Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om 1972 års allmänna företagsräkning
1973 · 17 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:12, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om 1972 års allmänna företagsräkning
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Maj:ts proposition nr 12 år 1973 Prop. 1973:12
Nr 12
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om 1972 års allmänna företagsräkning;
given Stockholms slott den 19 januari 1973.
Kungl. Maj:t viU härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag om vaxs avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
bnvndsakliga inndiåll
I propositionen framläggs förslag till bestämmelser
för 1972 års all-mäima företagsräkning. De föreslagna bestänmielsema anger bl.
a. vUka som skall vara skyldiga att lämna uppgifter för företagsräkningen,
upp-glftsskyldighetens omfattning och på vilket sätt uppgiftema skall lämnas.
1 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 12
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:12
Förslag
till
Lag
om 1972 års allmänna företagsräkning
Härigenom
förordnas som följer.
1 §
Skyldighet att till statistiska centralbyrån lämna uppgifter för 1972
års allmänna företagsräkning åligger
1.
aktiebolag och ekonomisk
förening,
2.
den som drivit rörelse under år
1972 eller någon del därav,
3.
teknisk och ekonomisk
branschorganisation samt arbetsgivare- och arbetstagareorganisation, allt under
fömtsättning att organisationen under år 1972 eller någon del därav sysselsatt
anställd arbetskraft,
4.
statlig myndighet,
5.
borgerlig kommun samt Svenska
kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet eller annat organ för samverkan
mellan borgerliga kommuner, samt
6.
allmänna pensionsfonden, allmän
försäkringskassa, erkänd arbetslöshetskassa och annan allmän inrättning som är
underställd statlig myndighet.
2 §
Den som är uppgiftsskyldig enligt 1 § skall på anmodan av sta
tistiska centralbyrån lämna uppgifter om sin verksamhet under kalender
året 1972. Om räkenskapsåret icke sammanfaller med detta kalender
år, föreligger uppgiftsskyldighet även för det räkenskapsår, som gått tUl
ända närmast före den 1 mars 1973. Statlig myndighet är skyldig att
lämna uppgifter rörande budgetåret 1972/73.
Uppgiftsskyldigheten
omfattar
1.
namn, adress, registrerings-
eller personnummer och liknande identifieringsuppgifter,
2.
den juridiska form i vilken
verksamheten bedrivits samt ägandeförhållanden,
3.
verksamhetsarter (branscher),
4.
den tid, varunder verksamheten
bedrivits, samt, om verksamheten bedrivits endast under en del av år 1972,
anledningen härtill,
5.
tidsperiod för ekonomisk
redovisning,
6.
intäkter och kostnader med
uppdelning på olika intäkts- och kostnadsslag,
7.
balansomslutning samt värde på
tillgångar och skulder, samt
8.
antalet sysselsatta och deras
åldersfördelning samt antalet arbetstimmar.
Har verksamheten bedrivits på flera
verksamhetsställen, skall särskilda uppgifter lämnas om varje
verksamhetsställe.
3
§ Uppgifter enligt 2 § skall
lämnas på blankett enligt formulär, som fastställs av statistiska centralbyrån.
De uppgiftsskyldiga anmodas lämna uppgiftema genom att blankett tillställs dem
av centralbyrån.
4
§ Uppgift skall tillställas
statistiska centralbyrån senast den dag efter den 30 april 1973 som
centralbyrån bestämmer, dock tidigast en månad efter anmodan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:12
5 §
Har uppgiftsskyldig icke lämnat erforderliga uppgifter inom före
skriven tid kan statistiska centralbyrån anmana den försumlige att full
göra sin skyldighet.
Om anmaningen icke efterkommes, kan länsstyrelsen
på centralbyråns begäran vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra
sin skyldighet. Försuttet vite utdömes av länsstyrelsen.
Talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag
föres hos kammarrätt genom besvär.
6
§ Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift dömes, om ej ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken, till böter, högst femhundra kronor. Åtal får
väckas endast efter anmälan av statistiska centralbyrån.
7
§ Den som hos statistiska
centralbyrån eller annan myndighet tagit befattning med uppgift, som avses i
denna lag, får ej obehörigen yppa dess innehåll. Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller om
åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
It
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 12
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:12
Utdrag
av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 19 januari 1973.
Närvarande:
statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden
STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON,
FELDT. j
1
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lag
om 1972 års allmänna företagsräkning och anför.
Inledning
Enligt statsmakternas beslut skall en allmän
företagsräkning avseende år 1972 utföras. I prop. 1971: 1 (bil. 9 s. 16 och 22)
redovisades ett principförslag från statistiska centralbyrån (SCB) beträffande
företagsräkningens omfattning och genomförande samt mitt ställningstagande härtill.
Totalkostnaden angavs till omkring 11 milj. kr. Vissa ändringar har sedermera
gjorts i programmet för företagsräkningen. Till följd härav och med beaktande
av det aktuella pris- och löneläget beräknas totalkostnaden nu uppgå till 13
milj. kr. Av detta belopp faller 5,9 milj. kr. på innevarande budgetår och 4,7
milj. kr. på budgetåret 1973/74.
I skrivelse den 7 november 1972 till
finansdepartementet har SCB anfört att det av flera skäl torde vara nödvändigt
att uppgifterna till företagsräkningen infordras under åberopande av
uppgiftsskyldighet för företagen. SCB har mot bakgrund därav hemställt att
Kungl. Maj:t skulle meddela de författningsbestämmelser som behövs. Med
skrivelse den 11 december 1972 har SCB vidare överlämnat en promemoria med redogörelse
för företagsräkningens utförande samt ett av SCB upprättat förslag till lag om
skyldighet att lämna uppgifter för 1972 års allmänna företagsräkning.
Lagförslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.
Efter remiss har yttranden över SCB:s förslag
avgetts av riksförsäkringsverket, försäkringsinspektionen, riksskatteverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Kronobergs, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands,
Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. Yttranden har även
avgetts av Familjeföretagens förening. Kooperativa förbundet.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksför-
Prop. 1973:12 5
bund.
Svensk industriförening. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska
bankföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags
riksförbund. Svenska hamnförbundet, Svenska landstingsförbundet. Svenska
petroleum institutet. Svenska tidningsutgivareföreningen, Sveriges akademikers
centralorganisation, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges
arbetsledareförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges
grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges
hotell- och restaurangförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges marknadsförbund, Sveriges redareförening, Sveriges
trafikbilägares riksorganisation och Tjänstemännens centralorganisation.
Tidigare
företagsräkningar i Sverige
Den första allmänna företagsräkningen i modern
mening avsåg år 1931. Den omfattade i princip alla privata och offentliga
företag i alla näringsgrenar (utom jordbruk och därmed förenat skogsbmk) och
innehöll uppgifter per verksamhetsställe (lokal enhet) om antal anställda,
omsättning, motorfordon och bränsleförbrukning. Tanken var att dylika räkningar
skulle upprepas regelbundet. Härigenom skulle med ett visst antal ärs mellanrum
erhållas aktuella data om företagens lokalisering och om företagsstrukturen i
landet. En andra företagsräkning planerades att genomföras år 1941 men på grund
av andra världskrigets utbrott kom den inte till utförande.
Först år 1951 verkställdes en andra allmän
företagsräkning. 1951 års företagsräkning omfattade i princip all
rörelsedrivande verksamhet med undantag för fiske, pälsdjursuppfödning och
verksamhet som läkare, tandläkare och veterinär. Vidare uteslöts verksamhet
hänförlig till undervisning, forskning och sjukvård. Litterär och konstnärlig
verksamhet uteslöts i de fall denna inte var av kommersiell karaktär. Däremot
inkluderades hantverksartad verksamhet i den män yrkesutövaren ansågs driva
rörelse. Uppgifter inhämtades för varje verksamhetsställe. Uppgifterna gällde
främst omsättningen, antalet sysselsatta vid olika tidpunkter under åren 1950
och 1951, utbetalade löner samt lagrets värde vid utgången av år 1950.
De snabba strukturförändringarna inom näringslivet
medförde emellertid att de uppgifter som lämnats vid 1951 års företagsräkning
snart blev föråldrade. Behovet av en ny allmän företagsräkning togs hösten 1962
upp i ett betänkande av delegationen för statistikfrågor. Delegationen tog
därvid i ett sammanhang upp de två nära sammanhängande frågorna om en eventuell
ny företagsräkning och om upprättandet av ett centralt företagsregister. Det
framhölls att ett stort konsumentbehov förelåg för statistisk information av
det slag som kan erhållas genom
Prop. 1973:12 6
en
allmän företagsräkning. Delegationen föreslog att detta behov skulle
tillgodoses dels genom bearbetning av ett centralt företagsregisters material,
dels genom partiella företagsräkningar i anslutning till företagsregistret.
Dessa partiella företagsräkningar skulle vara näringsgrensvisa
intensivundersökningar och utföras på sådant sätt att samtliga näringar efter
ett visst antal år var genomgångna. Med undantag för en handels-räknmg år 1963
och en sågverksinventering år 1965 har emellertid några sådana partiella
företagsräkningar inte kommit till stånd.
Det centrala företagsregistret upprättades år 1963.
I detta register finns data för i första hand enheten företaget, med dess
belägenhet, bransch och totala antalet anställda för de enheter vilka
registreras för allmän arbetsgivaravgift. Dämtöver finns motsvarande uppgifter
om företagens verksamhetsställen och vissa data om verksamhetens art vid dessa.
I princip alla privata företag samt statliga och kommunala aktiebolag och de
kommunala förvaltningarna ingår f. n. i det centrala företagsregistret. För
företag utan anställd personal har ingen fullständig aktualisering gjorts
sedan år 1965. Registret har även i andra avseenden svagheter som medför att
dess användbarhet är begränsad. Detta hänger främst samman med att registrets
branschangivelser är otillfredsställande eller i vissa fall felaktiga. Dessutom
förekommer dubbelföringar och luckor i störande utsträckning.
SCB:s
förslag
Kretsen
av uppgiftsskyldiga
Skyldighet att lämna uppgifter för 1972 års
allmänna företagsräkning skall enligt SCB:s förslag i första hand gälla alla
som bedrivit rörelse under år 1972 eller del därav. Uttrycket rörelse används
därvid i kommunalskattelagens (1928:370) mening. Aktiebolag och ekonomiska
föreningar skall dock i princip vara uppgiftsskyldiga oavsett om rörelse
bedrivits eller inte. Enligt förslaget skall härutöver vissa organisationer och
myndigheter vara skyldiga att lämna uppgifter för företagsräkningen.
Uppgiftsplikten skall således omfatta branschorganisationer och arbetsmarknadens
organisationer, dock under förutsättning att dessa sysselsätter anställd
arbetskraft. Statliga myndigheter, borgerliga kommuner och organ för samverkan
mellan sådana kommuner skall också vara uppgiftsskyldiga ävensom allmänna
pensionsfonden, allmänna försäkringskassor, erkända arbetslöshetskassor samt
andra offentliga organ som är underställda statlig myndighet. Att nu nämnda organisationer
och myndigheter föreslås skola medtas i företagsräkningen hänger samman med
deras betydelse i sysselsättningshänseende.
Enligt det av SCB upprättade lagförslaget omfattar
som nämnts uppgiftsplikten samtliga rörelseidkare, aktiebolag och ekonomiska
för-
Prop. 1973:12 7
enuigar.
SCB uppger dock att många, som i och för sig är uppgiftsskyldiga, inte kommer
att behöva lämna upplysningar om sin verksamhet. Rörelse som har direkt
anknytning till jordbruk med tillhörande skogsbmk skall t. ex. inte beröras av
företagsräkningen. Det yrkesmässiga fisket ligger också utanför räkningen.
Uppgifter skall inte heller infordras från sådana rörelseidkare som inte är
registrerade till mervärdeskatt och som haft mindre än en årsanställd. Av
praktiska skäl kommer nämligen behövliga uppgifter rörande denna grupp
huvudsak-Ugen att inhämtas genom granskning av vederbörandes självdeklaration
(rörelsebilagan). Kungl. Maj:t har den 28 december 1972 beviljat SCB tillstånd
att ta del av berörda deklarationsmaterial.
Uppgifter beträffande mervärdeskatteregistrerade
rörelseidkare med en årsomsättning understigande 50 000 kr. och med mindre än
en års-anställd avses i första hand inhämtas från länsstyrelsernas mervärdeskatteregister.
SCB har ansökt hos Kungl. Maj:t att få ta del av dessa register. I registren
finns anteckningar om företagets juridiska form, belägenhet, bransch och
omsättning. Någon anledning att anmoda rörelseidkare av nu nämnt slag att
lämna uppgifter kommer i regel inte att föreligga.
Aktiebolag och ekonomiska föreningar som inte
bedrivit rörelse under år 1972 skall i princip tas med i företagsräkningen
endast om de haft minst en årsanställd. Uppgift kommer därför exempelvis inte
att infordras från vilande aktiebolag och bostadsrättsföreningar utan anställd
personal. Däremot måste även om rörelse inte bedrivits kapital- och
fastighetsförvaltande bolag och föreningar lämna uppgifter för
företagsräkningen såvida de haft minst en årsanställd.
Uppgiftsskyldighetens
omfattning
Av föregående avsnitt framgår.att vissa i och för
sig uppgiftsskyldiga enligt SCB:s förslag inte skall behöva lämna uppgifter för
företagsräkningen. Den information som behövs beträffande dem kan i stor utsträckning
inhämtas från mervärdeskatteregister och vederbörandes självdeklarationer.
Övriga uppgiftsskyldiga kommer anmodas att ifylla blanketter som sänds till dem
med post (postenkät). SCB har utarbetat ett flertal blanketter vilka utformats
med ledning bl. a. av provundersökningar som utförts under åren 1971 och 1972.
Vid utformningen har hänsyn tagits till arten och omfattningen av
uppgiftslämnarens verksamhet. Företag med mindre än fem årsanställda skall t.
ex. lämna betydligt mindre utförliga uppgifter än större företag.
Företagsräkningen är vidare samordnad med SCB:s ordinarie finansstatistik.
Detta innebär en väsentlig lättnad för de företag som ingår i den ordinarie
finansstatistiken.
De
uppgiftspliktiga skall enligt förslaget först och främst lämna de
Prop. 1973:12 8
uppgifter
som behövs för identifieringen såsom företagets firma, adress och
registreringsnummer. Vidare skall anges i vilken juridisk form verksamheten
bedrivs (aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening etc). För bolag och
föreningar skall anges i vad mån företaget ägs av svenska företag och
privatpersoner, utländska företag och privatpersoner, stat eller kommun.
Branschtillhörighet skall anges ävensom uppgift om den tid under vilken
verksamheten bedrivits. Har verksamheten påbörjats eller lagts ned under
räkenskapsåret skall orsaken härtill meddelas. Om räkenskapsåret inte
sammanfaller med kalenderår skall uppgift om den tillämpade
redovisningsperioden lämnas.
Relativt ingående uppgifter skall åtminstone för
uppgiftsskyldiga med mer än 20 anställda lämnas beträffande intäkter och
kostnader. Den uppgiftsskyldige skall t. ex. ange hur stor del av intäkterna
som hänför sig till egen tillverkning och återförsäljning, försäljning i parti
och i minut, egna uttag samt export och import. Kostnaderna skall fördelas på
löner, sociala kostnader, försäkringskostnader, räntekostnader, avskrivningar
m. m. Uppgift skall lämnas om vinst (förlust) före och efter bokslutsdispositioner
och skatt.
Viss uppdelning krävs också i fråga om värdering av
tillgångar och skulder. De uppgiftsskyldiga skall ange balansomslutning och
eget kapital samt inventerat och bokfört värde på lagret vid
räkenskapsperiodens början och slut. Företagare som äger fastighet skall uppge
fastighetens taxeringsvärde eller, om sådant värde ännu inte blivit fastställt,
dess anskaffningsvärde.
Uppgift om sysselsättning skall avse förhållandena
vid utgången av månaderna februari, maj, augusti, november och december 1972.
Därvid skall uppdelning ske mellan ägare och obetalda familjemedlemmar, anställda
med full arbetstid och deltidsanställda. Därjämte skall totala antalet
arbetstimmar för anställd personal anges.
Vad gäller den offentliga sektorn skall enligt
förslaget samordning ske med SCB:s ordinarie statistik. Viss
tilläggsinformation skall dock inhämtas genom förfrågningar. Uppgifter skall
lämnas om bl. a. driftkostnader, löner, sociala kostnader, värdet av innehavda
fastigheter samt sysselsatt arbetskraft.
Uppgiftsskyldigheten skall i första hand avse
kalenderåret 1972. För uppgiftsskyldiga vars räkenskapsår inte sammanfaller med
kalenderår föreligger emellertid uppgiftsplikt jämväl för det räkenskapsår som
gått till ända närmast före den 1 mars 1973. Uppgiftema från nu nänanda
personer kan alltså delvis komma att avse åren 1971 och 1973.
För varje uppgiftsskyldig gäller som princip att de
begärda uppgifterna skall fördelas på olika verksamhetsställen. Ett företag
som har fabriker, kontor osv. på olika platser skall således lämna särskilda
uppgifter om intäkter, kostnader, sysselsättning m. m. för varje sådan lokal
enhet.
Prop.
1973:12 9
Genomförandet
av företagsräkningen
Företagsräkningen skall som nämnts i första hand
genomföras i form av en postenkät. SCB tillställer de uppgiftsskyldiga
blanketter vilka inom förelagd tid ifylls och återsänds till SCB. Vid
utsändandet kommer de uppgiftsskyldigas namn och adress att inhämtas från olika
dataoriente-rade register. SCB avser att använda sig av riksförsäkringsverkets
register Över arbetsgivare åren 19711973, inkomstlängder avseende inkomsttaxeringarna
åren 1972 och 1973, mervärdeskatteregistren för år 1972, fastighetslängder
avseende fastighetstaxeringarna åren 1970 1972, SCB:s registerkontroller
avseende verksamhetsställen till och med år 1972 samt SCB:s register över
statliga myndigheter och kommuner m. m. Den första omgången blanketter planeras
att utsändas i slutet av febmari och i början av mars 1973 med insändningsdatum
som regel senast den 31 mars 1973. Blanketter till kommuner avses att utsändas
i mars 1973 och till statliga myndigheter efter den 1 juli 1973. Taxeringsbanden
avseende 1972 års inkomster (1973 års taxering) upprättas inte förrän i augusti
1973.1 en del fall kommer därför uppgiftsskyldiga, som påbörjat sin verksamhet
under år 1972, att tillställas blanketter först under hösten 1973. Ytterligare
kompletteringar kan därefter komma att ske fram till våren 1974.
Om uppgiftsskyldig inte inom utsatt tid lämnat
föreskrivna uppgifter skall enligt SCB:s förslag den försumlige anmanas att
fullgöra sin skyldighet. Om anmaningen inte efterkommes skall länsstyrelsen ha
befogenhet att vitesförelägga den uppgiftsskyldige. Försuttet vite utdöms av
länsstyrelsen. Klagan föreslås inte skola få föras över beslut varigenom vite
förelagts.
SCB föreslår vidare att den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet lämnat oriktig uppgift för företagsräkningen skall därest
förfarandet inte är straffbelagt enligt brottsbalken kunna dömas till högst
500 kr. i böter. Åtal skall få väckas endast efter anmälan av SCB.
De i företagsräkningen inhämtade uppgifterna skall
utnyttjas dels för statistisk redovisning och analyser, dels för kontroll och
aktualisering av det Centrala företagsregistret. De insamlade uppgifterna
åtnjuter därmed, såvitt gäller enskilda personer, bolag och andra enskilda
samfälligheter, i princip sekretesskydd jämlikt 16 § lagen (1937: 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen).
Uppgifter som överförs till centrala företagsregistret kan dock i vissa fall
utlämnas med stöd av 19 a § nämnda lag. SCB föreslär mot bakgrund av
sekretessbestämmelserna att den som tagit befattning med uppgift, som avses i
lagen om allmän företagsräkning, inte obehörigen får yppa dess innehåll. Den
som bryter häremot skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
Allmänt åtal skall emellertid få väckas endast efter angivelse av part.
Prop. 1973:12 10
Remissyttrandena
SCB:s förslag har på det hela taget lämnats utan
erinran av remissinstanserna. På enskilda punkter har dock avvikande
uppfattningar framlagts. Arbetsmarknadsstyrelsen anser, mot bakgrund av de
äldres situation på arbetsmarknaden, att uppgifter om de anställdas åldersfördelning
bör inhämtas vid företagsräkningen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län önskar
att företag skall lämna uppgift om etableringsår såväl för företaget självt som
för varje verksamhetsställe. LO anser att ytterligare uppgifter bör inhämtas
beträffande äganderätten till företag. Enligt LO:s mening bör uppgift infordras
om i vad mån ett företag ägs av koncernföretag, investment- eller holdingbolag
eller anställda i företaget. LO önskar också att företag i förekommande fall
skall ange hur stor del av försäljningen och vissa kostnader som avser in- och
utländska koncernföretag. Slutligen uppger LO att det är värdefullt om löner
och arbetstimmar fördelas mellan å ena sidan arbetare och å andra sidan
tjänstemän.
Riksskatteverket, Svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund anser att undantaget av uppgiftsplikten för
rörelse inom eller med särskild anknytning till jordbruks- eller
fiskerinäringen bör komma till uttryck i lagtexten. I några remissyttranden
ifrågasätts vidare om skattskyldiga, som har bmtet räkenskapsår, skall vara
uppgiftsskyldiga både för det räkenskapsår som gått till ända närmast före den
1 mars 1973 och för kalenderåret 1972. Förtydligande begärs på denna punkt.
Vad gäller genomförandet av företagsräkningen har
kritik främst riktats mot den av SCB angivna tidplanen för insändandet av blanketter.
Flera remissinstanser framhåller att företagen knappast hinner insända
uppgiftsblanketter förrän i april eller i maj 1973 och åberopar därvid bl. a.
att uppgifterna måste baseras på företagens allmänna självdeklarationer.
Önskemål framställs också om att i lagtexten skall intas en generell föreskrift
om att SCB inte får inkräva uppgifter förrän viss bestämd tid förflutit från
det blanketten tillställts den uppgiftsskyldige.
Länsstyrelsen i Uppsala län och Svenska
arbetsgivareföreningen ifrågasätter om det är rimligt att talan inte får föras
över beslut om vitesföreläggande.
Sveriges industriförbund erinrar om att förbundet i
olika sammanhang framfört krav på att företagen skall erhålla ersättning för
arbete som utförs för det allmännas räkning i samband med insamlandet av
uppgifter för statistiska ändamål. Enligt förbundets uppfattning bör detta
spörsmål i vart fall provisoriskt lösas utan hinder av att den större
frågan om ersättning vid uppbörd och uppgiftsinsamling bör prövas av den
sittande utredningen om företagens uppgiftsplikt.
Prop.
1973:12 H
Departementschefen
Som jag inledningsvis anfört har statsmakterna
beslutat om allmän företagsräkning avseende år 1972. Syftet med denna
företagsräkning är primärt att belysa nuläget beträffande näringslivets
struktur i olika avseenden och dess lokalisering samt ge underlag för en
kontroll och kvalitetsförbättring av det centrala företagsregistret. Demia
kartläggning av landets näringsliv kommer att vara av mycket stort värde vid
det planeringsarbete som fortlöpande bedrivs av myndigheter och företag. Det insamlade
materialet kan dessutom utnyttjas vid internationella jämförelser och analyser
av näringslivet. Behovet av en allmän företagsräkning har också betygats av
praktiskt taget samtliga remissinstanser.
Enligt
SCB:s mening bör det föreligga skyldighet att lämna uppgifter till
företagsräkningen. Jag delar denna uppfattning. Uppgiftsskyldigheten bör, med
hänsyn bl. a. till kretsen av uppgiftsskyldiga, bestämmas i lag.
Inför
1970 års allmänna folk- och bostadsräkning uppkom fråga om de grundläggande bestämmelserna
skulle intas i en författning som endast avsåg den då aktuella räkningen eller
om bestämmelserna skulle utformas så att de kunde tjäna som grund även för
kommande räkningar. Jag förordade då under hänvisning bl. a. till att
allmänna folk- och bostadsräkningar i framtiden skulle behöva hållas minst vart
femte år att bestämmelsema skulle intas i en lag av permanent karaktär. Detta
godtogs av riksdagen (prop. 1970: 27, 1970: 3 LU 20, rskr 1970: 100).
Det kan givetvis diskuteras om inte också de
grundläggande reglerna om 1972 års allmänna företagsräkning bör tas in i en lag
av permanent karaktär. Jag har dock inhämtat, att SCB f. n. inte planerar att
genomföra någon ytterligare allmän företagsräkning inom den närmaste tioårsperioden.
Det är vidare osäkert om det i framtiden kommer att finnas behov av
företagsräkningar av det slag det här gäller. Osäkerheten härom hänger samman
med utvecklingen inom datatekniken m. m. Med hänsyn till det anförda anser jag
mig kunna biträda SCB:s förslag om att en särskild lag utfärdas för -1972 års
företagsräkning.
Vad SCB anfört om kretsen av uppgiftsskyldiga har
inte föranlett någon erinran vid remissbehandlingen. Jag biträder SCB:s förslag
i denna del.
Beträffande
omfattningen av de uppgifter som skall avlämnas har förslaget godtagits av
flertalet remissinstanser. Några har emellertid framfört önskemål om en
utvidgning av uppgiftsplikten. Så har t. ex. arbetsmarknadsstyrelsen uttalat
att uppgift bör lämnas om de anställdas åldersfördelning. Länsstyrelsen i Västernorrlands
län anser att upplys-
Prop.
1973:12 12
ning
om etableringsår skall infordras för varje företag och verksamhetsställe.
Enligt LO:s mening bör uppgift inhämtas om i vad mån ett företag innehas av koncemföretag,
investment- eller holdingbolag och personer som är anställda i företaget. LO
önskar vidare att företagen skall ange hur stor del av försäljningen m. m. som
hänför sig till in-och utländska koncernföretag. Dessutom anser LO att utbetald
lön och nedlagd arbetstid bör fördelas mellan å ena sidan arbetare och å andra
sidan tjänstemän.
Vid
bedömningen av om en uppgift bör ingå i företagsräkningen måste flera faktorer
beaktas. Av betydelse är i första hand hur stort intresse olika
konsumentgrupper kan antas ha för uppgiften i fråga. Detta intresse måste vägas
mot det arbete som utvidgningen av uppgiftsplikten kan medföra
uppgiftslämnarna. Hänsyn måste dessutom tas till att kvaliteten på avlämnade svar
sannolikt försämras om ett korrekt fullgörande av uppgiftsplikten förutsätter
en oproportionerligt stor arbetsinsats. Av lätt insedda skäl bör slutligen
undvikas att uppgiftsskyldigheten avser förhållanden som myndigheterna har
tillgång till i egna register o. d.
Mot
den nu redovisade bakgrunden anser jag att den av SCB föreslagna omfattningen
av uppgiftsskyldigheten i stort sett utgör en godtagbar avvägning mellan
uppgiftslämnarnas och konsumenternas intressen. Jag anser mig sålunda inte
kunna tillstyrka yrkandet om att utbetald lön och antalet arbetstimmar skall
fördelas mellan arbetare och tjänstemän. En sådan uppdelning skulle bl. a. ge
upphov till besvärliga gränsdragningsproblem. Uppgift om etableringsår torde
vidare i många fall vara av begränsat intresse. DärtiU kommer att det är
förenat med betydande svårigheter att på ett lättfattligt sätt definiera
begreppet etablering. Tillräckliga skäl att utvidga uppgiftsskyldigheten i
detta hänseende föreligger inte. Jag är inte heller beredd att tillstyrka
önskemålet om att koncernföretag skall behöva redovisa hur stor del av försäljningen
m. m. som hänför sig till utomstående företag och hur stor del som hänför sig
till företag inom koncernen. En uppgiftsskyldighet av detta slag skulle för
många företag kräva en utomordentligt stor arbetsinsats. Vid provundersökningar
har också framkommit att många företag inte klarar av att redovisa interna
transaktioner för sig och externa transaktioner för sig.
Vad
angår yrkandet om att företagen skall anmodas att lämna mer detaljerade
uppgifter om ägarförhållanden må framhållas följande. Beträffande de större
aktiebolagen innefattar denna fråga en särskild problematik på gmnd av
aktiebokens ofullständighet. För aktiebolag som inte är anslutna till
Värdepapperscentralen VPC AB kan det därför vara förenat med betydande
svårigheter att lämna uppgift om vilka som äger aktier i bolaget. För det fall
att ett aktiebolag är VPC-anslutet föreligger å andra sidan inte något direkt
behov av att inhämta ägar-
Prop. 1973:12 13
uppgifter
genom företagsräkningen, eftersom sådana uppgifter fortlöpande registreras
genom Värdepapperscentralen VPC AB:s försorg. Önskemålet om uppgift om
anställdas äganderätt till företag torde främst avse det fallet att tjänstemän
och arbetare, som tidigare inte ägt del i ett företag, vid nedläggningshot e.
d. gemensamt övertagit företaget. Sådana fall har dock hitintills varit
sällsynta. Det ter sig knappast rimligt att ta en allmän företagsräkning i
anspråk för att erhålla upplysningar om dessa fåtaliga fall. Uppgifter om
ägarförhållanden i koncerner kan inhämtas med hjälp av SCB:s koncernregister.
Detta register innehåller data om omkring 1 000 koncerner och 7 000 bolag. Att
bygga ut företagsräkningen med uppgiftsskyldighet rörande ägarstrukturen inom
koncerner anser jag därför inte befogat.
Däremot är jag beredd att tillstyrka en utvidgning
av uppgiftsplikten i fråga om de anställdas åldersfördelning. På senare tid har
ökade resurser inriktats på att förbättra de äldres situation på
arbetsmarknaden. Bl. a. av denna anledning finns ett påtagligt behov av att
kartlägga åldersstrukturen inom olika branscher och regioner. Detta behov bör
om möjligt tillgodoses i samband med den nu aktuella företagsräkningen. Det
får ankomma på SCB att i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen ta ställning till
hur uppgiftsskyldigheten på detta område bör utformas. Därvid måste självfallet
tillses att uppgiftsskyldigheten inte blir alltför svår att fullgöra.
Av den av SCB lämnade redogörelsen för
företagsräkningen framgår att åtskilliga i och för sig uppgiftspliktiga inte
kommer att behöva lämna uppgift för företagsräkningen. Detta kan bero på att
behövliga uppgifter inhämtas utan de uppgiftsskyldigas medverkan men också
såsom i fråga om företag som bedriver rörelse inom eller med stark anknytning
till jordbmket eller fisket på att uppgifterna över huvud inte skall ingå i
räkningen. Uppgifter om jordbruk med tillhörande skogsbruk samt trädgårdsodling
inhämtas i stället vid särskilda lantbmks-räkningar. Data rörande fisket
insamlas genom särskilda fiskeriinven-teringar vart tredje år. Tillräcklig
anledning att i lagtexten redovisa dessa faktiska begränsningar av
uppgiftsskyldigheten föreligger enligt min mening inte. En sådan redovisning
kan ge upphov till onödig tvekan om huruvida uppgiftsplikt i visst fall är för
handen eller inte och på grund därav föranleda extra arbete för myndigheter och
berörda enskilda. Det bör också framhållas att det kommer att vara mycket lätt
för en rörelseidkare, som t. ex. enbart bedrivit fiske under räkningsåret, att
fullgöra sin uppgiftsplikt. Har sådan rörelseidkare tillställts
uppgiftsblankett vilket undantagsvis kan förekomma inskränker sig
uppgiftsskyldigheten i stort sett till en kryssmarkering i en ruta. Jag är mot
bakgrund härav inte beredd att tillmötesgå de remissinstanser som begärt
utförligare lagtext på denna punkt.
Enligt
SCB:s förslag avser uppgiftsskyldigheten i första hand kålen-
Prop. 1973:12 14
deråret
1972. För uppgiftsskyldiga med bmtet räkenskapsår skall dock uppgiftsskyldighet
föreligga jämväl för det räkenskapsår som gått till ända närmast före den 1
mars 1973. Dessa bestämmelser innebär att uppgifter om vinst och förlust,
balansomslutning m. m. kan infordras för den faktiskt tillämpade
redovisningsperioden även om denna delvis infaller under kalenderåren 1971
eller 1973. Bestämmelserna skall självfallet inte tillämpas så att en
företagare, som har bmtet räkenskapsår, skall lämna uppgifter om vinst och
förlust, balansomslutning m. m. såväl för räkenskapsåret som för kalenderåret
1972. Däremot utgör det förhållandet att upplysningar i vissa hänseenden skall
avse det bmtna räkenskapsåret inte något hinder mot att andra uppgifter, t. ex.
rörande sysselsättningen, avkrävs för olika tidpunkter under kalenderåret 1972.
Denna princip gäller även statliga myndigheter. Dessa kan alltså få lämna
vissa uppgifter avseende budgetåret 1972/73 och andra uppgifter avseende
kalenderåret 1972.
De av SCB föreslagna reglerna om genomförandet av
företagsräkningen har föranlett invändningar på några punkter. Flera remissinstanser
har anfört att företagen kommer att få för kort tid till sitt förfogande vid
fullgörandet av uppgiftsskyldigheten. Man framhåller att uppgifterna måste
bygga på företagens allmänna självdeklarationer, vilka i regel inte behöver
avlämnas förrän den 31 mars 1973. Önskemål framställs därför om att
skyldigheten att avlämna uppgifter för företagsräkningen skall inträda tidigast
i april eller maj 1973. I några remissyttranden efterlyses vidare en uttrycklig
föreskrift om att uppgiftsskyldigheten inte behöver fullgöras förrän viss
minsta tid förflutit från det blankett tillställts den uppgiftsskyldige.
Det är av stor betydelse att kvaliteten på
företagsräkningen inte försämras på grund av att begärda uppgifter måste avges
under stark tidspress eller med ledning av ofullständigt material. De uppgiftsskyldigas
anspråk på att få skälig tid till sitt förfogande måste i möjligaste mån
tillgodoses. Enligt min mening kan utan nämnvärd olägenhet föreskrivas, att
uppgiftsskyldigheten inte behöver fullgöras tidigare än en månad efter det att
vederbörlig blankett tillställts den uppgiftsskyldige. Med tanke på att
åtskilliga uppgifter torde inhämtas från självdeklarationerna anser jag vidare,
att uppgiftsskyldighet inte i något fall bör inträda före utgången av april
1973.
Några remissinstanser har ifrågasatt lämpligheten
av att talan enligt SCB:s förslag inte får föras över beslut om föreläggande av
vite. Enligt min uppfattning synes de risker för förseningar som kan vara
förbundna med att talerätt medges mot vitesföreläggande inte vara så stora att
de bör utesluta en sådan rätt.
F. n. gäller som allmän princip att företag och
enskilda personer inte får ersättning från det allmänna för sitt arbete i
samband med avgivandet av uppgifter för statistiska ändamål m. m. Någon
anledning att
Prop. 1973:12 15
vid
den nu aktuella företagsräkningen frångå denna princip föreligger inte.
Ersättning bör alltså inte utgå för de kostnader som uppgiftslämnarna vidkänns
på grund av företagsräkningen.
Vid
remissbehandlingen har framlagts åtskilliga synpunkter angående möjligheten att
träffa särskilda överenskommelser med SCB om sättet för fullgörandet av
uppgiftsskyldigheten, SCB:s service gentemot upp-giftslämnama, publicering av
inhämtade uppgifter m. m. Dessa frågor kräver inte riksdagens medverkan. Jag
vill till sist erinra om att alla uppgifter som SCB inhämtat med stöd av den
föreslagna författningen kommer att vara underkastade sekretess enligt 16 och
19 a §§ sekretesslagen.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört
hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att antaga inom finansdepartementet upprättat
förslag till lag om 1972 års allmänna företagsräkning.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tUl riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
Prop. 1973:12 16
Bilaga
Statistiska
centralbyråns förslag till
Lag
om skyldighet att lämna uppgifter för 1972 års allmänna företagsräkning
Uppgiftsskyldiga
och uppgiftsskyldighetens omfattning
1 §
Skyldighet att till statistiska centralbyrån lämna uppgifter i fråga
om sin verksamhet under år 1972 åligger
1)
aktiebolag och ekonomisk
förening,
2)
den som drivit rörelse,
3)
teknisk och ekonomisk
branschorganisation samt arbetsgivare- och arbetstagareorganisation, allt under
fömtsättning att organisationen sysselsatt anställd arbetskraft,
4)
statlig myndighet,
5)
borgerlig kommun, Svenska
kommunförbundet. Svenska landstingsförbundet samt andra organ för samverkan
mellan borgerliga kommuner, samt
6)
allmänna pensionsfonden,
allmänna försäkringskassor, erkända arbetslöshetskassor samt andra offentliga
organ som är underställda statlig myndighet.
Därest räkenskapsår icke sammanfaller med
kalenderår, föreligger uppgiftsskyldighet jämväl för det räkenskapsår, som gått
till ända närmast före den 1 mars 1973.
2 §
Den som är uppgiftsskyldig enligt 1 § skall på anmodan av sta
tistiska centralbyrån lämna i förekommande fall med uppdelning på
olika verksamhetsställen uppgifter i fråga om
1)
namn, adress, registrerings-
eller personnummer och dylikt,
2)
den juridiska form i vilken
verksamheten bedrivits samt ägandeförhållanden,
3)
verksamhetsarter (branscher),
4)
den tid, varunder verksamheten
bedrivits, i förekommande fall med angivande av orsaken till att den endast
bedrivits under del av året,
5)
tidsperiod för ekonomisk
redovisning,
6)
intäkter och kostnader med
uppdelning på olika intäkts- och kostnadsslag,
7)
balansomslutning samt värdering
av tillgångar och skulder, samt
8)
antalet sysselsatta och nedlagd
arbetstid.
Allmänna
bestämmelser
3
§ Uppgifterna skall lämnas på
blanketter enligt formulär, som fastställts av statistiska centralbyrån och
vilka av centralbyrån tillställs de uppgiftsskyldiga.
4
§ Uppgifterna skall av de
uppgiftsskyldiga inlämnas eller med posten insändas tUl statistiska
centralbyrån senast den dag som centralbyrån bestämmer.
Prop. 1973:12 17
5 §
Har uppgiftsskyldig icke inom föreskriven tid lämnat erforderliga
uppgifter kan statistiska centralbyrån anmana den försumlige att full
göra sin skyldighet.
Om
anmaningen inte efterkommes, kan länsstyrelsen på centralbyråns begäran vid
vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra sin skyldighet. Försuttet
vite utdömes av länsstyrelsen.
Över
beslut, varigenom vite förelagts, må klagan ej föras.
6
§ Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet lämnat oriktig uppgift dömes, om ej för gärningen är stadgat straff
i brottsbalken, till böter, högst 500 kronor. Allmänt åtal får väckas endast
efter anmälan av statistiska centralbyrån.
7
§ Den som hos statistiska
centralbyrån eller annan myndighet tagit befattning med uppgift, som avses i
denna lag, får ej obehörigen yppa dess innehåll. Den som bryter häremot dömes
till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast efter
angivelse av målsägare.
MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973 730034
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
8 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (7)
7 kopplingar i 5 dokument.
- Prop. 2002/03:38 Straffansvar för terroristbrott s. 78 om s. 16 i texten
- Ds 2002:35 Straffansvar för terroristbrott s. 102 om s. 16 i texten
- Rskr. 1973:35 i texten
- Bet. 1973:CU1 Civilutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 till statistiska centralbyrån jämte motioner s. 4 · s. 8 i texten
- Bet. 1973:CU2 Civilulskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:12 med förslag till lag om 1972 års allmänna företagsräkning jämte motion s. 9 · s. 12 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- AD 2016 nr 69 i texten · dokumentnivå