Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om anställningsskydd m.m.
1973 · 393 sidor, varav 379 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 379 av 393 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:129, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om anställningsskydd m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1973 Prop. 1973:129
Nr 129
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om anställningsskydd, m. m.; given
Stockholms slott den 25 maj 1973.
Kungl.
Maj:t viU härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för inrikesärenden, föreslå riksdagen att bifaUa de förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemstäUt.
GUSTAF ADOLF
ERIC
HOLMQVIST
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås dels en lag om anställningsskydd, dels en lag om vissa
anställningsfrämjande åtgärder. Genom lagförslagen fuUföljs det
lagstiftningsarbete på arbetsmarknadens område som inleddes genom de s. k.
äldrelagama år 1971.
Förslaget
till lag om anstäUningsskydd gäUer i princip aUa arbetstagare i allmän och
enskild tjänst. Undantag gäller dock bl. a. för företagsledare och medleramar
av arbetsgivarens farailj. Vidare kan avvikande bestämraelser meddelas för i
första hand offentliga tjänstemän. På vissa punkter i lagförslaget har arbetsraarknadens
parter getts möjlighet att ersätta eller komplettera lagen med egna
branschanpassade föreskrifier. I väsentliga frågor har eraeUertid lagen getts
en tvingande karaktär.
Förslaget
innehåller den grundläggande bestämmelsen att uppsägning från arbetsgivarens
sida skall vara sakligt grundad. Uppkommer tvist om uppsägningens giltighet,
kan frågan underkastas domstols prövning. Arbetstagaren har i allraänhet rätt
att gå kvar i arbetet till dess tvisten slutligt avgjorts. Förslaget innebär
att den hittiUs gällande principen ora arbetsgivarens fria uppsägningsrätt
upphävs.
Enligt
förslaget gäller en ömsesidig uppsägningstid för arbetsgivare och arbetstagare
av minst en månad. Arbetstagare som har varit anställd viss minsta tid hos
arbetsgivaren har rätt till längre upps'ägnings-tid, om han har fyllt 25 år.
Uppsägningstiden förlängs successivt med stigande levnadsålder från två till
sex månader. Den längsta tiden gäl-
1 Riksdagen 1973.1 saml Nr 129
Prop. 1973:129 2
ler,
ora arbetstagaren har fyllt 45 år. Under uppsägningstiden har arbetstagaren i
princip rätt till full lön. Arbetsgivaren får dock göra avdrag på
uppsägningslönen för vad arbetstagaren under uppsägningstiden har förtjänat
eller uppenbarligen kunde ha förtjänat på annat håll.
Vid
permittering utgår enligt förslaget full lön, i den mån permitteringen har
varat mer än två veckor i följd eller saramanlagt mer än trettio dagar under
samraa kalenderår.
Av
stor betydelse är lagförslagets regler om turordning, när arbetsgivaren vill
säga upp arbetstagare på grund av arbetsbrist eller verkställa permittering.
Turordningen skall i princip avgöras på grundval av arbetstagarnas
anställningstid i företaget. Arbetstagare som har blivit uppsagd på grund av
arbetsbrist har till dess ett år förflutit från anställningens upphörande
företrädesrätt tiU ny anställning hos arbetsgivaren.
Genom
regler om varsel och överläggning får arbetstagarorganisationerna insyn i
företagens personalpolitik och möjlighet att påverka arbetsgivaren. Varsel
skall ske bl. a. om arbetsgivaren avser att vidta uppsägning eUer permittering
eher om han vill träffa avtal om nyanstäU-ning när någon tidigare anstäUd har
företrädesrätt.
Bryter
arbetsgivaren mot lagens föreskrifter, blir han enligt förslaget
skadeståndsskyldig. Vid bedöraningen av ora och i vilken raån skada har
uppstått skall hänsyn las även till s. k. ideell skada. För det fall att
arbetsgivaren har åsidosatt domstols ogilligförklaring av uppsägning, skall
skadeståndet raotsvara 124 raånadslöner, beroende på hur länge arbetstagaren
har varit anställd hos arbetsgivaren.
Enhgt
förslaget tiU lag om vissa anstäUningsfrämjande åtgärder är en arbetsgivare
skyldig att lämna varsel tiU länsarbetsnämnd viss tid innan han genomför en
driftsinskränkning. Kan driftsinskränkningen medföra uppsägning, är varseltiden
tvåsex månader beroende på hur många arbetstagare som berörs.
Lagförslaget
innehåller vidare vissa regler som syftar till att åstadkomma bättre
möjligheter för äldre arbetstagare och arbetstagare raed nedsatt arbetsförmåga
att behålla eller erhålla anställning på den öppna arbetsraarknaden. Dessa
regler bygger på tanken att arbetsraarknadsrayndigheterna vid överläggningar
med arbetsgivare och berörda organisationer skall diskutera vilka åtgärder
sora kan behöva vidtas för detta ändaraål. Reglerna ger stöd åt den verksamhet
med s. k. anpassningsgrupper som på senare tid börjat bedrivas inom förelagen.
Uppnås inte lösningar i samförstånd vid överläggningarna, kan arbetsraarknadsrayndigheterna
meddela arbetsgivaren anvisningar ora vilka åtgärder denne bör vidta. Följs
inte anvisningar som arbetsraarknadsstyrelsen raeddelar och får det anses
uppenbart att rättelse inte kan åstadkommas på annat sätt, kan styrelsen som en
yttersta åtgärd förordna att arbets-
Prop. 1973:129 3
givaren
får anställa endast sådan arbetstagare sora den offentliga arbetsförraedUngen
har anvisat eller godtagit. Bryter arbetsgivaren raot förordnandet kan han
straffas.
Lagförslagen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1974.
Prop.
1973:129
1
Förslag till
Lag
om
anställningsskydd
Härigenom
förordnas som följer.
Inledande
bestämmelser
1 §
Denna lag äger tiUämpning på arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst.
Lagen
gäUer ej
1.
arbetstagare med
företagsledande eUer därraed jämförlig stäUning,
2.
arbetstagare sora är medlem av
arbetsgivarens familj,
3.
arbetstagare som är anställd
för arbete i arbetsgivarens hushåll,
4.
arbetstagare som av
arbetsmarknadsmyndighet meddelats arbetslöshetshjälp i form av
beredskapsarbete, arkivarbete eUer musikerhjälp eller som anvisats arbete i
verkstad inom arbetsvården.
2
§ Har i lag meddelats
bestäraraelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. Även
avvikande bestämmelse i annan författning än lag gäller, om den rör
arbetstagare vars avlöningsförmåner fastsläUes under medverkan av Konungen eUer
myndighet sora Konungen bestäraraer.
3
§ Avtal som innebär att
arbetstagares rättigheter enligt denna lag inskränkes är ogiltigt i den delen.
Utan
hinder av första stycket får avvikelse från 5 § andra stycket, 11, 15, 22 och
24 §§, 25 § andra stycket särat 26 och 2833 §§ göras raed stöd av
kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits eUer godkänts av organisation
som är att anse som huvudorganisation enligt lagen (1936: 506) om förenings-
och förhandlingsrätt.
Arbetsgivare,
sora är bunden av kollektivavtal sora avses i andra stycket, får tiUämpa
avtalet även på arbetstagare som ej är medlem av den avtalsslutande
organisationen på arbetstagarsidan, under förutsättning att arbetstagaren
sysselsattes i arbete som avses med avtalet och ej omfattas av annat
tillämpligt kollektivavtal.
4 §
Vid bestämmande av anställningstid enligt denna lag skall raed
räknas tid under vilken arbetstagaren har varit anställd hos annat företag
inora koncern som arbetsgivaren tiUhör. Har företag eller del av företag
övergått till ny arbetsgivare, skall vid bestämraande av anställningstid
hos den nye arbetsgivaren medräknas tid under vUken arbetstagaren har
varit anställd hos förutvarande arbetsgivaren eller hos företag inom kon
cern som förutvarande arbetsgivaren tUUiörde.
Anställningen
5 §
Anställning gäller tills vidare, om ej annat har avtalats.
Avtal
om att anställning skaU avse viss tid, viss säsong eUer visst arbete får
träffas endast ora det föranledes av arbetsuppgifternas särskilda
Prop.
1973:129 5
beskaffenhet.
Avtal om anställning för viss tid får dock träffas, öm avtalet gäller
praktikarbete eUer vikariat.
6
§ AnstäUning som gäUer tills vidare kan genom uppsägning bringas att upphöra
vid utgången av viss uppsägningstid.
Anställning
som avser viss tid, viss säsong eller visst arbete upphör utan föregående
uppsägning vid anställningstidens utgång eUer då arbetet blivit slutfört, om
ej annat har avtalats.
Arbetstagare
får med omedelbar verkan frånträda anställning som avses i första eUer andra
stycket, om arbetsgivaren i väsentiig grad har åsidosatt sma åligganden eiUigt
anstäUningsavtalet. I fall som avses i 18 § kan arbetsgivaren genom avskedande
bringa anställningen att omedelbart upphöra.
Grund
för uppsägning
7
§ Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad.
Saklig
grund för uppsägning föreligger ej, om det skäligen kan krävas att
arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig.
Beror
uppsägning på förhållande som hänför sig tUl arbetstagaren personligen, får
uppsägningen icke grundas enbart på omständighet som arbetsgivaren har känt tUl
mer än en månad innan varsel eller underrättelse enligt 31 § andra stycket
läranades ora uppsägningen.
Förfarandet
vid uppsägning
8 §
Uppsägning från arbetsgivarens sida skall ske skriftligen.
Arbetsgivaren är skyldig att på arbetstagarens begäran uppge de om-,
ständigheter
som åberopas som grund för uppsägningen. Uppgiften skall vara skriftlig, om
arbetstagaren begär det.
9 §
I besked ora uppsägning skall arbetsgivaren ange vad arbetstaga
ren har att iakttaga, om han vill göra gällande att uppsägningen är
ogiltig.
Har
arbetstagaren företrädesrätt till ny anstäUning enligt 25 §, skall det anges i
uppsägningsbeskedet. Beskedet skall i sådant faU även innehålla uppgift om vad
arbetstagaren har att iakttaga, ora han viU utnyttja företrädesrätten.
10 §
Uppsägningsbeskedet skall läranas tiU arbetstagaren personligen
eller, om det ej skäUgen kan fordras, sändas tUl honom i rekommende
rat brev under hans vanliga adress.
Uppsägning
från arbetsgivarens sida sker när arbetstagaren får del av uppsägningen. Kan
arbetstagaren icke anträffas, anses uppsägning ha skett en vecka efter det att
besked om uppsägningen var tillgängligt för honom på poslanstalt. Har
arbetstagaren semester, anses uppsägning dock ha skett tidigast dagen efter den
då semestern upphörde.
Uppsägningstid
11
§ För såväl arbetsgivare sora arbetstagare gäller en uppsägningstid av minst
en månad. Arbetstagare som vid uppsägningen har varit anställd hos arbetsgi-
Prop.
1973:129 6
våren
de senaste sex månaderna eUer sammanlagt minst tolv månader
under
de senaste två åren har rätt till en uppsägningstid av
två
månader, om han har fyllt 25 år,
tre
månader, om han har fyllt 30 år,
fyra
månader, om han har fyllt 35 år,
fera
månader, ora han har fyllt 40 år,
sex
månader, om han har fyllt 45 år.
Lön
och andra förmåner under uppsägningstid
12 §
Arbetstagare har rätt tiU lön och andra anställningsförmåner un
der uppsägningstiden även om arbetsgivaren icke erbjuder honom ar
bete. Sådana förmåner får ej understiga vad som normalt skulle ha ut
gått till arbetstagaren, om han hade fått behåUa sina arbetsuppgifter.
Den närmare beräkningen av förmånerna får grundas på koUeklivavlal
som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation sora är
att anse som huvudorganisation enligt lagen (1936: 506) om förenings-
och förhandlingsrätt. Därvid äger 3 § tredje stycket motsvarande tUl-
lärapning.
Om
anställningsförmån enligt lag utgår endast för arbetad tid, skall med sådan tid
likställas tid under vilken arbetstagaren enligt första stycket är berättigad
till lön och andra anställningsförmåner.
13
§ Från lön som utgår på grund
av 12 § första stycket får arbetsgivaren avräkna inkomst som arbetstagaren
under den tid lönen avser har förvärvat i annan anställnmg. Rätt till avräkning
föreligger också beträffande inkomst som arbetstagaren under nämnda tid
uppenbarligen kunde ha förvärvat i annan anställning som han skäligen bort
godtaga. UtbUdningsbidrag som utgår av statsmedel vid arbetsmarknadsutbildning
får avräknas, i den mån bidraget avser samma tid som lönen och arbetstagaren
har blivit berättigad till bidraget efter uppsägningen.
14
§ Arbetsgivaren får icke under
uppsägningstiden utnyttja den rätt att förflytta arbetstagaren tiU annan ort
som annars kan tillkomma honom, om arbetstagarens möjligheter att söka ny
anstäUning därigenom försämras ej obetydligt.
Under
uppsägningstiden har arbetstagaren rätt riU ledighet med bibe-håUna
anstäUningsförmåner i den utsträckning som skäUgen fordras för att han skall
kunna besöka arbetsförmedlingen eller annars söka arbete.
Underrättelse
om att anstäUning för begränsad tid icke kommer att förnyas
15 §
Har arbetstagare varit anstäUd hos arbetsgivaren för viss tid
eUer visst arbete sammanlagt minst tolv månader under de senaste två
åren och komraer fortsatt anställning icke att erbjudas honora i sam
band med eller i nära anslutning tUl ansläUningens upphörande, skall
arbetsgivaren underrätta honom härom minst en månad innan anställ
ningen upphör.
Har
arbetstagare varit anställd hos arbetsgivaren för viss säsong sammanlagt minst
sex månader under de senaste två åren och kommer fortsatt anställning icke att
erbjudas honom i saraband med eUer i nära anslutning tiU den nya säsongens
början, skaU arbetsgivaren underrätta honora härom minst en månad innan
säsongen börjar.
Prop.
1973:129 7
16 §
Underrättelse enligt 15 § skall ske skriftiigen.
Har
arbetstagaren företrädesrätt tUl ny anställning enligt 25 §, skall det anges i
underrättelsen. Denna skaU i sådant faU även innehålla uppgift ora vad
arbetstagaren har att iakttaga, ora han vill utnyttja företrädesrätten.
Underrättelsen
skall läranas till arbetstagaren personligen eller, om det ej skäligen kan
fordras, sändas tUl honom i rekommenderat brev under hans vanliga adress.
17 §
Är arbetstagare anställd för viss tid eller visst arbete och har
han erhållit underrättelse enligt 15 §, har han rätt tiU ledighet med bibe
hållna anställningsförmåner-i den utsträckning som skäligen fordras för
all han skall kunna besöka arbetsförmedlingen eller annars söka arbete.
Avskedande
18 §
Avskedande får äga rum, om arbetstagaren grovt har åsidosatt
sina åligganden mot arbetsgivaren.
Avskedande
får icke grundas enbart på omständighet som arbetsgivaren har känt till mer än
en månad före avskedandet.
19 §
Avskedande skall ske skriftligen.
Arbetsgivaren
är skyldig att på arbetstagarens begäran uppge de omständigheter som åberopas
som grund för avskedandet. Uppgiften skall vara skriftiig, om arbetstagaren begär
det.
I
besked om avskedande skall arbetsgivaren ange vad arbetstagaren har att
iakttaga, om han viU göra gäUande att avskedandet är ogiltigt.
20 §
Besked om avskedande skall läranas till arbetslagaren personligen
eller, om det ej skäligen kan fordras, sändas till honom i rekoraraende
rat brev under hans vanliga adress.
Avskedande
sker när arbetslagaren får del av det. Kan arbetslagaren icke anträffas, anses
avskedande ha skett en vecka efter det att besked härora var tillgängUgt för
honora på postanstalt. Har arbetstagaren semester, anses avskedande dock ha
skett tidigast dagen efter den då semestern upphörde.
Lön
och andra förmåner under permittering
21 §
Arbetstagare, sora under anställningstiden har varit permilterad
mer än två veckor i följd eller sammanlagt mer än trettio dagar under
samma kalenderår, har rätt till lön och andra anställningsförmåner för
överskjutande permitteringstid, såvida ej permitteringen är en följd av
att arbetet är säsongbetonat eller annars till sin natur icke samman
hängande.
Förmåner
som avses i första stycket får ej understiga vad som normalt skulle ha utgått
till arbetstagaren, om han hade fått behålla sina arbetsuppgifter. Den närraare
beräkningen av förmånerna får grundas på kollektivavtal som på arbetstagarsidan
slutils eUer godkänts av organisation som är att anse som huvudorganisation
enligt lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt. Därvid äger 3 §
tredje stycket motsvarande tillärapning.
Ora
anslällningsförraån enligt lag utgår endast för arbetad lid, skaU raed sådan
tid likstäUas tid under vilken arbetstagaren enligt första stycket är
berättigad till lön och andra anställningsförmåner.
Prop.
1973:129 8
Turordning
vid uppsägning och permittering
22 §
Vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid perraittering
skall arbetsgivaren iakttaga följande turordningsregler.
Arbetstagares
plats i turordning bestämraes med utgångspunkt från hans sammanlagda
anställningstid hos arbetsgivaren. Arbetstagare med längre anställningstid har
företräde framför arbetstagare med kortare anställningstid. Vid lika
anställningstid ger högre levnadsålder företräde. Kan arbetstagare endast
efter omplacering beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller som
förutsättning för att han skall ges företräde alt han har tUlräckliga
kvalifikationer för det fortsatta arbetet.
Vid
beräkning av anställningstid skall arbetstagare tillgodoräknas en extra
anslällningsraånad för varje anställningsraånad som han har påbörjat efter det
att han har fyllt 45 år. Sammanlagt får arbetstagare tUlgodoräknas högst 60
sådana extra anställningsmånader.
Har arbetsgivaren flera
driftsenheter, fastställes turordning för varje driftsenhet för sig. Om
arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal, fastställes
särskUd turordning för varje avtalsområde. Finns i sådant fall flera
driftsenheter på sararaa ort skall, om arbetstagarorganisation begär det
senast vid överläggning ora turordningen, inom organisationens avtalsområde
fastställas gemensam turordning för samtUga driftsenheter på orten.
23
§ Utan hinder av 22 § skall, om
ej särskilda skäl föranleder annat, företräde till fortsatt arbete ges åt
arbetstagare sora har nedsatt arbetsförraåga och som med stöd av lagen (1973:
000) om vissa anställnings-främjande åtgärder eller eljest har beretts särskild
sysselsättning hos arbetsgivaren.
24
§ Arbetstagare som har blivit
permilterad har företrädesrätt till arbete inom den verksamhet där han har
varit sysselsatt förut. Vid återintagning av arbetstagare efter permittering
äger bestämmelserna i 22 § andra och tredje styckena samt 23 § motsvarande
tUlärapning.
Företrädesrätt
till ny anställning
25 §
Arbetstagare som har bhvit uppsagd på grund av arbetsbrist har
till dess ett år förflutit från anställningens upphörande företrädesrätt
till ny anställning inom den verksamhet där han har varit sysselsatt
förut. Vad som nu sagts gäller även arbetstagare som har anställts för
viss lid, viss säsong eUer visst arbete och som på grund av arbetsbrist
icke fått fortsatt anställning.
Företrädesrätt
lill ny anställning enligt första stycket tillkoraraer endast arbetstagare som
har varit anställd hos arbetsgivaren sararaanlagt minst tolv eller, vid
säsonganställning, sex månader under de två senaste åren och som har
tillräckliga kvalifikationer för den nya anställningen.
26 §
Har flera arbetstagare företrädesrätt till ny anstäUning, skall fö
reträde ges åt den arbetstagare som har den längsta anställningstiden
hos arbetsgivaren. Vid lika ansläUningstid ger högre levnadsålder före
träde.
Vid
beräkning av anställningstid enligt första stycket skaU arbetstagare
tillgodoräknas en extra anställningsmånad för varje anställnings-månad som han
har påbörjat efter det alt han har fyllt 45 år. Sammanlagt får arbetstagare
tUlgodoräknas högst 60 sådana extra anstäUnings-raånader.
Prop.
1973:129 9
27 §
Arbetstagare har ej företrädesrätt tiU ny anstäUning innan han
tiU arbetsgivaren anmält anspråk på sådan företrädesrätt. Antager ar
betstagaren erbjudande om ny anställning, är han skyldig att tillträda
anställningen först efter skäligt rådrum.
Avvisar
arbetstagaren erbjudande om ny anställning som han skäligen bort godtaga, är
företrädesrätten förfallen.
28 §
Arbetstagare sora har fått ny anställning enligt besläraraelserna
ora företrädesrätt skall anses ha uppnått den anställningstid sora fordras
enligt denna lag för rätt till längre uppsägningstid än en raånad, rätt till
underrättelse om att anställning för begränsad tid icke kommer att för
nyas saml företrädesrätt till ny anställning.
Varsel
och överläggning
29 §
Arbetsgivaren skall varsla arbetstagarorganisation ora tUllänkt åt
gärd enligt vad sora anges i följande uppställning.
Fråga
uppkommer om Varseltid
1. Uppsägning
på grund av ar- Minst två veckor före uppsäg-
betstagares personliga förhållan- ningen.
den.
2.
Avskedande. Så snart det kan ske.
3. Uppsägning på grund av ar- Minst en
månad före uppsäg-belsbrist. ningen.
4. Underrättelse om att anstäU- Minst två
veckor innan under-ning för begränsad tid icke kora- rättelsen
läranas.
mer
att förnyas.
5. Permittering
sora ej är av Minst en månad före permit-
enslaka och kortvarig natur och teringen.
ej
heller beror på att arbetet är säsongbetonat eller annars till sin natur icke
sammanhängande.
6. Återintagning av arbetstaga- Minst två veckor före
återin-re i arbete efter permittering. tagningen.
7. Ny anställning när arbelsla- Minst
två veckor före erbjudan-gare har företrädesrätt därtill. det om
anställning.
30 §
Föreligger hinder i fall som avses i 29 § 37 att varsla inom
föreskriven lid, skall varsel i stället lämnas så snart det kan ske.
Om
arbetsgivaren på grund av lagen (1973:000) om vissa anstäUningsfrämjande
åtgärder varslar länsarbetsnämnd om sådan driftsinskränkning som kan medföra
uppsägning innan motsvarande varselskyldighet har inträtt enligt 29 § 3, skall
samma varsel lämnas samtidigt till arbetstagarorganisation.
31 §
Varsel lämnas tiU lokal arbetstagarorganisation i förhållande lill
vUken arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal, såvitt
gäller berörd arbetstagarkategori.
Uppkoraraer
fråga om åtgärd sora avses i 29 § 1 eller 2 och finns ej
arbetstagarorganisation till vilken varsel enligt första stycket skall lämnas,
skall arbetsgivaren i stället underrätta den berörde arbetslagaren om den
tilltänkta åtgärden inom tid som anges i 29 §.
Prop.
1973:129 10
32 §
Den sora har rätt till varsel eller till underrättelse enligt 31 § and
ra stycket har även rätt till överläggning raed arbetsgivaren om den till
tänkta åtgärden. Sådan överläggning skall påkallas senast en vecka efter
det att varsel eller underrättelse läranades.
Har överläggning
påkallats, får arbetsgivaren icke vidtaga den åtgärd varslet eller
underrättelsen gäller förrän tillfälle till överläggning har lämnats.
Avgång
med pension m. m.
33 §
Vill arbetsgivaren att arbetstagare skaU lärana anställningen när
han uppnår den gräns vid vilken han är skyldig att avgå raed ålders
pension eller, ora sådan gräns icke finns, i saraband med att arbetsta
garen fyUer 67 år, skall han underrätta arbetstagaren rainst en raånad i
förväg. Detsararaa gäller, ora arbetsgivaren vill att arbetstagare skall
lämna anställningen när han får rätt till hel förtidspension eller helt sjuk
bidrag enligt lagen (1962: 381) om allraän försäkring.
Underrättelse
enligt första stycket skall ske skriftligen.
Arbetstagare som har
uppnått den gräns vid vilken han är skyldig att avgå med ålderspension eller,
ora sådan gräns icke finns, sora har fyllt 67 år har icke rätt till längre
uppsägningstid än en månad. Han har icke heller företrädesrätt, när turordning
skaU bestämmas vid uppsägning eller permittering, när återintagning i arbete
skall ske efter permittering eller när nyanställning skall äga rura.
Tvist
om giltigheten av uppsägning eller avskedande
34 §
Är uppsägning ej sakligt grundad, skall den på yrkande av arbets
tagaren förklaras ogiltig. Detta gäUer dock ej ora uppsägningen angri-
pes enbart på den grund att den strider raot bestäraraelse ora turordning.
Uppkommer tvist om
giltigheten av uppsägning, upphör ej anställningen till följd av uppsägningen
förrän tvisten slutligt prövats. Arbetsgivaren får ej på grund av den
omständighet som föranlett uppsägningen avstänga arbetslagaren från arbete
annat än om särskilda skäl föreligger. Arbetstagaren har rätt till lön och
andra anställningsförmåner enligt 1214 §§ för den tid anställningen består.
För tiden intill dess
lagakraftägande dom eller beslut föreligger kan rätten förordna att
anställningen skaU upphöra vid uppsägningstidens utgång eller den senare
tidpunkt som rätten bestämraer eller att pågående avstängning från arbelet
skall upphöra.
35 §
Har avskedande skett under sådana oraständigheter att ej ens
saklig grund för uppsägning skulle ha förelegat, skall avskedandet på
yrkande av arbetstagaren förklaras ogiltigt.
För tiden intiU dess
lagakraftägande dom eller beslut föreligger kan rätten förordna att
anställningen skall bestå ulan hinder av avskedandet. Har sådant förordnande
meddelats, får arbetsgivaren ej på grund av den orasländighet sora föranlett
avskedandet avstänga arbetstagaren från arbete. Arbetstagaren har rätt till lön
och andra anställningsförmåner enligt 1214 §§ för den lid förordnandet gäller.
36 §
Har genora dom som vunnit laga kraft uppsägnmg eller avske
dande förklarats ogUtigt, får arbetsgivaren ej på grund av den omstän
dighet som föranlett uppsägningen eller avskedandet avstänga arbets
tagaren från arbete.
Prop.
1973:129 11
37
§ Vill arbetstagare göra gällande att uppsägning eller avskedande är ogiltigt,
skall arbetsgivaren underrättas härora inom två veckor efter det att
uppsägningen eller avskedandet skedde. Har arbetstagaren ej erhållit
skriftligt besked om uppsägningen eller avskedandet med uppgift ora vad han
skall iakttaga, om han vUl göra gällande att åtgärden är ogiltig, uppgår
tidsfristen till fyra veckor och räknas från den dag då anställningen enligt
uppsägningen eller avskedandet upphörde.
Har
inom tid som anges i första stycket förhandling rörande tvistefrågan påkallats
enligt lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt eller med stöd av
koUeklivavlal, skall talan väckas inom två veckor efter det att förhandlingen
avslutades. I annat fall skaU talan väckas inom två veckor från det att tiden
för underrättelse enligt första stycket gick ut.
Iakttager
arbetstagaren ej vad som föreskrives i första och andra styckena, är talan
förlorad.
Skadestånd
m. m.
38 §
Åsidosätter arbetsgivare sina förpliktelser enligt denna lag skall
han utge, förutom lön och andra anställningsförmåner vartill arbets
tagare på grund av lagen kan vara berättigad, ersättning för uppkom
men skada.
Underlåter
arbetstagare att iakttaga uppsägningstid enligt 11 § första stycket skall han
ersätta arbetsgivaren uppkomraen skada.
Vid
bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tagas även till
arbetstagarorganisations intresse av att lagens bestämmelser iakttages i
förhållande tUl organisationens medlemmar samt tUl övriga omständigheter av
annan än rent ekonomisk betydelse. Ersättning för skada som avser tid efter
anställningens upphörande bestämmes högst tiU belopp som avses i 39 §.
Om
det med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter är skäligt, kan
skadeståndets belopp nedsättas i förhållande till vad som annars skulle ha
utgått. FuUständig befrielse från skadeståndsskyldighet kan också äga rum.
39 §
Åsidosätter arbetsgivaren domstols förklaring om ogiltighet av
uppsägning eller avskedande, skall anslällningsförhållandet anses upp
löst.
I
fall som avses i första stycket skall skadestånd utgå med
12
månadslöner, om arbetstagaren sararaanlagt har varit anställd mindre än tio år
hos arbetsgivaren,
18
raånadslöner, ora arbetstagaren sammanlagt har varit anställd rainst tio år hos
arbetsgivaren,
24
månadslöner, ora arbetstagaren sararaanlagt har varit anställd minst 20 år hos
arbetsgivaren.
Vid
beräkning av anställningstid enligt andra stycket skall arbetstagare
tillgodoräknas en extra anställningsmånad för varje anstäUnings-månad som han
har påbörjat efter det att han har fyllt 45 år. Sammanlagt får arbetstagare
tillgodoräknas högst 60 sådana extra anställnings-månader.
Skadestånd
som avses i denna paragraf får ej i något fall utgå med fler raånadslöner än
som motsvarar antalet påbörjade anställningsmåna-der hos arbetsgivaren.
Prop. 1973:129 12
40 §
Den som viU fordra skadestånd enUgt denna lag skall under
rätta motparten härom inom fyra månader från det skadan inträffade.
Har inom den tiden förhandling rörande anspråket påkallats enligt lagen
(1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt eller med stöd av kollek
tivavtal, skall talan väckas inom fyra raånader efler det att förhandling
en avslutades. I annat fall skall talan väckas inom åtta månader från ska
dans uppkomst.
Första
stycket äger motsvarande tillämpning i fråga otn anspråk på lön och andra
anställningsförmåner enligt denna lag.
Iakttages
ej vad som föreskrives i första och andra styckena, är talan förlorad.
Övriga
bestämmelser
41 §
Rätten skaU handlägga mål om giltighet av uppsägning eller av
skedande skyndsarat.
Yrkande om förordnande som
avses i 34 § tredje stycket eUer 35 § andra stycket får ej bifaUas ulan att
motparten beretts tiUfäUe att yttra sig över yrkandet.
Om arbetstagare förlorar
mål om tillämpning av denna lag raen hade skälig anledning att få tvisten
prövad, kan förordnas att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.
42 §
Mål om tiUämpning av denna lag prövas av alhnän dorastol, om
målet rör oorganiserad arbetstagare. I annat fall prövas målet av arbets
domstolen. Tvist får genora avtal hänskjutas till avgörande av skUjemän.
I
fråga om talans väckande och utförande hos arbetsdomstolen gäUer 13 § lagen
(1928: 254) om arbetsdorastol, även om målet ej är sådant som avses i den
lagen.
Mot
beslut som allraän underrätt meddelat under rättegången enligt 34 § tredje
stycket eller 35 § andra stycket skall talan föras särskUt genom besvär. Mot
hovrättens beslut fär talan ej föras.
1.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1974, då lagen (1971: 199) om anstäUningsskydd för vissa arbetstagare skaU
upphöra att gäUa.
2.
Har i anstäUning sora omfattas
av den äldre lagen uppsägning eller permittering skett före ikraftträdandet,
tillämpas alltjämt den äldre lagens bestämmelser om uppsägningstid, lön under
uppsägningstid eller permitteringstid samt företrädesrätt tUl ny anställning.
Gör arbetstagare gällande
företrädesrätt enligt den äldre lagen samtidigt som annan arbetstagare
påkallar företrädesrätt enligt den nya lagen, bestämmes företrädet
arbetstagarna eraeUan enligt den nya lagen eUer, i förekommande fall, enligt
kollektivavtal sora slutits raed stöd av den nya lagen.
Har
arbetstagare vunnit återanställning enligt den äldre lagen, äger 28 § nya lagen
motsvarande tillärapning.
3.
Har i anställnmg sora ej
omfattas av den äldre lagen uppsägning, avskedande eller permittering eller,
såvitt gäller anställning för begränsad tid, upphörande av anställningen skett
före ikraftträdandet, tillämpas ej på grund därav den nya lagen. Permittering
som skett under tiden januarijuni 1974 skall dock medräknas vid tillämpning av
bestämmelserna i 21 § rörande perraittering sammanlagt mer än trettio dagar.
4.
Arbetsgivare är icke skyldig
att lärana varsel eller underrättelse
Prop.
1973:129 13
enhgt
den nya lagen, om derma innebär att varslet eller underrättelsen skulle läranas
före ikraftträdandet.
5.
KoUektivavtal enligt 3 § andra stycket, 12 § första stycket och 21 § andra
stycket nya lagen kan ingås före ikraftträdandet.
2
Fiirslag till
Lag
om
vissa anställningsfrämjande åtgärder
Härigenom
förordnas som följer.
Varsel
om driftinskränkiung
1 §
Arbetsgivare som avser att genomföra driftsinskränkning enligt 2
eUer 3 § skall inom tid som anges där skriftUgen varsla länsarbets
näranden i det län där driftsinskränkningen genomföres, om rainst fera
arbetstagare beröres därav.
Varselskyldighet
föreligger dock ej, ora driftsinskränkningen utgör ett norraall led i
arbetsgivarens verksarahet.
2 §
Varsel om sådan driftsinskränkning sora kan medföra uppsägnmg
skall lämnas
1.
minst två månader före
driftsinskränkningen, om högst 25 arbetstagare beröres av uppsägning,
2.
minst fyra månader före
driftsinskränkningen, om fler än 25 men högst 100 arbetstagare beröres av
uppsägning,
3.
minst sex månader före
driftsinskränkningen, om fler än 100 arbetstagare beröres av uppsägning.
3 §
Varsel om sådan driftsinskränkning som kan medföra permittering
skall lämnas rainst en månad i förväg.
Kan
arbetstagare, sora anställts för viss tid, viss säsong eller visst arbete, på
grund av driftsinskränkning icke beredas fortsatt anställning i saraband med
alt den tidigare anstäUningen upphör eller den nya säsongen skall börja, skall
varsel om driftsinskränkningen läranas rainst sex veckor i förväg.
4
§ Har arbetsgivare icke kunnat
förutse de oraständigheter, varav driftsinskränkningen beror, så lång tid i
förväg sora anges i 2 eller 3 §, skall varsel i stället länmas så snart det kan
ske.
5
§ Varsel enligt 2 eUer 3 § skaU
innehålla uppgift om orsaken tUl och arten av driftsinskränkningen, den
tidpunkt då denna är avsedd att genoraföras samt antalet berörda arbetstagare,
fördelade på yrkesgrupper.
Så
snart det kan ske skaU arbetsgivaren även uppge vilka arbetstagare som beröres
av driftsinskränkningen. Länsarbetsnämnden kan förelägga arbetsgivaren vid vite
att fuUgöra denna skyldighet.
6 §
Om arbetsgivare till följd av driftsinskränkning, som berör minst
fem arbetstagare, på grund av lag eller avtal lämnar varsel tiU arbets-
Prop. 1973:129 14
tagarorganisation
innan varselskyldighet enligt 2 eUer 3 § inträtt, skall länsarbetsnäranden
samtidigt varslas om driftsinskränkningen. Sådant varsel skall inom tid som
anges i 2 eller 3 § kompletteras raed uppgifter enligt 5 §.
Åtgärder
för att främja anställning av äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt
arbetsförmåga
7 §
Länsarbetsnärand får, i den utsträckning näranden anser det på
kallat, förelägga arbetsgivare att lärana uppgift
1. om arbetsstyrkans storlek och sammansättning med
avseende på arbetstagarnas ålder, kön, nationalitet och huvudsakliga
arbetsuppgifter,
2.
om antalet arbetstagare med
nedsatt arbetsförraåga, särat
3. om förestående förändringar i arbetsstyrkan såsom
uppsägningar, permitteringar, omplaceringar eller lediga platser som föranleder
ny-anstäUning.
Föreläggande
kan förenas raed vite. Innan föreläggande raeddelas, skall arbetsgivaren samt
berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer beredas tillfälle att yttra
sig.
8 §
Arbetsgivare är skyldig att överlägga raed länsarbetsnämnd eller
den nämnden förordnar
1.
om åtgärder för att förbättra
arbetsförhållandena för redan anställda äldre arbetstagare eller arbetstagare
med nedsatt arbetsförraåga,
2.
ora åtgärder för att trygga
fortsalt anställning åt sådana arbetstagare,
3.
ora nyanstäUning av äldre
arbetstagare eUer arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga särat om åtgärder för
att fräraja sådan anställning.
TUl
överläggning enligt första stycket skall förutom arbetsgivaren berörda
arbetstagarorganisationer kallas. Organisation som arbetsgivaren tillhör skall
kallas till överläggning inför länsarbetsnämnden. Kallelse av arbetsgivare kan
av länsarbetsnämnden förenas med vite.
9 §
När skäl därtill föreligger skall länsarbetsnämnden, på grundval
av vad sora förekommit vid överläggning inför nämnden enligt 8 §, med
dela arbetsgivaren anvisningar beträffande åtgärder som bör vidtagas
för att bereda bättre sysselsättningsmöjligheter åt äldre arbetstagare eller
arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. Nämnden kan därvid anmoda
arbetsgivaren att i saraband med nyanställningar öka andelen sådana
arbetstagare i arbetsstyrkan i enlighet med vad näranden närraare anger.
10
§ Undandrager sig arbetsgivaren
alt raedverka vid överläggning inför länsarbetsnämnd enligt 8 § eller följer
han ej anvisningar som nämnden raeddelat med stöd av 9 §, skall ärendet
hänskjutas till arbetsmarknadsstyrelsen. Detta gäller även, ora arbetsgivaren
underlåter alt infria utfästelse som gjorts vid överläggningen.
11
§ I ärende, som hänskjutits
till arbetsmarknadsstyrelsen enligt 10 § eller sora styrelsen på anraälan av
arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eUer på eget initiativ upptagit,
skall arbetsgivaren samt berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
beredas tillfälle att yttra sig samt, om det finnes lärapligt, kallas tiU
överläggning inför styrelsen.
Styrelsen
kan meddela sådana anvisningar som avses i 9 §. Styrelsen
Prop.
1973:129 15
kan
även förelägga arbetsgivaren att förete handlingar sora kan antagas ha
betydelse för bedömningen av arbetsgivarens personalpolitik.
Kallelse
av arbetsgivare tiU överläggning särat föreläggande att förete handlingar kan
förenas raed vite. Innan föreläggande att förete handlingar raeddelas, skall
arbetsgivaren och berörda organisationer beredas tillfälle att yttra sig.
12
§ Följer arbetsgivare ej
anvisningar sora raeddelals av arbetsraarknadsstyrelsen erUigt 11 § och är det
raed hänsyn till omständigheterna uppenbart att rättelse ej kan åstadkoraraas
på annat sätt, kan styrelsen förordna alt arbetsgivaren icke får anställa andra
arbetstagare än dem som den offentiiga arbetsförmedlingen har anvisat eUer
godtagit.
13
§ Arbetsmarknadsstyrelsen kan
på fraraställning av arbetsgivar-eller arbetstagarorganisation eller på eget
initiativ upptaga överläggningar med organisationerna inora en bransch eller
del därav angående åtgärder för att främja anställning av äldre arbetstagare
eller arbetstagare raed nedsatt arbetsförmåga. Styrelsen kan på grundval av
vad sora förekoimnit vid dessa överläggningar raeddela anvisningar ora sådana
åtgärder för den bransch eller del därav sora överläggningarna avsett.
Iakttager
arbetsgivare icke anvisningar sora raeddelals raed stöd av första stycket, kan
länsarbetsnärand kalla arbetsgivaren särat berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
till överläggningar enligt 8 §.
Föreskrifter
om inskränkning i rätten att sluta avtal om anställning för begränsad tid
14 §
Åsidosätter arbetsgivare vid anställning av arbetstagare i väsent
lig omfattning bestämraelserna i 5 § andra stycket lagen (1973: 000) om
anställningsskydd eUer utnyttjar han annars rätten enligt näranda lag
rum att sluta avtal för begränsad tid på sätt sora strider raot god sed
på arbetsmarknaden, raeddelar länsarbetsnäranden erforderliga före
skrifter om inskränkning i arbetsgivarens rätt att sluta avtal för begrän
sad tid.
Föreskrifter
enligt första, stycket skaU förenas med vite. Innan föreskrifter meddelas skaU
arbetsgivaren samt berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer beredas
tillfälle att yttra sig.
Övriga
bestämmelser
15
§ Beträffande den sora
företräder arbetstagarorganisation i frågor sora avses i denna lag äger 4244
§§ arbetarskyddslagen (1949: 1) raotsvarande tillämpning.
16
§ Vad någon vid tillämpning av
denna lag fått veta om enskilt företags eller enskild sammanslutnings affärs-
eUer driftsförhållanden eller ora enskilds personliga förhållanden får han ej
obehörigen yppa eUer nyttja.
17
§ Arbetsgivare, som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet underlåter att varsla om driftsinskränkning enligt
vad sora föreskrives i denna lag, kan åläggas att utge en särskild varselavgift
till statsverket. Underlåtes varsel under tid, då arbetsgivaren är i konkurs,
skall varselavgift i stället utges av den sora företräder konkursboet.
Prop.
1973:129 16
Varselavgift
fastställes för varje påbörjad vecka som varsel försummats samt bestämmes till
lägst 100 och högst 500 kronor för varje arbetstagare som beröres av
driftsinskränkningen.
Om
särskilda skäl föreligger kan varselavgift bestämmas tiU lägre belopp än nu sagts.
Fullständig befrielse från sådan avgift kan också äga rum.
18
§ Varselavgift ålägges av
allmän dorastol på talan av arbetsmarknadsstyrelsen. Sådan talan skaU väckas
inom ett år efter driftsinskränkningen. Försummas det, är talan förlorad.
19
§ Den som i varsel enligt denna
lag eller i uppgift som avses i 7 § uppsåtiigen eUer av grov oaktsamhet lämnar
oriktig uppgift, vilken ej saknar betydelse, dömes till böter eUer fängelse i
högst ett år.
20
§ Arbetsgivare, som ej
iakttager förordnande enligt 12 §, döraes tiU böter eller fängelse i högst ett
år.
21
§ Den som uppsåtligen eUer av
oaktsamhet bryter mot tystnadsplikt enligt 16 § dömes till böter eller
fängelse i högst ett år.
22
§ AUmänt åtal för gärning som
avses i 19 eller 20 § får väckas endast efter anraälan av arbetsraarknadsstyrelsen.
AUmänt
åtal för gärning sora avses i 21 § får väckas endast ora målsägande anger
brottet till åtal eller åtal är påkallat från allraän synpunkt.
23
§ Talan om utdöraande av vite
enligt denna lag föres vid aUmän domstol av åklagare. Sådan talan får väckas
endast efter anmälan av länsarbetsnämnd eUer arbetsmarknadsstyrelsen eller, när
fråga är om vite som förelagts med stöd av 14 §, av arbetstagarorganisation som
hemstäUt om föreskrifter som där anges.
24
§ Talan mot
arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom
besvär.
25
§ Konungen eller, efter
Konungens berayndigande, arbetsmarknadsstyrelsen får föreskriva undantag från
112 §§ särat raeddela närmare föreskrifter för tillämpningen av dessa
bestäramelser.
1. Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Genora
lagen upphäves lagen (1971: 202) om vissa åtgärder för att främja
sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden.
2. Arbetsgivare
är icke skyldig att lämna varsel enligt 16 §§, ora
besläraraelserna raedför alt varsel skulle ha läranats före lagens ikraft
trädande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 Förslag till
Lag
om ändring i lagen 1937: 249 om inskränkningar utbekomma allmänna handlingar
rätten
att
opaginerad Kontrollera mot PDF
Härigenom
förordnas, att 22 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att
utbekoraraa aUmänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Handling i ärende som
avses i lagen (1971:202) om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av
äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden må, i den mån den innefattar
upplysning om enskUt företags affärs- eller driftförhållanden eller om enskUds
personliga förhållanden, ej utlämnas tidigare än tjugu år efter handlingens
datum, såvida ej, med hänsyn till det ändamål för vilket utlämnande begäres
och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för handen att upplysningen
ej missbrukas till skada för företaget eller den enskUde.
Handling i ärende som
avses i lagen (1973:000) om vissa anställ-ningsfräinjande åtgärder må, i den
raån den innefattar upplysning ora enskilt företags affärs- eller driftförhållanden
eller ora enskilds personliga förhåUanden, ej utläranas tidigare än tjugu år
efter handlingens datum, såvida ej, med hänsyn till det ändamål för vilket
utlämnande begäres och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för
handen att upplysningen ej missbrukas till skada för företaget eller den
enskilde.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Äldre
bestämmelser gäUer fortfarande beträffande handling i ärende som avses i lagen
(1971: 202) om vissa åtgärder för alt främja sysselsättning av äldre
arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden.
1
Lagen omtryckt 1971: 203. 2 Riksdagen 1973.1 saml Nr 129
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:129
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25 maj 1973.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON.
Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Holmqvist,
anmäler efler gemensam beredning med statsrådets övriga ledaraöter fråga ora
åtgärder lill främjande av anställningstryggheten in. m. och anför.
1 Inledning
Frågan om arbetstagarnas anslällningslrygghet har under
senare år trätt alltraer i förgrunden. Detta är delvis en följd av de pågående
strukturförändringarna på arbetsmarknaden. Utvecklingen har inneburit att
stora grupper av anställda, framför allt den äldre arbetskraften och arbetstagare
med nedsatt arbetsförmåga, har fått ett alltraer utsatt läge. Det är
eraellertid inte bara för de nu angivna grupperna sora situationen är
OtUlfredsställande. Även beträffande andra arbetstagare är det angelägel att
vidta åtgärder till främjande av anställningstryggheten.
I december 1969 uppdrogs åt särskilt tillkallade
sakkunniga att göra en allsidig utredning av anställningstryggheten med
tonvikten lagd på frågan huruvida det stöd som ulgår lill äldre arbetskraft vid
arbetslöshet behöver kompletteras med lagstadgad trygghet i anställningen. De
sakkunniga fick dessutora i uppdrag alt bl. a. utreda frågan ora vidgad behörighet
för arbetsdomstolen.
Mot bakgrund av de äldres svåra läge på arbetsraarknaden
ansåg statsmakterna det nödvändigt all ulan att avvakta de sakkunnigas förslag
vidla vissa åtgärder för att förbättra den äldre arbetskraftens sysselsättningsmöjligheter
på den öppna marknaden. På grundval av en promeraoria, upprättad inora
inrikesdeparteraentet i februari 1971 (Ds In 1971: 1), föreslogs i proposition
(prop. 1971: 107) lagstiftning om åtgärder för att förb'ättra den äldre
arbetskraftens anställningstrygghet. Sedan riksdagen hade antagit
proposilionsförslagen (InU 1971: 18, rskr 1971: 221) utfärdades bl.a. lagen
(1971: 199) om anställningsskydd för vissa arbetstagare och lagen (1971: 202)
om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den
öppna arbetsraarknaden.
Landshövdingen Valter Åman, ordförande, direktörerna
Eugen Björkman och Styrbjörn von Feilitzen, förbundsjuristen Slig Gustafsson,
rättschefen Börje Hår-defelt, förbundsjuristen Ove Kjellgren, direktören Gunnar
Lindström samt förbundsordföranden Valdemar Lundberg. Kjellgren har sedermera
ersatts av förbundsordföranden Åke Nilsson.
Prop. 1973:129 19
De
nyssnäranda sakkunniga, sora antagit naranet utredningen rörande ökad
anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbetsdomstolen, har detta år
avlämnat betänkandet (SOU 1973: 7) Trygghet i anställningen och en
proraeraoria (Ds In 1973: 4) rörande vissa övergångsfrågor. De lagförslag som
innefattas i betänkandet och promemorian torde få fogas lill
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslem (JK), Svea
hovrätt, kammarrätten i Stockholm, försvarets civilförvaltning,
socialstyrelsen, statens handikappråd, riksförsäkringsverket, arbetarskyddsstyrelsen,
televerket, statens järnvägar (SJ), statens avtalsverk (SAV), statens
personalpensionsverk, statens personalnämnd, skolöverstyrelsen (SÖ),
universitetskanslersärabetet (UKÄ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
arbetsdomstolens ordförande, förhandlingsutredningen, arbetsmiljöutredningen,
delegationen för förvaltningsdemokrati, arbetsrättskommittén. Svenska
komraunförbundet, Svenska landstingsförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Föreningen skogsbrukets
arbetsgivare. Bankinstitutens arbetsgivareorganisation, Sveriges
redareförening. Tidningarnas arbetsgivareförening. Kooperationens
förhandlingsorganisation. Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO),
Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Svensk industriförening.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska
fabriksarbetareförbundet, Handelsanställdas förbund, Svenska lantarbetareförbundet,
Svenska metaUindustriarbetareförbundet, Svenska sjöfolksförbundet. Svenska
skogsarbetareförbundet. Svenska transporlarbetareförbundet, Tjänsteraännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akaderaikers centralorganisation (SACO),
Statstjänstemannens riksförbund (SR), ILO-koramittén, Sveriges
personaladramistrativa förening. Handikapporganisationernas centralkoraraitté
(HCK), Sveriges advokatsamfund och Föreningen Sveriges tingsrättsdoraare.
Yttranden
över betänkandet har överläranats av UKÄ från rektorsämbetena vid
universiteten i Uppsala och Limd samt juridiska fakulteterna vid universiteten
i Uppsala, Lund och Stockholm, av statens handikappråd från MS-förbundet och
Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, av SAF från SAF:s allmänna grupp,
BUlrafikens arbetsgivareförbund. Svenska byggnadsindustriförbundet, Sveriges
arbetsgivareförening för hotell och restauranger, Sveriges stuvareförbund och
Teatrarnas riksförbund samt av SHIO frän Sveriges konditorförening.
Motorbranschens riksförbund, Rörfirraornas riksförbund och Rörledningsfirmornas
arbetsgivareförbund.
Yttranden
över betänkandet har dessutom inkoramit från överbefälhavaren (ÖB), Svenska
företagares riksförbund. Svenska arkitekters riksförbund (SAR), StatsanstäUdas
förbund (SF), De handikappades riksförbund. Hörselfrämjandets riksförbund samt
Sveriges läkarförbund.
Prop.
1973:129 20
En
sararaanställning av remissyttrandena torde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga 2.
Under
lagsliflnings'ärendets beredning inom inrikesdeparteraentet har överläggningar
hållits raed i första hand LO, TCO och SAF.
Utredningen
tar i sitt betänkande upp två huvudfrågor, näraligen dels frågan om en
förbättrmg av det arbetsrätlsliga skyddet för bestående anställningar, dels
frågan om anställningsfrämjande åtgärder av arbets-raarknadspolitisk natur. I
det följande kommer dessa båda huvudfrågor att behandlas var för sig.
2
De senaste årens arbetslöshet
Arbetslöshetens
omfattning kan studeras främst på grundval av två skilda statistiska serier,
arbetskraftsundersökningarna (AKU) och arbetsförmedlingsstatistiken.
AKU
utförs av statistiska centralbyrån och avser fr. o. ra. år 1970 tolv månader
per år. Undersökningama utförs på ett urval personer i åldrarna 1674 år vUket
f.n. uppgår tiU ca 18 000 personer per undersökningstillfälle. Skattningar för
helt år grundas fram till år 1970 på kvartalsvisa undersökningar och därefter
på raånadsvisa undersökningar. I AKU inhämtas uppgifter ora bl. a. kön, ålder,
sysselsättnings-förhållanden, arbetstidens längd, arbetslöshet och dess
varaktighet, tillfällig frånvaro ra. fl. uppgifter.
Arbelsförraedlingsstatistiken
är en administrativ statistik och grundas på tolalräkningar av antalet vid
arbetsförmedlingarna anmälda arbetslösa. Som arbetslös räknas den som är
anmäld som arbetssökande vid arbetsförmedlingen och sora konstateras ha varit
arbetslös den första helgfria dagen i den vecka i raånaden då den 15:e
infaller.
Som
mätare av arbetslösheten har båda serierna sina svagheter. AKU-siffrorna är,
eftersom det är fråga ora urvalsundersökningar, beh"äflade med slumpfel.
Arbelsförmedlingsstatistikens värde begränsas av att den endast täcker sådana
arbetslösa sora söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen.
De
båda diagrammen på sid. 21 visar arbetslöshetens utveckling sedan år 1965
enligt dels AKU och dels arbetsförmedlingsstatistiken. Som framgår av dessa
diagram är arbetslöshetstalen genomgående högre enligt AKU än enligt
arbetsförmedlingsstatistiken. Detta förhållande är naturligt eftersom AKU är
att betrakta som totalundersökningar, medan arbetsförmedlingsstatistiken som
nämnts endast avser dem som genom arbetsförmedlingen söker arbete. Vid en
järaförelse raellan de båda serierna finner raan också att AKU visar större
följsarahet till konjunkturutvecklingen vUket bl. a. förklaras av att vissa
grupper som oberoende av konjunkturförhållandena drabbas av säsongraässig
arbetslöshet är relativt sett överrepresenterade i
arbetsförmedlingsstatistiken.
Prop. 1973:129
Arbetslösa
enligi AK U
21
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 OOO-tal personer 130t
120
110
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
fmanfm å nfm ä n|f=man|fm ä n f
1965 ' 1968 1970 ' 1971 ' 1972
1973
______ Kvinnor
______ M ä n
_ . . Samtliga
Arbetslösa
enligt arbetsförmedlingsslatisliken
1 OOO-tal personer 90
F M 'JTJl FM Ä NlFM Å NlFM Å Nlli:
M Ä ll
1965 1968 1970 1971 1972
1973
------- Kvinnor
------- M ä n
_ , _ . Samtliga
Prop. 1973:129 22
I
fråga om arbetslöshetens aUmänna utveckling under perioden 1965 1972 visar de
båda serierna dock en samstäraraig bUd. Den lägsta arbetslösheten
registrerades således under högkonjunkturen våren 1965 varefter en successiv
stegring skedde frara till i februari 1968. Därefter sjönk arbetslösheten
successivt fram till i november 1970. Den ökning av arbetslösheten, sora då
inträffade, fortsatte under år 1971 för att nå sin kulmen i början av år 1972.
För
kvinnor och framförallt ungdoraar har de senaste årens utveckling inneburit en
stegrad arbetslöshet. För ungdoraarnas del har detta varit särskilt raarkerat
efter år 1969. Saratidigt som arbetslösheten ökat har emellertid andelen
sysselsatta kvinnor vuxit kraftigt och sysselsättningen bland ungdomar legat
stiUa eller ökat något. Allt fler kvinnor och ungdoraar har således sökt sig ut
på arbetsraarknaden. Detta illustreras för kvinnornas del av att det relativa
arbetskraftstalet, dvs. andelen kvinnor som har eller söker arbete i
förhållande tiU totala antalet kvinnor, ökade från 48,7 % år 1965 till 52,8 %
år 1970 och 54,7 % år 1972. Den största delen av nytillskottet till
arbetskraften under senare år har kunnat beredas arbete, men en del lar sig
också uttryck i högre arbetslöshetstal. Eftersom tUlströraningen till
arbetskraften är större från vissa befolkningsgrupper kan den totala
arbetslösheten för dessa ligga högre än inom andra grupper, trots att risken
för arbetslöshet inte nödvändigtvis är större när man väl har etablerat sig på
arbetsraarknaden.
Ett
påfallande drag i arbetslöshetens utveckling är de allt längre
ar-belslöshetstiderna. Från år 1965 tUl år 1970 ökade enligt AKU andelen
arbetslösa under längre tid än tre månader från 13 till 24 % av samtliga
arbetslösa. Den skUlnad i arbetslöshetens längd som år 1965 fanns raellan könen
har fram lUl år 1970 utjämnats saratidigt sora den genorasnittiiga
arbetslöshetstiden har förlängts. För männens del har således andelen
arbetslösa mer än tre månader ökat från 7 % år 1965 till 26 % år 1970 medan
motsvarande tal för kvinnorna var 17 % resp. 21 %. En betydande försämring har
således ägt rum framförallt för männens del.
Mellan
år 1970 och 1972 har andelen arbetslösa mer än tre månader ökat ytterligare och
uppgick år 1972 tUl 37 %. Viss del av denna ytterligare ökning i andelen
långtidsarbetslösa torde kunna förklaras av konjunkturdämpningen under åren
1971 och 1972.
Fr.
o. ra. år 1971 presenteras regelbundet i AKU beräkningar av arbetslöshetens
längd för skUda åldersgrupper.
Prop.
1973:129
23
Arbetslo:
sa
fördelade efter
ålder
och arbetslöshetens längd enligt AKU
Ålder
A
Arbetslöshet
i veckor.
19701 B
Arbetslösa
efter
1971
1972
1973'
median-
ålder
A
B
A
B
A
B
värde
(%)
1624
3
35
5
35
5
36
6
31
2544
3
31
6
32
5
34
7
36
4554
8
13
7
13
9
13
8
15
5574
13
21
12
20
16
17
13
18
100
100
100
100
Tot.
antal
arbetslösa
59 200
100 600
107 300
118 800
1
Avser de tre första kvartalen ' Avser första kvartalet
Av
materialet fraragår att raedianvärdet på arbetslöshetens längd, dvs. den
arbetslöshetstid som hälften av de arbetslösa över- resp. understiger, har
ökat under perioden. Samtidigt framgår ålderns betydelse för arbetslöshetens
längd. I vUken grad den allmänna förlängningen av arbetslöshetslidema är
beroende av konjunkturläget är svårt att bedöma. Klart står emellertid att
arbetslöshetens längd ökar med stigande ålder.
De
snabba strukturförändringarna i det svenska näringslivet under senare delen av
1960-talet och början av 1970-talet har medfört att antalet
driftsinskränkningar och antalet därav berörda arbetstagare har ökal. Delta
framgår av arbetsmarknadsstyrelsens varselstatistik. Enligt denna översteg
antalet av driftsinskränkning (inkl. driftsomläggning, nedläggning etc.)
berörda personer inte 10 000 något år under perioden 1960 1965. Fr. o. m. år
1966 har antalet berörda endast ett år (1969) legal under 20 000 personer. År
1971 noterades det hittills största antalet av varsel berörda personer,
näraligen 37 000. Härefter har en kraftig nedgång ägt rum. Under år 1972 har
således 23 700 personer omfattats av varsel, vilket är närmare 40 % färre än
föregående år. Utvecklingen redovisas närmare i följande tablå.
Antalet
av varsel berörda arbetsställen och personer åren 19601972
Är Antal arbetsställen Antal berörda
1960
1964'
176
7 483
1965
189
8 890
1966
563
20 733
1967
651
24 499
1968
578
22 668
1969
320
10 921
1970
682
20 963
1971
1465
36 966
1972
1087
23 745
» Genomsnitt
Prop.
1973:129 24
Eftersora
varselstatistiken inte orafattar. saratliga företag i Sverige torde i
realiteten långt fler människor än som framgår av de nu angivna uppgifterna ha
berörts av driftsinskränkningar. Enligt en inora arbetsmarknadsstyrelsen
utförd specialundersökning, baserad på tilläggsfrågor tUl AKU i februari 1969,
uppgick sålunda antalet av driftsinskränkningar berörda arbetstagare under år
1968 till 94 000, exkl. byggnadsindustrin. Enligt varselstatisliken var
antalet endast 22 700.
Genom
ett antal av arbetsmarknadsstyrelsen företagna undersökningar åren 1967, 1968
och 1972 kan man få belyst i vad mån arbetslösheten är en följd av
driftsinskränkningar. Undersökningama har utförts dels i samband med arbetsförmedlingarnas
månadsräkningar, dels i samband med AKU. De skiljer sig på vissa punkter i
fråga om uppläggningen och resultatredovisningen, men vissa resultat är trots
delta jämförbara över åren. I huvudsak används i det följande undersökningarna
från år 1968 och 1972.
Av
undersökningarna framgår att andelen arbetslösa p. g. a. driftsinskränkning år
1967 utgjorde 18 % av de arbetslösa. Denna andel ökade till 31 % år 1968 och
låg år 1972 på i stort sett sararaa nivå. År 1968 synes relativt sett fler kvinnor
än raän ha drabbats av driftsinskränkning raedan det raotsätta förhållandet
gällde år 1972.
Såväl
år 1968 sora år 1972 var genomsnittsåldern högre för de struk-turarbetslösa än
för övriga arbetslösa. Skillnaden är synnerligen markant för kvinnomas del.
Humvida andelen äldre bland de struktur-arbetslösa har förändrats raellan de
båda undersökningama är svårt att uttala sig ora på grundval av föreliggande
material. Däremot kan konstateras att arbetslöshetstidens längd har ökat mera
för de strukturarbetslösa än för de övriga arbetslösa. Detla gäller i
synnerhet för kvinnoma. Undersökningarna visar också att kvinnorna med
stigande ålder drabbas av längre arbetslöshetsperioder än raännen.
Andelen
långtidsarbetslösa p. g. a. driftsinskränkning varierade starkt mellan skUda
näringsgrenar, yrkesområden och län. Den högsta andelen noterades för
tillverkningsindustrin, sora kännetecknas av att både konjunktur- och
stmkturförändringar medför drastiska förskjutningar i efterfrågan på
arbetskraft.
Kunskapen
är aUtjärat täraligen begränsad ora följderna i fråga om ekonomi, bostadsort,
arbetsmUjö etc. för arbetstagare som berörs av driftsinskränkningar. Flera
specialstudier pekar på att ökningen av antalet förelagsnedläggelser är en
bidragande orsak till ulslagningen av vissa kategorier av arbetskraft på
arbetsraarknaden. I ett antal av arbetsraarknadsstyrelsen genoraförda studier
under senare delen av 1960-lalet frarakoraraer, att 1015 % av de drabbade
mest äldre, kvinnor och dåligt utbildade förblivit oplacerade, att ungefär
lika raånga läranat arbetslivet på gmnd av sjukdom, pensionering eller andra
skäl samt alt några procent överförts till beredskapsarbete eller skyddad
syssel-
Prop. 1973:129 25
sättning.
Andelen arbetstagare som fått nytt arbete på öppna raarknaden är starkt
beroende av ålder. Vidare kan vissa skillnader konstateras mellan olika
branscher. Färre personer har fått arbete efter driftsinskränkningar inom
texlilindustrin än inom verkstadsindustrin eller massa- och pappersindustrin.
Erfarenhelsraässigt är
1020 % av dem som friställts genom driftsinskränkningar svårplacerade. De
snabbt stigande anspråken på arbetsvården under 1960-talet belyser i viss mån
detta förhållande. Antalet ar-belsvårdssökande som år 1960 uppgick till ca 31 500
personer hade sålunda år 1971 stigit tiU ca 100 000. Antalet sysselsatta i
någon form av skyddat arbete ökade likaså mellan de båda åren, från 11 200 år
1965 till 30 000 år 1971. I båda faUen är det äldre personer sora i ökad utsträckning
sökt sig till arbetsvården och placerats i skyddat arbete. Betydande ökningar
registreras också i fråga ora antalet personer sora uppbär omställningsbidrag
och förtidspension.
3
Anställningsskyddet 3.1 Nuvarande förhållanden
3.1.1
Inledning
Förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare regleras i vårt land inte genom någon
allraän lagstiftning. Vissa frågor, såsora semester, arbetstid, arbetarskydd
och socialförsäkring etc, har dock gjorts tUl föremål för särskild
lagreglering. Vidare gäller enUgl lagen (1971: 199) om anställningsskydd för
vissa arbetstagare (1971 års lag om anställningsskydd) särskilda bestämraelser
för arbetstagare över 45 år om uppsägningstider, om lön under uppsägnings- och
permilleringstid, ora rätt till återanställning efter uppsägning på grund av
arbetsbrist samt om avskedande. Från denna lag undantas dock arbetstagare sora
är raedlem av arbetsgivarens familj eller som avlönas uteslutande genom andel i
vinst, vidare arbetstagare som har företagsledande eller därmed jämförhg
ställning eller som omfattas av lagen (1970: 943) om arbetstid ra, ra. i
husligt arbete samt slutligen arbetstagare vars anställning begränsats lUl viss
tid eUer visst arbete. Vidare gäller anställningsskyddet enligt denna lag
endast för arbetstagare soni kan åberopa en viss rainsta anställningstid hos
arbetsgivaren.
För
vissa särskilda yrkesgrupper gäller lagar raed bestämmelser av betydelse för
deras anställningsskydd.
I
fråga om handelsresande återfinns i lagen (1914: 45) om korarais-sion,
handelsagentur och handelsresande en bestäm.melse om uppsägningslid och
avskedande. För sjömän ges vissa regler om skiljande från tjänsten i
sjömanslagen. Lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete inne-
Prop.
1973:129 26
håller
bestämraelser ora uppsägning och avskedande av hushållsanställda, som inte är
medlemmar av arbetsgivarens familj.
För
statstjänsteraän återfinns bestäraraelser ora skiljande från tjänsten i
statstjänstemannalagen (1965: 274). Huvuddelen av de arbetare, som före den 1
januari 1972 var anställda i statlig tjänst, har fr. o. ra. nämnda tidpunkt
ställning som tjänsteraän, varför statstjänsteraannala-gen numera gäller för
flertalet statligt anställda arbetstagare. Undantag härifrån gäller i stort
sett endast för arbetstagare som sysselsätts i beredskapsarbete, arkivarbete
eller musikerhjälp samt arbetstagare som är lokalanslälld utom riket.
Bestäramelser ora skiljande från tjänsten, motsvarande dem som gäller enligt
statstjänsteraannalagen, återfinns beträffande tjänsteraän med statiigt
reglerade tjänster på det kommunala området i stadgan (1965: 602) ora vissa
tjänstemän hos korarauner ra. fl. (kommunaltjänstemannastadgan).
Härutöver
kan näranas alt viss lagstiftning finns ora förbud mot uppsägning som sker i
föreningsrättskränkande eUer annat otillbörligt syfte, t. ex. på grund av
arbetstagares värnpliktstjänstgöring, havandeskap, verksamhet sora skyddsombud
etc.
I
övrigt regleras anställningsförhållandet för det slora flertalet arbetstagare
genom kollektivavtal, sora kan innehålla bl. a. bestämraelser om uppsägning och
avskedande, om permittering, om turordning vid uppsägning, permittering eller
återanställning särat om varsel och samråd före sådan åtgärd.
Tillämpningsområdet för sådana bestämmelser begränsas dock vanligen genom krav
på viss ålder och anställningstid. Inte sällan undantas härifrån också
arbetstagare med anställning för viss tid, viss säsong eller visst arbete,
anstäUning som utgör bisyssla, deltidsanställning, vikarialsanställning,
provanställning etc.
På
det statligt lönereglerade området gäller enligt 3 § statstjänstemannalagen
och 2 § kommunalljänsleraannalagen (1965: 275) förbud att träffa avtal ora bl.
a. anställnings ingående eller upphörande. Detta innebär, alt avtal om frågor
rörande arbetstagarnas anställningsskydd får träffas endast såvitt angår
uppsägningstidens längd och förmåner under uppsägningstiden. Även för övriga
delar av arbetsmarknaden kan möjligheten till reglering genom kollektivavtal
vara begränsad. Sålunda är viss lagstiftning tvingande såtillvida att avtal
däri inbegripet kollektivavtal inte får innebära sämre förmåner för
arbetstagaren än vad sora följer av lagen. Till denna kategori hör 1971 års lag
ora anställningsskydd, semesterlagen (1963: 114) och allmänna arbetstidslagen
(1970: 103). 1 några fall får undantag från sådan lagstiftning dock ske genom
kollektivavtal, om detta träffas på viss nivå. Enligt t. ex. semesterlagen och
allraänna arbetstidslagen skall sådant kollektivavtal på arbetstagarsidan ha
slutils eller godkänts av organisation, som enligt lagen (1936: 506) om
förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsora huvudorganisationen.
Prop.
1973:129 27
3.1.2 Uppsägning Allmänt
Ett anställningsavtals varaktighet kan besläraraas på
olika sätt. Det förekommer alt anställningsavtal sluts för bestämd tid. Denna
tid kan vara absolut bestämd, antingen så att en fixerad tidrymd angetts eller
så alt en viss dag för anställningens upphörande fastställts. Tiden kan också
vara relativt bestämd, så att anställnmgen angetts gälla under en på förhand inte
närmare fixerad tidrymd, såsom en s'äsong, eUer under den tid som åtgår för
utförande av ett visst arbete. Såvida annat inte avtalals mellan parterna
upphör dylika tidsbestämda anställningar utan särskilda åtgärder från pariemas
sida, när den avtalade tiden gått till ända eller arbetsuppgiften slutförts.
Vanligast
är eraellertid att en anställning gäller tills vidare. Vardera parten kan få
anställningsavtalet att upphöra genom uppsägning. Som regel gäller alt viss
uppsägningstid skall iakttas innan anställningen upphör att gälla. Under
uppsägningstiden är arbetstagaren skyldig att utföra arbete men har å andra
sidan rätt till lön och andra förmåner i anställningen. En uppsägning träder i
kraft den dag då uppsägningstiden gått till ända, om inte annat föreskrivits
eller överenskommits.
I princip
kan uppsägning ske muntligen. Uppställs i kollektivavtal krav på skrifllighet,
anses detta ora annat inte fraragår av avtalet innebära en
ordningsföreskrift och inte ett formkrav som gör uppsägningens giltighet
beroende av att den skett skriftligen.
Ett
anställningsavtal kan vid vissa allvarligare kontraktsbrott från arbetstagarens
sida bringas att upphöra i förlid genom avskedande, varvid eljesl gällande
uppsägningstid inte behöver iakttas. Detta berörs närmare i avsnitt 3.1.3. Ell
anställningsavtal anses även i vissa särskilda fall kunna bringas att upphöra
genom uppsägning i förtid, varvid som regel en viss skälig uppsägningstid skall
iakttas. Ett sådant fall är när avtalet blivit avsevärt farligare eller mera
tyngande än parterna utgått från. Ett annat fall utgörs av arbetsgivarens
konkurs.
För
statstjänstemän gäller särskUda regler ora anställningens upphörande. Enligt
statstjänstemannalagen får tjänsteman skiljas från tjänsten endast av allmän
dorastol eller av Kungl. Maj:t eller myndighet med stöd av bestämmelse i lagen.
Förutom dora på avsättning och avsättning i disciplinär väg är uppsägning,
pensionering och försättande i disponibilitet de enda forraerna för
entiedigande av statstjänstemän. Tjänsteman, som förordnals tills vidare, får
skUjas från tjänsten efter uppsägning, dock endast på objektiv grund. Sådan
uppsägning skaU ske skriftligen. Delta är ett formkrav, vars underlåtande
raedför att uppsägningen blir ogiltig.
Prop. 1973:129 28
Motsvarande
bestämmelser ora anställningens upphörande gäller även för sådana
kommunaltj'änstemän, beträffande vilka koraraunaltjänste-mannastadgan är
tilläraplig (huvudsakligen lärare inora grundskolan och gyranasieskolan särat
befattningshavare inom kyrkan).
Grunder
för uppsägning
I
rättspraxis har antagits, att en arbetsgivare lika väl som en arbetstagare
har rätt att fritt säga upp ett anställningsavtal som gäller tills vidare.
Denna grandsats fastslogs av arbetsdomstolen i en dom år 1932 (nr 100) och har
därefter bekräftats i andra domar. Den inskränkningen i denna s. k. fria
uppsägningsrätt har emellertid ansetts gälla, att en uppsägning som strider mot
lag och goda seder är ogiltig. Genora bestämmelser i kollektivavtal samt i
vissa lagar har arbetsgivarens rätt att fritt säga upp en
tillsvidareanställning även begränsats under årens lopp. I förarbetena till
1971 års lag om anställningsskydd har vidare uttalats, att genora tUlkorasten
av denna lag särskilt bestämmelsen om rätt till återanställning ytterligare
en omständighet tillkomrait som i hög grad borde vara ägnad att påverka
rättsutvecklingen i riktning bort från grundsatsen om arbetsgivarens fria
uppsägningsrätt (prop. 1971: 107 s. 118).
I
några lagar återfinns regler om förbud mot uppsägning som sker i vissa syfien.
Enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt får uppsägning av arbetstagare
inle ske i föreningsrättskränkande syfte. Lagen (1939: 727, ändrad senast 1966:
421) ora förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring
m. ra", innebär, att arbetstagare i princip inte får skiljas från sin
anställning på den grund alt han har att fullgöra vämpliktstjänstgöring.
Motsvarande gäller i fråga om reservofficerare och den som tjänstgör inom
krigsmakten enligt visst frivilligt åtagande. Lagen (1945: 844) om förbud mot
arbetstagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. ra.
innehåller ett generellt förbud raot att säga upp arbetstagare därför att denne
har slutit trolovning eller ingått äktenskap. Kvinnlig arbetstagare, som sedan
minst ett år har stadigvarande anställning hos arbetsgivaren, får inte heller
sägas upp på den grund att hon blivit havande eller fött barn. Därutöver gäller
att arbetstagare, som sedan minst ett år haft stadigvarande anställning hos
arbetsgivaren, inle får sägas upp på den grund att hon i samband med
havandeskap eller .barnsbörd har avhållit sig från att arbeta under skälig tid,
högst sex raånader. I en tUl riksdagen nyligen framlagd proposition (prop.
1973: 47) har uppsägningsförbud föreslagits gälla även under den längre tid
under vilken föräldrapenning ulgår till henne. Vidare föreslås ett motsvarande
uppsägningsförbud gälla då arbetstagare avhåller sig från all arbeta i samband
med alt han i sitt hem mottager barn såsom fosterbarn eller adoptivbarn. Enligt
arbetarskydds-
Prop. 1973:129 29
lagen
(1949: 1) får arbetstagare inte på den grund att han utsetts tUl skyddsombud
eller i anledning av hans verksamhet som skyddsombud skiljas från anstäUningen.
Vissa ändringar har på denna punkt föreslagils i prop. 1973: 130. Enligt lagen
(1971: 202) om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre
arbetstagare på den öppna marknaden (1971 års sysselsättningslag) tUlkommer ett
motsvarande skydd även den som av arbetstagarorganisation utsetts att företräda
organisation i frågor enligt lagen.
Såsora
tidigare nämnts är arbetsgivarens fria uppsägningsrätt ofta begränsad genora
bestämmelser i kollektivavtal.
För flertalet arbetare i
privat verksamhet regleras förutsättningarna för uppsägning i huvudavtalet
mellan SAF och LO, vilket antagits sora kollektivavtal raellan
branscliförbunden å örase sidor raed undantag för byggnads- och
transportfacken. Enligt avtalet kan tvist ora uppsägning, som skett på grund av
enskUd arbetstagares förhållande, prövas av skiljenärand
(arbetsraarknadsnäranden), om arbetstagaren har en sammanhängande
anställningstid av rainst nio månader vid företaget och uppnått 18 års ålder.
Om uppsägningen finnes inte ha varit sakligt grundad kan näranden utdöraa
skadestånd. I avtalet regleras dock inte vad sora skall anses utgöra saklig
grund för uppsägning. Tvist om uppsägning av annan anledning än enskild
arbetstagares förhållande, dvs. på grund av arbetsbrist, kan hänskjutas till
arbetsraarknadsnäranden för ullålande. Näranden fungerar då inle sora
skiljenämnd, och dess utiåtande har endast karaktären av en rekommendation.
Näranden har i dessa fall alt utföra en läraplighets- och billighetsprövning.
I första hand är de berörda arbetstagarnas skicklighet avgörande. Då valet står
mellan arbetstagare med lika skicklighet och läraplighet, skall avgörandet
träffas med hänsyn till anställningstidens längd och särskilt stor
försörjningsbörda (se avsnitt 3.1.5).
De
flesta branschavtal inom SAF-LO-orarådet innehåller utöver en hänvisning tUl
huvudavlalet eller lill företagsnämndsavtalet raellan dessa parter
vilket innehåller motsvarande bestäraraelser inte några andra regler som
inskränker arbetsgivarens rätt att säga upp arbetstagare. I några avtal
föreskrivs dock rätt för arbetstagare att återinträda i arbetet efter sjukdom
eller värnpliktstjänstgöring.
Utanför
SAF-LO-området gäller regler sora i allt väsentligt överensstäraraer raed
regleringen på sagda område. Det förekoraraer dock kollektivavtal som
garanterar ett mera långtgående anställningsskydd än sora följer av
huvudavtalet raellan SAF och LO. Sålunda föreskrivs ibland att uppsägning får
ske endast vid bevislig misskötsamhet eller arbetsbrist samt att i händelse av
arbetsbrist den sora anställts sist skall sägas upp först. Några avtal
innehåller bestäraraelser om ytterligare skydd för äldre arbetstagare med lång
anstäUningslid.
Prop. 1973:129 30
För
tjänstemän i privat verksamhet gäUer på grund av huvudavlal mellan SAF och
respektive tjänstemannaförbund (SIF, SALF resp. HTF) bestäramelser om
uppsägning som i huvudsak motsvarar de nyss redovisade bestämmelserna i
huvudavtalet meUan SAF och LO. I stället för arbetsmarknadsnämnden fungerar
enligt dessa avtal tjänstemarknadsnämnden, arbelsledarnämnden resp.
SAF-HTF-nämnden. Även utanför SAF-området regleras vanUgen förutsättningarna
för uppsägning i huvudavlal eller, om sådant saknas, i företagsnämndsavtal
eller kollektivavtal om allmänna anställningsvillkor. Regleringen följer de
nyssnämnda huvudavlalen med endast obetydliga avvikelser.
Enligt
en mellan SAF särat SIF, SALF och CF i januari 1973 träffad s, k.
trygghetsöverenskommelse bör uppsägning av tjänsteman inte ske förrän alla
riraliga raöjligheter till omplacering (i förekommande fall efter utbildning)
prövats, varvid AMS' möjligheter att medverka skall så långt möjligt utnyttjas.
Trygghetsöverenskomraelsen medför vidare ett förstärkt uppsägningsskydd för
tjänstemän som uppnått 55 år och har tio anställningsår. Blir sådan tjänsteman
övertalig och kan han bedömas ha speciella svårigheter att få ny godtagbar
anställning, bör uppsägning inte ske förrän alla möjligheter prövats att bereda
honora fortsatt anställning inom förelaget. Tilltänkt sådan uppsägning skall
vidare av arbetsgivaren anmälas tUl ett centralt organ, benämnt
trygghetsrådet, och uppsägningen får inte verkställas förrän trygghetsrådet
avgett utlåtande i frågan. Även uppsägning av tjänsteman som fyllt 50 år och
har tio anställningsår kan, om tjänstemannen bedöms ha speciella svårigheter
att få ny godtagbar anställning, av tjänstemannaparlen anmälas tUl trygghetsrådet
för utlåtande i frågan.
Inom
de statliga bolagen gäller för flertalet arbetstagare bestämmelser i stort sett
motsvarande dem som vunnit insteg på den privata sektorn. För tjänstemän som
uppnått 55 års ålder och har tio anställningsår medför ett meUan SFO samt SIF,
SALF och CF i maj 1972 träffat s. k. trygghetsavtal ett ännu starkare
anställningsskydd än som gäller enligt den raotsvarande
Irygghetsöverenskoraraelsen på den privata sektorn. Ora sådan tjänsteraän
bedöras ha specieUa svårigheter alt få ny godtagbar anställning får han över
huvud taget inte sägas upp på grund av arbetsbrist förrän alla möjligheter
prövats att bereda honom fortsatt anställning inom företaget eller inom
avtalets giltighetsoraråde i övrigt. Uppsägning får i dessa fall inte
verkställas förrän den godkänts av trygghetsrådet för statsägda bolag.
Bestäramelser
om uppsägningsgrunder har för statiiga tjänstemän meddelats i
statstjänstemannalagen. Statstjänsteraän som anställts med fullmakt,
konstitutorial eller förordnande på bestärad tid får inte sägas upp. Uppsägnuig
av tjänsteraän raed förordnande tUls vidare får ske endast om tjansteraannen
visat bristande lämplighet för tjänsten eUer om
Prop.1973:129 31
det
finns anledning att dra in tjänsten eller uppsägningen av annat skäl är påkallad
från allmän synpunkt. Tjänsteman som förordnats tills vidare för tUlfällig
anställning kan dock skiljas från tjänsten med omedelbar verkan, om
anställningen inte varat raer än tre månader i följd.
Beträffande
arbetare i kommunal verksamhet gäller i princip, att uppsägning inte får ske
med mindre objektivt godtagbart skäl föreligger. I kollektivavtal mellan
Svenska komraunförbundet och Svenska koraraunalarbelareförbundet (ABK/ABDK 70)
finns vidare bestämraelser om att vid arbetsbrist den arbetstagare inora den
berörda yrkesgruppen och inora kollektivavlalsområdet, som har den kortaste
sararaanlagda anställningstiden hos kommunen, skall sägas upp först. Kommunen
är skyldig att söka bereda sådan uppsagd arbetstagare annat arbete inom samma
eller annat förvaltningsområde.
I fråga ora
koramunaltjänstemän gäller enligt kollektivavtal (ABT 70 och LABT 70) som
princip, att uppsägning får ske endast om saklig grund därtill föreligger.
Detta skydd inträder dock först efter sex raånaders sararaanhängande anställning.
För kommunaltjänstemän, beträffande vilka koraraunaltjänsteraannastadgan är
tillämplig, gäller särskilda författningsbestäraraelser sora motsvarar reglerna
för slatsljänsleraän.
I kollektivavtal
föreskrivs ibland att uppsägning får ske endast om saklig grund eller objektivt
godtagbara skäl föreligger. Turordningsklausuler, Som inle direkt anger att
uppsägning får ske endast av vissa skäl utan i stället går ut på att viss
lurordning skall iakttas vid uppsägning p4
grund av arbetsbrist, har, då uppsägning skett utan att ha sin grund i
arbetsbrist, ansetts innebära att objektivt godtagbar anledning krävs för
uppsägning av en företrädesberättigad arbetstagare. I regel innehåller
kollektivavtalen inte någon bestämning eUer exemplifiering av begreppen "saklig
grund" eller "objektiva skäl". Vad som inryms i dessa begrepp
har närmare fått klarläggas i rättspraxis.
En
jämförelse mellan olika rättsfall försvåras av individuella olikheter avtalen
emellan och även av den utveckling som skett beträffande principen om
arbetsgivarens fria uppsägningsrätl. I rätlslillärapningen framträder dock
vissa huvudlinjer.
Arbetsbrist
har erkänts som en godtagbar grund för uppsägning. En av ekonomiska skäl
betingad omläggning av driften har också godtagits som grund för uppsägning. En
prövning sker dock av att uppsägningen inte i själva verket har sin grund i
andra omständigheter än arbetsbrist. Arbetsgivarens rätt alt fritt välja vilka
sora skall sägas upp i en arbetsbristsituation begränsas vidare ofta genom
särskUda turordningsklausuler (se avsnitt 3.1.5).
Den
omständigheten att en arbetstagare av sjukdom är förhindrad att förrätta sin
tjänst har när saklig grund krävts för uppsägning ansetts inle i och för
sig kunna åberopas som saklig gmnd, åtminstone om
Prop.
1973:129 32
sjukdomen
inte är obotlig. Inte heller torde upprepade akuta sjukdomsfall, som inte har
sin grund i ett och samma förhållande, kunna åberopas i sådant syfte. Saklig
grund torde dock anses föreligga, om arbetstagarens allmänna hälsotUlstånd är
sådant att han inte har de fysiska kvalifikationer, som måste anses
erforderliga för arbetsuppgiftema, samt han av denna anledning inte längre kan
anses lämplig för yrket. En begränsning av uppsägningsrätlen i dessa fall kan
dock följa av att arbetsgivaren åtagit sig att utge sjukpension. Rätten till
pension har näraligen ansetts inte kunna sättas ur spel genom att arbetstagaren
skiljs från tjänsten på grund av sjukdom. När sjukdom inte utgör giltig
uppsäg-ningsgmnd får arbetsgivaren inte heUer som grund för uppsägning åberopa
förseelser, vilka i och för sig är av beskaffenhet att berättiga tiU uppsägning
men som kan antagas bottna i sjukdomen.
När arbetsgivaren varit
skyldig alt tUlärapa viss turordning vid arbetsbrist har den omständigheten,
att arbetstagaren på grund av hög ålder inte har full arbetsförmåga, ansetts
utgöra ett objektivt godtagbart skäl för uppsägning. Dock torde för
uppsägningsrätt i ett dylikt fall Icrävas, att arbetstagarens duglighet och
användbarhet understiger genomsnittet i en grad som för arbetsgivaren medför
påtagUg olägenhet. Även i övrigt har bristande duglighet och användbarhet i
sådan utsträckning som nu nämnts ansetts utgöra saklig gmnd för uppsägning.
Arbetsgivaren torde dock inte kunna åberopa övergående brister på grund av
arbetstagarens oerfarenhet.
Andra fall av bristande
lämplighet (såsom onykterhet i tjänsten, ordervägran, misshandel av
arbetsgivare eller förman särat annat olärapligt uppträdande mot
arbetsledningen, brott mot arbetsgivaren, oärlighet och konkurrerande
verksamhet) torde vanligen utgöra saklig grund för uppsägning i den mån inte
rätt tiU omedelbart avskedande föreUgger (se därom avsnitt 3.1.3). Olovlig
utevaro från arbete och saraarbetssvårigheter mellan en arbetstagare och
arbetsgivaren eller arbetskamrater torde i allmänhet utgöra saklig gmnd för
uppsägning. För rätt till uppsägning i dylika fall har dock ibland fordrats att
arbetgivaren raed kraft ingripit mot arbetstagaren innan han skridit till
uppsägning.
För
att en uppsägningsanledning inte skall förfalla måste uppsägningen komma
någorlunda snart. Arbetsgivaren torde inte ha möjlighet att såsom gmnd för
uppsägning åberopa en försumraelse, om han inte tidigare reagerat raot
försuraraelser av samma slag.
En
mer utförlig redovisning av rättspraxis finns i betänkandet (s. 102 ff).
Prop.
1973:129 33
Uppsägningstid
Uppsägningstiden
regleras oftast genom avtal. För vissa arbetslagar-kategorier gäller emellertid
regler om uppsägningstid i särskild lagstiftning. Enligt 1971 års lag ora
anstäUningsskydd gäUer, att arbetstagare som varit anställd minst 24 månader
under de tre senaste åren äger åtnjuta en uppsägningstid av ramst två raånader
ora han fyllt 45 år, rainst fyra månader ora han fyUt 50 år och rainst sex
raånader om han fyllt 55 år. Reglerna är tvingande till arbetstagarens förmån.
Enligt lagen om kommission, handelsagentur och handelsresande upphör handelsresandes
anställning att gälla med utgången av tredje kalendermånaden efter den, då
uppsägning skedde från någondera sidan, såvitt annat inte följer av avtal,
handelsbmk eller annan sedvänja. Komraissionslag-stiftningssakkunniga har i
betänkandet SOU 1970: 69 föreslagit den ändringen, att uppsägningstiden efter
sex raånaders anställnmg skall vara minst den i lagen tidigare angivna samt att
avtalsvillkor, varigenom handelsresandens rätt begränsas, skall vara utan
verkan. I lagen om arbetstid ra. ra. i husligt arbete föreskrivs en ömsesidig
uppsägningstid av 14 dagar, om annat inte avtalats.
Om
arbetsgivaren försätts i konkurs anses konkursboet kurma säga upp
anställningsavtalen att upphöra efter sk'älig tid oberoende av vilken
uppsägningstid sora är avtalad.
För det stora flertalet
arbetstagare finns regler om uppsägningstiden i kollektivavtal. För
praktikanter, provanställda, vikarier samt arbetstagare anställda för viss
tid, viss säsong eUer visst arbete gäller dock vanligtvis ingen uppsägningstid.
Undantag förekomraer dock, exempelvis inom jordbruket och byggnadsindustrin.
På
gmnd av en rekoraraendation som SAF och LO år 1964 utfärdat lill sina förbund
gäller för flertalet arbetare i privat verksamhet en ömsesidig uppsägningstid
av 14 dagar efter nio månaders anstäUning (vid kortare anställning utgör
uppsägningstiden i allmänhet sju dagar för såväl arbetsgivaren som
arbetstagaren). För vissa arbetare (t. ex. inom byggnadsämnesindustrin och
bulikspersonalen inom handeln) gäUer dock längre uppsägningstider, varierande
meUan tre veckor och tre månader.
Inom
byggnads- och anläggningsindustrin, där huvudparten av arbetama anställs för
ett byggnadsobjekt eller en ackordsperiod, gäller minst 14 dagars
uppsägningstid. Vid ackordsarbete skall uppsägningen vara verkstäUd så att
anställningen upphör vid ackordsperiodens slut. Annars fortsätter anställningen
över närmast följande ackordsperiod.
Även
på oraråden, där arbetsgivaren står utanför SAF, tUlämpas vanligen regler
motsvarande dem som nu genomgåtts.
I
fråga om tjänstemän i privat verksamhet föreligger något olika bestämraelser
inora olika avtalsoraråden. Enligt det vägledande avtalet,
3
Riksdagen 1973.1 saml Nr 129
Prop. 1973:129 34
nämligen
kollektivavtalet för tjänstemännen inom verkstadsindustrin, gäller skilda
regler för arbetsledare och övriga tjänsteraän. Beträffande arbetsledare gäller
en örasesidig uppsägningstid av två raånader, ora arbetstagaren har raindre än
två års anställning, och tre månader, ora arbetstagaren har rainst två
anställningsår. Vid uppsägning från arbetsgivarens sida förlängs
uppsägningstiden ytterligare tiU fyra raånader vid fem års anställning och tiU
sex månader vid tio års anställning. För övriga tjänstemän varierar
uppsägningstiden efter ålder, lön och anstäUningslid. Före 23 års ålder gäller
en månads ömsesidig uppsägningstid. För tjänstemän med en månadslön, f. n.
understigande för raän 2 875 kr. och för kvinnor 2 765 kr., gäller efler fem
års anställning en örasesidig uppsägningstid av två raånader. Vid uppsägning
från arbetsgivarens sida förlängs denna lid efler tio års anstäUning till tre
raånader. För tjänstemän med högre raånadslön gäller en örasesidig
uppsägningstid av tvä raånader vid mindre än tre års anstäUning och av tre
månader i övriga fall. Vid uppsägning från arbetsgivarens sida förlängs dock
uppsägningstiden till fyra månader efter sex års anstäUning, till fem niånader
efler nio års anställning och till sex raånader efler tolv års anställning.
Enligt trygghetsavtalet
raellan SAF särat SIF, SALF och CF skall vid uppsägning på grund av
driftsinskränkning de enligt avtalen om aUmänna tjänstevillkor gällande
uppsägningstiderna förlängas med sex raånader för tjänsteman, som uppnått 55
års ålder och har en anställningstid av tio år.
För
arbetare inom de statliga bolagen gäller i stort sell samma uppsägningstider
som på SAFLO-området.
Enligt ett mellan SFO samt
SIF, SALF och CF träffat avtal om allmänna anställningsvUlkor för tjänstemän
inom statliga bolag anslutna till SFO, vilket avtal antagits av flertalet
bolag, gäller för tjänsteman under 23 år cn raånads ömsesidig uppsägningstid.
I övrigt gäller vid uppsägning frän arbetsgivarens sida en uppsägningstid, som
varierar mellan en månad t. o. ra. två års anställning och sex månader efter
tio års anställning. Vid uppsägning från tjänstemannens sida varierar
uppsägningstiden mellan en månad vid mindre än fyra års anställning och tre
månader vid mera än tio års anställning. Arbetsgivaren kan dock raedge att
anställningen upphör före uppsägningstidens utgång. Enligt det s. k.
trygghetsavtalet mellan nyssnämnda parter skall vid uppsägning från arbetsgivarens
sida på grund av driftsinskränkning de tidigare nämnda uppsägningstiderna
förlängas med två månader för tjänsteman, som uppnått 40 års ålder och varit
anställd fem år vid företaget, samt med fyra resp. sex månader för tjänsteman,
som uppnått 50 resp. 55 års ålder och har en anställnmgslid av tio år.
För statstjänsteraän finns
regler om uppsägningstid i det aUmänna avlöningsavtalet för statliga och vissa
andra tjänstemän (AST) och i avlö-
Prop. 1973:129 35
ningsavtalet
för s. k. R-tjänslemän (AST-R). Sistnämnda avtal är till-lämpligt på extra
ordinarie och extra tjänsteraän med s. k. R-tjänster, dvs. i huvudsak flertalet
av de arbetstagare sora före den 1 januari 1972 hade anställning sora arbetare.
Enligt detla avtal utgör uppsägningstiden för extra ordinarie tjänsteraän tre
månader vid uppsägning från arbetsgivarens sida och en månad vid uppsägning
från tjänstemannens sida, medan för extra tjänstemän gäUer en ömsesidig
uppsägningstid av en månad. AST gäller för bl. a. statstjänsteraän med
ordinarie, extra ordinarie och extra tjänst. Enligt avtalet skall tjänsteman,
sora tiUsatls genora fullmakt eller konstitutorial och alltså inte kan skiljas
från tjänsten genom uppsägning, iaktta sex raånaders uppsägningstid om han
själv viU säga upp sig. För tjänsteman som anstäUts med förordnande tills
vidare gäller vid ordinarie anställning sex månaders ömsesidig uppsägningstid,
vid extra ordinarie anställning en uppsägningstid av tre månader för arbetsgivaren
och en månad för tjänstemannen samt vid extra anställning en månads ömsesidig
uppsägningstid. Arbetsgivaren kan dock raedge att anställningen upphör utan alt
tjänstemannen behöver iaktta någon uppsägningstid.
För arbetare i komraunal
verksarahet gäller enligt kollektivavtal mellan Svenska kommunförbundet och
Svenska kommunalarbetareförbundet (ABK/ABKD 70) en ömsesidig uppsägningstid av
30 dagar, om arbetaren har minst ett års anställningslid i pågående
anställning efter fyllda 18 år, samt 14 dagar i övriga faU. Enligt
kollektivavtal mellan Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet
(LABK 70) gäller för bl. a. arbetare, som har fortlöpande regelbunden
heltidstjänstgöring och är anställd tills vidare, en ömsesidig uppsägningstid
av en raånad. Ora anställningen varat minst ett år skall arbetsgivaren iaktta
en uppsägningslid av tre månader. Har arbetstagaren varit anställd hos
arbetsgivaren under minst 15 år eUer, om han fyllt 40 år, under minst tio år,
äger arbetstagaren dock åtnjuta en uppsägningstid av ett år, ifall
uppsägningen föranleds av organisatoriska skäl.
För kom.munaltjänstemän,
som har fortlöpande regelbunden heltidstjänstgöring och är anställda tills
vidare, gäller enligt kollektivavtal (ABT 70 och LABT 70) vid uppsägning från
arbetsgivarens sida i regel en uppsägningslid av en månad vid raindre än ett
års anstäUning särat sex raånader när anställningen varat längre än ett år.
Sker uppsägningen på grund av att förvaltningsorganisationen ändrats eller alt
arbetsuppgifterna upphört förlängs uppsägningstiden tiU ett år under samma förutsättningar
som gäller enligt ABK/ABKD 70 och LABK 70. Vid uppsägning från tjänstemannens
sida gäller en uppsägningstid av en raånad vid raindre än ett års anställning
och tre raånader ora anställningen varat längre. Arbetsgivaren kan dock raedge
förkortning av uppsägningstiden. För tjänstemän sora exerapelvis är
tiraavlönade eller tillfälligt anställda gäller en örasesidig uppsägningstid
av en månad. Vissa
Prop.
1973:129 36
tjänsteraän
faller utanför den nämnda avtalsregleringen. För vissa tjänstemän inom
specialreglerade komraunala verksamhetsområden (främst befattningshavare på
skolområdet och inora kyrkan) gäller sålunda samma regler sora för
statstjänsteraän.
Det
ekonomiska skyddet vid uppsägning
Enligt
svensk rätt har arbetstagaren inle någon rätt till arbetsplatsen i den
raeningen att han kan påfordra att ulföra arbete under uppsägningstiden.
Däremot kan lön utgå även ora arbete inte utförs under uppsägningstiden.
I
1971 års lag ora anställnmgsskydd föreskrivs att sådan arbetstagare över 45 år,
på vilken lagen är tillämplig, har rätt till lön under uppsägningstiden även
ora arbetsgivaren inte kan erbjuda honora arbete. Detta gäller således även ora
arbetstagaren blir uppsagd under lid då han är permilterad utan lön. Från
uppsägnmgslönen får arbetsgivaren dock avräkna inkomst, som arbetslagaren
under den tid lönen avser förvärvat eller uppenbarligen borde ha kunnat
förvärva i annan anställning, genom uppdrag eller genom egen
förvärvsverksamhet. Arbetsgivaren får också avräkna utbildningsbidrag enligt
arbetsmarknadskungörelsen och ålderspension enligt lagen (1962: 381) om allraän
försäkring, i den raån förmånen avser samma tid som lönen samt arbetstagaren
blivit berättigad till föraiånen efter uppsägningen. I lagen regleras hur
lönen skall beräknas för tid då arbetsgivaren inte kan erbjuda arbete.
Regleringen innebär i huvudsak att lönen skall beräknas sora om arbetstagaren i
stället hade semester och varit berättigad till semesterlön.
Om
arbetsgivaren försätts i konkurs anses som förut nämnts konkursboet ha rätt alt
säga upp anställningsavtalet att upphöra efter skälig tid, oberoende av vilken
uppsägningslid sora är avtalad. Enligt förmånsrätlslagen (1970: 979, ändrad
senast 1971: 1043) följer allmän förmånsrätt med arbetstagares fordran på lön
eUer ersättning under skälig uppsägningstid, högst sex månader. Förmånsrätt
föreligger dock endast i den mån lönen eller ersättningen överstiger inkomst
sora arbetstagaren under lid, som lönen eller ersättningen avser, förvärvat
eller uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i annan anställning, genom uppdrag
eller genom egen förvärvsverksamhet. Vad sora är skälig uppsägningstid får bedöraas
med hänsyn bl. a. till anställningens längd och art. Ora uppsägningstid är
föreskriven i anställningsavtalet eller i kollektivavtal torde den tiden godtas
även i konkurs, ora inte särskilda skäl talar raot det. Uppsägningstiden torde
vidare inte kunna bestämmas så, att den blir kortare än vad som följer av en
för arbetstagaren gäUande lagstiftning om uppsägningstidens längd (se prop. 1971:
107 s. 60). Enligt lagen (1970: 741, ändrad senast 1971: 1046) om statiig
lönegaranti vid konkurs tryggas arbetstagares förmånsberättigade lönefordringar
genom en stat-
Prop.
1973:129 37
lig
garanti. Garantin utgör maximalt fem gånger basbeloppet enUgt lagen om allm.än
försäkring. Basbeloppet uppgår f. n. till 7 600 kr.
En avtalsbestämmelse ora
uppsägningslid har i arbetsdorastolens praxis antagits ha den principiella
innebörden att arbetstagaren har rätt till lön under uppsägningstiden, även om
arbete då inte kan erbjudas. Rätten till lön under uppsägningstid är emeUertid
enligt praxis inte obegränsad. En förutsättning härför är för det första, att
arbetstagaren kunnat utföra arbete under uppsägningstiden. Arbetstagare som på
grund av sjukdom inte kan utföra arbete har således inle rätt tUl lön under uppsägningstiden.
Vidare har arbetsgivaren om annat inte följer av avtalet rätt att
vid utgivande av lön för uppsägningstiden avräloia belopp sora svarar raot den
arbetsinkomst arbetstagaren har uppburit på annat håll. Sådan avräkning kan ske
även om arbetstagaren inte har tagit annat arbete men utan svårighet hade
kunnat skaffa sig arbete.
Rätten
till lön under uppsägningstid är vidare beroende av om arbetsgivaren är
skyldig att under uppsägningstiden tillhandahålla den uppsagde arbetstagaren
arbete under full arbetstid (jfr avsnitt 3.1.4). Det anses eraellertid åligga
arbetsgivaren att vid arbetsbrist planera sina uppsägningar i god tid, så att
tUlfälle till arbete kan beredas de anstäUda under uppsägningstiden.
Underlåter arbetsgivaren detta kan han bli skyldig att hålla de uppsagda
arbetstagarna skadeslösa i den raån de blir utan arbetsinkomst under
uppsägningstiden. Det är dock möjUgt alt ett undanlag från rätten till lön
under uppsägningstid gäller i det fall att uppsägningen föranleds av ett
driftsavbrott sora arbetsgivaren inle rimligen kunnat förutse (s. k. force
majeure). På den offentliga sektorn gäller dock inte något sådant undantag, och
även beträffande tjänstemän i privat verksamhet torde den ordningen i regel
tiUämpas att lön utbetalas, även ora tjänstemannen till följd av force majeure
inte kan sysselsättas under uppsägningstiden.
För vissa äldre
arbetstagare med lång anställningstid, som sagts upp huvudsakligen på grund av
personalinskränkning, gäller alt de utöver uppsägningslönen har rätt till
avgångsvederlag enligt de syslera härför, som inrättats för arbetare i privat
verksamhet på grund av överenskommelse mellan SAF och LO (AGB-systemet), för
tjänstemän i privat verksamhet på grund av överenskommelser mellan dels SAF
samt SIF, SALF och CF, dels SAF och HTF/SALF (AGE-systemel) samt för tjänstemän
i statliga bolag på grund av trygghetsavtalet mellan SFO samt SIF, SALF och CF
(SFO-AGE-systemel). Även statstjänstemän, som blir övertaliga och av denna
anledning entledigas från anställning utan alt erbjudas annan offentlig
anställning som han skäligen bort godta, har enligt ett raellan statens
avtalsverk och de statsanställdas huvudorganisationer i deceraber 1972 träffat
avtal rätt till avgångsvederlag på villkor likartade dem som gäller enligt
AGB-systemet. På det kom-
Prop. 1973:129 38
munala
området saknas eraellertid egentlig raotsvarighet till avgångsvederlag enligt
nu angivna system.
Enligt
de båda trygghetsöverenskoraraelserna för tjänstemän i privat verksamhet och i
statliga bolag kan viss ersättning utgå, när uppsägning sker av övertalig
tjänsteman som uppnått 50 eller, beträffande tjänstemän i statliga bolag, 55
års ålder och som har tio anställningsår samt kan bedöraas ha speciella
svårigheter att få ny godtagbar anställning. Vidare kan statstjänstemän enligt
det förut nämnda, i deceraber 1972 träffade avtalet tUlerkännas viss årlig
ersättning i stället för avgångsvederlag.
3.1.3
Avskedande
Såsom
tidigare nämnts kan ett anstäUningsavtal i allmänhet hävas vid allvarligare
kontraktsbrott från motpartens sida. Detta innebär i fråga om en anställning
som gäller tills vidare, alt eljest gällande uppsägningstid inte behöver
iakttas, och beträffande en anställning som gäller för bestämd tid, att
anställningen upphör innan denna tid gått till ända. Hävs anställningsavtalet
av arbetsgivaren, kallas åtgärden vanligen avskedande.
Bestämmelser
om grunder för avskedande finns i några av de fö r-fattningar, sora reglerar
anställningsförhållandet för vissa arbets-lagarkalegorier.
Enligt
1971 års lag om anstäUningsskydd behöver en arbetsgivare inte iaktta den i
lagen föreskrivna uppsägningstiden, om arbetstagaren i väsentlig mån
åsidosätter sina skyldigheter mot arbetsgivaren. I förarbetena till lagen
framhålls att en preciserad reglering av de situationer, då omedelbart
avskedande kan ske, är svår att genomföra, eftersom förhållandena kan växla
beroende på bland annat tjänstens art och förseelsens natur. Som exempel på
sådana grova avtalsbrott sora ofta kan utgöra grund för avskedande närans stöld
på arbetsplatsen, förskingring av anförtrodda medel och onykterhet i tjänsten.
En liknande bestämmelse tinns i lagen om arbetstid m. m. i husligt arbete. Som
gmnd för avskedande får enligt de nu nämnda lagarna inle åberopas enbart
förhåUande som arbetsgivaren känt till viss tid enligt 1971 års lag om
anställningsskydd mer än en månad före beslutet om avskedande.
Som
förut närants får enligt statstjänstemannalagen en statstjänsteman skiljas
från tjänsten endast av aUmän domstol eller av Kungl. Maj:t eller myndighet med
stöd av bestämmelse i lagen. AUa statstjänstemän med ämbetsansvar kan dömas
till avsättning enligt brottsbalken såsom påföljd för de särskilda
ämbetsbrotten tjänstemissbruk, tagande av muta, brott mot tystnadsplikt och
tjänstefel. Avsättning innebär förlust av befattningen och förmåner sora åtföljer
denna, ora inte annat är särskilt stadgat i fråga om viss rättighet eller
förmån. Till avsättning kan
Prop.
1973:129 39
även
dömas såsom påföljd för annat brott, om tjänstemannen därigenom visat sig
uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin befattning. Är för brottet inte
stadgat fängelse i två år eller därutöver får avsättning dock inte ådömas annat
än om tjänstens särskilda beskaffenhet kräver det. Med undantag för
fullraaktshavare och vissa högre icke ordinarie doraare och chefstjänsteraän i
förvaltningen kan vidare enligt bestämmelser i statstjänstemannalagen samtliga
statstjänsteraän skUjas från tjänsten genom myndighels beslut om avsättning
sora discipUnstraff. Avsättning i disciplinär ordning kan ske ora tjänstemannen
genora fel eller försummelse åsidosätter tjänsteåliggande, dock endast om
tjänstemannen gjort sig skyldig till svårare fel eller inte låtit sig rätta av
tidigare bestraffning. Området för disciplinansvaret är inskränkt genom att
vissa av de särskilda ämbetsbrotten samt grövre allmänna brott inte skall
föranleda disciplinär bestraffning utan i stäUet anmälas tiU åtal.
Enligt
kommunaltjänsteraannastadgan gäller i sak samma regler om åtal och disciplinär
bestraffning sora upptagits i statstjänsteraannalagen. För de kommunaltjänstemän,
vilka inte omfattas av denna stadga, finns inte någon motsvarande
författningsreglering. De är däremot i likhet med övriga ämbetsmän i princip
underkastade brottsbalkens regler om avsättning i vissa fall som påföljd för
ämbetsbrott.
För
innehavare av prästerlig befattning gäller vissa särskilda bestämmelser om
skiljande från prästämbetet i lagen (1936: 567) om domkapitel.
Ämbetsansvarskommittén
har i sitt slutbetänkande (SOU 1972: 1) Ämbetsansvaret II föreslagit
en genomgripande reformering av den offentiiga tjänstemannarättens
sanktionssyslem. Med beaktande av att viss särreglering anses nödvändig för att
tillgodose medborgarnas intresse av att offentliga funktioner utan ovidkommande
hänsyn fullgörs på ett riktigt sätt har kommittén strävat efter att åstadkomma
ett närmande mellan den offentliga och den privata arbetsmarknadens
regelsystem. De särskilda ämbetsstraffen föreslås bli avskaffade och ersatta
raed ett disciplinansvar. Enligt koramitténs förslag skall tjänsteman kunna
avskedas, om han begått brottslig gärning varigenom han visar sig uppenbarligen
inte vara skickad att inneha sin tj'änst. Detsamma skall gäUa, ora
tjansteraannen annorledes än genom brott gjort sig skyldig till grovt
åsi-dos'ätlande av tjänsteåliggande på sådant sätt att han därigenom visat sig
uppenbarligen inte vara skickad att inneha sin tjänst. Avsked skall också kunna
äga rum om tjänstemannen annorledes än genom brott upprepade gånger åsidosatt
tjänsteåliggande såvida discipUnpåföljd, dvs. varning eller penningplikt,
ålagts honora under de två senaste åren och han visat sig upppenbarligen inte
vara skickad att inneha sin tjänst. Beslut ora avskedande skall enligt
förslaget kunna prövas av dorastol (arbetsdomstolen resp. allmän domstol).
Sådant beslut skall inte kunna verkstäUas förrän det har vunnit laga kraft.
Prop. 1973:129 40
Kollektivavtalen
innehåUer vanligen en reglering av förutsättningarna för avskedande. För
arbetare i privat verksamhet är dessa förutsättningar i allm"änhet angivna
i branschavtalen. Därvid föreskrivs oftast, att grövre eller upprepade brott
raot avtalet eUer mot vissa i regel utförligt angivna ordnings- och
säkerhetsföreskrifter kan raedföra avskedande. Vissa avtal föreskriver i
stället att avskedande kan ske vid upp-såtiig eller grovt vårdslös skadegörelse
på sak eller person, oärlighet eller bristande nykterhet i tjänsten, vägran
att lyda förraans order och upprepad olovlig utevaro. Avskedande kan enligt
flera avtal även komma i fråga vid upprepade mindre förseelser. Bestäraraelser
ora avskedande saknas emellertid helt inom några av de största avtalsområdena,
exempelvis inom metall-, byggnads- och anläggningsfacken.
Beträffande
tjänstemän i privat verksamhet gäUer att en tj'änsteman kan avskedas, om han
begått brott av aUvarlig karaktär eUer ora han i tjänsten begått lagstridig
handling eller visat grov försumlighet eller grov oskicklighet eller eljest
väsentligen åsidosatt sina skyldigheter mot arbetsgivaren.
För
arbetare och tjänsteraän i statliga bolag gäller besfämmelser om avskedande av
i sak samraa innehåll som motsvarande bestäraraelser i kollektivavtalen på den
privata sektorn.
För
statstjänsteraän regleras såsora tidigare närants förutsättningarna för
skiljande från tjänsten genora tvingande bestämraelser i statstjänsteraannalagen.
Kollektivavtalsbestämmelser om avskedande saknas alltså. Motsvarande gäller för
komraunaltjänsteraän raed statligt reglerade tjänster.
På
det kommunala området gäller i övrigt att avskedande kan ske, om arbetstagare
inom två år efter varning eller suspension i disciplinär ordning åter gör sig
skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller om arbetstagaren eljest
visar sig uppenbart olämplig för fortsatt anställning. Innan beslut om
avskedande meddelas skall undersökas om det är möjligt och lämpligt all
förflytta arbetstagaren till annat arbete.
I
rättspraxis framträder en tendens att godta avskedande endast vid
kontraktsbrott som är av aUvarUgare beskaffenhet, även om till-lämpligt
kollektivavtal inte skulle innehålla någon sådan begränsning.
En
arbetstagare torde i princip inte kunna avskedas på gmnd av sjukdora eller
brister i duglighet och användbarhet. Avskedande torde vidare i allmänhet inte
kunna tUlgripas vid arbetstagares misskötsel av arbetet. Ora arbetstagaren
uppsåtligen åsidosatt sina förpliktelser mot arbetsgivaren eller visat grov
försumlighet eller grov vårdslöshet i arbelet, har avskedande dock ansetts
kunna ske. I praxis har avskedande inte kommit i fråga vid bristande samarbete.
Vid
olovlig utevaro från arbetet lorde avskedande kunna ske endast då arbetstagaren
utan gUtigt skäl uteblivit från arbetet i strid mot arbets-
Prop. 1973:129 41
givarens
uttryckliga förbud eller eljest utan riralig anledning varit borta under
omständigheter som tyder på nonchalans eUer Uknöjdhet.
Ordervägran
har i rättspraxis ansetts utgöra en förseelse av allvarlig art som ofta
berättigar till avskedande. Undantag kan dock förekomma med hänsyn till de
omständigheter under vilka vägran att lyda order skett, exerapelvis om ordern
avsett något som i och för sig inte är rimligt. Därvid sker bedömningen dock
efter objektiva grunder. Arbetslagarens subjektiva uppfattning om vad som är
rimligt har ansetts inte kunna inverka på denna bedöraning.
Onykterhet
i tjänsten är en av de vanligaste anledningarna till avskedande. Dorastolama
torde dock alltid pröva ora förseelsen är så väsentlig att arbetslagaren skall
gå miste om uppsägningstid. Om arbetslagarens uppträdande raedför särskilt
påtagliga olägenheter för arbetsgivaren synes denne vara berättigad alt
avskeda arbetstagaren. Beror arbetstagarens spritmissbruk på sjukdom är det
sannolikt att han, liksora vid andra fall av sjukdom, inte kan avskedas. På del
statligt reglerade området sker avsättning i discipUnär väg vanligen först vid
den fjärde förseelsen.
Misshandel
av arbetsgivare eller förman torde av hänsyn till ordningen på arbetsplatsen
så gott som undantagslöst medföra avskedande. Hur misshandel av arbetskamrat
skall bedömas är inte lika klart. Vid missfirraelse och annat förolämpande uppträdande
raot arbetsledningen torde avskedande komma i fråga endast i särskilt svåra
fall, exempelvis vid upprepade kränkningar eller vid särskild fara för
ordningen på arbetsplatsen.
Vid
oärlighet i arbetet vilket enligt raånga kollektivavtal utgör grund för
avskedande synes domstolarna inte anse som utslagsgivande, om arbetslagarens
förfarande är straffbart eller ej. På bedömningen av om avskedande skall ske
har även andra omständigheter inverkat, exempelvis det förlroendeförhållande
som rätt mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Gör arbetslagaren sig
uppsåtligen skyldig till brott mot arbetsgivaren torde han emellertid oftast
kunna avskedas. Detla synes gälla även om brottet begås utora arbetet.
Att
arbetslagaren under anställningstiden bedriver en med arbetsgivarens rörelse
konkurrerande verksamhet har i regel ansetts vara ett allvarligt
kontraktsbrott som utgör grund för avskedande. Även yppande av yrkeshemligheter
eUer annat illojalt förfarande raot arbetsgivaren, såsora spridande av ofördelaktiga
uppgifter om denne i syfte att åstadkomraa skada, lorde vanligen raedföra
avskedande.
Avskedande
torde också kunna förekoraraa sora en påföljd för arbetstagare som genora att
delta i en vild strejk eller annan olovlig stridsåtgärd allvarligt åsidosatt
sin arbetsskyldighet enligt anstäUningsavtalet.
I
rättspraxis har antagits att arbetsgivare sora grund för avskedande inle kan
åberopa försummelse som Ugger långl tillbaka i tiden.
Prop.
1973:129 42
3.1.4 Permittering
Permittering innebär, att arbetstagaren vid arbetsbrist
får sluta att arbeta utan att anställningen upphör. Arbetstagaren är skyldig
att raed kort varsel återgå till arbetet, när det hinder sora föranledde
permitteringen har upphört. Del finns inle några bestäramelser i lag och knappast
heller i avtal om arbetsgivarens rätt att besluta om permittering. Däremot
finns i fråga om arbetare i privat verksamhet och i statliga bolag
koUektivavtalsbestämmelser om varsel, samråd och turordning vid perraittering
(se 3.1,5),
Innehåller
kollektivavtal bestämmelser om uppsägning får enUgt arbetsdomstolens praxis
permittering inte ske i sådana situationer, dar en uppsägning framstår som den
naturliga och riktiga åtgärden. I regel bör arbetsgivaren tillgripa uppsägning
i stället för permittering, ora en upp-koramicn arbetsbrist kan väntas bli
långvarig. Arbetsgivaren får inte, oavsett arbetstillgången, perraittera en
arbetstagare i stället för att säga upp honora, om avsikten är att
arbetstagaren inte vidare skall användas i arbetsgivarens tjänst.
I fråga om
sådan arbetstagare över 45 år, på vilken 19 7 1 års lag om anställningsskydd är
tillämplig, gäller att arbetstagare som utan föregående uppsägning varit
permilterad mer än 14 dagar i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under
samma kalenderår är berättigad till lön för överskjutande permitteringstid.
Undantag gäUer dock för sådan arbetstagare, som perraitterats lill följd av att
säsong för vilken han varit anställd upphört eller till följd av att arbetet
inte är av sammanhängande natur. I fråga om beräkningen av lön för överskjutande
permitteringstid gäller samma bestämraelser sora beträffande lön under
uppsägningstid, då arbetsgivaren inte kan erbjuda arbete. Lönen skall alltså i
princip beräknas som om arbetstagaren hade haft semester och varit berättigad
till semesterlön.
Genom kollektivavtal gäUer för arbetare i privat
verksamhet och i statliga bolag särskilda regler om permitteringslön. EnUgt
dessa regler, som är tillämpliga för större delen av industrin, är en permilterad
arbetstagare berättigad lill permitteringslön under förutsättning dels att han
haft tre månaders anställning hos samme arbetsgivare under de senaste 24
månaderna, dels att han är anställd för att ulföra arbete under i genomsnitt
lägst 18 timmar per vecka. Permilleringslönen, vars belopp varierar mellan
olika avtalsområden, utgår under högst tio dagar per år, dock endast under
förutsättning att arbetstagaren söker arbete hos arbetsförmedlingen och inle
avvisar ett arbete som enligt arbetslöshetsförsäkringens regler är att anse
sora lärapligt. Permitteringslön utgår endast för dagar som infaller under den
s, k, karensliden, dvs, den väntetid under vilken ersätining inte utgår från
erkänd arbetslöshels-kassa (näraligen fem dagar under en lid av högst fem
kalenderveckor).
Prop.
1973:129 43
För tjänsteraän i privat verksamhet och i statliga bolag
saknas särskilda bestäramelser om pernruttering eller permitteringslön.
Tjänste-mannaorganisationerna har näraligen i princip raotsatt sig
perraittering. I avtalen om allmänna anställningsvUlkor finns emeUertid
vanligen en lönereduceringsregel, som träder i tiUämpning för det fall att full
sysselsättning inte kan beredas tjänsteraän tiU följd av konflikt meUan arbetsgivare
och arbetare. Regeln hänger samman raed en kollektivavtalsbestämmelse om
förbud att säga upp tjänsteman under sådana omständigheter.
Inte
heller för tjänstemän inom den statliga förvaltningen gäller regler om
permittering eller permitteringslön. Permittering kan dock undantagsvis
förekomma när det gäller vissa AST-R-tjänstemän (dvs. tjänstemän som före den
1 januari 1972 hade ställning som arbetare).
Även på
det kommunala området saknas i huvudsak bestämmelser om permittering eller
permitteringslön.
I
rättspraxis har utkristalliserats vissa principer i fråga om rätten att
perraittera arbetstagare utan lön. Det avgörande har ansetts vara vilket
lönesystem sora tillämpas. Bygger avtalet på limlön, anses arbetsgivaren
normalt inte vara skyldig att tillhandahålla arbetstagarna arbete i större
utsträckning än han själv anser sig kunna erbjuda. Detta betyder, att
arbetsgivaren i princip inle är skyldig att utge ersättning vid avbrott i
arbetet eller vid permittering, såvida tiUämpligt avtal inle innehåller
bestämmelser som innefattar undantag härifrån. Denna princip har emellertid
inte ansetts gälla för den kommunala sektorn. I fråga om arbetare, avlönade
enligt kollektivavtal raed veckolönesyslera, är rättsläget i viss mån oklart.
Arbetsdorastolen har dock i en dom (1948 nr 81 II) uttalat, att redan den omsländighelen
alt en arbetare var avlönad med veckolön innefattade en viss presumtion för att
löneavdrag inte skulle få ske för mera tillfälliga och oregelbundna
inskränkningar i arbetstiden. Beträffande månadsavlönade torde situationen
vara den att sådana arbetstagare inte skall få vidkännas avkortning av lönen på
grund av att fullt arbete inte kunnat beredas, såvida inte kollektivavtalet
utvisar motsatsen. Månadsavlönade tjänstemän synes inle kunna permit-leras utan
lön.
3.1.5 Företrädesrätt och turordning
En arbetsgivare anses inte ha skyldighet att vid
permittering eller uppsägning på grund-av arbetsbrist iaktta viss turordning,
såvida detta inte avtalats eller följer av lag. Arbetsgivaren anses inte heller
ha någon principiell skyldighet att vid nyanställning efter uppsägning på grund
av arbetsbrist ge tidigare uppsagda arbetstagare företrädesrätt tUl anställning.
Bestämmelser i lag om turordning eUer företrädesrätt tiU
anställning finns endast i 1971 års lag om ansfällningsskydd. EnUgt denna lag
Prop. 1973:129 44
äger sådan i lagen avsedd arbetstagare, som på grund av
arbetsbrist skilts från sin anställning, under sex niånader därefter
företrädesrätt till ny anställning hos sarame arbetsgivare. Företrädesrätten
gäller på den privata sektorn samtliga arbetsplatser inom den rörelse i vUken
arbetstagaren tidigare var anställd hos arbetsgivaren. Som vUlkor för företrädesrätten
gäller alt arbetstagaren kan antas ha tUlräckliga kvalifikationer för det nya
arbetet, dvs. den korapetens sora arbetsgivare i allraänhet kan fordra av dem
sora söker arbete av ifrågavarande slag. Bland flera företrädesberättigade ges
förtur till den som varit anställd längst lid hos arbetsgivaren. Från dessa
regler om företrädesrätt har undantagils arbetstagare, som har ålderspension
enligt lagen om allmän försäkring. Vidare gäller undantag för statstjänstemän
och kommunaltjänstemän raed statligt reglerade tjänster.
För sistnäranda två kategorier arbetstagare gäller den i
28 § regeringsformen intagna besläraraelsen om förtjänst och skicklighet såsom
enda befordringsgrunder vid tjänstetUlsällning. Denna bestäraraelse, som syftar
lUl alt garantera befordran efter objektiva grunder utan hänsynstagande tUl
ovidkommande omständigheter, torde lägga hinder i vägen för särskUda regler ora
företrädesrätt tUl de anställningar som omfattas av bestämraelsen. Motsvarande
bestämmelse i förslaget till ny regerings-förra (11 kap. 9 § andra stycket)
utgör däreraot inle hinder mol sådana regler (se prop. 1973: 90 s. 405 f.)
Enligt 3 § statstjänstemannalagen och 2 § kommunaltjänstemannalagen råder
förbud mot avtal om lurordning vid uppsägning eller om företrädesrätt till
anställning.
Inom stalstjänsleniannalagens tillärapningsoraråde torde i
praxis valet mellan flera uppsägbara tjänstemän ske med hänsyn tUl bl. a.
anställningstidens längd, vederbörandes duglighet och tjänstetypen. Samma
princip synes gälla på det område som regleras av kommunaltjänstemannastadgan.
Vid fastställande av turordningen torde emellertid i första hand
anställningstiden fälla utslaget.
Beträffande övriga arbetstagare innehåller kollektivavtal
ofta bestämmelser, som begränsar arbetsgivarens rätt att fritt avgöra vilka
arbetstagare som vid minskning i arbetsstyrkan skall perraitteras eUer sägas
upp eller som efter sådan uppsägning skall nyanställas.
För arbetare i privat verksamhet samt i statiiga bolag
återfinns i gällande företagsnämnds- och huvudavtal regler om viss turordning
vid permittering och uppsägning på grund av arbetsbrist. Besläraraelserna
innebär, alt arbetsgivaren äger behålla de dugligaste och lämpligaste arbetstagarna
men att han vid val raellan lika lämpliga och skickliga arbetstagare skall ta
hänsyn till anstäUningstidens längd och särskUt stor försörjningsbörda. Tvist
angående turordningen kan hänskjutas tiU handläggning inför ell pariteliskt
sararaansatt centralt organ (arbetsmarknadsnämnden, centralrådet för statsägda
bolag etc), som har att
Prop. 1973:129 45
avge
en för parterna oförbindande rekommendation angående tvistens lösning. Vidare
är arbetsgivare, som inora fyra månader efter permittering eller uppsägning på
grund av arbetsbrist avser att återinta resp. anställa raotsvarande
arbetskraft, skyldig att underrätta arbetstagarorganisationen härom. Därvid
har organisationen rätt att samråda med arbetsgivaren om den tilltänkta
åtgärden. Uppstår tvist, kan arbetarförbundets styrelse begära att tvisten
prövas av det fömt näranda centrala organet, som kan avge rekommendationer i
ärendet. Dessa regler gäller dock inte i fråga om arbetare sora har en kortare
anställningstid än nio raånader eller sora anställts för viss tid eller visst
arbete. För det fall att flera arbetstagare kan koraraa i fråga för
återintagning eller återanställning gäller samraa lurordningsregler sora vid
permittering eller uppsägning på grund av arbetsbrist.
För tjänstemän i privat
verksarahet samt i statliga bolag gäller på grund av huvudavlal och
företagsnärandsavtal bestäramelser om turordning vid uppsägning på gmnd av
arbetsbrist, vilka i huvudsak överensstämmer med den motsvarande regleringen
för arbetare. Enligt de tidigare nämnda trygghetsavtalen raellan SAF samt SIF,
SALF och CF samt mellan SFO och nämnda tjänsteraannaförbund kan vidare överläggningar
ske raellan arbetsgivaren och berörd tjänstemannaorganisa-tion om
återanställning av tjänsteman, som sagts upp på grund av driftsinskränkning.
Sådana överläggningar måste dock påkallas senast 18 raånader efter
uppsägningstidens utgång.
För
arbetare i koraraunal verksarahet finns på Svenska kommunförbundets avtalsområde
kollektivavtalsbestämmelser om turordning vid uppsägning på grund av
arbetsbrist och om företrädesrätt till anstäUning. Enligt besläramelserna skaU
vid rainskning i arbetsstyrkan vid ett förvallningsoraråde den arbetstagare i
berörd yrkesgrupp inora kollektivavtalsområdet, som har den kortaste
sammanlagda anställningstiden hos kommunen, sägas upp först. Arbetstagare som
sagts upp på grund av arbetsbrist har företrädesrätt till återanställning hos
komraunen inom sill garala kollektivavtalsoraråde, under förutsättning att han
är lika duglig och lämplig som sina medsökande samt att han fullgjort arbete
hos komraunen enligt samraa kollektivavtal under sararaanlagt rainst 70 dagar
under de senaste två åren. Har flera arbetstagare företrädesrätt i enlighet härmed
går den före sora kan åberopa den längsta sararaanlagda anställningstiden hos
koraraunen. På det landstingskoraraunala orarådet gäller i huvudsak
raotsvarande regler om företrädesrätt lill anställning. Däremot saknas på
detta område regler om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist.
KoUektivavtalsbestämmelser
om företrädesrätt eller turordning finns inle för komraunaltjänsteraän.
I
rättspraxis har turordningsklausuler, vUka endast innehåller
Prop. 1973:129 46
regler
om turordning efter anställningstid, tolkats så att hänsyn kan tas även till
arbetstagarnas duglighet. En avvikelse från turordningen har dock ansetts kunna
ske om den berörde arbetstagarens duglighet och användbarhet understiger
genomsnittsmåttet i en grad som för arbetsgivaren vållar påtaglig olägenhet.
När sldllnaden mellan olika arbetstagare varit ringa beträffande anstäUningslid
men betydande i fråga ora försörjningsbörda, har någon gång 'även arbetstagare
med tyngre försörjningsbörda men kortare anställningstid ansetts kunna få
företräde. I allmänhet har dock anställningstiden tiUmälts avgörande
betydelse.
Turordningen
efter anstäUningslid gäller endast för arbetstagare tillhörande sarama
yrkeskategori. Vid raindre utpräglade yrkesarbeten uttunnas emellertid kalegoriskillnaden.
Det faktum att sådana arbetstagare kan växla befattning ulan någon nämnvärd
inskolningstid gör att anstäUningstiden får tillämpning utöver
kalegorigränserna.
3.1.6
Varsel och samråd
I
vissa kollektivavtal föreskrivs skyldighet för arbetsgivaren att varsla cn
representant för arbetstagarna viss tid innan han raeddelar beslut ora
uppsägning eller perraittering. Ibland gäUer sådan skyldighet även vid
återanställning. Varselskyldigheten gäller de individuella arbetstagare sora
avses raed åtgärden. Arbetstagarnas naran skall anges i varselmeddelandet.
Syftet med ett varsel i dessa fall är att arbetslagarnas företrädare skaU få
möjlighet att samråda med arbetsgivaren om den tilltänkta åtgärden innan den
vidtas. Ett sådant samråd kan exempelvis leda till att åtgärden begränsas eller
till att uppsägningen, permitteringen eller äteranställningen kommer att avse
andra arbetstagare än de som avsågs i varselmeddelandet. Vidtar arbetsgivaren
åtgärd, som strider mot vad som därvid överenskoraraits eller om ingen
överenskommelse uppnåtts mol arbetstagarnas önskemål, kan dessa genom sin organisation
begära förhandlingar om åtgärden enligt lagen om förenings-och
förhandlingsrätt.
För
flertalet arbetare i privat verksarahet samt för arbetare i statliga bolag
återfinns bestämmelser om varsel och samråd i huvudlavlal eller
företagsnärandsavtal. Enligt dessa bestämraelser skall arbetsgivaren vid
uppsägning eller perraittering av arbetstagare från anställning som varat minst
nio m.ånader varsla arbetstagarorganisationens representant på platsen
(varselorabud) minst 14 dagar i förväg. Påkallas på grund av omständighet, som
inle kunnat förutses av arbetsgivaren, en m.inskning av arbetsstyrkan inom
kortare tid än den sålunda föreskrivna varsel-tiden, skall varsel i stället
lämnas så fort det kan ske. Varselmeddelande skall innehålla uppgift om de
arbetstagare som arbetsgivaren anser sig böra säga upp eller permittera.
Sararåd rörande den tilltänkta åtgärden skall på arbetsgivarens eUer
varselorabudets begäran ofördröjligen äga rum mellan dem. Enligt
företagsnämndsavtalen skall samrådet äga rum i
Prop.
1973:129 47
företagsnämnden.
Från varsel- och samrådsskyldigheten uppställs undantag beträffande
arbetstagare, sora anställts för viss tid eller för visst arbete, samt för
säsongpermittering och korttidsperraittering (ej överstigande två veckor).
Undantag gäller också vid avskedande.
Enligt huvud- och
förelagsnämndsavtalen är arbetsgivare, sora vidtagit uppsägning eller
permittering i fall då de nyss återgivna reglerna ora varsel och samråd varit
tillämpliga, vidare skyldig att underrätta varselombudet om tilläranad
anställning eller återintagning av arbetskraft som uppkomraer inom fyra månader
efter uppsägningen eller pemiitte-ringen. Varselmeddelandet skall innehåUa
uppgift ora de arbetstagare, som enligt arbetsgivaren bör åleranställas eller
återintas. Varsel bör om möjligt lämnas minst en vecka i förväg. PåkaUas från
någondera sidan samråd rörande den tilltänkta åtgärden, skall sådant
ofördröjligen äga rum.
För tjänsteraän i privat
verksamhet och i statliga bolag återfinns bestämmelser om varsel och samråd
beträffande uppsägning och återanställning endast i de trygghetsavtal, som
SIF, SALF och CF ingått med SAF och raed SFO. Enligt dessa avtal skall arbetsgivaren,
så snart han kan överblicka att planerade åtgärder i fråga ora
driftinskränkningar och liknande strukturförändringar kan medföra
personalförändringar, underrätta berörd tjänstemannaklubb saml därvid lämna
uppsägningsvarsel. Enligt avtalen bör överläggningar med anledning av sådant
varsel tas upp med skyndsamhet. Vidare föreskriver avtalen att överläggningar
om återanställning av tjänsteman, som sagts upp på grund av driftsinskränkning,
skall kunna ske på endera partens begäran under 18 raånader, räknat från den
individuella uppsägningstidens utgång. Därjämte stadgas, att arbetsgivaren och
tjänstemannaklubben redan i saraband raed att inskränkningen aviseras skall
överlägga om möjligheterna att återanställa uppsagda tjänstemän, om behov av
nyanställningar senare skulle uppslå.
För statstjänstemän och
arbetstagare på det komraunala området gäller inle några bestämmelser om varsel
och samråd beträffande uppsägning, permittering eller återanställning.
Härutöver kan nämnas att
bestämmelser om samråd i fråga ora nedläggande, inställelse eller väsentlig
inskränkning av arbetsgivarens verksarahet återfinns i företagsnämndsavtalen
på den privata och koraraunala sektorn särat i kungörelsen (1968: 104, senast
ändrad 1970: 203) om företagsnämnder m. ra. inora statsförvaltningen. Enligt
dessa bestämraelser skall sararåd äga rura inora förelagsnäranden beträffande
åtgärdens inverkan på anställningsförhållandena. Besläraraelserna får dock
inte åberopas som stöd för yrkande att i företagsnämnden behandla individuella
fall. Detla samrådsförfarande tar alltså sikte på den allmänna
personalpolitiken.
Prop. 1973:129 48
3.1.7
Anställningsskydd vid tvist, skadestånd
I
ett anställningsförhållande torde normalt skyldighet föreligga för arbetstagaren
att utföra arbete för arbetsgivarens räkning och för arbetsgivaren att till
arbetstagaren utge lön och andra förmåner sora följer av anställningsavtalet.
Däremot torde, som förut nämnts, arbetstagaren enligt svensk rätt inte på
detta avtal kunna grunda någon ovUlkorlig rätt att få utföra arbete. En
arbetsgivare anses nämhgen inte kunna av exekutiv rayndighel tvingas att låta
arbetstagaren utföra arbete. Att arbetsgivaren inte tillhandahåller
arbetstagaren arbete innebär dock inte att anställningen upphör.
En
uppsägning träder i kraft när uppsägningstiden gått till ända. Ora annat inte
avtalats eller föreskrivits gäller delta även ora tvist råder ora uppsägningen
och denna därför är föremål för förhandlingar mellan parterna enligt lagen om
förenings- och förhandlingsrätt eller för prövning i rättslig ordning. För
statstjänstemän och för tjänstemän beträffande vilka
kommunaltjänsteraannastadgan är tillämplig gäller dock särskilda regler. Blir
sådan tjänsteman uppsagd, kan arbetstagarförening som han tillhör begära
överläggning i saken (se avsnitt 3.1.8). Begärs överläggning får tjänstemannen
inte skiljas från tjänsten förrän överläggningen ägt rum, även om
uppsägningstiden gått ut. Beslut om uppsägning får vidare inle verkställas
förtän det har vunnit laga kraft.
Uppsägning
i strid raot de tidigare näranda lagbestäramelsema ora förbud raot uppsägning i
vissa fall är ogill. AnstäUningen skall således utan hinder av uppsägningen
anses bestå. Har en uppsägning stått i strid mot bestämmelser i kollektivavtal
om att uppsägning skaU vara sakligt grundad torde i princip gälla att
arbetstagaren kan vinna domstols förklaring att uppsägningen är ogiltig och
att anstäUningen alltså alltjämt består (se SOU 1969: 20 s. 74 f). En sådan
dora torde emellertid inte innebära någon omedelbar rätt för arbetstagaren att
återgå i arbetet eftersom den inte kan verkstäUas av exekutiv rayndighet så
att arbetstagaren får tillbaka sin gamla befattning. Emellertid har
arbetsdorastolen i åtskUliga fall, när uppsägning skett i strid raot bestämmelse
i lag eller kollektivavtal eller mot goda seder, ansett sig böra bifalla
yrkande om förpliktande för arbetsgivaren att återta arbetstagaren i arbetet,
även ora såsora domstolen i en dom uttalat den rättsliga påföljden av att
ett sådant åläggande inte fullgörs praktiskt sett inte kan bli annat än skadestånd.
Däremot har ett yrkande om återinsättande i tjänsten inte ansetts kunna
bifaUas av aUmän domstol (se NJA 1960 s. 63).
När
uppsägning enligt de på den privata arbetsmarknaden gäUande huvudavtalen eUer
företagsnämndsavtalen skaU prövas av särskild skiljenämnd finns inle någon
möjlighet att förordna att arbetstagaren skall återgå i arbetet.
Föratom
förordnande om återintagning i tjänsten kan skadestånd
Prop. 1973:129 49
förekoraraa sora påföljd vid obehörig uppsägning.
Ersättningen skall raotsvara i första hand de löneförmåner som skulle ha
utgått, om arbetstagaren varit kvar i tjänsten, med avräkning för vad han
tjänat eUer bort tjäna i en ny anställning. Häratöver har arbetsdorastolen
möjlighet att tillerkänna en obehörigen uppsagd arbetstagare ersättning för den
ideella skada som han kan ha lidit på grund av uppsägningen. Denna möjlighet
har emellertid inte ansetts föreligga för allmän domstol (se bl. a. NJA 1960 s.
63).
3.1.8 Förfarandet vid tvist
Enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt kan
förhandling äga mm ora anställningsvillkoren särat förhåUandet i övrigt mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Rätt att påkalla förhandling tiUkommer arbetsgivaren
eUer hans organisation samt den arbetstagarorganisation som arbetstagaren
tillhör. När förhandUng påkallas är motparten skyldig att inställa sig till
förhandlingen för alt diskutera tvistefrågan i sak.
Förhandlingsskyldighet kan också grundas på avtal. De
flesta kollektivavtal innehåller bestäraraelser ora sådan skyldighet. Dessa
bestäramelser reglerar ofta i detalj olika led i förfarandet. Regleringen är
utanför de stora huvudavtalens oraråde raycket heterogen. De flesta förhandlingsordningar
innehåUer eraellertid bestäraraelser om förhandlingar på två plan, lokala
förhandlingar mellan de av frågan berörda parterna på arbetsplatsen under
medverkan av den lokala arbetstagarorganisationen samt centrala förhandlingar
raellan arbetsgivar- och arbetslagarförbun-den. Förhandlingsordningarna
innehåller vidare ofta preskriptionsregler och regler om tid för påbörjande av
olika led i förfarandet. Såsom tidigare nämnls innehåller huvudavtalen och
avtalen ora företagsnämnder inom SAFLO-orarådet därjämte regler om att
förhandlingsförfarandet skaU föregås av varsel och samråd, när det gäller
uppsägning, permittering eller i vissa fall nyanställnmg.
I många förhandlingsordningar föreskrivs att tvist rörande
uppsägning, iakttagande av uppsägningstid eller permittering kan om tvisten
inte biläggs vid förhandlingama hänskjutas till prövning av en särskild
skiljenämnd (arbelsmarknadsnäranden etc).
I övrigt gäller att tvister rörande kollektivavtal prövas
av arbetsdorastolen. Denna dorastol är även behörig alt ta upp tvister sora
gäller till-lämpningen av vissa lagar beträffande arbetstagare, vars
anställningsförhållande regleras av kollektivavtal. De lagar som avses är de
förat nämnda lagarna ora förbud mot arbetstagares avskedande raed anledning av
värnpliktstjänstgöring, äktenskap eller havandeskap ra. ra. särat lagen ora
seraester, lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt och 1971 års lag
om anställnuigsskydd. Vidare har arbetsdomstolen i andra lagar ålagts att ta
upp och avgöra vissa raål, oavsett ora ett kol-lektivavtalsreglerat
anställningsförhållande föreligger eller inte. Som
4 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 129
Prop. 1973:129 50
exerapel
kan näranas raål ora tillämpningen av lagen om förenings- och fÖrhandlingsr'ätt
samt mål mot arbetsgivare, som i strid mot arbetarskyddslagen eller 1971 års
sysselsättningslag sagt upp skyddsombud eller företrädare för
arbetstagarorganisation enligt sistnämnda lag.
Beträffande
rätten att föra talan vid arbetsdomstolen gäller regler, som ger
organisationerna på arbetsmarknaden en dominerande stäUning. Sålunda får
förening som slutit kollektivavtal väcka och utföra talan för sina medlemmar
utan särskild fuUmakt från deras sida. EnskUd raedlera får inte själv väcka
talan, ora han inte kan visa att föreningen undandrar sig att tala å hans
vägnar. Ora någon vill föra talan mot medlem av förening, som slutit
koUeklivavlal, raåste även föreningen stämmas in. Föreningen kan därvid utföra
medlemmens talan om denne inte själv gör det. För rätten att få en
kollektivavlalslvist prövad av arbetsdomstolen gäller som huvudregel det
ytterligare villkoret, att förhandlingsskyldighet sora kan ha föreskrivits i
kollektivavtal raåste ha uppfyllts.
För
själva rättegången i arbetsdomstolen gäller i huvudsak, raen med vissa
undantag, rättegångsbalkens bestäraraelser ora dispositiva tvistemål.
Tvister
om förhållanden, som inte regleras i koUeklivavlal eUer avser tiUämpningen av
någon av de fömt nämnda lagarna, prövas av allraän domstol. Därvid gäller ora
rättegången samma bestämmelser som för tvistemål i allraänhet. Detta innebär
bl. a. att endast den enskilde arbetsgivaren och arbetstagaren är parter i
målet och att förening vari dessa är raedleraraar inte kan utföra deras talan
utan fullmakt.
Beträffande
statstjänstemän och tjänstemän med stathgt reglerade kommunala tjänster gäller
att förhandling enligt lagen om förenings-och förhandlingsrätt kan påkallas
endast i fråga som får regleras genora avtal. Exempelvis tvister om uppsägning
eller avsättning kan således inte bli föremål för förhandling. I fråga om
uppsägning kan dock överläggning ske på begäran av arbetstagarförening som
tjänstemannen tillhör. Vid sådan överläggning skall myndigheten närmare
redovisa skälen för uppsägningen, varvid organisationen kan framföra sina
synpunkter på detma. Myndigheten får emeUertid inte träffa någon uppgörelse med
organisationen i frågan. Tvister om uppsägning eller avsättning kan inte
heller komraa under arbetsdomstolens prövning annat än om föreningsrättskränkning
påstås. Avsättning som ämbetsstraff prövas av allraän dorastol i brotlraål.
Beslut om uppsägning eller entledigande i disciplinär väg kan överklagas genom
besvär i administrativ ordning, varvid regeringsrätten är sista instans. En
uppsägningstvist kan emellertid också komma under prövning av allmän domstol i
form av talan om skadestånd på grund av uppsägningen.
Prop. 1973:129 51
3.2
Utländska förhållanden
I
flera europeiska länder gäller lagstiftning ora anställningsskydd. I det
följande redovisas huvudinnehållet i den gäUande lagstiftningen härora i
Finland, Norge och Västtyskland. Vidare berörs kortfattat de hittillsvarande
resultaten av det arbete som bedrivs inom EG-koraraissionen för att
åstadkoraraa underlag för en geraensara sysselsättningspolitik i
raedlerasländerna inora de europeiska gemenskaperna (EG). Slutligen lämnas en
redogörelse för det huvudsakliga innehållet i en av InternationeUa
arbetsorganisationen (ILO) år 1963 antagen rekommendation (nr 119) angående
uppsägning av anställningsavtal på arbetsgivarens initiativ.
I Finland regleras
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare i en lag från år 1970 om
arbetsavtal.
Enligt denna lag får ett
anställningsavtal som gäUer tills vidare inte sägas upp av arbetsgivaren utan
särskilt vägande skäl. Lagen innehåUer en uppräkning av skäl, sora inte kan
anses berättiga till uppsägning. Sådana skäl är arbetstagares sjukdom, såvida
sjukdomen inte förorsakat väsentlig och varaktig nedgång i arbetstagarens
arbetsförmåga, vidare arbetstagares deltagande i strejk eller annan arbetskamp,
arbetstagares politiska, religiösa eller andra åsikter eUer deltagande i
sarahäUs- eUer föreningsverksarahet särat slutligen tillfällig rainskning i
arbetet. Påföljden för en obehörig uppsägning är skadestånd. Någon möjhghet
att döma till återanstäUning eller att förklara åtgärden ogUtig finns inte.
Under en prövotid, som får
uppgå tiU högst tre raånader, kan anställningsavtalet sägas upp ömsesidigt
utan uppsägningstid. I övrigt gäller vid tillsvidareanställningar en ömsesidig
uppsägningstid raotsvarande lönebetalningsperioden, dock rainst 14 dagar ora
annat inte avtalats. Avtal får inte träffas om längre uppsägningstid än sex
månader. Uppsägningstiden får vidare inte vara längre för arbetstagaren än för
arbetsgivaren. I övrigt råder avtalsfrihet beträffande uppsägningstiden.
Om vägande skäl påkallar
del kan en arbetsgivare avskeda en arbetstagare utan iakttagande av
uppsägningstid. Såsom vägande skäl bör enligt lagen anses sådant beteende från
arbetstagarens sida, som raedför att det inte skäligen kan krävas av
arbetsgivaren att han fortsätter anställningsförhållandet.
I Norge finns sedan år
1936 en aUraän lagstiftning ora anställningsskydd. Den nuvarande lagen lov
ora arbeidervem är från år 1956. Lagen har ändrats vid olika tUlfällen,
senast år 1972. För flertalet offentliga tjänstemän gäller särskUda
bestämmelser om anställningsskydd i en lag från år 1918 raed senare gjorda
ändringar.
I
lagen om arbeidervem återfinns en allraän bestämmelse ora skydd raot
uppsägning, sora inte sker på saklig grand. Arbetsgivaren blir ersättningsskyldig
ora en arbetstagare, som fyUt 20 år och har minst två
Prop. 1973:129 52
års
sararaanhängande anställningslid vid företaget, får sluta utan att uppsägningen
har saklig grund i företagarens, arbetstagarens eller företagets förhållande.
Under raotsvarande betingelser kan vidare doraslol, ora det befinns riraligt,
förplikta arbetsgivaren att återta den uppsagde arbetstagaren i dennes tidigare
eUer motsvarande tjänst. Domstolen har därvid att bestämraa i vilken utsträckning
arbetstagaren dessutora skall ha ersättning för förlorad arbelsförtjänst under
den tid han varit uppsagd.
Möjligheten
att döraa till återanställning har kommit alt utnyttjas sparsamt, vilket bl. a.
lorde hänga saraman med att uppsägningstvister ofta tar sådan tid att det i
praktiken inte finns utrymrae för en tillämpning av bestämmelsen, när tvisten
skall sluthgt avgöras. Någon sanktion mot en arbetsgivare, sora inte ställer
sig en dom om återanställning till efterrättelse, finns inte heller. Däreraot
förekoramer det i betydligt större utsträckning alt domstol utdömer ersätining
till en arbetstagare, som blivit uppsagd utan att saklig grund förelegat för
uppsägningen. Vid fastställande av denna ersättning skall enligt lagen hänsyn
tas till den arbetsinkorast, som den uppsagde arbetstagaren till följd av
uppsägningen gått förlustig, samt tUl arbetslagarens anställningstid, lön och
andra omständigheter som det är riraligt att beakta. Ersättning utgår för såväl
ekonoraisk som ideell skada. Ersättningen får som regel inte överstiga hälften
av arbetstagarens sista årsinkomst vid företaget. Ora anställningen varat i
tio år kan ersättningen dock sättas till hela årsinkomsten, och om
anställningen varat i 20 år kan ersättningen uppgå till tre årslöner.
Lagen
om arbeidervem innehåller också regler om uppsägning på grund av sjukdora.
Arbetstagare, som efter fyllda 20 år har två års sararaanhängande anställning
i företaget, får inte sägas upp på grund av sjukfrånvaro under de första tre
raånaderna efter sjukdoraens inträde. Efter tio års anställning förlängs detma
tid till ett år.
För
offentliga tjänsteraän gäUer enligt 1918 års lag om offentlige tje-nesteraenn,
att en tjänsteraän kan sägas upp efler tre års anställning endast ora hans
tjänst blivit organisatoriskt överflödig. Ora en tjänsteman med mindre än 15
års anställningstid blir uppsagd, skall han såvitt möjligt beredas tillfälle
till annan anställning hos samrae arbetsgivare. Tjänsteraän raed längre
anstäUningslid har i stäUet under vissa föratsättningar rätt till
"ventepengar" under två års tid.
Uppsägningstidens
längd är enligt arbeidervernloven beroende av avlöningsformen,
anställningstiden och åldern. Uppsägningstiderna är örii-sesidiga. Såvida annat
inte avtalas skriftligen eller fastställts i kollektivavtal gäller minst 14
dagars uppsägningstid vid uppsägning av arbetstagare raed tira-, dag-, vecko-
eller ackordslön. Under samma föratsättningar gäller vid uppsägning av
arbetstagare med månads- eller årslön en minsta uppsägningstid av en raånad.
Har arbetstagaren efter fyllda
Prop. 1973:129 53
21
år haft en sararaanhängande anställning under minst fyra år, är
upp-s'ägningstiden minst en raånad tUl slutet av en kalenderraånad. För arbetstagare,
sora varit anstäUd under en sararaanhängande tid av minst tio år inom
företaget, gäller en uppsägningstid av minst två månader om han fyllt 50 år och
tre månader ora han fyllt 60 år. Vid olyckor, naturtilldragelser eller andra
oföratsedda händelser, sora nödvändiggör en total eller partiell inställelse
av driften, kan uppsägningstiden nedsättas. För offentliga tjänstemän gäller
enligt tjenestemannsloven en upps"äg-ningstid av rainst tre raånader, ora
anställningstiden understiger tre år, och sex månader i övriga fall. Genora
regleraente kan dessa uppsägningstider dock nedsättas. Även för vissa andra
yrkesgrapper gäller genom särskilda lagar andra uppsägningslider än som
föreskrivs i arbeidervernloven.
De angivna bestämmelserna
i arbeidervernloven gäller inte när arbetstagare kan avskedas utan uppsägningstid.
När avskedande kan ske har inte reglerats i arbeidervernloven. Av rättspraxis
framgår emeUertid, att avskedande kan tillgripas vid grovt kontraktsbrott från
arbetstagarens sida. För offentliga tjänstemän gäller en särskild regel om
avskedande i tjenestemennsloven. Enligt denna kan en tjänsteman avskedas, om
han visar sig varaktigt oförmögen att utföra sitt arbete eller inle längre uppfyller
nödvändiga eller föreskrivna krav för anställningen samt om han gör sig skyldig
lill vissa uppräknade grova tjänsteförsummelser eller visar sig ovärdig sin
tjänst etc.
I
Västtyskland gäller en omfattande lagreglering av anställningsskyddet. Redan
under 1920-talet infördes lagstiftning om uppsägningsskydd och ora driflsråd
(ett slags företagsnämnder). Nu gällande bestämmelser av intresse återfinns
förutom i Burgerliches Gesetz-buch i 1951 års Kiindigungsschutzgesetz och den
år 1972 refomie-rade Belriebsverfassungsgeselz, vilka båda sistnämnda lagar är
tiUämpliga på alla arbetsgivare raed minst fem anställda.
För uppsägning av
arbetstagare, som fyllt 18 år och har minst sex månaders sammanhängande
anställningstid hos arbetsgivaren, krävs enligt Kiindigungsschutzgesetz alt
uppsägningen är "socialt rättfärdig". Arbetsgivaren måste kunna visa
väsentiiga skäl för uppsägningen. Endast uppsägningar sora har sin grund i
arbetstagarens uppförande eller tvingande företagsekonomiska förhållanden
godtas. Även ora en uppsägning föranleds av förhållanden i företagels drift,
kan uppsägningen anses socialt orättfärdig, ora arbetsgivaren vid valet av
arbetstagare inle tagit vederbörlig hänsyn lill dessas sociala förhållanden.
En uppsägning sora inte är
socialt rättfärdig är enligt Kundigungs-schutzgesetz ogiltig. På yrkande av
arbetstagaren kan dorastol i ett dylikt fall förklara att anställningen inte
upphört genom uppsägningen. Om arbetstagaren gått utan arbete efter
uppsägningstiden till dess att domen fallit, är han berättigad till lön av
arbetsgivaren för denna tid. På
Prop. 1973:129 54
arbetstagarens
yrkande kan dorastolen emellertid i stäUet förklara att anställningen upphört
samt ålägga arbetsgivaren att utge skadestånd. I praktiken lär detta
förfaringssätt vara det vanligaste. Skadeståndet har i lagen begränsats till
högst 12 raånadslöner. Ora arbetstagaren är över 50 år och har 15 års
ansläUningstid är maximigränsen 15 raånadslöner. Vid 55 års ålder och 20
anställningsår går gränsen vid 18 månadslöner, dock inte om arbetstagaren
uppnått pensionsåldern, då huvudregeln om högst 12 månadslöner träder in. Vid
bedömningen av ersättningens storlek skall särskUd hänsyn tas tiU
anstäUningstidens längd och arbetstagarens ålder. Ersättningen avser såväl
ekonomisk som ideell skada.
Belriebsverfassungsgeselz,
sora ger driftsråden ett betydande raedin-flylande i frågor rörande
anslällningslrygghelen, innehåUer ytterligare begränsningar av
uppsägningsrätten. Enligt denna lag skall driftsrådet en vecka i förväg
underrättas ora alla tilltänkta uppsägningar från arbetsgivarens sida och ora
skälen tUl dessa. Försummas det är uppsägningen utan verkan. Om driftsrådet
uttalar betänkligheter raot uppsägningen kan arbetsgivaren visserligen
verkställa denna, raen driftsrådets betänkligheter anses väga tungt vid en
doraslolsprövning av uppsägningens gUtighet enhgt Kundigungsschutzgesetz.
Driftsrådet kan vidare direkt raotsätta sig en uppsägning på vissa i lagen
angivna grunder. Om arbetsgivaren i ett dylikt fall ändå meddelar uppsägningen,
kan arbetstagaren hos domstol begära att verkställigheten uppskjuts tills
tvisten blivit slutligt prövad. Arbetslagaren har då rätt att vara kvar i
anstäUningen på oförändrade arbetsviUkor. Domstolen kan dock på yrkande av
arbetsgivaren genora interiraistiskt beslut befria honom från skyldigheten att
bereda arbetstagaren fortsatt anstäUning.
De
grunder på vilka ett driftsråd kan motsätta sig en uppsägning är
1)
att arbetsgivaren vid valet av
de arbetstagare sora skall sägas upp inte alls eller i otillräcklig orafattning
beaktat sociala synpunkter,
2)
att uppsägningen strider mot
turordningar som faststäUts av arbetsgivaren och driftsrådet,
3)
att arbetstagaren skulle kunna
få fortsalt anstäUning på annan arbetsplats inom verksamheten eller i annan
verksamhet inom företaget, eller
4)
att arbetstagaren skulle kunna
beredas fortsatt anställning efter omskolning och delta skäligen kan krävas av
arbetsgivaren.
Driftsråden
har även tUl uppgift, bl. a., att främja sysselsättning av äldre och
handikappade inom företaget och att trygga dessa arbetstagares situation på
arbetsplatsen. För handikappade gäller vidare ett särskUt uppsägningsskydd
enligt Schwerbeschädigtengesetz. I deima lag föreskrivs att en arbetsgivare
raåste ha tillstånd av myndighet för att säga upp en arbetstagare, som i
särskild ordning bedömts vara så handikappad på grund av krigsskada, olycksfall
i arbetet eUer yrkessjukdora att han förlorat rainst halva arbetsförraågan.
Prop.
1973:129 55
Enligt
Burgerliches Gesetzbuch gäller för tjänstemän en uppsägningstid av rainst sex
veckor. Genom kollektivavtal kan denna tid förkortas, dock inte under en månad.
Efter feratolv års anställning efler fyllda 25 år förlängs uppsägningstiden
till tresex raånader. För arbetare gäUer enligt lagen en rainsta
uppsägningstid av två veckor. Efter 520 års anställning efter fyllda 35 år
förlängs uppsägningstiden tUl entre månader. Genora kollektivavtal kan
överenskommelse träffas om längre upp-sägrungslider. För offentligt anställda
arbetare gäller längre uppsägningstider, t. ex. tre månader efter tio års
anställning. De nu genomgångna uppsägningstiderna gäller ömsesidigt för
arbetsgivare och arbetstagare. Uppsägningstiden skall räknas från utgången av
ett kvartal.
I Burgerliches Gesetzbuch
finns vidare regler om avskedande utan iakttagande av uppsägningstid. Som grund
för avskedande anges bl. a. upprepad vägran att utan godtagbart skäl utföra
anvisat arbete samt upprepade förseelser trots varning från arbetsledningens
sida. Beträffande högre tjänstemän gäller att avskedande kan ske t. ex. om ett
erforderligt förtroendeförhållande till arbetsgivaren allvarligt rabbals.
Inora de europeiska
geraenskaperna (EG) arbetas för närvarande på att åstadkoraraa en geraensara
sysselsättningspolitik i de olika raedlerasländerna. Såsom ett led i dessa
strävanden har EG-kommissionen år 1972 avgett en rapport raed vissa förslag
till en sådan gemensam politik. Rapporten har utsänts tUl diskussion i
parlamentet samt i ekonoraiska och sociala komraittén raen har ännu inte blivit
föremål för något ställningstagande från medlerasländernas sida.
Rapporten grundar sig i
betydande utsträckning på regler, sora redan förekommer i ett eller flera
raedlerasländer. Sålunda hänvisas bl. a. till den tyska lagstiftningen ora att
en uppsägning måste vara socialt rättfärdig. Enligt kommissionen är det ett
minimikrav att en arbetsgivare aUtid lämnar uppgift skriftligen eller i
eljest faststäUd form om orsaken tUl en uppsägning. Uppsägningstidens längd
bör enligt komraissionens raening inte understiga sex veckor. Denna tid bör öka
med åldern och uppgå till exerapelvis rainst tre raånader vid 40 år och minst
sex månader vid 50 år. Dessa tider bör ytterligare förlängas efter
anställningstiden. Reglerna ora uppsägningstidens längd rainskar dock enligt
korarais-sionen i betydelse i den mån en lämplig ekonoraisk gottgörelse utgår
och tillgången på nya arbeten är tillfredsställande. I rapporten uttalas
vidare, att ett särskilt skydd mot uppsägningar bör gälla för bl. a. äldre och
handikappade.
Genom sin anslutning till
Förenta Nationerna är Sverige medlem av den internationella
arbetsorganisationen (ILO). Organisationen avger förslag till internationeUa
konventioner i arbetsmarknadsfrågor, avsedda att ratificeras av
organisationens medlemmar. Organisationen avger även rekomraendationer, vilka
skall övervägas vid
Prop. 1973:129 56
exerapelvis
lagstiftning raen saknar den bindande karaktär sora tUlkommer en ratificerad
konvention.
Vid
den internationella arbetskonferensens sammanträde år 1963 antogs en
rekommendation (nr 119) angående uppsägning av anställningsavtal på
arbetsgivarens initiativ. Rekoraraendationen har antagits av Sverige (prop.
1964: 14, 2 LU 1964: 63, rskr. 1964: 329). Rekoraraendationen är uppdelad på
två huvudavsnitt, av vilka det förra anger vissa allmänna tillämpningsnorraer
och det senare innehåller kompletterande bestämmelser angående
driftsinskränkningars genomförande.
Huvudprincipen
i rekommendationen är alt uppsägning inte bör ske utan alt det föreligger ett
giltigt skäl, som saramanhänger med arbetslagarens duglighet eller uppförande
eller som har sin grund i hänsyn tiU arbetets behöriga gång. Som exerapel på
skäl som inte skal! anses såsora giltiga anges
1)
medleraskap i facklig
sararaanslulning eller deltagande i facklig verksarahet utanför arbetstiden
eller, raed arbetsgivarens medgivande, under arbetstiden,
2)
den omständigheten att någon
ämnar uppträda, uppträder eller har uppträtt såsom ombud för arbetstagarna,
3)
den omständigheten att någon i
god tro ingivit klagomål eller deltagit i rättsligt förfarande mot en
arbetsgivare med påstående om lagöverträdelse,
4)
ras, hudfärg, kön, civUstånd,
religion, politisk uppfattning, nationell härstamning eller socialt ursprang.
I
rekommendationen föreskrivs att en arbetstagare, som anser sig ha blivit
obehörigen uppsagd, skall ha rätt alt inom rimhg tid överklaga
uppsägningsbeslutet inför ett organ som upprättats enligt bestämmelser i
kollektivavtal eller inför en opartisk instans, såsora domstol, skiljedomare,
skiljenärand eller liknande organ. Detta innebär dock inle, att besvärsinstansen
skall ha rätt att bestäraraa storleken av företagels arbetsstyrka. Finner
besvärsinstansen att uppsägningen var ogrundad, skall den kunna föreskriva att
vederbörande arbetstagare såvida han ej återinsätts i arbete raed rätt att i
förekoraraande fall uppbära innehållen lön skall erhåUa antingen ett lämpligt
skadestånd eller annan form av ersättning.
Arbetstagare
som blir uppsagd bör åtnjuta sk'älig upps'ägningslid eller skälig ekonomisk
gottgörelse. Han bör vidare tillförsäkras någon form av skydd mot
inkorastbortfall. Sådant skydd kan t. ex. bestå av arbetslöshetsförsäkring
eUer annan form av social trygghet eller avgångsvederlag. Under
uppsägningstiden bör arbetstagaren i raöjligaste mån ha rätt till ledighet utan
löneavdrag för alt söka annan anstäUning. Han har också rätt att utfå ett av arbetsgivaren
utfärdat intyg. Detta får endast innehåUa uppgift om de tidpunkter då
arbetstagaren tillträdde och slutade sin anstäUning samt ora arten av de
arbetsuppgifter raed vUka han
Prop.
1973:129 57
varit
sysselsatt. Däreraot får intyget inte innehålla något för arbetslagaren
ofördelaktigt.
I
händelse av allvarUg raisskölsel kan avskedande ske utan uppsägningstid eller
uppsägningslön. Även avgångsvederlag eller liknande förmåner kan dras in.
Sådana åtgärder får dock ske endast under förutsättning att det är förenligt
med god sed och att de vidtas inom riralig tid. Innan beslut om avskedande på
grund av aUvarlig misskötsel träder i kraft, bör arbetstagaren få tiUfälle att
utan dröjsmål förklara sig.
Frågan
huruvida en arbetsgivare bör samråda med arbetstagarnas representanter innan
beslut fallas i enskilda uppsägningsfall bör enligt rekommendationen lösas i
enlighet med nationell praxis och efter vad som är lämpligt med beaktande av
förhållandena i varje enskilt land.
Beträffande
driftsinskränkningar föreskrivs, att arbetsgivaren snarast bör ta upp samråd
raed arbetslagarnas representanter rörande alla med inskränkningen
sammanhängande frågor, såsom åtgärder för att begränsa inskränkningen,
begränsning av övertid, utbUdning och omskolning, överflyttningar mellan olika
avdelningar, spridning av uppsägningar över en viss tidsryrad, åtgärder för
att nedbringa verkningama för berörda arbetstagare samt urvalet av de
arbetstagare som skall drabbas av minskningen. Sådant urval bör ske i enlighet
raed noga bestärada kriterier, vilka ora raöjligt bör fastställas i förväg med
vederbörligt hänsynstagande till såväl företagets som arbetstagarnas
intressen. Därjämte bör sådan arbetstagare ges företräde till återanställning,
när arbetsgivaren på nytt anställer arbetskraft. Vid urvalet arbetstagarna
eraellan bör beaktas dels behovet av att säkerställa företagets effektiva
drift, dels den enskilde arbetstagarens förraåga, erfarenhet, skicklighet och
yrkesraässiga kvalifikationer, anstäUningstidens längd, ålder,
familjeförhållanden eller varje annat kriterium som befinns lämpligt med hänsyn
till de särskilda förhållandena i varje enskilt land.
Rekoraraendationen
äger tillämpning på alla grenar av näringslivet och på alla kategorier av
arbetstagare. Från rekoraraendationens till-lärapningsoraråde kan eraellertid
undantas arbetstagare sora anställts för bestämd tid eller för en bestämd
arbetsuppgift, när på grund av arbetets natur anställningsförhållandet icke kan
vara av obestämd varaktighet, vidare arbetstagare som fullgör en prövotid,
såvida denna bestämts på förhand och är av rimlig varaktighet, arbetstagare som
anstäUts tillfälligt för en kortare period samt tjänsteraän i den statliga
förvaltningen, dock endast i den orafattning sora konstitutionella föreskrifter
utesluter dem från tillämpningen av en eller flera av bestämmelserna i rekommendationen.
Vad
slutligen beträffar reglerna för rekoraraendationens genoraförande stadgas,
att rekoraraendationen kan bringas i tillämpning genom nationell lagstiftning, kollektivavtal,
interna reglementen och föreskrifter inom företagen, skiljedom eller beslut av
dömande myndighet eller
Prop.
1973:129 58
på
annat sätt sora är förenligt med nationeU praxis och som kan anses lämpligt med
beaktande av förhållandena i varje enskilt land. Under år 1973 koramer att
särskilt undersökas hur rekoraraendationen har genomförts i de olika
medlemsländerna.
3.3
Utredningen
3.3.1
Inledning
Utredningen
anför inledningsvis att det är framför allt två förhållanden som träder i
förgrunden, när raan studerar problemen på dagens arbetsmarknad, nämligen dels
den betydande arbetslöshet som har sin gmnd i pågående strakturförändringar
inora näringslivet, dels den utsatta situationen sora kännetecknar vissa
arbetstagargrupper, inte minst de äldre arbetstagarna. Utredningen konstaterar
att svårigheterna på arbetsmarknaden under de senaste åren har varit klart
tilltagande och att det inte har påvisats någon omständighet som tyder på att
dessa förhållanden skulle radikalt förändras.
Enligt
utredningens uppfattning är den liUtagande andelen äldre arbetstagare bland de
svårplacerade markant. Den äldre arbetskraft som har fristäUts på grund av
driftsinskränkningar har inte ens under gynnsararaa konjunkturbetingelser
kunnat få nya arbeten på den öppna arbetsraarknaden i samma takt som
friställningarna. Risk föreligger för att de äldre arbetstagarna ställs utanför
den ordinarie arbetsmarknaden på grand av de svårigheter sora raöter när det
gäller att vinna ny anställning. Vad sora nu har sagts om de äldre
arbetstagarna gäller i stor utsträckning även arbetstagare med nedsatt
arbetsförmåga. Också bland kvinnor och ungdom har arbetslösheten tilltagit
oroväckande under de senaste åren.
När
det i övrigt gäller förhållandena på arbetsmarknaden ger sig regionala och
branschraässiga olikheter till känna. Förhållandevis hög arbetslöshet,
särskilt i fråga om den äldre arbetskraften, registreras i de nordliga delarna
av landet. I övrigt varierar förhållandena inora olika branscher, yrkesgrupper
etc. Särskilt ogynnsararaa utvecklingstendenser visar textil- och
konfektionsindustrin särat sko- och läderbranschen. Även på tjänstemannasidan
har det uppstått en tUltagande, ofta svårbemästrad arbetslöshet.
Utredningen
anser att det i första hand är angeläget alt förbättra skyddet för bestående
anställningar. Det ter sig naturligt att bygga vidare på 1971 års lag ora
anställningsskydd. Den lagstiftning som nu bör komma tUl stånd bör emellertid
inte omfatta enbart den äldre arbetskraften. I stället bör lagstiftningen ta
sikte på att så långt raöjligt förbättra anställningsslcyddet för alla
kategorier av arbetstagare. De nya reglema föreslås bli samlade i en särskUd
lag ora anställningsskydd.
Vissa
frågor som hänger saraman med anställningsskyddet avser ut-
Prop.
1973:129 59
redningen
att behandla i ett senare betänkande. Hit hör frågor om avgångsvederlag och om
den föreslagna lagstiftningens effekt på gällande kollektivavtal. Även
behövliga följdändringar i gällande lagstiftning komraer att tas upp senare. Slutligen
avser utredningen alt i det koramande betänkandet behandla frågor ora
rättegängen i arbetstvister och om domstolsorganisationen på det
arbetsrätlsliga området.
3.3.2
Den föreslagna lagens huvudgrunder och tillämpningsområde
En
av huvudbestämraelserna i den föreslagna nya lagen ora anställningsskydd är en
regel sora ersätter den nuvarande principen ora arbetsgivarens fria
uppsägningsrätl med krav på saklig grund för uppsägning.
Uppsägningsmöjligheterna begränsas när det gäller äldre arbetstagare eller
arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. Genom turordningsregler vid uppsägning
eller perraittering ges ett särskilt skydd åt äldre arbetstagare raed lång
anställningstid. Har arbetstagare på grund av nedsatt arbetsförmåga blivit
föremål för särskilda åtgärder från arbetsgivarens eller samhällets sida, får
han enligt förslaget ett särskilt skydd vid driftsinskränkningar.
Uppsägningstidens längd regleras. Varsel och överläggning skall äga mm innan
beslut får meddelas om uppsägning, avskedande, permittering eller annan
liknande åtgärd. Genora regler om företrädesrätt får arbetstagare sora har
slagils ut på grund av arbetsbrist viss förtur till ny anställning hos samme
arbetsgivare. Lagförslaget innehåller slutligen regler för det fall att tvist
uppkoraraer ora uppsägning. Utgångspunkten är att arbetstagaren får gå kvar i
anställningen tUl dess att tvisten har blivit prövad och att anställningen
skall beslå, ora det kon-Stateras att arbetstagaren har blivit utsatt för en
obefogad uppsägning.
Enligt utredningens
uppfattning bör lagstiftningen om anställningsskydd så långt möjligt omfatta
alla kategorier av arbetstagare. Undantag bör således inte göras för särskilda
yrkesgrupper, anställningstyper eller branscher. Även arbetstagare sora intar
en företagsledande ställning eller är raedlera av arbetsgivarens farailj
orafattas sålunda av lagstiftningen. Detsamraa gäller arbetstagare sora har
anställts för viss tid eller säsong eller för utförande av visst arbete,
liksora arbetstagare sora är sysselsatt i deltidsarbete eller hemarbete eller
som innehar bisyssla, vikariatsanställning eller provanställning. Utanför
lagstiftningen faller emellertid sådana sora inte är att anse sora
arbetstagare, t. ex. uppdragstagare eller delägare i rörelse.
Utredningen anser inte att
det bör ställas upp krav på att arbetstagaren skall ha uppnått viss ålder för
att han skall orafattas av lagstiftningen. Sora senare skall beröras närraare
anser dock utredningen att man på vissa punkter, där ett utvidgat
anställningsskydd kommer i fråga, bör kräva en viss kvalifikationstid för att
arbetstagaren skall komma i åtnjutande av de särskilda rättigheterna.
Även
om raålsällningen bör vara ett för alla arbetstagare gemensarat
Prop. 1973:129 60
anställningsskydd,
anser utredningen inte alt en sådan ordning kan genomföras fullt ut. Bl. a. är
det nödvändigt att införa undantag som tar sikte på de speciella förhållanden
som råder på den offentliga tjänsle-mannasektorn. De undanlag som sålunda görs
kommer att behandlas närraare i ett följande avsnitt.
Vissa
särregler behövs också med hänsyn till de olika anställningsformer som finns
på den svenska arbetsmarknaden. Om en anställning ingås för en på förhand
bestämd tid eller säsong eller om en anställning avser utförande av visst arbete
ligger det ofta i sj'älva anställningsavtalets natur att anställningen upphör
utan någon särskUd åtgärd från partemas sida när den överenskomna liden har
gått lill ända eller då arbetet har blivit slutfört. Ofta är det tUlfälliga
eller kortvariga anställningar som ges denna form. Det förekommer emellertid
enligt utredningen också att arbetstagare fortsätter hos samme arbetsgivare
under raånga år genora en rad, på varandra följande tidsbegränsade
anställningar. Starka krav har fraraförts exerapelvis från byggnadsarbetarnas
och skogsarbetarnas organisationer samt från vissa lärargrupper om att
arbetstagare som visserligen har anställts för viss tid eller för visst arbete
men som har en lång anställningstid eller anställning av fortlöpande karaktär
inte lämnas utanför det nu aktuella anställningsskyddet. Utredningen har velat
tUlraötesgå dessa krav. Eftersom uppsägning oftast inle förekommer vid de
anställningar sora det är fråga ora, bör raan enligt utredningens uppfattning
finna regler sora kan ersätta bestämraelserna om uppsägningsgrunder,
uppsägningstider etc.
De
särskUda skyddsregler som bör införas för arbetstagare som är anställda för
viss tid, viss säsong eller visst arbete kan emellertid inle gå lika långt som
de bestämmelser som föreslås för tillsvidareanställning. Användandet av de nu
berörda anställningsformerna bör därför enligt utredningens uppfattning
begränsas. Förbud bör införas mot att använda de angivna anställningsformerna,
om dessa inle föranleds av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet eller
står i överensstämraelse med sedvänja inom branschen. Vidare föreslår
utredningen alt, i de fall då sådan anställningsform sora nu har berörts i och
för sig är tillåten, det dessutora måste ha träffals en särskild
överenskommelse i förväg ora begränsningen till viss tid, viss säsong eller
visst arbete.
Även
om det införs en lagstiftning ora allraänt anställningsskydd, är det enligt
utredningens uppfattning nödvändigt alt öppna raöjlighet för arbetsraarknadens
parter att på vissa punkter ersätta eUer koraplettera lagstiftningen raed egna
branschanpassade föreskrifier. Liksora hittills bör exempelvis förhandlingar
kunna föras i uppsägningsfrågor, men då raed utgångspunkt från ett lagfäst
anställningsskydd. I väsentliga trygghetsfrågor anser utredningen dock alt
lagstiftningen raåste ges en tvingande karaktär. Den bör också ges en sådan
avfattning alt anställningsskyddet inträder oberoende av ora arbetstagaren är
organiserad eller ej.
Prop. 1973:129 61
För
att raan skall erhålla en garanti för att den nu berörda avtalsfriheten inte
begagnas på ett sätt sora innebär en försäraring av det lagfästa skyddet bör
det enligt utredningens raening krävas att uppgörelser träffas på förbundsnivå.
Härigenora torde inga andra ändringar i lagstiftningen komma att godkännas an
sådana som är naturliga för avtalsområdet i fråga. Har kollektivavtal ingåtts,
bör arbetsgivaren få tiU-lärapa det även på arbetstagare sora inte är raedlera
av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, under förutsättning att
arbetstagaren sysselsätts i arbete som avses med avtalet och inte orafattas av
annat kollektivavtal.
Även ora flertalet av
bestämmelserna i den nya lagen ora anställningsskydd bör vara tvingande, bör
detta enligt utredningens uppfattning inte hindra en arbetstagare alt för sin
del la på sig förpliktelser, t. ex. i fråga ora uppsägningstid, sora går längre
än vad lagstiftningen föreskriver. Det Ugger vidare i sakens natur att parter,
som är överens om att en anställning skall upphöra, även skall kunna träffa
avtal ora exempelvis uppsägningstidens längd, storleken av ekonomisk
gottgörelse etc, även om uppgörelsen avviker från lagstiftningen. En sådan
uppgörelse kan inte sällan betraktas som en uppsägning från den anställdes
sida. Däremot bör arbetstagaren själv inte på förhand kunna avslå från sina
lagfästa rättigheter.
Utredningen
anser sig inte böra föreslå några särskilda bestämmelser angående
lagstiftningens tillämplighet på internationella förhåUanden. Sora en allraän
regel bör dock gälla att lagstiftningen genom sin karaktär av
skyddslagstiftning äger tUlärapning på varje anställnmg raed dorainerande
anknytning till Sverige eller svenska förhållanden. Lagreglerna bör tillärapas
på exerapelvis arbete som utförs av svenska arbetstagare vid ett svenskt
företags filialföretag i utlandet.
3.3.3
Anställningsskyddet vid uppsägning Grunder för uppsägning m. m.
Utredningen
föreslår, som tidigare har berörts, att arbetstagarna skall skyddas mot
obefogade uppsägningar genom en huvudregel om att uppsägningen skall vara
sakligt grundad. Regeln om saklig grund för uppsägning föreslås bli
koraplelterad raed en regel ora att uppsägning inte får ske utan att
arbetsgivaren, där så skäligen kan krävas, har erbjudit arbetstagaren annan
anställning hos arbetsgivaren.
Vad gäller regeln om
saklig grund för uppsägning påpekar utredningen inledningsvis att betydande
förändringar har ägt rum på den svenska arbetsmarknaden sedan principen om den
fria uppsägningsrätten stadfästes av arbetsdomstolen. En rad lagar har tillkorarait
för att skydda arbetstagaren mot uppsägningar av ovidkoraraande skäl sora exerapelvis
hans organisationstillhörighet, verksarahet inom arbetarskyddet,
familjeförhållanden etc I statstjänsteraannalagen har endast vissa
Prop. 1973:129 62
uppsägningsgrunder
godtagits, och på kollektivavlalsområdet har kravet på saklig gmnd införts
genom ändringar i huvudavtalen på den privata sektorn. Även i rättspraxis kan
en omsvängning skönjas.
Enligt
utredningens mening är det knappast raöjligt att generellt slå fast vad sora
utgör saklig grund för uppsägning. Uppsägningsfallen är sinseraeUan så olika
och förhållandena varierar så kraftigt meUan olika arbetsplatser alt det inle
går att uttala vad som är saklig grund utan att uttalandet sätts i relation till
det individuella fallet. Utredningen betonar emellertid att, även om man i den
nu aktuella lagstiftningen använder samma uttryck som redan förekoraraer i
kollektivavtal, detla inte innebär att innebörden av uttrycket raåste bli
densararaa sora har korarait till uttryck i rådande praxis.
När
det gäller de närmare omständigheter sora kan åberopas för uppsägning anser
utredningen att arbetsbrist i princip får anses utgöra saklig grand. Givet är
emellertid alt arbetsgivaren, när han lägger om driften eUer inskränker
verksamheten, alltid bör ha arbetstagarnas anställningstrygghet för ögonen, så
att kortsiktiga ekonomiska motiv inte får föranleda angrepp på denna trygghet.
Naturlig avgång eller successiv avveckling bör ofta kunna ersätta drastiska
friställningar. Vidare bör arbetstagama i de nu avsedda fallen i görligaste
raån beredas fortsatt anställning. Givetvis bör det inte vara raöjligt för en
arbetsgivare att vidta s. k. rationaliseringsåtgärder i den dolda avsikten att
göra sig fri från en viss arbetstagare sora annars inle hade kunnat skUjas från
anställningen.
I
fråga ora uppsägningar som hänför sig till den enskilde arbetstagarens
förhållanden går utredningen först in på sådana fall då arbetstagaren på ett
eller annat sätt har misskött sig eller visat bristande lämplighet. Enligt
utredningens uppfattning bör bedömningen i fortsättningen inle så mycket
inriktas på vad som har förekommit i det särskilda fallet och arbetstagarens
skuld därtill utan i stället på de slutsatser om arbetstagarens lämplighet som
kan dras av det inträffade. Först vid klart dokumenterad olämplighet bör
kravet på saklig gmnd anses uppfyllt. Olovlig utevaro bör exempelvis betraktas
som ett fall av försumraelse i arbetet, och bedöraningen bör kunna påverkas av
arbetstagarens sätt att sköta arbetet i övrigt. När det gäller bristande
samarbete får det ske en a'wägning mellan arbetsgivarens intresse av lugn på
arbetsplatsen och arbetstagarens behov av trygghet i anställningen.
Arbetsgivarna måste räkna med särdrag hos sina anställda, pch problemen kan
ofta lösas genom omplacering.
En
annan gmpp av uppsägningsfall föreligger när arbetstagaren på grund av
tUltagande ålder, sjukdom, nedsatt arbetsförmåga etc. inte längre förmår
fuUgöra de arbetsuppgifter som har lagts på honom. Här bör enhgt utredningens
uppfattning ske ett ökat hänsynstagande tUl ar-betstagamas behov av trygghet.
Enbart liUtagande ålder bör således inte få accepteras sora saklig gmnd för
uppsägning. Endast ora ålder eller
Prop. 1973:129 63
sjukdom
har korarait tUl uttryck i en stadigvarande och väsentlig nedsättning eller
förlust av arbetsförmågan bör kraven för uppsägnuig anses uppfyllda. I
begreppet saklig gmnd bör vidare inryraraas en skyldighet för arbetsgivaren
att, innan uppsägning sker, överväga alla de raöjligheter som finns att inom
ramen för anstäUningen omplacera arbetstagaren tUl andra, för honom raera
lärapade arbetsuppgifter.
Som
en allraän inskränkning i rätten alt säga upp arbetstagaren på gmnd av
förhållande sora hänför sig till honom personligen, bör enligt utredningen
gälla att uppsägningen inle får grundas enbart på omständighet som
arbetsgivaren har känt till mer än en raånad innan varsel lämnades.
Även
om det i och för sig skulle föreligga saklig grund för uppsägning anser
utredningen, som tidigare har berörts, att uppsägning inte bör få ske utan att
arbetstagaren bereds annan anställning hos arbetsgivaren, om detta skäligen kan
krävas. En sådan regel bör tillämpas bl. a. i det fallet alt en arbetstagare på
grund av nedsättning i arbetsförmågan inte längre förmår fullgöra det arbete
som han tidigare har utfört, samtidigt sora reträttposter av olika slag finns
tillgängliga. Det kan också tänkas att viss verksarahet läggs ned, samtidigt
som nya arbetsplatser upprättas där den uppsagde arbetstagaren efter omskolning
kan beredas sysselsättning. Vid en driftsinskränkning kan det naturligtvis
uppkoraraa tvekan vilka av de uppsagda arbetstagama sora i första hand bör
koraraa i åtnjutande av ett begränsat antal andra befattningar som
arbetsgivaren kan erbjuda. Utredningen föreslår inte någon särskild regel ora
turordning för dessa fall. Har de tiUgängliga platsema fördelats i saraförstånd
med arbetsmarknadsmyndigheterna eller den berörda arbetstagarorganisationen,
utgör delta eraellertid ett indicium på alt arbetsgivaren har fullgjort vad på
honom ankommit.
Utredningen
anför att det under utredningsarbetet har förts fram krav om särskilda
skyddsregler för arbetstagare som på grand av sin verksarahet, exerapelvis som
fackliga förtroendemän, kan komraa i utsatt ställning i förhållande till
arbetsgivaren. Sådana skyddsregler finns i bl. a. arbetarskyddslagen och 1971
års sysselsättningslag. Utredningen finner det dock raindre lärapligt att i en
allraän lagstiftning ora anställningsskydd införa särskilda regler endast för
en viss grapp av arbetstagare. Dessa omfattas likaväl som övriga arbetstagare
av huvudregeln ora saklig grund för uppsägning, och det ligger i sakens natur
alt strängare krav måste ställas på vad sora utgör saklig grand allt efter den
mera utsatta position som arbetstagaren intar. Enligt utredningens mening behövs
det inte heller särskilda regler till skydd mot angrepp på arbetstagares
nationalitet, religion, hudfärg etc. eller på hans politiska uppfattning eller
hans sysslande med offentliga uppdrag. Sker uppsägning av sådan anledning är
det även utan en uttrycklig bestämmelse självklart alt uppsägningen inte
kan anses sakligt grandad.
Prop. 1973:129 64
Enligt
utredningens åsikt bör en uppsägning kringgärdas med vissa formföreskrifter.
Sålunda föreslås att en uppsägning från arbetsgivarens sida alltid skah vara
skriftUg. Med en sådan regel undviks bl. a. tvister om huruvida en uppsägning
har komrait till stånd eller ej. Det bör emellertid inte föreligga något
hinder för arbetsgivaren att meddela en uppsägnuig muntiigt, bara den därefter
bekräftas skriftligen. Uppgift om de närraare omständigheter som åberopas som
grund för uppsägningen skall enligt förslaget lämnas skriflUgen, om
arbetstagaren begär det. Har en arbetsgivare underlåtit att iaktta de nu
berörda formföreskrifterna, medför delta i princip att uppsägningen blir
ogiltig.
Utredningen
framhåller alt de föreslagna skyddsreglerna inle omfattar uppsägning för
omreglering av anställningsvillkoren, efiersom sådan uppsägning inte syftar
till alt anställningsförhållandet skall upphöra. Vidare avser skyddsreglerna
endast uppsägning från arbetsgivarens sida. Utredningen anser det inle raöjligt
att konstruera en regel sora med erforderlig tydlighet fångar upp fall då en
uppsägning visserligen formellt görs av den anställde själv men då uppsägningen
har framtvingats av arbetsgivaren eller har sin grand i åtgärder från
arbetsgivarens sida, t. ex. trakasserier, hot etc. Enligt utredningens raening
får man lita till att de rätlslillämpande organen i förekoraraande fall löser
uppkorana situationer i linje raed de intentioner som ligger bakom
utredningens förslag. Har en arbetsgivare genora otillbörligt handlande förmått
arbetstagaren att själv säga upp sig, bör uppsägningen kunna undanröjas.
Ett
särskilt fall av anställnings upphörande är då arbetstagaren avgår med pension.
Utredningen erinrar om att det på den offentliga sektorn är regel att en
arbetstagare på grund av gällande pensionsreglementen är skyldig att avgå raed
pension vid en viss tidpunkt. Någon uppsägning behövs inte i dessa fall. På den
privata sektorn har det visserligen utbildats raer eller raindre fasta norraer
inora de olika företagen om när arbetstagare lämnar anställningen med pension,
raen några regler ora avgångsskyldighet finns för det raesta inte. Eftersora
det inte är ovanligt att en arbetstagare går kvar i anställningen efler uppnådd
pensionsålder, har det vid tillärapningen av 1971 års lag ora anställningsskydd
uppkoramit tvekan ora hur uppsägningsbestäraraelserna skali tillämpas för det
fall att arbetsgivaren vill att arbetstagaren skall lämna anställningen med
pension. Utredningen föreslår därför en särskild regel för dessa fall. Eftersom
formlig uppsägning enligt utredningens uppfattning är en mindre läraplig åtgärd
i de typiska pensionsfallen, föreslås att arbetsgivaren skall vara skyldig alt
underrätta arbetstagaren en raånad i förväg ora den förestående
pensionsavgången. Detta gäller i det fallet att arbetstagaren har uppnått den
för anställningen gällande högsta åldersgränsen för pension eller, ora sådan
inte finns, den för folkpension gällande åldersgränsen. Vill arbetsgivaren att
arbetstagaren skall avgå t. ex. vid en nedre pensionsgräns, bör enligt
utredningens raening uppsägning
Prop.
1973:129 65
fordras.
Detsararaa bör gälla för det fall att anställningen har fortgått efter den övre
pensionsgränsen. Ora mte särskilda skäl föranleder annat, utgör enligt
utredningen redan det förhållandet att den övre pensionsgränsen är överskriden
saklig grund för uppsägning.
Uppsägningstidens
längd
Utredningen
påpekar att uppsägningstiden har bl. a. den funktionen att arbetstagaren får
skäligt rådrura för att inrätta sig efter den omstäU-ning som anställningens
upphörande innebär och att söka sig en annan anställning. Uppsägningstiden ger
också utryrarae för förhandlingar eller för överläggningar med arbetsgivaren
ora annat arbete. Ora uppsäg-nmgstiden även förenas med en lönegaranti, får
arbetstagaren ett ekonomiskt skydd för det fall alt arbete inle kan erbjudas
honora under upp-sägnuigstiden.
När det gäller
uppsägningstidens längd bygger utredningens förslag på de regler sora finns i
1971 års lag ora anställningsskydd. Sålunda anser utredningen att
uppsägningstiden liksom i den lagen bör sättas i relation till arbetstagarens
ålder. Sora skäl härför åberopas bl. a. att en regel som i StäUet följer
anställningstidens längd skulle kunna raotverka den rörUghet på
arbetsraarknaden sora får anses önskvärd. Oavsett vUken princip som väljs för
alt bestämraa uppsägningstidens längd, blir skillna-dema inte så stora i fråga
om merparten av arbetstagarna, eftersom lång anställningstid kommer till
uttryck också i stigande ålder.
Grandregeln i fråga om
uppsägningstid bör vara att det för såväl arbetsgivaren som arbetstagaren
gäller en uppsägningstid av en månad. Härigenora ges ett skäligt rådrura åt
alla parter sora berörs av en uppsägning. Vid uppsägning från arbetsgivarens
sida skall emellertid enligt utredningens förslag uppsägningstiden förlängas
så, att den utgör två månader, om arbetslagaren har fyllt 25 år, tre månader om
han har fyllt 30 år, fyra månader om han har fyllt 35 år, fem månader om han
har fyllt 40 år och sex månader om han har fyllt 45 år. Efter fyllda 45 år bör
arbetstagaren behålla sexraånadersskyddet tUls han uppnår den högsta gränsen
för pension eller, om någon sådan uite finns angiven för anställningen,
folkpensionsåldem. Efter denna tidpunkt bör grundregeln ora en raånads
uppsägningstid på nytt träda i funktion.
För att en arbetstagare skall
få åberopa reglerna ora förlängning av uppsägnuigstiden bör det enligt
utredningens raening, liksom enligt 1971 års lag om anställningsskydd, krävas
en viss kvalifikationstid. Kvalifikationstiden bör dock förkortas i
förhållande tiU nämnda lag. Utrednmgens förslag ora kvalifikationstid innebär
att arbetstagaren skall ha varit anställd hos arbetsgivaren de senaste sex
raånadema eller sararaanlagt tolv månader under de två senaste åren. Vid
beräkning av denna kvalifikationstid saknar anställningens art eller
omfattning betydelse. Bortsett
5
Riksdagen 1973.1 saml Nr 129
Prop.
1973:129 66
från
sexmånadersfallet krävs inte alt anställningstiden är sararaanhängande.
Såväl
när det gäller kvalifikationstid vid uppsägning sora i andra fall när anställningstid
har betydelse, bör arbetslagaren i viss utsträckning kunna tillgodoräkna sig
anställning även hos tidigare arbetsgivare. Utredningen föreslår i detta
hänseende regler som bygger på 1971 års lag om anställningsskydd. Reglerna
innebär för del första att, om arbetstagare övergår till anställning hos annan
arbetsgivare inom samma koncern, han har rätt att åberopa även sin anställning
hos den tidigare arbetsgivaren. Detsamraa gäller, ora det mellan arbetsgivarna
föreUgger intressegeraenskap sora kan jämställas raed koncernförhållande. Sådan
intressegeraenskap kan föreligga vid exerapelvis konsortier och tysta bolag.
Utredningen föreslår vidare alt, ora en ny arbetsgivare inträder i ett
anställningsförhållande eller del annars äger rura en förändring på arbetsgivarsidan,
detta inte skall medföra att en ny anställning skall anses föreligga, fömtsatt
att driften fortsätter oberoende av förändringen. Det bör därvid vara
likgiltigt om den tidigare rörelsen har överlåtits till arman person, ombUdats
tUl bolag eller uppgått i en koncern eller konsortium eller ora ägaren har
försatts i konkurs. Huvudregeln i saraband med företagsöverlåtelse etc. blir
således att, om den nye arbetsgivaren övertar arbetskraften för i stort sett
sararaa arbetsuppgifter sora tidigare, han också tar på sig ansvaret för de
rättigheter som arbetstagarna har tjänat in i den tidigare anställningen.
Enligt
utredningens raening bör de föreslagna minimireglerna om uppsägningstid och
kvalifikationslid vara dispositiva. På förbundsnivå bör kollektivavtal kunna
träffas om längre eller kortare uppsägningslid för såväl arbetsgivaren som
arbetslagaren. Avtal bör vidare kunna träffas om villkor av en helt annan
konstruktion än lagens.
Det
ekonomiska skyddet vid uppsägning
Som
tidigare berörts anser utredningen att reglerna om uppsägningstid liksom i
1971 års lag om anställningsskydd bör förenas raed garanti för bibehållen lön
och andra anställningsförraåner under uppsägningstiden. Detta bör gälla
oberoende av ora arbetstagaren kan beredas arbete eller ej. Reglerna bör på
deima punkt vara tvingande och gälla även i fall då en arbetstagare på gmnd av
tvist om uppsägningen får stå kvar i anstäUningen efter uppsägningstidens
utgång (jfr 3.3.8). Utredningen föreslår vidare en regel enligt vilken uppsägningslönen
och övriga anställningsförmåner inte får understiga vad som normalt skulle ha
utgått till arbetstagaren, om han hade fått behålla sina arbetsuppgifter. Uppsägningstid
skall alltså jämställas med arbetad tid, vilket bl. a. får den effekten att
arbetstagaren kvalificerar sig för seraester utan hinder av att arbete inte
utförs. Det får enligt utredningen ankomma på arbetsmarknadens parter att
precisera den principiella föreskriften i konkreta kol-
Prop.
1973:129 67
leklivavtalsbesläramelser,
anpassade efler de speciella förhållanden som råder inom varje bransch.
Enligt
utredningens raening talar övervägande skäl för alt man i den nya lagen inle
för in någon regel om avräkning för lön på annat håll motsvarande den
avräkningsregel som finns i 1971 års lag om anställningsskydd. En
avräkningsregel kan bl. a. få den effekten alt, om en arbetstagare, ef ler
viss tids arbetslöshet får ett nytt arbete raed högre lön än i den tidigare
anställningen, avräkning med den överskjutande delen kan ske för den lid sora
han gick utan arbete, trots att den högre lönen berodde på ökade arbetsinsatser
e. d. Härtill koramer att arbetstagaren i raånga fall kan utsättas för
särskilda bekyraraer, om han skulle kastas från den ena anställningen till den
andra under uppsägningen, och att uppsägningslönen härvidlag bör kunna tjäna
som viss kompensation. Utredningen raenar vidare att det är mera realistiskt
att räkna raed att arbetstagaren snabbt söker sig ut i arbetslivet igen, om
raöjlighet finns till en viss kompensation härför än om motsatsen skulle gälla.
Mot bakgmnd av det anförda föreslår utredningen alt någon avräkning inle skall
ske på uppsägningslönen ora arbetstagaren uppbär lön på annat håll under
uppsägningstiden.
De
förordade reglerna om rätt till lön ra. ra. förutsätter att arbetslagaren slår
till arbetsgivarens förfogande under uppsägningstiden. Sålunda bör enligt
utredningen uppsägningslön inle utgå för tid då arbetstagaren är sjuk eller
tjänstledig. Står arbetstagaren till arbetsgivarens förfogande, bör han
norraalt också ha rätt att ulföra arbete. Utredningen föreslår därför en
bestäraraelse ora alt arbetstagare inte skall få avstängas från arbete med
anledning av en uppsägning, om inte särskilda skäl föreligger.
För
att den uppsagde arbetstagaren inle skall få försärarade raöjligheter att
vinna anställning på den ort där han tidigare har vistats föreslår utredningen
vidare en regel ora all arbetsgivaren under uppsägningstiden inte får utnyttja
den rätt alt förflytta arbetslagaren till annan ort som annars kan tillkoraraa
honora, ora arbetslagarens möjligheter alt söka ny anställning därigenom inte
obetydligt försäraras. Vidare föreslår utredningen att, ora arbetstagare har
sagts upp eller varslats ora att fortsatt anställning inte kommer att erbjudas
honom, arbetsgivaren i skälig omfattning skall bereda honora tillfälle att med
bibehållna förraåner besöka arbetsförmedlingen under arbetstid. Detta gäller
dock inle för det fall att arbetstagaren har väckt talan eller påkallat
förhandling raed yrkande att anställningsförhållandet skall förklaras bestå.
3.3.4
Avskedande
Utredningen
föreslår att avskedande skall få ske, om en arbetstagare grovt åsidosätter sina
åligganden i anställningen. Detta innebär att det måste föreligga ett flagrant
fall av misskötsamhet eller illojalitet. Som
Prop. 1973:129 68
exempel
näraner utredningen otillbörlig konkurrens särat oegentiighe-ter och andra
uppsåtUga brott som riktar sig mol arbetsgivaren.
Avskedande
bör enligt utredningens förslag kunna ske både vid tillsvidareanställning och
vid anställning för viss tid, viss säsong eUer visst arbete. För att man skall
få en spärr raot förhastade beslut föreslås en regel ora att arbetstagaren
före avskedandet alllid skall beredas tillfälle till överläggning med
arbetsgivaren. Även arbetstagarens organisation skall få tillfälle tiU det, om
inte arbetstagaren motsätter sig del. Ett sådant överläggningsförfarande anser
utredningen i raånga fall kunna få till följd att ett avskedande oravandlas
lill en överenskoraraelse ora uppsägning eller någon annan raindre
uppseendeväckande åtgärd. Några tidsfrister eller andra regler bör enligt
utredningens raening inte föreskrivas beträffande rätten till överläggning. Det
ligger eraellertid i sakens natur att skäligt rådrara måsle beredas
arbetstagaren eller organisationens företrädare för att man skall kunna tala
ora en överläggning.
Liksora
en uppsägning skall ett avskedande enligt förslaget alltid raeddelas i
skriftlig förra. Vidare är arbetsgivaren skyldig att på arbetstagarens begäran
uppge de omständigheter sora läggs honora til! last. Underlåter arbetsgivaren
att iaktta dessa formföreskrifter, kan avskedandet förklaras ogiltigt.
Tre ledaraöter har
reserverat sig mot förslaget om vem sora skall beredas tUlfälle tUl
överläggning raed arbetsgivaren ora ett tUltänkt avskedande. Enligt
reservanternas mening bör arbetstagarens organisation alltid beredas tUlfälle
till sådan överläggning, även om arbetstagaren skulle motsätta sig det. Som
skäl härför åberopas bl. a. att ett beslut ora avskedande kan tillkomma i en
upphetsad situation och att arbetstagaren sora följd härav kan koraraa att
acceptera ett avskedande, sora han annars inte skulle ha godkänt, och motsätta
sig att den fackliga organisationen kopplas in. Han kan också av andra skäl som
han sedan vid närmare eftertanke ångrar avstå från hänvändelse till
organisationen. Av hänsyn tUl den enskilde arbetstagaren är det därför
nödvändigt att den fackliga organisationen regelmässigt bereds tillfälle till
överläggning vid avskedande. Oavsett förhållandena i det individuella fallet
är en sådan regel också påkallad för att bereda organisationerna allmän
överblick och kontroll över åtgärder av detta slag. Den avtalsslutande
organisationen bör enligt reservanterna beredas tillfälle till överläggning
även i fall då den arbetstagare som avses bli avskedad är oorganiserad eller
organiserad i en annan organisation.
3.3.5
Permittering
Enligt
utredningens mening behövs regler sora hindrar att uppsägningsbestämmelserna
kringgås genom ett otUlbörligt användande av permitieringsinstitutet. Sålunda
bör permittering få företas endast om åtgärden bedöms vara av tUlfällig natur
eller är en följd av att arbetet är
Prop. 1973:129 69
säsongbetonat
eUer eljest tUl sin natur inte sammanhängande. Detsamma bör gälla annan åtgärd
som är järaförlig raed permittering, t. ex. beslut om korttidsarbete.
Liksom
1971 års lag om anställningsskydd bör enligt utredningen den nya lagen
innehålla regler om ekonomisk gottgörelse vid permittering. Reglerna gäller vid
permittering som sker av annan orsak än att arbetet är säsongbetonat eller
annars till sin natur inte sammanhängande. Har sådan permittering varat mer än
två veckor i följd eller sararaanlagt raer än trettio dagar under samraa
kalenderår, har arbetslagaren enligt förslaget rätt till lön och andra
anställningsförmåner för överskjutande permitteringstid. Vid tUlämpningen av
denna regel krävs det inte att permitteringen har pågått full dag.
Arbetsgivaren kan alltså inte kringgå regeln genora att använda korttidsarbete.
Arbetsgivaren kan enligt utredningen inte heller befria sig från
ersättningsskyldighet genom alt återinta arbetstagaren en dag varannan vecka.
En sådan åtgärd kan raan enligt utredningens raening komma till rätta med genom
skadeståndstalan.
I fråga om storleken av de
förraåner som ulgår efter viss tids permittering föreslås samma regler som
beträffande lön under uppsägningstid. Principen är alltså att förmånerna inte
får understiga vad som normalt skulle ha utgått tUl arbetstagaren, om han hade
fått behålla sina arbetsuppgifter i full utsträckning.
3.3.6
Företrädesrätt och turordning
Utredningen
frarahåller att de föreslagna reglerna om skydd vid uppsägning givelvis får en
begränsad effekt, om arbetsgivaren tvingas vidta driftsinskränkningar. När det
gäller inskränkningar sora rör en del av arbetsstyrkan, kan ofta de regler som
avgör vilka av arbetstagarna som får gå kvar upplevas som mest väsentiiga för
anslällningslrygghelen. Detsamma gäller turordningen arbetslagarna emellan i
fall då arbetstagaren äter skall ta in en del av den uppsagda arbetsstyrkan.
Läggs verksaraheten ned helt, ger självfallet inte ens turordningsregler något
skydd.
Mol bakgrund härav anser
utredningen att den nya lagen om anställningsskydd bör innehålla regler om
turordning vid uppsägning som sker på grund av arbetsbrist. Reglerna bör
kompletteras raed bestämmelser om företrädesrätt och turordning vid
nyanställning. Genora sådana bestämmelser förhindras bl. a. kringgående av
uppsägningsskyddet genora att arbetsgivaren vidtar förmenta
driftsinskränkningar som efterföljs av nyanställning av andra arbetstagare.
Utredningen
ansluter sig huvudsakligen till den uppfattning sora har legat till grund för
turordningsregeln vid återanställning i 1971 års lag om anställningsskydd.
Sålunda bör arbetslagarnas lämplighet eller duglighet inte sättas i första
rummet, utan turordningen bör bestämmas på grandval av omständigheter sora tar
sikte på den arbetskraft som behöver särskilt skydd. Utredningen anser inte
alt man bör införa en generell
Prop. 1973:129 70
regel
ora särskild förtur för t. ex. arbetstagare med nedsatt arbetsförraåga. I
stället bör turordningen bestämmas enligt objektiva kriterier såsora
arbetstagarens ålder eller anställningstidens längd. Utredningen raenar alt
principen ora anställningstidens längd är så vedertagen att den bör behållas.
Eftersom lång anställningstid också innebär tilllagande ålder, tillgodoses
härigenora i viss raån även åldersaspeklen. Principen om anställningstidens
längd som den avgörande faktorn bör emellertid nyanseras i någon mån. Sålunda
föreslår utredningen alt arbetstagare som har fyllt 45 år skall för varje
därefter påbörjad anställningsmånad tillgodoräknas en extra anställningsmånad,
dock saramanlagt högst 60 sådana anställningsraånader. Därmed får den äldre
arbetskraften ett särskilt skydd.
Turordningsreglerna
skall i uppsägningsfallen tillämpas såvitt avser arbetstagare inom samma
verksamhet. Med begreppet verksamhet avses förvaltningsenhet, företagsenhet
eller annan därraed järaförlig enhet. Har ett förelag en olikartad produktion i
olika fabriksenheler på skilda platser i landet och skall verksamheten
inskränkas i en av fabrikerna, är det sålunda de där sysselsatta arbetstagarna
som koramer i fråga vid beräkningen av turordningen, inte förelagels anställda
i en helt annan pro duktion eller på annan ort. Vad som närraare ulgör den
berörda enheten får avgöras med utgångspunkt från vad sora är naturligt på det
ena eller andra stället. Det förhåUandet att olika avdelningar är lokalt
åtskilda bör enligt utredningen inte ulan vidare leda till att de anses utgöra
skilda enheter.
När
det har fastställts vilken verksamhet sora berörs, skall valet träffas raed
utgångspunkt från arbetstagarnas anställningstid inora denna verksarahet. Härvid
skall företrädesrätten för varje kategori av arbetstagare bestämmas för sig.
Detta innebär att, om en arbetstagare tidigare har varit placerad i en annan
enhet inom företagel eller i en annan förvaltningsenhet hos samrae
arbetsgivare eller ora han har varit anställd i ett förelag som tillhör sararaa
koncern, så får han inte åberopa sådan tidigare anställningstid. Även
anställningstid i en annan yrkeskategori faller utanför.
Den
förordade regeln ora företrädesrätt vid nyanställning omfattar dels arbetstagare
som har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist, dels arbetstagare sora har
anställts för viss lid, viss säsong eller visst arbete och som inte får
fortsatt anställning på grund av arbetsbrist. Sådan arbetstagare har under en
tid av ett år efter ansläUningens upphörande företrädesrätt till ny anställning
inom den verksamhet där han tidigare var sysselsatt. En förutsättning är dock
alt arbetstagaren vid anställningens upphörande har varit anställd hos
arbetsgivaren saramanlagt rainst tolv månader eller, vid säsonganslällning,
minst sex månader under de två senaste åren. Vidare krävs att arbetstagaren har
tillfredsställande kvalifikationer för den nya anstäUningen samt att han har
anraält öns-
Prop.
1973:129 71
kan
ora återanställning. Avvisar arbetstagaren ett arbete hos arbetsgivaren sora
han skäligen bort godta, går han förlustig sin företrädesrätt.
Om
flera arbetstagare önskar koraraa i fråga för återanställning, gäller enligt
förslaget samraa turordningsregler som vid uppsägning på grund av arbetsbrist.
Detta innebär bl. a. att endast anställningstid inom den aktuella verksamheten
och kategorin får åberopas.
Utredningen
erinrar ora att 1971 års lag om anställningsskydd innehåller en bestäraraelse
att arbetstagare sora har blivit återansläUd enligt reglema ora företrädesrätt
oraedelbart skall koraraa i åtnjutande av de förlängda uppsägningstiderna utan
att behöva intjäna den eljest gällande kvalifikationstiden. Lagförslaget
innehåller en raotsvarande regel sora innebär att arbetstagaren i förekoraraande
fall skall anses oraedelbart kvalificerad för det särskilda
anställningsskyddet.
Utredningen föreslår att
reglerna om lurordning och villkor för företrädesrätt skall göras disposiliva.
Därigenora kan exerapelvis regeln om den verksarahet inora vilken turordning
skall gälla anpassas till de förhåUanden sora råder inora speciella branscher
eller yrken. Vidare kan ökad hänsyn tas till arbetstagarens personliga
förhållanden, exerapelvis hans sociala situation. En tillräcklig garanti för
att den äldre och handikappade arbetskraften skyddas och ell värn raot
köpslagan i saraband med turordningsdiskussioner får enligt utredningen anses
ligga i att det är arbetstagarnas organisationer som på förbundsnivå
bestäraraer ora avsteg skall göras från lagreglerna.
Ett särskilt skydd bör
enligt utredningens raening ges åt arbetstagare sora har nedsatt arbetsförraåga
och som raed stöd av den föreslagna lagen om vissa'anstäUningsfrämjande
åtgärder eller eljest har beretts en särskild sysselsättning hos arbetsgivaren.
Sådan arbetstagare skall slå utanför den konkurrens sora avgörs genom
turordningsreglerna och sålunda alltid ges företräde till fortsatt
anställning, om inte särskilda skäl föranleder annat. Företrädesrätt till
fortsalt eller ny anställning kan dock enligt förslaget aldrig tillkoraraa
arbetstagare som har uppnått den högsta pensionsgräns sora gäller för
anställningen eller, ora någon sådan gräns inte finns, folkpensionsåldern.
Utredningen
föreslår all samma lurordningsregler skall gälla vid permittering som vid
uppsägning på grund av arbetsbrist. Slår sålunda vid perraittering valet
raellan flera arbetstagare inom en viss verksamhet, skall företrädesrätt till
fortsatt arbete ges åt den arbetstagare som kan åberopa den längsta
anstäUningstiden inora verksaraheten. Företrädesrätten besläras inom varje
arbetstagarkategori raed utgångspunkt från anställningstiden inom denna. Liksom
i uppsägningsfallet kan arbetstagare tillgodoräkna sig en extra
anstäUningsmånad, dock högst 60, för varje anstäUningsmånad som påbörjats efler
del all han fyllt 45 år.
Utredningen
föreslår inle några regler om lurordning vid omplacering
Prop.1973:129 72
eller
befordran inom företaget och inte heller för det fallet att flera arbetstagare
gör anspråk på annat arbete i samband med uppsägning.
En
ledaraot av utredningen har reserverat sig raot förslaget att turordningen
mellan olika arbetstagare skall besläraraas raed utgångspunkt från varje
arbetstagares anställningstid inom den berörda verksamheten och med varje
kategori tagen för sig. Reservanten påpekar att förslaget innebär bl. a. alt en
arbetare som har befordrats till förman inte får tillgodoräkna sig hela den
tid sora han har tjänstgjort på den berörda arbetsplatsen utan endast den lid
sora han har haft i sin nya befattning. Vidare förlorar en arbetare sin
turordning, om han flyttar till en annan enhet inom sarama företag, t. ex. från
den ena till den andra fabriken.
Enligt
reservantens uppfattning är de föreslagna reglerna alltför snäva och
schematiska. De motverkar bl. a. en önskvärd rörlighet inom företagen och
innebär, särskilt i en lågkonjunktur, att en arbetstagare riskerar sin
anställnuigstrygghet, om han accepterar ett avancemang eller annan förändring
av sina arbetsuppgifter. Även ora reglema kan ersättas eller modifieras av
kollektivavtal, anser reservanten alt raan bör kunna kräva av en lagstiftning
ora anställningsskydd att dess regler i huvudsak skall kunna tillämpas direkt
utan att parterna skall behöva avtala om speciella villkor.
Reservanten
föreslår alt företrädesregeln vid uppsägning ges det innehållet att, om
uppsägning skall ske på grund av arbetsbrist och valet står meUan flera
arbetstagare inom samraa kategori, företrädesrätt till fortsatt anställning
ges åt den arbetstagare på orten sora kan åberopa den längsta totala
anställningstiden inora företaget. På motsvarande sätt bör företrädesrätten
till ny anställning avgöras med utgångspunkt från den totala anställningstiden
vid företaget. Slutiigen bör enligt reservantens raening den kategori arbetsledare
sora kan åberopa anställningstid som arbetare ha företrädesrätt före arbetare
med kortare anställningslid och således tå återgå till sin förutvarande
anställning.
3.3.7
Varsel och överläggning
När
det gäller en arbetstagares fortsatta anställning är det enligt utredningens
raening angeläget att partema överlägger i saken innan raan på vardera sidan
kommit alt binda sig för en bestämd uppfattning. Många kollektivavtal har också
regler om varsel och samråd innan beslut meddelas ora uppsägning, perraittering
eller återintagning av arbetstagare. Enligt utredningens åsikt bör man bygga
vidare på delta syslem. I enlighet härraed föreslår utredningen alt
arbetsgivaren alllid skall vara skyldig att varsla, ora det uppkomraer fråga
ora uppsägning eller permittering av arbetstagare eller då avtal skall träffas
ora nyanställning till vilken företrädesrätt gäller. Varsel skall också läranas
när fortsatt anställning inte kan erbjudas arbetstagare som varit anställd hos
arbetsgivaren för viss tid, viss säsong eller visst arbete under sararaanlagt
minst
Prop. 1973:129 73
tolv
månader eller, vid säsonganställning, sex månader under de två senaste åren.
Undantag
från den förordade varselskyldigheten gäller i fråga om vissa fall av
permittering. Sålunda kan varsel underlåtas, om permitteringen är av enstaka
och kortvarig karaktär eller ora den är naturlig i viss anställning. Vidare
föreskrivs, som har nämnts tidigare, en underrättelseplikt i stället för
varselskyldighet för vissa fall av avgång med pension.
När det gäller frågan vera
varsel skall läranas till och hur lång varseltiden skall vara är det enligt
utredningens mening nödvändigt med olika regler för skilda typfall. Att basera
förfarandet uteslutande på facklig raedverkan finner utredningen olärapligt
raed tanke på att reglerna kommer att omfatta även oorganiserade arbetstagare
och med hänsyn till att situationer kan uppstå då en arbetstagare inte vill att
hans förestående uppsägning skall behandlas av den fackliga organisationen.
Individuella uppsägningsfall föreslås därför bli varslade till arbetstagaren
personligen för att efterföljas av varsel till hans organisation, om arbetstagaren
inte motsätter sig det. Varsel skall i detta fall ske minst två veckor i
förväg.
När arbetsgivarens åtgärd
däreraot har kollekliv natur såsom vid uppsägning på grund av arbetsbrist
eller vid permittering eller nyanställning och det gäller att välja ut vilka
arbetstagare sora skall beröras av den förestående åtgärden, anser utredningen
att varsel alltid bör lämnas till den närmast berörda organisationen.
Varseltiden skall vid uppsägning eller perraittering vara minst en månad. Om
det inträffar omständighet som medför att varsel inle kan lämnas inora denna
tid, skall varsel i stället läranas så snart det kan ske.
För
det fall att visstidsanställning e. d. inte förlängs föreslår utredningen att
varsel skall lämnas till arbetstagare personligen minst en månad i förväg.
Arbetstagare som vid anställningens upphörande eller den nya säsongens början
har fyllt 45 år men inle uppnått den tidigare angivna pensionsgränsen har dock
rätt lUl en varseltid av tre månader.
Om varsel har lämnats, har
arbetslagaren resp. arbetstagarorganisationen enligt förslaget rätt till
överläggning med arbetsgivaren om den tilltänkta åtgärden. Sådan överläggning
skall påkallas senast en vecka efter det att varslet lämnades. Har överläggning
påkallats, får arbetsgivaren inte vidta uppsägning eller permittering förrän
överläggning har ägt rum eUer tillfäUe tUl överläggning läranats.
Har
uppsägning ägt rura utan föregående varsel och överläggning, kan detta enligt
utredningens förslag föranleda att uppsägningen förklaras ogiltig. Med
undantag av varsel vid individuell uppsägning är dock varselreglerna
dispositiva såtillvida att de kan sättas ur spel genom kol-lektiva'vtal på
förbundsnivå.
Mot
utredningens förslag i frågan vem varsel skall läranas till har tre
Prop.
1973:129 74
ledaraöter
reserverat sig. Enligt reservanternas uppfattning bör den fackliga
organisationen regelmässigt varslas även vid individuella uppsägningar. Som
skäl härför åberopas samma omständigheter sora har anförts till stöd för alt
organisationen alltid skali beredas tillfälle liU överläggning vid avskedande.
3.3.8
Anställningsskyddet vid tvist
Om
en arbetstagare anser sig ha blivit uppsagd i strid mot lagens bestämmelser om
uppsägning, kan man enligt utredningens uppfattning tänka sig två typfall. I
det ena fallet anser arbetslagaren redan från början fortsatt anställning
oraöjlig, varvid det ligger i hans eget intresse alt så snart som möjligt lämna
anställningen för att söka sig annat arbete. Enligt de tidigare behandlade
bestämraelserna är han tillförsäkrad oavkortad lön under uppsägningstiden.
Därjämte kan han enligt förslaget av domstol tillerkännas skadestånd för den
kränkning sora han har utsatts för. I det andra typfallet är det väsentligt
för arbetstagaren att behålla den anställning sora han har blivit uppsagd
från. Uppsägningen skall då på yrkande av arbetstagaren kunna förklaras ogUtig
raed påföljd att anställningsförhållandet beslår. Arbetstagaren kan även i
delta fall erhålla skadestånd för den kränkning sora uppsägningen har inneburit.
Ora
en arbetstagare har blivit avskedad eller permilterad i strid mot
bestämraelserna i lagen eUer ora han inte har korarait i åtnjutande av
företrädesrätt till ny anställning, kan han på sararaa sätt sora vid uppsägning
tiUerkännas skadestånd. Han har också raöjlighet att få bifall till yrkande om
att bli återansläUd eller, vid permittering, återtagen i arbete. Bifalls
yrkandet kan han liksom i uppsägningsfallet tillerkännas skadestånd för den
kränkning sora han har utsatts för.
För
det fall att arbetstagaren för talan raot en uppsägning raed yrkande att
anstUllningsförhållandet skall förklaras bestå, krävs det enligt utredningens
uppfattning regler som förebygger att uppsägningsskyddet blir illusoriskt
genora att arbetstagaren efter en tid inle längre får slå kvar i arbete.
Utredningen föreslår därför en regel att arbetstagaren inte får skiljas från
anställningen förrän tvisten har blivit prövad, trots att uppsägningstiden kan
ha gått till ända dessförinnan. På yrkande av arbetsgivaren kan domstol dock
förordna att regeln inte skall äga tillämpning. Ett sådant förordnande kan
raeddelas i fall då övervägande skäl talar för att arbetstagarens talan
koraraer alt ogillas.
Utredningen
föreslår vidare all, ora det föreligger tvist om uppsägning, arbetstagaren
inte får avstängas från arbete i annat fall än då särskUda skäl föreligger.
Har arbetsgivaren raed åberopande av särskilda skäl avslängt arbetstagaren från
arbete, kan doraslol pröva den frågan särskilt och förordna att arbetstagaren
skall återinsättas i arbete. Motsvarande förordnande kan meddelas i fall då
avskedande eller permUle-
Prop.
1973:129 75
ring
har ägt rum eller då arbetstagaren inte har fått företrädesrätt till ny
anställning.
De
föreslagna reglerna innebär att arbetstagaren får en långtgående rätt att
kvarstå i arbelet när tvist har uppkoramit. Denna rätt till arbetsplatsen är
dock inte ovillkorlig. I den mån arbetsgivaren har avtalsenlig rätt att
omplacera arbetstagare med hänsyn till arbetets behöriga gång eller att
permittera dem vid arbetsbrist, kan han vidla motsvarande åtgärder även raot
den som är uppsagd. Åtgärderna får dock i princip inle företas på den grund att
uppsägning har ägt rura. Ett undanlag härifrån anser utredningen dock kunna
gäUa i vissa fall t. ex. när en arbetstagare har blivit uppsagd på grund av
bråk raed arbetskamraterna. I sådant fall bör han i avvaktan på tvistens lösning
kunna överflyttas tUl en annan avdelning för undvikande av ytterligare bråk.
Finner
dorastolen att en uppsägning har skett i strid raot lagen, bör enligt
utredningen uppsägningen norraalt förklaras ogiltig och anställningsförhållandet
förklaras beslå, under förutsättning att arbetstagaren har framställt yrkande
raed delta innehåll. Enligt utredningens raening kan denna regel dock inte
göras undantagslös. Sålunda raåste del någon gång inträffa att utsikterna att
arbetsgivaren skall efterkoraraa en dora på fortsatt anställning är så sraå att
arbetstagarens intressen bättre gagnas genora en dom av annat innehåll. I
enlighet härmed föreslår utredningen att, om det finns synnerliga skäl mot att
anställningsförhållandet förklaras beslå, dorastolen i stället skall kunna
ålägga arbetsgivaren alt utge särskUt skadestånd till arbetstagaren.
Har avskedande skett i
strid mol lagen eller har arbetstagare inle erhåUit ny anställning i enlighet
med besläraraelserna om företrädesrätt, kan domstolen som nyss berördes förelägga
arbetsgivaren alt återan-stäUa arbetstagaren. Ett föreläggande om
återanställning efter avskedande kan dock meddelas endast ora det saknas grund
för såväl avskedande sora uppsägning. I företrädesrällsfallet lorde det enligt
utredningen få krävas att en viss anställning står till förfogande för att ell
föreläggande ora återanställning skall kunna raeddelas. Har arbetsgivaren
redan besatt den anställning sora arbetstagaren gör anspråk på, kan dorastolen
sålunda inte förordna all den anställde skall träda tillbaka lill förraån för
den arbetstagare som har väckt talan.
Ora
dorastolen förklarar att en uppsägning skall anses ogiltig och alt
anställningen skall bestå, blir konsekvensen enligt utredningen bl. a. att
arbetstagaren i avtalsenlig ordning har rätt att utan avräkning uppbära lön så
länge han står tUl arbetsgivarens förfogande. Genora alt arbetslagaren på
detta sätt kan bli tillförsäkrad en "livslön" får det antas att han
normalt alertas i arbete för den händelse inte någon annan uppgörelse kommer
tUl stånd. Rällen till lön ger dock inle någon absolut garanti för att
arbetsgivaren återinsätter arbetstagaren i arbete. För att komma till rätta med
denna situation har utredningen övervägt olika slags vilesbe-
Prop. 1973:129 76
stämmelser.
Enligt utredningens mening får det emellertid förmodas att, ora arbetstagaren
inle återinsätts i arbete, han i längden finner situationen ohållbar och
önskar frigöra sig från anställningen raot ekonoraisk ersättning. Utredningen
föreslår därför att, om ett anställningsförhållande har förklarats beslå raen
arbetstagaren inte återtas i arbete, dorastolen skall på talan av
arbetstagaren kunna förklara anställningsförhållandet hävt och ålägga
arbetsgivaren att utge ett särskUt skadestånd.
Utredningen
har inte ansett det lärapligt med regler ora rätt för arbetstagaren att med
exekutivt tvång återuppta sina arbetsuppgifter.
Vad
som nu har sagts ora det fall då dorastolen har förklarat alt en anställning
skall bestå skall äga raotsvarande tiUärapning när dorastolen har förelagt
arbetsgivaren att återanställa eller återta en arbetstagare.
3.3.9
Skadestånd
Sora
fraragått av föregående avsnitt anser utredningen att, ora en arbetstagare har
blivit obehörigen uppsagd, han bör vara berättigad till skadestånd för den kränkning
han har utsatts för, oavsett om anställningsförhållandet förklaras bestå eller
inte. Detsararaa gäller, ora arbetstagaren har blivit obehörigen avskedad
eller permitlerad eller ora han inte har korarait i åtnjutande av sin
företrädesrätt till ny anställning. Skadestånd kan utgå även i andra fall då
arbetsgivaren åsidosätter sina skyldigheter enligt lagen, exerapelvis vägrar
att fullgöra sina ekonoraiska förpliktelser. En annan grupp av fall då
skadestånd kan utdömas är då en arbetsgivare genom olika åtgärder söker kringgå
lagens bestämmelser. Sådana åtgärder bör enligt utredningen drabbas inte bara
av ogiltig-hetspåföljd utan också av ett kraftigt skadestånd på grund av det
olUlbörliga syftet med åtgärden. Som nämnts i föregående avsnitt kan skadestånd
dessutom utdömas i fall då en arbetsgivare vägrar alt efterkoraraa domstols
förordnande om alt anställningsförhållandet skall bestå eller att
arbetstagaren skall åleranställas eller återtas i arbete.
Skadeståndsreglema
tar i första hand sikte på den skada som har åsamkats arbetstagaren. I vissa
fall kan emellertid den berörda organisationen ha rätt till skadestånd, t. ex.
vid brott raot bestäraraelsema ora varsel. Utrednmgen anser vidare att
arbetstagaren bör vara skadeståndsskyldig, om han inte iakttar den
uppsägningstid som har föreskrivits för honom.
Vid
bedömandet ora och i vad raån skada har uppstått skaU raan enligt utredningens
förslag ta hänsyn även till s. k. ideell skada, dvs. oraständigheter av annan
än rent ekonomisk betydelse. Om det raed hänsyn tUl skadans storlek eller andra
oraständigheter är skäligt, kan skadeståndets belopp sättas ned i förhållande
till vad sora annars skulle ha utgått. En sådan nedsättning bör enligt
utredningen ske, om exempelvis bestämmelserna om uppsägningslön mer än väl
kompenserar arbetstagaren för den skada han har lidit eller ora det har rört
sig ora en ursäktlig felbedöraning från arbetsgivarens sida.
Prop. 1973:129 77
När
det gäller skadeståndets storlek påpekar utredningen att det i ar-betsraarknadsnämndens
praxis oftast har förekorarait belopp på 5 000 10 000 kr. vid obefogad
uppsägning. Det har också inträffat att skadeståndet har salts i relation tUI
anställningstidens längd, t. ex. en månadslön för varje anställningsår. Det
synsätt sora ligger bakora den föreslagna lagen ora anställningsskydd
raotiverar eraellertid enligt utredningen en höjning av skadeståndsbeloppen.
Utredningen har övervägt att införa en undre gräns raed årslönen som riktpunkt.
En sådan regel föreslås dock inte, eftersom den i många fall kan verka stel och
raöjligen föranleda rätlstillärapningen att i saratliga fall hålla sig ungefär
vid denna gräns.
Utredningen
framhåller att det i vissa situationer är befogat att utdöma högre skadestånd
än annars. Utöver det förut berörda fallet att arbetsgivaren genom olika
åtgärder söker kringgå lagens bestämmelser anför utredningen som exerapel den
situationen att en arbetstagare visserligen yrkar att en uppsägning skall
förklaras ogUtig och att anställningsförhåUandet skall bestå men dorastolen
finner det utsiktslöst att meddela ett sådant förordnande och i stället döraer
ut skadestånd. Uppenbarligen raåste skadeståndet härvid i de flesta fall vida
överstiga den ersättning sora bör utgå till en arbetstagare som får återgå i
arbete. Hänsyn får tas till bl. a. den framtida lön och andra
anställningsförmåner som arbetstagaren kan gå förlustig, hans framlida
möjligheter till annan arbetsinkomst saml det förhåUandet att ersättningen
utgår i form av ett engångsbelopp. Det anförda bör utgöra en riktpunkt även i
sådana fall då en arbetsgivare vägrar att efterkomma domstols förordnande att
an-stäUningsförhållandet skaU bestå eller att arbetstagaren skall åleranställas
eller återtas i arbete och arbetslagaren med anlednuig härav yrkar att anställningsförhållandet
skall hävas och att särskilt skadestånd skall dömas ut. I sådana fall får
emellertid också beaktas att domstolen från början har ansett att ett
återtagande rimligen kunnat ske och att arbetsgivaren har visat tredska i
förhållande till såväl domstolen som arbetstagaren. Detta förhållande bör
enUgt utredningens mening komraa till uttryck i det skadestånd som döms ut, om
inte särskilda skäl raöter häreraot.
3.3.10
Domstolsförfarandel
Som
tidigare nämnts avser utredningen att i ett särskilt betänkande föreslå regler
om domstolsorganisationen i arbetstvister och förfarandet i sådana tvister över
huvud taget. Enligt utredningens hittUlsvarande överväganden finns det inte
något skäl att införa arbetsdomstolar i form av t. ex. länsarbetsrätter.
Däreraot torde hinder inte möta raot att i vissa arbetstvister låta
tragsrätterna utgöra första instans med arbetsdomstolen som fullföljdsinstans.
Detta skulle kunna gälla exempelvis i fall då en oorganiserad arbetstagare för
talan i en uppsägningstvist. Om det
Prop. 1973:129 78
däreraot
i ett uppsägningsfall har förekommit lokal och central förhandling och
arbetstagarens talan förs av hans organisation, skulle talan kunna
anhängiggöras direkt i arbetsdomstolen. Utredningen anser vidare alt det på
ohka punkter bör ske en samordning av det processueUa förfarandet vid
tingsrätterna och vid arbetsdomstolen. Uppsägningstvisterna bör kunna
handläggas även vid skiljenämnd eller skiljedorastol.
I
förslaget har intagils en regel om att raål ora tUlämpningen av lagförslaget
skall handläggas enligt lagen om rättegång i arbetstvister. Något förslag lill
sådan lag finns emellertid inte i det nu aktuella betänkandet.
Vissa
processueUa regler föreslås redan i det nu aktuella betänkandet. Dessa regler
gäller bl. a. handläggningstiden. Enligt utredningens mening måste det anses
vara ett intresse för parterna på ömse sidor att tvister ora uppsägning,
perraittering eller återanställning bringas ur världen så snart sora raöjligt.
Utredningen föreslår därför alt arbetstagare sora vUl att
anställningsförhållandet skall beslå eller att han skall bli återansläUd eller
återtagen i arbete skall vara skyldig alt väcka talan härora senast tre veckor
efter det att arbetsgivaren vidtog den klandrade åtgärden. Är det föreskrivet
i kollektivavtal att förhandling skall äga rura för biläggande av tvist och har
förhandling påkallats inora treveckors-tvisten, skall talan i stället väckas
inora tre veckor efter det att förhandlingarna avslutades, dock senast inora
sex månader efter det att den omtvistade åtgärden vidtogs.
Enligt
utredningens raening bör tvister lösas ulan alltför långt dröjsmål även i fall
då arbetstagaren inte vill alt anställningsförhållandet skall bestå e. d. ulan
endast yrkar skadestånd. Eftersom fackliga förhandlingar kan förekoraraa även
i sådana tvister, anser utredningen att en sex månaders talefrist, räknad från
skadans uppkomst, bör införas för dessa fall.
Utredningen
föreslår inle någon tidsfrist för det fall att en arbetsgivare vägrar alt
efterkoraraa dorastols förordnande att anställningsförhållandet skall bestå
eller att arbetstagaren skall åleranställas eller återtas i arbete och
arbetstagaren med anledning härav vill väcka talan. Det förhållandet att
arbetstagaren dröjer med att väcka talan torde dock enligt utredningen få
tillraälas viss betydelse, t. ex. när det gäller att bestämraa skadeståndets
storlek.
Talan
ora rätt att få stå kvar i arbelet, om återgång i arbete efler permittering
eUer om återanställning skall enligt förslaget handläggas skyndsarat. Delsamma
gäller talan om skadestånd med anledning av att arbetsgivaren inte respekterar
en dom varigenom förordnals att anställningsförhållandet skall bestå eller att
arbetslagaren skall åleranställas eller återtas i arbetet.
Ora
arbetstagaren har väckt talan eller påkallat förhandling med yrkande att
vinna ny anställnmg eller att få återgå i arbete efter
Prop. 1973:129 79
permittering
kan domstolen meddela interimistiskt beslut om alt arbetstagaren skall återtas
i arbetet.
Enligt
utredningens mening är det befogat raed en särskUd regel ora
rättegångskostnader vid tvist ora uppsägning, återanställning e. d. Bakgrunden
är att rättegångskostnaderna ofta kan beräknas uppgå till sådana belopp att
arbetstagaren inför risken att behöva stå för dessa kostnader drar sig för att
väcka talan. Även om arbetstagaren har viss möjlighet till fri rättshjälp, får
han därigenom inte täckning för den ersättning sora han kan förpliktas utge
tUl arbetsgivaren. Vidare gäller inte de s. k. rättsskyddsförsäkringarna i
anställningstvister. Utredningen betonar emellertid att kostnadsaspekterna
spelar en mindre roll för organiserade arbetstagare som företräds av sin
organisation. Det är då i regel organisationen sora svarar för de egna
kostnaderna och ersätter arbetsgivarens kostnad, om målet förloras.
Mot
bakgmnd av det anförda föreslår utredningen all domstolen i mål ora tillämpning
av lagen ora anställningsskydd skall kunna förordna att arbetsgivaren skall
bära sin rättegångskostnad, ora arbetstagaren förlorar raålet men han hade
skälig anledning att få tvisten prövad. Det får enligt utredningen överläranas
åt rättspraxis att ge denna regel dess praktiska innebörd. I övrigt skall
rättegångsbalkens bestämmelser om rättegångskostnad i tvistemål tillämpas.
Utredningen
erinrar slutligen om att både lagen om arbetsdomstol och 1971 års lag om
anställningsskydd innehåUer bestäraraelser ora självständig talerätt för
arbetstagares organisation. En bestäraraelse härom bör tas in även i den nu
aktuella lagen. Utredningen föreslår därför att arbetstagarorganisation skall
ha rätt att väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för den sora är eller
varit raedlem i organisationen. Undantag härifrån görs dock för det faUet att
målet avser uppsägning, företrädesrätt till ny anställning, avskedande eller
särskilt skadestånd på den grunden att arbetsgivaren inte har efterkommit
domstols förordnande om fortsatt anställning etc, under förutsättning att
tvisten rör förhållande som hänför sig tUl arbetstagaren personligen. I sådana
fall kan organisationen föra talan endast efter fullmakt från arbetstagaren.
Tre
ledaraöter av utredningen har reserverat sig mot detta förslag och anser att
organisationerna bör ha en självständig talerätt i samtliga mål som rör
tillämpningen av den föreslagna lagen om anstälhiingsskydd.
3.3.11
Särskilda regler för offentliga tjänstemän m. m.
Utredningen
eruirar om att det på den offentliga tjänsteraannasektom finns en vidsträckt
specialreglering som tar över den allmänna arbetsrättsliga lagstiftningen. Bl.
a. får avtal inte träffas i fråga ora anställnings ingående och upphörande. I
dessa och andra avseenden fuins grundläggande bestämraelser i
statstjänsteraannalagen. Vidare innehåller
Prop. 1973:129 80
regeringsformen
regler om bl. a. domares oavsättlighet och ora förtjänst och skicklighet sora
enda befordringsgrunder vid tillsättning av statlig tjänst. Utöver nämnda
lagbestäraraelser finns för statstjänsleraärmens del en mängd föreskrifter i
stadgor, instruktioner, brev etc. För det kommunala skolväsendet,
skogsvårdsstyrelserna, försäkringskassorna osv. finns motsvarande bestämmelser.
De regler som finns på den
offentliga sektom innebär i vissa fall ett långtgående anställningsskydd.
Sålunda kan tjänstemän som är anställda med fullraakt eller konstitutorial över
huvud taget inte sägas upp. Även i övrigt gäller särskUda regler beträffande
såväl uppsägning som skyldigheten att avgå vid sjukdom eller viss ålder. I den
mån anställningsskyddet på den offentliga sektom går längre än som följer av
den nu föreslagna lagstiftningen, får förslaget enligt utredningen inte tas
till intäkt för en försäraring av den redan befintliga tryggheten. I övrigt bör
utgångspunkten vara att i görligaste raån anpassa det offentliga anställningsskyddet
tUl de principer som införs för den enskilda arbetsraarknaden. I ett senare
betänkande komraer utredningen att föreslå sådana ändringar i lagstiftningen
ora offentliga tjänsteraän sora föranleds av den allraänna lagstiftningen om
anställningsskydd. Utredningen har ansett sig av tidsskäl vara förhmdrad att i
det nu aktuella betänkandet inventera alla de specialförfattningar som berörs
av de föreslagna bestämmelsema.
Den
speciella reglering som finns på den offentiiga sektorn raedför emellertid, att
vissa undantag raåste göras från de allmänna besläramelserna om
anställningsskydd. Sålunda kan företrädesrätt till återanställning inte
anordnas så, att den komraer i strid raed regeringsforraens bestäraraelser ora
förtjänst och skicklighet sora grund för tjänstetillsättning. Även i övrigt
kan det enligt utredningens raening bli nödvändigt att föreslå särskilda
lösningar för den offentliga sektorn. Sora exerapel nämner utredningen den
speciella ordning för prövning av avskedsfrågor sora ärabetsansvarskoraraitlén
har föreslagit.
Även
hänsynen tUl allraän verksamhet kan kräva särskilda regler, t. ex. när det
gäller arbete enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368) eUer annan
motsvarande författning. Sålunda bör exempelvis arbetstagare som har anvisats
beredskapsarbete inte kunna göra anspråk på långa uppsägnuigstider, rätt till
fortsatt anställning etc. I vissa fall, såsora vid värnpliktstjänstgöruig, kan
särskild lagstiftning behövas ora uppsägningsförbud. Vidare kan en särskild
skyddslagstiftning visa sig nödvändig för vissa arbetstagargrupper, exempelvis
sjömän.
Enligt
utredningens mening är det mindre lämpligt att tynga den aUmänna
lagstiftningen ora anställningsskydd raed specialbestäraraelser av nu angivet
slag. I stäUet föreslår utredningen en bestäraraelse som innebär att, om lag
eller annan författning innehåUer bestämraelser sora avviker från lagen ora
anställningsskydd, dessa bestäraraelser i stället skall tiUämpas.
Prop.1973:129 81
3.3.12
Övergångsbestämmelser
Vad
först gäller lagens ikraftträdande framhåller utredningen att den föreslagna
lagstiftningen på många punkter innebär en radikal förändring av de
förhållanden sora hittills har rått på den svenska arbetsraarknaden. Det får
antas att lagen, ora den genomförs, i vissa fall kommer att föranleda
orafattande förändringar i de huvudavtal och kollektivavtal ora
anställningsvillkor sora f. n. gäller. De förhandlingar som härvid måste komma
till stånd tar erfarenhetsmässigt betydande tid i anspråk. Enligt utredningens
uppfattning torde lagen därför knappast kunna träda i kraft tidigare än sex
raånader efter det att den har antagits. Utredningen anraärker alt den 1 juU
1974 synes utgöra en läraplig tidpunkt.
En väsentlig fråga är
giltigheten av bestående förbundsavtal på de punkter där lagstiftningen
föreslås bli disposiiiv. Utrednmgen anför sora exerapel industritjänstemännens
s. k. femårsavtal om aUmänna anställningsvillkor och det därtUl knutna
huvudavtalet mellan SAF och tjänstemännens huvudorganisationer. Även om de
näranda avtalen efler uppsägning utlöper först vid utgången av mars 1975,
föratsätter utredningen att parterna finner anledning till förhandling om de
förändringar som betingas av lagen. Saratidigt understryker utredningen att det
från många synpunkter är önskvärt att bestående rättsförhållanden i minsta
raöjliga raån rivs upp, så att lagen kan genoraföras utan genomgripande
förändringar i övrigt.
Utredningen
har stannat för alt det sora regel bör vara tidpunkten då en viss åtgärd gått i
verkställighet sora blir avgörande för bedöraningen av ora den nya
lagstiftningen skall äga tillärapning eller ej. Har uppsägningstiden eller
permitteringsperioden börjat löpa, har avskedande ägt rura eller har eljest
anställningen upphört före lagens ikraftträdande bör inte nya lagen gälla. Den
bör inte heller äga tillämpning trots att den ifrågavarande åtgärden, t. ex. en
perraittering, till viss del skulle fortgå efler ikraftträdandet, ej heller ora
de eventuella effekterna av den tidigare vidtagna åtgärden exempelvis
företrädesr'ätt till ny anställning skulle inträffa därefter. Utredningen har
ansett det olämpligt alt skilda regelsystem skall vinna tillämpning i fråga om
en och sararaa åtgärd. Det ligger å andra sidan i sakens natur, att vissa
regler bör få tillbakaverkande kraft. Om det för tillärapningen av en lagregel
t. ex. krävs att arbetstagaren kan åberopa en viss anstäUningslid, bör få
åberopas även sådan anställningstid som ligger i tiden före lagstiftningens
ikraftträdande.
I
den raån lagstiftningen enligt den anförda huvudregeln skall äga till-lärapning
i ett visst fall, bör den enligt utredningen samtidigt gälla utan
inskränkningar. Skall vissa förfaranden, t. ex. uppsägning eller perraittering,
enligt lagen föregås av varsel och överläggning bör det alltså krävas, att
dessa åtgärder vidtas även ora det skuUe medföra att uppsäg-
6
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 129
Prop. 1973:129 82
ningar,
avsedda att gå i verkställighet strax efter lagens ikraftträdande, skulle få
uppskjutas en tid för att det lagstadgade varsel- och överläggningsförfarandet
skall genomföras.
3.3.13
Skiljaktig mening
Som
fraragått av det föregående (se avsnitten 3.3.4, 3.3.5, 3.3.7 och 3.3.10) har
några av utredningens ledamöter reserverat sig raot vissa delar av
utredningsförslaget. Därutöver har direlctören Lindström, SAF, avgett
reservation mot betänkandet i dess huvuddrag.
Lindström framhåller
inledningsvis att det vid en lagstiftning sora den förevarande i ovanligt hög
grad raåste bli fråga ora en awägning raellan olika intressen. Enligt
Lindströras mening har utredningens raajoritet vid denna awägning ensidigt
beaktat den enskilde individens intressen och ägnat alltför liten
uppraärksarahet åt de allvarliga problem som måste uppstå för företagen, om det
mycket långtgående förslaget genomförs. En följd av lagstiftningen blir att
företagen ytterst noga måste pröva de personer man överväger att anställa. Risk
finns att raan i tvek-samraa fall föredrar att inte anställa någon, framför att
ta någon om vars lämplighet man ej är helt övertygad. Det sagda gäller inte
rainst den svårplacerade arbetskraften. Lagen skulle då få verkningar motsatta
dem sora man har avselt att uppnå. Mot lagförslaget kan också helt allmänt
invändas att det är alltför komplicerat.
När
det gäller förslagets olika delar anser Lindström för det första att lagens
giltighetsoraråde är alltför vidsträckt. Från tillärapningsorarådet bör
undantas anställning där arbetstagaren ej har fyllt 18 år eller där han ej har
varit anställd hos arbetsgivaren i sex månader.
Lindström accepterar den
föreslagna huvudregeln om att en uppsägning skall vara sakligt grandad. Vid
tolkningen av begreppet saklig grund bör man emellertid även i framtiden utgå
från praxis sådan denna komrait tUl uttryck i arbetsdorastolens doraar under
senare år. Lind-ströra anser vidare att, om man vid en bedömning av samtliga
föreliggande omständigheter koramer frara till att saklig grund föreligger, arbetsgivaren
måste ha rätt att upplösa anställningsförhållandet. Lindström godtar således
inte den föreslagna regeln om att en uppsägning som i och för sig är sakligt
grundad inte får ske utan att arbetstagaren har erbjudits annan anställning hos
arbetsgivaren. Mot förslaget att uppsägning alltid skall ske i skriftlig form
görs inte någon anraärkning. Däreraot är det enligt Lindströras mening
orimligt att ett bristande iakttagande av denna formföreskrift skall leda till
att uppsägningen blir ogiltig.
När det gäller
uppsägningstiderna anser Lindström att de bör sättas i relation till
anställningstiden inom företaget. För att de längre uppsäg-nuigstiderna skall
gälla bör samma kvalifikationskrav ställas upp sora i 1971 års lag om
anställningsskydd, dvs. att arbetstagaren har varit an-
Prop. 1973:129 83
ställd
hos arbetsgivaren rainst 24 raånader under de tre senaste åren. Vidare bör det
gälla viss örasesidighet raellan parterna, så att även arbetstagarna blu:
skyldiga att i vissa fall iaktta längre uppsägningstid. Lind-ströra föreslår
att uppsägningstiden skall vara två "raånader för båda parterna, ora
anställningen har varat raindre än 5 år, tre raånader för arbetstagaren och
fyra raånader för arbetsgivaren i fall då anställningen har varat 514 år särat
tre månader för arbetslagaren och sex raånader för arbetsgivaren, ora
anställningen har varat i 15 år eller däröver.
Lindströra
godtar i och för sig raajoritetens förslag ora rätt för arbetstagaren att
behålla lön och andra anställningsförraåner under uppsägningstiden. Regeln
härora bör dock göras dispositiv. Lindströra raolsälter sig förslaget att
arbetstagaren skall kunna kvalificera sig för semester under uppsägningstiden
och anser vidare att avräkning på uppsägningslönen bör ske enligt samma regler
sora finns upptagna i 1971 års lag om anställningsskydd.
Förslaget
att arbetstagaren normalt inte skall få avstängas från arbete med anledning av
en uppsägning innebär enligt Lindströms mening att raan inför en ny princip i
svensk rätt. Lindströra anser det orimligt att arbetsgivaren inte skulle få
avlägsna en arbetstagare från arbetsplatsen, ora han inte anser sig kunna ha kvar
honora. När det gäller personal i förelagsledande ställning, inbegripet
verkställande direktör eller raotsvarande, synes följderna av förslaget helt
ohållbara. Komplikationer uppstår också vid nedläggningar och
driftsinskränkningar. Om arbete helt saknas, firms inte ens de fysiska
förutsätlningarna för den föreslagna regelns tillämpning. Lindström anser
vidare att det inte finns något behov av de föreslagna bestämraelserna ora
inskränkning i arbetsgivarens rätt att förflytta arbetstagaren tUl annan ort och
ora skyldighet för arbetsgivaren alt bereda arbetstagaren tillfälle alt besöka
arbelsförraedlingen.
Reglema
om turordning hör enUgt Lindströras uppfattning till de delar av förslaget sora
inger de allvarligaste betänkligheterna. Fraraför allt gäller detta regeln ora
anställningstid som grund för urvalet av de arbetstagare sora raåste lärana
företaget. För att ett förelag skall kunna utvecklas och ge tryggad anställning
på längre sikt är det utoraordentligt angeläget att arbetsgivaren i största
raöjliga utsträckning har rätt att använda den arbetskraft sora är raest
lämpad för arbetet. Den föreslagna besläraraelsen ger emellertid knappast någon
möjlighet alt ta hänsyn till skicklighet och lämplighet, när en
driftsinskränkning skall ske. Enligt Lindströms mening bör turordningsregeln
utformas så, att anställningstiden får betydelse först då valet står raellan
arbetstagare sora besitter lika stor skicklighet och läraplighet.
När
det gäller rätten tUl återanställning anser Lindström att den, i överensstämraelse
med vad som har föreskrivits i 1971 års lag om anstäUningsskydd, bör gälla
endast under sex månader och endast för sådan arbetstagare som har varit
anställd hos arbetsgivaren minst 24 må-
Prop. 1973:129 84
nåder
under de tre senaste åren. Han anser vidare att den särskilda regeln till
skydd för arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga har fått en alltför vidsträckt
utforraning. Företrädesrätt bör tillkoraraa endast personer som på gmnd av
fysisk eller psykisk sjukdom eller skada har betydande svårigheter att erhålla
sysselsättning på den ordinarie arbetsmarknaden.
Bestämraelsen
om avsked bör enligt Lindströms åsikt formuleras på sarama sätt som i 1971 års
lag om anställningsskydd och alltså omfatta fall då arbetstagaren i väsentlig
raån åsidosätter sina skyldigheter mot arbetsgivaren. När det gäller
varselskyldigheten godtar Lindströra utredningsförslaget utora såvitt gäller
arbetstagare sora har anställts för viss tid e. d. Varselskyldighet bör i
sådana fall föreUgga endast om arbetstagaren har varit anställd rainst 24
raånader under de tre senaste åren. Vidare bör varseltiden alltid vara en
raånad, oavsett ora arbetstagaren har fyllt 45 år eller inte.
Mot
de föreslagna reglerna ora anställningsskyddet vid tvist kan raan enligt
Lindströra rikta tre huvudanraärkningar. Den första är att regelsystemet är
uloraordenlligt korapliceral och svårtolkat. Vidare anser han att den
föreslagna proceduren är mycket tidsödande och alt påföljderna för
arbetsgivaren vid överträdelse av lagen är oriraligt hårda.
Enligt
Lindströms uppfattning bör, när uppsägningstiden har löpt ul,
anställningsförhållandet alltid upphöra och något kvarstående i anställningen
inte komma i fråga. Arbetstagaren bör då endast kunna erhålla skadestånd. Som
skäl för denna uppfattning anför Lindström bl. a. att, om förhållandena har
utvecklat sig därhän att arbetsgivaren har sagt upp en anställd, det inle torde
finnas förutsättningar för fortsatt samarbete. Delta gäller även om saklig
grund i lagens mening ej skulle vara styrkt. Speciella förhållanden föreligger
givetvis beträffande personal i förelagsledande ställning, där en rätt till
fortsatt anställning skulle vara särskilt olycklig. Även beträffande medleramar
av arbetsgivarens familj kan svårigheter uppkomma. Lindström frågar sig också
vilken uppgift bestämmelserna skall fylla och hur de skall fungera vid en
nedläggning av företaget eller vid en driftsinskränkning. Om arbetstagaren i
princip skulle vara berättigad till full lön fram till pensionsåldem även om
han inle erbjuds eller utför något arbete, skulle de ekonomiska konsekvenserna
för arbetsgivaren bli helt orunliga.
Enligt
Lindströms uppfattning bör skadestånd vara den enda påföljden för
arbetsgivaren även i fall då han har förfarit felaktigt i saraband med
avskedande, återanställning eller permittering. Har avskedande ägt rum, torde
raöjligheter till fortsatt saraarbete knappast finnas, och det skulle då te sig
stötande att en arbetsgivare skulle tvingas återanställa arbetstagaren. Har
felaktig återanställning skett och den lediga platsen således blivit besatt, är
det oriraligt att förplikta arbetsgivaren alt åter-
Prop. 1973:129 85
anställa
även den förfördelade och ge honom lön, faslän det inte finns något arbete att
utföra. Motsvarande gäller vid permittering.
Även
förslaget att särskUt skadestånd skall kunna utgå, ora arbetsgivaren vägrar
att följa domstolens dora på fortsatt anställning e. d., är enligt Lindströras
mening orimligt. Förslaget innebär att arbetstagaren i sin hand får något som
närmast är ett utpressningsmedel att användas för den händelse han överväger
att ta ett annat arbete och därför vill upplösa det gamla
anställningsförhållandet. Han kan då förhandla med arbetsgivaren om frivillig
överenskoraraelse att återtagande i arbete ej skall ske och göra detta under
hot om skadeståndsprocess. Situationen blir särskilt gynnsam för arbetstagaren
genom att skadeståndet kan uppgå tUl betydande belopp och den föreslagna
lagtexten inte innehåller någon avräkningsregel för fraratida arbetsinkorast.
4
Anställningsfrämjande åtgärder 4.1 Nuvarande förhållanden
4.1.1 Inledning
Arbetsmarknadspolitikens
priraära uppgift är att genora stöd och service i olika former ge den enskilde
möjlighet till meningsfull sysselsättning i ett så fritt valt yrke som
möjligt.
För
en fraragångsrik arbetsraarknadspolitik är det av betydelse alt
ar-belsmarknadsrayndigheterna kan fortlöpande hållas underrättade ora det vid
varje tillfälle aktuella sysselsättningsläget och få preciserade besked om de
förändringar däri, som kan komraa att ske inora den närmaste framtiden. En
redogörelse för gällande föreskrifter, som syftar till alt ge dessa myndigheter
sådan information, läranas i avsnitt 4.1.2.
Den
utveckling som näringslivet undergått i vårt land på senare tid har medfört
stora svårigheter för vissa arbetstagargrupper. Särskilt gäller detta äldre
och personer med nedsatt arbetsförmåga, vilka ofta har svårt att anpassa sig
till det moderna arbetslivets krav och sora efter friställningar löper en risk
att bli ställda utanför den ordinarie arbetsraarknaden. Särskilda åtgärder har
därför behövt vidtas för att öka deras möjligheter att behålla eller erhålla
anställning på den öppna arbetsmarknaden. Dessa åtgärder, som framför allt har
tagit sikte på att åstadkomraa en bättre anpassning av arbetet och
arbetsrailjön till människans fysiska och psykiska fömtsättningar, behandlas i
avsnitt 4.1.3.
4.1.2 Uppgifter
av arbetsgivare till arbetsmarknadsmyndigheter
För
de företag, sora är anslutna till SAF och Sveriges Industriförbund, gäller
sedan år 1965 en rekoramendalion om anraälan till arbetsmarknadsverket om
planerade väsentiiga utökningar av arbetsstyrkan. Rekommendationen har intagits
i ett cirkulär, sora utfärdats av nämnda organisationer efter överläggningar
med AMS.
Prop.
1973:129 86
Enligt
cirkuläret bör företagen så snart det är möjligt ta kontakt med
länsarbetsnämnderna och anmäla sina behov av arbetskraft. Vid denna första
kontakt behöver dock några mera preciserade besked inte lämnas. Efter denna
kontakt bör den fortsatta planeringen rörande arbetskraften ske i nära sararåd
raed länsarbetsnäranderna. En raera preciserad anraälan om behovet av
arbetskraft bör tillställas länsarbetsnämnderna om möjligt senast två månader
innan arbetskraften erfordras. Det framhålls dock att det rekoraraenderade
förfarandet inte kan tillärapas när det föreligger ett kontinuerligt behov av
arbetskraft utan samband med utökning av arbetsstyrkan.
År 1968 träffade AMS samt
SAF, Industriförbundet, LO och TCO en överenskommelse om varsel till
arbetsmarknadsverket rörande beslutade driftsförändringar. Överenskommelsen,
som ersatte en tidigare överenskoraraelse ora varsel i dessa fall, har genora
särskilda avtal gjorts till-läraplig även på andra delar av arbetsmarknaden.
Enligt överenskommelsen
skall arbetsgivare, som fattar beslut om driftsförändring vilken medför
uppsägning eller perraittering inbegripet perraittering av säsongarbetare
av rainst fera anställda, lärana varsel härom tUl arbetsmarknadsverket så snart
det kan ske. Detsarama skall gälla vid fortlöpande arbetstidsförkortning
(korttidsarbete) under den i anställningsavtal angivna arbetstiden. Varsel
behöver emellertid inte läranas i fråga ora anställningar sora är tidsbestämda
eller har tillfällig karaktär.
Om
driftsförändringen väntas innebära antingen uppsägning eller permittering för
längre tid än två veckor skall varsel lämnas senast två månader innan åtgärden
träder i kraft. Ora uppsägningar berör flera än 50 anställda skall varsel
eraellertid lämnas senast tre månader före uppsägningarnas ikraftträdande.
Drtftsförändring, som innebär att en driftsenhet med flera än 100 anställda
läggs ned, skall varslas senast fyra månader före avvecklingens påbörjande.
Skyldigheten att lärana varsel inora dessa tider gäller endast under
föratsättning att driftsförändringen riraligen bort kunna förutses inom den
angivna tiden.
Varsel
skall enligt överenskomraelsen läranas till länsarbetsnäranden i det län, där
den berörda driftsenheten är belägen. Varslet skall innehålla uppgifter ora bl.
a. orsaken till den beslutade driftsförändringen, den tidpunkt då denna är
avsedd att genoraföras särat antalet anställda sora berörs. Sedan varsel
läranats skall länsarbetsnämnden så snart det kan ske tillställas en
förteckning Över den personal, sora kommer att sägas upp eller perraitteras.
Om
ett omedelbart offentliggörande av en beslutad driflsförändring kan befaras
medföra påtaglig skada för företagel, får varsel lämnas till
länsarbetsdirektören personligen med anhållan alt varslet tills vidare behandlas
förtroligt. Om denna anhållan avser att varslet skall behandlas på detla satt
under sådan tid, att de i överenskoraraelsen angivna mini-
Prop.
1973:129 87
mitiderna
därigenora skulle komma att underskridas, skall länsarbetsdirektören ora han
bedömer att detta kan medföra avsevärda olägenheter från
arbetsmarknadssynpunkt underställa AMS frågan.
Frågor
om tillämpningen eller tolkningen av överenskommelsen skall prövas av AMS. Ora
det finns skäl att ifrågasätta, att någon inte iakttagit sin varselskyldighet,
och AMS inte under hand kan få rättelse till stånd samt finner frågan vara
principiellt betydelsefull, skall yttrande inhämtas från berörda
huvudorganisationer. Vid den prövning av frågan huruvida varselskyldigheten
fullgjorts, som härvid kan bli aktuell, bör skälig hänsyn tas till de särskilda
oraständigheter sora förelegat i varje särskilt fall. Någon påföljd för
underlåtenhet att iaktta överenskoraniel-sens bestäramelser om varselskyldighet
har emellertid inte föreskrivits.
Överenskommelsen
innehåller även en bestämmelse om att en särskild samrådsgrupp kan tillsättas i
samband med driftsförändringar. Sådan samrådsgrupp, sora kan påkallas av
länsarbetsnämnden, har till uppgift att så länge omständigheterna ger anledning
därtill följa omställningens förlopp och föreslå de åtgärder sora detta kan ge
anledning tUl. I sam-rådsgrupp bör ingå representanter för länsarbetsnämnden,
arbetsgivaren, de anställda särat vederbörande koraraun.
I
särskUda anvisningar till länsarbetsnäranderna har AMS understrukit angelägenheten
av att samrådsgrupper tillsätts, såvida inle återverkningarna på
arbetsmarknaden kan väntas bli raycket ringa. Den huvudsakliga uppgiften för
sararådsgrappen är alt stödja och underlätta arbetsförraedlingens arbete. I
gruppen bör diskuteras vad länsarbetsnäranden planerat och vad sora kan göras
för att underlätta oraslällningen av den friställda arbetskraften. Gruppen kan
även själv föreslå åtgärder i detta syfte. Arbetstagare raed särskUda
svårigheter att finna ny anstäUning, frärast äldre och handikappade, kan
upptas till särskild behandling. Samrådsgruppen upplöses, när omställningen av
den friställda arbetskraften blivit genomförd.
Enligt
Kungl. Maj:ts cirkulär (1969: 706) om anmälan av personalinskränkning och
personalanlagning m. ra. är statliga myndigheter skyldiga att i viss
omfattning anraäla förändringar i sysselsättningsläget inom den statliga
sektom, såvitt gäller civila anställningar.
Sålunda
skall rayndighet så snart det kan ske till vederbörande länsarbetsnämnd
anraäla sådan planerad eller beslutad uppsägning eUer perraittering för längre
tid än två veckor, sora sker på grund av personalinskränkning och sora
omfattar rainst fera anstäUda på sararaa ort. Anraälan ora uppsägning av
tiUfälligt anställda behöver dock inte ske. När det är raöjligt skall
myndigheten lämna föreskriven anmälan senast två månader, innan uppsägningen
eller permitteringen är avsedd att träda i kraft, ora åtgärden avser färre än
50 anställda, senast tre månader i förväg ora åtg'ärden avser 50100 anställda
och senast fyra månader i förväg om flera än 100 anställda berörs. Anraälan om
sådan personalin-
Prop. 1973:129 88
skränkning
sora nu nämnts skall innehålla uppgift om antalet anställda som berörs, deras
yrkestillhörighet, tidpunkten då anställningen skall upphöra och orsaken till
den beslutade åtgärden. I så god tid som raöjligt skall myndigheten dessutom
tillställa länsarbetsnäranden en förteckning över de av åtgärden berörda
personerna.
I
cirkuläret åläggs myndighetema vidare att tUl vederbörande arbetsförmedling
utan dröjsraål anraäla avsedd antagning av personal för stadigvarande eller
tillfällig anställning. Sådan anraälan behöver dock inte ske beträffande vissa
angivna ansläUningar och inle heller om personalbehovet tillgodoses genom anställning
av personal, som i samband raed omorganisation eUer omlokalisering eller av
personalvårdsskäl behöver beredas annan statsanställning eller sora på gmnd av
bestämmelser i kollektivavtal har företrädesrätt tiU anställningen.
Fråga
om dispens från skyldighet enligt cirkuläret prövas av AMS.
Enligt
1 § i 1971 års sysselsättningslag kan länsarbetsnämnd infordra vissa
gmndläggande uppgifter om arbetskraflsstrakturen på olika arbetsplatser och om
uppsägningar och permitteringar av äldre arbetstagare (se vidare avsnitt
4.1.3).
Utöver
de uppgifter av raera preciserat slag sora nu genoragåtls insaralar
arbetsraarknadsrayndigheterna även vissa översiktliga planeringsdata av
betydelse för arbetsraarknadspolitiken. Sålunda inhäralar länsarbetsnämndema
varje kvartal uppgifter från ett urval av företagen för bedömning av
sysselsättningsläget det närmaste halvåret. Rörande byggsektorn insamlar AMS
ett omfattande raaterial ora pågående och väntade investeruigar i byggnader.
Sysselsättningen inora skogsbruket följs genom kvarlalsvisa enkäter. Hämtöver
kan nämnas att genom lagen (1972: 826) om uppgiftsskyldighet i vissa
planermgsfrågor tillkommit ett inforraalionssystera, som syftar till att ge
offentUga organ snabb information om företagens lägesbedömningar och
fraratidsplaner. Enligt denna lag skall näringsidkare, efter anraodan av
rayndighet sora Konungen bestäramer, i fråga om arbetsställe inom länet
skriflUgen till länsstyrelsen översiktligt redovisa den väntade ekonomiska
utvecklingen av verksamheten samt planerade eller väntade utvidgningar eller inskränkningar
i produktionen, sysselsättningen eller driften. Sådan uppgiftsskyidighet får
åläggas två gånger årligen och avse förhållande under de fem närraast följande
åren-
4.1.3
Åtgärder för all främja anställning av äldre arbetstagare och arbetstagare
ined nedsatt arbetsförmåga
På
arbetsmarknaden har sedan länge förekomrait samverkan i olika former mellan
arbetsgivare och arbetstagare för att åstadkomraa bättre förhållanden i
arbetslivet för dem som har eller söker arbete. Denna saraverkan har haft det
dubbla syftet att öka arbetslillfredsstäUelsen och främja produktiviteten.
Prop.
1973:129 89
På
arbetarskyddets område sker ett organiserat samarbete mellan arbetsgivare och
arbetstagare i syfte att främja säkerheten och sundhelen i arbetet. Detta
samarbete var till en början huvudsakligen inriktat på mera tekniska
anordningar för att förhindra olycksfall i arbetet men har senare kommit att
alltraera omfatta även åtgärder för att förebygga häl-soskador till följd av
arbelet och arbetsförhållandena. Grundläggande bestäraraelser om denna
saraverkan meddelas i arbetarskyddslagen (1949: 1). Förslag tiU nya
bestäraraelser i detta hänseende har nyligen lagts frara (prop. 1973: 130).
Inom ramen för företagshälsovården och rationaliseringsverksamheten vid
företagen vidtas även åtgärder för att anpassa arbete och arbetsrailjö till
arbetstagarnas föratsättningar. Vidare kan erinras ora den saraverkan som sker
i företagsnämnderna i syfte alt ge de anställda insyn och visst medinflytande i
arbetsgivamas allmänna personalpolitik. Samverkan mellan arbetsgivare och
anställda sker även i annan form, t. ex. i olika samrådsgrupper,
personalkoramit-téer, oraplaceringskoraraittéer etc. I denna samrådsverksamhet
har på senare tid ägnats särskild uppmärksamhet åt de äldres och handikappades
problem i arbetslivet.
En
närmare redogörelse för arbetsmarknadsparternas åtgärder för att anpassa arbete
och arbetsmiljö tUl arbetstagarnas föratsättningar finns i betänkandet (s. 224
ff).
Genom
lagstiftning har tUlkorarait vissa bestäraraelser sora syftar till att fräraja
rekrytering av äldre arbetstagare på den öppna arbetsraarknaden och att
åstadkomma förbättrade arbetsförhållanden för sådana arbetstagare.
Enligt
1971 års sysselsättningslag kan länsarbetsnärand förelägga arbetsgivare, som
inom länet sysselsätter rainst fera arbetstagare, att lämna vissa uppgifter om
den hos honom anställda arbetskraften. Dessa uppgifter kan avse antalet
anställda arbetstagare samt dessas namn, ålder, kön, nationalitet, arbetsplats
och huvudsakliga arbetsuppgifter. Uppgifterna skall lämnas på tider som
nämnden bestämmer. Vidare kan länsarbetsnämnden förelägga sådan arbetsgivare
alt till nämnden fortlöpande anraäla uppsägningar och perraitteringar för längre
sararaanhängande tid än 14 dagar av arbetstagare sora orafattas av 1971 års lag
ora anställningsskydd. Föreläggande ora uppgiftsskyldighet kan förenas med
vite. Innan föreläggande raeddelas skall arbetsgivaren och berörda arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationer beredas tillfälle att yttra sig. Uppgifterna
utgör underlag för länsarbetsnärandens bedöraningar av förutsättningarna att
förbättra de äldres sysselsättningsraöjligheter.
Finner
länsarbetsnäranden anledning anta att arbetsgivare med minst fera anställda
inora länet sysselsätter färre äldre arbetstagare än vad sora är riraligt raed
hänsyn till ålderssamraansältningen på tillgänglig arbetskraft och
förhållandena i övrigt, bör näranden överlägga i saken raed arbetsgivaren
samt berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.
Prop.
1973:129 90
När
skäl därtill föreligger skall näranden, på grundval av vad som förekoramit vid
överläggningarna, meddela arbetsgivaren anvisningar beträffande åtgärder som
bör vidtas för att bereda äldre arbetstagare bättre sysselsättningsmöjligheter.
Nämnden kan därvid anmoda arbetsgivaren att i samband med nyanställningar öka
andelen äldre arbetstagare i arbetsstyrkan i enlighet raed vad näranden
närraare anger. Ora arbetsgivaren undandrar sig att raedverka vid dessa
överläggningar eller ora han inte följer sådana anvisningar sora nu sagts,
skall länsarbetsnäranden anraäla delta till AMS. I ärende, sora hänskjutits
till AMS av länsarbetsnärand eller som AMS upptagit efler anmälan av
arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller på eget initiativ, kan AMS
kaUa arbetsgivaren samt berörda organisationer tUl överläggningar. Kallelse av
arbetsgivare kan förenas med vite. AMS kan även förelägga arbetsgivaren vid
vite att förete handlingar som kan antas ha betydelse för bedömningen av
arbetsgivarens personalpolitik. I ärende som nu sagts har AMS sararaa
raöjlighet som länsarbetsnämnd alt raeddela arbetsgivare anvisningar ora
sysselsättning av äldre arbetstagare. Ora sådan anvisning av AMS inte följs och
det raed hänsyn till omständigheterna är uppenbart att rättelse inte kan
åstadkoraraas på annat sätt, kan AMS förordna att arbetsgivaren inte får
anställa andra arbetstagare än dera sora den offentiiga arbetsförraedUngen har
anvisat eller godtagit. Iakttas inte detta förordnande kan arbetsgivaren döraas
till böter eller fängelse i högst ett år.
Lagen
(1971: 1204) ora byggnadstillstånd ra. m. ger Kungl. Maj:t fullmakt att
förordna, att byggnadsarbete inte får påbörjas ulan särskilt tillstånd
(byggnadstillstånd), om sådant förordnande behövs med hänsyn till
samhällsekonomiska förhållanden eller läget på arbetsmarknaden eller andra
väsentliga aUmänna intressen. ByggnadstiUstånd får förenas med villkor i fråga
ora den arbetsstyrka sora skall utföra byggnadsarbetet och ora tidpunkten för
arbetets påbörjande. Sådant vUlkor beslutas av länsarbetsnärand. Bedrivs
byggnadsarbete utan erforderligt tiUstånd eller i strid raot villkor sora nu
sagts kan AMS eller, efler dess berayndigande, länsarbetsnämnd föreskriva
förbud vid vite att fortsätta arbelet. 1 ett av AMS år 1972 utfärdat cirkulär
med aUmänna föreskrifier angående tillärapningen av författningarna ora byggnadsreglering
frarahålls, att det i beslut ora villkor rörande arbetsstyrkan aUlid skall
anges storleken och sararaansättningen av den arbetsstyrka som må sysselsättas
vid arbetet särat att det därjärate kan föreskrivas att under arbetets
bedrivande viss del av arbetsstyrkan skall utgöras av äldre arbetstagare. Som
allmän regel kan enligt AMS gälla, att minst 25 % av arbetsstyrkan bör vara
över 50 år. Annan ålderssammansättning kan dock bestämmas, om de lokala
förhållandena motiverar detta. Denna allmänna regel överensstämraer raed vad
sora förordals av AMS under tidigare gällande byggnadsreglering.
Prop.
1973:129 91
För
alt stiraulera till anställning av arbetstagare raed nedsatt arbetsförmåga och
för att anpassa arbelet till den äldre och handikappade arbetskraftens
förutsättningar kan vissa arbelsraarknadspolitiska hjälpmedel utnyttjas.
Enligt Kungl. brev den 2
juni 1972 utgår bidrag till företag, komraunal eller landstingskommunal
myndighet eller inrättning eller statligt affärsdrivande verk, som i
halvskyddad sysselsättning mot avtalsenliga förmåner anställer handikappad med
så nedsatt arbetsförmåga att han eljest inte skulle kunna beredas
sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. Såsom villkor för bidrag gäller
att hänvisning till anställningen skall ske genom den offentiiga
arbetsförmedlingen och att nedsättningen i arbetsförmågan skall vara klarlagd
genom arbetsvårds-bedömning. Även handikappad, sora redan är anstäUd hos
företag, kommunal eller landstingskoramunal myndighet eller inrättning, kan
efler arbetsvårdsbedömning av arbetsförmedlingen placeras i halvskyddad
sysselsättning, om nedsättningen i arbetsförmågan är avsevärd eller annat
särskilt skäl föreligger, som innebär att arbetstagaren eljest inte kan behålla
sin anstäUning. Av totala antalet halvskyddade platser vid ett företag får
eraellertid högst hälften besättas raed redan anställda som överförts inom
företaget. Bidrag till halvskyddad sysselsättning utgår med 40 procent av den
lön arbetslagaren erhåller i anställningen, dock att bidrag utgår med minst 1
200 kronor om året för varje belagd godkänd plats.
I stället för bidrag
enligt bestämraelserna om halvskyddad sysselsättning kan enligt nyssnämnda
Kungl. brev den 2 juni 1972 utgå bidrag lill offentlig eller enskild
arbetsgivare för fortlöpande arbetsbiträde åt synskadad eller annan svårt
handikappad person, om denne på grund av sitt handikapp åsamkar arbetsgivaren
utgifter för sådant biträde i en utsträckning sora väsentligen överstiger vad
som kan anses vara normalt för befattningen. Bidrag till arbetsbiträde utgår
efter prövning i varje särskilt fall med f. n. högst 3 000 kronor per halvår.
EnUgt
60 § arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368, oratryckt 1972: 300) kan vid
anställning av handikappad eller, ora s'ärskilda skäl föreligger, för anställd
sora blivit handikappad utgå bidrag tUl arbetsgivaren lill sådan särskild
anordning på arbetsplatsen, sora är nödvändig för alt den handikappade skall
kunna utföra arbelet. Sådant bidrag utgår raed belopp sora motsvarar hela
kostnaden, om anordningen saknar värde för annan arbetstagare än den
handikappade, och med lägst halva och högst hela kostnaden i annat fall.
Bidraget får dock inte överstiga 20 000 kronor. Även till kostnaderna för sådan
teknisk utredning, som kan behöva ske för detaljutformningen av erforderliga
ändringar av arbetsplatser eller arbetsmaskiner, kan motsvarande bidrag utgå
till arbetsgivaren.
Handikappad
kan enligt 58 § arbetsmarknadskungörelsen utfå bidrag
Prop.
1973:129 92
till
kostnaden för speciella arbetstekniska hjälpmedel som han behöver för att kunna
utöva arbetsanstäUning. Sådant bidrag utgår med högst 15 000 kronor.
Slutligen
kan nämnas att bidrag i särskilda fall kan utgå till företag, som förbinder sig
att för anstäUning i företaget utbilda arbetstagare över 50 år, som kan antas
inte få stadigvarande arbete utan sådan utbildning, eller arbetstagare med
svårare handikapp (se Kungl. brev den 3 juni 1966 och den 25 maj 1967). Om
särskUda skäl föreligger kan bidrag också utgå för utbUdning av person, sora
ådragit sig handikapp under anställning i företaget. Bidrag för
yrkesutbildning av äldre eller handikappade bestäms till visst belopp, som
faststäUs av länsarbetsnäranden. Bidraget kan utgå under högst sex raånader
för en och samma person. Till denne skall företaget utge avtalsenliga förraåner
under utbildningstiden.
Sedan
en tid tillbaka bedrivs ett samarbete mellan arbetsmarknadsverket och parterna
på arbetsmarknaden i syfte att åstakomma förbättrade anställningsmöjligheter
för äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga.
Redan
1961 inleddes i de lokala sysselsättningsnärander, som då började inrättas vid
vissa arbetsförmedlingar, en samverkan mellan arbetsmarknadsverket samt
representanter för arbetsgivare och fackliga organisationer för att åstadkomma
en förbättring av de äldres villkor på arbetsmarknaden. Verksamheten i dessa
nämnder kom emellertid rätt snart att avstanna samt befinner sig nuraera under
avveckling.
Ett
avgörande steg för samarbetet mellan arbetsraarknadsrayndigheterna och
parterna på det lokala planet togs år 1970, då AMS i ett cirkulärraeddelande
till länsarbetsnäranderna framhöll betydelsen av alt arbetsmarknadsverket i
ökad utsträckning driver en aktiv politik för att åstadkomma en bättre
anpassning av arbetet till människans fysiska och psykiska förutsättningar.
Länsarbetsnämnderna anraodades därför att ta initiativ till överläggningar raed
arbetsgivarna och med arbetstagarnas organisationer inom företagen för att
underlätta för svårplacerad arbetskraft att få eller behålla anställning på
den öppna arbetsmarknaden. Bl. a. borde möjligheter skapas att inora företagen
undersöka vilka förändringar av arbetsplatser, maskiner och verktyg m. m.,
sora kunde behöva vidtas för detta ändaraål.
För
anpassningsarbetet har arbetsraarknadsverket prövat olika saraarbetsformer. En
av dessa är den vid vissa företag i huvudsakligen Västernorrlands län bedrivna
försöksverksamheten raed s. k. anpassningslag, bestående av representanter för
företagel, den fackliga organisationen och arbetsförmedlingen. Denna
verksamhet hade tUl syfte att göra det möjligt för företagen alt behålla och
rätt utnyttja sin arbetskraft, så att uppsägningar eller avskedanden så långl
möjligt kunde förebyggas. Som en förutsättning för sin medverkan i
anpassnings-
Prop.
1973:129 93
lagen
krävde arbetsförmedlingen en förbindelse från företagets sida att inte säga upp
någon anställd på grund av sociala, medicinska eller andra skäl, förrän
anpassningslaget avgett en rekoraraendation i ärendet och dessförinnan haft
skälig tid att utreda tänkbara lösningar inom företagets rara. Anpassningslagen
hade även till uppgift att öka förutsättningarna och nyanställa personer raed
svårigheter att få arbete på den öppna arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen
dellog synnerligen aktivt i denna försöksverksamhet, som på grund härav blev
raycket personalkrävande. Erfarenhetema från verksaraheten var utpräglat
positiva. Ett stort antal omplaceringar kunde genomföras, och ett flertal personer
raed grava handikapp kunde nyanställas. Kvinnor fick också i ökad utsträckning
arbete inom verksamhetsområden, som av hävd varit förbehållna raännen.
Åtskilliga halvskyddade platser skapades, och statliga bidrag till särsldlda
anordningar på arbetsplatsen utanordnades i flera fall. Genom sin medverkan i
anpassningslagen fick arbetsförmedlingen vidare en mer detaljerad förtrogenhet
med företagens arbetskraftssituation och ett mer nyanserat underlag för det
sedvanliga fömiedlings-arbetet.
Efler tillkomsten av 1971
års sysselsättningslag har AMS efter samråd med organisationerna på
arbetsmarknaden beslutat att den samverkan mellan arbetsmarknadsmyndigheter
samt arbetsgivare och arbetstagare, som avses i denna lag, skall bedrivas i
form av s. k. anpassningsgrupper. I samband härmed har den nyss beskrivna
verksamheten med anpassningslag upphört och i stället bedrivits i denna nya
förra.
I olika cirkulär och
cirkulärraeddelanden har AMS läranat länsarbetsnäranderna vissa riktlinjer för
verksaraheten raed anpassningsgmpper. Länsarbetsnämnderna har därvid ålagts
alt medverka till alt det vid företag, myndigheter och motsvarande
arbetsplatser med minst 50 anställda bildas anpassningsgrupper, i vilka den
lokala arbetsförmedlingen kan samråda med arbetsgivaren och berörda
organisationer för att åstadkomraa ökade anställningsmöjligheter inte bara för
äldre utan även för personer med arbetshinder. Avsikten är att verksamheten i
takt raed tillgängUga resurser skall utvidgas till företag med mindre än 50
anställda, där det kan kan bildas anpassningsgrupper branschvis eller ortsvis.
De uppgifter som anpassningsgruppema skall ha motsvarar i stort sett dem som
genora 1971 års sysselsättningslag lagts på länsarbetsnäranderna i fråga om
äldre arbetstagare. Anpassningsgrupperna skall nämligen verka för en
positivare inställning i arbetslivet till äldre arbetstagare och personer med
arbetshinder saml föreslå åtgärder, som kan underlätta för sådana arbetstagare
att stanna kvar i arbetet eller göra det lättare att på arbetsplatsen nyanstäUa
sådana personer. Vidare skall anpassnuigsgrupperna söka utröna i vad mån
åldersstrukturen inom företagen avviker från vad som kan anses vara rimligt.
För att undvika dubbelarbete skall anpassningsgrupperna d'ar-
Prop.
1973:129 94
jämte
tas i anspråk för samverkan i alla frågor som berör anpassningen inom ett
förelag. Några särskilda förutsättningar för att ta upp överläggningar i en
anpassningsgrupp har inte uppställts utöver kravet att företagen skall ha ett
visst antal anställda. Meningen är att anpassningsgrupperna skall vara
permanenta. Någon anledning har därför inte ansetts föreligga för att gruppema
skall vara verksamraa endast i sådana fall, då företaget såsora sägs i 1971
års sysselsättningslag inte sysselsätter en rimlig andel äldre arbetstagare.
Anpassningsgrupperna skall arbeta frislående från företagsnämnder och
personalkommittéer men bör samverka med dessa organ. Anpassningsgrupperna skall
i sitt arbete kunna ge rekomraendationer till arbetsgivare, fackföreningar,
arbetsraarknadsmyndigheler, företagsnärand, enskilda anställda ra. fl. De har
inte tillagts några befogenheter att avgöra ett ärende. Om ingen lösning kan
nås, kan ärendet i stället överlämnas till länsarbetsnämnden.
I
en av AMS efler samråd raed arbetsraarknadens parter utfärdad handledning för
arbelet i anpassningsgrapperna har en exeraplifiering av gruppernas arbetsuppgifter
läranats. Enligt handledningen bör anpassningsgruppema verka för att
åstadkomraa opinionsbUdning och påverkan av attityderna genteraot äldre och
handikappad arbetskraft. När det gäller åtgärder för att öka nyanställningen av
äldre och handikappade bör anpassningsgrapperna enligt handledningen
aktualisera raöjligheterna att anställa sådana personer särat lärana förslag
till åtgärder för alt underlätta inlem omplacering i syfte att friställa
arbetsplatser som passar för äldre och handikappade. Vidare kan anpassningsgrupperna
initiera och i förekommande fall medverka till en genomgång av arbetsställena
för alt klarlägga exempelvis vilka arbetsuppgifter, sora utan förändring kan
utföras av äldre och handikappade arbetstagare, samt vilka ergonomiska och
andra förändringar, t. ex. i fråga om arbetstiden, som kan göras för att
underlätta för sådana arbetstagare att klara arbetet. Anpassningsgrupperna bör
även göra en översyn av ålderssamraansältningen inora arbetsstället och därvid
undersöka ora denna avviker från sammansättningen vid andra liknande
arbetsställen och vad orsaken i så fall kan vara. Anpassningsgrupperna skall
dessutom undersöka i vilken orafattning de arbetsmarknadspolitiska
hi'älpmedlen kan utnyttjas för att öka nyanställningen av äldre och
handUiappade. När det gäller åtgärder för redan anställda, som anpassningsgrupperna
enligt den nämnda handledningen kan vidta, raärks bevakning av lediga
arbetstillfällen sora är lärapade för äldre och handikappade särat bevakning
av vUka arbetstagare som kan behöva omplaceras. Enligt handledningen kan det
slutligen bli aktuellt för anpassningsgrupperna alt till skyddsorganisationen
på arbetsstället föreslå åtgärder i samband med nyinvesteringar för att
arbelstiUfäUena för äldre och handikappade skall kunna ökas, exempelvis genom
att vid ny-
Prop. 1973:129 95
och
ombyggnader av lokaler åtgärder vidtas för alt dessa skall uppfylla de krav
som uppställs i 42 a § i byggnadsstadgan (1959:612), samt att vid inköp av
maskiner, verktyg och annan utrustning hänsyn tas till ergonomiska synpunkter.
I handledningen betonas dock, att dubbelarbete bör undvikas raellan
anpassningsgruppen och skyddsorganisationen.
Enligt
AMS kan det i inledningsskedet ta lid innan anpassningsgrupper bUdals och
korarait i arbete. Arbetsförmedlingen skaU medverka i anpassningsgruppema i
saraband raed att de börjar sitt arbete och när behov föreligger av att
utnyttja arbelsraarknadspolitiska hjälpmedel. Avsikten är att
arbetsförmedlingen därefter snarast möjligt skall öka sina insatser, i dessa
grupper. Arbetet i anpassningsgrupperna är dock enligt länsarbetsnäranderna
raycket personalkrävande.
I februari 1973 hade 2 142
anpassningsgrupper bildats. Enligt läns-arbetsnärandernas beräkningar koramer
denna siffra att uppgå tUl mer än 3 500 i juh 1973.
I särskilda
byggarbetsnärander sker en saraverkan raellan arbetsraarknadsverket,
korarauner och byggarbetsraarknadens parter ora säsongut-järaning av
byggnadssysselsätlningen. Dessa nämnder tjänstgör som rådgivande organ åt länsarbetsnämnderna,
vilka raed stöd av byggarbetsnämndernas ställningstaganden avger
rekommendationer om lämplig tidpunkt för igångsättning av individuella
byggnads- och anläggningsarbeten. Enligt en av AMS i sararåd med
arbetsmarknadspartema utfärdad instruktion till byggarbetsnämnderna har dessa
även fått i uppgift att genora inforraation till berörda parter om
byggnadsarbetarkå-rens åldersfördelning och om sysselsättningen i skilda
åldersgrupper verka för en järan sysselsättning av byggnadsarbetare oavsett
ålder. Mellan AMS och partema på byggarbetsraarknaden föreligger vidare enighet
ora att det för byggnadsbranschens del är lämpligt att byggarbetsnämnderna
även tjänstgör sora forura för det saraarbete raed arbetsraarknadsverket, som
inletts i samband raed tillkomsten av 1971 års sysselsättningslag, samt att
byggarbetsnämnderna skall handha de arbetsuppgifter sora inora andra branscher
skall ankoraraa på de förut beskrivna anpassningsgrupperna.
Byggarbelsnäranderna skall i enlighet härraed verka för förbättrade
arbetsförhållanden och ökade anställningsmöjligheter för äldre arbetstagare
samt i detta syfte raedverka till en anpassning av arbetsplatser och
arbetsuppgifter så att de svarar raot den äldre arbetskraftens förutsättningar.
Näranderna skall också fräraja ett bättre tillvaratagande av de äldres
yrkeskunnande och erfarenhet.
Prop. 1973:129 96
4.2
Utredningen
4.2.1
Inledning
Utredningen
framhåller inledningsvis att ett lagfäst anställningsskydd inte innebär någon
fuUständig trygghet i anställningen i den bemärkelsen, att de som omfattas av
skyddet kan kvarbli i sina anställningar under aUa förhållanden. Alt
friställningar kan komraa att ske tiU följd av driftsinskränkningar och
driftsnedläggelser, sora har sin grund i förändringar inom produktionslivet
eller försärarade konjunkturer, torde näraligen vara ofrånkomligt. För de
arbetstagare som blivit friställda innebär det av utredningen föreslagna
anställningsskyddet, att de i vart fall kan få sin försörjning tryggad under en
längre omställningsperiod. Enligt utredningen kan skyddet för de friställda
arbetstagarna eraellertid betecknas sora fullgott först ora de kan erhålla ny
anställning innan denna period gått tUl ända. Ora detla skall lyckas är i stor
utsträckning beroende av att arbetsmarknadsmyndigheterna så tidigt som möjUgt
erhåller kännedom om väntade friställningar, så att erforderliga insatser kan
göras för att bereda arbetstagarna ny anställning.
För
närvarande gäller för stora delar av den privata arbetsraarknaden ett på
frivilliga överenskoraraelser baserat syslera med varsel till
arbetsraarknadsrayndigheterna ora planerade driftsinskränkningar och
driftsnedläggelser. Liknande regler gäller även för statliga rayndigheter. Ett
effektivt fungerande varselsyslera har enligt utredningen stor betydelse för en
framgångsrik arbetsmarknadspolitik och därmed även för anställningstryggheten i
vidsträckt bemärkelse. Mot bakgrund härav föreslår utredningen lagregler om
varsel till arbetsmarknadsverket om driftsinskränkningar och driftsnedläggelser
(se avsnitt 4.2.2).
Enligt
utredningen visar erfarenheterna från senare år, att även med ett effektivt
varselsystem vissa grupper av de arbetstagare som drabbas av
driftsinskränkningar riskerar alt stå utan arbete lång tid efter det att deras
uppsägningslider gått till ända. I sämsta fall kan de över huvud taget inle
beredas ny anställning på den öppna arbetsmarknaden. Detta gäller främst för
äldre och handikappade. De ökande svårigheterna att bereda dessa grupper
anställning på den öppna arbetsmarknaden har lett tUl att sarahället i en
tilllagande utsträckning fått skapa arbetstillfällen för dessa arbetstagare i
olika forraer av s. k. skyddad sysselsättning (arkivarbeten, särskilda
beredskapsarbeten, hemarbeten, skyddade verkstäder m. m.). Utredningen anser
emellertid att man bör satsa på åtgärder för att åstadkomma att sådana
arbetstagargrapper inlemmas i det reguljära arbetslivet i stället för att
genom en omfattande utbyggnad av den skyddade sektom minska förelagens och
rayndigheternas intresse att inora ramen för sin verksarahet bereda arbete
även åt svårplacerad arbetskraft.
Genom
tillkorasten av 1971 års sysselsättningslag har arbetsraark-
Prop. 1973:129 97
nadsverket fått ökade raöjligheter att inleda saraarbete
raed företagen ora åtgärder, som bör vidtas för att bereda äldre arbetstagare
bättre sysselsättningsmöjligheter. Lagen ger vidare arbetsmarknadsverket befogenhet
att, ora enighet inte kan uppnås vid detta saraarbete, raeddela arbetsgivaren
anvisningar om vilka åtgärder sora denne bör vidla i sådant syfte. I det
praktiska arbetet har det samarbete som avses i lagen bedrivits i form av
särskilda anpassningsgmpper, vilka under raedverkan av parterna på
arbetsraarknaden börjat inrättas vid företag raed minst 50 anställda. Anpassningsgrupperna
har därvid även fått i uppgift att behandla frågor rörande personer med
arbetshinder.
Enligt
utredningens mening måste det i princip anses vara en riktig väg att angripa de
äldres och även de handikappades sysselsättningsproblem på det sätt som
skett genora 1971 års sysselsättnings-lag. De närmare lösningar sora lagen
anvisar är eraellertid närraast av provisorisk karaktär. Utredningen har därför
utarbetat förslag till lagregler som syftar till att särskilt skydda äldre
arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga (se avsnitt 4.2.3).
Lagregler
om varsel lill arbetsmarknadsmyndighet samt ora åtgärder för att fräraja
anställning av äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga
har intagits i en lag ora vissa anställningsfrämjande åtgärder.
4.2.2 Varsel om driftsinskränkningar
Utredningen konstaterar tUl en början att varsel som
lämnas i god tid ora driftsinskränkningar utgör en av de viktigaste
informationskällorna för arbetsmarknadsrayndighelema beträffande väntade förändringar
av sysselsättningen i förelagen. Genom ett syslem med tidiga och preciserade
varsel kan dessa myndigheter få rådrum för att lösa frågan om sysselsättningen
av den friställda arbetskraften. Vidare får myndigheterna tillfälle att
överlägga med företagen om uppskov med de varslade friställningarna till en
tidpunkt som kan framstå sora bättre från arbelsraarknadspolitisk synpunkt. De
varselrapporter, som regelbundet insänds till AMS, ulgör även ett väsentligt
informationsunderlag för bedömningen av det aktuella läget på arbetsmarknaden
och kan läggas till grund för planeringen av sysselsättningspolitiken i slort.
Ett system
med varsel om planerade driftsinskränkningar är således av stort värde från
flera synpunkter. Enligt utredningen är det eraellertid inle utan vidare givet
att ett sådant varselsystem bör bli föremål för lagreglering. Utredningen
anför att ett regelsystem som bygger på frivilliga överenskommelser kan ha
vissa fördelar framför lagstiftning. En reglering genora överenskoraraelser
raedför eraellertid inte någon garanti för att alla arbetstagare koraraer i
åtnjutande av det skydd sora ett effektivt fungerande varselsystern kan
innebära. Vidare visar till-
7 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 129
Prop.
1973:129 98
gänglig
statistik att de företag, sora orafattas av gäUande varselöverens-koramelse, i
åtskilliga fall inle iakttagit de föreskrivna varseltiderna. Enligt
utredningen kan det inte uteslutas ätt frånvaron av påföljder för brott mot
överenskommelsen kan ha bidragit till denna bristande efterlevnad. En sanktion
för överträdelse av varselreglerna synes därför påkallad. Utredningen
framhåller även att de varseltider, som överenskoraraelsen innehåller, i vissa
fall inte synes vara tillräckligt långa för att kunna tillgodose syftet alt
bereda arbetsraarknadsverket det rådmm sora kan behövas, särskilt vid
friställningar av större omfattning. Dessutom finns behov av att kunna samordna
reglema för varsel till arbetsmarknadsverket med reglerna om varsel i den
föreslagna lagen om anställningsskydd. På grund härav och då försök att genora
förhandlingar ändra varselöverenskoraraelsen raisslyckats föreslår utredningen
att frågan om varsel beträffande driftsinskränkningar regleras i lag.
Lagregleringen bör i
första hand ta sikte på sådana fall, där driftsinskränkningen kan raedföra
uppsägning. Vid fastställande av varseltidernas längd i dessa fall bör en
avvägning göras raellan å ena sidan den tid, som arbetsmarknadsverket behöver
för att bereda de uppsagda arbetstagarna annan sysselsättning eller göra
insatser av annat slag, och å andra sidan den tid, som arbetsgivama riraligen
kan överblicka vid planeringen av sin verksarahet. Enligt utredningen bör
varseltiderna vid dylika driftsinskränkningar differentieras efter det antal
arbetstagare som berörs av driftsinskränkningen.
Den
enda tidpunkt som'det av praktiska skäl är möjligt att ta sora utgångspunkt för
beräkning av varseltiderna är enligt utredningen den tidpunkt då arbetsgivaren
skall genomföra driftsinskränkningen, dvs. när de uppsagda arbetstagarna får
lämna företaget därför att arbete inte längre kan beredas dem där. Med en
sådan beräkningsmetod finner utredningen det vara en rimlig avvägning att
varseltiderna vid driftsinskränkningar som kan medföra uppsägning bestäras till
två raånader ora högst 25 arbetstagare berörs, till fyra raånader ora flera än
25 men högst 100 arbetstagare berörs och tUl sex månader om flera än 100
arbetstagare berörs.
En
driftsinskränkning kan även leda till att vissa arbetstagare blir föremål för perraittering
eller därmed järaförUg åtgärd såsora kortlids-arbete. Enligt utredningen torde
den föreslagna lagen om anställningsskydd medföra att det i regel knappast
blir erforderligt med några särskilda insatser från
arbetsmarknadsrayndigheternas sida för att bereda arbetstagama annan
anstälhiing under tid då de är föreraål för perraittering eller liknande
åtgärder. Sådana åtgärder kan eraellertid utgöra tecken på alt företagets
ställning börjat bli osäker och att det därför föreligger en risk för att
friställningar så sraåningora raåsle ske. Utredningen frarahåller att det för
arbetsmarknadsmyndigheternas del synes vara av värde alt så tidigt som raöjligt
få kännedom härom. En skyldig-
Prop. 1973:129 99
het
alt lärana varsel tUl dessa rayndigheter bör därför gälla även i dessa fall.
Varseltiden bör i likhet med den raotsvarande skyldigheten enligt den
föreslagna lagen ora anställningsskydd besläraraas till en månad.
Utöver
uppsägning och permitteringsåtgärder kan en driftsinskränkning medföra att
vissa arbetstagare med anställning för viss tid, viss säsong eller visst
arbete inle erbjuds fortsalt anställning när den tidigare anställningen upphör
eller den nya säsongen skall börja, trots att en fortsättning från början
varit avsedd av parterna. Enligt utredningen föreligger det i dessa fall på
samma sätt som vid uppsägning ett intresse för arbetsmarknadsmyndigheterna att
genom varsel i förväg erhåUa visst rådrum för att bereda arbetstagarna ny
anställning på annat håll. Varsel bör i dessa fall i enlighet raed vad sora i
raotsvarande fall skall gälla enligt huvudregeln i den föreslagna lagen om
anställningsskydd läranas rainst en raånad innan den nya anställningen
skulle ha börjat. Däremot finns det enligt utredningen inte någon anledning att
föreskriva skyldighet att lämna varsel viss tid innan en sådan anställning
sora nu nämnts upphör, ora någon fortsättning av anställningen inte varit
avsedd.
I
vissa fall kan det enligt utredningen inträffa, att en arbetsgivare på grund av
reglerna ora varsel i den föreslagna lagen om anställningsskydd läranar varsel
till den närmast berörda arbetstagarorganisationen om de uppsägnmgar,
permitteringar eller andra åtgärder, som föranleds av en driftsinskränkning,
innan arbetsgivaren enligt de nu förordade varselreglema skulle vara skyldig
att lämna varsel till arbetsmarknadsverket om denna driftsinskränkning. I
sådana fall bör arbetsgivaren enligt utredningen vara skyldig att varsla
arbetsmarknadsverket saratidigt sora han lämnar varsel till arbetstagarorganisationen.
Genom en bestämmelse med detta innehåll uppnås den samordning meUan de olika
varselsysteraen, varom tidigare talats. Motsvarande bör även gälla i det fall
att arbetsgivaren till följd av föreskrift i kollektivavtal lämnar varsel till
arbetstagarorganisationen innan skyldighet att varsla arbetsmarknadsverket
inträtt enUgt de förat angivna lagreglerna.
Utredningen
framhåller att det ibland kan uppkomma extraordinära situationer, vUka gör det
nödvändigt att omedelbart eller inom en raycket snar framtid inskränka eller
lägga ned driften, s. k. force majeure. Som exempel nämner utredningen att ett
företags lokaler brinner ned eller att plötsliga offentiiga restriktioner
försvårar fortsatt verksamhet. I ett dylikt fall, när arbetsgivaren helt saknat
raöjlighet att förutse den inträffade utvecklingen, bör det enligt utredningen
vara tillräckligt ora han lämnar varsel så snart det kan ske.
Efter
mönster av den nuvarande varselöverenskoraraelsen bör enligt utredningens
raening ett undantag från varselskyldighelen göras i fråga ora
driftsinskränkningar sora berör färre än fem arbetstagare. Däremot
Prop.
1973:129 100
anser
utredningen det vara mindre lämpligt att i lag uppställa särskilda
undantagsbestämmelser för branscher, där det kan råda speciella förhållanden
som påkallar särregler. I den mån sådana avvikelser är påkallade bör enUgt
utredningens mening erforderliga föreskrifter i stället kunna meddelas av
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av AMS.
Enligt utredningens uppfattning
framstår en straffrättslig påföljd för underlåtenhet att varsla tiU
arbetsmarknadsrayndighet som mindre lämplig. Om påföljden skall få någon verkan
bör den näraligen kunna anpassas efter den ekonoraiska ställningen hos det
förelag, som underlåtit att fullgöra varselskyldighet, och bestämmas så att
företaget inte gör någon ekonomisk vinning av sin underlåtenhet. Det skulle
även kunna upplevas som stötande att införa en straffpåföljd på ett område,
som sedan lång tid varit föremål för avtalsreglering mellan parterna.
Utredningen har därför valt att föreslå en påföljd av offentiigrättslig
karaktär, innebärande att arbetsgivare som inte lämnat varsel till
arbetsmarknadsmyndigheterna i rätt tid kan förpliktas att till statsverket
utge viss avgift, benämnd varselavgift. Denna avgift bör enligt utredningens
raening endast kunna åläggas av dorastol på talan av AMS.
Utredningen
tar slutligen upp frågan ora lagreglering av verksaraheten med samrådsgrupper.
Sådana grapper kan enligt varselöverenskommelsen tillsättas vid varslade
driftsinskränkningar för att följa omställningens förlopp samt dislcutera och
till länsarbetsnämnden föreslå åtgärder för att underlätta denna oraställning.
Enligt utredningen har man frän arbetsmarknadshåll upplyst alt dessa sararådsgrapper
spelat en viktig roll när det gällt att lindra verkningarna för de berörda
arbetstagarna. Utredningen har emellertid inte funnit anledning att lagreglera
verksamheten med dessa sararådsgrapper. Denna verksamhet synes näraligen i hög
grad bygga på frivillig medverkan av de berörda parterna och torde enligt
utredningen inte kunna främjas av något slags tvångsregler. Utredningen
föratsätter att de riktlinjer för verksamheten, som .MS tidigare utfärdat,
komraer att iakttas även framdeles.
4.2.3
Åtgärder för att främja anställning av äldre arbetstagare och arbetstagare med
nedsatt arbetsförmåga
Utredningen
framför tUl en början vissa allraänna synpunkter på den översyn av 1971 års
sysselsättningslag, som det ankommer på utredningen att företa.
Enligt
utredningen är sysselsättningsproblemen likartade för äldre arbetstagare och
för arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. I båda fallen rör det sig ora
arbetstagare, som kan förväntas prestera en begränsad arbetsinsats och som
till följd härav löper en särskild risk att förlora det arbete sora de en gång
haft. När de söker nya anställningar ter de sig
Prop. 1973:129 101
vidare
ofta som mindre attraktiv arbetskraft för arbetsgivarna. Deras möjligheter att
erhåUa nya ansläUningar begränsas även av att de ofta är både yrkesmässigt och
geografiskt raindre rörliga än andra arbetstagare. Problemet att söka
åstadkoraraa förbättrade anställningsraöjligheter för äldre arbetstagare och
arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga synes vidare kunna angripas på samma
sätt. Både äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförraåga bör
därför orafattas av den föreslagna lagen ora vissa anställningsfrämjande
åtgärder. Däreraot är enligt utredningen sysselsättningsproblemen för andra
grupper av arbetstagare raed svårigheter att hävda sig på den öppna
arbetsraarknaden t. ex. kvinnor och ungdoraar av annan karaktär än för
äldre och personer med nedsatt arbetsförraåga. Dessa problera bör därför
angripas efter andra linjer och i ett annat samraanhang.
Problemen för äldre
arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförraåga bör enligt
utredningen lösas i nära saraverkari mellan arbetsmarknadsverket samt
arbetsgivare och arbetstagare på det lokala planet. Den verksarahet, som börjat
bedrivas i särskUda anpassningsgrupper, bör på allt sätt stödjas. Vid en
fortsatt utbyggnad av denna verksarahet måste raan enligt utredningen räkna med
att det kan uppkomma fall, där en arbetsgivare motsätter sig medverkan i denna
verksamhet. Utredningen anser därför att arbetsgivama utöver den i 1971 års
sysselsättningslag angivna skyldigheten att delta i överläggningar inför
länsarbetsnämnd resp. AMS särat berörda organisationer även bör åläggas
skyldighet att delta i sådana överläggningar, sora på det lokala planet under
raedverkan av arbelsförraedlingen äger ram bl. a. i en anpassningsgrupp.
Utöver vissa allmänna
bestäramelser om de åtgärder, sora överläggningama mellan
arbetsmarknadsverket, arbetsgivare och arbetstagare bör kunna ta sikte på,
synes det enligt utredningen inte vara nödvändigt med någon närraare reglering
av dessa åtgärder. Förutora åtgärder, sora avser enskilda fall, eller vissa
konkreta åtgärder, såsora tekniska anordningar på arbetsplatsen, bör
överläggningama allt efter oraständigheterna kunna gälla vissa raera allraänna
principer för arbetsgivarens personalpolitik i fråga ora äldre arbetstagare
och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga eller åtgärder av mera övergripande
natur, såsora översiktliga ergonoraiska genomgångar av arbetsplatsema vid
företaget.
Om arbetsgivaren motsätter
sig de åtgärder, sora diskuterats vid överläggningama, bör
arbetsraarknadsverket enligt utredningen kunna utfärda föreskrifter för
arbetsgivaren ora vad denne skall vidta för att anslällningsmöjlighetema för
äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga skulle kunna
förbättras. Utredningen påpekar eraellertid, att det därvid finns anledning att
gå frara raed försiktighet. Arbetsraarknadsverket bör inle föreskriva sådana
åtgärder, sora det tUlkommer annan myndighet, exempelvis
arbetarskyddsstyrelsen, att be-
Prop. 1973:129 102
sluta
ora. Arbetsraarknadsverket bör inte heller fatta beslut i frågor sora kan
koraraa att bli föreraål för sedvanliga tvislehandlingär mellan arbetsgivare
och arbetstagare, exempelvis beträffande arbetstagares rätt till viss
anställning. Utredningen framhåller vidare att det från rättssäkerhetssynpunkt
är nödvändigt, att arbetsmarknadsverkets föreskrifter inte är alltför allmänt
hållna utan tar sikte på vissa direkt angivna åtgärder. Såsom anförts i
förarbetena tUl 1971 års sysselsättningslag måste vid meddelandet av
föreskrifter även beaktas, att verksamhetens fortbestånd inte äventyras av de
föreskrivna åtgärderna.
I
arbetet på att finna lämpliga lösningar på de problem, sora redan anstäUda
äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga kan möta i
arbetslivet, synes enligt utredningens mening den nyligen påbörjade
verksamheten i anpassningsgrapper kunna spela en betydelsefull roll. Sålunda
kan anpassningsgrapperna medverka tiU att arbetsplatser och arbetsuppgifter
anpassas till arbetstagarnas särskUda föratsättningar, så att någon
nedsättning i arbetsförraågan ora raöjligt inte behöver uppkomma på grand av
mindre lärapliga arbetsförhållanden. Vidare kan anpassningsgrapperna ta
initiativ till åtgärder för att förbättra arbetsförhållandena för de
arbetstagare, sora börjat få svårigheter att klara sina arbeten, samt bidra tiU
de arbelsraarknadspolitiska hjälpmedel som finns tillgängliga verkligen
koramer tUl användning.
Anpassningsgrupperna
har vidare en viktig uppgift att fylla, när det gäller att avgöra om även andra
åtgärder (omplacering e. d.) kan vidtas för att man skall kunna undvika
uppsägning av sådana äldre arbetstagare eller arbetstagare raed nedsatt
arbetsförraåga, sora börjat få anpassningssvårigheter av olika slag.
Utredningen betonar dock, att överläggningarna i dessa fall inte skall avse
den rättsliga frågan huravida sakhg grund för uppsägning kan anses föreligga.
Denna fråga får enligt utredningen tas upp till behandling vid sedvanliga
tvisteförhandlingar mellan parterna, om uppsägning trots anpassningsgruppens
arbete skulle bli aktuell. Överläggningarna i anpassningsgruppema bör enbart
inriktas på frågan om vUka åtgärder sora kan vidtas för alt rainska arbetstagarens
anpassningssvårigheter, så att uppsägning överhuvudlaget inte behöver komraa i
fråga.
Ora
saraförståndslösningar inte kan uppnås beträffande åtgärder för att underlätta
arbetsförhåUandena för de arbetstagare sora det nu är fråga om kan
arbetsraarknadsverket, såsora tidigare närants, meddela arbetsgivaren
föreskrifier.
Utredningen
framhåller att åtgärder vidare kan behöva vidtas för alt få lill stånd en ökad
rekrytering av äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga.
I
diskussionen ora hur detta skall kunna ske har på den senaste tiden frågan om
införande av särskUda kvotermgsbestäramelser fått en särskUd aktualitet.
Utredningen har därför täraUgen utförligt behandlat
Prop.
1973:129 103
denna
fråga. Utredningens överväganden i denna del raynnar ut i slutsatsen, att en
kvotlagstiftning inte är någon tillfredsställande lösning på problemet att
åstadkoraraa ökade anställningsraöjligheter för äldre arbetstagare och
arbetstagare med nedsatt arbetsförraåga. Bland annat skulle en sådan
lagstiftning särskUt ora den gjordes tillämpUg på arbetstagare med nedsatt
arbetsförmåga raedföra åtskiUiga koraplikationer av lagteknisk och
adrainistrativ art. Det skulle t..ex. bli nödvändigt med en fullständig registrering
av alla äldre och personer raed nedsatt arbetsförmåga. Även om en sådan
registrering gick att genomföra skulle en på grundval därav fastställd generell
kvot komma att slå ojärant. Utredningen frarahåller, att en tillräckligt
flexibel kvot i själva verket inte torde kunna uppnås annat än om den
fastställs för varje företag för sig med beaktande av samtliga föreliggande
omständigheter. Enligt utredningen skulle en kvotlagstiftning troligen inte
heller förbättra situationen för de äldre och personer med nedsatt
arbetsförraåga, som har störst svårigheter att erhålla anställning på den öppna
arbetsmarknaden. Utredningen erinrar dessutora ora den tidigare angivna utgångspunkten
för utredningens översyn av 1971 års sysselsältningslag, nämligen att sysselsättningsproblemen
för dera som är äldre eller har nedsatt arbetsförmåga i första hand bör lösas i
samverkan mellan arbetsraarknadsverket, arbetsgivare och arbetstagare. En
sådan autoraaliskt verkande lagstiftning, sora en kvotlagstiftning utgör,
skuUe strida raot denna utgångspunkt och bl. a. rycka undan grunden för en stor
del av anpassningsgrappernas verksamhet.
Så
länge lösningar uppnås i samförstånd bör någon begränsning inte gälla för de
åtgärder som därvid kan koraraa i fråga. Dessa lösningar bör därför kunna
inryraraa alltifrån en utfästelse av arbetsgivaren att anställa flera äldre
eller personer med nedsatt arbetsförmåga, utan alt något visst antal eller
någon viss andel nämns, till ett åtagande av arbetsgivaren att anställa vissa
angivna personer sora arbetsförraedUngen har svårigheter att bereda
anställning. Om arbetsgivaren av olika skäl inle infriar sina åtaganden får
undersökas, ora detta beror på omständigheter som han inte rätt över. I så
fall kan det bli aktuellt att diskutera andra lösningar. Visar det sig alt
arbetsgivaren inte gjort vad på honora ankoraraer för att uppfylla sina
åtaganden eller att lösningar i saraförstånd överhuvudtaget inte kan uppnås,
kan det eraellertid bli nödvändigt att meddela arbetsgivaren direkta föreskrifter
om hur många äldre arbetstagare och arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga
han i samband med nyanställning bör anställa. Enligt utredningens mening bör
dessa föreskrifter gå ut på alt arbetsgivaren vid nyanställning skall anställa
vissa angivna personer.
Enligt
utredningen ligger det i sakens natur att de arbetstagare, som arbetsgivaren
lUl följd av sådan särskild föreskrift kan bli skyldig att anställa, bör
tillfrågas ora de är villiga att ta anställning hos arbetsgivaren.
Prop. 1973:129 104
innan
föreskriften meddelas. Utredningen understryker vidare, att alla utvägar för
att åstadkomraa lösningar i samförstånd bör ha prövats innan det kan korama i
fråga att meddela sådana föreskrifter. Ora överläggningarna med arbetsgivaren
inte syftat till att bereda anställning åt vissa särskilda personer med
svårigheter att eljest få något arbete på den öppna arbetsmarknaden, bör
arbetsgivaren vid överläggningarna exerapelvis ha beretts tUlfäUe att själv
välja ett visst antal arbetstagare bland ett flertal personer, sora kan
erbjudas honom genom den offentiiga arbetsförmedlingen. I regel torde ett
sådant alternativ korama att föredras av arbetsgivaren framför en föreskrift om
att han skall anställa vissa bestärada personer. Enligt utredningen torde
därför sådana föreskrifter knappast behöva meddelas annat än i undantagsfall.
Utredningen
framhåller vidare att utrymrae bör finnas även för andra åtgärder för att fler
äldre arbetstagare eller arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga skall kunna
få anställning.
Beträffande
arbetsraarknadsrayndigheternas handläggning av ärenden ora
anställningsfrämjande åtgärder anför utredningen till en början, att några
särsldlda begränsningar för myndigheternas rätt att ta upp överläggningar med
en arbetsgivare inle bör uppställas. Å andra sidan bör inte heller föreskrivas
någon skyldighet för myndigheterna att under vissa förhållanden ta upp sådana
överläggningar. Enligt utredningens mening bör det i stället ankomma på dessa
rayndigheter att med hänsyn till saratliga föreliggande omständigheter i varje
särskilt fall avgöra om anlednmg finns tUl överläggningar.
Vid
företag där anpassningsgrupper finns inrättade torde arbetsraarknadsrayndigheterna
som regel få erforderlig kännedora ora anställningsförhållandena för äldre
arbetstagare och arbetstagare raed nedsatt arbetsförmåga. Enligt utredningen
torde del oftast vara lämpligt att de åtgärder sora därvid befinns påkallade i
första hand diskuteras i anpassningsgruppen. Först om det visat sig inte vara
möjligt att uppnå lösningar i samförstånd i denna grupp bör det bli aktuellt
för länsarbetsnämnden att ta upp överläggningar i ärendet.
Där
anpassningsgrapper saknas kan arbetsraarknadsrayndigheterna behöva få kännedora
ora anställningsförhållandena för äldre arbetstagare och arbetstagare med
nedsatt arbetsförraåga på annat sätt. För närvarande kan uppgifter ora
arbetsstyrkans storlek och ora varje arbetstagares namn, ålder, kön,
nationalitet, arbetsplats och huvudsakliga arbetsuppgifter inhämtas med slöd
av 1 § i 1971 års sysselsättningslag. Utredningen anser att en bestäraraelse
med motsvarande innebörd bör uppställas. Sammanfattande beskrivningar av
arbetskraftens struktur och sammansättning kan dock ofta vara att föredra.
Vidare synes arbetsraarknadsrayndigheterna enligt utredningens raening kunna
ha behov av uppgifter ora förestående nyanställningar. Utredningen anser därför
alt
Prop. 1973:129 105
en
lagregel bör införas om skyldighet för arbetsgivare att lämna sådana uppgifter
på begäran av länsarbetsnämnd.
Den utredning, sora
länsarbetsnämnden genora angivna uppgifter och i övrigt kan skaffa sig, utgör
underlaget för dess bedömning om det finns anledning att ta upp överläggningar
med en arbetsgivare ora åtgärder för förbättrade anställningsraöjligheter för
äldre arbetstagare och arbetstagare raed nedsatt arbetsförmåga. Ora sådana
överläggningar anses böra äga rura, bör enligt utredningen förutom
arbetsgivaren även de anställdas organisationer kallas, eftersom
arbetsmarlcnadsverkets insatser bör göras i nära samarbete med dessa
organisationer. Även den organisation som arbetsgivaren tillhör bör kunna
kallas till överläggningarna.
Enligt utredningens
uppfattning torde det oftast vara möjligt att komma frara tUl ett positivt
resultat vid överläggningarna. I de fall då samförslåndslösnmgar emellertid
inte kan åstadkoraraas blir meddelandet av föreskrifter en grannlaga uppgift.
Bl. a. för att länsarbetsnäran-dernas samarbete med arbetsgivare och
arbetstagare inte skall bli lidande bör enligt utredningen denna uppgift lärapligen
läggas direkt på AMS. AMS skall även kunna meddela föreskrifter i fall då
arbetsgivaren helt undandragit sig att raedverka vid tidigare överläggningar
eller arbetsgivaren underlåtit att infria utfästelser sora han gjort vid överläggningar.
Utredningen framliåller
att hänskjutande till AMS inte bör ske beträffande frågor om åtgärder raed
facklig prägel, t. ex. oraplacering, sora kan komma att diskuteras för att
trygga fortsatt anställning åt arbetstagaren med begynnande
anpassningssvårigheter. Ora samförståndslösningar här inte kan uppnås kan
dessa frågor nämligen bli föremål för tvisteförhandlingar mellan partema, och
såsora tidigare berörts bör arbetsmarknadsverket inte ha rätt att meddela
föreskrifter i dylika fall. Även i vissa andra fall kan det ibland saknas
anledning att hänskjuta ärendet till AMS, när saraförståndslösningar inle
kunnat uppnås vid överläggningarna inför länsarbetsnärand. Ora det efler
överläggningar inför näranden visar sig, att det inte är lärapligt att raeddela
arbetsgivaren föreskrifter i vissa hänseenden samt att något ytterligare inte
skulle kunna vinnas med att ärendet förs upp på högre nivå, bör näranden kunna
underlåta att hänskjuta ärendet till AMS.
Utredningen tillägger att
AMS norraalt inte bör ta upp ett ärende, innan överläggningar ägt rura på det
regionala planet. I vissa fall, t. ex. då överläggningarna avser arbetsgivare
raed arbetsställen i flera olika län eller gäller vissa frågor av raera
principiell betydelse, skulle det eraellertid kunna vara påkallat att
överläggningama sker direkt inför AMS. Vidare bör raöjlighet finnas för AMS
att t. ex. på begäran av berörda organisationer ta upp ett ärende, sora
enligt styrelsens raening borde ha hänskjutits dit. Däremot bör det enligt
utredningens raening inte
Prop.
1973:129 106
koraraa
i fråga att AMS tar över ett ärende från en länsarbetsnämnd innan det blivit
slutbehandlat vid nämnden.
För
att AMS skall kunna få en såvitt möjligt fullständig utredning i ärendet bör
styrelsen i likhet med vad sora gäUer enligt 1971 års sysselsättningslag
ha rätt att förelägga arbetsgivaren att förete handlingar sora kan
antas ha betydelse för bedömningen äv hans personalpolitik.
Utredningen
föreslår slutligen att vissa sanktioner skall kunna tillgripas gentemot
arbetsgivare som underlåter alt delta i överläggningar inför
arbetsraarknadsrayndigheterna eller som inte ställer sig myndigheternas
förelägganden eller beslut till efterrättelse.
Sålunda
bör en arbetsgivare, som underlåter att efterkoraraa föreläggande av
länsarbetsnärand alt lärana vissa uppgifter eller av AMS att förete vissa
handlingar, kunna gehom vite föreläggas att fullgöra denna skyldighet. Vidare
bör vite kunna tillgripas gentemot en arbetsgivare som trots kallelse inte
infinner sig till överläggningar i en anpassningsgrupp eUer inför
länsarbetsnämnd eUer AMS.
EnUgt 1971 års
sysselsättningslag gäUer att arbetsgivare, som underlåter att följa
anvisningar av AMS, kan åläggas att anställa enbart arbetskraft som anvisats
eller godtagits av arbetsförmedlingen, om det är uppenbart att rättelse inte
kan åstadkoraraas på annat sätt. Enligt utredningens förslag skall
föreskrifter sora raeddelas av ÄMS kunna gå ut på att arbetsgivaren åläggs alt
anställa vissa särskUt angivna äldre arbetssökande eller arbetssökande med
nedsatt arbetsförraåga. Vid sidan av en sådan föreskrift synes ett
arbetsförraedlingstvång enligt utrednmgens mening inte fylla någon uppgift. Om
arbetsgivaren inte åtlyder en sådan föreskrift torde han inte heller koraraa
att åtlyda ett förordnande ora arbetsförraedlingstvång. Vad gäller
arbetsgivares underlåtenhet att följa föreskrifter ora vissa åtgärder för att
underlätta arbetsförhållandena för äldre arbetstagare eller arbetstagare med
nedsatt arbetsförraåga anser utredningen att arbetsförmedlingstvång knappast
utgör en adekvat påföljd. Enligt utredningens mening bör sanktionen mot
arbetsgivare, som åsidosätter-en av AMS meddelad föreskrift, därför utgöras av
en straff- rättslig påföljd.
4.2.4
Övergångsbestätnnidser
I
fråga ora lagens ikraftträdande framhåller utredningen att de föreslagna
varselbestämmelserna har visst samband med raotsvarande varselregler i den
föreslagna lagen ora anställningsskydd. Bl. a. med hänsyn härtill bör enligt
utredningen de båda föreslagna lagarna träda i kraft vid samraa lidpunkt. Den
ikraftträdandetid av sex månader, som föreslagits i fråga om lagen om
anstäUningsskydd, synes beträffande lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder även vara lämplig från
Prop.
1973:129 107
den
synpunkten, att arbetsraarknadsverket torde behöva viss tid för att förbereda
tillämpningen av denna lag.
Enligt
utredningens förslag till övergångsbestämmelser skaU skyldighet att lärana
varsel enligt lagens bestäraraelser inte föreligga, ora till-lärapningen av
bestämmelserna medför att varsel skulle ha läranats före lagens ikraftträdande.
Vidare föreslås att 1971 års sysselsättningslag skall tillärapas även efter den
nya lagens ikraftträdande i fråga om beslut som meddelats eller förfarande som
inletts med stöd av den äldre lagen före nämnda tidpunkt.
4.2.5
SkUjaktig mening
Direktören
Lindström, SAF, har reserverat sig mot vissa delar av utredningens förslag i
fråga om åtgärder för alt främja anställning av äldre arbetstagare och
arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga.
Lindström
anför inledningsvis att den närraare kännedomen om dessa arbetstagargrapper är
dålig. Utredningen har inte analyserat dessa gruppers sammansättning, ålder,
bostadsort, arbetshinder, villighet att ta arbete osv. Av särskilt intresse
skulle ha varit att analysera sammansättningen av den gmpp personer som saknar
arbete. I avsaknad av sådana undersökningar finns enligt Lindströra ingen
garanti för att de åtgärder sora föreslås är de raest ändaraålsenliga och leder
till önskat resultat. Man kan t. o. m. riskera att införa bestämmelser, som får
ett resultat motsatt det avsedda genora att företagen över huvud taget
underlåter alt anställa personal hellre än att anställa dem som man icke anser
sig kunna använda. Enligt Lindströms raening skuHe den bästa vägen sannolikt
vara alt genora ökade resurser åt arbetsvärd och utbildning göra dessa
kategorier raera attraktiva på arbetsraarknaden.
Lindströra anser vidare
alt det av utredningen begagnade uttrycket "nedsatt arbetsförmåga" är
vagt och vidsträckt. Någon möjlighet att närraare definiera innebörden torde
inte finnas och några fraragångsrika försök i den riktningen har utredningen
inte heller gjort. Följden blir, att arbetsraarknadsrayndigheterna efter eget
bedöraande kan avgöra vem som i ett givet läge skall anses ha nedsatt
arbetsförmåga. Uttrycket är sålunda alltför obeslärat för att fylla någon
funktion, om man inte helt enkelt avser alt ge myndigheterna en rätt att ta upp
överläggningar och lämna föreskrifier ora personalstyrkans sararaansättning och
ora arbetsförhåUandena överhuvudlaget vid företaget eller rayndigheten osv. En
så vidsträckt rätt bör enligt Lindströra inle läggas i rayndigheternas händer.
Lindströra föreslår att de ifrågavarande arbetstagarna efter mönster av en av
ILO utfärdad rekoraraendation (nr 99) om yrkesmässig rehabililermg av de
handikappade i stället karakteriseras såsora personer som på grund av fysisk
eller psykisk sjukdom eller skada har betydande svårigheter att erhålla
sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden.
Prop. 1973:129 108
Lindström
vänder sig även mot utredningens förslag, att AMS skall kunna meddela en
arbetsgivare föreskrift om att vid nyanställning anställa vissa särskilt
angivna äldre arbetssökande eller arbetssökande raed nedsatt arbetsförraåga.
Han framhåller, att varje arbetsförmedlingsåtgärd med inslag om tvång inger
starka betänkligheter. Betänkligheterna blir än kraftigare när det, såsom nu
föreslås, skall vara fråga om individuellt angivna personer. Arbetsgivaren har
sålunda inte ens rätt att fritt välja inora de grapper det gäller. En sådan
valrätt raåste utgöra ett minimikrav. Det skulle vara synnerligen olyckligt om
arbetsgivaren tvingades acceptera personer, som han inle vill ha anställda.
Även för den arbetssökande måste en anställning under sådana förhållanden te
sig raycket otillfredsställande. Lindströra framhåller vidare, att
skyldigheten är knuten till nyanställnmg och således gäller även vid ersättande
av avgången personal. Enligt Lindström torde det många gånger vara mycket
svårt alt ersätta arbetstagare som har slutat sin anställning med personer
tillhörande angivna grupper. Även vid nyanställning i samband raed utökning av
arbetsstyrkan kan problera uppstå. Arbetsgivaren är näraligen även i detta fall
helt beroende av vad sorls arbeten som skall ulföras och kan måhända inte
sysselsätta de kategorier det nu gäller. Lindströra anser alltså att en
bestäraraelse av det innehåll som föreslagils av utredningen inte bör införas.
Ora detta eraellertid skulle ske måste besläraraelsen i praktiken handhas med
största varsamhet och endast tillämpas raot arbetsgivare, sora visar uppenbar
tredska när det gäller att utnyttja de rimliga möjligheter sora kan finnas att
inora företaget sysselsätta ytterligare personer tillhörande berörda
kategorier.
Utredningens
förslag, alt länsarbetsnäranderna skall kunna förelägga arbetsgivare att lärana
uppgift ora förestående nyanställningar, innebär enligt Lindströra att man
öppnat en möjlighet alt införa obligatorisk anmälan av lediga platser. Han
framhåller att en sådan ordning skulle kräva en omfattande och mycket
personalkrävande adrainistrativ apparat hos såväl arbetsgivare sora
arbetsraarknadsrayndigheter. Den goda kontakt sora normalt finns mellan företag
och arbetsförraedling torde vara tillfyllest för att
arbetsraarknadsrayndigheterna skall få den inforraation som önskas. Härtill
komraer den uppgiftsskyidighet sora kan åläggas näringsidkare enligt lagen ora
uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor. Lindström erinrar vidare om att
bl. a. AMS och SAF träffat en överenskoraraelse om anmälan av mera avsevärda
utökningar av arbetsstyrkan. Om man vUl få en motsvarande skyldighet fastslagen
i lag skulle en regel av detla innehåll kunna införas i stället för den av
utredningen föreslagna bestämmelsen.
Enligt
Lindströms åsikt bör AMS inle ha rätt att förelägga arbetsgivare att förete
handlingar som kan antas ha betydelse för bedömningen av arbetsgivarens
personalpolitik. Det kan inte vara riraligt att en arbetsgivare genora en
så vagt forraulerad bestäraraelse skall kunna
Prop.
1973:129 109
tvingas
att vid vite utlärana interna handlingar till en så vid krets sora det här
gäller. En bestäraraelse ora en dylik editionsplikt bör därför enligt
Lindströra inle uppställas.
5
Departementschefen
5.1
Inledande synpunkter
Svenskt
näringsliv har under efterkrigstiden genomgått en snabb oravandling.
Företagare och löntagare har geraensaral byggt upp en effektiv industri. Ny
teknik och nya vetenskapliga rön har möjliggjort en betydande produktionsökning.
Genom att folkhushållets gemensamma resurser har ökats har också
förutsättningar skapats för en välståndsökning som korarait flertalet till
godo. Inkorasterna har höjts och arbetstiden förkortats. Med hjälp av de
geraensarama resurserna har vi kunnat åstadkomraa ökad social trygghet, bättre
utbildningsmöjligheter och bättre bostadsstandard för alla grupper i
sarahället. För den enskilde har utvecklingen betytt både ökad trygghet och
vidgad frihet.
Men
den industriella expansionen har inte bara lagt den ekonoraiska grunden till
välstånd. Den har också ställt raänniskorna inför stora problem. Inora
arbetslivet har rationaliseringar och effektivitetssträvanden drivit upp
terapol och ökat påfrestningarna för de anställda. Bristfälliga arbetsrailjöer
och uppskruvade prestationskrav har gjort att raånga har slagits ut ur
arbetslivet. Ora inte kraftfulla åtgärder vidtas är risken påtaglig att slora
grupper av arbetstagare, fraraför allt de sora är äldre, handikappade eller
bristfälligt utbUdade, kommer alt stampas ul ur produktionen och ställas vid
sidan av välfärden.
Problera
av det slag sora vi och åtskilliga andra industrUänder brottas raed har ett
påtagligt saraband med marknadshushållningens sätt att fungera. Utvecklingen
styrs till stor del av beslut som fattas i företagen och grundas på
bedöraningar av utsikterna till avkastning på investerat kapital. Det systeraet
har sina påtagliga förtjänster. Förtjänsterna kan sararaanfattas i begreppen
effektivitet, förmåga att stiraulera till teknisk förnyelse och snabb
anpassning efter förändringar i efterfrågan. Men det företagsekonoraiska
lönsarahetstänkande som marknadshushållningen bygger på ulgör inte ett
tillräckligt värn för de enskilda arbetstagarna. Förelagens framtidsplaner
utgör ingen garanti för hög och jämn sysselsättning, för meningsfulla
arbetsuppgifter eller för trygghet i arbetet. Rätten lill ett meningsfullt
arbete och trygghet i arbetet är krav som för sitt förverkligande förutsätter
både stora samhällsinsatser och en aktiv raedverkan av löntagarna själva.
Lösningen på dagens och morgondagens problem på arbetsraarknaden ligger i en
politik sora ger samhället och löntagarna raöjligheter att i högre grad 'än
hittUls
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:129 HO
påverka
besluten i näringslivet och styra den ekonoraiska utvecklingen i stort.
Till en del är det en
fråga ora att genora en aktiv närings-, arbetsraarknads- och regionalpolitik
sörja för att de produktiva krafterna i sarahället utnyttjas fullt ut och att
sysselsättningen fördelas järant över landet. Stora insatser görs inle minst
för att motverka den regionala obalans på arbetsraarknaden som blivit en följd
av koncenlrationstendenserna i näringslivet. Men erfarenheterna från senare år
visar med full tydlighet att det inte räcker raed åtgärder sora skapar
gynnsararaa yttre förutsättningar för näringslivels utveckling i olika delar av
landet. Vad som behövs är en förnyelse av arbetslivet som tar sin utgångspunkt
i förhållandena på arbetsplatserna. Reformerna måste börja i förelagen.
På arbetsmarknaden gäller
sedan gammalt den principiella ordning som har koramil till uttryck bl. a. i §
32 i SAF:s stadgar. Den innebär alt arbetsgivaren ensam leder oclj fördelar
arbetet. Arbetsgivaren bestäraraer hur arbetet skall organiseras på
arbetsplatsen och hur arbetsuppgiftema skall fördelas mellan arbetstagarna.
Arbetsgivaren har också i princip rätt all fritt anställa och avskeda
arbetstagare.
Dessa principer har
visserligen genom åren successivt mjukats upp och begränsats genom både avtal
och lagstiftning. Fortfarande finns emellertid alltför stort utrymme på
arbetsplatserna för ett snävt företagsekonomiskt effektivitets- och
lönsarahetstänkande. Det är varken socialt godtagbart eller
sarahällsekonoraiskt riraligt alt förhållandena i arbetslivet skall vara sådana
att många människor slits ut i förtid och att betydande grupper blir utslagna
och ställda åt sidan medan de ännu befinner sig i sin aktiva ålder.
Insikten om att reformerna
på arbetslivets oraråde raåste ta sin utgångspunkt i förhållandena på arbetsplatserna
har varit grundläggande för reforraarbetet på arbetsraarknaden de senaste åren.
En särskild utredning, arbetsrättskomraittén, har fåll i uppgift att göra en
översyn av den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen och föreslå sådana
ändringar sora kan behövas för alt arbetstagarna och deras organisationer
skall få en starkare ställning vid förhandlingsbordet och den vägen kunna uppnå
ett ökat inflytande inora företagen. Utredningsarbetet skall särskilt sikta
till att skapa förutsättningar för arbetstagarinflytande i frågor sora har att
göra med personalpolitiken samt arbetets organisation och ledning.
Vidare
har genom en lag som antogs av riksdagen förra året de anställda i större och
medelstora förelag fått rätt att bli representerade i företagens styrelser. Den
lagen berör omkring 2 000 förelag.
Av betydelse i detta
saramanhang är naturligtvis att man får tUl stånd ett fullgott arbetarskydd och
tillfredsställande arbetsmiljöer. På detta oraråde har ett orafattande
reformarbete inletts. Arbetarskyddet har under senare år fått kraftigt
förstärkta resurser. En arbetarskyddsfond
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:129 Hl
har
inrättats för forskning, utveckling och information i arbetsmiljöfrågor.
Jämsides härraed har en genoragripande revision av lagstiftningen på området
förberetts. Ett förslag till ändringar i arbetarskyddslagstiftningen har
nyligen förelagts riksdagen (prop. 1973: 130). Enligt det förslaget skaU de
anställda genora sina förtroendevalda skyddsombud och genom
skyddskoraraittéerna få väsentiigt raer alt säga tiU ora i förelagen både i de
löpande skyddsfrågorna och vid planeringen av nya arbetsplatser.
Inle
raindre viktiga än arbetsmiljöns problem är företagens politik när det gäller
nyanstäUiUngar, uppsägningar och permitteringar. Sora jag nyss antytt har vi
framför allt under senare år kunnat iaktta hur den anställningspolitik som
företagen bedriver lett till att särskUt utsatta grupper på arbetsmarknaden
fått ökade svårigheter. Det gäller den äldre arbetskraften, de handikappade och
de sämst utbildade. När äldre arbetstagare friställs har de ofta haft slora
svårigheter att skaffa sig nytt arbete i konkurrens med yngre och raer
välutbildade. De äldre arbetstagarna är i större utsträckning än de yngre
bundna till en ort eller cn region, och detta rainskar självfaUet ytterligare
deras möjligheter att ta till vara de arbetstillfällen som kan yppas på andra
håll. Svårigheterna för den äldre arbetskraften har också accentuerats av att
en del arbetsgivare har en överdriven uppfattning om ålderns negativa betydelse
för prestationsförmågan.
Arbetsmarknadsverket
bedriver ett kontinuerligt och omfattande arbete för all informera om den
äldre arbetskraften och dess värde. Informationsverksamheten sker enligt
särskilda aktiviletsprograra och riktas framför allt till arbetsgivare,
fackliga och andra organisationer och till offentliga organ. Inom den
sedvanliga arbelsförmedlingsverksarahe-ten ägnas speciell uppraärksamhet åt
möjligheten att bereda den äldre och handikappade arbetskraften anställning på
den öppna marknaden. För detta ändamål har arbetsmarknadsverket på senare tid
inlett ett samarbete raed arbetsraarknadens parter. Saraarbetet bedrivs
fraraför allt inora raraen för s. k. anpassningsgrapper. Dessa grapper, sora består
av företrädare för arbelsförraedlingen särat arbetsgivare och fackliga
organisationer, har börjat inrättas vid företag med rainst 50 anställda. F. n.
bildas anpassningsgrupper i ökad takt. I juli 1973 beräknas antalet sådana
grapper korama att uppgå till mer än 3 500.
Anpassningsgrapperna,
som kan sägas vara ett helt nytt arbetsmark-nadspoliliskt instraraent, har gett
arbetsförmedlingen ökade möjligheter alt på ett tidigt stadium medverka till
en lösning inora förelagen av uppkoraraande arbetsvårdsproblera. Genom
omplaceringar inora förelagen och åtgärder för en förbättring av arbetsplatser
och arbetsuppgifter kan redan anställda trots visst arbetshandikapp beredas
möjlighet att stå kvar i tjänst. Genom arbelet i anpassningsgrapperna kan även
en kartiäggning ske av olika funktioner inom företagen som kan vara lämpliga
för äldre och handikappade arbetssökande. Härigenora
Prop.
1973:129 H2
kan
anpassningsgrapperna raedverka till- ökad rekrytering av sådana arbetstagare.
När
det gäller uppsägningar och perraitteringar finns det påfallande stora
skillnader mellan olika kategorier av arbetstagare. De offentiigt anställda har
regelmässigt ett väsentligt bättre anstäUningsskydd än de privatanställda.
Tjänstemännen inom den privata sektorn har i allmänhet bättre förmåner vid
uppsägning än arbetarna. Men även i tjänstemännens anställningsskydd finns det
betydande luckor.
Situationen
sora helhet är alltså den att anställningsskyddet fortfarande är bräckUgt för
stora grapper av arbetstagare. Uppsägningstiderna är ofta korta. För många
gäller uppsägningstider på endast 14 dagar. Arbetsgivama på den privata sektom
har i regel förbehållit sig rätten att perraittera arbetare vid arbetsbrist
ulan skyldighet att betala annan lön under perrailteringstiden än den
permitteringslön som enligt avtal utgår för högst 10 dagar per år. På den
privata sektorn gäller som regel att arbetsgivaren vid permitteringar och
uppsägningar på grund av arbetsbrist kan göra sitt urval bland arbetstagarna
efter effektivilets-och lönsamhetsbedömningar. De sociala hänsynen kan sältas i
andra hand. Arbetstagama har avtalsvägen i stort sett inte komrail längre än
att de lyckats tillförsäkra sig rätt att genom sina organisationer överlägga
med arbetsgivarna i permitterings- och upps'ägningsfrågor som har samband med
arbetsbrist.
Mol
bakgranden av den negativa utvecklingen för de raest utsatta grupperna på
arbetsraarknaden infördes 1971 en provisorisk lagstiftning tUl slöd för den
äldre arbetskraften. På grundval av förslag i prop. 1971: 107 antogs dels lagen
(1971: 199) ora anställningsskydd för vissa arbetstagare (1971 års lag om
anställningsskydd) dels lagen (1971: 202) ora vissa åtgärder för att fräraja
sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsraarknaden (1971 års
sysselsättningslag).
1971
års lag om anställningsskydd är tiUämplig på arbetstagare sora har fyllt 45 år.
Lagen ranehåller bestäraraelser om bl. a. föriängda uppsägningstider,
garanterad rätt tUl lön under uppsägningstid och vid 1'ängre tids perraittering
samt företrädesrätt lUl återanställning. I sysselsättningslägen finns regler
om bl. a. skyldighet för arbetsgivare att lärana uppgift ora antalet anställda
och att överlägga raed arbetsraarknadsrayndigheterna om
sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetstagare. Vidare innehåller lagen
bestämmelser om rätt för arbetsmarknadsmyndigheterna att raeddela
arbetsgivaren anvisningar om lärapliga åtgärder, bl. a. att vid nyanställning
öka andelen äldre arbetstagare.
1971
års reform har fullföljts av utredningen rörande ökad anställningstrygghet och
vidgad behörighet för arbetsdomstolen. Utredningen har i januari i år avlämnat
betänkandet (SOU 1973: 7) Trygghet i anstäUningen. I betänkandet föreslås två
nya lagar lagen ora anställningsskydd och lagen ora vissa
anstäUningsfrärajande åtgärder vUka
Prop. 1973:129 H3
båda
är avsedda alt ersätta 1971 års äldrelagstiflning. Vid utforraningen av den
föreslagna lagen om anställningsskydd har utgångspunkten varit att skapa regler
sora gäller för alla arbetstagare, medan det andra lagförslaget i första hand
lar sikte på de problera sora har uppstått för äldre arbetstagare och
arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga.
I
förhållande till 1971 års motsvarande lag innebär förslaget till lag om
anställningsskydd en väsentiig utvidgning. De föreslagna lagreglerna gäller
sålunda alla arbetstagare i aUraän eller enskild tjänst, oavsett ålder.
Undantag från lagens regler skall dock kunna göras genora särskild
lagstiftning. Utredningen ulgår från att sådana undantag skall behöva göras
bl. a. för offentligt anställda tjänstemän.
En
av lagens huvudbestämraelser är en regel sora ersätter den nuvarande principen
om arbetsgivarens fria uppsägningsrätt raed krav på saklig grand för
uppsägning. Genora turordningsregler ges ett särskUl skydd ål äldre
arbetstagare och arbetstagare raed nedsatt arbetsförmåga. Detsararaa gäller
arbetstagare med lång anställningstid hos arbetsgivaren. Sker uppsägning,
tUlförsäkras arbetstagaren ett skäligt rådrum och ekonomisk trygghet genora
regler ora uppsägningstid och uppsägningslön. Vidare föreskrivs att varsel och
överläggning alllid skall äga rura innan beslut får raeddelas om uppsägning
eller annan liknande ål-gärd. Genora regler om företrädesrätt ges arbetstagare
so.m har slagils ul på grund av arbetsbrist en viss förtur till ny anställning
hos samrae arbetsgivare. Slutligen irraehåller lagförslaget regler för det fall
att tvist uppkomraer vid uppsägning eller annan liknande åtgärd. Utgångspunkten
vid tvist pm uppsägning är alt arbetstagaren får gå kvar i anställningen lill
dess tvisten har blivit prövad och att anställningen skall förklaras beslå, om
det konstateras att arbetslagaren har blivit utsatt för en obefogad uppsägning.
Förslaget
lill lag om vissa anställningsfrämjande åtgärder utgör framför allt en
påbyggnad av reglerna i 1971 års sysselsältningslag. Lagförslaget avser både
äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. Liksora enligt
1971 års lagstiftning skall arbelsraarknads-myndigheternas verksarahet för
dessa arbetstagare i första hand la sikte på samförståndslösningar.
Lagförslaget innehåller vidare regler om varsel till länsarbetsnärand
beträffande planerade driftsinskränkningar.
Av
de remissinstanser sora har yttrat sig över de fraralagda lagförslagen
understryker så gott som saratiiga vikten av att raan mol bakgrunden av de
senaste årens strukturförändringar på arbetsmarknaden nu vidtar åtgärder i
syfte alt öka tryggheten i bestående anställningar och främja anställningen av
dem som är äldre eller har nedsatt arbetsförmåga. En klar majoritet av
reraissinstanserna, däribland de stora löntagarorganisationerna, anser i hkhet
raed utredningen att trygghetsfrågorna bör lösas genora lagstiftning. I
huvudsak godtar raan också
8
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 129
Prop. 1973:129 H4
de
förslag till lösningar som utredningen har lagt fram. Arbetsgivarorganisationerna
motsätter sig dock i allmänhet en generell lagstiftning om anställningsskydd
och förordar att man förverkligar de intentioner som ligger bakora
lagförslagen genora fraratida förhandlingar och överenskommelser mellan
arbetsraarknadens parter. I sak anförs från arbetsgivarhåll hård kriiik på en
rad punkter raot de lösningar utredningen valt.
För
rain del vill jag understryka vikten av alt alla grupper av arbetstagare får
ett tillfredsställande anställningsskydd och alt arbetstagare sora är äldre
eller sora har nedsatt arbetsförraåga i raöjligaste mån bereds plats på den
öppna arbetsmarknaden. Inte rainsl innehållet i reraissyttrandena från
arbetsgivarsidan visar att det inle finns några förutsättningar för att
avtalsvägen få till stånd bestäramelser som löser problemen på ett för
arbetslagarna tUlfredsstäUande sätt. De överläggningar som hållils med i
första hand LO, TCO och SAF under beredningen i inrikesdeparteraentet av detla
ärende har bekräftat denna uppfattning. Ora vi verkligen vill lösa probleraen
finns det därför enligt rain mening inte något val raellan olika alternativ. I
dagsläget är endast lagstiftningsvägen framkomlig. Endast genom lagstiftning
kan garantier skapas för en ordning sora effektivt skyddar alla arbetstagare
raot godtyckliga uppsägningar och perraitteringar och som ger löntagarnas organisationer
ett sådant inflytande över personalfrågorna i företagen alt trenden mot en allt
hårdare utstampning av de raest utsatta grupperna på arbetsmarknaden bryts.
En
lagstiftning om skydd för beslående anställningar bör i första hand la sikte på
att få till stånd ett grundskydd sora är lika för alla. Grundskyddet bör
givetvis kunna byggas ut genom partsöverenskommelser. Det bör också finnas
möjligheter för arbetsmarknadens parter att på vissa punkter ersätta eller
komplettera lagstiftningen raed egna branschanpassade föreskrifter. I
väsentliga frågor raåste emellertid lagstiftningen ges en tvingande karaktär.
Ett
av de viktigaste elementen i grundskyddet är krav på saklig grund för att
uppsägning skall kunna ske. Därutöver behövs vissa särskilda begränsningar i
uppsägningsrätlen för att underlätta situationen för de speciellt utsatta
grupperna av arbetstagare. Skulle det bli nödvändigt alt tillgripa uppsägning
måste arbetstagaren få en skälig oraslallningstid med i princip oförändrade
löneförmåner. Delta kan åstadkommas genom regler ora varsel, uppsägningslid
och uppsägningslön. När driftsinskränkningar företas bör frågan om vilka
arbetstagare sora skall sägas upp eller perraitteras kunna avgöras raed hjälp
av turordningsreglcr. Blir det senare aktueUt att utöka arbetsstyrkan, bör
tidigare uppsagda eller permitterade ha företrädesrätt till återanstäUning
resp. återgång
Prop. 1973:129 H5
till
arbete. De från trygghetssynpunkt betydelsefuUa reglerna om turordning vid
permittering och uppsägning och ora rätt till återanställning måsle vara
utforraade på sådant sätt att de ger ett verksamt skydd för de
arbetstagargrupper som är särskUt utsatta på arbetsmarknaden och hindrar en
skoningslös utgallring bland de anstäUda under åberopande av
effektivitetsskäl. De krav sora jag nu har ställt upp tillgodoses i allt
väsentiigt i utredningens förslag tUl lag ora anställningsskydd. Även ora
förslaget behöver tekniskt överarbetas och sakliga ändringar är påkallade på
vissa punkter, anser jag att det sora helhet är väl ägnat att läggas till grund
för lagstiftning.
Det är givet att
strukturen inora näringslivet medför vissa problem, när man vill införa en
generell lagstiftning ora anstäUningsskydd. Det kan vara svårare att tillärapa
en sådan lagstiftning inom ett litet företag än i ett större. De problem som
kan möta inora de sraå förelagen kan dock inle rimligen lösas på det sättet att
de som är anställda vid sådana förelag skulle läranas utanför lagstiftningen.
En annan sak är att vissa av lagens regler, t. ex. de sora behandlar frågan ora
saklig grund för uppsägning eUer rätt tUl arbetsplatsen, kan behöva tillärapas
på ett något annat sätt när det gäller ett mindre företag än när det är fråga
om ett större. Vissa särskilda problem för småföretagen bör också kunna klaras
genora kollektivavtal.
Vissa remissinstanser,
frärast de som representerar hantverk och småindustri, har fört fram förslag
om att småföretagen skall få kompensation från det allraänna för den
ekonoraiska belastning som den nu aktuella lagstiftningen kan koraraa att
innebära för dera. Bl. a. har det föreslagits att företagen skall få avsätta
raedel till en särskild skattefri fond. Med anledning av dessa önskeraål vill
jag erinra ora att förelagsbeskattningen är föreraål för utredning i
företagsskatteberedningen.
Även om
anställningsskyddet förstärks på det sätt som nu har antytts, är det
oundvikligt att arbetstagare även i framtiden kommer att löpa risk att bli
friställda på grund av förändringar i produktionslivet. Man kan inte heller
bortse från risken att det förstärkta anställningsskyddet kan leda till att
vissa arbetsgivare blir mindre benägna alt anställa sådan arbetskraft för
vilken anställningsskyddet är särskilt omfattande, fraraför allt äldre
arbetstagare. Det är därför nödvändigt att korabinera ett skydd för bestående
anställningar raed åtgärder sora förbättrar möjligheterna för dem som är äldre
eller som av annan anledning har en särskUt utsatt ställning att få
sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. I detta syfte måste ett saraarbete
i fasta forraer äga rura mellan arbetsraarknadsrayndigheter, fackliga
organisationer och
Prop. 1973:129 H6
arbetsgivare.
Kontakterna måste kunna byggas ut till regelrätta överläggningar med
vederbörande arbetsgivare. Arbetsmarknadsmyndigheterna behöver ha rätt att
raed överläggningama som grund raeddela erforderliga anvisningar.
Regler om åtgärder av
angiven art infördes såvitt avser den äldre arbetskraften genora 1971 års
sysselsättningslag. Jag fmner det naturligt att nu bygga vidare på den.
Lagbestämmelsernas tillärapningsoraråde bör dock, såsom utredningen har
förordat, vidgas så alt raan får till stånd en förbättring av
sysselsättningsraöjligheterna även för dera sora har nedsatt arbetsförraåga
till följd av handikapp. Reglerna bör i överensstämmelse med utredningens
förslag tas in i en särskild lag om vissa anstäUningsfrärajande åtgärder.
Utredningen har övervägt
att föreslå särsldlda lagregler för att fräraja sysselsättningen även för
kvinnorna. Enligt utredningens raening bör eraellertid de problem sora hänger
sararaan med kvinnornas ställning på arbetsraarknaden lösas i ett vidare
sararaanhang. Jag delar denna bedömning. Det är angeläget alt förbättra
kvinnornas möjligheter att vinna insteg på olika områden av arbetslivet. En
järanare fördelning av arbetstUlfäUen mellan män och kvinnor är nödvändig inte
minst i en lid då allt fler gifta kvinnor söker sig ut på arbetsraarknaden. Jag
vill erinra om att en delegation nyligen har tillsatts raed uppgift att föreslå
ål-gärder som ökar jämställdheten mellan män och kvinnor. Enligt min mening bör
man inte föregripa de förslag sora delegationen koraraer att lägga fram. Jag
har därför i samråd med delegationen stannat för att inle f. n. förorda några
särskilda lagbestäraraelser sora speciellt tar sikte på kvinnliga arbetstagare.
Jag vill påpeka att det förut nämnda samarbetet raellan
arbetsraarknadsrayndigheter, fackliga organisationer och arbetsgivare i sin
raån bör kunna medverka till en förbättring av kvinnornas situation på
arbetsmarknaden.
För att
arbetsraarknadsrayndigheterna skall ha raöjlighet att skaffa nya lärapliga
arbeten åt friställda arbetstagare krävs ofta ett visst rådrum innan
friställningen verkställs. Varsel om driftsinskränkning, som i god tid lämnas
till arbetsraarknadsrayndigheterna, utgör ett viktigt hjälpraedel när det
gäller alt få till stånd nödvändiga oraplaceringar av arbetskraften.
F.
n. finns varselregler av detta slag i en överenskoraraelse sora år 1968 slöts
mellan AMS, SAF, industriförbundet, LO och TCO. Överenskoraraelsen har senare
genora särskilda avtal blivit tilläraplig på andra delar av arbetsraarknaden.
Enligt utredningens raening går överenskoraraelsen inte tillräckligt långt för
att kunna tillgodose syftet att bereda arbetsmarknadsmyndigheterna
erforderligt rådrura för oraplacering av arbetskraft. Mot bakgrund bl. a. av
att det har visat sig oraöjligt att få till stånd erforderliga ändringar
avtalsvägen har utredningen
Prop. 1973:129 H7
förordat
att bestämraelser i äranet tas ui i förslaget till lag ora vissa anstäUningsfrärajande
åtgärder. Utredningsförslaget, sora har tillstyrkts av AMS och de stora
löntagarorganisationerna, synes mig välgrundat. Jag förordar därför att det
läggs till grund för lagstiftning.
5.2
Lagstiftning om anställningsskydd
5.2.1
Inledning
Den
vanligaste formen av anställningsavtal är tillsvidareanställning. Sådan
anställning kan av arbetsgivaren eller arbetstagaren bringas att upphöra genom
uppsägning. Vanligen gäller viss uppsägningstid och anställningen upphör i så
faU först när uppsägningstiden löpt ut.
Det
förekoramer också att anställningsavtal ingås för bestämd lid, antingen så alt
en fixerad tidrymd anges eller så alt en viss dag för anställningens
upphörande fastställs. Anställning kan också bestämmas att avse en viss säsong
eUer utförande av ett visst arbete. I vissa branscher är denna relativt
tidsbestämda anställningsform särskilt vanlig. Sålunda har inom
byggnadsbranschen sedan gammalt varit vanligt alt arbetstagare anställts för
visst bygge, för viss ackordsperiod o. 1. Säsonganställning förekommer bl. a.
inom jord- och skogsbruket samt livsmedelsindustrin. Om inte annat har avtalats,
upphör sådana tidsbestämda anställningar utan särskUda åtgärder från parternas
sida, när den överenskomna tiden har gått till ända eller då arbetsuppgiften
har slutförts. Ofta är det tillfälliga eller kortvariga anställningar som ges
denna form. Det förekomraer emellertid också alt arbetstagare fortsätter hos
sararae arbetsgivare under raånga år genora en rad, på varandra följande
tidsbegränsade anställningar.
Utredningsförslaget
berör både tUlsvidareanslällningar och tidsbe-stärada anställningar. Tyngdpunkten
i förslaget ligger dock på tillsvidareanställningen. Denna anstäUningsforra
får enligt utredningsförslaget det starkaste anstäUningsskyddet. Ett
anställningsskydd föreslås emellertid också beträffande tidsbestämda
anställningar och i viss utsträckning skall enligt förslaget samma regler
gälla beträffande de båda anställningsformerna.
Ibland
är arbetets art eUer branschens villkor sådana alt liUsvidare-anställning inte
kan användas. De yttre oraständigheterna raedför i sådana fall att anställningsskyddet
inte kan bli lika orafattande som i fråga om tillsvidareanställning. Eftersom
en tidsbestämd anställning oftast upphör utan uppsägning, möter särskilda
svårigheter när det gäller att få till stånd den anställningstrygghet som i
fråga om tillsvidareanställning kan åstadkommas genom regler ora saklig grund
för uppsägning, uppsägningstidens längd och det ekonomiska skyddet under
uppsägningstiden. För egen del har jag kommit till den uppfattningen att
utredningens sätt att angripa dessa problem i huvudsak är
Prop.
1973:129 118
väl
avvägt. Jag komraer att i det följande först behandla tillsvidareanställningen,
därefter den tidsbestärada anställningen och slutligen vissa frågor sora till
stor del är geraensararaa för de båda anställningsformerna, nämligen
avskedande, permittering, företrädesrätt och turordning samt varsel och
överläggning.
5.2.2
Anställningsskyddet vid uppsägning av tillsvidareanställning Grunder för
uppsägning tn. m.
När
det gäller arbetsgivarens raöjligheter alt genora uppsägning bringa en
anställning att upphöra råder det väsentliga skillnader raellan olika grupper
av arbetstagare. På den offentliga tjänsteraannasektom finns det sedan länge
långtgående inskränkningar i arbetsgivarens uppsägningsrätt. Sålunda kan en
statstjänsteman sora har anställts med fullmakt, konstitutorial eller
förordnande på bestämd tid över huvud taget inte sägas upp, medan uppsägning av
statstjänsteman med förordnande tiUs vidare fär ske endast ora tjansteraannen
har visat bristande lämplighet för tjänsten eller det finns anledning att dra
in tjänsten eller uppsägningen av annat skäl är påkallad från allraän synpunkt.
Tjänsteman som har förordnals till vidare för tUlfällig anställning kan dock
skiljas från tjänsten med omedelbar verkan, ora anställningen inte har varat
mer än tre månader i följd. För komraunaltjänsteraän sora orafattas av
koramunaltjänstemannastadgan gäller i princip raotsvarande bestäraraelser.
Utanför
den offentliga tjänsteraannasektom har arbetsgivaren sedan gammalt haft en
friare uppsägningsrätt. År 1932 fastslog arbetsdomstolen som allmän
rättsgrundsats att anställningsavtal som slutits på obestärad tid kunde på ömse
sidor sägas upp utan anförande av skäl, om inte tillämpligt kollektivavtal
innehöll bestäraraelser sora inskränkte denna rätt eller uppsägning skett för
ett syfte som stred mot lag eller goda seder. Sedan principen om den fria
uppsägningsrätlen slagils fast har eraellertid utrymmet för dess tiUärapning
uiskränkts undan för undan genora överenskommelser mellan arbetsmarknadens
parter och i viss mån även genom lagstiftning. För stora arbetstagargrupper
tUlkom ett visst skydd mot obefogade uppsägningar genom 1938 års huvudavtal
mellan SAF och LO. Arbetsgivaren blev skyldig att uppge skälet för en
uppsägning, och uppsägningar kunde bli föreraål för centrala och lokala
förhandlingar och tas upp lill undersökning i en central närand, arbetsmarknadsnämnden.
Nämndens beslut skulle dock inte vara bindande för parterna utan hade endast
karaktären av en rekommendation. Liknande huvudavlal träffades därefter mellan
SAF och induslritjänsleraännens organisationer. År 1964 förstärktes skyddet
raot obefogade uppsägningar ytterligare genom ändringar i huvudavlalen.
Arbetsmarknadsnämnden fick behörighet alt sora skiljenärand ålägga arbetsgivare
att utge
Prop. 1973:129 119
skadestånd,
ora en uppsägning på grund av enskild arbetares förhållande inle var sakligt
grandad. År 1965 träffades ett huvudavtal av motsvarande innehåll mellan SAF
och Handelstjänstemannaförbundel. Liknande avtalsreglering till skydd raot
obehöriga uppsägningar tillkora också för arbetstagare anställda hos flertalet
arbetsgivare utanför SAF, koraraunalanställda arbetstagare, arbetstagare i de
statliga bolagen och arbetare i statlig förvaltning. För tjänstemännen i de
statiiga bolagen träffades i maj 1972 ett s. k. trygghetsavtal, som innehåller
betydande inskränkningar av arbetsgivarens möjligheter att på grund av arbetsbrist
säga upp vissa äldre tjänstemän med lång anställningstid. En liknande
Irygghetsöverenskomraelse har innevarande år träffats raellan SAF och vissa
tjänsteraannaorganisationer.
Vid
sidan av den angivna avlalsregleringen har det genom lagstiftning införts
förbud raot uppsägning i vissa fall. Sålunda har förbud raeddelals mot
uppsägning i föreningsrättskränkande syfte eller med anledning av
värnpliktstjänstgöring, äktenskap eller havandeskap m. ra. Vidare gäller
särskUda begränsningar i rätten all säga upp arbetstagare som är skyddsombud.
1971 års lag om anställningsskydd innehåller visserligen inte några
bestäramelser om grunder för uppsägning men i förarbetena (prop. 1971: 107 s.
118) framhölls att det genora lagens tUlkomst - särskilt bestämmelsen om rätt
lUl återanställning tillkom ytterligare en omständighet sora i hög grad borde
vara ägnad att påverka rättsutvecklingen i riktning bort från grundsatsen om
fri uppsägningsrätt.
Utvecklingen
har alltså sedan lång tid tillbaka gått mot en begränsning av den fria
uppsägningsrätlen. Delta raåste ses mot bakgrund av att principen ora arbetsgivarens
fria uppsägningsrätl i stigande grad upplevs som ett uttryck för en föråldrad
auktoritär uppfattning om arbetsgivarens rätt att förfoga över arbetskraften
och som ett hinder för den trygghet i anstäUningen som arbetstagarna bör kunna
kräva i dagens samhälle. Utredningens förslag om att uppsägning skall vara
sakligt grundad som allmänt godtagits under remissbehandlingen
Ugger väl i linje med den utveckling som skett under senare år. Jag finner det
för min del självklart att principen om den fria upps"äg-ningsrälten
slopas. Ett lagfäst skydd mot obehörig uppsägning från arbetsgivarens sida
måste ingå som ett viktigt led i en lagstiftning ora anställningsskydd.
Skyddet
mot obehörig uppsägning från arbetsgivarens sida kommer i utredningens förslag
till lag om anställningsskydd till uttryck genom en allraän bestämmelse ora att
uppsägning alltid skall vara sakligt grundad. Innebörden av begreppet saklig
grund kan enligt utredningens raening inte bestäramas genereUt, eftersom
uppsägningsfallen är så olika sinsemellan och förhållandena varierar så
kraftigt mellan olika arbetsplatser. Bland de omständigheter som bör kunna
utgöra saklig grund
Prop.
1973:129 120
nämner utredningen arbetsbrist, grov misskötsamhet eller
klart dokumenterad bristande lämphghet samt ålder eller sjukdora som har kommit
till uttryck i en stadigvarande och väsentlig neds'ättning eller förlust av
arbetsförmågan. Den allraänna besläraraelsen ora att uppsägning skall vara
sakligt grundad korapletteras i utredningsförslaget med en regel ora att
uppsägning från arbetsgivarens sida inle får ske utan att denne, där så
skäligen kan krävas, erbjudit arbetslagaren annan anställning hos
arbetsgivaren.
De allra flesta reraissinstanserna godtar den föreslagna
bestäninielsen om att uppsägning skall vara sakligt grundad. På några håll
anser man emellertid att bestämraelsen inte ger tillräcklig ledning för
bedöraandet av när uppsägning får ske och att den därför bör korapletteras raed
regler sora närraare anger när saklig grund skall anses föreligga. Även den
föreslagna regeln ora erbjudande av ny anställning godtas eller läranas ulan
erinran av flertalet reraissinstanser frånsett all viss kritik riktas mot den
föreslagna utformningen av bestämraelsen.
För egen del finner jag önskemålet om en närmare
precisering av vad som skall anses som saklig grund för uppsägning naturUgt.
Förhållandena inom arbetslivet växlar emellertid i utoraordentligt stor
utsträckning beroende bl. a. på förhållandena i branschen, på arbetsplatsen
och på vUket slags anställning det är fråga om. Vad som i ett fall kan anses
utgöra saklig grund för en uppsägning behöver inte i andra fall godtas som
sådan grund. Uppsägningsfallen är så olika och förhållandena på arbetsplatserna
så varierande att det inte är raöjligt att generellt slå fast vad sora kan
betraktas sora saklig grund. Del är alllid nödvändigt att ta hänsyn till de
särskilda omständigheterna i det individuella fallet. I likhet med utredningen
anser jag därför att det inte är möjligt alt i lagtexten uppställa generella
regler om vad som skall anses utgöra saklig grund. I varje fall är det inte
möjligt alt göra några närmare preciseringar härvidlag. Vissa allmänna
riktlinjer skulle möjligen kunna uppställas, men besläramelserna härom skulle
i så faU få göras så vaga att de egentligen inte skulle ge någon närmare
ledning utöver vad sora följer av den generella bestämmelsen all uppsägning
skall vara sakligt grundad. Man kan dessutom inle utesluta alt rättsutvecklingen
skulle kunna koraraa att bindas på ett olyckligt sätt ora lagtexten innehöll
närraare preciseringar på denna punkt. Jag ansluter mig därför till
utredningens uppfattning att lagen inte bör innehålla några regler sora
preciserar vad som skall anses utgöra saklig grund. Härifrån vill jag dock göra
ett undantag, nämligen när det gäller arbetsgivarens skyldighet alt överväga
en omplacering av arbetstagarna innan uppsägning får ske.
En uppsägning kan ha sin grund i arbetstagarens personliga
förhållanden. Den kan också bero på ätt arbetsgivaren vill minska arbetsstyrkan.
I båda dessa situationer kan eraellertid lägel vara det att ar-
Prop. 1973:129 121
betstagaren
visserligen inte kan fortsätta med det arbete han tidigare utfört men all del
finns möjligheter att placera honom i annat arbete hos arbetsgivaren. En
arbetstagare som inte klarar sina arbetsuppgifter kan kanske sköta ett mindre
krävande arbete som kan erbjudas på annat håll inora förelaget. Orn en
driftsinskränkning måsle ske på en avdelning, kan det kanske finnas möjlighet
att erbjuda de friställda arbetslagarna arbete på en annan avdelning inom
företaget. Det synes mig naturligt att saklig grund inle skall anses föreligga
om arbetsgivaren har möjUghet alt undvika friställningar genora
oraplaceringsåtgärder av detla slag. Uppsägningen bör vara den yttersta åtgärd
som får sättas in först när alla andra möjligheter att lösa problemet har
uttömts. Principen att arbetsgivaren skall vara skyldig alt före uppsägning
överväga alla möjligheter alt flytta arbetstagaren tiU annan arbetsuppgift inom
företaget är enligt min raening så viktig alt den bör slås fast i lagtexten.
När det gäller arbetsgivarens skyldighet att försöka omplacera arbetstagare,
vare sig det är påkallat på grund av den anställdes personliga förhållanden
eller på grund av arbetsbrist, är det naturligt att omplaceringsskyldigheten i
första hand avser sysselsättning på sararaa arbetsplats eller inora samraa
företagsenhet sora den där arbetstagaren tidigare var sysselsatt. Detla innebär
att arbetsgivaren liU all börja med bör undersöka möjligheterna att omplacera
arbetstagaren inom ramen för anställningen. Visar sig detta vara oraöjligt,
anser jag eraellertid, liksora utredningen, att arbetsgivaren bör söka erbjuda
arbetstagaren annan anställning hos sig. En sådan längre gående
oraplace-ringsskyldighet är befogad särskilt inora oraråden där anställningsbegreppet
har en särskilt snäv innebörd, t. ex. den offentliga Ijänsle-inannasektorn.
Arbetsgivaren bör enligt min mening i princip vara skyldig att undersöka om del
någonslans inom företagel kan ordnas en ny anställning. Har förelaget flera
driftsenheter, bör undersökningen la sikte på alla företagels driftsenheter. Är
det fråga om offentlig verksamhet, bör omplaceringsskyldighelen gälla inom
anställningsmyndighelens verksamhetsområde. Däremot torde det av praktiska skäl
inte vara raöjligt all låta oraplaceringsskyldigheten avse andra företag även
ora förelagen i fråga skulle ingå i sararaa koncern eller andra rayndigheters
verksarahetsoraråden. Ytterligare en begränsning av omplaceringsskyldighelen
förefaller mig naturlig. Oraplaceringsskyldigheten bör näraligen gälla endast i
fråga om arbete för vilket arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer.
Detta betyder att arbetsgivaren inle skall behöva överväga en förflyttning
lill ett arbete sora arbetstagaren inte har förutsättningar att sköta. Vad nu
sagts får emellertid inle tolkas så att arbetslagaren redan första dagen skall
behärska de nya arbetsuppgifterna. En viss upplärningstid är vanlig vid
rekrytering av arbetskraft och en sådan upplärningstid bör arbetsgivaren
acceptera även när det är fråga om förflyttning av arbetskraft för all undvika
fristäUningar. Jag vUl
Prop. 1973:129 122
slutligen
frarahålla att en förutsättning för att arbetsgivaren skall anses skyldig att
placera om en arbetstagare naturligtvis är att det kan ske utan att en annan arbetstagare
friställs.
Utredningen
har valt att i det allraänna kravet på saklig grund för uppsägning lägga in att
arbetsgivaren är skyldig att söka bereda arbetstagaren en ny sysselsättning
inora ramen för den tidigare anställningen. Den nyss berörda skyldigheten för
arbetsgivaren att dessutom söka erbjuda arbetstagaren annan anställning har
utredningen låtit komraa till uttryck i den särskUda bestämmelsen alt
uppsägning från arbetsgivarens sida inte får ske utan att arbetslagaren har
erbjudils annan anstäUning hos arbetsgivaren, där så skäligen kan krävas. Den
valda lagtekniken har kritiserats av flera remissinstanser. Bl. a, har det
framhållits som en forraell egendoralighet alt arbetsgivaren inle skall få säga
upp en arbetstagare, trots att det har konstaterats att saklig grund för
uppsägning föreligger. För min del har jag förståelse för den anförda kritiken.
Jag anser därför alt den föreslagna besläraraelsen bör ersättas av en regel
sora är utformad sora en precisering av begreppet saklig grund. Regeln bör
därvid ta sikte både på arbetsgivarens skyldighet att erbjuda arbetstagaren
annan sysselsättning inora ramen för anställningen och på skyldigheten att
bereda arbetstagaren ny anställning. Med hänsyn härtill bör föreskrivas att
saklig grund för uppsägning inte skall anses föreligga, ora det skäligen kan
krävas alt arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig.
I
enlighet raed vad jag tidigare framhöll bör lagen utöver reglerna om
arbetsgivarens omplaceringsskyldighet inte innehålla några närmare
bestämmelser ora vad sora skall anses utgöra saklig grund. Jag vill emellertid
göra några koraraentarer tUl uttrycket saklig grund och ange vissa riktlinjer
för hur frågan ora uppsägning bör bedömas i olika situationer.
I
och med att man i lagtexten använder sarama uttryck sora förekommer i gällande
huvudavtal, dvs. alt en uppsägning skall vara sakligt grundad, ligger det nära
till hands alt hämta viss ledning för bedömningen i den praxis som har utbUdat
sig i arbetsdomstolen och hos arbetsmarknadsnämnden. Jag vill emellertid påpeka
alt, även ora huvud-avtalens forraulering flyttas över till lagtexten, delta
inle innebär alt innebörden av uttrycket saklig grund i fraratiden raåsle bli
densamraa som har kommit lill uttryck i hittillsvarande praxis. Tillkomsten av
den nya lagen och det allmänna syfte som ligger bakora den, dvs. strävandena
att tillförsäkra arbetstagarna ett så gott anställningsskydd som möjligt, måste
påverka rättsutvecklingen. Allmänt kan sägas att vad som skall anses utgöra saklig
grund är beroende av utvecklingen och ändringar i rådande värderingar. Del är
fullt tänkbart att utvecklingen kan komma alt medföra alt utryramet för
uppsägningar raed tiden blir allt mindre. Jag vUl vidare påpeka alt de
bestäraraelser i lagen sora jag
Prop. 1973:129 123
äranar
föreslå i syfte att särskilt skydda vissa grupper av arbetstagare kan koraraa
alt få återverkningar när det gäller alt bedöraa om det finns saklig grand för
att säga upp någon som tillhör en sådan kategori.
Till de oraständigheter
som enligt hittillsvarande praxis har godtagits som gmnd för uppsägning hör i
första hand arbetsbrist. Det kan givetvis inte krävas av en arbetsgivare att
han håller i gång verksaraheten i oförändrad utsträckning enbart för att
tillgodose arbetstagarnas anställningstrygghet. UppenbarUgen raåsle denna
princip gäUa även i fortsättningen. Ett effektivt fungerande näringsliv är en
nödvändig förutsättning för att vi skall få en fortsatt ekonoraisk tillväxt
och därmed det behövliga utrymmet för reformarbetet. Den pågående
strukturomvandlingen kommer alt fortsätta. Detta innebär att vi även i
framliden raåste acceptera att förelag läggs ned och alt driften inskränks
eller läggs om. Dessa driftsförändringar i företagen raåste i vissa fall kunna
genomföras även ora åtgärderna leder till att arbetstagare raåsle sägas upp
från sina anställningar på grund av arbetsbrist. Naturligen måste del dock krävas
av arbetsgivaren alt han överväger alla de möjligheter som står lill buds för
att genomföra driftsföfändringen utan att arbetstagare behöver sägas upp, såsom
genora oraplacering, naturlig avgång eller successiv avveckling. Arbetsgivaren
och de anställda har oftast ett geraensaral intresse av att ta lUl vara dessa
och andra möjligheter all hindra att driflsförändringen onödigtvis går ut över
arbetstagarnas anställningstrygghet. Det är naturligt att frågor av detta slag
diskuteras vid överläggningar med de berörda fackliga organisationerna sedan
dessa varslats om alt arbetskraft kan koraraa att friställas. Erfarenheten
visar att det ej sällan har varit raöjligt att vid sådana överfäggningar
koraraa frara tiU lösningar sora inneburit att tilläranade uppsägningar kunnat
undvikas, begränsas eller uppskjutas utan att förelagets vitala intressen
behövt åsidosättas. Givelvis är det i hög grad önskvärt alt sådana överläggningar
sker. Ytterst raåste det eraellertid vara arbetsgivarens bedöraning av behovet
av att genoraföra en driftsinskränkning och dennas återverkningar på
arbetsstyrkan sora får bli avgörande för huruvida arbetsbrist skall anses
föreligga. Det kan i princip inte vara en ändamålsenlig ordning alt domstol i
det särskUda fallet skulle ha att gå in på frågor om det berättigade från
företagsekonomisk synpunkt i att över huvud taget genomföra en driftsförändring
eller att genomföra den på det sätt som företaget har korarait fram till. En
helt annan sak är att ett av arbetsgivaren framfört påslående om att
arbetsbrist utgjort grunden för uppsägning självfallet inte skall godtas, om
arbetsgivaren i själva verket haft andra raotiv för uppsägningen. TUlåtUgheten
av uppsägningen får i sådant fall prövas med hänsyn till den verkliga grunden
för denna. Jag vill slutligen i detta samraanhang framhålla alt frågan om
arbetstagarnas rätt till medinflytande på frågor om driftsförändringar o. d.
övervägs
Prop. 1973:129 124
av
arbetsrättskommittén och givetvis kan komma i ett helt annat läge som följd av
koraraitténs arbete.
Uppsägning
kan också bli aktuell på grund av förhållande sora hänför sig till den
anställde personligen. Härvid kan först näranäs fall då arbetstagaren på ett
eUer annat sätt har misskött sig eUer visat bristande läraplighet. Han kan
exempelvis ha gjort sig skyldig tUl olovlig utevaro, ordervägran eller
olämpligt uppträdande eller visat sig oförmögen att saraarbeta med
arbetsgivaren eller med sina arbetskamrater. I sådana faU anser jag, i likhet
med utredningen, att bedöraningen inte så raycket bör inriktas på vad sora har
förekommit i det särskUda fallet utan i stället på de slutsatser om arbetslagarens
lämplighet sora kan. dras av det inträffade. Först vid klart dokuraenlerad
olämplighet bör kravet på saklig grund anses uppfyllt. Detta innebär bl. a. att
uppsägning inte bör kunna ske enbart på grund av något enstaka fall av
raissskölsara-het eller olämpligt uppträdande, såvida inte förseelsen är så
allvarlig alt arbetstagaren genom förseelsen raåsle anses ha visat sig klart
olämplig för sitt arbete.
En
ordervägran bör inle ulan vidare anses utgöra grund för uppsägning.
Omständigheterna i det enskUda fallet kan ha varit sådana att arbetstagaren
har haft skäl för sin vägran sora det kan vara riraligt alt ta hänsyn till. Ora
arbetslagarens ordervägran framstår sora ett uttryck för en allraän ovillighet
att rätta sig efter arbetsgivarens anvisningar, torde saklig grand få anses
föreligga. Just när det gäller ordervägran torde ar-belsrättskomraitténs
utredningsarbete komraa alt leda till förändringar i organisationen av arbetet
som kan få stor betydelse för sättet alt se på hithörande frågor.
I
fråga ora de fall där arbetstagaren på ett eller annat sätt misskött sig eller
visat bristande läraplighet frarastår det som befogat att ta hänsyn till sådana
omständigheter sora att arbetstagaren varit anställd lång tid, att han inte
tidigare misskött sig eller att vad som inträffat frarastår sora en tillfällig
förlöpning från arbetslagarens sida. Det ligger i sakens natur att den som har
varit anställd mycket kort tid inte kan göra anspråk på samma mått av
anställningstrygghet som den som har flerårig verksamhet hos arbetsgivaren
bakora sig.
TiU
de nyss berörda uppsägningsgranderna hör också en sådan omständighet som att
det råder samarbetssvårigheter raellan arbetsledning och arbetstagare.
Samarbetssvårigheler bör norraalt inte kunna åberopas som grund för uppsägning.
Här får raan eraellertid ta hänsyn lill skillnaderna raellan större och
raindre företag. Vid större och raedelstora företag bör saraarbetssvårigheter
regelraässigl i sista hand kunna lösas genom att arbetslagaren förflyttas. I
ett litet företag däreraot kan raöjligheterna att lösa saraarbelssvårigheter
vara begränsade. Där kan det för förelagets fraratid och därmed även för övriga
arbetstagares trygghet i anställningen vara av avgörande betydelse att
saraarbelet raellan arbets-
Prop. 1973:129 125
givare
och arbetstagare går friktionsfritt. I fråga om de utpräglade småföretagen
torde allmänt kunna sägas att möjligheterna att begränsa verkningarna av
misskölsarahet, olärapligt uppträdande eller saraarbetssvårigheter är mindre
än i större företag, vUkct kan leda tUl att en småföretagare kan anses ha fog
för uppsägning i en situation där man av ett större företag skulle kräva
ytterligare åtgärder innan uppsägning fick ske. Jag vill i detla samraanhang
påpeka att det i vissa fall av saraarbetssvårigheter mellan arbetstagare
inbördes kan vara svårt eller oraöjligt att säga all den ene bär större skuld
än den andre till den uppkorana situationen. I ett sådant fall får
arbetsgivaren anses ha saklig grand att säga upp endera av arbetstagama, ora
frågan inte kan lösas genora en oraplacering.
En typ av förseelser som
bör kunna medföra uppsägning utgörs av onykterhet i tjänsten. Del är emellertid
ingalunda givet, att en enstaka förseelse av det slaget skall kunna utgöra
grund för uppsägning. Sora regel torde tvärlora sora förutsättning för
uppsägning böra gälla, att förseelsen upprepats.
Ett deltagande i en
facklig konflikt utgör givelvis nprraall inte grund för uppsägning. En
situation där en strejk kan utgöra grund för uppsägning är emeUertid den då strejken
är lag- eller avlalsstridig. Strejken kan då frarastå sora ett sådan
åsidosättande av den arbetsskyldighet som åvilar arbetstagarna enligt deras
anställningsavtal att arbetsgivaren bör ha rätt att vidta uppsägning. Denna
fråga är emellertid under övervägande inom arbetsrättskomraittén. Jag anser
raig därför i detla lagstiftningsärende inte böra uttala annat än alt
dellagande i en olovlig strejk under vissa förutsättningar raåste kunna utgöra
grund för uppsägning. I kvalificerade fall t. ex. när del rör sig ora någon
sora agiterar för eller annars spelar en fraraträdande roll vid en allvarlig
olovlig strejk bör det även kunna bli fråga ora omedelbart avskedande.
När arbetstagaren gör sig
skyldig till förseelser i anställningen är det naturligt, alt arbetsgivaren
reagerar genora att påtala försummelsen och eventuellt varnar arbetstagaren för
att ytterligare förseelser kan leda till uppsägning. Någon närmare reglering i
lagen av arbetsgivarnas åligganden härvidlag bör dock inte ske. Det kan i sararaanhanget
påpekas, att frågan ora arbetsgivarens rätt att vidta disciplmära åtgärder
utreds av ar-belsrättskoramittén. I det nu föreliggande utredningsförslaget har
eraellertid tagits upp en regel sora innebär ätt uppsägning på grund av förhållande
sora hänför sig till arbetstagaren personligen inte får grundas enbart på
orasländighet sora arbetsgivaren har känt till raer än en månad innan varsel
om uppsägningen lämnades. Detla förslag har godtagits av det stora flertalet
reraissinstanser. Jag finner det också naturligt att man på detta sätt avskär
arbetsgivaren från möjligheten att i uppsägningsfrågor åberopa vad som
tilldragit sig långt tidigare och vill därför
Prop. 1973:129 126
ansluta
mig till förslaget. Att därutöver, sora har föreslagils i ett remissyttrande,
ha en uttrycklig bestäraraelse om att arbetsgivaren över huvud tagel inle får
åberopa omständighet sora han.har känt till raer än ett år är enligt rain
raening onödigt. Det Ugger i sakens natur alt oraständigheler sora ligger
långt tUlbaka i tiden i allraänhet inte bör läggas till grund för uppsägning
ens i förening raed nytillkorana händelser.
En annan huvudgrupp av
fall då en uppsägning kan bli aktuell på grund av den anställdes personliga
förhållanden är då arbetstagaren på grund av tilltagande ålder, sjukdom,
nedsatt arbetsförraåga e. d. får svårt att fullgöra de arbetsuppgifter sora har
lagts på honora. Min principiella i instäUning är den alt oraständigheter av
delta slag inle i och för sig J utgör grand för uppsägning. Det är raycket
vanligt att äldre arbets- / tagare inle förraår prestera lika raycket eller kan
arbeta i sararaa snabba takt sora yngre arbetskraft. Inte desto raindre är det
utoraordentiigt angeläget all den äldre arbetskraften får stanna kvar i
företagen. Detsamma gäller i fråga om arbetstagare som på grund av sjukdom
eller handikapp har begränsad arbetsförraåga. Vi måste försöka förhindra att vi
får två arbetsraarknader, en för yngre, välutbUdad arbetskraft och en för
äldre, handikappade och dåligt utbildade. I enlighet härraed bör ålder,
sjukdora o. dyl. i princip inte godtas som saklig grund för uppsägning. Den
begränsning av arbetstagarens prestationsförraåga sora ålder eller sjukdora kan
raedföra bör i stället sora regel leda till att arbetsgivaren vidtar särskilda
åtgärder för att underlätta arbetet för arbetstagaren, t. ex. särskUda
anordningar på arbetsplatsen eUer förflyttning till ett raindre krävande
arbete.
Ålder
eller sjukdora kan eraellertid raedföra en stadigvarande nedsättning av
arbetsförmågan sora är så väsentlig alt arbetstagaren i fråga inle längre kan
ulföra arbete av någon betydelse. I så fall bör denna nedsättning av
arbetsförmågan kunna åberopas som gmnd för uppsägning. Är det fråga om
arbetstagare sora uppnår pensionsåldern bör, sora utredningen förordat,
uppsägningen kunna ersättas av en underrättelse från arbetsgivaren till
arbetstagaren om att anställningen upphör vid pensionsålderns inträde. Över
huvud taget bör som huvudregel gälla att ålder inte i och för sig utgör grand
för uppsägning men att ålder däremot ulgör grand för pensionering när den för
yrket i fråga gällande pensionsåldern har uppnåtts. När det g'äller sjukdom bör
ar- belsförhållandet normalt inte kunna bringas att upphöra förrän arbets-
Prop.
1973:129 127
försäkring, bör i likhet med vad som föreslås gälla vid
inträde i pensionsåldem uppsägning kunna ersättas av en underrättelse från
' arbetsgivaren lill arbetstagaren att anställningen upphör när pensione-
\ ringen sker.
Utredningen har övervägt att föreslå särskilda
skyddsregler för arbetstagare, som på grund av sin verksamhet exempelvis som
fackliga förtroendemän kan koraraa i utsatt ställning i förhållande till arbetsgivaren.
Utredningen tillbakavisar eraellertid tanken på sådana skyddsregler under
hänvisning till alt de angivna grupperna av arbetstagare likaväl sora övriga
arbetstagare omfattas av huvudregeln ora saklig grund för uppsägning och att
det ligger i sakens natur att strängare krav raåste ställas på vad sora utgör
saklig grund allt efter den mera utsatta position som arbetstagaren intar.
Enligt utredningens uppfattning skulle också specialregler för vissa
arbetstagare kunna leda till missförstånd om situationen för andra
arbetstagare. Vad utredningen sålunda uttalat har i allraänhet godtagits under
reraissbehandlingen. För min del har jag en annan uppfattning. Jag anser att
det finns ell klart behov av särskilda regler för t. ex. fackliga
förtroendemän, regler som ger ett effektivt skydd mot trakasserier av olika
slag och sora garanterar förtroendemännen den rörelsefrihet på arbetsplatserna
som är nödvändig för alt de skall kunna fullgöra sitt uppdrag. Jag vill erinra
om att särskilda regler om skyddsombudens anställningstrygghet nyligen
föreslagits (prop. 1973: 130). Det bör enligt rain raening få ankoraraa på
utredningen alt i sitt fortsatta arbete överväga frågan ora förstärkt
anställningsskydd även för fackliga förtroenderaan.
I likhet med utredningen anser jag inte att det behövs
särskilda regler till skydd mot angrepp på arbetstagares nationalitet,
religion, hudfärg e. d. eller på hans politiska uppfattning eller hans
sysslande med offentliga uppdrag. En uppsägning av sådana skäl är normalt inte
sakligt grundad. Undantagssituationer kan dock förekoraraa där uppsägning kan
vara befogad. Sora exempel kan tas att en funktionär i ett politiskt parti
lämnar partiet eller att någon som är anställd som präst e. 1. hos ett
religiöst samfund förklarar sig inle längre dela den religiösa uppfattning som
irossarafundet i fråga företräder.
Under reraissbehandlingen har arbetsdorastolens ordförande
väckt frågan i vad mån s. k. organisalionsklausuler är förenliga med den nya
lagen. Sådana klausuler kan utformas på olika satt. Sålunda kan exempelvis
arbetsgivaren i ett kollektivavtal förbinda sig att inle ha andra anställda än
sådana som är raedleraraar i den avtalsslutande arbetstagarorganisationen.
Klausulen innebär för det första alt arbetsgivaren endast får anställa personer
sora tillhör arbetstagarorganisationen i fråga. Klausulen grandar vidare skyldighet
för arbetsgivaren att säga upp arbetstagare som inte är eller upphört att vara
medlem i den avtalsslutande organisationen. Av föreningsrättslagstiftningen
följer dock, att personer
Prop.
1973:129 128
sora
är organiserade i annan arbetstagarorganisation inte får sägas upp på grund av
organisationsklausulen. Enligt rain raening kan den omständigheten att
arbetsgivaren är bunden av en organisationsklausul inte anses utgöra saklig
grund för uppsägning av oorganiserade arbetstagare. Lagstiftningen raedför
alltså ytterligare en begränsning av organisationsklausulernas verkningar
utöver den som följer av föreningsrättslagstiftningen. På motsvarande sätt
innebär reglerna ora rätt till ny anställning för den sora har blivit uppsagd
på grund av arbetsbrist vilka regler jag behandlar i det följande en sådan
begränsning.
Enligt
utredningsförslaget kan en uppsägning sora inte är sakligt grundad förklaras
ogUtig. Förslaget, som anknyter till arbetsdomstolens praxis i mål rörande
klausuler i kollektivavtal om att uppsägning kräver saklig grund, är enligt min
raening välgrundat. Jag återkoraraer lill denna fråga i det följande.
Jag
närande i inledningen till delta avsnitt att del på den offentliga
tjänstemannasektorn redan nu finns långtgående inskränknmgar i arbetsgivarens
uppsägningsrätt. Dessa inskränkningar går i fråga om vissa grupper av
tjänstemän längre än de begränsningar i arbetsgivarens uppsägningsrätt sora
enligt det nyss sagda bör tas in i den nya lagen ora anställningsskydd. Den nu
aktuella lagstiftningen bör dock inle få föranleda sådana ändringar i de regler
som f. n. gäller för de offentiiga tjänstemännen att arbetsgivaren får större
möjlighet att säga upp dem eller att deras anstäUningsskydd försämras på något
annat sätt.
Sora
tidigare närants finns det vid sidan av tjänstemannalagstiftningen vissa andra
lagregler sora innehåller förbud mot uppsägning i viss särskilt angivna fall,
t. ex. på grund av arbetstagarens värnpliktstjänstgöring, äktenskap eller
havandeskap. Uppenbarligen måste en uppsägning sora sker på en sådan grund
anses obehörig även enligt de nu förordade reglerna i den nya lagen om
anställningsskydd. Frågan huruvida detta bör föranleda all de speciella
lagbestämmelserna ora uppsägningsförbud upphävs komraer att övervägas av
utredningen i dess fortsatta arbete. Förslag tiU erforderlig följdlagstiftning
komraer alt föreläggas riksdagen på sådan tid all följdlagstiftningen kan träda
i kraft samtidigt med den nu föreslagna lagstiftningen.
Vad
jag hittills har sagt om vUlkoren för uppsägning har avsett endast uppsägning
från arbetsgivarens sida. VUl arbetstagaren säga upp sig, anser jag liksora
utredningen att detta bör kunna ske utan all arbetstagaren behöver visa saklig
grund för uppsägningen. Det bör eraellertid observeras att det kan förekoraraa
uppsägning sora visserligen formellt görs av den anställde själv men som i
realiteten har föranletts av arbetsgivaren. Arbetsgivaren kan t. ex. ha hotat
med uppsägning men förklarat sig vUja ge arbetslagaren tillfälle att säga upp
sig själv. Det kan också tänkas att en uppsägnmg från arbetstagarens sida
föranlelts av trakasseri från arbetsgivaren. Sådana situationer får, som
utredningen
Prop. 1973:129 129
har ullalat, lösas av de rättstillärapande organen med
beaktande av de syften som ligger bakom lagstiftningen. Visar det sig alt en
arbetsgivare genom otUlbörligt handlande har förmått en anställd att själv säga
upp sig, är del i själva verket fråga om en situation sora är helt järaförlig
raed den sora föreligger när en arbetsgivare säger upp en arbetstagare utan
sakhg grund. Enligt rain mening kan detta beaktas i rättstillämpningen så att
arbetstagaren ges sararaa rättsskydd sora ora det hade varit fråga om en
uppsägning från arbetsgivarens sida utan saklig grund.
Formkrav vid uppsägning
Utredningen anser det befogat med ett krav på alt
uppsägning från arbetsgivarens sida alltid skall ske skriftligen, så att man
undviker tvister ora huruvida en uppsägning har korarait till stånd eller
inte. Den föreslagna lagen om anställningsskydd innehåller därför en
bestämmelse härom. Vidare föreskrivs i lagförslaget att arbetsgivaren på
begäran av arbetslagaren skall vara skyldig att uppge de närraare
oraständigheter sora åberopas sora grand för uppsägningen. Uppgiften skall vara
skriftlig, ora arbetstagaren begär det. I beskedet ora uppsägning skall arbetsgivaren
enligt bestäraraelse i lagförslaget ange vad arbetstagaren har att iaktta, ora
han vill föra talan raot uppsägningen. Den sistnäranda besläraraelsen skall
ses raot bakgrund av alt arbetstagare sora anser sig ha blivit uppsagd utan
saklig grund enligt förslaget är skyldig att väcka talan eller begära
förhandling inom tre veckor från uppsägningen ifall arbetslagaren önskar få
uppsägningen ogUtigförklarad. Som närmare redovisas senare avser jag alt
förorda regler rörande talan raot uppsägning som påslås ha skett utan saklig
grund som till viss del stäraraer överens raed vad utredningen har föreslagit.
Vad utredningen föreslagit i fråga ora formen för
uppsägning har i allmänhet godtagils under remissbehandlingen. Några
reraissinstanser ställer sig eraellertid tveksararaa till de föreslagna
forrakraven. Bl. a. anser man att syftet att åstadkomraa bevisning ora att
uppsägning verkligen har skett tUlgodoses i tillräckUg utsträckning genora de
bestämraelser om varsel och överläggning före uppsägning sora utredningen föreslår
i annat samraanhang.
För rain del vUl jag erinra ora att del i
arbetsdorastolens praxis finns åtskilliga exerapel på tvister som har rört
frågan huravida en uppsägning från arbetsgivarens sida har komrait till stånd
eller inte. Givetvis är del angeläget att så långl möjligt undanröja riskerna
för alt sådana tvister skaU uppstå. Det kan härvid enligt min mening inte vara
tUlräckligt med alt varsel och överläggning äger rum före uppsägningen. Ett
sådant förfarande tar huvudsakligen sikte på alt förhindra förhastade
uppsägningar. Som jag senare skall utveckla närmare anser jag dessutom alt
skyldigheten att varsla och överlägga i fråga om planerade uppsägningar skall
gälla i förhållande tUl organisation och inte i förhållande till den
9 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 129
Prop.
1973:129 130
enskilde
arbetstagaren. Själva beslutet om uppsägning skall däreraot delges
arbetstagaren. Beslutet torde i allraänhet fattas först sedan överläggningama
har avslutats. För att raan skall få bevisning om att arbetsgivaren verkligen
har fuUföljt den planerade uppsägning varom han lämnat varsel till organisation
anser jag det liksora utredningen lämpligt att ställa upp ett krav på att
uppsägning från arbetsgivarens sida alltid skall ske skriftligen.
Några remissinstanser har
uttryckt som sin uppfattning att skriftiig-hetskravet bör vidgas till att gälla
även vid uppsägning från den anställdes sida. Givetvis finns det vissa skäl, bl.
a. det aUmänna intresset av ordning och reda i partemas mellanhavanden, som
talar för en sådan utvidgning av formkravet. Eftersora det inte finns något
krav på saklig grand för uppsägning från arbetstagarens sida är eraellertid
behovet av bevisning om att den anställde verkligen har sagt upp sig inle så
fraraträdande. Jag anser därför alt raan inle bör föreskriva skriftiig förra
för uppsägning från arbetstagaren.
För
den anställdes rättssäkerhet är det uppenbarligen av stor betydelse alt han får
besked om vad han har att göra, om han vill göra gäUande alt en uppsägning är
ogiltig. Jag anser därför alt arbetsgivaren alltid bör vara skyldig att lämna
sådant besked i samband med uppsägningen.
I
allmänhet torde det vara av intresse för arbetstagaren alt få reda på grunderna
för uppsägningen. Särskilt viktigt är detta naturligtvis om han överväger att
föra talan raot uppsägningsbeslutet. Det kan eraellertid också inträffa fall
då grunden för uppsägningen är helt klar och då det närmast skulle vara pinsamt
för arbetstagaren att få ett uttryckligt besked på denna punkt, särskilt om
beskedet lämnas skriftligen. Arbetsgivaren bör därför inte ha en ovillkorlig
skyldighet att ge skriftligt besked om skälen för uppsägningen. Enligt min
mening når man en lämplig avvägning, om man, som utredningen har föreslagit,
föreskriver alt arbetsgivaren på den anstäUdes begäran skall ge skriftligt
besked ora de närraare omständigheter sora har legal till grund för
uppsägningen.
Det
besked om skälen för uppsägningen som enligt det sagda skaU läranas lUl
arbetslagaren bör naturligtvis formuleras så klart som raöjligt. Sora regel
kommer beskedet att få den verkan att arbetsgivaren inte kan med framgång
anföra några oraständigheter sora inte har angivits i beskedet, ora saken förs
till domstol. På denna punkt bör emellertid inte alltför stränga krav ställas
upp. Sålunda bör arbetsgivaren i allraänhet kunna belysa ett kortfattat besked
ora grunderna för en uppsägning genora att dra frara ytterligare detaljer
inför dorastolen. Däreraot torde han som pruicip knappast kunna raed fraragång
åberopa en hell annan grund för uppsägningen än den som har angetts i beskedet.
Han torde dock kunna åberopa sådana oraständigheter som har inträffat eller
sora han har fått kännedora ora under uppsägningstiden.
Enligt
utredningens förslag skall föreskrifterna om skriftiig form och
Prop.
1973:129 131
om
besked rörande uppsägningsgrunden i princip vara tvingande i den meningen att,
ora arbetsgivaren underlåter alt iaktta dera, detta medför att uppsägningen
blir ogUlig. Detta förslag har kritiserats från olika håll under
remissbehandlingen. Även jag anser alt förslaget på denna punkt går alltför
långt. Såväl när det gäller kravet på skriftlig form för uppsägning sora
skyldigheten att ge besked om skälen för uppsägningen bör besläraraelserna i
stället utforraas som ordningsföreskrifter. Detta betyder att en uppsägning i
princip blir giltig, även om föreskrifterna inte har iakttagits, men alt
arbetslagaren i sådant fall kan få rätt till skadestånd. En rätt lill
skadestånd föreligger även när arbetsgivaren underlåter att ge skriftligt
besked om vad arbetstagaren skall iaktta ifall han vUl göra gäUande alt
uppsägningen är ogUlig. I detla fall bör dessutom enligt min mening någon
preskriptionslid för väckande av talan rörande uppsägningen inte börja löpa så
länge anställningen består. Jag återkommer härtiU i det följande. Jag vill
dock nu anmärka att mitt förslag på denna punkt rimligen bör leda till alt
arbetsgivaren finner det angeläget att iaktta föreskriftema om skriftlig form
m. ra. Härtill koraraer att arbetsgivaren har bevisbördan, ora han raot
arbetslagarens bestridande gör gällande att uppsägning har skett trots att
något skriftligt besked härom inte har läranats.
Utredningsförslaget
innehåller en bestäraraelse om att arbetsgivare sora vill att arbetstagare
skall lämna anställningen vid uppnådd pensionsålder skall underrätta
arbetslagaren härom minst en månad i förväg. Delta undanlag från den eljest
gällande regeln att tillsvidareanställning upphör genom uppsägning har
godtagits av det slora fierlalet remissinstanser. Jag ansluter mig till
förslaget. Jag föreslår vidare alt motsvarande skall gälla, ora arbetstagare
beviljas fullt sjukbidrag eller full förtidspension enligt lagen om allmän
försäkring och arbetsgivaren på grund därav vill skilja arbetstagaren från
anställningen.
Uppsägningstidens
längd
Uppsägningstiden
har framför allt den funktionen att arbetstagaren får ett rådrura för att söka
sig en ny anställnmg utan att behöva råka ut för inkoraslminskning.
Gällande ordning innebär
att uppsägningstiden oftast regleras genora avtal. Härvid är förhåUandena
myckel olika raellan skilda grupper av arbetstagare. För flertalet arbetare i
privat verksarahet gäller en ömsesidig uppsägnLagstid av 14 dagar efler nio
månaders anställning. Uppsägningstiden för privatanställda tjänstemän varierar
raellan en och sex raånader. De längre uppsägningstiderna gäller endast vid
uppsägning från arbetsgivarens sida och under föratsättning alt tjänstemannen
har varit anställd under ett större antal år. För arbetare och tjänstemän inora
de statiiga bolagen är uppsägningstiden i stort sett densararaa som för
motsvarande kategorier inom den privata sektorn. I fråga om stals-
Prop.
1973:129 132
tjänstemännen
varierar uppsägningstiden mellan en och sex raånader, och på det koraraunala
orarådet förekoraraer uppsägningslider från 14 dagar till ett år.
Som
tidigare nämnts innehåller 1971 års lag om anställningsskydd bestäraraelser om
uppsägningstidens längd. Lagen gäller för sådana arbetstagare som har fyllt 45
år och som har varit anställda hos arbetsgivaren i minst 24 månader under de
tre senaste åren. Uppsägningstiden utgör minst två månader, om arbetstagaren
har fyllt 45 år, rainst fyra månader om han har fyllt 50 år och mmst sex
månader, om han har fyllt 55 år.
Utredningens förslag om
uppsägningstider har samraa konstruktion som reglema i 1971 års lag. Sålunda
har reglerna om uppsägningstidens längd i utredningens förslag satts i relation
till arbetstagarens ålder. Som skäl härför anför utrednmgen bl. a. att en regel
sora i stället följer anstäUningstidens längd skulle kunna motverka den
önskvärda rörligheten på arbetsraarknaden.
Sora grandregel gäller
enligt utredningens lagförslag att såväl arbetsgivaren sora arbetstagaren är
skyldig att iaktta en uppsägningstid om en månad. Vid uppsägning från
arbetsgivarens sida förlängs enligt förslaget uppsägningstiden så alt den
ulgör två raånader, om arbetstagaren har fyllt 25 år, tre raånader ora han har
fyllt 30 år, fyra månader ora han har fyUt 35 år, fem månader om han har fyllt
40 år och sex raånader ora han har fyllt 45 år. Efter fyUda 45 år skall
arbetstagaren behålla en uppsäg-nuigstid på sex raånader tills han uppnår den
högsta gränsen för pension eller, om någon sådan gräns inle finns angiven för
anställningen, den ålder som gäller för ålderspension enligt lagen om allmän
försäkring. Efter denna tidpunkt föreslås grundregeln om en månads uppsägningstid
på nytt träda i funktion.
För
att en arbetstagare skall få rätt lill de förlängda uppsägningstiderna krävs
enligt förslaget en kvalifikationstid. Förslaget innebär på denna punkt att
arbetstagaren skall ha varit anställd hos arbetsgivaren de senaste sex
månaderna eller sararaanlagt tolv månader under de två senaste åren.
Utredningens förslag om
uppsägningstider har godtagits av flertalet remissinstanser, bl. a. så gott som
alla arbetstagarorganisationerna. Det ifrågasätts dock från något håll om inle
uppsägningstiden bör förlängas ytterligare för arbetstagare som har fyllt 50
år. De remissinstanser som företräder arbetsgivarintressena är i stor
utsträckning kritiska. Några av dem anser att arbetstagarnas intressen är
tillräckligt tillgodosedda genom de regler sora finns i 1971 års lag. Flera
arbetsgivarorganisationer frarahåller att det bör föreligga ett visst raått av
ömsesidighet raellan partema, så att även arbetstagama skaU vara skyldiga att
iaktta en längre uppsägningstid i vissa fall. SAF förordar att
uppsägningstidens längd görs beroende av anslällmngstiden i stället för
levnadsåldern.
Det
är enligt min mening viktigt att arbetstagarna genora lagregler
Prop.
1973:129 133
om
uppsägningstidens längd tillförsäkras ett skäligt rådrum under en övergångstid
i de fall då uppsägning måste ske. Jag ansluter mig därför till förslaget att
lagen skall innehålla regler om uppsägningstidens längd.
Liksom utredningen och
flertalet reraissinstanser anser jag det lärapligt med en grundregel ora att
såväl arbetsgivaren som arbetstagaren är skyldig att iaktta en uppsägningstid av
en månad. Denna grundregel bör kompletteras med bestämraelser ora längre
uppsägningstider för vissa arbetstagare. Man kan härvid länka sig alt bygga
vidare på de regler som finns i ett flertal kollektivavtal och låta de längre
uppsägningstiderna vara beroende av anställningstidens längd. Ett annat
alternativ är att låta arbetstagarens ålder vara avgörande. Oavsett vilken av
dessa principer sora väljs för alt bestämma uppsägningstidens längd blir skillnaden,
som utredningen har framhållit, inte så stor i fråga ora flertalet
arbetstagare, eftersora en lång anställningstid också tar sig uttryck i
tilltagande ålder. En arbetstagare med mycket lång anställnuigstid hos ett
företag koramer genora en regel som bygger på åldern knappast att få ett särare
anställningsskydd än ora anställningstidens längd är avgörande. Sådana äldre
arbetstagare som har blivit friställda i saraband raed en driftsinskränkning
och därefter har fått en ny anställning får dock ett bättre skydd om åldern är
avgörande. Enligt min raening är det särskilt viktigt att skyddet för
anställningen blir så fuUständigt som möjligt när det gäUer äldre
arbetstagare, vilkas arbetskraft ofta inte är lika attraktiv på arbetsmarknaden
som yngre arbetstagares. Detta talar för att åldern och inle anställningstiden
i förelaget bör vara avgörande. Det kan dessutora inle gäma korama i fråga att
försämra skyddet för äldre enligt 1971 års lag ora anstäUningsskydd. I likhet
raed flertalet reraissinstanser ansluter jag raig därför till tanken att
levnadsåldern bör vara avgörande när det gäller att bestämma uppsägningstidens
längd.
Vid införande av 1971 års
lag ora anställningsskydd framhöll jag i fråga om det i lagen uppställda kravet
på kvalifikationstid att behovet av ett anställningsskydd är mindre fraraträdande
vid utpräglade korttidsanställningar. Jag pekade vidare på risken för att en
del arbetsgivare kunde bli raindre benägna alt anställa äldre arbetstagare
ifall de lagstadgade uppsägningstiderna skulle koraraa att gälla oraedelbart
vid tillträdandet av anställningen. Dessa synpunkter har fortfarande bärkraft.
Över huvud taget framstår det som rimligt att arbetstagaren visar ett visst
mått av samhörighet med förelaget för att koraraa i åtnjutande av förlängd
uppsägningstid. Liksora i 1971 års lag bör därför regler införas om
kvalifikationstid. Kvalifikationstiden bör, som utredningen förordat, sänkas i
förhållande till vad som gäUer enligt 1971 års lag så att det slora flertalet
arbetstagare får en vidgad anställningstrygghet. Jag förordar i enlighet med
utredningens förslag att de längre uppsägningstiderna skall få åtnjutas av
sådan arbetstagare som har varit anställd
Prop.
1973:129 134
hos
arbetsgivaren under de senaste sex månaderna eller sararaanlagt minst tolv
månader under de senaste två åren. Vid beräkning av kvalifikationstiden bör
anställningens art eller omfattning inte ha någon betydelse. All arbetstagaren
dessutom i viss utsträckning bör kunna tillgodoräkna sig anställning hos annan
arbetsgivare äranar jag strax återkoraraa tiU.
Utredningens förslag ora
åldersgränsen för de olika uppsägningstiderna har, som fraragått av den
tidigare redogörelsen, godtagits av de flesta remissinstanserna. Även jag
finner mig böra godta utredningens förslag på denna punkt. Arbetstagare som har
fyllt 25 år bör således ha rätt till en uppsägningstid av två månader, medan
uppsägningstiden bör vara tre raånader, ora arbetstagaren har fyllt 30 år, fyra
månader om han har fyllt 35 år, fem månader om han har fyllt 40 år och sex raånader
ora han har fyllt 45 år.
Det förekommer ibland att
arbetsgivare är villig att låta arbetstagare stå kvar i anställningen efter
uppnådd pensionsålder. I fråga ora sådan arbetstagare kan raed visst fog
hävdas att behovet av skydd för anställningen inte är lika fraraträdande sora för
andra arbetstagare. Skulle en arbetstagare sora uppnätt pensionsåldern kunna
åberopa reglerna om förlängd uppsägningstid, skuUe det troligen få till följd
att arbetsgivarna skulle dra sig för att behålla sådana arbetstagare. Av dessa
skäl föreslår jag att sexraånadersskyddet skall upphöra, när arbetstagaren har
uppnått den gräns vid vilken han är skyldig att avgå raed ålderspension eller,
ora sådan gräns inte finns, när arbetstagaren fyller 67 år, och att därefter
grundregeln ora en raånads uppsägningslid på nytt skall tillämpas.
Sora tidigare närants
anser en del reraissinstanser att det bör råda en viss ömsesidighet mellan
arbetsgivaren och arbetstagaren i fråga om uppsägningstidens längd, så att även
arbetstagaren blir skyldig alt iaktta en längre uppsägningstid i vissa fall.
Enligt några instansers uppfattning skulle en rimlig grad av ömsesidighet
uppnås, om arbetslagaren blir skyldig att iaktta en hälften så lång
uppsägningstid sora arbetsgivaren i de faU då arbetstagaren har rätt till
förlängd uppsägningstid. För egen del vill jag framhålla att reglerna ora
förlängd uppsägningslid vid uppsägning från arbetsgivarens sida förestavas av
sociala skäl. Det gäller att ge arbetstagare ett bättre anställningsskydd allt
efter stigande ålder. Några motsvarande synpunkter gör sig inte gällande när
det är fråga om en uppsägning från arbetstagarens sida. I de allra flesta fall
måste arbetsgivarens behov av rådram vid uppsägning från arbetstagarens sida
anses bli tillgodosett med en uppsägningstid av en månad. En regel om längre
uppsägningstid skulle dessutom alltför mycket inkräkta på arbetstagarnas behov
av rörlighet. Jag är därför inte beredd alt förorda en regel om att
arbetstagare i vissa fall skall behöva iaktta uppsägningstider som överstiger
en månad. Det bör däreraot inle föreligga något hinder raot
Prop. 1973:129 135
att
parterna genora avtal förlänger uppsägningstiden vid uppsägning från
arbetslagarens sida.
Utredningsförslaget
innebär att reglema i lagen ora anställningsskydd i princip är tvingande
såtillvida att avtal inte får träffas sora innebär att arbetstagarens
rättigheter enligt lagen inskränks. I vissa hänseenden får dock sådant avtal
träffas under förutsättning att avtalet har forraen av kollektivavtal sora på
arbetstagarsidan slutits eller godkänts av huvudorganisation, dvs. i regel
arbetstagarförbund. Jag avser att senare närraare gå in på dessa frågor. Jag
vill eraellertid redan nu närana att jag biträder utredningens förslag att
bestämraelserna ora uppsägningstid vid uppsägning från arbetsgivarens sida
skall vara dispositiva i nyss angiven utsträckning.
Både när det gäller
kvalifikationstid vid uppsägning och i andra fall när anställningstidens längd
är av betydelse föreslår utredningen att arbetstagaren i viss utsträckning
skall kunna tillgodoräkna sig anställningstid även hos tidigare arbetsgivare.
De föreslagna reglerna, sora bygger på 1971 års lag ora anställningsskydd,
innebär för del första att, om arbetslagaren går över till anställning hos
annan arbetsgivare inom samraa koncern, han har rätt alt åberopa sin
anstäUningslid även hos den tidigare arbetsgivaren. Detsamraa föreslås gälla,
ora det raeUan arbetsgivarna föreligger intressegeraenskap sora kan jämställas
med koncernförhållande. Utredningen föreslår vidare att, om en ny arbetsgivare
inträder i ett anslällningsförhållande eller det annars sker en förändring på
arbetsgivarsidan, detta inte skall medföra att en ny anställning skall anses
föreligga, förutsatt att driften fortsätter oberoende av förändringen. Enligt
utredningens uppfattning bör det därvid vara likgiltigt om den tidigare
rörelsen har överlåtits tUl annan person, ombildats lill bolag eller uppgått i
en koncern e. d. eller om ägaren har försalts i konkurs.
Vad utredningen sålunda
föreslagit har varit föremål för delade meningar under remissbehandlingen.
Flertalet arbetstagarorganisationer uttrycker sin tillfredsställelse över
förslaget alt en arbetstagare som byter anstäUning skall få tillgodoräkna sig
den sammanlagda anställningstiden hos de olika arbetsgivarna, såväl när
arbetsgivarna tillhör sararaa koncern sora när det mellan dem föreligger
intressegemenskap sora kan järastäUas raed koncernförhållande. Från flera håll
påpekar raan eraellertid att uttrycket intressegemenskap är alltför obestämt
och att en vidsträckt tolkning av uttrycket kan få orimliga konsekvenser. Vad
därefter gäller det fallet att en förändring har skett på arbetsgivarsidan
utan arbetstagarens medverkan anser de flesta remissinstanserna att
arbetstagaren bör få tillgodoräkna sig anställningstid i den utsträckning som
utredningen har föreslagit. Från några håll framhåller raan em.el-lertid att
den föreslagna regeln på denna punkt är svårtolkad. Bh a, påpekas att
bestämmelsen kan läsas så, att den inte enbart tar sikte på beräkningen av anställningstid
utan syftar tiU att medföra ändring i all-
Prop. 1973:129 136
manna
regler om partsbyte i avtalsförhållanden så att arbetstagaren, om en ny
arbetsgivare inträder i anställningsavtalet, utan vidare är bunden av detta i
förhållande tUl den nye arbetsgivaren.
För
min del anser jag det angeläget att förhindra att de rättigheter som
arbetstagaren har tjänat in i en anställning går förlorade genora att det utan
arbetstagarens medverkan sker en förändring på arbetsgivarsidan. För detta
ändamål behövs en regel motsvarande den sora finns i 1971 års lag ora
anstäUningsskydd om att vid överlåtelse av företag anställningstid hos
förutvarande ägare eller hos förelag i koncern som förutvarande ägare tillhörde
skall medräknas. Regeln bör eraeUertid omfatta inte bara det fallet att
företaget eller del av detta överlåts utan också andra förändringar på
arbetsgivarsidan. Sora exerapel kan nämnas att förelaget arrenderas ut eller
att det utgör apportegendom vid bolagsbildning, alt det uppgår i annat företag
genom fusion eller att det går över till annan arbetsgivare genom arv osv. Alla
sådana förändringar bör vara utan betydelse för beräkningen av anställningstid.
Jag anser också, till skUlnad från utredningen, att det bör vara utan betydelse
humvida driften fortsätter på sararaa sätt efter överlåtelsen etc. eller om en
oraläggning av driften äger rum. Ett krav på alt driften skall fortsätta
oförändrad har inte ställts upp i 1971 års lag, och jag kan inte finna det
motiverat att föra in ett sådant krav i detta sammanhang. Härtill kommer att
det i praktiken ofta måste vålla svårigheter att avgöra om det är fråga ora
fortsatt, i huvudsak oförändrad drift eller ej. Liksora det bör vara likgUtigt
ora driften fortsätter på sararaa sätt sora tidigare bör det sakna betydelse
ora arbetslagaren i saraband med den formella förändrmgen tecknar nytt
anställningsavtal.
Med
hänsyn till det sagda förordar jag att i den nya lagen förs in en bestäraraelse
som innebär att, ora företag eller del av företag övergått till ny
arbetsgivare, arbetstagare vid beräkning av kvalifikationstid får raedräkna den
tid sora han har varit anställd hos förutvarande arbetsgivaren.
Vad
därefter gäller det fallet att arbetstagaren själv lar initiativ lill byte av
anställning, är det självklart att ny kvalifikationstid normalt skall börja
löpa efter anställningsbytet. Denna regel bör dock inle vara undanlagslös. I
första hand är det påkallat att, på samraa sätt som har skett i 1971 års lag,
göra undantag för det fall alt arbetstagaren har varit anstäUd hos ett företag
i en koncern och sedan får anställning hos ett annat företag inom samma
koncern. Arbetstagaren bör i sådant fall kunna tiUgodoräkna sig hela den tid
under vilken han har varit anställd inom koncernen.
Med
koncern avser jag i första hand sådan geraenskap mellan aktiebolag som anges i
221 § 1 mora. lagen (1944: 705) om aktiebolag. Ett koncernförhållande
föreligger sålunda bl. a. när ett aktiebolag äger mer än hälften av aktierna i
ett annat aktiebolag eller när ett aktiebolag el-
Prop.
1973:129 137
jest
har ett bestämmande inflytande över ett annat aktiebolag och samtidigt har ett
väsentligt intresse i det senare bolagets ställning och resultat. Som
dotterbolag i en sådan koncern sora avses i aktiebolagslagen lorde kunna räknas
ekonoraiskt företag sora drivs i annan form än aktiebolag, t. ex. handelsbolag.
Koncemförhållanden kan föreligga också i den forraen att raoderföretaget
utgörs av ett handelsbolag. Vidare kan ekonoraiska föreningar ingå i
koncernförhållanden. Saratiiga dessa ekonoraiska geraenskaper bör anses sora
koncerner i den nu aktuella lagens raening.
Vissa skäl talar onekligen
för att raan, sora utredningen har föreslagit, vidgar arbetslagarens möjlighet
att tillgodoräkna sig sararaanlagd anställningstid hos olika arbetsgivare till
att avse även fallet att det raellan arbetsgivarna föreligger
intressegemenskap utan att raan kan tala om något koncernförhållande. Som
exempel på sådan geraenskap nämner utredningen samverkan i konsortier och
tysta bolag. Konsortier torde ofta utgöra enkla bolag. Tyst bolag föreligger
när någon ger lån till en näringsidkare på villkor att långivaren skall få
andel i rörelseresultatet. Enligt min raening skulle den föreslagna regeln
dock medföra stora praktiska svårigheter. Många gånger måste det bli mycket
svårt för arbetstagaren att få belägg för att det verkligen existerar en sådan
form av saraverkan sora nyss har angetts. Själva begreppet intressegemenskap
är f. ö. så vagt att man måsle ifrågasätta ora del är lärapligt att använda det
i en lagtext.
Med hänsyn till vad jag nu
har anfört anser jag att man i den nya lagen åtminstone t. v. bör nöja sig raed
en regel som innebär alt arbetstagare vid beräkning av anställningstid får
tiUgodoräkna sig den sammanlagda anställningstiden hos olika arbetsgivare inora
samma koncern. Skulle det i framliden visa sig alt andra samverkansformer än
koncernförhållanden används i sådan utsträckning att arbetstagarnas behöriga
intressen eftersatts, får frågan ora en utvidgning av lagen på denna punkt
övervägas ytterligare.
Det
ekonomiska skyddet vid uppsägning
Frågan
ora arbetstagarens rätt till lön för tid dä arbete inte kan erbjudas har flera
gånger varit uppe till bedöraning i arbetsdomstolen. Avgörande har i första
hand ansetts vara vilket lönesystem som till-lärapas. Bygger avtalet på
tiralön, anses arbetsgivaren normalt inle vara skyldig alt utge ersättning vid
avbrott i arbetet. I fråga om månadsavlönade är däremot huvudregeln att
arbetstagare inte skall behöva vidkännas löneminskning därför att fullt arbete
inte har kunnat beredas.
Tjänstemännen
är i allmänhet månadsavlönade och har därraed i princip rätt till lön under
uppsägningstid oavsett ora arbete erbjuds. Arbetarna är däremot oftast
tiraavlönade. Arbetsdorastolen har emellertid antagit alt en
avlalsbestäraraelse ora uppsägning har den principiella
Prop. 1973:129 138
innebörden
att även tiraavlönade arbetstagare har rätt till lön under uppsägningstiden,
oavsett om arbete då kan erbjudas. För att arbetstagaren skall ha rätt till
sådan lön förutsätts emellertid att han kunnat utföra arbete under
uppsägningstiden. Vidare har arbetsgivaren ora annat inte följer av avtalet
rätt att avräkna belopp sora svarar raot den arbetsinkorast sora arbetstagaren
har uppburit på annat håll. Avräkning kan ske även ora arbetstagaren inte har
tagit annat arbete raen utan svårighet hade kunnat skaffa sig arbete.
Enligt
1971 års lag om anställningsskydd har sådana äldre arbetstagare på vilka lagen
är tillämplig rätt tUl lön under uppsägningstiden, oavsett ora de erbjuds
arbete eUer inte. För det fall att arbete inte erbjuds skall lönen beräknas
sora om arbetstagaren i stället hade semester och var berättigad till
semesterlön. Från uppsägningslönen får arbetsgivaren dock avräkna inkomst som
arbetstagaren under den tid lönen avser har förvärvat eller uppenbarligen borde
ha kunnat förvärva på annat håll. Arbetsgivaren får också avräkna vissa sociala
och arbetsmarknads-politiska förraåner.
Reraissinstanserna
godtar allraänt utredningens förslag alt arbetstagaren i princip skall vara
garanterad lön och andra anställningsförraåner under uppsägningstiden, oavsett
om arbetsgivaren kan bereda honom arbete eller inte. Några
arbetsgivarorganisationer förordar dock alt de berörda förraånerna ej skall
utgå, om arbetsgivaren till följd av force majeure inte kan bereda
arbetstagaren sysselsättning.
All
arbetstagaren skall ha rätt till lön och andra anställningsförmåner under
uppsägningstiden oavsett om arbete kan erbjudas finner jag för min del
självklart. Endast därigenom kan arbetstagaren få erforderlig ekonomisk
trygghet under den oraslallningstid sora följer på en uppsägning. Vad
beträffar frågan ora lön bör kunna innehållas vid force raa-jeure vill jag
frarahåUa, att jag i förarbetena till 1971 års lag tillbakavisade den tanken
(prop. 1971: 107 s. 111). Jag kan inle finna någon anledning att nu ändra
ståndpunkt i den frågan.
För
att vara bevarad vid rätten till uppsägningslön raåste arbetstagaren stå tUl
arbetsgivarens förfogande under uppsägningstiden, om arbetsgivaren påfordrar
det. Detta följer av att anslällningsförhållandet består under
uppsägningstiden. Om arbetstagaren av någon anledning inte kan eller vUl utföra
anvisat arbete, bör arbetsgivaren i enlighet härmed inte vara skyldig att
betala ut uppsägningslön. Ett exempel på en sådan situation är att
arbetstagaren till följd av sjukdora blir förhindrad att arbeta. Givet är också
att rätlen till uppsägningslön upphör ora anställningen skuUe löpa ut före
uppsägningstidens utgång, t. ex. till följd av en uppsägning från
arbetstagarens sida. Vad jag nu har sagt torde följa utan särskild
lagreglering. Befriar arbetsgivaren arbetstagaren från dennes skyldighet enligt
anställningsavtalet att slå till arbetsgivarens förfogande under
uppsägningstiden för att arbetstagaren t. ex. skall kun-
Prop.
1973:129 139
na
skaffa sig arbete på annat håll, utgår likväl uppsägningslön och andra
anställningsförmåner. Delsarama gäUer ora arbetsgivaren stänger av
arbetstagaren från arbete under uppsägningstiden, något som kan förekomma när
en arbetsgivare har sagt upp en arbetstagare på grund av misskölsarahet o. d.
Inte heller delta synes behöva slås fast i en uttrycklig bestämmelse. En annan
sak är att, om arbetstagaren skaffar sig nytt arbete efter det att han har blivit
avstängd eller befriad från sm skyldighet att stå lill arbetsgivarens
förfogande, det kan göras gällande att avräkning bör ske på uppsägningslönen
för vad arbetstagaren förtjänar till följd av det andra arbetet. Till frågan
huruvida sådan avräkning bör ske ämnar jag strax återkomma.
Utredningen
har föreslagit att i den nya lagen skall las in en särskild regel om att
uppsägningslön inte utgår då arbetstagaren utsätts för lovlig lockout eller
deltar i strejk eller därmed jämförlig slridsåtg'ärd. Någon liknande regel
finns inte i 1971 års lag raen i förarbetena tiU lagen uttalas att arbetstagare
inte kan åberopa besläraraelsen ora uppsägnings-lön för att få sådan lön då han
deltar i strejk eller blir utsatt för lockout (prop. 1971: 107 s. 144).
Jag
kan inte finna att det är behövligt raed en särskild lagregel för detta fall.
Det följer av allmänna rättsgrundsatser beträffande strids-åtgärder att
arbetstagaren inte kan göra anspråk på uppsägningslön e. d. för tid då han är
indragen i lovlig lockout eller i strejk eller raotsvarande slridsåtgärd (se
lagen, 1969: 93, om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt). Skulle
lockout vara olovlig, är arbetsgivaren enligt skadeståndsreglerna i
kollektivavtalslagen skyldig att ersätta arbetstagaren för liden skada och
arbetstagaren kommer därmed att kunna få ut ersättning motsvarande
uppsägningslön.
När
det gäller storleken av de anställningsförmåner som arbetstagaren skall ha
rätt lill under uppsägningstiden godtar de allra flesta remissinstanserna
utredningens förslag om att förraånerna inte får understiga vad som normalt
skulle ha utgått tUl arbetstagaren, ora han hade fått behålla sina
arbetsuppgifter. Några remissinstanser förordar dock att man i den nya lagen
tar in en sådan schablonregel sora finns i 1971 års lag och fastställer
uppsägningslönen efter sarama beräkningsgrunder som gäller i fråga ora
seraesterlön.
Den
i 1971 års lag intagna schablonregeln har visat sig förhållandevis koraplicerad
och svår att tillämpa. I vissa fall kan den också leda till mindre rättvisa
resultat. Detta sararaanhänger raed att avgörande för uppsägningslönens storlek
blir vilken lön arbetstagaren haft under kvali-fikalionsåret, dvs. året före
det då uppsägningen skett. Av dessa skäl biträder jag utredningens uppfattning,
att en schablonregel liknande den som finns i 1971 års lag inte bör införas i
den nu aktuella lagen. Det synes mig svårt eller rentav oraöjligt att
konstruera någon annan schablonregel för beräkning av uppsägningslönens
storlek, som ger
Prop. 1973:129 140
rättvisa
resultat och är lätt alt tillämpa. Frågan synes emellertid få en godtagbar
lösning, om man, såsora utredningen förordat, i lagen tar in en regel som ger
uttryck för principen att arbetstagaren skall ha samraa anställningsförmåner
under uppsägningstiden sora dessförinnan. I lagen bör vidare klargöras att
regler för löneberäkningen kan tas in i kollektivavtal sora sluts på
förbundsnivå och alt sådana avtalsbestärarael-ser är gäUande om de på det hela
taget ger arbetstagarna den lönenivå som faststäUts i lagen. Skulle en sådan
avtalsreglering i ett enstaka fall slå fel och ge sämre löneförmåner, bör
arbetstagaren i fråga likväl bli bunden av avtalsregleringen.
Lagbestämraelserna
ora uppsägningslönens storlek bör alltså, som utredningen föreslagit, utformas
så att lön och andra anställningsförmåner inte får understiga vad som normalt
skulle ha utgått till arbetstagaren, om han fått behålla sina arbetsuppgifter.
Denna garanti avser i första hand det fallet att arbete inte erbjuds. Garantin
kan eraeUertid få betydelse också för arbetstagare som är i arbete under
uppsägningstiden. Lagen bör nämligen ge ett skydd raot inkoraslförsäraring
till följd av att den anställde under uppsägningstiden förflyttas till ett
sämre betalt arbete. Mitt förslag har på den punkten samma innebörd som 1971
års lag (se prop. 1971: 107 s. 146 f).
De
allra flesta remissinstanserna ansluter sig till utredningens förslag om att
uppsägningstid skall järaställas med arbetad tid, så att arbetstagaren bl. a.
kan kvalificera sig för semester utan hinder av att arbete inte utförs. Även
jag finner detta förslag lämpligt. En bestämmelse av det angivna innehåUet bör
således föras in i den nya lagen.
Enligt
utredningsförslaget skall någon avräkning på uppsägningslönen med hänsyn till
vad arbetstagaren har förtjänat på annat håll inte äga rura. Utredningens
ståndpunkt härvidlag har diskuterats livligt under reraissbehandlingen. Bland
arbetstagarorganisationerna anser LO att utredningsförslaget är följdriktigt
och TCO, SACO och SR hälsar förslaget nied stor tillfredsställelse. Stark
kritik fraraförs däreraot från arbetsgivarhåll. Även andra reraissinstanser,
t. ex. Svea hovrätt, karamarrätten i Stockholra och arbetsdorastolens
ordförande, är kritiska mot förslaget. De remissinstanser som är kritiska anför
bl. a. att det skulle vara stötande om en arbetstagare fick rätt att uppbära
lön från två håll och att detla i särskild grad gäller, ora uppsägningstiderna
samtidigt förlängs. Flertalet arbetsgivarorganisationer förordar en regel om
avräkning motsvarande den som finns i 1971 års lag.
Jag
viU för min del först framhålla att det norraala givelvis är all arbetstagaren
kvarstår i arbelet under uppsägningstiden. I sådant fall blir det inte aktuellt
med någon avräkning. I själva verket torde det i praktiken bli ganska sällsynt
att situationer uppkomraer där avräkning kan korama i fråga.
Avräkningsprobleraet är därför enligt rain mening en fråga av begränsad
räckvidd.
Prop.
1973:129 141
Vissa
skäl kan onekligen anföras till stöd för utredningens förslag om att
uppsägningslön och liknande anställningsförraåner alltid skall utgå ograverade.
Det kan sålunda rent principiellt hävdas att, så länge anstäUningsavtalet
fomiellt består, arbetsgivaren skall vara skyldig alt fullgöra sm del av avtalet,
dvs. betala ut lön, även ora han inte önskar eller är i stånd att tillgodogöra
sig någon raolprestalion från arbetslagaren i form av ulfört arbete. Att
arbetsgivaren har en sådan skyldighet kan förefalla särskilt naturUgt så länge
arbetstagaren slår till hans förfogande. Även ora arbetsgivaren befriar
arbetstagaren från hans skyldighet att stå tUl förfogande, kan det eraellertid
hävdas att arbetsgivaren inte har att göra med hur arbetstagaren utnyttjar den
ledigblivna tiden och att han sålunda även i det fallet alltid skall vara
skyldig att betala full uppsägningslön.
Det kan emeUertid inte
förnekas att utredningens förslag i vissa fall kan få stötande konsekvenser.
Särskilt gäller delta om uppsägning har skett på grund av arbetsbrist. Redan
skyldigheten för arbetsgivaren att över huvud taget betala uppsägningslön trots
att han inte har någon nytta av arbetstagaren måste i raånga fall frarastå sora
betungande. De svårigheter som uppstår för arbetsgivaren accentueras givetvis,
ora uppsägningstiderna förlängs i enlighet raed vad jag har förordat i det
föregående. Uppenbarligen kan arbetsgivaren i sådant fall uppleva det som
orimligt, om han inte ens i de fall då arbetstagaren har skaffat sig inkomster
från annat håll får göra avdrag på uppsägningslönen. Särskilt gäller detta, om
det är arbetsgivaren själv som har skaffat arbetstagaren det nya arbetet. Om
arbetsgivaren inte har någon möjlighet att göra avdrag på lönen, kan det
befaras att han, hellre än att låta arbetstagaren ta ett nytt arbete, tvingar
honom att gå kvar hos sig trots att det inte finns några raenmgsfyllda
arbetsuppgifter. En sådan situation kan inle anses vara till gagn vare sig för
parterna själva eller för arbetsraarknaden i stort. Även från arbetstagarnas
synpunkt kan utredningsförslaget få stötande resultat. Som exempel kan tas det
faUet att två arbetstagare sägs upp på grand av arbetsbrist. Den ene får gå
kvar i arbelet under uppsägningstiden och får alltså sedvanlig lön. Den andre
kan inte beredas arbete under uppsägningstiden men skaffar sig arbete på annat
håll och får därmed dubbel lön.
Till
stöd för att arbetsgivaren, trots vad jag nu har anfört, ändå skulle vara
skyldig att alltid betala ut full uppsägningslön kan åberopas att en uppsägning
många gånger innebär alt arbetslagaren utsätts för särskilda bekymmer och att
det inte är oriraligt ora han skulle få en viss överkompensation för detta. I
praktiken torde det också på en del områden förekomma att arbetstagaren får ut
hela uppsägningslönen i samband med uppsägningen och att arbetsgivaren inte
forskar i ora arbetstagaren därefter har kunnat skaffa sig någon annan inkomst
under uppsägningstiden. Enligt rain raening bör emellertid uppsägningslönen
inte ha funk-
Prop.
1973:129 142
tionen
att ge korapensation för de särskilda bekyraraer sora kan uppstå i samband med
en uppsägning. I den raån en sådan kompensation är påkallad, bör den utgå i
form av avgångsvederlag eller raotsvarande. Frågan om avgångsvederlag kommer
att behandlas av utredningen i ett senare betänkande och bor därför inte tas
upp i det nu aktuella sararaanhanget. Uppsägningslönens huvudsakliga funktion
är att utgöra en garanti för alt arbetstagarens försörjning inte äventyras
under den ora-ställningsperiod sora uppsägningstiden innebär. Det kan med fog
hävdas att behovet av en sådan garanti bortfaller i samma mån som arbetstagaren
får sin försörjning tryggad genom arbete på annat håll.
Som argument för att
arbetsgivaren alltid skulle vara skyldig att betala full uppsägnmgslön har
också anförts att en sådan ordning bäst främjar en full sysselsättning på
arbetsmarknaden. Det har sålunda gjorts gällande att arbetstagaren efter en
uppsägnuig blir mer benägen att snabbt söka sig ut i arbetslivet igen, ora
lönen för ett nytt arbete inte påverkar uppsägningslönen från den förutvarande
arbetsgivaren. Genteraot detta vill jag erinra om vad jag nyss påpekade,
näraligen att en ovillkorlig skyldighet för arbetsgivaren att betala full
uppsägningslön kan leda till att arbetsgivaren blir obenägen att låta
arbetstagaren ta ett nytt arbete på annat håll, trots alt arbetsgivaren själv
inte kan förse arbetstagaren raed arbetsuppgifter. Den risk sora trots allt
fmns för all arbetstagaren dröjer med att söka nytt arbete under uppsägningstiden,
om avräkning skall ske, kan raotverkas genom en regel om att arbetsgivaren i
viss utsträckning får göra avdrag på uppsägningslönen även i de fall då
arbetstagaren uppenbarligen hade kunnat skaffa sig inkomst på annat håll men
underlåtit att göra detta. Därmed får raan vissa garantier för alt en fullt
arbetsför person inte går sysslolös trots att det finns fullt upp av lämpligt
arbete för honom. Jag vill i detta sammanhang även påpeka att del nyligen
framlagda förslaget till lag ora arbetslöshetsförsäkring (prop. 1973: 56)
bygger på ett sådant synsätt.
Det bör understrykas att
en avräkningsregel givelvis inte får ges en sådan innebörd att arbetstagaren
anses skyldig att ta tillfälliga anställningar eller ett arbete som i något
avseende är betydligt särare än det sora han läranar. Uppsägningstiden skulle i
så fall förfela sitt huvudsyfte att underlätta för arbetstagaren att så snart
sora raöjligt finna annan anställning som tillfredsställer de anspråk han
rimligen kan ställa.
Sammanfattningsvis anser
jag att övervägande skäl talar för att raan i den nya lagen för in en regel om
rätt för arbetsgivaren att göra avräkning på uppsägningslönen för vad
arbetslagaren har förtjänat på annat håll under den tid sora lönen avser.
Avräkning bör kunna ske endast för vad arbetstagaren har förtjänat i annan
anställning och således inte, sora enligt 1971 års lag, för den mkomst sora han
kan ha uppburit från uppdrag eller förvärvsverksamhet som egen företagare.
Vidare bör
Prop. 1973:129 143
avräkning
få ske för sådant utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:
368) som utbetalas till arbetstagaren själv och som är avsett att utgöra
ersättning för bortfallen lön. Givelvis bör rätt till avräkning föreligga
endast i den mån utbildningsbidraget avser samma tid sora lönen och
arbetstagaren blivit berättigad till bidraget efler uppsägningen. Avräkning
bör däremot inte få ske för näringshjälp enligt arbetsraarknadskungörelsen
eller för avgångsbidrag (jfr prop. 1971: 107 s. 115). Jag har vidare komrait
tiU den uppfattningen alt avräkning, till skUlnad raot vad sora är fallet
enligt 1971 års lag, inte bör få ske för ålderspension enligt lagen ora allraän
försäkring. Inte heller bör arbetsgivaren kunna göra avräkning för inkorast
från bisyssla eller liknande, ora arbetstagaren skulle ha uppburit biinkorasten
även ora han hade utf ört arbete för arbetsgivaren.
Till
den nu förordade avräkningsbesläramelsen bör, på skäl som jag nyss anförde,
fogas en regel om att avräkning på uppsägningslön får ske även för inkomst som
arbetstagaren uppenbarligen kunde ha förtjänat i annan anställning sora han
skäligen borde ha godlagU. För att denna regel skall bU tUlärapUg raåste det
kunna visas alt det under uppsägningstiden funnits gott ora lärapligt arbete
sora arbetstagaren utan olägenhet kunde ha åtagit sig. Jag vill understryka
att bevisbördan ligger på arbetsgivaren. Arbetsmarknadsmyndigheternas uppgift i
sammanhanget är inte annan än att på förfrågan lämna allmänna upplysningar om
tillgången på arbete vid den aktuella tiden. Det kan inte krävas av arbetsmarknadsmyndigheterna
alt de skall ta ställning till vilket arbete som just den arbetstagare det är
fråga ora lärapligen borde ha tagit.
Utredningsförslaget
upptar regler om att arbetsgivaren under uppsägningstiden inte får utnyttja
den rätt att förflytta arbetstagaren till annan ort som eljest kan liUkoraraa
honora, om arbetstagarens möjligheter att söka ny anställning därigenom inte
obetydligt försäraras. Arbetsgivaren skall vidare i skälig omfattning bereda
arbetstagaren tillfälle att med bibehållna anställningsförraåner besöka
arbetsförmedlingen under arbetstid.
Förslaget
har godtagits på arbetstagarhåU raedan däremot SAF förordat, att reglerna i
fråga utgår.
Syfiet
raed lagreglerna ora uppsägningstid är att ge arbetstagaren rådrum för att
söka skaffa sig ny anställning. För att detta skall lyckas är det väsentligt
att arbetstagaren utnyttjar arbetsförmedlingen. Även från allmän synpunkt är
det angeläget att man i möjligaste mån undviker att friställda arbetstagare går
arbetslösa en tid innan ny anställning kan anskaffas. Mot den bakgrunden
förefaller det raig både runligt och naturligt alt arbetstagaren får rätt att
på arbetstid raed bibehållen lön uppsöka inte bara arbelsförraedlingen ulan
också arbetsgivare för ansfällningsintervjuer o. d. i skälig omfattning.
Eftersom arbetstagarens möjligheter att få nytt arbete kan försvåras, ora han
plötsligt för-
Prop,
1973:129 144
fiyttas
från den ort där han tidigare stadigvarande tjänstgjort, synes det mig också
lärapligt att arbetsgivarens rätt att under uppsägningstiden förflytta
arbetstagaren beskärs på det sätt utredningen föreslagit. Jag vill alltså
ansluta raig till utredningens förslag i dessa hänseenden med den jämkningen
att besök skall få äga ram inte bara på arbetsförmedlingen utan också hos
arbetsgivare.
Enligt utredningsförslaget
är bestämmelserna ora arbetstagarens rättigheter under uppsägningstiden
tvingande. Eftersom det här är fråga ora regler av social skyddskaraktär anser
jag detta välgrundat. Jag är alltså inte beredd alt, som förordats av
arbetsdorastolens ordförande, göra reglerna om rätlen att besöka
arbetsförmedlingen dispositiva.
5.2.3
Anställning för viss tid, viss säsong eller vissl arbete
Det
förekommer som tidigare sagts att anställningsavtal ingås för bestämd tid,
antingen så att en fixerad tidrymd anges eller så att en viss dag för
anställningens upphörande fastställs. Anställning kan också bestämmas att avse
en viss säsong eller utförande av ett visst arbete.
Enligt utredningens mening
är det viktigt att de som är anställda för viss tid, viss säsong eller visst
arbete inte läranas utanför det nu aktuella anställningsskyddet. Eftersom
uppsägning i allraänhet inte förekommer för dessa grupper raåsle raan finna
regler sora så långt raöjligt kan ersätta besläraraelserna om uppsägningsgrund,
uppsägningstid osv. Även om raan inför sådana särskUda regler, kan raan
eraellertid enligt utredningens uppfattning inte åstadkomma ett lika gott
anställningsskydd för dem som är anställda för viss tid etc. som för de
tillsvidareanställda. Utredningen anser därför att den nya lagen bör innehålla
vissa bestäramelser sora begränsar användningen av de nu berörda
anställningsformerna. I enlighet härraed föreslås dels en bestäraraelse ora
att anställning skall anses gälla tills vidare, ora ej annat särskilt
avtalats, dels en bestäraraelse ora att avtal om anställning för viss tid, viss
säsong eller visst arbete får träffas endast om det föranleds av
arbetsuppgifternas särskUda beskaffenhet eller står i överenssläraraelse raed
sedvänja inom branschen.
De föreslagna
bestämmelserna godtas av flertalet remissinstanser. Såväl SAF som vissa
arbetstagarorganisationer understryker alt det anställningsskydd som följer
med en iHlsvidareanställning inle får kringgås genom överenskommelser som bara
till formen har ett annat innehåll. Några arbetstagarorganisationer anser att
raöjligheten till anställning för viss tid etc. bör begränsas kraftigare än
vad utredningen har föreslagit, t. ex. genora ett krav på att sådan anställning
alltid skall vara föranledd av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet. Flera
reraissinstanser, främst sådana som företräder arbetsgivarintressen,
framhåller det nödvändiga i att möjliggöra provanställningar och vikariat.
Eftersora det anses tveksarat om sådana anställningar faller inora ramen för
vad
Prop. 1973:129 145
som
är tillåtet enligt utredningsförslaget, föreslås ett tUlägg om att anställning
för viss tid etc. skall få ske även i andra fall än utredningen har angett, om
det föreligger särsldlda skäl.
Jag
är för min del ense med utredningen om att arbetstagare som har anställts för
viss tid, viss säsong eller visst arbete inte får läranas utanför det nu
aktueUa anställningsskyddet. Det är emeUertid uppenbart att man inte för dessa
arbetstagares vidkoraraande kan få till stånd ett lika gott anställningsskydd
sora för dera som är anställda tUls vidare. Sålunda kan de i det föregående
behandlade bestämraelserna ora anställningsskyddet vid uppsägning inte göras
tUlämpUga på visstidsanställningar, eftersom sådana anställningar i allmänhet
upphör utan uppsägning. Det finns därför en risk för att de mera långtgående
reglerna om tillsvidareanställning kommer att kringgås genom alt vissa
arbetsgivare i ökad utsträckning väljer att anställa personal för viss tid e.
d. En sådan utveckling måste naturligtvis så långt möjligt förhindras. Jag
anser därför i likhet med utredningen att det i lagen måste tas in vissa
bestäraraelser som begränsar användningen av visstidsanstäUning o. d.
För
att få till stånd en sådan begränsning anser jag det till en början lärapligt
att, som utredningen har föreslagit, föreskriva att anstäUning alltid skall
anses gälla tills vidare, om inte annat har avtalats. Detta innebär alt en
arbetsgivare som vUl anställa en arbetstagare för viss tid e. d. normalt måste
göra arbetslagaren uppmärksam på detta i saraband med att anställningsavtalet
ingås. I vissa fall torde det vara uppenbart för båda parter alt den
överenskommelse de träffar gäller för viss tid eller för visst arbete utan att
arbetsgivaren behöver påpeka delta särskilt. Det följer dock av den föreslagna
bestämmelsen att det ankommer på den som viU göra gällande att
anställningsavtalet avsåg viss tid etc. att bevisa detla.
Utöver
den nu angivna bestämmelsen bör lagen, som utredningen har föreslagit, innehålla
en regel ora i vilka fall anställningsavtal sora gäller för viss tid etc får
ingås. Vid regelns utforraning måste beaktas att arbetsgivarna i åtskilliga
fall till följd av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet har ett befogat
intresse av att begränsa en anställning till viss tid, viss säsong eller visst
arbete. En på detta sätt begränsad anställning torde ofta ligga lika mycket i
arbetstagarens som arbetsgivarens intresse.
Sora
exerapel på fall när anställning för viss tid e. d. får anses befogad kan tas
det fallet att en byggnadsarbetare anställs för visst bygge, att en
arbetstagare raed speciella yrkeskunskaper anställs för en viss bestämd
arbetsuppgift som kräver dessa särskilda yrkeskunskaper eller alt en
arbetstagare anställs för arbete som på grand av naturens växlingar eller
liknande anledning kan bedrivas endast viss del av året. Gemensarat för dessa
fall synes raig vara att den särskUda anställningsforraen är föranledd av
arbetets särskUda beskaffenhet. Jag delar därför utred-
10
Riksdagen 1973.1 saml Nr 129
Prop.
1973:129 146
ningens
uppfattning alt visstidsanställning o. d. skall få användas om detla föranleds
av arbetets särskilda beskaffenhet. Jag är däremot inte beredd all tillåta att
den särskUda anställningsformen används raed åberopande av branschpraxis.
Genteraot utredningens förslag härora kan, sora arbetsdomstolens ordförande
påpekat, invändas bl. a. att man genom alt anknyta till sedvänja inom en viss
bransch låser rätlsulvecklingen på det sättet alt sedvänja inte längre kan
tillskapas sedan lagen har trätt i kraft. Jag förordar därför att
besläraraelsen formuleras så, att avtal om anställning för viss tid, viss
säsong eller visst arbete skall få träffas endast om det föranleds av arbetets
särskUda bekaffenhet. Dessutora anser jag att del finns skäl att tUlåta
anställning för begränsad tid när det är fråga ora vikariats- eller
praktikantanställning.
Från
arbetsgivarhåll har understrukits att det finns ett starkt behov av att kunna
anstäUa folk på prov ulan alt de särsldlda reglema ora anställningsskydd vid
uppsägning blir tUlämpliga. Del är en synpunkt som ulan tvekan har visst fog
för sig. Kanske särskilt när det gäller ungdora raen också i fråga om annan
arbetskraft, t. ex. handikappade och äldre, finns det utan tvivel behov av att
genora provanställning få klarlagt ora den arbetssökande kan klara de med
anställningen förenade arbetsuppgiftema utan att arbetsgivaren under
prövotiden blir bunden av långa uppsägningstider osv. Det kan därför övervägas
att föra in en bestäraraelse i lagen som ger arbetsgivaren möjlighet att
anställa personer på prov för viss tid. Enligt min mening finns det dock risk
för att en sådan regel skulle komma att missbrukas. Bl. a. kan det befaras att
provanställningar komraer att användas i ökad orafattning inora branscher
eller yrkesgrupper där sådana anställningar f. n. knappast förekommer. Jag
anser därför att frågan ora provanställningar i stället bör lösas så, att
arbetsmarknadsparterna ges möjlighet att genom kollektivavtal tUlåta denna
anställningsform i den utsträckning som det är påkallat. Vid överläggningar
med LO och TCO har dessa organisationer förklarat sig beredda att raedverka
tUl att sådana avtal kommer liU stånd. Det kan eventuellt bli aktuellt att
träffa avtal ora provanställningar med giltighet för vissa branscher eller för
vissa yrkesgrupper. Möjlighet bör också finnas alt träffa avtal om att
provanställningar skall få förekomma inom ett visst förelag. Liksora andra
avtal som innebär avvikelse från lagens bestämmelser bör avtal om lUlåtelse av
provanställning i princip träffas på förbundsnivå. Det bör dock inle finnas
något hinder mot att i förbunds-avtal delegera beslutanderätten.
Man
kan inle utesluta all del i vissa branscher eller förelag kan finnas särskilda
behov av att tillåta anstäUning för begränsad tid i fall som inte täcks av de
nyss förordade besläramelserna. Jag föreslår därför att även sådan tidsbestämd
anställning sora inle är alt anse sora provanställning, vikariat eller
praktikantanslällning skall kunna koraraa till stånd i enlighet med
bestäraraelse i kollektivavtal som slutits på förbundsnivå.
Prop.
1973:129 147
Möjligheten
för fackförbund att genom kollektivavtal dispensera från lagen i nu
ifrågavarande hänseende bör ge tillräckUgt utryrarae för de SärskUda hänsyn
sora förhållandena i sraäföretag ibland kan påkalla.
Har
avtal om anställning för viss tid etc. träffats i strid med de nu föreslagna
bestämmelsema, får detta den verkan att avtalet i stället skall anses som ett
avtal ora tillsvidareanställning. Detta umebär bl. a. att arbetsgivaren blir
skyldig att iaktta uppsägning och uppsägningstid och att uppsägning kan ske
endast om den är sakligt grundad. Som jag senare skall återkomma till bör en
arbetsgivare som har sökt kringgå förbudet mot visstidsanställning etc. också
kunna förpliktas att utge skadestånd. Enligt min raening är eraellertid dessa
sanktioner inte tillräcldiga. För att så långl möjligt förhindra att lagen
kringgås på den nu aktuella punkten föreslår jag alt länsarbetsnämnd får möjlighet
att meddela föreskrifter sora inskränker arbetsgivarnas rätt att sluta avtal
för begränsad tid för den händelse arbetsgivaren i väsentlig orafattning
åsidosatt lagens regler härom eller eljest utnyttjat sin rätt att sluta avtal
för begränsad tid på sätt som strider mot god sed på arbetsraarknaden.
Föreskriftema bör förenas raed vite. Bestämraelserna om länsarbetsnärandens
rätt alt meddela föreskrifter bör tas in i lagen om vissa anstäUningsfrämjande
åtgärder.
Utredningen
har i syfte att skapa ökad anslällningslrygghet för arbetstagare med
visstidsanställning o. dyl. förordat alt i stället för uppsägning varsel skall
lämnas av arbetsgivaren lill arbetstagaren, om fortsatt arbete inle kan beredas
arbetstagaren efler anställningens upphörande. Varselplikten gäller endast i
fråga om arbetstagare som varit anställd hos arbetsgivaren för viss tid, viss
säsong eller visst arbete sararaanlagt minst tolv eller, vid säsonganställning,
sex månader under de senaste två åren. Varsel skall lämnas minst en raånad före
anställningstidens utgång eller, vid säsonganställning, före den nya säsongens
början. Arbetstagare som vid anställningens upphörande eUer den nya säsongens
början fyllt 45 år har dock enligt förslaget rätt till varsel minst tre
raånader i förväg.
Arbetstagarorganisalionerna
har i huvudsak godtagit förslaget under det att man på arbetsgivarhåll anser
att de föreslagna kvalifikationstiderna pä tolv resp. sex månader bör
förlängas. Vidare framhålls att det i raånga fall är oraöjligt att lämna varsel
så lång tid som tre raånader i förväg. Denna senare synpunkt framförs även av
arbetsdomstolens ordförande.
När
det gäller rent tillfälliga eller kortvariga visstidsanställningar torde det
knappast finnas något påtagligt behov av att skapa något slags alternativ till
uppsägning. Saken stäUer sig annorlunda beträffande arbetstagare som mera
stadigvarande sysselsätts i visstidsanställning där fortsatt arbete kan
påräknas efter anställningens upphörande. Som exempel kan tas byggnadsarbete,
skogsarbete och säsongarbete inora
Prop.
1973:129 148
konservindustrin.
FÖr sådana faU synes mig utredningens förslag om varselskyldighet såsom ett
slags ersättning för uppsägning välgrundat. Som jag senare skall närmare
utveckla viU jag emellertid reservera termen varsel för meddelande som
arbetsgivare skall tillställa arbetstagarorganisation. Jag föreslår att man i
det nu aktuella sammanhanget i stället talar om underrättelse som arbetsgivare
har att lämna tUl arbetstagare.
Som
jag redan antytt anser jag att en kvalifikationsregel bör införas så att
tillfälliga ansläUningar undantas från underrättelseskyldigheten. Hur lång
kvalifikationstiden bör vara kan givetvis vara föremål för delade meningar. För
mm del anser jag att utredningens förslag är väl avvägt och ansluter mig därför
till det. Jag biträder också förslaget att underrättelse skall lämnas en raånad
i förväg.
Betr'äffande
äldre arbetstagare skall som nyss nämndes underrättelse-tiden enligt
utredningsförslaget uppgå tUl tre raånader. Det torde eraellertid i raånga
fall vara omöjligt att så lång tid i förväg förutse t. ex. när ett arbete
koramer att slutföras. Det torde också koraraa att inträffa, att
treraånadersregeln över huvud taget inte kan tillärapas, därför att
anställningstiden understiger tre månader. Jag är av dessa skäl inte beredd att
föreslå en regel om att arbetsgivare skall vara skyldig att lämna underrättelse
minst tre månader i föryäg när det rör sig om en arbetstagare som fyllt 45 år.
Eftersom
den nu behandlade underrättelseskyldigheten fyller i huvudsak samraa funktion
sora en uppsägning, förordar utredningen att sarama formkrav skall gälla för en
underrättelse som för en uppsägning. Vidare skall erUigt utredningsförslaget
den arbetstagare som fått en underrättelse ha samraa rätt som en uppsagd
arbetstagare att söka arbete på arbetstid med bibehåUna löneförmåner. Jag
biträder dessa förslag som inte har mölt någon erinran under
reraissbehandlingen. Jag godtar också utredningens förslag att reglerna om
underrättelse skall vara dispositiva.
Enligt
utredningsförslaget gäller vissa regler ora avskedande, perraittering och
företrädesrätt tUl ny anställning även beträffande tidsbestärada
anställningar. HärtUl återkomraer jag i det följande.
5.2.4
Avskedande
Ett
anställningsavtal kan i allraänhet hävas vid allvarligare kontraktsbrott från
raotpartens sida. Detta innebär i fråga ora en anställning som gäller tills
vidare att någon uppsägningstid inte behöver iakttas och alt, om
anställningsavtal har ingåtts för viss tid e. d., anställningen upphör innan
denna tid har gått lill ända. Hävs anställningsavtalet av arbetsgivaren,
kallas åtgärden vanligen avskedande.
Enligt
brottsbalken kan alla statliga eller komraunala tjänstemän med ämbetsansvar
döraas till avsättning som påföljd dels för ämbetsbrott, dels för annat brott,
ora tjansteraannen därigenom visat sig uppenbarli-
Prop. 1973:129 149
gen
inte vara skickad att inneha sin befallning. De flesta statstjänstemän kan
dessutom enligt statstjänstemannalagens bestämmelser avsällas i disciplinär
ordning genom myndighets beslut. Sådan avsättning kan ske om tjänstemannen
genom fel eller försumraelse åsidosätter tjänsteåliggande, dock endast ora
tjansteraannen gjort sig skyldig till svårare fel eller inle låtit sig rätta av
tidigare bestraffning. För de komraunaltjänsteraän som orafattas av
koraraunaltjänsteraannastadgan gäller på denna punkt sararaa regler som för
statstjänstemannen.
Utanför
det offentliga tjänstemannaorarådet finns bestämmelser ora avskedande i
flertalet kollektivavtal. För privatanställda arbetare föreskrivs oftast att
avskedande får ske vid grövre eller upprepade brott mot avtalet eller mot vissa
angivna ordnings- eller säkerhetsföreskrifter. Beträffande tjänstemän i privat
verksarahet gäller enligt vissa kollektivavtal att de kan avskedas, om de har
begått brott av allvarlig karaktär eller i tjänsten begått lagstridig handling
eller om de har visat grov försumlighet eller grov oskicklighet eller annars
väsentligen åsidosatt sina skyldigheter mot arbetsgivaren. Motsvarande regler
g'äUer för arbetare och tjänsteraän i statliga bolag.
Även
1971 års lag om anstäUningsskydd innehåller en bestämmelse om avskedande. Sådan
åtgärd får ske, om arbetstagaren i väsenthg mån åsidosätter sina skyldigheter
mot arbetsgivaren. Som exempel på fall då arbetstagaren bör kunna avskedas
närans i förarbetena till lagen stöld på arbetsplatsen, förskingring av
anförtrodda raedel och i vissa fall onykterhel i tjänsten.
Utredningen
föreslår att i den nya lagen om anställningsskydd tas in en bestämmelse ora att
avskedande får äga rura, om arbetslagaren grovt åsidosätter sina åligganden i
anställningen. Detta innebär enUgt utredningen att del raåste föreligga ett
flagrant fall av misskötsamhet eller Ulojalitct. Som exerapel näraner
utredningen Ulojal konkurrens samt uppsåtliga brott sora riktar sig mot
arbetsgivaren.
Utredningens
förslag godtas av de allra flesta remissinstanserna. Några remissinstanser,
däribland arbetsdorastolens ordförande, anser dock att den föreslagna
besläraraelsen ora avskedande är alltför snäv genora att den tar sikte endast
på åligganden "i anställningen". Det förordas att raan i stället
använder samraa formulering som i 1971 års lag.
För
min del vill jag först framhåUa, alt ell omedelbart hävande av ett
anställningsavtal bör kunna göras av vardera parlen i avtalet vid grovt
kontraktsbrott från motpartens sida. Skulle t. ex. arbetsgivaren underlåta att
betala lön eller skulle han eljest i väsentlig grad åsidosätta sina skyldigheter
mot arbetstagaren, raåste denne kunna lämna anställningen utan att behöva
iaktta uppsägningstid. Ett hävande från arbetsgivarens sida, aUlså ett
avskedande, bör kunna tillgripas endast i flagranta fall. Del bör vara fråga om
ett sådant avsiktiigt eller grovt vårdslöst förfarande som inte riraligen skall
behöva tålas i något rättsförhållande. Avskedande
Prop. 1973:129 150
bör
sålunda kunna ske vid illojal konkurrens och vid annat illojalt handlande av
allvarlig natur, t. ex. yppande av yrkesheralighet i avsikt alt skada
arbetsgivaren. En arbetstagare bör vidare kunna avskedas på grand av
allvarligare brott sora har begåtts mot arbetsgivaren, t. ex. misshandel, stöld
eller förskingring. Även brott sora har begåtts utora arbetet bör i vissa fall
kunna föranleda avskedande, ora brotiet är ägnat att allvarligt skada
förhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Som exempel kan näranas
alt en arbetstagare raed bevakningsuppgifter beträds med att ha helt vid sidan
av sin tjänst raedverkat till stöld e. d. Onykterhet i tjänsten och liknande
fall av raisskötsarahet bör däreraot enligt rain raening norraalt inte kunna
föranleda avskedande, inle ens om det är fråga ora upprepade förseelser.
Undantagsvis torde dock avskedande kunna bli aktuellt vid onykterhet i
tjänsten.
För
att täcka de olika slag av handlande sora jag nu har angett anser jag det
lärapligast att använda en forraulering som i huvudsak motsvarar den som finns
i 1971 års lag. Jag förordar alltså alt i den nya lagen förs in en bestämmelse
ora alt arbetstagare får avskedas, om han grovt har åsidosatt sina åligganden
mot arbetsgivaren,
I
1971 års lag har tagits in ett slags preskriptionsregel, som innebär att
arbetsgivaren som grund för avskedande inte får åberopa enbart förhållande som
han har känt till mer än en månad före avskedandet. Utredningen anser inte att
någon motsvarande bestäraraelse bör tas in i den nya lagen. Jag är eraellertid
på denna punkt av raotsatt uppfattning. Det kan visserligen, sora utredningen
påpekat, sägas ligga i sakens natur att arbetsgivaren är skyldig att reagera skyndsamt,
om han vill avskeda en arbetstagare, och att det ofta torde bli fråga om en
betydligt kortare tid än en raånad. Sora TCO har frarnhållit i sitt
remissyttrande skulle det emellertid kunna innebära en försämring av
anställningsskyddet, om raan i den nya lagen inte har en preskriptionsregel
raotsvarande den som finns i 1971 års lag. Jag förordar därför att en sådan
regel tas in.
För
att raan skall få en spärr raot förhastade beslut om avskedande föreslår
utredningen att arbetsgivaren alltid skall vara skyldig att före avskedandet
bereda arbetstagaren tillfälle till överläggning ora den tilltänkta åtgärden.
Detsararaa föreslås gälla arbetstagarens organisation, ora inle arbetstagaren
raolsälter sig det. Dessa frågor har intirat saraband raed utredningens
förslag ora varsel och överläggning vid uppsägning. Jag koraraer därför alt
behandla dessa frågor geraensamt i ett senare avsnitt.
Utredningen
föreslår alt samraa formkrav skall gälla vid avskedande som vid uppsägning. Mot
detta förslag har jag inle någon erinran. Jag förordar alltså att avskedande
alltid skall ske i skriftlig förra och att arbetsgivaren på den anställdes
begäran skall vara skyldig att uppge de oraständigheter sora åberopas sora
grund för avskedandet. Uppgiften bör vara skriftlig, om den anställde begär
del. Vidare bör det åligga arbets-
Prop.
1973:129 151
givaren
att ange vad arbetstagaren har att iaktta, om han vill göra gällande att
avskedandet är ogiltigt.
De
nu förordade bestämmelserna bör liksom motsvarande regler ora vad sora skall
iakttas vid uppsägning ha karaktären av ordningsföreskrifter. Ora
arbetsgivaren underlåter att följa föreskrifterna, bör detta alltså inte
medföra att avskedandet blir ogiltigt. Däremot bör arbetstagaren i sådant fall
kunna tUlerkännas skadestånd. Vidare bör en underlåtenhet att ange vad
arbetstagaren har att iaktta, om han vill väcka talan, ha till följd att liden
för talans väckande förlängs. Jag hänvisar på denna punkt till vad jag anförde
i fråga om formkravet vid uppsägning.
Jag
vill slutligen nämna att, i de fall då ett avskedande har skett obehörigen,
arbetstagaren oftast bör ha rätt till ett kraftigt tilltaget skadestånd. Han
bör vidare, om det inte ens har förelegat saklig grund för uppsägning, kunna få
avskedandet förklarat ogUtigt. För det fall alt det visserligen har förelegat
saklig grand för uppsägning men inle lillräckligt starka skäl för ett
avskedande, bör arbetstagaren ha rätt till lön under uppsägningstid och övriga
förraåner som följer med en uppsägning. Jag återkommer till dessa frågor i ett
koraraande avsnitt.
5.2.5
Permittering
Perraittering
innebär all arbetstagaren vid arbetsbrist får lärana arbetsplatsen utan att
anställningen upphör. Arbetstagaren är skyldig att med kort varsel återgå i
arbete, när det hinder sora föranledde perraille-ringen har upphört.
Det
finns inte några bestämmelser i lag och knappast heller i avtal om när
arbetsgivaren har rätt att besluta ora permittering. Arbetsdomstolen har
emellertid i sin praxis slagit fast alt om ett kollektivavtal innehåller
bestäraraelser ora uppsägning så följer därav all permittering inle får ske i
sådana situationer där en uppsägning framstår som den naturliga och riktiga
åtgärden. Permittering anses sålunda inte böra tiUgripas, om en uppkomraen
arbetsbrist kan väntas bli långvarig. Enligt arbetsdorastolens praxis får en
arbetsgivare inle heller tillgripa permittering i stället för uppsägning, om
avsikten är att arbetstagaren inle vidare skall användas i arbetsgivarens
tjänst.
I
fråga om lön under permittering finns vissa bestäramelser i avtal. Sålunda har
arbetare i privat verksamhet eller vid statliga bolag i allmänhet en
avtalsenlig rätt tiU perraitteringslön för högst tio dagar per år.
Permitteringslön utgår endast för dagar som infaller under den s. k.
karenstiden, dvs. den väntetid under vilken ersättning inte utgår från erkänd
arbetslöshetskassa. För tjänstemännens del saknas avtals-bestäm.raelser ora
permitteringslön, vilket beror bl. a. på att tjänstemannaorganisationerna i
princip har motsatt sig permittering.
1971
års lag om anställningsskydd innehåller en bestäraraelse ora att arbetstagare,
som omfattas av lagen och som utan föregående uppsäg-
Prop. 1973:129 152
ning
har varit permilterad mer än 14 dagar i följd eller sararaanlagt mer än 30
dagar under samraa kalenderår, är berättigad till lön för överskjutande
permitteringstid. Undantag gäller dock, om permitteringen är en följd av att
arbetet är säsongbetonat eller annars till sin natur inte sararaanhängande.
Enligt
utredningens mening är det angeläget att hindra att den nya lagens
bestämraelser ora uppsägning kringgås genom ett otUlbörligt användande av
permitteringsinstitutet. Utredningen föreslår därför en bestämmelse ora alt
permittering skall få företas endast om åtgärden bedöras vara av tUlfällig natur
eller är en följd av att arbetet är säsongbetonat eller annars till sin natur
inte sararaanhängande. Utredningen föreslår vidare att raan i den nya lagen tar
in bestämraelser ora rätt till lön vid permittering. Reglerna, som
överensstämmer med dem sora finns i 1971 års lag, föreslås gälla vid
perraittering som sker av annan orsak än all arbetet är säsongbetonat eller
annars till sin natur inte sammanhängande. Har sådan perraittering varat mer än
två veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under samma kalenderår,
skall arbetslagaren ha rätt lill lön och andra anställningsförmåner för överskjutande
permitteringstid. Liksom när det gäUer lön och andra förraåner under
upps"ägningstid föreslår utredningen att förmånerna under permittering
inle skall få understiga vad som norraalt skulle ha utgått till arbetslagaren,
ora han hade fått behåUa sina arbetsuppgifter i full utsträckning.
De
flesta reraissinstanserna godtar utredningens förslag såväl i fråga ora
arbetsgivarens rätt att permittera som beträffande lön under permittering.
Fierlalet arbetsgivarorganisationer anser dock att de föreslagna reglerna ora
permitteringslön går alltför långt. Det frarahålls bl. a. att företagen ibland
måste kunna permittera utan att betala ut lön för att över huvud taget kunna
fortsätta att existera. På en del håll anser man att arbetsgivaren i varje faU
bör kunna underlåta att betala permitteringslön vid force majeure och liknande
situationer. Några remissinstanser, däribland arbetsdomstolens ordförande,
ifrågasätter också lämpligheten av den föreslagna regeln om begränsning i
rätlen att tUlgripa permittering. Enligt dessa remissinstansers uppfattning är
bestämmelserna om permitteringslön tillräckliga för att förebygga missbrak av
permittering.
För
min del anser jag det uppenbart att den nya lagen, Uksom 1971 ärs lag, raåste
innehåUa bestämraelser sora hindrar att reglerna om lön vid uppsägning kringgås
genom att vissa arbetsgivare i stället för uppsägning tillgriper
långtidspermittering. I detta syfte bör en regel införas om rätt till lön efter
viss tids permittering. Jag godtar på denna punkt den bestämmelse som
utredningen har föreslagit och som i sak motsvarar regeln i 1971 års lag.
Liksom enligt 1971 års lag bör undantag göras för det fallet att permitteringen
föranleds av att arbetet är sä-
Prop. 1973:129 153
songbelonat
eller annars till sin natur inte sararaanhängande. Med det sistnäranda fallet
avses arbete som är intermiltent, dvs. arbete som återkoraraer med en viss
regelbundenhet. Sådant arbete förekoraraer i bl. a. stuveri- och
restaurangfacken.
Lika
litet sora i 1971 års lag anser jag att det i den nya lagen bör göras undantag
från skyldigheten att utge perraitteringslön för det fall att perraitteringen
föranleds av oraständigheter utanför arbetsgivarens kontroll, såsom
permittering på grand av konflUct eller myndighetsbeslut som arbetsgivaren
inte hade bort räkna med. Med hänsyn till den karaktär av sociala skyddsregler
sora besläraraelserna ora rätt till permitteringslön har anser jag mig inte ha
anledning att, som föreslagits från något håll under remissbehandlingen, göra
bestämraelserna disposiliva.
När
det gäller storleken av de förraåner sora arbetstagaren skall ha rätt till
under perraitteringstiden anser jag liksom utredningen att sararaa regler bör
gälla sora i fråga ora förraåner under uppsägningstid. Förraånerna bör således
inte få understiga vad som norraalt skulle ha utgått till arbetstagaren, ora
han hade fått behålla sina arbetsuppgifter, och beräkningsregler härora bör
kunna ges i kollektivavtal sora slutils på förbundsnivå.
Det
ligger i själva permitteringsinstitutet att perraittering skall tillgripas
bara vid raera kortvariga avbrott i arbetet. Under sådana omständigheter finns
det inte något större behov av en regel om avräkning för lön som uppbärs på
annat håll. Jag föreslår därför inte någon regel om avräkning på
perraitteringslön.
De
förordade reglerna ora lön efter viss tids perraittering får den effekten att
arbetsgivare i största raöjliga utsträckning koraraer att undvika att
tillgripa perraittering. Endast om starka ekonomiska skäl eller andra tvingande
omständigheter, som inte beror på arbetsgivaren, gör det oundvikligt, kommer
perraittering att tillgripas. Redan reglerna om lön vid permittering koraraer
alltså att innefatta ett gott skydd raot raissbruk av permitteringsrätten. Ett
skydd raot perraittering för längre tidsperioder ligger vidare däri att
permitterbg enligt praxis inte får tillgripas, om en uppkomraen arbetsbrist
kan väntas bli långvarig eUer ora arbetstagaren inle vidare skall användas i
arbetsgivarens tjänst. De förslag jag nu lägger frara innebär inte någon
ändring i denna praxis ulan tvärlora ytterligare ett stöd åt den. Under sådana
oraständigheter synes det mig knappast finnas något behov av den av utredningen
förordade lagregeln rörande rätlen alt tiUgripa perraittering. Jag förordar
således att man i den nya lagen inle för in någon regel på denna punkt.
Utredningen
föreslår en särskild lagregel om alt bestämmelserna om permittering skall äga
motsvarande tillärapning vid annan åtgärd sora är jämförlig raed permittering.
Med sådan åtgärd avser utredningen i första hand korttidsarbete. Enligt min
raening är emellertid den före-
Prop.
1973:129 154
slagna
regeln inte erforderlig. Även utan en uttrycklig bestäraraelse är del uppenbart
att korttidsarbete faller under begreppet permittering, i varje fall såvida
inte korttidsarbetet är rent tillfälligt. Saken kan uttryckas så alt
korttidsarbete utgör ett slags partiell permittering. Därav följer att arbetsgivare
inte kan kringgå bestämraelserna om permitteringslön genora att exempelvis
införa halvdagsarbete. Han blir i sådant faU skyldig att efter fjorton resp.
trettio dagar fylla ut arbetstagarens ordinarie lön med ersättning för den tid
under vilken arbetstagaren inte är i arbete. Lön skall raed andra ord utgå sora
ora arbetstagaren hade fått behålla sina arbetsuppgifter i full utsträckning.
5.2.6
Turordning vid uppsägning och permittering
Huvudavtalet
raellan SAF och LO innehåller vissa bestäraraelser ora turordning vid
uppsägning på grund av arbetsbrist och vid permittering. Bestämmelserna, som
har karaktären av en rekoraraendation, går ut på alt arbetsgivaren har rätt att
behåUa de dugligaste och lämpligaste arbetstagarna raen att han vid val mellan
lika lämpliga och skickUga arbetstagare skaU ta h'änsyn till
anställningstidens längd och särskilt stor försörjningsbörda. För tjänstemän i
privat verksamhet och arbetstagare vid statliga bolag g'äller i huvudsak
motsvarande regler. I fråga om de offentliga tjänstemän som omfattas av
statstjänstemannalagen eller kommunaltjänsteraannalagen råder förbud möt avtal
ora lurordning vid uppsägning. I praxis torde valet raellan flera uppsägbara
tjänstemän ske med hänsyn till bl. a. anställningstidens längd, tjänstemannens
duglighet och anställningsformen.
Utredningen
föreslår att i den nya lagen om anställningsskydd skall tas in vissa
bestämmelser om turordning vid permittering och vid uppsägning på grand av
arbetsbrist. Enligt dessa bestämraelser skall anstäUningstidens längd i
princip vara avgörande för turordningen. Principen nyanseras eraellertid genom
en bestämmelse om alt arbetstagare som har fyllt 45 år skall för varje därefter
påbörjad anstäUningsmånad tillgodoräknas en extra anställningsmånad, dock sararaanlagt
högst 60 sådana anställningsmånader.
Under
reraissbehandlingen har från arbetsgivarsidan i första hand betonats
nödvändigheten av att den arbetskraft som skall stanna kvar i företaget är fuUl
kompetent för sina arbetsuppgifter och alt hänsyn därför raåste kunna tas även
till andra oraständigheter än anställningstidens längd. SAF förordar för sin
del en turordningsregel sora raotsvarar besläramelserna i gällande huvudavtal
och sora innebär att arbetstagarnas lämplighet och duglighet är avgörande för
lurordningen och att anställningstidens längd får betydelse först vid Uka
skicklighet och lämplighet. I andra hand säger sig SAF kunna godta utredningens
förslag under förutsättning att man får raöjlighet alt beakta ora vederbörande
arbetstagare har tillfredsställande kvalifikationer. Den kategori
Prop.
1973:129 155
arbetstagare
inora vilken turordningen skall besläraraas bör enligt SAF avgränsas så, att
därmed förstås grupp av arbetstagare med väsentiigen samma yrkeskunnande.
Arbetstagarorganisationerna har anslutit sig till förslaget att
anställningstidens längd i första hand skall vara avgörande för turordningen.
När en
arbetsbristsiluation uppkoraraer och arbetsstyrkan till följd därav raåste
rainskas är det för de berörda arbetslagarna av största betydelse efter vilken
princip rainskningen skall ske. Detla gäller vare sig rainskningen skall
verkställas genora uppsägningar eller genora permitteringar. I själva verket
torde de regler som avgör vilka av arbetstagarna som får gå kvar i arbelet i
allmänhet på arbetstagarhåU upplevas som de för anställningstryggheten raest
väsentliga. Alt lagen raåste innehålla regler om turordning vid uppsägning och
perraittering är därför enligt min mening självklart. Dessa regler måste, i
enlighet med utredningens på den punkten av remissinstanserna allmänt godtagna
förslag, konstrueras som bindande rättsregler vilka ger de enskilda arbetstagarna
rättigheter som i sista hand kan hävdas vid domstol.
De nuvarande
bestämraelserna i huvudavlalet ora alt lurordningen i första hand bestäras
efter lämplighet och duglighet har tillkomrait för att företagen skall kunna få
behålla den raest effektiva arbetskraften. Bestäraraelsema tillgodoser
kortsiktiga företagsekonoraiska intressen raen beaktar däreraot inte tillräckligt
sociala synpunkter och arbetstagarnas behov av trygghet i anställningen.
Effekten av reglerna blir ofta all den arbetskraft sora har det största behovet
av trygghet för den bestående anställningen, t. ex. äldre arbetskraft eUer
arbetstagare raed raindre god yrkesutbildning, löper de största riskerna att
slås ut. Det är enligt min mening ofrånkomligt att raan i en lag om
anställningsskydd för in turordningsregler sora först och frärast tillgodoser
trygghetsbehovet för den arbetskraft som har svårast att klara sig på
arbetsmarknaden. Ett av de viktigaste syftena raed lagen måste vara att
begränsa den utstampning av äldre och handikappade som blivit en följd av det
nuvarande systemet.
Turordningen bör alltså
bestämmas på grandval av omständigheter sora tar sikte på den arbetskraft som
behöver särskilt skydd. De faktorer sora därvid enligt min mening kan tänkas
vara avgörande är arbetstagarens ålder eller anställningstidens längd.
Eftersom det förra kriteriet enligt mitt förslag är avgörande när det gäller
att bestämma uppsägningstidens längd, kunde det synas naturligt att gå på
åldem även i lurordningssamraanhang. Det är emellertid, sora utredningen frarahållit,
sedan gamraalt godtaget på arbetsraarknaden att inle ålder ulan
anställningstidens längd har betydelse i turordningsfrågor. Både LO och TCO,
liksom även SAF i sin andrahandsståndpunkl, har anslutit sig till
utredningsförslaget att anställningstiden skall fälla utslaget. Jag vill där-
Prop.
1973:129 156
för
biträda förslaget. Genom att lång anställningstid också innebär stigande ålder
tiUgodoses i viss mån även åldersaspekten.
En
turordningsregel sora tar hänsyn enbart till lång anställningstid innebär att
byte av anställning medför sämre anställningstrygghet. Detta kan godtas när det
gäller den yngre arbetskraften som erfarenhetsmässigt inte har lika svårt som
äldre arbetstagare att skaffa sig nytt arbete efter en friställning. Saken
ligger annorlunda till i fråga om den äldre arbetskraften. Enligt min mening
bör i en turordningsregel särskild hänsyn tas till den äldre arbetskraft sora
råkar ha kort anställningstid i det företag där driftsinskränkningen sker.
Liksora utredningen anser jag därför att principen ora anstäUningstidens längd
sora den avgörande faktorn bör raodifieras med en regel om att äldre
arbetstagare skall få räkna anställningstid på ett något gynnsammare sätt. Man
når en läraplig avvägning raed den föreslagna regeln ora att varje
arbetstagare som har fyllt 45 år får tillgodoräkna sig en extra
anställningsraånad för varje anstäUningsraånad sora han har påbörjat efter
45-årsdagen, sararaanlagt dock högst 60 sådana anställningsraånader. Jag är
inte beredd att, som TCO förordat, förslärka skyddet ytterligare för
arbetstagare som uppnått 55 års ålder ulan biträder utredningsförslaget. För
det fall att flera arbetstagare skulle ha lika lång anställningstid, bör
arbetstagare med högre levnadsålder ges företräde i turordningen.
Av
central betydelse i detta sammanhang är inom vUken arbetstagar-grapp
turordningen skall bestämraas, när en driftsinskränkning blir aktuell.
Orarådet för en driftsinskränkning beror i första hand på arbetsgivaren.
Inskränkningen kan t. ex. avse endast en viss del av arbetsgivarens
produktion. Den kan också vara lokalt begränsad till en viss arbetsplats,
fabrik eller ort. Även ora inskränkningen i och för sig är begränsad till en
viss del av ett företag kan den emellertid tänkas få återverkningar inom andra
delar av företaget på så sätt att arbetstagare som tjänstgör inom den del av
företaget där inskränkning måste ske placeras om tUl en annan del av företaget
och slår ut arbetstagare där.
Utredningsförslaget
innebär att turordningsreglerna skall tillämpas såvitt gäller arbetstagare i
samraa verksamhet. Med detta begrepp avses förvaltningsenhet, företagsenhet
eller därmed jämförlig enhet. Inom varje verksamhet skall turordningen
bestäramas särskUt för varje kategori av arbetstagare. Skall
driftsinskränkning ske endast beträffande en viss kategori av arbetstagare,
skall detta alltså inle få återverkningar inom andra kategorier.
Utredningsförslaget innebär vidare att arbetstagarna vid bestäraraandet av
turordningen får tiUgodoräkna sig endast anställningstiden inom den berörda
verksamheten och inom den aktuella kategorin.
Dessa
regler hör till de delar av utredningsförslaget som har kritiserats mest av
remissinstanserna. Såväl arbetsgivar- sora arbetstagarorganisationerna anser
att reglerna är alltför stela och alt de kan ge
Prop. 1973:129 157
resultat
sora ej är godtagbara. Även andra remissinstanser, t. ex. arbetsdorastolens
ordförande, för frara kritik.
För
egen del vill jag till en början framhålla att verkningama av en
driftsinskränkning av naturliga skäl måste begränsas när det är fråga om ett
större företag. Ora ett företag driver helt olika slag av rörelser och en
driftsinskränkning skall äga rum i en av dessa, är det rimligtvis normalt
endast arbetstagarna där som bör beröras av inskränkningen och inte
arbetstagarna i en helt annan rörelse. På samma sätt bör en
personalinskränkning som sker inom en viss statlig eller komraunal rayndighets
verksamhetsområde beröra endast de arbetstagare sora tjänstgör där och inte få
återverkningar för arbetstagarna hos en helt annan rayndighet.
Saken
blir mer tveksam när fråga är ora en och sarama rörelse som delals upp i flera
förvaltningsenheter eller driftsenheter, t. ex. en verkstadsrörelse sora är
uppdelad på flera produktionsstäUen. Utredningens förslag alt man i ett sådant
fall skall bestämraa turordningen inora varje enhet för sig godtas av SAF och LO
särat av arbetsdorastolens ordförande, låt vara att denne frarahåller att det
av utredningen valda uttrycket verksamhet komraer att vålla betydande
tolkningssvårigheter. TCO däremot anser att ora valet står raellan flera
arbetstagare inora samraa kategori så skall företrädesrätten besläraraas
raellan arbetstagarna på orten.
Arbetsmarknadspartema
synes alltså vara ense om att driftsinskränkningar som sker inora en
driftsenhet eller liknande inte skall få återverkningar inom driftsenheter som
är belägna på annan ort. Jag ansluter mig till denna uppfattning. Vad härefter
angår det fallet att en rörelse är uppdelad på flera driftsenheter eller
liknande belägna på en och sarama ort finner jag det synnerligen svårbedömt
huruvida turordningen bör bestämmas gemensamt för alla driftsenheterna eller
inom varje sådan enhet för sig. Sannolikt skulle det för flertalet arbetstagare
förefalla mest naturligt och rättvist att en driftsinskränkning sora sker inora
en driftsenhet eller liknande inte får återverkningar inom en annan
driftsenhet, även om de båda enheterna är belägna på sararaa ort. Detla synes
också vara LO:s uppfattning. Å andra sidan kan inte bestridas att vissa
arbetstagarkategorier i praktiken inte är så bundna till den särskilda
driftsenheten, eftersom de kanske ganska ofta flyttas från en driftsenhet till
en annan. För sådana arbetstagarkategorier skulle det troligtvis uppfattas som
mest naturligt att gemensara turordning bestämdes för samtliga driftsenheter
inora orten. Enligt rain raening är det av stor betydelse att på denna punkt ha
en regel sora så långt raöjligt kan accepteras av aUa arbetstagarkategorier.
Ett sådant resultat uppnås, ora raan sora huvudregel ställer upp att turordning
skall bestämmas inora varje driftsenhet för sig, saratidigt sora man genom en
lilläggsregel öppnar möjUghet att beträffande vissa arbetslagar-
Prop. 1973:129 158
kategorier bestärama gemensam turordning för saratliga
driftsenheter på orten. Jag återkommer strax till hur tiiläggsregeln närmare
bör vara utformad.
Enligt utredningsförslaget skall turordningen avgöras
inora varje kategori av arbetstagare för sig. Utredningen synes därvid ge
kategoribegreppet en ganska snäv innebörd. Sålunda anges i raotiveringen bl.
a. att verkstadsmontörer utgör en kategori och resemontörer en annan. Under
reraissbehandlingen har på flera håll vamats för att ge kategoribegreppet en
snäv innebörd. För egen del raenar jag att det finns skäl som talar för att man
bestäraraer turordningen geraensaral inora en förhållandevis orafattande
arbetstagargrupp. Att försöka dela upp arbetstagama i kategorier eller
yrkesgrupper eller liknande stöter på mycket stora svårigheter, eftersora
förhållandena på arbetsraarknaden är så skiftande. Ett i lag inlaget
kategoribegrepp, yrkesgruppsbegrepp eller liknande skulle leda till stora
tolkningssvårigheter i den praktiska tUlämpningen. För rain del har jag komrait
till den slutsatsen, att raan inte bör överväga någon sådan snävare indelning.
Jag anser eraellertid inte heller alt man bör avstå från varje indelning utöver
den sora följer av indelning efler driftsenhet eller ort. Mellan
arbetstagargrupper sora orafattas av skilda kollektivavtal råder oftast så
stora skiUnader beträffande bl. a. arbetsuppgifter, att det säkerligen skulle
te sig fräraraande alt behandla sådana grupper som en enhet i turordningshänseende.
Jag föreslår därför att turordningen bestäms beträffande varje avtalsområde för
sig. De arbetstagare sora S5'sselsätls i arbete för vilket ett och samma
kollektivavtal gäller skall alltså behandlas som en enhet i
turordningshänseende. En på delta sätt konstruerad turordningsregel har den
fördelen att den blir förhållandevis enkel alt tillämpa.
Jag nämnde nyss alt, om en arbetsgivare driver verksamhet
som är uppdelad på flera driftsenheter inom samma ort, lurordning i princip bör
besläraraas för varje driftsenhet för sig raen alt det bör finnas raöjlighet
alt i fråga ora vissa arbetstagarkategorier bestäraraa geraensara lurordning
för saratliga driftsenheter på orten. Att i lag ställa upp kriterier efter
vilka de olika arbetstagarkalegorierna skall skiljas åt synes mig omöjligt. En
framkomlig väg är att lägga avgörandet i arbetstagarorganisationemas hand
såvitt gäller varje organisations avtalsområde. Arbetstagarorganisation i
förhållande till vilken arbetsgivaren är eller bmkar vara bunden av
kollektivavtal bör sålunda kunna bestärama att, såvitt gäller arbetstagare som
hör till organisationens avtalsområde, gemensam lurordning skall bestämmas för
hela orten. Sådan bestämmanderätt bör tUlkomma såväl avtalsslutande förbund
sora lokal arbetstagarorganisation inora sådant förbund.
Om den grapp inora vilken gemensam turordning skall
bestämmas blir så vidsträckt som nu förordats, raåste ibland den situationen
uppkoraraa att arbetstagare inom gruppen sköter ett arbete som andra arbetstagare
inora sarama grupp inle har föratsättningar att klara. Det är uppenbart, all
turordningsreglerna inte får ge det resultatet alt en ar-
Prop. 1973:129 159
betstagare
skall ha företrädesrätt till ett arbete som han inte kan sköta. Som vUlkor för
att en arbetstagare skall få stanna kvar i arbetet måste därför gälla, antingen
att han får behålla sina arbetsuppgifter eller om detta mte är möjligt att
han kan ges ett annat arbete för vilket han har tUlräckUga kvalifikationer. Jag
vill emellertid betona, alt kravet på tillräckliga kvalLfikalioner inte får ges
en vidare innebörd än att arbetstagaren skall ha de allraänna kvalifikationer
sora normall ställs på den som söker det arbete det är fråga om. En viss kortare
inlärningstid torde ofta få accepteras.
Innebörden
av vad jag senast sagt kan illustreras med ett exempel. Vid ett
verkstadsföretag finns två tjänsteraän och tio arbetare. Av arbetarna skall två
friställas på grund av arbetsbrist. De tio arbetarna utgör då en enhet vid
bestämmande av turordning. Avgörande blir i första hand anställningstidens
längd, dvs. de två senast anställda arbetarna skall friställas, om ej någon av
dem på grund av ålder har rätt till extra anstäUningsraånader och därraed
rycker upp i turordningen. Det föratsatts dock att de åtta kvarvarande kan
sköta de kvarstående arbetsuppgiftema. Har någon av de två senast anställda
speciella yrkeskunskaper sora krävs vid företaget, kan han få stanna, ora inte
någon av de åtta tidigare anställda har dessa yrkeskunskaper.
Del
kan förekomma att arbetstagare xmder sin anställningstid utfört arbete som
omfattas av skilda kollektivavtal. Sora exempel kan näranas det fallet att en
verkstadsarbetare för vilken verkstadsavlalet gäller utses till arbetsledare
och därraed koramer in under det avtal sora gäller för arbetsledare. I sådana
fall bör enligt rain mening gälla alt anställningstiden hos arbetsgivaren och
inte inora avtalsorarådet skall vara avgörande för turordnmgen, om fråga
uppkomraer ora uppsägning av arbetsledare på grund av arbetsbrist. I det
angivna exeraplet får alltså arbetsledaren tillgodoräkna sig sin
anställningstid som arbetare. Har en arbetstagare under sin anställningstid hos
arbetsgivaren utfört arbete inora skilda driftsenheter eller på olika orter,
bör han på raotsvarande sätt få tillgodoräkna sig hela sin anställningstid hos
arbetsgivaren och alltså inle enbart anställningstiden inora den aktuella
driftsenheten eller orten.
Jag
har tidigare förordat att varje arbetstagare som har fyllt 45 år i viss
utsträckning bör få tillgodoräkna sig en extra anställningsmånad för varje
faktisk anställningsraånad som han har påbörjat efler 45-årsdagen. Även i detta
fall bör det vara fråga ora anställningstid inora förelaget sora helhet, alltså
oavsett avlalsoraråde, driftsenhet eller ort.
TCO
har föreslagit att en arbetstagare sora har gått över från en yrkesgrupp till
en annan skall kunna konkurrera raed arbetstagarna inora yrkesgrupp som han
tidigare har tUUiört och slå ut en raindre raeriterad arbetstagare där. En
arbetare sora har avancerat till arbetsledare skuUe aUtså kunna återgå till
sin tidigare grapp och få fort-
Prop. 1973:129 160
satt
anställnmg på bekostnad av en senare anställd arbetstagare inom den gruppen.
Jag är emellertid inte beredd att förorda något sådant undantag från regeln att
företrädesrätten bestäms inom varje avtalsområde för sig. Saken har f. ö. inte
så stor betydelse, eftersom enligt mitt förslag den tUl arbetsledare befordrade
arbetaren i konkurrens med övriga arbetsledare får räkna sig till godo sin
ansläUningstid som arbetare.
Arbetstagare
bör vid beräkningen av turordning i vissa faU få tillgodoräkna sig anställning
hos annan arbetsgivare. I enlighet med vad jag har anfört i avsnittet 5.2.2
under uppsägningstidens längd bör detta vara fallet, när det utan
arbetstagarens raedverkan har skett en överlåtelse eller annan forraell
förändring på arbetsgivarsidan. Arbetstagaren bör i så fall få tillgodoräkna
sig även sin tid sora anställd i företaget före förändringen. Vidare bör
arbetstagaren, för det fall att han själv har tagit initiativ tUl byte av
anställning, få tillgodoräkna sig den sararaanlagda anställningstiden inom
företag sora tillhör samma koncern.
Av
vad jag har anfört torde framgå, att det är en vansklig uppgift att konstruera
lagregler ora turordning som kan väntas ge ett rimUgt och rättvist resultat i
alla förekoraraande situationer. I själva verket torde detla inle vara möjligt.
Arbetslivets förhållanden och företagens uppbyggnad är så varierande att en i
lag bestärad turordning sora fungerar bra i flertalet situationer ändå raåste
slå fel i vissa fall. Jag biträder därför utredningens under
reraissbehandlingen allraänt godtagna förslag att turordningsreglerna skall
vara dispositiva i den raeningen alt de skall kunna sättas ur spel genom
kollektivavtal på förbundsnivå.
Utredningsförslaget
innebär att arbetstagare som uppnått den för anställningen gällande högsta
pensionsgränsen eller, om sådan inte finns, den ålder som gäller för rätt tUl
ålderspension enligt lagen om allraän försäkring, inte kan åberopa
företrädesrätt till fortsatt anställning enligt turordningsreglerna. Förslaget
har godtagits av arbetsraarknadens parter. TCO förordar dock att personer raed
låg pensionsålder och låg pension skall kunna åberopa företrädesrätt tUl
fortsatt arbete. För egen del finner jag det naturligt, att lagen inte bör
bygga på att ålderspensionärer skall ha företrädesrätt till fortsatt arbete
när driftsinskränkning inträffar. Jag är inle beredd att järaka på förslaget i
det hänseende TCO förordat utan ansluter mig i princip till utredningsförslaget
i denna del. Den aktuella regeln bör emellertid utformas så, att den gäller arbetstagare
som har uppnått den gräns vid vUken han är skyldig alt avgå med ålderspension
eller, om någon sådan gräns inte finns, 67-årsåldern.
Enligt
utredningens raening bör ett särskilt skydd ges åt arbetstagare som har nedsatt
arbetsförraåga och sora raed slöd av den föreslagna lagen ora vissa
anstäUningsfrärajande åtgärder eller eljest har beretts en
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:129 16i
särskild
sysselsättning hos arbetsgivaren. Utredningen föreslår att det i lagen skall
tas in en speciell bestämmelse som innebär att arbetstagare sora hör tiU den
angivna kategorin helt och hållet skall stå utanför den konkurrens som avgörs
genom turordningsreglerna. Arbetstagaren skall i StäUet alltid ha företräde
till fortsatt anställning, om inte särskilda skäl föranleder annat.
Har
arbetsmarknadsrayndighelema med hjälp av särskilda arbetsmarknadspolitiska
medel eller raed vissa anstalter från arbetsgivarens sida kunnat få tUl stånd
en särsldld arbetsplats för exerapelvis en handikappad arbetstagare, skulle det
uppenbarligen strida mot de syften som ligger bakom den aktuella lagstiftningen
om denne arbetstagare på grand av sin ringa anställningstid blev den förste
sora fick lärana företaget vid en driftsinskränkning. Jag förordar därför en
regel om att arbetstagare sora beretts någon förra av särskild sysselsättning
alltid skall ha företräde lill fortsatt anställning eller fortsatt arbete. Det
är eraellertid självklart att hänsyn raåste kunna las till vilka raöjligheter
det finns alt tUlhandahålla skyddad sysselsättning o. d. i den fortsatta
driften. Av denna anledning bör, som utredningen har föreslagit, avvikelse
från regeln kunna göras, ora det föreligger särskUda skäl.
När
det i övrigt gäller de turordningsregler som jag har förordat i detta avsnitt
vill jag påpeka att de inte är avsedda att tillämpas vid annan uppsägning än
sådan som sker på grand av arbetsbrist. Sora utredningen har framhållit får
emellertid reglema den indirekta effekten alt arbetsgivaren, ora han raenar att
företrädesrätt inte skall koraraa i fråga eller ora han vill frångå
turordningen, raåste visa att det rör sig ora ett individuellt uppsägningsfall,
för vilket d«t föreligger annan saklig grand än arbetsbrist.
Det
fraragår av det föregående att turordningsreglerna, fömlora vid uppsägning på
grund av arbetsbrist, skall gälla också vid permittering. Som jag närraare
komraer att gå in på i följande avsnitt anser jag att turordnmgsregler bör
tillämpas även då flera arbetstagare konkurrerar om företrädesrätt tiU ny
anställning eller om återintagning i arbete efter permittering. Däreraot är
jag, liksom utredningen, inte beredd att föreslå några turordningsregler
beträffande sådana omplaceringar i företaget som sker utan samband med
uppsägning eller permittering.
5.2.7
Företrädesrätt till ny anställning m. m.
Enligt
nuvarande ordmng anses arbetsgivare inte ha någon principiell skyldighet att
vid nyanställning efter uppsägning på grand av arbetsbrist ge tidigare
uppsagda arbetstagare företräde tUl anställning. Gällande kollektivavtal
innehåller dock vissa föreskrifter på denna punkt. Sålunda föreskrivs
beträffande arbetare i privat verksarahet eUer i statliga bolag att
arbetsgivare norraalt är skyldig att underrätta arbetslagar-organisationen, om
han inom fyra månader efter uppsägning på grand
11
Riksdagen 1973.1 saml Nr 129
av
arbetsbrist avser all anställa raotsvarande arbetskraft. Därvid har organisationen
räll att sararåda raed arbetsgivaren ora den tilltänkta åtgärden. För det fall
att flera arbetstagare kan korama i fråga för återanställning gäller samraa
turordningsregler som vid uppsägning på grund av arbetsbrist. I fråga om
tjänstemän i privat verksamhet eller i statliga bolag innehåller de ingångna
trygghetsavtalen föreskrifier ora att överläggningar kan ske mellan
arbetsgivaren och berörd tjänsleraannaorga-nisation ora återanställning av
tjänsteraän sora har sagts upp på grund av driftsinskränkning.
I
fråga om statstjänstemän och kommunaltjänstemän med statiigt reglerade
tj'änster g'äller bestämraelsen i 28 § regeringsformen ora förtjänst och
skicklighet som enda befordringsgmnder vid tjänstetillsättning. Denna
bestäraraelse har ansetts lägga hinder i vägen för särskilda regler ora
företrädesrätt till de anställningar sora omfattas av bestämmelsen. Enligt
statstjänstemannalagen och kommunaltjänsteraannalagen råder också förbud mot
avtal om företrädesrätt till anställning.
1971
års lag om anstäUningsskydd innehåller vissa regler ora räll lill
återanställning. Det föreskrivs sålunda att arbetstagare spra avses raed lagen
och som på gmnd av arbetsbrist har skilts från sin anstäUning har
företrädesrätt under sex månader därefter lill ny anställning hos sararaa
arbetsgivare. Företrädesrätten gäller inora den verksarahet där arbetsgivaren
tidigare var anstäUd. Ett villkor för företrädesrätten är dock att
arbetstagaren kan antas ha tillräckliga kvalifikationer för det nya arbetet.
Bland flera företrädesberättigade ges förtur till den som har varit anställd
längst tid hos arbetsgivaren, Från reglerna ora företrädesrätt görs undanlag
för dels arbetstagare sora har ålderspension enligt lagen om allraän
försäkring, dels statstjänstemän och komraunaltjänsteraän med statligt
reglerade tjänster.
Utredningen
föreslår att det i den nya lagen ora anställningsskydd las in bestämraelser ora
företrädesrätt till ny anställning. De föreslagna reglerna orafattar dels
arbetstagare sora har sagts upp på grand av arbetsbrist, dels arbetstagare
sora har anställts för viss lid, viss säsong eller vissl arbete och sora inte
får fortsatt arbete på grund av arbetsbrist. Sådan arbetstagare har under en
tid av ett år efler anställningens upphörande företrädesrätt tUl ny
anställning inora den verksarahet, dvs. den förvaltningsenhet, företagsenhet
eller därmed jämförlig enhet, där han tidigare var sysselsatt. En förutsättning
är dock all arbetslagaren vid anställningens upphörande har varit anställd hos
arbetsgivaren saramanlagt minst tolv eller, vid säsonganslällning, rainst sex
månader under de två senaste åren. Vidare krävs enligt utredningsförslaget att
arbetstagaren har tiUfredsställande kvalifikationer för den nya anställningen.
Har arbetstagare uppnått den högsta pensionsgräns som gäller för den upphörda
anställningen eller, om någon sådan gräns inte finns, folkpensionsåldem, har
han inte företrädesrätt tUl ny anställning.
Prop. 1973:129 I63
För
det fall alt flera arbetstagare kan komma i fråga för återanställning föreslår
utredningen att sararaa turordningsregler skall gälla som vid uppsägning på
grund av arbetsbrist. Detla innebär bl. a. alt endast anställningstid inom den
aktuella verksaraheten och kategorin får åberopas.
Reraissinstanserna
accepterar allraänt alt det i den nya lagen förs in bestäraraelser ora
företrädesrätt till ny anställning för dera sora har blivit uppsagda på grund
av arbetsbrist eller sora av sådan anledning inte har fått sin anställning
förlängd. Vissa arbetsgivarorganisationer, däribland SAF, anser eraellertid
att arbetstagaren, i överenssläraraelse med vad som gäller enligt 1971 års lag,
skall ha varit anställd sararaanlagt minst 24 månader under de tre senaste åren
för alt komraa i åtnjutande av företrädesrätt. SAF anser vidare att
företrädesrätt, liksora enligt 1971 års lag, bör föreligga endast under sex
månader efter anställningens upphörande. Ett par andra
arbetsgivarorganisationer förordar att en säsonganställd arbetstagare skall ha
varit anställd minst tolv raånader under de två senaste åren för att ha rätt
till. återanställning.
LO
ansluter sig i princip till utredningens förslag ora förutsättningarna för
återanställningsrätt raen frarahåller liksora andra arbetstagarorganisationer
vikten av att kravet på tillfredsställande kvalifikationer inte till-lärapas
alltför restriktivt. TCO accepterar att företrädesrätten gäller anställning
inora viss verksarahet raen anser alt verksarahetsbegreppet bör ges den vidare
innebörd det häri 1971 års lag ora anställningsskydd. För del fall att flera
arbetstagare gör anspråk på återanställning anser såväl LO sora TCO att
turordningen bör avgöras raed hänsyn till arbetstagarnas totala
anställningstid inora företaget. Sararaa uppfattning förs frara av arbetsdorastolens
ordförande.
Jag har redan tidigare
uttalat att det i princip raåste accepteras att arbetstagare sägs upp.när det
uppkommer arbetsbrist i ett företag. Det är eraellertid angeläget att så långt
raöjligt förbättra situationen för de arbetstagare sora på detta sätt har
blivit friställda. Detsararaa gäller dem som har anställts för viss tid, viss
säsong eller visst arbete och som på grund av arbetsbrist inte får fortsatt
anställning när den överenskomna tiden har gått till ända eller arbetet har
slutförts. Jag anser därför, liksora utredningen, att man för de angivna
grupperna av arbetstagare bör införa en räll lill återanställning för det fall
att nya arbetstillfällen yppas hos den tidigare arbetsgivaren. En sådan
återanslällningsrält raedför också att det inle koraraer all löna sig för
raindre nogräknade arbetsgivare att försöka kringgå uppsägningsskyddet genora
alt vidla förraenia driftsinskränkningar och därefter nyanställa andra
arbetstagare.
Vid
utformningen av reglerna ora återanställningsrätt är det enligt rain raening
naturligt att bygga på de bestäraraelser som finns i 1971 års lag om
anställningsskydd. En förstärkning av återanställningsrätten bör dock
åstadkommas. Sålunda anser jag liksom utredningen och så gott
Prop. 1973:129 164
som
samtliga remissinstanser att företrädesrätten till ny anstäUning bör utsträckas
till att gälla under ett år efter anställningens upphörande. Liksora enligt
1971 års lag bör det ställas upp krav på viss kvalifikationstid för att
arbetstagare över huvud taget skaU få åtnjuta företrädesrätt, raen kravet bör
kunna sänkas. Det förefaller raig lärapligt att därvid anknyta till de
kvalifikationsregler som jag tidigare förordat när det gäller att komraa i
åtnjutande av förlängd uppsägningstid, med den modifikationen dock att
uppsägningstiden får räknas sora kvalifikationsgran-dande i fråga om rätt tUl
återanställning. Jag förordar alltså en regel ora att företrädesrätt skall
tillkomma sådan arbetstagare som vid anställningens upphörande har varit
anställd hos arbetsgivaren sammanlagt rainst tolv eller, vid säsonganställning,
minst sex raånader under de två senaste åren. Undantag bör dock, liksora jag
förut förordat i fråga om turordning vid uppsägning och permittering, göras för
arbetstagare som har uppnått den gräns vid vilken han är skyldig alt avgå med
ålderspension eller, ora någon sådan gräns inle finns, 67 års ålder. Sådan
arbetstagare bör alltså aldrig ha företrädesrätt till ny anställning.
Byggnadsarbetareförbundet
har väckt frågan ora återanställningsrätten bör anknytas till branschen och
alltså gälla alla nyanställningar i branschen. Sora förbundet framhåller kan
den nyligen antagna lagen (1973: 160) om anställning av arbetskraft för
byggnadsarbete sägas få en sådan effekt för byggnadsbranschens del. För min del
anser jag att man bör avvakta erfarenheterna av denna nya lagstiftning. Jag är
inte beredd att nu införa en så vidsträckt återanställningsrätt som
byggnadsarbetareförbundet ifrågasatt.
Enligt
utredningens förslag medför inte överlåtelse av företag o. d. något avbrott i
intjänad kvalifikationstid. Jag ansluter mig till det förslaget. Jag förordar
vidare att arbetstagare skall få tillgodoräkna sig anställningstid i annat
koncernföretag när det gäller att bestäraraa ora företrädesrätt till ny
anställning skall föreligga.
Liksom
utredningen anser jag att den berörda regeln ora kvalifikationstid för rätt
till återanställning bör vara dispositiv så att raan skall kunna få en så god
anpassning som möjligt till förhållandena inom olika yrken eller branscher.
Avtal bör alltså kunna träffas ora andra kvalifikationstider.
En
viktig fråga när det gäller företrädesrätten till ny anställning är om rätten i
princip skall avse alla sådana anställningar inom företaget som skall besättas
under ettårstiden eller om företrädesrätten bör begränsas till att avse endast
anställningar inom en viss del av företaget. Enligt rain mening är läget
härvidlag annat än när det gäller att bestämraa turordning vid uppsägning
eller perraittering. Det kan vara naturligt att en driftsinskränkning inora en
driftsenhet inte skall få verkningar i driftsenheter på andra orter, eftersom
det då är fråga om att arbetstagare skall friställas. Vid nyrekrytering
däreraot synes det raig att
Prop. 1973:129 165
perspektivet
bör vidgas. Den företrädesbestämmelse som finns i 1971 års lag torde därvidlag
innefatta en lämplig awägning. Företrädesrätten bör alltså avse den verksamhet
där arbetstagaren förut sysselsattes. Uttrycket verksarahet bör eraellertid,
såsora TCO förordat, ges den innebörd sora det har enligt 1971 års lag och
inte den raer begränsade innebörd sora det har i utredningsförslaget. Med
verksamhet bör således avses vad sora på den privata sektorn kallas rörelse,
exerapelvis en verkstadsrörelse. Att rörelsen är fördelad på skilda
driftsenheter och på skilda orter bör därvid sakna betydelse. Företrädesrätten
bör således gälla saratliga arbetsplatser inora rörelsen i fråga. På den
statiiga sektom bör raed verksamhet förstås verksamhetsoraråde för en viss myndighet.
Detta innebär att en arbetstagare sora har varit anställd hos doraänverket har
företrädesrätt inora alla domänverkets förvaltningar men inte inom exempelvis
vägverkets verksarahetsoraråde. Företrädesrätten bör inte heller vara beroende
av avtalsorarådet. En friställd arbetsledare skall alltså kunna åberopa
företrädesrätt till ny anställning när arbetare rekryteras.
Uppenbarligen
måste man ställa upp det villkoret för företrädesrätt till en viss anställning
alt arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det nya arbetet. Jag
vill erinra ora att jag i närraast föregående avsnitt har förordat att samma
krav skall gälla för att en arbetstagare skall ha företrädesrätt till fortsatt
arbete när en driftsinskränkning är aktuell. Liksom i föregående avsnitt vill
jag understryka att kravet på tillräckliga kvalLfikalioner inte bör avse annat
än att arbetstagaren skall ha de allraänna kvalifikationer sora norraalt krävs
av den sora söker en sådan anställning som det är fråga om. Eftersom
arbetssökandena ofta får genoragå viss upplärningstid, betyder detta att en
arbetsgivare inte kan vägra återanställning på den grunden att arbetstagaren
inte från första dagen fullständigt behärskar de nya arbetsuppgifterna.
Företrädesrätt föreligger alltså, liksora fallet är enligt 1971 års lag, ora
arbetstagaren har den korapetens som arbetsgivaren i allmänhet fordrar av dera
sora söker ett sådant arbete.
För
det fall att flera arbetstagare kan korama i fråga för återanställning anser
jag lUisom utredningen att sararaa turordningsregler bör gälla som vid
uppsägning på grand av arbetsbrist. Jag vill eraellertid erinra om att jag i
föregående avsnitt har föreslagit turordningsregler vid uppsägning sora delvis
avviker från vad utredningen har föreslagit. Sålunda har jag förordat att arbetstagare
vid turordningens bestäraraande skall tillgodoräknas hela sin anställningstid
vid företaget och inte bara anställningstiden inom viss verksamhet e. d.
Detsamma bör gälla då turordning skall bestämraas mellan flera arbetstagare
som har rätt tUl återanställning. Liksora i uppsägningsfallet bör vidare
arbetstagare sora har företrädesrätt till ny anställning få tUlgodoräkna sig
viss ytterligare anstäUningslid, ora han har fyllt 45 år, näraligen en extra
månad för varje
Prop. 1973:129 166
anställningsraånad
som har påbörjats efter 45-årsdagen, dock högst 60 sådana extra
anställningsmånader.
Vid
bestäraraandet av turordningen raellan flera arbetstagare som efter uppsägning
har företrädesrätt tUl ny anställning har utredningen ansett att det är anställningstidens
längd vid tidpunkten för uppsägningen sora bör vara avgörande. En lurordning
raed utgångspunkt från arbetstagarens anställningstid då anställningen upphörde
skulle enligt utredningen bli alltför koraplicerad raed hänsyn bl. a. till att
arbetstagarna kan ha olika långa uppsägningstider. Denna synpunkt finner jag
för rain del överdriven. Det mest naturliga synes mig vara alt hela
anställningstiden, alltså även uppsägningstiden, medräknas när turordningen bestäras.
Jag föreslår att turordningsreglerna utforraas i enlighet härraed.
Liksora
turordningsreglerna vid uppsägning bör raotsvarande regler vid rätt till
återanställning göras disposiliva. Avtal bör alltså kunna träffas på
förbundsnivå ora en annan turordning.
Med
anledning av uttalanden i ett par reraissyttranden vill jag ta upp frågan hur
förhållandet är raellan arbetsgivare och arbetstagare under den ettårstid efter
anställningens upphörande då företrädesrätt lill ny anställning föreligger.
Enligt rain raening är situationen den att den föratvarande anställningen har
en efterverkan sora å ena sidan yttrar sig i en företrädesrätt till ny
anställning men å andra sidan också medför vissa förpliktelser för
arbetstagaren i förhållande till den gamle arbetsgivaren, näraligen såtillvida
att arbetstagaren får anses skyldig den garale arbetsgivaren ett visst mått av
lojalitet. Uppenbart Ulojala beteenden från arbetstagarens sida av sådant slag
som skulle anses utgöra saklig grund för uppsägning bör raedföra att
återanställningsrätten förfaller. Det kan dock i detta samraanhang inte anses
illojalt, att arbetstagaren under ettårstiden tar anställning hos en konkurrent
till den förre arbetsgivaren. Någon särskild lagreglering på förevarande punkt
anser jag inte vara nödvändig.
Företrädesrätten
får också återverkningar på föreningsrätten ehuru dock inle heller på den
punkten lagreglering synes erforderlig. Det förhåller sig så alt
föreningsrätten enligt huvudregeln inte gäller för arbetssökande. Dock får,
sora arbetsdomstolens ordförande synes anse, av företrädesrätten anses följa
att vägran att återanställa arbetstagare kan Utgöra föreningsrällskränkning. En
sådan rättstillämpning står f. ö. i saraklang raed vissa doraar av
arbetsdorastolen (AD 1935 nr 17 och 1944 nr 96).
För
att en arbetstagare skall komma i åtnjutande av företrädesrätt tiU ny
anställning föreslår utredningen att han skaU vara skyldig att anmäla detta
till arbetsgivaren. Enligt utredningens förslag skaU arbetstagaren också vara
beredd att stå tUl arbetsgivarens förfogande efter skäligt rådram. Avvisar
arbetstagaren ett erbjudande om anställning
Prop.
1973:129 167
sora
han skäligen bort godta, skall företrädesrätten enligt utredningsförslaget
vara förfallen.
Mot de nu berörda delarna
av utredningsförslaget har vissa erinringar gjorts under remissbehandlingen.
Sålunda finner SAF det angeläget att arbetstagarens meddelande om önskad
företrädesrätt lämnas inom skälig tid efter det att han av arbetsgivaren har
underrättals ora sin rätt till företräde. Ett par andra arbetsgivarorganisationer
anser all raeddelandet om önskad företrädesrätt alltid bör lämnas skriftligen.
Från arbetstagarhåU frarahålls bl. a. nödvändigheten av alt arbetstagaren får
tiUräckligt rådrara i saraband raed erbjudande av återanställning. Vidare
finner man det angelägel att företrädesrätten inle sätts ur spel genom
arbetserbjudanden sora inle kan godtas av arbetstagaren. Enligt TCO:s raening
vore det riktigast alt ha en prmcip ora att företrädesrätten gäller till
saratliga tjänster sora blir lediga under ettårsperioden, oavsett ora
arbetslagaren avvisar något erbjudande ora anställning. Under alla
oraständigheter anser TCO alt ett avböjande av erbjudande om anställning på
annan ort inte bör vara diskvalificerande, om arbetsgivaren fortsätter sin
rörelse även på den ort där arbetslagaren tidigare tjänstgjorde.
Jag
anser det rimligt att arbetstagaren skall vara skyldig all raeddela
arbetsgivaren ora han vill åtnjuta företrädesrätt till ny anställning. Däremot
finner jag det inle påkallat att kräva att meddelandet skall läranas
skriftligen. Inte heller anser jag att det bör föreskrivas att raeddelandet
skall läranas inora en viss tid. Som utredningen har anfört får det förutsättas
all anmälan normalt sker i oraedelbar anslutning till alt uppsägning sker
eller alt arbetslagaren underrättas ora att han inle kan få fortsatt
anställning. Hinder bör eraellertid inle föreligga för arbetstagaren alt göra
anraälan senare under den lid sora företrädesrätten gäller.
I samband med att
arbetstagaren anmäler alt han vill ba företrädesrätt till ny anställning bör
han givetvis lämna sådana uppgifter ora sin adress ra. ra. att arbetsgivaren
sederraera kan nå honora raed ett eventuellt erbjudande ora återanställning.
Jag äranar i specialraotiveringen närraare gå in på olika detaljfrågor som
hänger samman raed arbetstagarens anraälningsskyldighet.
Har arbetslagaren fått ett
erbjudande om återanstäUning är det självklart att han raåste ha ett visst
rådrara innan han skall vara skyldig att lämna svar. Det är vidare uppenbart att
arbetsgivaren inte kan kräva att arbetstagaren omedelbart står till förfogande,
ora han vill ha den erbjudna anställningen. Det kan bl. a. inträffa att
arbetstagaren efter den tidigare anställningens upphörande har skaffat sig nytt
arbete sora han inte kan frigöra sig från förrän efler en viss uppsägningstid.
En regel bör därför införas ora att arbetstagaren först efler skäligt rådrara
är skyldig att stå till arbetsgivarens förfogande.
Vad
sora skall avses med skäligt rådram får naturligtvis bedömas
Prop. 1973:129 168
från
fall till fall med hänsynslagande till båda parternas intressen. Saknar
arbetstagaren stadigvarande arbete, bör han inte kunna åberopa att han
exempelvis har planerat en längre semesterresa, ora erbjudandet avser en
anställning sora behöver tillträdas relativt oragående. Fall kan å andra sidan
inträffa då arbetslagaren är bunden av en uppsägningstid av flera raånader. Är
den erbjudna anställningen sådan att den måsle tillträdas oragående och har den
arbetstagare sora står först i lur inte någon raöjlighet att tillträda så
snart, anser jag liksom utredningen att arbetsgivarens intressen bör väga över.
I sådant fall bör alltså arbetsgivaren ha rätt att besätta platsen med en
annan arbetstagare. Den arbetstagare sora har varit förhindrad att tillträda
bör å andra sidan inte anses ha avvisat erbjudandet i en sådan situation. Detla
innebär att han bör behålla sin företrädesrätt lill senare lediga platser under
ettårsperioden.
Ora
en arbetstagare utan godtagbara skäl avvisar en erbjuden anställning, kan det
inte anses riraligt att han, som TCO har föreslagit, ändå skulle behålla sin
företrädesrätt till anställningar sora senare blir lediga under ettårsperioden.
En sådan ordning skulle uppenbarligen bli mycket betungande för arbetsgivaren.
Jag anser därför alt man i enlighet med utredningens förslag bör föra in en
regel ora att företrädesrätten är förfallen, om arbetstagaren avvisar
erbjudande om anställning som han skäligen bort godta.
När
det gäller frågan vad för slags arbetsuppgifter en arbetstagare skäligen bör
vara skyldig att godta bör ledning bl. a. kunna häratas i de regler som gäller
i fråga ora villkoren för slöd vid arbetslöshet. Enligt de förslag till lagar
om arbetslöshetsförsäkring och om kontant arbetsmarknadsstöd sora nyligen har
förelagts riksdagen (prop. 1973: 56) skall försäkringsersättning resp. kontant
arbetsraarknadsstöd utgå under föratsättning bl. a. att arbetstagaren är
beredd att anta erbjudet lärapligt arbete. Erbjudet arbete skall enligt de
angivna lagarna anses lärapligt, om skälig hänsyn tagits till arbetstagarens
yrkesvana och övriga föratsättningar för arbetet samt till andra personliga
förhållanden. Vidare skall krävas bl. a. att anställningsförraånerna är
förenliga med de förmåner som utgår till den sora är anställd enligt
kollektivavtal eller, om sådant avtal inte finns, alt anställningsförmånerna är
skäliga i förhållande tiU förraåner som vid jämförliga förelag utgår tUl
arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer. Hänsynen till arbetstagarens
personliga förhållanden blir uppenbarligen av särskilt stor betydelse när den
erbjudna anställningen avser arbete på annan ort än bostadsorten. Vad som i
denna fråga har uttalats i prop. 1973: 56 (s. 180) innebär att lokal bundenhet
i viss utsträckning måste accepteras sora ett hinder att anta en erbjuden
anställning på annan ort, särskilt ora arbetssökanden har hemraavarande
minderåriga barn.
I
föregående avsnitt har jag förordat en regel ora att företräde tUl
Prop.
1973:129 169
fortsall
arbete alltid skall ges åt den arbetstagare sora har nedsatt arbetsförraåga
och som har beretts särskild sysselsättning hos arbetsgivaren. Liksom
utredningen anser jag att någon motsvarande företrädesrätt inte bör införas
när det gäller rätten till återanställning. Skulle en arbetstagare sora hor
till den angivna kategorin undantagsvis ha fristäUts bör hans särskUda
skyddsbehov tUlgodoses i den förra sora föreskrivs i den föreslagna lagen om
vissa anstäUningsfrärajande åtgärder.
Gällande
företagsnärands- och huvudavlal för arbetare i privat verksarahet eller i
statiiga bolag innehåller, förutora regler om företrädesrätt till ny
anställnmg, även vissa bestäramelser för det fallet att arbetsgivare avser att
återinta arbetskraft efler permittering. Bl. a. föreskrivs att sararaa
turordningsregler skall gälla vid återintagning efter perraittering som vid
återanställning. Utredningen har inte föreslagit några bestämmelser på denna
punkt. För min del finner jag emeUertid att den nya lagen ora anställningsskydd
bör innehålla vissa bestämmelser ora återintagning efter perraittering.
På
sarama sätt sora när det gäller återanställning anser jag alt en perraillerad
arbetstagares rätt tiU återintagning bör begränsas till att avse den
verksarahet inora förelaget där arbetstagaren tjänstgjorde vid
permitteringstillfället. En regel härom bör föras in i lagen. När det gäller
innebörden av begreppet verksamhet hänvisar jag till vad jag har anfört
tidigare i detta avsnitt. I lagen bör dessutora föras in en bestäraraelse ora
den turordning sora skall gäUa när återintagning skall ske och valet står
mellan flera permitterade arbetstagare. Därvid bör sararaa lurordning tUlärapas
sora då flera arbetstagare konkurrerar ora återanstäUning. Tiu-ordningen bör
aUtså besläraraas raed utgångspunkt från arbetstagarnas totala anställningstid
inora förelaget. Vidare bör sora en förutsättning för återintagning gälla att
arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det nya arbetet. I motsats
tUl vad jag nyss förordade vid företrädesrätt till nyanställning anser jag att
en arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga, sora beretts särskUd
sysselsättning, bör ha företrädesrätt till återintagning efter perraittering.
5.2.8
Varsel och överläggning
För
flertalet arbetare i privat verksarahet eller i statliga bolag föreskrivs i
gällande huvudavtal eller företagsnämndsavtal att arbetsgivaren vid uppsägning
eller permittering från anställning som har varat rainst nio raånader skall
varsla arbetstagarorganisationens representant på platsen (varselombudet) minst
14 dagar i förväg eller, i undantagsfall, så snart det kan ske.
Varselmeddelande skall innehålla uppgift om de arbetstagare som arbetsgivaren
anser sig böra säga upp eller perraittera. Samråd beträffande den tUltänkta
åtgärden skall på arbetsgivarens eller varselombudets begäran ofördröjligen äga
rum mellan dera. Från varsel- och samrådsskyldigheten uppställs undantag dels
för arbets-
Prop.
1973:129 170
tagare
som har anställts för viss tid eller för visst arbete, dels för säsongpermittering
och korttidsperraittering. Undantag gäller också vid avskedande.
Har arbetsgivare vidtagit
uppsägning eller permittering i fall då de nyss återgivna reglerna ora varsel
och sararåd varit tillärapliga, är han enligt huvud- och företagsnämndsavtalen
skyldig alt underrätta varselombudet ora sådan anställning eller återintagning
av arbetskraft som avses äga rura inora fyra raånader efter uppsägningen eller
permitteringen. Sådant varsel bör om möjligt läranas en vecka i förväg.
Påkallas från någondera sidan samråd rörande den tilltänkta åtgärden, skall sådant
sararåd ofördröjligen äga rura.
För tjänsteraän i privat
verksarahet eller i statliga bolag innehåller de ingångna trygghetsavtalen
vissa bestämmelser om varsel och samråd beträffande uppsägning och
återanställning. Däremot finns inga varsel-och sararådsregler i fråga ora
statstjänsteraän och arbetstagare på det koraraunala orarådet.
Enligt utredningens åsikt
bör raan i den nya lagen bygga vidare på kollektivavtalens varsel- och
sararådsbestäraraelser. I enlighet härraed föreslår utredningen regler ora
skyldighet för arbetsgivaren alt varsla, ora det uppkoraraer fråga ora
uppsägning eller perraittering eller ora avtal skall träffas ora nyanställning
till vilken företrädesrätt kan komraa i fråga. Undanlag från varselskyldigheten
vid permittering föreslås gälla, ora perraitteringen är av enstaka och
kortvarig natur eller beror på att arbelet är säsongbetonat eller annars till
sin natur inte sararaanhängande.
Vissa
arbetsgivarorganisationer anser alt besläramelserna ora varsel delvis bör kunna
ersättas genom avtal. SAF föreslår att den föreslagna regeln ora varsel när
återanställning är aktuell utgår. Bland arbetstagarorganisationerna godtar
raan däreraot allraänt alt varsel skall ske i de fall sora utredningen har
angett. LO anser dock att varsel bör ske före varje perraittering, således även
ora den är enstaka eller kortvarig.
Regler ora varsel avser
att göra det raöjligt för arbetstagarsidan alt påverka arbetsgivaren innan
denne fattar slutlig ståndpunkt i den fråga sora varslet avser. Ett varsel
gäller alltså en tilläranad åtgärd. Enligt vedertagen uppfattning på
arbetsraarknaden gäller varselskyldigheten i förhållande till den
avtalsslutande arbetstagarorganisationen. Det är arbetstagarens organisation
som skall få reda på vad som är i görningen och det är organisationens uppgift
att diskutera saken raed arbetsgivaren och i förekoraraande fall försöka få
denne att ändra eller modifiera sin ståndpunkt. Varselreglerna fyller därraed
den funktionen att de garanterar arbetstagarens organisation ett visst
medinflytande i förra av rätt all söka påverka arbetsgivaren i frågor sora det
i och för sig ankoraraer på denne att ensara besluta ora. Varselregler får
ofta den verkan att arbetsgivaren och arbetstagarorganisationen kan enas om
vad
Prop.
1973:129 171
som
bör beslutas. Därmed åsladkoraraes att tvister rörande fattade beslut kan
undvikas.
Varselinstitulet
har således en raycket viktig uppgift alt fylla. För min del finner jag det
självklart att man i delta sammanhang bör bygga vidare på det varsel- och
överläggningssystem som är föreskrivet i gällande kollektivavtal. Sora redan
förut närants anser jag att själva termen varsel bör i den nu aktuella lagen
reserveras för den underrättelse ar-hetsgivaren har att lämna till
arbetstagarorganisation rörande planerade åtgärder. Detla innebär att jag
ansluter mig tUl det på arbetsmarknaden vedertagna språkbruket.
Spörsraålet
om arbetstagarnas medinflytande i frågor som rör anställningstryggheten kan
givetvis inte lösas slutgiltigt genora regler ora varsel. Del ankoraraer på
arbetsrätlskommittén att göra en saralad bedöraning av hur detta
raedinflytande bör vara utforraat. I avvaktan på koramitténs förslag anser jag
emellertid att bestämmelser om varsel och överläggning fyller en viktig uppgift
i detta hänseende.
Utgångspunkten
bör enligt min mening vara att varsel i princip skall lämnas i fråga ora alla
de åtgärder från arbetsgivarens sida sora avses i den föreslagna lagen. Liksora
utredningen anser jag därför att varselskyldighet i första hand bör föreligga
när arbetsgivaren avser att vidta uppsägning på grund av arbetsbrist. Vidare
bör arbetsgivaren vara skyldig alt lämna varsel före perraittering, däri
inbegripet beslut ora korttidsarbete. En permittering kan emellertid vara så
kortvarig alt raan knappast kan tala ora driftsinskränkning ulan snarare ora
tillfälligt uppehåll i arbetet. Sådana perraitteringar torde förekoraraa
framför allt i utpräglade småföretag. I sådana fall synes mig ett varsel ha
föga värde särskilt sora det ofta torde förhålla sig så att arbetsgivaren har
begränsade raöjligheter att förutse beslutet ora perraittering någon längre
tid i förväg. Jag delar därför utredningens uppfattning att undantag från
varselskyldigheten bör göras i sådant fall. Ett annat fall då, såsora utredningen
förordat, undantag från varselskyldigheten bör göras är det då det är fråga ora
en driftsinskränkning sora är naturlig för verksamheten i fråga och som från
början kunnat förutses av arbetstagarna. Det är alltså främst fråga ora sådana
perraitteringar sora görs raed anledning av att säsongen för ett säsongbetonat
arbete har löpt ut.
Jag
har tidigare föreslagit, att arbetsgivare under vissa förutsättningar skall
vara skyldig att vid anställning för begränsad tid underrätta arbetstagaren
ora att nytt arbete inte kan beredas honora. När sådan underrättelseskyldighet
föreligger, bör även den fackliga organisationen kopplas in genom varsel. Jag
föreslår därför alt arbetsgivaren åläggs att lämna varsel till facklig
organisation även i den nu berörda situationen.
Ett
annat fall då jag, liksom utredningen, anser att varsel bör äga rum är då
arbetsgivaren avser att träffa avtal oni anställning till vilken företrädesrätt
enligt de tidigare berörda reglerna kan komma i fråga.
Prop. 1973:129 172
Varsel
bör lämnas såväl när en enda arbetstagare kan korama i fråga för
återanställning som när ett val skall träffas mellan olika arbetstagare. En
förutsättning bör dock vara att det finns åtminstone någon arbetstagare som har
anmält att han vill åtnjuta företrädesrätt. I överensstämmelse med vad sora
föreskrivs i huvudavtalet anser jag vidare alt varsel bör läranas när
arbetsgivaren avser att återinta arbetstagare i arbete efler permittering.
En
fråga som visat sig vara kontroversiell är i vad mån varsel bör läranas till
facklig organisation när fråga uppkommer om uppsägning eller avskedande av
arbetstagare på grund av hans personliga förhållanden. Enligt utredningens
förslag skall varsel läranas till arbetstagarens fackliga organisation, om inle
arbetstagaren raolsälter sig det. För avskedandefallet använder utredningen
dock inte terraen varsel utan talar i stället ora att arbetstagarens
organisation skall beredas tillfälle tiU överläggning. Under remissbehandlingen
har föreslaget kritiserats av bl. a. LO och TCO som båda frarahåller att
förslaget inte är förenligt raed den roll de fackliga organisationerna enligt
nutida uppfattning bör ha i frågor rörande arbetssgivarens personalpolitik.
För
egen del vUl jag till en början frarahålla, att huvudavtalets regler ora
varsel gäller även vid individuella uppsägningar och att det inte finns något
undantag från varselplikten på den grunden att arbetstagaren raolsälter sig
att varsel lämnas. Det är enligt min mening ägnat att väcka betänkligheter, om
man på den punkten skulle gå ifrån en ordning som gällt på stora delar av
arbetsraarknaden alltsedan slutet av 1930-talet utan att, såvitt känt, medföra
några nackdelar för de arbetstagare som berörts av uppsägningarna. Vidare
måste beaktas att varsel bör ske på ett stadiura då någol slutgiltigt beslut
ännu inle är fattat rörande vilken åtgärd sora bör vidtas. Skall den berörde
arbetstagaren alltid dras in i diskussionen på detta tidiga stadium, finns risk
för att möjligheterna att få tUl stånd andra lösningar än en uppsägning försvåras.
Överläggningarna kan inte föras i den mer avspända atmosfär som oftast
föreligger, ora överläggningar förs raed företrädare för den fackliga
organisationen. Situationen får i stället lätt karaktären av en tvisteförhandling,
dvs. en förhandling ora en uppsägning sora i realiteten redan har beslutals av
arbetsgivaren.
Vidare
kan frarahållas att de fackliga organisationerna har ett starkt intresse av att
få insyn i arbetsgivarens allmänna personalpolitik. Ansvaret för att den nya
lagstiftningen får den avsedda skyddseffekten för arbetstagama ligger i första
hand på de fackliga organisationema. Om de skall kunna fylla den uppgiften,
måste de kunna följa vUka uppsägningar och avskedanden som äger rum på
arbetsplatserna. Uppgiften skulle försvåras om uppsägningar i vissa fall inte
kom till organisationens kännedom i förväg. I sammanhanget kan även pekas på
Prop.1973:129 173
risken
för att arbetstagaren, kanske raot bättre vetande, låter sig övertalas lUl alt
raotsätta sig att varsel ges till hans organisation.
Vad
jag nu har sagt innebär att det från flera synpunkter är angeläget att
arbetstagarorganisationerna alltid kopplas in när arbetsgivaren avser att vidta
en så ingripande åtgärd sora att skilja en arbetstagare från anställningen. Det
är visserligen klart att de förhållanden sora föranleder ett avskedande eller
en uppsägning ibland kan frarastå sora så pinsararaa för arbetstagaren att han
känner en viss raotvilja raot att en facklig organisation blandas in. Det är
dock uppenbart att den enskilde arbetstagaren har behov av stöd och hjälp i
raånga frågor sora rör hans anställningstrygghet och att detta behov bäst fylls
av de fackliga organisationerna. I själva verket ligger det sora regel i arbetstagarens
intresse att hans organisation får vetskap ora vad sora är i görningen så att
den kan ge arbetstagaren erforderlig hjälp.
Givetvis
kan det förefalla tveksarat ora en facklig organisation bör kopplas in även när
den arbetstagare sora hotas av uppsägning eller avskedande är oorganiserad.
Även i detla fall anser jag emellertid att det finns starka skäl för en facklig
medverkan. Jag har tidigare framhållit att arbetstagarorganisationerna har ett
starkt intresse av att fortlöpande kunna följa personalpolitiken vid ett
företag. Det är därför angeläget att organisationerna underrättas även om
sådana åtgärder som berör oorganiserade arbetstagare vid företaget.
Med
hänsyn till det anförda anser jag att övervägande skäl talar för att de
fackliga organisationerna alltid varslas, när arbetsgivaren avser att vidta
avskedande eller uppsägning på grund av arbetstagarens personliga
förhållanden.
När
det gäller frågan vilken facklig organisation som arbetsgivaren skall ta
kontakt med i de fall då varselskyldighet föreligger, anser jag alt
arbetsgivaren i samtliga fall bör varsla den lokala arbetstagarorganisation i
förhållande till vilken han är eller brakar vara bunden av kollektivavtal
beträffande den kategori av anställda som berörs av den tilltänkta åtgärden.
Skulle åtgärden beröra flera arbetstagarkategorier eller tillhör de aktuella
arbetstagama en kategori som brakar företrädas av flera organisationer sora
alla norraalt brukar vara bundna av kollektivavtal i förhållande tiU
arbetsgivaren, bör det åligga arbetsgivaren att lärana varsel till var och en
av dessa organisationer. Varsel bör kunna läranas tUl klubben vid företaget
eller tUl den lokala fackföreningen. Däremot bör det inte krävas av
arbetsgivaren att han vänder sig till en organisation som han norraalt inte
brakar sluta avtal med, även om någon berörd arbetstagare undantagsvis skulle
tUlhöra en sådan organisation. Arbetsgivaren torde f. ö. många gånger sakna
kännedom ora huruvida den anställde tillhör en sådan organisation.
När
det därefter gäller kontakterna raellan arbetsgivaren och den anställde själv,
är det självklart att arbetsgivaren norraalt bör under-
Prop. 1973:129 174
rätta arbetstagare om tilltänkta avskedanden eller
uppsägningar och bereda dem tillfälle att yttra sig över de oraständigheter
sora enligt arbetsgivarens raening ulgör grund för åtgärden. Enligt min uppfattning
är det emellertid mindre lämpligt att nu införa någon lagregel på denna punkt.
Frågan hänger samman med spörsraålet ora arbetsgivares rätt all tiUgripa
varning och andra disciplinära åtgärder. Dessa frågor utreds f. n. av
arbelsrätlskoramittén. De förslag sora koramittén komraer alt lägga frara bör
enligt rain raening inte föregripas. Med anledning härav anser jag inte att i
den nya lagen bör föras in någon uttrycklig regel ora alt arbetstagaren skall
underrättas i förväg ora att arbetsgivaren avser att vidta ett avskedande eller
en uppsägning. Sora jag nyss anförde ligger det eraellertid i sakens natur att
sådan kontakt norraalt las. Det torde i praktiken vara sällsynt att en
arbetsgivare tar till uppsägning eller avskedande utan att arbetstagaren får
tillfälle att yttra sig över de omständigheter sora arbetsgivaren åberopar sora
grund för sin åtgärd.
Vad jag nu
har sagt ora underrättelse till arbetstagare om tilltänkta uppsägningar eller
avskedanden har avselt del fallet all arbetstagaren tillhör en kategori av
anställda för vilken det enligt del tidigare anförda finns en
arbetstagarorganisation sora skall varslas. Det kan eraellertid inträffa alt
arbetsgivaren beträffande en viss arbetstagarkategori varken är eller brukar
vara bunden av kollektivavtal och att han sålunda inte är skyldig all färana
något varsel. Del är för sådana fall angeläget all införa en ersättning för
varselinstitulet, så all det fraraför allt kan bli raöjligt att få till stånd
överläggningar raed arbetsgivaren ora den tilltänkta åtgärden. Lärapligen bör
föreskrivas att arbetsgivaren i dessa fall skall lämna underrättelse tUl
arbetslagaren själv om den uppsägning eller det avskedande som planeras.
Vad
betriäffar den tid inora vilken varsel skall lämnas anser jag i likhet med
utredningen att olika regler bör gälla för skUda fall. Uppkoraraer fråga om
uppsägning på grand av arbetstagarens personliga förhållanden, bör, sora
utredningen har föreslagit, varsel lämnas minst två veckor före uppsägningen.
Ora arbetsgivaren däreraot planerar att vidta uppsägning eller perraittering
på grund av arbetsbrist, bör längre varseltider gälla. Hur lång varselliden bör
vara kan vara föreraål för delade raeningar. På arbetstagarhåU har sålunda
förordals längre varsellider än vad utredningen föreslagit. För egen del vill
jag dock ansluta raig till utredningen och föreslår alltså alt varselliden
bestäras tUl en raånad. En saraordning bör dock ske raed de regler ora varsel
till arbetsraarknadsrayndighel som enligt vad jag senare skaU återkoraraa till
bör tas in i förslaget tUl lag ora vissa anstäUningsfrärajande åtgärder. För
det fall att arbetsmarknadsmyndighet på grund av denna senare lag varslas
tidigare än en månad före uppsägning, bör varsel till den fackliga
organisationen ora driftsinskränkningen läranas saratidigt.
Prop. 1973:129 175
Givetvis
kan oraständigheter inträffa sora arbetsgivaren inte har kunnat förutse och
sora medför all varsel inte kan lämnas så tidigt som en månad före uppsägningen
eller perraitteringen. Det kan exempelvis inträffa att behövliga råvaror
försenas eller uteblir genom någon oförutsedd händelse, att en fabrik brinner
ned eller alt vinlem inträffar betydligt tidigare än vänlat. Föreligger ett
sådant fall, bör varsel läranas så snart det kan ske. Jag yUl eraellertid
påpeka att det bör ankoraraa på arbetsgivaren att vid tvist visa att han inle
har kunnat lämna varsel inom den tid sora tidigare angetts.
Enligt vad jag tidigare
förordat skall arbetsgivaren i vissa fall lärana underrättelse till
arbetslagaren en månad före utgången av en tidsbestämd anställning eller, vid
säsongarbete, en månad före den nya säsongens början. Varsel lUl organisation
bör enligt min mening ora möjligt lämnas två veckor dessförinnan.
En
varseltid på två veckor bör enligt min mening tillämpas, när arbetsgivaren
avser att träffa avtal ora anställning till vilken företrädesrätt koraraer i
fråga, Uksora då arbetsgivaren äranar återinta arbetstagare efler perraittering.
Även i de nu berörda fallen kan uppenbarligen sådana oförutsedda
oraständigheler inträffa, som medför all varsel inte kan läranas inora
föreskriven tid. Liksora i uppsägningsfallet bör varsel i sådant fall läranas
så snart det kan ske.
När det gäller avskedande
anser jag att orasländighelerna är så speciella att någon beslärad varseltid
inte lämpligen bör föreskrivas i lagen. I stället bör föreskrivas alt varsel
skall lämnas så snart det kan ske. För alt ett överläggningsförfarande skall kunna
genomföras, bör emellertid arbetsgivaren normalt vara skyldig att lämna varsel
åtminstone en vecka i förväg. Som arbetsdomstolens ordförande påpekat kan det i
vissa fall dock finnas anledning att verkställa ett avskedande oragående utan
föregående överläggningar, t. ex. vid grova brott mot arbetsgivaren. I ett
sådant fall kommer alltså varsel all ske raer eller mindre omedelbart före
avskedandet.
Som jag tidigare har sagt
bör arbetsgivaren i vissa fall vara skyldig alt lämna underrättelse till
arbetstagaren själv, när han avser att vidla uppsägning på grund av
arbetstagarens personliga förhållanden eller avskedande. Sådan underrättelse
bör läranas inom samma lid som motsvarande varsel, dvs. rainsl två veckor i
förväg när det gäller uppsägning och så snart det kan ske i avskedandefallet.
Liksora utredningen anser
jag all varsel bör kunna underlåtas när underrättelse rörande avgång vid
pension o. d. skall lämnas.
Vad
jag nu har förordat om varselskyldighel, vera varsel skall lämnas lill och
vilka varseltider sora skall gälla bör korama lill ullryck genom särskilda
regler i den nya lagen om anställningsskydd. Liksora utredningen anser jag
eraellertid att reglerna bör kunna frångås genom kollektivavtal, slutet på
förbundsnivå, så att raan kan uppnå en så god
Prop. 1973:129 176
anpassning
sora raöjligt till de speciella förhållanden sora kan råda inora olika
branscher.
När
det gäller forraen för varselraeddelandet anser jag lika litet som utredningen
att det bör ställas upp några uttryckliga regler. Inte heller anser jag att det
bör föreskrivas något ora vad varselraeddelandet skaU innehålla. Det ligger
eraellertid i sakens natur att arbetsgivaren normalt bör ange naranet på den
eller de arbetstagare sora berörs av den planerade åtgärden. En sådan precisering
kan dock inte alltid krävas när det är fråga ora en åtgärd av kollektiv natur,
t. ex. när vissa arbetstagare skall perraitteras eller sägas upp på gmnd av
arbetsbrist och det är oklart vilka arbetstagare som bör väljas ut. Jag ämnar
gå närmare in på varselmeddelandets innehåll i specialmotiveringen.
Har
en organisation rätt lill varsel i någol av de berörda fallen, är det
självklart att organisationen också bör ha rätt tUl överläggning med
arbetsgivaren ora den tilltänkta åtgärden. Liksom utredningen anser jag att en
uttrycklig regel härora bör tas in i lagen. För att inte över-Våggningsregeln
skall kunna användas i syfte att förhala den åtgärd sora planeras bör det
dessutom i enlighet med utredningsförslaget föreskrivas att överläggning skall
påkallas senast en vecka efter det att varsel läranades.
Har
överläggning påkallats inom den angivna tiden, bör arbetsgivaren givetvis inte
få vidta den ifrågasatta åtgärden förrän överläggning har ägt rum eller
tillfälle har lämnats lill överläggning. I likhet raed utredningen anser jag
det påkallat alt föra in en uttrycklig beslära-melse härom i den nya lagen.
Bestämraelsen bör gälla i alla de fall då skyldighet att varsla föreligger och
sålunda inte bara, vilket utredningen förordat, vid uppsägning och perraittering.
Några
regler beträffande överläggningarnas förra och innehåll anser jag det lika
litet sora utredningen påkallat att ställa upp. Sora utredningen har påpekat
ligger det eraellertid redan i begreppet överläggning alt parterna på örase
sidor bör verka för att den tilltänkta åtgärden blir föreraål för reell
behandling. Norraalt bör det åligga arbetsgivaren att ange grunden för
åtgärden och att lägga frara de närraare omständigheter som han åberopar. Rör
det sig om en åtgärd av kollektiv natur, t. ex. en perraittering eller
uppsägning på gmnd av arbetsbrist, blir det en viktig uppgift för parterna att
diskutera den s. k. listan, dvs. vilka arbetstagare som bör bli föremål för den
planerade åtgärden. Givetvis blir överläggningarnas orafattning i sista hand
beroende av den tid som slår till förfogande till följd av varseltidens längd.
Om emellertid arbetsgivaren har läranat varsel för sent, bör detta inte få
inkräkta på överläggningstiden, utan organisationen bör i det fallet kunna göra
anspråk på alt åtgärden uppskjuts i motsvarande mån. Detsararaa gäller ora
varsel inle har läranats alls raen åtgärden ännu inte har hunnit verkställas.
Däremot bör arbetstagarorganisationen inte en-
Prop.
1973:129 177
sidigt
kunna göra anspråk på förlängning av överläggningsliden endast av det skälet
att organisationen önskar längre rådrum. Detta utesluter naturligtvis inte att
parterna träffar överenskoraraelse om att den ifrågavarande åtgärden ändå
skall uppskjutas, exempelvis för att man på överläggningssladiet skall korama
fram till en uppgörelse sora undanröjer fraratida tvist.
5.2.9
AnstäUningsskyddet vid tvist m. m.
Enligt
svensk rätt kan en uppsagd arbetstagare i princip erhålla dorastols förklaring
att uppsägning, som strider raot lag eller bestäraraelse i avtal ora att
uppsägning skaU vara sakligt grundad, är ogiltig; En sådan förklaring innebär
att anstäUningen består och att arbetstagaren således i och för sig är
bibehållen sin rätt till lön och andra förraåner sora följer av
anställningsavtalet. Någon raöjlighet att genora exekutiva åtgärder tvinga
arbetsgivaren att ta tillbaka arbetstagaren i arbete, finns dock inte. Allraän
dorastol har raot bakgrund härav i ett fall ogillat arbetstagares yrkande om
att bli återinsatt i tjänsten. Till följd av de särskilda förhållanden som
råder inora den kollektivavtalsreglerade sektorn har arbetsdorastolen
emellertid i åtskilliga fall ansett sig böra bifalla ett yrkande om
förpliktande för arbetsgivaren att återta arbetstagaren i arbelet. Enligt vad
domstolen uttalat kan eraellertid den rättsliga påföljden av att ett sådant
åläggande inte fullgörs praktiskt sett inte bli annan än skadestånd.
En
uppsägning träder i kraft den dag då uppsägningstiden gått till ända. Ora inte
annat avtalats eller föreskrivits gäller detta även ora tvist råder ora
uppsägningen. Ora dorastol sederraera finner alt uppsägningen var obehörig, kan
arbetstagaren således ha varit skild från anställningen under lång tid.
Enligt
utredningens förslag skall uppsägning, som skett i strid mot den föreslagna
besläraraelsen ora saklig grund, på yrkande av arbetstagaren förklaras ogiltig
och anställningsförhållandet förklaras bestå. Detsararaa skall gälla när
uppsägning skett utan att arbetstagaren erbjudits annan anställning hos
arbetsgivaren, trots att detla skäligen kunnat krävas. Även om arbetstagaren
yrkar alt uppsägningen skall förklaras ogiltig, skall dorastolen enligt
förslaget kunna underlåta att raeddela förklaring . om
anställningsförhållandets bestånd, om synnerliga skäl härför föreligger. I så
fall skall arbetstagaren i stället lilldöraas ett särskilt skadestånd. Ora
anslällningsförhållandet förklaras bestå har arbetstagaren rätt att uppbära lön
och andra anställningsförraåner. Enligt utredningen bör detta gälla även ora
arbetsgivaren inte återtar arbetstagaren i arbete. I ett dylikt fall skall
arbetslagaren emellertid kunna yrka att anställningsförhållandet hävs och att
arbetsgivaren förpliktas utge ett särskilt skadestånd. Det särskilda
skadeståndet skall såväl i detta som det nyss nämnda
12
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 129
Prop.
1973:129 178
fallet
utgöra ersättning för den framlida förlust, sora arbetstagaren kan åsarakas lUl
följd av alt anstäUningen inte består.
Uppkommer
tvist om gUtigheten av en uppsägning får arbetstagaren enligt utredningens
förslag i princip inte skiljas från anstäUningen förrän uppsägningen blivit
slutiigt prövad, även om uppsägningstiden gått till ända. Arbetstagaren får
härunder inle heller avstängas från arbete i anledning av uppsägningen annat
än ora särskilda skäl föreligger.
Beträffande
den av utredningen föreslagna regleringen bryter sig åsikterna avsevärt bland
reraissinstanserna. Genoragående frarahålls att reglerna är koraphcerade. I
övrigt anser raan på arbetsgivarhåll att regleringen är oriraligt långtgående
och helt oacceptabel för näringslivets del. På arbetstagarhåU godtas dock i
huvudsak de förordade lösningama.
Sora
jag förut har närant måste begreppet saklig grand i rättstillämpningen ges en
växlande innebörd allt efler omständigheterna i varje enskilt fall. Därvid får
bl. a. beaktas arbetsplatsens storlek och det raer eller raindre personliga
förhållande sora kan råda raellan arbetsgivaren och hans anställda. Om en
domstol finner att det raed hänsyn tUl dessa eller andra omständigheter inte
rimligen kan krävas av arbetsgivaren alt anställningsförhållandet fortsätter,
skall uppsägningen alltså anses vara sakligt grandad. Frågan gäller nu om
arbetsgivaren, för det fall att domstolen i stället koraraer lill ett raotsatt
slut, trots detla skall raot arbetstagarens vUja kunna frigöra sig från
anställningsförhållandet genom alt erlägga skadestånd. Enligt min raening är
det uteslutet att i en lag, sora har till syfte att skänka arbetstagarna ett så
tillfredsstäUande anställningsskydd som möjligt, tiUåta en sådan ordning. Det
uppsläUda kravet på att en uppsägning skall vara sakligt grundad skulle i så
fall ha föga reellt innehåll för den arbetstagare som inte vill lämna sin
anställning. Liksom fallet är enligt t. ex. föreningsrältslagstiftningen raåste
enligt min mening den arbetstagare sora har utsatts för en lagstridig
uppsägning ha rätt att få denna förklarad ogUtig. Jag kan inte se alt det finns
någon anledning att, såsora utredningen förordat, göra något undantag
härifrån. Givetvis måste det stå en uppsagd arbetstagare fritt att avstå från
alt begära ogiltigförklaring och i stället nöja sig med det skadestånd som
enligt vad jag koraraer att förorda i det följande skall utgå vid uppsägning
utan saklig grand. Bedömer däremot arbetstagaren sin situation så att han har
intresse av att få komraa tillbaka till den gamla arbetsplatsen bör han ha rätt
alt få uppsägningen ogUtigförklarad. Jag förordar därför en bestämmelse av
innehåll att en uppsägning som inte är sakligt grandad skall på yrkande av
arbetstagaren förklaras ogiltig. Innebörden av en sådan ogiltigförklaring blir
all anställningen aUtjärat beslår.
En
särskild fråga är hur man skall bedöraa situationen då tvist uppkoraraer meUan
arbetsgivare och arbetstagare huruvida en meddelad uppsägning varit sakligt
grundad. Enligt min raening bör i ett sådant fall uppsägningen i allraänhet
inte tillerkännas några rättsverkningar förrän
Prop. 1973:129 179
tvisten
blivit slutligt avgjord. Läget är ju då det att de båda partema i
anställningsavtalet har olika uppfattning i frågan huruvida en giltig
uppsägning korarait till stånd eller inte. Hittills har raan i sådana frågor
givit arbetsgivarens uppfattnmg ett företräde och sålunda utgått från att
uppsägningen varit giltig intill dess annat fastslagits genora dorastols dora
eller på annat sätt. Det företräde som sålunda getts åt arbetsgivarens
uppfattning bör enligt rain raening inte längre bestå.
Härtill
koramer att det rättsläge sora hittills har rått har inneburit stora faror för
anställningstryggheten. Arbetstagaren har sålunda fått lov att lärana
arbetsplatsen senast när uppsägningstiden har gått ut. Det ligger i öppen dag
att det många gånger kan vara svårt för honora att med stöd av en domstols dom
kanske långt senare göra anspråk på att få koraraa tUlbaka till arbetsplatsen.
Särskilda svårigheter kan givetvis uppkoraraa om arbetsgivaren då har
rekryterat annan arbetskraft i den uppsagde arbetstagarens ställe.
På grund av vad nu anförts
föreslår jag alt huvudregeln skall vara att anställningen skall utan hinder av
uppsägningen bestå till dess att tvisten slutligt avgjorts. Detta innebär att
anställningen, vid tvist ora uppsägningens giltighet, inte upphör när
uppsägningstiden löper ut utan först när tvisten slutiigt prövats. Förklaras
uppsägningen ogiltig, fortsätter anställningen alt gälla på samraa villkor som
tidigare. Av anställningsavtalet följer då norraalt att arbetstagaren är
skyldig att utföra arbete för arbetsgivarens räkning raen att han å andra sidan
har rätt lill lön och andra förraåner sora följer av anställningen. Enligt den
bestäraraelse ora lön under uppsägningstid sora jag tidigare har förordat är
arbetstagaren berättigad till uppsägningslön och andra förraåner under
uppsägningstiden, även ora arbetsgivaren inte tillhandahåller honora arbete.
Såsom utredningen förordat bör raotsvarande gälla även under den tid efler
uppsägningstidens utgång sora kan löpa lill dess tvisten slutligt har prövats.
Enligt utredningsförslaget
får arbetsgivaren under uppsägningstiden inte stänga av arbetstagaren från
arbete annat än om särskUda skäl föreligger. Det föreslagna
avstängningsförbudet synes frärast ta sikte på sådana fall när arbetstagaren
gör gällande att uppsägningen är ogiltig. Meningen är aUlså att arbetstagaren,
utöver rätten att stå kvar i anställningen, också skall ha en rätt till
arbetsplatsen. Detta har starkt kritiserats från arbetsgivarhåll under det att
arbetstagarorganisationema finner den föreslagna ordningen ytterst värdefull
från trygghetssynpunkt.
I ett anställningsförhållande
är givetvis det norraala att arbetsgivaren påfordrar att arbetstagaren utför
arbete i enlighet raed vad sora åligger arbetstagaren enligt
anställningsavtalet. Avstängnmg från arbetet kan förekoraraa på grand av att
det råder arbetsbrist. I sådana fall talar raan om permittering. Härraed
sararaanhängande frågor har be-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:129 18o
handlats
i tidigare avsnitt. En annan situation då avstängning från arbetet kan
ifrågakorama är den då arbetsgivaren anser sig ha anledning att tillgripa
disciplinära åtgärder mot arbetslagaren. Frågan om arbetsgivarens rätt att
tillgripa disciplinära åtgärder utreds f. n. av arbetsrälts-koniraittén. Som
tidigare nämnts anser jag att kommitténs arbete inte bör föregripas. Jag vill
därför i detta lagstiftningsärende inte behandla frågan i vad raån
arbetsgivaren får under anställningstiden, däri inbegripet även
uppsägningstiden, vidta avstängning från arbetet såsora en disciplinär åtgärd.
En annan tänkbar situation
är att arbetsgivaren avstänger arbetstagaren från arbete under
uppsägningstiden raed hänvisning lill det beteende från arbetstagaren sora
arbetsgivaren lagt till grund för själva uppsägningen. Bestrider arbetstagaren
att saklig grund för uppsägning föreligger, råder därraed även tvist i frågan
ora det är befogat att raed hänvisning till granden för uppsägningen avslänga
arbetstagaren från arbetet. Jag har redan förut frarahållit att jag inte vUl ge
arbetsgivaren något företräde att avgöra i vad mån det inträffade är en grand
för uppsägningen. I överensstämmelse med detta ståndpunktstagande anser jag
inte heller att arbetsgivaren bör kunna ensara raot arbetstagarens bestridande
åberopa uppsägningsgranden för avstängning från arbete under uppsägningstiden.
Även i den frågan bör raan enligt rain mening avvakta ett avgörande från en
opartisk instans såsora en dorastol. Härtill koramer den förut anförda
synpunkten att det av praktiska skäl kan vara svårt att låta anställningen
bestå såsom ora ingenting har inträffat ifall arbetsgivaren har. möjlighet att
avstänga arbetstagaren från arbete under uppsägningstiden. Jag förordar alltså
att som huvudregel skall gälla att arbetsgivaren inte får avstänga
arbetstagaren från arbete under uppsägningstiden med åberopande av det beteende
från arbetstagarens sida sora arbetsgivaren lagt till grand för uppsägningen.
Vad
jag nyss anförde tog sikte på den situationen att arbetsgivaren och
arbetslagaren är oense ora det befogade i uppsägningen. Det kan eraellertid
tänkas att arbetstagaren godtar uppsägningen eller i vart fall inte har för
avsikt att få uppsägnmgen ogUtigförklarad. För sådana situationer finns det
enligt rain raening inte någon anledning att ge regler som begränsar
arbetsgivarens rätt att avstänga arbetstagaren från arbetet. Frågan om
arbetsgivarens rätt att vidta avstängning från arbete i en sådan situation bör
prövas i samband med att arbetsrättskomraittén fraralagt resultatet av sitt
utredningsarbete.
De förordade reglerna ora
att anställningsförhållandet består till dess tvist ora uppsägning slutiigt
prövats och att arbetsgivaren under den tiden inte har rätt att avstänga
arbetstagaren från arbete kan i vissa fall medföra oskäliga resultat. Jag
tänker bl. a. på sådana fall då det framstår sora raer eller mindre uppenbart
att arbetsgivaren haft rätt i sin bedöraning och att saklig grund för
uppsägning alltså föreligger.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:129 18i
Situationer
kan uppkoraraa när en arbetsgivare har behov av att oraedelbart kunna stänga av
arbetstagaren från tjänsten. Arbetstagaren kan t. ex. på grund av sitt beteende
utgöra en fara på arbetsplatsen. Han kan också tänkas inta en sådan
fraraskjuten ställning i arbetsgivarens verksamhet att ett olärapligt
uppträdande inverkar skadligt på förtroendet raellan arbetsgivaren och hans
kundkrets. Föreligger sådana särskilda skäl bör, såsora utredningen har
föreslagit, arbetsgivaren oraedelbart kunna avstänga arbetstagaren från
arbetet. En regel raed denna innebörd bör tas in i lagen. Har arbetsgivaren
avstängt arbetstagaren från arbetet under åberopande att särskilda skäl föreligger
bör emellertid arbetstagaren ha möjlighet att påkalla en interimistisk
prövning från domstols sida huruvida arbetsgivaren haft fog för sin åtgärd.
Om situationen är sådan
att arbetsgivaren får anses ha särskilda skäl för att avstänga arbetstagaren från
arbete kan det frarastå sora oskäligt att arbetsgivaren skall behöva betala lön
till arbetstagaren för tiden från det uppsägningstiden löpt ut till dess
tvisten slutiigt prövats. I enlighet med vad utredningen förordat föreslår jag
därför att domstol får raöjlighet att på yrkande av arbetsgivaren
interimistiskt förordna att anställningsförhållandet skall upphöra vid
uppsägningstidens utgång eller den senare tidpunkt som dorastolen bestäraraer.
Sora
jag förut har nämnt är innebörden av en dom, varigenom uppsägningen förklarats
ogiltig, att anställningen aUtjärat består. Det ligger då i sakens natur att
arbetsgivaren därvid bör återta arbetstagaren i arbete och att arbetsgivaireri
således inte får avstänga arbetstagaren på grund av den orasländighet som föranlett
uppsägningen. I regel torde en arbetsgivare också ställa sig en sådan dom till
efterrättelse och ta tillbaka arbetstagaren på sarama villkor som tidigare. Det
kan eraellertid inte uteslutas att fall kan inträffa, när en arbetsgivare
vägrar att acceptera domstolens bedömning. Utredningen har för dessa fall föreslagit
att arbetstagaren utöver skadestånd för den kränkning åtgärden inneburit för
honora skall lilldöraas ett särskilt skadestånd. Detta skadestånd skall
utgöra ersättning för den fraratida lön och de andra förraåner sora
arbetstagaren kan gå förlustig genora arbetsgivarens åtgärd. Därvid torde raan
enligt utredningens raenmg å andra sidan även beakta arbetstagarens fraratida
raöjligheter till annan arbetsinkomst liksora det förhållandet att ersättning
utgår i form av ett engångsbelopp. Skadeståndet bör enligt utredningen sättas
så alt det får en kraftigt verkande effekt. Arbetsgivarens tredska i
förhållande till såväl domstolen sora arbetstagaren bör vidare koraraa tUl
uttryck i skadeståndets belopp.
Den
föreslagna bestäramelsen om ett särskUt skadestånd i nu åsyftade faU har
kritiserats från olika håll. Vissa remissinstanser ifrågasätter om detta
skadestånd skiljer sig från det skadestånd söm skall kunna utgå vid övriga
åsidosättanden av lagens regler, så att det exempelvis
Prop.
1973:129 182
inte
kan bli föreraål för jämkning. Vidare efterlyser åtskilliga remissinstanser en
precisering av granderna för skadeståndets beräkning. Från arbetsgivarhåll
frarahålls att den näranda skadeståndsbestämmelsen kan komma att utnyttjas av
arbetstagaren till att utfå orimligt stora belopp. Arbetstagarorganisationerna
understryker å andra sidan vikten av att dét särskilda skadeståndet bl. a. i
preventivt syfte sätts avsevärt högre än de skadeståndsbelopp som f. n. brakar
utdömas i praxis.
Jag
delar utredningens uppfattning att det inle kan vara någon lämplig ordning att
genom exekutiva åtgärder tvinga arbetsgivaren att ta tillbaka arbetstagaren i
arbetet. Det enda rationella synes mig vara alt man för dessa, säkerligen
ganska sällsynta fall åstadkommer en ordning som innebär ett starkt tryck av
ekonoraisk art på arbetsgivaren för att förmå honom att respektera domen.
Böjer sig arbetsgivaren inte för detta tryck får man enligt min mening utgå
från att anställningsförhåUandet är upplöst så att raan kan få den ohållbara
situationen ur världen.
Det
ekonomiska tryck arbetsgivaren skall utsättas för kan skapas genom regler om
att arbetsgivaren skall utge skadestånd om han trotsar domstolens dom. Det synes
mig tveksarat om det är lämpligt att skadeståndet, som utredningen föreslagit,
bestäras så att det utgör ersättning för arbetstagarens framtida förlust raed
avräkning för vad han kan komma att tjäna på annat håll. En sådan bedöraning
måste bli raycket vansklig att företa för dorastolama. Dessa synes också
hittiUs i aUmänhet ha avstått från att döma ut ersättning för framtida förlust
och i stället hänvisat arbetstagaren att i mån av befogenhet återkomma när
skadan kan konstateras. Enligt rain mening är det vidare en fördel, om
arbetsgivaren redan från början vet vad det kan koraraa att kosta honora att
trotsa dorastolens dom. Annars föreligger en risk att han skulle spekulera i
att skadeståndet inte kan bli så högt med hänsyn tUl att arbetstagaren snabbt
kan skaffa sig arbete på annat håll. Av dessa skäl har jag kommit tUl den
uppfattningen att de skadeståndsbelopp som kan utdömas i dessa fall bör framgå
redan av lagen. Härraed tUlgodoses även det under remissbehandlingen
fraraställda kravet på en precisering av grundema för skadeståndets beräkning.
Det
synes mig naturligt att beloppen blir större ju längre tid arbetstagaren varit
anstäUd hos arbetsgivaren. De äldre arbetstagarnas särskUda skyddsbehov bör
komraa till uttryck även i skadeståndsbeloppen. Bestämmelsen synes kunna
utforraas så att skadeståndet skall motsvara 12 månadslöner om arbetstagaren
varit anställd mindre än tio år hos arbetsgivaren, 18 raånadslöner om
arbetstagaren varit anställd minst tio år hos arbetsgivaren och 24 månadslöner om
arbetstagaren varit anstäUd minst 20 år hos arbetsgivaren. För att undvika att
arbetstagare som varit anställda endast kort tid får skadestånd sora kan te sig
oskä-
Prop.
1973:129 183
ligt
högt, bör dessutom föreskrivas alt skadeståndet inte kan sättas lill större
antal månadslöner än sora raotsvarar antalet påbörjade anställningsraånader.
I
likhet raed vad jag förut har förordat i fråga ora beräkningen av anställningstiden
vid bestämmande av företrädesrätt till fortsatt arbete eller tUl ny anställning
bör en arbetstagare, som fyllt 45 år, för varje därefter påbörjad
anslällningsraånad hos arbetsgivaren tiUgodoräknas en extra anstäUningsmånad,
dock högst 60 sådana anställningsmånader.
Till
skUlnad raot vad sora eljest är brukligt i arbetsrättslig lagstiftning bör det
speciella skadeståndet inte kunna jämkas.
Jag
övergår härefter till att behandla verkningarna av en uppsägning sora skett i
strid raot de lurordningsbesläniraelser sora jag förat har förordat. Enligt
utredningens förslag skall uppsägningen även i detla fall förklaras ogiltig.
Detta har under reraissbehandUngen kritiserats från olika håll.
Som
jag i ett tidigare samraanhang frarahållit är del i vissa lägen ofrånkomligt
att ett förelag för att kunna fortsätta driften måste göra en driftsinskränkning
och till följd härav nödgas säga upp vissa arbetstagare. Därvid skall
turordningen för detta "urval bestämraas. Detta sker genora att
arbetsgivaren och berörda arbetstagarorganisationer efter varsel tUlsammans
diskuterar den s. k. listan. Erfarenheterna visar att det därvid ofta är
raöjligt att uppnå enighet. Om en enskUd arbetstagare inle delar
arbetsgivarens och arbetstagarorganisationernas uppfattning och därför väcker
tvist om uppsägningen, får resultatet inte bli att arbetsgivaren inte kan genomföra
driftsinskränkningen vid den tidpunkt då den enligt kanske allas bedömande
måste kunna genomföras. Utgångspunkten raåsle i stället vara den att
arbetsgivaren har möjlighet att efler uppsägningstidens utgång genoraföra den
erforderliga nedskärningen av personalstyrkan oberoende av att de friställda
arbetstagarna kan tycka att andra arbetstagare hade bort friställas i deras
ställe.
Man
skulle i och för sig kunna tänka sig att arbetstagaren ges en rätt till
anställningen i den mera inskränkta bemärkelsen att han visserligen inte får
kvarstå i denna sedan uppsägningstiden gått till ända men att han, om domstolen
i efterhand finner att uppsägningen strider mot turordningsbestämraelserna, har
rätt alt återfå sin anställning. Även denna lösning har dock vissa nackdelar.
Som jag förut har sagt är det av olika anledningar svårare att återgå i
anställningen om man varit borta därifrån en tid. Vidare skulle en sådan
ordning kunna leda till raindre tillfredsställande konsekvenser för den
arbetstagare som egentiigen borde ha sagts upp men sora stått kvar i
anställningen under hela den tid sora tvisten pågått. Denne kan under denna tid
ha inrättat sig efter att han skulle få vara kvar hos arbetsgivaren och kanske
rent av ha avstått från andra anställningar som inle längre finns tillgängliga
Prop. 1973:129 184
när
han måsle sägas upp. Överhuvudtaget frarastår det sora raindre lärapligt att
turordningslvister skall kunna leda till alt en friställd arbetstagare kan
begära att få tillbaka sin anställning raed påföljd alt en annan arbetstagare
friställs för att bereda den förste arbetstagaren arbete. Inte heller enligt
utredningens mening är det lämpligt att en turordningstvist får ett sådan
resullal. I sararaanhanget kan också påpekas alt den arbetstagare som
friställts i strid mot turordningsreglerna i regel har företrädesrätt lill ny
anställning.
Härtill
komraer alt den av utredningen föreslagna ordningen skulle medföra besvärliga
komplikationer från processuell synpunkt. Det skulle nämligen bli nödvändigt att
tillskapa särskUda bestämmelser som gör det möjligt att få alla
turordningslvister avgjorda i ett sararaanhang, så att inle skUda doraslolar
koraraer lUl olika resuhat i frågan vera sora skall få stanna kvar i arbetet.
Mol bakgrand av rådande ordning, enligt vilken talan rörande organiserade
arbetstagare i princip prövas av arbetsdorastolen och talan rörande
oorganiserade av allmän dorastol, skulle frågan bli svår att lösa. Begränsas
sanktionssysteraet vid brott raot turordning till att avse endast skadestånd
behöver raan inte tillskapa processueUa regler som garanterar en samlad
prövning för alla berörda arbetstagare.
Vad
jag nu har sagt leder enligt rain raening fram till att påföljden för en
felaktig tillämpning av turordningsbestämraelserna bör utgöra enbart
skadestånd. Mot detta skulle emellertid kunna invändas, att en raöjlighet
härigenom öppnas för ansvarslösa arbetsgivare att via dessa bestäramelser bli
av med en arbetstagare sora han av anledningar, vilka i själva verket hänför
sig till arbetstagarens person, inte vill behålla. Jag vill därför erinra ora
att arbetsgivaren är skyldig att visa att det föreligger en
arbetsbristsituation sora motiverar en uppsägning. Vidare är att märka att de
föreslagna turordningsreglema är konstruerade så att det måste bli mycket svårt
för en arbetsgivare att utnyttja dessa för att bli av med en arbetstagare sora
han av en eller annan anledning inte vill ha kvar i tjänsten. Det i första hand
avgörande för turordningen är ju anställningstiden och detla kriteriura kan
svårligen manipuleras.
Vad
jag nu har sagt ora uppsägning i strid mot turordningsbestäm-raelser har
giltighet även beträffande sådana fall när en arbetstagares företrädesrätt till
ny anställning blivit åsidosatt. Jag finner därför att även påföljden för ett
åsidosättande av en arbetstagares företrädesrätt till ny anställning skall
utgöra enbart skadestånd.
Enligt
utredningens förslag skall en arbetsgivare kunna föreläggas alt i arbete återta
en arbetstagare sora perraitterats i strid raot lagen. Det av utredningen
föreslagna förbudet niot perraittering i vissa fall bör sora jag förat har sagt
inte tas in i lagen. Någon ogUtighelspåföljd i ett sådant fall kan del därför
inle riu bli fråga ora. Inte heller när perraittering har skett i strid raot
de av mig förordade turordningsbestära-
Prop. 1973:129 185
raelserna
bör någon annan påföljd än skadestånd förekoraraa. Jag hänvisar tUl vad jag
nyss har sagt ora åsidosättande av bestäraraelser ora företrädesrätt vid
uppsägning eller återanställning.
Utredningen
har vidare föreslagit, all åsidosättande av de föreslagna bestäraraelsema ora
att uppsägning skall ske skriftligen och att varsel och överläggning skall ha
föregått uppsägningen skall raedföra alt uppsägningen blir ogiltig. Enligt
utredningens raening bör domstolen emellertid kunna underlåta att meddela
förklaring härom i sådana fall, när uppsägningen varit fullt befogad samt
varsel och överläggning inte skulle ha fyllt någon reell funktion.
Utredningsförslaget har i denna del kritiserats från olika håll. Vissa
reraissinstanser, däribland arbetsdomstolens ordförande, anser att formella
brister, vilka har varit ulan materiell betydelse i det enskilda fallet,
överhuvudlaget inle skall kunna leda till ogUtigförklaring av en uppsägning.
Andra reraissinstanser, bl. a. LO och TCO, ifrågasätter däreraot ora det är
befogal all undanlag skall kunna ske i vissa fall från huvudregeln ora att
uppsägningen skall vara ogiltig. TCO framhåller att det skulle kunna skapa
oklarhet och förvirring i det praktiska arbelet om undantag fick ske och att de
fackliga organisationerna är i behov av klara och entydiga regler i delta
hänseende.
Som
utredningen påpekat får frågan huruvida föreskriven form iakttagils eller
varsel och överläggnmg skett självständig betydelse endast när saklig grund för
uppsägning har förelegat. Det synes emellertid knappast riraligt att
arbetsgivaren, raåhända lång tid efter uppsägningstidens utgång, skall behöva
utge lön till arbetstagaren tills tvisten prövats, även ora uppsägningen
därvid befinns i och för sig vara sakligt grundad. Härtill koraraer att
arbetsgivaren i ett sådant fall måste ha möjlighet att göra en ny uppsägning
raed iakttagande av forraföreskrif-ter o. dyl. Vid denna nya uppsägning, som
med den angivna utgångspunkten är sakligt grundad, måste arbetsgivaren ha
möjlighet att påkalla interimistiskt förordnande av dorastol ora att
anställningen skall upphöra vid uppsägningstidens utgång. Tvisten skulle i så
fall koraraa att röra enbart frågan ora lön under ytterligare en uppsägningstid
och alltså inte avse något annat än en ekonoraisk ersättning. Enligt rain mening
bör det vara tillräckligt raed skadestånd såsora påföljd för överträdelse av
det forraella förfarande sora enligt lagförslaget skall föregå en uppsägning.
Enligt
mitt förslag har arbetstagaren räll alt få obehöriga uppsägningar
ogUtigförklarade. Uppenbarligen bör detta gälla även när arbetsgivaren
avskedat arbetstagaren utan alt ens saklig grund för uppsägning förelegat.
Däreraot finns enligt rain raening inte någon anledning att föreskriva att ett
avskedande skall kunna förklaras ogiltigt ora saklig grund för uppsägning
föreligger, eftersora det i sådant fall endast är fråga om arbetstagarens rätt
till lön under uppsägningstid.
Prop.
1973:129 186
I
motsats till uppsägning innebär ett avskedande att anställningen upphör
oraedelbart. Eftersora avskedande i normalfallen får antas tillgripas i sådana
fall, när arbetsgivaren åtrainstone är berättigad aU säga upp arbetstagaren,
bör vid tvist ora avskedande inte gälla sararaa ordning som vid uppsägning.
Arbetstagaren bör visserligen ha en rätt att få fortsätta sin anställning till
dess tvisten slutiigt prövats raen det bör ankoraraa på arbetstagaren alt vidta
åtgärder för att hävda denna rätt. Arbetstagaren bör därför, såsora utredningen
föreslagit, ges rätt att hos dorastolen begära interimistiskt förordnande ora
att anställningen skall anses bestå tUl dess att tvisten slutligt prövats.
Domstolen har därvid att göra en förhandsprövning av ora saklig grund för uppsägning
föreligger eller inle.
Enligt utredningens
förslag har en arbetstagare, sora blivit felaktigt uppsagd eller avskedad, rätt
till skadestånd. Arbetsgivaren skall i sådant fall utge, förutora lön och
andra anställningsförraåner vartill arbetstagaren på grund av lagen kan vara
berättigad, ersättning för upp-koraraen skada, såväl ekonoraisk sora ideell.
Ora skäl därtill föreligger skall skadeståndet dock kunna nedsättas, och
fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet skall enligt förslaget också
kunna äga ram. Under remissbehandlingen har från någol håll riktats kritik mot
alt arbetsgivaren skall kurma helt befrias från skadeståndsskyldighet.
Arbetsdorastolens ordförande framhåller å andra sidan att jämkning bör kunna
ske även i fråga om lön och andra förraåner, sora inte avser arbetad tid, något
som enligt utredningens förslag inte synes kunna ske. I övrigt läranas
förslaget i denna del ulan erinran av remissinstanserna.
Skadeståndet bör enligt
min mening i likhet med vad som gäller enligt annan arbetsrättslig
lagstiftning kunna avse både ekonomisk och ideell skada. Med hänsyn till alt
del någon gång skulle kunna frarastå sora obUligt att utkräva hela
skadeslåndsbeloppel, bör en raöjlighet till järakning finnas. Även fullständig
befrielse från skadeståndsskyldighet bör kunna ske, ora det raed hänsyn till
oraständigheterna undantagsvis skulle frarastå som påkaUat. Den rätt till lön
och andra förmåner under uppsägnings- eller perraitteringstiden, sora jag förut
har förordat, skulle eraellertid enligt rain raening kunna urholkas på ett inte
önskvärt sätt ora löne- och anställningsförraåner för ej arbetad tid skulle
kunna järakas. Med hänsyn till den avräkningsregel som jag i det föregående
har förordat synes några stötande konsekvenser inte kunna uppstå av att dessa
förraåner utgår oavkortade. Jag ansluter raig därför till utredningens
förslag.
En obefogad uppsägning
eller ett ogrundat avskedande innebär en allvarlig kränkning av arbetslagarens
lagUga rättigheter. Delta måste givetvis beaktas i rätlstillärapningen vid
bestäraraandet av ideellt skadestånd. Det synsätt som uppbär lagförslaget
motiverar såsom utredningen framhåUit en skärpning av hittills gällande praxis
på området.
Prop.
1973:129 187
Enligt
utredningens förslag skall skadestånd kunna utdöraas även i övriga fall när
arbetsgivaren åsidosatt vad som åligger honora enligt lagen. Jag ansluter mig
tUl detta förslag, som läranats utan erinran under reraissbehandlingen. Även i
dessa fall bör skadeståndet kunna avse såväl ekonoraisk sora ideell skada
särat kunnna bli föremål för jämknuig.
I enlighet raed det nu
anförda skall skadestånd utdömas till arbetstagare, bl. a. om arbetsgivaren
åsidosätter arbetstagarnas företrädesrätt till fortsatt arbete vid uppsägning
eller till ny anställning. Skulle ett sådant åsidosättande ske, påminner
situationen i viss raån ora den som råder när arbetsgivare vägrar att
respektera en dora på alt en uppsägning är ogiltig. Arbetsgivarens vägran att
respektera en dora är eraellertid betydligt allvarligare än de brott raot lagen
sora nyss närandes. Mot bakgrund härav bör en särskild regel införas sora
begränsar arbetsgivarens skyldighet att ersätta skada sora uppkoraraer efler anställningens
upphörande. Begränsningen bör utformas så att ett sådant skadestånd utgår med
högst de belopp sora enligt det förut anförda kan ifrågakoraraa vid vägran alt
respektera doraslois dora vid uppsägnings ogiltighet.
Jag har i det föregående
uppehållit raig vid den enskilde arbetslagarens rätt till skadestånd. Enligt
rain mening får eraellertid också en arbetstagarorganisation anses lida skada
när en arbetsgivare åsidosätter lagen. Organisationen har näraligen ett
allraänt intresse av att dess raedlemraar kan lita på att arbetsgivarna
respekterar lagen. Jag föreslår därför att man vid bedömande av om och i vad
mån skada uppstått skall ta hänsyn även till arbetstagarorganisations intresse
av alt lagen iakttas i förhållande till dess raedleraraar. Jag viU påpeka, att
detta förslag innebär bl. a. att lagens formföreskrifter blir effektivt
sanktionerade. En arbetstagare kanske inte lider någon större skada av att
uppsägning sker muntligen men från organisationens synpunkt kan detta innebära
en påtaglig kränkning av dess intresse av att lagens regler respekteras.
Utredningen har även föreslagit
att en arbetstagare, sora inte iakttar den för honom i lagen föreskrivna
uppsägningstiden, skall på samma sätt sora arbetsgivaren vara
ersättningsskyldig för den skada sora till följd härav kan ha uppstått.
Förslaget har i denna del i allraänhet godtagits under remissbehandlingen.
Även jag ansluter raig till förslaget.
5.2.10
Förfarandet vid tvist
Enligt
lagen om förenings- och förhandlingsrätt kan förhandling äga rum om
anstäUningsviUkoren samt förhållandet i övrigt raellan arbetsgivare och arbetstagare.
Förhandlingsskyldighet kan också grundas på avtal. De flesta kollektivavtal
innehåller bestämmelser om
Prop. 1973:129 188
sådan
skyldighet. Dessa bestäraraelser reglerar olika led i förfarandet. I regel
innehåUer förhandlingsordningarna bestäraraelser ora förhandlingar på två
plan, lokala förhandlingar raellan de av frågan berörda parterna på
arbetsplatsen under raedverkan av den lokala arbetstagarorganisationen särat
centrala förhandlingar raellan arbetsgivar- och arbetstagarförbunden.
I
kollektivavtalens förhandlingsordningar uppställs regelraässigl preskriptionsregler,
enligt vilka tvister sora inle har påtalats inom föreskriven tid inte kan
underkastas rättslig prövning om motparten gör preskriptionsinvändning.
Bestäraraelser av detta slag finns även i arbetsrättslig lagstiftning. Enligt
1971 års lag om anställningsskydd sora i detta hänseende utforraals efter
raönster av i första hand lagen om förenings- och förhandlingsrätt gäller
sålunda alt arbetstagare som vill fordra skadestånd skall underrätta
arbetsgivaren om sitt anspråk inora fyra raånader efter det att skadan
inträffade samt anhängiggöra sin talan senast två år efter skadans uppkomst.
Enligt
utredningens förslag skall talan ora ogiltigförklaring av uppsägning väckas senast
tre veckor efter del att uppsägningen vidtogs. Ora förhandlingar skall äga rura
enligt det kollektivavtal sora kan vara tillämpligt, skall i stället gälla att
sådana förhandlingar skall påkallas inora treveckorstiden och att talan skall
väckas senast tre veckor efter förhandlingarnas avslutande, dock senast sex
månader efler det alt uppsägningen vidtogs. Motsvarande föreslås i fråga om
avskedande. Avser talan skadestånd skall talan väckas senast sex raånader efter
skadans uppkorast.
Utredningsförslaget
i denna del har under reraissbehandlingen föranlett erinran huvudsakligen från
TCO, SACO och SR, sora anser alt de föreslagna preskriptionstiderna är för
korta. Enligt organisationernas mening bör betydligt längre lider gälla.
I
enlighet raed vad jag förut har förordat skall en uppsagd arbetstagare vid
tvist ora uppsägningens giltighet i princip stå kvar i anställningen till dess
att tvisten slutligt prövats, även ora uppsägningstiden dessförinnan gått till
ända. Även en arbetstagare sorri blivit avskedad, när saklig grund för
uppsägning inle förelegat, skall kunna ges rätt att stå kvar i anställningen
tUldess tvisten slutiigt prövats. För arbetsgivaren raåste det raed hänsyn till
den sålunda förordade ordningen uppenbarligen vara väsentligt att tvister ora
giltigheten av en uppsägning eller ett avskedande aktualiseras snabbt. Även
för arbetstagaren raåste det vara betydelsefullt att så fort sora raöjligt
vela ora han skall få behålla sin anställning' eller inte. Det föreligger
således för parterna på ömse sidor ett gemensarat intresse av alt, få tvisten
bringad ur världen snarast raöjligt.
Mot
bakgrand härav ler det sig naturligt att talan om ogUtigförklaring eller
avskedande underkastas preskription. Det är önskvärt alt tvisten
Prop.
1973:129 189
aktualiseras
snabbt och helst innan anställningen har upphört. Å andra sidan är det viktigt
att uppsägningslvisler i största möjliga utsträckning görs upp utan att
rättsliga åtgärder behöver vidtas. Enligt rain raening bör del i första hand
räcka för preskriptionsavbrott att arbetslagaren så snart raöjligt underrättar
arbetsgivaren ora alt han inle kan godta uppsägningen eller avskedandet. En
tidsfrist för väckande av talan bör dessutom uppstäUas.
Den tid inom vUken
arbetstagaren skall underrätta arbetsgivaren ora alt han inte godtar
uppsägningen eller avskedandet bör kunna bestäramas lUl två veckor efler det
alt uppsägningen eller avskedandet skedde. En förlängning av lidsfristen bör
dock ske, om arbetsgivaren försurhmat alt i skriftligt besked ora uppsägningen
eller avskedandet ange vad arbetstagaren skall iaktta ifall han vill göra
gällande att åtgärden är ogiltig. Annars skulle arbetstagaren lätt kunna göra
en rättsförlust. Genora en regel av delta innehåll erhålls också en garanti för
all en sådan uppgift verkligen läranas lUl arbetstagaren. Tidsfristen synes i
detta fall lärapligen kunna besläraraas till fyra veckor, räknat från den dag
anställningen enligt uppsägningen eller avskedandet upphörde.
Har
inora de nu angivna tiderna på två resp. fyra veckor förhandlingar begärts
enligt lagen ora förenings- och förhandlingsrätt eller enligt
förhandlingsordning i kollektivavtal bör någon tid för väckande av talan vid
dorastol inte börja löpa förrän förhandlingarna avslutats. Tale-frislen bör i
delta fall kunna bestäramas till två veckor från förhandlingarnas avslutande.
Om sådana förhandlingar inte förs, bör däreraot krävas att talan ora
ogiltigförklaring väcks inora två veckor räknat från den tidpunkt då liden för
underrättelse tUl arbetsgivaren gick ut.
Sora
utredningen förordat bör vidare i lagen föreskrivas att tvister ora
OgUtigförklaring av uppsägning eller avskedande skall handläggas skyndsarat.
När tvisten inte gäller
giltigheten av en uppsägning eller ett avskedande utan avser enbart skadestånd
eller lön och andra förraåner sora följer av lagen synes det inte föreligga
sararaa behov av en snabb handläggning. Den av utredningen för dessa fall
föreslagna talefristen på sex månader räknat från skadans uppkorast är enligt
rain raening för kort. I likhet raed vad som gäller enligt 1971 års lag om
anställningsskydd bör det vara tillräckligt om arbetstagaren underrättar
arbetsgivaren ora sitt anspråk inora fyra månader efler del att anspråket
uppkom. Talan bör därefter väckas senast fyra månader efler det att förhandling
enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt eller förhandlingsordning ägt
rura eller, ora sådan förhandling inte har skett, inora åtta månader från
skadans uppkomst.
Beträffande
den processueUa ordningen för avgörande av änställ-ningstvister gäller f. n.
att tvister som avser tolkningen eller tillämpningen av kollektivavtal prövas
av arbetsdomstolen som enda dorastol. Ar-
Prop.
1973:129 190
betsdorastolen
är även behörig att ta upp tvister som gäller tUlämpningen av vissa lagar
däribland 1971 års lag om anställningsskydd beträffande arbetstagare vars
anställningsförhållanden regleras av kollektivavtal. Andra anställningstvisler
prövas däreraot av allmän domstol.
Enligt sina direktiv har
utredningen att bedöma förutsättningarna för en handläggning av alla
anställningstvisler i en dorastolsorganisalion där arbetsdorastolen utgör sista
instans. Utredningen avser all behandla denna fråga i ett koramande belänkande.
Redan nu föratskickar utredningen emellertid att dess förslag tUl
dorastolsorganisalion i bl. a. anställningstvister och förfarandet i sådana
tvister kommer att tas in i en särsldld lag ora rättegång i arbetstvister.
Under hänvisning härtUl har i utredningens förslag till lag om
anställningsskydd intagits en bestämmelse, enligt vilken tvister ora
tillärapningen av lagen skall handläggas enligt lagen ora rättegång i
arbetstvister.
Enligt rain mening bör
forumbestäramelsen utgå från alt talan som en organisation utför för egen del
alltid skall prövas av arbetsdorastolen. Delsamma bör gälla när tvisten rör en
organiserad arbetstagare, oavsett om anställningsförhållandet regleras av
koUeklivavlal eller ej. Ora en organisation vill föra talan både för egen del
och för en raedleras räkning bör näraligen dessa tvister kunna utföras
saratidigt vid sararaa doraslol. Tvist sora rör en oorganiserad arbetstagare
bör eraellertid, sora f. n., prövas av allmän domstol. Den nu föreslagna
ordningen kan behöva prövas ora när utredningens förslag till lag ora
rättegång i arbetstvister föreligger.
I
fråga ora väckande och utförande av talan vid arbetsdorastolen bör 13 § lagen
ora arbetsdorastol tillärapas. Detta innebär i princip att
arbetstagarorganisation får rätt att ulan fullraakt väcka och utföra talan för
den sora är eller varit raedlem i organisationen. Enligt utredningens förslag
skall ett undantag härifrån gälla i vissa mål, där den enskilde arbetstagarens
integritet har ansetts böra skyddas på bekostnad av det intresse sora
organisationerna kan ha av att bevaka rättstillärapningen. För egen del finner
jag det eraellertid inte vara påkaUat raed ett sådant undantag, vUket under
reraissbehandlingen mött kritik från olika arbetstagarorganisationer och sora
inte har någon motsvarighet i nu gällande arbetsrättsliga lagstiftning.
I mål om tillämpning av
lagen om anställningsskydd skall enligt utredningens förslag dorastol kunna
förordna att arbetsgivaren skall bära sin rättegångskostnad även i det fall att
arbetstagaren förlorar målet raen hade skälig anledning att få tvisten prövad.
Detta förslag sora står i överenssläraraelse raed vad sora f. n. gäller i
tvister ora kollektivavtal har under remissbehandlingen mölt kriiik från
vissa arbetsgivarorganisationer. Jag ansluter mig dock till förslaget raed en
viss redaktionell järakning.
Prop.
1973:129 191
5.2.11
Lagstiftningens dispositivitet
Utredningens
förslag innebär att vissa bestäraraelser i den föreslagna lagen ora
anställningsskydd kan ersättas av bestämraelser i kollektivavtal som på
arbetstagarsidan slutits eller godkänts av huvudorganisation, dvs. sora regel
ell förbund. I övriga delar är lagen enligt förslaget tvingande.
Remissinstansema
är i allmänhet ense raed utredningen ora att lagen i princip skall vara
tvingande men att det bör finnas möjlighet alt ersätta vissa av lagens
föreskrifter raed bestämraelser i kollektivavtal. Ett par
arbetsgivarorganisationer, bland dera SAF, yrkar emellertid att hela lagen görs
dispositiv. Endast därigenom anser raan att det finns utsikter till en så
flexibel utforraning av lagreglerna att de kan appliceras på arbetslivets
skiftande förhållanden.
Lagen har som jag förut
framhållit i stor utsträckning karaktären av en social skyddslagstiftning.
Utgångspunkten måsle därför vara alt lagen skall vara tvingande. Hänsyn raåsle
dock kunna tas till de olikartade förhållanden sora råder inom skilda branscher
på arbetsmarknaden. Till viss del raåste alltså lagens regler kunna ersättas
eller kompletteras av specieUa branschanpassade föreskrifier. Jag har redan
angett i vilka hänseenden avvikelse bör kunna göras.
Om lagen till vissa delar
skall kunna ersättas med särskilda branschanpassade föreskrifier, raåste raan,
sora utredningen har frarahållit, skapa garantier för att avtalsfriheten inte
begagnas på ett sätt sora i otillbörlig utsträckning försärarar det lagfästa
anställningsskyddet. Liksora utredningen anser jag att en tillfredsställande
garanti erhålls raed en regel ora att överenskoraraelser ora avvikelse från
lagen skall vara träffade på förbundsnivå. Jag föreslår alltså att vissa av lagens
bestäraraelser skall kunna sättas ur spel raed stöd av föreskrift i
kollektivavtal sora på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av
organisation sora är att anse som huvudorganisation. Jag vill tUlägga att det
inte finns något hinder i lagen mot att stridsålgärder vidtas från
arbetsgivarsidan i syfte att få till stånd en avtalsregel ora avvikelse från
lagen.
I vissa anställningar kan
förhållandena vara så särpräglade att de inte lärapar sig för
kolleklivavtalsreglering. Det förekommer därför att man i kollektivavtalen tar
in s. k. ventiler, varigenora de enskilda partema eller den lokala fackliga
organisationen ges rätt alt träffa särskUd överenskoraraelse ora
anställningsvUlkor. Möjlighet bör finnas alt i kollektivavtal sora träffats på
förbundsnivå på detta sätt delegera beslutanderätten i fråga ora avvikelse från
lagen. Detta har också varit utredningens raening. Jag anser eraellertid att
lagtexten bör järakas så att detta fraragår tydligare.
Enligt utredningsförslaget
skall arbetsgivare, som är bunden av kollektivavtal sora avviker från lagen,
ha rätt att tillämpa avtalet även
Prop. 1973:129 192
på
arbetstagare sora inte är raedlera av den avtalsslulande organisationen, under
förutsättning all arbetstagaren sysselsätts i arbete sora avses raed avtalet
och ej omfattas av annat kollektivavtal. Bestämraelsen är ett ullryck för den
allraänt godtagna grundsatsen att arbetsviUkoren bör vara enhetligt reglerade
på en arbetsplats. Jag kan för min del ansluta mig till förslaget. Av grunderna
för den föreslagna besläraraelsen får anses följa, att det inte är raöjligt att
på en utomstående arbetstagare tillärapa kollektivavtalsbestäraraelser ora
exerapelvis kortare uppsägningstider utan att saratidigt tillärapa även
avtalets villkor i övrigt på arbetstagaren i fråga. Skulle arbetsgivaren inle
iakttaga vad nu sagts torde den utorastående arbetstagaren ha raöjlighet att
genora talan vid doraslol få rättelse. Visserligen kan, sora arbetsdomstolens
ordförande frarahållit, arbetstagaren inte på kollektivavtalet granda anspråk
på likabehandling. I rättspraxis har eraellertid antagits (NJA 1948 s. 1) att
koUektivavtalets villkor ingår sora ett led i en utomstående arbetstagares anställningsavtal,
om inte annat särskilt avtalats raeUan arbetsgivaren och arbetslagaren.
AnstäUningsavtalet kan uppenbarligen åberopas av arbetstagaren i rättegång.
Den
nu förordade rätten för arbetsgivaren att utsträcka tUlämpningen av ett
kollektivavtal till arbetstagare som inte omfattas av avtalet gäller inte
sådana arbetstagare sora orafattas av annat kollektivavtal. Detta innebär att
arbetsgivaren kan koraraa i en besvärlig situation, ora det inom sararaa grupp
arbetstagare gäller olika avtalsbestäramelser ora de enskilda arbetstagarnas
anställnirigsskydd. Särskilt koraplicerad blir situationen, ora arbetsgivaren
försatt sig i det läget att han har slutit olika kollektivavtal raed en
sinseraeUan oförenlig konstraktion av turord-ningsbestäramelserna. I
överensstämmelse med arbetsdomstolens avgöranden för de fall att två
oförenliga kollektivavtal gäller för samraa arbete torde situationen få klaras
av så, att det först slutna avtalet får gälla fraraför det senare lillkorana.
Har
avtal om avvikelse från lagens dispositiva regler träffats i annan ordning än
den föreskrivna, dvs. i princip utan att arbetstagarens huvudorganisation har
raedverkat, bör avtalet givetvis anses ogUtigt i den delen. Detsararaa bör
uppenbarligen gälla, ora avtal har träffats sora inskränker arbetstagarens
rättigheter enligt någon av de indispositiva besläraraelserna. Liksom
utredningen anser jag att detta bör slås fast genora en uttrycklig regel i
lagen.
Enligt
utredningens uppfattning bör den nu berörda regeln ora avtals OgUtighet avse
endast avtal varigenora arbetstagarens förraåner inskränks för fraratiden. Det
bör däreraot enligt utredningen inte föreligga något hinder för arbetstagaren
alt i saraband raed exerapelvis en uppsägning träffa avtal om sådana villkor
för uppsägningen som avviker från lagens föreskrifter. Utredningen anser vidare
att arbetstagaren i samband med
Prop.
1973:129 193
en
uppsägning bör kunna träffa överenskoraraelse sora irmebär att han avstår från
företrädesrätt till ny anställning.
Ett
par reraissinstanser har ställt sig tveksararaa tiU utredningens uttalanden på
denna punkt. Det påpekas särskilt att ett avstående från företrädesrätt lill ny
anstäUning står i strid med principen att arbetstagarens lagfästa förmåner
inte skall kunna inskränkas för framtiden.
Tvingande
lagstiftning har i aUmänhet den verkan att, om den som lagen vill skydda avstår
från sin rätt, så är avståendet ogiltigt under förutsättning att avståendet
tar sikte på framtiden. I enlighet härmed bör enligt min raening en
arbetstagare inte med bindande verkan i saraband med uppsägning kunna avstå från
framtida uppsägningslön eUer från företrädesrätt till återanställning. Läget
förändras eraellertid när det är fråga om rättigheter som redan har
aktualiserats. Normalt torde i sådana fall gälla, att arbetstagaren kan avslå
från rättigheten i fråga. Sålunda kan en arbetstagare avstå från semesterlön
eller seraesterersättning som förfallit tUl betalning utan hinder av att
semesterlagen är tvingande. Lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt
bygger på alt en eljest otillåten kvittning kan genomföras av arbetsgivaren,
ora arbetstagaren medger det när lönefordran är förfaUen. Enligt rain raening
bör detsararaa gälla i fråga om den nu aktuella lagen. Arbetstagaren måste sålunda
med bindande verkan kunna avstå från uppsägningslön som avser förfluten tid.
Likaväl som det står arbetstagaren fritt att överlämna sin lön till vem sora
helst raåste han kunna avstå förfallen uppsägningslön till sin arbetsgivare. En
annan situation som uppmärksammats bl. a. i förarbetena till 1971 års lag om
anställningsskydd är den att arbetstagaren, efter att ha blivit uppsagd av
arbetsgivaren, vill sluta före uppsägningstidens utgång för att ta annan fast
anställning. Enligt min mening kan detta ses sora en uppsägning från
arbetstagarens sida. Eftersora arbetsgivaren uppenbarligen är oförhindrad att
ge efter på sin rätt att kräva uppsägningstid, medför detta att anställningen
kan hävas med omedelbar verkan, om parterna är ense om det.
Det
bör vidare påpekas att avtal som träffas exempelvis i samband med en uppsägning
är underkastade allmänna regler ora rättshandlingars Ogiltighet. Detta innebär
att avtalet är ogUtigt, ora arbetstagaren har blivit förledd till det eller
ora arbetsgivaren otillbörligt har begagnat sig av arbetstagarens trångmål,
oförstånd eller beroende ställning. Detsamraa gäller, om omständigheterna vid
avtalets tUlkomst var sådana att det skuUe strida raot tro och heder att raed
vetskap om dera åberopa avtalet.
Jag vill i detta
samraanhang slutligen frarahålla att den nyss berörda ' bestämraelsen om att arbetstagarens
lagfästa rättigheter inte får inskränkas genora avtal givetvis inte hindrar
att avtal träffas ora bättre förraåner för arbetstagaren än som föresiiivs i
lagen.
13 Riksdagen 1973.1 saml Nr 129
Prop. 1973:129 194
5.2.12
Undantag från lagstiftningen m. m. Privat verksamhet
Utredningens
förslag till lag om anställningsskydd omfattar alla kategorier av
arbetstagare. Undantag görs inte för någon särskild yrkesgrupp, anställningstyp
eller bransch. Även arbetstagare som intar en företagsledande ställning eller
sora är raedlera av arbetsgivarens farailj omfattas av utredningens
lagförslag. Detsamma gäller arbetstagare som är sysselsatt i deltidsarbete
eller hemarbete eller som innehar bisyssla, vikariatsanställning eller
provanställning. Utanför lagförslaget faller eraellertid sådana som inte är att
anse som arbetstagare, t. ex. 'vissa uppdragstagare eller delägare i rörelse.
Flera
remissinstanser ifrågasätter det lämpliga i att göra lagen till-lämplig på
personer i företagsledande stäUning och på medlemmar av arbetsgivarens familj.
Svårigheter förutses också koraraa att uppstå, ora lagen skall tillärapas på
dem som är sysselsatta i husligt arbete. De remissinstanser sora företräder
arbetsgivarintressena anser allraänt att arbetstagare sora inte har fyllt 18 år
eller som inte har varit anställda minst sex månader bör undantas från lagens
tillämpningsområde. Ett sådant undantag motiveras bl. a. med behovet att
anställa personer på prov. Vissa remissinstanser anser å andra sidan att
arbetstagarbegreppet bör ges en så vid innebörd som raöjligt, så att raan bl.
a. fångar in uppdragstagare eller delägare sora intar en sådan ställning att de
kan jämställas med arbetstagare.
För
min del anser jag att en självklar princip vid införandet av en lag om anställningsskydd
bör vara att lagen ges en så vid orafattning sora raöjligt. Målsättningen bör
vara att i princip låta alla kategorier av arbetstagare orafattas av lagen och
att göra undantag endast när det finns starka skäl härför. Detta bör gälla
oavsett hos vilken arbetsgivare arbetstagaren är sysselsatt. Jag är alltså inte
beredd all, såsora ifrågasatts under reraissbehandlingen, göra undanlag för
det fallet att arbetsgivaren sysselsätter endast ett raindre antal
arbetstagare. Behovet av ett lagstadgat skydd för anställningen är snarast raer
påtagligt när det gäller mindre förelag än i fråga ora medelstora och större
förelag. En annan sak ar att de materiella reglerna i lagen måste lill viss del
ges en sådan utforraning att de kan tillämpas på ett sätl sora är rimligt med
hänsyn till sraåföretagens särskUda förhållanden.
Som
utredningen framhållit uppkommer särskilda problem när det gäller arbetstagare
anställda i offentlig verksamhet. Den frågan koramer jag all behandla
utförligt i följande avsnitt. Den närmast följande framställningen lar alltså
sikte på i första hand privat verksamhet.
Tjänstemän
sora har en företagsledande ställning är visserligen att anse som arbetstagare.
I praktiken har de eraellertid en utpräglad arbetsgivarfunktion. Härav följer
att situationen för en tjänsteraän i före-
Prop.
1973:129 195
tagsledande
ställning särskilt genom det förtroendeförhåUande sora måste råda meUan
arbetsgivaren och tjänstemannen är så speciell att en allmän lagstiftning om
anstäUningsskydd inte innebär någon lämplig lösning på en sådan tjänsteraans
trygghetsproblera. Sora regel är företagsledande tjänstemäns löneförraåner och
andra anställningsför--hållanden sådana alt det från sociala skyddssynpunkter
inle finns något fraraträdande behov av att tillskapa anställningsskydd för
dera lagstiftningsvägen. De speciella förhåUanden sora råder beträffande
tjänsteraän i förelagsledande ställning har medfört att de har läranats utanför
1971 års lag ora anstäUningsskydd. Enligt min mening bör de undantas även från
den nu aktuella lagens tUlämpningsoraråde. Såsora faUet är enligt 1971 års lag
bör uttrycket företagsledande ställning ges en restriktiv innebörd.
Till
de arbetstagarkategorier sora har lämnats utanför 1971 års lag hör också
arbetstagare som är medleramar av arbetsgivarens farailj eller sora är
sysselsatta i arbetsgivarens hushåll. Vad först gäller arbetsgivarens
familjemedlemmar anser jag att förhållandet raellan dem och arbetsgivaren är av
så speciell karaktär att deras anställning inte lämpligen bör göras tiU
föreraål för lagreglering. FaraUjeraedleraraama bör således läranas utanför den
nu aktuella lagen.
För
de husligt anställda finns bestämmelser i lagen (1970: 943) om arbetstid ra.
ra. i husligt arbete. I lagen sägs bl. a. att ett avtal ora anställning i
husligt arbete i princip gäller tUls vidare och alt det upphör efler uppsägning
från endera sidan. Uppsägningstiden är 14 dagar, orii ej annat överenskommits.
I förarbetena tUl lagen (prop. 1970: 150 s. 56) framhåUs att en omprövning av
uppsägningstiden kan bli aktuell när utredningen rörande ökad
anställningstrygghet ra. m. har slutfört sill arbete. Vidare kan det enligt
propositionen bli aktuellt att införa bestämmelser som reglerar arbetsgivarens
rätt att säga upp en husligt anställd.
Enligt
min raening är det uppenbart att de husligt anställda måste vara tillförsäkrade
ett visst raått av anställningsskydd. Det är emellertid också klart att de
intar en så speciell ställning i förhållande till arbetsgivaren att skyddet
inte kan utformas på sarama sätt som för andra arbetstagargrapper. Med hänsyn
härtill anser jag det lämpligast att de husligt anställda läranas utanför den
nu aktuella lagen om anställningsskydd och att deras anställningsförhållanden
även i fortsättningen helt och hållet regleras i lagen om arbetstid ra. m. i
husligt arbete. Frågan i vad raån den nyssnäranda lagen behöver ändras får
övervägas av utredningen i dess fortsatta arbete.
Vid
tillkorasten av 1971 års lag ansågs att den inte borde gälla för dera som
orafattades av sjöraanslagen (1952: 530). Detta motiverades bl. a. med de
speciella anstäUningsformer som tillärapades för sjömän. På denna punkt har
emellertid numera skett en ändring. Sålunda inne-
Prop. 1973:129 196
bär
den nya sjömanslag som nyligen har antagits av riksdagen (prop. 1973: 30) alt
anställningsförhållandena för sjömän har gjorts mindre sär-pr'äglade. I samband
därmed har undantaget för sjömän i 1971 års lag slopats. Enligt min mening
finns det inte något hinder mot alt låta sjömän omfattas av den. nya lagen ora
anställningsskydd. Förbehåll måste eraellertid göras för de särskilda
bestäramelser ora avstängning från tjänsten ra. ra. sora har förts in i
sjömanslagen av hänsyn tUl sjösäkerheten.
Vad
därefter gäller de mycket unga arbetstagama kan sägas att de inte har ett lika
utpräglat behov av ett omfattande anställningsskydd som den något äldre
arbetskraften. De regler jag föreslagit i det föregående rörande
uppsägningstidens längd enligt vilka personer under 25 år endast har en
uppsägningstid på en månad kan också sägas vara ett uttryck härför. Jag vill
vidare erinra om den föreslagna möjligheten för arbetsmarknadsparterna att
tillåta provanställningar för viss begränsad lid. Denna möjlighet torde få
särskild betydelse just i fråga om den mycket unga arbetskraften. Med de
modifikationer som följer av vad nu sagts kan jag eraellertid inte inse att den
unga arbetskraften skulle sakna behov av att få det skydd lagen är avsedd alt
ge. Även ungdora måste skyddas mot obefogad uppsägning och få rätt lill lön
under uppsägningstid, företrädesrätt till fortsatt eller ny anställning etc.
Jag är därför inte beredd att föreslå något generellt undantag beträffande
unga arbetstagare.
När
det i övrigt gäller lagens tUlämpningsområde anser jag liksom utredningen att
lagen bör orafatta även dera sora innehar bisyssla, vikariatsanställning eller
deltidsanställning. Utanför lagen bör eraellertid i princip falla sådana sora
inte är att anse sora arbetstagare. Vid bestäraraandet av vilka som skall
hänföras tUl kategorin arbetstagare bör det civilrättsUga arbetstagarbegreppet
användas. Detta betyder att i första hand tillämpningen av seraesterlagen skall
tjäna till ledning. Utanför arbetstagarbegreppet faller alltså bl. a.
uppdragstagare och de sora tUl övervägande del intar ställning av delägare i
rörelsen. Jag vill eraellertid erinra om att arbetstagarbegreppet har
utvecklats i praxis så att det numera torde orafatta även en stor del av de
grapper som avsågs med den år 1945 genoraförda ändringen i
arbetsfredslagstiftningen rörande de s. k. beroende uppdragstagarna, dvs.
sådana som, utan att anställningsförhållande föreligger, utför arbete för
annans räkning och därvid till denne intar en beroende ställning av väsentligen
samraa art som arbetstagares till arbetsgivaren (jfr prop. 1962: 90 s. 324 och
1970: 94 s. 39 f). Det finns därför enligt min mening inte tillräckliga skäl
att ta in en uttrycklig regel om att lagen skall orafatta också beroende uppdragstagare.
Detta utesluter mte att utvecklingen i praxis kan gå därhän att de sora nu
orafattas av begreppet beroende uppdragstagare kan korama att anses som
arbetstagare vid tillärapningen av denna lag.
Prop.
1973:129 197
För
vissa grapper av arbetstagare gäller särskilda bestäraraelser i lag. Sora
exerapel kan nänmas sjöraanslagen och lagen ora arbetstid ra. m. i husligt
arbete. Vidare bör i detta Sararaanhang erinras ora lagsltftning ora förbud mot
uppsägning i vissa fall, t. ex. på grund av värnpliktstjänstgöring eller
bamsbörd; Utredningens fortsatta arbete torde komma att leda till vissa
ändringar i denna lagstiftning. I den riiån speciallagstiftning koraraer alt
finnas kvar bör den gälla utan hinder av den nu aktuella lagen.
Givetvis
finns det, när raan genoraför en skyddslagstiftning sora innebär långtgående
forpUktelser för arbetsgivama och sora i princip orafattar alla arbetstagare,,
en viss risk för att lagen kommei: att kringgås genom ett ökat anlitande av
andra avtalsformer än tjänsteavtal. Det kan sålunda tänkas att
anstäUningsförhållanden ersätts av kompanjon-skapsförhållanden och att
underentreprenörer anlitas i ökad utsträckning i stället för arbetstagare:
Detta kan medföra alt vissa grapper som väl behöver det skydd sora lagen ger
och sora i och för sig borde ha omfattats av lagen koramer att ställas utanför.
Jag finner eraellertid inte anledning att f. n. föreslå någon bestäraraelse för
att förhindra sådant kringgående av lagen som jag nu har talat om. Jag vill
dock understryka att jag med stor uppraärksarahet koraraer att följa utvecklingen
på delta oraråde. Skulle det visa sig att lagen kringgås genora ett ökat
användande av andra avtalsforraer än tjänsteavtal avser jag alt la upp frågan
på nytt.
Utredningen
föreslår inte några särskilda regler Om den föreslagna lagens tillämplighet på
internationella förhållanden. Inte heller jag anser att några sådana regler bör
införas. Liksora utredningen anser jag att det som en allmän princip bör gälla
att lagen genora sin karaktär av skyddslagstiftning äger tillärapning på varje
anställning med dorainerande anknytning till Sverige eller svenska
förhållanden. Är arbetet mera stadigvarande förlagt till Sverige eller gäller
det en anställning där avtalet har ingåtts här i riket och båda parter är
svenska rättssubjekt, följer det av gällande praxis att svensk rätt i allmänhet
är tillämplig. På sjöfartens område bör huvudregeln vara att lagen gäller
beträffande fartyg som har registrerats under svensk flagg.
(offentliga
tjänstemän
Enligt
regeringsformen skaU grandläggande bestämmelser ora statstjänstemännens rättsställning
ges i lag. Ett raotsvarande stadgande har intagits i det lill riksdagen nyligen
framlagda förslaget till ny regeringsform (prop. 1973: 90).
Sedan
den 1 januari 1972 har i princip aUa arbetstagare i statens tjänst anställning
som statstjänstemän. Beträffande deras anställnirigsskydd gäller en omfattande
författningsreglering. I dessa och andra avseenden återfinns grandläggande
bestämmelser i statstjänstemannalagen. Vidare
Prop. 1973:129 198
innehåller
regeringsformen regler om bl. a. domares oavsättlighet och om förtjänst och
skicklighet som enda befordririgsgrunder vid tillsättning av statliga
tjänster. Utöver nämnda författningsbestämmelser regleras statstjänstemännens
anställningsskydd i ett flertal stadgor, instruktioner, brev etc. Inom den
statligt lönereglerade delen av det koraraunala orarådet, dvs. det komraunala
skolväsendet, skogsvårdsstyrelserna, försäkringskassorna osv., finns
raotsvarande bestäraraelser antingen i de författningar som enligt
statsmakternas beslut reglerar verksamheten eller i
kommunaltjänstemannastadgan.
I
samband med att de offentiiga tjänstemännen år 1965 principiellt tillerkändes
rätt att sluta kollektivavtal om sina anställnings- eller arbetsvUlkor
uppställdes ett förbud att träffa avtal beträffande bl. a. anställnings
ingående eller upphörande. Detta innebär att avtal om frågor som rör
statstjänstemännens anställningsskydd får träffas endast såvitt angår
uppsägningstidens längd samt förraåner under uppsägningstiden.
Vid
tiUsättning av tjänster på det statligt reglerade området får enligt
regeringsformen beaktas endast förtjänst och skicklighet, dvs. i princip
anställningstid och lämplighet för tjänsten. Bestäramelser har meddelats om
skyldighet att kungöra tjänst ledig för ansökan m. m. Hur en tjänst inrättas är
också noga reglerat. SärskUda författningar förbjuder köns- och
åldersbegränsningar samt reglerar anställande av partiellt arbetsföra,
straffade ra. fl. ävensom anordnande av deltidsarbete ra. m. En sökande sora
inte blir anställd har raöjlighet att besvära sig över tillsättningsbeslutet.
Även
beträffande föratsättningama för och förfarandet vid en anställnings
upphörande gäller en utförlig reglering. Både uppsägning och skyldighet att
avgå vid sjukdom och vid viss ålder regleras i lag eller annan författning.
Detsamraa gäller tvångsentledigande i disciplinär ordning eller av dorastol.
Föratora dom på avsättning och avsättning i disciplinär väg är uppsägning,
pensionering och försättande i disponibilitet de enda formerna för
entiedigande av tjänsteraän raed statiigt reglerade tjänster. Tjänsteman sora
är anställd med fullmakt, konstitutorial eller förordnande för bestämd tid kan
överhuvudlaget inte sägas upp. Däremot får tjänsteman, sora förordnats tUls
vidare, skiljas från tjänsten efter uppsägning. Detta får dock ske endast på
objektiv grund. Undantag föreligger enbart för tjänsteraän med tillfällig
anställning, sora inte varat raer än tre raånader i följd. Uppsägning skall ske
skriftiigen, och beslutet om uppsägning bör motiveras (prop. 1965: 60 s. 288).
Blir tjänsteman uppsagd, kan arbetstagarförening sora han tillhör begära
överläggning i saken. Däremot kan förhandling enligt lagen ora förenings- och
förhandlingsrätt inte ske. Vid överläggning i anledning av uppsägning skall
arbetsgivaren närraare redovisa skälen för uppsägningen, varvid organisationen
kan framföra sina synpunkter. Begärs
Prop.
1973:129 199
överläggning,
får tjänstemannen inte skiljas från tjänsten förrän överläggningen ägt rum,
även om uppsägningstiden gått tUl ända. Beslut ora uppsägning kan överklagas
genom besvär i administrativ väg. Beslutet får inte verkställas förrän det har
vunnit laga kraft.
Också
förutsättningarna för avstängning är noggrant reglerade i särskilda
författningar. Om en uppsägning vid en rättslig prövning förklaras OgUtig,
torde detta ha till följd att arbetsgivaren är skyldig att, ora föratsättningar
för avstängning inte är för handen, låta tjänstemannen utföra de raed tjänsten
förenade arbetsuppgifterna.
Enligt
uttalanden i förarbetena tUl statstjänstemannalagen bör en rayndighet, som i
stället för uppsägning finner sig kunna placera om en tjänsteman, utnyttja
denna möjlighet (prop. 1965: 60 s. 201). Staten söker som arbetsgivare genora
en aktiv oraplaceringsverksarahet i möjligaste mån verka för att
anställningstryggheten inte hotas för arbetstagare, sora berörs av
organisationsförändringar inora statsförvaltningen. Staten har också inrättat
en särskUd rayndighet, statens personalnämnd, sora har alt behandla bl. a.
dessa frågor. I den raån övertalig personal inte kan beredas sysselsättning
genom vederbörande myndighets försorg, har myndigheten att göra framställning
till personalnämnden sora sålunda centralt svarar för oraplaceringsfrågorna.
Ett
annat exerapel på det särskilda anställningsskydd sora kan gälla inom den
statliga lönereglerade sektorn erbjuder institutet förening av tjänster.
Tjänsleförening innebär att en befattningshavare, sora fått en högre tjänst,
får behålla sin s. k. bottentjänst under förutsättning att denna medför en
större anställningstrygghet än den högre tjänsten. Motsvarande gäller för den
sora vikarierar på en högre tjänst. När vikariatet gått till ända, kan
tjänstemannen alltid återgå till sin egen tjänst.
Genom
kollektivavtal gäller vidare i åtskilliga fall en förmånligare reglering av
uppsägningstiden för tjänstemän inom den statligt reglerade sektorn än för
arbetstagare i allraänhet. Sålunda har arbetsgivaren att iaktta en
uppsägningstid av en raånad vid extra anställning, tre raånader vid extra
ordinarie anställning och sex månader vid ordinarie anställning. I gengäld
åligger det även tjänstemännen att iaktta längre upp-sökningstider än som
vanligen gäller för andra arbetstagare.
Det
anställningsskydd som genom de näranda författningsbestäramelserna och genom
kollektivavtal tillförsäkrats de offentiiga tjänstemännen sträcker sig på
åtskilliga punkter längre än det skydd som f. n. gäller för arbetstagare inora
övriga delar av arbetsraarknaden. I vissa hänseenden åtnjuter de offentliga
tjansteraannen även ett bättre skydd än sora följer av den nu föreslagna lagen
ora anställningsskydd. I andra hänseenden saknar de eraellertid en uttrycklig
raotsvarighet tUl skyddet enligt denna lag. Detta gäller t. ex. de förat
genoragångna reglerna ora varsel till arbetslagarorganisation före uppsägning
och ora underrättelse i vissa fall till arbetstagare sora innehar anställning
för viss tid,
Prop. 1973:129 200
viss
säsong eller visst arbete eller som på arbetsgivarens begäran skall avgå med
pension. Även rätt tiU överläggning med arbetsgivaren, innan denne fattar
beslut ora uppsägning eUer avskedande, saknas. De offentliga tjänstemännen är
inle heller generellt tiUförsäkrade så långa uppsägningstider som enligt vad
jag förut har förordat bör gälla för arbetstagare i allmänhet. Vidare finns
inte något lagfäst förbud raot uppsägning i sådana fall, när det skäligen kan
krävas av arbetsgivaren att han bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Den
för de offentiiga tjänstemännen gällande regleringen av fömtsättningarna och
formerna för entledigande i administrativ väg eller genom domstols dom awiker
i vissa hänseenden från de bestäraraelser sora jag förut har förordat i fråga
ora avskedande från tjänsten. Motsvarighet saknas till de förordade besläramelserna
om företrädesrätt till fortsatt anställning vid uppsägning på grand av
arbetsbrist eUer till ny anställning inora viss tid efler sådan uppsägning.
Anställningen för begränsad tid torde på den offentliga sektorn förekomma även
i fall då denna anställningsform inle föranleds av arbetsuppgifternas
särskilda beskaffenhet.
Utredningens förslag till
lag om anställningsskydd innehåller inte något undantag för offentiiga
tjänsteraän. Lagförslaget omfattar alla kategorier av arbetstagare, oavsett om
de är i allraän eller enskild tjänst. Genora en särskild bestäraraelse i
förslaget har utredningen emellertid öppnat en raöjlighet att genora lag eller
annan författning reglera vissa frågor i särskild ordning. Detta har skett
frärast raed tanke på den offentliga sektorn, där det enligt utredningen i
vissa hänseenden kan vara erforderUgt med andra lösningar än dera sora lagförslaget
innehåller. Frågan i vilken utsträckning den föreslagna lagstiftningen bör
göras tilläraplig även på detta oraråde har utredningen eraellertid i detta
skede läranat åt sidan. Denna fråga komraer i stället att ägnas särskild
uppraärksarahet i det fortsatta utredningsarbetet. Som en utgångspunkt för
detta arbete bör enligt utredningen gälla, att det offentliga
anställningsskyddet bör anpassas till de principer sora läggs fast för
arbetsraarknaden i övrigt. Utredningen frarahåller att den föreslagna lagen ora
anställningsskydd dock givetvis inte får tas till intäkt för en försämring av
den redan befintiiga tryggheten på det offentliga området.
Flera
remissinstanser beklagar att det inte är raöjligt att i detta saramanhang göra
en samlad bedömning av hur anställningsskyddet bör utformas på hela
arbetsmarknaden, såväl den privata som den offentliga. I övrigt godtas de
principiella uttalanden som utredningen gjort ora hur anställningsskyddet bör
anordnas på den offentligreglerade sektorn. Från flera håll understryks
angelägenheten av att arbetstagare i offentlig tjänst såvitt möjligt inte ges
ett särare anställningsskydd än arbetstagare i privat tjänst raen att det å
andra sidan är nödvändigt att de särskilda förhållandena på den offentliga
sektorn beaktas vid ut-
Prop.
1973:129 201
forraningen
av anställningsskyddet på detta oraråde. JK ifrågasätter dock ora inte tiden är
inne för en enhetlig reglering av anställningstryggheten för alla
arbetstagare. Ett par reraissinstanser kritiserar utredningens förslag att
awikelse från den föreslagna lagen ora anställningsskydd skall kunna ske inte
enbart genora lag utan även genora annan författning. SAV och förhandlingsutredningen
anser däremot att en sådan ordning är ofrånkoralig. Den föreslagna ordningen
läranas också utan erinran från arbetstagarhåU.
För egen del anser jag det
självklart att staten måste vara beredd att ta på sig samma ansvar för sina
anställda sora enligt det nu fraralagda förslaget tUl lag ora anställningsskydd
skall åvila övriga arbetsgivare. Det stora flertalet offentliganställda
tjänsteraän är visserligen genora särskUd författningsreglering tUlförsäkrade
ett anställningsskydd sora kan sägas generellt sett vara bättre än det som
följer av detta lagförslag. På vissa av de punkter, där denna
författningsreglering inle skänker ett lika långtgående skydd, tUlärapas vidare
i praktiken en ordning liknande den sora gäller enligt den föreslagna lagen. Något
hinder i stort sett torde därför inte möta mot att låta lagen bli tilläraplig
även på offentiigt anställda. I likhet med utredningen anser jag därför alt
huvudregeln bör vara att lagen skall gälla även för arbetstagare i offentlig
verksarahet.
Den offentliga
verksaraheten syftar till att ta till vara medborgarnas intressen, sedda i
stort. Härav följer att det är ett medborgerligt intresse att all utövning av
offentlig verksamhet utan ovidkoraraande hänsyn uppfyller vad verksamheten
kräver. Detta är en av anledningarna till stadgandet i regeringsformen ora att
både förtjänst och skicklighet, raen å andra sidan inga andra oraständigheter,
skall beaktas vid tjänstetillsättmng. Detta grundlagsstadgande torde, såsom
också antagits vid tillkomsten av 1971 års lag om anställningsskydd, utgöra
ett hinder mot regler om företrädesrätt till ny anställning såvitt gäller den
offentliga sektorn. Härvidlag är dock alt märka att grundlagsstadgandet
jämkats i det framlagda förslaget till ny regeringsform i syfte att även andra
sakliga grunder än de nu angivna, t. ex. arbetsmarknadspolitiska och
lokaliseringspolitiska hänsyn, skall kunna vägas in vid bedöraningen (se prop.
1973: 90 s. 406). Genoraförs det förslaget komraer något hinder i grundlag
således inte att finnas raot alt sådana regler ora företrädesrätt till ny
anställning, sora jag i det föregående förordat, införs även på det offentliga
orarådet. Den nya grundlags-besläraraelsen träder dock i kraft först den 1
januari 1975 eller ett halvår efter det att den nu föreslagna lagstiftningen
enligt rain raening bör träda i kraft.
Det kan för den offentliga
sektorns del i vissa fall på grund av den offentliga verksamhetens särskilda
natur föreligga behov av andra lösningar av anställningsskyddet än som valts i
den nu föreslagna lagen.
Prop.
1973:129 202
När
det gäller privat verksamhet kan detta tillgodoses i viss utsträckning genom
reglering i kollektivavtal. På grand av avtalsförbudet i statstjänsteraannalagen
och komraunaltjänsteraannalagen slår den vägen inle öppen för de statligt
reglerade tjänsternas del. Undantag från de dis-positiva lagstadgandena raåste
alltså göras antingen i de särskilda författningar, som reglerar
anstäUningsviUkoren för de offentiiga tjänstemännen, eller i själva lagen ora
anställningsskydd.
En utväg skulle givetvis
kunna vara att ändra statstjänsteraannala-gens och kommunaltjänsteraannalagens
regler om det avtalsbara området. Det ingår eraellertid i
arbetsrättskommitténs och förhandlingsutredningens uppdrag att undersöka i vad
mån avlalsförbudet bör bibehållas även i fortsättningen. Enligt rain raening
bör detta utredningsarbete inte föregripas. Jag är därför inte beredd alt nu
överväga några ändringar i detta avlalsförbud.
Det är således oundvikligt
med en viss särreglering för offentliga tjänsteraän. Jag vill påpeka att
avvikelser i vissa fall kan behöva göras även från de bestäraraelser av
tvingande natur, sora den föreslagna lagen ora anställningsskydd innehåller. I
likhet raed utredningen anser jag att den särreglering som således kan vara
påkallad inte lärapligen bör tas in i en allraän lagstiftning ora
anstäUningsskydd. På grund av de disparata förhållanden sora kan råda inora det
vidsträckta oraråde, för vilket staten står som arbetsgivare eller där staten
eljest reglerar de anställdas avlöningsförmåner, har jag förståelse för den av
utredningen och vissa reraissinstanser fraraförda synpunkten att avvikelse från
lagstiftningen kan behöva göras även genora annan författning. Jag godtar
därför förslaget att avvikelse skall kunna göras genora annan författning än
lag. Utredningsförslaget bör dock på den punkten jämkas så att det klart
framgår alt detta endast gäller i fråga ora statligt reglerade tjänster.
Redan nu tillämpas i
praktiken den ordningen att personalorganisationerna bereds tillfälle att
framföra synpunkter under utarbetandet av administrativa författningar sora rör
de offentligt anställda. Jag utgår från att denna praxis skall bestå. Det
finns anledning alt anta att erforderliga avvikelser från lagen sora regel
koramer att kunna ske raed personalorganisationernas samtycke. Mot bakgrund av
att avvikelserna i enlighet med vad jag förut anförde inte får leda till att
offentiiga tjänstemän i gemen får en särare anställningstrygghet än privat
anställda synes det mig med fog kunna hävdas att den särreglering som måste ske
i administrativ ordning inte kan anses innebära någon obefogad inskränkning av
de offentiiga tjänstemännens rätt tUl lagstadgat skydd för anställningen.
Prop. 1973:129 203
Beredskapsarbeten
m. m.
Enligt
arbetsraarknadskungörelsen (1966:368, senast omtryckt 1972: 300) kan
arbetslöshetshjälp meddelas i form av bl, a, beredskapsarbete, arkivarbete
eller musikerhjälp. De arbetslösa personer som sysselsätts i sådan form av
arbetslöshetshjälp torde vara att anse som arbetstagare i den bemärkelse »ora
jag förut har angett (jfr HesselgrenSarauelsson Wallén, Semesterlagen, 12:e
uppl., s. 52). För dessa gäller vissa bestäraraelser i
arbetsraarknadskungörelsen, särskilda av AMS utfärdade föreskrifter samt en
reglering genora kollektivavtal raellan bl. a. AMS och vederbörande
arbetstagarorganisationer.
Enligt
arbetsraarknadskungörelsen skall genora den offentliga arbetsförraedUngen
vidtas åtgärder för att främja att arbetslösa, som har fått arbetslöshetshjälp
i form av beredskapsarbete, arkivarbete eller rausikerhjälp, så snart som
raöjligt övergår till arbete på den öppna arbetsraarknaden. Enligt
kollektivavtalen är arbetstagama även skyldiga alt omedelbart lärana dessa
arbeten, om de erbjuds lärapligt arbete på den öppna arbetsmarknaden. Eljesl
gäller enligt kollektivavtalen vanligen en uppsägningslid av 14 dagar.
Till
följd av siirskild kollektivavtalsreglering gäller i stort sett motsvarande
bestämmelser för arbetstagare som efter anvisning av länsarbetsnämnd anställts
för sysselsättning vid koraraunal skyddad verkstad sora godkänts av AMS. Även
dessa personer torde vara att betrakta som arbetstagare i den förut angivna
bemärkelsen.
Jag
har förut nämnt att utredningens förslag till lag om anställningsskydd
innehåller en bestäraraelse sora innebär att stadganden i lag eller annan
författning, vilka avviker från bestäraraelsema i den föreslagna lagen, skall
tillämpas i stället för dessa bestäraraelser. Enligt utredningen skall den
möjlighet som härigenom öppnats att förfatlningsreg-lera vissa frågor, vilka
annars skulle regleras av lagen ora anstäUningsskydd, kunna utnyttjas bl. a.
när särskUda regler kan krävas raed hänsyn till den offentliga verksaraheten,
exempelvis arbete enligt arbetsmarknadskungörelsen eller annan motsvarande
författning. I anslutning härtUl framhåller utredningen att arbetstagare, sora
anvisats beredskapsarbete, inte bör kunna göra anspråk t. ex. på långa
uppsägningslider, rätt lill fortsatt anställning e. d.
Av
remissinstanserna berör endast AMS den fråga som utredningen sålunda dragit
upp. AMS förklarar sig därvid förutsätta att frågan löses i enlighet raed
utredningens uttalanden.
I
likhet med utredningen och AMS anser jag att näranda kategorier inte bör
omfattas av bestämraelserna i lagen. De arbeten det här är fråga om är avsedda
att fungera så att de snarast möjligt avlöses av arbete på den öppna
arbetsmarknaden. För att detta system skall kunna fungera är det nödvändigt att
de genast lämnar sin anställning, om ar-
Prop. 1973:129 204
betsförmedlingen
anvisar dem ett arbete på den öppna arbetsmarknaden som de skäligen bör ta. De
bestäraraelser som lagen om anställningsskydd innehåller passar därför inte
för dessa fall. Dessa bestäraraelser bör därför gälla enbart för anställningar
på den öppna arbetsraarknaden.
De
anställningsvillkor som gäUer för arbetstagare, vilka sysselsätts i de
ifrågavarande formerna av arbetslöshetshjälp eller i skyddade verkstäder,
regleras f. n. inte i lag eUer författning utan återfinns i kollektivavtal.
Enligt min mening bör denna ordning behållas.
Av
de skäl som jag nu har angett bör i lagen ett särskilt undanlag göras för
arbetstagare som meddelats arbetslöshetshjälp i form av beredskapsarbete,
arkivarbete eller musikerhjälp eller som anvisats arbete i verkstad inora
arbetsvärden.
5.2.13
Ikraftträdande m. m.
Den
föreslagna lagstiftningen innebär på flera punkter stora förändringar av de
förhåUanden sora hittUls rått på den svenska arbetsraarknaden. Det är därför
angeläget, att parterna på arbetsraarknaden får god tid på sig efter det att
riksdagen tagit ställning till förslaget så alt erforderliga ändringar i
kollektivavtal kan genoraföras och inforraation ora de nya reglerna kan lämnas
till medleraraarna. För rain del biträder jag utredningens uppfattning att den
1 juli 1974 är en läraplig tidpunkt för ikraftträdandet.
De
av utredningen föreslagna övergångsreglerna bygger på att lidpunkten då en
viss åtgärd gått i verkställighet blir avgörande för ora den skall beröras av
den nya lagen. Detla synes raig också vara en läraplig ordning. Den nya lagen
bör inte gälla i fråga om uppsägningar, avskedanden eller permitteringar som
ägt rura före ikraftträdandet. Jag godtar också utredningens förslag, att
uppsägningar sora skett före lagens ikraftträdande inte skall kunna ge
företrädesrätt till ny anställning, även om nyrekrytering sker efler
ikraftträdandet. Detsamraa bör gälla i fråga ora återintagning i arbetet efler
perraittering.
Utredningens
förslag att skyldighet att lämna varsel och delta i överläggning enligt
förslagets regler därom skall gälla i fråga om uppsägningar, avskedanden och
permitteringar som sker efter ikraftträdandet kan enligt min raening raedföra
komplikationer. Jag föreslår i stället en regel om att arbetsgivare inte på grund
av nya lagen kan bli skyldig att varsla eller delta i överläggning innan lagen
trätt i kraft.
Utredningens
förslag till övergångsbestämmelser innebär att arbetstagare får tillgodoräkna
sig anställningstid sora belöper sig på tiden före ikraftträdandet. Jag
ansluter raig härtiU.
Prop. 1973:129 205
5.3
Lagstiftning om anställningsfrämjande åtgärder
5.3.1
Varsel om driftsinskränkningar
En
av de viktigaste uppgiftema för arbetsmarknadspolitiken är att på olika sätt
söka undanröja eller mildra de negativa effekter sora driftsinskränkningar kan
ha för de anställda sora berörs därav. För att arbetsraarknadsrayndigheterna
skall få raöjlighet att hjälpa de på grund av driftsinskränkningar friställda
arbetstagama till nya lärapliga arbeten och sätta in de arbelsraarknadspolitiska
åtgärder sora kan behövas för detta ändaraål krävs ofta ett visst rådrum innan
driftsinskränkningarna genomförs.
Sedan
år 1944 har i vårt land tillämpats ett på frivilliga överenskommelser uppbyggt
system med förhandsinformation till arbetsraarknadsrayndigheterna ora
planerade driftsinskränkningar. Den nuvarande överenskommelsen, som tillkora år
1968, gäher för stora delar av den privata arbetsmarknaden. Enligt
överenskomraelsen skall företagen lärana varsel till arbetsraarknaden om
sådana driftsinskränkningar sora raedför uppsägning av rainst fera anställda.
Varseltidens längd varierar därvid raellan två månader, om högst 50
arbetstagare berörs, och tre månader i övriga fall. Vid nedläggning av en hel
driftsenhet, sora berör fler än 100 anställda, är varsel tiden dock fyra
månader. Varsel skall även läranas om driftsinskränkningar sora raedför
premittering av minst fera anställda. Vid perraittering för längre tid än 14
dagar utgör varseltiden två raånader. Motsvarande regler gäller för statliga
rayndigheter enligt Kungl. Maj:ts curkulär (1969: 706) om anraälan av personalinskränkning
och personalantagning m. m.
Utredningens
förslag till lagregler om varsel till länsarbetsnäranderna ora
driftsinskränkningar bygger i huvudsak på näranda varselöverenskommelse och
cirkulär.
I
likhet med vad som gäller enligt varselöverenskommelsen föreligger enligt
utredningens förslag inle någon skyldighet att lärana varsel ora sådana
driftsinskränkningar, sora berör färre än fem arbetstagare. Detta har
motiverats raed att arbetsraarknadsverket vid en driflsin-.skränkning av så
ringa orafattning inte torde ha sararaa behov av ett särskilt rådrum sora vid
övriga driftsinskränkningar. Jag delar denna bedömning som godtagits av
samtliga remissinstanser. Anledning att höja den föreslagna gränsen för
varselskyldigheten, vilket ifrågasatts av SAF, föreligger å andra sidan inte.
Denna gräns har på grund av varselöverenskoraraelsen gällt sedan år 1968, och
det bör vid en lagreglering av varselinstitutet inte koraraa i fråga alt
försänira arbetsraarknadsrayndigheternas nuvarande raöjligheter till rådrum
vid driftsinskränkningar. Jag biträder också utredningens, av
remissinstanserna godtagna förslag att varselskyldighet inte skall föreligga i
fråga ora driftsinskränkningar som är ett normalt led i arbetsgivarens verksarahet.
Prop.
1973:129 206
I
fråga ora driftsinskränkningar sora kan medföra uppsägning innebär
utredningens förslag, att varsel skall lämnas viss tid innan driftsinskränkningen
genomförs, dvs. den tidpunkt då de uppsagda arbetslagarna får lämna företaget
därför att arbete inte längre kan beredas dera. Utredningsförslaget har på
denna punkt inle raött någon erinran under reraissbehandlingen. För egen del
biträder jag förslaget.
Enligt utredningens
förslag skall varseltiden vara olika lång beroende på det antal arbetstagare
sora kan komma att sägas upp. Sålunda skall varseltiden uppgå till två månader
ora högst 25 arbetstagare berörs, lill fyra raånader om fler än 25 men högst
100 arbetstagare berörs och till sex månader ora fler än 100 arbetstagare
berörs. Förslaget har i denna del godtagits av så gott sora saratliga
remissinstanser, däribland AMS som anser den föreslagna förlängningen av de
enligt varselöverenskommelsen gällande tiderna vara värdefull. SAF uttrycker
dock viss tvekan, om det är befogat att förlänga varseltiden tUl sex månader i
de fall när fler än 100 arbetstagare berörs. I varje fall bör enligt SAF:s
raening en så lång tid gälla enbart när del är fråga om förelagsnedläggelser.
Svenska fabriksarbetareförbundet raenar å andra sidan all länsarbetsnäranderna
skall ges raöjlighet att ytterligare förlänga varselliderna, om detta påkallas
av särskilda sysselsättningssvårigheter inom ett län.
I likhet raed utredningen
anser jag att behov i vissa fall kan föreligga av längre varseltider än som f.
n. gäller enligt varselöverenskoraraelsen. Erfarenheterna visar näraUgen att
det inte alltid varit raöjligt att inora ramen för de nu gällande
varseltiderna på ett tillfredsställande sätt lösa omställningsprobleraen för
de arbetstagare sora berörts av en driftsinskränkning. Det synes naturligt att
låta varseltiderna bli längre ju flera arbetstagare det är fråga ora. Såväl
arbelsraarknads-myndigheternas behov av rådrura sora arbetsgivamas raöjligheter
alt förutse en driftsinskränkning ökar näraUgen sora regel ju större omfaltning
driftsinskränkningen har. Däremot finns enligt rain raening inte någon
anledning att tiUärapa olika varseltider vid driftsnedläggelser och övriga
driftsinskränkningar. För arbetsraarknadsmyndigheternas del är behovet av
rådrura lika stort vare sig de friställda arbetstagarna utgör arbetsgivarens
hela personalstyrka eller endast en del därav.
De varseltider som
utredningen föreslagit finner jag vara lärapligt avvägda. Dessa torde i
allraänhet vara tillräckliga för att arbetsraarknadsrayndigheterna skall få
tillfälle att göra erforderliga insatser för de friställda arbetstagarna. I
vissa fall kan dock även de förordade tiderna koraraa att visa sig otillräckliga.
Fraraför allt under en lågkonjunktur med ringa efterfrågan på arbetskraft
liksora när friställningar sker vid ett förelag, sora är lokaliserat till en
raindre ort och där dorainerar den lokala arbetsraarknaden, kan
arbetsraarknadsrayndigheterna behöva sätta in åtgärder i ett tidigare skede än
sora raedges enligt de nu förordade
Prop.
1973:129 207
varselreglerna.
I och för sig skulle det vara tänkbart att för sådana fall tillerkänna
länsarbetsnämnderna rätt alt, i den utsträckning sora syssei-sättningsförhållandena
inom länet påkallar det, förordna om längre varseltider än de eljest gällande.
Arbetsgivarna har eraellertid knappast större raöjligheter att förutse en
driftsinskränkning i de nu åsyftade fallen än i övriga fall. Enligt mm mening
är det inte realistiskt att räkna med att längre varseltider än de som
utredningen föreslagit skuUe komma att hållas i någon större utsträckning.
Förlängs varseltiderna ytterligare föreligger en uppenbar risk att varsel i
åtskilliga fall skulle koraraa alt läranas "för säkerhets skull".
Dylika meddelanden är emellertid av föga värde från arbetsmarknadspolitisk
synpunkt. I de situationer där ett förlängt rådrura kan visa sig erforderligt
bör arbetsmarknadsverket, på sätt som hittills skett i raånga fall, i stället
kunna ta upp överläggningar raed företaget ora senareläggning av friställningen
tiU en från arbelsraarknadspolitisk synpunkt lämpligare tidpunkt. En
förlängning av rådrumstiden kan även åstadkoraraas genom tidigareläggning av
beställningar för bl. a. statliga och komraunala organ eller genom sysselsättningspolitiskt
betingad offentiig upphandling. Genom kungörelsen (1972: 302) om statsbidrag
till nedläggningshotade förelag har vidare ett nytt raedel tillkorarait sora
komplettering lill de tidigare för att ge rådrum för överväganden om fortsatt
drift eller omplacering av de anstäUda. Mot denna bakgrund är jag inle beredd
alt förorda ett system enligt vUket varseltiderna skulle kunna förlängas utöver
vad som tidigare föreslagits.
Enligt utredningens förslag
skall varsel lämnas tUl länsarbetsnämnden i del län där driftsinskränkningen
genomförs. Ora driftsinskränkningen berör driftsenheter i olika län, skall
varsel således läranas till länsarbetsnäranden i varje sådant län. Bedöraningen
av hur raånga arbetstagare som berörs skall därvid göras för varje län för sig.
Detta har kritiserats av TCO, som anser det vara riktigare att beräkna varselliden
efter samtliga arbetstagare som berörs av en och samma driftsinskränkning
oavsett om denna genomförs i olika län. Enligt TCO:s raening skulle ett sådant
"riksvarsel" kunna läranas till en central instans i stället för
till varje särskild länsarbetsnärand.
Ansvaret för att de
arbetstagare som friställts vid en driftsinskränkning så snart sora raöjligt
bereds annan sysselsättning åvilar i första hand länsarbetsnäranden i varje
län. För länsarbetsnäranderna är det därför av värde alt i god tid få besked
ora de friställningar som planeras inom vars och ens verksamhetsoraråde.
Däremot torde en länsarbets nämnd knappast ha behov av ett utsträckt rådram i
de fall när friställningar samtidigt planeras inora ett annat län än det där
nämnden är verksam. Det synes mig ovisst om en särskilt inrättad central
instans, till vUken varsel skulle kunna lämnas om driftsinskränkningar som har
verkan i flera län, skulle komma alt fylla någon funktion. Från arbets-
Prop.
1973:129 208
marknadsmyndigheternas
sida har inte gjorts gäUande alt den nuvarande ordningen skulle vara förenad
raed några olägenheter. Något behov av en sådan ordning som föreslagits av TCO
torde därför inte föreligga. En sådan ordning synes tvärtom kunna raedföra
vissa svårigheter från adrainistrativ synpunkt. Jag biträder därför
utredningens förslag.
Utredningen
har föreslagit att varsel vidare skall lämnas till länsarbetsnämnden ora
sådana driftsinskränkningar sora kan raedföra permittering inbegripet
korttidsarbete rainst en raånad innan åtgärden träder i kraft. Till detta
förslag, som har godtagits under remissbehandlingen, kan jag ansluta mig. I
likhet med utredningen anser jag det nämligen vara av värde för
arbetsmarknadsmyndigheterna att i tid få vetskap om dylika åtgärder, vilka kan
utgöra tecken på att företagets ställning börjat bU osäker och att det därför
föreligger en risk för att friställningar småningom raåste ske.
Utredningen
har påpekat, att en driftsinskränkning fömtom uppsägningar och permitteringar
även kan medföra att arbetstagare med anställning för viss tid, viss säsong
eller visst arbete inte erbjuds fortsatt anställning när den tidigare
anställningen upphör eller den nya säsongen skall börja, trots alt en
fortsättning från början varit avsedd av parterna. Utredningen har för dylika
fall föreslagit en bestämmelse av innebörd att arbetsgivaren skaU varsla
länsarbetsnämnden om en sådan driftsinskränkning rainsl en raånad innan den nya
anställningen annars skulle ha börjat. Några arbetsgivarorganisationer har
genteraot denna bestäramelse invänt alt den synes oraöjlig att tillärapa
exerapelvis för säsonganställda inora hotell- och restaurangbranschen och
beträffande objektsanställda inom byggnadsbranschen. I övrigt har bestämmelsen
emellertid läranats utan erinran under reraissbehandlingen.
Sora
jag förat nämnt kan man när det gäller anställningar för viss tid, viss säsong
eller visst arbete skUja mellan två olika sinsemellan artskilda
anställningsfall. I det ena fallet står det redan från början klart att det
endast är fråga om en enstaka anställning där någon fortsättning inte kan
komma i fråga. När en sådan anställning upphör sker det alltså av en annan
anledning än att arbetsgivaren raåste inskränka sin personalstyrka. I likhet
raed utredningen anser jag att något behov av varsel tiU arbetsraarknadsverket
inte föreligger i dessa fall. Det kan emellertid vid en tidsbegränsad anställning
även vara överenskommet eller förutsatt mellan parterna alt anställningen skall
ersättas av en ny anställning, ora inte arbetsbrist eller därmed jämförlig
orsak koraraer emellan. Anställningar av detta slag är vanUga inora exerapelvis
undervisningsområdet, skogs- och lantbraket samt livsmedels- och byggnadsbranschen.
Om i ett sådant fall fortsatt anställnmg inte erbjuds arbetstagarna därför att
arbetsgivaren måste inskränka driften, föreligger uppenbarligen på sarama sätt
som vid uppsägning ett intresse för arbetsmarknadsrayndighelema att genora
varsel i förväg erhålla visst rådram för att bereda de av driftsinskränkningen
sålunda berörda arbets-
Prop.
1973:129 209
tagarna
ny anställning på annat håll. Enligt den föreslagna lagen om anställnmgsskydd
skall arbetsgivaren, ora en anställning för begränsad tid inte koramer att
förnyas, lämna varsel tUl arbetstagarorganisationen minst sex veckor i förväg.
En motsvarande varseltid synes raig lämplig även för nu ifrågavarande fall. Jag
vUl eraeUertid inte utesluta att det kan finnas branscher, där förhållandena är
så särpräglade att denna tid i allraänhet inte kan hållas eller där av olika
skäl behov av ett sådant varsel mte föreligger. Sora jag senare skall närmare
redovisa anser jag därför att det bör finnas möjlighet att i adrainistrativ
ordning föreskriva om undantag från lagens varselregler.
En
remissinstans har påpekat att det utöver de nu genomgångna varselreglema
föreligger behov av en korapletterande bestäraraelse ora varsel med avseende på
sådana fall när en arbetsgivare planerar att flytta sui verksamhet till annan
ort. Detta är ett hittills inte prövat uppslag sora onekligen har visst fog
för sig. En utflyttning raedför nämligen ofta svårigheter för de anstäUda och
kan leda tUl alt dessa ser sig nödsakade att sluta sin anstäUning vid
företaget. En utflyttning kan även få konsekvenser för arbetsmarknadsläget både
på den tidigare och den nya orten. Emellertid har enligt min mening en
bestäraraelse av det slag sora antytts knappast sin naturliga plats i en
lagreglering av varsel om driftsinskränkningar. Det väckta probleraet synes
vidare i första hand röra frågan om information i dylika fall till de
arbetstagare, sora kan koraraa att beröras av utflyttningen, och till
myndighetema på ifrågavarande orter. Vad beträffar arbetstagarnas
informationsbehov vill jag erinra om att arbetsrättskomraittén enligt sina
direktiv har att ägna uppraärksarahet åt frågor ora behovet av priraär
förhandlingsskyldighet i angelägenheter som är av större betydelse för arbetstagama.
Hit hör givetvis bl. a. frågan om en förflyttning av företaget. De regler sora
kan koraraa att föreslås av koraraittén i detta hänseende synes kunna få
betydelse även för den nämnda informationsfrågan. Man bör därför avvakta
kommitténs förslag i hithörande delar innan slutlig ställning tas tiU denna
fråga. För myndighetemas del torde dessa redan nu raed stöd av lagen (1972:
826) ora uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor kunna få erforderlig
information ora de utflyttningar sora planeras inom den närmaste framtiden.
Enligt den lagen, som gäller till utgången av juni 1976, är näraligen
näringsidkare efter anraodan av rayndighet, sora Kungl. Maj:t bestäraraer,
skyldig att i fråga om arbetsställe inom länet till länsstyrelsen översiktligt
redovisa bl. a. planerade eller väntade utvidgningar eller inskränkningar i
produktionen, sysselsättningen eUer driften.
I
likhet med utredningen anser jag det vara påkallat med en särskild bestämmelse,
varigenora de i det föregående förordade tiderna för varsel liU
arbetsraarknadsverket saraordnas raed de varseltider som gäller enligt den
föreslagna lagen om anställningsskydd eller sora eljest kan
14
Riksdagen 1973.1 saml Nr 129
Prop. 1973:129 210
gälla
till följd av särskUd föreskrift i kollektivavtal. Den bestäraraelse som
utredningen föreslagit i detta hänseende innebär, att varsel om en
driftsinskränkning alltid skaU lämnas till länsarbetsnämnden senast i samband
med att arbetsvaren på grund av lag eller avtal varslar arbetstagare eller
arbetstagarorganisation om de åtgärder som föranleds av driftsinskränkningen.
Denna bestäramelse har allmänt godtagits under reraissbehandlingen. Jag
tillstyrker bestäramelsen med en smärre redaktionell ändring.
Som
utredningen utan erinran från remissinstansema föreslagit bör ett undantag från
de annars gällande varseltidema gälla för det fall att arbetsgivaren saknat
möjlighet att så lång tid i förväg som anges i lagen förutse de omständigheter
sora raedfört att han tvingats inskränka driften. Om arbetsgivaren i ett sådant
fall i stället lämnar varsel så snart det kan ske, bör han anses ha fullgjort
sin varselskyldighet.
När
ett varsel lämnas kan det ibland vara av värde för arbetsgivaren att varslet
inte oraedelbart blir offentligt. Genom varslet skulle det annars kunna komma
till allmän kännedom att företaget råkat i svårigheter, vilket från flera
synpunkter kan vara till skada för företaget. I varselöverenskoraraelsen har
därför med avseende på sådana faU intagils den bestämmelsen att varsel kan
lämnas till länsarbetsdirektören personligen med anhållan att varslet tills
vidare behandlas förtroligt. Enligt arbetsmarknadsverkets erfarenheter
framställs en sådan begäran ganska ofta. Om länsarbetsdirektören bifaller denna
begäran brakar denne underrätta endast länsarbetsnämndens ordförande och chefen
för Utredningsbyrån vid AMS om detla varsel. Ibland förekoramer det att
arbetsgivaren anhåller om konfidentiell behandling under så lång tid,, att de i
överenskoramelsen angivna minimitiderna därigenom underskrids. I så fall skall
länsarbetsdirektören, om han bedöraer att detta kan medföra avsevärda
ölägenheter från arbetsmarknadssynpunkt, underställa AMS denna fråga. Senast
när företagsnämnden informerats om den beslutade driftsinskränkningen anses
varslet eraellertid offentligt och ges sedvanlig spridning.
Enligt
utredningens förslag skall varsel lämnas skriftligen. Detta anser jag också
vara lämpligt. I och raed att ett sådant varsel inkommit till länsarbetsnämnden
är del underkastat de bestämmelser om offentlighet som enligt
tryckfrihetsförordningen gäller för allmänna handlingar. Enligt en av
utredningen föreslagen bestämmelse som jag, för min del biträder skall
tystnadspUkt gälla beträffande bl. a. sådana varselmeddelanden. Någon
motsvarighet tUl varselöverenskommelsens regel om förtrolig behandling
iimehåller förslaget dock ej.
SAF
har anmärkt på att möjligheten tiU konfidentieU behandling av ett varsel
borttagits i utredningens förslag samt har frarahållit att den föreslagna
besläraraelsen om tystaadsplikt inte ger det sekretesskydd som kan vara av
vitalt intresse för ett företag i vissa situationer.
Prop. 1973:129 211
I
samband med tillkomsten av 1971 års sysselsättningslag infördes i
sekretesslagen (1937: 249) en ny paragraf, 22 §, av innehåll att handling i
ärende som avses i sysselsättningslagen är belagd med sekretess i den raån den
innefattar upplysning ora bl. a. enskUt företags affärs-eller
driftsförhållanden. Denna bestäramelse bör ändras så att den blir tilläraplig
på handUngar i ärende som avses i lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder. Härigenom kommer ett sekretesskydd alltså att gälla även för
varselmeddelanden, samtidigt sora tystnadsplikt föreligger. Därraed är
emeUertid inte frågan löst vilka tjänstemän inom AMS' verksamhetsområde eller
eventuellt vilka andra myndigheter som skall få del av ett sådant varsel. Jag
vill inte utesluta att det i vissa fall kan finnas behov av en sådan ordning
sora f.n. tillärapas i praktiken, nämligen att ett varsel under ett inledande
skede delges endast länsarbetsdirektören, länsarbetsnärandens ordförande och
chefen för utredningsbyrån vid AMS. Jag finner eraellertid inte erforderligt
att i den nu aktuella lagen intages särskUda bestäramelser härom. AMS kan
enligt den för AMS och länsarbetsnämnderna gäUande instmktionen besluta om ett
sådant systera, om detta anses erforderligt.
Enligt
utredningens förslag skall ett varsel innehålla uppgift om orsaken tiU och
arten av driftsinskränkningen, den tidpunkt-då denna är avsedd att genomföras
samt antalet berörda arbetstagare, fördelade på yrkesgrupper. Så snart del kan
ske skall arbetsgivaren uppge även vUka arbetstagare som berörs av
driftsinskränkningen. Förslaget, som i huvudsak står i överensstämmelse med
raotsvarande bestämmelse i varselöverenskommelsen, har inte föranlett något
påpekande under remissbehandlingen. Jag fiimer förslaget vara lämpligt.
I en
lagreglering av skyldigheten att lärana varsel ora driftsinskränkningar kan en
påföljd för underlåtenhet att fullgöra denna skyldighet inte undvaras.
Utredningens förslag innebär att arbetsgivare, sora uppsåtligen eller av grov
oaktsarahet underlåter att varsla ora driftsinskränkning inora föreskriven
tid, kan åläggas att utge en särsldld varselavgift till statsverket. Avgiften
skall fastställas för varje påbörjad vecka som varsel försummats och bestäramas
till lägst 100 och högst 500 kronor för varje arbetstagare som berörs av
driftsinskränkningen. Möjlighet till järakning av avgiften skaU dock finnas. En
påföljd, konstruerad på detla sätt, har godtagits under remissbehandlingen.
Även jag finner denna påföljd vara lämplig.
Erfarenheten
har visat att de varseltider som gäller enligt varselöverenskoraraelsen ofta
underskridits eller över huvud taget inte iakttagits i sådana fall när arbetsgivaren
är i konkurs. Med hänsyn tiU att en varselavgift skulle kunna bli verkningslös
ora avgiftsskyldigheten skulle gälla enbart för konkursboet, har utredningen
föreslagit att avgiften i denna situation i stället skall utges av den som
företräder boet. Häremot har under remissbehandlingen invänts att något behov
av en så-
Prop.
1973:129 212
dan
bestäraraelse inte föreUgger, eftersom det av allmänna rättsregler torde följa
att en konkursförvaltare som uppsåtligen eller av grov oaktsarahet åsamkat
konkursboet varselavgift kan ådraga sig skadeståndsskyldighet genteraot
konkursboet. Detta kan vara ett arguraent för att någon genereU skyldighet att
utge varselavgift inte bör åläggas släUföreträdare för arbetsgivare som är
juridisk person. Vad som utmärker konkursfallen är emeUertid att konkursboet
ofta kan sakna medel till varselavgiften. Det allmännas möjligheter att få
konkursboet att föra talan om skadestånd mot konkursförvaltaren är begränsade.
Skyldigheten att utge varselavgift skulle därför i reaUteten kunna framstå som
ett innehållslöst hot, om avgiften inte kunde uttas av konkursförvaltaren. Jag
tillstyrker på grand härav den av utredningen föreslagna undantagsbestämmelsen
om skyldighet för konkursförvaltare att utge varselavgift.
I
likhet med utredningen anser jag att varselavgift bör kunna åläggas endast av
domstol och endast på talan av AMS.
Som
utredningen framhållit bör de varselregler som jag nu genoragått i princip
gälla för hela arbetsraarknaden. Jag är dock raedveten ora att det inom vissa
branscher kan råda speciella förhållanden där de föreslagna varselreglerna
inte kan tUlämpas fuUt ut eller där behovet av inforraation om väntade
driftsinskränkningar åtminstone delvis tillgodoses på annat sätt. Detta gäller
bl. a. byggnadsbranschen, där arbetsmarknadsmyndigheterna fortlöpande
insaralar ett orafattande inforraationsraaterial sora kan läggas till grand
för en bedöraning av behovet av sysselsättningsåtgärder. I likhet raed
utredningen anser jag emellertid inte lärapligt alt i de lagregler som nu
föreslås införa detaljerade undantagsbestämmelser för sådana branscher som kan
ha behov av en särreglering. Det torde få ankomma på AMS att undersöka inom
vilka branscher avvikelser från lagreglerna kan anses påkallade. Kungl. Maj:t
eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, AMS bör ha möjlighet att föreskriva
om undantag från lagens varselbestämraelser för att raöjliggöra särskilda
varselöverenskoraraelser för speciella branscher.
Med
ett väl fungerande varselsyslera underlättas den samverkan mellan
arbetsmarknadens parter, koramunema och arbetsmarknadsverket sora är nödvändig
för att driftsinskränkningar skall kunna genomföras så friktionsfritt som det
över huvud taget är möjligt. Deima samverkan har sedan lång tid tillbaka ägt
rara i särskilda sararådsgrapper, vilka enligt varselöverenskoramelsen kan
tiUsättas vid varslade driftsinskränkningar för att följa omställningens
förlopp samt diskutera och till länsarbetsnämnden föreslå åtgärder för att
underlätta denna oraställning. Erfarenheterna av denna verksamhet är mycket
goda. Utredningen har emellertid inte funnit anledning att lagreglera
verksamheten med dessa sararådsgrapper utan uttalat att dessa även i
fortsättningen bör bildas på frivillighetens väg. AMS har instärat i detta
uttalande, sora i
Prop.
1973:129 213
övrigt
lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Även jag är av samma
uppfattning. Liksom utredningen förutsätter jag att de riktiinjer för
verksaraheten som AMS tidigare utfärdat koraraer att iakttas även fraradeles.
5.3.2
Åtgärder för alt främja anställning av äldre arbetstagare och arbetstagare med
nedsatt arbetsförmåga
Inledning
Arbetsraarknadspohtikens
uppgift är att genom stöd och service i olika former ge den enskUde möjlighet
till meningsfull sysselsättning i ett så fritt valt yrke som möjUgt.
Som jag inledningsvis har
redogjort för har utvecklingen på arbetsmarknaden lett tiU att en växande
grupp människor, främst äldre och handikappade, fått allt större svårigheter
att göra sig gällande i det ordinarie arbetslivet. Självfallet har deras
möjligheter att finna sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden påverkats av
den aktuella konjunkturutvecklingen. Probleraen för dessa arbetstagare är
eraellertid i hög grad av långsiktig karaktär.
De särskilda
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för äldre och handikappade har sedan slutet
av 1960-talet präglats av ökade insatser för att söka lösa dessa gruppers
sysselsättningsproblem i första hand inom det ordinarie arbetslivet.
Målsättningen har därvid varit att medverka tUl att arbetsplatser och
arbetsuppgifter på den öppna arbetsraarknaden ulforraas raed hänsyn tUl de
arbetssökandes olika förutsättningar, så att fler äldre och handikappade ges
möjlighet att utföra arbete utan hinder av sin ålder eller sitt handikapp.
Först när alla raöjligheter ut-törats att genom dylika insatser bereda dera
arbete i det vanliga förvärvslivet bör det bli aktuellt med sysselsättning i
skyddat arbete.
För att förverkliga denna
raålsättning har arbetsmarknadsverket på senare tid inlett ett saraarbete med
arbetsraarknadens parter för att åstadkoraraa förbättrade
anställningsraöjligheter för äldre och handikappade på den ordinarie
arbetsraarknaden. Ett avgörande steg för detta samarbete togs år 1970, då AMS
anraodade länsarbetsnäranderna alt ta initiativ till överläggningar raed
arbetsgivarna och raed arbetstagarnas organisationer inom företagen för att
underlätta i första hand för svårplacerad arbetskraft att få eller behålla
anställning på den öppna arbetsraarknaden.
Genora tillkomsten av 1971
års sysselsättningslag har arbetsraarknadsverket fått ökade möjligheter att
inleda saraarbete med företagen om åtgärder som bör vidtas för att bereda äldre
arbetstagare bättre anställningsraöjligheter. Denna lag bygger på tanken, att
arbetsgivare, arbetstagare och arbetsraarknadsrayndigheter i samförstånd skall
verka för att arbetet anpassas till den äldre arbetskraftens förutsättningar
och
Prop. 1973:129 214
att
möjligheter skapas för nyanställning av fler äldre arbetstagare. Lagen ger
vidare arbetsmarknadsverket befogenhet att, om samförståndslösningar inle kan
uppnås, meddela arbetsgivaren anvisningar om vilka åtgärder som bör vidtas för
att anställningsförhållandena för äldre arbetstagare skall förbättras. I det
praktiska arbetet har det samarbete som avses i lagen bedrivits i form av
särsldlda anpassningsgrupper, vilka under medverkan av parterna på
arbetsmarknaden börjat inrättas vid företag med minst 50 anställda. Dessa
grupper, i vilka som regel någon tjänsteman från arbetsförmedlingen medverkar,
har även fått i uppgift att behandla frågor rörande personer med arbetshinder.
Sådana anpassningsgrupper bildas f. n. i en accelerande takt. I juli 1973 beräknas
antalet anpassningsgrupper komraa att uppgå till mer än 3 500. Erfarenhetema
från verksamheten i dessa anpassningsgrupper är mycket positiva.
Tillämpningsområdet
Utredningens
förslag innebär, att arbetsraarknadsrayndigheterna skall ges möjlighet att
vidta särskilda åtgärder för att fräraja anställning inte bara av äldre
arbetstagare utan även av arbetstagare sora på grund av handikapp fått sin
arbetsförraåga nedsatt. I lagförslaget anges inle vilka sora är att betrakta
som äldre eller som kan anses ha nedsatt arbetsförmåga. Utredningen
frarahåller dock i sin motivering, att härmed avses sådana personer som på
grund av ålder eller nedsatt arbetsförraåga har svårigheter att behålla eller
erhålla anställning på den ordinarie arbetsraarknaden eller sora kan väntas få
sådana svårigheter ora inte särskilda åtgärder vidtas.
Remissinstanserna
delar allmänt utredningens uppfattning att arbetsmarknadsmyndigheterna skall
kunna vidta anstäUningsfrärajande åtgärder även för annan svårplacerad
arbetskraft än äldre arbetstagare. Flera remissinstanser framhåller dock att
begreppet "nedsatt arbetsförmåga" är för vagt för att kunna användas
i detta saramanhang. SAF anser att en mera adekvat benämning skulle vara
"personer sora på grund av fysisk eller psykisk sjukdom eUer skada har
betydande svårigheter att erhålla sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden".
Några handikapporganisationer föreslår att lagen skall göras tUläraplig på
arbetstagare som är svårplacerade på grund av kroppsliga, psykiska eller intellektuella
funktionsbegränsnmgar. Statens personalnärand och Svenska
fabriksarbetareförbundet framhåller att även personer raed sociala handikapp
bör omfattas av lagen.
Vid
tUlkomsten av 1971 års sysselsättningslag framhöll jag att den omständigheten,
att man då omedelbart gav sig i kast med den äldre arbetskraftens problera,
inte fick tas tUl intäkt för uppfattningen att de handikappades bekyraraer
skulle ha en lägre angelägenhetsgrad. Som jag redan inledningsvis har anfört
finner jag det därför vara naturligt.
Prop. 1973:129 215
att
arbetsraarknadsverket riu får ett lagfäst stöd att verka för bättre
anställningsraöjligheter även för den handikappade arbetskraften.
Otvivelaktigt
finns det åtskilliga handikappade för vUka deras handikapp inte innebär någon
belastning i deras yrkesutövning och inte heller utgör något hinder för dera
när de söker ny anställning. Någon anledning att lagen ges tillärapning även
på dem föreligger knappast. I så fall skulle skyddet för de verkligt
skyddsvärda handikappade arbetstagarna kunna tunnas ut. Som utredningen funnit
bör skyddet alltså tillkoraraa endast dera sora på grund av sitt handikapp
fått sin arbetsförraåga nedsatt. En handikappads arbetsförmåga kan eraellertid
vara nedsatt i förhåUande till vissa men inte andra arbetsuppgifter. Skyddet
bör därför reserveras för dera sora vid en given tidpunkt har svårigheter att
behålla eller erhålla anställning på grund av sin nedsatta arbetsförraåga. Vad
sora föranlett nedsättningen i arbetsförmågan saknar enligt min mening
betydelse. Det kan röra sig ora fysiska, psykiska eller intellektuella
funklionsnedsältningar. Lagen bör även kunna tillärapas på arbetstagare sora
fått sin arbetsförraåga nedsatt på grund av oraständigheter av social natur.
Avgörande för lagens tUlärapning är ora raöjligheterna för handikappade alt
ulföra en raeningsfull sysselsättning kan ökas genora all arbetsuppgifter och
arbetsrailjö anpassas till deras särskUda förutsättningar.
I likhet med vad som
gäller enligt 1971 års sysselsältningslag skall arbetsraarknadsrayndigheterna
enligt utredningens förslag själva kunna reglera i vilken utsträckning de
befogenheter sora lagen ger dera' skall utnyttjas. Utredningsförslaget
innehåller inga begränsningar för rayndigheternas rätt alt ta upp
överläggningar raed en arbetsgivare om åtgärder för att främja anställning av
äldre arbetstagare eller arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga. Å andra
sidan uppställs i utredningsförslaget inte heller några särskilda
förutsättningar under vilka sådana överläggningar skall eller bör inledas.
Enligt utredningen bör det överläranas åt arbetsraarknadsrayndigheterna att
raed hänsyn till oraständigheterna i varje enskUt fall avgöra om anledning
finns att ta upp överläggningar med en arbetsgivare ora förbättrade
anställningsraöjligheter för äldre och personer raed nedsatt arbetsförraåga.
Utredningsförslaget
har i denna del raött kritik huvudsakligen endast från SAF, som anser att den
för tillämpningen av 1971 års lag uppställda gränsen ora fera anställda bör
behållas. TCO påpekar att arbetsraarknadsverket bör koncentrera sina
ansträngningar till de större arbetsplatserna. Från flera håll betonas vidare
att ett effektivt utnyttjande av de raöjligheter, sora lagen ger
arbetsraarknadsrayndigheterna att verka för bättre anställningsmöjligheter åt
äldre och personer raed nedsatt arbetsförmåga, kräver att arbetsraarknadsverket
tillförs betydande personalförstärkningar.
Enligt
min mening är det rikligt att nu bygga vidare på det selektiva
Prop. 1973:129 216
system
som för den äldre arbetskraftens del infördes genom 1971 års
sysselsättningslag. Jag delar aUtså utredningens uppfattning att arbetsraarknadsmyndigheterna
bör ges befogenhet att från fall tiU fall avgöra i vad raån det är påkallat med
ingripande med stöd av lagen. I likhet med TCO anser jag att dessa myndigheter
av resursskäl i första hand skall inrikta sig på företag som har ett flertal
anställda. Detta synes även påkaUat med hänsyn tUl att utryraraet för att vidta
vissa åtgärder för äldre och personer med nedsatt arbetsförmåga naturligtvis
rainskar ju färre anställda som en arbetsgivare har. Detta utesluter dock inte
att myndigheterna bör kunna ta upp överläggningar även raed en sådan
arbetsgivare, om det någon gång skulle finnas anledning härtUl. Jag ansluter
raig därför tiU utredningens förslag att något uttryckligt undantag inte skall
göras för arbetsgivare med endast ett fåtal anstäUda. Jag delar även
utredningens uppfattaing att det inte i lagen bör anges att arbetsraarknadsrayndigheterna
i vissa fall skall eller bör ingripa raed slöd av lagen. I sista hand beror det
givetvis på tillgängUga resurser i vilken utsträckning dessa rayndigheter
koraraer att kunna agera.
Skyldighet
att lämna uppgifter
Enligt
1971 års sysselsättoingslag skall utgångspunkten för arbetsraarknadsmyndigheternas
bedömningar av föratsättningama att förbättra den äldre arbetskraftens
anställningsmöjligheter vara att länsarbetsnämnderna får möjUghet att infordra
vissa grandläggande uppgifter om arbetskraflsstrakturen på olika arbetsplatser.
Dessa uppgifter kan avse antalet anställda samt dessas namn, ålder, kön,
nationalitet, arbetsplats och huvudsakliga arbetsuppgifter. Uppgifterna skall
lämnas på tider som nämnden bestämraer. Vidare kan länsarbetsnärandema
förelägga en arbetsgivare att fortlöpande anmäla uppsägningar och
permitteringar för längre sammanhängande tid än 14 dagar av arbetstagare som omfattas
av 1971 års lag ora anställningsskydd. Föreläggande ora uppgiftsskyldighet kan
förenas med vite.
Även
enligt utredningens förslag skall länsarbetsnämndema kunna infordra vissa
uppgifter som kan behövas som tmderlag för bedömningen om överläggningar bör
upptas med en arbetsgivare om åtgärder för att förbättra
anställningsmöjligheterna för äldre och personer raed nedsatt arbetsförraåga.
Utredningen anser att sararaanfattande beskrivningar av arbetskraftens
struktur och sammansättning ofta kan vara att föredra fraraför de mera
detaljerade uppgifter i detta hänseende som anges i 1971 års
sysselsättningslag. Vidare synes arbetsmarknadsmyndigheterna enligt
utredningens raening kunna ha behov av uppgifter om förestående nyanställningar.
Däremot anser utredningen att något behov av uppgifter om uppsägningar eller
permitteringar inte finns sedan skyldigheten att lärana varsel ora
driftsinskränkningar lagreglerats. Utredningens förslag innebär därför att
länsarbetsnärandema kan före-
Prop.
1973:129 217
lägga
arbetsgivare att lärana uppgift ora arbetsstyrkans storlek och sara-mansättning
samt om förestående nyanställningar. Sådant föreläggande skall kunna förenas
med vite.
Utredningsförslaget
har i denna del i huvudsak godtagits under reraissbehandlingen. Några
arbetsgivarorganisationer anser dock alt arbetsgivarna inte skall kunna
åläggas skyldighet att lärana uppgift om varje förestående nyanställning.
Enligt dessa reraissinstanser bör det i stället vara tillräckligt att uppgift
lämnas om sådan planerad utökning av arbetsstyrkan som avser rainst 50
arbetstagare. Vidare anser LO att länsarbetsnärandema bör ha kvar möjligheten
att infordra uppgifter om uppsägningar och perraitteringar särat att de
dessutora bör ges rätt att inhärata uppgift om förestående oraplaceringar.
För att
länsarbetsnärandema skall kunna bilda sig en uppfattning ora förutsättningarna
för att åstadkomma förbättrade anställningsmöjligheter för äldre arbetstagare
och arbetstagare raed nedsatt arbetsförmåga är det nödvändigt att de har en
överblick av personalförhållandena hos arbetsgivarna inora länet. Ofta torde
nämnderna genom sina kontakter med arbetsgivarna i det dagliga
förraedlingsarbetet ha erhållit en tillfredsställande sådan överblick. Vid
företag där anpassningsgrapper finns inrättade torde
arbetsraarknadsrayndigheterna vidare som regel få erforderlig kännedom ora
anstäUningsförhållandena för äldre arbetstagare och arbetstagare raed nedsatt
arbetsförmåga. Värdefull inforraation i dessa hänseenden torde dessa
rayndigheter ofta få även genora de anställdas organisationer. Detta utesluter
dock inte att länsarbetsnäranderna i vissa fall kan behöva fordra in direkta
uppgifter från arbetsgivarna ora personalförhållandena hos dem. I första hand
föreligger därvid givetvis behov av inforraation ora storleken och
sararaansättningen av den hos arbetsgivaren sysselsatta arbetsstyrkan. Jag
biträder därför utredningens förslag om att länsarbetsnämndei-na skall kunna
infordra dylika uppgifter. Denna uppgiftsskyldighet bör ges en något mer
allraän utforraning i lagen än vad fallet är enligt 1971 års lag.
Uppgiftsskyldighelen bör vidare även avse hur raånga arbetstagare raed nedsatt
arbetsförraåga arbetsgivaren sysselsätter. I lagen bör sålunda föreskrivas alt
arbetsgivare kan föreläggas att lärana uppgift ora arbetsstyrkans storlek och
dess sararaansättning raed avseende på arbetstagarnas ålder, kön, nationalitet
och huvudsakliga arbetsuppgifter liksora även ora antalet arbetstagare med
nedsatt arbetsförmåga.
Vad
gäller utredningens förslag att arbetsgivarna skall kunna föreläggas att lämna
uppgift ora förestående nyanställningar vill jag erinra om att jag i årets
statsverksproposition uttalat en viss tveksamhet i fråga ora lärapligheten av
ett system med obligatorisk anmälan av lediga platser till den offentiiga
arbetsförmedlingen. Det nu väckta förslaget innebär eraellertid att denna
uppgiftsskyldighet skall fullgöras inora raraen för ett selektivt system, som
går ut på att derma skyldighet skall
Prop.
1973:129 218
anpassas
efter förhållandena i varje särskilt fall. För alt syfiet med den nu föreslagna
lagstiftoingen skall kunna tillgodoses kan del vidare ibland otvivelaktigt
föreligga ett behov för arbetsmarlcnadsmyndigheterna att få kännedora ora alt
en arbetsgivare avser all nyanställa personal. Av dessa skäl biträder jag
utredningsförslaget i denria del.
I likhet med LO anser jag
all del i vissa fall kan vara av värde för länsarbetsnärandema att få vetskap
även oni andra förändringar i arbetsgivarens arbetsstyrka, såsom uppsägningar,
permitteringar eller omplaceringar. Länsarbetsnäranderna bör därför inom
raraen för del selektiva systera sora jag nyss har förordat kunna inhämta
uppgifter också i dessa hänseenden.
I
enlighet med vad jag förut har sagt bör några begränsningar inte uppställas för
länsarbetsnämndernas raöjligheter att infordra uppgifter i de avseenden sora nu
genomgåtts. Dessa uppgifter bör därför kunna infordras i den utsträckning sora
länsarbetsnäranden anser det påkallat.
I likhet med vad som gäller
enligt 1971 års sysselsättningslag bör arbetsgivaren och berörda organisationer
beredas tillfälle att yttra sig, innan föreläggande ora uppgiftsskyldighet
raeddelas. Sådant föreläggande bör kunna förenas raed vite, ora anledning finns
till antagande att arbetsgivaren inte koraraer alt ställa sig föreläggandet
till efterrättelse.
Överläggningar
Utredningens
förslag tUl lagregler om åtgärder för att fräraja anställning av äldre
arbetstagare och arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga bygger på 1971 års
sysselsättningslag. Sålunda skall arbetsraarknadsmyndigheterna kunna ta upp
överläggningar med arbetsgivare och berörda organisationer om åtgärder som kan
behöva vidtas'dels för att förbättra förhållandena i arbetet för redan
anställda äldre arbetstagare och arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga, dels
för att främja anställning av fler sådana arbetstagare. Utredningen betonar
att alla ansträngningar bör göras för att dessa frågor löses i samförstånd.
Någon närraare reglering av vilka åtgärder sora skall kunna bli föremål för
sådana samförståndslösningar synes enligt utredningen inte vara erforderlig.
Flera remissinstanser instämraer i utredningens uttalanden att
saraförståndslösningar skall eftersträvas och att rimligt hänsynslagande till
alla berörda parter skall ske. Några handikapporganisationer är dock kritiska
och anser att dessa synpunkter överbelonats. Enligt deras mening komraer en
uppraaning om restriktivitet i tillärapningen av de ivångsmöjligheter sora
lagen erbjuder inte att kunna raedföra någon näranvärd förbättring av de
handikappades nuvarande situation på arbetsraarknaden.
För
egen del vill jag understryka vad jag anförde vid införandet av 1971 års
sysselsättningslag, nämligen att det är viktigt att de parter, som närmast
berörs av ifrågavarande problem, blir ense vid överläggning-
Prop. 1973:129 219
arna
om hur dessa problem lämpUgast bör lösas. Av utomordentiig vikt är givelvis
också, att de fackliga organisationerna från början kopplas in i de
överläggningar som sker. Det bör alltså vara fråga om överläggningar mellan
tre parter, arbetsmarknadsmyndighet, arbetsgivare och fackliga organisationer.
Gemensamt accepterade lösningar som genoraförs i saraverkan raellan
arbetsraarknadsrayndigheter, arbetsgivare och arbetstagare utgör enligt min
raening den bästa garantin för att tillfredsställande resultat skall nås. Jag
delar alltså utredningens uppfattning att alla ansträngningar bör göras för
att lösa probleraen i samförstånd. På grund av de erfarenheter som föreligger
från den hittills bedrivna verksamheten för en förbättring av den äldre
arbetskraftens' sysselsättningsmöjligheter har jag också goda förhoppningar,
att det i flertalet fall skall visa sig raöjligt för berörda parter alt koraraa
överens och att tvångsmedel således skall behöva komraa i fråga endast i mera
sällsynta fall.
Vad
jag nyss framhöU om vikten av friviUig samverkan innebär emellertid inte att
arbetsraarknadsrayndigheterna i de fall, när del visar sig omöjligt att uppnå
saraförståndslösningar, skall nöja sig med att konstatera detla.
Arbetsraarknadsrayndigheterna skall inte handla restriktivt i den meningen, att
de underlåter alt anmoda en arbetsgivare att vidta sädana åtgärder sora det kan
finnas fog för. Enligt min mening har handikapporganisationerna därför
överdrivit farhågorna för att den föreslagna lagen på grand av en alltför
restriktiv tillämpning av de tvångs-raöjligheter som den erbjuder inte komraer
att leda till någon förbättring av de handikappades
sysselsättningsförhållanden. Denna lag, använd jämsides med de hittillsvarande
arbetsmarknadspolitiska raedlen, synes i stället kunna utgöra ett verksamt
medel för att bryta den negativa utvecklingen på arbetsraarknaden för dessa
grapper.
Enligt
utredningen bör den verksarahet sora börjat bedrivas i särskilda
anpassningsgrupper på allt sätt stödjas. Utredningen föreslår därför alt
arbetsgivarna utöver den i 1971 års sysselsältningslag angivna skyldigheten
att delta i överläggningar inför länsarbetsnärand resp. AMS även föreskrivs
skyldighet att delta i sådana överläggningar sora på det lokala planet under
raedverkan av arbelsförraedlingen äger rura i en anpassningsgrupp. Däreraot
saknas enligt utredningens raening anledning att närmare lagreglera
verksamheten med dessa grapper.
Utredningens
förslag att överläggningar i en anpassningsgrupp ges slöd i lag har under
reraissbehandlingen inte raött erinran annat än från SAF, sora frarahåller att
verksamheten raed dessa grapper sora föreningen stöder inte bör styras av
tvingande lagregler. I övrigt instämraer några reraissinstanser, däribland AMS,
i utredningens uttalande att de närmare formerna för denna verksamhet inte bör
lagregleras.
Prop.
1973:129 220
Vid
tUlkomsten av 1971 ärs sysselsättningslag framhöU jag betydelsen av att
samverkan i detta sammanhang sker raellan dera sora i de konkreta fallen
närmast berörs av problemen. Den påbörjade verksaraheten ligger helt i linje
härraed. Trots att verksamheten med anpassningsgrapper varit igång
förhåUandevis kort tid har den utvecklats myckel snabbt och givit mycket
positiva resultat. I likhet raed utredningen anser jag därför att denna
verksamhet bör kraftigt understödjas. Verksamheten har hittills igångsatts och
bedrivits på frivillighetens väg. Detla innebär dock inle alt det skulle vara
obehövligt att ge verksamheten slöd i lag. Tvärtom är det av stort värde om
del finns en lag i bakgranden som kan ge rayndigheterna erforderlig auktoritet
i deras handlande. Jag biträder därför utredningens förslag att arbetsgivarna i
lagen föreskrivs skyldighet att delta i överläggningar sora sker i en
an-passningsgrapp. Som utredningen funnit bör man däreraot inte närmare
lagreglera denna verksamhet utan den bör även i fortsättningen kunna bedrivas i
de former sora allt efter oraständigheterna frarastår sora lämpligast i varje
särskUt fall. Jag föratsätter all partema söker samordna denna verksarahet raed
verksamheten i andra organ, såsora företagsnärander, skyddskommittéer etc, vUka
kan komraa att ta befattning med frågor motsvarande dem som behandlas i en
anpassnings-grapp.
Så
länge lösningar uppnås i samförstånd bör dessa, som utredningen förordat, kunna
hämtas från ett praktiskt taget obegränsat fält av åtgärder. Föratom åtgärder,
som avser enskilda fall, eller vissa konkreta åtgärder såsora tekniska åtgärder
på arbetsplatsen bör överläggningarna allt efler omständigheterna kunna gälla
t. ex. vissa mera allmänna principer för arbetsgivarens personalpolitik i
fråga om äldre arbetstagare eller arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga
eller åtgärder av raera övergripande natur, såsom översiktliga ergonoraiska
genomgångar av arbetsplatserna vid företagel.
Utredningen
har dragit upp vissa riktlinjer för vilka frågor som skall kunna behandlas vid
överläggningar i en anpassningsgrapp eller inför länsarbetsnämnden. TUl detta
förslag, som läranats utan erinran under reraissbehandlingen, kan jag ansluta
mig. Överläggningama skaU aUtså för del första kunna ta sikte på åtgärder för
att förbättra arbetsförhållandena för redan anstäUda äldre arbetstagare eller
arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga. Därvid kan komma i fråga olika
åtgärder för att anpassa arbetsplatser och arbetsuppgifter lill arbetstagarnas
särskilda förutsättningar, så att någon nedsättning i arbetsförmågan om möjligt
inte behöver uppkoraraa på grund av mindre lämpliga arbetsförhållanden.
Åtgärder kan även sättas in för att förbättra arbetsförhållandena för de
arbetstagare, sora börjat få svårigheter att klara sina arbeten, varvid
tillgängliga arbetsmarknadspolitiska hjälpmedel bör koraraa till användning.
Överläggningarna kan vidare avse andra åtgärder för
Prop. 1973:129 221
att
trygga fortsatt anställning ål sådana äldre arbetstagare eller arbetstagare
raed nedsatt arbetsförraåga, som börjat få anpassningssvårigheter av olika slag
och till följd härav komrait i riskzonen för uppsägning. De åtgärder sora
härvid kan korama i fråga torde främst vara oraplacering av arbetstagaren liU
ett annat arbete eller raedicinsk behandling, kombinerad med olika åtgärder för
bibehållande eller förbättring av prestationsförmågan. Som utredningen
frarahållit bör överläggningarna i dessa fall inte avse den rättsliga frågan om
saklig grand för uppsägning kan anses föreligga. Överläggningarna bör enbart
inriktas på frågan ora vilka åtgärder sora kan vidtas för att rainska
arbetslagarens anpassningssvårigheter, så att uppsägning överhuvudtagel inte
behöver koraraa i fråga. Slutligen skall överläggningama kunna avse frågan ora
nyanställning av vissa äldre arbetstagare eller arbetstagare raed nedsatt
arbetsförmåga, som har svårigheter alt erhålla anställning, eller ora ökad
rekrytering mera generellt av sådana arbetstagare. Även åtgärder som kan behöva
vidtas på arbetsplatsen för alt främja nyanställning av sådana arbetstagare
skall kunna diskuteras vid överläggningarna.
Någon
närmare reglering av överläggningamas forraer eller innehåll bör enligt rain
raening inte ske. Sora jag förut har närant bör inora de raraar för
överläggningarna sora jag nu har dragit upp alla tänkbara åtgärder kunna
diskuteras.
Enligt
min mening bör, som redan anförts, de berörda arbetstagarorganisationerna
alltid kallas till överläggningar som hålls inför nämnden eller i en
anpassningsgrapp där någon tjänsteman vid arbetsförmedlingen raedverkar.
Däreraot anser jag del inte vara nödvändigt att arbetsgivarens organisation
alltid kallas tiU dessa överläggningar. F. n. torde sådana organisationer inte
delta i överläggningar sora hålls i en anpassnings-grupp, och detta synes som
regel inte heller vara påkallat. TUl överläggningar inför länsarbetsnämnden
bör dock regelraässigl även arbetsgivarorganisation kallas. Som utredningen
utan erinran från någon remissinstans föreslagit bör möjlighet finnas för
länsarbetsnämnden att förena en kallelse lill överläggningarna raed vite. Denna
möjlighet torde eraellertid oftast inte behöva utnyttjas.
Anvisningar
och tvångsmedel
Ora
arbetsgivaren undandrar sig raedverkan vid överläggningarna eller om
samförståndslösningar inte kan uppnås vid dessa, liksom ora arbetsgivaren inte
infriar utfästelser som han gjort vid överläggningarna, kan länsarbetsnämnden
enligt utredningens förslag hänskjuta ärendet till AMS. Detta gäller dock mte
beträffande frågor om sådana åtgärder som kan ha diskuterats för att trygga
fortsatt anställning åt arbetstagare med begynnande anpassningssvårigheter.
Även i övrigt är hänskjutande till AMS inte obligatoriskt. Om del inte heUer
vid handläggningen inför AMS går alt uppnå enighet, kan styrelsen enligt
förslaget
Prop. 1973:129 222
utfärda
föreskrifter för arbetsgivaren om vad denne skall iaktta för att
anställningsmöjligheterna för äldre arbetstagare eller arbetstagare raed
nedsatt arbetsförmåga skall förbättras. Dessa föreskrifter skall gå ut på att
arbetsgivaren åläggs att vidta vissa angivna åtgärder för all underlätta arbetsförhållandena
för sådana arbetstagare eUer att vid nyanställning av arbetstagare vissa av
dem skall utgöras av särskUl angivna äldre arbetssökande eller arbetssökande
med nedsatt arbetsförmåga.
Utredningsförslaget
har i dessa delar utsatts för viss kritik under remissbehandlingen. Flera
reraissinstanser frarahåller att även länsarbetsnäranden bör ha raöjlighel att
ålägga en arbetsgivare att vidta vissa anställningsfrämjande åtgärder. AMS
anser att länsarbetsnämnden aUtid skall hänskjuta ett ärende tUl styrelsen, om
arbetsgivaren undandragit sig raedverkan vid överläggningar inför näranden. De
reraissinstanser som företräder arbetsgivarintressena kritiserar förslaget att
en arbetsgivare skall kunna åläggas att anställa vissa angivna personer.
För
egen del finner jag inle anledning att nu gå från den ordning för ärendenas
handläggning, sora infördes genom 1971 års sysselsältnings-lag.Ora den nu
föreslagna lagen skall kunna få någon effekt i de fall när enighet inte kan
uppnås vid överläggningarna om vUka anställnings-främjande åtgärder
arbetsgivaren skall vidta, måsle raöjlighet finnas för länsarbetsnäranden att
meddela arbetsgivaren anvisningar i detla hänseende. Som utredningen
framhållit bör undantag dock gälla för sådana fall, när frågan gäller vUka
åtgärder sora bör vidtas för att uppsägning skall kunna undvikas och fortsatt
anställning därigenora tryggas åt arbetstagare med begynnande
anpassningssvårigheter. Om lösningar i samförstånd inte uppnås i dessa fall,
kan frågan näraligen i fortsättningen komma att behandlas vid
tvisteförhandlingar mellan parterna. Arbetsmarknadsverket bör inte fatta
beslut i frågor som kan bli föreraål för sådana förhandlingar.
Beträffande
anvisningarnas innehåll finner jag inte heller skäl att nu införa andra bestäraraelser
än sora gäller enligt 1971 års sysselsättningslag. Utgångspunkten för vUka
anvisningar som skall kunna meddelas måsle vara det speciella behovet i varje
särskilt fall att förbättra anställningsmöjligheterna för äldre arbetstagare
eller arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. Det är därför inte lärapligt att
begränsa länsarbetsnämndernas möjligheter till vissa särskilt angivna typer av
åtgärder. Länsarbetsnämnderna bör ha frihet att från fall lill fall utforraa anvisningarnas
närraare innehåll. När det kan bli fråga ora alt tvångsvis anraoda en
arbetsgivare att vidta vissa åtgärder måsle dock en större återhållsamhet
iakttas än när åtgärder kan genoraföras på frivillig väg. Som utredningen
påpekat bör arbetsmarknadsverket inte föreskriva ål-gärder sora del tUlkoramer
annan myndighet, exempelvis arbetarskyddsstyrelsen, att besluta om. De beslul
sora kan koraraa att raeddelas bör vara så preciserade att det klart framgår
vilka åtgärder arbetsgivaren
Prop. 1973:129 223
skall
vidta. Självfallet får dessa åtgärder inte heller gå längre än som riraligen
kan krävas av arbetsgivaren i varje enskilt fall. Bl. a. får arbetsgivaren
inte åläggas sådana åtgärder att verksarahetens fortbestånd därigenom kan
äventyras. Av det sora jag nu har anfört följer att en viss försiktighet
således måste iakttas när en arbetsgivare med stöd av lagen föreläggs att
vidta vissa åtgärder för att förbättra anställningsraöj-ligheterna för äldre
arbetstagare eller arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga.
I
raotsats till utredningen anser jag alt en anvisning inte bör kunna gå ut på
att arbetsgivaren skall anställa vissa angivna arbetssökande. En sådan
anvisning är knappast lämplig från vare sig arbetsgivarens eller de berörda
arbetssökandenas synpunkt. Önskemålet ora en ökad rekrytering av äldre och
personer med nedsatt arbetsförraåga bör. i stället, i Ukhet med vad som gäller
enligt 1971 års .sysselsättningslag, kunna tUlgodoses genom att
länsarbetsnämnden ges raöjlighet alt meddela anvisningar ora att arbetsgivaren
vid nyanställning skall öka andelen äldre eller handikappade arbetstagare. Jag
delar visserligen utredningens, av nästan alla remissinstanser godtagna
uppfattning att en generell kvotlagstiftning inle är den lämpligaste utvägen
att koraraa lill rätta raed de äldres eller handikappades
sysselsättningsproblem utan något sora bör tillgripas endast när andra åtgärder
prövats och visat sig otillräckliga. De skäl sora kan anföras raot en generell
kvotiagstiftning har eraellertid inte giltighet orn kvoten, som fallet är när
en kvoleringsanvisning raeddelas av länsarbetsnämnden, kan anpassas tUl de
speciella förhållanden under vilka varje särskilt företag arbetar. En sådan
anvisning kan vidare justeras, om ändrade förhållanden ger anledning till det.
Om
arbetsgivaren inte följer en anvisning får undersökas, om detta beror på
omständigheter sora han inte rått över. I så fall kan del bli aktuellt att
järaka anvisningen eller att meddela en anvisning av annat innehåll. Visar det
sig emellertid att arbetsgivaren inte gjort vad på honom ankomraer för att
följa anvisningen, bör ärendet hänskjutas till AMS. Så bör också ske ora
arbetsgivaren utan godtagbar anledning underlåter alt infria utfästelser sora
han gjort vid överläggningarna inför länsarbetsnäranden liksora om han
överhuvudlaget vägrar att delta i sådana överläggningar. I motsats lill
utredningen anser jag att hänskjutande i dessa fall skall vara obligatoriskt.
Det
normala bör vara att AMS inte tar upp ett ärende förrän överläggningar i
ärendet har hållits på det regionala planet. I vissa fall, t. ex. då
överläggningarna avser arbetsgivare med arbetsställen i flera olika län eller
gäller vissa frågor av mer principiell betydelse, kan del dock vara
ändamålsenligt all överläggningar förs direkt på del centrala planet. AMS bör
i sådant fall liksom f. n. gäller enligt 1971 års lag kunna ta upp ärendet på
eget initiativ eller efter framställning av en arbetsgivar- eller
arbetstagarorganisation ulan att några överläggningar hål-
Prop. 1973:129 224
lits
i ärendet inför länsarbetsnämnden. Som utredningen framhållit bör det däremot
som regel inte komma i fråga att AMS tar över ett ärende raedan detta är
föreraål för handläggning vid en länsarbetsnärand.
Enligt
utredningens förslag skall AMS i ett ärende, sora hänskjutits dit från en
länsarbetsnärand eller sora styrelsen eljest tagit upp, bereda arbetsgivaren
särat berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer tillfälle att yttra
sig. Ora del befinns lämpligt skall arbetsgivaren och nämnda organisationer
även kallas tUl överläggningar inför styrelsen. Utredningens förslag har i
denna del läranats utan erinran under reraissbehandlingen, och även jag finner
del vara lärapligt.
Utrednuigen
har vidare föreslagit alt AMS skall kunna förelägga arbetsgivaren att förete
handlingar som kan antas ha betydelse för be-dönmmgen av hans personalpolitik.
Förslaget, som överensstämraer raed ett motsvarande stadgande i 1971 års
sysselsältningslag, har kritiserats av SAF och några andra
arbetsgivarorganisationer, som anser att detta stadgande bör utgå. För egen del
finner jag del emellertid vara uppenbart, att AMS inte i den nya lagen bör ges
sämre ulredningsbe-fogenheter än sora följer av 1971 års sysselsättningslag.
Jag biträder därför utredningsförslaget i denna del.
Sora
även gäller enligt 1971 års sysselsättningslag bör AMS kunna förena kallelse av
arbetsgivare och föreläggande för arbetsgivare att förete handlingar raed vite.
Ora
det vid ärendets handläggning vid AMS visar sig omöjligt att uppnå
saraförståndslösningar bör styrelsen givelvis på sararaa sätt sora
länsarbetsnämndema kunna meddela arbetsgivaren anvisningar om ål-gärder sora
bör vidtas för att fräraja anställning av äldre arbetstagare eller arbetstagare
med nedsatt arbetsförmåga. Skulle en arbetsgivare uppenbart nonchalera en sådan
anvisning, bör AMS enligt rain raening ha samma raöjligheter att förordna ora
arbetsförmedlingstvång som föreskrivs i 1971 års sysselsättningslag och sora
även har föreskrivits i lagen (1973: 160) ora anställning av arbetskraft för
byggnadsarbete. Jag förordar därför att i den nu föreslagna lagen införs en
bestäraraelse av innehåll, all AMS skall kunna förordna att arbetsgivaren uite
får anställa andra arbetstagare än sådana sora den offentliga arbelsförraedlingen
har anvisat eller eljest har godtagit för anställning hos arbetsgivaren.
Sådant förordnande bör dock kunna meddelas endast om det med hänsyn till
omständighetema är uppenbart att rättelse inte kan åstadkoraraas på annat sätt.
Sora jag anförde vid införandel av 1971 års sysselsättningslag utgår jag från
att det finns goda utsikter att bestämraelsen om arbetsförmedlingstvång inte
skall behöva tUlämpas i praktiken. Förekomsten av denna bestämmelse bör
emellertid vara ägnad alt inskärpa allvaret i samhällets krav på att
arbetsgivarna skall ta sin del av ansvaret för den äldre och handikappade
arbetskraften.
Prop.
1973:129 225
I
likhet med vad som gäller enligt 1971 års sysselsättnmgslag bör sanktionen för
den som överträder ett förordnande ora arbetsförraedlingstvång utgöras av straff,
bestående i böter eUer fängelse i högst ett år.
Övriga
frågor
Sora
jag förut har sagt är det nödvändigt att arbetsmarknadsmyndigheternas insatser
görs i nära samarbete raed de anställda och deras fackliga organisationer. Den
som utsetts att företräda en sådan organisation vid dess medverkan i frågor
som avses i lagen bör, liksom fallet är enligt 1971 års sysselsättningslag,
åtnjuta samraa skydd som tillkommer ett skyddsombud enligt arbetarskyddslagen.
Som
föreslagits av utredningen bör samma bestämmelse om tystnadsplikt, som gäller
enligt 1971 års sysselsättningslag, tas in även i den nu aktuella lagen. Som
jag förat har nämnt bör även 22 § sekretesslagen ändras så att den blir
tillämplig på handlingar i ärende som avses i förevarande lag.
De
bestämraelser om åtgärder för att främja anställning av äldre arbetstagare och
arbetstagare raed nedsatt arbetsförmåga, som jag nu har förordat, torde i vissa
fall behöva modifieras. Bl. a. har AMS och byggarbetsraarknadens parter enats
om att byggarbetsnämndema för byggnadsbranschens del skall tjänstgöra sora
foram för det saraarbele sora inletts i samband med tiUkomsten av 1971 års
sysselsältningslag. I likhet ined vad jag har förordat beträffande de förat
föreslagna varselreglerna bör de föreskrifter om undantag från lagen som kan
visa sig erforderliga kunna raeddelas av Kungl. Maj:t eUer, efter Kungl.
Maj:ls berayn-gande, av AMS.
LO
har i sitt remissyttrande framhåUit, att lagen bör innehåUa bestäraraelser om
att AMS skall kunna la upp överläggningar rörande äldre eller handikappad
arbetskraft med arbetsgivare inom en bransch eller del därav. Som LO påpekat torde visserligen AMS kunna
ta upp sådana överläggningar utan uttrycklig lagregel. Del kan dock ha sitt
värde att lagen ger uttryckligt stöd för överläggningar av detta slag.
Särskilda bestämmelser härom bör därför föras in i lagen. AMS bör på grundval av vad som
förekoramit vid överläggningarna även kunna meddela anvisningar ora åtgärder
för den bransch eller del därav sora överläggningarna avsett. Skulle en
arbetsgivare i den aktuella branschen inle följa sådana anvisningar kan
länsarbetsnäranden ta upp överläggningar med företagel i fråga. E)ärraed finns
möjlighet all ytterst förordna om arbelsförmedlingstvång vid tredska från
företagarens sida.
5.3.3
Ikraftträdande m.m.
Sora
jag har anfört i avsnitt 5.2.13 bör lagen ora'anstäUningsskydd träda i kraft
den 1 juli 1974. Enligt utredningens förslag bör lagen ora vissa
anstäUningsfrärajande åtgärder träda i kraft vid sararaa tidpunkt
15
Riksdagen 1973.1 saml Nr 129
Prop. 1973:129 226
som
lagen om anställningsskydd, bl. a. med hänsyn tUl del samband som de olika
varselreglerna i de båda lagarna har. För min del biträder jag denna
uppfattning.
Jag
godtar även utredningens förslag att arbetsgivare inte skall vara skyldig att
lämna varsel enligt bestämmelsema i lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder, ora dessa bestäramelser medför alt varsel skulle ha lämnats före
lagens ikraftträdande.
Genora
nämnda lag sätts 1971 års sysselsältningslag ur kraft. De bestäramelser som
den nya lagen enligt mitt förslag skall innehålla beträffande åtgärder för att
främja sysselsättaing av äldre arbetstagare har i allt väsentligt samma
utforraning sora raotsvarande bestäraraelser i 1971 års sysselsättoingslag. Med
hänsyn härlUl erfordras inle några särskilda övergångsbesläraraelser som
reglerar förhållandet mellan de båda lagarna.
5.3.4
Resursfrågor
I
1971 års statsverksproposilion anförde jag att utvecklingen på arbetsraarknaden
gjort det nödvändigt att pröva möjligheterna tUl en bättre anpassning av
arbetet tiU människans fysiska och psykiska förutsättningar samt att den
verksamhet som AMS år 1970 i delta syfte tagit initiativ tiU borde ha formen av
en försöksverksamhet. För detta ändamål tiUfördes länsarbetsnämnderna 25 nya
tjänster för medverkan vid kontakter med företagare för att undersöka vilka
förändringar som kunde vidtas för alt fler äldre och andra svårplacerade skuUe
kunna få anställnmg på den öppna arbetsmarknaden eUer behålla anställningar
där. Genom 1972 års statsverksproposition förstärktes arbetsförmedlingens
personal med ytterligare 100 nya tjänster för bl.a. bedrivande av nämnda
försöksverksamhet. Genom proposition med förslag till tUläggsstat för
budgetåret 1972/73 tilldelades arbetsförmedlingen 100 extra tjänstemän för
särskUda insatser för att bereda mer svårplacerad arbetskraft arbete på den
öppna arbetsmarknaden. Slutligen har i årets slalsverksproposition (prop.
1973: 1 bil. 13 s. 59) beräknats medel för 210 tjänster för handläggande personal
vid länsarbetsnämndernas kanslier och arbetsförmedlingskontoren, vilka tjänster
bör fördelas av AMS med beaktande av vilket behov av förstärkning som
föreligger i olika delar av landet. Förslaget har godtagits av riksdagen (InU
1973: 3, rskr 1973: 71).
Utredningen
framhåUer att den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som 1971 års
lagstiftning innebär kräver betydande personalmsalser, inte minst i
uppbyggnadsskedet. Trots alt arbetsförmedlingen under de senaste åren tiUförts
inte obetydUga personalförstärkningar visar erfarenhetema enligt utredningens
mening alt arbetsmarknadsmyndigheternas hiltiUsvarande resurser varit
olillräckUga. Om tyngdpunkten i enlighet med utredningens förslag till vissa
anställningsfrämjande åtgärder
Prop.
1973:129 227
läggs
på den samverkan meUan arbetsmarknadsverket, arbetsgivare och arbetstagare som
förat genomgåtts blir enligt utredningen effektiviteten av lagreglerna beroende
av att arbetsmarknadsverket tillförs erforderlig personal för denna samverkan.
Under
remissbehandlingen understryker flera remissinstanser, bl.a. AMS, TCO och
handikapporganisationerna, vikten av alt arbetsförmedlingen ges de resurser
som krävs för ett effektivt arbete i anpassningsgrupperna. Enligt AMS
föreUgger behov av betydande personalförslärkningar för detta ändamål. AMS
framhåUer vidare alt även styrelsens personalresurser bör överses med
anledning av den nya lagslifl-nmgen.
Även
enligt min mening är del för alt arbetsmarknadsmyndigheternas insatser med stöd
av lagen skall kunna få effekt nödvändigt alt erforderliga resurser slår liU
myndigheternas förfogande. Det är emellertid inte möjligt att nu bedöma behovet
av ökade resurser för detla ändamål. Detta behov bör enligt min mening prövas
successivt i det ordinarie budgetarbetet och får därvid avvägas mot andra
behov inom förraedlingen. Utbyggnaden av verksaraheten med anpassningsgrupper
bör därför ske i den takt och i den orafattning framdeles tUlgängliga resurser
i fråga ora personal raedger. Jag är på grund härav inte beredd alt i
förevarande sararaanhang ta stäUning lill frågan ora vilka personalförslärkningar
sora den föreslagna lagstiftningen kan ge anledning tiU.
6
Upprättade lagförslag
I
enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet upprättats förslag till
1)
lag om anställningsskydd,
2)
lag om vissa
anställningsfrämjande åtgärder,
3) lag om ändring i lagen (1937: 249) ora
mskränkningar i rätten att utbekomma aUraänna handlingar.
Del
under 3 angivna förslaget har upprättats i sararåd med chefen för
justitiedepartementet.
7
Specialmotivering
7.1
Lagen om anställnmgsskydd
Under
remissbehandlingen har från flera håll framförts den uppfattningen att
utredningens lagförslag är invecklat och svårtillgängligl. Detta beror enhgt
min mening till stor del på frågornas invecklade beskaffenhet och på alt man
haft ambitionen all åstadkomma en lagstiftning som gäUer för hela
arbetsmarknaden. Det kan knappast undgås alt lagen då
Prop.
1973:129 228
blir
ganska omfattande och kanske också något svårliUgänglig. Det är emellertid
enhgt min mening itiöjUgt att förbättra förslaget i lagtekniskt hänseende.
Deparlementsförslaget är
uppdelat på olika avsnitt. 1-4 §§ innehåUer inledande bestämmelser om lagens
tillämplighet, om undantag från lagen och om förhållandena i koncerner och vid
byte av arbetsgivare. I 5 och 6 §§ ges vissa grundläggande bestämmelser om
anställningen. 714 §§ gäUer för liUsvidareanställningar. Paragraferna
innehåUer regler om saklig grund vid uppsägnmg, förfarandet vid uppsägning,
uppsägningstiden samt lön och andra förmåner under uppsägningstid. 15 17 §§
upptar bestämmelser rörande underrättelse om alt anställning för begränsad tid
inte koraraer alt förnyas. I 1820 §§ ges regler om avskedande, i 21 § om lön
och andra förmåner under permittering, i 2224 §§ om turordning vid uppsägning
och permittering samt i 25 28 §§ om företrädesrätt till ny anställning.
Bestämmelser om varsel och överläggning återfinns i 2932 §§. 33 § innehåller
bestämmelser om avgång med pension m. m. I 3437 §§ ges regler beträffande
tvister om gUtigheten av uppsägnmg eUer avskedande. I 3840 §§ finns bestäraraelser
om skadeståndstalan. 41 och 42 §§ upptar vissa rättegångs-bestämmelser.
1
§
Denna paragraf innehåUer
bestämmelser om lagens tUlämpningsområde. Paragrafen kompletteras av 2 och 3
§§, där vissa regler raeddelas om undantag från lagen i särskild ordning.
I första stycket, som
raotsvarar 1 § i utredningens lagförslag, återfinns huvudregeln att lagen är
tUlämplig på arbetstagare i allmän eUer enskild tjänst. Lagen orafattar således
i princip alla yrken. Lagen är vidare tUlämplig oberoende av vUken stäUning
arbetstagaren har i sitt yrke. Ett särskilt undantag gäller dock för
förelagsledare e. d. Detta berörs närmare i del följande. För lagens tUlämpning
saknar det betydelse om arbetstagaren är organiserad eller inte liksom ora han
är anstäUd hos en arbetsgivare sora är fysisk eUer juridisk person eller som
har endast ett fåtal anstäUda.
Lagen
gäller för aUa slag av anställningar. Något imdantag görs alltså inte för
deltidsanstäUningar, provanställningar, vikariat, bisysslor e. d. Även om lagen
huvudsakligen lar sUcte på den vanligaste anställningsformen,
liUsvidareanställningen, regleras även anställningsskyddet för arbetstagare med
anställning för viss lid, viss säsong eUer visst arbete.
Vissa
av lagens regler, som medför ett förstärkt anställningsskydd, kräver att
arbetstagaren uppnått viss ålder eller viss anslällnirigslid. För det
grandläggande anställningsskyddet gäller dock inte några sådana begränsningar.
Prop.
1973:129 229
För
lagens tUlämpning fordras att det föreligger ett anställningsför-håUande med
arbetsgivare och arbetstagare som parter. Som jag har utvecklat i den allmänna
motiveringen (avsnitt 5.2.12) bör det civilrättsliga arbetstagarbegreppet, i
första hand med den innebörd del har i semesterlagen, användas när det gäUer
alt bestämma vem som är att anse som arbetstagare enligt lagen om
anställningsskydd. Delta innebär att hemarbetare och andra. s.k. okontrollerade
arbetstagare orafattas av. lagen. Utanför lagen faUer däreraot egentiiga
uppdragstagare. Några remissinstanser har påpekat, all lagen bör omfatta sådana
delägare som enhgt förmånsrätlslagen har förmånsrätt i konkurs. Med anledning
härav vUl jag framhåUa, att förmånsrätlslagen utgår från alt en arbetstagare
kan äga en väsentlig andel i och ha ett väsentligt inflytande över det förelag
där han är anstäUd Qfr 11 § tredje stycket). Förmånsrätlslagen löser således
inte frågan vilka delägare som är att anse som arbetstagare. Även vid
tUlämpningen av lagen om anställningsskydd torde denna fråga som hittiUs få
avgöras i rättstillämpningen.
Lagen
innehåller inle några bestämraelser om dess tUlämplighet på
anställningsförhållanden med internationeU anknytning. Den frågan får lösas i
rättstiUämpningen enhgt sedvanliga normer för lagkonflikler. Jag vUl emeUertid
påpeka att lagens karaktär av social skyddslagstiftning torde medföra alt i
princip allt arbete som utförs i landet blir underkastat lagen. Av lagens
tvingande karaktär synes vidare följa att en överenskommelse meUan parterna, i
ett anstäUningsavtal om att visst lands lag skall tiUämpas på
anställningsförhållandet inte i och för sig kan tiUmätas någon avgörande
betydelse för lagvalsfrågan. När det gäller arbete som utförs i annat land
torde lagen i princip bli tiUämplig, om parterna är svenska rättssubjekt.
På
sjöfartens oraråde bör huvudregehi i lUthel med vad som gäller
enligt den nya sjömanslagen vara att lagen är tUlämplig på fartyg
som enligt reglerna i sjölagen (1891 nr 35 s. 11) är att anse som svenskt,
oavsett vem som handhar driften ombord. Även beträffande utländska
fartyg kan ibland ett betydande svenskt intresse föreUgga av att de om
bordanstäUda kommer i åtnjutande av lagens anstäUningsskydd. Så är
exempelvis faUet då svensk redare hyr fartyget av utländsk fartygsägare
på bare boat basis (dvs. när rederiet i sin egenskap av befraktare driver
annans fartyg för egen räkning) och redaren driver fartyget hell eller
delvis med svensk arbetskraft i trafik som regelbundet berör svenska
hamnar. Enligt min menmg torde lagen kunna bli tUlämplig i samma
mån sora Kungl. Maj:t i sådana fall funnit skäl alt iried stöd av 60 §
sjömanslagen förordna alt den lagen skall gälla även sjömän på ut
ländskafartyg.
För
del fall alt endast endera av redaren eller en entreprenör, som handhar driften
av viss del av fartyget, har svensk nationalitet bör arbetstagaren enligt
Svenska sjöfolksförbundets mening alltid kunna vän-
Prop.
1973:129 230
da
sig mot den som företräder det svenska arbetsgivarintresset. En bestämmelse om
ett geraensaral arbetsgivaransvar i bl. a. dylika fall har uppsläUts i
sjömanslagen (61 §). EnUgt min åsikt kan en sådan regel eraellertid knappast
tUlärapas i fråga om alla de bestämmelser som föreslås i lagen om
anstäUningsskydd. SärskUda svårigheter i del hänseendet skuUe uppkomma bl. a.
i fråga om turordningsreglema och reglema beträffande tvist om uppsägnings
gUtighet. Jag är därför inte beredd att i detla sammanhang förorda en regel av
delta innehåU.
Andra
stycket, som saknar raotsvarighet i utredningens lagförslag, innehåUer några
genereUa undanlag från lagens tiUämpning. Dessa undantag har behandlats i den
allmänna motiveringen (se avsnittet 5.2.12).
Det första imdantagel
gäller arbetstagare med företagsledande eUer därmed jämförlig ställning. Härmed
avses liksom i 1971 års lag om anställningsskydd och aUraänna
arbetstidslagen, vari ett motsvarande undantag uppsläUts tjänstemän som
direkt företräder arbetsgivaren och därigenom har en utpräglad
arbetsgivarfunktion. Exempel på att en arbetstagare tiUhör företagsledningen är
att han svarar närmast tmder verkställande direktören för en gren av företagets
verksamhet. Detta betyder i ell större företag att direktionsmedlemmar,
försäljningschefer, produktionschefer e. d. i regel mte omfattas av lagen. För
statlig verksamhet betyder bestämmelsen att lagen inte gäUer för bl. a.
verkschefer, överdirektörer, avdehiingschefer, rektorer och skolchefer. Med
hänsyn tUl lagens syfte bör emellertid det nu angivna undantaget ges en restriktiv
tolkning. Särskilt gäller detta i fråga om de små företagen. I ett litet
förelag, där ägaren själv arbetar, torde det i allmänhet inte finnas någon
arbetstagare som har sådan ledande ställning att han bör undantas från lagen.
Jag vill tillägga att den på det privata tjänstemannaorarådet tillämpade
befattningsnomenklaturen för tjänstemän kan ge viss ledning när det gäller att
avgöra om en viss tjänsteman är företagsledare.
Från lagens
tillämpningsområde undanlas vidare arbetstagare som är medlem av arbetsgivarens
familj. Detla undanlag har i annan arbetsrättslig lagstiftning, där
famUjemedlemmar också undantagits, ansetts böra ges en tämligen vidsträckt
tolkning. Sålunda har tUl raedleraraar av arbetsgivarens familj hänförts såväl
make och anförvanter i rätt upp-och nedstigande led som avlägsnare släktingar
mklusive fosterbarn och myndlingar som lever i gemensamt bo med arbetsgivaren
eller tiUhör hans hushåll (se bl. a. prop. 1970: 5 s. 127). Jag kan i huvudsak
ansluta mig till den vedertagna tolkningen av detta begrepp. Del kan tiUäggas
att undantaget för faraUjemedleraraar medför att dessa står utanför turordnmgen
vid uppsägning på grund av arbetsbrist och aUtså kan sägas upp sist av aUa
anstäUda.
I
andra stycket har undantag vidare gjorts för arbetstagare som är anställd för
att utföra arbete i arbetsgivarens hushåll. I fråga om så-
Prop.
1973:129 231
dant
arbete gäller lagen (1970: 943) om arbetstid ra. ra. i husligt arbete.
Slutligen undantas arbetstagare som av arbetsmarknadsmyndighet har meddelats
arbetslöshetshjälp i form av beredskapsarbete, arkivarbele eller musikerhjälp
eller som har anvisats arbete i verkstad inora arbetsvården. Lagen gäller
således bara för anställningar på den öppna arbetsmarknaden. Del bör dock
anmärkas att vid exerapelvis beredskapsarbete kan raedverka arbetstagare som
inte anvisats sådant arbete på grand av arbetslöshet. Om behovet av yrkeskunnig
arbetskraft, som oundgängligen erfordras för arbetets bedrivande, inte kan
fyllas genom anvisning av arbetslösa, rekryteras näraligen sådana arbetstagare
på vanligt sätt. För dessa arbetstagare gäller givetvis lagens bestämraelser.
2
§
I
denna paragraf, som närmast motsvarar 2 § i utredningens lagförslag,
föreskrivs tUl en början att särskilda lagbestäraraelser sora avviker från
lagen om anställningsskydd skaU tillämpas i stäUet för denna lag. Sådana
bestämmelser återfinns f. n. i bl. a. lagen om koraraission, handelsagentur och
handelsresande, sjöraanslagen särat den särskUda lagstiftning som förbjuder
uppsägning eller avskedande i vissa syften. Undanlag från lagen om
anställningsskydd gäUer bara i de delar som sådan lagstiftning innehåller
avvikande föreskrifter. I övrigt gäller lagens bestämmelser.
För offentiiga tjänstemän
gäller att de i 28 § regeringsformen intagna bestämmelserna om förtjänst och
skicklighet såsom enda befordrings-gnmder vid tUlsältning av statligt reglerade
tjänster tar över bestämmelserna i denna lag ora företrädesrätt till ny
anställning. Sora jag har näranl i den allraänna raotiveringen har detta
grundlagsstadgande emellertid i förslaget till ny regeringsform erhållit en
sådan utforraning att del inte lägger hinder i vägen för en tillärapning av
företrädesbeslära-melsema även på det offentliga orarådet.
Statstjänstemannalagen innehåller vissa regler som awiker från
besläraraelserna i lagen ora anställningsskydd. Fraraför allt gäller detta i
fråga ora förutsättningama och formerna för anställnings upphörande.
Sora jag närant i den
aUmänna motiveringen (avsnittet 5.2,12) finns för de statiigt reglerade tjänsterna
åtskilliga bestämraelser av betydelse för anställningsskyddet vilka intagits i
författningar sora inte har valör av lag. Bl. a. har frågor om tillsättoing och
entledigande av tjänstemän inora koramunaltjänsleraannalagens oraråde inle
reglerats i lag utan i stadgor eller andra författningar meddelade av Kungl.
Maj:t utan särskilt bemyndigande i lag. Som exempel på sådana författningar
kan nämnas kommunaltjänstemannastadgan samt vissa stadgor och kungörelser på
skolonuådet. Enligt andra punkten av förevarande paragraf skaU även avvikande
bestämmelser i sådana författningar gäUa fraraför de bestäraraelser sora denna
lag innehåUer.
Prop.
1973:129 232
3
§
Paragrafen,
som motsvarar 3 § i utredningens lagförslag, innehåUer bestämmelser om lagens
dispositivitet. Hithörande frågor har behandlats i avsnittet 5.2.11 i den
allmänna motiveringen.
I första stycket fastslås
som en grandprincip att lagen är tvingande lUl arbetslagarnas förmån. Om inte
annat följer av paragrafens övriga bestämmelser, är aUtså ett avtal utan
verkan, i den mån det innebär att arbetstagares rättigheter enUgt lagen
inskränks. Jag har emeUertid i avsnittet 5.2.11 påpekat att denna regel tar
sikte endast på sådana avtal varigenom en arbetstagares rättigheter inskränks
för framliden och att läget är ett annat när det gäUer rättigheter som redan
har aktualiserats. Detla innebär bl. a. att en arbetstagare som blir uppsagd
inte med bindande verkan kan avslå från fraratida uppsägningslön eUer från
företrädesrätt till återanstäUning men att han är oförhindrad att efterge sin
rätt till sådan uppsägningslön sora redan har förfallit liU betalning. Han kan
givetvis också träffa avtal angående skadestånd för redan inträffad händelse,
och detta oavsett om skadeståndet avser exerapelvis förlust av framlida
arbetsinkomst. Ett avtal som på detta sätl innebär ett av-Stående från en redan
intjänad förmån eller motsvarande kan enligt gällande praxis i princip träffas
endast av arbetstagaren själv. För att den fackliga organisationen skall kunna
ingå ett avtal med denna innebörd krävs alltså fullraakt av arbetslagaren.
Som
jag tidigare har påpekat i avsnittet 5.2.11 är ett avtal som innebär att en
arbetstagare avstår från en intjänad förmån underkastat allmänna regler om
rättshandlingars ogUtighet. Det kan alltså bU aktuellt all tUlärapa såväl
avtalslagens ogiltighelsregler sora exerapelvis allraänna avtalsrättsliga
principer ora verkningama av bristande förutsättningar vid avtals ingående.
Även
om de rättigheter som arbetstagama tillförsäkras genom den nya lagen i princip
inte får inskränkas, måste viss hänsyn kunna las tiU de olikartade förhållanden
sora råder inom skUda branscher på arbetsmarknaden. Som jag har anfört i den
allmänna motiveringen måste därför vissa av lagens regler göras dispositiva. En
bestämmelse härom har tagits upp i andra stycket av förevarande paragraf. De
regler som har gjorts dispositiva gäUer föratsättnmgarna för avtal ora
anställning för begränsad lid, uppsägningslid, underrättelse ora att den sora
är anstäUd för begränsad tid inte får fortsatt anställning, lurordning vid uppsägning
och permittering, företrädesrätt och turordning vid återintagning efter
permittering, kvaUfikationstld för företrädesrätt tUl ny anställning,
turordning när flera arbetstagare gör anspråk på företrädesrätt särat varsel
och överläggning. Även de särskilda besläramelserna om avgång med pension ra.
m. har gjorts dispositiva.
I
enlighet med vad jag har anfört i avsnittet 5.2.11 får avvikelse från
Prop. 1973:129 233
de
dispositiva lagreglerna göras endast med stöd av kollektivavtal som på
arbetstagarsidan sluts eUer godkänns av organisation sora är att anse som
huvudorganisation enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt.
Den nu behandlade
bestämmelsen innebär att, om exerapelvis en avdelning inora ett förbund vill
träffa kollektivavtal, raed en enstaka arbetsgivare om avvikelse från de
dispositiva lagreglerna, avtalet skall godkännas av förbundet för att bli
gUtigl. Det är också möjligt att utforma ett förbundsavlal så att de lokala
parterna eUer t. o. ra. partema i det enskUda anstäUningsavtalet får rätt att
överenskomma om avvikelser från lagen. Någon remissinstans har tagit upp frågan
i vad mån del är rättsligen möjUgl att träffa koUeklivavlal med avseende på
enstaka arbetstagare. Sådana frågor har bedörals vid flera liUfäUen av arbetsdorastolen
och jag anser mig kunna överlämna frågan åt rättstiU-lämpningen.
En särskild fråga av viss
praktisk betydelse är i vad mån avtal kan träffas om avvikelse från lagens
turordningsregler när uppsägning eller perraittering blir aktuell.
Departemenlsförslaget innebär all varsel skaU lämnas i förväg om planerade
uppsägningar och permitteringar. Enligt min mening finns det ingenting som
hindrar all arbetsgivaren och den lokala fackliga organisationen i samband raed
överläggningarna i anlednmg av varslet träffar överenskommelse ora avvikelse
från lagens turordningsregler. Ora överenskoraraelsen godkänns av förbundet
eller ora den har träffats raed stöd av bestäraraelse i kollektivavtal sora har
slutits på förbundsnivå, blir den gällande och uppsägningarna eller
permit-teringarna kan beslutas i enlighet raed överenskoraraelsen. Till vad nu
sagts bör dock göras det tillägget att en överenskoraraelse om lurordning som
endast går ut på att slå ut andra organisationers medlemmar eller oorganiserade
arbetstagare från arbetsplatsen måste anses rättsstridig. Jag återkommer strax
härtill.
I tredje stycket av
förevarande paragraf har tagits in en bestäraraelse om rätt för arbetsgivaren
att tUlämpa avtal om avvikelse från lagen även på sådan arbetstagare som inle
är raedlera av den avtalsslutande organisationen på arbetstagarsidan.
Bestämmelsen har behandlats i avsnittet 5.2,11.
Några remissinstanser har
stäUt frågan om s. k. organisationsklausuler skall kunna förekoraraa i delta
sammanhang, dvs. om del bör vara möjligt att exerapelvis träffa en
överenskommelse ora turordning sora avviker från lagen och sora innebär att
raedleraraar av den avtalsslulande organisationen har företrädesrätt lill
fortsatt eUer ny anställning framför medlemmar av andra organisationer eller
oorganiserade arbetstagare. Jag viU erinra om att jag i avsnillet 5.2.2 har
uttryckt som min menuig att organisationsklausuler inte kan åberppas som grund
för uppsägning. De torde inte heller ha någon verkan när det gäller bestämmande
av turordning i olika saramanhang. Delta följer såvitt gäUer
Prop.
1973:129 234
organiserade
anstäUda av det lagfästa skyddet för föreningsrätten. I övrigt får det anses
strida mot de syften sora ligger bakora den aktueUa lagstiftningen, om det
anställningsskydd sora lagen tillförsäkrar den enskilde arbetstagaren på delta
sätt skulle kunna sättas ur spel genora koUeklivavlal mellan hans arbetsgivare
och en organisation som han inle själv tillhör.
Jag har redan i avsnittet
5.2.11 framhållit all bestämmelsen om att arbetslagarens lagfästa rättigheter
inte får inskränkas genom avtal givetvis inle hindrar att avtal träffas om
bättre förmåner för arbetstagaren än som föreskrivs i lagen. Bestämmelsen utgör
inte heUer någol hinder mot avtal som innebär alt arbetstagaren tar på sig
längre gående förpliktelser gentemot arbetsgivaren än som följer av lagen. Det
kan sålunda inle anses som en inskränkning av anstäUningsskyddet om en
arbetstagare exempelvis binder sig för en personlig uppsägningstid utöver den
månad som föreskrivs i 11 § eller åtar sig att iaktta skriftlig form vid
uppsägning.
4
§
Paragrafen,
som motsvarar 4 och 5 §§ i utredningens lagförslag, innehåUer bestämmelser om
rätt för arbetstagaren att i vissa faU tiUgodoräkna sig sammanlagd
anställningslid hos olika arbetsgivare. Bestäraraelsema får betydelse i de
olUca fall då anställningstidens längd är avgörande för arbetslagarens
rättigheter. Bestämmelserna blir sålunda tillärapliga vid beräkningen av
kvalifikationstid för rätt tUl längre uppsägningstider enligt 11 §, rätt tiU
underrättelse enligt 15 § och företrädesrätt lill ny anställning enligt 25 §.
Vidare komraer bestäraraelsema att få betydelse vid bestämningen av turordning
enligt 22, 24 eller 26 § och för rätt liU perraitteringslön enligt 21 § och
rätt lUl skadestånd enligt 39 §.
Som
en första punkt i förevarande paragraf har tagits upp en bestämmelse om att
arbetstagaren har rätt att tillgodoräkna sig sammanlagd ansläUningstid hos
olika arbetsgivare som tillhör samma koncern. Bestämmelsen har behandlats i
avsnittet 5.2.2.
För att en arbetstagare
skall få tUlgodoräkna sig sammanlagd anställningstid hos olika koncernföretag
krävs inle att arbetsuppgifterna hos företagen skall ha varit likartade. Inte
heller fordras det att anställningstiden har varit sararaanhängande.
Arbetstagaren får således tillgodoräkna sig sararaanlagd anstäUningslid inte
bara när han har gått över direkt från ett företag tiU ell annat inom sararaa
koncern utan också när del mellan två koncernanställningar ligger en
anställning i ett utomstående företag. Det kan eraellertid inträffa att den
första av de två koncernanstäUningarna ligger utanför den tvåårsperiod sora
föreskrivs i 11, 15 eller 25 §. I så fall får anställningen inte medräknas vid
beräkningen av kvalifikationstid enligt de angivna paragraferna.
Prop.
1973:129 235
Bestämraelsen
i andra punkten av förevarande paragraf tar sikte på det fallet att det utan
arbetstagarens medverkan har skett en förändring på arbetsgivarsidan. Även
denna bestäraraelse har behandlats i avsnittet 5.2.2. TiU de förändringar på
arbetsgivarsidan sora avses med bestämmelsen hör i första hand överlåtelse av
den ifrågavarande rörelsen. Vidare avses utarrendering av rörelsen, ombildning
av rörelsen tUl bolag eUer annan juridisk person, fusion med annat företag,
övergång genom arv etc. På del offentliga området blir bestämraelsen tillämplig
t. ex. då huvudraannaskapet för en viss verksarahet övergår från ell offentligt
rättssubjekt till ett annat eller då en offentlig förvaltning ombUdas till ett
offentligägt förelag. I alla dessa fall får arbetstagaren tillgodoräkna sig den
sammanlagda anstäUningstiden före och efter förändringen på arbetsgivarsidan.
Om övergång har skett flera gånger, får anställningslid hos saratliga
arbetsgivare raedräknas. Självfallet får arbetstagaren tillgodoräkna sig
sararaanlagd anställningstid även i fall då ett företag går i konkurs och efter
konkursen drivs vidare av konkursförvaltningen. I detta fall torde det
forraellt vara fråga ora sarame arbetsgivare före och efter den inträffade
förändringen.
I
samband med överlåtelser eller andra förändringar på arbetsgivarsidan
verkställs ofta inte några uppsägningar utan den nye företagaren övertar helt
enkelt rörelsen och driver den vidare med samraa arbetskraft. Det kan
eraellertid inträffa att den tidigare arbetsgivaren säger upp arbetstagama.
Uppsägningen motiveras då av all arbetsgivaren gör sig av med sitt företag och
får därför i och för sig godtas såsom förenlig med 7 §. Arbetstagama har
emellertid enligt 25 § företrädesrätt liU ny anställning hos den nye
arbetsgivaren. Då denne skall skaffa sig arbetskraft, måste han alltså i första
hand anstäUa de arbetstagare som hos den tidigare arbetsgivaren kvalificerat
sig för företrädesrätt lUl ny anställning, i den mån arbetstagarna har
lilhäckliga kvalifikationer för arbetet. Som förat nämnls omfattas dock inle
farailjeraedlemraar av lagen. Den nye arbetsgivaren är därför oförhindrad att
först anstäUa farailjeraedlemraar. Detta kan bli aktuellt i utpräglade
småförelag och i jordbruk.
Sora
fraragår av 27 § är företrädesrätten enligt 25 § beroende av att arbetstagaren
har anmält anspråk på företrädesrätt till arbetsgivaren. Ora det sker
förändring på arbetsgivarsidan, bör anmälan kunna göras antingen till den
tidigare eller till den nye arbetsgivaren.
5
§
Paragrafen,
som motsvarar 6 § i utredningens lagförslag, innehåller bestämmelser om olika
anstälkiingsformer. Fraraför aUl upptar paragrafen begränsningar i möjhghetema
alt ingå avtal om anstäUning för viss lid, viss säsong eller visst arbete.
Bestämmelserna har behandlats i avsnittet 5.2.3 i den allmänna motiveringen.
Prop.
1973:129 236
Första
stycket innehåUer den i och för sig självklara regeln att anstäUning gäUer
tUls vidare, om inle annat har avtalats. Av regeln följer att en arbetsgivare
som vUl anstäUa en arbetstagare för viss tid e. d. normalt måste göra
arbetstagaren uppmärksam på detta i samband med att anställningsavtalet ingås.
I vissa fall torde det dock vara uppenbart för båda parter att den
överenskommelse de träffar gäUer för viss lid e. d. utan att arbetsgivaren
behöver påpeka detta särskUl.
I
lagen ställs inte upp någol krav på viss form, exempelvis ett särskilt
anställningsbevis, i de fall då avtal ingås om anställning för viss tid e. d.
Det kan emellertid ligga i arbetsmarknadspartemas intresse att genom
kolleklivavtalsbesläraraelser eller på annat sätt koraplettera lagen på denna
punkt. Det kan anraärkas att anställningsbevis i stort sett redan har
genomförts på den offentliga sektorn, såväl när det gäller ansläUningar för
viss tid som beträffande andra anställningar (jfr 8 § statstjänsteraannalagen).
I
andra stycket av förevarande paragraf anges i vilka fall anstäUning får ske för
viss tid, viss säsong eller vissl arbete. Jag hänvisar i denna del till vad jag
har anfört i avsnittet 5.2.3. Jag vUl ermra ora att bestämmelsema om när
visstidsanställning o. d. får äga rum innebär en begränsning i förhåUande till
utredningsförslaget genom att sådan anställning inte får ske enbart på den
grund att den slår i överensstämmelse med sedvänja inom branschen. Genom att
bestämmelsema har gjorts dispositiva kan emellertid avtal träffas på
förbundsnivå om att visstidsanställning o. d. skall få förekomma i vidare
omfattning än som följer av lagen, i den mån del bedöras nödvändigt raed hänsyn
tUl förhållandena inora en viss bransch eller ett visst företag. Framför allt
kan möjlighet öppnas att anställa personer på prov för viss bestärad tid.
Jag
delar utredningens uppfattning att s. k. rullande visstidsanställningar, dvs.
fall då en arbetstagare har flera visstidsanställningar i följd, i aUraänhet
inte bör få förekoraraa, ora det ej är motiverat av arbetsuppgifternas särskUda
beskaffenhet. Arbetstagaren bör i stället anstäUas tills vidare. Fall kan dock
tänkas när del ligger i båda parters intresse att ingå avtal om flera på
varandra följande visstidsanställningar. Sådana avtal kan vara motiverade när
exempelvis en arbetstagare vill stå kvar i företagel efter uppnådd pensionsålder
eller när en arbetsgivare vill låta en uppsagd arbetstagare, som inte kan få
annan anställning, slå kvar i ett krisdrabbat företag för att utföra vissa
avvecklings-arbeten. I sådana fall bör det finnas vissl utrymme för
visstidsanställningar. Överenskoraraelse härora kan alltid träffas, ora slöd
finns i förbundsavlal.
Vad
sora avses raed praktikarbete eller vikariat torde inle behöva koraraenteras
närraare här. När del gäller begreppet säsonganställning vill jag påpeka att
därander faUer endast sådana ansläUningar sora ingås för varje säsong för sig.
Utanför begreppet faller alltså anställningar sora visserligen är
säsongbetonade raen sora forraellt beslår mellan
Prop.
1973:129 237
varje
säsong, eventuellt med en viss tids perraittering. Anställningar sora hör lill
den senare kategorin och sora alltså forraellt är att anse sora
tillsvidareanställningar förekommer inom exerapelvis stuveri-branschen, där den
egentiiga arbetssäsongen utgörs av den isfria tiden i hamnarna. Egentlig
säsonganstäUning är vanlig inom jordbraket, livsmedelsindustrin,
Irädgårdsbranschen och skogsbrulcet. Anställningstiden omfattar ofta endast ell
fåtal månader, men del finns också exerapel på säsonganställningar som
utsträcks över 89 månader ora året eller raer. De begränsningar sora nu införs
när det gäller möjligheten att använda tidsbestämda ansläUningar torde dock
medföra att säsonganställninar som omfattar én myckel stor del av året blir
mindre vanliga. En anställning som orafattar hela året bör givetvis aldrig kunna
betecknas sorri säsonganslällning.
Har
en arbetsgivare träffat avtal om visslidslidsansläUning e. d. i strid med
bestämraelserna i förevarande paragraf, medför detla, som jag har nämnt i
avsnittet 5.2.3, alt avtalet i stället skaU anses som ett avtal om
tUlsvidareanslällning och all arbetsgivaren kan förpliktas ätt utge skadestånd
med stöd av 38 §. Vid sidan härav gäller att länsarbetsnäranden kan inskränka
arbetsgivarens räll att för fraratideri använda sig av anställningar för
begränsad tid. Bestäraraelser härom har tagits in i 14 § förslaget till lag om
vissa aristäUningsfrämjande åtgärder.
6
§
Paragrafen,
sora raotsvarar vissa delar av 7, 8 och 13 §§ i utredningens lagförslag,
innehåller allmänna bestäraraelser ora upphörande av olika slag av anställningar.
I
fråga om tUlsvidareanslällningar stäUs i första stycket upp den huvudregeln
alt anställningen genom uppsägning kan bringas att upphöra vid utgången av viss
uppsägningslid. Givelvis föratsatts härvid att arbetsgivaren över huvud taget
har rätt att vidta uppsägning. Jag har i den aUmänna motiveringen påpekat alt
arbetsgivarens uppsägningsrätt är begränsad såvitt gäUer statligt anställda
tjänstemän. Denna ordning påverkas självfallet inte av bestämmelserna i
förevarande paragraf.
Har
uppsägnmg skett, innebär den nu behandlade bestämmelsen alt anställningen
upphör vid utgången av viss uppsägningslid. Hur lång uppsägningstiden är
framgår av 11 § eUer av ingånget avtal. Som jag skall återkomma liU i
kommentaren tUl 10 § börjar uppsägningstiden i allmänhet löpa så snart
arbetstagaren har fåll del av uppsägningen.
Regeln
om att liUsvidareanställningar upphör vid utgången av viss uppsägningstid är
emeUertid inle undanlagslös. Det fraragår sålunda av 34 § andra stycket all,
ora tvist uppkoramer om gUtigheten av en meddelad uppsägning, anställningen
inte upphör till följd av uppsägningen förrän tvisten har slutligt prövats.
Domstolen kan dock enligt Iredje
Prop. 1973:129 238
stycket
i samraa paragraf meddela interimistiskt förordnande ora att anstäUningen skaU
upphöra dessförinnan.
Jag
vill tUlägga att lagförslaget inle gäller sådan uppsägning sora avser
orareglering av anställningsvUlkoren, t. ex. förändring av en heltidsanställning
till deltidsanställning. Detta innebär att anstäUningsför-hållandet inte kan
bringas att upphöra genom sådan åtgärd. Kan enighet inte uppnås om ändring av
anstäUningsviUkoren, har arbetsgivaren att säga upp på nytt och därvid iaktta
lagens regler om varsel, uppsägningstid och uppsägningens form m. m.
För all motverka olUca
försök alt kruiggå lagen har utrednmgen föreslagit en uttrycklig regel om att
en uppsägning är ogiltig, om den för sin verkan har gjorts beroende av visst
vUlkor. Bland de förfaranden som utredningen på detta sätt avser att förhindra
har tagits upp dels det fallet alt arbetsgivaren inför en befarad
konjimklurnedgång säger upp arbetstagare men saratidigt förklarar att
uppsägningarna kommer ätt återtas om orderingången ökar, dels del faUet att en
uppsägning görs vUlkorad på del sättet att den endast skall gälla om en viss
order uteblir e. d. Liksom arbetsdomstolens ordförande anser jag eraellertid
att del i båda dessa fall kan föreligga ett helt legitmit intresse för
arbetsgivaren att vidta uppsägning och att förse uppsägningen med de angivna
vUlkoren. Det får anses stå i god överensstämmelse med de krav som bör ställas
på en arbetsgivare all han i de angivna situationerna lämnar arbetstagama
bästa möjUga information om förelagels ekonomiska läge och möjligheterna tUl
fortsatt anställning. Jag anser därför inle att arbetsgivaren i de berörda
faUen bör drabbas av den påföljden att uppsägningen blir ogiltig. Om någon
ökad orderingång inte inträffar, har aUtså arbetsgivaren rätt att stå fast vid
uppsägningen. En helt annan sak är huruvida de uppsagda arbetstagarna blir
bundna av del villkor som arbetsgivaren har ställt upp. På denna punkt anser
jag alt det redan av gällande rätt följer att villkoret inle är bindande för
arbetstagama och att de sålunda är oförhindrade att lämna anstäUningen vid uppsägningstidens
utgång oavsett om arbetsgivaren då vUl behålla dem i sin tjänst. Det kan
tillfogas att arbetsgivaren i de angivna faUen lorde bli bunden av det
uppsläUda villkoret som ett löfte om fortsatt anstäUning. Arbetsgivaren kan
alltså inte, om orderingången förbättras, tvinga de uppsagda arbetstagarna att
lämna anstäUningen för alt rekrytera annan arbetskraft.
Ett tredje fall som
utredningen har avsett att motverka genom den föreslagna regeln om förbud mol
villkorliga uppsägningar är att arbetsgivaren, innan uppsägningstiden har gått
tiU ända, flyttar fram tidpunkten för anställningens upphörande i syfte att
behålla arbetstagaren under en ytterligare uppsägningsperiod utan att behöva
iaktta ny uppsägning. I detta fall anser jag liksom arbetsdomstolens ordförande
att del redan av gällande rätt följer att arbetstagaren inte bUr bunden av
arbets-
Prop.
1973:129 239
givarens
ensidiga åtgärd. Arbetstagaren behöver alltså inte finna sig i att stanna kvar
hos arbetsgivaren efter uppsägnmgslidens utgång. Om arbetslagaren å andra sidan
stannar kvar, får uppsägningen anses ha förlorat sin verkan. Om arbetsgivaren
senare vUl göra sig av med arbetstagaren, mäste arbetsgivaren alltså
verkställa ny uppsägning, visa saklig grund för den och iaktta föreskriven
uppsägningstid.
Ytterligare
ett fall som utredningen lar upp i detta saramanhang är alt arbetsgivaren säger
upp arbetslagaren oraedelbart efter det att han har anstäUts och på det sättet
i realiteten får lill stånd en tidsbegränsad anställning. Av grunderna för
lagstiftningen torde följa att en sådan uppsägning är utan verkan.
Med
hänsyn tiU vad jag nu har anfört har jag inte ansett det påkallat alt föra in
en särskild regel om alt en uppsägning i de angivna fallen skuUe vara alt anse
som ogiltig. Inle heUer har jag ansett det behövligt med en ultryckUg
bestämmelse om att viUkor som släUs upp i samband med en uppsägnmg är utan
verkan för arbetslagaren.
En
annan situation som utredningen har tagit upp i detta sammanhang är alt en
arbetstagare uteblu" från arbetsplatsen och ulan godtagbar anledning
avhåller sig från arbete under en icke obetydlig tid. Liksom utredningen anser
jag alt ell sådant uppträdande vanligtvis bör utgöra grand för uppsägning eller
avskedande. Arbetsgivaren får enligt min mening också normalt anses skyldig att
vidta sådan åtgärd, om han vUl alt anstäUnmgen skall upphöra. Har arbetstagaren
inte läranat någon adress varunder han kan nås, raåste emellertid arbetsgivaren
efler en lid kunna betrakta anstäUningsförhåUandet som upplöst utan att han
behöver vidta någon särskUd åtgärd. Jag vUl i detta sammanhang påpeka alt
paragrafen inte innehåUer någon uttömmande reglering av frågan när en
anstälhimg upphör. Ett anställningsavtal kan t. ex. vara ogUtigt enligt de
allmänna avtalsrättsliga reglerna om rättshandlingars OgUtighet.
I
andra stycket av förevarande paragraf har lagils upp en regel om upphörande av
anstäUning som har ingåtts för viss lid, viss säsong eller visst arbete.
Huvudprincipen är att sådana anställningar upphör när den avtalade tiden har gått
till ända, när säsongen är slut eller när arbetet har fullbordats.
Arbetsgivaren kan alltså i princip inte genom uppsägning bringa en
visstidsanstäUning e. d. att upphöra före den nämnda tidpxmkten. Å andra sidan
krävs inte heUer alt arbetsgivaren vidtar uppsägning eller annan liknande
åtgärd för att anställningen skall upphöra i enlighet med avtalet. En annan
sak är all arbetsgivaren enligt 15 § är skyldig att, om anstäUningsförhåUandet
har haft en viss varaktighet, lämna underrättelse tiU arbetslagaren för det
fall alt fortsatt anstäUning inte kommer att erbjudas. Underlåter arbetsgivaren
att lämna sådan underrättelse, har detta dock inte tiU följd alt anställningen
fortgår utöver den tid som ursprangligen har avtalats.
Prop.
1973:129 240
Som
fraragår av den förevarande bestämmelsen gäller erriellertid de angivna
principema för upphörande av visstidsanställning o.d. endast öm inte annat har
avtalats. Geriom avtal kan sålunda föreskrivas att en anställning visserligen
gäller för en viss period eller för ett visst projekt men alt
anställningsförhållandet kan brytas genom uppsägning innan den ursprungligen
avsedda tiden har gått lill ända. Sådana avtal förekommer f. n. inom
exempelvis byggnadsbranschen. Vidare kan avtal träffas öm all arbetstagaren är
anställd tiUs vidare, dock längst tUl en viss tidpunkt.
Vid
anstäUningsavtal av denna blandade typ blir uppenbarligen olika regelkomplex
lillämpliga, beroende på om uppsägning sker eUer inte. Sålunda blir lagens
olika regler om visstidsanställnmg tillämpliga, om arbetsgivaren avslår från
möjligheten alt säga upp arbetstagaren i förtid och i StäUel låter honora
stanna kvar under den ursprangUga bestämda tidsperioden. VUl arbetsgivaren
däreraot utnyttja uppsägnings-möjligheten, blir i princip lagens regler om
tUlsvidareanslällningar tiU-lämpliga. Arbetstagaren torde sålunda norraall
kunna kräva alt uppsägningen är sakligt grundad och att han får så lång
uppsägningstid sora anges i 11 § osv. EraeUertid torde lagens regler om
lUlsvidare-anstälhiingar inte alllid kunna tUlärapas fullt ut. Sålunda kan
arbetstagaren inte göra anspråk på så lång uppsägningstid som följer av lagen,
om anstäUningsförhåUandet därigenom skuUe förlängas utöver den ur-sprangUgen
bestämda tidsperioden.
En
annan blandning av liUsvidareansläUning och visstidsanstäUning kan förekomma
vid provanstäUningar. Partema kan i sådant fall träffa avtal om alt
anställningen formeUt gäUer för en viss period men att, om uppsägning inte sker
viss lid före utgången av denna period, anstäUningen skaU anses förlängd
antingen för en ny period eUer på obestämd tid. I sådana fall torde
arbetsgivaren normalt inte behöva redovisa några skäl för en uppsägning som
görs enbart för all undvUca förlängning av ett avtal som avser anställning för
begränsad tid. Vidare torde lagens bestämmelser ora uppsägningstid i princip
inte bli tUlämpUga.
Ett
gemensamt drag för olika typer av blandade anställningsavtal är att
anställningsskyddet inte blir lika fullständigt som vid tUlsvidareanslällning.
Av 5 § andra stycket följer att blandade anställningar får förekomma endast
under de förutsättningar som anges i del lagrammet.
Även
ora ett avtal om tidsbestämd anstäUning inle har försetts med någon
uppsägningsklausul, kan det förekoraraa att anstäUningen får brytas i förlid. Jag
återkoraraer strax tiU de fall då någon av parterna har gjort sig skyldig tiU
grovt avtalsbrott mol den andra parten. I praxis har det antagits alt
anställningen i vissa fall kan bringas att upphöra med iakttagande av skälig
uppsägningslid, t. ex. då arbetsgivaren vid långtidskonlrakt inle längre kan
utnyttja arbetstagarens arbetskraft på grund av sjukdom och det framstår som
oriraligt att han skulle vara
Prop. 1973:129 241
bunden
under den återstående kontraktstiden. Byggnadsarbete kan hävas under pågående
ackord till följd av s. k. tekniskt hinder. Även då arbetsgivaren försätts i
konkurs anses uppsägning kunna ske med iakttagande av skälig uppsägningstid. I
övrigt torde anställningen inte kunna brytas i förtid fastän det i och för sig
skulle föreligga saklig grund för uppsägning, ulan arbetsgivaren har i stället
att avvakta anställningstidens utgång.
Såväl
tillsvidareanställning som anställning som avser viss tid, viss säsong eller
visst arbete kan under vissa förutsättningar bringas att omedelbart upphöra.
Bestämmelser härora har tagits upp i tredje stycket av förevarande paragraf.
Vill arbetsgivaren få en anstäUning att upphöra på delta sätt, sker det genora
avskedande. Förutsättningarna för en sådan åtgärd anges i 18 §. Det sägs där
att avskedande får äga rum, om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åUgganden
raot arbetsgivaren. På motsvarande sätt får arbetslagaren enligt förevarande
bestämraelser frånträda anställningen raed omedelbar verkan, ora arbetsgivaren
i väsentlig grad åsidosätter sina åligganden enligt avtalet. Som exerapel på
fall då arbetstagaren får anses berättigad att oraedelbart frånträda anställningen
kan nämnas att arbetsgivaren dröjer med all betala ul lön under ej obetydlig
tid eller gör sig skyldig till misshandel eller annat brott mot arbetstagaren.
I
lagen har inte tagits upp några bestämmelser ora hur arbetstagaren skaU gå till
väga när han vill frånträda anställningen raed oraedelbar verkan. Eftersora det
är fråga om ett hävande av anställningsavtalet, följer av aUraänna regler att
arbetsgivaren skaU få del av arbetstagarens förklaring ora hävande. Såvitt
gäller avskedande har vissa formella krav släUls upp i 19 och 20 §§.
Som
framgår av 33 § gäller särskilda bestäraraelser för det faU att arbetsgivaren
vill att en arbetstagare skaU lämna anställningen när han uppnår viss
åldersgräns eller när han får rätt till hel förtidspension eller helt
sjukbidrag enligt lagen ora allraän försäkring. I sådana fall kan arbetsgivaren
bringa anställningen att upphöra genora underrättelse till arbetstagaren en
månad i förväg. Jag återkommer tUl denna bestämmelse i specialmotiveringen
till 33 §. Redan här vill jag emellertid närana att arbetsgivaren är skyldig
att vidta uppsägning, ora han vill att arbetstagaren skall avgå raed pension
vid en tidigare lidpunkt än när han har uppnått den åldersgräns som anges i 33
§. Detsararaa gäller, ora arbetsgivaren har låtit arbetslagaren stå kvar i
anställningen efter uppnådd åldersgräns och han senare vill bringa
anställningen att upphöra.
7
§
Paragrafen,
sora motsvarar 9 och 10 §§ i utredningens lagförslag, innehåller
bestäraraelser om grund för uppsägning. Bestämmelserna har utförligt behandlats
i avsnittet 5.2.2 i den allmänna motiveringen.
16
Riksdagen 1973. 1 saml Nr 129
Prop. 1973:129 242
I
första stycket har tagits upp den centrala bestämmelsen att uppsägning från
arbetsgivarens sida skall vara sakUgt grundad. '
Som
tidigare har framhåUits i den allmänna motiveringen har jag inte ansett det
möjligt att utöver den bestämmelse om omplaceringsskyldighet sora har tagits
in i andra stycket göra några närraare preciseringar i lagtexten av vad sora
skaU anses utgöra saklig grund. Jag har eraellertid i avsnittet 5.2,2 gjort en
del kommentarer tUl uttrycket saklig grund och angett vissa riktlinjer för hur
frågan om uppsägning bör bedömas i olika situationer.
I enlighet med vad jag har
anfört under 5.2.2 får driftsinskränkningar so.m inte har ett otiUbörligt syfte
anses utgöra sakhg grund för uppsägning. Detta innebär dock inte att uppsägningsrätlen
får utövas helt fritt. Enligt 2932 §§ är arbetsgivaren skyldig alt varsla om
åtgärden och på begäran träda i överläggning med den eller de lokala
arbetstagarorganisationema. Särskild turordning skaU enUgt 22 och 23 §§
tillärapas i situationer då det kan bli ett val raeUan flera arbetstagare. Ett
visst skydd för arbetslagarna föreligger också genora den rätt tiU återanstäUning
som följer av 25 § och sora bl. a. är avsedd att motverka uppsägning på grund
av fingerad arbetsbrist.
De fall då uppsägning kan
bli aktueU på grund av den anställdes personliga förhållanden har
koraraenterats utförligt i avsnittet 5.2.2. Jag har där anfört bl. a. att
uppsägning normall inte bör kunna ske enbart på den grunden alt arbetstagaren
till följd av liUtagande ålder, sjukdom, nedsatt arbetsförmåga e. d. får svårt
att fuUgöra de arbetsuppgifter som har lagts på honom. Detta innebär dock inle
att en arbetstagare som är sjuk eller handikappad skulle vara fredad raot
varje fall av uppsägning. Sålunda kan uppsägning ske, om arbetstagaren har
gjort sig skyldig till allvarlig raisskötsarahet e. d. eUer ora arbetsbrist har
uppkommit. För del fall att uppsägning skall ske på grund av arbetsbrist och
valet står meUan flera arbetstagare följer eraellertid av 23 § att arbetstagare
som har nedsatt arbetsförmåga och som har beretts särskild sysselsättning hos
arbetsgivaren har företräde tiU fortsatt anstäUning. När del i övrigt gäUer
behandlingen av äldre och handikappade arbetstagare får det förutsättas att
hithörande frågor löses i nära samråd med arbetsraarknadsrayndigheterna och
andra berörda organ, t. ex. anpassningsgrupperna, med beaktande av de resurser
som kan ställas lill förfogande för att främja fortsatt anställning.
I
andra stycket av förevarande paragraf har tagits upp den nyss berörda
bestäramelsen om att saklig grund inte föreligger, om det skäligen kan krävas
att arbetsgivaren omplacerar arbetstagaren inom företaget. Bestämmelsen, sora
har behandlats i avsnittet 5.2.2, är tilläraplig såväl när det föreligger
arbetsbrist sora när arbetsgivaren överväger uppsägning på grund av
arbetslagarens personliga förhållanden.
Som
exerapel på att det inte skäligen kan krävas att arbetsgivaren
Prop.
1973:129 243
placerar
om arbetslagaren kan näranas del fallet att arbetstagaren har varit grovt
misskötsara. Man kan vidare tänka sig att en arbetstagare som haft svårigheter
att samarbeta raed arbetsledning och arbetskamrater placerats om en eller
flera gånger och att samma svårigheter uppkomrait efter oraplaceringen. Det
kan då förhålla sig så att del inte skäligen kan krävas att arbetsgivaren
försöker göra en ny oraplacering. Ell annat fall är då en arbetsgivare bedriver
flera olika rörelser på skilda orter. Det kan då i många fall inte skäligen
krävas, att arbetsgivaren undersöker raöjligheterna att placera ora en
arbetstagare från en rörelsegren till en annan. SärskUl gäUer detta, ora varje
rörelsegren har egen personalavdelning som självständigt sköter rekrytering och
andra personalfrågor för rörelsegrenen i fråga.
I
uttrycket "skäligen kan krävas" ligger vidare att arbetslagaren skall
ha tillräckliga kvalifikationer för det arbete vartill en oraplacering kan
komma i fråga.
När det gäUer frågan vad
för slags arbete som arbetsgivaren bör söka erbjuda arbetstagaren ligger det i
sakens natur all det så långt möjligt bör vara ett arbete som är likvärdigt
raed del sora arbetstagaren dittills har haft. Har arbetstagaren utan godtagbar
anledning avböjt ett erbjudet arbete, torde arbetsgivaren i allraänhet inte
vara skyldig att lämna några ytterligare erbjudanden.
Tredje stycket innehåller
en bestämmelse sora begränsar arbetsgivarens möjlighet att som grund för
uppsägning åberopa omständighet som han har känt till mer än en månad innan
varsel om uppsägningen läranades. Även denna bestäraraelse har behandlats i
avsnittet 5.2.2. Bestämmelsen har försetts med ett tillägg sora tar sikte på
del fallet att del inte finns någon arbetslagarorganisation lill vilken varsel
skall läranas. Av 31 § andra stycket fraragår att arbetsgivaren i sådant fall
i stället skall underrätta den berörde arbetstagaren om den tilltänkta uppsägningen.
För detta fall föreskrivs att uppsägning sora hänför sig tiU arbetstagarens
personliga förhållanden inte får grundas enbart på ora-ständighet sora arbetsgivaren
känt tUl mer än en månad innan underrättelsen lämnades.
Jag
vill tillägga att, om det har inträffat ett förhållande sora inte genast kan
överblickas av arbetsgivaren t. ex. ett fall av trolöshet raot huvudraan, som
är föremål för utredning - den angivna liden av en månad inte torde börja
löpa förrän de närraare oraständigheterna har blivit utredda. Del kan vidare
tänkas att arbetstagaren visar misskötsamhet av fortlöpande karaktär, t, ex,
svår alkoholism eUer ständig ovillighet att fuUgöra sina arbetsuppgifter. Den
omständigheten att arbetsgivaren sedan mer än en månad har känt till ett
sådant förhåUande medför inte att han därefter skulle vara förhindrad alt
åberopa missförhållandet som en självständig uppsägningsgrund.
Med
arbetsgivaren bör i detta sammanhang jämställas arbetsledningen. Har
arbetsledningen underlåtit att vidarerapportera vissa förhåUanden lill
förelagsledningen, bör delta inte kunna åberopas lill stöd för ett påslående
att förhåUandena inte var kända för arbetsgivaren.
Prop.
1973:129 244
8 §
I
paragrafen, sora överensstäraraer med 11 § i utredningens lagförslag,
föreskrivs att uppsägning från arbetsgivarens sida skaU ske skriftligen, att
arbetsgivaren är skyldig att på begäran uppge grunderna för uppsägningen samt
att sådan uppgift skall vara skriftiig, ora arbetslagaren begär det.
Besläraraelserna har behandlats i avsnittet 5.2.2 i den allraänna
raotiveringen. Jag viU erinra ora alt jag tiU skiUnad från utredningen har
föreslagit alt bestämraelserna skaU ha karaktären av ordningsföreskrifter och
att en uppsägning aUtså inte blir ogUtig enbari på den grund att arbetsgivaren
har underlåtit att följa föreskrifterna. En muntlig uppsägning får således
rättsverkan och medför bl. a. att uppsägningstid börjar löpa.
Med anledning av vad sora
har sagts av en reraissinstans viU jag framhåUa att, om arbetstagaren är
utlänning, det givetvis åligger arbetsgivaren att förvissa sig om att
arbetstagaren förstår att han har blivit uppsagd. Det torde dock inte alltid
kunna krävas av arbetsgivaren att han avfattar uppsägningsbeskedet på den
utländske arbetstagarens raodersraål.
9 §
Paragrafen
innehåller vissa bestäraraelser ora vad uppsägningsbesked skall innehålla.
Motsvarande regler finns i 12 § första och andra styckena i utredningens
lagförslag.
I första stycket
föreskrivs att arbetsgivaren skaU ange vad arbetstagaren har att iaktta, ora
han vill göra gäUande att uppsägningen är OgUtig. På denna punkt skiljer sig
deparleraenlsförslaget från utredningsförslaget genom att det inte
uttryckligen föreskrivs att arbetsgivaren även skaU ange vad arbetstagaren har
att iaktta, om han vill föra skadeståndstalan.
Bestämraelser om tid för
väckande av ogUlighetslalan finns i 37 §. Sora framgår av näranda paragraf
gäller längre tidsfrister för det fall all arbetstagaren inte har fått
skriftligt uppsägningsbesked raed uppgift om vad han har att iaktta, ora han
vill göra gällande att uppsägningen är ogiltig.
Andra stycket av
förevarande paragraf innehåller en bestäramelse sora innebär att, ora en
arbetstagare sägs upp på grund av arbetsbrist, han skall underrättas ora sin
företrädesrätt tiU ny anställning enligt 25 § och vad han har all iaktta för
att bevaka sin företrädesrätt.
Utöver
de uppgifter sora nu har angetts Ugger del i sakens natur alt ett
uppsägningsbesked bör innehålla naranet på den uppsagde och dagen då
uppsägningen skall upphöra, dvs. dagen då uppsägningstiden går ut. Saknas
uttrycklig uppgift ora uppsägningstidens slut, får uppsägningstiden beräknas
med utgångspunkt från den tidpunkt sora anges i 10 §
Prop. 1973:129 245
andra
stycket och raed beaktande av den uppsägningstid som gäller för arbetslagaren
enligt 11 § eller enligt avtal.
När
det i övrigt gäller uppsägningsbeskedets avfattning förutsätter jag att
lämpliga formulär utformas i samråd meUan parterna på arbetsmarknaden.
10
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser ora hur arbetsgivaren skall överlärana ett
uppsägningsbesked och vid vilken tidpunkt uppsägning skall anses ha skett.
Motsvarande regler finns i 12 § tredje stycket och 13 § andra stycket i
utredningens lagförslag.
I
första stycket föreskrivs sora en huvudregel all uppsägningsbeskedet skall
läranas lill arbetstagaren personligen. Kan det inle skäligen fordras, får
uppsägningsbeskedet skickas till honora raed posten i rekoraraenderat brev
under hans vanliga adress. Regeln innebär att postbefordran får tillgripas
endast ora arbetstagaren inte utan oragång kan nås. Det förhållandet att
arbetstagaren inte tjänstgör den dag då uppsägningsbeskedet föreligger färdigt
eller har lämnat arbetet för dagen medför inte att uppsägningsbeskedet får
sändas med post.
LO
anser i sill remissyttrande att även den fackliga organisationen bör
underrättas, när en arbetstagare sägs upp. Jag har emellertid inte funnit skäl
att införa en föreskrift härom. Enligt min raening är reglerna om varsel
tillräckliga för all tillgodose intresset av att de fackliga organisationerna
kopplas in i samband med en uppsägning.
Andra
stycket av förevarande paragraf innehåUer bestäraraelser ora när uppsägning
från arbetsgivarens sida skall anses ha ägt rura. Besläraraelserna har
betydelse bl. a. för beräkningen av uppsägningstidens längd. Ora inte annat har
avtalats, börjar näraligen uppsägningstiden löpa så snart uppsägning har ägt
rum. Hinder möter dock inte mot att låta uppsägningstiden börja löpa vid ett
senare tiUfälle, exempelvis vid näslkoraraande raånadsskifte.
Huvudregeln
i andra stycket innebär att uppsägning sker när arbetslagaren får del av
uppsägningsbeskedet, antingen genora att personligen la emot det eller genora
alt lösa ut det på posten. För att inte arbetstagaren skall kunna uppskjuta
upps'ägningens verkningar genora att utebli från arbelet och vägra att lösa ut
del rekoraraenderade brevet raed uppsägningsbeskedet har jag liksora utredningen
ansett del befogat att införa en tilläggsregel. Utredningens lagförslag innebär
att, om arbetstagaren inte kan anträffas, uppsägning skall anses ha skett två
veckor efter det alt uppsägningsbeskedet lUlslälldes honom raed rekoraraenderat
brev. För rain del anser jag i likhet raed flera remissinstanser alt denna tid
är onödigt lång och att den lämpligen bör förkortas till en vecka. Tidsfristen
bör vidare räknas från del att uppsägningsbeskedet var tillgängligt för
arbetslagaren på postanstalt, dvs. när
Prop.
1973:129 246
avi
ora försändelsen skickades till honom. TUläggsregeln i andra stycket har
utforraals i enlighet med vad jag nu har sagt.
En
särskUd regel har vidare förts in med tanke på det faUet att arbetstagaren
åtnjuter seraester. I sådant fall skall uppsägning anses ha skett tidigast
dagen efter den då seraestern upphörde. Detta gäller även om arbetslagaren
under seraestern skuUe ha fått del av uppsägningsbeskedet. Anledningen härtiU
är frärast de korta tidsfrister sora enligt 37 och 40 §§ gäller för det fall
att arbetstagaren vill yrka ogillighetsför-klaring av uppsägningen eller begära
skadestånd.
Sora
jag tidigare har anfört är en uppsägning i och för sig giltig, även ora
arbetsgivaren har åsidosatt kravet på skriftlighet och sagt upp arbetstagaren
rauntiigen. Uppsägning sker i sådant fall när arbetstagaren får vela alt han
har blivit uppsagd. Del är också från denna tidpunkt sora uppsägningstiden får
räknas. Detta gäller även om arbetsgivaren senare skulle bekräfta den muntiiga
uppsägningen raed ett skriftiigt uppsägningsbesked. Jag viU emellertid upprepa
vad jag har sagt i den allraänna raotiveringen om att arbetsgivaren har
bevisbördan, om han raot arbetstagarens bestridande gör gällande att uppsägning
har skett trots att något skriftiigt besked härora inle har lämnats.
Lagen
innehåller inte några regler ora hur uppsägning skall gå till, när det är
arbetstagaren själv som säger upp sig. Lämpligen bör emellertid arbetstagaren
1 sådant fall lämna ett muntiigt eller skriftligt uppsägningsbesked direkt
till arbetsgivaren eller till någon som företräder arbetsgivaren. I analogi med
vad sora gäller vid uppsägning från arbetsgivarens sida får uppsägningstiden
anses börja löpa så fort arbetsgivaren eller hans företrädare har fått del av
uppsägningen.
11
§
Paragrafen,
som motsvarar 15 § första och andra styckena i utredningens lagförslag,
innehåUer bestämmelser om uppsägningslid. Bestämmelserna har behandlats i
avsnittet 5.2.2 i den allmänna motiveringen.
Jag
vill erinra om att bestämmelsema om uppsägningstid har gjorts disposiliva
enligt 3 § andra stycket. Arbetstagarnas rättigheter kan således på denna
punkt inskränkas raed stöd av förbundsavtal. Detta innebär att
överenskoraraelse kan träffas om kortare uppsägningstider vid uppsägning från
arbetsgivarens sida, liksom om kvalifikationsvillkor för rätt till förlängd
uppsägningstid som är oförmånligare än dem som lagen stäUer upp. Givetvis
föreligger det inle någol hinder mot att träffa avtal ora att arbetsgivaren
skaU vara skyldig att iaktta längre uppsägningstider än som följer av lagen.
Det föreligger inle heller något hinder att genom avtal förlänga den
uppsägningstid som enligt första stycket gäller vid uppsägning från
arbetslagarens sida.
I
första stycket föreskrivs en örasesidig uppsägningstid av en raånad.
Prop.
1973:129 247
Regeln
gäller alla ansläUningar sora faller inom lagens tiUärapningsora-råde,
oberoende av anställningens art, arbetstagarens ålder eUer anställningstid
etc. Uppsägningsmånaden beräknas på det sättet att, om uppsägning sker
exempelvis den 15 januari, anställningen upphör den 15 februari, dvs. vid
utgången av den dag i den efterföljande kalendermånaden som svarar mot
uppsägningsdagen. Uppsägningstiden kan således utgöra 2831 dagar alltefter
månadernas längd. Motsvarande beräkningssätt koramer tiU användning
beträffande de i andra stycket angivna uppsägningstiderna av två tiU sex
raånader.
Medan första stycket
gäller vid uppsägning från såväl arbetsgivarens som arbetstagarens sida avser
andra stycket endast uppsägning som görs av arbetsgivaren. Stycket utgör en
motsvarighet tUl 1 § första stycket i 1971 års lag om anstäUningsskydd och
innehåller regler ora rätt till förlängd uppsägningstid. För att arbetstagaren
skall ha rätt till de längre uppsägningstiderna krävs att han kan åberopa en
viss anställningstid och att han har uppnått en viss ålder. Bestäraraande
härvidlag är förhållandena vid tidpunkten för uppsägningen, dvs. den dag då arbetstagaren
fick del av uppsägningen eller då uppsägning annars skall anses ha skett enligt
10 § andra stycket.
I
fråga om arbetstagarens ålder torde del knappast uppkorama några
tillämpningsproblem. Beträffande det uppställda kravet på ansläUningstid har
jag redan anfört i avsnittet 5.2.2 att anställningens art eUer orafattning
saknar betydelse. Arbetstagaren får således tillgodoräkna sig varje dag då ett
anställningsförhållande har förelegal, oberoende av ora han då har utfört någol
arbete eller ej, ora arbetet har utförts på heltid eller deltid etc Även tid då
arbetstagaren har varit sjuk, gått permilterad, varit tjänstledig utan lön
eller gått i strejk osv. får räknas, förutsatt att ett anslällningsförhållande
har förelegat och att andra regler inte gäller på grund av avtal.
SärskUda
problem kan uppkomraa vid sådana anställningar sora förekoramer inora
exempelvis detaljhandeln, där arbetstagaren i vissa fall tjänstgör endast
fredag och lördag, före vissa helger etc. Fråga uppkommer i sådant fall om
mellanliggande dagar skaU räknas som anställningstid eller om ett nytt
anställningsförhållande skaU anses föreligga varje gång. Kan arbetstagaren
säga nej tiU erbjudande ora anställning inför en veckohelg tyder del på att
ett icke sammanhängande anstäUningsförhållande föreligger raed påföljd att
mellanliggande dagar inte ulgör anställningstid. Däremot Ugger en motsatt
slutsats närmast till hands om tjänstgöringen är schemabunden.
Jag
vUl påpeka att det, bortsett från sexraånadersregeln, inle ställs upp något
krav på att anställningen skall vara sararaanhängande eUer att även tidigare
anställning skall ha varit liUsvidareansläUning. Inle heller fordras det att
anställningen skall ha avsett samraa yrke eller att den har varit förlagd till
den verksarahet där arbetstagaren vid uppsäg-
Prop. 1973:129 248
ningstiUfäUet
är sysselsatt. Det framgår dessutom av 4 § att arbetstagaren i viss
utsträckning får tUlgodoräkna sig även ansläUningstid hos tidigare
arbetsgivare. Är 4 § tilläraplig föreligger rätt till förlängd uppsägningstid
enligt sexraånadersregeln i förevarande paragraf även om viss del ora
sexraånaderstiden avser anställning hos den förutvarande arbetsgivaren.
Kravet
på anställningstid innebär alt arbetstagaren skall ha varit anställd hos
arbetsgivaren de senaste sex månadema eller sararaanlagt rainst tolv månader under
de två senaste åren. När det gäller beräkningen av sexmånaderstiden anser jag
att man på samma sätl som vid bestämmandet av uppsägningstiden bör utgå från
kalendermånaderna. Sker uppsägning exempelvis den 15 juli, bör del alltså
krävas alt arbetstagaren har varit anställd fr.o.m. den 15 januari. I
tolvmånaders-fallet anser jag däremot i likhet med utredningen att man av
praktiska skäl bör utgå från en normalmånad ora 30 dagar. Detta betyder att, om
uppsägning sker den 1 juli 1973, arbetstagaren är kvalificerad för de längre
uppsägningstiderna om han har uppnått en saramanlagd anstäUningslid av minst
360 dagar, räknat från den 1 juli 1971 t. o. m. uppsägningsdagen.
Givetvis
kan det förekomma att en uppsägning företas oraedelbart före den tidpunkt då
arbetslagaren skuUe ha kvalificerat sig för de längre uppsägningstiderna genom
viss ansläUningstid eller viss ålder. Sådana fall torde inte kunna undvikas
raed den konstruktion som lagen har. Lagen innehåUer eraeUertid åtskUliga
bestämmelser ,som syftar tUl alt förhindra sådana uppsägningar sora sker i det
otillbörliga syftet att kringgå reglerna om längre uppsägningstider. Hit hör
bestämmelserna ora saklig grund och ora oraplaceringsskyldighel före uppsägning
i 7 §, företrädesrätt lill ny anställning i 25 § och varsel i 29 §. Vidare bör
uppmärksammas bestämmelsen i 28 §, enligt vilken en arbetstagare som har blivit
återansläUd med stöd av 25 § omedelbart skall anses ha uppnått sådan
anställningstid som anges i förevarande paragraf.
Undantag
från de nu behandlade reglerna om längre uppsägningstider gäller beträffande
arbetstagare som har uppnått den gräns vid vilken han är skyldig att avgå raed
ålderspension eUer, om någon sådan gräns inle finns, 67-årsåldern. Det fraragår
av 33 § tredje stycket att sådan arbetstagare inte har rätt tiU längre
uppsägningstid än en månad. ViU arbetsgivaren att en arbetstagare skall lämna
sin anställning just vid den angivna tidpunkten, skaU han enligt 33 § första
stycket underrätta arbetstagaren härom minst en månad i förväg.
12
§
Paragrafen,
som motsvarar 31 § första stycket och 33 § första stycket i utredningens
lagförslag, innehåller bestämmelser om arbetstagarens räll tiU lön och andra
förmåner under uppsägningstid. Bestäraraelsema har behandlats i avsnittet 5.2,2
i den allraänna raotiveringen.
Prop. 1973:129 249
Första
stycket första punkten innehåller huvudregeln ora att arbetstagare har rätt
till lön och andra anställningsförraåner under uppsägningstiden, även om
arbetsgivaren inte erbjuder honom arbete. I enlighet med vad jag har anfört i
avsnittet 5.2.2 förutsätter eraeUertid denna regel att arbetstagaren står till
arbetsgivarens förfogande under uppsägningstiden. Uppraärksararaas bör dock
att arbetstagaren enligt 14 § andra stycket har rätt till ledighet raed bibehållna
anstäUningsförmåner i den omfattning sora skäligen fordras för att han skall
kunna besöka arbelsförraedlingen eller annars söka arbete.
I
första stycket andra punkten har tagits in en bestäramelse ora storleken av de
anställningsförmåner sora utgår under uppsägningstiden. Bestäramelsen innebär
att arbetstagaren i princip är garanterad samma förmåner som skulle ha utgått,
om han hade fått behålla sina arbetsuppgifter. Som jag har anfört i avsnittet
5.2.2 avser lönegarantin i första hand det fallet alt arbete inle erbjuds.
Garantin kan eraeUertid få betydelse även för arbetstagare som är i arbete
under uppsägningstiden. Arbetslagaren är i sådant fall skyddad mot
inkomstförsämring till följd av att han flyttas lill ett sämre betalt arbete.
Om arbetstagaren omplaceras tiU ett sådant arbete eller ora arbetstiden skärs
ned raed löneminskning som följd, är arbetsgivaren skyldig att fyUa ul mellanskillnaden.
Den nu behandlade bestämraelsen ulgör däreraot inte något hinder mot att
arbetstagaren före uppsägningstillfället i avtalsenlig ordning omplaceras till
ett särare betalt arbete. Sker omplaceringen i syfte att kringgå
lönegarantiregeln, torde den dock kunna angripas på det sättet alt
arbetsgivaren förpliktas betala högre lön under uppsägningstiden.
Arbetstagaren
kan inte enligt den nu behandlade bestämraelsen göra anspråk på andra
löneförmåner än som normalt skulle ha utgått till honom, om han hade fått
behålla sina arbetsuppgifter under uppsägningstiden. Någon garanti finns
sålunda inte mot sådan inkomstsänkning som är normal inora företaget. Skulle
vid något tUlfälle förtjänsten helt aUraänt minska, t. ex. genora att
övertidsuttaget inskränks, får den uppsagde arbetstagaren tåla detta lika väl
sora arbetskararaterna. Däreraot kan det inträffa att en uppsagd arbetstagare,
som flyttas från ett arbete tiU ett annat, till följd av lönegarantiregeln
erhåller en lön i det senare arbetet som är högre än den som utgår tiU andra
för sararaa arbete. Skulle en uppsagd arbetstagare perraitteras, är han berättigad
tiU lön även under den tid sora förflyter innan reglerna om permitteringslön i
21 § blir tillärapliga. Det kan således förekoraraa perraitteringar där en
uppsagd arbetstagare får uppbära lön av arbetsgivaren, raedan arbetskararaterna
lyfter ersättning från arbetslöshetskassan.
Någon
schablonregel ges inte om hur lönen skall beräknas enligt förevarande
paragraf. Några större problem torde inte föreligga, om arbetstagaren har fast
lön, exempelvis för månad. När det däremot gäller
Prop.
1973:129 250
timlön
eller ackordslön, skall lön i princip utgå endast för vad som har utgjort
arbetad tid eUer skuUe ha utgjort sådan tid. Hinder möter inle mot att
principen om bibehållna anställningsförmåner korapletteras av
koUektivavtalsbestämmelser om den närraare beräkningen av förmånerna. En
särskUd regel härora har införts i första stycket Iredje punkten. Har
kollektivavtal träffats ora beräkningen av förmånerna, är avtalet giltigt även
om det i ett specieUt fall skulle leda till en lägre lönenivå än lagens
huvudregel förutsätter. Däremot ger regeln inte raöjlighet att träffa
kollektivavtal som leder till en allmän sänkning av löneförmånerna under den
nivå lagen anger. Har kollektivavtal träffats, får detla under de i 3 § tredje
stycket angivna förutsättningarna tillärapas även på arbetstagare sora inte är
raedlem av den avtalsslulande organisationen på arbetstagarsidan. En särskild
regel härora har intagils i första stycket fjärde punkten av förevarande
paragraf.
I
andra stycket har tagits upp en föreskrift sora innebär att, vid
till-lärapningen av exerapelvis seraesterlagen, uppsägningstiden skall likställas
raed arbetad tid, även om arbetstagaren inte erbjuds arbete. Jag har inte
ansett det nödvändigt att, sora SAF har ifrågasatt, ändra seraesterlagen med
anledning av denna föreskrift.
Jag
viU i delta samraanhang slutiigen påpeka att arbetsgivaren under
uppsägningstiden är skyldig att erlägga sedvanliga sociala avgifter o. d.
13 §
Paragrafen,
som saknar motsvarighet i utredningens lagförslag, innehåller bestämmelser ora
räll för arbetsgivaren att från uppsägningslönen avräkna inkomst som
arbetstagaren har förvärvat eUer uppenbarligen kunde ha förvärvat på annat
håll. Bestämmelserna, sora har behandlats i avsnittet 5.2.2 i den allraänna
motiveringen, motsvarar delvis 5 § tredje stycket i 1971 års lag om
anställningsskydd.
Jag viU påpeka att
avräkningsbesläraraelserna inte ger arbetsgivaren rätt att göra avräkning på
uppsägningslönen för andra dagar än då arbetsgivaren har haft eUer
uppenbarligen kunde ha skaffat sig inkorast från annat håll. Detta innebär alt,
ora arbetstagaren efler en viss tids arbetslöshet får ett nytt arbete med högre
lön än i den tidigare anställningen, arbetsgivaren inle får utnyttja den
överskjutande delen av den nya lönen för att göra avräkning på uppsägningslönen
för tid då arbetstagaren gick utan arbete.
14 S
Paragrafen,
sora motsvarar 34 § första och andra styckena i utredningens lagförslag,
innehåUer bestämraelser som dels begränsar arbetsgivarens rätt alt förflytta
arbetslagaren tiU annan ort under uppsägningstiden, dels ger arbetstagaren
rätt tiU ledighet med bibehållna anställningsförraåner för att kunna besöka
arbelsförraedlingen eller annars söka arbete. Bestämmelserna har behandlats i
avsnillet 5.2,2 i den allmänna motiveringen.
Prop.
1973:129 251
Den
föreskrivna begränsningen i arbetsgivarens ratt att förflytta arbetslagaren
lill annan ort innebär att arbetstagaren kan motsätta sig förflyttning även om
han erbjuds särskilda traktamentsförraåner etc. och även ora det finns
arbetsförraedling på den ort dit förflyttning skulle ske. En förutsättning för
att arbetslagaren skall kunna raotsätta sig förflyttning är emellertid, som
fraragår av bestäramelsen, att hans möjligheter att söka ny anställning
därigenom icke obetydligt försämras. Skulle möjligheterna att få nytt arbete
som kan anses lämpligt för arbetstagaren vara större på den ort tiU vilken
arbetsgivaren vill förflytta arbetslagaren, kan denne inle med slöd av lagen
raotsätta sig förflyttningen.
Jag
vUl betona alt den nu behandlade bestäramelsen inle reglerar frågan om
arbetsgivares aUraänna rätt alt förflytta arbetstagare. Endast om arbetsgivaren
tiU följd av avtal c d. har en förflyltningsrätt, är bestämmelsen tillämplig.
Uppenbarligen innebär besläraraelsen inte heller någon skyldighet för
arbetsgivaren att hålla driften i gång på den garala orten. Flyttas driften
lill annan ort, kan arbetsgivaren emellertid inle påfordra att arbetslagaren
följer raed under resten av uppsägningstiden, ora en sådan förflyttning skulle
strida raot paragrafens första stycke. Oavsett om arbetstagaren följer med
eller inle, är arbetsgivaren skyldig att utge lön och andra
anställningsförmåner.
Frågan
vad för slags förflyttning sora är förenlig raed den ifrågavarande bestämmelsen
får uppenbarligen avgöras från fall tiU fall och med beaktande av sedvänjan
inom varje bransch. I princip bör en avtalsenlig förflyttning kunna tillåtas,
ora del gäUer en arbetsplats inora ett område som begränsas av vad sora brukar
anses sora sedvanligt reseavstånd. GäUer del en arbetstagare vars anställning
inle är lokaliserad till viss ort, t. ex. handelsresande eller resemontör, kan
arbetstagaren inte raed stöd av paragrafen få lill stånd en begränsning av den
skyldighet alt resa runt i landet som åligger honom enligt hans anställningsavtal.
Som
TCO har uttalat i sitt remissvar torde en beordrad tjänsteresa som inte är av
tiUfällig natur i vissa fall få jämställas raed en oraplacering. Med anledning
av ett uttalande från LO vill jag påpeka att ett beordrande ora förflyttning av
arbetstagaren, sora görs i syfte att tvinga bort arbetstagaren från
anställningen, står i strid med grunderna för 7 §.
När
det gäUer arbetstagarens rätt till ledighet för att söka arbete har jag inte
ansett det motiverat alt, som har föreslagils från några håU under
remissbehandlingen, föra in några bestäraraelser om hur lång tid arbetstagaren
får vara ledig från arbelet för det angivna ändamålet. Vill arbetslagaren
besöka presumtiva arbetsgivare, bör han i princip ha rätt tiU ledighet endast
ora del behövs för att han skall kunna delta i ansläUningsintervjuer o. d. och
inte om han bara viU höra efter ora det finns ledigt arbete.
Föreskriften
att arbetslagaren har rätt att behålla sina anställningsförmåner när han söker
arbete bör tolkas så, att arbetstagaren har rätt
Prop. 1973:129 252
till
sararaa förmåner som skulle ha utgått, om han hade arbetat i oförändrad
utsträckning. En ackordsarbetare bör alltså ha rätt att få ul inte bara
timlönen utan den ackordslön som norraalt skuUe ha utgått.
Utredningen
har i sitt lagförslag gjort undanlag från de nu behandlade besläramelserna för
det fall att arbetstagaren har väckt talan raot uppsägningen eller påkallat
förhandling med yrkande att anstäUningsförhåUandet skall förklaras beslå. För
min del anser jag liksom flera remissinstanser all det inle finns anledning att
införa ett sådant undantag, eftersora även den arbetstagare sora hävdat att en
uppsägning är ogiltig kan ha anledning att se sig om efter ny anstäUning för
den händelse uppsägningen vid en rättslig prövning skulle anses gUtig. Departementsförslaget
innehåller således inte någon raotsvarighet till utredningens
undanlagsbestäraraelse.
15
§
Paragrafen,
sora raotsvarar 28 § första stycket i utredningens lagförslag, innehåller
bestämraelser om skyldighet för arbetsgivaren att underrätta den som har varit
anställd för viss tid, viss säsong eller visst arbete att fortsatt anställning
inte kommer att erbjudas honom. Bestämmelserna har behandlats i avsnittet
5.2.3 i den aUmänna motiveringen. Jag vill erinra om alt besläraraelserna
genora 3 § andra stycket har gjorts disposiliva och att det sålunda med stöd av
förbundsavlal kan träffas överenskoraraelse ora avvikande regler.
I
enlighet med vad jag har anfört i den allraänna motiveringen innehåller
paragrafen kvalifikationsregler som innebär att tiUfälliga ansläUningar
undantas från underrättelseskyldigheten. Arbetstagare som har varit anställd
för viss tid eller visst arbete behöver sålunda underrättas endast om han har
varit anställd sammanlagt rainsl tolv månader under de två senaste åren. För
säsonganställda arbetstagare gäUer en kvalifikationstid av sararaanlagt minst
sex månader under den angivna tvåårsperioden. När det gäUer
kvaUfikationstidens beräkning hänvisar jag till komraentaren till 11 § andra
stycket. Av 4 § följer att arbetstagaren i viss utsträckning får tillgodoräkna
sig även ansläUningstid hos tidigare arbetsgivare. Det förutsätts emellertid i
förevarande paragraf att kvalifikationstiden uteslutande har bestått i
anstäUning för viss tid, viss säsong eUer visst arbete och sålunda inte liU
någon del i tillsvidareanställning. Av 28 § följer att en arbetstagare som har
fått ny anställning på grund av företrädesrätt enligt 25 § omedelbart får rätt
till underrättelse enligt förevarande paragraf.
Givetvis
kan det diskuteras att, sora utredningen har uttalat i sina raotiv, sora vUlkor
för den nu behandlade underrättelseskyldigheten kräva inte bara att
anställningsförhållandet har haft viss varaktighet utan också att förhåUandena
i övrigt har varit sådana att arbetstagaren kunnat räkna med att anställningen
skuUe fortsätta, när den ursprung-
Prop. 1973:129 253
ligen
bestämda tiden gått tUl ända. Det skuUe med andra ord kunna övervägas att
införa ett undantag från underrättelseskyldigheten för det fall att parterna
från början har varit på det klara med all del varit fråga om en enstaka
anstäUning där någon fortsättning inte skulle komraa i fråga. Med hänsyn lill
svårigheterna att finna en undantagsregel sora är tillräckligt tydlig har jag
eraellertid avstått från att föreslå någon sådan regel. Det åligger sålunda
arbetsgivaren att lärana underrättelse till varje arbetstagare sora uppfyller
kravet på kvalifikationstid, även om parterna från början varit inställda på
att det skulle vara fråga ora en enstaka anställning.
Underrättelse enligt
förevarande paragraf skaU lämnas, om fortsatt anställning inte kan erbjudas
arbetstagaren. Del är därvid likgUtigt om det är på grund av arbetstagarens
personliga förhållanden eller till följd av arbetsbrist som fortsatt arbete
inte kan erbjudas. Sora framgår av paragrafen behöver underrättelse dock inte
lämnas, om arbetstagaren kan få nytt arbete i nära anslutning till den pågående
ansläUningens upphörande eller, såvitt gäUer säsonganställning, den nya
säsongens början. När det gäller frågan ora vilket spelrum sora bör accepteras
torde viss ledning kunna häratas från fjortondagarsregeln i 21 §. Jag vill
frarahålla att underrällelsebestämraelsen inte bör kunna kringgås på del sättet
att arbetstagaren oraedelbart erbjuds ny anställning som dock skall tillträdas
långt senare. För att underrättelse skall kunna underlåtas bör den erbjudna
anstäUningen uppenbarligen vara sådan, alt den skäligen bör kunna godtas av
arbetstagaren. Jag hänvisar på denna punkt till vad jag i avsnittet 5.2.7 har
anfört ora skyldigheten för arbetstagare som har företrädesrätt tiU ny
anställning att godta erbjuden anställning. Jag vill tUlägga all arbetstagaren
inte bör vara skyldig alt acceptera vilka kortvariga anställningar som helst.
Underrättelse som lämnas
enbart "för säkerhets skuU", exempelvis vid anställnings tiUträdande
utan att någon särskild anledning härtiU föreligger, strider mol granderna för
paragrafen. Jag vill emeUertid betona att den angivna tiden av en månad endast
är en minimitid. Om arbetsgivaren på ett tidigare stadium inser att en
driftsinskränkning måste göras sora leder till att arbetstagaren i fråga inte
får fortsatt anstäUning, bör del vara naturligt för arbetsgivaren att läranä underrättelse,
även ora del återstår längre tid än en månad till anställningens upphörande
eller den nya säsongens början. Detsamma gäller för det fall att fortsatt
anställning inte komraer i fråga på grund av arbetstagarens personliga
förhållanden. När del gäller säsonganstäUning bör arbetsgivaren om möjligt
lärana underrättelse redan under det att den innevarande säsongen pågår.
Beslutas däremot en driftsinskränkning i perioden meUan arbelssäsongerna, får
underrättelse i stället läranas föreskriven tid före den nya säsongens början.
Givelvis
kan det inträffa oförutsedda omständigheter som raedför att
Prop.
1973:129 254
underrättelse
inte kan läranäs inora den föreskrivna enmånadsliden. Del ligger i sakens natur
att underrättelse i så fall bör lämnas så snart det kan ske. Arbetstagaren har
emellertid rätt tiU ersättning för liden skada såväl i detta faU som när
underrättelse över huvud taget inte läranas.
16 §
Paragrafen
innehåller vissa forraella bestämmelser om hur underrättelse enligt 15 § skaU
gå till och vad underrättelsen skall innehålla. Bestämmelserna, som i huvudsak
stämmer överens med vad utredningen har föreslagit (se hänvisnmgen i 28 §
tredje stycket i utredningens lagförslag), innebär att det till stor del
gäller samraa regler vid underrättelse enligt 15 § som vid uppsägning.
Angående reglemas närraare innebörd hänvisar jag till kommentarerna till 810
§§.
17 §
Paragrafen
innehåller en bestäramelse om rätt för arbetstagare sora är anstäUd för viss
tid eller visst arbete och som har erhåUit underrättelse enligt 15 § att vara
ledig med bibehållna anställningsförmåner i den utsträckning som skäligen
fordras för alt han skall kunna besöka arbetsförmedlingen eller annars söka
arbete. I huvudsak motsvarande rätt gäUer enligt utredningens lagförslag (se 34
§ andra stycket).
Givelvis föratsätter
tUlärapningen av förevarande paragraf all arbetstagaren är anställd hos
arbetsgivaren. Detta är anledningen till alt paragrafen inte gäUer beträffande
säsonganställda arbetstagare. I fråga ora sådana arbetstagare gäller nämligen
att underrättelse enligt 15 § inle skaU lämnas förrän viss tid före den nya
säsongens början, dvs. normalt efler det att anställningen upphört.
Vad gäller den närmare
innebörden av rätten till ledighet för alt söka arbete hänvisar jag till vad
jag har anfört i specialraotiveringen tUl 14 § andra stycket.
18 §
Paragrafen,
som delvis motsvarar 14 § första stycket i utredningens lagförslag, upptar
bestämmelser om förutsättoingarna för avskedande. Bestämraelserna har
behandlats i avsnittet 5.2,4 i den allmänna motiveringen. Som framgår av 6 §
tredje stycket kan avskedande äga ram såväl vid tillsvidareanställning sora vid
anställning för viss lid, viss säsong eUer vissl arbete.
Enligt första stycket får
avskedande äga rura, om arbetslagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot
arbetsgivaren. Formuleringen överensstämmer i huvudsak raed de forrauleringar
sora finns i gällande regler om avskedande i kollektivavtal och i 1971 års lag
om anställningsskydd. Jag har i avsnittet 5,2,4 uttalat att det som grund för
avskedande bör krävas att arbetstagaren har gjort sig skyldig tUl sådant
avsUctligl eller
Prop. 1973:129 255
grovt
vårdslöst förfarande som inte rimligen skall behöva tålas i någol
rättsförhållande. Givetvis avses i första hand sådant förfarande som har direkt
samband med anställningen. Även brott som har begåtts utom arbetet bör
eraellertid i vissa fall kunna föranleda avskedande, ora brottet är ägnat alt
allvarligt skada förhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Har
arbetstagaren gjort sig skyldig till sådant allvarligt förfarande sora nu
avses, bör del normalt sakna betydelse om han är äldre eller yngre, har längre
eller kortare anställningstid, är handikappad etc. Naturligtvis finns det dock
inte något hinder för arbetsgivaren att av hänsyn lill exempelvis
arbetstagarens sociala förhållanden medge att anställningen upphör först efter
en tid, dvs. att arbetstagaren får sluta efter vad som kan synas utgöra en viss
uppsägningstid.
I
andra stycket har tagits in en bestämmelse som motsvarar preskriptionsregeln i
7 § Iredje stycket och sora innebär att avskedande inte får grundas enbart på
orasländighet som arbetsgivaren har känt till mer än en raånad före
avskedandet. Liksora raotsvarande regel vid uppsägning lorde besläraraelsen få
tolkas så, att ora del har inträffat ett förhållande sora inle genast kan
överblickas av arbetsgivaren t. ex. ett allvarligt förmögenhetsbrolt sora är
föremål för utredning den angivna tiden av en månad inte börjar löpa förrän
de närmare omständigheterna har blivit utredda. Med arbetsgivaren bör i detta
samraanhang liksom i uppsägningsfallet jämställas arbetsledningen. Har
arbetsledningen underlåtit alt vidarerapportera en inträffad händelse till
företagsledningen, bör detta alltså inte kunna åberopas till stöd för ett
påstående att händelsen var okänd för arbetsgivaren.
För
att man skall få en spärr mol förhastade avskedanden föreslår utredningen, som
tidigare har nämnts, att arbetsgivaren skaU vara skyldig att före avskedandel
bereda arbetstagaren tillfälle till överläggning om den tiUtänkta åtgärden.
Detsamma föreslås gälla arbetstagarens organisation, om inte arbetslagaren
motsätter sig det. Jag har behandlat dessa frågor i avsnittet 5.2.8. Vad jag
där har förordat innebär att arbetstagaren alltid skall varsla den lokala
arbetstagarorganisationen, när fråga uppkoramer om avskedande, alt varsel skaU
läranas så snart det kan ske och att organisationen har rätt till överläggning
med arbetsgivaren om den tUltänkta åtgärden. Vad gäller kontakterna mellan
arbetsgivaren och arbetstagaren har jag i nyssnäranda avsnitt förordat att raan
frånsett det fall sora avses i 31 § andra stycket inle f. n. inför någon
lagregel på den punkten. Däreraot får det anses ligga i sakens natur att arbetsgivaren
normalt underrättar arbetstagaren ora ett tilltänkt avskedande och bereder
honora tUlfälle att yttra sig över de oraständigheter som enligt arbetsgivarens
raening utgör grund för åtgärden.
Genora
att den lokala arbetstagarorganisationen kopplas in finns det bl. a. raöjlighet
all inskrida mot fall då arbetsgivaren tUlgriper avskedande i StäUet för
uppsägning i syfte att undgå bestäraraelsema om
Prop.
1973:129 256
uppsägningstid
och uppsägningslön. Vidare ges arbetstagaren visst rådrum för alt förbereda
talan vid dorastol, exempelvis yrka interimistiskt förordnande enligt 35 §
andra stycket om att anställningen skall bestå trots avskedandet.
19 §
Paragrafen
innehåller vissa formella bestäramelser som skall iakttas vid avskedande.
Motsvarande bestämmelser gäller i huvudsak enhgt utredningens lagförslag (se
hänvisningen i 14 § tredje stycket). Bestämmelserna överensstämraer i stort
sett raed departeraentsförslagets regler ora uppsägning i 8 § och 9 § första
stycket. Det föreskrivs sålunda alt avskedande skall ske skriftligen, alt
arbetsgivaren på arbetstagarens begäran skall uppge granderna för avskedandet,
att sådan uppgift skall läranas skriftligen, ora arbetstagaren begär del, saral
att arbetsgivaren skaU ange vad arbetstagaren har att iaktta, om han vill göra
gällande att avskedandet är ogUtigt.
Liksom
när det gäller motsvarande regler vid uppsägning har bestämmelserna i
förevarande paragraf getts karaktären av ordningsföreskrifter. Ett avskedande
blir således inte ogiltigt enbart på den grand att arbetsgivaren har lämnat
muntligt besked om avskedande eller på annat sätt åsidosatt föreskriftema.
20 §
Paragrafen
innehåller bestäraraelser ora hur arbetsgivaren skall överlärana ett besked
ora avskedande och vid vilken tidpunkt avskedande skaU anses ha ägt rura.
Besläraraelserna överensstämraer raed vad som i 10 § har föreskrivits
beträffande uppsägning. Jag hänvisar lill kommentarerna lill nämnda paragraf.
När
det gäller bestämmelsema om vid vilken tidpunkt avskedande skall anses ha ägt
rura vill jag påpeka att de har betydelse för beräkningen av de lidsfrister
som föreskrivs i 37 § för det fall att arbetstagaren viU yrka att avskedande
skall förklaras ogiltigt.
21 §
Paragrafen,
som motsvarar 32 § i utredningens lagförslag. Innehåller bestäraraelser ora lön
och andra förmåner under permittering. Bestämmelserna har behandlats i
avsnillet 5.2.5.
Första
stycket innehåller huvudregeln att arbetstagare som har varit permilterad mer
än två veckor i följd eller saramanlagt raer än trettio dagar under samraa
kalenderår har rätt lill lön och andra anställningsförmåner för överskjutande
permitteringstid. Liksora när det gäller uppsägningslön förutsätter denna
regel att arbetslagaren står till arbetsgivarens förfogande. Perraitteringslön
utgår således inte lill arbetstagare som har tjänstledighet eller är sjuk.
Prop. 1973:129 257
För
alt arbetstagare skall ha rätt till perraitteringslön krävs inte att han har
uppnått en viss ålder, har viss anställningstid etc. Däreraot krävs, sora
närants, att perraitteringen har haft en viss varaktighet. Två-veckorsregeln
innebär att arbetstagaren får rätt till lön när två veckor eller 14
kalenderdagar, arbetsfria dagar inräknade har förflutit från del att
perraitteringen började. Under dessa två veckor kan arbetstagaren vara
berättigad till permitteringslön enligt del särskUda avtal om sådan lön sora
gäller på arbetsmarknaden resp. till arbetslöshetsersättning.
Treltiodagarsregeln innebär alt rätt till perraitteringslön inträder så snart
arbetstagaren genoin att tUlgodoräkna sig tidigare permittermgs-perioder uppnår
en sammanlagd tid av trettio dagars permittering under kalenderåret. Även här
får arbetsfria dagar som har infaUil under per-mitleringsperiodema räknas.
Skulle däremot en permittering t. ex. ha lagts ut så all arbetstagaren
perraitterats onsdagfredag och återgått till arbetet på raåndagen, skall
lördagen och söndagen inte inräknas i per-raitleringsperioden, ora
lördagsöndag norraalt är arbetsfria dagar.
Jag
nämnde nyss att arbetstagare som bhr sjuk under en perraittering inte har rätt
lill perraitteringslön under sjukdomstiden. Tanken bakom delta är alt
arbetsgivaren inte skall behöva betala lön tiU den som inte skuUe ha varit
berättigad tUl lön om permitteringen inte hade ägt rum. Däreraot torde permitteringen
som sådan i och för sig få anses löpa utan hinder av sjukdoraen. Endast rätten
lill lön raen inte själva perraitteringen bryts således av sjukdom. Förlorar
arbetstagare på grund av sjukdora rätten liU lön under perraitteringsperiod,
hindrar det alltså inte att han åberopar sjukdomsperioden som permittering för
att sederraera koraraa i åtnjutande av perraitteringslön raed tiUärapning av
tvåveckors-eller 30-dagarsregeln. Det sagda innebär att jag har en från
utrednuigen något avvikande uppfattning ora innebörden av reglerna i
paragrafen. För tydlighetens skull bör tilläggas alt, ora en arbetstagare är
sjuk när arbetsgivaren avser att genoraföra en permittering, arbetsgivaren
givetvis kan avslå från alt låta permitteringen gå i verkställighet. Begär
arbetstagaren under en perraitteringsperiod ledigt av annan anledning än sjukdora,
får ny perraittering anses börja efter ledigheten.
Enligt
utredningens iriening bör arbetstagaren inte kunna åberopa annan permittering
än sådan som hänför sig lill den aktuella anställningen. Detta innebär att en
arbetstagare som övergår lUl en helt annan anstäUning hos arbetsgivaren inte
kan åberopa tidigare permitteringstid under året. En sådan begränsning, som
inte finns i 1971 års lag, har inte uppställts i deparlementsförslaget.
Arbetstagaren kan aUlså åberopa all perraittering som bar ägt rum hos en och
sarama arbetsgivare, oavsett om permitteringen formellt har skett i olika
anställningar eller inom olika verksamheter. Arbetstagare kan dessutom
tillgodoräkna sig perraittering i anställning hos tidigare arbetsgivare enligt
reglerna i 4 §.
Som
en ytterligare förutsättning för att arbetstagaren skall ha rätt till
17 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 129
Prop. 1973:129 258
perraitteringslön
gäller enligt ett tillägg till huvudregeln i första stycket att permitteringen
inte får vara en följd av alt arbetet är säsongbetonat eller annars till sin
natur inle sararaanhängande. En arbetstagare som årligen brukar delta i den s,
k. betkampanjen har således inte rätt till perraitteringslön, om han
perraitteras under den återstående delen av året. Inte heller utgår
perraitteringslön meUan arbetsperioderna till arbetstagare som är anställd i
sådant inlermittent arbete sora förekoraraer i exerapelvis stuveri- och
reslaurangfacken. Ora en arbetstagare däreraot perraitteras mitt under en
visstidsanstäUning, t. ex. under pågående säsong eUer arbetsprojekt, har han
självfallet räll till perraitteringslön enUgl huvudregeln.
När
det gäUer storleken av de förraåner som utgår under perraittering föreskrivs
liksora när det gäller förmåner under uppsägningstid att de inte får understiga
vad sora norraalt skulle ha utgått till arbetstagaren, om han hade fått
behålla sina arbetsuppgifter, samt att den närmare beräkningen av förmånema
får grandas på förbundsavtal. Beträffande innebörden av denna bestäraraelse
hänvisar jag till kommentaren lUl 12 §. Jag vill här tillägga att, om
arbetstagarens ordinarie lön beräknas för dag, permitteringslön utgår endast
för dag då arbete skulle ha utförts ora inte perraitteringen hade komrail
emellan. Permitteringslön utgår alltså i sådant fall norraalt inte för
exerapelvis arbetsfri lördag. Skulle däremot skiftarbete ha förekorarait under
helger, skall perraitteringslön beräknas för skiflarbetstiden.
Del
förhåUandet att arbetstagaren har uppburit permitteringslön innebär inle någon
inskränkning av hans rätt lill uppsägningslön. Efterföljs permitteringen av en
uppsägning, har arbetstagaren således räll lill lön under hela uppsägningstiden
utan någon avräkning för de dagar då han har uppburit perraitteringslön.
Perraitteras en arbetstagare som redan är uppsagd, påverkar detta inte hans
uppsägningslön. Denna utgår ograverad enligt 12 §, även om arbetsgivaren inte
kan erbjuda något arbete. Givelvis har arbetstagaren inte rätt till både
uppsägningslön och permitteringslön.
Jag
har i avsnittet 5.2.5 uttalat alt korttidsarbete faller under begreppet
perraittering, i varje fall såvida inte korttidsarbetet är rent tillfälligt.
Som ett exempel på sådant tillfälligt korttidsarbete kan nämnas det faUet att
arbetslagarna får sluta arbelet en eUer ett par Iknmar för tidigt en enstaka
dag till följd av tillfällig brist på arbete. Har arbetsgivaren däremot infört
exempelvis halvdagsarbele, bör arbetstagaren kunna tiUgodoräkna sig varje dag
med sådant arbete som perraitterings-dag. Har halvdagsarbetet pågått raer än
två veckor i följd eller sararaanlagt mer än trettio dagar under samma
kalenderår, har arbetstagaren rätt till permitteringslön enligt de förat
angivna reglerna. Detta innebär att arbetsgivaren, om halvdagsarbetet
fortfarande pågår, blir skyldig att fylla ul arbetstagarens halvdagslön med
ersättning för den tid tmder vilken han inte är i arbete.
Prop.
1973:129 259
Det
kan också inträffa all arbetsgivaren inför korttidsarbete i den formen att han
inskränker antalet arbetsdagar i veckan. Arbetstagaren får i så fall
tillgodoräkna sig varje dag som har gjorts arbetsfri som en permitleringsdag.
Det blir emellertid därraed inte aktuellt att lill-lärapa 14-dagarsregeln,
eftersora den förutsätter att det är fråga om en sammanhängande
permilleringsperiod.
I
tredje stycket i förevarande paragraf har tagits in en bestämmelse om att tid
under vilken arbetstagaren har rätt till permitteringslön skall jämställas med
arbetad tid för det fall att anstäUningsförmån enligt lag utgår endast för
sådan tid. Besläraraelsen, som överensstämmer med vad som har föreskrivits i
fråga om uppsägningstid, har betydelse för bl. a. tillämpningen av
seraesterlagen.
22
§
Paragrafen,
som motsvarar 17 och 18 §§ i utredningens lagförslag, innehåUer de viktiga
besläraraelserna ora turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid
perraittering. Bestämmelserna har behandlats i avsnittet 5.2.6 i den aUmänna
motiveringen. Jag viU erinra om att besläramelserna har gjorts dispositiva
genom 3 § andra stycket.
Huvudprincipen för
bestämmandet av turordning kommer till uttryck i andra stycket av förevarande
paragraf. Del sägs där att arbetstagares plats i turordningen bestäras raed
utgångspunkt från hans sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren och att
arbetstagare med längre anställningstid har företräde fraraför arbetstagare
med kortare anställningstid. Den ansläUningstid sora får tUlgodoräknas är
således hela anställningstiden i företagel och inte enbari anställningstiden
inora den driftsenhet, ort e. d. där arbetstagaren är sysselsatt när
driftsinskränkning skall ske. Även anställningstid inora olika avtalsområden
får räknas samman. Av 4 § framgår att arbetstagare dessutom i viss utsträckning
får tiUgodoräkna sig anställningstid hos tidigare arbetsgivare.
Utöver vad jag nu har sagt
får arbetstagare som har fyllt 45 år tUlgodoräkna sig viss extra
anställningstid. Bestäraraelser härora har tagits upp i tredje stycket av
förevarande paragraf. Det sägs där att arbetstagare vid beräkning av
anställningstid får tillgodoräkna sig en extra anslällningsraånad för varje
faktisk anställningsraånad sora han har påbörjat efter det att han har fyllt
45 år. Sammanlagt får arbetstagaren dock tillgodoräkna sig högst 60 extra
anstäUningsraånader, dvs. högst 5 års extra anställningstid. Den
anställningstid sora enligt den angivna regeln medför rätt lill extra
anställningsmänader får ha varit förlagd till vilken del som helst av företagel
och, i enlighet raed 4 §, i viss utsträckning även hos tidigare arbetsgivare.
Vid
beräkningen av anställningsmånader enligt den nu berörda regeln bör principerna
i lagen ora beräkning av lagstadgad tid följas. Detta innebär att, ora
arbetstagaren fyller 45 år den 15 januari och fortfarande
Prop.
1973:129 260
är
anställd den 16 juni sarama år, han då skall anses ha påbörjat sex
anställningsmånader efter 45-årsdagen.
För det fall att flera
arbetstagare kan tiUgodoräkna sig lika lång anställningstid föreskrivs i paragrafens
andra stycke att arbetstagare med högre levnadsålder har företräde. Jag vUl
tillägga alt den tidpunkt som är avgörande för bestämmande av turordningen är
den då uppsägning resp. perraittering sker.
Sora jag har anfört i
avsnittet 5.2.6 är del uppenbart att turordningsreglerna inte får ge det
resiUlatet att en arbetstagare får företrädesrätt till ett arbete som han inte
kan sköta. Som vUlkor för att en arbetstagare skall få stanna kvar hos
arbetsgivaren efler en driftsinskränkning måste därför gälla antingen att han
får behålla sina arbetsuppgifter eller om detta inte är möjligt att han
kan ges ett arbete för vUket han har tUlräckliga kvalifikationer. Med anledning
härav föreskrivs i andra stycket att, ora arbetstagare endast efter
oraplacering kan beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren, han raåste ha
tillräckliga kvalifikationer för del fortsatta arbetet för att han skall ges
företräde i turordningen. Jag vill upprepa vad jag har sagt i den allraänna
raotiveringen all kravet på tillräckliga kvalifikationer inte får ges en
vidare innebörd än att arbetstagaren skall ha de allraänna kvalifikationer
sora norraalt ställs på den sora söker det arbete det är fråga ora. Eftersora
en arbetssökande ofta får genoragå viss upplärningstid, betyder detla all det
inte kan krävas att arbetslagaren fullständigt behärskar sina nya
arbetsuppgifter från början utan endast att han har möjlighet att inora rimlig
tid lära sig dem.
Av central betydelse vid
bestämmandet av lurordning är för vilken krets av arbetstagare som gemensam
turordning skall besläraraas, dvs. vilken grupp av arbetstagare som skall
beröras av den avsedda driftsinskränkningen. Som jag har påpekat i avsnittet
5.2.6 beror orarådet för en driftsinskränkning i första hand på arbetsgivaren.
Även om inskränkningen i och för sig är begränsad till en viss del av ell
förelag kan den emellertid tänkas få återverkningar inora andra delar av
företaget på så sätt att arbetstagare sora tjänstgör inora den del av företagel
där inskränkning måste ske placeras om till en annan del av företaget och slår
ut arbetstagare där.
Regler ora för vilken
krets av arbetstagare som gemensam lurordning skall besläraraas har tagits in i
fjärde stycket av förevarande paragraf. Reglerna innebär för det första att om
arbetsgivaren driver verksamhet vid flera driftsenheter så skall särskild
turordning besläraraas för varje driftsenhet. Med driftsenhet avses i princip
sådan del av ett företag som är belägen inora en och sarama byggnad eller inora
ett och sararaa inhägnade oraråde, dvs. fabrik, butik, restaurang osv. Inom
varje driftsenhet skall det i vissa fall göras en ytterligare uppdelning av
arbetstagarna. Sålunda föreskrivs i fjärde stycket vidare att, ora
arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal, särsldld
turordning skall
Prop. 1973:129 261
fastställas
för varje avtalsområde. Skilda turordningar skall således norraalt besläraraas
för arbetare och tjänsteraän. Skulle en företagare vara bunden av
kollektivavtal beträffande anställda arbetare raen inle i fråga ora
Ijänsteraännen, leder regeln till att en turordning bestäras för vardera
gruppen av anställda.
Sora fraragår av vad nyss
anförts får arbetstagare sora har företräde fraraför annan arbetstagare på
grund av längre anställningstid (eller levnadsålder) stå tUlbaka för den andre
endast ora den förstnärande måste omplaceras för att kunna beredas fortsatt
arbete och han saknar tillräckliga kvalifikationer för detla arbete. Ora någon
omplacering inte behöver ske, gäller således det på anställningstid (eller
levnadsålder) grundade företrädel utan någon prövning av arbetstagarens
kvalifikationer. Reglerna innebär vidare att det krävs av arbetsgivaren att
han utnyttjar annan föreliggande raöjlighet att fortsätta driften ulan att omplacera
den företrädesberättigade arbetstagaren, om sådan raöjlighel står till buds.
Därvid kan det självfallet koraraa i fråga att i stället förflytta annan
arbetstagare med de erforderliga kvalifikationerna, även ora denne skulle kunna
åberopa ännu längre anställningstid.
Jag
vill framhålla att turordningsreglerna kan raedföra att geraensara lurordning
bestäras för en grupp sora består av såväl raedlemraar i en avtalsslutande
organisation sora arbetstagare sora är oorganiserade eller raedleraraar av en
icke avtalsslutande organisation. Det avgörande är huruvida arbetstagarna
sysselsätts inora ett och samraa avlalsoraråde.
Sora
fraragår av den nu berörda besläraraelsen är den tillämplig även vid avtalslöst
tillstånd, under förutsättning alt arbetsgivaren brukar vara bunden av kollektivavtal.
Del får ankoraraa på rättstillärapningen att närmare tolka delta villkor. Ora
arbetsgivaren inte är eller brukar vara bunden av kollektivavtal, bestäras en
enda turordning för alla arbetslagarna inora driftsenheten.
Som jag har anfört i avsnittet
5.2.6 i den aUmänna raotiveringen kan det för vissa arbetstagarkategorier vara
mest naturligt eller lämpligt att lurordning bestäms gemensarat för saratliga
driftsenheter inora ett företag sora är belägna inora en och sararaa ort. Med
hänsyn härtill föreskrivs som en sista punkt i fjärde stycket att turordning
skall bestämmas geraensaral för en sådan större krets arbetstagare, ora
arbetstagarorganisation begär det. Givetvis gäller detta endast sådana
arbetstagare sora är sysselsatta inora organisationens avtalsområde. I denna
grupp kan emellertid, i enlighet raed vad jag nyss anförde, ingå såväl
raedleraraar i organisationen sora arbetstagare som är oorganiserade eller
raedleraraar av en icke avtalsslutande organisation. Sådan begäran som nu avses
kan framställas antingen av avtalsslulande förbund eller av lokal
arbetstagarorganisation inom sådant förbund. Begäran skall framställas senast
vid sådan överläggning som avses i 32 §.
Som
framgår av 33 § är turordningsreglerna inte tillärapliga beträffande
arbetstagare sora har uppnått den gräns vid vilken han är skyldig
Prop.
1973:129 262
att
avgå raed ålderspension eller, ora någon sådan gräns inte finns, 67-årsåldern.
Sådan arbetstagare har alltså aldrig företräde tiU fortsatt arbete i samband
med uppsägning eller permittering. Att däremot särskilt företräde skall
beredas ål arbetstagare som har nedsatt arbetsförmåga och som lill följd därav
har beretts specieU sysselsättning hos arbetsgivaren fraragår av 23 §.
I 2932 §§ föreskrivs att
arbetsgivaren alltid skall varsla den eUer de lokala
arbetstagarorganisationema, när han avser att säga upp arbetstagare på gmnd av
arbetsbrist eUer vidta permittering, saml all organisation som har erhåUit
varsel också har rätt liU överläggning med arbetsgivaren om den liUlänkla
åtgärden. Uppenbarligen blu det en viktig uppgift för partema att vid en sådan
överläggning faststäUa den s. k. listan, dvs. bestämma hur lurordningsreglerna
skall verka i det enskilda fallet. Jag har i specialmoliveringen till 3 § berört
frågan i vad mån del är möjligt att vid denna överläggning träffa
kollektivavtal om avvikelse från lagens lurordningsregler för just den
driftsinskränkning som överläggningen gäller.
23 §
Paragrafen,
som motsvarar 19 § i utredningens lagförslag, innehåller en bestäraraelse om
arbetstagare som har nedsatt arbetsförmåga och sora med slöd av lagen om vissa
anstäUningsfrämjande åtgärder eller eljesl har beretts särskild sysselsättning
hos arbetsgivaren. Sådan arbetstagare skall, om ej särskilda skäl föranleder
annat, ges företräde fraraför andra arbetstagare tiU fortsatt arbete hos
arbetsgivaren, när uppsägning på grund av arbetsbrist eUer permittering skaU
äga rum.
Den
angivna besläraraelsen har behandlats i avsnittet 5.2.6 i den aUmänna
motiveringen. Jag vUl tiUägga att begreppet nedsatt arbetsförmåga här bör ges
samma innebörd som i lagen om vissa anstäUningsfrämjande åtgärder.
Som exempel på fall då
bestämmelsen blir tilläraplig kan nämnas den situationen att en fysiskt
handikappad arbetstagare efter överläggningar i anpassningsgruppen har kunnat
erhåUa en särskild arbetsplats efter orabyggnad med statiiga medel. Även
arbetstagare som har fått sin anställning genora arbetsförmedlingen efler
arbetsvårdsutredning eller som har beretts s. k. halvskyddad sysselsättning
orafattas av den särskUda skyddsregeln. Detsamraa gäUer arbetstagare som i
annat fall, på arbetsgivarens initiativ eller utan att formellt omfattas av
särskilda arbetsmarknadsåtgärder, har tilldelats en för honom särskilt
anpassad eUer skyddad arbetsplats. Däremot är bestäramelsen inte avsedd att komplettera
turordningsreglerna med ett raera aUraänt beaktande av arbetstagarens större
eller raindre arbetsförraåga, svårighet att få ny anställning etc. Inte heller
avser bestämraelsen att skydda äldre arbetstagare
Prop.
1973:129 263
ulan
särskilt nedsatt arbetsförraåga, sora på grund av lagen ora vissa
anställningsfrämjande åtgärder har fått anställning hos arbetsgivaren. För
sådana arbetstagare liksora för äldre anställda i övrigt gäller den
gynnsararaare beräkningsregeln i 22 § tredje stycket.
Sora fraragår av den
aktueUa skyddsbestämmelsen gäUer den inte undantagslöst. Hänsyn raåste bl. a.
kunna tas tUl vUka raöjligheter arbetsgivaren har att efler
driftsinskränkningen tillhandahålla skyddad sysselsättning etc
24 §
Paragrafen,
sora saknar raotsvarighet i utredningens lagförslag, innehåUer vissa
bestämmelser om återintagning av perraitterade arbetstagare. Besläramelserna
har berörts i avsnittet 5.2.7. Som framgår av 3 § andra stycket ar
bestämmelserna dispositiva.
I paragrafen föreskrivs
till en början att arbetstagare som har blivit permilterad har företrädesrätt
till arbete inora den verksarahet där han var sysselsatt förut, dvs. när
perraitteringen skedde. Regeln innebär att, ora arbetsgivaren har behov av ny
arbetskraft inora en viss verksarahet, han inte får nyanställa personal så
länge del finns arbetstagare sora har perraitterats från verksaraheten. I
stäUet skaU först aUa permitterade arbetstagare återintas i arbete. De permitterade
arbetstagarna kan eraellertid inte göra anspråk på företrädesrätt lill arbete
inom annan verksamhet än den där de var sysselsatta vid
permilteringstiUfällel. Har arbetsgivaren behov av ny arbetskraft inora en
verksamhet från vilken inga arbetstagare har perraitterats, har han således
frihet att välja raellan all nyanställa personal där och all återinta
arbetstagare som har perraitterats från en annan verksamhet.
Begreppet verksamhet bör i
detta sammanhang ges samma betydelse sora i 6 § i 1971 års lag om
anstäUningsskydd. Med verksamhet bör således avses vad som på den privata
sektorn kallas rörelse, exempelvis en verkstadsrörelse. Att rörelsen eventuellt
är fördelad på skilda orter bör därvid sakna betydelse. På den statliga sektom
bör med verksamhet förstås verksamhetsområdet för en viss rayndighet.
För
det fall att flera arbetstagare har rätt tiU återintagning i arbete inora en
viss verksamhet föreskrivs alt turordningsbestämraelserna i 22 § andra och
Iredje styckena samt 23 § skall äga motsvarande tilllämpning. Turordningen
skall alltså i princip besläraraas på grundval av anställningstidens längd, så
att den arbetstagare sora har längst ansläUningstid har företrädesrätt tiU
återintagning. Har en arbetstagare fyllt 45 år, får han tillgodoräkna sig en
extra anställningsmånad för varje anstäUningsmånad sora han har påbörjat efter
45-årsdagen. Sammanlagt får han dock tillgodoräkna sig högst 60 extra
anstäUningsraånader. Del är att raärka att en permilterad arbetstagare
fortsätter att
Prop. 1973:129 264
vara
anstäUd under permilteringstiden och att sålunda även denna tid får inräknas
vid beräkningen av anstäUningslid.
1
faU då flera permitterade arbetstagare har lika lång anstäUningslid följer av
22 § andra stycket att den arbetstagare som har högre levnadsålder har
företräde till återintagning i arbete. Vidare gäUer till följd av 22 § andra
stycket all, om arbetstagare endast efler oraplacering kan beredas fortsatt
arbete, han skaU ha tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet för
att han skall ha rätt till företräde vid återintagning.
Som
nyss nämnts äger även 23 § motsvarande tillärapning, när arbetstagare skall
återintas efler permittering. Det betyder att, om en sådan arbetstagare sora
avses i 23 § undantagsvis har perraitterats, han har företräde framför alla
andra arbetstagare när återintagning skall ske. Detta gäller givetvis under
förutsättning att häri kan beredas särskUd sysselsättning.
25
§
Paragrafen,
som motsvarar 20 § första och andra styckena i utredningens lagförslag,
innehåller bestämraelser ora företrädesrätt tiU ny anstäUning. Besläramelserna
har behandlats i avsnittet 5.2.7 i den allmänna motiveringen.
Enligt
första stycket tiUkommer den angivna företrädesrätten tUl ny anställning i
första hand sådan arbetstagare sora har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist.
Företrädesrätten gäUer alltså inte arbetstagare sora har blivit uppsagd på
grund av förhåUande som hänför sig till hans personliga förhåUanden, t. ex.
misskötsel, och inte heller arbetstagare som själv har sagt upp sig. Om en
arbetsgivare säger upp en arbetstagare på grund av arbetsbrist, kan det
emellertid inträffa att arbetstagaren snabbt kan få en ny fast anställning och
därför säger upp sig själv för att kunna börja den nya anställningen snabbare
än vad som skulle ha blivit fallet om han hade fått avvakta att
uppsägningstiden med anledning av arbetsgivarens uppsägning har löpt ut. I
sådant faU bör arbetslagaren, oavsett den egna uppsägningen, fortfarande anses
uppsagd av arbetsgivaren vid tillämpningen av förevarande paragraf. Den avgörande
faktorn för att anstäUningen upphörde är nämligen arbetsgivarens uppsägning.
Arbetstagaren kan således i detta fall göra anspråk på företrädesrätt till ny
anstäUning hos den gamle arbetsgivaren, om han vill lämna den anställning som
han har börjat efter uppsägningen.
Vid
sidan av arbetstagare som har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist
tillkoraraer företrädesrätt till ny anstäUning även arbetstagare som har
anstäUts för viss tid, viss säsong eUer visst arbete och som inte har fått
fortsalt anställning. Ett villkor är dock att det är till följd av arbetsbrist
och inte på grund av arbetstagarens personUga förhåUanden som fortsatt
anstäUning inte har kunnat erbjudas.
Som
framgår av 9 och 16 §§ skaU arbetsgivaren i uppsägningsbesked
Prop.
1973:129 265
resp.
i underrättelse om att visstidsanstäUd arbetstagare etc. inte får fortsatt
anställning ange huruvida företrädesrätt liU ny anställning föreligger.
Företrädesrätten
gäller till dess ett år har förflutit från ansläUningens upphörande. För
arbetstagare sora har blivit uppsagd betyder detta att han har företrädesrätt
även till nyanställningar som kan komraa att ske under uppsägningstidens gång,
dvs. innan den tidigare anstäUningen har upphört.
Vid
tillämpningen av ettårsregeln kan del diskuteras att som villkor för
företrädesrätt kräva att den nya anställningen skaU ha tillträtis före
eltårsperiodens utgång eller alt anställningsavtalet skaU ha ingåtts dessförinnan.
För min del anser jag emellertid hksom utredningen att det bör vara tiUräckligt
om arbetsgivaren lämnar erbjudande om ny anstäUning inom den angivna perioden
och att det bör sakna betydelse om det nya anställningsavtalet skaU ingås eller
den nya anställningen tillträdas mer än ett år efter det alt den tidigare
anstäUningen upphörde. Givetvis står det arbetsgivaren fritt alt underlåta all
träffa avtal eller lämna erbjudande om ny anställning före ettårsperiodens
utgång, även ora del skulle uppstå behov av ny arbetskraft dessförinnan. I så
faU föreUgger det inle någon företrädesrätt för de tidigare anstäUda
arbetstagarna. Däremot finns det viss möjlighet för arbetsraarknadsrayndigheten
att inskrida enligt den föreslagna lagen om vissa anstäUningsfrämjande åtgärder.
Som
framgår av första stycket gäller företrädesrätten ny anställning inora den
verksarahet där arbetstagaren var sysselsatt förut, dvs. oraedelbart innan
anstäUningen upphörde. Begreppet verksamhet bör här ges sararaa innebörd som i
24 §. Med verksamhet avses alltså vad sora på den privata sektorn kallas
rörelse, medan det på den statliga sektorn är fråga om verksamhetsområdet för
en viss myndighet. Att rörelsen resp. verksarahetsorarådet orafattar
driftsslällen på olika orter saknar betydelse i delta sararaanhang. Det är
också likgiltigt ora rörelsen har bytt ägare efter anställningens upphörande
eller om det har skett en liknande förändring på arbetsgivarsidan. Däremot
förfaller givetvis företrädesrätten till ny anställning, om rörelsen helt
läggs ned.
Har
arbetstagare företrädesrätt till ny anställning inora en viss verksarahet,
gäller företrädesrätten i princip varje anställning inora verksamheten,
oberoende av avtalsområde, yrkeskategori e. d. En friställd arbetsledare kan
alltså ha företrädesrätt tiU anställning sora arbetare. Givelvis måste det
eraellertid krävas att arbetstagaren har tiUräckliga kvalifikationer för den
nya anstäUningen. En bestäraraelse härora har tagils upp i andra stycket av
förevarande paragraf. Jag vill understryka att kravet på tillräckliga
kvalifikationer i delta liksom i andra samraanhang inle avser annat än att
arbetstagaren skaU ha de aUmänna kvalifikationer som normalt ställs på den som
söker en sådan anställning
Prop.
1973:129 266
sora
det är fråga ora. Eftersom arbetssökandena ofta får genomgå viss upplärningstid,
betyder detta att en arbetsgivare inle kan vägra återanställning på den
grunden att arbetstagaren inte från första dagen fullständigt behärskar de nya
arbetsuppgifterna.
En
ytterligare förutsättning för att arbetstagare skall ha företrädesrätt till ny
anställning är enligt andra stycket alt han kan uppvisa en viss rainsta
anställningstid. Sålunda krävs det att arbetstagaren har varit anställd hos
arbetsgivaren sararaanlagt minst tolv eller, vid säsonganställning, sex
månader under de två senaste åren. Jag viU påpeka att det är förhållandena vid
anställningens upphörande som är avgörande och att tvåårstiden alltså beräknas
med utgångspunkt från den dag anställningen upphörde.
När
det gäller beräkningen av tolvmånaderstiden är del, liksom vid beräkningen av
motsvarande tid i 11 § andra stycket, ulan betydelse vad för slags arbete som
anställningen har bestått i. Däremot äger sexraånadersregeln tillämpning
endast när arbetslagaren uteslutande har varit anställd för viss säsong. En
arbetstagare som har övergått från säsonganställning till
tillsvidareanställning får visserligen åberopa även den anställningstid sora
har bestått av säsongarbete, men den sammanlagda anställningstiden raåste i
detta faU utgöra minst tolv raånader.
Varken
när det gäUer tolvmånadersregeln eller sexraånadersregeln krävs det att
anstäUningstiden har varit sammanhängande. Det krävs inte heUer att
arbetstagaren hela tiden har varit anställd hos samme arbetsgivare, utan han
får enligt 4 § i viss utsträckning tiUgodoräkna sig även anställningstid hos
tidigare arbetsgivare. Däremot får en äldre arbetstagare inte, såsom när
turordning skall bestämmas, tillgodoräkna sig extra anställningstid om han har
varit anställd efter fyllda 45 år. När det i övrigt gäller beräkningen av anställningstid
enligt förevarande paragraf vill jag hänvisa till kommentaren till 11 §.
Jag
vill påpeka att andra styckets bestäramelser om förutsättningarna för
företrädesrätt har gjorts dispositiva i 3 § andra stycket. På förbundsnivå kan
således avtal träffas om helt andra kvalifikationskrav för att en arbetstagare
skaU ha rätt till återanstäUning. Jag viU tUlägga att det inte är rättsligen
möjligt alt ulan bemyndigande från berörda arbetstagare i saraband raed
nyanstäUning träffa koUeklivavlal om avvikelse från turordningen för den
aktuella nyrekryteringen. Det får nämligen i detta fall anses vara fråga om ett
förfogande över redan intjänade rättigheter, dvs. ett förfogande som facklig
organisation inte kan göra utan bemyndigande från den berörda medlemmen.
Däremot kan ett kollektivavtal med den angivna innebörden träffas innan den
uppsägning som utgör granden för företrädesrätten har ägt rum.
Av
33 § följer att företrädesrätt lill ny anställning inte tillkommer arbetstagare
som har uppnått den gräns vid vilken han är skyldig att avgå med ålderspension
eller, om någon sådan gräns inte finns, 67-års-åldern.
Prop.
1973:129 267
26
§
Paragrafen
innehåller bestämmelser om turordning i fall då flera arbetstagare kan komraa
i fråga för ny anställning. I utredningens lagförslag hänvisas för delta fall
tiU reglerna om lurordning vid uppsägning (se 21 § andra stycket i
utredningens lagförslag). Som framgår av 3 § andra stycket i
deparlementsförslaget är bestämraelserna dispositiva.
Som
jag har anfört i avsnittet 5.2.7 i den allmänna raotiveringen anser jag liksom
utredningen att del i princip bör gälla sararaa lurordningsregler när flera
arbetstagare gör anspråk på företrädesrätt till ny anställning som då
uppsägning skaU ske på grund av arbetsbrist. I enlighet härmed föreskrivs i
första stycket av förevarande paragraf alt företräde till ny anställning skall
ges åt den arbetstagare som har den längsta anställningstiden hos arbetsgivaren
samt att, vid lika ansläUningstid, högre levnadsålder ger företräde. I andra
stycket föreskrivs att arbetstagare som har fyllt 45 år får tillgodoräkna sig
en extra anställningsmånad för varje faktisk anställningsmånad som han har påbörjat
efter 45-årsdagen. Sammanlagt får dock högst 60 sådana extra
anställningsmånader tillgodoräknas.
När
det gäller den närmare innebörden av de angivna bestämmelserna hänvisar jag
till komraentaren till 22 §. Jag vill eraellertid påpeka att turordningen
enligt förevarande paragraf bestäras geraensamt för hela den verksamhet som det
är fråga om och att man således inte, som vid uppsägning, skall göra någon
uppdelning raed hänsyn lill olika driftsenheter, orter eller avtalsområden.
Jag vill vidare framhålla att deparleraenlsförslaget skiljer sig från
utredningens förslag genom att turordningen skall bestämmas med utgångspunkt
från arbetstagarens anställningstid då anställningen upphörde. Detta innebär i
fråga ora uppsagda arbetstagare bl. a. all turordnhigen koraraer att påverkas
av den längre eller kortare uppsägningstid som arbetstagaren kan vara
berättigad till.
27 §
Paragrafen,
som raotsvarar 22 § i utredningens lagförslag, innehåller bestäraraelser ora
bl. a. arbetstagarens skyldigheter i faU då han vUl påfordra företrädesrätt
till ny anställning. Bestämraelserna har behandlats i avsnittet 5.2.7 i den
aUmänna raotiveringen.
I
första stycket föreskrivs att arbetstagare inte har företrädesrätt tiU ny
anställning förrän han lill arbetsgivaren har anmält anspråk på sådan
företrädesrätt. I enlighet med vad jag har förordat i avsnittet 5.2.7 kan anraälan
läranas såväl skriftiigen som muntiigen. Någon tidsfrist för anraälningen har
inte föreskrivits, utan anmälan kan göras när som helst under den lid som
företrädesrätten gäller. Det får dock förutsättas att arbetstagaren norraalt
anraäler sitt anspråk på företrädesrätt i ome-
Prop. 1973:129 268
delbar
anslutning till att han blir uppsagd eller får reda på att han inte kan få
fortsatt anställning. Givetvis kan arbetstagaren inte genora en sedermera gjord
anraälan göra anspråk på sådan ledig plats som redan har blivit erbjuden annan
arbetstagare.
I
samband med att arbetstagaren anraäler att han vill ha företrädesrätt till ny
anställning bör han givetvis, som jag har anfört i den aUmänna motiveringen,
lämna sådana uppgifter om sin adress m. ra. alt arbetsgivaren sedermera kan nå
honom med erbjudande om återanställning. I anmälningsskyldigheten ligger också
en skyldighet att hålla arbetsgivaren underrättad om adressförändringar etc.
under den tid företrädesrätten avser. Det bör nämligen inte stäUas högre krav
på arbetsgivaren än att han skall sända erbjudande om återanstäUning till
arbetstagarens senast kända adress. Vissa garantier för alt inte arbetstagaren
lider någon rättsförlust uppnås genom reglerna ora varsel och överläggning i
2932 §§. Jag förutsätter att arbetsmarknadsparterna i sararåd med
arbetsförmedlingen kan finna lärapliga rutiner för handläggningen av ärenden
om återanställning.
I
första stycket av förevarande paragraf har vidare tagits upp en bestämmelse om
att arbetstagare sora antar erbjudande om ny anställning är skyldig att
tillträda anstäUningen först efter skäligt rådrum. I fråga om tolkningen av
denna bestämmelse hänvisar jag till vad jag har anfört i avsnittet 5.2.7.
I
tredje stycket föreskrivs att arbetstagares företrädesrätt är förfallen, om
han avvisar erbjudande om ny anställning sora han skäligen bort godta. Även på
denna punkt hänvisar jag till avsnillet 5.2.7.
28
§
Paragrafen,
sora motsvarar 23 § i utredningens lagförslag, innehåUer vissa bestämraelser om
hur anställningstiden skall beräknas för arbetstagare som har fått ny
anställning raed utnyttjande av sin företrädesrätt enligt 25 §. Bestämraelserna
tar sikte på de kvalifikationsregler som har ställts upp i 11 § andra stycket,
15 § och 25 § andra stycket och som gäller rätten tiU längre uppsägningstid än
en månad, rätt liU underrättelse om att visstidsanställning e. d. inte koramer
att fortsätta samt företrädesrätt till ny anställning. Har arbetstagare fått
ny anställning enligt 25 § skall han därmed oraedelbart anses ha varit anställd
så lång tid hos arbetsgivaren sora krävs enligt de angivna
kvalifikationsreglerna. Det är dock självklart att arbetstagarens rättigheter i
den nya anställningen blir beroende av i vUken sorls anstäUning han har blivit
återansläUd. Uppenbarligen kan den som exerapelvis har återanstäUts i visstidsanställning
inte raed stöd av förevarande paragraf göra anspråk på uppsägningstid.
Jag
viU erinra ora att förevarande paragraf är disposiiiv enligt 3 § andra stycket.
Prop.
1973:129 269
29
§
Paragrafen,
som motsvarar delar av 2528 §§ i utredningens lagförslag, innehåller
bestäraraelser ora i vilka fall varsel skall äga rum och vilka varseltider som
gäller. Bestämraelserna har behandlats i avsnittet 5.2.8 i den allraänna
raotiveringen. Som framgår av 3 § andra stycket har såväl dessa bestämraelser
som övriga regler om varsel och överläggning gjorts dispositiva.
Del
första faU då varsel skall äga.rum är då fråga uppkommer ora uppsägning på
grund av arbetstagares personliga förhållanden. Arbetstagarorganisationen
skall i så fall varslas rainst två veckor före uppsägningen. I motsats tiU vad
som är fallet enligt utredningens lagförslag skall organisationen varslas även
om arbetstagaren undanlagsvis skulle raotsätta sig det.
Sora
ett andra varselfall har tagits upp del faUel att arbetsgivaren avser att vidta
avskedande. Varsel skaU då läranas lill arbetstagarorganisationen så snart det
kan ske efter det att den händelse har inträffat sora enligt arbetsgivarens
raening utgör grund för avskedande. Även i detta faU är del utan betydelse, om
arbetstagaren skulle raotsätta sig facklig inblandning.
Lagen
innehåller frånsett det fall sora behandlas i 31 § andra stycket inle
några regler om skyldighet för arbetsgivaren att ta kontakt med arbetstagaren
före en uppsägning eller ett avskedande. Sora jag har anfört i avsnittet 5.2.8
ligger del eraellertid i sakens natur all en sådan kontakt norraalt bör tas.
Det
tredje varselfallet är då arbetsgivaren planerar att vidta uppsägning på grund
av arbetsbrist. Varsel skall i sådant faU läranas minst en raånad före
uppsägningen. Varsel kan eraellertid enligt 30 § första stycket få lämnas
senare, om det inträffar en oförutsedd händelse som medför att varsel inte kan
lämnas inom enmånadsliden. Å andra sidan framgår av 30 § andra stycket att
varseltiden före uppsägning på grand av arbetsbrist i vissa faU är längre än en
månad. Givetvis är det inte något som hindrar att parterna träffar
överenskommelse ora att varsel skall ske tidigare än sora följer av lagen. Ett
sådant tidigare varsel är naturligtvis särskilt befogal i de faU då ett stort
antal arbetstagare skaU sägas upp. Fastställandet av den s. k. listan kan i
sådana faU bli mycket tidskrävande.
Som
ett fjärde varselfaU har tagils upp den situationen att arbetsgivaren avser
att lärana underrättelse enligt 15 § liU arbetstagare som är eller har varit
anställd för viss tid, viss säsong eUer visst arbete om att fortsatt
anställning inle komraer att erbjudas. Arbetstagarorganisationen skaU i så fall
varslas minst två veckor innan underrättelse länmas, dvs. ungefär sex veckor
före ansläUningens upphörande eUer, vid säsonganslällning, den nya säsongens
början. Jag viU eraellertid erinra om att skyldigheten alt lämna underrättelse
enligt 15 § gäUer endast om ar-
Prop.
1973:129 270
betstagaren
har varit anställd sammanlagt rainst tolv eller, vid säsonganstäUning, minst
sex månader under de senaste två åren. Är arbetsgivaren inle skyldig alt lämna
underrättelse, föreligger det inte heller någon varselplikt. Även i det nu
behandlade varselfaUet gäller undanlagsregeln i 30 § första stycket. Varsel
kan alltså lämnas mindre än två veckor före det att underrättelse äger rura,
ora det är nödvändigt raed hänsyn till inträffade förhållanden.
Varsel
skall i princip ske även före en perraittering. En bestäramelse härom har
tagils in som en punkt 5. Undanlag görs dock för perraitteringar sora är av
enstaka och kortvarig natur eller sora beror på att arbetet är säsongbetonat
eller annars till sin natur ej sammanhängande. För att en perraittering skall
anses enstaka och kortvarig bör det vara fråga om en situation där man knappast
kan tala om driftsinskränkning utan snarare om ett tUIfäUigt uppehåll i
arbetet. Som exempel på perraitteringar sora beror på att arbetet är
säsongbetonat kan las det faUel att perraitteringar behöver vidtas beträffande
tillsvidareanställda stuve-riarbelare, då isen har lagt sig i haranarna. En
perraittering som sker under själva arbetssäsongen är däremot i princip
underkastad huvudregeln ora varsel. Med arbete sora till sin natur är icke
sammanhängande avses s. k. intermiltent arbete, dvs. arbete där det är
naturligt att arbetstagare perraitteras raed järana raeUanrura. Sådant arbete
förekomraer exerapelvis inora restaurangbranschen.
I
de fall då arbetsgivaren är skyldig att varsla före en tiUäranad permittering
skall varsel läranas rainst en månad före perraitteringen. Enligt 30 § första
stycket kan dock varsel även i delta fall undantagsvis få lämnas senare.
Som
ett sjätte varselfall har tagits upp det fallet att arbetsgivaren avser att
återta arbetstagare i arbete efter permittering. Varsel skall då läranas minst
två veckor före återintagningen. Om del föreligger hinder mot att varsel lämnas
så tidigt, kan varsel enligt 30 § första stycket i stället få lämnas så snart
det kan ske. Varselregeln tar närmast sikte på att det rör sig om ett val meUan
olika permitterade arbetstagare. Regeln är emellertid tUlämplig även ora det
bara är en enda arbetstagare sora koramer i fråga för återintagning.
Varsel
skall vidare ske då arbetsgivaren avser alt lämna arbetstagare erbjudande ora
anställning till vUken företrädesrätt enligt 25 § kan korama i fråga. Detta
fall har tagils upp sora en punkt 7 i förevarande paragraf.
Arbetstagarorganisationen skall i sådant fall varslas minst två veckor innan
erbjudandet lämnas. Även denna varseltid kan undantagsvis förkortas med stöd av
30 § första stycket. Varsel skall lämnas inte bara när flera arbetstagare gör
anspråk på återanställning och det sålunda gäller att bestärama en turordning
utan också när det bara är en enda arbetstagare sora har företrädesrätt. En
förutsättning är dock att det i varje fall är någon arbetstagare sora enligt 27
§ första stycket har anraält an-
Prop. 1973:129 271
språk
på företrädesrätt. Jag vill påpeka att det förhållandet att varsel läranas liU
organisationen inte befriar arbetsgivaren från skyldigheten att rikta ett
erbjudande om återanställning direkt till den berörde arbetslagaren.
När
det i övrigt gäUer de varseltider som har föreskrivits i förevarande paragraf
innebär paragrafens formulering alt tiden i samtliga faU skall räknas från den
dag då varselbeskedet kora arbetstagarorganisationen liU hända. VUken
arbetstagarorganisation som arbetsgivaren i varje särskilt fall skall vända sig
till framgår av 31 §.
30 §
I
paragrafens första stycke har tagits upp den tidigare berörda regeln ora
undantag från de varseltider sora gäller enligt 29 § 37. Det föreskrivs
sålunda alt, ora det föreligger hinder att varsla inora föreskriven tid, varsel
i stället skaU lämnas så snart del kan ske.
Del
faU som åsyftas raed den förevarande undantagsbestämmelsen är att det har
inträffat en omständighet sora arbetsgivaren inte har kunnat förutse och sora
gör det omöjligt att varsla inom föreskriven lid. Sora exerapel på sådana
oraständigheler kan näranas att behövliga råvaror försenas eller uteblir, att
vintern inträffar betydligt tidigare än väntat eller att en fabrik brinner ned.
I det sist angivna faUet kan uppsägning eller perraittering behöva verkställas
oraedelbart. Varsel kan då komraa att läranas så gott sora samtidigt.
Den
föreslagna lagen om vissa anstäUningsfrämjande åtgärder innehåller en del
bestämraelser ora varsel till länsarbetsnärand vid driftsinskränkning (16
§§). Varsel om sådan inskränkning som kan raedföra uppsägning skall läranas
minst tvåsex raånader före driftsinskränkningen, beroende på hur många
arbetstagare som berörs av driftsinskränkningen. Detla innebär att
arbetsgivaren i vissa fall skall varsla länsarbetsnämnden om en avsedd
uppsägning innan han enligt 29 § 3 är skyldig att lämna motsvarande varsel till
arbetstagarorganisation. För sådant fall föreskrivs i andra stycket av
förevarande paragraf att organisationen skall varslas ora den planerade
uppsägningen saratidigt sora varsel lämnas till länsarbetsnämnden. Har varsel
till följd av denna bestäraraelse läranats till arbetstagarorganisationen mer
än en månad före uppsägningen, behöver organisationen givelvis inte varslas på
nytt när en raånad återstår.
31 §
Paragrafen
innehåUer i första stycket en bestäraraelse om vilken facklig organisation som
arbetsgivaren skall la kontakt raed i de fall då varselskyldighel föreligger. I
enlighet med vad jag har förordat i avsnittet 5.2,8 föreskrivs att varsel
skall läranas tUl lokal arbetstagarorganisation i förhållande till vilken
arbetsgivaren är eller brakar vara bunden
Prop.
1973:129 272
av
kollektivavtal, såvitt gäller den arbetstagarkategori sora berörs av den
tilltänkta åtgärden. I första hand skaU således varsel läranas till den
fackliga klubb e. d. sora är verksara inom företagel. Om det inte finns någon
sådan klubb, får varsel lämnas till den avdelning eUer motsvarande som
arbetstagarkategorin tillhör. I varje fall vid större företag torde
organisationen komraa att utse någon som kan ta eraot varsel för
organisationens räkning, aUtså ett varselombud.
SkuUe
den åtgärd sora varslet avser beröra flera arbetstagarkategorier eller tUlhör
de aktuella arbetstagarna en kategori som brukar företrädas av flera organisationer
som alla brukar vara bundna av koUeklivavlal i förhållande till arbetsgivaren,
åligger del arbetsgivaren att lämna varsel tiU var och en av dessa
organisationer. Som exerapel kan näranas förhållandena på stora delar av den
privata tjänsteraannasektom, där SIFSALFCF har ett geraensamt kollektivavtal
med arbetsgivaren. Om en planerad driftsinskränkning avser aUa slags
tjänstemän, inklusive arbetsledare, får varsel lämnas till den lokala
organisationen inom vart och ett av de tre förbunden.
Det
framgår av den förevarande bestämraelsen att varsel i vissa fall skaU läranas
även till organisation sora arbetsgivaren inte för tiUfäUet står i
kollektivavlalsförhållande till. Varsel skall alltså läranas även under s. k.
avtalslöst tiUstånd. En förutsättning är dock, som närants, att det är fråga
ora en organisation i förhållande till vUken arbetsgivaren brukar vara bunden
av koUeklivavlal. Del får ankomma på rättstill-lämpningen att närraare tolka
delta viUkor.
Lagen
innehåUer inte några regler om formen för varselraeddelandet eller ora
meddelandets innehåll. Som jag har anfört i den allraänna motiveringen ligger
det eraellertid i sakens natur att arbetsgivaren normalt bör ange namnet på den
eUer de arbetstagare som berörs av den planerade åtgärden. En sådan
precisering kan dock inte alltid krävas när det är fråga ora en åtgärd av
koUektiv natur, t. ex. när ett flertal arbetstagare skaU sägas upp på grund av
arbetsbrist eller perraitteras. I sådant fall får en precisering ske vid de
överläggningar som skaU följa på varslet. Det är uppenbart alt arbetsgivaren
vid dessa överläggningar mera detaljerat måste ange den planerade åtgärdens
omfattning, vilka arbetstagare sora enligt hans raening bör hållas utanför
turordningsresonemangen enligt 23 §, hur turordningen för övriga arbetstagare
skaU bestämmas osv.
Andra
stycket innehåller den förut behandlade regeln ora att underrättelse skall
lämnas till arbetstagare beträffande tUltänkt uppsägning eller avskedande när
varselskyldighet enligt första stycket inte föreligger. Stycket gäller alltså
endast i fråga om arbetstagare som sysselsätts i arbete som inte Ugger inora
något avtalsområde. Del är därvid likgiltigt ora arbetstagaren är organiserad
eller ej.
Prop.
1973:129 273
32 §
Paragrafen,
som motsvarar 29 § i utredningens lagförslag, innehåUer bestämraelser om
överläggning ra. m. Bestämraelserna har behandlats i avsnittet 5.2.8 i den
allmänna motiveringen.
I
första stycket slås fast att den som har rätt till varsel eller underrättelse
enligt 31 § andra stycket också har rätt lill överläggning med arbetsgivaren om
den tilltänkta åtgärden. Regeln är tilläraplig inte bara när varsel eller
underrättelse faktiskt har läranats utan också när arbetsgivaren har
underlåtit att uppfyUa varsel- resp. underrättelseplikten. För del fall alt
varsel eller underrättelse har lämnats föreskrivs att överläggning skall
påkallas senast en vecka därefter.
I
andra stycket av paragrafen föreskrivs att, ora överläggning har påkallats,
arbetsgivaren inte får vidla den åtgärd varslet eller underrättelsen gäller
förrän tillfälle till överläggning har lämnats. Han får således inle vidla den
planerade uppsägningen eller perraitteringen etc, om han motsätter sig
överläggning under påstående att han exempelvis inte har lid. I kravet på alt arbetsgivaren
skall ha lämnat tillfälle till överläggning ligger också att det skall finnas
lidsutryrarae för en meningsfull överläggning. Däremot krävs del i och för sig
inte att den påkallade överläggningen verkligen har komrait tUl stånd för att
arbetsgivaren skall få vidta den tilltänkta åtgärden. Ännu mindre krävs det
att överläggningen har slutförts. Arbetsgivaren är sålunda oförhindrad att
exerapelvis vidta uppsägning vid varseltidens utgång, ora han har läranat
tUlfälle lill överläggning i så god lid att det funnits ett rimligt utrymme för
överläggningen.
Lagen
innehåUer inte några regler om överläggningarnas form och innehåll. Jag
hänvisar i denna del tUl vad jag anfört i avsnittet 5.2.8.
33 §
Paragrafen,
som raotsvarar 15 § tredje stycket samt 24 och 30 §§ i utredningens lagförslag,
innehåUer bestäraraelser ora avgång raed pension ra. ra. Besläramelserna är
dispositiva erUigt 3 § andra stycket.
Besläraraelserna
i första stycket innebär alt arbetsgivare inte behöver vidta uppsägning, ora
han vUl all en arbetstagare skaU lämna anstäUningen när han uppnår den gräns
vid vUken han är skyldig all avgå med ålderspension eller, om någon sådan gräns
inle finns, i samband raed att arbetstagaren fyUer 67 år. Inte heUer behöver
arbetsgivaren säga upp en arbetstagare, om han viU att arbetstagaren skaU
lärana anställningen när han får rätt tUl hel förtidspension eller hell
sjukbidrag enligt lagen (1962: 381) ora allraän försäkring. I saratliga dessa
fall skall arbetsgivaren i stället underrätta arbetstagaren rainst en raånad i
förväg om att han viU alt arbetstagaren skall lämna anställningen.
Jag
viU påpeka att bestämraelsen om underrättelse då arbetstagaren skall
pensioneras skiljer sig från utredningens förslag genom att den tar
18
Riksdagen 1973.1 saml Nr 129
Prop. 1973:129 274
sikte
på del fallet att arbetstagaren är skyldig att avgå och inte, som enligt
utredningsförslaget, det fallet att arbetstagaren uppnår en högsta
pensionsgräns utan att vara avgångsskyldig enligt lag eller avtal.
Den
gräns vid vilken arbetslagaren är skyldig att avgå med ålderspension kan
fraragå av kollektivavtal eller av anställningsavtalet eUer annat särskilt
träffat avtal. På det statliga orarådet framgår pensions-gränsen av
författning, frärast statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959: 287).
Statiig tjänsteman som omfattas av reglementet är enligt huvudregeln i 4 § 1
mom. skyldig att avgå med pension när han når den övre gränsen av den s. k.
pensioneringsperiod som gäller för honom. Denna övre gräns varierar i allmänhet
mellan 63 och 66 år.
Vill
arbetsgivaren att arbetstagaren skall sluta sin anstäUning vid den nedre
pensionsgräns som gäUer för anstäUningen, är bestämraelserna om
underrättelseskyldighet inte tillämpliga. I sådant fall måsle arbetsgivaren
enligt vanliga regler vidta uppsägning, såvida inte arbetstagaren är anställd
för viss beslärad tid e. d. Uppsägning raåste också ske ora arbetsgivaren
låter arbetstagaren gå kvar i anställningen efter det alt han har uppnått den
gräns då han i och för sig är skyldig alt avgå. Det kan vidare tänkas alt
arbetstagaren har sådan tidsbestärad anställning där pensioneringstUlfället är
utan betydelse för anställningstidens längd. I sådant fall kan arbetsgivaren
inte enhgt förevarande paragraf bringa anslällningsförhållandet att upphöra
genora underrättelse, utan anställningen upphör enligt 6 § andra stycket först
vid den bestärada tidens utgång.
Bestämmelser
om räll lill förtidspension från folkpensioneringen finns i 7 kap. lagen ora
allraän försäkring. Huvudregeln i 7 kap. 1 § innebär att rätt till
förtidspension tillkoraraer försäkrad för tid före den raånad då han fyller 67
år, under förutsättning dels alt han har fyllt sexton år, dels att hans
arbetsförmåga på grund av sjukdora eller annan nedsättning av den fysiska eller
psykiska prestationsförraågan är nedsatt raed minst hälften och nedsättningen
kan anses varaktig. Även äldre försäkrad, sora en längre tid har gått
arbetslös, kan under vissa förutsättningar erhålla förtidspension. Om
nedsättning av arbetsförraågan inte kan anses varaktig men kan antas bli
bestående avsevärd tid, utgår sjukbidrag, en förraån som är tidsbegränsad men i
övrigt likställd med förtidspension. Förtidspension utgår som hel eller
partiell. Motsvarande regler gäller enligt 13 kap. lagen om allmän försäkring
för förtidspension från tUläggspensioneringen.
Underrättelse
som avses i förevarande paragraf skaU enligt en särskild bestämmelse i andra
stycket läranas skriftiigen. SkuUe arbetsgivaren underlåta alt iaktta detta
krav och i stället lämna muntlig underrättelse, medför detta inle att
underrättelse inte skaU anses ha skett. Däremot kan arbetsgivaren bli skyldig
att utge skadestånd.
Tredje
stycket innehåller bestämmelser ora undantag från vissa av
Prop. 1973:129 275
lagens
regler, såvitt gäller arbetstagare sora har uppnått den gräns vid vilken han är
skyldig att avgå med ålderspension eller, om någon sådan gräns inte finns,
67-årsåldern. TiU en början föreskrivs all sådan arbetstagare inle har rätt
till längre uppsägningstid än en månad. Bestäraraelsema i 11 § andra stycket
gäUer således inte för honom. Han har inte heller företrädesrätt, när
turordning skaU bestämmas i samband med uppsägning eller permittering. Detta
betyder att han måste lärana arbetsplatsen före alla yngre arbetstagare, när
uppsägning eller perraittering skall ske. Han kan därvid inle heller åberopa
den särskilda skyddsregeln för handikappade i 23 §.
I
Iredje stycket av förevarande paragraf föreskrivs vidare att arbetstagare som
har uppnått någon av de angivna åldersgränserna och som har blivit permilterad
inte har företräde framför annan arbetstagare när återintagning skall ske efter
permittering. Slutligen föreskrivs att sådan äldre arbetstagare som nu avses
och som har bhvit uppsagd på grand av arbetsbrist inte har någon företrädesrätt
tiU ny anstäUning enligt 25 §. Frågan huruvida de båda sistnämnda
föreskrifterna är tiUämpliga skall avgöras med utgångspunkt från förhållandena
när det bhr aktuellt att vidta återintagning efter perraittering resp. lämna
erbjudande om ny anställning. Det avgörande är således om arbetstagaren vid
denna tidpunkt har uppnått den gräns vid vilken han är skyldig att avgå med
ålderspension eUer, om någon sådan gräns inle finns, 67-årsåldern. Detta kan
leda till att en arbetstagare som exempelvis hade företrädesrätt till ny anställning,
när han sades upp, har förlorat denna rätt då återanställning kan korama i
fråga. Del ligger i sakens natur alt arbetstagaren inte heller har
företrädesrätt tiU anställning på en tjänst raed lägre pensionsålder än hans
egen ålder.
Jag
vill påpeka att del i förevarande paragraf inle har gjorts något undantag från
varselbestäramelserna i 29 §. Detta innebär att varsel skall läranas i enlighet
raed 29 § 15, när det blir aktuellt att säga upp, avskeda eUer permittera
arbetstagare som har uppnått någon av de angivna åldersgränserna eUer när det
blir aktuellt att lämna underrättelse enligt 15 § tiU sådan arbetstagare.
Däremot följer det av de tidigare berörda undanlagsbestämmelserna all reglerna
i 29 § 6 och 7, som rör varsel före återintagning efter permittering resp.
varsel när nyanställning blir aktueU, inle är tillärapliga beträffande
arbetstagare som har uppnått den gräns vid vilken han är skyldig att avgå med
pension eller 67-årsåldern. Av 29 § följer vidare att arbetsgivaren inte är
skyldig alt lärana varsel, när fråga uppkoramer ora all lämna underrättelse
enligt första stycket i förevarande paragraf.
34
§
I
denna paragraf regleras anstäUningsskyddet när tvist råder om giltigheten av
en uppsägning som inte är sakligt grandad. Paragrafen som delvis motsvaras av
31 § andra och tredje styckena, 36 § första
Prop.
1973:129 276
stycket
samt 37 § första och andra styckena i utredningens förslag kompletteras av 35
§ som behandlar den situationen att arbetsgivaren i ett motsvarande fall
liUgripil avskedande i stället för uppsägning.
I
den allmänna raotivermgen (avsnittet 5.2.9) har framhållits att en ovillkorlig
rätt till anställningen bör gälla endast i sådana fall när en arbetstagare
blivit uppsagd eller avskedad utan att saklig grund för uppsägning förelegal.
Om arbetsgivaren eljesl åsidosätter vad som åligger honom enligt lagen,
grundar detta endast skadeståndsskyldighet enligt 38 §. Själva åtgärden blh
dock inte ogiltig. Detta gäUer t. ex. om arbetsgivaren säger upp en
arbetstagare med åsidosättande av det forraella förfarande sora enligt lagen
skall iakttas vid uppsägning. I tydlighetens intresse har i lagtexten särskUl
angetts att en uppsägning inle kan förklaras ogiltig, ora den angrips enbari på
den grund att den strider mol bestäraraelse ora turordning. Med bestämmelse om
lurordning avses i detta sararaanhang inte endast föreskrift i lagen utan
också bestäraraelse i avtal.
Även
en arbetstagare som har blivit uppsagd utan att saklig grund förelegal kan, om
han föredrar del, ta fasta på uppsägningen och yrka enbari skadestånd enligt 38
§ för dels den kränknmg sora uppsägningen utgjort, dels den ekonomiska skada
som förlusten av anställningen kan ha medfört. Om arbetslagaren emellertid
önskar behålla sin anställning, kan han enligt första stycket yrka att
uppsägningen förklaras ogiltig. Även i ett sådant fall kan arbetstagaren
dessutom yrka skadestånd för den kränkning som han utsålts för genom
uppsägningen. Som nämnts i den allmänna raotivermgen har domstolen vid
avgörandet av om saklig grand föreligger för uppsägningen att bedöraa om det
kan krävas av arbetsgivaren all anställningsförhållandet skall fortsätta.
Finner domstolen att så är fallet, skaU uppsägningen förklaras ogiltig. Delta
gäller utan undantag. En föratsättning härför är dock alt arbetstagaren inte
har försuttit sin talan enligt 37 §.
Innebörden
av en dora, varigenom en uppsägnirig förklarats ogiltig, är att anställningen
beslår på samma vUlkor som tidigare. AnstäUningen skall alltså fortgå sora om
uppsägningen aldrig hade vidtagits. Av 36 § fraragår att arbetsgivaren efter
doraen inte får avstänga arbetstagaren på grand av den omständighet som
föranlett uppsägningen.
Enligt
huvudregeln i 6 § första stycket upphör anställningen vid uppsägningstidens
utgång. Särskilt när uppsägningstiden är kort kan det lätt inträffa att en
tvist om uppsägningens giltighet inte har hunnit prövas i sista instans innan
uppsägningstiden löpt ul. Sora jag har frarahållit i den aUraänna motiveringen
skulle det inle vara tillfredsställande om arbetstagaren blev tvungen att länma
sin anställning vid uppsägningstidens utgång för att först sedan uppsägningen,
måhända lång tid därefter, förklarats ogiltig kunna göra gällande rätt att
återfå anstäUningen. För att denna räll inle skall bli illusorisk har därför i
andra stycket
Prop. 1973:129 277
uppställts
den regehi att anställningen vid tvist om uppsägningens giltighet inte upphör
förrän tvisten slutligt prövats, dvs. avgjorts genom dom eUer beslul som vunnit
laga kraft. Regeln träder i tUlärapning så snart arbetstagaren enligt 37 §
underrättat arbetsgivaren om att han inte godtar uppsägningen ulan avser att
väcka talan ora uppsägningens giltighet. Om arbetstagaren emellertid inle
därefter väcker sådan talan inom föreskriven tid, gäller regeln inte längre.
Anställningen upphör då den dag när tiden för talans väckande gått ul imder
förutsättning givetvis att uppsägningstiden också har löpt ut. AnstäUningen kan
även upphöra dessförinnan, om parterna träffar en uppgörelse ora att uppsägningen
skaU vara giltig. Det kan tilläggas alt regehi inte gäller i de faU när
arbetslagaren visserligen anser att uppsägnmgen inte är sakligt grundad men
föredrar alt låta anställningen upphöra och i stället yrkar enbart skadestånd
på grund av den obehöriga uppsägningen.
Vid tvist om uppsägningens
giltighet gäller vidare enligt andra stycket, att arbetsgivaren i princip inte
får avstänga arbetstagaren från arbete under åberopande av de omständigheter
som föranlett uppsägningen. Skälen till denna bestämmelse har behandlats i den
allmänna raotiveringen. Bestämmelsen innebär inte någon ovillkorlig rätt tiU
arbetsplatsen för den uppsagde arbetstagaren. Han kan på samma sätl som övriga
arbetstagare perraitteras ora del råder arbetsbrist. Vidare lägger bestämmelsen
inte hinder i vägen för en avstängning som sker på grand av annan förseelse än
sora föranlett uppsägningen. Arbetstagaren är även skyldig att vidkännas de
andra förändringar i anstäUningen sora arbetsgivaren kan ha rätt att vidta.
Besläraraelsen innebär endast att arbetsgivaren inte får undanhålla
arbetstagaren arbetsuppgifter med hänvisning lill del beteende från
arbetstagaren som har lagts tUl grund för uppsägningen. Sker del, kan
arbetsgivaren bh skyldig att utge skadestånd enligt 38 §. Arbetstagaren torde i
ett dylUct fall även kunna häva anstäUningen raed omedelbar verkan (se 6 §
tredje stycket första punkten). Tvisten kommer då i fortsättningen enbart all
gälla frågan om skyldighet för arbetsgivaren att utge skadestånd dels för alt
han sagt upp arbetstagaren utan att saklig grund förelegat för denna åtgärd,
dels för alt han avstängt arbetstagaren från arbete i strid mot lagen.
Huvudregeln är alltså att
avstängning inte får ske under åberopande av de omständigheter som föranlett
uppsägnmgen. Härifrån gäller dock ett undantag om särskUda skäl föreligger. Som
utvecklats i den allmänna motiveringen tar denna undantagsregel sikte på
sådana faU som då arbetsgivaren på grund av arbetstagarens beteende eUer
ansläUningens särskilda beskaffenhet har ett legilirat behov av alt omedelbart
kimna stänga av arbetstagaren från tjänsten eller då del annars frarastår som
mer eller mindre uppenbart att uppsägningen är sakligt grandad.
Om tvist råder om
uppsägningens giltighet, är arbetstagaren även efter uppsägningstidens utgång
till dess tvisten slutiigt prövats berättigad
Prop. 1973:129 278
till
samma förmåner som enUgt 1214 §§ tillkommer honom under uppsägningstiden.
Arbetstagaren är således garanterad lön och andra anställningsförmåner även om
arbete inte erbjuds honom (12 §). I ett sådant fall skall dock enligt 13 §
avräknas bl. a. inkomsl som arbetstagaren under denna tid förvärvat i annan
anställning eller som han uppenbarligen kunde ha förvärvat i annan anställning
som han skäligen bort godta. Om arbetsgivaren i strid mot avstängningsförbudet
i förevarande paragraf avstänger arbetstagaren från arbete, ligger det emellertid
i sakens natur att det inte kan krävas av arbetstagaren att han skaffar sig ett
annat arbete under den tid tvisten pågår. 1 en sådan situation finns därför
inte någol utryrame för en tillärapning av stadgandet ora att a'vräkning skall
ske för inkomst som arbetstagaren uppenbarligen kunde ha förvärvat på annat
håll. Under den lid som tvisten pågår får arbetstagaren vidare inte förflyttas
till annan ort, ora hans raöjligheter att söka ny anställning därigenom inte
obetydligt försäraras. Han har under denna tid även rätt till ledighet med
bibehållna anställningsförmåner i den utsträckning som skäligen fordras för
att han skall kunna besöka arbetsförmedlingen eller annars söka arbete (14 §).
Enligt
tredje stycket kan en arbetstagare, som anser sig ha bUvil felaktigt avslängd
från arbetet, hos domstol begära interimistiskt förordnande om att
avstängningen skaU upphöra. Frågan kan därvid gälla, om avstängningen har skett
av sararaa anledning sora uppsägningen eller inte. Vid avgörandet av denna
fråga torde domstolen kunna tUlämpa samma bevisbörderegler som arbetsdomstolen
utbildat i mål om för-eningsrättskränkningar. Detta innebär all, ora
arbetstagaren visar sannolika skäl för sitt påstående, arbetsgivaren har att
styrka att det har förelegat skälig orsak till avstängningen oberoende av den
orasländighet sora ligger till grund för uppsägningen. Frågan kan också gälla,
ora särskilda skäl förelegat för avstängning på grund av de omständigheter som
föranlett uppsägningen. Därvid har arbetsgivaren bevisbördan för att sådana
särskilda skäl förelegat.
Slutligen
kan arbetsgivaren enligt tredje stycket påkalla ett interimistiskt förordnande
om att anstäUningen, trots att tvist råder om uppsägningens giltighet, skall
upphöra vid uppsägningstidens utgång eller den senare tidpunkt som rätten
bestäramer. Som jag har anfört i den allraänna motiveringen kan ett sådant
förordnande meddelas, om det redan i detta skede frarastår som mer eller mindre
uppenbart att uppsägningen är sakligt grundad. Bevisbördan för att så är
fallet åvilar givetvis arbetsgivaren. Den särskilda regeln att anställningen
kan upphöra vid den senare tidpunkt rätten bestämraer avser det fallet att uppsägningstiden
gått ul när rätten fattar sitt beslut.
Vid
meddelandet av ett sådant interimistiskt förordnande som nyss har berörts kan
domstolen alltså bli tvungen att göra en förhandsprövning av frågan om saklig
grand för uppsägning föreligger. Vid denna
Prop.
1973:129 279
tidpunkt
har eraeUertid inte alllid de oraständigheter som föranlett uppsägningen
hunnit bli fuUständigt utredda. Uppenbarligen är det inte tillfredsställande
ora dorastolen därvid till följd av ett bristfälligt raaterial skulle koraraa
all bedöma frågan felaktigt. Jag viU därför understryka att, om denna fråga
synes tveksam, domstolen inte skall meddela ett förordnande om alt
anställningen skall upphöra innan tvisten slutligt prövats.
På grund av vad jag nu har
anfört kan del inträffa att domstolen vid en interimistisk prövning komraer tUl
del resultatet att arbetstagaren skaU gå kvar i anställningen efter
uppsägningstidens utgång raen när målet sedermera avgörs finner att uppsägningen
är sakligt grundad. Någon återbetalningsskyldighel för den lön och andra
förmåner som arbetstagaren uppburit efler uppsägningstidens utgång till dess
att tvisten slutligt prövats skall inte ske. Om å andra sidan arbetstagaren på
grand av domstols interiraistiska förordnande blivit tvungen alt lärana anställningen
vid uppsägningstidens utgång men uppsägningen sederraera befinns vara
ogrundad, innebär detta en ändring av det interimistiska förordnandet och ett
konstaterande av att uppsägningen från början varit ogiltig. Arbetstagaren har
då givelvis rätt tiU den lön och andra förmåner som han kan ha gått förlustig.
Han har även rätt att som ansläUningstid tillgodoräkna sig den tid som han
rätteligen borde ha varit kvar i anställningen.
Ett yrkande om
interiraistiskl förordnande enligt tredje stycket kan fraraställas endast i ett
vid dorastolen anhängiggjort raål ora uppsägningens giltighet. Om
arbetsgivaren vill framställa ett sådant yrkande men arbetslagaren ännu inte
väckt talan enligt 37 §, får arbetsgivaren därför väcka talan vid domstolen om
fastställelse att uppsägningen är giltig och i det sålunda anhängiggjorda målet
framsläUa sitt interiraistiska yrkande. På raotsvarande sätt måsle en
arbetstagare, som önskar få interiraistiskl avgjort alt pågående avstängning
skall upphöra, väcka talan om uppsägningens ogiltighel även om förhandlingar
rörande denna fråga aUtjärat pågår. I ett dyUkt fall torde målet, sedan
domstolen tagit ställning tiU det interimistiska yrkandet, få vila i avbidan
på förhandlingarnas slutförande.
35
§
Paragrafen,
sora i vissa delar motsvaras av 36 § andra stycket och 37 § tredje stycket i
utredningens förslag, reglerar det fallet att avskedande skett under sådana
omständigheter alt inte ens saklig grund för uppsägning förelegat. I
överensstäramelse med vad- som gäller beträffande uppsägning i ett sådan fall
skaU eriligt första stycket avskedandel förklaras ogiltigt, ora arbetstagaren
yrkar det. Arbetstagaren kan eraellertid, öm han föredrar det, låta
anstäUningen upphöra på grund av avskedandet och i stället yrka enbart
skadestånd för det felaktiga avskedandet. I
Prop.
1973:129 280
övriga
fall när ett avskedande inle står i överensstämmelse med lagens regler är denna
möjlighet den enda sora står arbetstagaren tUl buds. Detta gäUer således för
det fall att arbetsgivaren underlåtit del forraella förfarande som skaU
iakttas vid avskedande eUer alt de åberopade omständighetema visseriigen inte
är tillräckUga för avskedande men dock skuUe ha utgjort saklig grund för
uppsägning.
Även
avskedande av arbetstagare som anställts för begränsad lid omfattas av
paragrafen. Visserligen kan som regel uppsägning inte ske av sådana
anstäUningsavtal men paragrafen förutsätter endast att omständigheterna varit
sådana alt saklig grand för uppsägning inle skulle ha förelegat och del är
därvid ulan betydelse om uppsägning inle kunde ha skett av andra skäl.
EnUgt
6 § tredje stycket har avskedande den verkan att anställningen upphör
omedelbart. Enligt andra stycket i förevarande paragraf kan arbetstagaren
emellertid vid tvist om gUtigheten av ett avskedande interiraistiskl yrka att
anställningen skall beslå utan hinder av avskedandel. Om domstolen på det
därvid föreliggande materialet finner övervägande skäl tala för att
omständigheterna varit sådana att saklig grund för uppsägning inte skuUe ha
förelegat, skall arbetstagarens interimistiska yrkande bifallas. Därvid blir
situationen i princip densamma som när tvist uppkorarait om gUtigheten av en
uppsägning. Arbetstagaren har rätt till samraa förraåner som enligt 1214 §§
skuUe ha tillkomrait honom ora han i stället blivit uppsagd. Detla gäller dock
endast för liden efter det att det interimistiska förordnandet meddelas.
Arbetstagaren blir således inte på grund av det interimistiska förordnandet
retroaktivt berättigad tUl förmåner som han efter beslutet om avskedande kan
ha gått miste om fram till tidpunkten för förordnandets meddelande. Skulle
domstolen senare i dom förklara avskedandel ogiltigt uppkommer samraa siuation
sora när uppsägning har förklarats ogiltig. Meddelas förordnande ora alt
anställningen skall bestå utan hinder av avskedandet, får arbetstagaren vidare
inte avstängas från arbete under åberopande av de oraständigheter sora lagts
till grund för avskedandet. Något utiyrame föreligger därvid inte för en
tiUärapning av den vid uppsägning gällande bestämraelsen att avstängning dock
får ske ora särskilda skäl föreligger. I och med att förordnandet meddelats har
ju redan interimistiskt avgjorts att omständigheterna varit sådana alt saklig
grund för uppsägning inte förelegat.
I
enlighet med vad jag har anfört i komraentaren till 34 § kan ett interimistiskt
yrkande om all anstäUningen skall beslå ulan hinder av avskedandet fraraställas
endast i ett vid doraslolen anhängiggjort raål. Vill arbetstagaren fraraställa
ett sådant yrkande, måste han aUtså väcka talan om att avskedandet skall vara
ogUtigt, även om förhandlingar rörande denna fråga då inle ha avslutats.
Prop. 1973:129 281
36 §
I
denna paragraf, som saknar uttrycklig motsvarighet i utredningens förslag,
regleras arbetstagarens rätt tiU arbetsplatsen när domstol genom dora sora
vunnit laga kraft raeddelat förklaring om ogiltighel av uppsägning eller
avskedande. EnUgl paragrafen får arbetsgivaren i ett dylikt fall inte avstänga
arbetstagaren från arbete under åberopande av de oraständigheter sora föranlett
uppsägningen eller avskedandet. Beträffande den närraare innebörden av denna
bestäraraelse kan hänvisas tiU vad jag i koraraenlaren till 34 § har anfört ora
det raotsvarande avstängningsförbudet för tiden innan sådan dora meddelats. I
motsats lill vad sora gäUer enligt nämnda paragraf har i förevarande paragraf
inte föreskrivits något undantag från avstängningsförbudet för det fall att
särskUda skäl föreligger. Någol utrymme för en tillämpning av en sådan
bestäramelse föreligger inte i detta fall. Genom dorastolens dora har ju
konstaterats att uppsägningen inte är sakligt grandad.
Avstängningsförbudet
enligt denna paragraf är inte begränsat tUl viss lid. En arbetsgivare sora från
början lar tiUbaka arbetstagaren i arbete har alltså inte rätt all någon lid
därefter avslänga arbetstagaren raed hänvisning till sararaa oraständigheter
sora låg till grund för uppsägningen eller avskedandet. Del ligger emellertid
i sakens natur att det finns mindre anledning alt anta alt avstängningen skett
av sådan orsak ju längre tid som förflutit från det att arbetstagaren efter
doraen återtogs i arbete lill dess att avstängningen skedde. Det kan tUläggas
att arbetsgivaren har rätt att vägra la tillbaka arbetstagaren av andra skäl än
det som föranlett uppsägningen resp. avskedandet. Något utrymme torde dock i
princip inle finnas för arbetsgivaren att åberopa oraständigheter som han
kunnat lägga till grund för sin talan i dorastolen. Däremot kan han åberopa
oraständigheter sora inträffat efter dorastolens dom.
Av 39 § första stycket
framgår att en avstängning som sker i strid mot bestämmelsen i förevarande
paragraf får till följd att anställningsförhållandet därmed är alt anse sora
upplöst. Arbetstagaren är i sådant fall berättigad till skadestånd enligt 39 §.
37 §
I
denna paragraf, sora motsvaras av 36 § tredje stycket i utredningens förslag,
regleras de frister sora skall iakttas ora arbetstagaren vill göra gällande all
uppsägning eller avskedande är ogiltigt.
Enligt första stycket
skall arbetstagaren underrätta arbetsgivaren ora sitt anspråk inora två veckor
efter det att uppsägningen eller avskedandel skedde. Ora arbetsgivaren
underlåter att lärana skriftiig uppgift enligt 9 § första stycket eller 19 §
tredje stycket ora vad arbetstagaren skall iaktta, ora han vill göra gällande
att uppsägningen eller avskedandel är ogiltigt, uppgår tidsfristen emellertid
enligt förevarande paragraf till
Prop.
1973:129 282
fyra
veckor, räknat från den dag när anställningen enligt uppsägningen eller
avskedandet upphörde. Skulle en arbetsgivare först sedan någon del av
uppsägningstiden förflutit lärana uppgift enligt 9 § första stycket räknas
tvåveckorsfristen från den tidpunkt då uppgiften lämnades.
Andra
stycket innehåller bestämmelser om den tid som skall iakttas för väckande av
talan. SkUda regler gäUer för det fall att förhandlingar rörande tvistefrågan
påkallats enhgt lagen om förenings- och förhandlingsrätt eller med stöd av
koUeklivavlal och när så inte är faUet. Har förhandlingar påkallats inora den
tid som föreskrivits i första stycket skall talan väckas inom två veckor efter
del alt förhandlingarna slutförts, i sista hand på det centrala planet. Om
förhandlingar inte påkallas skaU talan i stället väckas inom två veckor från
del alt liden för underrättelsen enligt första stycket gick ut.
Tredje
stycket innehåller en erinran om att talan är förfaUen om någon av de i första
eUer andra styckena angivna tidsfristerna inte iakttas. Del förhållandel att
arbetstagaren förlorar rätt till talan enligt denna paragraf hindrar inte att
han i stället för talan ora skadestånd enligt 38 §, förutsatt givetvis att han
därvid iakttar de tidsfrister som föreskrivs för sådan talan i 40 §.
38
§
Denna
paragraf, som raotsvarar 35 § i utredningens förslag, innehåller i första
stycket bestämmelser om ersättningsskyldighet för arbetsgivare sora
åsidosätter sina förpliktelser enligt lagen. I andra stycket regleras
ersättningsskyldigheten för arbetstagare som underlåter att iaktta
uppsägningstid enligt 11 § första stycket. Tredje stycket innehåller
bestämmelser om beräkningen av uppkomraen skada, medan fjärde stycket upptar
bestämmelser om jämkning av skadestånd.
Tvister om ersättning
enligt första stycket kan vara av olika beskaf
fenhet. Tvisten kan röra frågan om lön under uppsägnings- eller per
mitteringstid eller andra anställningsförraåner vartill arbetstagaren enligt
lagen kan vara berättigad. Sådana förmåner är inle alt betrakta som
skadestånd. Järakning kan alltså inte komma i fråga beträffande dessa
förmåner. Däreraot kan avräkning ske på lönen enligt reglema därom
i 13 §. Tvisten kan också röra ersättning för skada som uppstått på
grund av arbetsgivarens åsidosättande av lagens bestämmelser, t. ex. om
det formella förfarande sora skall iakttas vid bl. a, uppsägning eller av
skedande eller ora turordning vid uppsägning och perraittering saral
företrädesrätt lill ny anställning! Skadestårid kan också korriraa i fråga
vid en obehörig uppsägning, oavsett ora talan dessutora förs mot upp
sägningens giltighet eller inte. Detsararaa gäller vid avskedande som
sker under sådana omständigheter att irite ens saklig grund för upp
sägning förelegat. Vidare kan skadestånd yrkas't: ex. för ätt arbets-'
tagaren avstängts från arbete i strid mot lagen.
Prop.
1973:129 283
Tvister
enligt andra stycket avser enbari skadestånd. Enligt detta stycke kan en
arbetstagare förpliktas att ersätta arbetsgivaren den skada som tillskyndats
denne genom att arbetstagaren underlåtit att iaktta den uppsägningstid sora
gäller för honora enligt 11 § första stycket. Har i kollektivavtal beslärats
vissa schabloner för beräkning av skadeståndets storlek, torde sora regel dessa
kunna tillärapas vid bestäraraande av skadeståndets storlek. Jag har inte
ansett det påkallat att, sora en remissinstans föreslagit, begränsa
arbetslagarens skadeståndsansvar i enlighet med vad som gäller enligt den s. k.
Ivåhundrakronorsregeln i kollekliv-avtalslagen.
Av
Iredje stycket fraragår alt skadeståndet enligt denna paragraf kan avse såväl ekonoraisk
som ideeU skada. För arbetstagarens del beslår den ideella skadan i den
kränkning som han genom arbetsgivarens åsidosättande av lagens bestämraelser
kan ha utsatts för, exerapelvis genom att ha blivit uppsagd utan att saklig
grund förelegat för uppsägningen. Även arbetstagarorganisation kan yrka
ersättning för ideell skada. Sådan skada kan uppstå för organisationen om den
inte erhållit varsel enligt vad sora föreskrivs i lagen eller om arbetsgivaren
efter varsel undandragit sig att ingå i överläggningar med organisationen ora
den varslade åtgärden. Organisationen kan eraellertid lida skada även i det
fall att arbetsgivaren åsidosatt sina förpliktelser gentemot arbetstagaren. Som
fraragår av tredje stycket kan organisationen i ell sådant fall erhålla
ideellt skadestånd efter vad sora är skäligt raed hänsyn till organisationens
intresse av att lagens bestäraraelser iakttas i förhållande till
organisationens raedlemraar.
Sora
jag har anfört i den allraänna raotiveringen (avsnittet 5.2.9) bör det synsätt
som uppbär lagförslaget återspeglas i den ersättning för ideell skada sora kan
koraraa att utdöraas, ora arbetsgivaren åsidosätter sina förpliktelser enligt
lagen. Vad särskilt gäller skadestånd för en obefogad uppsägning eller ett
ograndat avskedande bör skadeståndsbeloppen enligt min mening sättas
väsentligt högre än som hittills brukat utdömas i praxis.
Ersättning
för skada som uppkommit efler anställningens upphörande kan bestämmas till
högst det belopp som avses i 39 §. Denna regel får särskild betydelse bl. a. i
det fallet då en arbetstagare avslår från att få en obehörig uppsägning
ogUtigförklarad och endast yrkar skadestånd.
Enligt
fjärde stycket kan ersättning enligt denna paragraf för uppkomraen skada
nedsättas ora det raed hänsyn till skadans storlek eller andra oraständigheler
är skäligt. Möjlighet all erhålla fullständig' befrielse från
skadeståndsskyldighet föreligger också,
Ora
ett kollektivavtal hänvisar tiU lagen orn anställningsskydd blir
kolleklivavlalslagens skadeståridsbestäraraelser tiUärapliga även i de fall,
när någon åsidosätter vad som åligger honom enligt lagen om anställ-
Prop. 1973:129 284
nmgsskydd. Arbetsdomstolens ordförande och
arbetsrättskommiltén har dragit upp frågan vad som skaU gälla i fråga ora
konkurrensen meUan skadeståndsbestäraraelserna i dessa båda lagar. Enligt vad
jag har inhämtat avser utredningen att behandla bl. a. denna fråga i sitt
fortsatta arbete med en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftning som kan
komma att beröras av den föreslagna lagen. Jag saknar därför f. n. anledning
att göra något uttalande i frågan.
39 §
I denna paragraf, som närraast raotsvarar 38 § i
utredningens förslag, föreskrivs vad som skall gäUa för del fall att
arbetsgivaren åsidosätter domstols förklaring om ogiltighel av uppsägning
eller avskedande, dvs. i strid raot 36 § avslänger arbetstagaren från arbete.
Enligt paragrafen är anställningsförhåUandet i sådant fall att anse sora
upplöst. Arbetslagaren är därvid berättigad till ett i paragrafen särskilt
angivet skadestånd, som varierar meUan 12 och 24 raånadslöner beroende på hur
länge arbetstagaren varit anställd hos arbetsgivaren. Anställningstiden räknas
fram lill den dag när anslällningsförhållandet anses sora upplöst. Hänsyn skall
tas till den tid sora arbetstagaren sararaanlagt har varit anställd hos
arbetsgivaren. Även anställningstid i tidigare anställning hos arbetsgivaren
skall alltså raedräknas. Vid beräkningen av anställningstiden äger 4 §
tUlärapning. Arbetstagare som fyllt 45 år skall för varje därefter påbörjad
anslällningsraånad tillgodoräknas en extra anställningsmånad, sammanlagt dock
högst 60 sådana extra anställningsraånader. Enligt en särskild spärregel kan
skadestånd aldrig beräknas till ett större antal månadslöner än det antal
anställningsmånader arbetstagaren har påbörjat.
Syftet med reglema om raånadslöner är att få en schablon
för skade-slåndsberäkningen. Det är inte avsett att dorastolarna skall göra
några antaganden om vilken lön arbetstagaren kunde länkas ha haft 1224 månader
senare om anställningen hade fortsalt. Skadeståndet skall beräknas på den lön
arbetstagaren hade när anställningen upphörde. Skulle arbetstagarens faktiska
inkorast under den senaste raånaden ha varit lägre än norraalt, t. ex. på grund
av alt arbetstagaren har varit sjuk, bör den i 12 § första stycket andra
punkten angivna principen tillämpas vid skadeståndets bestämmande.
De skadeståndsbelopp som avses i paragrafen kan inle
järakas.
40 §
I denna paragraf, som har sin raotsvarighet i 35 § Iredje
stycket i utredningens förslag, återfinns regler ora de frister som gäller för
talan om skadestånd enligt 38 eller 39 §. Bestämmelserna, som äger tiUämpning
vare sig talan förs av arbetsgivare, arbetstagare eller arbetstagarorganisation,
innebär att motparten skall underrättas om anspråket inom
Prop.
1973:129 285
fyra
månader från del skadan inträffade. Vidare skaU, om inom denna tid
förhandlingar påkallas enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt eller
raed stöd av koUeklivavlal, talan väckas inora fyra månader från
förhandlingarnas avslutande. I annat fall skall talan väckas inom åtta månader
från skadans uppkomst. Grimdas anspråket på alt reglerna om företrädesrätt
till ny anställning eUer liU återintagning efter permittering åsidosatts,
börjar preskriptionstiden löpa från den dag då annan intagits i det arbete
eUer tiUträll den anställning vartiU arbetstagaren gör gäUande företrädesrätt.
Vid anspråk enligt 39 § börjar liden löpa från den dag när arbetsgivaren vägrat
att återta arbetstagaren i arbetet.
Enligt andra stycket skall
de angivna lalefristerna äga motsvarande tillämpning i fråga ora anspråk på lön
och andra anställningsförraåner enligt lagen. Sådana anspråk preskriberas
successivt aUteftersora lönen e, d. förfaller till betalning.
41
§
Paragrafen
innehåller vissa föreskrifter av processuell natur.
Sora jag har utvecklat i
den allmänna motiveringen (avsnittet 5.2.10) föreligger vid en tvist ora
gUtigheten av en uppsägning eller ett avskedande ett intresse för parterna på
örase sidor att få tvisten bringad ur världen snarast raöjligt. Av denna
anledning har de för sådana tvister gäUande lalefristerna gjorts relativt
korta. Självfallet är det även angelägel att tvisten handläggs skyndsarat
sedan talan väckts vid dorastol. En föreskrift härom har intagits i första
stycket, som motsvarar 39 § första stycket i utredningens förslag. Det ligger i
sakens natur att interimistiska yrkanden, som framställs med stöd av 34 §
tredje stycket eller 35 § andra stycket, skall handläggas med största
skyndsamhet.
Innan rätten fattar beslul
i anledning av ett sådant interimistiskt yrkande som nu nämnls kan del ibland
vara ändamålsenligt att muntlig förberedelse hålls i målet för att de
oraständigheter sora föranlett uppsägningen eller avskedandet skall kunna bli
närraare utredda. Ora rätlen bedömer att sådan förberedelse inte är nödvändig,
kan det interimistiska beslutet eraellertid fattas på grandval av handlingarna
i ärendet. Enligt andra stycket, sora saknar motsvarighet i utredningens
förslag, får rätten dock inte bifalla ett interimistiskt yrkande utan att
motparten beretts tillfälle alt yttra sig över yrkandet.
Av 1 kap. 3 §
rättegångsbalken framgår att tingsrätt vid meddelandet av ett interiraistiskl
beslul är domför med en lagfaren doraare. Del torde inle vara helt klart
huruvida 10 § lagen ora arbetsdomstol ger slöd för alt ett sådant beslul kan
fattas av arbetsdomstolens ordförande. Frågan vem sora skall fatta beslut av
detta slag i arbetsdomstolen koramer alt prövas av utredningen och jag är
därför f. n. inte beredd att ta någon definitiv ståndpunkt i frågan.
Prop.
1973:129 286
Enligt
18 kap. 1 § rättegångsbalken gäller som huvudregel att part som förlorar ett
tvistemål skall ersätta raotparten hans rättegångskostnad, om inte annat är
föreskrivet. Beträffande rättegångskostnad i mål vid arbetsdomstolen gäller
enligt lagen om arbetsdorastol att dorastolen kan förordna att vardera parten
skall bära sin kostnad även när den part, som förlorat målet, med hänsyn tUl
målets beskaffenhet haft skälig anledning att få tvisten prövad av domstol.
Efter mönster härav har i tredje stycket i förevarande paragraf föreskrivits
att kvittning av rättegångskostnaderna kan ske, ora arbetstagaren förlorar mål
om tillämpning av denna lag men hade skälig anledning att få tvisten prövad.
Bestämmelsen motsvarar i sak 39 § andra stycket i utredningens förslag. I
övrigt gäller rättegångsbalkens regler ora fördelningen av parternas
rättegångskostnader.
42
§
Paragrafen,
som har viss motsvarighet i 40 § i utredningens förslag, innehåller i första
stycket en föreskrift om att raål ora tillärapning av denna lag prövas av
allraän domstol, om målet rör oorganiserad arbetstagare, och i annat fall av
arbetsdomstolen. Bestämraelsen skUjer sig något från de motsvarande
forurabeslämmelser, som återfinns i annan arbetsrättslig lagstiftning såsom
semesterlagen och 1971 års lag om anställningsskydd, Besläraraelsen får
oraprövas av utredningen vid den samlade bedömning av vUka foruraregler som för
framtiden skall gälla i arbetstvister sora utredningen har alt företa. Jag vill
tillägga alt frågan ora den statliga arbetsgivarens rätt alt vidta uppsägning
f. n. prövas i adrainistrativ ordning, i sista hand av regeringsrätten.
Första
stycket innehåller vidare en erinran ora att tvist på grund av lagen kan genora
avtal hänskjutas till avgörande av sklljeraän.
I andra stycket föreskrivs
att i fråga om talans väckande och utförande vid arbetsdomstolen 13 § lagen om
arbetsdomstol skall tillämpas, även ora raålet inte är sådant som avses i den
lagen. Härigenom tillförsäkras organisationerna rätt att utan fuUmakt från
sina raedleraraar föra deras talan vid arbetsdomstolen. Skulle en organisation
inte vilja föra en medlems talan, får denne själv utf öra sin talan.
Enligt tredje stycket
skall talan mol interimistiskt beslut, som meddelats av tingsrätt med stöd av
34 § Iredje stycket eller 35 § andra stycket, föras särskUt. Sådan talan förs
genora besvär hos hovrätt. Mot hovrättens beslut får talan dock inte föras.
Ö
vergångsbestämmdser
Enligt
punkten 1 skall lagen träda i kraft den 1 juU 1974, då 1971 års lag om
anställningsskydd upphör att gäUa.
Punkten
2 innehåller övergångsregler beträffande sådana anställningar som omfattas av
1971 års lag om anställningsskydd. Har uppsägning
Prop.
1973:129 287
eller
permittering skett före ikraftträdandet, skall äldre lagens regler om
uppsägningstid, lön under uppsägningstid eller permitteringstid samt företrädesrätt
till ny anställning tillämpas. Bestämmelsen innebär att rättsverkningarna av
en uppsägning eller permittering som skett före ikraftträdandet bedöras enligt
äldre lag. Har exerapelvis en permittering påbörjats före ikraftträdandet,
tillämpas reglerna i 1971 års lag ora beräkning av permitteringslön även för
den del av permitteringen sora belöper på liden efter ikraftträdandet. Ora
perrailleringsperioden har avslutats före ikraftträdandet, får den i viss
utsträckning betydelse vid tUlärapningen av den nya lagen. Har sålunda
perraittering skett under exerapelvis nio dagar under första halvåret 1974, får
den perraitteringstiden raedräknas vid tUlärapning av 30-dagarsregeln i 21 §
nya lagen.
I
andra stycket i punkten 2 ges regler om lurordning när någon gör gällande
företrädesrätt enligt 1971 års lag samtidigt som annan påkallat företrädesrätt
enligt den nya lagen. Stycket innebär att företrädet arbetstagarna emellan
skaU besläraraas enligt den nya lagen eUer, i förekommande fall, enligt
kollektivavtal sora slutits med stöd av den nya lagen.
Enligt
Iredje stycket i punkten 2 skall den som vunnit återanställning enligt 1971 års
lag anses ha uppnått den anställningstid som fordras enligt nya lagen för rätt
till längre uppsägningstid än en månad, räll till underrättelse ora alt
anställning för begränsad tid inte koramer att förnyas samt företrädesrätt
lill ny anställning (28 § nya lagen).
Vissa
bestämmelser i den nya lagen innebär att anställningstidens längd är av
betydelse. Som anmärkts i den allraänna motiveringen innebär
övergångsregleringen att vid tillämpningen av sådana bestäraraelser hänsyn
skall tas även till anstäUningslid som Ugger i tiden före ikraftträdandet.
Lagen är nämligen i och för sig tUlämplig även på anställningsavtal som
träffats före ikraftträdandet.
I
punkten 3 ges övergångsregler i fråga ora sådana ansläUningar som inte omfattas
av 1971 års lag om anställningsskydd. Bestämraelserna innebär att nya lagen
inte skall tillämpas, om uppsägning, avskedande eller perraittering har skett
före ikraftträdandet. Nya lagen gäller inte heller i fråga ora anstäUning för
begränsad tid som upphört före ikraftträdandet.
Har
en uppsägning skett före den 1 juli 1974 komraer nya lagens regler ora saklig
grund för uppsägning, uppsägningstid, lön under uppsägningstid, turordning för
uppsägning eller företrädesrätt tUl ny anställning ra. ra. inle att träda i
tillämpning. Har en permittering påbörjats före ikraftträdandet kommer inte
heller nya lagens regler om perraitteringslön eUer ora återintagning efler
perraittering att bli tiUärapliga. även ora permitteringen fortsätter under nya
lagens giltighetstid. Skulle emellertid en arbetsgivare ha förfarit t. ex. så
alt han den 20 juni 1974 permitterar arbetstagarna för en tid av två veckor och
därefter i början
Prop.
1973:129 288
av
juh beslutar ora förlängning av perraitteringstiden, får perraitteringen under
den tid sora avses med förlängningen anses faUa under den nya lagen.
Bestämmelserna
rörande anstäUning för begränsad tid innebär alt arbetstagare i sådan
anställning inte har företrädesrätt till ny anställning, om den gamla
anstäUningen upphörde före ikraftträdandet.
I punkten 3 ges också en
särskild regel om all perraittering som skett under tiden januarijuni 1974
skall medräknas vid tUlärapning av besläraraelserna i 21 § ora perraittering
sammanlagt mer än 30 dagar. Effekten av denna särskilda regel kan belysas raed
följande exempel. En arbetstagare har varit permitlerad 25 dagar under mars
1974. I september samraa år blir han perraitterad ytterligare 10 dagar. Han
får då tUlgodoräkna sig den perraittering sora skett i mars och får följaktligen
rätt lill permitteringslön för 5 dagar av den perraittering som äger rum i
september.
Bestämmelserna i punkterna
2 och 3 motsvarar i sak vad utredningen enhälligt förordat. Vad särskUl angår
perraittering bör påpekas att det torde bli raindre vanligt alt perraittering
löper vid ikraftträdandet, eftersom ikraftträdandet sker i samband med
sommarsemestrarna.
Enligt punkten 4 är
arbetsgivare inte skyldig alt lämna varsel eUer underrättelse enligt nya lagen,
om denna skuUe innebära all varslet eUer underrättelsen skulle lämnas före
ikraftträdandet. Departemenlsförslaget innebär på denna punkt en ändring av
utredningens förslag. Innebörden av deparleraenlsförslaget kan belysas raed
följande exerapel. En arbetsgivare viU meddela uppsägning i början av juli 1974.
Enligt varselreglerna i deparlementsförslaget skuUe varsel ha lämnats härom
under juni månad. TUl följd av den särskilda övergångsregeln befrias emeUertid
arbetsgivaren från skyldighet alt lärana sådant varsel.
Enligt punkten 5 kan
koUeklivavlal som avses i nya lagen ingås före ikraftträdandet. Syftet med
bestämmelsen är endast att göra klart att arbetsmarknadens parter är
oförhindrade att redan före lagens ikraftträdande bestäraraa i vad mån
lagligen tiUåtna avvikelser från lagen skall äga rum. Bestämmelsen tar däremot
inte sikte på äldre koUeklivavlal som inle har liUkorarait för att reglera
frågan ora avvikelser från den nya lagen. Hur sådana äldre koUeklivavlal skaU
tolkas får avgöras i rättstiUämpningen med tillärapning av vanliga
avtalstolkningsregler. Det bör tUläggas alt bestäraraelser i koUeklivavlal eUer
enskilda anställningsavtal sora slår i strid med lagens tvingande regler
förlorar sin gUtighet i och med lagens ikraftträdande, så att arbetstagaren
blir oförhindrad att åberopa lagens förmånligare vUlkor.
7.2
Lagen om vissa anstäUningsfrämjande åtgärder
Lagen
om vissa anstäUningsfrämjande åtgärder är av arbetsmarknadspolitisk natur och
ålägger arbetsgivarna vissa skyldigheter gentemot
arbetsmarknadsmyndigheterna. Enligt lagen är en arbetsgivare
Prop.
1973:129 289
skyldig
att lämna varsel till länsarbetsnämnd viss tid innan han genomför en
driftsinskränkning som kan leda till uppsägning eller permittering eller lill
att en tidsbegränsad anställning inle förnyas (16 §§). Syftet raed detta
varsel är att arbetsmarknadsmyndigheterna skaU kunna erhåUa rådrum för alt
bereda den därvid fristäUda arbetskraften annan sysselsättning. Lagen
innehåUer vidare vissa regler sora ger arbetsmarknadsmyndigheterna möjlighet
tiU insyn i och inflytande över företagens personalpolitik (713 §§). Dessa
regler, som bygger på besläraraelserna i 1971 års sysselsältningslag, syftar
lill att åstadkoraraa bättre raöjligheter för äldre arbetstagare och
arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga att behålla eller erhålla anställning
på den öppna arbetsmarknaden. I lagen har arbetsraarknadsrayndigheterna vidare
getts befogenhet att meddela en arbetsgivare föreskrifter som inskränker hans
rätt att sluta avtal ora anställning för begränsad lid (14 §). Slutligen innehåller
lagen bestäraraelser ora ett särskilt skydd för företrädare för
arbetslagarorganisation vid dess raedverkan i frågor sora avses i lagen, ora
tystnadsplikt vid tillärapningen av lagen, ora vissa sanktioner, ora talan raot
beslut av AMS och ora tillärapningsföreskrifter till lagen (1525 §§).
1
§
Paragrafen,
sora överensstämmer raed 1 § i utredningens förslag, reglerar i vilka faU
skyldighet föreligger att varsla länsarbetsnäranden om en planerad
driftsinskränkning. Med driftsinskränkning avses i lagen både sådana fall då
en arbetsgivare hell avvecklar sin verksamhet, dvs. lägger ned driften, och
övriga fall av personalinskränkningar på grund av arbetsbrist. Skyldighet att
lärana varsel ora dylika driftsinskränkningar åvilar varje arbetsgivare i
enskild eller offentlig verksamhet.
Första
stycket innebär att varsel skall läranas lill länsarbetsnämnden i del län, där
driftsinskränkningen genoraförs. Om en arbetsgivare avser att genomföra en
driftsinskränkning, som berör driftsenheter i olika län, skall varsel således
läranas till länsarbetsnäranden i varje sådant län. Berör driftsinskränkningen
arbetstagare som inle är fast knutna lUl något särskUt driflsställe, såsom
reseraontörer, vissa speciaUster etc, bör varslet lämnas till länsarbetsnämnden
i del län, där deras arbete administreras. Var företagel exerapelvis kan anses
ha sitt säte saknar däreraot betydelse när del gäller all avgöra liU vilken
länsarbetsnärand varsel skaU läranas.
Liksora
enligt 1968 års varselöverenskoramelse och 1969 års cirkulär ora
personalinskränkningar ra. ra. föreligger skyldighet att lärana varsel enligt
denna paragraf endast beträffande sådan driftsinskränkning sora sammanlagt
berör minst fem arbetstagare. Härvid saknar del betydelse om
driftsinskränkningen genomförs i etapper, som var och en berör
19
Riksdagen 1973.1 saml Nr 129
Prop.
1973:129 290
färre
än fem arbetstagare. Även i ett sådant fall föreligger varselskyldighet enligt
paragrafen. Givetvis kan det dock i praktiken ibland bli svårt alt avgöra om
del rör sig om en enda, ehuru etappvis genomförd driftsinskränkning eller om
flera fristående driftsinskränkningar. Av vad som tidigare anförts följer att
bedöraningen om del föreligger en driftsinskränkning, som berör rainst fera
arbetstagare, måste ske för varje län för sig. Om en arbetsgivare avser att
genomföra en driftsinskränkning som inverkar på arbetsstyrkan vid
driftsenheter i flera län men som i varje län berör färre än fem arbetstagare,
föreligger således inte skyldighet att lämna varsel ora denna driftsinskränkning,
även om sammanlagt minst fera arbetstagare berörs därav. Inte heller är en
arbetsgivare, som driver olika fristående verksamheter, skyldig all lämna
varsel om han avser att samtidigt genoraföra driftsinskränkningar, var och en
berörande färre än fera arbetstagare, vid flera av dessa verksaraheter, trots
att driftsinskränkningarna sammanlagt berör minst så många arbetstagare.
Enligt
varselöverenskoraraelsen behöver varsel inte lämnas beträffande tidsbestämda
anställningar. I den aUmänna raotiveringen har jag framhållit att det även
enligt min uppfattning saknas anledning alt föreskriva skyldighet att lärana
varsel innan en anställning sora ingåtts för viss tid, viss säsong eller visst
arbete upphör. Eftersom varselskyldigheten i lagförslaget knutits till det
förhåUandet, att en arbetsgivare avser att genomföra en driftsinskränkning,
undanlas dessa faU också från denna skyldighet. Även om tidpunkten för
upphörandet av dessa anställningar skulle sararaanfaUa raed tidpunkten för
genoraförandet av en driftsinskränkning, upphör anställningarna ju av en annan
anledning än denna driftsinskränkning. Ora anställningarna på grund av någon
oförutsedd händelse, som medför att arbetsgivaren raåste inskränka eller lägga
ned driften, skulle bringas att upphöra i förlid, bör däreraot de föreslagna
varselreglerna kunna bli tillärapliga. Enligt den i 4 § föreslagna force
raajeure-klausulen skall varsel i ett sådant fall lämnas så snart det kan ske.
Alt varsel vidare skall lämnas, när en driftsinskränkning kan medföra att
minst fera arbetstagare raed sådan anställning sora nu närants inle bereds
fortsall anställning, trots att delta varit överenskommet eller förutsatt
mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, fraragår av 3 § andra stycket.
Varsel
skall enligt paragrafen läranas skriftiigen. Det förhåUandet, att en
arbetsgivare muntligen underrättat länsarbetsnämnden om att han ämnar genomföra
en driftsinskränkning, innebär således inte att han fullgjort sin
varselskyldighet. Att varsel vidare skall vara preciserat berörs närmare under
5 §.
I
andra stycket har ett undanlag från varselskyldighel uppsläUts beträffande
driftsinskränkningar, sora kan anses vara naturliga för arbetsgivarens
verksamhet och sora alltså inle komraer som någon överraskning för arbetstagarna.
För tillämpningen av denna undantagsbestäm-
Prop. 1973:129 291
melse
är likgiltigt, ora driftsinskränkningen kan leda tiU uppsägning eller till
perraitteringsålgärder. Sora exerapel på fall sora avses raed
undantagsbestäramelsen kan anföras att en liUsvidareansläUning för helt
tillfälliga arbetsuppgifter bringas att upphöra när dessa arbetsuppgifter tagit
slut. Även i varselöverenskoraraelsen och i 1969 års cirkulär har ett undantag
gjorts för sådana anställningar. Vidare kan näranas det faUet att uppsägning
eUer permittering sker av arbetstagare, som regelbundet erbjuds arbete raen
varje gång endast för kortare lider, eUer all säsongmässiga permitteringar
raåste ske på grund av vinterns inträde.
2 §
I
denna paragraf, som är likalydande raed 2 § i utredningens förslag, regleras
den tid inom vilken varsel skall lämnas om driftsinskränkning som kan medföra
uppsägning. Denna tid är i vissa fall längre än den som f. n. gäller enligt
1968 års varselöverenskoraraelse och 1969 års cirkulär ora personalinskränkningar
ra. ra.
Varseltiderna har Uksom i
varselöverenskommelsen och i cirkuläret satts i relation till del antal
arbetstagare, som sägs upp på grund av driftsinskränkningen. Ju flera dessa är,
desto längre blir varseltiden. Skulle driftsinskränkningen leda lill att
ytterligare arbetstagare visserligen inte sägs upp raen blir föremål för
permittering eUer inte får anställning för begränsad tid förnyad, skall dessa
arbetstagare inte inräknas i det antal, efter vilket den i förevarande
paragraf angivna varseltiden skall bestämraas.
Som utvecklats i den
allmänna motiveringen skall varselliden räknas från den tidpunkt då
driftsinskränkningen genoraförs, dvs. den tidpunkt då arbete hos arbetsgivaren
inle längre kan beredas de uppsagda arbetstagarna och dessa därför får lärana
företagel. All deras uppsägningstider då eventuellt ännu inte gått till ända
saknar därvid betydelse. Om arbetstagarna slutar vid olika tidpunkter, skall
varselliden räknas från den tidpunkt då den första gruppen arbetstagare lämnar
företaget. Den varseltid sora arbetsgivaren därvid har att iaktta bestäms dock,
såsom nyss angetts, med hänsyn till hela antalet uppsagda arbetstagare.
3 §
I
paragrafen, sora i huvudsak raotsvarar 3 § i utredningens förslag, anges vilken
varsellid sora skall iakttas när en driftsinskränkning inle leder till
uppsägning.
I första stycket regleras
den tid inora vilken varsel skall läranas ora driftsinskränkningar, sora kan
raedföra permitteringsåtgärder varigenora arbetet helt eller delvis inskränks
utan att anstäUningen upphör all gälla. I likhet raed vad som gäller enligt 2 §
skall varseltiden räknas från den lidpunkt då driftsinskränkningen genomförs. I
förevarande fall innebär delta den tidpunkt då permitteringen träder i kraft,
dvs. då arbe-
Prop.
1973:129 292
tet
för de av driftsinskränkningen berörda arbetstagarna helt eller delvis
inskränks.
I
andra stycket ges en bestäraraelse om en varsellid på sex veckor för det fall
att arbetstagare med anställning för viss tid, viss säsong eller visst arbete
tiU följd av driftsinskränkning inte bereds fortsatt anstäUning, när den
tidigare anstäUningen upphör eller den nya säsongen skall börja. I likhet raed
vad som gäller om underrättelse till arbetstagaren enligt den föreslagna lagen
ora anställningsskydd avses inte fall, då sådan fortsatt anställning kan
beredas i nära anslutning lill nämnda tidpunkt.
Av
styckets formulering framgår, all bestäramelsen tar sikte på sådana fall då
orsaken till att fortsatt anställning inle sker är att arbetsgivaren raåste
inskränka eller lägga ned driften. Varsel komraer således i fråga endast i
sådana fall, där del är överenskorarael raellan partema eller på gmnd av
anställningsförhållandets varaktighet och förhållandena i övrigt ligger i
sakens natur, att anställningen annars skulle ha ersatts av en fortsatt
anställning. Står det däreraot redan från början klart, att det är fråga endast
om enstaka anställning där någon fortsättning inte kan komma i fräga,
föreligger inte någon varselskyldighet eftersora del då inte kan sägas vara
fråga ora någon driftinskränkning.
Varseltiden
skall i de fall, som avses i andra stycket, räknas från den tidpunkt då den nya
anställningen skulle ha påbörjats, ora någon driftinskränkning inte
företagits.
4
§
I
denna paragraf, som överensstämmer med 4 § i utredningens förslag, föreskrivs
undantag från de i 2 eller 3 § föreskrivna varseltiderna för det faU, att
arbetsgivaren inte kunnat lämna varsel så lång tid i förväg som anges i dessa
paragrafer. Även i varselöverenskommelsen har en dylik undanlagsbestäraraelse
uppstäUts. En raotsvarighet tUl bestämmelsen har intagits i 30 § i förslaget
lill lag ora anstäUningsskydd.
I
likhet med den motsvarande bestämraelsen i lagen ora anstäUningsskydd tar
paragrafen sikte på sådana omständigheter, som legal utanför arbetsgivarens
kontroU och därför inle tidigare varit kända för arbetsgivaren eller kunnat
förutses av honom. Härmed avses exempelvis sådana faU som att säsongen börjar
senare eller slutar tidigare än som kunnat beräknas, att en underleverantör
helt plötsligt eller oväntat blir utan bestäUningar, alt råvarutUlförsel
uteblir av olika anledningar eUer alt en kundorder hastigt annulleras.
Ytterligare exempel är plötsliga importrestriktioner i ett land, varigenom
raöjlighelerna för ett svenskt företag att exportera till detta land minskar
eller hindras.
Ora
en dylik force majeure-situation som nu nämnls föreligger, skaU varsel i
stället för enligt huvudregeln lämnas så snart det kan ske. Ibland torde
situationen kunna vara sådan alt någon varseltid över huvud taget inte kan
iakttas, t. ex. när en fabrik brinner ned.
Prop.
1973:129 293
5 §
Paragrafen
överensstäraraer med 5 § i utredningens förslag.
I
första stycket anges vilka uppgifter ett varsel, som lämnas enligt 2 eller 3 §,
skall innehålla. 1 slort sett är det fråga ora sarama uppgifter, som skaU
lämnas enligt 1968 års varselöverenskoraraelse och 1969 års cirkulär ora
personalinskränkningar m. ra. Sålunda skaU anges orsaken till
driftsinskränkningen, den tidpunkt då denna är avsedd att genoraföras saml
antalet berörda arbetstagare. Därjärate skall uppgift läranas ora hur dessa
arbetstagare fördelar sig på olika yrkesgrupper saral ora driftsinskränkningens
art, dvs. huruvida driftsinskränkningen kan leda tiU uppsägning, tiU
perraittering eUer tiU att en tidsbegränsad anställning inle förnyas.
För
att skyldigheten att lärana varsel skall anses fuUgjord krävs att de uppgifter,
sora avses i första stycket, läranats inom den föreskrivna varseltiden. Den som
inom denna tid endast uppgett att han avser att genomföra en
driftsinskränkning, har inte fullgjort sin varselskyldighet och riskerar att
åläggas varselavgift enligt 17 §.
Av 1
§ framgår att varsel skaU läranas skriftligen. Detta krav gäUer givetvis även
de uppgifter sora skall läranas enligt 5 § första stycket. Det synes lämpligt
att arbetsmarknadsmyndigheterna lillhandahåUer blanketter för varsel, försedda
med särskilda koluraner för dessa uppgifter.
Uppgift
om vilka arbetstagare som berörs av en driftsinskränkning kan i allraänhet inte
läranas förrän förhandlingarna ora den s. k. listan slutförts. Tiden för
lämnande av varsel torde då som regel ha gått ut. Så snart det kan ske, dvs.
när listan är klar, skaU arbetsgivaren emellertid enligt andra stycket i denna
paragraf komplettera sitt varsel med uppgift ora dessa arbetstagare.
Den
sora fullgjort sin skyldighet att lärana varsel men underlåter att lärana
uppgift ora de arbetstagare, som berörs av driftsinskränkningen, kan inte
åläggas varselavgift enligt 17 §. I ell dylikt faU kan länsarbetsnämnden
emellertid enligt andra stycket förelägga arbetsgivaren genora vite att
fullgöra sin uppgiftsskyidighet.
6 §
Paragrafen
motsvarar i huvudsak 6 § i utredningens förslag.
Enligt
29 § 3 i förslaget tiU lag om anställningsskydd skaU varsel om uppsägning på
grund av arbetsbrist läranas till arbetstagarorganisation rainsl en månad i
förväg. Om de berörda arbetstagarna står kvar i arbete under hela
uppsägningstiden och vissa av dem har sex månaders uppsägningstid, kan sådant
varsel således komraa att lämnas lUl organisationen mer än sju raånader före
driftsinskränkningens genomförande, eller alltså minst en månad tidigare än
den längsta varseltid som gäller enligt 2 § i förevarande lagförslag. Enligt
koUeklivavlal kan ar-
Prop.
1973:129 294
betsgivaren
även i övrigt vara skyldig att iaktta längre tider för lämnande av varsel till
arbetstagarorganisation än som enligt det nu aktuella lagförslaget gäller för
varsel till arbetsmarknadsverket. Genom förevarande paragraf åstadkoms
eraellertid en saraordning av dessa olika varsel. Även om varselskyldighet
enUgt huvudregeln i detla lagförslag inte inträtt, när en arbetsgivare till
följd av driftsinskränkning varslar arbetstagarorganisation på grund av lag
eller avtal, skaU sålunda länsarbetsnämnden likväl samtidigt varslas om
driftsinskränkningen. Såsora vid övriga fall av varsel ora driftsinskränkningar
avser paragrafen dock endast driftsinskränkning sora berör rainst fera
arbetstagare.
Paragrafen
är endast tUlämplig, när en arbetsgivare varslar arbetstagarorganisation i
enlighet med föreskrift i lag eller avtal. Läranas varsel utan att sådan
skyldighet föreligger, är arbetsgivaren således enligt paragrafen inle skyldig
att samtidigt varsla länsarbetsnämnden om driftsinskränkningen. Å andra sidan
är paragrafen tillämplig endast för det faU att arbetsgivaren faktiskt varslar
arbetstagarorganisation. Om arbetsgivaren enligt lag eller avtal är skyldig
att lämna sådant varsel men underlåter detta, gör han sig alltså inte dessutom
skyldig tiU brott mot varselbestämmelserna enligt förevarande lag, om varsel
till länsarbetsnämnden läranas först när skyldighet härtiU inträtt enligt
huvudregeln i 2 eller 3 §.
När
en arbetsgivare till följd av driftsinskränkning lämnar varsel till
arbetstagarorganisationen, innan skyldighet att varsla länsarbetsnämnden
inträtt, torde arbetsgivaren inte aUtid veta hur många arbetstagare som kan
komma att beröras av driftsinskränkningen. I paragrafen föreskrivs därför att
det är tillräckligt om de uppgifter, som varsel skall innehålla enligt 5 §,
läranas senast när varselskyldighet enligt huvudregeln i 2 eller 3 § inträder.
7
§
I
713 §S regleras arbetsraarknadsrayndigheternas möjligheter att vidta åtgärder
för att främja anställning av äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt
arbetsförmåga, vare sig de innehar en anställning eller slår utan arbete på
den ordinarie arbetsraarknaden. I lagen anges inte vilka som är att betrakta
som äldre eller som kan anses ha nedsatt arbetsförmåga. Som jag anförde vid
tillkorasten av 1971 års sysselsättoingslag kan svårigheterna på
arbetsmarknaden för den äldre arbetskraften sätta in vid varierande åldrar,
beroende på t. ex. arbetstagarnas utbildning och yrkeserfarenhet,
näringsstrukturen i regionen etc, I fråga ora arbetstagare raed nedsatt
arbetsförraåga har jag i den allmänna raotiveringen (avsnittet 5.3.2) anfört
att nedsättningen i arbetsförraågan kan raedföra svårigheter att behålla eller
erhåUa anställning i vissa men inte i andra faU. Slutsatsen härav blir alt del
i lagen inte kan närmare anges vilka arbetstagare som orafattas av lagen. Denna
Prop.
1973:129 295
bör
bli tillämplig på alla arbetstagare, som vid en given tidpunkt på grund av
ålder eller nedsatt arbetsförraåga har svårigheter att behålla eller erhålla
anstäUning på den öppna arbetsmarknaden eller som kan väntas få sådana
svårigheter, om inte särskilda åtgärder vidtas. Bedömningen härav får i sista
hand utföras av arbetsraarknadsrayndigheterna.
7 §, som i huvudsak
motsvarar 7 § i utredningens förslag, innehåller i första stycket regler om
länsarbetsnämnds rätt att förelägga arbetsgivare att lämna vissa grundläggande
uppgifter om personalstrakturen och ora förestående förändringar i
arbetsstyrkan. Dessa uppgifter utgör underlag för närandens bedöraningar om
överläggningar bör las upp med arbetsgivaren beträffande åtgärder för att
främja anstäUning av äldre arbetstagare eller arbetstagare med nedsatt
arbetsförmåga. Sådana uppgifter kan även behövas för att näranden skall kunna
kontrollera, att de åtgärder som överenskoraraits vid sådana överläggningar
blir genoraförda.
Trots
att det inte uttryckligen angetts i lagtexten ligger det i sakens natur att
länsarbetsnäranden kan förelägga endast arbetsgivare, sora driver verksamhet
inom länet, all lämna uppgifter enligt denna paragraf. I motsats till 1971 års
sysselsältningslag gäller ingen begränsning tUl enbart arbetsgivare med minst
fem anstäUda. Sora jag har anfört i den allmänna motiveringen torde det
emeUertid i praktiken normalt inte bli aktuellt med ingripande gentemot
arbetsgivare med endast ett fåtal anställda.
De
uppgifter som länsarbetsnäranden kan infordra raed slöd av denna paragraf har
behandlats i den allmänna raotiveringen (avsnittet 5.3.2). I likhet raed vad
som gäller enligt 1971 års sysselsättningslag kan nämnden infordra uppgift om
arbetsstyrkans storlek och sararaansättning med avseende på arbetstagarnas
ålder, kön, nationalitet och huvudsakliga arbetsuppgifter (första stycket 1).
Vidare kan nämnden infordra uppgift om antalet arbetstagare med nedsatt
arbetsförmåga (första stycket 2). Slutligen har nämnden rätt att infordra
uppgift om förestående förändringar i arbetsstyrkan såsora uppsägningar,
perraitteringar, oraplaceringar eller lediga platser som föranleder
nyanställning (första stycket 3). Beträffande planerade nyanställningar framgår
av stadgandets formulering att det härvid inte är fråga om sådan rekrytering
av lediga platser, som sker internt inom företaget.
Vilka
uppgifter som i ett visst faU skall infordras måste bli beroende av det ändaraål
för vilket uppgifterna skall användas. Ofta torde det för länsarbetsnärandens
del vara lillräckligt med raera sararaanfattande uppgifter. Vid infordrandet av
uppgifter skall alltid iakttas, att arbetsgivaren inte förorsakas större
besvär än sora är nödvändigt. Bl. a. bör uppgifterna helst vara sådana att de
kan tas fram med hjälp av förefintlig datateknik eller liknande.
Enligt
paragrafen kan länsarbetsnämnden infordra nu angivna upp-
Prop. 1973:129 296
gifter
i den utsträckning som nämnden anser det påkallat. Uppgifterna kan infordras
till en viss bestärad lidpunkt, raen hinder möter inte mot alt arbetsgivaren
under en period föreläggs att regelbundet lämna dessa uppgifter på vissa tider.
Vad beträffar uppgifter om föreslående förändringar i arbetsstyrkan kan det
ofta vara lämpligt att arbetsgivaren åläggs att fortlöpande lärana dessa så
länge det kan anses påkallat.
I enlighet raed vad jag
anförde vid införandel av 1971 års sysselsättningslag bör föreläggande ora
uppgiftsskyidighet aktualiseras inte bara i sådana regioner, där
sysselsättningssvårighelerna för lokalt bunden äldre eller handikappad
arbetskraft är särskilt framträdande, utan även i andra delar av landet. Även
ora sysselsättningslägel är i och för sig tillfredsställande, kan nämligen
varsel om driftsinskränkningar eUer andra väntade förändringar på
arbetsraarknaden vara ägnade att inge farhågor för sysselsättningsläget för
äldre och personer raed nedsatt arbetsförraåga. Detta kan utgöra skäl för
länsarbetsnämnden att skärpa sin uppraärksarahet på utvecklingen och vid tecken
på svårigheter för sådan arbetskraft utnyttja de befogenheter sora lagen ger. Å
andra sidan bör ett bekymmersamt läge för denna arbetskraft i en viss region,
som beror på att där finns ett specieUt högt antal sådana arbetstagare, inte
las till intäkt för längre gående ingripanden än i andra regioner.
Enligt
andra stycket skall länsarbetsnäranden bereda arbetsgivaren och berörda
organisationer, dvs. den arbetsgivarorganisation som arbetsgivare lilUiör och
de arbetstagarorganisationer som företräder de anställda på arbetsplatsen,
tillfälle att yttra sig innan föreläggande ora lämnande av uppgifter raeddelas.
Länsarbetsnämnden kan självfallet bereda även andra tillfälle att avge
yttrande. Så t. ex. kan det vara lämpligt att yttrande inhämtas från
vederbörande byggarbetsnämnd, innan föreläggande meddelas för arbetsgivare inom
byggnadsindustrin. Föreläggande kan förenas med vite. Av aUmänna principer
följer dock att vite inte kan föreläggas statlig rayndighet.
8
§
I
denna paragraf, som motsvarar 8 § i utredningens förslag, regleras de
överläggningar som kan hållas inför en länsarbetsnämnd eller någon som nämnden
därtiU förordnat, exerapelvis en tjänsteman vid den lokala arbetsförmedlingen.
Paragrafen tar således sikte även på överläggningar som sker i en
anpassningsgrupp, i vilken en sådan tjänsteman raedverkar.
Stadgandet
har utforraals såsom en skyldighet för arbetsgivare all delta i dylika
överläggningar. TiU skillnad från vad som gäller enligt 1971 års
sysselsättningslag behöver några särskUda förutsättningar inte vara uppfyllda
för att sådan skyldighet skall föreligga. Något undanlag för arbetsgivare med
viss verksamhet gäller inte. Även offentliga arbetsgivare träffas alltså av
besläraraelsen. Att undantag från skyldigheten dock kan medges i vissa fall
berörs närraare i koramentaren lill 25 §.
Prop.
1973:129 297
Vid
företag där anpassningsgrapper finns inrättade torde arbetsmarknadsmyndigheterna
genora sin raedverkan i dessa grupper sora regel få erforderlig kännedora ora
anställningsförhållandena för äldre arbetstagare och arbetstagare raed nedsatt
arbetsförraåga. De åtgärder sora därvid kan anses påkallade synes i första
hand böra diskuteras i anpassningsgruppen. Först ora lösningar inle kan uppnås
i saraförstånd bör del bli aktuellt för arbetsraarknadsverkets representant i
gruppen alt hänskjuta ärendet till länsarbetsnäranden. Näranden kan även i
andra fall, exerapelvis efter fraraställning av facklig organisation eller av
en handikapporganisation, finna anledning att ta upp ett ärende sora
behandlats i en anpassningsgrupp. Vidare kan det någon gång vara påkallat att
näranden tar upp överläggningar med en arbetsgivare ora vissa frågor sora inle
dessförinnan varit föreraål för diskussion i anpassningsgruppen. Delta torde
bli aktuellt frärast beträffande frågor av raera övergripande natur eller
annars av raera principiell betydelse eller i sådana fall där arbetsgivaren
visat sig ointresserad att delta i sakliga diskussioner i anpassningsgrappen.
Där
anpassningsgrupper saknas får överläggningarna föras direkt inför
länsarbetsnäranden. Den utredning, sora länsarbetsnäranden kan inhärata med
stöd av 7 § eller sora nämnden på annat sätl kan få tillgång till, utgör i
dessa fall underlag för nämndens bedöraningar ora anledning finns att ta upp
överläggningar raed en arbetsgivare enligt denna lag. I lagen anges inte några
särskilda förutsättningar, under vilka nämnden skall eller bör ta initiativ tiU
sådana överläggningar. I stället har det överlämnats åt länsarbetsnämnderna att
med hänsyn tiU omständigheterna i varje särskilt faU avgöra ora anledning
finns till sådana överläggningar. Jag vill i delta sammanhang erinra om att
arbetsmarknadens organisationer är representerade i länsarbetsnämnderna. Om
överläggningar påkallas av facklig organisation eller en handikapporganisation
får det förutsättas att näranden koraraer att villfara denna begäran i den
utsträckning sora tillgängliga resurser medger del.
Överläggningar
som avses i denna paragraf kan aktualiseras när förhållandena för någon viss
äldre arbetstagare eller arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga påkallar
det. Anledning att ta upp överläggningar kan också föreligga när särskUda
åtgärder behöver vidtas raera generellt för att öka möjligheterna för sådana
arbetstagare som nu nämnts att behålla eller erhåUa anställning hos en
arbetsgivare.
Målet
för överläggningarna är givetvis att åstadkoraraa, att anställningsförhållandena
för äldre och personer med nedsatt arbetsförmåga blir tillfredsställande hos
arbetsgivaren. Alla tänkbara lösningar kan därvid diskuteras. Självfallet måsle
dock diskussionen föras mot bakgrand av vad sora är praktiskt raöjligt alt
åstadkoraraa och vad som rimligen kan krävas av arbetsgivaren.
Enligt
paragrafen kan överläggningarna ta sikte på åtgärder för att förbättra
arbetsförhåUandena för sådana äldre arbetstagare eller arbets-
Prop. 1973:129 298
tagare med nedsatt arbetsförmåga, som redan är anställda
(första stycket I). Som anförts i den allmänna motiveringen rör det sig i dessa
fall företrädesvis om olika åtgärder för arbetsanpassning. Därvid bör arbetsmarknadsverkets
representanter vid överläggningarna medverka liU att de arbetsmarknadspolitiska
hjälpmedel, som finns tiUgängliga för detla ändaraål, så långt raöjligt koramer
till användning. Vidare kan överläggningarna avse åtgärder för att trygga
fortsatt anstäUning åt sådana äldre arbetstagare eller arbetstagare med
nedsatt arbetsförraåga, sora i sitt arbete börjat få anpassningssvårigheter av
olika slag (första stycket 2). De åtgärder sora här kan komma i fråga är
framför aUt oraplacering av arbetstagaren tiU ett annat för honom lämpligare
arbete. Slutligen kan överläggningarna gälla frågor om nyanställning av vissa
äldre arbetstagare eller arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga eUer om ökad
rekrytering av sådana arbetstagare mera allmänt, ävensom åtgärder för att
främja sådan anstäUning (första stycket 3).
Enligt
andra stycket skall, förutom arbetsgivaren, berörda arbetstagarorganisationer
kallas till överläggningar sora håUs enligt denna paragraf. Besläraraelsen lar
sikte både på överläggningar inför länsarbetsnäranden och överläggningar i en
anpassningsgrapp där en av nämnden förordnad tjänsteman vid den lokala
arbetsförmedlingen deltar. Som jag framhållit i den allmänna raotiveringen är
det närnligen för alt lagen skall kunna få effekt nödvändigt alt
arbetsmarknadsverkels insatser görs i nära samarbete raed de organisationer som
företräder de anställda hos arbetsgivaren. Del erfordras dock inte att alla
organisationer på arbetsplatsen alltid kallas. Om de ärenden sora skall
behandlas angår endast arbetstagare i en viss organisation, är det
lillräckligt att blott denna organisationen kallas. Inget hindrar eraellertid
alt även organisationer som företräder andra anställda på arbetsplatsen kallas
till dessa överläggningar. Detta synes tvärtom vara lämpligt om de ärenden som
skall behandlas kan ha betydelse utöver del enskilda fallet.
TUl överläggningar som hålls inför länsarbetsnämnden skall
vidare den organisation som arbetsgivaren tillhör kallas. Detta behöver däremot
inte ske när överläggningar håUs i en anpassningsgrupp.
Hinder möter inte mot att tiU överläggningar inför
länsarbetsnäranden kalla även andra än de i denna paragraf uttryckUgen
angivna. Sålunda lorde det ibland kunna vara ändaraålsenligt alt kalla
företrädare för handikapporganisationerna tiU sådana överläggningar.
KaUelse
till överläggningar enligt denna paragraf utfärdas av länsarbetsnämnden eller,
beträffande överläggningar sora sker i en anpassningsgrupp, av den tjänsteman
sora nämnden förordnat att delta i denna grupp.
EnUgt andra stycket kan kaUelse av arbetsgivare förenas
raed vite. Beslul härom kan fattas endast av länsarbetsnäranden. Sådant beslut
bör meddelas av nämnden i plenum.
Prop.
1973:129 299
9
§
Paragrafen,
som saknar motsvarighet i utredningens förslag, reglerar länsarbetsnämndens
möjligheter att ge arbetsgivaren anvisningar ora åtgärder för att bereda äldre
arbetstagare eller arbetstagare raed nedsatt arbetsförmåga bättre sysselsättningsmöjligheter.
Liknande regler finns i 2 § andra stycket i 1971 års sysselsättningslag.
Av
stadgandets formulering fraragår, att länsarbetsnämnden inte får meddela
anvisningar enligt denna paragraf förrän överläggningar håUits inför nämnden om
vilka åtgärder arbetsgivaren bör vidta. Ett undantag synes dock böra gälla för
sådana faU när det beror på denne alt sådana överiäggningar inte har kommit liU
stånd. UltryckUg föreskrift härom i lagen torde inte erfordras. Sora utvecklats
i den allraänna motiveringen bör vidare alla möjligheter att få tUl stånd
lösningar i samförstånd ha prövats, innan anvisningar enligt denna paragraf
meddelas.
Vid
meddelandet av anvisningar bör länsarbetsnämnden företa en avvägning raellan
det allraänna intresse av att åstadkomma förbättrade anställningsförhållanden
för äldre och personer med nedsatt arbetsförmåga samt arbetsgivarens intresse
av att inle utsättas för aUtför ingripande åtgärder. Om reella överläggningar
har skett och länsarbetsnämndens synpunkter på vilka åtgärder som bör komraa i
fråga avvisas av arbetsgivaren exempelvis därför all han bedömer alt
produktionsresultatet kan äventyras, ora de genoraförs, eller att deras
genoraförande drar alltför höga kostnader, bör näranden gå frara med
försiktighet. Stor betydelse måste därvidlag också tillmätas de anställdas
synpunkter. Möjligheterna att få åtgärder genoraförda kan vidare försvåras, ora
intressemotsättningar mellan arbetsgivare och anställda eller olika grapper av
anställda föreligger eller kan befaras uppstå i fråga ora åtgärderna. Även i
dessa fall bör näranden iaktta stor försiktighet.
Som
jag har anfört i den allmänna motiveringen bör länsarbetsnämnden ha fria
händer i fråga om den närmare utforraningen av anvisningarna. Inte sällan
torde vara ändaraålsenligt att nämnden ger arbetsgivaren anvisning om att
närmare utreda förutsättningarna för vissa förbättringar av
sysselsättningsförhållandena för äldre arbetstagare eller arbetstagare med
nedsatt arbetsförmåga. Denna utredning kan dryftas i ett senare skede av
överläggningarna och utgöra grundvalen för anvisningar om konkreta åtgärder.
Därvid torde det framför allt bli aktuellt raed sådana åtgärder, sora kan
behöva vidtas för all arbetsplatser och arbetsuppgifter anpassas lill dessa
arbetstagares särskUda förutsättningar, så att möjligheterna ökas för dem som
redan är anstäUda att stanna kvar i anstäUningen och alt flera sådana
arbetstagare skall kunna anställas hos arbetsgivaren. TiUfredssläUande resultat
torde många gånger kunna nås genom enkla tekniska anordningar eUer smärre
förändringar av organisatorisk art eller genora ianspråktagande av vanhga arbetsmarknadspoliliska
medel.
Prop.
1973:129 300
För
att förverkliga önskemålet att fler äldre arbetstagare eller arbetstagare med
nedsatt arbetsförmåga blir anställda hos arbetsgivaren kan länsarbetsnäranden
enligt paragrafen även anmoda denne att i samband med nyanställningar öka
andelen sådana arbetstagare i arbetsstyrkan i enlighet raed vad nämnden
närmare anger. Bedömningen av ora en sådan anvisning skall raeddelas raåste ske
mol bakgrund av hur många äldre arbetstagare eller arbetstagare med nedsatt
arbetsförmåga, som redan ingår i arbetsgivarens arbetsstyrka. Endast när sararaansättningen
av arbetsstyrkan inte är rimlig med avseende på sådana arbetstagare bör en
anvisning av detta slag komraa i fråga. Härvid har länsarbetsnäranden att ta
hänsyn bl. a. lill de vid olika tillfällen varierande behoven att bereda äldre
arbetstagare eUer arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga anställning på den
öppna arbetsmarknaden och tUl den aktuelle arbetsgivarens raöjligheter att
anstäUa fler sådana arbetstagare. Ora länsarbetsnäranden finner skäl alt
raeddela en sådan kvoteringsanvisning sora nu nämnts bör denna vara så
preciserad att det klart framgår hur stor andel äldre arbetstagare eller
arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga som enligt nämndens mening bör ingå i
arbetsstyrkan. En sådan kvoteringsanvisning bör vidare förenas raed föreskrift
ora den tid inora vilken arbetsgivaren skall ha fyUl den föreskrivna kvoten.
En anvisning bör justeras,
ora ändrade förhållanden ger anledning till det. Exerapelvis kan det sedan
anvisningama meddelats visa sig att föreskrivna åtgärder drar högre kostnader
än raan från början haft anledning att räkna raed. Vidare kan det länkas att
arbetsgivaren på grund av omständigheter sora han inte rått över saknat
möjUghet att inom föreskriven tid nyanställa så raånga äldre arbetstagare eUer
arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga, som länsarbetsnämnden kan ha ålagt
honora att anställa.
10
§
Vid
överläggningar inför länsarbetsnämnden kan det visa sig att arbetsgivaren inte
har möjlighet att anställa fler äldre arbetstagare eller arbetstagare raed
nedsatt arbetsförmåga eller att göra särskUda förbättringar för de redan
anställdas räkning. I så fall bör nämnden låta frågan om ytterligare åtgärder
bero. Ora näranden eraellertid bedömer att möjlighet finns att genomföra
dylika åtgärder raen arbetsgivaren inle delar denna bedöraning kan det, sora
nämnls under 9 §, bli aktuellt att meddela arbetsgivaren anvisningar ora de
åtgärder sora han bör vidla i detta syfte. Vägrar arbetsgivaren att följa dessa
anvisningar skall nämnden enligt förevarande paragraf, sora i stort sett
raotsvarar 9 § i utredningens förslag, hänskjuta ärendet till AMS. Så skall
även ske, om arbetsgivaren underlåter att infria utfästelse som han gjort vid
överläggningen, liksom om han helt undandrar sig att raedverka vid
överläggningar enligt 8 §. Innan hänskjutande sker raåste dock konstateras att
del rör sig ora Ireds-
Prop.
1973:129 301
ka
från arbetsgivarens sida. Har arbetsgivaren giltig ursäkt för sin underlåtenhet
bör länsarbetsnäranden orahänderha ärendets fortsatta handläggning. I övriga
fall skall hänskjutande till AMS alllid ske,
11
§
Paragrafen,
sora närmast motsvarar 10 och 11 §§ i utredningens förslag, reglerar
förfarandet hos AMS.
Ärenden
om åtgärder för all främja anställning av äldre arbetstagare eller arbetstagare
med nedsatt arbetsförmåga kan anhängiggöras hos AMS genom hänskjutande från en
länsarbetsnämnd enligt 10 §. AMS kan även i andra fall ha anledning att la upp
ett ärende sora handlagts av en länsarbetsnärand. Sålunda kan en arbetsgivare,
sora ålagts anvisningar av länsarbetsnäranden, vända sig till AMS och anhålla
ora en omprövning av detta beslut. Denna raöjlighet står öppen också för andra
sora vUl påkalla ingripande av AMS i ärendet. Sora frarahållits i den allraänna
raotiveringen kan AMS vidare på anraälan av arbetsgivar-eller
arbetstagarorganisation eUer på eget initiativ la upp ett ärende, sora inte har
varit föreraål för överläggningar inför en länsarbetsnämnd, om det av
särskilda skäl är påkaUat att överläggningar hålls direkt inför styrelsen,
I
ett ärende, sora AMS i enlighet med vad nu sagts tagit upp, skall enligt första
stycket arbetsgivaren saral berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
beredas tillfälle alt yttra sig. Handläggningen hos AMS bör ha sararaa
inriktning sora överläggningama hos länsarbetsnämnd. Förfarandet skall således
inriktas på att i första hand uppnå lösningar i samförstånd. Det torde oftast
vara ändamålsenligt all AMS håller överläggning i ärendet med berörda parter. I
vissa faU kan del dock framstå sora uppenbart att en överläggning inle skulle
tjäna något ändamål. I så fall kan överläggning underlåtas och ärendet i
stället avgöras på handlingarna. Kan en saraförståndslösning inte ske kan AMS
enligt andra stycket på samma sätt som länsarbetsnärand meddela arbetsgivaren
anvisningar om åtgärder som bör vidtas för att bereda bättre sysselsättningsraöjligheter
åt äldre arbetstagare eller arbetstagare raed nedsatt arbetsförmåga.
För
att AMS skall kunna få en såvitt möjligt fuUständig utredning i ärendet kan
styrelsen vidare enligt andra stycket förelägga arbetsgivaren att förete
handlingar som kan antas ha betydelse för bedömningen av hans personalpolitik.
Besläraraelsen har häratats från 4 § andra stycket i 1971 års
sysselsättningslag.
Enligt
tredje stycket kan kallelse av arbetsgivare till överläggning inför styrelsen
saml föreläggande att förete handlingar förenas med vite. I överensstämmelse
med vad som gäUer beträffande föreläggande om uppgiftsskyldighet enligt 7 § har
vidare föreskrivits, alt arbetsgivaren och berörda organisationer skall beredas
tillfälle att yttra sig, innan ett editionsföreläggande raeddelas.
Prop. 1973:129 302
12 §
I
denna paragraf, sora saknar motsvarighet i utredningens förslag men som
motsvarar 5 § i 1971 års sysselsättningslag, regleras de Ivångsmöjligheter som
AMS i sista hand kan tillgripa, om en arbetsgivare uppenbart nonchalerar
anvisningar av styrelsen. Enligt paragrafen kan AMS i ell sådant fall förordna
all arbetsgivaren inte får anställa andra arbetstagare än dem som den
offentliga arbetsförmedlingen har anvisat eller godtagit. Möjligheten alt förordna
om sådant s. k. arbetsförraedlingstvång bör utnyttjas raed yttersta varsamhet
med hänsyn bl. a. till de negativa verkningarna för arbetstagare som kan följa
av att arbetsgivare tvingas anställa andra än dem han i första hand vill ha.
Förordnande om arbetsförraedlingstvång
kan besläraraas att gälla all personal som arbetsgivaren rekryterar.
Förordnandet kan också begränsas tUl att avse exempelvis rekrytering av
personal lill vissl arbetsställe eller av arbetstagare med vissa funktioner. I
förordnandet skall anges vilket arbetsförmedlingskontor arbetsgivaren har all
vända sig lill för att få anvisning på eller godkännande av arbetskraft.
Förordnande om
arbetsförraedlingstvång meddelas att gälla tUls vidare eller för viss tid.
Förordnandet skall upphävas när del av arbetsmarknadspolitiska skäl inte
längre behövs eller när det av andra skäl inte längre är lärapligt att
förordnandet består,
Ora
straff för arbetsgivare sora inte iakttar förordnande ora arbetsförraedlingstvång
stadgas i 20 §.
13 §
De
överläggningar, som avses i 8 och 11 §§, tar endast sikte på ål-gärder som en
enskild arbetsgivare bör vidta för att främja anstäUning av äldre arbetstagare
eller arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. Med hänsyn till alt
sysselsällningsförhållandena varierar inom olika branscher kan del för vissa
branscher vara ändaraålsenligt all söka uppnå för hela branschen geraensararaa
lösningar av de äldres och handikappades sysselsättningsproblem. ÄMS kan
därför ibland behöva la upp överläggningar med organisationerna inom en sådan
bransch eller del därav angående åtgärder för att främja anställning av äldre
arbetstagare eller arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. I förevarande
paragraf, som inte har någon raotsvarighet i utredningens förslag, erinras ora
att AMS på fraraställning av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller
på eget initiativ kan ta upp sådana överläggningar och på grundval av vad sora
därvid förekommit meddela anvisningar ora sådana åtgärder för den bransch eller
del därav som överläggningama avsett.
Det får förutsättas att de
branschorganisationer sora kallas till överläggningar enligt denna paragraf
kommer att infinna sig till överläggningarna utan att några särskilda
tvångsraedel härför behöver tillgripas. Jag har därför inte ansett det nödvändigt
att föreskriva att AMS skall kunna förena kallelse lill överläggningarna raed
vite.
Prop. 1973:129 303
Ora en enskild arbetsgivare inte följer anvisningar som
meddelats av ÄMS enligt denna paragraf kan länsarbetsnärand kaUa arbetsgivaren
saral berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer till överläggningar
enligt 8 §. Ärendet handläggs därvid enligt föreskrifterna i 9 12 §§, Vid
behov kan länsarbetsnäranden alltså raeddela anvisningar enligt 9 §. Följer
arbetsgivaren inle dessa anvisningar eller undandrar han sig alt raedverka vid
överläggningarna, skall ärendet hänskjutas till AMS för handläggning enligt 11
§. I sista hand kan en arbetsgivare som vägrar att rätta sig efler anvisningar,
vilka AMS raed stöd av näranda paragraf raeddelat, åläggas
arbetsförraedlingstvång enligt 12 §.
14 §
I 5 § andra stycket i den föreslagna lagen ora
anställningsskydd har uppställts vissa bestäraraelser sora syftar till att
begränsa arbetsgivarnas raöjligheter att sluta avtal om anställning för viss
tid, viss säsong eller visst arbete. Sålunda får avtal om att anställning skall
avse viss tid, viss säsong eller vissl arbete träffas endast om det föranleds
av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet. Avtal om anställning för viss
tid får dock träffas, ora avtalet gäller praktikarbele eller vikariat.
För att
raan skall få tiUräckliga garantier för en efterlevnad av dessa bestäraraelser
har länsarbetsnämndema i förevarande paragraf, sora inte har någon motsvarighet
i utredningsförslaget, lUlerkänts befogenhet all raeddela föreskrifter sora
inskränker arbetsgivarens rätt alt sluta avtal för begränsad tid. Sådana
föreskrifier skall raeddelas, om överträdelse av de näranda besläraraelserna
sker i väsentlig orafattning. Föreskrifter skall vidare raeddelas, ora arbetsgivaren
annars utoyltjar sin rätt enligt bestämraelserna att sluta avtal för begränsad
tid på sätt sora strider raot god sed på arbetsmarknaden. Härmed åsyftas
frärast sådana fall som att s. k. rullande visstidsanställningar sätts i
systera eller att arbetsgivaren sluter avtal om praktikarbete eller vikariat
utan att någon befogad anledning härtill föreligger.
Föreskrifter som meddelas av länsarbetsnämnden skall
förenas med vite. I likhet raed vad som gäller enligt 7 och 11 §§ skall
arbetsgivaren samt berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer beredas
tillfälle att yttra sig, innan föreskrifterna meddelas.
15 §
I likhet med vad som gäller enligt 1971 års
sysselsättningslag sker arbetstagarorganisations raedverkan i frågor, sora
avses i förevarande lag, genora företrädare som utses av organisationen bland
dess raedleraraar. I första hand bör därvid utses någon sora är anställd på arbetsplatsen.
Del är nämligen de anställdas förtrogenhet med arbetets villkor och
arbetsplatsernas förhållanden som skall tas tillvara vid handläggningen av ett
ärende enligt lagen. Anledning föreligger emeller-
Prop.
1973:129 304
tid
inle alt genom ett uttryckligt stadgande härom inskränka organisationernas
rätt att själva avgöra vilka representanter som de skaU utse. I vissa fall kan
anledning dessutom finnas alt välja en företrädare utanför den krets som är
anställd hos arbetsgivaren. Så måste uppenbarligen ske när det gäller att utse
en representant i en anpassningsgrupp som är gemensam för flera förelag.
Enligt förevarande
paragraf, sora överensstäraraer med 12 § i utredningens förslag, äger den som
företräder arbetstagarorganisation i frågor som avses i lagen motsvarande
skydd, som enligt arbetarskyddslagen (1949: 1) tiUkoraraer skyddsombud. Detta
innebär, att en sådan företrädare oavsett ora han är anställd hos
arbetsgivaren eller ej inte får hindras att fuUgöra sma uppgifter. Vidare får
företrädare, som är anstäUd hos arbetsgivaren, inle på den grund att han
utsetts härtiU eller i anledning av denna hans verksamhet lUlskyndas försämrade
arbetsförhållanden. Arbetsgivaren får ej heller av sådan orsak skilja honom
från anställningen eller försämra hans anställningsvillkor. Om de förslag till
ändringar i arbetarskyddslagen som nyligen lagts fram tUl riksdagen (se prop.
1973: 130) blir antagna komraer även en sådan företrädare för
arbetstagarorganisation som det nu är fråga om att vid tvist om giltigheten av
uppsägning eller avskedande kunna stå kvar i anställningen med bibehållna
arbetsförhållanden och anställningsvUlkor till dess all tvisten slutligt
prövats.
Det
kan tilläggas alt det ankommer på utredningen att i dess fortsatta arbete
överväga hur de nu genomgångna besläraraelserna i arbetarskyddslagen skall
saraordnas raed de raotsvarande bestämmelser sora lagen ora anställningsskydd
innehåller. Ett par reraissinstanser har dragit upp frågan ora ekonomisk
ersätining för saramanträdestid e. d. åt den sora företräder
arbetstagarorganisation i frågor sora avses i lagen. Denna fråga torde
eraellertid korama alt övervägas av utredningen i dess fortsatta arbete. Jag
finner därför inte anledning att nu lägga frara något förslag i frågan.
16
§
Paragrafen,
som överensstäraraer raed 13 § i utredningens förslag, innehåUer motsvarande
bestäraraelse ora tystnadsplikt sora föreskrivs i 8 § i 1971 års
sysselsättningslag. Paragrafen kompletteras av 22 § sekretesslagen med den
ändring däri som förordas i detta lagstiftningsärende.
Tystnadsplikt enligt
förevarande paragraf föreligger både beträffande uppgifter som lämnats raed
stöd av 17 §§ och i fråga om uppgifter som någon fått del av vid
överläggningar enligt 8, 11 eUer 13 §. Tystnadsplikten gäUer för såväl
tjänsteman vid arbetsmarknadsverket sora privatpersoner.
Ora
straff för den sora bryter raot denna tystnadsplikt stadgas i 21 §.
Prop. 1973:129 305
17 §
I denna paragraf, som motsvarar 14 § i utredningens
förslag, regleras påföljden för underlåtenhet att varsla om driftsinskränkning
enligt vad som föreskrivs i lagen. Påföljden utgörs av en särskild avgift,
benämnd varselavgift, som utges till statsverket.
All denna påföljd valts i stället för en påföljd av rent
straffrältslig natur beror bl. a. på att en varselavgifl kan åläggas även
arbetsgivare sora är juridisk person. Från huvudregehi alt juridisk person
skall kunna åläggas dylik avgifi har dock föreskrivits undantag för del faU alt
varsel underlåtes under lid då arbetsgivaren är i konkurs. Detta undanlag har
behandlats i den allraänna motiveringen (avsnittet 5.3.1). Vid tiU-lärapningen
av undantagsregeln måste beaktas, att skyldigheten all iaktta en viss varseltid
kan komraa i konflikt raed en konkursförvaltares skyldighet enligt
konkurslagen att vidta aUa åtgärder, sora frärajar en förmånlig och snabb
utredning av boel. Bl. a. åligger det förvaltaren att i samråd med rättens
orabudsraan ta ställning till frågan ora arbetsgivarens rörelse skall
fortsättas eller avvecklas. Fattas därvid beslut ora att rörelsen inte skall
fortsättas, föreligger ett fall då 4 § är tilläraplig. Del är då tillräckligt
att varsel läranas så snart delta beslul fattas.
Varselavgiften faststäUs för varje påbörjad vecka, sora
varsel försura-mals. Underlåtenheten att lärana varsel frarastår näraligen som
mera klandervärd ju längre tid som underlåtenheten avser. Vidare bestäms
varselavgiften lill vissl belopp, varierande raellan 100 och 500 kronor, för
varje arbetstagare sora berörs av driftsinskränkningen under den lid sora
varsel försuraraals. Inora angivna gränser kan vid bestäraraandet av
varselavgiften hänsyn tas till bl. a. förelagets ekonoraiska situation. Vidare
kan beaktas t. ex. ora arbetsgivaren tidigare försuraraat att lämna varsel i
rätt tid.
Varselavgifl kan även åläggas arbetsgivare som visserligen
inom föreskriven tid underrättat länsarbetsnämnden om sin avsikt att genomföra
en driftsinskränkning raen som underlåter att inora denna tid lämna de
uppgifter som anges i 5 § första stycket. Denna underlåtenhet måsle emellertid
betecknas sora mindre aUvarlig än en underlåtenhet alt överhuvudtaget lärana
någol varsel. För bl. a. dessa fall har i tredje stycket öppnats en möjlighet
att bestäraraa varselavgiflen till lägre belopp än sora anges i första stycket
ävensora att helt befria från sådan avgift.
För att underlåtenhet att lärana varsel inora föreskriven
tid skall medföra varselavgifl fordras att underlåtenheten skett uppsåtligen
eller av grov oaktsarahet. Den som av ren glömska lämnar varsel någon dag för
sent eUer som av misslag försummar all lärana uppgift i någol av de hänseenden
sora föreskrivs i 5 § torde därför ofta kunna gå fri från sådan påföljd.
Med anledning av ett uttalande under remissbehandlingen
vUl jag
20 Riksdagen 1973.1 saml Nr 129
Prop. 1973:129 306
framhålla
att hinder enligt min raening inte möter mot att varselavgifl åläggs även
statlig myndighet som försuraraat att lämna varsel enligt denna lag.
18 §
Paragrafen,
som motsvarar 15 § i utredningens förslag, innehåUer att varselavgift kan
åläggas endast av dorastol saral att talan ora åläggande av sådan avgifi inte
kan föras av annan än AMS.
Talan
om åläggande av varselavgift skall väckas genom stämningsansökan vid den
dorastol där arbetsgivaren har att svara i tvisteraål i allmänhet. Även i
övrigt skall bestämraelserna ora rättegången i tvistemål tillämpas. Enligt 20
§ lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken skall dock
beträffande rättegångskostnad och ordningen för målets fullföljd i högre rätt
bestämmelserna i rättegångsbalken angående allraänt åtal äga raotsvarande
tillärapning. Vidare skall beträffande föreläggande för AMS och utevaro av AMS
i raålet gälla vad sora i detta hänseende föreskrivs i rättegångsbalken ora
åklagare.
Paragrafen
innehåller även en bestämmelse om preskription av talan ora åläggande av
varselavgift. Enligt detta stadgande preskriberas sådan talan när ett år
förflutit från del alt driftsinskränkningen blivit hell genoraförd. Under
remissbehandlingen har AMS föreslagit att preskriptionstiden skall räknas från
utgången av det år, varander driftsinskränkningen genomfördes. Jag finner
eraellertid en sådan regel inle vara påkallad.
19 §
Paragrafen,
sora överensstäraraer med 16 § i utredningens förslag, stadgar ansvar för den
som uppsåtiigen eller av grov oaktsarahet lämnar oriktig uppgift i varsel eUer
i uppgift enligt 7 §. Hell betydelselösa oriktigheter skall dock inte
föranleda någon påföljd.
1
överensstäramelse med vad sora vanligen gäller vid brott av förevarande slag
utgörs straffsatsen av böter eller fängelse i högst ett år.
20 §
Enligt
denna paragraf, sora raotsvarar straffbestämraelsen i 7 § i 1971 års sysselsättningslag,
är underlåtenhet att iaktta ett av AMS meddelat förordnande om
arbelsförmedlingstvång straffbelagt. Straffskalan är böter eller fängelse i
högst ett år.
21 §
Paragrafen,
som överensstämmer med 18 § 1 utredningens förslag, innehåller en bestämmelse
om ansvar för brott mot den i 16 § föreskrivna tystnadsplikten. I likhet med
vad sora gäller enligt 1971 års sysselsättningslag utgörs straffsatsen av
böter eller fängelse i högst ett år.
Prop.
1973:129 307
22 §
Paragrafen,
som motsvarar 19 § i utredningens förslag, innehåller regler om åtal för
gärning som avses i 1921 §§. Vad beträffar brott mot 19 eller 20 § gäller att
allmänt åtal får väckas endast efter anmälan av AMS. I fråga ora brott raot
tystnadsplikten enligt 21 § har uppställts den särskilda åtalsbegränsningen,
att åtal får väckas endast efter angivelse av målsägande eller om åtal är
påkaUat från allmän synpunkt.
23 §
I
förevarande paragraf, som är ny, anges alt talan om utdöraande av vite sora
förelagts raed slöd av denna lag skall föras vid allraän dorastol av åklagare.
Sådan talan får väckas endast efter anmälan av länsarbetsnämnd eller AMS. När
del gäller vite som förelagts raed slöd av 14 § får talan dock föras även efler
anraälan av arbetstagarorganisation sora heraställl ora föreskrifter enligt
nämnda paragraf.
24 §
Paragrafen,
som överensstäraraer raed 20 § i utredningens förslag, innehåller en
bestäraraelse ora att talan mol beslut, som raeddelals av AMS enligt denna lag,
får föras hos Kungl. Maj:l genora besvär. Sådan talan prövas av Kungl. Maj:t i
statsrådet.
Talan
mot beslut av länsarbetsnämnd föres enligt 46 § instraktionen (1965: 667,
senast ändrad 1972: 301) för AMS och länsarbetsnäranderna hos AMS genom besvär.
En
arbetsgivare är inte rättsligen förpliktad att följa anvisningar som meddelats
av länsarbetsnämnd eller AMS med stöd av 9 resp. 11 eller 13 §. Av allraänna
regler följer att beslul ora anvisningar sora inle har någon direkt rättsverkan
inte kan överklagas. Det har liksora i 1971 års sysselsättningslag inte ansetts
påkallat att i detta sammanhang göra avsteg från dessa allmänna regler. Det
kan tUläggas att, om en arbetsgivare sora meddelats anvisningar av
länsarbetsnämnd anser dessa vara för betungande, det slår honora fritt att,
liksora andra sora inte är nöjda med länsarbetsnärandens handläggning, vända
sig till AMS och anhålla ora ingripande från styrelsen.
I
lagen har inte intagits någon bestäraraelse om att beslut länder tiU
efterrättelse omedelbart. Härav följer att beslul som kan överklagas inte får
verkställas mot arbetsgivarens vilja förrän det har vunnit laga kraft.
25 §
Sora
berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.1) kan inom vissa branscher
råda specieUa förhåUanden som påkaUar avvikelser från de i 16 §§ meddelade
varselreglerna. Även reglema i 712 §§ om anställningsfrämjande åtgärder för
äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga torde i vissa
fall behöva modifieras. Som
Prop.
1973:129 308
jag
har nämnt i den allraänna raotiveringen (avsnittet 5.3.2) torde detta gälla bl.
a. för byggnadsbranschens del. På grund härav har i förevarande paragraf
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts berayndigande, AMS getts raöjlighet att
föreskriva undantag från bestämmelserna i 112 §§. För att ett sådant undanlag
skall göras bör enligt min mening föratsättas att AMS i stället träffar
särskild överenskommelse med berörda parter om andra bestämmelser som bättre
passar för branschen. Visar del sig alt dessa bestäraraelser inte följs kan del
bli aktuellt att åter göra lagen tilläraplig för denna bransch.
I
lUdiet raed vad sora gäller enligt 1971 års sysselsättningslag kan Kungl. Maj:l
eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, AMS meddela närraare föreskrifter för
tillärapningen av besläraraelserna i den nya lagen.
Ö
vergångsbestämmdser
Enligt
punkten 1 skall lagen träda i kraft den 1 juli 1974, då 1971 års
sysselsättningslag skall upphöra att gälla. Den nya lagen blir aUlså omedelbart
tUlämplig på förfaranden sora inletts före ikraftträdandet raed stöd av den
äldre lagen.
Enligt
andra punkten är arbetsgivare inte skyldig alt lärana varsel enligt 16 §§ om
en tUlämpning av dessa bestäraraelser skulle medföra att varsel skulle läranas
före ikraftträdandet. Denna särskUda regel medför alt en arbetsgivare inte
behöver uppskjuta genoraförandet av en driftsinskränkning för att den i den nya
lagen föreskrivna varseltiden skall kunna iakttas. Däreraot blir nya lagen i
och för sig tUläraplig på en driftsinskränkning som visserligen beslutats före
ikraftträdandet men som genomförs först efter ikraftträdandet. Har exerapelvis
ett företag i juni 1974 beslutat att säga upp 20 arbetstagare till den 1 oktober
1974 raåste varsel enligt nya lagen läranas rainst två raånader före
driftsinskränkningen, dvs. i delta fall senast den 1 augusti.
8
Hemställan
Under
åberopande av del anförda hemställer jag att Kungl. Maj:l föreslår riksdagen
alt antaga förslagen tUl
1)
lag om anställningsskydd,
2)
lag om vissa
anstäUningsfrämjande åtgärder,
3)
lag om ändring i lagen (1937:
249) om inskränkningar i rätlen att utbekomma allmänna handlingar.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skaU
avlåias proposition av den lydelse bilaga tiU detta protokoll ulvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
Prop. 1973:129 309
Bilaga
1 De sakkunnigas förslag
Förslag
till
Lag
om anställningsskydd
Allmänna
bestämmelser
1
§ Denna lag äger tillärapning
på arbetstagare i allraän eller enskUd tjänst.
2
§ Innehåller lag eller annan
författning stadganden, sora avviker från denna lag, skall dessa i stället
tUlärapas.
3
§ Stadgandena i 15, 17 och 18
§§, 20 § andra stycket, 21 § andra stycket saml 23, 26, 27, 28 och 30 §§ får
ersättas av bestäraraelser i kollektivavtal, sora pä arbetstagarsidan slutits
eller godkänts av organisation, vilken är alt anse som huvudorganisation
enligt lagen (1936: 506) ora förenings- och förhandlingsrätt.
Arbetsgivare,
sora är bunden av sådant koUeklivavlal, får tillämpa avtalet även på
arbetstagare, vilken ej är medlera av den avtalsslutande organisationen på
arbetstagarsidan, under förutsättning alt arbetstagaren sysselsattes i arbete
sora avses raed avtalet och ej orafattas av annat kollektivavtal.
Har
eljest raellan arbetsgivare och arbetstagare träffats avtal, som innebär all
arbetstagarens rättigheter enligt denna lag inskränkes, är avtalet OgUtigt i
den delen.
4
§ Inträder ny arbetsgivare i
ett anställningsförhållande eller äger eljest rura en förändring på
arbetsgivarsidan, skall det vid lagens tillämpning icke medföra att en ny
anställning anses föreligga, ora driften fortsätter oberoende av förändringen.
5
§ Övergår arbetstagare till
anställning hos annan arbetsgivare inora sararaa koncern, äger han vid
beräkning av anställningstid enligt denna lag åberopa även sin anställning hos
den tidigare arbetsgivaren.
Första
stycket äger motsvarande tillämpning då raellan arbetsgivarna föreligger sådan
intressegeraenskap, sora kan likställas med ett koncernförhållande.
Beträffande
företrädesrätt till anställning gäller dock vad sora stadgas i 17 och 18 §§
saral 21 § andra stycket.
.4nstäilning$avtalets
ingående och upphörande
6 §
Anställning anses gälla tills vidare, ora ej annat särskilt avtalats.
Avtal om att anställning skall avse viss tid, viss säsong eUer vissl arbete
får
träffas endast om delta föranledes av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet
eller står i överensstämraelse med sedvänja inora branschen.
Prop.
1973:129 310
7 §
Anställning, sora gäUer tills vidare, upphör genom uppsägning. Så
dan uppsägning får ej för sin verkan göras beroende av visst vUlkor.
Arbetsgivare
är enligt 25, 26 och 29 §§ skyldig att före uppsägning varsla och överlägga om
den tilltänkta åtgärden.
Särskilda
bestäraraelser gäller enligt 30 § för visst fall, då arbetstagare avgår med pension.
8 §
Anställning, som avser viss tid, viss säsong eller visst arbete, upp
hör utan föregående uppsägning vid anställningstidens utgång eller då
arbelet blivit slutfört, om annat ej avtalats.
Om
skyldighet för arbetsgivare att i visst fall varsla och överlägga innan sådan
anställning upphör stadgas i 28 och 29 §§.
9 §
Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakUgl grundad.
Om uppsägningen beror på förhåUande som hänför sig tUl arbetstaga
ren personligen, får den icke grundas enbart på omständighet som ar
betsgivaren känt till raer än en månad, innan varsel lämnades.
10 §
Uppsägning från arbetsgivarens sida får icke ske utan att denne,
där så skäligen kan krävas, erbjudit arbetstagaren annan anställning hos
arbetsgivaren.
11 §
Uppsägning från arbetsgivarens sida skall ske skriftligen.
Arbetsgivaren är skyldig alt på arbetstagarens begäran uppgiva de
omständigheter, som
åberopas för uppsägningen. Uppgiften skall vara skriftiig, om arbetstagaren
begär det.
12 §
I besked ora uppsägning enligt 11 § första stycket skaU arbetsgiva
ren angiva vad arbetstagaren har att iakttaga, ora han vill föra talan raot
uppsägningen.
Har arbetstagaren
företrädesrätt till ny anställning enligt 20 § skall det angivas i
uppsägningsbeskedet. Beskedet skall därvid även innehålla uppgift om vad
arbetstagaren har att iakttaga, om han vill komma i åtnjutande av
företrädesrätten.
Uppsägningsbeskedet
skall överlämnas lill arbetstagaren personligen eller, om det ej kan ske,
tUlsfållas honom med rekommenderat brev.
13 §
Har uppsägning skett, upphör anställningen att gälla efter ut
gången av viss uppsägningstid. Att arbetstagare i vissl fall icke får skUjas
från anställningen, även om uppsägningstiden gått till ända, stadgas i
37 § första stycket.
Vid uppsägning från arbetsgivarens
sida räknas uppsägningstiden tidigast från den dag, då arbetstagaren fick del
av uppsägningsbeskedet. Kan arbetstagaren icke anträffas, anses uppsägning ha
skett två veckor efter det alt uppsägningsbeskedet tillställdes honom med
rekoraraenderat brev. Åtnjuter arbetstagaren seraester, anses uppsägning dock
ha skett tidigast dagen efter den, då semestern upphörde.
14 §
Har arbetstagare grovt åsidosatt sina åligganden i anställningen,
kan arbetsgivaren genom avskedande bringa anstäUningen att omedel
bart upphöra.
Innan
beslut fattas om avskedande skall arbetstagaren beredas tillfälle
Prop.
1973:129 311
till
överläggning raed arbetsgivaren. Detta gäller även arbetstagarens organisation,
ora arbetstagaren icke raolsälter sig det.
Stadgandena
i 11 § särat 12 § första och Iredje styckena äger raotsvarande tillärapning
vid avskedande.
Uppsägningstid
15 §
För såväl arbetsgivare sora arbetstagare gäller en uppsägningstid
av rainsl en raånad.
Arbetstagare,
sora vid uppsägningen varit anställd hos arbetsgivaren de senaste sex månaderna
eller sammanlagt minst tolv månader under de två senaste åren, äger dock
åtnjuta en uppsägningstid av
1.
två månader, om han fyUt 25 år,
2.
tre raånader, ora han fyllt 30
år,
3.
fyra månader, om han fyllt 35
år,
4.
fem raånader, ora han fyllt 40
år,
5.
sex raånader, om han fyllt 45
år.
Vad
i andra stycket sägs gäller ej arbetstagare, som uppnått den för anställningen
gällande högsta pensionsgränsen eller, om sådan icke finnes, den ålder som
gäller för rätt till ålderspension enligt lagen (1962: 381) ora allraän
försäkring.
Permittering
och därmed jämförlig åtgärd
16 §
Perraittering får företagas endast ora åtgärden bedöraes vara av
tillfällig natur eller är en följd av att arbetet är säsongbetonat eller eljest
till sin natur icke sararaanhängande.
Vad i denna lag stadgas om
perraittering äger motsvarande tillämpning vid annan raed permittering
jämförlig åtgärd.
Ora
skyldighet för arbetsgivare att före perraittering varsla och överlägga ora
den lUllänka åtgärden stadgas i 26 och 29 §§.
Arbetstagares
företrädesrätt till fortsatt eller ny anställning
17 §
Skall uppsägning ske på grund av arbetsbrist och står valet raellan
flera arbetstagare inora den berörda verksaraheten, skall företrädesrätt
till fortsalt anställning ges åt den arbetstagare som kan åberopa den
längsta anställningstiden inom denna verksamhet. Företrädesrätten be
stäras inom varje kategori av arbetstagare med utgångspunkt från anställ
ningstiden inom denna.
Med berörd verksamhet
enligt första stycket avses verksarahet, sora utgör en förvaltningsenhet,
företagsenhet eller därmed järaförlig enhet.
Första
och andra styckena äger raotsvarande tillärapning vid permittering.
18
§ Vid beräkning av
anställningstid enligt 17 § skall arbetstagare, som fyllt 45 år, för varje
därefter påbörjad anställningsmånad tillgodoräknas en extra anställningsmånad,
dock sammanlagt högst 60 sådana anställningsraånader.
19
§ Utan hinder av vad i 17 §
sägs skall, ora ej särskilda skäl föranleder till annat, företräde till
fortsatt anställning ges ål arbetstagare raed
Prop. 1973:129 312
nedsatt
arbetsförraåga, som med stöd av lagen (1973: 000) om vissa
anställningsfrämjande åtgärder eller eljest beretts särskUd sysselsättning hos
arbetsgivaren.
20 §
Arbetstagare, sora blivit uppsagd på grand av arbetsbrist, äger
därefter tUls ett år förflutit efter anställningens upphörande företrädes
rätt till ny anställning inora den verksarahet, där han tidigare var syssel
satt. Vad nu sägs äger raotsvarande tillämpning då arbetstagare, som an
ställts för viss tid, viss säsong eller vissl arbete, icke får fortsalt anställ
ning på grund av arbetsbrist.
Företrädesrätt
tUl ny anställning enligt första stycket tUlkommer dock endast arbetstagare,
sora vid anställningens upphörande varit anställd hos arbetsgivaren sammanlagt
rainst tolv raånader eller, vid säsonganställning, sex månader under de två
senaste åren och som har tillfredsställande kvalifikationer för den nya
anställningen.
Om
skyldighet för arbetsgivare att varsla och överlägga, då företrädesrätt till
ny anställning kan komma ifråga, stadgas i 27 och 29 §§.
21 §
Arbetstagares företrädesrätt till ny anställning enligt 20 § påver
kas ej av sådan förändring på arbetsgivarsidan, som avses i 4 §.
Beträffande
företrädesrätt lill ny anställning enligt 20 § äger stadgandena i 17 och 18 §§
motsvarande tillärapning.
22 §
Arbetstagare, sora vill koraraa i åtnjutande av företrädesrätt lill
ny anstäUning enligt 20 §, skall anmäla detta till arbetsgivaren. Arbets
tagaren skall även vara beredd alt, efter skäligt rådrura, stå tUl arbets
givarens förfogande.
Avvisar
arbetstagaren erbjudande ora anställning, som han skäligen bort godtaga, är
företrädesrätten förfallen.
23
§ Arbetstagare, sora erhållit
ny anställning enligt 20 §, skall vid tillärapning av 15 § andra stycket, 20 §
andra stycket och 28 § första stycket anses ha uppnått anställningstid som där
sägs.
24
§ Arbetstagare, sora uppnått
den för anställningen gällande högsta pensionsgränsen eller, ora sådan icke
finnes, den ålder som gäller för rätt till ålderspension enligt lagen (1962:
381) om allraän försäkring, har ej företrädesrätt till fortsall eller ny
anställning enligt denna lag.
Varsel
och överläggning m. m.
25 §
Uppkoraraer fråga ora uppsägning av arbetstagare på grund av
förhållande sora hänför sig lill arbetstagaren personligen, skall arbetsgi
varen varsla arbetslagaren rainst två veckor i förväg.
Varsel
skall även läranas till arbetslagarens organisation, ora arbetstagaren icke
motsätter sig det.
26 §
Uppkommer fråga ora uppsägning på grund av arbetsbrist, skall
arbetsgivaren varsla närraast berörd arbetslagarorganisation rainst en
månad i förväg. Inträffar omständighet, som raedför att varsel icke kan
läranas inora denna tid, skall varsel i stället läranas så snart det kan ske.
Första
stycket äger raotsvarande tillämpning vid permittering. Varsel
Prop.
1973:129 313
får
dock underlåtas, om permitteringen är av enstaka och kortvarig natur eller
beror på att arbelet är säsongbetonat eller eljest till sin natur icke
sararaanhängande.
27
§ Innan avtal träffas ora anställning,
lill vilken företrädesrätt enligt 20 § kan koraraa i fråga, skall arbetsgivaren
varsla närraast berörd arbetstagarorganisation.
28
§ Har arbetstagare varit
anställd hos arbetsgivaren för viss tid, viss säsong eller visst arbete
sararaanlagt minst tolv raånader eller, vid säsonganställning, sex månader
under de två senaste åren och koraraer fortsatt anställning icke att erbjudas
honora när anställningen upphör eller den nya säsongen skall börja, skall
arbetsgivaren varsla arbetslagaren minst en månad i förväg.
Arbetstagare,
som vid ansläUningens upphörande eller den nya säsongens början fyllt 45 år,
äger dock rätt lUl varsel minst tre raånader i förväg. Vad nu sägs gäller ej
arbetstagare, som avses i 15 § tredje stycket.
Stadgandena
i 11 § första stycket saral 12 § äger raotsvarande tilllämpning vid varsel
enligt 28 §.
29 §
Arbetstagare eller arbetslagarorganisation, som har rätt till var
sel enligt denna lag, äger även rätt lill överläggning med arbetsgivaren
om den tilltänkta åtgärden.
Sådan
överläggning skall påkallas senast en vecka efter det att varslet läranades.
Har
överläggning påkallats, får arbetsgivaren icke vidtaga uppsägning eller
permittering, förrän överläggningen ägt rura eller tillfälle till överläggning
läranats.
30 §
VUl arbetsgivare att arbetstagare skall lärana anställningen, när
denne uppnår den för anställningen gällande högsta pensionsgränsen
eller, ora sådan icke finnes, den ålder sora gäller för rätt till ålderspen
sion enligt lagen (1962: 381) ora allmän försäkring, skall han under
rätta arbetstagaren minst en månad i förväg.
Arbetstagares
rättigheter under uppsägningstid m. m.
31 §
Arbetstagare har rätt tUl lön och andra anställningsförmåner
under uppsägningstiden även om arbetsgivaren icke erbjuder honora
arbete.
Arbetstagare
får icke i anledning av uppsägning avstängas från arbete annat än ora särskilda
skäl föreligger.
Första
och andra styckena äger raotsvarande tillärapning då arbetstagare enligt 37 §
ej får skiljas från anställningen, även om uppsägningstiden gått till ända.
32 §
Arbetstagare, som i anställningen varit permilterad mer än två
veckor i följd eller sararaanlagt mer än trettio dagar under samraa ka
lenderår, har rätt till lön och andra anställningsförraåner för överskju
tande permitteringstid.
Sådana
förraåner utgår dock ej, ora perraitteringen är en följd av att arbetet är
säsongbetonat eller eljest till sin natur icke sararaanhängande.
Prop.
1973:129 314
33 §
Lön och andra anställningsförmåner enligt 31 eller 32 § får icke
understiga vad som normalt skulle ha utgått till arbetslagaren, ora han
fått behålla sina arbetsuppgifter. Ulgår anslällningsförraån enligt lag
endast för arbetad tid, skall med sådan tid likställas lid, under vilken
arbetstagaren enligt 31 eller 32 § är berättigad till lön och andra an
stäUningsförmåner.
Förraåner enligt första
stycket utgår ej för lid då arbetslagaren är föremål för lockout, sora är
tillåten enligt lag, eller dellager i strejk eller därmed jämförlig
stridsåtgärd.
34 §
Arbetsgivare får icke under uppsägningstiden utnyttja den rätt att
förflytta arbetstagaren lill annan ort som eljest kan tillkoraraa honora,
ora arbetstagarens möjligheter att söka ny anställning därigenora icke
obetydligt försäraras.
Har arbetstagare blivit
uppsagd eller erhållit varsel enligt 28 §, skall arbetsgivaren i skälig
orafattning bereda honora tillfälle att raed bibehållna anställningsförraåner
besöka arbelsförraedlingen under arbetstid.
Första och andra styckena
äger icke tiUärapning, ora arbetstagaren efter uppsägning väckt talan eller
påkallat förhandling enligt 36 § Iredje stycket raed yrkande att
anslällningsförhållandet skall förklaras beslå.
Övriga
bestämmelser
35 §
Åsidosätter arbetsgivare sina förpliktelser enligt denna lag skall
han utgiva, förutom lön och andra anställningsförmåner vartill arbets
tagaren på grund av lagen kan vara berättigad, ersättning för uppkom
raen skada. Vid bedöraande ora och i vad raån skada uppstått skall hän
syn tagas till oraständigheter av annan än rent ekonoraiskt betydelse.
Ora det raed hänsyn till skadans storlek eller andra oraständigheler är
skäligt, får skadeståndets belopp nedsättas i förhållande lill vad som el
jesl skulle ha utgått. Fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet kan
också äga rum.
Första
stycket äger motsvarande tillämpning, om arbetstagare icke iakttagit
uppsägningstid enligt 15 § första stycket.
Den som vill fordra
ersättning enligt första eller andra stycket skall väcka talan senast sex
månader efter skadans uppkomst. Försuraraas det, är talan förlorad.
36 §
Har uppsägning skett i strid mot 9 eller 10 § eller raed åsido
sättande av arbetstagares företrädesrätt till fortsatt anställning, skall
uppsägningen förklaras ogiltig och anställningsförhållandet förklaras
bestå. Detta gäller även ora arbetsgivaren åsidosatt stadgandena i 11,
25, 26 eller 29 §. Föreligger synnerliga skäl raot att anställningsförhållan
det förklaras bestå, skall arbetsgivaren i stället åläggas alt utgiva sär
skilt skadestånd tiU arbetstagaren.
Har avskedande skett i
strid raot 14 § eller har arbetstagare i strid raot 20 eller 21 § icke erhållit
ny anställning, kan arbetsgivaren föreläggas att återanställa arbetstagaren.
Arbetsgivare kan även föreläggas att i arbete återtaga arbetstagare sora
perraitterats i strid raot lagen.
Första
och andra styckena gäller endast ora arbetslagaren väcker talan med yrkande som
där avses senast tre veckor efter det att åtgärden vidtogs. Är i kollektivavtal
stadgat, alt förhandling skall äga rura för
Prop.
1973:129 315
biläggande
av tvist, och har förhandling påkallats inora lid sora nu sägs, skall talan i
stället väckas senast tre veckor efter det att förhandlingen avslutades, dock
senast sex månader efler det att åtgärden vidtogs. Försummas del, är talan
förlorad.
37 §
Har arbetstagare efter uppsägning väckt talan eller påkallat för
handling enligt 36 § tredje stycket med yrkande att anställningsförhål
landet skall förklaras bestå, får han icke skiljas från anställningen förrän
uppsägningen blivit slutligt prövad, även om uppsägningstiden gått till
ända.
På
yrkande av arbetsgivaren kan dock förordnas, att första stycket ej skall äga
tillämpning.
Har
arbetstagare väckt talan eller påkallat förhandling enligt 36 § tredje stycket
raed yrkande att vinna ny anställning eller att få återgå i arbete efter
perraittering, kan förordnas att arbetslagaren skall återtagas i arbete intill
dess lagakraftägande dora föreligger.
38 §
Har ett anslällningsförhållande enligt 36 § första stycket för
klarats beslå raen återlages icke arbetstagaren i arbete kan, på talan av
denne, anslällningsförhållandet i stället hävas och arbetsgivaren åläggas
att utgiva särskilt skadestånd tUl arbetstagaren.
Första
stycket äger raotsvarande tiUärapning, ora arbetsgivare vägrar efterkoraraa
föreläggande enligt 36 § andra stycket.
39 §
Fråga, sora avses i 36, 37 eller 38 §, skall handläggas skyndsarat.
Om arbetstagare förlorar raål ora tUlämpning av denna lag raen hade
skälig
anledning att få tvisten prövad, kan förordnas att arbetsgivaren skall bära sin
rättegångskostnad.
40 §
Mål ora tillärapning av denna lag handlägges enligt lagen (1973:
000) ora rättegång i arbetstvister.
I
sådant raål har arbetstagarorganisation rätt att vid arbetsdorastolen väcka och
utföra talan för den sora är eller varit raedlera i organisationen. Vad nu
sägs gäller dock ej talan ora tillärapning av 9, 10, 14, 20 eller 38 §, då
tvisten rör förhållande som hänför sig tUl arbetstagaren personligen.
Övergångsbestämmelser
1. Denna
lag träder i kraft den 1974.
Genora lagen upphäves
lagen (1971: 199) ora anställningsskydd för vissa arbetstagare. Vad i den lagen
stadgas skall dock alltjämt tUlärapas beträffande sådan däri avsedd uppsägning
eller perraittering, vUken gått i verkställighet före den nya lagens
ikraftträdande.
2.
Lagen äger ej tillärapning på
anställning sora upphört före lagens ikraftträdande, ej heller då uppsägning,
avskedande, perraittering och raed permittering jämförlig åtgärd gått i
verkställighet före ikraftträdandet.
3.
KoUektivavtal enligt 3 § första
stycket får ingås före lagens ikraftträdande.
Arbetsgivare skall anses
ha iakttagit vad på honora ankommer enligt lagen även om åtgärd, som avses med
lagen, iakttagits före dennas ikraftträdande.
Prop.
1973:129 316
4.
Stadgandena i 4 och 5 §§ äger
tUlämpning även om där angivna förändringar ägt ram före lagens ikraftträdande.
5. Arbetsgivare är icke skyldig alt lärana varsel
enligt 28 § om stadgandets tillämpning medför att varsel skulle lämnats före
lagens ikraftträdande. I sådant fall äger icke heller 34 § andra stycket
tillärapning.
Vad
i första stycket sägs om varsel äger motsvarande tUlämpning beträffande
underrättelse enhgt 30 §.
6. Vid tiUärapning av vad i 32 § stadgas om
perraittering sararaanlagt raer än trettio dagar under samraa kalenderår skall
inräknas även sådan perraittering eller därmed jämförlig åtgärd under
kalenderåret, vilken infallit före lagens ikraftträdande.
7. Gör arbetstagare anspråk på företrädesrätt tiU ny
anställning enUgl lagen (1971: 199) om anställnuigsskydd för vissa
arbetstagare saratidigt sora annan arbetstagare gör sådan rätt gällande enligt
den nya lagen skall, ulan hinder av vad i 1. sägs, företrädet arbetstagarna
eraellan avgöras raed tUlämpning av den nya lagen.
Har
arbetstagare efter lagens ikraftträdande vunnit återanställning enligt den
äldre lagen, skall för honom gälla vad i den nya lagen sägs.
8. Är
ej fall för handen som avses i andra stycket sista punkten un
der 1, skall i lag eUer annan författning förekommande hänvisning till
bestäraraelse sora ersatts genora bestäramelse i denna lag, i stäUet avse
den nya bestämraelsen.
Förslag
till
Lag
om vissa anstäUningsfrämjande åtgärder
Varsel
om driftsinskränkning
1 §
Arbetsgivare, sora avser att genomföra driftsinskränkning enligt 2
eller 3 §, skall inom tid sora där sägs skriftligen varsla länsarbetsnämn
den, om minst fem arbetstagare beröres.
Varselskyldighet
föreligger dock ej, ora driftsinskränkningen ulgör ett norraalt led i
arbetsgivarens verksarahet.
2 §
Varsel ora sådan driftsinskrärikriing, som kan raedföra uppsägning,
skall läranas.
1.
rainst två raånader före
driftsinskränkningen, ora högst 25 arbetstagare beröres av uppsägning,
2.
minst fyra månader före
driftsinskränkningen, om flera än 25 raen högst 100 arbetstagare beröres av
uppsägning,
3.
rainst sex raånader före
driftsinskränkningen, om flera än 100 arbetstagare beröres av uppsägning.
3 §
Varsel om sådan driftsinskränkning, som kan raedföra perraitte
ring eller därraed jämförhg åtgärd, skall lärarias rainsl en raånad i för
väg.
Kan
arbetstagare, som anställts för viss tid, viss säsong eller visst ar-
Prop.
1973:129 317
bete,
på grand av driftsinskränkning icke beredas fortsatt anställning när den
tidigare anställningen upphör eller den nya säsongen skall börja, skall varsel
ora driftsinskränkningen lämnas rainsl en månad i förväg.
4
§ Har arbetsgivare icke kunnat
föratse de omständigheter, varav driftsinskränkningen beror, så lång tid i
förväg sora angives i 2 eller 3 §, skall varsel i stället läranas så snart det
kan ske.
5
§ Varsel enligt 2 eller 3 §
skaU innehålla uppgift ora orsaken till och arten av driftsinskränkningen, den
tidpunkt då derma är avsedd alt genomföras saral antalet berörda arbetstagare,
fördelade på yrkesgrapper.
Så
snart det kan ske skall arbetsgivaren även uppgiva vilka arbetstagare sora
beröres av driftsinskränkningen. Länsarbetsnäranden kan förelägga
arbetsgivaren vid vite alt fullgöra denna skyldighet.
6 §
Ora arbetsgivare lUl följd av driftsinskränkning, sora berör rainst
fera arbetstagare, varslar arbetstagare eller arbetslagarorganisation på
grand av lag eller avtal innan varselskyldighet erdigt 2 eUer 3 § inträtt,
skall länsarbetsnäranden samtidigt varslas ora driftsinskränkningen.
Sådant
varsel skall inom tid som angives i 2 eller 3 § kompletteras med de uppgifter
som stadgas i 5 §.
Åtgärder
för att främja anställning av äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt
arbetsförmåga
7 §
Länsarbetsnämnd äger förelägga arbetsgivare att lärana uppgift
ora arbetsstyrkans storlek och sammansättning saral om förestående ny-
anstäUningar.
Föreläggande
kan förenas med vite. Innan vite utsattes, skall arbetsgivaren saral berörda
arbetsgivar- och arbelslagarorganisalioner beredas tUlfälle till yttrande.
8 §
Arbetsgivare är skyldig att överlägga med länsarbetsnämnd eller
den nämnden förordnar
1.
ora åtgärder för att förbättra
arbetsförhållandena för redan anställda äldre arbetstagare eUer arbetstagare
raed nedsatt arbetsförraåga,
2.
om åtgärder för att trygga
fortsall anslälhung ål sådana arbetstagare,
3.
ora nyanstäUning av äldre
arbetstagare eller arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga särat ora åtgärder
för att främja sådan anställning.
Till
överläggning enligt första stycket kan länsarbetsnämnden kalla, föratora
arbetsgivaren, berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Kallelse av
arbetsgivare kan förenas med vite.
9 §
Undandrager sig arbetsgivare att medverka vid överläggning enligt
8 § första stycket 1 eller 3 eller uppnås ej enighet vid sådan överlägg
ning, kan länsarbetsnämnden hänskjuta ärendet tiU arbetsmarknadssty
relsen. Detla gäUer även, ora arbetsgivare underlåter att infria utfästelse
som gjorts vid överläggningen.
10 §
Innan arbetsmarknadsstyrelsen avgör ärende, som hänskjutits
enligt 9 § eller eljest upptagils av styrelsen, skäU arbetsgivaren samt be-
Prop.
1973:129 318
rörda
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer beredas tillfälle lill yttrande
saral, ora det finnes lärapligt, kallas till överläggning inför styrelsen.
Styrelsen kan även
förelägga arbetsgivaren att förete handUngar sora kan antagas ha betydelse för
bedömningen av arbetsgivarens personalpolitik.
Kallelse av arbetsgivare
till överläggning samt föreläggande alt förete handlingar kan förenas med vite.
Innan vite utsattes i sådant föreläggande, skall arbetsgivaren och berörda
organisationer beredas tillfälle lill yttrande.
11
§ I ärende enligt 10 § äger arbetsraarknadsstyrelsen, under iakttagande av
berörda intressen och med beaktande av arbetsstyrkans sammansättning,
föreskriva
1.
att arbetsgivaren skall vidtaga
vissa angivna åtgärder för all underlätta arbetsförhållandena för äldre
arbetstagare eller arbetstagare raed nedsatt arbetsförmåga,
2.
att vid nyanstäUning av
arbetstagare vissa av dera skall utgöras av särskUt angivna äldre arbetssökande
eller arbetssökande med nedsatt arbetsförmåga.
Övriga
bestämmelser
12
§ Beträffande den som
företräder arbetstagarorganisation i frågor, sora avses i denna lag, äger
bestämmelserna i 4244 §§ arbetarskydds-lagen (1949: 1) raotsvarande
tillärapning.
13
§ Vad någon vid tiUämpning av
denna lag fått veta ora enskilt företags eller enskUd sammanslutnings affärs-
eller driftsförhållanden eller om enskilds personliga förhållanden får han ej
obehörigen yppa eller nyttja.
14
§ Arbetsgivare, sora uppsåtUgen
eller av grov oaktsarahet underlåter att varsla om driftsinskränkning inom
föreskriven lid, kan åläggas att utgiva en särskild varselavgift lill
statsverket. Underlåtes varsel under tid, då arbetsgivaren är i konkurs, skall
varselavgifl i stället utgivas av den som företräder konkursboet.
Varselavgift fastsläUes
för varje påförd vecka sora varsel försuraraals saral bestäraraes till lägst
etthundra och högst femhundra kronor för varje arbetstagare som beröres av
driftsinskränkningen.
Ora särskUda skäl
föreUgger, kan varselavgift besläraraas lill lägre belopp än nu sagts.
Fullständig befrielse från sådan avgifi kan också äga rara.
15 §
Varselavgifl ålägges av allraän dorastol på talan av arbetsraark
nadsstyrelsen. Sådan talan skaU väckas inom ett år efter driftsinskränk
ningen. Försummas det, är talan förlorad.
16 §
Den som vid fuUgörande av uppgiftsskyidighet enhgt 17 §§
uppsåtiigen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, vilken ej
saknar betydelse, dömes tUl böter eller fängelse i högst ett år.
Prop.
1973:129 319
17
§ Arbetsgivare, som uppsåtligen
eUer av grov oaktsamhet åsidosätter föreskrift enligt 11 §, dömes tUl böter
eller fängelse i högst ell år.
18
§ Den som uppsåtiigen eUer av
oaktsamhet bryter raot tystnadsplikt enligt 13 § dömes tUl böter eller fängelse
i högst ett år. Utgör gämingen ämbetsbrott, äger bestämmelsema i 20 kap.
brottsbalken i stället tilllämpning.
19 §
Allmänt åtal för gäming som avses i 16 eller 17 § får väckas
endast efter anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.
Allmänt
åtal för gäming som avses i 18 § får väckas endast om målsägande angiver
brotiet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
20
§ Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens
beslul enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär.
21
§ Konungen eller, efler
Konungens bemyndigande, arbetsraarknadsstyrelsen äger föreskriva undantag från
bestämmelsema i 111 §§ ävensom raeddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen
av dessa bestäraraelser.
Övergångsbestämmelser
1. Denna
lag träder i kraft den 1974.
Genom
lagen upphäves lagen (1971: 202) om vissa åtgärder för att främja
sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsraarknaden. Vad i den
lagen stadgas skall dock aUtjärat tillämpas i fråga om beslut, som meddelats
före den nya lagens ikraftträdande, eller förfarande, som inletts raed stöd av
äldre lag.
2.
Arbetsgivare är icke skyldig
att lämna varsel enligt 16 §§ ora sladgandenas tillämpning medför all varsel
skulle lämnats före lagens ikraftträdande.
3.
Är ej fall för handen som avses
i andra stycket sista punkten under 1, skaU i lag eller annan författning
förekoraraande hänvisning till bestäraraelse som ersatts genom bestäramelse i
denna lag, i stället avse den nya bestäramelsen.
Prop.
1973:129 320
Bilaga
2
Sammanställning
av remissyttrandena över betänkandet (SOU 1973: 7) Trygghet i anställningen,
avgivet av utredningen rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet
för arbetsdomstolen.
Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgelts av justitiekanslem (JK), Svea
hovrätt, kararaarrätlen i Stockholra, försvarels civilförvaltning,
socialstyrelsen, statens handikappråd, riksförsäkringsverket, arbetarskyddsslyrelsen,
televerket, statens järnvägar (SJ), statens avlalsverk (SAV), statens
personalpensionsverk, statens personalnärand, skolöverstyrelsen (SÖ),
universitetskanslersärabetet (UKÄ), arbetsraarknadsstyrelsen (AMS,
arbetsdorastolens ordförande, förhandlingsutredningen, arbetsrailjöutredningen,
delegationen för förvaltningsderaokrati, arbets-rätlskoraraitlén. Svenska
koraraunförbundet. Svenska landstingsförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Förenuigen skogsbrakets
arbetsgivare. Bankinstitutens arbetsgivareorganisation, Sveriges
redareförening. Tidningarnas arbetsgivareförening. Kooperationens
förhandlingsorganisation. Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO),
Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Svensk industriförening.
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska byggnadsarbetareförbundet. Svenska
fabriksarbetareförbundel, Handelsanställdas förbund. Svenska
lantarbetareförbundei. Svenska metallindustriarbetareförbundet. Svenska
sjöfolksförbundel. Svenska skogsarbetareförbundet. Svenska
transportarbetareförbundet, Tjänsteraännens centralorganisation (TCO), Sveriges
akaderaikers centralorganisation (SACO), Statstjänsteraännens riksförbund
(SR), ILO-koraraittén, Sveriges personaladrainistraliva förening. Handikapporganisationernas
centralkoraraitté (HCK), Sveriges advokatsarafund och Föreningen Sveriges
tingsrättsdoraare.
Yttranden över belänkandet
har överläranats av UKÄ från rektorsära-betena vid universiteten i Uppsala och
Lund saral juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund och
Stockholra, av Statens handikappråd från MS-förbundet och Riksförbundet för
utvecklingsstörda barn, av SAF från SAF:s allraänna grupp. Biltrafikens
arbetsgivareförbund. Svenska byggnadsinduslriförbundel, Sveriges arbetsgivareförening
för hotell och restauranger, Sveriges stuvareförbund och Teatrarnas riksförbund
saral av SHIO från Sveriges konditorförening. Motorbranschens riksförbund,
Rörfirraornas riksförbund och Rörledningsfirraornas arbetsgivareförbund.
Yttranden
över betänkandet har dessutora inkorarait från överbefälhavaren (ÖB), Svenska
företagares riksförbund. Svenska arkitekters riksförbund (SAR),
Statsanställdas förbund (SF), De handikappades riksförbund, Hörselfrämjandets
riksförbund samt Sveriges läkarförbund.
1
Förslagets mottagande i stort
Utredningens
förslag i sak har på flertalet håll fått ett positivt mottagande vid
reraissbehandlingen, även ora de flesta av de reraissinstanser sora företräder
arbetsgivarintressena har frarafört stark kritik. Så
Prop. 1973: 129 321
gott sora samtliga remissinstanser understryker vikten av
att man mot bakgrunden av de senare årens strukturförändringar på arbetsraarknaden
nu vidtar åtgärder i syfte att öka tryggheten i beslående anställningar och
främja anställningen av arbetslösa. En klar raajoritet av reraissinslansema
anser i likhet med utredningen att irygghetsfrågorna bör lösas genora
lagstiftning och från några håll uttalas att de lagförslag sora nu läggs frara
bör ses sora en logisk fortsättning på 1971 års lagstiftningsarbete. Flertalet
av de reraissinstanser sora representerar arbetsgivarintressena raolsälter sig
dock en generell lagstiftning på detla område och framhåller att utredningens
förslag innebär ett alltför stort ingrepp i de avtalssystera och
samarbelsrelalioner sora har byggts upp av arbetsmarknadens parter under många
års arbete. De intentioner som ligger bakom lagförslagen bör enligt dessa
reraissinslansers raening i StäUet förverkligas genora fraratida förhandlingar
och överenskoraraelser raellan parterna. Invändningar av detta slag avser
eraellertid nästan helt den föreslagna lagen ora anställningsskydd.
JK
frarahåller att de raotiv som ligger bakora strävandena att för stora
raedborgarkategorier öka tryggheten i bestående anställningar och fräraja
anställningen av arbetslösa är från aUraän synpunkt högst beaktansvärda. Ora
inte sysselsättningsraöjligheterna i sarahället ökar totalt sett, torde
resultatet av de föreslagna åtgärderna på sikt endast bli en orafördelning av
arbetstillfällena sora raedför ökad arbetslöshet för den yngre arbetskraften.
Trots risken för en sådan utveckling anser JK alt övervägande skäl talar för
att förslaget genoraförs. Svea hovrätt uttalar att det på största delen av
arbetsraarknaden efterhand har utvecklats regler sora på skUda sätt och i
större eller raindre utsträckning bidragit till alt förbättra arbetstagarnas
anställningstrygghet. Eraellertid innebär den föreslagna lagen om
anställningsskydd enligt hovrättens mening en avsevärd vidareutveckUng genora
all den innehåller regler om ett i järaförelse raed huvuddelen av befintliga
bestäraraelser vidgat skydd för arbetslagarna och ora däreraot svarande ökade
förpliktelser för arbetsgivarna och genom att den föreslås i princip få
tillämplighet över hela arbetsmarknaden. Enligt kammarrätten i Stockholm är
del angeläget att pröva raöjligheterna att vidla åtgärder i syfte att främja
anställningstryggheten för arbetstagare i allmänhet. Kararaarrätlen
ifrågasätter om inle en utveckling på frivillighelens väg alltjämt skulle vara
att föredra från många synpunkter. Eraellertid anser kammarrätten att
partsöverens-koraraelser har ett begränsat värde och alt raan nu bör gå vidare
på den väg som man har slagit in på genora 1971 års lagstiftning. En majoritet
inom AMS tillstyrker i princip de fraralagda förslagen till lagstiftning och
förklarar att raan delar utredningens uppfattning att särskilda åtgärder
behövs för att säkra sysselsätlningslrygghelen på arbetsraarknaden. Åtgärderna
bör frärast ligga inora ramen för den allmänna arbetsmarknadspolitiken och ske
raed slöd av ordinarie arbetsmarknadspoliliska hjälpmedel. Kompletterande
lagstiftningsåtgärder är dock nödvändiga, främst i fråga ora grupper raed
anställningssvårigheter. Arbetsdomstolens ordförande ställer sig odelat
positiv till tanken att bereda arbetstagare ökad trygghet i bestående
anställning. På vissa avtalsområden och framför allt utanför
kollektivavtalsreglerade förhållanden kan enligt hans mening otvivelaktigt
finnas behov av att öka skyddet mol obefogade uppsägningar och friställningar
med kort varsel. När lagstiftningsvägen nu väljs, raåste raan beakta alt en
lag ora anställningsskydd är av uloraordenlligt central betydelse. Den ingriper
på ett vittgående sätt i regleringen av en av de raest frekventa avtalstyperna,
arbetsavtalet, och 21 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 129
Prop. 1973:129 322
berör
praktiskt taget varje vuxen och arbetsför mvånare i vårt land. Stränga krav
måste därför enligt hans mening ställas på en så viktig lagstiftning. Arbetsrättskommiltén
påpekar att förslaget på flera olika sätl har anknytning till kommitténs
uppgift att i samband med översynen av arbetsfredslagstiftningen föreslå en
lagstiftning sora är ägnad att vidga arbetstagarinflytandet i arbetslivet.
Resultatet av koraraitténs arbete kan bli att nya eller utvecklade former för
arbetstagarinflytande komraer att få betydelse även för ansläUnmgsskyddet.
Enligt korarailtén bör detla förhållande eraellertid inle hindra att ett
lagfäst anställningsskydd nu införs.
LO
hälsar förslaget med tillfredsställelse och framhåller all del är ett
betydelsefullt steg på väg mot ökad trygghet på arbetsmarknaden. Under en
följd av år har LO i olika sammanhang fört fram krav ora ökad
anstäUningstrygghet. Eftersora raan hoppades att den för arbetstagama så
viktiga frågan om rätt till arbete och trygghet i anställningen skuUe kunna
lösas förhandlingsvägen, avstod LO länge från att direkt kräva lagstiftning på
detta oraråde. Emellertid har huvudavtalens och företagsnämndsavtalens bestämmelser
liksom bestäraraelser i vissa andra kollektivavtal inte gett den önskade
effekten när det gäller att begränsa arbetsgivarens fria uppsägningsrätt.
Särskilt raärkbart har detta varit under tider av ökad tUlgång på arbetskraft.
Följden har då blivit alt raindre önskad arbetskraft sora handikappade och
äldre haft svårt alt behålla sina anställningar och än svårare att få arbete.
1971 års lagstiftning skapar i första hand ett skydd för den äldre
arbetskraften. Enligt LO är det inte tillräckUgt raed ett visst lagfäst
anställningsskydd enbari för denna grupp. En ökad anställningstrygghet
fömtsätter att sarahällets ekonoraiska politik och andra politiska åtgärder
syftar till full sysselsättning och att sarahället har medel att påverka
arbetsgivaren så att detta syfte inte motverkas genora att förelagens
raålsättning och åtgärder inte står i överenssläraraelse raed sarahällets
strävan att uppnå full sysselsättning Det är därför nödvändigt att lagen ora
anställningskydd kompletteras raed lagstiftning om anställningsfrämjande
åtgärder och med åtskilUga andra skyddsregler och ett betydande
löntagarinflytande över ett vidare område av förhållandet raellan löntagare och
arbetsgivare. LO frarahåller också att del ligger i hela samhällets intresse
att de fackliga organisationema raed sin saralade erfarenhet och sitt
vidsträckta ansvar ges raöjlighet att verka for en sraidig tillärapning av
lagbestämraelserna och får ett kraftigt inflytande över de förhåUanden sora nu
koraraer att dras undan arbetsgivarens tidigare tämUgen ensidiga maktutövning.
TCO anser alt förslaget tillgodoser ell för arbetstagarna sedan länge känt
behov av ökad anställningstrygghet och att de anstäUningsfrärajande åtgärder
sora förordas utgör en påbyggnad och förbättring av 1971 års lagstiftning. Med
hänsyn till att arbelslöshetsriskerna har ökat väsentligt för tjänstemän under
de senaste åren ställer sig TCO raycket positiv till förslaget och instämmer i
de principiella grundvärderingar som utredningen har givit uttryck åt. Enligt
SACO och SR innebär utredningens förslag en väsentiig förstärkning av
anställningslr)'ggheten. Organisationerna anser att övervägande skäl talar för
att Irygghetsfrågorna bör lösas genora lagstiftning och frarahåller bl. a. att
nuvarande och länkbara trygghetsavtal långl ifrån griper in på hela
arbetsraarknaden och att i vart fall nuvarande trygghetsavtal inte i alla
avseenden ger den trygghet sora kan anses riralig. Även om lagförslagen kommer
att innebära väsentiiga förbättringar för de anställda finns det enhgt
organisationernas mening anledning påpeka att arbetsmarknadsprobleraen
kvarstår olösta och kanske
Prop.
1973:129 323
t.
o. ra. förstärks för stora grupper, frärast för de unga och nyexaminerade.
Vidare måste uppmärksammas att den föreslagna lagstiftningen kan medföra
problera i fråga ora de sraå arbetsplatserna. Organisationerna anser att man
bör överväga ytterligare åtgärder för att underlätta den nytillträdande
arbetskraftens inträde på arbetsmarknaden och att det behövs åtgärder från
statsmakternas sida för att verksaraheten skall kunna hållas igång vid små
företag, t. ex. rätt för arbetsgivaren att med skallefrihet avskilja medel
motsvarande de löner under uppsägningstid som det kan bli fråga ora vid en
driftsinskränkning.
Av
övriga remissinstanser sora har en klart positiv inställning till utredningens
förslag kan nämnas socialstyrelsen, en majoritet inom riksförsäkringsverket,
SAV, statens personalnämnd, kommunförbundet, landstingsförbundet,
byggnadsarbetareförbundet, fabriksarbetareförbundel, Handelsanställdas
förbund, lantarbetareförbundei, melallindustri-arbelareförbundet,
skogsarbelareförbundel, transportarbetareförbundet, ILO-kommittén, SAR och SF.
Statens
handikappråd, HCK, MS-förbundet, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn. De
handikappades riksförbund och Hörsdfräm-jandeis riksförbund tillstyrker att den
föreslagna lagstiftningen genomförs men uttalar en viss oro för alt den kan
komraa att medföra ökade svårigheter för handikappade personer att få arbete.
Statens handikappråd framhåller att man i dag har anledning att se mörkt på de
handikappades situation trots att mycket har gjorts för att förbättra deras
sysselsättningsmöjligheter. Handikapprådet ser därför raed tillfredsställelse
att man genom förslaget ora anställningsskydd och anstäUningsfrärajande
åtgärder avser att skapa ytterligare instruraent för att förhindra den negativa
utvecklingen för de handikappade. Eraellertid kan förslaget ha vissa negativa
effekter. Det gäller främst reglema om företrädesrätt till fortsatt
anställning och omplacering i saraband med uppsägning. Arbetsgivarnas
benägenhet att anställa handikappade och deras vilja att vidla tekniska
åtgärder, t. ex. ombyggnad av arbetsplats, kan minska därigenora. Vidare kan
reglerna ha en negaliv inverkan på övriga anställdas vUja all solidariskt
medverka vid exerapelvis en omflyttning inom företaget i syfte att bereda en
handikappad lämplig sysselsättning. Handikapprådet anser att raan bör undersöka
raöjUghe-terna att minska dessa negativa effekter och framhåller också alt ett
positivt resultat av förslaget är avhängigl av alt arbelsvårdsresursema
förstärks såväl kvantitativt sora kvalitativt.
Advokatsamfundet
anser all del finns behov av anstäUningsfrärajande åtgärder och bättre
anstäUningsskydd för äldre arbetskraft och handikappade raen ifrågasätter ora
det aktuella arbelsraarknadspolitiska läget motiverar en så långtgående
utbyggnad av anställningsskyddet sora utredningen har föreslagit. Samfundet
anser att raan i förslaget borde ha tagit större hänsyn till de raindre
företagens problem. Kooperationens förhandlingsorganisation uttalar också en
viss tveksamhet vid sin bedöraning av ora förslaget nu bör läggas tUl grand för
en reforra. Rent principiellt kan det ifrågasättas, anför organisationen, ora
del är tUlfredsstäUande att arbetsmarknadens parter bUr låsta i sitt handlande
och bundna i sina ståndpunktstaganden av en detaljerad, långtgående och
svårtolkad lagstiftning och av praxis sora skapas av dorastolar. Del finns
anledning tro att de intentioner sora ligger lill grund för förslaget kan
förverkligas utan lagstiftning. Organisationen framhåller särskilt att raan
accepterar dessa intentioner men ifrågasätter ora önskemålet om
Prop.
1973:129 324
bättre
anställningsskydd koraraer att gagnas av att del utredningsraaterial som nu
finns omgående läggs till grund för ett definitivt lagförslag. Några
erfarenheter har ännu inle kunnat vinnas av 1971 års lagstiftning och en
väsentlig del av utredningens arbete återstår.
Sora
förut har närants förordar vissa reraissinstanser att Irygghetsfrågorna löses
avtalsvägen och inte genom en generell lagstiftning. Utredningen kritiseras
också av en del remissinstanser för att inle ha analyserat det värde från
trygghetssynpunkt som den föreslagna lagen om anställningsskydd kan koraraa att
få och för att raan inle har gjort någol försök att analysera de
föratsättningar sora kan finnas för alt skapa det åsyftade skyddet. Enligt
dessa reraissinstanser har utredningen också alltför ensidigt beaktat
arbetslagarnas intressen. I dessa avseenden koramer kritiken frärast från SAF,
SFO, SHIO, Svensk industriförening. Föreningen skogsbrukets arbetsgivare, SAF:s
allmänna grupp, byggnadsindustriförbundet och Sveriges företagares
riksförbund. Sora närmare koraraer att redovisas i avsnittet 2.1 anser
åtskiUiga remissinstanser alt den föreslagna lagen om anstäUningsskydd är
raycket koraplicerad tUl sin utforraning och inte tiUnärraelsevis fyller de
krav på enkelhet och klarhet sora raåste ställas på en arbetsrättslig
lagstiftning. Invändningar av delta slag görs däreraot nästan inte alls raot
förslaget lill lag ora vissa anstäUningsfrämjande åtgärder.
SAF
framhåller inledningsvis i sitt remissvar att antalet tvister som hänger
sararaan raed uppsägning från arbetsgivarens sida är genoragående ringa och
all en internalionell järaförelse torde ge vid handen att Sverige i detta
hänseende intar något av en särställning. I genorasnitt hänskjuts mindre än
två fall per år från hela det geraensararaa SAFLO-området till arbetsraarknadsnäranden.
Andra lagutskottet förklarade år 1968 att frågan ora lagstiftning inle borde
aktualiseras förrän det eventuellt visat sig att avtalsvägen inte längre är
frarakoralig. Sedan detta uttalande gjordes har enligt SAF:s raening ingenting
hänt som sakligt sett motiverar att man nu genomför en generell lagstiftning i
fråga om uppsägningsrätlen. Utredningens förslag innebär en raarkant avvikelse
från utvecklingen kring huvudavtalet, företagsnämndsavtalet och senare avtal i
olika trygghelsfrågor. Till förraån för lagsliftnmgsalterna-tivet fraraför
avtalsvägen kan endast två skäl anföras, nämligen dels den omständigheten all
alla arbetsgivare inte är kollektivavlalsbundna, dels del förhållandet att
oorganiserade arbetstagare inle kan söka sin rätt på samraa sätl som de
organiserade. SAF anser alt dessa skäl inte är tungt vägande och framhåller att
raan i framtiden troligen komraer all beklaga en utveckling varigenora
lagstiftnmg ersätter det av arbetsmarknadsparterna skapade systeraet. Ora
statsraakterna avsåg att skapa en raralagsliftning sora innehåller
grundläggande principer i fråga ora uppsägningsrätlen, skulle organisationerna
behålla den vikliga uppgiften alt utforraa närraare regler sora är anpassade
efler förhållandena i olika branscher och företag. Emellertid ulgår förslaget
inle från en sådan uppläggning ulan tanken är alt genom lagstiftning söka lösa
alla förat-sebara problem. Enligt SAF leder en sådan målsättning med nödvändighet
lill en invecklad och svårbemästrad lagstiftning sora i själva verket rainskar
arbetsmarknadsparternas möjligheter att påverka och lösa uppkoraraande problem
på ett flexibelt sätt. Tyngdpunkten för tUlärapningen av reglerna om
anställningstryggheten och lösningen av tvister i uppsägningsfrågor koramer att
förskjutas från avtalsparterna till dorastolarna. Detta drag är enligt SAF
synnerligen betänkligt och den nu-
Prop. 1973:129 325
varande ordningen raåste anses vida överlägsen metoden att
låta domstol bedöma och avgöra de skiftande förhåUanden sora föreligger vid
exerapelvis driftsinskränkningar. Sora förslaget nu gestaltar sig innebär det
ett raycket allvarligt ingrepp i den förhandlingsordning sora hittills har
byggts upp på det lokala och det centrala planet.
Vidare
kritiserar SAF avsaknaden av en analys av de föreslagna reglernas värde från
Irygghetssynpunkt. Tryggheten för de anställda är enligt SAF i frärasla
ruraraet beroende av näringslivels förmåga att expandera och av förelagens
raöjligheter att verka effektivt och lönsarat, liksora av företagens möjligheter
alt på ett rimligt sätt kunna anpassa sig efter de förhåUanden sora hänger
sararaan raed konjunkturväxlingar eller ändringar i den ekonoraiska politiken.
Utredningen förbigår raed lystnad den rollfördelning sora bör finnas raellan
sarahälle och företag då det gäller att raöta arbetslöshetens problera. Bördan
läggs i betydande grad på det enskilda företaget såväl när det gäller att
rigoröst iaktta långa uppsägningstider sora när det gäller belastningarna i en
permitle-ringssituation. Utredningen diskuterar inte heller den avvägning som
rimligen bör göras mellan äldre och yngre i fråga om sysselsättningen. Enligt
SAF bör det regelsystem sora skall tillämpas i saraband raed
driftsinskränkningar nämligen ta hänsyn tUl samtiiga arbetstagargrupper och sålunda
även de yngre. Ett genomförande av lagstiftningen medför också alt det
oraedelbart uppslår en betydande latent skuld för företagen, detta såväl raed
hänsyn till de långa uppsägningstiderna som till de ytterligare förlängningar
av anställningsförhållandet soni förslaget förutsätter. Detla skuldförhållande
får synnerligen besvärande återverkningar särskilt för små och raedelstora
företag. Kredilvärdighelen påverkas både hell allraänt och raed hänsyn lill att
den förmånsrätt sora är förenad raed lönefordringarna effektueras på bekostnad
av befintliga företagsinteckningar. Enligt SAF koramer de långtgående
administrativa och ekonoraiska förpliktelser sora förslaget lägger på
arbetsgivarna att föranleda många arbetsgivare, särskilt raindre och medelstora
företag, att orapröva sin verksarahet. Man kan därför räkna raed en ökad
frekvens av förelagsnedläggelser och en negativ inverkan då del gäller
nyetablering av företag. SAF anser också ofrånkomligt att förslaget i sin
helhet koramer att raedföra att förelagen blir raera återhåll-sararaa och
försiktiga vid anstäUning av ny personal. Detta gäller inle endast äldre
arbetssökande utan torde göra sig gällande i fråga ora an-stäUningsfrågor över
huvud taget. Mot denna bakgrand understryker SAF nödvändigheten av att
lagstiftningen ora anställningsskydd i vart fall görs dispositiv och lägger
frara en rad synpunkter på hur en sådan lagstiftning bör ulforraas.
Också SFO
ifrågasätter starkt lärapligheten av att försöka lösa trygg-hetsfrågoma genora
en långtgående och detaljrik lagstiftning. Förslaget innebär enligt SFO:s
raening kraftiga ingrepp i de avtalssystera och saraarbelsrelationer sora har
byggts upp av arbetsmarknadens parter under raånga års arbete. Att flytta över
väsentliga uppgifter i Irygghetsfrågorna från förhandlings- och
sararådssysteraen lill dorastolarna slår klart i strid raed den utveckling sora
i övrigt pågår mot ökad samverkan mellan parterna och ökat inflytande för de
anställda på alla beslutsnivåer i förelagen. SFO anser att raan genora en detaljerad
lagreglering riskerar att få ett stelt och osraidigt systera med stor inbyggd
tröghet och betydande svårigheter till anpassning vid ändrade förhållanden. En
sådan ordning kan innebära ett allvarligt hol mol den sam-
Prop.
1973:129 326
hällsekonoraiska
tUlväxten och en förskjutning av tyngdpunkten från tUlväxlbefrämjande rörlighet
på arbetsmarknaden i riktning mot ett kraftigt förstärkt, närmast konserverande
skydd för den enskUdes existerande anstäUning. Det är stor risk att de
ogynnsararaa effekterna vid en totalbedöraning kan visa sig väga tyngre än de
åsyftade värdefulla resultaten. SFO förordar att frågan om lagstiftning nu
ställs på framliden och alt arbetsmarknadens parter får tillfäUe att pröva ora
och i vad mån de aktuella frågorna kan lösas avtalsvägen. Överläggningar skulle
kunna föras med utgångspunkt från utredningens förslag. Visar det sig att man
inte kan komraa fram avtalsvägen, bör del fortsatta arbetet inriktas på alt
åstadkomma en grundläggande ramlagstiftning. Under alla förhållanden behövs det
enligt SFO mera tid för granskning, diskussion och belysning av utredningens
förslag innan detla upphöjs lill lag.
SHIO framhåller att
åtgärder och bestäraraelser raed syfte alt värna ora och öka
anställningstryggheten bör utforraas med beaktande av konsekvenserna inte bara
för de anställda utan också för företagen. Enligt SHIO:s mening tillgodoser
utredningens förslag inle detta krav. Om förslaget genomförs kommer det att
medföra betydande problera för alla företag, särskUt för de mindre och
raedelstora. De ekonomiska konsekvensema kan bli allvarliga för
arbetskraflsinlensiva mindre företag och man får räkna raed all ett stort antal
företag komraer att läggas ned. Många förelags omsättning är beroende av
offentUga myndigheters beslul. Enligt SHIO är del orimligt alt företagen inle
får möjUghet all justera sin personalstyrka efter de vUlkor som myndighetema
påbjuder. En skattefri fond skulle åtminstone till en del kompensera företagen
för sådana risker. SHIO anser alt en oraprövning helst ge-i avvaktan härpå
utredningens förslag.
Svensk
industriförening anser det helt förkastligt att mer eller raindre tvångsvis
söka hålla kvar arbetstagare, sora ett företag inte längre kan erbjuda arbete,
med hjälp av en i praktiken indispositiv lagstiftning. Sysselsättningsstimulans
måste enhgt föreningens mening åstadkoraraas raed andra raedel, i synnerhet när
del gäller all anstäUa äldre och handikappade. En anslällningsstiraulerande
åtgärd som kan vidtas är att låta arbetsgivaravgiften minska raed åldem och
kombinera denna åtgärd med en lägre uttagspröcent för ATP i fråga om äldre och
handikappade. Man skulle också kunna öka bidragen från det aUraänna tiU företag
som anställer personal raed så nedsatt arbetsförraåga att del behövs särskilda
anordningar för deras sysselsättning. Vidare frarahåller föreningen att
utredningens förslag raåsle ses som en omyndigförklaring av arbetsmarknadens
parter och sora ett av arbetstagarorganisationerna beställt utredningsuppdrag
sora syftar till löneförraåner för de anställda utöver den sora kan nås vid
förhandlingsbordet. Föreningen anser att den utveckling sora har ägt rura
sedan 1971 års lagstiftning trädde i kraft är allvarlig. Arbetsgivarnas attityd
till den äldre arbetskraften håller gradvis på alt ändras. Man undviker i
större utsträckning att anställa äldre och den tidigare starka sociala
ansvarskänslan förträngs. Enligt föreningen är det förståeligt att
arbetsgivarsidan reagerar raot lagar på ett område där raan haft intryck av att
raan visat stor hänsyn. Skall arbelsraarknadsparternas skälighetsbedömning
ersättas med den ovanligt stelbenta och krångliga lagstiftning som utredningen
har föreslagit, anser föreningen att man tar ett steg tillbaka i utvecklingen.
Byggnadsindustriförbundet
uttalar alt utredningen endast har fastställt
Prop.
1973:129 327
nivån
på anställningstryggheten och med stor detaljrikedom beskrivit kvaliteten på
del eftersträvade anställningsskyddet. Däremot har raan inte gjort någol försök
alt analysera ora det finns föratsättningar för all skapa ett sådant skydd.
Samhällets möjUgheter alt erbjuda den anställde anställningsskydd begränsas
enligt förbundet av vad produktionen raed tillräcklig grad av bibehållen
effektivitet och lönsarahet förmår bära. Går man längre kommer skyddet snabbi
att urholkas och bli obefintUgl för stora kategorier arbetstagare, eftersom
erforderUga resurser då inte koramer att finnas i form av kapital och
arbetstillfällen. Utredningen borde enligt förbundet ha undersökt förslagels
konsekvenser för företag och sarahälle samt frågat sig hur produktiviteten
koraraer att påverkas och vilka merkostoader som kommer att uppslå för olika
företagskategorier i form av uppsägningslön, skadestånd, ökade
personaladministrativa insatser m. ra. Vidare borde utredningen ha undersökt
vUka möjUgheter företagen kan länkas ha att anpassa sig till lagförslaget.
Av
övriga remissinstanser som har en negativ inställning tiU förslaget kan nämnas
Skogs- och lantarbetsgivareföreningen. Föreningen skogsbrukets arbetsgivare.
Bankinstitutens arbetsgivareorganisation och Sveriges redareförening.
2
Anställningsskyddet 2.1 Inledning
Flera
remissinstanser, även sådana sora har en positiv inställning till förslaget i
stort, anser att den föreslagna lagstiftningen ora anställningsskydd inte
fyller de krav på enkelhet och klarhet sora raåste ställas på en arbetsrättslig
lagstiftning. Svea hovrätt framhåller att del är av stor vikt att lagen blir så
enkel och lättillämpad som raöjligt. Hänsyn till den ensldlde arbetsgivaren
kräver alt regelsysteraet inte är för svårtillgängligt och att det
handlingsmönster sora åläggs honora inte är för komplicerat och detaljrikt.
Från rättssäkerhetssynpunkt är det också viktigt att avgöranden, som den
enskilde skall träffa under omfattande ekonoraiskt ansvar, inte skall annat än
ora så är nödvändigt vara beroende av osäkra bedömningar om rätta tiUämpningen
av allraänna och oprecisa kriterier i lagen. Intresset av säkerhet och rättvisa
i prövningen inför domstol av uppkommande tvister talar i sararaa riktning.
Enligt hovrättens raening koraraer svårigheter att uppslå genom att lagen är av
ett inte ringa omfång och åtminstone delvis påfallande koraplicerad till sin
uppbyggnad. De större organisationerna på arbetsraarknaden torde ha resurser
att koraraa till rätta med dessa problera men det torde bli svårare för många
mindre organisationer och för oorganiserade arbetsgivare och arbetstagare att
göra det. Enligt hov-rätlens mening kan man inte heller bortse från risken all
de i vissa fall alltför grova reglerna i lagförslaget koraraer att få
verkningar sora inte har varit avsedda. Arbetsdomstolens ordförande anser att
lagförslaget är täraligen korapliceral såväl tUl sin allraänna uppbyggnad sora
i enskildheter och att del koraraer att raedföra vissa tUlärapningssvårigheler.
Han befarar att svårigheterna blir störst för raindre oorganiserade
arbetsgivare. Iögonfallande är vidare enligt hans raening all raan i betydande
omfattning har gjort tillägg lill eller undantag från lag-
Prop.
1973:129 328
texten i motiven till olika bestämraelser. Med hänsyn till
de stränga sanktioner sora skall tUlämpas om raan handlar i strid raot lagen
bör de förpliktelser sora åvilar arbetsgivaren koraraa till godtagbart uttryck
redan i lagtexten. I annat fall blir följden lätt en inte önskvärd rättsotrygghet.
Enligt hans raening är det uppenbarligen inle heller riraligt ora en riklig
förståelse av de grundläggande reglerna i en lag raed så oraedelbar betydelse
för allraänheten skulle i dagligt bruk förutsätta tillgång till lagens
förarbeten. Advokatsamfundet anser att den föreslagna lagtexten bör undergå en
genoragripande oraarbetning. Kritik kan enligt sarafundet frärast riktas raot
de många hänvisningar som görs. I vissa fall har dessa tillkorarait för att
undvika upprepningar raen i åtskilliga fall har de endast tUl uppgift att göra
läsaren uppraärk-sam på alt ytterligare bestämraelser som rör en viss situation
återfinns i andra paragrafer. I den mån hänvisningarna är nödvändiga för
full-sländigheten i en viss paragraf torde en upprepning vara alt föredra. Om
hänvisningen inte är nödvändig för läsningen av paragrafen, bör den utgå och i
stället tas in i en kommentar tiil lagtexten. Samfundet anser vidare att man
bör överväga alt ändra systematiken så att vissa bestäraraelser, t. ex. för
arbetstagare sora har nått pensionsåldern, förs sararaan lill en paragraf.
Eftersora det redan finns orafattande lagstiftning ora arbetsgivares och
arbetstagares rättigheter och skyldigheter och ytterligare lagstiftning kan
väntas på detta oraråde, bör raan enligt sarafundet också överväga att föra
samraan de olika lagarna till en särskild arbetsbalk. Kammarrätten i
Stockholm, SAV, riksförsäkringsverket, statens personalpensionsverk,
televerket, arhetsrättskommittén, SACO, SR och Föreningen Sveriges
tingsrättsdoinare anser det också önskvärt alt lagstiftningen ora
anställningsskydd förenklas.
SAF,
juridiska fakulteten vid Lunds universitet. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen,
SHIO och Svensk industriförening är raycket kritiska mot lagförslagets tekniska
karaktär. Enligt SAF rör det sig ora ett synnerligen invecklat förslag som är
så bemängt med juridiska konstruktioner att även arbetsrättslig expertis kommer
att få svårigheter alt tiUgodogöra sig dess innehåll. På flera punkter är förslaget
oklart och motsägelsefullt. De stora förelagen med tillgång till administrativ
och juridisk expertis kan raöjligen någorlunda tillfredsställande behärska en
lagstiftning av den beskaffenhet sora speglas i förslaget. Detta lorde dock
inte kunna ske utan att dessa företag tvingas lill en betydande utbyggnad av
personalfunktionerna. För den slora raängden små och raedelstora företag är det
däreraot enligt SAF oraöjligt att tillärapa lagförslaget på ett riktigt sätt.
Det är inle endast del stora antalet paragrafer i förslaget sora lägger hinder
i vägen ulan också de talrika och för icke-specialislen svårfångade
hänvisningar sora finns mellan olika paragrafer. Därtill koraraer att en
utomordentligt stor mängd anvisningar finns i motiven. Dessa anvisningar
präglas av två drag. Å ena sidan är de av eri utpräglat juridisk-teknisk
karaktär sora kräver ett noggrant studlura innan innebörden blir klar. Å andra
sidan nöjer sig anvisningama ofta riied att på den enskilde lägga uppgiften att
göra en bedöraning i enlighet raed lagförslagets anda eller med vad som utgör
ett naturhgt betraktelsesätt eller liknande. I betydande grad blir
arbetsgivaren enligt SAF hänvisad lUl rent skönsmässiga bedömningar för vilka
han inte har annan ledning ur lagförslaget än vissheten att han drabbas av
stränga påföljder om han råkar handla fel. Mot denna bakgrund uttalar SAF alt
förslaget inte tillnärraelsevis fyller
Prop.
1973:129 329
kraven
på enkelhet och klarhet och att betydande förbättringar måste göras i dessa
hänseenden ora lagstiftning skall koraraa tUl stånd. Juridiska fakulteten vid
universitetet i Lund frarahåller alt lagtexten på flera olika punkter har getts
en vag eller obestämd form. Genom upprepade formuleringar av typ
"skäligen", "särskUda skäl", "synnerliga skäl"
etc har ansvaret för utformningen av reglernas innehåll överlämnats tUl
rättstillämpningen. På andra ställen i förslaget har man konstruerat
detaljerade och komplicerade regler. Båda dessa tendenser raåsle enligt
fakultetens mening medföra att det komraer all ställas synnerligen stora krav
på enskUda arbetsgivare och arbetstagare när del gäller att fastställa lagens
innehåll och konsekvenser.
2.2
Förslagets omfattning m. ni.
De
sakkunnigas uttalande att man liksora vid 1971 ärs lagstiftning bör utgå från
rådande uppfattoing när del gäller att bestäraraa arbetstagarbegreppet kräver
enligt några remissinstanser, bl. a. SAF, LO och advokatsamfundet, ett
förtydligande under det fortsatta lagstiftningsarbetet. Advokatsamfundet anser
att frågan om innebörden av detta begrepp inle har blivit tillräckligt utredd.
Under senare år har tolkningen av begreppet tilldragit sig betydande intresse,
bl. a. i samband med utbyggnaden av socialförsäkringslagstiftningen. Det finns
nu ett flertal olika arbetslagarbegrepp, särskilt då ett snävare civilrättsligt
och ett vidsträcktare socialrättsligt. De s. k. beroende uppdragslagarna utgör
ett gränsskikt mellan de olika begreppen. Sarafundet föreslår att man i lagen
om anställningsskydd ger arbetstagarbegreppet en tolkning som i vart fall är
snävare än den sora nu gäller enligt socialförsäkrings-lagstiftningen. För en
sådan lösning talar enligt samfundet att vissa bestäraraelser i lagen, t. ex.
bestämraelserna ora skyldighet att erbjuda annan anställning och ora
företrädesrätt till fortsall eller ny anställning, blir svåra att tillärapa i
fråga ora verksamhet som är typisk för bl. a. beroende uppdragstagare. Enligt
SAF lorde utredningen ha utgått från alt det är det civilrättsliga
arbetstagarbegreppet som skall läggas till grund för tillämpningen. SAF delar
denna uppfattning. LO anser att arbetstagarbegreppet skall ges en vidsträckt
tolkning och all det bör framgå att beroende uppdragstagare omfattas av
lagstiftningen. LO föreslår därför ett tillägg i likhet med vad sora finns i
arbelsfredslagar-na. Enligt LO skuUe det också vara önskvärt om omfattningen av
konstruerade uppdragsförhållariden på något sätt kunde begränsas genom
lagstiftningen. Skogsarbelareförbundel lar också upp frågan om uppdragstagarnas
ställning. En uppdragstagare som i förhållande till uppdragsgivaren har en
ställning sora i allt väsentligt överensstämmer raed vad sora är utraärkande
för en anställds förhållande tUl arbetsgivaren bör enligt förbundet orafattas
av lagen. Som exempel nämner förbundet traktorförare som utför
virkeslransporler med egen traktor åt större skogsbolag. Lantarbetareförbundet
påpekar att ett slags ehtre-prenörssystem fått ökad utbredning inora vissa
branscher. Systemet innebär att arbetsgivaren mot ersättning överlåter till
sina anställda att ulföra ett visst arbete. Dessa kan då bli att anse sora egna
företagare och arbetsgivaren kan fritas från sitt arbetsgivareansvar.
Genoraförs lagen om anställningsskydd kan det tänkas att systemet får
ytterligare utbredning. En sådan utveckling kan enligt förbundets mening inle
anses svara mot de intentioner sora ligger lill grund för förslaget om
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:129 33O
större
anställningstrygghet. Förbundet förordar därför att lagen bör innehålla
spärregler som hindrar arbetsgivarna att på detta sätt undandra sig sitt
sociala ansvarstagande. Arbetsdomstolens ordförande, arbetsrättskommiltén och
juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala fraraför liknande synpunkter.
SACO och SR anser att utredningens uttalanden ora arbetstagarbegreppet är
oklara när det gäller delägare i företag. Enligt organisationerna bör lagen i
vart fall omfatta sådana delägare sora har förraänsrätt i konkurs, dvs i
princip de vars andel är raindre än en tredjedel. I liknande riktning ullalar
sig även TCO. SAR anser att man bör överväga att göra lagen tillämplig på
delägare som inte råder över sin anställningssituation och är underkastade
majoritetsbeslut i anställningsfrågor.
Övervägande
antalet remissinstanser delar utredningens uppfattning att lagstiftningen om
anställningsskydd i princip skall omfatta alla kategorier arbetstagare. Enligt
LO har utredningen valt en metod som i viss mån skiljer sig från övrig
arbetsrättslig lagstiftning, i vilken undantag finns för t. ex. särskUda
yrkesgrupper. Trots de tillämpningssvårigheter som kan komraa att uppstå
tillstyrker LO den föreslagna konstruktionen.
Åtskilliga
remissinstanser anser emellertid att vissa yrkesgrapper, anställningstyper
eller branscher bör undantas från lagens tiUämpningsområde. I flera remissvar
behandlas sålunda frågan om lärapligheten av att ha ett lagstadgat
anställningsskydd för arbetstagare sora intar en företagsledande ställning.
SAF anser att det leder till praktiskt oriraliga konsekvenser att låta
personer i företagsledande ställning omfattas av lagstiftningen. Om det
uppstår motsättningar raeUan styrelsen i ett bolag och dess verkställande
direktör, är det enligt SAF på förhand raer eller raindre givet alt endast en
lösning står lill buds, näraligen alt den verkställande direktören raåste avgå.
I ett fall sora detla kan man knappast ställa krav på bevisning om saklig grund
och än ramdre länka sig att företagel skulle kunna fungera på ett
tillfredsställande sätt om verkställande direktören omfattades av ell skydd
sora gav honora raöjlighet att leda det dagliga arbetet i förelaget oavsett att
han korarait i en ohållbar raotsättning till styrelsen. Undantaget från lagens
tillärapningsoraråde i fråga ora personer i företagsledande ställning bör
enligt SAF:s mening på lämpligt sätt koraraa till uttryck i lagtexten. Också
Svea hovrätt, arbetsdomstolens ordförande. Kooperationens förhandlingsorganisation,
SHIO, Svensk industriförening, metaUindustriarbetareförbundet, advokatsamfundet
och Svenska företagares riksförbund anser att personer i förelagsledande
ställning inte bör orafattas av ett lagstadgat anställningsskydd. SACO och SR
anser däreraot att det finns flera skäl sora talar för alt även personer i
sådan ställning bör orafattas av lagstiftningen. Förelagsledare har enligt
organisationerna en viss anställningstrygghet i dagsläget, eftersom man i
fråga om dera sora regel tUl-lärapar sararaa praxis sora har utbUdats för
tjänsteraän, dvs. att sakliga skäl skall föreligga för uppsägning och att viss
uppsägningstid skall iakttas. Om företagsledarna nu skulle undanlas från
Irygghelslagstiflningen genom ett uttryckligt stadgande, finns enligt
organisationernas raening stor risk för alt situationen försämras.
Företagsledare har från skilda synpunkter särskilda behov av anställningsskydd.
De har i allmänhet en betydligt raera utsatt position än andra anställda. Om de
förlorar sitt arbete, kommer de inte sällan i en besvärligare situation än vad
andra som mister sitt arbete gör. Oavsett anledningen tiU uppsägningen betecknas
de för fraratiden vanligen sora sekundär arbetskraft. De erinringar
Prop. 1973:129 - 331
mot
utredningens ställningstagande i denna fråga sora en av ledaraöterna har gjort
i en reservation anser organisationema inte vara bärande.
Svea
hovrätt, arbetsdomstolens ordförande, SAF, Skogs- och lantarbetsgivareföreningen,
Sveriges konditorförening och Svenska företagares riksförbund frarahåller att
arbetstagare som är raedlem av arbetsgivarens farailj inle bör orafattas av
lagstiftningen.
Arbetsdomstolens
ordförande uttalar att han inte har blivit övertygad ora att lagen bör gäUa för
de arbetstagargrupper sora närans i 2 § 1971 års lag ora anställningsskydd,
bortsett från arbetstagare som omfattas av sjöraanslagen. De skäl, sora under
förarbetena lill 1971 års lag anfördes för all undanta dessa grupper, gör sig
enligt hans raening gällande raed sararaa styrka i fråga ora den nu föreslagna
lagen. Vad särskilt angår arbetstagare i husligt arbete anser han att en
tillärapning av lagen knappast ter sig rimUg, eftersom dess sanktionssyslem
inte är anpassat till en familjs förhållanden. Ora dessa undanlag inte görs, är
det enligt hans raening ofrånkoraligt att detta koraraer att inverka på
tolkningen och tillärapningen av lagen. Svea hovrätt frarahåller att
utredningens ställningslagande i fråga ora arbetstagare i husligt arbete slår
i viss raotsättning tUl uttalandena under förarbetena till lagen (1970: 493)
ora arbetstid ra. ra. i husligt arbete. Sveriges redareförening vänder sig
raot att några undantag inte har föreslagits för branscher med speciell
karaktär. Enligt föreningens bestämda uppfattning kan man inle behandla hela
det svenska näringslivet likformigt. Teatrarnas riksförbund framhåller att den
föreslagna lagstiftningen ligger alldeles vid sidan ora den konstnärliga
verksamhetens behov och att denna verksarahet därför helt bör undantas från
lagens tillärapningsområde. Enligt Bankinstitutens arbetsgivareorganisation
råder speciella förhållanden inora bankorarådet. Ordinarie anställning kan
inte vinnas förrän efter två års aspiranttjänstgö-ring. Den gallring sora
regelmässigt sker bland aspiranlerna genora uppsägning från bankens eller
aspiranlens sida är enligt organisationen nödvändig för alt tUlgodose de
önskemål om en god bankraannakår som ligger bakom kollektivavtalets utforraning.
Denna ordning skulle oraöj-Uggöras om det nu föreUggande lagförslaget
genoraförs. SAF kritiserar att lagförslaget avser att täcka varje förra av
deltid, bisyssla, heraarbete, tillfällighetsarbete, husligt arbete, vikariat,
praktikant jobb eller provanställning. Denna utgångspunkt är enligt SAF
orsaken till en stor del av förslagets invecklade beskaffenhet. Skyddet bör i
stället tillgodoses genora att berörda branschparter hänvisas att genora avtal
tillförsäkra arbetstagama ett skydd sora svarar mot lagens regler. SAF anser
del angeläget att från lagstiftningen undanta alla anställningsformer där
behovet av särskilda skyddsregler är svagt och där det endast leder till
onödiga koraplikationer att inbegripa dera under lagen.
Utredningens
förslag alt arbetstagare inte behöver ha uppnått viss ålder för att orafattas
av lagstiftningen krUiseras av en del reraissinstanser, bl. a.
arbetsdomstolens ordförande, SAF, Kooperationens förhandlingsorganisation, SFO
och advokatsamfundet. Enligt arbetsdomstolens ordförande ter sig ett väl
utvecklat anställningsskydd för de yngsta arbetstagarna inte lika angeläget
som för de äldre och kan raed hänsyn bl. a. tUl föreslående
värnpliktstjänstgöring och till behovet av provanställning raöjligen befaras
raedföra svårigheter för dessa arbetstagare att få lärapliga anställningar, i
synnerhet om man behåller den föreslagna bestämraelsen med snäv begränsning av
möjligheterna att använda tidsbegränsade anställningar. SAF, SFO,
advokatsamfundet m. fl. anser
Prop. 1973:129 ' 332
att arbetstagare under 18 år bör undantas från
lagstiftningen. SHIO förordar åldersgränsen 25 år. Flera av de nu nämnda
remissinstanserna anser också att den föreslagna regeln ora viss
kvalifikationstid bör gälla generellt och inte bara i de fall då ell utvidgat
anställningsskydd kan komraa i fråga. Arbetstagare raed mindre än sex månaders
anställningstid bör sålunda enligt dessa reraissinstanser undantas från lagens
till-lämpningsområde.
Förslaget
om förbud raot alt använda anställningsformerna viss tid, viss säsong eller
visst arbete, ora dessa inle föranleds av arbetsuppgifternas särskilda
beskaffenhet eller står i överenssläraraelse raed sedvänja inora branschen,
tiUstyrks av så gott som saratliga reraissinstanser. SAR anser alt förslaget i
denna del ger uttryck för en strävan all värna ora de fasta
anställningsforraerna och understödjer till fullo denna strävan. LO ansluter
sig till förslaget men anser att begreppet "sedvänja inom branschen"
är alltför vagt och svårbestämbart. Inom vissa branscher förekomraer betydande
säsongvariationer och risker finns att en utveckling mot projekts- och
visstidsanställning äger ram. Enligt LO får därför inte ett sedan länge
otillfredsställande förhåUande i en bransch läggas till grund för ett avtal ora
annat anställningsförhållande än tillsvidareanställning. Vidare anser LO alt
avtal ora anställning för viss tid, viss säsong eller visst arbete skall ha
skriftiig förra och alt sådana avtal skall slutas eller godkännas av den
fackliga organisationen ora kollektivavtal finns på arbetsplatsen. Enligt LO
bör raän också överväga alt låta visslids- och objeklsanslällning övergå lill
tillsvidareanställning efter exempelvis sex raånaders anställningstid.
Handelsanställdas förbund och me-tallindustriarbetareförbundei anser i likhet
med LO att krav på skriftlig form bör uppställas. Skogsarbetareförbundet
framhåller att en säsonganställning som kan bedömas räcka raer än nio månader
bör anses som en tillsvidareanställning. Arbetsrätlskommittén framhåller all
förbudet från principiell synpunkt är ett långtgående ingrepp i vanliga regler
för den rättsliga verkan av avtal, såtillvida att avtalet till följd av
lagregelns tiUärapning får annat innehåll än det av parterna avsedda. Kommittén
anser eraellertid att förslaget är moiiverat i huvudsak av risken för kringgående,
genom exerapelvis s. k. rullande visstidsanställning, av lagens centrala
skyddsregler. Flera remissinstanser, bl. a. Svea hovrätt, arbetsdomstolens
ordförande, SAV och SAF, frarahåller att den förhållandevis liberala
tillämpning av detta förbud som förordas i motiven inle till alla delar har
stöd i lagtexten. Enligt Svea hovrätt framgår av utredningens uttalanden alt
man inte har avselt alt förbjuda anställning på prov, vikariat, anställning av
pensionerad arbetstagare för viss tid eller ens tillfällig anställning.
Arbetsdomstolens ordförande anser alt raotivuttalan-dena tyder på alt
utredningen endast har avselt att motverka en illojal användning av
tidsbegränsade anställningar. Del kan då ifrågasättas ora det överhuvudtagel
finns behov av en särskUd lagregel. Anställningar, sora i realiteten är
tillsvidareanställningar men som löper för viss tid i taget, lorde enligt hans
mening inte komma att godkännas söm tidsbegränsade vid tillämpningen av lagen.
Om förbudsregeln skall behållas, bör därför öppnas raöjlighet all använda
tidsbegränsade anställningar även när eljest särskUda skäl föreligger härför.
SAF anser också att regeln är alltför snäv. Flera av de exerapel som
utredningen nämner som principiellt godtagna undantag från förbudet berör
enligt SAF varken arbelsuppgifiemas särskilda beskaffenhet eller någon specifik
branschsedvänja. De är i stället uttryck för en allraänt godtagen sedvänja på
Prop.
1973:129 333
hela arbetsmarknaden. SAF förordar att lagtexten utformas
så att detla klart framgår. Byggnadsindustriförbundet, Skogs- och
lantarbetsgivareföreningen och Föreningen skogsbrukets arbetsgivare är
kritiska mot förbudsregeln på grund av de speciella förhållandena i dessa
branscher. Byggnadsindustriförbundet frarahåller att hela byggnadsavlalet är
ett s. k. objektsanställningsavtal såväl till konstruktion som sedvänja. Kravet
att särskUt avtal om anställning för viss lid, viss säsong eller visst arbete
måsle träffas vid varje enskilt anställningslillfälle är därför enligt förbundels
raening onödigt betungande och i vissa fall ogenomförbart. Enligt Föreningen
skogsbrukets arbetsgivare finns det fortfarande en inte oväsentlig del
säsong-, objekt- eller tidsbundet arbete inom skogsbruket, t. ex.
skogsvårdsarbeten och flotlning. Den arbetskraft, som av ålder har tagit sådana
arbeten sora tUlskotlsarbeten, upplever dessa säsongarbeten sora en tillgång
och oraväxling. En detaljerad lagreglering av formerna kring dessa arbeten
synes enligt föreningen opraktisk och arbetena bör undanlas från
lagstiftningen. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen framhåller alt
jordbrukets arbetsgivare i den raån så är raöjligt söker ordna korapletterande
sysselsättning under vinterhalvåret, t. ex. skogsarbete eller snöröjning. Kan
detta inle ordnas får säsongarbetaren sluta när säsongen är slut. Ora en
säsongarbetare vissa år har kunnat sysselsättas hela året, skall detta enligt
föreningen inle utgöra hinder för att anställningen i princip anses gälla för
säsongen och upphör när säsongen är slut. Lantarbetareförbundet ifrågasätter om
förbudsregeln inle snarare försärarar än förbättrar den anstäUningstrygghet
sora den är avsedd alt förstärka. Bakgrunden tUl detta uttalande är att
förbundet befarar alt förslaget i denna del kan leda till en utveckling raot
ökad projektanställning inora jordbruket. Om en tidsbegränsad anställningsform
kom.mer att anses sora sedvänja inora branschen, riskerar raan enligt förbundet
att anställningstiderna blir så korta att företrädesrätten till ny anställning
inte kan hävdas.
En klar raajoritet av reraissinstanserna ansluter sig till
utredningens uppfattning att lagen ora anställningsskydd måste ges tvingande
karaktär i väsentliga trygghelsfrågor. Fabriksarbetareförbundel finner det
dock anraärkningsvärt att vissa centrala partier i förslaget har gjorts
disposiliva och förordar att ytterligare några bestämmelser, bl. a. om uppsägningstid
och varsel, görs tvingande. Enligt arbetsdomstolens ordförande bör övervägas
alt göra ytterligare några bestäraraelser disposiliva. SAF, SHIO,
Byggnadsindiistriförbundet, Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund och
Sveriges personaladministrativa förening anser att lagen i sin helhet bör vara
dispositiv.
Förslaget att avtal om avvikelse från det lagfästa
anställningsskyddet skall träffas på förbundsnivå godtas eller lämnas utan
erinran av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Arbetsdomstolens
ordförande förklarar sig dela utredningens uppfattning att arbetstagarförbunden
knappast koramer att gå med på försämringar i anställningsskyddet utom i fall
då detla ter sig välmotiverat med hänsyn till branschförhållanden eller eljest.
I vart fall kan föratsättas att arbetstagarsidan kommer att kräva kompensation
för varje försämring. I detta sararaanhang inställer sig eraellertid enligt
hans raening frågan, ora arbetsgivarsidan kan stödja krav på en försärarmg av
anställningsskyddet med stridsålgärder. I ett avtalslöst förhållande torde det
inte finnas någol hinder häreraot enligt gällande rätt men en sådan ordning
synes enligt hans mening egenartad med hänsyn tUl lagens karaktär av social
skyddslagstiftning.
Prop. 1973:129 334
Svea
hovrätt, arbetsdomstolens ordförande och arbetsrätlskommittén behandlar i sina
remissvar frågan om disposiviteten när det gäller turordningsreglema. Enligt
arbetsrättskommiltén har man anledning alt ställa frågan ora i princip varje
slag av avvikelse från den i lagreglerna stadgade ordningen kan godtas och få
tUlärapas på t. ex. oorganiserade arbetstagare. Vidare kan man enligt kommittén
fråga sig om s. k. organisationsklausuler kan tillmätas verkan i dessa
sammanhang eller om disposivitetsreglerna enligt utredningens synsätt hindrar
detta. Svea hovrätt anser att man i fråga om utomstående arbetstagare rimligen
kan få tillämpa enbart sådana kollektivavtalsklausuler som i princip jämställer
organiserade och oorganiserade eller i arman organisation organiserade
arbetstagare. I vissa situationer kan delta enligt hovrätten möjligen, raen
ingalunda säkert, följa av del lagstadgade skyddet för föreningsrätten. Frågoma
ora giltigheten av organisalionsklausuler och ora kollektivavtal raed rättsUg
verkan kan slutas för enskilda fall har utredningen lämnat obesvarade. Enligt
hovrätten bör dessa frågor beaktas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Arbetsdomstolens ordförande framhåller att frågan, om man med avvikelse från
lagens regler om turordning skall kunna träffa koUeklivavlal med innehåU att
medlemmar av viss organisation har företrädesrätt lill fortsatt eller ny
anställning framför raedleraraar av andra organisationer eller oorganiserade
arbetstagare, har sådan principiell betydelse att den inte bör överlämnas lill
bedöraande av de rättstillärapande organen. Enligt ordförandens raening är del
emellertid svårt att tro att man kommer all tiUåta all del anställningsskydd
sora den individueUe arbetstagaren tillförsäkras genom lagen berövas honom
genom kollektivavtal raellan hans arbetsgivare och en organisation sora han
inte tUlhör.
LO
frarahåller att utredningens uttalanden om inskränkningar i arbetstagarens
rättigheter vid avtal mellan honom och arbetsgivaren är så oklara att de med
största sannolikhet kommer alt orsaka tvister. Det framgår inte av lagtexten,
anför LO, att det anses vara tillåtet att avtala om en längre personlig
uppsägningslid för arbetstagaren. I denna fråga delar LO inte heller
utredningens uppfattning i sak utan anser att ett sådant åtagande av
arbetstagaren måste betraktas som en otillåten inskränkning i hans
anställningsskydd. Arbetsdomstolens ordförande ställer sig tveksam tUl
utredningens uttalanden ora arbetstagarens raöjligheter att i saraband raed
uppsägning träffa avtal ora de villkor som skall gälla för anställningens
upphörande. EnUgl hans mening synes det inte alldeles invändningsfritt att
arbetstagaren i denna situation skall kunna avslå från de rättigheter sora
lagen ger honora, i all synnerhet ora han är oorganiserad eller inte åtnjuter
sin organisations stöd. Vidare frarahåller han att uttalandet, att hinder inle
skulle raöta raot att arbetslagaren redan i samband raed uppsägning avstår
från företrädesrätt till ny anställning, synes stå i strid raot grundtanken
bakora besläraraelsen, näraligen alt arbetstagaren inte på förhand skall kunna
avstå från lagens anställningsskydd. Också Svea hovrätt ifrågasätter om
utredningen inte har läranat ett för stort utryrame för avvikelser vid
slutuppgörelser i uppsägningsfall.
SAF,
LO och Svenska sjöfolksförbundet behandlar frågan ora lagstift-nuigens
tiUäraplighet på intemationella förhållanden. Enligt SAF går utredningen längre
än som är förenligt med rättsprinciperna på detta område när den uttalar att
lagen bör tillämpas på varje anställning med dorainerande anknytning till
Sverige eller svenska förhållanden. Ora ett
Prop. 1973:129 335
svenskt
företag träffar överenskommelse med en svensk eller utländsk raedborgare ora
att denne under längre eller kortare tid skall vara verksam vid ett
dotterföretag i ullandel, har de raöjlighel att överenskomma att det är
lagstiftoingen i vederbörande land som skaU reglera tjänstgöringen där. SAF
anser all utredningen också saknar grand för uttalandet att den svenska
lagstiftoingen skall gäUa vid ett svenskt företags filialföretag i utiandet. LO
anser att lagen bör vara tillämplig inte bara på stadigvarande anställningar i
Sverige eller anställningar sora ingåtts här i riket raellan svenska medborgare
utan även på sådana anställningar där arbetet kan vara förlagt delvis i
Sverige och delvis utomlands. Enligt LO är det självklart alt svenska
filialförelag i utlandet skall ha skyldighet alt på svenska medborgare
tillärapa svensk trygghetslagstiftning. Enligt sföfolksförbundet bör lagen i
fråga ora fartyg som är registrerade i Sverige gälla inle bara för
anställningsförhållanden med svensk arbetsgivare utan också då den svenske
ägaren helt eller delvis har överlåtit driften av fartyget tiU en utlänning. I
sistnämnda fall bör entreprenören självfallet anses sora arbetsgivare enligt
lagen men den svenske ägaren bör ha ett ansvar för att entreprenören fullgör
sma åtaganden. Förbundet anser all lagen bör innehålla en bestämmelse sora ger
arbetstagaren möjlighet att vända sig antingen mot sin arbetsgivare eller mot
fartygets ägare. När det gäller utländska fartyg förekomraer enligt förbundet
inte sällan sådana anställningsförhållanden att svensk skyddslagstiftning bör
vara tilläraplig. Förbundet avser frärast den situation då svensk redare hyr
utländskt fartyg på bareboat-basis och driver det helt eller delvis med svensk
arbetskraft i trafik som regelbundet berör svensk hamn. För sådana fall bör
enligt förbundet övervägas alt införa en bestämmelse som ger arbetstagaren rätt
att under alla förhållanden vända sig mot den som företräder det svenska
arbetsgivareintresset.
2.3
Anställningsskyddet vid uppsägning
2.3.1
Grunder för uppsägning m. m.
Saratliga
remissinstanser tUlstyrker den föreslagna huvudregeln att uppsägning frän
arbetsgivarens sida skall vara sakligt grandad och från flera håll frarahålls
betydelsen av alt denna regel, sora i princip redan gäller på stora delar av
arbetsraarknaden, nu blir lagfäst. Flertalet reraissinstanser anser att
utredningen har valt den från lagteknisk synpunkt lärapligaste lösningen vid
regelns utformning.
LO
frarahåller all en uppräkning av ett antal ej sakliga grander lätt får tUl
resultat att det sora ligger utanför uppräkningen anses vara lill-låtna
åtgärder. Några reraissinstanser, bl. a. kammarrätten i Stockholm och juridiska
fakulteten vid universitetet i Lund, anser dock att raan bör överväga att ta in
vissa exemplifieringar av begreppet saklig grund i lagtexten. Enligt fakulteten
är en sådan precisering både nödvändig och möjUg att genomföra.
De
motivuttalanden sora utredningen har gjort i fråga ora den närraare innebörden
av begreppet saklig grand för uppsägning tilldrar sig stort intresse bland
remissinstanserna. Arbetsdomstolens ordförande framhåller att, ora lagen ges
ett så vidsträckt tUlämpningsoraråde sora utredningen har föreslagit, detta
kommer att få betydelse för bedöraningen av när saklig grand för uppsägning
skall anses föreligga. En annan faktor som kan komma all inverka på denna
bedömning är de
Prop.
1973:129 336
stränga
sanktioner sora uppställs för uppsägningar. Ora den sanktion som skall
tillärapas ler sig sora oriraligt sträng, lär det enligt hans raening inle
kunna undvikas att dorastolarna koraraer att dra sig för att slärapla en
uppsägning sora ogiltig även ora den inte fullt ut ter sig sakligt grandad. Han
beklagar också att frågoma ora disciplinära ål-gärder i
anställningsförhållanden inte kan behandlas i detta sararaanhang.
Arbetsgivarens raöjUgheter att kunna ingripa raot avtalsbrott på annat säll än
genora uppsägning eller avskedande är, framhåller han, uppenbarligen av
betydelse för tolkningen av begreppet saklig grund. Enligt advokatsamfundet
raåste raan uppfatta utredningens uttalanden så att avsikten är att skärpa
kraven på vad sora skall anses vara saklig grand. Med hänsyn tUl den föreslagna
utbyggnaden av de rättsliga följderna av en obefogad uppsägning och till
behovet av en klar vägledning för rättstillärapningen är det enligt sarafundets
raening naturligt att t. v. utgå från domstolarnas hiltiUsvarande praxis vid
tolkningen av begreppet och överlåta åt rättstiUämpningen att avgöra om kraven
fraradeles bör ändras. Sarama inställning har SFO, SHIO och Rörledningsfirmornas
arbetsgivareförbund. En annan uppfattning redovisas i remissvaren från statens
personalnämnd, LO och Fabriksarbelareförbundet. Enligt LO blir det svårt att
härala någon närmare ledning från arbetsmark-nadsnärandens avgöranden när det
gäller att fastställa den närraare innebörden av begreppet, eftersora
avgörandena rör olika branscher raed varierande konstruktion och traditioner.
LO frarahåller att man vid bedömningen bör ställa betydligt större krav än
hittills på förseelsernas art. Bl. a. bör en anpassning ske till rådande
uppfattningar i samhället. Statens personalnämnd uttalar att man har anledning
förmoda och hoppas att den skärpning av uppsägningsreglerna som utredningen
eftersträvar kommer all leda till bättre personaladrainistrativ planering
inora företag och rayndigheter.
Utredningens uttalande att
arbetsbrist i princip får anses utgöra saklig grund för uppsägning kritiseras
av TCO. EnUgt TCO är molivuttalan-dena alltför kategoriska och innebär snarast
ett steg tillbaka i jämförelse raed den utveckling som i
driftsinskränkningsfall har skett på för-handlingsorarådel under senare år.
SjälvfaUet ulgör driftsinskränkningar i raånga fall saklig grand för
uppsägning. Eraellertid har för-handlingserfarenhetema visat att beslut ora
personalnedskärning ofta tillkoraraer raycket brådstörtat och utan närmare
analys av vUka alternativa lösningar sora står till buds för att klara de
ekonoraiska svårigheter sora företaget har hamnat i. EnUgt TCO har det visat
sig att parterna genom förhandlingar i många fall kunnat undvika uppsägningar
helt eller delvis och i stället kunnat enas ora andra typer av åtgärder.
Utredningens uttalanden ora driftsinskränkningar komraer att försvåra
förhandlingar av denna raera konstruktiva art. Arbetstagarsidan betas de reella
möjUgheterna all ifrågasätta uppsägningarna. Med hänsyn lill den utveckling som
har skett på detta område anser TCO ytterst beklagligt om lagen skulle komraa
att innebär en återgång lill ett förlegal betraktelsesätt. I raotiven bör klart
uttalas att en driftsinskränkning inte nödvändigtvis behöver utgöra saklig
grund för uppsägning. De fackliga organisationerna raåste beredas en reell
raöjlighet att ifrågasätta även andra uppsägningar än de som grandas på den
enskilde arbetstagarens förhåUanden. Denna möjUghet återspeglas enligt TCO
dels i överläggningsrätten, dels i domstolsprövningsrätten. Vid de överläggningar
som skall föregå ett uppsägningsbeslut måste arbetsgivaren pre-
Prop.
1973:129 337
sentera
del beslutsunderlag som Ugger till grand för den planerade åtgärden.
Arbetstagarorganisationen måste beredas raöjlighet att analysera företagets
ekonoraiska situation och att diskutera lämpliga åtgärder. Skulle parterna
därvid finna att viss personalnedskärning är nödvändig bör denna i första hand
grandas på en gemensamt upprättad organisations- och bemanningsplan.
Domstolsprövningsrätlen torde enligt TCO inle kunna utsträckas så långt som
till en prövning av vilka alternativa åtgärder som skall vidtas i stället för
uppsägning. Domstolen bör dock kunna pröva om sådana tvingande
företagsekonomiska skäl föreligger att en uppsägningsåtgärd är befogad. För att
en sådan prövning skall kunna genomföras bör arbetsdomstolen förstärkas med
företagsekonomisk expertis. Skulle arbetsgivaren inte kunna styrka att
tvingande företagsekonomiska skäl föreligger eller skulle detta visserligen
vara styrkt men dorastolen likväl finna att andra åtgärder än personalnedskärning
skäligen bör kunna vidtas, anser TCO att saklig grand för uppsägning ej skall
anses föreligga. LO framhåller att utredningen synes ha utgått från all
driftsinskränkningar i framtiden inle kommer att få företas utan att de
anställdas organisationer haft ett betydande inflytande i saken. Förslaget att
driftsinskränkning alltid skaU utgöra saklig grand för uppsägning kan LO
emellertid inle biträda ulan reservation. I vart fall intUl dess
arbetsrättskominitténs förslag föreligger bör det enligt LO åUgga arbetsgivaren
alt styrka en tilläranad drifls-mskränknings nödvändighet.
I
fråga om uppsägning som hänför sig tUl den enskilde arbetstagarens personUga
förhållanden framhåUer LO att man mte längre kan granda bedönmingen på vad som
i den aktuella situationen objektivt sett ter sig försvarbart. I stället måste
den aktuelle arbetstagarens allmänna lämplighet bedöraas och det är i en
fraratid oriraligt att vidraakthålla den nuvarande formen av auktoritär
lydnadsplikt på arbetsplatsen. LO förutsätter alt arbetsrättskoraraittén
koraraer att behandla arbetsskyldig-hetens orafattning och slutligt lösa frågan
under vilka oraständigheler arbetsvägran kan utgöra grund för uppsägning och
avsked. Advokatsamfundet anser att utredningen inle har beaktat och belyst de
särskilda problem som tolkningen av saldig grand medför på mindre arbetsplatser.
Det mera personUga samarbetet på en sådan arbetsplats och svårighetema att
utjärana arbetsbelastningen gör det nödvändigt att strängare bedöraa t. ex.
olovlig utevaro, ordervägran, raisskölsel, olärapligt uppträdande och
bristande saraarbete. Vad utredningen har anfört härom hänför sig enligt
samfundet huvudsakligen till större arbetsplatser. Svea hovrätt och
arbetsdomstolens ordförande anser att utredningen borde ha gett bättre
anvisningar om vad sora skall gälla vid saraarbelssvårigheter på arbetsplatsen.
Arbetsrättskommiltén
delar utredningens uppfattning att saklig grund för uppsägning inte kan anses
föreligga ora arbetsgivaren säger upp en arbetstagare enbart av den anledningen
att arbetstagaren deltar i en enligt lag tillåten slridsåtgärd. En mera
koraplicerad fråga, sora utredningen inte har berört, är enligt koraraitténs
raening om deltagande i en olovlig stridsåtgärd under alla förhållanden skall
kunna raedföra uppsägning. Frågan har beröring med ett flertal problem av
koUekliv-avtalsrättslig och föreningsrätlslig natur och kommer att behandlas av
kommittén i samband med dess övervägande av del kollektivavtalsrättsliga
sanktionssystemet. Också arbetsdomstolens ordförande ansluter sig i princip
till utredarens bedömning av en tillåten strids-
22 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 129
Prop. 1973:129 338
åtgärds
inverkan i detta samraanhang raen anser all en viss nyansering är påkallad.
Läget kan exerapelvis vara att arbetsgivaren omöjligen kan gå raed på de krav
sora arbetstagaren vill understödja raed sin slridsåtgärd och alt det därför
kan bli oraöjligt för honora att fortsätta sin rörelse om han inte får frigöra
sig från anställningsavtalen med de strejkande arbetstagarna och söka engagera
ny arbetskraft. I sådana situationer kan det inle anses uteslutet, framhåller
arbetsdomstolens ordförande, att arbetsgivaren har saklig grund för uppsägning.
I annat fall skulle lagen ge arbetstagarsidan ett övertag i den fackliga
striden sora skulle rubba förutsättningarna för denna. Enligt hans mening står
det också utom tvivel att dellagande i en olovlig stridsåtgärd under vissa
förutsättningar kan utgöra saklig grund för uppsägning. I likhet raed
arbetsrättskoraraittén anser han att denna fråga är raycket komplicerad.
Några
reraissinstanser behandlar frågan ora sjukdom som grund för uppsägning. LO
understryker särskUt vad utredningen har uttalat i denna fråga och framhåller
att det är alldeles orimligt att någon skall kunna sägas upp på grund av
sjukdom utan att sjuk- eller förtidspension inträder. Handelsanställdas
förbund och lantarbetareförbtindet ger uttryck för sarama uppfattoing. Skogs-
och lantarbetsgivareföreningen delar däremot inte alls utredningens
uppfattning. Den innebär enligt föreningen dels att arbetsgivarna får en inte
oväsentlig kostnad eftersora seraesterrätt intjänas under 90 dagar varje år
sora sjukdomen varar, dels att det blir oerhört svårt alt få en ersättare för
den sjuke inom en sådan näring sora jordbruket eftersom anstäUningen sora regel
är förenad med tjänslebostad. Arbetsdomstolens ordförande frarahåller att
utredningen lägger en tung börda på arbetsgivaren vid arbetstagarens sjukdom.
Enligt hans raening är det givetvis i och för sig tillfredsställande att
arbetslagarna åtnjuter gott anställningsskydd vid sjukdom men arbetsgivarnas
rättsläge borde ha analyserats närraare. Det måste antas bli en uppenbar risk
att en arbetstagares allmänna hälso-tiUstånd får sådan betydelse för frågan om
anställning kan vinnas att sjukliga arbetstagare kan få stora svårigheter att få
arbete.
Den
föreslagna bestämmelsen att uppsägning inte får grundas enbart på omständighet
som arbetsgivaren har känt till mer än en raånad innan varsel läranades inger
enligt televerket starka betänkligheter. Eftersora frågan på ett så avgörande
sätt berör den anställde, är det av stor vikt att den handläggs med omsorg.
Televerket anser alt dét framförallt inora statsförvaltningen är orealistiskt
att räkna raed alt den föreslagna tiden skall räcka lill och förordar en
förlängning till åtminstone fyra raånader. Rörledningsfirmornas
arbetsgivareförbund anser att preskriptionstiden bör utsträckas till i vart
fall två raånader. Advokatsamfundet anraärker att regeln kan komma att försvåra
anställning av äldre och handikappade. Ora en arbetsgivare som grund för uppsägning
önskar åberopa alt arbetstagaren på grund av sitt handikapp inte klarar sina
arbetsuppgifter, kan han enligt sarafundet känna, sig nödsakad alt inom en
månad från anställningens början varsla om uppsägning. SAF riktar i detta
saramanhang uppmärksamheten på sådan misskötsel som kan sägas vara en
fortlöpande företeelse exerapelvis i förra av svår alkoholisra eller
ovillighet att i det dagliga arbetet fuUgöra en rimlig prestation. Den
omständigheten att arbetsgivaren sedan mer än en raånad har känt till ett
sådant förhållande bör enligt SAF självfallet inte medföra att han därefter är
betagen rätten att åbe-
Prop. 1973:129 339
ropa
missförhållandet som självständig uppsägningsgrund. Ora en uppsägning
förklaras ogUtig till följd av forrafel, bör enligt SAF den materiella
uppsägningsgrund sora arbetsgivaren åberopat inte anses förfallen på grund av
raånadsregeln. MetaUindustriarbetareförbundet framhåller all arbetsgivarparten
vid tvist om uppsägning brukar åberopa händelser som ligger ett flertal år
tUlbaka i liden. Detta förhållande är enligt förbundet synnerligen
otillfredsställande och det förordas därför att den föreslagna regeln
kompletteras med en bestämmelse om att arbetsgivaren inte aUs får grunda en
uppsägning på omständighet som han känt till raer än ett år.
LO
och TCO uttalar sin förvåning över att utredningen inte har dragit
konsekvenserna av sitt resonemang om de fackliga förtroendemännens ställning
och inarbetat ett förstärkt anställningsskydd för dessa inom lagstiftningens
ram. Organisationerna anser nödvändigt att utred-ingen under sitt fortsatta
arbete uppmärksaramar förtroendemännens alltmer utsatta positioner.
Övervägande
antalet remissinstanser har en mycket positiv inställning tiU förslaget ora
lagstadgad omplaceringsskyldighet. TCO, SACO och SR uttalar sitt starka stöd
för denna del av förslaget och framhåller att besläraraelsen har stor
betydelse för en ökad anställningstrygghet. Organisationerna har inte något
att erinra mot den utformning besläraraelsen fält men påpekar att
turordningsreglerna kan medföra att en arbetstagare genom oraplacering kan
förlora rätten att tUlgodoräkna sig redan inarbetad tjänstetid. Bl. a. raed
hänsyn härtill är det av stor vikt all i motiven klart uttalas att arbetsgivare
inte med stöd av bestämmelsen får omplacera sådan arbetstagare sora har så
många tjänsteår att han enUgt turordningsreglerna inte skulle ha berörts av
den aktuella uppsägningen. Vidare framhåller organisationerna att det inte är
tillfredsställande att oraplacering endast kan förekoraraa inom den
verksarahet där arbetstagaren tidigare har varit sysselsatt. Om arbetstagaren
har nöjaktiga kvalifikationer eller utan större svårighet kan tillägna sig de
kunskaper som behövs, bör han enligt organisationerna erbjudas omplacering tiU
en vakant plats inora annan del av arbetsgivarens verksamhet.
Riksförsäkringsverket understryker särskUt vikten av att man prövar alla
möjligheter till omplacering inom företaget av äldre och handikappade innan
uppsägning sker. LO har också en positiv inställning till att
omplaceringsskyldigheten lagfästs men anser att uttrycket "där så skäligen
kan krävas" fordrar närmare förklaring. Vidare måste raan enligt LO
bestämt ta avstånd från slentrianmässig handläggning av oraplaceringsfrågor.
Skall exerapelvis brott regelraässigl utgöra saklig grund för uppsägning,
koraraer möjligheterna att rehabilitera och anpassa raänniskan till sarahället
aldrig att öka. Enligt LO bör det åligga arbetsgivaren att även i sådana fall
söka ora-placera arbetstagaren. Självfallet kan del tänkas fall då
förutsättningar för oraplacering saknas raen LO efterlyser ett
ställningstagande till förraån för de socialt utslagna. Kooperationens
förhandlingsorganisation befarar att besläraraelsen kan medföra
tolkningssvårigheter och anser i likhet med LO att uttrycket "där så
skäligen kan krävas" behöver förtydligas. Också arbetsdomstolens
ordförande anser alt del behövs ett förtydligande pä denna punkt och framhåUer
att bestämmelsen även i övrigt kan bli svår att tillämpa, i synnerhet som
samspelet mellan den och turordningsreglema inte har blivit tUlfredsstäUande
belyst av utredningen.
Prop. 1973:129 340
SFO, SAF, Svensk industriförening. Tidningarnas
arbetsgivareförening, byggnadsindustriförbundet och Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund
anser att bestämmelsen ora oraplaceringsskyldighel bör utgå. SFO frarahåller
att del är självklart att man omplacerar arbetstagare i de fall då detta är
genomförbart. Någon föreskrift härom lorde inte behövas, i vart fall inle när
uppsägning hänför sig till arbetslagarens personliga förhållanden. Föreligger
saklig grund, t. ex i form av notorisk raisskötsarahet, raåsle det enligt SFO
anses oriraligt all begära att den anstäUde skall erbjudas annat arbete. SAF
anser att de socialt präglade raotiv för bestäramelsen, sora utredningen har
angett, bör ingå i den grundläggande prövningen ora saklig grund. Så sker redan
nu. Ingen arbetstagare sägs exerapelvis upp enbart på den grunden att han med
liUtagande ålder inte har samma arbetsförraåga som tidigare. Också
möjligheterna lill oraplacering vid uppsägning på grund av arbetsbrist ingår
enligt SAF redan nu i kriteriet saklig grund.
Förslaget
all uppsägning från arbetsgivarens sida alllid skall vara skriftlig tUlstyrks
eller läranas utan erinran av en klar raajoritet av remissinstanserna. LO och
TCO StäUer sig raycket positiva lill denna regel. Ora uppsägning först görs
rauntiigen och sedan bekräftas skriftligen, förutsätter organisationerna att
uppsägningstiden börjar löpa först sedan arbetstagaren fått del av den
skriftliga uppsägningen. SFO och fabriksarbetareförbundel ifrågasätter ora
raan inle lärapligen bör föreskriva en obligatorisk skyldighet för
arbetsgivaren att skriftligen uppge de omständigheter som åberopas för
uppsägningen. Statens personalnämnd. Tidningarnas arbetsgivareförening och
Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund förordar att skrifllighetskravel
utvidgas att gälla även vid uppsägning från den anställdes sida.
Advokatsamfundet uttalar att man hittills har ansett att uppsägnnigstidens
längd eller anställningens slutdag bör anges i samband raed uppsägning. Enligt
sarafundet bör denna praxis komma lill uttryck i lagen som en
ordningsföreskrift. SAF framhåller att bestämmelsen bör ändras så att den
innefattar endast en anvisning om att uppsägning från arbetsgivarens sida bör
vara skriftlig. Byggnadsinduslriförbundel anser att det är fel alt konstruera
bestämmelsen som en formföreskrift. Den bör i stället ses som en ordningsregel.
Svea hovrätt ifrågasätter om skälen för skrifllighetskravel är tilhäckUgt
starka. Intresset av ordning och reda talar i och för sig för skrifllighet raen
arbetsgivaren har vid tvist bevisbördan för all uppsägning har skett och
enligt hovrätten ligger häri raöjligen ett tillräckligt skydd för arbetstagaren.
Lärapligheten av skrifllighetskravel är beroende av hur ogillighetsregeln är
avsedd att tUlärapas. Enligt hovrätten är det tydligen inte meningen att
ogiltighel obetingat skall bli följden av underlåtenhet alt företa skriftlig
uppsägning, vilket kan leda tUl onödig rättsosäkerhet. Arbetsdomstolens
ordförande ställer sig också tveksam lill regeln att uppsägning skall vara
skriftlig. Såväl bevissyftet som önskemålet all framtvinga en viss
eftertänksamhet inför uppsägning synes enligt hans mening vara väl tUlgodosett
genom bestämraelserna ora varsel och rätt till överläggnmg. Ora
skriftiighelskravet skall behållas, anser han all man bör överväga att ge del
karaktären antingen av ordnmgsföreskrifl eller av ovUlkorlig formföreskrift.
Utredningens uttalande, alt arbetsgivaren i händelse av
tvist vid dorastol inte får åberopa något skäl sora inte har angetts i
saraband raed uppsägningen, gär enligt Svea hovrätt och arbetsdomstolens
ordförande allt-
Prop.
1973:129 341
för
långt. Hovrätten anser att en sådan regel i vissa situationer kan le sig mindre
skälig och leda liU onödiga tvister.
I
fråga om de föreslagna skyddsreglernas omfattning vid uppsägning för
omreglering av anställningsvillkoren framhåller LO att en arbetsgivare som
vill förändra arbetstiden, t. ex. från heltid tiU deltid, bör vara skyldig att
iaktta stadgad uppsägningstid ora arbetslagaren inte kan acceptera det nya
förhållandet. Handelsanställdas förbund ger uttryck för samma uppfattning som
LO i denna fråga och förordar att lagens regler om uppsägningstid,
perraittering, varsel etc, ges en sådan utformning att de även omfattar
förändringar av arbelstidsmåttet under gäUande begränsningsperiod.
De
särskilda bestäraraelser sora enligt utredningen bör gälla vid förestående
pensionsavgång tillstyrks eller lämnas utan erinran av så gott sora saratliga
reraissinstanser. TCO anser dock att tiden för underrättelse till
arbetstagaren bör utsträckas från en till tre raånader. SFO frarahåller att
arbetsgivaren bör få raöjlighet att utan uppsägning bringa
anställningsförhållandet till upphörande även då arbetstagaren uppnår den nedre
pensionsgränsen. Enligt SFO bör en underrättelse till arbetstagaren rainst sex
raånader före den aktuella tidpunkten vara tUlfyllest i dessa fall. Statens
peisonalpensionsverk erinrar om att man enligt de statliga
pensionsbestäraraelserna kan förklara en anställd avgångsskyldig vid
pensioneringsperiodens nedre gräns om hans avgång är önskvärd i saraband raed
oraorganisation eller rationaUsering som berör hans tjänsteställe. Härvid
beaktas även om annan anställd måsle sägas upp för alt han skall kunna kvarstå
i tjänst. Pensionsverket ifrågasätter om inte raotsvarande bestäraraelser bör
införas i lagen om anställningsskydd. Socialstyrelsen förutsätter att för statligt
anställda arbetstagare även i fortsättningen koraraer att gälla att den sora
vill kvarstå i tjänst efler den högsta pensionsgränsen får ansöka ora tUlstånd
härtUl.
2.3.2
Uppsägningstidens längd
Så
gott sora saratiiga reraissinstanser tillstyrker eller läranar ulan erinran
den föreslagna grundregeln alt för såväl arbetsgivare sora arbetstagare skall
gälla en uppsägningstid av en månad. Däremot råder delade meningar ora den
föreslagna bestämmelsen ora förlängning av uppsägnings-liden vid uppsägning
från arbetsgivarens sida. Flertalet reraissinstanser godtar den av utredningen
förordade lösningen. AMS frarahåller alt de längre uppsägningstiderna som regel
är lill gagn för de personer som söker nya anställningar. Tiden bör utnyttjas
för planering av nytt arbete och eventuellt också för kompletterande
yrkesutbUdning och teoretisk utbildning. Vidare kan arbelsförraedlingen beredas
tillfälle all raera ora-sorgsfullt planera sina åtgärder för ackvisition av
annat arbete etc.
LO
och fabriksarbelareförbundet kritiserar förslaget alt arbetstagare som har
uppnått den högsta pensionsgräns som gäUer för anställningen inle har rätt till
längre uppsägningstid än en månad. Enligt de nämnda reraissinslansema bör
rätten till längre uppsägningstid under alla omständigheter kvarstå till dess
att arbetstagaren fyller 67 år.
Några
remissinstanser gör gällande att de långtgående krav som utredningens förslag
i denna del ställer på arbetsgivaren borde ha fått åtminstone någon
motsvarighet för arbetstagarnas del. Kooperationens förhandlingsorganisation
och SFO anser all en riralig grad av örasesidighet skulle uppnås ora
besläraraelsen korapletteras så att arbetstagare vid uppsägning blir skyldig
att iakttaga en hälften så lång uppsägnings-
Prop. 1973:129 342
tid
sora den sora gäller för arbetsgivare, dock aldrig kortare lid än en raånad.
Enligt Kooperationens förhandlingsorganisation når man på ett sraidigare sätt
det ökade rådrura för arbetstagaren som eftersträvas genora att förlänga
varseltiderna. En sådan ordning ger tUlfälle lUl diskussioner och utredningar
ulan den press sora en uppsägning raedför. SAF uttalar att raan i denna fråga
kan järaföra bl. a. raed reglerna på tjänsteraannaorarådet och hänvisa till det
från arbetarsidan ofta åberopade kravet på likställighet mellan olika
arbetstagargrupper. I ett läge raed brist på arbetskraft är arbetsgivarens
situation vid en uppsägning från arbetstagarens sida nog så svår och enligt
SAF är därför ett krav på viss örasesidighet utöver en månads uppsägningstid
berättigat. I fråga ora grunden för beräkning av de förlängda uppsägningstiderna
anser SAF att det är raera i överensstäramelse med den allraänna uppfattningen
på arbetsraarknaden alt låta stigande anställningstid inora företaget bli
avgörande än att som utredningen bygga på arbetstagarens ålder. Samtidigt
tillgodoses då i hög grad den äldre arbetskraftens intressen.
Några
remissinstanser, bl. a. Sveriges redareförening och byggnadsinduslriförbundel,
är kritiska mot förslaget och frarahåller att de långa uppsägningstiderna
koraraer att leda till oriraliga konsekvenser för arbetsgivarna.
Förslaget
att kvalifikationstiden skall förkortas i förhållande lill den sora gäller
enligt 1971 års lag ora anställningsskydd godtas i allraänhet av
remissinstanserna. SAF, Kooperationens förhandlingsorganisation och
Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund anser dock alt del inle finns någon
anledning att frångå det krav på 24 månaders anställning sora gäller enligt
1971 års lag. SFO framhåller alt det föreslagna kvalifikationskravet torde bli
mycket svårt att tiUärapa för raångfUialföretag inora branscher raed hög
personalorasältning.
Åtskilliga
remissinstanser tar upp frågan om beräkning av kvalifikationstid när
arbetstagaren övergår till anställning hos annan arbetsgivare inora sarama
koncern eller lill arbetsgivare sora med den förutvarande har sådan
intressegemenskap som kan jämställas med koncernförhållande.
Fabriksarbetareförbundel anser det mycket tUlfredsstäl-lande att den föreslagna
lagregeln omfattar sådan intressegemenskap sora kan järaställas med
koncernförhållanden. Förbundet har upplevt del sora ett problera att 1971 års
lag inte innehåller någon sådan bestämmelse. Enligt förbundet bör bestämmelsen
ges en så vid tolkning som möjligt för att få tillräcklig effekt. Skogsarbetareförbundet
ullalar att det i stor utsträckning förekoraraer alt arbetstagare inora
förbundels verksarahetsoraråde omväxlande arbetar åt skogsbolag och ål
flotlnings-eller virkesraätningsföreningar som bolaget är intressent i.
Förbundet ulgår från att intressegeraenskap i förslagets mening får anses
föreligga i sådana fall. Metallindustriarbelareförbundet anser också all del är
av stort värde alt den krets av företag, vid vUken arbetstagaren får tillgodoräkna
sig anställning, görs så vid som raöjUgt.
Eraellertid
kritiseras utredningen av flera reraissinstanser för alt den närraare
innebörden av begreppet intressegeraenskap inle har belysts på ett tillf
redsstäUande säll. Advokatsamfundet ullalar all intressegeraenskap synes vara
ett vidsträcktare begrepp än koncernbegreppet och ifrågasätter ora det i detta
sararaanhang kan anses raotiverat raed ett så vidsträckt begrepp. Enligt
sarafundet inger besläraraelsen också allvarliga betänkligheter från
rättssäkerhetssynpunkt. Arbetstagaren och
Prop.
1973:129 343
hans
organisation känner sora regel inte till om intressegeraenskap föreligger och
det kan knappast anses riraligt att arbetsgivaren skall vara skyldig att
upplysa om detla. Arbetsgivaren kan göra sig skyldig till en felaktig och
därraed ogUtig uppsägning eller försuraraa att återanställa en arbetstagare
genora att han eller den sora handlar för hans räkning, t. ex. en
personalchef, inte känner till att intressegemenskap i lagens mening
föreligger. Med hänsyn härtUl föreslår samfundet alt bestämmelsen begränsas tUl
alt avse sådana företag sora ingår i samma koncern. SAF, Tidningarnas
arbetsgivareförening och Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund anser i
likhet med advokatsamfundet att bestäramelsen om intressegeraenskap bör utgå.
SAF frarahåller all del är angeläget all koncernbegreppet blir närmare
definierat. Svea hovrätt, arbetsdomstolens ordförande, socialstyrelsen, SFO, LO
och metallindustriarbetareförbundet anser att begreppet intressegemenskap är
svårtolkat och kräver förtydligande uttalanden under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Arbetsdomstolens ordförande ifrågasätter också riktigheten av utredningens
uttalande att någon ändring inte görs i förhållande till 1971 års lag när det
gäller övergång tUl anställning inora samma koncern. Enligt utredningen får
tidigare anställningstid inora en koncern tUlgodoräknas endast i den raån
fråga är om "övergång" mellan två anställningar inora koncernen.
Någon sådan begränsning finns eraellertid inle i 1971 års lag utan enligt
denna är det tUlräckligt att en tidigare anställning inora koncernen ligger
inora den angivna treårsperioden.
Vad utredningen har
föreslagit i fråga om verkan av företagsöverlåtelse godtas i allmänhet av
reraissinstanserna. Emellertid anser en del reraissinstanser, bl. a. Svea
hovrätt, arbetsdomstolens ordförande, arbetsrättskommiltén, SAF och SAF:s
allmänna grupp, att bestäramelsen är svårtolkad och lätt kan leda lill
raissförstånd. Enligt arbetsdomstolens ordförande är del svårt att inse att
bestäraraelsens konstruktion har några fördelar järafört raed raotsvarande
bestämmelse i 1971 års lag. Sistnämnda bestäraraelse synes honora väl svara
raot utredningens raotivuttalanden och är betydligt mera lättolkad.
2.3.3
Det ekonomiska skyddet vid uppsägning
Den
grandläggande tanken att reglema om uppsägnmgstid bör förenas med garanti för
bibehållen lön och andra anställningsförmåner under uppsägningstiden oberoende
av ora arbetstagaren kan beredas arbete eller ej godtas eller läranas utan
erinran av samtliga remissinstanser. LO frarahåller att den föreslagna
lönegarantin, som anknyter lill praxis och finns i 1971 års lag, är en
nödvändig föratsättning för att uppsägningstiden skall fylla sin egentliga
funktion att erbjuda skäligt rådrum.
Reglerna om beräkning av
uppsägningslön behandlas i några reraissvar. Enligt LO:s raening innebär dessa
regler en förbättring i förhåUande till motsvarande regler i 1971 års lag.
Förraånerna enligt näranda lag har i raånga fall varit svåra att beräkna och
anknytningen lill semesterlagens bestäraraelser kan ha lett lill mindre
rättvisa resultat. Någon schablonregel ora hur lönen skall beräknas ges inle i
förslaget. Enligt LO lorde några större problem inle föreligga ora arbetstagaren
har fast lön och i fråga om tidlön eller ackordslön torde gällande avtal och
praxis utgöra tillräckliga garantier för att besläraraelsen skaU ge avsett
resultat. LO hälsar också med tiUfredsställelse all för-
Prop.
1973:129 344
slaget
innefattar rätt för en uppsagd att ulan hinder av att arbete inle utförts
kvalificera sig för bl. a. semesterförmåner. Meiallindustriarbe-tareförbundei
framhåller alt erfarenheterna av 1971 års lag har visat all arbetstagare i en
del faU har omplacerats kort lid före en uppsägning i avsikt att lägre lön skall
kunna utbetalas under uppsägningstiden. Utrednmgen har uttalat dels att
omplacering några månader före uppsägningen är förenUg raed lönegarantiregeln,
dels att oraplacering i syfte att kringgå denna regel kan angripas. Förbundet
önskar ett förtydligande på denna punkt. Enligt dess mening bör gäUa att en omplacering,
som görs i antagbart kringgående syfte rainst sex raånader före uppsägningen,
inte skaU påverka lönen under uppsägningstiden. Fabriksarbelareförbundet anser
alt det kan bli svårt att fastställa vad sora skall anses som normallön.
Oavsett vUken metod sora koraraer att användas, är det enligt förbundet
nödvändigt att i lagtexten ange längden av den tidsperiod som skaU utgöra
underlag för beräkningen.
TCO
framhåUer att det är en klar försäraring i jämförelse med 1971 års lag alt
förslaget inte innehåUer någon schablonregel för hur uppsägningslön skaU
beräknas om arbetstagaren har arbetsfri uppsägningslid eUer arbetsuppgifter
som ger sämre lön än tidigare. Schablonregeln har varit till stor hjälp i det
praktiska arbetet, inle rainst när det gäller tjänsteraän raed provisionslön.
Före tillkorasten av 1971 års lag vållade frågan ora beräknmg av
provisionslöner under arbetsfri uppsägningstid ständiga tvister och det kan
enligt TCO:s mening inte finnas något skäl för att nu återgå till sådana
oreglerade förhållanden. Hänvisningen till verksladsavtalets regler är inle
till hjälp på andra områden och även om man får till stånd kollektivavtal i frågan
löser man inte problemet gentemot arbetsgivare, som inte är kollektivavtals-bimdna
och med 'vUka antalet tvister är slort. Med hänsyn härtill föreslår TCO all
schablonregeln behålls.
SAF,
SAF:s allmänna grupp, byggnadsinduslriförbundet och Rörledningsfirmornas
arbetsgivareförbund är kritiska mot den föreslagna lönegarantiregelns
utformning. SAF uttalar att en arbetsgivare enligt förslaget blir förhindrad
att under uppsägningstiden tiUärapa sararaa löneregler för den uppsagde sora
för andra arbetstagare även då de utför sararaa arbete, reglerat av ett och sararaa
kollektivavtal. En sådan ordning är enUgl SAF inte berättigad. Vidare
innehåller förslaget en bestäraraelse av innebörd bl. a. att viss permitteringstid
skall jänistäl-las med arbetad tid. Eftersom detta leder till att arbetstagaren
kvalificerar sig för semester, kan SAF inte godta bestämmelsen. För övrigt kan
enligt SAF ifrågasättas om en sådan bestäraraelse kan genoraföras utan att seraesterlagen
ändras. Byggnadsinduslriförbundel frarahåller att gällande ackordslöneregler inora
byggnadsbranschen gör det omöjligt att på förhand bestämma en ackordsarbetares norraala
lön under en längre tidsperiod. Enligt förbundet måste beräkningsreglerna
därför kunna ändras genom en branschanpassad överenskoraraelse. SAF:s allmänna
grupp påpekar att beräkningsregeln är utformad så alt skifttillägg och tiUägg
för särskilda arbetsförhållanden som srauts, värrae, rök ra. ra. skall utgå
även ora arbetstagaren inte utför arbete sora är förknippat med dessa
ölägenheter. Enligt grappens mening är det lämpligare att i dessa fall anknyta
till de ersättningsregler som finns i 1971 års lag eUer i kollektivavtal.
Arbetsdomstolens
ordförande anser att del bör klargöras om lönegarantin skall gälla även då arbetstagare
under uppsägningstid skall
Prop.
1973:129 345
omplaceras
tUl ett i och för sig lika väl betalt arbete men i detta likväl inte når upp
till sin tidigare lönenivå. Vidare kan ett av utredningens uttalanden enligt
hans raening uppfattas så att arbetstagare skall vara berättigad till
övertidsersättning som ban kunnat påräkna om han fått stå kvar i sitt tidigare
arbete. En sådan regel kan, anför arbetsdomstolens ordförande, medföra både
onödiga och svårbedömda tvister och bör därför inte införas. Enligt
utredningens förslag är beräkningsregeln inte dispositiv men i motiven sägs att
avtal skall kunna träffas om löneberäkningen. Molivuttalandel synes vara
välbetänkt och bestämraelsen bör göras dispositiv.
När utredningen slår fast
all den uppsagde skall slå tUl arbetsgivarens förfogande under
uppsägningstiden, är det enligt LO helt följdriktigt att i förslaget inte ta
in en sådan regel ora avräkning för lön på annat håll som finns i 1971 års lag.
Utredningens motivering för detla ställningstagande anser LO hell hållbar och i
praktiken torde förslaget i denna del snarare få en positiv än en negativ
effekt på den uppsagdes fortsatta sysselsättningssiluation. Också TCO, SACO
och SR hälsar denna del av förslaget med stor tillfredsställelse. Organisationema
anser eraellertid alt besläraraelsen bör utforraas så att den täcker även del
fall då arbetstagaren har gjort en motuppsägning för att snabbare kunna
tillträda en annan anställning. I en sådan situation bör arbetstagaren enligt deras
mening kunna göra anspråk på en viss del av resterande uppsägningslön, nämligen
på skillnaden raellan den gamla och den nya lönen därest lägre lön utgår i den
nya anställningen. Organisationerna framhåller att man på detla sätt kan öka
arbetstagarens motivation att snarast möjligt få annan anställning och att del
under alla omständigheter innebär en kostnadsminskning för den arbetsgivare
som har sagt upp anställningen.
Åtsldlliga
remissinstanser, bl. a. SAV, arbetsdomstolens ordförande, kommunförbundet,
landstingsförbundet, SHIO, SAF och juridiska fakulteterna vid universiteten i
Uppsala och Stockholm, är starkt kritiska mot utredningens ställningstagande
och anser att förslaget bör kompletteras med en avräkningsregel av samma
innebörd som den som finns i 1971 års lag. Kommunförbundet och
Landstingsförbundet hänvisar i denna fråga tUl departementschefens uttalande i
förarbetena tiU 1971 års lag. De uttalanden sora då gjordes, bl. a. att det kan
förefalla stötande om en arbetstagare uppbär lön från två håll och att det
från allmän synpunkt är angeläget att arbetsföra personer slår lill arbetsmarknadens
förfogande, ansluter sig förbunden till. Förbunden framhåller också alt de exerapel
sora utredningen har anfört till stöd för sitt ställningstagande knappast kan
anses vara så frekventa att de har någon näranvärd betydelse. Arbetsdomstolens
ordförande anser att den enligt utredningen negativa effekten av avräkningsregeln
raed avseende på överskjutande del av högre lön i ny befattning torde kunna
hindras genom en särskild regel eller ett motivuttalande. Enligt hans mening
bör möjligheten till avräkning i vart fall öppnas i sådan mån att slötande
konsekvenser inte uppstår, t. ex. i de fall då arbetsgivaren har hjälpt
arbetstagaren att få den nya anställningen. Juridiska fakulteten vid universitetet
i Uppsala framhåller också att det i vissa fall synes närraast stötande att en
arbetstagare uppbär lön från två håll, särskilt i de fall då lön uppbärs under
lång tid från småföretag som har råkat i ekonomiska svårigheter.
Förslaget
att arbetstagare under uppsägningstid skall kunna avstängas
Prop.
1973:129 346
från
arbetsplatsen endast om särskilda skäl föreligger har fått ett blandat
mottagande under reraissbehandlingen. LO och TCO anser att denna bestäraraelse
är raycket värdefull raen frarahåller att raan under det fortsatta lagstiftningsarbetet
bör förtydliga vad sora i delta fall avses med särskilda skäl. Statens
personalnämnd anser bestämraelsen raotiverad, bl. a. om man som sanktion vid
lagbrott skall kunna använda åler-anställningsskyldighet. Åtskilliga
remissinstanser, bl. a. kammarrätten i Stockholm, SAF, SFO och SHIO, är starkt
kritiska mot avstängningsförbudet och förordar att bestämmelsen härom ulgår. SHIO
framhåller att i den mån ett förelag avstår från alt utnyttja betald
arbetskraft så torde delta ha raycket djupgående orsaker. Den uppsagde kan vara
lill direkt skada för företaget och den bedöraningen bör företaget ges raöjlighet
att göra. Enligt SAF introducerar utredningen en helt ny regel som vid en
realistisk bedömning raåste anses omöjlig alt upprätthålla i praktiken. Utan
att man behöver ge vare sig den ena eller andra parlen i ett anställnmgsförhållande
skulden tUl den raotsättning sora har uppkomrait mellan parterna är
verkligheten enligt SAF ofta den att arbetstagaren inte kan ges rätt lill en
garanterad närvaro på arbetsplatsen. Särskilt i sraå eUer mindre företag är
detta helt enkelt inte möjligt på grund av det personliga förhållandet mellan
parterna. Ett annat exerapel är de fall då arbetstagaren har kontakt raed
kunder eller raed allraänheten. Kommunförbundet och landstingsförbundet frarahåller
att de i sin verksamhet ständigt är beroende av ansvarsfulla och omdömesgilla
arbetstagare. En arbetstagare som visar uppenbar omdöraes-löshel genora
handlingar och rauntiiga uttalanden i anställningen raåste därför kunna
avstängas från arbete. Ora en arbetstagare som i sin dagliga syssla
konfronteras raed allraänheten, t. ex. inom vårdyrkena, under arbetstid
uppträder berasad av alkohol eller narkotika, raåste det enUgl förbundens raening
otvivelaktigt anses utgöra särskUda skäl för avstängning. Förbunden frarahåller
att uttrycket särskUda skäl allraänt sett bör ges en tolkning som inte är för
snäv.
Juridiska
fakidteten vid universitetet i Lund anser att rättsverkningarna av alt en
arbetstagare avstängs bör klargöras. Bl. a. bör klarläggande besked ges
huruvida lön skall utgå liU arbetstagaren under denna tid.
Del föreslagna förbudet
mot att förflytta arbetstagare till annan ort under uppsägningstiden, om raöjligheterna
till ny anställning därigenom inte obetydligt försämras, tillstyrks eller
lämnas utan erinran av övervägande antalet remissinstanser. TCO delar helt
utredningens uppfattning i denna del men utgår från att besläraraelsen endast
blir tiUäraplig ora arbetsgivaren har flyttningsrätt enligt det enskilda
tjänsteavtalet. Eftersora sådan flytlningsrätt endast undantagsvis torde
föreligga, kan förflyttning enligt TCO i flertalet fall inte koraraa ifråga
oavsett ora raöjligheterna till ny anställning påverkas eUer ej. Vidare
framhåller TCO all erfarenheterna ofta har visat att arbetsgivare söker dölja
en omsla-tionering genom att beordra den anställde på s. k. tjänsteresa. Om denna
resa inte är av tUlfällig natur och det således i realiteten är fråga ora en raera
perraanent orastalionermg under uppsägningstiden, tar TCO för givet alt
åtgärden bör drabbas av flyttningsförbudet. Också LO tillstyrker förslaget i
denna del men framhåller att besläraraelsen raåsle ges ett vidare innehåU. Den
bör inte inskränkas lill enbart sådana förhållanden sora leder till att raöjligheter
till nytt arbete försvåras. Enligt LO raåsle hänsyn tas även liU andra
personliga förhållanden så alt en
Prop.
1973:129 347
arbetstagare
inte tvingas sluta sin anställning på egen begäran på grund av att han inte kan
ta anställning på annan ort. Det kan inte tillåtas att en arbetsgivare påyrkar
flyttning för att därigenora undandra sig sina lagUga förpliktelser mot den
uppsagde. Statens personalnämnd anser det väsentligt alt en person som har
blivit uppsagd inte får försärarade raöjligheter att söka annan anställning och
ansluter sig därför till förslaget. SAF, SAF:s allmänna grupp. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen
och Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund anser däremot att bestäramelsen
bör utgå. Allmänna gruppen framhåller att det för vissa företag kan visa sig oraöjligt
alt undvika förflyttning, t. ex. då arbetstagaren sagts upp på grand av att
verksamheten på viss ort lagts ned. Följden kan då bli att arbetsgivaren måste
betala full lön trots att arbetstagaren raycket väl skulle kunna tjänstgöra på
annan ort och detta förutsatts vid anställningens ingående.
Några reraissinstanser
behandlar frågan ora arbetstagares rätt att raed bibehållna förraåner besöka arbetsförraedling
under arbetstid. TCO delar utredningens uppfattning att arbetstagare, som har
sagts upp eller varslats ora att fortsatt anstäUning inte kommer alt erbjudas
honom, bör ha sådan rätt. Enligt TCO bör arbetstagaren ha motsvarande rätt att
besöka presumtiva arbetsgivare. SACO och SR är också positiva lill den
föreslagna bestämmelsen. AMS hälsar denna del av förslaget med tUlfredssläUelse
och framhåller att del innebär att förutsättningarna för tidiga kontakter
mellan arbetstagare och arbetsförraedling underlättas. Fabriksarbetareförbundet
anser att besläraraelsen är av stor betydelse. Enligt förbundet kan dess
utformning dock leda lill svårigheter när det gäller att fastställa vad som
skall anses sora tid av skälig omfaltning. Förbundet anser att det bör anges en
rainiraitid per vecka för rätten alt söka nytt arbete och att denna rätt skall
vara generell och inle knuten lill viss arbetsförraedling. Också
byggnadsarbetareförbundet anser att uttrycket skälig orafattning bör ersättas raed
en raera exakt lidsangivelse, t. ex. rainst en halv arbetsdag per vecka. SAF
och Skogs- och lantarbets givareföreningen föreslår däremot att besläraraelsen
utgår. Enligt SAF bör frågan lärapligen lösas antingen raellan
kollektivavtalsparterna eller på det lokala planet i anslutning till de
aktuella faUen.
TCO,
SACO och SR delar inle utredningens uppfattning att besläramelserna ora
flyttningsförbud och rätt att besöka arbetsförraedling inte skall gälla i de
fall då tvist råder och arbetstagaren yrkat att anställningsförhållandet skall
beslå. TCO frarahåller att även den sora har yrkat fortsatt anställning
garderar sig normalt genora att söka nya tjänster i ovisshet om hur tvisten
skall utlöpa.
2.4
Avskedande
Övervägande
antalet remissinstanser lämnar utan erinran vad utredningen har föreslagit i
fråga om grunderna för avskedande. LO framhåller att både genora bestäraraelsens
forraulering och raolivultalande-na fraragår klart att avsked är en åtgärd som
skall tillgripas i rena undantagsfall. SF accepterar att grunden för
avskedande skall vara ett grovt åsidosättande av åliggandena.
Flera
remissinstanser har förklarat att de inte kan ansluta sig lill utredningens
uppfattning och att del enligt deras raening saknas bärande skäl för att bestärama
grunden för avskedande annorlunda än i 1971 års lag.
Prop.
1973:129 348
Advokatsamfundet
framhåller att uppsägning hittills har använts i betydande utsträckning i
stället för avskedande, eftersom uppsägningstiderna som regel varit korta och
det ansetts huraanare att bereda arbetstagaren ett vissl rådrura än att låta
anställningen oraedelbart upphöra. Enligt samfundet får raan emellertid räkna
med att avskedande fraradeles koraraer att aktualiseras i flera fall än
tidigare. Det är därför av vikt alt dra upp en skarpare gräns raellan oraständigheler
sora kan föranleda avskedande och oraständigheter sora endast kan åberopas som
saklig grund för uppsägning. Samfundet ställer sig tveksamt till den skärpning
av kraven för avskedande som utredningen har föreslagit. Formuleringarna i 1971
års lag överensstämraer med de krav sora har gällt enligt kollektivavtal raed
lika långa uppsägningslider som i den nu föreslagna lagen. Förlängningen av
uppsägningstiderna kan därför inte, som utredningen anser, tas tUl intäkt för
alt frångå den bestämning som har vunnit hävd. Samfundet föreslår att grunderna
för avskedande utformas efter förebUd av raotsvarande bestämmelse i 1971 års
lag. Svea hovrätt och arbetsdomstolens ordförande ger uttryck för samma uppfattning
som advokatsamfundet och påpekar dessutora att utredningen ulan närraare
motivering har gjort ett avsteg från gäUande rätt genora alt föreslå den
begränsning som ligger i uttrycket "i anställningen".
Arbetsdomstolens ordförande framhåller att raöjligheten att avskeda har blivit
för myckel beskuren genom denna begränsning. Enligt hans raening raåste
avskedande i vissa fall kunna ske även på grund av arbetstagarens förhållande
utom anställningen, t. ex. då arbetstagaren begår brott mot arbetsgivaren eller
dennes farailj. Av andra reraissinstanser sora anser att förutsättningarna för
avskedande är alltför begränsade i förslaget kan näranas SAF, Kooperationens
förhandlingsorganisation och SFO.
De spärregler sora
utredningen föreslår i syfte alt undvika förhastade beslut om avskedande
godtas eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Svea hovrätt,
arbetsdomstolens ordförande och SAF anser dock att raan i vissa flagranta fall
bör öppna möjlighet att underlåta del föreslagna överläggningsförfarandel. Den
fråga som främst har tUldragit sig remissinstansernas intresse i delta
sammanhang är eraellertid om arbetstagarens organisation skall beredas
tillfälle till överläggning raed arbetsgivaren. SACO och SR anser i likhet raed
utredningens majoritet att arbetslagaren bör ha rätt att motsätta sig sådan
överläggning. Den uppfattning sora utredningens rainoritet ger uttryck för och
sora innebär all arbetstagarens organisation alltid skall kopplas in när en
fråga om avskedande aktualiseras har SACO och SR visserligen förståelse för raen
enligt deras mening bör arbetstagarens integritet sättas i första ruraraet vid
den awägning som måste göras raellan olika intressen. SFO frarahåUer alt del
bör ankorama på den enskilde arbetstagaren att själv avgöra om han vill
utnyttja raöjligheten alt få hjälp av sin organisation. Någon självständig rätt
till överläggning för arbetstagarens organisation bör enligt SFO inle finnas.
En sådan rätt förefaller särskUt oraotiverad i förhållande tUl arbetstagare sora
inte är raedlemraar i den avtalsslutande organisationen eller i någon
organisation överhuvudtaget. SFO anser dock att förslaget bör kompletteras med
en bestämmelse om att arbetstagaren skall upplysas ora sin rätt att söka hjälp
av organisationen. Även vissa andra remissinstanser godtar ulred-ningsmajoritetens
förslag.
Så
gott som saratliga arbetstagarorganisationer, bl. a. LO, TCO, me-
Prop.
1973:129 349
tallindustriarbetareförbundel
och SF, anser dock att rainoritetens förslag bör ligga till grund för reforraen.
Enligt LO visar utredningens raajoritet en brist på insikt ora det verkliga
livets vUlkor när den föreslår all arbetstagarens fackliga organisation skall
beredas möjlighet till överläggning endast i de fall då arbetstagaren går raed
på det. Avsked är den allvarligaste åtgärd sora kan drabba en anställd och
denna åtgärd kan alltså korama att handläggas vid sidan av den fackliga
organisationen. I den situation då en arbetstagare verkligen behöver stöd av
sin organisation kan han koraraa att bli utan hjälp. Från LO:s sida är det ett
oeftergivligt krav alt lagstiftningen utformas så att den fackliga organisationen
obligatoriskt underrättas ora åtgärden. TCO ger i sitt reraissvar uttryck för
i stort sett sarama uppfattning som LO. För den händelse att högre
befattningshavare inle skulle önska all dem underordnade underrättas i
egenskap av ledaraöter i klubben vid företaget, bör bestämraelsen enligt TCO
kunna korapletteras så att förbundet centralt bereds tillfälle till
överläggningar såvitt anser direklionsraedlera-raar. Vidare framhåller TCO att
del är anmärkningsvärt att utredningen har slopat den enmånadsfrist inom vilken
arbetsgivaren enligt 1971 års lag raåste reagera för att kunna skilja
arbetstagaren från tjänsten genom avsked. I denna del innebär förslaget en klar
försäraring och TCO föreslår att det korapletteras raed en bestäraraelse om
nämnda frist.
2.5
Permittering
De
begränsningar som utredningen har föreslagit i fråga ora perraille-ringsinstitutet
föranleder endast i några fall erinringar av reraissinstanserna.
Arbetsdomstolens ordförande ifrågasätter lärapligheten och nödvändigheten av
de förbud raot permittering som har uppställts. Enligt hans raening kan utan
tvekan uppkoraraa fall då perraittering eller korttidsarbete är ett nödvändigt
ont för att ett förelag överhuvudtaget skall kunna leva vidare. Det synes,
framhåller han, inle rimligt att i dessa fall StäUa upp ett undantagslöst
förbud och den föreslagna regeln om ekonomisk gottgörelse vid permittering
torde vara tillräcklig för att förebygga missbruk av institutet. I vart fall
bör bestäramelsen göras dispositiv och dess innebörd bör närraare belysas.
Enligt hans mening bör bl. a. klargöras vad sora avses raed att åtgärden är av
tillfällig natur. SAF uttalar att raed den ståndpunkt sora utredningen har
intagit ora en synnerligen långtgående skyldighet för arbetsgivaren att betala permitteringslön
kan man fråga sig varför det samtidigt har uppställts mycket restriktiva regler
för rällen att tUlgripa permittering. För arbetsgivaren är det ofta på förhand
svårt eUer omöjligt alt avgöra hur lång permitteringsperioden måste bli och
det är enUgt SAF inte rimligt att han skall vara underkastad
skadeståndsskyldighet och skyldighet alt återta arbetstagarna om perioden blu:
längre än "tillfällig". SFO frarahåller också att det kan vara svårt
för arbetsgivaren att bedöraa ora ell förhållande skaU anses vara av
tillfällig natur, särskilt i sådana fall då del gäller händelser sora har
karaktären av force majeure-situationer. SAF:s allmänna grupp påpekar alt de
föreslagna begränsningarna leder till koraplikationer i sådana fall då
företagen behöver anlita arbelslcraft inter-raitlenl utan att detta är att
betrakta sora säsongarbete eller sådant arbete sora till sin natur inte är
sammanhängande. TCO påpekar att permittering enligt gällande rätt inte kan
användas i fråga om tjänstemän och frarahåller att man utgår från att avsikten
inte är att försämra
Prop. 1973:129 350
rättsläget
för tjänstemän i detla avseende. LO, sora instämmer i utredningens uttalanden
att risken för ett kringgående av skyddslagstiftningen ytterligare minskas
genom de föreslagna spärreglerna, framhåUer angelägenheten av ett
förtydligande i fråga ora korttidsarbete så att någon tvekan inte kan råda ora
alt en sådan åtgärd innefattas i förbudet såvida den inte är av ytterst
tillfällig natur. Juridiska fakulteten vid Lunds universUet anraärker alt
utredningen inte har tagit ställning till en viktig faktor för permitteringsrätten,
näraligen löneform.en. Enligt fakulteten kan detta leda till osäkerhet,
särskilt sora arbetsdomstolens praxis på detta område är något oklar. Med
utgångspunkt från vissa av de regler sora arbetsdorastolen har forraat bör
enligt fakulteten även löne-forraen som permitleringsförutsättning kunna
lagregleras.
Utredningens förslag om
ekonomisk gottgörelse vid permittering behandlas i några reraissvar. MetaUindustriarbetareförbundet
frarahåller att den enskildes ekonoraiska trygghet bör stärkas genom att han
får tillgodoräkna sig även de arbetsfria dagar som föregår eller följer efter
en perraitteringsperiod. I så fall kvalificerar han sig snabbare för rätten
till permitteringslön. Förbimdet föreslår också en ändring i fråga om den
tidsperiod under vilken kvalifikation skall ske. I stäUel för perioden samraa
kalenderår bör enligt förbundet gälla senaste tolvmånadersperiod.
Arbetsdomstolens ordförande, SAF, SAF:s allmänna grupp. Svensk industriförening,
byggnadsindustriförbundet, Sveriges stuvareförbund och Sveriges företagares
riksförbund är kritiska raot de föreslagna reglernas utforraning.
Arbetsdomstolens ordförande anser alt bestämraelsen bör göras disposiiiv. Han
erinrar om de avsättningssvårigheter som pälsindustrin och tillverkare av vintersporlartiklar
kan ställas inför under en raUd vinter. Ora man i sådana lägen stänger företagens
möjligheter att ens efler överenskoraraelse raed arbetstagarnas
huvudorganisationer permittera arbetsstyrkan eller tillämpa kortare arbetstid
än normalt, är det enligt hans mening knappast ägnat att öka
anställningstryggheten. Stuvareförbundet framhåller att det inte fraragår av
utredningens uttalanden ora stuveriarbetet faller under undanlagsregeln,
enligt vilken lön inte skall utgå ora perraitteringen är en följd av att
arbetet är säsongbetonat. Att så är fallet bör komma till klart uttryck,
eftersom en annan ordning skulle leda till helt oriraliga konsekvenser för
många stuveriföretag. Förbundet frarahåller att det finns en rad oraständigheter
sora stuveriföretagen inte råder över och sora kan fraratvinga säsongbetonade perraitteringar
i facket. SAF understryker det ohållbara i att kostnader sora i dag åvilar
arbetslöshetsförsäkringen lill stor del koraraer att överföras på den enskUde
arbetsgivaren ora förslaget genomförs. För detta saknas enligt SAF:s mening
varje berättigande. Den behandling av perraitteringsinstitutel sora utredningen
har föreslagit innebär en oskälig belastning på den enskilde arbetsgivaren och
kan till sina praktiska konsekvenser inte leda till annat än att ett stort
antal uppsägningar, sora hade kunnat underlåtas, koraraer till stånd. SAF
föreslår att de långtgående permitteringslöneförpliktel-serna utgår ur förslaget.
2.6
Företrädesrätt och turordning
De
av utredningen föreslagna turordningsreglema vid uppsägning på grund av
arbetsbrist har fått ett raycket blandat raollagande vid reraissbehandlingen. Fierlalet
reraissinstanser godtar eller läranar utan erinran
Prop. 1973:129 351
alt
turordningen bör besläraraas på grundval av omständigheter som tar sikte på den
arbetskraft som behöver särskilt skydd och att principen om anstäUningstidens
längd bör tillmätas avgörande betydelse. ÅtskiUiga reraissinstanser är eraellertid
starkt kritiska raot förslaget och från flera håll, bland annat från
arbetsdomstolens ordförande, frarahålles att turordningsreglerna leder till så
orimliga konsekvenser att det är tveksarat ora förslaget i denna del kan läggas
lill grund för lagstiftning. Den oraständigheten att turordningsreglerna enligt
förslaget skall vara i huvudsak dispositiva anses inle böra föranleda någon
annan bedömning, eftersom det enligt dessa remissinstansers mening självfallet
inte kan vara lärapligt att stifta en lag sora får sådana konsekvenser all det
blir praktiskt taget nödvändigt att träffa avtal sora avviker från den.
LO
uttalar alt det är en grannlaga uppgift att utforma turordningsregler och
svårt all undvika att inte någon grupp känner sig illa behandlad. Om man sora
utredningen väljer en lösning sora innebär att anställningstidens längd skall
vara utslagsgivande, tUlgodoser raan enligt LO i de flesta fall även
åldersaspekten. LO anser att den äldre arbetskraften får det bästa skyddet i
turordningshänseende ora principen ora anställningstidens längd godtas och frarahåller
att delta skydd förstärks genora den föreslagna nyanseringen av principen och
genom alt turordningsreglerna har gjorts disposUiva. Turordningsreglernas dispositiva
natur skapar enligt LO tillräckliga garantier för att de speciella fall, sora raed
en tvingande regel skulle ha tett sig orättvisa, skall kunna lösas på ett
tillfredsställande sätl. I fråga ora begreppet berörd verksarahet frarahåller
LO att den närraare besläraningen raåste fastslås i kollektivavtal raellan arbetsraarknadens
parter. LO kan inte acceptera att arbetsgivarens ensidiga åtgärder skall bli
avgörande för vad som skall betraktas sora en enhet. Turordningsreglema skulle
då urholkas och göras illusoriska. Löser man inte denna fråga
kollektivavtalsvägen, måste den enligt LO:s mening i fraratiden beslutas av
företagsorgan raed starkt löntagarinflytande. Vidare anför LO att man delar ulrcd-ningsmajorjtetens
uppfattning att företrädesrätten tUl fortsatt anställning skall bestämraas inora
varje kategori av arbetstagare. Vid bestämning av företräde bör dock inte
anställningstiden inora en viss kategori vara avgörande utan i stället
anställningstiden inora företaget. Av andra remissinstanser som fraraför
liknande synpunkter kan nämnas socialstyrelsen, statens personalnämnd,
kommunförbundet, landstingsförbundet, fabriksarbelareförbundet, Handelsanställdas
förbund, lantarbetareförbundet, metaUindustriarbetareförbundet, skogsarbelareförbundel
och SAR. Så gott sora saratliga av dessa reraissinstanser anser att begreppet
kategori av arbetstagare raåste ges en vid tolkning. Fabriksarbetareförbundel
riktar uppraärksamheten på att den föreslagna bestämningen av detta begrepp kan
leda till oförmånliga resultat för Idubbordförande. Skogsarbetareförbundet frarahåUer
viklen av alt skogsarbetare inom en skogsförvaltnmg eller motsvarande enhet håUs
samman i en kategori. Statens personalnämnd, kommunförbundet och
landstingsförbundet anser alt man bör lägga den totala anställningstiden hos
en arbetsgivare till grund för bestämning av företrädesrätten. Handelsanställdas
förbund framhåller att utredningens förslag om företrädesrätt inom viss
kategori kan innebära försämrad anställningstrygghet, särskUl i ett övergångsläge,
och knappast befordra en önskvärd rörlighet mellan olika arbetsuppgifter.
SACO
och SR uttalar att det torde vara mycket svårt för att inle säga
Prop. 1973:129 352
ogörligt
att fånga turordningsreglema i en generell lagtext. Del är därför enligt
organisationerna av stor vikt att bestämmelserna blir dispositiva. Ora så inte
blir faUet, raolsälter organisationema sig att enbart anställningstiden skall
vara avgörande för turordningen. De anställdas skicklighet och läraplighet raåste
kunna vägas in i lurordningsbestära-raelserna och även sociala aspekter kan
tala för en nyansering. Vidare anser organisationerna att man inte bör stanna
för en så snäv rara för beräkning av anställningstiden som förslaget om berörd
verksamhet innebär. Denna tid bör beräknas oberoende av skifte raellan olika enheter
inora företaget. Även om bestämmelserna blir dispositiva föreslår
organisationerna ändring på denna punkt. De framhåller också vikten av att
kriteriet kategori av arbetstagare inle tolkas alltför snävt. Från några håll frarahålls
att de föreslagna turordningsreglerna är alltför snäva och schematiska och bl.
a. motverkar en önskad rörUghet inom företagen. Synpunkter av detla slag, som ansluter
till den reservation som avgetts av en av utredningens ledaraöter, anförs frärast
av TCO, SF och arbetsdomstolens ordförande. Enligt TCO kan den föreslagna
turordningsregeln leda till närraast oriraliga resultat. Den vilar på den i och
för sig vedertagna principen "sist in, först ut", men denna princip
har försetts med sådana begränsningar alt förslaget frarastår som helt
oacceptabelt. Arbetslagaren får inte tillgodoräkna sig den totala anställningstiden
vid företaget utan endast den tid sora hänför sig till den företagsenhet och
den arbetstagarkategori inora vilken han var sysselsatt vid
uppsägningstillfället. Det innebär enligt TCO att praktiskt taget varje
förändring av arbetsuppgifterna kan bli förödande för arbetstagarens
anställningstrygghet, oavsett ora förändringen består i en befordran eller
endast i nya arbetsuppgifter i likvärdig befattning. Effekten kan bli densararaa
vid överföring från en förelagsenhet till en annan, en överföring som för
övrigt kan ske utan att arbetstagaren vare sig byter arbetsuppgifter eller
arbetsställe. Det kan vara lillräckligt att företagsledningen upprättar en ny
organisationsplan och hänför en syssla till annan enhet än tidigare. Följande exerapel
illustrerar enligt TCO de stötande resultat sora förslaget kan leda till. Den
till levnadsår och tjänstetid äldste inom företagel omplaceras på grund av
vacklande hälsa till mindre krävande arbetsuppgifter och blir därigenora den sora
först får lärana företagel i en arbetsbristsituation som inträffar kort lid därefter.
En arbetare med 20 tjänsteår befordras på grund av sin skicklighet till
arbetsledare och får lämna företaget före en nyanställd arbetare raed klart
sämre kvalifikationer. En sekreterare följer på sin chefs begäran med, när
denne förflyttas från försäljnings- till inköpsavdelningen, varefter hon som
"sist anställda" sekreterare på inköps-avdelningen får lärana
företaget före andra sekreterare raed väsentligt kortare total anställningstid.
TCO frarahåller att förslaget är särskUt betänkligt med hänsyn till att
arbetstagaren ofta inle har någon valmöjlighet utan i stor utsträckning är
beroende av ensidiga beslut av arbetsgivaren när det gäUer förändringar såvitt
avser inplacering i kategori och företagsenhet. Därav följer också att
arbetsgivaren har stora möjligheter att själv förändra turordningen genom olika
omdisponeringar före uppsägningstillfället. Enligt TCO:s mening koramer
förslaget självfallet alt motverka den rörlighet inom företagen sora i och för
sig är önskvärd och arbetslagarnas intresse för omskolning och vidareutbUdning
koinmer av naturliga skäl att minska. Del måste överhuvudtaget anses felaktigt
alt i en arbetsbristsiluation endast vara hänvisad
Prop. 1973:129 353
tiU
en mera stereotyp turordningsregel som inle tUlåter någon anpassning tiU de aktueUa
förhåUandena vid företaget. Mot denna bakgrund föreslår TCO alt bestämraelsen
utformas på sådant sätl att parterna i första hand åläggs att försöka nå fram
till en överenskoraraelse om lämplig organisations- och bemanningsplan saral
all turordningsprincipen endast las in sora en hjälpregel ora raan inle kan
komma överens. Emellertid bör lurordningsregeln utforraas på ett helt annat
sätt än vad utredningen har föreslagit. Riralig hänsyn raåste las till den
totala anställningstiden och regeln måste vara så konstruerad att en
arbetstagare "tar med sig" inarbetad lid om han övergår till annan
kategori. Vidare bör anknytningen till företagsenhet slopas och turordningen
grundas på kategorUUlhörighel så att företrädesrätt ges ål den arbetstagare på
orten, som kan åberopa den längsta anställningstiden inora företaget. En
arbetstagare, sora bytt kategori men inte har tillräckligt lång tjänstetid för
alt få stanna mom den kategori han tillhörde vid uppsägnings-tUlfället, bör ha
möjlighet att konkurrera med arbetstagare inora tidigare kategori raed den
tjänstetid han där intjänat.
Andra
reraissinstanser sora kritiserar de föreslagna turordningsreglerna riktar i
första hand sin kritik raot att duglighets- och läraplighets-aspekter, ålderssararaansältningen
inora företaget, försörjningsbörda och andra sociala faktorer enligt
utredningen i princip inte skall tillraälas betydelse när det gäller att
bestämma företrädesrätten. Arbetsdomstolens ordförande uttalar att för en
arbetsgivare raåste urvalet av de arbetstagare sora han skall behålla i sin
tjänst vara av stor vikt. Det är inte uteslutet all detta urval i vissa fall
också kan vara av betydelse för ett företags fortsatta existens. Med hänsyn
härtill synes enligt hans raening en så pass priraitiv regel sora den
föreslagna knappast vara ändamålsenlig. Faktorer som duglighet, lämplighet m. m.
måste rimligen kunna beaktas vid bestämmande av turordningen. SAF anser all
oklarheterna i förslaget åtminstone delvis hänger samman raed all utredningen
inle tUlräckligt beaktat all uttrycket uppsägning på grand av arbetsbrist
läcker två olika situationer. I ena fallet föreligger arbetsbrist i egentlig
mening, dvs. den kan vara begränsad liU en viss enhet, ett visst slags
produktion eller en viss grapp arbetare. I det andra fallet är läget sådant att
företaget av allmänekonoraiska skäl raåste dra ner verksamheten och minska
personalen. Att för dessa olika fall och alla varianter därav ge anvisningar i
lag om den ram inom vilken arbetsgivaren har att tillärapa en urvalsprincip raåste
av naturliga skäl vara synnerligen svårt. Enligt SAF har utredningen också
misslyckats raed detta. Vidare framhåller SAF alt principen om urval efter
anställningstid inte är raöjlig att tillärapa i praktiken om man menar alt den
verksamhet, som är avsedd att upprätthållas efter en viss minskning av
arbetsstyrkan, också skall kunna genomföras. Som exerapel näraner SAF en
situation vid en bilverkstad. Reparatörerna vid verkstaden har en UtbUdning och
ett kunnande sora är olika beroende på om del gäller personbUar eller
exempelvis stora dieselfordon raed servostyrning och hydrauliska anordningar.
Även olika personbilar kan kräva helt olika kunnande hos personalen. Ora en
sådan verkstad vid en personalinskränkning raåste göra urvalet efter
anställningslid, skulle den enligt SAF koraraa i en oraöjlig situation.
Motsvarande exemplifiermg kan göras från strängt taget alla branscher. SAF
understryker att många företag, som raåste vidta en personalinskränkning, inte
skulle kunna fortsätta driften ora inskränkningen skaU ske på basis av
anställningstid.
23
Riksdagen 1973. 1 saml Nr 129
Prop. 1973:129 354
Alternativet
blir då att företaget läggs ner. SAF föreslår att turordningsregeln utforraas
så att, om uppsägning skall ske på grund av arbetsbrist och valet står meUan
flera arbetstagare inom den berörda verksamheten, skall vid lika skicklighet
och lämplighet företrädesrätt till fortsatt anställning ges åt den
arbetstagare som kan åberopa den längsta anställningstiden inom denna
verksamhet. Vinner detta förslag inte beaktande, måste man enligt SAF ha raöjlighel
att beakta, ora arbetstagaren har tUlfredsstäUande kvalifikationer. SAF
föreslår i andra hand att i lagtexten anges att med uttrycket "kategori av
arbetstagare" avse» en grapp arbetstagare med väsentligen samma
yrkeskunnande.
Övriga
reraissinstanser sora frärast riktar sin kritik raot principen om anställningstidens
längd är SAF:s allmänna grupp. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen,
Föreningen skogsbrukets arbetsgivare, Tidningarnas arbetsgivareförening,
Sveriges stuvareförbund. Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund.
Kooperationens förhandlingsorganisation, SFO, Advokatsamfundet, juridiska
fakulteten vid universitetet i Uppsala, Svenska företagares riksförbund och SF.
Flera av dessa remissinstanser ger i likhet med SAF exempel som enUgl deras
mening visar alt den av utredningen föreslagna urvalsprincipen leder till
orimliga konsekvenser inom olika branscher.
Ett
fåtal reraissinstanser tar upp frågan om förmånligare beräkningsregler vid
bestämmande av turordning för äldre arbetstagare. TCO framhåller alt den
föreslagna skyddsbestämmelsen bör ändras så att arbetstagare som har fyUt 45
år får tillgodoräkna sig all anställningstid efter 45 års ålder och således
inte endast den tid som han arbetat inom den kategori där han sysselsattes vid
uppsägningstillfället. Riksförsäkringsverket anser i princip riktigt alt man
sedan rätten för äldre förvärvsarbetande vidgats på pensionssidan förstärker
också rättighetema på arbetsraarknadssidan. SAF uttalar att bestämmelsen i
alltför hög grad har karaktär av detaljreglering och föreslår alt den skall utgå.
Enligt SAF synes del för övrigt ovisst om bestämmelsen nämnvärt skuUe kunna
gagna den äldre arbetskraften. Statens personaladministrativa förening anser
att det finns risk för att bestämraelsen rainskar företagares benägenhet alt
anställa äldre personer.
Den
föreslagna skyddsregeln för personer raed nedsatt arbetsförmåga godtas eller
lämnas utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser. LO framhåller att
man är medveten om risken för ogynnsamma konsekvenser för vissa grupper på
arbetsmarknaden men anser trots detta alt det särskilda uppsägningsskyddet bör
begränsas tUl den av utredningen föreslagna frikretsen. En mer eller raindre
generell regel att saratliga handikappade skall erhålla förstärkt skydd skapar
enligt LO svåra gränsdragningsproblem och skulle samtidigt innebära ett
alltför stort avsteg från huvudprincipen ora anställningstidens längd i
turordningsreglerna. AMS anser att del är tveksamt som bestämraelsen, sora kan
innebära risk för att arbetsgivarens intresse för åtgärder för de svårplacerade
rainskas, bör ingå i lagen. Om konsekvensema blir att en anställd får sitt
anställningsskydd försämrat tUl förmån för en kanske nyanställd person med
nedsatt arbetsförmåga, torde enligt AMS svårigheter kunna uppstå i arbetet med
att på frivUlighetens väg lösa anställningsfrågoma för personer raed nedsatt arbetsförraåga.
SAF frarahåller att frikretsen är för vidsträckt och obestärad. Bestämraelsen
bör enligt SAF avse personer som på grund av fysisk eller psykisk sjukdom eller
skada har betydande svårigheter att få sysselsättning på
Prop. 1973:129 355
den
ordinarie arbetsmarknaden. Arbetsdomstolens ordförande anser att tanken bakora
förslaget i och för sig är god. Innebörden av begreppen "nedsatt
arbetsförmåga", "särsldld sysselsättning" och "särskilda
skäl" bör dock enligt hans mening förtydligas. Sveriges personaladministrativa
förening uttalar alt prioriteringen, som är myckel svår alt göra, kan leda tiU
egenartade konsekvenser. Föreningen förordar därför alt bestämraelsen utgår.
Utredningens
förslag om företrädesrätt vid nyanställning har i stort sett fått ett positivt
mottagande vid remissbehandlingen. LO frarahåller att förslaget innebär en
förstärkning av rätten till återanställning järafört raed 1971 års lag och
ansluter sig i prmcip tUl förslaget. TCO redovisar en motsatt uppfattning och
anser att det är en allvarlig brist i förslaget alt företrädesrätten till ny anstäUning
har begränsats till den verksamhet där arbetstagaren tidigare var sysselsatt. EnUgt
TCO:s mening innebär förslaget därför en klar försäraring järafört med 1971
års lag, i vilken verksamhetsbegreppet har en hell annan och från arbetstagaresynpunkt
fullt acceptabel innebörd. TCO föreslår att bestämraelsen om företrädesrätt
vid ny anställning i 1971 års lag överförs till den nya lagen. Under alla oraständigheter
bör arbetstagaren enligt TCO få företrädesrätt lUl arbete inom sådan
verksamhet, där han visserligen inte var sysselsatt vid uppsägningslUlfällel
men där han tidigare arbetat. Arbetsdomstolens ordförande anser att uttrycket "verksarahet"
i bestäramelsen är oklart. Utredningen synes närmast ha menat att det bör ha sarama
innebörd om uttrycket "berörd verksamhet" i uppsägningsfallen. I så
fall komraer enligt hans mening företrädesrätt tiU återanställning
överhuvudtaget inte i fråga om en förvaltningsenhet, företagsenhet eller
därmed jämförlig enhet helt läggs ned. Svåra tillämpningsproblem kan också uppkorama
i samband med omorganisationer inom ett företag. Vidare framhåller han att det inle
är nödvändigt att sarama lurordningsregler gäller vid återanställning som vid
uppsägning. Behåller man de föreslagna turordningsreglema i uppsägningsfallen,
bör raan enligt hans raening överväga ora inte företrädesrätten till ny anställning
bör gälla vid varje nyanställning vid förelaget. Förutsättning för
företrädesrätt skuUe då vara all arbetstagaren har tUlfredsstäUande
kvalifikationer för den lediga anställningen och företrädesrätten skulle bestämmas
med hänsyn till den totala anställningstiden vid företaget. SAF framhåller att
det bör klargöras alt besläraraelsen om företrädesrätt vid ny anställning är
avsedd att tillämpas endast då arbetstagaren getts anledning förvänta fortsatt
anställning. Grund därför kan finnas i det ursprungligen träffade avtalet eller
i senare tillkommande omständigheter. Väsentligt är enligt SAF alt
bestämmelsen ej skall tiUärapas när del är klart raellan parterna att någon
utfästelse ora fortsatt anställning inte har getts.
Byggnadsarbetareförbundet
anser att återanställningsrätten har begränsat värde om den inte anknyts tiU
branschen. Den i prop. 1973: 39 föreslagna lagstiftoingen rörande anställning
av byggnadsarbetare innebär en sådan branschanknytning. Införs inle någon
branschanslutning i den av utredningen föreslagna lagstiftoingen, bör den i
propositionen förordade provisoriska lagstiftningen ges permanent karaktär.
I
remissvaren behandlas också en rad frågor som hänger samraan med regeln om
företrädesrätt vid nyanställning. TCO, SACO och SR pekar på ett uttalande av
utredningen som kan vålla missförstånd. Enligt utredningen förfaller
företrädesrätten om arbetstagaren under ettårsfris-
Prop.
1973:129 356
ten
uppträder på ett sätt som kunnat leda tUl uppsägning om han gått kvar i arbete,
t. ex. visat Ulojalilel mol den förre arbetsgivaren. Organisationerna framhåUer
alt arbetstagarens förpliktelser i princip upphör i och med att anställningen
upphör. Det synes därför vara mycket svårt att applicera de regler som gäller
för anställningen på en situation där dessa regler inle är avsedda att tUlärapas.
Organisationema ulgår i vart fall från att arbetstagaren inte förlorar sin
företrädesrätt enbart av den anledningen all han tar anställning hos en
konkurrent till den förre arbetsgivaren. SAF anser att ett år är en för lång
frist och föreslår att den skall vara sex raånader. Vidare föreslår SAF att
kvalifikationstiden skall vara lika lång vid säsonganslällning sora vid annan
anställning och alt liden förlängs lill sararaanlagt rainst 24 raånader under
de tre senaste åren. SFO föreslår en förlängning av kvalifikationstiden vid
säsonganställning tUl tolv månader under de senaste två åren.
Enligt LO är det angelägel
att kravet på tillfredsställande kvaUfika-tioner ges en ganska vid tolkning. I
annat fall kan detta krav i alltför hög utsträckning användas sora skäl för att
inte tUlärapa företrädesrätten. Enligt LO är del också angeläget alt
företrädesrätten inte sätts ur spel genom arbetserbjudanden sora arbetstagaren
inte kan godta. Det är av stor betydelse att få en rättvis bedömning i de fall
då flyttning till annan ort aktuaUseras eller en ändring i arbetstidens orafattning
koinmer i fråga. Personliga hänsyn och farailjesituationen raåste enligt LO
beaktas i dessa fall. Vidare anser LO angelägel att arbetstagaren får
tillräckligt rådrura i saraband med erbjudande av återanställning. LO har
förståelse för all problem kan uppstå i akutsituationer men kräver en stark restriktivitet
i fråga ora undantag från lurordningen, speciellt i de fall då återanstäUning
aktualiseras i nära anslutning tUl etlårsgränsen. Också TCO, SF och metaUindustriarbetareförbundet
tar upp frågan om en erbjuden anställning skäligen bör godtas. TCO framhåUer
att det är en allvarlig brist i förslaget att företrädesrätten i princip anses
förfallen om arbetstagaren avvisar den först erbjudna arbetsuppgiften. En
riktigare princip från såväl arbelslagare-som arbetsgivaresynpunkt är ätt företrädesrätten
skall gälla tUl samtliga tjänster som blir lediga under ettårsfristen. Om man
skall behålla principen att första erbjudandet som regel måste accepteras, bör
enligt TCO under alla förhållanden gälla alt del inte är dislcvalificerande att
avböja ett erbjudande om anställning på annan ort om arbetsgivaren även
fortsätter sin rörelse på den ort där arbetstagaren tidigare tjänstgjorde. En
annan viktig aspekt vid bedömningen är vUka anställningsförraåner sora
erbjuds. TCO anser att ett erbjudande inte behöver godtas annat än om lönen
kan anses marknadsraässig och norraal för befattningen. SF delar denna
uppfattning. MetaUindustriarbetareförbundet framhåller alt företrädesrätten bör
förfalla endast ora arbetslagaren avböjer ell erbjudande om anstälhiing av det
slag som han förut haft. TCO, SACO och SR tar i likhet med LO upp frågan ora
vad sora bör anses utgöra skäligt rådrum. En arbetstagare som fått annan
anställning och blivit bunden av en raånads uppsägningslid behöver enligt utredningen
inte återgå tidigare än efter utgången av denna uppsägnuigs-tid. Organisationema
frarahåller att en sådan tolkningsregel sannolikt är liUfredsstäUande på arbetarsidan
men den utesluter det stora antalet tjänsteraän som redan vid anställningens
ingående blir bundna vid två månaders uppsägningstid. Som skäligt rådrum för
sådan tjänsteman bör
Prop. 1973:129 357
därför
gälla en period av cirka två månader eUer den längre tid som kan vara
föreskriven i kollektivavtal. Organisationerna anser vidare i likhet med LO att
stränga krav måste ställas på arbetsgivaren när det gäUer att visa
nödvändigheten av alt en anställning raåsle tUlträdas oragående.
Kooperationens förhandlingsorganisation och SFO föreslår att arbetstagarens anraälan
ora föresrädesrält bör göras skriftligen. SAF anser all en viss lidsgräns bör bestäramas
för sådan anmälan.
Utredningens
förslag alt företrädesrätt till fortsatt eller ny anställning inte skall gäUa
den som har uppnått den övre pensionsgränsen tillstyrks eller lämnas utan
erinran av så gott som samtliga remissinstanser. TCO tUlstyrker förslaget
såvitt avser arbetstagare över 65 år. Däratöver framhälles att det under en
övergångsperiod kommer att finnas ett stort antal personer med 60 eller 62 års
pensionsålder och med en i många fall mycket låg pension. För denna kategori
föreslår TCO en bestäraraelse av den innebörden att arbetstagaren skall behåUa
sin företrädesrätt lill fortsatt eller ny anstäUning ora den pension sora
utgår uppenbarligen är för låg. Med uppenbarligen för låg pension avses en
pension som understiger tre basbelopp. Televerket, Kooperationens
förhandlingsorganisation och SFO förordar att bestämraelsen skall anknyta till
den nedre pensionsgränsen.
2.7
Varsel och (iverläggning
De
föreslagna varselreglerna vid uppsägning på grand av arbetslagarens personliga
förhållande kritiseras av flera reraissinstanser. LO, TCO, SF, HCK,
byggnadsarbetareförbundet, fabriksarbetareförbundet, Handelsanställdas förbund,
metaUindustriarbetareförbundet, sjöfolksförbundet och
transportarbetareförbundet avstyrker bestämt utredningens förslag i denna del
och föreslår, i likhet med de tre ledamöter sora reserverat sig, att den fackUga
organisationen regelraässigl skall varslas vid individuella uppsägningar. LO
påpekar alt utredningen med de föreslagna bestämmelserna om varsel och
överläggning före tilltänkta uppsägningar och perraitteringar har velat bygga
vidare på raotsvarande regelsystem i huvudavlalet mellan SAF och LO. Huvudavtalets
varselbestämraelser har eraellertid till syfte alt skapa rådrara för sararåd
mellan arbetsgivare och den fackliga organisationens företrädare om de planerade
åtgärderna. Det främsta motivet för dessa överläggningar är självfallet all undersöka
om det är raöjligt att nå en geraensara uppfattning ora vad sora bör göras.
Överläggningarna ger också de fackliga organisationema tillfälle alt för
arbetsgivaren frarahålla om de anser en viss åtgärd avlalsstridig och att de,
om så är fallet och arbetsgivaren vidhåller sin uppfattning, tänker resa tvist.
Varslet och liden för samrådet är sålunda enligt huvudavlalet ett arrangemang
mellan arbetsgivaren och den lokala fackliga organisationen. Den enskilde
arbetstagare som överläggningarna berör skall inte informeras av arbetsgivaren,
såvitt inte de fackliga företrädarna medger eller fordrar detta. Avtalets syfte
att garantera vissl handlingsulryrarae åt den fackliga organisationen fraragår
också tydligt av att organisationen, men inle den enskilde arbetslagaren, kan
ställa krav på skadestånd vid uteblivet varsel. EnUgl LO awiker utredningens
förslag från de principer sora huvudavlalet ger uttryck för. Som skäl för
förslaget anför utredningen inte några negativa erfarenheter från nu rådande
förhållanden inom huvudavtalets tillärapningsområde. Några sådana
Prop. 1973:129 358
skäl
finns inle heller enligt LO:s uppfattning. Utredningens sparsarat angivna raotiv
hänför sig dels tUl den oraständigheten att den föreslagna lagen koraraer att orafatta
även arbetstagare sora är oorganiserade och till förmodandet alt en
arbetstagare under vissa omständigheter inte vill alt hans fall behandlas av
den fackliga organisationen. Om det första skälet kan kort sägas att del
förhållandel att den fackliga organisationen får kännedom om en tilltänkt
uppsägning av en oorganiserad arbetstagare inte kan få försvaga de organiserade
anställdas ställning då en tilltänkt åtgärd berör dem. Del andra skälet får
ställas mot de allvarliga nackdelar sora denna ordning raedför. Enligt LO
motverkar det föreslagna förfarandet den behandling i överläggningarna som
utredningen säger sig vilja främja. Utredningen anser att överläggningarna
skall äga ram innan parterna har bundit sig för en speciell uppfattning så att raan
undviker den föga fraklbara atraosfär sora uppslår vid förhandlingar raellan
parter sora är prestige-mässigl bundna tUl på förhand intagna ståndpunkter. Eraellertid
har utredningen enligt LO bortsett från all denna för en fortsatt diskussion
föga befrärajande atraosfär raycket lätt uppkomraer just när arbetsgivaren länmar
den berörde arbetstagaren beskedet att denne saknar kvalifikationer för sitt
arbete eller utfört en handling som ger arbetsgivaren anledning alt ifrågasätta
fortsall anställning. En saklig och affektfri behandling skulle underlättas ora
den fackliga organisationen gavs tiUfälle att bUda sig en uppfattning i faUet
och inleda överläggningar med arbetsgivaren i ell läge då denne ännu inle har
låst ståndpunkterna på ömse sidor genom att tUlkännage sina avsikter för den
berörde. Vidare raåste reglerna enligt LO ulforraas raed den utgångspunkten
all de skall stödja arbetstagaren i dennes underläge genteraot arbetsgivaren. Detla
underläge kan utnyttjas tUl utpressning mol arbetstagaren. Del förekoraraer
inte sällan att arbetsgivaren uppraanar arbetstagaren att själv begära avsked
med löfte att i gengäld utfärda ett för denne fördelaktigt vitsord i
tjänstgöringsbetyget. Detta oskick, som inte sällan leder till alt
arbetstagaren blir svekfullt behandlad, synes enligt LO inte kunna stävjas om
den föreslagna regeln blir gällande rätt.
Arbetsdomstolens
ordförande anser att en ovillkorlig rätt för organisationen att erhålla varsel
stundom skuUe kunna leda till att arbetstagaren själv säger upp sig hellre än
att organisationen får kännedom om de skäl som arbetsgivaren kan åberopa för
uppsägning. Enligt hans mening komraer arbetstagarna i del helt övervägande
antalet fall säkert inte att raotsätta sig att organisationen varslas. Mot
denna bakgrund tillstyrker han utredningens förslag. Enligt SFO bör bestäramelsen
ersättas med en bestämmelse av innebörd att arbetslagaren skall upplysas om sin
räll att ta hjälp av sin organisation. Den föreslagna
varselskyldigheten vid uppsägning på grund av arbetsbrist godtas eller läranas
utan erinran av så gott sora saratliga remissinstanser. I allraänhet
föranleder inte heller varselskyldighelen vid permittering och i saraband raed
företrädesrätt till nyanställning några erimingar. LO förklarar dock att raan
inte kan biträda uppfattningen att varsel kan få underlåtas vid vissa permitteringsfall,
t. ex. då permittering är av enstaka och kortvarig natur. Permittering av hela
arbetsstyrkan eller en mycket stor grapp kan mycket väl vara både
engångsföreteelse och av kortvarig natur. I sådana fall bör enligt LO varsel
likväl krävas om åtgärden är planerad och inte ett resullal av händelser
utanför ar-
Prop. 1973:129 359
betsgivarens
kontroll. Juridiska fakulteten vid universitetet i Lund frarahåller att raan
vid en järaförelse mellan regel och undantag finner att varselskyldighelen vid permitteringar
har reducerats till åtgärder av "tiUfäUig natur" som inte är av
"enstaka och kortvarig natur". Enligt fakulteten synes
varselskyldighetens omfattning vara tämligen begränsad och i vart fall oklar.
TCO, SACO och SR uttalar att del kan flnnas risk för att arbetstagare förbiser
att tiU arbetsgivaren anmäla att han aspirerar på ledigbliven tjänst. Enligt
deras mening bör därför närmast berörd organisation under alla oraständigheter
varslas, dvs. oavsett om någon tidigare uppsagd arbetstagare har anmält
intresse eller ej. SAF, SFO och Sveriges arbetsgivareförening för hotell och
restauranger anser alt bestämmelsen om varsel i samband raed företrädesrätt
till ny anställning med fördel kan utgå.
Flera remissinstanser
behandlar frågan vem varsel skall lämnas till och hur lång varseltiden skall
vara. SHIO, SAF:s allmänna grupp och Skogs- och lantarbetsgivareföreningen frarahåller
att de föreslagna var-selbestäraraelserna är raycket krångliga och svåra att tiUämpa,
i synnerhet för mindre företag. Enligt SHIO tillgodoser de varselöverenskommelser
som har träffats mellan arbetsmarknadens parter mer än väl önskemålen ora
förvarning vid uppsägningar och organisationen föreslår därför att
varselreglerna utgår. Arbetsdomstolens ordförande anser att
varselbestämmelsernas innebörd bör belysas närmare, inte rainst raed hänsyn till
de sanktioner som har uppställts för fall av underlåtenhet eller för sent
varsel. Enligt hans mening bör övervägas ora inle alla organisationer, sora
arbetsgivaren veterligt har raedleraraar på arbetsplatsen eller raedleraraar raed
företrädesrätt till ny anställning, skall ges rätt till varsel. Sådan rätt bör inle
riraligen, som utredningen synes mena, tillkomma endast den dorainerande eller
de dorainerande organisationerna på arbetsplatsen. Vidare ger förslaget enligt
hans raening inte någon upplysning ora vad sora skall gälla när någon
organisation överhuvudtaget inte finns representerad på arbetsplatsen eller ora
det är förbundet, avdelningen eller den fackliga klubben vid förelaget sora
har rätt till varsel. MetaUindustriarbetareförbundet anser att varsel skall
läranas till den fackliga organisationen på arbetsplatsen och om sådan inte
finns tUl förbundsavdelning eller liknande. Enligt förbundet skall varsel
lämnas skriftligen. Handelsanställdas förbund föreslår att varsel skall läranas
till en av organisationen utsedd varselraottagare. Förbundet anser också att
varsel skall vara skriftligt. Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund förordar
att varsel lämnas till den organisation som har tecknat del avtal som gäller på
arbetsplatsen. Advokatsamfundet påpekar att det inte fraragår av förslaget hur
arbetsgivaren skall förfara ora han inle får kontakt raed arbetstagaren.
Enligt samfundet framgår det inte heller om arbetsgivaren skall varsla
organisationen även i det fall då en som redan är anställd i företaget ges en
arbetsuppgift för vilken företrädesrätt kan komraa i fråga. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen
är tveksara ora besläraraelserna skall tolkas så att varselskyldigheten tiU
arbetstagarorganisationen inte behöver fullgöras ora arbetsgivaren vet att
arbetstagaren inte är organiserad. Om så är faUet uppkommer enligt föreningen
frågan ora lägel blir detsarama när det finns såväl organiserade som
oorganiserade arbetstagare och den avsedda åtgärden berör endast oorganiserade.
LO,
TCO och SF tar upp frågor om varseltidens längd. Enligt TCO och SF äv den
föreslagna varseltiden vid uppsägning på grund av ar-
Prop. 1973:129 360
betsbrist,
en månad, aUtför kort för att raan skall hinna analysera situationen och det
angivna motivet för den tänkta åtgärden. Organisationerna föreslår alt tiden
förlängs till minst två månader vid driftsinskränkningar som berör högst 100
arbetstagare och till fyra månader vid driftsinskränkningar av större omfaltning.
LO anser all den föreslagna varseltiden vid uppsägning och perraittering på
grund av arbetsbrist bör vara en miniminorm. Denna norm får inte underskridas i
andra faU än då oraständigheter, sora ligger utanför arbetsgivarens kontroll
och inte kunnat föratses av honom, tvingar frara snabba åtgärder. Varslet bör
emellertid bedömas sararaantaget raed varselplikten enligt den föreslagna
lagen ora anstäUningsfrärajande åtgärder. Det innebär enligt LO alt varselbestäraraelsen
bör ulforraas så att arbetsgivaren så snart sora raöjligt efter det varsel
enligt lagen om anställningsfrämjande åtgärder har lämnats, dock senast fyra
veckor före uppsägningen respektive perraitteringen, skall lärana varsel till
den fackliga organisationen raed namnuppgift på de arbetstagare som enligt
hans raening skall koraraa i fråga för åtgärden.
Utredningens
förslag om varselskyldighet när fortsalt anställning inte kan erbjudas
arbetstagare som varit anställd för viss tid, viss säsong eller vissl arbete
godtas eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.
Byggnadsarbetareförbundet frarahåller att del finns raöjligheter att göra de raodifieringar
i varselplikten sora behövs med hänsyn tiU förhållandena på olika områden,
eftersom besläraraelsen är dispositiv. TCO anser orikligt alt arbetstagare
inte skaU kunna åberopa tidigare anställning i annan förra för alt kvalificera
sig för varsel. Om exempelvis en arbetstagare under många år varit anställd
tills vidare och sedan övergår tiU en tidsbunden anställning, bör han enligt
TCO vid beräkning av kvalifikationstiden även få tUlgodoräkna sig lillsvidare-anställnjngen.
Vidare framhåller TCO, i likhet raed SACO och SR, att raan inte delar
utredningens uppfattning alt den fackliga organisationen inte skall varslas i
dessa fall. Del kan inte vara mera komplicerat för arbetsgivaren all varsla när
del gäller denna anställningsform än när det gäller andra anställningsformer
och integriletsintressel väger inte tungt i detta fall. Med hänsyn lill att tillkorasten
av lagen kan leda till ett ökat antal tidsbundna anställningar och således till
försök att kringgå dess skyddsbestäraraelser anser TCO, SACO och SR att det är
särskilt befogal att organisationerna varslas när denna typ av tjänsteavtal
skall upphöra.
Arbetsdomstolens
ordförande frarahåller att det är utomordentiigt strängt mol arbetsgivaren att
de föreskrivna varselreglerna enligt utredningens förslag skall gälla
oberoende av om varsel har kunnat läranas inora den föreskrivna liden. Enligt arbetsdorastolens
ordförande kan det ifrågasättas ora det inle genora en uttrycklig lagregel bör
öppnas möjlighet att i särskilda fall underlåta varsel, exempelvis då
arbetstagaren mol slutet av en tidsbegränsad anställning har gjort sig skyldig lill
förhållande som i och för sig berättigat arbetsgivaren alt oraedelbart häva
det löpande anställningsavtalet.
SAF
anser att bestäramelsen ora varsel när tidsbestämd anställning inte förnyas hör
till de mera svårtUlämpade i hela utredningsförslaget. Det låter sig ofta inte
göra att i förväg bedöma om eller när ett vissl säsongsarbete kan bli aktuellt
och detsamma gäller bortfallet av exerapelvis tiUfällighelsarbete. Enligt SAF
är bestämraelsen eraellertid skriven med utgångspunkt från att arbetsgivaren
alllid kan göra en sådan be-
Prop.
1973:129 361
dömning.
Ora del t. ex. inora konservinduslrin inträffar att råvaran hell uteblir,
fisket slår fel eUer en skörd blir förstörd, är detla mte någol som
arbetsgivaren kunnat fömtse. Likväl föreligger enligt bestämraelsen ett arbetsbrislfall
för vilket han är skyldig att varsla, dvs. i realiteten betala upp till tre raånaders
lön. Enligt SAF är detta förhållande på intet säll godtagbart.
Arbetsgivareföreningen för hotell och restauranger frarahåller att besläraraelsen
inger särskilt starka betänkUgheter på deras oraråde och all det i vissa fall
blir praktiskt laget oraöjligt att tillärapa den. Åtskilliga säsongföretag är
öppna bara några raånader på soraraaren och mellan säsongema är företagen hell
stängda utan kontorsorganisation. Att i sådana fall iaktta tre raånaders varsel
synes enligt föreningen omöjligt, i synnerhet som den anställde i aUraänhet
inte finns på platsen och kanske är oraöjlig all nå. Företag av detta slag
byter ofta innehavare och raan frågar sig enligt föreningen hur del ställer
sig då ägarskifte sker från den ena säsongen till den andra. Även SFO anser
att varselreglerna blir omöjliga att tillämpa för säsonganställda inora exerapelvis
restaurangbranschen. Byggnadsindustriförbundet uttalar att varslet visserligen
inte är oraöjligt att tillärapa om objektet har en viss varaktighet raen koraraer
likväl i raånga fall att bereda både arbetsgivare och arbetare problera. För
de kortvariga arbetsplatserna koraraer varselbestäraraelsen dock inle att
kunna iakttas, vilket utredningen har uppraärksara-mat och koraraenteral med
"denna effekt får dock accepteras". Enligt förbundet raåste varsellidens
längd hell naturligt anpassas lill de kortvariga objektens längd. Särskilt besläraraelsen
all varseltiden för arbetstagare som fyllt 45 år skall vara tre månader kommer
enligt förbundet all våUa stora problera på byggnadsavtalets
tillämpningsområde. På de långvariga projekten kommer de äldre arbetstagama all
i onödan oroas med varsel, eftersora delta måste läranas långt före den
tidpunkt då företaget kan bedöraa ora nytt arbete kan erbjudas. Också arbetsdomstolens
ordförande, SAF, SFO och Rörledningsfirmornas arbetsgivare kritiserar förslaget
att varseltiden för arbetstagare sora fyllt 45 år bör vara tre månader och
föreslår att en enhetlig varseltid om en raånad skall gälla. SAV anser att
bestämmelsen bör ändras så att varseltiden aldrig kan bU längre än själva
anställningstiden. SAF och Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund föreslår
att kvalifikationstiden bestäms till sammanlagt 24 månader under de tre senaste
åren. SFO förordar att denna lid sätts lill tolv månader under de senaste två
åren.
Utredningens
förslag om rätt att påkalla överläggning med arbetsgivaren om den tilltänkta
åtgärden godtas eller läranas utan erinran av så gott sora saratUga reraissinstanser.
Arbetsdomstolens ordförande franihåller att man i de fall, då varsel inte kan
lämnas och överläggning inte kan ske i förväg, bör kunna utgå från all
arbetsgivaren får vidta den tilltänkta åtgärden, uppsägnuig eller permittering,
och således inte är skyldig alt på arbetstagarsidans begäran uppskjuta
åtgärden. Om denna uppfattning är riktig, bör den enligt hans raening koraraa lill
uttryck i lagtexten. Vidare anser han att innebörden av att turordningsreglerna
är disposiliva bör belysas närraare i delta samraanhang. Enligt hans raening
bör klargöras ora arbetsgivare och arbetstagareförbund i en situation, då
uppsägningar på grund av arbetsbrist har aktualiserats, kan sluta
kollektivavtal om listans innehåll och därvid bestämma en annan lurordning än
den sora följer av lagens bestäraraelser. SAF anser alt besläraraelsen i många
fall kommer att leda tUl en inte obetydlig förlängning av de redan långa
uppsägningstiderna. Enligt SAF
Prop.
1973:129 362
bör
rätten att vidta uppsägning inträda så snart föreskrivet varsel har lämnats och
varseltiden löpt ut men ulan hinder av all i ärendet påkallad överläggning
ännu inte kuimat avslutas. Skogsarbetareförbundet anser att den föreslagna
liden för att påkalla överläggning är för kort och bör utsträckas tUl två
veckor sedan varsel lämnats.
2.8
Anställningsskydd vid tvist
De
föreslagna sanktionsbestäraraelserna har fått ett blandat raollagande vid remissbehandluigen.
Övervägande antalet reraissinstanser har en i stort sett positiv inställning tUl
de tankegångar sora förslaget vilar på. Ett genoragående drag är dock att besläraraelserna
anses raycket koraphcerade och att utredningens molivuttalanden i många fall
anses otillräckliga som vägledning för tolkningen. Åtskilliga reraissinstanser
framhåller nödvändigheten av förtydliganden på olika punkter under del
fortsatta lagstiftningsarbetet och några går t. o. ra. så långl alt raan kräver
en fullständig oraarbelning av förslaget innan detta läggs till grand för
lagstiftning. Arbetsdomstolens ordförande ifrågasätter ora utredningen har beaktat
risken av att sanktioner, sora ler sig orimligt stränga, kan koraraa att
motverka lagens syfte att bereda ett gott anställningsskydd. Enligt hans
mening kan onyanserade påföljdsregler leda till en uttunning av detta skydd
genom att domstolarna kan befaras sänka kraven på vad som i visst fall utgör
saklig grund för uppsägning eller skäl för avskedande, skärpa kraven på tUlfredsstäUande
kvalifikationer vid företrädesrätt till ny anställning, bli mer benägna alt
anse ett anställningserbjudande godtagbart etc. Han framhåller alt del från
alla synpunkter måste vara ett starkt önskemål att lagen blir allmänt
accepterad och att den lojalt efterlevs. För att fräraja detla önskeraål bör
lagen enligt hans mening utformas på sådant sätt att den inte raed fog kan
sägas innefatta överdrifter åt någol håll.
I
fråga om de för anställningsskyddet vid tvist grundläggande bestämraelserna om
ogiltigförklaring av uppsägning och förklarmg att anslällningsförhållande
skall bestå, föreläggande att återanställa eller återta arbetstagare och
åläggande alt utge särskilt skadestånd har flertalet reraissinstanser, bl. a.
LO, TCO, SACO, SR och statens personalnämnd, i allt väsentligt anslutit sig
till utredningens förslag. LO uttalar att dessa bestäramelser är av
utomordentlig betydelse för den enskilde arbetstagarens skydd och trygghet i
anställningen och att den begränsning i arbetsgivarens arbetsledningsrätt sora
de syftar tUl ligger väl i linje raed vad LO i ett flertal sararaanhang har
krävt.
Emellertid
kritiserar flera remissinstanser de föreslagna skyddsbestämmelserna. Kritiken
riktas dels raot att regelsysteraet är alltför korapliceral, dels mot att påföljdema
för arbetsgivaren är alltför hårda. Kritiska synpunkter på regelsystemets
uppbyggnad anförs bl. a. av Svea hovrätt, arbetsdomstolens ordförande, arbetsrättskommiltén
och Föreningen Sveriges tingsrättsdomare. Enligt Svea hovrätt hör bestämmelserna
om anställnuigsskyddel vid tvist till de mest komplicerade delarna av
förslaget. Om uppsägning sker i strid raot vissa centrala bestäramelser i
lagen, skall uppsägningen förklaras ogUtig och anställningsförhållandet
förklaras bestå. Föreligger synnerliga skäl mot fortsalt anställning kan
arbetsgivaren i stäUet åläggas alt utge särskilt skadestånd lill arbetstagaren.
Ordalagen i dessa regler leder enligt hovrätten lätt tanken till att någon
skillnad skulle vara avsedd raellan förklaring om ogiltig-
Prop.
1973:129 363
het
och förklaring alt anställningsförhållandet består. Enligt motiven är eraellertid
någon sådan skUlnad inte avsedd. Det fraragår t. ex. av uttalandet alt ett
åsidosättande av skrifllighetskravel enbart i vissa situationer skall leda
till ogUtigförklaring av uppsägningen. Liknande synpunkter fraraförs av
arbetsdomstolens ordförande, som vidare ifrågasätter om man inte bör göra en
sådan begränsning att ogiltigförklarmg inte kan ske då uppsägning står i strid
mot besläraraelserna ora skriftiig förra, varsel och överläggning. Enligt hans
mening bör del i dessa fall vara tillfyllest med en skadeståndsregel. I
avskedandefallen bör övervägas att begränsa möjligheten att ge föreläggande om återanställning
till de fall då avskedandel har stått i strid mol besläraraelsen ora grovt
åsidosättande av arbetstagares åligganden. Enligt arbetsrättskommiltén fraragår
av utrednmgens uttalanden att ogUtigförklaring och förklaring att
anställningsförhållandet beslår skall vara det regelmässiga vid uppsägning i
strid mot besläraraelsen ora saklig grand. Om däremot talan förs mot en
uppsägning och bland grandema för talan åberopas att regeln ora skrifllighet
satts åsido, skall enligt koraraittén tydligen prövas ora uppsägningen varit raalerielll
befogad. Enbart ett åsidosättande av skriftiighelskravet skall alltså inte raedföra
ogiltigförklaring ora det frarastår som klart att någon saklig erinran inle kan
riktas raot uppsägningen. En sådan tolkning av den föreslagna lagtexten är eraellertid
möjlig enbari om man utgår från att någon rättsUg skillnad inte föreligger meUan
förklaring om ogUtighet och förklaring att anställningsförhållandet består.
Att någon sådan skillnad inte är avsedd kan enligt koraraittén knappast anses fraragå
av lagtexten utan tanken leds snarast i raotsatt riktning,
SAF
framhåller också alt regelsysteraet är korapliceral raen kritiserar denna del
av förslaget frärast raed utgångspunkt från att påföljderna för arbetsgivaren
är oriraligt hårda vid överträdelse av lagen. Besläraraelserna synes, anför
SAF, vara skrivna utifrån förutsättningen att alla företag är slora förelag med
vittgående raöjligheter alt tUlhandahålla arbete och raed sådana ekonoraiska raöjligheter
att kostnadsaspekten får en i sararaanhanget sekundär betydelse. Belysande för
den stränghet varraed arbetsgivaren behandlas enligt förslaget är att även
försummelser av varselbestämraelser och regler ora skriftlig förra leder till
alt arbetsgivarens uppsägningsåtgärd blir en nullitet raed följande
långtgående påföljder. Det kan enligt SAF inte gärna anses vara en rimlig
ordning att varje försumlighet från arbetsgivarens sida i ett uppsägningsfall,
även en felaktighet som beror på att han missat i den skönsmässiga bedömning
som lagförslaget i så raånga frågor ålägger honom, skall kunna leda fram lill
en livslönepåföljd. SAF frarahåller att de föreslagna besläraraelserna bl. a.
innebär att anstäUningen praktiskt taget alllid skall förklaras bestå ora
saklig grand för uppsägning inte anses föreligga. När uppsägningstiden har löpt
ut, bör eraellertid anställningsförhåUandet upphöra och ej koraraa i fråga att
arbetstagaren skall stå kvar i anställningen. Däremot bör skadestånd utgå. Ora
förhållandena har utvecklat sig därhän att arbetsgivaren sagt upp en anställd,
torde förutsättningarna för ett fortsatt saraarbele inte vara för handen.
Enligt SAF synes det inte riktigt att arbetsgivaren, även ora saklig gmnd i
lagens raening inte skulle vara styrkt, skall tvingas att i sin tjänst behålla
personal som han inte önskar ha anställd och inte anser sig kunna använda. Skälet
till uppsägningen kan vara bristande korapetens eller bristande intresse för arbelet
raed påföljd att produkterna inle blir till-
Prop. 1973:129 364
fredsslällande.
Ett annat exerapel är ett krav på omflyttning eUer beredande av annan anstäUning
som arbetsgivaren inte kan biträda. Det kan också vara samarbetssvårigheter med
arbetsgivaren, särskUl vid mindre företag, eller med arbetskamraterna med därav
följande vantrivsel och oro på arbetsplatsen. Speciella förhållanden
föreligger också i fråga om personal i förelagsledande ställning. Även
beträffande raedlemraar av arbetsgivarens farailj kan särskilda svårigheter uppkoraraa.
Enligt SAF frågar man sig också vUken uppgift besläraraelserna skall fylla och
hur de skall fungera vid en nedläggning av företagel eller vid en
driftsinskränkning. Enligt förslaget blir arbetstagaren, ora arbetsgivaren
inte ger honom fortsatt arbete, i princip likväl berättigad till full lön fram tiU
pensionsåldern. Detla gäller även om han överhuvudlaget inte utför något
arbete för arbetsgivaren. Någon bestäraraelse om skyldighet att söka och la
annat arbete eller någon avräkningsregel för vad arbetstagaren skulle ha kunnat
förtjäna på annat sätt finns inte. Enligt SAF är dessa ekonoraiska konsekvenser
inte godtagbara utan påföljden bör vara skadestånd. Om arbetsgivaren har
åsidosatt arbetstagarens företrädesrätt lUl fortsatt anställning, gäller också
att uppsägningen skall förklaras ogiltig och att anställningsförhållandet skall
förklaras beslå. De praktiska svårigheterna att räll tolka reglema i detla
hänseende torde enligt SAF bli avsevärda. Har arbetsgivaren t. ex. gjort ett
felaktigt urval vid tiUämpning av turordningsbestämmelsema, synes rättelse
svårligen kunna ske genom de av utredningen föreslagna reglerna. Skadestånd är
därför den lämpligaste påföljden i dessa fall. SAF anraärker vidare på att ogiltighel
och förklarmg ora anställningsförhållandets bestånd föreslagits som påföljd
för underlåtenhet att iaktta de i lagen föreskrivna procedurreglerna. SAF anser
att man härigenora på ett alldeles för hårt sätl har forrabundil uppsägnmgs-
och permitteringsinstitutet och att någon rimlig överensstämraelse mellan försumraelse
och påföljd icke föreligger. Även i dessa fall bör påföljden för arbetsgivaren
vara skadestånd. Vidare innebär besläraraelserna att arbetsgivaren kan
föreläggas att återanställa arbetstagare sora avskedats eller sora inle kommit
i åtnjutande av företrädesrätt tUl ny anställning. Han kan också föreläggas att
i arbete återta arbetstagare sora perraitterats i strid mot lagen. Eftersom en permittering
föranleds av brist på arbete, synes det enligt SAF egendomligt att ett
återtagande skall kunna ske i sådana fall. Motsvarande svårigheter uppkoraraer
vid underlåten återanställning. Ora någon annan redan har återanstäUts kan raan
enligt SAF fråga sig om arbetsgivaren likväl skall förpliktas återanställa den
förfördelade och ge honora lön trots att något arbete inte finns att utföra. I
fråga ora avskedanden ter del sig slötande, att en arbetsgivare i dessa fall,
då raöjligheter till fortsalt saraarbete knappast finns, tvingas återanställa
arbetslagaren. Den enda riraliga påföljden för arbetsgivaren synes i samtliga
fall vara skadestånd och SAF föreslår därför alt besläraraelserna skall utgå.
Kooperationens förhandlingsorganisation, SFO, SHIO, SAF:s allmänna grupp.
Tidningarnas arbetsgivareförening och Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund
anser i likhet med SAF att de föreslagna sanktionerna är alltför långtgående
för arbetsgivarnas del. LO och TCO vänder sig raot att en undantagsregel införs
som kan resultera i att enbart skadestånd utgår vid åsidosättande av varsel-
och överläggningsreglerna. EnUgt TCO uppmjukas därigenom bestämraelsernas
karaktär av forraföreskrifter och de får inte den tyngd de eljest skulle ha.
Rent systematiskt och begreppsmässigt måste det anses felaktigt att ogiltighetregler
ges sådan innebörd att raan kan bryta raot dera
Prop. 1973:129 365
och
trots detta få rättshandlingen betraktad som giltig. De fackliga organisationema
är i behov av klara och entydiga regler i detta hänseende. TCO anser att det
bör ankoraraa på arbetslagaren och hans organisation och inte på den döraande
instansen att avgöra ora det ligger i arbetstagarens intresse alt yrka fortsalt
anställning eller skadestånd.
Arbetsmiljöutredningen
tar i sitt remissvar upp frågan ora anställningsskydd vid tvist för skyddsorabud
och frarahåller att raan har korarait fram tiU att skyddet för dessa ombud bör
ytterligare förstärkas vid uppsägning och avskedande. Det är av vikt att
proceduren blir densamma vare sig en uppsägning riktar sig raot ett skyddsorabud
eller annan arbetstagare och enligt utredningen synes det vara en fördel att
den särskilda regleringen om anställningstrygghet för skyddsorabud finns samlad
inom arbetarskyddlagstiflningens ram.
Det
föreslagna förbudet mot att skilja arbetstagare från anställningen innan
tvisten har blivit slutligt prövad föranleder i allmänhet inte några erinringar
från remissinstansernas sida. SAF, SAF:s allmänna grupp, SFO, SHIO och Sveriges
företagares riksförbund anser dock att förbudet kan innebära olägenheter och
kostnader för arbetsgivaren. SAF frarahåller all förbudet kan koraraa alt
innebära en avsevärd förlängning av uppsägningstiden. Man får näraligen räkna raed
en raånads varsellid, en tid av sex raånader från uppsägningen till dess släraning
uttas och dessutora raed liden för dorastolsförfarandet. Ora tvisten i vissa
fall skall prövas i två instanser, blir tiden givetvis betydligt längre. Enligt
SAF kan man därför säga att uppsägningstiderna i raer eller raindre hög grad är
fiktiva. Ora arbetstagarsidan så önskar kan ju uppsägningstiden alllid göras
längre, i vissa fall t. o. ra. längre än sex raånader. En sådan ordning är inte
godtagbar och SAF föreslår att bestäramelsen skall utgå. Juridiska fakulteten
vid Lunds universitet frarahåUer all den föreslagna möjligheten att på yrkande
av arbetsgivaren göra undantag från förbudet bör närmare belysas. Enligt
fakulteten kan i lagtexten exempelvis anges att undantag får göras ora
arbetsgivaren gör sannolikt att uppsägningen inte strider raot lagen.
Byggnadsarbetareförbundet föreslår att undanlagsregeln skärps så att del skall
krävas synnerUga skäl för bifaU lill arbetsgivarens yrkande. Handelsanställdas
förbund förordar att undantagsregeln förses med ett tillägg sora innebär att
arbetsgivaren först sedan uppsägningstiden har utgått kan få bifall tUl sitt
yrkande.
I
några reraissvar behandlas arbetstagarens raöjligheter att få ekonoraisk
ersättning i förra av särskilt skadestånd i de fall då han trots dora-slolens förldaring
inte har återtagits i arbete. SAF anser att bestämmelsens syfte är oklart.
Förmodligen avses i första hand att ge domstolarna en möjlighet att utdöma ett
skadestånd som skall vara en gottgörelse åt arbetstagaren vid
anställningsförhållandets slutliga upplösning. Av motiven framgår att det dessutora
i bakgrunden finns tanken att hotet ora ell särskilt skadestånd skall utgöra ell
extra påtryckningsraedel på arbetsgivaren att återta arbetstagaren i arbete. I
det förra avseendet skulle skadeståndet vara en korapletlering av andra regler ora
skadestånd, och även ett skadestånd för- att arbetsgivaren vägrat att följa
domstolens dom. I det senare avseendet har skadeståndet närmast karaktären av
vite. Enligt SAF synes del med andra ord vara fråga om en hybrid av skadestånd
och vite, sora torde vara ny i svensk rätt. Arbetstagarparten har här fått i
sin hand något sora närraast är ett utpressningsraedel och sora kan användas
för den händelse han överväger alt ta ett annat arbete och vill upplösa det garala
anslällningsförhållandet. Han kan förhandla raed arbetsgivaren om frivillig
överenskommelse att återtagande
Prop.
1973:129 366
i
arbete inte skall ske och göra detta under hot om att han annars öppnar
process för att få anslällningsförhållandet hävt och särskilt skadestånd
utdömt. Skadeståndet kan, såvitt SAF förstår, uppgå tiU del kapitaliserade
värdet av lönen fram till pensionsåldem samt dämlöver ytterligare något. Någon
avräkningsregel för framtida arbetsinkomst finns inle i lagtexten. Mot denna
bakgrand föreslår SAF all besläraraelsen skall utgå. Enligt Svea hovrätt och
arbetsdomstolens ordförande bör den närmare uanebörden av rättsföljden
"särskilt skadestånd" klargöras. Advokatsamfundet och juridiska
fakulteten vid Lunds universitet framhåller alt grundema för beräkningen av del
särskilda skadeståndet bör preciseras.
Juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet anser att även arbetsgivaren bör ges möjlighet alt utverka
dorastols förklaring ora anställningsförhållandets upphörande ora synnerliga
skäl föreligger. Enligt fakulteten kan del inträffa att en arbetstagare i
åratal håller fast vid anställningen och går sysslolös trots att han kan få raeningsfuU
sysselsättning på annat håll. I sådana faU torde det också från allraän
synpunkt vara angelägel att arbetsgivaren genora talan vid dorastol och
utgivande av slutgiltigt skadestånd kan häva situationen. Enligt fakulteten
måste arbetsgivaren i vart fall ha möjlighet att få en prövning till stånd om
förhållandena vid hans företag har ändrats på ett ingripande sätt. Också
juridiska fakulteten vid Stockholms universUet föreslår att bestämmelsen skall
ändras så att även arbetsgivaren får rätt alt föra talan ora tjänsteavtalets
upphörande. Fakulteten frarahåller all del är särskilt viktigt att denna
möjlighet finns när det gäller småförelag, där de personliga motsättningarna
kan bli olidliga även när detla inte är att lasta arbetslagaren.
Arbetsdomstolens ordförande anser att det raåste ytterligare övervägas om det
är befogat att låta arbetstagarens valmöjlighet kvarstå under längre tid.
2.9
Skadestånd
Förslagels
huvudregel om arbetsgivares skadeståndsskyldighet vid åsidosättande av lagens
förpliktelser godtas eller lämnas ulan eriman av så gott som samtiiga
remissinstanser. LO framhåller alt den föreslagna bestämraelsen innebär en
väsentlig förbättring av del ekonomiska skyddet för arbetstagare. TCO hälsar
de nya skadeståndsreglerna med tiUfredsställelse. SAF uttalar att det hittills
varit vanligt raed koUektivavtalsbestämmelser som standardiserar påföljden ora
arbetsgivare eller arbetstagare inte iakttar vederbörlig uppsägningstid. Ett
praktiskt behov föreligger av sådana regler och detla behov bör tillgodoses.
Enligt SAF är emellertid en sådan ordning inle möjlig på grand av bestämmelsens
nuvarande utformning. SAF påpekar att bestäramelsen enligt förslaget är indisposiliv.
SAF:s allmänna grupp och SHIO anser att skadeståndsreglema i förslaget innebär
mycket långtgående ekonomiska konsekvenser för arbetsgivaren.
LO,
arbetsdomstolens ordförande och byggnadsarbetareförbundet lar upp vissa frågor
om jämkning av skadestånd. LO anser del motiverat att arbetstagares anspråk på
lön och andra anställningsförmåner skall bedömas som löneanspråk och inte sora
nu är faUel sora skadeståndsanspråk. Del får, anför LO, den för den enskilde
arbetslagaren inle oväsentliga konsekvensen all hans grundade anspråk på anstäUningsförmåner
inte kan bli föremål för jämkning. Eftersora denna
Prop. 1973:129 367
ståndpunkt
innebär ett avsteg från gäUande rätt, är det enligt LO anraärkningsvärt att
utredningen inte raed ett ord har närant något ora denna konsekvens. LO
framhåller vikten av att denna fråga uppmärksammas under del fortsatta
lagstiftningsarbetet. Vidare är det enligt LO av väsentiig betydelse att de oraständigheler
sora kan föranleda jämkning noga anges i raotiven. Fog för jämkning kan finnas
i vissa fall raen bestämraelsen får inte ha en så allraän och vag utformning
att den öppnar möjligheter för arbetsgivare att vuina bifaU till jämkningsyrkanden
även i fall då det kan anses obUligl mot arbetstagaren. LO anser att även grandema
för järakningsregeln bör klargöras ytterligare och preciseras raed
utgångspunkt från de olika skadeslåndssilua-tionerna i lagförslaget. Också
arbetsdomstolens ordförande har uppfattat förslaget så att lön och andra anställningsförraåner
inte skall orafattas av jämkningsreglerna. Han biträder denna lösning så långt
det är fråga ora lön och andra förmåner för arbetad tid. I andra fall utgör
emellertid sådana anspråk skadeståndsanspråk. Jämkningsreglerna blir därmed tillärapliga
och detta är enligt hans mening påkallat, eftersom del kan förekoraraa så tveksararaa
fall alt del skulle vara obilligt alt inskränka valmöjligheterna till all
antingen döma ut fullt skadestånd eller inget alls. Alt helt slopa
jämkningsmöjligheten i fråga om dessa skadeståndsanspråk är inle heller
förenligt med svensk rättsordning i övrigt. En annan sak är enligt hans mening
att jämkning bör ske raed viss restriktivitet. Byggnadsarbetareförbundet anser
att det inte bör finnas raöjlighet att jämka skadestånd, som skall utges av
arbetsgivaren, tiU noU.
LO
uttalar att man i motiven saknar en närmare bestämning och analys av begreppen
ekonomisk och ideell skada. Efiersom löner och andra anställningsförmåner nu
har utgallrats från skadeståndstyperaa, torde den huvudsakligaste typen av
ekonomisk skada enligt LO komma att utgöras av allmän förraögenhetsskada som är
följdskada tUl sakskada. I sådana skadefall då exempelvis en arbetstagare har
fått ökade utgifter på gmnd av att han gått raiste ora sin lön är del enligt LO
förenat med stora svårigheter att styrka sambandet raeUan skadans existens
och den uteblivna lönen. Del är därför angeläget att under del fortsatta
lagstiftningsarbetet beskriva de typiska skadefaU som åsyftas och ange de
allmänna principer som skall ligga tUl grund för bestämmelsen. I fråga om skadeståndsbeloppels
storlek finner LO tUlfredsstäl-lande att utredningen föreslår en skärpning i
förhållande till gällande praxis. De bagatellartade belopp som hittills har
utgått framstår enligt LO sora hell otillräckliga och en höjning är från såväl
preventiv som reparativ synpunkt av väsentlig betjdelse för den enskilde
arbetstagaren. TCO uttalar att domstolarna vid avgörande av skadeståndets storlek
enligt utredningen kan beakta redan inträffad eller förväntad förtjänst i
annan anställning. I den raån förväntad inkorast skaU beaktas måste bedömningen
enligt TCO ske med utgångspunkt från all del är ovisst i vilken utträckning
sådan komraer att erhållas. Dorastolen bör därför göra en restriktiv uppskattaing
av förväntad inkorast i annan anställning.
I
fråga om arbetstagares skadeståndsskyldighet vid underlåtenhet att iaktta
uppsägning frarahåller Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund att det är
önskvärt att ge skadeståndsregeln ett reellt innehåll i syfte att upprättoålla
respekten för avtalade uppsägningslider. Förbundet anser att en anställd som
inte respekterar föreskriven uppsägnings-
Prop.
1973:129 368
tid
förslagsvis bör vara skyldig att för den del av uppsägningstiden sora inte har
iakttagits utge ersättning raed ett belopp som motsvarar den i anställningen
uppnådda genorasnillsförtjänsten per raotsvarande tidsenhet. Handelsanställdas
förbund föreslår att arbetstagares skadeståndsansvar begränsas lUl vad sora
gäller enligt koUeklivavtalslagen. Arbetsdomstolens ordförande förordar all besläraraelsen
ora arbetstagares skadeståndsskyldighet görs disposiiiv. På så sätl öppnas utryrarae
för de schablonregler om skadeståndsberäkning som nu vanligen till-lärapas i
dessa fall. Vidare anser han all de uttalanden, som utredningen har gjort ora
skadeståndsmätningar när arbetstagare åsidosätter sin skyldighet alt iaktta
uppsägningslid, är motsägelsefulla. Å ena sidan uttalar utredningen att man har
övervägt att införa en begränsning av arbetstagares skadeståndsskyldighet men
avstått härifrån. Å andra sidan ger man en täraligen tydlig anvisning ora att
avsikten är att fulla skadan inte skall ersättas. Denna awägning synes enligt
hans mening dubiös, åtminstone inom ramen för de måttliga skadeståndsbelopp som
regelmässigt koraraer i fråga. Arbetstagarens handlande kan också otvivelaktigt
frarastå sora ett grovt åsidosättande av arbetsgivarens berättigade intressen,
t. ex. när en kvalificerad och svårersätllig tjänsteraän utan uppsägning länmar
sin anställning.
Arbetsdomstolens
ordförande tar upp frågan ora den berörda arbetstagarorganisationen skall
kunna anses som målsägande och alltså vara berättigad lUl skadestånd ora
arbetsgivaren har åsidosatt bl. a. bestämraelserna ora varsel. Utredningen har
ansett all organisationen har ställning som målsägande i ett sådant faU men
enligt hans mening är rätts-granden härför tveksam. I anslutning tUl denna
fråga erinrar han ora raöjligheten att göra hela lagen till kollektivavtalsmnehåll.
I så fall blu" kollektivavtalslagens skadeståndsregler tUlämpliga och
skadestånd kan då utgå bl. a. på grand av att den avtalsslutande
organisationens m-tresse av att avtalet upprätthålls har blivit åsidosatt.
Enligt hans mening hade det varit av värde att få belyst hur utredningen avsett
att förslagets skadeståndsregler i ett sådant fall skall saraordnas raed skadeståndsreglema
i koUeklivavtalslagen. Även arbetsrättskommiltén berör denna fråga.
Byggnadsarbetareförbundet
påpekar att raöjligheten att få ul ett skadestånd sora har uldörats ofta är
obefintlig, eftersom företaget har upphört med verksamheten på grund av konkurs
eUer av annan orsak. Skadestånd enligt denna lag bör därför enligt förbundets raening
ges högre prioritet än vanligt skadestånd och betraktas sora en innestående
lönefordran.
2.10
Domstolsförfarandet
Föreningen
Sveriges tingsrältsdomare lar i sitt reraissvar upp vissa frågor ora doraslolsorganisalionen
i arbetstvister. Ora det anses lärapligt att genoraföra en doraslolsorganisation
raed flera instanser, anser förenmgen i likhet med utredningen att det inte
finns skäl all införa arbetsdomstolar i form av länsarbetsrätter utan
tingsrätterna bör vara första instans. Enhgt föreningen är del eraeUertid
tveksamt om arbetsdomstolen bör vara fullföljdsinstans. Det skuUe bryta den
vedertagna instansordningen tingsrätt, hovrätt och eventueUt högsta dorastolen.
Ett länkbart alternativ är enligt föreningen alt raed bibehållande av
nuvarande inslansordning införa skyldighet alt inhärata yttrande
Prop. 1973:129 369
från
arbetsdomstolen på sätt är föreskrivet i mål enligt semesterlagen. Mol en
vedertagen inslansordning talar å andra sidan att åtskilliga arbetstvister bör
handläggas skyndsamt. Ora en uppsägningstvist skall föras genom två eller tre
instanser, kan tidsutdräkten bli otillfredsställande lång, i synnerhet om
tingsrätten före prövningen skall inhämta yttrande från arbetsdomstolen. Skall
vissa arbetstvister handläggas i tingsrätt, måste frågan om rättens
sammansättning noga övervägas. De alternativ som enligt föreningen kan komma i
fråga är antingen enbart yrkesdomare, dvs. det för dispositiva tvistemål
gällande systeraet i tingsrätt, eller yrkesdoraare järate av respektive arbetsgivare-och
arbetstagarorganisationer utsedda ledamöter. Sistnäranda alternativ torde dock
bli för oraständligt för det begränsade antal raål om arbetstvister som koraraer
all instäramas till tingsrätt och sararaansättningen synes inte heller vara läraplig
i sådana mål där parterna eller någon av dera inte tillhör någon organisation.
Byggnadsarbetareförbundet protesterar kraftigt raot utredningens uttalande att
tingsrätt kan länkas bli första instans i arbetstvister. Arbetsdorastolens
speciella konstruktion gör den enligt förbundet till ett naturligt forum för sådana
tvister medan tingsrätterna inte har den sammansättning och kompetens sora
fordras i dessa sammanhang. MeH tingsrätterna som första instans skulle
flertalet fall föras vidare tUl arbetsdorastolen i syfte alt uppnå enhetiig
rättspraxis. En sådan ordning innebär att ärendenas slutgilliga handläggning komraer
att avsevärt försenas. Det är enligt förbundets uppfattning nödvändigt att
arbetsdomstolen bibehåUer sin nuvarande ställning på svensk arbetsraarknad.
TCO,
SACO och SR anser att de föreslagna fristerna för talans väckande i samband
med tvist ora uppsägning, avskedande, permittering eller återanställning är för
korta och kan få ogyimsarama effekter. Fristen tre veckor vid talan raot
arbetsgivare, som inte är bunden av kollektivavtalsreglerad
förhandlingsordning, innebär enligt organisationernas mening dels all man
frångår principen ora alt tvister i möjligaste raån skall lösas
förhandlingsvägen, dels att arbetstagarna i ell raycket stort antal fall
riskerar att lida rättsförluster. Enbart expeditionstiden hos patenlverket för
erhållande av registreringsbevis, sora behövs för stämning, överstiger ofta tre
veckor. SACO och SR föreslår alt tidsfristen bestäms till tre månader. TCO
förordar en frist av sex månader. I fråga om talan mot arbetsgivare, som är brmden
av kollektivavtalsreglerad förhandlingsordning, bör fristen enligt
organisationerna bestämraas till tre raånader efter den dag då central
förhandling har slutförts. TCO påpekar också alt utgångspunkten för beräkningen
av tidsfristerna är raycket oklar och att den enklaste lösningen i flertalet
fall torde vara att fristen beräknas från den tidpunkt då anställningen
faktiskt upphörde. I återanställnmgsfallet bör emellertid den föreslagna
utgångspunkten, dvs. den dag då annan har tillträtt anställningen, godtas. Enligt
TCO bör i dessa fall övervägas att införa en bestämmelse om att domstolen på arbetstagarpartens
yrkande skall kurma raeddela interiraistiskt beslut av den innebörden att en vakant
tjänst i avvaktan på dora inte får besättas med annan person, om talan har
väckts av arbetstagare som vid en prelirainär bedöraning kan anses vara företrädesberättigad.
Handelsanställdas förbund föreslår att tidsfristen vid talan mol arbetsgivare,
som inte är bunden av kollektivavtalsreglerad förhandlingsordning, förlängs
från tre veckor till en månad. Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund anser
att tidsfristen vid talan mot 24 Riksdagen 1973.1 saml Nr 129
Prop. 1973:129 370
arbetsgivare,
som är bunden av kollektivavtalsreglerad förhandlingsordning, bör vara högst
34 raånader.
TCO,
SACO och SR frarahåller att tidsfristen för talans väckande i raål ora
skadestånd, senast sex raånader efter skadans uppkorast, är myckel snäv i koUeklivavtalsreglerade
förhållanden, där lokal och central förhandling skall genomföras innan talan
kan väckas. EtUigt organisationerna synes risken vara stor att man tvingas
inge ett slort antal reservalionsvisa stämningsansökningar i awaktan på att de
centrala förhandlingarna slutförs. Organisationerna föreslår att tidsfristen i
enlighet raed huvudavtalet bestäras lill tre månader efler den dag då central
förhandling slutförts i de fall där det enligt kollektivavtal åligger parterna
att förhandla.
Så
gott som samtliga remissinstanser delar utredningens uppfattning att domstolen
bör ha möjlighet alt förordna all arbetsgivaren skall bära sin
rättegångskostnad ora arbetslagaren förlorar raålet raen hade skälig anledning
alt få tvisten prövad. SHIO, Svensk industriförening och Sveriges företagares
riksförbund anser dock att bestämmelsen framstår sora oriralig och bör utgå.
Byggnadsarbetareförbundet
och sjöfolksförbundet tar upp frågan ora självständig lalerätt för
arbetstagarens organisation. Enligt deras raening bör, i enlighet raed vad tre
ledamöter har föreslagit i en reservation, organisationen ha självständig lalerätt
i samtliga mål sora rör tillärapningen av lagen.
2.11
Särsldlda regler för offentliga tjänstemän m. m.
Remissinstanserna
delar hell ulrednnigens uppfattning alt anställningsskyddet på den offentUga
sektorn i görUgasle mån bör anpassas lill de principer som föreslås bU införda
för den enskilda arbetsmarknaden. I flera reraissvar understryks också vikten
av att raan under det fortsatta reformarbetet noga beaktar utredningens
uttalande alt en sådan anpassning inle får leda till försämringar av del
anställningsskydd sora redan fiims på den offentiiga sektorn. JK anser att det
är berättigat att ställa frågan om inte tiden är inne för en enhetlig
reglering av anstäUningstryggheten för alla arbetstagare. Anledningen tUl de
statsanställdas anställningstrygghet har ibland sagts vara statstjänsten egenart,
närmare bestämt utövandet av offentUga funktioner. Anställningstryggheten i
dess extremaste form, oavsällligheten för vissa statstjänstemän, har
motiverats med samhäUsintresset av självständiga och av obehöriga
påtryckningar oberoende tjänstemän men också med tjänstemännens intresse av
anställningstrygghet. Ämbetsansvarskommittén har i sill principbetänkande (SOU
1969: 20) uttalat alt oavsältUghelsreglema ulgör en bristfällig garanti för upprälthåUandet
av en självständig kår av offentliga funktionärer och ansett sig ha visst fog
för åsikten att det iiite är oavsältiighetsreglema ulan väsentligen andra faktorer
sora i dagens läge är avgörande för statstjänstemannakårens höga standard i
fråga om självständighet och omutiighel. Om det förhåller sig så alt oavsättlighelen
och uppsägbarhelen för statstjänstemän främst är ett Ijänstemannainlresse,
torde det enligt JK inle möta hinder all reglera anställningstryggheten för
åtminstone huvuddelen av slatsljänsleraännen i en för aUa arbetstagare gällande
lag. För dessa statstjänstemäns del torde en sådan ordning inle behöva innebära
någon reell inskränkning av anställnmgslryggheten. Endast sättet för att väma
om tryggheten skuUe
Prop. 1973:129 371
bli
annorlimda. Den väsentUga garanti som doraslolsprövning i enUghet med i lag
fastlagda bestämmelser utgör skuUe dock fortfarande finnas kvar. Enligt JK
torde det från många synpunkter vara en fördel alt domstolsprövningen i
så fall kommer alt ske i former som är geraensararaa för hela arbetsmarknaden.
SACO och SR ansluter sig till tanken all skapa geraensamraa bestänunelser för
hela arbetsmarknaden. Organisationema framhåUer att trygghelssiluationen på
den offentliga sektom har undergått sådana negativa förändringar alt det är
påkallat all säkerstäUa de offentligt anställdas trygghet genora att den
föreslagna lagen appliceras som en minuninorm. Försvarets civilförvaltning frarahåller
att starka skäl talar för alt den föreslagna lagen i princip bör omfatta alla
arbetstagare på såväl den enskilda arbetsmarknaden som den offentliga sektorn.
Enligt civilförvaltningen synes en sådan ordning konsekvent raed hänsyn till
att utvecklingen i skUda hänseenden ansetts kräva en närraare anpassning av den
statliga arbetsraarknadsseklorn till förhållandena på den aUraänna
arbetsmarknaden.
Åtskilliga
reraissinstanser frarahåUer i likhet raed utredningen att vissa undanlag raåste
göras från bestämirielsema i den föreslagna lagen med hänsyn tUl den speciella
reglering som finns på den offentliga sektorn. SAF uttalar att undanlag endast
får föranledas av de offentiigrättsliga särdrag som offenlUg tjänst kan ha. Så
gott sora saratiiga remissinstanser godtar eller lämnar utan erinran
utredningens förslag alt undantag bör kunna göras inte endast i lag utan även i
en av Kungl. Maj:t utfärdad författning. SAV påpekar i detla sararaanhang att
vissa bestäraraelser i den föreslagna lagen är disposiliva och avser frågor sora
på den offentliga sektorn inte får regleras i avtal på grund av besläraraelserna
i 3 § statstjänsteraannalagen och 2 § koramunaltjänsteraanna-lagen. Ora raan
anser alt undantag för den offentliga sektorn bör göras i sådana frågor, krävs
enligt SAV författningsreglering sora självfallet bör föregås av överläggningar
med personalorganisationerna. Emellertid framhåller Svea hovrätt att
möjligheten tiU särreglering i lag eller annan författning synes vara alltför
vidsträckt. Arbetsdomstolens ordförande anser alt del inte gäma kan få koraraa
i fråga att Kungl. Maj:t eller annan rayndighet skall kunna förordna om
undantag i administrativ ordning. Han anser att den föreslagna bestämmelsen
helt bör utgå, eftersom det i enlighet med principen att speciallag tar över
allmän lag inle behövs någon sådan bestämmelse för att undanlag skall kunna
ske. AMS förklarar mol bakgrand av utredningens uttalande att arbets-lagare sora
har anvisats exerapelvis beredskapsarbete inle bör kunna göra anspråk på långa
uppsägningslider alt raan i princip inle har några erinringar mot en sådan
begränsning av lagens tillärapningsoraråde. Personer som är sysselsatta i
beredskaps- eUer arkivarbele eller i skyddat arbete skaU så snart som möjligt
överföras till arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Enligt AMS bör de
bestämmelser sora nu fmns i kollektivavtal för dessa grapper gäUa, dvs. alt
arbetstagaren är skyldig att lämna beredskaps- och arkivarbete om arbetsförmedlingen
anvisar arbete på öppna marknaden som han skäligen bedöras böra raotta.
I
remissvaren diskuteras särskilda lösningar för den offentliga sektom mot
bakgranden av lagförslagels bestämraelser om omplacering efter uppsägning,
uppsägningstid, permittering, företrädesrätt till återanställning, varsel och
överläggning samt underrättelse i samband med pensionsavgång.
Prop.
1973:129 372
SÖ,
förhandlingsutredningen och rektorsämbetet vid universitetet i Lund lar upp
frågan om omplacering efter uppsägning. Enligt förhand-lingsuiredningen saknar
den föreslagna bestämraelsen ora arbetsgivarens skyldighet att vid uppsägning
erbjuda annan anställning direkt raotsvarighet på den offentiiga sektorn. Eraellertid
skall statsanställd personal som blir övertaUg i möjligaste mån beredas annan
sysselsättning inora statsförvaltningen, i sista hand genom statens personalnärands
försorg. Utredningen tUlstyrker därför att bestäramelsen skall gälla även
offentlig verksamhet. Enligt SÖ synes det ovisst om förslaget, omsatt tUl lärarområdet,
kan få någon vidare innebörd än som redan följer av nu gällande föreskrifter.
Det skulle i och för sig vara önskvärt att införa ett system som raedger en mer
smidig och human överföring till annan tjänstgöring än undervisning. Detta
kräver dock enligt SÖ andra åtgärder än sådana som kan vidtas raed stöd av den
föreslagna bestäramelsen. Rektorsämbetet vid universitetet i Lund anser att bestämraelsen
ora omplacering kan medföra negativa konsekvenser för dess verksamhet på grand
av alt avsevärda belopp av anslagen måste avsättas för detta ändamål.
Förhandlingsutredningen
påpekar att det på det offentliga tjänste-mannaområdel råder avtalsfrihet i
fråga ora uppsägningstidens längd. Enligt utredningens mening är det
välmotiverat att införa längre uppsägningstider för äldre arbetstagare och
utredningen förutsätter att avtalets (AST) bestämmelser anpassas till den
föreslagna bestämraelsen. Utredningen påpekar vidare alt perraittering inle förekoraraer
på det statliga orarådet annat än i vissa speciella fall, t. ex. i
avlöningsavtal för vissa skogstjänsleraän. I den mån den föreslagna lagens bestämraelser
är fördelaktigare koraraer de alt ta över avtalens regler ora annat inle
föreskrivs. Enligt utredningens mening bör lagens bestäraraelser ora permittering
gäUa även för offentliga tjänstemän.
Flera
remissinstanser behandlar frågan ora företrädesrätt lill återanställning.
Utredningen har i denna fråga förklarat all företrädesrätten utformats på ett
sådant sätl att den koraraer i strid med regeringsforraens bestäraraelser ora
förtjänst och skicklighet som grund för tjänstetillsättning. JK frarahåller
att, även ora skäl kan åberopas för att införa företrädesrätt lill återanställning
för statstjänstemän, torde den anstäUningsfrämjande effekten av en sådan
åtgärd vara ringa. JK förordar därför att någon ändring inte görs i de tjänstetUlsältningsprinciper
sora nu tillärapas. Försvarets civUförvaltning och televerket ger ullryck för samraa
uppfattning sora JK. SÖ frarahåller att korarauner och länsskolnämnder har
ålagts vissa skyldigheter och befogenheter i syfte att ora raöjligt bereda
övertaliga extra ordinarie lärare i grundskolan m. fl. skolforraer fortsatt
förordnande. Vid tUlsältning av tjänst till vUken flera lärare önskar korama i
fråga skall företräde ges åt den mest meriterade. Enligt SÖ skulle en
företrädesrätt i enlighet raed förslaget medföra en besvärlig komplikation i
arbetet för de lillsättande rayndigheterna. Inora de större skolstyrelsema
skulle raan behöva lägga upp orafattande kartotek över lärare sora kan koraraa
i fråga för återanställning. Det skulle bli nödvändigt att kontakta och
invänta besked från den eller de lärare sora anraält sig till återanställning
och att iaktta varsel- och överläggningsskyldighet. SÖ anser alt denna ordning
skulle förorsaka en oacceptabel försening i tiUsältoingsarbelet och avstyrker bestärat
att den föreslagna besläraraelsen om företrädesrätt till återanställning skall
tillämpas på lärarområdet. Statens personalnämnd uttalar
Prop. 1973:129 373
att
uppsägning på grand av arbetsbrist förekoraraer även på det statiiga tjänsteraannaorarådet
och alt probleraatiken därför är aktuell. Någon enhetlig praxis finns dock inte
när det gäller företrädesrätt och turordning. EnUgl nämnden bör dessa frågor
ägnas särskild uppraärksarahet i det fortsatta arbetet. Också
förhandlingsutredningen anser att frågorna ora företrädesrätt bör belysas under
del fortsatta arbetet. Arbetsdomstolens ordförande anser att man bör överväga
att ändra grundlagsstad-gandena så alt samma regler i fråga ora återanställningsrätten
blir till-lärapliga på såväl del offentiiga som det privata orarådet. Enligt
hans mening är del ofrånkoraligt att vissa undanlag raåsle göras raen för raycket
stora grupper av offentligt anstäUda synes inle föreligga bärande skäl all
låta dem vara underkastade andra regler än privatanställda. Det kan inle,
framhåller han, anses godtagbart att staten lagstiftaren och andra offentliga
arbetsgivare förbehåller sig rätt alt vid uppsägningar på grund av
driftsinskränkningar eller därefter följande nyan-stäUningar välja arbetstagare
med hänsyn till duglighet och läraplighet raen förmenar de privata
arbetsgivarna sararaa rätt.
Statens personalnämnd
uttalar att varselinstitutet i den av utredningen föreslagna forraen inte
finns inom del statliga tjänstemannaorarådet. Enligt näranden är del dock
naturligt all även statsanställda och deras fackUga organisationer ges del
ytterligare rådrum som varslet syftar till. Överläggningsrätl finns däremot
redan i vissa fall. Näranden anser dock att den föreslagna lagstiftningen ger
klarare besked om den anställdes och hans organisations rättigheter lUl
överläggning än vad nuvarande regler gör. Förhandlingsutredningen förordar all varselskyldighel
införs på det offentiiga området som komplement till andra åtgärder i saraband
med inskränkningar i myndighetemas verksamhet. Vidare anser utredningen
motiverat att på det offentUga området införa den föreslagna bestämmelsen om
underrättelse minst en månad i förväg vid pensionsavgång,
UKÄ
framhåller att för vissa personalkategorier inom universitets-och
högskoleområdet gäller i väsentUga hänseenden ganska likartade anställningsförhållanden
som inom dén privata arbetsmarknaden. För dessa kategorier bör således den
föreslagna lagstiftningens principer kunna tillämpas under föralsältaing att
statsmaktema är beredda alt göra erforderliga ändringar i tjänstetypssystemet, befordringsgranderna
och andra betydelsefulla principer i den för statsanstäUda gällande regleringen
av anstäUnings- och tjänstgöringsförhållanden. I fråga om huvuddelen av
forskar- och lärarpersonalen inom universitets- och högskoleområdet föreligger
däremot enligt UKÄ särskilda förhållanden. En tUlämpning av bestämmelserna i
lagen om anställningsskydd på dessa tjänstetyper kräver föralom ändringar i
anställnings- och tjänstgöringsregleringen omfattande ändringar i nu gäUande lärarkrafttilldel-ningssystem
och därtill hörande budgeteringsföreskrifter. Skall dessutom en önskvärd
genomströmning kimna vidmakthållas inom forskarkarriä ren, krävs enUgl UKÄ att
det liUskapas nya tjänster med därav följande omstrakturering av den nuvarande
organisationen.
2.12
Övergångsbestämmelser
De
uttalanden som utrednmgen har gjort i sitt belänkande om vissa övergångsproblem
har inle föranlett yttranden från andra reraissinstanser än SAF, LO och
advokatsamfundet. Enligt LO bör övervägas att
25 Riksdagen 1973.1 saml Nr 129
Prop.
1973:129 374
uppskjuta
lagens ikraftträdande till förslagsvis den 1 juli 1974. Organisationerna på
arbetsmarknaden får då möjlighet all se över koUeklivavlal och saraarbetsavtal
och träffa uppgörelser om anpassning till lagstiftningen. SAF framhåUer vikten
av att ikraftträdandet inle sker tidigare än ett år efter lagens antagande. En
sådan tidrymd behövs enligt SAF för all arbetsmarknadens parter skaU ha
möjlighet alt anpassa huvudavlal, företagsnärandsavtal och andra kollektiva överenskoraraelser
till den förändring som en lagstiftning kan komma all medföra saral inforraera
sina medlemmar. SAF understryker starkt viklen av informations-aspekten.
Advokatsamfundet anser att lagen bör träda i kraft först saratidigt raed
reglerna ora doraslolsorganisation och förfarande i arbetstvister, bl. a. av
den anledningen alt det kan antas att lagen koramer att ge upphov till ett slort
antal tvister.
3
AnstäUningsfrämjande åtgärder 3.1 Inledning
Som
förut nämnls (se avsnitt 1) har utredningens förslag tUl lag om vissa anstäUningsfrämjande
åtgärder fått ett raycket positivt raollagande vid reraissbehandlingen. Så
gott som samtiiga remissinstanser anser all de skäl som utredningen har anfört lUl
stöd för lagreglering på detta område är övertygande och invändningar mot
reglernas utformning görs endast av ett fåtal remissmstanser.
En
majoritet inom AMS uttalar att lagförslaget innebär väsentliga nyheter i
jämförelse med nu rådande förhållanden. De nuvarande frivilliga varselöverenskommelsema
har i övervägande antalet fall fungerat väl men åtskilliga exempel finns på
alt företag inle har hållit varseltiderna. Erfarenheterna visar också all del
bl. a. på grund av tidsbrist inle alllid har varit möjUgl all på ett tillfredsstäUande
sätt lösa omstäU-ningsproblemen för arbetstagare. Enligt AMS är den föreslagna
förlängningen av varseltidema värdefull. AMS anser också alt den utvidgning
av personkretsen jämfört,raed 1971 års sysselsältningslag som utredningen
föreslår är riklig. Socialstyrelsen uttalar att den föreslagna lagen kommer att
medföra ett tryck på arbetsgivarna sora kan leda till skärpt inlagningspolilik.
Arbetsgivarna torde bU ytterligt försiktiga med att anställa personer med
nedsatt arbetsförmåga och det kan därför befaras att lagen får vissa negativa
effekter. Trots dessa befarade effekter är styrelsen dock angelägen att oförbehållsarat
understryka värdet av att arbetsgivarna åläggs ett ökal ansvar för enskilda raänniskor.
Del torde enligt styrelsen ha en avsevärd betydelse från social, psykologisk
och raedicinsk synpunkt alt arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga bereds raöjUgheter
lUl fortsatt verksarahet. Del saralade ekonomiska värdet från samhällets
synpunkt går f. n. inte att uppskatta men är enligt styrelsen sannolikt inte
obetydligt. Styrelsen framhåller också all stora krav kommer att ställas på den
förberedande rehabiliteringsorganisationen. Det måste förutsättas att
handikappade genom olika rehabUite-ringsåtgärder når en optiraal funktionsförraåga
och att yrkesvalet blir föremål för en noggrann utredning. Enligt styrelsen är
detta den motprestation som företagen raed all rätt kan ställa på samhällets
insatser för alt kunna förbättra förulsällningama till arbete för de handikappade.
Riksförsäkringsverket anser att förslaget är av väsentlig betydelse för möjlighetema
att kunna trygga sysselsättningen för äldre arbets-
Prop.
1973:129 375
kraft
och för arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. LO anser att förslaget innebär
en del förbättringar i förhållande till gäUande lagstiftning men också en del
försämringar, främst genom alt länsarbetsnärandens raöjligheter att begära
information från företagen har begränsats i vissa avseenden. LO uttalar att
rörligheten på arbetsraarknaden begränsas av individuella, ekonoraiska,
geografiska och yrkesraässiga hinder men också av företagens rekryleringsraeloder
och kvalifikationskrav. Enligt LO:s raening krävs åtgärder för att förbättra
förutsättningarna för rörligheten på arbetsmarknaden, i synnerhet för äldre
personer och personer raed arbetshinder, och i detla saramanhang har företagens
rekryleringspolilik avgörande betydelse. Arbetsmarknadspolitiken skall skapa
förutsättningar för rörlighet och LO har länge krävt att den skall kunna föras
in i förelagen för att raedverka tUl att de arbetsplatser och arbetsuppgifter
som finns anpassas lUl den enskildes föratsättningar. Mol denna bakgrand anser
LO att länsarbetsnämnden bör ha en omfattande selektiv rätt att begära inforraation
från förelagen.
Kammarrätten
i Stockholm påpekar att riksdagen så sent som år 1970 uttalat att raan borde
fortsätta raed frivUliga överenskommelser ora varselskyldighel. Kamraarrätten
anser sig sakna föratsältningar att bedöma om utredningens förslag ora
lagreglering på detla område är riktigt. De föreslagna bestämmelserna synes
enligt kararaarrätlen i vissa hänseenden te sig väl långtgående i förhållande tUl
arbetsgivamas raotstående intressen. Juridiska fakulteten vid universitetet i
Stockholm ger också ullryck för en viss tveksamhet i sitt remissvar. Fakulteten
framhåller att del givetvis är värdefullt för arbetsförmedlingen alt i förväg
få veta att en driftsinskränkning kommer att ske men raan får inte glömma att
företaget har ett intresse av att kunna skjuta ett avgörande på framtiden. När
det har blivit offentligt alt driften skall inskränkas, får förelaget
svårigheter beroende på alt de som har raöjlighel att få nytt arbete, ofta de
bästa arbetstagama, söker sig från företaget så snabbt sora möjligt. Enligt
fakulteten kan man t. o. m. ifrågasätta om en lagstiftning om varsel är
nödvändig sedan man fått långa uppsägningslider, eftersom de flesta koraraer
att ha uppsägningslider motsvarande varseltiderna med garanti för fuU lön under
uppsägningstiden. Fakulteten är också tveksam ora lärapligheten av de
ändringar sora föreslås i syfte att fräraja sysselsättningen av äldre
arbetstagare och personer med nedsatt arbetsförmåga. Denna tveksamhet föranleds
av alt 1971 års lag i del väsentiiga har stannat på papperet. TUl en del har
detta enligt fakulteten berott på strävandena att gå fram på frivUlighetens väg
men också på det förhåUandet att arbetsraarknadsverket har saknat personal för
en raera ingående granskning av före-retagens personalpolitik.
Några
renussinstanser, bl. a. SFO, Sveriges personaladministrativa förening och
Föreningen Sveriges tingsrättsdoinare, är kritiska mot lagförslagets
utformning och anser att del i vissa delar har forraella brister saral vaga och
oklara forrauleringar.
En
minoritet inom AMS, SAF, Föreningen skogsbrukets arbetsgivare och Tidningarnas
arbetsgivareförening ansluter sig helt till ledaraoten Lindströras reservation.
SAF anser alt utredningens raotiv för alt ersätta den frivilliga varselöverenskoramelsen
med lag är mindre väl underbyggda. En sraidig saraverkan mellan
arbetsmarknadens parter betjänas enligt SAF inte av en överdriven lagstiftningsbenägenhet.
SAF motsätter sig dock inte att varselöverenskoraraelsen ersätts raed lag
Prop.
1973:129 376
men
betonar att lagen bör bygga på erfarenheterna av den nuvarande överenskomraelsen.
Vidare frarahåUer SAF alt det sedan länge har förekommit samverkan på
arbetsmarknaden mellan arbetsgivare och arbetstagare för att åstadkomma goda
förhållanden i arbetslivet för de anställda. I vissa fall har denna samverkan
direkt tagit sikte på de äldres och handikappades särsldlda problem i
arbetslivet. Enligt SAF skuHe raan utan tvekan ha kunnat nå ökade bisatser på
detta oraråde genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.
Sveriges
redareförening, SHIO och Svensk industriförening har en negaliv inställning
till förslaget. Redareföreningen anser all förslaget i sin helhet inle är
godtagbart för sjöfartsnäringen och omöjligt att till-lärapa inora denna
bransch. Industriföreningen framhåller all den föreslagna lagen är oskäligt
skarp och ifrågasätter om del verkligen finns sakligt raotiverade skäl all tUlgripa
sanktioner sora varselavgifl, böter och fängelse. Enligt SHIO får de
svårigheter som skapas för vissa kategorier av människor genora lagen om
anställningsskydd inte lösas genom andra Ivångsbestämraelser. Myndigheterna
bör rimligen lösa de problem som i huvudsak skapas av dem.
Flera
remissinstanser, bl. a. socialstyrelsen, AMS, TCO, byggnadsarbetareförbundet
skogsarbetareförbundet. Statens handikappråd, HCK, MS-förbundet, Riksförbundet
för utvecklingsstörda barn. De handikappades riksförbund och Hörselfrämjandets
riksförbund, understryker viklen av att arbetsraarknadsrayndigheterna får
betydande kvantitativa och kvalitativa resursförstärkningar och all
sysselsättningsproblemen för äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt
arbetsförmåga inte kan lösas enbart genom den föreslagna lagstiftningen ulan
kräver även andra åtgärder från samhällets sida, t. ex. en fortsalt utbyggnad
av den skyddade och halvskyddade verksaraheten. Skogsarbelareförbundel framhåUer
all takten i uppbyggnaden av verksamheten i anpassningsgrapperna är för svag
och all länsarbetsnämnden i många fall har förklarat att man inte har
tillräckliga personalresurser för att klara dessa nya uppgifter. Eftersom
effekten av verksamheten i stor utsträckning beror på insatserna från
länsarbetsnämnden och arbetsför-raedlingar, anser förbundet nödvändigt all tUlräckliga
resurser anvisas för uppgifterna. Statens handikappråd anser att resultatet av
de åtgärder som utredningen föreslår är helt avhängigl av vUka personalresurser
arbetsförmedlingen har alt ställa lUl förfogande. För att förmedlingsorganens
medverkan i anpassningsgruppema skall ge resultat krävs enligt handikapprådet
ett betydande personaltillskott. I dag koramer inle ens de arbetsmarknadspoUtiska
åtgärder som redan fmns till användning i tUlräcklig utsträckning bl. a. på
grand av bristande personalresurser. Vidare måste arbetsförmedlare och arbetsvårdstjänste-män
ges tillräckUga kunskaper om vad olika handikapp innebär ur medicinsk,
psykologisk och social synvinkel och hur de påverkar handikappades situation i
arbetslivet. De måste också ges ytterligare kunskaper om den utbildning sora
olika handikappade får för all kunna utföra ett arbete. Informationen om vilka arbelskrav
som gäller och hur man kan anpassa arbetet tUl individen måsle enligt handikapprådel
byggas ut lUfsora informationen om arbetstekniska hjälpmedel och teknisk anpassning
av arbetsplatsen som kan bidra till att kompensera handikapp. HCK ser raed oro
på all lagen inte är lika långtgående och tvingande sora lagen om
anställningsskydd. Enligt HCK kan detla få lUl följd alt de för handikappade
negativa verkningama av ett ökal anställnings-
Prop.
1973:129 377
skydd
endast lUl en del, sannolikt en ringa del, komraer alt uppvägas av den positiva
verkan som lagen om anställningsfrämjande åtgärder borde få. För att förhindra
denna utveckling måste lagen enligt HCK göras mera långtgående och dessutom
skapas fömtsättoingar för alt den kan tillämpas effektivt. Föratsättningen för
att länsarbetsnänmden skall kunna fullgöra sina uppgifter är att utbildningen
förbättras och att personalen, särskilt arbetsvårdspersonalen, får en mera
gynnsam befordringsgång. Vidare frarahåller HCK att det inle får konuna i
fråga all i nuläget skära ned antalet skyddade arbetsplatser och arkivarbelen.
Del finns långa köer av raänniskor sora av arbetsvärden har blivit förordade
plats inom den skyddade sektom men som inte kunnat beredas någon plats. SamhäUet
måsle lösa detla problem och HCK påpekar det väsentiiga i att antalet skyddade
arbetsplatser snabbi byggs ul och att huvudraannafrågan löses för den skyddade
sektorn. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn understryker starkt att
arbetsförmedlingen och arbetsvärden måste ges bättre resurser. Enligt förbundet
får del inte fortsätta alt vara så alt ärenden försinkas på grund av köbUdning
i arbetsvärden eller därför att AMS-organen saknar möjligheter att studera
förutsättningarna för att använda handikappade av olika slag hos olika
arbetsgivare. I så fall blir det i praktiken ingenting av reformen utari
följden blir enligt förbundet endast en ny stor besvikelse. Förbundet
framhåller också att det är oundgängligt att den skyddade och halvskyddade
verksamheten byggs ut.
3.2
Varsel om driftsinskränkningar
Utredningens
förslag om varselskyldighetens omfaltning föranleder i allmänhet inte några
erinringar från remissinstansernas sida. AMS uttalar att ett väl fungerande
varselsystem kan underlätta den samverkan mellan arbetsmarknadens parter,
kommunerna och arbetsmarknadsverket som är nödvändig vid driftsinskränkningar.
Denna saraverkan har ägt rura i s. k. sararådsgrupper och erfarenheterna av
deras verksamhet är mycket goda. AMS instämmer i utredningens uttalande att
sådana grupper även i fortsättningen skall bildas på frivillighetens väg. AMS
förutsätter också att liksom hittUls överläggningar skall kunna föras mellan
arbetsmarknadsverket och företagen ora senareläggning av friställningar raed
hänsyn liU den aktuella arbetsraarknadssituatio-nen. SAF tar upp frågan om den
nedre gränsen för varselskyldigheten och påpekar att utredningen har föreslagit
samma regel sora gäller enligt 1968 års överenskommelse, nämligen att minst
fem arbetstagare skall beröras av driftsinskränkningen för att varselskyldighet
skall föreligga. Enligt SAF torde en friställning av 510 arbetstagare sällan
leda till extraordinära ätgärder från länsarbetsnämndens sida och för den
friställde blir förfarandet inte annorlunda än vid en "vanlig" anmälan
från hans sida hos arbetsförmedlingen. För företagen och länsarbetsnäranden
skapar varselskyldigheten en onödig forraalisra och ökal adrainistrativt
arbete. SAF ifrågasätter därför ora inle den nedre gränsen bör höjas till tio
berörda arbetstagare. TCO framhåller att det finns stort behov av korapletterande
bestäraraelser om s. k. utflyttnings-varsel. När en arbetsgivare visserUgen
inte primärt avser att säga upp personal utan endast att flytta sin verksamhet
till annan ort, kan flyttningen skapa stora svårigheter för de anställa och i
stor utsträckning leda till att anställningarna upphör. Erfarenhetsmässigt raåste
arbets-
Prop. 1973:129 378
givarna
av praktiska skäl planera sådana förflyttningar av verksaraheten i god tid. EnUgl
TCO bör arbetsgivarna kunna åläggas all varsla ora åtgärden i god tid, i syimerhet
som flytlnuigen kan få mycket långtgående konsekvenser. TCO föreslår att lagen
kompletteras med bestäraraelser ora ulflyttnmgsvarsel och att tidsfristerna
görs längre än vid uppsägningsvarsel.
LO
anser att av lagtexten bör framgå att arbetsgivaren skall varsla inle endast
länsarbetsnämnden utan också berörda fackliga organisationer. Enligt
advokatsamfundet bör i lagtexten klarare anges vilken länsarbetsnämnd sora
skall tUlsläUas varslet. Statens personalnämnd framhåller att statiiga
myndigheter, som planerar inskränkningar av verksamheten, har
anmälningsskyldighet tUl nämnden. Skälet härtill är att nämnden har tiU uppgift
all medverka till en lösning av eventuella oraplaceringsproblera som inskränkningama
kan orsaka. Nämnden föreslår därför att föreskrifter av motsvarande innebörd
utfärdas för del statliga området om lagförslaget genomförs.
I fråga om varsellidens
längd framhåUer TCO att denna är beroende av om antalet berörda arbetstagare
överstiger 25 eller 100 och att man enligt utredningen skaU beräkna antalet
arbetstagare länsvis. Ora en arbetsgivare har driftsslällen i olika län sker
således ingen sammanräkning. Skall exempelvis 104 arbetstagare sägas upp, blir
varselliden sex månader om de arbetar inom samma län. Fördelar de sig på tre
län med 75, 25 resp. 4 arbetstagare, blir varseltiden däremot fyra månader för
den största grappen, två månader för meUangruppen och ingen alls för den minsta
gruppen. Enligt TCO är denna ordning inte tillfredsställande. Om arbetsgivaren
planerar en samtidig driftsinskränlcning på flera orter, lorde det inte vara raera
betungande för honom att varsla samtidigt än all tUlämpa olika lider för olika
driftsställen. Vid en och sararaa driftsinskränkning är det enUgl TCO rikligare
att räkna sararaan arbetstagarna och besläraraa en enhetlig varsellid oavsett
länsgränser. En central instans lorde kunna raotta sådant "riksvarsel"
i stället för att varsel lämnas liU varje enskUd länsarbetsnämnd. TCO lar också
upp frågan ora utgångspunkten för beräkning av varseltiden. Ora arbetstagarnas
anställningar upphör vid olika tidpunkter, skall varseltiden enhgt utredningen
beräknas från den tidpunkt då första gruppen arbetstagare lämnar företaget och
dess längd bestämmas raed hänsyn till hela antalet uppsagda arbetstagare. TCO
anser det riktigt att hela antalet arbetstagare skall räknas sararaan men
finner del oklart hur regeln skall tolkas ora arbetsgivaren hävdar att det inle
rör sig ora en och samma driftsinskränkning utan om flera på varandra följande
driftsinskränkningar. Samraanräkningsskyldighelen kan kringgås och varseltiden
förkortas med 24 månader ora raan tillåter en uppdelning i etapper vid
exempelvis successiva inskränkningar på flera företagsenheter. TCO anser att
bestämmelsen kan bli svårtolkad och all det behövs ett förtydligande. SAF
framhåller att möjligheten att snabbt placera om en arbetsstyrka i annan
verksamhet till stor del beror på vilka resurser arbetsförmedlingen har och hur
effektivt den arbetar. Däremot ökar placeringsmöjligheterna inle nödvändigt i
proportion med varseltidens längd. Av utredningens uttalanden framgår att den
bästa efterlevnaden av varseltidema har skett i nedläggningssiluationer. Företagen
kan som regel bättre förutse en driftsnedläggning än en driftsinskränkning.
Enligt SAF är det därför tveksamt om det innebär en lämplig avvägning mellan
olika intressen att förlänga varselliden enligt
Prop.
1973:129 379
varselöverenskommelsen,
som är fyra månader, tUl sex månader vid uppsägning av minst 100 arbetstagare.
Skall en så lång varseltid införas, bör den enligt SAF begränsas lill att avse
endast nedläggning av företag. Fabriksarbetareförbundet anser all de föreslagna
reglema om varseltider lämnar för litet utrymrae för flexibilitet inom t. ex.
glesbygdsområden. En driftsnedläggelse i ell glesbygdsområde kan få stora
konsekvenser och de åtgärder som arbetsmarknadsmyndigheterna bör vidta måste
kunna sättas in i ett mycket tidigt skede. Enligt förbundet är det därför
nödvändigt alt länsarbetsnämnderna får befogenhet att anpassa varseltiderna
till de speciella sysselsättningssvårigheter sora förekoraraer i länet.
SAF,
SFO, byggnadsinduslriförbundel och Sveriges arbetsgivareförening för hotell
och restauranger anser att säsong- och objeklanslällda av praktiska skäl inle
bör orafattas av lagstiftningen. Den frivilliga varselöverenskoraraelsen har inle
ansetts kunna eller behöva tUlärapas på objeklanslällda byggnadsarbetare utan i
stället saralar arbetsmarknadsverket in ett orafattande raaterial ora
sysselsättningen för dessa arbetstagare. Reraissinstanserna föreslår att besläraraelsen
skall utgå.
Den
föreslagna undanlagsbesläniraelsen ora varseltid för arbetsgivare som hell
saknar möjlighet att förutse den inträffade utvecklingen bör enhgt SAF inle ges
en alltför snäv tillärapning. Advokatsamfundet anser att undantagsbestämmelsen
uppenbarligen bör tUlärapas i de fall då konkursförvaltare i samråd med rätlens
orabudsraan beslutar att inte fortsätia konkursgäldenärens rörelse.
Några
reraissinstanser tar upp frågan ora varselavgifl. JK frarahåller att sådan avgifi
uppenbarligen inle bör kunna åläggas staien. SAF raolsälter sig inte att
påföljden införs men frarahåller att mindre företag kan komraa all drabbas
hårt av avgiften. Vid utdöraandet bör man därför enligt SAF ta sådana hänsyn
alt inte lagens syfte att främja sysselsättningen går förlorad och nedläggning
eller konkurs framtvingas. Enligt AMS har erfarenhetema visat all
konkursförvaltare ofta inte kunnat hålla verksaraheten i gång under de
varselperioder sora gällt enligt den frivilliga överenskoraraelsen.
Konkurssituationer kännetecknas ofta av nedläggningshot och utredningen har
föreslagit all företrädare för konkursboet skall kunna drabbas av varselavgift.
I övriga fall då arbetsgivaren är juridisk person finns enligt AMS ingen raotsvarande
regel. Det innebär att ställföreträdare för arbetsgivare som är juridisk person
helt slipper undan det ansvar sora har lagts på konkursförvaltare.
Vederbörande kan alltså utan risk för påföljd underlåta att varsla. Är bolagets
ställnmg dålig kan det kanske inle svara för varselavgiften. AMS förordar
därför alt den sora företräder arbetsgivare sora är juridisk person bör jämte
arbetsgivaren bli betalningsskyldig för varselavgiften. Vidare föreslår AMS
att talan om åläggande av varselavgifl skall väckas inora ett år från utgången av
det år, varunder driflsförändringen avslutas. Advokatsamfundet anser att det
inte finns något behov av besläraraelsen ora konkursförvaltares ansvar för
varselavgift med hänsyn till det skadeståndsansvar denne har i sådana fall.
Fabriksarbetareförbundet föreslår att arbetsgivare, som har underlåtit att
varsla vid driftsinskränkning, bör kunna åläggas att förutora varselavgift utge
ett norraerat skadestånd till den anställde.
SAF
påpekar att utredningen ulan motivering har tagit bort möjligheten till s. k.
konfidentiellt varsel, dvs. en anhållan till länsarbetsdirektören om förtrolig
behandling tills vidare av läranat varsel. Enligt SAF ger
Prop. 1973:129 380
den
föreslagna sekretessbestämraelsen inte del skydd sora kan vara av vitalt intresse
för ett företag i vissa situationer.
3.3
Åtgärder för att främja anställning av äldre arbetstagare och arbetstagare med
nedsatt arbetsförmåga
Remissinstansema
har genomgående anslutit sig till utredningens uppfattning att man i jämförelse
med 1971 års sysselsättningslag bör utvidga personkretsen så att också
arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga koramer all omfattas av de nya besläramelserna
om anställningsfrämjande åtgärder. Åtskilliga reraissinstanser anser dock att
gränsdragningen kan bli svår att göra och att det därför är nödvändigt att närraare
klargöra innebörden av begreppet arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga.
Enligt
LO kan de uttalanden sora utredningen har gjort om avgränsningen av
handikappbegreppet leda till att arbetsgivare raed hänvisning till lagen och
dess raotiv kan säga att det inte är anpassningsgrappens sak att behandla en
viss persons situation. I praktiken begränsas eraellertid inte
anpassningsgruppernas arbete lill personer vars handikapp eller problem på arbetsraarknaden
måste definieras. En avgränsning som anknyter tUl ett handikapp är synnerligen
svår att tiUärapa, eftersom begränsningarna kan ha betydelse för vissa arbeten
raen inle spelar någon som helst roll i andra. Enligt LO har anpassningsgrapper
arbetat i flera år utan svårigheter raed en vid definition sora sederraera'
tagils in i de anvisningar från AMS sora i dag gäller för
anpassnings-gruppernas verksarahet. De arbetar raed begreppet "personer
med arbetshinder". Del innebär alt arbetsförmedlingen kan arbeta
praktiskt och ta upp fall sora från arbelsraarknadspolitisk synvinkel bara kan
lösas lokalt i samförstånd mellan arbetsförmedling, arbetsgivare och anställd.
Enligt LO har utredningen sannolikt inte avsett att begränsa deras nuvarande
arbetsuppgifter och det bör därför hell ankomma på AMS alt avgöra vilka
praktiska begränsningar i åläggandena till enskilda företag alt anställa vissa
personer som följer av att arbetsmarknadsverket kan erbjuda enskilda arbetstagare
annat stöd. SAF uttalar att utredningen inte har närmare definierat vilka
grupper som skall hänföras till kategorin arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga.
Till-lärapningen av lagen blir därför i denna del helt beroende av arbetsraarknadsrayndigheternas
godtycke. Det finns inte en kategori av fullgod arbetskraft och en kategori av
arbetskraft sora har handikapp. Det är frågan om ett helt.spektrum av människor
raed skiftande föratsättningar för olika arbetsuppgifter. Ökar efterfrågan på
arbetskraft så flyttar sig också automatiskt gänsen för dera, sora kan finna
en sysselsättning längs en sådan skala. SAF understryker att den viktigaste
förutsättningen för en tryggad sysselsättning för aUa arbetstagargrapper är en
allraän höjning av sysselsätlningsnivån i landet. Sveriges personaladministrativa
förening anser alt begreppet är vagt och bör ersättas. Föreningen ställer
frågan om "nedsatt arbetsförraåga" skall vara liktydigt med
"äldre arbetskraft". Vidare anser föreningen alt länsarbetsnämnden
eller den nämnden förordnar har tilldelats en roll som den rimligen inle har
kompetens för. Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund framhåller att
begreppet ar utomordentiigt vagt och ger möjlighet till en myckel vid skönsmässig
bedöraning. Arbetsförraedlingarna och länsarbetsnäranderna kan vid varje
tillfälle själva avgöra vad som menas
Prop. 1973:129 381
med
nedsatt arbetsförmåga. I avsaknad av en närmare definition riskerar raan
enligt förbundet att bestämmelsen tolkas så att den sora har friställts av t.
ex. struktureUa orsaker eller i en konjunktumedgång anses ha nedsatt
arbetsförmåga.
Statens handikappråd anser
att utredningen har begått ett fundamentalt misstag genom att använda
begreppen "handUiappad" och "personer med nedsatt arbetsförraåga"
som synonyma begrepp. Gruppen handikappade består av en stor mängd grapper med
skiftande fysiska eller psykiska funklionsnedsältningar. Det är därför
nödvändigt alt starkt understryka att en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning
endast innebär en nedsättning av arbetsförraågan ora den nedsatta funktionen
har direkt betydelse för den aktuella arbetsuppgiften och ora funktionsnedsättningen
inte kan korapenseras genora läraplig utbildning, tekniska anordningar, rätt utfornming
av arbetsplatsen, bättre arbetsrailjö osv. Däreraot kan personer raed funktionsnedsättaingar
ofta vara svårplacerade på grund av brister i utbildningen och arbetsraU-jön,
bristande tekniska anordningar på arbetsplatsen och inle rainst på grund av
arbetsgivares, arbetsledares, arbetskamraters och arbetsför-medlingspersonalens
oförmåga att objektivt bedöraa betydelsen av en viss funktionsnedsättning samt raöjlighelerna
att övervinna effekten av en sådan genora lärapliga åtgärder. Handikapprådet
anser att uttrycket "personer raed nedsatt arbetsförmåga" är
felaktigt och förordar att del av lagtexten och kommentarerna till denna klart
skall framgå att lagen gäller personer som på grand av fysisk eller psykisk
funktionsnedsättning är svårplacerade. HCK framhåller att det endast är i de
fall då ett handikapp har betydelse för arbetsuppgiftens utförande som
"handikappad" och "person med nedsatt arbetsförmåga" är
synonyma begrepp. Enligt HCK bor därför uttrycket "person raed nedsatt arbetsförmåga"
i lagtexten ersattes raed "handikappad". Riksförbundet för UtveckUngsstörda
barn anser också att uttrycket "person raed nedsatt arbetsförraåga"
är olyckligt valt och förordar i stället "person sora är svårplacerad på
grand av kroppsliga, psykiska eller intellektuella f unktionsbegränsningar".
TCO tar i sitt remissvar
upp en fråga som hänger samman med avgränsningen av begreppet "person raed
nedsatt arbetsförmåga". Enligt TCO finns del även andra grupper av svårplacerad
arbetskraft som i lika hög grad är i behov av arbetsraarknadsraässiga
stödåtgärder, inle rainst personer med handikapp av social natur som narkotikamissbrak,
alkoholberoende och kriminalitet. TCO befarar alt de socialt handikappade kan
få sin ställning på arbetsraarknaden ytterligare försämrad ora lagstiftningen genoraförs
raen anser inle att det är realistiskt att låta lagstiftningen orafatta alla svårplacerade
arbetsgrapper. Enligt TCO är det dock angeläget att problematiken uppmärksammas
och alt arbetsraarknadsrayndigheterna i saraarbete raed arbetsraarknadens parter
försöker finna forraer för att fräraja sysselsättningen av de utsatta arbetstagargrupper
sora inte har särskUl lagstiftningsstöd. Fabriksarbetareförbundet anser att lagen
bör orafatta personer med handikapp av social natur sora narkotikaraissbruk,
alkoholberoende, kriminalitet etc Statens personalnämnd framhåller att frågan ora
de socialt handikappades situation bör övervägas ytterligare.
Lantarbetareförbundei
noterar med tillfredsställelse att lagen föreslås få generell giltighet och att
man således har tagit bort den begränsning sora gäUer enligt 1971 års lag i
fråga om förelag raed mindre än fem
Prop.
1973:129 382
anställda.
SAF påpekar att i den departementsproraemoria sora låg till grund för 1971 års
lag anfördes sora skäl för begränsningen bl. a. att länsarbetsnämndens insatser
kunde bli oproportionerligt slora i förhållande lill effekterna och att tjänsleförhållandena
i små förelag ofta präglades av ett personligt förhållande raellan arbetsgivare
och arbetstagare som gjorde ingripanden från statens sida i
personalplaneringen mmdra lämpliga. Enligt SAF gäller dessa invändningar
fortfarande i full utsträckning och den nedre gränsen om fem anställda för
lagens tUlämpning bör därför behållas.
Utredningens
uttalanden om verksamheten i anpassningsgrapper har fått ett myckel positivt
mottagande vid reraissbehandlingen. AMS uttalar att arbetsförraedling,
arbetsgivare och de fackliga organisationerna saraverkar i dessa grupper enligt
i samråd utfärdade riktlinjer. Antalet anpassningsgrupper uppgick den 15 febraari
1973 till cirka 2 150 och beräknas den 30 juni 1973 uppgå till cirka 3 700. En
lagreglering av verksamheten i dessa grapper skulle enligt AMS kunna negativt
påverka inte bara den ordinarie anpassningsverksamheten utan också arbetsförraedlingens
löpande kontakter raed företagen. AMS delar därför utredningens uppfattning att
gruppernas verksamhet inte bör regleras i lagen. Arbetarskyddsslyrelsen uttalar
all raan självfallet är positivt inställd till åtgärder sora kan underlätta en
anpassning av äldre och handikappade till arbetslivet. Delta belyses av alt
styrelsen korarait överens raed AMS ora samarbete och örasesidig inforraation
i frågor som rör verksamheten i de anpassningsgrupperna. Styrelsen har anmodat yrkesinspeklörerna
att inora raraen för vad som är raöjligt raed hänsyn tUl tillgängliga
resurserna vid begäran ora sakkunnig hjälp lämna anpassningsgrupperna det
bistånd i arbelarskyddsfrägor som de kan ha behov av. Arbetsmiljöutredningen
understryker vikten av att en samordning sker raellan olika verksamheter på orarådet.
Vad gäller sådana åtgärder sora syftar till att förbättra arbetsförhållandena
för äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga torde enligt
utredningen ofta saknas möjlighet att dra någon klar gräns mot skydds-koraraitténs
kompetensområde. I avsaknad av sådan gräns lorde frågor ora arbetsställningar
och andra ergonoraiska frågor i regel böra behandlas inora skyddskorarailtén
och inte splittras upp på skilda organ. En viktig insats på området bör kunna
göras av förelagshälsovården inom vederbörande företag eller förvaltning. Det ergonoraiska
området beaktas redan i dag av yrkesinspektionen och torde i framtiden i ökad
utsträckning komma att uppraärksararaas av arbetarskyddsmyndighe-lerna. Arbelsraarknadsrayndighelemas
uppgifter på detla oraiåde torde därför enligt utredningen endast böra avses
sådana fall då speciella arbetsmarknadspoliliska hjälpraedel kan övervägas.
Statens personalnämnd ullalar ett kraftigt stöd för anpassningsgruppernas verksarahet
och anser att man har all anledning att se positivt på denna form av sararåd på
arbetsplatserna. Näranden understryker i likhet med arbetsrailjöutredningen
viklen av saraordning mellan olika samrådsorgan på arbetsplatsen men framhåller
att man genom att tillskapa ett stort antal sådana organ för olika frågor
riskerar att samrådsfunklionerna komraer att splittras på ett olyckligt sätt.
Det är därför angeläget alt initiativ las lill en saralad översyn och
förenkling av organisationen för samrådsfunkionerna inom den statliga sektorn.
Nämnden anser att utgångspunkten bör vara alt förelagsnämnden skall vara det saraordnande
organet och att övriga samarbelsorgan skall ingå i företagsnämnds-
Prop.
1973:129 383
organisationen.
Också SJ frarahåller att en samordning behövs av de olika saraverkansorganens
funktioner. Vidare uttalar SJ att anpassningsgrupperna synes utgöra en saraarbetetsforra
sora inte kan betecknas sora särskUl ändaraålsenlig för SJ:s del raed hänsyn tUl
SJ:s organisation, beslutanderättsfördelning m. ra. TCO anser i likhet raed
utredningen att arbetet i anpassningsgruppema på allt sätt bör stödjas. Enligt
TCO är det viktigt att lösningar i samförstånd komraer lill stånd och ger
effekt. I annat fall måsle mera styrande åtgärder övervägas, t. ex. kvotiagstiftning.
TCO understryker att arbetsförraedlmg-arna måste ges de resurser som krävs för
ett effektivt arbete i anpassningsgrapperna. Medverkan från
arbetsförmedlingarnas sida koramer att krävas i ell mycket stort antal gmpper
och denna raedverkan koramer sannolikt att bli särskUt krävande i initialskedet
innan grapperna har funnit formerna för sill arbete. TCO frarahåller också
nödvändigheten av att anpassningsgrapperna uppmärksararaar tjänsteraännens
speciella problera.
LO
och byggnadsarbetareförbundet uttalar att anpassningsgrappernas nuvarande
arbetsuppgifter har lagfästs av utredningen. Eraellertid har detta skett utan
att trepartsöverläggningen har angetts som norra. Enligt LO och förbundet bör
av lagtexten fraragå att vid länsarbetsnärandens överläggningar raed
arbetsgivaren eller dennes representant skall även närmast berörd
arbetstagarorganisation vara representerad.
Statens
handikappråd och HCK är positivt inställda lill samförståndslösningar inom
ramen för anpassningsgruppernas verksamhet raen tror inte att enbart frivilliga
överenskoraraelser och förhandlingar räcker för att lösa den viktiga järalikhetsfråga
sora handikappades rätt lill arbete utgör. Med utgångspunkt från vetskapen om
arbetsgivarnas dåliga anslutning till den halvskyddade verksaraheten anser HCK
att del inte är tillräckligt med en betoning av att man skall försöka nå
samförståndslösningar i anpassningsgrupperna.
Flera
reraissinstanser lar upp frågan om vilka åtgärder som bör kunna vidtas mot
arbetsgivare i de fall då en samförståndslösning inte kan uppnås. SAF
kritiserar förslaget att AMS skall få besluta att en viss del av de nyanställda
skall utgöras av arbetssökande som är särskilt angivna av arbetsförmedlingen.
En sådan ordning strider enligt SAF raot den fria arbetsraarknad sora vi har haft
av hävd. Det allraänna intresset av ett effektivt fungerande näringsliv raåste
allvarligt åsidosättas, om inle företagen har rätt att själva välja medarbetare
för olika arbetsuppgifter. Så kan t. ex. arbetets svårighet, farlighet, fysiska
eller psykiska krav göra detta direkt olämpligt för arbetstagare raed på ett
eller annat sätt nedsatt arbetsförmåga. Lagens syften att sörja för dem, som
har svårt att göra sig gällande på den öppna arbetsmarknaden, motiverar enligt
SAF inle sådana ingrepp i företagens valmöjligheter. SFO och Svenska företagares
riksförbund ger ullryck för sararaa uppfattning som SAF i denna fråga.
Juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala har inte heller blivit
övertygad om lämpligheten av den föreslagna besläraraelsen. Enligt fakulteten
borde del åtrainstone i fråga ora kategorin äldre arbetssökande vara möjligt
att ge nödvändiga föreslcrifter i form av kvolregler, dvs. arbetsgivaren skulle
kunna åläggas tillse att viss andel av arbetsstyrkan utgjordes av arbetstagare
över viss ålder. I så fall skulle arbetsgivaren inte helt berövas valfriheten.
Vidare frarahåller fakulteten att det är en betänklig brist att
förutsättningarna för AMS:s rätt att meddela föreskrifter inle är tydligt
angivna. Av rättssäkerhetsskäl bör det en-
Prop. 1973:129 384
ligt
fakulteten inte förekomma att en myndighet får utöva vittgående befogenheter så
gott som otyglad av författningsföreskrifter och ulan domstols kontroll.
Fakulteten ifrågasätter om den föreslagna ordningen står i överensstämmelse med
rikets internationeUa förpliktelser. SärskUt anmärkningsvärt är också enligt
fakulteten att AMS:s föreskrifter är sanktionerade med t. o. m. fängelsestraff
och all straff kan utdömas även vid grov oaktsamhet. Juridiska fakulteten vid
universitetet i Stockholm ifrågasätter om inte en kvotregel är den lämpligaste
lösningen. Myndighet kunde få befogenhet alt föreskriva att viss kvot av arbetsstyrkan
skall bestå av arbetskraft över 50 år och kvoten kunde vara lägre vid verksarahet
sora förutsätter hög fysisk rörlighet. Ett sådant system har enligt fakulteten
sedan lång tid tillbaka prövats vid vissa nybyggen och inte utan framgång. I
fråga ora personer raed nedsatt arbetsförraåga borde lösningen enligt
fakulteten ligga i en utvidgning av systemet raed halvskyddade arbeten. TCO
anser att utredningen på ett alltför ensidigt sätl har redogjort för en
eventuell kvotlagsliflnings svårigheter och negativa effekter. Även ora dessa
är betydande borde utredningen ha pekat på de fördelar sora en genoratänkt
kvotering kan ha. Enligt TCO raåste man kräva att de flesta arbetsgivare har en
sammansättning av sin arbetsstyrka som i prestationshänseende motsvarar
arbetskraftens genomsnitt. Det är omöjligt att nå balans på arbets-raarlinaden ora
arbetsgivarna enbari rekryterar och behåller de hög-presterande raedan del blir
samhällets uppgift att la hand om dem sora inte fyller högt ställda krav på
duglighet och prestationsförmåga. Under senare år har en rad åtgärder
vidtagits inom arbetsraarknadspolitikens rara för all bereda äldre och
handikappad arbetskraft sysselsättning. Dessa åtgärder har inle haft inslag av
tvång eller inslcränkning i arbetsgivarnas rekryteringspolitik. Ora dessa
insatser för all korama tillrätta med ulslagningen på arbetsmarknaden visar
sig otillräckliga, måsle enligt TCO med långsikliga och genomgripande åtgärder
aktualiseras. Ett sätt är att påverka arbetsgivamas lönsamhetsförhållanden. Del
raest genoragripande ingreppet i arbetsgivarnas rekryteringspolitik är ett kvo-teringssystera,
där arbetsgivaren tvingas anställa en viss andel handikappade, äldre etc. En
sådan styrningsåtgärd kan enligt TCO bli aktuell om de åtgärder som bl. a.
föreliggande utredning föreslår inte ger önskat resultat.
Arbetsdomstolens
ordförande förutsätter att AMS kommer att begagna sina befogenheter att
meddela föreskrifter med stor varsamhet. Utredningen har uttalat att föreskrift
om nyanställning inte bör meddelas om andra arbetstagare på grund av bestämraelserna
i lagen om anställningsskydd eller i kollektivavtal har företrädesrätt lUl
anställningen. Arbetsdomstolens ordförande ifrågasätter ora föreskrift i denna
situation överhuvudtagel skall kunna meddelas. MetaUindustriarbetareförbundet
understryker viklen av alt myndigheterna utnyttjar de möjligheter att handla
som nu öppnas genora bestäraraelsema. Statens handikappråd och HCK har som
nyss nämnts gett ullryck för att enbart frivilliga överenskoraraelser och
förhandlingar inte kommer att räcka för att lösa de handikappades problera.
Dessa reraissuistanser kritiserar alt utredningen har förordat en restriktiv
tillämpning av möjligheten att ålägga arbetsgivaren alt anställa viss
arbetskraft. Handikapprådet delar utredningens uppfattning att man inle bör gå
så långt att man förordar kvotiagstiftning eller obligatorisk arbetsförraedling.
Däremot anser handikapprådel att det är felaktigt att sora utredningen under-
Prop. 1973:129 385
stryka
alt sanktionerna skall användas restriktivt. Ora lagen öm anställningsskydd inle
skall få negaliv effekt på de handikappades sysselsättningssituation, måste arbelsmarknadsorganen
enligt handUsapprådet ha reella möjligheter alt ingripa med auktoritet. HCK
anser all den möjlighet till tvångsförraedling som lagen ger skall tUlämpas
betydligt mera aktivt än vad utredningen har förordat. Först och främst bör
länsarbetsnämnden i varje län göra sig väl förtrogen raed befolkningsstrukturen
och arbetsplalsemas personalsammansätlningar för att få kunskap om vUka förelag
som har en personalsammansättning som väsentligt awiker från länets befolkningssamraansättoing
i övrigt. I de anpassningsgrupper som bUdas på företagen måste länsarbetsnämnden
delta aktivt för att kontrollera att företagets personalsamraansätt-ning inte
väsentligt awiker från länets befolkning i övrigt. Om samförståndslösning raed
arbetsgivaren inte kan nås, skall länsarbetsnäranden enligt HCK:s mening kunna
förordna ora tvångsförraedling. HCK avvisar sålunda utredningens förslag om alt
endast AMS skall ha denna befogenhet. I de faU då någon av parterna i anpassningsgrappen
eller länsarbetsnämnden inte instämmer i beslul om Ivångsförmedling skall
överklagande kunna ske tUl högre myndighet, förslagsvis AMS. HCK föreslår också
att de parter som ingår i länsarbetsnämnden och i arbets-vårdsdelegationen skaU
kunna ta upp frågan om Ivångsförmedling till prövning i länsarbetsnämnden. I de
fall länsarbetsnämnden avvisar förslaget om tvångsförraedling, skall parten kurma
överklaga lill högre myndighet. Detta förslag innebär enligt HCK att t. ex.
handikapporganisationerna, som ingår i arbelsvårdsdelegalionen, får möjlighet
att överklaga att förordnande om tvångsförmedling inte ges för arbetsgivare
som har för få handikappade anställda. Tvångsförmedling skall enligt HCK även gäUa
offentUga organ. MS-förbundet frarahåller alt de negativa effekterna av lagen
om anställningsskydd måsle elimineras genom bestämmelser som innehåller reellt
tvingande åtgärder antingen i form av kvotlagstiftning eller så att vissa
sysslor undantas från arbetsgivarens anställningsrätlsområde och i stället
blir föremål för tvångsförraedling.
LO,
byggnadsarbetareförbundet och fabriksarbetareförbundet anser att det är en
brist att länsarbetsnämnden enligt förslaget inte får rätt att meddela
anvisningar till arbetsgivarna utan måste hänskjuta ärendet till AMS. En sådan
rätt har nämnden enligt 1971 års lag och denna rätt bör enligt LO:s och
förbundens mening finnas kvar. LO framhåller också att de fackliga
organisationerna bör ha rätt att begära överläggningar hos länsarbetsnämnden i
syfte alt få till stånd ett snabbi och smidigt genoraförande av lagens
intentioner.
Utredningens förslag att
länsarbetsnämnden skall ha rätt alt inhämta uppgifter om arbetsstyrkans storlek
och sararaansättning saral ora förestående nyanställningar föranleder sora
regel inte någon erinran från remissinstansernas sida. LO framhåller att
förslaget innebär en förbättring jämfört raed vad sora nu gäller genora att länsarbetsnäranden
kan begära uppgifter om föreslående nyanställningar. Enligt LO avser
utredningen att nänmden skall kunna inhämta uppgifter ora de lediga platser som
kan föranleda nyanställning. Detta bör framgå av lagtexten. Länsarbetsnämndens
möjligheter all begära information har emellertid försvagats i ell annat
avseende, nämligen genom att näranden inte får behålla den raöjlighet som nu
finns enligt 1971 års lag att fortlöpande begära uppgifter från förelagen om
förestående uppsägningar och perraitteringar av enskild person sora orafattas
av lagen om anställ-
Prop.
1973:129 386
ningsskydd.
LO anser att länsarbetsnämnden bör ha denna möjlighet att kontinuerligt begära
information för att kunna nå dessa personer med service under uppsägningstiden.
Vidare krävs enligt LO en räll för länsarbetsnämnden att begära information om
sådana anställningar i företagen som leder lill omflyttningar av personal. LO
anser att dessa frågor är av stor vikt och föreslår all lagen inleds med en bestäraraelse
som slår fast länsarbetsnämnden selektiva rätt alt begära inforraation. Bestämraelsen
skall enligt LO innebära rätt för näranden all begära information om dels
personalstyrkans sammansättning med avseende på ålder, kön, nationalitet etc,
dels föreslående oraplaceringar, dels avgångar, uppsägningar och perraitteringar
oavsett antalet personer och dels lediga platser sora föranleder nyanstäUningar.
TCO frarahåUer att raan vid åtskilliga tUlfällen har påtalat att del är en
brist i arbetsförmedlingarnas verksamhet alt de har grepp över en alltför
begränsad del, 2030 %, av den totala arbetskraflsomflyttnmgen. Arbetsgivarna
anmäler endast ett mindre antal av lediga platser tiU arbetsförmedlingen. TCO
har i andra sammanhang krävt obligatorisk anraälan av lediga platser. Undantag
måste självfaUet göras bl. a. i fråga om sådana platser som skall rekryteras
internt. Utredningens förslag, som ligger hell i linje med de krav som TCO har
framfört i andra sammanhang, tillstyrks. SAF ansluter sig i denna fråga helt tiU
ledamoten Lindströms reservation och framhåller att förslaget i realiteten
innebär en möjlighet att införa obligatorisk anmälan till
arbetsmarknadsmyndigheterna av lediga platser. I ell läge där
arbetsförmedlingen uppenbarligen redan har slora svårigheter att sköta sin
förmedlande verksamhet på ell tUlfredsstäUande sätt, förefaller del enligt SAF
mindre välbetänkt alt ytterligare belasta dess administration. Förbättrad
effektivitet i arbels-förmedlmgens verksamhet åstadkommer man inte genom tvångsyisa
ålägganden för förelagen som endast inger dem en känsla av formalism och
slentrian och som samtidigt skuUe fordra en myckel personalkrävande
administrativ apparat. Enligt SAF komraer samhällets behov av information om arbetsmarknaden
i planeringssyfte dessutom att tUlgodoses genom lagen ora uppgiftsskyldighet i
vissa planeringsfrågor. SFO godtar inle heUer utredningens förslag. Enligt SFO:s
raening bör behovet av saraarbete mellan företag och arbetsmarknadsorgan
liksom nu kunna tUlgodoses på mera inf orraell väg.
En del andra frågor ora arbetsmarknadsrayndigheternas
handläggning av ärenden om anstäUningsfrämjande åtgärder las upp av några remissinstanser.
LO framhåUer att det är nödvändigt med initiativraöj-lighet på riksplanet. AMS
måste kunna ta upp överläggningar med flera arbetsgivare ora frågor som rör ett
hell län eller ett större oraråde eller en hel bransch. Enligt utredningens
uttalanden är AMS visserligen oförhuidrad att ta upp sådana överläggningar men
dessa grundas då inte på lagen. LO föreslår att det övervägs att ge AMS en lagligt
grundad rätt all på grundval av överenskommelser utfärda anvisningar om
förfarandet vid uppsägningar och rekrytering i syfte all främja sysselsättning
av äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. TCO frarahåller
att det bör klart framgå av lagtexten att de fackliga organisationerna har rätt
att begära att AMS tar upp frågor om sysselsättningsmöjligheter för äldre
arbetstagare och arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga. JK frarahåller att
i lagen bör tas in en erinran ora att staten inle kan vilesföreläggas. Vidare
bör editions-föreläggande enligt JK:s mening inte kunna riktas mol statlig
myndighet.
Prop.
1973:129 387
Innehållsförteckning
Sid.
Lagförslag
...................................................... .. *
Utdrag
ur statsrådsprotokoUet den 25 maj 1973 ..... 18
1
Inledning .................................................... 18
2
De senaste årens arbetslöshet ......................... 20
3
Anställningsskyddet......................................... 25
3.1 Nuvarande
förhållanden 25
3.1.1
Inledning ....................................... 25
3.1.2
Uppsägning .................................... 27
3.1.3
Avskedande .................................... 38
3.1.4
Perraittering .................................... 42
3.1.5
Företrädesrätt och turordning............... ... 43
3.1.6
Varsel och sararåd ............................. 46
3.1.7
Anställningsskydd vid tvist,
skadestånd... 48
3.1.8
Förfarandet vid tvist............................ 49
3.2
Utländska förhållanden ............................. ... 51
3.3
Utredningen ........................................... ... 58
3.3.1
Inledning ....................................... 58
3.3.2
Den föreslagna lagens huvudgrunder
och tillämpningsområde 59
3.3.3
AnsläUnmgsskyddet vid
uppsägning ...... ... 61
3.3.4
Avskedande....................................... ... 67
3.3.5
Permittering .................................... ... 68
3.3.6
Företrädesrätt och lurordning......... .
3.3.7
Varsel och överläggning........................ 72
3.3.8
AnstäUningsskyddet vid tvist ................ ... 74
3.3.9
Skadestånd .................................... ... 76
3.3.10
Domstolsförfarandel............................. ... 77
3.3.11
Särskilda regler för offentiiga
tjänstemän ra. ra. .. 79
3.3.12
Övergångsbestämmelser ................... ... 81
3.3.13
Skiljaktig raening ........................... ... 82
4 AnstäUningsfrärajande
åtgärder......................... ... 85
4.1 Nuvarande
förhållanden............................... .... 85
4.1.1
Inledning ....................................... 85
4.1.2
Uppgifter av arbetsgivare till arbetsraarknadsrayndigheter
85
4.1.3
Åtgärder för att fräraja
anställning av äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförraåga 88
4.2 Utredningen
............................................ .... 96
4.2.1
Inlednmg ........................................ .... 96
4.2.2
Varsel ora driftsinskränkningar............... .... 97
4.2.3
Åtgärder för alt främja
anställning av äldre arbetstagare och arbetstagare raed nedsatt arbetsförmåga 100
4.2.4
Övergångsbeslämradser .................... .. 106
4.2.5
Skiljaktig mening................................. .. 107
5 Departementschefen....................................... 109
5.1
Inledande synpunkter ................................. .. 109
5.2
Lagstiftning om
anställningsskydd.................. .. 117
Prop.
1973:129 388
Sid.
5.2.1
Inlednmg ........................................ 117
5.2.2
Anstälhiingsskyddel vid
uppsägning av liUsvidareansläUning 118
5.2.3
Anställning för viss tid, viss
säsong eller visst arbete 144
5.2.4
Avskedande .................................... 148
5.2.5
Perraittering....................................... 151
5.2.6
Turordning vid uppsägning och perraittering 154
5.2.7
Företrädesrätt lUl ny
anställning m. m..... 161
5.2.8
Varsel och överläggning....................... 169
5.2.9
Anställningsskyddet vid tvist
ra. m......... 177
5.2.10
Förfarandet vid tvist............................ 187
5.2.11
Lagstiftningens disposivitel................... 191
5.2.12
Undanlag från lagstiftningen
ra. m.......... 194
5.2.13...................................................... Ikraftträdande
ra. ra 204
5.3
Lagstiftning ora anställningsfrämjande åtgärder 205
5.3.1
Varsel ora driftsinskränkningar
.............. 205
5.3.2
Åtgärder för att fräraja
anställning av äldre arbetstagare och arbetstagare raed nedsatt arbetsförraåga 213
5.3.3
Ikraftträdande ra. m........................... . 225
5.3.4
Resursfrågor...................................... . 226
6
Upprättade lagförslag....................................... . 227
7
Specialmotivering............................................ . 227
7.1
Lagen om anställningsskydd ......................... . 227
7.2
Lagen om vissa
anställningsfrämjande åtgärder . 288
8 HemstäUan.................................................... . 308
BUaga
1 Utredningens lagförslag ......................... . 309
BUaga
2 Sararaanställning av reraissyttranden......... . 320
MARCUS BOKTR, STOCKHOLM 1 » 73 730263
Doktrin (22)
- Sabina Hellborg, Tillgång till arbete för personer med psykiska funktionsnedsättningar, SvJT 2021 s. 383, på s. 396 · Fritt tillgänglig
- Carin Ulander Wänman, Arbetsbrist och arbetstagares rätt till kompetensutveckling*, SvJT 2017 s. 613, på s. 615, 617, 618, 621 · Fritt tillgänglig
- Sebastian Hallberg, LOA:s disciplinpåföljder: myndighetsutövning?, FT 2017 nr 2 s. 259, på s. 278 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
- Carin Ulander, Flexibel arbetskraft och rättens flexibilitet, SvJT 2010 s. 797, på s. 798, 799, 800, 801, 802 · Fritt tillgänglig
- Michael Bogdan, EG-domstolens och svensk rättspraxis i internationell privat- och processrätt 2006–2008, SvJT 2010 s. 33, på s. 37, 59 · Fritt tillgänglig
- Catharina Calleman, En flexibel arbetsrätt inom personlig assistans?, SvJT 2008 s. 484, på s. 495 · Fritt tillgänglig
- Michael Bogdan, Svensk rättspraxis: internationell privat- och processrätt 2001–2005, SvJT 2006 s. 601, på s. 607 · Fritt tillgänglig
- Michael Bogdan, Individuella anställningsförhållanden i Sveriges nya internationella privaträtt — en översikt, SvJT 2001 s. 845, på s. 856 · Fritt tillgänglig
- Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis, SvJT 2001 s. 770, på s. 788 · Fritt tillgänglig
- Aktuell debatt, SvJT 1995 s. 374, på s. 378, 384 · Fritt tillgänglig
- Michael Bogdan, Ordre public och tvingande rättsregler i Haagkonventionerna om internationell privat- och processrätt, SvJT 1993 s. 308, på s. 310 · Fritt tillgänglig
- Ronnie Eklund, Facket både vann och förlorade turordningstvist i AD, JT 1992/93 nr 4 s. 698, på s. 700, 701, 704
- Jan Hellner, Minima curat pretor. Sportdykning och skadestånd, JT 1992/93 nr 4 s. 692, på s. 698
- Göran Millqvist, Konkursförvaltares skadeståndsansvar, SvJT 1991 s. 1, på s. 29, 32 · Fritt tillgänglig
- Arrendators ersättningsrätt vid uppsägning av anläggningsarrende., SvJT 1988 s. 622, på s. 623 · Fritt tillgänglig
- Kaj Hobér, Tillämplig lag på utländska företags emissionsprospekt i Sverige, jämte något om amerikanska bestämmelser om emissionsprospekt., SvJT 1987 s. 582, på s. 593 · Fritt tillgänglig
- Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis Internationell privat- och processrätt 1981—1985, SvJT 1987 s. 331, på s. 359 · Fritt tillgänglig
- Anm. av ANN HENNING. Tidsbegränsad anställning, SvJT 1986 s. 445, på s. 448 · Fritt tillgänglig
- RONNIE EKLUND. Anställningsförhållandet vid företagsöverlåtelser., SvJT 1984 s. 979, på s. 982 · Fritt tillgänglig
- Anders Victorin, Om omplacering och omreglering i anställningsförhållanden, SvJT 1979 s. 675, på s. 684, 690 · Fritt tillgänglig
- Michael Bogdan, Den svenska internationella arbetsrättens grunder, SvJT 1979 s. 81, på s. 93, 94, 108, 114, 118 · Fritt tillgänglig
- Lönenormering genom kollektivavtal, SvJT 1974 s. 790, på s. 793 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
1 268 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (391)
391 kopplingar i 138 dokument.
- SOU 2026:34 Nya nätbrott och andra åtgärder för genomförandet av direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer s. 417 om s. 149 i texten
- Bet. 2025/26:AU10 Arbetsrätt och arbetstid om s. 254 i texten
- SOU 2025:70 Längre liv, längre arbetsliv s. 36 om s. 126 · s. 55 om s. 129 i texten
- SOU 2025:74 Ny reglering för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten s. 857 i texten
- Bet. 2024/25:AU7 Arbetsrätt och arbetstid om s. 254 i texten
Rättsfall (368)
368 kopplingar i 295 dokument.
- RH 2025:14 om s. 292 ur registret
- RH 1994:62 om s. 229 ur registret
- AD 2026 nr 39 om s. 126 i texten
- AD 2026 nr 19 om s. 149 i texten
- AD 2026 nr 8 om s. 249 i texten
Doktrin (509)
509 kopplingar i 80 dokument.
- Henning, Tidsbegränsad anställning, 1984 s. 16 om s. 109 · s. 95 · s. 97 · s. 98 · och 87 till i texten · dokumentnivå
- Glavå, Arbetsbrist och kravet på saklig grund, 1999 s. 292 om s. 122 · s. 299 om s. 125 · s. 300 om s. 243 · s. 302 om s. 119 · och 58 till i texten · dokumentnivå
- Eklund, Anställningsförhållandet vid företagsöverlåtelser, 1983 s. 57 om s. 136 · s. 61 om s. 235 · s. 66 om s. 235 · s. 76 om s. 136 · och 33 till i texten
- Malmberg, Anställningsavtalet, 1997 s. 84 om s. 191 · s. 88 om s. 240 · s. 97 om s. 193 · s. 104 om s. 193 · och 29 till i texten
- Fahlbeck, Praktisk arbetsrätt, 1989 s. 311 om s. 149 · s. 431 om s. 191 · s. 433 om s. 173 · s. 433 om s. 190 · och 20 till i texten