Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition angående ändringar i arbetarskyddslagstiftningen och andra åtgärder för bättre arbetsmiljö

1973 · 271 sidor, varav 193 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 193 av 271 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:130, Kungl. Maj:ts proposition angående ändringar i arbetarskyddslagstiftningen och andra åtgärder för bättre arbetsmiljö

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1973 Prop. 1973:130

Nr 130

Kungl. Maj:ts proposition angående ändringar i
arbetarskyddslagstiftningen och andra åtgärder för bättre arbetsmiljö; given
Stockholriis slott den 27 april 1973.

Kungl, Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollel över socialärenden,

dels föreslå riksdagen all bifalla de förslag, om vars
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt,

dels inhämta riksdagens yttrande över vad föredragande departementschefen
förordat.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres
frånvaro:

CARL GUSTAF

SVEN ASPLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag om en rad åtgärder för
att skapa en bättre arbetsmiljö och tillförsäkra de anställda ett ökat
inflytande över dessa frågor på den egna arbetsplatsen. Förslagen bygger på
arbetsmiljö-utredningens första betänkande och en remissbehandling som bl. a,
innefattar en arbetsplatsremiss med omkring 85 000 deltagare, 1 propositionen
pekas på det samspel mellan lagstiftningsåtgärder och insatser från den
fackliga rörelsens sida sorn är nödvändigt inte minst när det gäller
arbetsmiljöfrågorna.

Propositionen innehåller förslag om lagändringar som
väsentligt ökar de anställdas inflytande på de lokala skyddsfrågorna.
Skyddsombud skall utan undantag finnas på alla arbetsplatser med minst fem
anställda, även kontor, butiker etc. Skyddsombudens lagfästa befogenheter
utvidgas. Bl. a, införs i arbetarskyddslagen regler om att skyddsombud skall
delta i planeringen av arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar samt
arbetsmetoder. Skyddsombud fär också rätt att ta del av alla handlingar och
upplysningar i företaget som är av betydelse för hans verksamhet. Skyddsombud
ges rätt att bestämma att vissl arbete skall avbrytas i avvaktan på
stäUningstagande av yrkesinspektionen om arbetet innebär omedelbar och
allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa. Detsamma gäller om förbud
från tillsynsmyndigheten överträds av arbetsgivaren. En regel införs i
arbetarskyddslagen som frilar skyddsombud från skadeståndsskyldighet, I
lagen slås vidare fast att skyddsombud skall ges

1 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 130

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 2

erforderlig ledighet med lön för att fullgöra sina uppgifter.
Skyddsombudens anställningstrygghet säkras. De ges också rätt lill erforderlig
utbildning. Systemet med regionala skyddsombud byggs ut.

Skyddskommitté skall alltid tillsättas när det finns minst
50 anställda på arbetsplatsen men skall också inrättas på mindre arbetsplatser
om parterna är ense eller arbetstagarsidan begär det. Även skyddskommittéernas
uppgifter breddas, bl, a. i fråga om planeringen av nya eller ändrade
arbetslokaler, arbetsmetoder e, d. Skyddskommittén skaU planera och övervaka
hela skyddsarbetet inkl, förelagshälsovården. Skyddskommitténs uppgifter när
del gäller utbildning och information markeras särskilt.

Lagändringar föreslås som innebär skärpta regler om
förhandsprövning av nya eUer ändrade arbetslokaler m. m. Nya lagregler införs
om samordning av och ansvar för skyddsåtgärderna på arbetsställen, som är
gemensamma för flera arbetsgivares anställda, bl, a, byggarbetsplatserna.
Effektivare påföljdsbestämmelser mot arbetsgivaren införs för att
tillsynsmyndigheten snabbt skall kunna åstadkomma rättelse av missförhållanden
i skyddshänseende. Yrkesinspektionen skall ha möjlighet att ge föreläggande
vid vite om att en åtgärd skall vara vidtagen inom viss lid.

På grundval av en enig uppfattning hos både arbetslagarnas
och arbetsgivarnas organisationer slås fast all kostnaderna för arbetsmiljöförbättrande
åtgärder skall vara en del av företagens produktionskostnader.

Utbildningen för skyddsombud byggs ut kraftigt.
Kostnaderna för utbildningen skall falla på arbetsgivarna. Detta sker genom alt
utbildningen finansieras över arbetarskyddsfonden. Vidare öppnas möjlighet
lill UtbUdning i arbetsmiljöfrågor även för arbetsledare, tekniska planerare
och andra som är-med om att forma arbetsmiljön. En ulbildningsdelega-tion med
representanter för arbetsmarknadens parter knyts till arbetarskyddsslyrelsen.

Antalet yrkesinspektionsdistrikt ökas från 11 till 19, 1
varje distrikt .skall verksamheten ledas av en nämnd med representanter för
arbetsmarknadens parter. Den kommunala tillsynen av mindre arbetsställen
effektiviseras.

Den
arbetarskyddsavgift som erläggs av arbetsgivarna höjs från 0,05 % till 0,10 %
fr, o. m. år 1974, Genom att arbetsgivaravgiften till yrkesskadeförsäkringen
enhgt redan framlagt förslag sänks från 0,30 % till 0,25 % kan höjningen av
arbetarskyddsavgiften ske inom ramen för en oförändrad sammanlagd
arbetsgivaravgift. Av arbetarskyddsavgiften för år 1974 avsätts viss del för
utbildningsverk.samhet i anslutning lill de anställdas styrelserepresenlation i
aktiebolagen.

Eftersom hela lagstiftningen om arbetarskyddet även avser
staten som arbetsgivare skall arbetarskyddsavgifl i fortsättningen också
betalas av staten. Härigenom och genom den höjda arbetarskyddsavgiften tillförs
arbelarskyddsfonden ytterligare ca 50 milj. kr. om året. Dessa medel skall bl,
a, finansiera den utvidgade och förbättrade utbildningen av skyddsombud liksom
utbildningen i arbelsmiljöfrågor för arbetsledare, tekniska planerare ni. fl.
De regionala skyddsombudens verksamhet skall också

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 3

finansieras genom arbelarskyddsavgiften. Fondmedlen skaU
dessutom täcka vissa utbildningskostnader för personal inom företagshälsovården
och ge betydligt ökade resurser för slöd ål forskning och produktutveckling
inom arbetsmUjöområdet,

Reformerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1974,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130

1 Förslag till

Lag om ändring I arbetarskyddslagen (1949:1)

Härigenom förordnas i fråga om arbetarskyddslagen
(1949:1)',

dels att 60 och 69 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 55, 61 och 72 §§ ordet
"yrkesinspektör" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"yrkesinspektionen" i motsvarande form,

dels att 6, 39-42, 47-53, 59, 62-68, 70 och 73 §§ skall ha
nedan angivna lydelse,

dels att i
lagen skall införas nya paragrafer, 7 a, 8 a, 40 a, 40 b, 41 a och 53 a §§, av
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Såvitt
angår / 45 och 46 §§ föreskrivna särskilda skyldigheter beträffande sådana
tekniska anordningar och arbetsställen, som där avses, skall denna lag äga
tillämpning, ändå att fråga ej är om verksamhet, som enligt vad förut sagts
omfattas av lagen.

Såvitt
angår de särskilda skyldigheter, som avses i 7 a § beträffande gemensamma
arbetsställen samt i 45 och 46 §§ beträffande tekniska anordningar och arbetsställen,
skall denna lag äga tillämpning, ändå att fräga ej är om verksamhet, som enligt
vad förut sagts omfattas av lagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7a §

' Senaste lydelse av 61 § 1963:245, 72§-"-.

När två eller flera arbetsgivare samtidigt bedriva arbete
på samma arbetsställe, skola de samråda och gemensamt verka för att åstadkomma
sunda och säkra förhållanden på arbetsstället.

Den som
låter uppföra byggnad eller anläggning (byggherre) är ansvarig för samordning
av åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall på gemensamt arbetsställe för
byggnadsverksamhet. Byggherren kan överlåta ansvaret för samordningen till
arbetsgivare på arbetsstället.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

På annat gemensamt arbetsställe än som avses i andra
stycket kunna arbetsgivarna överenskomma att en av dem skall ha ansvaret för
samordningen. Finnes ej överenskommelse äger yrkesinspektionen föreskriva vem
som skall ha sådant ansvar.

Den som har ansvar enligt andra eller tredje stycket skall
tillse att samordning sker av skyddsåtgärder på arbetsstället. Övriga arbetsgivare
och på arbetsstället sysselsatta arbetstagare äro skyldiga att följa de
anvisningar som lian i detta syfte lämnar.

Vad i denna paragraf sägs om arbetsgivare äger motsvarande
tillämpning på den som driver verksamhet ulan att ha arbetstagare anställd.

Arbetsgivare skall göra anmälan till yrkesinspektionen när
arbetslokal, beträffande vilken byggnadslov eller anmälan enligt 66 §
byggnadsstadgan (1959:612) ej erfordras, skall tagas i bruk för stadigvarande
användning i verksamhet, på vilken denna lag är tillämplig. Anmälan skall
göras senast tre veckor innan lokalen tages i bruk.

Anmälan enligt första stycket skall även göras dels när
erforderUg prövning i arbetarskyddshänseende ej kunnat ske i ärende om
byggnadslov, dels när arbetslokal skall tagas i bruk för annan verksamhet än
den. vartiU lokalen senast varit använd, dels ock när arbetstagare skall
anställas i verksamhet, i vilken arbetstagare förut icke använts till arbete
för arbetsgivares räkning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130

Nuvarande lydelse

. Föreslagen lydelse

Om det är påkallat med hänsyn till riskförhållandena i
visst slag av verksamhet, får Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
föreskriva, att arbetslokal som är avsedd för sådan verksamhet icke får lagas
i bruk förrän den besiktigats av yrkesinspektio-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetsgivare
och hos honom sysselsatta arbetstagare skola, för att åstadkomma sunda och
säkra arbetsförhållanden på arbetsstället, under arbetsgivarens ledning i
samverkan bedriva ett på lämpligt sätt organiserat skyddsarbete.

Arbetsgivare
och arbetstagare skola samverka för att åstadkomma sunda och säkra
arbetsförhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Å arbetsställe, varest regelbundet sysselsättas minst fem
arbetstagare, skall, där ej särskilt förhållande berättigar till undantag,
bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud att företräda
arbetstagarna i frågor rörande sundhet och säkerhet i arbetet. Skyddsombud bör,
där så finnes påkallat, utses jämväl å arbetsställe med mindre än fem arbetstagare.

Val av
skyddsombud förrättas av arbetstagarna eller, -på framställning av dem, av
lokal organisation, genom vilken de kunna anses företrädda.

Där förhållandena inom visst slag av verksamhet påkalla
det, må arbetarskyddsslyrelsen medgiva att organisation som ovan sägs utser
skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare vid visst arbetsstäl-

På arbetsställe, där minst fem arbetstagare regelbundet
sysselsättas, skall bland arbetstagarna utses ett eUer flera skyddsombud.
Skyddsombud skall utses även på annat arbetsställe, om arbetsförhållandena
påkalla det. För skyddsombud bör ersättare utses.

Skyddsombud utses av lokal facklig organisation, som är
bunden av kollektivavtal i förhållande Ull arbetsgivaren. Finnes ej sådan
organisation, utses skyddsombud av arbetstagarna.

För arbetsställe där skyddskommitté ej tiUsalts äger
yrkesinspektionen, om förhållandena påkalla del, medgiva att lokal avdelning
av sådan organisation, som är att anse som huvudorganisation enligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

le ävensom meddela de föreskrif- lagen
(1936:506) om förenings-ler, som därvid skola iakttagas.
och förhandlingsrätt, utser Vad nu stadgals ulgör ej hinder
skyddsombud utanför kretsen av för all skyddsombud tillika utses
arbetstagare. enligt andra stycket.

För skyddsombud bör ersättare Finnes vid arbetsstäUe mer än

utses. ' skyddsombud, skall ett av om-

buden utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att
samordna skyddsombudens verksamhet.

40 a

Skyddsombud företräder arbetstagarna i skyddsfrågor och
skall verka för tillfredsställande skyddsförhållanden. I detta syfte skall
ombudet inom sitt skyddsområde vaka över sundhet och säkerhet i arbetet och
deltaga vid planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar och arbetsmetoder.

Skyddsombud skall söka vinna övriga arbetstagares
medverkan i skyddsarbetet.

Arbetsgivare och arbetstagare svara gemensamt för att
skyddsombud får erforderlig utbildning.

Skyddsombud skaU beredas erforderlig ledighet med
bibehållna anställningsförmåner för att fullgöra sina uppgifter.

Skyddsombud har rätt att taga del av dejiandlingar och
erhålla de upplysningar i övrigt som är av betydelse för ombudets verksamhet.

40 b

Innebär visst arbete omedelbar och aUvarlig fara för
arbetstagares liv eller hälsa och kan rättelse icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

genast uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren, kan
skyddsombud bestämma all arbetet skall avbrytas i avvaktan på ställningstagande
av yrkesinspektionen.

Överträdes
förbud enligt 53 § som vunnit laga kraft eller som gäller utan hinder av förd
klagan äger skyddsombud avbryta arbete som avses med förbudet.

För
skada till följd av åtgärd som avses i första eller andra stycket är
skyddsombud fri från ersättn ingssky Idlgh e t.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vid
arbetsställe, varest regelbundet sysselsättas minst femtio arbetstagare, skall
finnas en av företrädare för arbetsgivaren och av skyddsombud sammansatt
skyddskommitté, som har att verka för sundhet och säkerhet i arbetet. Där så
finnes påkallat bör skyddskommitté tillsättas jämväl å arbetsställe med
mindre antal arbetstagare.

Vid
arbetsställe, där minst femtio arbetstagare regelbundet sysselsättas, skall
finnas skyddskommitté, sammansatt av företrädare för arbetsgivaren och
arbetstagarna. Skyddskommitté skall tillsältas även vid arbetsställe med
mindre antal arbetstagare, om det begäres av arbetstagarna.

Företrädare för de anställda utses bland arbetstagarna av
lokal facklig organisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till
arbetsgivaren. Finnes ej sådan organisation, utses företrädare av
arbetstagarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skyddskommitté skall planera och övervaka skyddsarbetet
inom arbetsstället. Den skall noga följa utvecklingen i frågor som röra skyddet
mot ohälsa och olycksfaU samt verka för tillfredsställande skyddsförhållanden
på arbetsstället. I skyddskommitté skola be-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

handlas frågor om företagshälsovård, frågor om planering
av nya eller ändrade lokaler, anordningar och arbetsmetoder samt frågor om
upplysning och utbildning rörande arbetarskydd.

42 §

Skyddsombud må icke hindras att fullgöra sina uppgifter.
Arbetstagare må ej på den grund alt han utsetts till skyddsombud eller i
anledning av hans verksamhet som skyddsombud tillskyndas försämrade
arbetsförhållanden, ej heller må arbetsgivare av sådan orsak skilja honom från
anställningen eller försämra hans anställningsvillkor.

Bryter
arbetsgivare eller arbetstagare mot vad i första stycket stadgats, är han
skyldig ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande om och i vad fnån skada
uppstått skall hänsyn tagas även till omständigheter av annan än rent ekonomisk
betydelse. Om det med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den
skadelidandes förhållande i avseende å tvisten, skadans storlek i jämförelse
med den skadevållandes tillgångar eller till omständigheterna i övrigt finnes
skäligt, må skadeståndets belopp nedsättas; fuUständig befrielse från
skadeståndsskyldighet må ock äga rum, Äro flera ansvariga för skada, skall
skadeslåndsskyldighelen dem emellan fördelas efter vad som prövas skäligt med
hänsyn till den större eller mindre skuld, som finnes ligga envar till last,
samt till omständigheterna i övrigt.

Avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling, som sker
i strid mot vad i första stycket är stadgat, är ogill.

Skyddsombud, som gör gällande att han uppsagts från sin
anställning eller tillskyndats försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor
med anledning av uppdraget att vara skyddsombud, har rätt att kvarstå i
anställningen under oförändrade arbetsförhållanden och anställningsvillkor
till dess frågan slutligt prövats. På yrkande av arbetsgivaren kan domstol
förordna att vad nu sagts ej skall äga tillämpning.

Har skyddsombud efter det att anställningen upphört väckt
talan om att anställningsförhållandet skall bestå med hänsyn tiUinnehållet i
tredje stycket, kan domstol på

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen lydelse

yrkande förordna att skyddsombudet skall äga återgå i
arbetet för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger.
För den tid förordnande gäller har skyddsombudet rätt att åtnjuta sina tidigare
arbetsförhållanden och anställningsvillkor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

organisation
meddelas av

Tillsyn
över efterlevnaden av denna lag och föreskrifier som meddelats med stöd av
lagen utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och
ledning, av yrkesinspektionen.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag och med stöd av
densamma meddelade föreskrifter utövas av arbetarskyddsslyrelsen samt, under
dess överinseende och ledning, av yrkesinspektionens befattningshavare och
kommunala tillsynsmän. Inspektionens befattningshavare utgöras av
yrkesinspektörer och dem underordnad personal Konungen må därjämte förordna,
att tillsynen å visst slag av verksamhet skaU, med fritagande helt eller
delvis av nämnda befattningshavare och tillsynsman, utövas av
specialinspektör.

Vad i lagen stadgas rörande yrkesinspektör skaU äga motsvarande
tUlämpning å specialinspektör.

Närmare bestämmelser om tillsynens Konungen,

48 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hälsovårdsnämnd
skall utse en eller ftera lämpliga personer att för viss tid eller tills vidare
utöva kommunal tUlsyn som avses i 47 §. Tillsyningsman för allmänna hälsovården
är pliktig att, om han därtill förordnas, tillika vara kommunal tillsynsman
enligt denna lag.

Kommunal tillsynsman skaU av kommunala medel åtnjuta
skälig ersättning för uppdraget.

Det åligger kommun att efter samråd med yrkesinspektionen
utse en eller flera kommunala tillsynsmän med erforderlig kompetens att
biträda yrkesinspektionen vid tillsyn enligt 47 §.

Kommun skall årligen till yrkesinspektionen lämna
redogörelse för den kommunala tillsynens utövande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Brister
kommunal tillsynsman / fullgörandet av sina åUgganden, och kommer sådant
förhållande genom anmälan av yrkesinspektör eller på annat sätl lill hälsovårdsnämndens
kännedom, skall nämnden vidtaga erforderliga åtgärder för alt åstadkomma
rättelse.

Underlåter
hälsovårdsnämnd att utse kommunal tillsynsman eller att vidtaga åtgärd, som
avses i första stycket, må länsstyrelsen i större eller mindre omfattning
uppdraga tillsynens utövande åt person, som av länsstyrelsen förordnas till
kommunal tillsynsman, ävensom i fall av behov bestämma den gottgörelse, som
enligt 48 § andra stycket skall utgå till tillsynsmannen.

Fullgör
kommunal tillsynsman ej vad som åligger honom och kommer det genom anmälan av
yrkesinspektionen eUer på annat sätt till kommunens kännedom, skall kommunen
vidtaga åtgärder för att åstadkomma rättelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

50 §

Den som har att utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag
eller med stöd av densamma meddelad föreskrift skall, när helst han så
påfordrar, äga tillträde lill arbetsställe, som är underkastat hans tillsyn,
ävensom rätt att där förelaga undersökning, vartill hans tjänsteåligganden
kunna giva anledning.

Arbetsgivare så ock den som å arbetsställe företräder
honom är pliktig att på anfordran lämna tiUsynsorgan de upplysningar, sora
erfordras för tillsynens behöriga utövande.

Vad i denna paragraf är stadgat i fråga om tillsynsorgan
skall jämväl gälla läkare, som har alt verkställa besiktning eller undersökning
enligt denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som
är erforderUg för utövande av tillsyn enligi denna lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den som
har eller haft att utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag eller med stöd av
densamma meddelad föreskrift eller anlitats såsom biträde vid tillsynsverksamhetens
utövande må ej röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet, som därigenom
blivit känd för honom, och ej heller, där det ej kan anses påkallat i
tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande, vilket
sålunda blivit honom kunnigt.

Vad nu
sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ledamot och ersättare i
yrkesinspektionens förtroenderåd ävensom i fråga om läkare, som har eller haft
att verkställa besiktning eller undersökning enligt denna lag eller med stöd
av densamma meddelad föreskrift.

Den som
tagit befattning med tiUsyn enligt denna lag eUer utsetts till skyddsombud
eller ledamot I skyddskommitté får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han
under uppdraget eller i tjänsten erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande,
affärsförhållande, enskilds personliga förhållande eller förhållande av
betydelse för landets försvar.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
ledamot i styrelsen för lokal facklig organisation med avseende på vad denne
erfarit av skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté som utsetts av
organisationen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

/
statens eller kommuns tjänst anställd läkare, som får kännedom om förhållande,
vilket strider mot denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift,
har att göra anmälan därom hos vederbörande tillsynsorgan. Del åligger sådan
läkare ävensom skolråd, skolstyrelse, hälsovårdsnämnd, byggnadsnämnd och
polismyndighet att lämna tillsynsorganen de upplysningar och det biträde,
som av dessas tjänsteåligganden enligt denna lag kunna påkallas.

Läkare som
;' sin verksamhet får kännedom om sjukdom som kan ha samband med arbete skall
göra anmälan hos tillsynsorgan. Det åligger läkare samt skolstyrelse,
hälsovårdsnämnd och byggnadsnämnd att lämna tillsynsorganen upplysningar och
biträde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1963:245,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Råder
vid arbetsställe missförhållande i något avseende, varom förmäles i 8-13 §§,
eller som eljest utan att hänföra sig till 3-6 kap. inbegripes under 7 §, och
innebär missförhållandet icke överträdelse av någon särskilt straffbelagd
föreskrift, äger yrkesinspektören, där så prövas nödigt, skriftligen
förelägga arbetsgivaren att inom utsatt skälig tid vidtaga viss åtgärd för att
avhjälpa missförhållandet eller ock skriftligen förbjuda honom att efter
utsatt skälig tid bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin,
redskap eller annat hjälpmedel, visst ämne eller material eller viss arbetsmetod
utan att iakttaga visst vid förbudets meddelande angivet villkor. Innan
föreläggande eller förbud meddelas, skall tillfälle att avgiva yttrande beredas
arbetsgivaren och, där fråga är om åtgärd beträffande lokal som denne fått
till sig upplåten, jämväl upplåtaren.

Medför missförhållande, varom förmäles i första stycket,
synnerlig fara för arbetstagares liv eller hälsa, må yrkesinspektören utan att
avbida vederbörandes yttrande meddela förbud som där sägs att träda i kraft
omedelbart och gälla tills vidare, IntiU dess annorlunda förordnas, ävensom där
så finnes påkallat låta genom polismyndighetens försorg på arbetsgivarens
bekostnad vidtaga nödiga åtgärder för att säkerställa att förbudet
upprätthålles.

Är i fall, som avses i första eller andra stycket, fråga
om åtgärd beträffande lokal, som arbetsgiva-

Uppfyller
arbetsställe ej de krav som gälla enligt denna lag eller föreskrifter eller
anvisningar som meddelats med stöd av lagen, äger yrkesinspektionen förelägga
arbetsgivaren att avhjälpa missförhållandet. Yrkesinspektionen kan också
förbjuda honom att bedriva visst arbete eller använda viss lokal, maskin,
redskap eller annat hjälpmedel, visst ämne eller material eller viss
arbetsmetod utan att iakttaga villkor som angivits när förbudet meddelades.
Föreläggande eller förbud som nu sagts gäller även beträffande verksamhet som
den mot vilken påbudet riktats bedriver på arbetsstället utan att använda
arbetstagare.

1 beslut om föreläggande eller förbud kan
yrkesinspektionen utsätta vite. Underlåter arbetsgivare alt vidtaga åtgärd som
åligger honom enligt föreläggande äger inspektionen förordna om rättelse på
hans bekostnad.

Är i fall som avses i första stycket fråga om åtgärd
beträffande lokal som upplåtits till arbetsgi-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

ren fått till sig upplåten, äger yrkesinspektören meddela
förbud mot upplåtelse av lokalen till arbetslokal eller lokal för visst arbete
eller ändamål, intill dess med lokalen vidtagits viss angiven åtgärd.

Arbetarskyddsslyrelsen wåulan föregående beslul av
yrkesinspektör förordna om åtgärd som avses i denna paragraf.

Föreslagen lydelse

våren äger yrkesinspektionen meddela förbud mot upplåtelse
av lokalen till arbetslokal eller lokal för visst slag av arbete eller ändamål
tUl dess angiven åtgärd vidtagits med lokalen.

Arbetarskyddsslyrelsen äger ulan föregående beslut av
yrkesinspektionen förordna om åtgärd som avses i denna paragraf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

53 a

Föreligger missförhållande i skyddshänseende och saknar arbetsgivare,
som avses i 53 § första stycket, den rådighet över arbetsstället som behövs
för att avhjälpa missförhållandet, äger yrkesinspektionen rikta föreläggande
eller förbud enligt 53 § mot den som råder överarbetsstället.

Yrkesinspektionen äger meddela de föreskrifter som
behövas i fråga om skyddsåtgärder på arbetsställe som avses i 7 a §.

59

opaginerad Kontrollera mot PDF

På anmodan
av arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektör är arbetsgivare pliktig att,
till utrönande huruvida ämne eller material som han använder eller framställer
i sin verksamhet innebär fara för att hos honom sysselsatt arbetstagare ådrager
sig ohälsa el ler drabbas av olycksfall, föranstalta om undersökning av ämnet
eller materialet eller att tillhandahålla erforderliga prov för sådan
undersökning.

Den som tillverkar, försäljer eller upplåter anordning,
som avses i

På anmodan av arbetarskyddsstyrelsen eller
yrkesinspektionen är arbetsgivare skyldig att föranstalta om undersökning av
ämne eller material, som han använder eller framställer i sin verksamhet, eller
tillhandahålla prov för sådan undersökning.

Den som tillverkar, försäljer eller upplåter anordning,
som avses i

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Senaste lydelse 1963:245.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

45 §
första stycket, är ock skyldig att på anmodan av arbetarskyddsstyrelsen eller
yrkesinspektör föranstalta om undersökning av sådan anordning lill utrönande
huruvida den erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall eller att
tillhandahälla erforderliga prov för sådan undersökning.

Underlåter
någon att efterkomma anmodan, som i första eller andra stycket sägs, äger
arbetarskyddsslyrelsen förelägga honom att vid vite av högst ett tusen kronor
inom utsatt skälig tid vidtaga åtgärden.

Undersökning
enligt denna paragraf skall, där arbetarskyddsstyrelsen så föreskriver,
bekostas av arbetsgivaren eller, i fall som avses i andra stycket,
tillverkaren, försäljaren eller upplåtaren.

45 §
första stycket, är skyldig att på anmodan av arbetarskyddsstyrelsen eller
yrkesinspektionen föranstalta om undersökning av sådan anordning eller
tillhandahålla prov för undersökning.

Underlåter någon att efterkomma anmodan enligt första
eller andra stycket, kan myndigheten förelägga honom att vid vite vidtaga
åtgärden.

Undersökning enligt denna paragraf skall bekostas av
arbetsgivaren eller, i fall som avses i andra stycket, tillverkaren,
försäljaren eller upplåtaren, om ej myndigheten beslutar att kostnaden helt
eller delvis skall ersättas av statsmedel

opaginerad Kontrollera mot PDF

60 t

I fall som avses i 53 och 54 §§ skall vad där stadgats
icke äga tillämpning å verksamhet, som bedrives av staten. Finner arbetarskyddsstyrelsen,
i anledning av anmälan från yrkesinspektör eller eljest, i avseende å sådan
verksamhet missförhållande föreUgga som i nämnda lagrum sägs, skall styrelsen
hos den myndighet, vilken har överinseende över verksamheten, påkaUa
erforderlig åtgärd. Vidtages ej sådan åtgärd, må styrelsen underställa ärendet
Konungen eller, om ärendet gäller riksdagen eller dess verk, det riksdagens organ
som riksdagen bestämmer.

4 Senaste lydelse 1966:109,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetsgiv.ire,
som använder minderårig eller kvinna till arbete i strid mot bestämmelse
123,24, 25, 27, 30, 31, 32, 33 eller 34 § ' eller 35 § andra stycket, straffes
med dagsböter.

Arbetsgivare
som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder minderårig eller kvinna till
arbete i strid mot 23-25, 27, 30-34 §§el-ler 35 § andra stycket dömes till
böter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har förseelsen bestått i eller eljest avsett minderårigs
användande till arbete, vare den som har vårdnaden om den minderårige, där
användandet skett med hans vetskap och vilja, förfallen till böter från och
med-fem till och med femtio kronor.

63 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underlåter
någon att ställa sig UU efterrättelse förbud, föreläggande eller föreskrift,
som meddelats honom med stöd av bestämmelse i 53, 54, 55, 56, 57 eller 58 §,
straffes med dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerUgen försvårande,
med fängelse i högst sex månader.

TiU
böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot föreläggande, förbud eller föreskrift som meddelats
honom med stöd av 53-58 §§. TiU samma straff dömes den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 8 a § tredje
stycket.

Bryter
någon mot föreläggande eller förbud, som förenats med vite, dömes ej till
ansvar enligt första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Försummar
arbetsgivare att fu llgö ra anm äln ingssky Idighet, varom stadgas i 31 eller
33 §, dömes till böter från och med fem till och med trehundra kronor. Har
arbetsgivare eller annan för arbetsgivarens räkning mot bättre vetande lämnat
oriktig uppgift i anmälan, som avses i nämnda paragrafer, straffes med
dagsböter.

Arbetsgivare
som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att göra anmälan enhgt 8 a, 31
eller 33 § dömes till böter. Detsamma skall gälla om arbetsgivare eller annan
för arbetsgivarens räkning uppsåtligen lämnar oriktig uppgift i sådan anmälan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Senaste lydelse 1962:248 (jfr 1962:249), 6
Senaste lydelse 1962:248 (jfr 1962:249),

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Där
någon mot bättre vetande lämnar arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektör
oriktig uppgift angående vidtagandet av åtgärd, varom anvisning lämnats honom
jämlikt denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift, straffes med
dagsböter.

Samma
lag vare, där tillverkare, försäljare eller upplåtare, som avses i 45 §, mot
bättre vetande lämnar arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektör oriktig
uppgift beträffande anordning som i nämnda lagrum sägs.

Har
någon för annans räkning mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, som avses i
denna paragraf, vare ock han förfallen till ansvar som nu sagts.

Den som
uppsåtligen lämnar tillsynsmyndighet oriktig uppgift angående vidtagandet av
åtgärd, varom anvisning lämnats honom av sådan myndighet, dömes till böter.

TUl böter dömes också tillverkare, försäljare eller
upplåtare som uppsåtligen lämnar tillsynsmyndighet oriktig uppgift beträffande
anordning som avses i 45 §.

Första och andra styckena äga motsvarande tUlämpning på
den som uppsåtUgen lämnar oriktig uppgift för annans räkning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åsidosätter
arbetsgivare honom enhgt 28 § åliggande skyldighet att sörja för att lämplig
lokal finnes att tillgå för läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare,
straffes med dagsböter.

Arbetsgivare
som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt 28 § sörja för att lämpUg
lokal finnes att tillgå för läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare dömes
lill böter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Har
arbetstagare olovligen och utan giltigt skäl borttagit eller försatt ur bruk
skyddsanordning, straffes med böter från och med fem till och med tvåhundra kronor.

Förseelse
som nu sagts må ej åtalas, med mindre vederbörande yrkesinspektör anmält
förseelsen liU åtal

Arbetstagare
som utan giltigt skäl uppsåtligen eller av oaktsamhet borttager eller
försätter ur bruk skyddsanordning dömes till böter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 130

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 §

Bryter någon mot vad i 51 § är Den som uppsåtligen eller av

stadgat,
straffes med dagsböter el- oaktsamhet bryter mot 51 §

ler fängelse, dömes till böter eller fängelse
;

högst ett år.

Å brott som nu sagts må allmän Gäller brottet annat än förhål-

åklagare
tala allenast efter angivel lande av betydelse för landets för

se av målsäganden. svar, får aUmänt åtal väckas endast

om målsägande angiver brottet till åtal eller åtal är
påkallat från aUmän synpunkt.

69 §

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfaUa
kronan.

70 §

Beträffande verksamhet, som Myndighet äger förordna att

bedrives av staten, skall vad i den- dess beslut
skall lända till efterräl-na lag är stadgat om arbetsgivare lelse ulan
hinder av'förd klagan, samt om tillverkare eller annan, som avses i 45
eller 46 §, gälla arbetsföreståndaren.

1 fråga om verksamhet, som bedrives av kommun, skall ock
vad om arbetsgivare är stadgat gälla arbets föreståndaren såvitt angår
efterlevnaden av 4 och 5 kap. saml föreskrift eller förbud, som jämlikt 54
eller 55 § meddelats arbetsgivaren. Samma lag vare i fråga om verksamhet, som
bedrives av annan än staten eller kommun, därest arbetarskyddsstyrelsen på
framställning av arbetsgivaren godtagit viss person såsom arbetsföreståndare
i hans ställe.

73 §

Över arbelarskyddsslyrelsens Mot arbelarskyddsstyrelsens

beslut i ärende, som avses i 23, 24, beslut i
ärende som avses i 23-25, 25, 29, 30, 31 eller 33 §, 40 §
29-31 eller 33 § eller 40 §

Senaste lydelse 1971:599.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130

Nuvarande lydelse

tredje stycket eller 70 § andra stycket, må klagan ej
föras.

Mot
arbetarskyddsstyrelsens beslut rörande förbud, föreläggande eller föreskrift
enligt 53-59 §§ föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Talan mol beslul av arbetarskyddsslyrelsen i annan fråga,
som omförmäles i denna lag, eller mot länsstyrelses beslut i sådan fråga föres
genom besvär hos Konungen.

19

Föreslagen lydelse

tredje stycket får talan ej föras.

Talan mol annat beslut, som arbetarskyddsstyrelsen
meddelat enligt denna lag eller som myndighet meddelat med stöd av Konungens
förordnande enligt lagen, föres hos Konungen genom besvär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974,

Äldre bestämmelser i 73 § gäller fortfarande i fråga om
talan mot beslul som meddelats före den 1 januari 1974,

Medgivande som arbetarskyddsstyrelsen lämnat med stöd av
40 § tredje stycket i äldre lydelse gäller intill utgången av år 1974,

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom
förordnas, att 2-4 §§ lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgifl skall ha nedan angivna
lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Med
arbetsgivare avses i denna lag den, som enligt lagen (1954: 243) om
yrkesskadeförsäkring skall erlägga avgift till obligatorisk
yrkesskadeförsäkring, dock ej staten.

Med
arbetsgivare avses i denna lag den, som enligt lagen (1954: 243)om
yrkesskadeförsäkring skall erlägga avgifi rill obligatorisk
yrkesskadeförsäkring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arbetsgivare
erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som motsvarar en tiondels
procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner
i form av kost eller bostad.

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgifl med
belopp som motsvarar fem hundradels procent av vad arbetsgivaren under året
utgivit som lön i pengar eUer naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid
beräkningen av avgiften tages icke hänsyn lill arbetstagares lön i vad den för
år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej
heller till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor.
Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift
erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av
sjukt barn eller med anledning av barns födelse lUl den del lönen motsvarar
sjukpenning eUer föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt
bestämmelserna i 3 kap, 16 § lagen om allmän försäkring.

4 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av
arbelarskyddsavgiften skall två femtedelar utgöra bidrag till

Av
arbelarskyddsavgiften skall en fjärdedel utgöra bidrag tUl

opaginerad Kontrollera mot PDF

' Med nuvarande lydelse avses beträffande 3 § den lydelse
som föreslagits i prop, 1973:98,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130

Nuvarande lydelse

statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens,
yrkesinspektionens och arbetsmedicinska institutets verksamhet och tre
femtedelar bidrag till kostnader i övrigt för forskning, utbildning och upplysning
beträffande arbetarskydd. Den sistnämnda delen skall föras lill en fond,
benämnd arbetarskyddsfonden, som förvaltas enligt grunder som Konungen fastställer.

21

Föreslagen lydelse

statsverkels kostnader för arbelarskyddsstyrelsens och
yrkesinspektionens verksamhet och tre fjärdedelar bidrag tUl kostnader i
övrigt för forskning och utveckling samt UtbUdning och upplysning beträffande
arbetarskydd ävensom till kostnader för skyddsarbete som utföres av skyddsombud
som utsetts enligt 40 § tredje stycket arbetarskyddslagen (1949:1). Den
sistnämnda delen skall föras lUI en fond, benämnd arbelarskyddsfonden, som
förvallas enligt grunder som Konungen fastställer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgifi för
tid före ikraftträdandet.

Av den del av arbelarskyddsavgiften för år 1974 som skall
föras till arbetarskyddsfonden skall högst ett belopp, som svarar mot en hundradels
procent av lönesumman enligt 3 §, utgöra bidrag till kostnader för utbildning
som fackhg huvudorganisation av arbetstagare anordnat i anledning av lagen
(1972:829) om styrelserepresenlation för de anstäUda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Förslag till

Lag om ändring i skogsförläggningslagen (1963:246)

Härigenom förordnas i frågaom skogsförläggningslagen
(1963:246), dels att i 6, 13-16, 18, 19 och 21 §§ ordet
"skogsyrkesinspeklör" i olika böjningsformer skall bytas ut mot
"yrkesinspektionen" i motsvarande form,

dels alt
11 och 23 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

meddelas
av

Tillsyn
över efterlevnaden av denna lag utövas av arbetarskyddsslyrelsen samt, under
dess överinseende och ledning, av yrkesinspektionen.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av
arbetarskyddsslyrelsen samt, under dess överinseende och ledning, av
skogsyrkesinspektionens eller, beträffande vägarbete utan samband med skogsbruk
eller flotlning, av den allmänna yrkesinspektionens befattningshavare.

Vad i lagen stadgas om skogs-yrkesinspektör skaU i fråga
om vägarbete som nyss sagts äga motsvarande tUlämpning å yrkesinspektör.

Närmare bestämmelser om tillsynens organisation
Konungen.

23

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mot
arbetarskyddsstyrelsens beslul rörande förbud eller föreläggande enligt 13,
14, 15 eller 17 § föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Talan mol beslut av arbetarskyddsstyrelsen i annat
ärende, som avses i denna lag, föres hos

Talan mot beslut av arbetarskyddsslyrelsen i ärende, som
avses i denna lag, föres hos Konung-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Senaste lydelse 1971:600.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 23

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Konungen genom besvär. en genom besvär.

Denna lag träder i kraft den I januari 1974,

Äldre bestämmelser i 23 § gäller fortfarande i fråga om
talan mol beslut som meddelats före den 1 januari 1974,

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 24

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för aUmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål

Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1971:309) om
behörighet för aUmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Om besvär mot beslut, vilket meddelats med stöd av lag
eller annan författning som utfärdals före den 1 januari 1972, enligt vad
hittills gällt skall anföras hos Konungen, skall besvären, i den mån ej annat
föreskrives i 2 §, i stället anföras hos kammarrätt i följande mål:

1,
mål om val till
befattning eller uppdrag, mål om val för upprättande av förslag lill befattning
eUer uppdrag,

2,
mål om
avlöningsförmån, inbegripet ersättning för viss förrättning eller visst
uppdrag, sjukvård, beklädnad och dylikt, mål om resekostnads-och
traktamentsersättning, mål om delaktighet i eller avgifi lill
pensions-inrättning eller annan sådan allmän anstalt eller kassa, mål om rätt
till pension eller dylik förmån, allt enligt gällande föreskrift eller överenskommelse,

3,
mål om
ersättning lUl tjänsteman vid polis-, åklagar- eller exekutionsväsendet för
utgift, som är föranledd av hans verksamhet,

4,
mål om annan
ersättning som enligt författning utgår av statsmedel, såvida ej författningen
hänvisar den som gör anspråk pä ersättning att vid tvist anhängiggöra talan hos
aUmän domstol eller expropriationsdomslol eller ersätining enligt författningen
utgår liU kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet eller fråga är om ersättning
eller hittelön enligt lagen (1942:350) om fornminnen eller om ersättning enligt
naturvårdslagen (1964:822),

5,
mål om beslul
av tuUmyndighet i samband med in- eller utförsel av vara med undantag dock för
sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull,
skatt eller annan avgifi som meddelats med slöd av Konungens bemyndigande, mål
om tillstånd all hålla provianleringsfrilager,

6,
mål om beslut
rörande statens, kommuns eller annan kommunal förvaltningsenhets uttagande
enligt gällande föreskrift av skatt eller annan avgift, såvida ej beslutet
avser nedsättning eller befrielse oeh meddelats med stöd av Konungens
bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller avgift, vars uttagande genom
utmätning förutsätter beslut av allmän domstol, eller om beslut enligt lagen
(1939:254) om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m, m, föranledda
arbetsuppgifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. mål om beslut rörande återbetalning av utskylder, böter
eller andra aUmänna medel, såvida ej beslutet meddelats med stöd av Konungens
bemyndigande eller avser avgifi vars uttagande genom utmätning förutsätter
beslul av allmän domstol,

den
allmänna hälsovården, rörande förebyggande eller bekämpande av djur- eller
växtsjukdomar eller rörande djurs vård eller behandling i särskUt fall
meddelats angående förbud, föreläggande, föreskrift, tUlstånd eller godkännande
eUer angående omhändertagande, smitlrening, oskadliggörande eller liknande
åtgärd, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar
kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet, eller om beslut enligt
arbetarskyddslagen (1949:1), allmänna ordningsstadgan (1956: 617), lagen
(1956:618) om allmänna sammankomster eller strålskyddslagen (1958:110)
eller i ärende som avses i skogsförläggningslagen (1963:246),

8,
anmärknings-
och avkorlningsmål, mål om tillsyn över stiftelser,

9,
mål om beslut
som enligt 9, mål om beslut som enligt
författning eller föreskrift rörande författning eller föreskrift
rörande

den allmänna hälsovården, rörande förebyggande eller
bekämpande av djur- eller växtsjukdomar eller rörande djurs vård eller behandling
i särskilt fall meddelats angående förbud, föreläggande, föreskrift, tillstånd
eller godkännande eller angående omhändertagande, smitlrening, oskadliggörande
eller liknande åtgärd, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning
åvilar kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet, eller om beslul enligt
arbelarskyddslagen (1949:1) eller med stöd därav meddelade föreskrifter,
allmänna ordningssladgan (1956:617), lagen (1956:618) om allmänna sammankomster
eller slrålskyddslagen (1958:1 10) eller i ärende som avses i skogsförlägg-

ningslagen (1963:246),

10, mål om förordnande angående
läkarundersökning av den som är anställd i allmän tjänst, mål om disciplinär
bestraffning, mål om avstängning från tjänstgöring, mål om skiljande från
allmän tjänst eller därmed jämförligt uppdrag annorledes än i samband med
förflyttning,

11, mål om föreläggande vid vite, såvida
ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller annan
kommunal förvaltningsenhet, eller om föreläggande enligt lagen (1919:240) om
fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet, lagen (1940:358) med vissa
bestämmelser till skydd för försvaret m, m,, lagen (1942:335) om särskUda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar, lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse, lagen (1950:272) om räll för utländsk försäkringsanstall
alt driva försäkringsrörelse här i riket, lagen (1950:596) om rätt till fiske,
lagen (1955:183) om bankrörelse, lagen (1955:416) om sparbanker, lagen
(1956:216) om jordbrukskasserörelsen, lagen (1959:73) med vissa bestämmelser om
inländsk försäkringsrörelse vid krig m, m,, lagen (1959:118) om
krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring, civilförsvarslagen
(1960:74), lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, jord-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förvärvslagen (1965:290), förordningen (1968:576) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om sladshypoleksföreningar, miljöskyddslagen
(1969:387), jordhävdslagen (1969:698), lagen (1970:65) om Sveriges allmänna
hypoteksbank och om landshypoteksföreningar eller lagen (1970:596) om förenklad
aktiehantering,

12, mål om utdömande av vite,

13, mål om beslut som i särskilt fall
meddelats angående behandlingen av häktad eller den som anhållits eller gripits
för brott eller som eljesl hålles i förvar tillfälligt eller angående
verkställighet av straff eller annan brottspåföljd eller av intagning i
arbetsanstall,

14, mål om handräckning, såvida ej
fråga är om beslut enligt lagen (1939:254) om skyldighet för kommun att
fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974,

opaginerad Kontrollera mot PDF

5 Förslag till

Lag om
ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Härigenom
förordnas, all 12 skall ha nedan angivna lydelse.

allmänna arbetstidslagen (1970:103)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillsyn
över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter, som meddelats med stöd av
lagen, utövas av arbetarskyddsslyrelsen samt, under dess överinseende och
ledning, av yrkesinspektionens tjänstemän och kommunala tiU-synsmän. Därvid
skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om tillsyn över
efterlevnaden av arbetarskyddslagen.

Tillsyn
över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter, som meddelats med stöd av
lagen, utövas av arbetarskyddsslyrelsen samt, under dess överinseende och
ledning, av yrkesinspektionen. Därvid skall i tUlämpliga delar gälla vad som
föreskrives om tUlsyn över efterlevnaden av arbetarskyddslagen (7 PP,-;/

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den I januari 1974,

opaginerad Kontrollera mot PDF

6
Förslag tiU

Lag om
ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i husligt arbete

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970:943) om
arbetstid m. m. i husligt arbete,

dels att i 17 och 18 §§ ordet "yrkesinspektör" i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "yrkesinspektionen" i
motsvarande form,

dels att
I 5 § skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillsyn
över efterievnaden av 2-4, 6 och 8-10 §§ utövas av arbetarskyddsslyrelsen samt,
under dess överinseende och ledning, av yrkesinspektionens tjänstemän och
kommunala tillsynsmän. Därvid gäller i tillämpliga delar vad som föreskrives
om tillsyn över efterlevnaden av arbetarskyddslagen (1949:1). Undersökning på
arbetsställe får dock ske endast på begäran av part eller om annars särskild
anledning föreligger.

Tillsyn
över efterlevnaden av 2-4, 6 och 8-10 §§ utövas av arbetarskyddsstyrelsen saml,
under dess överinseende och ledning, av yrkesinspektionen. Därvid gäller i
lillämpliga delar vad som föreskrives om tillsyn över efterlevnaden av
arbetarskyddslagen (1949:1), Undersökning på arbetsställe får dock ske endast
på begäran av part eller om annars särskild anledning föreligger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974,

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1932.55) om viktmärkning i vissa
fall av gods

som
skall inlastas å fartyg

Härigenom
förordnas, att 2 § lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av gods som
skall inlastas å fartyg skall ha nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

TUlsyn å
efterlevnaden av bestämmelserna i I § första-fjärde styckena utövas av arbetarskyddsslyrelsen
samt, under dess överinseende och ledning, av yrkesinspektionens tjänstemän;
och skall därvid i lillämpliga delar lända till efterrättelse vad som finnes
stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av arbetarskyddslagen (1949:1),

Tillsyn
över efterlevnaden av bestämmelserna i 1 § första-fjärde styckena utövas av
arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och ledning, av yrkesinspektionen;
och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som finnes
stadgat rörande tiUsyn över efterlevnaden av arbetarskyddslagen (1949:1),

opaginerad Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974,

Senaste lydelse 1972:250,

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Förslag till

Kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom förordnas i fråga om byggnadsstadgan (1959:61
2),'

dels att 54 § 3 mom., 56 § 1 mom,, 64 § 1 mom, och 66 §
skall ha

nedan
angivna lydelse,

dels att i stadgan skall införas två nya moment, 55 § 4
mom. och 64 § 4

mom., av
nedan angivna lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 mom.
Befrielse från skyldighet att söka byggnadslov må av länsstyrelsen medgivas i
fråga om industriområde, som ligger avskilt från annan bebyggelse och är i en
ägares hand, såframt det kan anses uppenbart att området ändock kommer att bebyggas
på tillfredsställande sätl samt medgivandet tillstyrks av byggnadsnämnden.
Medgivandel må när som helst återkallas.

3 mom.
Befrielse från skyldighet att söka byggnadslov må av länsstyrelsen medgivas i
fråga om industriområde, som ligger avskilt från annan bebyggelse och är i en
ägares hand, såframt det kan anses uppenbart att området ändock kommer att
bebyggas på tillfredsställande säll samt medgivandet tillstyrks av
byggnadsnämnden och yrkesinspektionen. Medgivandel må när som helst återkallas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stadgan omtryckt 1972:776,

55 §

4 mom. Vid ansökan om byggnadslov för byggnadsföretag,
som avser arbetslokal eller personalrum för verksamhet vari arbetstagare skall
användas till arbete för arbetsgivares räkning, skall såvitt möjligt fogas behövlig
beskrivning av den avsedda verksamheten. I sådant ärende skall företes utlåtande
från yrkesinspektionen om företagets lämplighet från arbelar-skyddssynpunkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 mom.
Vid prövning av ansökan om byggnadslov skall byggnadsnämnden tillse, att
det tillämnade företagel ej strider mot byggnadslagen, väglagen (1971:948),
lagen om enskilda vägar, naturvårdslagen, miljöskyddslagen, denna stadga
eller med stöd av nämnda författningar meddelade föreskrifter. Är tomtens
ägare enligt byggnadslagen skyldig att gälda bidrag lUl kostnad för gala
eller all anordna utfarlsväg eller avlopp från tomten, må byggnadslov för
nybyggnad ej beviljas innan skyldigheten fullgjorts eller nöjaktig säkerhet
ställts.

1 mom. Vid prövning av ansö

kan om byggnadslov skall bygg

nadsnämnden tUlse, att det tilläm

nade företaget ej strider mot bygg

nadslagen (1947:385), väglagen

(1971:948), lagen (1939:608) om

enskilda vägar, naturvårdslagen

(1964:822), miljöskyddslagen

(1969:387), arbetarskyddslagen (1949:1), denna stadga
eller med stöd av nämnda författningar meddelade föreskrifter. Är tomtens
ägare enligt byggnadslagen skyldig alt gälda bidrag till kostnad för gata eller
all anordna utfarlsväg eller avlopp från tomten, må byggnadslov för nybyggnad
ej beviljas innan skyldigheten fullgjorts eller nöjaktig säkerhet ställts.

Byggnadslov för byggnadsföretag som avses i 55 § 4 mom.
får beviljas endast om utlåtande föreligger från yrkesinspektionen och av
detla framgår alt skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder
arbetstagarna fått tillfälle att yttra sig över byggnadsförelaget. Vad nu
sagts gäller dock icke om del ej är kän I för vilke I slag av verksamhet
arbetslokalen är avsedd.

Har i
utlåtande från yrkesinspektionen angivits att erforderlig prövning ej kunnat
ske i arbetarskyddshänseende, skall i beslut om byggnadslov erinras om
skyldigheten att göra anmälan enligt 8 a § andra stycket arbetarskyddslagen.
Inom område, som icke ingår i stadsplan eller byggnadsplan, må lov ej givas
till nybyggnad som skulle innefatta tätbebyggelse, i vidare mån än för
tillgodoseende av jordbrukets, fiskets, skogsskötselns eller därmed jämförligt
behov.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

64 §

1 mom. Byggnadsnämnd skall öva tillsyn över
byggnadsföretag, för vilka byggnadslov erfordras, samt äger verkställa härför
erforderliga besiktningar. Nämnden äger ock besiktiga byggnadsföretag, vartUI
byggnadslov ej erfordras,

I främsta rummet bör genom besiktningar utrönas, huruvida
byggnaden förlagts i rätt läge, samt beskaffenheten av grundbotten, stommen
och byggnaden i färdigt skick. Där byggnadslov beviljats för uppförande av
byggnad inom område med stadsplan, skall, såvida icke särskilda skäl föranleda
annat, särskild besiktning företagas vid ellvart av de tUlfällen, som omnämnas
i 62 § första stycket b), c), d) och e) (grundbottenbesiktning,
lägesbesiklning, stombesiktning, slutbesiktning),

I faU då byggnadslov beviljats må slutbesiktning ej
underlåtas, om den byggande begär sådan besiktning.

Begär yrkesinspektionen slutbesiktning av
byggnadsföretag som avser arbetslokal eller personalrum skall sådan besiktning
företagas. Skall byggnad undergå besiktning av annan myndighet än byggnadsnämnd,
bör nämnden verka för att arbetet därmed på lämpligt sätt samordnas med
nämndens besiktningar,

4 mom. Yrkesinspektionen skall kallas till slutbesiktning
som avser arbetslokal eller personalrum.

66 §

Med avseende å byggnad som tillhör kronan äger den
myndighet, vilken har att pröva ritningarna tUl byggnaden, medgiva avvikelser
från bestämmelserna i denna stadga och med stöd därav meddelade föreskrifter.
Detsamma gäller tomt till sådan byggnad, som nu sagts, samt skyltar, stängsel
och andra anordningar å byggnaden eller tomten.

Innan byggnad påbörjas för kronans eller landstings
räkning, skall anmälan om företaget i god lid göras hos byggnadsnämnden.
Anmälan skall vara åtföljd av situationsplan som i 55 § I mom, sägs samt av
ritningar och beskrivningar i den omfattning som erfordras för att bedöma
företagels lämplighet. Finner nämnden att byggnaden ej motsvarar skäliga
anspråk på sundhet, säkerhet mot brandfara, hållfasthet, prydlighel eller
hänsyn lill stads- eller landskapsbilden, eller är anledning till erinran i
fråga om byggnadens ändamål, läge eller inverkan å grannes rätt, må nämnden
inom tre veckor efter handlingarnas mottagande hos vederbörande föivaltning
begära, att frågan underställes Konungens prövning; och må i så fall byggnaden
ej uppföras, innan Konungen givit lov därtill.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Byggnadsnämnden skall underrätta yrkesinspektionen om
anmälan som avser arbetslokal eller personalrum. Finner nämnden vid
besiktning eller eljest all fastställda ritningar ej följas eller eljest all
gällande föreskrifter åsidosättas, äger nämnden göra anmälan därom hos den
myndighet, som är ansvarig för arbetets utförande, eUer, där nämnden så finner
nödigt, hos Konungen,

Där fråga
är om befästning eller annan anläggning av hemlig natur, äger länsstyrelsen
förordna, alt situationsplan, ritningar och beskrivningar icke skola tUlställas
nämnden samt att utstakning av byggnad och besiktning av företaget genom
nämnden icke skall äga rum. Länsstyrelsen har att på lämpligt sätt lämna
nämnden meddelande om företaget.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974,

3 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 130

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 34

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den
27 april 1973.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena WICKMAN,
statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
MYRDAL, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling,
anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
ändringar i arbetarskyddslagstiftningen och andra åtgärder för bättre arbetsmiljö
samt anför.

Arbetsmiljöutredningen' har till uppdrag att göra en
genomgripande översyn av arbetarskyddslagstiftningen och arbetarskyddets
organisation. Utredningen, som valt alt bryta ut och prioritera vissa viktiga
frågor för särskild behandling innan hela utredningsuppdraget slutförts,
avlämnade i december 1972 delbetänkandet (SOU 1972:86) Bättre arbetsmUjö,

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av
arbetarskyddsslyrelsen, socialstyrelsen, arbelarskyddsfonden, riksåklagaren
(RÄ), hovrätten för övre Norrland, kammarrätten i Göteborg, överbefälhavaren,
fortifikationsförvaltningen, statens vägverk, luftfartsverket, statskontoret,
statistiska centralbyrån, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, statens
avtalsverk, statens personalnämnd, statens personal-utbUdningsnämnd,
universitelskanslersämbetet (UKÄ), kommerskollegium, arbetsdomstolens
ordförande, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, statens naturvårdsverk,
statens brandinspektion, statens valten-fallsverk, länsstyrelserna i
Stockholms, Kalmar, Skaraborgs, Malmöhus, Gävleborgs och Norrbottens län,
arbetsrättskommitlén, bygglagutredningen, utredningen för översyn av
hälsovårdsinspektörsutbUdningen, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR),
Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Handelns arbetsgivareorganisation (HAO), Skogs- och
lantarbetsgivareföreningen, Sveriges hantverks- och industriorganisalion
(SHIO), Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO), Svenska
teknologföreningen, Svenska byggnadsentreprenörföreningen.
Byggherreföreningen, Sveriges allmännyttiga bostadsförelag (SABO),
Byggproduktion aktiebolag (BPA), Kooperativa förbundet (KF) och Svenska brandförsvarsföreningen.
Ett flertal remissinstanser har bifogat yttranden som de inhämtat.

Ledamöter generaldirektören Gunnar Danielson,
ordförande, ombudsmannen Sivert Andersson, förbundsjuristen Kerstin Gustafsson,
ombudsmannen Leif Kjell-strand, direktören Gunnar Larsson, direktören Gunnar
Lindström och f, d. generaldirektören Otto Westling,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 35

Yttranden har vidare inkommit från statens handikappråd,
länsstyrelsen i Västmanlands län, Föreningen teknisk företagshälsovård. Föreningen
skogsbrukets arbetsgivare, Svenska gruvföreningen, Svenska arkitekters
riksförbund, Svenska läkaresällskapet, Svenska journalistförbundet, Sveriges
skorslensfejaremäslares riksförbund, Svenska musikerförbundet.
Handikappförbundens centralkommitté. Socialdemokratiska partidistriktet i
Uppsala län, Uppsala arbetarekommun. Upplands FCO-distrikt, Uppsala FCO och
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

På
grundval av en sammanfattning av utredningens förslag har Sveriges
socialdemokratiska arbetareparti i samverkan med LO anordnat en omfattande
diskussionsverksamhet på arbetsställen och i lokala organisationer. En
skrivelse jämte en sammanfattande rapport över synpunkter som framkommit vid
dessa diskussioner har fogats till handlingarna i delta ärende.

Jag vill
erinra om att vissa organisatoriska frågor inom arbetarskyddet som haft
betydelse för medelsanvisningen för budgetåret 1973/74 redovisats för
riksdagen i prop, 1973:1 (bU. 7), Därefter har dessa frågor behandlats av
riksdagen (SoU 1973:5, rskr 1973:102).

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 36

1 Gällande arbetarskyddsförfattningar 1.1
Arbetarskyddslagen

Arbelarskyddslagen (1949:1) innehåller i första kapitlet
bestämmelser som anger lagens tillämpningsområde. Fr, o, m, den 1 januari 1964
är lagen med vissa angivna undanlag tillämplig på varje verksamhet i vilken
arbetstagare används till arbete för arbetsgivares räkning (1 § första
stycket), I lagen förstås med arbetstagare var och en som utför arbete för
annans räkning utan all han i förhållande lill den andre är att anse såsom
självständig företagare, och med arbetsgivare var och en, förvars räkning
arbete utförs av sådan arbetstagare utan att mellan dem står någon tredje
person vilken som självständig företagare åtagit sig att ombesörja arbetets
utförande (1 § andra stycket),

Lagen gäller dessutom för 1) arbete som två eller flera
personer utför för gemensam räkning under sådana förhållanden, alt lagen enligt
1 § skulle ha tillämpats på arbetet, om arbetstagare funnits anställd, 2)
arbete som utförs av elever vid sådan undervisnings- eller utbildningsanslalt
beträffande vUken Kungl, Maj:t förordnat att lagen skall gälla, 3) arbete som
värnpliktiga i denna sin egenskap utför under sådana förhållanden att lagen
enligt 1 § skulle ha tillämpats på arbelet, om detta utförts av arbetstagare
för arbetsgivares räkning, samt 4) arbete som personer som mlagits på
fångvårdsanslalt, allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, mentalsjukhus
eller vissa andra anstalter utför på anstalten efter anvisning av
anslaltsledningen, I dessa fall skall lagens bestämmelser om arbetstagare ha
motsvarande tillämpning på den som utför arbetet, och vad som sägs om
arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i vUken arbetet utförs (2 §),

Från lagens tillämpning undantas å andra sidan a) arbete
som utförs i arbetstagarens hem eller annars under sådana förhållanden att det
inte kan anses tillkomma arbetsgivaren alt vaka över arbetets anordnande, b)
arbete som utförs av medlem av arbetsgivarens familj, om arbetet är förlagt
till arbetsgivarens hem eller är att hänföra till jordbruk med binäringar m,
m,, c) arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll och d) arbete som är att
hänföra till skeppstjänst. Vidare undanlas övningar för försvarets ändamål och
annat arbete inom krigsmakten eller civilförsvaret än sådant som utförs under
väsentligen samma förhållanden som civUt arbete (3 §),

Vissa
bestämmelser i lagen, som rör minderåriga och kvinnor, saml lagens bestämmelser
om arbetstidens förläggning och om samverkan mellan arbetsgivare och
arbetstagare har inte tillämpning på dem som utför arbete för gemensam räkning,
på elever vid anstalter för yrkesutbildning och på dem som är intagna pä
anstalt. Nämnda bestämmelser om arbetstiden samt om minderåriga och kvinnor
gäller med visst undanlag inle heller beträffande arbete som utförs av medlem
av arbetsgivarens familj, I fråga om arbete som är underkastat tillsyn enligt
strålskyddslagen (1958:110) är arbetarskyddslagen tillämplig i begränsad
omfattning (4§).

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 37

Kungl, Maj:t har bemyndigats att i särskUt fall förordna
att arbetarskyddslagen skall tillämpas på arbete, som annars inte omfattas av
lagen och inte heller utgör skeppstjänst. Som förutsättning gäller att arbetet
bedrivs under sådana förhållanden att arbetstagarna utsätts för allvarlig fara
för ohälsa eller olycksfall. Vid förordnande får Kungl, Maj:t meddela de
föreskrifter som kan behövas (5 §),

Lagens
andra kapitel innehåller allmänna föreskrifter om åtgärder till förebyggande av
ohälsa och olycksfall. Arbetsgivaren är skyldig all iaktta allt som med hänsyn
lill arbetets natur och de förhållanden under vUka arbetet bedrivs samt
arbetstagarens ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar för arbetet
skäligen kan erfordras för all förebygga att hos honom sysselsatt arbetstagare
ådrar sig ohälsa tUl följd av arbetet eller drabbas av olycksfall i arbelet.
Arbetstagaren å sin sida åläggs att använda de skyddsanordningar som finns och
att noga följa i lagen eller med slöd av lagen meddelade föreskrifter och även
i övrigt iaktta tillbörlig försiktighet och medverka till alt ohälsa och
olycksfall förebyggs (7 §),

1 frågan
hur arbetslokal skall vara inrättad hänvisar lagen lill vad som kan vara
särskilt föreskrivet (8 §), Därutöver sägs att arbetslagarna i erforderlig
utsträckning skall ha tillgång på eller invid arbetsstället till dricks- och
tvättvatten, toaletter, plats för ombyte, förvaring och torkning av kläder
samt lämplig mållidsplats. Där så kan anses behövligt skall lämplig plats för
vila eller utrymme, som erbjuder tillfredsställande skydd mot köld och
nederbörd, stå till arbetstagarnas förfogande (9 §), Del skall vara sörjt för
tillräckligt luftutrymme, i regel minst tio kubikmeter per arbetstagare,
tillfredsställande luftväxling, tillräcklig och tjänlig belysning samt lämplig
värme- och fuktighetsgrad på arbetsstället. Dessutom skall del finnas lämpliga
anordningar för alt hindra att damm, rök, gas eller ånga sprids i skadlig eller
besvärande mängd eller att arbetstagarna skadas genom att utsättas för buller,
skakningar eller annan liknande olägenhet. På arbetsställe skall ordning och
renlighet iakttas. Arbetet skall anordnas sä alt det kan utföras på säll som
inte är onödigt tröttande (10§),

För att
förekomma olycksfall i arbetet skall motorer och vissa angivna maskinella
anordningar, ängpannor och andra tryckkärl samt lyft- och transportanordningar
vara försedda med erforderliga skyddsanordningar och även i övrigt vara så
utförda och anordnade all de erbjuder betryggande säkerhet. Ätgärder skall
också vidtas för att imdvika att arbetstagare skadas genom fall, nedstörtande
föremål eller ras eller splitter, stänk, vassa eller heta föremål eller hela
vätskor. Vidare skall undvikas skada genom klämning eller slag eller genom
eldfarliga, explosiva, frätande, giftiga eller eljesl hälsofarliga ämnen eller
genom elektrisk ström, kyla eller värme eller genom bländande ljus (11 §),

Ytterligare finns bestämmelser om personlig
skyddsutrustning (12 §) och om första hjälpen vid olycksfall (13 §) samt
bemyndigande för Kungl, Maj:t alt meddela föreskrifter i vissa avseenden (14-16
§§),

I 3 kap, (17-21 §§) ges särskilda bestämmelser om
arbetstiden och dess förläggning. Här regleras arbetslagarnas rätt till
rast och paus i

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 38

arbetet samt deras rätt till behövlig ledighet för nattvUa
och veckovUa, I nattvilan skaU i princip ingå liden mellan kl, 24 och 5,
VeckovUan skall omfatta minst 24 sammanhängande timmar och om möjligt förläggas
till söndag,

SärskUda bestämmelser om minderårigas användande i arbete
finns i 4 kap, (2233 §§), Minderårig, varmed här förstås den som inte fyllt 18
år får inte användas lill arbete före del år han fyller 14 år. Såvitt del inte
är fråga om arbete under ferietid skall han också ha fullgjort sin skolpUkl.
Dispens kan meddelas för lätt arbete. Till industriellt eller därmed likställt
arbete, transportarbete eller arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse
får minderårig inte användas före det år han fyller 15 år. Budskickning och
lättare distributionsarbete är undantagna från delta förbud och viss
dispensmöjlighet finns. TUl underjordsarbete i gruva o, d, får minderårig inte
användas. Också härvidlag är dispens i vissa faU möjlig. Arbetsgivaren skall
särskilt se till att den minderårige inle utsätts för fara för olycksfall,
överansträngning e, d. För den minderåriges arbetstid uppstäUer lagen speciella
begränsningar, Kungl, Maj:t får under vissa förutsättningar föreskriva
särskilda villkor för minderårigs användande till arbete eller förordna om
förbud all använda minderårig till vissa arbeten. Minderårig arbetstagare skall
ha en arbetsbok, utsläUd av skolan och försedd med uppgifter om ålder och
skolförhållanden samt läkarintyg. För att utröna att minderåriga inte tar skada
lill sin hälsa eller kroppsul-veckUng av den sysselsättning vartill de används
skall de en gång om året undersökas av läkare som länsstyrelsen utsett.
Befrielse härifrån kan medges under vissa villkor.

För kvinnors användande i arbete finns särskilda
bestämmelser i 5 kap. (34, 35 och 38 §§). Dessa tar numera sikte endast pä kvinnors
användande till arbete under jord i gruva eller stenbrott samt på kvinnor som
väntar eller just fött barn. Vidare ges bemyndigande för Kungl, Maj:t att under
vissa förutsättningar föreskriva särskilda villkor eller förordna om förbud att
använda kvinna i visst arbete,

I 6 kap, upptas regler om samverkan mellan arbetsgivare
och arbetstagare för att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden på
arbetsstället (3944 §§), Här ges bl, a, regler om utseende av skyddsombud och
tillsättande av skyddskommitté. Närmare redogörelse för samverkansreglerna
lämnas i avsnitt 3,1,2,

1 7 kap. föreskrivs skyldighet för tillverkare och
försäljare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning att se till att
sådan anordning, då den avlämnas för att tas i bruk inom landet eller här
utställs tUl försäljning eller i reklamsyfte, är försedd med behövUga
skyddsanordningar och även i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mol ohälsa
och olycksfall. Tillverkare och försäljare skall vidare tillhandahålla
föreskrifter för anordningens användning. Vad som nu sagts gäller även den som
upplåter anordningen till begagnande. Utför någon som självständig företagare
installation av sådan anordning, skall han se till att föreskrivna
skyddsanordningar uppsatts och att för installationen i övrigt gällande
föreskrifier iakttas (45 §). I 46 § föreskrivs vissa särskilda skyldigheter

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 39

för ägare och nyttjanderättshavare till grustag o, d,
EnUgt bestämmelse i lagens inledningskapitel (6 §) skaU arbetarskyddslagen ha
tillämpning i de avseenden som nämns i 45 och 46 §§ även om del inte är fråga
om verksamhet som omfattas av lagen.

Kapitel 8 handlar om tillsyn över lagens efterlevnad,
TUlsyn utövas av arbetarskyddsstyrelsen och, under dess överinseende och
ledning, av yrkesinspektionens befattningshavare och kommunala tillsynsmän. Inspektionens
befattningshavare är yrkesinspektörer oeh dem underordnad personal, Kungl,
Maj:t kan förordna att tillsyn över visst slag av verksamhet skall utövas av
specialinspeklör. Det åligger hälsovårdsnämnd att utse en eller flera lämpliga
personer att utöva den kommunala tiUsynen (47 och 48 §§). En närmare
redogörelse för arbelarskyddstill-synens organisation lämnas i avsnitt 7.1.

Den som
har att utöva tillsyn skall ha tiUträde till arbetsstäUe som är underkastat
hans tillsyn samt räll alt där företa undersökning som hans tjänsteåligganden
kan ge anledning till. Arbetsgivare är skyldig att på anfordran lämna
tillsynsorgan de upplysningar som behövs för att utöva tUlsynen (50 §),
Bestämmelser om tystnadsplikt tinns i 51 §, 1 52§ föreskrivs att i stateris
eller kommuns tjänst anställd läkare, som får kännedom om förhållande vilket
strider mol lagen eller med slöd därav meddelad föreskrift, skall göra anmälan
hos tillsynsorgan. Tjänsteläkare, skolråd, skolstyrelse, hälsovårdsnämnd,
byggnadsnämnd och polismyndighet skall lämna tillsynsorgan upplysningar och
biträde,

I 8 kap, finns vidare bestämmelser om förfarandet om
missförhållande råder vid arbetsstäUe m, m, (53-58 och 60 §§), En närmare
redogörelse för dessa bestämmelser lämnas i avsnitt 8.1,

För att utröna om ämne eller material, som arbetsgivare
använder eller framställer i sin verksamhet innebär fara för alt hos honom
sysselsatt arbetstagare ådrar sig ohälsa eller drabbas av olycksfall, är arbetsgivaren
skyldig all på anmodan av arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektör
föranstalta om undersökning av ämnet eller materialet eller tillhandahålla prov
för sädan undersökning. Underlåter arbetsgivaren alt efterkomma anmodan får
arbetarskyddsslyrelsen förelägga honom vite. Motsvarande föreskrivs beträffande
tillverkare, försäljare eller upplåtare av teknisk anordning (59 §),

Lagens nionde kapitel (61-69 §§) innehåller
ansvarsbestämmelser. För dessa redogörs i avsnitt 8,1,

I 10 kap, finns vissa särskilda bestämmelser. I vad dessa
gäller arbetsföreslåndare (70 §) och fullföljd av talan (73 §) lämnas
redogörelse i avsnitt 8,1, Enligt 71 § skall i den slutliga handläggningen hos
arbetarskyddsslyrelsen av ärenden rörande tUlämpning av lagen eller med stöd
av denna meddelade föreskrifier i vissa fall delta särskUda ledamöter som utses
efler förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare.
Bestämmelserna i 72 § innebär att arbetarskyddsslyrelsen får överlämna åt
yrkesihspektör att medge undantag i fråga om vissa minderårigbestämmelser.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 40

Slutligen innehåller lagen bemyndigande för Kungl, Maj:t
att meddela närmare föreskrifter angående lagens tillämpning och för
arbetarskyddsslyrelsen all meddela råd och anvisningar tiU ledning vid lagens
tillämpning (74 och 75 §§),

1.2 Övriga författningar

Den centrala tillämpningsförfatlningen tiU
arbelarskyddslagen är arbetarskyddskungörelsen (1949:208). Däri har samlats
bestämmelser som i olika avseenden utvecklar lagens mera allmänt utformade
föreskrifter. Ytterligare preciseringar för en rad arbetsområden,
arbetsuppgifter eller anordningar har sedan skett i generella anvisningar som
arbetarskyddsslyrelsen meddelat eller fastställt med stöd av 74 § lagen,

Arbelarskyddskungörelsen innehåller främst ell stort.antal
regler som knyter an till de allmänna föreskrifterna i arbetarskyddslagens 2
kap, om åtgärder mot ohälsa och olycksfall. Bl, a, behandlas arbetsgivares
informations- och instruktionsskyldighet, arbetslokalers beskaffenhet, åtgärder
mot risker lill följd av luftföroreningar, buller, skakningar, kyla, värme m,
m, samt åtgärder lill förebyggande av fara frän maskinella anordningar,
tryckkärl, lyft- och transportanordningar, verktyg och redskap m, m. Därutöver
upptar kungörelsen vissa bestämmelser om minderåriga arbetstagare, om lokal
skyddsverksamhet saml om tUlsyn, De regler som finns rörande den lokala
skyddsverksamheten behandlas närmare i avsnitt 3,1,2, Bestämmelser i
kungörelsen som gäUer förhandsprövning av arbetslokaler berörs i avsnitt
4,l-,2,

Med stöd
av arbetarskyddslagen har utfärdats ytterligare ett antal kungörelser,
Föreskrifier med hänsyn till förekomsten av farliga ämnen finns i kungörelsen
(1949:210) om förbud alt använda arbetstagare till målningsarbete med bly färg
och kungörelsen (1949:491) om förbud att använda bensolhaltigt ämne vid
tillverkning av läderskodon. SärskUt viktig är kungörelsen (1949:211) om
läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa
yrkessjukdomar. Medför visst arbete särskild fara för uppkomst av bensol-,
bly-, kadmium- eller kvicksilverförgiftning, dammlunga (pneumokonios) eller
tryckfallssjuka hos arbetstagarna skall arbetarskyddsstyrelsen enligt
kungörelsen föreskriva att arbetstagare ej får användas till arbetet, om han
inte vid läkarundersökning befunnits vara fri från sjuklighel eller svaghet som
kan anses göra honom särskilt mottaglig för den med arbetet förbundna
hälsofaran. Beträffande sådant arbete skall styrelsen dessutom föreskriva att
arbetstagare skall undergå periodisk läkarbesiktning,

I fråga om minderårig gäller kungörelsen (1949:213) om
läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare, I vissa
slag av farliga arbeten får minderårig arbetstagare användas endast i den män
det följer av förteckning som är bifogad kungörelsen (1966:521) om förbud all
använda minderårig till vissa arbeten. Utom i arbetarskyddslagen och med stöd
därav utfärdade kungörelser behandlas frågan om minderårigas

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 41

arbete bl, a, i lagen (1926:72) angående meddelande av
förbud för barn att idka viss försäljning.

Med stöd
av 2 § arbetarskyddslagen har utfärdats kungörelsen (1963: 662) om tillämpning
av arbetarskyddslagen å arbete vid vissa undervisnings- och
UlbUdningsanstaller, En till kungörelsen fogad förteckning över skolor där
arbelarskyddslagen i viss utsträckning äger tUlämpning på elevernas arbete har
genom ändringskungörelse (1971:55) reviderats i anslutning till förändringar
inom skolväsendet.

En särskild reglering finns sedan gammalt om skogsförläggningar
för vissa arbetstagare. Numera gäller i detta hänseende skogsförläggningslagen
(1963:246).

I
anslutning till ratificering av internationella konventioner har utfärdats
dels lagen (1932:55) öm viklmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas ä
fartyg, dels kungörelsen (1937:816) om skyddsåtgärder, som vid lastning och
lossning av fartyg ankomma på arbetsgivaren m. fl.

Som
tidigare nämnts är arbelarskyddslagen inte tillämplig på skeppstjänst och
avser endast i begränsad omfaltning arbete som är underkastat tillsyn enligt
strålskyddslagen. Huvudförfattning beträffande arbetarskyddet för de
ombordanställda är lagen (1965:7 19) om säkerheten på fartyg,

I
strålskyddslagen finns bestämmelser om skydd mot skada som orsakas av
joniserande strålning.

För
arbetarskyddet betydelsefulla föreskrifter finns dessutom i ett flertal andra
författningar. Bland dessa kan nämnas förordningen (1949:341) om explosiva
varor, kungörelsen (1957:601) om elektriska starkslrömsanläggningar,
byggnadsstadgan (1959:612), förordningen (1961:568) om brandfarliga varor,
brandlagen (1962:90), .brandstadgan (1962:91), giftförordningen (1962:702.) och
bekämpningsmedelsförordningen (1962:703). De båda sistnämnda författningarna
upphör att gälla den 1 juli 1973, då lagen (1973:00) om hälso- och miljöfarliga
varor träder i kraft.

Slutligen
skall nämnas lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift. Den ålägger arbetsgivare
att betala arbetarskyddsavgift med 0,05 % av samma löneunderlag som gäller för
avgiften till den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Staten erlägger dock
ej avgift. Avgifterna beräknas under nuvarande förhållanden inbringa ca 40
milj, kr. årligen. Av influtna belopp förs tre femtedelar till en särskild
arbetarskyddsfond som skall stödja forskning, utbildning och information på
arbetarskyddsområdet. Återstoden utgör bidrag lill statsverkels kostnader för
de offentliga arbelarskyddsorganens verksamhet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 42

2 Allmänna synpunkter 2.1 Utredningen

Utredningen anför att den efter hand som utredningsarbetet
fortskridit och överblick vunnits över ämnesområdet kommit lill den slutsatsen
att vissa frågor inom ramen för det omfattande utredningsuppdraget kunde och
borde brytas ut och prioriteras för särskild behandling. Urvalet av frågor har
gjorts med beaktande av såväl problemens angelägenhetsgrad som möjligheterna
att nå fram till lösningar som inte är direkt beroende av ställningstaganden i
andra avseenden. Av betydelse har också varit att utredningen ansett att
särskilda fördelar kan vinnas om man går fram i etapper när del gäller
arbetarskyddels organisationsfrågor.

Som en bakgrund lill de förslag som läggs fram redovisar
utredningen vissa allmänna överväganden rörande arbetarskyddslagsliftning och
arbe-larskyddsorganisation. Utredningen konstaterar efler en blick på utvecklingen
inom arbetslivet och samhället i övrigt att väsentliga förändringar skett med
avseende på det underiag för bedömning av arbetarskyddets behov som fanns när
arbetarskyddslagen kom till för drygt tjugo år sedan. Förändringarna gäller
såväl tekniska och ekonomiska som sociala förhållanden. Betydande
återverkningar kan noteras i fråga om medborgarnas synsätt och önskemål i
olika avseenden. Intresset för arbetsmiljöförhållanden har stegrats avsevärt
och anspråksnivån har aUmänt höjts när del gäller arbetslivets villkor.

Utredningen
konstaterar alt också den enskUde arbetslagarens arbels-miljösituation har
påverkals starkt av utvecklingen. Framstegen på teknikens område har lett till
förbättringar av förhållandena i en del avseenden, t, ex. när del gällt att
begränsa fysiskt tungt och nerslitande arbete, och arbetstiderna har generellt
förkortals. De traditionella arbetarskyddsfrägoma har emellertid enligt
utredningen alltjämt stor aktualitet och det har inte gått att undvika att många
nya skyddsproblem har uppstått. De sistnämnda hänför sig såväl till tidigare
obefintliga arbelsmil-jöfaklorer som till förut existerande faktorer som
uppmärksammals genom ökade erfarenheter och kunskaper. Bl, a, har den snabba
utvecklingen på del kemisk-lekniska området haft myckel stor betydelse för
uppkomsten av nya förhållanden och risker i arbetslivet. Även sådana
arbetsmiljöfaktorer som buller, vibrationer, drag, kyla, värme och strålning
ger upphov lill problem för många arbetstagare. Utredningen framhåUer att
problematiken när det gäller skadeverkningar numera inle sällan omfattar
komplicerade frågor om långtidseffekter och kombinationseffekter på människans
organism. Bedömningarna av olycksfallsrisker har blivit mer invecklade än förr
lill följd av ändrade konstruktioner för maskiner och anläggningar m. m, men
ocksä mot bakgrunden av att ökad uppmärksamhet kommit att riktas på
beteendevetenskapliga problem. Psykologiska och sociologiska aspekter har
efler hand tillmätts allt

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 43

större betydelse i skyddssammanhang och förutsättningar
har skapats för insatser på området för arbetstagarnas psykiska hälsa.

Förhållanden
av del slag som här nämnts gör det enligt utredningens mening nödvändigt att
från grunden pröva om innehållet i arbetarskydds-lagstiftningen, som inte
undergått väsentliga ändringar i materiellt hänseende sedan år 1949, Därvid
bör siktet vara inställt på att åstadkomma regler som svarar mot en modern
grundsyn på arbetarskyddets uppgifter och metoder.

Huvudmålet för arbetarskyddet bör enligt utredningens
mening vara att skapa sådana förhållanden i arbetslivet att de anställda
skyddas tUl hälsa och säkerhet. Skyddsverksamheten bör bedrivas genom
förebyggande ätgärder mot olycksfall och ohälsa i samband med arbetet. Därvid
anmärker utredningen att begreppet ohälsa inte används i någon snävt begränsad
mening. Utredningen framhåller att nya bestämmelser på arbetarskyddets område
uppenbarligen måste utformas med hänsyn lill nu rådande uppfattning om
sjukdomar och sjukdomars uppkomst. Frågor som rör den psykiska hälsan och
anpassningen förtjänar i det sammanhanget stor uppmärksamhet, I anslutning
härtiU erinras om att arbetarskyddets ansvarsområde i praktiken sedan länge
gått utöver vad som täcks av begreppet yrkessjukdom och om att den framväxande
förelagshälsovården här haft stor betydelse. Det framstår enligt utredningen i
dag som naturligt att slå fast att arbelarskyddsverksamheten skaU ta sikte på
alla slag av hälsorisker med anknytning lUl arbetstagarnas arbetsförhållanden.
Till grund för bestämningen av vad som konstituerar risk för hälsan kan inle
enbart läggas renodlat medicinska bedömningar utan också psykologiska och
sociala aspekter måste tillåtas att väga in.

Arbetarskyddet i dagens och morgondagens samhälle bör
emellertid enligt utredningens åsikt inle vara främmande för ytterligare
uppgifter. En strävan bör vara att se till den enskilde individens hela
hälsosituation i arbetslivet. Därmed följer med nödvändighet att bevakningen
stundom kommer in pä ett område där skyddsaspekter inte är omedelbart
framträdande. Del kan dessutom vara svårt att dra en skiljelinje mellan vad som
är hälsofrågor och vad som är frågor om välbefinnande eller liknande.
Utredningen konstaterar också att en del arbelsmiljöproblem som inle i första
hand uppfattas som skyddsfrågor som exempel nämns spörsmål som primärt angår
den enskilde individens anspråk på meningsfyllt arbete eller gäller andra
psykologiska krav på arbetet - med den nyss förordade mera vidsträckta synen på
vad som är arbelsbelingad ohälsa i själva verket kan beröra arbetarskyddet
myckel nära. Enligt utredningen kan del således finnas fall då del är motiverat
att inbegripa också dessa frågor under skyddsverksamheten, EnUgt utredningens
uppfattning bör man över huvud laget vara försiktig med att på förhand genom
generella gränsdragningar avskära vissa frågekomplex som gäller arbetsmiljön
från arbetarskyddets ansvarsområde.

Det material som utredningen samlat in och sammanställt
rörande utvecklingen av arbetsolycksfallen visar enligt utredningen att vidgade
insatser måste tiU för alt vända olycksfallskurvan nedåt. Vidare framhål-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 44

ler utredningen att del uppenbariigen krävs mycket stora
insatser för skyddet mot andra hälsorisker i arbetslivet. Detta motiverar för
utredningen ståndpunkten att arbetarskyddet för överskådlig tid framöver har
sin huvuduppgift i att värna den arbetande människan från fysiska och psykiska
skador av skilda slag. Åtgärder som vidtas i sådant syfte bör emeUertid, anför
utredningen, inriktas också på all främja hälsa, arbetsanpassning och
tillfredsställelse i arbetet. Utredningen framhåUer att denna syn på den
förebyggande verksamheten står i samklang med målsättningen för
företagshälsovården. Den bör ocksä, i vart fall i ett längre perspektiv, vara
ägnad all bidra till att största möjliga skyddseffekt erhålls av de insalta
resurserna.

Utredningen framhåller, att del visserligen är samhället
och dess organ som ytterst svarar för alt säkerheten i arbetslivet tryggas men
att det samtidigt är betecknande all så mycket ligger i parternas,
arbetsgivarnas och arbetstagarnas, händer när del gäller att förverkliga och
utstaka målsättningen. Det har med tiden kommit alt slå aUtmer klart att en
förutsättning för en god arbetsmiljö är ett samarbete mellan arbetsgivare och
arbetstagare när del gällerati utforma arbetsförhåUandena. Många av de frågor
som uppkommer är av den naturen att en samverkan mellan de närmast berörda är
en nödvändighet för alt man skall nå resultat. Utredningen påpekar all detta
inte innebär all lagstiftningen skulle vara överflödig. Den måsle alltid finnas
i bakgrunden, både som vägledare och som garanti för att de anställdas
intressen blir tillgodosedda. Det är enligt utredningen karakteristiskt alt
utvecklingslinjerna i vårt land pekar mot att man i lagstiftningen mer och mer
bygger in regler om samverkan i skyddsfrågorna. Efiersom dessa regler normalt
också innebär ökande möjligheter för de anställda att medverka i skyddsarbetet
och få sina intressen tillgodosedda leder utvecklingen till ökal inflytande för
de anställda över arbetsmiljön. Utredningen anser att det finns all anledning
alt arbeta vidare på denna utveckling. Det ändrade synsättet på förhällan-del
mellan arbetsgivare och arbetstagare som vuxit och växer fram inom ramen för
det alltmer utvecklade företagsdemokratiska tänkandet verkar mot ett allt
större inflytande för de anställda. Knappast någol område ligger enligt
utredningen så nära till för medbestämmande från de anställdas sida som just
arbetsmiljön. Utredningen finner det naturligt att den som själv vistas och
verkar på arbetsplatsen är intresserad av förhållandena där och ligger väl till
för att bedöma dessa. Den anställde tillbringar en stor del av sin tid på
arbetsplatsen och del är motiverat och naturUgt att han får vara med om att
forma förhållandena där. Han har erfarenhet att ge, som kan vara av stort värde
för utformningen av arbetsförhållandena, erfarenhet av värde också för
företagel som sådant. Utredningen anser all del genom en sådan medverkan också
skapas förutsättningar för ökad inlevelse i och engagemang för arbetsuppgifterna.
Ett ytterligare skäl för de anställdas medverkan i arbetsmiljöns utformning är
enligt utredningen att man här kan komma in på avvägningar som också berör
arbetstagarna i andra avseenden.

Utredningen pekar på att samarbetet mellan parterna i
arbetarskydds-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 45

frågor i vårt land har gamla och goda traditioner. Med
tiden har vuxit fram och utvecklats en mängd skiftande former, Detla har skett
inom ramen för arbetarskyddslagsliftningens regler men också - och del inle
minst - spontant och utan särskilt slöd eller påverkan av lagföreskrifter.
Dessa samarbetssträvanden är nu livligare och mera målinriktade än någonsin.
Utredningen anser all samarbetet även i fortsättningen till en del bör regleras
i lagstiftningen. Det måste dock undvikas att tillskapa regler som är stela och
binder samarbetet i alltför byråkratiska former. Förhållandena är så skiftande
inom olika förelag och branscher och utvecklingen går så snabbt att det är
angeläget att lämna stort utrymme för olika initiativ och variationer. Ett
levande och utvecklingsbart samarbete frodas enligt utredningen bäst inom ramen
för en lagstiftning som lämnar stort utrymme för del enskUda initiativet. De nya
samverkansregler som behövs bör därför i mycket utformas som rambestämmelser
avsedda att bilda grund för en samverkan som i hög grad bör präglas av
anpassning till förhållandet på det enskilda arbetsstället. Tonvikten bör,
framhåller utredningen, läggas på att garantera de anställdas medinflytande i
arbetsmiljöns utformning med syfte all åtgärder skall kunna sättas in på ett
tidigt stadium och kunna ge effektiva och snabba resullal.

Den satsning på samverkan mellan parterna och ökat
inflytande för de anställda som bör ske får enligt utredningens uppfattning
inte ses som något avsteg från den princip om arbetsgivarens huvudansvar för
att arbetsförhållandena är sunda och säkra som arbetarskyddslagstiftningen
bygger på. Liksom hittills bör det ankomma på den som har anställda i sin
tjänst alt se till och verka för att de anställdas hälsa och säkerhet i arbetet
inle äventyras.

Konstruktionen
med arbetsgivarens ansvar i förhållande rill hans egna anställda är inte lill
fyllest i alla situationer, framhåller utredningen. För vissa fall finns därför
i arbetarskyddslagstiftningen kompletterande bestämmelser som lägger
förpliktelser i skyddshänseende på andra personer. Utredningen erinrar om det
ansvar som vilar på tillverkare, försäljare och upplåtare av maskiner m, m.
Efter hand har det dock enligt utredningen blivit alltmer märkbart att
lagstiftningen i sin nuvarande utformning inte ger behövlig vägledning för
lösningen av de särskilda skyddsproblem som uppstår när arbetsställe är
gemensamt för olika arbetsgivares anställda. Dessa problem sägs vara vanliga
framför allt inom byggnadsbranschen. Utredningen pekar på att svårigheter av
likartad natur kan sägas föreligga när anställda sysselsätts på arbetsplats som
deras arbetsgivare inte har rådighel över. Med avseende på dessa praktiskt
vikliga situationer finner utredningen del således angelägel att komma fram
till regler som ger ökat skydd och åstadkommer nödvändig samordning. Enligt
utredningens bedömning bör delta kunna ske utan att principen om arbetsgivaransvaret
överges.

Utredningen erinrar om alt en viktig förutsättning för alt
en breddad målsättning för arbetarskyddet skall kunna förverkligas är all bedömningarna
av vad den förebyggande verksamheten kräver och av hur kraven skall tillgodoses
sker vid rätt lidpunkt. Strävan måste också vara att så

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 46

långt möjligt anpassa arbetslokaler, maskiner,
arbetsmetoder och andra arbetsmiljöfaktorer lill arbetskraftens fysiska och
psykiska förutsättningar. Det är således nödvändigt att redan vid planeringen
av de olika leden i en produktionsprocess väga in arbetarskyddels krav. Om t,
ex, det grundläggande valet av tekniska och organisatoriska lösningar vid
arbetsprocessernas uppbyggnad sker utan tillräckligt beaktande av konsekvenserna
i den blivande arbetsmiljön är del i regel inte möjligt att i efterhand
korrigera bristerna eller alt göra del fullt ul. Garantier bör därför ges i
lagstiftningen för alt en från skyddssynpunkt tillfredsställande bevakning
kommer till stånd genom förhandsprövning. Inför en sådan prövning är del enligt
utredningens mening viktigt att de anställda bereds möjligheter att själva
eller genom sina fackliga organisationer lägga fram sina synpunkter. Sådan
medverkan bör enligt utredningens bedömning leda lill en betydande ökning av de
anställdas reella inflytande på sin arbetsmiljösiluation.

En effektiv tillämpning av arbetarskyddslagstiftningen
måste enligt utredningens mening säkras genom samhället och dess tiUsynsorgan,
Arbetarskyddsmyndigheternas organisation och verksamhetsformer kräver därför
stor uppmärksamhet. Betydande resurser fordras för att den höjda ambitionsnivån
för arbetarskyddet skall slå igenom i den praktiska tillämpningen över hela
linjen. Utredningen framhåller alt de resursförstärkningar som under de senaste
åren tillförts arbetarskyddsmyndighe-lerna bör ses som inledande faser i en
successiv utbyggnad av arbetarskyddets organisation.

Del är enligt utredningens mening angeläget alt
huvudansvaret för arbetarskyddsinsatserna på olika områden är samlat hos den
centrala arbetarskyddsmyndighelen. Därigenom underlättas överblick och samordning
till fördel för effektiviteten i skyddsarbetet. Utredningen förklarar att den
ser med tillfredsställelse på den förändring i arbetarskyddsstyrelsens
organisation som skedde den 1 juli 1972 och som innebar att verksstyrelsen kom
all inrymma bl, a, representanter för arbetsmarknadens huvudorganisationer.
Förändringen står enligt utredningen i överensstämmelse med utredningens
uppfattning om värdet av att tillsynsmyndigheternas handlande har god
förankring hos dem som närmast berörs av åtgärderna.

Utredningen framhåller, att forskningen på det
arbetsmedicinska området har genomgått en snabb utveckling och alt dess
resultat alltmer uppmärksammats och kommit lill användning i det praktiska
skyddsarbetet. Den växande insikten om att betydande landvinningar kan göras
inom arbetarskyddet med hjälp av arbetsmedicinskt forsknings- och
utredningsarbete har så småningom lett till krav på förbättrad samordning
mellan arbetarskyddels och arbelsmedicinens aktiviteter. Bl, a, har framhållits
viklen av att forskningen lill väsentliga delar inriktas på projekt av mera
direkt betydelse för arbetsmiljöns utformning. Utredningen erinrar om att
synpunkter av sådant slag ligger bakom slalsmaklernas beslul all inordna
arbetsmedicinska institutet i arbetarskyddsstyrelsen per den 1 juli 1972,
Utredningen framhåller för sin del att det

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 47

moderna arbetarskyddet i myckel stor utsträckning måsle
kunna repliera på erfarenheter och rön som gjorts och görs inom de
arbetsmedicinska vetenskaperna. Genom integreringen av arbetsmedicinska
institutet i styrelsen har rillgodosetls önskemål om en basorganisation för
arbetsmedicinsk verksamhet inom den centrala arbetarskyddsmyndighelen. Mot
bakgrunden av det nyss anförda bedömer utredningen delta som en högst avsevärd
förstärkning för arbetarskyddet.

Utredningens
principiella överväganden rörande yrkesinspektionen hänger nära samman med den
redovisade synen på spörsmålen om samverkan mellan arbetsgivare och
arbetstagare i skyddsfrågor. De synpunkter som anförts rörande den fortsatta
utvecklingen av samarbetet och angående det ökade arbetstagarinflylandel i
arbetsmiljöhänseende kan enligt utredningens bedömning inte få sin fulla genomslagskrafl
om inte en utbyggnad och förstärkning av yrkesinspektionen kommer till stånd.

Enligt de
nya tankegångar utredningen för fram kommer yrkesinspektionen alt träffa
avgöranden som avser olika slags frågor där parterna på del lokala planet inte
kunnat enas. Ytterst kan det gälla användning av det sanktionssystem som
lagstiftningen erbjuder. Oavsett i vUken omfattning sådana avgöranden kan
komma att behövas är det enligt utredningens mening synnerligen viktigt all
avgörandena omfattas med förtroende och respekt av dem som berörs. För all
tillgodose önskemålet härom behöver yrkesinspektionen enligt utredningens
uppfattning förstärkas så att representanter för arbetsmarknadens
parisorganisationer kommer att delta i besluten i viktigare frågor av den typ
som antytts. Del är dessutom önskvärt all en sådan representation ges ett
bestämmande inflytande på frågor som rör den allmänna inriktningen av
verksamheten inom yrkesinspektionens arbetsområde.

Utredningen framhåller att det särskilt mot bakgrunden av
avsedda nya regler om parissamverkan är ett vitalt intresse att nära kontakter
kan upprätthållas och att intimt samarbete kan bedrivas meUan skyddsombud eller
andra i skyddsorganisationen på arbetsplatsen saml yrkesinspektionens
personal. Yrkesinspektionens verksamhetsområde bör därför inle vara för stort i
geografiskt hänseende. Del är enligt utredningens mening nödvändigt att en ny
organisation för all bli effektiv måste bygga på alt distriktens storlek
begränsas jämfört med nuläget. Vid fastställande av distriktsindelningen för
den allmänna yrkesinspektionen får beaktas vUka bedömningar som görs i fråga om
specialinspeklörernas ställning och beträffande den kommunala tillsynen.

Genom en väl utbyggd lokal skyddsverksamhet grundad på
samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare samt genom effektivast möjliga
bistånd via myndighelsorganen anser utredningen alt del finns goda
förutsättningar för alt lösa skyddsproblem utan ingripanden av Ivångska-raktär.
Del är emellertid enligt utredningen ofrånkomligt att i bakgrunden måsle
finnas ell sanktionssyslem som medger ingripanden från tillsynsorganen i sådana
fall då missförhållande i skyddshänseende kunnat konstateras eller annars då
lagstiftningens krav inte uppfylls. Ett sådant

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:130 48

system medverkar också till att tillsynsorganens beslut
och agerande i övrigt får behövlig tyngd. Sanktionernas användning är en fråga
i vilken det för utredningen ter sig naturligt att arbetsmarknadsparterna
bereds ett väsentligt inflytande. Önskemålet bör enligt utredningen tillgodoses
genom arrangemang för beslutsmedverkan i yrkesinspektionen beträffande
viktigare tillämpningsfrågor. Sanktionsformer bör finnas som är lillräckligt
pådrivande för alt förmå lill rättelse, I brådskande fall bör de kunna göras
verksamma utan tidsutdräkt.

Utredningen anser alt stor vikt måsle läggas vid alt de
anställda har goda kunskaper om arbetarskydd. Information och utbUdning kräver
följaktligen insatser på bred bas. Möjligheterna att ge vissa kunskaper inom
del allmänna undervisningssystemets ram bör utnyttjas. Mot bakgrunden av de
synpunkter som utredningen för fram rörande formerna för samverkan mellan
arbetsgivare och arbetstagare anser utredningen att del är av särskild
betydelse att behövlig utbUdning kan ges åt skyddsombud och andra som
engageras i den lokala skyddsorganisationen. När utredningen lar upp vissa
frågor om utbildningen på arbetsmiljöområdet siktar utredningen främst på att
ge underlag för en utbyggnad av den utbildningsverksamhet som bedrivs av
arbelsmarknadsparlerna.

För att tillgodose de krav som bör ställas på arbetsmiljön
kan enligt utredningen behövas åtgärder som för en del företag utgör en
betydande belastning med hänsyn till de ekonomiska insatser som erfordras. Det
står emellertid samtidigt klart, säger utredningen, all det inte kan tillåtas
att företag av kostnadsskäl avstår från att vidta åtgärder som är nödvändiga
med hänsyn till de anställdas hälsa och säkerhet. Utredningen noterar all del
mot bakgrunden härav kanske inte är sä märkligt att tanken förts fram alt del
allmänna skulle träda in och svara för kostnader för arbetsmiljöförbältringar i
enskilda förelag. 1 anslutning härtill anför utredningen följande.

Det bör enligt utredningens uppfattning slås fast att
kostnaderna för arbelsmiljöförbältrande åtgärder är en del av
produktionskostnaderna och att de i princip bör bäras av produktionen. Till
saken hör också att det i allmänhet är ytterligt svårt att göra en uppdelning
mellan kostnader som är direkt hänförliga till arbetsmiljön och andra kostnader
i produktionen. De insatser som behövs varierar dessutom i hög grad från fall
lill fall, bl, a, beroende på hur man tidigare sett på arbetarskyddet i
företagen. Redan dessa synpunkter talar enligt utredningen mot all man inför
särskilda former för ekonomiskt stöd från det allmänna till åtgärder för att
förbättra arbetsmiljön. Som ett skäl mot att införa ett sådant stöd åberopar
utredningen vidare att förhandenvaron av möjlighet att få bidrag lill sanering
av arbetsmiljön i många fall skulle kunna fördröja upprustningen av
arbetsplatserna, därför alt företagen skulle avvakta stöd från del allmänna i
stället för alt själva la itu med problematiken. En förskjutning av ansvaret
för arbetsmiljön från förelagen till det allmänna skulle också lätt kunna bli
följden på ett sätt som inte kan anses önskvärt och inle heller står i samklang
med de principer den svenska arbetar-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 49

skyddslagstiftningen vilar på. Ytterligare en synpunkt som
framhålls är att man genom bidrag kan stimulera till olika slags
sfcyddsinstallationer, medan i stället det mest effektiva sättet att förbättra
arbetsmiljön i mänga fall skulle vara att förändra själva produktionsprocessen.
Vad nu sagts utesluter enligt utredningen inte att del inom ramen för
samhällets näringspolitik och arbetsmarknadspolitik kan göras insatser som
innefattar stöd till åtgärder på arbetsmiljöområdet. Utgångspunkten för stödinsatserna
bör då vara näringspolitiska eller sysselsällningspoliliska överväganden oeh
stödet bör utgå enligi det regelsystem som gäller på dessa områden.

Utredningen påpekar i sammanhanget all samhället i många
andra former satsar på förbättringar av arbetsmiljön. Därvid framhålls att hela
den offentliga tillsynsverksamheten är direkt till för att verka för
förbättrade förhållanden i arbetslivet och att samhäUets insatser för forskning
och utbildning i arbetsmiljöfrågor strävar i samma riktning liksom olika former
av service. Utredningen anför att det i dessa hänseenden är angeläget med ökade
insatser och att utredningens förslag också syftar därtill.

Den valda metoden att lägga fram förslag i vissa särskilda
frågor innan hela utredningsarbetet slutförts bör enligt utredningens mening få
den följden i lagtekniskt hänseende att nya bestämmelser tills vidare inarbetas
i den nuvarande arbelarskyddslagen och därtill anslutande författningar.
Utredningen avser att sedan utredningen behandlat återstående delar av
lagstiftningen återkomma till frågan om en hell ny lag på området,

2.2 Reinissyttrandena

Utredningens betänkande har allmänt mottagits mycket
positivt av remissinstanserna. Den uppläggning av reformarbetet som utredningen
vall och som innebär att ett antal viktiga frågor brutits ut för särskild
behandling innan hela utredningsarbetet slutförts godtas genomgående. Många
remissinstanser klargör att de anser att åtgärder för en bättre arbetsmiljö är
angelägna och att det är värdefullt att underlag för sådana insatser nu kunnat
läggas fram. Bland de instanser som gör direkta uttalanden i den riktningen
märks LO, TCO, arbetarskyddsstyrelsen. Svenska kommunförbundet, länsstyrelserna
i Kalmar, Malmöhus och Norrbottens län, riksrevisionsverket, RÄ och
kammarrätten i Göteborg. Den omfattande diskussionsverksamhel på arbetsställena
och i lokala organisationer, som nämnts inledningsvis och i vilken över 85 000
deltagare medverkat, har inneburit en kraftig opinionsyttring till förmån för
utredningens förslag sett i dess helhet. Rapporten över diskussionsverksamhetens
utfall i fortsättningen benämnd arbetsplatsremissen visar en allmän uppslutning
kring de av utredningen föreslagna åtgärderna. Enligt arbelsplalsremissen
svarar utredningens förslag mol angelägna och på arbetstagarnas egna
erfarenheter grundade önskemål om förbättringar på arbetsplatserna. På en del
enskilda punkter föreslås ändringar eller tillägg i förhållande till
betänkandet. Arbetsplatsremissen

4 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 130

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 50

visar att det också knyts slora förhoppningar på
utredningens fortsatta arbete, bl. a. då det gäller frågorna om hygieniska gränsvärden.

Alt utredningen i den första etappen av sitt arbete lagt
tyngdpunkten vid frågor om den lokala skyddsverksamheten och
arbelarskyddstill-synens organisation har såväl vid arbetsplatsremissen som i
LO:s remissyttrande ansetts fördelaktigt, LO framhåller all utredningens
förslag lägger en behövlig grund såväl lagsliflningsmässigt som organisatoriskt
för ett effektivt samarbete mellan arbetsmarknadens parter och för en
tUlfredsstäUande tillsyn genom samhällets försorg. Arbetarskyddsstyrelsen
understryker värdet av alt en kraftig utbyggnad och upprustning av
arbetarskyddsmyndigheternas organisation är genomförd vid den tidpunkt då den
avsedda nya lagstiftningen på arbetarskyddsområdet skall träda i kraft, TCO
anser likaledes att särbehandling med den inriktning som utredningen föreslagit
är motiverad men framhåller också all ett definitivt ställningstagande i vissa
frågor inle kan ske förrän förslag om en helt ny lag föreligger.

Många remissinstanser har utan reservationer eller närmare
kommentarer slutit upp kring utredningens allmänna synsätt när det gäller
arbetarskyddets syfte i det nutida arbetslivet. Samtidigt har utredningens
uttalanden i delta avseende föranlett andra remissorgan att utveckla och
markera sin ståndpunkt,

LO framhåller att utvecklingen inom arbetslivet inneburit
en förskjutning av det traditionella arbelarskyddsbegreppet. Arbetarskyddet
har numera ell betydligt vidgat ansvarsområde som omspänner frågorna om hälsa
kontra arbete i vidare mening. Arbetarskyddsinsatserna måste syfta tiU en
successiv sanering av arbetsmiljön och lägga grunden för ett nytt sätt att möta
utvecklingen. Redan i planeringssammanhang måste miljöhänsyn vägas in i alla
deras dimensioner. Förbättrad kunskap om samband mellan miljöfaktorer och hälsa
samt en fortgående värderingsförskjutning mot ell vidgat välfärdsbegrepp där
arbetsmiljöförhållandena spelar en alltmer framträdande roll har föranlett att
kraven på arbetarskyddet skärpts. Gapet mellan förutsättningar och krav har
därmed blivit alltmer markerat för LO:s medlemmar ute på arbetsplatserna, LO
konstaterar att arbelsmiljöutredningens direktiv i allt väsentligt återspeglar
de grundläggande värderingar på arbelarskyddsområdel som den fackliga rörelsen
i en rad sammanhang gett uttryck för,

TCO stryker under att de psykologiska och sociala
faktorerna i arbetsmiljön måsle behandlas med samma tyngd som andra faktorer,
SR förutsätter att utredningen i sitt fortsatta arbete behandlar problemen
kring den psykiska arbetsmiljön utförligare och även beaktar de sociala
faktorernas inverkan på hälsan, arbetstillfredsställelsen och arbetsförmågan,

SACO menar att man inte bör sälla målet för arbetarskyddet
så högt att det blir ouppnåeligt. Målsättningen måste vara att sträva efter en
bättre arbetsmiljö. En uppgift med hög prioritet bör vara att begreppet
arbetarskydd i det praktiska arbetet vidgas lill att omfatta hela arbetsmiljön
och att ell likarlat betraktelsesätt tillämpas inom samtliga arbetsmarknadssektorer.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 51

SAF anför alt begreppet arbetsmiljö stundom används i
myckel vid bemärkelse och därvid får innefatta bl, a, sådana faktorer som
påverkan av arbetsledning, olika samarbetsformer och lönesystem. Enligt SAF:s
mening bör i nu förevarande sammanhang begreppet arbetsmiljö i huvudsak anses inbegripa
traditionellt arbetarskydd jämte modern förelagshälsovård. En fortsatt snabb
utveckling av förelagshälsovården utgör enligt SAF ett väsentligt inslag i
arbelet för bättre arbetsmiljö,

SFO finner del med hänsyn liU den föränderliga situationen
i arbetslivet och samhället riktigt att inte söka bestämt avgränsa området för
den vidgade arbetarskyddsverksamheten och inle heller försöka finna en entydig
definition av begreppet arbetarskydd.

Statens personalnämnd noterar som sin uppfattning att
utredningen i och med införandet av begreppet arbetsmiljö ger uttryck för en
ambitionshöjning och att därmed också följer att psykologiska och'sociala
faktorer skall inbegripas under skyddsverksamheten,

UKA uttalar att samhällsutvecklingen har klargjort att
begreppet arbetsmiljö måste ges en vid tolkning och avse såväl den fysiska som
den sociala, administrativa och organisatoriska omgivningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen pekar för sin del på vissa till
arbetsmiljön hörande frågor av arbetsmarknadspolitisk betydelse. Det gäller här
främst problemen kring utstötning ur arbetslivet av arbetstagare som inte
fyller kraven frän en ny teknik eller anspråken på en höjd produktivitet. Ett
behov av samordning finns mellan arbetarskyddet och den verksamhet för äldre
och handikappade med anpassningsgrupper, som arbetsmarknadsstyrelsen inlett
tillsammans méd arbetsmarknadens parter på grundval av de s, k. äldrelagarna.
Också statens handikappråd och Handikappförbundens centralkommitté framhåller
sambandet mellan arbetsmiljöns utformning och de handikappades
arbetsmarknadssituation.

En avgörande förutsättning för goda arbetsmiljöer är
enligt utredningen att ell utvecklat samarbete på arbetarskyddsområdet sker
mellan arbetsmarknadens parter. Samverkanssystemet ger upphov lill ökal inflytande
för de anställda över arbetsmiljöns utformning och ger därmed möjligheter att
förverkliga arbetarskyddets breddade målsättning. Enligt utredningen bör man
därför bygga vidare pä den grund som redan finns i samverkanshänseende och sorn
återspeglas i lagstiftningen och därtill anslutande partsöverenskommelser.
Samtidigt bör förutsättningar skapas för ett effektivt stöd frän
tillsynsorganens sida åt samarbetet i förelagens och förvaltningarnas lokala
skyddsorganisationer.

Dessa
huvudtankar bakom utredningens betänkande har fått starkt stöd under
remissbehandlingen. Till dem som uttalar sig i instämmande ordalag beträffande
dessa frågor hör LO, SAF, flertalet av de hörda länsstyrelserna, SFO,
vattenfallsverket och RÅ.'Wid arbetsplatsremissen har behovet av en stärkt
ställning åt skyddsombuden och skyddskommittéerna underslrukits och starka
krav framförts på ökade insatser från yrkesinspektionen,

LO pekar för sin del särskilt på nödvändigheten av att
skapa ett mönster som tillförsäkrar arbetslagarna inflytande vid handläggningen
av

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 52

arbetsmiljö frågorna i hela kedjan som löper frän det
enskilda förelagets sfär till samhällets tiUsynsorgan.

TCO understryker behovet av garantier för att de anställda
ges ökat inflytande och medbestämmande i arbetsmiljöfrågorna.

SR anser att utredningen lagt en god grund för fortsatt
utveckling av ett system där parterna på arbetsmarknaden och samhällsorgan med
olika uppgifter kan samverka för att skapa goda arbetsmiljöer i såväl enskild
som offentlig tjänst.

SAF framhåller att samarbetssträvandena varit starkt
bidragande tiU att förhållandena på arbetsmiljöns område trots att nya risker
uppstår ständigt förbättras. Överenskommelserna mellan SAF och LO angående den
lokala skyddsverksamheten och företagshälsovården liksom det skyddsarbete som
bedrivits i flera framsynta förelag har varit vägledande för utvecklingen. Det
är därför enhgt SAF:s mening naturiigt alt de nämnda överenskommelserna delvis
tjänat som inspirationskällor för utredningen och att de principer som
utredningen föreslår för skyddsarbetets bedrivande redan vunnit tiUämpning i
åtskiUiga företag, "

Länsstyrelsen i Kalmar län instämmer hell i utredningens
grundsyn på samspelet mellan arbetsmarknadens parter och samhällsorganen när
det gäller arbetsmiljöfrågorna, Samma uppfattning har statskontoret, som anför
att del fordras en väl utbyggd organisation på myndighelsplanet, som bl, a, kan
initiera och leda utvecklingsarbetet på arbelarskyddsområdel och föra ut
resultaten i praktisk tillämpning, men att det dock i första hand är den lokala
skyddsorganisalionens effektivitet som är avgörande för möjligheterna alt
förverkliga målet för arbetarskyddsverksamheten. Vidgade befogenheter för
skyddsombud och skyddskommittéer och ökal parisengagemang i arbelarskyddsmyndigheternas
verksamhet bör därför genomföras.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner det välmotiverat med
förstärkning av möjligheterna för arbetslagarna alt aktivt medverka i skyddet
av arbetsmUjön. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det rimligt att de
anställda så långl praktiskt möjligt bereds inflytande på arbetsmiljöns
utformning.

Utredningen betonar att förebyggande och tidigt insatta
åtgärder är VäsentUga för att arbetarskyddets mål skall kunna uppfyllas. Inte
heller i detla avseende anmäler remissinstanserna avvikande meningar. Instämmande
synpunkter redovisas av bl, a. LO, UKÄ, länsstyrelsen i Stockholms län och RÅ.
Statens personalnämnd anser alt förebyggande psykisk hälsovård i ökad
omfattning bör kunna utnyttjas för att åstadkomma en i alla avseenden god
arbetsmiljö. Enligt nämnden satsar utredningen med rätta på ell ökat
ansvarslagande när ökade möjligheter föreslås för skyddsombud och samrådsorgan
att påverka arbetsmiljöförhållandena,

Ell flertal remissorgan pekar på att utbildning i
arbelsmiljöfrågor får ses som en synneriigen viktig förutsättning för positiva
resultat av ansträngningarna på arbelarskyddsområdel. Vid arbetsplatsremissen
har utbUdningsfrågorna ägnats stort intresse. Det framhåUs att de ökade

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 53

befogenheterna för skyddsombuden bör förenas med en
omfattande utbildningsverksamhet. Enligt de flesta grupperna bör utbildningen
organiseras branschvis. Även LO understryker kraftigt utbildningsfrågornas
stora betydelse. Arbetarskyddsfonden framhåller behovet av insatser för
arbetsmedicinsk forskning och utveckUng saml tekniska förändringar i syfte att
eliminera brister och förebygga olyckor och ohälsa i vid bemärkelse.
Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar sig för all i den arbetsmedicinska verksamheten
särskild uppmärksamhet ägnas ål arbetsmiljöns långsiktiga inverkan på fysisk
och psykisk hälsa. Svenska teknologföreningen anser att väsentliga
förbättringar i arbetsmiljön nås på lång sikt om man nu bl. a, grundlägger ett
bättre utnyttjande av tekniken och ger stimulans till teknisk utveckling, UKÄ
framhåUer all hela det mönster av åtgärder som utredningen föreslår
lagstiftningsmässiga, organisatoriska och administrativa måsle stödjas av
samhälleliga insatser som syftar till förmedling och spridning av kunskaper på
det arbelsvetenskapliga området. Ökade insatser inom utbildnings- och
forskningsverksamheten är av stor betydelse för all utredningens intentioner
skall kunna förverkligas.

Utredningens enhälliga fastslående av principen om att
kostnaderna för arbelsmiljöförbältrande åtgärder skall vara en del av
förelagens produktionskostnader har genomgående lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 54

3 Den lokala skyddsverksamheten 3.1 Nuvarande förhållanden 3.1.1 Bakgrund

Sedan flera decennier tillbaka förekommer ell reglerat
samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare i syfte att förebygga olycksfall
och ohälsa i arbetet. Samarbetet har vuxit fram med stöd av dels lagstiftning
och dels överenskommelser mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer.

Ett första steg lUI ett organiserat samarbete mellan
arbetsgivare och arbetstagare togs åren före tillkomsten av 1912 års lag om
arbetarskydd. Det förekom då att arbetarna bland sig valde ett ombud för att
framföra deras önskemål beträffande arbetets säkerhet och sundhet till
inspek-tionsförrättare. En uttrycklig bestämmelse om s. k, arbetarombud infördes
i 1912 års arbetarskyddslag. Om arbetarna på ett arbetsställe valt ett eller
flera sådana ombud ålåg det enligt bestämmelsen inspektionsför-rältare att vid
besök på arbetsstället lämna ombuden tillfälle att fullgöra sitt uppdrag. Det
blev dock under en följd av år tämligen sällsynt all ombud utsågs. Ännu år 1920
fanns sålunda enligt tillgängliga uppgifter bara drygt 300 arbetsställen med
arbetarombud.

Bestämmelsen om arbetarombud utformades vid 1931 års
ändringar av lagen som en direkt uppmaning åt arbetarna vid alla större
industri-, byggnads- och transportföretag att bland sig utse ett eller flera
ombud med uppgift att företräda arbetarna i skyddsfrågor. Antalet arbetsställen
med skyddsombud ökade därefter och uppgick år 193 5 till närmare 2 000,

Genom ändringar i lagen år 1938 stärktes
skyddsombudsinstitutionen. Bland annat föreskrevs att skyddsombud borde utses
bland arbetarna vid alla arbetsställen, där industriellt arbete, byggnads-,
skogsavverknings-, kolnings- eller transportarbete stadigvarande bedrevs.
Resultatet blev all antalet arbetsställen med skyddsombud år 1940 beräknades ha
ökat till omkring 4 000.

Under tiden hade inom en del företag prövats att tillsätta
särskilda kommittéer för samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare i
skyddsfrågor. Denna tanke logs upp genom ett tillägg år 1938 till dåvarande
arbetarskyddslag. Det angavs att säkerhetskommitté borde bildas på större
arbetsställe. Kommittén skulle vara sammansatt av skyddsombud och en eller
flera företrädare för arbetsledningen. Dess uppgift skulle vara att verka för
säkerhet och sundhet i arbelet. Det kan nämnas att det år 1940 fanns uppgifter
om ca 300 sådana kommittéer inom företag i landet.

Den första centrala partsöverenskommelsen på
arbetarskyddets område kom till år 1942. SAF och LO träffade dä en
överenskommelse om allmänna regler för den lokala säkerhetstjänstens
organisation. Här fanns

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 55

mera preciserade regler om när skyddsombud och
säkerhetskommitté skulle tillsättas. I anslutning till överenskommelsen
inrättade parterna samma år ett centralt samarbelsorgan, Arbetarskyddsnämnden,
med uppdrag att verka för effektivisering av den lokala säkerhetstjänsten
liksom av arbetarskyddet över huvud.

Tillkomsten av 1949 års arbetarskyddslag ledde till att
1942 ärs överenskommelse reviderades år 1951. År 1967 antog SAF och LO nya
regler för arbetarskyddsverksamheten. Reglerna innefattas i överenskommelser
om allmänna regler för den lokala arbetarskyddsverksamheten och om
arbelarskyddsnämnd, förbundssamverkan och lokalt samråd på arbetarskyddets
område. Vidare träffades år 1967 överenskommelser om riktlinjer för
företagshälsovård och om förbundssamverkan och lokalt samråd på
förelagshälsovårdens område. Samtidigt gjorde parterna ett gemensamt uttalande
i skolningsfrågorna, i vilket framför allt utbildningen av skyddsombud
uppmärksammas.

LO har träffat liknande överenskommelser om regler för den
lokala arbelarskyddsverksamheten med centrala organ för statliga, kommunala och
kooperativa företag. Detsamma gäller i viss utsträckning TCO och SACO.

För att främja den lokala arbelarskyddsverksamheten finns
en rad centrala och branschvisa samarbetsorgan.

De mellan parterna på arbetsmarknaden träffade avtalen om
företagsnämnder m. m. berör även arbetsmUjöfrågor. Enligt de gällande avtalen
åligger det nämnden bl. a. att verka för arbetarskydd, trivsel och i övrigt en
god arbetsmiljö.

Ett samarbete mellan parterna förekommer också genom att
representanter för dem deltar i tillsynsorganens verksamhet.

3,L2 Gällande reglering

Arbetarskyddslagens kapitel om samverkan mellan
arbetsgivare och arbetstagare upptar till en början en grundläggande bestämmelse
om att arbetsgivare och hos honom sysselsatta arbetstagare skall i samverkan
och under arbetsgivarens ledning bedriva ett på lämpUgt sätt organiserat
skyddsarbete. Syftet skall vara att åstadkomma sunda och säkra förhållanden på
arbetsstället (39 §),

Skyddsombud

1 40 § arbetarskyddslagen föreskrivs att på arbetsställe,
där regelbundet sysselsätts minst fem arbetstagare, skall bland arbetslagarna
utses ett eller flera skyddsombud all företräda arbetstagarna i frågor rörande
sundhet och säkerhet i arbetet. Reservation görs dock för fall då särskilt
förhållande berättigar till undanlag. Valet av skyddsombud förrättas av
arbetstagarna eller, på framställning av dem, av lokal organisation genom
vilken de kan anses företrädda. Angående anmälan tili arbetsgivare och

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 56

yrkesinspektör om val av skyddsombud ges regler i 66 §
arbetarskyddskungörelsen,

Lagen innehåller ingen bestämmelse om utseende av
huvudskyddsombud. I partsöverenskommelserna har emellertid
huvudskyddsombudsinsti-tutionen tagits upp.

Genom 1949 års arbetarskyddslagsliftning infördes
möjlighet att utse s. k, regionala skyddsombud. I 40 § arbetarskyddslagen
upptas sålunda en bestämmelse att arbetarskyddsstyrelsen kan medge lokal
organisation, som företräder arbetstagarna, att utse skyddsombud utanför
kretsen av arbetstagare vid visst arbetsställe. Styrelsen meddelar samtidigt de
föreskrifter som skall iakttas. Hinder .föreligger inte för arbetstagarna att
också utse skyddsombud bland sig. Bestämmelsen tillkom med tanke på sådan
verksamhet där på grund av ofta förekommande växlingar i fråga om arbetsstäUe
eller arbetsstyrkans sammansättning svårighet föreligger att utse skyddsombud
bland arbetstagarna. Härvid syftades på de speciella förhållandena inom
byggnads- och anläggningsverksamhet. Del förhållandel att inom ell
verksamhetsområde i regel endast en eller ett par arbetstagare sysselsätts på
varie arbetsställe skulle inte i och för sig utgöra tillräcklig anledning att
medge utseende av regionalt ombud (prop, 1948:298 s. 239).

Antalet skyddsombud bestäms enligt 63 §
arbelarskyddskungörelsen efter arbetsställets storlek, arbetets natur och
arbetsförhållandena, I bestämmelsen ges vidare vissa riktlinjer för vad som
skall iakttas vid val av skyddsombud och bestämmande av skyddsområde, dvs,
område inom vilket skyddsombud har att verka. Bestämmelsen kompletteras i
parts-överenskommelserna. I de fall då enighet om antalet skyddsombud inte nås
vid samråd skall minst två skyddsombud utses om antalet arbetstagare uppgår
till 25. Uppgår antalet arbetstagare lill 75 skall minst tre skyddsombud utses.
För varje hundratal arbetstagare utöver 75 skall ytterligare minst ett
skyddsombud utses. Enligt överenskommelserna utses skyddsombud av den lokala
fackliga organisationen för en lid av lägst två och högst fyra år.

Angående skyddsombuds kvalifikationer sägs i 63 §
arbetarskyddskungörelsen att till skyddsombud skaU utses lämplig person med
gott omdöme samt nödig insikt i och intresse för skyddsfrågor. Skyddsombud
skall vidare äga förtrogenhet med arbetsförhållandena inom sitt skyddsområde.

Frågan om utbildningen av skyddsombud regleras inte i
lagstiftningen men tas upp i tidigare nämnda uttalande av SAF och LO i
skolningsfrågorna, I detta sägs att det är en uppgift för såväl de fackliga organisationerna
som företagen att ge skyddsombuden en utbildning som gör dem skickade att fylla
sina funktioner på ett effektivt sätt. Vissa riktUnjer dras upp i fråga om
utbildningens ordnande.

I 64 § arbetarskyddskungörelsen finns bestämmelser om
skyddsombuds uppgifter. Ombudet har att skaffa sig noggrann kännedom om
skyddsförhållandena inom sill skyddsområde. Han skall verka för sund-hel och
säkerhet i arbetet och söka vinna övriga arbetstagares medverkan

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 57

därtill. Finner skyddsombud all viss skyddsåtgärd bör
vidtas har ombudet att göra framställning hos arbetsgivaren i den ordning
denne föreskrivit. Besked i frågan skall därefter lämnas skyddsombudet utan
dröjsmål. Kungörelsen anvisar skyddsombud möjligheten att påkalla ingripande av
yrkesinspektör om framställningen inte beaktas inom skälig tid. Finns
skyddskommitté äger skyddsombud direkt påkalla kommitténs behandling av
skyddsfråga av större vikt. I partsöverenskommelserna ges närmare regler om den
ordning som skall gälla för hänvändelse till arbetsgivaren i skyddsfrågor.

Instruktioner för skyddsombud, liksom i förekommande fall
för skyddskommitté, skall enligt partsöverenskommelserna meddelas av arbetsgivaren
efter samråd med skyddsombuden eller skyddskommittén, Normalinstruklioner har
bifogats överenskommelserna.

För alt kunna fullgöra sina uppgifter har skyddsombuden
tillförsäkrats rätt att ta del av visst material. Enligt 64 §
arbetarskyddskungörelsen äger skyddsombud ta del av vissa handlingar rörande
minderåriga, de skriftliga råd och anvisningar, som tillsynsorgan lämnat vid
inspektion på arbets-stiillet, vissa intyg över besiktning och provning samt
handlingar över undersökningar av luftförhällandena på vissa arbetsplatser.
Stadgandet kompletteras av bestämmelser i partsöverenskommelserna. Genom dessa
berättigas skyddsombud att dessutom ta del av företagets olycksfallsstatistik,
anmälningar om olycksfall eller yrkessjukdomar, arbetshygienisk-tekniska och
arbetsmedicinska utredningar som är av väsentlig betydelse för förhållandena på
arbetsstället och på det statliga området -sjukfrånvarostatistik som gäller
ombudets skyddsområde.

Det ursprungliga syftet med skyddsombudsinstitutionen
återspeglas i 67 § arbetarskyddskungörelsen som säger att tillsynsorgan skall
träda i förbindelse med skyddsombud vid inspektion eller annan förrättning på
arbetsställe. Tillsynsorgan skall kostnadsfritt tillställa skyddsombud eller
skyddskommitté avskrift av råd, anvisning eller annat skriftligt meddelande
som avlätits till arbetsstället i skyddsfråga. Enligt arbetsordningen för
yrkesinspektionen skall underrättelse om tillämnad inspektion i regel ske.
Härvid skall såväl arbetsgivaren som skyddsombud underrättas,

I partsöverenskommelserna finns bestämmelser om rätt och
skyldighet för skyddsombud att närvara vid förrättningar, som tillsynsorgan
eller skyddskommitté verkställer på arbetsstället, och undersökningar, som
arbetsledningen företar i skyddsfrågor. Partsöverenskommelserna innehåller
också vissa regler om ledighet i övrigt och om ersättning till skyddsombud. Om
huvudskyddsombud ej på annat sätt bereds möjlighet att utöva sin verksamhet kan
arbetsgivaren sålunda medge att han utan förlust av arbetsinkomst får disponera
viss ledighet. Omfattningen av ledigheten bör därvid i förväg bestämmas för en
angiven tidsperiod, 1 kommentaren till de mellan SAF och LO gällande reglerna
anmärks att i särskilda fall behov av sådan ledighet kan finnas också för
övriga skyddsombud, varvid arbetsgivaren kan ge även dessa skyddsombud rätt att
disponera viss ledighet. Bestämmelsen om ersätining avser sammanträden,
förrättningar eller undersökningar som skyddsombud deltar i utom arbetstiden.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 58

I 42 § arbetarskyddslagen ges bestämmelser mot s, k,
trakasseri. Skyddsombud får enligt bestämmelserna inte hindras att fullgöra
sina uppgifter. Det anges särskilt att arbetstagare inte får ges försämrade
arbetsförhållanden därför att han utsetts lill skyddsombud eller i anledning
av hans verksamhet som skyddsombud. Arbetsgivaren får heller inte av sädan
orsak avskeda honom eller försämra hans anställningsvillkor. Som påföljder för
överträdelse av dessa bestämmelser föreskrivs dels skadeståndsskyldighet, som
kan drabba såväl arbetsgivare som arbetsledare och arbetskamrater, dels
ogiltighet av avtalsuppsägning och annan sådan rättshandling.
Påföljdsbestäinmelserna har utformats efter förebilder i lagen om förenings-
och förhandlingsrätt. I 43 och 44 §§ arbetarskyddslagen finns bestämmelser om
lid, inom vilken talan skall väckas, och om rättegången.

Enligt SAF:s och LO:s regler för den lokala
skyddsverksamheten kan tvister angående trakasseri mot skyddsombud hänskjutas
till avgörande av den av SAF och LO inrättade arbetsmarknadsnämnden. Om nämnden
finns närmare bestämmelser i huvudavtalet mellan dessa organisationer.

Ställföreträdare för arbetsgivaren

Hur det lokala skyddsarbetet bör ledas och organiseras
från arbetsgivarens sida utvecklas i 62 § arbetarskyddskungörelsen.
Arbetsgivare, som ej själv leder skyddsarbetet på arbetsstället, skall uppdra
åt en eller flera personer (skyddsinspektör, personalkonsulent eller annan hos
arbetsgivaren anställd) att i hans ställe handlägga skyddsfrågor. Om detta
skall arbetsgivaren underrätta skyddsombuden liksom om den ordning, vari
hänvändelse till honom skall göras i skyddsfrågor. Arbetsgivaren har alt se
till att arbetsledare och övriga arbetstagare medverkar i skyddsarbetet. Det
ankommer på arbetsgivaren, hans ställföreträdare och annan arbetsledare att
söka samråd med skyddsombuden i skyddsfrågor. Yrkesinspektör skall enligt 66 §
arbelarskyddskungörelsen underrättas när ställföreträdare utsetts för
arbetsgivaren.

1 förarbetena till gäUande arbetarskyddslagstiftning
diskuterades om arbetsledarnas funktion inom arbetarskyddet borde särskilt
regleras. En särreglering av ansvaret för viss kategori arbetstagare befanns
emellertid inte lämplig utan det ansågs tillräckligt med lagens allmänna
bestämmelse i 7 § om arbetstagares skyldighet att i vad på honom ankommer
medverka till förekommande av ohälsa och olycksfall, Arbelsledarens roll
uppmärksammades dock i någon mån genom bestämmelsen i 1 § andra stycket
arbetarskyddskungörelsen, som säger all ledningen av visst arbete inte får
anförtros en med arbetet oerfaren person om genom detta kan anses uppkomma fara
för ohälsa eller olycksfall. Vidare nämns i kungörelsens 62 § att arbetsgivare
skall se till alt bl, a, arbetsledare medverkar i skyddsarbetet samt att
arbetsledare skall i skyddsfrågor söka samråd med skyddsombuden.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 59

Skyddskommitté m. m.

Enligt 41 § arbetarskyddslagen skall vid arbetsställe, där
minst 50 arbetstagare regelbundet sysselsätts, finnas en skyddskommitté, som är
sammansatt av företrädare för arbetsgivaren och av skyddsombud. Antalet
ledamöter bestäms enligt 65 § arbetarskyddskungörelsen med hänsyn till antalet
arbetstagare vid arbetsstället, arbetets natur och arbetsförhåUandena, Av
samma paragraf framgår all kommitténs uppgift är rådgivande och
förslagsställande. Yrkesinspektören skall enligt 66 § kungörelsen underrättas
om tillsättande av skyddskommitté.

Partsöverenskommelserna innehåller ett flertal
bestämmelser om skyddskommitté. Enligt SAF-LO-reglerna bör i kommittén alllid
ingå minst två skyddsombud, varav ett huvudskyddsombud om sådant finns. Har
skyddsombud utsetts av flera arbetstagarorganisationer, skall enUgt
överenskommelsen på det statliga området de för skyddsombuden avsedda mandalen
i skyddskommittén fördelas i förhållande till det antal skyddsombud som resp,
organisation utsett. Som ledamot av kommittén nämner överenskommelserna
därefter skyddsingenjör eller jämförlig tjänsteman, 1 övrigt bör enligt
överenskommelsen pä det statliga området som arbetsgivarens representanter i
kommittén ingå tjänstemän i chefs-, avdelningschefs- eller
arbelsledarställning. Enligt överenskommelsen mellan SAF och LO skall
avdelningsingenjörer samt verkmästare, förmän eller med dem jämställda
arbetsledare vara representerade bland de av arbetsgivaren utsedda ledamöterna.
Finns företagsläkare bör denne enligt överenskommelserna närvara vid kommitténs
sammanträden. Ordförande och sekreterare i kommittén utses av arbetsgivaren.
Vice ordföranden utses i allmänhet av arbetstagarledamöterna i kommittén.

Överenskommelserna innehåller också bestämmeLser om hur
ofta skyddskommittén skall sammanträda, i regel minst en gång i kvartalet, och
om den formella ordningen för sammanträdena,

I överenskommelserna föreskrivs vidare att skyddskommittén
skall se över arbetsstället minst en gäng varje halvår. Kommittén kan i stället
uppdra åt en eller flera mindre grupper av representanter för arbetsgivaren
och arbetstagarna att med kortare mellanrum se över arbetsstället eller delar
av arbetsställe.

Enligt SAF:s och LO:s riktlinjer för företagshälsovård är
det viktigt att samråd äger rum mellan arbetsgivaren och de anställda angående
såväl införandet av företagshälsovård som utövningen av företagshälsovård, I
riktlinjerna ges en vidsträckt ram för behandlingen av företagshälsovårdsfrågor.
Samrådet kan sålunda föras antingen inom företagsnämnden, skyddskommittén eller
ett för ändamålet tillsatt råd för företagshälsovård. Väljs företagsnämnden
som forum bör nämnden utökas med ett skyddsombud helst huvudskyddsombudet om
sådant finns - om det inte normalt ingår skyddsombud i nämnden. Då enighet om
var företags-hälsovärdsfrägorna skall behandlas inte kan uppnås, skall
lösningen med förstärkt företagsnämnd användas. I företag med färre än 50
anställda äger samrådet rum mellan arbetsgivaren och företagsonibud eller
skyddsombud. I de fall då företagshälsovård anordnas gemensamt för
liera

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 60

förelag i form av företagshälsovårdscentral bör valda
representanter för de anställda få tillfälle att samråda med centralens
ledning.

3.1.3 Vissa uppgifter om den lokala skyddsorganisationen

Utredningen redovisar olika statistiska uppgifter om den
lokala skyddsorganisationen. Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att
det vid årsskiftet 1971/1972 enligt arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens
årsberättelse fanns lokala skyddsombud vid ca 38 000 arbetsställen och
skyddskommitté vid ca 4 200 arbetsställen. Enligt samma källa syntes omkring
250 regionala skyddsombud vara verksamma. Eftersläpning beträffande
uppgifternas aktualitet m, fl. felkällor gör dock att de angivna siffrorna ter
sig osäkra. Från yrkesinspektionens sida har framhållits att fler
arbetsställen kan antas ha skyddsombud och skyddskommitté än som uppgetts i
årsberättelsen. Tillgängligt slalistikmaterial visar att antalet arbetsställen
med lokala skyddsombud resp, skyddskommitté successivt ökat under de senaste
decennierna trots alt antalet arbetsställen minskat till följd av
sammanslagningar m, m. Några närmare uppgifter om del totala antalet
skyddsombud finns inte. Antalet skyddsombud inom LO-området har emellertid
uppskattats till 70 000-80 000, varvid man utgått från att det i genomsnitt
finns två eller tre skyddsombud på arbetsställen med sådant ombud.

Utredningen anför att uppgifter som utredningen inhämtat
från yrkesinspektionen tyder på att arbetarskyddslagens bestämmelser om
utseende av skyddsombud och skyddskommittéer regelmässigt följs vid större
företag med undantag i någon mån för kontorsarbetsplatser. Beträffande mindre
företag har en mindre fördelaktig bild erhållits, Pä arbetsställen med 5-9
arbetstagare saknas sålunda skyddsombud vid de flesta arbetsställen inom
gruppen. Motsvarande gäller i fråga om skyddskommitté på arbetsställen med
5099 arbetstagare, varvid dock får beaktas att notering i allmänhet saknas om
företagsnämnder som fungerar som skyddskommitté. Även något större
arbetsställen synes i en del fall sakna skyddsombud resp, skyddskommitté,

3,2 Utredningen

3.2.1 Utredningens allmänna överväganden

Utredningen erinrar inledningsvis om att utredningen i
avsnittet med allmänna synpunkter (se under 2.1) utvecklat sin uppfattning om
värdet av samverkan mellan arbetsmarknadsparterna i arbetarskyddsfrågor. Bl, a,
mot bakgrunden av all enighet råder om alt man bör söka uppnå en allmän höjning
av nivån i fråga om skyddsförhållanden och arbetsmiljö över huvud bör enligt
utredningen en utbyggnad av samverkanssystemet komma till stånd och därvid bör
tillvaratas möjligheterna lill ökat inflytande för de anställda i
arbetsmiljöfrågor. Utredningen anser att man bör ta fasta på ett växande
intresse från arbetstagarnas sida att medverka

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 61

i alt lösa arbetsmiljöfrågorna. Utredningen framhåller att
det är arbetslagarna som omedelbart berörs om arbetsplatsen är
olillfredsslällande i skyddslekniskt, arbetshygieniskt eller ergonomiskt
avseende eller om arbetet eljest innebär ogynnsamma förhållanden från
arbelsmiljösyn-punkt. 1 ett tekniskt alltmer utvecklat arbetsliv är det enligt
utredningen nödvändigt att la vara på de erfarenheter som utgår från människans
upplevelse av arbetssituationen. Arbetstagarna bör därför i större utsträckning
än f. n. beredas möjligheter alt hävda sina synpunkter på arbetsförhållandena.
Utredningen tillägger att de anställdas inflytande över arbetsmiljön framstår
som värdefull även såtillvida, att möjligheten att påverka miljön kan ge ökat
engagemang vid fullgörande av arbetsuppgifterna i övrigt.

Utredningen
konstaterar all den gällande arbetarskyddslagsliftningens regler om samverkan
mellan arbetsgivare och arbetstagare ger de anställda vissa möjligheter att
under arbetsgivarens ledning öva inflytande i skyddsfrågor. Regleringen är
emellertid enligt utredningen otillfredsställande i väsentliga hänseenden. Den
innehåller inte bestämmelser om hur skyddsombud bUr i stånd all fullgöra sina
uppgifter. Del finns sålunda inga regler om att skyddsombud kan förfoga över
viss del av arbetstiden för alt bevaka skyddsförhållandena inom sitt
skyddsområde. Om skyddsombudets utbildning sägs endast all ombudet har alt
skaffa sig noggrann kännedom om skyddsförhållandena. Några särskilda befogenheter
inrymmer arbetarskyddslagen varken för skyddsombud eller för skyddskommitté.
Utredningen framhåller också att den organiserade samverkan enligt lagen är
begränsad lill frågor om förebyggande av ohälsa och olycksfall i arbetet. Lagen
nämner inget om deltagande från de anställdas sida vid planeringen av
arbetsmiljön. Utredningen finner att lagens samverkansregler inte synes kunna
möta de krav på inflytande från de anställdas sida som numera måste ställas.

Utredningen
anmärker att överenskommelserna mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer
lagt grunden för en god utveckling av samarbetet och att det dessutom på många
arbetsställen tas lokala initiativ för att öka de anställdas möjligheter alt
öva inflytande på arbetsmiljön. Ä andra sidan har del också framgått av
utredningens undersökningar att ofta inte ens de formella krav på organisation
som den nuvarande lagen ställer är uppfyllda.

Utredningen
finner, att ett system som byggde på att garantera arbetstagarna
beslutsinedverkan beträffande alla åtgärder som berör arbetsmiljön skulle
förutsätta en mycket långtgående omgestaltning av reglerna om arbetsledning och
över huvud av vad som nu gäller om företagens och förvaltningens organisation.
En sådan omgestaltning av rättsförhållandena är enligi utredningen
uppenbarligen avhängig av centrala regler inom lagstiftningen i övrigt vilka
berör arbetsledningsrälten samt också ägarförhållanden och det ekonomiska och
straffrättsliga ansvaret. Utredningen påpekar också alt vid investeringar inom
företag och förvaltningar går ingen klar gräns mellan satsningar som avser
arbetsmiljön och investeringar som avser verksamheten i övrigt utan att

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 62

kostnaderna för en tillfredsställande arbetsmUjö ytterst
är en del av driftkostnaderna i stort. En så långtgående omvandling av
rättsreglerna som antytts anser utredningen i vart fall inte tänkbar att
genomföra i förevarande sammanhang. Utredningen går därför inte direkt in på
förelagsorganisationen vad gäller driftförhållanden och personaladministration.
Utredningen framhåller att intressanta resultat beträffande utvecklande av
olika former av kvalificerad beslutsmedverkan bör kunna komma fram genom olika
pågående försök med fördjupad företagsdemokrati. Vidare erinrar utredningen om
all den i slutet av år 1971 tillsatta arbetsrättskommittén har till uppgift att
göra en översyn av arbetsfreds-lagstiftningen. Enligt utredningen är det
möjligt all en del djupgående problem som berör arbetsmiljön kan vinna sin
lösning genom förändringar i arbetsledningsrätten.

Utredningen anser dock inte att man 1. v. måste begränsa
sig till smärre ändringar i nuvarande samverkansregler. 1 stället är det enligt
utredningen nödvändigt all söka finna vägar som på ett påtagligt sätt leder
till ökat medinflytande för de anställda över arbetsmiljöns utformning.
Utredningen bedömer det också möjligt att finna lösningar som inte förutsätter
nyssnämnda långtgående omgestaltningar men ändock ger de anställda ett
betydligt större inflytande än hittills i skyddsfrågor.

Mot den angivna bakgrunden bör enligt utredningens
uppfattning i lagstiftningen införas nya bestämmelser som bereder arbetstagarna
en påtagligt stärkt ställning i den lokala skyddsorganisationen. Beroende på
att reglerna skall läcka alla förekommande typer av förelag kan inte undvikas
att bestämmelserna blir av ganska allmän natur, 1 möjligaste mån bör enligt
utredningen eftersträvas alt inle differentiera reglerna efter skilda branscher
och strukturer. En fördel med ett sådant system anges vara att man undviker
risken att binda utvecklingen i stela former.

I sina överväganden ulgår utredningen vidare från att de
nya samver-kansreglerna skall tillförsäkra de anställda räll att i ett tidigt
skede delta i planering av arbetsförhållandena. Många arbetsmiljöproblem löses
bäst redan på planeringsstadiet, framhåller utredningen, och det är en viktig
uppgift för lagstiftningen att skapa garantier för att de :'nställda bereds
inflytande vid planering av nyanläggningar och ändringar i befintliga
anläggningar.

Gäller det å andra sidan förbättringar eller korrigeringar
vid befintliga arbetsställen anser utredningen att man bör eftersträva att ge
de nya reglerna en sådan konstruktion alt erforderliga åtgärder vidtas snarast
möjligt efter det att de anställda väckt en arbetsmiljöfräga. Om åtgärder ej
vidtas inom överenskommen eller eljest skälig tid måste man lita lill
ingripanden genom samhällets tillsynsorgan. På samma sätt blir det
tillsynsorganen som får träffa avgörande när parterna inte når enighet om vilka
skyldigheter som författningsenligt åvilar arbetsgivaren.

Vad beträffar verksamhetsområdet för lokalt skyddsarbete
framhåller utredningen att de skyddstekniska frågorna fortfarande framstår som
utomordentligt betydelsefulla och alt det på arbetshygienens fält krävs vidgad
uppmärksamhet och allt kraftigare insatser. Även de erfarenheter

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 63

som vunnits om psykiska hälsorisker måste uppmärksammas i
del lokala skyddsarbetet. Frågor om företagshälsovård bör enligt utredningen
också falla inom ramen för samverkan, särskilt som en tillfredsställande utveckling
av förelagshälsovården i hög grad synes vara beroende av att man kan finna
former för de anställdas inflytande över denna.

Utredningen förutsätter att lagstiftningen som hittills
skett kompletteras genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. Det
är enligt utredningen av stort värde att sådana överenskommelser existerar vid
sidan av lagstiftningen och ger detaljregler angående den lokala
skyddsorganisationen. Den frivilliga överenskommelsen innebär fördelar i fråga
om föreskrifternas genomförande i praktiken. Framför allt är en sådan
överenskommelse ägnad alt öka parternas intresse för skyddsarbetet och
befordra deras aktiva medverkan och ansvarskänsla.

3.2.2 Utredningens förslag till nya samverkansregler

Utredningen framhåller all frågorna om arbetsmiljöns
utformning är en angelägenhet för alla på arbetsplatsen. Det är enligt
utredningen viktigt att den enskUde ges impulser all själv aktivt medverka till
förbättringar i arbetsmiljön och att det lokala skyddsarbetet organiseras med
beaktande av intresset alt alla anställda engageras däri. Olika vägar all
förverkliga önskemål härom diskuteras av utredningen.

Det står dock samtidigt klart för utredningen att de
särskilda kanaler som finns för de anställdas medverkan i skyddsorganisationen
- skyddsombud och skyddskommitté - måsle tilldra sig speciellt intresse när
lagregler om den lokala skyddsorganisationen skall formas. Utredningen föreslår
härvidlag en rad nyheter.

Tillsättande av skyddsombud

Utredningen föreslår alt skyddsombud skall utses vid alla
arbetsställen ' med minst fem arbetstagare. Därmed vill utredningen slopa en nu
gällande undantagsregel som främst tar sikte på mindre kontor, butiker och
liknande arbetsställen. Utredningen åberopar att skyddsförhållandena vid den
typ av arbetsställen som nyss nämnts ej sällan är sådana att del är starkt
påkallat att arbetstagare och arbetsgivare genom ett organiserat skyddsarbete
tar itu med problemen. Därjämte är det enligt utredningen motiverat att
skyddsombud alltid utses på arbetsställe med mindre än fem arbetstagare om
arbetsförhållandena påkallar det. Utredningen föreslår att arbetarskyddslagen
(40 § första stycket) ändras i enlighet med det anförda. Utredningen pekar på
alt det ankommer på lillsynsorganen att verka för all arbetslagarna utser
skyddsombud i den utsträckning som är föreskrivet.

Utredningen erinrar om alt del vid åtskilliga
arbetsställen finns huvudskyddsombud med uppgift bl, a, att vara en samordnande
länk mellan skyddsombuden. För arbetsställen med flera skyddsombud anser
utredningen det lämpligt att ett av skyddsombuden företräder dessa i

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 64

frågor som sträcker sig över mer än ett skyddsområde. Med
hänsyn till värdet av all ett av skyddsombuden svarar för kontakten dels utåt
och dels mellan skyddsombuden inbördes bör enligt utredningens mening
huvudskyddsombud alltid utses vid arbetsställe med mer än ett skyddsombud.
Utredningen föreslår att i arbetarskyddslagen (40 §) skrivs in en bestämmelse
om utseende av huvudskyddsombud i sådana fall.

Regionala skyddsombud

Utredningen framhåller att den lokala skyddsorganisationen
på många arbetsställen är otillfredsställande. Det framsiår som angeläget att
finna regler som stimulerar lill lokal skyddsverksamhet och därigenom ökar de
anställdas medverkan i fråga om arbetsmiljöns utformning vid alla de
arbetsställen det här gäller.

Utredningen erinrar om all möjligheten att utse
skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare vid visst arbetsställe infördes med
tanke på sådan verksamhet där svårighet föreligger att utse skyddsombud bland
arbetstagarna på grund av ofta förekommande växlingar i fråga om arbetsställe
eller arbetsstyrkans sammansättning. Enligt utredningen står dock inte numera
de tillfälliga arbetsställena på samma sätt som tidigare i förgrunden när det
gäller att utse regionala skyddsombud. I stället koncentrerar sig intresset
kring de speciella svårigheterna vid mindre arbetsställen att skapa en
tillfredsställande skyddsorganisation inom företaget.

Det ringa antalet anställda vid mindre arbetsställen gör
alt kretsen inom vilken skyddsombud kan utses är liten och att det kan vara
svårt att inom företaget få fram personer som är lämpliga och vilUga att bli
skyddsombud. Vid sådana arbetsställen är också tillgängligt erfarenhets-och
jämförelsematerial ofta litet. Vid mindre arbetsställen är det vidare inte
ovanligt att arbetslagarna känner sig så bundna i förhållande till
arbetsgivaren att de inte med kraft verkar för förbättringar i arbetsmiljön, i
synnerhet inte om erforderliga åtgärder skulle belasta företaget ekonomiskt.
Dessutom måsle man räkna med alt del finns särskilt stora svårigheter att ordna
utbildningsfrågan vid små företag. Ytterligare en påtaglig omständighet som gör
att skyddsorganisationen kan behöva förstärkas utifrån är att de mindre
företagen i allmänhet saknar tillgång till medicinska och tekniska experter
inom företagshälsovårdens område.

Skäl kan
alltså enligt utredningen anföras för att bygga ul systemet med regionala
skyddsombud med sikte på att ge de anställda på arbetsställen med bristfällig
skyddsorganisation ökal stöd. Utredningen framhåller samtidigt alt vissa
omständigheter har ansetts motivera att möjligheterna alt utse regionala
skyddsombud inte bör vara obegränsade. Därvid erinras om att samverkansreglerna
syftar till alt just de anställda pä arbetsstället genom att engageras i
skyddsverksamheten skall tillföra denna sina erfarenheter och fä intresse och
ansvar för arbetsmiljön. Det finns en risk för att detta syfte skjuls i
bakgrunden om skyddsarbetet för de anställdas räkning utförs av personer
utanför arbetsstället. Det har också framhållits att skyddsombud i princip bör
ha tillträde överallt inom

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 65

företaget och kunna ingå som medlem i projektgrupper av
alla slag. Detta kan stöta på svårigheter beträffande regionalt skyddsombud,
vare sig denne är fackföreningsfunktionär eller arbetstagare inom konkurrerande
företag, eftersom ombudets tillträde resp. närvaro kan ge anledning till
invändningar bl. a. från konkurrenssynpunkt. Vidare har anförts att kontakten
mellan skyddsombud och tjänsteman från yrkesinspektionen vid dennes besök på
arbetsstället försvåras om skyddsombud utsetts utanför de anställdas krets.

Vid
övervägande av olika synpunkter som kan anföras i frågan har utredningen kommit
fram lill alt systemet med regionala skyddsombud bör vidareutvecklas.
Utredningens avsikt är inte att bygga upp en organisation vid sidan av
yrkesinspektionen och den kommunala tillsynen för att utifrån kontrollera
skyddsverksamheten i företagen. Huvuduppgiften för de regionala skyddsombuden
skall i stället vara att aktivera det lokala skyddsarbetet. Med hänsyn lill de
befogenheter som avses tillkomma skyddsombuden framhålls att
verksamhetsområdet även för de regionala ombuden måsle vara klart angivel
beträffande såväl olika arbetsställen som skyddsområden inom dessa.

När det
sedan gäller att närmare avgöra för vilka arbetsställen regionall skyddsombud
skall kunna utses, finns det enligt utredningen anledning att beakta att
skyddsorganisationens beskaffenhet inte bara är avhängig av företagets storlek,
ulan att goda arbetsmUjöer kan finnas i små företag och att även stora företag
kan ha en bristfällig skyddsorganisation. Detla talar för att man inte genom en
lagregel bör låsa möjligheten att utse regionalt skyddsombud till förelag med
visst högsta antal anställda. Avgörande vikt bör i stället kunna fästas vid
förekomsten av skyddskommitté. Utredningen anser att man kan ge det riktmärket
alt i företag, där skyddskommitté saknas, ett behov ofta föreligger av
regionall skyddsombud. Har å andra sidan skyddskommitté tillsatts bör man
kunna utgå från att arbetstagarna är beredda att på ett aktivt sätt engagera
sig i skyddsarbetet och har möjlighet att i samarbete med arbetsgivaren bevaka
att arbetsmUjön är tUlfredsstäUande. Vid bedömningen av om regionalt
skyddsombud bör utses finner utredningen alt man får ta hänsyn lill de
riskförhållanden som föreligger på arbetsstället. Däremot skall arbetsgivaren
inte, såsom enligt nuvarande tillämpning, ha möjlighet att ensidigt motsätta
sig att sådant skyddsombud utses. Prövningen av frågan om regionalt skyddsombud
får utses vid visst arbetsställe bör enligt utredningen ligga hos
yrkesinspektionen. Frågan avses därvid skola behandlas i den
yrkesinspeklionsnämnd som utredningen föreslår inrättad.

Utredningen
föreslår alt arbelarskyddslagen (40 § Iredje stycket) ändras i enlighet med del
anförda. För arbetsställe där skyddskommitté ej tillsatts skall således
yrkesinspektionen, om förhållandena påkallar del, kunna medge alt skyddsombud
utses utanför kretsen av arbetstagare. Utredningen utgår därvid från all
skyddskommitté alltid tillsätts på arbetsställe där arbetsgivaren eller
arbetslagarna begär del.

5 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 130

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 66

Skyddsombudens uppgifter

Utredningen anmärker att del i gällande arbetarskyddslag
saknas grundläggande bestämmelser om vad som är skyddsombudens uppgifter. För
att ytterligare befästa skyddsombudsinstilulionen bör enligt utredningens
uppfattning sådana bestämmelser tas in i lagen. Uppgifter för såväl lokala som
regionala skyddsombud bör enligt utredningen vara all företräda arbetstagarna i
skyddsfrågor och verka för tiUfredsställande skyddsförhållanden inom
skyddsområdet. Skyddsombudet skall inom sitt skyddsområde vaka över säkerheten
och sundheten i arbelet. En aktiv insats frän skyddsombudets sida bör enligt
utredningen på allt sätt främjas. Finns grundad anledning att misstänka all
arbetsförhållandena innebär risker för arbetstagarna med hänsyn lill exempelvis
förekomsten av farliga ämnen eller produkter skall skyddsombudet kunna kräva
att arbetsgivaren låter kontrollera skyddsförhållandena. Där skyddskommitté
inte finns skall skyddsombud och arbetsgivare gemensamt planera förelagshälsovården
efler företagels behov. Skyddsombudet skall vidare delta vid planeringen av
lokaler, maskiner och andra anordningar samt arbetsmetoder. Uppgifterna i
samband med planeringen av arbetslokaler m, m, behandlas närmare av utredningen
i anslutning till förslagen om nya regler om förhandsprövning (se under avsnitt
4,2),

Utredningen betonar också den del av skyddsombudens
uppgifter som går ut på att vinna övriga arbetstagares aktiva medverkan i
skyddsarbetet. Utredningen erinrar om att det regionala skyddsombudets uppgift
i första hand ligger på detla plan och all även lokala skyddsombud har en
viktig roll när det gäller att höja övriga arbetstagares skyddsmedvetande.

I anslutning till det anförda framhåller utredningen all
det är väsentligt att skyddsombuden erhåller lämplig utbildning för att de
skall kunna effektivt fuUgöra sina uppgifter. Utredningen anser att detla bör
markeras genom en grundläggande lagbestämmelse av innehåll att arbetsgivare
och arbetstagare gemensamt svarar för att skyddsombud får behövlig utbUdning.
Utredningen behandlar utbildningsfrågan närmare i ett särskilt avsnitt (se
under 6,2),

Utredningen föreslår att de nya bestämmelsema om
skyddsombudens uppgifter liksom den grundläggande regeln om ansvaret för
skyddsombudens UtbUdning tas in i en ny paragraf (40 a §) i arbetarskyddslagen,

1 anslutning till en redovisning av synpunkter på
skyddsombudens verksamhet föreslår utredningen dessutom vissa kompletteringar
av arbetarskyddskungörelsen för att åstadkomma ökad fasthet i formerna för
skyddsombudens handlande. Det gäller här frågor om skyddsombuds framställning
lill arbetsgivaren samt skyddsombuds möjlighet att påkalla behandling av
skyddskommittén resp, yrkesinspektionen.

Utredningen föreslår att i 64 § arbetarskyddskungörelsen
anges alt arbetsgivaren skall underrätta skyddsombud om till vem framställning
skall ske i skyddsfrågor, I framställning skall bl, a, kunna begäras alt viss
undersökning sker av förhållandena inom skyddsombudels bevaknings-område.
Vidare föreslås i samma paragraf en föreskrift om alt skyddsombud på begäran
skall erhålla skriftligt bevis om framställning som han

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 67

gjort lill arbetsgivaren. En jämkning förordas av den
gällande bestämmelsen i kungörelsen om rätt för skyddsombud att påkalla
skyddskommitténs behandling av skyddsfråga. Sådan rätt bör enligt utredningen
avse alla frågor som skyddsombud anser bör behandlas direkt av skyddskommittén.
Utredningen föreslår också att särskilda bestämmelser införs i kungörelsen om
möjlighet för skyddsombud att påkalla ingripande av yrkesinspektionen i fall då
ombudet inte ulan dröjsmål får besked i en fråga där framställning gjorts till
arbetsgivaren samt i fall då framställning till arbetsgivaren inte beaktas inom
skälig tid.

Arbetarskyddslagens samverkansbestämmelser är tillämpliga
också när det gäller att förebygga personskador lill följd av brand. En erinran
härom finns i brandstadgan (21 §). Utredningen framhåller bl. a. att medverkan
måste kunna påräknas av skyddsombud beträffande brandförsvarsuppgifter som
motiveras från arbetarskyddssynpunkl. Utredningen ser det som angelägel alt
skyddsombud ges tillfälle att närvara vid förrättningar enligt brandlagen på
arbetsstället. 1 sistnämnda avseende föreslår utredningen att en regel införs i
brandstadgan (21 §).

Skyddsombuds rätt att få upplysningar

Utredningen framhåller att skyddsombud för alt kunna
fullgöra sina uppgifter måste ha möjlighet att följa utvecklingen inom sitt
skyddsområde genom att ta del av handlingar som ger upplysningar av betydelse
för bedömande av skyddsförhållandena. Arbetarskyddskungörelsen och
partsöverenskommelserna innehåller f. n. vissa bestämmelser i ämnet. Med hänsyn
till frågans vikt anser utredningen all bestämmelser av detta slag bör tas in i
lagen.

I första hand skall skyddsombud ha rätt att ta del av
uppgifter i sådana handlingar som nu nämns i 64 § arbetarskyddskungörelsen,
nämUgen arbetsbok, minderårigförteckning, meddelanden från tiUsynsorgan samt
intyg över besiktning och provning av tekniska anordningar av olika slag.
Skyddsombudets befogenheter i delta avseende bör emellertid enhgt utredningen
inte låsas genom någon uppräkning utan bör avse en rätt att ta del av de
handlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som är ay betydelse för
skyddsombudets verksamhet. Den bestämmelse härom som föreslås intagen i
arbetarskyddslagen (40 a §) bör innebära en rätt all få del även av
upplysningar som arbetsgivaren inhämtat från exempelvis utomstående
konsultföretag. Utredningen understryker vikten härav bl. a. med hänsyn till
att skyddsombudet enligt utredningens förslag skall delta vid planeringen av
nya eller ändrade lokaler, anordningar och arbetsmetoder.

Skyddsombudets rätt till ledighet för uppdraget

Utredningen anser att det är av grundläggande betydelse
att bristande tid inle lägger hinder i vägen för skyddsombudet all fullgöra
sina uppgifter. För all ge tUlräckligt fast form åt skyddsombudsinstilulionen
och för alt tillförsäkra skyddsombuden möjlighet att ägna sig åt skyddsverksamheten
är del enligt utredningen nödvändigt all i lagen

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 68

skriva in en bestämmelse att skyddsombud skall beredas
erforderlig tid för att fuUgöra sina uppgifter. 1 en sådan bestämmelse ligger
att skyddsombud under denna tid skall kunna verka ulan att göra ekonomiska
förluster genom minskad arbetsinkomst.

1 alla akuta situationer Ugger det enligt utredningen i
sakens natur att ombudet på egen hand bestämmer lidsålgången för
skyddsåtgärden. Beträffande det löpande skyddsarbetet, såsom allmänna översyner
samt rådgivning och diskussioner i skyddsfrågor, är det å andra sidan lämpligt
att arbetsgivare och arbetstagare genom lokala förhandlingar träffar
överenskommelser. Utredningen anser all arbetsgivare och skyddsombud i de
flesta fall bör kunna nå enighet om den lid som bör stå lill ombudets förfogande.
Kan man i någol fall inte enas får frågan hänskjutas till avgörande av
yrkesinspektionen.

Mot bakgrunden av all det kan vara fråga om vikliga
skyddsfrågor skall enligt utredningens (majoritetens) uppfattning skyddsombudet
i avvaktan på inspektionens ställningslagande ej vidkännas löneavdrag för den
lid han ägnar åt del löpande skyddsarbetet. Om sedan yrkesinspektionen finner
all skyddsombudet uppenbarligen tagit ut alltför mycket tid för
skyddsombudsuppdragel får delta regleras i efterhand genom löneavdrag eller på
annat lämpligt sätt. På den förevarande punkten har arbetsgivarnas båda
representanter i utredningen anmält reservation. De har hävdat alt
ulredningsmajoritelen här uttalat sig på ell sätt som strider mol gällande
princip om tolkningsföreträde för arbetsgivaren i tolkningslvisler om
arbetsskyldigheten. Därjämte har reservanterna ansett att utredningen över
huvud taget inte bort gå in på en fråga som gäller tolkningsföreträ-del med
hänsyn till att hela detta problemkomplex ligger inom ramen för arbetsrättskommitténs
uppdrag.

En överenskommelse mellan parterna om den lid som skall
stå till skyddsombudets förfogande bör enligt utredningen gälla till dess ny
överenskomrnelse ingås mellan parterna eller nytt avgörande träffas av
yrkesinspektionen, Detla får betydelse i fall då omständigheterna ändrats
enligt den ena partens uppfattning. Parterna kan även överenskomma att frågor
av denna art skall hänskjutas lill avgörande av samarbetsorgan. Dessa frågor
finner utredningen väl ägnade all avgöras i sådan ordning.

Kostnaderna för de regionala skyddsombudens verksamhet bör
enligt utredningen bäras av arbetsgivarna. De arbetsgivare som har lokala
skyddsombud förutsätts ju enligt utredningsförslaget ersätta dessa för förlorad
arbetsförtjänst. Utredningen föreslår att principen om arbetsgivarnas
ersättningsskyldighet slås fast i lagstiftningen. Detta sker lämpUgen så, att
Kungl. Maj:t genom en bestämmelse i arbetarskyddslagen bemyndigas att utfärda
föreskrifier i ämnet. Med stöd härav intas en bestämmelse i arbelarskyddskungörelsen
av innebörd att ersättning för skyddsarbete som regionalt skyddsombud utför
skall utges av arbetsgivaren vid arbetsstället. Hur ersättningsfrågorna i
praktiken skall regleras bör enligt utredningen med den angivna utgångspunkten
kunna lösas mellan parterna. Utredningen anser all överenskommelser branschvis
ligger nära till hands.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 69

Särskild befogenhet för skyddsombud

Utredningen anmärker att del hittills inte funnits någon
allmän reglering vare sig i lag eller pä annat säll beträffande skyddsombuds
inöjlighet all ingripa i farliga situationer. Skyddsombud har alltså f. n. inte
några befogenheter att avbryta ett arbete även om han bedömer att delta är
alltför riskabelt för den arbetstagare som skall ulföra uppgiften. Det är
enligt utredningens uppfattning en brist i nuvarande lagstiftning att
skyddsombud, till vars uppgifter det hör att verka för säkerhet i arbetet, inle
har tillräckliga befogenheter att handla då allvarlig fara hotar på grund av
bristfälliga skyddsförhållanden.

Föreligger
en fara skall ombudet i första hand vända sig till arbetsgivaren eller dennes
företrädare och begära att åtgärder vidtas. Ger denna framställning inle
resullal har skyddsombudet alt påkalla ingripande av yrkesinspektionen. Enligt
utredningen aktualiseras frågan om all avbryta arbelet genom skyddsombudets
ingripande i de fall där rättelse på grund av all faran är överhängande inte
kan ske den normala vägen. Utredningen anser all skyddsombud i delta läge
måste ha särskUd befogenhet att agera. Innebär arbetsuppgift omedelbar och
allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa bör skyddsombudet, i avvaktan
på yrkesinspektionens ställningstagande, under angivna förutsällning ha räll
all bestämma att arbetet skall avbrytas. Utredningen föreslår en bestämmelse av
detta innehåll i arbetarskyddslagen (40 b §). Utredningen framhåller att de
situationer som avses inle behöver vara av livshotande karaktär. Det räcker i
och för sig med risk för kroppsskada. Samtidigt måste hällas fast vid att det
skall vara fräga om lägen då faran är överhängande och dessutom av allvarUg
beskaffenhet. Den förordade bestämmelsen bör enligt utredningen tUlämpas endast
då den förelagda arbetsuppgiften går utöver de åtaganden som följer av
anställningsavtalet. Det måste nämUgen beaktas all i många arbetsuppgifter
ligger ett risklagande och all detta är nödvändigt från samhällssynpunkl. Som
exempel härpå nämns brandmannens arbetsuppgifter i samband med eldsvåda. I
förutsätlningarna för ingripande ligger alltså också alt risklagandel framstår
som onödigt och gående utöver vad som kan vara förutsatt med hänsyn lill
arbetets karaktär.

En annan
situation då motsvarande befogenhet för skyddsombud som nyss sagts bör vara
motiverad är enligt utredningen del fall all överträdelse sker av
tillsynsorgans förbud mot visst arbete eller mot användning av viss lokal,
maskin e. d. Utredningen föreslår att skyddsombud ges räll att bestämma alt
arbete skall avbrytas om arbetsgivare underlåter alt ställa sig till
efterrättelse meddelat sådant förbud som vunnit laga kraft eller som skall
gälla omedelbart. Ett tillägg i arbetarskyddslagen föreslås också i detla
hänseende.

Föreslagna utvidgningar av skyddsombudens befogenheter
syftar enligt

utredningen
lill alt ge ökad tyngd åt skyddsombudens handlande i riskfyllda lägen och all
inskärpa viklen av all förelagen har en effektiv skyddsorganisalion med
möjlighet att utan dröjsmål fatta beslul i skyddsfrågor. Det framsiår för
utredningen som uppenbart att rätten att

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 70

stoppa ett -arbete endast bör aktualiseras i
undantagsfall. Med en fungerande lokal skyddsorganisalion bör i de allra flesta
fall möjlighet finnas alt behandla frågan inom denna organisation.

Utredningen erinrar om att skyddsombud som förfarit
vårdslöst eller mot bättre velande i samband med sitt ingripande enligt
allmänna skadeståndsrättsliga regler kan åläggas skyldighet att ersätta de
skador som ingreppet medfört. Utredningen anser emellertid att en särskild
reglering av skadeståndsfrågan i stället bör gälla på området. Denna reglering
bör i vissa avseenden knyta an till kollektivavtalslagens skadeståndsbestämmelser.

Rätt till ersättning för arbetsgivaren bör enligt
utredningens uppfattning inträda endast om skyddsombud avbryter arbete fastän
skäl härtill uppenbarligen saknas. Liksom enligt koUeklivavtalslagen bör vid
bedömande av om och i vad mån skada uppstått hänsyn skall las även till
omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Vidare bör skadeståndet
under vissa omständigheter kunna nedsättas och, beträffande skyddsombudet,
vara begränsat liU beloppet. Vid utformningen av reglerna bör hänsyn las lill
alt skyddsombud, som valts av fackförening eller annan liknande förening av
arbetstagare eUer tUlhör sådan förening, uppträder inle för egen räkning utan
som företrädare för föreningen. Skyldighet all utge skadestånd bör då kunna
uppkomma för vederbörande arbetslagarorganisation. Detta skall dock gälla
först sedan organisationen haft tUlfälle att la ställning i frågan. Någon
skadeståndsskyldighet skall inle inträda om organisationen omedelbart därefter
förklarar att arbete bör återupptas.

1 fråga om skadeståndsansvaret föreslår utredningen att
bestämmelser i enUghet med det anförda tas in i arbetarskyddslagen (40 b §),
Talan om skadestånd bör enligt utredningen föras inför arbetsdomstolen. Bestämmelse
härom föreslås i 44 § arbelarskyddslagen.

Utredningen pekar också på att det för skyddsombud som
missbmkal sina befogenheter att ingripa kan bli fråga om avskedande på grund av
kontraktsbrott i anställningsförhållandet.

Ans tälln ings trygghet

.Arbetarskyddslagen (42 §) upptar i sin gällande lydelse
ett förbud för arbetsgivare mot att skilja arbetstagare från anställningen på
grund av all han utsetts till skyddsombud eller i anledning av hans verksamhet
som skyddsombud. Utredningen har kommit fram lill alt man bör söka ytterligare
förstärka skyddet för skyddsombud beträffande uppsägning och avskedande.
Skyddsombud, som gör gällande att han skilts från sin anställning med anledning
av uppdraget att vara skyddsombud, bör sålunda enligt utredningen ha rätt att
kvarstå i anställningen till dess frågan avgjorts genom förhandlingsuppgörelse
eller av domstol. Undantag måste dock göras för sädana fall då arbetsgivaren
visar att åtgärden vidtagits på grund av förfarande som berättigar honom att
omedelbart häva arbetsavtalet. En reglering med motsvarande innehåll finns i
överens-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 71

kommelse mellan SAF och LO den 20 februari 1970 om
klubbordförandens ställning i förelaget. Utredningen föreslår att lagbestämmelser
av nu angiven innebörd tillskapas genom ett tillägg i 42 § arbelarskyddslagen.

Tillsättande av skyddskommitté

Utredningen framhåller att skyddskommittéinslilutionen är
av väsentlig betydelse för att samarbetslanken beträffande skyddsarbete skall
kunna förverkligas i önskvärd utsträckning. Är riskerna för yrkesskador
påtagliga finns det enligt utredningen ofta anledning att ha skyddskommitté
redan då antalet arbetstagare är avsevärt lägre än 50, Utredningen anser det
emellertid rimligt all som hittills låta antalet 50 arbetstagare vara den
nedersta gränsen för de fall då skyddskommitté under alla förhållanden skall
finnas. Dessutom föreslår utredningen all skyddskommitté oberoende av antalet
anställda alltid skall lillsällas om arbetsgivaren eller arbetstagarna begär
del. Bestämmelse härom föreslås intagen i arbelarskyddslagen (41 §).
Utredningen klargör att den inte anser att del finns något att erinra mot att
förelagsnämnd handlägger även skyddsfrågor. Därvid förutsätter utredningen dock
att parterna är ense om att företagsnämnden skall ersätta skyddskommitté och
att nämnden i sin angivna funktion inrymmer de ledamöter som enligt
utredningens förslag bör ingå i skyddskommitté.

Skyddskommitténs uppgifter

Skyddskommittén skall enligt utredningens uppfattning ha
en central ställning inom den lokala skyddsverksamheten. Huvuduppgiften för
kommittén skall vara att verka för och få till stånd en god arbetsmiljö, Inga
väsentliga arbelsmiljöfrågor bör få undandras skyddskommittén. Kommittén skall
bl, a. avhandla målsättningen för och planeringen av skyddsverksamheten samt
diskutera investeringsbehoven.

Skyddskommittén skall redan enligt gällande lagstiftning
noga följa utvecklingen i frågor som rör skyddet mot ohälsa och olycksfall i
arbete, TUl skyddskommitténs område hör traditionsenligt skyddsförhållandena på
arbetsstället saml även utbildnings- och upplysningsfrågor beträffande
arbetsmiljön. Utredningen vill emellertid särskilt fästa uppmärksamheten på
skyddskommitténs befattning med företagshälsovårdsverksamhel som berör
arbetsstället.

Planeringen av företagshälsovården på det lokala planet
skall enligt utredningens uppfattning i princip ske inom skyddskommittén. Där
skall således inriktningen av verksamheten läggas upp. Där skall också handläggas
andra frågor om företagshälsovården så att de anställda ges inflytande både då
den planeras och byggs upp och då den utövas.

Utredningen framhåller att det är den förebyggande
verksamheten inom företagshälsovården som de anställdas inflytande framför allt
bör inriktas på. Som exempel på frågor där detla inflytande bör komma till

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 72

uttryck nämns förelagshälsovårdens organisation samt
uppläggningen av förelagshälsovårdens arbetsrutiner och av generellt verkande
hälsovårdsåtgärder som direkt berör arbetstagarna. Vidare kan frågorna gälla
exempelvis vilka yrkeshygienisk-lekniska mätningar och utredningar som bör
företas liksom ergonomiska bedömningar i samband med planering och
konstruktion.

Med del sagda avser utredningen inte att hindra att
parterna lokalt väljer alt bedriva samarbetet i frågor angående
företagshälsovård i annat samarbetsorgan, exempelvis företagsnämnd eller
särskilt råd för företagshälsovård. Skyddskommittén skaU dock inte kunna
förbigås. Har behandling i särskilda former skett måsle i vart fall en
redovisning av resultatet härav ske i skyddskommittén. Därvid skall alltid
tinnas möjlighet att påfordra ytterligare behandling också i skyddskommittén.

Utredningen understryker alt skyddskommittén i sin
verksamhet inle endast skall inrikta sig på de rådande förhållandena inom dess
skyddsområde. Stor uppmärksamhet skall även ägnas ål frågor om planering av
lokaler, anordningar och arbetsmetoder. Denna sida av skyddskommitténs
verksamhet behandlas närmare i avsnittet om förhandsprövning (se under 4,2),

Utredningen föreslår alt det genom nya bestämmelser i
arbetarskyddslagen (41 a §) slås fast att skyddskommitténs uppgifter skall
utformas i enlighet med vad utredningen anfört.

Skyddskommitténs befogenheter

Om en fråga faller inom skyddskommitténs område skall
enligt utredningen därav följa att frågan i princip skall behandlas inom kommittén
innan något avgörande sker, I undanlagsfall kan dock situationen vara sådan att
det är motiverat alt exempelvis skyddsombud för frågan direkt lill
yrkesinspektionen. Vidare får undanlag göras för sådana frågor varom enighet
kunnat uppnås redan i ett tidigare skede mellan skyddsombud och företrädare för
arbetsgivaren och där åtgärd kommer lill stånd pä denna väg.

Rörande ordningen för skyddskommitténs behandling anför
utredningen följande. Uppnås enighet mellan å ena sidan dem som representerar
arbetsgivaren och å andra sidan dem som företräder arbetstagarna finns grund
för skyddskommittén alt fatta beslul som kan förutsättas bli verkställt. Kan i
skyddskommittén företrädare för de båda parterna inte ena sig om beslut bör den
ordningen gälla att fråga som faller inom ramen för arbetarskyddslagstiftningen
utan dröjsmål hänskjuts tUl yrkesinspektionen på begäran av ledamot. Därvid
skall protokoll från skyddskommitténs sammanträde så snart det kan ske genom
ordförandens försorg översändas till yrkesinspektionen, som har att la
ställning i den hänskjut-na frågan.

1 anslutning härtill framhåller utredningen att
yrkesinspektionen vid sin prövning av hänskjulna frågor självfallet har att
tillämpa den gällande arbetarskyddslagstiftningen och att hålla sig inom de
gränser som beting-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 73

as härav. Utredningen pekar på att vissa frågor som
uppkommer i skyddskommittén lorde vara av den art att de mera lämpar sig för
behandling i särskilt samarbetsorgan. Eventuellt omfattas de inle av
lagstiftningen och kan då inte avgöras av yrkesinspektionen. Utredningen
understryker värdet av att samarbetsorgan tillskapas till vilka frågor av sådan
art kan hänskjutas frän skyddskommittén.

Utredningens förslag innebär bl, a, en garanti för att
skyddsfrågor, inberäknat frågor om förelagshälsovård, blir behandlade i
skyddskommittén. Kan enligt nyss angivna förfarande avgörande inte ske
beroende på att parterna ej kan gemensamt nå fram till beslut i skyddskommittén
och att ej heller annat samarbetsorgan slår lill buds samt att frågan ej faller
inom yrkesinspektionens kompelens - tillkommer avgörandet arbetsgivaren.
Utredningen erinrar om alt också frågor av denna art kan hänskjutas till
förhandUng,

Utredningen anför att svårigheter ibland synes föreligga
att få skyddsåtgärder verkställda utan dröjsmål, även om enighet i och för sig
föreligger om alt åtgärden skall vidtas. Därför bör enligt utredningens uppfattning
samtidigt som skyddskommittén beslutar om viss åtgärd anges den tid eller det
lidsprogram som gäller för beslutels verkställighet. Har åtgärden inte
vidtagits inom denna tidsram eller, om viss tid ej har angetts, inom skälig tid
efler beslutets fattande, kan yrkesinspektionens ingripande påkallas. Med
hänsyn lill all parterna en gång varit överens om att åtgärden skall vidtas
anser utredningen en sådan utveckling tänkbar endast i undanlagsfall. En
särskild bestämmelse att skyddskommittén om möjligt skall ange den tid, inom
vilken åtgärd skall vara verkställd, bör emellertid enligi utredningen ge
arbetsgivaren särskild anledning att se till hur verkställigheten fungerar.

Utredningen
föreslår all den förordade ordningen för handläggning av skyddsfrågor kommer
lill uttryck i lagstiftningen förutom genom tidigare nämnda bestämmelse om
skyddskommitténs uppgifter genom bestämmelser som införs i
arbelarskyddskungörelsen. Där bör sålunda föreskrivas all fråga, som faller
inom ramen för arbetarskyddslagstiftningen, på begäran av ledamot i
skyddskommitté skall hänskjutas till avgörande av yrkesinspektionen om inle
företrädare för arbetsgivare och arbetstagare kunnat ena sig om kommitténs
beslut. Där föreslås också en bestämmelse som anger att i beslut av
skyddskommitté bör anges den tid inom vilken beslutet skall vara verkställt.

Skyddskommitténs sammansättning

Utredningen anser att om arbetet i skyddskommittén skall
kunna bedrivas effektivt måste i kommittén ingå företrädare för arbetsgivaren
med tillräckliga beslutsbefogenheter. En representant för ledningen på
arbetsstället bör enligt utredningen ingå i skyddskommittén. Det framhålls alt
man inte kan fordra alt arbetsgivarrepresentanten har oinskränkta befogenheter
att fatta beslut beträffande arbetsmiljön på arbetsstället. Utredningen syftar
emellertid till ett smidigt beslutsförfarande, som gör

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 74

att inom skyddskommittén behandlade frågor inte behöver
prövas ytterligare. För all trygga en stark ställning för skyddskommittén bör
på motsvarande säll företrädare för arbetstagarnas organisationer på arbetsstället
om möjligt ingå i kommittén. Skyddsombud skall också finnas bland kommitténs
ledamöter.

Utredningen föreslår att bestämmelser om skyddskommitténs
sammansättning i angivna avseenden förs in i arbelarskyddskungörelsen.
Därjämte föreslås i kungörelsen bestämmelser om att företrädare för
företagshälsovården bör vara närvarande vid kommitténs sammanträden samt om
att skyddskommitté bör sammanträda minst en gång var tredje månad. Utredningen
framhåller att den velat undvika formaUsering av det lokala skyddsarbetet och
att den därför avstått från att föreslå ytterligare bestämmelser om
skyddskommitténs sammansättning eller organisationen kring kommittén.

Tystnadsplikt

Med hänsyn till de utökade befogenheter som föreslås för
skyddsombud och skyddskommitté och den vidgade insyn för skyddsombud och
ledamot i kommittén som kan följa därav bör enligt utredningens uppfattning för
dem införas tystnadspUkt i vissa avseenden. Det bör sålunda åligga skyddsombud
och ledamot av skyddskommittén att inte obehörigen yppa eller nyttja vad han
under uppdraget erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande
eller förhållande av betydelse för landels försvar. Bestämmelser om tystnadsplikt
av sådan innebörd och straffbestämmelser som ansluter därtill föreslås i
arbelarskyddslagen (51 och 68 §§), Alt sålunda viss tystnadsplikt åvilar
skyddsombud och ledamot i skyddskommitté bör enligt utredningen ytterligare
bidra till att stärka skyddsombuds och skyddskommittés ställning och
handlingsmöjligheter.

3,3 Remissyttrandena 3.3.1 Allmänna synpunkter

Remissinstanserna instämmer allmänt i utredningens
bedömning att samarbetet mellan arbetsmarknadsparterna i de lokala
skyddsorganisationerna bör byggas ut och intensifieras. Stor enighet råder
också om att huvudtemat därvid måste vara ökad medverkan och förbättrat
inflytande vid arbetsmiljöns utformning för dem som är sysselsatta på
arbetsplatserna. Synpunkter i remissyttrandena av denna innebörd bl, a, från
arbetsplatsremissen har redovisats i avsnitt 2,2.

Utredningsförslaget beträffande den lokala
skyddsverksamheten uppfattas genomgående av remissinstanserna som välmotiverat.
Bl, a, LO har åsikten att förslaget otvivelaktigt ökar förutsättningarna för de
anställda att påverka sin arbetsmiljö.

LO, TCO och arbetsrättskommittén noterar att
utredningen inte

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 75

ansett sig kunna gå så långt i sina förslag att
arbetstagarna blivit jämställda med arbetsgivarna när det gäller alt fatta
beslut i arbetsmiljöfrågor. Samtidigt uttrycker dessa remissinstanser sin
förståelse för att utredningen bl, a, med hänsyn till arbetsrättskommitténs
uppdrag inte gått direkt in på frågor om arbetsledningsrätten och
arbetstagarnas beslutsmedverkan när det gäller driftsförhållanden och
personaladministration, utan i huvudsak begränsat sig till att inom ramen för
gäUande arbetsrätlsliga principer söka skapa ett förbättrat mönster för hur de
anställda i arbelsmiljöfrågor skall föra fram synpunkter och få dessa beaktade,
Arbetsrättskommiltén erinrar om att kommitténs direktiv ger anvisningar om
lagstiftningsåtgärder som kan komma att medföra betydelsefulla ändringar i
rättsförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare även när del gäller de
senares inflytande över arbetsmUjöområdet, Behovet av sådana åtgärder har
understrukits vid arbetspktsremissen. SAF anser för sin del att den
organiserade skyddsverksamheten i företagen även i fortsättningen bör bedrivas
under arbetsgivarnas ledning.

Utredningens förslag med syfte att förstärka
skyddsombudens och skyddskommittéernas ställning i den lokala
skyddsverksamheten har fått mycket stark anslutning under arbetsplatsremissen.
Därvid har inte minst den avsedda ökade självständigheten vid skyddsombudsuppdragets
fullgörande noterats med gillande. Som förut nämnts har behovet av utbildning
för all möta det större ansvar för skyddsombuden som blir följden av
utredningens förslag understrukits pä många håll. Utredningens inriktning i
första hand på åtgärder för att vidga uppgifter och befogenheter för
skyddsombud och skyddskommittéer anses riktig.

Skogs- och lantarbetsgivareföreningen finner att
bestämmelser för att bättre än f, n, markera skyddsombudens ställning och
precisera deras befogenheter kan vara motiverade. Enligt föreningen har
utredningen emeUertid i vissa delar skjutit över målet och föreslagit
bestämmelser som kan vara svåra att tillämpa och som dessutom kan skapa
svårbemästrade situationer för skyddsombud, SAF anser att efterlevnaden av allmänna
och lokala skyddsföreskrifter från de anställdas sida inte är tillfredsställande
och anser att dessa frågor i första hand bör angripas med utökad information
och upplysning och genom att uppmärksamheten på den enskilde arbetstagarens
ansvar skärps.

Partssamverkan och arbetstagarinflytandet i den lokala
skyddsorgani-salionen kan enligt utredningen främjas genom att behandlingen av
arbetsmiljöfrågorna knyts fastare till skyddskommittéerna. Denna uppfattning
delas av det slora flertalet remissinstanser. Arbetsplatsremissen ger besked om
ett markant stöd åt utredningens förslag rörande skyddskommittéernas
organisation och uppgifter. Däremot innehåller yttrandena från SACO och SR
reservationer i detta hänseende. Dessa remissinstanser anser alt utredningen
inte tagit tillräcklig hänsyn till det syslem för arbetstagarinflytande, van
företagsnämnderna ingår och där frågor med nära samband med arbetsmiljön skall
behandlas. Landstingsförbundet har vissa invändningar rörande
skyddskommittéernas kompetensområde.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 76

3.3.2 Skyddsombud

Tillsättande av skyddsombud

Utredningens förslag om att skyddsombud utan undantag
skall utses vid arbetsställen med minst fem arbetstagare har inte mött några
invändningar under remissbehandlingen. Likaså har förslaget om alt skriva in en
besiämmelse om huvudskyddsombud i lagen genomgående tillstyrkts eller lämnats
ulan erinran.

Värdet av en reglering av huvudskyddsombudsinstitutionen
understryks av arbetarskyddsstyrelsen, LO, KF och SFO. LO pekar på att
bestämmelsen om huvudskyddsombud ökar möjligheterna lill samordning av den
fackliga arbelarskyddsverksamheten på arbetsstället och underlättar för
arbetsgivaren och dennes representanter att vända sig till huvudföreträdare på
den fackliga sidan. Viktigt är också att utbildningen av skyddsombud kan
koncentreras till huvudskyddsombud i initialskedet.

Utredningen föreslår en i huvudsak redaktionell ändring i
gällande bestämmelse om hur skyddsombud utses. 1 remissyttrandena från arbetsdomstolens
ordförande, arbetsrättskommiltén, RÅ och socialstyrelsen framförs önskemål om
förtydliganden när det gäller ordningen för utseende av skyddsombud, LO
förordar alt bestämmelsen i detta hänseende utformas så att det i första hand
ankommer på avlalsbunden lokal organisation att utse skyddsombud. Härigenom nås
överensstämmelse med vad som enligt avtal mellan arbetsmarknadsparternas
huvudorganisationer gäller för större delen av arbetsmarknaden,//ovrötfen/ör
övre Aforr-land anser alt del i första hand bör ankomma på dem som är anställda
på arbetsstället att utse skyddsombud. Enligt Skogs- och lantarbetsgivareföreningen
bör del finnas möjlighet för tillsynsorgan att påverka valet av skyddsombud sä
att lämpliga personer med gott omdöme utses,

KF är tveksamt till det formella krav på huvudskyddsombud
som utredningen uppställt, KF åberopar all del i vissa typer av verksamhet
finns risk för att samordningsfunktionen går förlorad om man får en mängd
huvudskyddsombud i samma skyddsorganisation, TCO framhåller för sin del att
flera huvudskyddsombud bör kunna utses på arbetsställen med verksamheter av
skilda slag och i skilda former.

Regionala skyddsombud

I stort sett alla remissinstanser godtar utredningens
förslag om ökade möjligheter att utse regionala skyddsombud utanför kretsen av
arbetstagare vid arbetsstället, 1 samband med arbetsplatsremissen har stort
och positivt intresse visats för förslaget om de regionala skyddsombuden av
deltagare från fackliga organisationer vars verksamhet lill stor del läcker
mindre arbetsställen, Arbelarskyddsstyrelsen framhåller alt del är angelägel
att regionala skyddsombud utses i ökad omfattning med hänsyn lill
skyddsfrågorna vid mindre förelag. Styrelsen betonar alt de regionala ombuden
bör ses som representanter för arbetslagarna och inle som något slags
tillsynsorgan.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 77

Några arbetsgivarorganisationer visar en viss reservation
i hållningen lill utredningsförslaget om de regionala skyddsombuden, SAF finner
att förslaget i stort sett är rimligt. Föreningen anser dock att man för arbetsställen
där regionala ombud förekommer har att räkna med en viss risk för att den
gemensamma skyddsverksamheten inom företaget eftersatts i avvaktan på
initiativ utifrån. Det finns enligt SAF också en risk för all det regionala
skyddsombudet av såväl arbetsgivaren som arbetslagarna kommer alt betraktas
mera som en utomstående inspektör än som en medverkande i företagets
skyddsarbete. Med hänsyn härtill anser SAF att regionalt skyddsombud bör
tillsättas mycket restriktivt och att samråd alltid bör ske mellan
arbetsmarknadsparterna i dessa frågor,

HAO framhåller att parterna i första hand bör gemensamt
bedöma förutsättningarna för tillsättande av regionall skyddsombud, grunderna
för ombudets verksamhet, ersättningsfrågor m, m. Först i andra hand bör frågan
gå till yrkesinspektionen för avgörande och lagreglerna bör utformas i enlighet
härmed.

Skogs- och
lantarbetsgivareföreningen anser alt ändringar inte bör göras i nuvarande
förutsättningar för tillsättande av regionalt skyddsombud, vilket bl, a,
innebär att sådant ombud bör kunna tillsättas först efter hörande av
arbetsgivarorganisation,

1 utredningens betänkande föreslås att regionalt
skyddsombud skall kunna tillsättas efler yrkesinspektionens behovsprövning för
arbetsställen där skyddskommitté inte finns. Därvid har förutsatts alt
bestämmelserna om tillsättande av skyddskommitté också ändras så att redan
begäran av arbetsgivaren eller av arbetslagarna skall leda lill alt kommitté
inrättas,

LO och TCO
pekar på all den föreslagna ordningen medför viss risk för alt skyddskommitté
tillsätts enbart för att undvika att arbetsstället skall komma att omfattas av
regionalt skyddsombuds verksamhet. För att skapa garantier mot risken bör
enligt LO regionalt skyddsombud alltid kunna utses utan myndighelsprövning vid
företag med färre än 50 anställda. Sådant företag bör emellertid efler ansökan
hos yrkesinspektionen under vissa förutsättningar kunna befrias från
skyldigheten att tillhöra regionalt ombuds verksamhetsområde. För företag med
minst 50 anställda bör den av utredningen föreslagna ordningen gälla, TCO
föreslår i stället den lösningen all förutsättningarna för tillsättande av
skyddskommitté jämkas så att skyddskommitté skall kunna inrättas pä arbetsställen
med mindre än 50 anställda endast om parterna är ense därom eller arbetstagarna
begär det.

Enligt LO.s mening bör kostnadsfrågan för de regionala
skyddsombuden lösas genom en generell arbetsgivaravgift,

LO anser
vidare att del av praktiska och administrativa skäl bör införas möjlighet för
arbelarskyddsstyrelsen att medge huvudorganisation (arbetstagarförbund) att
utse regionalt skyddsombud för hel bransch eller för större bevakningsområde än
som täcks av lokal organisation. Villkoren för att medgivande skall kunna ges
bör vara desamma som när det gäller lokal organisations möjlighet att utse
regionalt skyddsombud.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 78

Skyddsombuds uppgifter och befogenheter

Utredningens förslag om att skyddsombudens grundläggande
uppgifter skall anges i lag tillstyrks eller lämnas utan erinran av
remissinstanserna. Likaså godtar remissinstanserna allmänt vad utredningen
anfört om skyddsombudsuppdragets innehåll i stort. Vid arbetsplatsremissen har
särskilt stor vikt fästs vid den avsedda rätten att delta i planeringen av
arbetslokaler, anordningar och arbetsmetoder, I anslutning därtiU har betonats
att skyddsombuden behöver tillgång lill informationer om förhållanden i
företagen som rör arbetsmiljön,

TCO understryker värdet av att fasta former liUskapas för
skyddsombudens handlande. Av särskilt intresse är att möjhghet finns för
skyddsombud att påkalla yrkesinspektionens ingripande om arbetsgivaren dröjer
onödigtvis med besked i skyddsfråga.

SAF anser
beträffande handläggningsordningen, all alla framställningar i skyddsfrågor
bör gå genom arbetsgivaren som är ansvarig för arbetarskyddet i förelagen.
Enligt SAF är det knappast motiverat att skyddsombud skall kunna direkt påkalla
skyddskommitténs behandling av skyddsfråga, SAF påpekar också all
skyddsombudels verksamhet måste gå ul på att i samråd med arbetsgivaren aktivt
verka för bättre skyddsförhållanden i företaget och att en aktiv insats även
måste inbegripa att påverka arbetskamraternas inställning till skyddsarbetet
och gällande regler för detla.

Skyddsombudets föreslagna rätt all ta del av handlingar
och upplysningar av betydelse för uppdraget möter inte någon erinran från
remissinstanserna, SAF godtar förslaget i och för sig men anser att den
lystnadsplikt som utredningen föreslagit för skyddsombud inte är tillräckligt
omfattande för att balansera risken för företagen att uppgifter av
konfidentiell natur skall komma till allmänhetens kännedom, LO anser alt det
behöver klargöras att skyddsombud har möjUghet all föra vidare information till
fackföreningsstyrelse eller klubbstyrelse och att motsvarande tystnadsplikt då
bör gälla. Denna fråga har också tagils upp av några grupper vid
arbetsplatsremissen.

Frågan om särskild befogenhet för skyddsombud alt avbryta
farligt arbete i vissa allvarliga situationer har tilldragit sig stor
uppmärksamhet under remissbehandlingen. Vid arbetsplatsremissen har
utredningens förslag i denna fråga fått ett mycket starkt gensvar.

Remissinstanserna
har även i övrigt mottagit förslaget om en lagbestämmelse i ämnet i huvudsak
positivt. Endast i två yttranden, från Skogs- och lantarbetsgivareföreningen
och Föreningen skogsbrukets arbetsgivare, intas en avstyrkande hållning.

Många remissinstanser synes ha uppfattat förslaget som
viktigt framför allt från principiell synpunkt. Inte sällan förutsätts att
bestämmelsen om arbetsavbrott kommer att tillämpas bara i rena undanlagsfall.
Denna bedömning görs av bl, a, arbetarskyddsstyrelsen, TCO och arbetsrättskommittén.

LO anser alt förslaget ger skyddsombudet ökade
befogenheter av stor betydelse, eftersom skyddsombud hittills inte kunnat ingripa
direkt ens

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 79

mol allvarliga missförhållanden utan påtagliga ekonomiska
risker för egen del. TCO framhåller att skyddsombudens ställning som
arbetstagarnas ombud blir klart markerad om förslaget genomförs. Genom skyddsombudets
särskilda befogenhet undviks att den enskilde arbetstagaren i allvariiga
farosituationer kommer i det läget att han behöver vägra utföra visst arbete,
Arbetsrättskoinmittén uttalar att befogenheten kan ge stöd ål skyddsombuden i
deras samarbete med arbetsgivaren i skyddsfrågor,

SAF finner det önskvärt att arbete som innebär akut fara
för arbetstagares liv eller hälsa omedelbart avbryts. Kan inte rättelse ske
efter hänvändelse till arbetsledningen på vanligt sätt är det rimligt att
skyddsombud kan avbryta arbetet eller på annat sätt eliminera faran. SAF
framhåller dock att oskickligt uppträdande av en arbetstagare väl så ofta är
orsaken till fara som maskinen eller arbetsprocessen som sådan,

EU flertal remissyttranden berör omfattningen och
verkningarna av den föreslagna stoppningsrätten.

Enligt LO bör omedelbar fara alltid anses föreligga om
arbetsgivaren efter framställning frän skyddsombud inte genast vidtar den
begärda åtgärden ehuru risken för kroppsskada är så stor att yrkesinspektionens
besked inte kan avvaktas. Allvarlig fara bör anses föreligga så snart risk för
kroppsskada finns för arbetstagaren och dennes anställningsavtal inte uppenbart
förutsätter att visst risklagande är förenat med arbetsuppgifterna. Huruvida
den skada som kan befaras är att bedöma som allvarlig från rent medicinsk
synpunkt bör däremot vara ovidkommande.

Kammarrätten i Göteborg anser att det kan framstå som en
onödig inskränkning att kräva att arbetet skall innebära både omedelbar och
allvarlig fara. Det bör kunna övervägas att ta bort eller mjuka upp kravet på
att faran även skall vara allvarlig.

Arbetsdomstolens ordförande och arbetsrättskommittén antar
all en räll för den enskilde arbetstagaren att vägra arbeta på grund av risk
för ohälsa eller olycksfall föreligger i alla de fall där skyddsombud enligt
utredningsförslaget skall få ingripa. Dessa remissinstanser anser att behov
finns av all i olika hänseenden klarlägga verkningarna av den föreslagna rätten
att avbryta arbete. Bl. a, berörs frågan om den enskilde arbetstagarens rätt
till lön vid arbetsavbrott pä grund av skyddsombuds ingripande.

SACO uttalar att de ökade befogenheterna för och kraven på
skyddsombud aktualiserar ansvarsfrågor av juridisk natur som inte närmare
berörts av utredningen, SACO utgår från att dessa frågeställningar analyseras
så att praktiska anvisningar till ledning för skyddsombuden kommer till stånd.
Skogs- och lantarbetsgivareföreningen befarar att skydd.sombud kan komma alt
utsättas för påtryckningar av arbetskamrater att avbryta arbete som kan vara
farofyllt men som inle är av den arten att det bör få stoppas,

I anslutning till utredningens åsikt att särregler för
offentlig förvaltning inte behövs erinrar statens avtalsverk och statens
personalnämnd om att det på flera områden inom den offentliga sektorn finns
funktioner som med hänsyn till det allmänna bästa alltid måste upprätthållas.

Beträffande ordningen för skyddsombudets ingripande
»framhåller

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 80

Svenska kommunförbundet att samråd om möjligt bör ske
mellan skyddsombud och huvudskyddsombud och att huvudskyddsombudets mening bör
gälla om dessa har olika meningar. SHIO anser för sin del att det bör krävas
att skyddsombudet, om rättelse inte kan näs genom arbetsgivaren, hänvänder sig
till yrkesinspektionen innan han ingriper.

Utredningens förslag om skadeståndspåföljd för skyddsombud
då det uppenbart saknas skäl att avbryta ett arbete har tagits emot kritiskt i
samband med arbetsplatsremissen. Den övervägande delen av de grupper som
behandlat frågan om den föreslagna ersättningsskyldigheten för skyddsombud
redovisar en negativ inställning. Del framhålls särskilt att skyddsombudet
utses av de fackliga organisationerna och att i detla Ugger en garanti mot
missbruk av skyddsombudets befogenheter,

LO reser
också invändningar mot utredningens förslag i denna fråga, LO ser bestämmelsen
om skadestånd för skyddsombud på högst 200 kr, som en begränsning av den
skadeståndsskyldighet som skulle kunna drabba skyddsombud enligt allmänna
skadeståndsrättsliga regler, LO ifrågasätter Ukväl om skadeståndsskyldigheten
bör lagfästas nu. Bl, a, med hänsyn till risken att försvåra rekryteringen av
skyddsombud bör I, v, annan påföljd inte kunna förekomma för skyddsombud som
missbrukar rätten att avbryta arbete än att fackföreningen fråntar skyddsombudet
dennes uppdrag. Vidare motsätter sig LO bestämt lagregler om skadestånd för
fackföreningar.

Från juridiska utgångspunkter riktar at-betsdomstolens
ordförande och arbetsrättskommittén kritik mot innehåll och utformning av de
föreslagna lagbestämmelserna om skadeståndsansvaret,

SHIO anser att skyddsombuds och fackorganisationers ansvar
för oberättigat ingripande bör förstärkas för att förhindra att
ingripandemöj-hgheten missbrukas som stridsåtgärd i arbetskonflikter. Även
kammarrätten i Göteborg finner det viktigt att rätlen alt avbryta arbete
kombineras med skadeståndsskyldighet. Någon uppmjukning av den föreslagna
200-kronorsbegränsningen bör enligt kammarrätten övervägas, SAF godtar i
princip utredningsförslaget men finner det motiverat att vidga skadeståndsansvaret
något utöver de fall utredningen avsett.

Bl, a, med hänsyn till de invändningar som kan resas mot
den föreslagna skadeståndsregleringen anser arbetsdomstolens ordförande att man
möjligen kan överväga en annan lösning än att ge skyddsombud rätt att avbryta
arbete, Alternativet skulle innebära att skyddsombudet får befogenhet att
anmoda arbetsgivaren att avbryta farligt arbete och att skadeståndsskyldighet
föreskrivs för arbetsgivaren om han inte efterkommer anmodan.
Skadeståndsskyldighet skulle dock inte drabba arbetsgivaren om skyddsombudet
saknat skäl för sin åtgärd. Fördelen med en sådan ordning anses vara att risken
för felbedömning läggs på arbetsgivaren, varav skulle följa en minskad
benägenhet att söka motverka skyddsombudet.

Utredningen har ullalat att det för ett skyddsombud som
missbrukat sin befogenhet att avbryta arbete också kan bli fråga om avsked på
grund av kontraktsbrott i anställningen. Såväl LO som arbetsdomstolens ord-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 81

förande och arbetsrättskommiltén ställer sig tveksamma
lill ullalandet och framhåller att möjligheten till avsked i princip
förutsätter alt skyddsombud när han utövar sin särskilda befogenhet handlar
under det ansvar som är förbundet med anställningsavtalet. Vidare påpekas att
det är oklart hur möjlighet att avskeda skyddsombud skall kunna förenas med
anställningsskyddet enhgt 42 § arbetarskyddslagen. Inte heUer TCO godtar utredningens
uttalande om avsked.

Skyddsombuds ledighet för uppdraget

Remissinstanserna anser allmänt alt det är en självklar
princip all skyddsombud skall beredas erforderlig lid för att fullgöra sina
uppgifter. Inte från något håll motsätter man sig all principen slås fast i
lag, SAF framhåller att skyddsombud måste ha god kännedom om skyddsområdet saml
lid för att få sådan kännedom och för att verka inom skyddsområdet.

Utredningens åsikt att skyddsombud skall kunna fullgöra
sina uppgifter ulan alt bli ekonomiskt Udande genom minskad arbetsinkomst
lämnas också utan erinran vid remissbehandhngen. Betydelsen av utredningens
ståndpunkt har särskilt underslrukits vid arbetsplatsremissen. Arbetsrätlskommittén
och arbetsdomstolens ordförande framhåller att lagbestämmelsen i frågan måste
klart ange vad som åsyftas.

Utredningens uttalande all skyddsombud i akuta risksilualioner
skall kunna avgöra lidsåtgången för sin insats har inte heller mött några
invändningar vid remissbehandlingen.

Rörande behovet i övrigt av ledighet för uppdraget har
utredningen hänvisat lill alt parterna bör kunna träffa överenskommelser, I fall
av oenighet bör frågan kunna avgöras av yrkesinspektionen. Arbetarskyddsstyrelsen
instämmer i utredningens bedömning all olika uppfattningar beträffande
tidsåtgången normalt bör kunna sammanjämkas avlalsvägen. I den mån sä inte sker
finner styrelsen att det blir en tidskrävande och grannlaga uppgift för
yrkesinspektionen att ta ställning i del särskilda fallet, SAF framhåller att
behovet av ledighet växlar från företag till företag. Anpassning till olika
branscher och företag sker bäst genom avtal mellan parterna.

Utredningens majoritet har hävdat att skyddsombud i
avvaktan på yrkesinspektionens avgörande av vad som är behövlig tid inte skall
vidkännas löneminskning för den tid han lägger ner på det löpande
skyddsarbetet, LO och TCO instämmer i denna ståndpunkt som också fåll kraftigt
stöd vid arbetsplatsremissen. SAF, SHIO och Skogs- och
lantarbetsgivareföreningen har däremot anslutit sig till den reservation som
två av utredningens ledamöter anmält i denna fråga.

Mot bakgrund av principen att skyddsombud skall kunna
fuUgöra sina uppgifter på betald arbetstid har utredningen ansett all
arbetsgivaren skall svara också för kostnaderna för regionall skyddsombuds
verksamhet. Utredningens uppfattning har under remissbehandlingen vunnit stöd
såväl på arbetsgivarsidan som på arbetstagarhåU, Några invändningar har inle
heller gjorts mot att kostnadsansvaret slås fast i lagstiftningen, LO 6
Riksdagen 1973. 1 saml Nr 130

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 82

anser dock i motsats tiU utredningen att det inte är
möjligt att förhandlingsvägen lösa de praktiska frågorna kring uppbörd m. m. av
ersättningen till regionala skyddsombud. Som förut nämnts finner LO därför att
kostnadsfrågan bör regleras genom en generell arbetsgivaravgift.
Arbetsdomstolens ordförande anser all de föreslagna reglerna om ersättning till
regionalt skyddsombud inle är tillräckligt uttömmande. En möjlighet bör vara
att ge arbetarskyddsstyrelsen bemyndigande att fastställa taxor avseende
ersättningens storlek m. m.

Skyddsombuds anställningstrygghet

Frågan om anställningstryggheten för skyddsombud har under
arbetsplatsremissen bedömts som myckel viktig. Ett stort antal grupper har
särskilt framhållit att garantin inte bör begränsas liU själva anställningen
utan att den bör gälla också mol försämrade anställningsvillkor m. m.

De remissinstanser som berör utredningens förslag om
komplellering av gällande bestämmelser i fråga om anställningsskydd för
skyddsombud tUlstyrker i huvudsak detta,

LO anser dock att motsvarande utvidgning av skyddet som
föreslagits beträffande skiljande från anställningen bör komma till stånd när
skyddsombud gör gällande att han tillskyndats försämrade arbetsförhållanden
eller arbetsvillkor med anledning av uppdraget som skyddsombud. Skyddsombud bör
således i dessa fall ha rätt att kvarstå i anställningen vid förut gällande
förhållanden och villkor till dess frågan slutligt prövats. Enligt LO behöver
del klarläggas vem som skall begära förhandUng eller väcka talan enligt
föreslagna bestämmelser. LO liksom arbetsdomstolens ordförande och arbetsrättskommiltén
anser alt det behöver belysas hur tolkningen av trakasseribestämmelserna i 42 §
arbetarskydds-lagen påverkas av utredningens förslag om skyddsombudens ändrade
ställning. Vidare pekar de båda sistnämnda instanserna på att del finns ett
behov av att samordna bestämmelser om anställningsskydd i arbetarskyddslagen
med den lagstiftning om anställningsskydd som förbereds på grundval av
betänkandet SOU 1973:7, Socialstyrelsen ifrågasätter om inte denna lagstiftning
kommer att göra det obehövligt med särskilda bestämmelser om anställningsskydd
för skyddsombud.

3.3.3 Skyddskommitté

Tillsättande av skyddskommitté

Utredningens förslag innebär att skyddskommitté som
hittills skall vara obUgatorisk vid arbetsställen med regelbundet minst 50
arbetstagare samt att skyddskommitté i övrigt skall tillsättas så snart
arbetsgivaren eller arbetstagarna begär det. Förslaget har, sett för sig, inte
mött några direkta invändningar vid remissbehandlingen. Med hänsyn till det samband
som utredningen avsett med reglerna om tillsättande av regionalt skyddsombud
har dock, som nämnts i avsnitt 3,3,2, väckts förslag från TCO om jämkning av
förutsättningarna för inrättande av skyddskommit-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop, 1973:130 83

té. Innebörden av jämkningsförslagel är att skyddskommitté
skall kunna tillsättas på arbetsställen med mindre än 50 arbetstagare endast
när parterna är ense därom eller när arbetstagarna begär del, Enhgt SAF kan
övervägas att moderera rällen all tillsätta skyddskommitté på små arbetsställen
eller vid tillfälliga arbetsplatser så att skyddskommitté inrättas endast där
den verkligen har en funktion att fylla i skyddsarbetet.

Några remissinstanser instämmer i vad utredningen anfört
om att förelagsnämnd skall kunna fungera som skyddskommitté under vissa
villkor. Svenska kommunförbundet anser att möjligheten att låta förelagsnämnd
träda i stället för skyddskommitté bör anges i lag, TCO godtar utredningens
uttalande men betonar att bedömningen av frågan kan komma att påverkas bl, a,
av de diskussioner som pågår om företagsnämnderna och deras verksamhet i
samband med den förelagsdemokratiska UtveckUngen i stort, HAO anser, alt det
bör vara tillåtet med överenskommelser som går ut på förelagsanpassning av
skyddsarbetet också på annat sätl än genom alt företagsnämnd fullgör skyddskommitténs
uppgifter.

Skyddskommitténs uppgifter, befogenheter och
sammansättning

Utredningens uppfattning all skyddskommittén skall ha en
central position i det lokala skyddsarbetet och all den skall planera och
övervaka hela skyddsarbetet inbegripet företagshälsovården tillstyrks i
allmänhet vid remissbehandUngen, De förslag som utredningen lagt fram i detla
syfte har fått ett myckel kraftigt stöd vid arbetsplatsremissen.

LO godtar vad utredningen föreslagit i denna del. Därvid
framhåller LO att informations- och utbildningsfrågorna tillhör de viktigaste
uppgifterna för skyddskommittén och att detta bör komma till direkt uttryck i
lagbestämmelsen, I samband med sin tillstyrkan anför LO alt utredningsförslaget
om skyddskommitténs befogenheter inte i och för sig tillgodoser arbetstagarnas
krav på inflytande i företaget. Om inle demo-kratifrågorna löses på grundval av
förslag från arbetsrättskommiltén förutsätter LO att skyddskommittén i
framtiden tillförs beslutsbefogenheter i ökad utsträckning genom förslag från
utredningen. Liknande synpunkter har framförts vid arbetsplatsremissen,

TCO
instämmer i utredningens grundsyn på skyddskommitténs uppgifter och
handläggningsordningen i kommittén. Enligt TCO måste man dock för framliden
inrikta sig på att ge de anställda längre gående garantier för en med
arbetsgivaren jämställd position, SAF anser del uppenbart alt skyddskommittén i
egenskap av främsta samarbetsorgan . inom ett företag skall delta i planeringen
och övervakningen av skyddsarbetet i företagel. Samrådet i skyddskommittén bör
alltid utgöra ell viktigt underlag för arbetsgivarens beslul. Skyddskommitténs
verksamhet måste anpassas till föreliggande avtal om andra samrådsformer
beträffande rationalisering, företagshälsovård etc. Av stor vikt är då att
andra samrådsorgans arbete med frågor som har betydelse för skyddsarbetet i

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 84

företagel redovisas i skyddskommittén.

Frågor om förelagshälsovårdens ställning diskuteras i
några remissyttranden. LO konstaterar att de principer som utredningen lägger
fast beträffande företagshälsovården står i överensstämmelse med de grund-Unjer
som LO hävdar. LO syftar här bl. a, på att företagshälsovården skall vara en
funktion inbyggd i förelagets organisation och förankrad i skyddskommittén, LO
finner alt samtliga frågor om företagshälsovårdens funktion inom den
förebyggande delen är av sådan art att de vid oenighet kan hänskjutas till
yrkesinspektionen. Frågor om etablering av företagshälsovård ligger dock
utanför yrkesinspektionens kompetens. Här finns ett område där
arbetslagarinflytandel inle läcks in av utredningsförslaget, LO anser att det
är av vital betydelse att nå fram tiU en lösning också i del hänseendet, LO
menar all del bör finnas möjligheter all komma till rätta med denna fråga på andra
vägar men utesluter inle att del kan bli aktuellt all la upp frågan under
utredningens fortsalla arbete,

SACO anser sig inle kunna biträda förslaget om
skyddskommitténs befattning med förelagshälsovården. Förslaget sägs innebära en
presumtiv möjlighet att hävda praktiskt huvudmannaskap för såväl tekniska som
medicinska specialistfunklioner inom företagshälsovården. Företagshälsovården
bör enligt SACO:s mening tillförsäkras en fri och obunden ställning som ger
objektivitet i arbetet för de anställdas och företagels gemensamma bästa.
Svenska läkaresällskapet anför Uknande synpunkter, SR betonar att
företagshälsovårdens befattningshavare bör ha en fri och obunden ställning
oavsett hur inflylandesystemel byggs upp i övrigt.

Svenska kommunförbundet pekar på vissa komplikationer för
kommuner med flera skyddskommittéer och förelagsnämnder med skydds-funktion.
Del skuUe vara praktiskt att låta central skyddskommitté eller annat
samrådsorgan kunna behandla företagshälsovårdsfrågor. Förbundet har ingen
erinran mot de av utredningen föreslagna bestämmelserna om skyddskommitténs
befogenheter, men påpekar alt utredningens tanke rörande praktiskt utövande av
beslutanderätt för skyddskommitté inte är direkt tillämpbar i kommunal
förvaltning med hänsyn till kommunallagens nuvarande regler. Förbundet
förutsätter emellertid alt detta förhållande inle skall behöva på något
praktiskt betydelsefullt sätt försvåra skyddskommittéarbelet.

Landstingsförbundet anser att företagshälsovård bör ses
som ell övergripande begrepp som inkluderar en medicinsk, en teknisk och en
social del och vari bl, a, arbetarskyddet ingår, I linje härmed anser förbundet
att skyddskommittéernas kompetensområde bör begränsas till frågor som regleras
av arbetarskyddslagstiftningen. Landstingsförbundet har i övrigt liknande
synpunkter som Kommunförbundet anlagt beträffande behovet av all kunna låta
central skyddskommitté eller annat sam arbetsorgan överta uppgifter från lokala
skyddskommittéer.

Beträffande ordningen för skyddsfrågornas handläggning i
skyddskommittén anser SAF att rätten för enskild ledamot i skyddskommitté att
hänskjuta fråga lill yrkesinspektionens prövning inle får leda till att frågor
av mindre betydelse kommer att belasta yrkesinspektionen. Stora

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 85

krav på omdöme och kunskaper bör ställas på dem som skall
ingå i skyddskommitté, TCO anser för sin del alt en bestämmelse behövs som
hindrar arbetsgivare att vidta åtgärder i strid mot arbetstagarnas uppfattning
när fråga hänskjutits till yrkesinspektionen.

Remissinstanserna godtar utredningens förslag liU
reglering av frågan om skyddskommitténs sammansättning,

SAF
framhåller behovet av att sammansättningen anpassas tiU branschens och
förelagels förhållanden.

KF anser
det viktigt all skyddskommittén behåller sin förankring i skyddsombudskåren.
Huvudskyddsombud bör tillförsäkras plats i kommittén.

Tystnadsplikt

Utredningens förslag om rätt för skyddsombud att ta del av
arbetsgivarens handlingar och upplysningar av betydelse för uppdraget har
kombinerats med ell förslag om lagfäst tystnadsplikt i vissa avseenden för
skyddsombud och ledamöter av skyddskommittéer. En sådan tystnadsplikt anser
remissinstanserna allmänt som ett behövligt komplement lill de vidgade
uppgifterna och befogenheterna för skyddsombud och skyddskommittéer. Även under
arbetsplatsremissen har en klar majoritet tillstyrkt utredningens förslag om
denna tystnadsplikt. Som redan.framhållits i föregående avsnitt har vid
arbetsplatsremissen dock betonats att tystnadspliktens utformning inte får
lägga hinder i vägen för angelägen facklig debatt i t, ex.
fackföreningsslyrelser eller klubbstyrelser.

LO stryker
också under att tystnadsplikten inle får begränsa möjligheten för skyddsombud
eller ledamot av skyddskommitté all rådgöra i arbelsmiljöfrågor med styrelsen
för facklig organisation som utsett honom. Enligt LO bör ett tUlägg göras till
den föreslagna bestämmelsen som underlättar bedömningen av vad som omfattas av
tystnadsplikten.

Arbetarskyddsstyrelsen
finner att begreppet obehörigen i den föreslagna lagregeln bör tolkas så att
fackligt ombud i skyddskommittén har möjlighet att diskutera uppkommande
problem med sina huvudmän. Vidare anser styrelsen att tystnadsplikten bör gälla
även beträffande enskilds förhållanden som inle bör komma lill allmän kännedom.
Socialstyrelsen och Landstingsförbundet anser att tystnadsplikten även bör
omfatta enskildas personliga angelägenheter. SAF anser all tystnadsplikten
måste göras mer omfattande än utredningen föreslagit. Enligt SAF:s mening bör
förslaget kompletteras så att skydd ges mot utlämnande av varje uppgift som
kan vara ägnad alt skada arbetsgivaren.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 86

4 Förhandsprövning av arbetslokaler m. m.

4.1 GäUande bestämmelser

Föreskrifier som gäller byggnaders utförande och
beskaffenhet finns väsentligen samlade i byggnadsförfatlningarna, Detla gäller
även bestämmelser om byggnader som inrymmer arbetslokaler, I fråga om
arbetslokalers anordnande och beskaffenhet upptar arbetarskyddslagen därför
endast - utöver de allmänna föreskrifterna i 7 § - en hänvisning till vad som
kan vara särskilt föreskrivet (8 §), Med den ordning som sålunda gäller måste
arbetarskyddslagstiftningens fåtaliga bestämmelser om förhandsgranskning av
arbetslokaler och därtill hörande anordningar ses mot bakgrunden av de regler
om byggnadslovsplikt och byggnadsnämnds prövning av ansökan om byggnadslov som
finns i byggnadsstadgan (1959:612).

4.1.1 Bestämmelserna om byggnadslov i byggnadsstadgan

Byggnadslov är ett medgivande all uppföra viss byggnad och
meddelas av kommunens byggnadsnämnd. Bestämmelserna om byggnadslov avser i
första hand nybyggnad (54 § byggnadsstadgan). Skyldigheten att söka byggnadslov
är emellertid vidsträckt och föreligger även vid till- eller påbyggnad av
befintlig byggnad, vid ombyggnad och vid byggnads inredande helt eller delvis
för väsentligen annat ändamål än det vartill byggnaden förut använts (75 §),
Byggnadslov krävs också vid ianspråktagande av byggnad eller del därav för
väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden förut varit använd eller
som finns angivet på godkänd ritning (54 § 1 mom,).

Bestämmelserna om byggnadslov gällde tidigare i princip
endast inom område med fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan och
inom område med utomplansbestämmelser. Genom ändring i byggnadsstadgan år 1971
har byggnadslovspliklen vidgats till all omfatta hela landet. Undantag gäller
endast i fråga om ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed
jämförlig näring när byggnaderna ligger utanför område med fastställd
generalplan, stadsplan eller byggnadsplan (35 §),

Statens och landstings byggnader omfattas dock inte av
bestämmelserna om byggnadslov (54 § 2 mom,). Anmälan skall i stället i god tid
göras hos byggnadsnämnden innan byggnad påbörjas för statens eller landstings
räkning (66 §), Byggnadsnämnden kan därefter begära att frågan underställs
Kungl, Maj:ts prövning. Beträffande primärkommunala byggnader gäller däremot
vanliga regler om byggnadslov.

Befrielse från skyldighet att söka byggnadslov kan medges
av länsstyrelsen beträffande industriområde som ligger avskilt från annan bebyggelse
och är i en ägares hand, om del kan anses uppenbart att området ändock kommer
att bebyggas på tillfredsställande sätt och medgivandet

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 87

tillstyrkts av byggnadsnämnden (54 § 3 mom,). Medgivandet
kan när som helst återkallas. Befrielsen har inte någon inverkan på
skyldigheten att inge ritningar och andra handlingar eller i fråga om
byggnadsnämnds besiktningar. Gällande bestämmelser skall även i övrigt följas
vid byggandet. Den egentliga innebörden av bestämmelsen är att den byggande
inte behöver avvakta byggnadsnämndens beslut utan kan påbörja byggnadsföretaget
så snart ritningar och övriga handlingar ingettslill nämnden.

Vid prövning av ansökan om byggnadslov skaU
byggnadsnämnden se till att del tillämnade företaget inte strider mol
byggnadslagen (1947: 385), väglagarna, naturvårdslagen (1964:822),
miljöskyddslagen (1969: 387), byggnadsstadgan eller med stöd av dessa
författningar meddelade föreskrifter (56 §), I byggnadsstadgan finns grundläggande
bestämmelser om hur byggnader och anordningar därtill skall vara utförda.
Bestämmelserna i byggnadsstadgan omfattar även arbetslokaler, för vilka i
stadgan används beteckningen arbetsrum.

Enligt 46 § byggnadsstadgan gäller all byggnad för stadigvarande
bruk, vari inryms arbetsrum, skall anordnas och inredas så att byggnaden
bereder möjlighet till trevnad och god hygien. Den skall innehålla erforderliga
förvaringsutrymmen och vara försedd med behövlig sanitär utrustning. Särskilt
skall beaktas att byggnaden skall bereda erforderiig värme- och ljudisolering
samt tillfredsställande skydd mot fukt, alt byggnaden skall kunna uppvärmas och
ventileras på tillfredsställande sätt samt alt arbetsrum och därtill hörande
personalrum skaU ha tillräckligt luftutrymme och kunna tillfredsställande
belysas. Dagerbelysning bör anordnas om förhållandena medger sådan.
Byggnadsnämnden får medge undantag från de anförda bestämmelserna om arbetsrum
om detla påkallas med hänsyn till arten av den verksamhet för vUken lokalen är
avsedd.

Enligt 48 § byggnadsstadgan skall byggnad för särskilt
ändamål, såsom industribyggnad, byggnad för undervisning, vårdanstalt, hotell,
pensionat, samlingslokal samt lokal för hantverk eller handel, dessutom fylla
de särskilda krav som med hänsyn till verksamhetens art skäligen bör uppställas
på hygien, skydd mol ohälsa, olycksfall och brandfara samt på trevnad och
bekvämlighet för dem som skall vistas i byggnaden. Särskilt skall iakttas, att
väggar, tak och golv utförs i sådant material och får sådan utformning att de
ulan svårighet kan rengöras i behövlig omfattning, att erforderliga
anordningar vidtas för att avlägsna och oskadliggöra fast eller flytande avfall
och orenlighet samt damm, rök, gas eUer. ånga, som uppkommer i verksamheten,
saml att tillräckliga utrymmen avses till personalrum.

Närmare föreskrifter, rådochanvisningarförbyggnadsväsendel
meddelas av statens planverk (76 §), Föreskrifier, som rör annan myndighets
verksamhetsområde, meddelar planverket efter samråd med den myndigheten.
Föreskrift som är av icke oväsentlig ekonomisk betydelse skaU fastställas av
Kungl. Maj:l. Detsamma gäller om föreskrift av annan orsak är av större vikt.
Planverkets föreskrifter, råd och anvisningar utges i planverkets
publikationsserie som Svensk Byggnorm 67, De innehåUer

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 88

även vissa bestämmelser om arbetslokaler.

Med avseende på byggnad som tillhör staien gäller enligt
66 § byggnadsstadgan den undantagsregeln alt den myndighet som har alt pröva
ritningarna tUl byggnaden kan medge avvikelser från stadgan och med stöd därav
meddelade bestämmelser.

Enligt 64 § skall byggnadsnämnd öva tillsyn över
byggnadsföretag, för vilka byggnadslov erfordras. Nämnden äger verkställa
erforderliga besiktningar. Föreskrifterna om besiktningar har inle gjorts lika
för alla typer av bebyggelseområden. Endast beträffande områden under stadsplan
har nämndens skyldigheter reglerats mera i detalj genom föreskrift all nämnden
skall verkställa åtminstone fyra besiktningar, däribland slutbesiktning,
såvida inte särskilda skäl föranleder annat. Byggnadsnämnden har rätt men är ej
skyldig att verkställa besiktning av byggnadsföretag vartill byggnadslov inte
erfordras.

Genom slutbesiktning klarläggs om byggnadsföretaget
utförts i enlighet med byggnadslovet eller om fastställda ritningar eller av
byggnadsnämnden meddelade föreskrifter ej följts, I de senare fallen kan
påföljder i form av straff resp, vitesföreläggande eller tvångsutförande enligt
69 och 70 §§ byggnadsstadgan bli aktuella,

I 1 § byggnadsstadgan finns en allmän bestämmelse, som
ålägger byggnadsnämnden all i erforderlig utsträckning samarbeta med övriga,
myndigheter vilkas verksamhet berör nämndens arbetsområden eller vilkas
bedömanden är av betydelse för nämndens verksamhet. Formerna för samrådsförfarandet
har inte reglerats i stadgan. Frågan om byggnadsnämnds samarbete med andra
myndigheter omnämns i företalet lill Svensk Byggnorm 67, Det sägs där att
byggnadsnämnd vid tillämpning av de givna föreskrifterna, råden och
anvisningarna har att i erforderlig omfattning samråda med övriga berörda
myndigheter, såsom arbetarskydds-, brand-, civilförsvars- och
hälsovårdsmyndigheter.

Byggnadslagstiftningen är sedan år 1968 föremål för
översyn av bygglagutredningen,

4.1.2 Arbetarskyddslagstiftningens regler om
förhandsgranskning

Bestämmelse om frivillig förhandsgranskning av arbetslokal
finns i 6 § arbelarskyddskungörelsen. Arbetsgivare kan enligt denna paragraf
underställa förslag till ny-, om- eller tillbyggnad av arbetslokal eller
personal-mm yrkesinspektörs granskning. Granskningen sker kostnadsfritt. Yrkesinspektören
skall snarast möjligt avge skriftligt yttrande över ingivna förslag.
Motsvarande möjlighet till granskning finns även i fråga om ny eller ändrad
anordning för arbetets bedrivande och mera väsentlig omläggning av
arbetsmetoden. Har yrkesinspektör från byggnadsnämnd eller arbetsgivare
mottagit förslag för granskning, äger yrkesinspektören enligt 7 §
arbetarskyddskungörelsen från arbetsgivaren infordra de ytterligare ritningar
och uppgifter som erfordras för förslagets granskning frän
arbetarskyddssynpunkl.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 89

En bestämmelse om anmälningsskyldighet beträffande
arbetslokal finns i 9 § kungörelsen. Erfordras ej byggnadslov i samband med all
lokal, som tidigare använts för annat ändamål, tas i bruk för stadigvarande
användning som arbetslokal för industriell verksamhet, skall arbetsgivaren
göra anmälan till yrkesinspektören innan han börjar använda lokalen. Med
stadigvarande användning avses i bestämmelsen regelmässig användning under
längre tid än sex månader i följd eller under säsongarbete. Försummelse alt
iaktta den angivna skyldigheten medför straff enligt

72 § kungörelsen. Anmälan behöver dock ej ske om
yrkesinspektören

granskal förslag till om- eller tillbyggnad för den ändrade användningen.

Det åligger yrkesinspektören att ofördröjligen meddela de särskilda

föreskrifter för lokalens användande eller för arbetets bedrivande som

behövs med hänsyn till den nya verksamheten.

Särskilt
medgivande av arbetarskyddsstyrelsen krävs enligt 8 § arbetarskyddskungörelsen
för alt inrätta bergverkstäder och jämförliga helt under jord förlagda
arbetslokaler. Bestämmelsen gäller dock inle arbetslokal under jord i gruva
eller stenbrott och inle heller från försvarssyn-, punkt betydelsefull statUg
anläggning, beträffande vUken Kungl, Maj:l förordnat att anläggningen skall
vara förlagd i berg eller under jord, I

73 § arbetarskyddskungörelsen finns en straffbestämmelse
som ansluter

till kungörelsens 8 §.

Bland gällande bestämmelser i arbetarskyddslagstiftningen
om förhandsgranskning av förslag lill anordningar för arbetets bedrivande kan
vidare framhållas 45 § Iredje stycket arbelarskyddslagen om obligatoriskt
typgodkännande. Regleringen innebär att arbetarskyddsslyrelsen kan föreskriva
att särskilt farliga maskiner och redskap skall vara godkända av styrelsen
innan de levereras eller utställs. Beträffande vissa slag av anordningar såsom
tryckkärl och lyftanordningar m, m, finns dessutom i arbelarskyddskungörelsen
och med slöd därav meddelade föreskrifier utförliga bestämmelser om besiktning
och provning innan anordningen tas i bruk,

4.2 Utredningen

4.2.1 Brister och reformbehov

Utredningen framhåller att det är av stor och ofta
avgörande betydelse för möjligheterna att fä lill stånd goda arbetsmiljöer att
en prövning från arbelsmiljösynpunkl kommer lill stånd på ett tidigt stadium av
en verksamhets tillblivelse. Härigenom kan man nå tillfredsställande lösningar
redan från början och kostnadskrävande ändringsarbeten undviks. Del kan i ett
tidigt skede också finnas långl bättre möjligheter att beakta inte bara rena
skyddssynpunkter utan även frågor som sammanhänger med hela arbetsmiljön i
övrigt.

Utredningen anför att det enligt den reglering som
föreligger gäller en vidsträckt skyldighet för den som ämnar inrätta
arbetslokaler all låta myndigheter förhandsgranska förslag över lokalerna. Även
arbetarskydds-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 90

synpunkter kommer in vid denna granskning. Man har
dessutom regler enligt vilka vissa arbetslokaler skall besiktigas av arbetarskyddsmyndigheten
på ell tidigt stadium. Motsvarande gäller i viss utsträckning anordningar för
arbetets bedrivande. Enligt utredningen fungerar emellertid den gällande
ordningen inte tillfredsställande. Detta anser utredningen bero på flera olika
faktorer. Utredningen nämner följande,

I vissa
fall får arbetarskyddsmyndighelen inle tillfälle all framföra sina synpunkter i
byggnadslovsärendel. Detta gäller särskilt i mindre kommuner. Undantaget från
byggnadslovsplikten för statliga och landslingskommunala byggnader är i viss
mån ägnat att sätta yrkesinspektionens granskning ur spel. Byggnadsstadgans
bestämmelse om byggnadslovs-skyldighet när byggnad tas i anspråk för
väsentligen annat ändamål än det, vartill den förut använts eller som finns
angivet på godkänd ritning, har knappast vunnit någon större efterföljd. Vidare
är handlingarna i byggnadslovsärendet ofta inle tUlräckligt fullständiga för
att en bedömning skall kunna ske från arbetsmUjösynpunkt, Detla kan bero på
all byggnaden uppförts för uthyrning av arbetslokaler och all hyresgäst ännu
inte är bestämd vid byggnadslovsärendets avgörande. En annan orsak kan vara att
vederbörande arbetsgivare ännu inle närmare planerat den verksamhet som han
skall bedriva i lokalerna. Rent allmänt gäUer även att underlag ofta saknas för
granskning av anordningar för arbetets bedrivande och arbetsmetoder, trots alt
uppgifter härom kan vara en förutsättning för all arbetslokalernas lämplighet
skall kunna prövas.

Någon reglerad ordning finns inte för kontroll av att de
villkor, som yrkesinspektionen föreskriver vid sin granskning, följs av
sökanden i byggnadslovsärendel. Yrkesinspektionen deltar också endast i
undantagsfall vid byggnadsnämndens slutbesiktning. Bestämmelsen i
arbetarskyddskungörelsen om anmälningsskyldighet när lokal las i bruk utan
föregående byggnadslovsprövning har i praktiken knappast tillämpats. Denna
bestämmelse syftar f, ö, endast på industriell verksamhet.

Den
gällande regleringen innehåller inte någon bestämmelse som ger grund för
arbetstagarnas deltagande i planeringsarbetet. Ett visst samarbete har likväl
utvecklats mellan arbetsgivare och arbetstagare i planeringsfrågor. Frånvaron
av bestämmelser om delta i lagstiftningen kan dock antas ha hämmat en medverkan
frän arbetstagarnas sida och medfört all deras synpunkter på arbetslokalernas
utformning inle alltid beaktats i den utsträckning som eljest kunnat ske.
Motsvarande gäller förslag till nya eller ändrade anordningar och
arbetsmetoder.

En
förprövning av arbetslokaler och lill dessa hörande anordningar måste enligt
utredningen i princip bygga på all granskning sker från
arbetarskyddsmyndighetens sida innan byggnadsföretaget påbörjas och innan
lokalerna tas i bruk. Om förprövningen skall ge ett bra resultat ur
arbelsmiljösynpunkl är del nödvändigt att bedömningen kan ske på grundval av
ett material som återspeglar även den närmare utformningen av de tilltänkta
arbetsplatserna. Vidare är det av största vikt att få fram ett system som
tillförsäkrar även arbetstagarparten möjlighet alt medverka på
planeringsstadiet och tillföra prövningen sina erfarenheter och synpunkter.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 91

Den angivna inriktningen av prövningen bör enligt
utredningen avse inte bara planerade nyanläggningar och väsentliga ändringar på
befintliga arbetsplatser. Ocksä befintliga arbetslokaler bör granskas av
tillsynsmyndighet innan de tas i bruk. Del måsle dock samtidigt eftersträvas
alt en förprövning sker på ett enkelt och smidigt sätl och inte leder till
onödig tidsspillan vid inrättande av nya arbetsplatser och nya anordningar och
arbetsmetoder. Man måste vidare se till att yrkesinspektionen inle belastas med
förprövningar av lägre angelägenhelsgrad än vad som är rimligt med hänsyn till
inspektionens uppgifter i övrigt.

För att få lill stånd en förprövning enligt nu angivna
riktlinjer krävs efter vad utredningen funnit ändringar i
arbetarskyddslagstiftningen och byggnadsstadgan,

4.2.2 Arbetsmiljöprövning i byggnadslovsärenden

Utredningen framhåller all byggnadslovspliklen är av
vidsträckt omfattning. Att i byggnadsärenden vid sidan av prövningen i
byggnadslovsärendet införa ytterligare ett förfarande med skyldighet för
byggherre eller arbetsgivare att inhämta arbelarskyddsmyndighetens godkännande
skulle enligt utredningen gå stick i stäv mot strävandena att förenkla och
samordna prövningen i sådana ärenden. Del finns så mycket mindre anledning all
vidta en sådan åtgärd som förfarandet med frivUlig förhandsgranskning anlitas i
stor och ökande utsträckning. För arbetsgivarna och andra byggare slår del i allmänhet
klart att de genom all vända sig till yrkesinspektionen på ett tidigt stadium
och i byggnadslovsärendet åberopa yrkesinspektionens utlåtande kan undvika
tidsödande och kostsamma omdisponeringar i det rilningsmalerial som lämnas in
till byggnadsnämnden,

I stället för ätt införa en dubbel förhand.sprövning av
byggnadsprojekt anser utredningen att man bör eftersträva en ordning, varigenom
arbels-miljösynpunktema förs in i byggnadslovsärendet i ökad utsträckning. Det
gäller såväl alt vidga prövningen i byggnadslovsärendet som att skapa garantier
för att arbetstagarna får tillfälle att yttra sig över projektet. Av vikt är
härvid att åstadkomma en bättre samordning av yrkesinspektionens och
byggnadsnämndernas verksamhet.

Enligt utredningen måste del förutsättas all i
byggnadslovsprövningen verkligen ingår att se till att lokalerna får en sådan
utformning som krävs med hänsyn lill arbetarskyddslagstiftningen, I den
bestämmelse i byggnadsstadgan, som anger prövningens omfattning (56 §),
föreslår utredningen därför ett tillägg som uttryckligen anger alt
byggnadsnämnden vid prövning av ansökan om byggnadslov skall se till att det
tillämnade förelaget inle strider mot arbelarskyddslagen eller med slöd därav
meddelade föreskrifier. Utredningen stryker under all byggnadsnämnden helt
naturligt i stor utsträckning måste grunda sitt avgörande på yrkesinspektionens
sakkunskap, detta så myckel mer som det blir yrkesinspektionen som sedan
verksamheten kommit igång avgör om arbetsmiljöförhållandena kan anses tillfredsställande.
Utredningen betonar, all prov-

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 92

ningen inte pä grund av det förordade Ullägget skaU gå in
på detaljer utan skall avse utformningen i slort av arbetslokalerna med hänsyn
till alt arbetstagare skall sysselsättas där i vissl slag av verksamhet.

Utredningen
har övervägt att genom en särskild bestämmelse i byggnadsstadgan markera att
arbetarskyddsmyndigheten i princip skall höras i byggnadsärenden som helt eller
delvis angår arbetslokaler eller personalrum. Om utlåtande från yrkesinspektionen
över frivillig förhandsgranskning inte föreligger i byggnadslovsärendet, bör
enligt utredningen remiss lill yrkesinspektionen kunna underlåtas i stort sett
endast när del gäUer vissa typer av lokaler för vilka finns preciserade
arbetarskyddsföreskrif-ler. Alt i byggnadsstadgan ge en särskild bestämmelse om
remissmyndighet i vissa ärenden strider emellertid, framhåller utredningen,
mot det sätt på vilket stadgan i övrigt är uppbyggd, och utredningen vill
därför inte f, n, gå in för en sådan ordning. Fortsatta ansträngningar bör i
stället göras för att på andra vägar komma till rätta med de problem som visat
sig på en del håll. Utredningen anser alt arbetarskyddsmyndighetens roll i
sammanhanget kan framhävas genom en föreskrift om skyldighet för
byggnadsnämnden att underrätta yrkesinspektionen om byggnadslovsansökan.
Yrkesinspektionen ges härigenom tillfälle att följa att remiss sker lill
inspektionen i tillräcklig utsträckning. En sådan bestämmelse behövs också för
att yrkesinspektionen skall kunna kontrollera om den anmälningsskyldighet, som
utredningen föreslår för fall då byggnadslovs-plikt inte föreligger, har
fullgjorts. Utredningen föreslår därför alt 55 § byggnadsstadgan kompletteras
med en bestämmelse all byggnadsnämnden skall underrätta yrkesinspektionen om
ansökan om byggnadslov som avser arbetslokaler.

Som
redovisats förut föreslår utredningen bestämmelser som går ut på att få till
stånd en medverkan av skyddsombud och skyddskommittéer vid planering av nya
eller ändrade arbetsplatser. För alt garantera all dessa bestämmelser vinner
efterföljd anser utredningen att granskningen av byggnadsförslag måste
innefatta även en kontroll av alt arbetstagarparten beretts tUlfälle delta i
planeringsarbetet. Vid myndigheternas prövning av förslaget måste också
tillses att arbetstagarnas synpunkter beaktats i erforderlig utsträckning.
Kontrollen kan enligt utredningen ske på följande säll. Gäller det ändringar
eller utbyggnad vid befintligt förelag föreligger niånga gånger yttrande från
skyddsombud eller skyddskommitté. Det förutsätts att protokoll vid sammanträde
med skyddskommitté ger uttryck för de uppfattningar som framförts av
arbetstagarna. Yrkesinspektionen kan också inhämta arbetstagarpartens
synpunkter vid genomgång på arbetsstället av förslaget och anteckna detta i
sill gransk-ningsutlålande. Vid nystartade företag kan yrkesinspektionen, eller
byggnadsnämnden om remiss i någol fall ansetts obehövlig på grund av ärendets
enkla beskaffenhet, i erforderlig utsträckning ta kontakt med vederbörande
arbetstagarorganisationer. Är del fråga om mindre anläggningar bör en kontakt
med lokala organisationer vara tillräcklig, 1 övriga fall bör fackförbunden
kontaktas. Mot bakgrunden av det anförda förordar utredningen all i
byggnadsstadgan (56 §) las in en bestämmelse

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 93

om att byggnadslov för byggnadsföretag som avser
arbetslokal eller personalrum inte skall få beviljas innan skyddsombud,
skyddskommitté eller organisation som företräder arbetstagarna fått tillfäUe
att yttra sig över byggnadsföretaget.

Utredningen framhåller att en granskning av alla faktorer
som har betydelse för arbetsmiljön och som har avseende på de planerade
arbetslokalerna så långt möjligt skall ske i byggnadslovsärendel eUer i del
frivilliga granskningsförfarande som kan ha föregått ärendet. Frågan om
byggnaden är godtagbart anordnad från arbetsmiljösynpunkt kan inte bedömas utan
att man samtidigt tar hänsyn till vad för slags verksamhet som skall bedrivas i
byggnaden. Som underlag för granskningen i byggnadslovsärendel kan därför
krävas bl. a, ritningar angående maskinplacering, anordningar för bullerskydd,
ventilationsanordningar och annan inredning. Vidare kan man behöva en
beskrivning av den planerade arbetsprocessen eller arbetsmetoderna i övrigt.
Sökanden skall enligt utredningen i förekommande fall foga sådana handlingar
vid ansökan om byggnadslov. Om sökanden inte kan ge besked om vartill och hur
arbetslokalerna skall användas bör byggnadslovet ej heller anses innefatta
någon prövning av om lokalerna är lämpliga att las i bruk för viss verksamhet,
1 sådana fall bör enligt utredningen fordras särskild anmälan och förprövning i
enlighet med det förfarande som utredningen föreslår för situationer då
byggnadslovsplikt inte föreligger. Utredningen anser del nödvändigt att av
meddelat byggnadslov klart framgår vad för slag av verksamhet som enligt
byggnadslovet får bedrivas i byggnaden eller del därav. Byggnadslov bör dock
inle knyta an lill exempelvis en preciserad tillverkningsmetod ulan bör lämna
utrymme för utveckling.

Eftersom arbelarskyddsmyndighetens prövning ingår som ett
led i byggnadslovsärendel finner utredningen att yrkesinspektionen bör delta i
slutbesiktningar enligt byggnadsstadgan när det gäller byggnader vari
arbetslokaler ingår. Med en sådan ordning får yrkesinspektionen ett lämpligt
tillfälle alt pröva om de påpekanden som skett angående arbetsmiljön följts, I
enlighet härmed anser utredningen att byggnadsstadgan bör innehålla en
bestämmelse att yrkesinspektionen skall kallas lill slutbesiktning. Eftersom
det inle är föreskrivet all slutbesiktning skall äga rum i alla
byggnadslovsärenden måsle yrkesinspektionen också ges generell befogenhet all
påkalla slutbesiktning. Kompletterande regler härom föreslås införda i 64 §
byggnadsstadgan.

Utredningen anser del betydelsefullt all arbetstagarsidan
fär kännedom om beviljat byggnadslov och om innehållet i detta. Därigenom ges
arbetstagarna möjlighet att bedöma den situation som föreligger sedan
byggnadslov meddelats. Utredningen förordar en särskUd bestämmelse i
arbetarskyddskungörelsen om skyldighet för arbetsgivare att underrätta
skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder arbetstagarna om
alt byggnadslov beviljats.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 94

4.2.3 Anmälan när arbetslokaler tas i bruk

Med avseende på arbetslokaler som inte omfattas av
byggnadslovsplikten behövs enligt utredningen ett kompletterande regelsystem.
Eftersom utgångspunkten är alt nya arbetsplatser inle skall komma lill ulan
att arbetarskyddsmyndigheten har haft tillfälle att dessförinnan kontrollera
alt verksamheten kan bedrivas under godtagbara förhållanden, måsle del krävas
en anmälan till yrkesinspektionen innan arbetslokal tas i bruk eller börjar
användas för annan verksamhet än den vartill lokalen förut varit använd.
Anmälningsskyldigheten kan begränsas lill fall då byggnadslov inle fordras.
Den bör åläggas arbetsgivaren och del bör fordras all anmälan görs i så god tid
alt inspektionen har möjlighet att besiktiga lokalen före användandet.

Utredningen erinrar om all motsvarande situation som när
en arbetslokal tas i bruk första gången uppkommer när arbetstagare börjar
arbeta i lokal där verksamheten dittills bedrivits av ensamföretagare, EnUgt
utredningen är det därför nödvändigt alt anmälningsskyldigheten gäller även i
detla fall.

Utredningen föreslår att bestämmelser om
anmälningsskyldigheten tas in i arbetarskyddslagen (8 a §),

I anslutning härtill understryker utredningen betydelsen
av att yrkesinspektionen får möjlighet till prenumeration på meddelanden från
centrala företagsregistret hos statistiska centralbyrån. Genom att ha tillgång
till registret får inspektionen relativt snart efter företags igångsättande
uppgift härom. Detta ger inspektionen helt andra möjligheter än hittills att
följa utvecklingen inom distriktet och utöva erforderlig kontroll. Genom
meddelanden från registret kan även på ell effektivt sätt kontrolleras att
anmälan verkligen sker när arbetslokal tas i bruk. Meddelanden från centrala
företagsregistret kan däremot inle ersätta den förordade bestämmelsen om
anmälningsskyldighet. Man kan nämligen inte räkna med att yrkesinspektionen får
uppgift från registret innan lokalen tas i bruk.

Syftet med den föreslagna anmälningsskyldigheten är itt få
till stånd en förprövning av nystartad eller ändrad verksamhet även i de fall
då byggnadslov ej erfordras när arbetslokaler las i bruk. Enligt utredningen
bör därför yrkesinspektionen efter det anmälan inkommit utan dröjsmål besiktiga
lokalen och pröva om den kan godtas för den avsedda verksamheten. Besiktning
bör dock kunna uppskjutas eller underiåtas om det kan antas att behov av
granskning inte föreligger innan lokalen tas i bruk, Föreskrifier om
yrkesinspektionens ätgärder i anledning av inkommen anmälan bör ges i särskild
ordning.

Utredningen
framhåller att besiktning av lokals lämplighet för viss verksamhet givelvis
måste omfatta även permanenta anordningar, som exempelvis
ventilationsanordningar och bullerskydd. Åtgärden kan också innebära att
uppmärksamhet måste ägnas åt arbetsmetoder. Yrkesinspektionen får enligt
utredningen avgöra från fall lill fall om arbetstagarnas synpunkter skall
inhämtas genom särskilt förfarande.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 95

4.2.4 Byggande för staten eller landsting m. m.

Byggnadslovsplikten gäller inte beträffande byggnader
tillhöriga staten eller landsting. Utredningen erinrar emellertid om att
byggnadslagstiftningen f, n. ses över av bygglagulredningen. Eftersom därvid
lorde komma att övervägas att införa enhetliga regler i fråga om
byggnadslovsplikt, föreslår utredningen i avvaktan härpå inga generella regler
om skyldighet att söka byggnadslov för offentliga byggnadsföretag. Utredningen
förutsätter emellertid all stal och landsting anpassar sig efter de regler om
förhandsgranskning från arbetsmiljösynpunkt av byggnadsförslag som gäller
beträffande byggande i övrigt. De anställda måste sålunda ges tillfälle att
framföra sina synpunkter och få dessa beaktade vid prövningen av
byggnadsärendet.

1 ell avseende bör dock enligt utredningen förfarandet i
byggnadslovsärende direkt avse även statligt och landstingskommunalt byggande.
Yrkesinspektionen måsle sålunda få befogenhet all påkalla slutbesiktning även
beträffande sådant byggande. Vidare måsle det åligga byggnadsnämnden att
underrätta yrkesinspektionen när enligt 66 § byggnadsstadgan anmälan inkommit
alt byggnad skall påbörjas för statens eller landstings räkning. Utredningen
anför alt del även i ifrågavarande ärenden ofta finns anledning lill samråd
mellan yrkesinspektionen och byggnadsnämnden. Utredningen föreslår att den nämnda
paragrafen i byggnadsstadgan kompletteras med en bestämmelse om underrättelseskyldighet.

De bestämmelser som utredningen föreslår om
anmälningsskyldighet för arbetsgivaren och besiktning av yrkesinspektionen när
arbetslokaler las i bruk bör enligt utredningen vara tillämpliga även för
byggnader tillhöriga staten eller landsting, om anmälan ej erfordras enligt 66
§ byggnadsstadgan.

EnUgl 54 § byggnadsstadgan kan länsstyrelsen efter
tillstyrkan av byggnadsnämnden medge dispens från byggnadslovskravet beträffande
vissa industriområden. För alt ge garantier för att yrkesinspektionen får
tillfälle att bevaka dessa byggnadsärenden anser utredningen att som villkor
för befrielse från skyldighet att söka byggnadslov bör gälla all ansökan om
sådan befrielse tillstyrkts även av yrkesinspektionen. Utredningen föreslår
ett tillägg på denna punkt i 54 § 3 mom, byggnadsstadgan. Utredningen
förutsätter all yrkesinspektionen, om dispens beviljas, ser till all
arbetstagarsidan ges tillfälle all framföra synpunkter under byggnadsföretagets
gång,

4.2.5 Särskild befogenhet för arbetarskyddsmyndighet

För normalfallen anser utredningen att den föreslagna
ordningen, rätt tillämpad, ar till fyllest för alt förebygga att arbetslokaler
som inle är tillfredsställande frän skyddssynpunkt tas i bruk. Med tanke på
utveckUngen mol alltmera komplicerade yrkeshygieniska problem och arbetsprocesser
anser utredningen dock att del kan behövas mera långtgående

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 96

bestämmelser som kan tillämpas beträffande verksamheter
som arbetar under särskilt riskabla förhållanden. Bestämmelserna bör ge arbetarskyddsslyrelsen
befogenhet att för sådan verksamhet föreskriva att arbetslokal inle fär tas i
bruk utan att den besiktigats av yrkesinspektionen, Arbetarskyddsslyrelsen
avses kunna bestämma ifrågavarande slag av verksamhet med angivande exempelvis
av att i denna används vissa anordningar, viss tillverkningsmetod eller vissa
ämnen. Som ytterligare exempel nämns verksamhet i arbetslokaler med viss
belägenhet. Utredningen föreslår att ifrågavarande bestämmelser tas in i
arbetarskyddslagen (8 a §) och, i vad anges att den särskilda befogenheten
skall tillkomma arbelarskyddsstyrelsen, i arbetarskyddskungörelsen.

4.3 Remissyttrandena

AUmänt

Utredningens förslag om skärpta regler för förhandsprövning
av nya eller ändrade arbetslokaler har fått ett i stort sett positivt
mottagande vid remissbehandlingen. Under arbetsplatsremissen har fästs särskilt
avseende vid det inflytande för de anställda redan på planeringsstadiet som
utredningens förslag öppnar möjlighet rill.

Arbetarskyddsstyrelsen finner att utredningens förslag i
princip ger lillräckligt slöd för en utvidgad granskningsverksamhet och kommer
att medföra att alla viktiga ärenden blir granskade.

LO - som inte har några principiella erinringar mot
förslaget - anför att det vore värdefullt om förhandsprövningen skedde centralt
inom arbetarskyddsstyrelsen beträffande vissa projekt av större omfattning och
ined besvärliga arbetsmiljöförhållanden, LO anser vidare all det är möjligt att
utarbeta normer för vad som skall beaktas vid granskning av byggnadsförslag
eller besiktning av ny-, lill- eller ombyggnad. Värdet med sådana normer är bl.
a. att tillsynsmyndigheternas bedömning blir enhetlig. Enligt LO:s uppfattning
bör statens planverk och arbetarskyddsstyrelsen få i uppdrag att i samarbete
utarbeta normer av detta slag,

SAF finner att de av utredningen föreslagna ändringarna i
fråga om förhandsprövning av arbetslokaler är i stort sett ändamålsenliga.
Enligt SAF är del mera tillfredsställande med en omfattande förhandsprövning än
med ingripanden i efterhand. En förutsättning för att de föreslagna reglerna
verkligen skall innebära en förbättring är dock att resp, myndigheter i
första hand yrkesinspektionen - blir lämpligt dimensionerade för att snabbi
kunna handlägga sina utökade arbetsuppgifter,

TCO tillstyrker förslaget och understryker att vid
myndigheternas prövning mäste tillses att de anställdas synpunkter beaktas i
erforderlig utsträckning. Även BPA tillstyrker förslaget, som bedöms som
välgrundat, och pekar på betydelsen av att yrkesinspektionens och arbetstagarnas
granskning sätts in på ett så tidigt stadium av byggprocessen att onödig
fördröjning och andra komplikationer i görligaste mån undviks, SHIO anser
det viktigt alt yrkesinspektionen inte görs till särskild

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 97

tillståndsmyndighet när det gäller förhandsprövning av
arbetslokaler utan att samordning och förenkling av tUlslåndsgivningen
eftersträvas.

Svenska kommunförbundet har i princip inte något att
erinra mot att arbetsmiljösynpunkter skall i ökad utsträckning beaktas vid
prövning av ansökan om byggnadslov. Förbundet betonar att en förutsättning för
en sådan vidgad prövning är att byggnadsnämnderna ges möjlighet att på ett
rationellt säll anlita arbetarskyddsmyndigheternas sakkunskap, F, n. pågår inom
förbundet i nära samråd med statens planverk en total översyn av
byggnadsnämndernas handläggningsrutiner. Förbundet är berett att i anslutning
härtill ta kontakt med arbetarskyddsslyrelsen för att i samråd söka åstadkomma
lämpliga samarbetsformer mellan byggnadsnämnderna och
arbetarskyddsmyndighelerna.

Statens handikappråd och Handikappförbundens
centralkommitté understryker vikten av att handikappfrågor ägnas uppmärksamhet
under hela planeringsprocessen och att vid förprövningen beaktas 42 a § byggnadsstadgan
som säger att arbetslokaler skall vara så utformade alt handikappade kan
utnyttja dem.

För en delvis annan uppläggning än förslagets talar
Föreningen teknisk företagshälsovård, KF och SACO. Föreningen och KF hänvisar
tUl uppläggningen i miljöskyddslagen och menar alt det kan vara ändamålsenligt
med anmälnings- och rillståndsplikl för arbelsmiljöfaktorer av vissl slag. SACO
framhåller att insatserna bör ske under själva projekteringen. SACO
ifrågasätter om inte skyldighet borde föreligga att i byggnadslovsärendet
styrka att samarbete mellan arbetstagarna och projektören ägt mm.

ArbetsmiUöprövning i byggnadslovsärenden

Vissa remissinstanser anför synpunkter på den närmare
utformningen av prövningsförfarandet enligt förslaget.

Statens planverk biträder förslaget att i byggnadsstadgan
skriva in skyldighet för byggnadsnämnd all se tUl att byggnadsföretag inte
strider mot arbelarskyddslagen. Däremot ställer sig planverket negativt till
att byggnadsnämnderna åläggs all kontrollera all arbetstagarsidan fått liUfälle
att yttra sig över byggnadsföretaget. Kontrollen kan enligt planverkets mening
i stället utövas av yrkesinspektionen. Planverket anser i vart fall att
konlrollskyldigheten för byggnadsnämnderna bör begränsas till att avse endast
arbetslokal av viss betydelse, exempelvis lokal avsedd för visst minsta antal
personer. Dessutom bör bestämmelsen om kontrollen utformas så, att byggnadslov
inle får beviljas om inte sökanden företer intyg att ifrågavarande samråd
skett.

Byggnadsstyrelsen anser att den föreslagna kontrollen att
arbetslagarna haft tillfälle att ge sina synpunkter kan leda tUl att kravet på
delaljering drivs i höjden. Själva syftet med byggnadslovsprövningen - att få
en kontrollstation tidigt i projekteringsprocessen - kan därigenom komma all
motverkas. Denna effekt undviks om yrkesinspektionens prövning när arbetslokal
skall tas i bruk ges en tydligare markering som huvudkontroll-

7 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 130

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 98

station och om kontrollen av att arbetstagarsidan haft
tillfälle alt delta i planeringen förläggs till detta stadium. Detta innebär
att del måste framgå av byggnadslovet i vUka avseenden och för vilken
verksamhet lokalerna är godkända samt i vUka avseenden prövning och kontroll
återstår alt göra när lokalen las i bruk.

Att införa
tillståndsprövning hos arbetarskyddsmyndigheterna i fråga om åtgärder som är
byggnadslovspliktiga skulle enligt bygglagutredningen komplicera förfarandet
och rubba gränsdragningen mellan byggnads- och arbetarskyddsförfaltningarna.
Även bygglagutredningen ansluter sig därför lill bedömningen alt en sådan
ändring inle bör företas. Kontrollen alt arbetstagarsidan haft tillfälle att
yttra sig över byggnadsföretaget anser bygglagutredningen falla utom ramen för
byggnadsnämndernas naturliga verksamhetsområde. Den bör enligt
bygglagulredningen i stället läggas på yrkesinspektionen. Bygglagutredningen
förordar att den behövUga förbindelsen med byggnadslovsgivningen uppnås genom
en föreskrift i byggnadsstadgan som ålägger byggnadsnämnden att höra
yrkesinspektionen i alla byggnadslovsärenden som gäller arbetsrum och därtill
hörande personalrum. En bestämmelse bör vidare införas i byggnadsstadgan om att
sökanden i byggnadslovsärenden bör ge in ett intyg om samråd med arbetstagarna.
Yrkesinspektionen får då möjlighet att utföra den åsyftade kontrollen vid sin
behandling av remissärendet.

LO understryker ståndpunkten i utredningens belänkande att
en arbetslokal inte kan anses prövad ur arbelsmiljösynpunkl om besked om
lokalens användningssätt inte kan presteras av sökanden i byggnadslovsärendet.

Frågan om kontrollen av att de anställda fått tillfälle
att yttra sig över byggnadsföretaget har behandlats även i andra remissvar än
de redan nämnda. Kammarrätten i Göteborg anser att det ligger närmast till
hands att låta yrkesinspektionen svara för kontakten med arbetstagarna när
detla är möjligt. Kammarrätten föreslår därför att byggnadsnämnden generellt
bereder yrkesinspektionen tillfälle att yttra sig innan byggnadslov beviljas.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det avgörande beslutet i
arbetarskyddsfrågan vid prövning av lokaler och inredningar bör ligga hos
yrkesinspektionen samt att kontrollskyldighet för byggnadsnämnderna inte bör
införas. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte för alt undvika
att byggnadslovsärendena försenas genom remiss tUl arbetstagarrepresentanterna
sökanden bör i förväg höra dessa och redovisa yttrandet i
byggnadslovshandlingarna. Svenska kommunförbundet förordar att
byggnadslovsansökningar, som berör arbetslokaler och därtiU hörande
anordningar, kompletteras med yttrande från yrkesinspektionen, innan ärendet
ges in lill byggnadsnämnden. Det skulle därvid ankomma pä inspektionen att
granska ritningar angående maskinplacering osv. och att kontrollera alt
arbetstagarna bereds tillfälle att delta i planeringsarbetet.

Utredningen har framhållit att arbetstagarnas företrädare
måste handla snabbt, då deras synpunkter inhämtas i byggnadslovsärenden, så att
ärendet inte onödigtvis förlängs, LO anför att del är ett lika oavvisligt

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 99

krav att arbetstagarnas representanter får en rimUg
handläggningstid för kontakter med arbetskamrater och eventuellt den fackliga
organisationen.

Utredningens
förslag att införa skyldighet för byggnadsnämnd att underrätta
yrkesinspektionen om byggnadslovsansökan rörande arbetslokal eller personalrum
biträds av statens planverk, som dock anser alt skyldigheten bör begränsas till
att gälla arbetslokal av viss betydelse. Bygglagutredningen - som enligi vad
tidigare angetts föreslår alt yrkesinspektionens yttrande alltid skall
inhämtas i byggnadslovsärendel -konstaterar all detta förslag, om del
genomförs; gör underrättelseskyldigheten överflödig.

De föreslagna tUläggen i byggnadsstadgan om
yrkesinspektionens medverkan vid slutbesiktning finner statens planverk
överflödiga. Planverket hänvisar till den redan befintliga bestämmelsen i 64 §
1 mom. byggnadsstadgan att byggnadsnämnden bör verka för samordning av nämndens
besiktningar med besiktning av annan myndighet. Enligt bygglagulredningen
faller det inom ramen för byggnadsnämndernas åligganden enligt den allmänna
samarbetsföreskriflen i 1 § byggnadsstadgan att påkalla yrkesinspektionens
medverkan i besiklningsverksamheten i lämplig utsträckning. Bygglagutredningen
motsätter sig emellertid inle att man i 64 § byggnadsstadgan tar upp särskilda
bestämmelser om samverkan med yrkesinspektionen utformade med hänsyn till att
rutinerna med avseende på inspektionens medverkan bör vara flexibla.

Anmälan när arbetslokal tas i bruk

Del av utredningen föreslagna anmälningsförfarandet enligt
arbetarskyddslagen har nästan genomgående godtagits av remissorganen. Som
förut nämnls anser byggnadsstyrelsen att yrkesinspektionens kontroll när
arbetslokal skaU tas i bruk bör vara huvudkontrollstationen i den
arbetsmiljömässiga förprövningen. Styrelsen ifrågasätter om inte arbetsgivarens
anmälningsskyldighet bör gälla även i de fall då byggnadslov behövs men
ytterligare prövning fordras innan lokalen tas i bruk. Samtidigt framhåller
styrelsen att ombyggnader, som är så obetydliga att de inte kräver byggnadslov,
över huvud taget inte skall behöva anmälas till yrkesinspektionen. Styrelsen
utgår från all någon anmälningsplikt inte föreligger för styrelsen eller
arbetsgivaren när en myndighet flyttar och en likartad enhet övertar lokalerna
utan nämnvärda ändringar, SAF utgår från all bestämmelsen om
anmälningsskyldighet inte avser sådan löpande förändring av produktionen som
särskilt inom slora förelag ofta innebär omdisponering av arbetslokaler.

Hovrätten för övre Norrland erinrar om vikten av alt
yrkesinspektionen inte belastas med förprövningar av lägre angelägenhelsgrad
än som är rimligt med hänsyn till inspektionens uppgifter i övrigt. Hovrätten
ifrågasätter om inle den avvägning som måste göras med hänsyn härlUl borde
föranleda att granskningsobjekt, som typiskt sett kan anses vara av lägre
angelägenhelsgrad, uttryckligen undanlas från anmälningsskyldig-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 100

hel. Även rättssäkerhetsskäl talar enligt hovrätten för en
sådan begränsning. Med hänsyn tiU förslaget att yrkesinspektionen fortlöpande
skall hållas underrättad om förändringar i centrala företagsregistret anser
SHIO att det inte finns tillräckliga skäl för en särskild anmälan till
inspektionen när arbetslokal tas i bruk.

Enligt LO:s mening bör besiktning av anmäld arbetslokal
bara undantagsvis kunna underlåtas och alltid ske när det är fråga om
industriell verksamhet eller liknande. Vidare framhåller LO all den
anmälningsskyldige - om det redan när arbetslokalen tas i bruk finns
arbetstagare på arbetsstället - bör vara skyldig att till anmälan foga frän
arbetstagarna inhämtade synpunkter. Arbetsmarknadsstyrelsen förordar att
arbetstagarnas synpunkter regelmässigt inhämtas när företag flyttar in i redan
existerande lokaler utan att ändringar vidtas som kräver byggnadslov.

Statistiska centralbyrån förklarar alt den söker beakta de
behov som kommer alt föreligga med avseende på fortlöpande komplettering av
yrkesinspektionens arbelsslälleregisler genom centrala företagsregistret.

Byggande för staten eller landsting m. m.

Utredningen förutsätter att stat och landsting anpassar
sig efler de regler om förhandsgranskning från arbelsmiljösynpunkl av
byggnadsförslag som gäller beträffande byggande i övrigt. LO, SACO och SABO
anser all nuvarande undanlag för stat och landsting från byggnadslovsplikten
bör upphöra. Även TCO ifrågasätter om inte mera tvingande regler för stat och
landsting är nödvändiga för att utredningens intentioner skall uppfyllas.

Byggnadsstyrelsen
tar upp frågan om inhämtande av de anställdas synpunkter i statliga
byggnadsärenden och konstaterar alt det i praktiken kan vara förenat med vissa
svårigheter att följa utredningens rekommendation att handla som om
byggnadslovsbestämmelserna gällde även här. Uppgiften alt kontrollera att
arbetstagarsidan haft tUlfälle att delta i arbelslokalplaneringen skulle med en
tUlämpning av de allmänna reglerna komma att vila på byggnadsstyrelsen i de
byggnadsärenden där styrelsen är byggherre. En viss konflikt mellan styrelsens
uppgifter att söria för god arbetsmiljö och att svara för bl. a. ekonomiska
aspekter på lokalförsörjningen kan härvid inte uteslutas. Styrelsen påpekar
att kontrolluppgiften är främmande för styrelsen som serviceorgan och som part
i lokalförsörjningsärenden. Beträffande tillämpningen på statligt byggande av
de föreslagna bestämmelserna om yrkesinspektionens medverkan vid slutbesiktning
anför styrelsen att den inle utför sådan slutbesiktning som åsyftas i 64 §
byggnadsstadgan utan i stället slutbesiktning som reglerar mellanhavandel
mellan styrelsen och entreprenören. Styrelsen anser alt överenskommelse får
träffas med arbelarskyddsstyrelsen om lämpligt förfarande vid tillämpningen av
64 och 66 §§ byggnadsstadgan.

Enligt utredningsförslaget skall byggnadsnämnd lämna
underrättelse lUI yrkesinspektionen när anmälan enligt 66 § byggnadsstadgan
inkommit ora att byggnad skall påbörjas för statens eller landstings räkning.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 101

Förslaget tillstyrks av bygglagulredningen. Statens
planverk anser däremot den föreslagna bestämmelsen överflödig, eftersom
byggnadsstyrelsen har utfärdat anvisning om att samrådsskyldighet skall gälla
även vid byggande för kronans eller landstingskommuns räkning.

Utredningen
föreslår att yrkesinspektionens tUlstyrkan skall fordras för att länsstyrelsen
skall kunna medge befrielse från byggnadslovsplikten i fråga om industriområde.
Förslaget tillstyrks av statens planverk och bygglagutredningen. Planverket påpekar
att det finns anledning anta alt arbetsmiljösynpunkter inle alllid har beaktats
vid hittills lämnade dispenser enligt nämnda paragraf. Planverket anser att
givna dispenser bör återkallas för att ge byggnadsnämnderna möjlighet att i
samråd med yrkesinspektionen ompröva i vilken utsträckning dispens kan vara
lämplig. LO framhåller att synpunkter från arbetstagarsidan i dispensärende
skall lämnas av arbetstagarorganisation och alt fråga om tillstyrkan i sådant
ärende bör avgöras i den föreslagna yrkesinspeklionsnämnden.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 102

5
Gemensamma arbetsställen 5.1 Gällande bestämmelser

Om arbete på gemensamt arbetsstäUe talar man i första hand
när två eller flera arbetsgivare samtidigt bedriver arbete på samma
arbetsstäUe. Det kan vara fråga om ett slags gemensamt arbetsställe även i fall
då arbetstagare är sysselsatt på arbetsplats över vilken den egna arbetsgivaren
inte råder. Gemensamt arbetsstäUe föreligger i och för sig också när den som
driver verksamhet ulan anstäUd utför arbete på arbetsställe, där dessutom
arbetsgivare eller annan ensamföretagare är verksam.

För att arbetarskyddslagen skall vara tillämplig
förutsätts i allmänhet ett anställningsförhållande mellan arbetsgivare och
arbetstagare, TiU grund för föreskrifterna i lagen ligger uppfattningen attdet
är arbetsgivarens skyldighet att förebygga att hos honom sysselsatt
arbetstagare ådrar sig ohälsa eller drabbas av olycksfall i arbelet. Härmed
avses endast arbetsgivarens egna anställda, Förehgger missförhållande på ett
arbetsställe kan enligt arbetarskyddslagen åtgärder i princip påkallas endast
hos den som är arbetsgivare i förhållande till utsatta arbetstagare.

Del finns dock i arbelarskyddslagen vissa bestämmelser som
utvidgar kretsen av ansvariga. Enligt 45 § åligger det således tillverkare,
försäljare och upplåtare av maskiner, redskap eller andra tekniska anordningar
alt se till att anordningen är betryggande i skyddshänseende när den avlämnas
för att tas i bruk inom landet, Samma ansvar föreskrivs för installatör. Vidare
föreligger enligt 46 § beträffande grustag och liknande arbetsställe ett ansvar
för ägare eller nyttjanderättshavare att tillse att arbetsstället hålls i
godtagbart skick från skyddssynpunkt, I faUen enligt 45 och 46 §§ omfattar den
skyddade kretsen bl, a, arbetstagare, som ej är anställd hos den mot vilken
bestämmelserna riktar sig. Bestämmelserna gäller även utanför
anställningsförhållanden över huvud.

Ytterligare kan nämnas föreskriften i 53 § Iredje stycket
arbelarskyddslagen, som ger möjlighet att hos upplåtare av lokal tvångsvis
påkalla åtgärder för rättelse av missförhållande beträffande lokalen. Förbud
kan meddelas mot upplåtelse av lokalen lill arbetslokal eller lokal för visst
arbete eller ändamål, intill dess viss angiven åtgärd vidtagits med lokalen.
Skyddsobjekt är här arbetstagare anställd hos annan än upplåtaren,

I arbetarskyddslagen och arbetarskyddskungörelsen finns
härutöver inga regler som syftar till att lösa de speciella skyddsfrågor som
uppkommer på arbetsplatser där flera arbetsgivare bedriver arbete. Ej heller
regleras där den situationen all arbetstagare är verksam på arbetsställen
varöver den egna arbetsgivaren saknar rådighet.

Vissa bestämmelser i byggnadsstadgan blir dock av intresse
när det gäller arbetstagares förhållanden på främmande arbetsplatser. Här kan
nämnas 45 § om skyddsanordningar på byggnadstak, 44 § 6 mom, om

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 103

utrymme för transporter i trappor, 53 § 3 mom, om utrymme
på tomt för parkering, lastning och lossning av fordon samt 60 och 61 §§ om hur
byggnadsarbete skall utföras och om tillsyn över sådant arbete,

5.2 Utredningen

5.2.1 Gemensamma arbetsställen i aUmänhet

Utredningen framhåller att gemensamma arbetsställen kan
vara av sinsemellan synnerligen skiftande karaktär. Vid mycket stora byggnadsprojekt
kan uppåt hundratalet entreprenörer vara sysselsatta på byggarbetsplatsen och
kombinationerna i förhåUandet mellan byggherre och entreprenörer av olika slag
är olaliga, Å andra sidan kan också på byggarbetsplatser verksamheten vara av
blygsam omfattning med endast en eller ett par entreprenörer sysselsatta.
Vidare är gemensamma arbetsplatser vanligen förekommande vid olika slags
underhålls- och tillsynsarbeten o, d, på fasta driftställen. Parallellt med
del ordinarie arbetet kan här drivas antingen vad som räknas som byggnadsarbete
eller annat slag av arbete. Det kan gälla både tillfälliga uppdrag och
uppgifter av mer eller mindre stadigvarande beskaffenhet. Ytterligare en typ av
gemensamt arbetsställe, vilken inom sig rymmer många varianter, föreligger då
skUda företag delar olika slags utrymmen. Ett hell annat slag av gemensamt
arbetsställe uppkommer åter då fler än en arbetsgivare är verksamma med
skogsarbete e, d, på tillfälligt arbetsställe. Exemplifieringen kan fortsätia
med varvsarbetsplalser, med olika slags transportarbete som bedrivs vid fasta
arbetsställen som butiker, varuhus eller lager eller mera tillfälliga
arbetsställen som gruslag e, d,, med olika former av "utlåning" av
arbetstagare från ett företag till ett annat osv.

Arbetsförhållandena på gemensamma arbetsställen innebär
enligt utredningen ofta ökade risker för dem som sysselsätts där. Del krävs på
sådana arbetsställen en samordning i skyddshänseende beträffande alla de
aktiviteter som pågår samtidigt. Därvid måste eftersträvas att uppnå
tillfredsställande säkerhet för dem som utför arbete på gemensamt arbetsställe
även beträffande risker på grund av verksamhet som bedrivs av annan än den egna
arbetsgivaren.

Del har enligt utredningen konstaterats att
skyddsförhållandena ofta är otillfredsställande på arbetsställen där två eller
flera entreprenörer samtidigt bedriver arbete, I detta avseende har särskUt
framhållits att det brister i samordningen av arbetarskyddet på arbetsplatserna
inom byggnadsindustrin. Önskemål om en fastare ansvarsfördelning på dessa
arbetsplatser har framförts av arbetstagarorganisationer och behovet härav har
omvittnats från såväl yrkesinspektörshåll som av byggnadsföretag och
byggherrar.

Utredningen anför att de särskilda förhållandena på
gemensamma arbetsställen inle har beaktats i den gällande
arbetarskyddslagstiftningen, 1 stället har konstruktionen av ansvaret enligt
arbetarskyddslagen visat sig medföra svårigheter alt komma till
rätta med skyddsfrågor i vissa

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 104

situationer. Bl. a, saknas i stor utsträckning stöd för
effektivt ingripande mot dåliga arbetsförhållanden för dem som är verksamma på
arbelssläUen över vilka den egna arbetsgivaren inte råder och där alltså denne
inte kan avhjälpa föreliggande missförhåUanden,

Utredningen anser att även om förhållandena på gemensamma
arbetsställen skiftar starkt bör beträffande alla sådana arbetsställen kunna
krävas att de arbetsgivare, som bedriver arbete där, samråder och gemensamt
verkar för att åstadkomma sunda och säkra förhållanden på arbetsstället.
Utredningen föreslår att en bestämmelse av detta innehåU införs i
arbetarskyddslagen (7 a §). Förslaget innebär att varje arbetsgivare skall
vara skyldig att medverka i en gemensam skyddsorganisation, om en sådan är
erforderlig, och att samordna sin verksamhet med övrig verksamhet pä
arbetsstället så att säkerhetsrisker inte uppkommer för någon av arbetstagarna
på platsen. I kravet att arbetsgivare på gemensamt arbetsställe skall gemensamt
verka för sunda och säkra förhållanden på arbetsstället ligger också att
arbetsgivare skall undvika all genom sin verksamhet eller sina anordningar
utsätta någon arbetstagare på arbetsstället för risk för ohälsa eller
olycksfall. Utredningen påpekar att en bestämmelse av delta innehåll inte på
något sätl får inskränka varje arbetsgivares ansvar gentemot de egna
arbetslagarna.

Enligt utredningen måste beaktas att arbete på gemensamt
arbetsställe ofta utförs också av personer som bedriver verksamhet ulan att ha
arbetstagare anställd, s, k, ensamföretagare. Utredningen förordar alt denna
kategori omfattas av samma förpliktelser som arbetsgivare vid arbete på
gemensamt arbetsställe.

Utredningen har efter närmare överväganden inle bedömt del
möjligt att för alla typer av gemensamma arbetsställen ange vem som har
huvudansvaret för samordning av skyddsåtgärder. Utredningen har därför inriktat
sig på att finna en allmän regel för samordningsansvarets placering när det
gäller det verksamhetsområde - byggnadsverksamhet där behovet av en sådan
regel bedömts vara störst,

5.2.2 Gemensamma arbelssläUen för byggnadsverksamhet

Utredningen konstaterar att det på sådana gemensamma
arbetsställen som utgörs av byggarbetsplatser är särskilt vanligt med ett
flertal entreprenörer som i sill arbete är beroende av varandra. Härtill kommer
som en riskskapande faktor att en byggarbetsplats ständigt förändras. Moderna
byggmetoder har gjort att dessa förändringar sker i allt snabbare tempo. Del är
därför enligt utredningens uppfattning i första hand angelägel alt få fram en
allmän regel om samordningsansvaret för skyddsåtgärder beträffande gemensamma
arbetsställen för byggnadsverksamhet. Förutsättningarna att finna en sådan
regel för detta speciella område bedömer utredningen som gynnsamma. Begreppet
byggnadsverksamhet är relativt väl avgränsat och arbetet på byggarbetsplatser
utförs i allmänhet i entreprenadform. Delta ger en grund för enhetlig bedömning
och dessutom goda möjligheter alt bygga upp ett ansvarssystem. Vidare

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 105

gör inriktningen på byggnadsprojektet i fråga att
omfattningen av del gemensamma arbetsstället bör vara klar. Gränsfall kan dock
uppkomma, såsom då ombyggnad sker på befintligt driflsläUe, Byggnadsverksamhetens
omfattning får då avgöra om del skall anses föreligga ett arbetsställe för byggnadsverksamhet
eller om man skall betrakta byggnadsarbetet på samma sätt som andra uppdrag som
utförs på driftstället.

Utredningen anser det av flera orsaker naturligt att låta
del primära ansvaret för samordning av skyddsåtgärder på gemensamt arbetsställe
för byggnadsverksamhet vila på byggherren, dvs, den som låter uppföra byggnad
eller anläggning. Framför allt är det byggherren som ensam kan överblicka vilka
olika förelag som kommer att vara verksamma på platsen. Ett sådant ansvar för
byggherren anknyter också till bestämmelserna i Allmänna Bestämmelser för
byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 72) om samordning
av beställarens, entreprenörens och sidoentreprenörers arbeten. Man kan vidare
inte bortse från att det är byggherren som slutligt står för samtliga
kostnader.

Samtidigt finner utredningen del inle lämpligt all
byggherren själv har samordningsansvaret i alla de fall då byggande inle sker i
egen regi utan på general- eller totalentreprenad, 1 dessa fall är det
entreprenören som i förhållandet mellan parterna har ansvaret för
byggnadsplalsens organisation och samordningen av samtliga entreprenörers
arbeten. Byggherren måste här ha möjlighet alt överlåta även ansvaret för
samordningen i skyddshänseende. Detsamma gäller andra fall då entreprenör
anlitas och byggherren ej utför arbete på platsen genom egna anställda.

En bestämmelse alt samordningsansvaret i skyddshänseende
vilar på byggherren bör alltså enligt utredningen kompletteras med en möjlighet
för denne att överlåta ansvaret till arbetsgivare på arbetsstället. Vid
general- och totalentreprenad anser utredningen att en sådan överlåtelse
normalt bör ske, liksom överhuvud då byggherren ej bygger i egen regi.
Utredningen framhåller att överlåtelse lämpligen sker till den som framsiår som
huvudarbetsgivare.

Mot den angivna bakgrunden föreslår utredningen en
bestämmelse i arbetarskyddslagen (7 a §) om att byggherre skall vara ansvarig
för samordning av skyddsåtgärder på byggarbetsplats och att byggherren skall
kunna överlåta ansvaret för samordningen till arbetsgivare på arbetsstället.

Ansvaret för samordning av åtgärder till skydd mot ohälsa
och olycksfall på gemensamt arbetsställe för byggnadsverksamhet bör enligt
utredningens mening framför allt innebära att del åligger den ansvarige
byggherren eller arbetsgivaren att bygga upp och svara för en lämplig
organisation för att bedriva skyddsarbete i samverkan. Rörande samordningsansvarets
innebörd anför utredningen dessutom bl, a, följande. Riktlinjerna för
samordningen bör fastställas vid gemensamt sammanträde mellan byggherre eller
den han utsett att svara för samordningen och anlitade entreprenörer. Detta
sammanträde bör äga rum snarast efter det alt entreprenörerna blivit antagna.
Vid sammanträdet eller eljest på ett förberedande stadium bör överenskommelse
träffas om lämpligt organ

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 106

för samverkan. En viktig del av ansvaret för samordning av
skyddsåtgärder bör vara att tidsmässigt planera de skilda arbetsgivarnas
verksamhet så alt hälso- och olycksfallsrisker inte uppstår på grund av att
olika gruppers arbeten sammanstöter på arbetsplatsen. Det gäller sedan också
att följa om planeringen stämmer och vid behov justera denna, 1 samordningsansvaret
bör vidare ligga en skyldighet all tillse att allmänna ordnings- och
skyddsregler för arbetsstället utfärdas. Bl, a, kan det gälla att bevaka att
erforderliga föreskrifter om läkarundersökning och läkarbesiktning meddelas.
Det bör åligga den för samordningen ansvarige att antingen själv låta ombesörja
eller också se till att allmänna skyddsanordningar utförs och underhålls. Genom
dennes försorg niåste vidare göras klart vilka arbetsgivare som skall stå för
olika slags speciella skyddsanordningar på arbetsstället. Beträffande olika
slags anordningar, som skall användas på gemensamt arbetsställe och för vilka
särskilda föreskrifter gäller om besiktning och provning, bör det kunna ligga i
samordningsansvaret alt ha överinseende över alt kontroll sker att anordningen
är behörigen besiktigad och provad. Motsvarande bör kunna gälla i fråga om
överinseende och kontroll av förares kompetens,

1 konsekvens med den föreslagna bestämmelsen om
skyddssamverkan mellan alla arbetsgivare på gemensamt arbetsställe bör enligt
utredningen arbetsgivare som inte har samordningsansvar påläggas skyldigheter
som svarar mol den samordningsansvariges åligganden. Dessa arbetsgivare bör
sålunda ha all följa meddelade allmänna skyddsregler, alt delta i del
gemensamma skyddsarbetet, att utföra och underhålla de skyddsanordningar som
enligt vad som överenskommits åvilar vederbörande arbetsgivare och att följa
uppgjorda tidsplaner. För att byggherren eller den samordningsansvarige
arbetsgivaren skall kunna samordna skyddsarbetet anser utredningen det vidare
nödvändigt att de övriga arbetsgivarna ställer sig till efterrättelse de
anvisningar som behövs för att samordna skyddsåtgärder på det gemensamma
arbetsstället. Motsvarande befogenheteratt samordna skyddsarbetet bör dessutom
tillkomma den samordningsansvarige gentemot andra arbetstagare än de egna.
Utredningen föreslår alt i arbelarskyddslagen tas in en föreskrift att övriga
arbetsgivare och hos dem sysselsatta arbetstagare är skyldiga all följa de
anvisningar som i samordnande syfte lämnas av den samordningsansvarige (7 a §),

Utredningen anser att det bl. a. av praktiska skäl bör
finnas möjlighet att på gemensamt arbetsställe samordna även verksamhet som
bedrivs av ensamföretagare och att ingripa om denne i sin verksamhet vållar
fara för andra som arbetar där, Samma bedömning avses gälla också i den
situationen, att det är enbari ensamföretagare som bedriver arbete på samma
arbetsställe. Utredningen föreslår att denna ståndpunkt kommer till uttryck i
arbetarskyddslagen,

5.2.3 Andra gemensamma arbetsställen än byggarbetsplatser

Utredningen anför, alt det ej sällan finns ett behov av
att ha någon som är ansvarig för samordningen av skyddsåtgärder även på
andra

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 107

gemensamma arbetsställen än byggarbetsplatser. På vissa
slags gemensamma arbetsställen kan delta vara en nödvändighet. Utredningen
pekar på att en enkät som utredningen gjort hos varvsföretag visar att man
fäster stor vikt vid alt ledningen av skyddsarbetet på varvsarbelsplats skall
ligga hos varvsförelaget i förhållande tiU anlitade underentreprenörer. Som ett
ytterligare skäl till att möjligheter bör finnas alt utse samordningsansvarig
även på andra områden än på byggarbetsplatser åberopar utredningen att del
annars skulle uppkomma en rad frågor om gränsdragningen mellan arbetsställen
för byggnadsverksamhet och andra gemensamma arbetsställen. Utredningen
föreslår därför vid sidan av tidigare förordade regel om samordningsansvar
för byggherre eller arbetsgivare till vilken ansvaret överlåtits - en
bestämmelse i arbetarskyddslagen (7 a §), enligt vilken arbetsgivare på annat
gemensamt arbetsställe än byggarbetsplats kan överenskomma att en av dem skall
ha ansvaret för samordning av skyddsåtgärder på arbetsstället,

I fråga om
den samordningsansvariges åligganden bör allmänt sett motsvarande gälla som
anförts tidigare beträffande byggarbetsplatser. Likaså bör övriga arbetsgivare
och deras arbetstagare vara skyldiga alt ställa sig till efterrättelse den
samordningsansvariges anvisningar i det gemensamma skyddsarbetet.
Bestämmelserna avses också i förevarande hänseenden omfatta ensamföretagare.

Med den
föreslagna regleringen kan arbete ibland komma att bedrivas på gemensamt
arbetsställe utan att del finns någon som har samordningsansvar. Detta bör
enligt utredningen i viss utsträckning kunna ske utan olägenhet. Utredningen
finner emellertid alt det kan bli erforderligt att någon bär ansvaret för
samordningen av skyddsåtgärder även på dessa gemensamma arbetsställen.
Yrkesinspektionen bör då kunna ingripa och meddela föreskrift om vem som skall
ha sådant ansvar. Utredningen föreslår en kompletterande bestämmelse av detta
innehåll (7 a § arbetarskyddslagen). Föreskrift av denna art avses kunna
aktualiseras efter framstäUning av vederbörande arbetsgivare eller arbetstagare
eller på yrkesinspektionens eget initiativ.

Också i
fall då den samordningsansvarige försummar sitt ansvar eller om övriga
arbetsgivare underlåter att ställa sig till efterrättelse den
samordningsansvariges anvisningar anser utredningen att arbetarskyddslagen bör
ge möjlighet till ingripande frän yrkesinspektionens sida. Detta bör gälla
såväl beträffande gemensamma arbetsställen för byggnadsverksamhet som andra
gemensamma arbetsställen. Utredningen föreslår all i lagen införs en
bestämmelse (53 a § andra stycket) att yrkesinspektionen äger meddela föreskrifier
för att få till stånd samordning av skyddsåtgärder på gemensamt arbetsställe.
Inspektionen skall sålunda enligt förslaget kunna ingripa mot arbetsgivare även
vad gäller skadeverkningar som på gemensamt arbetsställe hotar att drabba andra
arbetstagare än dem som är anställda hos honom. Med hänsyn till att del inte
bör vila på yrkesinspektionen att i detalj reglera hur samordningen skall ske
är avsikten all ifrågavarande föreskrifter skall gå ul på att viss åtgärd skall
vidtas eller underlåtas.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 108

De anvisningar som den samordningsansvarige lämnar i
samordnande syfte skall enligt utredningens förslag följas även av de
arbetstagare som är anställda hos övriga arbetsgivare, I konsekvens härmed
finner utredningen att yrkesinspektionen bör ha möjlighet att ingripa med
föreskrifter mot arbetstagare som försummar denna skyldighet. Utredningens
förslag inrymmer en sådan möjlighet.

Utredningen föreslår vidare all yrkesinspektionens angivna
befogenheter alt meddela arbetsgivare föreskrifter om samordningen skaU ha
motsvarande tillämpning beträffande ensamföretagare,

5.2.4 ArbetsstäUe över vilket arbetsgivaren inte råder

Utredningen framhåller att de föreslagna bestämmelserna om
samråd och samverkan på gemensamma arbetsställen och om samordningsansvar är av
intresse även för lösningen av de skyddsproblem som sammanhänger med att
arbetstagare helt eller delvis är verksamma på arbetsställen där den egna
arbetsgivaren saknar rådighet och därför inle har möjlighet att avhjälpa
föreliggande missförhåUanden. Med stöd av dessa bestämmelser skall ingripande
kunna ske bl. a, för alt skydda ifrågavarande arbetstagare mol risker lill
följd av den verksamhet som bedrivs på det främmande arbetsstället. Även de
former av samråd som diskuterats i del föregående antas få betydelse på vissa
av de arbetsställen där den egna arbetsgivaren saknar rådighet. Utredningen
finner emellertid att bestämmelser som syftar till att få i gång samråd och
samverkan i skyddshänseende mellan arbetsgivare inbördes och mellan arbetsgivare
och ensamföretagare på gemensamt arbetsställe lämnar vissa frågor olösta
beträffande anställdas arbete på arbetsställen över vilka den egna
arbetsgivaren saknar rädighet. Detta är främst fallet beträffande åtgärder och
anordningar som påkallas med hänsyn till del arbete som dessa anställda själva
bedriver på det främmande arbetsstället.

Eftersom de problem, som finns på arbetsställen över vUka
den egna arbetsgivaren inle råder, till stor del avser transportområdet kunde
enligt utredningen övervägas en reglering med direkt avseende på ansvaret vid
avhämtande och avlämnande av gods. Utredningen anser emellertid att man bör
undvika att införa bestämmelser i arbelarskyddslagen som lar sikte på
förhållandena inom en viss bransch men lämnar likartade situationer på andra
områden oreglerade.

En lämplig utgångspunkt är enligt utredningen i stället
bestämmelsen i 53 § arbetarskyddslagen om de åtgärder som kan riktas mol
arbetsgivare. Enligt denna bestämmelse kan arbetsgivare vid missförhållande på
ett arbetsställe föreläggas att vidta viss åtgärd eller förbjudas alt bedriva
visst arbete eller använda viss arbetslokal m. m. Bestämmelsen syftar endast på
arbetsgivaren till de arbetstagare som utsätts för missförhållandet. För all
också komma till rätta med dåliga arbetsförhållanden för dem som sysselsätts på
främmande arbetsplatser anser utredningen alt en bestämmelse bör införas som
medger ingripande med föreläggande eller förbud också mot den som råder över
arbetsstället. Regleringen bör utformas så

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 109

att man bibehåller den egna arbetsgivarens ansvar även i
de fall då man inför ett ansvar för den som råder över arbetsstället.
Bestämmelsen bör inte begränsa verkningarna av meddelat föreläggande eller
förbud för den som råder på arbetsstället till att avse endast den aktuella
situationen. Föreläggande eller förbud bör i stället gäUa oavsett vilken
arbetsgivare som i fortsättningen bedriver arbete på det främmande
arbetsstäUet, Bestämmelsen bör vidare avse även den situationen alt det är
ensamföretagare som råder över arbetsställe, där åtgärd påkallas med hänsyn
till arbetsförhållandena för främmande arbetstagare.

Utredningen föreslår en komplettering av
arbelarskyddslagen i enlighet med del anförda (53 a §),

Svårigheter i skyddshänseende kan uppkomma då arbetstagare
är sysselsatt på platser över vUka den egna arbetsgivaren inte råder men där
verksamhet som faller under arbelarskyddslagen i övrigt inte förekommer. Detta
kan vara fallet exempelvis vid transporter till bostadsfastigheter och vid underhålls-,
reparations- och tillsynsarbeten beträffande sådan fastighet. Enligt
utredningen får man dock hålla fast vid all regleringen av hithörande frågor i
princip hör lill byggnadslagstiftningen. Ett särskilt ansvar för ägare och
nyttjanderättshavare till fastighet bör aUlså inte införas i
arbetarskyddslagstiftningen. Utredningen understryker i anslutning härtill
betydelsen av ett nära samarbete mellan byggnads- och
arbetarskyddsmyndigheterna för att få lill stånd säkra arbetsplatser.

5.3 Remissyttrandena

Behovet av en reglering av skyddsförhållandena på
arbetsställen, där två eller flera arbetsgivare eller ensamföretagare samtidigt
bedriver arbete, omvittnas av remissinstanserna. Utredningens förslag till
reglering på området hälsas med tillfredsställelse av bl. a.
arbetarskyddsstyrelsen, statens vägverk och SFO. Tillstyrkanden av förslaget
lämnas vidare av bl. a. SAF, TCO, BPA och Svenska
byggnadsentreprenörföreningen. Även Byggherreföreningen godtar förslaget, LO
finner förslaget välmotiverat men anför vissa kompletterande synpunkter. Också
under arbetsplatsremissen har förslaget i allt väsentligt accepterats.

De flesta remissinstanserna är positiva även vad avser den
närmare utformningen av utredningens förslag. RÄ konstaterar alt ansvarsfördelningen
på gemensamma arbetsställen inneburit svårigheter för rättstillämpningen och
att de föreslagna ändringarna synes ägnade att öka klarheten på detla område.
SAF finner den av utredningen föreslagna ordningen för samverkan angående
skyddsfrågor på gemensamma arbetsställen ändamålsenlig.

Gemensamma arbetsställen för byggnadsverksamhet

Enligt utredningens förslag skall en särskild ordning
gälla i fråga om ansvaret för samordning av skyddsåtgärder på gemensamma
arbetsställen

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 110

för byggnadsverksamhet. Där skall sålunda byggherren vara
ansvarig med rätt för honom att överlåta ansvaret lill arbetsgivare på
arbetsstället. Länsstyrelsen i Stockholms län finner del naturligt all på säll
som utredningen föreslagit en separat reglering sker av samordningsansvaret på
dessa arbetsplatser och har inle heller några invändningar mol förslaget all i
första hand låta byggherren vara samordningsansvarig.

Svenska
byggnadsentreprenörföreningen anser förslaget om samordningsansvaret på
byggarbetsplatser vara väl ägnat att förhindra kompe-tenskonflikter och
förebygga annars förekommande svårigheter att i förväg avgöra vem som i ett
visst skede är att anse som huvudarbetsgivare. Genom den föreslagna ordningen
når man enligt föreningen också att frågan om samordningen av arbetarskyddet på
byggarbetsplats uppmärksammas redan i upphandlingsskedet. Föreningen
framhåller att förslaget i praktiken innebär att byggnadsentreprenören ges både
rätt och skyldighet att ta initiativet till och svara för denna samordning. Den
reglering av arbetarskyddets samordning som förslaget innehåller står i god
överensstämmelse med de former i vilka arbetarskyddet redan organiseras på
större arbetsplatser.

BPA
konstaterar alt ett stort antal byggherrar, som inte bygger i egen regi, saknar
kompetens och resurser alt själva svara för de många gånger svåra
samordningsuppgifter som här avses. Eftersom förslaget ger byggherre rätt all
överlåta ansvaret för samordningen till arbetsgivare på arbetsstället, bör man
emellertid enligt BPA rimligen kunna förutsätta all så sker i de fall
byggherren saknar möjlighet att själv ta ansvaret på sig.

Byggnadsstyrelsen
förklarar att det för styrelsen torde bli huvudregel alt överlåta ansvaret för
samordningen av skyddsarbetet på huvudarbetsgivaren på arbetsstället. I detta
sammanhang framhåller styrelsen att samordningsansvaret bör vila pä den som har
bäst förutsättningar att bära det från teknisk, ekonomisk och administrativ
synpunkt. Bestämmelserna bör därför formuleras så att byggherren blir skyldig att
se till att ansvaret kommer all vila på den mest lämplige arbetsgivaren.

Förslaget
att samordningsansvaret för skyddsåtgärder på byggarbetsplatser i första hand
skall vila på byggherren har mött in"ändningar från några remissinstanser.
Hovrätten för övre Norrland ifrågasätter om del inte är lämpligare att placera
ansvaret på den som är att anse som huvudarbetsgivare, eller där sädan inte kan
urskiljas, på någon av de på platsen verksamma arbetsgivarna i princip enligt
överenskommelse mellan dem. Hovrätten påpekar att byggherren i många fall inte
har närmare kännedom om skyddsfrågor och i vissa fall kan vara okunnig om
förekomsten av en sådan regel som utredningen föreslår. Med den av utredningen
förordade regleringen kan var,och en som låter uppföra en byggnad åt sig redan
genom ofullständighet i avtalet med byggmästaren komma att ådra sig ett
svåröverskådligt ansvar. Kammarrätten i Göteborg anser inte heller att
utredningens skäl för den föreslagna lösningen är övertygande och föreslår för
sin del att huvudregeln om arbetsgivarnas gemensamma ansvar för arbetarskyddet
skall vara den primära också på byggarbetsplats, med möjlighet för
arbetsgivarna all överlåta samord-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 111

ningsansvaret på byggherren efter överenskommelse med
denne.

Ytterligare
två remissinstanser vill lösa frågan om samordningsansvaret på
byggarbetsplatser på ell principiellt annorlunda sätt än utredningen
föreslagit, Fortifikationsförvallningen föreslår att total-, general- eller
huvudentreprenör skall vara ansvarig för samordning av skyddsåtgärder på
byggarbetsplatser med rätt för byggherren att själv överta ansvaret. Enligt
SABO.s mening är vid bostadsbyggnadsentreprenader en lösning som lägger
samordningsansvaret på huvudentreprenören att föredra framför utredningens
förslag, eftersom man så långt som möjligt bör hävda grundprincipen att
ansvaret för en god arbetsmiljö skall ligga på arbetsgivaren.

Beträffande samordningsansvarets innehåll förutsätter LO
att när det gäller byggnadsverksamhet den samordningsansvarige har samma ansvar
för personalulrymmen och sanitära anordningar som för övriga
arbels-miljöförhållanden.

Enligt vad utredningen har uttalat är det ofta lämpligt
alt på gemensamt arbetsställe utse någol slags samarbelsorgan med
representanter för arbetsgivare och arbetstagare från de företag som bedriver
verksamhet på platsen. TCO anser att sådant samarbetsorgan bör vara
obligatoriskt.

Under arbetsplatsremissen har på en del håll framkommit
önskemål om att skyddskommitté skall inrättas på gemensamt arbetsställe.

Andra gemensamma arbetsställen

På andra gemensamma arbetsställen än byggarbetsplatser kan
enligt utredningsförslaget yrkesinspektionen om inte arbetsgivarna träffat
överenskommelse om samordningsansvaret föreskriva vem som skall ha sådant
ansvar.

Enligt LO bör del vara en uppgift för yrkesinspektionen
att kartlägga förekomsten av mera regelbundet förekommande gemensamma arbetsställen
av fast karaktär, såsom hamnområden och godslerminaler, och föreskriva vem som
skall ha samordningsansvaret vid de olika arbetsställena. Yrkesinspektionen
bör dessutom så snart det kommer till inspektionens kännedom att gemensamt
arbetsställe finns inom lillsynsområdet kontrollera att samordning sker. Det är
enligt LO:s uppfattning angeläget alt tillsynsmyndighelen kopplas in så snart
som möjligt när ett gemensamt arbetsställe etableras. LO framhåller också att
särskilda skyddsproblem uppkommer när på fast driftställe mer än en
arbetsgivare börjar bedriva verksamhet. Enligt LO:s uppfattning bör ägaren
eller brukaren av driftstället i alla de fall då annan arbetsgivare bedriver
verksamhet på driftstället åläggas del primära samordningsansvaret, frånsett de
förut behandlade särskilda reglerna för byggnadsverksamhet.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner alt den av utredningen
föreslagna ordningen för utseende av samordningsansvarig på andra gemensamma
arbetsställen än byggarbetsplatser ger anledning till tvekan. Enligt
länsstyrelsen bör övervägas om inte vid gemensamma arbetsplatser av viss
storlek skyldighet skall föreligga alt utse en av arbetsgivarna som ansvarig
för samordningen av skyddsåtgärder och alt anmäla valet till yrkesinspek-

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 112

6 Särskild utbildning i arbetsmiljöfrågor 6.1 Nuvarande
förhållanden

Sedan åtskillig tid tillbaka bedrivs utbildning och
information i arbetarskydd genom kurser anordnade av olika myndigheter, institutioner
och organisationer samt internt vid åtskilliga förelag. UtbUdning av
företagsläkare, skyddsingenjörer, företagsskölerskor och tekniska planerare m,
fl, meddelas numera av arbelarskyddsstyrelsen. Arten och omfattningen av denna
utbildningsverksamhet grundar sig på beslut av statsmakterna år 1971 (prop,
1971:23, SoU 1971:11, rskr 1971:157),

Utbildnings-
och informationsverksamhet i arbetarskydds- och före-lagshälsovårdsfrågor har
sedan en följd av år bedrivits av SAF. Delvis har denna verksamhet överlagils
av samhällets organ för arbetsmedicinska frågor (tidigare arbetsmedicinska
inslilulet, numera arbetarskyddsstyrelsen). I SAF:s regi ordnas årliga forlbildningskonferenser
för företagsläkare och skyddsingenjörer i företagshälsovårdsfrågor. Vidare
hålls genom SAF ett stort antal kurser och konferenser i förelagshälsovårds-
och niiljövårdsfrågor för företagsledare, personalchefer, ombudsmän, företagsläkare,
skyddsingenjörer m, fl. Kurser i ergonomi anordnas av det till SAF anslutna
ALI-RATI för personalgrupper inom förelagshälsovården.

På den
fackliga sidan har en omfattande specialutbildning vuxit fram inom ramen för
del fackliga utbildningsprogram som bedrivs vid LO:s skolor i Brunnsvik och
Äkers-Runö, Sålunda byggs utbUdning i arbetsmiljöfrågor in som en integrerad
del i den fackliga tre-månaderskursen för LO-funktionärer, En arbetsmiljökurs
på 14 dagar riktar sig till huvudskyddsombud, företagsnämndsledamöter,
klubbordförande m, fl, oeh arrangeras f. n, åtta gånger om året, LO har även
arrangerat utbildning för förbundsfunktionärer med ansvar för
arbelarskyddsfrägor,

I SAF:s
och LO:s gemensamma organ arbelarskyddsnämnden har resurser byggts upp för arbetarskyddsulbildning
som ligger inom parternas gemensamma ansvarsområde. Genom kurser och
konferenser ges en brett upplagd arbetsmiljöinformation. Efter hand har
arbetarskydds-nämndens kurser inriktats mol olika huvudfrågor inom
arbetsmiljö-området såsom ergonomi, buller, företagshälsovård m. m. Nämnden
ägnar sig framför allt ål att framställa kursmaterial dels i form av
brevkurser, dels i form av programmerad undervisning, lärarhandledningar o, d.
Under de senaste åren har tyngdpunkten mer och mer lagts på utbildning av
utbildare. Med branschanpassat utbildningsmaterial söker nämnden stimulera
branscherna lill ulbildningsaktiviteler.

Genom
skilda kurser och konferenser görs insatser för utbildning och information i
arbetarskydds- och arbelsmiljöfrågor av olika förbund inom SAF, LO och TCO samt
av olika samarbetsorgan på förbundsplanel, I dessa kurser och konferenser
deltar främst arbetsledare och skyddsombud men i en del fall också
företagsläkare, skyddsingenjörer och skyddstekniker, i vissa fall även personalchefer,
planerare och konstruktörer.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 113

Liknande kurs- och informationsverksamhet bedrivs också
sedan länge av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet i många fall
tUlsammans med organisationerna på personalsidan samt av Kooperationens
förhandlingsorganisation.

På del
statliga området meddelas utbildning och information i frågor om arbetarskydd
och företagshälsovård genom en numera betydande kursverksamhet. Inom den civila
statliga verksamheten har statsförvaltningens arbetarskyddsnämnd i samarbete
med statens personalutbildningsnämnd anordnat ett flertal kurser i
arbetarskydds- och arbelsmiljöfrågor för verkschefer, arbetsföreslåndare,
representanter för myndigheter och personalorganisationer, skyddsombud m, fl.
På försvarels område har försvarets centrala arbetarskyddsnämnd bedrivit
motsvarande kursverksamhet.

Utöver den
angivna utbildningen anordnar många enskUda företag interna kurser i
arbetarskydd, ergonomi m, m. Inom många större företag hålls fortlöpande konferenser
för vidareutbUdning i arbetsmiljö- och företagshälsovårdsfrågor.

Utredningen
har låtit utföra en kartläggande undersökning rörande utbildningen av
skyddsombud. Rapporten häröver bygger helt på enkätsvar från olika
organisationer. Den ger sålunda ingen kunskap om den utbildning som bedrivs
internt inom förelagen. På basis av uppgifter från 59 organisationer redovisas
i rapporten sammanlagt drygt 1 000 kurser om året - lill stor del i form av
konferenser - med ell antal kurstimmar som ligger över 16 000, Antalet
kursdeltagare per år beräknas tUl omkring 35 000, Härvid måsle dock observeras
all de redovisade kurserna visserligen oftast riktar sig i första hand till
skyddsombud men många gånger även till andra personalgrupper som arbetsledare,
skyddstjänstemän, fackföreningsfunktionärer och företagsrepresentanter.
Kursinnehållet varierar frän grundläggande arbetarskyddsulbUdning lill
målinriktad specialutbildning för vissa branscher. 1 de flesta fall delas
kostnaderna mellan löntagarorganisation och arbetsgivare. Myndigheters
kursverksamhet finansieras över statsbudgeten.

6.2 Utredningen

Utredningen konstaterar inledningsvis all den undervisning
i arbetsmiljöfrågor som nu förekommer i anslutning till allmänutbildning och
yrkesutbildning inle svarar mot de krav som måste ställas, SärskUda åtgärder
bör vidtas för att förbättra situationen. Utredningen påpekar att del inle
ligger inom ramen för utredningens uppdrag att gå närmare in på de problem som
här föreligger. Utredningen förutsätter all arbetarskyddsstyrelsen i lämpligt
sammanhang lar initiativ lill åtgärder för alt säkra en framträdande plats åt
arbetsmiljöfrågorna inom utbildningsområdet.

Utredningen framhåller, att en väl fungerande
skyddsverksamhet i företagen förutsätter utbildning av olika personalgrupper i
den lokala

S Riksdagen 1973. 1 saml Nr 130

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 1 14

skyddsorganisationen. Arbetsmarknadens parter är medvetna
om detta och bedriver sedan åtskillig tid tillbaka i samverkan och var för sig
en betydande utbildningsverksamhet. Utbildningsbehovet är emellertid enligt
utredningens bedömning mycket stort. Det avser i första hand skyddsombud men
också arbetsledare, företagsrepresentanter, fackföreningsfunktionärer m, fl.
Speciellt svårt har del visat sig vara att få till stånd utbUdning för dem som
sysselsätts i mindre företag. En blick på utbildningens former och innehåll ger
anledning att efterlysa ökad enhetlighet när del gäller grundläggande
ulbildningsavsnitt. Utredningen anser att förstärkningar av
utbildningsinsatserna nu måste aktuaUseras,

Utredningen erinrar om sina förslag om att skyddsombudens
uppgifter skall breddas och om att skyddsombuden skaU få vissa särskUda befogenheter
i riskabla lägen. För att skyddsombuden på ett effektivt och riktigt säll skall
kunna fullgöra sina uppgifter mäste särskild uppmärksamhet ägnas ål deras
utbildning. Del bör krävas alt den som är skyddsombud också har utbildning för
uppgiften. Att ombudet erhåller denna utbUdning anser utredningen vara ett
gemensamt intresse för arbetsgivare och arbetstagare. Väl utbUdade skyddsombud
bör vara en väsentlig tillgång för företag när det gäller att införa ett
skyddstänkande bland övriga arbetstagare. En förstärkt utbildning bör också ge
förutsättningar att påverka arbetsplatsernas utformning i arbetsmiljöförbätlrande
riktning. Med hänsyn till utbildningsfrågans vikt förordar utredningen som
tidigare nämnts att bestämmelse i ämnet tas in i arbelarskyddslagen. Där bör
således enligt utredningen slås fast att arbetsgivare och arbetstagare
gemensamt svarar för att skyddsombud får erforderiig utbUdning, De närmare
formerna för utbildningens bedrivande bör däremot - lika litet som hittills -
regleras i lag.

Utredningen anser att det måste finnas garantier för all
utbildning kommer till stånd över hela fältet av skyddsombud och att
utbUdningens innehåll är sådant att skyddsombuden ges förutsättningar att göra
en insats i skyddsarbetet. Såväl grundutbildning som vidareutbildning på olika
nivåer bör kunna erbjudas.

Enligt utredningen är det naturligt all ansvaret för
utbildningsverksamheten för skyddsombuden även i fortsättningen främst vUar på
arbetsmarknadens parter som redan har väsentliga erfarenheter i dessa frågor.
Inte minst kan man därigenom dra nytta av de fördelar som Ugger i branschvis
anordnad utbildning, Arbetarskyddsmyndighelen - som är ansvarig för huvuddelen
av övrig specieU utbildning på arbelarskyddsområdel - bör dock inle ställas
utanför den viktiga utbildningsfrågan för denna personalgrupp. Utredningen
föreslår därför att en central utbildningsdelegation knyts till
arbelarskyddsstyrelsen, 1 delegationen bör ingå representanter för
arbetsmarknadens parter. Delegationens uppgift bör vara att verka för
samordning av utbildningsverksamheten samt alt ange riktlinjerna för
utbildningarnas innehåll och främja all erforderliga kurser kommer lill stånd.

Kostnaderna för skyddsombudens utbildning bör enligt
utredningen i princip falla på arbetsgivarna. För de större och medelstora
förelagen

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 115

bedöms kostnaderna för genomförande av den skisserade
utbUdningen inle innebära några nya problem. När det gäller de mindre företagen
har del hittills varit svårt att få lill stånd ett fungerande lokall
arbetarskydd, I den mån skyddsombud funnits har de som regel saknat utbUdning
för sitt uppdrag. Det kan således inle uteslutas att kostnadsfrågan kan komma
alt verka hämmande på genomförandet av en snabb upprustning av
skyddsorganisationen i dessa förelag bl, a, när det gäller utbildningen av
skyddsombuden. Utredningen anser därför all del finns skäl att pröva andra
vägar än hittills när det gäller finansieringen av skyddsombuds-utbildningen,

Efiersom utbildningen av skyddsombud är en fråga som berör
alla arbetsgivare finner utredningen all de kostnader som uppkommer bör kunna
täckas genom någon form av kollektiva avgifter. Utredningen erinrar om den
arbetarskyddsavgift som enligt lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgifl fr, o,
m, den I januari 1972 las ut i anslutning till yrkesskadeförsäkringsavgiften
saml om möjligheten att disponera medel ur arbelarskyddsfonden för vissa
utbildningsinsatser. Med hänsyn tUl det stora utbildningsbehovet anser
utredningen emellertid de tillgängliga resurserna otillräckliga för att täcka
de direkta kostnaderna för skyddsombudens utbildning, dvs, kursmaterial,
lärararvoden, resor och traktamenten vid kurser på annan ort etc. Utredningen
anser det emellertid rimligt och ägnat all verksamt bidra lill att få lill
stånd en ökad och förbättrad utbildning om bidrag kan utgå även till sådana
kostnader. Man kan enligt utredningen diskutera olika vägar att tillskapa
generella finansieringskällor för ändamålet. Utredningen har för sin del
funnit alt den f, n, lämpligaste vägen är att bygga vidare på
arbetarskyddsfonden. När ytterligare erfarenheter vunnits bör stäUning kunna
las lill om man bör pröva andra vägar.

Med den utgångspunkt som utredningen sålunda vall finner
utredningen det nödvändigt att genom ökning av arbelarskyddsavgiften tillföra
arbelarskyddsfonden ytterligare medel för all kunna stödja skyddsombudsutbildningen
enligt de angivna riktlinjerna. Kostnaderna sägs vara svåra att beräkna innan
man hunnit närmare analysera utbUdningsbe-hoven och de program som läggs upp
för utbildningen. Det är också svårt att i förväg bedöma tillslulningen lill
verksamheten. Utredningen har med utgångspunkt i vissa grova uppskattningar
stannat för att föreslå en höjning av arbelarskyddsavgiften med 0,02
procenlenheter. Förslaget innebär all arbetarskyddsfonden tillförs ytterligare
ca 16 milj, kr, per år för utbildningsändamål. Vad gäller statlig verksamhet
avses utbildningen liksom hittills finansieras över statsbudgeten, detla med
beaktande av att staten inte bidrar lill arbetarskyddsfonden.

Utredningen framhåller att del vid arbetarskyddsfondens
tillkomst betonades att fonden inte syftade lill att avlösa de
arbelarskyddsinsatser som bekostas av staten, enskilda företag eller på annat
säll, utan att den i stället skulle utgöra grunden för en reell ökning av
resurserna för en förbättrad arbetsmiljö. Någon sådan begränsning bör enligt
utredningens mening inte gälla för de medel som tillförs fonden genom
den nu

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 116

föreslagna höjningen av arbetarskyddsavgiften för
utbUdningsändamål.

Bidragsgivningen bör enligt utredningen avse den
organisation eller det företag som anordnar utbildningen och bör i princip avse
alla direkta med utbildningen förenade kostnader men däremot inte kostnader för
förlorad arbetsförtjänst under kurstiden. Utredningen framhåller all del får
ankomma på den föreslagna utbildningsdelegationen att i enlighet med dessa
principer och inom ramen för tillgängliga medel lösa bidragsfrågorna.
Utredningen förutsätter att kursdeltagarna inte skall vidkännas löneavdrag i
samband med genomgående av kurs i arbelsmiljöfrågor. Samtidigt påpekar
utredningen att en del praktiska och andra problem därvid uppkommer att lösa.
Utredningen anser att én lämpUg väg är att den nyssnämnda
utbildningsdelegationen tar upp hithörande frågor lill närmare övervägande i
syfte att komma fram lill enhetliga riktlinjer.

6.3 Remissyttrandena

Övervägande fierlalet av de remissinstanser som uttalat
sig i utbild-nhigsfrågorna ansluter sig till utredningens allmänna synpunkter
beträffande utbildningens och informationens roll i strävandena att skapa en
bättre arbetsmiljö. För att komma lill rätta med de på sina håll mycket
allvarliga bristerna i arbetsmiljön måste enligt LO:s mening informations-och
utbildningsfrågorna ges hög prioritet. Utbildningsfrågornas betydelse har också
underslrukits kraftigt vid arbetsplatsremissen.

Utredningens uppfattning att stor uppmärksamhet måste
ägnas åt skyddsombudens utbildning för alt dessa på ell effektivt och riktigt
sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter betonas allmänt av remissinstanserna.
LO framhåller att de vidgade uppgifter och det större ansvar som skyddsombuden
kommer att få måsle på ett adekvat sätt komma till uttryck i utbildningens mål,
innehåll och arbetsformer. Liknande synpunkter förs fram av bl. a. TCO. Ell
stort antal grupper vid arbetsplatsremissen uttalar särskilt all en utbyggd
utbildning är viktig och av grundläggande betydelse med hänsyn tUl
skyddsombudens ökade befogenheter och ansvar. Såväl LO som TCO framhåller
ocksä att utbildningen måste organiseras så att alla skyddsombud kan beredas
tillfälle all genomgå den inom en rimlig lidsrymd.

Utredningens förslag all genom en lagregel slå fast alt
arbetsgivare och arbetstagare gemensamt skall svara för att skyddsombuden får
erforderlig utbildning tillstyrks eller lämnas utan erinran av de
remissinstanser som yttrat sig i frågan. LO och TCO framhåller att del bör
klart framgå av lagregeln att det är arbetsmarknadens parter som skall ha
ansvaret för utbildningen.

Utredningens uttalande att kostnaderna för skyddsombudens
utbildning i princip bör falla på arbetsgivarna har godtagits av de
remissinstanser som yttrat sig i frågan. All utbildningen skall bekostas av
arbetsgivarna har också fått starkt stöd vid arbetsplatsremissen.

Utredningens synpunkter på utbildningens inriktning m. m.
tas upp av

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 117

flera remissinstanser. LO betonar att utbildningen bör
vara praktisk oeh verklighetsnära och ges formen av en grundkurs av mera
allmängiltig karaktär saml ett antal påbyggnadskurser som lätt kan fogas samman
och anpassas till skilda behov, exempelvis för skyddsombud från olika
branscher. Vid arbetsplatsremissen har funnits en bred uppslutning kring kravet
pä branschvis ordnad utbildning. SAF anser all utbildningens mål, genomförande,
branschanpassning etc, måste bli föremål för ytterligare diskussioner, inom
utredningen eller på annat sätt, exempelvis inom arbelarskyddsnämnden.

Utredningens förslag om en lill arbetarskyddsslyrelsen
knuten central utbildningsdelegalion med representanter för arbetsmarknadens
parter, som bl. a, skall ange riktlinjer för utbildningens innehåll, tillstyrks
eller lämnas utan erinran av bl, a. arbetarskyddsstyrelsen, statens personal
nämnd, LO, TCO och SR. LO och TCO betonar i delta sammanhang att de anställda
själva genom sina organisationer måste tillförsäkras ett avgörande inflytande
över utbildningen och att i konsekvens härmed utbildningen bör bedrivas av de
fackliga organisationerna i samverkan med de egna studieförbunden ABF och TBV,
Delegationens uppgift bör därför begränsas till att fastställa normer för
erhållande av ekonomiskt bidrag till den av arbetsmarknadsorganisationerna
bedrivna skyddsombudsutbildningen och fördela de resurser för
skyddsombudsulbildning som utredningen föreslår. Vid arbetsplatsremissen har
uttalats all ansvaret för utbildningens innehåll och inriktning bör åvila
arbetstagarorganisalionerna. Arbetarskydds fonden finner det tveksamt om en
särskild utbildningsdelegalion behöver inrättas, eftersom fonden har en
styrelse med sådan parlssammansältning som utredningen föreslagit för den
tilltänkta utbildningsdelegalionen. Vissa andra remissinstanser, däribland
statskontoret, SACO och SAF, menar att utredningens förslag i denna del behöver
övervägas ytterligare. Enligt SAF bör frågan om delegationens arbetsuppgifter
och kompetensfördelningen mellan denna och arbelarskyddsfonden och
arbetarskyddsnämnden ägnas ytterligare uppmärksamhet.

Utredningens förslag att genom en höjning av
arbelarskyddsavgiften med 0,02 procentenheter lUlföra arbetarskyddsfonden
ytterligare medel för att kunna stödja skyddsombudsutbildningen enligt de av
utredningen angivna riktlinjerna tillstyrks eller lämnas ulan erinran av
flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Förslaget avstyrks
emellertid av SAF och vissa andra arbetsgivareförbund. SAF anför i detta
sammanhang alt yrkesskadefonden lämnar utrymme för att belopp från denna lämpligen
kan överföras till arbelarskyddsfonden för att användas för förebyggande
åtgärder inom arbelsmiljöområdel.

TCO anser det förhållandel att staten såsom arbetsgivare
f. n. inte erlägger avgifter till arbelarskyddsfonden såsom
otillfredsställande, eftersom utbildningen av skyddsombud m. fl, inom den
statliga sektorn är lika angelägen som inom andra delar av arbetslivet. Med
hänsyn härtill och till angelägenheten av att kunna samordna utbildningen över
skilda sektorer av arbetsmarknaden förordar TCO all staten säsom arbetsgivare
åläggs all

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 118

erlägga avgifi till arbelarskyddsfonden. Även statens
personalnämnd och statens personalutbildningsnämnd anser att också staten bör
bidra lill arbetarskyddsfonden genom den särskUda arbelarskyddsavgiften.

Utredningens
uttalande .alt kursdeltagare inle skall vidkännas löneavdrag i samband med
genomgående av kurs i arbetsmUjöfrågor understryks vid arbetsplatsremissen. LO
betonar att sådan utbildning skall ske på betald arbetstid eller ersättas som
om den fullgjorts på betald arbetstid och anser alt detta bör lagfästas.

Flera
remissinstanser, däribland arbetarskyddsstyrelsen, UKÄ, LO, TCO, SACO och SAF
understryker arbetsmiljöutredningens uppfattning att förutom skyddsombuden även
andra personalkategorier såsom tekniska planerare, personal i arbetsledande
ställning och andra som är med om alt forma arbetsmiljön äger goda kunskaper i
arbetarskydd. Liknande synpunkter har också framkommit vid arbetsplatsremissen.

1
remissyttrandena från bl. a. LO och TCO förordas all en total översyn kommer
tiU stånd inom utbUdningsdepartementet rörande undervisningen i arbetarskydds-
och arbetsmiljöfrägorna i grundskolan, gymnasiet, högskolan och den
AMS-bedrivna utbildningen.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 119

7 Vissa frågor om tillsynens organisation 7.1 Nuvarande förhållanden 7.1.1
Arbetarskyddsstyrelsen

Arbetarskyddsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet på
arbelarskyddsområdel samt chefsmyndighet för yrkesinspektionen. Styrelsens
uppgift är bl. a. att planera, samordna och övervaka tillsynsverksamheten, alt
meddela föreskrifier, råd och anvisningar rörande arbetarskyddslagstiftningens
tillämpning, att bedriva forsknings- och utredningsverksamhet i
arbetsmedicinska frågor samt att handha utbildningen av såväl tjänstemännen vid
arbetarskyddsorganen som personal av olika kategorier inom företagshälsovården.

Ledamöter i arbelarskyddsstyrelsen är en generaldirektör,
som är styrelsens ordförande, en överdirektör, som är styrelsens vice
ordförande och högst nio andra ledamöter, som Kungl. Maj:l utser särskilt.
Genom beslul av Kungl. Maj:t angående styrelsens sammansättning för tiden den 1
juli 1972den 30 juni I97S ingår i styrelsen fyra representanter för
arbelslagarsammanslutningar och två representanter för sammanslutningar av
enskilda arbetsgivare. De offentliga arbetsgivarna representeras av en ledamot.
Slutligen ingår i styrelsen tvä ledamöter av riksdagen.

Inom styrelsen finns tre avdelningar, nämligen
tillsynsavdelningen, arbetsmedicinska avdelningen samt administrativa
avdelningen. Tillsynsavdelningen, som har alt svara för styrelsens anvisnings-
och granskningsarbete, består av en allmänleknisk och en maskinteknisk byrå
saml därutöver en trafiksektion, en skogssektion, en social sektion och en
medicinsk seklion. Den arbetsmedicinska avdelningen består av det förutvarande
arbetsmedicinska institutets medicinska, kemiska, tekniska, arbetsfysiologiska
och arbetspsykologiska enheter. Den administrativa avdelningen beslår av en
arbetslidsbyrå, en kanslibyrå samt en utbildnings- och informationssektion.

På grundval av prop. 1973:1 (bil, 7 s, 225) har riksdagen
beslutat att en arbetsmedicinsk filial till arbetarskyddsstyrelsen skall
inrättas i Umeå den 1 januari 1974 (SoU 1973:5, rskr 1973:102), FUialen skaU
utgöra en del av styrelsens arbetsmedicinska avdelning. Uppbyggnadsperioden
avses omfatta tre år.

I samma
proposition (bil. 7 s. 219) har redovisats förslag till omorganisation av
arbelarskyddsstyrelsens tillsynsavdelning och administrativa avdelning på
grundval av arbetsmUjöutredningens förslag. Omorganisationen, som i huvudsak
avses bli genomförd den 1 juli 1973, innebär att lillsynsavdelningen indelas i
fem enheter, nämligen en allmän enhet, en maskinenhel, en byggnadsenhet, en
kemisk enhet och en enhet för sociala och medicinska frågor. Den administrativa
avdelningen tillförs tvä nya enheter, en för planerings- och utredningsfrågor
och en för juridiska frågor. Vidare inrättas särskilda sektioner för
utbildningsadmi-

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 120

nistrativa frågor och för informationsfrågor. Riksdagen
har lämnat förslaget ulan erinran (SoU 1973:5, rskr 1973:102).

I verksstyrelsen avgörs viktigare frågor om
arbetarskyddets omfattning, inriktning och allmänna uppbyggnad, viktigare författningsfrågor
och viktigare frågor om organisation, arbetsordning och tjänsteföreskrifter.
Vidare avgörs där frågor om anslagsframställning hos riksdagen och andra frågor
av större ekonomisk betydelse. Rätlstillämpningsfrågor av principiell
betydelse eller större vikt som ej skall handläggas i en särskUd
arbetslidsnämnd avgörs i styrelsen. Slutligen avgörs i styrelsen vissa frågor
av administrativ karaktär, däribland vissa personalfrågor, samt de andra frågor
som generaldirektören hänskjuter dit. Övriga ärenden avgörs av
generaldirektören eller, i kraft av arbetsordning eller särskilt beslut, annan
tjänsteman hos styrelsen.

I arbetslidsnämnden avgörs främst ärenden som avser
tillämpning av allmänna arbetstidslagen (1970:103) samt arbetarskyddslagens bestämmelser
om arbetstid, raster, arbetspauser, nalt- och veckovila. Ledamöter i
arbetslidsnämnden är generaldirektören, som är nämndens ordförande, chefen för
arbetslidsbyrån, en tjänsteman inom styrelsen som generaldirektören bestämmer
samt sex av Kungl, Maj:l särskilt utsedda ledamöter (partsrepresentanter). Av
partsrepresentanterna utses tre efter förslag av rikssammanslutningar av
arbetstagare, två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare samt
en efler gemensamt förslag av statens avtalsverk. Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet.

Till arbetarskyddsstyrelsen är knuten en
företagshälsovårdsdelegation med uppgift all fortlöpande följa och främja
förelagshälsovårdens utveckling samt att vara ett organ för kontakt, samråd
och samverkan främst mellan företrädare för arbetsmarknaden, sjukvården och
arbetarskyddet. Till styrelsen är vidare knuten en central bedömningsnämnd för
dammlunga,

7.1.2 Yrkesinspektionen

Den direkta tillsynen över efterlevnaden av
arbetarskyddslagstiftningen utövas under arbetarskyddsstyrelsens överinseende
och ledning av yrkesinspektionen. Yrkesinspektionens personal utgörs till
största delen av tjänstemän vid allmänna yrkesinspektionen. I tillsynen över
mindre arbetsställen biträds dessa av kommunala tillsynsman som utses av
kommunernas hälsovårdsnämnder. För tillsyn på vissa områden eller avseende
vissa slags arbetsuppgifter finns särskilt förordnade specialinspektörer.

Den allmänna yrkesinspektionen är enligt vad som anges i
instruktionen (1965:791) för yrkesinspektionen indelad i elva distrikt, som
omfattar: första distriktet Stockholms kommun och Gotlands län (stationeringsort
Stockholm), andra distriktet Stockholms län utom Stockholms kommun, Uppsala
och Västmanlands län (Sundbyberg), tredje distriktet Södermanlands och
Östergötlands län (Linköping), fjärde distriktet Jönköpings, Kronobergs
och Kalmar län (Jönköping), femte

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 121

distriktet Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län
(Malmö), sjätte distriktet Hallands samt Göteborgs och Bohus län (Göteborg),
sjunde distriktet Skaraborgs län samt Älvsborgs län utom Dalsland (Borås),
åttonde distriktet Värmlands och Örebro län saml Dalsland (Karlstad), nionde
distriktet Kopparbergs och Gävleborgs län (Gävle), tionde distriktet Västernorrlands
och Jämtlands län (Härnösand) saml elfte distriktet Västerbottens och
Norrbottens län (Umeå).

Varie
yrkesinspeklionsdislrikl står under ledning av en yrkesinspektör.
Yrkesinspektör har alt planera och leda distriktets verksamhet inom ramen för
de direktiv som kan ha lämnats av arbetarskyddsstyrelsen. Han har ensam
befogenhet att avgöra frågor om föreläggande, förbud och åtalsanmälan. Åt honom
har också förbehållits all besluta i olika slag av dispensärenden. Som
yrkesinspektörens ställföreträdare fungerar en biträdande yrkesinspektör. Den
inspekterande personalen i övrigt beslår av förste dislriktsingenjörer och en
socialinspektör. I vissa distrikt finns dessutom en biträdande socialinspektör.
Vissa av dislriklsingenjörerna har utbildning och erfarenhet för speciella
uppgifter. Sålunda finns i samtliga yrkesinspektionsdistrikt personal med
särskilda kunskaper och erfarenheter rörande byggnadsverksamhet. Vidare finns
personal, yrkes-hygieniker, med uppgift alt ulföra mätningar av
luftföroreningar, buller och andra miljöfaktorer på arbetsplatserna, I vissa
yrkesinspeklionsdislrikl finns därutöver personal med speciell utbildning och
erfarenhet när del gäller arbetarskyddet i sluveriarbete resp. jordbruksarbete.
Denna personal tjänstgör i viss utsträckning i flera distrikt för all
tillgodose behoven i sådana distrikt som inle har lillräckligt underlag för alt
effektivt kunna utnyttja en egen specialist. Till yrkesinspektionen har vidare
knutits läkare med arbetsmedicinsk inriktning, som på dellid medverkar vid
lillsynsarbelel. Slutligen finns biträdespersonal, Arbelarskyddsstyrelsen
fördelar tjänstemännen till tjänstgöring på de olika distrikten.

För
främjande av samarbetet mellan den allmänna yrkesinspektionen, arbetsgivare och
arbetstagare finns i varje distrikt ett rådgivande organ, benämnt
yrkesinspektionens förtroenderåd. Rådet har sju ledamöter, som förordnas av
Kungl, Maj:t. I rådet är yrkesinspektören ordförande. Förtroenderådet består
därjämte av företrädare för arbetsgivare och arbetstagare saml en läkare och en
person med erfarenhet i kommunala värv. Enligt föreskrifter av
arbetarskyddsstyrelsen skall ärenden om användande av tvångsmedel, ärenden
angående planläggning av yrkesinspektionens informations- och
propagandaverksamhet samt övriga ärenden som yrkesinspeklören anser böra tas
upp i rådet på grund av deras intresse för förtroenderådets ledamöter eller
deras allmänna vikt, före avgörandet föredras i förtroenderådet.

Enligt 48
§ arbetarskyddslagen skall kommunal tillsynsman, en eller flera, utses av
hälsovårdsnämnden i kommunen. Om lillsyningsman för den allmänna hälsovården
förordnas att vara kommunal tillsynsman, är han skyldig all åtaga sig detla.
Kommunal tillsynsman skall av kommunala medel erhålla skälig ersättning för
uppdraget.

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 122

Kommunal tillsynsman är vid tillsynens utövande
underställd yrkesinspektören. Hälsovårdsnämnden har dock ansvar så lill vida,
att nämnden är skyldig ingripa om tillsynsman inte fullgör sina åligganden.
Sker inte det och detta genom anmälan av yrkesinspek lör eller på annat sätt
kommer till nämndens kännedom, skall nämnden enligt 49 § arbetarskyddslagen
vidta erforderliga åtgärder för att åstadkomma rättelse. Underlåter nämnden att
utse kommunal tillsynsman eller att vidta åtgärder som nyss nämnts, kan
länsstyrelsen utse kommunal tillsynsman och därvid om del behövs även bestämma
den ersättning för uppdraget, som skall utgå till tillsynsmannen.

Närmare
regler om de kommunala tillsynsmannens medverkan vid tillsynen meddelas i
instruktionen för yrkesinspektionen. Där föreskrivs att kommunal tillsynsman
skall utöva tillsyn av arbete som bedrivs utan användande av maskinella
hjälpmedel eller ängpannor, kokare eller andra tryckkärl och vari i regel
används mindre än tio arbetstagare. Arbelarskyddsstyrelsen äger emellertid
besluta om jämkning av kompetensfördelningen. Styrelsen har beslutat all den
kommunala tillsynen skall omfatta även vissa mindre arbetsställen med
maskinella hjälpmedel, tryckkärl eller svetsutrustning av enklare beskaffenhet
liksom vissa arbetsställen med tio eller flera arbetstagare, t. ex. inom
handels- och konlorsverksamhet saml servicenäringar. Från den kommunala
tillsynen har undantagils arbetsställen inom all förvallningsverksamhel som
bedrivs av staten eller kommun.

Specialinspeklörer
inom yrkesinspektionen är enligt särskilda kungörelser bergmästarna,
skogsyrkesinspeklörerna, chefen för arbelarskyddsstyrelsens Irafiksektion,
chefen för luftfartsinspektionen, sprängämnesinspektören samt tillsynsmännen
över elektriska starkströmsanläggningar. Bergmästarna, sprängämnesinspektören
och tillsynsmännen över elektriska starkslrömsanläggningar är organisatoriskt
anknutna lill kommerskollegium. Chefen för luftfartsinspeklionen är tjänsteman
vid luftfartsverket. Vid arbetarskyddstillsynens utövande står även dessa
specialinspektörer under arbetarskyddsstyrelsens överinseende,

I prop, 1973:1 (bil, 7 s. 225) har på grundval av
arbetsmiljöutredningens förslag förordals en omläggning av
tillsynsorganisationen av innebörd att bergmästarnas arbelarskyddsverksamhel
saml den tillsynsverksamhet som utövas av skogsyrkesinspektionen och
yrkesinspektionen för landlrafiken förs över till allmänna yrkesinspektionen
den I januari 1974, Riksdagen har ej haft någol all erinra häremot (SoU 1973:5,
rskr 1973:102).

7.2 Utredningen

Utredningen behandlar i belänkandet hela den offentliga
arbetar-skyddstillsynen. Förslag läggs fram om en ändrad och väsentligt utbyggd
organisation. Förslagen syftar framför allt till att möjliggöra ett effektivt
slöd från tillsynsorganens sida ät skyddsverksamheten på arbetsställena. De
föreslagna förstärkningarna och ändringarna berör också i särskilt hög

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 123

grad yrkesinspektionen som har att utöva tillsynen ute pä
fältet. Utredningens förslag rörande tillsynsorganisationen avses närmast
utgöra ett led i en successiv utbyggnad och anpassning av organisationen till
de behov som finns och som framdeles kommer att finnas på området. Bl, a,
framhålls all utredningen lar upp stora delar av arbetarskyddslagsliftningens
innehåll först i ett kommande betänkande. Utredningen ser det emellertid som en
betydande fördel om en ny och utbyggd organisation redan finns på plats och är
inkörd i verksamheten när de slutliga lagreglerna skall föras ut i tillämpning.

7.2.1 Arbetarskyddsstyrelsen

Utredningen erinrar om att statsmakterna under år 1972 i
vissa betydelsefulla hänseenden har tagit ställning till
arbelarskyddsstyrelsens organisation. Som följd härav har verksstyrelsen
ombUdats och innefattar numera bl, a, representanter för arbetsmarknadens
huvudorganisationer. Vidare har arbetsmedicinska institutet integrerats i
arbelarskyddsstyrelsen och bildar där en i huvudsak sammanhållen enhet benämnd
arbetsmedicinska avdelningen. Med dessa utgångspunkter och med beaktande av
riksdagens beslut om inrättande av en arbetsmedicinsk filial i Umeå har
utredningen prövat den centrala arbelarskyddsmyndighetens närmare
organisatoriska uppbyggnad. I syfte att förbättra arbelarskyddsstyrelsens
möjligheter att fullgöra sina betydelsefulla planerings- och ledningsuppgifter
har utredningen lagt fram förslag om en i olika avseenden ändrad administrativ
indelning av verksamheten. Vidare har föreslagils att den arbetsmedicinska
fUialen i Umeå inrättas den 1 januari 1974. Som angetts i avsnitt 7.1.1 har
utredningens förslag i dessa hänseenden lagts till grund för förslag i prop.
1973:1 (bil. 7 s. 219). Riksdagen har godkänt förslagen (SoU 1973:5, rskr
1973:102).

Såväl när
det gäller organisationen av den arbetsmedicinska filialen som organisationen
av den arbetsmedicinska avdelningen i övrigt har utredningen framhållit all det
med hänsyn till de arbetsmedicinska verksamheternas karaktär och breda
intresseområde är nödvändigt alt eftersträva goda kontaktytor och samordning
med näraliggande verksamheter pä andra håll, särskUt dä den forskning och
utbildning med anknytning till arbetsmedicin som bedrivs inom universitet och
högskolor. Utredningen anser att ett led i strävandena att skapa sådana
vidgade kontakter bör kunna vara alt professorer och laboratorer inom arbelarskyddsslyrelsens
arbetsmedicinska avdelning, inkl. den planerade arbetsmedicinska filialen i
Umeå, förordnas lill ledamöter i den fakultet eller motsvarande, inom vilken de
har sin vetenskapliga grundkompetens. För all stimulera forskare all ta upp
arbelsvetenskapliga projekt bör den arbetsmedicinska avdelningen engagera sig i
forskarutbildningen genom att medverka vid handledning av doktorander med
anknytning lill ämnesområdet arbetsmedicin saml vid forskarhandledning och annan
högre undervisning. Utredningen ser det också som betydelsefullt all en nära
samverkan och ell utbyte av erfarenheter utvecklas med de yrkesmedicinska
klinikerna vid regionsjukhusen.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 124

Arbetsmiljöfrägornas förgreningar in på olika områden av
samhällslivet gör del enligt utredningen nödvändigt att lägga stor vikt vid de
kunskaper och rön som redovisas inom ett flertal vetenskapliga discipliner.
Särskilt för del centrala arbelarskyddsorganet måsle det finnas möjligheter alt
följa utvecklingen och fånga upp synpunkter av betydelse för arbetarskyddet.
Expertis från olika håll behövs för styrelsens verksamhet. En kontaktyta
gentemot de för arbetarskyddet viktigaste vetenskapliga ämnesområdena och en
hjälp att penetrera särskilda frågor anser utredningen kan erhållas om man
till styrelsen knyter ett vetenskapligt råd av den typ som finns hos bl. a.
socialstyrelsen och livsmedelsverket. Ledamot av rådet skulle kunna anlitas
vid beredning av ärende som hör till hans vetenskapsgren eller verksamhetsområde.
Utredningen föreslär att till arbetarskyddsstyrelsen knyts ett vetenskapligt
råd av denna karaktär. I rådet avses ingå i första hand företrädare för de
grunddiscipUner från vilka de arbetsvetenskapliga disciplinerna utgått. Även
andra områden, bör dock kunna komma i fråga. Sammansättningen får avgöras pä
grundval av erfarenheterna och de behov som visar sig. Det bör ankomma pä
Kungl. Maj:t all förordna ledamöterna.

7.2.2 Yrkesinspektionen

Specialinspektionerna

Utredningen tar som utgångspunkt alt man bör sträva efter
en organisatorisk lösning för yrkesinspektionens del som underlättar en
samordning av de regionala skyddsinsalserna. Det nuvarande systemet med en
allmän yrkesinspektion och vid sidan av denna flera specialinspektioner
inrymmer enligt utredningen betydande gränsdragningsproblem. Det finns bl, a,
risk för att man vid tillsynen förlitar sig på varandra och alt missförstånd
därigenom uppkommer till förfång för arbetarskyddet. Del förhållandel kan
också uppkomma att olika tillsynsorgan ger olika besked om åtgärder som
erfordras av säkerhetsskäl. Utredningen framhåller i anslutning härtill att de
verksamheter och tekniska anordningar som faller under olika
specialinspektioners tillsyn många gånger också förekommer inom den allmänna yrkesinspektionen
och all aktiviteterna vid alla dessa inspektioner i stor utsträckning griper
in i varandra, Detla förhållande kan även ge anledning till onödigt
dubbelarbete. Vidare anförs alt man bör eftersträva att tillsynsorganen i
möjligaste män är närbelägna i förhållande lill arbetsställen under deras
tillsyn. Härigenom erhålls bättre kontakt vid rådgivning och övervakning frän
lillsynsorga-nens sida. De dislriklsindelningar som gäller för olika
specialinspektioner avser att i första hand tillgodose behoven inom dessa
inspektioners egentliga arbetsområden och erbjuder inte möjlighet lill
närkontakt i tillräcklig utsträckning.

En samlad bedömning av nu anförda och andra synpunkter som
kan anläggas på tillsynsverksamheten talar enligt utredningens mening för all
man vid övervägandena om organisationen bör utgå frän all all tillsyns-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 125

verksamhet i princip bör samlas inom den allmänna
yrkesinspektionen. Undantag härifrån bör endast göras när starka särskUda skäl
motiverar en annan organisatorisk lösning. Därigenom bör man lättare nå ell
samlat grepp om arbetsmiljöfrågorna och kunna på ett enhetligt sätl driva
arbelsmiljöutvecklingen framåt inom olika områden med utnyttjande av
erfarenheterna inom alla grenar av arbetslivet. Med denna utgångspunkt ser
utredningen det som naturligt att i största möjliga utsträckning integrera de
s. k. specialinspektionerna i den allmänna yrkesinspektionen. I enlighet med
det anförda har utredningen lagt fram förslag om att bergmästarnas
arbelarskyddsverksamhel som omfattar tillsyn över främst arbete under jord i
gruvor och andra underjordsanläggningar - skall hänföras lill den allmänna
yrkesinspektionen och att i samband därmed viss del av bergsstatens
gruvtekniska personal förs över lill den allmänna yrkesinspektionen och
fördelas på distrikten med beaktande av behovet av sådan personal i oUka delar
av landet. Vidare har utredningen föreslagit alt den tillsyn som utövas av
skogsyrkesinspektionen, yrkesinspektionen för landlrafiken samt
specialinspektionen för luftfart skall föras över till allmänna
yrkesinspektionen. Som angetts i avsnitt 7,1.2 har dessa förslag med undantag
för det som gäller specialinspeklionen för luftfart lagts lill grund för
förslag som redovisats i prop. 1973:1 (bU, 7 s. 225). Riksdagen har lämnat
förslagen utan erinran (SoU 1973:5, rskr 1973:102). Vad gäller
sprängämnésinspéktionen har utredningen uttalat sig för en integrering hell
eller delvis med arbetarskyddsverket, Efiersom en sådan omorganisation bl. a.
kräver en omfattande översyn av explosivvaruförordningen och förordningen om
brandfarliga varor lägger utredningen dock inte fram någol förslag pä denna
punkt. Enligt utredningens uppfattning bör frågan om inordnande av
sprängämnesinspektionen under arbetarskyddsverkel las upp i särskild ordning,
I fråga om specialinspeklionen för elektriska starkslrömsanläggningar har utredningen
låtit sitt ställningstagande bero i avvaktan på överväganden på annat håll
rörande organisationen på energiområdet.

Den kommunala tillsynen

För frågan om yrkesinspektionens organisation är det ocksä
väsentligt vilka bedömningar som görs beträffande den kommunala
arbetarskydds-tillsynen över flertalet mindre arbetsställen. Till utredningen
har för övervägande överlämnats en av arbetarskyddsslyrelsen pä Kungl, Maj:ts
uppdrag verkställd utredning om arbetarskyddslillsynen vid mindre arbetsställen.
Utredningen finner all styrelsens redovisning ger vid handen all den kriiik för
bristande effektivitet som i skilda sammanhang riktals mol tillsynen över
arbetarskyddet vid mindre arbetsställen och särskilt mot den kommunala
tillsynen i myckel varit berättigad. De konstaterade bristerna beträffande den
kommunala tillsynen hänför sig framför allt till tillsynsmännens kompelens och
utbildning samt till de organisatoriska förhållandena kring lillsynsarbelel som
inte ger garantier för att de ,som utsetts all sköta tillsynen kan
ägna erforderlig lid och omsorg ät

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 126

uppdraget. Kontakterna och samarbetet mellan
yrkesinspektionen och den kommunala tillsynen har ocksä bedömts som
otillräckliga. Utredningen bedömer det således liksom arbetarskyddsstyrelsen
nödvändigt att arbetarskyddsövervakningen vid de arbetsställen som ligger under
kommunal tillsyn förbättras väsentligt.

Mol den angivna bakgrunden är del enligt utredningen
motiverat att ställa frågan om det är möjligt att uppnå de behövUga
förbättringarna inom ramen för en bibehållen kommunal tillsyn.
Arbetarskyddsstyrelsen har ingående diskuterat om den kommunala tillsynen bör
slopas och dess uppgifter föras över på yrkesinspektionens befattningshavare.
Styrelsen har emellertid funnit att den kommunala tillsynen kan innebära en
effektiv arbelarskyddstillsyn om den byggs upp på lämpligt sätt och bedrivs med
heltidsanställd och väl utbildad personal. Samtidigt anser styrelsen att den
kommunala tillsynen innebär ett rationellt utnyttjande av samhällets resurser,
eftersom den i stor utsträckning avser arbetsställen som regelmässigt skall
inspekteras av kommunalt anstäUda inspektörer främst i avseende pä den allmänna
hälsovården och livsmedelshygienen.

Utredningen
instämmer i allt väsentligt i de synpunkter arbelarskyddsstyrelsen anfört i
frågan om bibehållande av den kommunala tillsynen, I anslutning därtill stryker
utredningen under att de kommunala tillsynsmännen i många fall bör kunna
utgöra en värdefull länk för upprättandet av den önskvärda närkonlakten mellan
skyddsombud i mindre förelag och yrkesinspektionen. Den ökning av antalet
yrkesinspeklionsdislrikl med åtföljande minskning av disklriktens storlek som
utredningen förordar bör vidare kunna ge okade möjligheter för
yrkesinspektionen att stödja de kommunala lUlsynsmännen i deras verksamhet.
Utredningen tillfogar att den kommunala tillsynens uppgifter är av sådan
omfattning att ett överförande av dem på yrkesinspektionens befattningshavare
skulle avsevärt begränsa utrymmet för andra förstärkningar som nu bör komma
till stånd inom arbetarskyddsorganisalionen. Den bUd som föreliggande
bedömningsunderlag ger av hälsoriskerna vid mindre arbetsställen är dessutom
inle sådan att det bör komma i fråga att i hög grad koncentrera resurserna pä
att göra det möjligt för yrkesinspektionens tjänstemän all överta den kommunala
tillsynens uppgifter. Enligt utredningens uppfattning bör man således inrikta
sig på alt rusta upp den kommunala tillsynen sä att den kommer alt utgöra en
fungerande del av den offentliga tillsynsverksamheten.

Arbetarskyddsslyrelsen har lagt fram en rad förslag som
syftar lill en kvalitativ förstärkning av den kommunala tillsynen och
utredningen stöder med vissa undanlag dessa förslag.

Liksom styrelsen fäster utredningen mycket stor vikt vid
att den kommunala tillsynen genomgående utförs av kommunala tjänstemän med
behövlig utbildning i arbetarskydd. Med hänsyn lill de fördelar som kan vinnas
genom samordning av arbetarskyddslillsynen på de arbetsställen som det här är
fråga om med tillsynen inom närliggande områden anses det naturiigt all i
första hand hälsovårdsinspektör bör ifrågakomma för uppgiften. Ett ytterligare
skäl som talar i samma riktning är all frågan om

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 127

specialutbildning i arbetarskydd för de kommunala
tillsynsmännen kan lösas förhållandevis enkelt genom all sådan utbUdning byggs
in i en fast utbUdningsgång som den för blivande hälsovårdsinspektörer.
Formerna för integreringen i hälsovärdsinspektörsutbUdningen bör prövas i
särskild ordning och utredningen erinrar om att hälsovårdsinspektörsutbUdningen
ses över av en särskilt tillkallad sakkunnig. Den föreslagna vidareutbUdningen
av de kommunala tillsynsmännen genom utbyggd kursverksamhet som leds från
arbetarskyddsstyrelsen bör enligt utredningens uppfattning ocksä ses som en
viktig förutsättning för goda resullal och ökad enhetlighet i lillsynsarbelel.

Ansvaret för att kommunala tiUsynsmän utses vUar enligt
gällande arbelarskyddslag på hälsovårdsnämnden. Nämnden skall också i viss
utsträckning kontroUera att tUlsynen fungerar på avsett vis, Arbelarskyddsslyrelsens
förslag går ul på att behålla den kommunala tillsynens anknytning till hälsovårdsnämnden
och samtidigt säkerställa att kommunens beslutande ledning känner ett sådant
ansvar för tillsynsuppdraget att tillräckliga resurser ställs lill
hälsovårdsnämndens förfogande. För alt markera det sistnämnda förordas att
ansvaret för att utse kommunala tillsynsman flyttas över på kommunens styrelse.
Utredningen har ingen erinran mot tanken bakom detta förslag. Utredningen anser
dock att det avsedda syftet kan nås om man i arbetarskyddslagen slår fast att
det är kommunen som sådan som skall utse tillsynsmän med tillräcklig kompetens.
Med en sådan regel fastläggs ansvaret för att den kommunala tUlsynen
tillförsäkras behövliga personella resurser och för att den kommunala tillsynen
fungerar. Därmed blir det möjligt all om tillsynen inte organiseras på lämpligt
sätt rikta kritiken mot kommunens styrelse. Enligt utredningen är det däremot
inle nödvändigt all i lagen ange vUket kommunalt organ som skall ombesörja
uppgiften att utse kommunal tillsynsman.

Med utgångspunkt i att det är naturligt att hälsovårdsinspektör
fungerar som kommunal tillsynsman anser utredningen att hälsovårdsnämnden
regelmässigt bör handha vissa uppgifter på den kommunala tillsynens område.
Väsentligen gäller del här uppgifter av rent administrativ art såsom all
samräda med yrkesinspektör angående valet av kommunal tillsynsman, att föra
centralt register över arbetsställen och att medverka i den årliga
rapporteringen till yrkesinspektionen, I det egentliga tillsynsarbetet bör de
kommunala tillsynsmännen inte vara underställda hälsovårdsnämnden utan direkt
yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen. Utredningen kan mol bakgrunden
härav inte tillstyrka arbetarskyddsstyrelsens förslag om en lagbestämmelse som
anger att hälsovårdsnämnden har en ledande funktion när det gäller tillsynsmans
arbete.

Utredningen anser liksom styrelsen att man bör kunna
emotse en förbättring när det gäller kontakterna mellan yrkesinspektionens
tjänstemän och den kommunala tillsynen om den kommunala tillsynen uppdras åt
kommunalt anställda tjänstemän med arbetarskyddsutbildning. En ny
distriktsindelning för yrkesinspektionen som bygger pä minskad distrikts-

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 128

storlek verkar i samma riktning. Bl, a, bör de kommunala
tillsynsmännen därigenom få ökade möjligheter att rådfråga yrkeshygieniker och
andra specialister hos yrkesinspektionen. Utredningen understryker samtidigt
alt det ankommer på yrkesinspektionen att följa och övervaka att den kommunala
tillsynen fullgörs tillfredsställande. Utredningen anser inte all
yrkesinspektionen bör påläggas regelbunden rapporteringsskyldighet gentemot
kommunerna angående samarbetet mellan yrkesinspektionens tjänstemän och de
kommunala tillsynsmännen. Det bör emellertid vara en uppgift för
yrkesinspektionen att till vederbörande kommun anmäla eventuella missförhållanden
beträffande den kommunala tillsynen som inle yrkesinspektionen kan komma till
rätta med så alt kommunen sätts i tillfälle alt vidta åtgärder.

Utredningen anser sig inte kunna biträda styrelsens
förslag rörande statsbidrag till kommunerna, beräknat efter antalet
registrerade arbetsställen i resp, kommun, för kostnaderna för den kommunala
tiUsynen, Frågan om kompensation till kommunerna bör enligt utredningens mening
prövas i samband med andra överväganden om kostnadsfördelningen mellan staten
och kommunerna.

Yrkesinspektionens distriktsindelning

En effektiv tillsynsverksamhet kräver enligt utredningen
en nära samverkan mellan samhällets tillsynsorgan och den lokala skyddsorganisationen.
Utredningen hänvisar till alt syftet med de föreslagna reglerna om den lokala
skyddsverksamheten bl, a, är all stimulera intresset hos såväl företag som
anställda när del gäller att bevaka arbetsmiljöfrågorna. Den utveckling som den
nya regleringen kan väntas medföra kommer att ställa höga krav på yrkesinspektionen,
t, ex, när del gäller att snabbt kunna ta ställning till frågor som en
intensifierad bevakning ger upphov lill. Det är därför enligt utredningens
mening av stor betydelse att distriklsindel-ningen är sådan att
yrkesinspektionen kan verka nära arbetsställena och bidra lill goda
kontaktmöjligheter. Nu gällande dislriktsindelning medger enligt utredningens
uppfattning inle den närkontakt som bör eftersträvas. Delta talar för att man
söker uppnå en distriktsindelning med fler enheter än f, n. Fler och mindre
distrikt medför minskade avstånd mellan yrkesinspektionens stationeringsort och
arbetsställena varigenom de inspekterande tjänstemännens restid förkortas och
mera lid kan ägnas ät tillsynsverksamhet.

Utredningen pekar på att del också finns skäl som talar
till förmän för relativt stora distrikt. Ett modernt arbetarskydd innefattar
komplicerade frågor som många gånger kräver medverkan av specialister.
Yrkesinspek-lionsdislriklen bör då inte vara mindre än alt de ger ett
lillräckligt underlag för all effektivt kunna utnyttja sådana specialister,
såvida man inte kan lösa frågan om särskilda specialister på andra vägar.

Vid sina överväganden har utredningen kommit till alt
yrkesinspektionen i princip bör organiseras och byggas upp länsvis.
Länsgränserna bör med andra ord inle rubbas på så säll att ell län delas upp
pä olika

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 129

distrikt. Detta innebär dock inte att utredningen är
beredd alt nu förorda att ett yrkesinspeklionsdislrikl inrättas för varie län.
Länen är sä oUka till storleken när det gäller de krav som kan stäUas på
resurser frän yrkesinspektionen att man inte utan vidare kan utgå från att
varje län bör förses med en egen inspektion. En fullständig anknytning till
länsindelningen skulle innebära att vissa distrikt blev mycket små jämfört med
nuvarande distriktsindelning. Man bör enligt utredningens mening eftersträva
en organisation som ger underlag för en personaluppsättning som i huvudsak
täcker hela fältet, Detla utesluter inte att vissa specialister bör kunna vara
gemensamma för flera distrikt eller vara stationerade centralt i
arbelarskyddsstyrelsen. Om ett distrikt blir alltför beroende av experter från
andra distrikt kan emellertid ifrågasättas om det är motiverat alt i sådant
fall ha ett särskilt distrikt.

En omedelbar utbyggnad av inspektionen lUl länsorgan
finner inle utredningen vara den bästa användningen av nu tUlgängliga resurser
för arbetarskyddsverksamheten. Utredningen har prövat olika altemativ för en ny
distriktsindelning och därvid stannat för att förorda en utökning av antalet
distrikt från nuvarande 11 lill 18, Del betyder att några distrikt kommer att
omfatta två län. Distriktsindelningen följer dock hela liden länsgränserna.
Frågan om en ytterligare ökning av antalet yrkesinspeklionsdislrikl får enligt
utredningen prövas sedan verksamheten konsoUde-rats i sina nya former och
erfarenheter vunnits av den nya organisationen. Utredningens förslag till
distriktsindelning redovisas i tabellform enUgt följande.

Utredningens förslag till yrkesinspektionens dislriktsindelning

Län Stationeringsort

Stockholms

Stockholm

Södermanlands

Eskilstuna

Östergötlands

Linköping

Jönköpings

Jönköping

Kronobergs
+ Blekinge

Växjö

Kalmar +
Gotlands

Kalmar

Malmöhus
+ Kristianstads

Malmö

Göteborgs
och Bohus + Hallands

Göteborg

Älvsborgs

Borås

Skaraborgs

Skövde

Värmlands

Karlstad

Örebro

Örebro

Västmanlands

Västerås

Kopparbergs

Falun

Uppsala
-1- Gävleborgs

Gävle

Västernonlands
+ Jämtlands

Härnösand

Västerbollens

Umeå

Norrbottens

Luleå

Utredningen har således funnit all tolv av rikets län vart
för sig bör bilda underlag för ett inspektionsdistrikt. Återstående län
fördelas på sex

9 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 130

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 130

distrikt med två län i varie. Utredningen har stannat för
att med tre undantag förorda all residensstäderna också blir stalioneringsorter
för yrkesinspektionen. Undantagen hänför sig tUl Älvsborgs län, Södermanlands
län och Skaraborgs län. Utredningen föreslär att distrikten benämns efler
stationeringsorlerna.

Utredningen har diskuterat möjligheten att i första hand
inom de distrikt som omfattar två län inrätta lokalkontor där några av
distriktels inspekterande tjänstemän skulle placeras. Härigenom skulle även i
sådana distrikt de ömsesidiga kontakterna underlättas mellan yrkesinspektionen och
arbetslivet i de län som inte blir egna yrkesinspeklionsdislrikl. Sådana
lokalkontor skulle emellertid enligt utredningen också medföra vissa nackdelar
främst i form av en uppsplittring av tillgängliga resurser. Utredningen är
därför inle beredd att utan ytterligare prövning generellt förorda inrättande
av lokalkontor i de län där stationeringsort för yrkesinspektionen inle kommer
alt finnas. Beträffande ett av de föreslagna distrikten, nämligen distriktet
för Västernorriands och Jämtlands län, anses dock föreligga särskUt starka skäl
att pröva en ordning som nu nämnts. Utredningen anser det motiverat att
överväga all en del av distriktets tjänstemän stadigvarande placeras i
Östersund med uppgift all i första hand betjäna denna del av distriktet. Det bör
ankomma på arbetarskyddsslyrelsen att närmare finna ut de lämpliga formerna för
en sädan organisation.

Inrättande av en yrkesinspektionsnämnd

Utredningen framhåller att arbetsmarknadens parter f, n,
har vissa möjligheter till insyn och inflytande över yrkesinspektionens
verksamhet genom sin representation i yrkesinspektionens förtroenderåd.
Förtroenderådet har emellertid enbart rådgivande funktioner. Ledningen och
planeringen av verksamheten i yrkesinspeklionsdistriktet samt befogenheten att
besluta i viktigare frågor ligger nämligen hos yrkesinspektören. Utredningen
erinrar om alt arbelarskyddsstyrelsen numera har en lekmannastyrelse, i vilken
bl, a, ingär representanter för parterna på arbetsmarknaden och som har att
besluta bl. a, i frågor som gäller inriktning, omfattning och samordning av
arbetarskyddsverksamhelen. Utredningen framhåller ocksä all dess förslag till
nya samverkansregler syftar till ett vidgat engagemang frän parternas sida i
det lokala skyddsarbetet. Enligt utredningens mening framstår del som naturligt
att också de regionala lillsynsorganen inom arbetarskyddet ges förutsättningar
för ett utvecklat samarbete med de närmaste arbetarskyddsintressenterna.
Tillkomsten av yrkesinspektionens förtroenderåd innebar ett steg i denna
riktning. Tiden är enligt utredningens uppfattning nu mogen att tillskapa ett
organ med en fastare förankring i organisationen och med direkta
beslutsfunktioner. Förtroenderådet bör därför omvandlas lill en nämnd,
förslagsvis med namnet yrkesinspektionsnämnden.

Yrkesinspektören bör enligt utredningens mening vara
ordförande i yrkesinspektionsnämnden, och i nämnden skall vidare ingå
representanter

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 131

för arbetsmarknadens parter. Föredragande bör i allmänhet
vara den tjänsteman vid yrkesinspektionen som haft hand om den omedelbara
handläggningen av ärendet. Vid nämndens sammanträden bör läkaren vid
yrkesinspektionen vara närvarande. En lämplig sammanträdesordning anses vara
all nämnden sammanträder en gång i månaden och vid behov oftare.

Inom ramen för av Kungl, Maj:t och arbetarskyddsslyrelsen
lämnade direktiv bör det enligt utredningen ankomma på yrkesinspektionsnämnden
att besluta i frågor om inriktning och samordning av verksamheten inom
distriktet. Vidare bör nämnden i princip avgöra ärenden angående meddelande av
föreläggande, förbud eller föreskrifter enUgl arbetarskyddslagen. Ärenden som
kräver skyndsamt avgörande skall dock kunna avgöras av vederbörande tjänsteman
i avvaktan på att nämnden har tillfälle att sammanträda. Ärenden angående anmälan
till åtal anser utredningen också bör avgöras av nämnden liksom andra frågor
som yrkesinspeklören hänskjuter lill nämnden,

7.3 Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Utredningens förslag om den offentliga
arbelarskyddstillsynens organisation och om en kraftig förstärkning av dess
resurser har i allmänhet mottagits positivt av remissinstanserna. Behovet av
ökade resurser åt yrkesinspektionen för att intensifiera dess verksamhet ute på
arbetsplatserna har kraftigt understmkits vid arbetsplatsremissen.

Arbetarskyddsstyrelsen anser det uppenbart nödvändigt med
en kraftig utbyggnad av arbetarskyddsverkel om detta skall kunna uppfylla de
krav som numera ställs inom dess område. TCO instämmer i utredningens
synpunkter och förslag om förstärkning av den offentliga tillsynsorganisationen.
Även LO tillstyrker utredningens målsättningar och principer i fråga om den
offentliga arbetarskyddslillsynen men är tveksam om de av utredningen
föreslagna resursförstärkningarna är tillräckliga. ÅvenSACO uttrycker farhågor
för att yrkesinspektionen kan fä svårt att klara de såväl kvantitativt som
kvalitativt starkt ökade arbetsuppgifterna. Social styrelsen pekar på behovet
av en utökad regional arbetsmedicinsk verksamhet.

Specialinspektionerna vid yrkesinspektionen

Utredningens förslag all inordna skogsyrkesinspektionen
och yrkesinspektionen för landtrafiken i den allmänna yrkesinspektionen och
att dit hänföra även den arbetarskyddsverksamhet som f. n, bedrivs av bergmästarna
och specialinspektionen för luftfarttjänst tillstyrks av bl, a,
arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen,
LO, TCO, SACO och SFO. LO finner utredningens strävan att i största möjliga
utsträckning inordna specialinspeklionerna under den allmänna
yrkesinspektionen riklig och menar all del är en fördel från ar-

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 132

betstagarsynpunkt om man har endast en regional myndighet
att vända sig tUl. SAF anser utredningens förslag i princip ändamålsenhgt. Med
instämmande av Svenska gruvföreningen anser dock SAF att utredningens förslag
beträffande arbetarskyddet vid gruvdriften borde bli föremål för närmare
överväganden. Luftfartsverket ansluter sig i princip lill utredningens förslag
beträffande specialinspeklionen för luflfartstjänst.

Utredningens principförslag att sprängämnesinspektionens
uppgifter efler ytterligare utredning helt eller delvis integreras i
arbelarskyddsver-ket mottas i allmänhet positivt av remissinstanserna.
Kommerskollegium-avstyrker dock utredningens förslag och framhåller bl. a. att
ärenden om skydd för allmänheten mot skador lUl liv och egendom dominerar
kvantitativt framför arbetarskyddsärendena inom inspektionens verksamhet.

Kommunala tillsynen

Arbetarskyddsstyrelsen, vars tidigare utredning i fråga om
den kommunala tillsynen ligger till grund för arbetsmiljöutredningens förslag,
har inte något att erinra mot de justeringar som utredningen gjort i styrelsens
tidigare förslag. Utredningen för översyn av hälsovårdsinspektörsutbildningen
framhåller att hälsovårdsinspektörer med utbildning enligt utredningens
kommande förslag kommer att vara kompetenta att utöva en fullgod kontroll på de
arbetsställen som ligger under kommunal tillsyn,

LO framhåller att en förutsättning för att den kommunala
tillsynen skall effektiviseras är att den handhas av heltidsanställd och
välutbildad personal, LO anser att utredningens förslag att lUlsynsmännen inte
som f. n. skall vara underställda hälsovårdsnämnden utan arbeta direkt under
yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen är befogat. En eller flera tjänstemän
inom varje yrkesinspektionsdistrikl bör enligt LO:s mening ha lill uppgift all
hälla kontakt med de kommunala tillsynsmännen och även delta i deras
förrättningar, vilket förutsätter ökade resurser åt yrkesinspektionen. LO
anser det vidare av stor betydelse att slalsbidragsfrågan för den kommunala
tillsynen får en snar lösning.

TCO och SACO instämmer i utredningens synpunkter
beträffande den kommunala tillsynen. Svenska kommunförbundet försöker i sitt
yttrande ange konsekvenserna och värdet av de åtgärder utredningen föreslagit
för att förbättra effektiviteten inom den kommunala tillsynen. Dessa bedömningar
görs inom ramen för en bibehållen kommunal tillsyn. Enligt förbundets
uppfattning bör det dock på längre sikt övervägas att sammanföra denna tillsyn
med den statliga tillsynsorganisationen.

Yrkesinspektionen

Det övervägande antalet remissinstanser, däribland
arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, de hörda
länsstyrelsema, LO, TCO och SR, tillstyrker eller lämnar utan erinran
utredningens förslag beträffande principerna för yrkesinspektionens
dislriktsindelning,

SAF anser all den av utredningen förordade
distriklsindelningen har

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 133

säväl fördelar som nackdelar. Det större antalet distrikt
torde underlätta yrkesinspektionens kontakter med förelagen men minska
underlaget för specialistkunskaper inom varie inspektionsdistrikt. SAF finner
det angeläget att yrkesinspektionen får tillgäng till sådana
specialistkunskaper, att en allsidig bedömning av förekommande
arbelarskyddsfrägor kan ske.

Arbetarskyddsstyrelsen finner övervägande skäl tala för
det av utredningen framlagda förslaget till distriktsindelning, som i huvudsak
tillstyrks. Med hänsyn till att större delen av arbetsställena i Uppsala län
ligger i dess södra del samt med hänsyn till att länet är expansivt med
huvudsaklig tillväxt i de södra delarna föreslår styrelsen dock att Uppsala län
bör ingå i samma distrikt som Västmanlands län i stället för som utredningen
föreslagit - i samma distrikt som Gävleborgs län. Liknande synpunkter anförs av
Slalsljänstemannaförbundet, som anser att mycket talar för att Uppsala län bör
utgöra ett eget distrikt eller eventuellt ingå i samma distrikt som
Västmanlands län. Uppsala arbetarekommun. Socialdemokratiska partidistriktet i
Uppsala län. Upplands FCO-distrikt och Uppsala FCO anser att Uppsala län med
hänsyn till sin befolknings- och arbetsmässiga tyngdpunkt i de södra
länsdelarna saml till antalet arbetsställen och arbetstagare utgör underlag
för ett eget yrkesinspektionsdistrikl.

Utredningens förslag om inrättande av en
yrkesinspektionsnämnd med representanter för arbetsmarknadens parter tillstyrks
av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. LO förutsätter att nämnden
administreras och utformas på samma sätt som arbetarskyddsverkets styrelse. SAF
finner det angeläget att betona vUcten av en tillfredsställande representation
för arbetsmarknadens parter i nämnden.

Arbetarskyddsstyrelsen

Arbetarskyddsstyrelsen finner med hänsyn lUl alt
utredningens förslag i fräga om styrelsens organisation behandlats i årets
statsverksproposition inte anledning alt ta upp frågan tiU närmare övervägande.

LO understryker starkt utredningens förslag om all
professorer oeh laboratorer vid den arbetsmedicinska avdelningen inkl. den
arbetsmedicinska filialen i Umeå avses bli förordnade lill ledamöter i
fakultet eller motsvarande inom vilken de har sin vetenskapliga grundkompetens,
samt att denna universitetsanknytning avses kombinerad med viss undervisningsskyldighet,
LO framhåller i samband härmed angelägenheten av all avdelningens forsknings-
och utbildningsverksamhet ständigt måste tillföras idéer från en vidare
forskningskrels och att den framför allt måsle ha möjlighet att tillförsäkra
sig nyrekrytering av forskare och kvalificerade specialister som kommer i
kontakt med delta område i sin utbildningsgång. LO anser att dessa
samordningsproblem fordrar större uppmärksamhet än vad utredningen ägnat dem.
Enligt LO:s mening är de resurser som utredningen föreslagit för den arbetsmedicinska
avdelningen otillräckliga för behoven av samverkan med universiteten.
Motsvarande resursförstärkningar pä universitetssidan behövs också.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 134

UKÄ föreslår att den arbetsmedicinska avdelningen med
hänsyn till verksamhetens tvärvetenskapliga karaktär benämns arbetsvetenskaplig
avdelning. UKÄ ansluter sig till utredningens förslag om fakullelslill-hörighet
för ämnesföreträdare från arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning.
Om den av utredningen föreslagna integrationstanken skall kunna realiseras
måste vederbörande tjänsteman vid arbelarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska
avdelning beredas fullt ledamolskap i fakultet. Tjänsletillsätlningsreglerna
bör därvid harmoniseras, varvid fakulteterna i någon form bör ges inflytande
vid tjänstetillsättningarna. Även socialstyrelsen finner alt utredningens
förslag i förevarande hänseende är angeläget. EnUgt naturvårdsverket bör dock
frågan utredas ytterligare. Verket framhåller att ell vidgat intresse bör ägnas
åt frågor som gäller samspelet mellan yttre och inre miljö.

Utredningens förslag i fråga om organisationen av en
arbetsmedicinsk filial i Umeå tillstyrks av bl. a. UKÄ, länsstyrelsen i
Norrbottens län saml SAF. UKÄ understryker i samband härmed att även de
socialpsykologiska och sociologiska ämnesområdena bör företrädas. Den av utredningen
föreslagna inriktningen av filialens arbete mol de arbetsmiljöproblem som är
framträdande hos de i Norrland i särskilt stor omfattning förekommande
industrigrenarna finner länsstyrelsen i Norrbollens län vara av särskilt
intresse.

Utredningens förslag alt till arbelarskyddsstyrelsen knyta
ett vetenskapligt råd med bl. a, företrädare för de vetenskapliga discipliner
från vilka de olika specialiteterna inom arbetsmedicinen utgått tillstyrks eller
lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Utredningens förslag om skyldighet för läkare att göra
anmälan till tillsynsorgan om sjukdom som kan ha samband med arbete tillstyrks
av bl, a, arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen. Landstingsförbundet och LO.
Behovet av närmare anvisningar om hur anmälningsskyldigheten skall uppfyllas i
praktiken framhålls i flera remissvar. SAF anser alt anmälningsskyldigheten
enligt utredningsförslaget blir alltför betungande för läkare, särskilt
företagsläkare, och tillsynsorgan. Enligt SAF bör därför förslaget modifieras,
SACO, SR och statens personalnämnd anser också att den föreslagna bestämmelsen
är för kategoriskt formulerad. Svenska läkaresällskapet finner förslagets
utformning helt oacceptabel. Bl, a, åberopar sällskapet all en
anmälningsskyldighet av avsedd omfattning inle kan efterlevas och att det inte
heller är möjligt för tillsynsorganen all registrera och följa upp inkomna
anmälningar pä ett meningsfullt sätt. Vidare anser sällskapet att den
föreslagna bestämmelsen strider mot patienternas krav på sekretesskydd.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 135

8 Sanktionssystem m. m. 8.1 Gällande bestämmelser

Sanklionssyslemet enligt 1949 års arbelarskyddslag följer
i stort sett mönstret i tidigare lagstiftning. Om arbetsgivare underlåter att
följa de allmänna föreskrifterna om åtgärder till förebyggande av ohälsa och
olycksfall i 2 kap. arbelarskyddslagen ger enbart denna underlåtenhet i princip
inte upphov tiU någol straffansvar. Förutsättningarna för att ett slraffhot
skaU uppkomma anges i 53 § arbelarskyddslagen. En förutsättning för
tillämpning av denna bestämmelse är att vid arbetsställe råder missförhållande
i skyddsavseende, som inte hänför sig lill lagens särskilda bestämmelser i 36
kap. om arbetstid, minderåriga, kvinnor och samverkan mellan arbetsgivare och
arbetstagare. En ytterligare förutsällning är all missförhållandet inte innebär
överträdelse av någon särskild straffbelagd föreskrift, Yrkesinspeklören kan
under angivna förutsättningar enligt 53 § första stycket "där så prövas
nödigt" skriftligen förelägga arbetsgivaren att inom utsatt skälig tid
vidla viss åtgärd för att avhjälpa missförhållandet. Alternativt kan
yrkesinspektören meddela arbetsgivaren förbud mot att efler utsatt skälig tid
bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap eller
annat hjälpmedel, visst ämne eller material eller viss arbetsmetod utan att
iaktta angivel villkor. Innan föreläggande eller förbud meddelas skaU tillfälle
beredas arbetsgivaren att avge yttrande. Medför ett missförhållande synnerlig
fara för arbetstagares liv eller hälsa kan yrkesinspektören enUgl 53 § andra
stycket utan alt avvakta vederbörandes yttrande meddela förbud som har
omedelbar verkan.

1 samband med omedelbart verkande förbud kan tiUsynsorgan
låta poUsmyndigheten vidta åtgärder pä arbetsgivarens bekostnad för alt
säkerställa att förbudet upprätthälls. Dä fråga är om åtgärd beträffande lokal
som upplåtits till arbetsgivaren skall även upplåtaren beredas tillfälle att
yttra sig, I sådant fall kan yrkesinspektören enligt 53 § tredje stycket
meddela förbud mot upplåtelse av lokalen till arbetslokal eller lokal för vissl
arbete eller ändamål till dess angiven åtgärd vidtagits med lokalen.
Förutsättningarna för förbud är desamma som när det gäller förbud riklat mot
arbetsgivaren. Arbetarskyddsstyrelsen kan enligt 53 § fjärde stycket förordna
om åtgärd som avses i paragrafen utan föregående beslut av yrkesinspektör.

Föreläggande eller förbud innebär ett hol om straff för
den händelse den föreskrivna åtgärden inte vidtas av arbetsgivaren eller
upplålaren. Straffbestämmelsen finns i 63 § arbetarskyddslagen som föreskriver
dagsböter eller, där omständigheterna är synnerUgen försvärande, fängelse i
högst sex månader för den som underlåter att ställa sig lill efterrättelse
föreläggande eller förbud.

Bestämmelser om Ivångsförfaranden av liknande konstruktion
som enligt 53 § finns i 54-58 §§ arbelarskyddslagen.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 136

Med stöd av 54 § kan arbetarskyddsslyrelsen meddela
arbetsgivare föreskrifter för att trygga arbetarskyddslagens bestämmelser om
arbetstiden. Föreskrifier kan också meddelas om arbetsgivare åsidosatt bestämmelsen
i 26 § första stycket arbelarskyddslagen om arbetsgivares aUmänna åligganden i
fråga om minderårig. Enligt 55 § kan yrkesinspeklör förbjuda arbetsgivare att
använda minderårig i arbete om inle läkarundersökning enligt 28 §
arbelarskyddslagen skett och intyg om undersökningen förts in i arbetsboken.
Direkt straffpåföljd finns inte för överträdelse av nämnda bestämmelser om arbetstiden
eller om användande av minderårig, I stället kan underlåtenhet att iaktta
föreskrifier enligt 54 § eller förbud enligt 55 § medföra straff enligt
bestämmelsen i 63 § arbetarskyddslagen.

Ej heller bestämmelserna i 45 och 46 §§ arbetarskyddslagen
om vissa skyldigheter för tillverkare m. fl, motsvaras av direkta
straffbestämmelser. Enligt 56 § första stycket arbetarskyddslagen kan
arbetarskyddsstyrelsen förbjuda tillverkare, försäljare eller upplåtare att
avlämna eller utställa teknisk anordning om inte de skyddsåtgärder vidtas som
styrelsen finner erforderliga. Beträffande installatör som åsidosätter gällande
föreskrifter kan arbetarskyddsstyrelsen enligt 57 § föreskriva vUlkor att
iakttas vid installationsarbete eller utfärda förbud mol visst slag av sådant
arbete. Mot grustagsägare m. fl, som eftersätter sina skyldigheter enligt 46 §
arbetarskyddslagen kan enligt 58 § motsvarande åtgärder riktas som enligt 53 §.
Även vid underlåtenhet alt följa förbud, föreskrift eller föreläggande enhgt
56-58 §§ kan straff utdömas enligt bestämmelserna i 63 § arbetarskyddslagen.

Möjlighet för tiUsynsorgan att förelägga vite finns enbart
i ett speciellt avseende. Enligt 59 § arbetarskyddslagen kan
arbetarskyddsslyrelsen eller yrkesinspektör anmoda arbetsgivare all låta
undersöka ämne eller material, som arbetsgivaren använder eller framställer i
sin verksamhet, eller tUlhandahålla prov för sådan undersökning. Genom
förfarandet avses all fä konstaterat om särskild åtgärd är påkallad från
skyddssynpunkt. Vid underlåtenhet att efterkomma sådan anmodan kan
arbetarskyddsstyrelsen förelägga arbetsgivaren vite av högst 1 000 kr.
Styrelsen kan föreskriva alt arbetsgivaren skall bekosta undersökningen.

Straffbestämmelser som ansluter sig lill föreskrifterna i
arbetarskyddslagen om minderåriga och kvinnliga arbetstagare finns i lagens
62, 64 och 66 §§. Straffet är dagsböter, i vissa fall penningböter,

I 65 § arbetarskyddslagen föreskrivs dagsböter för den som
fått anvisning att vidla åtgärd och lämnar arbetarskyddsslyrelsen eller yrkesinspektör
oriktig uppgift om åtgärden och för den som lämnar styrelsen eller
yrkesinspeklör oriklig uppgift om anordning som avses i 45 §,

Enligt 67 § arbetarskyddslagen straffas arbetstagare som
olovligen och utan giltigt skäl borttagit eller försatt ur bruk skyddsanordning
med 5-200 kronors böter. För åtal krävs alt yrkesinspektör anmält förseelsen
liU åtal.

I 68 § arbetarskyddslagen slutligen föreskrivs dagsböter
eller fängelse för brott mot bestämmelsen i 51 § arbetarskyddslagen om tystnadsplikt

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 137

för dem som har befattning med tillsyn över efterlevnaden
av lagen eller som ingår i yrkesinspektionens förtroenderåd. Angivelse av
målsäganden krävs för åtal.

Kungl, Maj:t kan meddela särskilda föreskrifter i de
frågor som avses i lagens 8-13 §§ (14 §) samt närmare föreskrifter angående
tillämpningen av lagen (74 § första stycket). Enligt 75 § arbelarskyddslagen
äger Kungl. Maj:t vid meddelande av föreskrift med stöd av lagen utsätta straff
för förseelse mot föreskriften, dock högst fängelse i sex månader. Med stöd
härav har intagits straffbestämmelser i såväl arbetarskyddskungörelsen som
vissa andra kungörelser. 1 72 § arbelarskyddskungörelsen anges vissa fall då
generella föreskrifier som arbelarskyddsstyrelsen meddelar är försedda med
direkt straffsanktion.

Efterlevnaden av de anvisningar arbelarskyddsstyrelsen
meddelar med stöd av 74 § arbetarskyddslagen tryggas inte av någon direkt
straffbestämmelse. För att ell slraffhot skaU uppkomma i ett avseende som
behandlas i styrelsens råd och anvisningar fordras att föreläggande eller
förbud utfärdals enligt 53, 56, 57 eller 58 §, Ej heller har styrelsen
befogenhet att själv förse anvisningarna med straffbestämmelser. Styrelsens
anvisningar ges dock stundom en imperativ form ("skall"). Syfiet med
delta får antas vara alt tillsynsorgan skall utfärda föreläggande eller förbud
när del framkommer att normen ej efterlevs.

Föreläggande
och förbud enligt 53 § arbetarskyddslagen kan enligt 60 § samma lag inte
tillgripas när det gäller verksamhet som bedrivs av staten. Dä ingripande är
påkallat vid arbetsställe inom statlig verksamhet har yrkesinspektören alt göra
anmälan till arbetarskyddsslyrelsen. Styrelsen skall, då missförhållanden som
sägs i 53 § föreligger, påkalla erforderlig åtgärd hos den myndighet som har
överinseende över verksamheten. Vidtas inte sådan åtgärd kan ärendet
underställas Kungl, Maj:t, Ärende som gäller riksdagen eller dess verk skall
dock underställas det riksdagens organ som riksdagen bestämmer, Samma
förfarande föreskrivs beträffande statlig verksamhet i fall som avses i 54 §
arbelarskyddslagen.

Enligt 70 § första stycket arbetarskyddslagen skall
beträffande verksamhet som drivs av staten vad som i lagen föreskrivs om
arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren. Denne har enligt samma bestämmelse även
det ansvar som är föreskrivet för tillverkare eller annan som avses i 45 eller
46 § arbelarskyddslagen,

1 fråga om
annan verksamhet än statlig finns regler om arbetsföreslåndare i 70 § andra
stycket arbetarskyddslagen. Bestämmelserna om arbetsgivare skall här gälla
arbetsföreständaren vad avser efterlevnaden av arbelarskyddslagens särskilda
bestämmelser om arbetstid saml om minderåriga och kvinnor. Ett villkor är dock
beträffande verksamhet, som bedrivs av annan än staten eller kommun, att
arbelarskyddsstyrelsen på framställning av arbetsgivaren godtagit viss person
som arbetsgivare i hans ställe. Däremot kan någon överflyttning inte ske av
ansvaret enligt arbetarskyddslagen för åtgärder som avser att förekomma ohälsa
och olycksfall i arbete.

Vad som i arbetarskyddslagen är föreskrivet om
arbetsföreslåndare har

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 138

enhgt särskilda bestämmelser, som hänvisar till 70 §,
motsvarande tUlämpning i fråga om arbetarskyddskungörelsens
ordningsföreskrifter och bestämmelserna i vissa andra med stöd av
arbetarskyddslagen utfärdade kungörelser.

Enligt 61
§ arbetarskyddslagen förs talan mot föreläggande eller förbud som meddelats av
yrkesinspektör genom besvär hos arbelarskyddsstyrelsen.

Arbetarskyddsslyrelsen
är enhgt 73 § första stycket arbelarskyddslagen slutinstans i vissa
dispensärenden enligt lagen. Klagan är vidare utesluten i frågor om tiUsältande
av regionalt skyddsombud och överflyttning av arbetsgivaransvaret. Mot
arbelarskyddsstyrelsens beslut rörande förbud, föreläggande eller föreskrift
enUgt 53-59 §§ förs talan hos kammarrätten. Talan mot beslut av
arbetarskyddsslyrelsen i annan fräga enligt arbetarskyddslagen förs hos Kungl,
Maj:l.

8.2 Utredningen

Utredningen framhåller inledningsvis att ett framgångsrikt
skyddsarbete vid företag och förvaltningar i första hand bygger på att
samarbete sker mellan arbetsgivare, arbetstagare och tUlsynsmyndighet. Strävan
bör även i fortsättningen vara alt lösa arbetsmiljöfrågor i samförstånd och på
övertygelsens väg. Enligt utredningen är del dock av vikt att effektiva
tvångsmedel står till förfogande för tillsynsmyndigheten och all myndigheten
inte tvekar all vid behov använda dessa medel.

Utredningen
redovisar en genomgång av anvisningar, förelägganden, förbud, åtal och domar
för att ge en bild av hur sanklionssyslemet i arbetarskyddslagstiftningen har
fungerat i praktiken. Som ett negativt drag noterar utredningen därvid att lång
tid ofta förlöper innan yrkesinspektionens framställning till arbetsgivare ger
resultat. Även då del varit fräga om rätt allvarliga missförhållanden har det
ofta tagit åtskilliga är från del första ingripandet tUls påkallade åtgärder
vidtagits. Det har f, ö, ocksä hänt att förfarandet avstannat ulan alt rättelse
kommit till stånd av klart olillfredsslällande förhållanden. I vissa fall har
ej ens efter dom någon ändring kunnat konstateras av yrkesinspektionen. Vad
gäller ålalsförfarandel lorde stundom ha avvaktats att något ingripande från
yrkesinspektionens sida inte längre är aktuellt varefter åtalet nedlagts.
Detta framstår för utredningen som särskilt anmärkningsvärt eftersom
åtalsanmälan i regel gjorts först sedan yrkesinspektionen under lång tid
försökt komma till rätta med missförhållandena på ett arbetsställe. Den
verkställda genomgången av domar ger ocksä vid handen att domstolarna sett milt
på överträdelser av arbetarskyddslagstiftningen.

Med hänsyn
till de svårigheter som visat sig föreligga att komma till rätta med
missförhållanden inom arbetslivet med slöd av de medel arbelarskyddslagen
anvisar lar utredningen redan i den första etappen av utredningsarbetet upp
frågan om ändringar i arbetarskyddslagens sanktionssystem. Sädana ändringar
kan enligt utredningen också motiveras av

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 139

önskemål om att ge den föreslagna tillsynsorganisationen
ökad tyngd.

Utredningen
finner att den nuvarande konstruktionen av tvångsförfarandet enligt
arbetarskyddslagen i många fall inle är ändamålsenlig. För alt öka
effektiviteten av tillsynsorganens verksamhet bör det vara värdefullt om ett
vitesförfarande står till förfogande. Det låga straff som i regel utdöms efter
det att föreläggande visat sig verkningslöst anser utredningen ej vara
tillräckligt pådrivande. Vid ett vitesförfarande kan däremot vitcsbeloppet
sältas i direkt relation.till vad som i det enskilda fallet krävs för att få
till stånd åtgärder enligt föreläggandel. Vitet kan bestämmas till högre belopp
än vad som skulle kunna dömas ut i form av dagsböter. Beloppet kan faslstäUas
med hänsyn både till handlingens svårighetsgrad och tiU exempelvis storleken av
de ekonomiska insatser som krävs för att uppfylla ett föreläggande. Med hänsyn
lill den förstärkning av yrkesinspektionen med en nämnd som utredningen
föreslår har de betänkUgheter som anfördes vid arbetarskyddslagens tiUkomst mot
vilesförfarande i arbelarskyddsärenden inte längre samma bärkraft. Utredningen
anmärker att utredningen också föreslår att förstärkningar skall tillföras
tillsynsmyndigheterna för att förbättra deras kapacitet att träffa avgöranden
i frågor av juridisk karaktär. Utredningen lägger således fram förslag om att
tillsynsmyndighet ges befogenhet att utsätta vite i beslul om föreläggande (53
§ arbetarskyddslagen).

Utredningen
anser det dock inle lämpligt att använda vite i alla de situationer då föreläggande
krävs för alt komma lill rätta med otillfredsställande skyddsförhållanden, I
en del fall behövs endast alt tillsynsmyndighelen fastställer rättsläget genom
ett föreläggande. Det är då onödigt all tillföra handläggningen det ytterligare
moment som Ugger i utsättande av vite. Vidare kan ett vitesföreläggande vara
olämpligt genom att påföljdens ekonomiska natur skjuts i förgrunden.
Arbetsgivaren kan av denna orsak föranledas att överklaga ärendet för att få
vitet nedsatt, vilket medför fördröjning. Det bör därför finnas en
valm.öjlighet för tillsynsmyndigheten alt vid utfärdande av föreläggande
antingen sätta ut vite, när detta framsiår som den mest effektiva och lämphga
påföljden, eller också meddela föreläggande ulan vite. För det senare fallet
bör man bibehålla den nuvarande ordningen med slraffhot vid överträdelse av
föreläggande. Utredningens lagförslag har utformats i enUghet härmed.

Gäller det förbud mol viss verksamhet eller del av
verksamhet är enligt utredningens uppfattning vilesförfarandel inte på samma
sätt som vid föreläggande ägnat att verka pådrivande. Förbud meddelas i
allvarliga fall då verksamheten under inga förutsättningar får fortsätia om
inte villkor som meddelats vid förbudet iakttas. Då förbud meddelats bör
emellertid möjlighet alllid finnas att säkerställa förbudet genom att
polismyndigheten lämnar handräckning. Utredningen föreslår all en bestämmelse
i detla avseende tas in i 50 § arbelarskyddslagen.

Som en anpassning till straffbestämmelserna i jämförhg
lagstiftning anser utredningen att straffmaximum vid överträdelse av påbud som
tillsynsmyndighet meddelat bör höjas till fängelse ett år (63 § arbelarskyddslagen).
Utredningen understryker betydelsen av att straff utdöms

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 140

med beaktande av alt underlåtenhet att ställa sig till
efterrättelse meddelade förelägganden eller förbud enUgt arbetarskyddslagen kan
vara av allvarlig art.

Den som överträtt vitesföreläggande bör enligt utredningen
ej kunna dömas tiU straff enligt arbetarskyddslagen för gärning som omfattas av
föreläggandet. En bestämmelse i detla avseende föreslås i 63 § arbetarskyddslagen.
Utredningen framhåller att nytt föreläggande, eventuellt vid förhöjt vite,
eller förbud kan meddelas sä snart påkallad åtgärd ej vidtagits inom utsatt
tid.

Förbud eller
föreläggande som meddelas för en arbetsgivare rörande t. ex. användandet av en
anordning bör enligt utredningen omfatta varje användning av anordningen som
sker vid arbetsställe där arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning.
Gäller påbudet hel anläggning som tidigare drivits med anställd arbetskraft bör
påbudet avse även sådant arbete som utförs endast av arbetsgivaren själv.
Följden blir annars bl, a, att förbudet eUer föreläggandel inte kan
säkerställas genom polismyndighetens försorg. En uttrycklig bestämmelse i
berörda avseende föreslås i 53 § arbetarskyddslagen, 1 samma paragraf föreslås
också en regel som säkerställer alt förbud mot upplåtelse av arbetslokal kommer
all omfatta varje upplåtelse av ifrågavarande slag till arbetsgivare eller
ensamföretagare, intill dess påkallad åtgärd vidtagits med lokalen. Regeln
motiveras med att i tillämpningen förbud inte ansetts hindra upplåtelse av
lokalen till ny arbetsgivare eller i vart fall till ensamföretagare trots att
denne driver verksamhet av samma slag som avsetts med förbudet.

Enligt utredningens uppfattning föreligger starka skäl för
den nuvarande konstruktionen av arbetarskyddslagens ansvarsbestämmelser som
inn bär att ett straffhot i aUmänhet inträder först sedan tillsynsmyndighet
meddelat föreläggande eller förbud och påkallade åtgärder inte vidtagits inom
utsatt tid. Utredningen framhåller all del Ugger i sakens natur att
arbetsuppgifter kan innehålla vissa riskmoment. Skälig skyddsstandard
beträffande arbetslokaler, anordningar för arbetets bedrivande och arbetsmetoder
är dessutom begrepp som förändras under inflytande av teknikens utveckling och
tillgängliga resurser. Vad som i det särskilda fallet är alt anse som ell
missförhållande framkommer därför ofta först efter en avvägning av olika
omständigheter, TiUsynsmyndigheten bör i dessa fall med beaktande av
arbetsgivares och arbetstagares synpunkter fastställa vad som bör gälla och
därefter vid behov tillgripa tvångsmedel.

Utredningen framhåller att det sagda inle innebär att
direkt straffsanktion saknas om allvarliga missförhållanden föreligger vid
arbetsställe. Utredningen fäster uppmärksamheten pä vissa bestämmelser som
finns i brottsbalken och som kan bli aktuella i sådana fall. Förutom straffbestämmelser
för situationer då skada eller sjukdom åsamkas annan uppsåtligen nämns
ansvarsbestämmelserna i 3 kap, 7-9 §§ brottsbalken som gäller vällande lill
annans död, vållande till kroppsskada eller sjukdom saml framkallande av fara
för annan.

Utredningen har emellertid funnit alt det i anslutning
till arbelarskyddsmyndighetens befattning med förprövning av arbetslokaler kan

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 141

finnas behov för arbelarskyddsstyrelsen all meddela
föreskrifier som är direkt straffsanktionerade. Utredningen föreslår därför att
Kungl. Maj:t genom ändring i 14 och 75 §§ arbetarskyddslagen ges möjlighet att
delegera till arbetarskyddsstyrelsen all meddela föreskrifter av sådan art.
Utredningen erinrar i sammanhanget om alt arbetarskyddsslyrelsen numera
inrymmer bl, a. representanter för arbetsmarknadens huvudorganisationer och
att man i arbetarskyddsstyrelsens styrelse kan diskutera principieUa frågor i
anslutning till en vidgad räll för arbetarskyddsslyrelsen att meddela
straffbelagda föreskrifter.

Utredningen anser alt del på arbelarskyddsområdel i likhet
med vad som gäller på vissa andra områden bör finnas möjlighet för myndigheterna
all, när någon underlåter att vidla en åtgärd som åUgger honom, låta verkstäUa
åtgärden på den försumliges bekostnad. Institutet tvångsut förande kan visserligen,
framhåller utredningen, vara något svårhanterligt om mera omfattande åtgärder
krävs för att komma till rätta med missförhållanden på ett arbetsställe. Om det
emellertid rör sig om exempelvis skyddsanordningar, som saknas på ett
arbetsställe men som kan köpas i färdigt skick, kan det vara praktiskt alt
yrkesinspektionen har möjlighet att för tredskande arbetsgivares räkning inköpa
anordningen. Ell snabbt resultat av ingripandet kan härigenom åstadkommas.
Kanske främst som påtryckningsmedel kan möjligheten till Ivångsul-förande bli
av icke ringa betydelse. En bestämmelse om tvångsutförande föreslås
följaktligen i arbetarskyddslagen (53 §),

Utredningen ger vissa rekommendationer beträffande
lillsynsmyndig-hetemas handhavande av föreläggande- och förbudsförfarandena i
syfte att undvika lidsutdräkt när det gäller att komma tiU rätta med brister i
arbetarskyddet, I anslutning härtill finner utredningen alt tillsynsmyndighet
bör ha generell befogenhet att förordna att dess beslut skall gälla utan hinder
av att det inte vunnit laga kraft. Sådant förordnande avses således kunna
meddelas inle bara då det gäller missförhållanden som medför synnerlig fara för
arbetstagares liv eller hälsa utan i alla de fall då det är angeläget att
rättelse av ett missförhållande snabbt kommer lill stånd. Utredningen föreslår
en bestämmelse härom i arbetarskyddslagen (70 §). Utredningen anmärker alt
möjligheten all meddela interimistiskt förordnande bör användas med tillbörlig
varsamhet.

Utredningen pekar på alt det från yrkesinspektionshåll
anförts att nuvarande särreglering beträffande del statliga arbetsgivaransvaret
i 60 § arbelarskyddslagen inneburit vissa svårigheter när det gäller att fä
lill stånd erforderiiga skyddsåtgärder beträffande verksamhet som bedrivits av
staien, Efiersom utredningen förordar att ansvar enligt arbetarskyddslagens
straffbestämmelser skall inträda bara när uppsåt eller oaktsamhet föreligger,
anser utredningen att del inte längre finns skäl att bibehålla särregleringen
för staten. Utredningen framhåller, att det med angivna förutsättning i fräga
om subjektivt rekvisit i straffbestämmelserna inle bör kunna bli aktuellt med
straffansvar för arbetsföreståndare vid statlig verksamhet, om denne trots all
han gjort vad som ankommil på honom inle fått medel anslagna för vidtagande av
påkallad åtgärd. Mot denna

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 142

bakgrund föreslår utredningen all reglerna i 60 §
arbetarskyddslagen upphävs.

Utredningens ståndpunkt i fråga om subjektiva
förutsättningar för ansvar leder också till överväganden om ändrad konstruktion
av arbetsgivaransvaret enligt arbetarskyddslagen i ett annat hänseende.
Utredningen framhåller att om ansvaret för förelagaren är strikt dvs.
inträder utan hänsyn lill om företagaren handlat med uppsåt eller varit
värdslös -kan det finnas påtagliga skäl alt föreskriva att denne genom
överflyttning av ansvaret tUl annan person kan undgå att själv drabbas av
ansvar. Härigenom undviks nämligen stötande resultat då arbetsgivaren varit
ovetande om förseelsen eller av annat skäl saknat praktiska möjligheter att
ingripa. Om det däremot fordras uppsåt eller oaktsamhet för att straffansvar
skall inträda ligger i detta en anvisning att ansvaret skall riktas mot den som
enligt arbetsfördelningen inom företaget har del faktiska ansvaret pä
ifrågavarande punkt. I samband med att ändringar genomförs i
arbetarskyddslagens sanktionssystem anser utredningen det följaktligen önskvärt
att slopa de stela bestämmelserna om arbetsföreslåndare i 70 §
arbetarskyddslagen lill förmån för de mera flexibla regler om ansvarigt subjekt
som kan knytas till straffstadganden utan strikt ansvar. Utredningen föreslår
därför att dessa bestämmelser upphävs. Om förslaget genomförs bortfaller
arbetarskyddsstyrelsens prövning av om viss person kan godtas som arbetsföreståndare.
Utredningen understryker att det även i fortsättningen blir av vikt alt inom
företag och förvaltningar klargörs vem som i olika avseenden bär ansvaret för
all arbetarskyddslagsliftningens bestämmelser följs.

Utredningen föreslår f. n. ingen ändring vad gäller
arbetstagares allmänna skyldighet att följa arbetarskyddslagen eller
föreskrifter som meddelats med slöd av lagen. Som förut nämnts föreslås
emellertid alt yrkesinspektionen beträffande samordning på gemensamma
arbetsställen skall kunna meddela föreskrifier även för arbetstagare. Sådana
föreskrifter avses bli straffsanktionerade enligt utredningens förslag.
Påföljden enligt 67 § arbetarskyddslagen för arbetstagare som tar bort eller
försätter ur bruk skyddsanordning anser utredningen bör ändras lill dagsböter.
Samtidigt föreslås att föreskriften i nämnda lagrum om yrkesinspektörs åtalsanmälan
som förutsättning för åtal ulgår.

Vad gäller besvärsförfarandel enligt
arbetarskyddslagstiftningen erinrar utredningen om den diskussion som fördes om
kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj:t i statsrådet samt kammarrätt och
regeringsrätt i förarbetena till lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar. Utredningen uttalar, att överklagade ärenden angående
förbud, föreläggande eller föreskrift enligt 53-59 §§ arbelarskyddslagen med
hänsyn lill den lillsynsorganisation som utredningen föreslår kan komma alt
prövas av två partssammansatta myndigheter. Enligt utredningen är det inte
minst med tanke på vikten att nå ett avgörande inom skälig tid knappast
tillfredsställande att ell sådant ärende därefter skulle kunna fullföljas till
kammarrätt, varefter ytterligare överklagande skulle kunna ske i regeringsrätten.
Ifrågavarande ärenden är vidare ofta av sådan beskaffenhet att

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 143

allmänekonomiska synpunkter och allmänna resursavvägningar
över huvud bör spela stor roll vid avgörandet. Även talan mot arbelarskyddsstyrelsens
beslut om förbud, föreläggande eller föreskrift enligt 53-59 §§ bör därför
enligt utredningen i fortsättningen föras genom besvär hos Kungl. Maj:t i
statsrådet. Av samma skäl bör Kungl, Maj:l i statsrådet pröva talan mot
arbelarskyddsstyrelsens beslut om förbud eller föreläggande enligt
skogsförläggningslagen och kungörelsen om förbud att använda arbetstagare lill målningsarbete
med blyfärg. Del enda tänkbara alternativet lill den förordade besvärsordningen
är enligt utredningen att besvär över arbelarskyddsslyrelsens beslul går till
arbetsdomstolen. Med hänsyn till att denna domstols prövning hittUls i första
hand begränsats till tvister av mera renodlad partskaraklär föreslår emellertid
utredningen slutlig prövning av ifrågavarande ärenden hos Kungl. Maj:t.
Utredningen lägger fram förslag om ändrade författningsbestämmelser i enlighet
härmed.

8.3 Remissyttrandena

Remissinstanserna delar i allt väsentligt utredningens syn
på behovet av ett sanktionssyslem i arbetarskyddslagstiftningen och uppgifterna
för ett sådant syslem. Utredningens förslag till ändringar i nuvarande system
har sett som helhet bedömts ändamålsenligt. Behovet av ökad effektivitet i det
gällande systemet har understrukits på många håll under arbetsplatsremissen.

Förslaget
om att ge arbetarskyddets tiUsynsorgan möjlighet att utfärda vitesföreläggande
tillstyrks eller lämnas utan erinran i praktiskt taget samtliga remissvar. RÅ
ifrågasätter dock om myndighet, säsom föreslagits, bör ha möjlighet att vid
utfärdande av föreläggande välja mellan att sälla ut vite och alt låta
straffsanktion gälla. Vidare ifrågasätts om straff, vare sig fängelse eller
böter, över huvud taget behövs i arbetarskyddslagstiftningen i anslutning till
förelägganden eller förbud. Enligt RÄ:s uppfattning är vite allmänt sett att
föredra framför straff på detta område.

Enligt utredningsförslaget skall finnas möjlighet all
utsätta vite i samband med föreläggande men inte vid förbud. Enligt LO och
kammar-rätlen i Göteborg bör vite kunna tillgripas även vid förbudsförfarande.
Under arbetsplatsremissen har fästs särskilt avseende vid att yrkesinspektionen
skall kunna meddela föreläggande vid vite att en åtgärd skall vidtas inom viss
angiven tid.

Vad gäller
tillämpningen av vitesinslilutet anför LO alt möjligheten att sätta ut vite
nästan genomgående bör utnyttjas vid föreläggande, eftersom en anvisning frän
tillsynsmyndigheten regelmässigt föregått föreläggandet.

Förslaget om höjning av maximistraffet för överträdelse av
förbud och föreläggande avstyrks av SAF och HAO men godtas av övriga remissinstanser.
Enligt SAF har en slraffskärpning knappast effekt i de fåtaliga

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 144

fall, då straff för överträdelse över huvud laget
övervägs. Hos seriösa arbetsgivare är en bestämmelse, som föreskriver straff på
upp till ett års fängelse redan vid oaktsamhet, enligt SAF enbari ägnad all
väcka anslöt, SAF anser i vart fall alt det för slraffbarhel bör krävas grov
oaktsamhet.

Kritiska
synpunkter anförs av en del remissinstanser mot förslaget alt Kungl, Maj:l
skall kunna uppdra åt arbetarskyddsstyrelsen all meddela föreskrifter i vissa
avseenden och i sädana föreskrifier bestämma straff. Enligt hovrätten för övre
Norrland bör det inle ankomma pä administrativ myndighet att meddela
straffbestämmelser, framför allt inte då frihetsstraff ingår i straffskalan.
Kammarrätten i Göteborg anför att lagstiftningsåtgärd inom specialstraffrällen bör
förbehållas Kungl. Maj:t, RÅ har samma inställning, LO anser att
delegationsmöjligheten inte bör vara begränsad som utredningen närmast avsett
- lUl frågan om förprövning av arbetslokaler ulan bör gälla generellt för alla
frågor som faller under arbetarskyddslagen.

Den
föreslagna rätten för arbetarskyddsmyndigheterna att förordna om rättelse på
arbetsgivarens bekostnad avstyrks av SAF och HAO men tillstyrks eller lämnas
utan erinran av övriga remissinstanser. Behovet av en sädan bestämmelse
understryks vid arbetsplatsremissen. Arbetarskyddsstyrelsen anser att
Ivångsutförande endast relativt sällan behöver utnyttjas. Redan det
förhållandet att möjligheten finns att verkställa åtgärd på arbetsgivarens
bekostnad bör dock enligt styrelsens mening ge ökad stadga åt kraven på bättre
arbelarskyddsförhållanden.

Utredningens
förslag alt slopa särregleringen i arbetarskyddslagen för statlig verksamhet
och att förbud eller föreläggande således i fortsättningen skall kunna
meddelas även för staien som arbetsgivare godtas av remissinstanserna. LO anser
dessutom att den allmänna principen om att statlig myndighet inte kan
föreläggas vite inle bör upprätthällas vad gäller arbetarskyddslagstiftningen.

Förslaget
att upphäva de speciella bestämmelserna om arbetsföreslåndare i
arbetarskyddslagstiftningen tillstyrks av ett flertal remissinstanser. Statens
vägverk och statens personalnämnd anser dock alt bestämmelserna bör behållas.

Några
remissinstanser berör frågan om arbetstagares ansvar i arbelar-skyddshänseende.
Byggnadsstyrelsen understryker vikten av all detta ansvar lyfts fram i
anvisningar och tillämpningsföreskrifter. Svenska brandförsvarsföreningen
konstaterar att många svåra personskador och omfattande egendomsskador orsakats
av att arbetstagarna inte efterlevt allmänna eller lokala skyddsföreskrifter.
SAF anför att de enskilda arbetslagarnas dåliga efterlevnad av allmänna och
lokala skyddsföreskrifter är en realitet i det dagliga skyddsarbetet i
förelagen och menar att upprepat åsidosättande av en lokal skyddsföreskrift bör
utgöra saklig grund för uppsägning. Föreningen skogsbrukets arbetsgivare
framhåller att det är en brist alt utredningens förslag inte upptar en generell
straffbestämmelse för fall då arbetstagare vägrar följa givna
skyddsin-struklioner eller använda tillhandahållen personlig skyddsutrustning.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 145

Utredningen föreslår att talan mot arbetarskyddsstyrelsens
beslut om förbud, föreläggande eller föreskrift enligt 53 - 59 §§
arbetarskyddslagen skall föras hos Kungl, Maj:t, Endast kammarrätten i
Göteborg avstyrker förslaget och anser att det bör vara av värde all behålla de
allmänna förvaltningsdomstolarna som överinstanser i ärenden angående
arbelarskyddsfrägor.

\0 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 130

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 146

9 Departementschefen 9.1 Inledning

Arbetshvets vUlkor står i centrum för 1970-talets
reformpolitik. För att stärka arbetslagarnas inflytande och ge dem
medbestämmanderätt i fråga om företagets ledning har enligt beslul av 1972 års
riksdag de anställda i större förelag rätt alt vara representerade i företagets
styrelse. Inom den statliga företagsgruppen pågår en försöksverksamhet med ökal
inflytande och medbestämmande för de anställda. De s, k, äldrelagarna som
trädde i kraft under år 1971 har ökal anställningstryggheten förde äldre.
Förslag om ny lagstiftning som ytterligare i väsentliga avseenden förstärker
tryggheten i anställningen for arbetstagarna läggs fram inom kort. Vidare har
arbetsrättskommittén i uppdrag alt föreslå sådana ändringar i de arbetsrättsUga
lagarna att arbetslagarna och deras organisationer skall få en med
arbetsgivaren mer jämbördig ställning och ett ökat inflytande inom företagen,
särskilt pä områden som berör arbetstagarna nära och dagligen.

Genom
dessa reformer på arbetslivets område och genom en rad ätgärder för bättre
arbetsmiljö, som jag här skall gå närmare in pä, skapas förutsättningar för en
förnyelse av arbetslivels villkor. Dessa nya möjligheter måsle utvecklas och
fördjupas genom samarbete på arbetsplatserna och i förhandlingar mellan arbetsmarknadens
parter. Reformerna innebär att samhället genom lagstiftning och på annat sätt
ställer sig bakom löntagarorganisationernas krav och ger dem det stöd de
behöver för att få till stånd en förbättring av arbetsförhållandena och en
demokratisering av arbetslivet.

Ett sådant
samspel mellan lagstiftningsåtgärder och den fackliga rörelsens insatser är
nödvändigt inte minst när det gäller de vikliga frågorna om arbetsmiljön.
Kraven på bättre arbetsmiljö förs fram med stor tyngd av hela den fackliga rörelsen.
Det är krav som har sill ursprung i en många gånger bister verklighet ute på
arbetsplatserna med risker för ohälsa och skador på grund av bl. a. buller,
luftföroreningar och psykisk press. Undersökningar inom LO-förbunden har visat
alt över 80 % av medlemmarna upplever risker för hälsan på grund av
förhållanden i arbetsmiljön. Mänga upplever sitt arbete som psykiskt pressande.
De kemiska miljöriskerna är stora problem i arbetsmiljön. På många
arbetsplatser förekommer ljudnivåer som överstiger gränsen för vad som ger
hörselskador. Det är mot bakgrunden av dessa påtagliga och vardagsnära
förhållanden på arbetsplatserna som kraftfulla åtgärder för en bättre
arbetsmUjö måste ges en central plats i reformpolitiken.

Genomgripande ätgärder för bättre arbetsmiljö är av
avgörande betydelse för industrilivets villkor och arbetslivets förnyelse. De
nya utvecklingstendenserna inom arbetslivet har lett till att arbetarskyddets
ansvarsområde har vidgats. Ett modernt arbetarskydd mäste ta ansvar för de
anställdas hälsa i vid bemärkelse. Arbetsplatserna måste så långt som

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 147

möjligt göras säkra och riskfria utifrån en mera total
hälsosynpunkt, I produktionsförloppet måste skyddsfrågorna ständigt hållas
aktuella med rätt för de anställda alt medverka och utöva ett direkt
inflytande.

Arbetsmiljön skapas genoin beslut som fattas i företagen.
Dessa beslul har hittills i hög grad fatlats av arbetsgivarna och deras
företrädare. En social förnyelse av villkoren i arbetslivet förutsätter att de
anställda själva får större möjligheter att påverka förhållandena på de
arbetsplatser där de gör sin insats, Arbetsmäjön bUr därmed både en social
trygghetsfråga och en fräga om de anställdas inflytande på den egna
arbetsplatsen.

Det är mot denna bakgrund i hög grad angeläget att genom
ett omfattande reformarbete skapa en bättre arbetsmiljö och tillförsäkra de
anställda ett ökat inflytande på den egna arbetsplatsen.

Under de senaste åren har arbetarskyddet fått kraftigt
förstärkta resurser bl, a, för att öka yrkesinspektionens insatser ute på
arbetsplatserna. Samtidigt har organisatoriska förändringar genomförts, som
bl, a, innebär att arbetsmedicinska institutet integrerats i
arbetarskyddsstyrelsen. En översyn av yrkesskadestatistiken har satts i gång
för att få en bättre och snabbare redovisning av yrkesskadefrågorna. Ett
utbyggnadsprogram för företagshälsovården häller samtidigt på att genomföras.
En arbetarskyddsfond vars medel används för forskning, utbildning och
information startade sin verksamhet den 1 januari 1972, Arbetstiden är också en
viktig arbetsmiljöfråga, och på detta område har den nya arbetstidslagens
bestämmelser om 40 timmars arbetsvecka trätt i kraft fullt ut den 1 januari i
år. Nyligen har tillsalts en utredning med uppgift all göra en översyn av vissa
regler i lagstiftningen om semester.

Jämsides med denna utveckling har de mera övergripande
frågorna om en bättre arbetsmiljö behandlats i den år 1970 tillsatta
arbetsmiljöulredningen, vars uppdrag främst är att göra en genomgripande
översyn av hela arbetarskyddslagstiftningen. Utredningen har i december 1972
-lämnat sitt första betänkande (SOU 1972:86) Bättre arbetsmiljö. Del innehåller
förslag till ändrad lagstiftning framför allt på de viktiga områden som berör
de anställdas inflytande över arbetsmiljön. Betänkandet innehåller också
förslag lill en organisatorisk förstärkning av arbetarskyddet.

Betänkandet
har nu remissbehandlats. Remissinstanserna har i huvudsak godtagit den
uppläggning av reformarbetet som utredningen förordat. Resultatet av remissbehandlingen
förstärks genom de djupgående diskussioner inom den fackliga rörelsen som
ligger bakom remissyttrandena frän både LO och TCO.

Genom initiativ av LO och socialdemokratiska partiet har
parallellt med den sedvanliga remissbehandlingen genomförts ett omfattande
remissförfarande rörande utredningens förslag i form av diskussioner vid
arbetsplatsmöten och andra sammankomster. Denna arbetsplatsremiss, som
redovisats i samband med de övriga remissyttrandena, innebär att utredningens
förslag har diskuterats i över 7 000 olika grupper med sammanlagt mer än 85 000
deltagare från alla näringsgrenar och alla delar av landet. Den granskning av
utredningens förslag som genomförts på detta sätt av dem som direkt berörs av
förslagen saknar motstycke i fråga

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 148

om offentUga utredningar i vårt land. Redovisningen av
arbetsplatsremissen visar all dellagarna haft ett starkt intresse för och
engagemang i de frågor utredningen lar upp. Resultatet är sammanfattningsvis
att utredningens förslag fått ett klart positivt mottagande vid
arbetsplatsremissen och alt en rad synpunkter kommit fram som är av värde vid
ställningstagandet i de olika frågorna. Såväl arbelsplalsremissen som
remissyttrandena frän LO och TCO aktualiserar på en del punkter vissa ändringar
i förhållande till utredningens förslag. Jag återkommer härtill i det följande.

ArbetsmUjöutredningens belänkande och remissbehandlingen
ger enligt min mening underiag för ett betydelsefullt steg pä vägen mot
förbättrade arbetsförhållanden och ökal löntagarinflytande på arbetsplatsema.
Utredningen har i detta första betänkande lagt tyngdpunkten vid den lokala
arbetarskyddsverksamheten och de anställdas inflytande över den egna
arbetsmiljön samt vid den offentliga tillsynsorganisationens utbyggnad, I sitt
fortsatta arbete kommer utredningen att fullfölja översynen av
arbetarskyddslagstiftningen med sikte på en helt ny lag om arbetsmiljön. Att en
rad betydelsefulla frågor därvid återstår att lösa har omvittnats vid
arbetsplatsremissen. Inte minst frågorna om de s, k, hygieniska gränsvärdena,
som enligt de av regeringen meddelade utredningsdirektiven skall tas upp i
arbelsmiljöutredningens fortsatta arbete, är enligt min mening av stor
betydelse.

Jag vill tillägga alt arbetsmiljöfrägorna i ett längre
perspektiv inle kan avgränsas till alt enbart gälla enskUda länder,
Arbelsmiljöfrågorna griper över gränserna. Det är därför en angelägen uppgift
att även i olika internationella sammanhang ta upp dessa frågor. Från svensk
sida har vi med kraft aktualiserat arbetsmiljöfrägorna i internationella
arbetsorganisationen (ILO) och under.slrukil angelägenheten av att ILO som en
huvudfråga snarast tar upp arbetsmiljön vid en av sina konferenser. Jag vill
också erinra om att nordiska ministerrådet beslutat inrätta ett permanent
nordiskt samarbetsorgan för arbetsmiljöfrågor,

Arbetsmiljöutredningen är i huvudsak enig i sina
överväganden och förslag. Detta i förening med remissinstansernas aUmänt
positiva hållning ger stöd för min uppfattning att betänkandet och de vid
remissbehandUngen framkomna synpunkterna är en god grundval för
reformpolitiken på detta område.

De förbättringar i arbetsmiljön som utredningens förslag
syftar till kan i en del fall fordra ekonomiska insatser av betydande
omfattning för de berörda förelagen. När det gäller denna fräga är utredningen
enig om alt kostnaderna för arbetsmiljöförbättrande ätgärder skall vara en del
av företagens produktionskostnader. Det är enligt min mening av grundläggande
betydelse att denna princip om alt kostnaderna för arbetsmiljön skall bäras av
produktionen så entydigt kan slås fast i delta sammanhang pä grundval av en
enig uppfattning hos både arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer.

De reformer i fråga om arbetsmiljön som jag här kommer alt
förorda innebär i korthet följande.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 149

1,
Den lokala
skyddsverksamheten byggs ut och de anstäUdas inflytande i de lokala
skyddsfrågorna förstärks. Skyddsombud skall utan undanlag finnas på alla
arbetsplatser med minst fem anställda, även kontor, butiker etc. Skyddsombudens
lagfästa befogenheter utvidgas. Bl, a, införs i arbelarskyddslagen (1949:1)
regler om all skyddsombud skall delta i planeringen av arbetslokaler,
anordningar och arbetsmetoder. Skyddsombud får ocksä räll all ta del av alla
handlingar och upplysningar i företagel som är av betydelse för hans
verksamhet. Skyddsombud ges rätt all bestämma att visst arbete skall avbrytas i
avvaktan på ställningstagande av yrkesinspektionen, om arbetet innebär
omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa. Delsamma gäller
om förbud från tillsynsmyndigheten överträds av arbetsgivaren. En regel införs
i arbetarskyddslagen som frilar skyddsombud frän skadeståndsskyldighet, I
lagen slås vidare fast att skyddsombud skall ges erforderiig ledighet med lön
för att fullgöra sina uppgifter. Skyddsombudens anställningstrygghet säkras.
De ges också rätt till erforderlig utbildning. Systemet med regionala
skyddsombud byggs ut,

2,
Skyddskommitté
skall alltid tillsättas när del finns minst 50 anställda på arbetsplatsen men
skall ocksä inrättas på mindre arbetsplatser om parterna är ense eller
arbetstagarsidan begär del. Även skyddskommittéernas uppgifter breddas, bl, a,
i fräga om planeringen av nya eller ändrade arbetslokaler, arbetsmetoder e,d.
Skyddskommittén skall planera och övervaka hela skyddsarbetet inkl,
företagshälsovården. Skyddskommitténs uppgifter när del gäller utbildning och
information markeras särskilt,

3,
Lagändringar
föresläs som innebär skärpta regler om förhandsprövning av nya eller ändrade
arbetslokaler m, m. Nya lagregler införs om samordning av och ansvar för
skyddsåtgärderna på arbetsställen som är gemensamma för flera arbetsgivares
anställda, bl, a, byggarbetsplatserna,

4,
Effektivare
påföljdsbeslämmelser mol arbetsgivarna införs för att tillsynsmyndighelen
snabbt skall kunna åstadkomma rättelse av missförhållanden i skyddshänseende.
Yrkesinspektionen skall ha möjlighet att ge föreläggande vid vite om att en
åtgärd skall vara vidtagen inom viss tid,

5,
Utbildningen
för skyddsombud byggs ut kraftigt. Kostnaderna för utbildningen skall falla på
arbetsgivarna. Detta sker genom att utbildningen finansieras över
arbetarskyddsfonden. Vidare öppnas möjlighet till utbildning i
arbetsmiljöfrågor även för arbetsledare, tekniska planerare och andra som är
med om att forma arbetsmiljön. En utbildningsdelegation med representanter för
arbetsmarknadens parter knyts till arbetarskyddsstyrelsen,

6,
Antalet
yrkesinspektionsdistrikl ökas frän 1 1 lill 19, 1 varje distrikt skall
verksamheten ledas av en nämnd med representanter för arbetsmarknadens parter.
Den kommunala tillsynen av mindre arbetställen effektiviseras,

7,
Den
arbetarskyddsavgift som erläggs av arbetsgivarna höjs från 0,05 % till 0,10%
fr. o. m, är 1974, Genom att arbetsgivaravgiften till yrkesskadeförsäkringen
enligt redan framlagt förslag sänks frän 0,30 % lill 0,25 % kan höjningen av
arbelarskyddsavgiften ske inom ramen för en

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 150

oförändrad sammanlagd arbetsgivaravgift. Av
arbetarskyddsavgiften för år 1974 avsätts viss del för utbildningsverksamhet i
anslutning till de anstäUdas styrelserepresenlation i aktiebolagen,

8,
Eftersom hela lagstiftningen om arbetarskyddet även avser staten som
arbetsgivare skall arbetarskyddsavgift i fortsättningen också betalas av
staten. Härigenom och genom den höjda arbelarskyddsavgiften tillförs
arbetarskyddsfonden ytterligare ca 50 milj, kr, om året. Dessa medel skall bl,
a, finansiera den utvidgade och förbättrade utbildningen av skyddsombud liksom
utbildningen i arbelsmiljöfrågor för arbetsledare, tekniska planerare m, fl. De
regionala skyddsombudens verksamhet skall ocksä finansieras genom
arbetarskyddsavgiften. Fondmedlen skall dessutom täcka vissa
utbildningskostnader för personal inom förelagshälsovården och ge betydligt
ökade resurser för slöd åt forskning och produktutveckling inom
arbetsmUjöområdet,

Samtliga
de nämnda reformerna bör genomföras den 1 januari 1974, Innan jag övergår liU
den närmare utformningen av förslagen vUl jag erinra om att anslagsfrågorna för
budgetåret 1973/74 i anledning av utredningens förslag om en förstärkning av
den offentliga tillsynsorganisationen redan har behandlats i årets
statsverksproposilion (prop, 1973:1 bil, 7 s, 209), Därvid har jag förordat att
arbetarskyddsstyrelsens resurser byggs ul kraftigt fr, o, m, den 1 juh 1973,
bl, a, för att snarast möjligt ytterligare öka kapaciteten för utarbetande av
arbelarskyddsan-visningar och för att leda och samordna yrkesinspektionens
verksamhet. Förslagen i stalsverkspropositionen gäller också ' inrättandet av
en arbetsmedicinsk filial i Umeå i enUghet med tidigare principbeslut samt en
ytterligare kraftig utbyggnad och förstärkning av yrkesinspektionens resurser
fr, o. m, den 1 januari 1974, Anslagsberäkningen är gjord så att det finns
möjlighet att inom ramen för anslaget genomföra en ny distriklsorganisation i
huvudsak enhgt utredningens förslag. Sammanlagt uppgår personalförslärkningar
inom arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen för nästa budgetär till 84
nya tjänster. Samtliga dessa förslag har numera godkänts av riksdagen (SoU
1973:5, rskr 1973:102),

9.2 Den lokala skyddsverksamheten

9.2.1 Allmänna utgångspunkter

Arbelsmiljöfrågorna har ett starkt samband med de
djupgående strukturförändringarna i samhälle och arbetsliv. Ny teknik och nya
produktionsformer har skapat ändrade arbetsförhållanden. Den enskilde
arbetstagaren har därvid ofta ställts inför en ny eUer väsentligt ändrad
situation, I vissa avseenden har arbetsförhållandena otvivelaktigt kunnat
förbättras och den ekonomiska utvecklingen har möjliggjort en successiv
förkortning av arbetstiden så att älta limmars arbetsdag numera är en realitet
även inom ramen för fem dagars arbetsvecka. Samtidigt är det uppenbart all nya
och ofta allvarliga problem följt i utvecklingens spår. De tekniska
förändringarna har medfört nya risker för skador på grund av buUer, damm, gaser
osv. Nya kemiska produkter har tillkommit, vars verkningar i många fall är
okända. Den psykiska påfrestningen inom

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 151

mänga yrken och arbetsprocesser har ocksä blivit ett allt
mer påtagligt problem. Den intensiva debatt som på senare är förts om
arbetsmiljöfrägorna får till stor del ses som ett uttryck för att mänga
arbetstagare upplever oro och osäkerhet inför utvecklingstendenserna i dessa
avseenden. Det allmänt ökade intresset för arbetsmiljön är samtidigt uttryck
för den generellt höjda levnadsstandarden och den förbättrade kunskapsnivån.
Förändringar har skett i attityder och synsätt när del gäller arbetslivets
villkor och kraven pä arbetarskyddet har därför ställts allt högre. Dessa krav
är enhgt min mening berättigade,Som jag redan framhållit mäste ett modernt
arbetarskydd la ansvar för de anställdas hälsa i vid bemärkelse och
skyddsfrågorna ständigt hållas aktuella i produktionsförloppet med rätt för de
anställda alt medverka och utöva ett direkt inflytande.

Samhället och dess organ skall ytterst svara för alt
säkerheten i arbetslivet tryggas. Samtidigt framstår del som hell klart att
grunden för en bättre arbetsmiljö måste läggas i den lokala skyddsverksamheten
ute på arbetsplatserna. För att en bättre arbetsmiljö skall bli en realitet för
den enskilde arbetstagaren måste de anställda själva få större möjligheter att
påverka förhåUandena pä den egna arbetsplatsen. Frågan om de anställdas
inflytande i den lokala skyddsverksamheten är därför enligt min mening av
grundläggande betydelse då det gäller alt genomföra reformer på
arbetsmUjöområdet.

Som jag förut nämnt formas arbetsmiljön genom beslul som
fattas i företagen. Inflytandet på denna beslutsprocess kan inte förbehållas
arbetsgivarna och deras företrädare. För all det skall bli möjligt att pä ett
avgörande sätt förbättra arbetsmiljön är del enligt min mening en förutsättning
alt man kan nå fram lill en ordning för arbetsmiljöfrägornas behandling i
företagen som ger garantier för ell reellt inflytande ät de anställda. Jag
finner del därför naturligt och riktigt att utredningen i sitt första
betänkande har ägnat huvudintresset åt de viktiga frågorna om den lokala
skyddsverksamheten och de anställdas direkta inflytande över arbetsmiljön.
Betydelsen av att reformarbetet på arbelsmiljöområdel inleds med kraftfulla
åtgärder i dessa avseenden har ocksä Underslrukits vid arbetsplatsremissen.
Utredningens förslag ger enligt min mening en god grund för en ordning där
samhället genom lagstiftning och på annat sätt ställer sig bakom
löntagarorganisationernas och de anställdas krav och ger dem del stod de
behöver i dessa frågor.

Utredningen har kunnat konstatera att del lokala
skyddsarbetets omfattning och kvalitet varierar kraftigt mellan olika företag.
Utredningen har därför kommit till slutsatsen alt det är nödvändigt att skapa
förutsättningar för en tillfredsställande nivå på arbetarskyddet över lag.
Utredningen betonar att den önskvärda kontinuerliga bevakningen av arbetsmiljöfrågorna
i ett förelag inte kan uppnäs på annat sätt än genom all de som är sysselsatta
där engageras i skyddsarbetet. Mot denna bakgrund anser utredningen alt del
behövs ändringar i arbetarskyddslagstiftningen med inriktning främst på alt
påtagligt stärka de anställdas ställning i den lokala skyddsorganisationen.

Remissinstanserna har allmänt godtagit utredningens
uppfattning att

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 152

arbetarskyddets möjligheter att svara mol de ökade
ambitionerna på ell alltmer vidgat verksamhetsfält är i hög grad beroende av en
effektivare organisation av den lokala skyddsverksamheten på arbetsställena.
Remissbehandlingen har också gett övertygande bevis för behovet av ökad
medverkan och förbättrat inflytande för de anställda vid arbetsmiljöfrågornas
handläggning. Den uppslutning kring utredningens grundläggande bedömningar som
kan noteras från bl, a, arbetsmarknadsparternas sida och även från
arbetsplatsremissen ger goda förutsättningar för alt de förslag som utredningen
lagt fram skall kunna ge åsyftat resuhat.

Utredningens förslag tUl nya lagregler för den lokala
skyddsverksamheten ger enligt min mening del underlag som behövs för alt utan
dröjsmål kunna vidga de anställdas inflytande och handlingsmöjligheter på
arbelarskyddsområdel. Mot denna bakgrund anser jag, i motsats lill vad SAF
hävdat i sitt remissyttrande, att det inte längre finns anledning alt i
arbetarskyddslagen särskilt markera att den lokala skyddsverksamheten i
företaget skall bedrivas under arbetsgivarens ledning. Vid bestämmelsernas utformning
blir det i stället naturligt att särskilt uppmärksamma de organ som finns för
de anställdas medverkan i den lokala skyddsorganisationen, nämUgen skyddsombud
och skyddskommitté. Detta bör självfallet inte innebära att strävan att främja
den enskilde arbetstagarens dellagande i arbetsmiljöns utformning eftersatts.
En aktiv insats från den enskilde arbetslagaren är i stor utsträckning en fråga
som berör skyddsombudens och skyddskommittéernas uppgifter.

Samtidigt med att anspråken på arbetarskyddet ökar kommer
uppgifterna för den lokala skyddsverksamheten all vidgas. Jag delar
utredningens och de största löntagarorganisationernas åsikt att de frågor som
gäller företagshälsovården inryms i reglerna för den lokala skyddsverksamheten
så att de anställda kan göra sitt inflytande gällande också vid uppbyggnaden
och utövandet av denna viktiga del av arbetarskyddet. Jag vill också
understryka att det är av största betydelse alt de anställda i enlighet med
utredningens förslag tillförsäkras möjligheter att genom sina representanter
delta redan vid planeringen av arbetsplatsema. Det är också angeläget alt
möjligheter finns att vid behov fä till stånd arbelsmiljöförbältrande åtgärder
ulan onödigt dröjsmål,

9.2.2 Skyddsombud

I direktiven för utredningen har angetts att
skyddsombudens ställning borde särskilt beaktas och deras handlingsmöjligheter
förstärkas. Utredningens förslag syftar också till alt pä oUka sätl stärka
skyddsombudens ställning i den lokala skyddsorganisationen. De förslag som
utredningen lagt fram i dessa hänseenden har tagits emot positivt vid
remissbehandUngen och de har också fått ett starkt gensvar vid
arbelsplalsremissen. Förslagen omfattar huvudfrågorna om tillsättande av
skyddsombud och regionalt skyddsombud, om skyddsombudets uppgifter och
befogenheter, om skyddsombudets rätt till ledighet för uppdragets utförande
samt

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 153

om skyddsombudets anställningstrygghet. Särskilda åtgärder
föreslås dessutom för en omfattande utbildning av skyddsombud. TiU den
sistnämnda frågan återkommer jag i ett senare avsnitt,

TiUsältande av skyddsombud

Utredningen har föreslagit all skyddsombud skall utses vid
alla arbetsställen med minst fem arbetstagare. Därmed vUl utredningen slopa den
nu gällande undantagsregeln som främst tar sikte på mindre kontor, butiker och
liknande arbetsställen. Samtidigt är avsikten att skyddsombud vid behov skall
utses också på arbetsställen med mindre antal arbetstagare än fem.

Den utökning av kravet på organiserad skyddsverksamhet som
utredningen sålunda förordat är enligt min mening värdefull. Därigenom skapas
möjligheter att vid alla arbetsställen av någon storlek behandla frågor om
arbetsmiljön i organiserade former. Förslaget är också ett viktigt led i
åtgärderna för all förbättra bevakningen av arbelsmiljöför-hällandena vid
mindre arbetsställen. Jag föreslår således all utredningens förslag genomförs.

Några
remissinstanser, bland dem LO, har tagit upp frågan om ordningen för utseende
av skyddsombud. Utredningens förslag innebär på denna punkt ingen väsentlig
förändring av nuvarande regel, enligt vilken del ankommer på arbetstagarna på
arbetsstället eller, efter särskild begäran, pä lokal organisation som kan
anses företräda dem att välja skyddsombud, LO vill få till stånd en anpassning
av lagens bestämmelse om utseende av skyddsombud lill vad som i enlighet med
bl, a, LO:s och SAF:s centrala överenskommelse om arbetarskydd gäller för
större delen av arbetsmarknaden, nämligen alt skyddsombud i första hand utses
av den lokala fackliga organisationen pä sätt som denna bestämmer. För egen del
ser jag i LO:s förslag en möjlighet att framhäva alt arbetarskyddet i företagen
är en uppgift av hög angelägenhetsgrad för den lokala fackliga verksamheten.
Det står också klart att den lokala skyddsverksamheten främjas genom att
arbetstagarnas representanter i skyddsorganisationen har förankring och
förtroende på den fackliga sidan. Jag förordar därför att utredningsförslaget
jämkas på denna punkt i enlighet med vad LO anfört, Lagen bör ange att
skyddsombud utses i första hand av lokal facklig organisation, som är bunden av
kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Härmed åsyftas en till
arbetsstället direkt anknuten avlalsbunden verksladsklubb, företagsklubb eller
liknande eller också lokalavdelning av fackförbund, till vilken arbetstagare på
arbetsstället är anslutna. Finns inte någon sådan organisation bör skyddsombud
utses av arbetstagarna pä arbetsstället. Den sålunda föreslagna lagregeln bör
bidra lill ökad fasthet och effektivitet i bevakningen av att skyddsombud
tillsätts. Den bör ocksä leda till att risken minskar för alt oklarhet i
praktiken uppslår om vem som skall utse skyddsombud. Det kan dock inte anses
uteslutet att behov kan visa sig av vissa ytterligare föreskrifter om ordningen
för utseende av skyddsombud. Jag förutsätter

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 154

alt i sådant fall utredningen lar upp frågan lill
behandling i sitt fortsatta arbete,

Pä
åtskUliga arbetsställen finns flera skyddsombud. Ett av ombuden har då ofta
ställning av huvudskyddsombud med uppgifter av samordningskaraktär, I gällande
lagstiftning finns inga särskilda bestämmelser om huvudskyddsombud. Enligt
utredningens uppfattning är liden nu mogen att skriva in begreppet
huvudskyddsombud i lag. Enligt min mening finns det ell praktiskt behov av att
i fall då flera skyddsombud finns vid ett och samma arbetsställe ell av ombuden
ges en samordnande funktion och får företräda de övriga i vissa frågor, t, ex,
sädana som berör mer än ell skyddsområde. Stöd för en sådan ordning bör då
ocksä finnas i lagstiftningen. En föreskrift i ämnet bör kunna ges den innebörd
som utredningen föreslagit, nämligen all huvudskyddsombud alllid skall utses
vid arbetsställe med mer än ett skyddsombud. Avsikten är inle att utesluta att
flera huvudskyddsombud tillsätts inom samma skyddsorganisalion, t, ex, när
arbetsställets storiek eller förekomsten av olika verksamheter på arbetsstället
gör det motiverat. Samtidigt bör naturligtvis uppmärksammas att
huvudskyddsombud inte utses i sådan utsträckning att den avsedda
samordningsfunktionen går föriorad.

Regionala skyddsombud

Mot bakgrunden av att utredningen redovisat att den lokala
skyddsverksamheten på många håll är klart otUlräcklig för att fylla ens kraven
i nuvarande lagstiftning måsle särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan hur man
bäst skall kunna åstadkomma organiserad skyddsverksamhet vid arbetsställen där
brister i dessa avseenden föreligger. Självfallet måste det vara en viktig
uppgift för arbetarskyddsmyndighelerna att medverka till att avhjälpa brister i
del lokala skyddsarbetet. Att i detta sammanhang förlila sig enbari på
tillsynsorganens verksamhet lorde emellertid inte vara inöjligt. Utredningen
har ocksä funnit att det krävs särskilda åtgärder för att komma till rätta med
problemet. Den väg utredningen anvisat innebär att man bygger ul nuvarande
system med regionala skyddsombud. Ett stort och positivt intresse för denna
fråga har visats vid arbetsplatsremissen.

Enligt gällande lagstiftning kan arbetarskyddsstyrelsen om
förhållandena vid vissl slag av verksamhet fordrar det, medge lokal
organisation av arbetstagare att utse skyddsombud utanför kretsen av
arbetstagare vid visst arbetsställe. Möjligheten att utse sådant regionalt
skyddsombud har emellertid utnyttjats i begränsad omfattning. Som allmänt
villkor för rätt alt utse regionalt skyddsombud har i praktiken gällt att
arbetsgivar- och arbetstagarsidan varit ense om behovet av sådant ombud.
Utredningen anser alt det behövs vidgade möjligheter att utse regionalt
skyddsombud vid mindre arbetsställen där det av olika skäl är svårt att skapa
en tillfredsställande skyddsorganisation inom förelaget. Enligt utredningens
förslag skall regionalt skyddsombud, om förhållandena påkallar del, kunna utses
för arbetsställe där skyddskommitté inte tillsatts. Därvid

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 155

förut-sätter utredningen att också den regeln införs, att
skyddskommitté skall tillsättas pä ett arbetsställe sä snart arbetsgivaren
eller arbetstagarna begär det. Prövningen av frågor om tUlstånd att utse
regionalt skyddsombud skall ske hos yrkesinspektionen och frågorna avses bli
behandlade i den yrkesinspeklionsnämnd med partsrepresentation som föreslås
inrättad. Vid bedömningen av om regionall skyddsombud bör få utses anser
utredningen att hänsyn får tas till riskförhållandena på arbetsstället. Något
krav på samtycke från arbetsgivaren till alt regionalt skyddsombud utses skall
enligt utredningens förslag inle finnas.

Vid remissbehandlingen har några arbetsgivarorganisationer
intagit en något reserverad hållning till utredningens förslag, I övrigt har
utredningsförslaget tagits emot positivt av remissinstanserna, och behovet av
ökade möjligheter att utse regionalt skyddsombud har särskilt understrukits vid
arbetsplatsremissen. Enligt min mening berör utredningens förslag om de
regionala skyddsombuden en angelägen fråga för de mindre arbetsplatserna, och
den har sin särskilda betydelse för sådana yrkesgrupper som t, ex,
lantarbetarna. Genom utredningens förslag skapas väsentligt förbättrade
möjligheter att nä ut med effektiva insatser till företag med otUlräcklig
skyddsorganisation. Genom arbetstagarnas fackliga organisationer skapas
förutsättningar att erbjuda de anställda vid dessa arbetsställen den hjälp och
det stöd som behövs när det gäller att bevaka och förbättra arbetsmiljön. Jag
förordar därför att utredningens förslag genomförs.

Beträffande de närmare reglerna för tillsättande av
regionall skyddsombud har LO och TCO pekat på att utredningens förslag leder
till en risk att arbetsgivaren inrättar skyddskommitté enbart för att undvika
all arbetsstället skall ingå i regionalt skyddsombuds bevakningsomräde, LO
ifrågasätter därför om inte regionalt skyddsombud alltid bör kunna utses vid
företag med mindre än 50 anställda, varvid myndighetsprövningen skulle kunna
begränsas till frågan om visst företag skall vara befriat från skyldigheten att
tillhöra ett regionalt skyddsombuds verksamhetsområde, TCO föreslår den
lösningen, att förutsättningarna för tillsättande av skyddskommitté jämkas sä
att skyddskommitté skall kunna inrättas pä arbetsställen med mindre än 50
anställda enbart när parterna är ense därom eller arbetstagarna begär del och
således inte pä begäran av enbart arbetsgivaren. Enligt min mening bör man i
enlighet med vad som anförts frän LO och TCO skapa en garanti mot att en
arbetsgivare inrättar skyddskommitté närmast i syfte att utestänga regionall
skyddsombud. En sädan garanti åstadkommer man enligt min mening lämpligast på
sätt som TCO föreslagit. Jag kommer därför att i del följande förorda den
ändringen i utredningsförslaget om skyddskommitté, att arbetsgivaren inle skall
kunna inrätta skyddskommitté mot arbetstagarnas önskan vid arbetsstäUe med
färre antal regelbundet sysselsatta än 50,

Genom ett ansökningsförfarande före tillsättandet av
regionalt skyddsombud skapas enligt min mening förutsättningar för en
fullständig registrering av vilka personer som innehar uppdrag av delta slag
och av vilka arbetsställen eUer delar därav som deras verksamhetsområde
omfattar. Vidare ges på detta sätt också underlag för en praktisk lösning

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 156

av frågan om ersättning för de regionala skyddsombudens
insatser, som jag strax återkommer till. Yrkesinspektionens prövning av frågor
beträffande tillsättande av regionalt skyddsombud bör i enlighet med
utredningens förslag ske med utgångspunkt i att huvuduppgiften för regionalt
skyddsombud skall vara att aktivera del lokala skyddsarbetet samt under
hänsynstagande jämväl till risksituationen och arbetsmiljöförhållandena i
övrigt på arbetsställe där ombudet avses vara verksamt. Genom alt yrkesinspektionen
på sätl jag kommer alt förorda i det följande blir förstärkt med representanter
för arbetsmarknadsparterna bör förutsättningar skapas för en tillfredsställande
ordning beträffande handläggningen av dessa frågor.

Rätt att utse regionalt skyddsombud kan enligt gällande
bestämmelser medges lokal organisation som kan anses företräda arbetstagarna, I
viss överensstämmelse med vad jag föreslagit beträffande utseende av
skyddsombud i allmänhet förordar jag en precisering i detta hänseende.
Preciseringen bör innebära att medgivande skall kunna ges åt lokal avdelning av
fackförbund eller motsvarande fackligt organ.

Inom ramen för den här förordade ordningen bör del vara
möjligt att tillgodose önskemål om en smidig handläggning av frågor om utseende
av regionall skyddsombud ocksä när ombudet avses få ett större bevakningsområde
än som täcks av lokal fackorganisation. Det torde därför inte behövas några
särregler för att möjliggöra en prövning av vissa tillståndsfrågor hos
arbelarskyddsstyrelsen som första instans.

Utredningen har ansett att arbetsgivaren i princip skall
svara för kostnaderna för regionalt skyddsombuds verksamhet. Utredningens
förslag går ut på att kostnadsansvaret skall slås fast i lagstiftningen men att
frågorna om ersättningens storlek, debitering och uppbörd m, m. skall lösas
förhandlingsvägen, LO har i sitt remissyttrande framhållit att del inte är
möjligt att genom förhandlingar klara av de praktiska frågorna kring t, ex.
uppbörden av ersättningen, Mol denna bakgrund ansluter jag mig till LO:s
uppfattning att en kostnadstäckning för de regionala skyddsombuden genom en
generell arbetsgivaravgift är den enda praktiskt framkomliga vägen. Med hänsyn
härtill kommer jag i det följande alt förorda all den arbetarskyddsavgifl som
ertäggs av arbetsgivarna och tillförs arbelarskyddsfonden skall disponeras även
för bidrag till facklig organisation, som utsett regionalt skyddsombud, för
kostnaderna för ombudels skyddsverksamhet på grund av uppdraget.

Skyddsombuds uppgifter och befogenheter

För att skyddsombudens ställning skall bli tillräckligt
stark är det angelägel all deras uppgifter breddas och att de ges ökade
möjligheter att göra en aktiv insats. Behovet härav har kraftigt understrukits
vid arbetsplatsremissen. Gällande arbetarskyddslag preciserar inte vad som är
skyddsombudets uppgifter. Jag anser liksom utredningen att grandläggande
bestämmelser härom bör införas i arbelarskyddslagen. Enligt utredningen skall
skyddsombud företräda arbetstagarna i skyddsfrågor

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 157

och verka för tillfredsställande skyddsförhällanden.
Skyddsombud skall vaka över säkerheten i arbetet. Utredningen betonar alt
skyddsombuden har en viktig uppgift i att delta vid planeringen av lokaler,
maskiner och andra anordningar samt arbetsmetoder. Där skyddskommitté inte
finns skall skyddsombud tillsammans med arbetsgivaren planera företagshälsovården
efter företagels behov. Skyddsombud skall dessutom sträva efler att vinna
övriga arbetstagares medverkan i arbetarskyddet.

Jag
förordar att lagbestämmelser införs som täcker in de huvudmoment i
skyddsombudens verksamhet som utredningen sålunda angett. Jag vill i detta
sammanhang också peka pä att utredningen lagt fram förslag lill nya
tillämpningsbestämmelser i syfte att skapa ökad fasthet i formerna för
skyddsombudens handlande. Tillämpningsbestämmelserna, som avses införda i
arbelarskyddskungörelsen (1949:208), gäller frågor om skyddsombuds
framställning till arbetsgivaren - bl, a. vid behov av kontroll av
skyddsförhällandena - och om skyddsombuds möjligheter att påkalla behandling i
skyddskommitté eller hos yrkesinspektionen. För de föreslagna nya
bestämmelserna har redogjorts i avsnitt 3,2,2, Jag tillstyrker all
kompletterande regler införs i dessa avseenden. Bestämmelserna om
handläggningen i den lokala skyddsorganisationen hör hemma i
tillämpningsförfattning. Det ankommer på Kungl, Maj:l alt besluta om de
ändringar i arbelarskyddskungörelsen som kan behövas. Med anledning av att SAF
i sitt remissvar ansett att ett skyddsombud inte skall ha rätt att direkt
påkalla skyddskommitténs behandling av en fråga vill jag framhålla att jag ser
det som naturligt att ett skyddsombud lika väl som arbetsgivaren skall kunna
direkt påkalla skyddskommitténs behandling av skyddsfråga om han finner det
nödvändigt.

Skyddsombudens möjligheter att ta del av handlingar och
upplysningar är av största vikt för att deras verksamhet skall bli
meningsfylld. Bl, a, är en insats pä planeringsstadiet beroende av att
tillräckligt informationsunderlag är tillgängligt för skyddsombuden.
Bestämmelserom rätt att ta del av vissa handlingar finns nu i
arbetarskyddskungörelsen. Bestämmelserna har emellertid, som utredningen
påpekat, inte tillräcklig räckvidd. Skyddsombud bör i princip ha befogenhet all
ta del av alla handlingar och upplysningar som arbetsgivaren har och som är av
betydelse för skyddsombudets uppgifter. Behovet av skärpta lagregler i detta
hänseende har särskilt framhållits vid arbetsplatsremissen, I enlighet med vad
utredningen föreslagit och remissinstanserna tillstyrkt förordar jag att en
lagregel införs som tillförsäkrar skyddsombud en sädan rätt. Jag återkommer i
det följande till frågan om tystnadsplikt i vissa avseenden för bl, a,
skyddsombud och ledamot i skyddskommitté.

För att skyddsombud skall kunna ulföra sina uppgifter på
ett tillfredsställande sätt fordras all han har säväl kunskaper som erfarenhet.
Utbildningen av skyddsombud blir därför en angelägenhet av största vikt. Detta
har kraftigt betonats vid arbetsplatsremissen. Självfallet gäller detta inte
minst i det nuvarande skedet av snabb utveckling på arbetarskyddsområdet.
Kravet på alt skyddsombud får erforderlig utbildning för sina uppgifter bör
därför i enlighet med utredningens förslag förankras i

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 158

lagstiftningen. Ansvaret för att sådan utbUdning kommer
till stånd bör därvid ligga på arbetsmarknadens parter gemensamt. Jag förordar
således en lagbestämmelse på denna punkt i överensstämmelse med utredningens
förslag. Till frågan om särskilda åtgärder för att främja utbUdningen av
skyddsombud m, fl, återkommer jag i avsnitt 9,5.

Utredningen anser att skyddsombud bör ges ökade
möjligheter att handla i vissa fall när allvarlig fara hotar på grund av
bristfälliga skyddsförhållanden. De situationer som avses är fall dä rättelse
inte kan ske den normala vägen på grund av att faran är överhängande.
Skyddsombud bör dä kunna ingripa genom all avbryta arbetet i avvaktan på
ställningstagande av yrkesinspektionen. Utredningen föreslär en lagregel av
delta innehåll. En befogenhet för skyddsombud att avbryta arbetet bör enligt
utredningen vidare vara motiverad i det fall all överträdelse sker av
lillsynsorgans förbud mot visst arbete eller mot användning av viss lokal,
maskin e, d. Utredningen föreslär därför ocksä att skyddsombud ges rätt att
bestämma all arbete skall avbrytas om arbetsgivaren underlåter att ställa sig
lill efterrättelse meddelat sådant förbud som vunnit laga kraft eller som skall
gälla omedelbart,

1 den
allmänna debatten om arbetsmiljön har stort intresse knutits till frågan om
skyddsombudens möjligheter att avbryta arbete i farofyllda situationer.
Remissbehandlingen har gett ett kraftigt stöd åt utredningens förslag om
särskild befogenhet för skyddsombud all ingripa direkt i vissa allvarliga
farosituationer. Det är enligt min mening av särskUd betydelse att
diskussionerna vid arbetsplatsremissen har gett sä entydigt besked om en allmän
uppslutning kring utredningens förslag pä denna punkt. Även remissyttrandena
frän LO och TCO understryker betydelsen av den lagregel som utredningen
föreslagit. Enligt min mening är utredningens förslag riktigt utformat genom
att del lar sikte på de fall dä ett påtagligt behov av snabbt ingripande
föreligger. Det låter sig sägas att den enskilde arbetstagaren enligt allmänna
rättsprinciper torde ha rätt att vägra arbeta i de risksilualioner som avses
med förslaget. Detta minskar emellertid inte värdet från principiell synpunkt
av den avsedda befogenheten för skyddsombud. Som framhållits vid
remissbehandlingen kan befogenheten också ge stöd ät skyddsombuden i deras samarbete
med arbetsgivaren i skyddsfrågor. Jag vill också peka på att del inom ramen för
den lokala skyddsorganisalionen bör finnas möjlighet att i samverkan behandla
även sådana skyddsfrågor som fordrar snabba avgöranden. Dessutom bör
tillsynsorganen hälla god beredskap för skyndsamma insatser i akuta
situationer.

Jag förordar således att i lagstiftningen las in regler om
skyddsombuds rätt att avbryta arbete dels i fall då omedelbar och allvarlig
fara hotar arbetstagares liv eller hälsa och rättelse inte genast kan ske genom
hänvändelse till arbetsgivaren, och dels i fall då arbetsgivaren överträder
tillsynsorgans förbud mot vissl arbete eller mot användning av viss lokal,
maskin e, d. Jag ansluter mig också till att beslut av skyddsombud om
avbrytande av arbete skall gälla i avvaktan på ställningstagande av
yrkesinspektionen.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 159

Utredningen har tagit upp frågan om skyddsombudet och hans
fackförening skall kunna åläggas att betala skadestånd, om skyddsombudet pä
den grund jag nyss nämnt avbryter arbete och det uppenbart saknats skäl för en
sådan åtgärd. Enligt utredningens förslag skulle skadeslåndsskyldighelen för
skyddsombud maximeras lill 200 kr,, vilket skulle vara en begränsning i
förhällande till de allmänna reglerna om skadeståndsansvar. Fackförenings
skadeståndsansvar skulle inte vara begränsat till beloppet.

Utredningens förslag i skadeståndsfrågan har mött stark
kriiik vid arbelsplalsremissen, LO har i sill remissyttrande gått emot
utredningens förslag om skadeståndsskyldighet vad gäller såväl skyddsombud som
fackförening. Enligt LO:s mening bör det t, v, inle kunna förekomma annan
påföljd för skyddsombud som missbmkar rällen att avbryta arbete än alt
fackföreningen fråntar skyddsombudet dennes uppdrag.

Enligt vad jag tidigare föreslagit skall skyddsombud som
regel utses av den fackliga organisationen på arbetsplatsen. Skyddsombudet är
alltså en av fackföreningen utsedd förtroendeman för sina arbetskamrater, och
enligt min mening bör skyddsombudet dä ocksä ha förtroendet att utöva sitt uppdrag
utan någon risk för skadeståndsskyldighet, Detla synsätt har ocksä kommit lill
starkt uttryck vid arbetsplatsremissen. Jag instämmer i LO:s uttalande alt den
enda påföljd som t, v, bör kunna förekomma om ett skyddsombud mol förmodan
skulle missbruka sina befogenheter är att fackföreningen då fråntar
skyddsombudet dennes uppdrag. Mot denna bakgrund vUl jag förorda att
skyddsombud skall vara fri från skadeståndsskyldighet. En uttrycklig regel
härom bör tas in i arbetarskyddslagen, I konsekvens härmed bör enligt min
mening inte heller gälla någon skadeståndsskyldighet för fackförening i detla
avseende.

Skyddsombuds ledighet för uppdraget

Bristande tid fär självfallet inte lägga hinder i vägen
för skyddsombud att fullgöra sina viktiga uppgifter på ett tillfredsställande
sätt. Som framhållits vid arbelsplalsremissen måste del finnas garantier för
att skyddsombudens möjligheter att ägna sig åt sitt uppdrag inte beskärs.
Utredningen föreslår alt i arbetarskyddslagen skrivs in en bestämmelse om att
skyddsombud skall beredas erforderlig lid för all fuUgöra sina uppgifter.
Innebörden härav är enligt utredningen att skyddsombud under den lid som går ål
för uppdraget skall kunna verka utan att göra ekonomisk förlust genom mistad
arbetsinkomst, Mol de principer som den föreslagna lagregeln bygger på har inte
rests några invändningar under remissbehandlingen. Jag finner därför all
utredningens förslag kan tjäna som grundval för att skyddsombuden skall kunna
fullgöra sina uppgifter pä betald arbetstid. Med anledning av vad som framförts
vid arbetsplatsremissen vill jag påpeka all lagbestämmelsen ges en sådan
formulering, att det klart framgår att skyddsombud skall ha bibehållna
anställningsförmåner under den tid som behövs för uppdraget.

Det kan naturligtvis i del enskilda fallet uppstå tvekan
eller olika meningar om den lid som bör stå till skyddsombudels förfogande.
Tiden

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 160

för den insats som skyddsombudet behöver göra i akuta
risksilualioner eller i samband med olycksfall eller liknande kan självfallet
inle bedömas och fastläggas på förhand. Del måste därför ankomma pä
skyddsombudet att själv avgöra lidsålgången i sådana fall. Vad gäller det
löpande skyddsarbetet t, ex, deltagande i skyddsronder och rådgivning och
diskussioner i arbetsmiljöfrågor bör som utredningen funnit tidsål-gängen med
fördel kunna bestämmas genom överenskommelser mellan de lokala parterna. Om
enighet inte uppnäs mellan parterna bör det vara möjligt all hänskjuta frågan
till yrkesinspektionens bedömning.

Utredningens
majoritet har hävdat att skyddsombud i avvaktan på yrkesinspektionens uttalande
om vad som är behövlig tidsåtgång inte skall vidkännas löneminskning för den
tid han lägger ned på det löpande skyddsarbetet. Arbetsgivarnas representanter
i utredningen har här reserverat sig och menat all denna uppfattning skulle
strida mot gällande princip om tolkningsföreträde för arbetsgivaren vid
oenighet i tolkningsfrågor som rör arbetsskyldigheten. Dessutom anser
reservanterna att utredningen bort avstå från alt la upp en fråga som gäller
tolkningsföreträdet med hänsyn till att sådana frågeställningar skall
behandlas av arbetsrättskommittén. Av de remissinstanser som har berört denna
fråga har arbetsgivarorganisationerna instämt i reservanternas
ställningslagande medan LO och TCO har följt utredningsmajoritelens
uppfattning. Utredningsmajoritetens ståndpunkt har också fått ett kraftigt slöd
vid arbetsplatsremissen.

Jag kan
inte dela det synsätt som kommit till uttryck på arbetsgivarsidan, I detta
sammanhang är det enligt min mening framför allt av vikt att se till alt de
regler som införs i arbetarskyddslagstiftningen om skyddsombuds rätt till
ledighet under arbetstid ger underlag för praktiskt handlande i enlighet med
arbetarskyddets intressen. Eftersom skyddsombudens löpande verksamhet utgör ett
ytterst väsentligt led i den lokala skyddsorganisationens kontinuerliga
bevakning av arbetsplatsförhållandena anser jag det vara av stor betydelse att
understödja alt skyddsombuden kan fullgöra sina uppgifter utan avbrott eller
inskränkningar. Om överenskommelse inte nåtts om tidsåtgången för de löpande
skyddsuppgifterna bör skyddsombudet enligt min mening t, v, kunna utföra
skyddsarbete i den omfattning han anser rimlig utan att drabbas av ekonomisk
förlust. Jag kan inte se all ett sådant ställningstagande i detla sammanhang på
något sätt föregriper arbetsrältskommitténs arbete. Jag ansluter mig således
lill den åsikt i frågan som ulredningsmajoritelen ullalat.

Skyddsombuds anställningstrygghet

Skyddsombud får enligt gällande arbetarskyddslag inte
hindras att fullgöra sina uppgifter. Han får inte heller ges försämrade
arbetsförhållanden eller anställningsvillkor eller skiljas från anställningen
på grund av alt han utsetts till skyddsombud eller i anledning av sin
verksamhet som skyddsombud, Detla är bestämmelser av central betydelse för
skyddsom-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 161

buds ställning och handlingsmöjligheter. Den utvidgning av
uppgifterna och befogenheterna för skyddsombud som jag förordat i del
föregående ökar betydelsen av dessa regler om skyddsombuds
anställningstrygghet. Exempelvis kominer fullgörandet av skyddsombudens nya
uppgifter pä planeringsstadiet alt garanteras av dessa regler om
anställningstryggheten. Vidare kommer anställningsskyddet att gälla även när
skyddsombud utnyttjar den föreslagna rätten att i avvaktan pä
yrkesinspektionens ställningstagande avbryta ett arbete i farofyllda
situationer.

Utredningen
har härutöver föreslagit en komplettering av reglerna beträffande skyddsombuds
anslällningslrygghet. Med förebild i gällande överenskommelse mellan LO och SAF
rörande klubbordförandens ställning i företagel har utredningen föreslagit att
skyddsombud, som gör gällande att han skilts från sin anställning med anledning
av uppdraget alt vara skyddsombud, skall ha rätt all kvarstå i anställningen
lill dess frågan avgjorts genom förhandlingsuppgörelse eller av domstol.

Frågan om
anställningstryggheten för skyddsombud har under arbetsplatsremissen på mänga
håll ansetts mycket viktig och uppmärksamheten har varit riktad inle bara pä
skyddet för själva anställningen utan ocksä på garantierna mot försämrade
anställningsvillkor och liknande. Även LO har i sitt remissyttrande ansett all
en förstärkning av anställningsskyddet bör komma till stånd när skyddsombud gör
gällande att han fått försämrade anställningsvillkor eller arbetsförhållanden
med anledning av uppdraget som skyddsombud.

Inom
inrikesdepartementet förbereds f, n, ett förslag lill lagstiftning som syftar
till att öka anställningstryggheten för alla arbetstagare. Förslaget, som avses
skola föreläggas årets riksdag, avses omfatta en ny generell lag om
anställningsskydd, som ger garantier mot obefogade uppsägningar. En sådan
lagstiftning kan väntas leda till ett grundläggande anställningsskydd även för
den som är skyddsombud. Därav följer emellertid inte alt den särskilda
regleringen i arbetarskyddslagen av skyddsombuds anställningsskydd blir
obehövlig. Den omfattar ju garantier även mol försämrade anställningsvillkor
och arbetsförhållanden. Det finns dessutom skäl som talar för att ocksä det
särskilda förbudet mot att skilja skyddsombud från anställningen med anledning
av hans uppdrag bör behållas även efter införande av ett allmänt anställningsskydd.
Del lorde emellertid ankomma på utredningen rörande ökad anställningstrygghet
m, m, att under sitt fortsatta arbete närmare överväga frågan om samordningen
mellan bestämmelserna i en generell lagstiftning om anställningsskydd och annan
arbetsrättslig lagstiftning.

Mot
bakgrunden av bl, a, arbelsplatsremissens resultat framstår del enligt min
mening som angelägel all nu komplettera arbetarskyddslagens regler om
skyddsombudens anställningstrygghet på vissa punkter. Jag delar utredningens
och remissinstansernas uppfattning att det finns ett behov av att säkerställa
att skyddsombud fär slå kvar i anställningen i avvaktan på att en tvist om
uppsägning skett pä grund av skyddsombudsuppdragel avgörs i förhandling eller
av skiljenämnd eller domstol. Har skyddsombud sagts upp med omedelbar verkan
bör i motsvarande fall

11 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 130

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 162

finnas möjlighet för domstol att förordna att
skyddsombudet skall få återgå i arbetet tills tvistefrågan slutligt prövats, I
likhet med LO anser jag att skyddsombud, som gör gällande att hans
anställningsvillkor eller arbetsförhållanden försämrats med anledning av
uppdraget, bör tillförsäkras rätt att behålla sina tidigare villkor eller
förhållanden tills frågan blivit avgjord. Jag förordar således alt nya regler
införs i arbetarskyddslagen i de hänseenden jag nu nämnt. Till vissa frågor om
tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna återkommer jag i
specialmotiveringen.

9.2.3 Skyddskommitté

Tillsättande av skyddskommitté

Skyddskommitté skall enligt utredningens förslag ges
väsentligt ökade uppgifter. Betydelsen av att så sker har understrukits vid
arbetsplatsremissen. Det är angeläget att skyddskommitté inrättas på allt fler
arbetsställen. Reglerna om tillsättande av skyddskommitté bör utformas med
hänsyn härtill. Utredningens förslag innebär att skyddskommitté som hittills
skall vara obligatorisk vid arbetsställen med regelbundet minst 50 arbetstagare
och att skyddskommitté i övrigt skall tillsättas så snart arbetstagarna eller
arbetsgivaren begär del. Jag har inte något att erinra mot de grundläggande
synpunkterna bakom utredningens förslag. Jag vill klargöra att det enligt min
mening är det behov som finns på arbetsställena av att diskutera och behandla
arbelsmiljöfrågorna under de former som en skyddskommitté erbjuder som i första
hand bör vara avgörande för om en sådan kommitté skall inrättas. Som jag
tidigare anfört vid behandlingen av frågan om regionala skyddsombud bör det
skapas garantier mot att skyddskommitté inrättas pä arbetsgivares begäran i
syfte att utestänga regionalt skyddsombud från arbetsstället. Jag förordar
således att nuvarande gräns för obligatoriskt inrättande av skyddskommitté
bibehålls samt att skyddskommitté skall inrättas också vid arbetsställe med
mindre antal arbetstagare än 50 när parterna är ense därom eller så snart
arbetstagarna begär det.

Liksom utredningen anser jag att företagsnämnd bör kunna
ersätta skyddskommitté och fungera som sädan. Parterna skall dock vara ense om
arrangemanget och det bör vara ett villkor att företagsnämnden därvid inrymmer
de ledamöter som avses ingå i skyddskommitté. Under motsvarande villkor bör
överenskommelse kunna träffas om all annat organ än företagsnämnd fär träda i
stället för skyddskommitté.

Skyddskommitténs uppgifter och befogenheter

Skyddskommittén niåste ges en central ställning inom den
lokala skyddsverksamheten. Detta är en ståndpunkt som har kommit lill klart
uttryck vid arbetsplatsremissen. Utredningens förslag går ut på att
skyddskommittén skall planera och övervaka hela skyddsarbetet, inbegripet
företagshälsovården. Medverkan skall ske också i frågor om

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 163

planering av nya eller ändrade arbetslokaler, anordningar
och arbetsmetoder. En reform i fråga om skyddskommittéerna med denna
inriktning har fått kraftigt stöd vid arbetsplatsremissen. Flertalet
remissinstanser,, däribland LO och TCO, delar utredningens grundläggande
inställning till skyddskommitténs uppgifter. Jag anser att utredningens förslag
innebär ett betydelsefullt steg för att förankra de anställdas inflytande över
arbetsmiljöfrågorna och förordar därför att en lagregel införs som ger uttryck
för detta synsätt på skyddskommitténs ställning och uppgifter. Jag fäster stort
avseende vid att skyddskommitténs uppgifter breddas i enlighet med utredningens
förslag så all de spänner över hela del vidgade arbelarskyddsområdel. Härigenom
kommer inga väsentliga frågor som rör arbetsmiljön att undandras kommittén.
Målsättningen för skyddsverksamheten pä arbetsstället saml skyddsverksamhetens
uppläggning och genomförande blir viktiga frågor för skyddskommittén. Därvid
kommer man ofrånkomligen in också på t. ex. behov av investeringar m. m, frän
arbelsmiljösynpunkl. Utbildnings- och upplysningsfrågor rörande arbetsmiljön
hör naturligt hemma under skyddskommittén och bör där ägnas stor uppmärksamhet,
1 enlighet med vad LO påpekat vid remissbehandlingen bör detta komma lill
direkt uttryck i lagbestämmelsen. Skyddskommittén skall också kunna göra en
aktiv insats på planeringsstadiet i samband med att skilda faktorer som
inverkar på arbetsmiljön tillkommer eller ändras.

All skyddskommittén ges kompelens alt behandla frågorna
kring förelagshälsovården ser jag i likhet med bl, a, LO som väsentligt.
Företagshälsovården bör ses som en del av ett modernt arbetarskydd. Den är en
viktig förutsättning för en fortlöpande effektiv bevakning av arbetsmiljön på
arbetsstället och kan därför inle frikopplas från den lokala
skyddsorganisationen i övrigt. Jag kan således inte dela uppfattningen hos
några remissinstanser, bl, a, SACO och Svenska läkaresällskapet, att
företagshälsovården skulle ligga utanför skyddskommitténs uppgifter. Som
utredningen framhållit är det angeläget att finna tillfredsställande former för
de anställdas inflytande över företagshälsovårdens funktioner. Jag anser del
vara av stor betydelse att de anställda får ett direkt inflytande över de
viktiga frågor som gäller företagshälsovården och förordar därför att
utredningens förslag genomförs,

1 arbetarskyddslagen bör anges de grundläggande uppgifter
som sålunda tillkommer skyddskommittén. Därigenom skapas förutsättningar för
att i princip alla frågor som faller inom skyddskommitténs område kommer att
behandlas i kommittén.

Med anledning av vad som anförts i en del remissyttranden
vill jag framhålla att del i företag eller förvaltningar med ett flertal
skyddskommittéer eller andra organ som fyller kommitténs funktioner bör vara
möjligt att låta en central skyddskommitté eller liknande organ överta vissa
uppgifter. Det är emellertid viktigt - och del ligger i den lagregel som
föresläs - all en lokal skyddskommitté inte undandras insyn i de frågor som
behandlas i en central skyddskommitté. Om vissa frågor behandlas i en central
kommitté skall dessa redovisas i lämpliga former

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 164

för de lokala kommittéerna. Motsvarande ordning bör gälla
beträffande delegation av vissa uppgifter från skyddskommittén till utskott
eller arbetsgrupper m, m.

Med utgångspunkt i vad jag anfört om skyddskommitténs
uppgifter skall arbetsgivarens och arbetslagarnas representanter i
skyddskommittén överlägga om och söka uppnå enighet i frågor som omfattas av
kommitténs kompelens. Om enighet mellan de båda parterna föreligger finns del,
som utredningen framhälUt, grund för skyddskommittén alt fatta beslut som kan
förutsättas bli verkställt. Kan parterna däremot inte enas skall enligt
utredningen gälla att frågan utan dröjsmål hänskjuts till yrkesinspektionen om
någon ledamot i kommittén begär del. En handläggningsordning enligt
utredningens förslag ger ökad stadga och effektivitet ät skyddskommitténs
verksamhet. Uttryckliga föreskrifter i enlighet med utredningens förslag bör
därför enligt min mening införas, 1 likhet med utredningen finner jag att
bestämmelser i ämnet har sin plats i arbetarskyddskungörelsen. Del ankommer på
Kungl, Maj:t att besluta härom.

Verkställigheten av skyddskommittés beslut om
skyddsåtgärder får självfallet inte fördröjas. Detta är en uppfattning som har
kommit till starkt uttryck vid arbetsplatsremissen. Utredningen har pekat pä
att det ibland uppstår svårigheter all få skyddsåtgärder verkställda ulan
dröjsmål, även om enighet i och för sig föreligger om all åtgärderna skall
vidtas, 1 enlighet med utredningens förslag bör därför skyddskommitté i samband
med beslut om viss åtgärd kunna ange den lid eller det lidsprogram som gäller
för beslutets verkställighet. Om åtgärden inte vidtagits inom denna tid skall
yrkesinspektionens ingripande kunna påkallas. Bestämmelser om detta bör också
tas in i arbetarskyddskungörelsen,

Skyddskom minens sammansättning

För sammansättningen och organisationen i övrigt av
skyddskommittén bör enligt utredningen inle ges detaljerade föreskrifter.
Hänsyn måste tas till att bl. a, personalsammansätlningen varierar starkt
mellan olika slags arbetsställen. Utredningen anser del emellertid nödvändigt
att vissa föreskrifier ges om skyddskommittés sammansättning i syfte att främja
snabbhet och smidighet i beslutsförfarandet i arbetsmiljöfrägorna. Enligt
utredningen bör finnas underlag för att i skyddskommittén kommer att ingå sädan
företrädare för arbetsgivaren som representerar arbetsledningen pä arbetsstället.
Betydelsen härav har särskilt påpekats vid arbetsplatsremissen. Vidare bör
företrädare för arbetstagarnas organisation på arbetsstället ingå i kommittén.
Dessutom skall skyddsombud finnas bland kommitténs ledamöter. Företrädare för
företagshälsovården på arbetsstället bör vara närvarande vid kommitténs
sammanträden. Enligt utredningen bör sammanträden med kommittén hällas minst en
gång var tredje månad,

1 del föregående har jag förordat all skyddsombud skall
utses i första

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 165

hand av lokal facklig organisation, som är bunden av
kollektivavtal i förhällande till arbetsgivaren. Av samma skäl som jag anförde
i det sammanhanget anser jag att motsvarande regel bör gälla för utseende av
arbelslagarledamol i skyddskommittén. Den till arbetsstället anknutna fackliga
organisationen får därmed företräde också när det gäller alt välja
skyddskommittéledamöler för arbetslagarna. Lagbestämmelsen om utseende av
skyddskommittéledamot på arbetstagarsidan bör utformas i enlighet härmed. Jag
biträder i övrigt utredningens synpunkter och förslag i de här berörda
frågorna. De bestämmelser i dessa avseenden som behövs får tas in i
arbetarskyddskungörelsen i samband med de övriga ändringar i kungörelsen som
aktuaUseras i anslutning lill ett genomförande av vad jag här föreslagit,

TystnadspUkt

Vidgade uppgifter och befogenheter för skyddsombud och
skyddskommittéer aktualiserar vissa frågor om tystnadsplikt. Utredningen har
ansett att det behövs en rege! om att skyddsombud eller ledamot av
skyddskommitté inle fär obehörigen yppa eller nyttja vad han under uppdraget
fått vela om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande eller
förhållande av betydelse för landets försvar. Denna regel ansluter lill vad som
redan gäller för dem som utövar tillsyn enligt arbetarskyddslagstiftningen.
Utredningens förslag att införa en sådan tystnadsplikt för skyddsombud och
skyddskommitléledamol har tillstyrkts under remissbehandlingen. Även vid
arbetsplatsremissen har de alha flesta godtagit förslaget, dock med den reservationen
att bestämmelsen inte fär förhindra de nödvändiga diskussionerna i skyddsfrågor
i fackföreningssly-relse, klubbstyrelse e d. Jag anser ocksä att en begränsad
tystnadsplikt bör införas. Åtgärden får ses som en följd av bl, a, rätten för
skyddsombud alt ta del av handlingar och upplysningar som är av betydelse för
uppdraget.

Som jag
nyss nämnde har vid arbelsplalsremissen framhållits att tystnadsplikten inte
får medföra inskränkningar i möjhgheterna för skyddsombud och ledamot i
skyddskommitté alt rådgöra fullt ut i arbelarskyddsfrägor med styrelsen för den
fackliga organisation som valt honom. Även LO har i sitt remissyttrande ansett
att det behöver klargöras alt skyddsombud har möjlighet all föra vidare
information lill fackföreningsstyrelse eller klubbstyrelse och all motsvarande
tystnadsplikt då kan behöva gälla även sådan styrelseledamot med avseende på
vad han fått kännedom om genom skyddsombudet eller skyddskommittéledamoten.
Jag förordaratt den av utredningen föreslagna lagregeln om tystnadsplikt
kompletteras så all också styrelseledamot i lokal facklig organisation kommer
att omfattas av motsvarande tystnadsplikt som skyddsombud och
skyddskommitléledamol. Därigenom blir det fastslaget all skyddsombud och
ledamot av skyddskommitté har den möjlighet som behövs att till
fackföreningsstyrelse, klubbstyrelse e, d, föra vidare information som omfattas
av tystnadsplikten.

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 166

9.3 Förhandsprövning av arbetslokaler ra. m.

Den förebyggande skyddsverksamheten måste sättas in på tidigast
möjliga stadium. Detta har beaktats i samband med de lagregler som föreslagils
beträffande skyddsombudens och skyddskommittéernas uppgifter. Det är
emellertid nödvändigt att lagstiftningen ger ytterligare garantier för att
bevakning från arbelsmiljösynpunkl kommer lill stånd redan i planeringsskedet.
Allmänt sett bör man inrikta sig på att fä till stånd ett system för effektiv
förhandsprövning av aUl fler arbelsmiljöfaktorer. Förprövning när det gäller
arbetslokaler och därtill hörande anordningar utgör ett viktigt inslag i ett
sådant system och är därmed av grundläggande betydelse för möjligheterna att
skapa tillfredsställande arbetsmiljöer. Utredningen har lagt fram förslag om
utvidgade och skärpta lagregler pä området. Starka krav på effektivare regler i
dessa avseenden har framförts vid arbetsplatsremissen.

Utredningen
har funnit all den nuvarande ordningen är behäftad med brister och att den inle
ger en tilhäckUgt effektiv kontroll. En förprövning av arbetslokaler och
tillhörande anordningar bör enligt utredningen i princip bygga på att
granskning sker från arbetarskyddsmyndighets sida innan byggnadsföretaget
påbörjas och innan lokalerna tas i bruk, Ocksä befintliga arbetslokaler som
skall las i användning bör omfattas av sådan granskning liksom arbetslokaler
som skall användas för annan verksamhet än tidigare. Bedömning bör ske på
grundval av material som så långt möjligt återspeglar de tillämnade
arbetsplatsernas utformning. Utredningen understryker att systemet bör ge
arbetstagarparten möjUghet att medverka på planeringsstadiet och tillföra
prövningen sina synpunkter och erfarenheter. Ordningen för förprövningen måsle
vidare utformas så enkelt och smidigt som möjligt. För att dessa riktlinjer
skall kunna förverkligas behövs det ändringar i arbetarskyddslagstiftningen och
i byggnadsstadgan (1959:612), Med hänsyn till den granskning som enligt
byggnadslagstiftningen skall ske av det stora flertalet byggnadsprojekt anser
utredningen inte lämpligt att införa ett särskilt förfarande för obligatorisk granskning
av nya eller ändrade lokaler inför arbetarskydds-myndighet, 1 stället anser
utredningen att man bör sträva efter en ordning varigenom arbetsmiljösynpunkter
i ökad utsträckning kommer, att bevakas i byggnadslovsärenden som gäller
arbetslokaler. Som komplement härtill behövs ett syslem som bygger på särskild
anmälningsskyldighet och som ger arbetarskyddsmyndighelerna tillfälle alt
kontrollera att lokalerna med anordningar är tillfredsställande när de tas i
bruk, Detla gäller enligt utredningen främst med avseende på arbetslokaler som
inle omfattas av byggnadslovsplikten.

Utredningens grundläggande synpunkter och bedömningar har
vunnit stöd hos de flesta remissinstanserna. När det gäller själva
handläggningsordningen i byggnadslovsärenden har dock flera remissinstanser
haft invändningar mot utredningens förslag.

Det är enligt min mening hell klart att den ordning som nu
finns för förhandsprövning av arbetslokaler och tillhörande anordningar behöver
utvecklas och förbättras. Detta bör ske i huvudsaklig överensstämmelse

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 167

med vad utredningen föreslagit. Mot bakgrunden av de
synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen anser jag dock att
arbetarskydds-myndigheternas roll vid förprövningen bör framhävas starkare än
som skett i utredningens förslag. Enligt min mening är det även angeläget att
ytterligare betona att systemet med särskild anmälningsskyldighet avser också
fall då arbetslokaler inle kunnat prövas fullständigt från
arbetarskyddssynpunkt i byggnadslovsärende.

Jag vill i
detta sammanhang understryka betydelsen av all en tillfredsställande samverkan
sker mellan olika myndigheter när del gäller att meddela föreskiifter och
anvisningar som har betydelse för arbetsmiljön. Vid utformningen av normer för
byggande av arbetslokaler mäste största vikt läggas vid synpunkter som
arbetarskyddsslyrelsen har till uppgift att bevaka, I den mån särskilda
anvisningar eller föreskrifter behövs med hänsyn lill arbetarskyddets krav är
självfallet arbetarskyddsslyrelsen oförhindrad att meddela sådana
bestämmelser. Med anledning av vad statens handikappråd och Handikappförbundens
centralkommitté anfört vid remissbehandlingen vill jag ocksä understryka
betydelsen av all vid förprövningen beaktas byggnadsstadgans bestämmelser om
att arbetslokaler skall vara så utformade att handikappade kan utnyttja dessa,

Arbetsmiljösynpunkter vid byggnadslovsprövningen

Vid avgörande av byggnadslovsärende som avser
arbetslokaler skall ske ett ställningstagande till frågan om byggnadsförelaget
uppfyller arbetarskyddels krav, I enlighet med vad utredningen föreslagit bör
detla markeras genom ett tillägg i byggnadsstadgan som utsäger att byggnadsnämnden
skall se lill att det tillämnade företaget inte strider mot arbetarskyddslagen
eller med stöd därav meddelade föreskrifier.

En
effektiv arbelsmiljöbevakning på planeringsstadiet förutsätter enligt min
mening att arbetarskyddsmyndigheterna regelmässigt medverkar genom sakkunnig
bedömning i samband med all nya arbetslokaler kommer lill eller befintliga
arbetslokaler byggs om. Jag vill betona värdet av att yrkesinspektionen ges
tillfälle till genomgäng av byggnadsförslag genom frivillig förhandsgranskning
före byggnadslovsstadiel, 1 den mån frivillig förhandsgranskning inte skett
krävs emellertid i regel en bedömning av arbetarskyddsmyndighet i
byggnadslovsärendet. Med hänsyn härtill anser jag att man bör kunna fordra att
utlåtande från yrkesinspektionen rörande byggnadsförelagets lämplighet från
arbetarskyddssynpunkl skall företes i byggnadslovsärendet. En sådan bestämmelse
anknyter till det förfarande som redan utbildats i praktiken på många häll. Del
är numera vanUgl att byggnadsförslag som granskas av yrkesinspektionen i
anslutning lill byggnadslovsärenden ges in direkt till yrkesinspektionen från
konsulter eller arbetsgivare, Efler samråd med chefen för civildepartementet i
hithörande frågor förordar jag således att en föreskrift införs i
byggnadsstadgan som innebär all utlåtande av yrkesinspektionen alllid skall
företes i byggnadslovsärende som gäller

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 168

arbetslokal eller personalrum. Med hänsyn till
arbetarskyddslagens tUlämpningsområde avses härvid lokaler för verksamhet vari
arbetstagare skall användas till arbete för arbetsgivares räkning. Detta bör
framgå av bestämmelsen. Vissa föreskrifier om utlåtande av yrkesinspektionen
till ledning för byggnadsnämnds prövning i byggnadslovsärenden bör efler beslul
av Kungl, Maj,t tas in i arbetarskyddskungörelsen. Därvid bör föreskrivas att
utlåtandet skall innehålla uppgift om huruvida skyddsombud, skyddskommitté
eller organisation som företräder arbetstagarna fått tillfälle alt yttra sig
över byggnadsförelaget,

I gällande regler för förhandsprövning finns inte några
föreskrifter som ger grund för arbetstagarnas deltagande i planeringsarbetet.
Att detta är en stor brist har framhållits vid arbetsplatsremissen, 1 det
föregående har jag betonat viklen av vidgat arbetstagarinflytande vid
arbetsmiljöns utformning och förordat lagbestämmelser om att skyddsombud och
skyddskommitté skall delta vid planering av nya eller ändrade arbetslokaler,
anordningar och arbetsmetoder. Vid utformningen av reglerna om förprövning av
arbetslokaler m. m. genom myndighets försorg är del enhgt min mening viktigt
att även skapa garantier för alt intentionerna bakom de nämnda lagbestämmelserna
kan förverkhgas. Arbetstagarparten måste även i delta hänseende ges ett genom
lagstiftningen garanterat inflytande pä hur grundläggande arbetsmiljöfaktorer
som hänger samman med arbetslokalerna skall vara beskaffade.

Utredningen har ansett att granskningen av byggnadsförslag
som gäller arbetslokaler måsle innefatta en kontroll av att arbetstagarparten
beretts tillfälle att delta i planeringen och av att arbetslagarnas synpunkter
beaktats i erforderiig utsträckning.

Som jag nyss nämnt skall utlåtande från yrkesinspektionen,
som skall Ugga till grund för slutbedömningen i byggnadslovsärende, ge
upplysning om huruvida skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som
företräder arbetstagarna fått tillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget. För
att byggnadslov i dessa ärenden om arbetslokaler skall kunna beviljas bör
fordras all utlåtandet från yrkesinspektionen anger att arbetstagarsidan fått
tillfälle att yttra sig. Byggnadsstadgan bör uppta en bestämmelse härom. Denna
bestämmelse kompletteras av den nya föreskrift i arbelarskyddskungörelsen som
jag förut nämnt.

Vid tiden för byggnadslovsprövningen saknas ibland
kännedom om vilket slag av verksamhet som skall bedrivas i lokalerna. Del är
inte lämpligt att man av denna orsak uppskjuter prövningen. Del är emellertid
angeläget att de byggnadsförelag, som av denna anledning inle bhr föremål för
fullständig prövning i skyddshänseende i byggnadslovsärendet, uppmärksammas av
yrkesinspektionen när arbetslokalerna skall tas i bruk. Jag vill understryka
vad LO i detta hänseende har anfört vid remissbehandlingen. För dessa fall
förordar jag i det följande en särskild regel i arbetarskyddslagen om
anmälningsskyldighet till yrkesinspektionen. Har enhgt utlåtande frän
arbetarskyddsmyndigheten erforderlig prövning i skyddshänseende inte kunnat ske
i samband med byggnadslovsärendet, bör i beslutet om byggnadslov erinras om
skyldigheten att

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 169

till yrkesinspektionen göra anmälan innan arbetslokalen
tas i bruk, Ell tillägg bör införas i byggnadsstadgan om att sådan erinran
skall göras när byggnadslov meddelas i situationer som här avses.

En
utvidgad arbetsmiljöprövning i byggnadslovsärenden förutsätter att det finns
granskningsunderlag som ger tUlräckliga upplysningar om den verksamhet som skall
bedrivas i lokalerna och om de fasta anordningar som skall finnas där. Det
ankommer på sökanden all foga de handlingar som behövs till sin begäran om
byggnadslov, 1 enlighet med vad bygglagutredningen anfört vid
remissbehandlingen förordar jag all byggnadsstadgan skall uppta en bestämmelse
om att erforderlig beskrivning av den avsedda verksamheten skall fogas tiU
ansökan om byggnadslov, dä det är känt för vilket slag av verksamhet lokalerna
skall användas. Skulle sökanden inte kunna ge besked om för vilket ändamål och
hur arbetslokalerna skall användas, bör ett byggnadslov inte anses innefatta
någol godkännande av alt lokalerna är lämpade alt las i bruk. Som utredningen
framhållit aktualiseras i stället i sådana fall kravet pä särskild anmälan och
förprövning enligt den ordning som avses gälla när byggnadslovsplikt inte
föreligger. Som jag redan nämnt bör uttryckliga bestämmelser härom las in i
arbelarskyddslagen och byggnadsstadgan.

Utredningen
har ansett att yrkesinspektionen bör delta i slutbesiktningar enligt
byggnadsstadgan när det gäller byggnader vari arbetslokaler ingår. Som
bygglagutredningen påpekat i sitt remissyttrande är det med hänsyn till den
arbetsmiljöprövning som skall ingå i byggnadslovsärendet naturhgt att
yrkesinspektionen lämnar byggnadsnämnderna biträde vid de besiktningar som
enligt 64 § byggnadsstadgan ankommer på nämnden, I likhet med
bygglagutredningen anser jag all rutinerna med avseende på yrkesinspektionens
medverkan bör vara flexibla. Särskilt viktigt är givelvis alt byggnadsnämnden
under byggnadsföretagets gång rådgör med yrkesinspektionen beträffande
eventuella avvikelser från byggnadslovet. Jag anser att yrkesinspektionens roll
vid besiklningsförfarandet bör markeras genom alt byggnadsstadgan på sätt
utredningen föreslagit kompletteras med föreskrifter om att yrkesinspektionen
skall kallas lill slutbesiktning samt om befogenhet för yrkesinspektionen att
påkalla slutbesiktning.

Utredningen
har också föreslagit att del bör åligga arbetsgivare som ansökt om byggnadslov
för arbetslokal eller personalrum att underrätta skyddsombud, skyddskommitté
eller organisation som företräder arbetstagarna när byggnadslovet beviljats.
Jag delar uppfattningen att arbetslagarna inle skall behöva sväva i okunnighet
om all byggnadslov har beviljats eller om byggnadslovels innehåll. En regel om
underrättelseskyldighet i enlighet med utredningens förslag är därför
motiverad. Regeln bör efler beslul av Kungl, Maj:t tas in i
arbelarskyddskungörelsen.

Särskilt anmälnings- och granskningsförfarande

I de fall då byggnadslovsplikt inte föreligger måsle del
finnas motsvarande möjligheter lill förhandsprövning från arbetarskyddsmyn-

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 170

digheternas sida som enligt det föregående skall gälla i
anslutning till handläggningen av byggnadslovsärenden. Utredningen har
föreslagit att en särskild anmälningsskyldighet för arbetsgivare införs för
dessa situationer. Enligt utredningen skall anmälan ske till yrkesinspektionen
innan arbetslokal tas i bruk eller böriar användas för annan verksamhet än den
till vilken lokalen förut varit använd. Anmälningsskyldigheten bör också
omfatta det fall att arbetstagare skall böria arbeta i lokal där verksamheten
dittills bedrivits av ensamföretagare. Anmälan skall syfta lill all ge
yrkesinspektionen möjhghet att besiktiga lokalen innan arbetet sätts i gång
där. Anmälan skaU normalt följas av besiktning och prövning av om lokalen med
permanenta anordningar kan godtas för avsedd verksamhet.

Ett anmälnings- och granskningsförfarande enligt
utredningens modell bör enligt min mening kunna leda till alt en effektiv
förprövning av arbetslokaler och tillhörande anordningar kommer till stånd
också när byggnadslov inle behövs. En förutsättning är emellertid alt garantier
finns för att anmälningsskyldigheten kommer alt iakttas i tillfredsställande
omfattning. Som utredningen har påpekat bör det numera finnas ökade möjligheter
att genom meddelanden från centrala förelagsregistret hos statistiska
centralbyrån kontrollera all föreskriven anmälan sker, Enhgt vad som framgår av
statistiska centralbyråns remissyttrande övervägs inom centralbyrån åtgärder
beträffande företagsregistret för att möta de behov som kommer att föreligga
för yrkesinspektionen att komplettera sina arbelsslälleregisler. Det är
naturligtvis angeläget all anmälningsförfarandet läggs till grund för en aktiv
granskningsverksamhel från yrkesinspektionen. Jag har ingen erinran mot vad
utredningen uttalat rörande granskningsverksamhetens omfattning. Jag vill dock
understryka betydelsen av alt yrkesinspektionen har särskild uppmärksamhet
riktad pä frågan om alt inhämta arbetstagarsidans synpunkter i ärenden av detta
slag. Reglerna om anmälningsskyldigheten bör som utredningen funnit tas in i
arbetarskyddslagen.

Jag har tidigare framhåUit alt det vid tiden för byggnadslovsprövningen
ibland inte är känt för vilket slag av verksamhet ifrågavarande arbetslokaler
skall användas. Om sökanden vid byggnadslovsgranskningen inte kan ge besked
vartill och hur arbetslokalerna skall användas kan enligt utredningen
byggnadslovet inte anses innefatta prövning av om lokalerna är lämpliga all las
i bruk för viss verksamhet. Detta uttalande av utredningen har underslrukits av
LO, Som förut nämnls anser jag att del behövs en uttrycklig bestämmelse om all
anmälningsskyldighet föreligger i fall då byggnadslov fordrats men fullständig
prövning i skyddshänseende inte kunnat ske i byggnadslovsärendet. Jag förordar
att en sådan bestämmelse om anmälningsskyldighet till yrkesinspektionen införs
i arbelarskyddslagen. Jag vill tillägga all någon tvekan om när
anmälningsskyldighet föreligger i dessa situationer inle kan uppslå, efiersom
erinran om anmälningsskyldigheten enligt vad jag tidigare anfört skall göras i
beslutet om byggnadslov.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 171

Särregler för vissa fall

Byggnadslovskravet omfattar inte byggnader som tillhör
staten eller landsting. För sädana byggnader gäller i stället enligt 66 §
byggnadsstadgan att anmälan skall göras hos byggnadsnämnd innan byggnaden
påbörjas. Utredningen anser att de regler om förhandsgranskning som avses gäUa
i byggnadslovsfallen i princip bör tillämpas ocksä på statligt och
landslingskommunalt byggande. Enligt utredningen bör man t, v. - i avvaktan på
en eventuell utvidgning av byggnadslovsplikten kunna förutsätta all staien
och landstingskommunerna anpassar sig till den ordning för arbelsmiljöprövning
som skall gälla vid byggande av arbetslokaler inom andra sektorer. För att ge
yrkesinspektionen ökade kontrollmöjUgheler föreslår utredningen dock vissa
kompletterande föreskrifter i byggnadsstadgan. Skyldighet föreslås sålunda för
byggnadsnämnd att underrätta yrkesinspektionen när anmälan inkommit om all
byggnad, avsedd för arbetslokaler eller personalrum, skall påbörjas för statens
eller landstingskommuns räkning. Dessutom avses rätt föreligga för yrkesinspektionen
all påkalla slutbesiktning också vid sådant byggande.

Jag delar
utredningens bedömning att ett genomförande av en bättre arbelsmiljöprövning i
byggnadslovsärenden kan väntas bli vägledande ocksä för förhandsgranskningen i
samband med statligt och landstings-kommunalt byggande av arbetslokaler. Som
utredningen framhållit är del särskilt angelägel att möjligheterna för
arbetstagarna att framföra synpunkter och få dessa beaktade tas till vara även
vid granskningen av ell statligt eller landstingskommunall byggande. På samma
säll som vid byggnadslovsprövning bör härvid lämpligen föreligga ett utlåtande
frän yrkesinspektionen varav bl, a, bör framgå att arbetstagarsidan fått
tillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget. Särskilda föreskrifter bör
införas i byggnadsstadgan enligt utredningens förslag för alt öka
kontrollmöjligheterna för yrkesinspektionen.

Beträffande vissa industriområden kan dispens från
byggnadslovsplikten medges av länsstyrelsen efter tillstyrkan av
byggnadsnämnden. Inte heller i dispensfallen får yrkesinspektionen stå utan
möjligheter till bevakning av förhållandena. I överensstämmelse med
utredningens förslag bör därför uppställas del villkoret för befrielse frän
skyldigheten att söka byggnadslov, att tillstyrkan föreligger jämväl från
yrkesinspektionen. Delta sker genom en kompletterande föreskrift i
byggnadsstadgan.

Med tanke
pä utvecklingen mot alltmer komplicerade yrkeshygieniska problem har
utredningen ansett det lämpligt all speciella kontrollmöjligheter införs för arbetarskyddsorganen
i vissa fall. Utredningens förslag innebär att arbetarskyddsslyrelsen skall ges
befogenhet att för visst slag av riskfylld verksamhet föreskriva att
arbetslokal inte fär tas i bruk utan att den besiktigats av yrkesinspektionen.

Jag anser
att del i del föregående förordade systemet med förhandsprövning från
arbelsmiljösynpunkl dels i anslutning till handläggningen av
byggnadslovsärenden och dels på grundval av särskilt anmälningsförfarande bör
leda till en tillräckligt omfattande granskning

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 172

av byggnadsförslag som gäller arbetslokaler. För särskilda
förhållanden kan det likväl behövas regler som ger underlag för en strängare
kontroll frän arbetarskyddsmyndighelernas sida innan arbetslokal tas i bruk, I
likhet med remissinstanserna delar jag utredningens uppfattning att en särskild
kontrollmöjlighet bör finnas för riskfyllda verksamhetsområden. Jag anser också
alt det bör ligga i arbetarskyddsstyrelsens hand att närmare avgöra för vilka
slag av verksamheter del är motiverat med sådan intensifierad bevakning. Del
bemyndigande som behövs för arbetarskyddsslyrelsen bör ges genom bestämmelser
i arbetarskyddslagen och arbetarskyddskungörelsen.

9.4 Gemensamma arbetsställen

Arbetsförhållandena på arbetsställen som är gemensamma för
flera arbetsgivares anställda innebär många gånger ökade risker för dem som är
sysselsatta där. På olika slags gemensamma arbetsställen inom skilda branscher
har man konstaterat att oklarhet rätt i fräga om ansvaret för skyddsåtgärder
och att brister förelegat när del gällt att samordna arbetarskyddsinsatserna.
Arbetarskyddslagstiftningen lar i första hand sikte på att ge regler för
arbetsgivarens arbetarskyddsansvar gentemot de arbetstagare som är sysselsatta
hos honom. Del finns inga regler som direkt syftar till att lösa de speciella
skyddsfrågor som uppslår pä gemensamma arbetsställen.

Utredningens
genomgång har bekräftat att behov finns av nya lagregler som ger vägledning för
ett effektivt skyddsarbete på de gemensamma arbetsställena samt underiag för
ingripande och åtgärder från myndigheternas sida i fall då missförhållanden
råder. Gemensamma arbetsställen kan vara av högst skiftande slag. Genomgående
gäller emellertid att del är den väsentligen samtidiga förekomsten av flera
olika verksamheter som ger upphov lill ökade risker för de sysselsatta.
Säkerheten för den som arbetar på gemensamt arbetsställe är således beroende
inle bara av vad hans arbetsgivare och dennes övriga anställda gör ulan också
av vilka åtgärder som vidtas av andra arbetsgivare och deras anställda, I
sammanhanget är också att beakta att pä gemensamt arbetsställe inle sällan
bedrivs verksamhet utan anställda, avs, k, ensamföretagare. Del är därför
tydligt att de nya bestämmelser som behövs inte kan bygga enbari på del sedvanliga
arbetsgivaransvarets princip.

Av alla arbetsgivare på gemensamma arbetsställen bör man,
som utredningen funnit, kunna fordra att de inle genom sin verksamhet och
anordningarna pä arbetsstället utsätter någon arbetstagare på arbetsstället för
risk för ohälsa eller olycksfall. Skyldighet bör föreligga för arbetsgivarna
att medverka i gemensam skyddsorganisation när sädan behövs och att samordna
den egna verksamheten med övrig verksamhet pä arbetsstället. Behovet härav har
understrukits vid remissbehandlingen. Jag delar utredningens uppfattning att
det bör införas en grundläggande bestämmelse i arbetarskyddslagen som ger
uttryck för denna ståndpunkt. Föreskrift bör också ges om att
ensamföretagare på gemensamt

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 173

arbetsställe skall ha samma förpliktelser med avseende på
samråd och samverkan i skyddshänseende.

Det är
självfallet av största vikt att erforderliga initiativ tas till samordning av
skyddsåtgärderna på gemensamt arbetsställe och alt effektiv planering, ledning
och övervakning av skyddsinsalserna i gemensamt intresse kommer till stånd. Ett
påtagligt behov finns därför av att reglera huvudansvaret för samordningen av
skyddsåtgärder på gemensamt arbetsställe.

Gemensamma arbetsställen för byggnadsverksamhet

Del lorde inte vara möjligt att för alla typer av
gemensamma arbetsställen ange en fast placering av samordningsansvaret.
Utredningen har funnit att en allmän regel för samordningsansvaret bör ha
speciellt värde inom byggnadsbranschen och att del inom detta område finns
förutsättningar alt uppnå en enhetlig reglering. Utredningen har föreslagit att
samordningsansvaret pä gemensamma arbetsställen för byggnadsverksamhet läggs
på byggherren. Möjlighet skall dock finnas för denne alt överlåta ansvaret lill
viss arbetsgivare på arbetsstället och utredningen har förutsatt att detta i
regel kommer att leda till all ansvaret flyttas över på den som framstår som
huvudarbetsgivare. Utredningens förslag har fått ett starkt stöd vid
remissbehandlingen. Några remissinstanser har dock haft erinringar mot att
samordningsansvaret i första hand läggs pä byggherren och framfört olika
synpunkter som syftar till all ansvaret primärt skall falla på arbetsgivare på
del gemensamma arbetsstället.

De problem
som föreligger i fråga om arbetarskyddet på gemensamma arbetsställen har visat
sig särskilt framträdande på byggarbetsplatser. Vanligtvis är det ett flertal
entreprenörer som bedriver väsentligen samtidig verksamhet på ett
byggnadsprojekt och under byggandels gäng sker kontinueriigt förändringar av
betydelse för säkerhetsförhållandena pä arbetsplatsema. Del är därför enligt
min mening väl motiverat all den reglering som skall införas lägger en fast
grund för samordningsåtgärder pä just byggnadsomrädel.

En
reglering som fyller kravet pä fasthet måste kunna leda till klarhet i ohka
sammanhang om vem som har ansvaret för samordning av skyddsåtgärder. Anspråken
i ~tta avseende tillgodoses genom att samordningsuppgiften i enlighet med
utredningens förslag i första hand läggs på byggherren, EU primärt ansvar för
byggherren bör bidra till att samordningsfrågorna tas upp tidigt under
byggnadsplaneringen. Möjligheten att överföra samordningsansvaret lill
arbetsgivare pä arbetsstället ger det nödvändiga komplementet för alt
samordningsuppgifterna i varje särskilt fall skall handhas av den som med
hänsyn till omständigheterna är mest lämpad. De synpunkter som utredningen
anfört om vem som bör ha huvudansvaret bör kunna tjäna till ledning vid
tillämpningen och ytterst har man att lita lill att arbetarskyddsmyndighelerna
ger de föreskrifter som behövs på gemensamt arbetsställe. Jag förordar således
att utredningens förslag genomförs. Jag har inle heller någon erinran mot

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 174

vad utredningen anfört beträffande den närmare innebörden
av samordningsansvaret på byggarbetsplatser. Det bör understrykas all en av de
viktigaste uppgifterna för den samordningsansvarige blir alt så snart behov
därav kan förutses ta initiativ till att ett lämpligt organ tillskapas för
handläggning av de gemensamma skyddsfrågorna under arbetstagarnas medverkan.
Med anledning av vad som anförts under remissbehandlingen vill jag ocksä
framhålla att samordningsansvaret självfallet måsle gälla även beträffande
frågor om personalutrymmen och sanitära anordningar. För att en effektiv
samverkan mellan arbetsgivarna pä gemensamma arbetsställen skall uppnås krävs
att de arbetsgivare som inte har huvudansvaret för samordningsfrågorna har
skyldigheter som svarar mot den samordningsansvariges uppgifter. Bl, a, fordras
att arbetsgivarna på arbetsstället följer den samordningsansvariges anvisningar
rörande det gemensamma skyddsarbetets bedrivande. Befogenheter som följer med
samordningsansvaret mäste vidare kunna gälla beträffande samtliga anställda på
det gemensamma arbetsstället. Utredningens förslag om en särskild föreskrift i
arbelarskyddslagen som klargör dessa förhållanden bör genomföras. Jag förordar
också att motsvarande samordningsmöjligheter som nyss sagts införs beträffande
verksamhet som ensamföretagare bedriver pä gemensam byggarbetsplats.

Andra gemensamma arbetsställen

Samordning av skyddsåtgärder behövs naturligtvis många
gånger också på gemensamma arbetsställen utanför byggnadsbranschen. Som nämnts
förut möter det svårigheter att finna genereUa regler om samordningsansvar pä
dessa arbetsställen. Mot den bakgrunden har utredningen föreslagit en lagregel
av innebörd alt arbetsgivarna pä annat gemensamt arbetsställe än inom
byggnadsverksamhet skall kunna komma överens om att en av dem skall ha ansvaret
för samordningen och att, för fall då överenskommelse inte finns,
yrkesinspektionen skall ha befogenhet all föreskriva vem som skall ha sådant
ansvar.

En bestämmelse om samordningsansvaret i dessa fall bör
vara enkel och klar, så att del inle kan råda någon tvekan om all ett särskilt
samordningsansvar föreligger. Någon särreglering för gemensamt arbetsställe
som utgör fast driftställe, vilket ifrågasatts i LO:s remissyttrande, synes
därför inte lämplig, I anslutning till vad LO anfört vill jag emellertid
framhålla att det bör vara lämpligt att yrkesinspektionen kartlägger
förekomsten av mera permanenta gemensamma arbetsställen och ser till att
samordningen av skyddsåtgärderna fungerar effektivt. Yrkesinspektionen bör
naturligtvis även i övrigt ha uppmärksamheten riktad på behovet av att i ett
tidigt stadium få till stånd en sädan samordning på gemensamma arbetsställen.

Det är enligt min niening viktigt att lagstiftningen i
enlighet med utredningens förslag ger klart uttryck för att lösandet av
skyddsfrågorna på gemensamt arbetsställe ofta kräver att en av arbetsgivarna
utses att ha ansvar för samordningsuppgifterna. Vidare bör
yrkesinspektionen ges

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 175

lagfäst stöd för att kunna meddela föreskrifier om vem som
i det enskilda fallet skall ha detta samordningsansvar. Med hänsyn härtill
förordar jag all de av utredningen föreslagna bestämmelserna införs i
lagstiftningen. Som utredningen avsett bör fråga om föreskrift av
yrkesinspektionen i samordningshänseende kunna väckas av arbetsgivare eller
arbetstagare som berörs. Dessutom bör yrkesinspektionen själv kunna la
initiativ till sådana föreskrifter.

Samordningsansvar
enligt nu förordade bestämmelser bör i huvudsak ha likartad innebörd som
utredningen angett för byggnadsområdets del. Övriga arbetsgivare och deras arbetstagare
liksom ensamföretagare pä arbetsstället bör pä motsvarande sätt som på
byggarbetsplatser vara skyldiga att följa direktiv om skyddsverksamheten som
den huvudansvarige meddelar i samordningssyfte.

Om samordningsansvaret försummas eller om arbetsgivare,
ensamföretagare eller arbetstagare underiåter att följa anvisningar från den
samordningsansvarige bör del finnas möjligheter för arbetarskyddsmyndighelerna
att åstadkomma rättelse. Jag godtar utredningens förslag i detla hänseende som
gär ut på att yrkesinspektionen skall kunna meddela föreskrifter för att få
till stånd samordning av skyddsåtgärder. Förslaget gäller säväl gemensamma
arbetsställen för byggnadsverksamhet som andra gemensamma arbetsställen.
Yrkesinspektionens föreskrifter bör vara straffsanktionerade.

Särskilda frågor för vissa arbetsställen

Arbetarskyddsproblem av liknande art som på gemensamma
arbetsställen uppkommer när arbetstagare helt eller delvis sysselsätts pä
arbetsställe över vilket hans arbetsgivare inte råder, något som är vanligt bl,
a, i samband med transporlverksamhet. Det gäller här situationer då
arbetsgivaren inte har möjlighet att avhjälpa missförhållanden på ell främmande
arbetsställe. Den gällande arbetarskyddslagstiftningen ger i sådant fall inle
heller tillräckligt stöd för ingripande frän arbetarskyddsmyndigheterna mot
den som råder över arbetsstället.

De bestämmelser som i det föregående förordats rörande
samråd och samverkan och om samordningsansvar på gemensamma arbetsställen blir
av betydelse ocksä för skyddet av arbetstagare som sysselsätts på främmande
arbetsplats. Många gånger är det ju här fråga om arbetsställe där två eller
flera arbetsgivare bedriver verksamhet samtidigt och därmed aktualiseras de
förut diskuterade nya kraven på skyddsåtgärder till förmån för envar som
sysselsätts pä arbetsstället. Utredningen har emellertid pekat på att detta
inte är tillräckligt som underlag för lösningen av alla skyddsproblem
beträffande anställdas arbete på arbetsplats över vilken deras arbetsgivare
saknar rådighet. Utredningen syftar därvid främst på situationer då speciella
skyddsåtgärder eller anordningar behövs för det arbete som dessa anställda
utför på främmande arbetsplats. Utredningen har därför föreslagit att
möjligheter skall finnas för arbetarskyddsmyndighelerna att gripa in med
föreläggan-

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 176

de och förbud inte bara som hittills mot arbetsgivaren
till dem som utsätts för risker i arbetet ulan ocksä mol den som råder över det
arbetsställe där missförhållande finns.

Den sålunda avsedda utvidgningen av
arbetarskyddsmyndigheternas handlingsmöjligheter kan enligt min niening få stor
praktisk betydelse. Den som utför arbete på främmande arbetsställe får en
stärkt position när han eller företrädare för honom framför önskemål om
skyddsåtgärder till den som råder över arbetsstället. För arbetsgivaren, vars
ansvar i skyddshänseende mol sina anställda naturiigtvis gäller även när de
anställda sysselsätts utanför arbetsgivarens fasta driftställe, bör det också
finnas anledning att i ökad utsträckning bevaka arbetsförhållandena för sina
anställda på främmande arbetsställe när han vet att det finns effektiva medel
att genomdriva de skyddsåtgärder som behövs. Jag anser således i likhet med
utredningen all bestämmelser bör införas i arbetarskyddslagen som ger
arbetarskyddsmyndighelerna befogenhet all i fall då arbetsgivaren inte
disponerar över förhållandena på ell arbetsställe rikta föreläggande eller
förbud också mot den som råder över arbetsstället. För att ingripande skall
kunna göras bör i princip krävas att den som råder över arbetsstället bedriver
verksamhet som faller under arbetarskyddslagen. Liksom utredningen anser jag
dock alt det av effektivitetsskäl måsle finnas möjlighet till ingripande också
när den som råder över ett arbetsställe är ensamföretagare,

9.5 Utbildningsfrågor

En förutsällning för att skyddsombuden på ett effektivt
sätt skall kunna fullgöra sina vidgade uppgifter är att de får en för uppdraget
väl anpassad och tillräckligt omfattande utbildning. Vid arbetsplatsremissen
har ett slort antal grupper särskilt uttalat att en utbyggd utbildning är av
grundläggande betydelse med hänsyn lill skyddsombudens ökade befogenheter och
ansvar. Både LO och TCO har i sina remissyttranden ocksä framhållit att de
vidgade uppgifter och det ökade ansvar som skyddsombuden kommer alt fä måsle
motsvaras av en kraftig satsning då det gäller utbildningsfrågorna. Jag vill
starkt understryka den uppfattning om utbildningsfrågornas slora vikt som har
kommit lill uttryck säväl hos utredningen som vid remissbehandlingen. Bland de
olika åtgärder som mäste vidtas för alt komma till rätta med bristerna i
arbetsmiljön är en ökad uppmärksamhet ät utbildningsfrågorna enligt min mening
av grundläggande betydelse.

Utredningen har föreslagit en lagbestämmelse om att arbetsgivare
och arbetstagare skall ha ett gemensamt ansvar för att skyddsombuden får den
utbildning som behövs. Utredningen anser alt kostnaderna för denna utbildning i
princip bör falla på arbetsgivarna. Vidare förutsätter utredningen att
deltagare i skyddsombudsutbildningen inte skall vidkännas löneavdrag i samband
med genomgång av kurs. Utredningens förslag i dessa delar har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran vid remissbehandlingen, LO och TCO anser dock att det bör
komma till klarare ullryck i

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 177

lagen att ansvaret för utbildningen skall ligga på
arbetsmarknadens parter, LO anser också alt det borde komma till uttryck i
lagstiftningen all utbildning av skyddsombud skall ske på betald arbetstid
eller ersättas som om den fullgjorts på betald arbetstid.

Som jag
förat nämnt förordar jag all del i arbetarskyddslagen införs en grundläggande
bestämmelse om erforderiig utbildning ät skyddsombuden av den innebörd som
utredningen föreslagit. Med anledning av vad som anförts vid remissbehandlingen
finns det anledning understryka alt ansvaret för denna utbildning skall ligga
på arbetsmarknadens parter.

Jag biträder ocksä utredningens förslag att kostnaderna
för skyddsombudens UtbUdning bör falla på arbetsgivarna. Insatser för att
tillföra skyddsombuden de kunskaper som de behöver för att pä ett effektivt
sätt fullgöra sina uppgifter är ett betydelsefuUt led i alla de åtgärder som
niåste till för alt förbättra arbetsmiljön, I enlighet med vad jag tidigare
anfört bör kostnaderna för sådana ätgärder ses som en del av
produktionskostnaden. Eftersom utbildningen av skyddsombud är en fråga som
berör alla arbetsgivare bör utbildningskostnaderna i enlighet med utredningens
förslag finansieras genom en ökning av den kollektiva arbetarskyddsavgifl som
erläggs av arbetsgivarna. Jag återkommer i ett följande avsnitt närmare lill
denna fråga. Som utredningen förutsatt bör arbetsgivarnas kostnadsansvar för
skyddsombudens utbUdning inte bara omfatta de direkta utbildningskostnader som
finansieras kollektivt genoin arbetarskyddsavgiften utan även inbegripa att
utbildningen skall ske pä betald arbetstid eller ersättas som om den fullgjorts
pä betald arbetstid. Jag förutsätter således i likhet med utredningen och i
överensstämmelse med vad som framhållits vid arbetsplatsremissen att deltagande
i kurs i arbelsmiljöfrågor skall ske med ersättning i form av lön och andra
anställningsförmåner och att kursdeltagare bereds erforderlig ledighet för
ändamålet, I avvaktan på erfarenheter om utbildningens omfattning, genomförande
ni, m, är jag f, n, inle beredd att ta ställning till om dessa frågor bör
regleras i lag.

Som jag
redan framhållit är det naturligt all ansvaret för utbildningsverksamheten för
skyddsombuden ankommer på arbetsmarknadens parter som redan har stor erfarenhet
i dessa frågor. Härigenom främjas en praktisk och verklighetsnära inriktning av
utbildningen. Jag ställer mig ocksä bakom de synpunkter som framförts vid
arbetsplatsremissen om en i stor utsträckning branschvis ordnad utbildning.

Utredningen
har föreslagit att till arbetarskyddsslyrelsen skall knytas en central
utbildningsdelegalion med uppgift att verka för samordning av
utbildningsverksamheten samt att ange riktlinjer för utbildningens innehåll m,
m. Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i denna fräga, däribland
arbetarskyddsstyrelsen, LO och TCO, har tillstyrkt detla förslag eller lämnat
del utan erinran. Jag förordar att den av utredningen föreslagna
utbildningsdelegationen inrättas.

När det gäller utbildningsdelegationens uppgifter vill jag
peka pä att den utbildning det här gäller avses rikta sig till flera olika
personalkategorier med olika utbildningsbakgrund och praktiska erfarenheter,
UtbUd-

12 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 130

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 178

ningsbehoven varierar också mellan olika näringsgrenar.
Med hänsyn härtill synes det lämpligt att säväl en grundutbUdning av mera
allmängiltig karaktär som en med hänsyn till olikartade behov differentierad
vidareutbUdning står till förfogande. Utbildningen bör vidare organiseras sä
att skyddsombuden kan genomgå den inom en rimlig tidsrymd. Delegationen bör
ocksä utarbeta förslag till de normer som skall gälla för bidragsgivningen lill
utbUdningsverksamheten, Till denna fråga återkommer jag i ett följande avsnitt
om arbetarskyddsfonden.

De här nämnda
uppgifterna för utbildningsdelegationen kräver stor tillgång till sakkunskap i
fråga om arbetslivels behov av utbUdning i arbetarskyddsfrågor. Det är därför
betydelsefuUt att de erfarenheter arbetsmarknadens parter har i dessa frågor
las till vara och att parterna ges ett betydande inflytande över utbUdningens
uppläggning, 1 delegationen, som det bör ankomma på Kungl, Maj:t att utse, bör
således ingå bl, a, representanter för arbetsmarknadspartema. Jag anser del
vidare naturligt att även arbetarskyddsfonden blir representerad i
utbildningsdelegalionen. Delegationen bör samarbeta med organisationer och
andra som har en verksamhet med anknytning lill delegationens. Inte minst
gäller delta SAF:s och LO:s gemensamma organ, Arbelarskyddsnämnden, som har en
omfattande erfarenhet av den arbetarskyddsulbildning som ligger inom parternas
gemensamma ansvarsområde.

Utredningen har med instämmande av ell slort antal
remissinstanser framhållit att det är av stor vikt att föratom skyddsombuden
även vissa andra personalkategorier har goda kunskaper i arbetarskydd.
Betydelsen härav har också underslrukits vid arbetsplatsremissen. Jag förordar
därför att utbildningsdelegationens uppgifter får omfatta även arbetarskyddsutbildning
för personal i arbetsledande stäUning, Finansieringen av denna
utbildningsverksamhet bör ske pä motsvarande sätt som jag tidigare föreslagit
för skyddsombudens utbUdning, Från arbetarskyddsfonden bör även kunna utgå
bidrag rill utbildning i arbelsmiljöfrågor för tekniska planerare och andra som
är med om att forma arbetsmiljön.

I remissyttrandena från bl, a, LO och TCO har också tagits
upp den vidare frågan om undervisningen i arbetsmiljöfrägorna inom det allmänna
utbildningsväsendet och frågan beträffande forskningen på arbelsmiljöområdel.

Inom grundskolan och gymnasieskolan förekommer redan nu
viss utbildning i frågor med anknytning till arbetsmiljön. Vid remissbehandlingen
har särskUt LO och TCO kraftigt understrukit behovet av en mera omfattande och
systematisk orientering om grandläggande förhållanden på arbelsmiljöområdel
inom ramen för den undervisning som ges i skolväsendet, 1 dessa remissyttranden
framhålls också alt frågan om arbetsmiljön måsle vara en integrerad del av
undervisningen i de mera yrkesinriktade studievägarna och i den av
arbetsmarknadsstyrelsen bedrivna arbetsmarknadsutbUdningen,

Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet vill
jag beträffande dessa frågor framhåUa följande.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 179

I läroplanerna för de utpräglat yrkesinriktade studievägarna
i gymnasieskolan ingär som ett av målen för undervisningen all utveckla
förmågan all iaktta och analysera sociala förhållanden pä arbetsplatsen samt
att förvärva insikt om yrkes- oeh arbetsförhållandenas föränderiig-hel. Som ell
huvudmoment upptas arbetsplatsens skyddsfrågor, I prop, 1972:1 (bil, 10 s, 232)
har underslrukits angelägenheten av att dessa skrivningar i läroplanerna följs
upp i skolöverstyrelsens fortsatta arbete.

Med
anledning av de nu aktuella satsningarna på arbetsmiljöns område är del
angeläget med ytterligare insatser på utbildningssidan. Chefen för
utbildningsdepartementet kommer senare att föreslå Kungl, Maj:t en sådan
ändring av läroplanen för främst de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan
att huvudmomentet arbetsplatsens skyddsfrågor ändras till arbetsplatsens
miljöfrågor. Skolöverstyrelsens fortsatta arbete bör leda fram till anvisningar
lill kursplanerna för dessa studievägar, Detla kursplanearbete bör bedrivas i
kontakt med arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadsorganisationerna.

Även inom
universitets- och högskoleulbUdningen har frågor rörande arbetsmiljön ägnats
allt större uppmärksamhet under de senaste åren, LO lämnar i sitt
remissyttrande en rad exempel på den stora aktivitet som pågår på universitelshåll
inom arbetsmiljöområdet och framhåller behovet av integrering av den verksanknulna
utbUdningen och forskningen på detta område med motsvarande verksamhet vid
universitet och högskolor, UKÄ framhåller också i sitt remissyttrande att ökade
insatser inom utbildningen och forskningen är av stor betydelse för all
utredningens intentioner skall kunna förverkligas, UKÄ har nyligen tillsatt en
samrådsgrupp med uppgift alt inom universitetsväsendet stödja och samordna del
lokala planeringsarbetet rörande arbetsvetenskaplig utbildning och forskning
inom främst de samhällsvetenskapliga, medicinska och tekniska områdena.
Dessutom har UKÄ uppdragit ål de tekniska fakulteternas utbildningsnämnder att
komma in med förslag lill studieplaner för kurser i arbetsvetenskap vid
samtliga utbildningslinjer i civilingenjörsutbildningen, att om möjligt
tillämpas som försöksverksam-hel redan läsåret 1973/74. Efter samråd med
statsrådet Moberg vill jag stryka under angelägenheten av att sådana
förändringar genomförs i utbildningen vid berörda fakulteter att blivande
yrkesutövare bättre än i dag är förberedda för konstruktiva insatser i syfte
alt förbättra arbetsmiljön, UKÄ har föreslagit alt en arbetsvetenskaplig
utbildning och forskning anordnas vid högskolan i Luleå, Beredning av denna fräga
pågår inom utbUdningsdepartementet med sikte pä prövning i budgetarbetet
kommande höst.

Av
betydelse i detta sammanhang är också den samverkan som måste finnas mellan
verksamheten vid arbelarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning och den
högre utbildningen och forskningen inom universitet och högskolor, I likhet med
vad UKÄ framhåller i sitt yttrande finner jag del angelägel alt organisatoriska
åtgärder vidtas för all stärka en sådan samverkan. Sålunda bör innehavare av
tjänst som professor och som laborator vid styrelsens arbetsmedicinska
avdelning i Stockholm liksom

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 180

vid filialen i Umeå åläggas skyldighet all i tjänsten
undervisa, handleda och examinera inom universitetsorganisationen,
företrädesvis inom forskarutbildningen. Vidare bör innehavare av sådan tjänst
erhålla ledamotskap i vederbörande fakultet. Det ankommer på Kungl, Maj:t att
efter förslag från arbetarskyddsstyrelsen och UKÄ besluta i dessa frågor.
Utredningen föreslär ocksä att ett vetenskapligt råd knyts till arbelarskyddsstyrelsen,
I detta avses ingå företrädare för bl, a, de grunddiscipUner från vilka de arbelsvetenskapliga
disciplinerna utgått. Jag förordar att detta förslag genomförs. Det ankommer på
Kungl, Maj:t att förordna ledamöter i rådet,

9.6 Vidgade uppgifter för arbetarskyddsfonden

Genom beslul vid 1971 års riksdag (prop, 1971:22, SfU 1971:1
7, rskr 1971:108) har införts en särskild arbetarskyddsavgifl som skall bidra
till vidgade insatser för en förbättrad arbetsmiljö. Avgiften utgör 0,05 % av
samma löneunderiag som gäller för avgiften till yrkesskadeförsäkringen. Av
denna avgifi ulgör 0,02 % bidrag lill statens kostnader för arbetarskyddsverkels
verksamhet, medan 0,03 % tillförs en arbetarskyddsfond för att användas för
bidrag till forskning, utbildning och information inom arbelsmiljöområdel.
Under år 1973 beräknas fonden tillföras ca 24 milj, kr,

Arbetsmiljöutredningen har i anslutnmg till sina förslagom
utbildning av skyddsombud konstaterat att denna fråga berör alla arbetsgivare
varför de kostnader som uppkommer bör kunna täckas genom kollektiva avgifter.
Utredningen föreslår att arbetarskyddsavgiften höjs med 0,02 procentenheter,
varigenom fonden skulle tillföras ytterligare ca 16 milj, kr, om året för att
användas för utbildningsändamål. Dessa medel är enligt utredningen avsedda för
bidrag till organisation eller företag som anordnar utbildning av skyddsombud. Bidragsgivningen
föresläs i princip avse alla direkt med utbildningen förenade kostnader men
däremot inte kostnader för förlorad arbetsförtjänst under kurstiden. Del avses
ankomma på den utbildningsdelegation som föreslås knuten till arbelarskyddsstyrelsen
att i enlighet med dessa principer och inom ramen för tillgängliga medel
utarbeta regler för bidragsgivningen.

Vid min anmälan av frågan om uttaget av avgifter till den
obligatoriska yrkesskadeförsäkringen (prop, 1973:48) berördes även arbelarskyddsavgiften.
Jag meddelade därvid min avsikt att vid behandlingen av arbetsmiljöutredningens
förslag förorda en höjning av arbelarskyddsavgiften från 0,05 till 0,10% från
den 1 januari 1974 för att göra det möjligt all genomföra en intensifierad
utbildning av skyddsombuden samt att föreslå en utvidgning av
arbetarskyddsfondens verksamhet även i andra avseenden. Jag uttalade ocksä min
avsikt att i det sammanhanget ta upp en av LO och SAF aktualiserad fråga om
kollektiv finansiering av vissa kostnader i samband med utbildning av personal
för företagshälsovården. Jag vill nu ta upp dessa och vissa andra frågor om
arbetarskyddsfondens verksamhet till närmare behandling.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 181

Jag har i det föregående understrukit viklen av alt
skyddsombuden tillförsäkras en utbildning som ger dem förutsättning att göra en
aktiv insats i skyddsarbetet. Jag har i det sammanhanget också behandlat frågan
om utbildning i arbetsmiljöfrågor för vissa andra personalkategorier, främst
arbetsledare, tekniska planerare och andra som är med om att forma
arbetsmiljön. Utbildningen av såväl skyddsombuden som dessa andra
personalkategorier skall bekostas av arbetsgivarna. Eftersom denna utbildning
är en fräga som berör alla arbetsgivare bör finansieringen ske genom kollektiv
arbetsgivaravgift, I enlighet med vad jag tidigare anfört bör dessa
utbildningskostnader täckas genom bidrag från arbetarskyddsfonden. Hur slora
kostnader del här blir fråga om är svårt all beräkna innan utbildningsbehoven
kartlagts närmare och utbildningsprogrammen utformats. Med utgångspunkt i vissa
uppskattningar beräknar jag all ca 20 milj, kr, av arbetarskyddsfondens medel
för är 1974 behöver disponeras för bidrag till dessa ändamål.

Det bör ankomma på den föreslagna utbildningsdelegationen
att utarbeta förslag till normer för bidrag till här avsedd utbildning.
Bidragsnormerna bör fastställas av arbetarskyddsfondens styrelse som även har
att besluta om bidrag,

SAF och LO har i gemensam skrivelse den 15 maj 1972
föreslagit att vissa kostnader i samband med den utbildning i företagshälsovård
som bedrivs av arbetarskyddsslyrelsen skall finansieras kollektivt. Däivid
avses ersättning under utbildningstiden till blivande företagsläkare, företagssköterskor
och skyddsingenjörer, I samband med att riktlinjer för denna utbildning drogs
upp i prop, 1971:23 föratsattes att erforderliga praktikmöjligheter skulle
ställas till förfogande av näringslivet och att lön därvid skulle utgå från
resp, företag. Hittills har denna fråga inte inneburit några större problem
eftersom kursdeltagarna i allmänhet redan haft anställning och uppburit lön
under utbildningstiden, 1 skrivelsen framhålls emellertid att det på längre
sikt kommer att bli stora svårigheter att fä fram erforderliga praktikplatser
om den som tar emot praktikanten också skall svara för dennes lön under
utbildningstiden.

Jag har förståelse för de synpunkter som redovisas i
skrivelsen från SAF och LO, Med hänsyn till de praktiska problem som kan
förutses för kommande år finner jag det lämpligt att även i detta fall utnyttja
möjligheten till kollektiv finansiering av utbildningskostnaderna. Jag förordar
således alt bidrag skall kunna utgå frän arbetarskyddsfonden till den som
deltar i arbetarskyddsstyrelsens utbildning för personal inom
företagshälsovården. Bidraget bör utgå under såväl teoretisk som praktisk del
av kursen. Den som redan har anställning inom företagshälsovård förutsätts
uppbära lön under kurstiden och bör inte vara berättigad till utbildningsbidrag
från fonden. Det bör ankomma på arbetarskyddsslyrelsen alt fastställa
bestämmelser beträffande bidragsbelopp m, m. Jag uppskattar kostnaderna för den
här förordade bidragsgivningen till högst 5 milj. kr. per år under de närmaste
åren.

Jag har i tidigare avsnitt anslutit mig till utredningens
förslag om en betydande utvidgning av möjligheterna att utse regionala
skyddsombud

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 182

för att stärka arbetarskyddet på de mindre
arbetsplatserna. Behovet härav har ocksä underslrukits vid arbetsplatsremissen.
Utredningen har utgått från alt ersättningsfrågan för de regionala
skyddsombuden skall kunna lösas genom överenskommelser mellan parterna. Vid
remissbehandlingen av utredningens förslag har bl, a, LO framhållit
svårigheterna att nä en sädan lösning och förordat all finansieringen i stället
sker genom en generell arbetsgivaravgift. Jag har blivit övertygad om de praktiska
svårigheter som följer med en lösning som skulle innebära att kostnaderna för
de regionala skyddsombudens verksamhet betalades individuellt av arbetsgivarna
vid berörda arbetsställen. Jag förordar i överensstämmelse med syftet med vad
LO anfört att medel frän arbetarskyddsfonden ställs till förfogande för bidrag lill
kostnaderna för de regionala skyddsombudens verksamhet. Ersättningen bör i
princip utformas som ett belopp per arbetsställe. Förslag lill bestämmelser för
dessa ersättningar bör utarbetas av arbetarskyddsstyrelsen och fastställas av Kungl,
Maj:t, Omfattningen av dessa ersättningar blir givetvis beroende av i vilken
utsträckning regionala skyddsombud kommer all utses. Kostnaderna för fonden
under de första åren torde kunna uppskattas till 5 milj, kr, per år.

Jag vill i
delta sammanhang också något beröra arbelarskyddsfondens insatser när det
gäller forskning och utveckling. Fonden skall enligt sin instruktion stödja
forskning som syftar till att förbättra arbetsmiljön och dä främst sådana
forskningsprojekt som kan väntas få praktisk användning inom arbetslivet.
Hittills har insatserna främst inriktats på projekt som gäller undersökningar,
kartläggningar och analyser av olika problemområden för alt därigenom bl, a, få
ökade kunskaper om de faktorer som har betydelse för människor i arbetslivet.
Det räcker emellertid inle med att fä fram dessa kunskaper, de mäste också tas
till vara genom praktiska ätgärder. Erfarenheterna frän detta och andra områden
visar att det kan uppstå svårigheter när det gäller att föra ut resultaten av
forskningen i praktisk tillämpning. Jag vill därför understryka angelägenheten
av att de forskningsresultat som kommer fram genom de olika undersökningar och
analyser som bedrivs med stöd av fonden kan följas upp genom praktiskt
utvecklingsarbete. Fonden bör därför ha möjlighet att stödja projekt sä långt i
produktutvecklingen som behövs för att garantera att den nya tekniska lösningen
kan komma i praktisk tillämpning. Stöd till sådant målinriktat forsknings- och
utvecklingsarbete, som jag nu berört, lämnas f, n, av styrelsen för teknisk
utveckling. Genom att arbetarskyddsfonden enligt mitt förslag får vidgade
uppgifter bör en viss arbetsfördelning mellan styrelsen och fonden komma till
stånd. Vid planeringen av verksamheten bör därför samråd förutsättas mellan
fonden och styrelsen.

En ökad
satsning från arbelarskyddsfondens sida pä sädan uppföljning och utveckling
kommer all kräva betydande ekonomiska insatser. Jag finner det därför angeläget
att ytterligare medel ställs till fondstyrelsens förfogande för bidrag till
forsknings- och utvecklingsarbete.

Enligt nu gällande regler är staten som arbetsgivare
undantagen från

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 183

skyldigheten att erlägga arbetarskyddsavgifl. Vid
remissbehandlingen har TCO samt statens personalnämnd och statens
personalutbildningsnämnd ansett att även staten bör bidra lill
arbetarskyddsfonden genom den särskilda arbetarskyddsavgiften. Av olika skäl,
främst angelägenheten av att underlätta en önskvärd samordning av insatserna
för forskning, utbildning och information i arbetsmiljöfrågor över gränserna
för skilda sektorer av arbetsmarknaden, bör staten inte längre inta någon
särställning när det gäller all bidra till arbelarskyddsfonden. Hela
lagstiftningen om arbetarskyddet avser även staten som arbetsgivare. Jag
förordar därför att staten betalar avgift till arbetarskyddsfonden enligt
motsvarande regler som gäller för övriga arbetsgivare.

När del gäller den arbetarskyddsavgifl som faller på
staten bör del ankomma på riksförsäkringsverket att beräkna den del av avgiften
som skall tillföras arbelarskyddsfonden och tillgodoföra fonden det framräknade
beloppet med debitering av titeln Pensionsmedel m, m. på motsvarande sätl som
nu sker beträffande statens sjukförsäkringsavgift m, m, I samband härmed bör de
arbetarskyddsprojekt m, m. som arbetarskyddsslyrelsen f. n. bekostar frän ett
särskilt anslag fr. o, m, budgetåret 1974/75 finansieras över
arbetarskyddsfonden. Därvid bör årligen reserveras medel som ställs till
arbetarskyddsstyrelsens förfogande,

Mol bakgrund av vad jag här anfört om behovet av
ytterligare insatser på arbetsmiljöområdet förordar jag att ökade medel
tillförs arbetarskyddsfonden, I enlighet med vad jag anfört vid min anmälan av
prop, 1973:48 förordar jag alt arbelarskyddsavgiften höjs från 0,05 % till 0,10
% fr, o, m. den 1 januari 1974, Denna avgifi bör liksom nu fördelas mellan
bidrag till kostnaderna för utbyggnaden av arbetarskyddsverkel och bidrag lill
arbetarskyddsfonden. Därvid bör en fjärdedel belöpa på arbetarskyddsverket och
tre fjärdedelar på arbetarskyddsfonden. Härigenom och genom all arbetarskyddsavgifl
i fortsättningen skall erläggas även av staten kommer arbelarskyddsfonden att
tillföras ytterligare omkring 50 milj, kr, per år. Genom den i prop, 1973:48
föreslagna sänkningen av arbetsgivaravgiften till yrkesskadeförsäkringen kan de
ökade insatserna för arbetarskyddet genomföras inom ramen för en oförändrad
sammanlagd arbetsgivaravgift.

De utökade uppgifter för arbetarskyddsfonden som följer av
vad jag här förordat kommer att föranleda ändringar i instruktionen (1971:803)
för styrelsen för arbetarskyddsfonden. Del ankommer på Kungl, Maj:t att i
administrativ ordning utfärda erforderliga bestämmelser beträffande handläggningen
av den utvidgade bidragsgivningen.

Efter samråd med chefen för industridepartementet vill jag
i detta sammanhang ock§å ta upp frågor om finansieringen av de utbildningsinsatser
som krävs i samband med genomförandet av riksdagens beslut om styrelserepresenlation
för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar (prop, 1972:116, NU
1972:62, rskr 1972:340), Denna reform skapar behov av omfattande och
målmedvetna insatser för introduktion och utbildning. Som förutsatts
i den nämnda propositionen har

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 184

löntagarnas organisationer visat sig beredda att här göra
aktiva insatser. En omfattande utbildningsverksamhet har sålunda planerats och
redan satts igång av organisationerna.

Överenskommelse om ersättning för förlorad arbetsförtjänst
i samband med utbildningen har nyligen träffats mellan SAF, LO och TCO-P, Del
är tillfredsställande att denna för verksamheten viktiga fräga kunnat lösas pä detla
sätt. När det gäller utbildningskostnaderna bör en väsentlig del kunna
finansieras genom en kollektiv arbetsgivaravgift. Av praktiska skäl bör detta
enligt min mening ske i den formen att en viss del av den höjda
arbetarskyddsavgiften för år 1974 som en engångsåtgärd avsätts för detta
utbildningsändamål. Jag förordar därför att av den del av
arbetarskydds-avgiften för år 1974 som skall föras lill arbetarskyddsfonden ett
belopp som motsvarar 0,01 % av löneunderlaget avsätts för bidrag till nämnda
utbildningskostnader, Detla belopp kan beräknas uppgå till ca 11 milj, kr.
Planeringen av utbildningens omfattning och utformning bör ske med utgångspunkt
i att de sålunda tillgängliga medlen kan användas för att läcka ungefär tre
fjärdedelar av de totala kostnaderna. Den resterande fjärdedelen bör kunna
finansieras av organisationerna själva.

Bidrag bör utgår för utbildning som de fackliga
huvudorganisationerna anordnar i anslutning till beslutet om
styrelserepresentation. Bidragsreglerna bör anpassas till det varierande
utbildningsbehov som kan föreligga för olika grupper av styrelseledamöter.
Bidrag bör utgå för kostnader för undervisning, resor och uppehälle. Det bör
ankomma på Kungl, Maj:t att fastställa bidragsnormerna och att bestämma hur
administrationen av bidragsverksamhelen skall anordnas.

Förslaget innebär att bidrag kan börja utbetalas först
under år 1974 men enligt vad jag inhämtat är berörda organisationer beredda att
förskotlera dessförinnan uppkomna utgifter,

9.7 Den offentliga tillsynsorganisationen

AUmänna synpunkter

Utredningen har lagt fram förslag om en kraftig
förstärkning av arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens resurser. Som
jag inledningsvis nämnt har en första etapp av delta utbyggnadsprogram redan
godkänts av riksdagen pä grundval av de förslag som lades fram i årets
statsverksproposition (prop, 1973:1 bil, 7, p, L 1 och 2). En fortsatt
utbyggnad av arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens resurser planeras
på grundval av utredningens förslag.

Arbetarskyddsstyrelsens resurser kommer således att byggas
ut kraftigt redan fr, o, m, den 1 juli i år. Kapaciteten för all bl, a,
utarbeta arbetarskyddsanvisningar och för alt leda och samordna arbetarskyddsverksamheten
förstärks. Möjligheterna till forsknings- och utvecklingsarbete förbättras
genom att en arbetsmedicinsk filial till styrelsen inrättas i Umeå, Samtidigt
har medel anvisats för betydande resursförstärkningar även för
yrkesinspektionen redan under budgetåret 1973/74, Därvid har också delvis
tagits ställning till arbelsmiljöutredningens förslag om alt

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 185

integrera vissa specialinspeklioner i den allmänna
yrkesinspektionen. Sålunda inordnas skogsyrkesinspektionen och
yrkesinspektionen för landtrafiken liksom bergmästarnas arbelarskyddsverksamhel
i den allmänna yrkesinspektionen, I enlighet med utredningens förslag vill jag
nu förorda att även tillsynen över efterlevnaden av arbetarskyddslagstiftningen
i vad angår luflfartstjänst övertas av allmänna yrkesinspektionen. Det ankommer
på Kungl, Maj:t att besluta i denna fråga. Den av utredningen behandlade frågan
om inordnande av sprängämnesinspektionens arbelarskyddsuppgifter i den
allmänna yrkesinspektionen bör i enlighet med utredningens förslag bli föremål
för närmare prövning genom utredning i särskild ordning. Detta utredningsarbete
kommer att verkställas inom berörda departement.

Den kommunala tillsynen

Utredningen har vid sin översyn av arbetarskyddets
organisation också behandlat frågan om den kommunala tillsynen, vilken omfattar
arbete som bedrivs utan användande av maskinella hjälpmedel eller tekniska
anordningar och vari i regel används mindre än tio arbetstagare. Denna
tillsynsform gäller ocksä vissa arbetsställen med enklare tekniska anordningar
liksom vissa arbetsställen med tio eller fler arbetstagare, t. ex. inom
handels- och konlorsverksamhet samt servicenäringar.

Till grund
för utredningens överväganden i denna fräga har legat en av
arbetarskyddsstyrelsen på uppdrag av Kungl. Maj:t verkställd utredning.
Utredningen har liksom arbetarskyddsstyrelsen funnit del angeläget att
åstadkomma en ökad effektivitet i den kommunala tillsynen och föreslagit olika
åtgärder i delta syfte. Utredningen anser att denna tillsynsform innebär ett
rationellt utnyttjande av samhällets resurser, eftersom den kommunala tillsynen
i stor utsträckning avser arbetsställen som i andra sammanhang - främst vad
gäller den allmänna hälsovården och livsmedelshygienen - inspekteras av
kommunalt anställda tjänstemän. Utredningens ståndpunkt har i allmänhet
godtagits av remissinstanserna, däribland löntagarorganisationerna.
Kommunförbundet har uttryckt tveksamhet om denna tillsyn kan bli tillräckligt
effektiv inom ramen för nuvarande organisation.

Det är
enligt min mening viktigt att den kommunala tillsynen ges en ökad effektivitet.
Av väsentlig betydelse för en effektiv tillsyn är att den utövas av
heltidsanställda kommunala tjänstemän som har erforderlig utbildning. Den kommunindelningsreform,
som skall vara genomförd vid årsskiftet 1973/74 kan beräknas ge kommunerna
förutsättningar att organisera arbetarskyddstillsynen på ett mera effektivt
sätt än som tidigare varit möjligt. Tillsynsmännens utbildning är av central
betydelse. Frågan om specialutbildning i arbetarskydd för de kommunala tillsynsmännen
utreds f, n, av en särskilt tillkallad sakkunnig i samband med en pågående
översyn av hälsovårdsinspektörsutbildningen. Den sakkunnige har i sitt
remissyttrande bl, a, framhållit att den hälsovårdsinspektörsul-bildning,
varom förslag kommer att läggas fram, ger inspektörerna

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 186

kompetens att utöva en fullgod kontroll på de
arbetsställen som ligger under kommunal tillsyn.

Utredningens
förslag om en lagändring, som innebär alt det skall vara kommunen som sädan - i
stället för enligt nu gällande regler hälvsovårdsnämnden - som skall svara för
att kommunala tillsynsman utses, syftar till en starkare politisk förankring av
den kommunala tillsynen hos kommunens ledning. Jag biträder detta förslag. Som
utredningen anfört bör tillsynsman vara direkt underställd yrkesinspektionen
och arbelarskyddsstyrelsen i del egentliga tillsynsarbetet. Dessa samt övriga
av utredningen föreslagna åtgärder på detla område är enligt min mening ägnade
att ge den kommunala tillsynen ökad effektivitet. Jag kommer i det följande att
förorda en ökning av antalet yrkesinspektionsdistrikt från nuvarande 11 till
19, Därigenom ökar yrkesinspektionens möjligheter att stödja de kommunala
tillsynsmännen i deras verksamhet.

Utredningen har föreslagit att frågan om statsbidrag lill
den kommunala tillsynen prövas i samband med pågående överväganden om
kostnadsfördelningen mellan stal och kommun. Som bl. a, LO anfört i sitt
remissyttrande är del viktigt att finna en lösning av denna fråga, och beslut
har därför fattats tidigare denna dag om att uppdra åt kommunalekonomiska
utredningen att pröva frågan om statsbidrag till den kommunala arbetarskyddslillsynen.

Yrkesinspektionens arbetsformer

Jag har i det föregående föreslagit regler som innebär en
kraftig förstärkning av den lokala skyddsorganisationens ställning. Detta kan
väntas leda tUl en betydelsefull intensifiering av skyddsarbetet. Del är därför
viktigt att även yrkesinspektionens resurser och organisation kan förslärkas.
Betydelsen av ökade resurser åt yrkesinspektionen har också kraftigt
understrukits vid arbelsplalsremissen. Som jag nyss nämnt kommer
yrkesinspektionen att tillföras betydande resursförstärkningar för budgetåret
1973/74 i enlighet med förslag som lagts fram i årets statsverksproposition. På
grundval av utredningens förslag planeras en fortsatt utbyggnad under följande
budgetär.

Utvecklingen
lyder pä att yrkesinspektionens insatser i ökande omfaltning kommer att avse
rådgivning och praktiskt slöd ål den lokala skyddsorganisationen. Inspektion
och rådgivning får givetvis inle ses som från varandra fristående arbetsformer.
De griper in i varandra pä olika sätl och är båda Uka nödvändiga, 1 likhet med
utredningen vill jag därför understryka all yrkesinspektionen vid sidan av sin
inspekterande funktion har betydelsefulla uppgifter som rådgivande och
stödjande organ i förhållande lill den lokala skyddsorganisationen. Betydelsen
härav har också framhållits vid arbetsplatsremissen.

En annan
viktig fråga när det gäller yrkesinspektionens verksamhet är fördelningen av
resurserna pä en regelbunden allmän tillsyn resp, riktad tUlsyn av olika slag.
Med den senare formen av tillsyn avses exempelvis en systematisk genomgäng av
arbetsmiljöproblemen i en hel bransch eller

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 187

projekt rörande enskilda miljöfaktorer såsom buller, luftföroreningar
m. m. som kan förekomma inom flera branscher. Jag instämmer i utredningens
uppfattning att olika former av riktade insatser innebär en rad fördelar.
Genomgången av problemen blir mera grundlig och bedömningen av dessa och
tillämpningen av meddelade arbetarskyddsanvisningar mera enhetlig. Som
utredningen anfört bör därför yrkesinspektionens tillsynsverksamhet i ökad
omfattning ges formen av insatser riktade på vissa branscher eller vissa
miljöproblem.

Självfallet är del av stor betydelse att yrkesinspektionen
regelbundet besöker arbetsplatserna. Denna fråga har ägnats stort intresse vid
arbetsplatsremissen, där ett genomgående krav varit att få till stånd tätare
besök av yrkesinspektionen ute på arbetsplatserna. Att generellt ange hur ofta tiUsyn
skall ske är givetvis inte möjligt eftersom tillsynsbehovet växlar avsevärt
mellan olika branscher och även mellan förelagen i samma bransch. Av stor
betydelse är också om den lokala skyddsorganisationen fungerar väl, och som jag
förut nämnt bör yrkesinspektionens arbete i stor utsträckning gå ut på att
stödja den lokala skyddsorganisationen i dess verksamhet. Jag vill i likhet med
utredningen betona att det bör vara en strävan att nedbringa tiden mellan
inspektionsbesöken och att detta bör ske med beaktande av tillsynsbehovel i det
enskilda fallet.

Yrkesinspektionen förfogar förutom över personalen för
allmänna tillsynsuppgifler också över vissa specialister. Del gäller personal
med särskUda kunskaper och erfarenheter om byggnadsverksamhet, sluveriarbete,
jordbruksarbete osv. Vidare finns särskilda yrkeshygieniker med uppgift alt
utföra mätningar av luftföroreningar, buller och andra miljöfaktorer på
arbetsplatserna. Samtliga yrkesinspektionsdistrikt har tillgång lill läkarexpertis
på det arbetsmedicinska området. Socialinspektörerna representerar en
personalkategori med social utbildning. Av stor betydelse när det gäller att
tillgodose yrkesinspektionens behov av specialisthjälp i lillsynsarbelel är
vidare den sakkunskap på olika områden som finns inom arbetarskyddsslyrelsen, I
samband med alt bergmästarnas arbelarskyddsverksamhel förs över lill den
allmänna yrkesinspektionen kommer även viss bergteknisk expertis att tillföras
yrkesinspektionen och placeras i distrikt där gruvdrift förekommer. Jag vill i
delta sammanhang liksom utredningen framhålla vikten av att samarbete sker med
bergmästarna som får ses som expertmyndighel och som bör konsulteras av arbetarskyddsmyndighelerna
på liknande sätt som sker på andra speciella områden. Genom de förstärkningar
som kommer alt tillföras yrkesinspektionen bör det också bli möjligt att
placera ytterligare personal med särskild sakkunskap inom de distrikt där
gruvdrift förekommer, 1 samband med all skogsyrkesinspektionen inordnas i den
allmänna yrkesinspektionen kommer denna även alt få tillgång till skogsteknisk
expertis, Skogsyrkesinspeklionens personal kommer alt fördelas liU tjänstgöring
inom de olika yrkesinspektions-distrikten med hänsyn till skogsbrukels
omfattning.

Yrkesinspektionens personal är f, n, till helt övervägande
delen tekniskt skolade tjänstemän, vilket hänger samman med att olycksfalls-

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 188

skydd och annat tekniskt arbetarskydd krävt och alltjämt
kräver stora insatser i tillsynsverksamheten. Denna personal utför ett myckel
viktigt arbete inom arbetarskyddet. Ett modernt förebyggande arbetarskydd
kräver emellertid inte endast tekniska utan även andra insatser som riktar sig mol
såväl fysiska som psykiska faktorer och deras relation lill arbetet. Det är
givetvis viktigt all yrkesinspektionen även förfogar över personal med lämplig
utbildning och erfarenhet för sådana uppgifter. Det finns enligt min mening
också anledning att understryka de synpunkter som förts fram vid
arbetsplatsremissen om värdet av att rekrytera personal med direkt erfarenhet
av arbetslivet.

Socialinspektörernas
nuvarande verksamhet är till övervägande delen inriktad pä en allmän tillsyn
över arbetsställen, där arbetslagarna i särskilt stor utstiäckning utgörs av kvinnor.
De skall också ägna uppmärksamhet åt vissa allmänna frågor rörande kvinnlig och
minderårig arbetskraft och vissa andra sociala frågor. Denna
verksamhetsinriktning är betingad av ett äldre synsätt i fråga om kvinnors
särskilda problem i arbetslivet, 1 likhet med utredningen anser jag det inte moiiverat
eller riktigt att på detta sätt dela upp arbetarskyddstillsynen efter kön eller
efler olika åldersgrupper. Del bör ankomma på all inspekterande personal, i
förekommande fall i samverkan med specialister pä olika områden, alt utforma
tillsynsverksamheten pä ett sådant sätt att en allsidig bedömning blir möjlig.

Nämnder i yrkesinspektionen med partsrepresentation

Utredningen har föreslagit att det nuvarande
förtroenderådet hos yrkesinspektionen omvandlas lill en nämnd med beslutsfunktioner.
Yrkesinspektören föreslås vara ordförande i nämnden, 1 denna skall vidare ingå
representanter för arbetsmarknadens parter. Genom nämnden skall parterna få
möjlighet att utöva ett direkt inflytande på yrkesinspektionens verksamhet.
Nämnden avses få beslutsfunktioner bl, a, när det gäller att tillämpa
arbetarskyddslagstiftningens sanktionssystem. Utredningens förslag har
tillstyrkts av de remissinstanser som yttrat sig i frågan.

Jag biträder utredningens förslag. Det är enligt min
mening naturligt all den regionala tillsynen inom arbetarskyddet har en
förankring i ett organ som företräder de närmaste arbetarskyddsintressena inom
distriktet. En sädan nämnd bör också kunna medverka lill alt yrkesinspektionens
avgöranden omfattas med förtroende av dem som berörs. Del bör ankomma på Kungl,
Maj:t att utse ledamöterna i nämnden och att närmare reglera nämndens
verksamhet, I samband därmed bör övervägas en samordning med de funktioner som
nu handhas av länsdelegationerna för företagshälsovård.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 189

Yrkesinspektionens distriktsindelning

Den allmänna yrkesinspektionen är f, n, indelad i elva
distrikt, vilka i fråga om såväl geografisk storlek som antal arbetsställen
under inspektionens tillsyn företer betydande skillnader. Vissa distrikt,
framför allt i landets mellersta och norra delar, är mycket stora till
ytvidden, 1 fråga om antal arbetsställen är främst slorsladsdislrikten mycket
omfattande i förhållande till övriga distrikt.

Som jag
redan framhållit kommer de ökade insatserna i olika avseenden för en bättre
arbetsmiljö att ställa höga krav på yrkesinspektionen när det gäller all
snabbt kunna lä ställning i olika frågor. Delta har också betonats vid
arbetsplatsremissen. Utredningen har i detta hänseende bl, a, framhållit
angelägenheten av att yrkesinspektionen kan verka nära arbetsställena och
konstaterat att nu gällande distriktsindelning inle medger den närkontakl som
bör eftersträvas. Utredningen anser därför att det behövs en distriktsindelning
med fler och därmed mindre enheter än f, n. Samtidigt har utredningen pekat på
att yrkesinspektionsdistrikten inle bör vara mindre än alt de ger ett
tillräckligt underlag för specialister av olika slag.

Utredningen
förordar en ökning av antalet distrikt från 11 till 18, varvid distrikten bör
följa länsgränserna. Tolv av länen föreslås vart för sig bilda eget
inspektionsdistrikt medan återstående län fördelas på sex distrikt med två län
i varje. Följande län skall sålunda enligt utredningsförslaget bilda var sitt
distrikt, nämligen Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,
Västerbottens och Norrbottens län. Sex yrkesinspektionsdistrikl skall omfatta
två län vardera, nämligen Kronobergs och Blekinge län, Kalmar och Gotlands län.
Malmöhus och Kristianstads län, Göteborgs och Bohus samt Hallands län, Uppsala
och Gävleborgs län samt Västernorrlands och Jämtlands län. Lokalkontor föreslås
inrättat i Jämtlands län.

Flertalet remissinstanser har godtagit utredningens
förslag lill distriktsindelning. Arbetarskyddsstyrelsen menar dock att Uppsala
län med hänsyn lill den befolkningsmässiga och arbetsmässiga tyngdpunkten i de
södra länsdelarna bör föras samman med Västmanlands län i stället för som utredningen
föreslagit med Gävleborgs län, Statstjänstemannaförbundet anser att myckel
talar för att Uppsala län bör utgöra ett eget distrikt. Även socialdemokratiska
partidistriktet i Uppsala län, Uppsala arbetarekommun samt Upplands FCO-distrikt
och Uppsala FCO har anfört skäl för att Uppsala län med hänsyn till antalet
arbetsställen och arbetstagare utgör underlag för ett eget
yrkesinspektionsdistrikt.

Del ankommer på Kungl, Maj:l alt i administrativ ordning
besluta om indelningen i yrkesinspektionsdistrikt. Utredningens förslag bör
därvid i huvudsak kunna läggas till grund för en omläggning av distriktsindelningen,
vilken av praktiska skäl lorde få genomföras i etapper under är 1974, De skäl
som under remissbehandlingen anförts för all Uppsala län skall utgöra ett eget
distrikt är enligt min mening övertygande, och jag

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 190

avser därför föreslå Kungl. Maj:l att Uppsala län skall
utgöra ett yrkesinspektionsdistrikt. Som en följd härav bör även Gävleborgs län
bilda ett eget distrikt. Det sammanlagda antalet yrkesinspektionsdistrikt
kommer härigenom att uppgå till 19, Jag vill i delta sammanhang erinra om all
vid behandlingen av arbetarskyddsfrägoma i årets statsverksproposilion medel
beräknats för att kunna genomföra en ändrad distriktsin-dehiing,

9.8 Sanktionssystem m. m.

En väl utbyggd lokal skyddsverksamhet, som ger garantier
för de anställdas inflytande, i förening med en effektiv myndighetsorganisalion
bör ge goda förutsättningar att lösa arbelsmiljöfrågor ulan ingripanden av
tvångskaraktär. Utformningen av det sanktionssyslem som likväl måsle finnas
saknar dock inte betydelse, EU fast underlag måste finnas för snabba och
verksamma myndighetsålgärder mot dåliga arbetsmiljöförhållanden.

Utredningen
har kunnat konstatera all nuvarande sanktioner inte fungerat tillfredsställande
i praktiken. Utredningen har därför tagit upp sanktionssystemet till prövning
och lagt fram förslag om förändringar. Syftet har bl, a, varit att öka sanklionssyslemels
effektivitet och ge tillsynsorganens agerande ökad tyngd. Förslagen häri
huvudsak bedömts ändamålsenliga av remissinstanserna. Behovet av större
effektivitet i sanktionssysteniet har underslrukits vid arbetsplatsremissen.

En
väsentlig brist som utredningen påvisat är att nuvarande sanktioner inte varit lillräckligt
pådrivande för att förmå till snar rättelse av missförhållanden i
skyddshänseende, I stället har tidsutdräkten i många fall varit avsevärd innan
åtgärder som arbetarskyddsmyndighelerna påfordrat kommit till stånd. Även när
föreläggande om skyddsåtgärder meddelats har dröjsmål kunnat noteras. Påföljden
för överträdelse av tUlsynsorganens föreläggande eller förbud har i regel
stannat vid låga böter. Utredningen har föreslagit olika kompletteringar av den
gällande regleringen. Förslaget om att införa ett vitesförfarande är den
viktigaste nyheten. Tanken är att arbetarskyddsmyndigheterna i samband med
föreläggande om skyddsåtgärder skall kunna fastställa ett vitesbelopp som är
avpassat främst efter vad som i del särskilda fallet behövs för att
skyddsåtgärderna skall vidtas. Underlåtenhet att vidta förelagd åtgärd inom
angiven lid leder lill att vitet på talan av åklagare utdöms av domstol. Nytt
föreläggande, eventuellt med förhöjt vite, kan också meddelas i denna situation.

Förslaget
om att införa ett vilesinslilut i arbetarskyddslagstiftningen har tillstyrkts
eller lämnats ulan erinran av remissinstanserna. I arbetsplatsremissen har
framhållits att beslut och förelägganden måste bli verkställda inom rimlig lid,
och jag vill för egen del stryka under detta uttalande. Vitesförfarandet bör
kunna bli ett viktigt instrument för att säkerställa skyndsamt genomförande av
arbetarskyddsmyndigheternas förelägganden. I enlighet med utredningens
förslag förordar jag att

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 191

yrkesinspektionen anförtros de nya uppgifter som
sammanhänger med tUlämpningen av vilessanktionen.

Utredningen
har ansett att del bör finnas möjUghet för tillsynsmyndigheterna alt välja
mellan att sätta ut vite i föreläggande och all meddela föreläggande utan vite.
Vidare har utredningen ansett att straff bör kunna följa på överträdelse av
föreläggande, såvida vite inle utsatts i föreläggandet, RÅ har stäUt sig
tveksam tiU den nämnda valmöjligheten och, under hänvisning bl, a, till att
vitessanktionen allmänt sett är att föredra på arbelarskyddsområdel, ifrågasatt
om behov över huvud laget finns av straff i anslutning till föreläggande eller
förbud enligt arbetarskyddslagstiftningen. Även om det finns fördelar i
systematiskt hänseende genom en sådan omläggning av sanklionssyslemet som RÅ
antytt, måste man enligt min mening fästa avgörande vikt vid andra aspekter på
frågan som talar för utredningens förslag. Om man låter vite helt ersätta
straff i dessa faU skulle tillsynsmyndigheten ställas inför uppgiften att i
varje särskilt fall när förbud, föreläggande eller föreskrift aktuaUseras göra
bedömningar och ta stäUning i vilesfrågan. En sådan ordning skulle leda till
omgång och minskad snabbhet i handläggningen och framstår i vart fall inte f, n,
som den lämpUgaste. Jag förordar därför den av utredningen föreslagna
konstruktionen, som ger möjlighet att så snart behov av ett pådrivande moment
kan antas föreligga tillgripa vite och som dessutom innebär automatiskt straffhot
vid överträdelse av förelägganden m, m, som inle förenats med vite.

Utredningen
har ansett alt tillsynsmyndighets föreläggande men inte dess förbud skall kunna
kombineras med vite. Därvid har utredningen åberopat att vite inle i samband
med förbud är ägnat alt verka pådrivande så som vid föreläggande. Utredningen
har också hänvisat till sitt förslag om generell möjlighet att säkerställa
förbud genom polismyndighets handräckning, LO har ansett att man inte bör avstå
frän att införa vite som påtryckningsmedel även vid förbud. Även kammarrätten
i Göteborg har denna uppfattning. Som utredningen framhållit är behovet av vite
i anslutning tiU förbud inte lika uttalat som vid föreläggande. Jag vill också
erinra om att jag i det föregående har förordat att skyddsombud fär särskild
befogenhet att avbryta arbete som innebär överträdelse av tillsynsmyndighets
förbud. Den generella möjligheten alt säkerställa förbud genom polismyndighets
försorg, som bör införas enligt utredningens förslag, bör också bli ett
användbart medel för att förhindra överträdelser. Med anledning av vad LO
anfört vill jag framhålla alt del likväl inte är otänkbart all del kan uppkomma
fall där vite som anknyts lill förbud skulle kunna fylla en funktion. Bl, a,
bör beaktas all förbud väsentligen kan syfta lill alt vissa villkor som tillsynsmyndighelen
angett vid förbudels meddelande skall iakttas. Gränsen mellan förbud och
föreläggande är då inte så markerad. Jag förordar därför att möjlighet skall
finnas all kombinera också vite och förbud där del är påkallat. Då sådan
kombination skett av vite och förbud bör straff inte kunna följa vid
överträdelse av förbudet,

LO har i sill remissyttrande tagit upp frågan om ett
regelmässigt

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 192

utnyttjande av vite i samband med föreläggande. Eftersom
tillsynsorganens strävan måsle vara att vinna resultat av sina ingripanden
snarast möjhgt, bör man enligt min mening kunna räkna med att lillsynsorganen
använder denna möjlighet när man kan förutse en risk att föreläggande ensamt
inte kommer att fä avsedd effekt. Erfarenheterna fär visa i vilken utsträckning
vite lämpligen bör komma till användning. Jag förutsätter att arbetarskyddsslyrelsen
noga följer denna fråga och verkar för enhetlighet i tillämpningen bland de
olika yrkesinspeklionsdislriklen.

Utredningen
har inle funnit skäl alt frångå den nuvarande konstruktionen av
arbetarskyddslagens ansvarsregler i vad den innebär att slraffhot i allmänhet
inte inträder förrän tillsynsmyndighet meddelat förbud, föreläggande eller
föreskrift och påbudet inte efterkommits. Liksom remissinstanserna godtar jag i
princip denna ståndpunkt, 1 sammanhanget är del naturligtvis av betydelse all
brottsbalken inrymmer vissa bestämmelser som kan bli aktueUa vid allvarligare
missförhållanden på ett arbetsställe. Enligt min mening skulle del dock allmänt
sett vara en inte önskvärd utveckling om frågor beträffande de krav som
arbetarskyddslagstiftningen ställer blev i ökad omfattning hänskjulna lill
domstolsprövning i straffrättsligt förfarande. Del ligger i sakens natur att
de bedömningar och avvägningar som behövs för att avgöra sådana frågor görs
bäst av arbetarskyddels organ under medverkan av arbetsmarknadsparterna,

F. n,
finns vissa möjligheter för arbetarskyddsstyrelsen att meddela föreskrifier som
är direkt straffsanktionerade, 1 huvudsak gäller det föreskrifter om besiktning
och provning av olika slags tekniska anordningar samt om undersökning av luftförhällandena
vid vissa arbeten. Straffgarantin har getts av Kungl. Maj:t i
arbetarskyddskungörelsen. Utredningen har i anslutning till sin behandling av
frågan om förhandsgranskning av arbetslokaler och tillhörande anordningar
ansett att behov kan finnas för arbetarskydd,sstyrelsen att i något avseende
meddela direkt straffgaranterade föreskrifter om förprövningen. Mot den
bakgrunden har utredningen föreslagit att Kungl. Maj:t skall kunna delegera lill
arbetarskyddsstyrelsen att meddela föreskrifier i frågor som avses i 8-13 §§
arbetarskyddslagen. LO har anfört att delegationsmöjligheten inte bör vara
begränsad lill förprövning av arbetslokaler utan bör gälla generellt för alla
frågor som inbegrips under arbetarskyddslagen.

Området för den delegationsmöjhghet som utredningen avsett
måste enligt min mening ses som en konsekvens av att utredningen i den första
etappen koncentrerat sig på vissa huvudfrågor av främst organisatorisk art. Det
kan förutsättas att utredningen under sitt fortsatta arbete med tonvikt pä det
materiella innehållet i arbetarskyddslagstiftningen kommer att fä tillfälle att
närmare pröva den lämpligaste omfattningen av arbetarskyddsstyrelsens rätt att
meddela föreskrifter som är förenade med omedelbar straffgaranti. Denna
prövning, som har samband med andra överväganden av bl. a, lagteknisk natur, bör
inte föregripas. Jag anser således aU man inle nu bör närmare överväga en mera
omfattande delegationsmöjhghet än som utredningen funnit motiverad. Att genom-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 193

föra en vidgad rätt att meddela föreskrifier med direkt slraffgaranti
pä sätl utredningen tänkt sig möter emellertid svårigheter. Utredningens
förslag går ut på att det skall kunna uppdras ål arbetarskyddsstyrelsen att vid
behov också sätta ut straff för förseelse mol föreskrifter som styrelsen
meddelar. Som några remissinstanser anmärkt är det tveksamt om uppgifter av den
karaktären skall ankomma på administrativ myndighet. Jag vill därför förorda
att hela frågan om den rättsliga karaktären av föreskrifier som
arbetarskyddsstyrelsen meddelar tas upp lill samlad bedömning i anslutning lill
alt utredningen genomför sin fortsatta översyn av hela lagstiftningen pä arbelarskyddsområdel.

Utredningen
har lagt fram förslag om förhöjt maximistraff för överträdelse av
tillsynsorgans föreläggande, förbud eller föreskrift. Förslaget har godtagils
av det slora flertalet remissinstanser men har mölt invändningar pä
arbetsgivarhåll. För egen del ser jag förslaget som en betydelsefull markering
av att man måsle se allvarligt pä överträdelser av del slag som det här gäller.
Sådana överträdelser bör i regel medföra kännbar påföljd. Ett siraffmaximum pä
fängelse ell år slår f, ö, helt i överensstämmelse med vad som föreskrivits
inom andra lagstiftnings-områden för jämförliga fall. Jag förordar följaktligen
att den föreslagna ändringen genomförs.

Utredningens
förslag om att ge tillsynsorganen möjlighet att när arbetsgivare underlåter att
vidla skyddsåtgärd låta verkställa åtgärden på den försumliges bekostnad syftar
främst lill att införa ytterligare ett påtryckningsmedel. Detta förslag har
avstyrkts av SAF och HAO, medan del tillstyrkts bl, a, av
arbetarskyddsstyrelsen. Enligt min mening bör en bestämmelse om Ivångsutförande
i enlighet med utredningens förslag skrivas in i arbetarskyddslagstiftningen.
Som utredningen anfört kan man räkna med all tvångsutförande bara behöver komma
till direkt användning i speciella situationer. Som slöd för
tillsynsmyndigheterna i vissa fall då svårigheter visar sig att åstadkomma
frivillig rättelse bör bestämmelsen vara av en viss betydelse. Liknande
bestämmelser om Ivångsutförande finns f.ö. i bl.a, miljöskyddslagen (1969:387),
livsmedelslagen (1971:511) och den nyligen antagna lagen om hälso- och
miljöfarliga varor.

Av stor
vikt är all tillsynsmyndigheternas beslut om ingripande för alt komma till
rätta med brister i arbetsmiljön kan fä verkan utan tidsutdräkt. Delta har
särskilt understrukits vid arbetsplatsremissen, Förhalning av fattade beslut t,
ex, genom onödigt överklagande mäste också kunna förebyggas. Jag förordar
därför all del i överensstämmelse med utredningens förslag införs möjlighet för
tillsynsorganen att förordna att beslul om ingripande skall gälla utan hinder
av att del inte vunnit laga kraft. Befogenheten bör inle vara begränsad till
särskilt allvarliga risksilualioner ulan bör i och för sig kunna utnyttjas i
alla situationer där det är angeläget alt fallat beslut följs med omedelbar
verkan. Det ankommer därvid på den tillämpande myndigheten att avgöra om
omständigheterna i det särskilda fallet fordrar interimistiskt förordnande
eller ej,

13 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 130

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 194

En strävan bör vara att i arbetarskyddshänseende så långt
möjligt jämställa verksamhet som bedrivs av staten med annan verksamhet. När
det gäller arbetarskyddslagstiftningens sanktionssystem finns fortfarande en
särreglering av statens arbetsgivaransvar. Den innebär att föreläggande eller
förbud eUer föreskrift om arbelslidsförläggningen inte kan tillgripas
beträffande statlig verksamhet, I stället får arbetarskyddsslyrelsen, om
missförhållande i skyddshänseende föreligger i sådan verksamhet, göra
framställning om behövliga skyddsåtgärder hos den myndighet som har
överinseende över verksamheten. Med hänsyn till de jämkningar som utredningen
förordat i straffbestämmelsernas utformning har utredningen föreslagit alt
denna särreglering för statens arbetsgivaransvar upphävs. Förslaget har vunnit
stöd under remissbehandUngen, Jag tillstyrker att del genomförs. Som
utredningen angett förutsätter förändringen en precisering i form av krav på
uppsåt eller oaktsamhet av villkoren för ansvar enligt arbetarskyddslagens
straffbestämmelser. Jag förordar att la'greglerna ändras ocksä i detta
hänseende.

Jag ansluter mig till utredningens förslag om att upphäva
de specieUa bestämmelserna om arbetsföreståndare i arbetarskyddslagstiftningen.
En hknande förändring skedde i arbetstidslagstiftningen i samband med tiUkomsten
av den nya allmänna arbetstidslagen (1970:103), Jag vill stryka under
utredningens uttalande alt förslaget inte minskar vikten av att i företag och
förvaltningar klargörs vem som i olika avseenden har ansvaret för att arbetarskyddslagsliftningens
bestämmelser följs.

Med avseende på besvärsföifarandet enligt arbetarskyddslagstiftningen
har utredningen föreslagit den förändringen, att talan mol
arbetarskydds-styrelsens beslut om sanktion i form av förbud, föreläggande
eller föreskrift enligt arbelarskyddslagen och skogsförläggningslagen (1963:
246) fortsättningsvis skall föras hos Kungl, Maj:t i stället för hos
kammarrätt. Förslaget har avstyrkts av kammarrätten i Göteborg men godtagits av
övriga remissinstanser. Jag anser att man i frågan om besvärsordningen måsle
fästa stor vikt vid formerna för behandlingen av ifrågavarande ärenden hos arbetarskyddsmyndighelerna.
Prövning hos yrkesinspektionen avses i fortsättningen väsentligen komma att ske
i en partssammansatt nämnd under yrkesinspektörens ordförandeskap. Arbetarskyddsstyrelsens
avgöranden av rältslillämpningsfrägor av principiell betydelse eller större
vikt beslutas fr.o.m. den I juli 1972 av verksstyrelsen, i vilken
representanter för arbetsmarknadspartema har beretts en stark ställning. Alt
låta arbetarskyddsfrågorna efter handläggning under dessa former gä till
prövning av allmän förvaltningsdomstol, eventuellt i två instanser med den
fördröjning av det slutliga avgörandet som kan uppstå därigenom, är enligt min
mening inte någon lämplig ordning. Man fär dessutom räkna med all ärenden som
gäller myndighetsingripanden på arbetarskyddsområdet inte sällan kommer att ha
stark anknytning till arbetarskyddsärenden av skilda slag som nu förs direkt
från arbetarskyddsstyrelsen till Kungl. Maj:t, Med hänsyn härtill vill jag
förorda all ändring sker i den gällande besvärsordningen i enlighet med
utredningsförslaget.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 195

10 Upprättade författningsförslag

I enlighet med del anförda har inom socialdepartementet
upprättats förslag till

1, lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1),

2,
lag om ändring
i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgifl,

3,
lag om ändring
i skogsförläggningslagen (1963:246),

4,
lag om
ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,

5,
lag om ändring
i allmänna arbetstidslagen (1970:103),

6,
lag om ändring
i lagen (1970:943) om arbetstid m, m. i husligt arbete,

7,
lag om ändring
i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas ä
fartyg,

8, kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612),

Lagförslaget under punkt 4 har upprättats i samråd med chefen för

justitiedepartementet. Vid upprättande av
kungörelseförslaget under punkt 8 har samråd skett med chefen för
civildepartementet.

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 196

11 Specialmotivering

Förslag om en hell ny lag pä arbetarskyddets område kan inle
läggas fram i detta sammanhang. Övervägandena i den allmänna motiveringen har i
stället kommit till författningsmässigt uttryck genom ändringar i och tillägg
till den gällande arbetarskyddslagen och därtill anslutande författningar,

11.1 Förslaget tiU lag om ändring i arbetarskyddslagen
(1949:1)

6§

Arbelarskyddslagen har enligt 1 § tillämpning på
verksamhet vari arbetstagare används till arbete för arbetsgivares räkning.
Vissa utvidgningar och inskränkningar i tillämpningsområdet anges i 26 §§,
Enligt denna paragraf skall lagen tillämpas i fråga om all verksamhet såvitt
angår de särskilda skyldigheter som avses i 45 och 46 §§ beträffande tekniska
anordningar och vissa arbetsställen,

1 avsnitt 9.4 har förordats bestämmelser om gemensamma
arbetsställen av innebörd att lagen på sådant arbetsställe i viss utsträckning
kan bh tillämplig även pä byggherre, arbetsgivare i förhållandel till andra än
dem som är sysselsatta hos honom, arbetstagare i förhållandet lill annan
arbetsgivare än den egna samt ensamföretagare. Genom den föreslagna ändringen i
paragrafen markeras denna utvidgning i lagens tillämpningsområde.

Paragrafen, som är ny, innehåller regler om samråd och
samverkan i arbetarskyddshänseende på gemensamt arbetsställe samt om huvudansvaret
för samordning av skyddsåtgärder på sådant arbetsställe.

Paragrafens första stycke upptar den grundläggande
bestämmelsen om skyldighet för arbetsgivarna all samråda och samverka
beträffande arbetarskyddet på gemensamt arbetsställe. Den huvudsakliga
innebörden av bestämmelsen har angetts i avsnitt 9,4, Det bör understrykas all
bestämmelsen inle inskränker varje arbetsgivares ansvar gentemot sina
anställda. Som förutsättning för tillämpning av regleringen har bl, a, angetts
att arbete bedrivs samtidigt pä samma arbetsställe, 1 anledning av vad som
anförts i ett remissyttrande bör framhållas att ordet samtidigt inte får tolkas
för snävt, ulan alt avsikten är att fånga in arbeten som har vissl samband i
lid och rum. Verksamheter som bedrivs på samma arbetsställe under en
sammanhängande arbetsperiod bör sålunda regelmässigt falla under
bestämmelserna om gemensamma arbetsställen, även om verksamheterna är något
olika fördelade under arbetsperioden,

I den allmänna motiveringen har föreslagits all
samordningsansvaret pä gemensamma arbetsställen för byggnadsverksamhet
primärt läggs på

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 197

byggherren och alt möjlighet öppnas för denne att överlåta
detla ansvar på viss arbetsgivare på arbetsstället. Bestämmelser härom har
upptagits i andra stycket. Lagtextens definition på byggherre som den som låter
uppföra byggnad eller anläggning ansluter lill begreppsbestämningarna i
gällande allmänna material- och arbetsbeskrivningar för byggnadsverksamhet (ByggAMA)
och vid tillämpningen bör man därför kunna utgå från redan utbUdad praxis. Den
föreslagna regleringen bygger pä alt möjligheten för byggherren alt överiåta
ansvaret kommer att utnyttjas i stor utsträckning. När huvudarbetsgivare kan urskUjas
på arbetsstället är del naturligt att denne kommer i fräga för att överta
samordningsansvaret. Det torde inte vara behövligt all fastlägga formerna för
all utse samordningsansvarig. Betydelsefullt är dock alt del för alla på
gemensamt arbetsställe klart framgår vem som har samordningsansvaret. Enligt
vad utredningen föreslagit bör det åvila den samordningsansvarige att sälla upp
anslag på arbetsstället med uppgift härom. Som utredningen avsett får en
bestämmelse i detta hänseende tas in i arbetarskyddskungörelsen efler beslut av
Kungl, Maj:t,

Tredje stycket i paragrafen upptar de bestämmelser som
förordats beträffande samordningsansvar på andra gemensamma arbetsställen än
byggarbetsplatser. En överenskommelse om ansvarsplaceringen skall naturligtvis
biträdas av samtliga arbetsgivare på arbetsstället. Även nytillkommande
arbetsgivare måsle vara införstådda med överenskommelse som kan ha träffats.
Någon generell rekommendation om vem samordningsansvaret bör vila på kan inle
ges. För vad som kan betraktas som fast driftställe är det i allmänhet naturligt
att lägga ansvaret på den som stadigvarande bedriver verksamhet där. Ledning
kan också i vissa fall hämtas ur begreppet huvudarbetsgivare. Möjlighet finns
alllid alt inhämta yrkesinspektionens uppfattning. För fall då överenskommelse
inte träffas har yrkesinspektionen enligt förslaget generell befogenhet att vid
behov ge föreskrift om alt samordningsansvar skall läggas pä någon av
arbetsgivarna.

Beträffande
den närmare innebörden av samordningsansvaret bör de synpunkter som utredningen
anfört och som i huvudsak redovisats i avsnitt 5.2,2 kunna vara vägledande.
Såväl med avseende pä byggarbetsplatser som andra gemensamma arbetsställen
föreskrivs i fjärde stycket skyldighet för arbetsgivare som inte har
huvudansvar för samordningen och för arbetstagare på arbetsstället att följa
anvisningar som den samordningsansvarige ger i denna sin egenskap. Bestämmelse
som ger yrkesinspektionen möjlighet att meddela föreskrifter för att behövlig
samordning skall uppnås har tagits in i 53 a § andra stycket. Sådana
föreskrifter aktualiseras om samordningsansvaret försummas eller om anvisningar
frän den samordningsansvarige inte följs. Yrkesinspektionens föreskrifter blir straffsanktionerade
enligt 63 §,

Som framgått av den allmänna motiveringen avses ensamföretagare
på gemensamt arbetsställe ha samma förpliktelser och skydd som andra som är
verksamma pä sådant arbetsställe, Detla har kommit till uttryck i femte
stycket,

14 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 130

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 198

Paragrafens regler blir av betydelse också för skyddet av
arbetstagare, som sysselsätts på arbetsställe över vUkel hans arbetsgivare inle
råder. Med avseende på sådana situationer föreslås dessutom i 53 a § särskild
befogenhet för yrkesinspektionen alt ingripa,

8a§

Paragrafen innehåller bestämmelserna om det särskilda anmälnrngs-och
granskningsförfarande, som enligt vad som anförts i avsnitt 9,3 fordras som
komplement till förhandsprövningen av arbetslokaler m, m. i
byggnadslovsärenden. Anmälningsskyldigheten omfattar enligt huvudregeln i
första stycket inte fall dä byggnadslovsplikt föreligger eller då anmälan
enligt 66 § byggnadsstadgan skall göras i samband med byggande för statens
eller landstingskommuns räkning, I dessa situationer avses den behövliga
arbetsmiljöprövningen ske i anslutning till byggnadsärendets behandling hos
byggnadsnämnd. För att möjliggöra en motsvarande förhandsprövning i andra fall
har arbetsgivare ålagts skyldighet att i övrigt göra anmälan till
yrkesinspektionen när arbetslokal skall tas i bruk för stadigvarande användning
i verksamhet på vilken arbetarskyddslagen är tillämplig. Med stadigvarande
användning avses enligt nuvarande lydelse av 9 § arbetarskyddskungörelsen
regelmässig användning under längre tid än sex niånader eller under
säsongarbete. En sädan definition torde kunna tillämpas i många fall. Som
utredningen påpekat finns dock situationer dä en fast tidsgräns leder till
omotiverad begränsning av anmälningsskyldigheten. Skäl alt underlåta anmälan
bör således inte anses föreligga t, ex, när en och samma verkstadsrörelse med
kortare tidsmellanrum flyttar mellan olika lokaler.

Anmälan skall därjämte ske i vissa särskUda situationer
som anges i paragrafens andra stycke. Regeln om anmälan när erforderlig arbetarskyddsprövning
inte kunnat ske i byggnadslovsärendet skall ses i samband med de föreslagna nya
bestämmelserna i 56 § 1 mom, byggnadsstadgan. Det är här fråga om fall då det
vid tiden för byggnadslovsprövningen är ovisst för vilket slags verksamhet
arbetslokalerna skall användas. Kravet på anmälan innan arbetslokal börjar
användas för annan verksamhet än tidigare innebär naturligtvis inte all varje
omdisponering av lokaler inom förelag eller förvaltning medför
anmälningsskyldighet. För sådan bör fordras att den avsedda verksamheten är
artskild från den som senast bedrivits i lokalen.

Som nämnts i den allmänna motiveringen förutsätts viss
begränsning i yrkesinspektionens skyldighet att besiktiga lokal innan den las i
anspråk. Besiktning bör sålunda kunna uppskjutas eller underlåtas, om det kan antas
all behov av granskning inte föreligger innan lokalen tas i brak. Som exempel
på fall dä besiktning inle är obetingat nödvändig kan nämnas alt
yrkesinspektionen anser att besiktning kan uppskjutas med hänsyn till den
kännedom om lokalen som yrkesinspektionen har. Även i fråga om besiklningsverksamheten
bör naturligtvis gälla att yrkesinspektionen måste göra prioriteringar bland
sina uppgifter med hänsyn till var

s. 199 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 199

risker är att vänta.

Bestämmelsen i tredje stycket gör det möjligt för Kungl, Maj:t
att bemyndiga arbetarskyddsslyrelsen alt med avseende på visst slag av
riskfylld verksamhet föreskriva särskild kontroll i form av obligatorisk
besiktning innan arbetslokal tas i bruk. Avsikten är att arbetarskyddsslyrelsen
skall kunna bestämma ifrågavarande slag av verksamhet genoin att ange t, ex,
att vissa anordningar, viss tillverkningsmetod eller vissa ämnen används däri.
Även verksamhet i arbetslokaler med viss belägenhet skall kunna omfattas av
föreskrift av delta slag. Bemyndigande för arbetarskyddsslyrelsen får som
utredningen föreslagit ges i arbetarskyddskungörelsen.

Försummelse av anmälningsskyldigheten enligt första eller
andra stycket medför påföljd i form av dagsböter enligt 64 § i den föreslagna
lydelsen. Bestämmelse om straff för överträdelse av föreskrift som meddelats
med stöd av tredje stycket föreslås i 63 §,

39 §

De föreslagna ändringarna i paragrafen är av väsentligen
redaktionell art. Enligt vad som utvecklats i den allmänna motiveringen
förordas att det befintliga systemet för samverken mellan arbetsgivare och
arbetstagare i skyddsfrågor byggs ut under tillvaratagande av möjligheterna
till ökat inflytande för arbetstagarna vid arbetsmiljöns utformning. Mot denna
bakgrund har påpekandet i paragrafens gällande lydelse om att samarbetet skall
ske under arbetsgivarens ledning fått utgå.

40 §

Första och andra styckena innehåller bestämmelser om
utseende av lokala skyddsombud. Enligt den föreslagna lydelsen skall
skyddsombud utses vid alla arbetsställen, där minst fem arbetstagare
regelbundet sysselsätts. Förbehåll görs sålunda inte längre för arbetsställen
där särskilda förhållanden råder, I huvudsaklig överensstämmelse med vad som
hittills gällt skall skyddsombud utses också vid arbetsställen med mindre antal
arbetstagare än fem om arbetsförhållandena fordrar det. Innebörden av andra
stycket, som gäller ordningen för utseende av skyddsombud, har i huvudsak angetts
i den allmänna motiveringen (avsnitt 9,2,2), Det torde kunna förutsättas att
lokal facklig organisations verksamhetsområde regelmässigt blir avgörande för
omfattningen av skyddsområdet för skyddsombud som organisationen utser.
Företrädesrätten för avlalsbunden organisation att utse skyddsombud kan därför
inte antas leda lill någon begränsning av möjligheterna att utse särskilt
skyddsombud för eventuell annan verksamhet på arbetsstället än som täcks av den
företrädesberättigade organisationens intresseområde.

Bestämmelser om mandattiden för skyddsombud bör tas in i
arbetarskyddskungörelsen. Vissa jämkningar bör samtidigt ske i kungörelsens
bestämmelser om skyldighet all lämna uppgifter lill yrkesinspeklio-

s. 200 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 200

nen beträffande skyddsombud.

I den allmänna motiveringen har förordats vidgade
möjligheter att utse regionala skyddsombud. Tredje stycket i paragrafen har
ändrats i enlighet härmed.

Prövning
av fråga om tillstånd att utse regionalt skyddsombud skall ske hos
yrkesinspektionen. Som förutsättning för sådant medgivande skall gälla att
skyddskommitté inte tillsatts på arbetsstället och alt förhållandena pä
arbetsstället påkallar att regionalt skyddsombud utses. Utgångspunkterna för
behovsprövningen har angetts i den allmänna motiveringen. Det är naturligtvis
lämpligt att samråd sker mellan de lokala partema innan ansökan om tillslånd
inges till yrkesinspektionen.

Medgivande
enligt tredje stycket skall kunna ges ål lokalavdelning av fackförbund eller av
annan organisation, som är att anse som huvudorganisation enligt lagen
(1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt. Detta innebär i praktiken ingen
skillnad gentemot nuläget.

Lokalt
skyddsombud skall också i fortsättningen kunna utses även om regionalt
skyddsombud tillsatts. De bestämmelser som kommer att ges i
arbetarskyddskungörelsen om mandattid och uppgiftsskyldighet i vissa avseenden
rörande skyddsombud skall tillämpas också beträffande regionalt skyddsombud.
Det är självfallet angelägel alt uppgiftsskyldigheten är fullgjord innan
regionalt skyddsombud besöker ett arbetsställe.

Det
regionala skyddsombudets skyddsområde på ett arbetsställe bör som hittills i
princip vara begränsat med hänsyn till verksamhetsområdet för den organisation
som utsett ombudet. Om i en verkstadsrörelse sysselsätts dels verkstadsarbetare
och dels konlorsanställda finns alltså möjlighet för båda gruppernas lokala
fackliga organisation att utse regionalt skyddsombud. Dessas skyddsområden blir
då verkstads- resp, kontorsavdelningen. Beträffande sådana fall då flera
fackliga organisationer som tillhör olika centrala organisationer är verksamma
bland samma personalkategorier och inom samma skyddsområde på ett arbetsstäUe,
bör del som utredningen ansett vara lämpligt att den organisation som har flest
medlemmar på arbetsstället väljer regionalt skyddsombud. Detta ombud arbetar
sedan inom arbetsstället utan avseende på organisationstillhörighet. Om det
åter på ett arbetsställe finns flera lokala organisationer, tillhörande samma
centrala organisation, är det lämpligt att dessa gemensamt utser det regionala
skyddsombudet för ett skyddsområde.

Medgivande som lämnats av arbelarskyddsstyrelsen enligt
tredje stycket i äldre lydelse bör vara gällande intill utgången av år 1974 men
ej därefter. En övergångsbestämmelse föreslås som klargör detla,

1 paragrafens
fjärde stycke har tagits upp en bestämmelse om huvudskyddsombud. Som
framhållits i den allmänna motiveringen avses regeln inte utesluta att i vissa
fall flera huvudskyddsombud utses pä ett arbetsställe. Har flera
huvudskyddsombud utsetts under den förutsättningen att ett av ombuden skall
fungera som talesman för de övriga blir endast denne att anse som
huvudskyddsombud i lagens mening.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 201

40 a §

Paragrafens första och andra stycke anger skyddsombudels
grundläggande uppgifter. Denna fråga har behandlats i avsnitt 9,2,2,

1 Iredje stycket fastslås ansvaret för att skyddsombud får
den utbildning som behövs för att ulföra uppgifterna som följer med uppdraget.
Bestämmelsen innebär att ansvaret skall ligga pä arbetsmarknadens parter
gemensamt. Frågan om särskilda åtgärder för att främja utbildningen av
skyddsombud har behandlats i avsnitt 9,5,

Bestämmelsen i fjärde stycket klargör att skyddsombud har
rätt att fullgöra sitt uppdrag under arbetstid och med bibehållen lön och andra
anställningsförmåner. Bestämmelsens innehåll har väsentligen behandlats i den
allmänna motiveringen. Tidsåtgången för uppdraget beror på en rad faktorer, som
växlar meUan olika branscher och arbetsställen, och det är inte möjhgt att göra
några generella uttalanden om vad som är behövlig tid. Utgångspunkter för bedömningen
bör bl, a, kunna vara skyddsområdets storlek och arbetets natur. Medan huvudskyddsombudssysslan
på ett stort företag kan vara en heltidsuppgift kan i andra fall ett
skyddsombud övervaka sill skyddsområde från sin egen arbetsplats eller annars under
arbetets gång, varvid han inte behöver någon särskild tid anslagen för
uppgifterna som skyddsombud, I allmänhet bör dock viss tid anslås under vilken
skyddsombudet kan ägna sig uteslutande åt att bevaka arbelsmiljöfrågor.
Överenskommelser bör kunna nås mellan partema om tidsåtgången. Frågor av delta
slag bör i vart fall kunna lösas sedan yrkesinspektionen gjort en bedömning. En
eventuell lönetvisl som har samband med lidsålgången får naturligtvis ytterst
avgöras domstolsvägen.

Paragrafens femte stycke ger skyddsombud rätt att la del
av handlingar och upplysningar som arbetsgivaren har tillgängliga och som är av
betydelse för skyddsombudets uppdrag. Den nuvarande mera begränsade bestämmelse
i ämnet som finns i 64 § arbetarskyddskungörelsen avser enbari vissa angivna
handlingar såsom inspeklionsbok, arbetsbok, minderårigförteckning, intyg över
föreskrivna besiktningar och provningar samt protokoU m, m. över
undersökningar av luftförhållandena på arbetsstället. Enligt
partsöverenskommelser finns dessutom rätt alt ta del av upprättad slalislik
över yrkesskadefall samt arbelshygienisk-tekniska och arbetsmedicinska
utredningar,' som är av väsentlig betydelse för förhållandena pä arbetsstället
och som avser ombudels skyddsområde. Dessa handlingar hör naturligtvis tiU dem
som omfattas av den föreslagna rällen. Denna går emellertid avsevärt därutöver
och kan därmed ge ökade möjligheter lill en meningsfylld insats från
skyddsombudels sida i olika sammanhang då arbetsmiljön planeras. Som utredningen
uttalat bör del vara värdefullt om kompletterande och vägledande bestämmelser
kan ges i partsöverenskonimelsernas form. Den berörda bestämmelsen i arbetarskyddskungörelsen
fär upphävas efler beslut av Kungl, Maj:t,

Utredningen har framhållit behovet av skyddsombudens
medverkan i brandförsvarsuppgifter som motiveras från arbetarskyddssynpunkt.
Med

s. 202 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 202

hänsyn härtill har utredningen föreslagit en bestämmelse i
brandstadgan (1962:91) som rekommenderar att skyddsombud deltar i brandsyn.
Liksom de remissinstanser som berört frågan delar jag utredningens uppfattning
att skyddsombud bör medverka i brandförsvarsfrågor med anknytning till
arbetarskyddet och jag har sålunda ingen erinran mol syftet med den föreslagna
regeln i brandstadgan. Inom civildepartementet pågår einellertid arbete med
inriktning på att till årets riksdag lägga fram proposition pä grundval av
räddningstjänstutredningens betänkande (SOU 1971:50) Räddningstjänst, I del
sammanhanget övervägs också vissa ytterligare ändringar i brandlagstiftningen
som har föreslagits i en särskild framställning frän statens brandinspektion.
Det är därför inte lämpligt att nu ta ställning till den föreslagna
kompletteringen av brandstadgan. Frågan får las upp under den fortsatta behandlingen
av ärendet om räddningstjänsten.

40 b §

Paragrafen upptar regler om skyddsombuds befogenhet att
ingripa genom att bestämma att vissl arbete skall avbrytas. De två situationer
som reglema lar sikte pä har behandlats i den aUmänna motiveringen,

I några remissyttranden har berörts omfattningen och
verkningarna av rällen att avbryta arbete, I anledning av vad LO anfört i delta
hänseende bör understrykas att de situationer som avses är fall dä faran för
liv eller hälsa är på en gäng omedelbar och allvarlig samtidigt som tidsmässigt
utrymme inle finns för att genast fä till stånd rättelse genom hänvändelse till
arbetsgivaren. Faran skall inte behöva vara livshotande utan risk för kroppsskada
skall räcka. Något krav på att skyddsombudet skall göra en närmare bedömning av
den befarade skadan är inte avsett. Det ligger i sakens natur att rätt att
avbryta arbete inte föreUgger när visst risktagande ingår som ett nödvändigt
led i arbetsuppgiften på grund av dennas beskaffenhet. Som exempel på sådana
fall har utredningen anfört brandmannens uppgifter i samband med eldsvåda. Det
kan förutsättas att en reglering av här angiven innebörd bara kommer att behöva
tillämpas undantagsvis, I fall då arbete avbrutits efter beslut av skyddsombud
bör situatioiien vad gäller arbetslagarnas rätt till lön m, m, i princip
bedömas på samrria sätt som om yrkesinspektionen gjort motsvarande ingripande.
Trakasseribestämmelserna i 42 § medför att arbetsgivare eller arbetstagare
inte fär hindra skyddsombud från alt utnyttja sin befogenhet att besluta om arbetsavbrott.

Bestämmelsen i tredje stycket har ansetts behövlig för att
ge skyddsombud garantier mot skadeståndsanspråk och ersättningsskyldighet pä grund
av beslut som denne fattal om att arbete skall avbrytas. Underlåtenhet av
skyddsombud att i farosituationer som avses i paragrafen begagna sig av rätten
att avbryta arbete får självfallet inte heUer föranleda skadeståndsansvar.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 203

41 §

De ändringar som föreslagits i paragrafen har behandlats i
avsnitt 9.2,3. Där har ocksä framhållits alt företagsnämnd eller annat Uknande
organ under vissa förutsättningar skall kunna fungera som skyddskommitté.
Bestämmelserna lägger inte heller hinder i vägen för all dela in ett större
arbetsställe i skyddsområden och tillsätta en skyddskommitté för varje område.
Möjligheten att inrätta central skyddskommitté eller motsvarande organ står
också öppen. Delegation av vissa uppgifter från skyddskommUté lill utskott,
nämnder eller arbetsgrupper m. m. skall kunna ske. Kontakterna mellan
skyddskommittén och andra organ får dock inle eftersättas.

Vissa
bestämmelser om skyddskommitténs sammansättning avses bli upptagna i
arbetarskyddskungörelsen. Utredningens förslag fär läggas till grund för Kungl,
Maj:ts beslut i delta hänseende.

41 a§

Paragrafen anger skyddskommitténs grundläggande uppgifter.
Dessa har i huvudsak behandlats i den allmänna motiveringen. Beträffande
skyddskommitténs befallning med företagshälsovården bör tillfogas att del är
den förebyggande verksamheten inom företagshälsovården som kommitténs
verksamhet bör inriktas på. Där förelagshälsovården är organiserad i form av företagshälsovårdscentral
gemensam för flera företag eller förvaltningar är skyddskommittén på
motsvarande sätt som vid inbyggd förelagshälsovård samrådsorgan för planering
och inriktning av den del av verksamheten som gäller del egna företagels eller
den egna förvaltningens behov.

Reglema om
handläggningsordningen i skyddskommittén bör införas i arbetarskyddskungörelsen
i enlighet med vad utredningen föreslagit. Som utredningen funnit kan vissa
frågor som kommer upp i skyddskommittén falla utom ramen för arbetarskyddslagstiftningen
och blir därmed undandragna avgörande av tiUsynsorgan, Detla får beaktas vid
kungörelsebestämmelsernas utformning. De bestämmelser som finns i 65 § andra
stycket kungörelsen beträffande skyddskommitténs uppgifter bör utgå.

Under
remissbehandlingen har TCO uttryckt önskemål om en bestämmelse som hindrar
arbetsgivaren alt vidta åtgärder i strid mot arbetstagarnas uppfattning när
fråga hänskjutits lill yrkesinspektionen. Som utredningen framhållit måsle det
ligga i arbetsgivarens intresse all inle föregripa yrkesinspektionens
ställningstagande. Skulle likväl något sådant fall uppkomma finns det inte
anledning all anta att yrkesinspektionen skulle känna sig bunden av
arbetsgivarens åtgärd när ställning skall tas till den hänskjulna frågan.
Yrkesinspektionen har också de möjligheter som behövs för alt ingripa om en
sådan åtgärd innebär avsteg från lagstiftningens krav. Erfarenheterna av den
nya handläggningsordningens tillämpning fär visa om särskilda bestämmelser
behövs och det kan förutsättas att utredningen har uppmärksamheten riktad på
denna fräga under sitt fortsatta arbete.

s. 204 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 204

42 §

Paragrafen syftar till att ge skyddsombud skydd mot
trakasseri som har samband med skyddsombudsuppdragel. Som nämnts i avsnitt
9,2,2 föranleder den föreslagna utvidgningen av skyddsombudens uppgifter och
befogenheter att paragrafen får ett delvis nytt innehåll. Med hänsyn lill
paragrafens lydelse sker denna anpassning av Irakasseriskyddet automatiskt i
och med att nya uppgifter anförtros skyddsombuden. Olika tolkningsfrågor kan
naturligtvis uppstå att lösa vid tillämpningen. Det är dock knappast möjUgt alt
här ge några bestämda anvisningar för hur sädana spörsmål skall avgöras i de
skiftande situationer som är tänkbara.

De bestämmelser som tillfogats i fjärde och femte styckena
har i huvudsak motiverats i avsnitt 9,2,2. Genom bestämmelserna säkerställs det
skydd som åsyftas med paragrafens nuvarande regler. Vid tvist om uppsägning
skett med anledning av skyddsombudsuppdragel eller haft annan orsak får
skyddsombudet, oavsett att uppsägningstiden kan ha gått ut, kvarstå i
anställningen tills frågan hunnit avgöras i vederbörlig ordning. En motsvarande
rätt all t, v, vara bibehållen vid sina tidigare arbetsförhållanden resp,
anställningsvillkor skall gälla om tvisten angår sambandet mellan förändringar
i någol av dessa hänseenden och skyddsombudsuppdraget.

Talan vid domstol pä grund av den förevarande paragrafen
skall enligt

43 § vara
väckt inom sex månader frän avslutandet av den åtgärd saken

gäller, Detla innebär att begäran om förhandUng meUan parterna i

tvistefråga som här avses bör vara väckt i sådan tid att sexmånadersfristen

inte försitts, I vart fall mäste anses att rätlen att t, v, kvarstå i

anställningen eller att t, v, behäUa tidigare arbetsförhållanden eller

anställningsvillkor inte skall kunna göras gällande, om vid sexmånaders-

tidens utgång förhandling inte begärts och frågan då inte heller

hänskjutits till skiljenämnd eller tagits upp vid domstol. Del kan

emellertid inte vara rimligt att skyddsombud, som uppenbart saknar fog

för påstående om samband mellan skyddsombudsuppdraget och upp

sägning eller annan åtgärd som kan vara aktuell, skaU kunna utnyttja

rätten enligt del föreslagna fjärde stycket liU att under avsevärd tid

kvarstå i anställningen eUer behålla tidigare arbetsförhållanden eller

anställningsvillkor. Med hänsyn härtill har tillfogals en bestämmelse som

gör del möjligt för domstol att på yrkande av arbetsgivaren förordna att

rätten enhgt fjärde stycket inte skall bestå. Det bör emellertid

understrykas att förordnande inte är avsett alt meddelas annat än i klara

fall.

Om skyddsombud faktiskt skilts från sin anstäUning genom
avskedande eller anställningen upphört på grund av att uppsägningstiden gäll ul
bör del i visst fall vara möjligt för skyddsombudet all ulan längre tids väntan
få återgå till arbetet. Den situation som avses är dä skyddsombudet inle ulan
fog gör gällande att han skilts från anställningen på grund av sitt uppdrag. I
femte stycket har med hänsyn härtill intagits en bestämmelse som ger domstolen
möjlighet att, när talan väckts med yrkande om anställningsförhållandets
fortsatta bestånd på grund av ogiltighets-

s. 205 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 205

regeln i tredje stycket, förordna att skyddsombudet skall
få återgå i arbetet. Förordnande skall längst kunna avse tiden intill dess laga
kraft ägande dom eller beslut föreligger. Under den tid förordnande gäller
skall skyddsombudet ha rätt att åtnjuta sina tidigare arbetsförhållanden och
anställningsvillkor.

Under remissbehandlingen har ifrågasatts om det inle
alltid bör ankomma på arbetsgivaren att - sedan skyddsombud gett uttryck för
sin uppfattning att arbetsgivarens ifrågavarande åtgärd innebär trakasseri
-begära förhandling och väcka talan inom tid som sägs i 43 §, Någon regel av
denna innebörd lorde inte kunna uppställas, MöjUgheten att påkalla förhandling
och väcka talan måste stä öppen för säväl arbetsgivare som skyddsombud och vem
som utnyttjar denna får bh beroende på omständigheterna i del särskilda fallet.
Bevisbördefrågornas lösning i t, ex, en tvist, som gäller frågan om en
arbetstagare skilts från sin anställning på grund av sin verksamhet som
skyddsombud, synes inle vara beroende av vem som intar stäUning av kärande i
målet,

EnUgt 6§ lagen (1971:202) om vissa åtgärder för alt främja
sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden har
bestämmelserna i 42 § motsvarande tillämpning pä den som av
arbetstagarorganisation utsetts all företräda organisationen i frågor enligt
lagen. Efter samråd med chefen för inrikesdepartementet förordar jag att det
utökade anställningsskyddet enhgt fjärde och femte styckena kommer också nämnda
företrädare lill del. Hänvisningen i 1971 års lag slår därför kvar oförändrad,

47 §

I avsnitt 9,7 har förordats en omorganisation av
yrkesinspektionen som bl, a, innebär alt en yrkesinspektionsnämnd inrättas som
i princip beslutande organ när del gäller regional tillsyn över efterlevnaden
av arbetarskyddslagstiftningen. Paragrafens lydelse har ändrats med hänsyn
härtill. Frågan om beslutsbefogenheterna inom yrkesinspektionen får regleras
närmare genom bestämmelser i instruktionen för yrkesinspektionen.

48 §

Frågor kring den kommunala tillsynen har behandlats i
avsnitt 9.7, Som framhåUits där bör det ses som ett åliggande för kommunen som sädan
att utse kommunala tillsynsmän med behövlig kompetens att biträda
yrkesinspektionen i arbetarskyddslillsynen. Inför valet av kommunal
tillsynsman är det av värde alt samråd i lämpUg form sker med
yrkesinspektionen. Paragrafens första stycke har getts ny lydelse i enlighet
härmed.

Nuvarande regler om skyldighet för lUlsyningsman för den
allmänna hälsovården att vara kommunal tillsynsman om han förordnas därtill och
om kommunal tillsynsmans rätt tiU ersätining för uppdraget har slopats som en
följd av ståndpunkten att den kommunala tillsynen skall utövas av tjänsteman, i
regel hälsovårdsinspektör, som är anstäUd hos 15 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 130

s. 206 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 206

kommunen. För hälsovårdsinspektör eUer motsvarande
tjänsteman bör tillsynsuppgiflerna kunna betraktas som åligganden som hör till
tjänsten. I den män annan i kommunen anställd tjänsteman åtar sig alt pä deltid
fullgöra tillsynen bör ersättningsfrågan kunna lösas genom överenskommelse i
varje särskilt fall.

Hittillsvarande
system med årsredogörelser lill yrkesinspektionen för den kommunala tillsynens
utövande frän varje särskild kommunal tillsynsman har mte fungerat tillfredsstäUande,
Ofta har rapporter inte avlämnats och de rapporter som inkommit har ej sällan
varit ofuUslän-diga. Dessa brister bör undanröjas. Samtidigt bör man se till
att i kommuner med flera kommunala tillsynsmän en gemensam rapportering kommer
till stånd som avser hela den kommunala tillsynen i kommunen. Detta kan ske om
skyldigheten att avge årsredogörelsen läggs på kommunen. En sådan ordning bör
ge såväl yrkesinspektionen som kommunen möjligheter till förbättrad överblick
och kontroll över tillsynsverksamheten. Dessutom uppnäs viss lättnad i
yrkesinspektionens expeditionsgöromål genom att antalet rapporter minskar, Pä
grund härav har i andra stycket upptagits en bestämmelse om skyldighet för
kommun att årligen lämna redogörelse till yrkesinspektionen om den kommunala tUlsynens
utövande.

49 §

Förslaget i avsnitt 9.7 om att skyldigheten att utse
kommunal tillsynsman skall åvila kommunen innebär att också ansvaret enligt denna
paragraf för all åtgärder vidtas om tillsynsman inte fullgör sina åUgganden bör
läggas på kommunen. Paragrafen har ändrats i överensstämmelse härmed.

Det kan
förutsättas att kommunerna utan undantag utser kommunala tillsynsmän och att de
även i övrigt kan ombesörja vad på dem ankommer för den kommunala tillsynens
fullgörande. Något behov av en regel som ger länsstyrelsen rätt all uppdra den
kommunala tillsynens utövande åt särskilt förordnad tillsynsman föreligger
därför inle. Andra stycket i paragrafen har följaktligen fåll utgå,

50 §

Paragrafen har tillförts en allmän bestämmelse om
handräckning av poUsmyndighet, Bestämmelsen har motsvarighet i bl, a,
livsmedelslagen, PoUsmyndighetens skyldighet att lämna tillsynsorgan
upplysningar och biträde enligt 52 § i gällande lydelse innefattas i den
föreslagna bestämmelsen om handräckning. Enligt nuvarande 53 § andra stycket
kan tillsynsmyndighet vid synnerlig fara för arbetstagares liv eller hälsa låta
polismyndighet vidta behövliga åtgärder på arbetsgivarens bekostnad för att
säkerställa meddelat förbud. Möjligheten all säkerställa förbud genom
polismyndighets försorg bör emellertid inte vara begränsad lill fall när
synnerlig fara föreligger utan bör gälla generellt. Detta ligger också i den
föreslagna handräckningsbeslämmelsen. De nämnda reglerna i 52 § och 53 § andra
stycket kan därmed upphävas.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 207

51 §

Frågan om tystnadspUkt för skyddsombud, ledamot av
skyddskommitté och styrelseledamot i lokal facklig organisation har behandlats
i avsnitt 9,2,3, Ändringar i paragrafen har skett i enUghet med vad som sagts
där, 1 anslutning härlUl bör framhållas att en redaktionell ändring vidtagits i
68 § som gäller påföljd för brott mol lystnadsplikten. Därigenom markeras att
straff för överträdelse förutsätter att denna skett med uppsåt eller av oaktsamhet.
Påföljd skall således inte drabba t, ex, skyddsombud som sprider en uppgift som
omfattas av tystnadsplikten, om han inte insett eUer bort inse att uppgiften
var av denna natur.

Även i övrigt har jämkningar vidtagits i paragrafen.
Tystnadsplikten kommer därmed att omfatta alla som på något sätt deltar i
tillsynsverksamheten, antingen de är anstäUda eller har särskilt uppdrag eller
medverkar på annat sätl. För dem som omfattas av paragrafen i dess nuvarande
lydelse innebär ändringarna att tystnadsplikten vidgas till att gälla också
enskilds personUga förhållanden och förhåUanden av betydelse för landets
försvar.

52 §

Paragrafen har i enlighet med utredningens förslag getts
ett betydligt vidgat innehåll. Anmälan skall enligt den nya lydelsen ske till tiUsynsorgan
yrkesinspektionen eller arbelarskyddsstyrelsen i situationer då läkare i
sin verksamhet fär kännedom om sjukdom som kan ha samband med arbete. Någon
begränsning lill viss eller vissa kategorier av läkare har inle skett.
Bestämmelsen syftar till att förbättra arbetarskyddsmyndighelernas
informationsunderlag beträffande uppkomsten av hälsorisker i arbetslivet.
Efter sammanställning och bearbetning av inkomna anmälningar bör kunna
utvinnas betydelsefuUa upplysningar i delta hänseende. Syftet med
anmälningsskyldigheten måste kunna nås utan alt de sekrelesshänsyn som hgger
bakom bestämmelserna om tystnadspUkt i aUmänna läkarinslruktionen (1963: 341)
träds för nära. Det bör ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att i samråd med
socialstyrelsen meddela närmare anvisningar om former m,m, för
anmälningsskyldighetens fullgörande. Anmärkas bör alt tystnadsplikten för dem
som medverkar i tillsynen vidgas enligt 51 § i föreslagen lydelse tiU alt gälla
ocksä enskilds personliga förhållanden.

Också skyldigheten enligt denna paragraf all lämna
tillsynsorganen upplysningar och biträde har vidgats till att gälla alla
läkare. Det Ugger i sakens natur att skyldighet för läkare som ej är i allmän
tjänst att lämna upplysningar och biträde åt tillsynsmyndighet närmast kan
komma att beröra företagsläkare.

Paragrafen har vidare jämkats med hänsyn lill alt skolråd
och skolstyrelse numera enligt skollagen (1962:319) motsvaras av skolstyrelsen.
Polismyndighets åligganden enligt paragrafens gällande lydelse täcks av den
föreslagna bestämmelsen i 50 § fjärde stycket.

s. 208 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 208

53 §

Den viktigaste sakliga ändringen i paragrafen är att
möjlighet införts för tillsynsorgan att förena föreläggande eller förbud med
vite. Frågan har behandlats i avsnitt 9,8, Bestämmelsen om vitesförfarandet har
tagils upp i andra stycket. Där har ocksä, i överensstämmelse med vad som
anförts i den aUmänna motiveringen, skrivits in en ny regel om möjlighet för
tillsynsmyndighet att förordna om rättelse på arbetsgivarens bekostnad.

Tvångsmedel enligt 53 § kan med hänsyn rill första
styckets gäUande lydelse bara användas då missförhållande inte innebär
överträdelse av någon särskUd straffbelagd föreskrift. Denna begränsning har
slopats. Detta har främst betydelse pä så sätt att det blir möjligt att meddela
förbud mot viss verksamhet även om det förhållande som föranleder förbudet
omfattas av direkt straffbestämmelse. Genom ändringama i första stycket bortfaller
vidare nuvarande hinder mot alt använda förbudsförfarande i fråga om
personalrum.

När arbetsgivare meddelas förbud eller föreläggande
avseende användandet av en anordning e. d. i befintiigl skick måsle
ingripandet anses omfatta varje användning av anordningen som sker vid
arbetsställe där arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning. Gäller
föreläggande eller förbud hel anläggning som vid ingripandet drevs med anstäUd
arbetskraft bör påbudet avse också sådant arbete vid anläggningen som utförs av
arbetsgivaren hell ensam. Följden blir annars all förbudet eller föreläggandet
inte kan säkerställas genom polismyndighetens försorg. En uttrycklig
bestämmelse härom har tagits in i första stycket.

I den föreslagna lydelsen av första stycket anges inte att
tillsynsmyndighets framställning skall vara skriftlig eher att myndigheten i
allmänhet skall utsätta skälig tid, inom vilken den behövliga åtgärden skall
vidtas eller efter vilken meddelat förbud gäUer. Sådant förfarande skall på
grand av allmänna regler .tillämpas även om särskUd föreskrift inte finns. Vad
som sägs i nuvarande första stycket om yttrande från part innan förbud eller
föreläggande meddelas har utgått med hänsyn lill att förvaltningslagen (1971:290)
innehåller bestämmelser i ämnet.

Nuvarande bestämmelser i andra stycket har slopats med
hänsyn bl, a, till att tillsynsmyndighet enligt förslagets 70 § skall ha en
allmän befogenhet att meddela beslut som gäller omedelbart. Som anförts under
50 § läcks den gällande regeln om åtgärder genom polismyndighets försorg av den
där införda handräckningsbestämmelsen.

Genom ändringen i tredje stycket ges tillsynsmyndighet
befogenhet att meddela förbud mol upplåtelse av lokal för visst slag av arbete
eller ändamål. Det har ansetts nödvändigt att vidga förbudsmöjligheten så att
upplåtelse inle sker under oförändrade förhållanden till annan arbetsgivare
eller till ensamföretagare som bedriver verksamhet av samma slag som förbudet
avser.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 209

53 a §

De frågor som paragrafen gäller har behandlats i avsnitt
9.5 om gemensamma arbelssläUen samt i förevarande avsnitt under 7 a §. Första
stycket ger yrkesinspektionen möjligheter att vid missförhållande i
skyddshänseende ingripa mot den som råder över arbetsstället, även om missförhållandet
anknyter tUl arbete som utförs av arbetstagare som inte är anställd hos denne.
Bestämmelsen riktar sig uttryckligen mot den som råder över visst arbetsställe.
Härav torde framgå att avsikten är alt fastlägga ett ansvar för arbetsgivare eUer
ensamföretagare, som disponerar över ett arbetsställe, men inte att reglera
ansvaret för ägare eller nyttjanderättshavare tUl fastighet. Ingripande sker i
samma ordning som enligt 53 §, vilket bl. a. innebär att föreläggande eller
förbud också i dessa fall kan förenas med vite.

Som ett
annat led i regleringen beträffande gemensamma arbetsställen har förordats att
yrkesinspektionen skaU kunna meddela föreskrifter för att åstadkomma samordning
av skyddsåtgärder på byggarbetsplatser eller pä andra gemensamma arbetsställen.
Bestämmelsen härom har tagils upp i andra stycket. Med slöd härav skaU
föreskrifter kunna ges om den samordningsansvarige försummar sina skyldigheter eUer
om arbetsgivare, ensamföretagare eUer arbetstagare pä del gemensamma arbetsstället
inte följer den samordningsansvariges anvisningar. Överträdelse av sådan
föreskrift blir straffbelagd enligt 63 §.

59 §

De ändringar som föreslagits i tredje stycket innebär att
också yrkesinspektionen skall kunna meddela föreläggande vid vite i avsedda
fall och att beloppsgränsen för vitet slopats. Viss jämkning har gjorts i
kostnadsregeln i fjärde stycket. Övriga ändringar i paragrafen är av
redaktionell art.

60 §

Motiven för all paragrafen föreslås upphävd har anförts i
avsnitt 9,8. Att paragrafens särreglering beträffande statens arbetsgivaransvar
slopas innebär dock inte något avsteg från den allmänna princip som kommit till
uttryck inom olika lagstiftningsområden och som innebär att staten inte kan
föreläggas vite. Föreläggande eller förbud som riktas mol statlig myndighet bör
därför inle förenas med vite.

62 §

Straffbestämmelserna i 6268 §§ har genomgående
kompletterats genom att subjektivt rekvisit angetts. Uppsåt eller oaktsamhet
skall i regel fordras för alt straffansvar skall inträda.

s. 210 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 210

63 §

Straffmaximum enligt paragrafen har höjts av skäl som
anförts i avsnitt 9,8, Under straffbestämmelsen i föreslagen lydelse inbegrips
också överträdelse av föreläggande, förbud eller föreskrift enligt 53 a § samt
brott mot föreskrift som meddelats med stöd av 8 a § tredje stycket,

1 andra stycket har upptagits en undantagsregel för att
undvika att straff utdöms i fall när föreläggande eller förbud kombinerats med
vite,

64 §

Paragrafen har utvidgats rill att avse också anmälningsskyldigheten
för arbetsgivare enligt 8 a §, Straffet för försummelse av anmälningsskyldighet
har ändrats till dagsböter. Övriga ändringar i paragrafen är av väsentligen
redaktionell art,

65 och 66 §§

Ändringama i paragraferna är i huvudsak av redaktionell
natur,

67 §

Straffet för arbetstagare som tar bort eller försätter ur
bruk skyddsanordning har ändrats till dagsböter. Bestämmelsen att anmälan av
yrkesinspektör krävs för åtal har utgått med hänsyn bl, a, rill de önskemål
härom från yrkesinspektörshåll som utredningen redovisat,

68 §

Paragrafen har jämkats med ledning av motsvarande
bestämmelser i jämförlig lagstiftning,

69 §

Paragrafen har fått utgå med hänsyn Ull innehållet i 25
kap, 6 och 8 §§ brottsbalken,

70 §

Nuvarande bestämmelser om arbetsföreståndare har utgått i
enlighet med vad som anförts i avsnitt 9,8, Beslut som fallats inom företag
eller förvaltning beträffande placeringen av ansvaret enligt arbetarskyddslagstiftningen
påverkas inte av att bestämmelserna upphävs. Framdeles blir det lika angeläget
som nu alt förhållandena beträffande arbetarskydds-ansvaret klargörs,

I paragrafen har tagits in en bestämmelse som ger
arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen befogenhet att vid meddelande av
beslut förordna att detta skall gälla utan hinder av att beslutet inte vunnit
laga kraft. Frågan har berörts i den aUmänna motiveringen.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 211

73 §

I avsnitt 9.8 har förordats en ändring av besvärsordningen
när det gäller talan mol arbetarskyddsstyrelsens beslut rörande förbud, föreläggande
eller föreskrift enligt arbetarskyddslagstiftningen. Paragrafen har ändrats i
enlighet härmed. Dessutom har jämkning vidtagits med hänsyn tiU att 49 § andra
stycket och 70 § utgått i förslaget.

11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:282) om
arbetarskyddsavgift

2 §

Ändringen i paragrafen är föranledd av förslaget i avsnitt
9,6 om all staien skall bidra lill arbetarskyddsfonden genom arbetarskyddsavgifl
enligt motsvarande regler som gäller för andra arbetsgivare. Ändringen innebär
att staien är att betrakta som arbetsgivare enligt lagen om
arbetarskyddsavgift, oavsett att staten enligt 3 § kungörelsen (1954:670) med
särskilda bestämmelser om tillämpning av lagen om yrkesskadeförsäkring å
arbetstagare i statens tjänst inte erlägger någon avgift till den obligatoriska
yrkesskadeförsäkringen.

3§ ' .

Höjningen av arbelarskyddsavgiften har motiverats i
avsnitt 9.6.

4 §

I avsnitt 9,6 har föreslagils en utvidgning av
arbetarskyddsfondens uppgifter i olika hänseenden. Med hänsyn lill de nya
ändamål för vilka fondmedel skall kunna disponeras föreslås vissa tillägg i
paragrafen, 1 den föreslagna lydelsen återspeglas också den ändring i
fördelningen av arbetarskyddsavgiften som förordals i den allmänna
motiveringen. Vidare har jämkning skett med hänsyn lill att arbetsmedicinska
institutet uppgått i arbetarskyddsstyrelsen.

Övergångsbestämmelse

1 avsnitt 9,6 har föreslagits att viss del av medel som
tillförs arbetarskyddsfonden genom arbetarskyddsavgift för är 1974 skall kunna
disponeras för utbildning som facklig huvudorganisation av arbetstagare
anordnat i anledning av lagen (1972:829) om styrelserepresenlation för de
anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Förslagets genomförande
fordrar en uttrycklig lagregel. En sådan har tillförts lagförslaget som en
övergångsbestämmelse. Som facklig huvudorganisation kommer i delta sammanhang
främst LO, TCO eller SACO i fråga. Även fackförbund räknas emellertid dit, I
första hand bör bidrag utgå för utbildning av arbetstagare som utsetts till
ledamot i företags styrelse med

s. 212 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 212

stöd av lagen. Även i vissa andra fall bör bidrag kunna
utgå. Här åsyftas bl, a, det fall all arbetstagare efter överenskommelse mellan
företaget och de fackliga organisationerna eller efter dispens av
dispensnämnden för arbetstagarrepresentation adjungerats i styrelsen. Också när
företag har beslutat att lagen skall tillämpas trots att antalet anställda är
mindre än 100 bör bidrag kunna utgå.

11.3 Förslaget till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan
(1959:612)

54 §

I den allmänna motiveringen, avsnitt 9,3, har föreslagits
all yrkesinspektionen skall ges ökade möjligheter tiU bevakning av arbetsmiljösynpunkter
i fall då befrielse söks med stöd av 3 mom, i denna paragraf från byggnadslovsplikten
beträffande industriområde. Som villkor för dispens har därför uppställts att
tillstyrkan skall föreligga ocksä från yrkesinspektionen,

55 §

Enligt vad som utvecklats i avsnitt 9,3 skall i
byggnadslovsärende som avser arbetslokaler eller personalrum regelmässigt ske
en prövning av byggnadsföretaget från arbetarskyddssynpunkl. För alt denna
prövning skall kunna bli tillfredsställande fordras till en börian ell
gransknings-undertag som ger närmare upplysning om den verksamhet som skaU
bedrivas i de avsedda lokalerna. En bestämmelse föreslås därför som ålägger
sökanden i byggnadslovsärendet att såvitt möjligt foga behövlig beskrivning av
den tUlämnade verksamheten till ansökningshandlingarna. Den reservation som
inryms i orden "såvitt möjligt" åsyftar endast de fall där det på
byggnadslovsstadiet ännu inte är känt vUket slags verksamhet som skall bedrivas
i lokalerna. Som framgår av bestämmelsens lydelse gäller skyldigheten att inge
beskrivning inte när arbetslokalen skaU användas enbari av ensamföretagare. De
närmare föreskrifter som kan behövas rörande innehållet i beskrivning som här
avses får meddelas av statens planverk efter samråd med arbetarskyddsslyrelsen.

För att underlag för arbelsmiljöprövning skaU föreligga
har vidare ansetts böra fordras att utlåtande från yrkesinspektionen aUtid
företes i byggnadslovsärenden, som avser arbetslokaler eller personalrum för
verksamhet vari arbetstagare skall sysselsättas. Bestämmelse som ålägger
byggnadslovssökanden denna skyldighet föreslås inlagen i denna paragraf.
Fullgörs inte skyldigheten kan ansökningen avvisas av byggnadsnämnden, 1 vissa faU,
t. ex. när preciserade föreskrifter finns beträffande det slag av lokaler, för
vilka byggnadslov söks, bör yrkesinspektionens utlåtande kunna begränsas till
att gälla frågan om arbetstagarsidans hörande. Detta bör också kunna ske när
andra myndigheter än tillsynsorgan inom arbetarskyddet utfört
ritningsgranskning och därvid haft att beakta även arbetarskyddssynpunkter.
Central granskning av byggnadsritningar sker

s. 213 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 213

f. n. i viss utsträckning hos arbetarskyddsslyrelsen och
denna ordning kan självfallet vara praktisk bl. a, när det gäller prototyper
och standardanläggningar.

Bestämmelserna om utlåtande från yrkesinspektionen och om
beskrivning över avsedd verksamhet har sammanförts i ett nytt 4 mom,

56 §

Genom tillägg i 1 mom, första stycket har markerats alt
byggnadsnämnd vid avgörande av byggnadslovsärende skall se till att
byggnadsföretaget inle strider mol arbetarskyddsförfaltningarna.

Enligt vad som framhåUits i den allmänna motiveringen
skall som förutsättning för bevUjande av byggnadslov för byggnadsföretag med
arbetslokaler i princip gälla, att utlåtande från yrkesinspektionen som avses i
förslagets 55 § 4 mom, skall ge upplysning om att skyddsombud, skyddskommitté eUer
organisation som företräder arbetslagarna fått tUlfälle all yttra sig över
byggnadsföretaget. Bestämmelsen härom har tagits in i 1 mom, andra
stycket,,Undantag från denna huvudregel måsle dock göras för faU då del på byggnadslovsstadiel
inte är känt för vilket slag av verksamhet de arbetslokaler som ingår i
byggnadsförelaget skall användas. Byggnader för administration, hantverk eller
industri uppförs ibland för uthyrning till olika förelag. Del kan då hända all
vare sig hyresgäster eller den närmare inriktningen av de verksamheter som
skall bedrivas i byggnaden kan bestämmas förrän byggnaden är uppförd. Den
arbetsmiljömässiga granskningen i byggnadslovsärendet kan i sådana, fall inte
bli fullständig. Den slutliga prövningen från arbetarskyddssynpunkt skall
enligt förslaget då ske i samband med anmälan innan lokalerna las i bruk. Den
undantagsregel som upptagits i 1 mom. andra stycket gäller dessa situationer.

När i de undanlagsbetonade fallen byggnadslov meddelas
utan all erforderlig prövning frän arbetarskyddssynpunkt kommit till stånd
föreligger enligt den föreslagna nya 8 a § i arbetarskyddslagen skyldighet alt
göra anmälan när arbetslokalerna skall tas i bruk. För att full klarhet om
anmälningsskyldigheten skall föreligga har i den allmänna motiveringen
förordats all beslut om byggnadslov i dessa fall skall uppta en erinran om
denna skyldighet. Föreskriften om att sådan erinran skall göras har förts in i
1 mom. Iredje stycket. Försummelse av anmälningsskyldigheten är straffbelagd
enligt 64 § arbetarskyddslagen i föreslagen lydelse.

64 §

1 paragrafen har införts de i avsnitt 9,3 förordade
bestämmelserna som rör yrkesinspektionens medverkan vid slutbesiktning. Genom
ett nytt fjärde stycke i 1 mom. har föreskrivits alt slutbesiktning beträffande
byggnadsföretag som avser arbetslokal eller personalrum inte får underlåtas om
yrkesinspektionen begär sådan besiktning, och i ett nytt

s. 214 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:130 214

4 mom. har föreskrivits att yrkesinspektionen skall kallas
till slutbesiktning. Vissa synpunkter angående omfattningen av
yrkesinspektionens medverkan vid slutbesiktning har getts i den allmänna
motiveringen.

66 §

För statliga och landstingskommunala byggnader - för vilka
byggnads-lovsplikl inte föreligger gäller enligt paragrafen alt anmälan skall
göras till byggnadsnämnd innan byggnaden påbörjas. Med hänsyn till behovet av
alt öka yrkesinspektionens kontrollmöjligheter har i avsnitt 9,3 förordals en
särskild föreskrift om skyldighet för byggnadsnämnd att underrätta
yrkesinspektionen om anmälan enligt paragrafen som avser arbetslokal eller
personalrum. Bestämmelse härom har införts i ell nytt fjärde stycke. Rällen för
yrkesinspektionen att begära slutbesiktning enligt förslagets 64 § 1 mom. omfattar
i princip också statligt och landslingskommunalt byggande,

I fall dä anmälan enligt 66 § inle fordras bör de
bestämmelser som föreslagits i 8 a § arbetarskyddslagen om anmälningsskyldighet
lill yrkesinspektionen ha motsvarande tillämpning,

11.4 Övriga författningsförslag

Den i avsnitt 9,8 föreslagna omläggningen i
besvärsförfarandet enligt arbetarskyddslagstiftningen föranleder ändring -
förutom i 73 § arbetarskyddslagen i 23 § skogsförläggningslagen. Motsvarande
ändring får efler beslut av Kungl. Maj:l företas i kungörelsen (1949:210) om
förbud att använda arbetstagare till målningsarbete med blyfärg,

I anslutning lill den föreslagna ändringen i
besvärsordningen bör ske ett förtydligande av 1 § 9, lagen (1971:309) om
behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål. Med nuvarande
lydelse av lagrummet kan oklarhet råda om besvärsordningen när det gäller
beslut som arbetarskyddsstyrelsen meddelar i särskilt fall angående föreskrift,
tillstånd eller godkännande enligt kungörelser som utfärdals med slöd av
arbetarskyddslagen före den I januari 1972, Genom den ändring som föreslås i behörighelslagen
blir det fullt klart alt besvär mot arbelarskyddsslyrelsens beslul i sådana
ärenden skall prövas av Kungl, Maj:t och inte av kammarrätt.

I skogsföriäggningslagen, allmänna arbetstidslagen, lagen
(1970:943) om arbetstid m. m. i husligt arbete och lagen (1932:55) om
viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas ä fartyg har skett
jämkningar med hänsyn till den omorganisation av yrkesinspektionen som
redovisats i avsnitt 9.7.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 215

12 Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl, Maj:t
dels föreslär riksdagen att antaga förslagen till

1,
lag om ändring
i arbelarskyddslagen (1949:1),

2,
lag om ändring
i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgifl,

3,
lag om ändring
i skogsförläggningslagen (1963:246),

4,
lag om
ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol
att pröva vissa mål,

5,
lag om ändring
i allmänna arbetstidslagen (1970:103),'

6,
lag om ändring
i lagen (1970:943) om arbetstid m. m, i husligt arbete,

7,
lag om ändring
i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas å
fartyg,

dels bereder riksdagen tillfälle att yttra sig över
förslaget till

8, kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612),

Hinder
föreligger inle mot att ärendet behandlas först under riksdagens höstsession.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl, Höghet Kronprinsen-Regenten
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll ulvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 216 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 216

Innehållsförteckning

Propositionen ................................................................ 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll.............................. I

Lagförslag .................................................................... 4

Utdrag av
statsrådsprotokollet den 27 april 1973 ........ ... 34

1 Gällande
arbetarskyddsförfattningar 36

1.1 Arbelarskyddslagen .......................................... ... 36

1.2 Övriga författningar ........................................... ... 40

2 Allmänna
synpunkter.......... ". 42

2.1 Utredningen ..................................................... ... 42

2.2 Remissyttrandena................................................. ... 49

3 Den
lokala skyddsverksamheten 54

3.1 Nuvarande
förhållanden 54

3.1.1 Bakgrund .................................................. 54

3.1.2 Gällande reglering......................................... ... 55

3.1.3 Vissa uppgifter om den lokala skyddsorganisalionen
. 60

3.2 Utredningen
60

3.2.1 Utredningens aUmänna
överväganden ..... ... 60

3.2.2 Utredningens förslag till nya
samverkansregler , . . , 63

3.3 Remissyttrandena 74

3.3.1 Allmänna synpunkter ................................ ... 74

3.3.2 Skyddsombud ........................................... ... 76

3.3.3 Skyddskommitté ........................................ ... 82

4 Förhandsprövning
av arbetslokaler m, m 86

4.1 Gällande
bestämmelser 86

4.1.1 Bestämmelserna om byggnadslov i
byggnadsstadgan , 86

4.1.2 Arbetarskyddslagstiftningens
regler om förhandsgranskning 88

4.2 Utredningen
89

4.2.1 Brister och reformbehov ........................... 89

4.2.2 Arbelsmiljöprövning i
byggnadslovsärenden 91

4.2.3 Anmälan när arbetslokaler tas i
bruk ........ 94

4.2.4 Byggande för staten eller landsting
m. m...... 95

4.2.5 Särskild befogenhet för arbetarskyddsmyndighel
,, 95

4.3 Remissyttrandena
96

5 Gemensamma
arbetsställen 102

5.1 Gällande bestämmelser .................................... ... 102

5.2 Utredningen ..................................................... ... 103

5.2.1 Gemensamma arbetsställen i
allmänhet ..... 103

5.2.2 Gemensamma arbetsställen för
byggnadsverksamhet , 104

5.2.3 Andra gemensamma arbetsställen än
byggarbetsplatser 106

5.2.4 Arbetsställe över vilket
arbetsgivaren inte råder , . . 108

5.3 Remissyttrandena 109

s. 217 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:130 217

6 Särskild utbildning i arbetsmUjöfrågor......................... 112

6.1 Nuvarande förhållanden....................................... 112

6.2 Utredningen ..................................................... 113

6.3 Remissyttrandena................................................. . 116

7 Vissa frågor om tillsynens organisation .................. 119

7.1............................................................................. Nuvarande
förhållanden 119

7.1.1 Arbetarskyddsslyrelsen ............................. 119

7.1.2 Yrkesinspektionen ..................................... 120

7.2............................................................................. Utredningen 122

7.2.1 Arbetarskyddsstyrelsen ............................. 123

7.2.2 Yrkesinspektionen ..................................... 124

7.3............................................................................. Remissyttrandena 131

8 Sanktionssyslem m, m................................................. 135

8.1 Gällande bestämmelser .................................... 135

8.2 Utredningen ...................................................... . 138

8.3 Remissyttrandena................................................. 143

9 Departementschefen .............................................. 146

9.1 Inledning ........................................................... 146

9.2 Den lokala skyddsverksamheten ...................... 150

9.2.1 Allmänna utgångspunkter............................. 150

9.2.2 Skyddsombud ............................................ . 152

9.2.3 Skyddskommitté ........................................ . 162

9.3 Förhandsprövning av arbetslokaler m,
m.............. 166

9.4 Gemensamma arbetsställen................................. . 172

9.5 Utbildningsfrågor ............................................... . 176

9.6 Vidgade uppgifter för
arbetarskyddsfonden ...... . 180

9.7 Den offentliga
tillsynsorganisationen ................ . 184

9.8 Sanktionssyslem m, m........................................... 190

10
Upprättade
författningsförslag ................................. 195

11
Specialmotivering
..................................................... . 196

11.1 Förslaget till lag om ändring i arbetarskyddslagen
(1949:1) 196

11.2 Förslaget till lag om
ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgifl 211

11.3 Förslaget till kungörelse om
ändring i byggnadsstadgan (1959:612) 212

11.4 Övriga förfatlningsförslag...................................... 214

12.................................................................................... Hemställan 215

Golebor;OfIcyckcl AB, Siblm 1} 2 b » l S

Doktrin (2)

  1. Förslag till ny arbetarskyddslagstiftning, SvJT 1976 s. 238 · Fritt tillgänglig
  2. Hans Folkesson, Kritik av ett JO-uttalande till frågan om verkställighet av icke lagakraftvunnet beslut, FT 1975 nr 2 s. 77, på s. 89 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

152 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (93)

93 kopplingar i 48 dokument.

  1. SOU 2022:47 De regionala skyddsombudens roll i arbetsmiljöarbetet s. 84 om s. 56 · s. 89 om s. 156 · s. 264 i texten
  2. SOU 2022:45 Steg framåt, med arbetsmiljön i fokus s. 50 om s. 209 · s. 55 om s. 175 i texten
  3. Prop. 2021/22:151 Genomförande av arbetsvillkorsdirektivet s. 142 om s. 148 i texten
  4. Ds 2020:14 Genomförande av arbetsvillkorsdirektivet s. 207 om s. 148 i texten
  5. Ds 2020:4 Klimatdeklaration för byggnader s. 207 om s. 148 i texten

Visa alla 48

Rättsfall (2)

2 kopplingar.

  1. AD 2023 nr 42 om s. 157 i texten
  2. AD 2000 nr 92 om s. 202 i texten

Doktrin (57)

57 kopplingar i 9 dokument.

  1. Steinberg, Skyddsombud i allas intresse, 2004 s. 39 om s. 158 · s. 114 om s. 153 · s. 117 om s. 157 · s. 119 om s. 66 · och 18 till i texten
  2. Selberg, Arbetsgivarbegreppet och arbetsrättsligt ansvar i komplexa arbetsorganisationer, 2017 s. 369 om s. 147 · s. 369 om s. 148 · s. 385 om s. 102 · s. 390 om s. 109 · och 6 till i texten
  3. Fahlbeck, Praktisk arbetsrätt, 1989 s. 455 om s. 158 · s. 467 · s. 469 om s. 150 · s. 469 om s. 155 · och 6 till i texten
  4. Eklund, Bolagisering - ett mode eller ett måste?, 1992 s. 307 om s. 151 · s. 308 om s. 162 · s. 309 om s. 155 · s. 310 om s. 155 · och 4 till i texten
  5. Henning, Tidsbegränsad anställning, 1984 s. 109 · s. 584 i texten

Visa alla 9