skäl
för att vägra inträde.

De av utredningen
rekommenderade hdcentraliserade lastbilscentralerna fungerar som trafikutövare
resp. transportförmedlare gentemot transportköparen. De fyller med andra ord funktionen
som mellanman. Utredningen anser det emellertid oklart hur långt en mellanman
kan närma sig den egentliga utövningen av trafiken innan han gör sig skyldig
till olaga yrkesmässig trafik. Enligt utredningens uppfattning kommer lastbilscentralernas
roU som mellanman att accentueras allteftersom dessa får större befogenheter
att handla självständigt. För att inte strukturrationaliseringen av lasfbilsnäringen
skall hindras föreslår utredningen en liknande anordning som den som används
inom busstrafiken. Detta innebär i korthet att lastbUscentral, som drivs i form
av ekonomisk förening, ges ratt att utan tillstånd bedriva yrkesmässig trafik
genom att anlita annan trafikutövare. Utredningen har utarbetat förslag tUl
kungörelse med denna innebörd.

Utredningen
tar också upp vissa frågor som rör anknytningen av den yrkesmässiga trafiken
till lokalområden. Den nuvarande lokalområdesindelningen uppvisar enligt
utredningens mening vissa svagheter. Utredningen erinrar om att
trafikpolitiska delegationen i sin rapport i maj 1970 uppmärksammat
lokalområdesproblemet och framhållit att en smidigare ordning bör eftersträvas.
Utredningen delar denna uppfattning men anför att frågan om lokalområdena
torde komma att beröras av övervägandena inom trafikplaneringsutredningen.

Utredningen
påpekar att det för närvarande inte gäller andra offentliga kreditrestriktioner
i fråga om avbetalningsköp än de som anges i förordningen (1959: 575) med
föreskrifter om vissa betalningsvUlkor vid yrkesmässig försäljning av bilar.
Dessa avser endast lastbilar och bussar med totalvikt av högst 1 800 kg samt
personbilar.

Motorbranschens
riksförbund har emellertid kompletterat dessa bestämmelser genom att
rekommendera sina medlemmar att tUlämpa vissa angivna betalningsvillkor vid
försäljning av lastbilar som inte faller under nyss angivna bestämmelser. I
vilken utsträckning dessa rekommendationer följs har utredningen inte kunnat
bedöma. Enligt utredningens uppfattning tillämpar i stor utsträckning de av
branschen dominerade

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 46

finansieringsinstituten vid avbetalningsköp en hårdare
bedömning av kontantinsatsens storlek än dessa rekommendationer innebär.

Utredningen konstaterar att en relativt restriktionsfri
tillförsel av transportmateriel har en betydande inverkan på
transportförsörjningen och läget på transportmarknaden. Incitamentet att
upprätta en ordentlig kalkyl för användningen av lastbilen försvagas
självfallet, om några större krav på kontantinsats inte ställs i samband med
förvärvet av fordonet.

Redan vid investeringstillfället
bör enligt utredningen erforderligt kapital finnas tillgängligt, antingen det
utgörs av egna medel eller medel anskaffade genom annan långivare än
fordonssäljaren. Utredningen föreslår i detta syfte följande i fråga om
betalningsvillkoren vid yrkesmässig försäljning av lastfordon, dvs. både bilar
och släpfordon.

A. Kontantinsats lägst:

för nya fordon 25 "/o av fakturavärdet,

för begagnade fordon 35 "lo av fakturavärdet.

B. Amorteringstid
längst:

48 månader för fordon med fakturavärde på 150 000 kr. och
däröver,

36 månader för fordon med fakturavärde över 30 000 kr. och
upp till 150 000 kr., 24 månader för fordon med fakturavärde på högst 30 000
kr.

För att undvika att kravet på kontantinsats kringgås genom
avtal om långtidsuthyrning, s. k. leasing, anser utredningen att man som
villkor för sådan förhyrning av lastbUar bör ange att den skall omfatta en
period av minst tre år. Detta förfaringssätt tiUämpas redan i Norge. Utredningen
förutsätter att överenskommelser träffas inom branschen utan ingripande från
offentligt håll.

Remissyttrandena

Flertalet remissorgan delar utredningens uppfattning att
en ändring av företagsstrukturen inom den yrkesmässiga lastbilsnäringen bör
eftersträvas. Till dem som uttalar sig för en utveckling mot större enheter hör
SJ, transportnämnden, pris- och kartellnämnden, länsstyrelserna i Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län.
Näringslivets trafikdelegation, Svenska kommunförbundet och Handdstjänstemannaförbundet.
Genomgående anser man att större enheter ger bättre möjligheter till
rationaliseringsvinster. Från en dd håll görs också gällande att
omstruktureringen bör kunna bidra till en bättre efterlevnad av vägtrafikbeslämmdserna.
Svenska transportarbetareförbundet framhåUer att en omstrukturering mot större
enheter är nödvändig inte minst för

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 47

att skapa större anställningstrygghet för de i branschen
verksamma. Den trängda situationen för de små företagen har enligt förbundet
bidragit till att bestämmelserna om arbets- och vilotid, hastighet, totalvikt
etc. i stor omfattning inte följs. LO, som hänvisar tUl transportarbetareförbundets
yttrande, framhåller behovet av stabila företag, som kan garantera normala
anställnings- och arbetsförhållanden och ett tiUfredsstäUande arbetarskydd. Handdstjänstemannaförbundet
anför liknande synpunkter.

Trafiksäkerhetsverket, som förordar ett samgående till
lastbilscentraler, finner att ytterligare undersökningar måste göras så att
man får fram vilken företagsform och företagsstorlek som är bäst inom olika
regiontyper.

Andra remissorgan anser att utredningen inte visat vilken
företagsstorlek eller företagsform som är den lämpligaste. Hit hör ASG, som
framhåller vikten av att näringslivet får tillgång till en rikt differentierad
transportstruktur, vilket förutsätter åkeriföretag av olika storlek och
inriktning. Motorbranschens riksförbund och Näringslivets trafikdelegation
uttalar, att utredningen inte visat att en utveckling mot enbart större
företagsenheter skulle innebära fördelar. NO framhåller att utredningen inte
styrkt antagandet om att det finns ett samband mellan å ena sidan prissättning
och ekonomiskt resultat och å andra sidan företagens storlek. Inte heller
finner NO att man kan dra slutsatsen att överträdelser av bestämmelserna om
arbetstid, hastighet och maximUast är vanligare inom små företag än inom stora
eller vanligare inom den yrkesmässiga trafiken än inom firmabiltrafiken. Trots
detta anser sig NO kunna förorda en ökad samverkan men betonar att en sådan utveckling,
om den drivs för långt, kan minska konkurrensen. Risken för konkurrensbegränsande
effekter påpekas också av marknadsrådet och länsstyrelsen i Västernorrlands
län. Liksom NO uttalar kommerskollegium, att utredningen inte visat något
påtagligt samband mellan antalet överträdelser av olika vägtrafikbestämmelser
och företagsstrukturen.

Kommerskollegium, Motorbranschens riksförbund och Svenska vägföreningen
uttalar som sin mening att betydande rationaliseringar genomförts inom
lastbilsnäringen. Vägföreningen menar att utredningen överbetonat den sphttring
som man anser råda inom lastbUsnäringen. Även Svenska åkeriförbundet finner att
utredningens redovisning av utvecklingen är missvisande. I själva verket har
det skett en rationalisering av verksamheten, inte minst genom sådana
samarbetsorgan som lastbUscentralerna. Vidare redovisar förbundet en rad
åtgärder som förbundet vidtagit för att främja utvecklingen inom den
yrkesmässiga lastbUstrafiken. Om man bedömer det av utredningen presenterade
materialet med hänsyn till fördelningen av lastbUsbeståndet på åkerier

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 48

av
olika storlek, finner man enligt förbundets mening att utvecklingen karaktäriserats
av en koncentration av verksamheten till större företag. Förbundet anser att
det inte är självklart vilken företagsstraktur som är den optimala och att det
är tveksamt om företagsstrukturen har någon betydelse i fråga om
överträdelserna av vägtrafikbestämmelserna. Förbundet bestrider att aktiebolag
skulle vara den bästa företagsformen och anser att verksamheten lika väl kan
drivas genom ekonomisk förening. De i branschen verksamma bör själva få välja
företagsform. Förbundet gör också invändningar mot utredningens uttalande att
lastbilscentralerna bör ändra sin restriktiva inställning i fråga om intagning
av nya medlemmar. Lastbilscentralernas huvudsyfte är att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen och en ökad intagning kan, om den medför överkapacitet,
motverka detta intresse. Invändningar mot att aktiebolagsformen skulle vara
att föredra framförs också av marknadsrådet och Handelstjänstemannaförbundet.

Frågan om åtgärder bör
vidtas för styming av företagsstrukturens utveckling berörs i flera
remissyttranden. SJ, som i och för sig delar uppfattningen att konkurrens är
ett medel att uppnå bättre struktur inom transportsektorn, anför att
utredningens rekommendationer inte ökar möjligheterna att lösa åkeribranschens
strukturproblem. I stället bör man enligt SJ:s mening använda trafiktillståndsgivningen
som ett styrmedel. SJ anser också att tUlståndsgivningen bör ske vid länsstyrelsernas
samhäUsplaneringssektioner för att problematiken skall kunna inlemmas i den
allmänna samhällsplaneringen i syfte att tillgodose behovet av
tillfredsställande transportförsörjning för landets alla delar. TrafiktUlstånden
bör, med en lämplig övergångstid, föras över till .lastbilscentraler och andra
motsvarande organ. Utredningen har enligt SJ:s mening överdrivit svårigheterna
att samordna enbUsåkarna. SJ påpekar att de flesta av dem är med i någon
gruppering kring lastbils-central, transportförmedUngsföretag eller större
industri. Enligt SJ:s uppfattning är det främst förhållandet att enbilsåkaren
inte värderar sin arbetsinsats riktigt som gjort det svårt att med tUlräcklig
lönsamhet driva åkerier med anställd personal.

Behovet
av ingripanden från statsmakternas sida betonas av LO, som anser att
rekommendationerna i betänkandet är helt otUlräckliga. Enligt LO:s mening
måste en ny, skyndsam utredning göras. Även Handdstjänstemannaförbundet
påtalar behovet av lagstiftning men finner, liksom LO, att det underlag som
utredningen presenterat är otillräckligt. Svenska transportarbetareförbundet
anser att utredningen inte i tillräcklig utsträckning satt sig in i
problematiken och därför inte kunnat presentera förslag till lösningar. Enligt
förbundets uppfattning talar erfarenheten för att en mera utvecklad
lämplighetsprövning i samband med tillståndsgivningen är en av de mest
verksamma åtgärderna för att

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 49

åstadkomma en sanering av åkeribranschen. Det kan anför
förbundet inte nog understrykas hur viktig den ekonomiska lämplighetsprövningen
är.

Även Svenska åkeriförbundet tar upp lämplighetsprövningen.
Förbundet hävdar, som tidigare nämnts, att den hittillsvarande utvecklingen
gått i rätt riktning med ökande rationalisering. En statlig styrning, t. ex.
med stöd av 24 § YTF, skulle kunna innebära ett avsteg från de trafikpolitiska
principerna. Däremot behövs enligt förbundets mening en mera reell
lämplighetsprövning. Förbundet hänvisar till sitt yttrande år 1967 över
förslaget tUl ny förordning om yrkesmässig trafik, vari förbundet förordade att
tillståndsgivningen skulle föregås av en prövning av om sökanden var lämplig
som trafikutövare med hänsyn till ekonomiska förhållanden, insikt i gällande
trafiklagstiftning, erfarenhet och vederhäftighet samt andra på frågan
inverkande omständigheter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar att den för tillståndsgivning
förutsatta prövningen av en sökandes lämplighet med avseende på hans ekonomiska
förhållanden ofta blir bristfällig på grund av svårigheterna att få
tillräckligt fyUig utredning. Även trafiksäkerhetsverket finner att
lämplighetsprövningen i praktiken inte fått så mycket reellt innehåll. Den bör
därför enligt verkets mening kompletteras med ett krav på att sökanden skall
förete kontrakt med bilverkstad om kontroll och underhåll av fordonet
kvartals- eller månadsvis.

Rikspolisstyrelsen och vägverket ställer sig kritiska till
tanken på att en styrning av företagsstrukturen är det rätta sättet att
motverka överträdelser av vägtrafLkbestämmdserna. Man pekar bl. a. på att
sådana åtgärder kan få effekter endast i fråga om den yrkesmässiga trafiken.

Till förmån för en utveckling utan statliga ingripanden
uttalar sig transportnämnden, kommerskollegium, pris- och kartellnämnden, länsstyrelsen
i Malmöhus län. Motorbranschens riksförbund. Svenska företagares riksförbund
och Äkeriföretagarnas centralförbund. ASG anför att lastbilsnäringen inte skall
behandlas annorlunda än andra näringsgrenar, om det inte är påkallat av
trafiksäkerhetsskäl. Näringslivets trafikdelegation och Svenska vägföreningen
varnar för att en statlig styrning kan innebära en återgång till den tidigare
regleringspolitiken.

I anslutning tUl utredningens antydan om möjligheterna för
länsstyrelserna att påverka företagsstrukturen med stöd av 24 § YTF anför
länsstyrelsen i Malmöhus län att den inte anser sig på grandval av detta
stadgande kunna verka för bUdandet av aktiebolag eller anslutning tiU ekonomisk
förening. Även länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att länsstyrelserna har
små möjligheter att påverka utvecklingen.

Utredningens förslag om rätt för lastbilscentral att driva
yrkesmässig trafik genom anlitande av trafikutövare med tiUstånd tUl sådan
trafik tas upp endast av några få remissorgan. Göta hovrätt, länsstyrelsen i

4 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 81

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 50

Malmöhus län och ASG förklarar att de tUlstyrker eller
inte har någon erinran mot förslaget. Den sistnämnda remissinstansen framhåller
dock att rätten bör gälla även transportförmedlingsföretagen.

SJ anser att den föreslagna bestämmelsen är principiellt
och praktiskt mindre tiUtalande, bl. a. med hänsyn tUl det oklara ansvarsförhåUande
som uppkommer genom att det egentligen blir fråga om dubbla tUlstånd. Även
Svenska åkeriförbundet är kritiskt mot förslaget. Utredningens tolkning av rättsläget
strider enligt förbundet mot hittillsvarande praxis. Förslaget skulle innebära
att lastbilscentraler, som drivs i aktiebolagsform, diskrimineras och att
inlåningen av fordon åkerierna emeUan skulle förhindras. Förbundet delar
utredningens uppfattning att lastbUscentralernas och andra transportåtagande
företags roll kommer att accentueras och att det behövs ett vidgat ansvar för
dessa. Frågan är emellertid komplicerad och utredningens förslag anses inte
leda tUl en förbättring av situationen.

Ett slopande av systemet med lokalområden förordas i
princip av de remissorgan som yttrat sig särskilt i frågan. Hit hör marknads
rådet, NO, ASG och Näringslivets trafikdelegation. Transportnämnden anser att
en ändring bör anstå tUls en ny yrkestrafikförordning trätt i kraft och den
tredje etappen av det trafikpolitiska reformprogrammet genomförts. Nämnden
upplyser att den endast undantagsvis avslår ansökningar från enskUda
transportörer om särskilda lokalområden. Även Svenska åkeriförbundet anser att
den tredje etappen bör genomföras innan lokalområdena avskaffas helt. Förbundet
framför emellertid också att åtgärden inte stämmer med uppfattningen att
länsstyrelserna skall ha en stark stäUning i fråga om trafikplaneringen inom
länen. Pris- och kartellnämnden instämmer i uttalandet att lokalområdena bör
slopas men anser att trafikplaneringsutredningens kommande förslag bör
avvaktas. Handelstjänstemannaförbundet anför att indelningen i lokalområden bör
reformeras men menar att tillräckligt underlag för en sådan reform saknas.

Marknadsrådet och NO, vilka i fråga om utvecklingen mot
större företagsenheter inom åkeribranschen påpekat risken för konkurrensbegränsning,
framhåller beträffande lokalområdesindelningen att ett slopande av
lokalområdena kan motverka konkurrensdämpande effekter.

Av dem som yttrat sig särskilt om utredningens förslag
till kreditrestriktioner i fråga om avbetalningsköp förklarar Göta hovrätt,
trafiksäkerhetsverket, kommerskollegium, pris- och kartellnämnden, länsstyrelserna
i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Västernorrlands län, ASG,
Svenska åkeriförbundet och Äkeriföretagarnas centralförbund, att de tillstyrker
eller inte har något att erinra mot förslaget.

Svenska transportarbetareförbundet anser att
avbetalningsreglerna bör

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 51

skärpas. Enligt förbundets mening borde också alternativa
finansieringsformer ha undersökts. Som ett alternativ nämner förbundet någon
form av statlig kreditgaranti med mera normala räntelägen än dem som nu
tillämpas i branschen.

Näringslivets
trafikddegation motsätter sig inte att avbetalningshandeln med lastfordon
regleras men anser att ytterligare överväganden behövs, eftersom de föreslagna
reglerna är alltför snäva.

Motorbranschens riksförbund anser att en generös kreditgivning
haft även positiva effekter genom att den tillfört branschen riskvUligt kapital.
En skärpning av kreditreglerna kan skapa likviditetsproblem. Sådana
övergångsbestämmelser behövs att svårigheter inte uppkommer på grund av redan
träffade dispositioner. Förbundet förordar också vissa uppmjukningar i fråga om
kontantinsats och amorteringstid jämfört med utredningens förslag.

Svenska företagares riksförbund avstyrker
utredningsförslaget.

Beträffande långtidsuthyrning, s. k. leasing, uttalar
Motorbranschens riksförbund att en minimitid för förhyrning i enlighet med
utredningens förord motverkar de syften som utredningen vUl vinna, eftersom
leasing för så lång tid som tre år närmast får karaktären av köp. Svenska
åkeriförbundet delar utredningens uppfattning att man genom leasing kan kringgå
kraven på kontantinsats. Förbundet anser att en minimitid inte m.otverkar
detta. Enligt förbundets erfarenheter är dock den kreditprövning som föregår
ett leasingavtal minst lika ingående som vid köp.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 52

6.
Yrkesmässig trafik med personbil Yrkestrafikutredningen

Utredningen
tar först upp frågan om företagsstrukturen inomtaxinäringen.

Antalet taxibUar i landet
uppgår till omkring 9 000 och de på heltid i trafiken sysselsatta personerna
till ca 12 000. Av dessa bilar är drygt 5 000 knutna tUl någon form av
beställningskontor. Praktiskt taget alla övriga bilar är sysselsatta
huvudsakligen i annan trafik än taxitrafik i traditionell bemärkelse, såsom skolskjutsning
(intäkter år 1969 ca 85 milj. kr.), sjuktransporter o. d. På grund av
landsbygdens avfolkning och det ökade innehavet av privatbilar har taxiägarna
på landsbygden fått vidkännas en successiv minskning av de traditionella
taxiuppdragen, vUket lett tiU att betydligt fler än 1 000 taxiföretagare på
landsbygden under den senaste tioårsperioden lagt ned sina rörelser. Någon förändring
i det totala antalet taxibilar anser utredningen inte trolig under den närmaste
femårsperioden. Däremot antar utredningen att en fortsatt förskjutning av
antalet bilar kommer att ske från landsbygden till expanderande
tätortsregioner.

Strukturen inom
taxinäringen karaktäriseras av att praktiskt taget alla taxiföretag är enbilsföretag.
Av de ca 9 000 taxibilarna i landet ägs inte fler än 400 å 500 av företag med
fler än en bil. Av dessa företag utgörs omkring 80 av juridiska personer. Det genomsnittiiga
antalet taxibUar per juridisk person uppgår till ca fem i vad avser ren taxitrafik.
Denna mycket långtgående företagssplittring är historiskt betingad.

Tillståndsgivningen till
taxitrafik, vUken innefattar behovsprövning, sker numera genom trafiknämnderna.
Den har sedan gammalt huvudsakligen inriktats på fysiska personer. På denna
praxis bygger reglerna i YTF. I enlighet härmed har 12 § YTF utformats så att
tillstånd till beställningstrafik får meddelas juridisk person endast om
särskilda skäl föreligger. Tillståndsgivande myndigheter har strikt följt
uppfattningen att juridisk person endast undantagsvis kan meddelas tiUstånd tUl
taxitrafik. Ett av skälen till nuvarande bestämmelser är att man genom att
begränsa möjligheten for juridisk person att bedriva beställningstrafik sökt
skapa en garanti för att rätten att bedriva sådan trafik skulle bli beroende av
myndighets prövning både då trafiktillståndet ursprungligen meddelades och då
det var fråga om överlåtelse av re dan meddelat tillstånd. Meddelades juridisk
person tillstånd kunde detta utan myndighets prövning övergå till ny innehavare
exempelvis genom överlåtelse av aktier eller andelsrätter i den juridiska
person som ursprungligen meddelats tillståndet. Vidare har man velat undvika
att tUlstånden skulle komma att koncentreras till ett fåtal innehavare som
därigenom mer eller mindre skulle få trafikmonopol.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 53

Utöver den begränsning av juridiska personers möjligheter
att bedriva taxirörelse, som YTF innebär, utgör den hävdvunna principen om den
till tjänsteåren äldste lämplige förarens företrädesrätt tUl ledigblivna eller
nya taxitUlstånd ett hinder för bUdandet av större företagsenheter inom
taxinäringen. Från de anställda förarnas synpunkt är den främsta fördelen med
turordningsprincipen att de med viss säkerhet kan räkna med att bli tillståndshavare.
Det har framhåUits att turordningsprincipen speciellt i de större
tätortskommunerna garanterar social trygghet i form av säkerhet i anställning
och försörjning sedan arbetsförmågan av ett eller annat skäl nedsatts. TUlämpningen
av turordningsprincipen har kommit att innebära att tillståndsmyndigheterna
främst lägger vikten vid den sökandes tjänsteålder och inte vid dennes
möjligheter att effektivt och rationellt driva en taxirörelse.

NO har berört hithörande problem i två skrivelser till Kungl.
Maj:t, vilka överlämnats till utredningen. NO framhåller bl. a. att den tUl-lämpade
ordningen med tillståndsgivning är tveksam från konkurrenssynpunkt och medför
risk för att branschen bibehåller en struktur, som inte svarar mot
konsumenternas intressen. Avsaknaden av konkurrens kan även bidra till att
kostnadsmedvetandet avtrubbas och att kostnaderna därför lättare tenderar att
höjas. Även taxekontrollen inom drosktrafiken medför olägenheter. Erfarenheten
visar enligt NO att maximipriser i allmänhet inte underskrids, eftersom de av
företagarna uppfattas som "godkända". Den administrerade
prissättningen innebär också risk för att alltför stor hänsyn tas till kostnadsförhållandena
vid mindre rationellt drivna företag. NO anser att den faktiska prisutvecklingen
inom taxinäringen bekräftar riktigheten av dessa kritiska synpunkter och
påpekar att drosktaxan i Stockholm höjts tre gånger under första delen av 1960-talet
med 15, 10 resp. 10 »/o, vilket lett till att taxenivån år 1965 låg nära 40
"lo högre än år 1960.

JO har i en skrivelse till Kungl. Maj:t, som överlämnats
till utredningen, uppmärksammat de speciella förhållanden som f. n. råder inom
taxinäringen i Stockholm. Skrivelsen redovisas i betänkandet på s. 6870.

1 samband med redogörelsen för den nuvarande
företagsstrukturen nämner utredningen att tUlstånd ställda på personer bosatta
på landsbygden inte alltid återkallas fastän det är uppenbart att tUlståndshavaren
inte längre har för avsikt att använda tillståndet. Det brukar då talas om
"vilande tillstånd". Dessa "vUande tiUstånd" åberopas
emellanåt för att hindra andra personer att etablera sig som taxiföretagare genom
att behovet av tillstånd rent numerärt är uppfyllt.

Vid sina överväganden utgår utredningen från att
behovsprövning skall föregå meddelande av tillstånd till taxitrafik.

Utredningen anser att den hittiUsvarande principen
om praktiskt

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 54

taget
uteslutande personhga enbUstillstånd från allmänna företagsekonomiska
synpunkter ogynnsamt påverkar taxinäringens möjligheter till rationalisering,
vilket i sin tur inverkar ofördelaktigt på taxesättning och lönsamhet. Rådande
principer för tiUståndsgivningen och turordningsprincipen har lett till en
mindre effektiv drift och förhindrat nyetablering och företagsexpansion.
Resultatet har också blivit att taxinäringen har svårt att tillgodose de krav
på service som ställs inte minst inom de snabbt växande tätortsregionerna. En
rationellt driven taxinäring förutsätter enligt utredningen att den bedrivs i
större företagsenheter. Kravet på särskilda skäl för meddelande av taxitUlstånd
till juridisk person bör således slopas.

Utredningen
finner att motivet för tillkomsten av turordningsprincipen främst är att söka
i de begränsade möjligheterna för den an-stäUde att erhålla en tUlfredsställande
pensionering. Utredningen anser att denna aspekt fortfarande kan vara av
betydelse för en del äldre personer som är verksamma inom taxinäringen. För dem
som nu står i tur till ett eget trafiktillstånd torde detta sätt att lösa
pensioneringsproblemen i regel vara mindre aktuellt. Ett annat motiv för turordningsprincipen
har varit möjligheterna att rekrytera förare. Konsekvensen av
turordningsprincipen har emellertid blivit att många lämpliga förare fått stå
tillbaka för andra förare vilkas främsta meriter varit att de haft fler
tjänsteår.

Utredningen
har utarbetat ett principförslag till en ny företagsstruktur inom
taxinäringen, där utredningen anser att fördelarna i det gamla systemet
bevarats och behovet av samverkan tUlgodosetts. Förslaget innebär i princip att
taxitrafiken, utom i glesbygdsområden, skall drivas av aktiebolag. Utredningen
anser att en på detta sätt fast organiserad och rationellt driven taxinäring
skulle medföra bättre arbetsförhållanden för alla parter och större
möjligheter att ge allmänheten god service till rimliga priser. Vid valet av
företagsform har utredningen stannat för aktiebolaget, eftersom detta enligt
utredningens uppfattning som organisationsform är att föredra framför
föreningen. Erfarenheten har enligt utredningens uppfattning visat att
föreningsformen är alltför känsUg för tillfällig påverkan och därför inte ger
erforderlig stabilitet.

Utredningens
förslag innebär i princip att beställningskontoren, vilka finns på praktiskt
taget alla platser med fler än fem taxibilar, skall ombildas tUl aktiebolag,
som blir innehavare av samtiiga trafiktiUstånd inom kontorets
verksamhetsområde. Inom varje område där organiserandet av ett
beställningskontor kan anses vara till fördel för trafikanterna skall också
sådant kontor etableras. Det bör enligt förslaget ankomma på trafiknämnderna
bl. a. att utföra erforderliga undersökningar rörande behovet av
beställningskontor. Redan genomförda och

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 55

kommande
kommunsammanslagningar bör enligt utredningens åsikt underlätta för
trafiknämnderna att få bättre överblick över den lämpligaste indelningen av
kommunerna i områden, som kan betjänas av ett och samma bestäUningskontor.

Denna
anslutning bör vara avslutad inom en period av tre år. Har tillståndshavare
inte blivit delägare i bolaget vid periodens slut upphör tUlstånden att gälla.
Tillämpas turordningsprincipen i orten vid den tidpunkt då reformen inleds, bör
under övergångsperioden hälften av de nya eller ledigblivna tillstånden meddelas
förarna efter tjänsteålder och hälften bolaget. Det skall dock stå nybliven tillståndshavare
fritt att omedelbart ansluta sig till bolaget. TiUstånd som ursprungligen StäUts
på juridisk person eller som senare överförts till aktiebolag skall endast
kunna meddelas aktiebolag.

Utredningen
anser dock att man måste göra vissa undantag från den förordade principieUa
lösningen. Härvid kommer i första hand i fråga sådana områden, företrädesvis i
glesbygder, där inrättandet av särskilda beställningskontor skulle medföra
stora kostnader utan motsva rande fördelar från trafikanternas och
taxiföretagens synpunkt. Inom dessa områden bör trafiken kunna bedrivas på
samma sätt som hittiUs.

Även
i vissa andra fall kan den av utredningen förordade principiella uppläggningen
i vissa delar vara mindre lämplig. Så är enligt utredningens uppfattning fallet
med vissa tätorter, i första hand Stockholm, Göteborg och Malmö. Inom dessa
har taxitrafiken en sådan omfattning att det skulle vara mindre lämpligt att
överföra samtliga trafiktUlstånd till ett och samma aktiebolag. Taxitrafiken
bör där organiseras så att utövandet av trafiken och därmed också innehavet av
trafiktillstånd anförtros ett lämpligt antal aktiebolag, vari tidigare
innehavare av trafiktiUstånd ingår som aktieägare. Även här föreslås en
övergångstid om tre år liksom viss företrädesrätt för förarna. Utredningens
förslag innebär också att aktiebolagen inom en tätort med flera bolag skall
samarbeta genom ett särskUt gemensamt förvaltningsbolag.

För
att tillgodose taxinäringens och de däri anställdas intressen anser
utredningen att vissa för näringen speciella förhållanden bör beaktas vid
upprättandet av bolagsordningar och konsortialavtal vid bildandet av de här
föreslagna trafikutövande aktiebolagen, antingen dessa befinner sig i de nyss
nämnda större tätorterna eller annorstädes. Bl. a. skall enligt förslaget i
bolagsordningen tas in föreskrifter om hembudsskyldighet med viss förtursrätt
för anstäUda förare och tidigare aktieägare.

Utredningen
är av den uppfattningen att samtiiga delägare i de nya aktiebolagen
principiellt skall ha sin huvudsysselsättning inom näringen. Stora krav kommer
därför att ställas på personalplaneringen då de som redan har tillstånd skall
beredas arbete inom företaget. Lämpliga

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 56

åtgärder
måste också vidtas från bolagets sida i form av försäkrings-och
pensioneringsavtal för dem som kan komma i ett försämrat läge genom den av
utredningen föreslagna reformen.

Utredningen
har kunnat konstatera att tillstånd tUl taxitrafik i viss utsträckning innehas
av personer som av olika skäl inte har sin huvudsakliga sysselsättning inom
taxinäringen. I den mån detta beror på otillräckligt trafikunderlag finner utredningen
förhållandet både olämpligt och stridande mot grunderna för en koncessionerad
näring av den typ det här är fråga om. I det av utredningen föreslagna systemet
skall således, där särskilda förhållanden inte föranleder annat, ej få förekomma
att någon som har sin huvudsakliga sysselsättning utanför näringen innehar
tillstånd till taxitrafik eller är aktieägare i ett taxiföretag. Med hänsyn tUl
de speciella förhållanden som gäller för en koncessionerad taxinäring anser
utredningen att samhället bör ha möjhghet till insyn i denna. Detta kan uppnås
genom att vederbörande trafiknämnd utser en representant i taxiföretagets
eller, i förekommande fall, i förvaltningsbolagets styrelse.

En
av svårigheterna inom taxinäringen är enligt utredningens bedömning att
anpassa tUlgången på bilar till efterfrågan, eftersom denna uppvisar stora
variationer även under dygnets olika delar. Utredningen anser att det genom
tillkomsten av större företagsenheter och därigenom trafiktillstånd söm enkelt
medger variationer i antalet utehållna bilar bör vara möjligt att få ett mera
flexibelt utbud av bilar.

Utredningen
föreslår också att trafiktillstånd som inte används på avsett vis, s. k.
vilande tiUstånd, skall återkallas. Utredningen anför vidare att överlåtelse
inte bör tillåtas beträffande taxitUlstånd, som inte utnyttjas för att bedriva tratik.

Utredningen
anser av trafikplaneringsskäl att s t a t i o n s o r t enligt 21 § YTF bör
fastställas även i fortsättningen. Däremot finner utredningen det mindre
lämpligt att begränsa omfattningen av stationsort på det sätt som ofta skett.
Utredningen vill därför knyta an tUl den i förarbetena till YTF skisserade
möjligheten att fastställa mer vidsträckta områden som stationsort och anser
att som stationsort i allmänhet bör fastställas vederbörande trafiknämnds
geografiska område. Skulle behov av ytterligare utvidgning föreligga bör det
ankomma på länsstyrelse att fastställa detta. Kommunsammanslagningarna har emeUertid
medfört att trafiknämndsområdena utvidgats väsentiigt. Utredningen anser
därför att tiUämpningen av förslaget tiU stationsortsinddning kan medföra att
stationsorterna i vissa fall får en mindre lämplig omfattning. Trafiknämnd bör
därför kunna dela upp sitt område i ett lämpligt antal stationsorter.
Utredningen understryker i detta sammanhang vikten av att en sådan uppdelning
föregås av en grundlig undersökning av trafikbehovet i det aktuella området.
Framför allt måste man beakta att kommunsammanslagningarna medfört att en mängd
bestäUnings-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 57

kontor på landsbygden kommer att få samma stationsorter
som vissa förutvarande städer haft. Detta kan komma att medföra en utglesning
av tillgången på taxi inom de delar av stationsorterna som ursprungligen var
landskommun och som omfattades av en egen stationsort.

Utredningen finner inte bestämmelserna i 21 § 1 mom. YTF
med anknytning av trafikeringsrätten till stationsorten utgöra något hinder
för en rationell trafikplanering med den utformning av stationsorterna som
utredningen föreslår. Utredningen är vidare av den åsikten att ärenden om
trafikplanering och trafikförsörjning av den typ det är fråga om bl. a. vid
medgivande av samtrafik bör handläggas på länsplanet som ett led i den
författningsenliga tillsynen över att den yrkesmässiga trafiken är
ändamålsenligt ordnad. Följaktligen ankommer det enligt utredningens mening på
länsstyrelse att utan särskild framställning ta upp dessa frågor till behandling.
Även trafiknämnderna bör ha uppmärksamheten riktad på dessa frågor och i
förekommande fall göra framställning till vederbörande länsstyrelse om
samtrafik. Stadgandet i 21 § 3 mom. YTF bör ändras på så sätt att
inskränkningen av länsstyrelses kompetens till att avse endast tillfälliga
behov slopas.

Reglerna
för mottagande av köruppdrag kan enligt utredningens mening inte längre anses
vara helt tidsenliga med hänsyn till den situation som uppstått genom att
kommunikationsradio kommit att användas allmänt inom taxitrafiken. Utredningen
föreslår därför att delgivning per radio från stationsorten skall jämställas
med delgivning inom stationsorten.

Utredningen
finner att de nuvarande begränsningarna enligt 20 § YTF av rätten att transportera
gods med taxi har medfört att användningen av taxibil vid exempelvis budskickning
eller transport av lättare gods kommit att inskränkas till ett minimum trots
fördelarna med den dygnet runt tillgängliga transportorganisation som
taxiföretagen innebär. Detta förhållande förefaller utredningen orationellt.
Ett generellt medgivande att transportera gods skulle dessutom innebära ökade
möjligheter för taxi att få sysselsättning under låg-trafikperioder. DärtUl
kommer att det i många orter ofta är svårt att få trafik med mindre lastbUar
för exempelvis pakettransporter att bära sig. Utredningen föreslår därför att
tillstånd till taxitrafik också skall innefatta rätt till godstransport med
taxibil. Med hänsyn till att taxibil främst är avsedd för personbefordran bör
den emellertid inte användas för transport av sådant gods som kan orsaka
olägenhet för passagerare. Föreskrift om detta bör tas in i tUlståndet. Vidare
bör transportplikt inte föreligga vid ren godstransport. Transportplikten är
nämligen avskaffad för lastbUstrafiken, där f. ö. behovsprövningen har slopats
i fråga om trafiktiUstånd för sådana mindre godsmängder det här kan bli fråga
om.

Utredningen anser att föreskriften i 25 § YTF om att g o
d k ä n-

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 58

nande av taxibil skall lämnas av trafiknämnderna medför
kostnader och tidsspillan för taxiägarna och belastning för nämnderna. Enligt
vad utredningen erfarit kan väntetiderna emellanåt bli besvärande. Utredningen anser
att det är tUlräckligt att bUens lämplighet som taxibil intygas av
besiktningsman hos Aktiebolaget Svensk bilprovning. Kopia av detta intyg skall
överlämnas till tillståndsmyndigheten. Härigenom synes enligt utredningens
uppfattning alla berättigade intressen bli tUlgodosedda. Med hänsyn till de
resurser som Aktiebolaget Svensk bilprovning fått finner utredningen hinder
inte föreligga för att samma förfarande gäller även bussar.

Remissyttrandena

Utredningens uppfattning att den nuvarande företagsstrukturen
inom taxinäringen motverkar möjligheterna till effektiv drift och rationell
företagsutveckling och att en omstrukturering är önskvärd delas i huvudsak av
kommerskollegium, NO, pris- och kartellnämnden, länsstyrelserna i Stockholms,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Värmlands län, Drosktrafikföreningen
Stockholm, LO, Näringslivets trafikdelegation och Svenska taxiförbundet.
Svenska transportarbetareförbundet är av samma uppfattning men finner att
denna fråga är mera sekundär, jämfört med de problem som gäller
lastbilsnäringen. Förbundet framhåller också, att utredningens förslag har en
begränsad räckvidd genom sin särskilda inriktning på tätortsproblematiken.
Enligt förbundets mening bygger förslaget på felaktiga förutsättningar.
Förbundet anser att det även i denna del behövs ytterligare utredning innan man
kan ta ställning till vilka åtgärder som bör vidtas.

Också andra remissorgan riktar kritik mot det
faktaunderlag som utredningen presenterar. Sålunda uttalar t.ex. länsstyrelsen
i Malmöhus län att analysen av nuläget är alltför summarisk och
frågeställningarna otillräckligt belysta. Länsstyrelsen i Västernorrlands län
anser att man inte bör ta ställning i frågan om taxinäringens företagsstruktur
innan resultaten föreligger av pågående utredningar och försök beträffande
trafikförsörjningen i glesbygderna. Även länsstyrelsen i Värmlands län
framhåller de speciella glesbygdsproblemen.

De lokala
taxiorganisationer och enskilda taxiägare som framfört synpunkter på utredningens
betänkande riktar stark kritik mot utredningens bedömningar. Bl. a. framhåller
man att utredningen alltför mycket tagit intryck av de nackdelar som visat sig
i de största tätorterna, framför allt Stockholm, och förbisett att
förhållandena är annorlunda utanför dessa områden. Vidare påpekar man att den
nuvarande företagsstrukturen innebär ett personligt ansvar för fordonens
skötsel och servicen gentemot allmänheten, som försvinner vid ett samgående
till större en-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 59

heter. En taxidrift i större företag anses också medföra
kostnader för bl. a. administration, vilka måste resiUtera i ekonomiska
svårigheter för delägarna eller taxehöjningar.

I fråga om
utredningens förslag att taxirörelse i princip bör drivas av aktiebolag är
meningarna delade. Några remissorgan, t. ex. pris-och kartellnämnden,
länsstyrelsen i Stockholms län och Svenska taxiförbundet, godtar i princip
utredningens bedömning. Från andra håll riktas emellertid kritik mot förslaget
såsom otillräckligt underbyggt eller alltför stelt med hänsyn till olikheterna
i förhållandena på skilda orter. Sålunda anser trafiksäkerhetsverket, LO, Drosktrafikföreningen
Stockholm och Svenska kommunförbundet att verksamheten förutom av aktiebolag
bör kunna drivas av ekonomisk förening. Svenska transportarbetareförbundet
förklarar sig inte vara främmande för någon verksamhetsform, som medger delägarskap
för förarna. Att ekonomiskt bärkraftiga enheter bildas är även i de anställdas
intresse. Enligt förbundets mening har utredningen dock inte visat att
aktiebolagsformen har några fördelar jämfört med de nuvarande organisations-
och företagsformerna. Att bibehålla det nuvarande systemet anser förbundet
inte vara någon lämplig lösning på längre sikt. I stället måste en övergång
till större former ske för att man skall få administrativa och ekonomiska
förutsättningar för en tUlfredsställande utveckling av taxinäringen. Utredningens
överväganden' är i dessa avseenden bristfälliga genom att utredningen inte
närmare behandlat vilka alternativ som kan finnas tUl aktiebolag. Om man väljer
aktiebolagsformen bör man emellertid, i linje med den nuvarande
turordningsprincipen, ge den tUl tjänsteåren äldste föraren företrädesrätt till
förvärv av ledigbliven aktiepost. Kommerskollegium anför tveksamhet i frågan
om bolagsformen ger utrymme för erforderlig konkurrens och anser att bättre
resultat bör kunna uppnås om marknadskrafterna tillåts påverka valet av
företagsform. Marknadsrådet och Svenska företagares riksförbund anför liknande
synpunkter.

Förslaget
att omstruktureringen skall ske tvångsvis tillstyrks eller accepteras av
länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län. Svenska taxiförbundet och
Svenska vägföreningen. I fråga om olika delar av förslaget anför man dock
avvikande meningar. Bl. a. anses övergångsbestämmelserna vara alltför snävt
utformade. Även Motorbranschens riksförbund, som inte tar ställning tUl frågan
om tvångsåtgärder är lämpliga, finner den av utredningen föreslagna
övergångstiden för knappt tilltagen och anser att bestämmelserna bör få en mera
flexibel utformning.

Flera
remissorgan anser att tvångslagstiftning åtminstone inledningsvis är en
alltför långtgående åtgärd. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller
att utredningens förslag medför att taxinä-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 60

ringen kastas från en ytterlighet till en annan. Enligt
länsstyrelsens uppfattning bör man först försöka uppnå den önskvärda
omstruktureringen på friviUighetens väg. Däremot anser länsstyrelsen, liksom
bl. a. NO, att tillstånd bör kunna ges åt juridisk person utan att särskUda
skäl föreligger.

Att övergången till större företagsenheter genomförs
tvångsvis avstyrks av Drosktrafikföreningen Stockholm, Svenska företagares
riksförbund, Äkeriföretagarnas centralförbund och de lokala taxiorganisationer
och enskilda taxiägare som framfört synpunkter på utredningens betänkande. De
remissorgan som kritiserat utredningens bedömning att aktiebolaget är den i
princip riktiga företagsformen får anses genom detta ställningstagande avvisa
förslaget att taxitillstånd skall lämnas endast aktiebolag.

Utredningens bedömning i fråga om taxitrafiken i
glesbygder tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissorgan.
Undantag i detta avseende utgör länsstyrelsen i Västernorrlands län, som innan
slutligt ställningstagande sker vill awakta resultatet av pågående utredningar
och försök, samt Svenska kommunförbundet, som anser att alla tillstånd till
taxitrafik bör innehas av juridisk person.

Svenska kommunförbundets ställningstagande i nyssnämnda
avseende hänger samman med förbundets syn på taxitrafikens roll inom den lokala,
kollektiva trafikförsörjningen. Man påpekar att taxi i stor utsträckning
används för skolbarnstransporter och även inom färdtjänsten för handikappade.
Vidare erinrar man om de försök som pågår för användning av taxi i linjetrafik
som komplement till annan kollektivtrafik. Förbundet framhåller också att
kommunerna har ansvaret för den kommunala trafiken och anser att
trafiknämndernas uppgifter i fråga om yrkesmässig persontrafik bör överföras på
rent kommunala nämnder, som även skulle ha att godkänna bolagsordningar och konsortialavtal
för trafikföretagen. Vidare bör kommunerna vara representerade i
trafikföretagens styrelser. Om så behövs för att man skall kunna trygga en tiUfredsstäUande
transportförsörjning bör kommunerna dessutom, enligt förbundets mening, få
uttrycklig rätt att engagera sig i taxiföretag och tillförsäkras rätt att driva
både linjetrafik och beställningstrafik. Även länsstyrelsen i Värmlands län
finner att förbättringar av transportförsörjningen i mycket är en fråga om
samordning av olika kommunikationsnät, såsom busslinjer, skolskjutsar, taxi
etc. Med hänsyn härtiU är länsstyrelsen tveksam beträffande trafiknämndernas
möjligheter att lösa problemen och ifrågasätter om inte ansvaret bör flyttas
till kommunstyrelserna. Svenska transportarbetareförbundet kommer från
liknande utgångspunkter fram till att såväl planerings- som tillsyns- och
tillståndsfrågorna bör handläggas vid länsstyrelsernas planerings- och
trafikavdelningar.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 61

Utredningens
förslag i olika frågor som rör stationsorterna tillstyrks eller lämnas utan
erinran av de remissorgan som särskilt yttrat sig i frågan. Svenska
kommunförbundet anser dock att kommunen och inte trafiknämndens
verksamhetsområde bör vara stationsort.

Förslaget om viss
utvidgning av rätten att transportera gods med taxibil tillstyrks eUer lämnas
utan erinran av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Länsstyrelsen i
Värmlands län framhåller att ett genomförande av utredningens förslag bör
underlätta fullföljandet av en övergripande trafikplanering med integrering av
olika transportmedel. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att rätten
tUl godsbefordran bör avse även gods som transporteras på en tiU taxibil
kopplad s. k. släpkärra.

Att godkännande av taxibil
skall ges av besiktningsman i stället för av tiUståndsgivande myndighet
tillstyrks eller lämnas utan erinran av de remissorgan som yttrat sig i frågan.
Detsamma gäller motsvarande förslag om godkännande av buss. Aktiebolaget Svensk
bUprovning anser dock att hela frågan om lämplighetsbesiktning av fordon som
används i yrkesmässig persontrafik, i uthyrningsrörelse eller för övningskörning
i trafikskola bör tas upp i ett sammanhang. Företaget hänvisar i detta
avseende till sin framstäUning i ämnet till kommunikationsdepartementet i januari
1971.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 62

7.
Taxor i yrkesmässig trafik

Framställningarna
från trafikpolitiska delegationen och Svenska åkeriförbundet

Trafikpolitiska
delegationen anför att föreskrifterna om taxor får ses mot bakgrunden av YTF:s
bestämmelser om att trafiktillstånd i princip får meddelas endast då den
ifrågasatta trafiken befunnits behövlig och i övrigt lämplig. Eftersom
behovsprövningen innebär en konkurrensbegränsning, ansågs vid förordningens
tillkomst att verkningarna härav borde begränsas dels genom viss körplikt för
innehavare av trafiktUlstånd, dels genom föreskrift att vid transporternas
utförande viss av myndighet fastställd maximitaxa inte får överskridas.

Beträffande
taxa för yrkesmässig trafik med lastbil framhåller delegationen, att
föreskrifterna härom numera inte gäller i fråga om sådana fordon, för vilka
behovsprövning vid tUlståndsgivningen inte längre förekommer. Således är från
iakttagande av maximitaxa undantagna lastbilar, vars maximilast inte
överstiger 4 ton, samt specialfordon. Hittills meddelade maximitaxor har i
övrigt aldrig omfattat beställningstrafik med fordon, som har en maximUast
över 12 ton. Det bör i sammanhanget också anmärkas, att i fråga om en väsentlig
del av de transporter som utförs i yrkesmässig lastbUstrafik särskilda ackordsuppgörelser
träffas, vUket innebär att ej heller i fråga om dessa fordon föreskrifterna om
maximitaxa blir tUlämpliga. Några taxor för transportförmedlingsverksamhet har
i realiteten aldrig fastställts.

Av
det sagda framgår att numera en förhållandevis ringa del av de transporter som
utförs med lastbUar i yrkesmässig trafik är underkastade föreskrifterna om maximitaxa.

Vid
hearings, som trafikpolitiska delegationens arbetsgrupp anordnade under år
1969, framkom att utvecklingen i fråga om den yrkesmässiga lastbilstrafiken
under tiden efter den 1 juli 1964 varit sådan att någon behovsprövning i
praktiken inte förekommer vid meddelande av tillstånd till beställningstrafik
för godsbefordran. Den av statsmakterna fastställda riktpunkten för den årliga
kapacitetsökningen av tonnaget inom den yrkesmässiga lastbilstrafiken har under
senare år avsevärt underskridits. Vid hearings under år 1969 vitsordades aUmänt,
att maximitaxorna för den yrkesmässiga lastbilstrafiken inte längre fyller den
funktion som avsågs vid YTF:s tillkomst. På vissa håU framhölls, att taxorna
snarast medverkade till en viss stelhet i prisbildningen. Under förhandenvarande
omständigheter ansågs det inte motiverat att behålla föreskrifterna om maximitaxor
i beställningstrafik för godsbefordran.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 63

För
trafikformen linjetrafik med lastbil och för transportförmedlingsverksamhet
har utvecklingen varit densamma som för beställningstrafik med lastbil.

Arbetsgrappens
erfarenheter vid hearings år 1969 har också gett vid handen, att behov av maximitaxor
för beställningstrafik med buss ej heller föreligger längre. Den skärpta
konkurrensen även på detta område har nämligen medfört, att maximitaxorna
förlorat sin betydelse. Även här kan konstateras, att maximitaxorna snarast
medför en stelhet i prisbUdningen vUket inte kan vara till gagn för
trafikanterna.

Beträffande frågan om
fastställande av taxor för taxitrafiken framhölls vid ifrågavarande hearings
från flera länsstyrelser, att tillämpningen av 25 § AOSt innebärande att
fullmäktige i samtiiga länets kommuner skall höras över framställning om
ändrade taxor utgör en synnerligen omständlig och tidskrävande procedur. Att
länsstyrelse äger fastställa taxor för taxitrafiken efter den utredning länsstyrelsen
finner påkallad i varje särskUt fall ansågs vara fullt tillfredsställande.

Delegationen föreslår att YTF
ändras på sådant sätt attinnehavare av tUlstånd till beställningstrafik för
godsbefordran eller för personbefordran med buss eller tiU linjetrafik för
godsbefordran ej längre skall vara underkastad skyldighet att iaktta
föreskrifter angående maximitaxa. Likaså bör föreskrifterna om taxa för
transportförmedlingsverksamhet upphävas. Slutligen föreslår delegationen i
fråga om taxitrafiken att taxa för denna trafik skall fastställas av
vederbörande länsstyrelse utan att bestämmelserna i 25 § AOSt behöver iakttas.

Svenska
åkeriförbundet åberopar bl. a. uttalanden som gjordes år 1969 av statens pris-
och kartellnämnd och Stockholms handelskammare vid remissbehandlingen av en framstäUning
från förbundet om justering av kvarvarande maximitaxor för den yrkesmässiga
lastbilstrafiken. I dessa uttalanden framhålls att taxorna bör avskaffas.
Förbundet hemställer att kvarvarande bestämmelser om maximhaxor för beställningstrafik
för godsbefordran med lastbil upphävs snarast möjligt.

Remissyttrandena

Samtliga
remissinstanser tillstyrker att bestämmelserna om maximitaxor upphävs i
enlighet med trafikpolitiska delegationens förslag. Enligt SJ är emeUertid en
förutsättning för förslagets genomförande att en motsvarande taxefrihet för
järnvägarna samtidigt införs i första hand när det gäller godstrafik. De motiv
som framförts för taxefrihet på bUsidan gäUer i lika hög grad transporter på
järnväg.

Förslaget
att fastställande av taxa för taxitrafiken inte skall ske på det sätt som anges
i 25 § AOSt tiUstyrks av flertalet remissinstanser.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 64

Om
det förenklade förfarandet införs anser dock kommerskollegium angeläget att
organisationer som representerar konsumentintressena regelmässigt ges tUlfälle
att framföra sina synpunkter på taxorna. Västernorrlands och Jämtlands läns
handelskammare anser det värdefullt om länsstyrelserna vänder sig till
åtminstone några kommuner inom länen, eftersom droskbilsrörelsen och dess
taxesättning påverkar kommunens kostnader t. ex. för skolskjutsar. Svenska
kommunförbundet anför att trafikpolitiska delegationens förslag knappast
innebär någon påtaglig förbättring i förhållande till nuvarande system för
fastställande av taxa för taxitrafiken. Sedan statens biltrafiknämnd upphörde
år 1967 saknas ett statligt centralt organ som bevakar denna fråga. Transportnämnden
åligger det endast att fastställa allmänna grunder för uppställning av taxor.
Eftersom samtliga länsstyrelser i praktiken fastställer samma taxa anser
förbundet att fastställdsefunktionen bör överföras till en central statlig
myndighet. Härigenom bör även den samhälleliga kontrollen över prissättningen
av taxis tjänster kunna förbättras. Kommunerna bör genom Svenska
kommunförbundet beredas tillfälle att yttra sig innan taxan fastställs. Skälet
härför är i första hand det allmänna ansvar kommunerna har på
kommunikationernas områden men även det förhållandet att många kommuner har
avtal med taxi rörande skolskjutsar, färdtjänst för handikappade och kompletteringstrafik
i glesbygd. Dessa avtal är ofta baserade på taxis reguljära taxa.
Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att ansvaret för fastställande av taxa bör
kunna läggas på transportnämnden. Att fördelar kan vinnas om ett centralt organ
fastställer taxorna anser också Sveriges trafikbilägares riksorganisation.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 65

8. Departementschefen

Som jag inledningsvis nämnt är målet för den statliga
trafikpolitiken att för landets olika delar trygga en tillfredsstäUande
transportförsörjning i former som medger företagsmässig effektivitet och
transportmedlens sunda utveckling. I denna målsättning ligger att skapa
betingelser för en samhällsekonomiskt riktig utveckling av transportsektorn.
Det förutsätter att de företag statiiga och enskUda som arbetar på
transportmarknaden skall kunna driva sin verksamhet på ett sätt som säkrar att
transporterna fördelas på trafikgrenar och trafikföretag med hänsyn till deras
verkliga kostnads- och kvalitetsförutsättningar. Det innebär vidare, att
transportföretagen inom en trafikgren inte onödigtvis skall hindras eller
hämmas genom regleringar, som innebär en diskriminering i förhållande till
andra transportföretag inom samma eller annan trafikgren. I detta ligger att
trafikpolitiken skall ge trafikföretagen möjligheter att arbeta under såvitt
möjligt likvärdiga betingelser. Allmänt gäller att trafikpolitiken skall
bedrivas med beaktande av samhäUsplaneringen i stort. Stor hänsyn skall tas
till de krav som trafiksäkerheten ställer.

Som ett led i strävandena att skapa mera likvärdiga
betingelser för dem som arbetar på transportmarknaden har i anslutning till det
s.k. trafikpolitiska reformprogrammet en successiv avveckling skett av ohka
slags restriktioner och regleringar inom såväl järnvägstrafiken som den
yrkesmässiga lastbilstrafiken. I fråga om den sistnämnda har sålunda
behovsprövningen i huvudsak avvecklats och transportplikten slopats. Bestämmelsema
om fastställande av maximitaxa gäller ännu, men i betydande utsträckning är
prisbildningen fri. Som förutsattes vid antagandet av de trafikpolitiska
riktlinjerna skaU lämplighetsprövningen finnas kvar med hänsyn till
trafiksäkerheten och till transportkundernas och de anställdas intressen.
För yrkesmässig personbefordran gäller regler om såväl behovs- och
lämplighetsprövning som transportplikt. Någon ändring härvidlag förutsätts
inte heller enligt de trafikpolitiska riktlinjerna.

Av kravet
på likvärdiga verksamhetsbetingelser följer självfallet att i fråga om
landsvägstrafiken de olika transportföretagen skall arbeta under samma föratsättningar
i fråga om arbets- och vilotid, belastning av fordonen m.m. Överträdelser av
bestämmelserna har alltså även trafikpolitisk betydelse. Bestämmelser om
axeltryck, boggitryck och bruttovikt har eljest tillkommit för att undvika en
från vägteknisk och väg-ekonomisk synpunkt oacceptabel belastning på vägar och
broar. Överträdelser av dessa bestämmelser får således även samhällsekonomiskt
negativa effekter.

Som jag nyss framhöll ingår hänsyn till trafiksäkerheten
som en viktig del av trafikpolitiken. Att bestämmelserna om arbets- och vilotid
samt

5 Riksdagen 1972.1 saml. Nr 81

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 66

belastnings-
och hastighetsbestämmelsema har stor betydelse även från trafiksäkerhetssynpunkt
är uppenbart.

Det
bör här slutligen understrykas vikten från trafikpolitisk synpunkt av att
utvecklingen inom vägtrafiken successivt går i riktning mot ökad företagsmässig
effektivitet och en rationellare branschstruktur.

Det
är utifrån de angivna synpunkterna som jag i anslutning till en redovisning av yrkestrafikutredningens
betänkande viU ta upp till be handling vissa frågor avseende utvecklingen inom
vägtrafiksektorn.

Överträdelser
av vissa vägtrafikbestämmelser

Såsom
framgår av det anförda har överträdelser av olika vägtrafikbestämmelser
negativa effekter både genom att de innebär åsidosättande av väsentliga
trafiksäkerhetsintressen och genom att de verkar i riktning mot en snedvridning
av utvecklingen på transportmarknaden.

Lastbilsföretag
kan göra trafikekonomiska vinster genom att bryta mot föreskrifterna i VTF om
arbets- och vilotid, om fordons belast ning och om färdhastighet.
Överträdelserna kan ha sin grund i olika förhållanden. De kan sammanhänga med
en allmänt vårdslös inställning hos företagarna eller de anstäUda. De kan
också betingas av att ifrågavarande företag etablerats under orealistiska
ekonomiska förutsättningar, att deras ekonomiska grundval är svag och att de under
sådana förhållanden frestas att genom ett olagligt beteende uppnå
konkurrensmässiga fördelar.

Utredningen
har påtalat de allvariiga följderna i trafiksäkerhetshänseende av att angivna
bestämmelser överträds. SärskUt har utredningen därvid uppehållit sig vid de
risker som sammanhänger med överskridande av belastningsbestämmelserna. För
min del vill jag också understryka att det här är fråga om bestämmelser som är
väsentliga för trafiksäkerheten. TiU detta kommer bl.a. att föreskrifterna om
arbets och vUotid har en väsentlig arbetssocial betydelse.

Vikten
från vägekonomisk synpunkt av att föreskrifterna om högsta tillåtna axel- och boggitryck
samt bruttovikt efterlevs har jag redan betonat. Jag vill därutöver framhålla
att den successiva höjningen av det tillåtna axel- och boggitrycket och av
bruttovikterna inneburit att utrymmet för även momentana ytterligare
påfrestningar begränsats främst i fråga om det äldre brobeståndet. Behovet av
att hindra över laster har därmed blivit ännu mera markerat.

Utredningen
framhåller önskvärdheten av att de åtgärder som vidtas för att begränsa
överträdelsernas omfattning riktar sig mot både yrkesmässig och icke
yrkesmässig trafik. Detta har också betonats av åt skUliga remissinstanser.
Själv finner jag en sådan utgångspunkt naturlig. Detta får emellertid inte
innebära att man i särskUda faU avstår från en

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 67

rimlig
åtgärd till skydd för väsentliga samhällsintressen endast därför att åtgärden
inte täcker hela området.

I fråga om antalet
överträdelser har utredningen lagt fram ett material, som jag tidigare
redovisat mera i detalj. Utredningen drar därav slutsatsen att överträdelserna
av bestämmelserna om arbets- och vilotid och av belastningsbestämmelserna fått
en besvärande omfattning. Denna uppfattning delas av flera remissinstanser,
bland dem rikspolisstyrelsen. Andra remissinstanser varnar för alltför
långtgående slutsatser.

De av rikspolisstyrelsen
tillhandahållna uppgifterna om rapporterade förseelser mot
belastningsbestämmelserna ger en bild av den omfattning som överträdelserna
har. Som styrelsen påpekat får variationema mellan olika år ses mot bakgrund
av trafikövervakningens inriktning. Jag finner för min del klart stöd för
slutsatsen att antalet överträdelser ligger på en nivå som inte kan accepteras
från vare sig trafikpolitiska eller trafiksäkerhetsmässiga synpunkter. Även i
fråga om bestämmelserna om arbets- och vilotid finns det enligt min mening
stöd för utredningens slutsats.

När
det härefter gäller frågan om vilka åtgärder som bör vidtas för att komma tiU
rätta med problemen vUl jag först uppehåUa mig vid bestämmelserna om arbets- och
vilotid, vilka gäller förvärvsmässig trafik med motordrivna fordon oavsett om
den är yrkesmässig eller inte.

Hjälpmedlen
för myndigheterna vid kontrollen av att ifrågavarande bestämmelser efterlevs är
främst de anteckningar som förs av arbetsgivarna, förarnas arbetstidsböcker
och färdskrivarappteckningarna. Utredningen anser att den bristande respekten
för bestämmelserna bör motverkas genom en intensifierad övervakning med
användning av redan befintliga kontroUmedd i erforderlig omfattning.

Om vikten av kontroll
råder inte delade meningar. Jag anser det dock inte möjligt att med rimliga
arbetsinsatser öka kontrollen, om man måste hälla sig till de hittills använda
metoderna. Härför är kontrollunderlaget i form av arbetstidsböcker, färdskrivarkort
etc. alltför omfattande och svårt att hantera. Den moderna datatekniken med
optisk läsning av skriftligt underlag synes emellertid ge möjligheter att pä
ett rationellt satt intensifiera övervakningen. Jag avser därför att föreslå Kungl.
Maj:t en särskUd undersökning av förutsättningarna och formerna för en ADB-baserad
kontroll av det skrifthga underlaget.

Vid
överträdelser av bestämmelserna om arbets- och vilotid utgör straffet dagsböter
för föraren. Även arbetsgivaren straffas, om han ej visar att han iakttagit vad
som ankommit på honom för att förekomma förseelsen. Utredningen anser att en
skärpning- av dessa bestämmelser genom införandet av ett strikt ansvar för
arbetsgivaren inte bör komma i fråga. Några remissorgan delar utredningens
uppfattning. Från

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 68

andra
håll framför man den motsatta åsikten. I något fall åberopas därvid det förhåUandet
att fordonsföraren som anstäUd har en underordnad stäUning och att en
utvidgning av ansvaret därför kan vara motiverad.

Jag
har den uppfattningen att ett strikt straffansvar endast i undantagsfall kan
godtas i fråga om annat än ordningsförseelser. Det kan emeUertid konstateras
att kraven på arbetsgivaren i gäUande bestämmelser är så utformade att han
inte alltid kan ställas till ansvar, även om han exempelvis i fråga om arbetets
planering inte tillräckligt beaktat riskema för att föraren kan tvingas bryta
mot bestämmelserna om arbets- och vilotid. Ifrågavarande bestämmelser är av
sådan betydelse att man måste stäUa stora krav på arbetsgivaren, när det gäller
att undanröja risker för överträdelser. Ansvarsbestämmelserna för arbetsgivaren
bör därför utformas så att han döms, om han inte visar att förseelsen berott
på omständigheter som han inte kunnat råda över. Jag avser att senare föreslå Kungl.
Maj:t ändring i VTF i detta avseende.

Vid
överträdelse av bestämmelserna om högsta till-låtna axeltryck, boggitryck, bruttovikt
eller maximilast straffas fordonsägaren med dagsböter, om han inte visar att
han iakttagit vad som ankommit på honom för att förekomma förseelsen. Även
föraren straffas om han kände till eller bort känna tiU hindret för fordonets
brukande. Genom en hänvisning tiU brottsbalkens bestämmelser om medverkan kan
även den straffas som främjat gärningen genom råd eller dåd.

Även
i fråga om belastningsbestämmelserna avvisar utredningen införandet av ett
strikt ansvar och remissinstanserna framför i denna del i princip samma
synpunkter som när det gäller överträdelser mot bestämmelsema om arbets- och
vilotid. Jag finner även i detta fall att kraven på fordonsägaren kan skärpas
utan att man för den skull behöver införa ett strikt ägaransvar. Detsamma gäUer
också i fråga om fordonsägares ansvar för överträdelse av förbud enligt 54 a §
mot trafik med tyngre fordon i vissa fall. Vidare förordar jag att i 57 § 1
mom. uttryckligen anges att polisman får och i vissa fall skall förbjuda fortsatt
färd med fordon, när högsta tillåtna bruttovikt överskridits, på samma sätt som
nu gäller i fråga om överskridande av högsta tillåtna axeltryck, boggitryck
eller maximilast. Jag avser att senare för Kungl. Maj:t lägga fram förslag till
de ändringar som behövs i VTF.

Utredningen
nämner även de bestämmelser som nyligen införts i Norge till motverkande av
överbelastning av fordon men vill inte rekommendera motsvarande bestämmelser
för svensk del. Det norska systemet innebär att en särskild avgift overlastgebyr
tas ut av ägaren till motorfordon, som framförts med högre axel- eller boggitryck
än som är tiUåtet. Vid överträdelse bestäms den avgiftspliktiga

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 69

överlasten
genom att man från den totala överlasten, sedan denna räk

nats ned tUl närmast hela hundratal kg, drar av för motorfordons fram

axel 500 kg, för varje annan enkelaxel 1 000 kg och för boggi 1 500 kg.

Härefter bestäms avgiften tiU

100 kr. per 100 kg av de första 2 000 kg

200 kr. per 100 kg av nästa 2 000 kg

300
kr. per 100 kg av nästa 2 000 kg

400 kr. per 100 kg av
nästa 2 000 kg

500
kr. per 100 kg av överskjutande överbelastning.

Vid återfaU
inom en tolvmånadersperiod höjs avgiften med 50 % varje gång. Avgiften
fastställs av det norska vägdirektoratet.

Frågan
om lämpligheten av en motsvarande avgift i Sverige tas upp i några
remissyttranden. Göta hovrätt hyser vissa betänkligheter mot en sådan påföljd.
Riksåklagaren däremot menar att införandet av ett avgiftssystem bör övervägas
och Svenska transportarbetareförbundet uttalar att hinder inte bör möta att
tillämpa ett motsvarande system i Sverige.

Av
förarbetena till den norska lagstiftningen framgår att avgiftssystemet
infördes, eftersom man inte kom till rätta med de omfattande överträddsema av
belastningsbestämmelserna genom de sanktioner böter, indragning av körkort, förbud
mot användning av fordonet som tidigare stod tUl buds. Vid behandlingen av
förslaget i stortinget framhöll samferdselskomiteen att överbelastningarna
innebar, både ett undandragande av avgift till staten och en snedvridning av
konkurrensen i förhållande till lojala fordonsägare och till andra
transportmedel.

Jag skaU
i det följande redogöra för mina i samråd med chefen för finansdepartementet
gjorda bedömningar av frågan om införande även i Sverige av en särskild avgift
vid överbelastning.

När
det gäUer att bedöma lämpligheten från principiell synpunkt av en sådan avgift
vill jag först erinra om att ett fordons axel- och boggitryck tillsammans
med körsträckan har en avgörande betydelse för dess kostnadsansvar och att
utgående vägtrafikskatter fastställts med hänsyn till det kostnadsansvar som
ryms inom de för fordonet tiUåtna axel- och boggitrycken. Ett överskridande av
belastningsbestämmelserna innebär därför i princip ett undandragande av skatt
på samma sätt som vid exempelvis brukande av reservregistrerat fordon.

Jag
vill vidare erinra om att vägtrafikskatterna har två olika funktioner,
nämligen dels att täcka det allmännas kostnader för väg- och vägtrafikväsendet,
dels att i fordonsägarens kostnadsbild föra in även de kostnader som det
allmänna har för tUlhandahållande av vägtjänster för ett fordon. Den sistnämnda
aspekten är från trafikpolitisk synpunkt väsentiig.

Mot
bakgrund av vägtrafikbeskattningens angivna funktioner kan man som också
konstaterades vid stortingsbehandling i Norge fastslå att

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 70

överlasterna,
förutom allvarliga risker från trafiksäkerhetssynpunkt, innebär dels ett
undandragande av vägtrafikskatt, dels en snedvridning av verksamhetsbetingelserna
för olika delar av transportmarknaden. Detta senare gäller inte bara
förhållandet mellan olika transportföretag inom vägtrafiksektorn utan även förhåUandet
mellan landsvägs- och järnvägstransporter. Att vägtrafikskatt undandras synes i
förevarande sammanhang inte inge de största betänkligheterna. Från
statsfinansiell synpunkt torde i så fall större avseende böra fästas vid det
förhållandet att vägnätet genom överlasterna utsätts för påfrestningar som det
inte är dimensionerat för och därför slits ner fortare. För min del ser jag betydligt
aUvarligare på den trafikpolitiska snedvridning av konkurrensförhållandena som
förekomsten av överlaster leder till. Med hänsyn härtiU har jag funnit vägande
skäl tala för införandet av en särskild avgift. En sådan blir bl. a. ett stöd
för de företagare som strävar efter att driva sin verksamhet i sunda former och
med iakttagande av de bestämmelser som gäUer för den tyngre trafiken.

Som utredningen påvisat
kan fordonsägarna genom att överträda belastningsbestämmelserna uppnå
betydande trafikekonomiska fördelar. Den nuvarande påföljden dagsböter är inte
utformad så att den effektivt motverkar detta vinstmotiv utan syftar närmast
till att skydda de intressen som vägtrafiklagstiftningen skall tillgodose,
främst trafiksäkerhetsintresset. DärtUl kommer att fordonsägarens straffansvar
när ett strikt ansvar inte tUlämpas -; är beroende av hans delaktighet. Denna
aspekt saknar betydelse vid en trafikekonomisk bedömning av de vinster som
uppkommer för fordonsägarna genom ifrågavarande överträdelser. Värdet med en
särskild avgift vid överlaster ligger i att man oberoende av frågan om
straffansvar kan neutralisera dessa vinster. Genom att det straffrättsliga
sanktionssystemet verkar vid sidan av avgiftssystemet kan det inte med fog
hävdas att det senare på något sätt legaliserar överlasterna.

Vid fastställandet av
avgiftens storlek är det inte fråga om att utkräva ett kostnadsansvar och
därigenom prissätta överträdelsen utan att motverka den från trafikpolitisk
synpunkt oacceptabla överbelastningen. Med hänsyn härtill kan avgiften också
bestämmas schablonmässigt.

När det gäller
utformningen av avgiftssystemet torde de norska reglerna i stort vara lämpade
som förebild. Jag har tidigare mera i detalj redovisat dessa regler och kan
hänvisa till vad jag därvid anfört.

Utredningen har påpekat svårighetema
att närmare bestämma vikten av lasten på ett fordon. Jag anser att utredningen
underskattat möjlighetema att utan vägning bedöma denna vikt. När det gäller
last av styckegods är ofta vikten av de olika i lasten ingående delarna känd. I
fråga om annan last finns i allmänhet viss kännedom om lastens volym. Från
denna kan vikten med ledning av olika anvisningar bestäm-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 71

mas
inom vissa marginaler.. Att sådana uppskattningar rymmer en viss osäkerhet är
emellertid ett faktum som på samma sätt som skett i Norge bör beaktas vid
utformningen av avgiftssystemet.

Genom
de särskilda avdrag från överlasten, som görs innan avgiften bestäms, undviks
att avgiftsbeläggning sker i fråga om överträdelser, som kan ha sin grund i
svårigheter att exakt beräkna vikten av fordonets last. En användning av de i
Norge beslutade grundavdragen ger en säkerhetsmarginal för de tyngsta fordonen
som ligger i storleksordningen 15 %. I fråga om lättare fordon är marginalerna
givetvis ännu större, eftersom avdragen är bestämda till vissa, i kilogram
angivna värden oavsett fordonsstorlek.

Det
kan göras gällande och en sådan mening framfördes också av en majoritet inom samferdsdskomiteen
vid stortingsbehandlingen i Norge att de angivna marginalerna är för vida.
Genom att straffansvaret består oberoende av avgiften finns emellertid ett
skydd för andra intressen, främst trafiksäkerhetsintresset, som ligger bakom
belastningsbestämmelserna. Jag vill därför tUls vidare förorda att man även
för svensk del tillämpar grundavdrag av den storlek som finns i de norska bestämmelserna.
När möjligheterna förbättrats att med större säkerhet faststäUa fordonslasten
redan vid lastningstUlfället, kan det bli aktuellt att minska eller slopa
grundavdragen. Jag skall senare återkomma med mina överväganden i fråga om
åtgärder för att påskynda utvecklingen av apparatur för vägning av
fordonslaster.

Om
avgiften som i det norska systemet knyts till överskridande enbart av axel-
och boggitryck, når man inte ett rättvist resultat med hänsyn tUl de svenska bruttoviktsbestämmdserna,
eftersom dessa inte beaktas vid angivande i besiktningsinstrument av högsta
axel- eller boggitryck för visst fordon. Jag vill därför förorda den
utformningen att avgiften bestäms med hänsyn till såväl axel- och boggitrycks-
som brutto-viktsbegränsningarna.

I
awaktan på den allmänna översyn av lagstiftningen om vägtrafikbeskattningen
som avses ske på grundval av bilskatteutredningens slutbetänkande bör
bestämmelserna om den särskilda avgiften, lämpligen kallad automobilskattetillägg,
tas in i en särskUd förordning. I förordningen (1922: 260) om automobilskatt (ASF)
kan då hänvisas till att särskilda bestämmelser finns om sådant tiUägg.

Med
utgångspunkt i de angivna övervägandena har inom kommunikationsdepartementet
och finansdepartementet gemensamt utarbetats förslag till förordning om ändring
i ASF och till förordning om automobilskattetillägg, vilka anmäls av chefen
för finansdepartementet.

I
fråga om vissa stadganden i förslaget till förordning om automo-bilskattetiUägg
vUl jag anföra följande.

1
§. Övre gräns för axeltryck, boggitryck eller bruttovikt kan bero på fordonets
konstruktion eller vägens beskaffenhet eUer dessa båda fak-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 72

torer
i förening. Maximala axeltryck eller boggitryck anges i besikt-ningsinstramentet
för lastbilar, bussar och släpvagnar och bestäms med hänsyn till fordonets maximUast
och totalvikt. I fråga om personbilar torde överskridanden sakna intresse i
förevarande sammanhang. Genom stadgandets utformning skall automobilskattetillägg
tas ut även för fordon som inte är skattepliktiga, dvs. även för reservregistrerade
eller oregistrerade fordon. Av praktiska skäl bör tillägg dock inte utgå i
fråga om fordon, som är upptagna i militära fordonsregistret eller eljest
används av försvaret, och inte heller i fråga om fordon som är fria från
skatteplikt på grund av bestämmelsen i 2 § första stycket ASF. Dessa undantag
framgår av 8 § andra stycket förordningen om automobilskattetUlägg och
hänvisningen i första stycket samma paragraf tUl 1 § tredje stycket och 2 §
andra stycket ASF. I och för sig borde författningen gälla även traktortåg.
Eftersom totalvikt inte anges för traktorer och eftersom släpvagnar, som dras
av traktorer i klass II enligt traktorskatteförordningen (1969: 297), inte
är registrerade, skuUe en sådan utvidgning kunna leda tUl svårigheter i tUlämpningen.
Jag förordar därför att traktorer och traktortåg, åtminstone t. v., inte skall
falla under bestämmelsema om automobUskattetiUägg. Skulle den fortsatta utvecklingen
visa att ett sådant undantag har ogynnsamma verkningar, får ställningstagandet
omprövas. Begreppet väg är bestämt med ledning av 54 § 1 mom. VTF.

2
§. Ett exempel kan åskådliggöra
hur beräkningen skall göras. För en treaxlig lastbil anges totalvikten till 23
ton. I besiktningsinstrumentet anges att av totalvikten skall 7 ton vila på framaxeln
och 16 ton på boggin. Fordonet används vid färd på väg, som är upplåten för
10/16 tons axel/boggitryck, med en bruttovikt om 28 270 kg, vilket innebär att maximilasten
överskridits med 3540 "lo. Av bruttovikten vilar 8 290 kg på framaxeln
och 19 980 kg på boggin. Överlasten på framaxeln är 8 2907 000 = 1 290 kg.
Detta avrundas till 1 200 kg, varifrån dras av 500 kg. Skattepliktig överlast
blir då 700 kg och automobilskattetillägget för framaxdn 700 kr. Överiasten på
boggin är 19 98016 000 = 3 980 kg. Detta avrundas till 3 900 kg varifrån
avdras 1 500 -kg. Skattepliktig överlast blir då 2 400 kg och automobilskattetillägget
för boggin 2 800 kr. Totala tillägget blir 3 500 kr.

3
§. Tillämpningen av denna
bestämmelse kan belysas genom att nyssnämnda exempel kompletteras genom
begränsningen att högsta till-låtna brattovikten på grund av axelavstånden är
endast 21 250 kg. Överiasten blir då 28 270 21 250 = 7 020 kg. Detta fördelas
med en fjärdedel på framaxeln och tre fjärdedelar på boggin, vUket ger 1 755 kg
resp. 5 265 kg. Efter avrundning nedåt och avdrag med 500 kg resp. 1 500 kg
blir skattepliktig överlast 1 200 kg resp. 3 700 kg och automo-bilskattetilläggen
1 200 kr. resp. 5 400 kr. eller totalt 6 600 kr. På grund av bestämmelsen i 5 §
skall sistnämnda belopp tas ut.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 73

4
§. AutomobUskattetiUägg
för fordonståg beräknas i princip på samma sätt som för ett enskUt fordon.
Överskridanden av bruttoviktsbestämmdserna torde i allmänhet gälla den för
tåget tillåtna bruttovikten. Överskrids enbart ett enskUt fordons bruttovikt
blir 3 § andra stycket tillämpligt. Om såväl fordonstågets som ett eller flera enskUda
fordons tUlåtna brattovikt överskrids, beräknas automobilskattetillägget med
utgångspunkt i det överskridande som leder tUl det högsta sammanlagda
tillägget. Som exempel kan tas ett fordonståg med tvåaxlig bil och tvåaxlig
släpvagn, där tågets bruttovikt överskridits med sju ton, bilens med fem ton
och släpvagnens med ett ton. Automobilskattetill-lägget uppgår till 3 500 kr.,
om det beräknas med hänsyn till tågets bruttovikt, och till 3 700 kr., om det
beräknas med hänsyn till de enskilda fordonens bruttovikter. Beräkningen skall
alltså ske med sistnämnda utgångspunkt.

5
§.
Beräkningen av automobilskattetillägg kan ge olika resultat för olika delar av
en och samma färd beroende på att färden skett på vägar med olika bärighet
eller att viss omlastning företagits. Tolkningen av begreppet färd torde i
allmänhet inte bereda svårigheter. Ett uppehåll i resan, t. ex. för nattvila,
utan att lasten eller en väsentlig del därav byts, kan inte betyda att en ny
färd påbörjas efter uppehållet. Om lasten helt eller tUl stor del byts, bör
emellertid ny färd anses ha påbörjats, även om sådant byte sker flera gånger
under en dag. Jag anser det naturligt att bestämmelsen om förhöjd avgift vid
återfall knyts tUl ägaren och inte, som i Norge, tiU fordonet. För
uppföljningen krävs att uppgift om påfört automobilskattetillägg tas in i
bilregister på samma sätt som uppgift om automobilskatt. Jag förordar också
att, i motsats till de norska bestämmelserna, höjningen av avgiften vid
återfall alltid skall utgå med 50 "lo.

6
§. I fråga om
förbud mot fortsatt färd får jag hänvisa till 57 § 1 mom. VTF.

7
§. I regel
torde bil och tillkopplad släpvagn ha samma ägare. Om de i ett fordonståg ingående
fordonen har olika ägare, synes ägaren av bilen böra svara för automobilskattetillägget,
eftersom denne har den direkta bestämmanderätten i frågan om en transport skall
utföras.

8
§. Automobilskattetillägg
kommer normalt att påföras av den länsstyrelse som har att påföra automobilskatt.
Någon ändring med hänsyn tiU förordningen (1971: 1220) om ändring i
förordningen (1922: 260) om automobilskatt torde inte erfordras. Andra
stycket torde främst få tiUämpning beträffande utlandsregistrerade fordon. För
indrivning av automobUskattetUlägg i fråga om fordon, som är registrerade i Danmark,
Finland, Island eller Norge, torde kunna tillämpas avtal mellan de nordiska
länderna om handräckning i skatteärenden. Chefen för finansdepartementet avser
att ta upp denna fråga med de nu nämnda länderna. Skulle denna lösning inte
visa sig möjlig, avser jag att åter-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 74

komma med förslag som säkrar tillämpningen av systemet med
automobilskattetillägg beträffande utlandsregistrerade fordon.

Med hänsyn till vikten av att systemet med automobilskattetillägg
får effekt även beträffande utländska fordon jag tänker då främst på fordon
som är registrerade i övriga nordiska länder bör förordningen om ändring i ASF
och förordningen om automobilskattetillägg träda i kraft först sedan denna
fråga lösts. Kungl. Maj:t bör därför bemyndigas att bestämma om
ikraftträdandet.

Det förordade avgiftssystemet har, som framgår av vad jag
tidigare anfört, en trafikpolitisk grund och är uppbyggt med utgångspunkt i
trafikpolitiska överväganden. Jag vill emellertid understryka att avgiftssystemet
utgör ett även från trafiksäkerhetssynpunkt mycket viktigt komplement till
straffsanktionssystemet med hänsyn till de betydande trafiksäkerhetsrisker som
överlasterna för med sig. Jag fäster därför stor vikt vid de positiva effekter
som systemet med automobilskattetillägg kommer att få i
trafiksäkerhetshänseende.

Som jag
nyss nämnde tar utredningen upp svårigheterna att utan vägning närmare
bestämma vikten av ett fordons last. I de flesta fall kan sådan vägning inte
ske på lastningsplatsen utan betydande kostnader. Svårigheterna bör enligt
utredningens mening undanröjas genom att fordonen förses med s. k. lastindikator,
dvs. en i fordonet inbyggd anordning som med vissa mindre marginaler visar hur
mycket lasten väger och hur den påverkar axel- och boggitrycket. Utredningen
konstaterar dock att sådana anordningar inte finns i dag men att ett visst
utvecklingsarbete inletts.

Behovet och nyttan av lastindikatorer understryks av en
rad remissinstanser.

Såsom
framgår av mina överväganden rörande utformningen av reglerna om automobilskattetillägg
är jag medveten om svårigheterna att närmare bestämma lastvikten utan vägning,
även om jag anser att utredningen betydligt överdrivit dessa svårigheter.
Transportföretagens problem är av ekonomisk art och torde närmast ligga i att
fordonsägaren, om han alltid vill säkra sig mot överlast, måste räkna med
säkerhetsmarginaler, som fördyrar transportema. Problemet är av stor trafikekonomisk
betydelse. En lösning som ger bättre möjligheter att från fall tiU faU bestämma
lastens verkliga vikt och dess fördelning på olika axlar skulle sannolikt
också bidra till en bättre efterlevnad av belastningsbestämmelserna och
dessutom ge möjligheter att sänka eller kanske slopa grundavdragen i fråga om
beräkning av skattepliktig överlast.

Övervägandena
avseende metoder för bestämning av lastens vikt får emellertid inte begränsas
till möjligheten att tillverka i fordonen inbyggda lastindikatorer med viss
mätnoggrannhet. Tvärtom bör frågan vara vilka olika metoder som finns att
fastställa lastvikten och vilken mät-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 75

noggrannhet
dessa olika metoder ger. Särskilt betydelsefullt förefaller det vara att
ingående överväga, vilken mätnoggrannhet som kan anses nödvändig för att en
indikator av något slag skall kunna godtas som hjälpmedel att bedöma
lastvikten. Risken är annars att man i sin strävan att nå en optimal lösning
förbiser möjligheterna tUl betydelsefulla förbättringar. Enkla, biUiga
indikatorer, lätta att montera in i äldre fordon kan vara bättre än ingenting.
Fordonsvågar av skilda slag är inte otänkbara att bruka på lastningsplatser med
någorlunda stor lastfrekvens och härvid är bärbara vågar naturligtvis av
största intresse. Även viktbedömning med ledning av volymbestämning är en
alltjämt i vissa sammanhang fullt acceptabel metod.

Beträffande fordonsmonterade
lastindikatorer bör observeras, att olika konstruktioner kan bli tillämpliga
för olika fordonstyper. Strävan bör alltså inte vara att skapa ett generellt
användbart instrument, utan möjlighet tiU varierande lösningar för olika
fordonstyper bör föreligga. Även i övrigt måste man beakta att
problemställningarna är delvis olika i fråga om å ena sidan det redan
befintliga fordonsbeståndet och å andra sidan fordon, som kan förses med vägningsutrustning
redan vid tillverkningen. När det gäller de sistnämnda fordonen kan fordons-tillverkarna
ha de största möjligheterna att utveckla lämplig utrustning.

Jag
avser att föreslå Kungl. Maj:t att statens vägverk får i uppdrag att undersöka
de olika möjligheter som finns och avge förslag tUl lämpliga åtgärder för att
påskynda utvecklingen.

Som
utredningen påpekat kan fordonsägarna uppnå trafikekonomiska vinster genom
överskridande av högsta tillåtna färdhastighet. Ansvar för sådant
överskridande drabbar endast fordonets förare. Utredningen avvisar efter olika
överväganden införandet av ett medverkansansvar för fordonsägare eller
transportköpare.

Även
i denna fråga har vid remissbehandlingen framförts olika meningar. Några
remissinstanser delar utredningens uppfattning, medan andra anser att en viss
utvidgning av ansvaret kan eller bör ske.

Möjligheterna
för fordonsägaren att hindra hastighetsöverskridanden är enligt min mening
generellt sett begränsade. Jag kan därför inte förorda att man ställer lika
stora krav på ägaren när det gäller hastighetsbestämmelserna som i fråga om
bestämmelserna om arbets- och vUotid samt belastning av fordon. Fall kan
visserligen förekomma, där fordonsägaren genom bristande planering eller eljest
har viss skuld till att ett överskridande skett. De bevissvårigheter som
föreligger i dessa fall skulle emellertid enligt min bedömning göra att ett
medverkansansvar i praktiken knappast kunde utkrävas. Med hänsyn till det anförda
ansluter jag mig till utredningens bedömning. Jag vill också erinra om att
problemen med hastighetsöverskridanden inte är isolerade till lastbilssektorn.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 76

Av
vissa uttalanden i förarbetena till VTF anser utredningen framgå, att återkallelse
av trafiktillstånd kan ske med stöd av 19 § 1 mom. YTF på grund av förseelser
mot VTF. Utredningen konstaterar emellertid också, att det i nämnda stadgande
talas endast om överträdelser av bestämmelserna i YTF medan föreskrifter om arbets-och
vilotid, om fordons belastning och om färdhastighet är intagna i VTF. Genom
förfrågningar hos länsstyrelserna har utredningen kommit fram tUl att återkalldser
av trafiktillstånd i praktiken inte förekommer med stöd av 19 § 1 mom. YTF på
grund av förseelser mot VTF eller YTF. Att så ej sker beror enligt utredningens
bedömning i viss utsträckning på att den avdelning hos vederbörande
länsstyrelse som handlägger frågor om yrkesmässig trafik inte får
underrättelser om begångna förseelser.

Med
hänsyn tiU att tillstånd till yrkesmässig trafik har karaktären av en efter
viss prövning meddelad rättighet av offentligrättslig karaktär anser
utredningen, att återkaUelse av tillståndet bör kunna ske, om trafiken bedrivs
på ett sätt som inte motsvarar samhällets krav i skilda hänseenden. För att
inte länsstyrelsema av formeUa skäl skall anse sig förhindrade att ingripa med
sådan åtgärd föreslår utredningen en ändring i 19 § 1 mom. YTF, så att återkallelse
skall kunna ske om det vid utövningen av trafiken förekommit svåra eller
upprepade överträdelser av bestämmelserna om förares arbetstid och vilotid,
fordons eUer vägars belastning eller fordons hastighet. Utredningen lägger
också fram förslag till ändring av 36 § YTF, så att domstols
underrättelseskyldighet skall omfatta även ansvar för överträdelse av dessa
bestämmelser. I sammanhanget framhåller utredningen att redan i polisrapporten
måste anges om den rapi>orterade trafiken utövas med stöd av trafiktiUstånd.
Länsstyrelsernas interna rapporteringsrutiner bör också ändras så, att den
enhet som handlägger trafiktillstånd underrättas om vad som förekommit.

Utredningens
förslag tUlstyrks av flertalet remissinstanser, även om några av dem ger
uttryck för en viss tveksamhet med hänsyn till att återkaUelse av tillstånd är
en åtgärd som verkar endast i fråga om den yrkesmässiga trafiken. Med
hänvisning till sistnämnda förhållande avstyrks utredningens förslag av ett
par remissinstanser.

Jag
har redan tidigare i princip anslutit mig till uppfattningen att åtgärder mot
överträdelser av olika slag om möjligt bör rikta sig mot både yrkesmässig och
icke yrkesmässig trafik. Jag vUl emellertid erinra om den grundläggande skiUnad
mellan de båda trafikslagen som ligger i att yrkesmässig trafik förutsätter tiUstånd
och att tillståndsgivningen föregås av en prövning av sökandens lämplighet. I
detta ligger givetvis också att tillstånd måste kunna återkaUas, om den som erhåUit
tillstånd senare visar sig vara olämplig som utövare av yrkesmässig trafik.
Överträdelser av VTF:s bestämmelser om arbets- och vUotid, fordons eller

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 77

vägars
belastning eller fordons hastighet måste i många fall anses innebära att tUlståndshavaren
inte är lämplig som utövare av yrkesmässig trafik. Jag biträder alltså
utredningens förslag till ändring i 19 § 1 mom. och 36 § YTF med vissa
redaktionella jämkningar. I sammanhanget vill jag erinra om att det för återkallelse
i och för sig inte krävs att tiUståndshavaren själv döms för överträdelse av
bestämmelserna i.YTF eller VTF. Förekommer upprepade överträdelser kan detta,
oavsett om tUlståndshavaren eller företrädare för denne fälls till ansvar, vara
ett klart tecken på att tiUståndshavaren i fråga om ledningen eller planläggningen
av trafiken inte fyller de krav som man måste stäUa.

När
det gäller frågan om hur den länsstyrdseavddning som handlägger ärenden om
yrkesmässig trafik skall få underrättelse om inträffade förseelser, anser jag
att rapporteringsrutinerna bör kunna förbättras utan särskUda föreskrifter
härom.

Enligt 33 § 4 mom. tredje
stycket YTF äger föreskrifterna i bl. a. 19 § 1 mom. motsvarande tUlämpning i
fråga om transportförmedling. Överträdelser av de nu aktuella bestämmelserna i VTF
torde i aUmänhet inte ske vid utövning av transportförmedling och alltså heller
inte i sig utgöra grund för återkallelse av tillstånd tUl sådan verksamhet. ,
Om transportförmedlingsföretag medverkar till att sådana överträdelser sker,
bör beslut om återkallelse kunna grundas på att företaget åsidosatt sina
skyldigheter såvitt angår verksamhetens anordnande eller handhavande.

Den
omständigheten att vissa, i VTF förbjudna förfaranden uttryckligen nänrns i 19
§ 1 mom. YTF betyder inte att andra slag av överträdelser mot VTF:s
bestämmelser saknar betydelse vid tillämpningen av 19 § 1 mom. YTF. Fortfarande
kan och bör återkallelse ske om tiUståndshavaren åsidosatt sina skyldigheter
såvitt angår verksamhetens anordnande eUer handhavande, t. ex. genom att inte
iaktta bestämmelserna i VTF om fordons utrustning och beskaffenhet.

Yrkesmässig
godsbefordran

Yrkesmässig
bestäUningstrafik för godsbefordran, dvs. åkerirörelse, får bedrivas endast
efter länsstyrelses tillstånd. Tillståndsgivningen föregås av en prövning av
sökandens lämplighet. Den behovsprövning som finns kvar i fråga om trafik med
tyngre fordon saknar som jag nämnt numera i stor utsträckning praktisk
betydelse. Uppmjukningen av behovsprövningen har ingått som ett led i
genomförandet av den statliga trafikpolitiken.

Utredningen
redovisar i betänkandet (s. 5259) ett underlag för bedömning av företagsstrukturen
inom den yrkesmässiga lastbilsnäringen. Jag har tidigare redovisat delar av
detta

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 78

material
och skall här begränsa mig till en sammanfattning av utredningens slutsatser.

Utredningen konstaterar
att den yrkesmässiga lastbilstrafiken etablerats och vuxit fram under
inflytande av äldre tankegångar, som byggde på att man regleringsvägen kunde få
en samhällsekonomiskt riktig transportapparat. Det trafikpolitiska
reformarbetet har enligt utredningen inte för den yrkesmässiga lastbilstrafiken
inneburit en omställning till ett nytt synsätt med andra metoder att angripa
problemen än tidigare. Av underlaget drar utredningen slutsatsen att
fördelningen mellan mindre och större åkerier inte förändrats i någon större
utsträckning och att näringen expanderat främst genom nyetablering. Utredningen
anser dock att verkningarna av denna företagssplittring dämpas genom att de
mindre företagen i stor utsträckning är medlemmar i någon lastbilscentral.
Utredningen konstaterar att huvuddelen av transportförsäljningen sker genom
lastbilscentralerna och större enskilda åkerier och att en väsentlig del av fjärrtrafiken
med lastbil ombesörjs av transportförmedlingsföretag. Utredningen påpekar
emellertid också att lönsamheten och sysselsättningsgraden inom åkeribranschen
bedöms som otillfredsställande av branschens företrädare.

Utredningen drar av sina
undersökningar slutsatsen att nyetablering inom den yrkesmässiga
lastbilstrafiken i betydande utsträckning skett utan föregående planering.
Följden har blivit en ogynnsam sammansättning av fordonsparken och en
snedvridning av förutsättningarna för branschens utveckling. Verksamheten bör
anför utredningen bedrivas i större, fast organiserade företag eller
sammanslutningar, som konkurrerar med varandra genom effektivitet och
planering och inte genom en prissättning som i många fall sker utan hänsyn till
gällande trafikföreskrifter och kravet på rimlig ersättning för eget arbete.
Utredningens resonemang utmynnar i att aktiebolaget är den företagsform som i
princip är den lämpligaste. Utredningen finner sig inte kunna föreslå
tvångsåtgärder för att få fram en omstrukturering, eftersom sådana förutsätter
en restriktiv behovsprövning, som är oförenlig med den trafikpolitiska
grundsynen. Utredningen framhåller emellertid, att gods-trafikutövarna
allvarligt bör överväga fördelarna med trafikutövande aktiebolag eUer
medlemskap i hdcentraliserade lastbilscentraler. Den utveckling som inletts
genom tUlskapandet av sådana centraler är enligt utredningen en lämplig
utgångspunkt för en vidare omstrukturering. Utredningen anser att
länsstyrelserna bör stödja denna utveckling. I anslutning härtill föreslår
utredningen att lastbilscentral skall ges rätt att driva yrkesmässig trafik med
anlitande av tiUståndshavare.

Utredningens
bedömning av utvecklingen kritiseras av Svenska åkeriförbundet, som anser att
en betydande rationalisering av verksamheten skett. En bedömning av
utredningens faktaunderlag med hänsyn till fördelningen av lastbUsbeståndet på
åkerier av olika storlek visar enligt

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 79

förbundets
mening att utvecklingen gått mot en koncentration av verksamheten till större
företag. Förbundet redovisar också olika åtgärder som vidtagits eller kommer
att vidtas för att främja anslutningen till lastbUscentraler. Även i andra
remissyttranden ges uttryck för uppfattningen att betydande rationaliseringar
genomförts.

Åtskilliga
remissinstanser anser att större enheter ger bättre möjligheter tUl
rationaliseringsvinster och att ändring av företagsstrukturen bör eftersträvas.
Från arbetstagarhåll understryker man att en omstrukturering är nödvändig för
att skapa större anställningstrygghet för dem som arbetar i branschen.

Flera
remissinstanser anför att utvecklingen mot enbart större företagsenheter inte
innebär fördelar, bl. a. med hänsyn till de risker för konkurrensbegränsning
som företagskoncentration kan föra med sig. Man framhåller också att företag
med olika struktur och storlek fyller viktiga funktioner beroende på den
marknad som företagen arbetar på.

Det
råder delade meningar bland remissinstanserna i vad mån och hur det allmänna
skall ingripa för att påverka bransch- och företagsstrukturen inom den
yrkesmässiga lastbUstrafiken. Särskilt från arbetstagarhåll framhålls behovet
av åtgärder för styrning av utvecklingen. Svenska transportarbetareförbundet
uttalar att en effektiv lämplighetsprövning i fråga om sökandens ekonomiska
förhållanden kan vara ett lämpligt medel. Detta anser även Svenska
åkeriförbundet. Enligt SJ bör statsmakterna genom tillståndsgivningen kunna
föra samman småföretagen till lastbilscentraler eller motsvarande
organisationer. En rad andra remissorgan finner att en utveckling utan statliga
ingripanden är att föredra. Bl. a. framhålls att lastbilsnäringen inte skall
behandlas annorlunda än andra näringsgrenar, om det inte är påkaUat av trafiksäkerhetsskäl.

Utredningens
förslag om rätt för lastbilscentral att driva yrkesmässig trafik med anlitande
av trafikutövare med tillstånd till sådan trafik har berörts endast av några
remissinstanser. Ett par av dem tUlstyrker förslaget eUer lämnar det utan
erinran. Mot förslaget invänder SJ och Svenska åkeriförbundet att ett system,
som i praktiken innebär dubbla tiUstånd, kan leda till oklara
ansvarsförhållanden och motverka de syften som man önskar uppnå.

I
fråga om utvecklingen av den yrkesmässiga lastbUstrafiken kan väl konstateras
att betydande rationaliseringar skett, bl. a. genom åkeriföretags samverkan
inom ramen för hdcentraliserade lastbilscentraler. Det finns emellertid enligt
min mening grund för påståendet, att branschen i alltför stor utsträckning
engagerar åkeriföretag, som saknar förutsättningar för en planmässig och
ekonomiskt sund drift av verksamheten. Sysselsättningen och lönsamheten bedöms
också av branschens företrädare som otillfredsställande. Arbetstagarnas företrädare
ger uttryck för den otrygghet som de anställda upplever.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 80

Även
från trafiksäkerhetssynpunkt är det ett intresse att de som etablerar sig i
branschen grundar sin verksamhet på en realistisk bedömning av de krav i bl.
a. ekonomiskt hänseende som denna ställer och de möjligheter marknaden
erbjuder. Ekonomiska påfrestningar kan nämligen förutsättas i särskild grad
innebära frestelser att genom överträdelser av olika bestämmelser vikt-, arbetstids-
och hastighetsbestämmelser kunna uppnå konkurrensfördelar. Att ekonomiskt
sunda företag är en förutsättning för att ge de anställda tryggade och ordnade
arbetsförhållanden är givet.

Uppfattningen
att företagskoncentration ger möjligheter till rationaliseringsvinster, bl. a.
genom effektivare planering och organisation, kan jag ansluta mig till. Man bör
också kunna anta att större enheter ofta har en bättre ekonomisk stabilitet.
Det torde därför finnas fog för åsikten att en omstrukturering mot större,
fastare organiserade företag skuUe kunna medföra att antalet överträdelser av vägtrafikbestämmd-serna
minskar och att trafiksäkerhetskraven tillgodoses bättre. Jag anser emellertid
inte att dessa bedömningar har en så allmän giltighet, att man tvångsvis skall
styra utvecklingen mot företagskoncentration. Enligt min bedömning finns det på
transportmarknaden behov även av mindre företag och koncentrationen skulle
därför om den ges generell räckvidd i viss utsträckning motverka
konsumenternas intressen. Det är inte heUer enbart företagets storlek som är
avgörande för om det kan drivas efter ekonomiskt sunda principer. Även det
mindre företaget kan ha en rationell planering och en god ekonomisk grund och
erbjuda tiUfredsstäUande anstäUningsförhållanden. Sammanfattningsvis vill jag
uttala att man bör eftersträva företagsenheter, som är anpassade efter sina
resp. marknader och som har en tillräcklig ekonomisk bärkraft.

Genom
det anförda har jag antytt i vilka avseenden utvecklingen enligt min mening
varit otUlfredsställande. Etablering har i viss omfattning skett efter en
alltför optimistisk bedömning av de insatser som krävs och de
sysselsättningsmöjligheter som finns. Jag finner det angeläget att de tiUståndsgivande
myndigheterna ges möjlighet att rätta till dessa missförhållanden så att
branschen saneras och de seriöst arbetande företagen inte utsätts för en osund
konkurrens.

Länsstyrelsens
prövning får givetvis inte innebära en faktisk återgång till behovsbedömning
med nyetableringskontroll utan bör i stället anknytas till den
lämplighetsprövning som enligt 12 § YTF föregår tillståndsgivningen och som
enligt 18 § 1 mom. sker i samband med överlåtelse av tillstånd. Redan nu sker
en viss kontroll av sökandens lämplighet i ekonomiskt avseende. Denna kontroll
bör förstärkas genom att man som vUlkor för meddelande av tillstånd kräver att
sökanden redovisar sina planer och bedömningar i fråga om verksamhetens
inriktning, intäkter, kostnader etc. De undersökningar som gjorts under ärendets
beredning inom departementet visar att förhållandena varierar så myc-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 81

ket
att några preciseringar i fråga om det egna kapitalets storle.'

De anvisningar som behövs
för den utbyggda lämplighetsprövningen torde få meddelas av Kungl. Maj:t. I
anvisningarna bör anges bl.a. vilka ohka komponenter som skall ingå i den
redovisning som sökanden skaU lämna. Redogörelsen bör, förutom personuppgifter,
omfatta tre huvuddelar, nämligen verksamhetsbeskrivning, årsbudget och finansieringsplan.
I verksamhetsbeskrivningen bör lämnas uppgift om bl.a. vUka typer av
transporter som verksamheten skall inriktas på, hur transportförsäljningen skaU
ske och hur fordonet skall bemannas. I årsbudgeten skaU olika intäkter och
kostnader redovisas, uppdelade på olika delposter. Därvid bör sökandens egen
arbetsinsats som förare värderas efter gällande avtal för anställda förare med
tUlägg för sociala kostnader. I finansieringsplanen skall anges bl.a. utgifter
för anskaffning av fordon, betalningsvUlkor, behövliga lån, ränte- och amorterings-vUlkor
och egna medel. Om summan av första årets amorteringar inte täcks av summan av
värdeminskning och överskottet i rörelsen skaU också anges hur imderskottet
avses bh finansierat.

Att
planerna är tillfredsställande och kan utgöra en realistisk utgångspunkt för
verksamheten bör granskas av i första hand företagareföreningen i länet
eller av auktoriserad revisor. Det är givet att undantag från den ekonomiska
lämplighetsprövningen måste kunna göras i vissa fall, t.ex. då det är uppenbart
att sökanden väl fyller kraven på ekonomisk lämplighet.

Den granskning som sker
genom företagareförening eller auktoriserad revisor bör gå ut på att planerna uppfyUer
de krav som anges i Kungl. Maj:ts anvisningar. Däremot bör granskningen i fråga
om sökandens bedömning av sysselsättningsmöjligheterna eUer av möjligheterna
att erhålla i driftsplanen upptagna intäkter endast innebära en allmän rimhg-hetsbedömning,
så att den inte kommer i konflikt med den trafikpolitiska synen på behovsprövnmgen.

Det bör föreskrivas att
såväl sökandens redovisning av planerna för verksamheten och sma personliga
förhållanden som uUåtandet från företagareförening eller auktoriserad revisor
skall fogas vid ansökan om tillstånd. Den redovisning som lämnats bör vara sekretesskyddad.
Chefen för justitiedepartementet kommer att senare anmäla frågan om behövliga
ändringar i kungörelsen (1939: 7) med förordnanden på civilförvaltningens
område jämlikt lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar.

Genom den utbyggnad av
lämplighetsprövningen som jag nu förordat bör man i betydande utsträckning
kunna motverka etablering av företag som inte har möjligheter att driva
rörelsen under godtagbara

6
Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 81

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 82

former.
Lika väsenthgt är emeUertid att man framtvingar en planering av den tiUtänkta
verksamheten och ger sökanden det underlag för drift på företagsekonomiskt
sunda villkor som han i dag ofta saknar.

Från
vissa synpunkter skuUe det vara värdefullt att kunna följa hur verksamheten
utvecklar sig och ingripa om förutsättningarna för en sund drift försämras
påtagligt. Man inser emeUertid lätt att en sådan uppföljning skulle leda till
en orimligt stor administrativ apparat. Behovet torde inte heUer vara
påtagligt, eftersom de i 19 § YTF angivna omständigheterna, som kan leda till återkallelse
av tillstånd till yrkesmässig trafik, ofta utgör tecken på att verksamheten
inte är ekonomiskt sund.

Vad
jag nu anfört gäller givetvis också lämpligheten att inleda en gransknmg av de
företagsekonomiska förhållandena hos företag, som redan är etablerade, när den
nya lagstiftningen träder i tillämpning.

Med
utgångspunkt i det anförda har inom departementet utarbetats förslag tiU
ändring i 12 § och 18 § 1 mom. YTF. Jag avser att senare anmäla frågan om de
anvisningar för verksamheten som länsstyrelsen behöver. För närvarande torde
det finnas behov av en så ingående lämplighetsprövning som jag nu redovisat
endast i fråga om beställningstrafik för godsbefordran. De föreslagna författningsändringama
ger emellertid Kungl. Maj:t möjlighet att senare bygga ut lämplighetsprövningen
även för andra slag av yrkesmässig trafik.

Jag har också övervägt
lämpligheten att kräva utredning om hur sökanden avser att tUlgodose
servicebehoven beträffande fordonsparken. Sådana krav stäUs i exempelvis
Storbritannien. Jag har emeUertid kommit fram till att ett sådant system inte
bör genomföras bl. a. därför att det skuUe leda till en från olika synpunkter
olämplig bindning meUan ett åkeriföretag och visst verkstadsföretag. Behovet av
bestämmdser i nu angivna avseende synes heller inte vara så framträdande med
hänsyn till systemet med årlig kontrollbesiktning.

F.
n, skall lokalområden enligt 13 § YTF anges för innehavare av tiUstånd till
yrkesmässig bestäUningstrafik för godsbefordran. Trafikområde skaU utgöras av
län eUer sammanhängande delar av ett eller flera län. Transportnämnden svarar
för indelningen i lokalområden.

Utredningen anser att den
nuvarande lokalområdesindelningen uppvisar vissa svagheter och att en
smidigare anordning än en strikt anpassning tUl länsindelningen bör
eftersträvas. Något förslag till ändring lägger utredningen dock inte fram utan
hänvisar tiU att frågan kommer att beröras av trafikplaneringsutredningen.

Remissinstanserna
delar i stort utredningens uppfattning.

Jag är medveten om att den
nuvarande indelningen i lokalområden är bristfäUig i vissa avseenden. Så länge tiUståndsgivningen,
trots den uppmjukning som skett, är formeUt behovsprövad torde det emellertid

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 83

av principiella skäl inte vara möjligt att slopa
indelningen. Transportnämnden bör dock redan inom ramen för nuvarande
bestämmelser kunna tillgodose behovet av större och mera flexibla
verksamhetsområden för åkerinäringen. Så kan ske genom att indelningen anpassas
efter de naturliga upptagningsområdena för näringen inom olika regioner. Jag
förutsätter att transportnärrmden beaktar de behov som föreligger i angivna
hänseenden.

Nuvarande kreditrestriktioner i fråga om avbetalningsköp
gäller endast beträffande personbilar samt lastbilar och bussar med en
totalvikt om högst 1 800 kg. Motorbranschens riksförbund rekommenderar
emellertid sina medlemmar att även vid försäljning av lastbilar som inte
faller under dessa restriktioner tillämpa vissa vUlkor för kontantinsatser och
amorteringstider. Utredningen har dock inte kunnat bedöma i vilken omfattning
rekommendationen följs.

Utredningen anser att incitamentet att upprätta en
ordentlig kalkyl för användningen av fordonen försvagas, om några större krav
på kontantinsats inte ställs vid förvärvet. Redan vid investeringstiUfället bör
enligt utredningen erforderligt kapital finnas tUlgängligt antingen i form av
egna medel eller medel, som anskaffats genom annan långivare än
fordonssäljaren. Utredningen föreslår att kungörelsen med föreskrifter om
vissa betalningsvUlkor vid yrkesmässig försäljning av bilar kompletteras med
bestämmelser i fråga om lastbUar, tyngre än 1 800 kg, och släpfordon.

Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran
av nästan alla remissinstanserna. Svenska transportarbetareförbundet anser att
kraven bör skärpas och alternativa kreditformer undersökas. Från ett par håll
riktas invändningen att utredningens förslag är för snävt.

Utredningens förslag bygger på samma grundtanke som jag
tidigare fört fram i samband med övervägandena om utvidgad lämplighetskontroll
beträffande dem som söker eller innehar tillstånd tiU yrkesmässig trafik.
Regler om betalningsvUlkor vid avbetalningsköp har den avsevärda svagheten att
de begränsar endast kreditgivningen från säljarens sida. Å andra sidan får de gUtighet
även för den icke yrkesmässiga trafiken och kan därför, om de blir effektiva,
vara ett komplement till lämplighetsprövningen. Som utredningen påpekat kan emeUertid
viUkoren kringgås bl. a. genom att fordonen överlåts genom långtidsuthyrning
i stället för avbetalningsköp. Jag finner det inte meningsfuUt att införa
restriktioner i fråga om avbetalningshandeln så länge denna möjlighet att
åsidosätta restriktionerna står öppen. Eftersom jag f.n. inte kan ange hur
långtidsuthyrningen bör behandlas från nu angivna utgångspunkt, kan jag heller
inte ansluta mig till utredningens förslag beträffande avbetalningshandeln.

6t Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 81

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 84

I
detta sammanhang viU jag redovisa mina överväganden om olika frågor som
aktualiseras genom att 1 å n g t i d s u t h y r n i n g, s. k. leasing, kommit
fram som en alternativ finansieringsform vid fordonsanskaffningen.

Inledningsvis
vill jag erinra om att yrkesmässig uthyrning av bil (uthyrningsrörelse) får
ske endast efter tillstånd av länsstyrelsen i det län där rörelsen skall
bedrivas. Tillståndsgivningen föregås av lämplighetsprövning och i fråga om
tyngre fordon av behovsprövning. Reglerna är utformade med hänsyn till de
krav som man kan stäUa i fråga om korttidsuthyming, dvs. som regel uthyrning
för någon eller några dagar. Den långtidsuthyrning som tagit allt större
omfattning i fråga om personbilar och som nu också börjat beträffande
lastfordon är emellertid av en helt annan karaktär och kan närmast ses som ett
av olika skäl valt alternativ till förvärv med äganderätt. När det gäller
personbilsuthyrningen har några mera påtagliga olägenheter inte uppkommit hittiUs,
men tillståndet kan inte anses tillfredsställande. Man kan också befara att
svårigheterna blir av en annan storleksordning i fråga om uthyrning av tunga
lastfordon. Jag skall här beröra några av de problem som föreligger.

Bestämmelserna om
uthyrningsrörelse får ses som en del av det regelkomplex som behandlar den
yrkesmässiga trafiken och är i vissa avseenden direkt inriktade på att hindra
ett kringgående av föreskrifterna om sådan trafik. Den omständigheten att
särskilda krav uppställs beträffande förare av fordon i yrkesmässig trafik har
haft betydelse för utformningen av bestämmelserna och av nuvarande praxis, som
innebär en viss restriktivitet vid meddelande av tiUstånd tUl uthyrningsrörelse
i fråga om tyngre fordon. Det är alltså både trafikpolitiska och trafiksäkerhetsmässiga
överväganden som ligger bakom bestämmelserna och tillämpningen av dessa.

När det gäller
trafiksäkerhetsaspekten vill jag erinra om att den minskar i betydelse efter
hand som den beslutade körkortsreformen genomförs, eftersom de strängare
behörighetskraven i fråga om förarna kommer att gälla tyngre fordon oavsett om
de används i yrkesmässig trafik eller ej.

Beträffande den
trafikpolitiska aspekten vill jag påpeka, att förutsättningarna för tUlståndsgivningen
blir andra när frågan gäUer, inte korttidsuthyrning, utan uthyrning på längre
tid som ett alternativ till förvärv med äganderätt. Från vissa utgångspunkter
kan det kanske vara mera rationeUt att i sådana fall inrikta behovs- och lämplighetsprövningen
på inhyrarens förhållanden i stället för på uthyrarens.

Reglerna
om tillståndsgivning för uthyrningsrörelse utgår från att rörelsen bedrivs på
viss ort och avser viss region, vars behov av rörelsen bedöms innan tiUstånd
lämnas. Långtidsuthyrning drivs ofta av tillverkare eUer generalagent, vUka
har hela landet som verksamhetsom-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 85

rade. Man kan knappast finna någon länsstyrelse som har
möjlighet att bedöma behovet av en sådan rörelse.

Det anförda torde visa att nuvarande bestämmelser i YTF om
uthyrningsrörelse i vissa avseenden inte är lämpade att användas för
långtidsuthyrning.

I en rad olika avseenden har ansvaret för fordonen knutits
till fordonsägaren. Detta gäller ansvaret för trafikskada och skyldigheten att
håUa trafikförsäkring och erlägga automobilskatt. Straff kan ådömas
fordonsägaren för överträdelser av VTF:s bestämmelser om bl. a. fordons
utrustning och beskaffenhet, om parkering o. d. och om fordons belastning.
Ägaren kan också dömas om fordon brukas trots att det inte är registrerat eller
att körförbud gäller. Dessa bestämmelser har utformats med hänsyn bl. a. till
att ägaren genom sin dispositionsrätt till fordonet i allmänhet har de största
möjligheterna att kontrollera användningen av detta och fullgörandet av olika
skyldigheter som följer med innehavet. I fråga om långtidsuthyrda fordon är uthyraren
att anse som ägare, medan den som hyr fordonet disponerar över det i de avseenden
som nu är aktuella. Behovet av att kunna ställa brukaren av fordonet till
ansvar har beaktats i vissa av de angivna fallen. Ansvaret för trafikskada åvUar
således brukaren i stället för eller jämte ägaren på grund av särskUda
föreskrifter i 6 och 7 §§ lagen angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik.
Genom hänvisning i 65 § 3 mom. VTF till dessa stadganden är brukaren i stäUet
för ägaren ansvarig bl. a. om fordon används trots att det inte är i
föreskrivet skick, att det inte är registrerat eUer att körförbud gäUer för
det. Skyldigheten att hålla trafikförsäkring, erlägga automobilskatt,
ombesörja registrering eUer göra anmälan till bilregister gäller däremot inte
brukaren. Den som förhyr fordon kan inte heller fällas till ansvar enbart som förhyrare
exempelvis för att fordonet parkerats oriktigt eller framförts i strid mot bdastningsbestämmelserna.

Även om ansvaret i vissa fall ligger på brukaren och även
om ansvaret för brukaren utvidgas, kan tillämpningen leda till svårigheter,
eftersom uthyraren och inte brukaren tas upp som ägare i bilregistret. Det är
från flera synpunkter önskvärt att bilregistret i fråga om långtidsuthyrda
fordon innehåUer uppgifter även om den som hyrt fordonet.

Bestämmelserna om kreditrestriktioner kan, som jag
tidigare påpekat, kringgås genom långtidsförhyrning. Även om syftet med
förhyrningen inte varit att komma förbi dessa bestämmelser, innebär en sådan
förvärvsform att man inte kan tillgodose de intressen som man velat skydda
genom kreditrestriktioner.

Det bör emellertid också framhållas att systemet med
långtidsuthyrning har fördelar. Det utgör för många företag en lämplig
finansieringsform, som binder mindre kapital än förvärv med äganderätt och som
medför en jämn fördelning av kapitalkostnaderna. Förhyraren kan

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 86

håUa
en modern fordonspark med alla de fördelar som detta innebär. Genom
serviceåtaganden från uthyrarens sida skapas vissa garantier för att
fordonsparken hålls i ett från trafiksäkerhetssynpunkt tillfredsställande
skick.

Enligt
min uppfattning bör man i princip acceptera långtidsuthyrning av motorfordon
och släpvagnar som en i vissa avseenden rationell finansieringsform. Det är
emellertid nödvändigt att de tidigare redovisade problemen, som hänger samman
med leasing, blir belysta och undanröjda. I detta syfte avser jag att efter
samråd med chefen för justitiedepartementet och chefen för finansdepartementet
begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla en sakkunnig för utredning av
angivna problem.

Genom
att uthyrningsrörelse inte får bedrivas utan tillstånd föreligger möjlighet
att i awaktan på resultaten av utredningen ge långtidsuthyrningen en rimlig
omfattning och utöva en viss kontroll över de viUkor som förknippas med sådan
uthyrning. Att uthyrning av släpvagnar inte är beroende av tillstånd synes inte
f. n. utgöra något problem, eftersom långtidsuthyrning av sådana fordon endast
torde förekomma beträffande påhängsvagn i samband med förhyrning av
dragfordon.

De
svårigheter som hänger samman med att långtidsuthyrning av fordon ibland saknar
regional anknytning kan temporärt lösas genom att länsstyrelse i vissa fall
skall underställa Kungl. Maj:t frågans prövning. Förslag till ändring i 32 § 3
mom. YTF har utarbetats i enlighet med detta.

Att
i avvaktan på resultatet av utredningen behåUa de tidigare redovisade
ansvarsbestämmelserna i VTF oförändrade, finner jag från
trafiksäkerhetssynpunkt i och för sig betänkligt. Med hänsyn till att frågan är
svårbedömd bör man dock inte nu göra större ändring än som är oundgängligen
nödvändigt. Enligt min uppfattning är det i första hand i fråga om överträdelse
av belastningsbestämmelserna som en ändring nu är påkallad. Trots att behovet
av ändring främst gäller dem som brukar fordon på grund av kontrakt om
långtidsuthyrning bör ansvarsbestämmelsen, för att man skall undvika en
ytterligare komplice-ring av reglerna, utformas på motsvarande sätt som 65 § 3
mom. tredje stycket VTF. Samtidigt bör bestämmelserna i 70 § VTF om vem som skaU
bära ägares ansvar när ägaren är juridisk person eller motsvarande utvidgas tiU
att avse även brukares ansvar.

Jag
avser att föreslå Kungl. Maj:t sådan ändring i VTF som jag nu angivit.

I
samband med mina överväganden rörande den yrkesmässiga lastbilstrafiken vill
jag också ta upp frågan om behovet av åtgärder mot olaga yrkesmässig trafik.
Det har i olika sammanhang framhållits att sådan trafik förekommer i icke
obetydlig omfattning och

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 87

att
den konkurrens som härigenom skapas verkar snedvridande på utvecklingen inom
åkeribranschen. Det kan befaras att den olaga trafiken ökar i omfattning, om
den av mig förordade skärpningen av lämplighetsprövningen i fråga om
yrkesmässig trafik genomförs.

Enligt gällande
bestämmelser straffas den med dagsböter som utan tillstånd driver bl. a. linje-
eller beställningstrafik. Att skärpa denna straffbestämmelse anser jag inte
påkallat. Däremot finner jag det otiU-fredsstäUande att den som för
transportuppdrag använder en trafikutövare utan tUlstånd inte skall kunna
ställas till ansvar. Om trafikutövare bedrivit beställningstrafik för
godsbefordran utan tiUstånd eUer med överskridande av den rätt som hans
tillstånd ger, bör även den för vars räkning transporten skett dömas till
dagsböter, om han känt till hindret för transportens utförande eller om han
inte visar att han iakttagit vad som skäligen kan begäras för att undersöka om
hinder förelåg för transporten. Något behov av motsvarande utvidgning i fråga om
linjetrafik eller om bestäUningstrafik med buss eUer personbil torde inte
föreligga. I enlighet med det anförda har upprättats förslag till ny bestämmelse,
5 mom., i 34 § YTF.

Kraven
på transportköparen får inte ställas för högt. Undersökningsskyldighet bör
anses ha förelegat endast om han haft anledning anta att transporten skulle
utföras i yrkesmässig trafik. Kontrollen som transportköparen är skyldig
utföra bör främst gälla om den som skaU utföra transporten över huvud har
tillstånd till godsbefordran i beställningstrafik. Detaljerna i tUlståndet, t.
ex. lokalområdet för trafiken och den medgivna lastkapaciteten, bör han däremot
i allmänhet inte anses vara skyldig att undersöka. Transportköparens kontroll
underlättas av att fordon, som används i yrkesmässig trafik, skaU vara försett
med särskUt beteckningsmärke.

Yrkesmässig
trafik med personbil

Beställningstrafik
med personbU, dvs. taxitrafik, får bedrivas endast efter tiUstånd av
vederbörande trafiknämnd. Tillstånd ges i första hand tiU fysisk person och
till juridisk person endast om särskilda skäl föreligger. Tillståndsgivningen
föregås av en prövning, som omfattar både sökandens lämplighet och behovet av
trafiken.

Trafiknämnd
finns i varje kommun, eller om kommunen är uppdelad i flera polisdistrikt, i
varje distrikt. Nämnden består av en ordförande, enligt huvudregeln
polismästaren i distriktet, och två ledamöter, som väljs av kommunens
fullmäktige.

Utredningen
konstaterar att företagsstrukturen inom taxinäringen kännetecknas av en
långtgående företagssplittring. Av de ca 9 000 taxibilarna i landet ägs endast
400500 av företag med

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 88

mer
än en bil. Samarbete förekommer dock genom att särskilda beställningskontor
med telefonpassning ordnats på nästan alla platser med mer än fem taxibUar.
Orsakerna till företagssplittringen är flera. Utredningen erinrar om att tUlstånd
endast undantagsvis beviljas juridisk person. Vidare tillämpas enligt hävdvunna
principer en turordning, som innebär att den till tjänsteåren äldste, lämplige
föraren har företrädesrätt till ledigblivna eller nya taxitillstånd. Denna
princip har enligt utredningen tillkommit för att skapa trygghet för de
anställda. Jag har tidigare i samband med redogörelsen för utredningens
överväganden redovisat denna problematik.

Utredningen
erinrar om att kritik har riktats mot konkurrensförhållandena och
prisutvecklingen inom taxinäringen. Bl.a. har NO berört dessa frågor i framstäUningar
till Kungl. Maj:t. Vidare nämner utredningen att konkurrensbegränsning också
förekommer på landsbygden genom att s. k. vilande tillstånd, dvs. tiUstånd som
inte utnyttjas men trots detta inte återkallats, åberopas som hinder mot
nyetablering, eftersom behovet av tiUstånd rent numerärt är uppfyllt.

Utredningen
anser att de hittiUsvarande principerna för tillståndsgivning med personliga enbUstillstånd
och förtur för äldste förare från aUmänt företagsekonomiska synpunkter
ogynnsamt påverkar taxinäringens möjhgheter till rationalisering. Detta har i
sin tur inverkat ofördelaktigt på taxesättning och lönsamhet. Vidare har
taxinäringen haft svårt att tillgodose de servicekrav som ställs inte minst
inom de snabbt växande tätortsregionerna. En lösning på problemen kräver enligt
utredningens bedömning att hindret för juridiska personers etablering
undanröjs och att turordningsprincipen frångås.

Utredningen
lägger fram ett förslag som i princip innebär att bs-ställningskontoren ombildas
till aktiebolag och att tillstånden överförs tUl dessa bolag, som skall ägas av
de tidigare tillståndshavarna. Även de anställda skall i viss omfattning kunna
bli delägare i sådant bolag. 1 de största tätorterna skall enligt utredningens
förslag bildas flera bolag som i sin tur förutsätts samarbeta genom särskilda
förvaltningsbolag. Glesbygdsområdena berörs inte i första hand av förslaget.
Det nya systemet bör enligt utredningen genomföras under en treårsperiod för
att de i branschen verksamma skall få en anpassningstid. Beträffande detaljerna
i utredningens förslag får jag hänvisa till den föregående redogörelsen och
till betänkandet (s. 7275). Jag skall här endast nämna att utredningen
förutsätter att övergången till det nya systemet skall ledas av trafiknämnderna
och att dessa, för att samhället skall beredas insyn i taxinäringen, skall utse
en representant i taxibolagens eller förvaltningsbolagens styrelse.

Tillskapandet
av större enheter underlättar enligt utredningen möjligheterna att anpassa tiUgången
på taxibilar tUl efterfrågan, som varierar kraftigt även under olika delar av
dygnet. Vidare bör fordonsparken

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 89

kunna
utnyttjas mera intensivt och det bör även i övrigt kunna skapas möjhgheter för
en rationeU drift.

Beträffande
de vilande tiUstånden föreslår utredningen att återkallelse skall ske av tiUstånd
som inte utnyttjas.

Utredningens
uppfattning att den nuvarande företagsstrukturen motverkar möjligheterna till
effektiv drift och rationell företagsutveckling och att en omstrukturering är
önskvärd delas av flera remissorgan. En del av dessa, främst Svenska
transportarbetareförbundet, riktar emeUertid kritik mot utredningens faktaunderlag.
Man anser att analysen av nuläget är aUtför summarisk och frågeställningarna
otillräckligt belysta. Vissa länsstyrelser framhåller de speciella
glesbygdsproblemen. En rad lokala taxiorganisationer och enskilda taxiägare har
på olika sätt kritiserat utredningens bedömningar. Bl.a. har man gjort gällande
att med den nuvarande företagsstrukturen följer ett personligt ansvar för
fordonens skötsel och servicen mot allmänheten och att ett samgående till
större enheter ökar kostnaderna för driften.

1
frågan om aktiebolag är den lämpligaste företagsformen går meningarna i sär
och bl. a. anförs att taxirörelse bör kunna drivas även av ekonomisk förening.
Från ett par håll varnar man också för att företagskoncentration kan medföra
konkurrensbegränsning.

Förslaget
att omstruktureringen skall ske tvångsvis biträds av några remissorgan, men man
anser i ett par faU att övergångsbestämmelserna är för snävt utformade.
Flertalet remissinstanser ställer sig dock avvisande till tanken på att
aktiebolagsbildningen skall genomföras tvångsvis.

Utredningens
bedömning i fråga om taxitrafiken i glesbygder biträds eUer lämnas utan erinran
av flertalet remissorgan. Svenska kommunförbundet anser dock att alla
taxitillstånd bör innehas av juridisk person.

Svenska
kommunförbundets inställning grundar sig på dess syn på taxitrafikens roU i den
kommunala, kollektiva trafikförsörjningen. Kommunernas möjligheter att inverka
på och vid behov sörja för taxitrafiken bör enligt förbundets mening utvidgas
i olika avseenden, eftersom kommunerna enligt statsmakterna har huvudansvaret
för den lokala trafiken. Förbundet pekar på behovet av samordnade lösningar
beträffande den kollektiva trafiken. Även andra remissorgan framhåller att
frågan om tillfredsställande transportförsörjning i mycket är en fråga om samordning
av olika kommunikationsnät.

Frågorna
om hur taxitrafiken bör drivas och vilken företagsstruktur som från olika
synpunkter är den lämpligaste rymmer en rad svåra problem. Jag är medveten om
att taxinäringens nuvarande utformning är historiskt betingad och att
strukturen kan te sig orationeU och otids-enUg. Prisutvecklingen har varit otillfredsstäUande,
och servicen har i viss utsträckning företett brister.

Jag
har dock inte av det föreliggande utredningsmaterialet blivit övertygad om att
den ofördelaktiga utvecklingen beror endast på att före-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 90

tagsstrukturen
är olämplig. Inte heller finner jag det klarlagt att just aktiebolaget skulle
vara den för de flesta faUen lämpligaste företagsformen. Det redovisade
materialet ger inte vid handen att den taxitrafik som nu drivs av aktiebolag
erbjudit lägre priser eller bättre service. Om man till detta lägger att ett
genomförande av utredningens förslag skulle innebära en på relativt kort tid
genomförd mera total omvälvning av de betingelser som de i branschen verksamma
arbetar under, finner jag det inte lämphgt att förorda en tvångsvis genomförd
aktiebolagsbildning.

Jag
har redan sagt att taxitrafiken i flera avseenden är otillfredsställande i
dagsläget. De problem som taxinäringen har att bemästra torde emeUertid i många
faU likna dem som möter andra utövare av kollektivtrafik. Innan det är möjligt
att rekommendera några generella lösningar av problemen inom taxinäringen, är
det nödvändigt att ha en uppfattning om den roll som taxitrafiken kan spela i
den kollektiva trafikförsörjningen för olika slag av kommuner. Sannolikt står
lösningarna att finna, inte i en förhåUandevis enkel omstrukturering av
taxinäringen, utan i en samordning och i vissa faU integrering av olika
transportmedel. Lösningarna torde få variera med hänsyn till olika områdens
karaktär i skilda avseenden.

TUl
en början vUl jag understryka att taxitrafiken arbetar under olika förutsättningar
i de stora tätortsområdena och i glesbygderna.

I
storstadsområdena tiUgodoser taxitrafiken till allra största delen spontana bestäUningar,
medan mera regelbundet återkommande körningar har en begränsad omfatttung. Det
största problemet i dagsläget torde vara att tiUgodose behoven under kortvariga
trafiktoppar. I stor omfattning är dessa toppar knutna tiU vissa tider på
dygnet och vissa veckodagar samt till väderleksförhåUandena. Att håUa
reservkapacitet i fråga om fordon och förare är givetvis lättare för ett större
företag än för ett antal enskilda tiUståndshavare, även om dessa har ett
samarbete i anslutning till det gemensamma beställningskontoret.
Reservkapaciteten är emellertid kostsam och en riktig avvägning mellan
servicegrad och kostnader är inte ett problem som angår endast taxiföretaget
eller tiUstånds-havarna. Det är också en fråga om hur samhäUet med utgångspunkt
i dessa båda faktorer servicegrad och kostnader viU tillgodose behoven
genom taxitrafik eller annan koUektiv trafik.

Inom
glesbygdsoimåden har det traditionella underlaget för taxitrafiken mnnats ut aUtmer.
I dagens läge bygger taxitrafiken i stor utsträckning på kommunala uppdrag för
skolskjutsning, färdtjänst o. d. På åtskiUiga håU pågår i sådana områden som
bekant en försöksverksamhet för utnyttjande av taxi som komplement tiU annan
kollektivtrafik. Vidare gäUer att många kommuner har både tätorts- och
glesbygdsområden inom sina gränser, och denna situation blir mer markerad efter
hand som kommuninddningsreformen genomförs. Detta betyder att man på

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 91

olika
håU inom en och samma kommun har eUer kommer att få ohka förutsättningar för
taxitrafiken inom skUda delar av kommunen.

Som framgår av det anförda
anser jag inte nu möjligt att mera gene-reUt ange, efter vilka grunder
prövningen av taxifrågorna i fortsättningen bör ske. I stäUet bör arrangemang tiUämpas
som gör det möjligt att vid behov och på grundval av de lokala förhåUandena i
berörda kommuner uppnå lösningar, som för kommunerna undanröjer påtagliga
nackdelar med nuvarande system. Erfarenheterna härifrån kan sedan ge underlag för
en mera definitiv författningsmässig reglering av förhållandena inom taxitrafiken.

Jag
vill här konstatera att kommuner på olika håll i landet bedriver ett
planeringsarbete avseende de lokala trafikförsörjningsproblemen. Man kan därvid
komma fram till samordnade lösningar, vars genomförande i vissa faU ställer
krav på utformningen av taxitrafiken. Jag finner det angeläget att kommunernas
arbete med att uppnå en efter förhållandena avpassad tillfredsställande
trafikförsörjning underlättas på olika sätt.

De krav som kommunerna kan
ha på taxitrafiken kan givetvis ha olika innebörd och styrka. Det innebär
också, att kommunernas behov av inflytande på eller engagemang i taxitrafiken
kan vara större eller mindre.

I vissa fall är det fråga
om att i anslutning till en genomförd lokal trafikplanering få en rationellare
upphandling av transporttjänster från taxirörelsen som ett led i organisationen
av koUektivtrafik i glesbygdsområden, ordnandet av skolskjutstransporter etc.
Kommun kan också ha önskemål om att träffa avtal med en sammanslutning av
taxiägare, där riktiinjerna anges i fråga om utformningen av taxitrafiken mera
allmänt eller med avseende på vissa slag av trafikservice.

Kommunen kan vilja få tUl
stånd en fastare organisation av trafiken i området genom att ett bolag eUer en
ekonomisk förening bUdas för ändamålet, vilken blir tillståndshavare. Skälen
kan vara att man bedömer att därigenom uppnå rationaliseringsvinster, en
planmässigare och bättie trafikservice, en större flexibUitet i förhållande
till växlingarna i trafikbehoven etc. Med ett sådant bolag eller en sådan
ekonomisk förening kan kommunen om den finner det lämpligt träffa avtal om
uppläggningen av taxitrafiken. Kommunen kan också med eUer utan avtal vilja
engagera sig i företaget som delägare och/eUer genom representation i
styrelsen. Givetvis kan initiativet till en sådan företagsbildning också tas
från taxisidan, därvid förutsätts att kommunen kommer in i bilden, så att
företaget och dess verksamhet på nyss angivet sätt får en utformning och
inriktning som svarar mot kommunernas krav på en tiUfredsstäUande
trafikförsörjning.

Kommunen
kan också i särskilda fall med hänsyn till speciella krav i fråga om
taxitrafikens utformning eller till svårigheter att få önskemålen tiUgodosedda
genom arrangemang av tidigare angivna slag

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 92

vilja driva trafiken inom sitt område genom ett eUer flera av kommunen helägda
bolag.

I de båda sistnämnda
fallen blir de för taxirörelsen tUlskapade före tagen innehavare av
trafiktillstånden i stället för som tidigare de enskilda taxiägarna. Det
innebär i sådana fall ett frångående av huvudprincipen i YTF om fysiska
personer som innehavare av trafiktillstånd. I de faU där kommunen kan göra
sannolikt att man genom sådana arrangemang kan uppnå lösningar som mot
bakgrund av förhållandena i resp. kommun bidrar tiU en bättre
trafikförsörjning i berörda områden anser jag också att avvikelse från
huvudprincipen i YTF skaU kunna medges. Detta utesluter givetvis inte, att även
i fråga om kom-munägda bolag taxipersonalens önskemål om insyn i och inflytande
på verksamheten kan tillgodoses på lämpligt sätt. Tvärtom anser jag det
naturligt att så sker vid företagsbildningen och att vid tillståndsprövningen tUlses
att de anställda genom representation i styrelsen får sina intressen härvidlag
beaktade. I fråga om bolag eller ekonomiska föreningar, vilka bildas genom
samgående av tidigare trafikutövare och i vilka kommunen inte alls eller endast
delvis har ett ägarintresse, bör tiUses att genom lämpliga arrangemang hembudsskyldighet
eller motsvarande de vid varje tidpunkt anställda förarna får möjlighet att
bli delägare i företaget. De anstäUdas intressen kan i övrigt tillgodoses
genom representation i styrelsen. Även de här anförda synpunkterna bör beaktas
i samband med tillståndsprövningen.

I
de fall trafikutövande företag bolag eller ekonomisk förening bildas, torde
i aUmänhet de tidigare trafikutövarnas tillstånd komma att överlåtas tiU det
nya företaget. I den mån överenskommelse inte träffas, härom krävs dels trafiktUlstånd
för det nya företaget, dels återkallelse av tillstånden för dem som tidigare
utövat trafiken.

Den
överblick som krävs för att pröva de lämpliga formerna för taxitrafiken med
hänsyn tiU dess funktion i den lokala trafikförsörjningen samt den intresseawägning
som vid företagsbUdningen bör ske med hänsyn till de tidigare tiUståndshavarna
och de anställda motiverar enligt min uppfattning, att prövningen i fråga om
överlåtelse av tillstånd samt meddelande av nya och återkallelse av äldre tUlstånd
tiUs vidare förläggs hos Kungl. Maj:t i nu beskrivna fall. Därmed ges också
erfarenheter av värde för en senare mera definitiv författningsmässig
reglering av hithörande frågor och för bedömningen av möjligheterna att senare
decentralisera prövningen till lämpligt organ.

Jag
förordar aUtså att kommun, som för genomförande av en mera total lösning av
trafikproblemen inom kommunen, behöver få tiU stånd sådan ändring i fråga om
taxitrafiken som inte ryms inom nuvarande principer för trafiknämndernas
verksamhet, skall kunna påkaUa Kungl. Maj:ts prövning av frågan. Kommunens
framställning bör innehåUa de uppgifter som behövs för en allsidig bedömning
och de förslag tUl lös-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 93

ningar som kommunen funnit lämpliga. Sålunda bör ingå en
redogörelse för bakgrunden tiU förslagen och för de särskilda problem som
gäller i fråga om trafikförsörjningsbehoven i kommunen. De avtal som kan ha
slutits meUan kommunen och dem som arbetar i taxinäringen skall redovisas,
likaså förslag tiU bolagsordning resp. stadgar för det företag som skall
bildas. Av bolagsordningen eller stadgarna bör framgå hur man avser att
tillgodose de dittUlsvarande tillståndshavarnas och de anstäUdas intresse av
insyn i och medinflytande på verksamheten. Om det i visst fall inte bedöms
möjligt att få till stånd överföring av trafiktillstånd genom avtal med
vederbörande tUlståndshavare bör uppgift också lämnas i vad mån det kan bli
aktuellt att i särskild ordning bestämma ersättning för inlösen av viss
taxirörelse.

Genom en sådan redovisning och genom remissbehandling av
kommunens framstäUning får Kungl. Maj:t möjlighet att pröva denna med hänsyn
till olika inverkande faktorer.

På grundval av prövningen kan Kungl. Maj:t med avvikelse
från huvudprincipen i YTF om fysiska personer som innehavare av taxitiU-stånd
besluta om trafiktillstånd för det nya företaget och i anslutning därtill återkallelse
av tidigare tiUstånd. I fråga om återkallade tillstånd bör inlösen ske mot
ersättning enligt samma principer som gäller vid kommuns övertagande av busslinjetrafik.
Ersättningens storlek bör aUtså bestämmas av en särskild nämnd med värdering
av taxirörelsen och däri använda tillgångar och med avdrag för skulder i rörelsen.
Enligt principerna för bestämmande av ersättning när kommun övertar busslinjetrafik
bör en substansvärdering ske av rörelsen enligt sedvanlig metod vid värdering i
samband med överlåtelse av rörelse. Tillgångarna bör värderas efter
marknadsvärdet. Ger en sådan värdering av rörelsen eller tillgångarna ett
uppenbart obiUigt resultat, bör jämkning av ersättningen fä ske. En uppräkning
med hänsyn till tidigare avkastning kan i en del fall vara skälig, när tiUståndshavaren
drivit rörelsen huvudsakligen för egen försörjning. Likaså kan en uppräkning
vara påkaUad om den ersättning som framräknats enligt de tidigare angivna
principerna får anses orimlig med hänsyn till att en ny tillståndshavare direkt
tiUgodoförs en väl uppbyggd organisation.

Av hänsyn till den vars rörelse skaU inlösas bör
ersättningsskyldigheten åvila kommunen. Om kommunen eller den som kan ha fått
rätt att driva trafiken i tidigare tillståndshavares ställe skall slutligt stå
för kostnaden för inlösen får bestämmas genom avtal dem emellan.

Genomförandet av det system som jag här förordat i fråga
om taxitrafikens ordnande påkallar ändring i 5 §, 7 § 1 mom., 15 §, 18 § 1
mom., 19 § 2 mom. och 21 § 3 mom. YTF. Sådana detaljer i trafiktillstånden som
rör exempelvis rätten att transportera gods (20 §) eller befordringspliktens
omfattning (23 §) bör fastställas av vederböran-

7 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 81

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972:81 94

de
trafiknämnd även i de fall själva trafiktillståndet meddelas av Kungl. Maj: t.

Fastställandet
av ersättning bör anförtros bussvärderingsnämnden, som handhar motsvarande
uppgifter i fråga om inlösen av busslinjetrafik och som med nuvarande
sammansättning är väl lämpad att pröva ersättningsfrågan även när det gäller
taxitrafik. Namnet bör därvid ändras tiU buss- och taxivärderingsnämnden.

Jag
avser att senare föreslå Kungl. Maj:t de ändringar som behövs i kungörelsen om bussvärderingsnämnd.

I
andra faU än dem som här behandlats skall tillståndsprövningen i fråga om
taxitrafik liksom hittills handhas av trafiknämnderna med tillämpning av
gällande grander.

När
tillstånd till taxitrafik meddelas, bestämmer trafiknämnden stationsort för
trafiken. Som stationsort anges ofta ett visst samhälle. Till stationsorten
knyts i YTF geografiska begränsningar av taxitillståndet. I vissa avseenden
anges därvid särskUda regler för taxitrafik inom stad eller, efter förordnande
av länsstyrelse, annat avgränsat område. För att tillgodose ett tiUfälligt
trafikbehov inom ett större område får länsstyrelse medge s. k. samtrafik eller
andra avvikelser från de begränsningar som följer av stationsortsanknytningen.
Föreligger ett mera stadigvarande behov av sådana avvikelser ankommer det på Kungl.
Maj:t att förordna om detta.

Med
hänvisning till trafikplaneringsskäl finner utredningen, att stationsort bör
fastställas även i fortsättningen men att detta begrepp bör ges en mera
vidsträckt omfattning. Utredningen anser att trafiknämndens geografiska
kompetensområde i allmänhet skall utgöra stationsort för taxitrafik, som
nämnden lämnar tiUstånd till. Om ytterligare utvidgning behövs, bör det
ankomma på länsstyrelsen att fastställa stationsort. Länsstyrelsen bör också
ges befogenhet att medge samtrafik och andra undantag från stationsortsanknytningen,
när det är fråga om ett mera permanent behov. Utredningen har föreslagit
erforderlig ändring av 21 § 3 mom. YTF. Vidare föreslår utredningen ändring av
1 mom. samma stadgande för att förtydliga innebörden av delgivning genom
kommunikationsradio.

Utredningens
förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Svenska
kommunförbundet uttalar dock att kommun och inte trafiknämndsområde bör anges
som stationsort.

Jag
delar utredningens uppfattning att stationsorterna i princip bör omfatta större
områden än som nu är fallet. Därmed vill jag dock inte ha sagt att just trafiknämndsområdet
generellt innebär den lämpligaste avgränsningen. Vad som bör vara stationsort
för viss trafik får avgöras beträffande varje område för sig med hänsyn till de
särskilda förhål-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 95

landena
i fråga om lokalisering av boende och näringsliv och till andra faktorer som
bestämmer transportbehoven.

För
att trafiknärrmderna skall kunna utvidga stationsorterna efter hand som nya
tillstånd lämnas behövs inte någon författningsändring. De behov som i övrigt
finns av att ge taxitrafiken större verksamhetsområde inom en kommun eller en
region med flera kommuner kan tillgodoses genom att länsstyrelse ges generell
befogenhet att besluta om bl. a. samtrafik. Jag biträder utredningens förslag tiU
ändring av 21 § 3 mom. YTF i detta syfte.

Såväl
trafiknämnder som länsstyrelser kommer alltså att kunna vidta åtgärder för att
få en mera ändamålsenlig geografisk struktur inom taxitrafiken. Jag utgår från
att kommunerna genom sin trafikplanering kommer att tillhandahålla erforderligt
underlag för trafiknämndernas och länsstyrelsernas beslut.

Jag
biträder utredningens förslag till ändring av 21 § 1 mom. YTF i fråga om
delgivning genom kommunikationsradio.

Tillstånd
till taxitrafik innefattar även rätt att transportera gods, som medförs av
passagerare.

Utredningen
anser att den dygnet runt tillgängliga transportorganisation som taxiföretagen
utgör bör utnyttjas även för transport av paket och liknande mindre gods.
Trafiknämnden bör i tillståndet ange erforderliga föreskrifter för
godsbefordran och även medge undantag från transportplikt i fråga om ren
godstransport.

Utredningens
förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av de remissorgan som yttrat sig
i frågan. En remissinstans anser att rätten till godsbefordran bör gälla även
gods som transporteras på en till taxibUen kopplad s. k. släpkärra.

För
min del finner jag utredningens förslag motiverat och förordar alltså att det
genomförs. Jag anser också att gods skall få transporteras även på släpvagn med
högst 750 kg totalvikt, vilket i princip motsvarar begreppet lätt släpvagn i
körkortssammanhang. Den befordringsplikt som enligt 23 § 1 mom. YTF följer med
tillstånd till yrkesmässig trafik med personbil bör dock inte gälla annat gods
än sådant som medförs av passagerare. Förslag till ändring av 20 § och 23 § 1
mom. YTF har utarbetats i enlighet med det anförda.

Enligt
25 § YTF skall taxibil godkännas av tiUståndsmyndigheten. Godkännandet sker på
grundval av intyg från besiktningsman om att bilen är lämplig för trafiken.
Utredningen finner detta förfarande tidsödande och föreslår sådan ändring av
25 § YTF att godkännandet av tax i bil ankommer på besiktningsmannen och att tiUståndshavaren
endast skall överlämna bevis om godkännandet till till-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 96

ståndsmyndigheten. Både besiktningsman och
tillståndsmyndigheten skall enligt utredningens förslag kunna återkalla ett
godkännande.

Liksom remissinstanserna biträder jag utredningens
förslag. Det bör ankomma på statens trafiksäkerhetsverk att meddela
bestämmelser om förutsättningarna för godkännande. I enlighet med det anförda
har utarbetats förslag tiU ändring i 25 och 34 §§ YTF.

Yrkesmässig trafik med buss

Utvecklingen inom busstransportsektorn har lett till
osäkerhet beträffande tiUämpningen och innebörden av vissa bestämmelser i YTF.
I 4 § definieras linjetrafik som yrkesmässig trafik för regelbunden befordran
av passagerare eller gods på viss vägsträcka eller mellan vissa orter under
sådana omständigheter att bestämmanderätt i fråga om bilens utnjfttjande inte
tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter gemensamt. Annan yrkesmässig
trafik är beställningstrafik.

Gränsdragningen mellan linjetrafik och beställningstrafik
togs upp i fyra av högsta domstolen nyligen avgjorda mål, som gäUde
persontransport med buss i anslutning till båttrafik. Domstolen fann, att
busstransport, som ingår endast som ett led i ett researrangemang med
huvudvikten lagd vid transport av annat slag, inte skall hänföras tUl
linjetrafik. Huvudskälet för domstolen vid detta ställningstagande synes ha
varit önskemålet att vid tolkningen av linjetrafikbegreppet undvika att fälla
till ansvar för gärningar som inte i YTF med tillräcklig tydlighet angetts
såsom straffbelagda.

Frågan om vad som förutsätts för att busstrafik skall vara
regelbunden prövades av högsta domstolen i ett annat, samtidigt avgjort mål,
som gällde transporter under en längre tid med i princip två dubbelturer per
vecka. Domstolen fann att trafiken var att anse som regelbunden och därför hänförlig
till linjetrafik.

De gränsdragningsproblem som jag nu berört har
trafikpolitisk betydelse. Personbefordran med buss bedrivs i stor omfattning
utan tillstånd till linjetrafik men i former som konkurrerar med etablerad busslinjetrafik
eUer järnvägstrafik. Konkurrensen får till följd att förutsättningama
allvarligt försämras för den linjetrafik som behövs för tillgodoseende av
kraven på en tillfredsställande transportförsörjning. Det är mot denna bakgrund
jag viU ta upp frågan om behovet av vissa preciseringar i YTF.

I fråga om busstransporter som ingår såsom en del i ett
större researrangemang kan det i vissa fall möta svårigheter att närmare
bestämma gränsdragningen mellan linjetrafik och bestäUningstrafik. I detta sammanhang
har jag dock velat begränsa mig till sådana regelmässiga transportbehov som
rimligen bör tillgodoses genom busslinjetrafik eller järnvägstrafik. Det
förefaller mig självklart att linjetrafikens uppgift inte

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 97

endast
är att befordra passagerare från en ort till en annan utan även att ombesörja
de transporter på väg eller järnväg som allmänheten behöver för att få anknytning
till ett annat transportmedel, t. ex. båt eller flyg. Om passageraren därvid
löser en biljett för varje transportmedel eller en genomgående biljett saknar
betydelse vid bedömningen av om busstrafiken är att anse som linjetrafik. Det
anförda bör komma tiU uttryck i YTF genom att i dess 4 § särskilt anges att
man vid prövningen av den yrkesmässiga persontransportens art skall bedöma
denna transport för sig, även om den ingår som ett led i en längre transport.
Självfallet går det även vid utnyttjande av 1 injetrafikföretag att få till
stånd kombinerade researrangemang, som innebär väsentliga rabatter tiU den
resande allmänheten.

Frågan
om en närmare precisering av linjetrafikbegreppet med avseende på
regelbundenheten togs upp av 1936 års trafikutredning, vars betänkande ligger
till grund för YTF. Enligt dess förslag skulle linjetrafik definieras som
regelbunden trafik på viss sträckning eller mellan vissa orter för samtidig
befordran av flera personer, som oberoende av varandra anlitar fordon i trafiken,
eller för samtidig transport av gods för flera beställare. Regelbunden trafik
skulle anses föreligga när körningen vanligen äger rum på förut tillkännagivna
eller eljest för allmänheten kända tider, i fråga om persontrafik dock minst
en gång för kalendervecka och i fråga om godstrafik minst två gånger varje
kalendervecka.

Problemet
behandlades i den proposition varigenom förslag till YTF förelades riksdagen.
Dåvarande departementschefen uttalade bl. a. att något mått på vilken
regelbundenhet som konstituerar linjetrafik inte borde anges i
författningstexten, eftersom det av trafikutredningen i fråga om godstrafik
föreslagna regularitetsbegreppet skulle leda till stora svårigheter för
godstransportsektorn.

I
propositionen föreslogs den aUmänt håUna definition som YTF har.

I
fråga om kravet på regelbundenhet har genom högsta domstolens nyss redovisade
avgörande klarlagts att mera långväga trafik som sker med åtminstone två
dubbelturer varje vecka under en längre tid är att anse som regelbunden, medan
det därmed inte är avgjort om trafik med färre turer bör hänföras till
linjetrafik eller ej. Den frågan kan därför ställas om det behövs någon
precisering genom ändring i 4 § YTF. Med hänsyn till vad som uttalades vid tiUkomsten
av YTF finner jag dock inte att någon sådan ändring är påkallad. Den bestämning
som förordades av 1936 års trafikutredning i fråga om persontransporter torde
ge uttryck för den uppfattning som rådde då och som ligger bakom YTF. Att någon
precisering av regelbundenhetskravet inte gjordes i YTF berodde ju, som jag
tidigare nämnt, på svårigheterna att tillämpa utredningens förslag i fråga om
godstransporter. Den vidare utvecklingen har inte gett anledning till en annan
syn på problemet.

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 98

Utan
ändring i YTF torde det alltså stå klart att regelbunden trafik, när det gäller
personbefordran, skall anses föreligga om körningen vanligen äger rum på förut
tillkännagivna eller eljest för allmänheten kända tider minst en gång varje
kalendervecka under en längre tid. Att smärre avvikelser från regelbundenheten
saknar betydelse för bedömningen är uppenbart. I detta sammanhang vill jag
också påpeka, att researrangör inte kan undgå kravet på tiUstånd tiU
linjetrafik genom att från gång till gång anlita olika trafikutövare för
transporter som sker regelbundet i det avseende som jag tidigare angett.

Jag
är medveten om att en del av den långväga busstrafiken, främst den s.k.
veckoslutstrafiken, drivs med tillstånd tiU bestäUningstrafik men under former
som innebär att den måste hänföras till linjetrafik. Dessa transporter utgör
ofta ett viktigt komplement till järnvägstrafiken och den mera reguljära busslinjetrafiken
och den tillgodoser i sådana fall ett angeläget behov. Förutom den vanliga, för
den stora allmänheten avsedda trafiken viU jag nämna de transporter som ordnas
för de värnpliktiga för deras resor till och från förläggningarna i samband medi
veckoslut och helger. Det är emellertid väsentligt att man håller fast. vid
kravet att även denna kompletterande trafik drivs med tillstånd till
linjetrafik, eftersom man i annat fall inte har möjlighet att i samband med
tillståndsprövningen bedöma ifrågavarande trafik med hänsyn till de samlade
transportbehoven och linjetrafikresurserna inom berörda områden och tiU
önskvärdheten att i möjlig mån åstadkomma samordning mellan olika
kommunikationsnät. Med tillämpning av reglerna för linjetrafik uppnås också en
bättre regularitet och en större säkerhet för resenärerna.

Åtskilliga
av de företag som driver kompletterande trafik av de slag som jag nu beskrivit
kan bedömas ha möjlighet att utöva trafiken även i de former som krävs för
linjetrafik. Enligt 12 § YTF skall tillstånd till linjetrafik, som kan komma
att konkurrera med annan redan utövad, linjetrafik eller järnvägstrafik i
första hand ges till den som utövar den redan etablerade trafiken. Jag finner
dock inte att den i 12 § inskrivna förtursrätten får utgöra hinder mot att man
lämnar linjetrafiktillstånd även tiU annat företag än det som driver
järnvägstrafik i samma relationer eller att i vissa fall fler än ett företag
får tillstånd att driva linjetrafik med buss på samma sträckning. Jag vill
erinra om att reglerna i YTF i stor utsträckning är utformade med utgångspunkt
i en annan trafikstruktur och med hänsyn till andra transportbehov än vad vi
har i dag. Detta får inte hindra att man anpassar tillämpningen av YTF efter de
ändrade trafikpolitiska förutsättningarna.

Enligt
min mening är det mot den nu angivna bakgrunden som man måste se vad
förtursrätten enligt 12 § YTF innebär. Det råder ingen tvekan om att
bestämmelsen fyUer en viktig funktion i fråga om mera lokal trafik, där det kan
saknas utrymme för flera, med varandra kon-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 99

kurrerande
företag. För den mera långväga trafiken råder delvis andra betingelser. När det
gäUer förhållandet meUan den s. k. veckoslutstrafiken och de mera långväga
persontransporterna på järnväg är det i viss utsträckning fråga om konkurrens.
Jag har emellertid avsiktligt valt att beteckna den långväga busslinjetrafiken
som en kompletterande trafik för att ange att de båda trafikmedlen delvis kan
vända sig till olika trafikantkategorier. Enligt 12 § YTF kan man frångå
förtursrätten till nya tillstånd för etablerade företag, om förhåUandena
föranleder detta. Med hänvisning till mina tidigare överväganden förordar jag
att man utnyttjar denna möjlighet för att tillgodose angelägna behov av kompletterande
trafik på längre avstånd i sådana fall där utvecklingen visar att
trafikunderlaget ger utrymme för busslinjetrafik vid sidan av befintlig jämvägstrafik
eller för busslinjetrafik genom fler än ett företag. Jag vill emellertid också
understryka det angelägna i att avvägningen sker så att inte underlaget för
järnvägstrafiken och den traditionella linjetrafiken rycks undan till men för
de trafikanter som är i behov av sådan trafik. Det bör vara möjligt att göra
avvägningen så att olika trafikantkategoriers skilda behov av en tillfredsstäUande
transportförsörjning till rimliga priser tillgodoses.

Enligt
1 § YTF krävs det bl. a. att det utgår ersättning för transporten för att
yrkesmässig trafik skall anses föreligga. När det gäller de tillämpningsproblem
som är en följd av detta krav är jag inte beredd att förorda någon ändring av
författningstexten. Ersättningsfrågan leder dock till problem i fråga om
möjligheterna att samordna den kommunala skolskjutsningen med annan kollektivtrafik.
Skolskjutsning kan bedrivas av kommun utan trafiktillstånd, när kommunen inte tar
ut någon ersättning för transporterna. Vem som skall utföra transporterna för
kommunens räkning bestäms i allmänhet efter anbudsförfarande och ofta lämnas
uppdraget till bussägare, som har tillstånd tUl beställningstrafik men inte
till linjetrafik.

I
samband med redogörelsen för mina överväganden i fråga om taxitrafiken
framhöll jag den betydelse som skolskjutsningen, främst i glesbygdsområdena,
har såsom underlag för taxinäringen. Detta gäUer i stor utsträckning även i
fråga om busslinjetrafiken. Därtill kommer att skolskjutsningen på många håll
bildar ett väl utbyggt kommunikationsnät, som kan tillgodose även andra
transportbehov. Det är enligt min mening av största vikt för tillgodoseendet
av kravet på tUlfredsställande transportförsörjning att de nu angivna
förhållandena beaktas i större utsträckning än som hittiUs skett vid
anordnandet av skolskjutsningen.

När
skolskjutsentreprenör utses efter ett enkelt anbudsförfarande, där uppdraget i
princip lämnas till den som avgett det lägsta anbudet, når man i många fall
inte den för kommunen bästa och biUigaste lösningen sett i ett vidare
perspektiv. Om den som skall utföra transporterna inte

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 lOO

har
och inte kan få tillstånd till linjetrafik, kan man inte heller låta betalande
passagerare följa med bussen. Man har aUtså på detta sätt utestängt andra än
skolbarn från möjligheterna att utnyttja ett väl utbyggt, kollektivt
transportnät. Samtidigt kan den situationen uppkomma att man genom skolskjutsningen
rycker undan eller försvagar grunden för befintlig linjetrafik. Detta kan leda
till att viss linjetrafik antingen måste läggas ner, med de försämringar i
fråga om trafikservice som detta för med sig, eUer också måste subventioneras
till kostnader som är högre än vad som skulle följa vid en samordning av
linjetrafiken med andra transporttjänster.

Lösningen
på de angivna problemen är givetvis att skolskjutsningen fogas in i den totala
kommunala trafikplaneringen, så att man för varje fall väljer ett sådant
alternativ i fråga orh transporter av skolbarn som ger det bästa bidraget tiU
en mera samlad lösning av transportbehoven. Detta torde ofta innebära att
linjetrafiken och skolbarnstransporterna samordnas och integreras i stället för
att särskUjas. En sådan utveckling är också att förutse i takt med den
kommunala trafikplaneringen.

Beträffande
den yrkesmässiga busstrafiken vill jag utöver det nu anförda endast nämna, att
jag ansluter mig tUl utredningens, av remissorganen tillstyrkta förslag att godkännandet
av buss för yrkesmässig trafik skall överflyttas från tUlståndsmyndigheten
till besiktningsman på motsvarande sätt som jag tidigare förordat i fråga om
taxibil.

Taxor
i yrkesmässig trafik

Enhgt
29 § YTF skall myndighet fastställa maximitaxor för den yrkesmässiga
biltrafiken. Detsamma är enligt 33 § YTF faUet i fråga om transportförmedling.
I praktiken gäller emellertid taxorna för godsbefordran i beställningstrafik
endast i fråga om vissa transporter. Några taxor för bestäUningstrafik med
lastbil vars maximilast överstiger 12 ton har således aldrig fastställts. Genom
ändringar i YTF år 1965 undantogs också transporter med vissa specialfordon
och med lastbilar, vars maximilast inte överstiger 4 ton, från bestämmelserna
om maximitaxa. För en väsentlig del av de godstransporter som utförs såsom
beställningstrafik gäUer dessutom särskilda överenskommelser, som innebär att bestämmelserna
om maximitaxor inte blir tillämpliga.

Trafikpolitiska
delegationen har föreslagit att bestämmelserna om maximitaxor skall slopas i
fråga om yrkesmässig trafik för godsbefordran, beställningstrafik med buss och
transportförmedling. Förslaget tiUstyrks av remissorganen.

Av
vad jag tidigare anfört framgår att en reell behovsprövning vid meddelande av tiUstånd
förekommer endast i undantagsfall. Det kan

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 101

under
sådana omständigheter tänkas att maximitaxorna snarast medverkat tiU en viss
stelhet i prisbildningen för den förhållandevis begränsade del av
beställningstrafiken för godsbefordran som alltjämt är underkastad reglerna om maximitaxa.

Det anförda visar att
några skäl att behåUa bestämmelserna om maximitaxa för beställningstrafik för
godsbefordran inte finns. Jag förordar att dessa bestämmelser upphävs.

För linjetrafik för
godsbefordran samt för transportförmedling har enligt trafikpolitiska delegationens
av remissinstanserna styrkta uppfattning utvecklingen varit densamma som för
beställningstrafiken för godsbefordran. För transportförmedling har f. ö. någon
taxa aldrig funnits fastställd. Jag delar också i dessa avseenden
delegationens uppfattning.

När det gäller
beställningstrafik för personbefordran med buss uppges maximitaxorna inte
längre ha någon betydelse som skydd för trafikanterna på grund av den skärpta
konkurrensen på detta område. Remissutfallet bestyrker detta. Bestämmelserna om
maximitaxor kan därför upphävas även för detta slag av trafik.

Befordringsplikten enligt
23 § 1 mom. YTF bör slopas i samma omfattning som bestämmelserna om maximitaxor
upphävs.

Remissinstanserna tiUstyrker
trafikpolitiska delegationens förslag att taxa för taxitrafiken skall
fastställas på ett smidigare sätt än det som 25 § AOSt anger. Jag finner
förslaget väl grundat och förordar att det genomförs. Förslaget innebär att
taxa för taxitrafik kommer att fastställas efter samma remissförfarande som gäUer
vid fastställande av annan taxa enligt YTF. I 29 § 5 mom. YTF anges den grupp
av intressenter som länsstyrelsen vid behov skall bereda tillfäUe att yttra
sig, innan taxa fastställs. Bland dessa intressenter nämns inte kommuner. Vissa
remissinstanser anser, att det kan vara angeläget att företrädare för
kommunintressena får tillfälle att framföra synpunkter i dessa ärenden. Med
hänvisning till vad jag tidigare anfört om kommunernas ansvar för den lokala
trafikförsörjningen instämmer jag i denna uppfattning och förordar därför ett
tillägg tUl 5 mom., enligt vilket länsstyrelsen om förhållandena föranleder
till det bör bereda kommuner eller organisationer, som företräder kommun
intressena, tiUfälle att yttra sig före faststäUande av taxa. Den samordning av
taxitrafiken med andra kollektiva trafikmedel som jag tidigare framhåUit som en
sannolik utveckling kommer att leda till att kommunerna i större utsträckning
än nu tar del i taxitrafikens ordnande. De taxor som underställs länsstyrelserna
för faststäUande kan i viss omfattning antas vara utarbetade i samråd med
vederbörande kommun. Även detta talar för att remissförfarandet bör vara mera
flexibelt än för närvarande.

Bland
dem som skall höras före fastställande av taxa nämns i 29 § 5 mom. innehavare
av tillstånd till transportförmedling. Denna före-

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 102

skrift
bör slopas i och med att bestämmelserna om taxor för godsbefordran och
transportförmedling utgår.

Några remissinstanser har
föreslagit att taxa för taxitrafiken skall fastställas för hela landet av en
central myndighet. Det ökade behovet av lokala hänsyn vid utformningen av
taxitrafiken talar emellertid emot en centralisering. Jag kan därför inte förorda
ett sådant system.

I
enhghet med det anförda har utarbetats förslag till ändring i 23, 29, 33 och 34
§§ YTF.

Vissa
författningstekniska frågor

Som
jag tidigare nämnt i olika sammanhang pågår inom departementet en översyn av
vägtrafiklagstiftningen med syfte bl. a. att få en författningstekniskt mera
ändamålsenlig utformning av lagstiftningen. YTF är tUl sin karaktär i första
hand en näringsrättslig författning men innehåller även vissa bestämmelser av
rent trafiksäkerhetsmässig karaktär, t. ex. föreskrifter om särskilt
godkännande av fordon som skall användas i yrkesmässig trafik och om krav på
trafikkort för förare i sådan trafik. Det synes ändamålsenligt att dessa regler
utmönstras ur YTF och i stället tas in i de vägtrafikförfattningar som reglerar
motsvarande förhåUanden för icke yrkesmässig trafik. Erforderliga ändringar i YTF
för överförande till den nya vägtrafiklagstiftningen av bestämmelser, som inte
gäUer näringsfrihet, bör kunna ske utan att riksdagen bereds tiUfälle att yttra
sig däröver. Ett sådant förfarande ligger i linje med de i prop. 1970: 171
angående handläggningen av vissa delar av vägtrafiklagstiftningen uttalade, av
riksdagen (3LU 1970: 88, rskr 1970: 398) godkända principerna.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 103

9.
Hemställan

Under
åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t dels föreslår
riksdagen att antaga de förslag, om vilka Kungl. Maj:t enligt bilagda utdrag av
statsrådsprotokoUet för denna dag (bilaga) fattar beslut,

dels inhämtar
riksdagens yttrande över förslaget tiU kungörelse om ändring i förordningen
(1940:910) angående yrkesmässig automobUtrafik m.m.

Med
bifaU till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konimgen att tiU riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur
protokoUet: Britta Gyllensten

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1972: 81 104

BILAGA

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 24 mars 1972.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON,
LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
fråga om åtgärder till motverkande av överlaster vid lastbilstransporter och
anför.

Chefen för
kommunikationsdepartementet har denna dag anmält fråga om vissa åtgärder
avseende lastbils-, taxi- och busstrafiken, m.m. Med hänvisning tUl vad därvid
anförts rörande överträdelser av vissa vägtrafikbestämmelser hemställer jag,
att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga förslagen tUl

1)
förordning
om ändring i förordningen (1922:260) om automobU-skatt,

2)
förordning
om automobUskattetiUägg.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledtimöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1972: 81 105

Innehållsförteckning

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... 1

Författningsförslag
............................................ .... 3

1. Förslag
till förordning om ändring i förordningen (1922: 260)

om
automobilskatt.......................................... 3

2.
Förslag tUl förordning om automobilskattetillägg... 3

3.
Förslag tiU kungörelse om
ändring i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobUtrafik m. m.................................................................. .... 5

Utdrag
av protokoUet över kommunikationsärenden.... .. 19

1.
Inledning...................................................... .. 19

2.
Gällande bestämmelser ................................... .. 21

3.
Den statliga trafikpolitiken .............................. .. 29

4.
Överträdelser av vissa
vägtrafikbestämmelser...... .. 31

Yrkestrafikutredningen
................................. .. 31

Remissyttrandena
...................................... .. 37

Rikspolisstyrelsens
statistik rörande överlaster ... .. 39

Norska
bestämmdser om "overlastgebyr" ............ .. 40

5. Yrkesmässig
godsbefordran ........................... 42

Yrkestrafikutredningen
................................. .. 42

Remissyttrandena
...................................... 46

6. Yrkesmässig
trafik med personbil .................... .. 52

Yrkestrafikutredningen
................................. .. 52

Remissyttrandena
...................................... .. 58

7. Taxor
i yrkesmässig trafik .............................. 62

Framställningarna
från trafikpolitiska delegationen och

Svenska
åkeriförbundet................................... .. 62

Remissyttrandena
...................................... .. 63

8. Departementschefen
................................... .. 65

Överträdelser
av vissa vägtrafikbestämmdser...... 66

Yrkesmässig
godsbefordran ........................... 77

Yrkesmässig
trafik med personbil....................... .. 87

Yrkesmässig
trafik med buss .......................... .. 96

Taxor
i yrkesmässig trafik............................. 100

Vissa
författningstekniska frågor....................... 102

9. Hemställan
................................................. 103

Utdrag
av protokollet över finansärenden.................. 104

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720140

Doktrin (1)

  1. Nils Hj. Egedal, Långtidsuthyrning av bil, FT 1973 nr 1–2 s. 55, på s. 56 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

57 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (50)

50 kopplingar i 29 dokument.

  1. Prop. 2024/25:14 En effektivare och mer rättssäker klampning s. 57 om s. 73 i texten
  2. Prop. 2017/18:209 Beställaransvar för ordning och reda på vägarna s. 11 om s. 87 i texten
  3. SOU 2013:38 Vad bör straffas? s. 159 om s. 69 i texten
  4. Prop. 2008/09:53 Godkännande av motorfordon m.m. s. 33 om s. 69 i texten
  5. Ds 2008:8 Godkännande av motorfordon m.m. om s. 69 i texten

Visa alla 29

Doktrin (7)

7 kopplingar i 4 dokument.

  1. Asp, EG:s sanktionsrätt, 1998 s. 301 om s. 70 · s. 302 om s. 70 · s. 422 i texten
  2. Zila, I stället för straff, 1992 s. 126 om s. 70 · s. 234 i texten
  3. Ragnemalm, Allmän plats, 1978 s. 53 om s. 93 i texten
  4. FT 1973 s. 55 Nils Hj. Egedal, Långtidsuthyrning av bil s. 56 i texten