Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.
1973 · 181 sidor, varav 115 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 115 av 181 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:100, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Maj:ts proposition nr 100 år 1973 Prop. 1973: 100
Nr 100
Kungl.
Ma]:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m. m.;
given Stockholms slott den 9 mars 1973.
Kungl.
Maj:t vUl härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars
avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF ADOLF
CARL
LIDBOM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Genom
propositionen läggs fram förslag till ändruigar i föräldrabalken jämte förslag
till vissa följdändringar i annan lagstiftning.
De
ändringar som föreslås i föräldrabalken innebär att
barnavårds-mannainstitutionen i dess nuvarande utformning avskaffas och att de
uppgifter som f. n. åvilar barnavårdsmannen förs över tUl andra organ. Sålunda
föreslås att uppgiften att medverka vid utredning av utom-äktenskapliga bams
börd skall övertas av barnavårdsnämnden, som även skall se till att bamet får
underhållsbidrag. Nämnden föreslås få delegera beslutanderätten i fråga om
dessa uppgifter på tjänsteman hos kommunen. Den obligatoriska tillsynen av barn
utom äktenskap föreslås upphöra. Samhällets tillsyn, som bör omfatta alla barn,
föreslås i stället bli utövad av barnavårdsnämnden och andra bamavårdande organ
i samverkan, varvid särskilt barnavårdscentralerna får stor betydelse. Behovet
av stöd och hjälp till vårdnadshavare vid utövandet av vårdnaden föreslås skola
tUlgodoses av barnavårdsnämnderna. Barnavårdsnämnden i värdnadshavarens
kyrkobokföringsort skall på begäran av denne utse en särskild tjänsteman eller
förtroendeman hos nämnden eller annan lämplig person, som har att lämna honom
sådant bistånd. Den person som nämnden utser för detta ändamål föreslås bli
benämnd barnavårdsman.
Lagändrkigarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.
1
Riksdagen 1973.1 saml Nr 100
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:100
1 Förslag till
Lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom förordnas i fråga om föräldrabalken,
dels att 8 kap. skaU upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 2 och 4 §§, 6 kap. 6 §, 7 kap. 2 och 7 §§,
20 kap. 6, 11, 28 och 38 §§ samt 21 kap. 5 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i 3 kap. skall införas två nya paragrafer, 5 och
6 §§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §-
Erkännande av faderskapet till Erkännande av faderskapet tUl
bam utom äktenskap sker skrift- barn utom
äktenskap sker skrift
ligen. Erkännandet skall bevittnas ligen.
Erkännandet skall bevittnas
av två personer och skriftligen av två
personer och skriftligen
godkärmas av barnavårdsmannen godkännas av
barnavårdsnämnden
eller, om sådan ej är förordnad, samt av
modem eller särskilt för-
bamavårdsnämnden samt av mo- ordnad
förmyndare för barnet,
dem eUer särskilt förordnad för- Har barnet
uppnått myndig ålder,
myndare för bamet. Har bamet skall
erkännandet i stället godkän-
uppnått myndig ålder, skall erkän- nas
av barnet självt. Erkännande
nandet i stället godkäimas av bar- kan
ske även före barnets födelse,
net självt. Erkännande kan ske
även före barnets födelse.
Barnavårdsmannen och bama- Barnavårdsnämnden får lämna
vårdsnämnden får länma sitt god- sitt godkännande endast om det
kännande endast om det kan an- kan antagas att mannen är fader
tagas att mannen är fader till bar- till bamet.
net.
Visas senare att mannen ej är fader till bamet, skall
rätten förklara, att erkännandet saknar verkan.
4 §3
Det åligger barnavårdsnämnden alt sörja för att
faderskapet lill barn utom äktenskap fastställes, om den som har vårdnaden om
barnet är kyrkobokförd i riket eller eljesl vistas här. Barnavårdsnämnden
skall sörja för alt fader-
1 Senaste lydelse av 8 kap. 3 § 1969: 617
8 kap. 4§ 1969: 617
8 kap. 6§ 1969: 617
8 kap. 7§ 1969:157
8 kap. 10 §1971: 305 « Senaste lydelse 1969: 617. »
Senaste lydelse 1969: 617.
Prop. 1973:100 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skåpet till annat barn utom äkten
skap fastställes, om vårdnadshava
ren begär det och barnet är svensk
medborgare.
Närmare bestämmelser om för- Närmare
bestämmelser om för-
farandet vid fastställande av fader- farandet vid
fastställande av fader
skapet till barn utom äktenskap, skåpet till barn utom äktenskap /
för vilket barnavårdsman är för- fall som avses i första stycket med-
ordnad, meddelas i särskUd lag. delas i
särskild lag.
5§
Uppgiften alt sörja för all barnels börd fastsläUes
åvilar barnavårdsnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om barnet är
kyrkobokförd. Är vårdnadshavaren ej kyrkobokförd i riket, åvilar uppgiften
barnavårdsnämnden i den kommun där han vistas eller, om han ej vistas i rikel,
barnavårdsnämnden i Stockholm.
6§
Inträder ändring i förhållande sotn anges i 5 § sedan
barnavårdsnämnden inlett utredning för alt få barnets börd fastställd, är nämnden
ändock skyldig all slutföra utredningen.
Barnavårdsnämnden kan förordna all ärendet skall
överflyttas lill barnavårdsnämnden i annan kommun, om det skulle avsevärt underlätta
utredningen. Om sådant beslut skall den andra barnavårdsnämnden ofördröjligen
underrättas.
Talan mot barnavårdsnämnds beslut enligt andra stycket
föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mol länsstyrelsens beslut föres talan
hos kammarrätten genom besvär.
6 kap.
6 §
Gör en av föräldrama sig skyl- Gör en
av föräldrarna sig skyl
dig till grovt missbmk eller till dig till grovt missbrak eller tUI
grov försummelse vid vårdnadens grov
försummelse vid vårdnadens
utövande, eller är han hemfallen utövande,
eller är han hemfallen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:100
Nuvarande lydelse
åt missbruk av rusgivande medel, eller för han ett
lastbart liv, eller är han till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak
för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, äge rätten på ansökan av
den andre eller barnavårdsman eller på anmälan av allmän åklagare eller
bamavårdsnämnd förordna, att vårdnaden skall tillkomma allenast den andre.
Inträffar sådant fall i fråga om bägge föräldrarna, äge rätlen överflytta
vårdnaden å särskUt förordnad förmyndare.
Föreslagen lydelse
åt missbruk av rusgivande medel, eller för han ett
lastbart liv, eller är han till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak
för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, äge rätten på ansökan av
den andre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd förordna,
att vårdnaden skall tillkomma allenast den andre. Inträffar sådant fall i fråga
om bägge föräldrama, äge rätten överflytta vårdnaden å särskilt förordnad
förmyndare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 kap.
2 §
I kostnaden för barnets underhåll tage envar av föräldrama
del efter sin förmåga.
Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, skall
betala underhållsbidrag. TiUkommer vårdnaden om bam i bestående äktenskap
endast den ene av föräldrarna och leva de ej efler domstols beslut eller eljest
på grund av söndring åtskilda, gälle dock vad i 5 kap. giftermålsbalken
stadgas.
Det åligger barnavårdsnämnd, som enligt 3 kap. 4 § skall
sörja för att faderskapet till barn utom äktenskap fastsläUes, att tillse att
barnet tUlförsäkras underhåll.
7 §
Avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet som ovan sägs
utgöre ej hinder för den underhållsberättigade att göra gällande rätt till
högre underhållsbidrag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Gäller
avtalet underhåll enligt 1 § till barn utom äktenskap, vare det dock bindande
för den under-håUsberättigade, om avtalet slutits genom skriftiig, av två
personer bevittnad handlmg och godkänts av barnavårdsmannen eller, om sådan ej
finnes, av barnavårdsnämnden. Har modern vårdnaden om barnet, äge hon sluta
avtal som nu sagts, ändå att hon ej uppnått myndig ålder. Innefattar avtalet
åtagande att till barnets underhåll utgiva visst belopp en gång för alla, erfordras
städse godkän-
Gäller
avtalet underhåll enligt 1 § lill barn utom äktenskap, vare det dock bindande
för den underhållsberättigade, om avtalet slutits genora skriftlig, av två
personer bevittnad handling och godkänts av barnavårdsnämnden. Har modern
vårdnaden om barnet, äge hon sluta avtal som nu sagts, ändå alt hon ej uppnått
myndig ålder. Innefattar avtalet åtagande att till barnets underhåll utgiva
visst belopp en gång för alla, skall beloppet betalas till barnavårdsnämnden,
och varde med beloppet så
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:100
Föreslagen
lydelse
förfaret som i 4 kap. 6 § sägs med avseende å där nämnt
engångsbelopp.
Nuvarande lydelse
nande av barnavårdsnämnden. Belopp som sist sagts skall
betalas till nämnden, och varde med beloppet så förfaret som i 4 kap. 6 § sägs
med avseende å där nämnt engångsbelopp.
Avtal angående underhåll till barn må slutas jämväl före
barnets födelse.
20 kap.
6 §4
opaginerad Kontrollera mot PDF
I ärende
om anlagande av adoptivbarn skall rätlen inhämta upplysningar om barnet och
sökanden ävensom huruvida vederlag eller bidrag till barnels underhåll är givet
eller utfäst. Har barnet ej fyllt aderton år, skall yttrande inhämtas från
barnavårdsnämnden i den kommun där sökanden är kyrkobokförd och från
barnavårdsnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd.
1 ärende om antagande av adoptivbarn skall rätten inhämta
upplysningar om bamet och sökanden ävensom huruvida vederlag eller bidrag till
barnets underhåll är givet eller utfäst. Har barnet ej fyllt aderton år, skall
yttrande inhämtas från barnavårdsnämnden i den församling där sökanden är
kyrkobokförd samt, om barnavårdsinan förordnals för barnet, från den
barnavårdsnämnd, som har att utöva tillsyn å barnavårds-mannens verksamhet, och
eljest från barnavårdsnämnden i den församling där den som har vårdnaden om
barnet är kyrkobokförd.
Fader eller
moder, vars samtycke tiU adoptionen ej erfordras, varde ändock hörd, där det
kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu sagts i stället gälla
adoptanten eller, om make adopterat andra makens barn, envar av makarna.
Finnes särskild förmyndare, vars samtycke ej erfordras, skall ock han höras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 §5
I mål om
underhåll till barn får modern, om hon har vårdnaden om barnet, föra talan för
barnet, även om hon ej uppnått myndig ålder. Är särskUd förmyndare för barnet
förordnad, har han samma rätt att föra talan för barnet. Även barnavårdsman får
föra sådan talan. Var och en som kan föra talan för barnet skall fä tillfäUe
att yttra sig i målet.
I mål om
underhåll lUl barn får modern, om hon har vårdnaden om barnet, föra talan för
barnet, även om hon ej uppnått myndig ålder. Är särskild förmyndare för barnet
förordnad, har han samma rätt att föra talan för barnet. 7 fall som avses i 7
kap. 2 § tredje stycket får även barnavårdsnämnden föra sådan talan. Var och
en som kan föra talan för bamet skall få tillfälle att yttra sig i målet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
* Senaste lydelse 1970: 840. ' Senaste lydelse 1969: 617.
Prop. 1973:100 6
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
Underhållsbidrag
må bestämmas tiU olika belopp för särskilda delar av underhållstiden.
Underhåll
till barn må ej mot den underhållsskyldiges bestridande bestämmas för tid efter
det barnet fyllt aderton år, innan det kan tillföriitligen bedömas, huruvida
underhållsskyldighet föreligger därefter.
28 §6
Ansökan om förmyndares för- Ansökan om förmyndares för
ordnande eller entledigande eUer ordnande eller entledigande eller
om annan rättens åtgärd med av- om annan rättens åtgärd med av
seende å förmynderskap må, så- seende å förmynderskap må, så
framt fråga ej är om ärende, var- framt fråga ej är om ärende, var
om i 9 kap. 2 a § eller i 29 § stad- om i 9 kap. 2 a § eller i 29 § stad
gas, göras, förutom av överför- gas, göras, förutom åv överför
myndaren och förmyndare, jämväl myndaren och förmyndare, av den
av barnavårdsinan och den omyn- omyndige själv, om han fyllt sex-
dige själv, om han fyllt sexton år, lon år, så ock av hans make och
så ock av hans make och närmaste närmaste fränder. Förmyndare,
fränder. Förmyndare, som gjort som gjort sig skyldig tUl försum-
sig skyldig till försummelse i vård- melse i vårdnaden om underårig,
nåden om underårig, må entledigas må entledigas jämväl på ansökan
jämväl på ansökan av allmän åkla- av allmän åklagare eller barna-
gare eller barnavårdsnämnd, Frå- vårdsnämnd. Frågor som avses i
gor som avses i denna paragraf denna paragraf skall ock rätlen,
skall ock rätlen, när anledning är när anledning är därtUl, upptaga
därtill, upptaga utan alt särskild ulan att särskild ansökan blivit
ansökan blivit gjord. gjord.
Mot
rättens beslut i ärende, varom i första stycket sägs, må talan fullföljas,
fömtom av den som beslutet särskilt rörer, av envar som äger göra ansökan efter
vad nyss är sagt.
Mot
beslut, varigenom det förelagts förmyndare att vid vite fullgöra visst
åliggande, må talan fullföljas allenast i samband med klagan över rättens
beslut om utdömande av vitet.
38 §
I
fråga om mål eller ärende, vari allmän åklagare, barnavårdsnämnd eller
överförmyndare för talan, skaU vad i 20 § lagen om införande av nya
rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande tUlämpning,
Första stycket gäller ej mål om underhåU till barn utom äktenskap.
21
kap.
5.§"
Är det uppenbart att förhållan- Är det uppenbart att förhållan-
dena
ändrats väsentligt sedan all- dena ändrats väsentiigt sedan allmän
domstols dom eller beslut män domstols dom eller beslut
Senaste lydelse 1969:157. ' Senaste lydelse 1971: 305.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:100
Föreslagen lydelse
meddelades,
kan länsrätten vägra verkställighet, om det av hänsyn till barnets bästa är
påkallat att fråga om ändring beträffande vårdnad eller umgängesrätt prövas
av allmän dorastol. Sådan fråga upptages av allmän domstol på ansökan av den
som varit part i ärendet hos länsrätten eller av barnavårdsnämnd.
Nuvarande
lydelse
meddelades,
kan länsrätten vägra verkstäUighet, om det av hänsyn tUl barnets bästa är
påkallat att fråga om ändring beträffande vårdnad eller umgängesrätt prövas av
allmän domstol. Sådan fråga upptages av allmän domstol på ansökan av den som
varit part i ärendet hos länsrätten eller av barnavårdsman eller bamavårdsnämnd.
Länsrätten
får även i annat fall vägra verkställighet, om risk, som ej är ringa,
föreligger för skada på barnets kroppsliga eller själsliga hälsa.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1969: 618) om fastställande ar faderskapet till bam utom
äktenskap
Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1969: 618) om fastställande av faderskapet till
barn utom äktenskap,
dels
att i rubriken närmast före 2 § samt i 3 och 4 §§ ordet "barnavårdsman"
i olika böjningsformer skall bytas ut mot "barnavårdsnämnd" i
motsvarande form,
dels att 1, 2, 5, 6, 7,
10 och 11 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Denna
lag gäller förfarandet vid faststäUande av faderskapet tUl bam utom äktenskap,
för vilket barnavårdsman är förordnad.
Föreslagen
lydelse
1
§
Derma
lag gäUer förfarandet vid fastställande av faderskapet till bam utom äktenskap
i fall som avses i 3 kap. 4 § föräldrabalken.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Barnavårdsmannen skall
försöka utreda vem som är fader till bamet. För detta ändamål skall
Barnavårdsnämnden skall
försöka utreda vem som är fader tUl bamet. För detta ändamål skall
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
han inhämta upplysnmgar från modem och andra personer som
kan lämna uppgifter av betydelse för utredningen.
Bamavårdsnämnden
i annan kommun skall på begäran av barnavårdsmannen biträda denne.
Föreslagen lydelse
nämnden inhämta upplysningar från modem och andra personer
som kan lämna uppgifter av betydelse för utredningen.
Bamavårdsnämnden
i annan kommun skall på begäran av den barnavårdsnämnd som del åligger att
sörja för att faderskapet fastställes biträda denna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Barnavårdsnämnden
får lägga ned påbörjad utredning angående faderskapet, om det
Med barnavårdsnämndens medgivande får barnavårdsmannen
lägga ned påbörjad utredning angående faderskapet, om det
1.
visar sig
omöjUgt att få erforderliga upplysningar för bedömning av faderskapsfrågan,
2.
framstår som
utsiktslöst att försöka få faderskapet fastställt av domstol,
3.
föreligger
samtycke av modern eller särskilt förordnad fömiyndare enligt 4 kap. 5 §
föräldrabalken till adoption av bamet, eller
4.
av särskilda
skäl finns anledning till antagande att fortsatt utredning eller rättegång
skulle vara till men för bamet eller utsätta modern för påfrestningar som
innebär fara för hennes psykiska hälsa.
Talan mot barnavårdsnämnds beslut att lägga ned påbörjad
faderskapsutredning föres genom besvär hos länsstyrelsen. Mot länsstyrelsens
beslut föres talan hos kammarrätten genom besvär.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6§
Barnavårdsmannen skall föra protokoll över vad som
förekommer vid utredningen av betydelse för faderskapsfrågan. I protokollet
skall antecknas även sådana uppgifter som kan ha betydelse för skyldigheten
att utge bidrag tiU barnets underhåll.
Vid barnavårdsnämnden skall föras protokoll över vad som
förekommer vid utredningen av betydelse för faderskapsfrågan. I protokollet
skall antecknas även sådana uppgifter som kan ha betydelse för skyldigheten
att utge bidrag till bamets underhåll.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Om ej särskilda skäl
föranleder annat, skall utredningen vara slutförd inom ett år från bamets
födelse.
7 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan om
fastställande av faderskapet föres av barnavårdsmannen. Även den som har vårdnaden
om bamet eller särskilt förordnad
' Senaste lydelse 1970:845.
Talan om
fastställande av faderskapet föres av barnavårdsnämnden. Även den som har
vårdnaden om bamet eller särskilt förordnad
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
förmyndare för bamet får föra sådan talan. Har modem
vårdnaden om bamet, får hon föra talan, även om hon ej uppnått myndig ålder.
Barnavårdsmannen
skall föra talan mot den man eller de män som enligt hans utredning eller vad
som framkommit under målets handläggning skäligen kan komma i fråga som fader
till barnet.
Föreslagen lydelse
förmyndare för barnet får föra sådan talan. Har modem
vårdnaden om barnet, får hon föra talan, även om hon ej uppnått myndig ålder.
Barnavårdsnämnden
skall föra talan mot den man eller de män som enligt nämndens utredning eller
vad som framkommit under målets handläggning skäligen kan komma i fråga som
fader tUl barnet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan
väckes vid rätten i den ort där den bamavårdsnämnd finns som har tillsyn över
barnavårdsmannens verksamhet. Rätten kan förordna att målet skall flyttas
över till annan domstol, om det skulle avsevärt underlätta handläggningen av
målet.
Talan
väckes vid rätten i den ort där den barnavårdsnämnd finns som har all tillse
alt faderskapet lill barnet fastsläUes. Rätten kan förordna att målet skall
flyttas över till annan domstol, om det skulle avsevärt underlätta
handläggningen av målet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är raål om fastställande av faderskap anhängigt, kan
frågan om faderskapet till bamet prövas endast i det målet. Talan får ej slutligen
prövas före barnets födelse.
11
opaginerad Kontrollera mot PDF
Svarande
skall delges protokollet i samband med stämningen.
Rätten kan förelägga barna- Rätten kan förelägga barna-
ut- vårdsnämnden att fullständiga utredningen ora
faderskapet.
\-
samband med att barnavårdsmannen väcker talan skall protokollet över hans
utredning ges in till rätten. Väckes talan av annan, skall rätlen förelägga
barnavårdsmannen att ge in protokollet.
vårdsmannen alt fullständiga redningen om faderskapet.
I
samband med att barnavårdsnämnden väcker talan skall protokollet över
nämndens utredning ges in till rätten. Väckes talan av annan, skall rätlen
infordra barnavårdsnämndens protokoll.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
Vid tillämpning av vad i övergångsbestämmelse till lagen
(1969: 618) om fastställande av faderskapet tiU barn utom äktenskap föreskrives
om att äldre lag skall gälla beträffande barnavårdsmannens skyldighet att i
fråga om bam utom äktenskap, som fötts före utgången av år 1969, sörja för att
bamets börd fastställes skall bestämmelsema om bamavårdsman i den äldre lagen i
stället gälla bamavårdsnämnden.
Prop. 1973:100 10
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om
äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till bam utom äktenskap
Härigenom
förordnas, alt 5 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning m. m. i mål om
äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
5 §2
Har blodundersökning eller an- Har
blodundersökning eller an
nan undersökning rörande ärftliga nan undersökning rörande ärftliga
egenskaper utförts på anmodan av egenskaper utförts på anmodan av
barnavårdsman för utredning av barnavårdsnämnd för utredning av
faderskapet till barn utom akten- faderskapet till bam utom äkten
skap, skall barnavårdsnämnden skåp, skall nämnden ersätta kost-
ersätta kostnad som avses i 4 §. nad som avses i 4 §.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre lag gäller i fråga ora
undersökning som utförts på anmodan av barnavårdsman.
4
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1969: 620) om ersättning i vissa fall för utgivna
underhållsbidrag
Härigenom
förordnas, att 1 § lagen (1969: 620) om ersättning i vissa fall för utgivna
underhållsbidrag skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Den som på grund av förordnande enligt 20 kap. 12 § föräldrabalken utgivit
underhållsbidrag till barn utom äktenskap eller till barnets moder har rätt
att av allmänna medel återfå vad han utgivit, om domstolen genom dom eller
beslut som vunnit laga kraft skilt målet från sig utan att mannen blivit
underhållsskyldig.
Vad
som sägs i första stycket Vad som sägs i första stycket
om
rätt tiU ersättning av allmän- om rätt till ersättning av aUmänna
na
medel gäller också för det fall medel gäller också för det fall att
att
underhållsbidrag utgivits på underhållsbidrag utgivits på grund
grand
av att mannen i skriftlig, av av att mannen i skriftlig, av två
två
personer bevittnad handling, personer bevittnad handling, som
*
Senaste lydelse av lagens mbrik 1969: 619. ' Senaste lydelse 1969: 619.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
som
godkänts av barnavårdsmannen eller barnavårdsnämnden, åtagit sig alt utge
underhåll för tid, intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet
föreligger, och blodundersökningen visar att han icke kan vara fader till
barnet. Är hans faderskap enligt blodundersökningen osannoUkt, har han rätt till
ersättning för utgivna underhållsbidrag, såvida talan om faderskapet icke
väckes mot honom inom sex månader från det utlåtandet över blodundersökningen
förelåg. Oavsett resultatet av blod-undersökningen föreligger rätt till
ersättning, om han genom lagakraftvunnen dom friats från faderskapet eller om
annan man på grund av lagakraftvunnen dom eller erkännande är att anse som
fader till barnet.
Föreslagen
lydelse
godkänts
av barnavårdsnämnden, åtagit sig att utge underhåll för tid, intill dess resultatet
av blodundersökning om faderskapet föreligger, och blodundersökningen visar
all han icke kan vara fader till barnet. Är hans faderskap enligt
blodundersökningen osannolikt,har han rätt tiU ersättiung för utgivna
underhållsbidrag, såvida talan om faderskapet icke väckes mot honom inom sex
månader från det utlåtandet över blodundersökningen förelåg. Oavsett
resultatet av blodundersökningen föreligger rätt till ersätining, om han genom
lagakraftvunnen dom friats från faderskapet eller om annan man på grund av
lagakraftvunnen dom eller erkännande är att anse som fader lill barnet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre lag gäUer i fråga om handling som
godkänts före ikraftträdandet.
5
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar
Härigenom förordnas,
att 14 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingari jkaU ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Handlingar vUka av läkare
eller hos socialstyrelsen eller på läkares eller styrdsens föranstaltande upprättats
till utredning i mål eller ärende hos domstol eUer i ärende som avses i
giftermålsbalken; handlingar i ärenden rörande kri-minologisk undersökning för
forskningsändamål; handlingar vilka upprättats vid psykologisk under-
'
Lagen omtryckt 1971: 203. ' Senaste lydelse 1972:121.
Handlingar vilka av läkare
eller hos socialstyrelsen eller på läkares eller styrelsens föranstaltande upprättats
till utredning i mål eller ärende hos domstol eller i ärende som avses i
giftermålsbalken; handlingar i ärenden rörande kriminologisk undersökning för
forskningsändamål; handlingar vilka upprättats vid psykologisk un-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvat-ande
lydelse
sökning som utförts för forskningsändamål eller i samband
med inskrivning av värnpliktiga eller yrkesvägledning, arbetsvärd eller
omskolning eller i ärende om anställning eller upphörande av anställning hos
myndighet eller i ärende om uttagning av anställd hos myndighet till viss
utbUdning eller tjänstgöring; läkamtiälan-den i ärenden om statlig personalpensionering;
handlingar i ärenden enligt lagen (1972: 119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall; handlingar i ärenden rörande hälsovård, sjukvård,
socialhjälp, understöd vid barnsbörd, samhällets barnavård och ungdomsskydd
eller eljest barnavårdsnämnds och barnavårdsmäns verksamhet, sådan
familjerådgivning som drives av kommun, landstingskommun, församling eller
kyrklig samfällighet, rätt för enskilda att inköpa alkoholhaltiga drycker, behandling
av alkoholister eller eljest nykterhetsnämnds verksamhet, folkpensionering
eller eljesl pensionsstyrelsens eller pensionsnämnds verksamhet, försäkring
för olycksfall i arbete eller eljest riksförsäkringsanslaltens eller försäkringsrådets
verksamhet, tUlsyn å understödsföreningar, hjälpverksamhet vid arbetslöshet;
så ock handlingar i ärenden rörande kontroll å utlänningar, som här i riket
vistas eller hit söka tUlträde, mä, i vad de angår enskilds personliga
förhållanden, icke utan hans samtycke till annan utämnas tidigare än sjuttio
år efter handUngens datum. Även utan sådant samtycke skall dock handling som
nu sagts utiämnas, om, med hänsyn lill det ändamål för vilket utlämnande
åstundas och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att
det ej kommer att missbrukas till skada eller förklenande för den vilkens
personliga
Föreslagen
lydelse
dersökning som utförts för forskningsändamål eller i
samband med inskrivning av värnpliktiga eller yrkesvägledning, arbetsvärd eller
omskolning eller i ärende om anställning eller upphörande av anställning hos
rayndighel eller i ärende om uttagning av anställd hos myndighet till viss
utbildnmg eUer tjänstgöring; läkamllåtanden i ärenden om statlig personalpensionering;
handlingar i ärenden enligt lagen (1972: 119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall; handlingar i ärenden rörande hälsovård,
sjukvård, socialhjälp, understöd vid bamsbörd, samhällets barnavård och ungdomsskydd
eller eljest barnavårdsnämnds verksamhet, sädan familjerådgivning som drives
av kommun, landstingskommun, församling eller kyrklig samfällighet, rätt för
enskilda alt inköpa alkoholhaltiga drycker, behandling av alkoholister eller
eljest nykterhetsnämnds verksamhet, folkpensionering eller eljest
pensionsstyrelsens eller pensionsnämnds verksamhet, försäkring för olycksfall i
arbete eller eljest riksförsäkringsanslaltens eller försäkringsrådets verksamhet,
tillsyn å understödsföreningar, hjälpverksamhet vid arbetslöshet; så ock
handhngar i ärenden rörande kontroll å utiänningar, som här i riket vistas
eller hil söka tiUträde, må, i vad de angår enskilds personliga förhållanden,
icke utan hans samtycke lill annan utiämnas tidigare än sjuttio år efler
handlingens datum. Även ulan sådant samtycke skall dock handling som nu sagts
utiämnas, om, med hänsyn lUl del ändamål för vilket utlämnande åstundas och
omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att det ej
kommer att missbrakas lUl skada eller förklenande för den vilkens personliga
förhål-
Prop. 1973:100 13
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
förhållanden
i handlingen avses el- landen i handlingen avses eller för
ler för hans nära anhöriga. Vid hans nära anhöriga. Vid utlära-
utlämnande böra erforderliga för- nande böra erforderliga förbehåll
behåll göras. göras.
Angår
handling, som i första stycket avses, någons intagning, vård eller behandling å
anstalt eller imättning eller någons vård eller behandling av läkare
annorstädes än å anstalt, och finnes gmndad anledning antaga att genom
handlingens utlämnande ändamålet med vården eller behandUngen skulle motverkas
eller någons personhga säkerhet sältas i fara, må utiämnande vägras, ändock alt
enligt bestämmelserna i första stycket utlämnande bort ske. Likaledes må
utbekommande av handling, utvisande vem som gjort anmälan i ärende rörande
samhällets barnavård eller ungdomsskydd eller rörande behandling av
alkoholister eller vem som eljest lämnat upplysningar i sådant ärende, vägras,
om gmndad anledning finnes att antaga att den, om vilken anmälan gjorts eller
upplysningarna lämnats, skulle missbruka kännedom i berörda hänseende till
skada för annan person.
Vad
i denna paragraf stadgas har icke avseende å myndighels beslut som särskilt
utfärdats eller i protokoll upptagils, där fråga ej är om barnavårdsnämnds
eller nykterhetsnämnds beslut eller om beslut i ärende som rör tillämpning av
lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, lagen angående åtgärder
mot utbredning av könssjukdomar, lagen om avbrytande av havandeskap, lagen om
sterilisering eller lagen om kastrering.
Uppgifter
och anteckningar, vilka tillhöra de i kommunerna förda socialregistren, må ej
utlämnas i vidare raån än som följer av lagen om socialregister.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
I
fräga om handlingar i ärenden rörande barnavårdsmäns verksamhet gäller äldre
lag.
6
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1964: 143) om bidragsförskott
Härigenom
förordnas, att 6, 9, 11 och 12 §§ lagen (1964: 143) om bidragsförskott skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lyddse
6 §
Den som önskar erhålla bidrags- Den som önskar erhålla bidrags
förskott eller vill komma i ät- förskott eller vUl komma i åt
njutande av högre förskott skall njutande av högre förskott skall
göra ansökan därom. Ansökan gö- göra ansökan därom. Ansökan gö
res av vårdnadshavaren, särskUt res av vårdnadshavaren eller sär-
förordnad förmyndare eller bar- skUt förordnad förmyndare för
navårdsman för bamet. barnet. Är barnet omhändertaget
Prop. 1973:100 14
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
för samhäUsvård, får nämnden utan ansökan besluta om utbetalning av
bidragsförskott.
Ansökan
skall innehålla nödiga upplysningar för bedömande av bamets rätt tUl
bidragsförskott ävensom en av sökanden på heder och samvete avgiven förklaring,
att de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande. Är sökanden
ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna
intygas av två trovärdiga, med förhållandena förtrogna personer. Därest
underhällsbidrag fastställts för bamet, skall domstols beslut eller annan
handling, som kan ligga till gmnd för indrivning av bidraget, i huvudskrift
eUer bestyrkt avskrift fogas vid ansökningen, såframt dessa handlingar ej
eljest äro tillgängliga för bamavårdsnämnden.
9
§ Bidragsförskott utbetalas tUl vårdshavaren. I fräga om fosterbarn eUer
barn, som eljest fostras i annat enskilt hem än värdnadshavarens, skall dock
bidragsförskottet utbetalas tUl den, hos vUken barnet fostras, såframt ej
bamavårdsnämnden annorlunda förordnar.
Finnes
någon, till vUken bi- Finnes någon, tiU vUken bi
dragsförskott enhgt första stycket dragsförskott enhgt första stycket
skall utbetalas, icke vara skickad skall utbetalas, icke vara skickad
att handhava förskottet, må bar- att handhava förskottet, må bar-
navärdsnänmden förordna, att för- navärdsnämnden förordna, att för
skottet i StäUet skall utbetalas till skottet i stället skall utbetalas till
barnavårdsman för barnet eller lämplig person. Nämnden må ock,
annan lämplig person. Nämnden då synnerliga skäl äro därtUl, själv
må ock, då synnerliga skäl äro omhändertaga bidragsförskottet
därtill, själv omhändertaga bi- för alt användas för barnets bästa,
dragsförskoltet för att användas
för barnets bästa.
Åtnjuter
bam, tUl vilket bidragsförskott utgår, i annat fall än som avses i 8 § fjärde
stycket, under hel månad vård pä anstalt eller eljest vård på allmän bekostnad,
äger den som driver anstalten eller det kommunala organ, som svarar för
vårdkostnaden att, i den mån Konungen sä förordnar, uppbära så stor del av
bidragsförskott för månaden som svarar mot vårdkostnaden.
Det
bidragsförskottsbelopp som först förfaller tUl betalning efter beslut om
förskott mä, där bamet under den tid å vUken förskottsbeloppet belöper i
väsentlig mån erhåUit sin försörjning av allmänna medel, till den del beloppet
motsvarar vad den myndighet som lill-handahäUit försörjningen visar sig hava
för nämnda tid utgivit för barnets försörjning uppbäras av myndigheten.
11
§1 Det åligger barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsförskott, att
besluta om indragning av förskottet, därest förutsättningama för utgivande av
förskott icke längre föreligga; dock erfordras ej sådant
1
Senaste lydelse 1970: 147.
Prop. 1973:100 15
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
beslut
såframt bidragsförskott skall upphöra att utgå pä den grund alt bamet fyllt
aderton år eller avlidit. Nämnden skall jämväl besluta om nedsättning av
bidragsförskott, när bestämmelserna i denna lag föranleda därtill.
Om
bamet upphört att vara svensk medborgare eller bosatt i riket, mä nänmden utan
hinder därav besluta, att barnet i fortsättningen skall åtnjuta
bidragsförskott, därest det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå
såsom oskäligt att indraga förskottet.
Beslut
om indragnkig eller ned- Beslut om indragning eller ned
sättning av bidragsförskott skall sättning av bidragsförskott skall
skriftligen delgivas vårdnadshava- skriftligen delgivas vårdnadshava
ren, särskilt förordnad förmyn- ren, särskUt förordnad förmynda-
dare och barnavårdsman för bar- re för bamet och den underhålls-
net samt den underhållsskyldige. skyldige.
12 §
Vårdnadshavaren, särskilt för- Vårdnadshavaren och särskilt
ordnad
förmyndare och barna- förordnad förmyndare för barnet
värdsman
för barnet äro skyldiga äro skyldiga att ofördröjligen tUl
att
ofördröjligen till den barna- den bamavårdsnämnd, som utgi-
vårdsnämnd,
som utgiver bidrags- ver bidragsförskottet, anmäla
förskottet, anmäla
a)
om barnet avlidit;
b)
om bamet eller, i fall som
avses i 1 § andra stycket, vårdnadshavaren upphört att vara svensk medborgare
eller bosatt i riket;
c)
om barnet adopterats;
d) om
barnet flyttat samman med den underhållsskyldige;
e) om
barnet erhälUt barnpension enligt 8 kap. 5 § lagen om allmän
försäkring;
f) om
värdnadshavarens mantalsskrivningsort ändrats eller barnet
blivit bosatt i annan kommun;
g) om
bamet intagits på anstalt;
h)
om underhållsbidrag fastställts för barnet eUer fastställt underhållsbidrag
ändrats; samt
i)
om den underhållsskyldige betalat på förskottet belöpande underhållsbidrag
till vårdnadshavaren eller med dennes vetskap till annan än bamavårdsnämnden.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
Prop.
1973:100 16
7 Förslag till
Lag om ändring i barnarårdslagea (1960: 97)
Härigenom förordnas i fråga om barnavårdslagen (1960: 97),
dels att 11 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse dels att i lagen skall
införas en ny paragraf, 3 a §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse- Föreslagen lydelse
3a§
Barnavårdsnämnden skall lämna den som har vårdnaden om
barn slöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden.
På begäran av vårdnadshavare skall barnavårdsnämnden i den
kommun där denne är kyrkobokförd utse särskild tjänsteman eller förtroendeman
hos nämnden eller annan lämplig person (barnavårds-man) att lämna honom sådant
bistånd som sägs i första stycket.
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
föreskriver i vilka fall och i vilken ordning vårdnadshavare skall särskilt underrättas
om sin rättighet enligt andra stycket.
11 §== Kan barnavårdsnämndens prövning icke avvaktas utan
fara eller allvarlig olägenhet, äger nämndens ordförande
1.
vidtaga åtgärd
sora enligt 4 eller 5 kap. ankoraraer på nämnden,
2.
meddela beslut
enligt 43 § om att samhällsvård skall återupptagas efler villkorligt
upphörande,
3.
meddela beslut
som avses i 3. meddela beslut som avses i 46 §
andra stycket, tillstånd som 46 §
andra stycket, tUlstånd som avses i 47 § första stycket eller för- avses i 47 § första stycket eller förbud som avses
i 50 eUer 51 § samt bud som avses i 50 eUer 51 §.
4.
förordna
barnavårdsman.
Beslut som ordföranden fattat med stöd av första stycket
länder omedelbart till efterrättelse och gäller tills vidare i avbidan på
nämndens prövning. Det skall anmälas vid nämndens nästa saramanlräde.
Avser beslutet omhändertagande enligt 29 eller 30 § eller
förbud enligt 50 §, skall ordföranden omedelbart sammankaUa nämnden för att besluta
i ärendet. Nämndens sammanträde skall i sådant fall hållas utan dröjsmål och
senast inom tio dagar från dagen för ordförandens beslut.
i Lagen omtryckt 1971: 308.
' Som nuvarande lydelse anges sävht gäller 12 § lydelse
enligt prop. 1973: 29.
Prop. 1973:100 17
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
12
§ Om kommunfullmäktige så bestämma, äger barnavårdsnämnden uppdraga åt särskUd
avdelning, bestående av ledamöter eUer suppleanter i nämnden, eller åt ledamot
eUer suppleant eller åt tjänsteman hos kommunen att på nämndens vägnar avgöra
vissa grapper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i fuUmäktiges
beslut. Nämnden må dock icke annorledes än genom samfällt beslut
1.
utdöma förelagt vite,
2.
vidtaga åtgärd enligt 26 § 2, 3
eller 4 eller enligt 29 eller 30 § eUer göra framstäUning om intagning i
imgdomsvärdsskola,
3.
meddela beslut som avses i 46 §
andra stycket, tUlstånd eller förhandsbesked som avses i 47 § eUer förbud som
avses i 50 eUer 51 §,
4.
fullgöra vad som
ankommer 4. fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt
föräldrabalken, på nämnden enligt föräldrabalken enligt 5 § lagen
(1947: 529) om / andra avseenden än som sägs i aUmänna bambidrag
eUer enligt 9, 3 kap. 2 eller 4 §, 7 kap. 2 eller 11 eller 18 §
lagen (1964: 143) om 7 §, om avtalet ej innefattar åla-bidragsförskott
eller gande att utge engångsbelopp, eller
20
kap. 11 §, enligt 5 § lagen (1969: 618) om fastställande av faderskapet lill
barn utom äktenskap, enligt 5 § lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag eller
enligt 9, 11 eller 18 § lagen (1964: 143) om bidragsförskott eller
5. göra
framställning eller avgiva yttrande till kommunfullmäktige.
Beslut som fattats på grand av uppdrag enligt första stycket skall an
mälas vid nämndens nästa sammanträde.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1974.
8
Förslag till
Lag
om ändring i familjebidragsförordningen (1946: 99)
Härigenom
förordnas, att 35 och 39 §§ familjebidragsförordningen (1946: 99)1 sjall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
35
§2
Talan
mot beslut i ärende, som Talan mot beslut i ärende, som
avses i denna förordning, må full- avses i denna förordning, må full
följas av värnpliktig, vars rätt be- följas av värnpliktig, vars rätt be
slutet rörer, samt i fråga om fa- slutet rörer, samt i fråga om fa
miljebidrag jämväl av den, för vU- miljebidrag jämväl av den, för vU
ken familjebidrag kan utgå, även- ken familjebidrag kan utgå, även-
1
Förordningen omtryckt 1960:152. « Senaste lydelse 1962: 674.
2
Riksdagen 1973. 6 saml Nr 100
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
som av arbetsgivare, som etdigt 27 § tredje stycket är
skyldig utgiva bidraget.
Nuvarande lydelse
som av arbetsgivare, som enhgt 27 § tredje stycket är
skyldig utgiva bidraget. För barn må barnavårdsman fullfölja tdan.
Talan mot länsstyrelses beslut i ärende, som avses i denna
förordning, och mot tillsynsmyndighetens beslut i fall, som avses i 31 §, må
föras av kommun, vars rätt beslutet rörer.
39 §3
Sådant medgivande, som avses i 3 § andra stycket, 6 §
andra stycket, 9 § 2 och 3 mom., 11 § 1 mom. andra stycket, 12 § 3 mom. Iredje
stycket, 14 § 1 mom. eller 15 §, lämnas av tUlsynsrayndigheten pä ansökan av
familjebidragsnämnd. Medgivande lämnas för viss tid eller tills vidare. När
skäl därtill äro, må medgivandet av tillsynsmyndigheten åter-kaUas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
familjebidragsnämnd icke funnit skäl att hos tiUsynsmyndig-heten göra ansökan
om medgivande, som avses i 3 § andra stycket, äger den värnpliktige ävensom
sådan anhörig eller husföreståndarinna som där sägs göra ansökan direkt
hos tillsynsmyndighelen, I övriga i första stycket avsedda fall tillkommer
sådan rätt den väm-pliktige samt den, för vilken farail-jebidrag kan utgå.
Har familjebidragsnämnd icke funnit skäl att hos
tiUsynsmyndig-heten göra ansökan om medgivande, som avses i 3 § andra stycket,
äger den värnpliktige ävensom sådan anhörig eller husföreståndarinna som där
sägs göra ansökan direkt hos tillsynsmyndigheten. I övriga i första stycket
avsedda fall tillkommer sådan rätt den värn-phktige samt den, för vilken familjebidrag
kan utgå. För barn må barnavårdsman göra sådan ansökan.
TiUsynsmyndigheten äger medgiva familjebidragsnämnd
befrielse från skyldighet alt inhämta medgivande enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974,
' Senaste lydelse 1960:152.
Prop.
1973:100 19
Utdrag
av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 9 mars 1973.
Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG,
BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.
Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om ändringar i lagstiftningen om barnavårdsman och anför.
1
Inledning
I
8 kap. föräldrabalken (FB) meddelas grundläggande bestämmelser om bamavårdsman.
Vissa föreskrifter om barnavårdsman är också intagna i andra kapitel av samma
balk. Även i annan lagstiftning, bl. a. lagen (1969: 618) om fastställande av
faderskapet till bam utom äktenskap, finns bestämmelser om barnavårdsmäns
uppgifter.
Med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 februari 1971 tillkallades en
utredningsmani med uppdrag att göra en översyn av gällande bestämmelser rörande
barnavårdsmannainslitutionen. För utredningen antogs namnet
barnavärdsmannautredningen. Utredningen har den 7 juni 1972 avlämnat
betänkandet (SOU 1972: 65) Barnavårdsraannafrå-gan med förslag till lag om
ändring i FB m. m., innebärande att bama-vårdsmannainstitutionen avskaffas. De
i betänkandet upptagna förslagen till lagar om ändring i FB, lagen ora fastställande
av faderskapet till barn utom äktenskap, lagen (1964: 143) om bidragsförskott
och bama-vårdslagen (1960: 97) torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende som bilaga 1.
Efter
remiss har yttranden över utredningens belänkande avgelts av hovrätten för
Nedre Norrland, socialstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, riksskatteverket,
barnstugeutredningen, famUjdagssakkunniga, socialutredningen,
fosterbarnsutredningen, Svenska landstingsförbundet. Svenska kommunförbundet.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemannens riksförbund, Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges rältshjälpsjurister.
Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Föreningen Sveriges socialchefer,
Sveriges socionom-
Lagmannen
Tor Sveme.
Prop. 1973:100 20
förbund,
Sveriges socionomers riksförbund, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund,
Sveriges socialtjänstemannaförbund. Föreningen kommunal- och
landslingsanslällda familjerådgivare, Barnavårdsmannaföre-ningen i Stockholm,
Nämnden för socionomutbildning. Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets
kvinnoförbund. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund och Husmodersförbundet Hem och
samhälle.
Remissinstansema
har i åtskilliga fall bifogat yttranden från underställda myndigheter.
En
sammanställning av remissyttrandena torde få fogas tUl statsrådsprotokollet i
detta ärende som bilaga 2.
2
Barnavårdsmannainstitutionens tillkomst
Barnavårdsmannainslitutionen
infördes i vår lagstiftning genom lagen den 14 juni 1917 om bam utom äktenskap.
Syftet var att söka tillvarata de rättigheter som genom denna lag
tillförsäkrades de utomäktenskap-liga bamen. Barnavårdsraan skulle förordnas
för varje utora äktenskap fött bam. Ar 1939 infördes möjlighet att förordna
barnavårdsman även för barn i äktenskap och adoptivbarn, sedan föräldrarnas
(adoptivföräldrarnas) saramanlevnad upphört eller deras äktenskap upplösts.
Vid tillkomsten av FB år
1949 sammanfördes bestämraelserna om barnavårdsman till barn i och utom
äktenskap i 8 kap, FB, Av mera betydande ändringar beträffande
barnavårdsmannainslitutionen vilka tillkom i samband härmed mä nämnas, att
rätten alt kräva bamavårdsman för barn i äktenskap utvidgades tUl att gälla
även fader om vårdnaden om bamet tillerkänts honom. Vidare infördes möjlighet
att förlänga bar-navårdsraannaskapet under viss tid efter det att bamet fyllt
18 år. Ar 1969 gjordes vissa ändringar, föranledda av de då införda nya faderskapsreglerna.
Angående grundema för
bestäramdserna om barnavårdsman må följande anföras,
I lagberedningens
belänkande är 1915 med bl. a. förslag till lag om barn utom äktenskap
framhölls, att den förbättring av barnets och modems rättsliga ställning som
förslagets bestämmelser om underhåUsskyldighet medförde väsentligen skulle bli
endast en reform på papperet, om inte de förpliktelser som lagen ålade fadern
kom att utkrävas i större omfattning än dittills varit fallet. Den rådande
ordningen, varigenom tUlvaratagandet av bamets rätt uteslutande anförtroddes ät
modern i egenskap av bamets naturliga representant, hade visat sig synnerligen
OtUlfredsställande, då modem ofta saknade både vUja och förmåga att göra bamets
rätt gällande. Endast i ett mmdre antal fall hade faderns underhällsskyldighet
över huvud taget fastställts genom dom eller avtal.
Prop. 1973:100 21
DärlUl
kom att fastställda underhållsbidrag ofta inle hade indrivils, trots alt
möjlighet därtill funnits. Det var enligt beredningens uppfattning nödvändigt
att samhället ingrep för att tillförsäkra barnet vad som rätteligen tillkom
det. De ogifta mödrarnas situation var vidare ofta sådan, alt de även för egen
del var i behov av samhällets bistånd. Beredningen fann alt det lämpligaste
sättet att lämna denna samhällshjälp var att man för varje barn utom äktenskap
förordnade en barnavårdsman med uppgift att bistå modern och tillse att barnets
rätt och bästa behörigen tillvaratogs. Barnavårdsmannen skulle emellertid inle
träda i modems ställe som representant för barnet. Modern skulle bibehållas vid
vårdnaden om och förmynderskapet för barnet och själv kunna företa de åtgärder
som var nödvändiga för all trygga barnets och hennes egen rätt. Om modem var ur
stånd eller ovillig att vidta erforderUga åtgärder skulle emellertid barnets
rätt därigenom ej gå förlorad. Barnavårdsmannen skulle vara behörig all själv
ingripa där sä erfordrades. Barnavårdsmannen skulle således äga själv eller
genom ombud föra talan för barnet rörande faderskap, underhåll och om barnets
förklarande för trolovningsbarn. Barnavårdsmannen skulle även med
uppraärksamhet följa moderns sätt alt vårda barnet och, där större
bristfälligheter förekom, göra anmälan om förordnande av förmyndare för barnet.
Som rättslig ställföreträdare för barnet skulle barnavårdsmannens auktoritet
gentemot såväl fadern som modern stärkas.
Den tillsyn som
beredningen enligt det anförda fann nödvändig skulle utövas inte bara den
närmaste tiden efler barnels födelse utan under bamets hela uppväxttid.
Barnavärdsmannens funktion skulle emeUertid inte fortgå längre än till dess
barnet fyllt 18 år. Barnavärdsmannens uppdrag skulle dock upphöra redan
dessförinnan, då annan än raodern eller fadem förordnades till förmyndare för
barnet. För det fall en utomstående person av rätlen förordnades till
förmyndare skulle det nämUgen enligt beredningens mening vara onödigt och
olämpligt att vid hans sida ha en barnavårdsman. Barnavårdsmannens uppdrag
skulle vidare kunna upphöra om behov av barnavårdsman inte längre förelåg,
såsora då den av föräldrarna sora var förmyndare för barnet visat sig lämplig
alt utan hjälp eller kontroll företräda barnet.
Beredningen ansåg att
uppgiften att förordna barnavårdsman inte borde anförtros dorastol. Uppdraget
borde göras lUl en kommunal förtroendepost i förhoppning om att i allmänhet
dugliga och för saken intresserade personer skulle kunna erhåUas för
uppdragens fullgörande. Frågan om bamavårdsmans kvalifikationer i övrigt
berördes endast kortfattat av berednmgen. Som allmän regel borde enligt
förslaget gälla att till bamavårdsman skulle förordnas därtill lämplig man
eller kvinna. Skyldighet att motta uppdrag, vilket som regel förutsattes vara
oavlönat, skulle inte föreligga. Skulle i anledning därav svårigheter att
erhålla barnavårdsmän uppstå inom en kommun, borde kommunen enligt bered-
Prop. 1973:100 22
ningens
förslag anvisa medel till ersättning åt barnavårdsmän. Därigenom skulle barnavårdsmannauppdragen
kunna koncentreras till ett mindre antal personer, som hade dessa uppdrag som
sin enda eller huvudsakliga sysselsättning. En sådan anordning kunde särskilt
i de större städerna vara ändamålsenlig.
Det skulle ankomma på
barnavårdsnämnden alt förordna barnavårds-män samt öva uppsikt över
barnavårdsmännens verksamhet.
3
Gällande rätt
De
grundläggande bestämmelserna om barnavårdsman meddelas i 8 kap. FB. Vissa
föreskrifier om bamavårdsman är intagna i andra kapitel av samma balk (3 kap. 2
och 4 §§, 6 kap. 5 och 12 §§, 7 kap. 7 och 10 §§, 20 kap. 6, 11, 28 och 32 §§
samt 21 kap. 5 och 6 §§). Närmare föreskrifter för barnavårdsman ges i
kungörelsen (1950: 146) om barnavårdsmäns verksamhet och tillsynen därå
(BvmK). Bestämraelser om barnavårdsmans uppgifter finns även bl. a. i lagen
(1969: 618) ora fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap.
3.1
Förordnande av bamavårdsman
För
barn i äktenskap kan barnavårdsraan förordnas om föräldrarna lever åtskilda på
grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad, om äktenskapet upplösts genom
återgång, äktenskapsskillnad eller dödsfall eller om vårdnaden enligt 6 kap. 6
§ FB tillkommer endast en av föräldrarna. Förordnande skall meddelas om den av
föräldrarna sora tilllagts vårdnaden begär det eller ora barnavårdsnämnden av
särskild anledning finner det erforderligt. Har make vid domstol framställt yrkande
avseende vårdnaden skall på ansökan av honom eller andra maken bamavårdsman
förordnas även för tiden till dess lagakraftägande dom i målet föreligger.
Barnavårdsnämnden kan även utan ansökan förordna barnavårdsman för samma tid
om nämnden av särskild anledning finner det nödvändigt (8 kap. 1 § FB).
För barn utom äktenskap
skall bamavårdsman alltid förordnas om vårdnadshavaren är kyrkobokförd i riket
eller vistas här. För annat utomäktenskapligt bam, som är svensk medborgare,
kan förordnande meddelas på begäran av vårdnadshavaren. För sistnämnda bam kan
behov av bamavårdsman uppkomma t. ex. om anledning förekommer att under
medverkan av svenska myndigheter fastställa faderskapet här i landet.
Barnavårdsman skall också förordnas för barn som vid födelsen haft äktenskapUg
börd men sedan förklarats sakna sådan börd (8 kap. 3 § FB).
Barnavårdsman
förordnas av barnavårdsnämnden i den församling
Prop.
1973:100 23
där
bamets vårdnadshavare är kyrkobokförd. Är vårdnadshavaren inte kyrkobokförd i
riket förofdnas barnavårdsraan av nämnden i vårdnads-havarens vistelseort
eller, om denne inte vistas i riket, av barnavårdsnämnden i Stockholm. Skall
barnavårdsman förordnas före barnels födelse är bamavårdsnämnden i den
blivande modems kyrkobokföringsort behörig. TUl bamavårdsman förordnas därtill
lämplig man eller kvinna (8 kap. 4 § FB).
Det har framstått som
angeläget alt bamavårdsman för barn utom äktenskap förordnas så tidigt som
möjligt och helst innan barnet har blivit fött. Barnavårdsmannen fär pä så
sätt möjlighet att bistå raodern redan under tiden före förlossningen. I 8
kap. 5 § FB föreskrivs därför att modern i god tid före den väntade
förlossningen bör vända sig till ledamot av barnavårdsnämnden i
vistelsekommunen eller till annan person som nämnden har anvisat. Den som
mottagit anmälan skall genast underrätta bamavårdsnämnden. Den nämnd som
mottagit anmälan skall i förekommande fall vidarebefordra den till
barnavårdsnämnden i den kommun där kvinnan är kyrkobokförd. Så snart anmälan
har kommit tUl behörig nämnd skall barnavårdsman förordnas. Kvinnans föräldrar,
arbetsgivare och andra i liknande ställning har ålagts att erinra henne om
vikten av att anmälan blir gjord. Nämnden kan inte utan föreskriven anmälan av
modem förordna barnavårdsman före bamets födelse. Inkommer inte någon anmälan
åligger det bamavårdsnämnden att förordna barnavårdsman så snart bamet har
blivit fött.
3.2
Bamavårdsniannens åliggande
I
8 kap. 6 § FB föreskrivs att barnavårdsmannen har att bistå den som har
vårdnaden om barn med råd och anvisningar samt tillse att bamets rätt och bästa
behörigen tillvaratas. Särskilt åligger det barnavårdsmannen att sörja för att
barnets börd fastställs, när det är fött utom äktenskap.
3.2.1
Fastställande av faderskap
I
lagen om fastställande av faderskapet till bam utom äktenskap har
barnavärdsmannens åligganden med avseende på faderskapets fastställande
närmare angivits. Där föreskrivs att barnavårdsmannen skaU försöka utreda vem
som är far till barnet För detta ändamål skall han höra modern och andra
personer som kan ha upplysningar att lämna som är av betydelse för utredningen.
Barnavårdsmannen har rätt att vid utredningen erhålla biträde av
barnavårdsnämnd i annan kommun (2 §).
Om faderskapsfrågan kan
bedömas med tillräcklig säkerhet på grund av barnavärdsmannens utredning, bör
barnavårdsmannen bereda den man som enligt hans uppfattning är far till bamet
tUlfälle att erkänna faderskapet (3 §).
Prop. 1973:100 24
EnUgt
4 § bör barnavårdsmannen verka för att blodundersökning äger mm beträffande
modem, bamet och den som kan vara far till barnet, om denne begär det eller
anledning finns till antagande att modern haft samlag med mer än en man under
den tid dä bamet kan vara avlat.
Med
barnavårdsnämndens medgivande får barnavårdsmannen under vissa i 5 § särskilt
angivna fömtsättningar lägga ned påbörjad utredning. Sålunda kan det finnas
skäl att avbryta undersökningen om det visar sig omöjligt att över huvud taget
få några upplysningar till vägledning för utredning av faderskapsfrågan (1),
Det kan även vara så att modern under konceptionstiden haft samlag med flera
män och det redan tidigt står klart att det inte gär att ange vem som är far
till barnet (2), Även i fall där samtycke till adoption föreligger får
utredningen avbrytas (3). Slutligen får utredningen avbrytas, om denna eller en
rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta modern för
påfrestningar som innebär fara för hennes psykiska hälsa (4). Barnavårdsmannen
skall innan undersökningen läggs ned om möjligt efterhöra modems uppfattning.
Barnavårdsnämnden bör innan beslut fattas bereda socialvårdskonsulenten i
länet tillfälle att yttra sig (5 § BvmK).
Det åligger
bamavårdsmannen att föra protokoll över vad som har förekommit vid utredningen
och som är av betydelse för faderskapets fastställande. Eftersom det enligt 8
kap. 6 § FB ankommer på barnavårdsmannen att se till att underhåll
tillförsäkras bamet, skall han i protokollet även redogöra för moderns och den
utpekade faderns ekonomiska förhållanden och de andra omständigheter som kan
ha betydelse för underhållsbidragets bestämmande (6 § faderskapslagen, 3 §
BvmK).
Barnavårdsmannen
skall bedriva utredningen skyndsamt. Om inte särskilda skäl föranleder annat
skall utredningen vara avslutad inom ett år från bamets födelse. Har
faderskapet inte fastställts inom denna tid, skall anledningen härtill särskilt
anges i de anteckningar som barnavårdsmannen har att föra (6 §
faderskapslagen, 10 § BvmK).
Kan
faderskapet inte fastställas genom erkännande åligger det barnavårdsmannen alt
väcka talan mot den man eller de män som enligt den företagna utredningen kan
komma i fråga som far till bamet.. Om det under målets handläggning kommer fram
att modern under konceptionstiden har haft samlag med man som inte stämts in,
skall som regel barnavårdsmannen ansöka om stämning även på honom. Tidigare
kunde i samma rättegång talan riktas endast mot en man, även om flera män kunde
komma i fråga för faderskapet. Med de nu gällande reglerna prövas
faderskapsfrågan i samma process beträffande alla män som kan komma i fråga (7
§ faderskapslagen).
Barnavårdsmannens
taleplikt innebär en skyldighet för honom att väcka och utföra talan mot den
eller de män som enligt hans utredning kan komma ifråga. Den som blivit stämd
har rätt att dra in utomstående som svarande i målet. Domstolen skall på
begäran av den instämde
Prop. 1973:100 25
stämma
den utpekade raannen och pröva frågan om hans faderskap (8
§)
Bamavårdsmannen
får inte utan skäl återkalla sin talan i faderskapsmål. Omständigheterna kan
emellertid vara sådana att talan bör återkallas. Sä kan t. ex. vara fallet om
endast en man kan komma i fråga och faderskapet erkänns under rättegången eller
om en av flera svarandeparter är oanträffbar och av denna anledning
tillfredsställande utredning i målet inte går alt fä (14 §).
Talan
skall väckas vid den domstol där den barnavårdsnämnd finns som utövar tillsyn
över barnavårdsmannens verksamhet. Då barnavårdsmannen väcker talan, skall han
lill rätten inge protokollet över utredningen. Rätlen kan förelägga
barnavårdsmannen all koraplettera utredningen (10 och 11 §§).
Faderskapslagen
trädde i kraft den 1 januari 1970. I fråga om barn som fötts före utgången av
år 1969 gäller äldre lag beträffande barnavärdsmannens skyldigheter att sörja
för att barnels börd fastställs. Bestämmelsen i 7 § andra stycket
faderskapslagen är emellertid tillämplig även i sådant fall. Detta medför att
barnavårdsmannens skyldighet att föra talan i samma process mot samtliga män
som kan tänkas vara far tUl barnet gäller även om barnet är fött före år 1970.
3.2.2
Fastställande och indrivning av underhållsbidrag
Till
barnavårdsmannens åligganden hör även vilket särskilt anges i 8 kap. 6 § FB
alt sörja för att barnet tillförsäkras underhåll.
Föräldrarna
är skyldiga att vidkännas kostnaderna för barnels uppehälle och utbildning (7
kap. 1 § FB). Underhållsskyldigheten varar lill dess barnet har fält den
utbildning som är tillbörlig med hänsyn till barnets anlag och föräldrarnas
villkor. Den upphör dock aldrig förrän barnet fyllt 16 år.
Underhållsskyldigheten fördelas mellan föräldrarna efler vars och ens förmåga.
Den av föräldrarna som inte har vårdnaden om bamet är skyldig att utge
underhållsbidrag (7 kap. 2 § FB).
Det underhållsbidrag som
den icke värdnadsberättigade skall utge fastställs genom dom eller avtal. Avtal
om underhållsbidrag kan slutas formlöst. En skriftlig av två personer bevittnad
förbindelse kan ligga till gmnd för utmätning och införsel. Avtal om
underhållsbidrag sluts mellan den bidragspliktige och barnet eller företrädare
för barnet. Barnavårdsmannen får inte ingå avtal för barnet.
FB
upptar vissa bestämmelser om underhållsavlal. Bestämmelserna avser avtal
rörande fullgörande för framtiden av underhällsskyldighet enligt 7 kap. FB.
Enligt huvudregeln är avtal om framtida underhäll bindande för den
underhållspliktige men inte för den underhållsberättigade. Denne kan trots
avtalet kräva att få ut det högre bidrag som enligt lag tillkommer honom.
Avtal om underhåll enligt 7 kap. 1 § FB till bam utom äktenskap blir emellertid
bindande även för barnet om det
Prop. 1973:100 26
ingås
i viss form, nämligen genom en skriftlig, av två personer bevittnad handling,
som godkänts av barnavårdsmannen eller, om sådan inte finns, av
barnavårdsnämnden. Avser avtalet utgivande av visst belopp en gång för alla
krävs alllid barnavårdsnämndens godkännande (7 kap.
7 § FB).
Kan avtal om
underhåUsbidrag inte träffas, fastställs bidraget av domstol. I faderskapslagen
ges bestämmelser om talan vid domstol angående underhållsbidrag till barn utom
äktenskap. Enligt 18 § kan sådan talan föras i mål om faderskap. Om endast en
man är instämd kan frågorna om faderskap och underhåll avgöras i samma
rättegång. Är flera män instämda får främst av praktiska skäl frågan om
underhåll inte avgöras vid underrätten förrän faderskapet har fastställts genom
dom som vunnit laga kraft. Barnavårdsmannen får enligt 19 § faderskapslagen
jämförd med 20 kap. 11 § FB föra talan för barnet i mål om underhåU. I 19 och
20 §§ faderskapslagen ges slutligen bestämmelser om interimistiska förordnanden
och om åtagande alt utge underhållsbidrag för tiden till dess resultat av
blodundersökning föreligger.
Såväl dom som avtal, vUket
enligt vad förut sagts är bindande, kan jämkas av rätten om väsentligt ändrade
förhållanden påkallar del. Jämkning kan ske pä talan såväl av den
underhållsberättigade som av den förpliktade och jämkningen kan avse underhållskostnadens
hela belopp eller dess fördelning mellan de underhållsskyldiga eller
underhällsskyldighetens varaktighet. Talan får emellertid inte föras
beträffande i föreskriven form ingånget avtal om utgivande av engångsbelopp (7
kap.
8 § FB).
En särskild
jämkningsmöjlighet finns beträffande avtal om underhåll till bam slutet mellan
makar med avseende på förestående återgång av äktenskap, hemskillnad eller
äktenskapsskillnad. Jämkning fär om avtalet inte har ingåtts under
hemskillnad ske om avtalet är uppenbart obilligt för ena maken (7 kap. 9 §
FB).
Barnavärdsmannens
skyldighet att se till att barnet erhåller underhållsbidrag får också anses
innefatta alt han skall hålla sig underrättad om förändringar i fråga om den
underhällsskyldiges villkor och barnets behov samt vidta åtgärder för att fä
fastställt bidrag höjt, när väsentligt ändrade förhåUanden påkallar det.
De förändringar av
penningvärdet som äger rum har föranlett en lagstiftning om genereU höjning av
faststäUda underhållsbidrag. Sedan den 1 april 1967 gäller lagen (1966: 680) om
ändring av vissa underhållsbidrag. Lagen syftar lill en fortlöpande anpassning
av utgående fa-miljerättsUga underhållsbidrag till förändringar i
penningvärdet. Det ankommer på barnavårdsmannen att se till att underhållsbidragen
räknas upp i eiUighet med lagen.
TUl barnavärdsmannens
uppgifter hör vidare enligt vad som särskilt föreskrivs i 8 kap. 6 § FB
att biträda vårdnadshavaren med in-
Prop.
1973:100 27
drivning
och tUlhandahållande av underhållsbidrag. Barnavårdsmannen skall, om betalning
ej sker, utnyttja de möjligheter till indrivning som står honom till buds. Han
fär begära införsel i den underhållsskyldiges lön och utmätning av hans egendom
och lön.
Vid
efterforskning av den underhällsskyldige kan barnavårdsmannen påkalla statliga
myndigheters medverkan. Det åligger t. ex. offentiig arbetsförmedling att på
förfrågan av barnavårdsmannen eller annan barnets företrädare lämna uppgift om
den eftersöktes senast kända adress och arbetsanställning. Barnavårdsmannen har
också rätt till biträde av polismyndighet för underhållsskyldigs efterforskande
och hörande. Han kan även påkalla efterlysning av den underhållsskyldige (2 §
kungörelsen/1942: 421/ om efterlysning av vissa underhåUsskyldiga). Finns
anledning anta att den sökte begett sig till bestämd ort utomlands kan barnavårdsmannen
påkalla biträde av utrikesdepartementet för att kontrollera om den sökte finns
på orten. Efterlysning i utlandet kan i vissa faU begäras hos
rikspolisstyrelsen.
3.2.3
Bidragsförskott m. in.
Till
barnavårdsmannens skyldigheter hör även att se till att bamet kommer i
åtnjutande av övriga ekonomiska förmåner sora barnet kan vara berättigat till.
Delta följer av att bamavårdsmannen skall se till all barnets rätt och bästa
tillvaratas. Barnavårdsmannen äger således rätt att för barnet göra ansökan om
vissa bidrag. Så är t. ex. fallet beträffande bidragsförskott (6 § lagen
/1964: 143/ om bidragsförskott), familjebidrag (9 § familjebidragskungörelsen
/1946: 101/ och barnpension inom folk- och tilläggspensioneringen (3 §
kungörelsen /1962: 394/ med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension
enligt lagen om allmän försäkring, ra. m.). Det åligger följaktligen
barnavårdsmannen alt se till att vårdnadshavaren ansöker om dessa bidrag då
barnet är berättigat därtill eller också att själv göra sådan ansökan.
Bestämmelserna
i lagen om bidragsförskott (BfL) har till syfte att tillförsäkra barn i viss
situation, huvudsakligen barn till ensamstående föräldrar, ett ekonoraiskt
grundskydd.
Berättigade
till bidragsförskott är enligt 1 § BfL alla utoraäktenskap-liga bam och alla
bam i äktenskap, för vUka fadern eller modern ensam är vårdnadshavare eller som
står under vårdnad av särskilt förordnad förmyndare. Förskottet utgår i
förhållande till den underhållsskyldige. För att bidragsförskott skall utgå
behöver underhållsbidraget inte vara fastställt. Det är inte heller nödvändigt,
att faderskapet till bam utom äktenskap är fastställt.
Bidragsförskott
utgår till barn som är svensk medborgare och bosatt i riket. För bam som inte
är svensk medborgare utgår bidragsförskott om vårdnadshavaren är svensk
medborgare och bosatt i riket (1 § andra stycket). För barn som är medborgare i
annat nordiskt land gäller enligt
Prop. 1973:100 28
art.
18 i nordiska konventionen om social trygghet samma regler som för svenskt bam.
Bidragsförskott kan ocksä utgå om barnet och dess vårdnadshavare är statslösa
eller politiska flyktingar samt vårdnadshavaren sedan sex månader vistas i
Sverige (kungörelsen /1967: 201/ om rätt lill bidragsförskott i vissa fall).
I 2 § BfL föreskrivs vissa
undantag från rätten till bidragsförskott. Bidragsförskott kan t. ex. inte
utgå om barnet bor tillsammans med den av föräldrarna som är skyldig att utge
underhållsbidrag. I sädana fall får den underhällsskyldige antas fuUgöra sina
förpliktelser genom att ge . barnet underhåll i hemmet. Vidare kan nämnas att
bidragsförskott inte heller utgår om det finns 'grundad anledning anta, att den
underhållsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt bidrag ej
understigande förskottets belopp. Bidragsförskott utgår inte heller om barnets
vårdnadshavare utan giltigt skäl undandrar sig alt vidta eller medverka lill
åtgärder för alt fä underhållsbidraget eller faderskapet fastställt.
Familjepolitiska
kommittén har nyligen lagt fram förslag om ändring av dessa bestämmelser (SOU
1972: 34).
Bidragsförskott
utgår med viss procent av basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän
försäkring (4 § BfL),
Fråga
om bidragsförskott prövas av barnavårdsnämnden i den kommun där barnets
vårdnadshavare är mantalsskriven (5 § BfL). Rätt att göra ansökan tillkommer
bamets vårdnadshavare, särskilt förordnad förmyndare eller barnavårdsraan för
barnet (6 § BfL).
Beviljat
bidragsförskott utbetalas månadsvis till barnets vårdnadshavare eller i fräga
om fosterbarn till fostraren. Skulle vårdnadshavaren eller fostraren inte anses
skickad att omhänderta medlen kan barnavårdsnämnden besluta att förskottet
skall utbetalas till barnavårdsmannen eUer annan lämplig person (8 och 9 §§
BfL).
I
den mån bidragsförskott svarar raot fastställt underhållsbidrag inträder den
barnavårdsnämnd som har utgivit förskottet på komraunens vägnar i barnets rätt
till underhållsbidrag mot den underhållsskyldige (15 § BfL). Denne skall så länge
bidragsförskott utgår betala underhällsbidraget till nämnden eller, om
underhållsbidraget är större än bidragsförskottet, så stor del av bidraget som
belöper på förskottet (16 § BfL). Fullgör den underhållsskyldige inle sin
betalningsskyldighet till barnavårdsnämnden, ankommer det på nämnden att vidta
åtgärder för indrivning. I många faU har även barnet en fordran på den
underhållsskyldige, nämligen för underhåUsbidrag, som inte täcks av
bidragsförskottet. Nämnden bör i sä fall bereda barnets företrädare
vårdnadshavaren eller barnavårdsmannen tillfälle att jämte nämnden utfå de
medel som kan utkrävas av den underhållsskyldige (17 § BfL).
Prop. 1973:100 29
3.2.4
Vårdnad, umgängesrätt och förmynderskap
Barnavårdsmannen
har ett personligt ansvar för det barn för vilket han förordnats. Han skall se
till att barnets rätt och bästa tUlvaratas (8 kap, 6 § FB), I kungörelsen om
bamavårdsmans verksamhet har särskild vikt lagts vid dessa uppgifter. Där
framhålls att barnavårdsmannen skall öva tillsyn över barnet och med
uppmärksamhet följa dess utveckling (6 § BvmK).
För
att bamavårdsmannen skall kunna fullgöra sina åligganden måste han skaffa sig
en ingående kännedom om bamets miljö. Detta kan ske genom besök i hemmet eller
genom samtal med lärare och andra. Av betydelse är att samråd kan äga rum med
företrädare för den förebyggande mödra- och barnhälsovården. Även om barnet
vistas pä annat håll åligger det barnavårdsmannen att ha uppsikt över barnet.
Kan han inte själv sköta övervakningen bör han begära hjälp av barnavårdsnämnden
(6 § BvmK).
Bamavårdsmannen
skall således vaka över att barnet lever under tUlfredsstäUande förhållanden
och om så inte är fallet vidta ätgärder. Förhållanden, som synes böra
föranleda ingripande av barnavårdsnämnd, socialnämnd, nykterhetsnämnd eller
annat kommunalt organ skall av barnavårdsmannen ofördröjligen anmälas dit (7 §
BvmK).
Det
åligger barnavårdsmannen att vid behov göra anmälan om förordnande av särskild
förmyndare för barnet (8 kap. 6 § FB). Denna bestämmelse avsåg då den infördes
de fall där till följd av värdnadshavarens försumlighet särskUt förordnad
förmyndare erfordrades för att omhänderta vårdnaden. Bestämmelser angående
vårdnad om barn finns i 6 kap. FB.
Bam i äktenskap står under
föräldrarnas vårdnad. Gör en av föräldrama sig skyldig tUl grovt missbrak vid
vårdnadens utövande eller förekommer andra tungt vägande skäl kan domstol
enligt 6 kap. 6 § förordna att vårdnaden skall tUlkomma endast den andre eller
särskUt förordnad förmyndare. Barnavårdsmannen kan föra talan härom. Lever
föräldrarna på grund av söndring åtskilda skall rätten på ansökan av endera
förordna, vUken av dem som skall ha vårdnaden ora barnet. Finner rätten med
hänsyn till barnets bästa uppenbart, att ingen av föräldrarna bör utöva
vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare. Vid
upplösning av föräldrarnas äktenskap skall rätlen förordna angående vårdnaden
om barnet.
Barn
utom äktenskap står enligt 6 kap. 12 § under moderns vårdnad. Är modern inte
lämplig att utöva vårdnaden skall rätten, efter ansökan av fadem eller
bamavårdsmannen eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd
överflytta vårdnaden till fadem eller tiU särskild förordnad förmyndare. I
prop. 1973: 32 föreslås viss ändring i derma paragraf som innebär alt faderns
möjligheter att fä vårdnaden ökas.
Prop.
1973:100 30
Den
av föräldrama, som är skild från vårdnaden, får inle fråntas rätten till
umgänge med barnet om inte särskilda oraständigheter föranleder därtUl. Kan
föräldrarna inte enas i umgängesfrågan avgörs den av domstol (6 kap. 10 § FB).
Domstols
avgörande angående vårdnad och umgänge kan omprövas, när väsentiigt ändrade
förhåUanden påkallar del (6 kap. 13 § FB).
Sedan 1968 finns i 21 kap.
FB bestämmelser om överflyttning av barn. Den som vUl söka verkställighet av
vad domstol har beslutat om vårdnad eller umgängesrätt får göra ansökan därom
hos länsrätten. Samma möjlighet har den vårdnadshavare vars barn vistas hos
annan och som vill ha barnet överflyttat till sig (21 kap. 1 och 6 §§ FB). Länsrätten
kan emellertid vägra medverka om väsentligt ändrade förhållanden eller
särskilda skäl påkallar en omprövning av frågan om vårdnad eller umgängesrält.
Denna fråga upptas i sådant fall av domstol på ansökan av den som varit part i
ärendet hos länsrätten eller av barnavårdsman eller barnavårdsnämnd (21 kap. 5
och 6 §§ FB).
I
11 kap. 1 och 2 §§ FB ges bestämmelser om förmyndare för barn i och utom
äktenskap. Finns inte någon som enligt näranda lagrum skall vara förmyndare för
barnet, skall rätlen enligt 11 kap. 3 § FB utse förmyndare.
Rätlen skall som
förmynderskapsdomstol ha uppsikt över förmynderskapen. Frågor som rör
förmynderskapets anordnande får rätten ta upp utan särskild ansökan. I 20 kap.
28 § FB ges föreskrifter ora vilka som har rätt att föra talan i sådana frågor.
Där föreskrivs att ansökan om förmyndares förordnande eller entledigande eller
annan rättens åtgärd med avseende på förmynderskap fär göras, förutom av
överförmyndaren och förmyndaren, även av barnavårdsman och den omyndige själv,
om han har fyllt 16 år, och dessutora av hans make och närmaste släktingar.
Förmyndare som har gjort sig skyldig till försummelse kan entledigas även pä
ansökan av allraän åklagare eller barnavårdsnämnd.
Slutligen skall i detta sammanhang
erinras ora att barnavårdsman enligt 20 kap. 32 § FB i vissa fall har
möjlighet att begära förordnande av god man för barnet.
3.2.5
Kurativa uppgifter
Barnavårdsmannen
skall bistå den som har vårdnaden om barnet med råd och upplysningar (8 kap. 6
§ FB). Han bör vara ett personligt stöd för vårdnadshavaren och sträva efter
att vinna dennes och barnets förtroende (1 § BvmK).
Sä snart barnavårdsman
förordnats efter anraälan från kvinnan bör han sätta sig i förbindelse med
herme och göra sig underrättad om hennes förhållanden. Han skall särskUt
uppmärksamma om behov av ekonomisk hjälp föreligger. Bamavårdsmannen skall
även se tUl att kvinnan får lämplig vård eller inackordering under tiden före
och efter nedkoms-
Prop.
1973:100 31
ten.
Barnavårdsmannen bör uppmana kvinnan alt besöka mödravårdscentral eller ställa
sig under annan läkarkontroll samt anmäla bamet till barnavårdscentral (2 §
BvmK).
3.2.6
Barnavårdsmannens åligganden vid uppdragets utförande
Barnavårdsmannen
skall föra anteckningar om barnet pä ett av socialstyrelsen fastställt
formulär (10 § BvmK). Barnavårdsraan som uppbär underhållsbidrag för barnet
skall vidare föra särskUda räkenskaper. Bamet tillkommande medel och
värdehandlingar skall av barnavårdsmannen hållas avskUda (11 § BvmK).
Om
barnet stadigvarande skall vistas i annat enskUt hem än hos föräldrar eller
särskilt förordnad förmyndare åligger det barnavårdsmannen att så snart som
möjligt underrätta bamavårdsnämnden i den kommun där bamet skall vistas (8 §
BvmK).
När
faderskap till barn utom äktenskap fastställs åligger det barnavårdsmannen att
genast anmäla detta hos pastorsämbetet i barnels kyrkobokföringsort. Detsamma
gäller om barnet med stöd av äldre lag förklarats vara trolovningsbam. Är
barnavårdsman inte förordnad för barnet skall anmälan göras av
barnavårdsnämnden (9 § BvmK).
I 17
§ BvmK har föreskrifter getts om tystnadsplikt för barnavårdsman, ledamot
eller tjänsteman hos barnavårdsnämnd samt annan kommunal befattningshavare,
som biträder i ärenden angående barnavård. Vidare åligger det barnavårdsman och
bamavårdsnämnd att förvara handlingarna rörande barnavårdsmannaskapet sä att de
inte är tillgängliga för obehöriga. Handlingar i ärenden rörande bamavårdsmans
verksamhet fär enligt 14 § lagen (1937: 249) om inskränkning i rätten att utbekomma
allmänna handlingar i princip inte lämnas ut ulan den enskUdes samtycke.
3.3
Barnavårdsnämndens tillsyn
Det
åligger bamavårdsnämnden att föra förteckning över barnavårds-mannaskap, som
står under nämndens tillsyn (16 § BvmK). Barnavårdsnämnden har ytterst
ansvaret för att det stöd som barnavårdsmannen har att lämna blir effektivt.
Bamavårdsnämnden skall därför hålla sig underrättad ora barnavärdsmannens
arbete och lämna erforderliga råd och anvisningar. För att nämnden skall kunna
fullgöra sin övervakningsskyldighet åligger det nämnden att ärligen granska
bamavärdsman-nens handlingar. Nämnden skall vid granskningen bilda sig en
uppfattning om hur uppdraget fullgjorts och i förekommande fall lärana anvisningar.
Vid granskningen skall nämnden ägna särskild uppmärksamhet åt de fall där
faderskapet ej fastslällts. Granskningen bör vara avslutad före den 1 april
varje år. Granskning skall även äga rum innan handlingarna efter beslut om
överflyttning av tillsynen tillställs annan barna-
Prop. 1973:100 32
vårdsnämnd.
Finner bamavårdsnämnden vid granskningen att barnavårdsmannen inte fullgör
sitt uppdrag tillfredsställande, ankommer det på nämnden att entlediga
bamavårdsmannen från uppdraget och förordna annan i hans ställe (8 kap. 8 §
FB, 15 § BvmK).
Om
vårdnadshavaren eller bamet flyttar till annan ort kan det bli omöjligt för
bamavårdsnämnden att fullgöra tillsynsplikten. Nämnden kan därför enligt 8 kap.
8 § FB överflytta tUlsynen till barnavårdsnämnden i värdnadshavarens eller
barnets nya vistelseort.
Även
barnavårdsmannen kan få svårt att sköta sitt uppdrag om vårdnadshavaren eller
bamet flyttar. Om bamavårdsmannen önskar bli entledigad skall han göra ansökan
hos den barnavärdsriämnd som utövar tUlsynen. Begärs entledigande i samband med
överflyttning av tillsynen till annan bamavårdsnämnd, bör ansökan om
entledigande göras hos denna. Det är angeläget att den bamavårdsnämnd som skall
överta tillsynen snarast entledigar bamavårdsmannen och förordnar ny (8 kap. 8
§ FB, 13 § BvmK).
3.4
Upphörande och förlängning av bamavårdsmannens förordnande
När
barnet fyllt 18 år upphör uppdraget att vara bamavårdsman. Barnavårdsnämnden
kan emellertid redan dessförinnan entiediga bamavårdsmannen utan att förordna
ny om det visar sig att behov av barnavårdsman inte längre föreligger. Så kan
vara fallet när vårdnadshavaren visar att han ordnat det på betryggande sätt
för barnet. Barnavårdsmannaskapet skall även upphöra när barnet legitimeras
genom föräldramas giftermål. Det ankommer på barnavårdsmannen att underrätta
bamavårdsnämnden om förhållanden som nu nämnts (8 kap. 7 § FB, 12 § BvmK).
Barnavårdsnämnden
får förlänga uppdraget att vara bamavårdsman för tid efter det barnet fyllt 18
år, dock längst till dess bamet fyllt 20 är. AiUedning härtill kan föreligga om
barnet visat anpassningssvårigheter i olika avseenden och därför behöver
fortsatt stöd och hjälp av bamavårdsmannen. Även i fall där den
bidragsskyldige resterar med underhåUsbidrag kan skäl föreligga att förlänga
uppdraget. Det ankommer på barnavårdsmannen att fästa barnavårdsnämndens
uppmärksamhet på förhållanden, som bör föranleda att uppdraget förlängs (8 kap.
7 § FB).
Sedan
uppdraget upphört skall barnavårdsmannen tUl nämnden överläirma anteckningar,
räkenskaper och andra handlingar rörande barnet. Vid överflyttning av tillsyn
skall, sedan ny bamavårdsman förordnats, handlingarna av nämnden tillställas
denne. Har barnavårdsmannen biträtt med indrivnmg av underhällsbidrag skall
han då uppdraget upphör underrätta barnets förmyndare samt den tillträdande
bama-vårdsmaimen och den underhållsskyldige om storleken av utestående
underhållsbidrag (14 § BvmK).
Prop. 1973:100 33
4
Tidigare reformförslag
Bestämmelserna
om bamavårdsman har vid flera tUlfällen utsatts för kritik och olika förslag
tUl ändring har lagts fram. I det följande lämnas en sammanfattning av vad som
har förekoramit i dessa hänseenden. En utförUgare redogörelse finns intagen i
belänkandet på s. 6481.
I
anledning av motion vid 1949 års riksdag (II: 28),
vari bl. a. föreslogs att barnavårdsraan skulle utses för alla
skilsraässobarn, begärde riksdagen pä hemställan av första lagutskottet (ILU
1949: 43) utredning av frågan i vilken utsträckning barnavårdsman borde utses
för bam i äktenskap och adoptivbarn och därmed sammanhängande spörsmål.
Barnavårdskommiltén erhöll härefter i uppdrag alt verkställa utredningen.
Kommitténs
överväganden, som redovisades i dess slutbetänkande (SOU 1957: 49), ledde inte
fram liU förslag om några mer omfattande ändringar av bestämraelserna om
barnavårdsman. Vad angår barn i äktenskap föreslog kommittén en mindre
jämkning i syfte att betona att barnavårdsnämnd, i de fall vårdnadshavaren inte
själv begärde förordnande av bamavårdsman, borde använda sin befogenhet att
självmant utse barnavårdsraan något mindre sparsamt. I fråga om det ovUlkorliga
och undantagslösa förordnandet av bamavårdsman för bam utom äktenskap anmärkte
kommittén, att detta otvivelaktigt ledde till en del onödiga förordnanden.
Sådana onödiga uppdrag kunde emellertid upphöra genom beslut enligt 8 kap. 7 §
FB. Kommittén ansåg inte att förhållandena vållade några olägenheter av
betydelse i jämförelse med de stora fördelar del innebar att lagen uppställde
ett klart och ofrånkoraligt krav-pä barnavårdsman för alla utomäktenskapliga
barn. Kommittén lade i belänkandet fram förslag till en ny kungörelse om
barnavärds-maimens verksamhet och tUlsynen därå. I förslaget sköts barnavårdsmannens
kurativa uppgifter i förgrunden. Förslagen medförde inte några ändringar i
författningarna.
I
motion vid 1963 års riksdag (II:
542) framfördes krav på utredning
angående bamavärdsmannainstitutionen i syfte att koncentrera barnavårdsmännens
insatser på de kurativa uppgifterna. Det framhölls i motionen att
bamavärdsmannainstitutionen hade en viktig uppgift att fylla i detta hänseende.
Det var emellertid inte möjligt för bamavårdsmannen att lämna kurativt bistånd
med hänsyn tUl det antal förordnanden som i allmänhet ävUade varje
barnavårdsman. I motionen anvisades olika utvägar för att göra det möjligt för
barnavårdsmannen att i önskvärd utsträckning ägna sig ät den kurativa delen av
uppdraget. Motionärema ifrågasatte bl. a. om inte bamavårdsman för barn utom
äktenskap skulle kutma förodnas obligatoriskt för ett begränsat antal år, t.
ex. sju år, varefter fortsatt förordnande skulle bli beroende av
värdnadshavarens önskemål. En annan möjlighet var att bamavårdsnämnden fick
rätt att dela
3
Riksdagen 1973. 6 saml Nr 100
Prop. 1973:100 34
upp
barnavårdsmannaförordnandena i aktiva och passiva ärenden, varvid
barnavårdsmannens ansvar i de passiva ärendena skulle inskränka sig till viss
bevakningsskyldighet.
Första
lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande över motionen (ILU
1963: 44) att betydande olägenheter kunde uppstå om alltför mänga uppdrag
samlades pä en person. Utskottet fann det angeläget att bamavårdsmannen vid
sysslandet med sina uppdrag sä långt som möjligt inriktade sig pä kurativa
uppgifter samt betonade vikten av alt bamavårdsmannen i görligaste mån
befriades från mera ratin-artade sysslor, varigenom betydande fördelar kunde
vinnas. De av motionärerna anvisade lösningarna för att möjliggöra en
koncentration av barnavärdsmannens arbete på de kurativa uppgifterna ansåg sig
utskoltet inte kunna förorda. Utskottet pekade pä svårigheten att bedöma om
behov av bamavårdsman kvarstod efter det bamet uppnått sju eller åtta ärs
ålder. Det måste vidare förutsättas att, även om ett förordnande upphörde,
fortlöpande uppmärksamhet måste ägnas fallet så att vid behov nytt förordnande
snarast kunde lämnas eUer andra lämpUga åtgärder vidtas. Samma invändningar
kunde enligt utskottet i huvudsak göras mot förslaget att dela upp
barnavårdsmannauppdragen på passiva och aktiva. De gällande bestämmelserna
lämnade emellertid möjligheten öppen att i det enskilda fallet låta
barnavårdsmannauppdraget upphöra före den i lagen utsatta normalliden.
Även
vid 1964 års riksdag väcktes en motion (II: 257)
med yrkande om utredning av barnavårdsmannainslitutionen i syfte att starkare
koncentrera barnavårdsmännens verksarahet till de kurativa uppgiftema.
Första
lagutskottet fann i sitt utlåtande (ILU 1964: 6) ej anledning att överväga en
särskild utredning rörande bamavårdsmannens verksaiiUiet innan man vunnit
erfarenheter av lUlämnad ändring av bidragsförskottslagen och innan
verkningarna av den fortgående rationaUseringen av barnavårdsmännens arbete
framträtt någorlunda klart.
Svenska stadsförbundet och
Svenska landskommunernas förbund begärde år 1965 hos Kungl. Maj:t att frågan
om barnavårdsmannainstitutionens utformning prövades. Förbunden framhöll att
den ekonomiska situationen för de ensamstående mödrarna och deras bam
förbättrats. Vidgade utkomstmöjligheter, socialförsäkring, allmätma barnbidrag
och bidragsförskott gav en säkrare tUlvaro i materiellt hänseende. Andra
samhäUsåtgärder som daghem, förebyggande hälsovård, förbättrad
fos-terbarnskontroU och vidgade utbildningsmöjUgheter gav vidare fömtsättningar
för bättre uppväxtförhållanden. TUlsynsraomentet i barna-vårdsmannaarbetet hade
tiU en del onödiggjorts eher överflyttats. Ett växande behov av rädgiviung,
upplysning och insatser från barnavårdsmännens sida av helt ny karaktär
förelåg emellertid. Barnavårdsmannauppdraget hade fått ett annat mnehåU.
Bamavårdsnämndemas möjhgheter att anpassa barnavårdsmannaarbetet efter de nya
kraven var
Prop.
1973:100 35
emellertid
begränsade. Särskilt utbildade tjänstemän utsågs i allt större omfattning till
barnavårdsmän. Ett stort antal ärenden hopades på varje enskild bamavårdsman.
Det var inte längre möjligt för barnavårdsmannen att i det enskilda fallet
handla i överensstämraelse med lagens krav. Förhållandena hade lett till alt
frågan om att låta barnavårdsmannaskapet upphöra vid en tidigare tidpunkt än
då barnet fyllt 18 år aktualiserats. Detla syntes förutsätta att
barnavårdsnämnden och övriga socialvårdsorgan fick ökade resurser för kurativ
verksamhet. Förbunden ansåg att frågan om barnavårdsmannainstitutionens
utformning borde utredas. Utredningen borde inriktas pä spörsmålet om de
obligatoriska barnavårdsmannaskapen för vissa bam alltjämt var berättigade. Det
borde vidare prövas om inte de individuella förordnandena kunde slopas och
ansvaret för verksamheten överflyttas på barnavårdsnämnderna. Detta skulle
innebära att barnavårdsnärandema ålades att bistå den som hade vårdnaden om
barn med råd och upplysningar och tillse att bamets rätt och bästa behörigen
tillvaralogs. Särskilt skulle det åligga nämnderna att sörja för alt bamets
börd fastställdes när det var fött utom äktenskap och att barnet fick
underhäll. Nämnden skulle ha möjlighet att ge tjänsteman fullmakt att som
rättslig företrädare för barnet verka för faststäUande av bamets börd etc.
Uppdraget skiUle sedan upphöra. Kravverksamheten kunde överföras på kameral
personal. Nämndens insatser i övrigt för mödrarna och barnen skulle ombesörjas
av dess assistentpersonal i vanlig ordning. Det stöd som inom
bama-värdsmannaskapels ram krävdes beträffande barn i upplösta äktenskap var
numera vanligen av medlande och kurativ natur. Sådant bistånd kunde med fördel
lämnas eller förmedlas av barnavårdsnärandema under de angivna formerna.
Förbunden framhöll att en lösning enligt angivna riktlinjer skulle innebära
att de med obligatoriet förenade olägenheterna togs bort samtidigt som ett
bortfall av administrativa skyldigheter gav utrymme för en inriktning på den
nu eftersatta kurativa verksamheten och pä de fall där tillsyn och insatser
verkligen erfordrades.
Stockholms
stadsfullmäktige begärde samma är och i huvudsak på samma grunder som förbunden
hos Kungl. Maj:t åtgärder för en revision av lagbestämmelserna om
barnavårdsman i syfte alt överföra barnavårdsmans befogenheter enhgt FB till
barnavårdsnämnd.
I motion vid 1965 års
riksdag (II: 382) hemställdes att bestämmelserna om förordnande
av barnavårdsman för bam i äktenskap skulle ses över och att i avvaktan pä
deima översyn socialstyrelsen skulle fä i uppdrag att ge vederbörande
myndigheter till känna hur vUlkoret "av särskild anledning" borde
tolkas, sä att enhetlig praxis i möjligaste mån kunde erhållas.
Första lagutskottet
uttalade (ILU 1965: 15) att vårdnadshavare av skilsmässobarn mången gäng hade
lika stort behov av stöd och hjälp från bamavårdsman som den som hade vårdnaden
om bam utom äk-
Prop. 1973:100 36
tenskap.
Särskilt torde detla vara fallet beträffande unga vårdnadshavare. Detta talade
med viss styrka för motionens syfte. Det loinde å andra sidan med fog göras
gällande, att generellt sett förelåg beträffande bam utom äktenskap sådana
särskilda problem att olika regler i och för sig var motiverade. Gällande lag
hindrade emellertid inte erforderliga förordnanden. Av yttranden som avgetts
över motionen av barnavårdsnämnderna i Stockholm, Göteborg och Malmö framgick
även att barnavårdsnämnderna hade goda möjligheter att få kännedom om de fall
i vilka barnavårdsman borde förordnas. Utskottet fann att något mera
framträdande behov av ändring i de ifrågavarande bestäramdserna inte förelåg
och ansåg sig inte böra förorda en ny särskild utredning beträffande den
väckta frågan. Beträffande det andra ledet i motionen fann utskottet inte skäl
förorda någon särskUd åtgärd med hänsyn till att socialstyrelsen i avgivet
yttrande förklarat sig ha för avsikt att i Råd och anvisningar uppmana
barnavårdsnämnderna att verka för att ensamstående vårdnadshavare tUl barn i
äktenskap, i synnerhet unga vårdnadshavare, i ökad utsträckning använde sig av
möjligheten att få stöd av en barnavårdsman.
I
motion vid 1966 års riksdag (II:
689) hemställdes om en översyn av
bamavärdsmannainstitutionen. Motionärerna förslog alt barnavårdsmannens
befogenheter enligt FB skulle överföras till barnavårdsnämnden. Till stöd för
sin hemställan åberopade motionärema bl. a, kommun-förbundens och Stockholms
stads framställningar till Kungl, Maj:t,
Första
lagutskottet fann i utiåtande (ILU 1966: 12) att en revision av bestämmelsema
borde övervägas. Genom ändrade bestämmelser kunde enligt utskottets raening
åtskilliga fördelar vinnas av både adrainistrativ och praktisk natur till gagn
bl. a. för den kurativa verksaraheten. Eftersom frågan övervägdes inom
justitiedepartementet och av 1962 års familjeberedning, fann utskottet
emellertid att någon ytterligare översyn inte var erforderUg.
I
sitt slutbetänkande (SOU 1967: 8) upptog famdjeberedningen en promemoria
rörande barnavårdsmannainslitutionen, avsedd att utgöra underlag för en
lagteknisk översyn av bestämmelserna om barnavårds-man. Beredningen fann i sina
överväganden (s. 84) att det materiella innehållet i lagstiftningen utgjorde
ett så värdefullt stöd åt ensamstående vårdnadshavare till bamens bästa att det
borde i huvudsak kvarstå. Vissa föråldrade bestämmelser borde emellertid
anpassas till det nutida samhället. Beredningen föreslog att bamavårdsmans
skyldigheter och befogenheter överfördes till barnavårdsnämnden. Det personliga
barna-värdsmannaförordnandet borde ersättas med ett beslut av barnavårdsnämnden
att nämnden själv för ett år i taget skulle tUlvarata barnets rätt och
bistå dess vårdnadshavare med råd och upplysningar. På den person som på
nämndens vägnar fullgjorde dess åliggande borde man bibehålla benämnmgen
barnavårdsraan, som allmänt orafattades
37
med
förtroende. När det gäUde barn utom äktenskap skulle barnavårdsnämnden alltid
besluta om att sådant stöd skulle lämnas. Särskilt beslut skulle också enligt
familjeberedningens mening fallas när stödet skulle upphöra. Därvid skulle en
noggrann prövning ske av faderskapsfrägan och underhållet. Värdnadshavarens
arbets- och bostadssituation borde även finnas med i bedönmingen. När så kunde
ske utan risk för barnet borde den särskUda bevakningen av dess intressen kunna
upphöra. Enligt beredningen borde även antalet herabesök hos barn i de första
levnadsåren ökas. Ett ökat och regelmässigt samarbete borde komraa till stånd
med barnavårdscentraler, barnstugor, skolläkare och skolsköterskor. Slutligen
föreslog beredningen att bestämmelserna om stöd åt vårdnadshavare skulle
utformas så alt de vid behov kunde omfatta alla bam med endast en förälder
alltså även bam till änkor och änklingar.
Betänkandet
remissbehandlades. Det föranledde inte några författningsändringar såvitt
gäller barnavårdsmannainslitutionen.
I anledning av prop. 1969:
124 med förslag till lag om ändring i föräldrabalken m.m. väcktes vid 1969 års
riksdag en motion (II: 1230) rörande barnavårdsmannainstitutionen.
Motionärerna ifrågasatte om inle barnavårdsraannainstitutionen kunde betraktas
som ett opåkallat förmynderskap. Alt en speciell grupp föräldrars barn skulle
slå åtminstone formellt sett - under en rigorös tillsyn innebar enligt
motionärerna en särbehandling som borde vara främmande för dagens socialpolitik.
Motionärerna hemställde att de obligatoriska barnavårdsmannaskapen för barn
utom äktenskap togs bort och att barnavårdsnämnden i stället ålades att träda i
barnavårdsmannens ställe intill dess börd och underhåll fastställts.
I sitt utiåtande över
motionen framhöU första lagutskottet (ILU 1969: 52) att mödrar till barn utom
äktenskap ofta var mycket unga. Erfarenheterna visade att de unga
vårdnadshavarna många gånger hade svårt att själva tillvarata barnels rätt. I
utlåtandet erinrades ora att säväl i familjeberedningens belänkande sora i
direktiven för farailjdagssakkunniga förordats att obligatoriskt
barnavärdsraannaskap för barn utom äktenskap skulle bibehållas. I direktiven
sades eraellertid också alt de sakkunniga borde överväga att utforma
bestämmelserna sä, att modern i allmänhet kunde avstå från barnavårdsman om hon
önskade. Utskottet ansåg alt det, om en sådan ordning genomfördes, fanns mindre
fog för att uppfatta barnavårdsmannainstitutionen som en diskriminerande
kontroll av ogifta mödrars sätt att sköta sina barn. Det fanns därför inle
anledning att förorda annat än att obligatoriet bibehölls. Utskottet framhöll
emellertid att vissa nackdelar var förenade med barnavårdsmannainstitutionen i
dess nuvarande utformning. Det hade bl. a. ullalats, att det i och för sig
kunde anses omotiverat, att barnavårdsnämnderna i fråga ora den verksamhet som
nu utövas av barnavårdsraan skulle ha mindre ansvar och befogenheter än
beträffande övrig barnavård. En svaghet hade vidare
38
ansetts
vara att den kurativa delen av arbetet skjutits i bakgrimden. Utskottet fann
emellertid med hänsyn till del inom socialutredningen och famUjdagssakkunniga
pågående arbetet alt något initiativ från riksdagens sida inle var påkallat.
Vid
lagutskottets utlåtande fanns fogad en reservation i vilken yrkades bifall till
motionen. Vid behandlingen i kamrarna följde första kammaren utskottets
förslag medan andra kamraaren biföll reservationen. Då sammanjämkning inte var
raöjlig föll frågan.
Vid
1970 års riksdag logs barnavårdsmannafrågan upp i två motionspar. I motionerna
I: 25 och II: 27 uttalades att barnavårdsmannainstitutionen var
föråldrad och innebar opåkallad särbehandling av en grupp medborgare som
frånkändes förmågan att själva fostra och vårda sina barn. De obligatoriska
barnavårdsmannaskapen för barn utom äktenskap borde därför enligt motionärerna
avskaffas och de uppgifter som nu åvUar barnavårdsmännen borde överföras tUl
barnavårdsnämnderna. I motionerna I: 163 och II: 182
yrkades en skyndsam allsidig och förutsättningslös översyn av
barnavårdsmannainslilulionen.
Efter
remissbehandling framhöll första lagutskottet i sitt utlåtande (ILU 1970: 49)
att olika intressen gjorde sig gäUande med avseende på
barnavårdsmannainstitutionen, säsom intresset av att barnets rätt tillvaratas,
värdnadshavarens intresse av minsta möjliga inträng i personliga förhållanden
och samhällets intresse av en rationell administration av dess uppgifter på
området. Dessa intressen var delvis motstridiga och en awägning så att inget av
dem blir otillbörligt eftersatt krävde enligt utskottets mening en djupgående
och omsorgsfull prövning. Det borde enligt utskottet ocksä beaktas att
åtskUliga frågor ännu var outredda. I sammanhanget framhölls också de rent
lagstiftningstekniska svårigheterna att överblicka behovet av följdändringar i
skilda författningar och de adrainistrativa problera som skulle uppstå vid en
övergång till en ny ordning. I enlighet med det anförda ansåg utskottet att
barnavårdsmannainstitutionen borde underkastas en allsidig och
förutsättningslös utredning, som borde bedrivas med största skyndsamhet. I en
vid utlåtandet fogad reservation hemställdes om förslag till 1971 års riksdag
angående avskaffande av barnavårdsmannainstitutionen.
Första
kammaren biföll utskottsutlätandet och andra kammaren reservationen. Efter
samraanjämkning frånträdde emellertid kamrarna sina tidigare ställningstaganden
och beslöt att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att, efter erforderlig
utredning, förslag till ny lagstiftning på det rättsområde som omfattades av
motionerna snarast skulle föreläggas riksdagen (rskr 1970: 399).
39
5
Undersökningar angående barnavårdsmannainstitutionen
5.1 Inledning
Socialdepartementets
planerings- och budgelsekreteriat genomförde under sommaren 1970 en
undersökning bland barnavårdsmännen i vissa kommuner för att kartlägga deras
arbetsuppgifter och undersöka deras inställning lill sitt arbete och till
barnavärdsmannainstitutionens utformning. Undersökningen har kompletterats av
barnavärdsmannautredningen med en enkät till vårdnadshavare för bam med
barnavårdsmän i samma kommuner i syfte att undersöka värdnadshavarens
inställning till barnavårdsmannainstitutionen samt kartlägga deras kontakter
med barnavårdsmannen och i vilka avseenden de haft behov av sarahällets hjälp.
Denna enkät skedde hösten 1971. I det följande lämnas en kort sammanfattning
av resultatet av de båda undersökningarna. De redovisas mera utförligt i bilaga
till betänkandet.
Vidare
redovisas här en sammanfattning av de iakttagelser statens socialvårdskonsulenter
enligt upprättade rapporter till socialstyrelsen och länsstyrelsema gjort vid
granskning av barnavårdsmannaskapen. På bar-navårdsmannautredningens begäran
har vidare socialvårdskonsulenterna i Gotlands, Jönköpings, Kristianstads,
Västergötlands och Östergötlands län genomfört en undersökning i vissa
församlingar för att utröna i vilken omfattning anteckning om fastställt
faderskap saknats för barn utom äktenskap. En rapport över denna undersökning
redovisas i avsnitt 7.5 i betänkandet. I avsnitt 7.6 redogörs för erfarenheter
av barnavårdsmannaarbetet som utredningen gjort vid besök i några komrauner.
5.2 Enkät
till bamavårdsman i vissa kommuner
Socialdepartementets
undersökning bland barnavårdsmännen företogs i 56 slumpmässigt utvalda
kommuner.
Av
de utvalda kommunerna hade nära hälften en särskild avdelning, som biträdde med
indrivning och tillhandahållande av underhållsbidrag. I tre av dessa kommuner
fanns därjämte en särskild tjänsteman, som handlade frågor rörande faderskap
och underhåll.
I
flertalet kommuner var barnavårdsmannen heltidsanställd tjänsteman i kommunen.
I genomsnitt sysslade 38 % av barnavårdsmännen med barnavårdsmannaarbetet pä
heltid. Det genomsnittiiga antalet förordnanden per barnavårdsman motsvarade
omkring 350 uppdrag för en heltidsanställd barnavårdsman. Barnavårdsmännen
ansåg att uppdragen för en heltidsanställd bamavårdsman borde begränsas till
230260.
Enligt
undersökningen fastställdes faderskap och underhåll i flertalet kommuner
vanligtvis hiom 12 månader efter bamets födelse. I Stockholm och Göteborg var
tiden i genomsnitt 45 månader.
40
Fördelningen
av barnavårdsmannens arbetstid för olika arbetsuppgifter varierade kraftigt
mellan olika kommuntyper. I kommuner utan kravavdelning tog underhållsfrågor
ofta i anspråk stor del av tiden. Bamavårdsman som befriats frän skyldigheten
att tillse alt underhållsbidrag inflöt kunde ägna väsentligt mer tid åt
kurativt arbete.
De
vanligaste kurativa uppgifterna avsåg råd och samtal, frågor rörande bostad och
ekonomi samt barntillsyn. Barnavårdsmannen biträdde även i icke ringa
omfattning med anskaffande av arbete, upprättande av ansökningshandlingar och
information i sociala frågor. Sä gott som alla barnavårdsraan företog någon
gång hembesök. Alla mödrar besöktes dock inte. Hembesöken bedömdes sora
värdefulla eftersom de beredde bamavårdsmannen möjlighet att lära känna
barnels miljö och få en bättre kontakt med vårdnadshavaren. Dock ansågs i
allmänhet inte att eventueUa missförhållanden härigenom kunde avslöjas.
Så
gott som alla barnavårdsraan ville ha en annan fördelning av arbetsuppgifterna.
Främst ville de ägna mer tid åt kurativt arbete. Kravverksamheten borde därför
skötas av en särskild kravavdelning. Vidare ansågs att kontorsarbetet och
kontorsrutiner log för mycket tid. I komrauner där en särskild tjänsteman
handlade frågor om faderskap och underhåll framhölls värdet av denna arbetsfördelning.
Övervägande antalet barnavårdsmän ansåg alt umgängesrättsfrågor tillhörde
barnavårdsmannens verksamhetsoraråde. Förslag fraraställdes emellertid om att
um-gängesrättsärenden, speciellt de av svårare art, borde skötas av den psykiska
barna- och ungdomsvården eller famUjerådgivningen. Flera barnavårdsraan ansåg
att tillsynen av sraåbarn och förskolebarn, även bam i äktenskap, som inle hade
barnavårdsman, borde ske genora barnavårdscentralerna, sora även borde svara
för hembesök.
5.3
Enkät till vårdnadshavare
Nära
hälften av barnavårdsmännen ansåg att barnavårdsmannen kunde entledigas då
faderskap och underhåll fastställts ora vårdnadshavaren hade ordnade bostads-
och arbetsförhållanden. Drygt hälften av barnavårdsmannen ansåg all de personliga
förordnandena borde upphöra och barnavårdsmannskapen överföras på
barnavårdsnämnden.
Bamavårdsmannautredningens
kompletterande undersökning hos vårdnadshavare för barn med barnavårdsmän
genomfördes i de 56 kommuner som undersöknmgen bland barnvårdsmän orafattade.
Undersökningen omfattade 1 853 vårdnadshavare. Svarsfrekvensen uppgick till
76,9 %.
I
undersökningspopulalionen utgjorde 83 % barn utom äktenskap.i Faderskapet hade
fastställts för 94 % av dem. Ungefär en tredjedel av
'
Antalet föromanden för hela riket var 156 991, varav 77% gällde barn utom
äktenskap.
Prop. 1973:100 41
faderskapen
hade fastslällts före barnets födelse. Faderskapet hade fast ställts för tre
fjärdedelar av barnen då barnen var en månad gamla. I 8 % av ärendena hade det
dröjt mer än ett är innan faderskapet faststäUts. Utredningen hade lagts ner i
1,8 % av ärendena.
Omkring en tredjedel av
vårdnadshavarna sammanbodde inte med annan vuxen person, medan en ungefär lika
stor del sammanbodde med barnets far. Övriga vårdnadshavare sammanbodde med
någon vuxen.
Utredningen visade alt det
var vanligen förekommande all barnet haft mer än en barnavårdsman.
Ungefär en tredjedel av
vårdnadshavarna för barn utom äktenskap hade haft den första kontakten med
barnavårdsmannen i början av graviditeten och en Uka stor del vårdnadshavare
strax före förlossningen.
Nära hälften av
vårdnadshavarna hade huvudsakligen själva tagit kontakt med barnavårdsmannen.
Detta hade vanligtvis skett vid telefonsamtal och genom besök på
barnavårdsmannens tjänsteställe. Ungefär 44 % av kontakterna med
vårdnadshavarna för bara utom äktenskap hade huvudsakligen avselt kurativa
frågor. Motsvarande andel för vårdnadshavarna för barn i äktenskap var 39 %.
Kontakten med
barnavårdsmannen var mest intensiv i början av förordnandet. Över en tredjedel
av vårdnadshavarna för utomäktenskapliga barn under ett år hade haft kontakt
med barnavårdsmannen minst en gång i halvåret. Övervägande antalet
vårdnadshavare inom denna grupp (80 %) vUle hålla kontakt med barnavårdsmannen
och en tredjedel viile tala med barnavårdsmannen oftare än vad som var fallet.
Då barnen var i åldem 17 år minskade kontakterna påtagligt. Nära hälften av
vårdnadshavarna hade således inte haft någon kontakt med barnavårdsmannen
under det sista året. Av vårdnadshavare för bara i åldern från sju år hade
drygt hälften inte haft kontakt med barnavårdsmannen under det sista året.
Omkring 38 % av
vårdnadshavarna för barn i äktenskap hade inle haft någon kontakt och 22 %
endast en kontakt under det senaste året. Nära 90 % av vårdnadshavarna vUle
hålla kontakt med barnavårdsmannen.
Hembesök förekom i
begränsad omfattning. Endast en femtedel av vårdnadshavarna hade fått besök av
barnavårdsmannen under det sista året och två tredjedelar hade över huvud taget
inle haft något besök av barnavårdsmannen. Vårdnadshavarna var i allmänhet
positiva tUl hembesök. Nära hälften av dem vUle gärna eller mycket gärna att
barnavårdsmannen besökte dem i hemmet.
Vårdnadshavarna för bam
utom äktenskap hade i allmänhet ett stort behov av hjälp i olika frågor.
Sålunda hade ungefär 90 % av de icke samboende och 50 % av de samboende behövt
någon form av hjälp. Av vårdnadshavarna för bam i äktenskap uppgav omkring 90 %
alt de behövt någon form av hjälp. Hjälpbehovet hade avselt de mest skiftande
Prop,
1973:100 42
frågor.
Vanligen förekommande var att' barnavårdsmannen biträdde vårdnadshavarna med
indrivning av underhällsbidrag och andra ekonomiska frågor, med anskaffande av
bostad, med ordnande av barntillsyn samt med frågor rörande värdnadshavarens
personliga problem. Barnavårdsmannen biträdde även i icke ringa utsträckning
med upprättande av ansökningar och information i sociala frågor. Behovet av
hjälp var i stor utsträckning inriktat pä kurativa uppgifter. Av vårdnadshavare
för barn utom äktenskap hade 64 % av de icke samboende och 43 % av de samboende
behövt någon hjälp i sådana frågor.
Många
vårdnadshavare ansåg att barnavårdsmannaskapen borde vara frivilliga i högre
grad än för närvarande. Omkring två tredjedelar ansåg att det skulle ankoraraa
pä vårdnadshavaren att själv bestämma om barnavårdsmannen skulle finnas kvar
sedan faderskap och underhäll fastställts.
I
allmänhet ansåg vårdnadshavarna (80 %) att det kändes tryggt att ha en särskilt
utsedd bamavårdsman att vända sig till om det skulle uppstå problem. De ansåg
därför att det skulle vara fel alt avskaffa barnavårdsmannen helt. Nära
hälften av dem förklarade att de haft god hjälp av sin bamavårdsman och att de
gärna vände sig till honom med sina problem. Tre fjärdedelar av antalet
vårdnadshavare ansåg alt både gifta och ogifta vårdnadshavare borde ha rätt
till den kurativa service, som barnavårdsmannen skall lämna. Medan ätskilliga
vårdnadshavare förklarade att de önskade bättre kontakt med barnavårdsmannen
uppgav emellertid andra att de ansåg kontakterna för täta.
5.4
Socialvårdskonsulentemas granskning av barnavårdsmannaskapen
Statens
socialvårdskonsulenter har att i sin inspektionsverksamhet granska jämväl
barnavårdsmannaskapen. Av de rapporter som upprättats i anledning av
kommunbesök under åren 19701971 framgår bl. a. följande.
Faderskapsutredningarna
sköttes i flera kommuner inte med tillräcklig noggrannhet. Det förekom bl. a,
att noggrann utredning inte gjordes när faderskapet erkänts. Vidare hade
barnavårdsmannen i flera fall inte fört protokoll i enlighet med föreskrifterna
i faderskapslagen, när parterna sammanbodde eller när de haft en stadigvarande
förbindelse,
I
några kommuner hade faderskapen inte faststäUts, oaktat några svårigheter
såvitt avsåg utredningen inte förelegat. Ofta hade detta berott på att
bamavårdsmannen, som vanligtvis var tjänsteman i komraunen, på gnmd av andra
arbetsuppgifter inte kunnat ägna barnavårdsmannaskapen erforderlig tid.
Arbetsbördan hade i en del fall även lett till att nytillkommen barnavårdsman
inte hunnit sätta sig in i äldre ärenden. I en kommun framhölls att svårigheten
att få en advokat som var villig att åta sig faderskapsmålen fördröjt
handläggningen.
Prop.
1973:100 43
I
övervägande antalet kommuner var socialassistenten eller annan tjänteman i
kommunen bamavårdsman. Inför en övergång till helhetssynen i
behandlingsarbetet hade frågan om en integrering av barnavårdsmannens
arbetsuppgifter prövats. Därvid hade från vissa korarauners sida framhållits,
alt en viss specialisering var nödvändig även framdeles. Såvitt avsåg
barnavårdsmannaskapen för bam utora äktenskap ansågs det således nödvändigt med
en specialisering för att barnavårdsmannen skulle kunna få tillräcklig
erfarenhet för handläggningen av den del av verksamheten, som avsåg
faderskapsfaslställdse. Sedan väl faderskapet fastställts kunde om behov av
kurativa åtgärder förelåg ärendet överflyttas pä den tjänsteman som enligt
gängse fördelningsnormer hade att handlägga ärendet. Det framhölls att en sådan
fördelning av arbetet var nödvändig med tanke på de många gånger mycket
komplicerade utredningar som kunde föregå faderskapets fastställande. I några
kommuner, där helhetssynen i behandlingsarbetet införts, hade barnavårdsmannaskapen
fördelals pä någon eUer några socialassistenter.
Det
framköra att underhällsbidragen i många fall var satta till låga belopp.
Påfallande ofta visade det sig alt kravverksamheten inte bedrevs med tUlräcklig
omsorg. Barnavårdsmannen utnyttjade inte möjligheterna till utmätning och
införsel. Det förekom även att barnavårdsmannen inte underrättade de
underhåUsskyldiga om generella höjningar av underhållsbidragets belopp. Vidare
sköttes räkenskaperna i flera fall inte med tillräcklig noggrannhet. Sålunda
kunde i fall där bidragsförskott utgick av räkenskaperna inte framläsas
barnets och nämndens fordringar på den underhållsskyldige. Rapporterna utvisade
att effektiviteten ökade ora kravverksaraheten handhades av särskild
förraedlings-kassa inom kommunen.
Den
kurativa sidan av barnavärdsmannens verksamhet var på grund av
barnavärdsmannens arbetsbörda ofta eftersatt. I flera komrauner kunde hembesök
äga rum endast undantagsvis. De sammanträffanden som förekom ägde vanligtvis
rura på socialbyrån.
Rapporterna
utvisade att behovet av social service ökat. Allmänheten sökte råd i frågor
rörande samlevnaden, faraUjens ekonomi ra. ra. Ofta måste barnavårdsmannen
lägga ned mycket arbete i vårdnads- och umgängesrättsfrågor.
I
flera fall hade barnvårdsmannen inte fört anteckningar i föreskriven
omfattning. Anteckningar om när faderskapet fastställts saknades och samtal med
vårdnadshavaren eller andra åtgärder hade inte redovisats. I en kommun hade
några anteckningar inte gjorts under de senaste sex åren. Barnavårdsnämnderna
hade i flera fall underlåtit att årligen granska barnavårdsmannaskapen. I några
kommuner hade granskning inte skett på flera år.
Prop. 1973:100 44
6
Utredningen
6.1
Allmänna synpunkter
Utredningen
erinrar om att barnavårdsmannainstitutionen tillkom vid en tid då de utomäktenskapliga
bamens ställning var synnerligen utsatt. Modern saknade ofta förmåga och
stundom även vilja att få faderskapet utrett och fastställt. Underhållsbidragen
bestämdes ofta till låga belopp. Modem hade vanligtvis inle möjhghet alt driva
in fastställt bidrag. De utomäktenskapUga barnens förhållanden var synnerligen
svåra. Barnadödligheten var stor. Det var mot denna bakgrund behovet av ett
samhälleligt organ som tillvaratog barnens rätt växte fram. Utredningen påpekar
att vär första uppsökande barnavård skapades genom inrättandet av
barnavårdsmannainstitutionen. Denna kora sedan att fylla en myckel viktig
funktion. Även om barnavårdsmannainstitutionen inte alllid fungerade så väl
som urspmngligen avselts, blev erfarenhetema av den dock så goda att
bestämmelserna år 1939 utsträcktes att gälla även vissa bam i äktenskap.
Utredningen
framhåller att samhället därefter har undergått stora förändringar. Nu kan
genom andra organ ensamstående vårdnadshavare ges stöd och hjälp och barnens
rätt till goda uppväxtförhållanden i allt större utsträckning tryggas.
Barnavårdsmannainstitutionen fyller inte längre sarama vikliga funktion som vid
sin tillkomst. I den utsträckning ett hjälpbehov för vårdnadshavare föreligger
hänför sig detla inte bara tiU de ogifta mödrarna utan även till andra
kategorier av vårdnadshavare, såsom frånskUda, änkor och änklingar. Del har
också i den all männa debatten allt oftare framhållits att det inle längre kan
anses motiverat att genom barnavårdsmannaförordnande sätta den ogifta modern i
särställning.
Vid
barnavårdsmannainstitutionens tUlkomst gällde 1902 års lagar om fosterbarns
värd och om uppfostran av vanartade och i sedligt avseende försummade barn.
Dessa lagar gav sarahället sraå raöjUgheter alt lämna stöd och hjälp åt
ensararaa mödrar och deras bam. Därför framstod det som naturligt att tillskapa
särskilda organ, barnavårdsmän, för tillsyn och bistånd.
Barnavårdsmannauppdraget var avselt att bli ett kommunalt förtroendeuppdrag.
Uppdragen blev personliga. Läget i dag är väsentligt annorlunda. De behov som
föranledde tillskapandet av särskilda organ föreligger inte längre och inle
heller på samma grunder som tidigare behov av personliga förordnanden, I
det praktiska arbetet har barnavärdsmannens verksamhet i allmänhet inordnats i
barnavårdsnämndernas arbete, I flertalet kommuner anlitas således enbart
tjänstemän inom kommunens socialförvaltning som barnavårdsraan,
I
betänkandet undersöker utredningen i vilka hänseenden ensamstående
vårdnadshavare och deras bam alltjämt är i behov av den tUlsyn och hjälp som
barnavårdsmannainslitutionen är avsedd att ge och hur
Prop. 1973:100 45
dessa
behov bäst skall kunna tillgodoses. Härvid indelar utredningen de olika
uppgU:ter som åvilar barnavårdsmannen i fera huvudgrupper, nämligen att sörja
för att barnets börd fastställs, när det är fött utom äktenskap, att sörja för
alt bamet tiUförsäkras underhåll, att biträda raed indrivning och
tillhandahållande av underhållsbidrag, att i andra avseenden tiUse alt barnets
rätt och bästa iakttas samt att bistå vårdnadshavaren med råd och
upplysningar. Dessa olika delar av barnavårdsmannens verksamhet behandlas var
för sig (6,26,6),
6.2
Fastställande av faderskap
Utredningen
framhåller att de utomäktenskapliga barnens intresse av att få börden utredd
inte minst med tanke på barnets rätt till arv efler sin far måste bedömas vara
så stort all det bör ankomma på samhället att skapa garantier för alt
faderskapet fastställs där sä är möjligt. Om denna uppgift läggs på
vårdnadshavaren ensam kan enligt utredningen befaras att barnels rätt inte
aUlid blir tillgodosedd. Det måste nämligen antas att vårdnadshavaren mången
gång saknar förmåga att utreda faderskapet. Enligt utredningen kan det inte
heller uteslutas att modern i strid med barnels intressen av personliga skäl
underiåter att söka fä faderskapet fastställt. Det processudla förfarandet vid
faststäUande av faderskap är dessutom komplicerat. Modem skuUe inte alltid
kunna tillvarata barnets rätt. Enligt utredningen framsiår det därför sora
nödvändigt med en samhällelig medverkan vid utredning om och fastställande av
utomäktenskapligt barns börd.
Utredningen
erinrar om att de skäl som föranledde tillskapandet av särskilda organ för
tillsyn och bistånd åt ensamstående vårdnadshavare och deras barn inte längre
föreligger. Det rådande systemet med personligt förordnade barnavårdsmän har
vidare såvitt avser nu ifrågavarande arbetsuppgifter visat sig vara
förenat med olägenheter som under senare lid framträtt allt klarare. De
personliga förordnandena har lett till omfattande administrativa svårigheter.
Utvecklingen
har fört med sig alt alltför många uppdrag saralats på varje barnavårdsraan. Då
varje förordnande innefattar flera åligganden och då bamavårdsmannen som
tjänsteman i komraunen även haft andra uppgifter att sköta har
faderskapsutredningama inte kunnat bedrivas med erforderiig skyndsarahet. Vid
en övergång till helhetssynen i behandlingsarbetet har i flera komrauner
barnavårdsmannaskapen fördelats bland socialassistenterna. Många av dera har
inle tidigare sysslat med dessa arbetsuppgifter. Andra trängande uppgifter har
skjutit barnavårdsmannaskapen i bakgrunden. Samtidigt har den nya lagen om
faststäUande av faderskapet till barn utom äktenskap ställt allt större krav
på bamavårdsmannen. Utredningama har blivit mer komplicerade. Allt oftare måste
blodundersökning genomföras. Ärenden med internationell
Prop.
1973:100 46
anknytning
har blivit vanligare. Förfarandet inför domstol har blivit mer komplicerat.
Enkäten till barnavårdsmän, som besvarades omkring ett halvt är efler den nya
lagens ikraftträdande, utvisade att drygt hälften av barnavårdsmännen ansåg
att arbetet med fastställande av faderskap blivit mer tidskrävande.
Angivna förhållanden har
enligt utredningen medfört att faderskapsutredningarna i många kommuner blivit
eftersatta. Ibland har bristande kunskaper hos barnavårdsmännen medfört att
faderskapen inte kunnat fastställas med erforderlig grad av säkerhet. Enligt
utredningen har barnavårdsnämnderna inle heller haft erforderliga resurser för
att kunna granska barnavårdsmannaskapen i den omfattning som lagstiftaren förutsatt.
Utredningen har övervägt
andra arbetsformer, som ger ökad säkerhet och snabbhet. Det har ifrågasatts om
inte behovet av juridisk sakkunskap bäst tUlgodoses genom att uppgiften att
medverka vid faderskapsul-redningen anknyts tUl länsstyrelsen som en
specialistfunktion. Det har även ifrågasatts om inte uppgiften bör åvila
rättshjälpen. Enligt utredningens mening inrymmer emellertid utredningen i
faderskapsärendena så mänga andra frågor än de rent juridiska. Ofta är modern i
behov av sociala insatser. Det kan vara nödvändigt att ordna bostad för henne
och bamet eller att sörja för alt hon fär ekonomisk hjälp. Skäl att vidla
åtgärder för att tillgodose barnets intressen kan även föreligga. Åtskilliga
skäl talar följaktiigen för alt uppgiften att biträda modem i dessa frågor
läggs på lokalt organ med social sakkunskap. De särskilda förhållandena vid
utredningen av barnels börd och främst behovet av social sakkunskap talar
enligt utredningen för att uppgiften bör knytas direkt tiU barnavårdsnämnden.
Anledning alt behålla bamavärdsraannen för dessa uppgifter föreligger däremot
inte längre.
För att vinna ökad
säkerhet vid fastställandet av barnels börd är det enligt utredningen
nödvändigt att arbetet i högre grad än vad nu är fallet specialiseras.
Utredningen anser därför att det bör ankomma på viss bestämd tjänsteman i
komraunen att raedverka vid utredning och fastställande av utomäktenskapligt barns
börd. Först härigenom kan behovet av den sakkunskap som erfordras för dessa
ofta mycket svåra arbetsuppgifter tillgodoses. Det är enligt utredningen från
säväl effeklivitets-som rättssäkerhetssynpunkt av vikt att en tjänsteman fär
koncentrera sig pä faderskapsutredningama. I flera större koimnuner har man
redan gjort den erfarenheten att det är nödvändigt att tillägga särskilda tjänstemän
uppgiften att medverka vid faderskapsutredning.
Utredningen anser att det
bör ankomma på tjänstemannen att bistå modern med stöd och råd under den tid
faderskapsutredningen pågår. Kräver modems förhållanden omfattande eller
långvariga insatser bör dock den delen av ärendet övertas av annan. Om den
tjänsteman som har faderskapsutredningarna om hand skulle medverka vid lösandet
av
Prop.
1973:100 47
svåra
sociala frågor, skulle han inte kunna ägna erforderlig tid åt sin egentliga
uppgift, nämligen att tillse att faderskap till barn utom äktenskap blir
utrett och fastställt.
Det
är viktigt att de tjänstemän som bedriver utredning i faderskapsärenden får
tillgång tUl juridisk sakkunskap. Utredningen föreslår därför att
bamavårdsnämnden genom avtal med advokatbyrå eller pä annat sätt bereder
tjänstemannen möjlighet att under ärendets handläggning rådgöra med jurist.
Bamavårdsnämnden
bör alltså enligt utredningens förslag överta de uppgifter såvitt avser
faderskapsbestämningen som nu åvilar barnavårdsmannen. Tjänsteman hos nämnden
kan orabesörja många av dessa uppgifter ulan särskilt berayndigande från
nämnden. Han kan höra modern och de andra personer som kan ha upplysningar att
lärana. Han kan ta initiativ tUl blodundersökning och vidta de övriga åtgärder
som erfordras för utredningen. Tjänstemannen skall därvid fullgöra den
skyldighet att föra protokoll som skall åvila nämnden.
Utredningen
påpekar alt det enligt 3 kap. 2 § FB koraraer att åligga bamavårdsnämnden att
godkänna faderskapserkännanden om nämnden skall överta bamavårdsmannens
uppgifter. Med hänsyn till det stora antal utredningar som avslutas genom
erkännande (tabell 3, s. 104 i betänkandet) kan nämnden uppenbarligen inte
samfällt fatta beslut i dessa frågor. Den tjänsteman som har utfört utredningen
och som har en ingående kännedom om ärendet bör enligt utredningen pä nämndens
vägnar kunna pröva frågan om godkännande. Utredningen föreslår därför att
nämnden skall kunna delegera denna beslutsfunktion på tjänsteman hos
koraraunen.
Enligt
utredningens förslag skall barnavårdsnämnden också överta barnavårdsmannens
uppgift att föra talan om faderskap lill bam utom äktenskap. Nämnden kan
befulhnäktiga tjänsteman att föra nämndens talan. En rättegångsfullmakt som
avser rättegång i allmänhet medför eraeUertid inte rätt för ombudet att väcka
talan i faderskapsmål eller andra mål varom förlikning inte är tillåten. Fullraakt
skuUe därför behöva utfärdas för varje mål. Ett sådant fullmaktsförfarande kan
frärast i större kommuner leda tiU administrativa svårigheter. Nämnden bör enligt
utredningen därför ha möjlighet att delegera även denna beslutsfunktion på
tjänsteman hos kommunen.
Utredningen
påpekar att alla faderskapsutredningar och övriga åtgärder i samband därmed
regelmässigt kommer att utf öras av tjänsteman under tjänstemannaansvar, om
dess förslag genomförs. EmeUertid kan och bör bamavårdsnämnden enligt utredningens
mening kontrollera tjänstemannens verksamhet. Sålunda skall beslut som fattas
på grund av delegation anmälas för nämnden. Nämnden kan därvid se hur uppgiften
fuUgjorts. Förekommer anledning till anmärkning kan delegationen återkallas
eller andra erforderliga ätgärder vidtas. Utredningen anser det
Prop. 1973:100 48
vidare
lämpligt att barnavårdsnämnden, som får huvudansvaret för hur verksamheten
bedrivs, följer denna exempelvis genom stickprovsundersökningar och genom
årliga uppföljningar av ärenden som inle slutligt avgjorts inora loppet av ett
år.
Enligt
utredningens mening bör uppgiften alt enligt 5 § faderskapslagen pröva om
faderskapsutredning skall läggas ned också framdeles ankomma på nämnden.
Utredningen anser att det inte finns skäl att tillåta delegation av denna
uppgift pä tjänsteman.
Utredningen
framhåller att det är angeläget att kommunerna för uppgiften att medverka vid
faderskapsutredningen väljer personal som är väl förtrogen med de förfatlnuigar
som reglerar faderskapsbestämningen. Det kan bli nödvändigt att anordna
särskild kursverksarahet för att tillgodose behovet av kvalificerad personal.
Utredningen anser att kommunförbundet och socialstyrelsen bör uppta frågan om
behovet av och forraema för en sådan verksamhet inför en ändring av bestämmelsema.
6.3
Fastställande av underhallsbidrag
Det
åligger barnavårdsmannen att sörja för att underhåll tillförsäkras bamet.
Barnavårdsmannen skall vidare biträda med indrivning av underhällsbidrag.
Utredningen framhåller alt det vid överflyttning av barnavårdsmannens
äUgganden såvitt avser bördens fastställande också måste övervägas om nu
angivna uppgifter alltjämt bör åvUa barnavårdsmannen.
Utredningen
framhåller att vårdnadshavare till barn utom äktenskap mången gång ställs inför
allvarliga svårigheter dä det gäller att tillförsäkra bamet underhåll.
Förhållandet mellan partema kan vara sådant att fadern inte har någon allvarlig
önskan att sörja för barnets underhåll. Om han undandrar sig att medverka till
att bidrag för bamet fastställs har modern små möjhgheter att själv efterforska
honom. Ofta saknar hon vetskap om de närmare omständigheter sora är bestämmande
för underhållsbidragets storlek, såsom mannens inkomst och hans försörjningsbörda.
Enligt
utredningens mening skulle, om det ankom på modem ensam att sörja för att
underhåll tillförsäkrades barnet, förhållanden som nu nämnts ofta leda till att
något bidrag för bamet över huvud taget inte kunde fastställas eller att
bidraget beslärades till för lågt belopp. Riskerna härför anser utredningen
vara så betydande att det enligt dess raening alltjämt bör ankomma på
samhället att se till att underhåll tillförsäkras de utomäktenskapliga barnen.
Utredningen
anser emellertid att det inte finns anledning att behålla barnavårdsman för denna
uppgift. Enligt utredningens menuig saknas med nuvarande ordning
förutsättningar att vinna enhetlighet vid be-
Prop. 1973:100 49
stäraraandet
av underhållsbidragens storlek. Praxis vid bestäraraande av bidrag kan också
skifta från en koraraun till en annan. Barnavårdsmannen får ofta inte
tUlräcklig erfarenhet för alt han skall kunna se till att bidraget bestäms till
skäligt belopp. Enligt utredningen förekoraraer det att barnavårdsmannen vid
bestämmande av underhållsbidrag för barnet ulgår från andra förutsättningar än
de i lagen angivna.
Utredningen
erinrar om att avtal om bidrag till barnels underhåll vanligtvis träffas i
samband med att faderskapet erkänns. Då faderskapet underställs domstols
prövning, prövas i samma rättegång ora endast en man är instämd även
frågan om mannens bidragsskyldighet. Utredningen konstaterar att
underhållsfrågan vanligtvis är så förbunden med faderskapsfrågan, både vad
gäller utredningen och prövningen, att det skulle leda till allvarliga
ölägenheter om inte befogenheten att föra talan för bamet tillkom samma organ.
Skyldigheten att tUlse alt underhäll tillförsäkras barnet bör därför åvUa
barnavårdsnämnden. Utredningen anser vidare alt samme tjänsteman som utreder
frågan ora barnets börd också bör pröva frågan ora underhåll till barnet.
Genom att särskild tjänsteman inom varje kommun fär tUl uppgift att medverka
vid utredning och fastställande av faderskap och underhåU ges enligt utredningen
förutsättningar för en enhetiigare bedömning av underhållsbidragens storlek.
Utredningen
föreslär således att barnavårdsnämnden skall överta barnavärdsmannens
uppgifter att tillse alt underhåll tillförsäkras det utomäktenskapliga bamet.
Nämnden skall därvid äga föra talan för barnet. Möjlighet för näranden att
delegera beslutanderätten på den tjänsteman som verkställt utredningen i
faderskaps- och underhållsfrågorna bör enligt utredningen föreligga.
Utredningen anser vidare att det också skall ankomma på nänmden att godkänna
sådant avtal ora underhåll till bam utora äktenskap sora anges i 7 kap. 7 § FB.
Även denna uppgift bör enligt utredningen kunna delegeras på tjänsteraän i
kommunen. Barnavårdsnämndens uppgift att enligt samraa lagrura pröva och
godkänna avtal ora engångsbelopp bör däreraot inle kunna delegeras.
Utredningen
har övervägt om inte samma bestäramelser bör gälla även för barn i äktenskap.
Utredningen erinrar om att föräldrarna tUl följd av starka
menkigsskiljaktigheter ofta inte kan enas i frågor som rör bamets underhäll. De
är dä hänvisade till alt begära domstols prövning. Med hänsyn till de
möjligheter vårdnadshavaren har att på grund av bestämmelserna i lagen om fri
rättegång eller eljest erhålla biträde i rättegången, torde enligt utredningen
risken att barnets rätt eftersatts vara liten. Utredningen anser att
förhållandena inte allmänt kan sägas vara sådana att det av hänsyn till bamet
är påkaUat att ålägga barnavårdsnämnd att vaka över alt barnets rätt i
förevarande hänseende tUlvaratas. Utredningen påpekar emeUertid att nämnden pä
värdnadshavarens begäran kan biträda i frågor som rör underhållsbidragets
faststäUande.
4
Riksdagen 1973. 6 saml Nr 100
Prop.
1973:100 50
6.4
Indrivning av underhållsbidrag
Utredningen
påpekar att en stor del av barnavårdsmännens tid har gått åt för fullgörande av
skyldigheten att biträda med indrivning och tUlhandahållande av
underhällsbidrag. Enligt barnavårdsmannaenkäten har sålunda i genorasnitt en
fjärdedel av barnavärdsmannens arbetstid upptagits av kravverksamhet och
utbetalning av bidragsförskott i de kommuner som saknat särskild avdelning för
denna uppgift. Under senare år har emellertid barnavårdsmannen i stor
utsträckning avlastats arbetet med indrivningen. Inom de större kommunerna har
inrättats särskilda kravavdelningar, som övertagit bamavårdsmannens uppgifter
alt biträda raed indrivning av underhållsbidrag.
Utredningen framhåller att
den underhällsskyldige i många fall betalar faststäUt bidrag och att
vårdnadshavaren dä inte behöver något biträde. Det är först när den
underhållskyldige vägrar att utge bidrag eller dä han endast utger en del därav
som svårigheter för vårdnadshavaren uppkommer. Det kan då vara nödvändigt att
vidta ätgärder för utmätning och införsel. Det kan finnas anledning att genom
anslällningsregis-ter, arbetsförmedling eUer med bistånd av polis efterforska
den underhållsskyldige. EnUgt utredningen skulle vårdnadshavaren mången gäng
inte tUlräckligt effektivt kunna tillvarata barnets rätt. Av undersökningen
bland vårdnadshavare framgår att omkring 45 % av vårdnadshavarna hade behövt
hjälp med att fä ut underhåll eller bidragsförskott. Utredningen anser det
därför nödvändigt att vårnadshavaren även framdeles erhåUer hjälp med
indrivning av underhållsbidrag.
Med hänsyn till
bidragsförskottslagens bestäramelser finner utredningen att det kan övervägas
om uppgiften att biträda med indrivning av bidrag alltjämt bör ankoraraa på
bamavårdsraan. Bidragsförskott utgår till barn, sora inte står under
föräldrarnas vårdnad eller som endast har en av föräldrarna som vårdnadshavare.
Bidragsförskott utgår med visst i lagen angivet belopp. Finns grundad anledning
anta att fastställt bidrag betalas i vederbörlig ordning och är det fastställda
bidraget lägre än gällande bidragsförskott, utgår förskott med skillnaden
mellan det maximala förskottsbeloppet och underhållsbidraget. Förskott utgår
alltså om den underhållsskyldige inte utger fastställt bidrag samt om
underhällsbidraget understiger förskottet. Barnavårdsnämnd sora utgett
förskott inträder i bamets rätt till underhällsbidrag genteraot den underhällsskyldige.
Denne skaU tiU nämnden inbetala den del av underhållsbidraget som motsvarar
förskottet. Barnavårdsnämnd som utger bidragsförskott skall sörja för att
erforderliga indrivningsåtgärder vidtas mot försumlig underhällsskyldig.
Nämnden bör därvid såsom anges i bidragsförskottslagen och som framhållits vid
olika tUlfällen också svara för barnets krav mot den underhållsskyldige (prop.
1964: 70 s. 45 och socialstyrelsens Råd och anvisningar 174/64). Särskilda
bestämmelser utöver de
Prop.
1973:100 51
i
bidragsförskottslagen angivna som reglerar barnavårdsnämndens kravverksamhet
anser utredningen inte vara erforderliga. Utredningen konstaterar att det
därför inte finns skäl att behälla regler som innefattar skyldighet för ett
annat organ barnavårdsman att bistå vårdnadshavaren.
Enligt
utredningens förslag bör således barnavårdsnämnden då bidragsförskott utgår
biträda vårdnadshavaren vid indrivning av den del av underhållsbidraget som
överstiger förskottet. Utredningen framhåller att nämnden givetvis även i andra
fall kan biträda vårdnadshavaren med indrivning av underhållsbidrag. För att
nämnden skall kunna företräda barnet erfordras fullmakt frän vårdnadshavaren.
Eftersom nämnden inte kan vara rättegångsombud bör fullmakten ställas pä viss
person med rätt för denne att sätta annan i sht ställe.
Utredningen
konstaterar i delta samraanhang alt, om barnavårdsmannens befattning raed
underhållsbidraget upphör, bamavårdsmannen inte heller kommer att medverka tUl
att fastställt bidrag höjs när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det
eller alt tillse att lagstadgad uppräkning av underhållsbidraget iakttas. Har
barnavårdsnämnden inträtt i barnets rätt på grund av utgivna förskott anser
utredningen att det får ankomma på nämnden att vid erhållen vetskap underrätta
vårdnadshavaren om sådana särskilda förhållanden som kan föranleda ändring av
fastställt bidrag liksom även att tillse att den underhällsskyldige beaktar
uppräkning av underhållsbidrag. Enligt utredningen bör nämnden därjämte genom
en vidgad och allmän information ge upplysningar om förekommande uppräkningar
av underhållsbidrag och om de åtgärder vårdnadshavaren har att vidta för att
vid väsentligt ändrade förhållanden få ett underhållsbidrag höjt eller
nedsatt. Utredningen frarahåller alt behovet av sädan information är påtagligt
och därför inte fär försummas. I anslutning härtiU pekar utredningen på att
familjepolitiska kommittén i sitt belänkande (SOU 1972: 34) FaraUjestöd har
föreslagit, att bidragsförskottsverksaraheten överförs på försäkringskassorna.
Även om ansvaret för verksamheten i enlighet med förslaget överförs på annan
myndighet bör det enligt utredningen ankomma på barnavårdsnämnden att sörja
för en allmän information i de frågor som har berörts i det föregående.
6.5
Bamavårdsmannens tillsynsplikt
Det
åligger bamavårdsmannen att ha uppsikt över bamets värd och fostran. I FB
föreskrivs sålunda att barnavårdsmannen skall tillse att bamets rätt och bästa
tUlvaratas. I kungörelsen rörande barnavårdsmannens verksamhet har
tiUsynsplikten närmare bestämts. Där sägs att barnavårdsmannen skall öva
tiUsyn över barnets personliga förhållanden och med uppmärksamhet följa dess
utveckling. Barnavårdsmannen skall
Prop. 1973:100 52
besöka
barnet och dess vårdnadshavare i den omfattning som med hänsyn till
omständigheterna anses påkallad.
Utredningen
framhåller att den föreskrivna tillsynen riktar sig mot en bestämd grupp,
nämligen de utomäktenskapliga bamen. När bamavärdsmannainstitutionen tillkom
fanns särskilda skäl att föreskriva en obUgatorisk liUsyn av dessa barn. De
utomäktenskapliga bamens ställning har emellertid förändrats väsentligt och
numera ges föratsättningar att under andra former trygga barnens
uppväxtförhållanden. Den allmänna inställningen tUl de utomäktenskapliga
barnen har också ändrats. Nu förekommer i ökad grad att föräldrarna sammanbor
utan att ingå äktenskap. Hushållsbudgetundersökningen 1969 och
familjeundersök-ningen 1970 ger en uppfattning om gmppens storlek. Av den
rapport över undersökningarna som upprättals på uppdrag av famUjdagssakkunniga
framgår alt 6,46,8 % av samtliga samlevnadsfall utgörs av samboende ogifta.
Delta innebär i absoluta lal att 105 000135 000 ogifta par bor under
äktenskapsliknande forraer. Mol bakgrund av vad sålunda angetts har från raånga
håll framhållits, att behov av särskild tillsyn över just de utomäktenskapliga
barnen inte längre föreligger. I den kritik som riklats mot
barnavårdsmannainstitutionen har även framhållits att det inte finns någon
anledning att barnavårdsnämnden i fräga om de utomäktenskapliga bamen skall ha
mindre ansvar och befogenheter än beträffande övrig barnavård inom koraraunen.
Utredningen påpekar ocksä att frågan ora raan nu längre har anledning att
särbehandla en gmpp av vårdnadshavare koramer att la upp i Förenta nationerna.
Det
har ifrågasatts om barnavårdsmannen beträffande de barn de har att vaka över
verkligen har möjlighet att tillfredsställande fullgöra denna uppgift. Sålunda
har det framhållits att barnavårdsmannen inte kunnat ägna erforderlig tid åt
tUlsynen av barnen samt att gjorda undersökningar har visat att
bamavårdsmannen vanligtvis haft så många uppdrag att han inte haft tid för
hembesök (se JO:s ämbetsberättdse 1970 s. 219, 228 och 233 särat
socialvårdskonsulenternas rapporter 1972). Även ora barnavårdsnärandema i ökad
utsträckning entledigat barnavårds-maimen sedan faderskap och underhåU
fastställts, har antalet kvarvarande förordnanden varit så stort att en
erforderlig kontroll av bamens levnadsförhållanden inte kunnat ske.
Nya
former för handläggningen av barnavårdsmannaärendena har prövats vid den
övergång lill helhetssynen i behandlingsarbetet sora genoraförts i allt fler
kommuner. Flera kommuner har sålunda överfört uppgiften att faststäUa faderskap
och underhåll på särskUd personal, som även haft att pröva om behov av fortsatt
barnavårdsraannaförord-nande förelegat. De ärenden som fordrat fortsatt
förordnande har fördelats bland assistenterna. I dessa kommuner har man
emellertid gjort den erfarenheten att andra trängande ärenden, exempelvis
socialhjälpsärenden, har lett till att socialassistenten inte kunnat fullgöra
uppgiften
Prop. 1973:100 53
att
genom hembesök eller pä annat sätt ha tillsyn över bamen. Utredningen
framhåller att det f. ö. även har ifrågasatts om barnavårdsmännen ens i de
fall då hembesök skett haft raöjlighet att iaktta missförhållanden. Enligt
barnavårdsmannaundersökningen ansåg endast 8 % av barnavårdsmännen alt
herabesök var av värde för alt kunna avslöja missförhållanden.
Utredningen
finner att man inför en ändring av bestämmelserna om barnavårdsmän med hänsyn
till det anförda raåste överväga om barnavårdsmannen bör behållas som ett
särskUt organ för tillsynen av vissa barn eller om inte samhällets tillsyn bör
utövas av barnavårdsnämnd i samverkan med andra barnavårdande organ och omfatta
alla kategorier bam.
Utredningen anser att
mödra- och barnavårdscentralernas verksamhet i förevarande sammanhang tilldrar
sig särskild uppmärksarahet. Denna verksamhet, som avser alla barn från
födelsen upp till skolåldern, omfattas raed allt större intresse.
Barnavärdscenlralernas verksarahet omsluter f. n. 99 % av l-åringarna, 97 % av
2-åringarna och 83 % av 4-åringarna. Socialstyrelsens utredning om
barnmisshandel (Socialstyrelsen redovisar 9/1960) har visat att många av de
barn som utsatts för misshandel inte var kända för barnavårdscentralerna.
Förutsättningar kommer emellertid att ges för att samtliga barn skall kunna
skrivas in vid barnavårdscentral. Enligt utredningen kommer socialstyrelsen att
meddela vägledande informationer till förlossningsanstallerna angående
födelsemeddelanden till barnavårdscentral. Nya journaler för barnhälsovården
kommer även att tas i bruk. Vidare skall riksskatteverket i samråd raed
socialstyrelsen raeddela anvisningar rörande avisering tUl barnavårdscentral
om förändringar i personregister beträffande barnet. Härigenom komraer enligt
utredningen garantier alt vinnas för att barnavårdscentralerna får kännedom om
saratliga bam.
Även om förutsättningar
ges för en obligatorisk inskrivning vid barnavårdscentral är det
vårdnadshavaren som avgör om besök vid centralen skall ske. Enligt utredningen
måste det emellertid anses ankomma på barnavårdscentral alt särskilt
uppmärksamma de vårdnadshavare som inle besöker centralen och dem som motsätter
sig herabesök. Utredningen anser att barnavårdscentralen därför ora inte av
förhållandena klart framgår att barnet på annat sätt är underkastat
läkarlUl-syn bör påkalla biträde av barnavårdsnämnd för utredning om anledning
till utevaro. Barnavårdscentralen kan därvid i samråd med barnavårdsnämnden
bedriva en uppsökande verksamhet för att förvissa sig om att bamen lever under
tUlfredsstäUande förhållanden.
Utredningen
konstaterar att barnavårdscentralerna i sin verksamhet har bättre möjligheter
än barnavårdsmännen att se tUl bamets vård och fostran. Vid de
läkamndersökningar som äger rum vid centralen och vid de besök som i övrigt
görs där kan kunskap vinnas om barnets psykiska
Prop. 1973:100 54
och
fysiska utveckling. Personalen vid barnavårdscentralerna kan därvid och vid de
hembesök som görs även få en god inblick i barnets mUjö och värdnadshavarens
raöjligheter att omhänderha barnet. Möjligheterna att följa barnet är störst
under barnets första levnadsår, då de flesta besöken vid centralen äger rum. Då
bamet blir större minskar värdnadshavarens behov av barnavårdscentralens
tjänster. Det är först vid 4-ärskontrollen som hembesök vanligtvis äger rura pä
nytt och som barnet underkastas en ny omfattande undersökning. Enligt utredningen
torde emellertid barnavårdscentralen även vid en minskad besöksfrekvens ha
möjlighet att tillse att barnet utvecklas gynnsamt och att det lever under goda
betingelser.
Utredningen
framhåller att även barnstugorna har betydelse i förevarande sammanhang. Av de
barn som f. n. är inslcrivna vid barnstugorna utgör omkring 49 % barn till
ensamstående föräldrar. Enligt normalin-struklion för läkare vid barnstugor
skall läkare vid daghem kontrollera barnens hälsotillstånd och utveckling i
såväl fysiskt som psykiskt hänseende. Läkaren vid daghemmet övertar således
barnavårdscentralens förebyggande hälsovård. F. n. saknar emellertid 30 % av
dagheraraen läkare. Utredningen anser lämpligt att daghem som saknar läkare anordnar
hälsovård genom barnavårdscentralen.
Med hänsyn till den tid
varunder barnet vanligtvis står under uppsikt vid lekskolor och i daghera och
med hänsyn till den hälsokontroll som sker där finner utredningen att
barnslugepersonalen har goda förutsättningar att tillse att barnet erhåller
godtagbar omvårdnad i hemmet. Personalen har även möjlighet att följa bamets
utveckling och på ell tidigt stadium iaktta sädana förhållanden som kan bottna
i brister hos vårdnadshavaren eller i hemmiljön.
Utredningen framhåller att
också skolorna och fritidsheraraen fyller en mycket viktig funktion i
samhällets barntUlsyn. Under vistelsen vid skolan kan svårigheter i
skolarbetet, skolkning, aggressivitet eller andra förhållanden ge läraren
anvisningar om begynnande missanpassning. Vid de dewårdskonferenser som hälls
inom skolan kan i enskilda elevärenden bilden av en begynnande missanpassning
framträda genom de erfarenheter rörande en elev som de i konferensen dellagande
kan redovisa. Under vistelsen på fritidshemmet kan liknande iakttagelser
göras.
Utredningen
påpekar slutligen att, om barnavårdsnämnden i enlighet med utredningens
förslag skall sörja för att faderskap till barn utom äktenskap fastställs,
även nämnden har möjligheter att se lill barnels förhållanden.
Barnavårdsnämnders
och övriga bamavårdande organs möjligheter att ha uppsikt över barnens
levnadsförhållanden växlar från en kommun till en annan beroende på
personaltillgång och andra förhållanden. För att tillgängliga resurser skall
kunna utnyttjas effektivt är det nödvändigt att kunskap vinns om de barn som på
grund av medicinska eller sociala
Prop.
1973:100 55
skäl
är särskilt utsatta. Särskild uppmärksarahet raåste ägnas de barn som på grund
av medicinska skäl löper risk att utvecklas ogynnsamt. Denna grupp kan
bestämmas vid de undersökningar som sker vid mödra- och barnavårdscentraler
och vid förlossningsanslalter. Det är angeläget att barnavårdscentralen får
vetskap om de iakttagleser rörande bamet och modem som kan ha gjorts vid
förlossningsanslalten liksom vad som kan ha framkommit vid besök på andra
sjukhus. Vetskap om där gjorda iakttagelser ökar barnavårdscentralernas
raöjligheter att vid fortsatt förebyggande hälsovård ha uppsikt på sådana
förhållanden som innefattar risker för barnet.
Utredningen betonar vidare
att det är av största betydelse att kunna finna de bam som på grund av sociala
förhållanden riskerar att utvecklas ogynnsamt. Ännu i början av 1960-talet
saknades i stort sett vetskap om omfattningen av barnmisshandel och om de
förhållanden som kunde leda till misshandel. Dessa frågor har därefter ägnats
allt större uppmärksamhet. Socialstyrelsen har år 1969 redovisat en inom
styrelsen gjord utredning om barnmisshandel och ytterUgare utredningar pä området
har därefter inletts av andra arbetsgrupper.
I 3 § barnavårdslagen
(1960: 97) framhåUs alt bamavårdsnämnden skall ägna särskild uppmärksamhet åt
sådana barn som med hänsyn till kroppsUg eUer själslig hälsa och utrustning,
hem- och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kan anses vara
särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsarat. I skolstadgans bestämmelser
om hälsovård ges särskilda föreskrifter om kontrollelever, till vUka bl. a, hör
elever med anpassningssvårigheter samt elever vilkas livsföring eller
hemför-håUanden påkallar särskild uppmärksamhet.
Utredningen konstaterar
att de bamavårdande organen vart och ett inom sitt område kan verka till stöd
och hjälp åt barnfamiljer med särskilda svårigheter. Sköterskan vid
barnavårdscentralen kan i sin verksamhet finna vägar att lösa akuta problera
rörande barnet och hon kan mången gäng förhindra att barnet utsätts för
vanvård. Personalen vid barnstugorna kan ägna barn från en torftig railjö
större omsorg och uppmärksamhet för atf förebygga uppkomsten av störningar,
Bamavårdsnämnden kan utan att ingripande enligt barnavärdslagen är påkallat i
samråd med vårdnadshavaren lösa uppkomna problem och finna vägar för fortsatt
stöd.
En föratsättning för att
de barnavårdande organen vart och ett med sina resurser skall kunna verka
effektivt till förebyggande av missförhållanden är att de får vetskap om de
bam som lever under sådana förhållanden att de utsätts för särskUda risker, I
93 § barnavärdslagen föreskrivs bl, a, att myndighet vars verksamhet rör
barnavården skall underrätta barnavårdsnämnd om förhållanden som är av
beskaffenhet att de kan föranleda ingripande av näranden. Enligt utredningen
har emdlerT tids bestämmelsens utformning lett till att barnavårdsnämnd
underrättas
Prop. 1973:100 56
endast
vid allvarliga missförhållanden. De övriga föreskrifier som meddelats har
endast innefattat rekommendationer om samverkan mellan bamavårdande organ.
Dessa rekommendationer har följts endast i mindre omfattning, I flera kommuner
förekommer ingen som helst samverkan mellan barnavårdscentral och barnavårdsnämnd.
Utredningen
understryker att en effektiv barntillsyn kräver en vidgad samverkan mellan
barnavårdens organ. Samverkan skall enligt utredningen främst avse att lämna
uppgifter om sådana hemförhållanden som kan innefatta risker för barnet och om
sådana förhåUanden avseende barnet som tyder på att dess vård är eftersatt.
Bamavårdande organ skall således göras uppmärksamma på ömtåliga förhållanden i
hemmet, på undernäring eller andra tecken på van vård hos bam. Underrättelse
skall även lämnas om de åtgärder som vidtas för att förbättra barnels förhållanden.
Syftet skall enligt utredningen vara alt ge bamavårdande organ möjlighet att
ägna särskild uppmärksamhet ål sådana barn vUkas utveckling av en eller annan
orsak är hotad.
Utredningen
framhåller att det föreslagna samarbetet för att vara effektivt måste kunna
ske i enkla former och föreslår alt regelbundna möten skall hållas med
företrädare för berörda organ. Härigenom kan även kunskap om andra organs
arbetsformer och resurser förmedlas. Samverkan kan organiseras i olika former.
Barnstugor och barnavårdscentraler kan t. ex. ordna samverkan genom att
centralerna svarar för hälsovården även pä barnstugorna. Enligt utredningen
torde några svårigheter att hålla fortlöpande kontakter inte uppkomma i mindre
kommuner. För större kommuner kan del bli nödvändigt alt för varje befolkningsområde
ange den företrädare för varje organ som skall ha till uppgift att svara för
sambandet med övriga organ. Sålunda kan för ett befolkningsområde på
förslagsvis 5 000 personer föreskrifter ges om vem som inom detta område skall
företräda t. ex. barnsluga, barnavårdscentral, barnavårdsnämnd och skola.
Utredningen
understryker att det är av stor betydelse att den föreslagna samverkan i
individuellt förebyggande syfte kan komraa till stånd. Först om barnavårdande
organ får kännedora om barn som på grund av förhållandena i hemmet eller eljest
är särskilt utsatta kan tUlgängliga resurser utnyttjas effektivt. Utredningen
anser därför alt det bör ankomma på socialstyrelsen att i samråd med
kommunförbundet finna former för och ge anvisningar om ett sådant
informationsutbyte mellan de bamavårdande organen.
Avslutningsvis
konstaterar utredningen att de barnavårdande organen har goda möjligheter att i
föreslagna samverkansformer utöva erforderlig tillsyn, en tillsyn som gäller
alla barn. Anledning att stäUa en viss grupp under särskild uppsikt föreligger
inte längre. Enligt utredningen fiims det därför inte skäl att behålla
barnavårdsman för tUlsyn av vissa barn.
Prop. 1973:100 57
6.6
Barnavårdsmannens stödjande och rådgivande verksamhet
I
8 kap. 6 § FB föreskrivs att barnavårdsmannen skall bistå vårdnadshavaren med
råd och upplysningar. Enligt kungörelsen rörande barnavårdsmannens verksamhet
skall barnavårdsmannen vara ett slöd för den som har vårdnaden om barnet. Där
sägs vidare att barnavårdsman sora förordnats för kvinna som väntar bam utom
äktenskap skall lämna uppgift om och förmedla den hjälp som kan ifrågakomma.
Utredningen
framhåller att vårdnadshavaren kan ha behov av att anförtro någon sina
särskilda problera för all vid samtal med denne finna vägar alt lösa dem. Sora
exempel på frågor som kan vara aktuella nämner utredningen problem med hemmets
ekonomi eller barnets vård, svårigheter att efter havandeskap finna arbete och
en bostad som är lärapad för de nya förhåUandena samt alt ordna barntUlsynen.
Olika insatser från samhällets sida kan bli påkallade. Enligt utredningen
saknar vårdnadshavaren ofta vetskap om vilka möjligheter till hjälp för henne
och bamet som står till buds. Vidare kan vårdnadshavaren behöva hjälp i
umgängesrätlsfrågor. Utredningen erinrar ora att undersökningen bland
vårdnadshavarna gav vid handen all omkring 60 % av vårdnadshavarna för barn
utom äktenskap hade haft behov av kurativ hjälp. Motsvarande andel för
vårdnadshavare för bam i äktenskap var omkring 72 %.
Utredningen
framhåller att en alltmer ökad arbetsbörda har lett lill att barnavårdsmännen
inte kunnat ägna erforderlig tid åt det kurativa arbelet.
Barnavårdsraannaskapen har i allmänhet spritts bland kommunernas
socialassistenter och dessa har på grund av socialhjälpsärenden och andra
brådskande ärenden inle haft tid över för den stödjande och rådgivande
verksamheten. Samtidigt har ett ökat behov av hjälp och stöd kunnat förmärkas.
Många
vårdnadshavare har frarnhållit behovet av och tryggheten i att kunna vanda sig
till en bestämd person barnavårdsmannen. Bamavårdsmannautredningens enkät
lill vårdnadshavarna visar att över 80 % ansåg, alt det var bra eUer myckel bra
alt det fanns en bestämd person som liUvaratog deras intressen.
Utredningen
konstaterar att den kurativa verksamheten är synnerligen viktig. Genom stöd och
hjälp i en svår situation kan ofta missförhållanden förebyggas. Den kurativa
verksamheten kan ha betydelse när det gäller att förhindra olämplig behandling
av barn. Enligt utredningen bör emellertid behovet av kurativa insatser
fraradeles inte tUlgodoses genora barnavårdsmannainstitutionen. Utredningen
erinrar ora att de obligatoriska förordnandena för barn utom äktenskap ofta
har lett till att förordnandena kvarstått trots att något behov av stöd och
hjälp inte längre, förelegat, vilket i sin tur har medfört en del onödigt och
betungande administrativt arbete för både bamavårdsman och barnavårdsnämnder.
Prop.
1973:100 58
Även
i övrigt synes systemet raed personliga förordnanden tungrott och opraktiskt.
Härtill koraraer att varken andra ensamstående vårdnadshavare frånskilda,
änkor och änklingar eller övriga vårdnadshavare som är i behov av hjälp
kunnat ges det bistånd som erbjudils vårdnadshavare lill bam utom äktenskap
genom barnavårdsmannainstitutionen. Utredningen konstaterar att det därför är
nödvändigt att finna sådana arbetsformer att behovet av stöd och hjälp kan
tillgodoses.
Den
kurativa verksamheten bör enligt utredningens förslag framdeles omfatta alla
vårdnadshavare som har behov därav och omhänderhas av barnavårdsnämnden, I
barnavårdslagen anges redan nu att barnavårdsnämnden har att lämna allmänheten
råd och upplysningar i frågor som rör nämndens verksarahetsoraråde. Om
barnavårdsraannainstitutionen upphör, är det emellertid angeläget att denna
barnavårdsnämndens rådgivande funktion förstärks. Detta bör enligt utredningen
raarkeras genora en lagändring.
För
alt behovet av stöd och hjälp bäst skaU kunna tillgodoses föreslår utredningen
alt barnavårdsnämnden anvisar en tjänsteman inom nämnden med huvudsaklig
uppgift att bistå vårdnadshavarna med råd och upplysningar. Denne
socialassistent skall alltså i samråd med vårdnadshavaren söka lösa uppkomna
problem och vara ett stöd för vårdnadshavaren. Om värdnadshavarens
förhållanden påkallar det, såsom då behov av bostad föreligger, bör assistenten
sararåda raed andra organ. Han bör vidare hjälpa vårdnadshavaren i dennes
kontakter med andra myndigheter genora att ge anvisningar, upprätta
ansökningar ra. m. Hans uppgift bör vara enbart stödjande och rådgivande.
Utredningen påpekar att
vårdnadshavaren ofta har stort behov av stöd och hjälp i saraband raed
nedkomsten och under barnets första levnadsår. Sä gott som alla vårdnadshavare
besöker under denna tid mödra- eller barnavårdscentral. Behovet av stöd och
hjälp aktualiseras ofta vid samtal med sköterskan vid centralen. Sköterskan får
även hjälpa vårdnadshavama i olika sociala frågor. För att tillgodose det behov
av stöd och hjälp som ofta frarakoraraer vid besök på raödra- och barnavårdscentral
bör socialassistenten enligt utredningen vara verksam på centralen. Han bör
således ha tillgång lUl lokal på centralen och, om förhållandena påkallar det,
tjänstgöra där under samma tider som centralen hälls öppen. Om mödra- och
barnavårdscentralen inte har gemensamma lokaler bör assistenten vara verksam
på bamavårdscenlralen, varjämte information härom bör lämnas pä
mödravårdscentralen. Utredningen föreslår vidare alt assistentens verksarahet
i första hand skall gälla vårdnadshavare för barn, sora inte har uppnått
skolåldern. Vårdnadshavaren bör dock kunna vända sig till assistenten även
sedan barnet uppnått sådan ålder att det inle längre skall vara inskrivet vid
centralen.
Utredningen
påpekar att del mol ett avskaffande av barnavårdsman-
Prop.
1973:100 59
nainstitutionen
visserligen skulle kunna invändas, att majoriteten av vårdnadshavarna i den
gjorda enkäten förklarat sig anse det felaktigt alt helt avskaffa
bamavärdsraannen. Vidare måste beaktas att åtskUliga vårdnadshavare har funnit
en trygghet i att ha en bestämd person att vända sig tiU, om svårigheter skulle
uppkomma. Enligt utredningen kan man emellertid vid bedöraandet av svaren i
enkäten inle bortse från att vårdnadshavarna vid utfrågningen inle känt till
vUka möjligheter samhället har eller kan skapa för alt på annat sätt ge
vårdnadshavarna erforderlig service. Vidare menar utredningen att det i
enkäten också förekoramer opinionsyttringar som tyder på all en stor del av
vårdnadshavama i grund och botten inte anser del nuvarande systemet med barnavårdsmän
tillfredsställande. Sålunda har nära tre fjärdedelar av vårdnadshavarna
ansett, att både ogifta och gifta vårdnadshavare bör ha rätt tUl den kurativa
service som barnavårdsman skall lämna. Samtidigt har åtskilliga vårdnadshavare
för vilkas bam barnavårdsraan förordnats förklarat sig önska mera kontakt med
barnavårdsmannen, medan andra vårdnadshavare ansett kontakterna för täta och onödiga.
Enligt
utredningens mening talar även resultatet av enkäten för alt en förändring är
önskvärd, dä det gäller samhällets kurativa insatser för vårdnadshavarna. A ena
sidan sägs denna verksamhet böra utsträckas tUl alt omfatta alla
vårdnadshavare, som är i behov av och önskar sådan hjälp, oavsett om
vårdnadshavaren är gift eller ogift. A andra sidan bör samhället inte i onödan
tränga sig på vissa vårdnadshavare, som inte är i behov av hjälp och inte
önskar samhällets inblandning. Om barnavårds-närand, som utredningen föreslår,
anvisar en assistent alt vara verksam på barnavårdscentralen, skapas
möjligheter för att lämna kuraliv service åt alla kategorier vårdnadshavare,
oavsett civilstånd. Vårdnadshavare, som önskar tätare kontakter med den
tjänsteman som skall bistå honom, bör genom en sådan reform kunna få sina
önskemål härom bättre tillgodosedda, raedan onödigt arbete med vårdnadshavare
som inte önskar kontakter kan undvikas. Enligt utredningen torde också en sådan
lösning av frågan, så långt det är möjligt, tillgodose önskemålet om att
vårdnadshavaren, då han söker råd, skall ha en viss bestämd tjänsteman att
vända sig lill, samtidigt sora barnavårdsnäranden besparas ett krångligt
administrativt systera raed personliga barnavårdsraannaförordnan-den.
Utredningen anser därför sammanfattningsvis, att dess förslag pä denna punkt är
väl förenligt med den ståndpunkt vårdnadshavarna har intagit i enkäten.
Enligt
3 § barnavårdslagen åligger det barnavårdsnämnden alt lämna råd och anvisningar
i frågor som rör nämndens verksarahet. Näranden har eraellertid inle med
nuvarande arbetsformer kunnat i någon större omfattning tillhandagå allmänheten
med en allmän rådgivning. Flera av de nuvarande arbetsuppgifterna på
barnavårdsmannaområdet kommer att falla bort ora utredningens förslag
genomförs. Den obligatoriska be-
Prop.
1973:100 60
vakningen
av det utomäktenskapliga barnets och den ogifta värdnadshavarens förhållanden
och de administrativa svårigheterna raed de personliga förordnandena
försvinner. Vidare bortfaller den bamavärdsraannen nu åliggande skyldigheten
alt föra fortlöpande anteckningar i varje ärende. I den raän registrering och
dokuraentalion i rådgivningsärenden skall förekomma, bör den enligt
utredningens mening ges så liten omfattning som möjligt. Utredningen anser att
dess förslag sålunda bör kunna medföra en del besparingar. Barnavårdsnämndens
skyldighet alt sörja för en allmän rådgivning koraraer att kunna tillgodoses
bättre raed tillgängliga resurser. I den mån omorganisationen skulle medföra
ökade kostnader för koraraunen är detta enligt utredinngen ett pris sora får betalas
för en prioritering av oravårdnaden om barnen.
Enligt
utredningen synes förslaget för landslingens del inle böra raedföra några
ökade utgifter. Tvärtom torde genom socialassistentens verksamhet på mödra-
och barnavårdscentral där anställd personal komma att avlastas en ofta ganska
omfattande rådgivning i sociala frågor.
Utredningen
understryker att det är viktigt att information ges om värdnadshavarens
möjligheter alt fä stöd och hjälp. Även oin stöd och hjälp bör ges till alla
vårdnadshavare som begär det, är det enligt utredningen betydelsefullt att vid
informationen särskilt uppmärksamma dem som kan ha speciellt behov av hjälp.
Utredningen påpekar härvid alt kvinna som väntar barn utom äktenskap kan behöva
hjälp i ätskilliga frågor. Det bör därför åligga personalen vid
mödravårdscentralen att upplysa henne om den sociala rådgivningsverksamheten
vid centralen. Likaså är det enligt utredningen viktigt att socialassistenten,
sedan utredningen i faderskapsfrågan avslutats, underrättar modern om hennes
möjligheter till fortsatt stöd genom den assistent som är verksara vid
centralen. Utredningen påpekar att det även bör ankoraraa på personalen vid
barnavårdscentralerna all, då behov av stöd och hjälp föreUgger, hänvisa
vårdnadshavaren till assistenten. Slutligen bör del enligt utredningen beaktas
alt värdnadshavarens behov av stöd och hjälp kan kännas särskUt starkt vid
hemskillnad och äktenskapsskillnad. Barnavårdsnämnd, som författningsenligt
får uppgift om dom eller beslut som rör vårdnaden om bam, bör därför efter
mottagen underrättelse snarast möjligt underrätta vårdnadshavaren om
föreliggande hjälpmöjligheter.
Utredningen
föreslår vidare att socialassistenten i sin verksamhet även skall biträda
vårdnadshavaren i tungängesrättsfrågor. Hans uppgift därvidlag bör dock endast
vara att söka hjälpa vårdnadshavaren till en överenskomradse i frågan. I fall
då kontakterna med en vårdnadshavare bedöms bli mer tidskrävande bör
handläggningen överläs av annan assistent inom socialförvaltningen.
Prop. 1973:100 61
6.7
Utredningens slutsats
Pä
grund av vad sora har anförts i avsnitten 6.26.6 finner utredningen att
bamavärdsmannainstitutionen inte vidare bör bestå. Utredningen föreslår att
uppgiften att medverka vid utredning av utomäktenskapligt bams börd skall
övertas av barnavårdsnämnden, som även skall tillse att barnet erhåller
underhållsbidrag. Den obligatoriska tillsynen av en viss grupp barn föreslås
upphöra. Samhällets tillsyn orafattande alla barn skall i stället utövas av
andra organ. Behovet av stöd och hjälp föresläs slutligen tillgodoses av
barnavårdsnämnden. Delta anser utredningen bäst kunna ske genora att nämnden
förlägger del av sin verksamhet lill mödra- och barnavårdscentral.
7
Föredraganden
7.1
Allmänna synpunkter
Barnavårdsmannainslilulionen
infördes i värt land är 1917 som ett stöd ät de ogifta mödrarna och deras barn.
Behovet av ett sådant stöd var vid denna tidpunkt stort. De utomäktenskapliga
barnen levde ofta under svåra förhållanden. Genom reglerna om barnavårdsraan
skapades vår första uppsökande barnavård. Reforraen medförde en väsentlig förbättring
för de utomäktenskapliga barnen.
Enligt
de ursprungliga bestämraelserna skulle barnavårdsraan utses för alla barn utom
äktenskap. Detta gäller alltjämt. Efter en lagändring är 1939 finns emellertid
möjlighet att förordna barnavårdsman ocksä för barn i äktenskap, om barnets
föräldrar lever åtskilda eller deras äktenskap har upplösts. För att barnavårdsman
skall få förordnas i dessa faU krävs dock att antingen vårdnadshavaren begär
det eller barnavårdsnämnden av särskild anledning finner det nödvändigt.
Bamavårdsmannen
har enligt föräldrabalken (FB) tUl uppgift att bistå barnets vårdnadshavare med
råd och upplysningar samt se lill att barnets rätt och bästa behörigen
tiUvaralas. I fräga om barn utora äktenskap åligger det särskilt
barnavårdsmannen att sörja för alt barnels börd blir fastställd.
Barnavårdsmannen skall också se till att underhäll tUlförsäkras barnet samt
biträda raed indrivning och tillhandahällande av underhållsbidrag.
Bamavärdsraannen är behörig att föra talan för barnet i frågor ora faderskap
och underhäll.
Barnavårdsraan
utses av barnavårdsnämnden, som också har tillsyn över barnavärdsmannens
verksarahet. Förordnandet är personligt och skall som regel vara till dess
bamet fyller 18 är. Uppdraget att vara barnavårdsman var ursprungligen avsett
som en koraraunal förtroendepost. Numera utgörs emellertid del helt
övervägande flertalet barnavårdsraan av anställda tjänstemän.
Under
den tid som förflutit sedan bamavårdsraannainstitutionen kom
Prop.
1973:100 62
till
har samhället genomgått slora förändringar. Numera lämnar staten och kommunerna
i många olika former stöd och hjälp åt ensamstående vårdnadshavare och deras
barn. Många av de uppgifter som ävUar barnavårdsmännen ombesörjs nu ocksä på
annat sätl, t. ex, genom mödra-och barnavårdscentraler, barnstugor, skolor och
fritidshem. Mot bakgrund av den utveckling som sålunda har ägt rum finns det
anledning att ifrågasätta om barnavårdsraannainstitutionen har tillräckligt
berättigande i dagens sarahälle. Det nuvarande systeraet har ocksä kritiserats
frän olika synpunkter.
En
källa lill kritik mot lagreglerna om barnavårdsman är att de tillmäter barnels
börd inom eller utom äktenskap avgörande betydelse. Sedan länge är det en
strävan att i möjligaste mån utplåna denna skillnad. Flera lagreformer har
vidtagits i sådant syfte. Del räcker att här peka på de lagändringar som
genomfördes år 1969 och som bl. a. innebar all de utomäktenskapliga bamen fick
full arvsrätt efter sin far och dennes släkt. Den sociala situationen är ofta
densamma för bara födda i och utom äktenskap. Många utomäktenskapliga barn
lever i en fullständig familj tillsammans med bägge sina föräldrar. De ogifta
mödrarna har vare sig de sammanbor med barnels far eller inte ofta goda
möjligheter att klara sin uppgift som vårdnadshavare utan medverkan av en
bamavårdsman. Å andra sidan finns det säkerligen vårdnadshavare lill barn i
äktenskap som skulle ha stort behov av det stöd en bamavårdsman kan ge men som
saknar laglig rätt tUl sådant slöd.
Det
nu anförda visar att reglerna om barnavårdsman är otidsenligt utformade och att
principiella invändningar kan riktas mot det nuvarande systemet. Detta är
också förenat med olägenheter av praktisk art. Barnavårdsmannaarbetet fullgörs
numera till helt övervägande del av komraunalt anstäUda tjänstemän. Antalet
utom äktenskap födda barn har vuxit kraftigt under senare år. Bl. a. som följd
härav har antalet barnavårdsmannauppdrag blivit så stort att barnavårdsmannen
inte får tUlräckligt med lid för den kurativa delen av verksamheten. Systemet
med personligt förordnade barnavårdsmän innefattar dessutom vissa
administrativa problem, bl. a. i samband med ledigheter och byte av tjänstemän.
Frågan
om reformering av barnavårdsraannainstitutionen har aktualiserats åtskUliga
gånger under senare är. Familjeberedningen föreslog i sitt slutbetänkande (SOU
1967: 8) att barnavårdsmännens nuvarande skyldigheter och befogenheter skulle
överföras till barnavårdsnämnden. Det personliga barnavärdsmannaförordnandet
borde ersättas med ett beslut av nämnden, att denna själv för ett år i taget
skulle tillvarata barnets rätt och bistå dess vårdnadshavare med råd och
upplysningar. Detla förslag blev emellertid inte genomfört. I riksdagen har
frågan tagits upp vid flera tillfällen. Vid 1970 ärs riksdag förelåg motionsyrkanden
som dels gick ut på att bamavärdsmannainstitutionen skulle av-
Prop.
1973:100 63
skaffas
dels innefattade förslag om en skyndsam, allsidig och fömlsält-ningslös översyn
av gäUande bestämmelser på området. Vid utskottsbehandlingen (ILU 1970: 49)
framhöUs bl. a. alt olika intressen gjorde sig gällande i fräga om barnavårdsmannainstitutionen.
Särskilt framhölls intresset av att barnets rätt togs tiU vara,
värdnadshavarens intresse av mmsta möjliga mtrång i sina personliga
förhållanden och samhällets intresse av en rationell administration av dess
uppgifter pä området. Dessa intressen var delvis motstridiga. En awägning så
att inget av dem blev otillbörligt eftersatt krävde en djupgående och
omsorgsfull prövnmg. Utskottet ansåg därför att bamavärdsmannainstitutionen
borde underkastas en allsidig och förutsättningslös utredning, som borde bedrivas
med största skyndsarahet. Riksdagen beslöt att hos Kungl. Maj:t hemställa att,
efter erforderlig utredning, förslag till ny lagstiftning på ifrågavarande
rättsområde snarast skuUe föreläggas riksdagen (rskr 1970: 399).
I
enlighet med riksdagens heraställan tillkallades barnavårdsraanna-utredningen
med uppdrag att göra en översyn av gällande bestämmelser rörande
barnavårdsmannainstitutionen. Utredningen har lagt fram förslag till
lagändringar, som innebär att barnavärdsmannainslitulionen avskaffas.
Barnavärdsmannens uppgift att raedverka vid utredningen av utomäktenskapligt
barns börd skall enligt förslaget överläs av barnavårdsnämnden, som även skall
se till att barnet får underhäll. Den obligatoriska tillsynen av en viss grupp
bam bör enligt utredningen upphöra. Samhällets tillsyn bör omfatta alla barn
och utövas av andra organ. Behovet av slöd och hjälp bör tUlgodoses av
bamavårdsnämnden. Detta kan enligt utredningen bäst ske genom att näranden förlägger
en del av sm verksamhet till mödra- och barnavårdscentral.
Utredningens
förslag har fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Bara ett par
remissinstanser har utialat sig för all barnavårdsmannainslitutionen bibehålls
i någon form.
Det
framgår av vad jag förut har anfört att även jag anser alt goda skäl talar för
att barnavårdsraannainstitutionen nu bör kunna avskaffas. En förutsättning för
att man skall kunna ta ett sådant steg är emellertid att de uppgifter som f.
n. fullgörs av barnavårdsmännen kan ombesörjas på tUlfredsstäUande sätt i
andra former. Jag övergår därför nu till alt behandla dessa olika uppgifter i
anslutning tiU den uppdelning som utredningen har gjort. Vid mina överväganden
i denna del har jag samrått med statsrådet Odhnoff.
7.2
Fastställande av faderskap
Enligt
8 kap. 6 § FB åligger det barnavårdsmannen att sörja för att barnets börd
fastställs, när det är fött utom äktenskap. I lagen ora fastställande av
faderskapet till barn utom äktenskap har barnavårdsraan-
Prop. 1973:100 64
nens
åliggande i delta hänseende närmare preciserats. För alt utreda vem som är far
till bamet skall han höra modern och andra personer som kan lämna upplysningar
av betydelse för utredningen (2 §). Om faderskapsfrågan kan bedömas med
tillräcklig säkerhet på gmnd av barnavärdsmannens utredning bör han bereda den
man, som enligt hans uppfattning är far till barnet, tillfälle alt erkänna
faderskapet (3 §). Barnavårdsmannen bör verka för att blodundersökning äger mm
beträffande modern, barnet och den som kan vara far till barnet, om denne
begär det eller det finns anledning anta att modern haft samlag med raer än en
man under den tid då barnet kan vara avlat (4 §). Under vissa förutsättningar
kan bamavårdsmannen raed barnavårdsnämndens medgivande lägga ned påbörjad
utredning angående faderskapet (5 §). Kan faderskapet inle fastställas genom
erkärmande, är barnavårdsmannen skyldig att väcka talan mot den eller de män
som enligt utredningen kan komma i fråga som far till barnet (7 §).
Faderskapsfrågan prövas i samma process beträffande alla män som kan komma i
fräga.
I
direktiven för barnavärdsmannautredningen framhöll jag alt utredningsuppdraget
inte borde lösas på ett sätt som rabbade grunderna för den nya lagstiftningen
om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap. Även i framtiden
borde således gälla alt faderskapet till barn utom äktenskap regelmässigt skall
utredas och fastställas under medverkan av ett samhälleligt organ som
representerar bamets intresse. Utrednmgen ansluter sig till denna ståndpunkt.
Den har inte heller utsatts för någon kritik under remissbehandlingen. För
egen del har jag ingen anledning att frångå den uppfattning jag gav uttryck ål
i utredningens direktiv. Om bamavårdsraannainslitutionen skall avskaffas bör
alltså på annat sätt sörjas för att samhäUet medverkar vid utredning och
fastställande av utomäktenskapliga barns börd.
Några
remissinstanser har i detta samraanhang ifrågasatt om det inte skulle vara
möjUgt att i vissa fall förenkla förfarandet vid fastställande av faderskap.
Socialdemokratiska kvinnoförbundet och Sveriges socionomförbund anser sålunda
att önskemålet att likställa bam födda utora resp. inom äktenskap leder till
krav på att ocksä bestämmelserna om fastställande av barnets börd samordnas så
långt detta är möjligt. I fall där inget tvivel råder om barnets börd bör
enligt förbunden nuvarande form för faderskapsbestämningen ersättas av en
juridiskt bindande registrering i folkbokföringen efter anraälan av bamets
föräldrar. Detta förfarande bör i första hand tiUämpas för barn till samboende
föräldrar, vare sig bamen är födda utom eller inom äktenskap.
För
egen del vill jag först erinra om att det inte har ingått i utredningens
uppdrag att undersöka möjligheteraa att förenkla förfarandet vid faststäUande
av faderskap i fall av den typ som de båda remissinstanserna syftar på.
TUlräckhgt underlag för att pröva denna fråga föreligger därför inle nu. Även
den av nämnda remissinstanser föreslag-
Prop. 1973:100 65
na
ordningen förutsätter f. ö. en viss prövning från myndighetens sida, nämUgen
för att slå fast att det aktuella fallet är av den typ för vilken det
förenklade förfarandet är tillämpligt. Redan de gällande bestämmelserna
möjliggör ett enkelt fastställelseförfarande i de fall förbunden åsyftar. Som
departementschefen framhöU vid remissen till lagrådet av förslaget till lag om
fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap torde nämUgen, då modern
har stadigvarande förbindelse med viss man, moderns och mannens samstämmiga
uppgifter oftast vara fuUt tiUräckliga för att faderskapsfrågan skaU anses
klarlagd (prop, 1969: 124 s. 103).
Utredningen
har påvisat att det rådande systemet med personligt förordnade barnavårdsmän
är förenat raed vissa olägenheter såvitt avser fastställande av faderskap. I
mänga fall har faderskapsutredningarna blivit eftersatta. Detta har flera
orsaker. Barnavårdsmannen har många uppdrag och ofta även andra
tjänsteåligganden. Den nya lagstiftningen om fastställande av faderskap har
komplicerat utredningsarbetet och ställt större krav pä barnavärdsmannens
verksamhet.
Mot
bakgrund av det nu anförda ansluter jag mig i likhet med remissinstanserna
till utredningens bedömning att uppgiften att sörja för att utomäktenskapliga
barns börd fastställs bör föras över frän barnavårdsmannen tUl annat organ.
Utredningen
har av olika skäl stannat för att uppgiften bör knytas direkt tUI
barnavårdsnämnden. Detta förslag har sä gott som genomgående fält ett gynnsamt
mottagande vid remissbehandlingen. För egen del vill jag i likhet med
utredningen framhålla att ärenden om fastställande av faderskap inryramer många
andra frågor än de rent juridiska. Ofta är raodern i behov av stöd i olika
hänseenden. Det kan vara nödvändigt att ordna bostad för henne och barnet eller
sörja för att hon får ekonomisk hjälp. Skäl att vidta åtgärder för att
tUlgodose barnets intressen kan ocksä föreligga. Enligt min raening har utredningen
gjort en riktig bedömning då den tillmätt behovet av social sakkunskap
avgörande betydelse för valet av det organ som bör handlägga ärenden om
fastställande av faderskap. Behovet av juridisk sakkunskap kan, som utredningen
framhåller, tUlgodoses genora att barnavårdsnämnden genom avtal med
advokatbyrå eller pä annat sätt bereder tjänstemannen möjlighet att under
ärendets handläggning rådgöra med jurist. Jag biträder därför förslaget att
barnavårdsnämnden skall handlägga ärenden om fastställande av faderskap.
För
att ökad säkerhet vid fastställande av baraets börd skall vinnas är det enligt
utredningen nödvändigt att arbelet specialiseras i, högre grad än vad som nu är
fallet. Utredningen anser därför att det bör ankomma pä en bestämd tjänsteman
i kommunen att medverka vid utredning och fastställande av utomäktenskapligt
barns börd. I likhet med åtskilUga remissinstanser delar jag denna uppfattning
i princip. Fader-
5
Riksdagen 1973. 6 saml Nr 100
Prop. 1973:100 66
skapsutredningarna
har, bl. a. på grand av den ändrade lagstiftningen ora fastställande av
faderskap, blivit alltmer komplicerade och både effektivitets- och
rättssäkerhetssynpunkter talar därför för den av utredningen föreslagna
ordningen. Det förekomraer eraellertid inte sällan att den blivande modern
redan tidigare har kontakt med en socialassistent pä barnavårdsnämnden.
Föreligger det inte några svårigheter att utreda vera som är far till barnet
bör ifrågavarande assistent kunna svara för att faderskapet blir fastställt,
eventuellt efter samråd med den tjänsteman som har som sin huvudsakliga
uppgift att handlägga faderskapsärenden.
Enligt
utredningen bör det ankomma pä den tjänsteman sora har faderskapsutredningarna
ora hand att även bistå modem med stöd och råd. Detta förslag har vunnit slöd i
flera remissyttranden. Även jag anser del naturligt att tjänstemannen inte
helt begränsar sitt arbete till de legala och formella uppgifterna utan att han
skall kunna lämna kurativ hjälp åt modem under den tid hon har kontakt med
honom. Uppstår behov av mera krävande sociala insatser torde det dock vara
lämpligt att ärendet i den delen övertas av annan, så att den särskilde tjansteraannen
kan ägna erforderlig tid åt sin egentliga uppgift, nämligen att se till alt
faderskapet blir utrett och fastställt. Närmare anvisningar om hur verksamheten
bör läggas upp torde fä meddelas av socialstyrelsen i egenskap av
tillsynsmyndighet.
Många
av de åtgärder som blir aktueUa vid faderskapsbeslämningen kan vidtas av
tjänstemän hos nämnden utan särskUt bemyndigande. Tjänstemannen kan höra modern
och de andra personer som kan ha upplysningar att lämna. Han kan ta initiativ
lUl blodundersökning och vidta de övriga åtgärder som erfordras för
utredningen. Om förslaget att bamavårdsnämnden skall överta barnavårdsmannens
nuvarande uppgifter genomförs, kommer det eraellertid att åligga barnavårdsnämnden
att godkänna faderskapserkännanden och att föra talan om faderskapet till barn
utom äktenskap. Sora utredningen föreslår bör näranden av praktiska skäl ges
möjlighet att delegera dessa beslutsfunktioner på tjänsteman hos kommunen.
Som
utredningen och flera remissinstanser framhåller är det av vikt att
handläggningen av faderskapsärendena inte försummas. Genom att beslut som
fattas på gmnd av delegation skall anmälas for nämnden har nämnden möjlighet
att kontrollera hur uppgiften fuUgjorts. Det kan också vara lämpligt att
verksamheten följs genom stickprovsundersökningar och regelbunden granskning
av ärenden som inte slutligt avgjorts inom loppet av ett år.
Uppgiften
att enhgt 5 § faderskapslagen pröva om faderskapsutredningen skall läggas ned
bör även framdeles ankomma på barnavårdsnämnden. I likhet med utredningen
anser jag alltså inte att det finns skäl alt lUlåta delegation av denna uppgift
på tjänsteman. I detta sam-
Prop.
1973:100 67
manhang
vill jag ta upp en under remissbehandlingen väckt fråga beträffande
nedläggning av faderskapsutredning. Enligt övergångsbestämmelsema tUl lagen om
faststäUande av faderskapet till barn utora äktenskap gäller äldre lag
beträffande barnavärdsraannens skyldighet att sörja för att barnets börd
fastställs, om barnet är fött före utgången av är 1969. Detta innebär bl. a.
att faderskapsutredningar i fråga om sådana bam inle kan läggas ned med stöd av
nyssnämnda lagrura, även om utsikterna att fastställa faderskapet är
obefintliga. Socialförvaltningen i Helsingborg anser alt det skulle vara
värdefullt om barnavårdsnämnden kunde få rätt att efter omsorgsfull prövning
lägga ned utredningen även i dessa fall. I motiven till nyssnämnda övergångsbestämmelse
anförde departementschefen (prop. 1969: 124 s. 124) att de nya reglema om
bamavårdsmannens utredning saknade direkt motsvarighet i då gällande lag och
inte ulan praktiska svårigheter kunde till-lämpas i fråga om barn som fölls
före lagens ikraftträdande. Med hänsyn härtill borde i stället regeln i 8 kap.
6 § FB om barnavårdsmannens skyldighet alt sörja för att barnets börd blir
fastställd gälla beträffande dessa barn. Jag finner för min del inte skäl all
nu frångå den ståndpunkt som intogs vid införandet av faderskapslagen.
I likhet med utredningen
och flera remissinstanser vill jag understryka att del är angeläget att de
tjänstemän som skall medverka vid faderskapsutredningar är väl förtrogna med
de författningar som reglerar faderskapsbestämningen. Det kan bli nödvändigt
att anordna särskUd Utbildning för att tillgodose behovet av kvalificerad
personal. Koraraunförbundet har förklarat sig villigt att medverka härtill.
Det synes lämpligt alt utbildningsverksamheten läggs upp i samråd mellan
förbundet och socialstyrelsen.
7.3
Fastställande och indrivning av underhåUsbidrag
Enligt
8 kap. 6 § FB åligger det barnavårdsmannen att sörja för att underhåll
tillförsäkras barnet samt biträda med indrivning och tillhandahållande av
underhällsbidrag.
Underhällsbidrag
fastställs genom dom eller avtal. Avtal sluts mellan den bidragspliktige och
bamet eller företrädare för detta. Barnavårdsmannen fär inle ingå avtal för
bamet. Avtal utgör enligt huvudregeln i 7 kap. 7 § första stycket FB inle
hinder för deri underhållsberättigade alt göra gällande rätt till högre
underhällsbidrag. Avtal om underhåll till barn utom äktenskap kan dock enligt
andra stycket bli bindande för den underhållsberättigade under förutsättning
bl. a. att det godkänns av baraavårdsmannen eller, om sådan inte finns, av
barnavårdsnämnden. Avser avtalet ett engångsbelopp krävs alltid barnavårdsnämndens
godkännande. Kan avtal om underhållsbidrag inte träffas fastställs bidraget av
domstol, EnUgt 18 § lagen om faststäUande av fa-
Prop.
1973:100 68
derskapet
tiU barn utom äktenskap kan talan om underhållsbidrag föras i mål om faderskap.
Barnavårdsmannen har rätt att föra talan för barnet i mål om underhåll (20
kap, 11 § FB och 19 § faderskapslagen).
Enligt utredningen ställs
vårdnadshavare till barn utom äktenskap mången gäng inför allvarliga
svårigheter då det gäller att tillförsäkra bamet underhåll. Om fadern undandrar
sig att medverka till att bidrag fastställs, har modern små möjligheter att
själv efterforska honom. Ofta saknar hon vetskap om de närmare omständigheter
som är bestämmande för underhållsbidragets storlek, säsom mannens inkomst och
hans försörjningsbörda. Om det ankom på modern ensam att sörja för att
underhäll tiUförsäkras barnet, skulle därför ofta något bidrag över huvud taget
inte kunna fastställas eller bidraget bli bestämt till för lågt belopp.
Utredningen anser med hänsyn härtill att det alltjämt bör ankomma pä samhället
att se till att underhåll tillförsäkras de utora-äktenskapliga barnen. Det
finns emellertid enligt utredningen inte anledning att behålla barnavårdsman
för denna uppgift. Med nuvarande ordning saknas enligt utredningen
föratsättningar för att vinna enhetlighet vid bestämmande av
underhållsbidragens storlek. Den enskilde barnavårdsmannen får ofta inte
tillräcklig erfarenhet för att kunna se till att bidraget bestäms till skäligt
belopp. Enligt utredningen bör uppgiften att sörja för att bamet tUlförsäkras
underhäll vila på barnavårdsnämnden och anförtros åt den tjänsteman som skall
medverka vid faderskapsutredningen.
Utredningen
har övervägt om det inte bör ankomma på barnavårdsnämnden att se tiU att också
barn i äktenskap får underhällsbidrag vid separation mellan föräldrama. Med
hänsyn till att underhållsfrågan dä makarna inte kan enas avgörs genom domstols
prövning och vårdnadshavaren har goda möjligheter att fä biträde i rättegången
anser emellertid utredningen att risken för att bamets rätt eftersatts är
liten. Utredningen finner därför att förhållandena inte allmänt kan sägas vara
sådana att det av hänsyn till bamet är påkallat alt ålägga barnavårdsnämnd att
vaka över att bamets rätt i detta hänseende iakttas. Utrednuigen påpekar dock
att nämnden på värdnadshavarens begäran kan biträda i frågor som rör
underhållsbidragels storlek.
Utredningens
förslag har allmänt godtagils vid remissbehandlingen. Socialdemokratiska
kvinnoförbundet och Sveriges socionomförbund har emellertid anfört att
förfarandet i fråga om avtal om underhållsbidrag bör utformas i enlighet med
vad förbunden har föreslagit beträffande faderskapserkännande. Enligt
förbundens mening bör lagen inte innehålla några tvingande regler om att underhällsbidrag
skall fastställas för de fall då barnets föräldrar sammanbor. Socialstyrelsen
anser det önskvärt att bamavårdsnämnden åläggs att bevaka även de.
inomäklen-skapliga bamens intresse i fråga om underhåll. Som skäl härför anför
Prop. 1973:100 69
styrelsen
att det, eftersom domstolen i mål om underhäll till barn inte kan gå utöver den
ram som uppdragits av yrkandena i målet, inte finns någon garanti för att
baraets bästa tillgodoses.
För
egen del anser jag att den nu behandlade frågan bör lösas efter en avvägning
mellan ä ena sidan barnets och värdnadshavarens behov av bistånd med
fastställande av underhällsbidrag och ä andra sidan de praktiska möjlighetema
för samhället att tillhandahålla sådant bistånd.
Med
anledning av vad Socialdemokratiska kvinnoförbundet och Sveriges
socionoraförbund har anfört under remissbehandlingen vUl jag erinra ora att
gällande bestämmelser inte innebär alt avtal eller dom beträffande
underhållsskyldighet alltid mäste drivas frara när det gäller barn utora
äktenskap. Är omständigheterna sädana att barnet ändå kan antas få det
underhåll barnet enligt lagen har rätt till, kan detta underlåtas. Förslaget
att barnavårdsnämnden framdeles skall se tUl att bamet tillförsäkras underhäll
medför naturligtvis ingen ändring härvidlag. Jag vill därför understryka att
man i många fall där föräldrarna sararaanbor och fadern fullgör sin del av
underhållsplikten torde kunna avstå från att fastställa något underhällsbidrag
för barnet.
I
de fall där underhållsbidrag bör fastställas för barn utom äktenskap
aktualiseras delta normalt i samband med att faderskapsfrägan utreds. Sora
utredningen har anfört saknar modern i sådana fall inle sällan föratsättningar
att bevaka att bamet tillförsäkras vederbörligt underhäll. Som jag tidigare har
anfört bör barnavårdsnämnden medverka vid faderskapsbestämningen för att
bevaka barnets intressen. Det möter inga större problem att ålägga näranden att
i detta samraanhang även se till att barnet tillförsäkras underhåll. Jag
ansluter mig därför till utredningens förslag i denna del. Om handläggningen av
faderskaps-och underhåUsfrågor, i enlighet med vad utredningen förordar, anförtros
åt särskilda tjänstemän, torde man också kunna tiUgodose fraraförda önskemål
om en enhetiigare bedömning av underhållsbidragens storlek.
Som
utredningen har förordat bör näranden ha raöjlighet att till tjänsteman hos
komraunen delegera befogenheten att föra talan i mål om underhäll särat att
godkänna avtal ora underhåll till barn utom äktenskap enligt 7 kap. 7 § andra
stycket FB. Barnavårdsnärandens uppgift alt enligt samma lagrum pröva och
godkänna avtal om engångsbelopp bör däreraot inte kunna delegeras.
Vad
gäller frågan om underhåll tiU barn i äktenskap vUl jag anföra följande. Ett
system som innebär att barnavårdsnämnden skall medverka i sådana sammanhang
skulle innebära en avsevärd administrativ belastning och komplicera
handläggningen av skilsmässoprocesserna. Behovet av det bistånd nämnden skulle
kunna lämna torde i de flesta fall vara ringa, eftersom makarna vid en
skUsmässa har goda möjligheter att få rättshjälp och som regel också anlitar
juridiskt biträde.
Prop.
1973:100 70
Risken
för att barnets rätt skulle eftersättas till följd av det sätt på vilket den
bidragsberättigade bestämt sin talan vid domstolen torde med hänsyn härtill
vara liten. Mot bakgrund av det nu anförda finner jag f. n. inte skäl alt
föreskriva skyldighet för barnavårdsnämnden att se till att underhåU bestäms
för barn i äktenskap.
I
enlighet raed det anförda bör alltså barnavårdsnämndens skyldighet att medverka
till fastställande av underhällsbidrag inskränkas till att gälla barn utom
äktenskap, för vilka nämnden medverkar vid fastställande av faderskapet. I
övrigt bör nämnden i enlighet med vad jag föreslår i avsnitt 7.5 vara skyldig
att pä begäran biträda vårdnadshavare i frågor om underhållsbidragets storlek.
Vad härefter gäller frågan
om indrivning av underhållsbidrag kan behov av biträde härmed uppkomma om den
underhållsskyldige vägrar att utge fastställt bidrag eller bara utger en del av
bidraget. Det kan då vara nödvändigt att vidta ätgärder för utmätning och
införsel och i saraband därmed efterforska den underhållsskyldige. Som
utredningen har framhållit skulle vårdnadshavaren ofta inte tillräckligt
effektivt kunna tillvarata barnels rätt i detta hänseende. Av utredningens
undersökning bland vårdnadshavare framgår att omkring 45 % äv vårdnadshavarna
hade behövt hjälp med att få ut underhåll eller bidragsförskott. I likhet med
utredningen finner jag det därför nödvändigt att vårdnadshavaren även
framdeles får hjälp med indrivning av underhållsbidrag.
Behovet av
barnavårdsmannens medverkan i detta hänseende har minskat väsentligt genom
tillkomsten av bidragsförskottslagen. Enligt denna lag utgår bidragsförskott
med 40 % av basbeloppet till barn som inte står under båda föräldrarnas
vårdnad, om den av föräldrarna som saknar del i vårdnaden inte betalar
fastställt underhållsbidrag till barnet eller på annat sätt sörjer för detla
eller om det fastställda bidraget understiger det belopp till vilket
bidragsförskottet enligt lagen uppgår. Förskottet utges av barnavårdsnämnden,
som enligt 15 § Bfl inträder i bamets rätt tUl underhållsbidrag mot den
underhållsskyldige. I 17 § andra stycket Bfl föreskrivs att barnavårdsnämnden,
i samband med att den återkräver det bidrag som på grund av utgivet förskott
skall betalas till nämnden, också skall bereda företrädare för barnet tillfälle
att återkräva den del av obetalda underhällsbidrag som överstiger det utgivna
bidragsförskottet. I större kommuner handhas denna verksamhet av särskilda
kravavdelningar. Utredningen anser att det utöver nu nämnda bestämmelser i
bidragsförskottslagen inte behövs några särskilda föreskrifter för reglering
av barnavårdsnämndens kravverksamhet och att det inte finns skäl ätt behålla
regler om skyldighet för ett annat organ barnavårdsman att bistå
vårdnadshavaren i detta hänseende.
Ocksä
jag anser att barnavårdsnämnden, ora bidragsförskott utgår, skall biträda
vårdnadshavaren vid indrivning av den del av underhålls-
Prop. 1973:100 71
bidraget
sora överstiger förskottet. Sora socialstyrelsen framhåller i sitt
remissyttrande finns det emellertid barn också utanför de
förskotts-berättigades krets, vilkas vårdnadshavare kan ha behov av hjälp med
indrivning av underhållsbidrag. Eftersom rätt till bidragsförskott i princip
inte föreligger om varken barnet eller vårdnadshavaren är medborgare i Sverige
eller annat nordiskt land, saknar exerapelvis en stor del av invandrarbarnen
sådan rätt. Vidare utgår inte bidragsförskott om den underhållsskyldige betalar
bara en del av det fastställda underhällsbidraget men denna del uppgår till så
slort belopp att det motsvarar vad som enligt lagen kan utgå i form av
bidragsförskott. I likhet med socialstyrelsen anser jag alt det bör åligga
barnavårdsnämnden att biträda även nu åsyftade kategorier av vårdnadshavare med
indrivning av underhållsbidrag. Sådant biträde bör kunna lämnas inom ramen
för den aUmänt stödjande och rådgivande verksamhet som barnavårdsnämnden bör
bedriva och tUl vilken jag återkoraraer i det följande (7.5).
Fastställt
underhällsbidrag kan enligt 7 kap. 8 § FB jämkas av domstol om väsentligt
ändrade förhållanden påkallar det. Vidare finns i lagen (1966: 680) om ändring
av vissa underhällsbidrag allraänna regler om att utgående underhällsbidrag
skall ändras i anslutning till förändringarna i penningvärdet med procenttal
som fastställs av statistiska centralbyrån. Bamavårdsmannens skyldighet att
sörja för att barnet erhåller underhållsbidrag har ansetts innefatta att han
skall medverka till att fastställt bidrag höjs, när väsentligt ändrade
förhållanden påkallar det, och se till att den lagstadgade uppräkningen av
underhållsbidragen med anledning av förändringar i penningvärdet iakttas.
Upphör
barnavärdsmannens befattning med underhållsbidragen kommer vårdnadshavaren att
gä miste om dennes biträde i nu ifrågavarande hänseenden. Om bamavårdsnämnden
har inträtt i barnets rätt på gmnd av utgivna bidragsförskott får det enligt
utredningen anses ankoraraa pä nämnden att underrätta vårdnadshavaren om
sådana särskilda förhållanden sora kan föranleda ändring i fastställt bidrag
och som nämnden får kännedora ora, liksom även att se till att den underhållsskyldige
beaktar uppräkning av underhållsbidrag. Utredningen anser att nämnden dessutora
genom en vidgad och allmän inforraation bör sprida upplysning ora beslutade
höjningar av underhållsbidrag och om de åtgärder vårdnadshavare har att vidta
för alt få ell underhållsbidrag jämkat vid väsentligt ändrade förhållanden.
Under
remissbehandlingen har från flera håll betonats att barnavårdsmännen spelar en
betydelsefull roll när det gäller att biträda vårdnadshavare med att
få,ändringar i underhållsbidragen genomförda. Några remissinstanser anser att
denna möjlighet till hjälp bör garanteras också framdeles genom att
barnavårdsnämnden åläggs alt för värdnadshavarens räkning bevaka möjUgheterna
lill höjning av underhållsbidrag.
Prop. 1973:100 72
Barnavårdsmännen
har obestridligen haft en viktig funktion att fylla när det gällt att få tUl
stånd ändring av utgående underhållsbidrag. Om man, som jag förut anfört, i
viss utsträckning avstår från all fastställa underhållsbidrag till barn utom
äktenskap vars föräldrar sammanlever, tillkommer dessutom behovet att få
underhåUsbidrag bestämt om samlevnaden upplöses. Upphör barnavårdsmannens
befattning med underhåUsfrågor, bör självfallet värdnadshavarens behov av
hjälp för att få tUl stånd de ändringar av underhållsbidragen som
lagstiftningen medger tUlgodoses i annan ordning. Om man i enlighet med
utredningens förslag slopar den särskilda tillsyn över vissa barns
förhållanden som det nuvarande systemet med barnavårdsraan innebär, rainskar
rayndighetemas möjligheter att få kännedom om förhållanden som bör föranleda
att underhållsbidrag fastställs eUer att utgående underhällsbidrag jämkas samt
att se till att föreskrivna generella höjningar av bidragen iakttas. I alla de
fall där bidragsförskott utgår har dock bamavårdsnämnden anledning att bevaka
dessa frågor, och sora utredningen har framhållit bör nämnden därvid också se
till att den underhållsberätligades intressen tas till vara. I övrigt bör
barnavårdsnämnden biträda vårdnadshavarna i de frågor det här gäller inora
ramen för det stöd och den hjälp, som nämnden enligt vad jag föreslår i det
följande (7.5) skall lämna den som har vårdnaden om barn. En förutsättning för
att nämnden i dessa fall skall kunna lämna vårdnadshavare hjälp är att denne
underrättar nämnden om att sädana förhållanden inträtt som bör föranleda
åtgärder i underhällsfrågan. I likhet raed flera remissinstanser vill jag
därför starkt understryka behovet av allmän information om beslutade
uppräkningar av underhållsbidrag och ora möjligheterna att vid väsentligt
ändrade förhållanden få ett underhållsbidrag ändrat. Jag förutsätter att
socialstyrelsen uppmärksammar denna fråga och närmare överväger hur
inforraationen bör läggas upp och vilket organ sora bör svara för den särat
utfärdar de anvisningar som kan behövas.
7.4
Barnavårdsmannens tillsynsplikt
Barnavårdsmannen
skall enligt 8 kap. 6 § FB se tUl att baraets rätt och bästa tillvaratas. I 6 §
kungörelsen (1950: 146) om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen därå (BvmK)
föreskrivs att barnavårdsmannen skall öva tillsyn över baraels personliga
förhållanden och med uppmärksamhet följa dess utveckling. Barnavårdsmannen
skall besöka bamet och dess vårdnadshavare i den omfattning som påkallas med
hänsyn till omständigheterna.
Efiersom
bamavårdsman alltid skall förordnas för utomäktenskapliga barn innebär systemet
i praktiken att samhället har anordnat en speciell form av tillsyn beträffande
dessa bara. Det kan med skäl ifrågasättas om en sådan ordning längre har något
berättigande. Enligt min
Prop. 1973:100 73
mening
bör man i möjligaste mån undvika regler som innebär att utomäktenskapliga bam
blir föremål för särbehandling. Det finns inte heller fog för att påstå att
dessa barn numera typiskt sett skulle vara i behov av en särskild form av
tillsyn. I dagens samhälle kan ett barns börd inte längre tillmätas någon
utslagsgivande betydelse när det gäller alt avgöra om barnets förhållanden
behöver underkastas speciell tillsyn.
Utöver
de principieUa invändningar som sålunda kan riktas mot den nuvarande ordningen
vill jag också erinra om alt tUlsynen enligt vad företagna undersökningar ger
vid handen i praktiken inle kunnat fullgöras i avsedd omfattning. De flesta
barnavårdsmän har så många uppdrag att deras tid inte räcker tUl för någon
egentiig kontroU av barnens levnadsförhållanden. I de kommuner där barnavårdsmannaskapen
i enlighet med helhetssynen i behandlingsarbetet fördelats mellan ett större
antal tjänstemän tar i regel andra angelägna uppgifter upp tjänstemannens tid
i sådan utsträckning att det inle finns något större utrymme för alt genom
hembesök eller på att annat sätt utöva tUlsyn över bamen.
Det
är en viktig samhällelig uppgift att se lill att de uppväxande barnen lever
under tillfredsställande förhållanden och får god omvårdnad. Det ankommer pä
barnavårdsnämnden och andra bamavårdande organ att med olika raedel verka i
sådant syfte. I likhet raed utredningen anser jag mot bakgrund av vad jag
förat har anfört alt det kan ifrågasättas om man har anledning att vid sidan av
de andra barnavårdande organ som finns behålla baravårdsmännen sora ett särskilt
organ för tillsyn av vissa gmpper av barn.
Jag
vill till en början erinra om alt barnavårdsnämnden inom ramen för den allmänt
förebyggande verksamheten har all bedriva uppsökande verksamhet. EnUgt 3 §
barnavårdslagen skall bamavårdsnämnden sålunda göra sig val förtrogen med
barns och ungdoms levnadsförhållanden inom kommunen samt därvid särskilt
uppmärksamma sådana underåriga som med hänsyn till kroppslig eller själslig
hälsa och utrustning, hem-och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt
kan anses vara särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt.
Under
remissbehandlingen har föreslagits att bestämmelsen om barnavårdsnärandens
uppsökande verksarahet skall förtydligas och skärpas. För egen del instämmer
jag i att denna verksamhet har den största betydelse. Förslag ora att
förtydliga näranda bestämmelse har nyligen lagts fram av barnslugeulredningen i
betänkandet (SOU 1972: 2627) Förskolan. Förslaget övervägs f. n. i
socialdepartementet. Jag anser mig därför inle i detta sararaanhang böra ta upp
denna fräga.
Om
barnavårdsnämnden i enlighet med vad jag föreslår åläggs att sörja för att
faderskap till bam utom äktenskap fastställs, fär den också i det sammanhanget
möjUghet till insyn i barnets förhållanden.
Bland
de övriga samhälleliga organ sora kan utöva tillsyn över bar-
Prop.
1973:100 74
nens
uppväxtförhållanden tilldrar sig, som utredningen och flera remissinstanser
framhåller, de av landstingen anordnade mödra- och barnavårdscentralerna
särskild uppmärksarahet. Verksaraheten vid barnavårdscentral avser alla barn
från födelsen upp till skolåldern. Sedan den 1 januari 1973 finns
förutsättningar för att saratiiga barn skall kunna skrivas in vid
barnavårdscentral. Genom socialstyrelsens försorg har nämligen meddelats
anvisningar om införande av ett födelsemeddelande frän förlossningsklinik tUl
bl. a. barnavårdscentral. Meddelandet ingår som ett led i ett enhetiigt
journalsystem för mödrahälsovård, förlossningsvård och barnhälsovård. Vidare
har riksskatieverket i samråd med socialstyrelsen meddelat anvisningar rörande
avisering tiU barnavårdscentral om förändringar i personregister avseende bam
under 7 är.
De
läkarundersökningar som företas vid barnavårdscentralerna och de hembesök som
centralemas personal gör innebär en fortiöpande kontroll av barnens fysiska
och psykiska utveckling och ger också goda möjligheter att bedöma barnets
uppväxtmiljö och värdnadshavarens sätt att sköta bamet. Av särskUt värde är alt
det blir möjligt att på ett tidigt stadium spåra fall av barnmisshandel.
Även om föratsättningar nu
finns för att alla barn skall bli inskrivna vid barnavårdscentral är det
vårdnadshavaren som avgör om besök vid centralen skall äga rum. De allra flesta
vårdnadshavare utnyttjar barnavårdscentralens tjänster i full utsträckning.
Det förekomraer eraellertid vårdscentral om förändringar i personregister
avseende barn under sju år. undanlagsvis att vårdnadshavaren inle besöker
centralen och även motsätter sig hembesök. Detla ulgör givetvis en särskild
anledning till närmare undersökningar. Som utredningen framhåller bör
barnavårdscentralen i sådana fall åtminstone ora det inte klart framgår att
barnet på annat sätt är underkastat läkartillsyn påkalla biträde av barnavårdsnämnd
för utredning om orsaken. Barnavårdscentralen kan därvid i sararåd med nämnden
bedriva en uppsökande verksamhet för att förvissa sig om att barnen lever
under tillfredsställande förhållanden.
En
annan institution som har stor betydelse i detta samraanhang är barnstugorna.
Med hänsyn tiU den tid varunder barnen vanligtvis vistas i lekskolor och daghem
och med hänsyn till den hälsokontroll som sker där har, som utredningen
framhåUer, barnstugepersonalen goda förutsättningar att bedöma om barnen får
godtagbar omvårdnad i hemraet. Personalen har även möjlighet ati följa barnens
utveckling och på ett tidigt stadium iaktta sädana förhållanden som kan bottna
i brister hos vårdnadshavaren eller i hemmiljön. I likhet med utredningen vUl
jag också betona att skolorna och fritidshemmen fyller en viktig funktion i
sarahällets bamlillsyn. Svårigheter i skolarbetet, skolkning, aggressivitet
eller andra förhållanden kan ge läraren anvisningar om begynnande
missanpassning. Under vistelsen pä fritidshemmet kan liknande iakttagelser
göras.
Prop.
1973:100 75
Av
det anförda framgår att det finns flera olika organ som har möjlighet att
observera tecken på missförhållanden och vidla åtgärder för att åstadkomraa
förbättringar. I likhet raed utredningen vill jag understryka betydelsen av
saraverkan mellan de olika barnavårdande organen. Enligt 93 § barnavärdslagen
åligger det bl. a. myndighet vars verksarahet rör barnavården att underrätta
barnavårdsnäranden ora förhållanden som är av beskaffenhet att de kan
föranleda ingripande av nämnden. Som utredningen påpekar är emellertid denna
bestämmelse utformad pä ett sätt som föranleder att underrättelse lämnas bara
när det föreligger allvarliga missförhållanden. En effektiv tillsyn av barnen i
kommunen kräver vidgad samverkan mdlan barnavärdens organ. Dessa bör upplysa
varandra om sådana hemförhållanden som kan innefatta risker för bamet och om
iakttagelser som tyder pä att barnels vård är eftersatt samt om de ätgärder,
som vidtas för att förbättra barnets förhållanden. Först genom
informationsutbyte av detta slag fär de bamavårdande organen möjlighet alt vart
och ett på sitt håU ägna behövlig uppmärksamhet åt de bam som lever under
förhållanden vilka av en eller arman orsak inger farhågor.
Det är således av stor
betydelse för det individuellt förebyggande arbetet bland barn att samverkan
meUan de bamavårdande organen kan komraa till stånd. F. n. pågår inora
socialulredningen (S 1969: 29) en genoragripande översyn av samarbetsforraerna
och raetodfrågorna inora socialvården. Framför allt i socialstyrelsens regi
bedrivs en försöksverksamhet byggd på barnstugeutredningens i belänkandet
Förskolan framlagda förslag till saraordnade insatser av socialvård och
barnhälsovård. Frågor ora saraarbelet raeUan landsting och primärkorarauner har
nyligen utretts av Landstingsförbundet och Kommunförbundet. Resultatet av
utredningsarbetet, den s. k. KOS-rapporten, reraissbehandlas f. n. Vissa frågor
övervägs f, n, inom socialdepartementet med anledning av barnslugeulredningens
belänkande. Resultatet av dessa överväganden bör inte föregripas. Del är dock
angelägel all vissa riktUnjer för en samverkan raellan de barnavårdande
organen anvisas snarast möjligt. Utredningen har skisserat hur en sådan
samverkan skulle kunna utformas. Jag anser mig inte ha anledning alt gå närmare
in på vad utredningen har anfört i delta hänseende. Som Kommunförbundet har
framhållit under remissbehandUngen måste lokala förhållanden tillmätas stor
betydelse. Både resurser och behov varierar. Sålunda råder ännu betydande
skillnader i fråga om barnavårdscentralernas kapacitet i olika landstingsområden,
I likhet med utredningen anser jag att det bör ankomma på socialstyrelsen att i
sararåd med företrädare för kommuner och landsting utarbeta anvisningar för
samarbetet mellan de olika barnavårdande organen,
I
likhet med utredningen och en praktiskt taget enhällig remissopinion finner
jag mot bakgrand av vad som nu har anförts att de existe-
Prop.
1973:100 76
rande
barnavårdande organen bar goda möjligheter att i samverkan utöva en
erforderlig tillsyn som omfattar alla barn. Anledning att stäUa de
utomäktenskapliga barnen under särskild uppsikt föreligger inte längre. Ora
speciell övervakning anses nödvändig bör den i stället ske i enlighet med
barnavårdslagens bestämmelser. Det finns följaktligen inte skäl att behålla
barnavårdsman för tUlsyn av vissa barn.
7.5
Barnavårdsmannens stödjande och rådgivande verksamhet
Bland
barnavårdsmannens skyldigheter enligt 8 kap. 6 § FB ingår att bistå
vårdnadshavaren med råd och upplysningar. Enligt BvmK skall barnavårdsmannen
vara ett stöd för den som har vårdnaden om barnet. I kungörelsen föreskrivs
vidare alt barnavårdsman som förordnats för kvinna som väntar barn utora
äktenskap skall lämna uppgift ora och förmedla den hjälp som kan komma i fräga.
Den
stödjande och rådgivande verksamhet som barnavårdsmännen kan utöva är ulan
tvivel av mycket stor betydelse. I dagens komplicerade sarahälle känner raånga
människor ett allt starkare behov av råd och hjälp i olika angelägenheter.
Genom att tillhandahålla sådant bistånd kan man ofta på ett effektivt sätt
förhindra alt sociala missförhållanden uppstår. Just möjligheten alt ha en
bestämd person att vända sig till när problera av skilda slag uppslår upplevs
säkerligen av mänga ensamstående vårdnadshavare som en stor trygghet, och här
ligger mycket av värdet med den nuvarande bamavärdsmannainstitutionen. Detta
bekräftas av den av utredningen företagna enkäten bland vårdnadshavare för
vilkas barn bamavårdsman förordnats. Den utvisade att 60 % av vårdnadshavarna
tUl barn utom äktenskap haft behov av kuraliv hjälp. Motsvarande andel av
vårdnadshavama till barn i äktenskap uppgick tUl 72 %. Mer än 80 % av
vårdnadshavama var positivt inställda till barnavårdsmannainstitutionen och
ansåg det bra eller mycket bra all det fanns en bestämd person som tillvaratog
deras intressen.
Utredningen
framhåller alt behovet av stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden om bam
också framdeles måste tillgodoses. De kurativa insatserna bör emellertid
omfatta alla vårdnadshavare som har svårigheter att själva klara upp sin
situation. Bl. a. med hänsyn härtiU anser utredningen att
bamavärdsmannainstitutionen är mindre väl lämpad alt tillgodose behovet av
stödjande och rådgivande verksamhet. Utredningen föreslår därför att denna
verksamhet i stället skall ombesörjas av barnavårdsnämnden. För att behovet av
stöd och hjälp bäst skall kunna tUlgodoses föreslår utredningen att nämnden
avdelar en tjänsteman med huvudsaklig uppgift att bistå vårdnadshavare med råd
och upplysningar. Tjänstemannen skall vara ett stöd för vårdnadshavaren och i
samråd med denne försöka lösa uppkomna problem. Hans uppgift bör vara enbart
stödjande och rådgivande. Eftersom vårdnadsha-
Prop. 1973:100 77
varna
ofta har särskilt stort behov av hjälp i samband med nedkomsten och under
bamets första levnadsår och så gott som alla vårdnadshavare under denna tid
besöker mödra- och barnavårdscentral föreslår utredningen alt tjänstemannen
delvis skall ha sin verksamhet förlagd till centralen. Tjänstemannens
verksamhet föreslås i första hand bli inriktad på vårdnadshavare med barn under
skolåldern. Vårdnadshavaren skall dock kunna vända sig tUl tjänstemannen även
sedan bamet har uppnått säden ålder att det inte längre skall vara inskrivet
vid barnavårdscentral.
Under remissbehandlingen
har åtskUliga remissinstanser understrukit att det behov som finns av stödjande
och rådgivande verksarahet måste tillgodoses också i fortsättningen. Förslaget
alt barnavårdsnämnden skall svara för denna verksarahet och avdela en särskild
tjänsteraän härför har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av praktiskt
taget alla reraissinstanser. Frän ett par håll har emellertid förordats att
bamavärdsmannainstitutionen skall behållas för den stödjande och rådgivande
verksamheten beträffande i första hand barn som inte lever tillsaramans med
båda sina föräldrar. Som skäl härför hänvisas bl. a. lill resultatet av
utredningens undersökning bland vårdnadshavare med barnavårdsman. Vad
utredningen har föreslagit om samverkan mellan mödra- och barnavårdscentralerna
och barnavårdsnämnderna har föranlett delade meningar bland reraissinslansema.
Flera reraissinstanser, bl. a. socialstyrelsen, anser att det skulle vara
mycket värdefullt om den medicinska och sociala servicen kan samverka i
enlighet med vad utredningen föreslår. Andra remissinstanser, däribland
Kommunförbundet och Landstingsförbundet, framhåller att det föreligger
praktiska svårigheter att genomföra den föreslagna ordningen och att formema
för samarbetet mellan mödra- och barnhälsovården och barnavårdsnämnderna inle
bör regleras genom centrala direktiv utan lösas av de båda kommunförbunden
geraensamt med utgångspunkt i lokala resurser, organisationsformer och behov.
För egen del ansluter jag
raig till uppfattningen alt behovet av kurativa insatser fraradeles inte bör
tUlgodoses genora barnavårdsraannainstitutionen i dess nuvarande form utan att
det är nödvändigt att finna andra arbetsformer. När det gäller att ta ställning
till hur verksamheten bör organiseras måste man givetvis fästa stort avseende
vid att utredningens enkät bland vårdnadshavarna visar att det stora flertalet
av dessa har funnit det vara av stort värde att ha en bestärad person att vända
sig till ora svårigheter skulle uppkomma. Vidare anser nära tre fjärdedelar av
de tillfrågade att både ogifta och gifta vårdnadshavare bör ha rätt tUl den
kurativa service som bamavårdsman skall lämna. Åtskilliga vårdnadshavare för
vilkas barn barnavårdsman förordnats har förklarat sig önska mera kontakt med
barnavårdsmannen, medan andra vårdnadshavare ansett kontakterna alltför täta
och onödiga.
Resultatet
av enkäten talar för att samhällets kurativa insatser för
Prop.1973:100 78
vårdnadshavarna
å ena sidan bör utsträckas till all omfatta alla som är i behov av och önskar
sådan hjälp, oavsett om vårdnadshavaren är gift eller ogift, men all samhället,
å andra sidan, inte bör i onödan tränga sig pä sådana vårdnadshavare som saknar
behov av hjälp och inte önskar samhällets inblandning.
I
likhet med utredningen och det helt övervägande flertalet remissinstanser anser
jag att den kurativa verksamheten, utformad för att tillgodose nämnda
önskemål, framdeles bör handhas av barnavårdsnämnden. Varje vårdnadshavare,
oavsett civilstånd, som har svårigheter att klara upp sin situation, skall
alltså kunna vända sig till tjänsteraän hos näranden för att vid samtal med
denne finna vägar alt lösa uppkomna problem. Det kan gälla heraraels ekonorai
eller barnels vård. Vårdnadshavaren kan ha svårighet att efter havandeskap
finna arbete och en bostad som är lärapad för de nya förhållandena.
Barntillsynen kan vålla problem. Hjälp kan behövas då det har uppstått konflikt
i fråga om den andre förälderns rätt tiU umgänge med barnet. Under remissbehandlingen
har från flera håll framhållits att barnavårdsmannen spelat en betydande roll
när del gällt att bilägga sädana konflikter och att det därför är angeläget all
vårdnadshavare även framdeles kan få bistånd i umgängesrätlsfrågor. Som jag
har anfört i det föregående (7.3) kan vårdnadshavaren också behöva biträde i
underhåUsfrågor. Han bör t. ex. kunna erhålla hjälp med alt få utgående
underhållsbidrag jämkade eller med alt få bidrag som inte erlagts indrivna.
Barnavårdsnämndens skyldighet alt i enlighet med vad jag nu har anfört lämna
vårdnadshavare stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden bör markeras genom
ändring i barnavårdslagen.
Som
jag tidigare har frarahållit bedömer vårdnadshavarna det som särskilt
värdefullt alt ha en beslärad person alt vända sig till ora det skulle uppstå
problera. Man bör enligt min mening ta vara på de positiva erfarenheterna av
den nuvarande ordningen och se till att det även i fortsättningen finns
möjlighet tiU en sådan personlig kontakt. Jag anser därför att för varje
vårdnadshavare som önskar det skall kunna anvisas en tjänsteman eller
förtroenderaan hos nämnden eller annan lämplig person som har att bistå honom
med stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden. Den som utses att fullgöra
dessa uppgifter bör ha benämningen barnavårdsman. Den rätt för vårdnadshavare
att få kurativt bistånd av en särskild person som jag sålunda förordar bör
också komma lill uttryck i lagen.
Det
är angeläget att de vårdnadshavare sora behöver stöd och hjälp vid utövandet av
vårdnaden känner till sin rätt att få barnavårdsraan anvisad. Koraraunen bör
därför på lämpligt sätt informera vårdnadshavare om hans rätt till
barnavårdsman. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:l
bestämmer att föreskriva i vilka fall och i vilken ordning vårdnadshavare skall
särskilt underrättas om
Prop. 1973:100 79
sin
rättighet. Enligt min mening är del önskvärt att samtliga föräldrar får sådan
underrättelse i samband med barnens födelse, I den mån kommunen läranar
nyblivna föräldrar annan information kan underrättelsen samordnas med denna.
Jag viU vidare peka på ytterligare några tillfällen då meddelande om
rättigheten bör lämnas till vårdnadshavare. Såsom jag föreslagit i det
föregående (7.2) skall barnavårdsnämnden sörja för att faderskapet tUl barn
utom äktenskapet fastställs. I samband med att modern får kontakt med nämnden
för fastställande av faderskapet bör hon erinras om sin rätt lill
barnavårdsman. Vidare bör förälder som i samband med skilsmässa tilldelas
vårdnaden om barn få meddelande om rättigheten. Farailjer som invandrar till
riket bör också särskilt informeras. Påminnelse om rätlen all få barnavårdsman
bör även ske vid andra tillfällen när barnavårdsnämnden har kontakt med
vårdnadshavare, om det av särskilda skäl finns anledning anta all denne har
behov av stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden. Det är naturligtvis viktigt
all vårdnadshavare som nu har barnavårdsman underrättas om att de kan få
barnavårdsman enligt den nya ordningen.
Avslutningsvis
vill jag framhålla att kommunen bör kunna anlita annan offentlig myndighet för
alt ge information om rättigheten. Därvid torde i första hand sjukhusens
barnbördsavdelningar samt mödra- och barnavårdscentralerna komma i fråga. Det
kan också visa sig lämpUgt att låta försäkringskassorna medverka. En
förutsällning för alt kommunen skall kunna överlämna ät annan myndighet att
ombesörja informationen är naturligtvis all den andra myndigheten är villig
att fullgöra denna.
En
förstärkning av barnavårdsnärandens kurativa insatser i enlighet raed vad jag
nu förordar är givetvis ägnad att medföra ökade kostnader för nämndens
verksamhet. Jag är medveten om att detla kan skapa problera för koraraunerna i
nuvarande ekonoraiska situation och att det därför kan visa sig svårt alt
oragående bygga upp en kurativ verksamhet som svarar raot det faktiska behovet.
En avveckling av barnavårdsraannainstitutionen, som i sin hittillsvarande
utformning varit svåradministrerad, torde emellertid kunna frigöra vissa
resurser, som i stället kan sättas in pä denna verksamhet. Jag vUl också
framhålla alt en väl fungerande stödjande och rådgivande verksamhet bör kunna
bidra lUl alt minska behovet av andra och raer ingripande åtgärder från
barnavårdsnämndens sida.
7.6
Sammanfattning
Som
framgår av den föregående redogörelsen (7.27.5) kan de uppgifter som f. n.
åvilar barnavårdsmännen med fördel föras över till andra organ. Jag förordar
sålunda att uppgiften att medverka vid utredning av utomäktenskapliga barns
börd skall överläs av barnavårds-
Prop.
1973:100 80
nämnden,
som även skall se tUl att barnet får underhållsbidrag. Den obligatoriska
tillsynen av dessa barn föresläs upphöra. Samhällets tillsyn, som bör omfatta
alla barn, bör utövas av barnavårdsnämnderna och andra barnavårdande organ i
saraverkan, varvid särskilt bamavårds-centralerna får stor betydelse. Behovet
av stöd och hjälp tUl vårdnadshavare vid utövandet av vårdnaden föresläs skola
tUlgodoses av barnavårdsnärandema. Barnavårdsnämnden i värdnadshavarens
kyrkobokföringsort skall på begäran av denne utse en särskUd tjänsteman eller
förtroendeman hos nämnden eller annan läraplig person, som har att lämna honom
sådant bistånd. Den person som näranden utser för detla ändaraål bör benämnas
barnavårdsraan.
På
grand av vad sålunda anförts föreslär jag att barnavårdsmannainstitutionen i
dess nuvarande utformning skall avskaffas.
8
Upprättade lagförslag
I
enhghet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
1.
lag om ändring i
föräldrabalken;
2.
lag om ändring i lagen (1969:
618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap;
3.
lag om ändring i lagen (1958:
642) angående blodundersökning ra. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid
utredningen av faderskapet till barn utom äktenskap;
4.
lag om ändring i lagen (1969:
620) om ersätining i vissa fall för utgivna underhållsbidrag;
5. lag om ändring i lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätlen att utbekomma allmänna handlingar;
6.
lag om ändring i lagen (1964:
143) ora bidragsförskott;
7.
lag om ändring i
barnavårdslagen (1960: 97);
8.
lag om ändring i
familjebidragsförordningen (1946: 99).
Beträffande
förslagen vid 6 och 7 har samråd ägt rum med statsrådet Odhnoff och
beträffande förslaget vid 8 med chefen för försvarsdepartementet.
9
Specialmotivering
9.1
Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken
3
kap. 2 §
Förevarande
lagram behandlar formerna för erkännande av faderskap. Föreslagen ändring
föranleds av att barnavårdsnämnden föresläs överta barnavärdsmannens uppgifter
i detla saramanhang.
Prop.
1973:100 81
3 kap. 4 §
I paragrafens första stycke slås fast att
barnavårdsnäranden skall sörja för att faderskapet lill barn utora äktenskap
fastställs. Besläraraelsen orafattar samtliga barn utora äktenskap för vilka
barnavårdsman enligt nu gällande regler skall förordnas. Nämnden skall sålunda
alltid se till att faderskapet tUl barn utom äktenskap fastställs om den som
har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd i riket eller vistas här. Nämiiden
skall även på värdnadshavarens begäran sörja för att faderskapet till annat
barn utora äktenskap fastställs ora barnet är svensk medborgare. Detta
motsvarar vad sora nu gäller ora förordnande av barnavårdsman enligt 8 kap. 3
§. Som utredningen frarahåller har denna bestämmelse liUkomrait för att ge
barn raed svenskt raedborgarskap, som vistas utomlands tillsararaans raed sin
vårdnadshavare, raöjlighet att få det stöd en barnavårdsman kan ge. Enligt vad
som särskilt framhölls vid bestämmelsens införande kunde detta vara av
betydelse då barnets börd inte fastställts och det var aktuellt att fastställa
faderskapet under medverkan av svensk rayndighet (prop. 1969: 124 s. 101).
Utredningen har föreslagit alt skyldigheten för näranden
att sörja för att faderskapet fastställs inle skall gälla ora barnet fyllt 18
är. För egen del anser jag det inte erforderligt alt föreskriva någon åldersgräns
eftersom nämndens åliggande i förevarande hänseende enligt första stycket gäUer
barn som står under vårdnad och således i vart fall upphör när barnet fyller
20 år.
Ändra stycket innehåller den i paragrafens gällande
lydelse upptagna hänvisningen till förfarandereglerna i lagen om fastställande
av faderskap. Denna lag innehåller bl. a. bestämraelser ora barnavårdsnämndens
taleräll.
3 kap. 5 §
I denna paragraf ges bestämraelser ora vilken
barnavärdsnärand som skall sörja för att utomäktenskapligt barns börd
fastställs.
I enlighet med utredningens förslag föreskrivs alt
uppgiften skall ankoraraa på barnavårdsnäranden i den koramun där
vårdnadshavaren är kyrkobokförd. Är vårdnadshavaren inte kyrkobokförd i riket
skall uppgiften åvila barnavårdsnämnden i hans vistelseort eller, om han inte vistas
i riket, barnavårdsnäranden i Stockholra.
3 kap.6 §
I paragrafen finns bestämraelser ora förfarandet när
vårdnadshavaren byter kyrkobokförings- eller vistelseort saml om överflyttning
av ärende till annan barnavårdsnämnd.
Det torde ofta komraa att inträffa att vårdnadshavaren
hinner flytta, innan barnavårdsnämnden har slutfört sin utredning i faderskapsfrägan.
I regel är det då mest ändamålsenligt alt barnavårdsnämn-
6 Riksdagen 1973.1 saml Nr 100
Prop. 1973:100 82
den
trots delta får slutföra utredningen. I paragrafens första stycke föreskrivs
därför att den bamavårdsnämnd som inlett utredningen skall slutföra denna, även
om ändring inträder i förhällande som anges i 5 §. I allmänhet kan en
faderskapsutredning slutföras relativt snabbt. I övervägande antalet fall
avslutas utredningen med att faderskapet erkänns. Stundom kan emellertid
utredningen behöva göras mer omfattande. Om vårdnadshavaren har flyttat skulle
det i sådana faU kunna leda till onödiga kostnader och svårigheter i utredningsarbetet
om skyldigheten att sörja för utredningen aUtjämt åvUade nämnden i den
tidigare boningsorten. Det kan även på ett tidigt stadium av utredningen stå
klart alt talan bör väckas vid domstol. Ofta är det lämpligt att talan väcks i
värdnadshavarens boningsort och att biträde där anlitas för rättegången.
Barnavärdsmannautredningen har med hänsyn tUl det anförda föreslagit att
barnavårdsnämnden skall kunna överflytta ärendet till bamavårdsnämnden i den
nya boningsorten om utredningen därigenom avsevärt underlättas. Jag biträder
detla förslag. En föreskrift i ämnet har tagits upp i paragrafens andra stycke.
Eftersom det kan tänkas fall där överflyttning bör kunna ske även till nämnden
i annan kommun än den där vårdnadshavaren vistas har möjUgheten till överflyttning
i enlighet med utredningsförslaget inte gjorts beroende av värdnadshavarens
vistelseort.
I 8
kap. 10 § upptas en bestämmelse om besvär över bamavårds-närands beslut i fråga
om barnavårdsman. Bestämraelsen avser bl. a. beslut om överflyttning av
tillsynen till annan barnavårdsnämnd. En motsvarande besvärsmöjlighet bör i
fortsättningen finnas i fråga om beslut om överflyttning av ärende angående
faderskapsutredning till annan bamavårdsnämnd. Regler härom föreslås i
paragrafens tredfe stycke. Den nämnd som har beslutat om överflyttning bör vara
skyldig att fortsätta utredningen till dess överflyttningsbeslutet har vunnit
laga kraft. Någon motsvarighet till den nuvarande regeln i 8 kap. 10 § tredje
stycket att beslut omedelbart länder till efterrättelse föreslås därför inte.
6 kap.
6 §
I
lagmraraet ges bestämmelser om att domstol för vissa angivna fall kan förordna
att vårdnaden om barn i äktenskap skall tillkomma endast den ena av
föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare. Föreslagen ändring är av
formell natur.
7 kap.
2 §
Enligt
8 kap. 6 § åligger det barnavårdsmannen att sörja för att underhåll
tillförsäkras barnet. Denna uppgift skall framdeles ankoraraa på
barnavårdsnämnden. I ett nytt andra stycke i paragrafen föreskrivs att nämnden
i sådana fall då den har att sörja för att faderskapet tiU
Prop. 1973:100 83
barn
utom äktenskap fastställs även skall se till att barnet tillförsäkras
underhåll. I regel bör faderskapsfrågan och underhällsfrägan lösas i ett
sararaanhang. Som jag har framhåUit i den allmänna motiveringen (7.3) innebär
den föreslagna regeln inte Uka litet som nuvarande bestämraelser att avtal
eller dom beträffande underhållsskyldigheten alllid måste drivas fram. Om
föräldrarna sammanbor och fadern fullgör sin del av underhållsplikten, torde
detla mången gång kunna underlåtas. Skulle föräldrarna i ett sådant fall
sedermera flytta isär följer av bestäraraelsens lydelse att barnavårdsnämnden
skall se till att underhällsbidrag blir fastställt. I praktiken torde denna
skyldighet knappast korama alt aktualiseras annat än på initiativ av vårdnadshavaren
själv. Av skäl som jag har anfört i den allmänna motiveringen är bestämmelsen
inte tilläraplig i fråga om barn i äktenskap.
7
kap. 7 §
Lagrammet
behandlar avtal om fullgörande för framtiden av underhällsbidrag. Föreslagen
ändring är av formell natur.
20
kap. 6 §
I
lagrammet ges föreskrifter om inhämtande av yttrande i adoptionsärenden.
Föreslagen ändring är av formell natur.
20kap.
11 §
I
första stycket av denna paragraf ges föreskrifter om vem som får föra talan för
barnet i mål om underhåU.
Eftersom
det skall åligga barnavårdsnämnden att se till att underhåll tillförsäkras
bara utom äktenskap, bör nämnden också ha rätt att föra talan för bamet i
sådana frågor. Enligt utredningens förslag skall därför i paragrafen tas upp en
bestämmelse om att näranden i fall som avses i 7 kap. 2 § tredje stycket fär
föra talan för barnet i mål om underhåll.
Hovrätten
för Nedre Norrland framhåller i sitt reraissyttrande att den skyldighet att
sörja för att underhållsbidrag blir fastställt som enligt 8 kap. 6 § åvilar
barnavårdsraan inte bara avser bam utom äktenskap ulan också barn i äktenskap
för vilket barnavårdsman har förordnats. Enligt hovrättens mening saknas skäl
att begränsa nämndens lalerätt i underhåUsfrågor att gälla endast bam utom
äktenskap. Enligt hovrättens mening bör näranden inom ramen för sin
allmänkurativa verksarahet få föra talan även i fråga om underhåll till barn i
äktenskap.
För
egen del vill jag erinra om de skäl jag i den allmänna motiveringen har anfört
tUl stöd för att barnavårdsnämnden inte bör åläggas alt sörja för att de
inomäktenskapliga bamen tillförsäkras underhäll (7.3). Vad jag sålunda har
anfört talar enligt min mening också emot
Prop. 1973:100 84
att
ge näranden lalerätt i mål.om underhåll lill sädana bam. Jag ansluter mig
därför till utredningens förslag på denna punkt. Som jag har anfört i den
allmänna motiveringen bör det emellertid givelvis åligga nämnden att inom
raraen för den kurativa verksaraheten biträda vårdnadshavaren med råd och hjälp
i frågor om fastställande och ändring av underhällsbidrag.
20
kap. 28 §
I
vissa frågor rörande förmynderskap, exempelvis om förordnande eller
entledigande av förmyndare eller om överflyttning av tillsynen, gäller
officialprincipen. Domstol har befogenhet och skyldighet att, när anledning
ges, ex officio föranstalta om utredning och meddela de beslut som kan behövas.
Enligt
denna paragraf har vissa personer, däribland barnavårdsraan, getts särskild
behörighet alt göra framställning till domstolen i förrayn-derskapsfrågor, med
den verkan att ett beslut i saken måste meddelas och att talan mot beslutet kan
föras. Fråga om entledigande av förmyndare som har gjort sig skyldig lill
försummelse kan tas upp även på ansökan av allmän åklagare eller
barnavårdsnämnd.
Eftersom
bamavärdsmannainstitutionen enligt förslaget inte vidare skall bestå, har
regeln om bamavårdsmannens talerätt fält utgå ur paragrafen. Jag har inte
ansett det motiverat att i samband därmed utsträcka barnavårdsnämndens
talerätt utöver vad som nu gäller. Jag vill emellertid erinra om att
barnavårdsnämnd är oförhindrad att hos rätten begära att frågan om förmyndare
las upp.
20
kap. 38 §
Enligt
denna paragraf skall i fråga om mål och ärenden, vari barnavårdsnämnd,
överförmyndare eller allmän åklagare för talan, bestäraradserna i 20 § lagen
ora införande av nya rättegångsbalken äga raotsvarande tillämpning. Detta
innebär att rättegångsbalkens regler för brottmål skall tUlämpas i fräga om
rättegångskostnad och om ordningen för målets fullföljd i högre rätt samt att
beträffande den som för talan på det allmännas vägnar vad som är föreskrivet om
åklagare skall gälla i stället för bestämmelserna om föreläggande för part och
parts utevaro i tvistemål.
Barnavårdsnämnden
får enligt gällande rätt föra talan i fråga om vårdnaden om barn i och utom
äktenskap enligt 6 kap. 6 och 12 §§ samt i fråga om entledigande av försumlig
förmyndare och god man enhgt 20 kap. 28 och 32 §§. Nämnden har därvid partsställning.
För dessa mål, där nämnden närmast för talan pä det allmännas vägnar, har det
ansetts ändamålsenligt att tillämpa brollmålsreglerna i vissa avseenden.
Prop. 1973:100 85
Enligt
det nu framlagda förslaget skall barnavårdsnämnden fä föra talan i mål om
underhäll till barn utom äktenskap. Nämnden uppträder därvid som
ställföreträdare för barnet. Sådan talan som avses i 38 § föreligger alltså
inte. Denna bestämmelse bör därför inle gälla för sädana raål. En föreskrift
av denna innebörd har tagits upp i ett nytt andra stycke i paragrafen.
21
kap. 5 §
Föreslagen
ändring är av forraell natur.
Ikraftträdande-
och övergångsbesläraraelser
De föreslagna
lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1974. Några särskUda
övergångsbestämmelser behövs inte. Som utredningen har anfört bör
barnavårdsnämnden omedelbart vid ikraftträdandet överta barnavårdsmannens
uppgifter att sörja för att faderskap och underhåll fastställs. Om rättegäng är
anhängig upphör bamavårdsmannens behörighet att föra talan sora
ställföreträdare för barnet vid ikraftträdandet. Nämnden bör därför antingen
genom fullmakt eller delegationsbeslut se till att barnavårdsmannen blir
behörig att föra talan på nämndens vägnar eller orabesörja att uppgiften
övertas av någon annan. I de flesta fall torde barnavårdsmannen ha anlitat
ombud i rättegängen. Den omständigheten att barnavårdsmannen efter lagens
ikraftträdande inte längre är behörig ställföreträdare för barnet medför inte
att för ombudet utfärdad fullmakt blir utan verkan. I 12 kap. 19 §
rättegångsbalken föreskrivs nämligen att, om fullmakt har getts av parts
ställföreträdare och dennes behörighet sedermera upphör, fullmakten ändå är
gällande. Vad beträffar de kurativa uppgifterna bör, som jag har anfört i den
aUmänna motiveringen (7.5), vårdnadshavaren underrättas om sin möjlighet att få
barnavårdsman enligt barnavårdslagen.
9.2
Förslaget till lag om ändring i lagen om fastställande av faderskapet till barn
utom äktenskap
Enligt
förslaget skall barnavårdsnämnden överta uppgiften att tillse att faderskapet
tUl barn utom äktenskap fastställs. Bestämmelserna i 3 kap. barnavårdslagen
kommer att i tillämpliga delar gäUa för förfarandet. Vissa bestämmelser i 13
kap. blir även tUlämpliga, exempelvis föreskriften om tystnadsplikt i 91 §.
1
§
Bestämraelsen
anger lagens tUlämpningsområde. Enligt dess nuvarande lydelse gäller lagen
förfarandet vid fastställande av faderskapet
Prop.
1973:100 86
till
barn utom äktenskap, för vilket barnavårdsraan är förordnad. Den föreslagna
ändringen innebär att lagen i stället skall tillärapas på förfarandet vid
fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap i fall som avses i det
föreslagna tillägget i 3 kap. 4 § FB. Enligt detta skall barnavårdsnämnden vara
skyldig att se till att utomäktenskapligt barns börd fastställts. Skyldigheten
avser de barn för vilka barnavårdsman enligt gällande räll skaU förordnas. Vid
förfarandet skall utöver vad som anges i barnavårdslagen förevarande lag
äga tiUämpning.
2
§
Första
stycket av förevarande paragraf innehåller vissa grundläggande regler rörande
orafattningen av ulredningsplikten. Föreslagen ändring, som är av formell
natur, föranleds av förslaget att barnavårdsnämnden skall överta
bamavårdsmannens uppgifter härvidlag.
I
andra stycket föreskrivs f. n. att bamavårdsnämnd i annan kom mun på begäran
skall biträda barnavårdsmannen. Visserligen torde det utan särskUd föreskrift
ankomma på barnavårdsnämnderna att lärana varandra biträde i frågor som här
avses. I klarhetens intresse har jag emellertid ansett mig böra uppta en
bestämmelse härom.
Bamavårdsnämnden
skall inleda faderskapsulredningen så snart nämnden får kännedom om att barn
fötts utom äktenskap. Nämnden underrättas om barnets födelse genom föddseavi
från länsstyrelsen. Nämnden skall kunna påbörja utredningen redan före barnets
födelse om modern begär det. I hkhet med utredningen anser jäg att det inte
finns anledning att behålla sådan skyldighet att göra havandeskapsanmälan som
f. n. föreskrivs i 8 kap. 5 § FB.
3-4
§§
De
ändringar som föreslagils i förevarande paragrafer är av formell natur.
5
§
Paragrafens
första stycke innehåller bestämmelser ora alt påbörjad faderskapsulredning
under vissa förutsättningar får läggas ned. Föreslagen ändring är av formell
natur.
Under
remissbehandlingen har hovrätten för Nedre Norrland framhållit att
barnavårdsnämnds beslut rörande medgivande tUl nedläggning av påbörjad
faderskapsutredning får anses röra fräga som avses i 8 kap. FB. Talan mot
beslutet kan således föras med stöd av 10 § nämnda kapitel. Enligt hovrättens
mening bör i fortsättningen talan på motsvarande sätt få föras mot
barnavårdsnämnds beslut i fråga om att lägga ned faderskapsutredning.
Jag
delar hovrättens uppfattning och har därför tagit upp en bestämmelse om
fullföljd av talan i paragrafens andra stycke.
Prop. 1973:100 87
6-7
§§
De
ändringar som föreslagits i förevarande paragrafer är av formell natur.
10 §
I
paragrafen upptas forumbestäraradser.
Barnavårdsnämnden skall
som förut nämnts enUgt förslaget sörja för att faderskapet fastställs. I många
fall kommer nämnden att väcka talan sedan utredningen avslutats. Nämnden är
skyldig alt föra talan mot alla presumtiva fäder och kan fä föreläggande alt
fullständiga utredningen. I likhet med barnavårdsmannautredningen finner jag
därför att talan bör väckas vid domstolen i den ort där den barnavårdsnämnd
finns som har att tiUse att barnens börd faststäUs. Föreskrift härom har
upptagits i första stycket av paragrafen. Har utredningen enUgt 3 kap. 6 § FB
överflyttats från en nämnd till en annan, skall talan väckas vid domstolen i
den ort där den senare näranden finns.
Enligt 2 § barnavärdslagen
skall det finnas en barnavärdsnärand i varje kommun. Domkretsindelningen bygger
på komraunerna sora rainsta enhet. Det kan därför inte uppstå någon tvekan om
vUken domstol som skall pröva målet.
11 §
I
förevarande lagrum ges föreskrift om skyldighet att vid talans väckande inge
protokoll över utredningen. Förslagen ändring är av formell natur.
Ikraftträdande-
och övergångsbeslämradser
Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 1974. Några särskilda
övergångsbesläraraelser behövs inte raed anledning av att baraa-vårdsnäranden
övertar barnavärdsraannens uppgifter. Beträffande problera i saraband raed
pågående rättegångar kan jag hänvisa till vad sora har anförts vid förslaget
till ändring i FB.
I fråga ora barn utora
äktenskap, som har fötts före utgången av är 1969, gäller enligt
övergångsbestämraelserna till förevarande lag äldre lag beträffande
barnavärdsraannens skyldighet att sörja för att bamets börd fastställs. Med
äldre lag åsyftas regeln i 8 kap. 6 § FB att det åligger barnavårdsmannen att
tillse att faderskapet till barn utom äktenskap fastställs. Efter
barnavårdsmannainstitutionens upphörande bör skyldigheten att enligt näranda
lagrum sörja för bördsfastslälldsen för barn födda före utgången av år 1969 i
stället ankomma på barnavårdsnämnden. Föreskrift härom har upptagits i en
övergängsbestämradse.
Prop. 1973:100
9.3
Förslaget till lag om ändring i lagen om bidragsförskott
6
§
I
förevarande paragraf finns bestämmelser rörande ansökan om bidragsförskott.
Fråga
om bidragsförskott prövas, efter ansökan, av barnavårdsnämnden i den kommun
där vårdnadshavaren är mantalsskriven eller, om sädan mantalsskrivningsort ej
finns, av barnavårdsnämnden i den kommun där barnet är bosalt. Ansökan kan
göras av bl. a. barnavårdsman. Om barnavårdsmannainstitutionen i enlighet med
det nu framlagda förslaget upphör, kan vårdnadshavaren inte längre få särskUd
hjälp i frågor som nu nämnts. Efter att ha övervägt att införa en generell
bestäraraelse om skyldighet för nämnden att utan ansökan besluta om
bidragsförskott har utredningen, med hänsyn till att nämnden ofta lorde sakna
vetskap om när rätten till bidragsförskott inträder, stannat för alt endast föreslå
en bestämmelse om rätt för näranden att utan ansökan besluta om bidragsförskott
till barn som är omhändertaget för samhällsvård.
Jag
är för egen del också av den uppfattningen att skyldighet för nämnden att utan
ansökan generellt besluta om bidragsförskott inte bör införas. Förslaget att
nämnden ulan ansökan skall få besluta om utbetalning av bidragsförskott till
bam som är omhändertaget för sarahälls-värd synes lärapligt. Föreskrift härom
upptas därför i paragrafens första stycke. I övrigt föresläs bara en ändring av
formell natur.
Jag
vill i sammanhanget framhålla alt det självfallet åligger nämnden att i
förekommande fall biträda vid upprättande av ansökan om bidragsförskott.
9
§
Enligt
andra stycket i förevarande paragraf kan nämnden, om den som normalt är
bidragsmotlagare inle är skickad att handha bidraget, förordna att förskottet
skall utbetalas till barnavårdsman eller annan lämplig person eller, om
synnerliga skäl är därtill, själv omhänderta förskottet.
Som
utredningen framhåller finns det raed de uppgifter barnavårdsnämnd enligt del
framlagda förslaget skall ha inle skäl att i stället för barnavårdsman låta
barnavårdsnämnd inträda som mottagare av bidragsförskott i de fall som avses
med lagrumraet. Eftersom den barnavårdsnämnd som i sådant fall skulle mottaga
förskottet i regel skuUe vara sararaa nämnd som beslutar i frågan skulle en
bestämmelse av angivet innehåll inte heller vara förenlig med andra punkten av
förevarande lagrum. I detla har därför inle gjorts annan ändring än den som föranleds
av alt barnavårdsmannainstitutionen skall upphöra.
Prop. 1973:100 89
11
och 12 §§
De
ändringar sora föreslås i förevarande lagrura är av forraell natur.
9.4
Förslaget till lag om ändring i barnavårdslagen
3a
§
I
denna paragraf föreskrivs i första stycket att barnavårdsnämnden skall lämna
den som har vårdnaden om bam stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden. I
andra stycket föreskrivs att barnavårdsnämnden på framställning av
vårdnadshavare skall utse en särskild tjänsteman eller förtroendeman hos
nämnden eller annan lämphg person (barnavårdsman), som har att lämna honom det
bistånd som enligt första stycket åvilar barnavårdsnämnden. Det ankommer på
barnavårdsnämnden i värdnadshavarens kyrkobokföringsort att utse barnavårdsman.
I paragrafens Iredje stycke föreskrivs alt Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer har alt meddela föreskrifter om i vUka fall och i vilken ordning
vårdnadshavare skall särskilt underrättas om sin rätt att få barnavårdsman.
De
överväganden som ligger till grund för nämnda bestämmelser har jag redovisat i
den allmänna motiveringen (7.5). Jag inskränker raig därför lUl alt beröra
några spörsraål av praktisk art. Del förekomraer naturligtvis att tjänsteman
hos nämnden eller förtroendeman inom kommunen som utsetts att vara
barnavårdsman slutar sin tjänst eller av annan anledning måste frånträda
uppdraget. Barnavårdsnämnden bör i sådana fall underrätta vårdnadshavaren om
bytet och meddela vem som utsetts att i fortsättningen bistå honom. Flyttar
vårdnadshavaren tUl annan kommun bör han självfaUet underrätta sin
barnavårdsman härom. Denne har då att hos nämnden anraäla att uppdraget
upphört samt att meddela vårdnadshavaren att denne, om han fortfarande vill ha
barnavårdsman, bör ansöka därom hos barnavårdsnämnden i den kommun dit han
flyttar. Motsvarande förfarande bör tUlämpas om barnavårdsmannen på annat sätt
än genom anmälan från vårdnadshavaren får kännedom om att denne flyttat. Har
lång lid förflutit utan att vårdnadshavaren varit i förbindelse med barnavårdsmannen,
kan detta vara ett tecken på att vårdnadshavaren inte längre har behov av
barnavårdsman. Barnavårdsmannen bör då lämpligen ta kontakt med
vårdnadshavaren för att höra sig för om uppdraget kan upphöra. Om del trots
efterforskningar inte går att få fram uppgift om var vårdnadshavaren befinner
sig, bör nämnden kunna anse uppdraget avslutat. Skulle vårdnadshavaren
sedermera ge sig tiU känna och förklara att han fortfarande önskar bistånd av
barnavårdsman skall sådan naturligtvis genast utses på nytt.
Prop. 1973:100 90
11 §
I förevarande lagrum anges
i vilka fall barnavårdsnämndens ordförande äger meddela interimistiska beslut.
Föreslagen ändrmg är av forraell natur.
12 §
Den
i 12 § givna möjligheten att delegera barnavårdsnämnds beslutanderätt i vissa
ärenden till särskild avdelning inom nämnden eller till ledamot eller suppleant
i nämnden eller till tjänsteman hos kommunen omfattar enligt uttrycklig
bestämmelse (punkt 4) inte vad som ankommer pä nämnden att fullgöra enligt FB.
När bamavårdsmans befogenheter och skyldigheter såvitt avser faderskap och
underhäll överflyttas till barnavårdsnämnden bör, som jag har anfört i den
allmänna motiveringen (7.2 och 7.3), viss delegationsmöjlighet på detta område
införas. Av praktiska skäl torde nämligen barnavårdsnämnden i sin helhet inte
kunna besluta i alla de frågor som enligt förslaget skall ankomma på nämnden.
Bamavårdsnämnden föreslås därför få delegera uppgiften att godkänna
faderskapserkännande enligt 3 kap. 2 § FB, att väcka och föra talan i mål ora
faderskap och underhåll enligt 3 kap. 4 § och 7 kap. 4 § samt att godkänna
avtal om underhåll enligt 7 kap. 7 § andra stycket. Frågor om nedläggande av
faderskapsutredningen enligt 5 § faderskapslagen och om godkännande av
underhållsavtal avseende engångsbelopp är däremot inte av sådan art och torde
inle vara så vanligt förekommande att möjlighet till delegation bör finnas.
Beslut som fattas på grund
av delegation skall enligt 12 § andra stycket anmälas vid nämndens nästa
sararaanlräde. Sora utredningen framhåUer har nämnden därvid möjlighet att
kontrollera hur tjänstemannen fullgör sitt uppdrag. Näranden kan t. ex. välja
ut vissa ärenden, sora skall föredras inför nämnden i dess helhet. Nämnden bör
även lämpligen som en kontrollåtgärd se till att de ärenden sora är över ett år
garala föredras inför nämnden en gång årligen.
Enligt lagen (1970: 296)
om social centralnämnd m. ra. fär efler beslut av kommunens fullmäktige de
uppgifter i kommunen som enligt gällande författningar ankommer pä socialnämnd,
bamavårdsnämnd och kommunal nykterhetsnämnd i stället handhas av en gemensam
social centralnämnd eller social distriktsnämnd. Centralnämnds och distriktsnämnds
möjligheter att besluta om delegation finns angivna i 7 och 10 §§ lagen om
social centralnämnd. Enligt dessa bestämmelser skaU de begränsningar som finns
angivna i 12 § barnavårdslagen därvid gälla. Utvidgas möjligheterna till
delegation enligt barnavårdslagen vidgas samtidigt centralnämndens och
distriktsnämndens möjligheter att delegera. Någon ändring i bestäraradserna
såvitt avser dessa nämnder behövs således inte.
Prop.
1973:100 91
9.5 Förslaget
till lag om ändring i familjebidragsförordningen
35 §
I
paragrafen finns bestämmelser om fullföljd mot beslut i ärenden som avses i
familjebidragsförordningen. Bl. a. föreskrivs att barnavårdsraan får fullfölja
talan för barn. Eftersom barnavårdsmannainstitutionen enligt förslaget inte
vidare skall beslå och det inte finns anledning att föra över barnavårdsmannens
behörighet på barnavårdsnämnden, har denna föreskrift fått utgå ur paragrafen.
39
§
I
denna paragraf föreskrivs bl. a. att barnavårdsman har behörighet alt för barn
göra ansökan i vissa frågor som anges i paragrafen. På samma skäl som har
anförts i fråga om 35 § har denna föreskrift fått utgå ur paragrafen.
9.6 Övriga
lagförslag
Föreslagna
ändringar är av formell natur.
10
Hemställan
Jag
hemstäUer att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att antaga
föreslagen lill
1.
lag ora ändring i
föräldrabalken,
2. lag om ändring i lagen (1969: 618) om faststäUande
av faderskapet till barn utom äktenskap,
3. lag om ändring i lagen (1958: 642) angående
blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredningen av
faderskapet till barn utom äktenskap,
4. lag om ändring i lagen (1969: 620) ora ersättning i
vissa fall för utgivna underhållsbidrag,
5. lag om ändring i lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätten att utbekoraraa alhnänna handUngar,
6.
lag om ändring i lagen (1964:
143) ora bidragsförskoti,
7.
lag om ändring i
barnavårdslagen (1960: 97),
8.
lag om ändring i
familjebidragsförordningen (1946: 99).
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Gunnel Anderson
Prop.
1973:100 92
Bilaga 1 Bamavårdsmannautredningens förslag
Förslag till
Lag om ändring i föräldrabalken
Härigenora förordnas i fräga om föräldrabalken
dels att 8 kap. skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 2 och 4 §§, 6 kap. 6 och 12 §§, 7 kap. 2
och 7 §§, 20 kap. 6, 11, 28 och 38 §§ samt 21 kap. 5 § skall ha nedan angivna
lydelse,
dels alt i 3 kap. skall införas tre nya paragrafer, 57
§§, av nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3 kap.
2 §
Erkännande av faderskapet till Erkännande av faderskapet till
barn utom äktenskap sker skriftli- barn
utom äktenskap sker skrift
gen. Erkännandet skall bevittnas ligen.
Erkännandet skall bevittnas
av två personer och skriftligen av tvä
personer och skriftiigen god-
godkännas av barnavårdsmannen kännas av
barnavårdsnäranden
eller, om sådan ej är förordnad, samt av
modem eller särskilt för
barnavårdsnämnden samt av mo- ordnad
förmyndare för barnet
dem eller särskilt förordnad för- Har
barnet uppnätt myndig ålder,
myndare för bamet. Har bamet skall
erkännandet i stället godkän-
uppnätl myndig ålder, skall erkän- nas
av bamet självt. Erkännande
nandet i stället godkännas av bar- kan
ske även före barnets födelse,
net självt. Erkännande kan ske
även före barnets födelse.
Bamavårdsmannen och barna- Barnavårdsnämnden fär lärana
vårdsnämnden får lämna sitt god- sitt godkännande endast om det
kännande endast ora det kan an- kan antagas att mannen är fader
tagas att mannen är fader lill bar- till barnet,
net.
Visas senare-------------------------- saknar verkan.
4 § .
Det åUgger barnavårdsnämnden alt sörja för alt faderskapet
till barn utom äktenskap fastställes, om den som har vårdnaden om barnet är
kyrkobokförd i riket eller eljest vistas här. Barnavårdsnämnden skall sörja
för att faderskapet till annat barn utom äktenskap fastställes om
vårdnadshavaren begär del och barnet är svensk medborgare.
Vad sålunda stadgats skall ej gäUa om barnet fyllt 18 år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande
lydelse)
Närraare bestäraraelser om förfarandet vid fastställande
av faderskapet till bara utora äktenskap för vilket barnavårdsman är
förordnad, raeddelas i särskild lag.
(Föreslagen lydelse)
Närraare bestäraraelser ora förfarandet vid fastställande
av faderskapet lin bam utora äktenskap meddelas i särskild lag.
5§ Uppgiften att sörja för att barnets börd fastsläUes
åvilar barnavårdsnämnden i den församling, där den som har vårdnaden om barnet
är kyrkobokförd eller, om vårdnadshavaren ej är kyrkobokförd i riket,
barnavårdsnämnden i den ort där vårdnadshavaren vistas eller, om denne ej
vistas i rikel, barnavårdsnämnden i Stockholm.
Har sedan utredning inletts ändring inträtt i förhållande
som anges i 5 § vare barnavårdsnämnden ändock skyldig att slutföra utredningen.
Barnavårdsnämnden
äger förordna att ärendet skall överflyttas lill annan nämnd om det skulle avsevärt
underlätta utredningen. Om sådant beslut skall den andra barnavårdsnämnden
ofördröfligen underrättas.
7§
Över barnavårdsnämnds beslut enligt 6 § må klagan föras
genom besvär hos länsstyrelsen.
Talan
mot länsstyrelsens beslut föres hos kammarrätten genom besvär.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 kap. 6 §
Gör en av
föräldrarna sig skyldig till grovt missbrak eller tUl grov försummelse vid
vårdnadens utövande, eller är han hemfallen åt missbrak av rusgivande medel,
eller för han ett lastbart liv, eller är han lill följd av frånvaro, sjukdom
eller arman orsak för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, äge rätten
pä ansökan av den and-
Gör en av
föräldrarna sig skyldig till grovt missbruk eller tUl grov försummelse vid
vårdnadens utövande, eller är han hemfallen åt missbrak av rusgivande medel,
eller för han ett lastbart Uv, eller är han till följd av frånvaro, sjukdom
eller annan orsak för längre tid förhindrad att dellaga i vårdnaden, äge
rätten på ansökan av den
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande
lydelse)
re eUer barnavårdsman eller pä anmälan av allraän
åklagare eller bamavårdsnärand förordna, att vårdnaden skall tillkomma allenast
den andre. Inträffar sådant fall i fråga om bägge föräldrama, äge rätten
överflytta vårdnaden ä särskUl förordnad förrayndare.
(Föreslagen
lydelse)
andre eller pä anraälan av allmän åklagare eller
barnavårdsnämnd förordna, att vårdnaden skall tillkomma allenast den andre.
Inträffar sådant fall i fräga om bägge föräldrama, äge rätten överflytta
vårdnaden å särskilt förordnad förmyndare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bam utom
äktenskap står under modems vårdnad tUl dess det fyllt tjugu år eller ingått
äktenskap. Äro föräldraraa ense, att fadera skall träda i modems ställe, varde
han, på anraälan, av rätten förordnad alt övertaga vårdnaden ora bamet, om han
är lämplig därtill. Finnes modem ej vara lämplig att utöva vårdnaden, eller dör
hon, skall rätten på ansökan av fadem eller barnavårdsmannen eller på anmälan
av allmän åklagare eller bamavårdsnämnd överflytta vårdnaden ä fadem eller
särskilt förordnad förmyndare. Vad i 24 och 10 §§ stadgas med avseende å
vårdnad om bam i äktenskap skall äga motsvarande tillämpning beträffande barn
utom äktenskap.
Barn utom
äktenskap slår under moderns vårdnad till dess det fyllt tjugu är eller ingått
äktenskap. Äro föräldrama ense, att fadem skall träda i modems ställe, varde
han, på anmälan, av rätten förordnad att övertaga vårdnaden ora barnet, ora han
är lämplig därtill. Finnes modern ej vara läraplig att utöva vårdnaden, eller
dör hon, skall rätten på ansökan av fadem eller på anraälan av allraän
åklagare eller barnavårdsnämnd överflytta vårdnaden ä fadem eller särskilt förordnad
förmyndare. Vad i 24 och 10 §§ stadgas med avseende ä vårdnad om bam i
äktenskap skall äga motsvarande tillämpning beträffande bam utom äktenskap.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
kostnaden Fader eller -
sin
förmåga.
-
giftermålsbalken stadgas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Del åligger barnavårdsnämnd, som jämUkl 3 kap. 4 § skall
sörja för att faderskapet till barn utom äktenskap fastsläUes, att tillse alt
barnet tillförsäkras underhåll.
7
§
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avtal angående -
Gäller avtalet underhäll enligt 1 § till barn utom
äktenskap, vare det dock bindande för den underhållsberättigade, om avtalet
slutits genom skriftlig, av två personer bevittnad handling och godkänts
----- högre
underhällsbidrag.
Gäller avtalet underhäll enligt 1 § till bara utom
äktenskap, vare det dock bindande för den underhållsberättigade, om avtalet
slutits genom skriftiig, av två personer bevittnad handling och godkänts av
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande
lydelse)
av barnavårdsmannen eller, om sådan ej finnes, av
bamavårdsnämnden. Har modem vårdnaden om bamet, äge hon sluta avtal som nu
sagts, ändå att hon ej uppnätt myndig ålder. Innefattar avtalet åtagande att
till bamets underhåll utgiva visst belopp en gång för alla, erfordras städse
godkännande av barnavårdsnämnden. Belopp som sist sagts skall betalas till
nämnden, och varde med beloppet så förfaret som i 4 kap. 6 § sägs med avseende
ä där närant engångsbelopp.
Avtal angående---------------
(Föreslagen lydelse)
bamavårdsnäranden. Har modern vårdnaden om bamet, äge hon
sluta avtal sora nu sagts, ändå att hon ej uppnått myndig ålder. Innefattar
avtalet åtagande att till barnets underhäll utgiva visst belopp en gång för
alla, skall beloppet betalas lill barnavårdsnämnden, och varde med beloppet så
förfaret sora i 4 kap. 6 § sägs raed avseende å där nämnt engångsbelopp.
bamets födelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
20 kap. 6 §
I ärende
ora antagande av adoptivbarn skall rätten inhärata upplysningar om barnet
och sökanden ävensom huravida vederlag eller bidrag till bamets underhäll är
givet eller utfäst. Har bamet ej fyllt aderton är, skall yttrande inhämtas
från barnavårdsnämnden i den församling där sökanden är kyrkobokförd samt
från bamavårdsnämnden i den försaraling där den som har vårdnaden om barnet
är kyrkobokförd.
I ärende ora antagande av adoptivbarn skall rätten
inhämta upplysningar om barnet och sökanden ävensom huruvida vederlag eller
bidrag tiU bamets underhåll är givet eller utfäst. Har bamet ej fyllt aderton
år, skall yttrande inhämtas från bamavårdsnämnden i den församling där
sökanden är kyrkobokförd samt, om barnavårdsman förordnals för barnet, från
den barnavårdsnämnd, som har att utöva tillsyn å barnavårdsmannens verksamhet,
och eljest från bamavårdsnämnden i den församling där den som har vårdnaden
ora bamet är kyrkobokförd.
Fader
eller------------------------ han höras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 §
I raål om underhäll till bam får modem, om hon har
vårdnaden om barnet, föra talan för bamet, även om hon ej uppnått myndig ålder.
Är särskild förmyndare för bamet förordnad, har han sararaa rätt att föra talan
för barnet. Även barnavårdsman får föra sådan talan. Vad och en som kan föra
ta-
I
mål ora
underhåll till bam fär modern, om hon har vårdnaden om bamet, föra talan för
bamet, även om hon ej uppnätt myndig ålder. Är särskild förmyndare för bamet
förordnad, har han samma rätt att föra talan för bamet. Även barnavårdsnämnd
får i fall som avses i 7 kap. 2 § tredje stycket
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)
lan
för barnet skall fä tillfälle att föra sådan talan. Var och en som
yttra sig i målet. kan föra talan för bamet skaU få
tillfälle
alt yttra sig i målet.
Underhällsbidrag
må----------- av underhällsliden.
Underhäll
till----------------- föreligger därefter.
28 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ansökan
ora förmyndares förordnande eller entledigande eller om annan rättens åtgärd
med avseende å förmynderskap må, såframt fråga ej är ora ärende, varom i 9
kap. 2 a § eller i 29 § stadgas, göras, förutom av överförmyndaren och
förmyndare, fämväl av barnavårdsman och den omyndige själv, om han fyllt
sexton år, så ock av hans make och närmaste fränder. Förmyndare, sora gjort sig
skyldig tUl försummelse i vårdnaden ora underårig, raå entledigas järaväl på
ansökan av allraän åklagare eller bamavårdsnärand. Frågor sora avses i denna
paragraf skall ock rätten, när anledning är därtill, upptaga utan att särskild
ansökan blivit gjord.
Mot
rättens -------
Mot
beslut---------------
Ansökan
om förmyndares förordnande eller entledigande eller ora annan rättens åtgärd
raed avseende å förmynderskap raå, såframt fråga ej är om ärende, varom i 9
kap. 2 a § eller i 29 § stadgas, göras, förutom av överförrayn-daren och förrayndare,
av den omyndige själv, om han fyllt sexton är, sä ock av hans make och
närmaste fränder. Förmyndare, som gjort sig skyldig till försummelse i
vårdnaden om underårig, mä entledigas jämväl pä ansökan av allmän åklagare
eller bamavårdsnärand. Frågor som avses i denna paragraf skall ock rätten, när
anledning är därtiU, upptaga utan att särskild ansökan blivit gjord.
-
är sagt. av vitet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I fråga om raål eller
ärende, vari allraän åklagare, bamavårdsnärand eller överförmyndare för talan,
skall vad i 20 § lagen ora införande av nya rättegångsbalken är stadgat äga
motsvarande tUlämpning.
I fråga ora raål eller
ärende, vari allraän åklagare, bamavårdsnämnd eller överförmyndare för talan,
skall vad i 20 § lagen ora införande av nya rättegångsbalken är stadgat äga
motsvarande tiUämpning.
Vad
sålunda stadgats gäller ej mål vari barnavårdsnämnd för talan om fastställande
av faderskap och underhåll Ull barn utom äktenskap.
opaginerad Kontrollera mot PDF
21
kap.
5 §.
Är det uppenbart att förhållan- Ar det uppenbart att förhåUan-
dena
ändrats väsentligt sedan all- dena ändrats väsentligt sedan allmän
dorastols dom eUer beslut män dorastols dora eller beslut
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Föreslagen
lydelse)
raeddelades,
kan länsrätten vägra verkställighet, om det av hänsyn till barnels bästa är
påkallat att fråga om ändring beträffande vårdnad eller umgängesrätt prövas av
allmän domstol. Sådan fråga upptages av allmän domstol på ansökan av den som
varit part i ärendet hos länsrätten eller av barnavårdsman eller
barnavårdsnämnd.
(Nuvarande
lyddse)
raeddelades,
kan länsrätten vägra verkställighet, om det av hänsyn till barnets bästa är
påkallat att fråga om ändring beträffande vårdnad eller umgängesrält prövas av
allmän domstol. Sådan fråga upptages av allmän domstol på ansökan av den som
varit part i ärendet hos länsrätten eller av bamavårdsnärand.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Länsrätten fär -
själsliga hälsa.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Övergångsbestämmelser
1.
Denna lag träder i kraft den
2.
Vad i lag eller annan
författning är stadgat angående bamavårdsman skall gälla bamavårdsnämnd.
3.
Genom lagen upphäves
kungörelsen (1950: 146) om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen därå.
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1969: 618) om fastställande av faderskapet till bam utom
äktenskap
Härigenora
förordnas i fräga om lagen (1969: 618) om fastställande av faderskapet till bam
utom äktenskap
dels
alt i rabriken till 2 § och i 3, 4 och 6 §§ samt i övergångsbestämmelserna
ordet "barnavårdsman" i olika böjningsformer skall bytas ul mot
"barnavårdsnämnd" i motsvarande form,
dels att 1, 2, 5, 7, 10
och 11 §§ skaU ha nedan angivna lyddse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 §
Denna lag gäller förfarandet
vid fastställande av faderskapet tUl barn utora äktenskap, för vilket
barnavårdsman är förordnad.
Denna lag gäller
förfarandet vid fastställande enligt 3 kap. 4 § föräldrabalken av faderskapet
tUl barn utom äktenskap.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Barnavårdsmannen skall
försöka utreda vera som är fader till barnet. För delta ändamål skaU han
inhämta upplysningar från modern och andra personer som kan lämna uppgifter av
betydelse för utredningen.
7
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 100
Barnavårdsnämnden skall
försöka utreda vem som är fader tiU barnet. För detta ändaraål skall nämnden
inhärata upplysningar från modern och andra personer som kan lämna uppgifter av
betydelse för utredningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande
lydelse)
Barnavårdsnämnden i annan kommun skall på begäran av barnavårdsmannen
biträda denne.
(Föreslagen
lydelse)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Med barnavårdsnämndens medgivande får barnavårdsmannen
lägga ned påbörjad utredning angående faderskapet, om det
1. visar sig---------------------
Barnavårdsnämnden
får lägga ned påbörjad utredning angående faderskapet, om det
psykiska hälsa.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan om
fastställande av faderskapet föres av barnavårdsmannen. Även den som har vårdnaden
ora barnet eller särskilt förordnad förrayndare för barnet får föra sädan
talan. Har modern vårdnaden ora barnet, fär hon föra talan, även om hon ej
uppnått myndig ålder.
Barnavårdsmannen
skall föra talan mot den man eller de män som enligt hans utredning eller vad
som framkorarait under målets handläggning skäligen kan koraraa i fråga som
fader till bamet.
Talan om
fastställande av faderskapet föres av barnavårdsnämnden. Även den sora har
vårdnaden ora barnet eller särskilt förordnad förrayndare för bamet får föra
sädan talan. Har modem vårdnaden om barnet, får hon föra talan, även om hon ej
uppnått rayndig ålder.
Barnavårdsnämnden
skall föra talan raot den man eller de män som enligt nämndens utredning eller
vad sora frarakorarait under raälets handläggning skäligen kan korama i fråga
som fader till barnet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan
väckes vid rätlen i den ort där den barnavårdsnämnd finns sora har tillsyn över
barnavårdsmannens verksamhet. Rällen kan förordna alt målet skall flyttas över
till annan dorastol, ora det skuUe avsevärt underlätta handläggningen av
raålet.
Talan
väckes vid rätten i den ort där den barnavärdsnärand finns som har att tillse
att barnets börd faststäUs. Rätten kan förordna att raålet skall flyttas över
till annan dorastol, ora det skulle avsevärt underlätta handläggningen av
raålet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är mål-------------------------------- det målet.
Talan får------------------------------- barnets
födelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 §
I samband
med att barnavårdsmannen väcker talan skall protokollet över hans utrediung
ges in till rätten. Väckes talan av annan, skall rätten förelägga barnavårdsmannen
att ge in protokollet.
I saraband
raed alt barnavårdsnämnden väcker talan skall protokollet över
barnavårdsnämndens utredning ges in till rätten. Väckes talan av annan, skall
rätten förelägga barnavårdsnämnden att ge in protokollet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande
lydelse)
Svarande skall
(Föreslagen lydelse)
------ raed stämningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rätten kan förelägga barnavårdsmannen
att fullständiga utredningen om faderskapet.
Rätten kan förelägga barnavårdsnämnden
att fullständiga utredningen ora faderskapet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den--- .
Förslag
till
Lag om ändring i lagen
(1964:143) om bidragsförskott
opaginerad Kontrollera mot PDF
Härigenom förordnas att 6,
9, 11 och 12 §| bidragsförskott skall ha nedan angivna lydelse.
lagen (1964: 143) om
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som önskar erhåUa
bidragsförskott eller vill komma i åtnjutande av högre förskott skall göra
ansökan därora. Ansökan göres av vårdnadshavaren, särskilt förordnad
förmyndare eller barnavårdsman för barnet.
Den som önskar erhålla bidragsförskott eUer vUl komma i åtnjutande av
högre förskott skall göra ansökan därom. Ansökan göres av vårdnadshavaren
eller särskilt förordnad förrayndare för barnet. Är barnet omhändertaget för
samhäUsvård äger nämnden ulan ansökan utbetala bidragsförskott.
Ansökan skall------------- för
barnavårdsnäranden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bidragsförskott
utbetalas
9 §
annorlunda
förordnar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finnes någon, till vUken
bidragsförskott enligt första stycket skall utbetalas, icke vara skickad att
handhava förskottet, må barnavårdsnämnden förordna, att förskottet i stället
skall utbetalas till barnavårdsman fÖr barnet eller annan lämplig person.
Nämnden må ock, då synnerliga skäl äro därtiU, själv omhändertaga
bidragsförskottet för att användas för bamets bästa.
Finnes någon, till vilken
bidragsförskott enligt första stycket skall utbetalas, icke vara skickad att
handhava förskottet, må barnavårdsnämnden förordna, att förskottet i stället
skall utbetalas till lämplig person. Nämnden må ock, då synnerliga skäl äro
därtUl, själv omhändertaga bidragsförskottet för att användas för barnets
bästa.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Åtnjuter
barn------------- mot värdkostnaden.
Det
bidragsförskottsbelopp -.------- av myndigheten.
Prop.
1973:100 100
(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)
11 §
Det
åligger------------- föranleda därtill.
Ora
bamet------------- indraga förskottet.
Beslut
om indragning eller ned- Beslut om indragning eUer ned
sättning av bidragsförskott skall sättning av bidragsförskott skall
skriftligen delgivas vårdnadshava- skriftligen delgivas vårdnadshava
ren, särskUt förordnad förmynda- ren, särskilt förordnad förmynda
re och barnavårdsman för barnet re för barnet och den underhålls-
samt den underhällsskyldige. skyldige.
12 §
Vårdnadshavaren,
särskilt för- Vårdnadshavaren och särskilt
ordnad förmyndare
och barna- förordnad förmyndare för bamet
vårdsman
för barnet äro skyldiga äro skyldiga att ofördröjligen till
att
ofördröj Ugen tUl den bama- den barnavårdsnämnd, som utgi-
vårdsnärand,
som utgiver bidrags- ver bidragsförskottet, anmäla
förskottet, anmäla
a)
om barnet-------------- än barnavårdsnämnden.
Denna
lag träder i kraft den-
Förslag
till
Lag
om ändring i barnavårdslagen (1960: 97)
Härigenom
förordnas i fråga om barnavårdslagen (1960: 97) dels att 3, 11 och 12 §§ skall
ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §,
av nedan angivna lydelse.
föreslagen
lydelse Nuvarande lydelse
3 §
Barnavårdsnämnden har------------ egna sammanslutningar,
att
lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor som äga samband med nämndens
verksamhet
att
förvalta------------- och verkställighet.
3 a§ Barnavårdsnämnden har att lämna råd och upplysningar i frågor
som äga samband med nämndens verksamhetsområde.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Nämnden
bör därvid särskilt
uppmärksamma ensamstående
vårdnadshavares
behov av slöd och hjälp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 §
Kan
barnavårdsnämndens----------- 51 § samt
4.
förordna barnavårdsman.
Beslut
som------------- nästa sammanträde.
Avser
beslutet----------- ordförandens beslut.
12 §
Om
komraunfuUmäktige----------- eller 51 §,
4. fullgöra
vad som ankommer 4. fullgöra vad som ankommer
på näranden enligt föräldrabalken, på nämnden enligt föräldrabalken
enligt 4 § andra stycket eller 5 § i andra avseenden än som avses i
lagen om allmänna bambidrag el- '3 kap. 2 och 4 §§, 7 kap. 2 och
ler enligt 9, 11 eller 18 § lagen 7 §§, om avtalet ej innefattar åla-
om bidragsförskott eller gande att utge engångsbelopp,
samt
i 20 kap. 11 §, enligt 4 § andra stycket eller 5 § lagen om allraänna
barnbidrag eUer enligt 9, 11 eUer 18 § lagen ora bidragsförskott eller
5. göra
framställning----------- tUl koraraunfullraäktige.
Beslut
som------------- nästa sammanträde.
Denna
lag träder i kraft den--
Prop.
1973:100 102
Bilaga
2
Sammanställning
av remissyttranden över bamavårdsmannautredningens betänkande (SOU 1972: 65)
Barnavårdsmannafrågan
Yttranden
har efter remiss avgetts av hovrätten för Nedre Norrland, socialstyrelsen,
länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt
Norrbottens län, riksskatteverket, barnstugeutredningen,
familjelagssakkunniga, socialutredningen, fosterbarnsutredningen. Svenska
landstingsförbundet. Svenska komraunförbundet. Landsorganisationen i Sverige
(LO), Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges advokatsamfund,
Föreningen Sveriges rättshjälpsjurister, Föreningen Sveriges tingsrältsdomare.
Föreningen Sveriges socialchefer, Sveriges socionomförbund, Sveriges
so-cionoraers riksförbund, Sveriges koramunaltjänsteraannaförbund, Sveriges
socialtjänstemannaförbund. Föreningen koramunal- och landstings-anställda
familjerådgivare, Bamavårdsmannaföreningen i Stockholra, Nämnden för
socionomutbildning, Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund.
Moderata samlingspartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund och Husmodersförbundet Hem och
samhälle.
Remissinstansema
har i ätskilliga fall bifogat yttranden frän underställda rayndigheter.
1
Allmänna synpunkter
Utredningens
förslag att bamavårdsraannainstitutionen skall upphöra och att flertalet av de
uppgifter som nu ankommer på de personligt förordnade barnavårdsmännen skall
föras över på barnavårdsnämnden tillstyrks eller lämnas utan erinran av
samtliga reraissinstanser raed undantag av länsstyrelsen i Malmöhus län och
tingsrättsdomareföreningen. Länsstyrelsen anser att utredningens betänkande
inle bör göras till underlag för en ny lagstiftning. Föreningen föreslår att
barnavårdsraannainstitutionen behälls för raera begränsade uppgifter än f. n,,
näraligen för tillsyn särat för stödjande och rådgivande verksarahet för i
första hand barn som inte lever tillsammans med båda föräldrarna.
Socialstyrelsen
framhåller att bamavärdsmannainstitutionen har fyllt en raycket viktig uppgift
under det drygt halva sekel den existerat. När därför utredningen föreslår dess
avskaffande är detta ett resultat av att säväl lagstiftning sora sociala förmåner
nuraera utformats sä, att särlagstiftning rörande barn utom äktenskap kan
anses obehövlig. Ocksä länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller att den
ensamslående värdnadshavarens situation i dag ter sig helt annorlunda än den
gjorde vid tiden för barnavårdsmannainstitutionens tUlkomst. De stora och
genomgripande sociala förändringar som ägt rum under årens lopp har skapat
större trygghet och givit bättre möjligheter för ensamstående vårdnadshavare
att klara uppgiften som ensamförälder. Länsstyrelsen i Stockholms län pekar på
att sarahället numera har ett brett register av åtgärder för stöd
Prop. 1973:100 103
och hjälp till alla vårdnadshavare. Skillnaden mellan
ensamstående och gifta mödrar har med tiden jämnats ut i fråga om behovet av
rådgivning och stöd. Länsstyrelsen anser därför att tiden är mogen att se över
barnavårdsmannainstitutionen som huvudsakligen har varit inriktad på mödrar
med barn utora äktenskap. Även från effektivitets- och rationaliseringssynpunkt
krävs enligt länsstyrelsen en översyn.
Uppfattningen att de utoraäktenskapliga barnens situation
inte är sådan att en obligatorisk tillsyn av särskUt denna grupp kan anses
påkallad koramer till uttryck i flera andra remissvar. Sålunda framhåller bl.
a. Kommunaltjänstemannaförbundet, Folkpartiets kvinnoförbund.
Socialdemokratiska kvinnoförbundet. Svenska kvinnors vänsterförbund.
Husmodersförbundet Hem och samhälle och SACO att det numera inle är motiverat
att behandla utomäktenskapliga barn annorlunda än de bam som föds inom
äktenskapet eller att försätta de ogifta mödrarna i en särställning.
Socialtjänstemannaförbundet framhåller att den ogifta modern många gånger har
raer välordnade förhållanden än andra vårdnadshavare. Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund anser det uppenbart alt de obligatoriska
fortlöpande barnavårdsraannaskapen av många upplevs som en diskriraineruig av
de ogifta raödrarna.
Flera remissinstanser, bl. a. Socialtjänstemannaförbundet
och SACO, framhåller alt föräldrar i ökad utsträckning sararaanbor ulan att
ingå äktenskap. Bamavårdsmannaföreningen i Stockholm konstaterar att en allraän
attitydförändring och olika former av sarahällsåtgärder har utjäranat klyftan
mellan olika familjetyper. Socialdemokratiska kvinnoförbundet anser att det
inte finns något slöd för uppfattningen alt barn sora växer upp i familjer där
föräldrarna inte är gifta med varandra skulle vara utsatta för större risker än
andra barn. Samhället måste, framhåller förbundet, ge alla barn som behöver det
tillsyn och stöd oavsett vilken familjeform de växer upp i. Ocksä SACO
understryker alt behov av samhällets stöd- och hjälpålgärder kan föreligga inle
endast i fräga om de ogifta mödrarna utan även beträffande andra kategorier av
vårdnadshavare, såsom frånskilda, änkor och änklingar.
Landstingsförbundet erinrar om att de senaste decenniernas
reforra-slrävanden inom familjepoliliken genomgående har syftat bl. a. tiU alt
utjämna skillnaderna mdlan olika kategorier av barnfamiljer. Ett av de senaste
exemplen på detta är det nyligen avgivna betänkandet (SOU 1972: 34)
Familjestöd, där en betydande utbyggnad föresläs av det ekonomiska stödet till
barnfamiljerna. Trots att de utoraäktenskapliga barnens särställning alltså
nuraera kan sägas vara i stort sett eliminerad, anser förbundet att denna
kategori ännu i viss män måste betraktas som en utsatt grupp. Detla framgår bl.
a. av den återigen aktualiserade barnmisshandelsproblematiken. Förbundet anser
det därför fortfarande motiverat alt vissa åtgärder vidtas frän samhäUets sida
för att erbjuda dessa barn och deras föräldrar stöd och hjälp. Förbundet finner
eraellertid inle att systemet med personligt förordnade barnavårdsraan bör
kvarstå för dessa uppgifter utan tillstyrker att uppgifterna förs över till
bamavårdsnämnden.
Socialstyrelsen framhåller att även om en särlagstiftning
rörande bara utora äktenskap kan anses obehövlig ett betydande antal
vårdnadshavare dock alltjämt är i behov av de kurativa arbetsuppgifter som f.
n. åvilar barnavårdsmannen. Enligt styrelsen sammanfaller emellertid dessa grupper
i dag inle alllid med de grapper som enligt nuvarande lagstiftning har rätt alt
få barnavårdsraan. Som exempel nämner styrelsen att åt-
Prop. 1973:100 104
skiUiga
utiändska barn under 18 år invandrat tillsammans med släktingar. Sannolikt är
flera av dessa födda utora äktenskap, men de kan trots detta inte få
barnavårdsman i Sverige, eftersom vårdnadshavaren är bosatt utomlands och inte
svensk medborgare.
Utredningens
uppfattning alt systeraet med personliga barnavärds-mannaförordnanden blivit
allt mer otidsenligt och sväradministrerat berörs i flera remissyttranden.
Sociala centralnämnden i
Göteborg anför att i ett socialvärdsarbete som bedrivs enligt helt andra
grundprinciper än tidigare bl. a. enligt den s. k. helhetssynen har
barnavårdsmannainstitutionen kommit alt framstå som alltmer otidsenlig och utan
några större fördelar från värd-och behandlingssynpunkt. Det personliga
förordnandet härrör från en tid då flertalet barnavårdsmän inte var tjänstemän
hos barnavärdsmyn-digheter och innebär numera för socialförvaltningen en
omfattande ad-niinistrativ belastning. Liknande synpunkter framförs av bl. a.
sociala centralnämnden i Kiruna. Socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Sveriges
socionomers riksförbund särat Föreningen kommunal- och landstings-anställda
familjerådgivare betonar ocksä att systeraet raed personliga förordnanden är
adrainistrativt tungrott.
Bamavårdsmannaföreningen i
Stockholm framhåller att de lätt preci-serbara uppgifterna i barnavärdsmannens
arbete fastställande av faderskap och underhällsbidrag sannolikt kan lösas
pä ett administrativt enklare sätt än genom att i varje enskilt fall förordna
barnavårds-man. Sociala centralnämnden i Gustavsberg framhåller att del enbart
kan vara till fördel att avskaffa de personliga förordnandena av bamavårdsman
och överföra ansvaret för barnen direkt på barnavårdsnämnderna, då huvudparten
av landets komrauner har möjlighet att knyta tjänstemän till barnavårdsnämnden
efter koramunreforraens genoraförande.
Enligt Kommunförbundet
överenssläramer utredningens förslag i allt väsentligt med vad som har
eftersträvats frän kommunförbundshåll. Förbundet tillstyrker därför i princip
utredningens förslag. I sitt remisssvar berör förbundet utredningens
iakttagelse att dagens jämförelsevis hårda belastning av socialvärden i samband
med en raer allmän övergång till helhetssynen i behandlingsarbetet leder till
nödlvungna försummelser vid skötseln av barnavårdsraannaskapen. Förbundet
säger sig inte vara berett att anse att dessa iakttagelser kan gälla generellt
för barnavårdsmannaarbetet i landet. Det bör också kunna sägas alt man f. n.
har ett större tryck på socialhjälpssidan än tidigare, vilket förhoppningsvis
är av tillfällig natur, dä det vid oraläggningen av behandlingsarbetet knappast
är raöjligt att undvika inilialsvärigheter. Enligt förbundet har dagsläget
endast kommit alt skarpare belysa barnavårdsmannainstitutionens svagheter. Att
upphäva lagstiftningen härom är enligt förbundets mening nödvändigt även om
svårigheterna i nuvarande exceptionella situation skulle kunna överbr)'ggas.
Socialstyrelsen
understryker alt organisatoriska och andra brister inle bör vara avgörande för
frågan om barnavårdsmannainstitutionens fortsatta existens. Det avgörande bör
enligt styrelsen vara om det fortfarande finns grupper i samhället som har
behov av de särskilda tjänster och den särskilda tillsyn som avses i 8 kap. 6 §
FB och om i sä fall en reviderad barnavårdsmannainstitution erbjuder bästa
formen för tillgodoseende av dessa behov eller om andra anordningar är att
föredra frän rättssäkerhets- och effektivitetssynpunkt. Efler att från denna
utgångs-
Prop. 1973:100 105
punkt ha Övervägt utredningens förslag i fräga om de fem
olika huvuduppgifter som i enlighet med den av utredningen gjorda uppdelningen
åvilar barnvårdsmannen, tillstyrker styrelsen raed de reservationer som framgår
av den följande redogörelsen (26) förslaget att bamavärdsmannainstitutionen
skall upphöra.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför att den av utrednmgen
företagna undersökningen om inställningen tUl bamavärdsraannen bland vårdnadshavare
ger ett anraärkningsvärt för att inle säga närmast sensationellt resultat mot
bakgrund av den kritik som i den allmänna debatten har framförts rörande bamavärdsraannen
sora en överflödig och rent av diskrirainerande institution. Undersökningens
resultat torde enligt länsstyrelsens mening dock inte böra tolkas som ett stöd
för bibehållande av barnavårdsraannainstitutionen sora sådan. Däreraot anser
länsstyrelsen det berättigat att dra den slutsatsen att vårdnadshavarna själva
som regel önskar ha en bestämd person att vända sig till när de söker råd och
stöd. Detta önskemål bör så långt möjligt tiUgodoses även vid en ändrad
organisation.
Stockholms barnavårdsnämnd anser att utredningens
principförslag väl tillgodoser de krav och behov som sarahällets utveckling
lett frara till och som bl. a. inneburit järaställdhet raellan barn födda i och
utom äktenskap. Ell accepterande av utredningens principförslag innebär enligt
nämnden ett ytterligare steg i denna riktning.
Barnstugeutredningen anför att barnavärdsmannautredningens
förslag utgör en av de viktiga bitarna i det raönster för en total farailjepolilisk
service för barn och föräldrar som samhället försöker bygga upp. Förslaget
ansluter väl tUl den familjeservice som barnsiugeutredningen har skisserat i
sitt betänkande (SOU 1972: 26 och 27) Förskolan. Barnstugeutredningen
understryker vikten av alt bamavårdsmannautredningens förslag i den fortsatta
behandlingen nära kopplas med barnslugeulredningens och familjepolitiska koraraitténs
förslag, då förutsättningen för ett verkligt stöd ät särskilt enföräldrarna och
deras bam är alt alla fa-raUjepoliliska resurser i samhället samordnas.
Utbyggnaden av förskolan samt saraarbetet raellan barnavårdsnämnd eller social
centralnämnd och den medicinskt-psykiska mödra- och barnhälsovården i
överensstämmelse med vad barnslugeulredningen föreslagit är hell avgörande för
de barns framtid det här gäller. Barnslugeulredningen ansluter sig helt lUl bamavårdsmannautredningens
förslag, förutsatt att föreslagna åtgärder kan förverkligas i nära anslutning
till förslaget om förskolan och dess funktion i samhäUets samlade
familjeservice.
Tingsrättsdomareföreningen, sora tillstyrker förslaget i
vad det avser att barnavårdsnäranden skall överta bamavårdsmannens uppgifter
att medverka när faderskap och underhållsbidrag fastställs samt att tillse alt
underhållsbidrag betalas, ställer sig tveksam till förslaget att det inle skall
finnas en barnavårdsman för uppgifterna alt se till att barnen vårdas på ett
riktigt sätt samt att utöva en stödjande och rådgivande verksamhet. På skäl sora
närmare redovisas i det följande (5) anser sig föreningen inle kunna
tillstyrka förslaget i dessa delar utan föreslår att barnavårdsraannainstitutionen
behålls för tUlsyn särat för stödjande och rådgivande verksamhet avseende i
första hand barn som inle lever tillsammans med båda föräldrama.
Länsstyrdsen i Malmöhus län finner det svårt att
överblicka konsekvenserna av förslaget då lagar inom angränsande oraråden saratidigt
föreslås ändrade och då omorganisation av berörd verksamhet pågår.
Prop.
1973:100 106
Enligt
länsstyrelsen mäste hänsyn las till bl. a. de lagförslag som nyligen framlagts
eller som är under utarbetande av familjepolitiska komraittén, familjelagssakkunniga,
barnstugeutredningen samt socialulredningen. Länsstyrelsen pekar vidare på alt kommunsararaanslagningar
äger rum fram till är 1974 samt att omorganisation av socialvärdens verksamhet
pågår eller nyligen har avslutats i många korarauner, varvid raan har gått in
för behandlingsarbete enligt den s. k. helhetssynen. Alla dessa förändringar
gör det svårt att fä en rättvisande bild av hur olika delar av verksamheten
verkligen fungerar eller kan fungera. Enligt länsstyrelsen finns det
otvivelaktigt ett stort förtroendekapital i barnavårdsmannainstitutionen sora
det vore olyckligt att förlora. Institutionen som sådan är fast förankrad i
det allmänna medvetandet och har fortfarande en stor funktion att fylla. Om
lagförslaget går igenom försvinner den värdefulla uppsökande verksamhet som barnavårdsmannen
bedriver. Vidare blir det inte längre lika självklart för ogifta mödrar och
andra ensamstående föräldrar vem de skall vända sig till. Länsstyrelsen föreslår
att betänkandet inte görs till underlag för ny lagstiftning på detta område
ulan att i stället möjligheterna till förbättring inom den nuvarande
lagstiftningens rara undersöks.
2
Fastställande av faderskap
Utredningens
förslag att barnavårdsnäranden skall överta de uppgifter rörande fastställande
av faderskap till barn utom äktenskap som nu åvilar barnavårdsmännen och att
nämnden därvid skall kunna delegera beslutanderätten på tjänsteman hos koraraunen
tillstyrks eller läranas utan erinran av praktiskt taget alla remissinstanser.
Länsstyrelsen i Malmöhus län, som är kritisk mot utredningsförslaget i dess
helhet, invänder mot vad utredningen har anfört i denna del alt det frän
praktisk synpunkt kanske inte betyder så raycket ora ansvaret ligger på barnavårdsnämndens
resp. sociala centralnämndens ordförande, på en tjänsteman vid nämnden eller
på en personligt förordnad barnavårdsman. Det borde enligt länsstyrelsen vara
möjligt att t. ex. chefstjänsteman eller annan särskilt utsedd tjänsteman forraellt
står sora barnavårdsman men biträds av andra tjänsteraän i verksaraheten.
Socialstyrelsen
förklarar sig tillstyrka utredningens förslag på de motiv som utredningen har
anfört. Härvid pekar styrelsen bl.a. pä all utredningen har övervägt
lämpligheten av länsstyrelsens eller rättshjälpens medverkan i fråga om
faderskapsutredningar men funnit att behovet av social kunskap talar för att
uppgiften knyts direkt till barnavårdsnämnden. Stockholms barnavårdsnämnd
erinrar också om nämnda överväganden och framhåller att utredningens bedöraning
att faderskaps-utrednmgar bör ske genora barnavårdsnärands försorg liksora att
en viss tjänsteman hos nämnden bör handlägga sädana ärenden synes riklig med
hänsyn lill det slag av utredningar det här gäller samt den speciella kunskap
och erfarenhet de kräver. Kommunförbundet anser att det är lämpligt att särskUda
tjänsteraän enligt utredningens förslag handhar förevarande arbetsuppgifter på
närandens vägnar då denna insats i regel är tidsmässigt begränsad och i övrigt
av speciell art.
Länsstyrelsen
i Norrbottens län understryker utredningens påpekande att det från både
effektivitets- och rättssäkerhetssynpunkt är av vikt att en viss tjänsteman får
ägna sig åt faderskapsutredningar. Denna uppgift har bl. a. pä grund av den
ändrade lagstiftningen om fastställande av fa-
Prop.
1973:100 107
derskap
blivit alltmer komplicerad. Samma uppfattning komraer till uttryck i ätskilliga
remissvar, bl. a. i svaren från Stockholms barnavårdsnämnd, Sveriges
socionomers riksförbund, Kommunaltjänstemannaförbundet, Bamavårdsmannaföreningen
i Stockholm, Moderata samlingspartiels kvinnoförbund, TCO och SACO.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län framhåller alt det mäste anses vara av utomordentlig
betydelse att alla ansträngningar görs för att fä bördsfrågan utredd och
avgjord, bl. a. med hänsyn till att de utomäktenskapliga barnen numera
tillförsäkrats rätt till arv efler fadem. Detta anser länsstyrelsen kunna ske
bäst genom att speciella tjänstemän vid barnavårdsnämnderna tUldelas dessa
arbetsuppgifter. Det processudla förfarandet vid faderskapsfastställande är
stundtals av komplicerad natur. Av betänkandet framgår att
faderskapsutredningarna i många komrauner har blivit eftersatta och att det
har hänt att bristande kunskaper hos barnavårdsmannen medfört att faderskap
inte kunnat fastställas med erforderlig grad av säkerhet. Det är därför
viktigt, framhåller länsstyrelsen, att de tjänstemän som koraraer att handha
dessa arbetsuppgifter får erforderlig utbildning på området. Tingsrättsdomareföreningen,
som framför liknande synpunkter, framhåller att faderskapsutredningama nu
många gånger är föga tillfredsställande i de fall som prövas av domstol.
Folkpartiets kvinnoföi-bund erinrar om att ärenden rörande faderskap numera
ofta får internationell anknytning.
Önskemålet
alt de som skall ha hand om faderskapsutredningama skall vara socialt utbildade
betonas i flera reraissvar. Sociala centralnämnden i Gustavsberg anför bl. a.
att faderskapsutredningarna sedan år 1970 har blivit mer tidskrävande på grund
av att allt fler personer bor tillsammans utan att vara gifta. I dessa fall
fordras ofta tid och tålamod för att bryta den negativa inställningen till vad
många upplever som en otillbörlig inblandning frän samhällets sida. Enligt
näranden har vidare skyldigheten att inför domstol stäraraa in flera länkbara raän
saratidigt gjort arbetet mer psykologiskt känsligt och krävande, då många
kvinnor upplever detla som obehagligt och t. o. m. förnedrande och därför ofta
försöker undanhålla utredaren besvärande fakta. Nämnden anser det nödvändigt
att utredaren har goda kunskaper i psykologi och intervjuteknik, varför en
socialt utbildad tjänsteman synes mest lämpad. En sådan tjänsteman är ocksä
utbildad för och van vid att lösa sociala problera av praktisk art.
I
flera remissvar framhålls att det är viktigt alt den tjänsteman som bedriver
utredningen i faderskapsärenden får tUlgång till juridisk sakkunskap.
Länsstyrelsen i Kronobergs län pekar på att faderskapsutredningar av olika
anledningar har blivit mer komplicerade under årens lopp samt att nu gällande
arvsregler för de utomäktenskapliga bamen medför alt fastställande av faderskap
måste ges den rättssäkerhet som är möjlig. Länsstyrelsen understryker därför
betydelsen av jurists raedverkan i dessa ärenden. Enligt länsstyrelsen är det
också mycket viktigt att barnavårdsnämnderna erinras om att juridisk sakkunskap
bör anlitas i samband med faderskapsutredningar.
Liknande
synpunkter anförs i yttranden frän bl. a. länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus
samt Norrbottens län, sociala centralnämnden i Guslavsberg, Sveriges
socionomers riksförbund, Kommtmaltjänsteman-naförbundel, Folkpartiets kvinnoförbund
och Svenska kvinnors vänsterförbund. Socialstyrelsen ifrågasätter om inte
regelbunden juridisk konsultation borde göras obligatorisk. För ett sådant
obligatorium talar en-
Prop. 1973:100 108
ligt styrelsen de vittgående konsekvenserna, bl. a. i
arvshänseende, av en faderskapsfaststäUdse. Sveriges socionomers riksförbund
uttalar sig i liknande riktning och anser att jurister med specialinriktning på
familjerättsliga frågor bör vara knutna till specialistfunktionen för
faderskaps-utredningar.
Några reraissinstanser berör utredningens förslag att det
skall ankoraraa på den tjänsteman som har hand om utomäktenskapliga bams börd
att under den tid faderskapsutredningen pågår bistå modern med råd och stöd.
Landstingsförbundet framhåller att den nya organisationsformen i realiteten
också innebär ett slags barnavärdsraannaskap, ehuru tidsbegränsat och ulan
personligt förordnande. Det är enligt förbundets raening önskvärt att dessa tjänsteraän
inle helt begränsar sitt arbete till de rent legala och forraella uppgiftema
ulan att de också kan ge råd och stöd åt modern under den tid hon har kontakt
med tjänstemannen. Enligt förbundet är det för undvikande av dubbelarbete
viktigt alt ett nära samarbete äger rura med bl. a. barnavårdscentralernas
personal och de socialassistenter som enligt utredningens förslag efter
fastställande av faderskap och underhållsbidrag skall svara för vad sora kan
kallas kuratorsverksamhet för mödrarna.
Bamavårdsmannaföreningen
i Stockholm anför att behovet av social information är stort före och i samband
med barnets födelse. Det måste vara raöjligt att som i dag få kontakt med
tjänstemannen i fräga i god tid före den väntade nedkorasten, vilket kan vara
ytterst betydelsefullt för faderskapsutredning och rådgivning inför en
förändrad farailjesituation. Föreningen betonar att det är angeläget att den faderskapsulre-dande
tjänstemannen ansvarar för att föräldrarna i samband med faderskapsutredningen
får erforderlig famUjerättslig information bl. a. ora konsekvenserna av olika
samlevnadsformer samt om vårdnads- och um-gängesfrägor. Liknande synpunkter
anförs av Stockholms barnavårdsnämnd.
Foslerbarnsutredningen
påpekar att ifrågavarande tjänsteman enligt bamavårdsmannautredningens förslag
inte skall svara för några mer orafattande sociala insatser. Det bör enligt foslerbarnsutredningens
raening därför noggrant klargöras vilka arbetsuppgifter sora skall åvila tjansteraannen
då i annat fall följden kan bli alt denne i realiteten övertar de arbetsuppgifter
sora den tidigare barnavårdsmannen hade. Sveriges socionomförbund ger uttryck
för samraa uppfattning och frarahåller att utvecklingen mot alt ogifta
föräldrar erbjuds hjälp genom ordinarie sociala organ pä samma villkor som
gäller för andra grupper i samhället försvåras om de tidigare barnavårdsmannauppgifterna
förs över till den faderskapsutredande tjänstemannen.
Sociala
centralnämnden i Göteborg anser att det bör vara möjligt att låta
socialassistenter i reguljärt socialvärdsarbete ha hand ora fastställande av
faderskap i redan av annan anledning aktuella ärenden, varvid assistens från
den av utredningen föreslagne specialisten givetvis kan behövas. Näranden
befarar nämligen att det blir stor omsättning pä specialistpersonalen, ora
denna enbart skall ägna sig åt faderskapsutredningar och inte delta i
behandlingsarbete. Enligt nämnden skulle emellertid denna risk kunna motverkas
om specialislfunktionen utökas tiU att t. ex. omfatta även ärenden rörande
vårdnad och umgängesrält samt adoptioner. Sociala centralnämnden i Gustavsberg
anser att den tjänsteman som gör utredningarna rörande faderskap och underhäll ocksä
bör ha möjlighet att göra utredningar enUgt barnavårds- och socialhjälpsla-
Prop.
1973:100 109
garna
i ärenden som han kommit i kontakt med i egenskap av faderskapsutredare.
Härigenom skulle enligt nämnden undvikas att personer onödigtvis tvingas besöka
olika befattningshavare.
Bamavårdsmannaföreningen
i Stockholm framhåller att det är av vikt alt den rådgivande delen av arbetet
inte tar överhanden. Enligt föreningen bör därför bamavårdsnämnden vid
delegation fortlöpande följa arbetet med faderskapsutredningen. Behovet av
kontroll av tjänstemannens verksamhet berörs i flera andra remissvar. Sveriges
socionomers riksförbund anser att det är absolut nödvändigt att barnavårdsnämnderna
genom stickprovsundersökningar och ärliga uppföljningar av ärenden som ej
slutförts inom ett år tillser hur verksaraheten bedrivs. Länsstyrelsen i
Kronobergs län finner också sädan tillsyn viktig. Enligt länsstyrelsen bör
därför anvisningar utfärdas om hur tillsynen skall utövas. Husinodersförbundel
Hem och samhälle anser att barnavårdsnämndens ärendekontroll helst skall
utföras med juridiskt biträde som enligt förbundet normalt bör kunna ställas
till förfogande inora varje ny slorkorarauns förvaltning.
Utredningens
uttalande att det kan bli nödvändigt att anordna särskild kursverksamhet för
att tillgodose behovet av kvalificerad personal uppmärksammas i några
remissvar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser alt möjligheterna att
genom kursverksarahet eller pä annat sätt utbilda de blivande faderskapsulredarna
bör bli större, då kretsen av tjänsteraän med dessa arbetsuppgifter komraer alt
bli begränsad i förhållande till nuvarande ordning. Frågan om den närmare
utformningen av UtbUdningen på detla område bör enligt länsstyrelsen las upp av
socialstyrelsen i samarbete med främst Kommunförbundet. Kommunförbundet anför
att i den mån det konstateras behov av särskild utbUdning av ifrågavarande
tjänstemän det är naturligt att förbundet medverkar till att kursverksamhet
eller andra utbUdningsinsalser komraer till stånd.
Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län erinrar om att utredningen framhållit vikten av alt
faderskapsutredningarna genomförs så snabbi sora möjligt. Länsstyrelsen vill i
detta samraanhang peka på alt barnavårdsmannaförordnandena i många komrauner
till största delen fördelas bland socialassistenterna, som därjärate har andra
viktiga arbetsuppgifter. Arbetssituationen pä många barnavårdsnämnder eller
sociala centralnämnder är i dag mycket ansträngd. Vid ett genomförande av
utredningens förslag kommer de arbetsuppgifter som de till barnavårdsnämnderna
inte knutna barnavårdsmännen i dag fullgör alt överläs av bamavårdsnämnden.
Utredningens förslag skapar emellertid inle några garantier för att erforderiig
personal ställs till förfogande. Även om förslaget innebär en del besparingar,
främst pä kontorssidan, måste man enligt länsstyrelsens mening mot bakgrund av
den pressade arbetssituationen och det för mänga kommuner svåra
kommunalekonomiska läget räkna med risken att utredningens målsättning på grund
av bristande personalresurser inle helt kan genomföras.
Några
remissinstanser ifrågasätter om det inte skulle vara möjligt att förenkla
förfarandet i fräga om fastställande av faderskap. Socialdemokratiska
kvinnoförbundet frarahåller att strävandena att likställa bam, födda utom resp.
inom äktenskap, leder tUl krav pä att också bestämmelser om fastställande av
barnets börd samordnas så långt detta är möjligt. I de fall där inget tvivel
råder om barnets börd bör därför enligt förbundets raening en juridiskt
bindande registrering kunna företas i folkbokföringen efler anmälan av barnets
far och mor. Detta förfarande
Prop.
1973:100 110
skulle
i första hand gälla för barn lill sammanboende föräldrar vare sig de är födda
utom eller inom äktenskap. Ora faderskapet inle är klarlagt vid barnets födelse
bör raodern obligatoriskt hänvisas till barnavärds-myndigheten för utredning om
faderskap och för fastställande av avtal ora underhållsbidrag. Förbundet
föreslår alt bamavårdsraannautred-ningens förslag ora faststäUande av faderskap
omprövas i enlighet med vad som nu har anförts. Sveriges socionomförbund ger i
sitt remissvar uttryck för samma uppfattning i fräga om reglema för faderskapsfaststäUdse.
Socialförvaltningen
i Helsingborg påtalar att vissa svårigheter kan uppkomma vid övergången tUl det
föreslagna systemet, inte minst i de ärenden där börden inte kunnat
fastställas. Enligt gällande bestämraelser kan barnavårdsnämnden inte lägga ned
påbörjade utredningar ora faderskapet rörande bam sora är födda före är 1970.
Även ora utsikterna att fastställa faderskapet är helt obefintliga måste dessa
ärenden hällas aktuella. Förvaltningen anser att det vore värdefullt om
barnavärds-nämnderna fick rätt att under övergångstiden efler omsorgsfull
prövning lägga ned sädana faderskapsutredningar. Övriga påbörjade men inte avslutade
faderskapsärenden bör kunna överflyttas på de särskUda tjänstemännen och beslutsddegeringen
bör avse även denna ärendegrupp. Enligt förvaltningens uppfattning är det av
utomordentlig vikt att socialstyrelsen i god tid irman den föreslagna lagändringen
träder i kraft upplyser barnavårdsnämnderna ora hur den nya lagstiftningen
skall tillärapas. Vidare anser förvaltningen det nödvändigt med klara och
enkla övergångsbestämmelser.
3
Fastställande av underhållsbidrag
Utredningens
förslag att skyldigheten att tillse att underhåll tillförsäkras de utomäktenskapliga
bamen skall åvila barnavårdsnäranden och att den tjänsteraän sora utreder
barnels börd också skall pröva underhållsfrågan, tillstyrks eller läranas utan
erinran av saratliga reraissinstanser raed undantag av länsstyrelsen i
Malmöhus län, vilken i detta hänseende ger uttryck för sarama uppfattning sora
i fråga ora fastställande av faderskap (2).
Socialstyrelsen
konstaterar i likhet raed utredningen att underhållsfrågan vanligtvis är så
intimt förbunden med faderskapsutredningen i fråga om såväl utredningen som
prövningen att det skulle leda till allvarliga olägenheter om dessa frågor
skulle anförtros oUka organ. Bamavårdsmannaföreningen i Stockholm anser att
synpunkterna på rättssäkerhet har samma tyngd i fräga om bestäraraande av
underhållsbidrag sora då det gäller att fastställa faderskapet. Kommunförbundet
framhåller att inte minst behovet av en åtminstone i varje enskild koramun
enhetlig bedömning av underhällsbidragens storlek motiverar att den tjänsteman
som på baraavårdsnämnds vägnar handlägger ärenden ora fastställande av
faderskap också skall pröva frågor om underhållsbidrag och därvid förfara
enligt de av utredningen angivna procedurreglerna. Uppfattningen att den
föreslagna ordningen ger förutsättningar för en enhetlig bedömning av underhåUsbidragens
storlek delas av bl. a. Kommunaltjänstemannaförbundet och Svenska kvinnors
vänsterförbund. Bamavårdsmannaföreningen i Stockholm anför att bedömningen av
underhällsbidragets storlek är en ofta debatterad fråga bland bamavårdsmannen.
För riket geraensararaa riktlinjer för denna bedömning saknas, vil-
Prop.
1973:100 111
ket
under alla år har utgjort ett av barnavårdsmännens främsta problem. Domstolarnas
praxis varierar avsevärt och ger därför inte tillräcklig ledning. Ett
fastställt underhällsbidrag medför vittgående konsekvenser både för den underhållsberättigade
och inte minst för den underhållsskyldige. Brislen på riktiinjer leder tUl
olika bedöraning. Delta är otillfredsställande. Eftersom barnavårdsnämnden
enligt lagförslaget skall godkänna avtal om underhällsbidrag, torde enhgt
föreningen genom öppen kommunikation mellan närand och tjänsteraän kunna
skapas förutsättningar för godtagbar praxis.
Kommunaltjänstemannaförbundet
påtalar också att det f. n. saknas enhetliga riktiinjer för bedömning av
underhållsbidragens storlek. Enligt förbundets mening hade det varit önskvärt
att utredningen mera ingående behandlat denna angelägna fråga och sökt åstadkoraraa
riktlinjer för bedöraningen. Denna uppfattning delas av sociala centralnämnden
i Göteborg liksom av socialvårdsstyrelsen i Malmö, sora påpekar att raan i
Danmark tycks ha löst dessa frågor pä ett smidigare sätt.
Kommunförbundet anför i
detta sararaanhang att kontakter mellan komraun, advokater,
rättshjälpsanstalter och domstolar skulle kunna medverka till mer enhetlig
bedömning i ett något större område än den enskilda kommunen. Ett sådant
samarbete skulle ocksä kunna göra dorastolarna uppraärksararaa på de
svårigheter sora bamavårdsnärander och besvärsinstanser har när bidragsförskott
söks i ärenden där föräldrar efter hemskillnad eller äktenskapsskillnad
fördelar vårdnaden av barnen mellan sig och avstår frän underhållsbidrag, de s.
k. kvittnings-fallen. Förbundet anser det önskvärt att domstolarna visar äterhällsam-het
i fråga om alt godta sådana överenskoraraelser mellan föräldrar, i synnerhet
som farailjepolitiska kommittén i sitt betänkande Familjeslöd enligt förbundels
mening inle tillfredsställande löst delta problem vid översynen av
bidragsförskottsreglerna. Förbundet finner det lämpligt alt också frågor av detla
slag övervägs i saraband med att ställning tas till utredningens förslag.
Stockholms barnavårdsnämnd
erinrar om att utredningen har förordat att avtal eller dora i fråga ora
underhållsskyldighet inte alltid skall drivas frara. Om föräldraraa sararaanbor
och fadera fullgör sin del av underhållsplikten skall ett sådant förfarande
kunna underlåtas. Nämnden påpekar att raånga unga föräldrar nu lever tillsararaans
utan att ha ingått äktenskap. Erfarenheterna visar alt onödig irritation kan
skapas i sådana fall ora ett absolut krav ställs pä att underhällsbidrag skall
fastställas. A andra sidan kan raan inle bortse frän alt komplikationer kan
uppkomma, om föräldraraa senare separerar. Enligt utredningens förslag kommer
barnavårdsnämnden inle att ha någon obligatorisk, regelbundet återkommande
kontakt med vårdnadshavaren när faderskapsutredningen är avslutad. Därmed koramer
nämnden inte heller att fä kännedom om ändrade förhållanden, t. ex. att
föräldrarna har flyttat isär. Denna olägenhet bör dock kunna eliraineras genom
information tUl föräldrarna i samband med fastställande av faderskapet. Härvid
är det enligt närandens uppfattning angelägel alt det klargörs för vårdnadshavaren
att frågan om underhållsbidrag i förekommande fall måste aktuaUseras av denne.
Ocksä socialstyrelsen understryker att ifrågavarande koraplikationer kan rainskas
genom erforderlig information i samband med att faderskapet fastställs.
Socialstyrelsen
uppmärksaramar att utredningen har övervägt om barnavårdsnämnden bör åläggas
att vaka över att barn i äktenskap vid se-
Prop.
1973:100 112
paration
mellan föräldrarna erhåller underhällsbidrag raen funnit att delta inte behövs
med hänsyn till att underhåll i dessa fall utdöms av domstol och att parterna i
regel har biträde. Barnavårdsnämnden föreslås dock på begäran kunna biträda
även i dessa fall. Styrelsen framhåller att det förhållandet att
underhållsbidrag utdöms av domstol i och för sig inte är någon garanti för att bamets
bästa tillgodoses. Domstolen är bunden av parternas yrkanden och medgivanden.
Det kan hända att ena parten är beroende av den andra och åsidosätter barnets
intressen. Vidare representerar ombudet den vuxne parlen i första hand, inte
barnet. Styrelsen anser därför att det vore önskvärt att barnavårdsnämnden
ålades att bevaka barnens intressen oavsett om man begärt hjälp från nämnden
eller ej.
Sveriges
socionomers riksförbund anser att barnavårdsnäranden bör fä raöjlighet att
godkänna avtal ora underhåll beträffande barn säväl i sora utom äktenskap. En sädan
ordning skulle enligt förbundet vara av betydelse från samhällets synpunkt
eftersom nämnden har alt utge bidragsförskott och därför bör bevaka
underhållsbidragets storlek.
Socialdemokratiska
kvinnoförbundet konstaterar att utredningen har betraktat de utomäktenskapUga
barnen som en homogen grupp och barn som är födda inom äktenskap som en annan
grupp. Därvid har utredningen enligt förbundet bortsett från att förhållandena
är likartade för barn vilkas föräldrar sammanbor, oavsett om dessa är gifta
eller inte. Förbundet anser att avtal om underhållsbidrag, liksom faderskapserkännande,
bör anpassas till de faktiska förhållandena och inte till om äktenskap har ingåtts
eller ej. Enligt förbundet bör därför förfarandet när det gäller avtal om
underhållsbidrag utformas i linje med vad förbundet har föreslagit beträffande
faderskapserkännande. Endast för de fall föräldrarna inte sammanbor bör
lagtexten innehålla tvingande regler om avtal om underhållsbidrag. Samraa
regler bör gälla dä sararaanboendet upphör och dä äktenskapet upplöses.
Liknande uppfattning förs fram i remissvaret från Sveriges socionomförbund.
4
Indrivning av underhållsbidrag
Utredningens
uppfattning att det med hänsyn till bidragsförskottslagens bestämraelser ora
barnavårdsnämndens kravverksamhet inte finns skäl att behålla regler, som
innefattar skyldighet för ett annat organ barnavårdsman att bistå vårdnadshavaren
med indrivning av underhållsbidrag, delas av de flesta remissinstansema.
Socialstyrelsen
erinrar om att utredningen föreslär en allmän övergäng till en ordning, som
innebär alt bamavårdsnämnden då bidragsförskott utgår bör biträda vårdnadshavaren
vid indrivning av den del av underhällsbidraget som överstiger förskottet, samt
att utredningen tUlagt att närandeti givetvis även i andra fall äger biträda vårdnadshavaren
med indrivning av underhällsbidraget. Styrelsen framhåller att utredningen
synes utgå från att alla barn, som inte fär sitt underhällsbidrag i vederbörlig
ordning, har rätt tiU och ansöker om bidragsförskott. Endast i fall där
bidragsförskottet inte ger full täckning för det fastställda underhållsbidraget
skulle därför något egentiigt behov föreligga av hjälp med indrivning för den underhållsberätligades
egen räkning. Styrelsen anser eraellertid att detta resoneraang inte håller.
Sålunda påverkas rätten tUl bidragsförskott ännu av nationaliteten (jfr dock
familjepolitiska
Prop.
1973:100 113
kommitténs förslag). Barnet skall vara svensk medborgare
eller som vårdnadshavare ha en svensk medborgare, bosatt i Sverige (1 § första
och andra styckena Bfl). Med medborgarskap i Sverige jämställs medborgarskap i
annat nordiskt land (art. 18 nordiska konventionen ora social trygghet). I
andra "utländska" fall kan enligt 24 § Bfl järaförd raed kungörelsen
(1967: 201) ora rätt till bidragsförskott i vissa fall förskott utgå endast
under förutsättning att barnet och dess vårdnadshavare inte har raedborgarskap
i någon stat eller är poUtiska flyktingar särat vårdnadshavaren sedan minst
sex månader vistas i Sverige. Enligt styrelsens mening väcker utredningens
resonemang tvekan även från en annan synpunkt. Bidragsförskott skaU enligt 2 § Bfl
inte utgå om del "föreligger grundad anledning antaga alt den
underhållsskyldige i vederbörUg ordning betalar fastställt underhållsbidrag
icke understigande vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 4 § första och
andra styckena". Styrelsen har i Råd och anvisningar nr 174 frän år 1964,
dä förskottet utgjorde 100 kr. per månad, kommenterat besläraraelsen på
följande säll. För att denna regel skall vara tillämplig fordras, dels att det
är fråga om ett fastsläUt underhållsbidrag (slutiigt eller interiraistiskl)
och dels att bidraget betalas regelbundet på förfallodagen. Däremot fordras
inte, alt hela det fastställda bidraget betalas. Om bidraget är fastställt
exempelvis tiU 3(X) kr, i månaden och barnet regelbundet erhåller 200 kr, i
månaden, skall bidragsförskoti inte utgå. Däremot lorde det vara skäl för
barnavårdsnämnden att rikta barnavårdsmannens uppmärksamhet på ett sådant förhåUande
eller om barnavårdsman inte är förordnad undersöka om sådant förordnande
kan vara påkaUat,
Under de år bidragsförskottslagen varit i kraft har enligt
styrelsen veterligen ingenting inträffat som raotsäger dess tolkning av
ifrågavarande bestämmelse. Det torde således finnas barn även utanför de bidragsför-skottsberättigades
krets, vilkas vårdnadshavare kan tänkas ha stort behov av hjälp med indrivning
av underhällsbidrag. Enligt styrelsens mening bör barnavårdsnämnderna åläggas
att hjälpa även dessa. Däreraot synes det inte finnas skäl att bibehålla bamavärdsraannen
för uppgiften i fräga. Liknande synpunkter anför Sveriges socionomers
riksförbund och Bamavårdsmannaföreningen i Stockholm.
Enligt barnavårdsnämnden i Munkedals kommun har de flesta
barnavårdsnämnder genom barnavårdsmän eller kravavdelning haft direkt
förmedling av underhällsbidrag från den underhållsskyldige lill vårdnadshavaren.
I flera fall där avtalat underhållsbidrag överstiger bidragsförskottet
förmedlas underhållet regelbundet ulan att bidragsförskott tas i anspråk. Sädan
förmedling förekomraer ocksä ofta i ärenden där den underhållsskyldige
inbetalar fastställt underhällsbidrag frivilligt men under trycket av att en
myndighet som barnavårdsnämnden raedverkar. Vårdnadshavaren har ofta behov av
att förstärka sitt krav genom sådan förmedlingsverksamhet. I andra fall kan meningsskiljaktigheter
mellan parterna innebära att ett personligt överlämnande av underhållsbidrag
känns förnedrande för vårdnadshavaren och medverkar till irritation för både
partema och barnet. Ibland önskar den underhållsskyldige alt förmedling av
underhåll skall ske för att kontroverser om belopp och andra förhållanden om
möjligt skall undvikas. Införsel i lön och andra åtgärder sägs ofta kunna
undvikas genom att underhäll direkt förmedlas mellan partema. Barnavårdsnämnd eUer
kravavdelning bör enligt näranden även i fortsättningen handha förmedlingsverksarahet
i enlighet med det anförda.
8 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 100
Prop. 1973:100 114
Några
remissinstanser, bl. a. länsstyrelsen i Malmöhus län, har upp-inärksaramat att famUjepolitiska
kommittén föreslagit att administrationen av bidragsförskotten skall flyttas
över lill försäkringskassorna. Socialvårdsstyrelsen i Malmö anser att
indrivning av underhällsbidrag och utbetalning av bidragsförskott mera rör
administration än värd och behandling. Enligt styrelsen skulle dessa
funktioner lämpligen kunna övergå frän barnavårdsnämnd till annat organ.
Styrelsen erinrar härvid om famUjepolitiska kommitténs förslag.
Frågan om skyldighet att raedverka
tUl all fastställt bidrag höjs när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det
eller då lagstadgad generell uppräkning av underhållsbidrag beslutats berörs i
flera remissvar. Stockholms barnavårdsnämnd påpekar att det enligt utredningen
får anses ankomma på bamavårdsnärand, som inträtt i barnets rätt på grund av
utgivna förskott, att vid erhållen vetskap underrätta vårdnadshavaren om
sädana särskilda förhållanden som kan föranleda ändring av. fastställt bidrag,
liksom även att tillse att den bidragsskyldige beaktar uppräkning av
underhållsbidrag. Enligt nämnden förekommer det i många fall att den
underhållsskyldige erlägger bidraget direkt lill vårdnadshavaren, varför
nämnden inle känner lill om t. ex, en generell höjning beaktats. Näranden
konstaterar att barnavårdsmännen härvidlag spelar en betydelsefull roll. Om
den obligatoriska tillsynen när det gäller barn utom äktenskap upphör och
kontakten i stället förutsätts ske frivUligt finns det anledning alt frän
barnavårdande synpunkt starkt understryka viklen av att barnavårdsnämnden genora
en vidgad och allraän information ger upplysningar ora förekommande
uppräkningar av underhållsbidrag och ora de åtgärder som erfordras för att vid
väsentligt ändrade förhållanden få ett underhållsbidrag höjt eller nedsatt.
Enligt erfarenhetema från närandens barnavårdsmannaavddning förekommer näraligen
ej sällan att vårdnadshavare själva inle observerar eventuella möjligheter
till ändringar i fastställt underhällsbidrag. Näranden konstaterar att det
därför framstår som angeläget alt barnavårdsnämnderna ges erforderliga
resurser för sädan inforraationsverksarahet.
Behovet
av inforraation understryks också av Bamavårdsmannaföreningen i Stockholm.
Föreningen anför alt raan i Stockholra i samband med att barnavårdsmannen
entledigas informerar föräldrarna om vart de skall vända sig om problera
framdeles skulle uppstå i fråga om underhållet. Inte sällan förekommer att
förnyad kontakt tas av någon av föräldrarna efter ett antal år, eftersom
underhållsfrågan kan behöva omprövas och parterna kan få hjälp i denna
angelägenhet. Ora barnavårdsmannainstitutionen upphör är det enligt föreningen
av stor vikt att denna hjälpmöjlighet garanteras också fraradeles och att
föräldrarna, när faderskaps- och underhållsfrägan utretts, obligatoriskt
informeras om vart de skall vända sig vid fraratida behov av järakning av underhållsbidrag
och om vilka regler som gäller härför. Föreningen erinrar i sammanhanget om att
vårdnadshavare till barn i äktenskap inte har samraa raöjlighet alt genora
barnavårdsnämnden få information i dessa frågor. Föreningen anser därför att
domstolar i samband med hem- eller äktenskapsskillnad bör åläggas alt informera
därom. Liknande synpunkter komraer till uttryck i remissvaret från
Kommunaltjänstemannaförbundet.
Frågan
om vilket organ som bör svara för en vidgad och allmän information i fräga om
uppräkning av underhällsbidrag berörs i flera remissvar. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län anser att initiativ till
Prop. 1973:100 115
sådan information bör utgå frän centralt håll för att få
erforderlig effekt. Denna uppfattning delas av bl, a. sociala centralnämnden i
Göteborg och Kommunförbundet. Förbundet konstaterar att del inte kan vara
rationellt att varje barnavårdsnämnd skall ha alt exerapelvis genom annonsering
eller broschyrer lärana upplysning ora ett förhällande som berör samtiiga
underhällsskyldiga och underhållsberättigade i landet. Däremot anser förbundet
att en information om rätten att vid väsentligt ändrade förhållanden fä ett
underhållsbidrag höjt eller nedsatt kan lämnas när bidraget fastställs genom
avtal eller dom. Sådan information bör enUgt förbundet därjämte kunna ingå i
kommunala broschyrer om sociala förmåner. Bamavårdsmannaföreningen i Stockholm
och Kommunaltjänstemannaförbundet anser alt socialstyrelsen bör svara för en
vidgad och allmän inforraation om uppräkning av underhållsbidrag. Stockholms
barnavårdsnämnd anser alt socialstyrelsen endast bör orabesörja information om
generella höjningar.
Bamavårdsmannaföreningen
i Stockholm framhåller att informationen bör effektiviseras genom bättre
utnyttjande av massraedia. Denna uppfattning delas av barnavårdsnämnden i
Munkedals kommun som konstaterar att en av myndighet på riksplanet samordnad
och samtidig inforraation ora basbdoppsbetingade ändringar av underhällsbidrag
får större genoraslagskraft saratidigt sora kostnaderna kan nedbringas. Nämnden
anser dock alt barnavårdsnämnden som service borde åläggas att pä särskild
begäran av vårdnadshavare (ej engångsbegäran) genom fastställd blankett meddela
underhållsskyldig det aktuella beloppet. Vidare bör socialstyrelsen eller
annan rayndighet uppmanas att tillhandahälla tabeller i lättolkad form på
försäkringskassor, barnavårdscentraler och socialbyråer. Härigenom kan
nackdelen med alt underhållsändringar ej regelbundet delges alla
underhällsskyldiga delvis elimineras.
Sociala
centralnämnden i lärfälla, som anser att information om generella höjningar av
underhållsbidrag torde gä att klara genora olika in-forraationskanaler som
annonser i dagspressen, informationsblad på barnavårdscentraler ra. ra,, frarahåller
att del däreraot kan uppstå allvarliga komplikationer för en mor, då det blir
fråga om att la upp krav om ökat underhåll på grund av ändrade ekonomiska
förhållanden. Näranden befarar att initiativlöshet, rädsla för att "ställa
till trassel" ra, ra, kan avhålla raödrar från alt fä frågan om de är
berättigade lill höjning av underhåUet prövad. Om bidragsförskott utgår är det
inga problem, eftersora barnavårdsnäranden och dess funktionärer kan stödja raodern
i ett berättigat krav på högre underhällsbidrag, I övrigt kan socialvården
medverka med information både av allmän och individuell karaktär,
Sveriges
socionomers riksförbund anser det uppenbart att en försämring kommer alt ske
för de barn sora tidigare haft barnavårdsman om utredningens förslag genomförs.
Förbundet anser det inte tillfredsställande att det skall ävUa vårdnadshavaren
att tillse alt underhåll höjs sedan underhållsbidrag en gång faslställls,
medan nämnden endast skall ha skyldighet att informera. Den seivice som nämnden
ger genom indrivning av underhållsbidrag bör enligt förbundet utökas, sä all
nämnden får skyldighet att bevaka raöjligheterna till järakning av underhåll.
Förbundet anför vidare att praxis i hela landet har utvecklats därhän all
barnavårdsmannen i förordnandeärenden ansett sig ha befogenhet att jämka
underhållsbidrag på frivillig basis, en anordning som enligt förbundet
fungerat tillfredsställande för alla parter.
Prop.
1973:100 116
Kommunaltjänstemannaförbundet
anser det lämpligt alt den tjänsteman som skött faderskapsutredningen och
fastställande av underhållsbidrag även i fortsättningen kan bistå föräldrarna
i ärenden rörande underhållsbidraget.
Tingsrättsdomareföreningen,
som anser alt indrivningen av underhällsbidrag blir mera effektiv ora ADB-teknik
utnyttjas, framhåller att också den automatiska höjningen av underhällsbidragen
lättare torde kunna bevakas härigenom. Detta torde vara av särskild betydelse i
de stora komraunerna. De sraå koraraunerna kan nå samma fördelar genom att gå
samman och använda ett gemensarat redovisnings- och be-vakningssystera.
Barnavårdsnämnden
i Munkedals kommun påpekar all fadern nuraera ofta inte har avslutat sin utbUdning
när underhällsbidrag fastställs och i vart fall inte har kännedora om framtida ekonoraiska
förhållanden. Det kan enligt näranden därför ifrågasättas om inle förnyad prövning
av underhällsbidrag borde ske när barnet är 35 är.
5
Bamavårdsmannens tillsynsplikt
Utredningens
uppfattning att barnavårdsmannen inte längre behövs för tillsynsuppgiften utan
alt denna bättre kan tillgodoses av samhäUets övriga barnavårdande organ med
barnavårdscentralen i centrum delas av praktiskt taget alla reraissinstanser.
Endast länsstyrelsen i Malmöhus län och tingsrättsdomareföreningen ger uttryck
för avvikande mening.
Länsstyrelsen
i Norrbottens län framhåller i likhet med utredningen att den obligatoriska
tillsynen av de utoraäktenskapliga bamen bör upphöra och att sarahällets
tillsyn, som bör omfatta alla barn, i stället bör utövas av andra organ såsom
barnavårdsnämnder, barnavårdscentraler, barnstugor och skolor. Motsvarande
synpunkter kommer till uttryck på flera andra håll, bl. a. i yttrandena från
länsstyrelserna i Kronobergs saml i Göteborgs och Bohus län, sociala
centralnämnden i Kiruna, fosterbarnsutredningen, Sveriges socionomförbund, Bamavårdsmannaföreningen
i Stockholm, Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund, Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund. Socialdemokratiska kvinnoförbundet och Svenska
kvinnors vänsterförbund. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att
de tillsynsuppgifter som i dag åvilar barnavårdsmännen alltmer koramer att eliraineras
i och med alt samhällets uppsökande verksamhet byggs ut till att omfatta alla
barn, bl. a. genom de regelbundna hälsokontrollerna vid barnavårdscentralerna.
Fosterbarnsutredningen
understryker betydelsen av att ensarastående föräldrar och deras barn kan
erhålla sarahällets stöd på olika sätt utan att de därvid skall behöva riskera
alt uppfatta sig sora särbehandlade. En förutsättning för all sådan
särbehandling undviks är att sarahällets olika aktiviteter i förebyggande syfte
genora organ sora barnavårdscentraler, barnstugor, skolor och baraavärdsnärander
i så hög grad som möjligt kommer att omfatta samtiiga barn. I de fall där det
finns behov av mer omfattande socialkurativ hjälp bör denna sä långt det är
möjligt ges inom ramen för samhällets allmänna socialpolitiska åtgärder. Ett bibehållande
av barnavårdsmannainstitutionen, sora bl. a. inneburit en obligatorisk tillsyn
av en viss grupp bam, kan enligt fosterbarnsutredningen knappast anses
förenligt raed det synsätt och de delvis nya arbetsformer inom det sociala
området som blir allt vanligare i dagens
Prop.
1973:100 117
samhälle.
Utredningen framhåller vidare att enligt familjepolitiska kommitténs undersökningar
nära 40 % av de ogifta mödrarna sararaanlevde raed barnets far. Forraen för saramanboende
för dem som har barn tillsararaans tenderar således att spela allt raindre
roll.
Kommunförbundet erinrar ora
att en effektivisering av den förebyggande mödra- och barnhälsovården håller
på att genomföras. Vidare anför förbundet att barnstugeutredningens i
betänkandet Förskolan fraralagda förslag om barnstugornas hälsovård, samverkan
mellan social barnavård och mödra- och barnhälsovård, uppsökande verksarahet,
prioritering av barn med särskilda behov av förskolplats ra. m. innebär ett
långt säkrare skyddsnät än vad barnavårdsmannainstitutionen erbjuder.
Förbundet har i princip biträtt barnstugeutredningens förslag i dessa delar och
således bl. a. ställt sig positivt till ett organiserat samarbete mellan
landstings- och primärkoramunal barnavård. Att detta saraarbete även bör
innefatta det individuellt förebyggande arbetet synes självklart. Forraerna för
ett samarbete måste dock fä avgöras med utgångspunkt i lokala resurser och
behov med hänsyn till att det ännu råder skillnader i barnavårdscentralernas
kapacitet. Förbundet överväger f. n. tillsararaans raed landstingsförbundet raöjligheterna
för en rekommendation om samverkan som rätt väl skulle komma att överensstämma
med vad utredningen föreslår. Det är angeläget att huvudmännen ges frihet att
träffa avgöranden om hur samarbetet närmare skall utformas.
Socialstyrelsen ansluter
sig i likhet raed bl. a. Stockholms barnavårdsnämnd till utredningens
ståndpunkt att samhällets samtliga organ för barnavård och fostran i intimt
samarbete bör verka för att barn av alla kategorier ges bästa möjliga vård och
uppfostran. De viktigaste organen härvidlag är enligt styrelsen utora barnavårdsnämnden
mödra- och barnavårdscentralerna, förskolorna, skolorna och fritidshemmen.
Vart och ett av dessa organ har goda tUlfällen alt göra observationer rörande
barn och deras förhållanden. Samarbete mellan organen bör ske i enklast möjliga
former som ett utbyte av tjänster och samråd i fråga om erfarenheter och
åtgärder. Efler att ha pekat på de ökade möjligheter till tillsyn sora skapas genora
alt förutsättningar ges för att samtliga barn skaU kunna skrivas in vid
barnavårdscentral, framhåller styrelsen i likhet med Kommunförbundet att
samhället, om barnavårdscentralerna enligt barnstugeutredningens förslag
utvidgas till s. k. familjeservicecentraler, får ett instruraent sora till
stora delar tUlgodoser behovet av sådan tillsyn som nu åvilar baraavårdsmannen.
Barnstugeutredningens förslag om uppsökande verksamhet kompletterar detta
instrument. Enligt styrelsen talar praktisk erfarenhet för att den uppsökande
verksamheten i den modell barnstugeutredningen skisserar komraer att företrädesvis
finna bam, sora är i behov av särskilt stöd. Viss försöksverksamhet av denna tjfp
bedrivs f. n. Ansvaret för rättelse av missförhållanden faUer i sista hand på
barnavårdsnämnden. Styrelsen delar utredningens uppfattning att det fordras en
vidgad samverkan meUan barnavårdens olika organ för att barnavårdsnämnden skall
få kännedom om missförhåUanden så tidigt som möjligt samt att föreskriften om
skyldighet att lämna underrättelse enligt 93 § barnavårdslagen inte är tiUräcklig
för att tUlgodose detta ändamål. Styrelsen förklarar sig inte ha något att
erinra mot utredningens förslag att socialstyrelsen och Kommunförbundet i sanu-åd
skall finna former för och ge anvisningar om hur samverkan skall utformas. I
kommuner där samarbete inom bama- och ungdomsvården redan etablerats bör man
så vitt möjligt bygga vidare på redan existerande organ. Dubb-
Prop. 1973:100 118
lering
av samrädsgrupper inora ett och samma område bör i möjligaste mån undvikas.
Länsstyrelsen
i Kronobergs län anser att inskrivning av alla barn pä barnavårdscentralerna komraer
alt ställa ökade krav på de personella resurserna vid dessa. EnUgt länsstyrdsen
måste den uppsökande verksamheten få en bredare bas än vad den har nu särskilt
inom de större tätorterna. De hembesök som blir nödvändiga till följd av att
barnet inte besöker barnavårdscentralen kommer i första hand att vila på
personalen vid centralen. Länsstyrelsen förutsätter därför alt en utbyggnad av
barnavårdscentralerna blir nödvändig om förslaget skall kunna genomföras. Det
är ocksä angeläget att barnavårdscentralerna ges mindre upptagningsområden än
de nu har, varigenom en betydligt bättre närservice skulle uppnäs.
Bamavårdsmannaföreningen
i Stockholm betonar också vikten av uppsökande verksarahet och föreslår att barnavärdslagen
korapletteras med ett tillägg, genom vilket barnavårdsnämnden ges skyldighet
att bedriva sådan verksamhet och därmed utöva en mer orafattande tillsyn över
de barn som vistas inom komraunen. Först genom den av utredningen föreslagna
saraverkan och en lagstadgad uppsökande verksamhet torde en rara för sarahällets
tUlsyn över barnen kunna skapas.
Centerns
kvinnoförbund anser att obligatorisk inskrivning av alla barn vid
barnavårdscentralerna bör kunna medverka till att nedbringa de många fall av
barnmisshandel man kunnat konstatera och som ofta kan bero på okunnighet. Det
är emellertid viktigt att barnavårdscentralerna får resurser till en
uppsökande verksamhet i de fall inskrivna barn inte kommer till centralerna för
besök. Det är också angeläget att det av utredningen förordade samarbetet
mellan de barnavårdande organen komraer till stånd. Också familjerådgivningen
bör uppmärksammas i detla saramanhang och förbundet anser det nödvändigt alt
detta organ byggs ut. Förbundet framhåller att föräldrarnas egen situation
alltid påverkar barnens varför det är viktigt att hela familjens situation tas
i beaktande. Liknande tankegångar ger Folkpartiels kvinnoförbund uttryck åt.
Förbundet pekar ocksä pä behovet av en föräldraskola. Härjämte bör enligt
förbundet barn- och ungdomspsykiatriska kliniker ges närraare anknytning till
barnavårdscentralerna.
Socialdemokratiska
kvinnoförbundet erinrar om alt det i sitt program har uttalat sig för en
utbyggnad av dislriktscenlraler i bostadsområdena. Dessa centraler skulle
erbjuda service på ett sådant sätt all raänniskor finner det naturligt all
vända sig dit och söka hjälp. Mödra- och barnavårdscentralerna bör saraordnas raed
distriklscentralerna och både familjerådgivningen och den psykiska barna- och
ungdomsvården liksom föräldrautbildningen bör vara knutna dit. Över huvud taget
bör distrikts-centralerna ge ett grundläggande slöd lill både vuxna och barn.
De bör vara nära anknutna till förskola, fritidshem och skola. Förbundet anför
som en beslärad uppfattning alt lösningar av detta slag är av utomor-dentiig
betydelse för möjligheterna att trygga barnens situation. Genom kontakten med
barnen via distriklscentralerna blir det enligt förbundet möjligt att ge stödet
där det bäst behövs, oavsett familjeform.
Tingsrättsdomareföreningen
ställer sig tveksam till förslaget att det inle längre skall finnas en
barnavårdsman som har skyldighet att se till att barnen vårdas på ett riktigt
sätt särat att utöva en stödjande och rådgivande verksarahet. Den väsentliga
kritiken mol det nuvarande systemet synes vara att det finns skyldighet att
förordna barnavårdsraan en-
Prop. 1973:100 119
dast
för barn utom äktenskap och att dessa barn därigenora blivit särbehandlade.
Föreningen anser det uppenbart att en ensamstående far eUer mor ofta har ett
särskilt stort behov av slöd och råd. Detta behov raåste i allmänhet vara lika
stort om barnet är fött inom äktenskap som om barnet är fött utom äktenskap.
Det avgörande för behovet torde vara ora bamet bor tillsararaans med en av
föräldrarna eller raed båda, vare sig föräldrarna är gifta eller inte. Enligt
föreningens mening föreligger därför inte någon anledning att upprätthålla den
nuvarande olikheten i behandlingen av barn i äktenskap och barn utora
äktenskap. De flesta föräldrar kan idag få hjälp genora bl. a.
barnavårdscentraler och skolkuratorer. En förutsättning för att hjälpen skall
kunna lämnas är emeUertid att föräldrarna anlitar barnavårdscentralerna och
vill samarbeta med skolkuratorerna. Enligt föreningen finns det anledning anta
att barn till de föräldrar som inte vill utnyttja dessa samhällsresurser är de
som har störst behov av tillsyn och hjälp och som är mest utsatta för risken
att bli raisshandlade i heraraen. För många föräldrar torde det vara väsentligt
all de har en bestämd person de kan ta kontakt raed i alla frågor som rör
familjen och som därraed har stor betydelse för bamet. Med hänsyn härtill talar
enligt föreningen starka skäl för att behålla raöjligheten att förordna
barnavårdsman med mera begränsade uppgifter än f. n. Föreningen föreslär att barnavårdsmannainstitutionen
behälls för tUlsyn samt för stödjande och rådgivande verksamhet avseende i
första hand barn som inte lever tillsararaans med båda föräldrarna. Föreningen
föreslår vidare att frågan ora fortsatt förordnande skall prövas av bamavårdsnäranden
varje år och att förordnandet skall upphöra så snart det inte längre finns
anledning anta att något stöd från barnavårdsman behövs. Skulle bamavårdsnämnden
få kännedom om att barn som lever tillsararaans med båda föräldrarna behöver
det stöd som en barnavårdsman innebär, bör näranden förordna barnavårdsraan
även för ett sådant barn. Föreningen framhåller slutligen att med den funktion
som barnavårdsmannen skulle ha enligt vad föreningen har skisserat
bestämmelsen närmast torde böra tas in i barnavårdslagen.
Länsstyrelsen
i Malmöhus län påpekar att barnavärdsmannens tillsyn av barn har speciellt
nämnts i socialstyrelsens Råd och anvisningar år 1970 beträffande åtgärder mot barnraisshandel.
Där betonas att bamavärdsraannen genom sin uppsökande verksamhet har stora
möjligheter att förhindra barnmisshandel.
6
Bamavårdsmannens stödjande och rådgivande verksamhet
Utredningens
förslag att den kurativa verksamheten skall orafatta alla vårdnadshavare, sora
har behov därav, och o ra h ä n-derhas av barnavårdsnämnden har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av praktiskt taget alla remissinstanser. Endast länsstyrdsen
i Malmöhus län och Tingsrättsdomareföreningen uttalar sig i avstyrkande
riktning.
Kommunförbundet
påpekar att utredningens överväganden i avsnittet om barnavärdsmannens
tillsynsplikt (6.5) är inriktade på frågan hur barnavårdsmannainstitutionens
skydd för de utom äktenskap födda barnen som "riskgrupp" skall
tillgodoses på andra och förbättrade vägar. Enligt förbundet torde det i det
praktiska arbetet knappast ha varit möjligt, nödvändigt eller ens önskvärt att
särskUja barnavårdsmannaskapets tillsynsuppgifler från den slöd- och rådgivande
funktionen. Detta be-
Prop. 1973:100 120
kräftas
av att så många av de genom utredningen tillfrågade vårdnadshavarna varit
positiva till alt ha barnavårdsman, fastän den kurativa delen enligt
utredningens undersökning måste betecknas som raindre väl utvecklad. I likhet raed
utredningen anser förbundet dock, att enkätresultatet inte bör tillraälas
avgörande betydelse vid bedöraningen av frågan om man bör bibehålla barnavårdsmannainstitutionen
när denna i övrigt med fördel anses kunna avskaffas. Behov av stöd och råd
föreligger för många andra människor än ensarastående vårdnadshavare och de
sociala vårdlagarna ålägger komraunerna att tillgodose dessa behov.
Centerns
kvinnoförbund framhåUer att många föräldrar, samboende eUer ensamstående, har
behov av den stödjande och rådgivande verksamhet som barnavårdsmännen gett.
Förbundet instämmer därför i utredningens förslag att denna verksamhet övertas
av barnavårdsnämnden och utvidgas att gälla alla de vårdnadshavare som har
svårigheter att klara upp sin situation. Förbundet framhåller dock alt barnavärdsman-nainstitutionens
upphörande inle fär leda till att servicen till de råd-sökande blir sämre.
Bamavårdsmannaföreningen
i Stockholm framhåller alt avvecklingen av barnavårdsraannainstitutionen
beträffande den kurativa verksaraheten innebär en betydande förlust för den
grupp människor som nu har denna service. Föreningen finner det därför
angeläget betona, att en ersättning ovillkorligen måste skapas. Föreningen vUl
också kraftigt understryka utredningens slutsatser att den kurativa delen av
barnavårdsmannens arbete måste bevaras och utvidgas till att omfatta aUa vårdnadshavare
som upplever sig ha behov av kontakt av angivet slag. Denna förebyggande
verksamhet har sädan angelägenhetsgrad all den måste ges utrymme i
lagstiftningen.
Socialstyrelsen
frarahåller att behovet för ensamma vårdnadshavare att kunna vända sig till
någon socialt kunnig person för upplysningar, råd och stöd i personliga
angelägenheter inte torde vara mindre nu än tidigare. Enligt styrelsen lorde
förhållandet snarare vara det motsatta, beroende dels på samhällsraaskineriels
ökade och aUtjämt ökande komplexitet och dels på att det numera oftare än förr
är fräga om mycket unga vårdnadshavare. Av samma skäl torde behovet emellertid
efter hand ha blivit generellt i den meningen, att det gör sig gällande hos vårdnadshavare
i allmänhet. Styrelsen anser det angeläget att de med barnavårdsmannainstitutionen
förbundna möjligheterna för vårdnadshavare att erhålla kurativ hjälp inte bara
bibehåUs utan utvidgas att orafatta aUa vårdnadshavare som har behov därav.
Enligt styrelsens mening finns dock inte skäl att bibehålla barnavårdsmannainstitutionen
för detta ändamål.
Socialstyrelsen
erinrar vidare om att barnavårdslagen i nuvarande skick är inriktad på
förebyggande åtgärder mot missförhållanden och missanpassning hos barn och att
den inte upptar något åläggande att verka allmänt stödjande. I utredningens
förslag tUl ny paragraf i lagen (3 a §) föreskrivs att barnavårdsnämnden har
att lämna råd och upplysningar i frågor som äger samband med nämndens
verksamhetsområde. Nämnden bör enligt paragrafens andra stycke därvid särskUt uppmärk-samraa
ensarastående vårdnadshavares behov av stöd och hjälp. Enligt styrelsens
uppfattning är detta tillägg inte tiUfredsställande utformat, då det motverkar
en fuUständig utjämning meUan olika kategorier av vårdnadshavare.
Barnstugeutredningen har i sitt betänkande Förskolan lagt fram ett förslag tUl
ändring av 3 § barnavårdslagen, som innebär att bar-
Prop. 1973:100 121
navärdsnämnden åläggs att genora uppsökande verksarahet
och på annat sätt göra sig väl förtrogen raed barns och ungdoras levnadsförhållanden
inora kommunen samt därvid särskilt uppmärksamma sådana underåriga som med
hänsyn till fysiska, sociala eller andra omständigheter riskerar att utvecklas
ogynnsamt. Styrelsen vill för sin del föreslå att 3 § ändras på sådant sätt att
bamavårdsnämnden åläggs skyldighet både att bedriva uppsökande verksamhet och
att lärana slöd och hjälp åt vårdnadshavare som sä önskar.
Stockholms
barnavårdsnämnd frarahåller att erfarenheter från den integrerade socialvärden
ger vid handen att risk föreligger att kurativa arbetsuppgifter lätt skjuts åt
sidan genora de anspråk den "tunga socialvården" ställer. Det torde
därför vara nödvändigt att direkt i lagen starkt markera barnavårdsnämndens
skyldighet att bedriva en allraänt stödjande och rådgivande verksarahet. I
likhet raed socialstyrelsen anser näranden all den föreslagna nya paragrafen i barnavärdslagen
inte är helt tillfredsställande utforraad. Det frarastär enligt nämnden som olärapligt
och är dessutom inkonsekvent i förhåUande till utredningens allmänna ståndpunkt
att ogift vårdnadshavare skall sättas i särställning. Nämnden understryker att
det självfallet inte finns anledning att saratidigt sora man frångår den
obligatoriska tillsynen för barn utom äktenskap införa en föreskrift ora att
just gruppen ensarastående vårdnadshavare skall särskilt uppraärksararaas av barnavårdsnäranden.
Dennas oratanke och dess skyldighet att lärana råd och upplysningar inora sitt
verksarahelsområde bör i lika hög grad gälla alla vårdnadshavare som behöver
sådant bistånd. Nämnden anser att en utbyggd uppsökande verksamhet enligt
barnstugeutredningens förslag bör förordas framför ett särskilt uppmärksammande
av ensamstående vårdnadshavare.
Pä grunder liknande dera som har anförts av socialstyrelsen
och Stockholms barnavärdsnärand tar ätskilliga reraissinstanser avstånd från
utredningens förslag alt i barnavärdslagen införa en bestäraraelse om att
ensamslående vårdnadshavares behov av slöd och hjälp särskUt skall uppraärksammas.
Detta förslag avstyrks sålunda av bl. a. fosterbarnsutredningen, de sociala
centralnämnderna i Göteborg och Haninge, social-vårdsslyrdsen i Malmö,
barnavårdsnämnden i Piteå, Kommunförbundet, Föreningen Sveriges socialchefer,
Sveriges socionomförbund. Kommunaltjänstemannaförbundet, Bamavårdsmannaföreningen
i Stockholm, Socialdemokratiska kvinnoförbundet samt TCO.
Några remissinstanser, nämligen sociala centralnämnden i
Lund, barnavårdsnämnden i Munkedal, Folkpartiets kvinnoförbund och Moderata
samlingspartiels kvinnoförbund, förklarar sig tillstyrka eller intet ha att
erinra mot den föreslagna ändringen, i anslutning tiU 3 § barnavårdslagen.
Svenska kvinnors vänsterförbund förordar en skärpning av det föreslagna
lagrummet så att 3 a § andra stycket får följande lydelse: "Nämnden skall
därvid särskilt uppraärksararaa ensarastående vårdnadshavares behov av stöd
och hjälp."
Landstingsförbundet anser alt det föreligger brist på överenssläraraelse
raellan utredningens förslag och komraunernas resurser. Förbundet pekar härvid
på att utredningen, samtidigt som den konstaterar att barnavårdsmannen på grund
av tidsbrist i stor utsträckning tvingats lämna den rådgivande verksamheten ät
sidan, förordar en utvidgning av denna verksamhet till att omfatta samtiiga
kategorier av barnfamiljer. Barnavårdsnämnden bör givetvis kunna ge råd och
stöd åt alla farailjer i behov av hjälp. Förbundet vill dock starkt frarahålla
faran av alt ett ge-
9 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 100
Prop.
1973:100 122
nomförande
av förslaget medför en reducering av de ensarastående föräldramas möjligheter
att erhålla rådgivning i kommunen om inte ytterligare resurser tUlförs. Emedan
de utomäktenskapliga bamen ännu i viss män mäste betraktas som en
"riskgrupp" får en förändring under inga omständigheter innebära
minskad service till de ofullständiga familjema. Man får inte heller bortse
från att barnavårdsmannen vilket framgår bl. a. av utredningens egen
enkätundersökning trots allt utgör en av många uppskattad trygghetsfaktor.
Utredningen räknar med rationaliseringsvinster genom att många rutinärenden
faller bort. Det bör enligt förbundet noga övervägas om dessa vinster läranar
utrymme för vidgad rådgivningsverksamhet utan ytterligare utbyggnad av
resurserna.
Länsstyrelsen
i Malmöhus län, sora vill behåUa barnavårdsmannainstitutionen, framhåller att
det är många vårdnadshavare som har stort behov av stöd och hjälp och att det
givetvis är önskvärt att de kan få det genom barnavårdsnäranden, antingen det
blir på barnavårdscentralen eller på närandens byrå. Det är givetvis ocksä
önskvärt att den stödjande verksarahet sora nu sker genom barnavårdsnämnden
utvidgas till att omfatta alla de vårdnadshavare som har svårigheter att klara
upp sin situation. Enligt länsstyrelsen är det eraellertid inte helt
realistiskt att tro att raan har möjlighet att lösa den uppgiften. Med de
förhållanden som f. n. råder för de socialassistenter som arbetar enligt
helhetsprincipen är det tveksamt hur stor del av sin tid dessa kan ägna ät just
denna verksamhet. Länsstyrelsen vitsordar att den ensamstående föräldem kan ha
goda möjligheter att diskutera vissa problem med barnavårdscentralen. En
barnavårdsman har dock större raöjligheter när det gäller problem av social art
och i fråga om barn över skolåldem. Vidare har många av de personer som nu har
barnavårdsman inte problem enligt någon av vårdlagarna och de kan känna visst raotstånd
att kontakta en socialassistent som inte är bamavårdsman. Ensamstående
föräldrar är trots allt en stor gmpp med speciella problem. I denna grupp ingår
bl. a. fortfarande många ogifta "övergivna" raödrar, ofta raycket
unga. Länsstyrelsen erinrar omi den av utredningens företagna undersökningen
bland vårdnadshavare med bamavårdsman och framhåller att de unga ogifta mödrarna
visserligen har fått det bättre i yttre avseende men att det personliga stöd
som barnavårdsmannainstitutionen innebär fortfarande torde vara av värde.
Mödrarna vet vem de kan vända sig till när de har barnavårdsraan.
Tingsrättsdomareföreningen
föreslär pä skäl som redovisats i föregående avsnitt (5) att barnavårdsraannainstitutionen
behälls för bl. a. stödjande och rådgivande verksamhet avseende i första hand
barn som inte lever tiUsammans med båda föräldrarna.
Förslaget
ora samverkan mellan mödra- och barnavärden samt barnavårdsnämnden är föremål
för delade meningar bland remissinstansema. Till dem som delar utredningens
uppfattning att en tjänsteman frän barnavårdsnämnden skall vara verksam på mödra-
och bamavårdscentral för att bistå vårdnadshavama med råd och upplysningar hör
socialstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs och Norrbottens län,
sociala centralnämnden i Lund, socialförvaltningen i Helsingborg, Stockholms
barnavårdsnämnd, Sveriges socionomförbund, Sveriges socionomers riksförbund.
Föreningen kommunal- och landslingsanslällda familferådgivare. Centerns
kvinnoförbund. Svenska kvinnors vänsterförbund, LO och SACO. Bl. a. följande
remissinstanser stäUer sig tveksamma tUl förslaget, nämUgen
Prop. 1973:100 123
socialvårdsstyrelsen
i Malmö, sociala centralnämnden och sjukvårdsstyrelsen i Göteborg,
Landstingsförbundet, Kommunförbundet, Föreningen Sveriges socialchefer och TCO.
Socialstyrelsen framhåller
att utredningens förslag att bamavärds-nämndens kurativa verksarahet skall
bedrivas i omedelbar anslutning till mödra- och barnavårdscentraler av olika
skäl är tilltalande. Besöksfrekvensen vid dessa institutioner är mycket hög
och kan förväntas bli i det närmaste lOO-procentig. Behovet av socialkurativ
service torde i allmänhet vara störst vid tiden för barnets födelse och under
dess tidigare levnadsår. Styrelsen anser det därför värdefullt om den
medicinska och sociala rådgivningen samordnas. Det kan också ha en viss
psykologisk betydelse att den sociala service som erbjuds föräldrar vid tiden
omkring och närmast efter barnets födelse är lättillgänglig, vUket den blu: om
socialarbetarens arbete delvis förläggs till barnavårdscentralen. Baraa-vårdscentralerna
har utan tvivel de största föratsättningarna att tidigt nå alla barn och blir
därför ett viktigt led i den uppsökande verksamheten. Styrelsen erinrar ora att
barnstugeutredningen har föreslagit samverkan i familjeservicecentraler. Genom
denna samverkan mellan den medicinskt och socialmedicinskt inrUitade
personalen särat psykolog- och pedagogkonsulter bör raan kunna få till stånd en
effektiv stödjande och rådgivande verksarahet. Styrelsen påpekar att endast ett
begränsat antal korarauner har inrättat psykologtjänster vid existerande bamstugeverk-samhet.
1 vart fall under en övergångstid torde de till PBU-verksamhe-ten knutna
psykologerna i första hand fä anlitas. Styrelsen föratsätter att ett nära
samarbete kommer till stånd meUan socialförvaltning och barnavårdscentraler.
Styrelsen påpekar vidare att det på mänga håU kan te sig svårt att inom en nära
framtid åstadkomma ifrågavarande personella och lokala samordning av social
rådgivning och hälsovård, särskilt med beaktande av att det är önskvärt att
maximalt utnyttja den viktiga informationskälla som hembesöken utgör. Pä vissa
häll torde det vara svårt att åstadkomraa de resurser som behövs för att följa
utredningens intentioner. Som en komplikation kan tillkomma att
socialutredningen enligt sina direktiv skall lägga fram förslag rörande
familjerådgivningens framtida organisation och utformning, varvid särskilt skaU
beaktas möjlighetema att samordna social rådgivnings- och
upplysningsverksamhet med famUjerådgivning. Styrelsen frarahåller att det är av
vikt att inte för mänga ohka organ tillskapas för samhäUets rådgivning kring bam
och farailj.
Länsstyrelsen
i Stockholms län anför att det förtroende hos allmänheten varmed mödra- och
barnavårdscentral omfattas kan förutsättas korama att inbegripa även en där
placerad socialassistent. Länsstyrdsen anser det angeläget att skifte på
assistenttjänsten sker sä säUan som möjligt samt att den personal som tas i
anspråk för uppgiften får primärt ägna sig däråt. Annars kan det vara risk för
att den i socialvården numera tillämpade helhetssynen i behandlingsarbetet
leder tiU att de kurativa uppgiftema ofta inte hinns med på grand av
socialhjälpsärenden. Bamavårdsmannaföreningen i Stockholm framhåller att
ifrågavarande personal måste ges resurser, så att den stödjande och rådgivande
verksamheten kan prioriteras och inte undanträngs av uppgifter enligt gällande
sociala vårdlagar. Bamavårdsnämnden bör enligt föreningen åläggas att
kontrollera att denna prioritering verkligen sker.
Socialförvaltningen
i Helsingborg framhåUer att en väsentiig fördel med social personal vid
centralerna är att man kommer sociala pro-
Prop. 1973:100 124
blerafall
på spåren i ett tidigt och mera behandlingsbart skede. Ett sådant system är ocksä
i linje med de planerade värdcentralernas eller socialcentralernas verksamhet.
Sjukvärdshuvudmäimen planerar att förlägga den öppna verksamheten inom hälso-
och sjukvårdsområdet tUl sådana centraler, som också föresläs bli mer eller
mindre integrerade med den öppna socialvården. Liknande synpunkter anförs av
Sveriges socionomers riksförbund. Socialförvaltningen i Helsingborg upplyser vidare
att den sedan flera år har ett utbyggt samarbete med landstinget och som ett exerapel
på delta nänrmer förvaltningen en socialraedicinsk arbetsgrupp, i vilken ingår
företrädare för bl.a. baraavärdscentralema. Gruppen tar också upp enskilda fall
till behandling.
LO
framhåller att förslaget i huvudsak sammanfaller med syftet bakom det av barnslugeulredningen
framförda förslaget om saraverkan mellan barnavårdscentralen och
barnavårdsnämnden.
Socialstyrelsen erinrar om
att barnstugeutredningens förslag om fa-railjeservicecenlraler tillgodoser
behovet av stöd och rådgivning vad avser yngre barn. Det är av vikt alt i sararaanhanget
inte glömma bort föräldrar raed äldre barn. Enligt nuvarande lagstiftning
kvarstår bamavärdsraannen tills barnet fyller 18 år och kan kvarstå ännu
längre. Förlängningar av barnavärdsraannaskap förekoraraer fortfarande
relativt ofta, vilket tyder pä att behovet av kurativa insatser kan sträcka sig
långt upp i åldrama. Enligt styrelsen är det därför väsentligt att den kurativa
verksamhet som planeras i samband med barnavårdscentralerna samordnas med
liknande kurativ verksamhet i samråd med skolan och famUjerådgivningen. Ocksä
Stockholms barnavårdsnämnd och Sveriges socionomers riksförbund framhåller
vikten av att stödet till famUjer med äldre barn inte skjuts åt sidan,
Förbundet pekar på att det normalt inte finns kuratorer på grundskolans låg-
och mellanstadium. Enligt förbundet är det därför angeläget att
kuratorstjänster inrättas också på denna nivå för att tillgodose behovet av
förebyggande åtgärder för ifrågavarande kategorier av barn.
Kommunaltfänstemannaförbundet
framhåller att de socialassistenter som skall handha den kurativa verksamheten
på mödra- och barnavårdscentralerna inte fär bli isolerade utan måste stä i
nära kontakt med sina kolleger och annan särskild sakkunskap säsora
skolkurator, psykolog och PBU-personal. Också Bamavårdsmannaföreningen i
Stockholm anser det nödvändigt att de som bedriver kurativ verksamhet har fast
förankring i den övriga socialvården. De nya arbetsforraerna inom socialvården,
helhetssynen, måste enhgt föreningen få prövas och fortsätta att utvecklas,
varför formerna för det stödjande och rådgivande arbetet i barnfamiljerna inte
får låsa denna utveckling. Föreningen anser att barnavårdscentralen bör utgöra
ett av de arbetsfält där kurativ verksamhet skall bedrivas av
barnavårdsnämnden. Andra viktiga kanaler för samverkan i det förebyggande
arbetet är förlossnuigsanstalterna, mödravårdscentralerna, PBU, barnstugorna
och skolans dewårdsorganisatio-ner. Föreningen betonar särskilt värdet av
mödravårdscentralen som kontaktyta. Hit vänder sig flertalet gravida kvinnor
för hälsokontroll och man borde här kunna utveckla goda kontaktmöjligheter för
den förebyggande barnavården.
Föreningen
kommunal- och landstingsanslällda familferådgivare anser att arbetsuppgiftema
för den socialassistent söm tjänstgör på mödra-och barnavårdscentral sannolikt
huvudsakligen kommer att bestå i att tUlsatnmans med den hjälpsökande klargöra
vad denne önskar hjälp
Prop. 1973:100 125
med
och ge inforraation ora vart han kan vända sig för att fä adekvat hjälp.
Föreningen understryker vikten av att den tjänsteman som har att raedverka vid
utredning och fastställande av faderskap och underhäll liksom den
socialassistent (kurator) som skall tjänstgöra vid mödra- och barnavårdscentral
har skyldighet alt ge mformation om de familjerättsliga regler som gäller både
för barnet och för föräldrama sinsemellan vid olika samlevnadsformer.
Assistenterna måste enligt föreningen ha kunskaper som gör det möjligt för dem
alt lämna sådan information.
Sociala centralnämnden i
Boden kan inte biträda utredningens förslag att alllid en och samraa assistent
skall svara för rådgivningen pä mödra-och barnavårdscentral. Näranden intar den
principiella ståndpunkten att verksaraheten vid dessa centraler i stort sett
bör begränsas tUl rådgivande social inforraation. Om särskilt bistånd utöver
denna rådgivning och information måste komraa tUl stånd, bör detta bistånd
kunna handhas av de socialassistenter sora arbetar inom det kvarter eller
distrikt där vårdnadshavaren är bosatt. Nämnden anser därför att kommunen
endast bör vara skyldig att i erforderlig omfattning lämna social upplysning
och rådgivning vid mödra- och barnavårdscentralerna genom befattningshavare
vid den kommunala socialvården.
Sveriges socionomförbund
anser att förslaget att barnavårdscentralerna skall överta vissa delar av den konlaktskapande
och rådgivande verksamheten, som hittills främst ålegat bamavårdsnämnden, gär
helt i linje med andra uttalanden ora behovet av dislriktscenlraler i bostadsoraråden.
Förbundet, som ansluter sig lill ifrågavarande uppfattning, vill dock
understryka att det mer ingående bör prövas hur verksamheten på
barnavårdscentralerna skall göras mer socialt inriktad. Denna fräga är av vitalt
intresse och detta beror inte endast pä att baraavårdsman-nainstitulionen skall
avskaffas. Att det blir möjligt att pä ett tidigt stadium pä neutral väg ge
information och upplysningar av social karaktär anser förbundet vara av väsentiigt
samhälleligt värde sett i ett större socialpolitiskt sammanhang.
Barnavårdscentralerna har, bl. a. genom att så gott som samtliga vårdnadshavare
någon gång besöker denna institution, en speciell raöjlighet att på generell
grund meddela ocksä en raer socialt inriktad service. Att viss social
rådgivning kan ske via barnavårdscentralerna innebär också att risken minskar
för att sådan rådgivning skall upplevas sora något negativt och särbehandlande.
Liknande synpunkter anförs av foslerbarnsutredningen, som frarahåller vikten
av att kontakten raed barnavårdscentralerna orafattar alla bam och att verksaraheten
således blir obligatorisk. En utvidgning av verksaraheten får däreraot inte
innebära ett överförande av barnavärdsmannafunklionen som sädan raed en
fortsalt speciell behandling av ensamslående föräldrar och deras bam. Fosterbamsutredningen
betonar att raan på flera olika sätt kan ge arbetet vid barnavårdscentralerna
en mer social inriktning och framhåller att detta bör utredas närmare. Utredningen
ställer sig tveksam till om förslaget att placera en socialvårdstjänsteraan pä
varje bamavårdscentral innebär den bästa lösningen och i dagens läge är
praktiskt genoraförbart.
Sociala centralnämnden i
Göteborg är. raycket tveksara i fråga ora förslaget att vid barnavårdscentralen
placera en socialassistent, som enbart sysslar med råd och upplysningar utan
möjlighet tUl reella behandlingsinsatser eller resurser att vidta åtgärder.
Nämnden anser det mer angeläget att sjuksköterskorna vid barnavårdscentralerna
erhåller sådana kunskaper att de upptäcker behov av sociala insatser pch då hänvi-
Prop. 1973:100 126
sar
tUl socialbyrån och rapporterar sin iakttagelse dit. Detta hindrar inte att det
ibland kan vara lämpUgt att socialassistentens första kontakt med familjen sker
på barnavårdscentralen. Nänmden vill understryka de förbättrade rehabUiteringsmöjligheter
som uppnäs om allmänheten kan förmås att uppsöka socialbyråerna innan de
sociala problemen har nått alltför stor omfattning. Dessa möjligheter motverkas
om utredningens förslag att på bamavårdscenlralen placera en socialassistent
med begränsade arbetsuppgifter genoraförs. Sjukvårdsstyrelsen i Göteborg anser
ocksä att förslaget om att en socialassistent skulle vara verksam vid bamavårdscenlralen
är olämpligt. Styrelsen befarar att den mänga gånger negativa inställningen
till "socialvärden" kommer att överföras på barnavårdscentralen.
Därigenom kan sjuksköterskan vid centralen få svårare att samarbeta med vissa
familjer. Saraarbete med socialvärdande organ är av största vikt för
sjuksköterskan, men de olika verksamheterna raåste bedrivas åtskilda.
Några remissinstanser har
betänkligheter när det gäller möjligheterna att praktiskt genomföra förslaget
att förlägga socialassistenternas verksamhet till mödra- och
barnavårdscentral. Sålunda anser sociala centralnämnden i Uddevalla liksom Markaryds
kommun att förslaget är svårgenomförbart då det dels fömtsätter en omedelbar
personalförstärkning pä socialbyråerna, dels fordrar översyn och inredande av
särskilda expeditionslokaler för detta ändamål i nu befintliga mödra- och barnavårdscentraler.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåUer att det i mindre kommuner raed
endast någon eUer några få anställda socialvårdstjänsteraan kan koraraa att
stöta på problem att ha en tjänsteman knuten till mödra- och
barnavårdscentralen. Möjlighetema att fullgöra den kurativa verksaraheten pä
föreslaget sätt koraraer enligt länsstyrelsen alt bli beroende av ora personella
resurser ställs till förfogande, vilket man inte kan garantera på grund av den
redan hårda arbetsbelastningen och knappheten på medel. Länsstyrelsen
framhåller att det på sina häll finns många mycket angelägna arbetsuppgifter
och prioritetsfrågan kan bli svår. Bl. a. är nykterhetsvården i raånga
kommuner eftersatt på gmnd av bristande personella resurser.
Socialnämnden i Kiruna
anser också att den lösning utredningen i förevarande hänseende förespråkar kan
bli svår att genomföra praktiskt. Näranden är dock av den uppfattningen att
barnavårdscentralerna som barnavårdande organ i vårt samhälle utnyttjas iUa vad
gäller den kurativa verksamheten och anser att det här finns ett samhällsorgan
med naturliga föratsättningar att utveckla sin verksamhet till att utgöra ett
ännu effektivare samhällsinstrument inom den förebyggande baraavården. För alt
ge baraavärdscentralema dessa möjligheter anser nämnden en resursförstärkning
nödvändig. Huruvida denna resursförstärkning skall falla på primärkoramunemas bamavårdande
organ eller pä centralemas egentliga huvudmän är i princip en
samordningsfråga. Centerns kvinnoförbund anser att förslaget om samarbete
mellan de olika organ som föräldrar har anledning att ta kontakt med är mycket
angeläget men frarahåller att det kan bli svårt att genoraföra det eftersom de
berörda verksamheterna har olika huvudmän. Också Stockholms barnavårdsnämnd
påpekar att den föreslagna ordningen innebär en verksamhet som måste utvecklas
i samråd meUan två olika huvdmän, dvs. kommuner och landsting.
Landstingsförbundet
framhåller att mödra- och barnavårdscentralerna har en nyckelposition när det
gäller att upptäcka och håUa kontakt
Prop.
1973:100 127
med
sä kallade riskbarn. En nära samverkan mellan centralerna och
barnavårdsnämnderna är i dessa fall nödvändig för ett effektivt arbete. Det kan
med beklagande konstateras att samarbetet hittiUs inte har varit så väl
utvecklat som önskvärt. Förbundet ställer sig därför positivt till en mera
utbyggd och organiserad samverkan mellan landstings- och primärkommunal
barnavård och vill i detta sammanhang erinra om att samarbetsproblematiken raellan
landsting och primärkommuner nyligen har utretts inom Landstingsförbundet i
samarbete raed bl. a. Kommunförbundet. Denna utredning (Samordning av sociala
insatser mellan landsting och kommuner, "KOS-rapporten") är f. n.
föremål för remissbehandling. Innan resultatet av denna föreligger är
förbundet inte berett att som enda lösning av samarbetsformerna tUlstyrka att
socialassistenten placeras inom centralen. Formema för samarbete mellan mödra-och
barnhälsovården och baraavårdsnämndema bör emellertid enligt förbundets mening
inte regleras genom centrala direktiv utan lösas av de båda komraunförbunden gemensarat
med utgångspunkt i lokala resurser, organisationsformer och behov.
Landstingsförbundet framhåller vidare att barnavårdsnämndens behov av
samverkan med andra instanser inte är begränsat till mödra- och barnahälsovärden,
vUken har sin tyngdpunkt förlagd till tiden kring barnets födelse och det
första levnadsåret. De utomäktenskapliga barnen förblir även senare i viss män
en "riskgrupp". Den pågående allmänna hälsokontroUen av 4-åringar har
liksom förskolan och barnstugorna stor betydelse i den uppsökande verksamheten,
och i skolan kan en vidgad elevvård ge ökade möjligheter alt uppfånga problem i
barnens heramiljö. Förbundet påpekar att väl upparbetade kommunikationsvägar
blir nödvändiga också med och mellan dessa organ. Också här blir det
emellertid en fråga om lokala resurser och behov. Man måste därför enligt
förbundets mening räkna med varierande organisationsformer i samarbetet.
Kommunförbundet
uttalar sin tvekan inför förslaget att en socialassistent skall placeras vid raödra-
och barnavårdscentralen för att bistå vårdnadshavare raed råd och upplysningar.
En sädan organisation står inle i överenssläraraelse med socialvårdens strävan
att göra socialkontoren till serviceorgan sora det är naturligt att vända sig
till vid behov av råd. Assistenten koraraer i många fall att uteslutande få en
"vidare remitterande" funktion. Förbundet framhåller vidare att ett
samarbete mellan mödra- och barnavårdscentral och barnavårdsnämnd som en huvudpunkt
bör innebära att resp. parter informerar om sin verksamhets mål och medel. Mödra-
och barnavårdscentralernas personal skulle därmed om den inte redan är det
bli väl skickad att ge hänvisning till rätt person inora socialförvaltningen,
som snabbt kan ge konkret hjälp ora detta behövs. Koraraunförbundet anser
således att sociala centralnämnder eller barnavårdsnämnder inte bör ha
skyldighet att följa den av utredningen rekomraenderade organisationsraodellen
med socialvårdspersonal tjänstgörande vid mödra- och barnavårdscentraler. Kommunerna
bör ha frihet att liksom i organisationsfrågor i övrigt avgöra pä vilket
sätt nuvarande bamavårdsmans stödjande och rådgivande verksamhet lämpligen
skall överföras i socialvårdens allmänt kurativa arbete. Förbundet förklarar
sig förvissat om att kommunerna tillvaratar de positiva erfarenheter barnavårdsmannainstitutionen
kan ha gett och tillser att rådgivning och stöd kan erbjudas i erforderlig
omfattning.
Den
uppfattning som kommunförbundet sålunda gett uttryck åt delas
Prop.
1973:100 128
av
barnavårdsnämnden i PUeå och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund.
Sociala centralnämnden
i Haninge kommun ifrågasätter också om utredningens förslag ora saraverkan
mellan barnavårdsnämnd och mödra-och barnavårdscentral är generellt tillärapbart.
Nämnden framhåller att också andra former för samverkan kan vara lärapliga med
hänsyn till främst lokala förhållanden. Nämnden anger kommunstorlek, kommuntyp
samt samarbetsformer som finns mellan primärkommunerna och landstinget som
exempel på faktorer som bör vara avgörande för vilka forraer för samverkan som
i det enskilda fallet är att föredra. Nämnden hänvisar i detta sammanhang till
att en genomgripande översyn av samarbetsformerna och metodfrågorna inora
socialvården pågår inora socialutredningen sora också bl. a. har till uppgift
att behandla frågan ora socialvärdens fraratida organisation. Försöksverksarahet
i syfte att nå fram till bättre samordning och samarbete bedrivs nu också på
flera håll i landet, bl. a. i socialstyrelsens regi. I Haninge kommun sker sädan
försöksverksarahet just i samarbete med bamavårdscentral. Utmärkande för försöksverksamhetema
i övrigt är att de samordnande funktionema är olika och att tyngdpunkten i
olika försök ligger på olika funktioner. Framväxandet av social- eller
vårdcentraler med varierande tyngdpunkt på det medicinska inslaget är ett
exempel härpå. Barnstugeutredningens förslag till familjecentraler med
anknytning till mödra- och barnavårdscentralerna är ett annat exempel. Dessa
verksamheter har ännu inte funnit några definitiva former och det är enligt
nämndens uppfattning därför inte lämpUgt att binda upp formerna innan
socialutredningen har framlagt sitt förslag. I stället bör olika former för
samverkan prövas. Mot anförda bakgrund anser centralnämnden att de lokala
förhållandena tills vidare bör få bli avgörande för hur samarbetsformerna
ordnas mellan barnavårdsnämnd och bamavårdscentraler. Motsvarande inställning koramer
till uttryck i remissvaren från socialvårdsslyrdsen i Malmö, Föreningen Sveriges
socialchefer. Kommunaltjänstemannaförbundet och TCO.
Utredningens
förslag att den vid barnavårdscentralen stationerade socialassistenten också
skall biträda vårdnadshavaren i umgängesrättsfrågor men att uppgiften
därvidlag skall inskränkas till alt hjälpa vårdnadshavaren till en
överenskommelse angående umgängesrätten har föranlett delade meningar.
Länsstyrelsen
i Stockholms län anför att det förefaller i hög grad lämpligt att
socialassistenten på barnavårdscentralen verkar för att klara upp umgängesrätlsfrågor.
Genora sin stödjande och rådgivande verksarahet på centralen skulle
assistenten få en god och förtroendefull kontakt med vårdnadshavaren lill det
barn umgängesrätten gäller. Detta är en god grund alt bygga på för att få vårdnadshavaren
positivt inställd till en lämplig lösning av umgängesrätlsfrägan ora värdnadshavarens
känslomässiga inställning till den andra föräldem medför svårigheter. En sådan
lösning måste bygga pä förståelse för att det är till barnets bästa och värdefullt
för dess utveckling att ha fortlöpande kontakt även med den förälder som inle
har vårdnaden. Länsstyrelsen påpekar att strävanden i denna riktning ocksä är
naturligt förenliga med barnavårdscentralens verksamhet. Om en frivillig
uppgörelse inte kan fäs att fungera på ett tidigt stadium leder detta tiU att
parterna låser sina positioner sä alt umgängesrätten inte kan förverkligas
utan tvång, varvid barnavårdsnämndens medverkan ändå kan komma att erfordras. Assisten-
Prop. 1973:100 129
ten
bör därför medverka inte bara till att umgängesöverenskoraradser träffas utan ocksä
till att de fullföljs.
Vad utredningen har anfört
om socialassistentens uppgift i uragänges-rätlsärenden stäraraer enligt
socialstyrelsen och Stockholms barnavårdsnämnd inle överens med vad som i dag
är barnavårdsmannens uppgift i dessa frågor. Socialstyrelsen frarahåller att
dessa ärenden tidsmässigt och i andra avseenden är mycket krävande för den
tjänsteman som handlägger dem. Sålunda innefattar ärendena inte bara medverkan
till en överenskomradse, utan tjansteraannen har också att med beaktande av
barnels bästa verka för att umgänget fungerar. Styrelsen anser att det även i
framtiden bör finnas möjlighet att erhålla sådan hjälp. Skyldigheten alt bistå
härmed bör emellertid inte lämpligen åvila en vid barnavårdscentralen
stationerad socialarbetare. Enligt styrelsen är det tänkbart att farailjerädgivningsverksaraheten
i fraratiden kan utnyttjas i ökad utsträckning i detta sararaanhang med hänsyn
till att familjerädgivarna använder en behandlingsmetodik som inte är ensidigt individinriktad
utan tar sikte på alt belysa de individuella problemen i ett vidare socialt
sammanhang. Arbetsmetoderna förnyas ständigt, anför styrelsen, som ocksä frarahåller
alt det är av väsentlig betydelse att familjerädgivarna har möjligheter att fä
hjälp av barnpsykialer i sådana ärenden där det även är fråga ora vilken av
parterna som lärapligen bör ha vårdnaden ora barnen.
Bamavårdsmannaföreningen
i Stockholm frarahåller ocksä alt ura-gängesrälten är ett oraråde där bamavärdsraannen
spelar en betydande roll. När föräldrar separerar antingen de har varit gifta
eUer enbart sararaanboende åsidosätts ofta barnels rätt till följd av att
föräldrarna förlorat förraågan att saraarbeta i frågor rörande barnet. Möjligheten
alt vända sig till viss bestärad person är även här en faktor av stor
betydelse. Bamavärdsraannen kan ingripa sora förmedlande part och medverka till
en acceptabel lösning eller åtminstone till att ge problemet riraliga
proportioner. Föreningen tar avstånd frän utredningens förslag alt
handläggningen i ett uragängesrättsärende skall övertas av annan assistent inora
socialförvaltningen ora kontakterna med vårdnadshavaren bedöras bli raer tidskrävande.
Enligt föreningen vore det synnerligen olämpligt att avbryta en påbörjad
stödkontakt i denna typ av ärenden eftersom kontinuiteten här är mycket viktig.
Assistenten bör därför ges möjlighet att fortsätta en påbörjad kontakt även ora
den blir tidskrävande. Föreningen tror alt raan härigenom kan skapa de bästa
förutsättningarna för att inora barnavårdsnämnden samla erfarenhet och kunskap.
Förutsättningar bör skapas för. att PBU resp. familjerådgivningen skall kunna
överta handläggningen om särskilda skäl föreligger. Föreningen betonar att det
skulle vara av stort värde ora farailjerådgivning-en oftare än nu kunde komma
in i familjer innan svåra konflikter uppställ. Detta skulle senare kunna
mildra eller förebygga uragängesrälls-problera. Föreningen frarahåUer att dess raedlemraar
uppfattar sitt arbete med dessa ärenden inle enbart som råd och stöd lill vårdnadshavaren
utan som tillvaralagande av barnets intressen och behov. Frågor om ura-gängesrätten
aktualiseras alltraer när det gäller utoraäktenskapliga barn. Dessa ärenden
tenderar vidare att öka beroende på att föräldrarna allt oftare tar lika stort
ansvar och har lika stort intresse för sitt barn. Härtill kommer även bättre
ekonomiska förutsättningar att tUlvarata ura-gängesrätlen. Det är raindre
vanligt nu än förr att en förälder efter separation från familjen ger upp, sin
rätt till umgänge med barnet. För-
Prop. 1973:100 130
eningen
anser att det skulle vara en klar fördel om man i dessa angelägenheter mer
utgick från bamets rättigheter och att det bör ges möjlighet för båda föräldrama
att erhålla biträde av barnavårdsnämnd. Föreningen påpekar att det i somliga umgängsrättsärenden
krävs en mindre arbetsinsats medan arbetet i andra kan bh mycket omfattande och
komplicerat. Den assistent sora skall handlägga ärenden av denna typ raåste
därför ha tid och erfarenhet särat tillgång tiU samråd med psykolog. Liknande
synpunkter anför Kommunförbundet och Stockholms barnavårdsnämnd som ocksä
anser det önskvärt att det ges möjlighet till juridisk konsultation.
Sveriges
socionomers riksförbund framhåller att det är nödvändigt att särskilda tjänster
inrättas vid socialförvaltningen för rådgivning i exempelvis vårdnads- och
umgängesrättsfrågor samt att över huvud taget raöjlighet ges för råd- och
stödkontakter som i dag tillgodoses av barnavårdsmannen.
Länsstyrelsen
i Malmöhus län anför att umgänge mellan barn och den förälder som inte är vårdnadshavare
kommit att öka under senare är. Åtrainstone förefaller det så, om man ser till
de situationer där umgängesrält beslutats av domstol och där verkställighet
söks hos länsrätten. I sådana ofta konfUktladdade situationer är det naturligt
att en förälder vänder sig till barnavårdsmannen för att få slöd. Ibland räcker
det med att bamavårdsmannen som utomstående kan medla mellan parterna.
Kommunaltjänstemannaförbundet
anser att utredningen alltför lättvindigt behandlat frågorna ora uragänge och
vårdnad.
Också
TCO ställer sig tveksara till utredningens förslag i förevarande hänseende och frarahåller
alt de ofta raycket kompUcerade vårdnads-och umgängesrättsfrågorna torde kräva
betydligt större insatser från barnavårdsnämndernas sida än utredningen tänkt
sig. TCO hemställer därför alt utredningens förslag i detta avsnitt blir föreraäl
för ytterligare övervägande. Även frågan ora ansvarsfördelningen bör tas upp tiU
behandling i detta saramanhang.
Mot
utredningens förslag att registrering och dokumentation i rådgivningsärenden
skall ges sä liten omfattning sora raöjligt förklarar sig Stockholms
barnavårdsnämnd i princip intet ha att invända. Nämnden anser dock att
socialassistenten bör föra rainnesan-teckningar i den utsträckning som kan
bedömas underlätta eventuella fortsatta kontakter i ärendet. Detta bör i aUmänhet
ske i frågor sora rör umgängesrätt. Assistenten bör ha belägg för
överenskommelser om t. ex. tider som gjorts med föräldrarna, vilket är
värdefullt bl. a. när ett uragängesrättsärende aktualiseras hos dorastol. Ocksä
Bamavårdsmannaföreningen i Stockholm anser att viss dokumentation torde vara
oundviklig i umgängesrättsärenden.
Behovet
av information ora värdnadshavarens raöjligheter att få stöd och hjälp tas upp
i några reraissvar. Enligt socialförvaltningen i Helsingborg torde det raed den
föreslagna ordningen vara liten risk att raödrar sora behöver socialt slöd glöras
bort ora barnavårdsmannainslitutionen avskaffas. Det är emellertid viktigt att
mödrarna informeras om samhällets hjälpraöjligheter. Inforraationen bör ske på
såväl centralt som lokalt plan. Av särskild vikt är det naturligtvis att mödrar
sora nu har barnavårdsraan informeras om att de vid behov alltid kan vända sig
till socialbyrån. Vidare bör speciell uppmärksarahet ägnas de raödrar och barn sora
har särskilda behov och kanske befinner sig i riskzonen
Prop. 1973:100 131
när
barnavårdsmannainstitutionen avvecklas. I praktiken komraer den entledigade baraavårdsmannen
att som socialassistent ägna lika mycket tid åt dessa ärenden. Bamavårdsmannaföreningen
i Stockholm framhåller att det erfordras effektiva kanaler för att få ut
information om samhällets resurser beträffande hjälpmöjligheter i olika
problemsituationer. Social information folders, kataloger ra. ra. når inte
alltid dem sora bäst behöver den. Föreningen anser att det därför raåste vara
en fördel att genom socialt utbildad personal sprida information om sarahällets
resurser. Ora alla bamfarailjer skall kunna utnyttja sin rätt till råd och slöd
genora barnavårdsnämnden måste de först informeras om möjligheten att erhålla sädan
hjälp.
Flera
remissinstanser berör förslagets ekonomiska konsekvenser.
Kommunaltfänstemannaförbundet
pekar på att utredningen gett uttryck för den uppfattningen att förslagets
genomförande skulle kunna medföra en del besparingar och att barnavårdsnärandens
skyldighet att sörja för en allraän rådgivning därigenora kunde tillgodoses inora
ramen för gällande resurser. Förbundet anser sig i princip kunna dela denna
uppfattning. Enligt förbundet måste dock den förebyggande barnavården
tillföras väsentliga personalresurser för att en kvalitativt bättre allraän
stöd- och rädgivningsverksarahet skall kunna koraraa till stånd. Detta torde
enligt förbundet endast kunna ske genom lagstiftning.
Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län och Bamavårdsmannaföreningen i Stockholm anser det ofrånkomligt
att ökade resurser måste ställas till förfogande om utredningens intentioner om
kurativ verksairi-het skall uppfyllas. Denna uppfattning delas av sociala
centralnämnden i Göteborg, som frarahåller att socialbyråerna i Göteborg har
stora svårigheter att klara nuvarande verksarahet inom barnavårdsområdet. Enligt
Göteborgs kommunstyrelse skulle i nuvarande budgetläge med de restriktioner sora
åvilar komraunema i vad avser utdebiteringshöjningar en kalkyl över de komraunalekonoraiska
konsekvensema ha underlättat bedöraningen av utredningens förslag.
Stockholms bamavårdsnämnd
finner att utredningens bedöraning av kostnadseffekterna framstår som väl
optimistisk. Enligt nämnden kommer det förhållandet att den kurativa delen av barnavärdsraannens
arbete skall utvidgas att gälla alla vårdnadshavare säkerligen att raedföra
inte obetydliga merkostnader ora arbetet skall behålla sin nuvarande kvalitet.
Näranden anser att detta får accepteras, då man genom de föreslagna åtgärderna
kan bygga ut och effektivisera det förebyggande barnavårdsarbetet. Detta bör pä
sikt kunna medföra en minskning av av den tunga socialvården.
SACO understryker vikten
av att samhället ställer ekonoraiska resurser till förfogande i den
utsträckning organisationen medför ökade kostnader för bamavårdsnämndens
rådgivande verksamhet.
Landstingsförbundet
pekar på att förslaget enligt utredningens mening inte skulle medföra ökade
utgifter för landstingen, ökade krav på mödra- och barnavårdscentralerna och
därmed anspråk pä ökade resurser kan dock enligt förbundet inte uteslutas.
Förbundet understryker att i dagens läge med stark ekonomisk åtstramning varje
anspråk på ökade ekonomiska insatser från landstingens sida mäste noga
övervägas.
Prop.
1973:100 132
Innehåll
Proposition......................................................... .... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ....................... 1
Lagförslag
1. Förslag
tUl lag om ändring i föräldrabalken ........ 2
2.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1969: 618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskapet................................................ 7
3.
Förslag till lag ora ändring
i lagen (1958: 642) angående blodundersökning ra. ra. i mål öm äktenskaplig
börd eller
vid
utredning av faderskapet tUl barn utom äktenskap 10
4. Förslag
till lag om ändring i lagen (1969: 620) om ersätining
i
vissa fall för utgivna underhållsbidrag............. 10
5.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.................................................. 11
6.
Förslag till lag om ändring i
lagen (1964: 143) öm bidragsförskott 13
7.
Förslag till lag om ändring i
barnavårdslagen (1960: 97) .. 16
8.
Förslag till lag om
ändring i familjebidragsförordningen (1946:99) 17
Utdrag av stalsrådsprolokollet
över justitieärenden den 9 mars
1973
............................................................. 19
1. Inledning
................................................ 19
2.
Barnavårdsmannainstitutionens
tillkomst ........ 20
3.
Gällande rätt ............................................ 22
3.1
Förordnande av barnavårdsman ................. 22
3.2
Barnavårdsmannens åliggande ................ 23
3.2.1
Fastställande av faderskap.................. 23
3.2.2
FaststäUande och indrivning av
underhållsbidrag 25
3.2.3
Bidragsförskott rn, ra......................... 27
3.2.4
Vårdnad, umgängesrält och förmynderskap 29
3.2.5
Kurativa uppgifter.............................. 30
3.2.6
Barnavårdsmannens åligganden
vid uppdragets utförande 31
3.3
Barnavårdsnämndens tillsyn ................... ... 31
3.4
Upphörande och
förlängning av barnavårdsmannens förordnande 32
4.
Tidigare reformförslag................................... ... 33
5.
Undersökningar angående barnavårdsmannainstitutionen
.. 39
5.1
Inledning ............................................. ... 39
5.2
Enkät till barnavårdsmän i
vissa kommuner.... 39
5.3
Enkät tiU vårdnadshavare ..................... 40
5.4
Socialvårdskonsulenternas
granskning av barnavårdsmannaskapen '. 42
6. Utredningen................................................ 44
6.1
AUmänna synpunkter................................ ... 44
6.2
Fastställande av faderskap........................ ... 45
6.3
Fastställande av
underhållsbidrag............... ... 48
6.4
Indrivning av underhåUsbidrag
................ ... 50
6.5
Barnavårdsmannens
tillsynsplikt ............... ... 51
Prop. 1973:100 133
6.6
Barnavårdsmannens stödjande och
rådgivande verksamhet 57
6.7
Utredningens slutsats ............................. ... 61
7. Föredraganden
........................................ ... 61
7.1
Allmänna synpunkter ............................. ... 61
7.2
Fastställande av faderskap .................... ... 63
7.3
Fastställande och indrivning av
underhållsbidrag 67
7.4 Barnavårdsmannens
tillsynsplikt 72
7.5
Barnavårdsmannens stödjande och
rådgivande verksarahet 76
7.6
Sammanfattning .................................. ... 79
8.
Upprättade lagförslag ................................ ... 80
9.
Specialmotivering ...................................... ... 80
9.1
Förslaget tUl lag om ändring i föräldrabalken. ... 80
9.2
Förslaget tiU lag om ändring i
lagen om fastställande
av
faderskapet till barn utom äktenskap...... ... 85
9.3
Förslaget till lag om ändring i
lagen om bidragsförskott 88
9.4
Förslaget tUl lag om ändring i
barnavårdslagen 89
9.5
Förslaget till lag om
ändring i familjebidragsförordningen 91
9.6 övriga
lagförslag 91
10.
Hemställan ............................................ ... 91
Bilagor
1.............................................................. Bamavårdsmannautredningens
förslag till ändring i föräld
rabalken, m. m............................................ 92
2,............................................................. Sammanställning
av remissyttranden över bamavårdsman
nautredningens belänkande (SOU 1972: 65) Barnavårdsman
nafrågan ............................................... 102
1
Allmänna synpunkter .............................. 102
2
Fastställande av faderskap ...................... 106
3
Fastställande av underhåUsbidrag
.............. 110
4
Indrivning av
underhållsbidrag ................... 112
5
Barnavårdsmannens lUlsynspUkt................... 116
6
Bamavårdsmannens stödjande och
rådgivande verksamhet 119
MARCUSBOKTR.STOCKHOLM 1973 730175
Doktrin (2)
- Anna Singer, Mannens talerätt vid fastställande av faderskap, SvJT 1992 s. 549, på s. 565 · Fritt tillgänglig
- Anders Agell, Individ, familj, stat Om värderingar i familjerättslagstiftningen under 1900-talet., SvJT 1984 s. 715, på s. 728 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
27 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (19)
19 kopplingar i 12 dokument.
- SOU 2022:38 Alla tiders föräldraskap s. 946 om s. 81 · s. 947 om s. 82 i texten
- SOU 2018:68 Nya regler om faderskap och föräldraskap s. 349 i texten
- Bet. 1975/76:LU33 Med anledning av propositionen 1975/76:170 om ändring i föräldrabalken, m. m. (faderskap och vårdnad) samt del av propositionen 1975/76:153 jämte motioner s. 71 i texten
- Bet. 1974:SkU47 Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet s. 9 i texten
- Skr. 1974:3 1974:3 s. 14 · s. 16 i texten
Doktrin (8)
8 kopplingar i 5 dokument.
- Saldeen, Fastställande av faderskap, 1980 s. 33 · s. 38 om s. 65 · s. 268 i texten
- Agell, Samboende utan äktenskap, 1985 s. 86 om s. 69 · s. 142 i texten
- Bejstam, Bidragsförskott, 1994 s. 543 i texten
- SvJT 1992 s. 549 Anna Singer, Mannens talerätt vid fastställande av faderskap s. 565 i texten
- SvJT 1984 s. 715 Anders Agell, Individ, familj, stat Om värderingar i familjerättslagstiftningen under 1900-talet. s. 728 i texten