Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring av bestämmelser om extra avdrag vid inkomsttaxeringen, m.m.
1973 · 28 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 13 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:106, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring av bestämmelser om extra avdrag vid inkomsttaxeringen, m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majrts
proposition nr 106 år 1973 Prop.
1973:106
Nr 106
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till ändring av bestämmelser om extra avdrag vid
inkomsttaxeringen, m. m.; given Stockholms slott den 6 april 1973.
Kungl,
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av slatsrädsproiokollel
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande lill
riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G.E.
STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Propositionen
avser höjning av maximibeloppen för extra avdrag vid inkomsttaxeringen pä grund
av existensminimum. Det nuvarande raaxiraibeloppet om 6 000 kr. föresläs höjt lill
8 000 kr. och tUlägget för barn från 1 500 kr. till 2 000 kr. Vidare föreslås
att beloppsgränsen för arbetsgivares uppgiflsplikt i fråga om utgivna
naturaförmåner av mindre värde höjs från 400 kr. till 600 kr. Förslaget har
betydelse för skatteplikten av sådan förmän. De föreslagna bestämmelserna
avses bli till-lämpade fr. o. ra. 1974 års taxering.
1
propositionen föresläs också raöjligheter att i vissa fall järaka skattetillägg
sora påförts vid försuraraad deklarationsskyldighet och att
jämkningsmöjligheten beträffande förseningsavgift skall avskaffas. Dessa bestämmdser
föresläs träda i kraft omedelbart och gälla skattetill-lägg även vid 1972 års
taxering.
1
Riksdagen 1973. 1 saml Nr 106
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:106
1 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom förordnas, att 50 § 2 mora. koraraunalskaltelagen
(1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
50 §
2 m o m. För fysisk person, som varit här i riket bosatt
under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen
den beskattningsbara inkomsten av den laxerade inkomsten rainskad med
kommunalt grundavdrag. Den beskallnmgsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal
kronor, sä alt överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal
kronor, bortfaller.
Finnes
skallskyldigs skatleförraäga under beskattningsåret hava varit väsentiigen
nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av
andra närstående än bam, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt
barnbidrag, eller annan därmed järaförlig orasländighet, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens
beprövande den skattskyldiges laxerade inkorast minskas, förutom med kommunalt
grundavdrag, med ytterligare ett efler omständigheterna avpassat belopp, dock
högst 6 000 kronor. Har skallskyldig på grand av jämkning vid beräkning av
sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses
i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.
Om skattskyldigs inkomst, efter Om skattskyldigs inkomst, ef-
avdrag av därå belöpande skatt, ler avdrag av därå belöpande
pä grund av nedsatt arbetsförmå- skatt, på grund av nedsatt arbets-
ga, långvarig oförvållad arbetslös- förraäga, långvarig oförvållad ar-
het, stor försörjningsbörda eller betslöshet, stor försörjningsbör-
annan därmed jämförlig omstän- da eller annan därmed jämförlig
dighet understigit vad han kan an- omständighet understigit vad han
ses hava behövt lill underhåll för kan anses hava behövt till under-
sig själv och för make och oför- håll för sig själv och för make
sörjda barn (existensraini- och oförsörjda barn (existens-
ra u m) må den skattskyldige rainiraum) må den skattskyl-
jämväl, efter taxeringsnämn- dige järaväl, efter taxeringsnäran-
dens eller, om besvär anförts el- dens eller, om besvär anförts el
ler ock särskUd framställning ler ock särskild framställning där-
därora gjorts senast den 30 juni om gjorts senast den 30 juni ärel
året näst efter taxeringsåret, skat- näst efter taxeringsåret, skalterät-
terättens beprövande erhålla av- tens beprövande erhålla avdrag
drag för väsentligen nedsatt skat- för väsentligen nedsatt skatteför-
teförmåga med belopp som ovan måga raed högst 8 000 kronor;
» Senaste lydelse 1971:407.
Prop.
1973:106 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
sägs; dock raå avdraget beträf- dock må avdraget beträffande
fande skattskyldig med oförsörj- skattskyldig med oförsörjda bam
da barn för varje sådant bara för varje sådant barn ökas med
ökas med högst 1 500 kronor, högst 2 000 kronor. Vad i andra
Vad i
andra stycket sista punkten stycket
sista punkten här ovan
här ovan sägs skall därvid äga sägs skall därvid äga motsvaran-
raolsvarande tillämpning. de tillämpning.
Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del
utgjorts av folkpension, skall om särskilda omständigheter icke föranleda
annat anses ha haft nedsatt skatteförmäga enligt andra stycket. Riksskatteverket
faststäUer grander för beräknmg av avdrag för nedsatt skatteförmäga enligt detla
stycke.
Vad
härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för
skattskyldig, som nu närants, beskattningsbar inkorast.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt
därå raed-delad uppgift utkorarait från trycket i Svensk författningssamling,
och tUlämpas första gången vid 1974 års taxering. Äldre bestäramelser äger
tillämpning vid eftertaxering för är 1973 eller tidigare år.
2 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om
statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom. förordningen (1947:
576) om statiig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 § 2 ra o ra.i För skattskyldig fysisk person, som varit
här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den
beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkorasten, minskad med det
statliga grundavdrag, vartill den skaltskyldige är berättigad. Den beskattningsbara
inkomsten skall angivas i helt hundratal kronor, sä att överskjutande belopp, sora
icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldigs skatteför- Finnes skattskyldigs skatleför
raäga hava varit väsentligen ned- raäga
hava varit väsentligen ned
satt av anledning, varora i 50 § satt av
anledning, varora i 50 §
2 raom. andra, tredje eller fjärde 2
mom. andra, iredje eller fjär-
stycket koramunalskattelagen för- de
stycket kommunalskattelagen
mäles, må efter taxeringsnämn- (1928:370) förmäles,
mä efter
dens eller, om besvär anförts el- taxeringsnämndens
eller, om be-
ler ock särskild framställning där- svär
anförts eller ock särskild
1 Senaste lydelse 1971: 408. It Riksdagen 1973. 1 saml.
Nr 106
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:106
Nuvarande lydelse
om
gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens
beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med statligt
grundavdrag, med ytterligare ett efter omständighetema avpassat belopp, dock
högst raed belopp som stadgas i 50 § 2 mom. andra och tredje styckena kommunalskatielagen.
Har skattskyldig på gmnd av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit
avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som nu sagts, minskas med
det belopp, varmed jämkning medgivits.
Föreslagen lydelse
framställning
därora gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens
beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med statligt
grundavdrag, med ytterligare ett efter oraständigheterna avpassat bdopp, dock
högst med belopp som enligt 50 § 2 mom. andra eller Iredje stycket
kommunalskattelagen gäller för motsvarande fall. Har skattskyldig på grund av järakning
vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmäga,
skall avdrag, som nu sagts, minskas raed det belopp, varmed jämkning medgivits.
Vad
härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för
skattskyldig, som nu nämnls, beskattningsbar inkomst.
Denna
förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå
meddelad uppgift utkommit frän trjxket i Svensk författningssamling, och tillärapas
första gängen vid 1974 ärs taxering. Äldre bestäraraelser äger tillärapning
vid efiertaxering för är 1973 eller tidigare
3
Förslag till
Lag
om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)
Härigenom
förordnas, att 37 § 1 mora., 116 a och 116 d §§ taxeringsförordningen (1956:
623)1 Ya\\ ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
37 § Nuvarande lydelse
1 m
o m.2 TUl ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning uppgifter (kontrolluppgifter)
för nästföregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande
uppställning:
Vem uppgiften skall
avse
Uppgiftsskyldig Vemuppgiften Vaduppgiften
skall avse
1. a) Statlig och kommunal
myndighet,
b) aktiebolag, ekonomisk förening,
fond, stiftelse och
Den som hos den uppgiftsskyldige
innehaft anställning eller uppdrag eller ulfört tillfälligt arbete eller
Avlöning, arvode, annan
ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant eller säsom natura-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Förordningen omtryckt 1971: 399.
"
Senaste lydelse 1972: 83. Ändring av momentet har föreslagits även i prop.
1973: 49.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppgiftsskyldig
annan
juridisk person än dödsbo,
c) fysisk person och
döds
bo, som bedrivit rörelse eller
jordbruk, däri inbegripet
skogsbrak, i fråga om för
måner, som utgått från så
dan förvärvskälla, samt
d) fysisk person och
döds
bo, som innehaft annan fas
tighet, i fråga om förmåner
som utgått från sädan för
värvskälla.
Vem
uppgiften skall a vse
som
av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension, livränta eller periodiskt utgående
ersättning, ävensom den som åtnjutit förmän från personalstiftelse eller
annan stiftelse.
Vad
upp giften skall avse
förmän
samt oavsett om densararaa utgör ersättning för kostnader, som mottagaren haft
att bestrida. Har mollagaren haft att erlägga vederlag för åtnjuten naturaförmån,
skall uppgift om förmånen och vederlaget läranas. Undantag:
a) folkpension,
när tUl-
läggspension enligt lagen om
allraän försäkring icke åt
njutes,
b)
ersättning och förraån i anledning
av tillfälligt arbete, ora det som mottagaren sammanlagt åtnjutit haft ett
lägre värde än 100 kronor för hela året,
c)
ersättning och förmån till
någon i anledning av tillfälligt arbete ä annan fastighet än
jordbruksfastighet, om vad som sararaanlagt utgivits har lägre värde än 300 kronor
för hela året och det icke ulgör avdragsgiU orakoslnad i förvärvskällan rörelse,
d) utbetalning
till rörelse
idkare av ersätttning för till
fälligt arbete, ora ersättning
en utgör ratäkt av rörelse för
mottagaren,
e) i
tjänst som avses i
punkt 4 andra stycket av an
visningarna till 32 § kom
munalskattelagen utgiven
förmån, som icke utgör
skattepliktig intäkt för mot
tagaren,
f) förmåner
i annat än
penningar, om det som mot
tagaren i sådant hänseende
sararaanlagt frän den upp
giftsskyldige åtnjutit, efter
avdrag för vederlag, uppen
barligen haft ett värde icke
överstigande 400 kronor för
helt är räknat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:106
Uppgiftsskyldig
Vera
uppgiften skall avse
Vad
uppgiften skall avse
g)
ersättning för resa i tjänsten, motsvarande gjorda utlägg sora sammanlagt icke
överstiga 500 kronor, och representationsersättning, raotsvarande gjorda utlägg,
sararaanlagt icke överstigande 500 kronor, samt därjämte traktaraentsersättning
vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten, sora sammanlagt icke överstiger
500 kronor eller icke avser mer än 24 dagar för år räknat, därest i
kontrolluppgiften anmärkes, att trakta-mentsersätlning utgått (se även 2 mom.
fjärde stycket),
h) förmän frän stiftelse, om
vad som utgivits uppenbarligen icke utgör skattepliktig inläkt för mottagaren,
samt
i)
ersättning eller förmån, för vilken mottagaren erlagt sjömansskatt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
1
mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje är utan anmaning uppgifter (kontrolluppgifter)
för nästföregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande
uppställning:
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften
skall avse skall avse
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
a) Statlig och komraunal myndighet,
b) aktiebolag, ekonomisk
förening, fond, stiftelse och
annan juridisk person än
dödsbo,
c) fysisk person och
döds
bo, sora bedrivit rörelse eller
jordbruk, däri inbegripet
skogsbruk, i fråga om för
måner, som utgått från så
dan förvärvskälla, samt
d) fysisk person och
döds
bo, som innehaft annan fas
tighet, i fråga om förmåner
som utgått från sådan för
värvskälla.
Den som hos den uppgiftsskyldige
innehaft anstäUning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete eller som av
den uppgiflsskyldige åtnjutit pension, livränta eller periodiskt utgående ersättning,
ävensom den som åtnjutit förmån från personalstiftelse eller annan stiftelse.
Avlöning, arvode, annan
ersättning eller förmän, oavsett huruvida denna utgått kontant eller såsom
naturaförmän samt oavsett om densamraa ulgör ersättning för kostnader, som
mottagaren haft att bestrida. Har mottagaren haft att erlägga vederlag för
åtnjuten naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget läranas. Undantag:
a)
folkpension, när till-läggspension enligt lagen om aUraän försäkring icke åtnjutes.
Prop. 1973:106 7
Uppgiftsskyldig Vera uppgiften Vaduppgiften
skallavse skallavse
b)
ersättning och förmän i
anledning av tUlfäUigt arbete, om det som mottagaren sammanlagt åtnjutit haft
ett lägre värde än 100 kronor för hela året,
c)
ersättning och förmän till
någon i anledning av tillfälligt arbete ä annan fastig-
het än jordbruksfastighet,
om
vad sora sammanlagt utgivits har lägre värde än 300 kronor för hela året och
det icke utgör avdragsgUl omkostnad i förvärvskällan rörelse,
d) utbetalning
till rörelse
idkare av ersätttning för tUl
fälligt arbete, om ersättning
en ulgör intäkt av rörelse för
mottagaren,
e) i
tjänst som avses i
punkt 4 andra stycket av an
visningarna till 32 § kom
raunalskattelagen utgiven
förmån, sora icke utgör
skattepliktig intäkt för mot
tagaren,
f) förmåner
i annat än
penningar, om det som mot
tagaren i sådant hänseende
sammanlagt från den upp
giflsskyldige åtnjutit, efter
avdrag för vederlag, uppen
barligen haft ett värde icke
överstigande 600 kronor för
helt år räknat,
g) ersätining
för resa i
tjänsten, motsvarande gjor
da utlägg som sararaanlagt
icke överstiga 500 kronor,
och representationsersätt
ning, motsvarande gjorda ut
lägg, sammanlagt icke över
stigande 500 kronor, samt
därjämte traktamentsersätt-
ning vid vistelse i tjänsten
utom tjänstgöringsorlen, som
saramanlagt icke överstiger
500 kronor eller icke avser
mer än 24 dagar för år räk-
Prop. 1973:106 8
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vaduppgiften
skallavse skallavse
nat,
därest i kontrolluppgiften anmärkes, att traktaraentsersättning utgått (se även
2 mom. fjärde stycket),
h)
förmän från stiftelse, om vad som utgivits uppenbarligen icke utgör skattepliktig
intäkt för mottagaren, samt
i)
ersättning eller förmän, för vUken mottagaren erlagt sjömansskatt.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
116
a §
Har
skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet tiU
ledning vid den skattskyldiges taxering, lämnat oriktig uppgift, påföres honom
särskild avgift (skattetillägg) raed femtio procent av den inkomstskatt eller
förmögenhetsskatt som till följd av avvikelse från den oriktiga uppgiften,
utöver vad som eljest skulle ha utgått, påföres den skaltskyldige eller hans
make eller, vad angår förmögenhelsskatt, annan med honom samtaxerad person. Skulle
den oriktiga uppgiften, om den följts, ha föranlett att skattskyldigs make erhålUt
skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen med för högt belopp,
påföres den skattskyldige skattelillägg med femtio procent av det belopp med
vilket skattereduktionen nedsättes till följd av avvikelsen.
Skattetillägg
påföres även då avvikelse skett frän självdeklaration med stöd av 21 §. I
sådant fall beräknas tUlägget pä den skatt som till följd av uppskattning utgår
utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten enligt deklarationen.
Har
inkomst eller förmögenhet Har inkomst eller förraögenhet
uppskattals med stöd av 21 § på uppskattats med stöd av 21 §
grund av utebliven självdeklara- pä grund av utebliven självdekla-
tion, påföres skattetillägg om den ration, påföres skattetillägg om
skaltskyldige trots anmaning ej den skattskyldige trots anmaning
avlämnat deklaration. Tillägget be- ej avlämnat deklaration. Tillag-
räknas pä den skatt som utgår pä get beräknas pä den skatt som ut-
grund av taxeringen eller, om den går pä grand av taxeringen eller,
skallskyldige lämnat skriftlig upp- om den skattskyldige lämnat
gU:t ora inkomst eller förmögen- skriftiig uppgift om inkomst eller
het lill ledning för taxeringsnämn- förmögenhet till ledning fÖr taxe
den, pä den skatt som på grund ringsnämnden, pä den skatt som
av uppskattningen utgår utöver pä grund av uppskattningen utgår
skatt på inkomsten eller förmö- utöver skatt på inkomsten eller
genheten enligt uppgiften. Beslut förmögenheten enligt uppgiften,
om sådant tillägg skall undanrö- Beslut om tillägg enligt tredje
jas av skatterätten efter anmälan stycket skall undanröjas av skat-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:106
Nuvarande lydelse
av iaxeringsinlendenten, om deklaration inkoramit inom
två månader efter det den skattskyldige fått del av beslutet dock senast
innan skatterätten avgjort besvär över beslutet eller taxeringen.
Vid tUlämpning av förstatredje styckena skall meddelande,
som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skaltskyldige,
om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda
den skattskyldige.
Föreslagen lydelse
terätten, om deklaration inkommit inom två månader efler
det den skattskyldige fått def av beslutet, dock senast innan skatterätten
avgjort besvär över beslutet eller taxeringen. Inkommer deklaration avseende
fysisk person före utgången av året efter det då tillägget beslutats, skall skatletill-lägg
som nu avses av skatterätten bestämmas till tio procent av del tillägg, som
eljest skulle utgå enligt tredje stycket, och till högst 10 000 kronor; gör den
skaltskyldige sannoligt, att han icke fått kännedom om storleken av skattetillägget
inom tid som nu sagts, skall nedsättning ske om deklarationen inkommit inom
två månader efter det han erhållit sådan kännedom. I fråga om skattetill-lägg,
som ingår i tillkommande skatt, skall nedsättningen dock beräknas endast på
belopp som påförts utöver tidigare beslutat till-lägg av förevarande slag. Taxe-ringsinlendenten
anmäler till skatterätten fall som avses i delta stycke.
Vid tillärapning av förstafjärde styckena skall raeddelande,
som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den
skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat
behörighet att företräda den skattskyldige.
opaginerad Kontrollera mot PDF
116 d §3
Skattetillägg mä helt eftergivas,
ora felaktigheten eller underlätenheten med hänsyn tUl den
skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga
uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att
anse som ursäktlig, eller
om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten
eller underiåtenheten är att anse som ringa.
Första stycket gäller i tillämpli- Första stycket gäller i tillämp-
ga
delar beträffande försenings- liga delar beträffande förseningsavgift.
Sådan avgift må även ned- avgifi, sättas.
» Senaste lydelse 1972: 764,
Prop.1973:106 10
Har
skattskyldig avlidit, äger 75 § 1 mora, kommunalskattelagen (1928: 370)
motsvarande tiUämpning i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga skattetUlägg
eller förseningsavgift.
Vid tUlämpning av 72 § 2
mom. kommunalskattelagen, 20 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt
eller 20 § 2 mom. förordningen ora statlig förmögenhetsskatt må Kungl. Maj:t
meddela befrielse från avgift som avses i 116 a eUer 116 c §.
Denna
lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift
utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Den nya lydelsen av 37 § 1
mom. tUlämpas första gången i fräga om kontrolluppgift tUl ledning vid 1974 ärs
taxering. Äldre lydelse av 116 d § gäller fortfarande beträffande
förseningsavgift vid 1972 års taxering.
Prop.
1973:106 11
Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 6 april 1973.
Närvarande:
rainistern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON,
JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG,
BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.
Chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning raed
statsrådets övriga ledaraöter fräga ora extra avdrag vid inkomsttaxeringen på
grund av existensminimum, m. m. och anför.
Inledning
'
Riksskatteverket (RSV) har i skrivelse till finansdepartementet den 20 februari
1973 uttalat att de avdragsbelopp som gäller vid inkomsttaxeringen raed hänsyn
lUl existensminimum bör höjas. RSV har att fastställa normalbeloppen för sädana
avdrag, varvid hänsyn i viss mån tas till den interkommunala ersättningen för
socialvård. På grund härav har normalbeloppen kommit att närma sig det skatteraässiga
"taket".
Remissyttranden
över RSV:s framställning har avgetts av exekutionsväsendets organisationsnämnd
samt länsstyrelserna i Stockholms, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Västernorrlands och Väster-botlens län.
Jag avser alt nu ta upp
frågan ora höjning av avdraget för existens-rainimum enligt RSV:s skrivelse.
Jag ämnar ocksä lägga fram förslag om raöjlighet till järakning av
skattetillägg vid inkorasltaxeringen i visst fall och en fråga rörande
nedsättning av förseningsavgiften vid taxeringen. Slutligen vill jag beröra en
fräga ora höjning av den nuvarande beloppsgränsen om 400 kr. beträffande
skattefrihet för naturaförraåner av visst slag.
Extra
avdrag på grund av existensminimum
Gällande
ordning
Vid
inkomsttaxeringen kan skattskyldig enligt 50 § 2 mora. tredje stycket koraraunalskaltelagen
(1928: 370), KL, fä utöver grundavdrag ell s. k. extra avdrag, ora hans
inkomst efter avdrag för skatt
Prop.
1973:106 12
på
grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor
försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad
han kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och för make och
oförsörjda barn (existensminimura). Enligt 9 § 2 mom. förordningen (1947: 576)
om statiig inkomstskatt gäller motsvarande regler även vid taxering lill statlig
inkomstskatt.
Extra
avdrag pä grund av existensminiraura kan medges med högst 6 000 kr. för varje
skattskyldig eUer för makar och UksläUda raed högst 6 000 kr. för dera geraensaral.
Beloppet är detsamraa som enligt 50 § 2 mom. andra stycket KL kan medges
skattskyldig, vars skatteförmäga varit nedsatt tUl följd av långvarig sjukdora,
olyckshändelse, ålderdom m. ra. Vid existensminimura gäller dock dessutom alt
avdraget fär ökas med högst 1 500 kr. för varje oförsörjt barn.
Maxiraibeloppet
6 000 kr. har varit oförändrat sedan 1970 års taxering (prop. 1968: 144, BeU
1968: 65, rskr 1968: 364, SFS 1968: 718). Dessförinnan var maximibeloppet 4 500
kr. fr. o. m. 1964 ärs taxering och 3 000 kr. sedan 1951 ärs taxering. Vid 1957
och 1958 års taxeringar gällde ett maximibelopp ora 5 000 kr. i avvaktan pä en
väntad höjning av de komraunala orlsavdragen.
Maxiraibeloppet
för barn är sedan 1972 ärs taxering 1 500 kr. Dessförinnan var maximibeloppet
1 000 kr. fr. o. m. 1964 års taxering.
Maximibelopp
för existensminiraura, det s. k. taket, utgörs av suraraan av grundavdrag och
högsta möjliga extra avdrag. För ensamstående med heraraavarande barn under 18
år och för raakar och likställda, där ena maken har lägre statligt taxerad inkomst
än 4 500 kr., skall beloppet dessutom ökas raed inkorast som svarar mot
åtnjuten skattereduktion.
Det
åligger RSV att årligen fastställa normalbelopp för existensminimura avsedda
alt tjäna tUl ledning vid bestäraraande av existensminimum i det enskilda
fallet.
RSV:s
framställning och remissyttrandena
RSV
påpekar i sin skrivelse alt sedan maximibeloppen för existensminimura senast
höjdes ökningen av levnadskostnaderna har fört med sig att normalbeloppen alltraer
närmat sig maximibeloppen. En till skrivelsen fogad tabell visar för vissa
kategorier skallskyldiga förhällandet mellan taket och de för är 1973 gäUande
normalbeloppen. Tabellen torde fogas till stalsrådsprolokollet i detta ärende
som bilaga 1.
Verket
erinrar om att vid fastställande av normalbeloppen hänsyn i viss mån har tagits
till den interkommunala ersättningen för socialvård. Normalbeloppen för existensminimura
sora skall gäUa under är 1973 har inte ansetts böra understiga de
ersättningsbelopp, sora fastställts under första halvåret 1972. I fräga ora
barn har dock det skattemässiga taket hindrat en sädan uppräkning. Av yttrande
till RSV från
Prop.
1973:106 13
Svenska
komraunförbundet framgår i en tabell bl. a. relationerna mellan normalbelopp
för existensminiraura och interkommunala ersättningsbelopp för socialhjälp för
år 1972. Tabellen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
Existensminimum skall
fastställas individuellt med utgångspunkt i de av RSV faslsläUda
normalbeloppen. Som framgår av det anförda har behov uppkommit att höja maxiraibeloppet
för extra avdrag så att även norraalbdoppen kan höjas i erforderlig orafattning.
En höjning är enligt RSV önskvärd fr. o. m. inkoraslårel 1974.
1972
års skatteutredning bör enligt direktiven ägna uppmärksamhet åt konstruktionen
av existensminiraireglerna. I denna fråga finns en framställning från riksdagen
om utredning (rskr 1971: 262). Verket hänvisar till detta och föreslår att raaxiraibeloppet
i avvaktan på utredningen för extra avdrag vid existensminiraura räknas upp
till 8 000 kr. och att tUlägget för barn höjs till 2 000 kr.
I
och för sig kunde det, uttalar RSV, vara raotiverat alt höja raaxiraibeloppet
för barn liU högre belopp än 2 000 kr. TiUägget för barn i ortsgrupp 5 uppgår näraligen
enligt normerna för den inlerkoraraunala ersällningen för socialhjälp år 1972
till 2 100 kr. Sora skäl för en raera begränsad höjning kan enligt verket å
andra sidan anföras att sarahället på raånga andra sätt lämnar stöd till farailjer
med barn. Vid beräkning av existensminiraura beaktas den faktiska
hyreskostnaden enligt RSV:s anvisningar, RSV Du 1972: 23. Bostad beräknas
sålunda ingå i norraalbdoppen med 2 400 kr. (ett rum och kök). Existensminimum
får enligt anvisningarna höjas eller sänkas med hänsyn till den faktiska hyresul-giften
under förutsättning att bostaden inle anses vara för stor.
Samtliga
remissinstanser tUlstyrker RSV:s förslag om höjning av avdragsbeloppen för
existensminimum eller läranar förslagen utan erinran.
Departementschefen
Extra
avdrag på grund av exislensminimuin
Vid inkorasltaxeringen
kan existensminimura åberopas sora skäl för avdrag vid beskattningen utöver
grundavdrag. Sådant extra avdrag kan skattskyldig erhålla vid beskattningen ora
hans inkomst, efter avdrag för skatt, pä grand av nedsatt arbetsförmåga,
långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed
jämförlig omständighet understigit vad han kan anses ha behövt lill underhåU
för sig själv och för raake och oförsörjda barn.
Det
extra avdraget bestäms vid taxeringen. Det kan emellertid ocksä beaktas vid
beräkning av prelirainär skatt. Maxiraibeloppet är f. n. 6 000 kr. raed tillägg
för varje barn raed högst 1 500 kr. Inora denna rara, sora är angiven i KL och
förordningen om statlig inkomstskatt, avvägs
Prop. 1973:106 14
rätten
tiU avdrag individueUt för varje skattskyldig som åberopar rätt lill existensminunum.
TUl ledning vid bestäraraandet av avdragen fastställs varje är normalbelopp
för existensminiraura. Uppgiften att bestämma dessa norraalbdopp tillkoraraer
RSV.
Prisutvecklingen
raedför att raaximiavdraget för ifrågavarande avdrag tid efter annan raåste
höjas. De nu gällande beloppsgränserna fastställdes år 1968 att gälla fr. o. m.
1969 års taxering.
RSV
har i en skrivelse till finansdeparteraentet pekat på behovet att raaxiinibdoppen
höjs med verkan fr. o. ra. nästa är. Verket, sora påpekar att vid
fastställande av norraalbdoppen viss hänsyn tas till den inlerkoraraunala
ersättningen för socialvård, föreslär att det nuvarande raaxiraibeloppet 6 000
kr. höjs till 8 000 kr. Tillägget för barn föreslås höjt med 500 kr. tUl 2 000
kr. Enligt normerna för den interkommunala ersättningen för socialhjälp
uppgick tUlägget för barn är 1972 till 2 100 kr. Verket åberopar vissa skäl för
sitt förslag beträffande tiU-läggets storlek, nämligen att sarahället pä många
andra sätt lämnar stöd till famUjer raed bam särat alt vid beräkning av existensrainimum
hänsyn tas till den högre bostadskostnad en barnfamilj kan ha.
RSV:s
förslag har inte mött någon invändning från reraissrayndig-heterna. För egen
del vill jag föreslå att det godtas i oförändrat skick. De föreslagna
beloppsgränserna bör dock gälla redan vid 1974 års taxering. Jag vUl erinra om
alt 1972 års skatteutredning enligt direktiven har att överväga reglerna om
avdrag för existensminiraura. De nu föreslagna höjningarna av raaxiraibdoppen
bör inte uppskjutas men andra ändringar av bestämmelserna om extra avdrag bör
anstå i avvaktan på utredningens förslag.
Jag
finner sålunda inte anledning att föreslå höjning av avdragsbeloppet för
nedsatt skatteförmåga enligt 50 § 2 mom. andra stycket KL. Avdrag kan enligt
denna bestämmelse medges om skatteförmågan varit väsentligen nedsatt till följd
av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhäll av andra närstående
än barn, för vilka den skattskyldige ägt åtnjuta allmänt barnbidrag, eller
annan därmed jämförlig omständighet. Avdrag kan medges med högst 6 000 kr. Som
framgår avser avdraget att läcka inkomstbortfall eller kostnader som nuraera i
hög grad korapenseras med bidrag frän det allmänna. Maxhnalt avdrag raedges
sällan och det kan i varje fall inte anses föreligga behov att höja
maximibeloppet.
Vad
jag nu föreslagit medför ändring av 50 § 2 mom. tredje stycket KL. En
följdändring bör göras i 9 § 2 mora. andra stycket förordningen ora statlig
inkomstskatt.
Jämkning
av förseningsavgift och skattetillägg
Fr.
o. ra. taxeringen är 1972 har tillämpats de nya bestämmelserna om
förseningsavgift och skallelUlägg. Förseningsavgift utgår vid under-
Prop. 1973:106 15
lätenhet
att lämna deklaration i rätt tid. SkattetUlägg utgår både när skattskyldig
trots anmaning inle lämnar deklaration och för felaktig uppgift i avläranad
deklaration.
Den
nya ordningen har enligt de upplysningar som beskattningsmyndigheterna lämnat
otvivelaktigt inneburit att mänga skattskyldiga lagt större vikt vid deklarationspliklen.
Bestämmelserna om de nya avgifterna har i allt väsentligt fungerat väl.
Emellertid är det ofrånkomligt att ett nytt system kan behöva justeras sedan
man fält erfarenhet av det i den praktiska tiUämpningen. Jag vill nu beröra ett
par omständigheter sora enligt rain raening bör föranleda ändringar i besläraraelserna
om förseningsavgift och skattetillägg vid försenat avlämnande av deklaration.
Förseningsavgiften
är maximerad till 300 kr. om deklaration koramer in efler anmaning. För
aktiebolag gäller dock en fast avgifi om 500 kr. enligt en förra året genomförd
lagändring (SFS 1972: 764). Om deklaration inte kommer in efter anmaning
fördubblas förseningsavgiften och är för aktiebolag således 1 000 kr. För andra
skattskyldiga är den minst 100 kr.
Både
förseningsavgift och skattetillägg kan efterges i vissa fall, sora närmare
regleras i lagtext och i anvisningar sora RSV utfärdat.
Beträffande
förseningsavgift gäller dessutora alt avgiften kan nedsättas, nämligen av
samma skäl som kan föranleda befrielse från avgift. Det har emellertid i
praktiken visat sig alt något behov av möjlighet att jämka förseningsavgiften
inte föreligger. Antingen befrias den skaltskyldige helt från avgiften eller
också har raan ansett att skäl för jämkning av den inte förelegal. Till denna
praxis bidrar givetvis den omständigheten att avgiften är relativt låg. Dess
funktion alt förmå de skattskyldiga att lärana deklaration skulle väsentiigt
försvagas om jämkningsfallen fick större omfattning; å andra sidan har raan sora
jag nyss sagt vid tillämpningen inte funnit några skäl för att jämka avgiften
i stället för att meddela befrielse, ora underlåtenheten varit ursäktlig eller
ringa.
Vad
jag anfört ger mig anledning föreslå att bestämmelsen att förseningsavgift kan
nedsättas utgår ur lagtexten. Detta föranleder ändring i 116 d §
taxeringsförordningen (1956: 623), TF.
I
ett annat avseende vill jag emellertid föreslå en uppmjukning av avgiftsbestäraradserna.
Jag avser här beräkningen av skattetillägg vid underlåtenhet att lämna
deklaration. F. n. gäller att skaltskyldig som inte lämnar självdeklaration
trots att han anmanats därtill påförs skaltetiUägg om han taxerats för inkomst
eller förmögenhet. Skattetillägget utgår raed 50 % av den skatt sora utgår på
grund av taxeringen eller, ora den skattskyldige läranat skriftlig uppgift ora inkorast
eller förmögenhet till ledning för taxeringsnämnden, raed 50 % av den skatt sora
utgår utöver skall på inkorasten eller förmögenheten enligt uppgiften.
Prop. 1973:106 16
Skattetillägget
fungerar i dessa fall som ett vite, avsett att förmå den skaltskyldige att
lämna deklaration. Om deklaration inkomrait inora skälig tid raed hänsyn till laxeringsarbetet
kan tiUägget sägas ha fyllt sin funktion. Den besläraraelsen gäller därför f. n.
att skattetillägg av förevarande slag skall undanröjas av skatterätten, om
deklaration lämnats inom tvä månader efter det den skattskyldige fått del av
beslutet om tiUägget, dock senast innan skatterätten avgjort besvär över
beslutet eller taxeringen.
Avsikten
med den sista bestämmelsen är självfallet att endast den som av ren tredska
eller för alt dölja sin verkliga ekonomiska situation försummar sin
deklarationsskyldighet skall slutligen drabbas av detta slags tiUägg. Det har
emellertid visat sig att bestämmelsen härom i några fall får en i viss mån
stötande effekt. Det har nämligen förekomrait alt skattskyldiga raed
okomplicerade inkomstförhällanden, som f. ö. framgått av kontrolluppgifter till
taxeringen, försuraraat alt iaktta den berörda tvåraånadersperioden för
lämnande av deklaration och således drabbats av ett för deras förhållanden
avsevärt skattetillägg för deklarationsförsummelsen. Först sedan den skaltskyldige
fått debetsedel som upptar skalletiUägget har han insett tilläggets innebörd ocb
då läranat sin självdeklaration. Befrielse från liUägg kan väl medges i en del
sädana fall men inle i alla.
Enligt min mening är dessa
förhåUanden inle tillfredsställande. Skattskyldiga som här avses bör ges en
möjlighet att få reducerat skattetillägg genom alt lämna deklaration efter tvåmånadersfrislens
utgång. En förutsättning för nedsättning av tillägget bör alltjämt vara att
deklaration lämnas inom en viss angiven tid. I praktiken har det visat sig alt
deklaration lämnats sedan den skattskyldige fått debetsedel sora visar skattetilläggets
storlek. Det är eraellertid inte lärapligt att anknyta den nya tidsfristen till
den tidpunkt då den skattskyldige fått debetsedeln. Eftersora debetsedlarna
sänds ut som vanliga brev finns det inte något bevis på den tidpunkt när de kan
ha komrait de skattskyldiga till banda. Tidsfristen bör i stället besläraraas
så, att man i de allra flesta fall kan räkna raed att den skaltskyldige innan
fristen gäll ut har fått kännedora ora skattetilläggets storlek; jag avser här
det faktiska be loppet. Jag föreslär därför sora villkor för nedsättning all
deklaration skall ha korarait in före utgången av året efter det då skatleliHägget
beslutades. Dessförinnan har alla skattskyldiga normalt fått såväl debetsedel
med ev. påfört skattetillägg angivet som krav pä tilläggets, betalning. Endast ora
den skattskyldige gör sannolikt alt han inte fått kännedora om tilläggels
storlek inom denna lid t. ex. på grund av vistelse utomlands bör han kurmna
få nedsättning om deklaration läranas senare. Den bör i sådant fall läranas
inom tvä månader efter det alt den skattskyldige fält vetskap om
skattetilläggets storlek.
Beträffande
jämkningens omfång kan den synpunkten läggas att tUl-
Prop.
1973:106 17
lägget efter jämkningen dock inle bör vara helt
obetydligt. Det rör sig här ora fall där den skattskyldige anmanats att lämna
deklaration och dessutora erinrats ora sin försummelse genora påföringen av skattetUlägg.
Varje försening av deklarationsraalerialet medför ökat adrainistrativt arbete
och sämre möjligheter till skattekontroll. Jag anser alt det jämkade tUlägget
bör utgå med 10 % av del tillägg som skulle ha påförts ora deklaration inle
lämnats, dock med högst 10 000 kr. Vad jag nu föreslagit medför självfallet
ingen ändring i raöjligheterna för den skattskyldige att erhålla befrielse frän
skattelillägg enligt i övrigt gällande bestämraelser.
Enligt vad jag nu föreslagit skall skattetillägget kunna
reduceras även när det framgår av debetsedel på tillkommande skatt, vilket blir
fallet t. ex. när tidigare påfört tUlägg bUr höjt genom beslut av skatterätten.
I dessa fall bör jämkningen dock beräknas endast på bdopp som har tillkommit
utöver vad tidigare påförts. Tillägg som påförts tidigare har den skattskyldige
näraligen underrättats om genora debetsedeln på slutlig skall. Ora däreraot i lillkoraraande
skatt ingår skattetillägg av nu avselt slag, sora inte tUl någon del påförts
tidigare, bör nedsättningen självfallet beräknas pä tilläggets hela belopp.
Skattetillägg bör under angivna vUlkor nedsättas även ora
den skattskyldige inte yrkat det. Det bör ankoraraa pä Iaxeringsinlendenten
att anraäla järakningsfall för skatterätten.
Sora jag nämnt avser de fall sora jag åsyftat främst
skattskyldiga med okomplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden. De
föreslagna bestämraelserna bör därför inte gälla juridiska personer utan endast
fysiska skattskyldiga.
Vad jag nu föreslagit raedför ändring av 116 a § TF. Sora
utformningen av de nya bestämraelserna har föreslagils kommer de att gälla ocksä
beträffande skattetillägg av ifrågavarande slag som påförts pä grund av 1972 ärs
taxering.
Uppgiftsplikt i fråga om naturaförmåner
Enligt 32 § 3 mora. KL gäller att sora intäkt av tjänst inle
skall upptas förmån av mindre värde som utgått i pengar, om förraånen kan antas
inte vara avsedd att utgöra direkt vederlag för arbete. Någon beloppsgräns
anges inle i KL. Emellertid framgår av 37 1 mom. TF att arbetsgivare inte
behöver lämna kontrolluppgift i fråga om förmåner som efter avdrag för
vederlag uppenbarligen haft ett värde som inle överstiger 400 kr. för helt år
räknat. Dessa båda bestämraelser infördes samtidigt och avsikten var då, att de
i vissa faU skulle koraplettera varandra (jfr prop. 1956: 150 s. 334, BeU
1956: 52).
I praktiken har sålunda med slöd av RSV:s anvisningar i änanel
till-lämpats den regeln, att skattskyldighet inte föreligger för s. k. trivsel-förraåner
sora inte skall anges på kontrolluppgift. Beloppsgränsen 400
Prop. 1973:106 18
kr.
har emellertid varit oförändrad sedan bestämmelsernas tillkomst år 1956. Jag vUl
därför föreslå att denna beloppsgräns höjs till 600 kr. med verkan fr. o. ra.
1974 års taxering, dvs. även såvitt avser inkorast under det nu löpande inkoraslårel.
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslär riksdagen
att
antaga inom finansdepartementet upprättade förslag tUl
1.
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370),
2.
förordning om ändring i
förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,
3.
lag om ändring i taxeringsförordningen
(1956: 623).
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämraande av statsrådets övriga ledaraöter
herastäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att lill riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga tiU detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: BrUla Gyllensten
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 1
Exempel på taket för existensminimum och jämförelse med
1973 års normalbelopp
Kategori
Grund-
Extra
Tillägg
Inkomst
Taket
Normalbelopp
Skillnad
mellan
avdrag
avdrag
för
motsvarande
Ortsgrupp
6 och 7a
6 och 7b
barn
skattereduktion
(beräknat
belopp)
4
5
1
2
3
4
5
6
7a
7b
8a
8b
Ensam
4 500
6 000
10 500
8 800
9 100
1700
1400
Do-1-1 b
4 500
6 000
1 500
4 000
16 000
10180
10 540
5 820
5 460
Do+2b
4 500
6 000
3 000
4 000
17 500
11560
11980
5 940
5 520
Do-f3b
4 500
6 000
4 500
4 000
19 000
12 940
13 420
6 060
5 580
Do-l-4b
4 500
6 000
6 000
4 000
20 500
14 320
14 860
6 180
5 640
Makar
(båda
inkomsl)
9 000
6 000
15 000
13 800
14 400
1200
600
Do-hlb
9 000
6 000
1500
16 500
15 180
15 840
1320
660
Do-f2b
9 000
6 000
3 000
.
18 000
16 560
17 280
1440
720
Do + 3b
9 000
6 000
4 500
19 500
17 940
18 720
1560
780
Do + 4b
9 000
6 000
6 000
21000
19 320
20160
1680
840
Makar
(en
inkomst)
4 500
6 000
4 000
14 500
13 800
14 400
700
100
Do-t-1 b
4 500
6 000
1 500
4 000
16 000
15 180
15 840
820
160
Do-l-2b
4 500
6 000
3 000
4 000
17 500
16 560
17 280
940
220
Do+3b
4 500
6 000
4 500
4 000
19 000
17 940
18 720
1060
280
Do + 4b
4 500
6 000
6 000
4 000
20 500
19 320
20 160
1 180
340
Bilaga 2
Jämförelse
mellan normalbelopp för existensminimum och interkommunala ersättningsbelopp för
socialhjälp för är 1972
opaginerad Kontrollera mot PDF
Existensminimum
Normalbelopp
Interkommunal
ersättning för socialhjälp år 1972
Jämförelse
interkommunal ersättning normalbelopp för existensminimum
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ensamslående: ortsgrupp 5
Makar: ortsgrupp 5
Barn:
ortsgrupp
5
8 200
12 600
I 380
8 760
13 680
2100
-f 560 +
1080
-1- 720
opaginerad Kontrollera mot PDF
MARCUSBOKTR.STOCKHOLM 1973 730251
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (6)
6 kopplingar i 4 dokument.
- SOU 1999:94 Förmåner och ökade levnadskostnader s. 71 i texten
- Bet. 1974:SkU6 Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om avdrag vid inkomsttaxeringen för nedsatt skatteförmåga m. m. s. 3 i texten
- Rskr. 1973:231 i texten
- Bet. 1973:SkU38 Skatteutskottets betänkaade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:106 med förslag till ändring av bestämmelser om extra avdrag vid inkomsttaxeringen, m… s. 1 · s. 10 · s. 12 i texten