Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen

1973 · 67 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 60 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:123, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts
proposition nr 123 år 1973 Prop. 1973:123

Nr 123

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring i
tryckfrihetsförordningen; given Stockholms slott den 6 april 1973.

Kungl, Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, för prövning i grundlagsenlig
ordning förelägga riksdagen det förslag tiU ändring i tryckfrihetsförordningen
om vars avlåtande tiil riksdagen föredraganden hemställt.

Under Hans Maj:ls

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

CARL GUSTAF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåU

1 propositionen föreslås ett stadgande i
tryckfrihetsförordningen som innebär att del i lag kan föreskrivas förbud mot
kommersiell annons i tryckt skrift i den mån annonsen används vid
marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller lobaksvaror.

Vidare innehåller propositionen förslag till stadgande i
tryckfrihetsförordningen som gör del möjligt alt ingripa mol kreditupplysning
i tryckt skrift. I denna del utgör utgångspunkten för förslaget det betänkande
som kreditupplysningsutredningen lade fram föregående år. Innebörden av
förslaget är att det i lag skall kunna meddelas förbud mol offentliggörande av
sådan kreditupplysning i yrkesmässig kredilupplys-ningsverksamhel, som innebär
otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eller som innehåller
oriktig eller missvisande uppgift. Möjlighet öppnas också all i lag föreskriva
ersättningsskyldighet för sådant offentliggörande samt rättelse av oriktig
eller missvisande uppgift.

1 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 123

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123

Förslag till

ändring i tryckfrihetsförordningen*

1 KAP.

9§

Utan hinder av denna förordning gäUer vad i lag är stadgat

1. om förbud mot kommersiell annons i
den mån annonsen användes vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller
tobaksvaror;

2.
om förbud mot offenthggörande
i yrkesmässig kreditupplysnings-verksamhet av kreditupplysning, som innebär otUlbörligt
intrång i enskilds personUga integritet eller som innehåUer oriktig eller
missvisande uppgift, om ersättningsskyldighet för sådant offentliggörande samt
om rättelse av oriktig eUer missvisande uppgift.

' Förordningen omtryckt 1971:273,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123

Utdrag av protokollet över justitieärenden, håUet inför
Hans Maj:t Konungen på Stockholms slott den 6 april 1973.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena WICKMAN,
statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON,
LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med
statsrådels övriga ledamöter fråga om ändring i tryckfrihetsförordningen och
anför.

1 Inledning

Efter bemyndigande av Kungl, Maj:l tillkallades år 1970
sakkunniga' med uppgift att utreda frågan om enhetlig reglering i grundlag av
yttrandefriheten i massmedier m. m. De sakkunniga har antagit namnet
massmedieutredningen (MMU). Enligt särskilt uttalande i direktiven skulle i
utredningens uppdrag ingå alt närmare ta ställning lUl reklamen i tryckt skrift
och därvid söka utforma sådana grundlagsregler alt man dels får möjlighet att
ingripa mol reklam och annan marknadsföring av varor, som är skadliga eller på
annat sätl olämpliga och vilkas spridning därför bör motverkas, dels får en
mera klarläggande reglering än f. n. av möjligheterna att ingripa mol reklam
och andra marknadsföringsmeloder, som är all anse som otillbörliga från
konsumentsynpunkt. MMU har i betänkandet (SOU 1972:49) Tryckfriheten och
reklamen särbehandlat reklamen i tryckt skrift. I betänkandet föreslås vissa
ändringar i tryckfrihetsförordningen (TF) i detla hänseende. Förslagen torde få
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

MMU:s belänkande har remissbehandlats. Yttranden har avgelts
av justitiekanslem (JK), riksåklagaren (RÄ), hovrätten för Övre Norrland,
socialstyrelsen, giftnämnden, riksskatteverket (RSV), skolöverstyrelsen (SÖ),
kommerskollegium, marknadsrådet (numera marknadsdomstolen),
näringsfrihetsombudsmannen (NO), konsumentombudsmannen (KO), statens konsumenlråd,
alkoholpolitiska utredningen (APU), reklainulred-ningen, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Kooperativa förbundet (KF), Sveriges marknadsförbund.
Systembolaget AB, AB Vin- och Spritcentralen, Svenska bryggareföreningen.
Svenska Tobaks AB, Svenska lobaksbranschföreningen, Läkemedelsinduslriföreningen.
Centralförbundet för alkohol- och narkolikaupplysning. Nationalföreningen för
upplysning om tobakens skadeverkningar, lOGT NTO, nämnden
för

' Justitierådet Sven Romanus, ordförande, numera
ambassadören Yngve Möller, riksdagsledamöterna Nils Carlshamre, Sven
Gustafsson, Lisa Mattsson och Olle Svensson samt partisekreteraren Gustaf Jonnergård.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 4

granskning av rusdrycksreklam, nämnden för bedömning av
läkemedelsinformation. Svenska tidningsutgivareföreningen, Publicistklubben,
Svenska journaUstförbundet (sistnämnda tre organisationer genom Pressens samarbetsnämnd).
Allmänhetens pressombudsman, Svenska annonsörers förening, Svenska reklambyrå
förbundet, Sveriges direktreklamförening, Nykterhetsrörelsens landsförbund och
Sveriges författarförbund. RÄ har till sill yttrande fogat yttranden från
överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt.
Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskammare i Stockholm,
handelskammaren i Örebro, handeiskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad samt
Skånes handelskammare. Handelskammaren i Stockholm, Skånes handelskammare,
Sveriges mdustriförbund, Sveriges grossistförbund. Läkemedelsindustriföreningen,
Represenlantföreningen för utländska farmacevtiska industrier, nämnden för
granskning av rusdrycksreklam, nämnden för bedömning av läkemedelsinformation,
Svenska annonsörers förening och Svenska reklambyrå förbundet har samtliga
åberopat ett av Näringslivels delegation för marknadsrätt (NDM) utarbetat
yttrande,

Efler bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallades år 1969
sakkunniga' med uppgift att verkställa utredning angående kredilupplysningsverksam-helens
former och framlida organisation. De sakkunniga, som har antagit namnet kredilupplysningsutredningen
(KUU), har i delbelänkandet (SOU 1972:79) Kreditupplysning och integritet
framlagt förslag till lag om kreditupplysning och till ändring i TF,
Lagförslagen torde få fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Efter remiss har yttranden över KUU:s betänkande avgetis
av JK, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, CivUförsvarsstyrelsen,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, riksförsäkringsverket, bankinspektionen, riksskatteverket,
statskontoret, statistiska centralbyrån, kommerskollegium, KO, länsstyrelserna
i Stockholms och Malmöhus län, datasamordningskommittén, inlegritelsskyddskommitlén,
konkurslagskommiltén, kredil-köpkommittén, MMU, offentlighets- och sekrelesslagstiftningskommit-tén,
riksdagens ombudsmän (JO), Svenska kommunförbundet, Svenska
landstingsförbundet, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges jordbrukskasseförbund, postbanken. Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisalion (SHIO), Famäjeföretagens
förening, Finansieringsförelagens förening. Svenska företagares riksförbund,
Svensk industriförening. Industrins försvarsbyrå. Kooperativa förbundet.
Lantbrukarnas riksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation,
Sveriges akademikers centralorganisation. Statstjänstemannens riksförbund,
Sveriges advokatsamfund. Pressens samarbetsnämnd (Publicislklubben, Svenska
journalistförbundet

' Landshövdingen Erik Westerlind, ordförande, direktören
Per Eric Bolin, riksdagsledamoten Kurt Hugosson, rättschefen Kurt Malmgren,
riksdagsledamoten Lennart Pettersson och direktören Sven G, Svenson,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 5

och Svenska tidningsutgivareföreningen). Tidningarnas
telegrambyrå AB (TT), AB Svensk Handelstidning Justitia, Svensk
köpmannatidning, Soliditet AB, Kreditregister AB, AB Automatisk kontokonlroll,
AB Svensk upplysningstjänst, AB Kundkontroll, Kapital-kontroll AB, AB
Balanskontroll och Ackordscenlralen, Kommerskollegium har bifogat yttrande av
Handelskamrarnas nämnd, länsstyrelsen i Malmöhus län yttrande från
kronofogdemyndigheten i Malmö samt LO yttranden från vissa medlemsförbund,
Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, SHIO,
SAF och Handelskamrarnas nämnd har avgett ett gemensamt yttrande, tUl vilket
även Motorbranschens riksförbund har anslutit sig. Dessutom har yttranden
kommit in från exekutionsväsendets organisationsnämnd och Handelstiänslemanna-förbundets
Stockholmsavdelning, vilken bifogat yttrande från branschkommittén för inkasso-
och juridiska byråer.

Jag anhåller nu att få lill behandling ta upp de av MMU
och KUU i de nämnda betänkandena framlagda förslagen till ändringar i TF.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123

2 Alhnänt om yttrandefriheten i tryckt skrift

Yttrandefriheten i tryckt skrift regleras dels i vår
nuvarande regeringsform (RF) dels i TF. I 86 § i vår nuvarande RF slås
innebörden av begreppet tryckfrihet fast. Där anges sålunda som grundläggande
beståndsdelar i tryckfriheten varie medborgares rätt att - utan några av aUmänna
organ i förväg lagda hinder - ge ut skrifter, alt för innehållet i skrift kunna
åtalas endast inför lagUg domstol och att inte kunna straffas för innehållet i
tryckt skrift annat än om delta strider mol tydlig lag (TF). 1 samband med att
förslag till ny RF nyligen förelagts riksdagen (prop. 1973:90) har föreslagits
att det nämnda stadgandet i vår nuvarande RF, med någon redaktioneU ändring,
skall föras över till I kap. 1 § TF.

Mol
bakgrunden av det allmänna stadgandet om tryckfriheten utvecklas dess innebörd
närmare i TF:s inledande paragraf. Där föreskrivs att det liU säkerställande av
ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall stå varje svensk
medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som är i TF meddelade tiU
skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar
och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar saml meddela uppgifter och
underrättelser i vad ämne som helst. Det skall också stå envar fritt alt, i
alla de fall då ej annat är i TF föreskrivet, meddela uppgifter och
underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till
dess författare eUer utgivare eller till företag för yrkesmässig förmedling av
nyheter till periodiska skrifter.

TF bygger på bl. a. den grundläggande principen all censur
inte får förekomma. Censurförbudet slås fast i 1 kap, 2 § TF, Där stadgas
sålunda att någon tryckningen föregående granskning av skrift eller något
förbud mot tryckning av sädan inte får förekomma. Det är vidare enligt samma
lagrum förbjudet för myndighet eller annat allmänt organ alt på grund av
skrifts innehåll genom åtgärd som inte äger stöd i TF hindra tryckning eUer
utgivning av skriften eUer dess spridning bland allmänheten.

Av 1 kap,
3 § TF framgår att för missbruk av tryckfriheten eller medverkan däri inte
någon får i annan ordning eller i annat fall än TF bestämmer tilltalas eller
dömas lill ansvar eller ersättningsskyldighet eller skriften konfiskeras eller
läggas under beslag. Härmed åsyftas bl. a. bestämmelserna i TF 7:4 som
uttömmande anger vad som skaU anses som otillåtet yttrande i tryckt skrift och
i och med det utgöra missbruk av tryckfriheten. Vidare avses i TF 1:3 de
särskilda bestämmelserna om ansvarighet i 8 kap,, där del för olika
situationer anges vem som skall bära ansvaret för ett tryckfrihetsbrotl.
Dessutom avses bestämmelserna i 912 kap, om tiUsyn och åtal, särskilda
tvångsmedel, enskilda anspråk och om rättegången i tiyckfrihetsmål.

Enligt 9
kap, I § skall chefen för justitiedepartementet själv eUer genom
tryckfrihetsombud vaka över TF:s efterlevnad. För att underlätta kontrollen
föreskrivs i 4 kap, 7 § TF alt varie boktryckare är skyldig att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 7

av allt han framställt vid tryckeriet avlämna
granskningsexemplar. På varje tryckalster skall vidare enligt 4 kap. 4 § TF
utsättas tryckeriets namn eller firma, tryckningsorlen och tryckningsåret. Från
dessa bestämmelser görs emellertid undanlag såvitt gäller s. k. bild- eller
tillfällighetstryck. Enligt 4 kap. 9 § TF förstås med sådant tryck "vykort
och bildalbum, visitkort och nolifikalioner, adresskort, etiketter, blanketter,
reklam- och emballagetryck samt annat affärslryck ävensom andra sådana
tryckalster, allt under förutsättning att på grund av texten eller vad eljest framställes
tryckfrihetsmissbruk kan anses uteslutet".

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123

3 Massmedieutredningen

3.1 Bakgmnden tiU massmedieutredningens förslag

Som förut har nämnts har MMU i sitt här aktuella
betänkande särbehandlat frågan om reklamen i tryckt skrift. Som bakgrund lill
sina förslag till ändringar i TF i detta hänseende har utredningen i
betänkandet dels till allmän behandling tagit upp reklamen och dess verkningar
dels lämnat en allmän redogörelse för förhållandet mellan TF i nuvarande
utformning och reklamen i tryckt skrift. Utredningen har också redogjort för
vad som hittills förekommit i fråga om begränsningar av reklam för vissa varor
främst alkoholhaltiga drycker och tobak -och därvid behandlat förhållandet
mellan TF och sädana begränsningar. I ett särskilt avsnitt i belänkandet har
utredningen vidare behandlat lagen (1970:412) om otillböriig marknadsföring
(marknadsföringslagen) och förarbetena lill denna. Enligt min mening bör i
detta sammanhang kunna hänvisas liU vad utredningen i de nämnda avseendena har
anfört i sill betänkande (SOU 1972:49 s, 14-51).

3.2 Huvuddragen i massmedieutredningens förslag

3.2.1 Allmänna överväganden

Som förut har nämnts har MMU i sitt betänkande UU särskild
behandling tagit upp frågan om förhållandet mellan TF och reklamen. I enlighet
med sina direktiv har utredningen sökt utforma regler som klarlägger delta
förhållande. Som allmän bakgrund till förslagen i det avseendet framhåller
utredningen inledningsvis att vid tillkomsten av marknadsföringslagen år 1970
bestämmelserna i lagen såvitt de avser reklam i tryckt skrift inle ansågs stå i
strid med TF. Utredningen finner det emellertid mindre tillfredsstäUande att
frågan huruvida ett förfarande faUer under TF eller inte på del sättet skall vara
beroende av en tolkning av syftet med TF. Utredningen anser därför all i TF bör
införas bestämmelser av sådant innehåll att frågan om och i vad mån reklam i
tryckt skrift faller under TF kan bedömas med slöd av uttryckliga bestämmelser
i TF. Det slår också enligt utredningens mening klart att det inte kan införas
totalförbud för reklam för viss vara utan att det företas en ändring i TF.

Utredningens utgångspunkt är att del genom uttryckliga
bestämmelser i TF bör klarläggas om och i vilken mån reklam faller under TF,
Utredningen framhåller som sin uppfattning att några principiella liinder från tryckfrihetssynpunkl
inte föreligger mot all medge ingripanden mot inte bara sådan reklam som faller
under marknadsföringslagen utan även viss annan reklam under förutsättning att
i TF närmare anges den ram, inom vUken ingripanden skaU få ske. Några
betänkligheter från tryckfrihetsrättsliga synpunkter bör därför enligt
utredningen inte möta att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:123 9

tiUåta lagstiftning mot reklam för varor som för samhället
anses så skadliga eller i övrigt olämpliga att begränsningar i reklamen bör
komma till stånd.

Enligt utredningen kan all reklam innehålla vissa
informativa eller åsiktsbiidande inslag. Det är därför enligt utredningen av
vikt att i TF anges så klart som möjligt under vilka fömtsättningar ingripanden
mot reklam i tryckt skrift skall få ske. Härvidlag uppställer utredningen den
begränsningen att ingripande inte får ske mol annan reklam än sådan som
förekommer i vad utredningen benämner kommersiell annons. Reklam som förekommer
i annan form, dvs. framför allt i redaktionell text, faller normall under TF.

Mot denna bakgmnd
föreslår utredningen att i 1 kap, TF förs in en ny paragraf, 9 §, enligt vilken
det öppnas möjlighet all i lag meddela bestämmelser rörande ingripande mol
kommersiell annons som avser alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror (9 § första
stycket) eUer som i vissa angivna hänseenden är otillbörlig (9 § andra stycket).
Utredningen föreslär ocksä att begreppet kommersiell annons definieras i TF (9
§ tredje stycket). Den närmare utformningen av förslagen framgår av . bilaga 1
till detta protokoU.

I fråga om vissa typer av tryckt skrift har utredningen
gjort den bedömningen att de i princip helt kan undanlas från TF. Utredningen
syftar på sådana tryckalster som typiskt sett inte innefattar
tryckfrihets-missbruk. Utredningen föreslår att sådana tryckalster, av
utredningen benämnda affärs- eller tillfällighelslryck, inte betraktas som
tryckt skrift i TF:s bemärkelse. En bestämmelse härom föreslås intiyta i ett
nytt andra stycke i 1 kap, 5 § TF.

3.2.2 Affärs- eller tiUfäUighetslryek

Enligt MMU är det informativa inslaget i tryckta skrifter
i vissa fall sådant att det bara främjar kommersiella och andra intressen som
inte har med nyhetsförmedlingen eller opinionsbildningen att göra. En stor del
av dessa alster har i gällande TF getts en undanlagsstäUning. Det är sädana
tryckalster som är att hänföra under begreppet bild- eller tillfällighets-tryck
(4 kap, 9 § TF). På dessa alster behöver boktryckaren inte utsätta
boktryckeriets namn eller firma, tryckningsort och tryckningsår (4 kap. 4 § TF).
Inte heller behöver granskningsexemplar avlämnas (4 kap, 7 § TF). Av praktiska
skäl är del enligt utredningens mening lämpligt all helt undanta dessa alster
frän TF:s tillämpningsområde.

Utredningens förslag innebär emellertid att inte bara s,
k. bUd- eller tillfällighelslryck undanlas från TF:s tillämpningsområde ulan
också andra liknande tryckalster, vilka inte heller kan sägas vara inriktade på
åsiktsbildning eller nyhetsförmedling. Som exempel på sådana tryckalster nämner
utredningen bruksanvisningar, varudeklarationer, kommersiellt reklamtryck och
annat sådant handelstryck. Utredningen lanserar beteckningen affärs- eller lillfällighelstryck
som en gemensam benämning för de tryckalster, som inte bör omfattas av TF:s
bestämning av tryckt skrift.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 10

Vid utformningen av definition och exemplifiering av
begreppet har utredningen funnit alt huvudvikten måste läggas på den
omständigheten att alstren lill sin natur är sådana att tryckfrihetsbrott i
princip kan anses uteslutet. Så måste enligt utredningen anses vara fallet med
kalendrar, telefonkataloger, matriklar, postgirokataloger, postnummerkalaloger,
medlemsförleckningar och andra liknande trycksaker. Med affärs- eller
tillfällighetstryck förslås enligt utredningens förslag sålunda vykort,
visitkort, blanketter, adresskort, etiketter, emballagetryck, kalaloger och
annat affärstryck ävensom andra lUcnande tryckalster. Avgörande för om ett
alster som är all hänföra till affärs- eller tillfällighelslryck skall falla
utanför TF skaU emellertid vara om alstret är av sådan art att man i princip
kan utesluta tryckfrihetsbrotl. Skulle ett tryckfrihetsbrotl kunna förekomma i
ett sådant alster, skall alltså TF enligt förslaget vara tillämplig, I del
föreslagna lagrummet (1 kap, 5 § andra stycket TF) kommer delta till uttryck
genom alt det anges att alster som där avses faller utanför TF endast under
förutsättning att del framsiår som uppenbart att det inte innefattar sådant
otillåtet yttrande eller otillåtet offentliggörande som avses i 7 kap, TF.

3.2.3 Begreppet kommersiell annons

I fråga om reklamen i tryckt skrift är MMU:s utgångspunkt,
som tidigare har nämnts, alt det genom uttryckliga bestämmelser i TF bör
klarläggas om och i vilken mån reklam faller inom TF:s tillämpningsområde.
Utredningens förslag innebär emeUertid all man liksom hittills skall ulan
hinder av TF kunna genom lag ingripa mot viss otillbörlig reklam. Vidare skall
ulan hinder av TF ingripanden genom lag kunna ske mot reklam, som utan att vara
otillbörlig avser alkoholhaltiga drycker och lobaksvaror.

Marknadsföring
kan, framhåller utredningen, ske på olika sätt. Av väsentlig betydelse är
därvid vilka åtgärder som skall kunna bedömas utanför TF och vilka som bör
omfattas av denna. För all undvika ovisshet vid den framtida tillämpningen är
det nödvändigt att gränsen blir så tydligt markerad som möjUgt.

I fråga om
reklamen för alkohol och tobak uttalar utredningen bl. a. att det inle synes
kunna bli lal om alt från TF undanta alla uppgifter i tryckt skrift som avser
sådana varor och som kan innebära att konsumtionen av dem främjas. Ett sådant
undantag frän TF skulle alltför mycket inskränka möjUgheterna tUl
åsiktsbildning och nyhetsförmedling och tryckfriheten skulle därigenom bli
beskuren på ett sätt som enligt utredningens mening inle kan accepteras. Enligt
utredningen bör det inle ske någon inskränkning som drabbar journalistiken.
Gränsen bör dragas så snävt, att endast meddelanden som har rent kommersiell
karaktär faller utanför TF.

Också i
fråga om reklam som kan anses otillbörlig är utredningen av den uppfattningen
alt en begränsning måste ske lill rent affärsmässiga förhållanden. Utredningen
redovisar vissa uttalanden i samband med tillkomsten av marknadsföringslagen
enligt vilka ingripanden enligt lagens

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 11

generalklasul borde begränsas tdl tramslällningar som hade
rent kommersieUa förhållanden lill föremål, dvs. avsåg en näringsidkares
affärsverksamhet eller där tillhandahållna varor eller tjänster. Däremot borde
ingripanden inte kunna göras mol reklam i tryckt skrift, om reklamen var
inriktad pä att bibringa allmänheten vissa allmänna värderingar eller påverka
dess allmänna beteende i viss riktning.

Mot
bakgrund av att förslaget innehåller bestämmelser om möjligheter till
ingripande mot reklamen, som avser att läcka bl. a. vad som stadgas i
marknadsföringslagen, måste enligt utredningens mening även begränsningen lill
rent affärsmässiga förhållanden intagas i TF, efiersom man inle längre kan
hänvisa tiU att begränsningen följer av TF:s bestämmelser.

Ordet
reklam har, påpekar utredningen, i och för sig en vidsträckt innebörd och kan
läcka även orden propaganda och PR. Ingripanden utanför TF bör emellertid inle
kunna ske mol allt som skulle kunna betecknas som propaganda eller PR i tryckt
skrift. Sålunda bör exempelvis reportage från vinprovningar och restauranger inle
kunna förbjudas enligt det föreslagna 1 kap. 9 § första stycket. Över huvud
tagel bör enligt utredningen annonser som inle utgör marknadsföring dvs, inte
syftar till avsättning av varor eller tiänster - inte kunna föranleda
ingripanden med slöd av undantagsstadgande i TF,

De
begränsningar i möjligheterna att vid sidan av TF ingripa mol reklam i tryckt
skrift som utredningen anser önskvärda har utredningen funnit böra komma till
uttryck i TF genom att hänvisningen lill allmän lag i de föreslagna I kap. 9 §
första och andra styckena anges avse endast kommersiell annons. Som förut har
nämnts föreslår utredningen att en bestämning av vad som avses med detta
begrepp tas in i TF. Kommersiell annons har i utredningens förslag getts
innebörden "sådan annons eller därmed jämställt meddelande som syftar tiU
all främja avsättning av vara eller tiänst och som avser näringsidkares
affärsverksamhet eller där tillhandahållen vara eller tiänst" (1 kap. 9 §
tredje stycket).

Med kravet
på att meddelandet skall syfta till att främja avsättning av vara eller tiänst
avser utredningen vad som enligt marknadsföringslagen utlryckes med att ell
förfarande sker "vid marknadsföring av vara eller tiänst". Annonser,
vilkas ändamål är alt vinna anslutning till en idé eller lUl religiösa,
politiska eller andra ideella sammanslutningar eller lill ideell verksamhet av
annat slag tillhör enligt förslaget således del tryckfrihets-rättsligt skyddade
området.

Med uttrycket att annons "syftar till" att
främja avsättning avser utredningen att ange att det skall krävas ett direkt
uppsåt.

Utredningen
framhåller att det, för att en annons skall kunna bedömas som kommersiell,
också bör krävas all del affärsmässiga syftet framstår som väsentligt. Som
kommersiella annonser bör därför inte anses sådan annonsering som främst har
andra påtagliga ändamål, t. ex, kommunernas lokaliseringsannonser och luristreklam
för landskap eller orter. Annonser som inte har något väsentligt syfte att
främja avsättning av varor och tjänster skall alltså enligt utredningens mening
endast kunna angripas i de fall TF anger.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 12

Kravet i utredningens förslag att meddelandet skall avse
näringsidkares affärsverksamhet eller där tillhandahållen vara eller tiänst
anknyter, påpekar utredningen, lill den begränsning i marknadsföringslagens
räckvidd som enligt uttalanden vid lagens tillkomst skulle gälla i fräga om
lagens tillämpning på tryckta skrifter, ehum detta inte uttryckligen angivits i
lagen. Utredningen nämner bl. a. uttalandet att, för att en framställning
skulle kunna anses vara av sådan rent kommersiell art all den föll utanför
tryckfrihetsområdet, det inte syntes vara tiUräckligt att den faktiskt hade
lämnats i rent kommersiellt syfte; en sådan princip ansågs kunna leda till
avsevärda inskränkningar i den yttrandefrihet som TF avser att garantera och
det förordades därför att ingripanden mot reklam i tryckt skrift begränsades till
sådana framställningar som hade rent kommersiella förhållanden till föremål,
dvs, avsåg en näringsidkares affärsverksamhet eller där tillhandahållna varor
och tjänster. Enligt utredningens mening bör det föreslagna rekvisilet ha samma
innebörd som del sålunda får anses ha enligt marknadsföringslagen.

Genom kravet all meddelandet skall utgöra annons eller
därmed jämställt meddelande dras enligt utredningen en gräns mot den redaktionella
texten, vilken fortfarande skall vara tryggad av TF:s regler. Även den reklam i
vidsträckt bemärkelse som kan innehållas i en redaktionell nyhets- eller informalionsartikel
tillhör sålunda enligt utredningen sådant som bör skyddas av TF.

Utredningen framhåller alt man enligt grundreglerna för
reklam klart skall kunna skilja mellan annons och annan tidningstext. Eftersom
emellertid annonser kan förekomma i förklädd form, har utredningen i sitt
förslag använt ullrycket "annons eller därmed jämställt meddelande".
Meddelandet skall sålunda om det inte har formen av annons kunna anses
jämställt därmed, I allmänhet lorde enhgt utredningen inle några större
svårigheter föreligga all avgöra meddelandets karaktär. Avgörande bör vara om
själva publiceringen av reklamen skett i näringsidkarens intresse.

3.2.4 Reklam för skadliga varor

MMU framhåller all del har varit en väsentlig uppgift för
utredningen alt ta ställning till vilka varor som kan anses ha sådan
skadlighets- eller olämplighetsgrad att ell grundlagsskydd beträffande reklamen
för dem inte bör föreligga. Att genom en allmän bestämmelse i TF medge
lagstiftning mot reklam för alla de varuslag som kan komma i fråga är enligt
utredningens mening otänkbart. Undantaget i TF måste därför begränsas tiU vissa
varor eller varugrupper.

I sitt förslag har utredningen stannat för att föreslå
möjlighet lUI ingripanden mol reklam för alkoholhaltiga drycker och lobaksvaror.
Utredningen har emellertid övervägt all medge inskränkning i TF:s räckvidd
också beträffande andra varor som kan medföra skadeverkningar. Aktuella i detla
sammanhang har varit läkemedel, bekämpningsmedel, gifter och andra
hälsovådliga varor. Reklamen för läkemedel är

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 13

emellertid av största värde för t. ex. läkarnas verksamhet
och det synes inte utredningen böra komma i fråga all generellt släppa
grundlagsskyddet för läkemedelsreklamen. Liknande synpunkter kan enligt
utredningen anläggas på reklamen för bekämpningsmedel och andra hälsovådliga
eller skadliga varor. Utredningen pekar också på möjligheten alt, när del
gäller t. ex. miljöfarliga varor, förbjuda varorna eller reglera deras
försäljning saml påpekar att utredningens förslag möjliggör ingripanden mol s.
k. otillbörlig reklam. Delta kommer att lämna visst utrymme för ingripanden
även mot reklam för de nu avsedda varorna. Utredningen har därför stannat för
att skäl inle finns att generellt inskränka TF:s räckvidd beträffande reklamen
annat än i fråga om alkohol- och tobaksreklamen.

Utredningen
har inte ansett sig ha anledning att närmare gå in på de hälsorisker som är
förbundna med användningen av tobak och alkohol utan utgår från att det är ett
samhällsintresse all denna konsumtion begränsas. De kommersiella intressena
måste i fråga om dessa varor vika för de samhälleliga. Utredningen har inte
heller närmare gått in på frågan om verkningarna av eventuell reklambegränsning
utan anser sig endast ha alt la ställning till om den grundlagsfästa tryckfriheten
i förevarande fall gör sig gällande med sådan styrka att den bör hindra
samhällets strävanden att begränsa förbrukningen av alkohol och tobak. Utredningens
överväganden utmynnar i all grundlagsskydd för alkohol- och tobaksreklam bör få
stå tUlbaka för önskemålet att hålla konsumtionen av dessa varor tillbaka och
att detta kan ske ulan all de bärande principerna i TF frångås. Utredningen har
därför föreslagit att TF ändras på sådant säll att lagstiftning om förbud mol eUer
begränsning i reklamen för alkohol och tobak kan ske utan hinder av TF.

Utredningen
behandlar också frågan om värdet av överenskommelser rörande reklam för alkohol
och tobak. Utredningens förslag innebär all beträffande kommersiell annons för alkoholhaltiga
drycker och tobak utan hinder av TF skall gälla vad i lag är stadgat. Reklamen
för alkohol och tobak i kommersiell annons omfattas således inte av TF, I
särskild lagstiftning skall kunna beslutas på dessa områden. Enligt
utredningens mening skall emellertid lagstiflningn kunna utformas sä alt
statsmakterna lämnar utrymme för myndigheterna alt föranstalta om överenskommelser
med rätt till sanktioner. Del är då länkbart att överenskommelser blir så
effektiva all direkta samhällsingripanden genom straff inte behöver göras.

I fråga om den närmare reglering av reklamen som möjliggöres
enligt utredningens förslag till ändring i TF ser utredningen det som
nödvändigt att denna sker genom lag och att i själva TF anges den yttre ram
inom vilken lagstiftning angående tobaks- och alkoholreklam skall kunna ske.
Denna yttre ram bör enligt utredningen å ena sidan inte dras upp så att från TF
undanlas alla uppgifter i tryckt skrift som avser sådana varor och som kan
innebära att konsumtionen av dem främjas, Ell motsatt tillvägagångssätt skulle
alltför mycket inskränka möjligheterna till åsiktsbildning och
nyhetsförmedling, A andra sidan är det angeläget all skiljelinjer mellan del
område där grundlagsskydd kan undvaras och det

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 14

där det skall bestå bestämmes så noggrant som möjligt.
Genom att hänvisa lill allmän lag endast i fråga om kommersiell annons anser
sig utredningen ha dragit upp en lämplig skiljelinje,

3.2.5 OtiUböriig reklam

Som redan nämnls är MMU av den uppfattningen alt
förutsättningarna för ingripande mot otillbörlig reklam vid sidan av TF bör
framgå av uttryckliga bestämmelser i TF. Det synes utredningen lämpligt att inle
begränsa möjligheterna att ingripa mol otillbörlig reklam enbari till sådan som
kan angripas enligt den nu gällande marknadsföringslagen ulan ge fullmakten att
ingripa mot otillbörlig reklam en något vidsträcktare innebörd. Annars kunde
enligt utredningen befaras att även en förhållandevis obetydlig ändring i
marknadsföringslagen skulle kräva ytterligare ändring i TF.

Marknadsföringslagens generalklausul omfattar endast
reklam som är att anse som otillbörlig mot konsumenter eUer näringsidkare.
Reklam som från andra synpunkter är otiUbörlig eller olämplig berörs således
inte av generalklausulen. Enligt utredningens mening bör det vara möjligt att
utan hinder av TF ingripa mot viss reklam som nu inte kan åtkommas med stöd av
marknadsföringslagen.

Utredningen påpekar att det i de internationella
grundreglerna för reklam uttalas, att all reklam skall vara förenlig med
gällande lag och med goda seder. Ofta kan det emellertid vara svårt att komma tUl
rätta med reklam i tryckt skrift som strider mol dessa principer. Sådana
avarter bör i och för sig enligt utredningen kunna bli föremål för lagstiftning
utan hinder av TF på samma sätl som skett med den reklam som är otillbörlig mot
konsumenter eller näringsidkare.

Den av utredningen åsyftade, mol nyssnämnda principer
stridande reklamen torde enligt utredningens uppfattning alllid kunna sägas
vara oförenlig med god affärssed. Detta begrepp finns redan i marknadsföringslagen.
Del utgör där den samlande beteckningen för de internationella grundreglerna
för reklam, näringslivets opinionsnämnds praxis och de särskilda branschöverenskommelserna
är normerande för reklamen, även om de inte kan anses bindande vid bedömningen.
Utredningen är medveten om att begreppet god affärssed är tänjbart och att det
med tiden kan ändra innebörd. Detta förhållande finner utredningen inle sakna
fördelar. En sådan bestämning torde således enligt utredningen vara nödvändig
för en praktisk tillämpning. Anknytningen lill de rådande normerna kan f. ö.
sägas innebära att näringslivet i viss mån själv bestämmer vilken reklam som är
olämplig. Utredningen finner det inte möta något hinder att använda detta
uttryck i författningstexten och föreslår därför att i TF införs eit stadgande
som innebär att inte bara som enligt marknadsföringslagen reklam som är
otillbörlig genom alt åsidosätta hänsynen tUl konsumenter eller näringsidkare
skall kunna förbjudas eller påtalas utan också reklam som utan all åsidosätta
denna hänsyn är otillbörlig genom att strida mot god affärssed.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 15

Utredningens förslag innebär att i allmän lag skall - inom
de i TF uppdragna gränserna kunna ges bestämmelser om t. ex, ett reklamförbuds
omfattning, vem som skall kunna göras ansvarig, vitesföreläggande, straff,
förverkande och skadestånd. Eftersom del inte blir fråga om
tryckfrihetsprocess, skall även förfarandet vid prövningen följa reglerna i
allmän lag. SärskUda stadganden skall ocksä kunna meddelas om granskande eller
prövande myndigheter och om deras befogenheter. Frånsett regler av nu angivet
slag kommer emellertid reklamen enligt utredningens förslag att omfattas av TF.
För den händelse i en kommersiell annons förekommer ärekränkning eller annat tryckfrUiets-brott
är TF ocksä i sin helhet tillämplig i detta avseende, under förulsättntng dock
alt fall som avses i 7 kap. 2 § TF inle föreligger,

3.3 Remissyttrandena över massmedieutredningens förslag
3.3.1 Allmänt

MMU:s förslag om kodifiering av gränsen meUan tryckfrihet
och reklam har fåll ett blandat mottagande. Bland de remissinstanser som har
funnit förslaget ägnat att läggas tUl grund för lagstiftning eller som inte har
funnit något att erinra mol förslaget återfinns Ä, RÄ, överåklagarna i
Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt, hovrätten för Övre Norrland,
handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, handelskainrarna i Göteborg,
Borås och Karlstad, NO och Sveriges köpmannaförbund. Också enligt Sveriges
författarförbund är del lill gagn för tryckfriheten att dess gränser blir
uttryckligen angivna.

Kritiska lill den allmänna uppläggningen i utredningens
förslag är bl. a, KO, kommerskollegium, marknadsrådet, reklamutredningen, KF,
statens konsumentråd, NDM och Sveriges direktreklamförening.

KO vUl
för sin del i första hand hävda alt gränsdragningen mellan tryckfrihet och
reklam i och för sig har fått en sådan stadga att den kan jämställas med en
konstitutionell sedvänja och att någon ändring av TF därför inle skulle vara
nödvändig. Liknande synpunkter framförs av marknadsrådet reklamutredningen, KF
och NDM.

KO vill inte ifrågasätta det rUviiga i att nu uttryckligen
kodifiera gränsen mellan tryckfrihet och reklam. MMU har en annan grunduppfatt-nuig
om förhållandet mellan tryckfrihet och reklam än den som enligt KO:s bedömning
är historiskt betingad och bekräftad av lagstiftning och rättsutveckling.
Utredningen utgår nämligen från all reklam i princip är tryckfrihetsrällsligl
skyddad. Såvitt KO kan finna bidrar inte utredningens förslag till större
klarhet om vad som skall omfattas av del Iryckfrihetsrällsliga skyddet och vad
som faller utanför delta skydd. Tvärtom synes utredningens förslag sudda ul den
i princip klara gränsen och leda till nya problem och svårigheter, som ytterst
kan vara ägnade att skada de vitala intressen som bär upp tryckfriheten. KO kan
inte tillstyrka att utredningens förslag läggs till grund för en omarbetning av
TF. Ett säll alt lösa den i direktiven givna uppgiften vore enligt KO att i

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 16

ett tillägg lill 1 kap. TF ange, all i fråga om
kommersiell reklam gäller vad i lag är stadgat. Detta sätt all i TF klargöra på
vad sätt och inom vilket område man skall kunna ingripa utan all träda
tryckfriheten för när synes KO bäst överensstämma med rådande rättsuppfattning.
Till kommersiell reklam synes böra hänföras framställning som används av
näringsidkare eller i näringsidkares intresse vid marknadsföring av vara eUer
tjänst och som är ägnad att påverka efterfrågan på varan eller tjänsten.
Framställningar som enbart är ägnade att bibringa allmänheten vissa allmänna
värderingar eller påverka dess allmänna beteende skulle därmed falla inom Iryckfrihelsområdet,

Marknadsrådet
delar MMU:s uppfattning all ett uttryckligt förbud i lag om reklam för vissa
angivna varor torde kräva grundlagsändring. Liksom KO finner emellertid marknadsrådel
utredningens synsätt enligt vilket i princip all reklam i tryckt skrift föres
under TF betänkligt både från principiell och praktisk synpunkt. En följd av
synsättet är all man i grundlagen tvingas föra in detaljregleringar och
undantag från huvudregeln samt att laborera med ofta oklara begrepp och detinitioner
(god affärssed, otillbörlig, kommersiell annons etc), något som bör undvikas i
lag av grundlags karaktär. Ett eventuellt önskemål om en precisering av TF:s
innebörd såvitt avser reklamen hade lättare kunnat tillgodoses 1. ex. genom
införandel av ett stadgande av innebörd att sådana framställningar som har rent
kommersiella förhållanden lill föremål hell skall anses undantagna från TF:s
tillämpningsområde.

KF är
delvis inne på samma linje som KO och marknadsrådel. Förbundet föreslår sålunda
att 1 kap. TF kompletteras med en bestämmelse av innebörd alt utan hinder av
förordningen beträffande reklam för rasdrycker och tobak gäller vad i lag är
stadgat. KF avstyrker all utredningens förslag i övrigt läggs till grund för
lagstiftning och föreslår i stället att del fortsatta arbetet med översyn av TF
i delta hänseende inriktas pä ett stadgande som innebär alt utan hinder av
förordningen gäller beträffande reklam och annan marknadsföring som har kommersiella
förhållanden till föremål vad i lag stadgas. Inte heller NDM finner alt det nu
föreligger någon anledning att i grundlagstexl lösa gränsdragningsfrågan.
Kriterierna för denna gränsdragning, sådan den kristalliserats i praxis, är
såväl från teoretiska som praktiska synpunkter att föredra framför den som
utredningen lanserat i sitt förslag. Samma uppfattning redovisar
reklamutredningen, som föreslår att det tills vidare får anslå med en lösning
och att problemet bör bli föremål för ytterligare överväganden vid
massmedieutredningens fortsatta arbete.

Kommerskollegium ifrågasätter om, från tryckfrihetsrältslig
synpunkt, betänkligheter möter att tillåta ingripanden vid sidan av TF, inte
bara mol kommersiell annons som innehåller "otillbörligt" meddelande
eller reklamerar för skadlig vara, utan mot reklammeddelanden över huvud, som
lämnas i form av kommersiell annons. Det förefaller kollegiet rimligt alt samhället
ges samma möjligheter alt genom näringslagstiflning påverka det led, som
användandet av kommersiell annons i förelagets näringsulövning utgör, som man
har i fråga om övriga delar av förelagens

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 17

verksamhet. Den av kollegiet förordade, utvidgade
möjligheten att genom allmän lag ingripa mot kommersiella annonser bör
emellertid inte Omfatta reklammeddelanden för produkter som i sig är tryckfrihelsskyd-dade,
exempelvis böcker, tidningar och tidskrifter.

Statens konsumentråd föreslär alt ärendet återförvisas lill
utredningen. Enligt rådet ger inte utredningens förslag rörande den
kommersiella reklamen tillräckliga möjUgheter alt genom lagstiftning vidta för
konsumenten positiva förändringar i reklamen. Rådet syftar närmast på den
alltmer aktualiserade frågan om informationsskyldighet i annonsermgen. Det är
enligt rådets uppfattning angeläget att redan nu klargöra humvida informationspUkt
och andra bestämmelser kan införas utan nya förändringar i TF. Rådet anser inle
att utredningen klarlägger detta problem,

Sveriges
marknadsförbund ser utredningens förslag som ett hot mol den grundlagsfästa
åsikts- och yttrandefriheten, FrUieten alt framföra en åsikt eiler distribuera
ett meddelande bör gälla i lika grad enskilda medborgare, organisationer och
företag som politiska partier. Därvid må alla lagliga medel användas
inbegripet reklam och andra former för information om varor och tjänster. En
ändring av TF i den av utredningen föreslagna riktningen skulle på ett
avgörande säll ändra förutsättningarna för upprätthållandet av denna gmndidé,

3.3.2 Affärs- eUer tillfällighetstryck

Endast ett fåtal remissinstanser har lämnat MMU:s förslag
i denna del ulan erinran. Positiva till förslaget är emellertid JK,
överåklagarna i Stockholms och Malmö åklagardistrikt, hovrätten för Övre
Norrland, RSV, APU, handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad samt NO.

Flertalet
remissinstanser är kritiska till utredningens förslag all särbehandla affärs-
och tillfällighelslryck. Kritiken avser tUl övervägande delen det förhållandel
att reklam enligt utredningens förslag behandlas olika allt efter det medium,
vari reklamen kommer till uttryck. Kommerskollegium, marknadsrådet, KO, statens
konsumentråd, reklamutredningen, NDM, KF, Svenska Tobaks AB, Svenska
tobaksbranschföreningen, nämnden för bedömning av läkemedelsinformation,
Sveriges direktreklamförening och Pressens samarbetsnämnd anför samtliga synpunkter
av innebörd att utrednmgens förslag alt göra skillnad mellan affärs- eller
tillfällighetstryck samt annan reklam inte är väl underbyggt. Avgörande bör
vara framställningens innehåll.

KO anser det svårförklarligt varför av alla former av
tryckt reklam just broschyrer och liknande tryckalster skaU ställas i
särställning från tryckfrihetssynpunkt. Reklamen sprids i allmänhet genom olika
media och vilken "mix" man väljer bestäms av hur man bedömer att man
når bästa effekten inom den kostnadsram som står lill förfogande. Till
innehållet kan en reklambroschyr vara alldeles lika en annons eller affisch.
Ett och samma reklambudskap kan också utformas olika i skUda media beroende på
omständigheterna. Men något sakligt motiv för att ett reklambudskap skall
behandlas olika beroende pä mediavalet synes inte

2 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 123

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 18

finnas. Inte heUer ur mottagarens synvinkel ter sig en
särbehandling av vissa media motiverad. Utifrån de intressen som bär upp TF
skyddet för rätten tUl åsiktsyttringar, opinionsbUdning och nyhetsförmedling
saknas anledning att skilja mellan tryckta reklambroschyrer och reklam i andra
tryckta media.

Enligt NDM
synes en gränsdragning mellan vad som bör och icke bör anses tryckfrihetspriviligierat
kunna ske efter två olika linjer. En möjlighet är sålunda att utgå från den
tryckta framställningens yttre form och/eller det medel som används för att
kommunicera framställningen (media). En annan möjlighet är att utgå från
framställningens innehåll, dess funktion eUer syfte. Utredningen synes enligt NDM
ha attraherats av tanken att söka en lösning enligt det förstnämnda
alternativet. Enligt vad NDM erfarit under hand menar utredningen att
"kommersiell annons" är värd tryckfrihetsrällsligl skydd i princip av
del skälet att den vanligen förekommer i ett medium, periodisk skrift, som är
och bör vara tryckfrihetsrällsligl privUigieral i övriga delar. En olika
behandling av annons och annat innehåll i periodisk skrift skulle kunna öppna
möjligheter till bl. a. indirekta ingripanden mol den redaktionella texten.
Denna utredningens argumentation är enligt NDM beaktansvärd, Samma
argumentation kan emellertid anföras när det gäller alla meddelanden av blandad
karaktär. Slutsatsen från utredningens egna utgångspunkter skulle snarast bli
att alla meddelanden av blandad karaktär systematiskt hör jämställas med
kommersiell annons och i lagtexten bör behandlas på samma sätt som utredningen
föreslagit i fråga om kommersiell annons. Men därmed har man i själva verket
lämnat alternativet med en gränsdragning efter formella kriterier. Det synes NDM
inte möjligt all på allvar göra gällande alt del skulle föreligga någon
inneboende olikhet med avseende på framställningens art mellan reklambroschyrer
och liknande saml kommersiella annonser. Erfarenheten tyder snarast på att
större reklambroschyrer och reklamkataloger oftare än annonser innehåller
avsnitt som klart hör under TF:s tillämplighetsområde eller ligger åtminstone i
gränsmarkerna till detta, Samma erfarenhet redovisar Sveriges
direktreklamförening och reklamutredningen.

Statens konsumentråd pekar på att utredningen som skäl att
undanta affärs- eller tillfällighelslryck från TF anför alt dessa inte kan
sägas vara inriktade på åsiktsbildning och nyhetsförmedling, Samma skäl bör
emellertid enligt konsumenlrådet då ligga till grund för bedömningen av den
kommersiella annonseringens förhållande till TF.

KF anser inte alt utredningens förslag bidrar till att
skapa klarhet i gränsdragningsfrågan. Den av utredningen föreslagna
särbehandlingen av vissa tryckalster försvårar i stället möjligheterna att
åstadkomma en klarare gränsdragning mellan vad som materiellt sett bör skyddas
enligt TF och vad som kan ligga utanför dennas hägn.

Pressens samarbetsnämnd anser att del principiellt ligger
ett värde i all förhandscensur inte får tUlämpas vid utgivningen av affärs-
eller tillfällighetstryck. Praktiska skäl utgör inte tiUräcklig grund för att
undanta desamma från TF:s skydd.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 19

Enligt utredningens förslag anses affärs- eller lUlfällighelslryck
inle som skrift "aUt under förutsättning att del framsiår som uppenbart
att däri icke innefattas sådant otillåtet yttrande eller olUlåtet offentliggörande
som avses i 7 kap.". Några remissinstanser uppehåller sig vid innebörden
av sistnämnda inskränkning, JK framför farhågor för all den föreslagna
bestämmelsen om affärs- eUer tillfällighetstryck kommer att bereda vissa
svårigheter i tillämpningen och inbjuda till en alltför extensiv tolkning, 1
den nämnda inskränkningen torde emellertid enligt JK ligga tilhäckhg ledning
för det bedömande som ålägges boktryckarna.

Hovrätten
för Övre Norrland ställer sig något frågande inför tolkningen av den
inskränkande bestämmelsen. Avsikten med tUlägget kan enligt hovrätten vara
antingen att tryckalster i alla avseenden skaU falla under TF, om del
innehåller något enligt TF förgripligt, eller också att TF:s bestämmelser i
skilda ämnen blir tillämpliga på tryckalster endast i viss omfattning eller i
vissa avseenden. Det förra alternativet som emellertid torde kunna utnyUjas otUlbörUgt
av tryckalstrets upphovsman synes närmast stämma överens med stadgandets avfattning,
medan den senare tolkningen har visst slöd i motiven. Hovrätten finner del
angeläget all varje oklarhet hämtinnan undanröjs.

Marknadsrådet
och Sveriges författarförbund finner tilläggsbestämmelsen i I kap. 5 § andra
stycket TF mindre väl övervägd, Marknadsrådel finner det svårt att inse hur
utredningens ambition att genom att undanta vissa tryckalster från TF
åstadkomma ett klarare Iryckfrihetsbegrepp kan förenas med bestämmelsen all
sådant tryck skaU kunna "återföras" till TF om det inte är uppenbart
att trycket inte innefattar tryckfrihetsbrott. Den slutliga bedömningen härav
måste ju göras i en tryckfrihetsprocess, 1 realiteten innebär delta enligt marknadsrådel
att affärs- eller tUlfällighets-tryck återförs till TF i den mån de innehåller
sådana element som Iryckfrihetsrällsligt skyddas genom 1:1 TF, Förslaget tiUhandahåller
i själva verket på denna punkt ell markant exempel på en föga lUllalande
cirkelreglering, Sveriges författarförbund ställer frågan vem som skah göra
ifrågavarande bedömning. Den tiänstemän som önskar ingripa polisiärt mot ett
alster av delta slag kan alltid utgå från huvudregeln och säga att alstret inle
är skrift. Om det därefter visar sig att alstret dock borde ha betraktats som
skrift, är skadan ur yttrandefrihetssynpunkt redan skedd. En jämförelse med
nuvarande 4 kap. 9 § TF ger aUlså inle alls en rättvisande bild; det som nu
framstår som en teknisk fräga som del främst ankommer på boktryckaren att
avgöra blir med förslaget en komplicerad central yltranderältsfråga, och
förslaget öppnar därmed möjUgheter till ingripanden som inle kan accepteras.

3.3.3 Begreppet kommersieU annons

1 huvudsak positiva lill utredningens förslag i fråga om
begreppet kommersiell annons är JK, hovrätten för Övre Norrland, APU och NO.

Ett flertal remissinstanser har emeUertid riklat
anmärkningar mot bestämningen av begreppet kommersiell annons. KO anser det
således

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 20

inadekvat alt använda ordet annons som ett nyckelord, när
man är på det klara med all del inte är avgörande om reklamen publiceras som
annons eller inte. Det kan enligt KO framhållas alt 2 § marknadsföringslagen
har den vidare termen framställning, låt vara att denna där är motiverad av att
även muntliga framställningar omfattas,

KO och en ledamot av APU berör vidare bestämningen att
annons skall syfta lill all främja avsättningen. KO anser del inte lämpligt alt
som en förutsättning uppställa att med "annonsen" finns förbundet ett
direkt uppsåt att främja avsättningen av vara eller tiänst. KO erinrar i detta
sammanhang om att inget subjektivt rekvisit vägs in i bedömningen enligt 1 §
marknadsföringslagen. Alt tolkningen och tillämpningen av 1 § denna lag grundar
sig på en rent objektiv bedömning är av grundläggande betydelse för dess
funktion. Med den av utredningen föreslagna konstruktionen föreligger risk för
att ett subjektivt moment dras in i bedömningen. Det kan ske genom att den för
ett meddelande ansvarige gör gällande all oavsett om meddelandet skall anses
otillbörligt eller ej så har han i vart fall inte haft direkt uppsåt att främja
avsättningen av vara eller tiänst. Därmed skulle på KO läggas en bevisbörda som
är helt främmande för 1 § marknadsföringslagen. Ledamoten av APU ansluter sig
till KO:s uppfattning.

APU.s flesta ledamöter och Systembolaget har en i
förhållande till nyssnämnda mening avvikande uppfattning, APU vUl nämligen
betona vikten av alt det för alt ett meddelande skall anses som kommersiell
annons krävs syfte dvs, direkt uppsåt - alt främja avsättningen. Det har
enligt utredningen förekommit att KO funnit en av Systembolaget inom ramen för
den s, k, övergångspropagandan publicerad annons vara att anse som
marknadsföring av vin. En motsvarande tolkning av begreppet kommersiell annons
skulle medföra all en lagstiftning mot alkoholreklam i form av kommersiella
annonser kom att omfatta även nu sagda propaganda, något som utredningen finner
klart otillfredsställande. Också Systembolaget hävdar att de annonser som ingår
i bolagets propaganda för övergäng från sprit lill alkoholsvagare drycker,
främst vin men även öl, inte omfattas av de av utredningen i 1 kap, 9 § TF
föreslagna undantagen från gmndlagsskyddet. Denna propaganda syftar enligt
bolaget inle till all främja avsättningen av någon vara. All vin och öl nämns
och ibland exemplifieras är endast en naturlig konsekvens av att fräga är om
övergång från en dryck till en annan. Propagandan kan över huvud tagel inte
betecknas som kommersiell. Den är av rent alkoholpoli-tisk natur,

Ryi berör TF.s rättegångsbestämmelser och deras
tillämplighet vid överträdelse av reglerna rörande kommersiell annonsering. Som
förslaget till I kap. 5 och 9 §§ TF är uppbyggt skall kommersiella annonser
omfattas av TF:s regelsystem i den män lag inte stadgar annat. Om sädan
ifrågasatt ny lag endast innehåller ett visst förbud samt en straffbestämmelse
för överträdelse av förbudet, kan TF:s rättegångsbestämmelser komma att anses
vara tillämpliga på beivrandet av överträdelsen. Av 7 kap, 2 § och 12 kap, 1 §
andra stycket TF framgår att mål som rör

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 21

tillkännagivande i annons skall handläggas som
tryckfrihetsmål i vissa undantagsfall. TUl undanröjande av missförstånd synes
det RÄ angeläget att ifrågasatt ny lag också innehåller bestämmelser om åtal
och rättegång, lämpligen i form av hänvisning till RB;s allmänna bestämmelser.

Frågan vad som bör gälla beträffande s, k. blandade
meddelanden dvs. framställning som innehåller såväl reklaminslag som inslag
av informativ, opinionsbUdande eller nyhetsförmedlande karaktär berörs av bl,
a. KO, NDM, KF, Pressens samarbetsnämnd och Sveriges direktreklamförening.

KO framhåller att svårigheter att dra gränsen mellan
tryckfrihet och reklam uppkommer främst vid bedömningen av sådana blandade meddelanden
som är ägnade både att verka allmänt opinionsbildande eller beteendepåverkande
och att främja avsättningen av varor eller tiänster. Från KO:s verksamhet kan
som exempel på sådana blandade meddelanden nämnas reklam som är ägnad både att
främja övergången från starkare tUl svagare alkoholdrycker och att öka
avsättningen av vin, samt reklam, som är ägnad både all stimulera till mindre
skadliga rökvanor och att öka avsättningen av cigarretter. Andra exempel är
reklam som syftar till att förmå människor att i ökad utsträckning använda
flytvästar eller bilbälten och därmed också är ägnad att främja avsättningen av
sådana. 1 den mån sådana meddelanden utgår från annan än den som har kommersiellt
intresse av alt avsätta varorna i fråga i de nämnda fallen exempelvis
socialstyrelsen, sjöfartsverket resp. Irafiksäkerhelsverket -torde det vara
klart all framställningarna faller inom Iryckfrihelsområdet, 1 den mån
framställningarna används av producenter eller distributörer vid
marknadsföring av ifrågavarande varor finns enligt KO olika möjligheter.
Antingen kan man försöka faststäUa om framställningen skall anses vara
väsentligen opinionsbUdande eller avsältningsfrämjande och med ledning härav
bedöma den helt efter tryckfrihetsrättsliga eller efler marknadsföringsrältsliga
regler. Eller också kan man försöka särskilja de opinionsbildande och de avsältningsfrämjande
inslagen i framställningen och bedöma varje inslag enligt sina normer. Enligt KO:s
mening är del sistnämnda förfaringssättet riktigt. Det synes också KO som om
utredningen är av samma uppfattning. Det kan inle godtas att ingripanden görs
med stöd av marknadsföringslagen mot opinionsbildning eller åsiktsyttring i
egentlig mening. Men del kan inte heller accepteras att näringsidkare undandrar
sig vederhäftighelsbedöinning av reklam genom att delvis ikläda reklamen opinionsbUdningens
skepnad.

Enligt NDM är det en allvarlig brist i förslaget att detta
inte i själva lagtexten ger anvisningar om hur blandade meddelanden bör
behandlas. Motiven synes NDM inte heller helt entydiga i delta ämne. En
liknande uppfattning har Sveriges direktreklamförening.

KF har funnit utredningens uttalanden snarast ge vid
handen att ett budskaps huvudsakliga syfte skall bli avgörande för hur det i
sin helhet skall kunna bedömas. Enligt gällande rätlsuppfaltning torde det
enligt förbundet i stället vara möjligt att bedöma delar av en och samma
framställning på skUda sätt. Man bör alltså kunna hänföra vissa avsnitt av

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 22

ett och samma budskap lill vad som skall anses tryckfrihelsrältsligt
skyddat och andra avsnitt tUl vad som skall kunna bedömas enligt
marknadsföringslagen.

Också
Pressens samarbetsnämnd vill understryka att den i utredningens förslag saknar
anvisningar om hur framställningar av blandad karaktär bör behandlas. Nämnden
föreslår att 1:9 tredje stycket TF i förslaget ges följande lydelse: "Med
kommersiell annons förestås i denna paragraf sådan annons eller därmed
jämställt .meddelande som i allt väsentligt syftar till att främja avsättning
av vara eller tiänst , , ,", Nämnden ulgår från att utredningens
uttalanden om gränsdragningen mellan kommersiell annons och redaktionell text
får tolkas så att KO:s, marknadsrådets och andra administrativa myndigheters
behörighet samt allmän domstols behörighet utanför tryckfrihetsprocessen
begränsas såvitt gäUer reklamåtgärd i tryckt skrift tUl framställning som
uppenbarligen saknar betydelse för sådan information och åsiktsbildning, som
ingår i den allmänna opinionsbildningsprocessen.

3.3.4 Reklam för skadliga varor

Kretsen av skadliga varor

MMU:s förslag att kretsen av de skadliga varor beträffande
vilka ingripanden mot reklamen bör bh möjlig begränsas lill alkoholhaltiga
drycker och tobaksvaror har vid remissbehandlingen lämnats utan erinran av det slora
flertalet remissinstanser. KO vill emellertid ifrågasätta om det är lämpligt
att i grundlag ange vissa bestämda varor, 1 detta hänseende synes utredningen
låsa grundlagen vid nuläget. Att stor restriktivitet bör iakttas när fräga
uppkommer, om långtgående ingripanden i reklamen för viss vara är givet. Man
bör dock enligt KO inte utesluta att starka samhällsintressen kan komma att
tala för sådana ingripanden även beträffande andra varor än alkoholhaltiga
drycker och tobak. Del synes KO principiellt riktigare att i TF ange de
kriterier som måste vara uppfyllda exempelvis att fråga är om en vara vars
användning innebär fara för folkhälsan för att möjlighet skall öppnas för
åtgärder mot annat än otillbörlig reklam. Svenska bryggareföreningen delar
emellertid utredningens allvarliga betänkligheter mot tanken att genom en
allmän undantagsbestämmelse i TF medge lagstiftning mol reklam för skadliga
varor. Enligt föreningen är det föga tilltalande att över huvud tagel undanta
några varuslag från TF och därigenom beröva dem grundlagsskyddet beträffande
reklamen

En ledamot av APU, som motsätter sig reklamförbud för alkoholhaltiga
drycker, finner det konsekvent att medge inskränkning i TF:s räckvidd också för
vissa andra varor som kan medföra skadeverkningar och som har redovisats i
betänkandet, nämUgen läkemedel, bekämpningsmedel samt gifter och andra i giftförordningen
avsedda hälsofarliga varor. Det kan enhgt hans mening vara lämpligt att nu
klarlägga förhållandet mellan TF och gällande regler och praxis på

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 23

läkemedelsområdet genom all från TF:s tillämpning undanta
kommersiell annons för läkemedel. Motsvarande bör gälla övriga nämnda
hälsofarliga varor. En motsatt uppfattning redovisar socialstyrelsen. Styrelsen
delar således utredningens uppfattning att läkemedelsreklamen inte behöver
underkastas eventuell särskild lagstiftning. Styrelsen vill dock erinra om all
det förekommer viss reklam för läkemedel inle bara i fackpressen ulan även i
dags- och populärpressen. Omfattningen därav torde dock vara förhållandevis
ringa och huvudsakligen endast avse sådana läkemedel som kan erhållas utan
recept och någon anledning till ingripande däremot synes f. n, inle finnas.
Nämnden för bedömning av läkemedelsinformation ger uttryck för en liknande
uppfattning. Giftnämnden delar utredningens tankegångar att åtgärder mot hälso-
och miljöfarliga varor bör ske via den särskilda lagstiftningen om sådana
varor, t, ex, genom förbud mol eller reglering av försäljningen av olika
produkter.

Alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror

Ell stort antal myndigheter tillstyrker i princip eller
lämnar utan erinran utredningens förslag all möjligheter skapas att ingripa mot
kommersiella annonser för alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror. Bland dessa
må nämnas JK, hovrätten för Övre Norrland, socialstyrelsen, RSV, SÖ,
marknadsrådet, APU, reklamutredningen, handelskamrarna i Göteborg, Borås och
Karlstad, KF, AB Vin-och Spritcentralen, Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning. Nationalföreningen för upplysning om tobakens
skadeverkningar, lOGT-NTO, Sveriges direktreklamförening och
Nykterhetsrörelsens landsförbund.

JK anser del vara särskilt angeläget all en generell
inskränkning av TF:s tillämpningsområde i förhållande till reklamen är klart
avgränsad. Utredningen har begränsat undantaget till alt gälla lagstiftning om
förbud mol eller begränsning i reklamen för alkohol och tobak. Ett på så säll
bestämt generellt undantag synes JK kunna godtas.

APU ser med tillfredsställelse att frågan om en reglering
av alkoholreklamen är förenlig med tryckfriheten nu löses lagstiftningsvägen.
Även om utredningen inte kunnat ta ställning till några detaljregler för
alkoholreklamen har den dock kommit lill den uppfattningen, att en mera
ingripande reglering därav än vad som hittills förekommit måste anses påkallad.

Marknadsrådet finner sig kunna godta utredningens
ställningstagande att ett totalförbud mot reklam av sprit och tobak och
eventuella andra skadliga varor kräver grundlagsändring.

Tveksamma lill förslaget är Systembolaget och nämnden för
bedömning av läkemedelsinformation mellan bl. a. NDM, en ledamot av APU, Sveriges
köpmannaförbund. Svenska byggareföreningen, Sveriges industriförbund, Pressens
samarbetsnämnd. Svenska tobaksbranschföreningen. Svenska Tobaks AB och nämnden
för granskning av rusdrycksreklam ät kritiska lill utredningens förslag.

NDM tar bl. a. upp frågan om en inskränkning i
informationsfriheten

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 24

av den art utredningen föreslår är försvarlig från
tryckfrihetsrättsliga synpunkter och om ett ingripande mol reklam för alkoholhaltiga
drycker och tobaksvaror kan anses som ett rällspoliliskt riktigt grepp. Den
från principiell synpunkt viktigaste frågan om awägningen mellan yttrandefriheten,
å ena sidan, och intresset av att kunna dämpa reklamen och därmed efterfrågan
på viss fritt saluhållen vara, ä andra sidan, berör utredningen enligt NDM bara
helt flyktigt. Det förefaller NDM vidare svårt att motivera varför förbud mot
viss skadlig vara skall kunna godtas ur tryckfrihetsrältslig synvinkel, om man
med utredningen anser att ett generellt förbud mot reklam för skadUga varor
inte kan genomföras.

Tryckfrihetsrätlsliga synpunkter på förslaget lägger också
två av RSV.s ledamöter, som föreslår att det föreslagna förfaltningsrummel
omformuleras så att det endast ger möjlighet till en begränsning av hithörande
reklam. EU reklamförbud skulle enligt deras mening innebära ett alltför
vittgående intrång i den allmänt medborgerliga och speciellt tryckfrihetsrättsliga
integriteten på detla område, som inle kan anses påkallat av rådande
förhållanden. Liknande uppfattning ger en ledamot av APU uttryck för. En annan
ledamot av samma utredning anser att övertygande motivering för en
grundlagsändring, som möjUggör ett lagfäst förbud mot alkoholreklamen, saknas.

En del av kritiken mot utredningens förslag bottnar i
uppfattningen att man vet mycket Utet om reklamens inverkan på konsumtionen
samt att det generellt är bättre att söka uppnå reklambegränsning på basis av
frivilliga överenskommelser.

NDM anser det rent principiellt riktigare att inskrida mot
själva spridningen och användningen av hälsofarliga varor än att ingripa mot
reklamen för dem, eftersom man vet så litet om reklamens inverkan pä konsumtionen.
Nämnden för granskning av rusdrycksreklamen anser att utredningens förslag
baseras på en allmän, med sakmaterial ej underbyggd bedömning av alkoholhaltiga
dryckers skadUghet, Den föreslagna bestämmelsen framstår för nämnden som en
direkt rekommendation i grundlagsform att genomföra lagstiftning som upphäver
den nu rådande informationsfriheten pä området genom att helt eller delvis
förbjuda reklam för alkoholhaltiga drycker. Det synes nämnden oacceptabelt att
en bestämmelse av grundlagskaraklär föreslås på så lösa grunder. Den riktiga
metoden är att man först utreder om och i vad mån en inskränkning i
informationsfriheten, när det gäller kommersiell reklam för alkoholhaltiga
drycker eller tobaksvaror, kan väntas medföra en dämpning av alkohol- resp. vjobakskonsumtionen
och/eller socialt eller medicinskt önskvärda ändringar i konsumtionsmönslren
beträffande dessa varuslag. Resultatet av pågående utredningar, däribland
resultatet av APU:s arbete, hade bort avvaktas.

Inte heller Svenska tobaksbranschföreningen och Svenska
Tobaks AB anser att det med säkerhet kan påstås att det för närvarande finns
belägg för att ell förbud skulle medverka till en minskning av tobakskonsumtionen.

Ett flertal av dem som invänt mot utredningens förslag att
reklamens

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 25

verkan på konsumtionen är myckel litet känd har också
velat göra gällande att ett totalförbud mot reklam för alkoholhaltiga drycker
och tobaksvaror skulle leda över konkurrens lill andra mindre kontrollerbara
marknadsföringsåtgärder. Denna uppfattning redovisas av NDM. Nämnden för
granskning av rusdrycksreklam framhåller att verkan av ett totalt förbud kommer
att bli begränsad, Icke-kommersiell information om sådana varor kommer att
kunna fortgå oförhindrad. Den icke-kommersiella informationen kommer vidare
antagligen att tillta om den kommersiella stryps. Svenska
tobaksbranschföreningen och Svenska Tobaks AB år av den uppfattningen att
företagen efter ell reklamförbud så snart som möjligt kommer att övergå till
nya metoder för sin marknadsföring, bl, a. tili att direkt påverka
detaljhandeln och genom denna konsumenterna.

Också
Sveriges direktreklamförening och Nykterhetsrörelsens landsförbund, som båda
tillstyrker förslaget, ifrågasätter mot bakgrund av möjligheterna till reklam i
propaganda och PR i tryckt skrift om den föreslagna bestämmelsen kommer att nå avselt
syfte.

Som redan
sagts företräder en del remissinstanser den uppfattningen all begränsningar av
reklamen efter frivilliga överenskommelser är att föredra framför lagfäst
reklamförbud. Systembolaget, som frän de synpunkter bolagel har all beakta
finner alkoholreklamen både onödig och olämplig, tillstyrker i och för sig att
åtgärder vidtas för att avskaffa sådan reklam. När del gäller utformningen av
dessa åtgärder är det enligt bolagels uppfattning enklast och mest
lätthanterligt alt välja den metod som bolagel använder i fråga om starkölet,
dvs, avtal mellan partihandlarna och leverantörerna. Prövningen huruvida en
viss åtgärd faller in under reglerna eller ej kan då lösas genom förhandlingar.
Den naturliga reaktionen vid överträdelse är att varan inte längre saluförs och
ansvaret faller på den verkligt behörige, dvs. producenten av varan. Denna
metod torde enligt bolaget vara möjlig utan ändring i TF,

En ledamot
av APU är av den uppfattningen att förhållandena pä området med en relativt
tillfredsställande självsanering f, n. inte kan anses påkalla något statligt
ingripande. Ledamoten hänför sig härvid till ett yttrande som nämnden för
granskning av rusdrycksreklam avgivit till utredningen, vari nämnden anfört bl,
a, alt den fortlöpande följt reklamen för vin och sprit och därvid konstaterat
att annonsörerna följt de utomrätlsliga normer, som funnits för
alkoholreklamen, saml alt enligt nämndens bedömning annonsörerna visat den
återhållsamhet och moderation som nykterhetslagkommitle'n förväntat.

Möjligheten
att medelst överenskommelser påverka reklamens omfattning och utbredning
diskuteras också av Svenska tobaksbranschföreningen och Svenska Tobaks AB som
hänvisar till ell uttalande av marknadsrådet. Enligt delta uttalande finns det
anledning alt anta alt erfarenheterna av den nuvarande svenska lagstiftningen
kommer alt visa att man utan att tillgripa ett generellt förbud mot lobaksreklamen
kan komma till rätta med sådana icke önskvärda effekter av reklamen som främst
skulle motivera ett totalförbud. Då lagen om otillbörlig marknadsföring nu är
tillämplig skulle den föreslagna bestämmelsen i 1 kap, 9 § första stycket

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:123 26

TF komma all avse huvudsakligen reklam för tobaksvaror,
som inte kan anses otillbörlig. Däriämte skulle den ge möjlighet till
kvantitativa begränsningar av reklamen. Tobaksbranschen har emellertid visat
att den har förståelse även för önskemålet alt nedbringa reklamens omfattning
och utbredning. Detta framgår av den branschöverenskommelse som efter samråd
med socialstyrelsen har träffals. Liknande synpunkter anförs av Sveriges
köpmannaförbund och Sveriges marknadsförbund.

1 fråga om
värdet av frivilliga överenskommelser har Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning saml Nykterhetsrörelsens landsförbund en i förhållande
till Systembolaget motsatt uppfattning. Centralförbundet vill framhålla
nödvändigheten av en särskild lagstiftning. Tanken på frivilliga
överenskommelser mellan producenter och agenter å ena sidan och samhället å
andra sidan bör således avvisas. Effekten av frivilliga överenskommelser torde
i detta fall bli väsentligt mindre än vad som kan åstadkommas genom
lagstiftning, bl, a. beroende på att frivilliga överenskommelser inte ger
tillräckliga möjligheter till effektiva sanktioner och att resultatet blir
beroende av förelagens samarbetsvilja. Landsförbundet menar att alltför stor
betydelse inle bör tillmätas det förhållandet att del under senare lid
framkommit åtaganden om reklambegränsning.

En del
remissinstanser ifrågasätter om det inte är fullt tillräckligt med ingripanden
med slöd av t. ex, marknadsföringslagen, KO, som såsom ett alternativ till
utredningens förslag föreslår all i ell tillägg till TF anges alt i fråga om
kommersiell reklam gäller vad i lag är stadgat, erinrar således om all utrymme
för betydande ingripanden mol reklam och annan marknadsföring av varor som är
skadliga redan ges i marknadsföringslagen. Sålunda har marknadsrådet i sina av
utredningen endast i förbigående nämnda beslut den 18 oktober 1971 förbjudit
användandet av visst bildmaterial i cigarrettreklam. Marknadsrådet har
samtidigt förklarat bl. a, att en säker utväg att undgå risken för att reklamen
främjar uppfattningen om cigarreltrökningen som ett nära nog självfallet inslag
i en angenäm samvaro människor emellan synes vara alt mot neutral bakgrund
uppvisa cigarrettpaketet eller cigarretterna. Marknadsrådets beslut har i sin
tur kunnat läggas till grund för överenskommelser mellan tobaksbranschens
företag och KO om cigarrettreklam. Marknadsföringslagen har således i
tillämpningen fått ett betydande inflytande på utformningen av reklamen för
cigarretter. Även reklamen för alkoholhaltiga drycker och andra hälsovådliga
varor kan enligt KO med stöd av marknadsföringslagen hållas på en dämpad nivå,
KO har ingripit i ett slort antal fall såvitt gäller reklamen inom dessa
sektorer. All reklamen i Sverige i dag på de områden som nu berörts undergått
en förändring till del bättre sedan marknadsföringslagen trädde i kraft
framstår alldeles klart, inte minst vid en internationell jämförelse. Om
allmänna hänsyn anses påkalla ingripanden mot reklamen för hälsovådliga varor
utöver dem som nu kan göras med slöd av marknadsföringslagen, bör delta enligt
KO ske genom av Kungl. Maj:l och riksdagen stiftad lag, 1 den män det inte rör
sig om totalförbud bor del därvid ligga närmast till hands att

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 27

utvidga marknadsföringslagens tillämpningsområde.

Svenska
bryggareföreningen, Sveriges industriförbund och Pressens samarbetsnämnd
ifrågasätter också om del inte är fullt tillräckligt med ingripanden av del
slag som möjliggörs genom 1 kap, 9 § andra stycket förslaget till ändring i TF,

Uttrycket alkoholhaltiga
drycker har föranlett en del anmärkningar. Utredningens förslag innebär att
också reklamen för lättöl skulle kunna undanlas från TF:s tillämpningsområde.
Häremot reagerar bl, a, RSV, som anför alt försätining som avses med kungl.
förordningen (1955:38) om försäljning av alkoholfria drycker, däribland lättöl,
i slort sett är en fri näring och att reklamen för dessa drycker ej ansetts
böra underkastas någon begränsning. Den har tvärtom ansetts böra uppmuntras.
Del bör därför enligt RSV genom förtydligande i TF:s lagtext klariäggas all
lättöl och andra såsom alkoholfria betecknade varor inte är all betrakta som alkoholhaltiga
drycker, APU vill som sin uppfattning framhålla alt det ur alkoholpolitisk
synpunkt knappast kan anses motiverat att från grundlagsskyddet undanta
reklamen för andra varor än dem som inom alkohollagstiftningen betecknas som "alkoholhaltiga",
dvs, drycker med minst 2,25 volymprocent alkohol (för maltdrycker minst 1,8
viktprocent). Också KF, Svenska bryggare föreningen och Sveriges industriförbund
motsätter sig förbud eller andra starkt ingripande åtgärder mol reklamen för
lättöl och andra lågalkoholhaltiga drycker.

Några
remissinstanser anser att möjligheten att ingripa mol förbud mol reklam för
skadliga varor inle begränsats snävt nog. KF vill principiellt framhålla att
försiktighet bör iakttas vid generellt verkande lagstiftningsåtgärder rörande
reklam, bl. a. därför alt reklam är ell konkurrensmedel som framträder öppet
och som är fullt kontrollerbart. Rättsregler som hämmar eller förbjuder
reklamen för vissa varor eUer som diskriminerar vissa media kan medföra å ena
sidan risk för att vissa förelag gynnas under ell givet marknadsläge medan
andra missgynnas och å andra sidan att företag övergår till att använda andra,
mindre öppna och kontrollerbara konkurrensmedel. Möjligheterna alt i reklam
argumentera för övergång från sprit till vin och från rusdrycker till öl bör inle
ifrågasättas. En ändring i TF bör enligt KF begränsas till att medge förbud mol
reklam för bruksgiflerna sprit och tobak eller möjligen rusdrycker och tobak.
Svenska bryggareföreningen och Sveriges industriförbund finner det också
naturligt all, om man vill undanta alkoholdrycker från TF, gä på del lagfästa
begreppet rusdrycker, varigenom de alkoholsvagare maltdryckssorterna inte
skulle kunna undantas från TF. Enligt deras mening borde gränsen ha dragits än
snävare, så att alkoholvarorna begränsats lill spritdrycker.

Med tanke på alt reklam förekommer även för alkoholhaltiga
varor som inle är drycker, t. ex, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
såsom hälsovårdsmedel och liknande varor som är avsedda för förtäring men som
visat sig kunna medföra medicinska och sociala skador, anser RSV att den
föreslagna bestämmelsen bör utvidgas all gälla kommersiell annons för alkoholhaltiga
varor. Samma uppfattning redovisar en ledamot av APU.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 28

Ocksä uttrycket tobaksvaror har föranlett några
synpunkter. A/uf/o«a/-föreningen för upplysning om tobakens skadeverkningar
framför en från utredningens förslag avvikande mening. Enligt föreningens
mening bör till lobaksvaror hänföras också pipor, cigarreltmunslycken och
cigarrettpapper. Förekomsten av tobaksvaror och/eller röksiluationer i
annonser för andra varor eller tjänster bör kunna föranleda att annonsen
betraktas som lobaksreklain. Föreningen förordar, i enlighet med den norska
regeringens proposition den 9 juni 1972 med förslag lill lobakslag, alt alla
annonser där tobaksvaror och/eller röksituationer förekommer i texter eller
bilder, som är så utformade att annonsen uppenbart ocksä avser att göra reklam
för tobaksvaror av något slag, räknas som tobaksreklam. lOGT-NTO framför
liknande synpunkter och framhåller vikten av att en framtida lagstiftning
riktad mot alkohol- och tobaksreklamen inte kan kringgås genom en enkel
övergäng till mera indirekta reklammetoder. Svenska tobaksbranschföreningen och
Svenska Tobaks AB framhåller att reklamen för en konsumtionsoniläggning lill
produkter som man vet eller tror sig vela vara mindre hälsofarliga har varit av
stor betydelse. Frän medicinsk synpunkt skulle en övergång till snus vara en
fördel. Reklamen för snus kan därför knappast anses som otillbörlig, snarare
tvärtom. Det bör vara tillåtet att reklamera för snus som ersättning för tobak
som röks och det är inte osannolikt all denna reklam kan ha en viss verkan.

3,3,5 OtUlbörlig reklam

Ätskilliga remissinstanser uppehåller sig vid 1 kap, 9 §
andra stycket TF i MMU:s förslag och dess förhållande till marknadsföringslagen.
Bland dem som finner utredningens förslag till ram för särskild lagstiftning
rörande otillbörlig kommersiell annons lämpligt avvägt eller godtagbart hör
överåklagarna i Stockholms och Malmö åklagardistrikt, RSV och Pressens samarbetsnämnd.

Flertalet av dem som yttrat sig över utredningens förslag
i denna del anmärker att undanlagets ram är någol vidare än som direkt betingas
av den nuvarande marknadsföringslagens bestämmelser. Enligt en mening som
kommer till uttryck i flera yttranden kan det starkt ifrågasättas om denna
längre gående undantagsbestämmelse bör genomföras, eftersom begreppen god
affärssed och otillbörlig kan vara myckel svåra att definiera och regeln därför
kan ge upphov till avsevärda svårigheter i den praktiska tillämpningen.

i några remissyttranden har frågan om den av utredningen
föreslagna utformningen av grundlagsstadgandet försvårar kommande lagstiftning
angående kommersiell masskommunikation berörts. KO finner del tveksamt om man
med den av utredningen föreslagna utformningen av 1 kap, 9 § andra stycket TF
kan ställa vidgade krav på upplysningar i reklam och marknadsföring, exempelvis
i form av obligatoriska varudeklarationer. AU öka dessa krav strider enligt KO:s
mening på intet sätt mot de intressen som bär upp tryckfriheten. Men ju mer
kraven skärps i delta avseende desto mer osäkert blir det om de ryms inom det
tämligen

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:123 29

snävt formulerade otillbörlighelsrekvisilel i utredningens
förslag. KO finner del inte rimligt att försvåra den utveckling av
konsumentpolitiken som kan bedömas som önskvärd från allmän synpunkt genom alt
ge grundlagen en utformning som i huvudsak anknyter till dagsläget.

Reklamutredningen
påpekar att den i sitt arbete haralt överväga bl. a. möjligheterna till all
genom t, ex. speciallagstiftning om informationsskyldighet uppnå en mer
informativ reklam samt att frågan om att göra varudeklaration obligatorisk på
vissa områden är föremål för särskild utredning. Såväl reklamulredningen som kommerskollegium
ifrågasätter om speciallagstiftning av här avsett slag är förenlig eller möjlig
med den utformning som massniedieulredningen gett sitt lagförslag. Enligt
reklam-utredningens mening är det angeläget alt ställning lill
grundlagsförslaget inte tas förrän rektamutredningens belänkande föreligger.
Statens konsumentråd ser det som angelägel att det redan nu klargörs huruvida
informationsplikt och andra bestämmelser kan införas utan nya förändringar i TF.
Konsumenlrådet anser inte alt utredningen klarlägger delta problem. Enligt KF
kan en i lag vidgad informationsplikt i fråga om varor och tjänster
omöjliggöras genom utredningens förslag.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 30

4
Kredilupplysningsutredningen

4.1
Huvuddragen i kreditupplysningsutredningens förslag

KUU framhåller att kreditupplysningsverksamheten är av
stor vikt för kreditgivningen i samhället. Verksamheten har betydelse inte bara
för enskilda kreditgivare, eftersom eventuella kreditförluster ytterst går ut
över kredittagare och konsumenter i form av fördyringar. Även samhället som
helhet har ett starkt intresse av att kreditgivningen fungerar så
friktionsfritt som möjligt. Enligt KUU måste därför ett grundläggande krav på kreditupplysningsverksamhelen
vara att den på ett effektivt sätl fyller sin kreditskyddande funktion. Delta
anges innebära framför allt att den information som lämnas skall vara relevant,
korrekt och tillräcklig för kreditgivarens bedömning samt all råd och omdömen
skall vara rättvisande.

Mol
behovet av en effektivt fungerande kreditupplysningsverksamhet ställer KUU
enskilda personers och företags behov av skydd mot att verksamheten leder till
alltför långtgående avslöjanden av deras förhållanden. För en kreditsökande är
kreditupplysningsverksamheten visserligen av intresse genom dess betydelse för
hans möjlighet att få kredit men verksamheten kan medföra vissa icke önskvärda
biverkningar. Framför allt föreligger för enskilda personer risk för alt den
information, som används i verksamheten och sorn kan avse både ekonomiska
förhållanden och förhållanden av mer personlig natur, kan leda lill
otillbörligt intrång i den personliga integriteten.

Vid sin
behandling av de integriletsproblem som aktualiseras i kreditupplysningsverksamheten
fäster KUU särskilt uppmärksamheten på all verksamheten medför omfattande regislerbildningar
och att den tekniska utvecklingen på informationsområdet, framför allt den
ökande användningen av ADB-teknik, gör det möjligt all allt effektivare
utnyttja den information om enskilda som samhället tillhandahåller. Visserligen
används ADB-tekniken f. n, endast i begränsad omfattning i kredilupplys-ningsbranschen,
men del finns enligt KUU anledning räkna med att ADB i allt större utsträckning
kommer att las i bruk även på detta område. Utredningen erinrar om all den
vidsträckta offentlighetsprincipen ger möjlighet att hämta betydande mängder kredilinformalion
från myndigheter och andra offentliga organ. Vidare påpekar utredningen all
integritetsproblemen i kreditupplysningsverksamhelen accentueras genom kreditgivningens
utveckling mol alltmer omfattande konsumtions-krediter i form av avbetalnings-
och konlokrediler.

Mot den
angivna bakgrunden föreslär KUU en lag om kreditupplysning, vilken framför
allt syftar till att skapa garantier mot otillbörligt intrång i den enskildes
personliga integritet. 1 fråga om kreditupplysnings-verksamhet som bedrivs på
annat sätt än genom offentliggörande av uppgifter i tryckt skrift innebiir
förslaget i huvudsak följande. Sådan verksamhet skall få drivas endast av den
som har fått tillstånd av Kungl.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 31

Maj:t. Beträffande information om privatpersoner skall
gälla vissa begränsningar i fråga om såväl utlämnande som insamling och lagring
av uppgifter. Begränsningarna gäller dels uppgifter om personliga förhåUanden
av särskilt ömtålig natur, t, ex. brottslighet, alkoholmissbruk och sjukdomar,
dels uppgifter om påstådda betalningsförsummelser som inte är fastställda i
rättslig ordning, t. ex, ansökningar om belalningsföreläggande och lagsökning,
och dels uppgifter om förhållanden som ligger mer än tre, i vissa fall fem, år
tillbaka i tiden. Både enskilda och förelag skall ha rätt att få del av
innehållet i de uppgifter som finns lagrade om dem hos den som driver
kreditupplysningsverksamhet och i viss utsträckning också av utlämnade
kreditupplysningar. 1 anslutning härtill föreslås en regel om skyldighet all
rätta felaktiga uppgifter. Den som driver kreditupplysningsverksamhel skall
vara ersätiningsskyldig för skada som tillfogas enskild genom otillbörligt
intrång i hans personliga integritet liksom för skada som åsamkas enskild eller
juridisk person genom alt oriktig uppgift lämnas om denne. För del förra fallet
skall ersättningsskyldighet gälla även om skadan inte har uppkommit genom oaktsamhet.
För det senare fallet föreslås att skadeståndsskyldighet inle skall föreligga
om verksamhetens utövare kan visa all tillbörlig omsorg och varsamhet har
iakttagits, Kreditupplysningsverksamhel skall slå under tillsyn av en kreditupplysningsnämnd.
Denna föreslås få befogenhet att företa inspektion hos den som driver sådan
verksamhet och alt meddela de föreskrifier och förbud som behövs för tillsynens
genomförande och alt därvid förelägga vite.

Utöver nu angivna bestämmelser föreslär KUU bl. a, regler
om kontroll av att kreditupplysning om enskild person inte lämnas ut till annan
än den som har ett legitimt behov av sådan upplysning, om tystnadsplikt för
anställda i kreditupplysningsverksamhel, om förbud mot överlåtelse av register
ulan tillstånd och om rätt för enskild person alt förbjuda att kreditupplysning
lämnas om honom.

4.2 Kreditupplysningsutredningens förslag beträffande
kreditupplysningspublikationer

KUU lämnar en översikt över de
kreditupplysningspublikationer som finns i Sverige och konstaterar alt
uppgifter som kan användas för kredilbedömning förekommer i ett flertal
olikartade publikationer. Med kreditupplysning avses enligt utredningens
definition uppgift, omdöme eller råd som yrkesmässigt lämnas till ledning för
bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt
hänseende. Sådana uppgifter förekommer i dagstidningar. Post- och Inrikes
Tidningar, taxeringskalendrar m. m. Av större intresse i sammanhanget är
emellertid de publikationer som mer direkt syftar till
kreditupplysnings-verksamhet och som framför allt innehåller uppgifter om
betalningsanmärkningar. De vanligast förekommande tidskrifterna med sådant
syfte är Svensk Handelstidning Justitia, Svensk Köpmannatidning och Svensk
Affärstidning. Dessutom förekommer ell antal kreditupplysningsoublika-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 32

tioner sotn utges av företag eller sammanslutningar som
samtidigt sysslar med annan verksamhet, t. ex. kreditupplysnings- och inkassoföretag
och köpmannaföreningar. Vissa av dessa skrifter utges vecko- eller månadsvis
medan andra utkommer en gång per år. En del mindre pubUkationer utges i stencilerat
skick.

Efter en
diskussion av frågan om tryckta kreditupplysningspublikationer faller inom det
av TF skyddade området konstaterar KUU att så är fallet och alt reglering av
sådana skrifter kräver ändring i TF, Utredningen anför att behovet av en sådan
ändring får ses mol bakgrund av den reglering utredningen funnit erforderlig i
fråga om andra former av kreditupplysning, dvs. individuell kreditupplysning
och kreditbevakning. Enligt KUU kan det befaras all en reglering som endast
omfattade upplysningar av dessa slag skulle leda till att behovet av kredilupplys-ningsservice
i allt större utsträckning tillgodosågs genom oreglerad publikationsverksamhet
med åtföljande ökade risker framför allt för den personliga integriteten. KUU
poängterar därför starkt att även tryckta publikationer måste omfattas av
regleringen för att förslaget skall få eftersträvad effekt,

KUU
understryker all den reglering som är erforderlig i fråga om tryckta kredilupplysningspublikationer
måste präglas av största möjliga hänsynstagande till tryckfriheten. Med denna
utgångspunkt föreslår KUU att kreditupplysningsverksamhel som sker genom tryckt
skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig, inte skall omfattas
av den föreslagna koncessionsregleringen. Sådan verksamhet bör nämligen enligt
KUU inte vara föremål för den förprövning som karakteriserar koncessionssystemet
och som skulle komma i konflikt med censurförbudet i 1 kap. 2 § TF, Utredningen
påpekar att del föreslagna undantaget från koncessionsregleringen dock inte
gäller sådana kreditupplysningspublikationer som faller utanför TF, I, ex. stencilerade
listor över betalningsanmärkningar.

Samma regler
om förbud mot viss kreditinformation och skadeståndsskyldighet föreslås gälla
för tryckta kredilupplysningspublikationer som för annan kreditupplysningsverksamhel.
Detsamma gäller rättelse av felaktiga uppgifter. KUU understryker alt effektiva
rättelserutiner är av särskilt stor betydelse med hänsyn till publikationernas slora
spridning. Om någon påslår alt en uppgift i en publikation är oriktig eller
missvisande, måste del enligt utredningen åligga den för publikationen
ansvarige att utan dröjsmål utreda förhållandet och rätta föreliggande fel
genom tydlig dementi i publikationen. Utredningen föreslår vidare att
bestämmelserna om förbud mot överlåtelse av register utan tillständ, om
tystnadsplikt och om tillsyn av kreditupplysningsnämnden skall gälla ocksä
publikationerna. Däremot föreslås inte någon motsvarighet lill reglerna om den
enskildes rätt lill insyn i form av rätt lill regislerbesked och kopia av
utlämnad kreditupplysning. KUU menar alt det inle rimligen kan komma i fråga
alt ålägga den som ansvarar för en tryckt publikation all särskilt underrätta alla
som upptas i denna. Det är enligt utredningens mening inte heller lämpligt att
den enskilde ges rätt all erhålla registerbesked pä särskild begäran. En sådan
rätt kunde nämligen

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 33

leda lill ett ekonomiskt betungande tvång att enbart för
delta ändamål lägga upp register över alla som förekommer i publikationen, KUU
föreslår ime någon regel om legitimitetskontroll i fråga om tryckta
publikationer, efiersom en sådan skulle vara svår att genomföra. Inte heller
föreslås i fråga om tryckt skrift någon bestämmelse om möjlighet för den
enskilde att förbjuda all kreditupplysning lämnas om honom,

KUU har övervägt olika tekniska lösningar för regleringen
av tryckta kredilupplysningspublikationer. Bl, a, har man prövat möjligheten
att anknyta regleringen till bestämmelserna om tryckfrihetsbrotl i 7 kap. TF.
Detta alternativ har emellertid förkastats av utredningen som anser all en
sådan anknytning inte är förenUg med innehållet i de regler som föreslås för
publikationerna och alt anknytningen skulle ge reglerna en begränsad effekt.
Enligt KUU:s mening måste en reglering av kreditupplysnings-' publikationerna ske
i särskild lag.

KUU föreslår därför att del sist i 1 kap. TF införs en ny
paragraf av följande lydelse: "Utan hinder av denna förordning må i lag
meddelas särskilda bestämmelser beträffande yrkesmässig kreditupplysningsverksamhel,
bedriven genom tryckt skrift,"

Med yrkesmässig kreditupplysningsverksamhel avser KUU
sådan kreditupplysningsverksamhet som drivs i förvärvssyfte eller eljesl i
mera betydande omfattning. Utredningen framhåller att den föreslagna regleringen
av tryckta skrifter endast gäller sådana publikationer som utges i kreditupplysande
syfte. Del är enligt utredningen av stor vikt att regleringen inte träffar
tryckt skrift som utges i mer allmänt informerande syfte. Utanför regleringen
faller sålunda enhgt förslaget bl. a, sådana tillfälliga meddelanden om
inträffade konkurser o, d. som förekommer i dagstidningar.

4.3 Remissyttrandena över kreditupplysningsutredningens
förslag

4.3.1 Allmänt

Fierlalet remissinstanser ställer sig positiva till all en
reglering av kreditupplysningsverksamheten sker efter i huvudsak de riktlinjer KUU
har dragit upp. Från några håll, bl. a. Sveriges advokatsamfund och näringslivet,
framförs emellertid relativt kraftig kriiik, bl. a. mot förslaget att del skall
krävas tillslånd för alt driva kreditupplysningsverksamhet. Man menar all
utredningen inle visat att det föreligger sådana missförhållanden med
nuvarande ordning att det ler sig påkallat med inskränkning i den fria elableringsrälten.
Det övervägande antalet remissinstanser hälsar med tillfredsställelse all del
föreslås regler om förbud mol viss information, om insyn, tillsyn och
skadestånd, även om viss kritik framförs mot den närmare utformningen av
bestämmelserna. Sålunda anser flera remissinstanser att de föreslagna reglerna
om förbud mot viss

3 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 123

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 34

information och om den enskildes rätt lill insyn är
alltför vittgående samt att den föreslagna regeln om strikt ansvar för skada
som vållats genom otillbörligt intrång i personlig integritet är alltför
sträng.

4.3.2 KreditupplysningsutrednJngens förslag
beträffande kredilupplysningspublikationer

KUU:s förslag lill reglering av
kreditupplysningsverksamhet som bedrivs genom tryckt skrift behandlas endast av
ell mindre antal remissinstanser.

Förslaget lill ändring i TF tillstyrks av KO och lämnas
uttryckligen utan erinran av Svenska bankföreningen. Länsstyrelsen i Stockholms
län framhåller alt förslaget innebär en principiellt myckel betydelsefull nyhet
i tryckfrihetslagstiftningen så lill vida att det innefattar ett avsteg från
principen att ansvar för innehållet i tryckt skrift inte kan utkrävas i annan
ordning eller i annat fall än som direkt anges i TF. Länsstyrelsen hyser
betänkligheter mot en sådan uppluckring av en grundläggande tryckfrihelsrättslig
princip men anser sig inte böra motsätta sig en lagstiftning enligt de
riktlinjer KUU har förordat. Länsstyrelsen påpekar all den avsedda regleringen
av kreditupplysningsverksamhelen i väsentliga delar kunde komma att förfela
sitt syfte om den inte omfattade kreditupplysning genom tryckt skrift.
Länsstyrelsen understryker också att de föreslagna inskränkningarna inte är
sådana att de kan påverka den fria åsiktsbildningen genom tryckt skrift. Också
kreditköpkommittén anser att det intrång i tryckfriheten som förorsakas genom
den föreslagna ändringen i TF måste godtas mot bakgrund av de viktiga intressen
som därigenom erhåller skydd. JO anför all skilda uppfattningar kan hysas om
lämpligheten av att nagga tryckfriheten i kanten lill förmån för kredilupplysningskonlrollen
men menar alt KUU har anfört bärkraftiga skäl för sitt förslag. JO
påpekar.vidare alt det kan diskuteras hur den erforderliga bestämmelsen i TF
skall formuleras och i vilket kapitel den skall placeras men förklarar sig inte
ha någon avgörande invändning mot KUU:s förslag i dessa avseenden,

MMU
avstyrker den föreslagna bestämmelsen i TF och anför som motivering härför i
huvudsak följande. Varje begränsning av TF:s tillämpningsområde betyder en
inskränkning av tryckfriheten, och åtgärder av detla slag är alllid ägnade all
väcka betänkligheter. Om nu för ell specialområde kreditupplysningsverksamhet
undantag görs från TF;s exklusivitet med hänsyn till behovet av inlegriletsskydd,
kan det med skäl befaras all, när ytterligare bestämmelser om inlegriletsskydd
blir aktuella på andra områden, dessa också skulle ifrågasättas skola gälla
utanför TF, Härigenom skulle emellertid ett av de väsentliga momenten i TF
undermineras, Awägningen mellan pressens allmänna informations-rätt, å ena
sidan, och den enskildes behov av skydd mol inlegritetskränk-ningar genom
uppgifter i pressen, å andra sidan, är en av TF:s viktigaste uppgifter. Om
begränsningar i pressens allmänna informationsrätl erford-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 35

ras, har dessa sin naturliga plats i 7 kap, TF.
Angelägenheten all upprätthålla grundsaisen om pressens allmänna informationsrätl
är enligt MMU:s mening av sådan samhällelig vikt, att någol undanlag från TF:s
exklusivitet inte bör göras beträffande kreditupplysningspublikationerna, MMU
påpekar i detla sammanhang alt kreditupplysningar som publiceras i tryckt
skrift av naturliga skäl har en betydUgt mer begränsad karaktär än andra former
av kreditupplysning. Med anledning av KUU:s farhågor för att en reglering, som
inte omfattar kreditupplysningspublikationerna, skulle leda lill att behovet av
kreditupplysningar i ökad utsträckning skulle tillgodoses genom oreglerad
publikationsverksamhet hänvisar MMU lill reglerna om ansvar och skadestånd för
förtal, vilka enligt MMU torde erbjuda tillräckliga möjUgheter alt ingripa mol
kränkningar av enskildas integritet genom uppgifter i tryckt skrift, MMU
framhåller i fråga om ansvar för förtal särskilt all, om det beträffande
kreditupplysning annorledes än genom tryckt skrift infördes ell förbud mol
kreditupplysningar om personliga förhållanden av ömtålig natur m, m., det uppenbarUgen
inte skulle kunna anses att offentliggörande av sådana uppgifter i tryckt
skrift skulle vara straffritl på grund av att del vore försvarligt att lämna
uppgift i saken med hänsyn lill del allmänna intresset av
kreditupplysningsverksamhet. Om vissa former av kreditupplysning förbjöds
genom en reglering som inte omfattade tryckta skrifter, skulle man enligt MMU
kunna räkna med att motsvarande uppgifter i tryckt skrift skulle bU föremål för
pressens självsanerande verksamhet,

JK varken
tillstyrker eller avstyrker förslaget om reglering av kreditupplysningsverksamhel
genom tryckt skrift men ullalar att en lösning sådan som den föreslagna kräver
en klar avgränsning av del område som undanlas från TF:s grundlagsskydd och alt
denna avgränsning bör komma till tydligt uttryck i TF. Enligt JK:s mening synes
KUU:s förslag inte medföra en tillfredsställande avgränsning av del grundlagsskyddade
området. Även MMU understryker betydelsen av att ett eventuellt undantag frän TF:s
exklusivitet noggrant anges i själva TF och att det där direkt anges i vilka
hänseenden grundlagsskyddet hävs, MMU påpekar att med det av KUU föreslagna
stadgandet i TF skulle exempelvis kunna föreskrivas tillståndstvång för kreditupplysningsverksamhel
i tidningar, eftersom förslaget innebär att grundlagsskyddet hävs i detta
avseende, MMU framhåller vidare att den föreslagna bestämmelsen i TF i och för
sig torde medge all förhandscensur införs beträffande tryckt skrift som
omfattas av undantaget från TF:s exklusivitet. Del synes enligt MMU oklart om KUU
avsett all förhandscensur skulle kunna förekomma, men de föreslagna
bestämmelserna om kreditupplysningsnämndens tillsyn torde lämna visst utrymme
för censur, något som MMU finner synnerligen betänkligt. Enligt MMU:s mening
finns del inle anledning awika från principen att den kontroll av tryckta
skrifter som kan komma i fråga skall ske i form av granskning i efterhand. Del
är tvärtom enligt MMU synnerligen betydelsefullt att denna princip
upprätthålls.

Flera andra remissinstanser tar upp frågan om tillslånd
till kreditupplysningsverksamhel genom tryckt skrift. Pressens samarbetsnämnd
och

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:123 36

TT hälsar med tillfredsställelse förslaget att koncession
inte skall krävas för sådan verksamhet. Samma inställning har JO, som liksom MMU
påpekar all den föreslagna utformningen av stadgandet i 1 kap. TF gör det
möjligt att underkasta yrkesmässig kreditupplysningsverksamhel genom tryckt
skrift tillslåndstvång. Ett sådant tillslåndstvång skulle enligt JO innebära
ett alltför stötande avsteg från 86 § regeringsformen och TF:s censurförbud, KO
har i denna fråga en mindre restriktiv inställning. Han erinrar om alt
förhållandena i fråga om kreditupplysningspublikationer på flera viktiga
punkter skiljer sig från annan kreditupplysningsverksamhel. Det är sålunda
omöjligt all kontrollera hur den publicerade informationen används och om den
som tar del av en sådan publikation har ett godtagbart behov av innehållet i
denna. Och det ter sig i fråga om publikationerna inle naturligt att ge
särskilda regler om insynsrätt för den enskilde. Dessa förhållanden medför
enligt KO all man har anledning att på andra sätt säkra att kreditupplysning
genom tryckt skrift inte kommer i konflikt med intresset av inlegriletsskydd.
Mot bakgrund härav ifrågasätter KO om inle koncession bör uppställas som
villkor för kreditupplysningsverksamhet också genom tryckt skrift.

Frågan om
gränsdragningen mellan kreditupplysningspublikationer och andra tryckta
skrifter tas upp av flera remissinstanser, MMU pekar på all det i tidningarna,
särskilt på de s, k, konsumentsidorna, förekommer en mångfald olika uppgifter
och uttalanden som rör såväl enskildas som förelags kredilvärdighet eller
vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende. Innebörden av KUU:s förslag på
denna punkt är inle fullt klar enligt MMU, som understryker all något undantag
från TF:s exklusivitet inte bör ske beträffande sådana uppgifter i pressen och
alt delta bör framgå direkt av TF, Enligt MMU:s mening bör ett eventuellt
undantag från TF begränsas till tryckt skrift som till huvudsaklig del
innefattar verksamhet för kreditupplysning. MMU anser alt det i TF ocksä bör
anges vad som avses med kreditupplysning. I detta sammanhang framhåller MMU
att, om den som utger en kredilupplysningspublikation bedriver
kreditupplysningsverksamhet även i annan form, verksamheten i denna del inte
faller under TF utan omfattas av regleringen i den särskilda lagen.

Även
Pressens samarbetsnämnd, med vilken TT instämmer, anser all bestämmelserna om
gränsen mellan kreditupplysningspublikationer och andra tryckta skrifter bör
ges en klarare formulering. Nämnden föreslår att stadgandet i 1 kap, TF får
följande lydelse: "Utan hinder av denna förordning må i lag meddelas
särskilda bestämmelser beträffande yrkesmässig kredilupplysningsverksamhet i
sådan tryckt skrift eller del av denna, där verksamheten bedrives, om skriften
har verksamheten till väsentligt syfte." Svensk Handelstidning Justitia
intar en motsatt ståndpunkt och anser all samma regler bör gälla för
kreditupplysnings-publikationer och för andra tryckta skrifter. Tidningen
förklarar sig inte kunna se något bärande skäl för all seriös kreditupplysningsverksamhel
av del slag tidningen bedriver skall underkastas strängare regler än vad som
gäller för t. ex, dagspressen, som i hög grad sysselsätter sig med

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:123 37

förelags och enskilda personers ekonomiska förhållanden.

JO fäster uppmärksamheten på att taxeringskalendrar torde
omfattas av den föreslagna regleringen av tryckta skrifter. Enligt JO uppfattas
det av många som stötande alt uppgifter om enskilda personers ekonomiska
förhållanden får publiceras i taxeringskalendrar. Den enskilde har f, n, inte
någon möjUghet att förhindra sådan publicering och skulle inte heller få del
vid ett genomförande av KUU:s förslag, efiersom bestämmelsen om räll för
privatperson all förbjuda att kreditupplysning lämnas om honom inte föreslås
gälla tryckta skrifter.

Frågan om omfattningen av det föreslagna undantaget från TF
behandlas mera ingående av MMU, som anser alt delta bör begränsas till en
möjlighet att i allmän lag ge bestämmelser om förbud mot samt påföljd och
ersättningsskyldighet för offentliggörande i tryckt skrift av kreditupplysning,
som innebär otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eller som
medför att skada tillfogas enskild eller juridisk person genom att oriktig
uppgift lämnas om denne. En sådan konstruktion av stadgandet torde enligt MMU i
väsentliga delar läcka bestämmelserna i den föreslagna lagen, bl. a.
bestämmelserna om förbud mol vissa kreditupplysningar och om skadestånd, MMU
understryker att en sådan utformning av undantagsregeln också torde medföra alt
TF:s bestämmelser om censurförbud och om uppgiftslämnares anonymitet och
ansvarsfrihet alltjämt gäller även för kreditupplysningspublikationer. Delta
skulle bl, a, innebära att den föreslagna bestämmelsen om förbud mot insamling
och lagiing av sådana uppgifter, som inte får utlämnas, inle blir aktuell i
fråga om publikationerna, MMU tar också upp den av KUU föreslagna begränsningen
av rätlen att använda annan information från enskilda sagesman än sådan som
härrör från arbetsgivare och gäller anställningens varaktighet och inkomstens
storlek. MMU, som påpekar att någon föreskrift härom inle har influtit i
lagtexten, förklarar sig utgå från all ifrågavarande begränsning i rällen alt
skaffa information inte gäller tryckta skrifter, något som enligt MMU vore
svårt att förlika med reglerna om uppgiftslämnares anonymitet och
ansvarsfrihet. Vidare påpekar MMU att lagförslagels bestämmelser om
kreditupplysningsnämndens tillsyn kommer alt få en mer begränsad innebörd när
del gäller kreditupplysningspublikationer än i fråga om
kreditupplysningsföretag i allmänhet. Enligt MMU skulle tillsynen över
publikationerna inriktas på förbud, eventuellt vid vite, mot publicering av
sädana uppgifter som enligt lagen inte får lämnas saml på efterhandskonlroll av
vad som införts i skriften,

MMU uppehåller sig särskilt vid del föreslagna stadgandet
om rättelse av eventuella fel och påpekar att bestämmelsen i den mån lagen blir
tillämplig på periodisk skrift lorde innebära all rättelse skall meddelas i ett
senare nummer av tidningen, MMU konstaterar att en sådan regel skulle utgöra
det första exemplet i svensk rätt på en lagbestämd skyldighet lill berikligande
i tryckt skrift. MMU ifrågasätter, bl. a. med hänsyn till all del i MMU;s eget
uppdrag ingår att ta ställning till generella regler om genmäle och berikligande,
om del är lämpligt att nu

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 38

införa en särreglering beträffande kreditupplysningspubUkationer.
MMU hänvisar i detta sammanhang till pressens självsanerande åtgärder och till
att allmänhetens pressombudsman och Pressens opinionsnämnd handlägger frågor
om berikligande. Utredningen hänvisar också tiU bestämmelsen i 1 kap. 4 § andra
stycket TF, som innebär att man vid bestämmande av påföljd, som enligt TF är
förenad med missbruk av yttrandefriheten, särskilt skall beakta om rättelse, då
sådan varit påkallad, bringats till allmänhetens kännedom. MMU påpekar att
denna bestämmelse torde ge uttryck för en allmän princip, såväl i fråga om
brottspåföljd som beträffande skadestånd, och att man skall kunna ta hänsyn
till om rättelse vidtagits eller ej, då man bedömer om och i vad mån
skadeståndsskyldighet enligt den föreslagna lagen foreligger. På grund av det
anförda avstyrker MMU förslaget att regeln om rättelseskyldighet görs
tillämplig på tryckt skrift. Om så emellertid anses böra bli fallet torde
enligt MMU - som erinrar om den kategoriska avfattningen av bestämmelsen i 5
kap, 3 § andra stycket TF om utgivares befogenhet att ensam bestämma över
innehållet i periodisk skrift - en uttrycklig föreskrift härom vara erforderlig
i den föreslagna undanlagsbestämmelsen ITF,

Med anledning av alt regeln om legilimiletskonlroll inle
föreslås gälla beträffande kreditupplysning genom tryckt skrift anför
kronofogdemyndigheten i Malmö all en sådan kontroll visserligen är svår att
genomföra i fräga om tryckta pubUkationer men att hela legitimitelskonlrollen
kan bli illusorisk om publikationerna undantas och att det därför synes
angeläget att sådan kontroll i någon form skaU gälla också för tryckta
publikationer.

Frågan om gränsdragningen mellan TF och den föreslagna
lagen om kreditupplysning behandlas av JO och MMU. JO som förklarar sig tolka
den föreslagna undantagsregeln i TF så, all TF:s regler om spridning, ansvar
etc. skall gälla i vanlig ordning där specialregler ej meddelas menar att man
med en sådan tolkning inte kommer ifrån att göra skillnad mellan publicering
som utgör yttrandefrihetsbrott och publicering som "bara" utgör
otillbörligt intrång i personlig integritet eller innehåller oriklig uppgift.
JO ifrågasätter om det inle behövs en kollisionsnorm i delta hänseende, MMU
konstaterar att TF blir tillämplig oavsett del föreslagna stadgandet i 1 kap.
TF i den mån kreditupplysning i tryckt skrift innefattar tryckfrihetsbrotl,
t. ex. förtal. MMU pekar på vissa skillnader mellan tryckfrihetsprocess och
vanlig rättegång och hävdar att förhållandet mellan förtalsbrottet och bestämmelserna
i den föreslagna lagen om kreditupplysning bör utredas närmare. Enligt MMU bör
i lagen om kreditupplysning las in en erinran om att de bestämmelser i lagen
som kan tillämpas på tryckt skrift gäller endast i den mån annat ej föranleds
av bestämmelserna i TF,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 39

5 Föredraganden

5.1 Kommersiell reklam i tryckt skrift

S.1.1 Allmänna synpunkter

Syftet med den reglering av yttrandefriheten som
innefattas i TF kommer till ullryck i dess inledande paragraf. Där anges att
tryckfriheten såsom den garanteras av TF har lill syfte all säkerställa ett
fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Med denna utgångspunkt stadgas
i TF (1 kap. 2 §) att någon tryckningen föregående granskning av skrift eUer
något förbud mot tryckningen av skrift inte får förekomma, 1 TF ges också
regler om ansvar och skadestånd för missbruk av yttrandefriheten i tryckt
skrift. Härtill anslutes särskilda regler om lagföring av tryckfrihetsbrotl.
Enligt 1 kap. 3 § gäller att missbruk av tryckfriheten inle får föranleda
straff eller skadeståndsskyldighet i annan ordning eUer annat fall än som anges
i förordningen.

Genom 1 kap. 3 § TF kommer således till uttryck alt TF är
exklusivt tillämplig i fråga om missbruk av det fria ordet som sker genom
meddelande i tryckt skrift. Rättsutvecklingen har emellertid klarlagt all TF:s
exklusivitet gäller enbart i fråga om missbmk av tryckfriheten såsom en art av
yttrandefrihet. Enligt stadgad praxis gäller sålunda att meddelande som är lagslridigt
i annat hänseende än som ett överskridande av gränserna för yttrandefriheten,
t. ex. som ett led i ett bedrägligt förfarande, faller utanför TF:s särskilda
regler om lagföring och straff, varför ingripande kan ske med stöd av regler i
allmän lag. Uppfattningen alt TF inte reglerar allt bruk av tryckta skrifter
utan begränsar sig lill sådant som hänför sig tUl tryckfrihetens innebörd har
vidare kommit till uttryck på så sätt all det har befunnits möjligt alt i viss
utsträckning ingripa med stöd av allmän lag mot meddelanden av kommersiell
natur i tryckt skrift.

Redan före vår nuvarande TF:s tillkomst bedömdes
tryckfriheten inte utgöra hinder mot särskild lagstiftning om reklam och
liknande framställningar i tryckt skrift, Reglema om Ulojal reklam i lagen (1931:152)
med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens har sålunda ansetts tillämphga
även på meddelanden i tryckt skrift. Uttalanden i samband med tillkomsten av
gällande TF ger också belägg för att ingripanden mot reklam i allmän lag av den
art som avsågs i 1931 års lag inte slår i strid med tryckfriheten. Frågan i vad
mån meddelanden av kommersiell natur i tryckt skrift faller inom TF:s område
aktualiserades särskUl vid tUlkomsten av marknadsföringslagen. Denna lag
innehåller som bekant regler enligt vUka vitesförbud kan användas mol
reklamåtgärd och annan vid marknadsföring förelagen handling som är otillbörlig
mot konsumenter eller näringsidkare och dessutom bestämmelser som stadgar
straff för vissa speciella åtgärder, bl, a, vilseledande framställning, vid
marknadsföring. Det förhållandel all lagen också tar sikte på reklam i tryckt
skrift medförde att förhållandet till tryckfriheten ägnades stor uppmärksamhet
vid lagens tillkomst.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 40

Vid lagen tillkomst (prop, 1970:57) framhölls sålunda alt
grunden för att ingripande mol reklam i tryckt skrift dessförinnan ansetts
kunna ske utan stöd i TF var att det rörde sig om åtgärder av utpräglat
kommersiell natur som inte avsåg nyhetsförmedlingen eUer åsiktsbildningen i
samhället. Som bakgrund till reglerna i lagen framhölls att de ingripanden mot
reklam i tryckt skrift som dessa avsågs alt möjliggöra tog sikte på sådana
framställningar som har rent kommersiella förhåUanden lill föremål, 1
anslutning till den föreslagna möjligheten att ingripa med vitesförbud mot reklamålgärder
som är otillbörliga underströks särskilt att denna inle borde kunna användas
mot reklam i tryckt skrift som är inriktad på all bibringa aUmänheten vissa
allmänna värderingar eller påverka dess allmänna beteende i viss riktning. 1
fråga om de bestämmelser i lagen som riktar sig mot vissa speciella åtgärder
vid marknadsföring framhöUs att fråga var om ingripanden mot uppgifter av sådan
rent kommersiell natur att de inte åtnjuter skydd enUgt TF.

De uttalanden som gjordes i anslutning till
marknadsföringslagens tillkomst tog, som framgår av vad jag nyss nämnde, sikte
främst på förhållandet mellan tryckfriheten och de regler om ingripande mot
reklam i tryckt skrift som lagen avsågs innefatta. De ger emellertid också
uttryck för den för yttrandefrihet i tryckt skrift betydelsefulla uppfattningen
alt ingripanden utanför TF:s ram mot reklamåtgärder i vidare mån än
marknadsföringslagen medger får ske endast när fråga är om framställningar som
är av utpräglat kommersiell natur och har rent kommersiella förhållanden till
föremål och som sålunda inte avser nyhetsförmedling och åsiktsbildning av det
slag som det ligger i TF:s syfte att värna. Även om rättslägel i fräga om
ingripande mot kommersiell reklam i tryckt skrift på detta sätt blev belyst vid
marknadsföringslagens tillkomst var det emellertid naturligt att det som ett
led i den år 1970 tillsatta massmedieutredningens uppdrag alt söka åstadkomma
en enhetlig reglering i grundlag av yttrandefriheten i massmedier också fick
ingå att klarlägga förhållandet mellan den kommersiella reklamen och tryckfriheten.

Grundtanken bakom de förslag som MMU har lagt fram i sitt
nu aktuella betänkande (SOU 1972:49) Tryckfriheten och reklamen är att det
genom uttryckliga bestämmelser i TF skall framgå om och i vilken mån reklam
faller under TF. Utredningen framhåller som sin mening att det från tryckfrihetssynpunkl
inte möter några principiella hinder att genom bestämmelser i TF skapa en ram
inom vilken ingripande genom allmän lag får ske mot reklam.

Enligt förslaget skall ingripande genom allmän lag vid
sidan av TF kunna ske mol kommersiell annons som genom alt åsidosätta hänsynen lill
konsumenter eller näringsidkare eller genom att i övrigt strida mot god
affärssed är otillböriig. Utredningen har i enlighet med sina direktiv också
sökt utforma regler som gör det möjligt att ingripa mot reklam och annan
marknadsföring av varor, som är skadliga eller på annat säll olämpliga. 1 det
avseendet har utredningen stannat för all föreslå en regel i TF som avser
kommersiell annons för alkoholhaltiga drycker och

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 41

tobaksvaror. Utredningen har funnit del angelägel alt
markera all ingiipanden i lag av det slag som avses inte skall komma i strid
med TF:s syfte. För att klarlägga delta föreslår utredningen att det i de
nämnda förslagen använda begreppet kommersiell annons närmare definieras i TF,
Enligt förslaget avses med kommersiell annons sådan annons eller därmed
jämställt meddelande som syftar lill att främja avsättning av vara eller tiänst
och som avser näringsidkares affärsverksamhet eller där tillhandahåUen vara
eller tiänst.

Del förhållandet att reklam i stor utsträckning förekommer
i form av affischer, broschyrer och liknande tryckalster, som till sin typ är
sådana alt tryckfrihelsmissbruk regelmässigt inle förekommer i dem, har föranlett
utredningen att dessutom föreslå en begränsning av begreppet tryckt skrift i TF.
Enligt utredningens förslag skall affärs- och tillfällighetstryck - varmed
utredningen avser bl. a. reklamlryck, kataloger och kalendrar -inle anses som
tryckt skrift i TF:s mening ulan kunna i sin helhet regleras utanför TF, under
förutsättning att tryckfrihelsmissbruk inte kan förekomma i dem.

Under remissbehandlingen av utredningsförslagen har tanken
all man skall få lill stånd en lagreglering av möjligheterna att ingripa mot
reklam och andra marknadsföringsmeloder i tryckt skrift i och för sig vunnit
allmän anslutning. Däremot har den lösning utredningen har stannat för blivit
utsatt för stark kritik. Kritiken har framför allt riktat sig mot förslaget
till regler i TF om reklam som kan anses otillbörlig. Flera av de kritiska
remissinstanserna, däribland KO, marknadsrådel och reklamulredningen samt
företrädare för näringslivels intressen, har gett uttryck för åsikten alt den
gränsdragning i förhållandet mellan reklamen och tryckfriheten som föreligger
enligt den nu rådande rättsuppfattningen är lämpligare än den som
utredningsförslaget innebär. Man har därför förordat att del tills vidare får
anstå med en lagreglering och alt frågan därom övervägs ytterUgare under
utredningens fortsatta arbete.

Ocksä enligt min mening finns det anledning att sätta i fräga
om utredningens förslag när del gäller ingripanden mol kommersiell reklam är i
allo lämpligt. Bl, a, kan det göras gällande att förslaget i viss utsträckning
inskränker de möjligheter lill ingripanden vid sidan av TF som enligt rådande
rättsuppfattning föreligger. Som har framhållits under remissbehandlingen kan
det t. ex. hävdas, att förslaget inte medger ingripanden som innebär all det i
lag föreskrivs informationsskyldighet vid reklam, något som enligt nuvarande
rättsuppfattning torde få anses möjligt. Det kan inte heller bortses från att
förslaget fått en utformning som knappast kan sägas innebära del klarläggande
av förhållandel mellan den kommersiella reklamen och tryckfriheten som i och
för sig skulle vara önskvärt. Förslaget lorde också kunna föranleda vissa
svårigheter vid tillämpningen. Del är i och för sig inte ägnat att förvåna att
utredningsförslaget på detta sätl inbjuder lill kritik. Del är här fråga om
ett frän lagteknisk synpunkt svårt gränsdragningsproblem, som ytterligare kompliceras
om det skall lösas utan samband med en total översyn av regelsystemet i TF.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 42

Mol bakgrunden av det anförda har jag kommit till den
uppfattningen att man inte nu bör genom en uttrycklig reglering inom TF:s ram
av det slag MMU har föreslagit söka lösa frågan om förhållandet mellan
tryckfriheten och reklam i tryckt skrift. Till detla ställningstagande
medverkar att utredningen har förklarat att den under sitt fortsalla arbete
avser alt ytterligare överväga frågan. Man bör enligt min mening avvakta den
helhetsbedömning av yttrandefriheten i tryckt skrift som detta arbete medger.
Jag vill tillägga att utredningens fortsatta arbete, enligt vad jag har
inhämtat, beräknas resultera i ett betänkande under våren 1975,

Även om jag alltså anser att man i fråga om förhållandel
mellan den kommersiella reklamen och tryckfriheten i stort, i väntan på
resultatet av MMU;s fortsatta arbete, bör låta det nuvarande rättsläget beslå,
anser jag att möjligheterna att ingripa med åtgärder av förbudskaraktär mot
reklam för viss vara eller vissa varor, som kan bedömas som skadUga eUer
olämpliga, redan nu bör klarläggas. Till utredningens förslag i det avseendet
återkommer jag i det följande.

MMU:s förslag all från TF:s tillämpningsområde undanta s.
k. affärs-eller tillfällighelslryck har nära samband med förslaget i fråga om
kommersiell reklam i allmänhet. Som redan har nämnts har förslaget i den delen
framför allt tagit sikte på reklambroschyrer och liknande tryckalster. Enligt
min mening bör inte heller den ifrågasatta inskränkningen av begreppet tryckt
skrift i TF - som har kritiserats under remissbehandlingen nu göras lUl
föremål för prövning, utan i stället övervägas ytterligare under den fortsatta
översynen av TF:s regelsystem.

5.L2 Reklam för skadliga varor

Under senare är har från skilda håll framförts att
möjlighet bör öppnas alt ingripa mol marknadsföring genom reklam i tryckt
skrift av vissa varor som har ansetts skadliga eller på annat sätt olämpliga.
Sålunda har 1968 års riksdag hemställt att förbud skall införas mol reklam för
spritdrycker. Liknande önskemål har framställts beträffande reklam för andra alkoholhaltiga
drycker och beträffande lobaksreklam. Tanken har också förts fram att man bör
ha möjligheter att ingripa mot olämplig reklam för läkemedel.

De möjligheter till ingripanden mot reklam i tryckt skrift
i allmänhet som marknadsföringslagen redan erbjuder och som i övrigt kan anses
föreligga står givelvis öppna också när del gäller reklam för varor som är
skadliga eller olämpliga. Det kan emellertid sättas i fråga om det är möjligt
all utan direkt slöd i TF ingripa med generella åtgärder mot reklam enbart av
del skälet all den avser vissa slag av varor vars bruk av sociala eller
liknande skäl inte bör främjas, såsom alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror.
Det kan sålunda hävdas all en åtgärd som innebär att reklam förbjuds eller
inskränks av den anledningen att den avser viss vara skulle innebära ett
angrepp mol den yttrande- och informationsfrihet, som TF är salt att värna.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 43

MMU har för sin del funnit det klart alt ett totalförbud
mot reklam för viss vara inle är förenligt med TF i dess nuvarande lydelse.
Några betänkligheter från tryckfrihetsrättslig synpunkt bör emellertid enhgt
utredningens mening inte möta att tillåta lagstiftning som riktar sig mot
reklam för varor som för samhället anses så skadUga eUer i övrigt olämpliga att
förbud eller begränsningar i reklamen för varorna bör komma till stånd. Utredningens
uppfattning har vunnit stöd under remissbehandlingen. Den åsikten har
emellertid också kommit till uttryck att möjliggörandet av en sådan
lagstiftning skulle kunna leda till en alltför stark inskränkning i
yttrandefriheten.

Enligt min
mening behöver det grundlagsskydd för den fria nyhetsförmedlingen och den fria
åsiktsbildningen som TF avser all skapa inte ha en sådan omfattning alt del ulgör
ell hinder mol strävanden från samhällets sida att söka begränsa förbrukningen
av skadliga eller olämpliga varor. I den mån ett starkt samhällsintresse
kräver det, bordet finnas möjligheter all ingripa mot rent kommersiell reklam
också av det skälet all den avser att främja avsättningen av sådana varor. Efiersom
del kan sägas vara föremål för tvekan om ingripanden av generell art mot sådan
reklam slår i överensstämmelse med TF i dess nuvarande utformning, bör en
ändring i TF övervägas. Ert sådan ändring, som inte bör vara alt uppfatta som
något ställningstagande till den förut behandlade större frågan om förhållandet
mellan den kommersiella reklamen och tryckfriheten, bör enligt min mening
kunna ske utan att det fortsatta utredningsarbetet på Iryckfrihetsrättens
område avvaktas. Av hänsyn till den informationsfrihet som TF omfattar bör
ändringen innebära all i TF närmare anges den ram inom vilken ingripanden får
ske. Det bör sedan ankomma på den särskilda lagstiftningen att fastställa om
och i vad mån de möjligheter till ingripanden som öppnas genom TF också skall
utnyttjas,

MMU har
övervägt all föreslå en allmänt hållen regel som medger reklaminskränkningar
för varot som är menliga för t. ex. folkhälsan eller miljövärden. Enligt
utredningens mening är det emellertid otänkbart att genom en sådan allmän bestämmelse
i TF medge lagstiftning mot reklam för alla de varuslag som här kan komma i
fråga, efiersom en sådan gränsdragning skulle bli alltför diffus och tänjbar.
Utredningen anser sålunda all möjligheterna ätt utanför TF ingripa mol reklam
bör begränsas till vissa angivna vaftlslag. Utredningens uppfattning har vunnit
starkt stöd under remissbehandlingen. En motsatt uppfattning har emellertid
kommit till uttryck i KO:s remissyttrande. KO ifrågasätter del lämpliga i att i
TF ange vissa bestämda varor. Man bör således enligt KO inte utesluta all
starka samhällsintressen kan komma att tala för sådana ingripanden även
beträffande andra varor än sådana som särskilt anges i TF.

Som
framgår av vad jag nyss anförde är det med hänsyn lill del av TF omfattade
intresset av informationsfrihet angelägel att i TF närmare anges den ram inom
vilken ingripanden med generella åtgärder mot reklam för skadliga varor får
ske. 1 linje med detta ligger alt möjligheterna lill ingripanden mol reklam
för skadliga eller olämpliga varor redan i

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 44

TF begränsas lill reklam för visst eller vissa varuslag.
Jag delar alltså utredningens uppfattning i del avseendet. Det är med den
utgångspunkten nödvändigt att i detla sammanhang ta ställning tiU frågan vilka
varor som en lagstiftning om ingripanden mot reklamåtgärder skall få avse.

Utredningen har, som förut har nämnts, stannat för att
föreslå en bestämmelse i TF som avser reklam för alkohol och tobak. Utredningen
har emellertid övervägt om inte möjlighet borde skapas all ingripa också mot
reklam för vissa andra varuslag såsom läkemedel, bekämpningsmedel, gifter och
andra hälsovådliga varor. Reklamen för dessa varor är emellertid enligt
utredningen av största värde för t. ex. läkarnas verksamhet, och utredningen
anser det därför inle böra komma i fråga alt generellt släppa grundlagsskyddet
för läkemedelsreklamen. Liknande synpunkter kan enligt utredningen anläggas på
reklamen för bekämpningsmedel och andra hälsovådUga eller skadliga varor.
Utredningen har också pekat på möjligheterna att förbjuda sådana varor eller
att reglera deras försäljning.

Utredningens förslag alt regleringen i TF bör begränsas lill
reklam för alkohol och tobak har i allmänhet godtagits under
remissbehandlingen. Jag vill särskilt understryka att såväl socialstyrelsen som
nämnden för bedömning av läkemedelsinformation har intagit ståndpunkten att
någon säriagsliflning om läkemedelsreklam inte behövs. Alt märka är också alt
giftnämnden delar utredningens uppfattning att åtgärder mot hälso- och
miljöfarliga varor bör ske via den särskilda lagstiftningen om sådana varor, t,
ex, genom förbud mol eller reglering av försäljningen av olika produkter.

Inte heller jag anser att del finns skäl all nu utsträcka
en reglering i TF till andra varuslag än de som utredningen föreslagit. De
möjligheter som f, n. slår till buds att ingripa mot konsumtionen av andra
varor än alkohol och tobak bör kunna anses tillräckliga. Jag syftar då inte
bara på utvägen alt vid behov ingripa mot försäljning av dem genom förbud eller
mindre långtgående åtgärder utan också på de möjligheter som redan finns all
förbjuda reklam för dem i den mån reklamen är all bedöma som otillbörlig mot
konsumenter eller näringsidkare.

I fråga om alkohol och tobak anför utredningen att
rusdrycker och tobaksvaror i giftförordningen anges som hälsofarliga och att
del torde vara påvisat att bruket av dessa varor kan medföra vådor för hälsan.
Utredningen har därför inte ansett sig ha anledning att närmare gå in på de
hälsorisker som är förbundna med användningen av tobak och alkohol utan har
utgått från alt det är ett samhällsintresse all denna konsumtion begränsas. De
kommersiella intressena måste enligt utredningen i fråga om dessa varor vika
för de samhälleliga.

Det finns starka skäl som talar för alt det nu öppnas
möjlighet att vid behov gripa in mol reklam i tryckt skrift för alkohol och
tobak, Detla framgår inte minst av de motioner som i riksdagen väckts i frågan,
därav föranledda utskottsutlåtanden och riksdagsskrivelser saml av de framställningar
i övrigt som utredningen utförligt redovisat i sitt belänkande. Huvuddelen av
remissinstanserna har också godtagit utredningens förslag i denna del. Också
jag ansluter mig till utredningsförslaget att det genom en bestämmelse i TF
öppnas möjligheter till generella ingripanden av förbudskaraktär mot reklam för
alkohol och tobak.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 45

Jag vill i detla sammanhang understryka alt jag inte genom
detta ställningstagande uttalat mig om i vad mån sådana ingripanden också skall
genomföras. Det har vid remissbehandlingen getts ullryck för åsikten all det
skulle vara för tidigt att nu ta ställning till del berättigade i en
bestämmelse sådan som den av mig förordade bl, a, med hänsyn till den ringa
kunskap som besitles i frågorna kring reklamens verkningar och betydelsen av
reklamförbud. Del har vidare framförts farhågor för all ett totalförbud mot
reklam för alkohol och tobak skulle leda näringslivet över till andra, mindre
kontrollerbara marknadsföringsåtgärder. Synpunkter av detla slag måste
givetvis beaktas om de möjligheter till ingripanden som en bestämmelse i TF
öppnar också skaU utnyttias genom särskUd lagstiftning. Självfallet bör beslut
om ingripanden mot reklam föregås av ingående överväganden. De erfarenheter som
reklamutredningen och alkoholpolitiska utredningen kan komma att redovisa i
frågan bör därvid kunna tiäna till vägledning. Av betydelse nu är enbart att
del görs klart att det från tryckfrihetssynpunkl inle är någol hinder mol
ingripanden mot kommersiell annons som används vid marknadsföring av alkohol
och tobak.

Som
framgått av vad jag redan har sagt bör de varor som skall kunna komma all
drabbas av inskränkningar såvitt angår reklamen noggrant anges i TF.
Utredningen använder i sill förslag uttrycken "alkoholhaltiga
drycker" och "lobaksvaror". Med alkoholhaltiga drycker avser
utredningen drycker som innehåller någon del alkohol. Förslaget innebär alltså
all i princip även det s. k. lättölet skall kunna beröras av ett eventuellt
reklamförbud. Med tobaksvara avser utredningen såväl cigarrer, cigariller,
cigaretter och röktobak som tuggtobak och snus.

Utredningens val av uttryck har i slort sett accepterats
av remissinstanserna. Några av dem har emellertid ansett all det bör
klarläggas att lättöl inte omfattas av den föreslagna bestämmelsen. Del har
även gjorts gällande att uttrycket alkoholhaltig dryck är för inskränkt med
hänsyn till att reklambegränsande åtgärder bör kunna vidtas ocksä mot alkoholhaltiga
varor som teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt hälsovårdsmedel och
liknande varor som är avsedda för förtäring men som har visat sig kunna medföra
medicinska och sociala skador.

För min
del finner jag del naturligt att en bestämmelse i TF angående reklamförbud får
avse alla drycker som innehåller någon del alkohol och alla varor med tobak som
beståndsdel men inga artiklar härutöver. Vad särskilt gäller de alkoholsvaga
dryckerna, säsom lättöl, vUl jag erinra om att bestämmelsen i TF bör vara en
rambestämmelse. Den behöver och bör inte ge uttryck för några närmare
alkoholpolitiska överväganden. Dessa fär i stället påverka utformningen av
bestämmelserna i en eventuell särskild lagstiftning om begränsningar av alkoholreklamen.
Liksom utredningen anser jag alltså alt den krets av varor som kan undantas
från TF:s exklusivitet bör beskrivas med uttrycken "alkoholhaltiga
drycker" och "tobaksvaror".

På grund
av vad jag nu sagt förordar jag att möjlighet öppnas till generella ingripanden
mot kommersiell reklam i tryckt skrift för alkohol-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 46

haltiga drycker och tobaksvaror. En bestämmelse som ger
sådan möjlighet bör las in i TF och där ges formen av ett ramstadgande.
Bestämmelsen bör utformas så att det utan hinder av TF kan meddelas förbud mot
reklam som används vid marknadsföring. Därmed öppnas också möjlighet till
mindre långt gående inskränkningar. Det är därvid väsentligt att ramen inle
görs så vid att annat än kommersiella reklammeddelanden kan inbegripas. Som
utredningen föreslagit bör de närmare reglerna rörande förbud mot reklam ges i
lag.

Jag föreslår alltså att i 1 kap. TF tas in en bestämmelse
av innehåll alt i fråga om förbud mol kommersiell annons i den mån annonsen
används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror gäller
vad som föreskrivs i lag. Bestämmelsen bör, som utredningen föreslår, tas in i
en ny paragraf, 9 §, 1 fråga om den närmare innebörden av den föreslagna
bestämmelsen vill jag anföra följande.

Som framgår av vad jag har anfört i det föregående kan det
inte komma i fråga alt från TF undanta alla uppgifter i tryckt skrift som avser
alkohol eller tobak och som kan innebära att konsumtionen av sådana varor
främjas. Av bestämmelsen måste alltså framgå vilka meddelanden som skall kunna
träffas av förbud mot alkohol- eller tobaksreklam.

Jag delar utredningens uppfattning all gränsen mellan vad
som omfattas av och vad som kan falla utanför TF bör bestämmas så all
journalistiken inte drabbas. Endast meddelanden som har rent kommersiell
karaktär bör kunna undandras TF:s exklusiva tillämpning. Avgränsningen har i
den av mig föreslagna bestämmelsen, liksom i utredningens förslag, gjorts genom
uttrycket kommersiell annons.

Till skUlnad från utredningen anser jag det inte behövligt
all i TF särskilt definiera uttrycket kommersiell annons. Risken för att detla
uttryck skall ge upphov lill tillämpningssvårigheler torde inte vara stor om,
som jag föreslår, undantagsstadgandet begränsas lill att avse alkohol-och lobaksreklam.
Jag delar emellertid i allt väsentligt utredningens mening om hur begreppet i
fråga bör tolkas.

För del första skall det alltså vara fråga om en
framställning som kan sägas ingå i en annons. Härvidlag kommer främst
tidningsannonser i åtanke. Bestämningen innebär att redaktionell text alltjämt
är tryggad av TF:s regler, I allmänhet föreligger inte några svårigheter att
skilja annonser från den redaktionella texten. Den rent yttre utformningen bör
dock inle vara ensamt utslagsgivande. Att i lagtexten särskilt framhålla alt
vissa meddelanden är all anse som jämställda med annonser har jag funnit opåkallal.
Ett sådant tillägg skulle kunna leda till en från tryckfrihetssynpunkl inte
önskvärd extensiv tolkning av bestämmelsen. Till annonser är givelvis alt
hänföra reklammeddelanden på bl, a, affischer och i broschyrer.

För del andra skall gälla alt annonsen är kommersiell.
Häri ligger dels att den utgör ell medel lör marknadsföring av vara, någol som
uttryckligen framgår av den föreslagna lagtexten. Meddelandet i annonsen skall
alltså vara sådant att av innehållet framgår alt meddelandet är avselt alt
främja avsättning av vara. Dels innebär bestämningen alt annonsmedde-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 47

landet skall ha rent kommersiella förhållanden till
föremål, dvs. avse näringsidkares näringsverksamhet eller där tillhandahållen
vara.

Av vad jag
har sagt nu framgår alt åsiktsannonsering i fråga om alkohol och tobak faller
utanför undantagsbestämmelsens tillämpningsområde. Under remissbehandlingen har
diskuterats vad som bör gälla beträffande s, k, blandade meddelanden, dvs.
framställningar som innehåller både reklam för viss vara och vid sidan härom,
opinionsbildande eller nyhets-förmedlande inslag. Av särskUt intresse i detla
sammanhang är propagandan för övergång från starkare till svagare
alkoholdrycker. De moment i denna propaganda som direkt är inriktade på all påverka
allmänhetens alkoholvanor kan enligt min mening aldrig bli föremål för
ingripande vid sidan om TF. Alt en annons innefattar sådana rent
opinionsbildande inslag bör å andra sidan inle utesluta all del av annonsen som
syftar till ökad avsättning av viss vara drabbas av ett förbud mot
alkoholreklam. Huruvida annonsen till någon del skall betraktas som kommersiell
får emellertid bedömas i del särskilda fallet. Jag ser inte någon anledning alt
nu ingå i närmare diskussion av frågan. Jag anser mig nämligen kunna förutsätta
att en lagstiftning om begränsning av alkoholreklamen utformas så att den inte
drabbar reklam som är ett led i den av det allmänna förda alkoholpolitiken. Det
är naturligtvis inte heller med tanke pä den annonsering som bedrivs av t. ex.
Systembolaget som önskemål om begränsningar i alkoholreklamen har förts fram.
Till undvikande av missförstånd vill jag tillägga att annons som härrör från
annan än den som har kommersiellt intresse av att avsätta en annonserad vara aUtid
faller utanför begreppet kommersiell annons,

I den av utredningen föreslagna bestämmelsen i TF om
alkohol- och tobaksreklamen hänvisas helt allmänt till vad som är stadgat i
lag. En sådan avfattning öppnar emellertid möjlighet till inskränkningar i
tryckfriheten utöver vad som är avsett. Enligt min mening bör av TF framgå
vilka ingripanden mot den kommersiella reklamen för alkohol och tobak som kan
komma i fråga. I deparlementsförslaget har dessa ingripanden betecknats med
ordet förbud.

Förbud mol kommersiell tobaks- och alkoholreklam kan först
och främst ges genom lagbestämmelser som direkt riktar sig lill annonsö-rer,
tidningsföretag, m. fl. Utan hinder av 1 kap. 3 § TF kan alltså i lag meddelas
föreskrifter om straffpåföljd och annan rättsverkan av överträdelse av ett
förbud och om vem som skall kunna göras ansvarig. Någol hinder föreligger inle
att låta påföljd träffa annonsören. Överträdelse av ett reklamförbud innebär
inte iryckfrihetsbrott. TF:s regler om tillsyn, åtal och rättegång i
tryckfrihetsmål blir alltså inle lillämpliga. Förfarandet vid prövningen får i
stället följa bestämmelser i allmän lag.

Självfallet behöver ett annonsförbud inle ha innebörden av
totalförbud. Förbudet kan inskränkas att gälla vissa varor, det kan innefatta
villkor för annonseringen eller annars avse begränsningar i rätten att
annonsera vilka är mindre långtgående än ell fullständigt förbud.

Ordet förbud är avselt att täcka också ett
förbudsförfarande av den typ som anges i 1 § marknadsföringslagen,
dvs. ett förfarande som

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 48

innebär att myndighet meddelar förbud, ev. vid vite, mol
viss annonsering i tryckt skrift. Pä denna väg kan alltså alkohol- och
tobaksreklamen begränsas även i andra fall än då ett ingripande mot sådan
reklam är möjligt med slöd av gällande bestämmelser i marknadsföringslagen. 1
lag kan vidare ges bestämmelser som innebär att myndighet eller annat allmänt
organ uppställer villkor om eller på annat sätl medverkar till antagandet av
branschöverenskommelser rörande alkohol och tobak och eventuellt tillgriper
sanktionsåtgärder om överenskommelse åsidosätts. Bestämmelser av den art som
jag har angett nu kan med stöd av förevarande undantagsbestämmelse komma till
stånd även i den mån de skulle anses strida mol reglerna i 1 kap. 2 § TF.

Den föreslagna bestämmelsen i TF om alkohol- och lobaksreklam
medger inte andra avsteg från den tryckfrihetsrätlsliga regleringen än dem som
jag nyss har angett. Särskilt vill jag understryka att stadgandet inte lämnar slöd
för någon form av förhandsgranskning av en skrift. Också TF:s bestämmelser om
författares och uppgiftslämnares anonymitet är fortfarande tillämpliga. Som
utredningen påpekar kommer emellertid bestämmelserna i 3 kap. 2 och 3 §§ TF
inte att gälla vid ingripande mot tryckt skrift med stöd av en eventuell lag om
förbud mot alkohol- och tobaksreklam, efiersom det vid sådant ingripande inte
är fråga om tryckfrihetsprocess. Anonymitetsskyddet enligt 3 kap. 1 och 4 §§ TF
viker alltså för skyldigheten att vittna i mål om överträdelse av förbud mol
alkohol- eller tobaksreklam. Vidare vUl jag framhåUa att om reklam, varigenom
ett förbud i fråga om annonsering beträffande alkohol- eller tobaksvaror har
överskridils, samtidigt skulle innebära missbrak av tryckfriheten, TF alhjämt
är tillämplig i delta avseende.

Med
anledning av vad som har uttalats under remissbehandlingar vill jag slutligen
påpeka all den föreslagna bestämmelsen inle har så vidsträckt innebörd att den
medger ingripande mot en annons sä snart denna avbildar alkoholhaltiga drycker
eller återger en röksiluation. Det framgår av lagtexten all ett ingripande
förutsätter alt en alkoholhaltig dryck eller en lobaksvara marknadsförs i annonsen.
Så kan emellertid vara fallet även om annonsen i första hand avser reklam för
annan vara. Avgörande blir bl. a. det sätl på vilket alkoholdrycken eller
tobaksvaran framhävs i annonsen,

5.2 Kreditupplysningsverksamhet i tryckt skrift

1 det föregående har jag redogjort för huvuddragen i KUU:s
förslag till reglering av kreditupplysningsverksamhelen. Detta har i sina
huvuddrag mottagits positivt vid remissbehandlingen. Jag anser mig redan nu
kunna konstatera att det föreligger ert klart behov av en reglering av denna
verksamhet efter i huvudsak de principer som ligger lill grund för
utredningsförslaget. Jag räknar med att ett förslag på grundval av KUU:s
belänkande skall kunna läggas fram för riksdagen senare i år,

KUU:s förslag innehåller som den föregående redogörelsen
visar regler även för sådan kredilupplysningsverksamhet som bedrivs genom
tryckt

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:123 49

skrift. En reglering på detta område kan inle genomföras
ulan ändring i TF. Eftersom en sådan ändring kräver beslut av två riksdagar bör
frågan härom tas upp redan nu, så all det finns förutsättningar för alt ett
första beslut i frågan skall kunna fattas vid årets vårsession, varefter ett definitivt
avgörande kan komma till stånd nästa år, sedan ställning har tagils till KUU:s
förslag i övrigt.

Det förslag lill ändring i TF som KUU har lagt fram har
gett flera remissinstanser anledning att framhålla betydelsen av att TF:s
grundläggande principer så långl möjligt upprätthålls. Flertalet av de
remissinstanser som har yttrat sig i frågan har emellertid ansett de skäl som KUU
har anfört för sitt förslag hållbara och tillstyrkt förslaget, MMU har däremot
menat att grundsatsen om pressens allmänna informationsrätl är av sådan samhällelig
vikt att något undantag från TF:s exklusivitet inte bör göras beträffande kredilupplysningspublikationer.

Även enligt min mening är del av utomordentligt stor vikt
att TF:s grundläggande princip om rätten att framföra åsikter och meddela
uppgifter i tryckt skrift inle urholkas. De inskränkningar som kan komma i
fråga när del gäller de särskilda kreditupplysningspublikationer-na går
emellertid inte ut på att begränsa den fria åsiktsbildningen i samhället eller
hejda nyhetsförmedlingens informationsflöde. Även dessa publikationer syftar
visserligen till att sprida information. Informationen är emellertid av sådan
art alt tryckfrihetsrättsliga hänsyn gör sig gällande i betydligt mindre grad
än eljesl, medan intresset att skydda den enskildes personliga integritet
framträder med särskild styrka. Kreditupp-lysningspublikationerna är ju, liksom
annan kredilupplysningsverksamhet, inriktade på all utlämna uppgifter om
enskildas mer eller mindre privata förhållanden. De hänsyn till den personliga
integriteten som motiverar restriktioner i fråga om kreditupplysningsverksamhel
i allmänhet kan sägas vara ännu mer beaktansvärda då det gäller publikationerna,
efiersom offentliggörande i tryckt skrift ger betydligt vidare spridning än
kreditupplysning i annan form. Det kan dessutom, som KUU har påtalat, befaras
alt en reglering som endast omfattade andra kreditupplysningsformer skulle leda
till att behovet av kreditupplysningsservice i allt större utsträckning skulle
tillgodoses genom publika-tionsverksamhel med de ökade risker för den enskildes
integritet som detta kunde medföra. Enligt min mening kan därför en reglering
av kreditupplysningsverksamhelen inte lämna den del av denna verksamhet som
bedrivs genom tryckt skrift ål sidan. Som framgår av del sagda anser jag inte
heller att de inskränkningar som kan komma i fråga beträffande publikationerna
är av sädan art att de skulle kunna äventyra TF:s grundläggande principer.

Jag är ense med KUU om alt den ändring i TF som krävs för
reglering av tryckta kredilupplysningspublikationer inle bör ske genom en
anknytning till bestämmelserna om tryckfrihetsbrotl i 7 kap, TF. Regleringen i
fråga om sådana publikationer bör i stället, på samma sätl som jag tidigare har
förordat i fråga om viss kommersiell reklam, ges den formen all del i 1 kap, TF
införs en bestämmelse som öppnar möjlighet att meddela föreskrifier om dem i
lag,

4 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 123

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 50

När det gäller den närmare utformningen av
undantagsbestämmelsen i TF har olika åsikter framförts under
remissbehandlingen. En del remissinstanser har accepterat KUU:s förslag medan
andra, främst JK och MMU, framfört kritik mol detta, JK har särskilt
understrukit att avgränsningen av det område som undantas från grundlagsskyddet
bör komma till tydligt uttryck i TF. Likartade synpunkter har framförts av MMU,
som. särskUl pekat på all del av KUU föreslagna stadgandet gör det möjligt alt
föreskriva lillståndstvång för kreditupplysningsverksamhel i tidningar och att
införa regler om förhandsgranskning av kreditupplysningspublikationer, vilket
är oförenligt med principen att kontroll av tryckta skrifter inte skall kunna
ske annat än i efterhand.

1 likhet med vad som gäller i fråga om kommersiell reklam
i tryckt skrift bör det inle öppnas möjlighet att i lag som meddelas vid sidan
om TF meddela bestämmelser om förhandsgranskning. Jag delar också uppfattningen
all del inte bör vara möjligt alt föreskriva tillslåndstvång för kreditupplysningsverksarnhet
i tryckt skrift. Undanlagsbestämmelsen i TF för kreditupplysningspubUkationer
bör sålunda enligt min mening ges sådan utformning att del klart framgår i
vilka hänseenden dessa publikationer undanlas från TF och att möjligheten all i
lag föreskriva tillständslvång eller förhandsgranskning utesluts.

MMU har föreslagit att undantaget från TF begränsas till
en möjlighet att i allmän lag meddela bestämmelser om förbud mol saml påföljd
och ersättningsskyldighet för offentliggörande i tryckt skrift av kreditupplysning,
som innebär otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eUer som
medför att skada tillfogas enskild eller juridisk person genom alt oriklig
uppgift lämnas om denne, MMU framhåller alt en sådan konstruktion av
stadgandet i väsentliga delar torde täcka bestämmelserna i den föreslagna lagen
om kreditupplysning. Denna innehåller reglerom förbud mol viss kredilinformalion
och om skadestånd. Däremot föresläs inte några särskUda bestämmelser om
straffansvar.

Enligt min mening är den av MMU föreslagna utformningen av
bestämmelserna i TF förenad med påtagliga fördelar. Jag anser emellertid att
det inle behöver uttryckligen anges alt möjlighet finns all föreskriva påföljd
för offentliggörande av. kreditupplysning. Liksom i fråga om förbud mot
kommersiell annons för alkohol och tobak anser jag att det förhållandet all
förbud skall kunna föreskrivas mol sådant offentliggörande ocksä innefattar
möjlighet att föreskriva mindre omfattande begränsningar och att förena förbud
och begränsningar med föreskrift om påföljd, I övrigt förordar jag alt
bestämmelserna i TF ges en uppläggning som ansluter till MMU:s förslag.

Jag vill erinra om att en undantagsregel av nu angiven typ
givetvis inle sätter TF;s regler om ansvar och ersättningsskyldighet på gmnd av
tryckfrihetsbrotl ur kraft. Införs särskilda lagregler angående kredilupplysningspublikationer
kan det därför tänkas att offentliggörande av en viss uppgift i en sådan
publikation innefattar både tryckfrihetsbrott och överträdelse av den särskilda
lagen. Till de konkurrensproblem som uppkommer i detta sammanhang blir det
anledning att återkomma under det fortsatta arbetet med förslaget till lag om
kreditupplysning.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 51

Enligt KUU:s förslag skall den som utger en
kreditupplysningspublikation vara skyldig att rätta eventuella felaktiga
uppgifter som lämnas i verksamheten. MMU har påpekat att en regel med denna
innebörd skuUe utgöra det första exemplet i svensk räll på en lagbestämd
skyldighet lill berikligande i tryckt skrift. MMU har avstyrkt förslaget i
denna del, bl. a. med hänvisning tUl att det i MMU:s eget uppdrag ingår att ta
ställning tiU frågan om generella regler om genmäle och berikligande.

För egen
del anser jag att en föreskrift om skyldighet att rätta felaktiga uppgifter i
och för sig utgör ett viktigt komplement till regler om förbud mot och
skadeståndsansvar för sådana uppgifter. Enligt min mening behöver det inle
uppfattas som ett föregripande av MMU:s arbete om man inför regler om
rättelseskyldighet i fråga om oriktiga uppgifter på det speciella område det
här gäller. Jag anser inte alt man kan förlila sig på att rättelse alltid skall
kunna åstadkommas på frivillig väg som led i pressens självsanerande
verksamhet. Som MMU har framhäUit kan man inte föreskriva skyldighet all rätta
felaktiga uppgifter i tryckta kreditupplysningspublikationer ulan uttryckligt slöd
i TF. Undanlagsregeln för sådana publikationer bör därför utformas så alt den
ger möjlighet att införa rättelseskyldighel genom lag. Jag vill tillfoga alt
del synes mig lämpligt att med oriktiga uppgifter jämställa uppgifter som är
missvisande.

KUU:s
förslag till lag om kreditupplysning innehåller en bestämmelse om förbud mol
insamling och lagring av sådana uppgifter som inte får utlämnas. Detta förbud
skall enligt, förslaget gälla även för kreditupplysningsverksamhet som bedrivs
genom tryckt skrift. Jag vill med anledning härav påpeka att ell sådant förbud
enligt min mening inte skulle innebära intrång i den frihet att meddela
uppgifter för offentliggörande i tryckt skrift som garanteras genom stadgandet
i 1 kap. 1 § andra stycket TF. Förbudet riktar sig nämligen mot utgivaren och
inte mot meddelaren. På grund härav och då ell förbud av delta slag inte heller
skulle strida mot någon annan regel i TF erfordras i detta hänseende inte något
undantag från TF:s bestämmelser.

I detta
sammanhang bör också las upp frågan om del av KUU föreslagna tillsynsorganets
granskningsverksamhet skulle kunna komma i konflikt med bestämmelserna om
anonymitetsskydd för meddelare i 3 kap. 1 § andra stycket och 4 § andra stycket
TF. Tillsynsorganel skall enligt förslaget kunna ta del av register och andra handlingar
som rör kreditupplysningsverksamheten. Om sådan granskning sker hos företag som
lämnar kreditupplysningar i en tryckt publikation, kan den leda till att
identiteten hos en person som har lämnat upplysningar för offentliggörande i
publikationen avslöjas. Risken härför torde dock vara ganska liten. Till en börian
kan påpekas att det knappast finns anledning all anordna granskning av denna
typ hos företag som enbart bedriver publikationsverksamhel. Problemet blir
alltså i huvudsak begränsat till sådana fall då företaget också bedriver kreditupplysningsverksamhel
i annan form. Vidare är att märka att skyddet för meddelare gäller endast om
upplysningen har lämnats för offentliggörande i tryckt skrift. Som

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 52

regel torde den som ger ut en kredilupplysningspublikation
samla in material på sådant säll att något anonymitetsskydd för meddelare inle
blir aktuellt. Det torde dessutom i de flesta fall förhålla sig så all enbart
tillgången till en viss uppgift inle är tillräcklig för all fastställa från vem
uppgiften härrör. Mot bakgrund av det nu anförda anser jag inte att risken för
alt meddelares anonymitet skulle kunna röjas i enstaka undanlagsfall bör få
lägga hinder i vägen för en granskningsverksamhel som ulgör ett nödvändigt led
i en effektivt fungerande tillsyn över kreditupplysningsbranschen.

Enligt 3 kap. 1 § andra stycket TF kan anonymitetsskyddet
inskränkas genom bestämmelse i lag. Någon undanlagsregel i TF behövs således
inte för att tillgodose de nu angivna synpunkterna.

Vad som nu har sagts om förhållandel mellan bestämmelserna
om anonymitetsskydd och reglerna om tillsynsorganets insyn äger tillämpning
även på de av KUU föreslagna regler som rör den enskildes rätt till insyn i
form av rätt lill regislerbesked m. m,

KUU har
föreslagit att undanlagsbestämmelsen i TF skall begränsas lill yrkesmässig kreditupplysningsverksamhel.
Härmed avses enligt utredningen sådan kreditupplysningsverksamhel som bedrivs
i förvärvssyfte eller i övrigt i mera betydande omfattning. KUU har
understrukit att regleringen endast gäller sådana publikationer som utges i kreditupplysande
syfte och att det är av stor vikt alt regleringen inte träffar tryckt skrift
som utges i mer allmänt informerande syfte. Utanför regleringen faller sålunda
enligt förslaget bl. a. sådana tillfälliga meddelanden om inträffade konkurser
o. d, som förekommer i dagstidningar. Under remissbehandlingen har gjorts gällande
att den av KUU föreslagna formuleringen inte innebär en lillräckligt klar avgränsning
mot andra tryckta skrifter. För egen del anser jag emellertid inte all någon
ytterligare precisering av undantagsregelns tillämpningsområde behövs. Eftersom
det krävs alt offentliggörandet skett i yrkesmässig kreditupplysningsverksamhel
är det uppenbart att regleringen inte omfattar allmänt informationsmaterial i
dagstidningar eller tidskrifter. F, n. förekommer över huvud taget inga
meddelanden i dagspressen som kan anses ingå i yrkesmässig kreditupplysning.

Med hänvisning till del anförda föreslår jag alt det i 1
kap, TF införs ett stadgande av innehåll att bestämmelser ulan hinder av TF får
meddelas i lag dels om förbud mot offentliggörande i yrkesmässig kreditupplysningsverksamhel
av kreditupplysning, som innebär otillbörligt intrång i enskilds personliga
integritet eller som innehåller oriktig eller missvisande uppgift, dels om
ersättningsskyldighet för sådant offentliggörande och dels om rättelse av oriklig
eller missvisande uppgift. Stadgandet bör kunna införas i direkt anslutning lill
den av mig i del föregående förordade bestämmelsen om kommersiell annons i
tryckt skrift avseende alkohol och tobak. Stadgandet bör sålunda tas in i den
nya I kap. 9 § TF.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 53

6 Hemställan

1 enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen.

Jag hemställer all Kungl. Maj:t förelägger riksdagen förslaget
för prövning i grundlagsenlig ordning.

Ärendet bör behandlas under riksdagens vårsession.

Med bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att lill
riksdagen skall avlåias proposition av den lydelse bilaga till delta protokoll
utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 54

Bilaga 1 Massmedieutredningens författningsförslag

Förslag till

ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom förordnas dels att 4 kap. 9 §
tryckfrihetsförordningen skall upphöra att gälla, dels att 1 kap, 5 §, 4 kap.
3, 4 och 7 §§ samt 13 kap. 5 § samma förordning skaU erhålla ändrad lydelse på
sätt angives nedan, dels att i 1 kap. av förordningen skaU införas en ny
paragraf, 9 §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 KAP.

5§

Denna förordning äger tUlämpning allenast å skrift, som
framställts i tryckpress. Till skrift hänföres karta, ritning eller bUd, även
om den ej åtföljes av text.

Som skrift enligt denna förordning skall icke anses
affärs- eller tillfällighetstryck. Härmed förstås vykort, visitkort,
blanketter, adresskort, etiketter, emballagetryck, bruksanvisningar, reklambroschyrer,
kataloger och annat affärslryck ävensom andra liknande tryckalster, allt under
förutsättning att det framstår som uppenbart att däri icke innefattas sådant
otillåtet yttrande eller otill-. lätet offentliggörande som avses i 7 kap.

9§

Utan hinder av denna förordning gälle beträffande
kommersiell annons för alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror vad i lag är stadgat

Utan hinder av denna förordning mä i lag även föreskrivas
förbud mot samt påföljd och ersättningsskyldighet för kommersieU annons, som
genom att åsidosätta hänsynen UU konsumenter eller

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123

(Nuvarande lydelse)

55

(Föreslagen lydelse) näringsidkare eller genom att eljest
strida mot god affärssed är otillbörlig.

Med kommersiell annons förstås i denna paragraf sådan
annons eller därmed jämställt meddelande, som syftar till att. främja avsättning
av vara eller tjänst och som avser näringsidkares affärsverksamhet eller där
tillhandahållen vara eller tjänst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 KAP,

3§

ViU någon----------------------------------- tidigare
anmälts.

Ändras boktryckeriels------------------ lill
länsstyrelsen.

Sedan
anmälan------------------------------ i orten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad i
denna paragraf stadgats om boktryckares anmälningsskyldighet skall ej avse
tryckeri, varesl aUenast framställes bild- eller tillfällighetstryck för
innehavarens eget bruk.

Vad i
denna paragraf stadgats om boktryckares anmälningsskyldighet avser ej
tryckeri, varest allenast framställes affärs- eller tillfällighelslryck.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ä varje-------------------------

Vad nu sagts skall dock ej avse tryckalster, som är alt
hänföra till bild- eller tillfällighetstryck.

och tryckningsärel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 §

Av varje------------------------------------- efter
utgivandet.

Granskningsexemplar skall-------------- avsedda
exemplaren.

Vad i första stycket föreskrivits skall ej avse bild-
eller tillfällighetstryck och ej heller meddelanden från offentlig myndighet.
Konungen äger ock i andra fall medgiva undantag från vad i första stycket
föreskrivits.

Angående skyldighet-------

Vad i första stycket föreskrivits skall ej avse
meddelanden från offentlig myndighet. Konungen äger ock i andra fall medgiva
undantag från vad i första stycket föreskrivits,

----------- i lag.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 56

(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 KAP.

5 §

Bestämmelsen i---------------------------- är stadgat.

I övrigt skaU i fråga om skrift, 1 övrigt skaU i fråga om skrift,

som tryckts utom riket och här som
tryckts utom riket och här

utgives, i tillämpliga delar gälla utgives,
i tillämpliga delar gälla

vad i 1 kap., 3 kap., 4 kap. 9 §, 6 vad
i 1 kap., 3 kap,, 6 kap., 7

kap., 7 kap., 8 kap. 1, 2, 5-7 och kap.,
8 kap. 1, 2, 5-7 och 10-

10-12 §§ samt 9-12 kap. är före- 12 §§ samt
9-12 kap. är före

skrivet, skrivet.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 57

Bilaga 2 Kreditupplysningsutredningens förfatlningsförslag

I. Förslag tUl

Lag om kreditupplysning

Härigenom förordnas som följer.

1 § Med kreditupplysning avses i denna lag uppgift, omdöme
eller råd

som yrkesmässigt lämnas till ledning för bedömning av annans kredilvär

dighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende.

Kreditupplysning
som bankinslitut lämnar lill annat bankinslitut eller till kreditinrättning som
slår under bankinspektionens tillsyn, omfattas ej av lagen.

Ej heller omfattar lagen kreditupplysning om person eller
förelag med hemvist i utlandet,

2 § Kreditupplysning om aktiebolag och andra juridiska
personer, före

tagare samt förelag närstående personer kallas i denna lag förelagsupplys

ning.

Med
företagare avses den som yrkesmässigt driver rörelse, dock ej den som driver
jordbruk, skogsbruk eller fiske utan hjälp av fast anställd arbetskraft.

Med
företag närslående person avses den som äger så väsentlig del i företagel eller
har sådan ledande ställning inom detta, att uppgifter om hans egna förhållanden
behövs för att belysa verksamhetens ställning och lönsamhet.

Kreditupplysning
om enskild person i annat fall än som avses i andra och tredje styckena kallas
personupplysning.

3 § Kreditupplysning får lämnas endast av den som fält
tillstånd därtill

av Konungen.

Tillstånd behövs inle för kreditupplysning som lämnas i
tryckt skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen är tUlämplig. Bestämmelserna
i 7-1 1 §, 12 § tredje stycket, 16-19, 21-23,25 och 26 § gäller dock för sådan
verksamhet.

4 § Tillstånd all driva kredilupplysningsverksamhet får bevUjas
endast

om del finns ett allmänt behov av verksamheten och den kan antagas bli

driven på ett sakkunnigi och omdömesgillt sätt.

Tillstånd får meddelas för en tid av högst fem år och kan
därefter förnyas,

5 § Tillstånd all driva personupplysningsverksamhet får
beviljas endast

svensk medborgare eUer svensk juridisk person. Kan verksamheten befa

ras komma under väsentligt utländskt inflytande eller ägs den lill någon

del av utländska intressen, skall ansökan avslås.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 58

6
§ Åsidosätter
den som fått tillstånd att driva kreditupplysningsverksamhet bestämmelse i
denna lag eller föreskrift som meddelas med stöd av lagen, eller föreligger
eljest ej längre förutsättningar för tillståndet, kan detla ålerkaUas,

7
§ Register som
användes i kreditupplysningsverksamhet får överlåtas eller på annat säll
överföras till annan endast efler medgivande av den i 17 § angivna nämnden.

8
§ Kredilupplysningsverksamhet
skall drivas så all verksamheten ej leder lill otillböriigt intrång i personlig
integritet genom innehållet i lämnad kreditupplysning eller eljesl. Härvid
skall särskilt iakttagas vad som föreskrives! 913 §.

9
§ Uppgift får
ej lämnas om broltslighel, alkoholmissbruk, sjukdomar eller andra personliga
förhållanden av särskilt ömtålig natur.

10 § Personupplysning får ej innehålla uppgift om
betalningsförsum

melse i annat fall än när försummelsen antingen blivit fastslagen genom

verkställbart avgörande av domstol eller myndighet, eller föranlett för

rättning för återtagande av avbelalningsgods eUer jämförlig myndighets-

åtgärd, eller följts av växelprotest, betalningsinställelse, konkursansökan

eller ackord.

Personupplysning får ej heller innehålla uppgift om
omständighet, som ligger mer än tre år tillbaka i tiden, räknat från utgången
av det år då omständigheten inträffade eller i fråga ora skatter då uppgiften
blev allmänt tUlgänglig, Beträffande uppgift om konkursbeslut, misslyckad
förrättning för utmätning eller för återtagande av avbetalningsgods eller
därmed jämförlig uppgift skall dock gälla en längsta lid av fem år,

11
§ Uppgifter som
avses i 9 och 10 § eller som eljesl ej får lämnas ul enligt denna lag och med
stöd därav meddelade föreskrifter, får ej heller insamlas eUer lagras i kredilupplysningsverksamhet.
Råd eller omdöme får ej grundas på sädana uppgifter. ;

12
§
Personupplysning får lämnas ul endast om beställaren på grund av ingånget eller
ifrågasatt kreditavtal eller på annan godtagbar grund har behov av
upplysningen.

Finns anledning antaga alt personupplysning kommer att
användas för obehörigt ändamål får den ej lämnas ut.

Den som är eller varit verksam inom kreditupplysningsverksamhel
får ej obehörigen yppa vad han i verksamheten erfarit om annans förhållanden.

13 § EnskUd person får förbjuda att personupplysning
lämnas om

honom genom all göra skriftlig anmälan härom tUl den i 17 § angivna

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 59

nämnden. Denna underrättar därvid samtliga dem som driver personupp-lysningsverksainhel
om det anmälda förbudet.

Anmält förbud kan hävas i samma ordning som det meddelats,
dock tidigast efler två år.

Nämnden har rätt att för särskilt fall medge undantag frän,gällande
förbud, om delta tillkommit i syfte all förhindra bevakning av bevUjad kredit
eller om eljest synnerliga skäl föreligger alt lämna kreditupplysning trots
förbudet.

14 § Innehåller personupplysning uppgift om belalningsförsummelse

eller sådant råd eller omdöme som ej är klart lUlstyrkande, skall samtidigt

med alt upplysningen lämnas fullständig uppgift om innehåll och vem som

beställt upplysningen kostnadsfritt sändas tUl den som avses därmed.

1 annat faU än som avses i första stycket har var och en räll
alt mot skälig avgift få del av kreditupplysning som lämnats om honom under de
senaste tre månaderna jämte uppgift om vem som bestäUt upplysningen.

15
§ Var och en
har rätt alt mot skälig avgifi hos den som driver kreditupplysningsverksamhet
få skriftligt besked om innehållet i de uppgifter som finns lagrade om honom
och uppgift om vem som erhållit kreditupplysning om honom under det senaste
året.

16
§ Påstår någon
att uppgift är oriktig eller missvisande, åligger det den som driver
kreditupplysningsverksamhet att utreda förhållandet och rätta föreliggande fel,

17
§
Kreditupplysningsverksamhet skall stå under tillsyn av en kreditupplysningsnämnd, '

Nämnden består av ordförande och åtta andra ledamöter, varav
en är ordförandens ställföreträdare. För övriga ledamöter finns fem ersättare.
Ordförande, ledamöter och ersättare utses av Konungen för fyra är i sänder,

18 § Kreditupplysningsnämnden skaU tUlse alt denna lag och
de bestäm

melser som meddelats med stöd av lagen efterleves.

Nämnden skall ingripa mot missförhåUanden som genom dess
egna iakttagelser eller genom allrnänhelens klagomål kommer lill nämndens
kännedom.

Nämnden får meddela de föreskrifter och förbud som behövs
för tillsynens genomförande. Därvid får nämnden förelägga vite,

19 § Företrädare för nämnden får företaga inspektion hos
den som

driver kreditupplysningsverksamhel och taga del av samtliga handlingar

som rör verksamheten. Den som driver denna är skyldig att lämna

nämnden de upplysningar om verksamheten som nämnden begär. Vid

tUlsynen skall iakttagas att större olägenhet ej vållas än som oundgäng

ligen är nödvändigt.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:123 60

20 § Uppgift som avses i 1 § första stycket skall även i
annan verksamhet

än kreditupplysningsverksamhel hanteras så att oriktig uppgift inte

sprides och att otillbörligt intrång i enskUds personliga integritet inte

vållas.

Finns skälig anledning antaga att bestämmelsen i första
stycket åsidosatts, får kredilupplysningsnämnden göra erforderlig undersökning.
Därvid skall iakttagas att större olägenhet ej vållas än som oundgängligen iir
nödvändigt.

Om förhållandena ger anledning därlUl, får nämnden meddela
de föreskrifter och förbud som behövs. Därvid får nämnden förelägga vite,

21 § Den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet driver kreditupplysnings

verksamhel ulan tillslånd enligt denna lag eller bryter mot föreskrifterna

i 7 § eller 12 § tredje stycket, dömes lill böter eller fängelse i högst ett
år,

om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Allmänt åtal för gärning sorn avses i 12 § Iredje stycket
får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat
från allmän synpunkt,

22 § Den som lämnar kreditupplysning är skyldig att
ersätta skada som

tillfogats enskild person genom otillbörligt inträng i dennes personliga

integritet. Ersättningsskyldighet föreligger även om skadan ej uppkommit

genom oaktsamhet.

Vid ersättningens bestämmande skall hänsyn lagas även lill
lidande som åsamkats den enskilde och andra sädana omständigheter av annan än
rent ekonomisk betydelse.

23 § Den som driver kreditupplysningsverksamhel är skyldig
att ersätta

skada som tillfogats enskild eller juridisk person genom att oriktig

uppgift lämnats om,denne. Ersättningsskyldighet föreligger dock ej om

verksamhetens utövare kan visa att tillbörlig omsorg och varsamhet

iakttagits.

Vid bestämmande av ersättning till enskUd person skall
bestämmelsen i 22 § andra stycket äga motsvarande tillämpning.

24
§ Till
bestridande av kostnaderna för kredilupplysningsnämndens verksamhet skall de
som fått tillslånd att driva kreditupplysningsverksamhet årligen erlägga
bidrag. Närmare bestämmelser om bidragets storlek, fastställande och erläggande
meddelas av Konungen.

25
§ Besvär över kredilupplysningsnämndens
beslut föres hos Konungen. Nämndens beslut länder omedelbart lill
efterrättelse, om ej annat förordnas.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:123 61

26 § Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna lag
eller undantag därifrån, som föranledes av särskUda omständigheter, meddelas
av Konungen eller av myndighet som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft, såvitt angår sådan kreditupplysningsverksamhet
som avses i 3 § andra stycket den dag Konungen bestämmer, och i övrigt den 1 juh
1973.

Den som vill driva kredilupplysningsverksamhet efter det
lagen trätt i kraft skall inge ansökan därom hos Konungen före ikraftträdandet.
Har så skett, får verksamheten drivas ulan tillstånd intill dess ansökan
slutligt prövats.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:123 62

2. Förslag till

ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom förordnas att i 1 kap, tryckfrihetsförordningen
skall införas en ny paragraf, 9 §, av nedan angiven lydelse,

1 KAP.

9§

Utan hinder av denna förordning må i lag meddelas särskUda
bestämmelser beträffande yrkesmässig kreditupplysningsverksamhel, bedriven
genom tryckt skrift.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:123 63

Innehållsförteckning

Propositionen ................................................................ ..... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll.............................. ]

Förslag tUl
ändring i tryckfrihetsförordningen ............... ..... 2

Utdrag av sladsrådsprolokollel
den 6 april 1973 ......... ..... 3

1
Inledning ............................................................... ..... 3

2
Allmänt om
yttrandefriheten i tryckt skrift ........... ..... 6

3
Massmedieutredningen
........................................ ..... 8

3.1
Bakgrunden lill
massmedieutredningens förslag g

3.2
Huvuddragen i
massmedieutredningens förslag 8

3.2.1
Allmänna överväganden
........................ 8

3.2.2
Affärs- eUer lUlfällighelslryck
.................. 9

3.2.3
Begreppet
kommersiell annons................. jq

3.2.4
Reklam för
skadliga varor ..................... 12

3.2.5
Otillböriig
reklam .................................... ... 14

3.3 Remissyttrandena över massmedieutredningens förslag 15

3.3.1
Allmänt .................................................. 15

3.3.2
Affärs-eller tiUfällighetstryck
.................. 17

3.3.3
Begreppet
kommersiell annons ............. 19

3.3.4
Reklam för
skadliga varor ..................... ... 22

3.3.5
Otillbörlig
reklam .................................... 28

4 Kreditupplysningsutredningen
............................. 30

4.1
Huvuddragen i kreditupplysningsulredningens
förslag 30

4.2
Kreditupplysningsutredningens
förslag beträffande kredilupplysningspublikationer 31

4.3
Remissyttrandena
över kreditupplysningsulredningens förslag 33

4.3.1
Allmänt ................................................. ... 33

4.3.2
Kreditupplysningsulredningens
förslag beträffande kredilupplysningspublikationer 34

5 Föredraganden
................................................... ... 39

5.1 Kommersiell reklam i tryckt skrift....................... ... 39

5.1.1
Allmänna
synpunkter ............................ ... 39

5.1.2
Reklam för
skadliga varor ..................... ... 42

5.2 Kreditupplysningsverksamhet i tryckt skrift . 48

6 Hemställan
............................................................ 53

Bilaga 1
Massmedieutredningens författningsförslag.... ... 54

Bilaga 2
Kreditupplysningsutredningens författningsförslag 57

Doktrin (9)

  1. Erik Bengtson, Visionen om det koldioxidfria kolkraftverket*, SvJT 2024 s. 653, på s. 676 · Fritt tillgänglig
  2. Mikael Ruotsi, ”Trisskrapningarna” och efterforskningsförbudets räckvidd, SvJT 2023 s. 776, på s. 782 · Fritt tillgänglig
  3. Axel Seger, Gränsdragningen mellan yttrandefrihet och marknadsföring, SvJT 2021 s. 698, på s. 700 · Fritt tillgänglig
  4. Magnus Schmauch, EU-förordningen om kreditbetyg och det kommersiella undantaget, SvJT 2017 s. 31, på s. 42 · Fritt tillgänglig
  5. The Empire Strikes Back, SvJT 2016 s. 687, på s. 710 · Fritt tillgänglig
  6. Ulrik von Essen, Neutrala tobaksförpackningar och den svenska tryckfriheten, FT 2016 nr 3 s. 357, på s. 362, 365, 366, 373 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  7. Hedvig Bernitz, Senaste - men knappast sista - "brickan" i Unibet m.fl. mot det svenska spelmonopolet. Kommentar till RegR:s domar av den 30 november 2010 i mål 2208-09, 3582-07 och 3583-07 om tryckfriheten och lotterilagen, FT 2011 nr 1 s. 33, på s. 43 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  8. Håkan Strömberg, Tryckfrihet och marknadsföring, SvJT 1980 s. 25, på s. 29, 30, 32, 33 · Fritt tillgänglig
  9. Bernhard Staedler, Förvaltningsrätt i Högsta domstolens praxis 1961-1975, FT 1979 nr 6 s. 265, på s. 280 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

138 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (90)

90 kopplingar i 48 dokument.

  1. SOU 2025:124 Åtgärder för en mer hållbar konsumtion s. 104 om s. 10 i texten
  2. SOU 2024:75 Personuppgifter och mediegrundlagarna s. 58 om s. 47 · s. 188 om s. 47 · s. 212 om s. 47 · s. 214 om s. 47 i texten
  3. Prop. 2021/22:200 Hårdare regler för nya nikotinprodukter s. 45 om s. 47 · s. 64 om s. 12 · s. 64 om s. 46 · s. 65 om s. 10 · och 2 till i texten
  4. SOU 2021:22 Hårdare regler för nya nikotinprodukter s. 105 om s. 47 · s. 108 om s. 47 · s. 132 om s. 10 · s. 147 om s. 46 · och 3 till i texten
  5. SOU 2020:45 Ett ändamålsenligt skydd för tryck- och yttrandefriheten s. 283 om s. 46 · s. 284 om s. 46 · s. 285 om s. 17 i texten

Visa alla 48

Rättsfall (8)

8 kopplingar i 5 dokument.

  1. RÅ 2010 ref. 115 om s. 42 · om s. 43 · om s. 46 ur registret · i texten
  2. NJA 2023 s. 211 »Trisskrapningarna« om s. 48 i texten
  3. NJA 2021 s. 1124 »Whiskybilderna« om s. 12 i texten
  4. PMÖD 2021:11 om s. 12 i texten
  5. NJA 2001 s. 319 om s. 45 · om s. 46 i texten

Doktrin (40)

40 kopplingar i 18 dokument.

  1. Levin, Satellitreklam och konsumentskydd, 1987 s. 98 om s. 46 · s. 104 om s. 42 · s. 106 om s. 41 · s. 106 om s. 47 · och 1 till i texten
  2. Strömberg, Offentligrättsliga uppsatser, 1985 s. 17 om s. 48 · s. 18 om s. 48 · s. 20 om s. 42 · s. 21 om s. 4 · och 1 till i texten
  3. Axberger, Tryckfrihetens gränser, 1984 s. 66 om s. 41 · s. 68 om s. 43 · s. 68 om s. 46 · s. 74 om s. 41 · och 1 till i texten
  4. FT 2016 s. 357 Ulrik von Essen, Neutrala tobaksförpackningar och den svenska tryckfriheten s. 362 · s. 365 · s. 366 · s. 373 i texten
  5. SvJT 1980 s. 25 Håkan Strömberg, Tryckfrihet och marknadsföring s. 29 · s. 30 · s. 32 · s. 33 i texten

Visa alla 18