Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition om förskoleverksamhetens utbyggnad och organisation

1973 · 100 sidor, varav 98 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 98 av 100 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1973:136, Kungl. Maj:ts proposition om förskoleverksamhetens utbyggnad och organisation

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136 år 1973 Prop. 1973:136

Nr 136

Kungl. Maj:ts proposition om förskoleverJcsamhetens
utbyggnad och organisation; given Stoclcholms slott den 25 maj 1973

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

CAMILLA ODHNOFF

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en allmän förskola för alla
sexåringar införs år 1975. Vidare föreslås särskilda insatser för förskolebarn
med olika former av handikapp samt bestämmelser om utbyggnadsplanering för
daghem m. m. Förskola föreslås som gemensam benämning på daghem och
deltidsgrupp (nuvarande lekskola).

Kommunerna får en lagfäst skyldighet att anvisa plats i
förskola för alla barn i kommunen från höstterminen det år barnet fyller sex
år. Genom information och uppsökande verksamhet skall kommunen verka för att
alla sexåringar i kommunen deltar i förskolans verksamhet. Verksamheten i
förskolan skall omfatta minst 15 timmar per vecka och totalt minst 525 timmar
om året. För glesbygdskommunerna öppnas möjlighet att anordna förskola med
kortare verksamhet per är men i stället omfattande två år, dvs. redan från det
barnet fyller fem år.

Särskilda insatser föresläs för barn under sex års ålder
som av fysiska, psykiska, sociala, språkliga eller andra skäl har särskilt
behov av stöd och stimulans för sin utveckling. Kommunerna skall bedriva
uppsökande verksamhet för att fä kännedom om dessa barn och anvisa dem förskoleplats.
Barn i glesbygd som saknar kamratkontakter föreslås också få möjlighet att
börja i förskolan före sex års ålder.

Den allmänna förskolan för sexåringar och för yngre barn
med särskilt behov av stöd föreslås bli avgiftsfri upp till 15 timmar i veckan
eller 525

För att skapa förutsättningar för en fortsatt snabb
utbyggnad av daghemsverksamheten för barn med förvärvsarbetande eller studerande
föräldrar föreslås att det i varje kommun skall finnas en plan för utbyggnaden
av förskoleverksamheten. Planen skall avse en femårsperiod

1 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 136

s. 2 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 2

och innefatta en redovisning av behovet av
förskoleverksamhet och på vilket sätt och i vilken utsträckning kommunen avser
att tillgodose detta behov i form av daghem, deltidsgrupper, familjedaghem etc.

I propositionen redovisas även vissa ställningstaganden i
fråga om förskoleverksamhetens innehåll och organisation. Bl. a. föreslås att
förskoleverksamheten liksom nu skall handhas av barnavårdsnämnd eller social
centralnämnd i kommunen och att socialstyrelsen skall vara central
tillsynsmyndighet. Kommunerna ges dock möjlighet att själva besluta om annan
lokal förvaltning av förskoleverksamheten. Som ett centralt samarbetsorgan med
rådgivande funktion till socialstyrelsen och skolöverstyrelsen inrättas en
förskoledelegation.

I avvaktan på resultatet av kommunalekonomiska
utredningens pågående arbete beträffande kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun föresläs att särskilt statsbidrag övergångsvis skall utgå för kostnader
i samband med genomförandet av den allmänna förskolan. Bidraget föreslås utgå
med 1 200 kr. per barn och år för det ökade antal sexåringar som bereds plats i
förskola i förhållande till nuvarande platsantal. Samma bidrag föreslås utgå
även till kommun som redan genomfört utbyggnaden för den del av platsantalet
som överstiger 90 % av antalet sexåringar i kommunen, vilket är den nuvarande
utbyggnadsgraden för hela riket i genomsnitt. Vidare föresläs samma bidrag utgå
till alla kommuner för den förskoleverksamhet i deltidsgrupp som anordnas för
yngre barn med särskilda behov av stöd och stimulans upp till 10 % av antalet
fyra- och femåringar i kommunen. För glesbygdskommuner med särskilda merkostnader
skall därutöver kunna utgå stöd i form av extra skatteutjämnings-bidrag. För
anordnande av särskilda lokaler för deltidsgrupper föreslås ett nytt
anordningsbidrag med 3 000 kr. per plats. Genom ändrade beräkningsgrunder ökas
också i vissa fall det redan utgående statsbidraget till kommunernas
daghemsverksamhet.

Lagstiftningen om förskolan föreslås träda i kraft den 1
juli 1975. Statsbidragsreglerna föreslås gälla redan fr. o. m. den 1 oktober
1973 i fråga om anordningsbidrag och fr. o. m. den 1 januari 1975 i fräga om
driftbidrag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 3

1. Förslag till

Lag om ändring i bamavårdslagen (1960:97)

Härigenom förordnas, att 2 och 55 §§ barnavårdslagen
(1960:97)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Varje kommun skall sörja för sin barnavård enligt vad
nedan stadgas samt även i övrigt genom lämpliga anordningar och åtgärder verka
för det i 1 § angivna syftet.

I varje kommun skall finnas en barnavårdsnämnd, som vid
befattning med ärenden rörande ungdom över femton år må kalla sig ungdomsnämnd.

Bestämmelser om verksamhet för barn i förskoleåldern
finnas i lagen om förskoleverksamhet (1973: 000).

55§

Med barnavårdsanstalt förstås i denna lag sådan för vård
och fostran av barn och ungdom under aderton är avsedd anstalt som ej är att
hänföra till sjukvårdsanstalt, till hem för psykiskt efterblivna, bhnda, döva
eller vanföra eller till sådant elevhem som står under tillsyn av central
skolmyndighet. Vad i lagen stadgas om barnavårdsanstalt äger ej tillämpning på
ungdomsvårdsskola.

Särskilda former av barnavärdsanstalter äro

a)
barnhem av
olika slag, såsom spädbarnshem, mödrahem, upptagningshem och specialhem,

b)
barn kolonier,
vilka mottaga barn för vistelse under begränsad del av året,

c) barnstugor, vilka regelbundet c) förskolor och fritidshem,

mottaga barn för begränsad del vilka
regelbundet mottaga barn

av dygnet, såsom lekskolor, för
begränsad del av dygnet

daghem och fritidshem samt samt

d) elevhem, vilka äro knutna till skolor och ha till
ändamål att

underlätta elevernas skolgång.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

Lagen omtryckt 1971:308.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136

2. Förslag till

Lag om förskoleverksamhet

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 § Förskoleverksamheten, som är en del av samhällets
barnavård, har

till syfte att i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlig

hetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckhng hos barn som

icke uppnätt skolpliktig ålder eller vars skolgång uppskjutits enligt 32 §

andra stycket skollagen (1962:319).

Förskoleverksamheten ankommer på kommun eller huvudman för
anstalt som avses i 8 §.

2 § Förskoleverksamhet enligt denna lag bedrives i form av
förskola,

samt familjedaghem och annan kompletterande förskoleverksamhet.

Förskola kan organiseras som daghem, i vilket barn mottages
för vistelse minst fem timmar om dagen, eller som deltidsgrupp, i vilken barn mottages
under kortare tid av dagen än som gäller för daghem.

Skyldighet att bedriva förskoleverksamhet

3
§ Kommun skall
i den omfattning som anges i 47 §§ bedriva förskoleverksamhet för de barn, som
är kyrkobokförda i kommunen eller som stadigvarande vistas där.

4
§ Barn skall
anvisas plats i förskola från och med höstterminen det år då barnet fyller sex
år. Sådan förskola skall omfatta minst 525 timmar om året.

Barn vars skolgång uppskjutits enligt 32 § andra stycket
skollagen (1962:319) skall beredas möjlighet att fortsätta i förskolan
ytterligare ett år.

Kan förskola på grund av barnens restider eller av andra
skäl icke bedrivas i den omfattning som sägs i första stycket, får kommunen
dela upp förskolan på tvä är. Barn som beröres av sådan uppdelning skall
anvisas plats i förskolan från och med höstterminen det år då barnet fyller fem
år. Sådan förskola skall omfatta sammanlagt minst 700 timmar.

5 § Barn, som av fysiska, psykiska, sociala, språkliga
eller andra skäl

behöver särskilt stöd i sin utveckling, skall så långt möjligt anvisas plats i

förskola tidigare än som anges i 4 § första stycket, om ej barnets behov

av sådant stöd tillgodoses på annat sätt.

Kommun skall genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka
barn som behöver anvisas plats i förskola enligt första stycket.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 5

6
§ Kommunen
skall verka för att barn som avses i 4 och 5 §§ utnyttjar den anvisade platsen
och informera föräldrarna om verksamheten i förskolan och syftet med denna.

7
§ Kommun skall
genom förskola, familjedaghem eller på annat sätt så långt möjligt sörja för
att de barn som på grund av föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller av
andra skäl behöver omvårdnad utöver vad som följer av 4 och 5 §§ får sådan
omvårdnad, om ej behovet tillgodoses pä annat sätt.

8
§ Vistas barn
på sjukhus, barnhem eller annan anstalt, skall huvudmannen för anstalten sörja
för att barnet så långt möjligt får tillfälle att deltaga i verksamhet som
motsvarar den som erbjudes i förskola.

Bestämmelser om förskoleverksamhet för psykiskt
utvecklingsstörda barn finnes i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda.

Ledningen av förskolan m. m.

9 § Ledningen av förskoleverksamheten utövas inom varje
kommun av

barnavårdsnämnden.

Kommun får dock besluta att annat kommunalt organ i
stället för barnavårdsnämnden skall utöva ledningen av förskoleverksamheten. 1 fräga
om sådant organ skall beträffande förskoleverksamheten bestämmelserna för
barnavårdsnämnd gälla i tillämpliga delar.

10 § I varje kommun skall finnas en av
kommunfullmäktige antagen plan

för förskoleverksamheten. 1 planen skall redovisas behovet av förskolor,

familjedaghem och annan kompletterande förskoleverksamhet inom

kommunen samt i vilken utsträckning och på vilket sätt behovet skall

tillgodoses. Planen skall avse en period av minst fem är.

Avgifter

11 § Avgift får ej tagas ut för plats i förskola
som avses i 4 eller 5 § i

den mån verksamheten ej överstiger 15 timmar i veckan eller 525 timmar

om året. I övrigt utgår avgift enligt grunder som beslutas av kommunen.

Avgiften fär ej överstiga vad som motsvarar platsens andel i kommunens

kostnad för förskoleverksamhet.

Tillsyn m. m.

12 § Länsstyrelsen utövar inom länet tillsynen över
förskoleverksamheten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136

13 § Socialstyrelsen utövar den centrala tillsynen över
förskoleverksam

heten.

Socialstyrelsen utfärdar vägledande information till
kommunerna.

14
§ Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, socialstyrelsen får meddela undantag från
skyldigheten att bedriva förskoleverksamhet enligt denna lag.

15
§ Närmare
föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136

Utdrag av protokollet över socialärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25
maj 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLM-QVIST, ASPLING,
LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet Odhnoff anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter fräga om förskoleverksamhetens utbyggnad och organisation
och anför.

1. Inledning

1968 års barnstugeutredning' har i maj 1972 lagt fram
betänkandet (SOU 1972:26 och 27) Förskolan, del 1 och 2. Betänkandet avser
verksamheten för barn i förskoleåldern och innehåller förslag beträffande
förskolans utbyggnad samt dess innehåll, arbetsmetoder och organisation.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
socialstyrelsen, nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader,
arbetarskyddstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen
(SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens institut för
byggnadsforskning, statens invandrarverk, statens planverk, statens
handikappråd, statens ungdomsråd, ärkebiskopen (efter hörande av övriga
biskopar). Svenska kyrkans centralråd, socialutredningen,
fosterbarnsutredningen, servicekommittén, invandrarutredningen, boendeutredningen,
bygglagutredningen, utredningen om skolans inre arbete, utredningen för den
fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet (TRU),
länsstyrelserna i Stockholms, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro,
Västernorrlands samt Norrbottens län, förskoleseminarierna i Göteborg, Luleå,
Norrköping, Stockholm och Kalmar, Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Statstjänstemännens riksförbund. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska
kommunalarbetareförbundet, Sveriges Förskollärares riksförbund. Svensk
sjuksköterskeförening, Sveriges lärarförbund, Sveriges läkarförbund, Sveriges
psykologförbund, Sveriges socionomförbund. Lantbrukarnas riksförbund.
Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV),
Unga örnars

' Riksdagsledamoten Mats Hellström, ordförande,
barnavårdsdirektören Karl-Erik Granath, riksdagsledamoten Blenda Ljungberg,
ombudsmannen Elin Mossberg, skoldirektören Lennart Orehag,
utbildningssekreteraren Carl-Eric Sandblad samtadj.pro-fessorn Ase Gruda Skard.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 8

riksförbund, Sven.ska scoutförbundet. Förbundet Vi unga,
Sveriges frikyrkoråd. Hyresgästernas riksförbund, Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag, AB Svenska Bostäder, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars
riksförbund u.p.a. (HSB), Riksförbundet Hem och skola, kommunstyrelserna i
Stockholm, Linköping, Västerås, Örebro, Uppsala, Järfälla, Haninge, Skellefteå,
Kalmar, Kiruna, Ström, Karlstad och Norrköping.

Yttranden
har även inkommit från Förskoleseminarierna i Borås och Malmö,
barnstugepsykologerna i Stockholms län. Svenska facklärarförbundet och
Sveriges lärarförbunds samarbetskommitté rörande samverkan
förskola-grundskola-fritidshem, Fredrika-Bremer-Förbundet, Sveriges förenade
studentkårer (SFS), Sveriges kristna socialdemokratiska förbund.
Lärarhögskolan i Stockholm, förstadielärarnas förening och hörselvårdskonsulenternas
förening. Blivande lärares riksförbund. Riksförbundet Döva barns målsmän.
Bättre barnmiljö. Svenska Arkitekters Riksförbund, Kungl. Automobil klubben.
Esternas representation i Sverige, Nämnden för barn- och familjearbetet i
Härnösands stift. För Kyrkobrödrarörelsen svenska kyrkans lekmannaförbund.
Elevkåren vid förskoleseminariet i Solna, Sveriges nationalkommitté av OMEP,
Kristen Demokratisk samling, Den psykiska barna- och ungdomsvårdens konsultteam
vid barnavårdscentralerna i Stockholms län och barnstugorna i Stockholms
kommun. Svenska läkaresällskapet. Föreningen Sveriges socialchefer.
Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar. Handikappförbundets
centralkommitté (HCK), Sveriges Socialdemokratiska kvinnoförbund och
Hörselfrämjandets riksförbund.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136

2. Gällande bestämmelser

Pedagogisk verksamhet och tillsyn för barn bedrivs f. n. i
barnstugor. Med barnstugor avses i bamavårdslagen (1960:97) barnavärdsanstalter,
vilka regelbundet tar emot barn för begränsad del av dygnet, såsom lekskolor,
daghem och fritidshem. Förutom dessa verksamhetsformer finns kommunala
familjedaghem, som inte omfattas av barnavårdslagens bestämmelser om
barnavårdsanstalter.

Verksamheten i lekskolor pågår i regel under tre timmar
per dag och fem dagar per vecka. Verksamheten i daghem pågår däremot i
allmänhet under 1012 timmar per dag under tiden föräldrarna förvärvsarbetar
eller studerar. Någon skillnad i den pedagogiska verksamhet som bedrivs i daghem
och lekskolor finns inte på annat sätt än vad som följer av skillnaden i
verksamhetens tidsmässiga omfattning och av att barnen i lekskolorna
huvudsakligen är i åldern femsex år medan daghemmen tar emot barn från sex
månaders ålder och upp till skolåldern. Fritidshemmen svarar för omvårdnaden
av skolbarn under den skolfria del av dagen då barnens föräldrar
förvärvsarbetar. Verksamheten avser främst barn i åldern sju-tolv år. De
kommunala familjedaghemmen utgörs av enskilda hem som svarar för värd av barn,
i eller under skolåldern, vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar. De
utgör därmed ett komplement till daghem och fritidshem.

Kommunerna är i huvudsak huvudmän för den verksamhet som
sker i lekskolor, daghem, fritidshem och kommunala familjedaghem.

Den 1 juli 1973 kan antalet platser i daghem beräknas till
ca 56 000, i fritidshem till ca 15 000 och i kommunala familjedaghem till ca 45
000. Antalet barn i lekskolor kan vid samma tidpunkt beräknas till ca 110 000.

Statsbidrag till anordnande av daghem och fritidshem utgår
enligt kungörelsen (1966:173) om statsbidrag till barnstugor (ändrad senast
1973:314) med 6 000 kr. per plats. Anordningsbidrag utgår för nybyggnad, om-
eller tillbyggnad eller inköp av byggnad för barnstuga, som anordnas på sådant sätt
att varje plats kan användas för barntillsyn minst fem timmar per barn och dag.
Den som anordnar barnstuga skall lämna förbindelse att minst 2/3 av antalet
platser i första hand skall stå till förfogande för tillsyn under minst fem
timmar per dag, eller, i fräga om fritidshem, att barnstugan skall hållas öppen
under minst fem timmar per dag. Beviljat anordningsbidrag kan till 90 %
utbetalas som förskott när byggnadsarbetena påbörjats. Resterande bidrag
utbetalas när byggnadsarbetena slutförts och kostnaderna redovisats.

Vid sidan av anordningsbidrag utgår f. n. ett speciellt
lån med 4 000 kr. per plats till anordnande av barnstugor. Fr. o. m. den 1 juli
1973 kommer denna särskilda långivning att helt ersättas med lån inom ramen
för de bestämmelser som gäller för den statliga bostadslångivningen.

För lekskolor utgår anordningsbidrag endast i den
omfattning som följer av bestämmelserna om anordningsbidrag till daghem. Det
innebär att bidrag kan utgå för lekskoleplatser som anordnas i anslutning till

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 10

daghem och då för högst 1/3 av platsantalet vid
barnstugan.

Bidrag till anordnande av lekskolor kan också sökas frän
allmänna arvsfonden. Arvsfondsbidraget uppgår i regel till 1 400 kr. per plats.
Från allmänna arvsfonden kan också sökas bidrag till inventarier för barnstugor.
Sådant arvsfondsbidrag utgår med hälften av kostnaderna, dock högst 500 kr. per
plats för lekskolor och 600 kr. per plats för daghem.

Statsbidrag till driften av barnstugor utgår fr. o. m. den
1 juli 1973 med 5 000 kr. per plats och år vid sådan avdelning för tillsyn av
barn under skolåldern, där minst 2/3 av antalet platser utnyttjas för
barntillsyn minst fem timmar per barn och dag. Driftbidrag till barnstuga utgår
i efterskott för budgetår. Förskott kan utgå med högst hälften av det belopp
vartill bidraget beräknas uppgå för budgetåret.

Till driften av lekskolor utgår inte statsbidrag. Enligt
kungörelsen (1968:236) om statsbidrag till kommunal familjedaghemsverksamhet
utgår statsbidrag med 35 % av kommunens kostnader för lön och sociala förmåner (exkl.
omkostnadsersättning) åt dagbarnvårdare efter avdrag för influtna föräldraavgifter.
Rätt till statsbidrag inträder när kommunens organiserade barnomsorg genom
både barnstugor och familjedaghem nått en viss omfattning uttryckt i platser
per antal invånare i kommunen. För det första 10 000-talet invånare krävs minst
en plats per 200 invånare och för invånarantalet över 10 000 minst en plats per
100 invånare. Bidrag utgår för de familjedaghemsplatser, som överstiger en på
sådant sätt beräknad gräns. Statsbidrag utgår för kalenderår i efterskott.

Kommunens
befogenhet att bedriva förskoleverksamhet framgår av bestämmelser i
kommunallagen (1953:753) och barnavårdslagen (1960:97). 1 3 § kommunallagen
anges att kommun äger att själv vårda sina angelägenheter, såvitt inte handhavandet
enligt gällande författningar tillkommer annan. I särskild författning kan
meddelas bestämmelser om kommunens befogenheter. Om samhällets barnavård finns
bestämmelser i bamavårdslagen. Syftet med barnavården är att främja en gynnsam
utveckling av de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för dem (1 §).
Varje kommun skall sörja för sin barnavård enligt bestämmelserna i bamavårdslagen
och genom lämpliga anordningar och åtgärder verka för det angivna syftet. I
varje kommun skall finnas en barnavårdsnämnd (2 §). Nämnden skall bedriva
uppsökande verksamhet. Den skall sålunda göra sig väl förtrogen med barns och
ungdoms levnadsförhållanden och särskilt uppmärksamma sådana barn som med
hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem- och
familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kan anses vara särskilt
utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt (3 §). Barnavårdsnämnden bör samarbeta
med myndigheter, institutioner, föreningar och andra vilkas verksamhet berör
barnavården (9 §). Länsstyrelsen skall noga följa tillämpningen av
barnavårdslagen och se till att barnavården ordnas och handhas ändamålsenligt
(4 §). Den högsta tillsynen över barnavårdsverksamhelen ankommer på
socialstyrelsen, som genom råd och anvisningar skall verka för att
verksamheten ordnas och utvecklas ändamålsenligt. Styrelsen skall också öva
tillsyn över barnavårdsanstalterna (5 §). Barnstugorna, dvs. daghem och lekskolor,
som regelbundet tar emot barn för begränsad de! av dygnet utgör

s. 11 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 11

en form av barnavårdsanstaiter (55 §). Socialstyrelsen får
meddela föreskrifter om det högsta antal barn som får vårdas på
barnavårdsanstalt (58 §). Barnavårdsnämnden har tillsynen över
barnavårdsanstalterna i kommunen, Om nämnden finner skäl till anmärkning mot
förhållandena där skall nämnden anmäla detta för länsstyrelsen (60 §).
Länsstyrelsen kan ålägga anstaltens ledning eller innehavare att avhjälpa
missförhållandet (61 §). Socialstyrelsen får meddela förbud mot fortsatt
verksamhet vid barnavårdsanstalt om åläggande enligt 61 § bedöms vara utan
verkan eller om åläggande meddelats utan att rättelse vidtagits (62 §).
Tillsynsmyndigheterna får begära upplysningar från barnavårdsanstalterna och
har rätt att inspektera dessa (63 §).

Med stöd av barnavårdslagen har utfärdats
tillämpningsföreskrifter om barnavärdsanstalter i stadgan (1960:595) för
barnavårdsanstalter. Stadgan innehåller bestämmelser om bl. a. tillsyn, anmälan
när ny barnavårdsanstalt inrättats, anstalts beskaffenhet, styrelse och
personal samt den vård och fostran som skall meddelas.

Med stöd av lagen (1970:296) om social centralnämnd m. m. fär
de uppgifter som ankommer på barnavårdsnämnd i stället handhas av social centralnäinnd
om kommunstyrelsen beslutar detta.

Enligt 3 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda avser samhällets omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda även undervisning av psykiskt utveckUngsstörda barn i
särskolans förskola.

Församlingarna inom svenska kyrkan har enligt 2 § lagen (1961:436)

om församlingsstyrelse befogenhet att bedriva bl. a.
kristen verksamhet bland barn och ungdom. Denna befogenhet gäller i den mån det
är fråga om verksamhet som tillgodoser ett allmänt till resp. församling knutet
intresse som inte enligt lag eller annan författning tillkommer annan. Den
närmare innebörden i den verksamhet som församlingarna kan bedriva bland barn
och ungdom preciseras inte i lagen. Det enda krav som lagen uppställer är att
verksamheten skall vara kristen. Denna kristna verksamhet bland barn och
ungdom, som bl. a. kan avse barn i förskoleåldern, sker under många skilda
former. Om innebörden i att verksamheten skall vara kristen anförde chefen för
dåvarande ecklesiastikdepartementet i prop 1961:70 med förslag till lag om
församlingsstyrelse m. m. (s. 107) bl. a. att verksamheten måste vara motiverad
av det budskap kyrkan har att frambära och därför utgöra ett led i det övriga
kyrkliga arbetet. Det kommer enligt departementschefen an pä viljan att fostra
kristna människor och på att denna karaktär av verksamheten är klart
ådagalagd. Detta borde enligt departementschefen beaktas särskilt dä det gälleratt
bedöma verksamhet, som till både namn och flera yttre kännetecken är lika
antingen den bedrivs av församling eller borgerlig kommun, exempelvis arbetet
vid en hemgård eller ungdomsgård. Riksdagen (KU 1961:16 s. 54, rskr 1961:342)
fann departementschefens uttalandena väl avvägda och underströk att verksamhet
bland barn och ungdom tillkom församling under förutsättning att den utgör ett
led i det kyrkliga arbetet med syfte att ge en kristen omvårdnad eller en
kristen fostran. En ytterligare förutsättning är enligt riksdagens beslut att
denna religiösa karaktär i det enskilda fallet är otvetydigt ådagalagd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 12

3.
Utredningen

3.1 Inledning

Barnstugeutredningen föreslär att förskola används som
enhetlig benämning på de verksamhetsformer som nu kallas daghem och lekskola.
När så behövs för att precisera verksamhetsformen bör benämningen
heltidsförskola kunna användas för den verksamhet som nu kallas daghem.
Deltidsförskola föresläs ersätta begreppet lekskola, dvs. den verksamhet som
omfattar tre timmar per dag.

Utredningen understryker att förskoleåldern är den period
i livet då barnets fortsatta utveckling i en rad avseenden mer eller mindre
bestäms. Förskolebarnens uppväxtvillkor i dagens samhälle måste därför enligt
utredningen uppmärksammas pä ett annat sätt än vad som hittills skett. Förutom
åtgärder som stöder föräldrarnas möjligheter att fungera väl i sina föräldraroller
krävs åtgärder i övrigt som direkt tillgodoser barnets såväl mera allmänna som
speciella individuella behov.

Utredningen
framhåller att en stor del av det stöd samhället ger barn i förskoleåldern
utgörs av ekonomiska bidrag som syftar till att påverka familjens/barnens
levnadsstandard. Förskolan, skolan och den allmänt förebyggande barnavården i
övrigt saml barnhälsovården är de medel genom vilka samhället kan erbjuda
komplement till familjen som mera direkt kan stödja barnets utveckling.
Utredningens förslag till pedagogisk målsättning för förskolan skall därför ses
i vid bemärkelse med utgångspunkt i ett socialpolitiskt program. Genom en
förskola som rymmer olika former för deltids-, halvdags- och heldagsverksamhet
och som kan komma in i ett tidigt skede i barnets liv, ges en av
förutsättningarna för att göra fostran till mera av en växelverkan mellan barn,
föräldrar och samhället.

3.2 Förskolans mål

Barnstugeutredningen framhåller att förskolans mål måste
utgå från barnets och familjens behov och från deras skiftande förhållanden i
samhället. Att förbättra dessa förhållanden måste ingå i förskolans
målsättning. EnUgt utredningen måste förskolan kunna möta både generella behov
hos alla barn och särskilda behov hos vissa barn. Den skall fungera som ett
komplement till familjen och stödja föräldrarna i deras funktion som förälder
och underlätta för dem att fungera i arbets- och samhällsliv.

Utredningen menar att förskolans övergripande mål skall
uttrycka den ideologiska bakgrunden till det pedagogiska programmet. Målet blir
då ett uttryck för samhällets syn på och omsorg om varje barn i dess rätt till
en god utveckling. Förskolan bör inte innebära undervisning i traditionell mening,
den bör inte arbeta efter bindande kursplaner eller ställa prestationskrav.
Varje barn skall stödjas och stimuleras utifrån sina

s. 13 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 13

speciella förutsättningar.

Det övergripande målet för förskolan bör enligt
utredningen vara att sträva efter att i samarbete med föräldrarna ge varje barn
bästa möjliga betingelser att rikt och mångsidigt utveckla sina känslo- och
tankemässiga tillgångar. Förskolan kan därigenom medverka till att barnet
utvecklas till en öppen och hänsynsfull människa med förmåga till inlevelse och
till samverkan med andra. Förskolan har en viktig uppgift i att komplettera
familjen genom att ge barnen möjligheter til! samspel med andra barn och vuxna
i olika åldrar. Den skall också bidra till att minska familjens sårbarhet vid
plötsliga omställningar. Förskolan bör bl. a. därför fungera som en naturlig
del av den sociala miljön i bostadsområdet och familjen bör i förtroende kunna
söka sig till förskolan med sina problem.

Förskolan skall också kunna minska skillnaderna i barns
utgångsläge inför skolan och det senare livet. Enligt utredningen finns det
trots utbildningsreformerna fortfarande stora skillnader i yrkes- och utbildningsval
mellan barn från ohka hemmiljöer. Skillnaderna är också stora mellan pojkar och
flickor när det gäller sådana val. Förskolan bör enligt utredningen stödja
barnen på ett sådant sätt att de kan utgå frän sina egna inneboende möjligheter
i stället för att så starkt som ännu sker påverkas av traditioner och attityder
som hänger samman med kön, socialgrupp etc.

Utredningen understryker att förskolan måste nå barnen i
tidig ålder för att kunna minska skillnaderna i utgångsläge mellan olika
grupper. Detta jämlikhetskrav är särskilt påtagligt för barn som har ett sämre
utgångsläge och därför behöver extra stöd för att komma rill sin rätt. Det
gäller integrationen av handikappade barn i samhället, antingen det är fråga om
fysiska, psykiska, sociala eller språkliga handikapp. Det gäller bl, a. mänga
invandrarfamiljers speciella svårigheter. Det kan också gälla barn från
isolerade glesbygder med alltför begränsade möjligheter till kontakter utanför
familjen.

Förskolan har sålunda en funktion att fylla för både
individen och familjen. Denna dubbla funktion där barns och föräldrars behov
tillgodoses bildar utgångspunkten för förskolans övergripande mål. Målet bör
utgå från att varje barn skall ha rätt till sådana livsbetingelser att det ges
förutsättningar att utveckla sina inneboende möjligheter.

Med barnets personlighetsutveckling i centrum har
utredningen formulerat följande tre pedagogiska delmål.

1.
Förskolan skall
gemensamt med föräldrarna ge förutsättningar för att barnet utvecklar och
stabiliserar en uppfattning om sig själv som individ. Det är grunden för att
barnet senare skall kunna samverka med andra i olika avseenden.

2.
Förskolan skall
ge förutsättningar för att barnet successivt utvecklar kommunikaUonsförmågan i
sitt samspel med omgivningen. Barnet bör i stigande grad bli medvetet om alla
sina inneboende uttrycksmöjligheter och använda sig av dem i ord, ljud, rörelse
och bild.

3.
Förskolan skall
ge förutsättningar för att en gynnsam begreppsbildning växer fram hos barnet,
och som gör att det före skolinträdet förstår

s. 14 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 14

grundläggande begrepp, viss växelverkan mellan begrepp och
enkla systemrelationer. Barnet inhämtar inte i första hand kunskaper utan lär
sig en metod att lära; det får en förmåga att utnyttja begreppen i
problemlösning och kreativ verksamhet.

Dessa delmål bör ses som riktmärken för det pedagogiska
arbetet i direktkontakter med barnet. Den organisatoriska modellen omkring
detta arbete liksom den fysiska miljöns utformning och dess resurstillgångar
bidrar också till att målen kan bli en realitet.

Förskolan skall inom sig rymma både heltids- och
deltidsverksamhet. Den bör ses som en serviceinstitution för hela familjen,
vilket innebär att den ur olika aspekter alltid har till uppgift att tillgodose
både barns och föräldrars behov. Denna tvåfaldiga uppgift understryks av
utredningen då verksamheten först i bägge dessa funktioner utgör ett viktigt
led i barnets utveckling på lång sikt. Barnets och föräldrarnas behov bildar en
oupplöslig enhet, där den ena partens behov påverkar den andras.

För att få
en mera påtaglig betydelse för barnens utveckhng bör enligt utredningen
förskola i deltidsform på sikt erbjudas alla barn från den ålder då behovet av
ett vidgat samspel med andra människor utanför den egna familjen och behovet av
en vidgad miljöstimulans ur skilda aspekter blir speciellt påtagliga. För barn
som på grund av olika slag av handikapp har särskilda behov vid sidan av de för
alla barn utmärkande behoven bör komplement till familjen i form av förskola
från tidig ålder realiseras på kortast möjliga sikt. För detta behövs en
uppsökande verksamhet från samhällets sida. Dessa barns behov kan i en del fall
tillgodoses genom tretimmarsförskolan, i andra fall lämpar det sig bäst med
halv- eller heldagsverksamhet.

Föräldrar som pä grund av förvärvsarbete eller studier
behöver och efterfrågar samhällets stöd för sina barns värd och fostran bör på
sikt allmänt erbjudas denna familjeservice i form av en förskola som tillgodoser
tidsmässigt sett skiftande behov. Komplement till förskolan krävs då barnet
blir tillfälligt sjukt.

3.3 Allmän förskola för sexåringar

Utredningens material om barns utveckling och uppväxtmiljö
visar angelägenheten av att alla barn får sådan utvecklingsstimulans som
förskolan avser att ge. Pä kort sikt bör utbyggnaden inriktas på att
tillförsäkra alla sexåringar möjligheten att gå i förskola. Utredningen
föreslår därför att samtliga kommuner får skyldighet att fr. o. m. år 1975
anvisa alla sexåringar plats i förskola. Denna allmänna förskola föreslås
omfatta minst 600 timmar per år motsvarande 3 timmars verksamhet per dag. Alla
barns rätt till en minst eltårig förskola föresläs bli reglerad i en
förskollag. Denna rätt till förskola bör på inte alltför lång sikt omprövas i
syfte att utsträcka den nedåt i åldrarna. Om en kommun inte kan uppfylla
målsättningen om ettårig förskola är 1975 skall det finnas möjlighet till
dispens längst till hösten 1978.

Utredningen bedömer möjligheterna att år 1975 genomföra en
allmän

s. 15 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 15

förskola som goda. De flesta kommuner kommer att kunna ta
emot barn också i åldrarna under sex år redan före år 1975. Det finns dock
betydande regionala ojämnheter i utvecklingen. Vidare riskerar en del grupper
barn att "komma utanför" om inte förskolan blir allmän genom
lagstiftning. Det gäller bl. a. glesbygdsbarn, invandrarbarn och socio-eko-nomiskt
sämre ställda barn. Avstånd och otillräckliga transportmöjligheter samt
bristfällig kunskap om förskolan hos föräldrarna kan också medföra att ett barn
ställs utanför förskoleverksamheten.

Utredningens
förslag innebär att plats i förskola skall ställas till förfogande för alla
sexåringar som inte redan har plats i daghem, samt att barnet och föräldrarna
skall underrättas om var och när platsen får tas i anspråk. Alla föräldrar bör
få ingående och konkret information om förskolans syfte, innehåll och
arbetssätt.

Utredningen
framhåller att ett väsentligt mål är att alla barn skall nås genom förskolan.
Barnens rätt till förskola kan inte anses garanterad enbart genom att platser
ställs till förfogande för de barn vars föräldrar anmält intresse. Då finns
risker för att många av de barn, för vilka förskolan är viktigast, inte skulle
nås av verksamheten. I de fall där en sexåring inte tar anvisad förskoleplats i
anspråk föreslås därför skyldighet för kommunen att ta direkt kontakt med
familjen för att få klarhet i skälen till barnets frånvaro. I de fall något
slag av principiella skäl för barnets frånvaro föreligger blir det kommunens
uppgift att genom t. ex. förskollärare eller socialarbetare informera familjen
om bl. a. förskolans syfte, innehåll och arbetssätt för att därigenom kunna ge
familjen möjlighet att ta ny ställning till förskolan.

Om föräldrarna
ändå inte anser förskolan lämplig för barnet bhr uppgiften att se till att
barnets personlighetsutveckling främjas på annat sätt i hemmet eller eventuellt
i form av lekgrupp, öppen lekverksamhet eller liknande. Nägon obligatorisk
skyldighet för barnen att delta i förskolans verksamhet föreslås sålunda inte
av utredningen.

3.4 Barn med särskilda behov av stöd och stimulans

Utredningen har i sitt pedagogiska program betonat hur
viktiga förskoleåren är för alla barn. Brist på allsidig stimulans under de
mest formbara åren kan hämma barnens utvecklingsmöjligheter och det är därför
viktigt att man så tidigt som möjligt tillgodoser de handikappade barnens olika
behov. Utredningen föreslår att en ökad prioritering till plats i förskola
tillämpas för barn med särskilda behov. Till den grupp barn som har behov av
särskilda insatser från samhällets sida räknar utredningen barn som av fysiska,
psykiska, sociala, språkliga eller andra skäl har svårigheter av skilda slag.
Utredningen framhåller därvid att handikappade barn så långt det är möjligt
bör integreras i vanlig förskola, men att andra alternativ måste finnas för de
barn som behöver det.

Utredningen föreslår att barn med särskilda behov
skall fä rätt till

s. 16 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 16

förskoleverksamhet redan före sex års ålder.
Primärkommunen föreslås få skyldighet att bereda barn med särskilda behov av
stöd och stimulans verksamhet i förskola eller genom anordningar som motsvarar
sådan verksamhet. Utredningen framhåller att dessa stödåtgärder för de handikappade
barnen bör finnas redan från tidig ålder och inte som nu komma in först när
barnet skall börja i en viss skolform. Stödet bör ges barnen så tidigt som
möjligt och senast från fyra års ålder.

Landstingskommunerna föreslås fä ansvaret för värd och
förskoleverksamhet för förskolebarn med kvalificerade handikapp, vilka kräver
vård vid sjukhus, elevhem (barnhem) eller motsvarande institution. Enligt
utredningen är det önskvärt att även de barn som omfattas av omsorgslagen så
långt det är möjligt integreras i primärkommunernas förskolor och att
landstingen därvid ersätter kommunerna för kostnaderna. Där det inte är möjligt
att integrera förskolebarnen utan de måste vistas i separata institutioner bör
landstingen helt svara för de omsorger barnen behöver och då även för
förskolan. Landstingen bör också ha ansvaret för förskoleverksamheten för de
barn under sex års ålder som vistas pä sjukhus eller specialinstitution,
barnhem eller liknande. Till dess landstingen förklarat sig ta över ansvaret
för barnen skall primärkommunen vara skyldig att förvissa sig om att de får
tillgång till förskoleverksamhet i den män det gäller barn som omfattas av
förskolelagens bestämmelser. För de sexåringar som på grund av sjukdom måste
vistas i hemmet och som beräknas inte kunna delta i sin förskolas verksamhet
under t. ex. minst tre veckor föreslår utredningen skyldighet för kommunen att
anordna lekterapi genom hembesök av ambulerande förskollärare.

Utredningen understryker att det för att spåra barn med
olika slag av handikapp som skapar särskilda behov av stödinsatser behövs en
uppsökande verksamhet från kommunernas sida. Bestämmelser om kommunernas
skyldighet i dessa avseenden föresläs inskrivna dels i bamavårdslagen, dels i
den nya förskolelagen.

Invandrarbarn

Utredningen pekar pä behovet av särskilt stöd från
samhället för att invandrarfamiljerna och deras barn skall kunna fungera pä
samma villkor som andra barnfamiljer här i landet. Det är betydelsefullt att
invandrarbarnet kan lära sig svenska under förskoleperioden. Utredningen
framhåller språkets betydelse i socialt och känslomässigt avseende. Språkundervisningen
för invandrarbarn bör dock inte enbart bli en fräga om att lära ut svenska utan
också att träna barnet i dess eget modersmål. Utredningen betonar att just
modersmålsträningen är viktig vid inlärningen av ett nytt språk. Det finns risk
för att invandrarbarn inte lär sig att behärska vare sig sitt modersmål eller
svenska språket fullständigt.

Invandrarbarn bör i första hand placeras i vanliga
förskolor men ibland kan andra former vara mer lämpliga. Vilken form av
förskola som bör väljas beror dels på hur mänga invandrarbarn det finns i
kommunen och deras fördelning på olika språkgrupper, dels pä vilken tillgång
kommunen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 17

har till reguljära förskoleplatser, tvåspråkig personal,
lokaler och transporter.

Med tanke
på hur viktigt det är att invandrarbarnen så tidigt som möjligt erhåller plats
i förskola förordar utredningen att invandrarbarnens behov av förskola
undersöks genom uppsökande verksamhet. Invandrarbarnen bör därvid i vissa fall
hänföras till de barn som erbjuds förtursplats i förskolan. Utredningen betonar
vikten av att bygga upp samarbetet mellan föräldrarna och förskolan.
Utredningen föreslår att uppsökande verksamhet i dessa fall sker i tre steg:
genom brev på familjens modersmål, genom direktkontakt av annat slag och genom
hembesök med tolkhjälp eller genom tvåspråkig kontaktperson. Utredningen
betonar också behovet av tvåspråkig personal i förskolan, särskilt under
barnens introduktionsperiod. Forskning bör initieras om språkinlärning och om
vad det innebär för invandrarbarn att möta ett nytt språk och en ny kultur.

Barn i glesbygd

Utredningen framhåller att förskoleverksamheten för barn i
glesbygdsområden i mänga fall måste lösas genom särskilda arrangemang. Med
glesbygd avses därvid i första hand stödområdena i mellersta och norra Sveriges
inland. De geografiska avstånden och isoleringen för människorna i dessa
områden innebär i vissa fall problem, som medför att särskilda insatser kan
behövas för att tillförsäkra barnen en tillfredsställande förskoleverksamhet.

1 kommuner med glesbygdsområden där antalet sexåringar är
litet kan det vara motiverat att barnen skrivs in i förskolan redan vid fem års
ålder dels för att man skall få lämpliga förskolegrupper, dels för att barnen
skall få en tidig och successiv introduktion i gruppsamvaro och vidgade
kamratkontakter. Barn som växer upp i en miljö där sådana sociala
förutsättningar inte naturligt ges tillhör den grupp som bör fä plats i
förskola redan före sex års ålder.

Genom en
pågående försöksverksamhet prövas olika organisationsformer för
glesbygdsförskolorna, nämligen särskilda förskolegrupper med egna lokaler inom
eller utom grundskolan, grupper där förskolebarn och lågstadiebarn har
gemensamma lokaler och samverkande personal samt "rörlig förskola" i
form av specialutrustad buss. Utredningen räknar inte med att alla glesbygdsbarn
som skall omfattas av den allmänna förskolan skall kunna klaras med dessa
organisationsformer. Lösningen i fjällbygder och skärgårdsområden kan t. ex. få
bli ambulerande förskollärare som besöker barnen i deras hem kanske i
kombination med ordnad gruppverksamhet. Utredningen framhåller att restiden
inte får bli så läng att den tröttar barnen. Om resan är lång bör barnen gå
färre dagar men kanske längre tid per dag. Skjutsarna bör samordnas med
skolbarnens. Långa resor kan också motivera en något mindre barngrupp för att
inte barnen skall bli för trötta. Om förskolan omfattar en kortare tid per
vecka och år kan en ettårig förskola i vissa fall bli
otillräcklig.

2 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 136

s. 18 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 18

Utredningen föreslår därför att för barn som bor i
glesbygdsområden och som inte kan erbjudas förskoleverksamhet i normal
omfattning skall förskolan kunna fördelas på två är och därvid omfatta minst
800 timmar under denna tvåårsperiod.

Uppsökande verksamhet

Utredningen framhåller att kommunerna redan nu med stöd av
3 § barnavårdslagen bedriver en omfattande förebyggande barnavård. Daghemmen
har t. ex. ofta givit förtur åt barn till ensamstående föräldrar och
låginkomsttagare som förvärvsarbetar. I vissa fall har daghemmen också använts
som ett led i ett socialt behandlingsarbete. Det har även förekommit att man
inrättat avdelningar inom lekskolan och vid daghemmen som varit särskilt
rustade att ta hand om barn med olika svårigheter. Enligt barnstugeutredningens
erfarenheter är det dock totalt sett få kommuner som bedrivit en systematisk
uppsökande verksamhet längre ned i åldrarna än bland grundskolebarn, dvs. från
sju års ålder och uppåt. För de flesta barn med särskilda behov av stöd och
stimulans har daghem och lekskolor därför inte blivit det instrument i den
förebyggande barnavården som vore önskvärt.

Utredningen
föreslår därför att kommunernas skyldighet att bedriva en uppsökande verksamhet
för barn och ungdom preciseras genom ändring av 3 § i bamavårdslagen. Vidare
föreslär utredningen att den nya förskolelagen skall innehålla stadgande om att
barn med särskilda behov av stöd och stimulans skall uppmärksammas.

Syftet med
den uppsökande verksamheten är enligt utredningen i första hand att ge det
uppsökta barnet den service som varje barns familj behöver. Det kan t. ex.
gälla ekonomisk hjälp, bostadsanskaffning, remitteringar till andra organ och
liknande åtgärder. Därtill kan i många situationer tidigt insatt
förskoleverksamhet innebära en fördel för barnet och familjen. För barnet
innebär förtur till en förskoleplats att gynnsamma utvecklingsbetingelser
skapas. För familjen kan det innebära en avlastning men även en stimulans som
ger möjligheter för en generellt bättre hemmiljö.

När det
gäller metoderna för den uppsökande verksamheten framhåller utredningen att det
är önskvärt att finna en form som upplevs positiv av föräldrarna och som öppet
redovisar skälen till en eventuell förtursplats. Man bör därför så långt
möjligt samarbeta med föräldrarna och hämta in informationer direkt från dem.
Utredningen föreslår att den kommunala socialvården och landstingens
barnhälsovård i samarbete genomför en generell uppsökande verksamhet i
anslutning till en undersökning vid barnavårdscentralen under våren det är
barnet fyller fyra år. Syftet är dels att ge reguljär hälsovård, dels att ge
underlag för förtursprövning till förskolan samt uppmärksamma barn som behöver
remitteras till andra fackorgan. Utredningen föreslår att personal från
barnavårdsnämnd/social centralnämnd knyts till barnavårdscentralen för att där
träffa de föräldrar och barn som kommer till undersökningen. Det innebär bl. a.
att varje

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 19

förälder ges tillfälle till ett personligt samtal med
representanter för barnavårdsnämnden/sociala centralnämnden. Utredningen ser
detta samtal som en mycket viktig del av förtursprövningen. Samtalet ger
föräldrarna tillfälle att diskutera både det egna barnets behov av förskolevistelse
och de frågor som de upplever som väsentliga.

Vid förskoleundersökningen bör barnavårdsnämnden/sociala
centralnämnden även informera om annan verksamhet för barn som förekommer i
kommunen. Utredningen betonar värdet av denna information särskilt till de barn
som inte får plats i förskolan.

Utredningen framhåller att det är angeläget att försöka
upptäcka barn med särskilda behov av stöd och stimulans även tidigare än vid
den s. k. förskoleundersökningen. Det är därför viktigt att informera föräldrar
och olika yrkesgrupper som kommer i kontakt med barn om förskolans uppgifter i
den kommunala sociala familjeservicen. Varje kommunalt anställd bör besitta ett
visst mått av övergripande aktuella kunskaper om den samlade sociala servicen
och dess funktioner utanför sitt eget verksamhetsområde för att kunna möta
behov av information hos föräldrar med förskolebarn. Särskilt viktigt är det
att personal som arbetar inom social-, skol-, kultur-, fritids- och
hälsovårdssektorerna har kännedom om varandra, om vilka funktioner de fyller
och vilka former de har för sitt servicearbete.

För att ge pedagogisk stimulans till barn som inte har
plats i förskolan föreslår utredningen att en lekrädgivning prövas i samband
med den uppsökande verksamheten. En förskollärare från en av områdets förskolor
kan informera föräldrarna om olika vägar att stimulera barnens lek.
Lekrådgivningen bör ta sikte på åldersgrupperna två till fem är.

3.5 Förskolans planering och utbyggnad

Utredningen framhåller att förskolans planering och
utbyggnad måste bygga pä bedömning och vägning av olika gruppers behov av
förskoleplatser. Utbyggnaden måste inriktas pä att tillgodose främst tre
grupper, nämligen barn från sex års ålder till skolstarten, barn med särskilda
behov av stöd och stimulans samt barn med förvärvsarbetande eller studerande
föräldrar.

År 1970 kunde ca 60 % av alla sexåringar tas emot i
lekskola. Av de ca 120 000 sexåringarna fanns ca 65 000 i lekskola och ca 8 000
i daghem. De regionala variationerna är dock betydande, vilket innebär att i
vissa kommunblock fä eller inga förskoleplatser finns, medan, det i andra
kommuner finns plats för både sex- och femåringar och i vissa fall även för fyraäringar.

Antalet sexåringar beräknas år 1975 vara ca 110 000.
Enligt socialstyrelsens prognos (LUSoS 1969), som bygger på uppgifter från kommunerna,
skulle det finnas 130 000 barn i lekskola är 1975. På grund av de regionala
ojämnheterna finns det dock enligt utredningen risk för att mellan 5 000 och 10
000 sexåringar skulle bli utan förskoleplats år 1975 om inte särskilda åtgärder
sätts in. Ä andra sidan skulle vissa kommuner

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 20

kunna erbjuda plats åt flertalet femåringar och i vissa
fall även åt fyraäringar.

Den extra insats som kommer att krävas för att realisera
en allmän förskola för sexåringar år 1975 beräknas enligt utredningen bli
relativt blygsam totalt sett. För vissa kommuner med ringa utbyggnad f. n. kan
dock dispens behövas lämnas för genomförande av den allmänna förskolan från en
senare tidpunkt.

Utredningen föreslår att barn som på grund av fysiska,
psykiska, sociala eller språkliga handikapp har särskilt behov av stöd och
stimulans genom en uppsökande verksamhet skall kunna erbjudas plats i förskolan
från tidig ålder. Genom särskilda insatser för barn i fyraårsåldern beräknas en
förhållandevis stor grupp komma att erbjudas förtursplats före sex års ålder.
Utredningen framhåller att det är mycket stora svårigheter att beräkna antalet
barn som kan ha behov av förtur. Utredningen föreslär att kommunerna som en
schablonmässig beräkning utgår från ett platsbehov motsvarande 10 % av de fyra-
och femåringar som inte behöver heltidsplats på grund av föräldrarnas
förvärvsarbete. För hela landet skulle det innebära omkring 25 000 platser.

Utredningen framhåller vikten av att den
förskoleverksamhet som tar sikte på barn med förvärvsarbetande eller studerande
föräldrar byggs ut kraftigt. Skillnaden mellan platstillgång och behov är
emellertid mycket betydande för denna verksamhet och kravet på full
behovstäckning måste därför ses på relativt lång sikt.

För att få till stånd en utbyggnadsplanering av daghemmen
som på viss sikt leder till behovstäckning för förvärvsarbetande och studerande
föräldrars barn, föreslår utredningen en skyldighet för kommunerna att upprätta
förskoleplaner samt bestämmelser om markreservationer för förskolor och krav på
full behovstäckning i nya bostadsområden med minst 200 lägenheter.

Enligt utredningens förslag skall den kommunala planeringen
för förskoleverksamheten sammanfattas i en plan för hela kommunen. Utredningen
föreslår ett lagstadgat krav på att alla kommuner skall ha en sådan plan, där
hela behovet redovisas. Med plankravet bör inte bindas några centralt angivna
krav på viss ambitionsnivå i utbyggnadstakten totalt för kommunen.
Förskoleplanen bör i stället bh föremål för

politiska beslut i komrnunen.

Ett viktigt element i förskoleplanen är särskilda planer
som avser planering och utbyggnad inom nya områden med mer än 200 lägenheter.
För dessa nya områden föreslår utredningen att kommunerna skall åläggas att
ordna tillräckligt antal platser för full behovstäckning.

Utredningen föreslår vidare bestämmelser om
markreservationer för förskolor i samband med den långsiktiga fysiska
planeringen för bostadsbyggande. Markbehovet för förskolor och fritidshem
beräknas genom att man multiplicerar antalet platser med 50 m vilket krävs för
varje plats enligt utredningens förslag.

Förskoleplanen föreslås ingå som en del av den kommunala
verksamhetsplaneringen, som bl. a. ger grundläggande data om väntad
utveckling.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 21

t. ex. foikmängdsprognoser och bedömning av tillväxten av
de ekonomiska resurserna. Utöver dessa allmängiltiga prognoser krävs
ytterligare prognoser för förskoleplaneringen, bl. a. prognos för framtida
sysselsättning bland kvinnor med förskolebarn.

Innehållet
i förskoleplanen föreslås omfatta en behovsberäkning för hela kommunen
innefattande folkmängdsredovisning och prognos, redovisning och prognos över
den kvinnliga förvärvsintensiteten samt prognos över behovet av
förskoleplatser, utarbetad enligt de metoder som anges av utredningen. Planen
skall vidare redovisa kommunens beslut om graden av behovstäckning. I planen
skall också redovisas underlag för förskolornas lokalisering, redovisning av
befintlig organisation, översiktsplaner, bostadsbyggnadsprogram,
folkmängdsredovisning på delområden samt organisationsformer och lokalisering
av nya förskolor.

Behovsberäkningen
i förskoleplaneringen skall utföras för varje kommun för sig men beräkningarna
bör ske enligt enhetliga metoder i alla kommuner för att det skall vara möjligt
att göra jämförelser. Behovsprognoserna föreslås utförda med två tidsintervaller,
nämligen dels en detaljerad prognos för de närmaste fem åren, dels en
översiktlig prognos för tio år. I samband med kommunens översiktsplanering bör
dessutom göras markreservationer för förskolans behov som ofta bör sträcka sig
20-30 är framåt i tiden. Behovsberäkningen bör enhgt utredningen förnyas minst
vart femte år för att vara aktuell. 1 mänga kommuner med snabba förändringar
kan femårsperioden visa sig vara för lång för att förskoleplanen skall hållas
aktuell. Kommunerna förutsätts se över planen i samband med den ekonomiska
planeringen.

Behovsberäkningen har två syften i den kommunala
planeringen, nämligen dels att vara till ledning för kommunen vid beslut om
utbyggnadstakten, som också hänger samman med den ekonomiska planeringen, dels
att ge underlag för förskolans inpassning i planmiljön -den fysiska
planeringen. Kommunernas planer kommer dessutom att ge information om det
totala utbyggnadsbehovet i riket, vilket beräknas som summan av beräkningarna
för varje kommun.

Enligt utredningen är mödrarnas förvärvsintensitet en
central fråga i förskoleplaneringen eftersom det fortfarande nästan uteslutande
är modern som stannar hemma för att sköta barn och hushåll, Av denna anledning
bör det i anslutning till förskoleplanen finnas en redovisning av
arbetsmarknadssituationen för kvinnor i kommunen. Utredningen framhåller att
tillgången till förskoleplatser i stor utsträckning styr mödrarnas
förvärvsbenägenhet. Verkställandet av planen ändrar alltså det underlag planen
grundar sig på, vilket utgör en betydande svårighet i förskoleplaneringen.

Prognosdelen i kommunernas förskoleplanering bör utföras
enligt centralt utfärdade riktlinjer. Syftet med detta är att åstadkomma
enhetlighet i planeringen så att den centrala tillsynsmyndigheten kan bygga upp
en riksplanering på grundval av de samlade kommunplanerna. En behovsberäkning
som utförs på enhetligt sätt i alla kommuner möjliggör också interkommunala
jämförelser. Några centrala riktlinjer i

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 22

fräga om ambitionsnivån för den årliga utbyggnadstakten
föresläs inte bli utfärdade, utan denna fräga skall vara föremål för politiska
beslut i kommunen.

Förskoleplanen skall enligt utredningens förslag
fastställas av kommunfullmäktige. De kommunala förskoleplanerna skall insändas
till socialstyrelsen som skall följa och utveckla förskoleplaneringen.
Socialstyrelsen bör sammanställa kommunernas planer som underlag för
riksplanering och interkommunala jämförelser.

3.6 Verksamhetens innehåll och organisation

Barnstugeutredningens förslag till pedagogiskt program
innebär förändringar i form av delvis nytt utvecklingsbefrämjande innehåll i
verksamheten, annorlunda barngruppstruktur, uppbrytande av personalens hierarkiska
arbetssätt till arbetslag, integrering av barn med särskilda behov samt vidgat föräldrasamarbete
m. m.

Utredningen har i betänkandet angett tre delmål som är
särskilt viktiga för barnets utveckling under förskoleåren. Det är barnets
jaguppfattning, barnets förmåga att kommunicera med andra barn och med vuxna
samt barnets begreppsbildning, dvs. förmågan att förstå allt mer komplicerade
sammanhang och system.

Inlärning
inriktad på begreppsbildning ses i dag allmänt som en viktig del av uppfostran.
Begreppsinlärning för barn innebär en genom miljön styrd inlärning. Den bygger
på att barn och vuxna tillsammans utforskar och observerar saker och sedan
försöker beskriva dessa. Målet är att ge barnet hjälp när det gäller att förstå
enkla begrepp. Upptäcktsinlärning innebär en frihet för barnet att ta itu med
sådant material eller stoff som det själv önskar.

Barnets
kunskap om begrepp inhämtade under förskoleperioden genom alla former av lek
och aktivitet skall enligt utredningen ses som en grund frän vilken barnet
senare i skolan skall kunna förstå hur begrepp kan knytas an till mer eller
mindre avgränsade ämnesområden. Målet för förskolans sociala begreppsbildning
är att på lång sikt skapa öppna människor som är toleranta och har förmåga att
ompröva sin egen uppfattning. Utredningen anser det tänkbart att en tidig
social träning kan underlätta för människor att utveckla sådana egenskaper som
öppenhet, tolerans, kritiskt tänkande och förmåga att ompröva sin egen
uppfattning.

Förskolans relationer till olika grupper i samhället,
samspelet mellan människor i förskolan, begreppsbildning och kommunikation
utgör ramen för det pedagogiska arbetet. Inom denna ram bör förskolans
verksamhet ge stimulans och vägledning för barnets utveckling.

Utredningen framhåller att barnets fostran i familjen
präglas av traditioner i den sociala, etiska eller religiösa grupp familjen
tillhör samt av ekonomiska faktorer. I en allmän förskola, som rymmer olika
former för deltids-, halvdags- och heldagsverksamhet, finns förutsättningar för
att göra fostran till mer av en växelverkan mellan barn, föräldrar och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 23

samhälle. Ett gott känsloklimat och en stimulansrik mUjö
under de tidigaste barnaåren gör att barnet lättare kan utveckla sina
möjligheter. Insatser från samhällets sida för att bistå och stödja föräldrar i
deras fostrarroll för att varje barn skall få en god utvecklingsgrund är därför
angelägna i förebyggande syfte.

Utredningen framhåller att barn i dag ofta är syskonlösa
eller har ett, högst två syskon. Förskolan har en uppgift i att ersätta den
syskongemenskap som är pä väg att försvinna. Det värde som ligger i en grupp
sammansatt av barn i olika åldrar och med individuella skillnader, har
tyngdpunkten lagd på utökade och varierande sociala och känslomässiga
relationer mellan barnen. För barnets uppväxt kan detta betyda att
gruppgemenskapen i en åldersblandad grupp ger något utöver enbart lekkontakter.

Utredningen finner det väsentligt att förskolan så långt
det är möjligt försöker skapa en miljö där man har en kunnig och stabil
personal som tillgodoser framför allt de minsta barnens behov av kontinueriig
kontakt med några få vuxna. Det föreslagna gruppsystemet möjliggör att
personalen samverkar i arbetslag, där kontinuitet och stabilitet i barns
anknytning till en eller några vuxna kan bli en realitet under en följd av år.

Självständighetsfostran på förskolenivå går ut på att
barnet skall minska beroendet av den vuxnes hjälp i aktiviteter som barnet kan
klara självt. Ett känslomässigt beroende kvarstår emellertid, genom att barnet
behöver uppmuntran och stöd för att fungera självständigt inom nya områden.
Initiativet från barnets sida, oavsett utfallet, skall uppmuntras och
förstärkas.

Om förskolan skall ge en god grund för barnets vidgade
sociala utveckling bör personalens arbetssituation vara sådan att varje individ
upplever sitt arbete som meningsfyllt. All personal i förskolan bör enligt
utredningen ha pedagogiska uppgifter och arbetsfördelningen bör ske utifrån
personliga förutsättningar för olika slag av pedagogiska uppgifter. Detta
gäller även förskolans ekonomipersonal som också har en viktig pedagogisk
funktion.

Den
barngruppsstruktur som utredningen skisserat förutsätter att samtliga
personalkategorier fungerar i ett arbetslag inom såväl småbarns-som
syskongrupp. Arbetslagets princip går ut på att personalen gemensamt
diskuterar sig fram till en arbetsfördelning med tanke pä aktuella
arbetsmoment, arbetstidens förläggning, och hur barnens aktivitetsutbud skall
organiseras. Arbetslagen är också en viktig inlärningskälla för barnen eftersom
dessa tar efter de vuxnas sätt att samarbete, fatta beslut och ta' ansvar för
sina beslut.

Föräldrasamarbetet är en annan viktig del av den
pedagogiska verksamheten i förskolan. Om barnet upplever att kontakterna mellan
föräldrar och personal präglas av ömsesidig respekt och tillit liksom att
samverkan gäller barnets bästa, har det lättare att känna förtroende för
personalen.

Innan ett barn börjar förskolan bör föräldrarna och den
personal som

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 24

närmast skall handha barnet träffas. Detta samtal har
betydelse för att få till stånd ett öppet och förtroendefullt samarbete med
föräldrarna.

En ny förskolepedagogik som bl. a. innebär en
systematiserad begreppsinlärning kan enligt utredningen resultera i att ett
större antal barn än som nu är fallet är färdiga för t. ex. läsning och
skrivning året före skolinträdet.

Utredningen framhåller att en förutsättning för att
förskolan skall kunna bidra till barnets utveckling enligt intentionerna i det
pedagogiska programmet är att den har behövliga resurser, främst personal,
utrymme och utrustning samt att den organiseras på sådant sätt att resurserna
kommer till bästa möjliga användning. Den organisation utredningen föreslår
utgår i första hand frän att befintliga resurser utnyttjas på bästa sätt,
vilket kan kräva omdisponeringar, ändrade funktioner och/eller samordning av
befintliga resurser.

Barngruppernas storlek m. m.

Utredningen har vad gäller barngruppernas storlek och
sammansättning framhållit att dessa bör bestämmas med hänsyn till de aktuella
barnens behov. Utredningen har därvid pekat på följande faktorer av särskild
betydelse nämligen

a. Barnens ålder och utvecklingsnivå.

b. Förekomsten av barnets särskilda behov pä grund av
fysiska, psykiska

eller sociala handikapp, språksvårigheter.

c. Vistelsetidens längd eller förläggning under
dagen/dygnet, oregelbund

na vistelsetider etc.

d. Samordning av heltids- resp. deltidsvistelse.

Utredningen framhåller också att gruppernas storlek och
sammansättning beror på hur stort behovet av förskoleplatser är inom
förskolans upptagningsområde. Med hänsyn till att barnens behov av närkontakt
samt stöd och hjälp av vuxna genomgår mycket stora förändringar från födelsen
till skolstarten föreslår utredningen att barnen i daghem delas upp så att barn
i åldrarna sex månader till ca 2 5 är förs samman i smäbarnsavdelningar. De yngsta
av dessa barn bör bilda en grupp om fyra barn med egen personal och eget rum.
De barn som lärt sig gå (ca 1 år) bör bilda en andra grupp med mellan sex och
åtta barn. Småbarnsavdelningarna skulle därmed komma att bestå av högst tolv
barn.

Barnen i åldern 2\- 7 är som vanligen hunnit så långt i
sin utveckling att de allt mer klarar vårdsituationerna utan hjälp av en vuxen
föreslås bilda äldersblandade s. k. syskongrupper. Antalet barn i varje syskongrupp
skaU kunna variera beroende på förhållandena men bör inte överstiga 20.
Överinskrivning utöver det angivna antalet barn per grupp förutsätts inte
förekomma. Deltidsgrupperna beräknas bestå av högst 20 barn i grupper för fem-
och sexåringar.

Utredningen framhåller att barnen behöver vistas olika länge
under dagen i förskolan. För barn med hemarbetande förälder är en kortare

s. 25 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 25

vistelsetid per dag oftast tillräcklig. Undersökningar
tyder dock på att sä kort vistelsetid per dag som tre timmar ger mer begränsad
effekt på barnens utveckling än en något längre daglig vistelsetid. Där så är
möjligt bör därför vistelsetiden i deltidsgrupperna på sikt förlängas till fyra
eller fem timmar per dag. Barn med särskilda behov av stöd och stimulans
behöver ofta upp till fem timmars förskolevistelse per dag ibland även mer
bl. a. för att få delta i måltider och andra vårdsituationer med andra barn. De
behöver också tid såväl för en ofta nödvändig särskild träning som för
vistelsen med andra barn i gruppen. Vistelsetiden för barn med heltidsarbetande
föräldrar omfattar oftast 9-11 timmar per dag medan föräldrar som
förvärvsarbetar/studerar på deltid i regel behöver ha barnen omhändertagna 46
timmar. Förskolan bör därför på sikt kunna ta emot helst inom samma grupper
barn för skilda vistelsetider.

En
integrering av deltidsbarnen i heltidsgrupper innebär enligt utredningen en
rad fördelar genom att barnen därmed får kontakt med barn i olika åldrar och
med flera vuxna, större möjligheter till samvaro i smågrupper samt ökad
flexibilitet i den dagliga vistelsetidens längd. Utredningen framhåller dock
att eftersom det i de flesta kommuner råder brist på såväl heltids- som
deltidsplatser och 3-timmarsförskolan ger möjlighet att med relativt begränsad
personaltillgång nå ett stort antal barn torde det vara svårt att få till stånd
en integrerad förskola, i vilken alla deltidsbarn kan inlemmas i
heltidsgrupperna. De förskolor som byggts och utrustats för heltidsbarn behöver
användas i första hand för dessa, medan särskilda grupper får anordnas för
deltidsbarn. Framför allt torde det vara svårt att i nya bostadsområden kunna
ta emot samtliga deltidsbarn i heltidsgrupper under de år då antalet
förskolebarn är som störst. Särskilda deltidsgrupper behövs därför med all
säkerhet i betydande utsträckning även fortsättningsvis.

Personal

Utredningen framhåller att tillräcklig och väl utbildad
personal är villkor för att kunna omsätta förskolans mål och tillämpa det
föreslagna arbetssättet. All personal som tjänstgör i barngrupperna bör enligt
utredningen ha grundläggande utbildning för sitt arbetsområde. De utbildningar
som därvid i första hand kommer i fråga är förskollärarut-bildning och
barnskötareutbildning. En i huvudsak jämn fördelning av de båda
personalgrupperna bör eftersträvas i barngrupperna. Detta gäller även
småbarnsgrupperna.

Utredningen
framhåller att förutom den till förskolan knutna personalen bör det finnas
tillgång till specialutbildad personal t. ex. barnpsykologer och kuratorer,
som skall fungera för flera förskolor. För att barn med handikapp av olika slag
skall kunna tillgodoses inom förskolan och där få behövlig stimulans, träning
och behandling kan det behövas tillgång till bl. a. specialiserade läkare,
talpedagoger, sjukgymnaster och speciallärare.

Den personaltäthet som utredningen rekommenderar för
daghemmen

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 26

utgår från den som rekommenderades av socialstyrelsen i
Råd och anvisningar år 1963 med kompensation för den arbetstidsförkortning som
genomfördes den 1 januari 1972. Utredningens förslag innebär att det i
småbarnsavdelning för barn från sex månader till 2 jär bör finnas två anställda
på fem barn. För syskongruppsbarnen bör det finnas en anställd pä knappt fem
barn. För deltidsgrupperna föreslås en förskollärare för tvä grupper med 20
barn i vardera. Utredningen förordar dock att personalen i deltidsgrupperna
successivt förstärks med en medhjälpare per två grupper.

Den faktiska personaltätheten inom daghemmen motsvarar f. n.
inte gällande rekommendationer. Ar 1970 var personaltätheten i genomsnitt
ungefär en anställd per 5,4 barn i daghemmen, smäbarnsgruppen inräknad.
Utredningen föreslår inget generellt styrmedel för att förverkliga
personaltäthetsrekommendationen utan utgår från att kommunerna successivt
kommer att förbättra personaltätheten i den takt resurserna medger. I ett läge
med knappa resurser såväl i fråga om personaltillgång som i fråga om ekonomiska
möjligheter, har utredningen funnit det väsentligt att personalförstärkningar
på kort sikt koncentreras till förskolor där barn med särskilda behov
integreras.

Utredningen anser inte att hela det pedagogiska program
som föreslås kan förverkligas fullt ut inom ramen för dagens personaltäthet.
Programmet bör emellertid kunna genomföras successivt, såsom är vanligt vid
nya reformer. Det av utredningen föreslagna arbetssättet i förskolan torde
underlätta arbetet även vid en lägre personaltäthet än den av socialstyrelsen
rekommenderade. De förslag till utformning av lokaler som ges av utredningen
torde också ge bättre arbetsmöjligheter för personalen.

Utredningen har lagt fram ett principiellt förslag om
utbildningskomplettering av den personal som i dag tjänstgör inom
förskoleverksamheten för att snabbt föra ut information om mål och medel för
förskolan till berörda personalgrupper. Huvudsyftet är att ge den personal som
skall anamma och praktisera det nya arbetssättet, möjlighet att ta ställning
till det pedagogiska programmet och de arbetsmetoder det innebär. Utbildningskompletteringen
föresläs genomförd i tre steg varav de två första avser studieledare. Det
tredje steget avser korta internatkurser för all personal verksam inom
förskoleområdet. Genomförandet av den föreslagna kompletteringsutbildningen
beräknas ta fyra är.

Kostnaderna för utbildningskompletteringen beräknas till
ca 90 000 kr. för steg 1, 990 000 kr. för steg 2 och 23,6 milj. kr. för steg 3.
Härtill kommer kostnaderna för oavkortad lön för deltagarna.

Fam iljedaghemsverksamhet

Utredningen framhåller att familjedaghemmen kvantitativt
sett kommer att spela en viktig roll som komplement till förskolan under ett
utbyggnadsskede. Det är därför viktigt att ge familjedaghemmen förutsättningar
att fungera som goda komplement till den institutionella verksamheten. I
detta syfte förordar utredningen en ökad samverkan

s. 27 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 27

mellan familjedaghemmen t. ex. genom att ett antal dagbarnvårdare
bildar en grupp som i vissa situationer kan hjälpa och stödja varandra och
delta i vissa gemensamma gruppverksamheter för barnen. Vidare förordas ett ökat
samarbete mellan familjedaghemmen och förskolan t. ex. genom att dagbarnvårdarna
genom återkommande besök får ta del av arbetssättet i förskolan, samtidigt som
deras dagbarn då får möjlighet att delta i viss gruppverksamhet. Utredningen
pekar också på möjligheterna att intresserade dagbarnvårdare får tillfälle att
arbeta/praktisera i förskolan, dels som ett led i fortbildningen för dagbarnvårdare,
dels som ett led i en vidareutbildning.

Omvårdnad av tillfälligt sjuka barn

Utredningen framhåller att det ansvar för barnens
omvårdnad som samhället åtar sig när barn till förvärvsarbetande och studerande
anvisas plats i förskola eller familjedaghem bör omfatta även den tid då barn
är tillfälligt sjuka och inte kan tas emot där. Barnvårdarverksamheten bör
därför byggas ut så att den motsvarar behovet och den bör ingå i organisations-
och kostnadsberäkningarna för alla förskolor som tar emot barn fem timmar eller
mer per dag. Utredningen framhåller vidare att generella riktlinjer bör gälla
för när barn skall avskiljas från barngrupper på grund av smittorisk.

Utredningen redovisar en rad synpunkter på organisationen
av barnvårdarverksamheten i kommunerna och föreslår i samband därmed att
barnavårdarnas nuvarande utbildning om 90 lektionstimmar bör utökas och
utbildningens innehåll prövas. Vidare bör barnavårdarnas anställningsform
tryggas och möjlighet ges till kontinuerligt arbete.

Som ett första steg mot ett förverkligande av en
familjeservicecentral/ socialcentral som socialt, medicinskt, pedagogiskt och
psykologiskt betjänar familjen, förskolor och skolor i ett bostadsområde
föreslär utredningen att all fysisk hälsovård av barn i förskolan överförs till
landstingets barnavårdscentral i det distrikt där förskolan är belägen.
Utredningen föreslär vidare att en förstärkning med psykologiskt utbildad
personal efter hand görs pä barnavårdscentralerna. Ett sambruk bör därför så
långt möjligt ske mellan barnavårdscentralen och förskolan. Vidare bör den
psykiska barna- och ungdomsvårdens (PBU) psykolog och psykiaterorganisation
knytas fastare samman med barnavårdscentralerna. Genom att PBU-personalen
arbetar med de föräldrar och barn som också förskolan har kontakt med skulle
även PBU-personalen kunna gå in och fylla psykologkonsultuppgifter i förskolan.

Utredningen anser att sjukvårdshuvudmännen bör svara för
de extra medicinska resurser som krävs genom att förskolan i ökad utsträckning
tar emot barn med olika former av handikapp. Sådana resurser som sjukgymnaster,
talpedagoger, hörselassistenter, osv. måste därför samordnas och föras ut i
primärkommunerna. Samarbete och samverkan via barnavårdscentralen är därvid
enligt utredningen den riktiga vägen och en början till en allsidigt fungerande
familjeservicecentral/socialcentral.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 28

Öppethållande

Utredningen framhåller att mänga föräldrar redan har och
att ännu fler synes få behov av utvidgad service i form av längre öppethållande
vid daghemmet - förskolan. Skiftarbete och obekväm arbetstid synes bli allt
vanligare inom både industrin och servicesektorn. Arbete på udda tider är
särskilt vanligt inom detaljhandel och sjukvård och andra delar av
servicesektorn samt inom vissa industrier.

Utredningen
efterlyser ett framtida arbetsliv, som mer tar hänsyn till barnens villkor och
betonar i samband därmed att arbetsmarknadsparterna bör ta upp frågan om
familjerollen och arbetstidernas förläggning i sina förhandlingar. I det korta
perspektivet måste dock förskolan i första hand göra en insats i samhället
genom att ge barnen till småbarnsföräldrar en trygg tillvaro på de tider som är
nödvändiga för barnen. De öppethållandetider, kl. 06.30-19.00, som nuärrekommenderadeochvanli-gen
tillämpade bör dock enligt utredningen kunna behållas som ett slags normaltider
för förskolan. Utredningen anser dock att det är nödvändigt med stor
flexibilitet och att lokala behov av öppethållande pä andra tider måste
beaktas. Utredningen förordar därför en försöksverksamhet i kommunerna med
olika modeller för förskolornas öppethållandetider. Förutsättningen är därvid,
att försöken läggs upp och genomförs sä att de är positiva från barnens synpunkt.
Det är väsentligt att en sådan försöksverksamhet även utvärderas av den
centrala tillsynsmyndigheten.

Utredningen framhåller att kommunerna återkommande bör
inventera sina speciella behov av öppethållande. Flexibla kombinationslösningar
bör skapas som är ekonomiskt försvarbara, samtidigt som barnens behov av
trygghet och allsidig utveckling tillgodoses. Utredningen visar på olika
modeller som kan användas för att tillgodose olika behov. För att lösa
tillsynsfrågan för barn med temporärt behov av fosterhemsplacering förordar
utredningen ett system med familjedaghem, s. k. grannskapsföräldrar, i
kombination med hel- och deltidsförskola.

3.7 Förskolans lokaler och utomhusmiljö

Utredningen framhåller att förskolans placering i
samhället är en viktig fråga med tanke på den kontakt mellan olika människor
och aktiviteter i samhället som förskolans tjänster ger. Barnen behöver kontakt
med olika vardagliga företeelser, med arbetshv och fritidsliv, med människor i
olika åldrar och med naturen. Planeringen bör utgå även från barnens behov och
från vetskapen om att det område där barnen bor, går i förskola och skola,
oftast är barnens helt dominerande upplevelsevärd.

Utredningen framhåller att förskolan bör finnas i barnets
bostadsmiljö och utgöra en naturlig del av livet där. Förskolan bör ha en bra
och tillräckligt stor tomt, där det går att göra i ordning en riktig utemiljö
för barnen. Förskolan bör också där så är möjligt kunna ligga i anslutning till
eller inrymma funktioner för andra än förskolans barn och personal. Det

s. 29 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 29

kan bli fräga om samplanering med en lågstadieskola som
inte bör vara alltför stor, med bostadsområdets lekplats, med kvartersgård för
människor i olika åldrar m. m. Man bör vidare eftersträva att lokalisera
förskolan så att barn från skilda sociala miljöer vistas i samma förskola.

Det pedagogiska program och de organisationsmodeller
utredningen föreslagit ger grundförutsättningarna för byggnadens planering. Det
innebär att det bör finnas en särskild avdelning för småbarnsgruppen, där de
två delgrupperna får var sitt rum. Syskongrupperna bör få en egen hemvist och
en lekhall med gemensamma aktivitetsområden för verkstad, musik, bibliotek, laborativa
lekar, terapi samt miljöutrymme för låtsasle-kar. Lekhallen bör ha anslutning
till köket sä att barnen lätt kan delta i köksaktiviteter med de vuxna.

Utredningen understryker vidare betydelsen av att bygga
små anläggningar. Det pedagogiska programmet visar på värdet av relativt små sammanhållna
institutioner där alla berörda har möjlighet att lära känna varandra och känna
gemenskap. Utredningen anser att man i de flesta typer av bostadsområden bör
undvika att bygga förskolor som är större än för 5075 platser. Ännu mindre
förskolor än dessa kan i många fall vara befogade.

Socialstyrelsens
nuvarande rekommendation för tomtstorlek är 50 m per plats. Utredningen menar
att 50 m per plats är en så pass begränsad lekyta ute att lekplatsen inrymmer
ungefär förskolans egna, elementära aktiviteter. För att fä sitt lokalbehov
utomhus bättre tillgodosett bör barnen i sädana fall ha tillgäng till en större
allmän lekplats. Med en tomtyta på ca 80 m per . plats blir förskolans behov i
relativt tillfredsställandeutsträckningtillgodosett och vissa möjligheter finns
att ta emot andra barn från bostadsområdet. Utredningen föreslår som ett
minimum en tomtstorlek på 50 m per plats i daghem men anser att en tomtyta på
uppemot 80 m är mer tillfredsställande. Vill man ha möjlighet att i någon
större utsträckning göra förskolans utemiljö tillgänglig för barn och vuxna i
dess näromräde får man räkna med att gå upp över 100 m per plats.

Utredningen föreslår att nya råd och anvisningar för förskolans
byggnader och tomter utarbetas inom socialstyrelsen i samarbete med
bostadsstyrelsen, planverket, kommunförbundet och andra sakkunniga. 1 likhet
med bostadsstyrelsens God bostad bör nya råd och anvisningar redovisa normer i
form av krav och rekommendationer för en kommunal bedömning av inlämnade
byggnadsärenden.

Utredningen
anser det väsentligt att den granskning som skall ligga till grund för
beviljande av statsbidrag förenklas i förhållande till vad som i dag gäller.
Utredningen föreslår därför att granskningen i framtiden läggs pä den kommunala
byggnadsnämnden genom dess föredragande tjänsteman. Utredningen anser att man
genom en kommunal granskning kan få ett enklare och rationellare förfarande.

Utredningen föreslår att de krav som skall uppfyllas för
statsbidrag för nya förskolor begränsas vad gäller byggnad och utemiljön till
att endast avse minimiytor och rekommenderar att dessa anges per
plats. För

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 30

daghemmens byggnad föreslär utredningen en minimiyta pä 12m
per plats och för daghemmens tomt en minimiyta på 50 m per plats. För
deltidsförskolans byggnad föreslår utredningen en minimiyta på 5 m per plats
(två barn) och för den egna utemiljön minimum 5 m per plats.

3.8 Lokal och central förvaltning

Utredningen framhåller att förskolans förankring i familje-
och socialpolitiken blir speciellt påtaglig i ett utbyggnadsskede. En väsentlig
del av insatserna måste ägnas åt behovsinventering och uppsökande verksamhet,
som skall visa vilka barn som måste få företräde och vilka vägar man skall gå
för att nå barn som behöver tidigt insatt stimulans genom förskolan.
Utredningen ser utbyggnaden av förskolan och reformeringen av förskolans
behovsgrupper främst som en familje- och socialpolitisk reform. Detta förringar
inte den inverkan som förskolan därigenom måste kunna få pä skolans område.
Utredningens arbete har visat hur intim kopplingen till socialpolitiken
barnavärden är och vilken effekt som kan nås om olika resurser samordnas och
förstärks inom barnavårdens område.

Utredningen anser det därför mest väsentligt att låta
förskolan organisatoriskt samordnas med de olika kompletterande familjesociala
insatserna. Ett av de tyngst vägande skälen för ett socialt huvudmannaskap är
sammankopplingen mellan den uppsökande verksamheten och förskolan. Under en
lång framtid måste viktiga sociala prioriteringar kunna göras, innebärande att
samhällets socialpolitik integrerar förskolan som ett av de mest betydelsefulla
medlen i den förebyggande barnavården. Utredningens huvudrekommendation är
därför att förskolan även fortsättningsvis förvaltas av barnavårdsnämnd eller
social centralnämnd. I ett mindre antal kommuner förvaltas förskolan i dag av
skolstyrelser. I dessa fall anser utredningen det naturligt att bygga vidare på
den lösningen. I t. ex. kommuner av glesbygdskaraktär, av vilka många ännu inte
har förskoleverksamhet, är det i vissa fall fördelaktigt att skolstyrelsen
förvaltar förskolan med tanke på det värde det ligger i att utnyttja de
speciella resurser som finns inom skolområdet i sådana kommuner. Även
alternativet med separat barnstugestyrelse kan i vissa kommuntyper vara
lämpligt. Det finns därför enligt utredningen ingen anledning att strikt fordra
att kommunerna följer en bestämd linje.

1 konsekvens med utredningens principiella rekommendation
att förskolan förvaltas av barnavårdsnämnd eller social centralnämnd förordas
socialstyrelsen som central tillsynsmyndighet.

Den centrala tillsynsmyndighetens uppgift bör vara att
följa förskoleverksamheten i landet och att på grundval av denna kunskap
stimulera till en god utveckling. Det innebär att uppgiften är av informerande
och rådgivande art. Tre basfunktioner bör tillgodoses i socialstyrelsens
organisation nämligen pedagogiskt utvecklingsarbete, social utvecklingsplanering
samt utbyggnads- och lokalplanering. Utredningen framhåller att om
socialstyrelsen skall kunna fullgöra dessa uppgifter krävs kraftiga

s. 31 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 31

personalförstärkningar.

Utredningen
framhåller att man under senare är har kunnat märka ett växande inresse av att
söka praktiska vägar för en närmare anknytning mellan förskola och skola. Socialstyrelsen
har pä det centrala planet samarbetat med bl. a. skolöverstyrelsen inom ramen
för försöksverksamhet med lekskola för barn i glesbygd och lekskola för
invandrarbarn. Även skolöverstyrelsen har försöksprojekt kring samarbetet med
förskola/lågstadium, bl. a. för att belysa frågor kring övergången från
förskola till lågstadium. En utvärdering av de projekt och försök som sker
under ledning av tillsynsmyndigheterna för förskolan resp. skolan är enligt
barnstugeutredningen väsentlig.

Utredningen betonar att både forskning och
försöksverksamhet kring förskola/skola måste initieras och fördjupas och att
samverkan och samarbete måste fortsätta mellan de utredningar som arbetar med
förskola och skola. Enligt utredningens mening bör lokala samrådsgrupper
bildas i kommunerna för att samordna det pedagogiska utvecklingsarbetet. Detta
kan innebära möjligheter till samordnad lokalplanering, personalsamverkan,
anställande av viss gemensam personal och för viss samordning av lågstadium och
lekskola. Samrädsgrupperna bör också verka för en samordnad fysisk och psykisk
hälsovård, samordning av den fysiska planeringen och till viss del även
samordnad fortbildning på lokalt plan.

Utredningen föreslår också att ett centralt samarbetsorgan
skall inrättas. Detta samarbetsorgan skall utifrån förskolans synpunkt tillföra
socialstyrelsen information frän de olika myndigheterna och organisationerna.
Dessa skall i sin tur fortlöpande informeras om socialstyrelsens arbete inom
detta område. Det centrala samarbetsorganet bör få en rådgivande funktion i
förhållande till socialstyrelsen. Utredningens förslag innebär att den centrala
samarbetsgruppen för utbyggnad av dag-och fritidshem bör gå upp i det
föreslagna samarbetsorganet.

Utredningen anser att det finns en oklarhet om ansvaret
vad gäller förskoleinsatser för mänga grupper av handikappade barn. Detta blir
särskilt markant i de fall handikappade barn integreras i vanlig förskola. Mot
denna bakgrund föreslär utredningen att den tillsynsmyndighet som får det
generella ansvaret för förskoleverksamheten även får ett klart och övergripande
ansvar för samtliga insatser såväl för sociala, vårdande och habiliterande
som för pedagogiska funktioner - i förhällande till förskolebarn med olika slag
av handikapp.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 32

4. Remissyttrandena 4.1 Förskolans mål

Utredningens förslag till övergripande mål och delmål för
förskolan tillstyrks av fosterbarnsutredningen, servicekommittén, ärkebiskopen,
länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län, förskoleseminariet
i Göteborg, LO, TCO, Sveriges förskollärares riksförbund. Svensk
sjuksköterskeförening, Sveriges lärarförbund, kommunstyrelserna i Norrköping
och Skellefteå, Svenska facklärarförbundet, SFS, Blivande lärares riksförbund
samt nämnden för Barn- och Familjearbetet i Härnösands stift. Utredningens
förslag tillstyrks med vissa reservationer eller tillägg av socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen, utredningen om skolans inre arbete, landstingsförbundet,
Kommunalarbetareförbundet, Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges kristna
socialdemokratiska förbund.

Socialstyrelsen anser att de övergripande målen och
delmålen utgör en genomtänkt bakgrund till de konkreta förslagen. Styrelsen
påpekar dock att utredningen inte närmare behandlat frågan om barnstugans
betydelse för det sociala behandlingsarbetet. Skolöverstyrelsen ansluter sig i
princip till de övergripande målen för förskolan och tillägger att dessa i sina
huvuddrag väsentligen överensstämmer med målen för grundskolan. Socialstyrelsen
och skolöverstyrelsen anser att de övergripande målen även bör rymma en strävan
att ge barnen bästa möjliga förutsättningar för en gynnsam fysisk utveckling.

LO anför
att de övergripande mål utredningen formulerat synes täcka vad LO åsyftar när
det gäller de personlighetsmässiga resurser hos de individuella barnen som är
viktiga att främja genom förskolan. Däremot saknar LO i den övergripande
målsättningen en beskrivning av förskolans uppgift i det socialpolitiska
perspektivet. En sådan beskrivning finns i utredningens mer allmänna
resonemang, men LO anser att det vore av värde när det gäller att föra ut
förskolans ide' om den också fanns fastslagen i det övergripande målet och i
den föreslagna förskolelagens första paragraf. Kommunalarbetareförbundet delar
i stort utredningens uppfattning men menar att utredningen borde ha gjort en
starkare markering av samhällets skyldigheter att bistå föräldrarna i olika vård-och
tillsynssituationer. Förbundet menar att det är viktigt att införandet av
förskolan också ses ur social- och arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Förbundet
påpekar att de förvärvsarbetande föräldrarnas tillgång till barntillsyn är en
förutsättning för att stora grupper av kvinnor skall kunna söka sig ut på
arbetsmarknaden.

Landstingsförbundet ansluter sig i princip till
utredningens ställningstaganden men anser att de övergripande målen är oklara
och efterlyser en klart formulerad målbeskrivning. Utredningen om skolans inre
arbete anför en liknande uppfattning. Svenska kommunförbundet anser att
utredningen i sitt förslag till formulering av det övergripande målet för
förskolan pä ett riktigt sätt betonar dennas kompletterande
roll i

s. 33 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 33

förhållande till föräldrarna.

Kritiska synpunkter på förslaget framförs av
kommunstyrelsen i Karlstad, förskoleseminarierna i Kalmar och Borås, Sveriges
psykologförbund, PBU.s konsult team i Stockholm, Kristen demokratisk samling
och Kyrkobrödrarörelsen svenska kyrkans lekmannaförbund.

Sveriges psykologförbund menar att utredningens
övergripande mål är vaga och abstrakta. PBU:s konsultteam i Stockholm efteriyser
en grundligare analys av barnstugans roll i samhället samt en mer fördjupad diskussion
om barns utveckling mot bakgrund av de mål som uppställts. Konsultteamet
efterlyser också en ideologisk analys av den människosyn som ligger bakom
målformuleringen. Kyrkobrödrarörelsen svenska kyrkans lekmannaförbund menar
att den skildring utredningen ger av verksamheten inom förskolan andas en
optimistisk övertro på den kollektiva barnuppfostrans möjligheter och
betydelse.

Utredningens
förslag att beteckningen förskola skall användas som enhetlig benämning på vad
som nu kallas daghem och lekskola tillstyrks eller lämnas utan erinran av
flertalet remissinstanser. Statskontoret, socialutredningen, Sveriges
socionomförbund, Svensk sjuksköterskeförening, Skellefteå kommun. Föreningen
Sveriges socialchefer och nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader
avstyrker eller är tveksamma till utredningens förslag. Skellefteå kommun anför
att den föreslagna terminologin förefaller att bli tämligen tung och svåranvänd.
Det förefaller knappast realistiskt att tro att benämningen heltidsförskola och
deltidsförskola skall komma till användning i dagligt tal. Föreningen Sveriges
socialchefer föreslår att begreppet barnstuga även i framtiden får utgöra ett
samlingsbegrepp för institutioner för barntillsyn. Inom barnstugebegreppet bör
dock den särskilda benämningen fritidshem utgå och i stället skulle det finnas
förskola för korttidstillsyn (understigande fem timmar/dag) och daghem för ett
längre tillsynsbehov. Samma uppfattning framförs av socialutredningen.

4.2 Allmän förskola

Utredningens förslag till utformning av en allmän förskola
där kommunen åläggs att anvisa plats till alla sexåringar tillstyrks allmänt av
remissinstanserna. Fosterbarnsutredningen, TCO, kommunstyrelsen i Kiruna, Svenska
lärarförbundet och socialdemokratiska kvinnoförbundet förordar dock att
förskolan får formen av obligatorium.

Svenska kommunförbundet anser att förskolevistelsens
effekt bäst uppnås genom förskolans karaktär av en rättighet som frivilligt tas
i anspråk. Kommunstyrelsen i Norrköping anför att om förskolan skall få avsedd
betydelse i uppfostran av barn är det synnerligen viktigt att samförstånd
skapas mellan föräldrar, förskolans personal och samhället i övrigt. Ett
tvångsförfarande - även om detta bara skulle behöva tillämpas i sällsynta fall -
är inte en gynnsam utgångspunkt för sådant förtroendefullt samarbete. I den
allmänna debatten om målsättningen för social

3 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 136

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 34

verksamhet ifrågasätts starkt lämpligheten av
tvångsförfarande inom socialvården. Det skulle vara ytterst olämpligt att i en
reform som den föreslagna införa ett tvångsmoment även om tillämpningen av det
sällan blev aktuellt. Skolöverstyrelsen, kommunstyrelsen i Järfälla, Svenska
facklärarförbundet och Föreningen Sveriges socialchefer, som alla tillstyrker
utredningens förslag, anser att formen för den allmänna förskolan bör omprövas
om den inte slår igenom i önskvärd omfattning. Skolöverstyrelsen anför att en
allmän förskola för i första hand sexåringar inte fär införas på ett sådant
sätt att den avgränsas från den obligatoriska skolan så att en senare
ofrånkomlig prövning av tidpunkten och sättet för det första inträdet i den
obligatoriska skolan försenas och försvåras. SAF anför en liknande uppfattning.

I fråga om möjligheterna att privat institution i vissa
fall skall kunna betraktas som förskola anför ärkebiskopen att han förutsätter
en oförändrad tolkning av tillämpningen av församlingsstyrelselagen beträffande
församlingens kompetens att bedriva den form av kristenfostran-arbete bland
förskolebarn som benämns kyrkans småbarnsskola. Sveriges frikyrkoråd anser att
det arbete som f. n. bedrivs inom samfunden bör få fortsätta och utvecklas.
Förbundet Vi unga framhåller att de tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan
har en verksamhet i åldersgruppen tre-sex armed ca 11 000 barn. Förbundet menar
att en visssamordningbör kunna bli aktuell mellan denna verksamhet och den som
samhället bedriver. Kommunstyrelsen i Järfälla finner det nära nog uteslutet
att de av utredningen föreslagna målen för förskoleverksamheten kan uppfyllas
av de privata förskolorna.

4.3 Barn med särskilda behov av stöd och stimulans

Barnstugeutredningens förslag att ge förtur till förskolan
åt barn som är i särskilt behov av stöd och stimulans har mottagits positivt av
remissinstanserna. Socialutredningen anser att barnstugeutredningens
uppmärksammande av barnens särskilda behov tillhör ett av de mest väsentliga
kapitlen i betänkandet. Fosterbarnsutredningen, som delar barnstugeutredningens
uppfattning att man genom stöd och stimulans bör försöka lindra sociala
handikapp, framhåller att förskolan också i vissa fall bör kunna utgöra ett
alternativ till andra sociala insatser frän samhällets sida. Detta gäller bl.
a. vid omhändertagande av barnet i barnhem eller fosterhem. Svenska
kommunförbundet och landstingsförbundet ställer sig också positiva till
utredningens generella prioritering och målsättning.

Beträffande utredningens förslag att barn med särskilda
behov skall få plats i förskolan från fyra års ålder framförs erinringar av bl.
a. några remissinstanser som företräder de handikappade. HCK anser att
flertalet barn med handikapp behöver förskoleverksamhet redan tidigare och
fruktar att kommunerna kommer att använda barnstugeutredningens

s. 35 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 35

uttalande som motivering för att anvisa plats först dä
barnet fyller fyra år. Till barn med särskilda behov bör också räknas barn vars
föräldrar är handikappade. HCK påpekar att denna fräga inte behandlats av
barnstugeutredningen. Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar
anser att rörelsehindrade barns förskoleträning får sättas in åtminstone i
tvåårsåldern. Kommunstyrelsen i Karlstad framhåller för sin del att en noggrann
bedömning måste göras av varje barns förmåga att tillgodogöra sig en vistelse i
förskola. På grund av praktiska problem är det enligt kommunstyrelsen tveksamt
med en generell garanti för dessa barns deltagande frän fyra års ålder. TCO tillstyrker
utredningens förslag även om tidigare insatser skulle vara önskvärda. Förslaget
måste ses mot bakgrund av dagens ekonomiska verklighet och kan därför
accepteras av TCO. Liknande synpunkter framförs av Svenska facklärarförbundet.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län är tveksam till förslaget att jämställa sociala handikapp
med sjuka och handikappade barn. De socialt handikappade barnens behov av
samhällets omsorger beror på föräldrarnas förmåga och inte pä barnet självt.
Barnen kan få en olycklig särställning om de jämställs med barn med handikapp.
Det bör åligga sociala centralnämnden/barnavårdsnämnden att ge dessa barn plats
i förskola om denna åtgärd kan anses lämplig.

Utredningens
förslag att handikappade barn så långt som möjligt skall integreras i vanliga
förskolegrupper tillstyrks av remissinstanserna. Flera remissinstanser påpekar
dock att integreringen måste ske med försiktighet. Svenska läkaresällskapet
menar att för barn ur sociala riskgrupper har en tidig stimulering ett mycket
stort värde. När det gäller vissa andra typer av handikapp, exempelvis
synskadade, hörselskadade och rörelsehindrade barn, bör nuvarande
förskolesystem bibehållas om det ur barnets synpunkt är fördelaktigt. Statens
handikappråd anser att flertalet handikappade barn borde kunna inplaceras i
vanliga förskolegrupper. Av olika skäl kan dock särskilt svårt handikappade
barn behöva placeras i specialgrupper. Även i flertalet sådana fall bör man
eftersträva att kontakt hålls med övriga förskolegrupper. Det bör också finnas
möjligheter att placera de icke handikappade barnen i specialgrupper för
handikappade barn. Synpunkter liknande dem som ovan redovisats framförs också
av skolöverstyrelsen, länsstyrelsen i Västernorrlands län, Svenska
läkaresällskapet och Sveriges förskollärares riksförbund.

Förskola i glesbygd

Utredningens förslag att barn som bor i glesbygd och av
denna orsak kan besöka förskolan bara tre dagar per vecka eller mindre skall
börja i förskolan vid fem års ålder, tillstyrks eller lämnas utan erinran av
remissinstanserna. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att satsningar på
förskola i samband med låg- och mellanstadieskola ger ett bättre barnunderlag
för samordnad fortsatt skoldrift, bättre utnyttjande av lokaler, viss personal
och skolskjutsar. En liknande uppfattning framförs av länsstyrelsen i Värmlands
län och lantbrukarnas riksförbund. Svenska

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 36

facklärarförbundet påpekar beträffande personal i
glesbygdsförskolan att lösningar med assistenter eller annan lärarpersonal bör
förekomma enbart i undantagsfall. Förskoleseminariet i Stockholm framför att i
den män glesbygdsförskolan integreras med grundskolan, bör förskolans metodik
vara utgångspunkten för arbetet och samma krav bör också ställas på
förskolebarnens kvalitativa undervisning som den som gäller för grundskolan.

Utredningens uppfattning att förskolan i glesbygd måste
anpassas efter lokala förhållanden understryks av kommunstyrelsen i Kiruna som
anser att kommunerna måste ha stor suveränitet och att dispensmöjligheter från
en eventuell förskolelag bör ges generöst. Behovet av extra bidrag till
glesbygdskommunerna understryks av socialstyrelsen, länsstyrelserna i Värmlands
och Västernorrlands län, kommunstyrelsen i Kiruna och lantbrukarnas
riksförbund. Kommunstyrelsen i Haninge påpekar att glesbygdsområden även finns
inom Haninge skärgårdsregion.

Invandrarbarn

De remissinstanser som yttrat sig över förslagen om
invandrarbarnens förskoleverksamhet ställer sig positiva till utredningens
förslag. Statens invandrarverk instämmer i utredningens uppfattning att
bristande kunskaper i svenska liksom andra svårigheter till kontakt med den
svenska omgivningen innebär särskilt behov av stöd. Invandrarverket anser att
utredningens förslag om en allmän förskola stämmer väl överens med verkets
strävanden att skapa goda förutsättningar för invandrarbarnens anpassning till
det svenska samhället redan vid en tidig ålder. Verket framhåller vidare att
ett långt gående samarbete mellan förskola och föräldrar, i likhet med vad
utredningen föreslår, har stor betydelse för invandrarfamiljerna.
Socialstyrelsen framhåller också att det är viktigt att kontakterna mellan
invandrarbarnens föräldrar och förskolan, är goda. Förskolan bör bli en av de
kontaktpunkter som bidrar till att barnet och dess föräldrar finner sig till
rätta i sin nya miljö. Svenska kommunförbundet anser att de framlagda
förslagen i stort sett kan godtas som mål och användbara metoder för hur
förskoleverksamheten för invandrarbarn kan bedrivas. Arbetsmarknadsstyrelsen
pekar pä att invandrarkvinnorna har högre förvärvsintensitet än svenska kvinnor
och invandrarfamiljerna har därför särskilda behov av barntillsyn på grund av
arbetssituationen vartill kommer de sociala skäl för ökade insatser i detta
avseende som utredningen redovisat. Invandrarutredningen, utredningen om
skolans inre arbete och kommunstyrelsen i Karlstad understryker vikten av att
invandrarbarnen tränas i sitt modersmål.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 37

Uppsökande verksamhet

Utredningens förslag om en uppsökande verksamhet bland
förskolebarn tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Kommunförbundet
har i princip inte något att erinra mot att kommunernas på socialhjälps- och
barnavårdslagarnas grundade skyldighet att skaffa sig kännedom om
kommuninnevånarnas behov av omvårdnad, hjälp och stöd samt att verka för att
uppdagade behov avhjälps får ett mer preciserat uttryck i barnavårdslagen. I
synnerhet för socialt handikappade barn som hittills varit svära att nä innebär
förslaget fördelar. Vad gäller utredningens förslag om organisation av den
uppsökande verksamheten bedömer kommunförbundet detta förslag som en av flera
tänkbara lösningar. Med den inom kommunal socialvård allt mer tillämpade
helhetssynen i utrednings- och behandlingsarbete kan andra former av samverkan
av olika skäl vara lämpligare än att en särskild socialarbetare stationeras pä
barnavårdscentralerna. Socialstyrelsen framför att den föreslagna uppsökande
verksamheten kommer att bU ett av de viktigare instrumenten i den allmänt
förebyggande barna- och ungdomsvården. Praktisk erfarenhet talar för att den
uppsökande verksamheten i den modell barnstugeutredningen skisserar kommer att
företrädesvis finna barn vars handikapp till övervägande del är av emotionell
och social natur. Svensk sjuksköterskeförening anser att samarbete och
samverkan mellan barnavårdsnämnd/social centralnämnd, mödravårdscentral, barnavårdscentral
och PBU är mycket väsentlig.

Landstingsförbundet,
facklärarförbundet och Svenska läkaresällskapet tillstyrker den uppsökande
verksamheten som sådan men har en avvikande uppfattning när det gäller
samarbete mellan social förvaltning och barnhälsovården. Landstingsförbundet
framhåller att tendensen att frän olika verksamhetsområden introducera olika
experter som specialister i arbetsteamet inom hälso- och sjukvården inte medför
ökade förutsättningar för ett bättre omhändertagande av individen och familjen
som helhet. Vid en väl fungerande barnavårdscentrals verksamhet upptäcks de
barn, som pä olika sätt behöver stimuleras, varför styrelsen inte anser det ur uppsökningssynpunkt
vara motiverat att introducera en tjänsteman från socialförvaltningen med
specialaktiviteter i barnavårdscentralens regi. Förbundet föreslår att det till
stöd för den uppsökande verksamheten upprättas speciella förteckningar över
barn, som befinner sig i riskzonen för fysisk, psykisk och social understimulering
och att det för dessa grupper av barn och deras familjer finns tillgäng till i
förväg preciserade råd och stödåtgärder, som vid lämpliga tidpunkter kan sättas
in som stöd och stimulering för barnen och familjen. Svenska läkarsällskapet
förordar att barnavårdscentralernas resurser förstärks så att de kan täcka hela
behovet av uppsökande verksamhet.

Utredningen om skolans inre arbete anser att den
uppsökande verksamheten bör bedrivas i nära kontakt med förskolans och skolans
hälso-och elevvårdande organisation, speciellt dä det gäller sociala och
språkliga handikapp, eftersom det inom samma familj kan finnas barn
även i

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 38

skolåldern och samordning och kontinuitet bör eftersträvas
i rådgivningen. Svensk sjuksköterskeförening och förskollärarförbundet framhåller
att det är nödvändigt att barnavårdscentralerna fär personalförstärkning.

Ansvaret för barn med handikapp

Beträffande frågan om tillsynsansvaret för barn med
särskilda behov anför landstingsförbundet att de tekniska/organisatoriska
förutsättningarna för att samla tillsynsansvaret till en myndighet för de
handikappade barnens förskoleverksamhet närmare behöver utredas. En klarare
gränsdragning beträffande tillsynsmyndighetens befogenheter gällande barn med
särskilda behov bör därvid komma till stånd. Landstingsförbundet menar att det
är angeläget att man åstadkommer ett enhetligt huvudmannaskap för förskolan
och anser att primärkommunen principiellt bör vara huvudman för all förskoleverksamhet.
Detta bör gälla oavsett om verksamheten bedrivs för barn vilka värdas av sina
föräldrar eller annan värdnadshavare i hemmet eller om den är anordnad för barn
som vårdas vid landstingskommunala institutioner eller vid av annan huvudman ägd
institution. Förbundet anser att primärkommun bör ha ansvaret även för
förskoleverksamhet för de barn som omfattas av omsorgslagen. Eventuella
särskilda kostnader för dessa barn i förskolan bör ersättas av landstinget.
Liknande synpunkter framförs av Svenska läkaresällskapet och Sveriges
läkarförbund. Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar ansluter sig
till utredningens förslag om ett samlat tillsynsansvar där de olika
funktionerna, vårdhabilitering-förskola kan integreras. Förbundet framför
viss tveksamhet till utredningens förslag om ansvarsfördelning mellan
primärkommun och landstingskommun. Barnens förskoleplacering får inte bli
beroende av diskussioner om vem som skall stå för kostnaderna.

4.4 Förskolans planering och utbyggnad

Utredningen förordar att vid sidan av genomförandet av en
allmän förskola för sex-åringar bör daghemsutbyggnaden prioriteras. Flertalet
av de remissinstanser som tar upp denna fräga är positiva till den allmänna
inriktningen av utredningens förslag. Flera remissinstanser framför dock
synpunkter på vilken del av förskoleverksamheten som bör prioriteras i
utbyggnaden. Några remissinstanser är tveksamma till de ekonomiska
möjligheterna att bygga ut förskolan i den takt som utredningen föreslär.
Svenska kommunförbundet säger att den snabba utbyggnaden av förskolan under
andra hälften av 1960-talet sammanhängde med den goda ekonomiska situationen
för kommunerna. En långsammare höjning av skattekraften tillsammans med att
utdebiteringen nu nått en höjd som framtvingar restriktivitet med ytteriigare
skattehöjningar gör att kommunerna nu befinner sig i en annan ekonomisk
situation. Kommunförbundet anser det därför mycket tveksamt om ens
antalet platser enligt

s. 39 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 39

utredningens lägsta utbyggnadsalternariv kan uppnäs. LO
framhåller att den prioritering utredningen gjort inneburit att
heltidsförskolan kommit något i skymundan i betänkandet. Mot bakgrund av dagens
bristsituation när det gäller daghemsplatser anser LO detta vara beklagligt.

Förslaget
om att en allmän förskola för sexåringar skall genomföras till år 1975
tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Svenska
kommunförbundet ställer sig i princip positivt till förslaget men anser dock
att det inte bör genomföras till år 1975, Kommunförbundet anser att det är
bättre att skjuta fram den lagfästa tiden för sexåringsförskolans genomförande
än att i större omfattning utnyttja den föreslagna dispensmöjligheten.

Arbetsmarknadsstyrelsen
framför att den av utredningen förordade utbyggnadstakten med avseende pä
heltidsförskolan inte är tillfredsställande. Styrelsen understryker därför
starkt att förskolan bör tilldelas sådana ekonomiska resurser att utbyggnaden
kan komma att ske i betydligt snabbare takt än som föreslagits. Föreningen
Sveriges socialchefer understryker kraftigt vikten av att daghemmen snarast
möjligt byggs ut i sådan omfattning att full behovstäckning kan erhållas inom
detta område. Först när en sådan utbyggnad skett finns en valfrihet för
föräldrar att arbeta inom eller utom hemmet. Mänga ensamstående föräldrar och
studerande är också helt beroende av att barntillsynen kan ordnas för att de
över huvud taget skall kunna sköta en egen anställning eller genomföra planerade/påbörjade
studier. Svenska kommunalarbetareförbundet är inte nöjd med förslagen om
utbyggnad av heltidsförskolan. Förbundet anser att utbyggnadstakten måste
forceras. Behovet av en prioritering av heltidsförskolans utbyggnad understryks
också av länsstyrelsen i Hallands län, HSB, Sveriges socionomförbund, statens
planverk och ABF.

Sveriges
lärarförbund anför att det inte är möjligt att ta ställning till
barnstugeutredningens förslag utan att samtidigt diskutera bl. a. konsekvenserna
för andra delar av utbildningssystemet. Det är inte tillfredsställande om ett
påbörjat utvecklingsarbete inom den obligatoriska skolan skulle behöva avbrytas
i ett känsligt utbyggnadsskede eller förskjutas på grund av att man finner det
angeläget att nu satsa på andra delar av utbildningssystemet. En liknande
tankegång framförs av skolöverstyrelsen.

Svenska facklärarförbundet och Sveriges förskollärares
riksförbund påpekar att det saknas styrmedel för heltidsförskolans utbyggnad
och menar att plankravet därför bör kompletteras med centrala beslut om utbyggnadsmäl
för heltidsförskolan och att statsbidragen anpassas därefter. Svenska
facklärarförbundet menar dessutom att sä snart heltidsförskolan täcker 50 % av
behovet bör den allmänna förskolan byggas ut till att omfatta även femåringar.
TCO menar att den kvantitativa utbyggnaden måste vägas mot nödvändiga behov av
kvalitativa förstärkningar. TCO vill emellertid notera det riskfyllda i att
som utredningen gör acceptera klyftan mellan mål och verklighet utan att föreslå
effektiva styrmedel som ger kommunerna möjlighet att minska denna
klyfta.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 40

Enligt kommunstyrelsen i Kalmar är det angeläget att
samhällets resurser inte splittras i för hög grad och att förverkligandet av
avancerade pedagogiska program sker pä bekostnad av den utbyggnad som är
angelägen för att tillgodose vissa gruppers minimikrav. Enligt Svenska
läkarsällskapet bör utbyggnaden anpassas till tillgängen pä utbildad personal.
De förväntade pedagogiska vinsterna kan annars helt utebli och förskolan kan få
betydande negativa effekter.

Utredningens förslag att kommunerna skall upprätta
förskoleplaner tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.
Svenska kommunförbundet är positivt till utredningens förslag att kommunerna
bör upprätta någon form av förskoleplan men understryker samtidigt att med
plankravet inte bör bindas några krav från statliga myndigheter pä viss
ambitionsnivå i utbyggnadstakten. Kommunstyrelsen i Kalmar framför en liknande
uppfattning. LO, som framhåller att en ökad utbyggnad av daghemmen är
nödvändig, anser att en forcering av utbyggnadstakten kan ske genom att
kommunerna åläggs en förskoleplanering enligt utredningens förslag.

Beträffande utredningens förslag til! metod för att
beräkna behovet av förskoleplatser anser bostadsstyrelsen att de föreslagna
metoderna inte tar hänsyn till utbyggnadens stimulerande verkan på
förvärvsbenägenheten och riskerar därmed att allvarligt underskatta kommande
behov. Enligt bostadsstyrelsen kan därmed inte garantier skapas för att
tillräckligt med mark avsätts för kommande behov. 1 behovsberäkningarna bör
därför ingå en marginal för utbyggnadens efterfrågeökande effekt. Samma
uppfattning framförs av servicekommittén, kommunstyrelsen i Järfälla, svenska
arkitekters riksförbund och socialdemokratiska kvinnoförbundet.
Kvinnoförbundet framhåller vidare att det finns hundratusentals föräldrar
(lika med kvinnor) som skulle vilja ut i förvärvslivet, om de kunde fä arbete,
utbildning för det arbete som finns att få, eller om de kunde få en tryggad
tillsyn för sina barn. Utredningens förslag till behovsberäkningar innebär
enligt kvinnoförbundet att hela den stora s. k. dolda arbetslösheten inte
beaktas. En liknande uppfattning framförs av boendeutredningen.

Förslaget om ett lagstadgat krav att hela behovet av
förskola skall tillgodoses i nya bostadsområden om minst 200 lägenheter
tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Svenska
kommunförbundet och kommunstyrelsen i Kalmar avstyrker förslaget med hänvisning
till att man till plankravet inte bör binda några krav från statliga
myndigheter på viss ambitionsnivå i utbyggnadstakten. Bl. a. boendeutredningen
hyser oro för att kravet på full behovsläckning i nya områden kan innebära att
kommunen tvingas göra avkall pä behovstäckningen inom de befintliga
bostadsområdena. En sådan utveckling kan enligt boendeutredningen tänkas bidra
till en förstärkning av nuvarande skillnader mellan bostadsområdena i fråga om
hushållens ålderssammansättning. Statens planverk framhåller att en betydande
del av landets bostadsproduktion sker i områden med mindre än 200 lägenheter.
Verket är därför tveksamt till lämpligheten av att i lag fastställa en
bestämd

s. 41 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 41

minsta storlek för områden för vilka särskilda
förskoleplaner skall upprättas. Förskoleplanen bör även kunna omfatta mindre
områden än 200 lägenheter och även befintlig bebyggelse som berörs. En liknande
uppfattning framförs av Svenska arkitekters riksförbund. Statens institut för
byggnadsforskning anser att en hänvisning till områden som omfattar minst 200
lägenheter är alltför diffus och bör därför inte ingå i bestämmelserna.

Utredningens förslag att de kommunala förskoleplanerna
skall redovisas till socialstyrelsen och där utgöra underlag för en
riksplanering möter erinringar frän Svenska kommunförbundet. En prognos för
hela riket bör enligt kommunförbundet utarbetas efter andra metoder än komniunprognoserna.
Däremot anser förbundet att det är av största vikt att man frän centralt häll
arbetar fram tillförlitliga data om t. ex. förvärvsintensiteten på kommunnivå.
Socialstyrelsen anser att en riksplanering blir avgörande för om det enligt förskolelagens
första paragraf kommer att finnas förskolor i "tillräckligt antal för
olika behov" och understryker behovet av att riksplaneringen ges en
fastare form.

Den av
barnstugeutredningen framförda uppfattningen att större delen av
planeringsarbetet bör ske i enlighet med gängse kommunala rutiner understryks
av socialstyrelsen, svenska kommunförbundet, statens institut för
byggnadsforskning och bygglagutredningen. Statens institut för
byggnadsforskning anför att förslaget att göra förskoleplanering obligatorisk
men inte annan verksamhetsplanering riskerar att förvärra bristen pä samordning
mellan olika sektorer. Institutet rekommenderar därför att anvisningar
utarbetas med sikte på samordnad planering pä kommunnivå av i första hand
skolan, förskolan och den öppna verksamheten bland barn och vuxna.

Utredningens förslag om ett lagstadgat krav att mark skall
reserveras för förskolans ändamål vid all planering för bostadsändamål avstyrks
av statens planverk med hänvisning till att en sådan bestämmelse är överflödig.
Statens institut för byggnadsforskning menar att alla föreskrifter om
markreservationer i planeringen bör samordnas i byggnadslagstiftningen.
Svenska arkitekters riksförbund anser att niarkreservationer-na i såväl
kortsiktiga som långsiktiga planer måste göras för betydligt större behov än
det som utredningen redovisar för att man skall vara på den säkra sidan.

Bygglagutredningen
anför att frågan om medborgarinflytande bör uppmärksammas mer, exempelvis genom
föreskrifter om att planförslagen skall hällas utställda för granskning och
debatt. Även Statens planverk anser att det med hänsyn till den stora betydelse
dessa frågor har för de enskilda hushållen är angeläget att kommunerna lämnar
god och tidig information beträffande förskoleplaneringen. Liknande synpunkter
framförs av Riksförbundet Hem och skola och Svenska arkitekters riksförbund.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 42

4.5 Verksamhetens innehåll och organisation

Mot bakgrund av de förslag utredningen lagt fram
beträffande förskolans mål och den inre organisationen har utredningen
diskuterat den pedagogiska inriktningen och arbetssättet i förskolan. Dit hör
bl. a. förslagen om äldersblandade grupper, personalens lagarbete, synpunkter
pä relationer mellan barnen inbördes och mellan barnen och personalen,
föreståndares uppgifter och funktion m. m. Utredningens förslag och synpunkter
får ett positivt mottagande av flertalet remissinstanser, bl. a. av
socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, utredningen om skolans inre arbete,
länsstyrelsen i Stockholm, LO, TCO, Svenska kommunalarbetareförbundet,
Förskoleseminariet i Göteborg, Svenska facklärarförbundet, Sveriges
förskollärares riksförbund och ABF. Sveriges psykologförbund år där-ernot
kritiskt till utredningens resonemang på denna punkt.

Skolöverstyrelsen säger att de beskrivna riktlinjerna för
arbetssättet i förskolan är en vidareutveckling av de pedagogiska idéer som
verksamheten i dag omfattar och utgör en fördjupande beskrivning av det
arbetssätt som vuxit fram under de senaste åren. 1 vissa avseenden innebär det
beskrivna arbetssättet dock förändringar, som fär betydelse för
personalutbildningen, funktionsuppdelningen, organisationsformer, fysisk miljö
etc. Detta gäller bl. a. syskongruppsorganisationen samt framtoningen av det
dynamiska samspelet mellan barnet och arbetslagets olika medlemmar.

Socialstyrelsen anför att det finns behov av ytterligare
systematisering av förskolans innehåll. En studie- eller arbetsplan torde ge
bättre stadga åt förskolans arbete och kunna ge kommun och personal vägledning
i planeringen, vilket sannolikt skulle innebära dels en jämnare pedagogisk
standard hos de enskilda förskolorna, dels att standarden på sikt skulle höjas
i kvalitativt hänseende.

TCO och Sveriges förskollärares riksförbund biträder
utredningens förslag om arbetslag men anser att förskolläraren måste vara den
som tar det yttersta ansvaret för det pedagogiska arbetet, dess planläggning,
utförande och uppföljning. Förskollärarförbundet anser vidare att framställningen
kring deltidsförskolan pä vissa punkter är motsägelsefull och dåligt genomarbetad.
Svenska facklärarförbundet framför en liknande kritik beträffande
deltidsförskolan.

Sveriges psykologförbund är bl. a. kritiskt mot utredningens
syn på barns emotionella och sociala fungerande, där utredningen enligt psykologförbundet
föreslår en inlärningspsykologisk betingeisemodell som tar fasta på barnens
yttre beteende utan att försöka bedöma vad de är uttryck för. Psykologförbundet
anser vidare att de stora barngrupperna och den lösa gruppstruktur som
utredningen föreslår försvårar etablerandet av viktiga sociala relationer
mellan barn och vuxna där konflikten är en av grunderna för psykisk utveckling.

Ärkebiskopen anför att den grundsyn på förskolans
behandling av etiska frågor och religion som utredningen givit uttryck för kan
och bör uppfattas som gemensam och riktningsgivande för människor med olika

s. 43 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 43

inställning i livsåskådningsfrågor. Grundläggande för
förskolans behandling av dessa frågor måste vara en öppen och fördomsfri
hållning gentemot religion och den andliga verkligheten. Religionens betydelse
i förskoleverksamheten framhålls vidare av förskoleseminarierna i Stockholm
och Göteborg, nämnden för barn- och familjearbete i Härnösands stift och
Kristen demokratisk samling.

En kritisk syn framförs av Kyrkobrödrarörelsen svenska
kyrkans lekmannaförbund, som anser att det pedagogiska programmet för
förskoleverksamheten begränsas vad det gäller begreppsinlärningen till den
fysiska och sociala omvärlden medan den andliga verksamheten helt lämnas
utanför. Förbundet tolkar utredningens förslag så att förskolans personal skall
ha rätt att pä barnen överföra sina norm- och värdesystem, sina samhällsvärderingar
och sina värderingar i livsåskådningsfrågor oavsett om dessa värderingar står
i strid mot föräldrarnas livsåskådning eller samhällsuppfattning.

Utredningens betoning av ett bra samarbete med föräldrarna
understryks bl. a. av Svenska kommunalarbetareförbundet, Svenska facklärarförbundet
och Sveriges förskollärares riksförbund. Kommunalarbetareförbundet framhållet
att samarbetet med föräldrarna är viktigt men att samarbetet inte får bli till
ett hinder för personalen i dess arbete. Förbundet ställer sig t. ex. tveksamt
till möjligheten att tillämpa något slags "öppet hus" där personalen
skall fungera som värdinnor i samband med att föräldrarna hämtar barnen.
Förbundet är också tveksamt till sammankomster föriagda till arbetskvällar
alternativt lördagar där personalen pä sin fritid skall stå till förfogande
för en samvaro med föräldrarna. Svenska facklärarförbundet tillstyrker
utredningens förslag och säger att de exempel på arbets- och studiegrupper som
utredningen föreslår säkerligen är värda att pröva men att de med tanke på
föräldrarnas stora arbetsbörda kan bli svåra att genomföra. Kommunstyrelsen i
Järfälla anser att man bör överväga att införa systemet med obligatoriska föräldrakontakter
frän personalens sida liknande det som finns i grundskolan.

Utredningens förslag till organisation av verksamheten
innebär vad gäller heltidsförskolan att barn i åldern ca 6 mån. 2 1/2 år bör
sammanföras i en småbarnsavdelning och barnen i åldern 2 1/2 - 7 år i
syskongrupper. Utredningen räknar emellertid med att även andra organisationsmodeller
skall kunna tillämpas och har därför redovisat exempel med även åldersindelade
grupper. Remissinstanserna ställer sig genomgående positiva till utredningens
förslag. LO ser således utredningens förslag om småbarnsgrupper och
syskongrupper som ett konsekvent genomförande av tankarna bakom de övergripande
målen. Svenska kommunförbundet framhåller att förslagen innehåller möjligheter
för den flexibilitet som omständigheterna kan nödvändiggöra. Socialstyrelsen
anser att förslaget har stora fördelar från såväl social som
utvecklings-psykologisk synpunkt. Svenska facklärarförbundet, som ställer sig
positiv till principen om indelning av förskolan i småbarnsgrupper och syskon-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 44

grupper, påpekar att många av de fördelar som utredningen
motiverar syskongrupper med även kan åstadkommas med nuvarande åldersindelningar
om större öppenhet mellan grupperna tillämpas.

Även skolöverstyrelsen stöder utredningens förslag om
syskongrupper och anser att denna organisatoriska grundmodell kan ge goda
förutsättningar för en pedagogisk verksamhet som utgår från de olika
utvecklingsnivåer barnet befinner sig på. Skolöverstyrelsen framhåller dock
att modellen väsentligen är oprövad och inte bör införas utan att en föregående
prövning visat lämpligheten härav. Även Svenska kommunförbundet, utredningen
om skolans inre arbete och Sveriges läkarförbund finner det angeläget att
modellen med syskongrupper prövas mera omsorgsfullt.

TCO, Svenska facklärarförbundet, Svensk
sjuksköterskeförening. Blivande lärares riksförbund och Barnpsykologiska
forskningsgruppen vid lärarhögskolan i Stockholm understryker nödvändigheten av
att hänsyn tas till barnens individuella utvecklingsnivå när det gäller
överflyttningen från småbarnsgrupp till syskongrupp och att åldersgränsen
generellt torde ligga något högre - 33 1/2 är än vad utredningen föreslagit.

Förslagen
om barngruppernas storlek har mött delade meningar bland remissinstanserna.
Flertalet remissinstanser har inte uttalat nägon erinran mot utredningens
förslag. Därutöver har socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet, Sveriges kommuttalarbetareförbund
samt kommunstyrelserna i Järfälla och Karlstad tillstyrkt förslaget. Socialstyrelsen
framhåller att bl. a. på grund av den i dag praktiserade överinskrivningen är
det inte ovanligt med upp till 18 barn inskrivna i samma grupp. Utredningens
förslag att 20 barn skall utgöra en absolut övre gräns är alltså ungefärligen
den övre gräns som praktiseras i dag. Styrelsen anser emellertid att man
noggrant måste studera barngruppernas storlek innan en generell rekommendation
kan utfärdas. Skolöverstyrelsen ställer sig i viss män tveksam till möjligheten
att med den maximala syskongruppsstorleken på 20 barn genomföra meningsfull
pedagogisk verksamhet men framhåller samtidigt att ett lägre antal barn per
grupp medför starkt stegrade kostnader. Man erinrar också om att 20 barn per
grupp avsevärt understiger elevantalet per klass i årskurs ett i grundskolan.
Unga örnars riksförbund delar i princip utredningens uppfattning om
barngruppernas storlek och sammansättning men anser, mot bakgrund av den
erfarenhet som man har av verksamhet med barn i åldersgruppen 2 1/27 år, att
mindre grupper är att föredra.

Socialutredningen, Länsstyrelsen i Örebro län.
förskoleseminarierna i Stockholm och Kalmar liksom elevkåren vid
förskoleseminariet i Solna, TCO, Svensk sjuksköterskeförening, ABF, kommunstyrelsen
i Stockholm, Svenska facklärarförbundet, Fredrika-Bremer-Förbundet, Sveriges
Förenade Studentkårer, lärarhögskolan i Stockholm. Blivande lärares riksförbund
och PBU.s konsultteam redovisar däremot betänkligheter rnot den föreslagna
maximala gruppstorleken, framför allt när det gäller syskongrupperna.
Socialutredningen framhåller att alltför stora grupper

s. 45 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 45

försvårar eller omöjliggör individuella hänsyn och
insatser, som utgör en av hörnstenarna i förskolans program. PBU.s konsultteam
framhåller att den grupp barn som utredningen särskilt vill värna om i och med
utbyggnaden av förskolan, dvs. de barn som av olika skäl är missgynnade i sin
hemmiljö, tenderar att bli de som "slås ut" i för stora grupper och
där det inte finns tillräckligt många vuxna som kan värna om dem. Några av de
remissinstanser som anfört betänkligheter mot gruppstorleken har framfört egna
förslag om högsta antalet barn per grupp - i allmänhet högst 10 barn i
småbarnsavdelningarna och högst 15 barn i syskongrupperna.

Utredningens förslag att överinskrivning inte skall
förekomma tillstyrks eller lämnas i allmänhet utan erinran. Några
remissinstanser bl. a. Svenska kommunförbundet och kommunstyrelsen i Uppsala
framhåller emellertid att möjligheter till överinskrivning bör behällas i de
fall lokaler och personaltäthet inte direkt ställer hinder i vägen.
Kommunförbundet pekar därvid pä att ett slopande av överinskrivningen innebär
en kostnadsökning som korresponderar mot den nu aktuella överinskrivningen.
Skolöverstyrelsen, som delar utredningens uppfattning om att överinskrivning
bör undvikas, understryker att praktiska omständigheter inte sällan gör lokala
undantag ofrånkomliga. Socialstyrelsen och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län tillstyrkes för sin del att överinskrivningen successivt slopas för att
garantera att tillgängliga resurser effektivt utnyttjas under ett
utbyggnadsskede.

Utredningen föreslår att på orter där så är möjligt bör
deltidsförskolan organiseras så att deltidsbarnen ingår i förskolans
heltidsgrupper i enlighet med nu gällande bestämmelser för s. k. gemensam
barnstugeavdelning. Förslaget tillstyrks av socialstyrelsen, utredningen om
skolans inre arbete, ABF, kommunstyrelsen i Karlstad och Svenska facklärarförbundet.
Socialutredningen är däremot tveksam till tanken pä att heltids-resp.
deltidsbarn skall ingå i samma grupp. Även om utredningen säger sig vara
medveten om de praktiska och organisatoriska fördelarna bör dock detta vägas
mot nackdelarna av de störningar och avbrott i gruppens aktiviteter som följer
av deltidsbarnens uppbrott vid olika tidpunkter.

Familjedaghemsverksamheten

Utredningen framhåller dagbarnvårdarnas behov av
utbildning samt möjligheterna till samverkan och kontakt mellan
familjedaghemmen och andra grenar av förskoleverksamheten. Behovet av vidgade
kontakter och miijöupplevelser för barnen i familjedaghem har också understrukits.

Svenska
kommunalarbetareförbundet framhåller att den målsättning som finns för förskolan
i största möjliga utsträckning bör gälla också för familjedaghemsverksamheten.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Förbundet Vi unga framför en liknande
uppfattning. Svenska kommu-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 46

nalarbetareförbundet är emellertid skeptiskt mot
kommunernas ambitioner och förmåga att trygga en likvärdig barntillsyn i
familjedaghemmen. Ett talande bevis härför är den nuvarande situationen som bl.
a. kännetecknas av att vid tider av ekonomisk åtstramning mänga kommuner
pressas att skära ner familjedaghemsverksamheten av kortsiktiga ekonomiska
hänsyn, vilket direkt drabbar de förvärvsarbetande föräldrarna. Dagbarnvårdarna
bör ges en fastare anställningsform och deras utbildningsbehov bör uppmärksammas.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län understryker också dagbarnvårdarnas
utbildningsbehov. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att familjedaghemmen även framledes
har en viktig funktion att fylla på orter där förskoleklasser inte räcker till.
Familjedaghemmen har också en viktig funktion som komplement till förskolan
vid snabba förändringar på arbetsmarknaden och för föräldrar med oregelbundna
arbetstider. Styrelsen understryker att det är angeläget med etl ökat kommunalt
ansvar för familjedaghemmen.

Tillfälligt sjuka barn

Utredningens förslag och synpunkter beträffande
omvårdnaden av tillfälligt sjuka barn tillstyrks eller lämnas utan erinran av
flertalet remissinstanser. Landstingsförbundet framhåller dock att det inte är
önskvärt att förskolan annat än i mycket speciella situationer tar emot
infekterade barn med feber, vilket kräver speciell värd och behandling.
Förbundet kan inte heller principiellt tillstyrka att lätt infekterade barn tas
emot i förskolan med hänsyn till dels speciellt de yngre barnens höga
infektionskänslighet, dels generell subjektivitet vid bedömning av grad av
infektion.

Socialstyrelsen finner den föreslagna organisationen av
barnvärdar-verksamheten stämma väl överens med styrelsens målsättning för den
tillfälliga barntillsynen. Styrelsen anser att det finns ett stort behov av att
samordna barnvärdarna, hemvärdarna och hemsamariterna till en enda
personalkategori med bred basutbildning som gör vederbörande lämplig att ge
vård och tillsyn oavsett den vårdades ålder och hälsotillstånd. Styrelsen anser
vidare att det finns starka skäl att utveckla samarbetet mellan barnvårdare, dagbarnvårdare
och förskolan. Svenska kommunalarbetareförbundet delar i stort utredningens
förslag och anser de riktlinjer till organisatorisk lösning som
barnstugeutredningen drar upp i fråga om nyttjande av barnvårdare i hemmet vara
angelägna.

Utredningens förslag att förskolans hälsovård skall
handhas av barnavårdscentralerna tillstyrks av socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen, socialutredningen, länsstyrelserna i Göteborg och Bohus,
Västernorrlands, Norrbottens och Örebro län, förskoleseminarierna i Norrköping
och Göteborg, Svenska kommunförbundet, landstingsförbundet, Svensk Sjuksköterskeförening,
Sveriges förskollärares riksförbund. Svenska fack-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 47

lärarförbundet. Svenska läkaresällskapet samt
kommunstyrelserna i Järfälla, Kaltnar och Karlstads kommuner.

Utredningen om skolans inre arbete, TCO och.Sveriges
lärarförbund är kritiska till utredningens förslag och anser att hälsovården
skall vara integrerad i skolsystemet.

Landstingsförbundet framhåller att det med tanke på
rådande läkar-brist och de av utredningen föreslagna ökade kraven på
barnhälsovården är riktigt att förskolans barnhälsovård förs över till
barnavårdscentralerna i den takt tillgängliga ekonomiska och personella
resurser i enskilda huvudmannaområden kan medge. Socialutredningen anför att en
samordning av barnstugornas och skolans hälsovård till de nuvarande
barnavärds-centralerna är en riktig utveckling. Det föreligger också starka
skäl för ett ökat engagemang från den psykiska barna- och ungdomsvården inom
såväl förskolan som den obligatoriska skolan. Svenska facklärarförbundet anser
att för att dels uppnå en bättre samordning med hälsovården för andra barn än
förskolan, dels en kontinuitet till skolhälsovärden skulle det vara önskvärt
att all förebyggande hälsovård för barn till och med skolålderns slut har samma
huvudman, lämpligen kommunen. I nuläget stöder emellertid facklärarförbundet
utredningens förslag att den fysiska hälsovården för förskolan överförs till
barnavårdscentralerna. Sveriges förskollärares riksförbund framför en liknande
uppfattning.

Förslaget om familjeservicecentraler tillstyrks i princip
av bl. a. socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet, fosterbarnsutredningen,
Sveriges läkarförbund och Svenska läkarsällskapet. Svenska kommunförbundet
anför att förbundet delar utredningens synpunkter på värdet av en långtgående
samordning av sociala och medicinska servicefunktioner. Kommunförbundet anser
att utredningens överväganden på denna punkt bör beaktas i det pågående arbetet
med de komplicerade frågorna om integration av socialvård och medicinsk
hälsovård.

Personalfrågor

Utredningens uppfattning att personalen i förskolan bör ha
god grundutbildning understryks i allmänhet av remissinstanserna. Svenska
kommunförbundet framhåller emellertid att i avvaktan pä att utbildningskapaciteten
bättre anpassas till verksamhetens behov tvingas kommunerna arbeta med de
personalresurser som finns tillgängliga oavsett om de har adekvat utbildning
eller inte. Förbundet understryker i sammanhanget angelägenheten av en snar
översyn av samtliga barnavårdande utbildningar. Svenska kommunalarbetareförbundet,
som anser att man bör ställa höga krav på personalen, förordar att den framtida
verksamheten inom förskolan bör bygga på en varvad teoretisk-praktisk utbildning.
Sveriges lärarförbund pekar på ett sannolikt framtida överskott på lågstadielärare
och menar att dessa efter kompletterande utbildning bör vara behöriga att söka
och inneha tjänst i förskola.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 48

Förslaget om viss utbildning som krav för fast anställning
i förskola avvisas av Svenska kommunförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet.
Kommunalarbetareförbundet framhåller att man anser det vara en avtalsfräga för
arbetsmarknadsparterna att fastställa de villkor som skall gälla för
anställning. Sveriges förskollärares riksförbund menar däremot att krav på
genomgången yrkesutbildning måste fastställas i särskild stadga. Åtgärder
utöver dem som utredningen förordat för täckande av behovet av pedagogiskt
utbildad personal i förskolorna efterlyses också av Sveriges nationalkommitté
av OMEP. Förskoleseminariet i Göteborg betraktar det som en bristföreteelse
att man i nuvarande utbyggnadsskede har personal anställd som saknar adekvat
utbildning.

Utredningens förslag att en jämn fördelning av
förskollärare och barnskötare bör eftersträvas i samtliga barngrupper
tillstyrks i allmänhet eller lämnas utan erinran frän remissinstanserna.
Svenska kommunalarbetareförbundet framhåller därvid att med en förbättrad
grundutbildning för barnskötare bör sammansättningen av personal med pedagogiskt
arbete på längre sikt kunna omprövas efter hand som denna utbildning får
effekt. TCO och Svenska facklärarförbundet anser för sin del att fördelningen
mellan förskollärare och barnskötare/annan personal bör regleras genom en
särskild stadgebestämmelse.

Utredningens
förslag att nu gällande rekommendation frän socialstyrelsen om
personaltätheten överförs till den föreslagna förskoleorganisationen har
föranlett olika synpunkter frän remissinstansernas sida. Huvuddelen av
remissinstanserna tillstyrker eller instämmer i utredningens bedömningar av
personalbehovet. Detta har dock skett från olika utgångspunkter.
Skolöverstyrelsen tillstyrker den föreslagna personaltätheten i smäbarnsgrupperna
men menar att den föreslagna personaltätheten i syskongrupperna är hög, inte
minst i jämförelse med vad som gäller för skolans lågstadium. Överstyrelsen
anför vidare att även om den föreslagna personaltätheten synes förklarlig och i
och för sig pedagogiskt motiverad anser man att ytterligare överväganden bör
göras i denna fråga ined hänsyn till de omfattande resurser som genomförandet
av en stor förskolereform kräver. TCO, Svenska facklärarförbundet och Sveriges
förskollärares riksförbund anför att man, under vissa förutsättningar som
sammanhänger med beräkningsunderlaget, kan tillstyrka utredningens förslag. Man
anför vidare att personaltätheten bör bindas i en stadga till förskolelagen och
kommunerna i stadgan åläggas att öka personaltätheten när barn med särskilda
behov är inskrivna i förskolan. Man framhåller vidare att det pedagogiska
program som utredningen skisserat, inte går att genomföra med nuvarande
personaltäthet. ABF, som framhåller vikten av att personalen avpassas efter
barngruppernas storlek, anser att kommunerna bör åläggas att i den föreslagna
förskoleplanen ange riktlinjer för hur den rekommenderade personaltätheten
skall kunna uppnäs. Kommunstyrelsen i Stockholm påpekar att personaltätheten är
en viktig fräga och att det finns anledning att uppmärksamt följa utvecklingen
under utbyggnadsskedet för att senare vidta de justeringar

s. 49 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 49

som kan befinnas påkallade. Liknande synpunkter anförs
också av Svenska kommunalarbetareförbundet.

Socialstyrelsen betonar, i likhet med utredningen, att
förbättringar av personaltätheten måste åstadkommas successivt. Det av
utredningen diskuterade personalbehovet i förskolan ser styrelsen inte som ett
generellt krav utan mera som ett riktmärke för en minimal standard. Liknande
synpunkter anförs också av Fredrika-Bremer-Förbundet. LO framhåller att man
finner utredningens rekommendation om personaltätheten riktig i det läge med
knapp personaltillgång som kommer att gälla under förskolans utbyggnadsskede.
LO understryker i det sammanhanget att redan tillgängen till en förskoleplats
innebär en kvalitativ förbättring. Svenska kommunförbundet framhåller att om
personalstyrkan skulle ökas till den av socialstyrelsen rekommenderade skulle
detta tillsammans med de ökningar som följer av förslagen om slopande av
överinskrivning, sex veckotimmar barnfri tid för barnsköterskor samt
kompensation för den senaste arbetstidsförkortningen, innebära en kraftig
personalökning. Förbundet drar slutsatsen att utredningens modell för personaltäthet
i förskolan inte kan läggas till grund för rekommendationer till kommunerna.

Utredningens förslag om att medhjälpare anställs i
deltidsförskolan mottas i regel positivt av remissinstanserna.
Skolöverstyrelsen liksom förskoleseminariet i Norrköping framhåller emellertid
att frågan om denna medhjälpares kompetens närmare behöver övervägas. Kommunförbundet
framhåller för sin del att om varje förskollärare i deltidsförskolan skall ha
en medhjälpare innebär detta i dagsläget ett tillskott av 2 500 personer.

Utredningens förslag om en särskild fortbildning för all
personal i förskolan för att snabbt föra ut det pedagogiska programmet
tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Kommunförbundet
ansluter sig i princip till det av utredningen skisserade målet för
utbildningskompletteringen och till utredningens uppfattning att en sådan
fortbildning är en av de viktiga förutsättningarna för att den nya pedagogiken
skall kunna genomföras. Förbundet påpekar dock att ett förläggande av internatkurserna
helt till fritid kan innebära att viss del av personalen avstår från att delta.
Ett förläggande av utbildningen helt till arbetstid kan ä andra sidan medföra
att kommunerna fär svårighet att genomföra utbildningen. Mot bakgrund härav
vill kommunförbundet ifrågasätta om det inte är möjligt att begränsa internatkurserna
till två om vardera tre dagar för att motverka de problem som här berörts.

TCO framhåller att om syftet med utbildningen skall nås
måste deltagandet i sådan utbildning vara obligatorisk. TCO kan tillstyrka att internatutbildningen
förläggs till veckoslut endast under förutsättning att detta räknas som
arbetstid. Liknande synpunkter framförs av Sveriges förskollärares riksförbund
och Svenska facklärarförbundet. Svenska kommunalarbetareförbundet och
förskoleseminariet i Stockholm. TRU framhåller de positiva erfarenheterna av
användning av radio i samband med den omfattande fortbildningen av lärare i
engelska. Utredningen menar

4 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 136

s. 50 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 50

att det är sannohkt att radio och TV som komplement till
annat kursmaterial skulle kunna bli effektiva och billiga läromedel i den
omfattande utbildningsinsats som erfordras för förskolans personal.

Öppethållande

Utredningens uttalande att man i arbetslivet mera bör ta
hänsyn till barnens villkor har i allmänhet mött ett positivt gensvar hos
remissinstanserna. SAF säger sig således dela utredningens uppfattning att
föräldrarnas situation i högre grad bör beaktas vid avtalsförhandlingar och
diskussioner om arbetstider och deras förläggning. Även arbetsmarknadsstyrelsen
finner det angeläget att söka generella lösningar för att på ett bättre sätt
anpassa arbetstiden efter föräldrarnas och barnens gemensamma behov av
samvaro. Ärkebiskopen, socialutredningen, TCO, Sveriges läkarförbund, ABF, HSB,
kommunstyrelserna i Stockholm och Kalmar, Fredrika-Bremer-Förbundet, Sveriges
socialdemokratiska kvinnoförbund samt förskoleseminariet i Stockholm och elevkåren
vid förskoleseminariet i Solna delar också utredningens uppfattning om att
arbetsmarknadens parter bör söka lösa frågan om familjerollen och
arbetstidemas förläggning i samband med förhandlingar. Svenska
facklärarförbundet och Blivande lärares riksförbund anser att frågan om
förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar, liksom för andra människor som har
behov därav, måste få en lösning, eventuellt genom lagstiftning. Svenska
kommunalarbetarförbundet menar däremot att det inte kan vara en realistiskt
framkomlig väg att räkna med att arbetsmarknadens parter anpassar arbetslivet
efter förskolans dagtider. Även LO och SABO framför uppfattningen att förskolan
måste anpassa sina öppethållandetider till de behov som de vuxnas varierande
arbetstider medför.

Utredningen
har förordat en försöksverksamhet i kommunerna med bl. a. dygnet-runt-service i
förskolorna. Värdet av att en sådan försöksverksamhet kommer till stånd
betonas av flera remissinstanser. Andra framhåller emellertid att lösningen med
att kombinera förskola och barnavårdarverksamhet eller familjedaghem bör
prioriteras framför natt-öppna daghem. Svenska facklärarförbundet, Sveriges
förskollärares riksförbund, Blivande lärares riksförbund, Sveriges psykotogförbund,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, kommunstyrelsen i Kalmar och
Förskoleseminariet i Göteborg ställer sig tveksamma till ett system med nattöppna
daghem. Kvinnoförbundet betonar att i de fall de ändå måste finnas, de inte fär
tillämpas för att möjliggöra missbruk från arbetsgivarens sida.

4.6 Förskolans lokaler och utomhusmiljö

Utredningens uppfattning att förskolan bör få en öppnare
funktion i förhällande till bostadsområdet i övrigt delas av bl. a. statens
planverk, boendeutredningen, servicekommittén. Svenska kommunförbundet och
Svenska arkitekters riksförbund. Kommunförbundet påpekar dock att

s. 51 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 51

man i integrationssträvandena måste ägna uppmärksamhet åt
ansvarsfrågorna. Statens planverk anför att vid planering av nya områden bör
en samordnad programmering av ytorna för lek och rekreation komma till stånd. I
vissa fall kan även en gemensam projektering vara önskvärd. Sveriges
förskollärares riksförbund avvisar förslaget att förskolans utemiljö skall
vara i centrum i bostadsområdet och i vissa fall fungera som skolgård och
lekplats för bostadsområdets övriga barn. Förskollärarförbundet föreslår i
stället att förskolan samverkar med öppna lekområden.. En liknande uppfattning
framförs av Svenska facklärarförbundet.

Beträffande utredningens förslag att daghemmens tomt bör
hålla en minimiyta på 50 m per plats anför kommunförbundet att även om tomterna
för närvarande är mindre än 50 m per plats vill förbundet inte invända mot att
detta tal uppställs som ett riktmärke för heltidsförskolans tomtyta.
Bostadsstyrelsen framhåller att tomterna bör vara väl tilltagna vilket innebär
att den föreslagna miniminormen 50 m per plats endast bör tillämpas om
förskolan ligger i anslutning till parklek och dylikt. 1 andra fall krävs
större ytor, 80100 m per plats, för att motsvara den redovisade ambitionen och
undvika isolering av förskolebarnen, Sveriges förskollärares riksförbund och
Svenska facklärarförbundet anser att tomtytan bör uppgå till minst 80 m per
plats för förskolans eget behov. Svenska arkitekters riksförbund framhåller att
barnstugeutredningens programskisser, hksom erfarenheter från andra håll, talar
för att barnstugans tomt gärna bör bli minst 4 000-5 000 m, vilket motsvarar ca
100 m per plats vid normal förskolestorlek. Denna tomtstoriek behövs inte i
första hand för att förskolebarnen skall få plats för sina lekar, utan för att
tomten skall kunna utformas meningsfullt och ge plats för tillräckligt
stimulerande och omväxlande lekmöjligheter.

Utredningens uttalande att man bör undvika förskolor som
är större än 5075 platser biträds av Svenska kommunförbundet och Sveriges förskollärares
riksförbund. Kommunförbundet framhåller att till de skäl utredningen anfört för
en sådan dimensionering kan läggas att skillnaden i investeringskostnader per
plats mellan barnstugor med exempelvis 120 och 60 platser blir sä liten att man
kan bortse frän den ekonomiska vinsten av större enheter. HCK framför att man
vid lokalutformningen måste följa bestämmelserna i handikappbyggnormerna. I
övrigt ställs för olika handikappgrupper en rad krav på förskolans utformning
för att förskolan skall bli tillgänglig för barn med olika handikapp.

Utredningens förslag att lokalytan skall uppställas som
norm för dirhensioneringen av nya barnstugor har mött en del invändningar under
remissbehandlingen. Svenska kommunförbundet, som är beredd att tillstyrka
förslaget om lokalyta som ett riktmärke vid den fortsatta utbyggnaden,
framhåller således att avvikelser från denna ytstorlek kan behövas av
organisatoriska skäl. Ytkravet bör i vissa fall kunna ställas lägre om man t.
ex. utesluter köksfunktionen i en barnstuga. Utrymmet för barnen och
aktiviteterna kan därför - beroende på hur förskoleutrymmet för övrigt tas i
anspråk bli större eller mindre med en stel regel om totalytan per plats.
TCO, Sveriges förskollärares riksförbund, Svenska

s. 52 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 52

facklärarförbundet och nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader
framhåller att en norm för totalytan måste kombineras med miniminormer för
vissa utrymmen, t. ex. kapprum och tvättrum. Bostadsstyrelsen anför att man
inte bör låsa lokalytorna förrän erfarenheter har vunnits av den nya inre
organisationen. I det lokalprogramförslag som utredningen presenterat finner
bostadsstyrelsen en viss bundenhet till ett antaget funktionssätt. Styrelsen
menar att de kommande anvisningarna bör grundas på systematiska studier av ytbehovet
för de olika dimensionerande aktiviteterna och gruppbildningarna. En liknande
uppfattning framförs av nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader och
Svenska arkitekters riksförbund.

Barnstugeutredningens förslag till förenklingar i
granskningsförfarandet tillstyrks av bl. a. statens planverk och Svenska
kommunförbundet. Med vissa reservationer tillstyrks förslaget även av
bostadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, statens institut för
byggnadsforskning och länsstyrelsen i Örebro län. Bostadsstyrelsen anser att
förslaget möjliggör en från praktisk synpunkt önskvärd samordning med
bostadslånegranskningen. Bostadsstyrelsen anser dock inte att den
förhandsgranskning av förskolor ur pedagogisk synvinkel som i dag utförs på NSB
bör avskaffas.

För någon form av fortsatt central granskning eller
rådgivning uttalar sig socialstyrelsen, nämnden för sjukvårds- och
socialvårdsbyggnader, TCO, Sveriges förskollärares riksförbund. Svenska
facklärarförbundet, Sveriges arkitekters riksförbund och Svenska Bostäder.
Nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader understryker att syftet med det
hittills tillämpade granskningsförfarandet varit mindre att utöva kontroll än
att handha en rådgivningsverksamhet grundad på allsidig kunskap och erfarenhet,
som inte rimligen utan mycket betydande insatser kan finnas inom den enskilda
kommunen.

Socialstyrelsen framhåller att det arbete som nu sker i
samband med granskningen i dess helhet fyller en viktig servicefunktion.
Styrelsen framhåller samtidigt att den information som därvid ges till
kommunerna bl. a. har till syfte att begränsa kommunernas kostnader. Ett
alternativ till det system som nu praktiseras bör vara ett serviceinriktat samrädsför-farande
som kan förutses bli allmänt utnyttjat.

4.7 Lokal och central förvaltning

Utredningen förordar, mot bakgrund av de starka kopplingar
som finns till det socialpolitiska fältet, att förskolan även fortsättningsvis
förvaltas av barnavårdsnämnd eller social centralnämnd. Utredningen förordar
också att socialstyrelsen blir central tillsynsmyndighet. Utredningens uppfattning
delas av socialstyrelsen, statskontoret, socialutredningen,
fosterbarnsutredningen, länsstyrelserna i Stockholms, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Örebro, Västernorrlands och Norrbottens län. Svenska kommunförbundet,
LO, SAF, Svenska kommunalarbetarförbundet, Svensk

s. 53 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 53

sjuksköterskeförening, Sveriges socionomförbund,
kommunstyrelserna i Stockholm, Örebro, Uppsala, Järfälla, Skellefteå, Kalmar,
Kiruna, Karlstad och Norrköping, Stockholmskretsen av Sveriges Förskollärares
riksförbund, förskoleseminariet i Borås, KDS, Svenska läkaresällskapet.
Föreningen Sveriges socialchefer, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och
ungdomar och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Socialstyrelsen anför
att samtidigt som utredningen lägger stor vikt vid det pedagogiska programmet
och metoderna för dess genomförande visar den i betänkandet angivna
målsättningen för förskolans utbyggnad och reformeringen av dess inre
verksamhet att förslagen samtidigt i hög grad kan ses som en familje- och
socialpolitisk reform. Förslagen om den uppsökande verksamheten och de
särskilda insatserna för barn med handikapp har enligt styrelsen direkt
anknytning till den sociala barnavården. Kommunförbundet framhåller att det
samband som redan nu finns mellan förskola och socialvård ytterligare kommer
att förstärkas dels genom barnstugeutredningens och dels genom andra
utredningars framlagda eller väntade förslag. Socialutredningen framhåller att
om den föreslagna utvidgningen av förskolebegreppet kommer till stånd, blir en
väsentlig del av kommunens förebyggande verksamhet förlagd till förskolan.
Detta kräver en effektiv samordning av tillgängliga sociala, medicinska och
pedagogiska resurser. Ansvaret för en sådan sammanhållen servicefunktion,
liksom en kvalificerad uppsökande verksamhet, bör åvila det kommunala organ som
enligt gällande lagstiftning har det yttersta vårdansvaret. LO ifrågasätter bl.
a. om inte ett överförande av huvudmannaskapet på nya myndigheter skulle vålla
ett sådant avbräck i verksamheten att utbyggnadstakten skulle bromsas upp.

Förslag om
att skolstyrelsen skall vara förvaltningsmyndighet i kommunen med
skolöverstyrelsen som central tillsynsmyndighet framförs av riksrevisionsverket,
skolöverstyrelsen, utredningen om skolans inre arbete, länsstyrelsen i
Värmlands län, förskoleseminarierna i Göteborg, Luleå, Norrköping, Stockholm
och Kallnar, TCO, SACO, SR, Sveriges förskollärares riksförbund, Sveriges
lärarförbund, kommunstyrelsen i Haninge, Svenska facklärarförbundet, SFS,
Förstadielärarnas förening och hörselvårdskonsulenternas förening. Blivande
lärares riksförbund. Riksförbundet Döva barns målsmän, Sveriges
nationalkommitté av OMEP samt Hörselfrämjandets riksförbund. Skolöverstyrelsen
framhåller således att såväl pedagogiskt som socialt har förskolan och skolan
samma uppgifter. Skillnaden ligger primärt i barnens kronologiska ålder, sekundärt
i verksamhetsformernas anpassning till åldersniväerna. Dessa skillnader kan
inte motivera en uppdelning av ansvaret för två verksamheter som är så beroende
av och i mänga avseenden integrerade i varandra. Med hänsyn såviil till
betydelsen av kontinuitet i verksamheterna för barnens del som samhällets
möjligheter att för de olika stadierna i barns uppväxt värna om en samlad syn
på och inriktning av stödjande och utvecklingsfrämjande insatser är det av
vikt, att tillsynen ligger på samma myndighet i första hand på det lokala
planet. TCO framhåller i sitt yttrande att det

s. 54 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 54

är väsentligt att tillsynsmyndigheten bedriver pedagogiskt
utvecklingsarbete, vilket hittills inte skett. Om förskolan läggs under
skolöverstyrelsen ges större möjlighet att inrikta psykologisk och pedagogisk
forskning även på förskoleåldrarna. En sådan bör ske i nära kontakt och
samverkan med det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbete som nu äger rum
under SÖ:s ledning. En ny och separat sådan verksamhet i socialstyrelsen
framstår inte på samma sätt som meningsfull. Sveriges förskollärares
riksförbund är av den uppfattningen att motiven för att förskolan även i
fortsättningen skall lyda under nuvarande organisation är alltför tunna. Man
framhåller därvid att den inre verksamhetens art skall vara avgörande för valet
av tillsynsmyndighet och pekar därvid på att utredningen i centrala kapitel
markerat verksamhetens pedagogiska innehåll.

I några
fall har remissinstanserna föreslagit en delad organisation eller en fristående
organisation. Statskontoret framhåller således att både den förväntade
utbyggnaden och förskolans stora kontaktytor gentemot andra områden talar för
en organisatorisk förankring av annat slag än de hittills diskuterade. Centralt
bör detta ske genom att förskolefrägorna förs till en självständig myndighet i
form av en nämnd. När det gäller den lokala förvaltningen tillstyrker
statskontoret utredningens förslag att denna skall åvila barnavårdsnämnd/social
centralnämnd.

Utredningens förslag att det kommunalt och centralt
inrättas samrådsorgan med uppgift att vaka över att förskolan verkligen får
den sociala och pedagogiska effekt utredningen dragit upp riktlinjer för
tillstyrks av remissinstanserna. Kommunstyrelsen i Karlstad hyser dock en viss
oro för överorganisation och menar att samråd i de flesta fall kan ske mest
praktiskt direkt mellan berörda parter utan att en stelbent sammanträdes-rutin
byggs upp, Sveriges förskollärares riksförbund tillstyrker utredningens
förslag om samrådsorgan om skolöverstyrelsen väljs som central
tillsynsmyndighet. Om däremot socialstyrelsen väljs som central tillsynsmyndighet
förordar förbundet ett speciellt samverksorgan för att uppnå de mål utredningen
ställt beträffande kontinuitet m, m.

Utredningens
förslag att det lokalt skall finnas pedagogkonsulenter anställda tillstyrks i
regel av remissinstanserna. Socialstyrelsen säger sig vara väl medveten om att
den föreslagna förstärkningen med kommunala pedagogkonsulenter endast kan komma
att genomföras på relativt lång sikt och vill därför påpeka att den lagstadgade
tillsynsskyldigheten kvarstår på länsstyrelserna. TCO, Svenska
facklärarförbundet, Sveriges förskollärares riksförbund samt Förskoleseminariet
i Norrköping anser att ett beräknat barnantal av mellan 1 000 och I 800 barn
per pedagogkonsulent är för mycket. Svenska kommunförbundet avstyrker utredningens
förslag. Förbundet anför därvid att de arbetsuppgifter som pedagogkonsulenterna
skall handha i dag utförs av barntillsynskonsulenter eller liknande. Om denna
personal anses ha alltför omfattande administrativa uppgifter bör dessa
uppgifter effektiviseras och förenklas.

Utrednuigens uttalande av behovet av samverkan mellan
förskola och lågstadium understryks kraftigt av remissinstanserna.
Skolöverstyrelsen, som inte delar utredningens uppfattning att förskola och
lågstadium är

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 55

tvä ohka verksamhetsformer, anser att denna samverkan bör
infogas i det organisatoriska grundmönster med syskongrupper som utredningen
föreslär och att möjligheterna för barnen i åldrarna 58 år att efter sina
utvecklingsförutsättningar och aktuella behov få delta i syskongruppens eller
lågstadiets verksamhet måste garanteras. SÖ framhåller vidare att även den
lokalmässiga samordningen måste bli föremål för utredning. Svenska
facklärarförbundet, Sveriges förskollärares riksförbund och Sam-arbetskommittén
SFL-SL rörande samverkan förskola-grundskolafritidshem menar att det hade
varit av stort värde om utredningen lagt fram konkreta förslag till
samverkansformer efter en analys av de svårigheter t. ex. metodiska och
personalpolitiska som kan vara förknippade med dessa. Förskollärarförbundet
framhåller också att det i dessa viktiga frågor inte räcker med råd och
anvisningar utan samverkan måste regleras i t. ex. en stadga.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 56

5. Föredraganden 5.1 Inledning

De familjepolitiska frågorna har under senare är fått en
framträdande plats i reformpolitiken och samhällsdebatten. Vid sidan av det
ekonomiska familjestödet har kraven pä en utbyggd samhällsservice för barnens
omvårdnad och tillsyn växt sig allt starkare. Samhällsutvecklingen i stort och
de förändringar i familjernas levnadsmönster som den fört med sig har medverkat
härtill.

Ansvaret
för barnens fostran och omvårdnad vilar i första hand på liemmet. Familjens
sammansättning och uppgifter har emellertid förändrats i mänga avseenden.
Antalet barn i familjen har successivt minskat . och det är numera vanligt att
barn växer upp helt utan eller med bara ett syskon. Generationerna bor längre
ifrån varandra. Genom att på detta sätt familjeenheterna blivit mindre har
barnens kontakter inom familjens ram med andra barn och med vuxna i olika
åldrar minskat. Denna utveckling skapar ett ökat behov av samvaro utanför familjen
med andra barn. En sådan samvaro är ofta särskilt betydelsefull för barn utan
syskon och för barn som saknar lekkamrater i närheten av hemmet.

I allt fler familjer förvärvsarbetar numera båda
föräldrarna även när barnen är små. Det är då nödvändigt att barnens tillsyn
och omvårdnad under föräldrarnas arbetstid kan ordnas på ett tillfred,sställande
sätt. För de ensamstående föräldrarna är en ordnad barnomsorg också en
förutsättning för att de genom förvärvsarbete skall kunna försörja sin familj.
För både barn och föräldrar är det viktigt att omsorgen om barnen ordnas pä ett
sådant sätt att barnen trivs och stimuleras i sin utveckling och att
föräldrarna känner trygghet för att barnen tas om hand pä ett lämpligt sätt som
också innebär en komplettering av den fostran och omvårdnad barnen får i
hemmet.

Ett viktigt mål för familjepolitiken är att ge ökad
trygghet för barnen. För barnen är det viktigt att fä både en meningsfylld
samvaro med båda sina föräldrar och en stimulerande samvaro med andra barn.
Barnens levnadsförhållanden och känslomässiga kontakter under förskoleären är
av stor betydelse för individernas fortsatta utveckling och därmed för hela
samhällsutvecklingen. I målet att ge barnen trygghet ligger också att ge alla
barn tillgång till en stimulerande och personlighetsutvecklande uppväxtmiljö.
Ogynnsamma förutsättningar i barndomen begränsar utvecklingsmöjligheterna och
kan skapa svårigheter längre fram i livet. Utbildnings- och yrkesvalet är
fortfarande starkt knutet till könsfördomar och föräldrarnas sociala
medvetenhet och utbildningsbakgrund, i stället för till barnets
personlighetsförutsättningar och intressen. Barn med fysiska, psykiska eller
sociala handikapp och invandrarbarn hör till dem som i vissa avseenden ofta har
ett sämre utgångsläge än andra och som därför kan behöva särskilt stöd och
stimulans för sin utveckling.

Ett annat centralt mål för familjepolitiken är att
åstadkomma en

s. 57 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 57

utveckling i riktning mot jämställdhet mellan män och
kvinnor. Både kvinnor och män bör kunna förena förvärvsarbete och familjeliv pä
villkor som ger barnen trygghet och god omvårdnad. I direktiven för
delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor framhålls bl. a. att den
arbetsfördelning mellan män och kvinnor som nu präglar samhället låser fast
såväl män som kvinnor i skilda roller och försvårar en fri personlig
utveckling. Kraven pä jämställdhet gäller därför inte endast förändringar av
kvinnornas villkor utan också av männens. Förändringen avser bl. a. för
kvinnornas del ökade möjligheter att förvärvsarbeta och för männens del
möjligheter att ta ökat praktiskt ansvar för barnen. Statsmakterna måste genom
åtgärder på samhällslivets olika områden ta aktiv del i arbetet på att förändra
såväl männens som kvinnornas ställning.

Kungl. Maj:t har tidigare i är efter min föredragning lagt
fram förslag om förbättringar av familjeförmånerna inom den allmänna
försäkringen och den framlagda propositionen har nu godtagits av riksdagen (prop.
1973:47, SfU 1973:19, rskr 1973:198). Dessa reformer syftar till att ge
barnfamiljerna en ökad ekonomisk trygghet främst i de situationer då det i
regel är ofrånkomhgt att en av föräldrarna avstår från förvärvsarbete för att
ta hand om barn, nämligen under tiden i samband med och närmast efter barnens
födelse, när barnen är sjuka och när svårt handikappade barn värdas i hemmet. 1
nämnda proposition betonade jag att en aktiv familjepolitik behövs bl. a. för
att främja ökad jämställdhet mellan barn med olika uppväxtmiljö. Jag framhöll
också att en snabb utbyggnad av samhällets barnomsorg enligt min mening är
minst lika viktig som en ytterligare förstärkning av kontantstödet till
barnfamiljerna.

Jag skall nu ta upp frågan om förskoleverksamhetens fortsatta
utbyggnad och organisatoriska utformning på grundval av barnstugeutredningens
betänkande (SOU 1972:26 och 27) Förskolan. Betänkandet tar upp såväl
heltidsverksamheten i daghem som deltidsverksamheten i lekskolor. Det
innehåller bl. a. förslag om en allmän förskola för alla sexåringar, speciella
insatser för barn med särskilda behov av stöd och stimulans samt förslag till
åtgärder för att garantera en utbyggnad av förskolans verksamhet för barn i förskoleäldern
vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar. Betänkandet har remissbehandlats.
Utredningens arbete fortsätter med bl. a. frågan om fritidsverksamhet för barn
i skolåldern och utbildningen av personal till förskoleverksamheten.

Innan jag nu går över till att behandla det närmare innehållet
i utredningens förslag vill jag något beröra namnfrågorna. Utredningen har
föreslagit att namnet förskola används som enhetlig benämning på vad som nu
kallas daghem och lekskola. Förskolan skall därvid enligt utredningens mening
kunna organiseras som heltidsförskola nuvarande daghem - och som
deltidsförskola eller deltidsgrupp, vilket skulle motsvara nuvarande lekskola.

Jag delar i likhet med huvuddelen av remissinstanserna
utredningens uppfattning att det är väsentligt att genom ett enhetligt namn
markera

s. 58 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 58

den gemensamma pedagogiska syn som bör prägla förskolans
olika verksamhetsformer. Namnet förskola bör därför även enligt min mening
användas som enhetlig benämning för den verksamhet som pågår under längre eller
kortare del av dagen. Som några remissinstanser framhållit är det dock tveksamt
om benämningen heltidsförskola resp. deltidsförskola skulle komma till
användning i dagligt tal. Jag vill därför för min del förorda att man vid
precisering av verksamhetsformen även framdeles använder sig av benämningen
daghem när det gäller förskola där barnen regelbundet vistas fem timmar eller
mera per dag, dvs. den verksamhet som avser barn med förvärvsarbetande eller
studerande föräldrar. Den del av förskolans verksamhet som tar emot barn
kortare tid per dag bör därvid benämnas deltidsgrupp. Begreppet
förskoleverksamhet bör också innefatta kompletterande verksamhet i form av
familjedaghem, barnvär-dare för värd av sjuka barn i hemmet, parklek etc.

Förskoleverksamheten har under senare år byggts ut i en
takt som har fä motsvarigheter pä andra områden. Frän att i början av
1960-talet snarast ha varit en undantagsföreteelse är förskolan nu på väg att
bli ett allmänt inslag i barnens uppväxtmiljö och en naturlig komplettering av
föräldrarnas egen omsorg om barnen. Utbyggnaden har nätt så pass långt att vi
nu kan diskutera regler om full täckning av behovet av förskoleplatser för
vissa ålders- och behovsgrupper. Förskoleverksamheten har nu också fått en
sådan omfattning att tiden kan vara mogen att i lag lägga fast de grundläggande
reglerna för verksamheten.

Fortfarande finns det emellertid betydande behov som inte
kan tillgodoses och det behövs därför en fortsatt snabb utbyggnad av antalet förskoleplatser.
Det innebär också att det är av stor vikt att tillgängliga platser fördelas med
hänsyn till bl. a. barnens behov av förskoleverksamhet och att den fortsatta
utbyggnaden inriktas på de områden där behoven av denna verksamhet är särskilt
framträdande.

Barnstugeutredningens betänkande ger en god grundval för
de riktlinjer för förskoleverksamhetens utbyggnad, inriktning och
organisatoriska utformning som nu bör läggas fast. Utredningen har främst pekat
på tre viktiga behovsområden. Det gäller för det första de behov som alla barn
har av verksamhet och samvaro med andra barn under pedagogisk ledning.
Förslaget om en allmän förskola för sexåringarna tar sikte på dessa behov. För
det andra gäller det de särskilda behov av stöd och stimulans som vissa grupper
av barn har. Förslaget om särskilda insatser för barn med fysiska, psykiska och
sociala handikapp samt för invandrarbarn och barn i glesbygdsområden tar sikte
pä dessa behov. För det tredje gäller det behovet av en kraftig utbyggnad av
samhällets insatser för omsorg om barnen under de tider deras föräldrar
förvärvsarbetar eller studerar. Förslaget om att varje kommun skall upprätta en
plan för förskoleverksamheten tar sikte på att få till stånd en fortsatt
utbyggnad av dessa insatser.

I likhet med flertalet remissinstanser delar jag i allt
väsentligt utredningens uppfattning när det gäller behoven av en utbyggd
förskoleverksamhet. Jag anser det också vara viktigt att tillgängliga
resurser under

s. 59 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 59

utbyggnadstiden i första hand inriktas på de grupper barn
som är i störst behov av det stöd och den stimulans för utvecklingen som
förskoleverksamhet ger. De reformer i fräga om förskolans utbyggnad och
inriktning som jag här kommer att förorda innebär i huvudsak följande.

1.
Allmän förskola
för sexåringar införs är 1975. Kommunerna fåren lagfäst skyldighet att anvisa
plats i förskola (daghem eller deltidsgrupp) åt alla barn i kommunen från
höstterminen det är barnet fyller sex år. Genom information och uppsökande
verksamhet skall kommunen verka för att alla sexåringar i kommunen deltar i
förskolans verksamhet. Verksamheten för sexåringarna skall omfatta totalt minst
525 timmar om året. Denna tid skall normalt fördelas med minst 15 timmar per
vecka. För glesbygdskommunerna öppnas möjlighet att anordna förskola med
kortare verksamhet per är men i stället omfattande tvä år, dvs. redan från det
år barnet fyller fem år.

2.
Särskilda
insatser föreslås för barn under sex års ålder som av fysiska, psykiska,
sociala eller andra skäl har särskilt behov av stöd och stimulans för sin
utveckling. Kommunerna skall bedriva uppsökande verksamhet för att få kännedom
om dessa barn och tillhandahålla förskoleplats åt dem. Barn i glesbygd som
saknar kamratkontakter föreslås också få möjlighet att börja i förskola före
sex års ålder.

3.
För att skapa
förutsättningar för en fortsatt snabb utbyggnad av daghem för barn med
förvärvsarbetande eller studerande föräldrar föreslås att det i varje kommun
skall finnas en plan för utbyggnaden av förskoleverksamheten. Planen skall avse
en femårsperiod och innefatta en redovisning av behovet av förskoleverksamhet
samt i vilken utsträckning och pä vilket sätt kommunen avser att tillgodose
detta behov i form av daghem, deltidsgrupper, familjedaghem etc.

4.
Det föreslås
att förskoleverksamheten liksom nu skall handhas av barnavårdsnämnd eller
social centralnämnd i kommunen och att socialstyrelsen skall vara central
tillsynsmyndighet. Kommunerna ges dock möjlighet att själva besluta om annan
lokal förvaltning av förskoleverksamheten. Som ett centralt samarbetsorgan med
rådgivande funktion till socialstyrelsen och skolöverstyrelsen inrättas en
förskoledelegation.

5.
Den allmänna
förskolan för sexåringar och yngre barn med särskilt behov av stöd blir
avgiftsfri upp till 15 timmar per vecka eller 525 timmar per år. I avvaktan pä
resultatet av kommunalekonomiska utredningens pågående arbete föresläs att
särskilt statsbidrag övergångsvis skall utgå för kostnaderna i samband med
genomförandet av den allmänna förskolan.

Barnstugeutredningen har i sitt betänkande också tagit upp
viktiga frågor rörande förskolans innehåll, metoder, organisation och miljö.
Därvid har utredningen lagt fram förslag om pedagogiskt program för förskolan,
förskolans inre och yttre organisation, m. m. Jag kommer i det följande att ta
upp vissa av dessa frågor till behandling. Många av de frågor utredningen
behandlat eller som väckts under remissbehandlingen är emellertid av den art
att de inte kräver något ställningstagande frän statsmakternas sida utan bör
lösas i den praktiska tillämpningen och med

s. 60 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 60

hjälp av vägledande information från tillsynsmyndigheten.
Jag vill i det här sammanhanget också erinra om att socialstyrelsen på Kungl. Maj:ts
uppdrag i ett antal kommuner organiserat en försöksverksamhet som avser dels
förskolans organisation och pedagogiska innehåll, dels utbyggnadsplanering av
kommunernas insatser för barn i förskoleåldern innefattande även uppsökande
verksamhet för barn med särskilda behov av stöd och stimulans. Vidare pågår en
omfattande försöksverksamhet avseende lekskoleverksamhet i glesbygdsområden med
hjälp av särskilda statliga medel. Särskilda försök pågår även med språkträning
för invandrarbarn i lekskola. Genom den pågående försöksverksamheten, som tar
sikte på de delvis nya verksamhetsformer som utredningen aktualiserat, har
redan nu praktiska erfarenheter vunnits som blir till nytta vid genomförandet
av de åtgärder jag här förordar.

De grundläggande bestämmelserna om förskoleverksamheten
bör tas in i en särskild lag om förskoleverksamhet. Den nya lagstiftningen
föresläs träda i kraft den 1 juli 1975. Genom att riksdagen kan ta ställning
till de här redovisade förslagen redan under hösten 1973 bereds kommunerna
erforderlig tid för att förbereda verksamheten. Statsbidragsreglerna föresläs
gälla redan fr. o. m. den 1 oktober 1973 i fräga om anordningsbidrag och fr. o.
m. den 1 januari 1975 i fråga om driftbidrag.

5.2 Förskolans mål

Utredningen har framhållit att förskolans verksamhet bör
inriktas pä att ge varje barn bästa möjliga förutsättningar att utvecklas till
en öppen och hänsynsfull person med förmåga att samverka med andra. Verksamheten
bör vidare inriktas pä att ge barnen möjligheter att utveckla och stabilisera
en uppfattning om sig själva som individer med möjlighet till att samverka med
sin omgivning. Barnen bör också före skolinträdet träna sig att förstå vissa
grundläggande begrepp.

Utredningens förslag till allmän målsättning för
verksamhetens innehåll har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet
remissinstanser. Några remissinstanser, bl. a. socialstyrelsen och
skolöverstyrelsen, anser dock att verksamhetens målsättning bör ytterligare
systematiseras och preciseras.

För egen del kan jag i huvudsak ansluta mig till den
allmänna målsättning för förskoleverksamheten som angetts av utredningen. Förskolan
bör också främja en gynnsam fysisk och social utveckling hos barnen.

Förskolans verksamhet skall i huvudsak omfatta barn i
åldrarna från sex månader och upp till inträdet i grundskolan. Målsättningen
med verksamheten bör vara densamma för hela förskolan men verksamhetens
innehåll måste givetvis variera med hänsyn till barnens ålder och utveckling.
Jag återkommer i det följande till verksamhetens innehåll och organisation.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 61

Några remissinstanser anser att den allmänna målsättningen
för verksamheten vid förskolan är för oklar och för intetsägande. Jag vill
dock framhålla att den nämnda målbeskrivningen för förskolan inte bör ses
isolerat utan i förening med de konkreta förslag utredningen lägger fram om
verksamhetens organisation och innehåll. Förslaget om lagarbete, syskongrupper,
föräldrasamarbete etc. skall ses som preciseringar av verksamhetens mål och
inriktning. Även i bilagorna till utredningens betänkande finns exempel på hur
det pedagogiska innehållet i förskolan skall kunna utformas. Den allmänna
målsättningen för verksamheten kommer då att bli den ram inom vilken konkret
verksamhet med en bestämd viljeinriktning skall utformas.

5.3 Allmän förskola för sexåringar

Det material om barns utveckling och barns uppväxtmiljö i
dagens samhälle som barnstugeutredningen redovisar pekar mycket starkt pä
nödvändigheten av att alla barn får en sådan utvecklingsstimulans som förskolan
avser att ge. En viktig uppgift för förskolan är därvid, som jag tidigare
framhållit, att vidga och fördjupa barnens relationer till och orientering i
omvärlden. Barnens behov av syskonrelationer, dvs. kontakt med andra barn i
olika åldrar, är viktigt att tillgodose. Sådana kontakter kan främja en positiv
självkänsla och begynnande samarbetsförmäga hos barnet. Särskilt viktigt är
detta naturligtvis för de barn som saknar syskon eller lekkamrater i sin
närmaste omgivning.

Likaså är
barnens kontakt med olika samhällsgrupper väsentlig för barnens utveckling.
Uppväxttiden präglas starkt ,av familjens sociala situation med kanske endast
sporadiska och ytliga kontakter utanför den egna samhällsmiljön. Sädana
isoleringstendenser förstärks också av en kategorisering av bostadsområdena
efter inkomst, ålder etc. Familjens omvårdnad om barnen behöver därför
kompletteras genom insatser frän samhället för att vidga barnens orientering i
omvärlden. Som jag tidigare framhållit medverkar också familjens sociala
medvetenhet och utbildningsbakgrund till de påtagliga skillnader i fråga om
studie- och yrkesinriktning som kan förmärkas bland unga människor. Även
könstillhörigheten är i viss mån avgörande för utbildnings- och yrkesval.
Också i detta avseende måste de attityder barnen får genom familjens sociala
bakgrund kompletteras.

De första
levnadsåren har otvivelaktigt en avgörande betydelse för barnens utveckling.
Det är då grunden läggs för en mångsidig utveckling av såväl sociala och
känslomässiga som motoriska och intellektuella sidor av personligheten. Det är
enligt min mening viktigt att samhället genom olika insatser ger familjen stöd
och hjälp under dessa faser av barnens utveckling, bl. a. mot bakgrund av att
barnen i vårt land börjar i skolan relativt sent sett i internationellt
perspektiv.

Utbyggnaden av förskoleverksamheten har inte skett i samma
takt i hela landet. Olikheter i utbyggnad förekommer också inom en och samma
kommun. Detta har medfört att vissa marginalgrupper barn

s. 62 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 62

riskerar att bli ställda utanför den verksamhet som
förskolan ger. Följden kan bli att vissa barn, som kanske är i särskilt behov
av det stöd och den stimulans förskolan kan ge, aldrig fär möjlighet till en
fullödig personlighetsutveckling. De kan också fä svårigheter när de börjar
grundskolan och där kommer tillsammans med kamrater som nästan alla har
erfarenheter från förskoleverksamheten.

Det är mot denna bakgrund barnstugeutredningen föreslagit
att en ettårig allmän förskola genomförs. Med allmän förskola avser utredningen
en skyldighet för samtliga kommuner att anvisa alla sexåringar plats i
förskolan. Denna barnens rätt till en minst ettårig förskolevistelse föreslås
bli reglerad i lag. Den allmänna förskolan skall enligt utredningens förslag i
princip omfatta tre timmars verksamhet per dag och vara avgiftsfri.
Utredningens förslag om en allmän förskola för alla sexåringar har tillstyrkts
av remissinstanserna. Jag ansluter mig till utredningens förslag och förordar
således att en allmän förskola införs för sexåringarna.

När det gäller den allmänna sexåringsförskolans omfattning
ansluter jag mig också till utredningens förslag att verksamheten normalt bör
omfatta tre timmar per dag fem dagar i veckan i de fall det inte gäller daghem
för barn med förvärvsarbetande föräldrar. Med anknytning till de terminer som
gäller för grundskolan bör det totala timantalet för den allmänna förskolan
sättas till minst 525 timmar per år. Jag återkommer i ett senare avsnitt till
frågan om förskolans utformning i glesbygder. Verksamheten bör vara avgiftsfri
upp till nyssnämnda timantal. Kommunens skyldighet bör, som utredningen
föreslagit, regleras i lag.

Utredningens förslag till utformning av den allmänna
förskolan som en skyldighet för kommunen att anvisa plats har fått allmän
anslutning vid remissbehandlingen. Några fä remissinstanser har förordat att
förskolan blir obligatorisk för barnen. Några andra har framhållit att formen
för den allmänna förskolan bör omprövas om den inte slår igenom i önskvärd omfattning.

Som utredningen framhållit är det ett väsentligt mål att
alla barn får möjlighet att delta i förskolans verksamhet under minst ett är
före inträdet i grundskolan. Utredningens förslag att kommunerna skall anvisa
plats i förskola för alla barn fr. o. m. sex års ålder innebär dels att plats
skall ställas till förfogande, dels att barnet och dess föräldrar skall
informeras om förskolans syfte m. m. och meddelas.var och när barnet kan börja
i förskolan. Jag anser att den utformning utredningen föreslagit - med en
obligatorisk skyldighet för kommunerna att anvisa plats för alla sexåringar och
att bedriva uppsökande verksamhet på ett tillfredsställande sätt kan
tillgodose syftet att förskolan skall komma alla sexåringar till del och
dessutom nå yngre barn med särskilda behov av stöd för sin utveckling. Jag
förordar således att den allmänna förskolan skall innebära skyldighet för
kommunen att anvisa alla barn plats i förskola fr. o. m. höstterminen det år
barnet fyller sex år. Det bör också ingå i kommunens skyldigheter att i god tid
innan barnet skall börja i förskolan informera föräldrarna om förskolans syfte,
innehåll och arbetssätt. Jag återkommer i det följande till frågan om
förskoleverksamheten för barn under sex är.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 63

Som framgår av vad jag tidigare anfört är det ett viktigt
mål för förskoleverksamheten att stimulera barnens inneboende förutsättningar
för en mångsidig personlighetsutveckling och ge ett bra utgångsläge för alla
barn när de skall börja den egentliga skolan. Det är därför viktigt att alla
barn kan näs av förskolans verksamhet. Jag vill därför i detta sammanhang något
beröra den situation som uppstår när en sexåring inte utnyttjar den anvisade
möjligheten att delta i förskoleverksamheten. 1 sådana fall bör det som
utredningen föreslagit ankomma på kommunen att ta direkt kontakt med familjen
för att ta reda på skälen till att barnet inte kommit till förskolan och för
att ytterligare informera familjen om förskolans syfte, innehåll och
arbetssätt. Kontakten bör syfta till att hos föräldrarna skapa ökad förståelse
för barnets situation och behov inför skolstarten. Kontakten med familjen och
barnet ger också upplysning om barnets förhållanden och vilka åtgärder som kan
behövas för att tillgodose barnets bästa. Om föräldrarna ändå inte anser
förskolan lämplig för barnet bör kommunen så långt möjligt verka för att
barnets utveckling främjas på annat sätt. Skulle kontakten med familjen visa
att allvarliga brister föreligger i barnets hela uppväxtsituation, ger
barnavårdslagen möjligheter till åtgärder från barnavårdsnämndens sida.

Beträffande
tidpunkten för genomförande av en allmän förskola för sexåringar framhåller
utredningen att gjorda beräkningar visar att det finns goda möjligheter att
genomföra en sådan från år 1975. Med hänsyn till de betydande ojämnheter som
föreligger i utbyggnaden mellan olika regioner och även mellan olika kommuner i
samma region föreslår utredningen att dispens skall kunna ges de kommuner som
till dess inte kan uppfylla målsättningen att anvisa förskoleplats för alla
sexåringar.

Några
avgörande invändningar mot utredningens förslag om tidpunkten för
genomförandet av den allmänna förskolan har inte kommit fram. Uppgifter som i
olika sammanhang samlats in frän kommunerna om nuvarande och framtida tillgång till
förskoleplatser i heltids- eller deltidsform visar enligt min bedömning att
förutsättningar finns för ett genomförande av den allmänna förskolan från är
1975. Antalet sexåringar i landet beräknas då uppgå till ca 110 000. F. n.
finns plats för ca 90 000 sexåringar i lekskola. Vidare kan ca 10 000
sexåringar beräknas ha plats i daghem. Skillnader i utbyggnaden föreligger dock
mellan olika kommuner och regioner. 1 vissa kommuner kan samtliga sexåringar
och dessutom en del av femåringarna tas emot i lekskola eller daghem. I andra
kommuner får däremot endast en mindre andel av antalet sexåringar del av sådan
verksamhet. Fem kommuner saknar f. n. helt lekskola och daghem. Vidare finns i vissa
fall betydande olikheter i utbyggnaden inom en och samma kommun beroende på
avstånd och resemöjligheter. Detta gäller framför allt kommuner som innefattar
större glesbygdsområden.

Mot denna bakgrund förordar jag att bestämmelser om en
allmän förskola för sexåringar införs fr. o. m. den 1 juli 1 975. Förskoleplats
skall därvid erbjudas alla sexåringar fr. o. m. höstterminen 197 5. Det innebär
att kommunerna har två är till förfogande för att förbereda sig för de nya
bestämmelserna. Detta torde vara en tillräcklig planeringslid förde flesta

s. 64 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 64

kommunerna. Med hänsyn till de betydande olikheterna i
utbyggnaden bör det dock finnas möjlighet att lämna viss kommun dispens från
bestämmelsen om allmän förskola fram till den 1 juli 1978. Det bör ankomma på Kungl.
Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande på socialstyrelsen att pröva
sädana dispensärenden.

Inom kyrkliga församlingar samt intresseorganisationer av
skilda slag bedrivs sedan länge barnverksamhet som delvis påminner om
förskolans verksamhet. Ärkebiskopen har i sitt remissyttrande över utredningens
förslag förutsatt en oförändrad tolkning av tillämpningen av församlingsstyrelselagen
beträffande församlingens kompetens att bedriva den form av arbete bland
förskolebarn som benämns kyrkans småbarnsskola. Sveriges frikyrkoråd anser för
sin del att det arbete som f. n. bedrivs inom samfunden skall få fortsätta och
utvecklas. Förbundet Vi unga menar att en viss samordning bör kunna bli aktuell
mellan den verksamhet förbundet bedriver tillsammans med studieförbundet
vuxenskolan och samhällets förskoleverksamhet.

Att kommunerna nu enligt mitt förslag åläggs en i lag
preciserad skyldighet att anordna viss förskoleverksamhet leder inte till att
församlingarna inom svenska kyrkan hindras från att anordna kristen verksamhet
för de barn som anges i lagförslaget. Församlingarna kommer liksom hittills att
ha befogenhet att bedriva kristen verksamhet bland barn i förskoleäldern. Denna
verksamhet får liksom hittills inte avse enbart sådan verksamhet som kommunerna
anordnar. Församlingarnas befogenhet kommer således inte att avse ett
alternativ till de borgerliga kommunernas förskoleverksamhet utan en
verksamhet som kompletterar den förskoleverksamhet som de borgerliga kommunerna
skall bedriva. Församlingarnas kristna verksamhet bland barn i förskoleåldern
måste nämligen enligt de allmänna reglerna om församlingarnas kompetens ha en
annan inriktning. Den måste ha en klart religiös prägel. I fråga om den närmare
innebörden i detta krav får jag här hänvisa till de uttalanden av chefen för
dåvarande ecklesiastikdepartementet och av konstitutionsutskottet (prop. 1961:70s.
107; KU 1961:1 6 s. 54; rskr 1961:342) som jag tidigare citerat (s. 1 1).

Jag har inledningsvis redogjort för min syn på behovet av
samhällsinsatser med utgångspunkt i barnens och föräldrarnas intressen och den
målsättning förskolans verksamhet bör ha. Denna målsättning kan enligt min
mening inte tillgodoses på annat sätt än genom en allmän förskola i kommunal
regi. Som jag anfört i det föregående måste den verksamhet bland barn i
förskoleåldern, som församhngarna inom svenska kyrkan kan bedriva, ha en
speciell inriktning. I de flesta fall torde församlingarnas verksamhet bland
barn i förskoleåldern också ha en annan rekryteringsbas än den kommunala
förskoleverksamheten. Även ideella organisationers förskoleverksamhet har av
naturliga skäl ofta en sådan speciell inriktning och en speciell
rekryteringsbas. Detta gör att varken församlingarnas kristna verksamhet bland
barn i förskoleåldern eller de ideella organisationernas förskoleverksamhet kan
tillgodose förut nämnda målsättning.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 65

Som jag redan anfört kommer församlingarna inom svenska
kyrkan att ha rätt att anordna kristen verksamhet bland barn i förskoleäldern.
Denna verksamhet kan alltefter behoven utformas pä många olika sätt utan att
det uppkommer konkurrens med kommunernas förskola. Självfallet gäller därvid
att församlingarna inte anordnar sin verksamhet bland de barn, för vilka
kommunerna blir skyldiga att hälla förskola, på sådant sätt att syftet med den
kommunala förskolan motverkas. Detta innebär bl. a. att församlingarnas
verksamhet bör förläggas till sådan tid och plats att alla berörda barn kan
deltaga i allmän förskola i kommunal regi. Jag räknar med att inte heller de
ideella organisationer som bedriver förskoleverksamhet skall motverka syftet
med den kommunala förskolan. Jag förväntar mig att de problem rörande
samordningen mellan kommunernas, församlingarnas och de ideella
organisationernas verksamhet som kan uppstå skall kunna lösas lokalt genom nära
kontakter mellan berörda kommuner, församlingar och organisationer. Det blir
annars inte möjligt att förverkliga ett av de grundläggande målen för den
kommunala förskoleverksamheten, nämligen att bredda barnens kontakter och motverka
segregationstendenser inom samhället. I detta sammanhang bör understrykas att
en tidig uppdelning av barnen efter föräldrarnas livsåskådning är lika litet
förenlig med förskolans idé som en sortering efter socialklasser eller
förmögenhetsförhållanden.

Kommun bör inte ges rätt att fullgöra sina skyldigheter
enligt lagförslaget genom att överlåta på t. ex. församling inom svenska
kyrkan eller privat organisation att bedriva förskoleverksamhet enligt samma
förslag.

5.4 Barn med särskilda behov av stöd och stimulans

Jag har tidigare betonat hur viktig förskoleäldern är för
alla barn eftersom personligheten då i stora drag grundläggs. Särskilt för
handikappade barn, invandrarbarn och socialt isolerade barn kan förhållandena
under förskoleäldern få avgörande betydelse för barnets hela framtid. Som jag
inledningsvis framhållit måste dessa barns behov prioriteras när det gäller
samhällets insatser. Förskolan kan här i kombination med hemmet medverka till
att dessa barn får det stöd och den stimulans som är nödvändig för deras
utveckling. Förtur till förskolan bör också, som fosterbarnsutredningen
framhållit i sitt remissyttrande, i vissa fall kunna utgöra ett alternativ till
andra sociala insatser från samhällets sida. Förskolan har en viktig funktion att
fylla inom den förebyggande barnavården.

Utredningen har framhållit att det är önskvärt att de
handikappade barnen så långt möjligt integreras med andra barn i förskolan. Ett
av utredningens huvudmotiv härför är att grunden därigenom kan läggas för en
fruktbar växelverkan mellan personer med olika förutsättningar. De handikappade
barnen bör enligt utredningen få plats i förskola senast från fyra års ålder.
Några remissinstanser har pekat på att flertalet barn med handikapp behöver
förskoleverksamhet redan tidigare än vid fyra års ålder.

5 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 136

s. 66 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 66

I likhet med utredningen och renrissinstanserna anser jag
att barn med olika former av handikapp bör ges prioritet när det gäller
möjligheten att från sä tidig ålder som möjligt få tillfälle att delta i
förskolans verksamhet. Dessa barn bör också så långt möjligt integreras
tillsammans med andra barn i daghem eller deltidsgrupper. Kommunerna bör få
skyldighet att ge de barn som på grund av olika former av handikapp har
särskilda behov av stöd och stimulans möjlighet att delta i förskolans
verksamhet redan före sex års ålder. Det är svårt att ange någon generell
åldersgräns för när handikappade barn bör beredas plats i förskola. Med hänsyn
till arten av barnets handikapp kan denna tidpunkt variera. Det måste därför
ankomma på det ansvariga kommunala organet att i sin uppsökande verksamhet
frän fall till fall bedöma när det är lämpligast för resp. barn att börja i
förskolan. 1 vilken omfattning det är möjligt att tillgodose behovet av
förskoleplats för handikappade barn beror dessutom på vilka resurser kommunerna
har framför allt under den första utbyggnadstiden. Utbyggnaden bör dock
inriktas på att så snart som möjligt kunna bereda de barn som är i särskilt
behov av stödinsats tillfälle att delta i förskoleverksamhet från fyra års
ålder.

Invandrarbarn

Invandringen under slutet av 1960-talet har inneburit att
ett stort antal familjer med annat språk och annan kulturell bakgrund har
bosatt sig i landet. För de familjer som bosätter sig i ett nytt land följer
självfallet svårigheter av olika slag. Åtskilliga åtgärder har vidtagits för
att underlätta för invandrarfamiljerna att fungera i det svenska samhället.
Barnstugeutredningen har framhållit den stora betydelse förskolan kan få för
barnen i invandrarfamiljer som en första introduktion till det svenska
samhället. I leksamvaro med det nya landets barn får invandrarbarnen hjälp att
tillägna sig svenska språket och träning i att kommunicera med andra. Flera
kommuner bedriver också försöksverksamhet med förskola för invandrarbarn. Med
medel från allmänna arvsfonden har socialstyrelsen medverkat vid
försöksverksamhet i ett tiotal kommuner. Denna verksamhet drivs som
språklekskola dels i grupper där invandrarbarn integreras med svenska barn och
dels i grupper med enbart invandrarbarn. I ett par kommuner bedrivs
språklekskola för finska förskolebarn där verksamheten innefattar både träning
i svenska språket och modersmålsträning. Syftet med de olika försöksprojekten
är att försöka fä fram metoder och material som kan användas allmänt när det
gäller språkträning m. m. för invandrarbarn. Socialstyrelsen har redovisat
vissa erfarenheter från det första årets försöksverksamhet.

Jag delar utredningens uppfattning att invandrarbarn ofta
har särskilda behov av stöd och stimulans för sin utveckling. Det är därför viktigt
att de invandrarbarn som har språk- och/eller kontaktsvårigheter får delta i
förskoleverksamhet sä tidigt som möjligt. För svenska barn är det också
berikande att därigenom få kontakt med andra länders språk och kultur. Jag
anser det angeläget att kommunerna vidtar åtgärder för att få kontakt

s. 67 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 67

med de invandrarbarn som behöver särskilt stöd och
stimulans i sin utveckling och sä långt möjligt bereda dem plats i förskolan
redan före sex års ålder.

Barn i glesbygder

Utredningen har framhållit att barn som bor i
glesbygdsområden växer upp i en i vissa avseenden privilegierad miljö, men att
de samtidigt ofta kan sägas vara socialt isolerade i den meningen att de saknar
lekkamrater och över huvud taget har få kontakter utanför familjen, vilket har
betydelse för deras möjligheter till kommunikation och intellektuell stimulans.
Utredningen menar därför att den pedagogiska gruppverksamhet som bedrivs i
förskolan har särskilt stor betydelse för barn som växer upp i glesbygdsmiljö
eller av andra skäl är socialt isolerade. Jag delar utredningens uppfattning
att dessa barn, som genom bostadens läge har begränsade möjligheter till
kamratkontakter, bör ges möjlighet att delta i förskolans verksamhet redan före
sex års ålder. För mänga av dessa barn finns, som utredningen framhållit,
speciella behov av förberedelser för skolan, där de ofta för första gången
skall leva med en större grupp människor i form av kamrater och lärare.

För att ordna en reguljär förskoleverksamhet behövs
normalt ett befolkningsunderlag pä mellan 1 400 och 2 000 personer inom ett
visst begränsat område för att inte resorna skall bli alltför påfrestande för
barnen. Detta medför att det ofta inte går att bilda förskolegrupper av normalstorlek
i glesbygdsområden. Utredningen föreslär därför att verksamheten i förskolan
under sädana förhållanden skall kunna begränsas till tvä eller tre dagar i
veckan och då förlängas till fem eller sex timmar per verksamhetsdag.
Utredningen anser också att förskolan för barn som bor i glesbygdsområden skall
kunna begränsas till ett mindre antal timmar per är men då i stället omfatta
två år. Barn i glesbygdsområden skulle därvid få börja lekskolan redan från fem
års ålder. Denna glesbygdsförskola avses enligt utredningen omfatta minst 800
timmar under en tväärs-period.

Jag delar utredningens åsikt att det bör finnas
möjligheter att anpassa förskolan i glesbygder med hänsyn till de lokala
förhållandena. Detta bör enligt min mening kunna ske dels genom viss anpassning
av verksamheten inom ramen för det tidigare föreslagna minimiantalet timmar per
är, dels genom minskning av antalet timmar per är och fördelning av verksamheten
på två år. Om förskolan med hänsyn till barnens resor eller av andra praktiska
skäl inte kan omfatta 15 timmar i veckan bör förskoleverksamheten således
kunna fördelas på två år. Verksamheten för dessa barn bör därvid utökas till
att omfatta minst 700 timmar under tvåårsperioden i stället för de 525 timmar
som jag tidigare föreslagit för sexåringsförskolan i övrigt. Denna möjlighet
att fördela förskolan på två år bör också gälla i de fall ett barn deltar i en
reguljär förskolegrupp men på grund av reseavståndet endast kan närvara vissa
dagar i veckan.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 68

Uppsökande verksamhet

Jag har inledningsvis förordat att kommunerna fär ett
lagfäst ansvar för uppsökande verksamhet och andra insatser för barn med
särskilda behov av stöd och stimulans för sin utveckling. När det gäller utformningen
av den uppsökande verksamheten föreslår utredningen bl. a. att kommunens
socialförvaltning skall samordna sin verksamhet med landstingets barnhälsovård
i syfte att spåra upp behov av social service bland barn och barnfamiljer. En
huvudpunkt i förslaget är en kontakt med föräldrar till samtliga fyraäringar i
samband med hälsokontroll av barnet vid barnavårdscentralen. Denna s. k.
förskoleundersökning innebär bl. a. att en representant för kommunens socialförvaltning
träffar och samtalar med barnen och deras föräldrar och därvid ger information
om förskoleverksamhet och annan barnverksamhet inom kommunen. Barn som av
olika skäl det kan gälla handikappade barn, socialt isolerade barn,
invandrarbarn eller andra ~ är i behov av stöd och stimulans bör därvid
erbjudas plats i förskola eller annan stödåtgärd.

På Kungl. Maj:ts uppdrag har socialstyrelsen sedan en tid
tillbaka bedrivit försök med bl. a. uppsökande verksamhet enligt i huvudsak den
modell utredningen föreslagit. Försöksverksamheten har bedrivits i Haninge,
Skellefteå, Eskilstuna och Huddinge kommuner. Försöken i Eskilstuna och
Huddinge startade först under våren 1973 och några erfarenheter föreligger ännu
inte från dessa projekt.

Försöksverksamheten i Haninge och Skellefteå har inneburit
att barnhälsovården och socialförvaltningen i samarbete genomfört en förskoleundersökning
för samtliga fyraäringar i vissa delar av kommunerna. Dessutom har bedrivits
lekrådgivning. Förskoleundersökningen har genomförts genom att en
socialarbetare frän socialförvaltningen funnits tillgänglig pä
barnavårdscentralen under mottagningstiderna. Antalet barn som bedömts ha
särskilt behov av stöd och stimulans har varit ganska olika i de båda
kommunerna. I Haninge har efter den första försöksperioden 18 % av de
undersökta barnen bedömts ha behov av någon form av hjälp från samhällets sida.
I Skellefteå har denna andel varit betydligt mindre. Att en stor del av barnen
bedömts ha behov av nägon hjälpåtgärd frän samhällets sida får inte tolkas så
att dessa barns situation på något sätt varit alarmerande. Styrkan i den här
diskuterade typen av förebyggande verksamhet är just att man genom enkla och
förhållandevis billiga åtgärder kan påverka en situation innan något egentligt
problem har uppstått. För både barn, föräldrar och samhälle är detta en mycket
påtaglig fördel. Vissa av de barn man kommit i kontakt med har fått en
förtursplats i förskolan, i andra fall har kontakt ordnats med socialförvaltningen
eller den psykiska barna- och ungdomsvården, för andra äter har kontakt ordnats
med annan barnverksamhet i kommunen. Erfarenheterna från båda projekten är
positiva.

Jag delar utredningens uppfattning att en ökad samordning
av barnhälsovårdens och socialvårdens verksamhet på det här aktuella området
bör eftersträvas för att få till stånd en sä effektiv uppsökande verksamhet

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 69

som möjligt för barn med särskilda behov. Denna
uppfattning har också fått allmänt stöd vid remissbehandlingen. Bl. a.
kommunförbundet och landstingsförbundet är positiva till utredningens förslag
om samverkan mellan kommunernas socialvård och landstingens
barnavårdscentraler. I fråga om utformningen av denna samverkan menar kommunförbundet
dock att det fiims lösningar som kan vara lämpligare än de som angetts av
utredningen. Jag avser att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att
socialstyrelsen beviljas medel för fortsatta försök under budgetåret 1973/74
med bl. a. uppsökande verksamhet innefattande olika former av samverkan mellan
barnhälsovård och socialvård. Jag kommer därvid också att föreslå att en
särskild arbetsgrupp tillkallas med uppdrag att följa nyssnämnda
försöksverksamhet och bl. a. på grundval därav utarbeta förslag till hur den
uppsökande verksamheten lämpligen kan organiseras i olika kommuner samt hur
ett vidgat samarbete mellan barnhälsovård och social barnavård kan utformas.

Ansvaret för barn med handikapp

Utredningen visar att man hittills har haft svåiigheter
att dra gränsen mellan det prirnärkommunala och det landstingskommunala
ansvaret för barn med olika slag av handikapp. Därigenom har också barnens
möjligheter till integrering i den vanliga förskolan försvårats.

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning att det
är av största vikt att ansvarsfördelningen mellan primärkommuner och
landstingskommuner klarläggs. Det framhålls att barnens förskoleplacering
måste lösas utifrån grundsynen att barnens behov skall tillgodoses på bästa
sätt, oavsett vilket organ som har huvudmannaskapet. Jag vill instämma i att
ansvarsfrågan i dessa fall behöver klarläggas. Ansvaret för att ett barn med
särskilda behov av stöd och stimulans får sin rätt till förskoleverksamhet bör
i första hand alltid vila pä den kommun där barnet i fråga är kyrkobokfört eller
stadigvarande vistas. Detta ansvar bör kvarstå till dess ansvaret för barnet
övertagits av annan, t. ex. landstingets omsorgsverksamhet. Det bör alltså
åligga primärkommunen att vidta åtgärder för att de barn som finns inom
kommunen får delta i förskoleverksamhet genom förskola eller i annan form.

Även de barn som omfattas av omsorgslagen bör sä långt det
är möjligt integreras i primärkommunernas förskolor. Det ankommer därvid pä
landstingen att ersätta kommunerna för kostnaderna. Där en integration inte är
möjlig utan förskolebarnen pä grund av sitt handikapp behöver vistas i
särskilda institutioner bör landstinget helt svara för de omsorger barnen
behöver. För barn som vistas på sjukhus, barnhem eller annan liknande
institution bör huvudmannen för institutionen också svara för att barnen sä
långt möjligt får delta i förskoleverksamhet.

Den tidigare nämnda arbetsgruppen angående uppsökande
verksamhet m. m. bör få i uppdrag att pröva om det finns behov av närmare bestämmelser
i fråga om ansvaret för de handikappades förskoleverksamhet.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 70

5.5 Förskoleverksamhetens planering och utbyggnad

Utredningen har, vid sidan av förslaget om en allmän
förskola för sexåringar, diskuterat frågan om hur en samtidig utbyggnad av
förskolan för barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar skall kunna
garanteras. Utredningen har inte funnit det möjligt att genom lagbestämmelser
kräva att kommunerna skall tillgodose hela behovet av barntillsyn i daghem.
Utredningen har valt att i stället föreslå att kommunerna åläggs att upprätta
förskoleplaner som visar behovet av förskoleplatser i kommunen och i vilken
utsträckning och pä vilket sätt kommunen avser att tillgodose detta behov.

I en sådan plan skall behovet av förskoleverksamhet under
de närmaste fem åren redovisas enligt vissa centralt angivna beräkningsmetoder.
Vidare skall redovisas kommunens planer för förskolans utbyggnad under samma
tidsperiod. För nya bostadsområden, med minst 200 lägenheter, föreslår
utredningen att kommunen åläggs att tillgodose hela behovet av förskoleplatser
vid områdets färdigställande.

Remissinstanserna har genomgående ställt sig positiva till
utredningens förslag om en förskoleplan. Bl. a. kommunförbundet,
bygglagutredningen och socialstyrelsen har understrukit att arbetet med
planeringen av förskolans utbyggnad i tillämpliga delar bör samordnas med övrig
kommunal planering.

Jag vill
understryka att införandet av en allmän förskola för sexåringar givetvis inte fär
medföra att den i hög grad angelägna utbyggnaden av förskoleverksamheten för
övriga åldersgrupper med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar
eftersatts. Daghemsutbyggnaden måste ges hög prioritet även under
fortsättningen av 1970-talet. Jag vill erinra om den höjning av statsbidragen
till daghemsverksamheten som i enlighet med förslagen i årets
statsverksproposition nu genomförs för att ge kommunerna ökade möjligheter att
genomföra en fortsatt snabb utbyggnad av denna verksamhet. Som utredningen
framhållit torde det inte vara realistiskt att räkna med att kommunerna inom de
allra närmaste åren skall kunna täcka hela behovet av daghemsplatser. Däremot
anser jag i likhet med utredningen att det är viktigt att fä till stånd en
allmän och systematisk planering av insatserna på detta område. Som utredningen
framhållit bör bestämmelserna på denna punkt ta sikte pä att åstadkorh-ma en
fortsatt snabb utbyggnad. Den nya lagen om förskoleverksamhet bör innehålla
bestämmelser om skyldighet för kommunerna att utarbeta sädana planer för
utbyggnaden av samhällets barnomsorg. Planen bör omfatta en redovisning av
befintlig och planerad verksamhet i form av förskolor (daghem och
deltidsgrupper), familjedaghem, åtgärder för värd av sjuka barn, parklek och
annan verksamhet för barn i förskoleåldern. Detta bör ske mot bakgrund av en
behovsredovisning i fråga om daghems-och andra förskoleplatser m. m. inom
kommunen. Det bör ankomma på den centrala tillsynsmyndigheten att utarbeta de
regler som behövs för att få fram viss enhetlighet i metoderna för dessa
beräkningar m. m.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 71

Planen, som bör fastställas av kommunfullmäktige, skall
vidare redovisa på vilket sätt och i vilken utsträckning kommunen avser att
tillgodose det framräknade behovet. Planen bör avse en femårsperiod och ha
formen av en rullande planering som ses över varje år bl. a. med hänsyn till
nyproduktion eller sanering av bostäder.

1 likhet ined utredningen och vissa remissinstanser anser
jag att denna planering så långt möjligt bör samordnas med övrig kommunal
planering. Det bör ske en ömsesidig anpassning av det underlagsmaterial som
behövs för förskoleplaneiingen och för annan kommunal planering. Jag anser inte
att detta behöver innebära några svårigheter vid förslagets genomförande.

Jag delar
utredningens uppfattning att det till plankravet inte bör bindas några centrala
bestämmelser om viss ambitionsnivå i utbyggnadstakten. I anslutning till
kommunens utarbetande av planen för förskoleverksamheten bör politiska,
fackliga och andra lokala organisarioner ges möjligheter att framföra sina
synpunkter på behoven inom förskoleområdet. Jag vill framhålla att detta
förutsätter att intresserade organisationer och enskilda kommunmedlemmar i god
tid före beslut i fullmäktige fär tillgång till ett lättillgängligt
informationsmaterial. Kommunen bör vidta åtgärder för att aktivt föra ut
information om planarbetet.

I likhet med vad utredningen föreslagit förordar jag att kommunernas
planer för förskoleverksamheten skall redovisas till socialstyrelsen och där
sammanställas till en samlad redovisning för hela landet. En sådan
sammanställning är av stor betydelse för bl. a. planeringen av personalutbildningen.

Utredningen har föreslagit att det totala behovet av
förskoleplatser i kommunen skall beräknas enligt en enhetlig metod, dels för
att möjliggöra en sammanställning för hela landet av de olika planerna, dels
för att underlätta jämförelser mellan kommunerna. Den metod som utredningen
föreslär innefattar bl. a. en relativt enkel frarnskrivning av andelen barn rned
förvärvsarbetande moder. Som stöd för denna framskrivning använder utredningen
dels en prognos över den kvinnliga förvärvsintensiteten pä kommunnivå, dels
utvecklingen av andelen barn till förvärvsarbetande mödrar på riksnivå.

Den
föreslagna metoden har föranlett en del invändningar vid remissbehandlingen.
Jag anser mig inte ha anledning att i detta sammanhang gå närmare in pä denna
rent beräkningstekniska fräga. Det bör ankomma pä tillsynsmyndigheten att
utarbeta vägledning för kommunerna i denna fråga på grundval av utredningens
betänkande och vad som kommit fram under remissbehandlingen liksom under den
försöksverksamhet som pågår för att pröva olika planeringsmodeller.

I likhet med utredningen anser jag det angeläget att
behovet av förskoleverksamhet beaktas vid planeringen av ny bostadsbebyggelse
och att förskoleverksamheten byggs ut samtidigt med bostäderna i ett område.
Barnstugeutredningen har föreslagit två styrmedel i detta syfte, nämligen
skyldighet för kommun dels att reservera mark för förskoleän-damäl i samband
med all planläggning av mark för bebyggelse, dels att

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 72

helt tillgodose behovet av förskoleplatser i nya
bostadsområden med minst 200 lägenheter.

Som flera remissinstanser framhålht skulle ett
ovillkorligt krav pä full behovstäckning i nya bostadsområden medföra att
kommunens resurser i hög grad styrs till nya bostadsområden, vilket inte
behöver vara liktydigt med en riktig prioritering. Vidare omfattar utredningens
förslag inte den del av bostadsproduktionen som sker i områden med mindre än
200 lägenheter eller i samband med sanering av äldre bostadsområden. Jag delar
utredningens uppfattning att det är av den största betydelse att kommunerna
reserverar mark för förskolans kommande behov. Detta är en förutsättning för
att förskolan i framtiden skall kunna bedrivas under tillfredsställande
förhållanden. Av kommunens ställning som huvudman för den fysiska planeringen
följer att den skall tillse att mark reserveras för skilda behov, bl. a.
förskolans, som skall tillgodoses inom kommunen. Jag finner därför att någon
föreskrift om skyldighet för kommun att reservera mark för förskoleändamål
inte behövs. Det får som kommunförbundet framhållit bli kommunerna själva som
inom ramen för tillgängliga resurser gör de nödvändiga avvägningarna av
förskolebehovet mellan äldre och nya bostadsområden.

Behovet av förskoleverksamhet måste uppmärksammas också
vid ekonomisk och annan planering i anslutning till nyproduktion och sanering
av bostäder. Fr. o. m. år 1973 ingår uppgifter om byggandet av alla lokaler för
boendeservice - således även lokaler för förskolor - i de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen
i enlighet med beslut av 1972 års riksdag (prop. 1973:72, CU 1972:28, rskr 1972:201).
Genom att lokalbyggandet för förskolorna ingår i bostadsbyggnadsprogrammen och
sålunda blir föremål för politiska beslut i kommunen skapas förutsättningar
för debatt och avvägningar pä det lokala planet i samband med planeringen av
nya bostadsområden utöver vad som sker i samband med upprättandet av
förskoleplaner.

Fr. o. m. år 1974 gäller vidare en gemensam läneram för
bostäder och servicelokaler. Mot bakgrund av att det statliga länestödet till
förskolor i framtiden lämnas enbart i form av bostadslån har förskolornas
behandling i ramsystemet ägnats särskild uppmärksamhet i prop. 1973:72 (s. 40).
Härvid anfördes att den gemensamma läneramens storiek bör bestämmas sä att
utbyggnadsbehovet för förskolor fär erforderligt utrymme i ramen. Vid
fördelningen på kommuner av ramar bör därför behovet av lokaler för förskolor
täckas i första hand. Vidare förutsattes att kommunerna vid sin bedömning av
rambehovet och vid fördelningen av dem tilldelade ramar ger förskolorna den
prioriterade ställning som motsvarar syftena med de här angivna riktlinjerna.

Inrymmandet av förskolorna i bostadsbyggnadsprogrammen och
den prioriterade ställning som getts förskolorna i ramsystemet för bostadsbyggandet
är ett viktigt steg på vägen när det gäller att tillgodose behovet av
förskoleplatser i bostadsområdena. Enligt min mening bör kommunerna också i
samband med uppgörandet av bostadsbyggnadsprogrammen på

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 73

grundval av förskoleplaner redovisa behovet av
förskoleplatser och hur detta behov skall konkretiseras i form av förskolor i
de olika bostadsområdena.

5.6 Verksamhetens innehåll och organisation

Förskolans organisation och arbetssätt skall inte ses som
ett egenvärde utan som en spegling av de ambitioner vi har för samhället och
dess utveckling. Mot den bakgrunden blir frågor om t. ex. föräldrasamarbete,
syskongrupper och arbetslag viktiga pedagogiska frågor. Av naturliga skäl får
utredningens förslag i dessa avseenden genomföras successivt i takt med
lokalmässiga och personella förutsättningar. Dessa frågor är heller inte av den
art att de kräver något riksdagens ställningstagande. Jag vill emellertid här
anföra några allmänna synpunkter på dessa frågor och därvid även redovisa
erfarenheterna av försöksverksamheten pä området.

Utredningen har pekat på att det är viktigt att barnen i
daghemmet har en god och varaktig kontakt med ett begränsat antal vuxna. Barnen
bör också ha en viss frihet.att välja den bland personalen som de finner den naturiigaste
kontakten med. Barnen har vidare behov av kontinuitet i sina relationer till
andra barn och till personalen. Liksom flertalet remissinstanser biträder jag
den av utredningen föreslagna inriktningen. Resonemanget leder fram till att
barnen bör bilda äldersblandade grupper, s. k. syskongrupper och att personalen
bör fungera i arbetslag.

Formandet av syskongrupper i daghemmet som omspänner flera
årsgrupper och där barnen därför kan stanna i flera år möjliggör ett varaktigt kaniratförhällande
barnen emellan och mellan barn och personal. Denna form av gruppindelning
innebär också en socialt riktigare situation än med strikt åldersindelade
grupper. Barnen kommer att få uppleva att i samma grupp finns barn som fysiskt
eller psykiskt är mera eller mindre utvecklade än de själva är. Det bör ge goda
möjligheter att lära barnen att leka och trivas ihop med barn som i något
avseende inte är lika utvecklade som de själva.

Barnen kan genom den föreslagna gruppindelningen också
tränas i att ta hänsyn till varandras olikheter och att hjälpa varandra. De
äldre barnen kan i olika situationer hjälpa de yngre barnen t. ex. vid av- och päklädning,
när de äter, leker etc. De yngre barnen å sin sida får frän de äldre barnen
stimulans i sin utveckling. Vid den försöksverksamhet socialstyrelsen bedrivit
i Gävle, Sandvikens och Halmstads kommuner har organisationen med syskongrupper
prövats. Erfarenheterna från dessa försök är positiva. Barnen har sålunda visat
större självständighet och initiativ såväl i lekaktiviteter som i
rutinsituationer. De äldre barnen har utvecklat metoder att förebygga
konflikter med de mindre, t. ex. avled-ningsmanövrer som att överräcka en bil
åt en treåring som kommer för att leka med fernåringens byggkonstruktion.
Barnen har spontant valt lekkamrater med hänsyn till den egna utvecklingsnivån.
De större barnen

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 74

har hjälpt de mindre, främst i rutinsituationer. Bland de
frågor som ytterligare behöver uppmärksammas inom försöksverksamheten kan nämnas
de äldre barnens behov av vuxenkontakt och en mer strukturerad handledning.

Utredningens förslag leder fram till att personalen i
daghemmet bör forma arbetslag som planerar och fördelar arbetet. All personal
bör om möjligt vara inlemmad i arbetslagen. Av bl. a. dessa skäl är det en
fördel om rengöring och vård av lokalerna kan ske pä dagtid. Om rengöringen
sker pä kvällstid kan det vara svårt att få med denna personal. I de fallen kan
man dock vid regelbundet återkommande tillfällen söka lägga arbetslagens
träffar sä att det är möjligt för denna grupp att delta. Det är också viktigt
att barnen lär sig att städning och övrig lokalvård, matlagning m. m. är
nödvändiga och likvärdiga delar av dagens arbetsrutin.

Arbetslagens demokratiska arbetsformer kan resa vissa
frågor om ansvarsfördelningen inom personalgruppen, framför allt vad det gäller
föreståndarens uppgifter. Förskollärarförbundet anser också att en viss
föreskriven ansvarsfördelning bör finnas mellan personal med olika
utbildningar. Detta strider dock mot grundtanken med arbetslaget, nämligen att
varje medlem skall bidra efter den kunskap och den förmåga han har. De
lagmedlemmar som har en lång erfarenhet och/eller en god grundutbildning får
alltså i arbetslaget i viss utsträckning vägleda sina mindre erfarna
arbetskamrater. Arbetslagen bör alltså, som utredningen påpekar, också få
betydelse som en form av intern fortbildning.

Föreståndarens roll när personalen fungerar i arbetslag
kommer enligt min mening sannolikt inte att föranleda några problem eftersom
det även i framtiden kommer att finnas behov av en formellt ansvarig i
förskolan. Att någon samordnar planeringen i de olika arbetslagen anser jag
inte strida mot arbetslagstanken. Organiserandet av arbetslag i förskolan torde
sannolikt öka föreståndarens möjligheter att påverka den pedagogiska standarden
i förskolan.

Vid försöksverksamheten har också arbetslagsidén prövats.
Erfarenheterna frän denna försöksverksamhet är i stort sett positiva.
Personalen har inte upplevt arbetslagsidén som något helt nytt.
Personalkonferenser och informella diskussioner förekommer vid de flesta
förskolor. De arbetsformer som nu utprövas innebär i vissa avseenden en
fördjupning av personalsaniarbetet.

Genomförandet av en organisation med arbetslag har visat
sig innebära fördelar. Man har t. ex. erfarit att personalen upplever ett ökat
kollektivt ansvar för samtliga barn och för institutionen som helhet. Intresset
frän ekonomi- och lokalvårdarpersonalen för det pedagogiska arbetet bland
barnen har ökat som en effekt av deltagande i arbetslagen och i gemensamma
fortbildningsdagar. Medlemmarna i arbetslaget har fått en bättre kännedom om
varandras arbetsuppgifter och resurser. Det har naturligtvis också förekommit
svårigheter. Detta öppnare sätt att arbeta som arbetslagen innebär kan ibland
upplevas som påfrestande. Det ligger i arbetslagens funktionssätt att en
gruppmedlem kan uppleva ett tryck att förändra sig. Ett sådant tryck är oftast
något stimulerande och positivt

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 75

men det kan också upplevas som påfrestande. Enligt min
mening är det en väsentlig uppgift för den centrala ledningen av kommunens
förskoleverksamhet och för föreståndaren att följa arbetslagens arbete så att
andan hela tiden är konstruktiv.

Föräldrasamarbetet
är en annan viktig fråga i förskolan. Strävan bör vara att föräldrarna
engageras i förskolans arbete. Det bör uppfattas som naturligt att föräldrarna
i män av tid och intresse deltar i arbetet i förskolan, lägger synpunkter på
verksamheten eller tar upp en diskussion om det egna barnet. Mänga föräldrar
föredrar att inte blanda sig i förskolans verksamhet sä länge den verkar
fungera bra. När sedan något händer som gör det nödvändigt att föräldrarna och
personalen diskuterar med varandra uppfattas det lätt som kritik mot
personalen, som då kan uppleva föräldrarna som otacksamma för det arbete som
uträttas.

För min del vill jag understryka betydelsen av ett
samarbete mellan föräldrar och personal. Det bör i första hand ankomma på
personalen att ta initiativ till detta samarbete som. bör ske under så smidiga
och informella former som möjligt. Det gäller också att finna de områden inom
förskoleverksamheten där föräldrarna kan fullgöra en uppgift med hänsyn till
förskolans behov men kanske framför allt med hänsyn till föräldrarnas
möjligheter att avsätta tid. Kanske är det en möjlighet att föräldrarna vid
förskolan utser nägon form av föräldragrupp som till viss del kan överta
ansvaret för att föräldrasamarbetet utvecklas och i viss utsträckning följa
arbetet vid förskolan. Jag vill understryka angelägenheten av att föräldrasamarbetet
tar sikte på kontakten med alla föräldrar och inte begränsas till ett fåtal
aktiva föräldrar medan de övriga kommer att stå utanför samarbetet.

Vid introduktionen av ett nytt barn i förskolan är
naturligtvis föräldrasamarbetet särskilt viktigt. Jag anser liksom utredningen
det önskvärt att föräldrarna har möjlighet att tillsammans med barnet delta i
verksamheten en tid när barnet börjar i förskolan.

Frågan om ämnesinnehållet och det kunskapsstoff som bör
förmedlas till barnen har ingående behandlats i barnstugeutredningens
betänkande. Med utgångspunkt i det material utredningen har presenterat samt de
synpunkter som kommit fram under remissbehandlingen och under
försöksverksamheten bör socialstyrelsen i samarbete med skolöverstyrelsen
utarbeta en arbetsplan som pedagogisk vägledning för förskolepersonalen och
för dem i koinmimen som har att befatta sig med förskolefrågor. Det är också
angeläget att socialstyrelsen liksom skolöverstyrelsen inom sitt område -
bedriver ett fortsatt utvecklingsarbete på detta område.

Jag vill i detta sammanhang understryka vikten av att även
de yngsta barnen erbjuds en verksamhet med en god pedagogisk standard. Av
tradition finns det en tendens att vid värd av små barn i hemmet eller i
förskolan - betona den fysiska omvårdnaden till förfång för den psykiska.
Intellektuell, språklig och social stimulans är emellertid lika viktig för
barnen i smäbarnsgrupperna som för syskongruppsbarnen. Därtill kommer att
yngre barn har ett större behov av att fä träna sin rörelseförmåga. Det finns
därför starka skäl som talar för att man vid fördelning av

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 76

personal inom förskoleverksamheten bör fördela personal
med förskole-pedagogisk utbildning och erfarenhet lika mellan olika
barngrupper.

Det bör ankomma på den centrala tillsynsmyndigheten att
mera i detalj ta ställning till verksamhetens innehåll i förskolan. Jag vill
emellertid i detta sammanhang redovisa vissa synpimkter i fråga om verksamhetens
allmänna inriktning och utformning. Det gäller bl. a. frågan i vilken
utsträckning verksamheten vid förskolan skall vara strukturerad. Utredningen
har betonat att barnen inte i första hand skall inhämta kunskaper utan lära sig
en metod att lära. I likhet med några remissinstanser anser jag att frågan inte
gäller huruvida barnen skall lära sig något utan vad de skall lära sig.
Förskoleåldern är en period under vilken barnen lär sig snabbt i många
avseenden, inte minst när det gäller språkutvecklingen. Fria arbetsformer, där
barnet har möjlighet att välja sysselsättning, arbetsmaterial och medarbetare
är bäst lämpad för förskolebarnens sociala och intellektuella utveckling.
Förskolan bör därför inte bindas genom en kursplan som anger vissa bestämda
övningsmoment. Detta får dock inte tolkas sä att verksamheten inte skall
planeras. Tvärtom är det så att de fria verksamhetsformerna kräver en väl
genomtänkt planering för att ge bra resultat. Fria arbetsformer utesluter inte
heller en viss strukturering och systematisering av innehållet. De av
barnstugeutredningen framlagda ämnesbilagorna till betänkandet kan tjäna som
ett provisoriskt ämnesinnehåll. 1 dessa bilagor beskrivs hur t. ex. naturkunskap,
social omvärldsorientering, religionsorientering, matematik, svenska och musik
kan bearbetas pä förskolenivä.

Förskolan ger rika tillfällen till att utveckla språket i
konkreta vardagliga sysslor, i barnens experimenterande verksamhet och i mera lärarledd
muntlig framställning. Den matematiska begreppsbildningen kan tränas utifrån
barnens egna behov av att systematisera sina iakttagelser, vilket också kan
ske i vardagliga och strukturerade situationer. Naturkunskap är ett annat ämne
där barnen kan förväntas inhämta viss kunskap före skolan. Från biologin och
närliggande områden ges barnen stimulerande konkreta upplevelser som bör
utnyttjas i förskolan. Närmiljön kan utnyttjas praktiskt för besök som
bearbetas språkligt och vidgar barnens begreppsbildning även i fråga om barnens
sociala omvärldsorientering. Barnets utveckling berikas genom att det tidigt
görs delaktigt i en levande kultur, inte bara som passiv åhörare eller åskådare
utan som aktiv kulturbärare som bevarar och vidareutvecklar konsten att
uttrycka sig i tal, sång, musik, rörelse, färg och form. Jag vill framhålla att
ett av de viktigaste områdena för personlighetsutvecklingen är förmågan att meddela
sig med andra människor inte bara genom språket utan genom bild och rörelse,
att från människa till människa förmedla tankar, avsikter, behov, känslor.
Förskolan ger vidare många tillfällen till samverkan som stöd för barnens
sociala fostran. Drama, musik, rytmik och olika former av fysisk aktivitet är
exempel pä aktiviteter som pä ett naturligt sätt leder frän individuell
aktivitet till samarbete i grupp och samtidigt har stor betydelse för
utvecklingen av barnens kommunikationsförmåga. Frågor som rör etiska spörsmål
och religion kan i förskolan behandlas genom att

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 77

personalen i nära samarbete med föräldrarna försöker möta
barnen i deras frågor.

Den stimulans barnen kan ges pä olika områden bör i
enlighet med utredningens förslag utformas i en vägledande arbetsplan. Denna
plan bör ge exempel på hur en översiktlig planering i verksamhetsperioder kan
göras. Med stöd av denna plan och barnobservationer bör arbetet i förskolan
kontinuerligt följas upp och anpassas till ett verksamt stöd för samtliga barn.
Arbetsplanen bör vidare innehålla uppgifter om vilka ämnen som är lämpliga för
olika åldersgrupper och ge förslag pä hur des.sa ämnen kan behandlas och övas.
Dessa frågor har behandlats i utredningens pedagogiska programavsnitt. Planens
syfte bör vara att ge personalen stöd i dess arbete.

En planering av innehållet i förskolans verksamhet är
nödvändig också för att ge information till grundskolan om inriktning och
innehåll i förskolans verksamhet. Detta kan också verka utvecklande på
lågstadiets arbetsformer. När barnen går över från förskolan till lågstadiet
bör förskolan kunna ge upplysningar om var barnet befinner sig t. ex.
beträffande språklig utveckling och övriga ämnen som behandlats och vilka
erfarenheter barnen fått pä olika områden. Vägledning för utformningen av
denna information bör utarbetas av socialstyrelsen och skolöverstyrelsen.

Gruppstorlek m. m.

I enlighet med de råd och anvisningar från socialstyrelsen
som f. n. gäller indelas i allmänhet daghemmen i avdelningar efter barnens
ålder. I avdelningar för barn i åldern trefyra år finns normalt 12 platser och
i avdelningar för barn i åldern femsju är 15 platser. Vid sidan av det
fastställda platsantalet tillämpas ett system med överinskrivning. Detta var
från början avsett att ge utrymme för särskilt angelägna fall intill 20 %
utöver det godkända antalet platser.

Utredningen
har föreslagit att förskolans daghemsverksamhet organiseras i
småbarnsavdelningar och syskongrupper. Småbarnsavdelningen bör enligt
utredningen omfatta barn frän ca sex månaders ålder och upp till omkring två
och ett halvt år. Avdelningen bör bestå av tvä grupper, där de yngsta barnen
bildar en egen grupp medan de småbarn som lärt sig gä bildar en andra grupp
inom avdelningen. Smäbarnsavdelningen avses omfatta högst 12 inskrivna barn.
Syskongrupperna föreslås omfatta högst 20 inskrivna barn i åldern två och ett
halvt är och upp till skolåldern. När det gäller antalet barn i grupperna har
förutsatts att lägre antal skall gälla bl. a. i de fall grupperna innehåller
barn som kräver särskilda insatser frän personalens sida. Utredningen har
räknat med att överinskrivnmg enligt nuvarande system inte skall förekomma i
den föreslagna organisationen. Utredningen har vidare förutsatt att även andra
organisationsmodeller exempelvis nuvarande åldersindelade grupper - skall
kunna tillämpas. I dessa fall har utredningen i sina organisationsmodeller
utgått från nuvarande gruppstorlek normalt 12 barn i tre-fyraärsavdelningar
och

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 78

15 barn i femsjuårsavdelningar.

Förslagen om barngruppernas storlek har väckt delade
meningar bland remissinstanserna. Utredningens förslag har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. En rad remissinstanser har
emellertid förordat mindre grupper i synnerhet när det gäller syskongrupperna.
Skolöverstyrelsen är tveksam till möjligheten att med den maximala syskongruppsstorleken
genomföra meningsfull pedagogisk verksamhet men erinrar om att 20 barn per
grupp avsevärt understiger elevantalet per klass i årskurs ett i grundskolan.
Överstyrelsen framhåller samtidigt att ett lägre antal barn per grupp medför
starkt stegrade kostnader.

Socialstyrelsen framhåller att det idag inte är ovanligt
att 18 barn finns inskrivna i samma grupp genom att de flesta kommuner
genomgående tillämpar överinskrivning. Socialstyrelsen pekar därför pä att
utredningens förslag om att 20 barn skall utgöra en absolut övre gräns ungefäriigen
motsvarar den gräns som praktiseras i dag.

En annan synpunkt som givetvis är av stor betydelse i
sammanhanget är att utredningens förslag om att antalet inskrivna barn får vara
högst 20 inte innebär att grupperna i praktiken kommer att innehålla 20 barn.
Flera undersökningar har visat att frånvaron i de nuvarande daghemmen är
relativt stor. En undersökning soin i samråd med barnstugeutredningen genomfördes
av familjepolitiska kommittén visade således att frånvaron från daghemmen
uppgick till i genomsnitt omkring 28 %. Frånvaron pä grund av barnets sjukdom
utgjorde därvid närmare 13 %. Om man utgår frän dessa uppgifter skulle således
i genomsnitt endast ca 14 å 15 barn av en grupp pä totalt 20 inskrivna barn
vara närvarande. Den föreslagna gruppstorleken skall också ses i samband med
utredningens förslag till ny organisation och nytt arbetssätt i förskolan.

Mot bakgrund av det anförda finner jag utredningens
förslag till gruppindelning och gruppstorlek för förskolans daghemsverksamhet
väl ägnat att läggas till grund för praktisk tillämpning. Vid bedömningen av
hur mänga barn som bör skrivas in i varje grupp måste givetvis hänsyn tas till
sådana faktorer som om det i gruppen förekommer många barn med särskilda behov
av stödinsatser, lokalernas utformning och rymlighet m. m. Jag finner det frän
flera synpunkter ändamålsenligt att i fråga om platsantalet, liksom utredningen
föreslagit, utgå från det a'ntal barn som avses ingå i en grupp (avdelning).
Överinskrivning bör således i allmänhet inte förekomma utöver det avsedda
högsta antalet barn. Undantag bör emellertid kunna göras från denna huvudregel
om särskilda skäl finns och tillgång till lokaler och personal medger detta.
Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten alt på grundval av utredningens förslag,
remissyttrandena och erfarenheterna frän pågående försöksverksamhet utarbeta
vägledning till kommunerna i denna fråga.

När det
gäller deltidsgmppernas organisation har utredningen dragit den slutsatsen att
sådana särskilda grupper sannolikt kommer att behövas i betydande utsträckning
även fortsättningsvis. Utredningen anser emellertid att flera skäl talar för
att tretimmarsförskolan pä orter där sä är möjligt organiseras sä att
deltidsbarn ingår i förskolans heltidsgrupper.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 79

Jag har i det föregående föreslagit att den allmänna
förskolan för sexåringar vanligen skall omfatta tre timmar per dag när det inte
gäller barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar. För vissa barn
med hemarbetande förälder men med särskilda behov av stöd och stimulans kan det
dock vara värdefullt med en längre daglig vistelsetid. I vissa fall kan det
också vara svårt att anpassa vistelsetiden i särskilda deltidsgrupper till
barnens behov. I dessa fall är det nödvändigt med en smidigt fungerande
organisation som medger att barn med hemarbetande föräldrar kan integreras i
förskolans daghemsgrupper. Vanligen får man dock räkna med att
deltidsförskolans platsbehov får täckas genom det system med särskilda
deltidsgrupper som redan finns i dag. Jag räknar med att de förskolor som
byggts och utrustats för daghemsändamäl i dag och under överskådlig framtid
behövs i första hand för detta ändamål medan särskilda avdelningar eller
förskolor fär anordnas för deltidsgrupper. En organisation med två tretimmarsgrupper
per dag i samma lokal och med samma lärare är enligt min mening det bästa
sättet att utnyttja tillgängliga resurser. En lokalmässig anknytning med
daghemmen kan dock i mänga fall innebära organisatoriska och ekonomiska
fördelar.

Jag har i det föregående berört några av de frågor som
gäller organisationen av förskoleverksamheten i landets glesbygdsområden. Den praktiska
utformningen av förskolan i dessa områden blir beroende av avstånd, barnantal m.
m. För att få underlag för en bedömning av hur förskolan skall kunna
organiseras i glesbygder har en omfattande försöksverksamhet pågått sedan
budgetåret 1970/71. Till försöksverksamheten har utgått statligt stöd av de
medel för särskilda insatser i glesbygdsområden som står till förfogande under
socialdepartementets anslag till social hemhjälp. Syftet med
försöksverksamheten har varit att för varje kommun finna en organisation av
förskolan som gör det möjligt att bedriva verksamheten pä ett för barnen
tillfredsställande sätt och till en för kommunen rimlig kostnad.

Den
hittillsvarande försöksverksamheten har visat på olika möjligheter att lösa
förskolans organisation i glesbygd. Det är inte möjligt att generellt fastslå
en viss organisation som den mest lämpliga i kommuner med glesbygdsområden. Den
lokala strukturen och de lokala förutsättningarna måste i hög grad vara
avgörande för vilken organisatorisk lösning man väljer. En fortsatt
försöksverksamhet och utvärdering av pågående försök bör ge ytteriigare
underlag till vägledning för lämpliga organisatoriska lösningar.

Familjedaghemsverksamheten

Jag vill i samband med förskolans organisation också något
beröra familjedaghemsverksamheten. Som utredningen framhållit kommer familjedaghemmen
under ett utbyggnadsskede att ha en viktig uppgift att fylla när det gäller att
tillgodose behovet av omvårdnad för barri vars föräldrar förvärvsarbetar eller
studerar. Familjedaghemmen kommer också fortsättningsvis att ha stor betydelse
framför allt i glesbygder och orter med ett

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop,
1973:136 80

otillräckligt underlag för ett permanent daghem samt i nya
bostadsområden med ett stort men övergående behov av heldagsplatser.

Jag vill understryka angelägenheten av att pä olika sätt
stärka familjedaghemsverksamheten exempelvis genom ett ökat samarbete med
förskolan. Ett sådant samarbete kan som utredningen framhållit innebära att dagbarnvårdarna
genom återkommande besök får ta del av arbetssättet i förskolan och att
dagbarnen får möjlighet att delta i viss gruppverksamhet och pä sä sätt får
kontakt med flera barn och vuxna. Ett sådant samarbete kan också lägga grunden
för en ökad samverkan mellan familjedaghem och förskola i samband med
förskolepersonalens och dagbarnvårdares semestrar och sjukdom.

Tillfälligt sjuka barn

Omvårdnaden av tillfälligt sjuka barn utgör en viktig men
ofta försummad del av förskolans organisation. Som utredningen framhållit bör
det ansvar för barnens omvårdnad som samhället påtagit sig genom att anvisa
plats för barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar i förskolan
även omfatta den tid barnen är tillfälligt sjuka och inte kan vistas i
förskolan eller familjedaghemmet. Jag vill i det sammanhanget erinra om att
riksdagen nyligen fattat beslut om en betydelsefull utbyggnad av samhällets
ekonomiska stöd till föräldrar som vårdar sjukt barn (prop. 1973:47, SfU 1973:19,
rskr 1973:198). Beslutet innebär en rätt till sjukpenning som vid egen sjukdom
under högst 10 dagar per familj och kalenderår för förälder som stannar hemma
frän förvärvsarbetet för att värda ett sjukt barn. Makarna i en tvåförälderfamilj
får därvid själva avgöra vem som skall stanna hemma och värda barnet.

Möjligheten att fä sjukpenning vid vård av sjukt barn i
hemmet innebär givetvis en värdefull förbättring för de småbarnsföräldrar som
förvärvsarbetar. I den proposition som låg till grund för beslutet underströk
jag dock att den nya rätten till sjukpenning inte innebär något alternativ till
eller minskar behovet av insatser frän den kommunala barnvårdarorgani-sationen.
En fortsatt utbyggnad av de kommunala insatserna för omvårdnad av sjuka barn
är tvärtom angelägen. Jag kan därför instämma i vad barnstugeutredningen anfört
om vikten av att barnvårdarverksamheten byggs ut i kommunerna. Dessa åtgärder
för sjuka barn bör planeras samtidigt med att nya förskolor byggs och med
beaktande av de kunskaper om behovet av barnvärdare som framgår av den
befintliga sjukstatistik utredningen redovisat. Barnvårdarverksamheten bör
självfallet bedrivas i nära samarbete med förskolor, fritidshem och familjedaghem.
Det är en stor fördel om barnvårdarna, som skall ta hand om barnen när dessa är
sjuka, är kända för barnen genom tidigare kontakter i förskolan.

Utredningen har också föreslagit att generella regler bör
gälla för när barn på grund av smittrisker måste avskiljas frän barngruppen.
Vid lindriga sjukdomar bör barnen kunna tas emot i sin vanliga barngrupp om
det inte innebär ökad risk för smitta eller barnet behöver särskild vård

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 81

och vila. Jag finner det viktigt att socialstyrelsen
utarbetar vägledning för hur tillfälligt sjuka barn på daghem skall behandlas.
Därvid bör även beaktas möjligheterna att utnyttja familjedaghem under känsliga
perioder för vissa barn.

Enligt barnstugeutredningens uppfattning bör landstingens
barnavårdscentraler svara för den fysiska hälsovården vid förskolorna.
Utredningen konstaterar att barnavårdscentralerna redan i dag har ansvar för
hälsovården även för barn som är inskrivna vid förskolan. Både
landstingsförbundet och kommunförbundet har ställt sig positiva till
utredningens förslag. Det torde därför finnas goda förutsättningar att nå en
tillfredsställande lösning av denna fråga.

Personalfrågor

Utredningen har i sitt förslag i princip utgått från att
den föreslagna organisationen skall kunna genomföras med den personaltäthet som
rekommenderas i nu gällande råd och anvisningar från socialstyrelsen.
Rekommendationen innebär att det i daghem bör finnas en anställd på fem barn
fränsett ekonomipersonalen. Om daghemmet också omfattar spädbarnsavdelning ökar
personalbehovet enligt rekommendationen till en anställd pä fyra barn.
Rekommendationen som gäller sedan år 1963 har ännu inte helt uppfyllts. Den
verkliga personaltätheten är således i genomsnitt lägre än den av
socialstyrelsen rekommenderade.

Utredningen anser det vara möjligt att med denna
rekommenderade personaltäthet i huvudsak förverkliga det pedagogiska program
man föreslagit för verksamheten, under förutsättning att utredningens rekommendationer
för samarbetsformer, lokalanvändning och utrustning följs. Utredningen vill
dock göra vissa justeringar för den arbetstidsförkortning som genomförts i
januari 1972. Med denna justering räknar utredningen med att det i
småbarnsavdelningarna skall finnas två anställda för fem barn och i syskongruppen
en anställd för knappt fem barn. Utredningen föreslär vidare att det i
deltidsgrupperna skall finnas en förskollärare för varie grupp och att man
vidare bör sträva efter att successivt förstärka personalen med en medhjälpare.

Utredningens förslag har fått ett blandat mottagande av
remissinstanserna. Kommunförbundet har sålunda starkt understrukit att
utredningens förslag inte bör läggas till grund för rekommendation till
kommunerna, eftersom förslaget enligt förbundets beräkningar skulle medföra en
kraftig personalökning i förhällande till nuläget. Vissa andra remissinstanser,
bl. a. TCO, facklärarförbundet och förskollärarförbundet, har tillstyrkt
utredningens förslag och samtidigt framhållit att bestämmelserom
personaltätheten bör bindas i särskilda tillämpningsföreskrifter till förskolelagen.

Jag vill för egen del understryka personalens avgörande
betydelse för förskoleverksamhetens innehåll och kvalitet. Utredningen har
framhållit att det bör finnas personal i sådan utsträckning att varje barn får
den individuella omvårdnad och stimulans det behöver för sin utveckling. Ett

6 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 136

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 82

ökat antal barn i förskolan som av olika skäl är i
särskilt behov av stöd och stimulans ökar givetvis personalens arbetsuppgifter.
Å andra sidan torde den arbetsorganisation som utredningen föreslagit kunna
underlätta arbetet. Vidare bör uppmärksammas möjligheterna att låta ekonomipersonalen
delta i arbetet med barnen. Utredningen har inte föreslagit några särskilda
bindande föreskrifter om personalen vid förskolorna utan utgår från att
kommunerna successivt kommer att förstärka personaltätheten i den takt
resurserna medger. Inte heller jag är beredd att förorda några stadgebundna bestämmelser
om personaltäthet. Jag delar också utredningens uppfattning att i ett läge med
knappa resurser, såväl i fräga om personaltillgäng som i fräga om ekonomiska
möjligheter, är det angeläget att tillgängliga personalresurser i första hand
används för att bygga ut förskolan och för att genomföra personalförstärkningar
i de fall förskolorna tar emot flera barn som kräver särskilda insatser från
personalens sida. Den av utredningen föreslagna personaltätheten i daghemmen fär
förverkligas i den takt ekonomiska resurser och tillgängen till personal gör
detta möjligt. Jag utgår från att socialstyrelsen snarast möjligt kommer att
utvärdera erfarenheterna i fråga om personalorganisationen vid den pågående
försöksverksamheten och delge kommunerna resultaten härav. Utredningens förslag
om att mera allmänt knyta medhjälpare till förskolläraren i en deltidsgrupp får
förverkligas allteftersom detta befinns möjligt.

Utredningen framhåller behovet av fortbildning för
förskolans personal mot bakgrund av de förändringar av förskoleverksamheten som
utredningen föreslagit. På initiativ av utredningen har viss fortbildning
påbörjats i skolöverstyrelsens regi.

Jag vill i
detta sammanhang framhålla vikten av att resurser ställs till förfogande för
lokal pedagogisk rådgivning. Utredningen har i bl. a. detta syfte föreslagit
att särskilda pedagogkonsulenter anställs i kommunerna. Jag delar utredningens
uppfattning om betydelsen av ett mellanled som kan förmedla konkret information
i direkt kontakt med den dagliga verksamheten. Detta torde dock kunna
genomföras först på relativt lång sikt. I likhet med vad kommunförbundet anfört
i sitt remissyttrande vill jag därför peka på möjligheten att avlasta de
nuvarande barntillsynskonsulenterna en del av deras administrativa uppgifter
för att ge dem möjlighet att mera aktivt ägna sig ät bl. a. det pedagogiska
arbetet i förskolan.

Öppethållande

Av väsentlig betydelse när det gäller förskolans
organisation är frågan om tiderna för öppethållande. Utredningen har för sin
del uttalat att nuvarande öppethållandetider i princip bör behållas som
normaltider. Utredningen förordar emellertid en försöksverksamhet med olika
modeller med dygnet-runt-service i förskolan. Utredningen betonar också
nödvändigheten av att man i arbetslivet tar större hänsyn till småbarnsföräldrar
när det gäller skiftarbete, förläggningen av arbetstiden m. m.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 83

Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning
att större hänsyn till småbarnsföräldrarna bör tas i arbetslivet. LO menar dock
att förskolan måste anpassa sina öppethällandetider till de behov de vuxnas
arbetstider medför. Flera remissinstanser ställer sig ä andra sidan tveksamma
till ett system med nattöppna daghem.

Flertalet
daghem är f. n. öppna 12 timmar per dag, i allmänhet från kl. 6.30 till 19.00,
lördagar kl. 6.30 till 14.00. Verksamheten under lördagar har dock minskat
under senare är. Utredningen har redovisat exempel pä daghem med längre
öppethållandetider, exempelvis nattöppna daghem och vissa speciella försök att
lösa tillsynen för barn till skiftarbetande föräldrar. Exemplen visar på såväl
fördelar som svagheter. Gemensamt är att kostnaderna bhr avsevärt större än för
daghem med normalt öppethållande.

Det är
oklart hur stort det faktiska behovet är av andra öppethållandetider än de
nuvarande. Utredningen konstaterar också att inga omfattande vetenskapliga
undersökningar gjorts beträffande barns trötthetssymptom eller störningar i
daghemsmiljön i förhållande till vistelsetidens längd. Utredningen har mot den
bakgrunden inte velat slå fast att vissa modeller för öppethållande under vissa
angivna tider bör gälla, utan hävdar att det i stället bör vara en
avvägningsfråga utifrån rådande lokala förhållanden.

Jag delar
utredningens uppfattning att det är angeläget att större hänsyn tas till
småbarnsföräldrarnas situation i arbetslivet, framför allt när det gäller
arbetstidens förläggning. När det gäller samboende föräldrar med småbarn torde
det i allmänhet vara möjligt att anpassa arbetstiden så att inte båda samtidigt
arbetar på obekväm arbetstid. De största problemen har de ensamstående
föräldrarna. För dessa är det särskUt angeläget med en anpassning av
arbetstidens förläggning till förälderns behov av samvaro och vård av barnen.

Vid sidan
av angelägna åtgärder pä arbetslivets område kan behövas andra åtgärder för
barnens omvårdnad under tider som inte överensstämmer med förskolans normala öppethållningstider.
Det ankommer på kommunen att med hänsyn till de lokala behoven närmare avgöra
vilka tider daghemmen skall vara öppna liksom vilka tider verksamheten i
deltidsgrupper skall pågå. Vederbörlig hänsyn måste därvid givetvis tas till
hur olika öppethållningstider påverkar barnen. Jag delar utredningens
uppfattning att man genom försöksverksamhet bör försöka få fram mera kunskaper
på detta område. Jag vill här också framhålla möjligheten att använda
familjedaghemmen för barn med föräldrar vars arbetstider inte sammanfaller med
förskolans öppethållande. Även andra lösningar måste emellertid sökas. Som
utredningen framhållit är det nödvändigt att förskolans öppethållande visar
stor flexibilitet och att lokala behov av öppethållande pä andra tider än de
normala uppmärksammas av kommunerna.

s. 84 Kontrollera mot PDF

5.7 Förskolans lokaler och utomhusmiljö

Mot bakgrund av förslagen till gruppindelning av barnen i
förskolan föreslår utredningen ett nytt lokalprogram. Huvudpunkten i
utredningens förslag till lokalprogram är att syskongrupperna skall ha en
gemensam lekhall. Den normala förskoleenheten avses bestå av tvä syskongrupper.
Till denna enhet kan sedan efter behov knytas smäbarnsgrupper eller
fritidshemsgrupper och deltidsgrupper. Enligt utredningen bör man undvika
större institutioner än 5075 platser. Beroende på hur många av dessa platser
som utnyttjas för deltidsgrupper kan det totala antalet barn bli något högre.

Förslaget om att en förskola inte bör omfatta mer än
sammanlagt 5075 platser tillstyrks bl. a. av kommunförbundet och Sveriges
förskollärares riksförbund. Jag vill understryka att förskolan är en
närservice och att avståndet mellan barnens hem och förskolan bör vara kort. Av
detta följer att förskolan bör lokaliseras i bostadsområdena och att det totala
antalet barn därvid bör vara begränsat.

Utredningen betonär att förskolans lokaler och
utomhusmiljö är viktiga delar för att åstadkomma en bra verksamhet. Det är inte
så att omoderna och trånga lokaler omöjliggör en bra verksamhet men sådana
lokaler är mer arbetskrävande och kan därför pä sikt vara oekonomiska. Lokaler
som till sin funktion och storlek är väl genomtänkta underlättar arbetet för
personalen. Det är därför god ekonomi att bygga bra lokaler.

Utredningen föreslår ett antal alternativa gruppstorlekar
för att kommunerna skall kunna välja den storlek som passar dem bäst. Nämnden
för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader anför att förslaget med lokalanpassning
till preciserade gruppstorlekar innebär att byggnadernas utformning blir mer
bunden än vad som nu är fallet. Nämnden framhåller att minst 90 % av samtliga
förskolor som byggs utformas för olika verksamhetsformer och växlande
platsantal.

Jag anser att de synpunkter nämnden för sjukvårds- och
socialvärds-byggnader anför är värda att beakta. Behovet av förskoleplatser och
gruppsammansättningar varierar mellan olika områden och mellan olika tidpunkter
beroende på att befolkningens sammansättning förändras. Det är därför önskvärt
att få en lokalutformning som underlättar förändringar av gruppsammansättningar
och verksamhet. Man bör också beakta att lokalerna kan komma att användas för
annat än förskoleverksamhet efter ett antal år. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten
att mot bakgrund av barnstugeutredningens betänkande och de synpunkter som
framkommit vid remissbehandlingen utarbeta vägledande information till kommunerna
i denna fräga.

Flertalet av de lokaler som har byggts under senare är har
haft en yta per plats på 5 m' eller mer som varit direkt avsedd för barnens
lek. Det motsvarar en ungefärlig totalyta på 12 m per barn. Utredningen
föreslår

minimiyta
på 12 m per plats. Däremot bör enligt utredningen inte

att som villkor för statsbidrag skall gälla att
byggnaden skall ha en minimiyta på 12 m' per plats. Däremo föreskrivas hur
denna yta skall disponeras.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 85

Bl. a. kommunförbundet, nämnden för sjukvärds- och
socialvårdsbyggnader och TCO har invändningar mot utredningens förslag att
använda totalytan som norm för den fortsatta utbyggnaden. Dessa remissinstanser
pekar på att det utrymme som blir tillgängligt för barnens verksamhet kan variera
inom samma totalyta. Lekytan blir beroende av hur stora ytor som går åt för
kök, kapprum, korridorer och andra liknande utrymmen. Bl. a. bostadsstyrelsen
har en mer principiell invändning mot förslaget till lokalytor och anser att
utredningen varit bunden av ett visst antaget funktionssätt och av en viss
totalyta. Genom den pågående försöksverksamheten bör det vara möjligt att
analysera lokalbehovet med utgångspunkt i olika aktiviteter och
gruppbildningar.

Mot
bakgrund av de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen finner jag det
för min del lämpligt att socialstyrelsen får i uppdrag att på grundval av
utredningens förslag, remissyttrandena samt erfarenheterna frän
försöksverksamheten utarbeta förslag till de nya normer i fråga om lokalutformning
m. m. som kan behövas för prövningen av statsbidrag. Jag avser att återkomma
till denna fråga i samband med anmälan av frågan om medel för fortsatt
försöksverksamhet.

Barnstugeutredningen
har som en allmän uppfattning framfört att kommunerna vid planering av
förskolor bör beakta möjligheterna att samutnyttja och samordna olika resurser.
Det gäller framför allt förskolornas utelekplatser som om de är väl tilltagna
i storlek även skulle kunna utnyttjas av bostadsområdenas övriga barn och även
vuxna. Om det finns en organiserad parklek kan viss samordning av
verksamheterna vara lämplig. Utredningen anser att nuvarande norm för
barnstugetomtens storlek, 50 m per plats, bör utgöra ett minimum och att detta
tal bör ökas till 80 m om det skall finnas några större möjligheter att ta emot
andra barn frän bostadsområdet.

Enligt min
mening är tillgången till ett väl tilltaget lekområde utomhus viktig i
synnerhet för daghemmen. Vid planering av nya områden torde det som regel
finnas möjligheter att till en rimlig kostnad åstadkomma detta. De av
utredningen föreslagna tomtytorna bör därvid kunna tjäna som riktmärke. Det är
givetvis en fördel om ytan görs större när så är möjligt. Jag anser också den
synpunkt värd att beakta som framförs av Svenska arkitekters riksförbund
nämligen att det inte i första hand är antalet barn som bör styra tomtstorleken
utan mer behovet av en tomt som kan ge plats för tillräckligt stimulerande och
omväxlande lekmöjligheter.

Vid
utbyggnad av förskolor i redan befintliga bostadsområden kan det vara svårt att
fylla de krav på tomten som bör gälla för nya områden. Det torde dock mänga
gånger vara möjligt att ge barnen tillräckligt med lekyta utomhus genom att
utnyttja befintliga lekplatser, parker, skolgårdar för lågstadiet etc.

Genom
vistelsetidens längd och till följd därav verksamhetens uppläggning har inte deltidsförskolan
samma behov av ett eget område utomhus. Liksom utredningen anser jag dock att
det är väsentligt att även deltidsgrupperna har tillgäng till utelekplatser inom
ett kort avstånd frän institutionen.

7Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 136

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 86

Kommittén för barns utemiljö har i betänkandet (SOU
1970:1) Barns utemiljö framhållit önskvärdheten av en ökad samordning mellan oUka
former för institutionell barntillsyn och mellan barninstitutioner och öppen
pedagogisk verksamhet. Kommittén menar att en samordning av förskola och
lekpark borde kunna lösas för små enheter i bostadsområdena, där såväl förskolans
som lekparkens personal har möjlighet att ta hand om de barn som kommer.
Samplaneringen skulle innebära tillgäng till mera differentierade utrymmen och
sysselsättningar och till personal med varierande utbildning och inriktning och
den skulle möjliggöra spontana gruppindelningar över åldersgränserna. Rent
praktiskt ger samplaneringen möjlighet till ytvinster i mark och lokaler och
möjlighet till dubbelanvändning av olika lokalenheter. Kommittén anser att
möjligheterna att avsätta sammanhängande markutrymmen för lågstadieskolor,
förskolor och lekparker bör utnyttjas både i nyplaneringen och i befintliga
bostadsområden.

Liksom
barnstugeutredningen och kommittén för barns utemiljö anser jag att ett ökat
sambruk av lekplatser bör eftersträvas. Hur samverkan och samutnyttjande skall
organiseras och vilka effekter det får dels för förskolans barn och dels för
övriga barn fär prövas genom praktiska försök. Inom den försöksverksamhet som
bedrivs och i kommande försök bör uppmärksamhet ägnas ät frågan om personalens
ansvar i förhällande till olika barngrupper. Förskolans personal har ett stort
ansvar för de barn som vistas i förskolan och man kan inte förutsätta att
personalen skall kunna åläggas samma ansvar för barn som tillfälligt besöker
förskolans lekplats.

1 detta
sammanhang bör också nämnas den försöksverksamhet som socialstyrelsen på Kungl.
Maj:ts uppdrag bedriver med fritidsaktiviteter för barn i åldern 712 år. På
förslag av barnstugeutredningen har vidare Kungl. Maj:t beviljat medel för ett
försök med viss samordning mellan ett fritidshem och öppen verksamhet i Lund.

Barnstugeutredningen föreslår att den nuvarande centrala
ritningsgranskningen av förskolelokaler skall upphöra och att som krav för
statsbidrag endast skall gälla vissa minimiytor. Förslaget har föranlett delade
meningar bland de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga. Bl. a.
socialstyrelsen framhåller att det arbete som nu sker i samband med
granskningen av nya lokaler i dess helhet fyller en viktig servicefunktion. Den
rådgivning som ges har bl. a. till syfte att minska kommunernas kostnader. De
tjänstemän som handlägger dessa frågor centralt besitter en stor erfarenhet och
kunskap som vidarebefordras till andra kommuner i samband med rådgivningen. Bl.
a. Svenska bostäder framhåller att byggandet av förskolor även
fortsättningsvis kommer att bli udda ärenden för mänga kommuner och att det
kommer att kräva avsevärda inlärningstider för flertalet objekt om kommunen
skall sköta granskningen helt själv.

Den nuvarande granskningen i samband med beslut om
anordningsbidrag är både en formell granskning från statsbidragssynpunkt och
en rådgivning till kommunerna från kvalitetssynpunkt. Viss kritik har riktats

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 87

mot framför allt det förhällandet att det för kommunen i
vissa fall kan vara svårt att veta vad som är ett krav för att kunna fä
statsbidrag och vad som är ett råd för att lokalen skall fungera bra för sitt
ändamål.

Jag anser det angeläget att de centrala myndigheterna så
långt möjligt kan tillgodose kommunernas behov av råd i samband med anordnande
av nya förskolor. Därmed kan den samlade erfarenheten i dessa frågor
nyttiggöras av den som mera sällan har att behandla ett nybyggnadsärende av
detta slag. När det gäller själva det formella granskningsförfarandet bör detta
förenklas så långt som möjligt. Som nämnden för sjukvårds-och
socialvårdsbyggnader framhållit i sitt remissvar är många förskolelokaler
prefabricerade typhus varför granskningen i dessa fall bara blir en formalitet
för fastställande av underlag för statsbidrag. I kontakterna med kommunerna bör
det också klart framgå vad som t. ex. är villkor för statsbidrag resp.
rådgivande synpunkter. Vissa administrativa frågor beträffande
ritningsgranskning m. m. bör prövas i samband med budgetarbetet under hösten
1973.

5.8 Lokal och central förvaltning

Utredningen har framhållit att den lokala och centrala
förvaltningen av förskolan i första hand måste utgå från de mål för
verksamheten som utredningen skisserat. Utredningen har funnit att viktiga
sociala prioriteringar måste kunna göras under en lång tid framåt, innebärande
att samhällets sociala verksamhet använder förskolan som ett av de mest
betydelsefulla medlen i den förebyggande barnavården. Utredningen har därför
förordat att förskolan även i fortsättningen lokalt förvaltas av
barnavårdsnämnd eller social centralnämnd. I konsekvens härmed har utredningen
föreslagit socialstyrelsen som central tillsynsmyndighet.

Förslaget har mötts av delade meningar bland
remissinstanserna. En majoritet av dessa, bl. a. kommunförbundet och alla
kommunstyrelserna utom en, LO, socialstyrelsen, flera länsstyrelser och
socialutredningen tillstyrker utredningens förslag. Bl. a. skolöverstyrelsen,
TCO och olika lärarorganisationer förordar att förskolan skall förvaltas av
skolstyrelserna resp. skolöverstyrelsen.

Jag har i
det föregående anfört att de framträdande frågorna pä förskoleomrädet nu är
genomförandet av en allmän förskola för sexåringar, en stark satsning på förskoleverksamheten
för barn med särskilda behov och en kraftig utbyggnad av förskoleverksamheten
för att tillgodose barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar.
Denna inriktning gör att förskolan i ett utbyggnadsskede får en särskilt
påtaglig förankring i familje- och socialpolitiken. Ett betydande intresse
måste ägnas åt behovsinventering och uppsökande verksamhet, som skall visa
vilka barn som måste få företräde och vilka vägar man skall gå för att nå barn
som behöver tidigt insatt stimulans genom förskolan. Det är också viktigt att
beakta att förskolans verksamhet inte är avgränsad till sexåringarna utan
omfattar hela den verksamhet som bedrivs för barn fr. o. m. sex månaders ålder.
Jag finner det därför naturligt att förskolan

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 88

organisatoriskt fär utgöra en del av de olika
familjesociala insatser som måste komplettera varandra.

Jag förordar således i likhet med utredningen och
flertalet remissinstanser att förskolan tills vidare liksom nu förvaltas av
barnavårdsnämnd eller social centralnämnd och att socialstyrelsen fungerar som
central tillsynsmyndighet på förskolans område. Länsstyrelsen bör liksom nu
vara regional tillsynsmyndighet. Detta utesluter inte att andra lösningar av
den lokala förvaltningen, t. ex. en separat förskolenämnd, kan väljas i vissa
fall. Det bör ges möjlighet för kommunerna själva att besluta om annan lokal
förvaltning av förskoleverksamheten. Jag vill liksom utredningen framhålla vikten
av att ansvaret för olika verksamhetsformer för barn i förskoleäldern därvid
hälls 'samman hos ett och samma kommunala organ. Framför allt i
glesbygdskommuner kan det dock finnas skäl för andra organisatoriska lösningar
än den här nämnda. I dessa fall bör det t. ex. finnas möjlighet att även om
förskolan förvaltas av barnavårdsnämnden i kommunen låta viss del av
verksamheten, exempelvis den verksamhet i kommunens glesbygdsområden som är
samordnad med skolan, praktiskt administreras av skolstyrelsen. Planeringsansvaret
för hela förskoleverksamheten bör därvid vara samlat hos barnavårdsnämnden.
Oavsett hur den lokala förvaltningen utformas kommer det att finnas ett starkt
behov av samarbete mellan den sociala förvaltningen och skolförvaltningen i
frågor som gäller förskoleverksamheten.

Jag har tidigare redogjort för den försöksverksamhet som
bedrivs i ett stort antal kommuner med förskola i glesbygd. Av denna
försöksverksamhet och annan försöksverksamhet med social service i glesbygd
framgår att det för glesbygdskommunerna finns ett behov av att samordna och
samutnyttja olika resurser främst med grundskolan. Skjutsarna för
förskolebarnen bör således samordnas med skolans skjutsorganisation men också
med annan transportservice, bl. a. med färdtjänst och s. k.
kompletteringstrafik. Samma resonemang gäller lokaler, pedagogiskt material
och pedagogiska hjälpmedel. Även här är en samordning mellan förskola och skola
nödvändig men också med fritidsverksamheten för barn och ungdom och
föreningarnas verksamhet.

Vad gäller den centrala tillsynsmyndighetens -
socialstyrelsens uppgifter kan dessa som utredningen framhållit indelas i tre
basfunktioner, nämUgen pedagogiskt resp. socialt utvecklingsarbete samt utbyggnads-
och lokalplanering. Vad först gäller det pedagogiska utvecklingsarbetet blir
socialstyrelsens uppgift främst att initiera, leda och samordna försöks- och
utvecklingsarbete samt att samla, bearbeta, utvärdera och informera om olika
försök och om resultatet av utvecklingsarbetet.

Även beträffande det sociala utvecklingsarbetet blir
socialstyrelsens uppgifter främst av samordnande, initiativtagande och
stödjande karaktär. Till en böljan bör som utredningen framhållit en viktig
del av insatserna vara att följa och samla erfarenheter frän kommunernas uppsökande
verksamhet bland barn i förskoleåldern. Socialstyrelsen bör också själv
initiera försöksverksamhet och forskning på det sociala fältet. Projekten bör
även innefatta pedagogiska och hälsovårdande insatser,

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 89

vilka är viktiga delar av socialt utvecklingsarbete.
Exempel på sådana insatser som utredningen redovisat är planering för att skapa
förutsättningar för en kontaktmiljö i nya bostadsområden, bl. a. genom att
skapa plats för olika slags aktiviteter för barn, ungdom och vuxna. Det kan
gälla att ge förskolor, skolor, bibliotek, barnavårdscentraler och andra
institutioner möjlighet att fungera pä ett öppnare sätt gentemot människorna i
bostadsområdena och sinsemellan mera samordnade än vad som vanligen är fallet
idag. Vidare är det väsentligt att stimulera och stödja försök som görs att
samordna kommunal barnavård och barnhälsovård i kombination med insatser för
föräldrautbildning, vuxenrädgivning m. m. I detta utvecklingsarbete bör den
regionala socialkonsulentorganisationen kunna svara för viktiga uppgifter.

När det gäller socialstyrelsens uppgifter beträffande
utbyggnads- och lokalplaneringen måste som utredningen framhållit sociala och
pedagogiska aspekter och miljöaspekter bli bestämmande för den mera
översiktliga utbyggnadsplaneringen. Utarbetandet av vägledande information
beträffande lokaler och utemiljö för förskolan bör därför förutom pedagogisk
information också innefatta information om utbyggnadsplanering, t. ex.
lokalisering av förskolor inom kommunen och inom bostadsområdena m. m. När det
gäller direkt rådgivning om utbyggnadsplaneringen till kommunerna bör även
länsstyrelserna fä en viktig uppgift att fylla.

Av vad jag
tidigare anfört framgår att förskolan bör utgöra ett viktigt led i samhällets
olika familjesociala åtgärder men att den också utgör en viktig bakgrund för
skolan, där det är väsentligt att bevaka att det för det enskilda barnet finns
en kontinuitet mellan förskola och skola. Vid mitt ställningstagande till vem
som lokalt och centralt skall förvalta förskolan har jag också utgått ifrån att
ett nära och kontinuerligt samarbete kommer till stånd mellan skolan och
förskolan. Ett sådant samarbete mellan skolan och den sociala barna- och
ungdomsvärden bör avse inte enbart förskoleverksamheten utan även verksamheten
för barn i skolåldrarna och leda till en samordning och effektivisering av all
den samhällsservice som vänder sig till barn och ungdom samt barnfamiljer.

Formerna för ett sådant samarbete pä det kommunala planet
bör givetvis grundas pä de lokala förutsättningarna. Som utredningen framhållit
har i vissa kommuner ett intensifierat samarbete påbörjats mellan barna- och
ungdomsvården samt skolan. Det.kan därför vara naturligt att bygga vidare på de
samarbetsorgan som där bildats. Jag delar i det sammanhanget utredningens
uppfattning att det är angeläget att samrådet sker på sådant sätt att det kan
påverka utformningen av de sociala, pedagogiska och hälsovardande insatser som
görs på kommunal nivå. Det bör ankomma pä kommunerna själva att besluta om på
vilket sätt detta samrädsförfarande skall ske.

Utredningen har föreslagit att det också centralt inrättas
ett samarbetsorgan med uppgift att verka för att förskolan får den sociala och
pedagogiska utformning utredningen dragit upp riktlinjer för. Utredningen
menar att avsikten med ett sådant centralt samarbetsorgan bör vara att, utifrån
förskolans synpunkt, tillföra socialstyrelsen väsentlig informa-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 90

tion från de olika myndigheter och organisationer som
föreslås ingå och att dessa i sin tur fortlöpande skall informeras om
socialstyrelsens arbete inom detta område. Samarbetsorganet föresläs få en
rådgivande funktion i förhållande till socialstyrelsen.

Jag vill för egen del framhålla att även skolöverstyrelsen
nu har och i fortsättningen kommer att ha viktiga funktioner på förskolans
område. Det gäller bl. a. frågor angående utbildning av personal för förskolans
verksamhet. Det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet på skolans och
förskolans område kommer också att i framtiden behöva samordnas och
vidareutvecklas. Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet förordar
jag därför att ett centralt samarbetsorgan förskoledelegation inrättas med
en rådgivande funktion inte bara i förhållande till socialstyrelsen utan också
i förhållande till skolöverstyrelsen. I delegationen bör beredas frågor som
rör förskolan och dess framtida inriktning. Som nämnts bör delegationen endast
ha en rådgivande funktion och besluten i de olika frågorna ankomma på resp.
myndighet. Detta hindrar dock inte att delegationen själv initierar frågor som
gäller förskolan och lämnar förslag om åtgärder till de beslutande myndigheterna.
Det bör ankomma pä Kungl. Maj:t att besluta om delegationens sammansättning.
Delegationen bör till sitt förfogande ha en sekreterare men bör i övrigt,
beroende på vilka frågor som behandlas, kunna repliera på befattningshavare hos
socialstyrelsen och skolöverstyrelsen. I samband med att förskoledelegationen
inrättas bör den centrala samarbetsgruppen för daghem och fritidshem upphöra.

Frågan om socialstyrelsens personalorganisation för
insatser pä förskoleområdet får prövas i samband med budgetarbetet under
hösten 1973.

5.9 Vissa statsbidragsfrågor

Jag har i det föregående förordat att en allmän förskola
för sexåringar införs år 1975. Antalet sexåringar beräknas då uppgå till ca 1
10 000. Den genomsnittliga bruttokostnaden för att bereda ett barn plats i
deltidsgrupp kan beräknas uppgå till ca 2 400 kr. per år. De totala
kostnaderna för att bereda plats i förskola för samtliga sexåringar kan således
överslagsvis beräknas till ca 265 milj. kr. Enligt kommunernas egna uppgifter
finns i dag i landet plats för sammanlagt ca 100 000 sexåringar i lekskola och
daghem. Kommunerna har således redan i dag kostnader för förskolan för
sexåringarna av storleksordningen 240 milj. kr. Den återstående kostnaden för
en fullt utbyggd sexåringsförskola är alltså inte högre än ca 25 milj. kr. Som
jag nämnt i det föregående är emellertid problemet att utbyggnadsgraden
varierar kraftigt mellan olika delar av landet och mellan olika kommuner. I
vissa kommuner kan bara hälften eller undantagsvis en än mindre del av sexåringarna
få förskoleplats. I andra kommuner kan, utöver alla sexåringar, en betydande
del av femåringarna få plats i förskola. Ett särskilt problem är att förskolan
är mindre utbyggd i kommuner av glesbygdskaraktär. I glesbygdskommunerna kan
förskoleverksamheten bl. a. av organisatoriska skäl också kräva

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 91

högre kostnader per barn räknat.

Införandet av en allmän förskola för sexåringar innebär
att kommunen blir skyldig att tillhandahälla plats för alla sexåringar i
kommunen. Dessutom får kommunerna ett lagfäst ansvar för att barn med särskilda
behov av stöd erbjuds förskoleplats redan före sex års ålder. Detta innebär att
kommunen i realiteten måste dimensionera förskolan så att platser finns för
såväl alla sexåringar som ett visst antal fyra- och femåringar. Hur stort
behovet av platser för fyra- och femåringarna med särskilda behov kommer att
bli vet man mera bestämt först en tid efter det att de nya reglerna har trätt i
kraft. I avvaktan på dessa erfarenheter beräknar jag platsbehovet till 10% per
årsklass. Detta innebär att kommunerna i princip får beräkna antalet
erforderliga förskoleplatser till hela antalet sexåringar samt 10% av antalet
fyra- och femåringar i kommunen. Härtill kommer givetvis platsbehovet för barn
under sex år med förvärvsarbetande eller studerande förälder.

Som förut nämnts har kommunerna redan tagit på sig
betydande kostnader för förskoleverksamheten. Detta är naturligt mot bakgrunden
av att förskoleverksamheten är en mycket viktig del av kommunernas allmänt
förebyggande barnavård. Frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun
när det gäller förskoleverksamheten har direkt samband med det uppdrag som på
riksdagens begäran lämnats till kommunalekonomiska utredningen och bör därför
prövas i det sammanhanget. Den av mig föreslagna skyldigheten för kommunerna
att anvisa alla sexåringar och vissa yngre barn plats i förskola kommer
emellertid att medföra vissa kostnadsökningar för kommunerna, framför allt för
kommuner med ett större kvarstående utbyggnadsbehov. Dessa uppgifter och
kostnadsåtaganden bör inte åläggas kommunerna utan att de samtidigt erhåller
statligt stöd för verksamheten. Jag förordar därför efter samråd med chefen för
finansdepartementet att ett särskilt statsbidrag införs övergångsvis i
avvaktan på resultatet av kommunalekonomiska utredningens pågående arbete.
Detta statsbidrag bör utformas på ett sådant sätt att det underlättar för
kommunerna att genomföra den utbyggnad som behövs för att tillgodose det
återstående behovet av förskoleplatser för alla sexåringar och för yngre barn
med särskilda behov av stöd och stimulans.

Statsbidraget bör utgå med I 200 kr. per barn och år för
det ökade antal sexåringar som bereds plats i förskola i förhållande till
platsantalet i maj 1973. Statsbidraget bör därvid utgå även för det platsantal
som omfattas av nuvarande med statligt stöd bedriven försöksverksamhet med
lekskola i glesbygd. Samma bidrag bör utgå även till kommuner som redan
genomfört utbyggnaden för den del av platsantalet som överstiger 90 % av
antalet sexåringar i kommunen, dvs. den för hela riket genomsnittliga
utbyggnadsgraden. Vidare bör samma bidrag utgå till alla kommuner för den
förskoleverksamhet i deltidsgrupp som anordnas för yngre barn med särskilda
behov av stöd och stimulans upp till 10% av antalet fyra- och femåringar i
kommunen. Undantag från detta procenttal bör kunna göras när så behövs för att
bidraget skall kunna omfatta även de femåringar i glesbygd som deltar i
förskoleverksamheten. Bidraget bör

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 92

utgå fr. o. m. den I januari 1975, dvs. ett halvt år före
det nya bestämmelser om förskolan träder i kraft. Årskostnaden för bidraget kan
beräknas till omkring 50 milj. kr.

I glesbygdskommuner kan särskilda kostnader för
förskoleverksamheten uppkomma bl. a. beroende på att verksamheten måste
organiseras i mindre grupper och med längre resavstånd. Enligt vad jag tidigare
nämnt bör femåringarna i glesbygdskommunerna också i större utsträckning än i
övrigt beredas förskoleplats. Efter samråd med chefen för finansdepartementet
förordar jag att sådana särskilda kostnader för glesbygdskommuner skall
beaktas vid utdelning av de extra skatteutjämningsbidragen till kommunerna.

För barnstugor
som anordnas pä sådant sätt att de kan användas för barntillsyn minst fem
timmar per dag utgår f. n. statsbidrag i form av anordningsbidrag med 6 000 kr.
per plats. Om högst en tredjedel av antalet platser i en barnstuga utnyttjas
för förskoleverksamhet mindre än fem timmar per dag utgår anordningsbidrag även
för dessa platser. För övriga förskoleplatser utgår f. n. inget
anordningsbidrag. Från allmänna arvsfonden kan f. n. utgå bidrag för inredning
och utrustning för barnstugor. Gällande bestämmelser för bidragsgivningen från
allmänna arvsfonden innebär att arvsfondsbidrag inte kan utgå för ändamål som
det åligger stat eller kommun att bekosta. Möjligheten att använda
arvsfondsmedel för bidrag till förskolor bortfaller således i fortsättningen.
Jag förordar därför att statsbidrag skall utgå även till anordnande av
förskolor som mera permanent utnyttjas enbart för deltidsgrupper. Bl. a. med
hänsyn till att sådana lokaler kräver lägre anordningskostnader bör
statsbidraget till dessa utgå med 3 000 kr. per plats, dock högst med
anordningskostnaden. För att göra det möjligt för kommunerna att snabbt påbörja
utbyggnaden bör detta anordningsbidrag kunna utgä för platser som börjar byggas
redan fr. o. m. den 1 oktober 1973. Kostnaden kan beräknas till ca 6 milj. kr.
per är. Bidraget bör för budgetåret 1973/74 betalas från reservationsanslaget
Bidrag till anordnande av barnstugor. Ytterligare medel under detta anslag får
vid behov anvisas på tilläggsstat.

Till driften av daghem utgår f. n. statsbidrag med 4 000
kr. per plats och år. 1 enlighet med förslag i årets statsverksproposition höjs
detta driftbidrag med 1 000 kr. till 5 000 kr. per plats fr. o. m. den 1 juli i
är för att ge kommunerna möjlighet till en fortsatt snabb utbyggnad och för att
ge kommunerna stöd i strävandena att bereda plats ät handikappade barn i
daghemmen. Den ändring av barngruppernas storiek i daghem som följer av
barnstugeutredningens förslag och som jag ställt mig positiv till innebär att
platsantalet i princip kommer att innefatta den nuvarande överinskrivningen.
Denna förändring kommer i vissa fall att innebära en ytterligare ökning av
statsbidraget till kommunernas daghemsverksamhet. Kostnaderna härför kommer att
belasta förslagsanslaget Bidrag till driften av barnstugor.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 93

Upprättade författningsförslag

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet
upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i barnavårdslagen (1960:97),

2.
lag om
förskoleverksamhet.

7 Specialmotivering

7.1 Förslaget till lag om ändring i barnavårdslagen
(1960:97)

2§

Av paragrafen framgår att samhällets barnavård i främsta
rummet är en kommunal angelägenhet. Där sägs också att det är obligatoriskt med
en särskild barnavårdsnämnd i varje kommun. Som jag tidigare framhållit bör
förskoleverksamheten vara en del av samhällets barnavård. Det hade därför varit
naturligt om de lagregler som behövs för förskoleverksamheten hade inarbetats
i bamavårdslagen. Detta skulle emellertid ha medfört betydande ingrepp i bamavårdslagen,
som f. n. ses över av socialutredningen. Jag har därför i likhet med
utredningen stannat för att låta de nya bestämmelserna få formen av en särskild
lag. Den bör benämnas lag om förskoleverksamhet. I 2 § barnavårdslagen har
emellertid tagits in en erinran om den nya lagen.

55 §

Paragrafen ingår i 8 kap. barnavårdslagen, som innehåller
bestämmelser om barnavårdsanstalter. Paragrafen innehåller definitionen på
begreppet barnavårdsanstalt. Därav framgår att barnstugorna är en form av sådan
anstalt.

I likhet med utredningen anser jag att bestämmelserna i 8
kap. barnavårdslagen bör gälla även för förskolorna. Jag vill emellertid erinra
om att såväl fosterbarnsutredningen som socialutredningen från olika utgångspunkter
ser över bestämmelserna i 8 kap. barnavårdslagen. Det kan följaktligen relativt
snart bli anledning att återkomma till dem. F. n. har därför endast formella
ändringar gjorts i 55 §.

7.2 Förslaget till lag om förskoleverksamhet

1 §

I paragrafen anges förskoleverksamhetens allmänna syfte
och vilka barn som avses med verksamheten. Förskoleverksamhetens syfte
har

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 94

behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2 och 5.6).
Av paragrafen framgår att lagen endast avser av samhället bedriven förskoleverksamhet.
Sådan verksamhet kan bedrivas av kommun eller huvudman för sådan anstalt som
avses i 8 §. Av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3) framgår att något
förbud inte föreligger att pä privat väg anordna likartad verksamhet. På sådan
verksamhet bhr bestämmelserna i bamavårdslagen och stadgan om
barnavårdsanstalter tillämpliga. Möjligheterna för församling inom svenska
kyrkan att bedriva kristen verksamhet bland förskolebarn berörs inte av
bestämmelsen. Kommun får dock ej fullgöra sina skyldigheter enligt lagen genom
att överlåta på annan att bedriva förskoleverksamheten. Det ligger inte inom
församlings befogenheter att bedriva sådan verksamhet som avses i denna lag.

Förskoleverksamheten omfattar, förutom de barn som inte
uppnått skolpliktig ålder, även barn vilkas skolgång uppskjutits. Det
förekommer att skolstyrelsen ordnar särskild verksamhet för barn vars skolgång uppskjutits.
Lagen innebär inte något hinder för detta.

I paragrafen anges de olika formerna av
förskoleverksamhet. Benämningarna har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5.1). Även förskoleverksamhet som omfattar fem timmar eller mera per
dag men pågår under mindre än fyra dagar i veckan bör hänföras till begreppet
deltidsgrupp och inte till daghem. Med kompletterande förskoleverksamhet avses
förutom familjedaghemsverksamhet bl. a. vård av tillfälligt sjuka barn och den
verksamhet som kommunen bör bedriva för de barn som omfattas av den allmänna
förskolan men av olika skäl inte kan besöka förskolan.

Skyldighet att bedriva förskoleverksamhet åligger dels
kommun (3- 8 §§) dels landstingskommun (8 §).

Kommunens barnavård omfattar de barn som vistas i
kommunen. Vistelsens längd är i princip utan betydelse. När det gäller
kommunens skyldighet att erbjuda förskoleverksamhet bör dock krävas att
vistelsen i kommunen inte är av rent tillfällig natur. Jag har därför
föreslagit att kommunens skyldighet skall omfatta barn som är kyrkobokförda i
kommunen eller som stadigvarande vistas där. Med uttrycket stadigvarande
vistelse avser jag en vistelse som är avsedd att vara minst tvä månader. Viss
betydelse bör alltså tillmätas avsikten med barnets vistelse. Är avsikten att
barnet skall stanna längre tid i kommunen bör vistelsen redan från början anses
stadigvarande. Jag har inte ansett att sä detaljerade bestämmelser som finns i
43 § skollagen (1962:319) behövs pä förskolans område. En viss ledning för
kommunerna torde dock nämnda bestämmelse ge.

Undantagsvis kan två kommuner vara skyldiga att erbjuda
förskoleplats

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 95

för samma barn. Regelmässigt torde dock barnet komma att
utnyttja förskoleplatsen i vistelsekommunen. I enstaka fall torde föräldrar
komma att begära att barnen får gå i förskola i annan kommun än den som framgår
av 3 §. Om särskilda skäl föreligger bör en sådan begäran tillmötesgås. Det fär
ankomma på Svenska kommunförbundet att utfärda de rekommendationer som behövs
för att samarbetet kommunerna emellan skall fungera väl.

4 §

I paragrafen regleras kommuns skyldighet att anordna
allmän förskola för sexåringar och möjligheten för kommunen att fördela denna
förskola på två är. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitten 5.3 och 5.4).

I paragrafens första stycket ges bestämmelser om kommunens
skyldighet att anordna förskoleverksamhet för barn som av fysiska, psykiska,
sociala, språkliga eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling
innan de uppnått sex års ålder. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 5.4).

Enligt
andra stycket har kommunerna skyldighet att bedriva uppsökande verksamhet för
att få reda pä vilka barn som behöver särskilt stöd. Barnstugeutredningen hade
föreslagit en ändring i 3 § barnavårdslagen i syfte att klargöra kommuns
skyldighet att inom ramen för sin barnavård bedriva uppsökande verksamhet. Som
jag redan framhållit i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4) är kommunernas
uppsökande verksamhet en förutsättning för att syftet med förskolereformen
skall kunna fullföljas. En allmän skyldighet att bedriva uppsökande verksamhet
är dock redan ålagd kommunerna enligt barnavårdslagen. Jag anser det därför
inte påkallat att i detta sammanhang föreslå nägon ändring i 3 § barnavårdslagen.
Däremot har det ansetts lämpligt att i lagen om förskoleverksamhet ta in en
specialbestämmelse som slår fast kommunernas skyldighet att bedriva den
uppsökande verksamhet som behövs för att förskolereformens syften skall kunna
fullföljas.

Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5.3 och 5.4).

7 §

I paragrafen behandlas kommuns skyldighet att svara för
omvårdnaden av de förskolebarn vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar
och som därför behöver omvårdnad under längre tid än som följer av 4 och 5 §§.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 96

Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5.5). Kommunen skall så långt möjligt ordna omvårdnaden för dessa
barn. Det slutliga ansvaret härför måste dock ligga pä föräldrarna. Med
förvärvsarbete och studier bör likställas t. ex. vård av anhörig.

I paragrafens första stycke regleras skyldigheten för
landstingskommun och kommun som inte tillhör landstingskommun att så långt
möjligt ordna förskoleverksamhet för de barn som vistas pä sjukhus, barnhem
eller annan anstalt. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5.4).

I
paragrafens andra stycket erinras om landstingskommuns skyldigheter enligt
omsorgslagstiftningen. Bestämmelser om förskola för psykiskt utvecklingsstörda
barn finns i 3 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda och i 35 § stadgan (1968:146) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda.

9§

I paragrafen anges att ledningen av förskoleverksamheten i
kommunen skall utövas av barnavårdsnämnden (social centralnämnd). Bestämmelsen
har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.8). I likhet med
utredningen har jag ansett att en möjlighet bör öppnas för kommun att överlåta
på annat kommunalt organ att leda förskoleverksamheten i kommunen, t. ex. en
särskild förskolenämnd. För detta organ bör vid handläggning av ärende som rör
förskoleverksamheten gälla samma regler som för barnavårdsnämnd, bl. a.
hänvisningarna i 8 § bamavårdslagen till kommunallagens bestämmelser. För att
undvika uppsplittring av ansvaret för olika verksamhetsformer för barnen i förskoleäldern
bör sådan överlåtelse omfatta hela den samlade förskoleverksamheten i kommunen.

Utredningen har föreslagit en särskild bestämmelse om att
barnavårdsnämnd bör samarbeta ined dem som bedriver verksamhet liknande
förskolans. Att sådant samarbete bör ske är självklart. Särskilt angeläget är
samarbetet ined skolstyrelsen. Bestämmelser om samarbete finns dock redan i 9 §
barnavårdslagen. Jag har inte ansett att det behövs en särskild bestämmelse
härom i lagen om förskoleverksamhet.

10§

I paragrafen behandlas kommunernas skyldighet att upprätta
planer för förskoleverksamheten. Skyldigheten är av särskild betydelse för
utbyggnaden av daghemsverksamheten. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 5.5).

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop.
1973:136 97

11 §

I paragrafen behandlas kommuns rätt att ta ut avgifter för
förskoleverksamheten. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3)
skall verksamheten i förskola enligt 4 eller 5 § vara avgiftsfri upp till 15
timmar i veckan eller 525 timmar om året. För verksamhet som överstiger vad som
nyss sagts och för annan förskoleverksamhet än som avses i 4 och 5 §§ får tas
ut avgift enligt normer som beslutas av kommunen.

I fråga om
rätten för landstingskommun och kommun som ej tillhör landstingskommun att ta
ut avgift för förskoleverksamhet vid sjukhus, barnhem eller annan anstalt
gäller samma regler som för vården i övrigt vid ifrågavarande anstalt.

Att
förskoleverksamhet för vissa psykiskt utvecklingsstörda är avgiftsfri framgår
av 56 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Besvär
över kommuns beslut i fråga om avgift, liksom i fråga om andra beslut enligt
denna lag, kan föras endast i den ordning som är föreskriven för
kommunalbesvär.

Fördelningen
av kostnaderna mellan kommun och landstingskommun i vissa fall behandlas i den
allmänna motiveringen (avsnitt 5.4).

12 och 13 §§

I paragraferna ges bestämmelser om tillsyn m. m. De har
behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.8).

14 §

I paragrafen ges bestämmelser om dispens från
tillämpningen av lagen. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 5.3).

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 98

8. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl.
Maj:t föreslär riksdagen att dels antaga förslagen till

1.
lag om ändring
i bamavårdslagen (1960:97),

2.
lag om
förskoleverksamhet,

dels
godkänna de allmänna riktlinjer för förskoleverksamhetens utbyggnad och
organisation som jag angett i det föregående,

dels
godkänna de av mig förordade grunderna för bidrag till förskoleverksamhet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1973:136 99

Innehållsförteckning

Propositionen , , ,.......................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll.............................. ..... 1

Lagförslag........................................................................ ..... 3

Utdrag av
statsrådsprotokollet den 25 maj 1973 ....... ..... 7

1. Inledning
, , ,............................................................ ..... 7

2.
Gällande
bestämmelser .......................................... ..... 9

3.
Utredningen ............................................................ ... 12

3.1 Inledning............................................................... ... 12

3.2 Förskolans mål .................................................... ... 12

3.3 Allmän förskola för sexåringar ............................ ... 14

3.4 Barn med särskilda behov av stöd
och stimulans 15

3.5 Förskolans planering och
utbyggnad .................. ... 19

3.6 Verksamhetens innehåll och
organisation .......... ... 22

3.7 Förskolans lokaler och utomhusmiljö
................. ... 28

3.8 Lokal och central förvaltning.................................. ... 30

4. Remissyttrandena....................................................... ... 32

4.1 Förskolans mål .................................................... ... 32

4.2 Allmän förskola ................................................. ... 33

4.3 Barn med särskilda behov av stöd
och stimulans 34

4.4 Förskolans planering och
utbyggnad .................. ... 38

4.5 Verksamhetens innehåll och
organisation .......... ... 42

4.6 Förskolans lokaler och
utomhusmiljö ................. ... 50

4.7 Lokal och central förvaltning.................................. 52

5. Föredraganden........................................................... 56

5.1 Inledning ............................................................ 56

5.2 Förskolans mål .................................................... 60

5.3 Allmän förskola för sexåringar ............................ ... 61

5.4 Barn med särskilda behov av stöd
och stimulans 65

5.5 Förskoleverksamhetens planering och
utbyggnad ... 70

5.6 Verksamhetens innehåll och
organisation .......... ... 73

5.7 Förskolans lokaler och
utomhusmiljö ................. ... 84

5.8 Lokal och central förvaltning.................................. ... 87

5.9 Vissa statsbidragsfrågor ................................... ... 90

6.
Upprättade
författningsförslag ............................... ... 93

7.
Specialmotivering
..................................................... ... 93

8.
Hemställan .............................................................. ... 98

opaginerad Kontrollera mot PDF

.iirvikiTi
AU. .Silihi) 7.1 2 H25 S

Doktrin (2)

  1. Curt Riberdahl, Privatisering, entreprenad eller kommunal drift, FT 1985 nr 4–5 s. 137, på s. 159 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Curt Riberdahl, Curt Riberdahl, Den kommunala barnomsorgen, FT 1978 nr 5 s. 245, på s. 246, 248, 256 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

77 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (69)

69 kopplingar i 41 dokument.

  1. SOU 2026:37 Förutsättningar för en likvärdig och språkutvecklande förskola s. 231 · s. 429 i texten
  2. SOU 2022:61 En ny lag om stöd vid korttidsarbete - ett mer förutsägbart, förenklat och stärkt regelverk s. 121 · s. 359 i texten
  3. SOU 2022:53 Statens ansvar för skolan - ett besluts- och kunskapsunderlag - Volym 1 s. 1459 · s. 1480 i texten
  4. SOU 2020:67 Förskola för alla barn - för bättre språkutveckling i svenska s. 121 om s. 69 · s. 326 i texten
  5. SOU 2020:34 Stärkt kvalitet och likvärdighet i fritidshem och pedagogisk omsorg s. 240 · s. 335 · s. 444 i texten

Visa alla 41

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1993 ref. 82 ur registret

Doktrin (7)

7 kopplingar i 3 dokument.

  1. FT 1978 s. 245 Curt Riberdahl, Curt Riberdahl, Den kommunala barnomsorgen s. 245 · s. 246 · s. 248 · s. 256 i texten
  2. Madell, Det allmänna som avtalspart, 1998 s. 224 om s. 64 · s. 633 i texten
  3. FT 1985 s. 137 Curt Riberdahl, Privatisering, entreprenad eller kommunal drift s. 159 i texten