Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s.1) m.m. (gods- och passagerarbefordran)
1973 · 664 sidor, varav 276 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: för kort text för att bedömas — måttet har ingen upplösning under ett par hundra ord
- Sidnummer: 276 av 664 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1973:137, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s.1) m.m. (gods- och passagerarbefordran)
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl.
Majrts proposition nr 137 år 1973 Prop. 1973:137
Nr 137
Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)
m. m. (gods- och passagerarbefordran); given Stockholms slott den 5 juni 1973.
Kungl.
Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden, föreslå rilcsdagen att bifalla de förslag om vars
avlåtande tiU riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF ADOLF
CARL
LID BOM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Genom
propositionen läggs fram förslag till nya regler om befordran SLV gods och
passagerare till sjöss.
Reglerna
om godsbefordran bygger på ett år 1968 avslutat tilläggsprotokoll till 1924
års konossementskonvention. Det föreslås att tilläggsprotokollets bestämmelser
om konossementsbefordran tas in i sjölagen. Dessutom föreslås att vissa andra
regler om godsbefordran, bl. a. om ansvaret vid underbortfraktning och
genomgångsbefordran, moderniseras. Förslaget innebär en skärpning av
bortfraktarens ansvar för godset. Bl. a. höjs ansvarsbeloppet för
bortfraktarens transportansvar och det införs en särskild regel om ansvar för
dröjsmål, som uppstår under transporten. Vissa oklara preskriptionsfrågor
regleras också. För bortfraktarens anställda och andra medhjälpare skall gälla
samma regler om inskränkning i och begränsning av ansvarigheten som för
bortfraktaren själv.
De
nya bestämmelserna om befordran av passagerare och resgods bygger i stora delar
på ett föreliggande förslag till internationellt enhetliga regler i dessa
ämnen. Bestämmelserna innebär i huvudsak att bortfraktarens ansvar för
passagerare» och hans resgods underkastas tvingande och väsentligt skärpta
regler. Den nuvarande beloppsgränsen för personskada om 20 000 kr. per
passagerare höjs till ett belopp i s. k. Poincaréfrancs motsvarande omkring 245
000 kr. Nu gällande regler
1
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 137
Prop. 1973:137 2
om
ansvarsfrihet för bortfraktaren för skada på resgodset t. ex.
färjetransporterad bil när skadan har vållats genom fel eller försummelse
vid navigeringen eller handhavandet av fartyget föreslås bli utmönstrade.
Bortfraktaren skall vidare bära ett tvingande ansvar för skada på grund av
dröjsmål med befordringen av passageraren eller res godset. Också vid
passagerarbefordran skall bortfraktarens anställda och andra medhjälpare kunna
åberopa samma regler om inskränkning i och begränsning av ansvarigheten som
bortfraktaren själv. Reglerna om befordringsavtalet och befordringen bevaras i
huvudsaklig överensstämmelse med de nuvarande.
Den
nya lagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete. Den föreslås träda i
kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:137
1 Förslag till
Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)
Härigenom förordnas i fråga om sjölagen (1891: 35 s. 1),
dels att rubriken närmast efter 168 § skall utgå,
dels att 8, 7176, 91, 95, 97, 98, 101, 102, 118123,
128130, 135, 151154, 161, 162, 167182, 220, 222 §§, 255 § 2 mom., 284 och
337 §§ samt rubriken till 5 kap. och rubriken närmast före 167 § skall ha nedan
angivna lydelse,
dels att rubriken närmast efter 76 § skall sättas närmast
efter 75 §,
dels att nuvarande 5 kap. 171182 §§ skall betecknas 6
kap. 171 182 §§,
dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 6 kap.
183201 §§ och 15 kap. 348 §,
dels att
till 6 kap. skall införas en ny rubrik och närmast före 76, 168, 171, 175, 188
och 200 §§ nya rubriker av nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen
lydelse ANDRA KAPITLET
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om redande i fartyg
8 §1
För skada, som av befälhavare, någon av besättningen eller
lots genom fel eller försummelse i tjänsten åstadkommes, vare redaren ansvarig.
Samma lag vare, om eljest skada åstadkommes av någon, som, utan att tillhöra
besättningen, på grund av redares eller befälhavares uppdrag utför arbete i
fartygets tjänst.
Vad redare
sålunda nödgas utgiva äge han söka åter av den, som vållat skadan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om redares
frihet från ansvarighet i vissa fall stadgas nedan i 122 och 171173 §§, så
ock i lag i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention
rörande konossement.
Bestämmelser
om inskränkning av redares ansvarighet finnas i 5, 6 och 10 kap. samt i lagen
(1936: 277) i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella
konvention rörande konossement.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
befraktning
Om
befordran av gods
opaginerad Kontrollera mot PDF
De i
detta kapitel givna bestämmelser angående fraktavtal skola, med de undantag
som nedan stadgas, lända till efterrättelse aU lenast såvitt ej annat är
uttryckligen överenskommet eller eljest må
Med
bortfraktare förstås i detta kapitel den som genom avtal åtager sig befordran
av gods med fartyg för annan, befraktaren.
Resehefraktning
föreligger, om frakten beräknas för resa, och tids-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Senaste lydelse 1936: 276.
2 Senaste lydelse 1936: 276 i den mån ej annat
angives.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
anses avtalat eller ock följer av sedvänja.
Angående
befordran av gods sjöledes mellan Sverige och främmande stat är i vissa
hänseenden särskilt stadgat i lagen i anledning av Sveriges tillträde till 1924
års internationella konvention rörande konossement.
Föreslagen
lydelse
befraktning, om frakten beräknas för tid. Under
resehefraktning innefattas helbefraktning, delbefrakt-ning och
styckegodsbefraktning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bortfraktaren
skall hålla fartyget sjövärdigt, tillräckligt bemannat, provianterat och
utrustat samt i övrigt i behörigt skick.
I den
mån ej annat följer av 168 § skola bestämmelserna i detta kapitel lända till
efterrättelse endast såvitt ej annat är avtalat eller följer av sedvänja.
Om befordran
i viss utrikes fart gälla i vissa hänseenden bestämmelserna i lagen (1936:
277) i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention
rörande konossement.
Bestämmelserna
i detta kapitel gälla ej i den mån befordringen är underkastad gällande
internationellt fördrag om befordran med annat transportmedel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avser
fraktavtal visst fartyg eller har i enlighet med avtalet visst fartyg blivit
anmält, må bortfraktaren ej för avtalets fullgörande använda annat fartyg.
Gäller fraktavtal
bestämt fartyg, får bortfraktaren ej fullgöra avtalet med annat fartyg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Gäller
fraktavtal helt fartyg eller full last, må bortfraktaren icke medtaga gods för
annan än befraktaren.
Gäller
fraktavtal helt fartyg eller full last, får bortfraktaren icke medtaga gods för
annan än befraktaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
överlåter
befraktaren till annan sina rättigheter enligt fraktavtalet eller
underbortfraktar han fartyget, svare han ändock för avtalets fullgörande.
Överlåter
befraktaren sina rättigheter enligt fraktavtalet till annan eller
underbortfraktar han fartyget, svarar han ändå för att avtalet fullgöres.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen
lydelse
II.
Om
resehefraktning
Om
fartygets behöriga skick.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Under
resehefraktning innefattas i detta kapitel helbefraktning, del-befraktning och
styckegodsbefraktning.
Bortfraktaren skall sörja för att
1.
fartyget
är sjövärdigt;
2.
fartyget
är behörigen bemannat, provianterat och utrustat;
3.
lastrum,
kyl- och frysrum samt övriga utrymmen i fartyget, i vilka gods lastas, äro i
gott skick för att mottaga, befordra och bevara godset.
opaginerad Kontrollera mot PDF
II. Om resebefraktning
91 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Gods må ej
utan stöd i avtal eller sedvänja lastas å däck.
Gods får
ej lastas på däck.
opaginerad Kontrollera mot PDF
När
godset är inlastat samt erforderliga handlingar och uppgifter föreligga,
skall befälhavaren eller den som eljest är därtill bemyndigad på avlastarens
begäran utfärda konossement.
Avlastaren äge erhålla särskilda konossement å delar av
godset, där det utan väsentlig olägenhet kan ske; ersatte dock kostnad, som därav
kommer.
Utfärdas
enligt åtagande i fraktavtalet konossement med andra villkor för godsets
befordran än de i avtalet upptagna och åsamkas bortfraktaren därigenom ökat
ansvar, skall befraktaren hålla honom skadeslös.
Efter
att ha mottagit godset / sin vård, skall bortfraktaren eller befälhavaren eller
den bortfraktaren eljest bemyndigat därtill på avlastarens begäran utfärda
mot-tagningskonossement, förutsatt alt behövliga handlingar och uppgifter
föreligga.
När
godset inlastats, skall om-bordkonossement utfärdas på avlastarens begäran.
Har mottag-ningskonossement utfärdats, skall det återlämnas när
ombordkonos-sementet utfärdas. Mottagnings-konossement, på vilket antecknats
namnet på det eller de fartyg, vari godset lastats, samt tid för lastningen,
utgör ombordkonossement.
Avlastaren
har rätt att få särskilda konossement för delar av godset, om det kan ske
utan väsentlig olägenhet. Han skall dock ersätta kostnaden därför.
Utfärdas
enligt fraktavtalet konossement med andra villkor för godsets befordran än
avtalet föreskriver och medför detta ökat ansvar för bortfraktaren, skall befraktaren
hålla honom skadeslös.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
avlämnat gods orsakat skada för bortfraktaren eller annan, ersatte avlastaren
skadan, såvida han eller någon för vilken han svarar gjort sig skyldig till fel
eller försummelse.
Var godset av lättantändlig, explosiv eller eljest farlig
beskaffenhet och hade det inlastats utan att bortfraktaren ägde kännedom om
dess beskaffenhet, vare avlastaren ansvarig, ändå att fel eller försummelse ej
föreligger.
Har gods orsakat skada för bortfraktaren eller skada på
fartyget, är befraktaren ersättningsskyldig, om skadan beror av att han eller
någon för vilken han svarar gjort sig skyldig till fel eller försummelse.
Har
lättantändligt, explosivt eller eljest farligt styckegods inlastats utan att
bortfraktaren hade kännedom om dess beskaffenhet, är befraktaren ansvarig för
skada och utgifter som direkt eller indirekt beror av att godset inlastats,
även om fel eller försummelse icke föreligger.
opaginerad Kontrollera mot PDF
98
§ Resan skall utföras med tillbörlig skyndsamhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Deviation eller annat uppehåll må, förutom för räddande av
människoliv, göras allenast där sådant, för bärgning av fartyg eller gods
eller för annat ändamål, må anses skäligt.
101 Från godsets mottagande till dess avlämnande skall
bortfraktaren hava noggrann vård om godset samt i övrigt iakttaga lastägarens
rätt och bästa.
Har gods förkommit, minskats eUer skadats, skall
bortfraktaren snarast underrätta lastägaren eUer, om denne ej är känd,
avlastaren.
Deviation får göras endast för att rädda människoliv eller
bärga fartyg eller gods eller av annan skälig anledning.
Bortfraktaren skall lasta, stuva, behandla, befordra,
förvara och lossa godset på lämpligt och omsorgsfullt sätt. I övrigt skall han
iakttaga lastägarens rätt och bästa från det han mottager godset till dess han
lämnar ut det.
Har gods gått förlorat eller skadats, skall bortfraktaren
snarast underrätta lastägaren eller, om denne ej kan nås, avlastaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bortfraktaren
vare behörig att å lastägarens vägnar företaga rättshandlingar, som avse
godsets bevarande eller fortskaffande, samt kära i mål angående godset.
Uppstår behov av penningar för ändamål som i första
stycket sägs, äge bortfraktaren anskaffa medel
3 Senaste lydelse 1967: 48.
Bortfraktaren
är behörig att på lastägarens vägnar företaga rättshandlingar, som avse
godsets bevarande eller befordran, samt väcka talan i mål angående godset och
utföra denna talan.
Medel för ändamål som avses i första stycket äger
bortfraktaren vid behov skaffa genom lån eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
genom lån eller genom att sälja av godset. Har
bortfraktaren utan laga anledning upptagit lån eller verkställt försäljning,
vare rättshandlingen ändock för lastägaren bindande, där tredje man var i god
tro.
Kan godset
icke förvaras utan fara för förskämning eller snar förstörelse eller skulle
lastägarens kostnad för dess förvarande eller fortskaffande till
bestärrunelseor-ten uppenbarligen bliva alltför hög, må bortfraktaren försälja
godset.
Föreslagen lydelse
genom att pantsätta eller sälja av godset. Var
rättshandlingen ej behövlig, är den likväl bindande för lastägaren, om tredje
man var i god tro.
Kan godset icke förvaras utan fara för förskämning eller
snar förstörelse eller skulle lastägarens kostnad för dess förvaring eller
befordran till bestämmelseorten uppenbarligen bliva alltför hög, får
bortfraktaren sälja godset.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förkommer, minskas eller skadas gods, medan det är i bortfraktarens
vård ombord eller i land, vare han därför ansvarig, där ej antagas må, att
förlusten, minskningen eller skadan orsakats av omständighet, som icke kan
såsom fel eller försummelse tillräknas bortfraktaren eller någon för vilken
han svarar.
Bortfraktaren är ansvarig för skada till följd av att
godset går förlorat, skadas eller försenas medan det är i hans vård ombord
eller iland, om han ej visar att varken fel eller försummelse av honom själv
eller någon för vilken han svarar orsakat eller medverkat till skadan.
Bortfraktaren är ej ansvarig, om han visar att skadan
beror av
a) fel eller försummelse, vartill
befälhavaren, medlem av besättningen, lots eller annan, som utför arbete i
fartygets tjänst, gjort sig skyldig vid navigeringen eller handhavandet av
fartyget;
b) brand, som ej vållats genom fel
eller försummelse av bortfraktaren själv;
c) fara eller olycka säregen för sjön;
d) högre hand;
e) krigshandling;
f) sjöröveri eller annan samhälls-
fientlig handling;
g) beslag eller annat ingripande
av regering eller annan maktägan
de eller rättslig handräckningsåt
gärd;
h) karantän;
i) åtgärd eller underlåtenhet av avlastaren eller godsets
ägare eller hans agent eller representant;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen lydelse
j) strejk, lockout eller annat avbrott eller hinder i
arbetet, oavsett orsak och omfattning;
k) uppror eller oroligheter;
1) räddning av människoliv eller bärgning av fartyg eller
gods eller försök därtill;
m) godsets dolda fel eller särskilda beskaffenhet eller
inneboende brist;
n) bristfällig förpackning;
o) bristfällig eller oriktig märkning; eller
p) dold bristfällighet hos fartyget som ej kunnat
upptäckas med tillbörlig omsorg.
Utan hinder av andra stycket är bortfraktaren ansvarig för
skada som beror av att han eller någon för vilken han svarar brustit i tillbörlig
omsorg att sätta fartyget i behörigt skick före resans början. Det åligger
bortfraktaren att till sitt fredande från ansvarighet visa, att sådan omsorg
iakttagits.
Om vållande på befraktarens sida medverkat till skadan,
gäller vad som är föreskrivet i 5 kap. 5 § skadeståndslagen (1972: 207).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har gods av lättantändlig, explosiv eller eljest farlig
beskaffenhet inlastats utan att bortfraktaren haft kännedom om dess beskaffenhet,
äge han efter omständigheterna lossa, oskadliggöra eller förstöra godset utan
skyldighet att ersätta skadan.
Är eljest gods av beskaffenhet att dess fraktande kan
medföra äventyr för människor, fartyg eller last, vare lag samma, där avlastaren,
ehuru förhållandet var honom veterligt, underlåtit att därom lämna upplysning.
Har
lättantändligt, explosivt eller annat farligt gods inlastats utan att
bortfraktaren kände till dess beskaffenhet, får han efter omständigheterna föra
iland, förstöra eller oskadliggöra godset utan skyldighet att ersätta skadan.
Har gods som avses i första stycket inlastats med
bortfraktarens vetskap och samtycke, får han efter omständigheterna föra
iland, förstöra eller oskadliggöra det utan annan ersättningsskyldighet än för
fall av gemensamt haveri, om godset visar sig medföra sådan fara för fartyg,
liv eller last att det ej är försvarligt att behålla det ombord.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen
lydelse 120 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ersättning
för felande, minskat eller skadat gods beräknas på grundval av det värde, som
godset skulle ägt, om det i oskadat skick avlämnats i rätt tid och på rätt
plats.
Skadestånd enligt 118 § beräknas efter värdet av gods av
samma slag på den plats och vid de?i tid godset avtalsenligt lossats eller
skulle ha lossats från fartyget. Detta värde bestämmes efter börspriset eller,
om sådant pris saknas, efter marknadspriset eller, om varken börs- eller
marknadspris finnes, efter det gängse värdet på gods av samma slag och
kvalitet.
Bortfraktarens ansvarighet är dock begränsad till tiotusen
francs för varje kolli eller annan enhet av godset eller, om ansvarigheten därigenom
blir högre, trettio francs för kilo av det berörda godsets bruttovikt. Med
franc förstås den värdeenhet som angives i 348 §.
Användes behållare (container), pall eller liknande
transportanordning för att sammanföra godset, skall vid tillämpning av första
stycket varje kolli eller enhet som angivits i konossement eller annan
frakthandling anses utgöra ett kolli eller en enhet. I övrigt skall det
samlastade godset anses utgöra en enhet.
Genom överenskommelse mellan bortfraktaren och avlastaren
kan gränsen för bortfraktarens ansvarighet bestämmas till högre belopp än som
följer av andra och tredje styckena. Har uppgift av avlastaren om godsets art
och värde utan förbehåll införts i konossement eller annan frakthandling,
skall detta värde gälla som gräns för ansvarigheten, om denna därigenom blir
högre än enligt nämnda stycken, och vid tillämpning av första stycket anses
utgöra godsets verkliga värde, om ej annat styrkes.
Bestämmelserna i denna paragraf om begränsning av
bortfraktarens ansvarighet gälla ej, om det visas att han själv vållat skadan
uppsårligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt
skulle uppkomma.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vill
mottagaren tala å minskning eller skada, give han bortfraktaren meddelande
därom utan oskäligt uppehåll efter det han märkt eller bort märka minskningen
eller skadan. Försummas det, vare han sin talan förlustig, där ej bortfraktaren
eller någon för vilken han svarar förfarit svikli-gen eller visat grov
vårdslöshet.
Har
godset utlämnats utan att mottagaren givit bortfraktaren skriftlig underrättelse
om minskning eller skada, som han iakttagit eller hade bort iakttaga, och om
minskningens eller skadans allmänna art, anses godset utlämnat sådant det
beskrivits i konossement eller annan frakthandling, om ej annat styrkes. Kunde
minskningen eller skadan ej iakttagas vid ut-lämningen, gäller detsamma om
sådan underrättelse icke lämnats senast tre dagar därefter.
Skriftlig underrättelse behöves ej, om godsets tillstånd
vid utläm-ningen undersökts i båda parters närvaro.
Har
minskning eller skada inträffat eller finnes anledning antaga att så är
fallet, skola bortfraktaren och mottagaren bereda varandra tillfälle att på
lämpligt sätt besiktiga godset och förvissa sig om vikt, mått eller stycketal.
opaginerad Kontrollera mot PDF
/ inrikes fart må, i fråga om annat gods än levande djur
och däckslast, förbehåll ej göras otn inskränkning i bortfraktarens ansvarighet,
såvitt angår tiden från lastningen till lossningen.
Bortfraktaren
äge dock göra förbehåll, att ersättningen ej skall överstiga ettusenåttahundra
kronor för varje kolli eller annan enhet av godset. Han må ock förbehålla sig
frihet från ansvarighet för skada i följd av fel eller försummelse, vartill
befälhavaren, någon av besättningen, lots eller annan, som utför arbete i
fartygets tjänst, gjort sig skyldig vid navigeringen eller handhavandet av
fartyget, ävensom för skada i följd av brand, vilken ej vållats genom fel
eller försummelse av bortfraktaren själv.
Bestämmelserna
om frihet från eller begränsning av bortfraktarens ansvarighet gälla även om
talan mot honom icke grundas på fraktavtalet.
Föres talan mot någon för vilken bortfraktaren svarar
enligt 8 §, är denne berättigad till samma befrielse från och begränsning av
ansvarighet som bortfraktaren. De ersättningsbelopp som bortfraktaren och den
för vilken han svarar förpliktas utgiva få ej sammanlagt överstiga den gräns
för ansvarigheten som föreskrives i 120 §.
Bestämmelserna
i andra stycket gälla icke till förmån för den som visas ha vållat skada
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skulle
uppkomma.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet,
förordna att vad förut i denna paragraf är stadgat skall äga tillämpning jämväl
i avseende å fart mellan Sverige och främmande stat och för sådant fall
bestämma det i andra stycket angivna penningbeloppet till ettusenåttahundra
kronor i guld.
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skall
godsets befordran helt eller delvis utföras genom annan fraktförare eller äger
bortfraktaren låta befordringen så försiggå, må han, utan hinder av vad i 122
§ sägs, förbehålla sig frihet från ansvarighet för förlust, minskning eller
skada, som inträffar medan vårdnaden om godset åvilar nämnda fraktförare.
Utföres
godsets befordran helt eller delvis av annan än bortfraktaren, förblir denne
även sedan konossement utfärdats ansvarig som om han själv utfört hela befordringen.
I sådant fall gälla bestämmelserna i detta kapitel i tilllämpliga delar.
Utför den
andre befordringen med fartyg, är han jämte bortfraktaren och enligt samma
regler som denne ansvarig för sin del av befordringen. Bestämmelserna i 122 §
ha motsvarande tillämpning. Bortfraktarens och den andres ansvarighet är
gemensamt begränsad enligt 120 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Går
fartyget förlorat eller förklaras det icke vara iståndsättligt, upphöre
fraktavtalet att gälla.
Avser
fraktavtalet bestämt fartyg och går detta förlorat eUer förklaras det efter
skada icke vara iståndsättligt, upphör bortfraktarens skyldighet att utföra
befordringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Där efter
resans anträdande avtalet häves eller upphör att gälla enligt vad ovan
stadgats, vare bortfraktaren berättigad att för gods, som finnes i behåll,
utfå avståndsfrakt.
Avståndsfrakt utgöre vad av den avtalade frakten återstår,
sedan avdrag skett med belopp som bestämmes efter förhållandet mellan
Har en del
av resan utförts när avtalet häves enligt 126 § eller när bortfraktarens
skyldighet att utföra befordringen upphör enligt 128 §, är bortfraktaren
berättigad till avståndsfrakt för gods som finnes i behåll.
Avståndsfrakt
utgör den avtalade frakten med avdrag för belopp, som bestämmes efter förhållandet
mellan den återstående och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
längden av den återstående och av den avtalade resan, med
fäst avseende tillika å varaktigheten av och de särskilda kostnaderna för
sådana resor. Avståndsfrakten må dock icke bestämmas till högre belopp än
godsets värde.
Tvist
angående avståndsfrakt må hänskjutas till utredning och avgörande genom
dispasch, därvid i tiU-lämpliga delar skall gälla vad om dispasch vid gemensamt
haveri är stadgat.
Föreslagen
lydelse
den avtalade resans längd, med beaktande även av
varaktigheten av och de särskilda kostnaderna för sådana resor. Avståndsfrakten
får icke bestämmas till högre belopp än godsets värde.
Tvist angående avståndsfrakt kan hänskjutas till utredning
och avgörande genom dispasch. Därvid skall i tillämpliga delar gälla
föreskrifterna om dispasch vid gemensamt haveri.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppkommer
skada genom dröjsmål å bortfraktarens sida eller enär avtalet upphör att
gälla, vare bortfraktaren därför ansvarig, där ej antagas må, att varken han
själv eller någon för vilken han svarar gjort sig skyldig till fel eller försummelse.
Uppkommer
skada till följd av att fartyget går förlorat eller förklaras efter skada icke
vara iståndsättligt eller eljest till följd av dröjsmål på bortfraktarens sida
och omfattas skadan ej av 118 §, ha bestämmelserna i nämnda paragraf likväl
motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finnes
efter fraktavtalets ingående att genom resans företagande fartyg eller last
skulle utsättas för att, genom uppbringande eller eljest, drabbas av skada i
följd av krig, blockad, uppror, oroligheter eller sjöröveri eller att sådan
fara väsentligen ökats, äge såväl bortfraktaren som befraktaren häva avtalet
och dragé var sin kostnad och skada.
Kan faran
avvärjas genom att en del av godset kvarlämnas eller lossas, må avtalet
allenast beträffande denna del hävas. Bortfraktaren äge dock, där det kan ske
utan skada för annan befraktare, häva avtalet i dess helhet, såvida ej, på
anmaning, ersättning för fraktförlust och annan skada gäldas eller säkerhet
därför ställes.
Stadgandena i 129 § och 134 § andra stycket skola äga
motsvarande tillämpning.
Visar det
sig, sedan fraktavtalet träffats, att resan skulle vara förenad med fara för
fartyget eller godset till följd av krig, blockad, uppror, oroligheter,
sjöröveri eller annat väpnat våld eller att sådan fara väsentligt ökat, har
vardera parten rätt att häva avtalet även om resan börjat. Häves avtalet, skall
vardera parten bära sin kostnad och skada.
Kan faran
avvärjas genom att en del av godset lämnas kvar eller lossas, får avtalet hävas
endast för denna del. Bortfraktaren har dock rätt att, om det kan ske utan
skada för annan befraktare, häva avtalet i dess helhet, såvida ej på anmaning
betalas ersättning eller ställes säkerhet för fraktförlust och annan skada.
Bestämmelserna i 129 § och 134 § andra stycket ha
motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
151 Konossement innefattar erkännande om godsets
inlastning och förbindelse att i bestämmelseorten avlämna godset.
Konossementet skall innehålla, förutom ort och dag för
utfärdandet och utfärdarens underskrift, fartygets namn samt uppgift å det
inlastade godset och till vem godset skall i bestämmelseorten avlämnas.
Föreslagen
lydelse
§
Med
konossement förstås en av bortfraktaren eller på hans vägnar utfärdad handling,
som innefattar erkännande att gods av viss art och mängd mottagits för
befordran eller inlastats och som betecknas som konossement eller innehåller
föreskrift att godset utlämnas endast mot att handlingen återställes.
Konossement
skall innehålla uppgift om dag och ort för dess utfärdattde och om avlastaren.
I mottagningskonossement skall angivas plats för godsets mottagande samt i
otnbordkonossement fartygets namn och nationalitet och plats för inlastningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
konossementet skall, där så äskas, angivas:
1)
godsets
art, dess vikt, mått eller stycketal, dess förpackning ävensom för godsets
igenkännande erforderliga märken;
2)
godsets synliga
tillstånd;
3)
den
betingade frakten samt övriga villkor för godsets befordran och utlämnande;
4)
avlastaren,
lastningshamnen och tiden för inlastningen, fartygets art, hemort och
nationalitet samt befälhavaren.
Den som utfärdar konossementet äge däri göra förbehåll
beträf-
I konossement skall på avlastarens
begäran intagas uppgift om
1.
godsets
närmare angivna art och dess vikt, mått eller stycketal enligt avlastarens
skriftliga uppgift;
2.
de
märken som fordras för att identifiera godset, sådana avlastaren skriftligen
uppgivit dem innan godset mottogs eller lastades och som tydligt anbragts på
godset eller dess förpackning på sådant sätt att de under vanliga förhållanden
förbliva läsliga till resans slut;
3.
godsets synliga
tillstånd;
4.
/
mottagningskonossement dagen då godset mottagits och i ombordkonossement
dagen då inlastningen avslutats;
5.
var och
till vem godset skall lämnas ut; och
6.
fraktens
storlek samt övriga villkor för godsets befordran, och utlämning.
Bortfraktaren är icke skyldig att i konossement utan
förbehåll in-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
fande uppgift av avlastaren, vars riktighet han skäligen
icke må anses pliktig att undersöka.
Föreslagen
lydelse
taga sådan uppgift om godsets art eller dess vikt, mått,
stycketal eller märken, vars riktighet han har skälig anledning att betvivla
eller som han icke haft rimlig möjlighet att undersöka.
opaginerad Kontrollera mot PDF
153 §
För riktigheten av de uppgifter Avlastaren
svarar gentemot
om godset, som jämlikt avlastarens bortfraktaren för
riktigheten av de
begäran intagits i konossementet, uppgifter om godset
som på hans
vare han bortfraktaren ansvarig. begäran intagits i
konossementet.
154 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konossement
må ställas till viss man, till viss man eller order eller till innehavaren.
Ändå att konos-setnentet är ställt till viss man, skall det gälla såsom
orderkonos-sement, där ej utfärdaren, genom orden "icke till order"
eller dylikt, gjort förbehåll mot överlåtelse.
Konossement
ställes till viss man, till viss man eller order eller till innehavaren. Även
om konossement är ställt till viss man, gäller det såsom orderkonossement, om
utfärdaren ej gjort förbehåll mot överlåtelse genom uttrycket "icke till
order" eller liknande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
För riktigheten av uppgift, som i konossement intagits
rörande godset, vare bortfraktaren ansvarig, där ej i konossementet anmärkts,
att uppgiften är avlastarens eller att dess riktighet är bortfraktaren okänd,
eller däri gjorts annat sådant förbehåll eller ock mottagaren måst inse, att
uppgiftens riktighet icke undersökts av bortfraktaren.
Har bortfraktaren insett eller med användande av vanlig
uppmärksamhet kunnat inse, att uppgift i konossement var oriktig, vare han,
ändå att förbehåll skett som i 152 § sägs, ej fri från ansvarighet, med mindre
i konossementet intagits särskild anmärkning om uppgiftens oriktighet.
Godset skall anses mottaget eller lastat såsom det
beskrivits i konossementet, om ej annat styrkes. Motbevisning får dock icke
föras gentemot tredje man som förvärvat konossementet i god tro.
Har bortfraktaren enligt 152 § andra stycket i
konossementet tagit förbehåll mot riktigheten av uppgift om godset, får sådant
förbehåll ej åberopas mot tredje man, om bortfraktaren insett eller bort inse
att uppgiften var oriktig och förbehållet saknar uttrycklig anmärkning om
oriktigheten.
Har anmärkning om skada på godset eller brist i dess
förpackning icke tagits in i konossementet, skall godset anses ha mottagits eller
lastats i gott synligt tillstånd, om ej annat styrkes. Bestämmelsen i första
stycket andra punkten har motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
162
Varder skada å godset eller brist med avseende å dess
förpackning ej anmärkt i konossementet, oaktat bortfraktaren före utfärdandet
utrönt eller med användande av vanlig uppmärksamhet kunnat utröna skadan
eller bristen, må den ej åberopas till bortfraktarens fritagande från
ansvarighet för godset.
Bortfraktaren må ej till sitt fritagande åberopa att
godset lastats å däck, med mindre detta anmärkts i konossementet.
Föreslagen
lydelse
Lider tredje man skada genom att inlösa konossementet i
förlitan på dess riktighet, är bortfraktaren ansvarig, om han insett eller bort
inse att konossementets innehåll var vilseledande för tredje man.
Bestämmelserna i 161 § andra stycket och tredje stycket första punkten ha
motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
mottagningskonossement och genomgångskonossement.
Om
genomgångskonossement.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utställer
bortfraktaren före inlastningen skriftligt erkännande att godset mottagits
till befordran, med förbindelse att i bestämmelseorten utlämna det till
mottagaren, skall vad i detta kapitel är stadgat om konossement i tillämpliga
delar gälla i fråga om sådant mottagningskonossement.
Är
mottagningskonossement å godset utfärdat, må icke efter inlastningen utfärdas
konossement utan att mottagningskonossemen-tet återlämnas.
Med
genomgångskonossement förstås konossement, vari angives att godsets befordran
delvis skall utföras av annan än bortfraktaren.
Har
bortfraktaren utfärdat genomgångskonossement och utfärdas särskilt
konossement för del av befordringen, skall bortfraktaren sörja för att däri
angives att godset befordras enligt genomgångskonossement.
opaginerad Kontrollera mot PDF
V. Vissa bestämmelser om tillämpningen
168 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utfärdar
bortfraktaren, när godsets befordran skaU delvis utföras genom annan
fraktförare, skriftligt erkännande att godset inlastats eller mottagits till
sådan befordran, med förbindelse att i bestämmelseorten utlämna godset till
mottagaren, skall vad i detta kapitel är stadgat om konossement i tillämpliga
delar gälla i fråga om sådant genomgångskonossement.
Då
genomgångskotiossement utställts, må icke för del av befordringen utfärdas
särskilt konossement, utan att däri angives att
Vid
sådan befordran som avses i 169 § få bestämmelserna i 95 och 97 §§, 98 § andra
stycket, 101 § första stycket, 118123 §§, 152, 161 och 162 §§ samt 284 §
första stycket 5 och andra stycket första punkten ej åsidosättas genom avtal
till nackdel för avlas-tare, befraktare eller mottagare. Bestämmelse i
fraktavtal, varigenom till bortfraktaren överlåtes rätt på grund av försäkring
eller träffas annan sådan överenskommelse, anses som förbehåll om befrielse
från ansvarighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
godset befordras enligt genomgångskonossement.
Föreslagen
lydelse
Utan hinder av första stycket får bortfraktaren förbehålla
sig frihet från ansvarighet för tiden före lastningens början och efter lossningens
slut. Han får också förbehålla sig frihet från ansvarighet för levande djur
eller för gods, som i fraktavtalet angives som lastat på däck och befordras på
det sättet, samt träffa överenskommelse rörande gemensamt haveri.
Är det avtalat eller klart förutsatt att befordringen
helt eller till bestämd del skall utföras av annan än bortfraktaren, får denne
förbehålla sig frihet från ansvarighet för skada som orsakas medan godset är
i den andres vård.
Är det, med hänsyn till godsets ovanliga beskaffenhet eller
tillstånd eller de särskilda förhållanden eller villkor under vilka befordringen
skall utföras, skäligt att genom särskild överenskommelse inskränka
bortfraktarens ansvarighet eller eljest utvidga hans rättigheter enligt detta
kapitel, skall sådan överenskommelse gälla, förutsatt att konossement ej
utfärdas men villkoren intagas i mottagningsbevis varav framgår att det ej är
löpande handling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
V. Om
passagerarebefordran
169 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är i
avtal om passagerarebefordran viss person angiven såsom passagerare, äge denne
icke till annan överlåta sin rätt enligt avtalet.
Sedan resan anträtts, må ej i något fall överlåtelse äga
rum.
Vid befordran inom Sverige, Danmark, Finland eller Norge
eller mellan dessa stater gäller lagen i den stat där avgångsorten är. Detta
gäller även om konossement ej utfärdats.
Har i
annan fart än som avses i första stycket konossement utfärdats i stat som är
bunden av 1968 års tilläggsprotokoll till 1924 års internationella konvention
rörande konossement (tilläggsprotokollet), tillämpas på tilläggsprotokollet
grundad lag i den staten. Om befordringen, ehuru konossementet ej utfärdats i
stat som är bun-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
den av tilläggsprotokollet, likväl äger rum från sådan
stat, tillämpas på protokollet grundad lag i den staten. Har konossement
utfärdats enligt certeparti, gäller vad som nu sagts endast såvitt
konossementet bestämmer rättsförhållandet mellan bortfraktaren och
konosse-mentsinnehavaren.
Sker
befordran enligt konossement från stat. som icke är bunden av
tilläggsprotokollet, till Sverige, Danmark, Finland eller Norge, tillämpas
lagen i den stat där den avtalsenliga bestämmelseorten är. Bestämmelsen i andra
stycket tredje punkten har motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
170
Passagerare vare skyldig att ställa sig till noggrann efterrättelse allt vad
med avseende å ordning och skick ombord föreskrives.
Vad i 24, 51 och 54 §§ sjömanslagen (1973: 282) är
stadgat med avseende å sjöman gälle ock för passagerare.
Har i konossement bestämts att på tilläggsprotokollet
grundad lag i viss stat, som tillträtt protokollet, skall gälla, tillämpas den
lagen utan hinder av 169 §.
Bestämmelse
i konossement att tilläggsprotokollet skall gälla för befordringen skall här i
landet anses innefatta hänvisning till motsvarande bestämmelser i denna lag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
SJÄTTE KAPITLET5
Om befordran av passagerare och resgods
Inledande bestämmelser
171
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bortfraktaren
skall från inskepp-ningen till utskeppningen sörja för passagerarens säkerhet
och i sedvanlig omfattning tillgodose hans bästa.
Drabbas
passageraren under denna tid av skada å person, vare bortfraktaren därför
ansvarig, där antagas må, att skadan orsakats av omständighet, som kan såsom
fel
Med
bortfraktare förstås i detta kapitel den som, yrkesmässigt eller mot vederlag,
genom avtal åtager sig befordran med fartyg av passagerare eller passagerare
och resgods. Med resgods avses varje föremål, inbegripet fordon, som befordras
för passagerarens räkning men ej enligt certeparti eller konossement. Resgods
som passa-
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Senaste
lydelse 1973: 283. o Senaste lydelse av 171182 §§ 1936: 276. Upphört att
gälla: 183186 §§ enligt 1928: 161, 187-48.
2 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 137
-201 §§ enligt 1967;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
eller försummelse tillräknas bortfraktaren eller någon
för vilken han svarar. Skadestånd skall bestämmas enligt de i strafflagen
stadgade grunder.
I
inrikes fart må ej förbehåll göras om annan inskränkning i bortfraktarens
ansvarighet än att ersättningen ej skall överstiga iju-gutusen kronor för varje
passagerare. Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, förordna att
vad sålunda stadgats skall äga tillämpning jämväl i avseende å fart mellan
Sverige och främmande stat.
Föreslagen
lydelse
geraren bär med sig eller har i sin hytt eller eljest har
i sin värd under befordringen, inbegripet vad han har i eller på medfört
fordon, utgör handresgods.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
resgods, som lämnas i bortfraktarens vård, gälle vad i 91 93 och 118123 §§
är stadgat om gods som där avses.
Med
undantag för 178 § och i den mån ej annat följer av 200 och 201 §§ skola
bestämmelserna i detta kapitel lända till efterrättelse endast såvitt ej annat
är avtalat eller följer av sedvänja.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förkommer, minskas eller skadas resgods, som ej lämnats i
bortfraktarens vård, vare bortfraktaren därför ansvarig, där antagas må, att
förlusten, minskningen eller skadan orsakats av omständighet, som kan såsom fel
eller försummelse tillräknas bortfraktaren eller någon för vilken han svarar.
Stadgandena i 119121 §§ skola äga motsvarande
tillämpning, och vare, ändå att förbehåll ej skett, bortfraktarens ansvarighet
så begränsad som i 122 § andra stycket sägs.
Ej vare bortfraktaren på grund av vad nu är stadgat
pliktig att ersätta penningar, värdepapper eller dyrbarheter.
Bestämmelserna
i delta kapitel gälla ej i den mån befordringen är underkastad gällande
internationellt fördrag om befordran med annat transportmedel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i
97 § stadgas angående skada, som orsakas av gods, skall äga motsvarande
tillämpning beträffande resgods.
Medföljer
någon ett fartyg, vilken varken är passagerare eller är i bortfraktarens
tjänst eller utför arbete i fartygets tjänst, och till-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:137
Nuvarande lydelse
19
Föreslagen lydelse
skyndas han därvid skada, som avses i 188 eller 189 §, ha
bestämmelserna i detta kapitel om befrielse från och begränsning av
ansvarighet på bortfraktarens sida motsvarande tillämpning till förmån för var
och en på redarens sida som kan hållas ansvarig för skadan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Resgods,
som lämnats i bortfraktarens vård, vare han ej pliktig att utlämna, innan
passageraren erlagt betalning för befordringen och för kost under resan.
Där
betalningen icke gäldas, äge bortfraktaren för passagerarens räkning upplägga
godset under säker vård och låta genom offentlig auktion eller, om det ej
lämpligen kan ske, på annat betryggande sätt sälja så mycket av godset att,
utom kostnader, fordringen täckes.
Bortfraktaren
skall sörja för att fartyget är sjövärdigt, behörigen bemannat, provianterat
och utrustat samt för att passageraren och resgodset befordras skyndsamt och
tryggt till bestämmelseorten. Bortfraktaren skall även i övrigt tillgodose
passagerarens bästa.
Resgods
får ej befordras på däck.
Deviation
får göras endast för att rädda människoliv eller bärga fartyg eller gods eller
av annan skälig anledning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Varder
fartygets avgång från den ort, där resan börjar, väsentligen fördröjd, äge
passageraren häva avtalet.
Där
fartyget före resans början går förlorat eller förklaras icke vara
iståndsättligt, upphöre avtalet att gälla.
Gäller
befordringsavtalet bestämt fartyg, får bortfraktaren ej utföra befordringen
med annat fartyg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Där
under resan fartyget så uppehälles, att passageraren med hänsyn till
omständigheterna finnes icke kunna avvakta resans fortsättande, eller fartyget
går förlorat eller förklaras icke vara iståndsättligt, vare bortfraktaren
pliktig att sörja för befordran av passageraren och hans resgods till
bestämmelseorten med annan, lämplig lägenhet, såvitt det kan ske utan oskälig
kostnad.
Avser
befordringsavtalet bestämd person, får denne icke till annan överlåta sin rätt
enligt avtalet. Sedan resan påbörjats får överlåtelse ej äga rum, även om
avtalet ej avser bestämd person.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Varder fartyget uppehållet eller resan avbruten efter vad
i första stycket sägs och sörjer ej bortfraktaren för befordringen till bestämmelseorten
med annan, lämplig lägenhet, äge passageraren häva avtalet.
178
Uppkommer skada genom dröjsmål å bortfraktarens sida
eller enär fartyget går förlorat eller förklaras icke vara iståndsättligt, vare
bortfraktaren därför ansvarig, där ej antagas må, att varken han själv eller
någon för vilken han svarar gjort sig skyldig till fel eller försummelse.
Föreslagen lydelse
Passageraren är skyldig att iakttaga föreskrifter om
ordning och säkerhet under befordringen.
Bestämmelserna
i 24, 53 och 54 §§ sjömanslagen (1973:282) om undersökning i anledning av brott
ombord och tvångsmedel mot besättningsmedlem ha motsvarande tillämpning i
fråga om passagerare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Måste,
på grund av haveri eller annan omständighet som rör fartyget, passageraren
uppehålla sig i land, skall bortfraktaren vidkännas skälig kostnad för uppehållet.
Passageraren får medföra resgods i skälig omfattning.
Känner
passageraren till att hans resgods kan medföra fara eller väsentlig olägenhet
för fartyg, liv eller annat gods, skall han upplysa bortfraktaren därom före
resans början. Detsamma gäller, om annat resgods än handresgods kräver
särskild vård. Är resgods av sådan beskaffenhet som nu sagts, skall detta om
möjligt utmärkas på godset innan befordringen börjar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anträder
passageraren icke resan eller avbryter han den, äge bortfraktaren rätt till
ersättning för skada, som därav kommer, där ej passageraren dött, insjuknat eller
fått annat laga förfall och meddelande därom givits utan oskäligt uppehåll. Vid
ersättningens bestämmande skall hänsyn tagas därtill, att bortfraktaren utan
skälig anledning underlåtit alt medtaga annan passagerare.
Bortfraktaren
har rätt att vägra passageraren att medföra resgods, som kan medföra fara eller
väsentlig olägenhet för fartyg, liv eller gods.
Har
sådant resgods tagits ombord utan att bortfraktaren kände till dess
beskaffenhet, får han efter omständigheterna föra det iland eller oskadliggöra
eller förstöra det utan skyldighet att ersätta skadan. Detsamma gäller, om
resgodset, efter att ha tagits ombord med bortfraktarens kännedom om dess beskaffenhet,
visar sig medföra
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
sådan fara eller väsentlig olägenhet för fartyg, liv
eller gods att det ej är försvarligt att behålla det ombord.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vad i
135 § första stycket stadgas om ömsesidig hävningsrätt skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å passagerarebeford-
Har
resgods orsakat skada för bortfraktaren eller skada på fartyget, är
passageraren ersättningsskyldig, om skadan beror av att han eller någon för
vilken han svarar gjort sig skyldig till fel eller försummelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Är i
fall som avses i 177 § andra stycket, 180 eller 181 § en del av resan utförd,
äge bortfraktaren uppbära avgift efter vad i 129 § är om avståndsfrakt
stadgat. Har bortfraktaren uppburit betalning utöver vad honom sålunda
tillkommer, skall överskottet åter-bäras.
Bortfraktaren är icke skyldig att lämna ut annat resgods
än handresgods förrän passageraren betalt för befordringen och för kost eller
annan tjänst under resan. Uteblir betalning, äger bortfraktaren lägga upp
godset i säkert förvar och genom offentlig auktion eller på annat betryggande
sätt sälja så mycket att hans krav jämte för-varings- och försäljningskostnaderna
täckas.
183 §
Om befordringsavtal avser bestämt fartyg och detta före
resans början går förlorat eller förklaras efter skada icke vara
iståndsättligt, upphör bortfraktarens skyldighet att utföra befordringen.
Blir fartygets avgång från den ort där befordringen skall
börja väsentligt fördröjd, har passageraren rätt att häva avtalet.
184 §
Uppehälles fartyget under resan
så att
det icke skäligen kan fordras att passageraren avvaktar att resan fortsattes,
eller går fartyget förlorat eller förklaras det efter skada icke vara
iståndsättligt, skall bortfraktaren sörja för att passageraren och dennes
resgods befordras till bestämmelseorten på annat lämpligt sätt och bära kostnaden
därför. Underlåter bortfrak-
Prop.
1973:137 22
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tåren detta, har passageraren rätt att häva avtalet.
Måste passageraren uppehålla sig iland på grund av haveri
eller annan omständighet som rör fartyget, skall bortfraktaren på lämpligt
sätt sörja för hans uppehälle och bära kostnaden därför.
185 §
Anträder passageraren icke resan eller avbryter han den, skall
avtalad befordringsavgift likväl betalas. Vad som nu sagts gäller dock ej, om
passagerarens underlåtenhet att anträda eller fullfölja resan beror av att han
insjuknat eller avlidit eller av annan skälig anledning och bortfraktaren underrättats
härom inom rimlig tid.
Är passageraren enligt första stycket skyldig att utgiva
avtalad befordringsavgift, skall denna dock nedsättas med skäligt belopp, om
bortfraktaren medfört annan passagerare i hans ställe eller eljest begränsat
eller, med iakttagande av tillbörlig omsorg, kunnat begränsa sin skada.
186 §
Visar det sig, sedan befordringsavtal träffats, att resan
skulle vara förenad med fara för passageraren eller fartyget till följd av
krig, blockad, uppror, oroligheter, sjöröveri eller annat väpnat våld eller
att sådan fara väsentligt ökat, har vardera parten rätt att häva befordringsavtalet
även om resan börjat. Häves avtalet, skall vardera parten bära sin kostnad och
skada.
187 §
Avbryter passageraren resan på grund av förhållande som
avses i 185 § första stycket andra punkten eller häves befordringsavtalet enligt
184 § eller, sedan resan börjat, enligt 186 §, skall befordringsav-giften
betalas med avdrag för be-
Prop.
1973:137 23
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lopp, som bestämmes med beaktande av den återstående och
den avtalade resans längd, tidsåtgång och kostnader.
Har bortfraktaren mottagit betalning utöver vad som
sålunda tillkommer honom, skall han åter-bära överskottet.
Om ansvarighet på bortfraktarens sida
188 §
Bortfraktaren är ansvarig för
skada till följd av att passageraren avlider eller drabbas
av kroppsskada på grund av händelse under befordringen eller försenas, om
skadan vållats genom fel eller försummelse av bortfraktaren eller någon för
vilken denne svarar.
189 §
Bortfraktaren är ansvarig för
skada till följd av att resgods går förlorat eller skadas
på grund av händelse under befordringen eller försenas, om skadan vållats genom
fel eller försummelse av honom eller någon för vilken han svarar. Med
försening likställes dröjsmål med utlämning av resgods på bestämmelseorten.
Bortfraktaren är icke skyldig att ersätta penningar,
värdepapper, konstföremål eller andra dyrbarheter, om han ej uttryckligen åtagit
sig sådan ansvarighet.
190 §
Om vållande på passagerarens sida medverkat till skada,
som avses i 188 eller 189 §, gäller vad som är föreskrivet i 5 kap. 5 §
.skadeståndslagen (1972: 207).
191 §
Bortfraktaren skall till sitt fre
dande från ansvarighet visa, att
skada som avses i 188 eller 189 §
ej orsakats genom fel eller försum-
Prop.
1973:137 24
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
melse av honom eller någon för vilken han svarar. I fråga
om personskada samt förlust av eller skada på handresgods galler dock vad nu
sagts endast om skadan inträffat vid eller i samband med förlisning,
sammanstötning, strand-ning, explosion eller brand.
192 §
Bortfraktarens ansvarighet skall
ej överstiga sjuhundratusen francs för varje passagerare
vid personskada och sextontusen francs för varje passagerare vid försening av
passageraren.
Vid skada på eller förlust eller försening av resgods
skall ansvarigheten ej överstiga
1.
tiotusen
francs för varje passagerare i fråga om handresgods, som icke förvaras i eller
på medfört fordon;
2.
femtiotusen
francs för varje fordon jämte resgods, som förvaras i eller på fordonet; och
3.
sextontusen
francs för varje passagerare i fråga om annat resgods.
I fråga om skada på eller förlust av handresgods, som
avses i andra stycket 1, gäller begränsningen för varje skadebringande händelse
och i övrigt för varje resa. Begränsningen gäller icke ränta och rättegångskostnader.
Med franc förstås den värdeenhet som angives i 348 §.
193 §
Bortfraktaren kan genom uttrycklig överenskommelse åtaga
sig ansvarighet till högre belopp än som föreskrives i 192 §. Han äger på samma
sätt förbehålla sig att passageraren själv skall stå risken intill ett belopp
av
1.
ettusenfemhundra
francs för varje fordon som skadas;
2.
tvåhundra
francs för annan resgodsskada; och
Prop.
1973:137 25
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3. tvåhundra francs för skada på grund av försening.
Avräkning för självrisk sker från skadans belopp.
194 §
Bortfraktaren har ej rätt att
åberopa bestämmelserna i 192 § om begränsning av
ansvarigheten eller överenskommelse om självrisk för passageraren enligt 193
§, om det visas att han själv vållat skadan uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma.
195 §
Bestämmelserna om frihet från
eller begränsning av bortfraktarens ansvarighet gälla även
om talan mot honom icke grundas på befordringsavtalet.
196 §
Föres talan mot någon för vilken bortfraktaren svarar
enligt 8 §, är denne berättigad till samma befrielse från och begränsning av
ansvarighet som bortfraktaren. De ersättningsbelopp som bortfraktaren och den
för vilken han svarar förpliktas utgiva få ej sammanlagt överstiga den gräns
för ansvarigheten som föreskrives i 192%.
Bestämmelserna i första stycket gälla icke till förmån för
den som visas ha vållat skada uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med
insikt att skada sannolikt skulle uppkomma.
197 §
Utföres befordringen helt eller delvis av annan än
bortfraktaren, förblir denne likväl ansvarig som om han själv utfört hela
befordringen. Härvid gälla bestämmelserna i detta kapitel i tillämpliga
delar.
Utför
den andre befordringen
Prop.
1973:137 26
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
med fartyg, är han jämte bortfraktaren och enligt samma
regler som denne ansvarig för sin del av befordringen. Bestämmelserna i 196 §
ha motsvarande tillämpning. Bortfraktarens och den andres ansvarighet är
gemensamt begränsad enligt 192 §.
198 §
Krav på ersättning för personskada eller försening av
passagerare får väckas endast av passageraren eller dennes rättsinnehavare
eller, vid dödsfall, den som har rätt till skadestånd enligt 5 kap. 3 §
skadeståndslagen (1972:207).
199 §
Bestämmelser om hänskjutande
till viss domstol eller till skiljemän av tvist angående
ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagerare och resgods finnas i
337 §.
Bestämmelser om preskription finnas i 284 §.
Vissa bestämmelser om tillämpningen
200 §
Bestämmelserna i 181198 §§
kunna ej åsidosättas genom avtal till passagerarens
nackdel vid befordran inom Sverige, Danmark, Finland och Norge eller mellan
dessa stater, ej heller vid befordran med avtalsenlig avgångsort eller
bestämmelseort i någon av dessa stater. Vad som nu sagts gäller även om
utländsk lag i övrigt är tillämplig på befordringen.
201 §
Utan hinder av 200 § får bortfraktaren förbehålla sig frihet
från ansvarighet såvitt rör passagerare för tiden innan denne går ombord och
efter det att han gått iland. Detsamma gäller i fråga om
Prop. 1973:137 27
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
handresgods för tiden innan detta föres ombord och efter
det att det förts iland. För sjötransport mellan fartyg och land äro sådana
förbehåll tillåtna i den mån transporten ej omfattas av befordrings-avgiften
eller utföres med transportmedel, som annan än bortfraktaren ställer till
förfogande. Bortfraktaren får alltid förbehålla sig frihet från ansvarighet för
levande djur.
Är det avtalat eller klart förutsatt, att befordringen
helt eller till bestämd del skall utföras av annan än bortfraktaren, får denne
också förbehålla sig frihet från ansvarighet för skada orsakad av händelse
under den del av befordringen som utföres av den andre. Detsamma gäller, om
passageraren enligt befordringsavtalet har rätt att helt eller delvis anlita
annan än bortfraktaren för befordringen.
ÅTTONDE KAPITLET Om skada genom fartygs sammanstötning
220 §«
Stöta fartyg samman så att skada uppstår på det ena
fartyget eller ombordvarande gods eller personer och är sammanstötningen
orsakad genom vållande på endera sidan, skall den sidan ersätta skada och
förlust som uppkommer därav.
Har sammanstötningen orsakats genom vållande på båda
sidor, skola dessa taga del i skadans ersättande efter förhållandet mellan de
på ömse sidor begångna felens beskaffenhet. Giva omständigheterna icke stöd för
någon viss fördelning, skall vardera sidan ersätta hälften av skadan.
Vardera sidan svarar endast för Vardera sidan svarar endast för
sin del
av ersättningen. För skada sin del av ersättningen. För skada på person
svara dock båda sidor på person svara dock båda sidor solidariskt, med rätt
för den sida solidariskt. .som utgivit mera än vad som belöper på den att
uttaga det överskjutande hos den andra sidan under åtnjutande av den
sjöpanträtt som tillkommer ersättningen.
Har ena sidan utgivit mer än vad som belöper på den, får
det överskjutande uttagas hos den
" Senaste lydelse 1967: 48.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
andra. Mot sådant anspråk kan den senare göra gällande samma rätt till
befrielse från eller begränsning av ansvarighet som han kunnat åberopa mot
den skadelidande enligt denna eller motsvarande främmande lag eller därmed förenligt
förbehåll. Förbehåll må dock icke. åberopas till befrielse från eller
begränsning av ansvarighet utöver vad som följer av 118, 120 eller 188194 §§
eller däremot svarande bestämmelser i främmande lag.
Vid
bedömande av fråga om vållande till sammanstötning skall särskilt beaktas om
tiden medgav överläggning eller icke.
222 § 7
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelserna i denna lag
om sammanstötning mellan fartyg äga tillämpning även när till följd av fartygs
manövrering eller på annat sätt skada av ett fartyg orsakas på annat fartyg
eller personer eller gods därpå, utan att fartygen stöta samman.
Bestämmelserna i denna lag
om sammanstötning mellan fartyg ha tillämpning även när, till följd av fartygs
manövrering eller på liknande sätt, skada av ett fartyg orsakas på annat
fartyg eller personer eller gods därpå, utan att fartygen stöta samman.
opaginerad Kontrollera mot PDF
TIONDE
KAPITLET Om begränsning av redares ansvarighet
255 §8
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 mom. Med franc
förstås en enhet innehållande sextiofem och ett halvt milligram guld av niohundra
tusendelars finhet. Omräkning till svenskt mynt skall ske efter kursen den
dag då redaren ställer säkerhet för sin ansvarighet eller, om säkerhet icke
ställes, då betalning sker.
Med dräktighet avses
nettodräk-tigheten, för maskindrivet fartyg ökad med det maskinrum som vid
bestämmandet av nettodräktighe-ten dragits från bruttodräktigheten.
2
mom. Med dräktighet avses nettodräktigheten, för maskindrivet fartyg ökad med
det maskinrum som vid bestämmandet av nettodräktigheten dragits från bruttodräktigheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
"
Senaste lydelse 1967: 48. s Senaste lydelse 1964: 85.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
ELFTE KAPITLET
Om sjöpanträtt och om preskription av fordran i vissa fall
284 §9
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nedanstående fordringar upphöra, vare sig ansvarigheten
för dem är begränsad eller obegränsad, om talan ej väckes i laga ordning i
fråga om
1.
fordran på
bärgarlön, inom två år från det bärgningsföretaget slutförts;
2.
fordran på andel
i bärgarlön enligt 229 § 1 mom. andra stycket, inom ett år från det vederbörande
av redaren erhållit underrättelse om bärgarlönens och andelens storlek;
3. fordran
på ersättning för
samanstötning, inom två år från
den dag skadan inträffade;
4. fordran
på utbekommande av
belopp som någon enligt 220 §
tredje stycket erlagt utöver vad
som rätteligen belöper på honom,
inom ett år efter det beloppet ut
givits av honom;
5. fordran
på ersättning på
grund av att last eller resgods för
kommit eller skadats eller att i
konossement lämnats oriktiga eller
ofullständiga uppgifter, inom ett
år från den dag avlämnande ägt
eller bort äga rum;
6. fordran på bidrag till gemen
samt haveri eller annan kostnad,
som skall fördelas enligt samma
grund (136 och 216 §§), inom ett
år från dispaschens dag.
Nedanstående fordringar upphöra, vare sig ansvarigheten
för dem är begränsad eller obegränsad, om talan ej väckes i laga ordning i
fråga om
1. fordran på bärgarlön, inom två år
från det bärgningsföretaget slutförts;
2. fordran på andel i bärgarlön enligt
229 § 1 mom. andra stycket, inom ett år från det vederbörande av redaren
erhållit underrättelse om bärgarlönens och andelens storlek;
3. fordran på ersättning för sammanstötning,
inom två år från den dag skadan inträffade;
4. fordran på belopp som någon erlagt
utöver vad som rätteligen belöper på honom enligt 220 §, inom ett år från det
beloppet utgivits av honom;
5. fordran på ersättning på
grund av att last skadats, gått för
lorad eller försenats vid befordran
eller på grund av att i konosse
ment lämnats oriktiga eller ofull
ständiga uppgifter, inom ett år
från det godset utlämnats eller
borde ha utlämnats;
6. fordran på ersättning för per
sonskada eller försening vid pas
sagerarbefordran, inom två år från
ilandstigningen eller, om passage
raren avlidit under befordringen,
från den dag ilandstigtiing skulle
ha ägt rum, eller, om passageraren
avlidit efter ilandstigningen, inom
två år från dödsfallet men icke se
nare än tre år från ilandstigning
en;
opaginerad Kontrollera mot PDF
* Senaste lydelse 1967: 48.
Prop.
1973:137 30
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7.
fordran
på ersättning på grund av att resgods skadats, gått förlorat eller försenats
vid befordran, inom två år från det godset förts iland eller, om det gått
förlorat, skulle ha förts iland;
8.
fordran
på bidrag till gemensamt haveri eller annan kostnad, som skall fördelas enligt
samma grund (136 och 216 §§), inom ett år från den dag dispaschen vann laga
kraft.
Svarar gäldenären i andra fall än som avses i första
stycket för ersättning eller för annan fordran med begränsning av
redareansvaret eller endast med inlastat gods, upphör fordringen, om talan ej
väckes i laga ordning, i fråga om fordran på ersättning inom två år från den
dag skadan inträffade och i fråga om annan fordran inom ett år efter det att
fordringen förföll till betalning. Äger borgenären för fordringen hålla sig
även till redare, lastägare eller annan, utan att begränsning av ansvarigheten
äger rum, gäller sådan rätt under samma tid som för fordran i allmänhet.
Har fordran som avses i första eller andra stycket kommit
under dispaschörs behandling, anses talan om fordringen väckt.
Den som infriat fordran som avses i första stycket 5 kan
väcka återkrav mot tredje man efter utgången av den där angivna tiden. Sådan
talan får dock ej väckas senare än ett år från den dag huvudanspråket
infriades eller talan väcktes därom.
Avtal om förlängning av preskriptionstid som avses i
denna paragraf är giltigt endast om det in-gåtts efter fordringens tillkomst
och äger ej verkan för längre tid än tre år åt gången, räknat från dagen för
avtalet. Preskriptionstid kan dock icke i något fall genom avtal förlängas med
sammanlagt mer än tio år eller, i fall som avses i första stycket 6 eller 7,
med mer än tre år från det ilandstigning eller ilandföring ägt rum eller
skulle ha ägt rum.
Fråga om preskription av fordran som avses i denna
paragraf bedöms här i riket enligt svensk lag, även om utländsk lag i övrigt är
tillämplig på rättsförhållandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
FJORTONDE KAPITLET Om laga domstol och rättegång i
sjörättsmål
337 §10 I fråga om behörigheten för de tingsrätter som
anges i 336 § första stycket att upptaga tvistemål enligt denna lag äga
bestämmelserna om laga domstol i tvistemål i allmänhet motsvarande tillämpning.
Talan får även väckas vid den av tingsrätterna som är domstol för den ort där
fartyget finnes. Har säkerhet för fordran ställts hos myndighet till befrielse
från kvarstad eller annan handräckning, får talan väckas även vid den av tingsrätterna
som är domstol för den ort där säkerheten ställts. Talan angående fordran som
säkerheten avsett får väckas vid sistnämnda tingsrätt, även om säkerheten
frigivits.
Överenskommelse att framtida tvist angående ansvarighet på
grund av avtal om befordran av passagerare eller resgods skall hänskjutas till
viss domstol eller till skiljemän är ogiltig. Utan hinder härav får dock
avtalas, att talan efter kärandens val endast skall kunna väckas vid domstol
1.
för den
ort där svaranden är varaktigt bosatt eller har sin huvudsakliga rörelse;
2.
för den
avtalsenliga avgångs-eller bestämmelseorten; eller
3.
i den
stat där käranden har sitt hemvist eller eljest är varaktigt bosatt, förutsatt
att svaranden har driftsställe för sin rörelse i den staten och är underkastad
dess domsrätt.
Om
domstolen för den ort där svaranden enligt i första stycket angivna grunder
kunnat sökas icke är tingsrätt som anges i 336 § första stycket, väckes
talan vid den av dessa tingsrätter som är närmast den orten.
Om domstolen för den ort där svaranden enligt i första
stycket eller andra stycket 1 eller 2 angivna grunder kunnat sökas icke är
tingsrätt som anges i 336 § första stycket, väckes talan vid den av dessa
tingsrätter som är närmast den orten. Äro flera redare i ett fartyg, skall fartygets
hemort anses som rederiets hemvist.
FEMTONDE KAPITLET Särskilda bestämmelser
348 § Med franc förstås i denna lag en värdeenhet
innehållande sextiofem och ett halvt milligram guld 10 Senaste lydelse 1970:
919.
Prop. 1973:137 32
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
av
niohundra tusendelars finhet. Omräkning till svenskt mynt skall ske efter den
officiella kursen den dag då betalning sker eller, om säkerhet ställes för
betalningen, då säkerheten ställes.
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
2
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1936: 277) i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års
internationella konvention rörande konossement
Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1936: 277) i anledning av Sveriges tillträde till
1924 års internationella konvention rörande konossement
dels
att föreskriften i lagens ingress angående lagens tillämpningsområde skall
upphöra att gälla,
dels
att 4 § 2 och 5 mom. skall ha nedan angivna lydelse,
dels
att i lagen skall införas en ny paragraf, 8 §, av nedan angivna lydelse.
2
mom. Ansvarighet föreligge ej heller för förlust, minskning eller skada i följd
av:
a. fel eller
försummelse, vartill befälhavaren, någon av besättningen,
lots eller ock annan, som utför arbete i fartygets tjänst, gjort sig skyldig
vid navigeringen eller handhavandet av fartyget;
b. brand, som ej vållats
genom fel eller försummelse av bortfraktaren
rsjälv;
c. för
sjöfarten säregen fara eller olycka;
d. naturhändelse;
e. krigshandling;
f. sjöröveri
eller annan samhällsfientlig handling;
g. beslag
eller annat ingripande av regering eller annan maktägande;
utmätning, kvarstad eller annan handräcknbg;
h.
karantän;
i.
åtgärd eller underlåtenhet av avlastaren eller godsets ägare eller en-deras
agent eller representant;
j. strejk, lockout eller
annat inställande av eller hinder i arbetet, oansett orsak eller omfattning;
k.
uppror eller oroligheter;
1.
åtgärd för räddande av människoliv eller för bärgning;
m.
dolt fel hos godset eller dess beskaffenhet eller tillstånd;
n.
bristfällig förpackning;
o.
bristande eller felaktig märkning;
p. bristfällighet hos
fartyget, vilken ej kunnat upptäckas med användande av tillbörlig
uppmärksamhet;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
q.
varje annan orsak, som icke beror av fel eller försummelse av bortfraktaren
eller någon för vilken han svarar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bortfraktaren
njute ej ansvarsfrihet på de under c.p. angivna grunder, där antagas må, att
han själv eller någon för vilken han svarar genom fel eller försummelse
medverkat till förlusten, minskningen eller skadan. Påkallar någon
ansvarsfrihet i fall som under q. avses, ligge å honom att visa, att fel eller
försummelse varom där sägs ej medverkat.
5 wom.i
Bortfraktaren och fartyget svare icke i något fall för förlust eller minskning
av eller skada å gods eller för skada, som därmed sammanhänger, tiU högre
belopp än ettusenåttahundra kronor i guld för varje kolli eller annan enhet
av godset. Har högre värde å godset, jämte uppgift om dettas art, utan
förbehåll upptagits i konossementet, skall detta värde gälla såsom gräns för
bortfraktarens ansvarighet och, till dess annat visas, anses motsvara godsets
verkliga värde.
Påkallar
någon ansvarsfrihet i fall som under q. avses, ligge å honom att visa, att fel
eller försummelse varom där sägs ej medverkat.
5 mom. Bortfraktaren och fartyget svare icke i något fall
för förlust eller minskning av eller skada å gods eller eljest till godset
hänförlig skada till högre belopp än ettusenåttahundra kronor i guld för varje
kolli eller annan enhet av godset. Har högre värde å godset, jämte uppgift om
dettas art, utan förbehåll upptagits i konossementet, skall detta värde gälla
såsom gräns för bortfraktarens ansvarighet och, till dess annat visas, anses
motsvara godsets verkliga värde.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Genom
avtal mellan bortfraktaren, befälhavaren eller agenten och avlastaren må
gränsen för bortfraktarens ansvarighet bestämrnas till högre belopp än förut
sagts.
I
förhållande till fordringsägare som tillhör främmande stat skall vad i första
stycket första punkten stadgas om att där angivet belopp skall beräknas efter
guldvärde ej gälla, med mindre detta följer av fördrag med den främmande
staten och denna genomfört motsvarande beräkning till förmån för svenska
fordringsägare.
Har avlastaren svikligen lämnat oriktig uppgift om
godsets art eller värde och har uppgiften intagits i konossementet, vare
bortfraktaren och fartyget ej ansvariga jämlikt denna lag.
1 Senaste lydelse 1953: 58. 3 Riksdagen 1973.1 saml. Nr
137
8 §
Denna lag skall, i stället för vad sjölagen (1891: 35 s.
1) i motsvarande delar innehåller, tillämpas på konossement utfärdat i stat,
som är bunden av 1924 års internationella konvention rörande konossement men
icke 1968 års tilläggsprotokoll därtill, och på befordran
Prop. 1973:137 34
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
enligt sådant konossement. Har konossement utfärdats i
stat, som är bunden av konventionen i dess genom tilläggsprotokollet ändrade
lydelse, tillämpas lagen i den mån det är påkallat av Sveriges folkrättsliga
förpliktelser gentemot stat som är bunden av konventionen men icke av
tilläggsprotokollet. Lagen skall dock i intet fall tillämpas på befordran inom
Sverige, Danmark, Finland eller Norge eller mellan dessa stater.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
När lagen (1973: 000) om ändring i sjölagen (1891: 35 s.
1) trätt i kraft, får Konungen förordna att lagen (1936: 277) i anledning av
Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention rörande konossement
skall upphöra att gälla.
Prop.
1973:137 35
Utdrag
av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
statsrådet på Stockholms slott den 5 juni 1973.
Närvarande:
statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON,
LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM,
CARLSSON, FELDT.
Statsrådet
Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om äiidring i sjölagen (1891: 35 s. 1) m. m. och anför.
1
Inledning
De
regler om sjötransport av gods som nått den vidaste internationella
tillämpning är de som ingår i den i Bryssel den 25 augusti 1924 avslutade
internationella konventionen rörande konossement, vanligen kallad Haagreglerna.
Konventionen har ratificerats av ett stort antal stater. Även i fart som ligger
utanför konventionens tillämpningsområde kommer konventionens regler i stor
utsträckning till användning genom att partema genom en s. k. paramountklausul
i avtalet överenskommer att konventionen eller lag som grundas på denna skall
tillämpas. Reglerna företer emellertid påtagliga brister av såväl saklig som
rättsteknisk och rättssystematisk art och behovet att förbättra och komplettera
reglerna har småningom blivit alltmer uppenbart. Den 23 februari 1968 antogs
på grundval av ett av den internationella organisationen Comité Maritime
International vid en konferens i Stockholm år 1963 antaget utkast, de s. k.
Visbyreglema ett tilläggsprotokoll till konosse-mentskonventionen
(tilläggsprotokollet). Den reviderade konventionen brukar kallas
Haag-Visbyreglerna. Det internationella arbetet på detta fält har emellertid ej
avstannat med detta. En mera genomgripande revision av konventionen pågår sedan
några år tillbaka inom FN:s kommission för internationell handelsrätt
(UNCITRAL).
Passagerarbefordran
till sjöss hölls länge utanför de internationellt antagna regler som i övrigt i
så hög grad satt sin prägel på sjörätten. Ehuru frågan aktualiserades av Comité
Maritime International så tidigt som år 1907 dröjde det länge innan en
internationell konvention om passagerarbefordran till sjöss kunde avslutas. En
sådan undertecknades först den 28 april 1961 i Bryssel. Den följdes av en
särskild konvention om befordran av resgods till sjöss, vilken undertecknades
den 27 maj
Prop. 1973:137 36
1967 i Bryssel. De båda konventionerna företer vissa
inbördes olikheter och Comité Maritime International har vid konferens i Tokyo
år 1969 antagit ett utkast till ny konvention om befordran av både passagerare
och resgods tiU sjöss (Tokyoutkastet). Inom den mellanstatliga sjöfartsorganisationen
(IMCO) pågår nu arbete med att på grundval av Tokyoutkastet forma en ny
internationell konvention i ämnet. En ny konvention kan dock inte väntas bli
antagen förrän tidigast under år 1974. På grundval av tilläggsprotokollet och
Tokyoutkastet har sjölagskom-mitténi lagt fram lagförslag rörande godsbefordran
till sjöss (SOU 1972: 10) och befordran av passagerare och resgods till sjöss
(SOU 1971: 90) innebärande ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) (SjöL) och lagen
(1936: 277) i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella
konvention rörande konossement (KonL).
Kommitténs arbete har bedrivits i samråd med
sjölagskommittéer i Datmiark, Finland och Norge. Förslaget förutsätter att
Sverige jämte de övriga nordiska länderna tillträder tilläggsprotokollet.
Såvitt rör befordran av passagerare och resgods är dess utgångspunkt att en
internationell konvention i dessa ämnen av i huvudsak den innebörd som
Tokyoutkastet har får antas komma till stånd i framtiden. Motsvarande förslag
har lagts fram av de danska och norska sjölagskommittéerna medan intet
officiellt förslag ännu föreligger på finländsk sida.
Tilläggsprotokollet och den därigenom reviderade
konossementskon-ventionen samt Tokyoutkastet, i fransk och engelsk version
jämte svensk översättning, ävensom sjölagskommitténs lagförslag torde få fogas
tUl statsrådsprotokollet i detta ärende som bilagor 15. De båda
Brysselkonventionerna om befordran av passagerare resp. resgods är återgivna i
SOU 1971: 90 (biL 45).
Yttranden över kommitténs båda betänkanden har avgivits av
Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, kommerskollegium, sjöfartsverket,
utredningen om författningspublicering, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
redareförening, Stockholms rederiförening, Sjöbefraktarrådet, Näringslivets
trafikdelegation, Sjöassuradörernas förening, Sveriges ångfartygs assurans
förening. Svenska transportarbetareförbundet, Sveriges stu-vareförbund,
Sveriges speditörförbund. Svenska bankföreningen. Försäkringsjuridiska föreningen
och Sjörättsföreningen i Göteborg. Yttranden över SOU 1971: 90 har dessutom
avgivits av konsumentombudsmannen och statens konsumentråd. Svea hovrätt och
hovrätten för Västra Sverige har bifogat yttranden av
1 F. d. justitierådet Erik Hagbergh, ordförande,
redaktören Hjalmar Bååvv,
direktören jur. dr Nils Grenander, assuransdirektören P. E. Hedborg, sjö
fartsrådet G. Lindencrona och dispaschören Kaj Pineus, ledamöter, samt
professor Kurt Grönfors, advokaten Lennart Hagberg, hovrättsrådet Christer
Rune och assuransdirektören Lorenz Zetterman, experter.
2 Island har ej deltagit i det nordiska
sjölagssamarbetet. Med uttrycket "de
nordiska länderna" avses i denna proposition endast Sverige, Danmark, Fin
land och Norge och med "'internordisk fart" fart mellan dessa länder.
Prop.
1973:137 37
resp.
Stockholms tingsrätt och Göteborgs tingsrätt. Kommerskollegium har bifogat
yttranden från handelskamrarna i Stockholm och Göteborg samt från Gotlands och
Skånes handelskamrar.
En
sammanställning av remissyttrandena torde få fogas tUl statsrådsprotokollet i
detta ärende som bilaga 6.
Nordiska
departementsöverläggningar har hållits i Stockholm den 5 maj 1971 samt i Oslo
den 1213 juni 1972 och den 2527 oktober 1972. Därvid har enighet uppnåtts om
såväl det sakliga innehållet som utformningen av lagstiftningen. I Danmark och
Norge har den nya lagstiftningen genomförts. En sammanställning av de danska
och norska lagtexterna och det svenska lagförslaget torde få fogas till
statsrådsprotokollet som bilaga 7.
2
Lagförslagens allmänna bakgrund 2.1 Nuvarande ordning
För
sjötransport av gods enligt konossement finns i svensk rätt två regelsystem,
vilka båda bygger på konossementskonventionen. I fråga om befordran från
Sverige till främmande stat och befordran till Sverige från främmande stat som
har tillträtt konossementskonventionen gäller bestämmelserna i KonL. Denna lag
irmehåller i stort sett konventionens regler i översättning till svenska. KonL
är emellertid inte tilllämplig på inrikes fart och på fart mellan, å ena
sidan, Sverige och, å andra sidan, Danmark, Finland eller Norge. För sådan fart
liksom för internationell fart som inte är konventionsbunden gäller i stället
bestämmelserna i 5 kap. SjöL. Konossementskonventionens regler har infogats i
5 kap. SjöL med vissa modifikationer. Dessutom finns i SjöL kompletterande
regler som, under förutsättning att svensk lag är tilllämplig, kan komma till
användning också på sådana transporter som är underkastade KonL:s bestämmelser.
Bortfraktaren
är enligt KonL och motsvarande regler i SjöL underkastad tvingande ansvar för
godset från lastning till lossning. I den mån godset enligt transportavtalet
skall eller får anförtros annan fraktförare har bortfraktaren rätt att
förbehålla sig att inte svara för skada som inträffar medan godset är i den
andres vård. Bortfraktarens ansvar, vanligen betecknat transportansvar,
förutsätter fel eUer försummelse på hans sida men det är hans sak att visa sig
fri från sådant vållande. För fel eller försummelse av bortfraktarens folk vid
navigeringen och handhavandet av fartyget under resan (s. k. nautiskt fel) är
han dock fri från ansvar, enligt KonL utan vidare och enligt SjöL under förutsättning
att han tagit förbehåll om sådan ansvarsfrihet. Detsamma gäller brandskada som
inte vållats av bortfraktaren själv.
Där
transportansvar föreligger, är det begränsat till visst belopp.
Prop.
1973:137 38
1
800 kr, för varje kolli eller annan godsenhet. Beloppet skall enligt
konventionen gälla i guld men, som en följd av att detta ej efterlevts
internationellt, tillämpas i de flesta fall begränsning i vanligt mynt. Vållas
skada på det transporterade godset genom dröjsmål med befordringen, faller det
under bortfraktarens tvingande transportansvar. Inom ramen för vanliga
skadeståndsrättsliga grundsatser gäller detsamma, om dröjsmålsskada uppstår som
en följd av förlust av eller skada på godset under befordringen. När KonL
genomfördes antogs däremot att bortfraktaren enligt konossementskonventionen
inte skulle vara ansvarig för dröjsmålsskada, som inte har samband med
godsskada. Sådant ansvar ansågs därför inte heller föreligga enligt KonL. Detta
spörsmål har senare kommit i ett nytt läge genom att det i vissa utländska
rättsfall har slagits fast att konventionen täcker också rena dröjsmålsskador.
Däremot finns i SjöL en uttrycklig bestämmelse om ansvar för ren dröjsmålsskada
(130 §). Enligt denna är bortfraktaren ansvarig, om han inte visar att fel
eller försummelse ej föreligger på hans sida. Ingen begränsning av
ansvarigheten är föreskriven. Bestämmelsen är dock inte tvingande och
bortfraktaren kan således förbehålla sig ansvarsfrihet för sådan
dröjsmålsskada.
Ett
konossement utgör bevis att godset mottagits sådant det beskrivits i
konossementet men detta kan motbevisas. Sker det, kan ansvar ej utkrävas enligt
KonL. Men SjöL föreskriver ett särskilt bortfraktar-ansvar för oriktiga eller
ofullständiga konossementsuppgifter, vanligen betecknat konossementsansvar
eller garanti- eller uppgiftsansvar. Detta är ej underkastat någon begränsning.
Både
transportansvaret och uppgiftsansvaret preskriberas när ett år förflutit från
det godset lämnades ut eller skulle ha lämnats ut.
Reglerna
om befordran av passagerare och resgods till sjöss vilar inte på
internationellt fördrag. De nuvarande reglerna i ämnet tillkom genom 1936 års
sjölagsändringar. De är infogade i SjöL:s befrakt-ningskapitel (5 kap.) och
står också i materiellt samband med andra regler där. Framför allt gäller det
ansvar för resgods, som har lämnats i bortfraktarens vård. Detta ansvar är
väsentligen detsamma som bortfraktarens ansvar för kommersiell last i inrikes
fart. För sådant resgods är bortfraktaren alltså i inrikes fart bunden av ett
tvingande ansvar. För att undgå ansvarighet måste han visa att fel eller
försummelse inte föreligger på hans sida. Ansvaret kan genom förbehåll
begränsas till 1 800 kr. per kolli samt uteslutas såvitt avser skada vållad
genom underlydan-des nautiska fel och vållande av brand. För personskada och
skada på handresgods svarar bortfraktaren i den mån fel eller försummelse ligger
honom till last. Det är passageraren, som skall styrka att fel eller
försummelse föreligger, för att ansvar skall kunna utkrävas. För personskada
kan bortfraktaren i inrikes fart genom förbehåll begränsa sin ansvarighet till
20 000 kr. för varje passagerare och för skada på hand-
Prop.
1973:137 39
resgods
gäller utan vidare en begränsning till 1 800 kr. för varje kolli.
Dröjsmålsansvar är föreskrivet på ett sätt som väsentligen svarar mot vad som
gäller vid godsbefordran. Det är alltså obegränsat men inte tvingande.
För
internordisk fart gäller samma regler som för inrikes fart. Passagerarbefordran
i annan utrikes fart än mellan de nordiska länderna är ej underkastad tvingande
reglering.
Bortfraktaransvaret
för passagerare och resgods preskriberas efter två år såvitt avser personskada
och efter ett år såvitt avser resgodsskada.
Utöver
de ansvarsbegränsningar som har angivits i det föregående gäller vid
sjötransport en på internationellt fördrag grundad alknän begränsning av
bortfraktarens ansvar, den s. k. globalbegränsningen, som står i relation till
fartygets dräktighet. Bestämmelser härom finns i 10 kap. SjöL.
2.2
Kommittén
Som
nämnts i det föregående har kommittén förutsatt att Sverige jämte de övriga
nordiska länderna skall tillträda tilläggsprotokollet och därför föreslagit
regler på grundval av detta. I samband därmed har kommittén föreslagit att
ytterligare ett par spörsmål rörande godsbefordran, som vållat problem i
praxis, skall regleras. Såvitt gäller befodran av passagerare och resgods har
kommittén utgått från att en internationell konvention skall komma till stånd
på grundval av Tokyoutkastet och därför föreslagit på utkastet grundade, nya
regler i SjöL. Kommittén föreslår att dessa tas in i ett särskilt kapitel (6
kap.).
Kommittéförslagen
uppvisar långtgående överensstämmelse med de övriga nordiska kommittéförslag
som har framlagts.
Såvitt
gäller godsbefordran innefattar kommittéförslaget i enlighet med vad som
överenskoms vid nordiska departementsöverläggningar i maj 1971 en fullständig
inarbetning av Haag-Visbyreglerna i SjöL:s befraktningskapitel (5 kap.). Dessa
regler skall enligt förslaget tillämpas på all konossementsfart vare sig den
äger rum inom eller utom landet och i tillämpliga delar dessutom på inrikes och
internordisk certeparti-fart. KonL föreslås tillsvidare bli bevarad endast för
tillämpning i förhållande till stater som har tillträtt
konossementskonventionen men inte tilläggsprotokollet.
Kommittéförslaget
beaktar att rena dröjsmålsskador i samband med godsbefordran enligt
internationell rättstillämpning synes ha blivit förda under Haagreglernas
tvingande transportansvar. De regler kommittén föreslagit lämnar öppet för
svensk praxis att anpassa sig till främmande rättstillämpning på den punkten.
För dröjsmålsskador, som inte på det sättet blir förda under tvingande regler,
bevaras de nuvarande dispositiva reglerna om dröjsmålsansvar.
Prop. 1973:137 40
I
enlighet med tilläggsprotokollet föreslcrivs i kommitténs förslag en begränsning
av transportansvaret, vilken bättre än den nuvarande regleringen beaktar
tungviktigt gods utan att missgynna lättviktigt sådant. I detta syfte innebär
kommittéförslaget att begränsning skall ske antingen till visst belopp per
kolli eller visst belopp per kilo av godsets bruttovikt, varvid den metod skall
tillämpas som ger det högsta begränsningsbeloppet. Beloppen bestäms i den
konstruerade guldfranc som numera brukas vid begränsning av sjörättslig
ansvarighet, den s. k. Poincaréfrancen, vars värde tidigare var ungefär 35 öre
men som på grund av den rådande internationella valutasituationen är mer
svårbe-stämt. Det tidigare fasta värdet kan dock tjäna som ungefärlig utgångspunkt
tills vidare. Med denna utgångspunkt innebär de föreslagna reglerna att ansvarigheten
är begränsad till drygt 3 500 kr. per kolli eller drygt 10 kr. per kilo. Vidare
föreslås i enlighet med tilläggsprotokollet särskilda regler om tillämpning av
regeln om kollibegränsning när containers eller andra samlastningsformer
används för transporten.
En
viktig nyhet i Visbyreglerna är att förbud gäller för bortfraktaren att
gentemot tredje man, som förvärvat konossementet i god tro, motbevisa
konossementets uppgifter om godset. Meningen därmed är att konventionens
tvingande regler om transportansvar skall tillämpas utan hinder av att godset
kanske inte kommit ombord i det skick konossementet anger eller rent av inte
kommit ombord alls. Kommittéf örslaget inför regler av detta slag. De nuvarande
reglerna om ett särskilt ko-nossements- eller uppgiftsansvar för bortfraktaren
kan enligt kommittén utgå. Kommittén har emellertid räknat med att ett sådant
ansvar i en del fall skall kunna utkrävas enligt allmänna rättsgrundsatser.
Bortfraktarens
rätt att förbehålla sig ansvarsfrihet för godset medan det är i annan
fraktförares vård begränsas enligt kommittéförslaget till de fall då det från
början är klart att befordringen verkligen skall helt eller till bestämd del
utföras av annan. Enligt kommitténs förslag skall det däremot inte vara möjligt
för bortfraktaren att genom en s. k. generell omlastningsklausul friskriva sig
från ansvar för den del av befordringen som kan komma att utföras av annan
fraktförare.
De
nuvarande reglerna om preskription vid godsbefordran kompletteras genom
kommittéförslaget med särskilda, på Visbyreglerna grundade bestämmelser som
medger förlängning av preskriptionstiden genom avtal och ger viss tilläggsfrist
för regresstalan.
För
den händelse ersättningsanspråk riktas mot någon av bortfraktarens anställda
eller annan, för vilken han svarar, skall denne enligt kommittéförslaget kunna
åberopa samma regler om ansvarsfrihet och ansvarsbegränsning som bortfraktaren
själv. Även i den delen grundas förslaget på tilläggsprotokollet.
Kommittéförslaget
tar vidare upp regler om befordran av passagerare och resgods i SjöL:s sjätte
kapitel och reglerar därmed dessa frågor
Prop. 1973:137 41
skilda
från befraktningsreglerna i femte kapitlet. Såvitt gäller befordringsavtalet
och befordringen jämte en del därmed förknippade problem utgår
kommittéförslaget från att nuvarande ordning i stort sett bibehålls. Men i
fråga om ansvaret för skador som befordringen kan ge upphov till bygger
kommittéförslaget på Tokyoutkastet till ny internationell konvention om
befordran av passagerare och resgods till sjöss. Som en följd härav begränsas
förslagets tvingande ansvarsregler inte till passagerarfart inrikes och mellan
de nordiska länderna utan är avsedda att tillämpas även i utrikes fart som
beräknas bli täckt av den blivande konventionen. Perioden för det tvingande
bortfraktaransvaret föreslås i princip omfatta hela befordringen, från
ombordstigning till ilandstigning, i vissa fall också tillhörande sjötransport
mellan fartyg och land. Ansvaret omfattar dödsfall och andra personskador,
förlust av och skada på resgods samt dröjsmål med befordringen. För ansvarighet
förutsätts fel eller försummelse på bortfraktarens sida. I vissa fall
pre-sumeras detta föreligga, nämligen i fråga om passagerareskada och skada på
handresgods, när skadan står i samband med förlisning, fartygskollision och
liknande sjöolyckor. I fråga om resgods som lämnats i bortfraktarens vård skall
bevisbördan alltid vara omvänd på det sättet. Befordras fordon som resgods,
föreslås bortfraktaren gå fri från ansvar för skada på grund av nautiskt fel.
Sådant fel föreslås grunda ansvarsfrihet även vid dröjsmålsskada.
Som Tokyoutkastet
föreskriver skall bortfraktaransvaret enligt kommittéförslaget utan vidare
vara begränsat till vissa belopp i Poincaréfrancs. För personskada föreslås
ett begränsningsbelopp motsvarande ca 175 000 kr. per passagerare. Det skall
stå parterna fritt att avtala om vissa självriskbelopp för passageraren.
Dröjsmålsansvaret föreslås bli begränsat till befordringsavgiftens dubbla
belopp. För de fall då annan än bortfraktaren utför befordringen helt eller
delvis föreslår kommittén regler som i princip svarar mot förslaget rörande
ansvaret vid godsbefordran. Liksom i fråga om godsbefordran skall enligt kommittéförslaget
reglerna om befrielse och begränsning av ansvaret gälla också när talan riktas
mot bortfraktarens anställda och andra medhjälpare.
2.3
Remissyttrandena
Vad
kommittén föreslagit har rönt övervägande gillande bland remissinstanserna men
kritiska synpunkter har också framförts. Sjöfartens organisationer har i
allmänhet ställt sig positiva och förordat lagstiftning på grundval av
förslagen.
Såvitt gäller
Haag-Visbyreglerna har det på flera håll betonats att dessa innefattar
väsentliga förbättringar i förhållande till den nuvarande ordningen. Det har
särskilt betonats att de nya reglerna innebär
Prop.
1973:137 42
en
önskvärd anpassning till moderna transportformer, såsom containertransporter.
Arbetet inom UNCITRAL på nya regler för konossementsbefordran antas i
allmänhet inte resultera i praktisk tillämpning på länge och anses därför inte
böra hindra lagstiftning nu.
Av
delfrågorna har bl. a. förslaget att de särskilda reglerna om konossements-
eller uppgiftsansvar skall ersättas av en ordning med förbud för bortfraktaren
att motbevisa konossementets innehåll föranlett olika synpunkter. De båda
hovrätterna har kritiserat förslaget medan bankföreningen bedömt det som en
förbättring.
Kritik
har även framförts mot kommitténs förslag att de på tilläggsprotokollet byggda
reglerna skall gälla som tvingande rätt också på inrikes och internordisk
certepartifart. Tveksamhet har vidare uttalats i frågan om bortfraktarens
ansvar för skada på grund av dröjsmål med befordringen bör underkastas en
tvingande reglering. Några remissinstanser anser att frågan om de tvingande
dröjsmålsreglernas omfattning inte bör överlämnas åt rättstillämpningen utan
bör lösas genom otvetydiga lagregler.
Kommitténs
förslag till regler om underbortfraktning och genomgångsbefordran har
genomgående mottagits positivt. Några remissinstanser kritiserar dock de valda
lösningarna.
1
fråga om passagerarbefordran har några röster höjts för uppskov med
lagstiftning i väntan på en ny konvention. Flertalet remissinstanser har dock
understrukit behovet av förbättringar i passagerarens nuvarande rättsskydd och
ansett att detta utgör ett avgörande skäl för att lagstiftningen bör genomföras
nu. Här som eljest har behovet av nordisk rättslikhet betonats och inte minst
har det pekats på den intensiva färjetrafiken mellan de nordiska länderna.
På
ett par håll har emellertid förslaget i denna del mött kritik. Särskilt
konsumentombudsmannen menar att de föreslagna förstärkningarna av passagerarens
rättsställning är otillräckliga och angriper bl. a. det nautiska felet som
ansvarsfrihetsgrund liksom också de föreslagna reglerna om ansvarsbegränsning.
Han finner dessutom förslaget svårtillgängligt. Enligt hans mening bör
lufträttens strängare ansvarssystem efterbildas. Sverige bör i nordiskt
samförstånd gå in för ett internationellt erkännande av ett starkare
rättsskydd för passagerare. Först om nordisk enighet om sådan förstärkning ej
kan uppnås, bör lagstiftning äga rum på grundval av kommittéförslaget, menar
konsumentombudsmannen.
En
närmare redogörelse för remissyttrandena lämnas i den förut nämnda bilaga 6.
Prop.
1973:137 43
3
Föredraganden
3.1
Ratifikation av och lagstiftning på grundval av Haag-Visbyreglerna
Haagreglerna
tillämpas över så gott som hela världen vid godsbefordran enligt konossement,
antingen på grund av tvingande konventionslagstiftning eller enligt särskild
avtalsklausul av den typ som är mest känd under beteckningen Paramountklausul.
En sådan klausul innebär att parterna i avtalet kommer överens om att
Haagreglema eller motsvarande nationella lag skall tillämpas på den ifrågavarande
befordringen. Reglemas huvuddrag är följande.
Bortfraktaren
står ansvar för godset från lastning till lossning. Detta transportansvar
förutsätter fel eller försummelse på bortfraktarens sida. Tills denne bevisat
motsatsen antas fel eller försummelse föreligga. Bortfraktaren skall särskilt
svara för att fartyget är i behörigt skick före resans början, dvs. för att det
är vad som brukar kallas sjövärdigt, resevärdigt och lastvärdigt.
Transportansvaret har sin viktigaste inskränkning i att bortfraktaren inte
svarar för sina underlydandes nautiska fel och ej heller för brand som vållas
av annan än honom själv. Även en rad andra tänkbara skadeorsaker är angivna som
grunder för ansvarsfrihet men de har i de nordiska konossementslagama, med
stöd av en särskild regel i konventionens signaturprotokoll, givits den
begränsade verkan att bevisbördan för fel eller försummelse läggs på
bortfraktarens motpart i stället för på bortfraktaren.
Reglerna
föreskriver att ett konossement skall ha den bevisverkan att
konossementsuppgifteraa om godset skall antas vara riktiga tills motsatsen
bevisats. I den mån sådan bevisning inte förebringas svarar bortfraktaren
enligt konventionens regler om transportansvar. Detta ansvar kan sålunda tänkas
bli utkrävt även ifall godset faktiskt kommit ombord i ett annat skick än
konossementet ger vid handen eller kanske inte kommit ombord alls. Om det
däremot bevisas t. ex. att godset var skadat, när det kom ombord, föreligger
intet ansvar enligt Haagreglema. Ett sådant ansvar kan däremot föreligga enligt
nationell lag, såsom enligt 161 § i de nordiska sjölagarna där bortfraktaren
har ålagts särskilt ansvar för att uppgifterna i konossementet är riktiga.
Transportansvaret
är begränsat till visst belopp per kolli eller annan godsenhet, 1 800 kr.
enligt lagen (1936: 277) i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års
internationella konvention om konossement (KonL). Begränsningsbeloppet skall
rätteligen räknas i guldmynt. Men detta krav har inte efterlevts av många
konventionsstater. För det mesta tillämpas således begränsning i pappersvaluta,
vilket ger lägre värde. Om särskild deklaration rörande godsets faktiska värde
avgivits och tagits in i konossementet, gäller inte konventionens begränsning.
I stället gäller det deklarerade värdet som gräns för ansvarigheten.
Prop. 1973:137 44
Frihet
från eller begränsning av ansvarighet enligt Haagreglerna gäller den
ansvarighet som grundas på fraktförhållandet och kan alltså ej utan vidare
åberopas mot ersättningskrav på annan gmnd, t. ex. brottsligt förfarande. Ej
heller torde Haagreglerna kunna åberopas av bortfraktarens underlydande, om
ersättningskrav skulle riktas mot någon av dem såsom skadevållare i stället för
mot bortfraktaren. Konventionen reglerar nämligen endast förhållandet mellan
parterna i fraktavtalet. Det har emellertid kommit särskilda
konossementsklausuler i bruk, som syftar till att bereda bortfraktarens
underlydande samma skydd som det han själv åtnjuter, s. k. Himalayaklausuler.
Transportansvaret
preskriberas på ett år, räknat från den tid då godset lämnades ut eller skulle
ha lämnats ut. Preskriptionen bryts genom att talan väcks. Det råder inte full
internationell enighet i frågan hururvida preskriptionen är begränsad till
transportansvaret eller om den också avser den ansvarighet bortfraktaren kan
ådra sig genom att lämna ut godset till obehörig mottagare, s. k.
utlämningsansvar. Enligt svensk rättsuppfattning torde detta ansvar falla utom
Haagreglerna.
Haagreglerna
skall tillämpas på varje konossement som utfärdats i konventionsstat. Syftet
kan sägas vara att all befordran från konventionsstat skall vara täckt av
konventionens transportansvar. Men olika länder har i sin lagstiftning löst
detta på olika sätt. Den svenska KonL har gjorts tillämplig på befordran från
Sverige till främmande stat samt från konventionsstat till Sverige. Inrikes
fart och befordran mellan på den ena sidan Sverige och på den andra Danmark,
Finland eller Norge har däremot undantagits från KonL:s tillämplighet. I
stället gäller för sådan befordran SjöL, vilken dock i huvudsak innehåller
motsvarande bestämmelser.
Visbyreglerna
är inte resultatet av en allmän översyn av konossementskonventionen. Men de
innefattar jämkningar på en del punkter där en tillämpning av Haagreglerna har
medfört praktiska olägenheter. Sålunda löser Visbyreglerna främst frågorna om
konossementets bevisverkan och transportansvarets begränsning. Konossementet
skall gälla som bevis att godset mottagits enligt beskrivningen och
bortfraktaren skall inte få lov att motbevisa denna sedan tredje man har
förvärvat konossementet i god tro. Ansvarsbegränsning skall gälla med visst belopp
i förhållande till kolli eller annan godsenhet, alternativt i förhållande till
det berörda godsets bruttovikt, varvid den metod skall tillämpas som ger
högsta begränsningssumman. Kollibegränsningen blir 10 000 Poincaréfrancs och
kilobegränsningen 30 sådana francs, dvs. med reservation för rådande osäkra
valutaförhållanden drygt 3 500 kr. per kolli resp. 10 kr. per kilo.
Tillämpningen av kolliregeln på samlastat gods löses så att en container eller
annan samlastningsenhet skall behandlas som en enda begränsningsenhet i den mån
inte dess
Prop.
1973:137 45
innehåll
har specificerats i konossementet så att detta utvisar hur många kollin som det
är fråga om. I så fall utgör varje specificerat kolli en begränsningsenhet.
Visbyreglerna
befattar sig även med en del andra spörsmål. Bl. a. skall bortfraktarens
konventionsförmåner kunna åberopas även om talan mot honom förs på annan grund
än kontraktsförhållandet. Förmånerna skall kunna åberopas även av hans
underlydande, ifall ersättningstalan riktas mot någon av dem. Konventionens
preskription skall täcka allt ansvar för godset, alltså även
utlämningsansvaret. En särskild förlängning av preskriptionstiden med minst tre
månader skall gälla för regressanspråk, t. ex. bortfraktares krav mot
underbortfraktare. Konventionens tillämplighet begränsas inte till de fall då
konossementet utfärdas i konventionsstat utan skall också gälla, ifall befordringen
äger rum från sådan stat utan att konossementet utfärdats där, något som ibland
kan förekomma, och den skall framför allt tillämpas till följd av
partshänvisning genom s. k. paramountklausul.
Visbyreglerna
räknar med möjligheten av konflikt mellan det gamla regelsystemet och det nya.
Stat som tillträtt Visbyreglerna skaU därför inte vara skyldig att i
förhållande till stat, som bara erkänner Haagreglerna, tillämpa annat än dessa
regler. Äldre regler skall på det sättet av folkrättsligt betingade hänsyn gå
före yngre.
Kommittén
framhåller, att Visbyreglerna innefattar en begränsad revision av Haagreglerna
och att fullt tidsenliga och internationellt godtagbara regler för
godsbefordran till sjöss knappast kan åstadkommas inom ramen för de
sistnämnda. Kommittén väntar ej att arbetet inom FN:s kommission för
intemationell handelsrätt (UNCITRAL) skall leda till slutgiltigt resultat
förrän efter jämförelsevis lång tid och anser att tillträde till Visbyreglerna
endast bör ses som ett led i arbetet på bättre regler i ämnet och därför inte
bör påverka deltagandet i det arbete UNCITRAL bedriver. Kommittén erinrar om
att Storbritannien i april 1971 antagit en lag på grandval av den genom
Visbyreglema reviderade konossementskonventionen, avsedd att träda i kraft
efter ratifikation av tilläggsprotokollet. Om både Storbritannien och de nordiska
länderna tillträdde detta, kunde ett på flera håll föreliggande intresse för
anslutning förmodas öka, påpekar kommittén. I samråd med de övriga nordiska
sjölagskommittéema har kommittén beslutat tillstyrka att Visbyreglema snarast
ratificeras. Lagstiftningen bör enligt vad kommittén föreslår ske genom att
Haag-Visbyreglerna helt införlivas med SjöL i noggrann överensstämmelse med
konventionen.
Kommittén
har anfört, att Haagreglerna f. n. inte bör sägas upp och Mt därför KonL bör
fortsätta att gälla tillsvidare för viss utrikes fart som ej faller under
Haag-Visbyreglema. Enligt kommittén gör dock önskvärdheten att undvika
dubbelspårigt system det angeläget att KonL så snart som möjligt upphävs. Men
på grand av de krav tilläggsproto-
Prop. 1973:137 46
kollet
ställer för ikraftträdande tillträde av tio stater av vilka minst fem var för
sig skall ha ett tonnage av en miljon brattoregisterton eller mer synes det
kommittén som det inte kan undgås att KonL förblir gällande viss tid efter det
att sjölagsändringar på grundval av Visbyreglerna trätt i kraft. Kommittén har
förordat, att frågan om uppsägning av Haagreglema tas upp till prövning när
det kan förutses att Visbyreglerna träder i kraft samt att Kungl. Maj:t ges
befogenhet att förordna att KonL skall upphöra att gälla.
Visbyreglerna
har undertecknats av Argentina, Belgien, Filippinerna, Finland, Frankrike,
Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland, Italien, Kamerun, Canada, Folkrepubliken
Kongo, Liberia, Mauretanien, Paraguay, Polen, Republiken Kina (Taiwan),
Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Uraguay, USA och Vatikanstaten.
Endast Singapore har hittills tillträtt Visbyreglerna.
Under
remissbehandlingen har på sina håll uttalats viss kritik mot
Haag-Visbyreglerna, framför allt från rättstekniska utgångspunkter. I allmänhet
har emellertid uttalats stöd för och önskemål om att Visbyreglerna tillträds
snarast och utan att det pågående arbetet inom UNCITRAL avvaktas.
För
egen del vill jag anföra följande i ratifikationsfrågan. Haagreglerna har över
hela världen bland sjöfartsländer såväl som andra länder erkänts vara av
stort värde genom att de lett till att enhetliga regler gäller för praktiskt
taget all intemationell konossementsbefordran. Reglerna har emellertid sina
rötter i anglosaxisk 1800-taIsrätt och ger i flera avseenden uttryck för en
ålderdomlig syn på problemen kring godsbefordran till sjöss enligt konossement.
De uppvisar också stora rättstekniska brister. I det internationella
sjörättssamarbetet har särskilt Haagreglema kommit att i viss mån identifieras
med de traditionella sjöfartsländerna och deras grepp över den internationella,
sjöburna handeln. Det har därför rests starka krav på en genomgripande revision
av dem och ett sådant revisionsarbete pågår f. n. inom ramen för UNCITRAL. Att
i detta läge slå vakt om Visbyreglema, som bara innebär en begränsad revision
av Haagreglerna, medför en viss risk för att allvaret i vår strävan efter
moderna, rättspolitiskt och rättstek-niskt ändamålsenliga regler i ämnet sätts
i fråga, framför allt på utvecklingsländernas sida där misstron mot de
traditionella sjöfartsländerna är ganska utbredd. Om Sverige tillträder
Visbyreglerna och dessa träder i kraft kan det också uppkomma vissa praktiska
problem, när ytterligare en konossementskonvention har avslutats eftersom vi då
under en övergångstid kan tänkas få två, eventuellt tre olika konventionsbindningar
i förhållande till andra länder. Jag har därför hyst en viss tvekan inför
steget att i det internationella sjörättsarbetets nuvarande läge tillträda
Visbyreglerna. Till tveksamheten i min inställning har också bidragit att det
hittills
Prop. 1973:137 47
har
framstått som något ovisst huruvida det antal ratifikationer som behövs för att
Visbyreglerna skall träda i kraft kommer att äga rum. UNCITRAL: s arbete på
revision av konossementskonventionen har medfört att åtskilliga stater som har
undertecknat Visbyreglerna inte f. n. är intresserade av att ratificera dem
utan i stället avvaktar resultatet av revisionsarbetet. Det finns emellertid nu
tecken som tyder på att ett tillräckligt stort antal länder avser att
ratificera Visbyreglerna. I Storbritannien och Frankrike har den lagstiftning
som erfordras för ratifikation redan genomförts och man avser att ratificera
så snart ett antal andra länder är beredda till detsamma. I Belgien och
Nederländerna har förslag till lagstiftning utarbetats och man torde där vara
beredd att ratificera under de två närmaste åren. Frågan om ratifikation
övervägs också i Förbundsrepubliken Tyskland. Om även de nordiska länderna
ratificerar finns det med hänsyn till storleken av angivna länders
handelsflottor utsikter att Visbyreglerna kan träda i kraft år 1975.
Det
bör vidare beaktas, att Visbyreglerna innefattar vissa påtagliga och väsentliga
förbättringar av Haagreglerna, särskilt för befraktarsidan. Vår sjöfart och de
som anlitar dess tjänster har alltså som remissbehandlingen också givit vid
handen en del att vinna på att dessa regler snarast kan föras ut i praktisk
tillämpning med stöd av lag. Det torde ha sin giltighet även om UNCITRAL: s
arbete, efter vad det numera vill synas, kommer att leda till internationellt
godtagbara nya regler på området inom en ej alltför avlägsen tid. Man torde
emellertid inte kunna räkna med att en ny konvention antages förrän omkring år
1977 och därefter tar det erfarenhetsmässigt åtskillig tid innan en konvention
av detta slag kan komma att träda i kraft. Under mellantiden bör de
förbättringar som Visbyreglerna innebär införlivas med vår lagstiftning.
Jag
har följaktligen kommit till att Sverige i avbidan på att det pågående
revisionsarbetet slutförs bör tillträda 1968 års tilläggsprotokoll till 1924
års internationella konvention rörande konossement. Jag har vid detta
ställningstagande särskilt beaktat att man i de övriga nordiska länderna gjort
den bedömningen att Visbyreglerna bör tillträdas. Den nordiska lagstiftningen
på detta område är för närvarande ensartad. Det är inte minst av praktiska skäl
önskvärt att denna enhetlighet bevaras. Tidpunkten för ratifikation av
tilläggsprotokollet bör därför om möjligt samordnas med de övriga nordiska
länderna.
Vad
beträffar den fortsatta giltigheten av Haagreglema för vår del måste det tas i
beräkning att en del konventionsstater väljer att avvakta det fortsatta
internationella arbetet på detta område utan att tillträda Visbyreglerna. I och
för sig möter det inte hinder att Sverige och de övriga nordiska länderna säger
upp Haagreglerna i samband med tillträdet av Visbyreglerna, som dock på det
hela taget ger lastintressena
Prop. 1973:137 48
en
bättre ställning än Haagreglerna gör. Befordran från stat som tillträtt
Haagreglerna men inte Visbyreglema skulle hos oss kunna underkastas de senare
genom särskild lagvalsregel. En sådan lösning skulle innebära lagtekniska
förenklingar. Emellertid kan det också sägas vara skäl att dröja med
ställningstagandet tills det visar sig vilken anslutning Visbyreglerna kommer
att få. Det kan av politiska skäl vara olämpligt med hänsyn till nuvarande
konventionsparter att upphöra att erkänna Haagreglerna som folkrättsligt
förpliktande fördrag. I så fall bör Haagreg lerna inte sägas upp för
närvarande. Vid de nordiska departementsöverläggningarna har enighet uppnåtts
om att inta denna senare ståndpunkt och jag biträder det valet. Flertalet andra
västeuropeiska stater som avser att tillträda tilläggsprotokollet avser, enligt
vad jag inhämtat, inte heller att säga upp Haagreglerna f. n. Som kommittén
föreslagit torde det emellertid vara ändamålsenligt att Kungl. Maj:t redan i
detta sammanhang får fullmakt att upphäva KonL när tiden visar sig mogen för
att uppsäga Haagreglerna. En sådan uppsägning bör ske gemensamt med de övriga
nordiska länderna.
3.2
Lagstiftning pä grundval av Tokyoutkastet
För
internationell befordran av passagerare och resgods till sjöss finns f. n. två
internationella fördrag, nämligen 1961 års passagerar-konvention och 1967 års
resgodskonvention. Det finns också en internationell konvention rörande
fripassagerare men den berör andra frågor och kan lämnas åsido i detta
sammanhang.
Passagerarkonventionen
trädde i kraft år 1965 och har tillträtts av Frankrike, Egypten, Iran,
Madagaskar, Marocko, Folkrepubliken Kongo, Cuba, Peru och Schweiz. Resgodskonventionen
har inte trätt i kraft. Den har hittills tillträtts endast av Cuba.
Det av Comité Maritime
International utarbetade Tokyoutkastet till ny konvention om befordran av
passagerare och resgods till sjöss bygger direkt på de båda konventionerna i
dessa ämnen. Vid inbördes avvikelser mellan dem har resgodskonventionens
reglering följts. Tokyoutkastet innebär i huvudsak följande.
Bortfraktaren
är ansvarig för skada som uppkommer genom fel eller försummelse på hans sida.
Ansvaret är tvingande och täcker i princip tiden från ombordstigningen till
ilandstigning och vissa sjötransporter mellan fartyg och land. Fordon som
passageraren medför behandlas som resgods. Dyrbarheter tas i beräkning endast
efter särskilt åtagande av bortfraktaren. Dennes ansvar för fartygets behöriga
skick gäller hela befordringen och utrymmet för ansvarsfrihet på grand av
nautiskt fel är begränsat till fordonsskada. Ansvaret är i princip ett
presumtions-ansvar, dvs. fel eller försummelse på bortfraktarens sida skall
presu-
Prop.
1973:137 49
meras
tills han bevisar motsatsen. Detta gäller vid skada på person eUer handresgods,
under föratsättning att skadan inträffat i samband med sjöolycka, brand eller
explosion, samt vid skada på annat resgods oavsett om skadan har sådant
samband eller ej.
Bortfraktarens
ansvar är enligt Tokyoutkastet begränsat till vissa lägsta belopp i
Poincaréfrancs. För personskador har inget belopp fastställts men begränsningen
förutsätts på den punkten inte komma att understiga 500 000 francs (dvs ca 175
000 kr.). Vissa självriskbelopp skall kunna fastställas genom avtal. Liksom
Visbyreglerna ger Tokyoutkastet bortfraktaren förmånen av konventionens skydd
även om talan mot honom grundas på annat än kontraktsförhållandet. Och på motsvarande
sätt bereds bortfraktarens underlydande konventionsreglernas skydd för de fall
ersättningstalan riktas mot dem. Tokyoutkastet innehåller också en
jurisdiktionsklausul som begränsar antalet behöriga domstolar för
skadeståndstalan till vissa angivna sådana.
Utkastet
har överlämnats till IMCO där arbete f. n. pågår på ett konventionsförslag som
kan beräknas bli framlagt för diplomatisk sjörättskonferens tidigast under år
1974.
Både
passagerarkonventionen och resgodskonventionen utgör enligt kommitténs mening
goda försök att åstadkomma ändamålsenliga och internationellt likformiga regler
för befordran av passagerare och res gods till sjöss. De är enligt kommittén
ägnade att stärka passagerarens ställning samtidigt som de inte lägger orimlig
börda på den sjöfart som berörs. Det är självfallet att de lösningar man kommit
fram till på olika problem ej är höjda Över diskussion. Men detta förhållande
hindrar enligt kommittén ej att man på svensk sida med tanke på svensk
sjöfarts omfattande passagerarbefordran både på främmande hav och i närliggande
vatten och med hänsyn till den under senare år starkt tilltagande strömmen
resande sjövägen till och från vårt land har all anledning att välkomna en
internationell reglering väsentligen efter de linjer som konventionerna
skisserar.
Frågorna
om befordran av passagerare och resgods bör enligt kommitténs mening lösas
gemensamt. Den samlade lösning som måste komma till stånd på det
internationella planet får enligt kommittén antas komma att väsentligen bygga
på Tokyoutkastet. Detta representerar enligt kommitténs mening en användbar
grund för harmonisering av passagerar- och resgodskonventionerna, i synnerhet
som vissa av resgodskonventionens lösningar enligt utkastet tillåtits slå
igenom även i fråga om passagerarbefordringen.
Kommittén
framhåller som särskilt angeläget att lämpliga ansvarighetsgränser väljs. Den
i Tokyoutkastet föreslagna höjningen av beloppet för personskada till 500 000
Poincaréfrancs utgör ett steg i rätt riktning. För svensk del finns det enligt
kommittén vidare anledning att slå vakt om rätten att på förhand begränsa
antalet presumtiva skade-4 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 137
Prop. 1973:137 50
ståndsfora
så som utkastet gör i överensstämmelse med resgodskonventionen.
Kommittén
har i samråd med de övriga nordiska sjölagskommittéerna funnit att den
omständigheten att det internationella arbetet på en harmonisering av
passagerare- och resgodskonventionerna ännu ej lett till slutligt resultat inte
bör hindra en nordisk lagrevision rörande dessa ämnen. Huvuddragen av en
blivande reglering kan förutsättas i realiteten redan ligga klara sådana som
Tokyoutkastet anger dem. De ändringar som kan bli gjorda däri, behöver enligt
kommittén inte vara mera genomgripande än att de kan föras in i lagförslaget
under departementsbehandlingen. Kommittén har härvid gått ut från att
Tokyoutkastet skulle komma att behandlas på diplomatisk sjörättskonferens inom
en då tämligen nära framtid. Kommitténs förslag bygger alltså i likhet med de
övriga kommittéernas lagförslag på Tokyoutkastets bestämmelser i stället för
på reglerna i 1961 och 1967 års konventioner.
Kommitténs
förslag innefattar en självständig reglering av passagerar-och resgodsbefordran
till sjöss, upptagen i ett nytt 6 kap. SjöL och avsedd för både inrikes och utrikes
fart.
Flertalet
remissinstanser har ställt sig positiva till kommitténs förslag men kritiska
synpunkter saknas ej. På ett par håll har det ifrågasatts om inte IMCO:s arbete
på en ny konvention bör avvaktas. Konsumentombudsmannen har framfört stark
kritik mot förslaget. Han vänder sig mot att kommittén nöjt sig med att
överföra Tokyoutkastet till lagtext utan att anställa jämförelser med de regler
som gäller passagerarbefordran inom andra transportgrenar. Det internationella
beroendet får enligt konsumentombudsmannen inte på områden där konsumentintressen
är berörda tillmätas så stor betydelse att nationella initiativ lamslås.
Tvärtom bör man på svensk sida verka för bättre internationell förståelse för
vad konsumenthänsyn kräver i olika sammanhang. I nordiskt samråd bör enligt
konsumentombudsmannen undersökas hur förslaget kan jämkas i riktning mot ett
bättre passagerarskydd utan att man därför på ett orealistiskt sätt avlägsnar
sig från det internationella regelsystemet. Med en samlad nordisk, mer
progressiv ståndpunkt på detta område bör även andra sjöfartsnationer kunna
vinnas för ett bättre passagerarskydd. Tiden fram till en blivande diplomatisk
sjörättskonferens bör utnyttjas i dessa syften, menar konsumentombudsmannen.
Först om det visar sig omöjligt att vinna nordisk uppslutning kring ett mer
utbyggt passagerarskydd bör enligt hans mening kommittéförslaget läggas till
grund för lagstiftning.
På
andra håll har behovet av förstärkt passagerarskydd bedömts som så angeläget
att IMCO:s arbete inte bör avvaktas och det har pekats på att kommittéförslaget
innebär väsentliga förbättringar i passagerarens rättsläge i förhållande till
gällande rätt. Behovet av nordisk rättslikhet
Prop.
1973:137 51
har
också betonats med hänvisning till den intensiva passagerartrafiken inom
Norden.
Jag
delar inställningen att de nuvarande reglerna om befordran av passagerare och
resgods till sjöss ger passageraren ett så otillfredsställande rättsskydd att
lagrevision inte lämpligen bör uppskjutas i väntan på arbetet inom IMCO. Det
kan enligt min mening inte fömekas, att Tokyoutkastet erbjuder påtagliga
förbättringar i passagerarens rättsskydd som förtjänar att beaktas vid en
sådan lagrevision. Samtidigt instämmer jag med konsumentombudsmannen i att
förbättringarna är otillräckliga. Bl. a. är en del av begränsningsbeloppen för
låga och det nautiska felet finner jag inte godtagbart som grund för
ansvarsfrihet i modern passagerarfart.
Det
finns enligt min mening inte heller anledning att känna sig alltför hårt
bunden av de lösningar som Tokyoutkastet innehåller. Det är i dag inte möjligt
att förutsäga vilka regler en blivande konvention kan komma att innehålla. Man
får dock anta att de konventioner som på senare år har antagits rörande
befordran av passagerare med andra transportmedel och som innehåller för
passagerarna mera förmånliga lösningar än Tokyoutkastet kommer att i viss
utsträckning påverka konventionsarbetet i IMCO.
Jag
vill därför förorda att nya regier nu genomförs om befordran av passagerare och
resgods. Tokyoutkastet bör tas som utgångspunkt för lagstiftningen men
samtidigt bör förbättringar i passagerarskyddet genomföras. Till dem hör som
nämnts vissa höjningar av begränsningsbeloppen och utmönstring av det nautiska
felet som ansvarsfrihetsgrund. Därtill har man anslutit sig på dansk, finsk och
norsk sida. I det fortsatta internationella konventionsarbetet skall man
givetvis på svensk sida verka för att åtminstone de förbättringar av
passagerarskyddet som nu föreslås i den svenska lagen kommer att gälla också i
den blivande konventionen. Den omständigheten att dessa förbättringar redan
genomförts i de nordiska sjölagama får antas underlätta för den svenska
delegationen att med kraft driva sådana synpunkter.
3.3
Allmänt om lagförslagen
Som
jag har angivit i det föregående regleras godsbefordran och befordran av
passagerare och resgods till sjöss i SjöL:s befraktningskapitel, varvid
reglerna om godsbefordran principiellt har införlivat Haagreglernas
ansvarssystem med tillägg bl. a. av ett särskilt konossements- eller
uppgiftsansvar. Vid sidan härav gäller KonL, som är en ren konventionslag och
nära nog utgör en översättning av Haagreglerna till svenska. På motsvarande
sätt förhåller det sig med de övriga nordiska ländernas sjölagstiftning.
KonL
gäller i princip konventionsbunden godsbefordran enligt ko-
Prop. 1973:137 52
nossement
men den kompletteras i viss mån av SjöL:s regler. SjöL gäller godsbefordran i
inrikes fart och annan fart, som ej ansetts konventionsbunden. Detta gäller t.
ex. i fråga om befordran mellan Sverige och de övriga nordiska länderna, och
reglerna är i sådan fart tvingande. För att vissa för bortfraktaren förmånliga
bestämmelser skall gälla, t. ex. ansvarsfrihet för nautiskt fel och brand,
krävs dock att bortfraktaren tagit särskilt förbehåll om detta. 1 fråga om
annan fart, som täcks av SjöL, t. ex. befordran från icke-konventionsstat till
Sverige, är reglerna inte tvingande.
Såvitt
rör befordran av passagerare och resgods finns inga lagregler utanför SjöL, som
alltså gäller all passagerarfart på vilken svensk lag är tUlämplig. Skillnad
mellan inrikes och utrikes fart görs dock på det sättet att tvingande regler
endast finns för inrikes och internordisk fart.
Den flerfaldiga reglering
av konossementsbefordran som SjöL och KonL innefattar uppmärksammades i
kommitténs direktiv, där det påpekades att förhållandet kunde ge upphov till
vissa svårigheter som så långt möjligt borde undanröjas. Vid nordiska
departementsöverläggningar i maj 1971 bestämdes att resp. kommittéer skulle
utarbeta sina förslag med sikte på fullständig inarbetning i sjölagama av
Haag-Visbyreglerna, varvid i huvudsak konventionstexten i svensk översättning
skulle följas.
Mot denna bakgrund har
kommittéförslaget utarbetats så att konventionsreglerna infogats i SjöL,
huvudsakligen i dess befraktningskapitel, på de platser där de systematiskt
ansetts höra hemma och med en i förhållande till vanlig lagteknik mycket
begränsad språklig bearbetning. Konventionsreglerna kommer alltså inte samlade
i ett och samma avsnitt enligt kommittéförslaget. Kommittén har ansett denna
redigering godtagbar särskilt som de mest betydelsefulla reglerna, nämligen de
som rör bortfraktarens ansvarighet, dock har kunnat tämligen oförändrade
placeras i en följd i befraktningskapitlet, nämligen i 118 och följande §§.
Andra regler föreslås bli upptagna bl. a. i avsnitten om resebefraktning och om
konossement.
Kommittéförslaget upphäver
inte KonL utan innebär, att denna lag skall fortsätta att gälla för en
övergångstid i förhållande till sådana konventionsstater som blir stående vid
Haagreglema utan att tillträda Visbyreglema. Lagen underkastas dessutom viss
ändring som en följd av motsvarande ändring i SjöL.
När det gäller metoden att
med svensk rätt införliva en på Tokyoutkastet byggd internationell konvention
om befordran av passagerare och resgods till sjöss har kommittén i samråd med
de övriga nordiska kommittéerna stannat för att inarbetning i ett särskilt
kapitel av SjöL bör föredras. Alternativet att ta upp bestämmelserna i ämnet i
en fristående lag efter samma metod som den gällande konossementslagstift-
Prop. 1973:137 53
ningen
eller genom en hänvisning tiU konventionstexten efter den metod som valts för
lagstiftningen på grundval av konventionen om fraktavtal vid internationell godsbefordran
på väg har kommittén bedömt som mindre lämpligt, inte minst med hänsyn till
hävdvunnen teknik inom den nordiska sjölagstiftningen. Men vid inarbetningen
har föredragits en redigering som, i viss mån med avvikelse från traditionell
teknik, går ut på att i SjöL föra in Tokyoutkastets regler utan andra
väsentliga justeringar än sådana som följer av att den skall passas in bland behövliga
nationella bestämmelser. Det har medfört att konventionsreglerna så gott som
helt kunnat samlas under ett och samma avsnitt i det nya passagerarkapitlet,
nämligen det som behandlar ansvarighet på bortfraktarens sida.
Under remissbehandlingen
har den föreslagna lagtekniken rönt ett övervägande positivt mottagande men
kritik har likväl inte saknats. Omdömena växlar från att inarbetningen är
elegant till att den, såvitt gäller passagerarkapitlet, inte ens fyller
blygsamma anspråk på tillgänglighet; den senare bedömningen är
konsumentombudsmannens.
Utredningen om
författningspublicering har godtagit inarbetningsme-toden och uttalat att
kommittén i stor utsträckning kunnat uppnå de fördelar som brukar vara förenade
ined den metod för konventionslagstiftning som innebär att konventionen
oförändrad upphöjs till svensk lag. Att kommittén genomfört en sådan språklig
omredigering av kon-ventionsbestämmelsema att SjöL:s systematik kunnat
bibehållas har enligt utredningen inte nämnvärt förringat dessa fördelar.
Utredningen erinrar också om att nordisk enighet uppnåtts om den föreslagna lagtekniken.
Mot
att Haag-Visbyreglerna arbetas in i SjöL har Svea hovrätt och
Försäkringsjuridiska föreningen uttalat sig, hovrätten främst emedan reglerna
inte passar att utan vidare tillämpas i inrikesfarten och för-enmgen emedan en
fristående KonL är mer överskådlig och därigenom underlättar praktisk
tillämpning.
För egen del vill jag till
en början erinra om att den hos oss traditionella tekniken för
konventionslagstiftning är att konventionsinnehållet transformeras till svensk
lag i svensk lagstil. En annan metod, som kommit till användning på senare tid,
är den som går ut på att i oförändrat skick upphöja konventionstexten till
inhemsk lag, eventuellt med vissa kompletteringar. Den har prövats i lagen
(1969: 12) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj
1956 om fraktavtalet vid intemationell godsbefordran på väg. Den traditionella
lagtekniken har hittills dominerat i sjörätten, som i centrala delar i stor
utsträckning bygger på internationella fördrag och så gott som genomgående
införlivat dessas innehåll med SjöL. Ett undantag utgör KonL, som pä det hela
taget kan sägas innefatta en översättning av Haagreglernas text.
Prop. 1973:137 54
När
sålunda en fristående konventionslag infördes i sjörätten, skedde det bl. a.
för att sjöfartsnäringen, som särskilt förespråkat metoden, på det
internationella fältet lätt skulle kunna visa att Haagreglerna verkligen
införlivats med svensk lagstiftning. Metoden ansågs kunna tillämpas med så
mycket mindre olägenhet som reglerna främst var avsedda för internationell befordran.
Det hör till bilden att Haagreglerna ej uttömmande reglerar befordran enligt
konossement och därför i praktiken måste kompletteras av SjöL. Haagreglerna
införlivades för övrigt också med SjöL men med vissa modifikationer och med
användning av vanlig transformationsteknik.
Den nuvarande ordningen
utmärker sig som nämnts av att flera olika regelsystem är tillämpliga på
befordran enligt konossement. En så splittrad reglering var godtagbar innan
Haagreglerna vunnit den intematio-nella spridning de nu har. I dagens läge
finner jag uppenbart, att en förenkling är påkallad. En sådan kan uppnås genom
att konventions-reglerna helt inarbetas i SjöL, som för den skull dock inte
behöver göras tvingande i all konossementsfart. Naturligtvis finns det med en
sådan metod alltid risk för att materiella avvikelser från konventionen uppstår
vid inarbetningen. Men det problemet undgås väsentligen, om man, som kommittén
föreslagit och utredningen om författningspublicering godtagit, tar in
reglerna i SjöL i ett huvudsakligen oförändrat skick. Därmed tas också rimlig
hänsyn till behovet att utåt kunna visa att svensk rätt är konventionstrogen.
Metoden har redaktionellt sett den nackdelen att SjöL kommer att förete vissa
stilbrytningar inom samma regelsystem. Men sådana hänsyn har jag ansett mig
böra bortse från, framför allt därför att den angivna metoden visat sig vara
den enda lagteknik om vilken nordisk enighet kunnat uppnås. Jag har också fäst
vikt vid att de nu genomförda ändringarna i befraktningskapitlet får antas
komma att gälla endast under en övergångstid och till dess den nu pågående
revisionen av Haagreglerna har avslutats. De textförslag som hittills
utarbetats inom UNCITRAL ger anledning anta att en ny konventionstext bättre
kommer att överensstämma med nordisk lagstil. Jag biträder därför
kommittéförslaget i princip.
Den omständigheten att
Haag-Visbyreglerna tas in i SjöL och där ej återges helt ordagrant får givetvis
inte leda till att man vid tolkning och tillämpning av dem bortser från deras
ursprung. Här som eljest när det gäller lagstiftning som grundas på en
internationell konvention måste reglerna i tveksamma fall tolkas mot bakgrund
av konventionens ursprungstext och den rättspraxis som utbildats i vårt eget
land såväl som i andra konventionsstater.
När
det sedan gäller passagerarbefordran har IMCO:s arbete på utarbetandet av en
ny konvention, baserad på Tokyoutkastet, ännu inte slutförts. Det saknas därför
f. n. anledning att överväga att ta in reg-
Prop.
1973:137 55
lerna om passagerarbefordran i en särskild lag. Kommitténs
förslag att ta in reglerna i ett särskilt kapitel, 6 kap., och att utforma
dessa fristående från reglerna om godsbefordran bör därför i princip godtas.
Under remissbehandlingen av kommitténs båda betänkanden
har, trots att förslagen till övervägande del har ansetts böra läggas till
grand för lagstiftning, också framförts åtskilliga kritiska synpunkter av såväl
saklig som redaktionell natur. Vid den överarbetning av förslagen som har
gjorts inom justitiedepartementet och vid de nordiska departementsöverläggningarna
har dessa synpunkter till stor del kunnat beaktas.
Såvitt
gäller lagstiftningen om godsbefordran har t. ex. frågan om uttryckliga regler
om det tvingande dröjsmålsansvaret och om ett särskilt konossementsansvar, som
kompletterar konventionsreglerna, fått sin lösning. De allmänna reglerna om
transportansvaret och de särskilda reglerna om ansvaret vid underbortfraktning
och genomgångsbefordran har fått en Idarare utformning och i samband därmed
har också vissa detaljproblem som uppmärksammats under remissbehandlingen
föranlett justeringar i lagtexten. Detsamma gäller i fråga om de tvingande
reglernas tillämpningsområde. Jag skall återkomma till dessa frågor i det
följande (avsnitt 3.4).
Även
reglerna om passagerarbefordran har mot bakgrund av bl. a.
konsumentombudsmannens kritik av förslaget underkastats sakliga och
redaktionella ändringar. Med hänsyn till den omfattande nordiska passagerartrafiken
är det särskilt glädjande att man vid de nordiska de-partementsöverläggningarna
har kunnat enas om regler som innebär ett förbättrat passagerarskydd. De
viktigaste ändringarna som har gjorts i denna del rör förhöjning av
ansvarsbeloppen vid personskada och skada på passagerarens fordon samt
borttagandet av nautiskt fel som ansvarsfrihetsgrund vid fordonsskada och
dröjsmål. Vidare har kommittéförslaget omarbetats redaktionellt i syfte att
göra det mera lättillgängligt. Jag skall närmare redogöra för detta i det
följande (avsnitt 3.5).
3.4 Godsbefordran
3.4.1 Transportansvaret 3.4.1.1 Godsskada m. m.
Om godset
förkommer eller minskar eller eljest skadas medan det är i bortfraktarens vård
ombord eller iland, kan bortfraktaren hållas ansvarig enligt SjöL:s regler i
ämnet, i den mån han inte visar att fel eller försummelse ej föreligger på hans
sida. Reglerna är tvingande i inrikes och internordisk fart. Bortfraktaren kan
förbehålla sig ansvarsfrihet för skada på grund av nautiskt fel och brand, som
han inte vållat själv.
En motsvarande reglering har KonL. Men den är uttryckt så
att bort-
Prop. 1973:137 56
fraktaren
först åläggs tillbörlig omsorg med avseende på, dels fartygets behöriga skick
vid resans början, dels godsets vård och befordran m. m. och därefter anges i
vilka fall han går fri från ansvarighet. För brist i fartygets behöriga skick
skall bortfraktaren ej vara ansvarig om han kan visa att han använt tillbörlig
omsorg att sätta fartyget i behörigt skick före resan. För skada på grund av
nautiskt fel eUer av brand, som han inte vållat själv, går bortfraktaren fri från
ansvarighet utan vidare (4 § 2 mom. första stycket a och b). Därutöver finns i
samma lagrum under punkterna cp intagen en lång uppräkning (i
rättsvetenskaplig debatt ofta kallad Haagregel-katalogen eller bara katalogen)
av skadeorsaker, för vilka bortfraktaren inte bär något ansvar. Den grundläggande
ansvarighetsregeln återfinns under punkt q och innebär att bortfraktaren går
fri från ansvarighet, om han visar att fel eller försummelse inte föreligger
på hans sida. I svensk rätt har katalogen (dvs. punkterna cp) med stöd av
bestämmelse i konventionens signaturprotokoll givits den verkan att
bortfraktaren fritas från ansvarighet i den mån den skadelidande inte likväl
kan visa att fel eller försummelse föreligger på bortfraktarens sida. Trots att
bortfraktaren i princip inte skall svara för fartygets behöriga skick annat än
för tiden före resan, torde han i det avseendet kunna hållas ansvarig även för
tiden därefter, om nämligen underlåtenhet att avhjälpa bristen utgör
försummelse med avseende på godsets tillbörliga vård och hantering ombord.
Visbyreglerna
ändrar inte på Haagreglernas grundläggande ansvarighetsregler. Med
utgångspunkt från att Haag-Visbyreglerna skall inarbetas i SjöL i så nära
anslutning till texten som möjligt har kommittén därför föreslagit att reglerna
om ansvaret för fartygets behöriga skick (art. 4:1) och om ansvarsfrihet för
nautiskt fel, brand och annat som anges i katalogen och i den avslutande
huvudregeln (4: 2 q) införs i SjöL. Därvid har den på signaturprotokollet
stödda regeln om att skadelidande även i katalogens fall kan utkräva ansvar av
bortfraktaren genom att visa fel eller försummelse på hans sida utgått som
överflödig.
Kommittén
har påpekat att bortfraktaren principiellt bör vara ansvarig även för brist i
fartygets behöriga skick under resan men tillfogat, att sådan ofta är av den
naturen att bortfraktaren går fri enligt regeln om ansvarsfrihet för nautiskt
fel. I fråga om tolkningen av regeln rörande det nautiska felet har kommittén
erinrat om ett motivuttalande till nuvarande 122 § SjöL, enligt vilket
uttrycket "handhavandet av fartyget" inte borde inbegripa annat än
handhavandet av fartyget i dess helhet och därtill hörande delar och sådana
anordningar ombord som tillkommit i första handel fartygets intresse. Kommittén
har tillagt, att ehuru denna konventionsregel vållat osäkerhet både i doktrin
och praxis man numera i allmänhet anser att det nautiska felet skall tolkas
restriktivt.
Enligt
kommittén kan det för svensk rätts del ifrågasättas om an-
Prop. 1973:137 57
svarsfrihet
för nautiskt fel står i samklang med moderna skadeståndsrättsliga grundsatser.
Koirmaittén konstaterar emellertid att stäUning till detta inte kan tas förrän
under arbetet på en ny internationell konvention i ämnet. Därvid har kommittén
också erinrat om att sjöförsäkringssystemet är uppbyggt på de nuvarande
reglerna och om att det erfarenhetsmässigt visat sig svårt att ändra gällande
mönster för ansvarsfördelningen.
Under remissbehandlingen
har Svea hovrätt påtalat att 'inarbetningen av Haag-Visbyreglerna i SjöL lett
till att huvudregeln om bortfraktarens presumtionsansvar endast framgår
motsättningsvis av de föreslagna reglerna om ansvarsfrihet. Hovrätten har
också kritiserat att den särskilda bevisregel utgått enligt vilken ansvar kan
utkrävas av bortfraktaren även i katalogfallen cp, om den skadelidande kan
visa fel eller försummelse på- bortfraktarens sida. Hovrätten har dessutom
ifrågasatt riktigheten' av kommitténs uttalande om att bortfraktaren
principiellt svarar för fartygets behöriga skick även under resan. TiU vissa
detaljerinringar får jag anledning att återkomma i det följande (3.6).
Sjöassuradörernas förening
och Försäkringsjuridiska föreningen har berört frågan om ansvarsfrihet för
nautiskt fel. Därvid har betonats, att konventionens regel på denna punkt
fyller funktionen av riskfördelning och att prövningen av dess bestånd bör
grundas mer på ekonomiska än rättstekniska överväganden.
I
enlighet med konventionens huvudregel skall bortfraktaren bära ett på fel eller
försummelse på hans sida grandat presumtionsansvar för skada på godset. Jag
delar uppfattningen att detta bör komma till uttryck genom en klar och
positivt formulerad huvudregel. En sådan skulle visserligen innebära ett avsteg
från den lagtekniska metod som går ut på att noggrant återge konventionstexten.
Men vid nordiska överläggningar på departementsplanet har enighet uppnåtts om
att en sådan bearbetning av konventionstexten likväl är påkallad i klarhetens
intresse. I och för sig kunde det därefter vara nog att ge föreskrift om
ansvarsfrihet för nautiskt fel och brand. De övriga i katalogen uppräknade
skadeorsakerna, som skaU medföra ansvarsfrihet, kunde lämpligen utgå. De får
nämligen anses sakna självständig betydelse vid sidan av huvudregeln och
framträder närmast som en ofullständig och delvis förvillande lista över
tänkbara situationer där bortfraktaren redan enligt huvudregeln skall vara fri
från ansvarighet därför att fel eller försummelse på hans sida inte
föreligger. Och skulle undantagsvis fel eUer försummelse kunna läggas
bortfraktaren till last i situationer som avses i katalogen, så skulle
ansvarsfrihet icke vara förenlig med huvudregeln. Emellertid har det visat sig
problematiskt att utmönstra katalogen. Farhågor har yppats att en pä Haag-Visbyreglerna
grundad lagstiftning som utesluter den kan ge anledning tiU tvivel på vår
konven-
Prop. 1973:137 58
tionstrohet
med vissa praktiska svårigheter som följd. Farhågorna torde vara överdrivna men
nordisk enighet angående ansvarsreglernas utformning har kunnat uppnås endast
genom att katalogen inarbetas i SjöL. Jag har ansett mig böra godta detta.
Vid
de nordiska överläggningarna har man vidare enats om att någon regel inte bör
tas in om att bortfraktaren i de situationer som avses i katalogen inte går fri
från ansvarighet om det kan antas att fel eller försummelse på hans sida
medverkat till skadan. En bestämmelse av detta innehåll, som innebär att
bevisbördan för fel och försummelse i viss utsträckning läggs på lastägaren,
finns i 4 § 2 mom. andra stycket KonL och grundas på den förut nämnda
reservationsbestämmelsen i signaturprotokollet till konventionen. Vid
genomförandet av KonL antogs att motivet för att vid sidan av huvudregeln i
punkt q särskilt nämna att bortfraktaren går fri från ansvarighet i
katalogfallen cp var att bevisbördan för fel eller försummelse på
bortfraktarens sida i dessa fall lades på lastägaren. I nordisk
rättsvetenskaplig litteratur har emellertid hävdats att bestämmelsen i KonL
bygger på ett missförstånd angående konventionsreglernas innebörd och att
reglerna i punkterna cp därför helt saknade betydelse vid sidan av huvudregeln
i punkt q. Vid de nordiska överläggningarna har man anslutit sig till denna uppfattning.
Även om bortfraktaren visar att en av de i katalogen angivna situationerna
förelåg vid skadetillfället, t. ex. att det rådde svår storm (punkt c), blir
han således ansvarig om han inte lyckas motbevisa lastägarens påstående att
skadan orsakats av fel eller försummelse av besättningen med avseende på lastens
vård, t. ex. olämplig stuvning av lasten. Vid denna bedömning av
konventionsreglernas innebörd bör den särskilda bevisregeln i 4 § 2 mom. andra
stycket första punkten KonL utgå. Även i denna del råder nordisk enighet.
Att
bortfraktaren, trots konventionens regler om ansvar endast för s. k.
ursprunglig sjöovärdighet och om ansvarsfrihet för nautiskt fel, bär ett
principiellt ansvar för fartygets behöriga skick även under resan har uttalats
i förarbetena till 1936 års sjölagsändringar (jfr NJA II 1936 s.
405 och 601). Jag finner det också tydligt att underlåtenhet att under resan
avhjälpa sådan brist i fartygets behöriga skick som äventyrar dess s. k.
lastvärdighet t. ex. fel i en för fruktlast avsedd kylanläggning ombord
ofta kan utgöra försummelse med avseende på godsets omsorgsfulla vård och
därigenom föranleda ansvar för bortfraktaren.
3.4.1.2
Dröjsmålsskada
Bortfraktarens
presumtionsansvar för godsskada kompletteras i SjöL av ett motsvarande ansvar
för skada på grund av dröjsmål men detta ansvar är dispositivt. Det är alltså
tillåtet för bortfraktaren att förbehålla sig frihet från sådant ansvar. KonL
har ej någon motsvarande
Prop. 1973:137 59
regel
om dröjsmålsansvar. Den gäller emellertid, föratom godsskada, "skada som
därmed sammanhänger".
Kommittén
har erinrat om att i KonL:s motiv uttalats, att konventionen inte synes åsyfta
någon reglering av frågan om bortfraktarens ansvar för dröjsmål i vidare mån än
dröjsmålet föranlett fysisk skada på godset och att det skadeståndsansvar
bortfraktaren kan ådra sig genom en tidsförlust torde falla utanför
konventionens reglering. I viss utländsk rättspraxis har emellertid numera den
tolkningen av Haagreglema antagits, att alla skador som vållas i samband med
utförande av en godstransport är täckta av konventionen. Denna tolkning synes,
enligt vad kommittén påpekar, väsentligen vara grundad på en formulering i
konventionens reglering av ansvarets begränsning ("loss or damage to or in
connection with goods"), vilket motsvarar det i KonL förekommande uttrycket
"förlust eller minskning av eller skada å gods eller skada som därmed
sammanhänger". Konventionstexten är på denna punkt oförändrad i
Visbyreglerna. Även ren dröjsmålsskada skulle alltså, tillägger kommittén,
omfattas av den tvingande konventionsregleringen och bestämmelserna om
ansvarsbegränsning därmed också gälla sådan skada.
Kommittén
har funnit det naturligt och rättspolitiskt försvarligt att dröjsmålsskador
som tenderar att få allt större betydelse åtminstone i viss utsträckning
faller under samma regelsystem som fysisk godsskada. Några av de i
konventionen uppräknade ansvarsfrihetsgrunderna anser kommittén för övrigt vara
sådana att de får sin speciella betydelse just med hänsyn till den snabbhet
varmed en befordran utföres.
Kommitténs
förslag är format så att även dröjsmålsskador skall kunna innefattas under den
tvingande ansvarsregleringen i 118 och följande §§ i SjöL. I förslaget till ny
118 § nämns visserligen inte uttryckligen skada på grund av dröjsmål men i den
föreslagna 120 § används den nyssnämnda konventionsformuleringen, vilken
ansetts medge att dröjsmålsskador omfattas. Kommittén har understrukit att den
uppfattning kommittén gett uttryck för inte får binda rättstillämpningen och
att man vid tolkningen av bestämmelsema bör följa vedertagen internationell
tolkning så att man ej riskerar att lägga tyngre börda på svensk
rederi-verksamhet än på utländsk sådan. Det är också enligt kommittén givet,
att frågan om ansvaret för dröjsmålsskada kommer i ett nytt läge om en ny eller
reviderad konossementskonvention rabbar den kompromiss i fråga om
ansvarsfördelningen mellan bortfraktare och befraktare som bär upp den
nuvarande konventionen.
Kommittéförslaget
har på denna punkt fått ett blandat mottagande under remissbehandlingen.
Sveriges
advokatsamfund och Sjörättsföreningen i Göteborg har förordat, att ett
tvingande men därmed också begränsat dröjsmålsansvar nu slås fast otvetydigt
och att denna viktiga fråga alltså inte hålls öppen för
Prop. 1973:137 60
osäker
praxis. Hovrätten för Västra Sverige har ifrågasatt om inte hela
d.-öjsmålsproblematiken bör omprövas med hänsyn till behovet av tvingande
reglering. Stockholms tingsrätt ensam har godtagit att problemet hålls öppet
med hänsyn tUl svårigheterna att tolka internationell praxis på området.
Försäkringsjuridiska
föreningen har stäUt sig tveksam till dröjsmålsansvaret. Föreningen befarar
att en mängd tvister kan komma att uppstå rörande omfattningen av inträffad
skada. Föreningen har också pekat på de speciella problem som är förenade med
bestämningen av om dröjsmål föreligger. Om ansvaret i den delen begränsas på
samma sätt som ansvaret för godsskada, är det enligt föreningen självfallet
möjligt att täcka det försäkringsmässigt. De försäkringstekniska problem som
uppstår emedan dröjsmålsskadan inte står i någon relation till godsets värde
antar föreningen blir överkomliga.
Sjöassuradörernas
förening och Sveriges speditörförbund har båda vänt sig mot kommitténs förslag
rörande dröjsmålsansvaret. Föreningen har erinrat om att det skulle innebära en
omfördelning av ansvaret mellan bortfraktare och befraktare vars ekonomiska
och praktiska problem inte utan vidare låter sig överblickas. Föreningen har
ifrågasatt, att internationell praxis kan tillskrivas den utveckling kommittén
påstått, och framhållit att förslaget avviker från vad som gäller i flertalet
andra länder. Vidare har föreningen anfört:
I
containertrafikens spår har det blivit vanligt att gods försäljs "fritt
levererat". Säljaren står då faran för godset intill avlämnandet, som
vanligen förutsätts ske i köparens hemort. Framkommer godset i skadat och icke
kontraktsenligt skick, kan köparen avvisa hela leveransen, även om skadan
endast berör viss del av godset. Han kan då kräva ny leverans och kan därjämte
vara berättigad till ersättning för dröjsmålsskada. För närvarande, då
dröjsmålsansvar för redare enligt allmänt rådande uppfattning inte föreligger,
blir frågan om ersättning för felaktigt utförd leverans, och dröjsmål i
samband härmed, föremål för uppgörelse mellan säljare och köpare. Åläggs
däremot redaren dröjsmålsansvar, ändras bilden avsevärt. Säljaren är
fortfarande ersättningsskyldig gentemot köparen. Men det belopp han får
erlägga kan med visshet återvinnas från redaren. Det är inte uteslutet att ett
sådant förhållande kan leda till missbruk, eftersom inte bara juridiska utan
även kommersiella och andra hänsyn kan spela in. Dessa problem är särskilt
aktuella vid export av svenska stapelvaror. Exempel kan lämnas på fall där
hundratals, t. o. m. tusentals ton avvisats på grund av att godset kommit fram
i delvis skadat skick. Den omständigheten att ansvarsbegränsningsreglerna
fortfarande har full giltighet blir, med de kvantiteter och belopp det här kan
vara fråga om, relativt ointressant.
Speditörförbundet
har betecknat ett gemensamt ansvar för sak- och dröjsmålsskada som olämpligt.
Det förra ansvaret löses enligt förbundet vanligen genom försäkring medan det
senare har funktionellt samband med frakten. Med hänsyn till att utvecklingen
synes gå i riktning mot
Prop.
1973:137 61
tidsgaranterade
transporter, där fraktens storlek uttryckligen görs beroende av
transporttiden, är den tolkning av Haagreglerna som vanligen utläses ur det
brittiska rättsfall kommitténs uttalande åsyftar direkt olämplig enligt
förbundets mening. Förbundet menar att skada på grund av längre dröjsmål hellre
bör konverteras till sakskada efter förebild av väg- och järn
vägstransporträtten.
För
egen del vill jag till en början erinra om att tvingande regler om
transportörens ansvar för dröjsmål gäller vid flyg-, väg- och järnvägstransporter.
Det är också i och för sig naturligt att transportören vid alla slag av
transporter bär ett sådant ansvar. Det klargörande av konossementskonventionens
innebörd på denna punkt som skett i utländsk rättspraxis måste därför hälsas
med tillfredsställelse. Det kan visserligen diskuteras om dessa rättsfall skall
tillmätas avgörande betydelse. En viktig faktor när denna fråga skall bedömas
är enligt min mening att några av dessa rättsfall härrör från Storbritannien.
Eftersom Haagreglerna utformats mot bakgrund av engelsk rätt har det ansetts
att konventionens innebörd ofta inte kan tolkas korrekt utan att man beaktar
den bakomliggande engelska rätten. Den tolknmg av konventionens innebörd på
denna punkt som de engelska rättsfallen innefattar måste därför tillmätas stor
vikt. Tolkningen ligger i linje med vad som gäller för andra transportmedel och
vad som, även bortsett därifrån, bör betraktas som en naturlig ordning. Jag
anser därför att man inte bör tveka att i den svenska lagen klargöra att
transportansvaret också omfattar ansvar för skada som uppkommer genom dröjsmål
under transporten.
De
kritiska synpunkter som har framförts under remissbehandlingen ger mig inte
anledning att ändra denna bedömning. Det är givet att tvister kan uppkomma
angående dröjsmålsskadans omfattning. Detta kan dock inte utgöra ett skäl att
avstå från att föreskriva ett tvingande skadeståndsansvar. Att tvist råder om
storleken av liden skada är inte något ovanligt i skadeståndssammanhang. Det
har vidare invänts att det är en brist i konventionen att det inte finns mera
utförliga regler om dröjsmålsansvaret. Detsamma gäller emellertid enligt den
internationella konventionen om ansvar vid flygtransport utan att det såvitt
känt givit upphov till några betydande svårigheter. Däremot innehåller de
internationella konventionerna om väg- och järnvägstransporter mera utförliga
regler i detta hänseende. Dessa innebär bl. a. att ersättningens storlek
begränsats i relation till frakten och, vilket med denna utgångspunkt är
naturligt, att lastägaren vid längre dröjsmål i stället kan begära den högre
ersättning som skulle ha utgått om godset varit totalförlorat. Enligt min
mening är det dock inte utan vidare givet att denna lösning är att föredra framför
att ersättningsbegränsningen sätts i relation till godsets värde. Sett från
lastägarens synpunkt är det i hög grad godtyckligt
3
Jfr Svensk juristtidning 1969 s. 17.
Prop. 1973:137 62
att
ersättning för t. ex. driftsstopp, som beror på att det transporterade godset
kommer fram för sent, skall vara begränsat tUl en eller två gånger fraktens
storlek. Det är visserligen kännetecknande för alla regler om begränsning av
ansvaret att de inrymmer element av godtycklighet. Det kan dock med visst fog
hävdas att de regler om beräkning av ersättning för dröjsmålsskada som gäller
för flygtransporternas del och som nu föreslås gälla för sjötransporterna är
ett mera ändamålsenligt system.
Det
måste däremot anses som en klar brist att konventionen saknar bestämmelser som
definierar vad som skall anses utgöra dröjsmål. Har parterna träffat en
överenskommelse om den tid, inom vilken transporten skall vara slutförd,
uppstår inget problem. Har den avtalade transporttiden överskridits, föreligger
dröjsmål. I andra fall är frågan mera tveksam. Det får i sådana fall ankomma på
rättstillämpningen att under beaktande av alla faktiska omständigheter och
annan rättspraxis avgöra om dröjsmål i ett givet fall är av beskaffenhet att
medföra skadeståndsansvar. TUl viss ledning bör därvid också reglerna i den
internationella vägtransportkonventionen kunna vara. Enligt denna föreligger
dröjsmål när transporttiden, med beaktande av omständigheterna i det särskUda
fallet, överskrider den tid det vore skäligt att begära av en omsorgsfull
transportör för transportens genomförande.
Jag
vill slutUgen med anledning av vad som har anförts av Sjöassuradörernas
förening framhålla att det nu föreslagna dröjsmålsansvaret bara utgör en
utvidgning av ett ansvar som bortfraktaren redan har. Ty i den mån dröjsmål
uppträder som en följd av godsskada vilket är fallet i de exempel föreningen
har uppehållit sig vid är bortfraktaren redan nu ansvarig för den skada det
leder tUl, givetvis inom ramen för vanliga krav på s. k. adekvat kausalitet.
Vad det nu är fråga om är sådan försening under befordringen som inte står i
samband med skada på det transporterade godset. I sådana fall bör bortfraktaren
ofta kunna freda sig från ansvar genom att visa att skadan beror på nautiskt
fel, svårt väder, hamnstrejk eller liknande orsak som han ej kan lastas för.
Vid dröjsmålsskada som härleds från godsskada torde han ha betydligt svårare
att visa sig fri från vållande.
Med
hänsyn tUl det anförda anser jag att även rena dröjsmålsskador skall omfattas
av det tvingande transportansvaret för bortfraktaren och att lagen bör ge klart
uttryck för denna ståndpunkt. Detta överensstämmer med den ståndpunkt man
enats om vid nordiska departementsöverläggningar.
Bortfraktarens
ansvar för annat dröjsmål än sådant som uppkommer under transporten, t. ex. på
grund av att fartyget anländer för sent till lastningshamnen, bör liksom
hittills regleras genom den dispositiva bestämmelsen i 130 §. I enlighet med
vad kommittén föreslagit bör bortfraktaren därvid kunna åberopa samma
ansvarsfrihetsgrunder, som när ansvaret skall bestämmas enligt 118 §.
Prop. 1973:137 63
3.4.1.3
Ansvarets begränsning
Enligt
Haagreglema är bortfraktarens ansvar begränsat till ett högsta belopp av 100
engelska pund i guld för varje kolli eller enhet av godset. Guldmyntregeln
tillämpas emellertid i allmänhet ej utomlands. I KonL har begränsningsbeloppet
angivits till 1 800 kr. i guld, varvid guldberäkning skaU tillämpas i
förhållande till fordringsägare i främmande stat under förutsättning av ömsesidighet.
I SjöL är beloppet angivet till 1 800 kr. med befogenhet för Kungl. Maj:t att
under förutsättning av ömsesidighet förordna att beloppet skall bestämmas i
guld såvitt avser fart mellan Sverige och främmande stat. Någon skadevärderingsregel
finns inte i Haagreglerna och ej heller i KonL. Enligt SjöL skall skada
ersättas på grundval av det värde godset skulle ha haft om det lämnats ut
oskadat i rätt tid och på rätt plats.
Utöver
begränsningen tiU visst belopp för kolli eller enhet av godset kan bortfraktaren
begränsa sitt ansvar enligt reglerna i 10 kap. SjöL om s. k. globalbegränsning,
som står i relation till fartygets dräktighet.
Kollibegränsningen
har efter hand kommit att betraktas som alltför låg. Detta beror inte minst på
att guldberäkningen ej upprätthåUits. Det har också under årens lopp medfört
att begränsningsbeloppen i hög grad varierar från land till land. Konventionens
begränsningsregel har också fört till otillfredsställande resultat i vissa fal!
av skada på gods i stora enheter. Visbyreglerna innefattar därför, som jag
anfört i det föregående, en revision av begränsningsregeln.
Kommittén
har i överensstämmelse med Visbyreglema föreslagit att bortfraktarens ansvar
skall vara begränsat till 10 000 Poincaréfrancs (motsvarande ungefär 3 500 kr.)
för varje kolli eller enhet av godset eller 30 francs (motsvarande ungefär 10
kr.) för varje kilo av det berörda godsets bruttovikt. Den beräkningsmetod
skall tillämpas som i det enskilda fallet ger högsta begränsningssumman.
Kommittén har erinrat om att kollibegränsningen är avsedd att skydda lätta
kollin med värdefullt gods medan kUobegränsningen medför en bättre täckning av
ansvarigheten för tungt gods. För fall av samlastning i container eller annan
sådan anordning skall regeln tillämpas så att de kollin skall läggas till
grund för beräkningen vUka är specificerade i konossementet. Ett samlastat
godsparti kan således komma att innefatta ett flertal begränsningskollin eller
ett enda, inklusive containern, allt efter konossementets innehåU. Om särskild
värdedeklaration har avgivits rörande godset och förbehåUslöst har införts i
konossementet, skall det sålunda angivna beloppet utgöra begränsningsbelopp och
anses utgöra godsets värde i den mån ej annat visas.
Likaledes
i överensstämmelse med Visbyreglerna har kommittén föreslagit att det
sammanlagda ersättningsbeloppet skaU beräknas på grandval av godsets värde på
den plats och vid den tid det avtalsenligt lossats
Prop.
1973:137 64
eller
skulle ha lossats. Värdet skall bestämmas efter börspriset eller, om sådant
saknas, efter marknadspriset. Saknas även marknadspris, skall värdet bestämmas
efter det gängse värdet av gods av samma slag och beskaffenhet.
Under
remissbehandlingen har i stort sett endast dragits upp spörsmål om
tillämpningen av begränsningsreglerna på vissa punkter, som jag får anledning
att återkomma till i det följande (jfr under 3.6). Svea hovrätt har därutöver
vänt sig mot att konventionens begränsningsregler skall tillämpas i inrikes
fart.
Visbyreglernas
begränsningsmetod liknar inte någon annan sådan metod i transporträtten. I
lufträtten gäUer en begränsning efter bruttovikt och begränsningsbeloppet har
redan vid lagstiftningen, med stöd av särskild konventionsregel, omräknats till
86 kr. per kilo. Den internationella vågrätten har också en renodlad
viktbegränsning, nämligen 25 s. k. Germinalfrancs per kilo av det skadade
godsets bruttovikt, något som svarar mot drygt 42 kr. per kilo. Den
internationella järnvägsrätten slutligen utgår från en motsvarande
kUobegränsning av 170 kr. Visbyreglerna kan alltså inte samordnas med något av
de andra regelsystemen på ifrågavarande punkt. Vid den diplomatiska konferens
då Visbyreglema antogs hävdades bl. a. från svensk sida att man borde gå in för
ett system som enbart grundade sig på en kilobegränsning men man lyckades inte
vinna gehör för sina synpunkter. Detta är givetvis att beklaga men man får
samtidigt konstatera att de reviderade begränsningsreglerna dock innebär
förbättringar i förhåUande till Haagreglerna.
TUl
de nya begränsningsreglemas fördelar hör att de innebär rimliga lösningar för
både lättviktigt och tungviktigt gods. TUl fördelarna hör också att en viss
lösning på problemen kring begränsning av ansvarighet för samlastat gods
erbjuds. Den nuvarande regeln om att bortfraktarens ansvarighet är begränsad
till visst belopp per kolli eller annan enhet av godset har medfört svårigheter
vid tillämpningen på samlastat gods. I internationell rättstillämpning har en
container ibland behandlats som en enhet, i andra fall har varje kolU som
lastats i containern ansetts vara en godsenhet. De särskUda bestämmelser som
Visbyreglerna innehåller om hur samlastat gods skall bedömas enligt koUiregeln,
när man skaU avgöra vilken begränsningsmetod koUiregeln eller kiloregeln
som leder till det högsta begränsningsbeloppet, får därför hälsas med tillfredsställelse.
Reglerna är visserligen inte helt problemfria när det kommer till praktisk
tUlämpning. Jag får anledning att återkomma tUl det (jfr avsnitt 3.6). Även
begränsningsreglerna måste emellertid accepteras, om Visbyreglerna skall
erkännas. Och enligt min mening finns det ingen anledning att inte göra dem
generellt tiUämpliga vid en inarbetning i SjöL som företas i syfte att i
görligaste mån undgå ett flerspårigt ansvarssystem. Någon särreglering för
inrikessjöfartens del vUl jag således inte förorda.
Prop.
1973:137 65
3.4.2 Underbortfraktning och genomgångsbefordran m. m.
Det förekommer ofta att en befordran helt eller delvis
utförs av en annan än den som har slutit avtalet med befraktaren. Frågan är då
om befraktaren eller innehavaren av konossementet kan vända sig med ett
ersättningsanspråk mot såväl den bortfraktare som slöt avtalet som den
verkställande bortfraktaren eller enbart mot en av dem. Ett flertal olika
situationer kan här förekomma vilka kan kräva skUda lösningar.
Såvitt gäller rättsförhållandet mellan den avtalsslutande
bortfraktaren och befraktaren föreskrivs i 123 § SjöL att, om befordran helt
eller delvis skall utföras av annan, bortfraktaren kan förbehåUa sig ansvarsfrihet
för den tid godset befinner sig i den andre fraktförarens vård. Praktiskt sett
rör det sig här om s. k. genomgångsbefordran. Detsamma gäller om bortfraktaren
enligt en klausul i avtalet har rätt att överlåta hela eller en del av
befordringen tUl annan fraktförare. Sådana s. k. generella omlastningsklausuler
eller transshipmentklausuler finns ofta intagna i konossement. Några
uttryckliga bestämmelser om genomgångsbefordran och generella
omlastningsklausuler finns inte i konossementskonventionen och följaktligen
inte heUer i KonL. Det har emellertid i rättspraxis* ansetts att godset lossats
i konventionens mening när omlastning har företagits enligt
genomgångskonossement eUer med stöd av en generell omlastningsklausul. Den
avtalsslutande bortfraktarens förbehåll om ansvarsfrihet under den tid godset
varit i annan bortfraktares vård har därför godtagits också i fall när KonL är
tillämplig.
När det sedan gäUer konossementsinnehavares rätt när
befordringen utförs med befraktat tonnage har i svensk och norsk rättspraxis
antagits att denne endast kan vända sig med sitt ersättningsanspråk mot den
redare som utfört befordringen, när konossementet har utfärdats av fartygets
befälhavare, men att han däremot inte kan göra den avtalsslutande redaren
ansvarig.
I en framställning tUl Kungl. Maj:t år 1962 har
Sjöassuradörernas förening kritiserat den gällande ordningen och hemställt om
lagändring. Enligt föreningens mening borde den avtalsslutande redarens
ansvarighet bestå även om främmande tonnage används för transporten. Den avtalsslutande
redaren borde kunna förbehålla sig frihet från ansvar endast när omlastning är
bestämd på förhand och den sker till en på förhand bestämd vidaretransportör.
Kommittén framhåller till en början att de här berörda
frågoma inte har ett direkt samband med Haag-Visbyreglemas inarbetning i SjöL
men att de ändå har ansetts böra behandlas i detta sammanhang. Kommittén
betonar att med den utveckling som kännetecknat transportmetoderna i
allmänhet och den modema linjefarten i synnerhet reg-
1 Jfr NJA I 1952 s. 12 och 1962 s. 159 (det s. k.
Gudurmälet). 5 Jfr NJA 1 1960 s. 742 (det s. k. Lulumälet) och Nordiske domme i
sj0-fartsanliggender 1955 s. 81 (det s. k. Lysakermålet).
5 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 137
Prop. 1973:137 66
leringen
i SjöL med dess anknytning till det fartyg varmed befordringen utförs avviker
från den kommersieUa verkligheten. Befraktaren fäster numera främst avseende
vid det företag eUer den linje varmed han träffat fraktavtalet. Braket av s. k.
identity of carrier-klausuler leder emellertid ofta till att godsmottagaren
måste rikta sitt anspråk på ersättning för skada mot fartygets redare,
eftersom det för fartyget utfärdade konossementet ej ansetts utan vidare kunna
granda skadeståndsansvar för det företag eller den linje som slutit
fraktavtalet. Kommittén påpekar att denna rättstillämpning avviker från dansk
praxis och ej heller torde stå i samklang med rättsutvecklingen i andra länder.
Kommittén föreslår därför att, öm befordran utförs av annan än den som slutit
fraktavtalet, både denne och bortfraktaren skall bära transportansvaret och att
de skaU vara solidariskt ansvariga utåt. Denna ordning skall enligt
kommittéförslaget inte kunna sättas ur spel genom avtal tiU befraktarens
nackdel utom i vissa fall vid genomgångsbefordran.
När det gäller regleringen
av ansvaret vid genomgångsbefordran konstaterar kommittén till en början att
lagstiftaren i brist på klar ståndpunkt i konventionen får anses ha frihet att
förutsättningslöst pröva vUka regler som bör gäUa. Enligt kommitténs mening
saknas det anledning att ålägga konossementsutfärdaren ett tvingande
transportansvar tUl den del befordringen enligt vad som från början avtalats
skall utföras av någon annan. Men det ligger annorlunda tUl när konossementet
endast upptar en allmänt avfattad onUastningsklausul. Vanliga regler för
tolkning av inskränkande ansvarsklausuler torde här enligt kommittén stundom
kunna åberopas för att åsidosätta ansvarsfriskrivning av bortfraktaren.
Utvecklingen i svensk sjöfart har på senare tid gått i den riktningen att
bortfraktaren ikläder sig ansvar för godset även för tid varunder det är i
annans vård. EnUgt kommitténs mening bör man dock inte nöja sig med en
avtalsfri ordning.
Kommittén föreslår att
bortfraktaren skaU ha rätt att förbehålla sig frihet från ansvar för skada som
orsakas medan godset är i annan fraktförares vård, om det är avtalat eUer av
omständigheterna framgår att befordringen helt eller till bestämd del skaU
utföras av annan än bortfraktaren. En generell omlastningsklausul blir på det
sättet inte gUtig i vad den omfattar ansvaret för godsets befordran, framhåUer
kommittén, som dock betonar att själva omlastningen inte fördenskull blir
otUlåten.
För
det faU att bortfraktaren är ansvarig även efter omlastning uppstår enligt
kommittén fråga om vilka ansvarsregler som skall tUIämpas mot honom för den del
av befordringen som utförs av annan frakt-
6
Som exempel nämner kommittén följande klausul: "The contract evi-denced by
this B/L is between the Mercliant and the Owner of the vessel named herein (or
substituted) and it is therefore agreed that said Shipowner only shall be
liable as Carrier under this contract."
Prop.
1973:137 67
förare.
Utförs den delen av befordringen med annat än fartyg, förmodar kommittén att
bortfraktaren blir ansvarig enligt de för transportmedlet i fråga gäUande
reglerna. SkuUe en analog tillämpning av de sjörättsliga reglerna ge ett längre
gående ansvar, torde en dylik till-lämpning ligga nära till hands. Kommittén
tUlfogar att dessa frågor dock inte kan få sin lösning inom ramen för SjöL. I
avvaktan på internationellt godtagbara regler för kombinerade transporter får
de i stället överlämnas tiU doktrin och praxis, slutar kommittén.
Under remissbehandlingen
har Sveriges advokatsamfund, Sjöassuradörernas förening och Sjörättsföreningen
i.Göteborg stäUt sig positiva till kommitténs förslag och Stockholms tingsrätt
har funnit förslaget rörande genomgångsbefordran påkaUat. Däremot har Svea
hovrätt ej ansett det motiverat att införa solidarisk ansvarighet för
avtalsslutande och verkställande redare. Den senare kan enligt hovrättens
mening behandlas som medhjälpare, för vUken bortfraktaren svarar, och kunna
göras ansvarig endast i den ordning som gäUer sådana. Hovrätten för Västra
Sverige har påpekat, att förslaget inte löser underbortfraktnings-problemet för
det faU att det inte klart framgår på vems vägnar konossementet utfärdats.
Hovrätten har erinrat om att utgången i Lulumålet sammanhänger med otydlighet
rörande konossementutfärdarens identitet i förening med speciella processuella
omständigheter, enklast uttryckta så att det var fel lastintressent som förde
talan. Det bör enligt hovrätten undersökas om inte den föreslagna ordningen med
solidarisk ansvarighet kan begränsas tUl linjefarten. Göteborgs tingsrätt anför
liknande synpunkter och framhåUer att det utanför linjefart och därmed
jämförlig fart ingalunda är självklart att den som i sm hand får ett
konossement utfärdat av befälhavaren för ett angivet fartyg, skaU kunna utkräva
ansvar av den redare som befraktat fartyget. Tingsrätten ifrågasätter
lämpligheten av att låsa skandinavisk rätt vid en viss lösning utan att avvakta
en internationeU reglering, för vUken problemet väl ägnar sig.
Sveriges speditörförbund
har vänt sig mot att förslaget gör det svårt att minska försäkringskostnaderna,
genom kanalisering av ansvaret tiU en part på bortfraktarsidan, något som f. n.
sker genom oUka former av regressöverenskommelser meUan kontraherande och
verkstäUandé redare. LUcsom hovrätten för Västra Sverige betonat förbundet, att
förslaget inte löser problemet att i vissa sammanhang utpeka bortfraktaren och
tUlfogar, att man här kan stå inför ett "formiUärrättsligt" problem,
nämligen om man skall tillerkänna klausuler, som kvalificerar själva den
grandläggande egenskapen som förmedlare eUer fraktförare, full rättsverkan
enligt deras lydelse. Enligt förbundets mening kan denna fråga knappast lösas
genom lagstiftning av förévarande slag.
Jag
finner för min del det vara en rimlig huvudregel att en bortfraktare, som
anlitar annan för den befordran han åtagit sig att utföra, för-
Prop.
1973:137 68
blir
bunden vid sitt transportansvar. Detta bör gälla även om konossementet
utfärdas av befälhavaren på det fartyg med vilket befordringen utförs. Om
dessutom den verkställande redaren åläggs ett transportansvar kommer frågan om
identifiering av bortfraktaren, som vållade speciella problem i Lulumålet, att
sakna betydelse i ansvarshänseende. En sådan ordning kan f. ö. komma att i viss
mån återverka på bedömningen av om konossementet skall anses utfärdat också på
den redares vägnar som har slutit avtalet med befraktaren. Ty om han under alla
förhållanden står transportansvar i förhållande tiU mottagaren, måste det komma
att ligga betydligt närmare tUl hands än hittUls att räkna med bemyndigande för
det av honom anlitade fartygets befälhavare att utfärda konossement på hans
vägnar.
Med anledning av den
tveksamhet som några remissinstanser uttalat om lämpligheten att ålägga den
avtalsslutande redaren ett tvingande ansvar, när befordran utförs av en annan
redare, och att man bör avvakta den internationella utvecklingen vill jag
framhålla följande. Av de hittills håUna överläggningarna i UNCITRAL att döma
torde det råda intemationell enighet om att den avtalsslutande och
verkställande redaren båda skall bära ett tvingande ansvar. Den enda punkt som
varit föremål för olika synpunkter är om undantag bör göras från denna huvudregel
vid en från början avtalad genomgångsbefordran. Jag finner därför inte att det
finns något skäl att vänta med att införa den av kommittén föreslagna
huvudregeln om den avtalsslutande fraktförarens ansvarighet.
Jag ansluter mig också
till förslaget att förbehåll om frihet från ansvar för godset, medan det är i
annan fraktförares vård, skall vara tUlåtet när omlastning från början har
varit förutsatt, dvs. när det har varit särskilt avtalat eller eljest klart
framgår av omständigheterna att partema avsett att omlastning skall äga rum.
Som jag nyss nämnde har det i UNCITRAL varit en kontroversiell fråga hur
ansvarigheten bör regleras i dessa fall. Man kan således inte föratsäga vad en
blivande konvention kan komma att innehålla på denna punkt och det kan i en
framtid bli aktueUt att revidera lagstiftnmgen i denna del. TUls vidare bör
emellertid den av kommittén föreslagna lösningen godtas. Den får nämligen anses
motsvara ett kommersieUt behov av genomgångskonossement, dvs. ett konossement
som täcker hela befordringen. I avsaknad av en bestämmelse om möjlighet tUl
förbehåll om ansvarsbefrielse i dessa fall kan annars den situationen inträffa
att redare ibland inte anser sig kunna utställa genomgångskonossement utan i
stället utstäUer konossement endast avseende befordran fram tUl den hamn där omlastning
skall ske.
För
det fall att bortfraktaren enligt huvudregeln skall vara ansvarig för hela
befordringen och denna delvis utförs med annat transportmedel än fartyg
uppstår, som kommittén också varit inne på, problemet att avgöra enligt vilka
regler bortfraktarens fortsatta ansvarig-
Prop. 1973:137 69
het
skall bestämmas. Detta problem berör egentligen inte genomgångstransporter
som enligt modern transporträttslig terminologi endast omfattar efter varandra
följande transporter med samma slags transportmedel, t. ex. vid omlastning
från oceantransport tiU fortsatt transport på inre vattenväg utan frågan om
s. k. kombinerade transporten Det kan därför inte få sin slutliga lösning
förrän lagstiftaren tar ställning tiU ansvarighetsfrågoma vid kombinerade
transporter. Detta bör i sin tur om möjligt ske först på grundval av en
intemationeUt godtagen lösning. I detta sammanhang bör man enligt min mening
lämpligen inskränka sig tUl att helt enkelt förlänga den sjörättsliga
ansvarigheten till bestämmelseorten och tillämpa den i den mån det låter sig
göra. Det blir uppenbarligen därvid nödvändigt att företa vissa jämkningar i
den sjörättsliga ansvarigheten, eftersom t. ex. det nautiska felet inte gäma
kan tillämpas utom ramen för sjötransportledet. Detsamma gäller undantaget för
brand, som visserligen skulle kunna tUlämpas vid vad slags transport som helst
men som likväl har fått sin specifikt sjörättsliga prägel av att ingå som ett
vUctigt led i den kompromiss mellan befraktar- och bortfraktarintressen som
Haagreglerna utgör. Det blir följaktligen i själva verket fråga om att utom
sjötransportledets ram tUIämpa ett bortfraktarens presumtionsansvar enligt
huvudregeln. Bortfraktaren får därvid tänkas insatt i den andre fraktförarens
stäUe så att man t. ex. kan bestämma den krets av medhjälpare för vUka bortfraktaren
skall svara med utgångspimkt från den utförande fraktföraren. Denne och hans
folk får därvid anses vara bortfraktarens folk, för vars handlingar han således
är ansvarig. Däremot är det inte möjligt att inom ramen för SjöL reglera frågan
om den verkstäUandé fraktförarens eventuella ansvar gentemot befraktaren eller
innehavaren av konossementet, när befordran utförs med annat transportmedel än
fartyg. Denna fråga får i stäUet bedömas enligt de regler som gäller för
transportsättet i fråga. Efter dessa riktlinjer torde problemet kunna få sin
närmare lösning i rättstillämpningen.'
För
det fall att en bortfraktare helt eller delvis låter annan utföra befordringen
och denna utförs med fartyg bör emellertid särskilda regler ges i SjöL. Att en
verkstäUandé redare solidariskt med bortfraktaren och enligt samma regler som
denne bär transportansvar för sin del av transporten finner jag lUcsom
kommittén vara en rimlig lösning. Om den verkställande redaren betraktades
enbart som medhjälpare till den avtalsslutande bortfraktaren, skuUe det kunna
leda tiU att fuUt transportansvar kanske inte kunde utkrävas av honom utan
endast ett skadeståndsansvar på utomobligatorisk grund. Men är han själv
redare, bör han enligt min mening också stå ansvar som sådan. De
försäkrings-mässiga svårigheter som framhåUits under remissbehandlingen behöver
inte vara oöverkomliga. Den som uppträder som redare torde normalt
t
Jfr Grönfors, Successiva transporter s. 217.
Prop.
1973:137 70
själv
ha en ansvarsförsäkring som täcker transportansvar av förevarande slag. Den
verkstäUandé redarens anställda och andra medhjälpare bör ha samma rätt som den
avtalsslutande redarens anställda och medhjälpare att åberopa regler om
ansvarsfrihet och ansvarsbegränsning som redaren har. Vidare bör samtliga nu
ifrågavarande personers ansvarighet vara gemensamt begränsad.
3.4.3
Bortfraktarens medhjälpare
I
princip svarar bortfraktaren enligt både SjöL och KonL för fel eUer försummelse
som hans anstäUda och andra medhjälpare gör sig skyldiga till under arbete i
fartygets tjänst. Ansvarsfriheten för nautiskt fel av ombordanstäUd eller lots
och för brand som våUats av bortfraktarens folk utgör dock ett undantag från
huvudregehi. I den mån ansvar kan utkrävas av bortfraktarens medhjälpare enligt
albnänna skadeståndsrättsliga regler kan dessa således enligt nu gäUande rätt
tänkas bli ålagda ansvarighet också i situationer där bortfraktaren själv går
fri från ansvarighet. Förhållandet har gett upphov till specieUa
avtalsklausuler, som tillerkänner bortfraktarens folk samma rätt tiU ansvarsfrihet
och ansvarsbegränsning som han själv har. Dessa klausiUer kallas
Himalayaklausuler efter ett engelskt rättsfaU rörande ett fartyg benämnt
Himalaya. En uttrycklig regel som svarar mot innehållet i dessa klausuler har
upptagits i konventionen genom Visbyreglema. Där föreskrivs också att det
sammanlagda beloppet av de skadestånd bortfraktaren och hans folk kan
förpliktas utge skaU rymmas inom den ansvarsbegränsning som gäller för
bortfraktaren. I bestämmelsen görs dock undantag för självständiga medhjälpare,
t. ex. stuvare.
Kommittén har påpekat att
omfattningen av den krets av medhjälpare för vilken bortfraktaren svarar endast
kan bestämmas med hjälp av nationell rätt. SjöL föreskriver ett långtgående
principalansvar, som även omfattar tvångslots. Konmiittén antar, att det också
sträcker sig till s. k. självständiga medhjälpare. Kommittén har anfört, att
Visby-reglemas Himalayabestämmelse har förebUd i andra internationella
konventioner och erinrar om att undantaget för självständiga medhjälpare finns
i den engelska texten som i Visbyreglema tiU skiUnad från Haagreglerna har
samma vitsord som den franska texten medan det torde få tolkas in i den
franska textens uttryck "préposé". Kommittén har förutsatt att
konventionens undantag inte binder den nationeUe lagstiftaren så att denne
skulle vara betagen möjlighet att ge även självständiga medhjälpare de
ansvarsförmåner som det här är fråga om. EnUgt vad kommittén upplyser har
nordisk enighet uppnåtts om att inbegripa självständiga medhjälpare i den krets
som skall åtnjuta samma ansvarighet som bortfraktaren.
Under
remissbehandlingen har Svea hovrätt och hovrätten för Västra Sverige ifrågasatt
om den föreslagna utvidgningen av Himalayabestäm-
Prop.
1973:137 71
melsen
är tUlåten enligt konventionen. Svea hovrätt har dessutom pekat på
nödvändigheten av samordning meUan den föreslagna regeln och skadeståndslagen
(1972: 207).
Frågan
i vilken utsträckning bortfraktarens arbetstagare kan åläggas ersättningsansvar
för skada som de våUat genom fel eUer försiimmelse i tjänsten besvaras ej av
sjörätten utan av skadeståndslagen (1972: 207). Arbetstagaren är enligt dess
föreskrift ansvarig endast i den mån synnerliga skäl talar för att ansvar
utkrävs av honom. Någon ändring i detta åstadkommes inte med en
Himalayabestämmelse. Ty en sådan syftar inte tUl att garantera den skadeUdande
ersättning av skadevålla-ren inom ramen för transportansvarets system. Den
avser i stäUet att förhindra den tänkbara situationen att bortfraktarens
konventionsförmåner berövas honom på en omväg över hans medhjälpare. Det har
nämligen förekommit att ersättningsskyldig skadevållare med framgång vänt sig
mot bortfraktaren i hans egenskap av arbetsgivare med krav på täckning för ersättningsanspråket
utom ramen för transportansvaret.
Himalayabestämmelsen
kan inte lämnas utanför konventionslagstiftningen. Med den svenska
skadeståndsrätten som bakgraiid blir dess verkan ganska begränsad. Men SjöL
skall kunna tUlämpas också av främmande domstolar utan svensk bakgrandsrätL
DärtUl kommer att en reglering som omfattar självständiga medhjälpare måste få
praktisk betydelse även hos oss. Det har under remissbehandlingen diskuterats
om en konventionsstat kan utvidga Visbyreglernas Himalayabestämmelse tiU att
avse också självständiga medhjälpare. Bestämmelsen hör dock inte till
konventionssystemets bärande konstraktion. Balansen meUan bortfraktare och
befraktare rabbas knappast och klausiUen torde inte påverka konossementets
användbarhet som omsättningsbart transportdokument. Den omständigheten att man
i vissa länder önskar behåUa möjligheten att ålägga t. ex. stuveriarbetare ett
obegränsat ansvar kan inte hindra att man i andra länder inför bestämmelser som
ger självständiga medhjälpare samma skydd som andra medhjälpare. Jag anser
därför att konventionsstatema måste anses ha frihet härvidlag. Någon
principiell nyhet är det inte heller att Himalayabestämmelsen får omfatta även
självständiga medhjälpare. De Himalayabestämmelser som finns i passagerar- och
resgodskonventionema gör ej imdantag för dem. Jag ansluter mig därför till
kommittéförslaget även på denna punkt.
3.4.4
Konossementsansvaret
KonL:s
föreskrifter om konossement innebär att konossementet skaU innehålla vissa
minimiuppgifter rörande godset. Först och främst skaU med ledning av
avlastarens uppgifter föras in uppgift om godsets märkning och kolli- eller
stycketal resp. mått eller vikt. På grandval av iakttagelser vid mottagandet
skall också föras in uppgift om godsets synliga tUlstånd.
Prop. 1973:137 72
Bortfraktaren
har formellt möjlighet att i fråga om godset utelämna, dels uppgifter vars
rUctighet han har. skäl att betvivla, dels uppgifter som han inte rimligen
kunnat kontrollera. Han anses lUcväl inte ha rätt att utelämna uppgifter av
detta slag. För att inte beröva konossementet dess omsättningsbarhet anses han
i stället böra föra in dem med reservation. FörbehåU beträffande godsuppgift
som rimligen kunnat kontrolleras har på den andra sidan frånkänts gUtighet
gentemot tredje man i svensk rättstUlämpning (jfr NJA 1949 s. 449 I). Även
reservation går emellertid ut över konossementets omsättningsvärde, framför
allt om konossementet skall omsättas genom remburs. Och i praktiken går det
ofta tUl så att bortfraktaren för in de föreskrivna uppgifterna om godset utan
någon reservation, mot förbindelse s. k. backletter eller
in-demnitetsförklaring från avlastaren att hålla bortfraktaren skadeslös om
han nödgas utge ersättning med anledning av att konossementets godsbeskrivning
inte stämmer med verkligheten (jfr 163 § SjöL och prop. 1966: 145 s. 186, 193
och 204).
Haagreglerna
lägger inte på bortfraktaren något omedelbart ansvar för oriktiga uppgifter om
godset i konossementet. Men ett konossement skall utgöra s. k. primafaciebevis
att godset mottagits såsom det beskrivits i konossementet, dvs. detta
förhållande presumeras tiUs motsatsen bevisats. I anglosaxisk rätt, som utgör
konventionens egentliga bakgrund, är bortfraktarens möjligheter att föra sådan
motbevisning begränsad på olika sätt, bl. a. genom vissa till formen
processrättsliga regler som brukar sammanfattas under uttrycket "Doctrine
of Estoppel". Verkan av dem blir att bortfraktaren i viss utsträckning får
bära ett indirekt ansvar för godsuppgifterna i konossementet och att det ansvaret
behandlas som ett transportansvar. Skandinavisk rätt, som inte känner
motsvarighet till dessa estoppel-regler, har i stäUet kombinerat konventionens
bevisregel med ett på undersöknings- och upplysningsplikt för bortfraktaren
byggt ansvar för riktigheten av konossementets uppgifter rörande godset.
Enligt
regler i SjöL är bortfraktaren ansvarig för att godsbeskriv
ningen i konossementet är riktig, såvida inte mottagaren måst inse att
uppgiftens riktighet ej undersökts av bortfraktaren eller uppgiften för
enats med förbehåll som visar att undersökning inte företagits. Sådant
förbehåll är emellertid inte tiUräckligt i fråga om uppgift vars oriktighet
bortfraktaren insett eller kunnat inse med vanlig uppmärksamhet. I
dessa fall måste konossementet förses med uttrycklig anmärkning om
oriktigheten för att bortfraktaren skall gå fri från ansvarighet. Reserva
tionsrätten torde i praktiken utnyttjas så flitigt att bortfraktarens upp
giftsansvar enligt SjöL på det hela taget blir ett ansvar för försummad
upplysningsplikt. j
I
svensk rättstUlämpning har ett uppgiftsansvar av det slag jag här angivit
erkänts även i fråga om konossement som faller under KonL.
Prop.
1973:137 73
Det
är omtvistat huruvida praxis därvid utgått från SjöL:s regler såsom
kompletterande KonL, från allmänna svenska rättsgrandsatser eUer möjligen från
konventionens förbud mot ansvarsinskränkande förbehåU. Väsentligt är emellertid
att uppgiftsansvaret faller utom ramen för konventionens transportansvar och
därför bl. a. ej är underkastat samma beloppsbegränsning som detta.
En
av de viktigaste ändringar som Visbyreglerna medför i konventionen är den att
konossementets bevisverkan "prima facie" förstärks så att
godsbeskrivningen över huvud taget inte får motbevisas gentemot tredje man, som
förvärvat konossementet i god tro.
Konossementsreglema i SjöL
är formade med det s. k. ombordkonos-sementet för ögonen, dvs. det konossement
som utfärdas när godset har lastats på fartyget. Enligt en särskild föreskrift
skall dessa regler i tillämpliga delar också gälla s. k.
mottagningskonossement, en handling som utfärdas före lastningen t. ex. då
godset avlämnats i en terminal Mottagningskonossement måste återlämnas om
ombordkonossement utfärdas.
Kommittén har tiU en
början funnit, att det saknas anledning att upprätthålla den nuvarande
skillnaden mellan mottagningskonossement och ombordkonossement. Eftersom
Haagreglerna ej heller syftar tUl sådan skillnad, föreslår kommittén att
reglerna i ämnet blir gemensamma. Jag biträder detta förslag.
I fråga om konossementets
bevisverkan och ansvaret för oriktiga uppgifter i konossementet erinrar
kommittén om att under 1930-talets sjölagstiftning starka betänkligheter
restes mot att godta konventionens regel om konossementets bevisverkan
"prima facie" redan med anledning av dess oklarhet och att den
därför endast togs upp i KonL. Några praktiska olägenheter har enligt kommittén
knappast försports på grund av denna föreskrift i KonL. Kommittén har
tillfogat, att detta måhända beror på att den kompletterats av SjöL:s
bestämmelser om bortfraktarens uppgiftsansvar. Kommittén har vidare erinrat om
den bevisverkan som ett omsatt konossement skall ha enligt Visbyreglerna.
Ehuru även denna regel lider av oklarhet och det dessutom kan ifrågasättas om
den inte leder för långt till bortfraktarens nackdel, har kommittén ansett att
den utjämnar skUlnaden mellan konossementets rättsverkan enligt gällande
nordisk rätt och den som konventionen förutsätter. Kommittén har funnit, att
den nya bevisregeln utan olägenhet kan infogas i SjöL och kommit till att
konventionens ståndpunkt kan bli gällande även i fråga om andra uppgifter
rörande godset än dem som konventionen föreskriver; jfr 151 och 152 §§ SjöL.
Bortfraktarens
uppgiftsansvar är enligt kommittén motiverat av samma skäl som hans
transportansvar, nämligen önskemål att höja konossementets omsättningsvärde.
Kommittén har uttalat, att behovet av ett uppgiftsansvar kan ifrågasättas, i
vart fall om transportansvaret för-
Prop.
1973:137 74
stärkts
genom t. ex. ansvar för nautiskt fel. Det finns inte någon särskild regel i
SjöL om den rätt tUl skadestånd som kan tUlkomma konos-sementsinnehavaren på
grand av att uppgifter i konossementet är oriktiga. Men kommittén har erinrat
om att en sådan rätt erkänts i rättstillämpningen. Kommittén har upplyst, att
den vid nordiska överläggningar har fört fram tanken på en allmän regel om
ersättningsskyldighet för bortfraktaren gentemot konossementsinnehavaren för
sådana oriktiga eller ofullständiga uppgifter som han inte reserverat sig mot
eller gjort till föremål för särskild anmärkning. De övriga nordiska
sjölags-kommittéerna stäUde sig emeUertid avvisande tUl detta. Dessa har i
stället funnit det naturligt att helt upphäva det särskilda ansvaret för
konossementsuppgifterna och i stället lita tiU konventionsregleringen i fråga
om transportansvaret. Detta skulle visserligen ej utesluta att ansvar kan
utkrävas för oriktiga uppgifter med stöd av allmänna rättsgrandsatser,
eventuellt med analog' tillämpning av lagen (1936: 81) om skuldebrev. Men ett
sådant ansvar torde enligt kommittén föratsätta grovt fel på bortfraktarens
sida.
Kommittén
har funnit det angeläget att bevara den nordiska rättslikheten i denna del och
så mycket mer kunnat ansluta sig tiU den lösning de övriga kommittéema
föredragit som den praktiska betydelsen av ett särskUt uppgiftsansvar synts
kommittén vara ringa. Kommittéförslaget går alltså ut på att avskära
bortfraktaren från rätten att gentemot tredje man, som förvärvat konossementet
i god tro, motbevisa godsbeskrivningens riktighet. För uppgift vars oriktighet
han bort inse skall han enligt kommitténs förslag aUtjämt svara, om han inte
försett konossementet med uttrycklig anmärkning om oriktigheten. Förbudet mot
motbevisning föreslås få motsvarande tillämpning i fråga om sådan skada på
godset eller brist i dess förpackning som bortfraktaren utrönt eller bort
utröna men ej anmärkt i konossementet.
Under
remissbehandlingen har viss kritik uttalats mot att uppgiftsansvaret helt
ersätts av ett transportansvar. Svea hovrätt har medgett att förslaget bidrar
till intemationell enhetlighet men anser att övervägande skäl talar för att
uppgiftsansvar bevaras i inrikes fart. Att ansvar för oriktiga uppgifter likväl
skall kunna utkrävas, enligt kommitténs mening med stöd av allmänria
rättsgrundsatser, anser hovrätten visa att uppgiftsansvaret efterlämnar ett
tomrum som behöver fyUas av en särskild regel. I praktiken torde förslaget inte
ändra rättsläget på något avgörande sätt, menar hovrätten. Ändringen består i
stället i att uttryckliga regler i SjöL tas bort och får ersättas av allmänna
rättsgrundsatser. Hovrätten för Västra Sverige är på i stort sätt motsvarande
skäl böjd att avstyrka att uppgiftsansvaret utmönstras. Stockholms tingsrätt
har påpekat, att bortfraktaren trots allt måste kunna motbevisa
konos-sementsuppgifterna som ett led i bevisning rörande tredje mans brist
Prop.
1973:137 75
på
god tro. Svenska bankföreningen har uttalat sin tiUfredsstäUelse över att
konossementets bevisverkan stärks.
Den omsorg om
konossementets bevisverkan som konventionsförfattare och lagstiftare ådagalagt
genom Haagreglerna, Visbyreglema och nationell konventionslagstiftning i ämnet
bottnar i den internationella handelns behov av ett omsättningsbart
sjötransportdokument som representerar godset. Samma syfte har de nordiska
sjölagsreglema om bortfraktarens ansvar för konossementsuppgifterna. Säljare
och köpare behöver ett dokument som kan utnyttjas vid banktransaktioner, t.
ex. betalning i remburs. Köprätten kompletterar bilden med regler som förutsätter
att köparen under givna förutsättningar bl. a. att konossementet innehåller
vissa upplysningar av köprättslig betydelse betalar mot konossement utan att
invänta godsets ankomst tiU bestämmelseorten. Visar det sig i sådana faU efter
godsets framkomst att det ej är i kontraktsgillt skick eller att det kommit för
sent ombord eUer för sent till lossningsorten, kan konossernentsförvärvaren
visserligen utöva köp-rättsUga befogenheter utan hinder av att han betalt köpeskillingen
och således tänkas ha rätt ätt avvisa leveransen och häva köpet. Men det är
uppenbart, att denna rätt kan vara ganska svår att göra gäUande när köpesumman
har betalats. Detta gäller särskilt vid intemationeUa köp bl. a. därför att
krav mot säljaren i regel måste göras gäUande i säljarens hemland. Från
praktiska utgångspunkter är det oftast lättare för köparen att hålla sig tiU
transportören, särskilt nied hänsyn tUl möjUghetema att göra fartyget till
föremål för tvångsåtgärder.
Mot
denna bakgrund är det tydligt att det finris ett starkt behov av att kunna lita
på konossementets olika uppgifter om godset, bl. a. när och hur det mottagits
och lastats. KonL och SjöL innehåller, såväl som kommittéförslaget, regler som
syftar tUl att tiUförsäkra konossementet ett innehåll som säljare och köpare
har behov av för sin transaktion. Som tidigare nämnts innebär SjöL att
bortfraktaren ålagts ett ansvar för försummad undersöknings- och
upplysningsplikt. Haag-Visbyreglerna använder en annan metod, nämligen att ge
uppgifterna, såvitt de beskriver godset, verkan av exklusivt bevis att godset
mottagits såsom denna beskrivning visar, sedan konossementet förvärvats av
tredje man i god tro. Ehura dessa reglers syften till stor del sammanfaller,
kan ett par särdrag urskiljas.
Att
upprätthålla konossementets bevisverkan med den stränghet Haag-Visbyreglerna
föreskriver innebär att, om godset inte motsvarar konossementets beskrivning,
mottagaren kan hålla bortfraktaren ansvarig därför som om avvikelsen har sin
grund i dennes bristande vård om godset, vare sig detta överensstämmer med
verkligheten eller ej. Detta innebär aUtså i vissa fall att ett indirekt
uppgiftsansvar kan utkrävas i form av fingerat transportansvar. Ansvarigheten
följer då helt reglerna
Prop. 1973:137 76
om
transportansvaret vilket bl. a. innebär att bortfraktaren kan. göra gällande
begränsningsrätt.
Ett
särskilt ansvar för att konossementet förses med riktiga uppgifter om godset
innebär, att mottagaren kan kräva ersättning för den skada han lider genom att
han löser in konossementet, ehuru han med insikt om det verkUga läget kunnat
vägra detta och hålla köpeskillingen inne eller kräva prisnedsättning. Ett
sådant direkt uppgiftsansvar för bortfraktaren står i själva verket så nära
säljarens ansvar för kontraktsenligt leverans att det kan sägas i viss mån
konkurrera med detta. Så har det också uppfattats i nordisk rättstiUämpning
(jfr ND 1949 s. 34). På motsvarande sätt får det ansvar betraktas som
bortfraktaren enligt aU-männa regler torde stå för att annan för köparen
väsentlig konosse-mentsuppgift, t. ex. tidpunkten för lastningen, är riktigt
angiven. Den skada det här är fråga om får beräknas med utgångspunkt i köpeskillingen
och inte, som vid verklig eller fingerad transportskada, med utgångspunkt i
godsets värde på bestämmelseorten, något som kan få praktisk betydelse vid
prisändringar på marknaden där (jfr ND 1969 s. 105). Ansvaret är inte heller
såsom transportansvaret begränsat tiU visst belopp.
I
förhållande till nuvarande ordning som upprätthåller konossementets
tillförlitlighet med en kombination av uppgifts- och transportansvar, varvid
de båda ansvarsformema delvis täcker varandra innefattar kommittéförslaget
främst den ändringen att sanktionen mot orUc-tig godsbeskrivning i ett omsatt
konossement väsentligen skaU utgöras av transportansvar och att det särskilda
uppgiftsansvaret ersätts av det ansvar som därvidlag kan föreligga på grund av
allmänna rättsgrundsatser.
Det
är, som jag ser det, inte givet att ett förstärkt, i vissa fall fingerat
transportansvar är den mest ändamålsenliga lösningen på problemet att befästa
handelns tiUit tUl konossementet. Jag har redan varit inne på att inlösning av
konossementet i förlitan på dess vederhäftighet kan ge upphov till annan
förmögenhetsskada än sådan som transportansvaret är utformat för. Men genom
Visbyreglema har man för konventionens del föredragit att via konossementets
bevisverkan lösa problemet med hjälp av transportansvarsreglerna. Tillträde
till Visbyreglerna föratsätter alltså, att denna metod godtas. För min del
finner jag inte heUer skäl att begränsa lösningens giltighet tiU utrikes fart,
vUket förespråkats under remissbehandlingen.
Emellertid
kan det ifrågasättas om ej ett visst utrymme likväl återstår för att ålägga
bortfraktaren ett direkt ansvar för att konossementsinne-hållet är korrekt.
Konventionen kan inte betraktas som uttömmande härvidlag och hindrar således
inte att dess regler i nationell rätt kompletteras med regler om
uppgiftsansvar. Inom ramen för det rättsförhållande mellan bortfraktaren och
mottagaren som konossementet ger
Prop.
1973:137 77
upphov
tUl, torde bortfraktaren i brist på specialreglering av den typ SjöL nu
innehåller likväl komma att få svara för att konossementet inte blir
vUseledande för mottagaren, ett ansvar som rimligen föratsätter att
bortfraktaren insett eller med iakttagande av den aktsamhet som
rättsförhållandets art motiverar bort inse att mottagaren kunde bli vUseledd
genom att lita på konossementet i det skick vari bortfraktaren utfärdat det.
Vidare är det uppenbart, att hanteringen av konossementsuppgifterna kan
innefatta osant intygande eller annan oredlighet och ge upphov till
ersättningsansvar på den grunden. Det torde vara uppgiftsansvar av här
skisserat slag som åsyftats med kommitténs hänvisning till albnänna
rättsgrandsatser. Ett sådant ansvar faller utom konventionens ram och kan då
inte bli underkastat den begränsning och andra för bortfraktaren förmånliga
inskränkningar som gäUer för transportansvar. Det får antas att liknande
ansvar skall kunna utkrävas vid sidan av transportansvaret även enligt andra
länders rättsordningar. Det torde bl. a. kunna tänkas bli fallet enligt
amerikansk, brittisk och hoUändsk rätt. I fransk rätt finns en uttrycklig regel
som föreskriver ett sådant ansvar.
Det är enligt min mening
mest ändamålsenligt att bortfraktarens direkta ansvar för
konossementsuppgifterna, sådant jag här framstäUt det, slås fast genom
uttrycklig lagregel. Därigenom undgås den relativa osäkerhet som det skulle
innebära att helt överlämna frågan tiU praxis. Vid de nordiska
departementsöverläggningarna i ämnet har enighet uppnåtts om en sådan lagregel
och jag förordar därför den lösningen.
3.4.5
De tvingande reglernas tillämplighet
KonL
lägger ett tvingande transportansvar på bortfraktaren från lastning till
lossning vid sådan sjötransport av gods enligt konossement som hos oss ansetts
konventionsbunden. Däckslast och levande djur faller ej under tvingande
transportansvar. Ett tvingande transportansvar lägger också SjöL på bortfraktaren
för all sjötransport av gods oavsett om konossement utfärdas eller ej i
inrikes fart eller i fart mellan Sverige och Danmark, Finland eUer Norge. I
annan utrikes fart, däri inbegripet fart från icke-konventionsstat tiU Sverige,
råder avtalsfrihet såvitt svensk rätt är tiUämplig.
Kommittén har erinrat om
att den tvingande ansvarsregleringen i KonL och de på konventionen grundade
reglerna i SjöL har sin grund i olägenheterna av de allmänna och långtgående
ansvarsfriskrivningar som förr i tiden förekom i konossement eUer fraktavtal.
De nordiska kommittéema har enats om att den tvingande ordningen för
internordisk fart liksom hittills bör gälla även för befordran, som sker utan
att konossement utfärdats och som således faUer utanför konventionens tillämpningsområde.
De
nordiska kommittéerna har enats om att tUl konventionslagreglema
Prop.
1973:137 78
rörande
konossement foga uttryckliga föreskrifter om reglemas tillämplighet. Dessa
föreskrifter iimebär enligt kommittéförslaget, att de regler i sjölagsförslaget
som motsvarar Haag-Visbyreglerna i princip inte får åsidosättas till
avlastares eUer betraktares nackdel vid befordran enUgt konossement. Undantag
föreslås för tiden före lastningens början och efter lossningens slut och för
levande djur och för gods, som i fraktavtalet angivits som lastat på däck och
som befordras på det sättet. Även reglerna om ansvarighet vid
underbortfraktning föreslås bli tvingande men med visst undantag för
genomgångsbefordran; jfr i det föregående (avsnitt 3.4.2). I inrikes och
internordisk fart skaU reglema vara tvingande även för befordran utan
konossement.
Varken
KonL eUer SjöL löser frågan vilket lands lag som skall till-lämpas på viss
befordran. Såvitt gäUer SjöL framgår emeUertid av motiven att man förutsatt att
dess bestämmelser skulle tUlämpas bara om enligt alhnänna
internationellt-privaträttsliga regler svensk lag var tUlämplig. När det gäUer
KonL saknas svenska motivuttalanden på denna punkt. Enligt förarbetena tUl den
norska konossementslagen avsåg man emellertid att den norska lagstiftningen
skulle tillämpas inte bara vid befordran från Norge utan också vid befordran
från annan konventionsstat tiU Norge.
Tidigare
har det enligt kommittén inte varit vanligt att i nordisk sjölagstiftning
faststäUa normer för lagreglernas tUlämplighet i förhållande tiU främmande
rätt. Regler om lagstiftningens tillämplighet finns emellertid numera, enligt
vad kommittén påpekat, i de lagregler söm genom 1964 års sjölagsändringar
infördes på grandval av 1957 års internationella konvention om redaransvarets
begränsning. Kommittén har tilllagt, att detsamma gäller de förslag om
lagstiftning angående sjöpanträtt m. m. och befordran av passagerare och
resgods som kommittén har avlämnat.
I
den mån främmande rätt är tiUämplig på befordran enligt konossement skaU
enligt kommittéförslaget antingen konventionen eller på densamma grundad
lagstiftning tillämpas om konossementet är utfärdat i Sverige eller annan
konventionsstat, om befordringen äger rum från Sverige eUer annan konventionsstat,
om befordringen äger nmi tUl hamn i Sverige, Danmark, Finland eUer Norge eller
om konossementet föreskriver att Haag-Visbyreglema eller på dem grundad
lagstiftning skaU gäUa för avtalet. Förbehåll föreslås för de faU då KonL skaU
tiUämpas, dvs. i de lägen Sverige tUl följd av att Haagreglerna alltjämt
gäller har folkrättslig skyldighet att tUlämpa Haagreglema i StäUet för
Haag-Visbyreglema.
Den
vidsträckta tillämpligheten för tvingande lagregler har tmder remissbehandlingen
hälsats med tUlfredsstäUelse av Svenska bankförenmgen medan Sveriges
advokatsamfund och Sjörättsföreningen i Göteborg ifrågasatt behovet av
tvingande reglering av inrikes och internordisk
Prop.
1973:137 79
certepartifart.
I övrigt har remissbehandlingen endast gett upphov till en del redaktioneUa
erinringar.
Jag
vill till en början ansluta mig tUl förslaget att den, inrUces och
internordiska farten skall vara underkastad tvingande regler. Det kan
naturligtvis ifrågasättas om detta behöver gälla annan befordran än sådan som
sker enligt konossement. Men inrikes och internordisk certepartifart är redan
i dag underkastad tvingande regler om transportansvar m. m. och det har inte
anförts några skäl för en ändring därvidlag. Vad beträffar utrikes fart i
övrigt har. inte föreslagits tvingande regler rörande befordran enligt
certeparti. Jag godtar detta. Den internationella certepartifarten är sedan
gammalt ej underkastad tvingande regler. I den mån sådana skulle vara
motiverade, bör de grundas på intemationeUt godtagna normer för sådan fart.
Framtiden får utvisa om arbetet inom UNCTAD, där frågan har aktualiserats,
kominer att leda till sådana normer. Den utrUces konossementsfarten måste
emeUertid vara underkastad tvingande konventionslagregler i den mån den faller
under Haag-Visbyreglernas tUlämpningsområde. Jag erinrar om att KonL alltjämt
skall vara tUlämplig vid sidan av SjöL i den utsträckning som detta är
nödvändigt på grund av våra folkrättsliga förpliktelser i förhåUande till de
stater som erkänner Haagreglema men ej Haag-Visbyreglerna (jfr 3.1).
Som
kommittén föreslagit och konventionen medger bör vissa undantag göras från den
tvingande regleringen. Bortfraktaren bör sålunda ha rätt att förbehålla sig
frihet från ansvar för levande djur och däckslast. Han bör dessutom ha rätt
att förbehålla sig ansvarsfrihet för tiden före lastningen och efter
lossningen. Det bör, som jag redan tidigare förordat (jtr 3.4.1.3), under
vissa förutsättningar gälla även vid lossning för fortsatt befordran med annat
fartyg eller annat transportmedel. Kravet på förbehåll om ansvarsfrihet
innebär, att ett dispositivt ansvar föreskrivs för tiden före lastning och
efter lossning, dvs. för tid som ej omfattas av Haag-Visbyreglema och som aUtså
står öppen för nationell reglering. Den närmare avgränsningen mellan
dispositiv och tvingande ansvarsperiod torde få överlämnas åt
rättstillämpningen, som redan berört dessa frågor (jfr NJA 1951 s. 130, 1952
s. 12 och 1956 s. 274; se också SvJT 1969 s. 16 not 18).
Vid
de nordiska departementsöverläggningarna har diskuterats om domstolama i de
nordiska länderna alltid skall tUlämpa konventionens tvingande regler såsom de
har återgivits i det egna landets sjölag (lex fori) eller om de, på grandval av
vissa i lagen preciserade intemationeUt privaträttsliga regler, ibland skall
använda de tvingande reglerna sådana de återgivits i annan konventionsstats
lagstiftning. Enligt den senare lösningen skulle svensk domstol tUlämpa
reglerna i SjöL bara när konossementet utställts i Sverige eller befordringen
sker från icke-konventionsstat till Sverige eller annat nordiskt land. I
övriga faU skulle hu-
Prop.
1973:137 80
vudregeln
vara att domstolen tUlämpar konventionslagstiftningen i den konventionsstat där
konossementet utställts. Oavsett vilken lösning som valdes skuUe bestämmelsema
utformas så att man förhindrade att icke-konventionsstats lagstiftning kunde
bli tillämplig på befordran som omfattades av Haag-Visbyreglerna (art. 10).
Gemensamt
för båda lösningama är att svensk (dansk, finsk eller norsk) lag är tiUämplig
på befordran enligt konossement från icke-konventionsstat till ett nordiskt
land samt att partshänvisning genom paramountklausul tiU annan stats
konventionslagstifning respekteras. Vad frågan gäller är om domstolen skaU
tUlämpa det egna landets lag, när konossementet har utställts i annat
konventionsland, eller om lagstiftningen i detta land skall tillämpas.
För den förra lösningen
(lex fori-lösningen) talar väsentligen att reservation mot konventionen inte
är tillåten samt att reglema i de olUca konventionsstaterna därför får antas
vara i allt väsentligt överensstämmande, låt vara att vissa skiljaktigheter i
tillämpningen kan förekomma. Det kan ifrågasättas om det i detta läge är
motiverat att ålägga domstolar och parter skyldigheten att undersöka var och
hur motsvarande regler återfinns i annan konventionsstats lag och vilken
tolkning som i rättspraxis getts åt dessa regler, något som medför besvär och
ökade kostnader. Talan väcks i stor utsträckning vid domstol i det land, till
vilken befordringen sker. SkaU domstolama tUlämpa lagen i den konventionsstat
där konossementet utfärdats kommer detta således i praktiken att medföra att
domstolama i flertalet fall, där konossementet inte innehåller en
paramountklausul, kommer att bli tvungna att tillämpa främmande lag. Härtill
kommer de uppenbara riskerna för att domstolarna tillämpar den främmande
rätten felaktigt på gmnd av att de inte har tillräcklig information om denna
rätts innehåll och hur den skall tolkas. I flertalet länder torde också
domstolarna när det gäller konventionsbunden lagstiftning tillämpa lex fori.
Det kan i sammanhanget nämnas att såväl de engelska som franska lagar som har
antagits för att möjliggöra ratifikation av Haag-Visbyreglema förutsätter att
domstolarna tUlämpar lex fori (för fransk del blir det fråga om direkt
tiUämpning av konventionen).
Som skäl för att tUlämpa
annan konventionsstats lagstiftning, när konossementet har utfärdats i sådan
stat, kan åberopas att i synnerhet Haagreglerna enligt vad man vet har tolkats
olika i konventionsstatema. Med lex fori-lösningen skulle därför en tvist kunna
komma att bedömas olika beroende på i vilket land talan väcks. Det skulle
därför vara önskvärt att man i förväg vet vilket lands lag som blir tiUämplig.
Ett sådant resultat är emellertid bara möjligt att uppnå, om det i konventionen
direkt föreskrivs att lagen i det land där konossementet utstäUts skaU
tiUämpas. Som nämnts torde domstolama i flertalet länder tUl-lämpa lex fori.
Någon enhetlighet uppnås aUtså inte genom att de
Prop.
1973:137 81
nordiska
länderna för sin del tillämpar lagen i det land, där konossementet utställts.
Ett annat skäl som kan
åberopas för tillämpning av lagen i det land där konossementet utställts är att
konventionen inte innehåller en uttömmande reglering av alla de frågor som en
befordran tmder konossement kan ge upphov tiU. I frågor som faUer utanför
konventionsregleringen kan domstolen på grand av allmänna lagvalsregler bU
tvungen att tillämpa utländsk lag. Det är dock önskvärt att samma lag tiUämpas
på alla frågor som rör befordringen. Ä andra sidan torde konossement ofta
innehålla allmänna lagvalsklausuler som hänvisar till annan lag än lagen i det
land där konossementet utställts. T. ex. lär lagvalsklausuler som hänvisar till
flaggans lag vara vanliga. Det kan också förekomma att konossementet innehåller
en paramountklausul som hänvisar till Haag-Visbyreglerna samt en lagvalsklausul
av innehåll att befordringen i övrigt är underkastad t. ex. flaggans lag. I
samtliga dessa fall blir följden att man trots denna lösning inte uppnår det
önskade resultatet att befordringen i sin helhet blir underkastad en och samma
lag. Även i de fall där konossementet saknar lagvalsklausuler är det för övrigt
tveksamt om allmänna intemationellt-privaträttsliga regler i alla tillfällen
leder till att lagen i det land, där konossementet utställts, skall tUlämpas
på frågor som inte regleras i konventionen.
Lex fori-lösningen
tillämpas hos oss på andra områden inom transporträtten som är
konventionsbundna. Deima princip har således valts i luftfartslagen och lagen
om intemationeUa vägtransporter. Den gäller också i fråga om redaransvarets
begränsning. På svensk sida hade man av de skäl som förut har nämnts föredragit
att tiUämpa den också i detta sammanhang. Vid de nordiska
departementsöverläggningarna lyckades man emellertid inte uppnå enighet härom
utan stannade sluUigen för den andra lösningen. Med hänsyn till önskvärdheten
av en enhetUg nordisk reglering på denna punkt har jag ansett mig bör biträda
detta. Jag har då särskilt beaktat att frågan är av mindre praktisk betydelse
för sjötransporternas del, eftersom konossement i regel innehåller en paramountklausul,
vilken under alla förhållanden bör respekteras. Den lösning som nu har valts
torde dessutom bara bli temporär. I samband med att stälhiing skall tas till en
eventuell ny konvention om godsbefordran får frågan öveirvägas på nytt, bl. a.
i ljuset av hur den har lösts i andra länder.
För
det fall att en paramountklausul hänvisar till konventionen själv och inte till
viss konventionslag bör emellertid svensk lag tUlämpas. Detta torde bäst
överensstämma med Haag-Visbyreglernas syfte. Det är för övrigt inte likgiltigt
om man tiUämpar konventionens regler som del av avtalet eller som tvingande
lag. Det visar sig vid konkurrens mellan konventionsreglerna, tiUämpliga på
grand av paramountklausul, och mot dessa stridande standardklausul i
konossementsformuläret. I
6 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 137
Prop. 1973:137 82
svensk rättstillämpning har detta problem redan lösts så
att paramount-klausulen slagit ut standardklausulen (jfr NJA 1951 s. 138).
Genom en uttrycklig regel om att svensk lag skall tUlämpas i dessa fall blir
frågan ställd utom diskussion.
I fråga om den certepartifart som skall vara underkastad
de tvingande reglema, dvs. befordran inom landet eller mellan Danmark,
Finland, Norge och Sverige bör, i enlighet med vad som föreslås för konossementsfarten,
tiUämpas konventionslagreglerna i avgångslandet. Härom har uppnåtts nordisk
enighet. Jag viU fästa uppmärksamheten vid att en sådan lösning bara gäller de
frågor som konventionen reglerar och som skaU vara underkastade tvingande
lagregler, främst om transportansvaret och dess begränsning.
3.5 Passagerarbefordran
3.5.1 Bortfraktaren, passageraren och resgodset
Medan termen redare i nordisk rätt avser den som driver
sjöfart med ett fartyg, eget eller annans, tar uttrycket bortfraktare som
efter tysk förebild infördes i svenskt juridiskt språkbrak genom 1891 års SjöL
och f. ö. senare införts även i lufträtten sikte på den som slutit avtal om
befordran till sjöss av gods eller passagerare. I den betydelsen används
uttrycket i SjöL men någon uttrycklig definition av bortfraktar-begreppet finns
inte där f. n. I KonL har det fått sin uttryckliga reglering i enlighet med
Haagreglernas definition, som dock helt ryms inom SjÖL:s användning av termen.
Såväl 1961 och 1967 års konventioner som 1969 års
Tokyoutkast innehåller definitioner av passagerarens medkontrahent. I 1961 års
konvention anges sålunda att "carrier includes any of the following
persons who enters into a contract of carriage: the shipowner, the charterer or
the operator of the ship". Resgodskonventionen upptar samma definition
och Tokyoutkastet bestämmer begreppet sålunda: "the shipowner, charterer
or operator of the ship who has concluded a contract of carriage".
Uttrycket "shipowner" anses enligt kommittén i
allmänhet svara mot både fartygsägare och redare medan "charterer"
täcker hel- och del-befraktare. Med "operator" torde förstås den som
driver fartyget, vUken uppenbarligen kan vara en annan än ägaren. Uttrycken
"shipowner" och "operator" i förening svarar aUtså,
påpekar kommittén, ganska väl mot vårt redarbegrepp, om detta tas i sin mest
vidsträckta bemärkelse.
Kommittén har i nordiskt samråd funnit att
bortfraktarbegreppet i passagerarkapitlet bör definieras i så nära anslutning
som möjligt till
8 Förslaget till nya regler om godsbefordran innehåller en
definition av bortfraktarebegreppet; jfr 71 §.
Prop.
1973:137 83
den
tolkning av konventionsregeln som förat antytts. Man bör aUtså kunna tiUämpa
kapitlets bestämmelser på var och en som genom avtal åtar sig befordran av
passagerare eller av passagerare och resgods. Det bör enligt kommitténs mening
inte krävas, att han redan vid avtalsslutet förfogar över fartyg eUer utrymme i
fartyg. Natiu-ligtvis omfattas även de faU då avtalet träffas genom mellanmans
medverkan. I den mån gränsfall uppträder får det efter allmänna regler bedömas
om avtalet slutits under medverkan av mellanman eller om den uppträdande handlat
som självständig part tillägger kommittén.
Kommittén
påpekar, att konventionsförfattarna ställt den avtalsslutande redaren i
förgrunden och torde ha begränsat sig tUl att reglera sådan befordran som både
kontraheras och utförs av en och samme redare. EmeUertid bör den nationelle
lagstiftaren enligt kommitténs mening inte undandra sig att ta klar stäUning
tiU vad som skaU gäUa, ifall befordringen utförs av annan än den kontraherande
redaren. I modem passagerarbefordran är det nämligen mycket vanligt att åtminstone
en del av befordringen, t. ex. återresa i färjetrafik meUan nordiska länder,
utförs av annan redare med vilken den kontraherande redaren samseglar. Och den
kontraherande redaren kan av olika skäl bli tvungen att anlita främmande
tonnage för att uppfyUa sitt transportåtagande. Kommittén framhåUer, att
passageraren bör kunna håUa sig till sin medkontrahent Men mången gång kan det
vara mer ändamålsenligt att han vänder sig mot den som utfört transporten.
Hans kontrahent är kanske en svåranträffbar utländsk redare eUer visar sig
vara insolvent. Medkontrahenten kan också, erinrar kommittén, tänkas ha med
laga verkan friskrivit sig från ansvarighet för befordran som utförs av annan.
Därtill kommer den rent praktiska synpunkten att behövlig skadeutredning
kräver den verkstäUandé redarens medverkan. En ändamålsenlig ordning för
befordringsansvaret bör följaktligen vara att, när kontraherande och
verkstäUandé redare är skUda personer, båda bär befordringsansvar i förhållande
till passageraren och att detta ansvar bärs solidariskt. Något hinder mot denna
lösning anser kommittén inte möta vare sig i Tokyoutkastet eUer i passagerar-
och resgodskonventionema. De nordiska kommittéerna har nått enighet om
särskUda regler av den angivna innebörden.
För
det faUet att annan än bortfraktaren helt eUer delvis utför befordringen,
föreslår kommittén därför samma regler som föreslås beträffande godsbefordran.
Detta innebär till en början att den verkstäUandé redaren i allt väsentUgt bär
samma ansvar för passageraren och hans resgods som bortfraktaren har och de
blir solidariskt ansvariga gentemot passageraren. Vidare föreslås att
bortfraktaren skaU kunna förbehåUa sig frihet från ansvar för skada som
inträffar under sådan befordran som bortfraktaren inte själv verkställer, under
förutsättning att befordringsavtalet föreskriver eller det av omständigheterna
framgår
Prop. 1973:137 84
att
befordringen helt eller tUl bestämd del skall utföras av annan än
bortfraktaren. En ansvarsfriskrivning i denna situation befriar ej bortfraktaren
från aUt ansvar, erinrar kommittén. Fortskaffningsplikten kan han exempelvis
inte frita sig från på detta sätt. Han svarar för att han väljer
undertransportör med omsorg. Garanti för att denne ikläder eller eljest ådrar
sig ett ansvar som helt ersätter bortfraktarens finns visserligen inte. Men i
den mån den av kommittén föreslagna regeln om rätt tiU ansvarsfriskrivning blir
tiUämplig vilket i första hand beror av de internationellt privaträttsliga
konfliktnormer som läggs till grand för bedömningen finns det enligt
kommittén anledning räkna med att reglema om konventionsenligt
bortfraktaransvar för verkställande transportören också skall tiUämpas. I så
fall kommer det alltså att finnas laglig täckning för ett komplett
bortfraktaransvar, låt vara fördelat på två redare, tUlfogar kommittén.
Kommitténs förslag tUl
definition av bortfraktarbegreppet och om ansvaret vid befordran som helt
eller delvis utförs av annan än den som har slutit avtalet med passageraren har
i sak godtagits under remissbehandlingen. Jag biträder för egen del förslaget
att med bortfraktare skall förstås den som sluter befordringsavtalet med
passageraren. Något krav på att bortfraktaren förfogar över ett fartyg, när
avtalet ingås, bör således inte uppställas. En resebyrå som avser att hyra ett
fartyg hör således under definitionen. I regel uppträder dock resebyrån som
fullmäktig för redaren och omfattas då inte av definitionen. I sådant fall blir
aUtså redaren ansvarig som bortfraktare.
Vad så angår behandlingen
av den situation då bortfraktaren ej utför hela eller ens någon del av
befordringen själv finner jag, här lUcsom i fråga om godsbefordran (3.4.1.3),
att det är rimligt att bortfraktarens ansvar i princip består under hela befordringen
och att annan redare, som utför befordringen eller del därav, skall svara
solidariskt med bortfraktaren enligt de regler som gäller för dennes
ansvarighet. Bortfraktaren bör emellertid kunna förbehålla sig frihet från
ansvarighet för skada, som inträffar under befordran som utförs av annan. Förutsättningen
bör därvid såsom vid godsbefordran vara, att det redan från början är klart att
befordringen skall utföras på detta sätt. Som kommittén betonat är det inte
fråga om någon fuUständig ansvarsfriskrivning. Bortfraktaren har kvar sin
fortskaffningsplikt m. m. I passagerarfart bör man enligt min mening ej
inskränka sig tUl att medge ansvarsfriskrivning i dessa fall. Det kan nämligen
förekomma, att passageraren på sin sida kan välja att resa med annan än
bortfraktaren. I exempelvis Öresundstrafiken torde det vara vanligt att
passageraren företar framresa med bortfraktaren och återresa med redare, som
samseglar med bortfraktaren, och att detta sker med samma biljett och efter
passagerarens fria val. I sådana fall är det skäligt, att bortfraktaren tillåts
delvis träda ut ur ansvarsförhållandet på det sätt som jag nyss
Prop. 1973:137 85
angav.
Nordisk enighet har uppnåtts om denna utvidgning av kommittéförslaget. Jag
förordar en sådan ordning.
Uttrycket passagerare
saknar definition i SjöL. Det används där för att täcka bortfraktarens motpart
i ett avtal om befordran tiU sjöss av denne och det resgods han eventueUt skall
medföra. Ej heller resgodset definieras. Men SjöL skiljer på sådant resgods som
lämnas i bortfraktarens vård ofta kaUat inskrivet resgods och annat
resgods, vanligen betecknat handresgods. Både levande djur och fordon kan befordras
som resgods. I den mån resgods som lämnats i bortfraktarens vård får anförtros
annan, som skaU utföra befordringen eUer del därav, kan bortfraktaren
friskriva sig från ansvar för godsets vård.
Tokyoutkastet
förutsätter enhgt kommittén, att passagerare befordras enligt avtal; det
formuleras sålunda att med passagerare förstås "only a person carried in a
ship under a contract of carriage".
Kravet att ett
befordringsavtal skaU föreligga medför enligt kommittén att bl. a. besättning
och fripassagerare skall falla utom konventions-reglerna. Gäster ombord på
nöjesbåtar bör inte heller behandlas som passagerare enligt kommitténs förslag.
Den som följer med ett
fartyg utan att det sker enligt befordringsavtal kan enligt kommittén under
givna betingelser vara berättigad tUl ersättning av redaren för skada som han
ådragit sig imder befordringen. Ett praktiskt faU är enligt kommittén att lots
skadas ombord. I så fall bör han ej utan vidare vara bättre ställd än om han
befordrats såsom passagerare. Kommittén bortser här från ombordanstäUda, som
ju intar en särstäUning. Redaren bör alltså även mot en sådan skadeUdande kunna
göra de invändningar om ansvarsfrihet och ansvarsbegränsning som han är
berättigad att göra i förhållande tiU en skadelidande passagerare, framhåUer
kommittén.
Med resgods avses i
Tokyoutkastet varje föremål fordon inbegripna men levande djur undantagna
som bortfraktaren transporterar enligt ett befordringsavtal. Därav utgör sådant
gods handresgods som passageraren har i sitt eget förvar: på sig, i sin hytt,
sitt fordon eUer annorstädes. Tokyoutkastet innehåller vidare en definition av
befordringsavtal som innebär, att som sådant skall betraktas varje avtal av
bortfraktaren om befordran av passagerare eller passagerare och resgods med
undantag för bl. a. certeparti eller befordran enligt konossement.
De nordiska
sjölagskommittéerna har enats om att ta upp en legaldefinition av handresgods
och annat resgods i SjöL och att definitionen skall nära ansluta till
konventionsutkastets text. Enligt kommittéemas uppfattning bör emellertid
bestämmelserna om resgods kurma i princip tUlämpas också på djur. I stället
för undantag i resgodsdefinitionen bör undantag för levande djur göras i den
regel som förbjuder bortfraktaren att förbehålla sig frihet från eUer
inskränkning i den ansvarig-
Prop.
1973:137 86
het
konventionsreglerna ålägger honom. Det kommer alltså enligt kommittéförslaget
att bU möjligt att vägra åta sig ansvar för levande djur; men i den mån så inte
sker kommer kapitlets regler om resgods att tiUämpas fuUt ut.
Kommittéförslaget
har i dessa delar väsentligen lämnats utan erinran under remissbehandlingen.
Jag ansluter mig också för egen del i sak till de föreslagna bestämningama av
begreppen passagerare och resgods. Ansvar för den som följt med fartyget utan
befordringsavtal skuUe aUtså i förekommande fall komma att följa andra regler
än dem jag förordar i fråga om passagerarbefordran. Emellertid kan jag biträda
kommitténs tanke att sådant ansvar i princip skaU vara underkastat de
invändningar om ansvarsfrihet och ansvarsbegränsning som kunnat göras gällande
mot en passagerare. Jag återkommer till deima fråga i det följande (3.6).
3.5.2
Befordringen
GäUande
lagregler om passagerarbefordran tiU sjöss föratsätter att befordringen äger
rum enligt ett uttryckligen eller tyst träffat befordringsavtal. Därav ansågs
under förarbetena följa att vederlagsfri befordran, som inte kan sägas vara av
kommersiell natur, skuUe konima att falla utom reglernas tillämpning.
Bortfraktaren
svarar för att fartyget är i behörigt skick och någon begränsning av detta
ansvar tUl tiden före resans början, såsom i konossementsfart, gäller ej. Han
skall även i övrigt sörja för passagerarens säkerhet och för dennes
"bästa", dvs. för att behov av plats eller förläggning ombord, kost
och annat blir tUlgodosett i sedvanlig omfattning. Resgods får i princip inte
föras på däck. Bortfraktaren har naturligtvis också s. k. fortskaffningsplikt
innebärande att han svarar för att passageraren kommer fram till
bestämmelseorten, vid behov med annan lägenhet eller annat fortskaffningsmedel
i den mån det kan ske utan oskälig kostnad. Någon regel som förbjuder deviation
för annat än vissa skäliga ändamål såsom vid godsbefordran gäller ej men en
motsvarande princip torde utan vidare kunna tUlämpas analogiskt vid
passagerarbefordran.
Vad
passageraren beträffar gäller i huvudsak att han är skyldig att rätta sig efter
föreskrifter om ordning och skick ombord och att han får föra med sig
fömödenheter för personligt bruk i den mån de ej äventyrar fartygets säkerhet.
Han är liksom sjöman betagen rätt att föra med sig handelsvaror utan
befälhavarens tUlstånd. Vad beträffar resgods, som passageraren lämnar i
bortfraktarens vård, gäller väsentligen samma regler som för kommersiell last.
Bl. a. skaU särskUda föreskrifter iakttas i fråga om farligt gods. Fordrar
resgodset särskild vård skall det uppges. Pengar och värdepapper m. m. skall
deklareras. Orsakar resgods skada för bortfraktaren eller annan, är
passageraren
Prop. 1973:137 87
ersättningsskyldig.
Detta ansvar är strikt i fråga om sådant farligt resgods som lastats utan bortfraktarens
vetskap om beskaffenheten. Får bortfraktaren kännedom om att sådant gods kommit
ombord, har han rätt att lossa eller oskadliggöra det utan att bli
ersättningsskyldig. Med gods vars befordran eljest kan vara äventyrlig kan han
förfara på samma sätt, om passageraren trots kännedom om förhåUandet underlåtit
att informera honom därom.
Bortfraktaren
har retentionsrätt i resgods, som lämnats i hans vård, till säkerhet för sitt
anspråk på befordringsavgift och ersättning för kost ombord. Retentionsrätten
är förenad med realisationsrätt.
Befordringsavtalet
upphör utan vidare att gälla, ifall fartyget går förlorat eller kondemneras
före resans början. Blir avgången från bestämmelseorten fördröjd väsentligt
eller åsidosätter bortfraktaren sin fortskaffningsplikt i samband med uppehåll
eller avbrott i resan, har passageraren hävningsrätt. Ömsesidig hävningsrätt
föreligger i vissa lägen då resan skulle bli alltför äventyrlig på grund av bl.
a. krig och sjöröveri. Om passageraren ej anträder avtalad resa eller avbryter
den utan laga förfall, har bortfraktaren rätt tUl ersättning för den skada han
lider därigenom. För ofullbordad resa skall i allmänhet betalas avgift enligt
reglerna om avståndsfrakt vid godsbefordran.
Kommittén
har erinrat om att den blivande konvention, som skisserats i Tokyoutkastet, ej
är avsedd att tillämpas på passagerarbeforch-an inomskärs eller på floder,
kanaler och andra inre vattenvägar, även om befordringen sker över
nationsgräns. Ej heller gör den anspråk på att gälla inrikes befordran om denna
såsom t. ex. vid befordran från Gotland till fastlandet delvis äger rum
till havs. Men det möter enligt kommittén intet hinder i konventionen att
reglerna genom nationell lagstiftning görs tiUämpliga på dessa slag av
passagerarbefordran.
De
nordiska sjölagskommittéerna har enats om att reglerna om passagerarbefordran
inte skall begränsas till internationell befordran. Det kan nämligen
uppenbarligen inte komma i fråga att behålla eller införa regler som ställer
passagerare i inrikes fart sämre än dem som reser under konventionsbundna
regler. Och denna ståndpunkt måste enligt kommitténs mening vidhåUas, trots att
det är tydligt att konventionens regler i vissa avseenden bl. a.
begränsningsbeloppen sådana de kan väntas bli fastställda vid en diplomatisk
konferens kan antas bli betungande i synnerhet beträffande inrikes
passagerartrafUc med små fartyg. Spörsmålet om inskränkning av reglernas
tillämplighet genom att de binds till befordran med havsgående fartyg t. ex.
sådana som enligt kommitténs betänkande om fartygsregistrering m. m. (SOU
1970: 74) har den storlek att de blir underkastade registreringsplikt blir sålunda
särskilt accentuerat genom reglernas generella geografiska tillämplighet,
framhåller kommittén. Kommittén har övervägt en sådan inskränkning efter
fartygets storlek. I de övriga nordiska ländema har
Prop. 1973:137 88
man
emellertid stäUt sig avvisande därtUl. Dessutom skulle en sådan begränsning
komma att ge upphov till nya problem, såsom huruvida SjöL:s nuvarande regler
eller särskilt utarbetade regler skulle gälla för passagerarbefordran med
sådana fartyg. Några sådana speciella regler har kommittén. inte funnit
anledning att utarbeta, ej endast för den nordiska rättsenhetens skull utan
också med hänsyn tiU att det sannolikt skulle gripa in i spörsmål som är under
särskild utredning, t. ex. frågan om obligatorisk ansvarighetsförsäkring.
Kommittéförslaget
gör alltså inte, lika litet som nuvarande regler, någon skillnad på olika
former av passagerarbefordran efter fartygets storlek eller slag. PrincipieUt
består därmed gUtigheten av nuvarande ståndpunkt att behövlig begränsning av
lagreglernas tillämpning får nås genom strikt tillämpning av kravet att ett
verkligt befordringsavtal skall föreligga.
Att
kommittéförslaget inte skiljer på befordran efter fartygsslag betyder, att
statsfartyg i princip jämställs med privatfartyg. I praktUcen medför det att
befordran av passagerare och resgods med statliga handelsfartyg blir
underkastad reglerna i detta kapitel i den mån förutsättningarna i övrigt är
uppfyUda. Det svarar väl mot Tokyoutkastet, som föreskriver att kommersiell
befordran i stadig eller eljest allmän drift skall följa konventionens regler.
Passagerar-
och resgodskonventionema gör enligt kommittén ej någon skillnad mellan onerösa
och benefika befordringsavtal. Detsamma gäller Tokyoutkastet. Något villkor att
vederlag skall utgå uppstäUs alltså inte. Emellertid ligger det enligt
kommittén nära tiU hands att uppfatta konventionsbestämmelserna så att vad som
åsyftas är befordran som kan sägas vara av kommersieU natur. För detta anser
kommittén tala såväl att för bestämmelsernas tillämpning förutsätts att ett
befordringsavtal föreligger som att konventionsreglerna gäUer internationell
befordran med "seagoing vessels". De nordiska kommittéerna har därför
funnit den begränsningen av de föreslagna lagbestämmelsernas tillämplighet
befogad, att för detta skall krävas att befordringen sker mot vederlag eller
yrkesmässigt eller eljest i förvärvssyfte. Utanför tillämpligheten skulle
alltså falla exempelvis fall då passagerare gratis medföljer ett fiskefartyg
eller en nöjesbåt. Kommittén erinrar om att en liknande begränsning uppställs i
luftfartslagen (1957: 297) i fråga om tillämpningsområdet för bestämmelserna om
befordran med luftfartyg.
Kommittén
erinrar om att Tokyoutkastets regler om bortfraktarens skyldigheter med
avseende på fartygets behöriga skick väl ansluter till den principiella
ståndpunkt SjöL har. Bortfraktaren skall således iaktta tillbörlig omsorg för
att sätta fartyget i behörigt skick så att det är sjövärdigt, behörigen
bemannat, provianterat och utrastat samt vidmakthålla detta skick under
befordringen. Han skall vidare i aUa andra av-
Prop.
1973:137 89
seenden,
med samma omsorg, svara för säker befordran av passageraren och hans resgods.
Kommittéförslaget innehåUer bestämmelser som i sak helt stämmer överens med
Tokyoutkastet. Dessa kompletteras av bestämmelser om att bortfraktaren svarar
för att passagerarens bästa tillgodoses och för att omhändertaget resgods ej
utan vidare förs på däck, allt i väsentlig överensstämmelse med nuvarande
ordning.
Kommittéförslaget
tar upp uttryckliga föreskrifter som ålägger bortfraktaren att sörja för
passagerarens och resgodsets befordran tUl bestämmelseorten och för att
befordringen utförs med tillbörlig skyndsamhet utan deviation eller uppehåll
för annat än räddning av liv eUer bärgning eller av annan skälig anledning.
Fortskaffningsplikten preciseras för fall av uppehåll eller förlisning m. m.
såsom en skyldighet för bortfraktaren att sörja för vidarebefordran tUl
bestämmelseorten på annat lämpligt sätt och att svara för kostnaden för denna
befordran. I kryssningsfart kunde fortskaffningsplikten, enligt vad kommittén
förmodar, innebära skyldighet tiU vidarebefordran tUl bestämmelseorten med
fartyg längs utfäst eller planlagd resväg. Så strängt bör den emellertid
enligt kommitténs mening inte tUlämpas utan vidare. Det får bedömas efter
omständigheterna om det är nog att passageraren befordras direkt till den ort
där kryssningen skolat sluta eller om dessutom skäligen kan ställas krav på
viss resväg och likvärdigt transportmedel.
Såvitt
gäller ordning och säkerhet ombord har kommittén bl. a. funnit, att det f. n.
råder viss osäkerhet om befälhavarens makt att i förhållande till andra än
sjömän braka tvångsmedel för att upprätthålla ordning och säkerhet ombord.
Kommittén föreslår att denna makt preciseras genom hänvisning tUl sjömanslagen
(1952: 530). Samma maktmedel måste nämligen enligt kommittén kunna brakas vare
sig ordningen eller säkerheten ombord hotas av sjömän eller passagerare.
Kommittén pekar i detta sammanhang på att stäUningen som passagerare i sen tid
visat sig kunna missbrakas till att äventyra fartygs säkerhet i politiska och
liknande syften. Det gäller visserligen främst luftfartyg men tendensen kan
enligt kommittén tänkas komma att drabba även sjöfarten. De åsyftade
bestämmelserna i sjömanslagen har, erinrar kommittén, i ett nyligen framlagt
betänkande föreslagits skola i huvudsak bibehållas inom ramen för en ny
sjömanslag.
Vad
beträffar resgodset har kommittén till en början funnit det vara mer
ändamålsenligt att i moderniserade regler om befordran av passagerare och
resgods genom särskild regel slå fast passagerarens rätt att föra med sig
resgods. Kommittén föreslår, att passageraren skall vara berättigad att föra
med sig resgods i den omfattning som är skälig och tillfogar, att hänsyn därvid
får tas bl. a. till resans art och längd, passagerarens behov och tillgängliga
utrymmen.
Distinktionen
mellan farligt och eljest äventyrligt gods är i första
Prop.
1973:137 90
hand
avsedd för kommersiell lastbefordran och är enligt kommitténs mening knappast
väl ägnad att ligga tUl grand för självständiga regler om befordran av resgods.
Kommittéförslaget utgår från att det är tillräckligt att särskilt uppmärksamma
sådant resgods vars befordran till följd av godsets beskaffenhet kan medföra
fara eller väsentlig olägenhet för fartyg, liv eller gods. Känner passageraren
tiU att han har sådant resgods med sig, föreslås att han, även beträffande
handresgods, skall vara skyldig att informera bortfraktaren innan befordringen
av godset börjar. En motsvarande upplysningsplikt skall enligt kommittéförslaget
åligga honom rörande resgods som fordrar bortfraktarens särskilda vård. Någon
upplysning om den särskilda vård som handresgods kan kräva är naturligtvis inte
påkaUad, framhåller kommittén, eftersom det utmärkande för handresgods just är
att det befinner sig i passagerarens vård, ej i bortfraktarens.
Dessa
passagerarens rättigheter och skyldigheter med avseende på resgodset har
kommittén funnit naturligt att komplettera med uttrycklig regel om att
bortfraktaren kan vägra passageraren att medföra sådant resgods som kan våUa
fara eller väsentlig olägenhet för fartyg, liv eUer gods. Skulle bortfraktaren
inte bli informerad i tid om resgodsets beskaffenhet, får han enligt
kommittéförslaget liksom enligt gällande rätt föra godset iland eller
oskadliggöra eller förstöra det utan att bli ersättningsskyldig för den skada
som vållas därav. Det kan tänkas att resgods som förts ombord med
bortfraktarens kännedom om dess beskaffenhet därefter visar sig vara så
farligt eller vålla sådan olägenhet att det inte skulle vara försvarligt att
behålla det ombord. En ren felbedömning av riskmomentet kan också ha
förelupit. Även i sådana fall måste bortfraktaren enligt kommitténs mening ha
rätt liksom han torde ha skyldighet att föra godset Uand eller oskadliggöra
eller förstöra det. Kommittén föreslår en särskild regel om bortfraktarens rätt
i detta hänseende.
Passageraren
skall enligt kommittéförslaget alltjämt vara skadeståndsskyldig gentemot
bortfraktaren, om resgodset vållar skada för denne. Kommittén har emellertid
inte funnit skäl att bevara regeln om strikt ansvarighet för passageraren i
fråga om farligt gods som passageraren för med sig utan att bortfraktaren har
underrättats. Ej heller föreslås skadeståndsregeln gälla till förmån för annan
än bortfraktaren. Skadeståndsskyldighet gentemot annan bör enligt kommitténs
mening prövas enligt reglema om skadestånd i utomobligatoriska förhållanden.
Bortfraktarens
retentionsrätt i resgods som lämnats i hans vård bevaras enligt
kommittéförslaget och kompletteras så att den gäller till säkerhet för
betalning av såväl befordringsavgift som kost och annan tjänst under resan, t.
ex. för telegram eller förtäring utom ramen för kosthållet. Reglerna blir
tvingande på det sättet att de ej får åsidosättas till passagerarens nackdel.
Bortfraktaren skall t. ex. inte kunna förbe-
Prop.
1973:137 91
hålla
sig en mer vittgående retentionsrätt i passagerarens resgods än lagen
föreskriver.
Kommittén
anser, att gällande regler om befordringsavtalets upphörande i stort sett är
ändamålsenliga. Avtalet bör dock enligt kommittén ej utan vidare upphöra om
fartyget före resans början går förlorat eller kondemneras. Det synes kommittén
tillräckligt, att den avtalade befordringsplUcten upphör. Emellertid bör enligt
kommitténs uppfattning här förutsättas att avtalet gäller just det förlorade
eller kondem-nerade fartyget. Är så ej faUet, bör bortfraktaren i stäUet sätta
in ett annat fartyg. Han har rätt tUI sådan substitution enligt kommitténs
förslag. Passagerarens hävningsrätt för det faU att fartygets avgång från
embarkeringsorten blir väsentligt fördröjd eller fortskaffningsplikten ej
infrias bör enligt kommitténs mening slås fast genom tvingande regler så att
de ej kan sättas åt sidan genom förbehåU på bortfraktarens sida.
Vad den ömsesidiga
hävningsrätten angår underkastar kommittéförslaget den en självständig
reglering i väsentlig överensstämmelse med vad som gäller vid godsbefordran.
Liksom i fråga om kommitténs förslag till nya regler om godsbefordran föreslås
emellertid att anknytningen till fara för sjöröveri skaU utvidgas till att
omfatta även annat väpnat våld. Begreppet sjöröveri är inte definierat i svensk
rätt och så som det bestämts i internationellt sammanhang genom 1958 års
internationella konvention om det fria havet finner kommittén att det ej utan
vidare täcker allt sådant våld som rimligen bör beaktas, t. ex. våldshandling
för att bemäktiga sig fartyg förövad av folk ombord på samma fartyg kanske i
politiskt syfte och således inte för "private ends", som föratsätts i
den nämnda konventionen. Det bör enligt kommittén uppmärksammas, att
hävningsrätt för passagerare, som anträtt resan, ej utesluter att han ändock
får betala del av befordringsavgiften.
Kommittén
ifrågasätter om bestämmelser för de fall att passageraren ej anträder resan
eller avbryter den behövs i modern lagstiftning om passagerarbefordran.
Kommittén föreslår emellertid, i överensstämmelse med vad man enats om vid
nordiska kommittéöverläggningar, att de nuvarande reglerna bibehålls utan
större ändring. För enkelhets skull föreslår kommittén bl. a. den jämkningen
att nuvarande skadeståndsskyldighet preciseras såsom en skyldighet att utge
det avtalade vederlaget, befordringsavgiften, jämkad för det fall att
bortfraktaren utan skälig anledning underlåtit att begränsa sin skada genom att
ta med annan passagerare eller på annat sätt. För att bestämmelsen skall bli
meningsfull bör den vara tvingande.
Kommittén
har även ifrågasatt behovet av särskUda regler om befordringsavgift för
ofullbordad resa. Inom de nordiska kommittéema har emellertid den övervägande
meningen varit att reglerna bör be-
Prop. 1973:137 92
hållas.
Man har därvid.enats om att bestämmelsema bör göras tvingande till
passagerarens förmån.
Under
remissbehandlingen har kommitténs förslag i stort sett godtagits. På några
punkter har emeUertid de föreslagna lösningarna kritiserats. Jag skall
återkomma tUl detta i det följande..
För egen del vill jag tUl
en början framhåUa att det vid en modernisering av reglema om
passagerarbefordran är nödvändigt att koppla loss från den anknytning tiU godsbefordringsreglema
som har funnits tidigare och att f öratsättningslöst bedöma, vilket innehåU ;
passagerar-reglema bör ha. Denna principieUa utgångspunkt är givetvis av särskild
betydelse när det gäller reglerna om ansvarighet för passagerarens resgods men
den är giltig också beträffande de regler om bortfraktarens och passagerarens
inbördes rättigheter och skyldigheter som behandlas i detta avsnitt. Jag hälsar
därför med tUlfredsstäUelse att kommittén lagt denna princip till grund för
sitt arbete. Trots att kommittén utformat från godsbefordringsavsnittet
fristående regler har man dock beträffande de sakliga lösningarna i stort sett
håUit sig inom ramen för de nuvarande reglema. Det kan dock enligt min mening
ifrågasättas om det är nödvändigt att så detaljerat soni i kommittéförslaget
reglera parternas rättigheter i olika situationer. På vissa punkter finns det
också skäl att överväga andra sakliga lösningar som är mera förmånliga för
passageraren än de som kommittén föreslagit. För ett stäUningstagande i dessa
frågor skuUe emellertid krävas ytterligare utredning. Med hänsyn till
önskvärdheten av att snabbt få till stånd en ändring av de nuvarande reglerna
om bortfraktarens ansvarighet vid passagerar- och resgodsskada har jag ansett
att man inte bör vänta med lagstiftningen medan en sådan översyn görs, utan att
kommitténs förslag i princip bör godtagas. En översyn av de här berörda
reglerna bör lämpligen anstå till dess det blir aktuellt att ta ställning till
en blivande intemationell konvention om passagerarbefordran. En sådan beräknas
komma tUl stånd inom de närmaste åren. Vid översynen kan då också beaktas vad
konsumenttjänstutredningen kan komma att föreslå på närliggande områden,
främst beträffande sällskapsresor.
När
det sedan gäller de olika punkterna i förslaget vill jag tUl en början
framhålla att jag delar kommitténs uppfattning att det saknas anledning att
begränsa tUlämpligheten av de nya lagreglerna om passagerarbefordran till
sjöss tiU sådan befordran som äger rum i internationell fart. En på
Tokyoutkastet grundad internationell konvention kan inte beräknas konima att
resa hinder mot en sådan ordning, även om den i och för sig blir begränsad till
internationell passagerarbefordran. TUl frågan om i vilken utsträckning
lagreglerna bör vara tvingande återkommer jag i det följande (jfr 3.5.5) men
jag vill redan nu betona att tvingande regler kan komma att behöva tillämpas
även när enligt gängse lagvalsnormer utländsk rätt eljest bort komma till
användning.
Prop. 1973:137 93
Under
remissbehandlingen här förslagets begränsning tiU befordran mot vederlag,
yrkesmässigt eUer eljest i förvärvssyfte kritiserats. Hovrätten för Västra
Sverige kritiserar kravet på vederlag, eftersom det kan ställa befordran med
vägfärja utanför det nya regelsystemet i den mån staten inte, med tUlämpning av
väglagen (1971: 948), tar ut väghållningsavgift för befordringen; i så faU
skuUe man nämligen kanske kunna få in den under SjöL på kvasikontraktsrättslig
gmnd. Hovrätten menar, att gränsdragningen i vart fall lämnar rum för tvekan i
många fall. Även statens konsumentråd har uppmärksammat problemet med
vägfärjoma och anser att befordran med dem bör falla under SjöL.
Sjörättsföreningen i Göteborg kritiserar att fiskarbefolkningens befordran av
sommargäster kan komma att falla under det nya passagerar-kapitlets stränga
ansvarsregler.
Ehura det kan dras i
tvivelsmål att Tokyoutkastet föratsätter att befordringen äger ram mot
vederlag anser även jag att de nya lagreglema skall gäUa befordran som äger rum
yrkesmässigt eller mot vederlag men att ingen begränsning skall föreskrivas med
avseende på fartygsslag eller fartygsstorlek. Förutsättningen av yrkesmässighet
eller vederlag leder till att gratisbefordran med nöjesbåt normalt kommer att
falla utom SjöL:s passagerarkapitel och i stället följa de allmänna skadeståndsreglerna.
Något presumtionsansvar för båtägaren blir det då aldrig tal om och inte heller
begränsnuig av ansvarigheten annorledes än med tUlämpning av SjöL:s tionde
kapitel om redareansvarets begränsning, dvs. reglerna om den s.
k..globalbegränsningen.
Vad beträffar
vägfärjefarten har i svensk rättstillämpning (NJA 1961 s. 686) antagits att
sjörättslig ansvarighet ej kan utkrävas där staten svarar som väghållare. Denna
ståndpunkt torde kunna vidhållas även sedan de nya lagreglerna genomförts. Ty
även om färjebefordran skulle kunna sägas ske yrkesmässigt, kommer det i regel
att brista i förutsättningen att ett befordringsavtal skall föreligga. Det
torde nämligen inte vara fråga om befordringsavtal i verklig mening i dessa
fall. Mot bak-gmnden av rättspraxis finns det heller ingen anledning att räkna
med att något kvasikontraktsrättsligt betraktelsesätt skall komplicera bUden.
Det är enligt min mening
en rUctig ordning att bortfraktaren vid personbefodran svarar för fartygets
behöriga skick från resans början till dess slut och denna ståndpunkt förtjänar
att upprätthåUas även såvitt gäller passagerarens resgods. Sveriges
redareförening och handelskammaren i Göteborg har uppmärksammat att de nya
reglema om fartygets behöriga skick m. m. innebär att passagerarens och
resgodsets säkra befordran skall tryggas, inte bara genom att fartyget hålls i
behörigt skick, utan också "i alla andra avseenden" och påpekat, att
detta inte bör få leda så långt som till bortfraktaransvar för skada som en
passagerare tillfogar en annan. Dessa farhågor torde vara överdrivna. Även om
man inte teoretiskt kan helt bortse från ett bortfraktarens
Prop. 1973:137 94
ansvar
för skada som en passagerare vållar en annan, måste sådant ansvar i regel vara
uteslutet emedan fel eller försummelse inte förelupit på bortfraktarens sida.
Men i den mån det kan läggas honom tUl last att skadan inträffat, t. ex. därför
att den vållats genom att en passagerare tillåtits medföra sprängämnen eUer
annat farligt resgods under omständigheter som uppenbarligen utsatt
medpassagerarna för skaderisk, är det rimligt nog att bortfraktaren står sitt
ansvar och knappast någon större nackdel för honom att bära det enligt SjöL.
Eljest torde ansvaret likaväl kunna utkrävas enligt vanliga skadeståndsrättsliga
regler.
Under remissbehandlingen
har också påpekats att fordon förs på däck som i juridisk mening utgör
väderdäck och att detta brak bör få fortsätta utan hinder av att resgods i
princip inte får föras på däck. Enligt min mening är det rimligt att de nya
lagreglerna såväl som de nuvarande i princip förbjuder att resgods förs på däck
som är öppet för vind och sjö. Men som hittUls bör det vara tillåtet i den mån
sedvänja föreligger. Denna reservation torde ge tUlräckligt utrymme för
ändamålsenlig befordran av passagerarens fordon, t. ex. i färjefart.
Jag ansluter mig till
kommittéförslaget i fråga om bortfraktarens skyldighet att fullgöra
befordringen tUl bestämmelseorten. Förslaget om passagerarens skyldighet att
underkasta sig föreskrifter för ordning och säkerhet ombord bör också godtas
med de justeringar som blir nödvändiga på grand av den nya sjömanslagen (1973:
282).
Kommittéförslagets regler
om passagerarens rätt att medföra resgods och hans skyldigheter med avseende på
medfört resgods har kritiserats av några remissinstanser. Särskilt gäller detta
i fråga om förslaget att passagerarens ansvar för farligt resgods inte längre
skall vara strikt utan föratsätter vårdslöshet från hans sida. Hovrätten för
Västra Sverige påpekar att ehura förslaget förutsätter culpa på passagerarens
sida man likväl bör kunna döma tUl ersättningsansvar på strikt grand utom ramen
för passagerarkapitlet; hovrätten markerar dock tveksamhet i fråga om detta kan
bli möjligt. Sjörättsföreningen i Göteborg erinrar om en explosionsolycka, som
för inte så länge sedan inträffade på en Gotlandsfärja och som orsakades av
sprängmedel medförda av passagerare, och ifrågasätter om inte strikt ansvar
bör föreskrivas. Föreningen pekar därvid på att SjöL ålägger avlastare ett
sådant ansvar vid godsbefordran. I övrigt har dock förslaget i denna del
godtagits under remissbehandlingen.
För egen del delar jag
uppfattningen att passageraren inte bör åläggas ett strikt ansvar för farligt
resgods som han för med sig utan att imderrätta bortfraktaren. Det finns enligt
min mening inte anledning att samma regler skall gälla för passagerare som för
befraktare. Som förat nämnts innebär f. ö. förslaget om strikt ansvarighet för
befraktare att detta begränsas tiU styckegodsfart (jfr specialmotiveringen tiU
97 §)
Prop.
1973:137 95
vilket
jag har ansett motiverat av bl. a. försäkringsmässiga skäl. Samma skäl kan
åberopas för att passageraren inte bör bära ett strikt ansvar. HärtUl kommer
att medan befraktare i styckegodsfart som regel känner till vilka farliga
egenskaper som godset har detsamma inte alltid gäller i fråga om passagerare. I
regel torde emellertid vårdslöshet på passagerarens sida föreligga när farligt
resgods som han för med sig orsakar skada ombord.
I motsats
till vad kommittén föreslagit anser jag vidare att bestämmelsen om
passagerarens culpa-ansvar för skada som resgodset förorsakar bör vara
tvingande. Det bör således inte vara möjligt för bortfraktaren att i
befordringsvillkor eUer liknande ta in bestämmelse om strikt ansvarighet.
Jag
godtar att bortfraktaren skall ha rätt att vägra passageraren att ta med sig
resgods som kan vålla fara eller väsentlig olägenhet ombord och att han, för
den händelse han på grand av felbedömning tillåtit att farligt resgods tagits
ombord, alltjämt skall få, utan ersättningsskyldighet, föra godset Uand,
oskadUggöra det eller förstöra det. Konsumentombudsmannen har ifrågasatt om
denna senare bestämmelse är rimlig. Enligt min mening skulle det emeUertid vara
rättspolitiskt föga lämpligt att inrätta sig så att risk för
skadeståndsanspråk kan verka hämmande på bortfraktarens ändamålsenliga
ingripande, sedan han kommit underfund med att det inte är försvarligt att
behåUa godset ombord.
Konsumentombudsmannen
har också haft invändningar mot förslaget om bortfraktarens retentionsrätt i
resgodset tiU säkerhet för befordringsavgiften och för krav på ersättning för
kost eller annan tjänst ombord. I enlighet med vad jag tidigare har anfört
anser jag emellertid att man inte i detta sammanhang bör ta stäUning till om
bestämmelsen skall behållas eller ej. Jag finner det inte heller vara behövligt
att införa en retentionsrätt tUl säkerhet för haveribidrag såsom ifrågasatts
under remissbehandlingen.
Också
reglerna om befordringsavtalets upphörande och hävningsrätt och om
tillbakaträdande på passagerarens sida hade i och för sig förtjänat en
grandligare översyn än kommittén företagit. Konsumentskyddssynpunkter har inte
särskUt anlagts i detta sammanhang. Som nämnts blir det emellertid tiUfälle att
granska reglerna från denna synpunkt i samband med frågan om tillträdet tUl en
blivande konvention om passagerarbefordran, varvid också
konsumenttjänstutredningens förslag beträffande regleringen av sällskapsresor
kan beaktas. TUIsvidare fiimer jag mig därför böra godta kommittéförslaget.
I
vad mån lagreglerna om befordringen bör vara tvingande och på vUket sätt de bör
vara det får jag, som redan nämnts, anledning att återkomma tiU i det följande
(jfr 3.5.5).
Prop.
1973:137 96
3.5.3
Transportansvaret
3.5.3.1
Person- och resgodsskador
Enligt
nuvarande ordning svarar bortfraktaren för sådana skador på passagerarens
person och resgods som våUats genom fel eller försummelse på bortfraktarens
sida. I fråga öm resgods som Emnats i hans vård kan emeUertid bortfraktaren på
samma sätt som vid befordran av last förbehålla sig frihet från ansvarighet för
skada som vållats genom nautiskt fel och brand. Och i fråga om handresgods
gäller sådan frihet från ansvar utan särskilt förbehåU. Pengar och värdepapper
räknas över huvud taget inte som ersättningsgUlt gods enUgt dessa regler.
Det är passagerarens sak
att såsom enligt allmänna regler visa att personskada och skada på
handresgods våUats genom fel eUer försummelse på bortfraktarens sida. I fråga"
om skada på inskrivet resgods är däremot bortfraktarens ansvar ett
presumtionsansvar av samma slag som det han har för last, dvs. det åligger
honom att tiU sitt fredande från ansvarighet styrka att fel eller försummelse
inte föreligger på hans sida.
Ersättning för personskada
beräknas efter de grander som aiiges i skadeståndslagen. Resgods är underkastat
samma regler angående värderingen av uppkommen skada som vanlig last. Detta
betyder att man utgår från det värde godset skulle haft om det avlämnats i rätt
tid, på rätt plats och i oskadat skick.
Det på Tokyoutkastet
grandade kommittéförslaget innebär, att bortfraktaren alltjämt skall svara för
skada på person eller resgods som vållats genom fel eller försummelse på hans
sida. Ansvarsfrihet för nautiskt fel skall emellertid gälla i fråga om skada på
passagerarens fordon. Det nautiska felet bryter även igenom bortfraktarens
ansvar för fartygets behöriga skick, dock ej för tiden före resans början. Att
det nautiska felet knappast höjt över diskussion ens vid vanlig godsbefordran
sålunda beretts utrymme bland intemationeUt antagna, moderna regler om
befordran av resgods har enligt kommittén sin gmnd i att det står bortfraktaren
fritt att befordra fordon enligt konossement och därigenom undandra sig eventuellt
strängare ansvar än som gäUer vid godsbefordran och att det inte bör skapas
olikheter i ansvarsvUlkoren om fordonet befordras såsom vanlig last eUer som
resgods.
I enlighet med
Tokyoutkastet innehåller kommittéförslaget också ett annat undantag från det
principiella resgodsansvaret, nämligen i fråga om pengar, värdepapper,
konstföremål och andra dyrbarheter. Vare sig sådant medförs som handresgods
eller befordras som annat resgods skall alltså bortfraktaren kunna hållas
ansvarig endast med stöd av uttryckligt och skriftligt åtagande, t. ex. i
samband med att godset de-
Prop. 1973:137 97
poneras
i hans förvar. Passageraren får enligt vad kommittén framhåller räkna med att
han själv står risken för sådant gods och att han, om han exempelvis blir frånstulen
pengar ombord, endast kan hålla sig till gärningsmannen. Kommittén framhåller
att risken emellertid är försäkringsbar.
Som
en följd av Tokyoutkastets definition av resgodsskada likstäUer
kommittéförslaget därmed skada på grund av att resgods inte lämnats ut till
passageraren inom rimlig tid sedan det fartyg varmed godset befordrats eller
skulle ha befordrats anlänt till bestämmelseorten. Att resgodset alls inte
tagits ombord eller sänts med fel fartyg räknas aUtså som vanlig resgodsskada,
inte som dröjsmålsskada. Kommittén erinrar om att Tokyoutkastet f. ö. inte,
lika litet som passagerar- och resgodskonventionerna, täcker dröjsmålsskada i
allmänhet.
Enligt
kommittéförslaget förblir det i princip så att beträffande personskada och
skada på handresgods passageraren skall styrka, ej endast att skadan beror av
händelse under befordringen och har den omfattning han påstår utan i princip
också att fel eller försummelse på bortfraktarens sida vållat skadan;
bevisbördan förblir omvänd vid skada på annat resgods än handresgods. På en
punkt medför förslaget dock ändring, påpekar kommittén. Om personskada eller
skada på handresgods beror av händelse som inträffat vid eller i samband med
förlisning, sammanstötning, strandning, explosion eller brand, skall det nämligen
åligga bortfraktaren att exculpera sig. Denna ändring överensstämmer enligt
kommittén i själva verket ganska väl med grandema för nuvarande ordning. Ty i
samband med 1936 års sjölagsändringar påpekades, att undantag från
passagerarens bevisbörda kunde försvaras just för fall av egentliga sjöolyckor
men att å andra sidan de offentliga sjöutredningar som företas i sådana fall
inte gjorde passagerarens bevisbörda alltför betungande.
För den händelse
bortfraktaren vill åtnjuta ansvarsfrihet på grand av nautiskt fel skall det
enligt kommittéförslaget ankomma på honom att visa att fordonsskadan beror på
sådant fel.
Till skillnad från
nuvarande ordning men i överensstämmelse med Tokyoutkastet föreskriver
kommittéförslaget intet om grunderna för skadevärdering. Allmänna grundsatser
får alltså tillämpas. Det är enligt kommittén ej åsyftat att det skall leda
till väsentliga ändringar i förhåUande till vad som nu gäller. De i det då
ännu gäUande 6 kap. strafflagen resp. den numera gällande skadeståndslagen
föreskrivna grunderna i fråga om personskada skall enligt kommittéförslaget
utan vidare vara tillämpliga och i fråga om resgodsskada räknar kommittén med
ett naturligt utrymme för tiUämpning av grundsatserna rörande vanligt gods. Det
gäller, framhåller kommittén, åtminstone skada på annat resgods än handresgods.
Under
remissbehandlingen har Svea hovrätt funnit kommittéförslaget
7
Riksdagen 1973.1 saml Nr 137
Prop. 1973:137 98
vähnotiverat
men i behov av överarbetning, dels för att bli mer lätt-tUlgängligt, dels för
att samordnas med skadestånds- och försäkringsrätten.
Konsumentombudsmannen,
som också funnit förslaget svårtUlgäng-ligt, har förordat, att
luftfraktförarens ansvarighet efterbUdas. Enligt hans mening kan det nautiska
felet som ursäkt för fordonsskada inte godtas och bortfraktaren bör lUcaså
undantagslöst svara för pengar, dyrbarheter och liknande vare sig han särskUt
åtagit sig detta eUer ej. På den punkten har konsumentombudsmannen betonat att
ansvar för sådan egendom föreligger vid järnvägsbefordran och luftbefordran.
Även statens konsumentråd har funnit det nautiska felet olämpligt, eftersom det
t\'ingar den skadelidande att vända sig mot skadevållaren i StäUet för mot
bortfraktaren. För den händelse regeln inte kan undvaras menar rådet, att
bortfraktaren bör åläggas att informera passageraren om möjligheten att täcka
risken med försäkring.
Jag
har redan i det föregående (3.2) intagit den principiella ståndpunkten att
lagstiftning i denna del bör kunna grundas på kommittéförslaget med jämkningar
på vissa betydelsefulla punkter bl. a. beträffande möjlighet att åberopa
nautiskt fel som grund för ansvarsfrihet. Såsom påpekats under
remissbehandlingen bör förslaget dessutom överarbetas i syfte att göra det
mera överskådligt och lättillgängligt.
Transportansvaret
för person- och resgodsskador bör även enligt min mening alltjämt grandas på
fel eller försimimelse med omvänd bevisbörda endast i vissa angivna fall.
Luftfraktförarens generella presum-. tionsansvar lämpar sig ej att överföra tiU
passagerarbefordran tUl sjöss. Vid skada under luftbefordran ligger det mycket
nära till hands att presumera att fel eller försummelse på bortfraktarens sida
orsakat skadan. Men på ett passagerarfartyg har passageraren en helt annan rörelsefrihet
och hans personliga säkerhet är i sådan grad ställd utom bortfraktarens
kontroll att en generellt omvänd bevisbörda blir aUtför sträng och f. ö. skulle
inbjuda till missbruk. Som hittUls bör därför presumtionsansvar främst
föreskrivas såvitt gäller resgods som bortfraktaren har i sin vård. Som
Tokyoutkastet medger bör därutöver den ändringen i förhållande till nuvarande
ordning göras att presumtionsansvar införs för sådan skada på person eller
handresgods som står i samband med förlisning, strandning, sammanstötning,
explosion eller brand. Det vUar då självfaUet på passageraren att styrka
sambandet. Detta följer av allmänna regler om bevisbördans fördelning i
transporträttsliga tvister.
Att
bortfraktaren endast efter uttryckligt och skriftligt åtagande skall svara för
dyrbarheter som pengar, värdepapper, konstföremål och lUc-nande egendom finner
jag visserligen innefatta en onödig inskränkning av en ansvarighet som likväl
kommer att vara underkastad beloppsbe-
Prop. 1973:137 99
gränsning;
jag återkommer till begränsningsfrågan (3.5.3.3). EmeUertid har nordisk enighet
inte kunnat uppnås om att bortfraktarens ansvar i princip skall omfatta egendom
av detta slag. Jag finner inte saken sä viktig att svensk rätt bör välja en
från övrig nordisk rätt avvikande lösning på denna punkt. Det skulle f. ö. vara
opraktiskt. Jag förordar därför, att bortfraktaren skall vara fritagen från
ansvar för dyrbarheter m. m. i den mån han inte särskilt åtagit sig sådant
ansvar. Åtagandet bör inte förutsätta skriftlig form. Det är som jag ser det
tUlräckligt att föratsätta att det är uttryckligt och inte måste härledas
tolkningsvis ur rättsf örhåUandet på annan grund.
Som
nyss nämnts anser jag att det nautiska felet söm grund för ansvarsfrihet för
bortfraktaren inte bör bevaras. Det torde vara på väg att försvinna redan i
reglerna om transportansvaret för last, åtminstone att döma av den riktning det
pågående arbetet inom UNCITRAL har tagit. Anledningen till att det föreskrivits
i både Tokyoutkastet och kommittéförslaget är att samma regler ansetts böra
gälla oavsett om fordonet befordras enligt konossement eller som resgods. Vid
konossementsbefordran finns i regel varaförsäkring som täcker skador av detta
slag. En stor del av passagerarfordonen är emellertid inte vagnsförsäkrade. Med
hänsyn till denna väsentliga skUlnad meUan kommersiell godsbefordran och
passagerarbefordran bör det nautiska felet inte accepteras som
ansvarsfrihetsgrand vid befordran av fordon. Det har vidare uttalats farhågor
för att passagerarnas fordon skulle komma att befordras enligt konossement i
stället för mot resgodsbiljett om ansvars-frihetsgmnden utesluts ur
passagerarreglerna. Dessa farhågor torde vara överdrivna. En sådan flykt från
resgodsansvar för fordon torde kräva att en för passagerarbefordran aUtför
omständlig rutin etableras av redarna och jag finner det därför knappast
troligt att sådant skall tillgripas i nämnvärd omfattning. I enlighet med dessa
överväganden har man vid de nordiska departementsöverläggningarna kunnat enas
om att låta bortfraktarens ansvarsfrihet för nautiskt fel helt utgå såvitt
gäller resgods.
Den
av Tokyoutkastet betingade lösning som innebär att dröjsmål på bestämmelseorten
med att lämna ut resgods likställs med resgodsskada finner jag föga
ändamålsenlig. Den har tillkommit för att föra åtminstone ett praktiskt fall av
dröjsmål under den tvingande konventionsregleringen. Men jag ämnar förorda ett
generellt och tvingande dröjsmålsansvar för bortfraktaren (jfr 3.5.3.2) och
finner det därför naturligare att jämställa utlämningsdröjsmål med försening av
resgodsets befordran.
När
det gäller skadevärdering får man räkna med tiUämpning av aU-männa
skadeståndsrättsliga grandsatser. Jag är tUl skUhiad från kommittén inte
benägen att anvisa analogisk tillämpning av de för lastskada gällande
skadevärderingsreglerna.
Prop. 1973:137 100
3.5.3.2
Dröjsmålsskada
Enligt
nuvarande ordning svarar bortfraktaren för skada som beror av dröjsmål på hans
sida eller av fartygets kondemnation, under föratsättning att han eUer någon
för vilken han svarar gjort sig skyldig tUl fel eUer försummelse. Ansvaret är
utformat som presumtionsansvar och bortfraktaren har alltså att till sitt
fredande från ansvarighet styrka att fel eller försummelse ej föreligger på
hans sida. Det är helt dispositivt och sätts därför i stor utsträckning ur
spel genom ansvarsfriskrivning.
Som
redan nämnts har varken Tokyoutkastet eller passagerar- och
resgodskonventionerna regler om dröjsmålsansvar. Endast dröjsmål med utlämning
av resgods regleras och det sker, som redan framgått (3.5.3.1), genom att skada
på grand av sådant dröjsmål behandlas som resgodsskada.
Ett
dispositivt dröjsmålsansvar kan enligt kommitténs uppfattning betraktas som ett
i och för sig meningslöst inslag i det tvingande ansvarssystem som Tokyoutkastet
innefattar. Passageraren saknar i verkligheten nästan alltid möjlighet att
påverka befordringsviUkoren i sådana hänseenden. Ett dispositivt ansvar skulle
alltså i regel bli berövat realitetsinnehåll genom friskrivning. Ett tvingande
ansvar skulle enligt kommittén på den andra sidan kunna medföra betydande
kommersieUa nackdelar, om det inte förenades med väsentliga reservationer.
Utan sådana skuUe det dessutom kunna fresta tUl försök att pressa restider även
i strid med vad som bör krävas av hänsyn till säkerheten tiU sjöss.
Den
lösning som de nordiska kommittéerna tUI slut uppnått enighet om och som alltså
utgör kommitténs förslag bär klar prägel av kompromiss. Den innebär, att
bortfraktaren skall bära ett presumtionsansvar för dröjsmål med befordringen,
att ansvaret skall vara tvingande men att ansvarsfrihet skall gäUa om
dröjsmålet beror av nautiskt fel. Kommittéförslaget om begränsning av
ansvarigheten till ett belopp som svarar mot det dubbla biljettpriset
återkommer jag tUl (3.5.3.3). Dröjsmål med utlämning av resgods föreslås i
enlighet med Tokyoutkastet bli behandlat som resgodsskada.
Passageraren
tillförsäkras alltså i princip ersättning för dröjsmålsskada men denna måste
antas ofta bli relativt låg. Undantaget för nautiskt fel, som i praktiken inte
så sällan kan förmodas beröva passageraren även hans låga skadestånd, kan
enligt kommittén försvaras med att ansvaret därigenom sätts in där det kan ha
verkan som sanktion mot dröjsmål, dvs. företrädesvis i fråga om kommersiella
fel som slarv vid bokning och liknande, men knappast i fråga om nautiska fel.
Undantaget har f. ö. bedömts som kommersieUt särskUt behövligt med hänsyn till
behovet av försäkringsmässig täckning för risken.
Det
har, enligt vad kommittén upplyser, också övervägts om från
Prop. 1973:137 101
dröjsmålsansvaret
bör undantas befordran i kryssningsfart med hänsyn till sådan befordrans
speciella natur. Emellertid måste enligt kommittén befordringsändamålet
beaktas vid bedömning av den grandläggande frågan om skada uppstått. Och det
rena kryssningssyftet kan alltså i vissa fall tjäna som ett av sig självt
verkande undantag för sådan fart. I den mån åter befordringssyftet har sådana
inslag att det blir befogat att, liksom vid reguljär befordran från en hamn tUl
en annan, räkna med att dröjsmål vållar skada, är det enligt kommitténs
uppfattning rimligt att skadan också blir ersättningsgiU på samma sätt som
annan sådan skada. Att dra en praktiskt tillämplig gräns mellan befordran i
kryssningsfart och annan befordran har kommittén f. ö. funnit mycket vanskligt.
Dröjsmålsansvaret blir följaktUgen generellt enligt kommittéförslaget.
Åtskilliga
kritiska anmärkningar har riktats mot förslaget under remissbehandlingen.
Statens konsumentråd har gjort samma invändning mot det nautiska felet som när
det gäller fordonsskada. Konsumentrådet erinrar om att dröjsmålsansvaret blir
begränsat och menar att bortfraktaren bör ha informationsplikt såvitt avser
passagerarens möjlighet att täcka sin risk genom försäkring.
Försäkringsjuridiska föreningen betonar svårigheterna att faststäUa dröjsmål
och dröjsmålsskadas omfattning. Sveriges redareförening är inte tUlfreds med
dröjsmålsansvarets utformning men anser inte, att det bör fördröja förslagets
genomförande.
Jag
delar uppfattningen att ett dröjsmålsansvar som bortfraktaren kan undgå så
enkelt som genom en friskrivningsklausul i biljetten inte har nämnvärd praktisk
funktion att fyUa, eftersom passagerarens möjligheter att påverka biljettens
utformning i regel är obefintliga. Ett dröjsmålsansvar torde även i övrigt ha
mindre betydelse vid passagerarbefordran än vid godsbefordran. Men där sådan
skada verkligen inträder på grand av försening med befordringen bör
passageraren enligt min mening normalt vara skyddad av tvingande regler som tillförsäkrar
honom ersättning av bortfraktaren. Jag förordar därför på grundval av vad man
enats om vid de nordiska departementsöverläggningarna att bortfraktaren
åläggs ett tvingande transportansvar för dröjsmål, ett ansvar som sålunda
kommer att avse försening under själva befordringen. Till den närmare
avgränsningen av det tvingande ansvaret återkommer jag i det följande (jfr
3.5.5). För fall av dröjsmålsskada på grand av händelse utom ramen för
befordringen såsom när fartyget mött upp för sent i avgångshamnen kan man
lämpligen falla tUlbaka på ett dröjsmålsansvar av nuvarande dispositiva slag.
Det
nautiska felet är för närvarande okänt som grund för ansvarsfrihet när det
gäller skada på grund av dröjsmål med passagerarbefordran. Det är visserligen
sant att dröjsmålsansvar som sanktion mot fel på bortfraktarens sida kan bli
verksamt mot s. k. kommersiella fel
Prop. 1973:137 102
som
bokningsfel och liknande men inte i nämnvärd mån inverka på om nautiska fel
begås eUer ej. Detta bör emellertid enligt min mening inte föranleda att
bortfraktaren befrias från ansvar när nautiskt fel har förekommit. Som jag
tidigare nämnt torde också denna grand för ansvarsfrihet vara på väg att
utmönstras i de sammanhang där den lu--sprungligen införts. Det har också
numera uppnåtts nordisk enighet om att någon ansvarsfrihet vid nautiskt fel
inte bör gäUa. Jag förordar därför ett tvingande dröjsmålsansvar utan undantag
för nautiskt fel. Däremot bör ansvarigheten vara begränsad bl. a. för att
möjliggöra försäkring; jag återkommer tUl den frågan i avsnitt 3.5.3.3.
3.5.3.3
Ansvarets begränsning
Enligt
nuvarande ordning kan bortfraktaren även i fart som är underkastad tvingande
ansvarsreglering, dvs. inrikes och internordisk fart, begränsa sin ansvarighet
för personskada till 20 000 kr. för varje passagerare. För handresgods gäller
utan särskilt förbehåll en begränsning av ansvaret tiU 1 800 kr. för varje
kolli. Vad annat resgods beträffar kan bortfraktaren genom förbehåll begränsa
sin ansvarighet till samma belopp för varje kolli. Härutöver kommer den s. k.
globalbegränsningen, som vilar på 1957 års intemationeUa konvention om redaransvarets
begränsning.
Såväl
Tokyoutkastet som passagerar- och resgodskonventionema begränsar
bortfraktaransvaret för olika skadefall till bestämda belopp i Poincaréfranc,
en enhet som på det sätt jag nämnt i det föregående (2.2) motsvarar ungefär 35
öre i svenskt mynt.
I
Tokyoutkastet har maximibeloppet för ersättning vid personskada höjts till 500
000 Poincaréfrancs, vUket motsvarar omkring 175 000 kr. Någon slutlig ställning
till beloppet togs dock inte i det sammanhanget och man torde ha räknat med
att beloppet kommer att höjas när en slutlig konventionstext antas. De nordiska
kommittéerna har enats om att utgå från detta belopp för personskada men med
reservation för den jämkning som kan företas i en slutlig konvention. Vid en
lufträttslig diplomatkonferens år 1971 har motsvarande begränsningsbelopp i
1929 års konvention rörande internationeU luftbefordran (den s. k. Warszawakonventionen)
höjts till 1 500 000 Poincaréfrancs och man kan, framhåller kommittén, utgå
från att lufträttens begränsningsbelopp kommer att få viss betydelse vid en
blivande diplomatisk sjörättskonferens. Kommittén menar att slutlig ställning
i denna fråga kan tas först under departementsbehandlingen av kommitténs
förslag.
Enligt
kommittéförslaget skall bortfraktaransvaret vara begränsat utan särskilt
förbehåll. Högre men ej lägre gränser skaU kunna avtalas och det skall kunna
ske endast genom uttrycklig och skriftlig överenskommelse. För en och samma
händelse skall bortfraktaransvaret begränsas tiU minst 500 000 francs (omkring
175 000 kr.) för varje passagerare för
Prop.
1973:137 103
personskada,
med nyss angiven reservation för eventuell höjning av beloppet, tiU 10 000
francs (omkring 3 500 kr.) för skada på handresgods som inte förvaras i eller
på medfört fordon, till 30 000 francs (omkring 10 500 kr.) för skada på ett
fordon och handresgods som förvaras där, till 16 000 francs (omkring 5 600 kr.)
för varje passagerare för skada på annat resgods samt till befordringsavgiftens
dubbla belopp för en passagerares skada på grund av dröjsmål.
Begränsningsreglerna
kompletteras enligt kommittéförslaget av regler om tiUåtna självriskklausuler.
Sådana klausuler, sonl måste vara uttryckliga och skriftliga, godtas bara i
fråga om resgodsskador och intiU vissa, konventionsbundna belopp, nämligen 1
500 francs (omkring 525 kr.) för varje fordon och 100 francs (omkring 35 kr.)
för passagerarens övriga resgods. Självriskbeloppet skall enligt kommitténs
förslag räknas av från beloppet av liden skada och skall alltså inte reducera
begränsningsbeloppet som sådant. Om skadans belopp överstiger begränsningsbeloppet
med självriskbelöppet eller mer, skall alltså skadeståndet utgå med det fulla
begränsningsbeloppet.
Att
bortfraktarens transportansvar skall vara begränsat är aUmänt erkänt i
intemationell transporträtt. Det är bl. a. påkallat av hänsyn till behovet av
ansvarighetsförsäkring. Jag ansluter mig i princip till kommittéförslaget på
denna punkt och finner att begränsningen lämpligen kan gälla utan att
bortfraktaren gör särskilt förbehåll därom.
Frågan
om begränsningsbeloppets storlek vid personskada har berörts i några
remissyttranden. Konsumentombudsmannen har yrkat på att ansvarsbeloppen höjs
till minst 1 500 000 francs för personskada. Försäkringsjuridiska föreningen
har på andra sidan framhållit att höga begränsningsbelopp inte ligger i
allmänhetens intresse, eftersom kostnaden för försäkringsskyddet vältras tillbaka
på transportkunden, och beloppen ej inverkar på bortfraktarens aktsamhet.
Enligt föreningen innefattar kommittéförslaget en väsentlig riskkumulation.
För ett fartyg med 100 passagerare blir den teoretiska ansvarighetsgränsen 17,5
milj. kr. vilket motsvarar värdet av ett modernt passagerarfartyg i den berörda
storleksklassen. Stora fartyg kommer på det sättet upp i riskkoncentrationer,
som kan tänkas närma sig eller överskrida den intemationeUa
försäkringsmarknadens täckningskapacitet, framhåller föreningen.
När
det gäller att bestämma begränsningsbelopp för personskada har särskilda
svårigheter mött med anledning av att svensk skadeståndsrätt efter hand kommit
att erkänna så mycket högre belopp som ersättnings-gilla för personskada än vad
som är fallet i de övriga nordiska ländernas rättsordningar. Medan vi på
svensk sida vid de nordiska departementsförhandlingarna har yrkat på en
kraftig förhöjning av det begränsningsbelopp kommittén angivit som lämpligt
utgångsvärde för övervägandena, har de övriga nordiska ländernas företrädare
varit starkt benägna att i väntan på blivande internationell konvention
rörande be-
Prop.
1973:137 104
fordran
av passagerare och resgods till sjöss bli stående vid det av kommittéerna
angivna beloppet 500 000 Poincaréfrancs. Resultatet har blivit en kompromiss om
ett begränsningsbelopp av 700 000 Poincaréfrancs (omkring 245 000 kr.). Detta
är givetvis inte helt tUlfredsstäUande även om det innebär en avsevärd
förhöjning av det belopp om 20 000 kr. som gäUer f. n. i inrikes och
internordisk fart. Emellertid bedömer jag det som nödvändigt att bevara nordisk
rättslikhet i detta avseende. Betydande praktiska olägenheter skulle annars
följa med hänsyn till att den intensiva internordiska passagerarfarten tUl
sjöss bedrivs: såväl i konkurrens mellan olika nordiska redare som i
samsegling mellan sådana redare. Bl. a. samseglar de svenska och danska
statsjärnvägarna i färjefart i Öresund. Jag har med hänsyn härtUl funnit mig
böra tillsvidare godta det begränsningsbelopp, varom man enats vid de nordiska
departe-mentsöverläggningama.
Ansvaret
för dröjsmålsskada bör liksom transportansvaret i övrigt vara begränsat till
ett angivet, bestämt belopp och ej ställas i relation till biljettpriset. Vid
de nordiska överläggningarna på departementsplanet har enighet uppnåtts härom
och man har stannat för ett belopp av 16 000 Poncaréfrancs (omkring 5 600 kr.)
för passagerares försening, ett belopp som motsvarar det som man funnit böra
gälla i fråga om annat resgods än handresgods. Jag godtar detta för min del.
Såvitt
gäller resgods kan de begränsningsbelopp som kommittén föreslagit i fråga om
handresgods och annat resgods enligt min mening utan vidare godtas. Däremot
delar jag konsumentombudsmannens uppfattning att begränsningsbeloppet i fråga
om passagerares fordon bör höjas. Ett belopp av 50 000 Poincaréfrancs synes mig
vara rimligt. Vid de nordiska departementsöverläggningarna har uppnåtts
enighet om dessa belopp. Det har därvid bedömts som ändamålsenligt att dessa
begränsningsbelopp samtidigt också får täcka skada på grund av försening av
resgodset i fråga. Detta finner jag mig böra godta.
Kommittéförslaget
knyter ansvarsbegränsningen till varje skadebringande händelse för sig. Med
den teknik för dröjsmålsbegränsning som departementsförslaget valt är detta
knappast möjligt. Såvitt avser dröjsmål kan beloppet nämligen bara gälla per
resa. Principen bör i stället vara den, att begränsningen gäller för varje resa
och jag förordar i enlighet med vad som överenskommits vid de nordiska
departementsöverläggningarna att denna begränsningsmetod utsträcks även till
övriga skadefall, personskada inbegripen. Det kan nämnas, att denna princip
gäller vid godsbefordran. Undantag kan dock särskilt med tanke på
kryssningsfart vara lämpligt i fråga om handresgods, som blir underkastat
jämförelsevis låg ansvarsbegränsning.
Det
är av praktiska skäl motiverat att bortfraktaren berättigas att sålla bort
reklamationer för småskador genom att förbehålla sig att passageraren själv i
viss utsträckning står risken för skada under be-
Prop.
1973:137 105
fordringen.
Det skulle nämligen vara oproportionerligt kostsamt att utreda och reglera
sådana skador. Jag delar ej den av konsumentsombudsmannen framförda
uppfattningen att en självrisk av 1 500 Poincaréfrancs (ca 525 kr.) för
fordonsskada är orimlig och vill betona att passageraren inte skall behöva stå
självrisk när fordonet har gått förlorat. Denna ståndpunkt intar redan
Tokyoutkastet. För annan sakskada bör passageraren kunna bära en självrisk av
200 Poincaréfrancs (ca 70 kr.) och samma belopp bör kunna föreskrivas för skada
på grund av försening, vare sig det är han själv eller resgods eller både han
och resgodset som försenats. Nordisk enighet har uppnåtts om självriskbeloppen.
Jag vUl tillfoga att självriskbelopp för personskada över huvud taget ej kommer
i fråga enligt mitt förslag.
3.5.4
Bortfraktarens medhjälpare
Att
sjörättens regler ger bortfraktaren skydd mot vissa ersättningsanspråk, t. ex.
genom att ansvaret är beloppsbegränsat, hindrar som jag berört i det
föregående (3.4.3) ej att den skadelidande riktar sitt ersättningsanspråk
mot den skadevållande medhjälparen personligen på utomobligatorisk eller
kvasikontraktsrättslig grund. För att undgå detta har inom sjöfarten utvecklats
särskilda avtalsklausuler, s. k. Himalayaklausuler. Denna beteckning har
klausulerna fått efter ett engelskt rättsfall rörande ett fartyg med namnet
Himalaya vari en passagerare förde ersättningstalan mot en skadevåUande
styrman. Himalayaklausulen har vunnit allmänt erkännande i sjörätten och har
efterbildats inte bara i Visbyreglerna utan även i Tokyoutkastet och i
passagerar- och resgodskonventionerna. Den innebär, att bortfraktarens folk
har rätt att, mot krav på ersättning för sådan skada som avses i avsnittet om
bortfraktarens ansvar för passagerare och resgods, göra samma invändningar om
ansvarsfrihet och ansvarsbegränsning som bortfraktaren; de belopp som
sammanlagt kan utkrävas av bortfraktaren och hans folk får ej överstiga den
ansvarsgräns som gäller för honom. Föratsättningen för att regeln skall träda i
tillämpning är att skadevållaren visas ha handlat under utövning av sin tjänst
hos bortfraktaren. Skulle skadan ha våUats uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skulle bli följden, faller
skyddet av denna regel bort.
Kommittéförslaget tar upp
regler som svarar mot Tokyoutkastets Himalayabestämmelse. Undantag görs ej för
självständiga medhjälpare tiU bortfraktaren. I den mån förslaget därigenom går
längre än konventionsreglerna vilket är något svårbedömt med hänsyn till
tolkningen av uttrycken "servant or agent" i den engelska texten och
"préposé" i den franska (jfr i det föregående 3.4.3) innefattar de
enligt kommittén en fullt tUlåten utvidgning av dessa regler.
De synpunkter som under
remissbehandlingen framförts rörande Himalayabestämmelsen i Visbyreglerna och
5 kap. SjöL (3.4.3) har inte
Prop. 1973:137 106
anlagts
av remissinstanserna i detta sammanhang. Men i hovrättens för Västra Sverige
yttrande skymtar tankegången att inte heller här bör beredas utrymme för
klausulens tillämpning på självständiga medhjälpare. Som jag anfört i det
föregående (3.4.3) griper Himalayabestämmelsen ej in 1 svensk rätts reglering
av frågan om skadevållares ersättningsskyldighet utan utgör endast ett
komplement därtUl för de faU att ansvar alls kan utkrävas av bortfraktarens
anställda; jfr 4 kap. 1 § skadeståndslagen. Jag biträder att principen införs
även i passagerarfart. I själva verket har den ju sitt ursprung där. Och vad
problemet med självständiga medhjälpare beträffar är det i ett annat läge här
än i Visby-reglerna. Dessa undantar uttryckligen de självständiga medhjälparna
från klausulens tillämpning medan intet sådant undantag förekommer i
Tokyoutkastet och de konventioner som ligger till grund för det. Vi har f.ö.
inte heUer motsvarande konventionshänsyn att beakta här. Jag ansluter mig
alltså helt till kommittéförslaget.
3.5.5
Reklamation
Enligt
gällande rätt föreligger inte någon reklamationsplikt i fråga om passagerares
personskada. Däremot är passageraren skyldig att reklamera om han vill begära
ersättning för skada på resgods. Reklamation skall ske utan oskäUgt uppehåll
efter det att han märkt eller bort märka skadan. Utebliven reklamation medför
att passageraren förlorar sin rätt att föra ersättningstalan.
I
enlighet med Tokyoutkastets regler föreskriver kommittéförslaget 15 dagars
reklamationsfrist från debarkeringen såvitt gäller personskada och motsvarande
frist i fråga om sådan resgodsskada som varken är uppenbar eller har klarlagts
vid gemensam besiktning i samband med utlämningen. Mot uppenbar resgodsskada
skall reklameras senast då godset förs Uand (handresgods) eUer lämnats ut
(annat resgods). Mot förlust av resgods skall reklameras inom 15 dagar från det
Uahdföring eUer utlämning skulle ha ägt tum. Vidare föreslås att passageraren
vid dröjsmål med befordringen av honom själv skall reklamera inom den frist som
föreslås vid personskada och vid dröjsmål med befordringen av resgodset inom
den frist som föreslås vid skada på resgods. Häremot svarande regler saknas i
Tokyoutkastet som ej behandlar ansvar för dröjsmål.
I
enlighet med Tokyoutkastets regler om person- och resgodsskada föreslår
kommittén att påföljden för utebliven reklamation skall vara att passageraren
presumeras ha kommit i land oskadd resp. i rätt tid samt att resgodset
presumeras ha mottagits i oskadat skick resp. i rätt tid. Presumtionen får
emeUertid motbevisas av passageraren. Kommittén påpekar att reklamationsregler
av detta slag tiUämpade inom det nordiska rättssystemet synes bli utan
verkligt innehåll eftersom passageraren under alla förhåUanden skall styrka
att hans skada beror av hän-
Prop,
1973:137 107
delse
under befordringen. Möjligen kan regeln innebära att passageraren vid utebliven
reklamation får en tyngre bevisbörda. Eftersom kommittén utgått från att en
konvention i huvudsaklig överensstämelse med förslaget föreligger när detta
genomförs, har kommittén beaktat att den konventionsbundna lagstiftningen kan
komma att tillämpas av främmande domstolar och har därför föreslagit att
reklamationsreglerna tas in i lagen.
De av kommittén föreslagna
reglerna har kritiserats under remissbehandlingen, huvudsakligen på den grund
att tidsfristerna ansetts vara aUtför korta.
Vid de nordiska
departementsöverläggningarna har man enats om att slopa kommitténs på
Tokyoutkastet byggda förslag till reklamations-regler. Såsom också kommittén
framhållit är dessa inte reklamationsregler i egentlig mening utan innebär
endast att passageraren vid underlåten reklamation har bevisbördan för att
skadan eller dröjsmålet uppstått under befordringen. Denna bevisbörda har
passageraren under alla förhållanden och reglerna är därför onödiga. Eftersom
vi såvitt avser passagerarbefordran inte är konventionsbundna har det inte
ansetts föreligga något skäl att ta med bestämmelserna. För att underlätta
skaderegleringen är det givetvis önskvärt att skadan anmäls så snart som
möjligt. Ju längre passageraren väntar med att framställa sitt krav desto större
krav på bevisningen torde också komma att ställas. Men eftersom ansvarsreglerna
är tvingande till passagerarens förmån kan bortfraktaren inte 1
befordringsviUkoren med rättslig verkan föreskriva att reklamation vid talans
förlust skall ske inom viss tid.
3.5.6
De tvingande reglernas tillämplighet
Enligt
SjöL omfattar bortfraktarens ansvar för passageraren perioden från inskeppning
till utskeppning. Det är tvingande endast i inrikes fart, varmed jämställts
fart mellan å ena sidan Sverige och å andra sidan Danmark, Finland eller Norge.
Bortfraktaransvaret för handresgods torde gälla under samma period och gäller
i fråga om annat resgods under den tid det är i bortfraktarens vård. Det är
tvingande för tiden från lastning till lossning, en period som för handresgods
torde motsvaras av tiden från passagerarens inskeppning till hans utskeppning.
Liksom i fråga om passageraren är ansvaret tvingande endast i inrikes och internordisk
fart.
Vid befordran av
passagerare och resgods i annan utrikes fart gäller enligt SjöL avtalsfrihet.
På samma sätt som i fråga
om godsbefordran överlämnar SjöL spörsmålet om vilket lands lagstiftning om
befordran av passagerare och resgods till sjöss som skall tillämpas i det
enskilda fallet åt rättstiU-lämpningen. Det får då avgöras enligt gängse
lagvalsnormer.
Tokyoutkastet
föreskriver, liksom passagerar- och resgodskonventio-
Prop. 1973:137 108
nerna,
att dess regler skaU vara tvingande. Det sker genom att det föreskrivs att
sådana förhandsavtal som syftar till att befria bortfraktaren från hans
konventionsenliga ansvar, sänka ansvarsgränsen eller lägga om bortfraktarens
bevisbörda skall vara ogiltiga. Tidsperioden för det tvingande ansvaret bestäms
genom en särskild definition av begreppet befordran såsom omfattande en viss period,
olika för passagerare, handresgods och annat resgods.
De
nordiska kommittéerna har enats om att, i stället för att definiera begreppet
befordran, precisera de tvingande ansvarsperioderna i anslutning till förbud
mot förhandsavtal som befriar bortfraktaren från konventionsenligt ansvar,
inskränker detta eller lättar hans bevisbörda. Förbudet som också gäller
dröjsmålsansvaret innebär att sådana avtal är utan verkan.
De
tvingande ansvarsperioderna är enligt kommittéförslaget, i fråga om passagerare
den tid då han är ombord, under ombord- eller Uand-stigning eller imder
sjötransport meUan fartyg och land, föratsatt att den transporten omfattas av
befordringsavgiften eller transportmedlet ställs till förfogande av
bortfraktaren, i fråga om handresgods den tid då godset är ombord eller förs
ombord eUer iland, antingen omedelbart eller genom sådan sjötransport som nyss
nämnts, och då det är i bortfraktarens förvar på kaj eller i eller på
stations- eller annan anläggning i hamn samt i fråga om annat resgods tiden
från det godset överlämnats tUl bortfraktaren tUls det lämnats ut tiU
passageraren. Kommittén framhåller att med dessa regler utrymmet för ett
dispositivt ansvar utöver det tvingande praktiskt sett eliminerats.
Som
förut påpekats (3.5.1) tar kommittéförslaget ej upp motsvarighet till det
konventionsenliga undantaget för levande djur i resgodsdefinitionen. I stället
undantas levande djur som enligt kommittéförslagets utgångspunkt i princip
kan befordras som resgods från förbudet mot ansvarsfriskrivning. Följden blir
att bestämmelserna om befordran av resgods blir tillämpliga även på levande
djur i den mån bortfraktaren inte förbehåller sig ansvarsfrihet.
Tokyoutkastet
föreskriver, att konventionen skaU tUlämpas på varje internationell befordran
som utförs med fartyg, registrerat i konventionsstat, eller enligt
befordringsavtal, träffat i sådan stat, eller också från avtalsenlig avgångsort
i sådan stat. Däremot avses konventionen inte, såsom är fallet med
passagerarkonventionen, bli tillämplig om bestämmelseorten är belägen i
konventionsstat. Detta beror på vissa tendenser i den amerikanska
sjöfartspolitiken att för kontroll av sjöfarten på USA kräva insyn i
rättsförhållanden som stiftats i Europa. Man har befarat att sådana tendenser
skulle uppmuntras om bestämmelseorten såsom anknytningsmoment godtogs i
internationella sjörättsliga fördrag.
Kommittén
föreslår att till bestämmelsema om befordran av passagerare och resgods bör
fogas uttryckliga föreskrifter om bestämmelsernas
Prop.
1973:137 109
tiUämplighet,
grandade på Tokyoutkastets regler härom. Sådana föreskrifter bör enligt
kommittén avfattas i anslutning tiU gängse internationellt privaträttsliga
normer och sålunda ej uteslutande anvisa svenska bestämmelser som tillämpliga
på befordran av passagerare och resgods i de lägen Tokyoutkastet anger. Även
annan konventionslagstiftning måste kunna komma i fråga, exempelvis lagen på
utrikes avgångsort ifall denna är belägen inom det blivande konventionsområdet.
Den metod som valts för kommittéförslaget är alltså att anvisa de svenska
bestämmelserna och annan konventionslagstiftning såsom alternativa statuter.
Inom denna ram får valet träffas med tillämpning av hävdvunna grundsatser i
den internationella privaträtten. Utöver de fall som skall föranleda
konventionstillämpning enligt Tokyoutkastets regler bör det, menar kommittén,
vara ändamålsenligt att föreskriva sådan lags tiUämplighet också för det faU
att befordringen har avtalsenlig bestämmelseort i Sverige eller annan stat inom
det blivande konventionsområdet. Det stämmer med passagerarkonventionens regler
och möter i och för sig intet hinder i Tokyoutkastet. De sjöfartspolitiskt
färgade farhågor som ligger bakom det sistnämnda utkastets begränsning i
förhållande till passagerarkonventionen förtjänar enligt kommittén inte
beaktande i detta sammanhang.
Bortsett från en
detaljanmärkning som jag strax skall återkomma till har några invändningar mot
kommittéförslaget i denna del inte gjorts under remissbehandlingen.
Kommitténs förslag bygger
som nämnts på förutsättningen att en på Tokyoutkastet byggd konvention
föreligger, när lagstiftningen genomförs. Då denna förutsättning inte är
uppfylld är det nödvändigt att göra vissa sakliga justeringar i
kommittéförslaget. Kommitténs förslag till rättsteknisk lösning av frågan om de
tvingande reglernas tUlämplighet är, såsom också påpekats under
remissbehandlingen, svåröverskådlig och bör föranleda en genomgripande
omredigering.
Rättstekniskt bör frågan
om den tvingande regleringen lösas så att bestämmelser härom tas in i två
paragrafer som avslutar kapitlet och i vUka anges vilka regler som är
tvingande, i vilken fart den tvingande regleringen gäller och vilka förbehåll
från denna tvingande reglering som bortfraktaren är berättigad att göra. Till
dessa paragrafer bör så hänvisas i en bestämmelse i kapitlets inledande avsnitt
vilken för övriga paragrafers vidkommande slår fast principen om avtalsfrihet.
FormeUt sett framträder denna regel som en huvudregel men dess reella innebörd
är obetydlig med hänsyn tUl omfattningen av de tvingande regler som jag kommer
att föreslå.
Vad sedan angår den
tvingande regleringens innehåU bör, i saklig överensstämmelse med vad kommittén
avsett, föreskrivas att samtliga regler om bortfraktarens ansvarighet skall
vara tvingande i den meningen att de inte genom avtal kan åsidosättas till
nackdel för passageraren.
Prop. 1973:137 110
Detsamma
bör gälla beträffande bestämmelserna om passagerarens ansvar för skada som
resgodset förorsakar, bortfraktarens retentionsrätt i resgodset samt parternas
rätt att häva avtalet och frågor som har samband därmed. Den föreslagna
regleringen innebär att ingenting hindrar bortfraktaren från att i
befordringsavtalet åta sig längre gående förpliktelser eller att helt eller
delvis avstå från sina lagenliga rättigheter. Det är givetvis inte heller något
som hindrar passageraren att, efter det att skadan har inträffat, genom ett
förlikningsavtal avstå från de rättigheter som lagen ger honom; detta följer
av allmänna rättsgrundsatser och behöver inte nämnas i lagen.
Den
tvingande regleringen bör först och främst gälla i inrikes och internordisk
fart. Det skydd för passageraren som regleringen innebär bör dessutom gälla i
annan utrikes passagerarfart från eller tiU Sverige, Danmark, Finland eller
Norge. Däremot torde det vara lämpUgast att skjuta på frågan i vad mån annan
utrikes passagerarfart bör vara underkastad tvingande reglering. StäUning
därtill bör tas sedan en ny internationell konvention i ämnet blivit antagen.
Vad
härefter rör frågan om bortfraktarens möjligheter att göra förbehåll om
ansvarsfrihet bör i enlighet med kommittéförslaget en sådan möjlighet föreligga
beträffande den tid som ligger före eller efter den egentliga befordringstiden.
För passagerare och resgods bör således förbehåll i princip kunna tas för
tiden före ombordstigningen och efter det passageraren gått iland. Likaså bör
bortfraktaren, om han så önskar, kunna förbehålla sig ansvarsfrihet för levande
djur som passageraren medför. Djurtransporter kan generellt innebära speciella
riskmoment som lagstiftningen inte bör tvinga bortfraktaren att bära ansvaret
för. Jag delar dock inte den under remissbehandlingen framförda uppfattningen
att befordringen av levande djur bör helt falla utanför bortfraktarens
transportansvar. Som jag tidigare nämnt (avsnitt 3.5.1) bör slutligen förbehåll
om ansvarsfrihet kunna tas till den del befordringen utförs av annan redare om
detta från början har varit avtalat eller klart förutsatt eller om passageraren
enligt avtalet har rätt anlita en annan redare för befordringen såsom
förekommer t. ex. i Öresundstrafiken.
Jag
delar uppfattningen att det i detta sammanhang liksom i fråga om godsbefordran
är motiverat med föreskrifter om tillämplig lag. Kommittéförslaget har
utformats med utgångspunkt från antagandet att en ny konvention, grundad på
Tokyoutkastet skulle föreligga när lagstiftningen genomfördes och innebar att
svensk eller på den blivande konventionen grandad lag skulle tillämpas när
befordringen hade viss anknytning till Sverige eller annan konventionsstat.
Eftersom någon slutligt antagen konvention ännu inte föreligger måste under
alla förhållanden en annan lösning väljas. Utan konventionsbindning är
situationen för passagerarbefordrans del en annan än den som gäller för godsbefordran
och som tidigare har berörts (jfr 3.4.5). Även här kan dock
Prop.
1973:137 111
två
principiellt skilda lösningar ställas mot varandra (jfr 3.4.5). På den ena
sidan kan sådana lagvalsregler tänkas som ger uttrj'ck för de s. k.
anknytningsmoment som enligt gängse normer brakar bestämma lagval för
rättsförhållanden av denna art. Jag tänker på att kontraktsortens eller
avgångsortens lag brukar anses ligga nära till hands. Även bestämmelseortens
lag kan komma i fråga och som kommittéförslaget visar saknas ej heller andra
tänkbara anknytningsmoment. Den motsatta lösningen är att välja
domstolslandets egen lag. Förutom att därvid sparas mödan för parterna och
domstolen att utröna innehållet i främmande rätt kan man i ett
konventionslöst läge som det förevarande försäkra sig om att egna tvingande
lagregler i stället för främmande, kanske dispositiva sådana blir tiUämpliga på
sådan passagerarbefordran som man särskilt har anledning att reglera. Jag
tänker framför allt på passagerarfarten mellan de nordiska länderna. Men enligt
min mening bör samma regler gälla för all passagerarbefordran med avtalsenlig
avgångs- eller bestämmelseort i Sverige, Danmark, Finland eller Norge. Vid de
nordiska departementsöverläggningarna har nåtts enighet härom och om att syftet
bäst infrias genom att i vart och ett av de nordiska länderna tUlämpas
domstolslandets lag. Denna lösning ligger också i linje med vad som
beträffande; godsbefordran föreslagits beträffande befordran från
icke-konventionsstat till nordiskt land. Syftet är detsamma, nämligen att
tillförsäkra befordran som berör de nordiska ländema det skydd som de egna
lagreglerna ger. Det bör med denna lösning inte möta hinder att främmande rätt
tUlämpas på sådana problem som ej täcks av inhemska tvingande lagregler.
I
enlighet med vad jag anfört i det föregående har inom justitiedepartementet
utarbetats förslag till
1. lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)
2. lag om ändring i lagen (1936: 277) i anledning av
Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention rörande
konossement.
3.6
Sjölagförslagets enskilda bestämmelser
5
kap. SjöL har för närvarande rubriken "Om befraktning" och omfattar
både godsbefordran och passagerarbefordran. Förslaget delar emellertid upp
dessa bestämmelser på ett reviderat 5 kap. och ett nytt 6 kap., av vUka 5 kap.
reserveras helt för godsbefordran och 6 kap. för passagerarbefordran.
Rubrikerna har därför jämkats till att lyda: "Om befordran av gods"
resp. "Om befordran av passagerare och resgods". De danska och
norska kapitelrubrikerna har motsvarande lydelse. Där annat inte särskilt
anges har bestämmelserna tagits upp under samma paragrafnummer i de danska,
norska och svenska texterna (jfr också bUaga 7).
Prop.
1973:137 112
Förslaget
utgår från nu gäUande lydelse av SjöL. I prop. 1973: 42 har lagts fram förslag
tiU ändringar av SjöL, vilka i några få faU berör samma paragrafer som
förevarande lagförslag. I nämnda proposition föreslås sålunda bl. a. att
nuvarande 8 § i sak oförändrad tas upp i 233 §, att den särskilda definitionen
av Poincaréfranc utgår ur nuvarande 255 § och tas upp som en särskild
bestämmelse i 348 § samt att preskriptions-bestämmelserna i nuvarande 284 §
flyttas till 347 §. Vidare föreslås vissa redaktionella justeringar i 337 §.
Båda lagförslagen avses träda i kraft den dag Kungl. Maj:t förordnar. Eftersom
det nu framlagda lagförslaget kan tänkas träda i kraft före det i prop. 1973:
42 framlagda har det varit nödvändigt att utgå från SjöL i dess nu gällande
lydelse. De samordningsproblem som kan uppkomma mellan de båda lagförslagen behandlas
ytterligare i det följande (3.8).
2
kap.
Om
redande i fartyg
8§
I
paragrafens tredje stycke i den nuvarande lydelsen erinras om att bestämmelser
om redares frihet från ansvarighet finns i 122 och 171 173 §§ SjöL samt i
KonL. I de nämnda paragraferna i SjöL finns bestämmelser om frihet från
ansvarighet i vissa fall när någon som bortfraktaren enligt 8 § första stycket
svarar för har gjort sig skyldig tUl fel eUer försummelse (nämligen vid
nautiskt fel och brand) samt om begränsning av ansvaret tiU visst belopp.
Dessa bestämmelser utgör således undantag från den i 8 § fastlagda
huvudprincipen om redarens principalansvar. Bestämmelser av detta slag finns i
det nu framlagda förslaget i 118, 120 och 130 §§, upptagna i 5 kap.
(godsbefordran), samt i 192 och 193 §§, upptagna i 6 kap.
(passagerarbefordran).
Enligt
det i prop. 1973: 42 framlagda förslaget skall 8 § i sak oförändrad tas in i
233 §. I samband därmed görs det förtydligandet i tredje stycket att
hänvisningen utvidgas tUl att avse även bestämmelserna i 10 kap. om s. k.
globalbegränsning av redareansvaret.
I
enlighet med nyssnämnda förslag har tredje stycket utformats som en erinran om
att bestämmelser om inskränkning av redares ansvarighet finns i 5, 6 och 10 kap.
SjöL samt i KonL. Beträffande den anpassning av lydelsen av förevarande
paragraf tUl förslaget i prop. 1973: 42 som senare kan behöva göras, hänvisas
till avsnitt 3.8.
5
kap.
Om
befordran av gods
Kapitlets
rubrik över avsnittet om resebefraktning har flyttats från platsen närmast
efter 76 § till platsen närmast före denna paragraf, som behandlar fartygets
behöriga skick och i förslaget föregås av särskild rubrik för att utmärka
detta.
Prop.
1973:137 113
71
§
Denna
paragraf (71 § i kommittéförslaget) har delvis motsvarighet i 76 § SjöL och i 1
§ a KonL. Den innehåller vissa definitioner av bortfraktarbegreppet m. m. och
överensstämmer väsentiigen med de danska och norska textema. Kommittéförslaget
överensstämde helt med dessa. Men dess relativt utförliga begreppsbestämningar
rönte delvis kritik under remissbehandlingen och i departementsförslaget har
definitionerna förenklats.
I
första stycket definieras bortfraktare och befraktare. Den som genom avtal
åtar sig sjötransport av gods åt annan är bortfraktare och hans motpart i
fraktavtalet är befraktare. Därav kan härledas bl. a. termen underbortfraktare,
som används ifall befraktaren i sin tur träffar fraktavtal med annan på
grandval av sitt eget befraktningsavtal. Befraktaren uppträder ju då själv som
bortfraktare i förhållande till sin transportkund och man brukar därför
beteckna honom som underbortfraktare.
Med
avtal åsyftas både certeparti och annat fraktavtal. Bortfraktaren är vanligen
en redare, dvs. någon som driver sjöfart med eget eUer annans fartyg för egen
räkning. Men han kan också, som redan antytts, vara befraktare som t. ex.
förfogar över fartyg på viss .tid eUer för viss resa. Han behöver ej ens vara
befraktare. Ty även om han inte förfogar över fartyg vid avtalsslutet kan han
uppträda som bortfraktare och alltså träffa fraktavtal med i och för sig
bindande verkan. Jag tänker närmast på skeppsmäklare och speditörer som stundom
föredrar att uppträda som självständiga parter i fraktavtal i stället för som
mellanman. Jag har delvis varit inne på detta problem i den allmänna motiveringen
(jfr 3.5.1).
Jag
viU fästa uppmärksamheten vid att definitionen förutsätter att det är fråga om
befordran med fartyg. Den som åtar sig att bogsera t. ex. en pråm till sjöss
blir alltså inte därmed bortfraktare och rättsförhållandet mellan honom och
hans motpart i bogseringsavtalet regleras ej av 5 kap. SjöL. Det hindrar
visserligen ej att kapitlets regler kan få ana-logisk tillämpning på sådana
rättsförhållanden. Utförs godsbefordran t. ex. genom bogsering av pråm vari
godset lastats, kan bogseraren ha uppträtt som bortfraktare och pråmredaren
torde i så fall närmast få betraktas som verkställande redare, ifall han ej är
identisk med bogseraren. Men pråmredaren kan naturligtvis själv uppträda som
bortfraktare och genomföra befordringen med hjälp av bogseraren. Den sistnämnde
torde då uppträda som självständig medhjälpare tiU bortfraktaren. Jag har
varit inne på ansvarsproblemen för sådana fall i det föregående (3.4.2 och
3.4.3) och får anledning att återkomma till dem vid förslagets 123 och 168 §§.
I
andra stycket definieras först resebefraktning och tidsbefraktning, i
8 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 137
Prop.
1973:137 114
överensstämmelse
med vad som torde vara förhärskande uppfattning inom sjöfartsnäringen, så att
resebefraktning föreligger när frakten (dvs. vederlaget för befordringen)
beräknas för resa och tidsbefraktning när frakten beräknas för tid. Detta har
ingen motsvarighet i SjöL f. n.
Härutöver
upptar detta stycke en bestämmelse, som i likhet med 76 § SjöL innebär att
resebefraktning omfattar de olika formerna helbefraktning, delbefraktning och
styckegodsbefraktning.
72
§
Denna
paragraf (72 § i kommittéförslaget) svarar tiU största delen mot 71 § SjöL.
Första
stycket ger uttryck åt den för godsbefordringsreglema grundläggande, redan
gällande satsen att de är dispositiva och sålunda kan sättas ur spel genom
avtal eller på grund av sedvänja. Därvid görs förbehåU för de tvingande
reglema om konossementsfart och inrikes certepartifart som får sin närmare
bestämning i 168 §.
Andra
stycket innefattar hänvisning till KonL.
I
tredje stycket har upptagits erinran om att godsbefordran tiU sjöss i vissa
fall såsom när godset befordras lastat på järnvägsvagn eller vägfordon kan
vara underkastad gällande intemationeUt fördrag om befordran med annat
transportmedel. Här åsyftas i första hand det europeiska järnvägsfördraget av
år 1961 (CIM-konventionen) och det europeiska fördraget om det internationella
vägfraktavtalet (CMR-kon-ventionen). Rättsförhållandet mellan jämvägs-
respektive lastbilstransportören och lastägaren regleras i dessa fall av de
nämnda konventionerna. Däremot blir SjöL tillämplig på avtalet mellan
sjöbortfraktaren och järnvägen respektive lastbilsföretaget. Jag erinrar f. ö.
om slutbestämmelsen i KonL.
7375
§§
Dessa
paragrafer (7375 §§ i kommittéförslaget) svarar med redaktionella jämkningar
mot 7375 §§ SjöL.
76
§
Denna
paragraf (76 § i kommittéförslaget) motsvarar nuvarande 72 § SjöL och går
tillbaka på Haag-Visbyreglernas art. 3: 1, som reglerar bortfraktarens
skyldighet att sätta fartyget i behörigt skick före resans början. Paragrafen
har avfattats i nära överensstämmelse med konventionstexten men den innehåller
ingen begränsning tUl tiden före resans början och anger ej heller att
skyldigheten skall iakttas med tillbörlig omsorg. Att det är fråga om krav på
s. k. ursprunglig sjövärdighet och att ansvaret ej är strikt framgår av
ansvarighetsreglema i förslagets 118 § tredje stycket. Medan de nuvarande
bestämmelserna genom placeringen i 72 § utgör inledande bestämmelser till
kapitlet förs dé enligt
Prop. 1973:137 115
förslaget
tiU kapitlets andra avsnitt om resebefraktning. Vad som i samma hänseenden
gäUer vid tidsbefraktning framgår av 138 § SjöL under kapitlets tredje avsnitt.
I
svensk sjörättslig lagtext används uttrycket sjövärdighet för att beteckna ett
fartygs sjöduglighet i teknisk mening, inte som omfattande andra moment i dess
behöriga skick såsom bemanning, proviantering m. m. (s. k. resevärdighet) och
lastrummens m. fl. utrymmens lämplighet att föra last (s. k. lastvärdighet).
Som överordnat begrepp används i StäUet termen fartygets "behöriga
skick". I dansk och norsk lagtext omfattar däremot sjövärdighetsbegreppet
både teknisk sjöduglighet och rese-och lastvärdighet. Detta svarar närmare mot
konventionens metodik. Vårt språkbrak är emellertid härvidlag genomfört i andra
delar av SjöL (jfr 5a och 58 §§) och har även beaktats i sjösäkerhetslagstiftningen.
Jag har därför funnit det föra för långt att i detta sammanhang såsom
förordats under remissbehandlingen övergå till den dansknorska tekniken.
91
§
Denna
paragraf fanns inte med i kommittéförslaget och saknas även i det danska
förslaget. Den har motsvarighet i det norska förslaget.
Paragrafen
överensstämmer med 91 § SjöL och innefattar förbud mot att gods lastas på däck.
Den nuvarande reservationen för avtal eUer sedvänja har utmönstrats som
obehövlig, eftersom det framgår redan av 72 § att bl. a. denna bestämmelse
skall tillämpas bara i den mån annat inte är avtalat eller följer av sedvänja.
95
§
Denna
paragraf (95 § i kommittéförslaget) motsvarar 95 och 167 §§ SjöL och införlivar
i övrigt Haag-Visbyreglernas art. 3: 7 med SjöL:s bestämmelser i ämnet.
Liksom
nämnda konventionsartikel reglerar paragrafen konossement både på grundval av
godsets mottagande, s. k. mottagningskonossement, och på grundval av dess
lastning, s.k. ombordkonossement.
Första
stycket svarar nära mot paragrafens nuvarande första stycke. Det är alltjämt
meningen att avlastaren skall vara den som har rätt att kräva att konossement
utfärdas. Denne kan men behöver inte vara identisk med befraktaren. Vad
beträffar den som skall utfärda konossementet avses formuleringen
"bortfraktaren eUer befälhavaren eUer den bortfraktaren eljest bemyndigat
därtUl" tillåta att befälhavaren i förekommande fall kan utfärda
handlingen på bortfraktarens vägnar lika väl som på den verkställande
redarens-fartygsägarens vägnar, en möjlighet som jag berört redan i avsnitt
3.4.2. Att bortfraktaren enligt förslaget inte skall bli fri från sitt
transportansvar ens ifall konosse-
Prop.
1973:137 116
mentet
utfärdas på den verkstäUandé redarens vägnar har jag angivit i samma avsnitt.
Andra stycket bestämmer
inte till skUlnad från 167 § SjöL : vad ett mottagningskonossement är utan
föratsätter som konventions-regeln i fråga att sådant konossement kan utfärdas,
något som i själva verket är mycket vanligt i modern sjöfart. Av den definition
av begreppet konossement som har tagits in i 151 § första stycket följer att med
konossement avses såväl mottagnings- som ombordkonossement.
Tredje
och fjärde styckena återger innehållet i andra och tredje styckena av 95 §
SjöL utan ändring i sak.
97
§
Denna
paragraf (97 § i kommittéförslaget) bygger liksom nuvarande ordning på konventionens
art. 4: 3 och 6.
Första
stycket föreskriver ansvar för befraktaren, ifaU godset på grund av fel eller
försummelse på hans sida orsakar skada för bortfraktaren eUer utan att
bortfraktaren lider skada på fartyget. Enligt nuvarande ordning ligger
ansvaret på avlastaren men vid de nordiska departementsöverläggningarna har man
funnit det riktigast att lägga ansvaret på bortfraktarens medkontrahent i
avtalet, dvs. befraktaren. I konventionen används uttrycket
"shipper" respektive "chargeur"." Enligt definitionen
av bortfraktare i konventionens artikel 1 är "shipper" resp.
"chargeur" bortfraktarens motpart i fraktavtalet. Det får antas bäst
överensstämma med konventionens mening att lägga förevarande ansvar på
befraktaren och inte på avlastaren. Frågan om vem som skall bära ansvaret för
skada orsakad av godset är av särskild betydelse i de fall som avses i andra
stycket, som föreskriver strikt ansvarighet. Är befraktaren och avlastaren icke
samma person och har skadan orsakats av fel eUer försummelse av avlastaren, kan
befraktaren genom regresskrav återkräva vad han har utgivit i ersättning
enligt denna bestämmelse.
Ansvaret
har, i överensstämmelse med konventionstexten men med avvikelse från nuvarande
regel, begränsats till att gäUa ansvarigheten gentemot bortfraktaren och den
som är skadelidande vid fartygsskada, t. ex. en redare som inte själv står i
rättsförhållande tUl befraktaren. Den ansvarighet som kan föreligga gentemot
andra skadelidande, t. ex. andra lastägare, bör regleras enligt allmänna
skadeståndsregler. Det bör framhåUas att, i överensstämmelse med konventionen,
bestämmelsen i första stycket enligt 168 § är tvingande tUl befraktarens
fördel. I sådan fart som avses i sistnämnda paragraf skall det således inte
vara möjligt att avtala om strikt ansvarighet för befraktaren för skada vållad
av gods som inte är av farlig beskaffenhet. En annan ändring i förhållande tUl
gäUande rätt ligger i att det skadebringande godset inte skall behöva vara
avlämnat för att ansvar skall inträda. Godset kan t. ex. våUa skada
Prop. 1973:137 117
för
bortfraktaren i hans terminal eller på kaj, iniian det omhändertagits ' av
bortfraktaren.
Andra
stycket föreskriver ett strikt ansvar för befraktaren såvitt gäller sådan
skada för bortfraktaren eller eljest på fartyget som orsakas av lättantändligt,
explosivt eller eljest farligt gods, förutsatt att det bragts ombord utan att
bortfraktaren hade dess farliga beskaffenhet klar för sig. Utom att ansvaret
läggs på befraktaren har här gjorts den ändringen att regeln begränsats till
styckegodsbefraktning. Regeln vilar på konventionens art. 4: 6 och konventionen
är i princip skriven just för styckegodsbefordran. Därför har man vid de
nordiska departementsöverläggningarna ansett sig kimna genomföra en sådan
begränsning. Bortfraktarens rätt att oskadliggöra farligt gods regleras i 119
§.
När
andra stycket begränsats tUl styckegodsbefordran har detta skett av hänsyn till
att det kan vara svårt att täcka ett strikt ansvar med ansvarsförsäkring.
Däremot är fartyget och annat som kan skadas i regel täckt av försäkring.
Såvitt gäller styckegödsbefordran är vi emellertid bundna av konventionen men
det har inte ansetts lämpligt att låta bestämmelsen omfatta annan befordran.
Frågan om vilket ansvar för farligt gods som åvilar befraktaren vid annan
befordran än styckegodsbefordran får avgöras enligt allmänna regler och främst
med beaktande av vad fraktavtalet kan innehålla på denna punkt.
Befraktarens
ansvar gentemot tredje man blir här som i första stycket att bedöma enligt allmänna
skadeståndsregler.
98
§
Denna
paragraf (98 § i kommittéförslaget) svarar med redaktionell jämkning mot
gäUandé 98 § SjöL, som i sin tur bygger på konventionsartikel 4: 4. Orden
"annat uppehåll" i den nuvarande lydelsen har slopats såsom
överflödiga. Deviation täcker både avvikelse i färdväg och ren försening.
Konventionen innebär efter sin ordalydelse att varje deviation i syfte att
bärga gods eller rädda liv är tiUåten. SjöL skiljer här på livräddning och
bärgning så att skälighetskrav ej ställs på deviation för att rädda liv.
Förslaget närmar texten till konventionens men är likväl avsett att medge
skälighetskrav på varje deviation. Det torde dock vara uppenbart att deviation
som företas för att rädda människoliv praktiskt taget alltid är skälig.
101 §
Denna
paragraf (101 § i kommittéförslaget) innefattar redaktionell bearbetning av 101
§ SjöL med beaktande av konventionsartikel 3: 2.
102 §
Denna
paragraf (102 § i kommittéförslaget och utan motsvarighet i de danska och
norska texterna) innefattar en redaktionell bearbetning
Prop. 1973:137 118
av
102 § SjöL med beaktande av de justeringar som företogs i 64 och 65 §§ SjöL i
samband med 1967 års sjölagsändringar (jfr NJA II 1967 s.
49).
118
§
Denna
paragraf (118 § i kommittéförslaget) svarar mot 118 § SjöL och konventionens
artikel 4: 1 och 4: 2. I frågan om de överväganden som ligger bakom
utformningen av denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt
3.4.1.1 och 3.4.1.2).
Första
stycket ger uttryck för bortfraktarens presumtionsansvar och grundas på
Haag-Visbyreglerna art. 4: 2 punkt q. Som berörts i den allmänna motiveringen
omfattar ansvaret uttryckligen även ren dröjsmålsskada. Anvaret gäller under
hela den tid som godset är i bortfraktarens vård. Genom bestämmelserna i 168 och
169 §§ regleras i vUken utsträckning ansvarigheten är tvingande.
Andra
stycket tar upp de återstående grunderna för bortfraktarens ansvarsfrihet som
finns i konventionens art 4: 2 punkterna ap; jfr avsnitt 3.4.1.1. Det åligger
bortfraktaren att visa att det föreligger en sådan omständighet som befriar
honom från ansvar. Såsom har nämnts i den allmänna motiveringen får
bestämmelserna i punkterna c)p) anses sakna självständig betydelse vid sidan
av huvudregeln i första stycket. Tredje stycket innehåller de föreskrifter om
bortfraktarens presumtionsansvar för fartygets behöriga skick som finns i
konventionsartikel 4:1. Därvid har genom hänvisning till andra stycket
klargjorts att detta sistnämnda ansvar bryter igenom den ansvarsfrihet för t.
ex. nautiskt fel som andra stycket föreskriver.
Fjärde
stycket hänvisar i fråga om medverkan på befraktarens sida till jämkningsregeln
i 5 kap. 5 § skadeståndslagen (1972: 207).
Den
i kommittéförslaget som ett andra stycke i denna paragraf upptagna regeln om
ansvarsfrihet för skälig deviation har utelämnats i departementsförslaget.
Nordisk enighet har uppnåtts om att en sådan regel är överflödig vid sidan av
98 §.
119§
Denna
paragraf (119 § i kommittéförslaget) svarar mot 119 § SjöL och
konventionsartikel 4: 6. Den har redigerats i närmare överensstämmelse med
konventionstexten än vad som nu är fallet. Dessutom har den avfattats så att
hänsyn tas också till att godset kan äventyra människoliv. Den utvidgning i
förhåUande till konventionstexten som detta innefattar har ansetts naturlig och
förenlig med konventionen.
Liksom
enligt nuvarande lydelse av 119 § är bortfraktarens rätt att utan
ersättningsskyldighet föra Uand, förstöra eller oskadliggöra godset beroende av
att detta påkallas av omständigheterna. Han får inte heller vidta mera
långtgående åtgärder än som i det speciella fallet krävs för
Prop.
1973:137 119
att
avvärja den fara som godset representerar. Detta får anses överensstämma med
konventionens mening trots att uttrycket "efter omständigheterna"
inte återfinns i konventionstexten.
120
§
Denna
paragraf (120 § i kommittéförslaget) svarar delvis mot 122 § SjöL och mot 120 §
samma lag. Den går tUlbaka på Haag-Visbyreglernas art. 4: 5 om
transportansvarets begränsning. Departementsförslaget innefattar en i nordiskt
samråd företagen redaktionell bearbetning av bestämmelserna i
kommittéförslaget.
Första
stycket svarar mot konventionsartikel 4: 5 b; jfr 120 § SjöL. Det reglerar
skadevärderingen och slår fast den viktiga, ehuru inte för SjöL nya principen
att det är värdet på bestämmelseorten och inte fakturavärdet som skall läggas
till grund för beräkningen (jfr SvJT 1969 s. 21 f och NJA I 1955 s. 661). I
övrigt bestäms beräkningsmetoden närmare genom anknytning till börspris,
marknadspris eller gängse värde av gods av samma slag och kvalitet.
Konventionens referens tUl "the total amount recoverable" motsvaras,i
förslaget av hänvisning till 118 § där även ren dröjsmålsskada enligt
departementsförslaget regleras uttryckligen. Av den anledningen saknar departementsförslaget
också motsvarighet till kommittéförslagets formulering "eljest till godset
hänförlig förlust eller skada".
I
andra stycket har tagits upp motsvarighet till art. 4: 5 a). Bortfraktarens
ansvarighet är enligt detta stycke begränsad tiU 10 000 Poincaréfrancs per
kolli eller annan enhet av godset eller 30 Poincaréfrancs per kilo av godsets
bruttovikt. Frågan om vad som förstås med kolli eller enhet löser förslaget
lika litet som gällande rätt. På den punkten får man söka vägledning i vad som
uppnåtts i nordisk och annan internationell rättstillämpning."
Viktbegränsningen omfattar genom anknytningen till brattovikt även emballage
men det är naturligtvis fråga om det gods som faktiskt skadats. På den andra
sidan kan delskada i själva verket innebära att hela kollit eller sändningen
måste anses skadat. Det bör ej förbises att begränsningsregeln träder i
funktion bara om ersättningsbeloppet överskrider gränsen.
Definitionen
av Poincaréfrancs tas upp i en särskild paragraf i 15 kap. SjöL, 348 §.
Tredje
stycket motsvarar art. 4: 5 c) och upptar den s. k. samlastnings- eller
containerklausulen. Den faststäUer hur ansvarsgränsen skaU beräknas enligt
kolliregeln i fråga om samlastat gods, när det skall avgöras vUken
beräkningsmetod, kolliregeln eller kiloregeln, som medför den högsta
ansvarsgränsen.
Problemen
kring den ansvarsmässiga behandlingen av containers och andra
samlastningsenheter har som nämnts i den allmänna motiveringen
9
Jfr Selvig, Unit Limitafion of Carrier's Liability, s. 3580.
Prop.
1973:137 120
(avsnitt
3.4.1.3) visat sig vara svårhanterliga. Det samlastade godset kan behandlas som
en eller flera enheter allt efter omständigheterna och med ytterst varierande
materiella resultat. Förslaget innebär, liksom Haag-Visbyreglerna, att antalet
kollin eller enheter som samlastats måste på grundval av avlastarens uppgifter
redovisas i konossementet för att de skall läggas till grund för beräkningen av
ansvarsgränsen. Bortfraktaren nödgas då ej svara med hög begränsning för
innehåll som han inte närmare känner till och konossementsförvärvaren kan. av
konossementet utläsa under vilken ansvarighet godset skeppas och kan sålunda
bättre än eljest avgöra, vilken ersättning som maximalt kan utgå om godset
förloras, skadas eller försenas. Genom avlastarens uppgifter sätts bortfraktaren
i tUlfäUe att på lämpligt sätt t. ex. i förväg bekantgjorda tariffer betinga
sig högre vederlag för befordran av gods under den ökade ansvarighet som
samlastningsklausulen medför. Men att så sker är ej en förutsättning för att
klausulen skall bli tillämplig. Det är nog att det samlastade godset
preciserats med avseende på antal kollin eller enheter. Det framgår av den
svenska delegationsrapporten från Brysselkonferensen att konventionsregeln i
fråga avser att möjliggöra att t. ex. en container redovisas särskUt och
därigenom skall behandlas som särskild begränsningsenhet. Ehuru
konventionstexten inte är klar på denna punkt får det antas vara avsett att så
skall ske. En motsatt tolkning skulle bl. a. leda till olika behandling av
containerna vid tillämpning av kollibegränsning och viktbegränsning. I det
senare fallet blir den nämligen på grand av anknytningen till godsets
bruttovikt behandlad som emballage och därigenom lagd till grund för
ansvarighetsberäkningen.
Konventionen löser inte
frågan hur containerklausulen skaU tillämpas när antalet kollin i containern
endast delvis redovisas i konossementet. Vid de nordiska
departementsöverlägghingarna har man enats om att klausulen bör ges den
tolkningen att varje redovisat kolli räknas som en enhet samt det samlastade
godset i övrigt anses utgöra en enhet. Bestämmelsen har utformats i enlighet
härmed.
Kombinationen
av kolli- och kilobegränsning leder till att avlastaren genom att endast delvis
redovisa samlastat gods kan åstadkomma att begränsningsbeloppet blir högre än
vid fullständig redovisning.iP Detta torde vara en ofrånkomlig men i och för
sig ofarlig effekt av Haag-Visbyreglernas konstruktion.
Fjärde
stycket motsvarar art. 4: 5 g) och utgör inte någon nyhet i och för sig. Det
finns redan i Haagreglerna och innebär att genom särskild viirdedeklaration kan
bestämmas högre begränsningsbelopp än som följer av andra och tredje styckena
och att det sålunda deklarerade värdet skall antas utgöra godsets verkliga
värde i den mån ej annat visas.
Femte
stycket återger art. 4: 5 e) som går ut på att bortfraktarens
10
Jfr Sisula i Handelshögskolans i Göteborg skriftserie 1970: 1.
Prop.
1973:137 121
rätt
till ansvarsbegränsning bortfaller, om han vållat skadan uppsåtligen eller
genom särskUt kvalificerad vårdslöshet.
I kommittéförslaget fanns
ytterligare ett. stycke, soin gick tillbaka pä art. 4: 5 h) i
Haag-Visbyreglerna och befriade bortfraktaren från ansvarighet, ifall
avlastaren svikligen lämnat honom oriktig uppgift tiU konossementet om godsets
beskaffenhet eUer värde. Denna konventionsregel som i Haagreglema direkt
anknyter till vad som sägs om värdedeklaration får antas gäUa just för fall
av sådan deklaration. och bör inte anses gå längre än att beröva befraktaren de
förmåner som regeln om deklarerat värde ger honom vid beräkning av
ersättningsbeloppet. En tillämpning av 30 § lagen (1915: 218) om avtal och
andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område leder emellertid till
samma resultat och någon särskild regel har därför inte tagits upp i 120 §.
Detsamma gäller de danska och norska texterna.
121 §
Denna
paragraf (121 § i kommittéförslaget) går tUlbaka på art. 3: 6 i Haagreglerna
men saknar direkt motsvarighet i gällande rätt. I fråga om art. 3: 6 sista stycket
i Haag-Visbyreglerna hänvisas tUl 284 §.
Nuvarande 121 § SjöL
innehåller en reklamationsregel av innebörd att bortfraktaren förlorar sin rätt
tiU talan vid underlåten reklamation. Vid inarbetningen av Haag-Visbyreglerna i
SjöL måste denna ersättas av konventionens reklamationsregel. Det torde
visserligen sakna självständig betydelse att föreskriva den påföljden för
underlåten reklamation att godset i brist på bevis om motsatsen antas utlämnat
sådant det beskrivits i konossementet. Detta gäller likafuUt. När bestämmelsen
likväl tagits med i förslaget är det närmast för att den finns i konventionen
och måhända kan tänkas få betydelse när svensk rätt skall tillämpas av utländsk
domstol. Eftersom bestämmelsen är tvingande (jfr 168 §) torde den vidare i fart
som avses i 169 § hindra att reklamationsregel av annat innehåll tas in i
konossementet eller fraktavtalet.
122 §
Denna
paragraf (122 a § i kommittéförslaget) svarar mot Haag-Visbyreglernas art. 4bis
men har ingen motsvarighet i gällande rätt.
Första stycket återger
art. 4bis: 1. Det innebär, att alla SjöL:s regler om befrielse från och
begränsning av transportansvar skall gälla oavsett om ersättningsanspråket
grundas på fraktförhållandet eller annan grund, t. ex. brottsligt förfarande.
Bestämmelsen modifieras dock betydligt av regeln i 120 § femte stycket, som
betar bortfraktaren begränsningsrätt i fall av uppsåtligt eller grovt
vårdslöst skadevållande. Bestämmelsen gäller inte bara i fråga om begränsning
av ansvaret utan också preskriptionsreglerna i 284 § (347 § i prop. 1973: 42).
Även om allmän-
Prop.
1973:137 122
na
skadeståndsrättsliga regler åberopas som grund för talan, gäller således den i
sistnämnda paragraf föreskrivna preskriptionstiden.
Andra
och tredje styckena rör bortfraktarens medhjälpare. De innefattar den s. k.
Himalayabestämmelsen, som innebär att också bortfraktarens anstäUda och andra
medhjälpare kan åberopa de för bortfraktaren gäUande reglema om
ansvarsbefrielse och ansvarsbegränsning, förutsatt att medhjälparen inte våUat
skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet och med insikt att skada
saimolikt skulle uppkomma. Jag erinrar om att detta behandlats i den allmänna
motiveringen (3.4.3).
123
§
Denna
paragraf (123 § i kommittéförslaget) saknar motsvarighet i Haag-Visbyreglerna.
Den behandlar ansvarsproblemen vid underbortfraktning och genomgångsbefordran,
som jag behandlat i den allmänna motiveringen; jfr avsnitt 3.4.2.
Även
efter att konossement utfärdats t. ex. av en befälhavare för annans fartyg
som bortfraktaren satt in på egen lastlinje förblir bortfraktaren enligt
första stycket ansvarig som om han själv utfört hela befordringen. För hans
ansvEurighet skall enligt andra punkten så långt det låter sig göra tUlämpas
bestämmelserna i 5 kap. Preskriptionsreglerna i 284 § (347 § i prop. 1973: 42)
torde bli tillämpliga utan vidare.
Bestämmelsen
att ansvarsreglerna skall tillämpas som om bortfraktaren själv utfört hela
befordringen innebär, att denne inte går fri från ansvarighet om t. ex. skada
vållats genom nautiskt fel av den verkställande redaren själv. Har denne
vållat skadan uppsåtligen eller genom sådan vårdslöshet som avses i 120 § femte
stycket, blir också den kontraherande redaren obegränsat ansvarig.
I
andra stycket har tagits upp regler, som gör verkställande redare jämte
bortfraktaren ansvarig för sin del av befordringen vilket naturligtvis i
förekonmiande faU kan innebära hela befordringen enligt samma regler som
gäller för bortfraktaren. Första punkten innehåller huvudregeln härvidlag.
Enligt andra punkten har 122 § om bortfraktarens medhjälpare motsvarande
tillämpning när talan förs mot den verkställande redarens medhjälpare. Tredje
punkten föreskriver solidarisk ansvarighet för bortfraktaren och den
verkställande redaren och tillfogar att denna solidariska ansvarighet skall
rymmas inom samma begränsning med tillämpning av 120 §.
Kommittéförslaget
upptog i denna paragraf regler som begränsade bortfraktarens rätt till
ansvarsfriskrivning. I departementsförslaget har detta reglerats i 168 § tredje
stycket.
Prop. 1973:137 123
128129
§§
Dessa
paragrafer (128129 §§ i kommittéförslaget) har inte någon motsvarighet i
Haag-Visbyreglerna men svarar mot gällande 128
129 §§. I förhållande till gällande rätt innefattar 128 § främst den ändringen
att föratsättningen för att bortfraktarens skyldighet att uppfylla avtalet
faller bort skall vara att avtalet avser befordran just med det förlorade
eller kondemnerade fartyget så att naturaluppfyllelse är omöjlig. I 129 § har
endast gjorts redaktionella jämkningar, delvis som följd av ändringen av 128 §.
130 §
Denna
paragraf (130 § i kommittéförslaget) faller utom Haag-Visbyreglernas område
men svarar mot nuvarande 130 §.
Som redan angivits täcks
dröjsmål på bortfraktarens sida av den tvingande regleringen i 118 §. Där är
det fråga om försening med befordran av mottaget gods. Till reglering återstår
därmed sådana dröjsmål, främst vid helbefraktning, vilka beror av att fartyget
kommit för sent till lastningshamnen eller över huvud taget ej ställts till
förfogande för transporten (jfr 126 §). Detta ansvar underkastas genom
hänvisning till 118 § samma regler som dröjsmål under befordringen dvs. det
får karaktär av presumtionsansvar med ansvarsfrihet för nautiskt fel m. m.
men skUjer sig från ansvaret för försening under befordringen främst genom att
det ej är begränsat till visst belopp (jfr 120 §) och ej heller är tvingande
(jfr 168 §).
135
§
Denna
paragraf (135 § i kommittéförslaget) behandlar parternas ömsesidiga rätt att
häva fraktavtal och faller helt utom ramen för konventionen. Den svarar mot
nuvarande 135 § med mindre jämkningar. Bl. a. har ett tillägg gjorts som med
sjöröveri såsom hävningsgrund likställer "annat väpnat våld".
TUlägget är motiverat av de under senare år tilltagande s. k. kapningarna av
transportmedel, låt vara att dessa koncentrerats till flygplan. Det har också
gjorts klart att hävningsrätt föreligger även om befordringen redan inletts.
Slutligen har i överensstämmelse med motivuttalanden tUl paragrafen (jfr NJA II 1936
s. 474) det preciserats att bestämmelsen är tillämplig bara när fara hotar det
ifrågavarande fartyget eller lasten. Vid bedömningen av om fartyget hotas av
fara kan hänsyn också tas till om besättningen är utsatt för fara. Beroende på
omständigheterna kan fara som direkt hotar annan last än den last som
fraktavtalet gäller också anses utgöra en fara för fartyget eller det
ifrågavarande godset. I övrigt har paragrafen underkastats viss redaktionell
bearbetning.
Prop. 1973:137 124
151154
§§
Dessa
paragrafer (151154 §§ i kommittéförslaget) svarar väsentligen mot nuvarande
151154 §§.
I
151 § första stycket har definitionen av konossement försetts med tillägg att
handlingen skall vara betecknad som konossement eUer innehålla föreskrift att
godset utlämnas endast mot att handlingen återställs. Vidare har den
preciseringen gjorts att godsets art och mängd skall anges i handlingen.
Bestämmelsen har formats så att den täcker också mottagningskonossement. För
att konossementsreglema skall bli tiUämpliga krävs således bara att ordet
"konossement" angivits i rubriken eller att handlingen i texten
anges vara ett konossement. Detsamma gäUer om mot konossement svarande uttryck
på främmande språk, t. ex. "bill of lading", används. Även om
handlingen inte har betecknats som konossement blir regierna tillämpliga om det
i handlingen föreskrivs att godset utlämnas bara mot att handlingen återstäUs.
I
151 § andra stycket har för både mottagningskonossement och ombordkonossement
föreskrivits, att handlingen skall innehåUa uppgift om dag och ort för
utfärdandet och om avlastaren. Mottagningskonossement skall vidare innehålla
uppgift om mottagningsorten. Ombordkonossement skall ge upplysning om
lastningsorten samt fartygets namn och nationalitet. Upplysning om fartygets
art och om befälhavaren har ej ansetts böra krävas (jfr nuvarande 152 § första
stycket 4).
Enligt
152 § första stycket 13 skall i konossement på avlastarens begäran intas
uppgifter som nära stämmer med konventionsartikel 3: 3 första stycket. Det hör
tUl bilden att godsets vikt inte behöver anges, om i stället mått eller
stycketal upplyses. Detta är naturligtvis ej idealiskt med hänsyn till att
bortfraktarens ansvarighet för godset kan bli underkastad begränsning efter
godsets vikt. Men Visbyreglerna innefattar ej ändring av Haagreglerna på denna
punkt. Det får antas att vikten likväl i aUmänhet lätt kan utredas bl. a. genom
innehåll i fakturor eller tullhandlingar. I överensstämmelse med gällande rätt
föreskrivs i punkt 3 att uppgift skaU lämnas om godsets "synliga"
tUlstånd. Detta uttryck svarar mot konventionens uttryck "apparent order
and condition" respektive "conditionnement apparent" och är
avsett att täcka också t. ex. förskämning som inte är direkt synlig utan enbart
ger sig tUl känna genom dålig lukt. Enligt punkterna 46 skall konossement
också innehåUa uppgift om var och till vem godset skall lämnas ut samt om
fraktens storlek och villkoren för befordringen och godsets utlämning.
Mottagningskonossement skall dessutom ge upplysning om mottagningsdag och ombordkonossement
om dagen då inlastningen avslutats. Denna bestämmelse saknar motsvarighet i
konventionen.
Andra
stycket i 152 § går liksom nuvarande andra stycke tiUbaka på konventionsartikel
3: 3 andra stycket. Det har avfattats i nära överens-
Prop.
1973:137 125
stämmelse
med konventionstexten men skall i sak ej innebära någon nyhet.
Konventionstexten går bl. a. ut på att i konossement ej behöver tas in
avlastaruppgift om godsets art eller vikt, mått eller märken, ifall bortfraktaren
ej har rimlig möjlighet att undersöka dess riktighet. Det har redan från början
varit klart att konventionen inte skall tUlämpas bokstavligt på den punkten
(jfr SvJT 1923 s. 217 och nuvarande lydelse av 152 § andra stycket).
Bortfraktaren anses ej berättigad att i strid med omsättningsintresset vägra ta
in uppgiften utan är skyldig att ta in den med reservation. Vid inarbetningen
av konventionstexten har detta beaktats genom föreskriften att bortfraktaren ej
skall vara skyldig att "utan förbehåll" ta in sådana uppgifter i
konossementet. I 153 och 154 §§ har endast företagits redaktionella jämkningar.
161
§
Denna
paragraf (161 och 162 §§ i kommittéförslaget) har endast delvis motsvarighet i
161 § SjöL. Den går i första hand tiUbaka på den genom Visbyreglerna reviderade
konventionsart. 3: 4 som behandlar konossementets bevisverkan. I förhåUande tiU
kommittéförslaget och de danska och norska texterna har vissa redaktionella
jämkningar företagits i förtydligande syfte.
I första stycket återges
med viss redaktionell bearbetning i förhållande till kommittéförslaget,
innebörden av den reviderade konventionsregeln, som gör konossementet till
exklusivt bevis i godtroende för-värvares hand att godset mottagits och
lastats av bortfraktaren sådant det beskrivits i konossementet. Om t. ex.
konossementet anger att 100 säckar kaffe har mottagits för befordran men endast
80 säckar utlämnas till den som förvärvat konossementet i god tro skall man
vid bedömningen av bortfraktarens ansvarighet utgå från att de resterande 20
säckarna förkommit under befordringen, och detta även om bortfraktaren kunnat
bevisa att hän faktiskt endast har tagit emot 80 säckar för befordran (s. k.
fingerat eller indirekt transportansvar). Om konossementet däremot innehas av
avlastaren eller om konossementsförvärvaren var i ond tro, innebär
bestämmelsen att bortfraktaren har möjlighet att bevisa att uppgiften i
konossementet var oriktig och därmed undgå ansvarighet. Han kan t. ex. bevisa
att det redan vid inlastningen uppmärksammats att partiet bara omfattade 80
säckar men att parterna enats om att ett s.k. rent konossement skulle utfärdas.
Naturligtvis kan bevisning av denna typ vara nödvändig redan för att visa ond
tro på mottagarens sida.
Bestämmelsen
hindrar inte att den som förvärvat konossementet i god tro får föra bevisning
om att konossementets uppgifter är oriktiga. Som jag närmare skall beröra under
162 § kan han i vissa situationer ha ett intresse av att föra sådan bevisning
för att komma i åtnjutande av ett obegränsat ansvar för bortfraktaren. Någon
reglering av bevisbördan
Prop. 1973:137 126
för
förvärvarens goda tro innefattar förslaget ej och det innebär, i överensstämmelse
med allmänna grundsatser i ämnet, att god tro som regel får presumeras. Att
godset skall anses "lastat såsom det beskrivits i konossementet"
innebär också att godset skaU anses lastat i lastrum om konossementet inte
innehåUer uppgift om att däckslastning har ägt ram. I denna del motsvarar
bestämmelsen nuvarande 162 § andra stycket. Det bör emeUertid erinras om att
det i containerfart ofta inte är möjligt att ange vilka containers som lastas
på däck och vilka som lastas i fartygets rum. I sådana fall är det brukligt
att på konossementet ange att containern får lastas på däck. Men mottagaren har
i containerfart ofta anledning räkna med däckslastning även utan att detta
framgår av konossementet.
I de
situationer då konossementsuppgifterna skall anses vara riktiga kan
bortfraktaren således freda sig från ersättningsanspråk endast enligt de för
transportansvar gällande reglema. Den främsta effekten härav är att ansvaret
blir begränsat enligt 120 §. Det gäller, som jag framhållit i det föregående,
även om godset faktiskt inte kommit ombord eller var skadat redan då
bortfraktaren mottog det. Fiktionen att godset mottagits eller lastats så som
konossementet anger kan tydligen inte brytas ens som ett led i bevisföring om
att bortfraktaren ej brustit i vården om godset; han kunde eljest exculpera sig
därvidlag just genom att visa att godset skadats innan han mottog det eller att
det ej tagits ombord. Till skillnad från vad som är fallet enligt gäUande rätt
(161 § första stycket SjöL) kan mottagaren (konossementsförvärvaren) göra
ersättningsanspråk gällande utan hinder av att han måst inse att bortfraktaren
ej undersökt den ifrågavarande uppgiftens riktighet, t. ex. ifall godset
befordrats i container som förseglats innan den avlämnades tiU bortfraktaren. I
sådana fall torde bortfraktaren likväl reservera sig mot uppgiften.
Såsom
nämnts under 152 § andra stycket kan bortfraktaren i konossementet göra
förbehåll beträffande uppgift i konossementet, om han har skälig anledning att
betvivla uppgiftens riktighet eller han inte har haft rimlig möjlighet att
kontrollera uppgiften. Har sådant förbehåll tagits, måste konossementsförvärvaren
således räkna med att uppgiften kan vara oriktig och han är då inte längre i
god tro. I syfte att stärka konossementets omsättningsvärde meddelas därför i
andra stycket en bestämmelse som ålägger bortfraktaren ett ansvar för
försummad undersökningsplikt. Bestämmelsen innebär att bortfraktaren inte utan
vidare kan undandra sig ansvar genom att ta ett generellt förbehåll mot uppgift
i konossementet. I tredje stycket meddelas vidare en särskild bestämmelse som
innebär att underlåtenhet att i konossementet ta in uppgift om godsets och
förpackningens tillstånd behandlas som om uppgift lämnats att godset och
förpackningen är i gott synligt tUlstånd.
Enligt
andra stycket, som nära svarar mot nuvarande 161 § andra
Prop.
1973:137 127
stycket,
kan bortfraktaren inte mot tredje man åberopa sådant förbehåU mot riktigheten
av uppgift i konossementet som bortfraktaren har tagit enligt 152 § andra
stycket, om bortfraktaren har insett eller bort inse att uppgiften är oriktig
och han har underlåtit att förse förbehållet med uttrycklig anmärkning om i
vilket hänseende uppgiften är oriktig. Har uttrycklig anmärkning förts in i
konossementet går således bortfraktaren alltid fri från ansvarighet; Har
bortfraktaren bara gjort ett generellt förbehåll, t. ex. "weight, measures,
marks and numbers unknown", går han fri från ansvarighet om han inte
insett och inte heller, med användande av normal aktsamhet vid sådan
undersökning av godset som rimligen kan krävas av honom, borde ha insett att
uppgiften var oriktig. Har bortfraktaren brustit i sin undersökningspUkt får
han ej åberopa förbehållet. Godset skaU då enligt första stycket anses ha
mottagits eller lastats såsom det beskrivits i konossementet och bortfraktaren
ådrar sig således ansvarighet enligt reglema om transportansvar. Har
bortfraktaren inte ens tagit ett generellt formulerat förbehåll leder
bevisregeln i första stycket till att transportansvar kan utkrävas.
Undersökningsplikten
gäller bara i förhållande tUl tredje man och bestämmelsen i andra stycket kan
således bara åberopas av den som har förvärvat konossementet. Innehas
konossementet av avlastaren går bortfraktaren enligt första stycket fri från
ansvarighet, oavsett om förbehåll har tagits eller ej, om han visar att
konossementsuppgifterna är oriktiga, t. ex. att det faktiskt mottagna antalet
kollin var mindre än konossementet utvisar. I enlighet härmed bör trots den
kategoriska utformningen av andra stycket inte heller en
konossementsförvärvare som själv insett att uppgiften var oriktig, t. ex. vid
uppenbar misskrivning kunna göra den gällande efter sin lydelse för att
utkräva ett indirekt fransportansvar (jfr förslagets 162 §).
Tredje stycket motsvarar
nuvarande 162 § första stycket och ålägger bortfraktaren en upplysningsplikt
beträffande godsets och förpackningens synliga tiUstånd. Har bortfraktaren vid
sin undersökning av godset märkt eller bort märka att godset var skadat eller
förpackningen bristfällig är han skyldig att göra en uttrycklig anmärkning om
detta i konossementet. Bortfraktaren kan i sådant fall inte gå fri från
ansvarighet gentemot konossementsförvärvaren genom att underlåta att i konossementet
ta in någon som helst uppgift om godsets eUer förpackningens tillstånd.
Bestämmelsen i tredje stycket kompletterar således första stycket, vilket
behandlar uppgifter om godset som har införts i konossementet, genom att
etablera ett indirekt transportansvar för uppgift som inte införts i
konossementet men som bort införas där. Konossementet innehåller i regel
uppgift om att godset har mottagits i gott synligt tillstånd ("in apparent
good order"). Detta är en positiv uppgift om godset som blir att bedöma
enligt första stycket. Genom föreskriften i tredje stycket blir rättsverkan av
att uppgift om godsets eller förpack-
Prop. 1973:137 128
ningens
tillstånd saknas i konossementet densamma som när konossementet innehåller en
positiv uppgift om att godset mottagits i gott synligt tUlstånd.
I enlighet härmed
föreskrivs att godset skall anses ha mottagits eller lastats i gott synligt
tiUstånd om anmärkning om skada på godset eller brist i dess förpackning inte
tagits in i konossementet. Bortfraktaren har, liksom i de fall som avses i
första stycket, rätt att föra motbevisning utom mot tredje man som har
förvärvat konossementet i god tro. När konossementet saknar uppgift om godsets
eller förpackningens tillstånd torde förvärvaren av konossementet alltid vara i
god tro. Gentemot avlastaren kan bortfraktaren däremot gå fri från ansvarighet
genom att visa att skadan förelåg redan när godset mottogs för befordran.
Föreskriften att godset
skaU anses ha mottagits eller lastats i gott synligt tillstånd innebär att
bortfraktaren blir ansvarig endast för sådana skador som varit synliga, dvs.
som han borde ha upptäckt om han varit normalt uppmärksam. Vid bedömningen av
om bortfraktaren visat normal aktsamhet får hänsyn tas tUl samtliga de
omständigheter som förelåg i det särskilda fallet, bl. a. godsets och
förpackningens art och de väder- eller IjusförhåUanden under vilka godset
mottogs eller lastades. Med godsets synliga tillstånd avses inte bara vad som
kan registreras med ögonen utan också vad som över huvud är registrerbart med
sinnena, t. ex. lukt som visar att godset är skämt.
Den nuvarande bestämmelsen
i 162 § andra stycket SjöL om att bortfraktaren inte får åberopa att godset
förts som däckslast har som tidigare nämnts uteslutits med hänsyn till att dess
innehåll är täckt av den nya
161 § första stycket.
162 §
Denna
paragraf saknar motsvarighet i kommittéförslaget. Om tredje man lider skada
genom att inlösa konossementet i förlitan på dess riktighet, blir
bortfraktaren enligt första punkten ansvarig under förutsättning att han
insett eller bort inse att konossementets innehåll var vilseledande för tredje
man. I andra punkten föreskrivs att bestämmelserna i 161 § andra stycket och
tredje stycket första punkten har motsvarande tillämpning. Detta innebär,
såvitt gäller positiv uppgift om godset i konossementet, att bortfraktaren inte
till sitt fredande från ansvarighet kan åberopa ett generellt förbehåll, om han
insett eller bort inse att uppgiften var oriktig. Och om konossementet saknar
uttrycklig anmärkning rörande godsets synliga tillstånd, kan bortfraktaren
inte åberopa det förhåUandet att han inte har lämnat någon positivt oriktig
uppgift. Som nämnts under 161 § skall frånvaron av uppgift om godsets synliga
tiUstånd bedömas på samma sätt som en uppgift att godset var i gott synligt
tillstånd.
I
sak innebär dessa bestämmelser i viss mån att det nuvarande upp-
Prop.
1973:137 ' 129
giftsansvaret
bevaras. Paragrafen kompletterar det indirekta transport-ansvar, som 161 §
leder till, med ett direkt uppgiftsansvar. Ett sådant utkrävs alltså
uteslutande med stöd av förevarande paragraf och inte med tUlämpning av
reglerna om transportansvar i 118 och följande §§. Detta innebär att ansvar
enligt denna paragraf inte är begränsat enligt 120 § utan att full ersättning
skall utgå. Vad som är ersättningsgiU skada skall emellertid bedömas med
utgångspunkt i det s. k. negativa kontraktsintresset. Jag hänvisar tU motiveringen
i det föregående (3.4.4).
Bestämmelsen
blir tillämplig inte bara beträffande sådana uppgifter som avses i 161 §, dvs.
uppgifter om godset och dess synliga tillstånd, utan också på andra oriktiga
uppgifter, såsom antedatering av konossementet eller felaktigt angiven
mottagnings- eller lastningsort.
167 §
Denna
paragraf (167 § i kommittéförslaget) motsvarar närmast 168 § SjöL. Den
behandlar s. k. genomgångskonossement, dvs. konossement avseende befordran som
delvis skall utföras av annan än bortfraktaren.
Bestämmelsen står f. n.
under rubriken "Om mottagningskonossement och genomgångskonossement".
Det förstnämnda konossementet regleras enligt förslaget i 95 §. Det är
principiellt jämställt med ombordkonossement redan enligt gällande rätt.
Rubriken har därför begränsats tiU genomgångskonossement.
Enligt
gäUande rätt är konossementsreglema i SjöL:s befraktningskapitel tUlämpliga
även på genomgångskonossement. Eftersom det knappast är anledning att från
tUlämpning på genomgångskonossement som f. ö. ofta har form av
mottagningskonossement undanta ko-nossementsregler i andra delar av SjöL,
jämstäUer förslaget principiellt genomgångskonossement med andra konossement. I
övrigt har bestäm melserna omredigerats något bl. a. så att det klart framgår
att särskilt konossement väl får utfärdas för den del av befordringen som
utförs av annan än bortfraktaren men att bortfraktaren svarar för att detta
upplyser, att det finns ett genomgångskonossement som täcker hela befordringen.
168 §
Denna
paragraf (122 § och 168 § första stycket i kommittéförslaget) svarar mot 122 §
SjöL. Den reglerar i vilken utsträckning reglema om godsbefordran skall vara
tvingande när befordringen enligt 169 § skall bedömas enligt svensk rätt. Jag
har varit inne på detta i det föregående (jfr 3.4.5).
Enligt första stycket är
vissa regler i SjöL tvingande på det sättet att de ej kan åsidosättas till
avlastares, betraktares eller mottagares nackdel. Det är här i första hand
fråga om de bestämmelser som grundas på Haag-Visbyreglerna. Detsamma gäller i
fråga om bestämmelserna i 123 §
9
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 137
Prop.
1973:137 130
för
det fall att befordran helt eller delvis utförs av annan än bortfraktaren samt
bestämmelsen om uppgiftsansvar i 162 §. Den tvingande regleringen gäller dock
bara i fart som avses i 169 §, dvs. inrikes och intemordiskii konossements- och
certepartifart, annan utrikes konossementsfart som är underkastad
Haag-Visbyreglerna samt befordran enligt konossementet från stat som inte är
bunden av tilläggsprotokollet till Sverige, Danmark, Finland eller Norge.
Utrikes certepartifart och sådan konossementsbefordran från
icke-konventionsstat till utomnordisk stat, som inte faller under
Haag-Visbyreglernas tillämpningsområde, omfattas inte av den tvingande
regleringen. I andra punkten av detta stycke återfinns en regel som täcker
konventionens art. 3: 8 andra punkten.
Jag
kommer i det följande (avsnitt 3.8) att föreslå att Kungl. Maj:t får fullmakt
att förordna om lagens ikraftträdande. Man har mellan de berörda nordiska
länderna enats om att lagstiftningen bör träda i kraft så snart som möjligt och
helst dén 1 januari 1974. Det kan emeUertid inte förväntas att
tilläggsprotokoUet till konossementskonventionen, dvs. Haag-Visbyreglerna,
kommer att träda i kraft förrän tidigast år 1975. Detta förhållande är av
betydelse för frågan från vUken tidpunkt och i vUken omfattning den i 168 §
föreskrivna tvingande regleringen skall tillämpas "vid sådan befordran som
avses i 169 §".
I
169 § första stycket avses befordran i de nordiska länderna och internordisk
befordran, såväl befordran enligt konossement som enligt certeparti. När den
nya lagstiftningen träder i kraft, kommer sådan befordran omedelbart att bli
underkastad tvingande reglering i den omfattning som föreskrivs i 168 §.
Detsamma gäller sådan befordran som avses i 169 § tredje stycket, dvs.
befordran enligt konossement från stat, som inte är bunden av
tilläggsprotokollet, tUl Sverige, Danmark, Finland eller Norge. Är den stat
från vUken befordringen äger rum bunden av den ursprungliga
konossementskonventionen, dvs. Haagreglerna, bör emellertid uppmärksammas att
befordringen är underkastad den tvingande regleringen i KonL, om konossementet
är utställt i den staten (jfr 72 § andra stycket och förslagets 8 § KonL).
I 169 § andra stycket avses dels det fallet att
konossementet har utfärdats i stat som är bunden av tUläggsprotokollet dels
det fallet att befordringen äger rum från sådan stat, fastän konossementet har
utfärdats i annan stat. För att en stat skall anses vara "stat som är bunden
av tUläggsprotokollet" krävs i enlighet med allmänna folkrättsliga
principer inte bara att staten har deponerat sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument
utan också att tiUäggsprotokollet har trätt i Icraft i förhåUande tUl den staten.
För tiden tUl dess tiUäggsprotokollet har trätt i kraft kommer således
befordran som avses i 169 § andra stycket inte att omfattas av den tvingande
regleringen enligt 168 §. Detta innebär t. ex. att befordran enligt
konossement, som är utställt i Sverige,
II Jfr fotnot 2 s. 36.
Prop, 1973:137 131
tUl
utomnordisk stat inte blir underkastad de tvingande reglerna förrän
tUläggsprotokoUet har trätt i kraft. Sådan befordran är däremot fram tiU nämnda
tidpunkt underkastad KonL (jfr 8 § KonL).
Andra
stycket bygger på'konventionsart. 1 c) och e) samt 5 och 7. Bortfraktaren har
rätt att förbehålla sig ansvarsfrihet för tiden före lastningens början och
efter lossningens slut. Förbehåll får också tas om ansvarsfrihet för levande
djur och däckslast. Kravet att bortfraktaren måste göra förbehåll om
ansvarsfrihet innebär att bortfraktaren eljest bär transportansvar för godset
från det han tar emot det kanske i en uti andsterminal tiU dess han lämnar
ut det och att både levande djur och däckslast i princip är jämställda med
annan kommersiell last. Till avtalsfriheten hör också överenskommelse rörande
gemensamt haveri (jfr 5 § tredje stycket KonL).
Tredje
stycket behandlar den viktiga frågan om ansvarsfrihet för godsskada som
inträffar medan godset är i annan fraktförares vård (jfr 123 §). Som framgått
av det föregående (jfr 3.4.2) är förbehåll om sådan ansvarsfrihet tillåten
enligt förslaget, om det har avtalats att befordringen helt eller till bestämd
del skall utföras av annan än bortfraktaren eller detta eljest har varit klart
förutsatt, t. ex. när det är fast praxis att befordringen på en viss sträcka
utförs av ett visst rederi.
Bestämmelsen
uppstäUer inte något krav på att det vid avtalstiUfället skall ha varit klart
för parterna vem som skulle utföra befordringen. Inte heller uppstäUs något
krav på att avtalet om att befordringen helt eller delvis skall utföras av
annan skall innefattas i konossementet. Såvitt gäller förhållandet mellan
bortfraktaren och befraktaren blir varje form av avtal, skriftligt eller
muntiigt, gällande. Beträffande förhållandet mellan bortfraktaren och
godtroende konossementsförvärvare blir frågan att bedöma enligt 160 § första
stycket SjöL. Där föreskrivs att ett fraktavtal meUan bortfraktaren och
befraktaren inte kan åberopas mot konossementsförvärvaren med mindre
konossementet innehåller en hänvisning tUl fraktavtalet.
Fjärde
stycket svarar mot konventionsart. 6 som innebär att befordran av ovanlig last
eller under särskilda förhåUanden m. m. faller utom den tvingande regleringen.
Syftet är att täcka gods av ovanligt slag, t. ex. museiföremål, nya oprövade
transportmetoder eller helt ny fart (jfr NJA II 1936 s.
605). Stycket svarar mot 6 § KonL.
169
§
Denna
paragraf (168 § i kommittéförslaget) har ingen riktig motsvarighet vare sig i
gällande SjöL eller KonL. Den behandlar frågan om vilket lands lag som skall
tillämpas. Jag har berört detta i det föregåeiv de (jfr 3.4.5).
Första
stycket reglerar lagvalet vid inrikes fart i de nordiska lände' nai- och
internordisk fart. Även om konossement inte har utfärdats skall
12
Jfr fotnot 2 s. 36.
Prop. 1973:137 132
i
sådan fart tillämpas lagen i det nordiska land från vilket befordringen sker.
Bestämmelsen är tiUämplig också på t. ex. inrikes norsk fart eller befordran
från Norge till Danmark om rättsförhållandet kommer upp till prövning vid
svensk domstol.
Bestämmelsen
innebär att samtliga regler om godsbefordran i lastningslandets lag skall
tiUämpas, således inte bara de enligt 168 § tvingande reglerna. Detta har inte
ansetts inge några betänkligheter med hänsyn tiU den enhetiiga nordiska
sjölagstiftningen. Såvitt avser andra bestämmelser än de som avses i 168 §
första stycket blir lagvalsregeln emellertid inte tvingande.
Har
i annat fall än som avses i första stycket konossementet utfärdats i stat som
är bunden av tUläggsprotokollet (protokollstat) tillämpas på protokoUet grundad
lag i den staten. Har t. ex. konossementet utfärdats i Sverige för befordran
tiU Storbritannien blir de bestämmelser i 5 kap. som grandas på tiUäggsprotokollet
tillämpliga, dvs. de i 168 § första stycket nämnda bestämmelserna med undantag
för 123 och 162 §§. Och har konossementet utfärdats i Storbritannien för
befordran tUl Sverige blir den engelska Haag-Visbylagen tillämplig.
Äger
befordringen rum från protokollstat fastän konossementet har utfärdats i annan
stat, något som stundom kan förekomma, tillämpas Haag-Visbylagstiftningen i
protokoUstaten. Slutligen föreskrivs i andra stycket att, om konossementet
utfärdats enligt certeparti, bestämmelserna i detta stycke gäller bara i den
mån konossementet bestämmer rätts-fÖrhåUandet meUan bortfraktaren och
konossementsinnehavaren, dvs. konossementet måste vara omsatt.
Som
nämnts i specialmotiveringen till 168 § första stycket krävs för att en stat
skall anses bunden av tiUäggsprotokollet att vederbörande stat har ratificerat
eller anslutit sig till protokollet samt att detta har trätt i kraft i
förhållande till den staten.
Enligt
tredje stycket skall vid befordran enligt konossement från icke-protokoUstat
till något av de nordiska länderna tillämpas lagen på den avtalsenliga
bestämmelseorten. Detta innebär att inte bara de på Haag-Visbyreglerna byggda
bestämmelserna utan även andra regler angående befordran som finns i
vederbörande nordiska lands lagstiftning blir till-lämpHga. Eftersom endast de
i 168 § första stycket (jfr dansk och norsk text i bUaga 7) nämnda
bestämmelserna är tvingande, blir inte heller lagvalsregeln tvingande såvitt
avser andra bestämmelser än de som avses i 168 § första stycket.
Paragrafen
innehåller inga regler om lagvalet vid utrikes certepartifart och befordran
enligt konossement från icke-konventionsstat till utomnordisk stat. I fråga om
sådan befordran får det alltså avgöras enligt allmänna
intemationellt-privaträttsliga regler vilket lands lag som skall tiUämpas om
fraktavtalet eller konossementet inte innehåller någon paramountklausul.
Prop. 1973:137 133
För
det faU att konossementet innehåller en paramountklausul gäUer bestämmelserna i
170 §.
Slutiigen bör erinras om
att KonL är tiUämplig på befordran enligt konossement som har utfärdats i stat
som har tillträtt Haagreglema men ej Visbyreglerna öfr 72 § andra stycket i
sjölagsförslaget och vad som anförs i specialmotiveringen tUl 8 § KonL),
170 §
Denna
paragraf (168 § andra stycket 4 i kommittéförslaget och § 169 femte stycket i
de danska och norska texterna) saknar motsvarighet i både SjöL och KonL. Den
behandlar konossementsklausuler, som anvisar annan protokoUstats lagstiftning
som tUlämplig på rättsf örhåUandet eUer tUläggsprotokollet självt. Sådana
klausuler kallas i regel para-mountklausuler och är mycket vanliga. Första
stycket godkänner sådan hänvisrung till på tUläggsprotokollet grandad
lagstiftning i protokoUstat. Om sådan ges, tar den över bestämmelsema i 169 §.
Hänvisning tUl lagen i arman stat än protokollstat är emeUertid inte tiUåten.
Bestämmelsen är i och för sig tiUämplig även beträffande inrikes fart. Enligt
andra stycket slås fast att hänvisning i konossement tUl tiUäggsprotokollet
skall betraktas som hänvisning till de svenska lagbestämmelser som grandas på
tUläggsprotokoUet, dvs. samtiiga de i 168 § första stycket nämnda bestämmelsema
utom 123 och 162 §§. Dessa blir därigenom tiUämpliga såsom lex fori. I denna
del hänvisas tUl den allmänna motiveringen (3.4.5).
6
kap.
Om
befordran av passagerare och resgods
Detta
kapitel i SjöL, som ursprungligen behandlade bodmeri, dvs. viss
pantförskrivning av fartyg, last eller frakt, upphävdes i samband med 1928 års
sjölagstiftning om sjöpanträtt m. m. Här tar förslaget liksom de danska och
norska texterna upp ett nytt 6 kap. om befordran av passagerare och resgods.
Bestämmelserna i det ämnet finns nu i 5 kap.
171 §
Denna
paragraf (171 § i kommittéförslaget) har ingen motsvarighet i gällande SjöL och
innehåller en definition av uttrycket bortfraktaren i överensstämmelse med den
föreslagna 71 § och delvis med Tokyoutkastets art. 1:1. Den innehåller vidare
definitioner av begreppen resgods och handresgods (jfr Tokyoutkastets art. 1:
2). Definitionerna har behandlats under 3.5.1. De anslutande kraven på att det
skall röra sig om befordran enligt avtal och yrkesmässigt eller mot vederlag
har behandlats under 3.5.2.
Kravet
på att det skall röra sig om avtal om befordran av passage-
Prop. 1973:137 134
rare
eUer passagerare och resgods innebär att passagerar-- och resgodsbefordran
skall framstå som det primära. Detta är av betydelse när det gäUer befordran av
t. ex. lastbU med åtföljande chaufför. Befordringen av lastbUen är därvid det
primära och denna kan därför inte betraktas som fordon vUken som resgods
medföljer chauffören. Bestämmelsema i 5 kap. blir därför tUlämpliga på
fordonet. Däremot skall bestämmelserna i 6 kap. tiUämpas på chauffören.
Bestämmelser
om ansvarighet för den redare som faktiskt verkstäUer en befordran, dvs. när
den utförs av annan än den kontraherande redaren (bortfraktaren), finns i 197
§ och bestämmelser om dem som följer med fartyget utan att vara passagerare
eller ombordanstäUda i 174 §.
Liksom
i fråga om 71 § föreligger i förhåUande till kommittéförslaget den avvikelsen
att exemplifieringen av vilka som kan uppträda som bortfraktare har uteslutits
som onödig. Detsamma gäller kommittéförslagets definition av uttrycket
passagerare.
172 §
Denna
paragraf (172 § i kommittéförslaget) svarar, liksom förslagets 72 §, mot
nuvarande 71 § första stycket SjöL. Den ger uttryck för den grundläggande
satsen att befordran av passagerare och resgods till sjöss i princip är
avtalsfri men hänvisar till 200 och 201 §§, som i avsevärd utsträckning
begränsar avtalsfriheten i fart som berör de nordiska länderna med undantag
för Island.
Bestämmelsen
i förslagets 178 § angående ordningen och säkerheten ombord bör vara tvingande
oberoende av i vilken fart befordringen sker. Förevarande paragraf har
utformats i enlighet härmed.
173 §
Denna
paragraf (173 § i kommittéförslaget) tar, liksom 72 § tredje stycket, upp
undantag för befordran med annat transportmedel och går tUlbaka på art. 1: 2 b)
i TokyoutkasteL Vad som närmast åsyftas är befordran på järnväg som kan
sammanträffa med befordran till sjöss, nämligen på tågfärja. Tågpassagerare
blir sålunda inte fartygspassagerare i förslagets mening genom att tåget eller
den vagn vari han färdas tas ombord på fartyg. Det följer f.ö. redan av
bortfraktardefinitionen (171 §), som förutsätter att ett befordringsavtal
föreligger mellan redaren och den resande.
Om
passageraren lämnar sin vagn under sjötransporten, kan ett kon-traktsliknande
rättsförhållande uppstå mellan honom och redaren. I varje fall kan t. ex. den
resande tänkas på grund av skada, som han ådrar sig ombord och som inte orsakas
av järnvägsdriften, få ett utom-obligatoriskt ersättningsanspråk mot redaren.
Detta skall regleras enligt allmänna skadeståndsregler men med iakttagande av
bestämmelsen i
174 §.
Prop.
1973:137 135
174 §
Denna
paragraf (175 § i kommittéförslaget) rör personer som följer med fartyg utan
att vara passagerare eller anlitade för fartygsdriften. Frågan har berörts
under 3.5.1 i den allmänna motiveringen och vid 173 §. Paragrafen saknar
motsvarighet i Tokyoutkastet. Det gäller här att ta StäUning till behandlingen
av skadeståndsanspråk som kan komma att riktas mot redaren av bl. a. sjömän
från andra fartyg, som hem-transporteras enhgt 346 § SjöL (s. k.
konsulatspassagerare), eller av fripassagerare m. fl. Frågan om
föratsättningama för redares och andra personers ansvarighet för skada som
drabbar sådan person regleras ej i detta kapitel utan i skadeståndslagen (jfr
också 8 § SjöL). Emellertid gäller enligt denna paragraf att om en sådan
person lider skada av det slag som förslaget reglerar (jfr 188 och 189 §§), t.
ex. i samband med kollision, redaren, i den mån ersättningskrav kan riktas mot
honom, kan åberopa samma invändningar som om den skadelidande varit
passagerare, bl. a. ansvarsbegränsning (192 §) och preskription (284 §).
Detsamma gäller om talan riktas mot fartygets ägare eller redarens anställda.
Den skadelidande kommer alltså ej i bättre läge än en passagerare.
Paragrafens
omfattning har i förhåUande till kommittéförslaget underkastats jämkning för
att utesluta bl. a. lotsar och stuveriarbetare ur den personkrets, vars
ersättningsanspråk i förekommande fall kan mötas med samma invändningar som
passagerares; jfr 254 § 1 mom. andra stycket SjöL.
175 §
Denna
paragraf (176 § i kommittéförslaget) svarar närmast mot 72, 91 och 98 §§ SjöL
såvitt dessa gäller befordran av passagerare och resgods; jfr bl. a. 172 §
SjöL. Den svarar delvis mot Tokyoutkastets art. 3.
Paragrafen
behandlar i första stycket bortfraktarens ansvar för fartygets behöriga skick,
för snabb och säker befordran och för att passagerarens bästa iakttas även i
övrigt; jfr den allmänna motiveringen under 3.5.2. Bortfraktarens skyldighet
att hålla fartyget i sjövärdigt skick gäUer såväl före resans påbörjande som
under resan. Bestämmelserna svarar i den delen mot Tokyoutkastet men går
längre genom föreskriften att "passagerarens bästa" skall
tillgodoses även "i övrigt". På den punkten överensstämmer förslaget
i sak med gällande rätt; jfr 171 § första stycket. Någon uttrycklig erinran om
att passagerarens bästa i det enskilda fallet får bestämmas med hänsyn till vad
som är brukligt i passagerarfart av det slag som det är fråga om har inte
ansetts nödvändig. Bortfraktaren skall fullgöra sina skyldigheter med normal
aktsamhet. Att bortfraktaren blir ansvarig vid oaktsamhet framgår av ansvarsreglerna
i 188189 §§.
Prop.
1973:137 136
Andra
stycket återger den i 91 § SjöL (jfr 172 § samma lag) angivna grundsatsen att
resgods ej får befordras på däck som är öppet för vind och sjö. Ej heUer här
behövs, med hänsyn till 172 § i förslaget, någon reservation för sedvänja (jfr
91 § i förslaget).
Tredje
stycket begränsar rätten tiU. deviation, ett uttryck som täcker både avvikelse
i färdväg och ren försening. Det är avfattat i överensstämmelse med förslagets
98 § andra stycket.
176 §
Denna
paragraf (177 § i konunittéförslaget) återger med redaktionell jämknbg den i 73
§ SjöL upptagna, även för passagerarbefordran gällande regeln att om
befordringsavtal föratsätter att befordringen utförs med ett bestämt fartyg och
aUtså gäller befordran just med det fartyget, så får bortfraktaren ej utföra
denna med annat fartyg. Den saknar motsvarighet i Tokyoutkastet.
I
modern passagerarfart torde det ofta t. o. m. när visst fartyg är angivet i
biljetten vara passageraren skäligen likgUtigt om han befordras med det ena
eller det andra fartyget. Det gäUer i varje fall då resan är kort och dess
syfte väsentiigen är att passageraren skall förflyttas från en plats tiU en
annan på lämpligt sätt. I den mån resans syfte däremot skuUe vara ett annat, t.
ex. genom att den företas för passagerarens nöje eUer rekreation, kan frågan
komma i ett annat läge. Gränsdragningen får överlämnas åt tillämpningen.
177 §
Denna
paragraf (178 § i kommittéförslaget) svarar med redaktionell jämkning mot 169 §
SjöL. Den kompletterar substitutionsförbudet för bortfraktaren (176 §) med ett
motsvarande förbud för passageraren. Den saknar motsvarighet i Tokyoutkastet.
178 §
Denna
paragraf (179 § i kommittéförslaget) överensstämmer nära med 170 § SjöL, jämkad
så som framgått av den allmänna motiveringen under 3.5.2. Den behandlar bl. a.
ordning och säkerhet ombord. Den saknar motsvarighet i Tokyoutkastet.
Enligt
nuvarande 170 § är passagerare skyldig att noggrant rätta sig efter de
ordningsföreskrifter som gäUer ombord på fartyget. Vidare sägs att vad som
föreskrivs i 24, 51 och 54 §§ sjömanslagen (SjmL) beträffande sjöman skall
gäUa också beträffande passagerare. Bestämmelserna i 24 § SjmL gäller
fartygsnämnds skyldighet att föranstalta om undersökning när sjöman har
försummat sig i tjänsten eller bratit mot ordning och skick ombord eUer när
brott har förövats ombord. I 51 § SjmL meddelas vissa regler om vad sjöman får
medföra ombord. Bestämmelsema i 54 § SjmL gäller befälhavarens skyldighet att
se till att
Prop.
1973:137 137
sjöman
som har begått ett brott, för vUket kan följa fängelse i minst ett år, inte
lämnar fartyget, om brottet upptäcks när fartyget inte befinner sig i svensk
hamn.
I saklig överensstämmelse
med vad som föreslagits av kommittén, som utgått från tidigare gäUande lydelse
av SjmL, har hänvisningen till 51 § SjmL utgått som överflödig vid sidan av 179
och 180 §§ sjölagsförslaget. I enlighet med kommittéförslaget har vidare en
hänvisning tagits in till 53 § SjmL som innehåUer bestämmelser om befälhavarens
rätt att med tvångsmedel upprätthålla ordningen ombord.
179 §
Denna
paragraf (180 § i kommittéförslaget) har viss motsvarighet i 170 § andra
stycket SjöL och 92, 93 och 172 §§ samma lag. Jag har varit inne på detta
tidigare; jfr under 3.5.3. Motsvarighet saknas i Tokyoutkastet.
Paragrafen innefattar i
första stycket uttrycklig reglering av passagerarens rätt att föra med sig
resgods, en rätt som på sätt angivits i den allmänna motiveringen (jfr 3.5.2)
skall gälla resgods i skälig omfattning. Det bör observeras att. både fordon
och levande djur räknas som resgods. Vad som är skälig omfattning får i
tiUämpningen bestämmas med hänsyn till bl. a. resans art och längd,
passagerarens behov och utrymmena ombord.
Andra stycket ålägger
passageraren att före resans början upplysa bortfraktaren om huruvida resgods
kan medföra fara eUer väsentlig olägenhet för fartyg, liv eller annat gods.
Kräver resgodset bortfraktarens särskUda vård skall också det upplysas.
Resgods som sålunda är farligt eller särskUt vårdkrävande skall om möjligt
märkas som sådant innan resan börjar.
180 §
Även
denna paragraf (181 § i kommittéförslaget), som ej har motsvarighet i SjöL,
rör resgods som kan medföra fara eller väsentlig olägenhet ombord; jfr i den allmänna
motiveringen under 3.5.2. Motsvarighet saknas i Tokyoutkastet.
Enligt första stycket har
bortfraktaren rätt att vägra passageraren att föra med sig resgods av antydd
beskaffenhet. Har sådant resgods kommit ombord utan att bortfraktaren kände
till dess beskaffenhet, får han enligt andra stycket oskadliggöra det på
lämpligt sätt utan att behöva ersätta det. Sådan rätt har han även för det
fall att han missräknat sig på dess beskaffenhet och det senare visar sig inte
vara försvarligt att behålla det ombord. Bortfraktarens åtgärder skall i bägge
fallen anpassas tUl vad omständigheterna kräver. Han får alltså inte vidta
mera långtgående åtgärder än som behövs för att avvärja den fara eller
olägenhet som godset medför.
Prop.
1973:137 138
181 §
Denna
paragraf (182 § i kommittéförslaget) svarar mot 97 och 174 §§ SjöL men har
ingen motsvarighet i Tokyoutkastet. Den har liksom förslagets 97 § begränsats
tiU att avse fall då resgods orsakar skada för bortfraktaren eller skada på
fartyget. Med uttrycket skada på fartyget avses det fallet att den skadelidande
ej är bortfraktare utan t. ex. ägare av fartyget.
Beträffande de närmare
övervägandena hänvisas till den alhnänna motiveringen (3.5.2). Det bör särskilt
framhåUas att bestämmelsen är tvingande tUl passagerarens förmån. Det är
således inte möjligt att avtalsvägen göra passageraren strikt ansvarig, inte
ens om resgodset är av farlig beskaffenhet (jfr 200 §).
182 §
Denna
paragraf (183 § i kommittéförslaget) har motsvarighet i 175 § SjöL och
behandlar en fråga, som har berörts i den allmänna motiveringen under 3.5.2.
Den har ingen motsvarighet i Tokyoutkastet. Den ger bortfraktaren en i
förhållande till gällande rätt något vidgad retentionsrätt i resgods till
säkerhet för befordringsavgift m.m. genom att sådan rätt också föreligger om
passageraren underlåter att betala för tjänst ombord, t. ex. telegram.
Retentionsrätten gäller ej i handresgods. Bestämmelsen är tvingande tiU
passagerarens förmån och har därmed också en viss konsumentskyddsfunktion att fylla
genom att den förhindrar att en längre gående retentionsrätt stiftas genom
avtal.
183 §
I
denna paragraf (184 § i kommittéförslaget) har med redaktioneU jämkning
upptagits motsvarighet till bestämmelserna i 176 § SjöL om dröjsmål på
bortfraktarens sida före bef ordringens början. Den saknar motsvarighet i
Tokyoutkastet.
I förhåUande till gällande
rätt innebär första stycket den ändringen att avtalet som sådant inte upphör
att gälla, när fartyget har gått förlorat eller kondemnerats. Det är endast
bortfraktarens skyldighet att utföra befordringen som upphör. Vidare är
bestämmelsen bara tillämplig när avtalet avser befordran med ett visst bestämt
fartyg (jfr 176 §). Kan avtalet inte anses gälla visst fartyg är bortfraktaren
således skyldig att utföra befordringen med ett annat fartyg.
184 §
I
denna paragraf (185 § i kommittéförslaget) har med redaktionell jämkning
upptagits motsvarighet till bestämmelserna i 177 och 179 §§ SjöL om uppehåll
under resan. Motsvarighet saknas i Tokyoutkastet.
Prop.
1973:137 139
185 §
I
denna paragraf (186 § i kommittéförslaget) har med redaktionell jämkning
upptagits motsvarighet till bestämmelserna i 180 § SjöL om tillbakaträdande på
passagerarens sida. För det fall att passageraren har avlidit åligger det
liksom enligt gällande rätt i princip dödsboet att underrätta bortfraktaren om
att resan inte kan fuUföljas. Det är dock givet att frågan om reklamation har
skett "inom rimlig tid" här lUcsom eljest får bedömas med hänsyn till
omständigheterna i det särskUda fallet, varvid också omständigheter på
passagerarens sida skall beaktas, t. ex. att dödsboet inte haft kännedom om den
planerade resan, att passagerarens sjukdom varit av sådant slag att han varit
förhindrad att reklamera osv.
Har
bortfraktaren på annat sätt än genom underrättelse från passageraren eUer
någon som företräder honom inom rimlig tid fått underrättelse, föreligger inte
någon skyldighet att betala befordringsavgiften. Bestämmelsen är tvingande till
passagerarens fördel och strängare reklamationsskyldighet eller längre gående
skyldighet att ersätta bortfraktaren dennes skada kan således inte avtalas
(jfr 200 §).
186 §
I
denna paragraf (185 § i kommittéförslaget) har med tillägg av "fara för
annat väpnat våld" än sjöröveri (jfr förslagets 135 §) upptagits bestämmelserna
i 135 och 181 §§ om bortfraktarens och passagerarens ömsesidiga hävningsrätt
när resan är förenad med fara för passageraren eller fartyget.
I
enlighet med vad som föreslagits beträffande 135 § första stycket anges att
hävningsrätt föreligger bara om den passagerare och det fartyg som
befordringsavtalet gäller är utsatt för fara. Vid bedömningen av om fartyget är
utsatt för fara kan, beroende på omständigheterna, hänsyn också tas till fara
som hotar lasten (jfr specialmotiveringen tUl 135 §). Det har inte ansetts
nödvändigt att särskilt nämna resgods, eftersom det knappast kan förekomma att
fara hotar enbart passagerarens resgods utan att samtidigt också passageraren
eller fartyget hotas.
Bestämmelsen
är tvingande till passagerarens förmån (jfr 200 §).
187 §
Denna
paragraf (188 § i kommittéförslaget) svarar med redaktionell jämkning mot 182 §
SjöL men har ingen motsvarighet i Tokyoutkastet. I kommittéförslaget hade
intagits en hänvisning till bestämmelsen om avståndsfrakt i befraktningskapitlet
(129 § i förslaget). En självständig regel för passagerarbefordran har
emellertid ansetts lämplig men någon egentlig skUlnad i sak är inte avsedd.
Även denna bestämmelse är tvingande till passagerarens förmån (jfr 200 §).
Prop. 1973:137 140
188 §
Med
denna paragraf (189 och 191 §§ i kommittéförslaget) inleds passagerarkapitlets
viktiga regler om ansvarigheten på bortfraktarens sida. Den svarar mot 171 §
andra stycket SjöL och 178 § samma lag och art. 4: 1 i Tokyoutkastet.
Beträffande
de överväganden som ligger bakom reglerna om bortfraktarens ansvarighet i
denna och följande paragrafer hänvisas till den allmänna motiveringen
(3.5.33.5.5). Det bör erinras om att reglerna är tvingande i den utsträckning
som framgår av 200 och 201 §§.
Paragrafen
behandlar bortfraktarens ansvar för personskada imder befordringen och tUl
skillnad från kommittéförslaget som reglerar dröjsmålsskada i särskild paragraf
dröjsmålsskada på det sätt jag angivit i den allmänna motiveringen (3.5.3.1
och 3.5.3.2). Regleringen av dröjsmålsskada täcker även dröjsmål genom att
fartyget kommer för sent till embarkeringshamnen eller uteblir. Men ansvaret
blir tvingande bara för försening med inledd befordran; jfr 201 § första
stycket i förslaget.
Ansvarigheten
förutsätter att skadan beror på fel eller försummelse av bortfraktaren eller
någon för vilken han svarar. I vilken utsträckning bortfraktaren ansvarar för
anställda och andra medhjälpare får bedömas enligt 8 § SjöL (233 § enligt prop.
1973: 42). Särskilda regler om bevisbördan ges i 191 §.
189 §
Denna
paragraf (190 och 191 §§ i kommittéförslaget) svarar mot 172, 173 och 178 §§
SjöL och art. 4:1 i Tokyoutkastet.
I
denna paragraf regleras bortfraktarens ansvar för sakskada under befordringen
och för dröjsmålsskada, allt så som jag har angivit i den allmänna motiveringen
(3.5.3.1 och 3.5.3.2). Jag eriturar om att dröjsmål med utlämning av resgods
behandlas just som dröjsmål utan att, som kommittén föreslagit med utgångspunkt
i Tokyoutkastet, konverteras tiU sakskada. Liksom i 188 § avses med dröjsmål
även försening genom att fartyget anlöper embarkeringshamnen för sent eller
uteblir helt. Tvingande blir den regleringen bara i den mån den täcker försening
med inledd befordran; jfr 201 § första stycket.
190 §
Denna
paragraf (192 § i kommittéförslaget) har ingen motsvarighet i SjöL. En
motsvarande bestämmelse finns i art. 6 i Tokyoutkastet. Den innefattar med
jämkning av kommittéförslaget, betingad av att skadeståndslagen (1972: 207)
numera trätt i kraft erinran om att 5 kap. 5 § skadeståndslagen gäller för
den händelse vållande på passagerarens sida medverkat tUl skada som avses i 188
och 189 §§. Skadeståndet jämkas aUtså efter skälighetsprövning.
Prop.
1973:137 141
191 §
Denna
paragraf (193 § i kommittéförslaget) har ingen verklig motsvarighet i SjöL.
Den går tillbaka på art. 4: 24 samt 10 i Tokyoutkastet, som reglerar problem
rörande bevisbördan i mål om transportansvar.
Enligt Tokyoutkastet har
passageraren bevisbördan för att den skada för vilken bortfraktaren hålls ansvarig
orsakats under befordringen liksom för att skadan har den omfattning
passageraren gör gällande. Detta gäller för svensk del även utan särskild
bestämmelse och kommittéförslagets uttryckliga regel därom har utmönstrats i
departementsförslaget. Däremot har som utvecklats i den allmänna
rriotiveringen upptagits föreskrift om att bortfraktaren i princip skaU ha
bördan av att visa sig fri från vållande tUl person-, sak- och dröjsmålsskada.
Såvitt avser personskada och skada på handresgods skall dock den omvända
bevisbördan gälla endast i den mån skadan står i samband med förlisning,
strandning, sammanstötning, explosion eller brand.
De
danska och norska texterna är utförUgare. Det sammanhänger bl. a. med
processrättsliga olikheter mot svensk rätt.
192 §
Denna
paragraf (194 i kommittéförslaget) har motsvarighet i 171 § SjöL samt i 122 och
172 §§ samma lag. Den går tUlbaka på art. 7 och 8 i Tokyoutkastet och frågoma
har behandlats i den allmänna motiveringen under 3.5.3.3.
Enligt
första stycket är bortfraktarens ansvarighet i förhållande till passageraren
begränsad till 700 000 Poincaréfrancs för personskada och 16 000 francs för
passagerarens försening, förutsatt givetvis att han lider skada därav.
Andra
stycket föreskriver särskilda begränsningsbelopp för ansvarigheten för skada
på skilda slag av resgods, 10 000 Poincaréfrancs för skada på handresgods utom
sådant som förvaras i eUer på medfört fordon, 50 000 Poincaréfrancs för varje
fordon, inbegripet där förvarat handresgods, och 16 000 francs för annat
resgods. Dessa begränsningsbelopp omfattar också dröjsmålsskada, som hänför
sig till resgodset i fråga. Det krävs väl att märka, att passageraren verkligen
lidit särskild skada på grund av resgodsets försening. I allmänhet torde ingen
sådan skada drabba passageraren utöver den han lider genom sin personliga
försening. Men det kan ju exempelvis hända att resgods, som han lämnat i
bortfraktarens vård, lämnas, ut så sent att det vållar passageraren skada. Och
resgodset kan eljest försenas medan passageraren kommer fram i tid, t. ex. om
de befordrats med skUda färjor eller godset blivit kvar ombord efter
grundstötning medan passageraren förts till bestämmelseorten på annat sätt.
Prop. 1973:137 142
Tredje
stycket knyter ansvarsbegränsningen i princip till viss resa och innebär
således att flera skador under samma resa täcks av ett och samma
begränsningsbelopp. I fråga om handresgods har begränsningen dock knutits till
varje skadebringande händelse. Begränsningsbeloppet skall inte gälla för
räntekrav och anspråk på ersättning för rättegångskostnader öfr art. 10: 2
Tokyoutkastet).
Fjärde
stycket tar upp hänvisning tUl en paragraf i 15 kap. 348 § med särskUda
bestämmelser om vad som förstås med Poincaréfranc.
193 §
Denna
paragraf (198 § i kommittéförslaget) har ingen motsvarighet i SjöL men däremot
delvis i Tokyoutkastet; jfr art. 8: 4 och 10: 1.
Första
stycket inleds med föreskrift att bortfraktaren kan åta sig större ansvarighet
än begränsningsreglema i 192 § medför. Det fortsätter med föreskrift som ger
bortfraktaren rätt att för att sålla bort småkrav förbehålla sig att
passageraren skall stå självrisk intill 1 500 Poincaréfrancs för varje fordon
som skadas, 200 Poincaréfrancs för annan resgodsskada och 200 Poincaréfrancs
för dröjsmålsskada. Ingen självrisk tUlåts för personskada, ej heller (jfr
Tokyoutkastet) för förlust av fordon. Med "annan resgodsskada"
förstås både skada på eller förlust av annat resgods än fordon. Detta
självriskbelopp täcker också handresgods i eUer på passagerarens fordon.
I
andra stycket föreskrivs att självriskbeloppet skall dras från skadans belopp,
ej från begränsningsbeloppet. Om ett fordon värt 51 500 Poincaréfrancs eller
mera totalförstörts och kommer iland som skrot, kan passageraren således kräva
ersättning intill begränsningsbeloppet 50 000 Poincaréfrancs.
194 §
Denna
paragraf (195 § i kommittéförslaget) har ingen motsvarighet i SjöL men svarar
mot 120 § femte stycket i förslaget. Den går tiUbaka på art. 11 i Tokyoutkastet
och berövar bortfraktaren förmånen av såväl ansvarsbegränsning som
självriskavdrag för den händelse han själv vållat skadan uppsåtligen eller av
grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skuUe uppkomma.
Konventionstexten överensstämmer med art. 25 i Warszawakonventionen om internationell
luftbefordran i den genom 1955 års Haagprotokoll reviderade lydelsen.
Motsvarande bestämmelse finns i svensk lag i 9 kap. 24 § luftfartslagen. I
denna anges att bortfraktarens begränsningsrätt bortfaller, förutom vid
uppsåtligt handlande, när skadan har orsakats "med insikt att skada
sannolikt skulle uppkomma, under grovt åsidosättande av tillbörlig aktsamhet
och hänsyn". Med en redaktionell förenkling beskrivs detta i paragrafen
som "grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skuUe uppkomma".
Någon saklig skiUnad är dock inte åsyftad.
Prop.
1973:137 143
Bestämmelsen
är inte tiUämplig om någon av bortfraktarens anstäUda eller medhjälpare har
gjort sig skyldig tUl uppsåt eller sådan grov vårdslöshet som nämnts. Detta är
i överensstämmelse med Tokyoutkastet. Det har inte på detta stadium bedömts
lämpligt att gå längre. Frågan vUken reglering man i framtiden bör ha på denna
punkt är beroende av vilken höjning av begränsningsbeloppen som kan bli
ak-tueU. För den händelse bortfraktarens medhjälpare eller anställda handlat
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet av det slag som det här gäller blir
emeUertid skadevållaren obegränsat ansvarig enligt 196 § andra stycket.
195 §
Denna
paragraf (201 § tredje stycket kommittéförslaget) går tillbaka på art. 12: 1 i
Tokyoutkastet och har motsvarighet i fråga om godsbefordran; jfr förslaget 122
§ första stycket. Den föreskriver, att bestämmelsema om bortfraktarens frihet
från eller begränsning av ansvarighet kan åberopas även om talan mot honom
föres på annan grund än befordringsavtalet. Föreskriften omfattar även
bortfraktarens rätt till självriskavdrag.
196 §
Denna
paragraf (200 § i kommittéförslaget) går tillbaka på art. 15 i Tokyoutkastet
och har i fråga om godsbefordran motsvarighet i Himalayabestämmelsen i 122 §
andra och tredje styckena.
Första
stycket ger bortfraktarens medhjälpare sådan rätt till ansvarsbefrielse och
ansvarsbegränsning som bortfraktaren har. De medhjälpare som avses är de
bortfraktaren svarar för enligt 8 § SjöL (233 § enligt prop. 1973: 42), alltså
även vissa självständiga medhjälpare. Liksom i fråga om transportansvaret vid
godsbefordran får bortfraktaren och hans medhjälpare ej krävas på sammanlagt
högre belopp än som ryms inom ansvarsbegränsningen enligt 192 §.
I
Tokyoutkastet förutsätts att medhjälpare för att få åtnjuta
bort-fraktarförmåner skall ha handlat i tjänsten. En sådan uttrycklig föratsättning
saknas i fråga om godsbefordran och har med anledning därav för enkelhets skull
utelämnats i departementsförslaget.
Andra stycket sätter
första stycket ur spel för den händelse medhjälparen i fråga vållat skadan
uppsåtligen t. ex. genom stöld eller av grov vårdslöshet och med insikt att
skada sannolikt skulle uppkomma; jfr förslagets 120 § femte stycket, 122 §
tredje stycket och 194 §.
197 §
Denna
paragraf (174 § i kommittéförslaget) saknar motsvarighet i SjöL såväl som i
Tokyoutkastet. Den reglerar de faU då befordringen
Prop.
1973:137 144
helt eller delvis utförs av annan än bortfraktaren. Jag
har varit inne på det i den allmänna motiveringen under 3.5.1. Motsvarande
regel föreslås för godsbefordran i 123 § (jfr 3.4.2).
Första stycket slår fast, att bortfraktaren i princip
förblir ansvarig som om han själv utfört hela befordringen. För denna
ansvarighet skall förevarande kapitel i övrigt tillämpas, dvs. bortfraktaren
håUs ansvarig enligt sjörättsliga regler så långt passar även till den del
transporten utförs med annat transportmedel än fartyg. Jag erinrar om vad jag
anfört i fråga om godsbefordran under 3.4.2. I vad mån bortfraktaren likväl
skaU ha rätt att förbehålla sig ansvarsfrihet behandlas i 201 §.
I andra stycket regleras den andre transportörens
ansvarighet för det fall att han utför befordringen med fartyg; annan befordran
befattar sig SjöL inte med direkt. Den andre redaren svarar solidariskt med
bortfraktaren för sin del av befordringen och deras ansvarighet är gemensamt
begränsad så som föreskrivs i 192 §. VerkstäUandé redarens medhjälpare dvs.
sådana som avses i 8 § SjöL (233 § enligt prop. 1973: 42) får åberopa
Himalayabestämmelsen i 196 § i den mån den paragrafen tillåter.
198 §
Denna paragraf (201 § i kommittéförslaget) har ingen
motsvarighet i SjöL men går tillbaka på art. 12: 2 och 3 i Tokyoutkastet. Den
föreskriver att skadestånd på grund av personskada eller skada på grund av att
passagerare blivit försenad endast får väckas av honom själv eUer hans
rättsinnehavare eller, vid hans dödsfall, av någon som är
ersätt-ningsberättigad enligt 5 kap. 3 § skadeståndslagen, dvs. den som bör
gottgöras för uteblivet underhåll.
199 §
Denna paragraf (202 § i kommittéförslaget) har ingen
motsvarighet i SjöL. De danska och norska textema tar här upp motsvarighet tUl
art. 16 i Tokyoutkastet, som reglerar forum i ersättningsmål. Motsvarande
regler tar departementsförslaget upp i 337 § bland forumreglerna i 14 kap.
SärskUda regler om preskription av fordringar, som grundas på avtal om
passagerarbefordran, tas upp i 284 §. I förevarande paragraf hänvisas till
dessa bestämmelser.
,200 §
Denna paragraf (172 och 203 §§ samt inledningen tUl 197 §
i kommittéförslaget) går tUlbaka på art. 17 och i någon mån art. 2 i
Tokyo-utkastet. Den reglerar vilka av kapitlets bestämmelser som skall vara
tvingande och i vilken fart de skall vara det. Vidare föreskrivs att svensk Jag
är tillämplig i dessa delar även om i övrigt utiändsk rätt är tUlämp-
Prop.
1973:137 145
lig på befordringen. Jag har varit inne på detta i det
föregående; jfr 3.5.5.
Vid de nordiska departementsöverläggningarna har enighet
uppnåtts om att ej endast samtliga regler om ansvarighet på bortfraktarens sida
(188198 §§) utan också reglerna om skada, orsakad av resgods, bortfraktarens
retentionsrätt i resgods, passagerarens hävningsrätt och rätt att träda
tillbaka eller avbryta resan och vad som hänger samman med det samt
bortfraktarens fortskaffningsplikt då fartyget uppehålls eller går förlorat
under resan (181187 §§) skall vara tvingande på det sättet att de ej kan
sättas åsido genom avtal till passagerarens nackdel. Paragrafen hänvisar tUl
181198 §§. Av dem innehåller några vissa bestämmelser om bortfraktarens
rättigheter. Hänvisningen blir för dessa bestämmelsers del av betydelse
såtillvida som bortfraktaren ej kan utvidga dessa rättigheter t. ex. genom att
betinga sig retentionsrätt i resgods för skada som godset orsakat ombord.
I den utsträckning kapitlets regler således är tvingande
skall de som jag utvecklat i den allmänna motiveringen (jfr 3.5.6)
tillämpas när svensk domstol prövar sådan fråga med anledning av inrikes eller
internordisk befordran eller annan utrikes fart där den i avtalet bestämda
avgångs- eller bestämmelseorten ligger i Sverige, Danmark, Finland eller
Norge. Det skall gälla även om andra spörsmål, t. ex. substi-tutionsrätt för
bortfraktaren, enligt eljest allmänna lagvalsnormer skall prövas med
tillämpning av främmande lag.
Om talan väcks vid svensk domstol angående utrikes
befordran, som ej berör de nämnda nordiska ländema, får först enligt vanliga
lagvalsregler avgöras om svensk eller främmande rätt är tillämplig. Skall
svensk rätt tillämpas, vilket särskilt kan tänkas förekomma om avtalet har
ingåtts i Sverige mellan svenska parter, är således reglerna i 181 198 §§ inte
tvingande utan kan av parterna med giltig verkan åsidosättas genom avtal.
201 §
Denna paragraf (197 och 199 §§ i kommittéförslaget) svarar
mot 122, 171 och 172 §§ SjöL samt går närmast tillbaka på art 1: 8 och 17 i
Tokyoutkastet. Jag har varit inne på detta i avsnitt 3.5.'6.
I första stycket begränsas på två sätt den period vamnder
kapitlets regler är tvingande. För det första skall bortfraktaren kunna förbehålla
sig frihet från ansvarighet enligt dessa regler för tiden innan passageraren
gått ombord och efter det han kommit iland, dvs. närmast för uppehåll i
terminal. Skulle ombordstigning eller ilandstigning ske med hjälp av t. ex.
båttransport mellan fartyget och land, omfattas också den transporten enligt
uttrycklig föreskrift av den tvingande ansvarsperioden. Bortfraktaren kan bara
friskriva sig från ansvar om båttransporten ej är inbegripen i biljettpriset
eller utförs med båt, som an-
10 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 137
Prop.
1973:137 146
nan än bortfraktaren ställer till förfogande. För det
andra får bortfraktaren alltid förbehålla sig frihet från ansvarighet
beträffande levande djur. Sådana kan nämligen enligt förslaget, till skillnad
från vad Tokyoutkastet föratsätter, befordras som resgods och för
ansvarsfrihet krävs alltså förbehåll därom.
I andra stycket berättigas bortfraktaren att förbehålla
sig frihet från ansvar för skada orsakad under befordran som utförs av annan än
bortfraktaren, om den andre skulle ombesörja befordringen enligt vad som från
början var avtalat eller klart förutsatt. Samma rätt får bortfraktaren i den
mån passageraren har rätt att anlita annan för befordringen eller del därav.
Jag har berört dessa spörsmål i det föregående; jfr 3.5.6.
8 kap.
Om skada genom fartygs sammanstötning
220 §
Denna paragraf (220 § i kommittéförslaget) berörs endast
delvis av förslaget. Den går tillbaka på 1910 års internationella konvention om
fartygs sammanstötning, tillträdd av Sverige och flertalet andra sjöfartsnationer
av betydelse. Paragrafen föreskriver bl. a. att om personskada uppstår på grund
av fartygssammanstötning så svarar båda redarna solidariskt för skadan med
inbördes rätt för den, som på grund av den solidariska ansvarigheten fått
betala för mycket med hänsyn till sin del i olyckan, att hålla sig till den
andre redaren för överskottet.
Konventionen överlämnar till nationell lag att bestämma
vilken verkan på regressrätten som kontraktuell eller legislativ begränsning
av redares ansvar gentemot ombordvarande personer skall tillerkännas. På den
punkten kunde nämligen en samlad lösning ej nås i själva konventionen.
De nordiska lagförslag som lades fram i Danmark, Norge och
Sverige på grundval av sammanstötningskonventionen upptog samtliga en särskild
bestämmelse i dåvarande 222 § SjöL enligt vilken förbehåU om ansvarsfrihet för
personskada på grund av sammanstötning i kontraktsförhållandet mellan
bortfraktaren och passageraren skulle vara utan verkan; i och för sig var
sådana friskrivningar eljest tUlåtna.
Detta ansågs vara ett följdriktigt ställningstagande,
betingat av det solidariska ansvaret för sådana skador. På grund av en sådan
bestämmelse skulle den skadelidande, utan hinder av att han "frånsagt sig
rätten till ersättning hos den ene", kunna få ut hela ersättningen av den
andre. I fråga om regleringen av regressrätten hade valet närmast stått mellan
att låta den som utgivit hela ersättningen bära denna ensam utan regressrätt
mot den andre eller att medge sådan regress utan hänsyn tUl om den andre genom
avtal förbehållit sig ansvarsfrihet. Att
Prop.
1973:137 147
avskära regressrätten skulle innebära uppenbar orättvisa
medan det i stället skulle innebära inkonsekvens att medge sådan rätt, eftersom
en friskrivningsklausul då kunde åberopas mot den skadelidande men ej mot
regressökanden. Man borde därför ta steget fuUt ut och medge att såväl den
skadelidandes ersättningskrav som regressrätt kunde göras gällande utan hinder
av friskrivningsklausul. Sådana klausuler borde alltså inte vara giltiga för
sammanstötningsfall. Lösningen ansågs dessutom ha fördelen att utgöra ett steg
i riktningen mot att begränsa de på den tiden använda mycket långtgående s. k.
negligenceklausulerna.
I den
svenska riksdagsbehandlingen uteslöts den föreslagna ogiltig-hetsregeln. Det
skedde med hänvisning till att den brittiska konventionslagstiftningen, som då
antagits, bevarat avtalsfriheten på området och därmed
friskrivningsklausulernas giltighet och att de svenska redarna inte borde
ställas sämre än de brittiska.
Även om
det ligger nära till hands att anta att svensk rätts ståndpunkt här
överensstämmer med den brittiska, är det likväl svårt att utan stöd av
uttrycklig lagregel konstruera en begränsning av regressrätten som svarar mot
den brittiska. I litteraturen har därför antagits, att svensk rätt snarare bor
tillskrivas innebörden att regressrätten är självständig och kan utövas utan
hinder av friskrivningsklausuler. Detta har också antagits vara dansk rätts
ståndpunkt, ty ej heller i den danska sjölagen togs upp någon regel som
förklarar friskrivningsklausulerna verkningslösa.
Ogiltighetsregeln uteslöts även i den norska
lagstiftningen med hänvisning till att så skett i Danmark och Sverige. I
stället valdes emellertid lösningen att beskära regressökandens rätt med
hänsyn till den lag-reglerade eller kontraktsbestämda befrielse från eller
begränsning av ansvarighet som regressgäldenären kunde åberopa mot den
skadelidande. I 1939 års finska sjölagstiftning valdes åter en tredje lösning,
nämligen den att berättiga den ena kollisionsparten till samma ansvarsfrihet
eller ansvarsbegränsning gentemot tredje man som den andre har enligt lag eUer
laggiUt förbehåll.
De tre
principiellt skilda lösningar som sålunda kan urskiljas i den nordiska rätten
härvidlag uttömmer också på det hela taget de möjligheter att lösa
regressfrågan som står till buds, sedan man väl godtagit en ordning med rätt
till ansvarsfrihet och ansvarsbegränsning vid passagerarbefordran. Ingen av
dem är invändningsfri eller helt tillfredsställande. Att underkasta den
skadelidande passageraren samma inskränkning i skadeståndsrätten gentemot
tredje man som den vilken gäUer i rättsförhållandet mellan passageraren och
bortfraktaren, stämmer knappast väl med grunderna för
sammanstötningskonventionens regler om solidariskt ansvar för personskada. En
tvingande internationell reglering av bortfraktaransvaret, som ger ett
tiUräckligt gott skydd för passageraren, kan visserligen minska vikten av en
sådan invändning. Att förena
Prop. 1973:137 148
full skadeståndsrätt gentemot tredje man med obeskuren
regressrätt för denne är säkerligen konventionsenligt men kan i stället leda
tUl den anmärkningsvärda konsekvensen att bortfraktaren riskerar att få betala
högre skadestånd, om hans fartyg har ringa del i sammanstötningen än om det är
ensamt vållande. Den tredje lösningen, som alltså begränsar sig till en viss
inskränkning av regressrätten, är även den förenlig med konventionen, eftersom just
detta problem lämnats öppet. Men den kan medföra att den ena kollisionsparten
nödgas bära en slutlig andel av skadeståndet som står i klart missförhållande
till hans del i sammanstötningen. Också denna invändning kan emellertid sägas
minska i vikt i den mån bortfraktaransvaret underkastas tvingande reglering på
tillfredsställande nivå.
Nordisk enighet har uppnåtts om att utesluta den lösning
som innebär att den skadelidande passagerarens ersättningsanspråk beskärs. Av
de återstående har egen digen ingendera ansetts förtjäna klart rättspolitiskt
företräde. Man har stannat för att som samnordisk lösning föreslå att
bortfraktaren berättigas att även mot sin kollisionspart åberopa sådan
ansvarsfrihet eller ansvarsbegränsning som han kan göra gällande mot den
skadelidande passageraren med stöd av svensk eller däremot svarande utländsk
lag eller förbehåll som är medgivet enligt sådan lag. Den lag som är tillämplig
på befordringen av passageraren kommer alltså enligt förslaget att sätta sin
prägel också på regressanspråket.
Dessutom har man enats om att ett förbehåll, som i och för
sig är giltigt i förhållandet mellan bortfraktaren och passageraren enligt den
lag som är tillämplig på detta, dock inte får åberopas till befrielse eller
begränsning av ansvaret, om detta därigenom blir lindrigare än vad som
föreskrivs i våra tvingande regler eller däremot svarande bestämmelser i
främmande lag. Med "däremot svarande bestämmelser i främmande lag"
avses de tvingande regler som denna lag innehåller och dessa skall tUlämpas på
regresskravet även om befordringen enligt den tillämpliga lagen faller utanför
de tvingande reglernas tUlämpningsområde. Främmande rätt får här godtas i den
mån den någotsånär svarar mot svensk rätt. Från våra tvingande ansvarsregler
väsentligt avvikande regler om ansvarsfrihet eller ansvarsbegränsning för
bortfraktaren skall alltså inte godtas som svarande mot svensk lag utan
korrigeras med tillämpning av denna. I regel kan hänsyn till s. k. ordre public
tänkas motivera en sådan korrigering.
Ehuru sammanstötningskonventionen föreskriver solidarisk
ansvarighet för koUisionsparter endast i fråga om personskada, förekommer det
i främmande rättsordningar såsom i amerikansk rätt att solidariskt ansvar
kan utkrävas också vid lastskada. Eftersom regressanspråk i sådana fall kan
tänkas bli bedömda självständigt, bör det inte saknas stöd i svensk lag att
även mot sådant anspråk göra gällande den rätt till befrielse från eller
begränsning av ansvaret som kunnat åberopas i
Prop. 1973: 137 149
fråga om huvudkravet. Förslaget innebär därför, att den
nyss motiverade regeln rörande regresskrav i fall av personskada är tillämplig
också pä godsskada. En förutsättning är givetvis att svensk rätt är tillämplig
på regresskravet.
Den nya regeln tas upp i ett nytt fjärde stycke av
förevarande paragraf. Den avser såväl regressrätten som dess begränsning.
Vidare utmönstras föreskriften i 220 § tredje stycket SjöL att regresskravet
har samma sjöpanträtt som huvudkravet. Denna föreskrift har nämligen blivit
överflödig sedan 3 § förmånsrättslagen (1970: 979) infördes.
När i den
föreslagna bestämmelsen hänvisas till föreskrifter om inskränkning av
bortfraktarens ansvarighet i bl. a. 5 kap. SjöL avses att härunder innefatta
föreskrifter i 1936 års konossementslag i den mån sådana skall tillämpas i
stället för vad SjöL innehåller i motsvarande delar.
222 §
Denna paragraf (222 § i kommittéförslaget) innehåller f.
n. en kon-ventionsbetingad regel om s. k. oegentlig sammanstötning. Bestämmelserna
om sammanstötning tillämpas sålunda även när //// följd av fartygs manövrering
eller på annat sätt skada av ett fartyg orsakas på ett annat fartyg eller
personer eller gods därpå, utan att fartygen stöta samman. Bestämmelsen har
sitt ursprung i art 13 sammanstötningskonventionen där motsvarande formulering
är "... either by the execu-tion or nonexecution of a manoeuvre or by the
nonobservance of the regulation ..." resp. "... soit par exécution ou
omission d'un manoeuvre, soit par inobservance des réglements ..."
Bestämmelsen
i SjöL har i jämförelse med formuleringen i konventionen en alltför vidsträckt
innebörd i det att den i och för sig täcker även sådana händelser som att brand
eller explosion på ett fartyg skadar ett intilliggande fartyg. Vid
bestämmelsens tillkomst år 1913 anmärktes också detta från lagrådets sida men
förslaget vidhölls i propositionen under åberopande av att föga utsikt fanns
att Danmark och Norge skulle gå med på jämkning och att frågan var utan
praktisk betydelse i sak.
Nordisk enighet har nu uppnåtts om att föreslå sådan
jämkning i bestämmelsens lydelse att den bringas i bättre överensstämmelse med
konventionstexten. Det föreslås att avfattningen blir denna: "... till
följd av fartygs manövrering eller på liknande sätt..."
10 kap.
Om begränsning av redares ansvarighet
255 §
Bestämmelsen om definition av Poincaréfranc i nuvarande 2
mom. första stycket har uteslutits. Den tas i stället upp i 348 §.
Prop.
1973:137 150
11 kap.
Om
sjöpanträtt och preskription av fordran i vissa fall
284 §
Förslaget till ny lydelse av denna paragraf utgår från
nuvarande lydelse av 284 §. I prop. 1973: 42 föreslås paragrafen bli överförd
tiU 15 kap. och där upptagen som 347 §. Förslaget svarar mot 284 § i de danska
och norska texterna.
Enligt 284 § SjöL preskriberas ersättning för skada på
passagerares person inom två år från den dag skadan inträffade och ersättning
för resgodsskada inom ett år från den dag godset avlämnats eller bort avlämnas.
Tokyoutkastets art. 14 föreskriver som huvudregel en
preskriptionstid av två år och förslaget ger uttryck för detta. Ersättning på
grund av passagerares kroppsskada skall således preskriberas två år från ilandstigningen
och ersättning på grund av hans dödsfall två år från det ilandstigningen skulle
ha ägt rum. Avled han efter ilandstigningen på grund av skada som inträffat
under resan, skall preskriptionstiden vara två år från dödsfallet men högst tre
år från ilandstigningen. Ersättning på grund av förlust av eller skada på
resgods skall preskriberas två år från det godset förts iland eller skuUe ha
förts iland. Egentligen ger konventionstexten ingen utgångspunkt för fristen i
det fall att resgodset gått förlorat utan att också fartyget gått förlorat. Men
det får antas bero på förbiseende och i lagförslaget räknas preskriptionstiden
vid förlust av resgods i samtliga fall från den dag resgodset skulle ha förts
iland. Jag har funnit det ändamålsenligt att för enkelhets skull underkasta
ersättningsanspråk för dröjsmålsskada samma preskriptionsregler som anspråk
enligt konventionsbetingade regler. Ifrågavarande bestämmelser har tagits in i
första stycket under punkterna 6 och 7.
I Haag-Visbyreglerna föreskrivs (art. 3:6 bis) att
regresstalan, t. ex. bortfraktares regresstalan mot underbortfraktare, får
föras även efter utgången av den preskriptionstid som gäller för fordran på
grund av fraktavtalet, under förutsättning att en längre preskriptionstid
gäller för regresstalan enligt domstolslandets lag. Fristen för regresstalan
får dock inte understiga tre månader räknat från den dag då regressborgenären
infriade anspråket eller mottog stämning. De nu nämnda bestämmelserna infördes
i konventionen genom Visbyreglerna (art. 1: 2 och 3) och häremot svarande
bestämmelser har i paragrafen tagits in som ett särskUt fjärde stycke. Därvid har
konventionens minimifrist utsträckts från tre månader till ett år.
Såväl Haag-Visbyreglema som Tokyoutkastet innehåller vissa
regler om förlängning av preskriptionstiden. Enligt Haag-Visbyreglerna (art.
3:6) kan parterna efter det att den skadebringande händelsen inträffat komma
överens om förlängning av preskriptionstiden. Tokyoutkastet
Prop.
1973:137 151
innehåller
en särskild regel enligt vUken fråga om förlängning av eller avbrott i
preskriptionstid skall prövas enligt domstolslandets lag med den reservationen
att talan aldrig får väckas senare än tre år från det ilandstigning eller
ilandföring ägt rum eller skulle ha ägt rum. Häremot svarande bestämmelser har
tagits in i femte och sjätte styckena.
Bestämmelsen om rätt för
parterna att, sedan fordringen tillkommit, överenskomma om förlängning av
preskriptionstiden har gjorts generell och gäller således alla
preskriptionstider som behandlas i paragrafen. Eftersom de sjörättsliga
preskriptionstiderna i aUmänhet är på ett eller två år och kan avbrytas bara
genom att talan väcks, föreligger ett praktiskt behov av att i vissa fall, t.
ex. när förlikningsförhandlingar pågår, kunna överenskomma om förlängning av
preskriptionstiden så att domstolsförfarande ej behöver inledas för att
preskriptionen skall avbrytas. Bestämmelsen har utformats efter förebUd av ett
föreliggande utkast till lag om fordringspreskription som har tillkommit i
nordiskt samarbete. I enlighet härmed har möjligheten att träffa avtal om förlängning
begränsats i två avseenden. Dels kan avtalet inte gäUa för mer än tre år ät
gången och dels kan den ursprungligen gällande preskriptionstiden inte genom
sådana avtal förlängas med sammanlagt mer än tio år. Dessa begränsningar i
rätten att överenskomma om förlängning av preskriptionstiden har inte bedömts
strida mot Haag-Visbyreglerna. Motsvarande bestämmelser har i samband med detta
lagstiftningsärende också tagits in i den norska preskriptionslagen. Jag vill
tillägga att bestämmelsen får övervägas på nytt när slutiig stäUning tas till
det föreliggande utkastet till ny preskriptionslag. Särskilt kan det då bli
aktuellt att upphäva den om en allmän bestämmelse om förlängning av preskriptionstid
tas in i preskriptionslagen. I anslutning till bestämmelserna som begränsar
rätten att förlänga preskriptionstiden har vidare tagits in den nyss berörda
regeln i Tokyoutkastet som föreskriver att talan inte fär väckas senare än tre
år från det ilandstigning eller ilandföring ägt rum eller skulle ägt rum.
Den
på Tokyoutkastet byggda föreskriften att frågor om förlängning av eller
avbrott i preskriptionstid skall prövas enligt svensk lag (lex fori) har gjorts
generell. Motsvarande bestämmelser finns också i 1910 års konvention om
bärgning och sammanstötning.
I
skrivelse fUl justitiedepartementet den 30 november 1972 har dispaschören Kaj
Pineus föreslagit att preskriptionstiden i 284 § första stycket punkt 6 (punkt
9 i förslaget), som avser fordran på bidrag till gemensamt haveri m. m. skall
förlängas från ett år till två år. Vidare har under de nordiska
departementsöverläggningarna från finsk sida föreslagits att utgångspunkten
för preskriptionstiden bör uttryckligen anges vara den dag dispaschen vann laga
kraft i stäUet för, som för närvarande, dispaschens dag. Detta senare
ändringsförslag berör enbart de finska och svenska texterna. De danska och
norska dispaschreglerna saknar bestämmelser som innebär att dispasch kan vinna
laga kraft.
Prop.
1973:137 152
Jag godtar förslaget att bestämmelsen om
preskriptionstidens utgångspunkt i fråga om fordran på bidrag tUl gemensamt
haveri eller annan kostnad som skall fördelas enligt samma grund preciseras på
det sättet att tiden skall räknas från den dag dispaschen vann laga kraft. Det
har i doktrinen hävdats att detta redan är gällande rätts ståndpunkt (ND 1942
s. 389). I den andra frågan har man på dansk och norsk sida ställt sig tveksam
till behovet av en förlängning av preskriptionstiden och inte ansett sig beredd
att ta stäUning till frågan i detta sena skede av lagstiftningsarbetet. Den
danska propositionen hade när frågan aktualiserades redan lagts fram. Jag har
därför ansett att någon ändring i denna del inte bör föreslås nu.
14 kap.
Om laga domstol och rättegång i sjörättsmål 337 §
Denna paragraf (337 § i kommittéförslaget, 199 § i den
danska texten och 199 § i den norska texten), som innehåller forumregler, har
kompletterats med ett nytt andra stycke som går tillbaka på Tokyoutkastets
art. 16. Denna förbjuder förhandsavtal, som begränsar kärandens val av forum på
annat sätt än till tre alternativa fora, nämligen domstolen för den ort där
svaranden är varaktigt bosatt eller har sin huvudsakliga rörelse eller för den
avtalsenliga avgångs- eller bestämmelseorten eller också domstol i den stat där
käranden har sitt hemvist eller eljest är varaktigt bosatt, förutsatt att
svaranden har driftställe för sin rörelse där och är underkastad den statens
domsrätt. Skiljeavtal på förhand förbjuds helt.
Tokyoutkastets reglering av prorogationsspörsmålet
innefattar en lösning som kan vinna allmän nordisk anslutning. För enkelhets
skull bör den inte begränsas tiU tvister som faller under konventionsbetingade
regler utan gälla alla tvister på grund av avtal om befordran av passagerare
och resgods. De nordiska kommittéerna har enats härom.
Att dessa bestämmelser tas upp i ett nytt andra stycke av
förevarande paragraf föranleder att nuvarande andra stycket med redaktionell
jämkning blir nytt tredje stycke i samma paragraf och att nuvarande tredje
stycket blir fjärde stycket. De nya bestämmelserna medger givetvis fri prorogation
efter det att den händelse inträffat som ger upphov till tvist.
15 kap.
Särskilda bestämmelser 348 §
Denna paragraf (348 § i kommittéförslaget SOU 1971: 90,
326 § i den norska texten) motsvaras i gällande SjöL av 255 § 2 mom. I prop.
1973: 42 föresläs att bestämmelsen i sak oförändrad flyttas tUl en ny
Prop.
1973: 137 153
348 §. I första punkten definieras Poincaréfranc som 65,5
milligram guld av viss finhetsgrad. Omräkning av Poincaréfranc till svenskt
mynt skall enligt andra punkten ske efter betalningsdagens kurs eller om säkerhet
ställs för betalningen, kursen den dag detta sker. Varken i den nu gällande
lydelsen eller i den i prop. 1973: 42 föreslagna 348 § anges emellertid om
omräkning till svenskt mynt skall ske pä grundval av guldets officiella värde
eller efter dess marknadsvärde. Sådana bestäm melser saknas också i tidigare
sjörättsliga konventioner vUka innehåller regler om begränsning av ansvaret
uttryckt i Poincaréfranc. Detta gäller också Haag-Visbyreglerna (art. 4:5 d)
och Tokyoutkastet. I 1969 års konvention om ansvarighet för skada orsakad av
förorening genom olja föreskrivs emellertid (art. V: 9) att omräkning skaU ske
efter vederbörande myntslags officiella värde i förhållande till
Poincaréfrancen. 3e-nom ett uppmärksammat rättsfall av den nederländska högsta
domstolen (jfr Shipen Schade 1972 No. 45) har slagits fast att samma princip
skaU tillämpas vid beräkning av begränsningsbelopp enligt 1957 års konvention
om redareansvarets begränsning.
Med hänsyn till den skillnad som råder mellan guldets
officiella värde och dess marknadsvärde har det ansetts önskvärt att i lagen
uttryckligen ange vilket värde som skall läggas till grund vid omräkningen till
svenskt mynt. Det synes bäst överensstämma med den internationella rättsutvecklingen
att lägga det officiella värdet till grund. Andra punkten har utformats i
enlighet härmed. Motsvarande ändring har företagits i den norska texten.
3.7 Konossementlagförslaget
4§
I 2 mom. andra stycket av förevarande paragraf finns en
bestämmelse på grundval av signaturprotokollet till konossementskonventionen
av innebörd att godsskada, som hänför sig till någon av de i den s. k. katalogen
angivna ansvarsfrihetsgrunderna (2 mom. första stycket cp; jfr 118 § andra
stycket cp i sjölagsförslaget) likväl skall ersättas, om det visas att
bortfraktaren eller nägon för vilken han svarar genom fel eller försummelse har
medverkat till skadan. Nägon motsvarighet tUl denna tilläggsregel har ej tagits
upp i 118 § andra stycket av sjölagsförslaget. Av skäl som har angivits i den
allmänna motiveringen har därför förevarande bestämmelse i 4 § KonL fått utgä
(jfr avsnitt 3.4.1.1).
5 mom. av paragrafen har bl. a. följande lydelse:
"Bortfraktaren och fartyget svare icke i något fall för förlust eller
minskning av eller skada å gods eller för skada, som därmed sammanhänger, till
högre belopp än ...". Denna avfattning ger uttryck för den tolkningen av
Haagreglerna att dessa inte täcker de s. k. rena dröjsmålsskadorna.
Sjölagsför-
Prop.
1973: 137 154
slaget utgår som redan framgått (jfr 3.4.1.2) från en
tolkning som numera börjat tränga igenom och som innebär att även dessa
dröjsmålsskador, i den mån de härrör av försening under befordringen, är
täckta av konventionens tvingande reglering. Tolkningen har haft sin utgångspunkt
bl. a. i konventionstextens motsvarande formulering "loss or damage to or
in connection with goods". För att den nya tolkningen skall kunna
tillämpas även i sådan fart som tillsvidare skall regleras av KonL har
paragrafens lydelse jämkats. I stället för "skada som därmed
sammanhänger" har i direkt anslutning till konventionstexten angivits att
bestämmelsen även avser "eljest till godset hänförlig skada". I överensstämmelse
med grunderna för denna ändring får övriga bestämmelser i lagen om bortfraktarens
ansvarighet för "förlust, minskning eller skada", vilka motsvarar
konventionens uttrycK "loss or damage" anses omfatta också
dröjsmålsskada. Därvid skall självfallet beaktas att lagens bestämmelser bara
gäller tiden från lastningen till lossningen (jfr 1 § e.).
8§
Denna paragraf är ny. Den reglerar i vilka fall KonL skall
tillämpas och motsvaras i den nuvarande KonL närmast av ingressen till lagen
och de med stöd därav utfärdade kungörelserna (1938: 772 och 1939: 886)
angående KonL:s tillämplighetsområde. Den nya paragrafen går tUlbaka på art. 10
i Haagreglerna och art. 6 i Visbyreglerna, vUken senare låter Haagreglerna ta
över vid konflikt med dessa. Paragrafen är avsedd att under den tid då KonL
aUtjämt skall gälla komma tUl rätta med de konflikter som kan uppstå med
anledning av att Haag-Visbyreglerna i form av sjölagsregler i och för sig kan
vara tillämpliga i lägen då Sverige gentemot andra stater som bara erkänner
Haagreglerna (Haagstat) är folkrättsligt förpliktat att tillämpa konossementskonventionen
i dess ursprungliga skick.
Av våra folkrättsliga förpliktelser enligt art. 10 i
Haagreglerna följer att vi i förhållande till Haagstat är skyldiga att tillämpa
Haagreglerna på konossement som har utfärdats i Haagstat. Det föreskrivs därför
i första punkten att KonL är tillämplig på konossement som har utfärdats i
Haagstat och på befordran enligt sådant konossement. Detta gäller till en
början i fråga om befordran som sker till Sverige. I avsaknad av denna
bestämmelse skulle eljest enligt 169 § tredje stycket SjöL de på
Haag-Visbyreglerna grundade reglerna i SjöL vara tillämpliga i sådant fall på
grund av den utvidgning av Haag-Visby reglernas tillämpningsområde som denna
bestämmelse innefattar.
Bestämmelsen i första punkten gäller vidare beträffande
konossement utfärdat i Haagstat för befordran till annan Haagstat, till stat
som har tillträtt både Haagreglerna och Visbyreglerna (Haag-Visbystat) eller
till stat som inte har tillträtt konventionen över huvud taget. Till dess
tilläggsprotokollet har trätt i kraft i förhållande till de nordiska sta-
Prop.
1973: 137 155
terna blir enligt denna bestämmelse KonL även tillämplig
om konossement utställts i nordisk stat och avser befordran till utomnordisk
stat (jfr specialmotiveringen till 168 § sjölagsförslaget).
I de fall
som avses i första punkten, dvs. när konossementet har utställts i stat som
har tillträtt Haagreglerna men inte Visbyreglerna, kan en konflikt mellan
Haagreglerna och Visbyreglerna tänkas uppkomma bara för de sällsynta fall att
konossementet visserligen har utfärdats i Haagstat men befordringen sker från
Haag-Visbystat. 1 detta fall är Visbyreglerna i och för sig tillämpliga enligt
art. 5 i tilläggsprotokollet. Dessutom föreskrivs emellertid i art. 6 andra
stycket i tilläggsprotokollet att stat som har tillträtt detta inte är skyldig
att tillämpa det på konossement som har utfärdats i Haagstat. Enligt första
punkten i förevarande paragraf skall därför KonL tillämpas i sådant fall och
inte de pä Haag-Visbyreglerna grundade bestämmelserna i SjöL, något som eljest
skulle följa av 169 § andra stycket andra punkten. Har konossement utfärdats i
Haagstat och sker befordran från sådan stat eller stat som står helt utanför
konventionen föreligger emellertid inte någon konflikt, eftersom
Haag-Visbyreglerna inte är tillämpliga då med mindre konossementet innehåller
en paramountklausul som hänvisar till Haag-Visbyreglerna eller pä dem grundad
lag. Men även om ett sådant konossement innehåller en paramountklausul torde
någon konflikt i egentlig mening inte föreligga. Visbyreglerna innefattar
generellt sett en förbättring av befraktarens ställning i förhållande till
Haagreglerna och innebär i övrigt en utbyggnad av Haagregelsystemet. Enligt
Haagreglerna kan bortfraktaren genom avtal åta sig ökade skyldigheter (art.
5). En paramountklausul av det innehåll som här har angivits bör därför ges
bindande verkan även enligt Haagreglerna. Hänvisar paramount-klausulen till
lagen i Haag-Visbystat bör därför enligt 170 § första stycket SjöL lagen i den
staten tillämpas. Och hänvisas till själva Haag-Visbyreglerna bör SjöL
tillämpas enligt 170 § andra stycket
I fräga om konossement utfärdat i Sverige eller i annan
stat som erkänner Haag-Visbyreglerna blir dessa senare i regel tillämpliga
utan risk för folkrättsligt betingad lagkonflikt. Men man kan tänka sig fall då
konflikt inträder, t. ex. vid befordran från Sverige till Haagstat med
bortfraktaren och fartyget hemmahörande i den senare staten. Situationen kan
f. ö. bli principiellt likartad även om befordringen äger rum till
Haag-Visbystat. Även andra konfliktsituationer torde kunna uppstå. Det kan i
och för sig diskuteras om vi i sådant fall är skyldiga att gentemot t. ex.
bortfraktare hemmahörande i Haagstat respektera Haagreglernas bestämmelser.
Den enda punkt där frågan blir aktuell torde f. ö. bli beträffande
begränsningsbeloppets storlek, och på denna punkt föreligger redan stora
skiljaktigheter i lagstiftning och tillämpning mellan de olika Haagstaterna
inte bara i frågan om vad som skall anses utgöra godsenhet utan också i fråga
om själva begränsningsbeloppet. Den genom Visbyreglerna införda
kilobegränsningen utgör dock en nyhet.
Prop. 1973:137 156
En
bortfraktare från en Haagstat kan göra anspråk på att denna inte tillämpas på
hans ansvar. Det kan å andra sidan hävdas att en bortfraktare hemmahörande i
Haagstat som vill driva sjöfart avseende befordran från en Haag-Visbystat
därmed fär vara beredd pä att Haag-Visbyreglerna tUlämpas på sådan befordran.
Frågan om och i vUka faU Haagreglerna dock skall tillämpas pä sådan befordran
bör emellertid överlåtas till rättstillämpning. Därvid bör särskilt beaktas hur
denna fräga har lösts i andra Haag-Visbystater.
Vid
de nordiska departementsöverläggningarna har man enats om att i KonL ta in en
erinran om att en tillämpning av denna kan bli aktuell även i andra fall än som
avses i 8 § första punkten. I andra punkten har därför tagits in en allmänt
avfattad generell föreskrift av innebörd att om konossementet utfärdats i
Sverige eller annan stat som erkänner Haag-Visbyreglerna sä skall KonL
tillämpas såsom svensk lag i den mån tillämpning av motsvarande bestämmelser i
SjöL skuUe strida mot våra folkrättsliga förpliktelser gentemot en Haagstat. En
liknande regel finns i övergångsbestämmelsema tUl lagen (1967: 69) angående
ändring i lagen (1937: 73) om befordran med luftfartyg.
Vid
ratifikationen av 1924 års konvention gjorde de nordiska staterna förbehåll
beträffande konventionens tillämpning på inrikes och internordisk fart. Sådan
fart är också f. n. undantagen från KonLs tillämpningsområde. Som tidigare
nämnts avses de på Haag-Visbyreglerna grundade bestämmelserna bli tillämpliga
på sådan fart så snart lagstiftningen har trätt i kraft (jfr
specialmotiveringen till 168 § sjölagsförslaget). En bestämmelse härom har
tagits in i tredje punkten.
3.8
Ikraftträdande
De
föreslagna ändringarna i SjöL och KonL bör träda i kraft samtidigt i Sverige,
Danmark, Finland och Norge. Med hänsyn tUl de förbättringar som lagstiftningen
innebär bl. a. för lastägare och passagerare har man nordiskt enats om att
ikraftträdandet bör ske så snart som möjligt. Detta gäller även de
huvudsakligen på Haag-Visbyreglerna byggda ändringarna i SjöL om godsbefordran.
TUl dess tilläggsprotokollet har trätt i kraft blir dock tillämpligheten av de
nya sjölagsreglerna om godsbefordran begränsad till inrikes och internordisk
befordran och konossementsbefordran tUl de nordiska länderna från stat som inte
är bunden av Haagreglerna samt, ehuru inte som tvingande rätt, på internationell
certepartifart. Jag hänvisar i dessa delar tUl vad som har anförts i
specialmotiveringen till 168 och 169 §§.
Som
tidigare nämnts har propositioner redan lagts fram i Danmark och Norge.
Lagförslagen har antagits av folketinget resp. stortinget under våren. I
Finland avser man att lägga fram proposition i början av hösten 1973.
Lagstiftningen torde därför kunna träda i kraft den 1 ja-
Prop.
1973:137 157
nuari 1974. Helt säkert är dock detta inte och det bör
därför överlämnas åt Kungl. Maj:t att bestämma dagen för ikraftträdandet. Som
tidigare nämnts (3.1) bör Kungl. Maj:t få fullmakt att upphäva KonL när tiden
bedöms mogen att säga upp Haagreglerna. En sådan uppsägning bör ske gemensamt
med de övriga nordiska länderna.
Kungl.
Maj:t har genom prop. 1973: 42 framlagt förslag till ändring av sjölagens
bestämmelser om sjöpanträtt och skeppshypotek m. m. Också i det förslaget har
av flera skäl förordats att Kungl. Maj:t skall fä bestämma dagen för
ikraftträdandet. De båda förslagen rör på några få punkter samma paragrafer i
SjöL (jfr 8, 255, 284, 337 och 348 §§ i förevarande förslag med resp. 233, 255,
347, 337 och 348 §§ i prop. 1973; 42 och se dessutom hänvisningarna i 122, 168,
196 och 199 §§ i förevarande förslag). Eftersom det inte nu kan med säkerhet förutsägas,
om de båda förslagen kan träda i kraft samtidigt eller, om så inte sker,
vilketdera som först kan träda i kraft, har de båda förslagen utformats
oberoende av varandra med utgångspunkt från nu gäUande rätt. Om ej vid
tidpunkten för riksdagsbehandlingen av detta förslag klarhet vinns om att de
båda förslagen kan träda i kraft samtidigt, så att detta förslag kan anpassas
till förslaget i prop. 1973: 42, torde Kungl. Maj:t få genom proposition
föreslå riksdagen sådana ändringar i SjöL att det av de båda förut nämnda
förslagen, som träder i kraft vid den senare tidpunkten, innan så sker anpassas
till det först ikraft-trädda förslaget.
4 Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl.
Maj:t föreslår riksdagen att dels antaga förslagen till
1.
lag om ändring
i sjölagen (1891: 35 s. 1),
2. lag om ändring i lagen (1936: 277)
i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention
rörande konossement,
dels godkänna 1968 års tilläggsprotokoll till 1924 års
internationella konvention rörande konossement.
Med bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokoUet: Britta Gyllensten
opaginerad Kontrollera mot PDF
PROTOCOLE
PORTANT
MODIFICATION DE LA
CONVENTION
INTERNATIONALE
POUR L'UNIFICATION DE
CERTAINES
RÉGLES EN MATIÉRE DE
CONNAISSEMENT,
SIGNÉE A BRUXELLES
LE25AOUT1924
Les
Parties Contractantes,
Considérant
qu'il est souhaitable d'amender
la Convention
Internationale pour Tunifica-
tion de certaines régles
en matiére de con-
naissement, signée ä
Bmxelles le 25 aout
1924,
Sont convenues des
dispositions suivantes:
PROTOCOL
TO
AMEND THE
INTERNATIONAL
CONVENTION
FOR
THE UNIFICATION OF
CERTAIN RULES OF LAW
RELATING TO
BILLS OF LADING,
SIGNED
AT BRUSSELS
ON 25th AUGUST 1924
The
contracting Parties,
Considering
that it is desirable to amend the
International Convention
for the unification
of certain rules of law
relating to bUls of
lading, signed at Brussels
on 25th August
1924,
Have agreed as foUows:
opaginerad Kontrollera mot PDF
1. A Tarticle 3,
paragraphe 4, U y a lieu 1. In Artide 3, paragraph 4 shall be added:
d'ajouter le texte suivant:
"Toutefois, la preuve contraire n'est pas admise lorsque le
connaissement a été trans-féré å un tiers porteur de bonne foi".
2.
A Tarticle 3, paragraphe 6, le quatriéme aliéna est remplacé par la disposition
sui-vante:
"Sous réserve des dispositions
du paragraphe 6bis, le transporteur et le navire seront en tous cas déchargés
de toute respon-sabilité quelconque relativement aux mar-chandises, ä moins
qu'une action ne soit intentée dans 1'année de leur délivrance ou
"However,
proof to the contrary shaU not be admissible when the biU of lading has been
transferred to a third party acting in good faith".
2.
In Artide 3, paragraph 6, subpara-graph 4 shall be deleted and replaced by:
"Subject
to paragraph 6bis the carrier and the ship shall in any event be discharged
from all liabUity whatsoever in respect of the goods, unless suit is brought
within one year of their delivery or of the date when they should have been
deUvered. This period
Prop. 1973: 137 159
PROTOKOLL
ANGÅENDE
ÄNDRING AV DEN
INTERNATIONELLA
KONVENTIONEN
RÖRANDE
FASTSTÄLLANDE AV
VISSA
GEMENSAMMA BESTÄMMELSER I
FRÅGA
OM KONOSSEMENT,
UNDERTECKNAT
I BRYSSEL
DEN
25 AUGUSTI 1924
De
fördragsslutande parterna,
som
anser det önskvärt att ändra den internationella konventionen rörande fastställande
av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om konossement, undertecknad i
Bryssel den2S augusti 1924, Har enats om följande:
Artikel
1 1.1 artUcel 3 mom. 4 skall tUlfogas följande:
"Motbevisning
skall dock icke vara tillåten, när konossementet överlåtits tiU godtroende
tredje man".
2.1
artUcel 3 mom. 6 skall fjärde stycket utgå och ersättas av följande:
"Bortfraktaren
och fartyget skall i varje annat fall än som avses i mom. öbis vara fria från
allt slags ansvarighet med avseende på godset, om talan ej väckts inom ett år
från utlämnandet eUer den dag utlämnande skulle ha ägt ram. Denna frist kan
dock förlängas
opaginerad Kontrollera mot PDF
de la date ä laquelle
elles eussent dii étre délivrées. Ce délai peut toutefois étre pro-longé par un
accord conclu entré les parties postérieurement ä Tévénement qui a donné lieu å
Taction".
3. A 1'artide 3 il y a
lieu d'ajouter apres le paragraphe 6 un paragraphe öbis, libellé comme suit:
"Les actions
récursoires pourront étre exercées méme apres Texpiration du délai prévu au
paragraphe précédent, si elles le sont dans le délai déterminé par la loi du
Tribunal saisi de Taffaire. Toutefois, ce délai ne pourra étre inférieur å
trois mois ä partir du jour ou la personne qui exerce Taction récursoire a
réglé la réclamation ou a eUe-méme re9U signification de Tassignation".
may, however, be extended
if the parties so agree after the cause of action has arisen".
3.
In Artide 3, after paragraph 6, shall be added the following paragraph öbis:
"An
action for indemnity against a third person may be brought even after the
expira-tionof the year provided for in the preceding paragraph if brought
within the time allowed by the law of the Court seized of the case. However,
the time aUowed shall be not less than three months, commencing from the day
when the person bringing such action for indemnity has settled the daim or has
been served with process in the action against himself.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
2
L'article
4, paragraphe 5, sera supprimé et remplacé par le texte suivant:
"a) A moins que la
nature et la valeur des marchandises n'aient été dédarées par le chargeur avant
leur embarquement et que cette déclaration ait été insérée dans le connaissement,
le transporteur, comme le navire, ne seront en aucun cas responsables des
pertes ou dommages des marchandises ou concernant celles-ci pour une somme
supé-rieure å Téquivalent de 10 000 francs par colis ou unité ou 30 F. par
kilogramme de poids brut des marchandises perdues ou endomma-gées, la limite la
plus élevée étant applicable.
b) La somme totale due
sera calculée par référence å la valeur des marchandises au lieu et au jour oii
elles sont déchargées conformé-ment au contrat, ou au jour et au lieu oii elles
auraient du étre déchargées.
La
valeur de la marchandise est déter-minée d'aprés le cours en bourse, ou, å
défaut, d'aprés le prix courant sur le marché ou, å défaut de Tun et de Tautre,
d'aprés la valeur usuelle de marchandises de mémes nature et qualité.
Artide
2
Artide
4, paragraph 5, shall be deleted and replaced by the foUowing:
"a) Unless the nature
and value of such goods have been dedared by.the shipper before shipment and
inserted in the bUl of lading, neither the carrier nor the ship shaU in any
event be or become liable for any loss or damage to, or in connection with, the
goods in an amount exceeding the equivalent of Frcs. 10 000 per package or unit
or Frcs. 30 per kilo of gross weight of the goods löst or damaged, whichever is
the higher.
b)
The total amount recoverable shaU be calculated by reference to the value of
such goods at the place and time at which the goods are discharged from the
ship in ac-cordance with the contract or should have been so discharged.
The
value of the goods shall be fixed accoiding to the commodity exchange price,
or, if there be no such price, according to the current märket price, or, if
there be no commodity exchange price or current märket price, by reference to
the normal value of goods of the same kind and quality.
Prop.
1973:137 161
genom
överenskommelse mellan parterna, träffad efter den händelse som gav anledning
tiU talan".
3.1
artikel 3 skaU efter mom. 6 tiUfogas följande mom. öbis:
"Regresstalan
får föras även efter utgången av den i föregående moment angivna fristen, om
det sker inom den tid domstolslandets lag förskriver. Denna frist får dock ej
understiga tre månader räknat från dagen då den person som för regresstalan
infriat anspråket eUer delgivits stämning angående detta".
Artikel
2
1
artikel 4 skaU mom. 5 utgå och ersättas av följande:
"a)
Såframt icke godsets beskaffenhet och värde uppgivits av avlastaren före inlastningen
och angivits i konossementet, skaU varken bortfraktaren eller fartyget i något
faU svara för förlust av eller skada på godset eUer därmed sammanhängande
förlust eller skada till högre belopp än 10 000 francs för koUi eller enhet
eller 30 francs för kUo av det förlorade eller skadade godsets bruttovikt,
vUketdera som är högst.
b)
Det sammanlagda ersättningsbeloppet skall beräknas på grundval av värdet av
sådant gods på den plats och vid den tid det avtalsenligt lossats eller skulle
ha lossats från fartyget.
Godsets
värde skall bestämmas efter börspriset eller, om sådant pris saknas, efter
marknadspriset eller, om varken börspris eUer marknadspris finns, efter det
gängse värdet av gods av samma slag och beskaffenhet.
11 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 137
opaginerad Kontrollera mot PDF
c)
Lorsqu'un cadre, une palette ou tout engin similaire est utilisé pour grouper
des marchandises, tout coUs ou unité enuméré au connaissement comme étant indus
dans cet engin sera considéré comme un colis ou unité ou sens de ce paragraphe.
En dehors du cas prévu ci-dessus, cet engin sera considéré comme colis ou
unité.
d) Par
franc, il faut entendre une unité
consistant en 65,5 milligrammes d'or, au
titre de 900 milliémes de fin. La date de
conversion de la somme accordée en mon-
naie nationale sera déterminée par la loi de la
juridiction saisie dulitige.
e) Ni le transporteur,
ni le navire n'auront
le droit de bénéficier de la limitation de
responsabilité établie par ce paragraphe sMl
est prouvé que le dommage résulte d'un acte
ou d'une omission du transporteur qui a eu
lieu, soit avec 1'intention de provoquer un
dommage, soit témérairement et avec con-
science qu'un dommage en résulterait pro-
bablement.
O
La déclaration mentionnée å Falinéa a) de ce paragraphe, insérée dans le
connaissement constituera une présomption sauf preuve contraire, mais elle ne
liera pas.
g)
Par convention entré le transporteur, capitaine ou agent du transporteur et le
chargeur, d'autres sommes maxima que cel-les mentionnées å Talinéa a) de ce
paragraphe peuvent étre déterminées, pourvu que ce montant maximum
conventionnel ne soit pas inférieur au montant maximum corres-pondant mentionné
dans cet alinéa.
h)
Ni le transporteur, ni le navire ne seront en aucun cas responsables pour
perte ou dommage causé aux marchandises ou les concernant, si dans le
connaissement le chargeur a fait sciemment une fausse déclaration de leur
nature ou de leur valeur".
c) Where
a container, pallet or simUar
artide of transport is used to consolidate
goods, the number of packages or units
enumerated in the bill of lading as packed
in such artide of transport shaU be deemed
the number of packages or units for the
purpose of this paragraph as far as these
packages or units are concerned. Except as
aforesaid such artide of transport shaU be
considered the package or unit.
d) A
franc means a unit consisting of 65.5
mUligrammes of gold of millesimal fineness
900. The date of conversion of the sum
awarded into national currencies shaU be
governed by the law of the Court seized of
the case.
e) Neither the carrier
nor the ship shall be
entitled to the benefit of the limitation of
liabUity provided for in this paragraph if it is
proved that the damage resulted from an act
or omission of the carrier done with intent
to cause damage, or recklessly and with
knowledge that damage would probably re-
sult.
f) The
déclaration mentioned in sub-para-
graph a) of this paragraph, if embodied in
the bUl of lading, shall be prima facie evi-
dence, hut shaU not be binding or conclu-
sive.
g) By
agreement between the carrier, mas
ter or agent of the carrier and the shipper
other maximum amounts than those men
tioned in sub-paragraph a) of this paragraph
may be fixed, provided that no maximum
amount so fixed shall be less than the appro-
priate maximum mentioned in that sub-para-
graph.
h)
Neither the carrier nor the ship shall be responsible in any event for loss or
damage to, or in connection with, goods if the nature or value thereof has been
knowingly misstated by the shipper in the bill of lading".
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop,
1973:137 163
c)
När container, paU eUer liknande transportanordning används för att sammanföra
gods, skall varje koUi eller enhet som angivits i konossementet såsom omfattade
av anordningen anses utgöra kolli eller enhet i den mening som avses i detta
moment. I övrigt skall transportanordningen anses utgöra ett kolli eller enhet.
d) Med
franc förstås en enhet som består
av 65,5 mUligram guld av 900 tusendelars
finhet. Datum för omräkning av fastställt
belopp tUl nationeUt myntslag bestäms av
domstolslandets lag.
e) Varken
bortfraktaren eller fartyget
skall åtnjuta begränsning av ansvarighet en
Ugt detta moment, om det visas att skadan
orsakats genom handling eUer underlåtenhet
av bortfraktaren med uppsåt att skada eller
av vårdslöshet och med insikt att skada
sannolikt skulle bli följden.
O
Uppgift som avses i punkt a) av detta moment och som intagits i konossementet
skall gälla som bevis, om annat ej styrks, men skaU icke binda bortfraktaren
som äger göra den till föremål för tvist.
g)
Genom överenskommelse meUan bortfraktaren, befälhavaren eller bortfraktarens
agent och avlastaren kan bestämmas andra maximibelopp än som angivits i punkt
a) av detta moment, såframt detta överenskomna maximum ej är lägre än där
angivna motsvarande maximum.
h)
Varken bortfraktaren eUer fartyget skall i något fall svara för förlust av
eller skada på godset eller därmed sammanhängande förlust eller skada, om
avlastaren i konossementet lämnat honom veterligen o-riktig uppgift om godsets
beskaffenhet eUer värde".
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
3
Entré
les artides 4 et 5 de la Convention est inséré un artide 4bis libellé comme
suit:
"1. Lesexonérationset
limitations prévues par la présente Convention sont applicables å toute action
contre le transporteur en reparation de pertes ou dommages ä des marchandises
faisant Tobjet d'un contrat de transport, que Taction soit fondée sur la
responsabilité contractuelle ou sur une responsabilité extra-contractuelle.
2.
Si une telle action est intentée contre un préposé du transporteur, ce préposé
pourra se prévaloir des exonérations et des limitations de responsabilité que
le transporteur peut invoquer en vertu de la Convention.
3.L'ensemble
des montants mis å charge du transporteur et de ses préposés ne dépas-sera pas
dans ce cas la limite prévue par la présente Convention.
Artide
3
Between
Artides 4 and 5 of the Convention shaU be inserted the following Artide 4bis:
"l.The defences and limits of liabUity provided for in this Convention
shaU apply in any action against the carrier in respect of loss or damage to
goods covered by a contract of carriage whether the action be founded in
contract or in tort.
2. If such an action is brought against a servant or
agent of the carrier (such servant or agent not being an independent
con-tractor), such servant or agent shaU be entitled to avaU himself of the
defences and Umits of liabUity which the carrier is entitled to invoke under
this Convention.
3. The aggregate of the amounts recoverable from the
carrier, and such servants and agents, shall in no case exceed the limit
provided for in this Convention.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4. Toutefois le préposé ne
pourra se prévaloir des dispositions du present artide, s'U est prouvé que le
dommage résulte d'un acte ou d'une omission de ce préposé qui a eu lieu soit
avec Tintention de provoquer un dommage, soit témérairement et avec con-science
qu'un dommage en résulterait pro-bablement".
4. Nevertheless, a servant
or agent of the carrier shall not be entitied to avaU himself of the provisions
of this Artide if it is proved that the damage resulted from an act or omission
of the servant or agent done with intent to cause damage or recklessly and with
knowledge that damage would probably result".
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
4
L'artide
9 de la Convention est remplacé par la disposition suivante:
"La présente
Convention ne porte pas atteinte aux dispositions des Conventions
intemationales ou des lois nationales régis-sant la responsabUité pour dommages
nud-éaires".
Artide
4
Artide
9 of the Convention shaU be deleted and replaced by the following:
"This Convention
shall not affect the provisions of any International Convention or national law
governing liability for nude-ar damage".
opaginerad Kontrollera mot PDF
tion s'appliqueront
å tout connaissement apply to every bill of lading relating to the
Artide
5
L'article
10 de la Convention est remplacé par la disposition suivante:
"Les
dispositions de la présente Conven-
Article
5
Artide
10 of the Convention shall be deleted and replaced by the foUowing:
"The
provisions of this Convention shaU
Prop. 1973:137 165
Artikel
3
MeUan
artiklarna 4 och 5 i konventionen skaU införas följande artikel 4bis:
"1.
Befrielse från eUer begränsning av ansvarighet varom föreskrivs i denna konvention
skall äga tUlämpning i fråga om varje talan mot bortfraktaren angående
ersättning för förlust av eUer skada på gods, som avses med ett
befordringsavtal, vare sig talan grundas på kontraktsförhåUande eUer ej.
2. Om talan väcks mot någon anställd hos bortfraktaren
eUer mot dennes agent (anställd eUer agent som ej är självständig medhjälpare)
äger han göra gäUande samma befrielse från eUer begränsning av ansvarighet som
bortfraktaren är berättigad att åberopa enligt denna konvention.
3. Det sammanlagda beloppet av de skadestånd som kan
erhåUas av bortfraktaren, hans anställda och agenter skall i intet fall
överstiga den gräns som föreskrivs i denna konvention.
4. Det oaktat skaU anstäUd hos eUer agent för
bortfraktaren ej äga åberopa bestämmelsema i denna artikel, om det visas att skadan
orsakats genom handling eUer underlåtenhet av den anstäUde eUer agenten med
uppsåt att skada eUer av vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skuUe
bli följden".
Artikel
4
Artikel
9 i konventionen skall utgä och ersättas av följande:
"Denna
konvention skaU ej inverka på bestämmelser i någon internationeU konvention
eller nationell lag som reglerar ansvar för atomskada".
Artikel
5
Artikel
10 i konventionen skall utgå och ersättas av följande:
"Bestämmelserna
i denna konvention är tUlämpliga pä varje konossement som avser
relatif
ä un transport de marchandises entré ports relevant de deux Etats différents,
quand:
a) le connaissement est émis dans un Etat contractant; ou
b) le transport a lieu au départ d'un port d'un Etat contractant; ou
c) le connaissement prévoit que les dispositions de la présente
Convention ou de toute autre législation les appliquant ou leur donnant effet
régiront le contrat,
quelle
que soit la nationalité du navire, du transporteur, du chargeur, du destinataire
ou de toute autre personne intéressée.
Chaque Etat contractant
appliquera les dispositions de la présente Convention aux connaissements
mentionnés ci-dessus.
Le présente artide ne
porte pas atteinte au droit d'un Etat contractant d'appliquer les dispositions
de la présente Convention aux connaissements non vises par les alinéas
précédents".
carriage
of goods between ports in two different States if:
a) the bUl of lading is issued in a con-tractmg State, or
b) the carriage is from a port in a contracting State,or
c) the contract contained in or evidenced by the bUl of lading provides
that the mles of this Convention or législation of any State giving effect to
them are to govern the contract,
whatever
may be the nationaUty of the ship, the carrier, the shipper, the consignee, or
any other interested person.
Each contracting State
shaU apply the provisions of this Convention to the bUls of lading mentioned
above.
This Artide shaU not
prevent a contracting State from applying the Rules of this Convention to biUs
of lading not in-cluded in the preceding paragraphs".
Artide
6
Entré
les Parties au present Protocole, la Convention et le Protocole seront
considérés et interprétés comme un seul et méme instrument.
Une Partie au present
Protocole ne se verra pas obligée d'appliquer les dispositions du present
Protocole aux connaissements délivrés dans un Etat Partie ä la Convention mais
n'étant pas Partie au present Protocole.
Artide
ö
As
between the Parties to this Protocol the Convention and the Protocol shaU be
read and interpreted together as one single instrument.
A Party to this Protocol
shall have no duty to apply the provisions of this protocol to bUls of lading
issued in a State which is a Party to the Convention but which is not a Party
to this Protocol.
Artide
7
Entré
les Parties au present Protocole, la dénonciation de la Convention par Tune
d'elles en vertu de Tartide 15 de celle-ci ne doit pas étre interprétée comme
une dénonciation de la Convention amendée par le present Protocole.
Artide
7
As
between the parties to this Protocol, de-nunciation by any of them of the
Convention in accordance with Artide 15 thereof, shaU not be construed in any
way as a de-nunciation of the Convention as amended by this Protocol.
Artide
8
Tout
différend entré des Parties Contractantes concernant Tinterprétation ou
1'appli-
Article
8
Any
dispute between two or more Contracting Parties concerning the interpretation
or
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:137 167
befordran
av gods meUan hamnar i två skilda stater, om
a) konossementet utfärdats i fördragsslutande stat, eUer
b) befordringen sker från hamn i fördragsslutande stat, eller
c) det avtal som konossementet innefattar eUer utvisar föreskriver att
bestämmelserna i denna konvention eller lagstiftning som gör dem tillämpliga
skall reglera avtalet,
oavsett
vilken nationaUtet fartyget, bortfraktaren, avlastaren, mottagaren eller annan
intressent har.
Fördragsslutande
stat skall tUlämpa bestämmelserna i denna konvention på de konossement som
avses ovan.
Denna
artikel skall icke hindra fördragsslutande stat från att tUlämpa konventionens
bestämmelser på konossement som ej avses i föregående stycken".
Artikel
ö
Såvitt
rör förhåUandet mellan de parter som tUlträtt protokoUet skaU konventionen och
protokollet läsas och tolkas som ett enda instrument.
Part
som tUlträtt protokollet skall icke vara skyldig att tUlämpa protokoUets bestämmelser
på konossement utfärdat i stat som tUlträtt konventionen men icke protokollet.
Artikel
7
Såvitt
rör förhåUandet meUan parter som tUlträtt protokollet skall uppsägning av konventionen
enligt artikel 15 däri ej anses innefatta uppsägning av konventionen sådan den
ändrats genom protokollet.
Artikel
8
Tvist
mellan fördragsslutande parter rörande konventionens tolkning eller
tillämpning
opaginerad Kontrollera mot PDF
cation de la Convention,
qui ne peut pas étre réglé par voie de négociation, est soumis å Tarbitrage, ä
la demande de Tune d'entre elles. Si dans les six mois qui suivent la date de
la demande d'arbitrage, les Parties ne parviennent pas ä se mettre d'accord sur
Torganisation de Tarbitrage, Tune quelconque d'entre elles peut soumettre le
différend ä la Cour Internationale de Justice,en dépo-sant une requéte
conformément au status de la Cour.
application of the
Convention which cannot be settled through negotiation, shaU, at the request of
one of them, be submitted to arbitration. If whhin sex months from the date of
the request for arbitration the Parties are unable to agree on the organization
of the arbitration, any one of those Parties may refer the dispute to the
International Court of Justice by request in conformity with the Statute of the
Court.
Artide
9
1.
Chaque Partie Contractante pourra, au moment ou elle signera ou ratifiera le
present Protocole ou y adhérera, dédarer qu' elle ne se considéré pas liée pas
Tartide 8 du present Protocole. Les autres Parties contractantes ne seront pas
liées par cet artide envers toute Partie Contractante qui aura formule une
telle réserve.
2. Toute Partie
Contractante qui aura formule une réserve conformément au paragraphe
précédent pourra ä tout moment lever cette réserve par un notification
adres-sée au Gouvemement beige.
Artide
9
1.
Each Contracting Party may at the time of signature or ratification of this
Protocol or accession thereto, dedare that it does not consider itself bound by
Artide 8 of this Protocol. The other Contracting Parties shaU not be bound by
this Artide with respect to any Contracting Party having made such a
reservation.
2. Any Contracting Party
having made a reservation in accordance with paragraph 1 may at any time
withdraw this reservation by notification to the Belgian Government.
Artide
10
Le
present Protocole sera ouvert ä la signature des Etats qui, avant le 23
février 1968, ont ratifié la Convention ou qui y ont adhéré ainsi qu'ä tout
Etat représenté å la douziéme session (1967-1968) de la Conférence
diplo-matique de Drout maritime.
Artide
10
This
Protocol shall be open for signature by the States which have ratified the
Convention or which have adhered thereto before the 23rd February 1968, and by
any State represented at the twelfth session (1967 1968) of the Diplomatic
Conférence on Maritime Law.
Artide
11
1.
Le present Protocole sera ratifié.
2. La ratification du present Protocole par un Etat
qui n'est pas partie ä la Convention emporte adhésion ä la Convention.
3. Les instrument de ratification seront déposés
auprés du Gouvemement beige.
Artide
11
1.
This Protocol shall be ratified.
2. Ratification of this Protocol "by any State
which is not a Party to the Convention shall have the effect of accession to
the Convention.
3. The instruments of ratification shall be deposited
with the Belgian Government.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973: 137 169
som
ej kan bUäggas förhandlingsvägen skall på begäran av någon av dem hänskjutas
tUl skUjedom. Uppnår parterna ej inom sex månader från dagen för begäran om
skiljedom enighet om skiljeförfarandet, äger envar av dem hänskjuta tvisten tUl
den internationella domstolen genom att göra framställning härom i enUghet med
domstolens stadgar.
Artikd
9
1.
Fördragsslutande part äger vid undertecknande eUer ratifikation av detta
protokoU eller vid anslutning därtill förklara att den ej anser sig bunden av
artikel 8 av detta protokoll. Övriga fördragsslutande parter skall icke vara
bundna av den artikeln i förhållande till fördragsslutande part som gjort sådan
reservation.
2.
Fördragsslutande part som gjort reservation enligt mom. I äger när som helst
återkalla reservationen genom meddelande tUl belgiska regeringen.
Artikd
10
Detta
protokoll är öppet för undertecknade av de stater som har ratificerat eller
anslutit sig tUl konventionen före den 23 februari 1968 och av varje stat
företrädd vid den diplomatiska sjörättskonferensens tolfte session
(1967-1968).
Artikel
11
I.
Detta protokoll skall ratificeras.
2. Ratifikation av detta protokoU av stat som ej är
ansluten tUl konventionen innebär anslutning tUl konventionen.
3. Ratifikationsinstrumenten skaU deponeras hos
belgiska regeringen.
Artide
12
1.
Les Etat membres de Torganisation des Nations Unies ou des institutions
spécialisée, non représentés ä la douziéme session de la Conférence
diplomatique de Droit maritime, pourront adhére au present Protocole.
2. L'adhésion au present Protocole emporte adhésion ä la Convention.
3. Les instruments d'adhésion seront déposés auprés du Governement
beige.
Artide
12
1.
States, Members of the United Nations or Members of the speciaUzed agencies,
not represented at the twelfth session of the Diplomatic Conférence on Maritime
Law, may accede to this Protocol.
2. Accession to this Protocol shaU have the effect of
accession to the Convention.
3. The instruments of accession shaU be deposited with
the Belgian Government.
Artide
13
1.
Le present Protocole entrera en vigueur trois mois apres la date du dépöt de
dix instruments de ratification ou d'adhésion, dont au moins cinq émanant
d'Etats qui possédent chacun un tonnage global egal ou supérieur ä un milUon de
tonneaux de jauge brute.
2. Pour chaque Etat
ratifiant le present Protocole ou y adhérant apres la date du dépöt de
rinstrument de ratification ou d' adhésion déterminant Tentrée en vigueur telle
qu'elle est fixée au § 1 du present artide, le present Protocole entrera en
vigueur trois mois apres le dépöt de son instrument de ratification ou
d'adhésion.
Artide
13
1.
This Protocol shaU come into force three months after the date of the deposit
of ten instruments of ratification or accession, of which at least five shaU
have been deposited by States that have each a tonnage equal or superior to one
mUlion gross tons of tonnage.
2. For each State which
ratifies this Protocol or accedes thereto after the date of deposit of the
instrument of ratification or accession determining the coming into force such
as is stipulated in § 1 of this Artide, this Protocol shaU come into force
three months after the deposit of its instrument of ratification or accession.
Artide
14
1.
Chacun des Etats Contractants pourra dé-noncer le present Protocole par
notification au Gouvemement beige.
2. Cette dénonciation emportera dénonciation de la Convention.
3. La dénonciation prendra effet un an apres la date de reception de la
notification par le Gouvemement beige.
Artide
14
I.
Any Contracting State may denounce this Protocol by notification to the Belgian
Government.
2. This denunciation shall have the effect of
denunciation of the Convention.
3. This denunciation shaU take effect one year after
the date on which the notification has been received by the Belgian Government.
Artide
15
I.
Tout Etat Contractant pourra, au moment de la signature, de la ratification, de
Tadhé-sion, ou ä tout moment ulténeur, notifier par écrit au Gouvemement beige
quels sont parmi les territoires qui sont soumis ä leur
Artide
15
1.
Any Contractmg State may at the time of signature, ratification or accession or
at any time thereafter dedare by written notification to the Belgian
Government which among the territories under its sovereignity
Prop. 1973:137 171
Artikd
12
1.
Stat som är medlem av Förenta Nationerna eller deras fackorgan och som icke
var företrädd vid den diplomatiska sjörättskonferensens tolfte session äger
ansluta sig tUl detta protokoU.
2. Anslutning till detta protokoll innebär anslutning
tUl konventionen.
3. Anslutningsinstrument skaU deponeras hos belgiska
regeringen.
Artikel
13
1.
Detta protokoU skaU träda i kraft tre månader efter den dag tio ratifikations-
eUer anslutningsinstrument deponerats, av vUka minst fem skall avse stater som
var för sig har ett toimage av en miljon bruttoregister-ton eller däröver.
2.
För stat som ratificerar eUer ansluter sig tUl protokollet efter dagen för
depositionen av det ratifikations- eUer anslutningsinstrument som enligt mom.
1 i denna artikel sätter protokollet i kraft, träder protokollet i kraft tre
månader efter dagen för depositionen av dessa ratifikations- eUer anslutningsinstrument
.
Artikel
14
1.
Fördragsslutande stat äger säga upp detta protokoll genom meddelande tUl
belgiska regeringen.
2. Sådan uppsägning innebär uppsägning av
konventionen.
3. Uppsägningen träder i kraft ett år efter den dag
meddelandet mottogs av belgiska regeringen.
Artikel
15
I.
Fördragsslutande stat äger vid undertecknande, ratifikation eUer anslutning
eller vid senare tUlfälle skriftligen meddela belgiska regeringen för vUka av
de områden under dess överhöghet eller områden för vUkas
opaginerad Kontrollera mot PDF
souveraineté
ou dont ils assurent les relations intemationales ceux auxquels s'applique le
present Protocole.
Le
Protocole sera appliquable aux dits territoires trois mois apres la date de
reception de cette notification par le Gouvemement beige, mais pas avant la
date d'entrée en vigeuer du present Protocole å Tégard de cet Etat.
2. Cette extension vaudra également pour la Convention si celle-ci n'est
pas encore applicable å ces territoires.
3. Tout Etat contractant qui a souscrit une déclaration au titre du
present artide, pourra å tout moment, aviser le Gouvemement beige que le
Protocole cesse de s'appli-quer aux territoires en question. Cette dénonciation
prendra effet un an apres la date de reception par le Gouvemement beige de la
notification de dénonciation; elle vaudra également pour la Convention.
or
for whose International relations it is responsible, are those to which the
present Protocol applies.
The
Protocol shaU three months after the date of the receipt of such notification
by the Belgian Government extend to the territories named therein, but not
before the date of the coming into force of the Protocol in respect of such
State.
2. This extension also shaU apply to the Convention if
the latter is not yet applicable to those territories.
3. Any Contracting State which has made a déclaration
under paragraph 1 of this Artide may at any time thereafter dedare by
notification given to the Belgian (Jov-eriiment that the protocol shall cease
to extend to such territory. This denunciation shaU take effect one year after
the date on which notification thereof has been received by the Belgian
Goverrmient; it also shaU apply to the Convention.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
lö
Les
Parties Contractantes peuvent mettre le present Protocole en vigueur soit en
lui donnant force de loi, soit en incorporant dans leur législation de la
maniére propre ä ceUe-ci les régles adoptées aux termes du present Protocole.
Artide
lö
The
Contracting Parties may give effect to this Protocol either by giving it the
force of law or by induding in their national législation in a form
appropriate to that législation the rules adopted under this Protocol.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
17
Le
Gouvemement beige notifiera aux Etats représentés ä la douziéme session
(1967-1968) de la Conférence diplomatique de Droit maritime, aux Etats qui
adhérent au present Protocole, ainsi qu'aux Etats lies par la Convention:
l.Les signatures,
ratifications et adhé-sions recues en application des artides 10, Het 12.
2. La date å laquelle le present Protocole entrera en
vigueur en application de Tartide 13.
3. Les notifications au sujet de Tapplica-tion
territoriales faites en exécution de Tar-
Article
17
The
Belgian Government shaU notify the States represented at the twelfth session
(1967-1968) of the Diplomatic Conférence on Maritime Law, the acceding States
to this Protocol, and the States Parties to the Convention of the foUowing:
1. The signatures,
ratifications and ac-
cessions received in accordance with Artides
10, 11 and 12.
2. The date on which the present Protocol wUl come into force in
accordance with Artide 13.
3. The notifications with regard to the territorial application in
accordance with
Prop.
1973: 137 173
internationella
förbindelser den staten svarar som protokollet är tiUämpUgt.
Tre
månader efter det belgiska regeringen mottagit sådant meddelande skaU protokollet
bU tillämpUgt för däri angivna områden, dock icke före dagen för protokoUets
ikraftträdande i förhållande tUl den staten.
2. Sådan utvidgad tUlämplighet av protokollet
omfattar också konventionen om denna icke redan dessförinnan gäUer för områdena.
3. Fördragsslutande stat som avgivit förklaring
enligt mom. 1 av denna artikel äger därefter när som helst meddela belgiska
regeringen att protokollet skaU upphöra att gälla för området i fråga. Sådan
uppsägning skaU träda i kraft ett år efter den dag meddelande därom mottogs av
belgiska regeringen och skaU tUlika gäUa konventionen.
Artikel
lö
Fördragsslutande
part äger sätta detta protokoU i tillämpning antingen genom att ge det kraft
av lag eller genom att införliva dess regler med sin nationeUa lagstiftning i
en efter denna lämpad form.
Artikel
17
Belgiska
regeringen skaU underrätta de stater som var företrädda vid den diplomatiska
sjörättskonferensens tolfte session (1967-1968), de stater som anslutit sig
till detta protokoU och de stater som tUlträtt konventionen om följande:
1. Undertecknanden, ratifikationer och anslutningar som skett eiUigt
artiklarna 10, 11 och 12.
2. Den dag dä detta protokoU skaU träda i kraft enligt artikel 13.
3. De meddelanden rörande territorieU tUlämpnmg som lämnats eiUigt
artikel 15.
opaginerad Kontrollera mot PDF
ticle 15.
4. Les dénonciations
recues en application de Tartide 14.
EN FOIT DE QUOI les
Plénipotentiaires soussignés, dument autorisés, ont signé le present Protocole.
Fait ä Bruxelles, le 23
février 1968, en langues fran9aise et anglaise, les deux textes faisant
également foi, en un seul exemplaire, qui restera déposé dans les archives du
Gouvemement beige lequel en délivrera des co' pies certifiées conformes.
Artide 15.
4.
The denunciations received in accordance with Artide 14.
IN WITNESS WHEREOF the
under-signed Plenipotentiaries, diUy authorised, have signed this Protocol.
Done
at Bmssels, this 23rd day of February 1968, in the French and English
lan-guages, both texts bemg equaUy authentic, in a single copy, which shall
remain deposited in the archives of the Belgian Government, which shall issue
certified copies.
Prop. 1973:137 175
4.
De uppsägningar som mottagits enligt artikel 14.
TILL
BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, vederbörligen befuUmäktigade ombud
undertecknat detta protokoU.
Som
skedde i Bryssel den 23 februari 1968 på engelska och franska språken, vilka
båda texter äger lika vitsord, i en originalhandling som skall förbli
deponerad i belgiska regeringens arkiv och varav denna skaU utfärda bestyrkta
avskrifter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
2 Konossementskonventionen i dess genom 1968 års tilläggsprotokoll ändrade
lydelse (HaagVisbyreglerna)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
1
Dans
la présente Convention les möts sui-vants sont employés dans le sens precis
indiqué ci-dessous:
a) "Transporteur" comprend le proprié-taire du navire ou
Taffréteur, partie ä un contrat de transport avec un chargeur.
b) "Contrat de transport" s'appUque uni-quement au contrat de
transport constaté par un connaissement ou par tout document similaire formant
titre pour le transport des marchandises par mer; U s'applique également au
connaissement ou document similaire émis en vertu d'une charte-partie ä partir
du moment oii ce titre régit les rapports du transporteur et du porteur du connaissement.
c) "Marchandises" comprend biens,objets, marchandises et
artides de nature quelconque, ä Texception des animaux vivants et de la
cargaison qui, par le contrat de transport, est dédarée comme mise sur le pont
et, en fait, est ainsi transportée.
d) "Navire"
signifie tout båtiment em-
ployé pour le transport des marchandises en
mer.
e) "Transport de
marchandises" couvre le
temps écoulé depuis le chargement des mar
chandises å bord du navire jusqu'ä leur dé-
chargement du navire.
Artide
I
In
this Convention the following words are employed with the meanings set out
below:
a) "Carrier" includes the owner or the charterer who enters
into a contract of carriage with a shipper;
b) "Contract of carriage" appHes only to contracts of carriage
covered by a bUl of lading or any simUar document of title, in so far as such
document relätes to the carriage of goods by sea, induding any bill of lading
or any simUar document as aforesaid issued tmder or pursuant to a charter party
from the moment at which such bUl of lading or sirrular document of title
regulates the relations between a carrier and a holder of the same;
c) "Goods" includes goods, wares, mer-chandise, and artides of
every kind whatsoever except live animals and cargo which by the contract of
carriage is stated as being carried on deck and is so carried;
d) "Ship"
means any vessel used for the
carriage of goods by sea;
e) "Carriage
of goods" covers the period
from the time when the goods are loaded on
to the time they are discharged from the
ship.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artikel
1
I
denna konvention används följande uttryck i nedan noga angiven innebörd:
a) "bortfraktare" omfattar fartygsägare eUer befraktare som är
part i ett fraktavtal med en avlastare;
b) "fraktavtal" avser endast fraktavtal varom upprättats
konossement eUer liknande åtkomsthandling angående godsbefordran tUl sjöss,
därunder inbegripet konossement eUer liknande handUng som utfärdats enligt
certeparti, från det åtkomsthandlingen reglerar rättsförhåUandet mellan
bortfraktaren och handlingens innehavare;
c) "gods"
omfattar gods, föremål, handelsvaror och saker av varje slag med undantag för
levande djur samt last som i fraktavtalet anges såsom lastad på däck och
befordras på det sättet;
opaginerad Kontrollera mot PDF
d) "fartyg"
betyder varje fartyg som an
vänds för befordran av gods tUl sjöss;
e) "godsbefordran"
omfattar tiden från
det godsets lastats på tUls det lossats från far
tyget.
Anm. Enligt den ursprungliga konventionen av 1924
(Haagreglerna) har den franska texten vitsord. Angående konventionstexten se
bl. a. SOU 1936:17 s. 297 ff, NJA II 1936 s. 608 ff och SÖ 1938 nr 21. Enligt Visbyreglerna (se Bilaga 3)
har fransk och engelsk text lika vitsord. Visbyreglerna har i denna bilaga
utmärkts med kursiv stil.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 137
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
2
Sous
réserve des dispositions de Tarticle 6, le transporteur dans tous les contrats
de transport des marchandises par mer sera, quant au chargement, ä la
manutention, äTarrimage, au transport, å la garde, aux soins et au déchargement
des dites marchandises, soumis aux responsabilités et obligations, comme U
bénéficiera des droits et exonérations ci-dessous énoncés.
Artide
2
Subject
to the provisions of Artide 6, under every contract of carriage of goods by sea
the carrier, in relation to the loading, handling, stowage, carriage, custody,
care and discharge of such goods shaU be subject to the responsibUities and
liabUities, and entitled to the rights and immunities hereinafter set forth.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
3
1.
Le transporteur sera tenu avant et au debut du voyage d'exercer une diligence
raisonnable pour:
a) Mettre le navire en état de navigabilité;
b) Convenablement
armer, équiper et ap-provisionner le navire;
c) Approprier et mettre en bon état les cales, chambres froides et
frigorifiques et toutes autres parties du navire oii des marchandises sont
chargées pour leur reception, transport et conservation.
2. Le transporteur, sous réserve des dis-posUions de
rartide 4, procédera de fa9on appropriée et soigneuse au chargement, ä la
manutention, ä Tarrimage, au transport, ä la garde, aux soins et au
déchargement des marchandises transportées.
3. Apres avoir regu et pris en charge les
marchandises, le transporteur, ou le capitaine ou agent du transporteur,
devra, sur demande du chargeur, délivrer au chargeur un connaissement portant
entré autre choses:
a) Les marques principales nécessaires å ridentification de marchandises
telles qu' elles sont fournies par écrit par le chargeur avant que le
chargement de ces marchandises ne commence, pourvu que ces marques soient
imprimées ou apposées dairement de toute autre fa9on sur les marchandises non
em-ballées ou sur les caisses ou emballages dans lesquels les marchandises sont
contenues, de telle sorte qu'elles devraient normalement rester Usibles jusqu'ä
la fin du voyage;
b) Ou le nombre de colis, ou de piéces, ou
Artide
3
1.
The carrier shaU be bound before and at the beginning of the voyage to exercise
due dUigence to:
a)
Make the ship seaworthy;
b)Properiy
man, equip and supply the ship;
c)
Make the holds, refrigerating and cool chambers, and all other parts of the
ship in which goods are carried fit and safe for their reception, carriage and
preservation.
2.
Subject to the provisions of Artide 4, the carrier shall properly and carefully
load, handle, stow, carry, keep, care for and discharge the goods carried.
3.
After receiving the goods into his charge the carrier or the master or agent of
the carrier shaU, on demand of the shipper, issue to the shipper a bUl of
lading showing among other things:
a)
The leading marks necessary for Identification of the goods as the same are
furnished in writing by the shipper before the loading of such goods starts,
provided such marks are stamped or otherwise shown clearly upon the goods if
uncovered, or on the cases or coverings in which such goods are contained, in
such a manner as should ordinarUy remain legible untU the end of the voyage;
b)
Either the number of packages or
Prop.
1973:137 179
Artikel
2
Frånsett
bestämmelsema i artikel 6 skall bortfraktaren i varje avtal om godsbefordran
tUl sjöss, såvitt avser lastning, handhavande, stuvning, befordran, förvaring,
vård och lossning, vara underkastad den ansvarighet och de förpliktelser samt
åtnjuta de rättigheter och friheter som anges nedan.
Artikel
3
1.
Bortfraktaren skaU vara skyldig att, före och vid resans början, med tUlbörUg
omsorg sörja för att
a) fartyget sätts i sjövärdigt skick;
b) fartyget behörigen bemannas, utrustas och provianteras;
c) lastrum, kyl- och frysrum samt alla övriga delar av fartyget, där gods
lastas, sätts i gott och säkert skick för godsets mottagande, befordran och
bevarande.
2. Frånsett bestämmelserna i artikel 4 skall
bortfraktaren på lämpligt och omsorgs-fuUt sätt lasta, handha, stuva, befordra,
förvara, vårda och lossa det gods som befordras.
3. Efter att ha mottagit godset i sin vård skaU
bortfraktaren eller hans befäUiavare eUer agent på avlastarens begäran utfärda
konossement tUl denne bl. a. innefattande:
a)
de väsentliga märken som fordras för identifiering av godset sådana avlastaren
skriftligen uppgivit dem före lastningens början, förutsatt att dessa märken
stämplats eller eljest tydligt anbragts på oförpackat gods eUer på lådor eUer
förpackningar vari godset förvaras och att detta skett på sådant sätt att
märkena normalt bör förbli läsliga tUl resans slut;
b)
antingen kolli- eller stycketal eller mått
opaginerad Kontrollera mot PDF
la
quantité ou le poids, suivant les cas, tels qu'Us sont fournis par écrit par le
chargeur;
c)
L'état et le conditionnement apparent des marchandises.
Cependant,
aucun transporteur, capitaine ou agent du transporteur ne sera tenu de dédarer
ou de mentionner, dans le connaissement des marques, un nombre, une quantité
ou un poids, dont il a une raison sérieuse de souponner qu'ils ne représentent
pas exactement les marchandises actuelle-ment recues par lui, ou qu'il n'a pas
eu des moyens raisonnables de vérifier.
4. Un
tel connaissement vaudra présomp
tion, sauf preuve contraire, de la reception
par le transporteur des marchandises telles
qu'elles y sont décrites conformément au §
3, a), b) et c).
Toutefois,
la preuve contraire n'est pas admise lorsque le connaissement a été trans-féré
ä un tiers porteur de bonne foi.
5. Le chargeur sera considéré avoir garanti au
transporteur, au moment du chargement, Texactitude des marques, du nombre, de
la quantité et du poids tels qu'ils sont fournis par lui, et le chargeur
indemnisera le transporteur de toutes pertes, dommages et dé-penses provenant
ou résultant d'inexactitu-des sur ces points. Le droit du transporteur å
pareUle indemnité ne limitera d'aucune fa-9on sa responsabilité et ses
engagements sous Tempire du contrat de transport vis-ä-vis de toute personne
autre que le chargeur.
6. A moins qu'un avis des pertes ou dommages et de la
nature générale de ces pertes ou dommages ne soit donné par écrit au
transporteur ou ä son agent au port de déchargement, avant ou au moment de
Ten-lévement des marchandises et de leur remise sous la garde de la personne
ayant droit å la délivrance sous Tempire éu contrat de transport, cet
enlévement constituera, jusqu'ä preuve contraire, une présomption que les
marchandises ont été délivrées par le transporteur telles qu'elles sont
décrites au connaissement.
Si
les pertes ou dommages ne sont pas
pieces,
or the quantity, or weight, at the case may be, as furnished in writing by the
shipper;
c)
The apparent order and condition of the goods.
Provided
that no carrier, master or agent of the carrier shaU be bound to state or show
in the bUl of lading any marks, number, quantity, or weight which he has
reasonable ground for suspecting not accurately to re-present the goods
actually received or which he has had no reasonable means of checking.
4. Such
a bill of lading shall be prima facie
evidence of the receipt by the carrier of
the goods as therein described in accordance
with § 3, a), b) and c).
However,
proof to the contrary shall not be admissible when the bill of lading has been
transferred to a third party acting in good faith.
5. The shipper shaU be deemed to have guaranteed to
the carrier the accuracy at the time of shipment of the marks, number, quantity
and weight, as furnished by him, and the shipper shaU indemnify the carrier
against all loss, damage, and expenses arising or resulting from inaccuracies
in such partic-ulars. The right of the carrier to such indemnity shall in no.
way limit his responsi-bUity and liabUity under the contract of carriage to any
person other than the shipper.
6. UrUess notice of loss or damage and the general
nature of such loss or damage be given in writing to the carrier or his agent
at the port of discharge before or at the time of the removal of the goods into
the custody of the person entitled to delivery thereof under the contract of
carriage, or, if the loss or damage be not apparent, within three days, such
removal shall be prima facie evidence of the delivery by the carrier of the
goods as described in the bill of lading.
Prop. 1973:137 181
eUer
vikt, vilketdera som kommer i fråga enUgt avlastarens skriftliga uppgift;
c)
godsets synliga tiUstånd och skick.
Dock
skall ingen bortfraktare, befäUiavare eller bortfraktares agent vara skyldig
att i konossementet ange eller nämna märken, antal, mått eller vikt som han har
skälig anledning misstänka icke noga motsvarar det gods som faktiskt mottagits
eUer som han icke haft rimlig möjlighet att undersöka.
4. Ett
sådant konossement skall utgöra
bevis, om annat ej styrks, att bortfraktaren
mottagit godset sådant det beskrivits däri
enligt mom. 3 a), b) och c).
Motbevisningen
skall dock icke vara tilläten, när konossementet överlåtits till godtroende
tredje man.
5. Avlastaren
skaU anses ha tUlförsäkrat
bortfraktaren riktigheten, vid tiden för last-
rungen, av märken, antal, mått och vikt
sådana de uppgivits av honom och avlastaren
skaU gottgöra bortfraktaren all förlust, skada
och kostnad som orsakas eller härrör av
onöjaktigheter i dessa hänseenden. Bortfrak
tarens rätt tUl sådan gottgörelse skaU på intet
sätt inskränka hans ansvarighet och förplik
telser enligt fraktavtalet i förhåUande tiU
varje annan person än avlastaren.
6. Såframt
icke skriftlig underrättelse
om förlust eUer skada och dess aUmänna
beskaffenhet givits bortfraktaren eller hans
agent i lossningshamnen före eUer vid tiden
för godsets lossning och utlämnande tUl den
persons förfogande som enligt fraktavtalet är
berättigad därtiU, skaU sådan utlämnmg ut
göra bevis, om annat ej styrks, att godset
avlämnats sådant det beskrivits i konosse
mentet.
Är
förlusten eller skadan ej uppenbar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
apparents,
Favis doit étre donné dans les trois jours de la délivrance.
Les
réserves écrites sont inutiles si Tétat de la marchandise a été
contradictoirement constaté au moment de la reception.
Sous
réserve des dispositions du § öbis, le transporteur et le navire seront en tous
cas déchargés de toute responsabilité quelconque relativement aux
marchandises, å moins qu'une action ne soit intentée dans Vannée de leur
délivrance ou de la date å laquelle elles eussent du étre délivrées. Ce délai
peut toutefois étre prolongé par un accord conclu entré les parties
postérieurement å 1'événe-ment qui a donné lieu å I'action.
En
cas de perte ou dommage certain ou présumé, le transporteur et le
réceptionnaire se donneront réciproquement toutes les faci-lités raisonnables
pour Tinspection de la marchandise et la vérification du nombre de colis.
öbis. Les actions
récursoires pourront étre exercées méme apres 1'expiration du délai prévu au
paragraphe précédent, si elles le sont dans le délai déterminé par la loi du
tribunal saisi de 1'affaire. Toutefois, ce délai ne pourra étre inférieur ä
trois mois å partir du jour oti la personne qui exerce I'action récursoire a
réglé la réclamation ou a elle-méme recu signification de le'assignation.
1.
Lorsque les marchandises auront été chargées, le connaissement que délivrera le
transporteur, capitaine ou agent du transporteur au chargeur sera, si le
chargeur le demande, un connaissement libellé "Embar-qué" pourvu
que, si le chargeur a auparavant re9u quelque document donnant droit å ces
marchandises, il restitue ce document contre remise d'un connaissement
"Embarqué". Le transporteur, le capitaine ou l'agent aura également
la facuité d'annoter au port d'em-barquement, sur le document remis en pre-
The
notice in writing need not be given if the State of the goods has, at the time
of their receipt, been the subject of joint survey or inspection.
Subject to § öbis, the
carrier and the ship shall in any event be discharged from all liability
whatsoever in respect of the goods, unless Slät is brought within one year of
their delivery or of the date when they should have been delivered. This period
may, however, be extended if the parties so agree after the cause of action has
arisen.
In
the case of any actual or apprehended loss or damage the carrier and the
receiver shall give aU reasonable facUities to each other for inspecting and
taUying the goods.
öbis.
An action for indemnity against a third person may be brought even after the
expiration of the year provided for in the preceding paragraph if brought
within the time allowed by the law of the Court seized of the case. However,
the time allowed shall be not less than three months, commencing from the day
when the person bringing such action for indemnity has settled the daim or has
been served with process in the action against himself.
7.
After the goods are loaded the bill of lading to be issued by the carrier,
master or agent of the carrier, to the shipper shaU, if the shipper so demands,
be a "shipped" bUl of lading, provided that if the shipper shaU have
previously taken up any document of title to such goods, he shall surrender the
same as against the issue of the "shipped" bUl of lading, but at the
option of the carrier such document of titie may be noted at the port of shipment
by the carrier, master, or agent with the name or names of the ship or
opaginerad Kontrollera mot PDF
skall
underrättelsen ges inom tre dagar från avlämnandet.
Skriftiig
underrättelse fordras ej, om godsets tUlstånd gemensamt faststäUts vid tiden
för mottagandet.
Bortfraktaren
och fartyget skall i varje annat fall än som avses i mom. öbis vara fria från
allt slags ansvarighet med avseende pä godset, om talan ef väcks inom ett är
frän utlämnandet eller den dag utlämnande skulle ha ägt rum. Denna frist kan
dock förlängas genom överenskommelse mellan parterna, träffad efter den
händelse som gav anledning till talan.'
I
fall av verklig eller förmodad förlust eller skada skall bortfraktaren och
mottagaren ömsesidigt ge varandra aUt rimligt bistånd för besiktning och
räkning av godset.
öbis.
Regresstalan fär föras även efter utgången av den i föregående moment angivna
fristen, om det sker inom den tid domstolslandets lag föreskriver. Denna frist
fär dock ej understiga tre månader räknat från dagen då den person som för regresstalan
infriat anspråket eller mottagit stämning angående detta.
7.
Sedan godset lastats, skall det konossement bortfraktaren, befälhavaren eUer
bortfraktarens agent har att utfärda till avlastaren, om avlastaren begär
det, vara ett s. k. ombordkonossement, förutsatt att avlastaren, om han förut
mottagU åtkomsthandling tUl godset, återställer den handlingen mot utlämnande
av ombordkonossementet. Emellertid skall det stå bortfraktaren, befälhavaren
eller agenten fritt att i stället i lastningshamnen på den först utfärdade
handlingen anteckna namnet eller namnen
' Haagreglerna.s text ger här frihet "från varje
ansvarighet för förlust eller skada, om talan ej väcks inom ett år från godsets
utlämnande eller den dag det skulle ha utlämnats".
opaginerad Kontrollera mot PDF
mier lieu, le ou les noms
du ou des navires sur lesquels les marchandises ont été embar-quées et la date
ou les dates de Tembarque-ment, et lorsque ce document sera ainsi annoté, il
sera, s'i] contient les mentions de Tarticle 3 § 3, considéré aux fins de cet
artide comme constituant un connaissement libellé "Embarqué".
8. Toute dause, convention
ou accord dans un contrat de transport exonérant le transporteur ou le navire
de responsabilité pour perte ou dommage concernant des marchandises provenant
de négligence, faute ou manquementaux devoirs ou obligations édic-tées dans cet
artide ou atténuant cette responsabilité autrement que ne le prescrit la
présente Convention, sera nulle, non avenue et sans effet. Une dause cédant le
bénéfice de Tassurance au transporteur ou toute dause semblable sera
considérée comme exonérant le transporteur de sa responsabilité.
ships
upon which the goods have been shipped and the date or dates of shipment, and
when so noted, if it shows the particulars mentioned in § 3 of Artide 3, shall
for the purpose of this Artide be deemed to cons-titute a "shipped"
bUl of lading.
8.
Any dause, covenant, or agreement in a contract of carriage relieving the
carrier or the ship from UabUity for loss or damage to, or in connection wUh,
goods arising from négligence, fault, or faUure in the duties and obligations
provided in this Artide or less-ening such liability otherwise than as provided
in this Convention, shaU be null and void and of no effect. A benefit of
Insurance in favour of the carrier or similar dause shaU be deemed to be a
dause relieving the carrier from liabUity.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
4
l.Ni
le transporteur ni le navire ne seront responsables des pertes ou dommages
provenant ou résultant de Letat d'innavigabilité, ä moins qu'il ne soit
imputable å un manque de dUigence raisonnable de la part du transporteur å
mettre le navire en état de navigabilité ou ä assurer au navire un armement,
équipement ou approvisionnement conve-nables, ou ä approprier et mettre en bon
état les cales, chambres froides et frigorifiques et toutes autres parties du
navire oii des marchandises sont chargées, de fa9on qu'elles soient aptes ä la
reception, au transport et å la preservation des marchandises, le tout
conformément aux prescriptions de 1'article 3, § I. Toutes
les fois qu'une perte ou un dommage aura résulte de finnavigabilité, le fardeau
de la preuve en ce qui concerne Texercise de la diligence raisonnable tombera
sur le transporteur ou sur toute autre personne se prévalant de 1'exonération
prévue au present artide.
2.
Ni le transporteur ni le navire ne seront responsables pour perte ou doinmage
résul-
Article
4
1.
Neither the carrier nor the ship shaU be Uable for loss or damage arising or
resulting from unseaworthiness unless caused by want of due dUigence on the
part of the carrier to make the ship seaworthy, and to secure that the ship is
properly manned, equipped, and supplied, and to make the holds, refrigerating
and cool chambers and all other parts of the ship in which goods are carried,
fit and safe for their reception, carriage and preservation in accordance with
the provisions of § 1 of Artide 3. Whenever loss or damage has resulted from
unseaworthmess the burden of proving the exercise of due dUigence shall be on
the carrier or other person daiming ex-emption under this Artide.
2.
Neither the carrier nor the ship shall be responsible for loss or damage
arising or
Prop. 1973: 137 185
på
det eller de fartyg på vUka godset lastats och datum eller data för lastningen;
då handlingen försetts med sådan anteckning skaU den, om den innehåller de
uppgifter som anges i artikel 3 mom. 3, anses utgöra ett ombordkonossement i
den mening som avses i denna artikel.
8.
Varje förbehåll, avtal eUer överenskommelse i ett fraktavtal, som befriar
bortfraktaren eller fartyget från ansvarighet för förlust av eUer skada på
gods eller därmed sammanhängande förlust eller skada, uppkommen på grund av
försummelse, fel eller åsidosättande av de skyldigheter och förpliktelser som
föreskrivs i denna artikel, eller som minskar denna ansvarighet annorledes än
denna konvention föreskriver, skall vara utan kraft och verkan. FörbehåU,
varigenom tUl bortfraktaren överlåts förmån av försäkring, skall liksom varje
liknande klausul anses som förbehåU om frUiet från ansvarighet.
Artikel
4
1.
Varken bortfraktaren eUer fartyget skaU svara för föriust eller skada som
orsakas eller härrör av bristande sjövärdighet, utom när denna kan tUlskrivas
brist i tUlbörlig omsorg på bortfraktarens sida att sätta fartyget i sjövärdigt
skick eller att tillförsäkra det behörig bemanning, utrustning och proviantering
eller att sätta lastrum, kyl- och frysrum samt aUa övriga delar av fartyget,
där gods lastats, i gott och och säkert skick så att de är lämpliga för godsets
mottagande, befordran och bevarande, aUt i överenstämmelse med bestämmelserna
i artikel 3 mom. 1. Närhelst förlust eller skada härrör av bristande
sjövärdighet, skall bevisbördan för att tiUbörlig omsorg iakttagits ligga på
bortfraktaren eUer envar annan som gör gällande befrielse varom föreskrivs i
denna artikel.
2.
Varken bortfraktaren eUer fartyget skall svara för födust eller skada
som orsakas
tant
ou provenant:
a) Des actes, négligence ou défaut du capitaine, marin, pilote, ou des
préposés du transporteur dans la navigation ou dans Tad-ministration du navire;
b) D'un incendie, å moins qu'il ne soit causé par le fait ou la faute du
transporteur;
c) Des périls, dangers ou accidents de la mer ou d'autres eaux
navigables;
d) D'un
"acte de Dieu";
e) De
faits de guerre;
f) Du
fait d'ennemis publics;
g) D'un
arrét ou contrainte de prince,
autorités ou peuple, ou d'une saisie judi-
ciaire;
h)
D'une restriction de quarantaine;
i)
D'un acte ou d'une omission du chargeur ou propriétaire des marchandises, de
son agent ou representant;
j)
De greves ou lockouts ou d'arréts ou entraves apportés au travail, pour quelque
cause que ce soit, partiellement ou compléte-ment;
k)
D'émeutes ou de troubles civils;
1)
D'un sauvetage ou tentative de sauve-tage de vies ou de biens en mer;
m)
De la freinte en volume ou en poids ou de toute autre perte ou dommage
résultant de vice caché, nature spéciale ou vice propre de la marchandise;
n)
D'une insuffisance d'emballage;
o)
D'une insuffisance ou imperfection de marques;
p)
De vices cachés échappant å une diligence raisonnable;
q)
De toute autre cause ne provenant pas du fait ou de la faute du transporteur ou
du fait ou de la faute des agents ou préposés du transporteur, mais le fardeau
de la preuve incombera å la personne réclamant le bénéfice de cette exception
et il lui appartiendra de montrer que ni faute personneJle ni le fait du
transporteur ni la faute ou le fait des agents ou préposés du transporteur
n'ont contribué å la perte ou au dommage.
3.
Le chargeur ne sera pas responsable des pertes ou dommages subis par le
transporteur ou le navire et qui proviendraient ou
resulting from:
a) Act, neglect, or default of the master, mariner, pUot, or the servants
of the carrier in the navigation or in the management of the ship;
b) Fire, unless caused by the actual fault or privity of the carrier;
c) Perils, dangers and accidents of the sea or other navigable waters;
d) Act
of God;
e) Act
of war;
f) Act
of public enemies;
g) Arrest
or restraint of princes, rulers or
people, or seizure under legal process;
h)
Quarantine restrictions; i) Act or omission of the shipper or owner of the
goods, his agent or representative;
j)
Strikes or lockouts or stoppage or restraint of labour from whatever cause,
whether partial or general;
k)
Riots and civil commotions;
1)
Saving or attempting to save life or property at sea;
m)
Wastage in bulk or weight or any other loss or damage arising from inherent
defect, quality or vice of the goods;
n)
Insufficiency of packing;
o)
Insufficiency or inadequacy of marks;
p)
Latent defects not discoverable by due dUigence;
q)
Any other cause arising without the actual fault or privity of the carrier, or
without the fault or neglect of the agents or servants of the carrier, but the
burden of proof shaU be on the person daiming the benefit of this exception to
show that neither the actual fault or privity of the carrier nor the fault or
neglect of the agents or servants of the carrier contributed to the loss or
damage.
3.
The shipper shaU not be responsible for loss or damage sustained by the carrier
or the ship arising or resulting from any cause
Prop.
1973:137 187
eUer
härrör av:
a) handling, försummelse eUer fel av befälhavaren, någon av besättningen
eller annan av bortfraktarens anstäUda eUer lots vid navigeringen eUer
handhavandet av fartyget;
b) brand
som ej orsakas av fel eUer försummelse av bortfraktaren;
c) faror, vådor eUer olyckor i öppen sjö eUer andra farvatten;
d) högre
hand;
e) krigshändelser;
f) samhällsfientliga
gärningar;
g) beslag
eller tvångsåtgärder av furste,
myndigheter eller folk eUer rättslig hand
räckningsåtgärd;
h)
karantänrestriktion;
i)
handling eller underlåtenhet av avlastaren eUer ägaren tUl godset, hans agent
eller företrädare;
j)
strejker eller lockouter eUer instäUelse av eUer hinder för arbete av varje
orsak vare sig delvis eUer helt;
k)
upplopp eUer samhäUsoroligheter;
1)
räddning av eller försök att rädda liv eller egendom tUl sjöss;
m)
minskning i omfång eller vikt eUer varje annan förlust eller skada som orsakas
av dold bristfällighet, särskUd beskaffenhet eUer egenartat fel hos godset;
n)
bristfällig förpackning;
o)
bristfäUig eller oriktig märkning;
p)
dold bristfäUighet som undgår tiUbörlig uppmärksamhet;
q)
varje annan orsak som ej beror av handling eUer fel av bortfraktaren eUer
handling eller fel av dennes agenter eller anställda men bevisbördan skaU ligga
på den som åberopar förmånen av detta undantag och det skall tillkomma honom
att visa att varken handling eUer fel av bortfraktaren eller handling eller
fel av dennes agenter eller anställda medverkat till förlusten eller skadan.
3.
Avlastaren skall icke svara för förlust eUer skada som uppstår för
bortfraktaren eller fartyget, orsakad eUer härrörande av
opaginerad Kontrollera mot PDF
résulteraient
de toute cause quelconque sans qu'U y ait acte, faute ou négligence du chargeur
de ses agents ou de ses uréoosés.
4. Aucun déroutement pour sauver ou tenter de sauver des vies ou des
biens en mer, ni aucun déroutement raisonnable ne sera considéré comme une
infraction ä la présente Convention ou au contrat de transport, et le
transporteur ne sera responsable d' aucune perte ou dommage en résultant.
5. aj A moins que la nature et la valeur des
marchandises n 'aient été dédarées par le chargeur avant leur embarquement et
que cette déclaration ait été insérée dans le connaissement, le transporteur,
comme le navire, ne seront en aucun cas responsables des pertes ou dommages
des marchandises ou concernant celles-ci pour une somme supé-rieure å
1'équivalent de 10 000 F par colis ou unité ou 30 F par kilogramme de poids
brut des marchandises perdues ou endommagées, la limite la plus élevée étant
applicable.
b) La somme totale
due sera calculée par
référence ä la valeur des marchandises au lieu
et au jour ou elles sont déchargées conformé
ment au contrat, ou au jour et au lieu ou
elles auraient du étre déchargées.
La
valeur de la marchandise est déterminée d'aprés le cours en bourse ou, ä
défaut, d'aprés le prix courant sur le marché ou, å défaut de I'un et de
Vautre, d'apres la valeur usuelle de marchandises de mémes nature et qualité.
c) Lorsqu'un
cadre, une pallette ou tout
engin similaire est utilisé pour grouper des
marchandises, tout colis ou unité énuméré
au connaissement comme étant indus dans
cet engin sera considéré comme un colis ou
wUhout
the act, fault or neglect of the shipper, his agent or his servants.
4. Any deviation in saving or attempting to save life or property at sea,
or any reasonable deviation shall not be deemed to be an infringement or breach
of this Convention or of the contract of carriage, and the carrier shall not
be liable for any loss or damage resulting therefrom.
5. a) Unless the nature and value of such goods have
been dedared by the shipper before shipment and inserted in the bill of lading,
neither the carrier nor the ship shall in any event be or become liable for any
loss or damage to, or in connection with, the goods in an amount exceeding the
equivalent of 10,000 F per package or unit or 30 Fper kilo of gross weight of
the goods löst or damaged, whichever is the higher.
b) The
total amount recoverable shall be
calculated by reference to the value of such
goods at the place and time at which the
goods are discharged from the ship in ac
cordance with the contract or should have
been so discharged.
The
value of the goods shall be fixed according to the commodity exchange price,
or, if there be no such price, according to the current märket price, or, if
there be no commodity exchange price or current märket price, by reference to
the normal value of goods of the same kind and quality.
c) Where a container,
pallet or similar
artide of transport is used to consolidate
goods, the number of packages or units
enumerated in the bill of lading as packed in
such artide of transport shall be deemed the
Prop. 1973:137 189
vUken orsak som helst, utom när det föreligger handling,
fel eUer försummelse av avlastaren, hans agenter eller anstäUda.
4. Ingen deviation för att rädda eUer söka rädda Uv eUer
egendom tiU sjöss, ej heUer skälig deviation skaU anses som brott mot denna
konvention eUer mot fraktavtalet och bortfraktaren skall icke svara för någon
förlust eUer skada som härrör därav.
J. a) Såframt icke godsets beskaffenhet och värde
uppgivits av avlastaren före inlastningen och angivits i konossementet, skall
varken bortfraktaren eller fartyget i något fall svara för förlust av eller
skada på godset eller därmed sammanhängande förlust eller skada till högre
belopp än 10 000 francs för kolli eller enhet eller 30 francs för kilo av det
förlorade eller skadade godsets bruttovikt, vilketdera som är högst.
b) Det sammanlagda ersättningsbeloppet skall beräknas på
grundval av värdet av sådant gods på den plats och vid den tid det avtalsenligt
lossats eller skulle ha lossats från fartyget.
Godsets värde skall bestämmas efter börspriset eller, om
sådant pris saknas, efter marknadspriset eller, om varken börspris eller
marknadspris finns, efter det gängse värdet av gods av samma slag och beskaffenhet.
c) När container, pall eller liknande transportanordning
används för att sammanföra gods, skall varje kolli eller enhet som angivits i
konossementet såsom omfattade av anordningen anses utgöra kolli eller enhet i
den me-
2 Haagreglernas motsvarighet till a)-d) lyder:
"Varken bortfraktaren eller fartyget skall i något fall svara för förlust
eller skada på godset eller därmed sammanhängande förlust eller skada till
högre belopp än 100 pund sterling för kolli eller enhet eller motsvarande värde
i annat mynt, såframt icke godsets beskaffenhet och värde uppgivits av
avlastaren före inlastningen och angivits i konossementet."
Begränsningsbeloppet skall enligt Haagreglernas artikel 9 vara i guldmynt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
unité
au sens de ce paragraphe. En dehors du cas prévu ci-dessus, cet engin sera
considéré comme colis ou unité.
dj
Par franc, il faut entendre une unité consistant en ö5,5 milligrammes d'or au
titre de 900 milliémes de fin. La date de conversion de la somme accordée en
monnaie nationale sera déterminée par la loi de la juridiction saisie du
litige.
e)
Ni le transporteur ni le navire n 'auront le droit de bénéficier de la
limitation de responsabilité établie par ce paragraphe, s'il est prouvé que le
dommage résulte d'un acte ou d'une omission du transporteur qui a eu lieu, soit
avec 1'intention de provoquer un dommage, soit témérairement et avec
con-science qu'un dommage en résulterait pro-bablement.
fj
La déclaration mentionée ä Falinéa a) de ce paragraphe, insérée dans le
connaissement constituera une présomption sauf preuve contraire, mais elle ne
liera pas le transporteur qui pourra la contester.
g)
Par convention entré le transporteur, capitaine ou agent du transporteur et le
chargeur, d'autres sommes maxima que cel-les mentionnées å Falinéa a) de ce
paragraphe peuvent étre déterminées, pourvu que ce montant maximum
conventionnel ne soit pas inférieur au montant maximum corre-spondant mentionné
dans cet alinéa.
h)
Ni le transporteur ni le navire ne seront en aucun cas responsables pour perte
ou dommage causé aux marchandises ou les concernant, si dans le connaissement
le chargeur a fait sciemment une fausse déclaration de leur nature ou de leur
valeur.
6.
Les marchandises de nature inflam-mable, explosive ou dangereuse, å
Tembar-quement desquelles le transporteur, le capitaine ou Tagent du
transporteur n'auraient pas consenti, en connaissant leur nature ou leur
caractére, pourront ä tout moment, avant déchargement, étre débarquées å tout
endroit ou détruites ou rendues inoffensives par le transporteur sans indemnité
et le chargeur de ces marchandises sera responsable
number
of packages or units for the purpose of this paragraph as far as these packages
or units are concerned. Except as aforesaid, such artide of transport shall be
considered the package or unit.
d) A franc means a
unit consisting ofö5.5
milligrammes of gold of millesimal fineness
900. The date of conversion of the sum
awarded into national currencies shall be
governed by the law of the Court seized of
the case.
e) Neither the
carrier nor the ship shall be
entitled to the benefit of the limitation of
liability provided for in this paragraph ifit is
proved that the damage resulted from an act
or omission of the carrier done with intent
to cause damage, or recklessly and with
knowledge that damage would probably re
sult.
fj
The déclaration mentioned in sub-paragraph a) of this paragraph, if embodied in
the bUl of lading, shaU be prima facie evidence, but shaU not be binding or
con-clusive on the carrier.
g)
By agreement between the carrier, master or agent of the carrier and the
shipper other maximum amounts than those mentioned in sub-paragraph aj of this
paragraph may be fixed, provided that no maximum amount so fixed shall be less
than the appropriate maximum mentioned in that sub-paragraph.
hj
Neither the carrier nor the ship shall be responsible in any event for loss or
damage to, or in connection with, goods if the nature or value thereof has been
knowingly misstated by the shipper in the bUl of ladmg.
6.
Goods of an infiammable, explosive or dangerous nature to the shipment whereof
the carrier, master or agent of the carrier has not consented with knowledge of
their nature and character, may at any time before discharge be landed at any
place or de-stroyed or rendered innocuous by the carrier without compensation
and the shipper of such goods shall be liable for all damages and expenses
directly or indirectly arising
Prop. 1973:137 191
ning
som avses i detta moment. I övrigt skall transportanordningen anses utgöra
kolli eller enhet.
dj
Med franc förstås en enhet som består av ö5,5 milligram guld av 900 tusendelars
finhet. Datum för omräkning av fastställt belopp till nationellt myntslag
bestäms av domstolslandets lag.
ej
Varken bortfraktaren eller fartyget skall åtnjuta begränsning av ansvarighet enligt
detta moment, om det visas att skadan orsakats genom handling eller
underlåtenhet av bortfraktaren med uppsåt att skada eller av vårdslöshet och
med insikt att skada sannolikt skulle bli följden.
f) Uppgift
som avses i punkt aj av detta
moment och som intagits i konossementet
skall gäUa som bevis, om annat ej styrks,
men skall icke binda bortfraktaren som äger
göra den tUl föremål för tvist.
g) Genom
överenskommelse mellan bort
fraktaren, befäUiavaren eller bortfraktarens
agent och avlastaren kan bestämmas andra
maximibelopp än som angivits i punkt aj av
detta moment, såframt detta överenskomna
maximum ej är lägre än där angivna motsva
rande maximum.
h)
Varken bortfraktaren eUer fartyget skall i något faU svara för föriust av eUer
skada på godset eller därmed sammanhängande föriust eUer skada, om avlastaren
i konossementet lämnat honom veterligen oriktig uppgift om godsets
beskaffenhet eUer värde.
6.
Gods av lättantändlig, explosiv eller farlig beskaffenhet, tUl vars inlastning
bortfraktaren, befäUiavaren eUer bortfraktarens agent icke skulle ha samtyckt
med vetskap om dess beskaffenhet och art, skall vid varje tidpunkt före
lossningen få föras iland var som helst eller förstöras dier oskadliggöras av
bortfraktaren utan ersättningsskyldighet och avlastaren av detta gods skall
svara för varje skada och kostnad som direkt eller indirekt orsakas
opaginerad Kontrollera mot PDF
de tout dommage et
dépenses provenant ou résultant directement ou indirectement de leur
embarquement. Si quelqu'une de ces marchandises embarquées ä la connaissance et
avec le consentement du transporteur devenait un danger pour le navire ou la
cargaison, elle pourrait de méme fa9on étre débarquée ou détruite ou rendue
inoffensive par le transporteur, sans responsabilité de la part du transporteur
si ce n'est du chef d'avaries communes, s'il y a lieu.
out of or resulting from
such shipment. If any such goods shipped with such knowledge and consent shall
become a danger to the ship or cargo, they may m like maimer be landed at any
place, or destroyed or rendered innocuous by the carrier without liabUity on
the part of the carrier except to general average, if any.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
4bis
1.
Les exonérations et limitations prévues par la présente Convention sont
applicables å toute action contre le transporteur en reparation de pertes ou
dommages å des marchandises faisant Vobjet d'un contrat de transport, que
Vaction soit fondée sur la responsabilité contractuelle ou sur une responsabilité
extra-contractuelle.
2. Si une telle action
est intentée contre un préposé du transporteur, ce préposé pourra se prévaloir
des exonérations et des limitations de responsabilité que le transporteur peut
invoquer en vertu de la Convention.
3. L 'ensemble des montants mis a charge du
transporteur et de ses préposés ne dépas-sera pas dans ce cas la limite prévue
par la présente Convention.
4. Toutefois, le préposé ne pourra se prévaloir des
dispositions du present artide, s 'il est prouvé que le dommage résulte d'un
acte ou d'une omission de ce préposé, qui a eu lieu, soit avec 1'intention de
provoquer un dommage, soit témérairement et avec con-science qu 'un dommage en
résulterait pro-bablement.
Artide
4bis
1.
The defences and limits of liability provided for in this Convention shall
apply in any action against the carrier in respect of loss or damage to goods
covered by a contract of carriage whether the action be founded in contract or
in tort.
2. ff such an action is brought against a servant or
agent of the carrier (such servant or agent not being an independent
contrac-torj, such servant or agent shall be entitled to avail himself of the
defences and limits of liability which the carrier is entitled to invoke under
this Convention.
3. The aggregate of the amounts recoverable from the
carrier, and such servants and agents, skall in no case exceed the limit
provided for in this Convention.
4. Nevertheless, a servant or agent of the carrier
shall not be entitled to avail himself of the provisions of this Artide if it
is proved that the damage resulted from an act or otnission of the servant or
agent done with intent to cause damage or recklessly and with knowledge that
damage would probably result.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
5
Un
transporteur sera libre d'abandonner tout ou partie de ses droits et
exonérations ou d'augmenter ses responsabilités et obligations tels que les
uns et les autres sont prévus
Artide
5
A
carrier shall be at liberty to surrender in whole or in part all or any of his
rights and immunities or to increase any of his responsibUities and
obligations under this Conven-
Prop.
1973:137 193
eUer
härrör av dess inlastning. Om sådant gods, inlastat med bortfraktarens vetskap
och samtycke, blir farligt för fartyg eller last, skaU det på samma sätt få
föras Uand, förstöras eUer oskadliggöras av bortfraktaren utan
ersättningsskyldighet för hans del utom, i förekommande faU, vid gemensamt
haveri.
Artikel
4 bis
1.
Befrielse frän eller begränsning av ansvarighet varom föreskrivs i denna
konvention skall äga tillämpning i fräga om varje talan mot bortfraktaren
angående ersättning för förlust av eller skada på gods som avses med ett
fraktavtal, vare sig talan grundas på kontraktsförhållande eller ej.
2. Om talan väcks mot någon anställd hos bortfraktaren
eller mot dennes agent (anställd eller agent som ej är självständig medhjälpare)
äger han göra gällande samma befrielse frän eller begränsning av ansvarighet
som bortfraktaren är berättigad att åberopa enligt denna konvention.
3. Det sammanlagda beloppet av de skadestånd som kan
erhållas av bortfraktaren, hans anställda och agenter skall i intet fall
överstiga den gräns som föreskrivs i denna konvention.
4. Det oaktat skall anställd hos eller agent för
bortfraktaren ej äga åberopa bestämmelserna i denna artikel, om det visas att
skadan orsakats genom handling eller underlåtenhet av den anställde eller
agenten med uppsåt att skada eller av vårdslöshet och med insikt att skada
sannolikt skulle bli följden.
Artikel
5
Det
skall stå en bortfraktare fritt att helt eller delvis avstå från sina
rättigheter och friheter eller utvidga sUt ansvar och sina förpliktelser,
sådana de förra och de senare
13 Riksdagen 1973. I saml. Nr 137
opaginerad Kontrollera mot PDF
par la présente
Convention, pourvu que cet abandon ou cette augmentation soit inséré dans le
connaissement délivré au chargeur.
Aucune disposition de la
présente Convention ne s'applique aux chartes-parties; mais si des
connaissements sont émis dans le cas d'un navire sous 1'empire d'une
charte-partie, ils sont soumis aux termes de la présente Convention. Aucune
disposUion dans ces régles ne sera considérée comme empéchant Pinsertion dans
un connaissement d'une disposition licite quelconque au sujet d'ava-ries
communes.
tion,
provided such surrender or increase shaU be embodied in the bUl of lading
issued to the shipper.
The
provisions of this Convention shall not be appUcable to charter parties, but if
biUs of lading are issued in the case of a ship under charter party they shall
comply with the terms of this Convention. Nothing in these mles shall be held
to prevent the insertion in a bUl of lading of any lawful provision regarding
general average.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
ö
Nonobstant
les dispositions des artides précédents, un transporteur, capitaine ou agent
du transporteur et un chargeur seront libres, pour des marchandises déterminées
queUes qu'elles soient, de passer un contrat quelconque avec des conditions
quelconques concernant la responsabUité et les obligations du transporteur
pour ces marchandises, ainsi que les droits et exonérations du transporteur au
sujet de ces mémes marchandises, ou concemant ses obligations quant ä Tétat de
navigabUité du navire dans la mesure oii cette stipulation n'est pas contraire
ä fordre pubUc, ou concernant les soins ou diligence de ses préposés ou agents
quant au chargement, ä la manutention, ä farrimage, au transport, ä la garde,
aux soins et au déchargement des marchandises transportées par mer, .pourvu
qu'en ce cas aucun connaissement n'ait été ou ne soit émis et que les
conditions de Taccord intervenu soient insé-rées dans un récépissé qui sera un
document non négociable et portera mention de ce caractére.
Toute
convention ainsi conclue aura plein effet legal.
11
est toutefois convenii que cet artide ne s'appUquera pas aux cargaisons
commerciales ordinaires, faites au cours d'opérations commerciales ordinaires,
mais seulement å d'aut-res chargements ou le caractére et la condition des
biens ä tranporter et les circonstan-ces, les termes et les conditions auxquels
le
Artide
ö
Notwithstanding
the provisions of the preceding Artides, a carrier, master or agent of the
carrier and a shipper shaU in regard to any particular goods be at Uberty to
enter into any agreement in any terms as to the responsibUity and liabUity of
the carrier for such goods, and as to the rights and immunities of the carrier
in respect of such goods, or his obUgation as to seaworthiness so far as this
stipulation is not contrary to public policy, or the care of dUigence of his
servants or agents in regard to the loading, handling, stowage, carriage,
custody, care and discharge of the goods carried by sea, provided that in this
case no bUl of lading has been or shall be issued and that the terms agreed
shaU be embodied in a receipt which shall be a non-negotiable document and shaU
be marked as such.
Any
agreement so entered into shall have fiUl legal effect.
Provided
that this Artide shall not apply to ordinary commercial shipments made in the
ordinary course of trade, but only to other shipments where the character or
condition of the property to be carried or the circumstances, terms and
conditions under which the carriage is to be performed are
Prop.
1973: 137 195
bestämts
i denna konvention, förutsatt att avståendet eller utvidgningen införs i konossementet.
Ingen
bestämmelse i denna konvention äger tUlämpning på certeparti; men om konossement
utfärdas då fartyg befraktas enligt certeparti, är de underkastade vUUcoren i
denna konvention. Intet i dessa regler skall anses hindra att i konossement
införs vUken laglig regel som helst rörande gemensamt haveri.
Artikel
ö
Utan
hinder av bestäinmelsema i de föregående artUdama skall det stå en bortfraktare,
befälhavare eUer bortfraktares agent fritt att i fråga om bestämt gods av vUket
slag som helst träffa vUket avtal som helst med vilka vUUcor som helst såväl
angående bortfraktarens ansvarighet och förpliktelser med avseende på godset
som angående hans rättigheter och friheter rörande detta eller angående hans
skyldigheter med avseende på fartygets sjövärdighet, i den mån överenskommelsen
icke strider mot allmänna regler, eller angående hans anställdas eller agenters
vård och omsorg beträffande lastning, handhavande, stuvning, befordran,
förvaring, vård och lossning av det sjötransporterade godset, förutsatt att i
sådant faU intet konossement utfärdats eller utfärdas och att de överenskomna
viUkoren införts i ett kvitto som skaU utgöra och vara betecknat såsom icke
löpande handling.
Varje
sålunda träffat avtal skaU ha fuU laga verkan.
Det
är likväl förutsatt, att denna artikel icke skall vara tUlämplig på vanlig
kommersieU last som skeppas i samband med vanlig kommersieU verksamhet utan
endast på annan last, när beskaffenhet och tiUstånd hos det gods som skall
befordras samt de omständigheter, betmgelser och viUkor varunder
opaginerad Kontrollera mot PDF
transport doit
se faire sont de nature å such as reasonably to justify a special a-
justifier une convention spéciale. greement.
Artide
7
Aucune
disposition de la présente Convention ne défend ä un transporteur ou å un
chargeur d'insérer dans un contrat des stipu-lations, conditions, réserves ou
exonérations relatives aux obligations et responsabilités du transporteur ou du
navire pour la perte ou les dommages survenant aux marchandises, ou concemant
leur garde, soin et manutention antérieurement au chargement et postérieurement
au déchargement du navire sur lequel les marchandises sont transportées par
mer.
Artide
7
Nothing
herein contained shaU prevent a carrier or a shipper from entering into any
agreement, stipulation, condition, reservation or exemption as to the
responsibUity and HabUity of the carrier or the ship for the loss or damage to,
or in connection wUh, the custody and care and handling of goods prior to the
loading on, and subsequent to, the discharge from the ship on which the goods
are carried by sea.
Artide
8
Les
dispositions de la présente Convention ne modifient ni les droits ni les
obligations du transporteur tels qu'Us résultent de toute loi en vigueur en ce
moment relativement ä la limitation de la responsabilité des proprié-taires de
navires de mer.
Artide
8
The
provisions of this Convention shaU not affect the rights and obligations of the
carrier under any statute for the time being in force relating to the
limitation of the liabUity of owners of sea-going vessels.
Artide
9
La
présente Convention ne porte pas atteinte aux dispositions des conventions
intemationales ou des lois nationales régissant la responsabilité pour
dommages nudéaires.
Artide
9
This
Convention shall not affect the provisions of any International convention or
national law governing liability for nuclear damage.
Artide
10
Les
dispositions de la présente Convention s'appliqueront å tout connaissement
relatif ä un transport de marchandises entré ports relevant de deux Etats
différents, quand:
aj le connaissement est
émis dans un Etat contractant; ou
b) le transport a lieu au départ d'un port d'un Etat contractant; ou
c) le connaissement prévoit que les dispo-
Artide
10
The
provisions of this Convention shall apply to every bill of lading relating to
the carriage of goods between ports in two different States if:
a) the bill of lading is issued in a contracting
State, or
b) the carriage is. from a port in a contracting
State, or
ej
the contract contained in or evidenced
Prop. 1973:137 197
befordringen
skaU genomföras är ägnade att göra särskilt avtal berättigat.
Artikel
7
Ingen
bestämmelse i denna konvention skaU hindra att en bortfraktare eUer avlastare i
ett avtal inför betingelser, vUlkor, förbehåll eller undantag angående
bortfraktarens eUer fartygets ansvarighet och förpliktelser med avseende på
förlust eUer skada som drabbar godset eUer med avseende på dess förvaring, vård
och handhavande före lastningen på och efter lossningen från det fartyg varmed
godset befordras tUl sjöss.
Artikd
8
Bestämmelserna
i denna konvention inskränker icke vare sig bortfraktarens rättigheter eUer
hans skyldigheter sådana de regleras i varje nu gäUande lag om begränsning av
ansvarigheten för ägare av fartyg som används tUl fart i öppen sjö.
Artikd
9
Denna
konvention skall ej inverka på bestämmelser i någon internationell konvention
eller nationell lag som reglerar ansvar för atomskada.
Artikd
10
Bestämmelsema
i denna konvention äger till-lämpning pä varje konossement som avser befordran
av gods mellan hamnar i tvä skilda stater, om
aj
konossementet utfärdats i fördragsslutande stat, eller
bj
befordringen sker frän hamn ifördrags-slutande stat, eller
ej
det avtal som konossementet innefattar
opaginerad Kontrollera mot PDF
sitions de la présente
Convention ou de toute autre législation les appliquant ou leur donnant effet
régiront le contrat,
quelle
que soit la nationalité du navire, du transporteur, du chargeur, du
destinataire ou de toute autre personne intéressée.
Chaque Etat contractant
appliquera les dispositions de la présente Convention aux connaissements
mentionnés ci-dessus.
Le present artide ne
porte pas atteinte au droit d'un Etat contractant d'appllquer les dispositions
de la présente Convention aux connaissements non vises par les alinéas précédents.
by the bill of lading
provides that the rules
of this Convention or
législation of any State
giving effect to them
are to govem the
contract,
whatever
may be the nationaUty of the ship,
the
carrier, the shipper, the consignee, or
any other interested
person.
Each contracting State
shall apply the provisions of this Convention to the bilis of lading mentioned
above.
This
artide shall not prevent a Contracting State from applying the rules of this
Convention to bilis of lading not induded in the preceding paragraphs.
Prop.
1973:137 199
eller
utvisar föreskriver att bestämmelsema i denna konvention eller lagstiftning som
gör dem tillämpliga skall reglera avtalet, oavsett vilken nationalitet
fartyget, bortfraktaren, avlastaren, mottagaren eller annan intressent har.
Fördragsslutande
stat skall tillämpa bestämmelserna i denna konvention på de konossement som
avses ovan.
Denna artikel skall icke hindra fördragsslutande stat från att
tillämpa konventionens bestämmelser på konossement som ej avses i föregående
stycken.
Anm. Enligt artikel 10 i Haagreglerna skall konventionen
tiUämpas på varje konossement som utfärdats i fördragsslutande stat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Projet
de Convention Internationale pour
Tunification de certaines
régles en
matiére de transport par
mer de passagers
et de leurs bagages.
International draft
Convention for the
unification of certain
rules relating to
the
carriage by sea of passengers
and their luggage.
Artide
1
Dans
la présente Convention, dans la mesure oii elle s'applique, les termes suivants
sont employés dans le sens indiqué cl-dessous:
1. "transporteur"
comprend le proprié
taire, Taffréteur ou Texploitant du navire qui
a conclu un contrat de transport;
2. "contrat
de transport" signifie un con
trat conclu par un transporteur ou pour son
conipte pour le transport d"un passager et, le
cas échéant, pour le transport de ses bagages,
å rexceptioii;
a) d'un contrat d'affrétenient el d'uii transport sous Tempire d'une
cliarte-pavtie ou d'un connaissement;
b) d'un contrat de transport regi par la Convention Internationale sur le
transport de passagers et de bagages par cliemin de fer:
3. "navire" signifie uniqueinent un båtiment
de mer;
4. "passager" signifie uniqueinent une
personne transportée sur un navire en vertu d'iin contrat de transport;
Artide
1
In
this Convention the foUowing expressions insofar as they apply, have the
meaning here-by assigned to them:
1. "carrier"
includes the shipowner,
charterer or operator of the ship who has
concluded a contract of carriage;
2. "contract
of carriage" means a con
tract made by or on behalf of a carrier, for
the carriage of a passenger or for the carriage
of a passenger and his luggage, as the case
may be, with the exception of:
a) a charter party or a contract under a bill of lading;
b) a contract of carriage governed by the International Convention
concerning the carriage of passengers and luggage by rail;
3. "ship" means only a seagoing vessel;
4. "passenger" means only a person carried
in a ship under a contract of carriage;
Prop.
1973:137 201
Utkast
tiU internationell konvention för
fastställande av vissa gemensamma regler i
fråga om befordran till sjöss av passagerare
och deras resgods.
Artikel
1
1
denna konvention, såvitt den är tillämplig, har följande uttryck nedan angivna
innebörd;
1. "bortfraktare"
omfattar den fartygs
ägare eUer redare, befraktare eller annan,
som driver fartyget i ägarens ställe, vUken
träffat ett befordringsavtal;
2. "befordringsavtal"
betyder ett avtal
träffat av eller på vägnar av en bortfraktare
för befordran av en passagerare och, i före
kommande faU, hans resgods med undantag
av:
a) certeparti eller avtal enligt konossement;
b) befordringsavtal som är underkastat den intemationeUa konventionen om
befordran på järnväg av resande och resgods;
3. "fartyg" betyder endast fartyg, som
används till fart i öppen sjö;
4. "passagerare" betyder endast person som
befordras med fartyg enligt ett befordringsavtal;
5. "bagage" signifie tous
objets ou véhi-cules, å Texception d'aniniaux vivants, trans-portés par le
transporteur en vertu d'un contrat de transport;
6. "bagages de cabine"
signifie les bagages que le passager porte avec lui, ou qu'll a dans sa cabine
ou sous sa garde. Sauf pour Papplication de Tarticle 8, paragraphe 2. les
bagages de cabine compreniieiit les bagages que le passager a dans ou sur son
véliicule;
7.
"perte des
ou domniage aux bagages" comprend également le préjudice materiel
provenant de ce que les bagages n'ont pas été rendus au passager dans un délai
raisonnable å compter du moment de Tarrlvée du navire sur lequel les bagages
ont été ou auraient du étre tiansportés, mais ne comprend pas les retards
provenant de greves ou de lock-out;
8.
"transport"
comprend les périodes suivantes;
a)
en ce qui
concerne le passager et ses bagages de cabine, la période pendant laquelle le
passager et ses bagages sont å bord du navire ou en cours d'embarqueinent et de
débarquement, et la période peiidaiit laquelle le passager et ses bagages soiU
transportés par eau du quai au navire ou vice-versa, si le prix de cé transport
est compris dans celui du billet ou si le båtiment utilisé pour ce transport
accessoire a été mis ä la disposition du passager par le transporteur. Le
transport ne comprend pas la période pendant laquelle le passager se trouve
dans une gare maritime, ousurun quaiou autre installation portuaire, mais
comprend cette période. en ce qui concerne les bagages de cabine. si lesdlts
bagages y sont sous la garde du transporteur ou de son préposé;
b) en ce qui concerne tous les autres
bagages qui ne sont pas des bagages de cabine, la période coniprise entré le
moment ou ils ont été remis au transporteur ou ä son préposé ä terre ou å bord
et le moment oii ils ont été rendus par le transporteur ou son préposé;
9. "transport
inteinutional" signifie tout
transport dont le lieu de départ et le lieu de
destination sont, selon le contrat de trans
port, situés dans deux Etats différents ou
5. "luggage" means any
artide or vehicle with the exception of live animals carried by the carrier
under a contract of carriage;
6.
"cabin
luggage" means luggage which the passenger has with him, or in his cabin,
or which is in his custoday. Except for the application of Artide 8, paragraph
1, cabin luggage includes the luggage which tha passenger has in or on his
vehicle;
7.
"loss of
or damage to luggage" includes pecuniary loss resulting from the luggage
not having been re-delivered to the passenger within a reasonable time after
the ar-rival of the ship on which the luggage has been or should have been
carried, but does not include delays resulting from strikes or lock-outs;
8. "carriage" covers the
following periods:
a)
with regard to
the passenger and his cabin luggage, the period during which the passenger
and his luggage are on board the ship or in the course of embarkation or
disembar-kation, and the period during which the passenger and his luggage are
transported by water from land to the ship or vice-versa, if the cost of such
transport is induded in the fare or if the vessel used for this auxiliary
transport has been put at the disposal of the passenger by the carrier.
Carriage does not include the period during which the passenger is in a marine
station or on a quay or in or on any other port installation but does include
that period so far as cabin luggage is concerned if such luggage is in the
custody of the carrier or his servant or his agent;
b) with regard to aU other luggage
which is not cabin luggage, the period from the time of delivery to the carrier
or his servant or agent on shore or on board until the time of redelivery by
the carrier or his servant or agent;
9. "International carriage" means any
carriage in which according to the contract
of carriage the place of departure and the
place of destination are situated in two dif-
Prop.
1973:137 203
5. "resgods" betyder varje föremål eller
fordon, med undantag för levande djur, som befordras av bortfraktaren enligt
ett befordringsavtal;
6. "handresgods" betyder resgods, som
passageraren bär med sig eller har i sin hytt eUer i sin vård. Med undantag för
tillämpningen av artikel 8 mom. 1 omfattar handresgods sådant resgods som
passageraren har i eller pä sitt fordon;
7. "förlust av eller skada på resgods" omfattar
ekonomisk föriust, som härrör av att resgodset ej återlämnats tUl passageraren
inom rimlig tid efter ankomsten av det fartyg med vilket resgodset har eUer skulle
ha befordrats, men omfattar icke dröjsmål som beror av strejk eller lockout;
8. "befordran" omfattar följande perioder:
a)
i fråga om passageraren och hans handresgods den tid passageraren och hans resgods
är ombord på fartyget eller under indier utskeppning och den tid passageraren
och hans resgods är under sjötransport från land tUl fartyg eller tvärtom, om
bUjettpriset omfattar denna transport eller den därtill använda farkosten
ställts till passagerarens förfogande av bortfraktaren. Befordran omfattar
icke den tid passageraren befinner sig i en stationsanläggning eller på kaj
eller i eller pä annan hamninstallation men omfattar dock denna tid såvitt
gäller handresgods, om detta är i bortfraktarens, hans anställdas eller företrädares
vård där;
b)
i fråga om allt annat resgods som ej utgör handresgods tiden frän det
resgodset avlämnats till bortfraktaren, hans anställda eller företrädare iland
eller ombord tills det återlämnats av bortfraktaren, hans anställda eller
företrädare;
9.
"intemationell befordran" betyder varje befordran för vilken enligt
befordringsavtalet avgångsorten och bestämmelseorten är belägna i två skilda
stater eller i en och
opaginerad Kontrollera mot PDF
dans
un seul Etat, s'il y a un port d'escale intermédiaire dans un autre Etat;
10. "Etat
Contractant" signifie un Etat dont la ratification ou fadhésion åla Convention
a pris effet et dont la dénonciation n"a pas pris effet.
ferent States, or in a
single State if there is an intermediate port of call in another State; 10.
"contracting State" means a State whose ratification or accession to
this Convention has become effective and whose denunciation thereof has not
become effective.
Artide
2
La
présente Convention sera applicable å tout transport International lorsque;
1. le
navire est immatriculé dans un Etat
Contractant. ou
2. le contrat de
transport a été conclu
dans un Etat Contractant, ou
3.d'aprés
le contrat de transport, le lieu de départ se trouve dans un Etat Contractant.
Artide
2
This
Convention shall apply to any International carriage if;
1. the ship is registered in a contracting State, or
2. the contract of carriage has been made in a
contracting State, or
3. the place of departure, according to the contract
of carriage, is in a contracting State.
Artide
3
1. Lorsqu'un
transporteur est propriétaire
du navire, il exercera une diligence raison
nable et répondra de ce que ses préposés,
agissant dans Texercice de leurs fonctions,
exercent une diligence raisonnable pour met
tre et conserver le navire en état de navigabi
lité et convenablement armé, équipé et ap-
provisionné au debut du transport et å tout
moment durant le transport, et pour assurer
la sécurilé des passagers et de leurs bagages ä
tous autres égards.
2. Lorsque le
transporteur n'est pas pro
priétaire du navire, il répondra de ce que le
propriétaire ou farmateur du navire, selon le
cas, et leurs préposés, agissant dans Texercice
de leurs fonctions, exercent une diligence
raisonnable aux fins énumérées au para
graphe précédent de cet artide.
Artide
3
1. Where
a carrier is the owner of the car-
rying ship, he shall exercise due diligence
and shaU ensure that his servants and agents,
acting within the scope of their employ-
ment, exercise due dUigence to make the
ship seaworthy and properly manned, e-
quipped and supplied at the beginning of the
carriage and at any time during the carriage
and in aU other respects to secure the safe
transport of the passengers and their luggage.
2. Where
a carrier is not the owner of the
carrying ship, he shall ensure that the ship
owner or operator as the case may be and
their servants and agents acting within the
scope of their employment, exercise due dili
gence in the respects set out in this Artide.
Artide 4
I.
Le transporteur sera responsable du préjudice résultant du décés ou de lésions
cor-porelles d"un passager et de la perte des ou du dommage aux bagages,
si le fait généra-teur du préjudice subi a lieu au cours du transport et est
imputable å la faute ou å la
Artide
4
1.
The carrier shall be liable for the damage suffered as a result of the death
of, or personal injury to a passenger and the loss of or damage to his luggage
if the incident which caused the damage so suffered occurs in the course of the
carriage and is due to
Prop.
1973:137 205
samma
stat, om hamn i annan stat skaU an-löpas under resan;
10.
"fördragsslutande stat" betyder stat vars ratifikation av eller
anslutning till denna konvention har trätt i kraft och vars uppsägning därav
icke har trätt i kraft.
Artikd
2
Denna
konvention skall tiUämpas på varje internationell befordran, om;
1. fartyget är registrerat i fördragsslutande stat eller
2. befordringsavtalet har träffats i fördragsslutande stat eller
3. den avtalsenliga avgångsorten är belägen i fördragsslutande stat.
Artikel
3
l.När
bortfraktaren är fartygets ägare, skaU han med tUlböriig omsorg sörja för -och
svara för att hans anstäUda och företrädare i sin tjänstutövning sörjer för -
att fartyget är i sjövärdigt skick, behörigen bemannat, provianterat och
utrustat vid beford-ringens början och vid varje tillfälle under densamma samt
att passagerarens och resgodsets säkra befordran tryggas i aUa andra
avseenden.
2.
När bortfraktaren ej är fartygets ägare, skall han svara för att ägaren eller,
i förekommande fall, redaren eller annan som driver fartyget i ägarens ställe
samt deras anställda och företrädare i sin tjänstutövning iakttar tUlböriig
omsorg i de avseenden som anges i denna artikel.
Artikd
4
1.
Bortfraktaren skaU svara för skada som härrör av passagerarens död eller
kroppsskada och förlust av eller skada på hans resgods, om den händelse som
orsakar skadan inträffar under befordringen och beror på fel eUer försummelse
av bortfraktaren eUer av hans
négligence
du transporteur ou de ses préposés agissant dans Texercice de leurs fonctions.
2. La preuve de ce que le fait générateur du préjudice
est survenu au cours du transport ainsi que la preuve de Tétendue du préjudice,
incombe au passager.
3. La faute ou la négligence du transporteur ou de
ses préposés visée au paragraphe (1) de cet artide sera présumée, sauf preuve
contraire, si la mört ou les lésions corporelles du passager ou la perte ou le
dommage aux bagages de cabine ont été causés par un nau-frage, abordage,
échouement, explosion ou incendie ou sont en relation avec fun des événements.
Pour tous autres bagages, la faute et la négligence du transporteur, de ses
préposés et agents, sera, saut preuve de contraire, présumée dans touts les
cas de perte ou de dommage sans différence des événements générateurs.
4. Dans tous les autres cas, la preuve de la faute ou
négligence du transporteur ou de ses préposés incombe au passager.
the
fault or neglect of the carrier or of his servants or agents acting within the
scope of their employment.
2. The burden of proving that the incident which
caused the loss or damage occurred in the course of the carriage, and the
extent of the loss or damage, shall lie with the passenger.
3. The fault or neglect of the carrier, his servants
and agents, referred to in paragraph 1 of this Artide, shall be presumed,
unless the contrary is proved, if the death of or personal injury to the
passenger or the loss of or damage to cabin luggage arises from or in
connection with shipwreck,' coUision, stranding, explosion or fire. In respect
ofall other luggage, the fault or neglect of the carrier, his servant and
agents, shall be presumed, unless there is proof to the contrary, in all cases
of loss or damage, irrespective of the nature of the incident which caused the
loss or damage.
4. In aU other cases the burden of proving the fault
or neglect of the carrier or of his servants or agents shall lie with the
passenger.
Artide
5
1. Nonobstant
les dispositions des artides
3 et 4- le transporteur ne sera pas respons
able en ce qui concerne les véhicules trans
portés, pour la perte ou le dommage prove
nant ou résultant des actes, négligences ou
défaut du capitaine, marin, pilote ou préposé
du transporteur dans la navigation ou dans
Tadministration du navire durant le trans
port.
2. Sauf
convention expresse et écrite, le
transporteur ne sera pas responsable en cas de
perte ou de dommage å des espéces, tilres et
autres valeurs tels que de Tor, de Targenterie,
des montres, de la joaillerie,bijoux ou objets
d"art.
Artide
5
1.
Notwithstanding the provisions of Artides 3 and 4, the carrier shaU not be
Uable for loss or damage to any vehicle, arising or resulting from any act,
neglect or default of the master, mariner, pUot or the servants of the carrier
in the navigation or in the management of the ship during the carriage.
2.
Unless agreed expressly and in writing, the carrier shall not be liable for
loss of or damage to monies, bonds and other valua-bles such as gold and
silverware, watches, jewelry, ornaments or works of art.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Si
le transporteur établit que la faute ou la If the carrier proves that the
death or per-négligence du passager a causé sa mört ou ses sonal injury to
the passenger or the loss of or
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:137 207
anställda
eller företrädare under tjänstutövning.
2. Bevisbördan för att den händelse som orsakat
föriusten eUer skadan inträffat under befordringen och för förlustens eller
skadans omfattning skall ligga på passageraren.
3. Sådant fel eller sådan försummelse av
bortfraktaren, hans anstäUda och företrädare som avses i mom. 1 av denna
artUcel skaU antagas föreligga i brist på motbevis, om passagerarens död eUer
kroppsskada eller föriust av eUer skada pä handresgods inträffat tUl följd av
eller i samband med förlisning, sammanstötning, strandning, explosion eUer
brand. 1 fråga om allt annat resgods skaU fel eUer försummelse av
bortfraktaren, hans anstäUda och företrädare antagas föreligga i brist på
motbevis vid varje faU av föriust eUer skada, oberoende av vad slags händelse
som orsakat föriusten eller skadan.
4. 1 aUa andra fall skall bevisbördan för fel eller
försummelse av bortfriiktaren eller av hans anställda eller företrädare ligga
på passageraren.
Artikels
1. Trots bestämmelserna i artiklarna 3 och 4 skall
bortfraktaren icke svara för föriust av eller skada pä fordon vUken orsakas
eUer härrör av handling, fel eller försummelse av befälhavaren, nägon av
besättningen eUer annan anställd eller lots vid navigeringen eller
handhavandet av fartyget under befordringen.
2. Utan uttrycklig och skriftlig överenskommelse
skall bortfraktaren icke svara för föriust av eller skada pä penningar, värdehandlingar
och andra värdesaker såsom guld och sUver, klockor, juveler, smycken och
konstföremål.
Artikel
6
Om
bortfraktaren visar att fel eller försummelse av passageraren orsakat eller
medver-
opaginerad Kontrollera mot PDF
lésions corporelles ou la
perte de ses bagages ou leur dommage, ou y a contribué, le tribunal peut,
conformément aux dispositions de sa propre loi, écarter ou atténuer la responsabilité
du transporteur.
damage to the luggage was
caused or contributed to by the fault or neglect of the passenger, the Court
may exonerate the carrier wholly or partly from his liabiUty in accordance
with the provisions of its own law.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
7
1. La
responsabilité du transporteur, en
cas de mört d'un passager ou de lésions cor
porelles, est limitée, dans tous les cas, å un
montant de (500.000) francs. Dans le cas oii,
d'aprés la loi du- tribunal saisi, Tindemnité
peut étre fixée sous forme de rente, le capi-
tal de la rente ne peut dépasser cette limite.
2. Toutefois,
la législation nationale de
chacun des Etats contractants pourra fixer,
en ce qui concerne les transporteurs qui sont
ses ressortissants, une limite de responsabili
té per capita, plus élevée.
Artide
7
1. The liabUity of the carrier for the.death of or
personal injury to a passenger shaU in no case exceed (500.000) francs. Where m
accordance with the law of the Court seized of the case, damages are awarded in
the form of period ical income payments, the equivalent capital value of these
payments shaU not exceed the said limit.
2. Nevertheless, the national législation of any
contracting State may fix, as far as the carriers who are subjects of such
State are concerned, a higher per capita limit of liabiUty.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 8
1. La
responsabilité du transporteur en cas
de perte ou de dommage å des bagages de
cabine est limitée, dans tous les cas, å un
montant de 10.000 francs par passager.
2. La responsabilité en cas de perte ou de dommage aux
véhicules, y compris les bagages transportés å Tinterieur ou sur le véhicule
est limitée, dans tous les cas, ä 30.000 francs par véhicule.
3. La responsabilité en cas de perte ou de dommage, ä
tout objet autre que ceux énu-mérés aux paragraphes précédents est limitée,
dans tous les cas, å 16.000 francs par passager.
4. Le transporteur et le passager pourront convenir de
fa9on expresse et par écrit que la responsabilité du transporteur ne sera
enga-gée que sous déduction d'une franchise qui ne dépassera pas 1.500 francs
en cas de dommage ä un véhicule et 100 francs par passager en cas de perte et
de dommage aux autres bagages. Cette somme sera déduite du montant du dommage.
Artide
8
1. The
liabUity for the loss of or damage
to cabin luggage shall in no case exceed
10.000 francs per passenger.
2. The liabUity for loss of or damage to vehicles
induding aU luggage carried in or on the vehicle shall in no case exceed 30.000
francs per vehicle.
3. The liability for the loss of or damage to aU other
artides than those mentioned in the preceding paragraphs shall in no case exceed
16.000 francs per passenger.
4. The carrier and the passenger may a-gree, expressly
and in writing, that the liability of the carrier shaU be subject to a
de-ductible not exceeding 1.500 francs in the case of damage to a vehicle and
not exceeding 100 francs per passenger in the case of loss or damage to other
luggage, such sum to be deducted from the loss or damage.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:137 209
kat
tiU dennes död eller kroppsskada eUer förlust av eller skada på resgods, äger
domstolen i överensstämmelse med dess nationella lag helt eUer delvis befria
honom från ansvarighet.
Artikel
7
1. Bortfraktarens
ansvarighet för passage
rares död eller kroppsskada skall i intet faU
överstiga (500.000) francs. Om skadestånd
enligt domstolslandets lag utdöms i form av
periodiska utbetalningar, skall dessa utbetal
ningars kapitalvärde ej överstiga nyssnämnda
gräns.
2. Det
oaktat får varje föredragsslutande
stats nationella lagstiftning, såvitt gäUer bort
fraktare som är medborgare i den staten,
föreskriva högre ansvarighetsgräns per capita.
Artikels
1. Ansvarigheten
för förlust av eUer skada
på handresgods skall i intet fall överstiga
10.000 francs för passagerare.
2. Ansvarigheten för förlust av eller skada på fordon,
inbegripet aUt resgods som fraktas i eller på fordonet, skaU i intet faU överstiga
30.000 francs för fordon.
3. Ansvarigheten för förlust av eller skada pä annat
resgods än som angivits i de föregående momenten skall i intet faU överstiga
16.000 francs för passagerare.
4. Bortfraktaren och passageraren kan genom
uttrycklig och skriftlig överenskommelse bestämma, att bortfraktarens
ansvarighet skall gäUa med avdrag om högst 1.500 francs i fall av fordonsskada
och högst 100 francs för passagerare i fall av föriust av eller skada på annat
resgods, varvid beloppet ifråga skall avräknas från förlusten eller skadan.
14 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 137
Artide
9
1. Le
franc mentionné dans cette Conven
tion signifie une unité constituée par 65,5
milligrammes d'or au titre de 900 milliémes
de fin.
2. La date de conversion
de la somme ac
cordée en monnaie nationale sera déterminée
par la loi de la juridiction saisie du litige.
Artide
9
1. The
franc mentioned in this Conven
tion shaU be deemed to refer to a unit con
sisting of 65,5 miUigrams of gold of mUlesi-
mal fineness 900.
2. The date of
conversion of the sum a-
warded into national currencies shaU be gov
erned by the law of the Court seized of the
case.
Artide
10
1. Le
transporteur et le passager pourront
convenir de fa9on expresse et par écrit d'une
limite de responsabilité plus élevée que ceUe
prévue aux artides 7 et 8.
2. Les intéréts et les frais de justice alloués et
taxés par un tribunal dans les instances en dommages-intéréts, ne seront pas
indus dans les limites de responsabilité prévues aux artides 7 et 8.
3. Les limitations de responsabilité prévues aux
artides 7 et 8 s'appliquent å Ten-semble des actions nées d'un méme événe-ment
et intentées par un passager soit en son nom, soit par ses ayants droit ou les
person-nes ä sa charge.
Artide
10
l.The
carrier and the passenger may a-gree, expressly and in writing, to higher limits
of liabUity than those prescribed in Artides 7 and 8.
2. Interest on damages and legal costs a-warded and
taxed by a Court in an action for damages shaU not be induded in the limits of
UabUity prescribed in Artides 7 and 8.
3. The limits of liabUity prescribed m Artides 7 and
8 shaU apply to the aggregate of the claims put forward by or on behalf of any
one passenger, his personal representative, heirs or dependants on any
distinct oc-casion.
Artide
11
Le
transporteur sera déchu du bénéfice de la limitation de responsabilité prévue
par les artides 7, 8 et 10 (paragraphe 1), s'il est prouvé que le dommage
résulte d'un acte ou d'une omission du transporteur, fait, soit avec Tintention
de provoquer un dommage, soit témérairement et avec conscience qu'un dommage en
résulterait probablement.
Artide
11
The
carrier shaU not be entitled to the benefit of the limitation of liability
provided for in Artides 7, 8 and 10 (1), if it is proved that the damage
resulted from an act or omission of the carrier done with the intent to cause
damage or recklessly and with knowledge that damage would probably result.
Artide
12
1. Toute action en responsabilité, ä quelque titre
que ce soit, ne peut étre exercée que dans les conditions et limites prévues
par la présente Convention.
2. En cas de lésions corporelles subies par le passager, Taction en
responsabilité ne peut
Artide
12
1. Any
daim for damages, however found
ed, may only be made subject to the condi
tions and the limits set out in this Conven
tion.
2. Any daim for damages
for personal
injury suffered by a passenger may only be
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:137 211
Artikd
9
1. Franc
som avses i denna konvention
skaU anses hänföra sig tiU en enhet bestående
av 65,5 mUligram guld av 900 tusendelars
firUiet.
2. Datum
för omräkning av faststäUt be
lopp tUl nationeUt mynt bestäms av dom
stolslandets lag.
Artikd
10
1. Bortfraktaren och passageraren kan genom uttrycklig
och skriftUg överenskommelse bestämma högre gränser för ansvarighet än som
föreskrivs i artiklarna 7 och 8.
2. Ränta på skadestånd samt rättegångskostnader som
godkänts och fastställts av domstol i rättegång om skadestånd skaU icke falla
inom de gränser för ansvarighet som föreskrivs i artiklarna 7 och 8.
3. De gränser för ansvarighet som föreskrivs i
artiklarna 7 och 8 skaU tiUämpas på sammanlagda beloppet av de krav som på
grund av en och samma händelse framställts av eller på vägnar av en
passagerare, hans företrädare eller rättsinnehavare eller av någon som stod
under hans vård.
Artikd
11
Bortfraktaren
skall icke vara berättigad till begränsning av ansvarigheten enligt artiklarna
7, 8 och 10 mom. 1, om det visas att skadan orsakats genom en handling eller
un-deriätenhet av honom med uppsåt att skada eller av vårdslöshet och med
insikt att skada sannolikt skulle bli följden.
Artikd
12
1. Krav
på skadestånd får, oavsett grunden
därför, endast resas med iakttagande av de
villkor och begränsningar som anges i denna
konvention.
2. Krav
på skadestånd för passagerares
kroppsskada får endast resas av eller på väg-
opaginerad Kontrollera mot PDF
étre
intentée que par le passager lui-méme ou pour son compte.
3. En cas de mört du
passager, faction en paiement de dommages et intéréts ne peut étre intentée que
par les ayants droit de la personne décédée ou par les personnes å sa charge et
seulement si ces ayants droit ou ces personnes ont le droit d'intenter Faction
suivant la loi du tribunal saisi.
made by or on behalf of
the passenger.
3.
In the case of death of the passenger a daim for damages may be made only by
the personal representatives, heirs or dependants of the deceased, and only if
such persons are permitted to bring an action in accordance with the law of the
Court seized of the case.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
13
1. Le
passager droit adresser des protesta-
tions écrites au transporteur ou ä son agent:
a) en cas de lésions corporelles au plus tärd quinze jours apres la date
du débarquement;
b) en
cas de dommage apparent ä des bagages
(I) en
ce qui concerne les bagages de cabine,
avant ou au moment de leur débarque
ment;
(II) en
ce qui concerne tout autre bagage,
avant ou au moment de la délivrance.
c) en cas de perte ou de
dommage non
apparent, dans les quinze jours de débarque
ment ou de la délivrance ou de la date ä
laquelle la délivrance aurait du avoir lieu.
2. Faute de se conformer aux prescriptions de cet artide le passager
sera présumé, sauf preuve contraire, étre débarqué sain et sauf et avoir re9U
ses bagages en bon état.
3. Les protestations écrites sont inutiles si '"état des bagages a
été contradictoirement constaté au moment de leur reception.
Artide
13
1. The
passenger shall give written notice
to the carrier or his agent:
a) in the case of personal injury within fif-teen days from the date of
disembarkation;
b) in the case of apparent damage to luggage;
(i)
in the case of cabin luggage, before or at the time of disembarkation;
(ii)
in the case ofall other luggage, before or at the time of its delivery;
c) in
the case of loss of or damage to lug
gage which is not apparent within fifteen
days from the date of disembarkation or de
livery or from the time when such delivery
should have taken place.
2. If the daiment falls to comply with the requirements of this Artide,
he shall be presumed, in the absence of proof to have disem-barked safe and
sound and have received the luggage un damaged.
3. The notice in writing need not be given if the State of the luggage
has at the time of its receipt been the subject of joint survey or inspection.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
14
1. Les
actions en reparation du préjudice
résultant de la mört d'un passager ou de lé
sions corporelles et de la perte des bagages
ou du dommage subi par ceux-ci sont soumis
ä une prescription de deux ans.
2. Le
délai de prescription court:
Artide
14
1. Actions
for damages arising out of the
death of a passenger or out of personal inju
ry and loss of or damage to luggage shall be
timebarred after a period of two years.
2. The
limitation period shall be calcu
lated as follows:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:137 213
nar
av passageraren.
3.1
faU av passagerarens död fär krav på skadestånd resas endast av hans
företrädare eUer rättsinnehavare eUer av någon, som stod under hans vård, och
endast under förutsättning att dessa äger föra talan enligt domstolslandets
lag.
Artikd
13
1. Passageraren
skaU skriftligen underrätta
bortfraktaren eller hans företrädare:
a) i fall av kroppskada inom femton dagar från dagen för utskeppningen;
b) i fall av uppenbar skada på resgods:
(i)
i fråga om handresgods före eller vid tiden för utskeppningen;
(ii)
i fråga om allt annat resgods före eller vid tiden för utlämningen;
c) i
fall av föriust av eller skada på resgods
vilken ej är uppenbar, inom femton dagar
från dagen för utskeppning eller utlämning
eller frän den tid då denna skuUe ha ägt rum.
2. Underlåter fordringsägaren att iakttaga reklamationsfristerna i denna
artikel, skall han i brist på motbevis antagas ha utskeppats oskadad och ha
mottagit resgodset i oskadat skick.
3. Skriftlig underrättelse behöver ej lämnas, om resgodsets tillstånd
undersökts gemensamt vid mottagandet.
Artikel
14
1. Talan om skadestånd på grund av passagerares
dödsfall eller kroppsskada eller förlust av eller skada på resgods skall
preskriberas efter en tid av två år.
2. Preskriptionstiden skall räknas:
opaginerad Kontrollera mot PDF
a) en cas de lésions corporeUes ä partir du jour du débarquement du
passager;
b) en cas de décés survenu au cours du transport, ä partir du jour auquel
le passager aurait du étre débarqué, et en cas de lésions corporeUes se
produisant au cours du transport et entrainent la mört du passager apres le
débarquement, ä partir du jour du décés; le délai ne pourra toutefois pas
dépasser 3 ans ä compter du jour du débarquement;
c) en cas de perte ou de dommage aux bagages ä partir du jour du
débarquement et en cas de perte totale du navire ä partir du jour auquel le
débarquement aurait du avoir Heu.
3.
La loi du tribunal saisi régit les causes de suspension et d'interruption des
délais de prescription, mais en aucun cas, une instance régie par la présente Convention
ne pourra étre introduite apres Texpiration d'un ddai de 3 ans ä compter du
jour de débarquement, et en cas de perte totale du navire å partir du jour
auquel le débarquement aurait du avoir lieu.
a) in the case of personal injury, from the date of the disembarkation of
the passenger;
b) in the event of death occurring during carriage, from the date when
the passenger should have disembarked, and in the event of personal injury
occurring during carriage and resulting in the death of the passenger after
disembarkation, from the date of death, provided that this period shall not exceed
three years from the date of disembarkation;
c) in the case of loss of or damage to luggage, from the date of
disembarkation, or, if the ship has become a total loss, from the date when
disembarkation should have taken place.
3. The law of the Court
seized of the case shall govern the grounds of suspension and interruption of
limitation periods, but in no case shall an action under this Convention be
brought after the expiration of a period of three years from the date of
disembarkation, or if the ship has become a total loss, from the date when the
disembarkation should have taken place.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
15
1. Si
une action est intentée contre le pré
posé du transporteur en raison de domma
ges vises par la présente Convention, ce pré
posé, s'il prouvé qu'il a agi dans Texercice de
ses fonctions, pourra se prévaloir des exoné
rations et des limites de responsabilité que
peut invoquer le transporteur en vertu de la
présente Convention.
2. Le montant total de la reparation qui, dans ce cas, peut étre obtenu
du transporteur et de ses préposés, ne pourra dépasser les dites limites.
3. Toutefois, le préposé ne pourra se prévaloir des dispositions des
paragraphes (1) et (2) du present artide, s'il est prouvé que le dommage
résulte d'un acte ou d'une omission de ce préposé fait, soit avec Tintention
de causer un dommage, soit témérairement et avec conscience qu'un dommage en
résulterait probablement.
Artide
15
1. If
an action is brought against a servant
or agent of the carrier arising out of damage
to which this Convention relätes, such servant
or agent, if he proves that he acted
within the scope of his employment, shaU be
entitled to avail himself of the defences and
limits of liabUity which the carrier himself is
entitied to invoke under this Convention.
2. In that case, the aggregate of the a-mounts
recoverable from the carrier, his servants and agents shaU not exceed the said
limits.
3. Nevertheless, a servant or agent of the carrier
shall not be entitled to avail himself of the provisions of paragraphs (1) and
(2) of this Artide if it is proved that the damage resulted from an act or
omission of the servant or agent, done with intent to cause damage or
recklessly and with knowledge that damage would probably result.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:137 215
a) i fall av kroppsskada, från dagen för passagerarens
utskeppning;
b) i händelse av dödsfaU under befordringen, från den dag passageraren
skuUe ha utskeppats och, ifall kroppsskada under befordringen leder tiU
passagerarens död efter utskeppningen, frän dagen för dödsfaUet men får ej
överstiga tre år från utskeppningsdagen;
c)
i faU av födust av eller skada på resgods, från dagen för utskeppningen eller,
om fartyget gått föriorat, från den dag utskeppning skulle ha ägt mm.
3.
Domstolslandets lag skall bestämma viUkoren för förlängning av och avbrott i
preskriptionstid; dock skaU i intet fall talan enligt denna konvention kunna
väckas efter utgången av tre år från dagen för utskeppningen eller, om
fartyget gått föriorat, från den dag utskeppning skulle ha ägt mm.
Artikel
15
1. Väcks
talan mot någon anställd hos el
ler företrädare för bortfraktaren på grund av
skada som avses i denna konvention, äger
han, om han visar sig ha handlat i tjänstutöv
ning, göra gällande samma befrielse från eller
begränsning av ansvarighet som bortfrakta
ren är berättigad att åberopa enligt denna
konvention.
2. 1 sådant fall skall sammanlagda beloppet av de
skadestånd som kan erhållas av bortfraktaren, hans anställda och företrädare ej
överstiga sagda gränser.
3. Det oaktat skall anställd hos eller företrädare
för bortfraktaren ej äga åberopa bestämmelserna i mom. 1 och 2 av denna artikel,
om det visas att skadan orsakats genom handling eller underlåtenhet av den
anställde eller företrädaren med uppsåt att skada eUer av vårdslöshet och med
insikt att skada sannolikt skulle bli följden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
lö
1. Avant
révénement qui a causé la mört
ou la lésion corporelle du passager ou la per
te des bagages ou le dommage subi par ceux-
ci, les parties au contrat de transport peu
vent librement convenir que la partie requé-
rante aura le droit d'intenter une action en
dommages-intéréts, ä son choix, devant:
a) le Tribunal de la résidence habituelle ou du principal établissement
du défendeur;
b) ou le Tribuna' du point de départ ou du point de destination stipuléau
contrat;
c) ou le Tribunal de TEtat du domieile ou de la résidence habituelle du
demandeur, si le défendeur a un siége de son activité dans cet. Etat et est
soumis å la juridiction de celui-ci.
2. Apres Tévénement qui
a causé le dom
mage, les parties peuvent librement convenir
de la jurisdiction ou du tribunal arbitral au
quel le litige sera soumis.
Artide
lö
1. Prior
to the occurrence of the incident
which has caused the death or personal inju
ry of the passenger or the loss of or damage
to the luggage, the parties to the contract of
carriage may agree that the daimant shall
have the right to maintain an action for dam
ages, according to his preference, only be
fore:
a) the Court of the permanent résidence or principal place of business of
the defend-ant, or
b) the Court of the place of departure or that of destination according
to the contract of carriage, or
c) the Court of the State of the domieile or permanent place of résidence
of the claiinant if the defendant has a place of business and is subject to
jurisdiction in that State.
2. After
the occurrence of the incident
which has caused the damage, the parties may
agree that the daim for damages shall be
submitted to any jurisdiction or to arbitra
tion.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
17
Toute
stipulation contractuelle, conclue avant Tévénement qui a causé la mört ou une
lésion corporelle du passager ou la perte de ses bagages ou un dommage subi par
ceux-ci, tendant ä exonérer le transporteur de sa responsabilité envers le
passager ou ä établir une limite inférieure å celle fixée par la présente
Convention, sauf celle prévue å Talinéa (4) de Farticle 8, ou å renverser le
fardeau de la preuve qui incombe au transporteur, ou qui aurait pour effect de
limiter le choix du demandeur au dela de ce qui est permis au paragraphe (1) de
rartide 16, est nulle et non avenue; mais la nullité de ces stipula-tions
n'entrafne pas la nullité du contrat de transport, qui demeure soumis aux
dispositions de la présente Convention.
Article
J 7
Any
contractual provision concluded before the occurrence of the incident which has
caused the death or personal injury of the passenger or the loss of or damage
to the luggage, purporting to relieve the carrier of his liability towards the
passenger or to pre-scribe a lower limit than that fixed in this Convention,
except as provided in Artide 8, paragraph 4, as well as any such provision
purporting to shift the burden of proof which rests on the carrier, or having
the effect of restricting the choice of the daimant beyond the limit allowed in
Artide 16, paragraph 1, shall be null and void, but the nullity of that
provision shall not render void the contract which shall remain subject to the
provisions of this Convention.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:137 217
Artikd
16
1.
Före den händelse som orsakat passagerarens död eller kroppsskada eUer födust
av eller skada på resgodset äger befordringsavtalets parter överenskomma att
talan om skadestånd, efter kärandens val, får väckas endast vid:
a) domstolen i den ort där svaranden är varaktigt bosatt eller har sin
huvudsakliga rörelse; eller
b) domstolen i avgångsorten eller bestämmelseorten enligt
befordringsavtalet; eUer
c) domstol i den stat där käranden har sitt hemvist eller är varaktigt
bosatt, om svaranden har driftsställe för sin rörelse i den staten och är
underkastad dess jurisdiktion.
2.
Efter den händelse som orsakat skadan äger parterna fritt överenskomma om att
hänskjuta tvist om skadestånd till viss domstol eller till skiljedom.
Artikd
17
Varje
överenskommelse, som träffats före den händelse som orsakat passagerarens död
eller kroppsskada eller förlust av eller skada på resgodset och som syftar till
att befria bortfraktaren från hans ansvarigliet gentemot passageraren eller
att bestämma lägre gräns än som fastställts i denna konvention, utom så som
föreskrivs i artikel 8, mom. 4, liksom varje sådan överenskommelse som avser
att kasta om bortfraktarens bevisbörda eller inskränka kärandens val mer än som
medges i art. 16 mom. 1, skaU vara ogUtig; en sådan överenskommelses ogiltighet
skall dock inte föranleda att avtalet blir ogiltigt utan detta skall förbli
underkastat bestämmelserna i denna konvention.
Artide
18
1. Les
dispositions de la présente Conven
tion ne modifient en rien les droits et obliga
tions du transporteur et de ses préposés, tels
qu'ils résultent des dispositions des Conven
tions intemationales sur la limitation de la
responsabilité des propriétaires de navires de
mer ou de toute loi interne régissant cette
limitation.
2. La présente
Convention ne porte pas
atteinte aux dispositions des Conventions
intemationales oii des lois nationales régis
sant la responsabilité pour dommages nu
déaires.
Artide
18
1. The
provisions of this Convention shall
not modify the rights or duties of the carrier
and his servants or agents provided for in
international Conventions relating to the
limitation of liability of owners of seagoing
ships or in any national law relating to such
limitation.
2. This
Convention shall not affect the
provisions of any international Convention
or national law which governs liability for
nuclear damage.
Artide
19
La
présente Convention s'applique aux transports ä titre commercial effectués par
TEtat ou des autres personnes morales de droit public aux conditions prévues å
Tarticle premier.
Artide
19
This
Convention shall be applied to commercial carriage within the meaning of Artide
1 undertaken by States or Public Author-ities.
Artide
20
I.
Lors de Fadhésion ä la présente Convention, de sa signature ou de sa
ratification, toute Partie Contractante pourra dédarer:
a) soit qu'elle n'accepte pas et n'applique-ra pas les dispositions de la
présente Convention qui légissent le contrat de transport de passagers et la
responsabilité du transporteur envers les passagers,
b) soit qu'elle n'accepte pas et n'applique-ra pas les dispositions de la
présente Convention qui régissent le contrat de transport de bagages et la
responsibilité du transporteur pour les bagages des passagers.
2.
La Partie Contractante qui a fait une déclaration conformément ä cet artide
n'est pas liée par les dispositions de la Convention qui ont été exclues par
ladite déclaration, et les autres Parties Contractantes ne seront pas liées par
les dispositions exclues envers toute Parlie Contractante qui aura fait une
telle déclaration.
Artide
20
1.
Any Contracting Party may, at the time of signing, ratifying or acceding to
this Convention, make one of the following reservations:
a) that it will accept and apply the provisions of
this Convention to the carriage of passengers but not to the carriage of passengers'luggage,
or
b) that it will accept and apply the provisions of
this Convention to the carriage of passengers' luggage but not to the carriage
of passengers.
2.
The Contracting Party which has made a déclaration in accordance with this
Artide shall not be bound by the provisions of the Convention which have been
excluded by this déclaration and the other Contracting Parties shall not be
bound by the provisions which have been excluded with respect to any
Contracting Party having made such a reservation.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop,
1973:137 219
Artikd
18
1. Bestämmelserna i denna konvention skall ej inverka
på bortfraktarens, hans anställdas eller företrädares rättigheter och skyldigheter
enligt internationella fördrag angående begränsning av ansvarigheten för ägare
av fartyg, som används till fart i öppen sjö, eller enligt nationell lag
angående sådan begränsning.
2. Denna konvention skall ej inverka på bestämmelser i
något internationellt fördrag eller nationell lag som reglerar ansvar för
nukleär skada.
Artikd
19
Denna
konvention skall tillämpas pä befordran som utförs av stat eller offentlig
myndighet i kommersiellt syfte och inom ramen för vad som anges i artikel 1.
Artikd
20
1. Fördragsslutande
part äger vid under
tecknande eller ratifikation av eller anslut
ning till denna konvention göra ett av följan
de förbehåll:
a) att den skall godtaga och tillämpa bestämmelserna
i denna konvention på befordran av passagerare men icke på befordran av
passagerares resgods eller
b) att den skall godtaga och tillämpa bestämmelserna i denna konvention
på befordran av passagerares resgods men icke på befordran av passagerare.
2. Fördragsslutande
part som avgivit för
klaring i enlighet med denna artikel skall
icke vara bunden av de bestämmelser i kon
ventionen som uteslutits genom förklaringen
och de övriga fördragsslutande parterna skall
icke vara bundna av de uteslutna bestämmel
serna i förhållande till fördragsslutande part
som gjort sådant förbehåll.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3. La Partie Contractante
qui aura fait une déclaration conformément ä cet artide pourra ä tout moment
la retirer par notification au Governement beige avec cet effet qu'elle
deviendra Partie Contractante pour les dispositions de la Convention qu'elle
avait exclues. Le retrait de la déclaration prendra effet trois mois apres la
date du dépöt de celui-ci.
3. The Contracting Party
having made a déclaration in accordance with this Artide may at any time
withdraw this reservation by notification to the Belgian Government with the
result that it shall also be a Contracting Party to the provisions of the
Convention which had heretofore been excluded. The withdraw of the déclaration
shall take effect three months after the date when it has been deposited.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
21
Lors
de fadhésion ä la présente Convention, de sa signature ou de sa ratification,
toute Partie Contractante pourra formuler les réserves suivantes:
1. de ne pas appliquer
les dispositions de
la présente Convention, lorsque le passager
et le transporteur sont tous deux ressortis
sants de cette Partie Contractante;
2. en donnant effet aux
dispositions de la
présente Convention en ce qui concerne les
contrats de transport établis ä Tintérieur de
ses frontiers territoriales pour un voyage
dont le port d'embarquement se trouve dans
lesdites limites territoriales, elle pourra pré-
voir dans sa législation nationale la forme et
les dimensions des avis contenant les disposi
tions de la présente Convention et devant
figurer dans le contrat de transport.
Artide
21
Any
Contracting Party may at the time of signing, ratifying or acceding to this Convention
make the following reservations:
1. not to give effect to the provisions of this
Convention when the passenger and the carrier are both subjects of the said
Contracting Party;
2. that in giving effect to the provisions of this
Convention it may with respect to contracts of carriage issued within its
territorial boundaries, for a voyage of which the port of embarkation is in
such territorial boundaries, provide in its national laws for the form and
size of any notice of the terms of this Convention to be inserted in a contract
of carriage.
Prop.
1973:137 221
3.
Fördragsslutande part som avgivit förklaring i enlighet med denna artikel äger
när som helst återtaga förbehållet genom underrättelse till den belgiska
regeringen med verkan att den skall även vara fördragsslutande part i fräga om
de bestämmelser i konventionen som dessförinnan varit uteslutna. Återtagande
av förklaring skall träda i kraft tre månader efter det att den deponerats.
Artikd
21
Fördragssiutande
part äger vid undertecknande eller ratifikation av eller anslutning till denna
konvention göra följande förbehåll:
1. att icke tillämpa bestämmelserna i denna
konvention när både passageraren och bortfraktaren är medborgare i den staten;
2. att parten, när den sätter konventionen i
tillämpning, äger i sin nationella lag föreskriva i vilken form och omfattning
upplysning om viUkoren i denna konvention skaU inflyta i befordringsavtal, som
träffats inom gränserna för dess territorium angående resa vars avgångsort är
belägen inom sagda gränser.
Prop.
1973: 137 222
Bilaga 4 Kommitténs lagförslag om godsbefordran
Förslag tiU Lag om ändring i sjölagen (189135 s. 1)
Härigenom
förordnas i fråga om sjölagen (1891 ;35 s. 1),
dels att 71-76,95,97,98,
101, 102, 118-123, 128-130, 135, 151-154, 161, 162, 167 och 168 §§' samt 233
och 347 §§ skall ha följande ändrade lydelse
dels
att i lagen skaU införas en ny paragraf, 122a §, av nedan angiven lydelse, dels
att i lagen skaU upptagas följande rubriker.
(FEMTE
KAPITLET)
(Nuvarande lydelsej (Föreslagen lydelsej
Om befraktning Om befordran av gods
(I.
Inledande bestämmelser)
71
§(art. la)
Med bortfraktare förstås i detta kapitel den som genom avtal åtager
sig befordran av gods med fartyg för annan, befraktaren. Bortfraktaren kan vara
redare, befraktare (underbortfraktare j eller annan,
Resebefraktning
föreligger, om frakten beräknas för resa, och tidsbefraktning, om frakten
beräknas för tid.
1 Senaste lydelse 1936:276, av IDl § 1967:48.
2 Lydelse
av 233 § enligt SOU 1970:74 och av 347 § enligt SOU 1970:74 och 1971:90,
3 Hänvisning
avser konossementskonventionen i dess lydelse enligt 1968 års
tilläggsprotokoll.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande lydelse)
76
§
Under
resebefraktning innefattas / detta kapitel helbefraktning, delbefraktning och
styckegodsbefraktning.
(Föreslagen lydelse)
Under
resebefraktning innefattas helbefraktning, delbefraktning och styckegodsbefraktning.
Delbefraktning föreligger, om avtalet gäller mindre än helt fartyg eller full
last och för avtalet användes certeparti.
opaginerad Kontrollera mot PDF
71
§
De
i detta kapitel givna bestämmelser angående fraktavtal skola, med de undantag
som nedan stadgas, lända till efterrättelse allenast såvitt ej annat är
uttryckligen överenskommet eller eljest må anses avtalat eller ock följer av
sedvänja.
Angående
befordran av gods sjöledes mellan Sverige och främmande stat är i vissa
hänseenden särskilt stadgat i lagen i anledning av Sveriges tillträde till
1924 års internationella konvention rörande konossement.
72
§ (art. 3:8)
Bestämmelserna
i detta kapitel skola, med undantag som föranledes av 122, 123 och 1Ö8 §§,
lända till efterrättelse såvitt ej annat är avtalat eller följer av sedvänja.
opaginerad Kontrollera mot PDF
73 §
Avser
fraktavtal visst fartyg eller har i enlighet med avtalet visst fartyg blivit anmält,
må bortfraktaren ej för avtalets fullgörande använda annat fartyg.
73 §
Gäller
fraktavtal bestämt fartyg, får bortfraktaren icke fullgöra avtalet med annat
fartyg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
74 §
Gäller
fraktavtal helt fartyg eUer full last, må bortfraktaren icke medtaga gods för
annan än befraktaren.
74 §
Gäller
fraktavtal helt fartyg eller full last, får bortfraktaren icke medtaga gods för
annan än befraktaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Överlåter befraktaren
tUl annan sina rättigheter enligt fraktavtalet eller underbortfraktar han
fartyget, svare han ändock för avtalets fullgörande.
Överlåter befraktaren
sina rättigheter enligt fraktavtalet tUl annan eUer underbortfraktar han
fartyget, svarar han likväl för att avtalet fullgöres.
opaginerad Kontrollera mot PDF
72 §
(11. Om resebefraktning)
Om
fartygets behöriga skick 76 § (art. 3:1)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bortfraktaren
skall hälla fartyget sjövår- Bortfraktaren skall med tillbörlig omsorg
digt, tillräckligt
bemannat, provianterat och sörja för att
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande lydelse j
utrustat
santt i övrigt i behörigt skick.
(Föreslagen lydelsej
a) fartygeta>-sjövärdigt;
b) fartyget är behörigen bemannat, provianterat och utrustat;
c) lastrum, kyl- och frysrum samt övriga utrymmen i
fartyget, i vilka gods lastas, äro i gott skick för att mottaga, befordra och
bevara godset.
opaginerad Kontrollera mot PDF
95
§
När
godset är inlastat samt erforderliga handlingar och uppgifter föreligga, skall
befälhavaren eUer den som eljest är därtiU bemyndigad på avlastarens begäran
utfärda konossement.
Avlastaren
äge erhålla särskUda konossement å delar av godset, där det utan väsentlig
olägenhet kan ske; ersatte dock kostnad, som därav kommer.
95
§ (art. 3:3 och 7)
Sedan
bortfraktaren mottagit godset i sin vård samt erforderiiga handlingar och uppgifter
föreligga, skall bortfraktaren eller befälhavaren eller den som eljest är
därtUl bemyndigad på avlastarens begäran utfärda mo ttagningskonossemen t.
När godset inlastats,
skall bortfraktaren, befälhavaren eller den som eljest är därtill bemyndigad pä
avlastarens begäran utfärda ombordkoitossement. Har mottagningskonossement
utfärdats, skall det återlämnas innan ombordkonossement utfärdas. Antecknas pä
mottagningskonossementet namnet på det eller de fartyg, i vilka godset
lastats, samt tid för lastningen, utgör handlingen ombordkonossement.
Avlastaren
har rätt att få särskUda konossement för delar av godset, om det kan ske utan
väsentlig olägenhet. Han skall dock ersätta kostnaden därför.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utfärdas
enligt åtagande i fraktavtalet konossement med andra viUkor för godsets
befordran än de i avtalet upptagna och åsamkas bortfraktaren därigenom ökat
ansvar, skall befraktaren hålla honom skadeslös.
97 § (art. 4:3 och 6)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har avlämnat gods orsakat
skada för bortfraktaren eller annan, ersatte avlastaren skadan, såvida han
eller någon för vilken han svarar gjort sig skyldig tUl fel eUer försummelse.
Var godset av
lättantändlig, explosiv eller eljest farlig beskaffenhet och hade det inlastats
utan att bortfraktaren ägde kännedom om dess beskaffenhet, vare avlastaren
ansvarig, ändå att fel eller försummelse ej före-
Har
gods orsakat skada för bortfraktaren, är avlastaren ersättningsskyldig härför
endast om han eller någon för vilken han svarar gjort sig skyldig till fel
eller försummelse.
Har
lättantändligt, explosivt eller annat farligt gods inlastats utan att
bortfraktaren hade kännedom om dess beskaffenhet, är avlastaren ansvarig för
skada och utgifter som direkt eller indirekt beror av att godset
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande lydelse)
ligger.
(Föreslagen
lydelsej
inlastats,
även om fel eller försummelse icke föreligger.
opaginerad Kontrollera mot PDF
98 § (art. 4.4)
Resan skall utföras med tUlböriig skyndsamhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Deviation eller annat
uppehåll må, förutom för räddande av människoliv, göras allenast där sådant,
för bärgning av fartyg eller gods eller för attnat ändamål, im anses skäligt.
Deviation fär endast
göras för räddning av människoliv eller för bärgning av fartyg eller gods eller
av annan skälig anledning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
101
§(art.3;2,jft. art.2)
Från godsets mottagande
till dess avlämnande skall bortfraktaren hava noggrann värd om godset samt i
övrigt iakttaga lastägarens rätt och bästa.
Bortfraktaren
skall lasta, stuva, behandla, befordra, förvara och lossa godset pä lämpligt
och omsorgsfullt sätt. I övrigt skall han iakttaga lastägarens rätt och bästa
frän det han mottager godset till dess han lämnar ut det.
Har gods förkommit,
minskats eller skadats, skall bortfraktaren snarast underrätta lastägaren
eller, om denne ej är känd, avlastaren.
Har
gods gått förlorat eller skadats, skall bortfraktaren snarast underrätta
lastägaren eUer, om denne ej kan nås, avlastaren.
102 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bortfraktaren
vare behörig att ä lastägarens vägnar företaga rättshandlingar, som avse
godsets bevarande eller fortskaffande, samt kära i mål angående godset.
Uppstår
behov av penningar för ändamål som i första stycket sägs, äge bortfraktaren
anskaffa medel genom lån eller genom att sälja av godset. Har bortfraktaren
utan laga anledning upptagit lån eller verkställt försäljning, vare
rättshandlingen ändock för lastägaren bindande, där tredje man var i god tro.
Kan
godset icke förvaras utan fara för förskämning eller snar förstörelse eller
skulle lastägarens kostnad för dess förvarande eller fortskaffande till
bestämmelseorten uppenbarligen bliva alltför hög, må bortfraktaren försälja
godset.
Bortfraktaren
a>-behörig att på lastägarens vägnar företaga rättshandlingar, som avse
godsets bevarande eller fortskaffande, samt väcka talan i mål angående godset
och utföra denna talan.
Medel för ändamål som
avses i första stycket äger bortfraktaren vid behov skaffa genom lån eller
genom att pantsätta eller sälja av godset. Var rättshandlingen ej behövlig, är
den ändock bindande om tredje man var i god tro.
Kan
godset icke förvaras utan fara för förskämning eller snar förstörelse eller
skulle lastägarens kostnad för dess förvarande eller fortskaffande till
bestämmelseorten uppenbarligen bliva alltför hög, får bortfraktaren sälja
godset.
opaginerad Kontrollera mot PDF
15 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 137
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande
lydelse j
(Föreslagen lydelsej
118 § (art. 4:1 och 2)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förkommer, rfiinskas
eller skadas gods, medan det är i bortfraktarens vård ombord eller i land, vare
han därför ansvarig, där ej antagas må, att förlusten, minskningen eller skadan
orsakats av omständighet, som icke kan såsom fel eller försummelse tillräknas
bortfraktaren eller nägon för vilken han svarar.
Bortfraktaren är ej
ansvarig för förlust eller skada till följd av brist i fartygets behöriga
skick, om icke bristen beror av att han eller någon för vilken han svarar
underlåtit att före och vid resans början iakttaga den omsorg i detta
häriseende som gäller enligt 7ö §. Föreligger sådan förlust eller skada
ankommer det på bortfraktaren att, till sitt fredande från ansvarighet, visa
att tillbörlig omsorg iakttagits.
Bortfraktaren
är ej ansvarig för förlust eller skada pä grund av sådan deviation som avses i
98 § andra stycket. Han är ej heller ansvarig för förlust eller skada som beror
av
a) fel eller försummelse, vartill befälhavaren,
medlem av besättningen, lots eller annan som utför arbete i fartygets tjänst
gjort sig skyldig vid navigeringen eller handhavandet av fartyget;
b) brand, som ej vållats genom fel eller försummelse
av bortfraktaren själv;
c) fara eller olycka säregen för sjön;
d) högre
hand;
e) krigshandling;
f) sjöröveri eller
annan samhällsfientlig
handling;
g) beslag eller annat
ingripande av rege
ring eller annan maktägande eller rättslig
handräckningsåtgärd;
h)
karantän;
i)
åtgärd eller underlåtenhet av avlastaren eller godsets ägare eller hans agent
eller representant;
j)
strejk, lockout eller annat inställande av eller hinder i arbetet, oavsett
orsak och omfattning;
k)
uppror eller oroligheter;
1)
räddning av människoliv eller bärgning av fartyg eller gods eller försök
därtill;
m)
godsets dolda fel eller särskilda beskaffenhet eller inneboende brist;
n)
bristfällig förpackning;
o)
bristfällig eller oriktig märkning;
p)
dold bristfällighet hos fartyget som ej kunnat upptäckas med användande av tillbörlig
omsorg;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:137
(Nuvarande
lydelse j
(Föreslagen
lydelse)
227
opaginerad Kontrollera mot PDF
q) varje annan orsak, som icke beror av fel eller försummelse av
bortfraktaren eller någon för vilken han svarar, med iakttagande att den som
åberopar denna bestämmelse till fredande från ansvarighet skall visa att sådant
fel eller sådan försummelse ej medverkat till förlusten eller skadan.
Om bortfraktaren, då ersättningsskyldighet föreligger, visar att
vållande på befraktarens sida medverkat till uppkommen förlust eller skada,
jämkas skadeståndet efter vad som finnes skäligt.
119 § (art. 4:6)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har
gods av lättantändlig, explosiv eller eljest farlig beskaffenhet inlastats utan
att bortfraktaren haft kännedom om dess beskaffenhet, äge han efter
omständigheterna lossa, oskadliggöra eller förstöra godset utan skyldighet att
ersätta skadan.
Är eljest gods av
beskaffenhet att dess fraktande kan medföra äventyr för människor, fartyg
eller last, vare lag samma, där avlastaren, ehuru förhållandet var honom
veterligt, underlåtit att därom lämna upplysning.
Har
lättantändligt, explosivt eller annat farligt gods inlastats utan att
bortfraktaren kände till dess beskaffenhet, får han efter omständigheterna föra
iland, förstöra eller oskadliggöra godset utan skyldighet att ersätta skadan.
Även
om gods som angivits i första stycket inlastats med bortfraktarens vetskap och
samtycke, får han efter omständigheterna föra iland, förstöra eller
oskadliggöra godset utan annan ersättningsskyldighet än för fall av gemensamt
haveri, såframt det senare visar sig medföra fara för människor, fartyg eller
last att behålla godset ombord.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ersättning för felande,
minskat eller skadat gods beräknas pä gmndval av det värde, som godset skulle
ägt, om det i oskadat skick avlämnats i rätt tid och pä rätt plats.
Bortfraktaren
skall ej i något fall svara för förlust av eller skada pä godset eller eljest
till godset hänförlig förlust eller skada med högre belopp än antingen
tiotusen francs för varje kolli eller annan enhet av godset eller också trettio
francs för kilo av det berörda godsets bruttovikt, vilketdera som är högst.
Bestämmelser om franc finnas i 348 §.
Användes behållare
(container}, pall eller liknande transportanordning för att sammanföra godset
skall, i den mån antalet kollin eller andra enheter däri uppräknats i konossement
eller annan frakthandling, detta antal anses utgöra kollin eller enheter vid
tillämpning av första stycket. Eljest anses transport-
Prop. 1973: 137 228
(Nuvarande
lydelsej (Föreslagen lydelsej
anordningen
såsom kolli eller enhet.
Genom
överenskommelse mellan bortfraktaren och avlastaren kan gränsen för bortfraktarens
ansvarighet bestämmas till högre belopp än enligt första och andra styckena.
Har uppgift av avlastaren om godsets beskaffenhet och värde utan förbehåll
införts i konossement eller annan frakthandlifig, skall detta värde gälla såsom
gräns för ansvarigheten, om denna därigenom blir högre än enligt nämnda
stycken, och anses utgöra godsets värde såvitt ej annat styrkes.
Skadeståndet
beräknas med utgångspunkt från godsets värde pä den plats och vid den tid
godset avtalsenligt lossats eller skulle hava lossats från fartyget. Godsets
värde bestämmes efter börspriset eller, om sådant pris saknas, efter
marknadspriset eller, om varken börs- eller marknadspris finnes, efter det
gängse värdet på gods av samma slag och beskaffenhet.
Bortfraktaren
är ej berättigad till begränsning av ansvarigheten enligt denna paragraf, om
det visas att han vållat förlusten eller skadan uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet och med insikt att förlust eller skada sannolikt skulle uppkomma.
Har
avlastaren svikligeiz lämnat oriktig uppgift om godsets beskaffenhet eller
värde i konossement eller annan frakthandling, svarar bortfraktaren icke för
förlust av eller skada pä godset eller eljest till godset hänförlig förlust
eller skada.
121§(art.3;6)
Vill
mottagaren tala å minskning eller Har ej skriftlig underrättelse angående för
skada, give han bortfraktaren tnedddande lust eller skada och dess allmänna
beskaf-
därom utan oskäligt uppehåll efter det han fenhet lämnats bortfraktaren senast
vid tiden
märkt eller bort märka mirtskningen eller för lossitingen och utlämningen till
behörig
skadan. Försummas det, vare han sin talan mottagare, anses godset utlämnat
sådant det
förlustig, där ej bortfraktaren eller nägon för beskrivits i konossement eller
annan frakt-
vilken han svarar förfarit svikligen eller visat handling, såvitt ej annat
styrkes. Är förlusten
grov vårdslöshet. eller skadan ej uppenbar, gäller detsamma
om underrättelsen icke lämnats inom tre dagar frän utlämningen.
Skriftlig underrättelse
fordras ej, om god-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:137
(Nuvarande
lydelse j
(Föreslagen
lydelse j
229
opaginerad Kontrollera mot PDF
sets tillstånd gemensamt fastställts då det utlämnades.
När förlust eller skada inträffat eller anledning förekommer att
antaga att så är fallet, skola bortfraktaren och mottagaren bereda varandra
tillfälle att på lämpligt sätt besiktiga godset och förvissa sig om vikt, mått
eller stycketal.
122 § (art. 1 b, c
och e, 3:8, 6 och 7)
opaginerad Kontrollera mot PDF
/
inrikes fart må, ifråga om annat gods än levande djur och däckslast, förbehåll
ej göras om inskränkning / bortfraktarens ansvarighet, såvitt angår tiden från
lastningen till lossningen.
Bortfraktaren äge dock
göra förbehåll, att ersättningen ej skall överstiga ettusenåttahundra kronor
för varje kolli eller annan enhet av godset. Han må ock förbehålla sig frihet
från ansvarighet för skada i följd av fel eller försummelse, vartill
befälhavaren, någon av besättningen, lots eller annan, som utför arbete i
fartygets tjänst, gjort sig skyldig vid navigeringen eller handhavandet av
fartyget, ävensom för skada i följd av brand, vilken ej vållats genom fel eller
försummelse av bortfraktaren själv.
Konungen äger, under
förutsättning av ömsesidighet, förordna att vad förut i denna paragraf är
stadgat skall äga tillämpning jämväl i avseende ä fart mellan Sverige och
främmande stat och för sådant fall bestämma det i andra stycket angivna
penningbeloppet till ettusenåttahundra kronor i guld.
Förbehåll om befrielse
från eller inskränkning av bortfraktarens ansvarighet enligt 118 och 120 §§ är
i sådan fart som avses i 168 § utan verkan för tiden från lastningens början
till lossningens slut. Vad nu sagts gäller dock ej befordran av levande djur
samt gods som i fraktavtalet angives såsom lastat på däck och befordras pä det
sättet.
Bestämmelse,
enligt vilken till bortfraktaren överlåtes förmån på gmnd av försäkring, eller
annan sådan överenskommelse skall betraktas såsom förbehåll om befrielse från
ansvarighet.
Reglerna
i denna paragraf medföra ej inskränkning i rätten att i fraktavtal upptaga
föreskrifter om gemensamt haveri.
Är det, med hänsyn till
godsets ovanliga beskaffeiihet eller tillstånd eller de särskilda förhållanden
eller villkor under vilka befordringen skall utföras, skäligt att genom särskild
överenskommelse tages förbehåll om inskränkning av bortfraktarens ansvarighet
eller om utvidgning av hans rättigheter, skall sådan överenskommelse gälla,
fömtsatt att konossement ej utfärdas men villkoren intagas i mottagningsbevis
varav framgår att det ej är löpande handling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
122a
§ (art. 4 bis)
Bestämmelserna i 118-121 §§ om frihet frän eller begränsning av
ansvarighet skola tillämpas ifråga om varje talan mot bortfraktaren om
ersättning för förlust eller skada, även om talan icke grundas på fraktavtalet.
Föres talan mot någon för vilken bortfrak-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:137
(Nuvarande
lydelse)
230
(Föreslagen
lydelse)
tåren
svarar, är denne berättigad till samma befrielse från och begränsning av
ansvarighet som bortfraktaren. De ersättningsbelopp som bortfraktaren och den
för vilken han svarar förpliktas utgiva få ej sammanlagt överstiga den gräns
för ansvarigheten som föreskrives i 120 §.
Bestämmelserna i andra
stycket gälla icke till förmån för den som visas hava vållat förlust eller skada
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att förlust eller skada
sannolikt skulle uppkomma.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skall
godsets befordran helt eller delvis utföras genom annan fraktförare eller äger
bortfraktaren låta befordringen så försiggå, må han, utan hinder av vad i 122 §
sägs, förbehålla sig frUiet från ansvarighet för förlust, minskning eller
skada, som inträffar medan vårdnaden om godset åvilar nämnda fraktförare.
Utföres
godsets befordran helt eller delvis av annan än bortfraktaren, skola bestämmelsema
om bortfraktarens ansvar i 118-122 a §§ hava motsvarande tillämpning för den
som utför befordringen. Ansvarigheten för denne och bortfraktaren skall vara
solidarisk och gemensamt begränsad enligt 120 §.
Är det avtalat eller
framgår det av omständigheterna att befordringen skall helt eller till bestämd
del utföras av annan än bortfraktaren, fär bortfraktaren utan hinder av
bestämmelserna i 122 § förbehålla sig frihet från ansvarighet för förlust eller
skada som orsakats av händelse medan godset är i den andres vård. I övrigt få
bestämmelserna i första stycket ej genom avtal åsidosättas till befraktarens
nackdel; detta gäller även sedan konossement blivit utfärdat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Går fartyget föriorat eUer
förklaras det icke vara iståndsättligt, upphöre fraktavtalet att gäUa.
Avser fraktavtalet
bestämt fartyg och detta går förlorat eller förklaras icke vara iståndsättligt
efter skada, är bortfraktaren icke skyldig att utföra befordringeix.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Där efter resans
anträdande avtalet häves eller upphör att gälla enligt vad ovan stadgats, vare
bortfraktaren berättigad att för gods, som finnes i behåll, utfå avståndsfrakt.
Har en del av resan
utförts när avtalet häves enligt 12ö § eller fall föreligger som avses i 128 §,
är bortfraktaren berättigad att utfå avståndsfrakt för gods som finnes i
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande
lydelsej
Avståndsfrakt
utgöre vad av den avtalade frakten återstår, sedan avdrag skett med belopp som
bestämmes efter förhåUandet mellan längden av den återstående och av den avtalade
resan, med fäst avseende tillika å varaktigheten av och de särskilda kostnaderna
för sädana resor. Avståndsfrakten må dock icke bestämmas tUl högre belopp än
godsets värde.
Tvist angående
avståndfrakt må hänskjutas tUl utredning och avgörande genom dispasch, därvid
i tiUämpliga delar skaU gäUa vad om dispasch vid gemensamt haveri är stadgat.
(Föreslagen
lydelse)
behåll.
Avståndsfrakt
utgör vad sotn återstår av den avtalade frakten, sedan avdrag skett med belojjp
som bestämmes efter förhållandet meUan den återstående och den avtalade resans
längd, med beaktande även av varaktigheten av och de särskilda kostnaderna för
sådana resor. Avståndsfrakten får icke bestämmas tiU högre belopp än godsets
värde.
Tvist
angående avståndsfrakt kan hänskjutas till utredning och avgörande genom dispasch.
Därvid skaU i tUlämpliga delar gäUa föreskrifterna om dispasch vid gemensamt
haveri.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uppkommer skada genom
dröjsmål å bortfraktarens sida eller enär avtalet upphör att gälla, vare
bortfraktaren därför ansvarig, där ej antagas må, att varken han själv eller
någon för vilken han svarar gjort sig skyldig till fel eller försummelse.
Om det genom dröjsmål
på bortfraktarens sida eller till följd av att bortfraktarens skyldighet att
utföra befordringen bortfaller enligt 128 § uppkommer förlust eller skada för
befraktaren som ej omfattas av 118 §, skola i fråga om bortfraktarens
ansvarighet för sådan förlust eller skada bestämmelserim i sistnämnda paragraf
hava motsvarande till-lämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finnes efter fraktavtalets
ingående att ge-ttom resans företagande fartyg eller last skulle utsättas för
att, genom uppbringande eller eljest, drabbas av skada i följd av krig,
blockad, uppror, oroligheter eller sjöröveri eller att sådan fara väsentligen
ökats, äge såväl bortfraktaren som befraktaren häva avtalet; och dragé var sin
kostnad och skada.
Kan faran avvärjas genom
att en del av godset kvarlämnas eUer lossas, må avtalet allenast beträffande
denna del hävas. Bortfraktaren äge dock, där det kan ske utan skada för annan
befraktare, häva avtalet i dess helhet, såvida ej, på anmaning, ersättning för
fraktförlust och annan skada ga/dfls eller säkerhet därför staUes.
Stadgandena
i 129 § och 134 § andra stycket skola äga motsvarande tiUämpning.
Finnes, sedan fraktavtalet
träffats, att resan skulle vara förenad med fara för fartyg eller last till
följd av krig, blockad, uppror, oroligheter, sjöröveri eller annat väpnat våld
eUer att sådan fara väsentligt ökat, har vardera parten rätt att häva
befordringsavtalet även om resan börjat. Häves avtalet, skall vardera parten
bära sin kostnad och skada.
Kan faran avvärjas genom
att en del av godset lämnas kvar eUer lossas, får avtalet hävas endast för
denna del. Bortfraktaren har dock rätt att, om det kan ske utan skada för annan
befraktare, häva avtalet i dess helhet, såvida ej på anmaning betalas ersättning
eUer ställes säkerhet för fraktförlust och annan skada.
Bestämmelsema
i 129 § och 134 § andra stycket hava motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande lydelsej
(Föreslagen lydelse)
opaginerad Kontrollera mot PDF
(IV. Om konossement)
151 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konossement
innefattar erkännande om godsets inlastning och förbindelse att i bestämmelseorten
avlämna godset.
Konossementet
skall innehålla, förutom ort och dag för utfärdandet och utfärdarens underskrift,
fartygets namn samt uppgift å det inlastade godset och till vem godset skall i
bestämmelseorten avlämnas.
Med
konossement förstås en av bortfraktaren eller på hans vägnar utfärdad handling
som innefattar erkännande att gods av angiven art och mängd mottagits för
befordran eller inlastats, fömtsatt att handlingen betecknas som konossement
eller däri föreskrives att godset endast utlämnas mot handlingens återfående.
Konossementet
skall innehålla uppgift om dag och ort för dess utfärdande och om avlastaren.
Vidare skall i mottagningskonossement angivas plats för godsets mottagande
samt i ombordkonossement angivas fartygets namn och nationalitet och plats för
inlastningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
konossementet skaU, där så äskas, angivas:
1) godsets art, dess vikt, mått eUer stycketal, dess
förpackning ävensom för godsets igenkännande erforderliga märken;
2) godsets synliga tUlstånd;
3) den betingade frakten samt övriga villkor för
godsets befordran och utlämnande;
4) avlastaren, lastningshamnen och tiden för
inlastningen, fartygets art, hemort och nationalitet samt befälhavaren.
Den
som utfärdar konossementet äge däri göra förbehåll beträffande uppgift av
avlastaren, vars riktighet han skäligen icke må anses pliktig att undersöka.
1 konossementet skall på
avlastarens begäran angivas:
1) godsets art och antingen dess vikt, mått eller
stycketal, enligt avlastarens skriftliga uppgift;
2) de märken som fordras för att identifiera godset,
sådana avlastaren skriftligen uppgivit dem före lastningens början, fömtsatt
att märkena tydligt anbragts på godset eller dess förpackning på sådant sätt
att de under vanliga förhållanden förbliva läsliga till resans slut;
3) godsets synliga tUlstånd;
4) i fråga om mottagningskonossement dagen dä godset
mottagits och i fråga om ombordkonossement dagen då inlastningen avslutats;
5) var och till vem godset skall lämnas ut på
bestämmelseorten;
6) fraktens storlek samt övriga villkor för godsets
befordran och utlämnande.
Bortfraktaren är icke
skyldig att i konossementet utan förbehåll intaga sådan uppgift om godsets art
eller dess vikt, mått, stycketal eller märken, vars riktighet han har gmndad
anledning att betvivla eller som han icke rimligen haft möjlighet att
undersöka.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:137
(Nuvarande
lydelse)
(Föreslagen
lydelsej 153 § (art. 3:5)
233
opaginerad Kontrollera mot PDF
För riktigheten av de
uppgifter om godset, som jämlikt avlastarens begäran intagits i konossementet,
vare han bortfraktaren ansvarig.
/ förhållande till
bortfraktaren är avlastaren ansvarig för riktigheten av de uppgifter om
godsets märken, vikt, mått eller stycketal som han lämnat till konossementet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konossement må ställas
till viss man, tiU viss man eller order eller till innehavaren. Ändå att
konossementet är ställt tiU viss man, skall det gälla såsom orderkonossement,
där ej utfärdaren, genom orden "icke /tUl order" eUer dylikt, gjort
förbehåU mot överiåtelse.
Konossement ställes tUl
viss man, tUl viss man eller order eller tiU innehavaren. Även om konossement
är ställt till viss man, ä/Zer det såsom orderkonos:;ement, om utfärdaren ej
gjort förbehåll mot överlåtelse genom uttrycket "icke till order"
eller liknande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
För riktigheten av
uppgift, som i konossement intagits rörande godset, vare bortfraktaren
ansvarig, där ej i konossementet anmärkts, att uppgiften är avlastarens eller
att dess riktighet är bortfraktaren okänd, eller däri gjorts annat sådant
förbehåll eller ock mottagaren måst inse, att uppgiftens riktighet icke
undersökts av bortfraktaren.
Har bortfraktaren insett
eller med användande av vanlig uppmärksamhet kunnat inse, att uppgift /
konossement var oriktig, vare han, ändå att förbehåll skett som i 152 § sägs,
ej fri från ansvarighet, med mindre i konossementet intagits särskild
anmärkning om uppgiftens oriktighet.
Konossementet gäller
som bevis att bortfraktaren mottagit eller lastat godset sådant det beskrivits
i konossementet, såvitt ej annat styrkes. Motbevisning får dock icke föras
gentemot tredje man som förvärvat konossementet i god tro.
Har
bortfraktaren känt till eller borde han ha insett att uppgift om godset var
oriktig, är han icke fri från ansvarighet utan att konossementet försetts med
uttrycklig anmärkning om uppgiftens oriktighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Varder skada å godset
eller brist med avseende å dess förpackning ej anmärkt i konossementet, oa/:rar
bortfraktaren före utfärdandet utrönt eller med användande av vanlig
uppmärksamhet kunnat utröna skadan eller bristen, må den ej åberopas till bortfraktarens
fritagande frän ansvarighet för godset.
Bortfraktaren må ej
till sitt fritagande åberopa att godset lastats å däck, med mindre detta
anmärkts i konossementet.
Om skada på godset eUer
brist / dess förpackning ej anmärkts i konossementet, ehum bortfraktaren före
utfärdandet utrönt eller bort hava utrönt skadan eller bristen, skola bestämmelsema
i 161 § första stycket hava motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvararide lydelsej
Om
mottagnittgskonossement och genomgångskonossement
167
§
Utställer
bortfraktaren före inlastningen skriftligt erkännande att godset mottagits till
befordran, med förbindelse att i bestämmelseorten utlämna det till mottagaren,
skall vad i detta kapitel är stadgat om konossement i tillämpliga delar gälla
i fråga om sådant mottagningskonossement.
Är
mottagningskonossement å godset utfärdat, må icke efter inlastningen utfärdas
konossement utan att mottagningskonossementet återlämnas.
(Föreslagen lydelsej
Om
genomgångskonossement (Jfr. ovan vid 95 §)
opaginerad Kontrollera mot PDF
168
§
Utfärdar
bortfraktaren, när godsets befordran skall delvis utföras genom annan
fraktförare, skriftligt erkännande att godset inlastats eller mottagits till
sådan befordran, med förbindelse att i bestämmelseorten utlämna godset till
mottagaren, skall vad i detta kapitel är stadgat om konossement i tillämpliga
delar gäUa / fråga om sådant genomgångskonossement.
Då
genomgångskonossement utställts, må icke för del av befordringen utfärdas
särskUt konossement, utan att däri angives att godset befordras enligt
genomgångskonossement.
167
§
Om i
konossement angives att godsets befordran delvis skall utföras av annan än
bortfraktaren, gälla för sådant genomgångskonossement bestämmelserna om
konossement i tiUämpliga delar.
Har
genomgångskonossement utfärdats, får särskilt konossement ej utfärdas för del
av befordringen utan att däri angives att godset befordras enligt
genomgångskonossement.
opaginerad Kontrollera mot PDF
V.
Bestämmelsernas tiUämpning
(Jft. 71§) 168§(jfr. art. 10)
Bestämmelserna i 95 och 97 §§, 98 § andra stycket, 101 § första
stycket, 118-122a §§, 123 § första stycket, 152, 161 och 1Ö2 §§ samt 347 §
första stycket ö och andra stycket första punkten kunna vid befordran enligt
konossement ej åsidosättas genom avtal till avlastarens eller befraktarens nackdel
i vidare mån än som följer av 122 § och 123 § andra stycket.
Skall främmande rätt tillämpas på beford-
Prop.
1973:137 235
(Nuvarande
lydelsej (Föreslagen lydelsej
ran enligt konossement mellan hamnar belägna i skilda stater, skola
bestämmelserna i 1924 års internationella, genom 19ö8 års tilläggsprotokoll
ändrade konvention rörande konossement eller bestämmelser i främmande lag,
vilka gmndas härpå och motsvara bestämmelserna i första stycket, lända till
efterrättelse, om
1) konossementet är utfärdat i Sverige eller i annan
stat som tillträtt konventionen jämte tilläggsprotokollet;
2) befordringen sker frän hamn i Sverige eller i annan
stat som avses under I;
3) befordringen sker till hamn i Sverige eller i
Danmark, Finland eller Norge;
4) konossementet föreskriver, att bestämmelserna i
nämnda konvention jämte tilläggsprotokoll eller lagstiftning, som gör dem
tillämpliga, skola gälla för avtalet.
Oavsett
om konossement är utfärdat skall vad som föreskrives i första och andra
styckena gälla i fräga om inrikes fart i Sverige, Danmark, Finland och Norge
samt fart mellan dessa stater. Om för befordran i annan fart konossement
utfärdats pä gmnd av certeparti skall likadeles gälla vad som föreskrives i
första och andra styckena, under fömtsättning att konossementet bestämmer
rättsförhållandet mellan bortfraktaren och innehavaren.
Angående
tillämpning för viss utrikes godsbefordran av andra bestämmelser än vad
sjölagen innehåller föreskrives / lagen (1936:277j i anledning av Sveriges
tillträde till 1924 års internationella konvention rörande konossement.
(TIONDE
KAPITLET)
(Nuvarande
lydelsej (Föreslagen lydelsej
233 §'
Redaren
är ansvarig för skada som genom fel eUer försummelse i tjänsten orsakas av
befälhavare eller medlem av besättningen eller av lots. Detsamma gäUer, om
skada åstadkommes av någon som, utan att tUlhöra besättningen, på grund av
redares eller
'Lydelse enligt SOU 1970:74. Paragrafen motsvarar 8 §
sjölagen i gällande lydelse (1936.276).
Prop.
1973: 137 236
(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)
befälhavares
uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.
Vad
redare sålunda nödgas utgiva äger han söka åter av den som vållat skadan.
Bestämmelser
om redares frihet frän och Bestämmelser om redares frihet från och
begränsning av ansvarighet i vissa fall medde- begränsning av
ansvarighet i vissa faU medde
las i 122 och 171-173 §§ samt i lag i las i 118, 120, 190, 191 och 194 §§ samt i
anledning av Sveriges tUlträde tUl 1924 års lag i anledning av
Sveriges tillträde till 1924
internationella konvention rörande konosse- års intemationeUa
konvention rörande ko-
ment. Om den begränsning av ansvarigheten nossement. Om den begränsning av ansvarig-
vartUl redaren därutöver är berättigad finnas heten vartiU redaren
därutöver är berättigad
bestämmelser i detta kapitel. finnas bestämmelser i detta kapitel.
(FEMTONDE
KAPITLET)
(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelse)
347
§' (jfr art 3:6 näst sista st. och 3:6 bis)
Nedanstående
fordringar upphöra, vare sig ansvarigheten för dem är begränsad
eller obegränsad, om talan ej väckes i laga ordning i fräga om
1. fordran på bärgarlön, inom två år från det
bärgningsföretaget slutförts;
2. fordran på andel i bärgarlön enligt 229 § 1 mom.
andra stycket, inom ett är från det vederbörande av redaren erhållit
underrättelse om bärgariönens och andelens storlek;
3. fordran på ersättning för sammanstötning, inom två
år från den dag skadan inträffade;
4. fordran på belopp som någon erlagt utöver vad som
rätteligen belöper på honom enligt 220 §, inom ett år från det beloppet
utgivits av honom;
5. fordran pä ersättning på grund av passagerares
dödsfaU eUer kroppsskada eller dröjsmål med passagerarbefordran, inom två år
från det ilandstigningen ägt rum eller skulle hava ägt rum samt, om dödsfallet
inträffat efter Uandstigningen, inom två år efter dödsfallet men icke senare än
tre år från ilandstigningen;
6. fordran på ersättning på grund av att last 6. fordran
på ersättning på grund av att last gått förlorad eUer skadats eller att i ko- gått förlorad eller skadats eller för annan
nossement lämnats oriktiga eller ofull- förlust rörande lasten eller till följd
av a.i\. ständiga uppgifter, inom ett år från det i konossement lämnats
oriktiga eller avlämnande ägt eUer bort äga rum; ofullständiga
uppgifter, inom ett år från
det
avlämnande ägt eUer bort äga rum;
7. fordran på ersättning på grund av att resgods gått
förlorat eller skadats eller på grund av dröjsmål med befordran av resgods,
inom två år från det godset förts Uand eller, om godset gått förlorat under
resan, från det Uandföring skulle hava ägt rum.
8. fordran pä bidrag tiU gemensamt haveri eUer annan
kostnad, som skall fördelas enligt samma grund (136 och 216 §§),inom ett år
från dispaschens dag.
/
fråga om fordran på ersättning som avses i första stycket ö kunna parterna,
efter den händelse som föranlett talan, träffa överenskommelse om förlängning
av den där
Lydelse enligt SOU 1970:74 och 1971:90. Paragrafen
motsvarar 284 § sjölagen (senaste lydelse 1967:48).
Prop.
1973: 137 237
(Nuvarande
lydelsej (Föreslagen lydelsej
angivna
tiden. Ersättningstalan mot tredje man kan väckas efter utgången av samma tid
dock ej senare än ett år från den dag bortfraktaren infriat anspråket eller
talan väckts mot honom.
Svarar
gäldenären i andra faU än som avses i första stycket för ersättning eller för
annan fordran med begränsning av redareansvaret eUer endast med inlastat gods,
upphör fordringen, om talan ej väckes i laga ordning, i fråga om fordran på
ersättning inom två år från den dag skadan inträffade och i fråga om annan
fordran inom ett år efter det att fordringen förföll tUl betalning. Äger
borgenären för fordringen hålla sig även tUl redare, lastägare eller annan,
utan att begränsning av ansvarigheten äger rum, gäller sådan rätt under samma
tid som för fordran i allmänhet.
Har
fordran som avses i denna paragraf kommit under dispaschörs behandling, anses
talan om fordringen väckt.
I fråga om föriängning av
eUer avbrott i preskriptionstid som angives i denna paragraf gäUer vad
domstolslandets lag föreskriver. Dock får de i första stycket 5 och 7 angivna
fristerna i intet fall utsträckas över tre år från det ilandstigning eller
Uandföring ägt rum eller skuUe hava ägt rum.
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Förekommer i lag eUer
författning hänvisning tiU bestämmelse som ersatts genom bestämmelse i nya
lagen skaU den bestämmelsen i stället gälla.
Prop. 1973:137 238
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1936:277) i anledning av
Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention
rörande konossement.
Härigenom
förordnas i fråga om lagen (1936:277) i anledning av Sveriges tiUträde tiU 1924
års internationella konvention rörande konossement
dels att lagens ingress
skaU upphöra att gälla och i stället upptagas en ny paragraf, 8 §, av nedan
angivna lydelse, dels att 4 § 5 mom.* skaU ha följande ändrade lydelse.
(Nuvarande
lydelsej (Föreslagen lydelsej
Konungen
äger förordna, att vid befordran av gods sjöledes från Sverige till främmande
stat samt till Sverige från sådan främmande stat, som är ansluten till den i
Bryssel den 25 augusti 1924 avslutade internationella konventionen rörande
fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om konossement,
följande i nämnda konvention upptagna bestämmelser skola lända till efterrättelse
i stället för vad sjölagen i motsvarande delar innehåller:
4
§ 5 mom.
Bortfraktaren
och fartyget svare icke i Bortfraktaren och fartyget svara icke i
något
faU för förlust eller minskning av eUer något fall för förlust av eller skada på gods
skada
ä gods eller för skada, som därmed eUer eljest till godset hänförlig förlust eller
sammanhänger,
tiU högre belopp än ettusen- skada tiU högre belopp än ettusenåttahundra
åttahundra
kronor i guld för varje koUi eUer kronor i guld för varje koUi eller annan enhet
annan
enhet av godset. Har högre värde å av godset. Har högre värde på godset, jämte
godset,
jämte uppgift om dettas art, utan uppgift om dettas art, utan förbehåll uppta-
förbehåll
upptagits i konossementet, skaU gits i konossementet, skall detta värde gäUa
detta
värde gäUa såsom gräns för bortfrakta- såsom gräns för bortfraktarens ansvarighet
rens
ansvarighet och, tiU dess annat visas, och, tUl dess annat visas, anses motsvara
anses
motsvara godsets verkliga värde. godsets verkliga värde.
Genom
avtal meUan bortfraktaren, befälhavaren eUer agenten och avlastaren må gränsen
för bortfraktarens ansvarighet bestämmas tUl högre belopp än förut sagts.
1 Senaste lydelse 1953:58
Prop.
1973:137 239
I
förhållande tUl fordringsägare som tillhör främmande stat skall vad i första
stycket första punkten stadgas om att där angivet belopp skaU beräknas efter
guldvärde ej gälla, med mindre detta följer av fördrag med den främmande staten
och denna genomfört motsvarande beräkning tUl förmån för svenska
fordringsägare.
Har avlastaren svikligen
lämnat oriktig uppgift om godsets art eller värde och har uppgiften intagits i
konossementet, vare bortfraktaren och fartyget ej ansvariga jämlikt denna lag.
Bestämmelserna i denna lag skola, i stället för vad sjökgen i
motsvarande delar innehåller, tillämpas ifråga om sådan godsbefordran som sker
enligt konossement utfärdat i stat som tillträtt 1924 års konvention men ej
19Ö8 års tilläggsprotokoll till konventionen.
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
När
lagen den om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) trätt i
kraft, äger
Konungen
förordna att lagen 1936:277 skall upphöra att gälla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 5 Kommitténs
lagförslag om passagerarbefordran
Förslag
till Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)
Härigenom
förordnas i fråga om sjölagen (1891 ;35 s. 1),
dels
att rubriken före 169 § samt 169-182 §§' skall upphöra att gälla,
dels
att ett nytt sjätte kapitel skall införas med nedan angiven lydelse,
dels
att 220, 222 och 337 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,
dels att två nya
paragrafer skaU införas, betecknade 347 och 348 §§.''
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande lydelse)
FEMTE
KAPITLET Om befraktning
V
Om passagerarebefordran
(Föreslagen lydelse)
SJÄTTE
KAPITLET Om befordran av passagerare och resgods
Inledande
bestämmelser 171 §
Med
bortfraktare förstås i detta kapitel den som, mot vederlag, yrkesmässigt eller
eljest i förvärvssyfte, genom avtal åtager sig befordran med fartyg av
passagerare eller passagerare och resgods. Bortfraktaren kan vara redare,
befraktare (underbortfraktare} eller annan.
Med
passagerare avses den som befordras eller skall befordras med fartyg enligt befordringsavtal.
Med
resgods avses varje föremål, inbegripet fordon, som befordras i anslutning
till avtal om passagerarbefordran men ej enligt
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Sonaslc lydelse 1936:276
- Senaste lydelse av 220 och 222 §§ 1967:48, av 337 §
1970:919 JIVSOU 1970:74
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:137
(Nuvarande
lydelse)
241
(Föreslagen
lydelsej
certeparti
eller konossement. Resgods som passageraren bär med sig eller har i sin hytt
eller eljest i sin vård under befordringen, inbegripet vad han har i eller på
medfört fordon, utgör handresgods.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Jfr 7 I § )
172
§
Med
undantag för 179 § och för vad som föranledes av 197 § skola bestämmelserna i
detta kapitel lända till efterrättelse såvitt ej annat är avtalat eller följer
av sedvänja. Dock kunna bestämmelsema i 183 §, 184 § andra stycket, 185. 186
och 188 §§ ej åsidosättas till passagerarens nackdel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
16
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 137
173 §
Kapitiets
bestämmelser hava icke tillämpning i den mån befordringen är underkastad
gällande internationellt fördrag om befordran på järnväg.
174 §
Utföres
befordringen helt eller delvis av annan än bortfraktaren, hava bestämmelserna i
170, 177, 179-183, 185, 189-198, 200-203, 347 och 348 §§ motsvarande tillämpning
för den som utför befordringen. I förhällande till passageraren skall
ansvarigheten för den som utför befordringen och bortfraktaren vara solidarisk
och gemensamt begränsad enligt 194 §.
Kapitlets
bestämmelser gälla i tillämpliga delar även i förhållandet mellan bortfraktaren
och den som utför befordringen. I övrigt gälla i tillämpliga delar
bestämmelserna om befraktning i 5 kap.
175
§
Medföljer
nägon ett fartyg, vilken varken är ombordanstäUd eller passagerare, och tillskyndas
han därvid förlust eller skada, hava bestämmelserna i detta kapitel om
befrielse från och begränsning av ansvarighet pä bort-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973: 137
(Nuvarande
lydelse)
(Föreslagen
lydelse)
242
opaginerad Kontrollera mot PDF
fraktarens
sida motsvarande tillämpning i den mån ansvar kan göras gällande mot redaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Jfr
72 § och 171 § första stycket)
Om befordringen
176
§
Bortfraktaren
skall med tillbörlig omsorg sörja för att fartyget är sjövärdigt, behörigen
bemannat, provianterat och utmstat såväl vid början av som vid varje tillfälle
under resan samt att passagerarens och resgodsets säkra befordran tryggas i
alla andra avseenden. Bortfraktaren skall även eljest i tillbörlig mån
tillgodose passagerarens bästa.
Utan
stöd i avtal eller sedvänja fär resgods ej föras på däck.
Bortfraktaren
skall sörja för att passageraren och hans resgods med tillbörlig skyndsamhet
befordras till bestämmelseorten. Deviation får endast göras för räddning av
människoliv eller bärgning eller av annan skälig anledning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Jfr
73 §)
177 §
Gäller
befordringsavtalet bestämt fartyg, får bortfraktaren icke fullgöra sitt
åtagande med annat fartyg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
169
§
Är i
avtal om passagerarebefordran viss person angiven såsom passagerare äge denne
icke till annan överlåta sin rätt enligt avtalet.
Sedan
resan anträtts, må ej i något fall överlåtelse äga rum.
178
§
Avser
befordringsavtalet bestämd person såsom passagerare, fär denne icke till annan
överlåta sin rätt enligt avtalet. Sedan resan påbörjats fär överlåtelse ej äga
rum, även om avtalet ej avser bestämd person.
opaginerad Kontrollera mot PDF
170
§
Passagerare
vare skyldig att ställa sig till noggrann efterrättelse allt vad med avseende ä
ordning och skick ombord föreskrives.
Vad i 54 och 61 §§
sjömanslagen är stadgat med avseende å sjöman gälle ock för passagerare.
179
§
Passageraren
är skyldig att iakttaga föreskrifter om ordning och säkerhet under befordringen.
Bestämmelserna i 60 och
öl §§ sjömanslagen (1952:530j om tvångsmedel mot och förhör med
besättningsmedlem i vissa fall hava motsvarande tillämpning för passagerare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:137
(Nuvarande
lydelse)
243
(Föreslagen
lydelse)
180 §
Passageraren
får medföra resgods i skälig omfattning.
Känner
passageraren till, att resgods är så beskaffat att dess befordran kan medföra
fara eller väsentlig olägenhet för fartyg, liv eller gods, skall han upplysa
bortfraktaren därom före resans början. Detsamma gäller, om annat resgods än
handresgods kräver särskild vård. Beskaffenheten av gods som har avses skall om
möjligt utmärkas pä godset innan befordringen börjar.
181 §
Bortfraktaren
äger vägra passageraren att medföra resgods, som kan välla fara eller väsentlig
olägenhet för fartyg, liv eller gods.
Har
.sådant resgods tagits ombord utan att bortfraktaren haft kännedom om dess beskaffenhet,
får han efter otnständigheterna föra det iland eller oskadliggöra eller
förstöra det utan skyldighet att ersätta skadan.
Detsamma
gäller, om resgodset, efter att ha tagits ombord med bortfraktarens kännedom
om dess beskaffenhet, visar sig medföra sådan fara eller väsentlig olägenhet
för fartyg, liv eller gods att det ej är försvarligt att behålla det ombord.
174
§
Vad
i 97 § stadgas angående skada, som orsakas av gods, skall äga motsvarande
tillämpning beträffande resgods.
182
§
Har
resgods orsakat förlust eller skada för bortfraktaren, är passageraren
ersättnings-skyldig, om han eller någon för vilken han svarar vållat förlusten
eller skadan genom fel eller försummelse.
175
§
Resgods,
som lämnats i bortfraktarens vård, vare lian ej pliktig alt utlämna, innan
passageraren erlagt betalning för befordringen och för kost under resan.
Där betalningen icke
gäldas, äge bortfraktaren för passagerarens rakning upplägga godset under
säker vård och låta genom
183
§
Bortfraktaren
är icke skyldig att lämna ut annat resgods än handresgods förrän passageraren
betalt för befordringen och för kost eller annan tjänst under resan. Uteblir
betalning, äger bortfraktaren lägga upp godset i säkert forvar och genom
offentlig auktion eller pä annat betryggande sätt sälja så
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande
lydelsej
offentlig
auktion eller, om det ej lämpligen kan ske, på annat betryggande sätt sälja sä
mycket av godset att, utom kostnader, fordringen täckes.
(Föreslagen
lydelsej
mycket
att hans krav jämte förvarings- och försäljningskostnaderna täckas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
176
§
Varder
fartygets avgång från den ort, där resan börjar, väsentligen fördröjd, äge
passageraren häva avtalet.
Där fartyget före
resans början går förlorat eller förklaras icke vara iståndsättligt. upphöre
avtalet att gälla.
184
§
Avser
befordringsavtalet bestämt fartyg och detta före resans början går förlorat
eller förklaras icke vara iståndsättligt efter skada, är bortfraktaren icke
skyldig att utföra befordringen.
Blir fartygets avgång från
den ort där befordringen skall börja väsentligt fördröjd, äger passageraren
häva avtalet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
177
§
Där
under resan fartyget så uppehälles, att passageraren med hänsyn till
omständigheterna finnes icke kunna avvakta resans fortsättande, eller
fartyget går förlorat eUer förklaras icke vara iståndsättligt, vare bortfraktaren
pliktig att sörja för befordran av passageraren och hans resgods tiU bestämmelseorten
rncd annan, lämplig lägenhet, såvitt det kan ske utan oskälig kostnad.
Varder
fartyget uppehället eller resan av-bmten efter vad i första stycket sägs och
sörjer ej bortfraktaren för befordringen till bestäniinelseorten med annan,
lämplig lägen-hel, äge passageraren häva avtalet.
185
§
Om
fartyget under resan uppehälles så att det icke skäligen kan fordras att
passageraren avvaktar dess fortgång eller fartyget går förlorat eUer förklaras
icke vara iståndsättligt efter skada, skall bortfraktaren sörja för att
passageraren och dennes resgods befordras till bestämmelseorten pä annat
lämpligt sätt och bära kostnaden därför. Underlåter bortfraktaren detta, äger
passageraren häva avtalet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
179
§
Måste,
på grund av haveri eUer annan omständighet som rör fartyget, passageraren
uppehålla sig i land, skaU bortfraktaren vidkännas skälig kostnad för
uppehället.
Måste
passageraren uppehålla sig iland på grund av haveri eller annan omständighet
som rör fartyget, skall bortfraktaren på lämpligt sätt sörja för hans uppehälle
och bära kostnaden däiför
opaginerad Kontrollera mot PDF
Anträder
passageraren icke resan eller av- Anträder passageraren icke resan eller .av-
bryter
han den, äge bortfraktaren rätt till bryXer han den utan att det beror av
att han ersätiniiig för skada, som därav kommer, där avlidit eller insjuknat
eller av annan skälig
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande lydelse)
ej
passageraren dött, insjuknat eller fått annat laga förfall och meddelande
därom givits utan oskäligt uppehåll. Vid ersättningens bestämmande skall
hänsyn tagas därtill, att bortfraktaren utan skälig anledning undedå-tit att
medtaga annan passagerare.
(Föreslagen
lydelsej
anledning
och bortfraktaren underrättats härom inom rimlig tid, skall passageraren utgiva
avtalad befordringsavgift. Om bortfraktaren utan skälig anledning underlåtit
att medföra annan passagerare eller att eljest begränsa sin skada, skall dock
beloppet jämkas därefter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
,
.181 §
.Vad
i 135 § första stycket stadgas om ömsesidig hävningsrätt skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å passagerarebefordran.
187§
Finnes,
sedan befordringsavtal träffats, att resan skulle vara förenad med fara för
passageraren eller för fartyg eller gods till följd av krig, blockad, uppror,
oroligheter, sjöröveri eller annat väpnat våld eller att sådan fara väsentligt
ökat, har vardera parten rätt att häva befordringsavtalet även om resan börjat.
Häves avtalet, skall vardera parten bära sin kostnad och skada.
opaginerad Kontrollera mot PDF
...
182 §,
Är i fall som avses i 177 § andra stycket, 180 eller 181 § en del av resan
utförd, äge bortfraktaren uppbära avgift efter vad i 129 § är om avståndsfrakt
stadgat. Har bortfraktaren uppburit betalning utöver vad honom sålunda
tiUkommer, skaU överskottet återbäras.
188
§
Avbryter
passageraren resan på gmnd av förhållande som icke kan lastas honom eller häves
befordringsavtalet enligt 185 § eller, sedan resan börjat, enligt 187 §, hava
bestämmelserna i 129 § om avståndsfrakt mo/-svarande tillämpning i fråga om
bortfraktarens rätt till del av befordringsavgiften.
Har
bortfraktaren mottagit betalning utöver vad som sålunda tillkommer honom, skaU
han återbära överskottet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
bortfraktarens ansvar för passagerare och resgods.
opaginerad Kontrollera mot PDF
171
§ . (första och andra styckena)
Bortfraktaren
skall från inskeppningen till utskeppningen sörja för passagerarens säkerhet
och i sedvanlig omfattning tillgodose hans bästa.
Drabbas passageraren
under denna tid av skada ä person, vare bortfraktaren därför ansvarig,-där
.antagas må, att skadan orsakats av omständighet, som,katt
såsom'fel.eller
189
§
Bortfraktaren
är ansvarig för förlust till följd av att passageraren avlider eller drabbas av
kroppsskada på grund av händelse under befordringen, om förlusten orsakas av
fel eller försummelse av bortfraktaren eller någon för vilken denne svarar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973: 137
(Nuvarande
lydelse)
försummelse
tillräknas bortfraktaren eller nägon för vilken han svarar. Skadestånd skall
bestämmas enligt de i strafflagen stadgade gmnder.
(Föreslagen
lydelsej
, 246
opaginerad Kontrollera mot PDF
172 §
Om
resgods, som lämnas i bortfraktarens vård, gälle vad i 91-93 och 118-123 §§ är
stadgat om guds som där avses.
173 §
Förkominer,
minskas eller skadas resgods, som ej lämnats i bortfraktarens vård, vare
bortfraktaren därför ansvarig, där antagas må, att förlusten, minskningen eller
skadan orsakats av omständighet, som kan såsom fel eller försummelse tillräknas
bortfraktaren eller nägon för vilken han svarar.
Stadgandena i 119-121
§§ skola äga motsvarande tillämpning, och vare, ändå att förbehåll ej skett,
bortfraktarens ansvarighet så begränsad som i 122 § andra stycket sägs.
Ej vare bortfraktaren
på grund av vad nu är stadgat pliktig att ersätta penningar, värdepapper eller
dyrbarheter.
190
§
Bortfraktaren
är ansvarig för förlust av eller skada på resgods på grund av händelse under
befordringen, om förlusten eller skadan orsakas av fel eller försummelse av honom
eller någon för vilken han svarar. Med sådan förlust eller skada likställes
förlust till följd av att resgods ej utlämnats till passageraren inom rimlig
tid efter ankomsten till bestämmelseorten av det fartyg varmed godset har
eller skulle hava befordrats.
Har förlust av eller
skada på fordon orsakats av fel eller försummelse vartill befälhavaren, någon
av besättningen, lots eller annan, som utför arbete i fartygets tjänst, gjort
sig skyldig vid navigeringen eller handhavandet av fartyget under
befordringen, är bortfraktaren fri från ansvarighet enligt första stycket.
Bortfraktaren är ej
heller skyldig att ersätta penningar, värdepapper, konstföremål eller andra
dyrbarheter, om han ej uttryckligen och skriftligen åtagit sig sådan ansvarighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
178
§
Uppkommer
skada genom dröjsmål å bortfraktarens sida eller enär fartyget går föriorat
eller förklaras icke vara iståndsättligt, vare bortfraktaren därför ansvarig,
där ej antagas må, att varken han själv eller någon för vilken han svarar gjort
sig skyldig till fel eller försummelse.
191
§
Bortfraktaren
är ansvarig för förlust till följd av sådant dröjsmål med befordringen som
orsakas av fel eller försummelse av honom eller någon för vilken han svarar.
Beror dröjsmålet av fel eller försummelse, som avses i 190 § andra stycket, är
bortfraktaren dock fri från ansvarighet.
Om
dröjsmål med utlämning av resgods gäller 190 § första stycket.
192
§
Om
vållande på passagerarens sida medverkat'till'förlust eller skada, som avses i
189-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1973:137
(Nuvarande
lydelsej
(Föreslagen
lydelsej
191
§§, skall skadeståndet jämkas efter vad som finnes skäligt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
193
§
Den som kräver ersättning enligt 189-191 §§ skall styrka, dels att
förlusten eller skadan beror av händelse tmder befordringen, dels förlustens
eller skadans omfattning. Utom i fall som avses i andra stycket skall han
tillika visa, alt dödsfall eller kroppsskada samt förlust av eller skada pä
handresgods orsakats genom fel eller försummelse av bortfraktaren eller nägon
för vilken denne svarar.
Om
dödsfall eller kroppsskada samt förlust av eller skada på handresgods beror av
händelse som inträffat vid eller i samband med förlisning, sammanstötning, strandning,
explosion eller brand, skall bortfraktaren till sitt fredande från ansvarighet
styrka att förlusten eller skadan ej orsakats genom fel eller försummelse av
honom eller någon för vilken han svarar. Detsamma gäller alltid i fräga om
förlust av eller skada på annat resgods och förlust på grund av dröjsmål som
avses i 191 ,f
Påstår bortfraktaren,
att förlust eller skada på fordon beror av orsak för vilken han enligt 190 §
andra stycket icke svarar eller alt passageraren genom eget vällande medverkat
till förlust eller skada, ankommer det på honom att styrka detta
förhällande. .
opaginerad Kontrollera mot PDF
171
§, (tredje stycket)
/
inrikes fän må ej förbehåll göras om annan inskränkning i bortfraktarens
ansvarighet än att ersättningen ej skall överstiga tjugutitsen kronor för
varje' passagerare. Koiningen äger, under förutsättnuig av önisc-sidighet,
fördrdiia att vad sålunda stadgats skall äga tillämpning jäiiiväl i avseende å
fart mellan Sverige och främmande stat.
194
§
Bortfraktarens
ansvarighet jor förlust eller skada som avses i 189-191 §§ skall ej, utan att
uttrycklig och skriftlig överenskommelse träffats därom, för en och samma
händelse överstiga
1. (femlnindratusen) francs för varje passagerare för förlust pä grund
av dödsfall eller kroppsskada;
2. tiotusen francs för varje passagerare för förlust av eller skada pä
handresgods, som icke förvaras i eller pä medfört fordon;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1973:137 i 248
(Nuvarande
lydelse) (Föreslagen lydelsej
3. trettiotusen francs för förlust av eller skada på
varje fordon jämte handresgods, som förvaras i eller på fordonet;
4. sextontusen francs för varje passagerare för
förlust av eller skada pä annat resgods; samt
5. befordringsavgiftens dubbla belopp för passagerares
förlust på gmnd av dröjsmål som avses i 191 §.
Begränsningen
gäller Icke ränta och kostnader i saken.
Med
franc förstås den enhet som angives i 348 §.
195 §
Bortfraktaren äger ej åberopa rätt till begränsning av ansvarigheten
enligt 194 §, om det visas att han själv vållat förlusten eller skadan
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att förlust eller skada
sannohkt skulle uppkomma.
196 §
/
fall av kroppsskada eller dröjsmål med
befordran av passagerare skall denne inom
femton dagar efter ilandstigningen skriftligen
underrätta bortfraktaren därom. Sker det ej,
anses passageraren hava kommit iland oska
dad och i rätt tid såvitt annat icke styrkes.
(Jfr 172 § och 173 § andra stycket) / fall av uppenbar skada på resgods och
vid dröjsmål med befordran av resgods skall passageraren skriftligen
underrätta bortfrak-taren'senast då godset föres iland eller utlämnas. I andra
fall skall sådan underrättelse givas inom femton dagar efter nämnda tid. Detta
har motsvarande tillämpning vid förlust av resgods, vamd fristen räknas frän
den tid dä ilandföring eller utlämning skulle hava . ägt mm. Lämnas ej sålunda
föreskriven underrättelse, anses passageraren hava mottagit godset oskadat och
i rätt tid såvitt annat Icke styrkes.
Underrättelse enligt andra stycket fordras ej, om godsets tillståtid
klarlagts vid gemensam besiktning då passageraren mottog det.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande
lydelsej
(Jfr
171 § tredje stycket ovan.)
(Föreslagen
lydelse) ', .
197
§
Förbehåll
om befrielse frän eller inskränkning av bortfraktarens ansvarighet enligt
189-191 §§ eller om lättnad i hans bevisbörda är utan verkan, om förbehållet
träffats före den händelse varom fräga är och hänför sig till
1. ifråga om passagerare, den tid dä denne är ombord,
under ombord- eller ilandstigning eller under sjötransport mellan fartyg och
land, förutsatt att den transporten omfattas av befordringsavgiften eller
transportmedlet ställes till förfogande av bortfraktaren;
2. i fräga om handresgods, den tid dä godset är ombord
eller föres ombord eller iland, antingen omedelbart eller genom sådan
sjötransport som avses tmder 1, eller också dä godset är i bortfraktarens
förvar på kaj eller i eller på stations- eller annan anläggning i hamn; eller
3. i fråga om annat resgods, tiden från det att godset
överlämnats till bortfraktaren till dess det lämnats ut till passageraren.
Bestämmelserna i första stycket gälla icke
vid
befordran av levande djur som resgods.
opaginerad Kontrollera mot PDF
198
§ "
Utan hinder av bestämmelserna i 197 § första stycket är bortfraktaren
berättigad att genom uttrycklig och skriftlig överenskommelse med passageraren
förbehålla sig att denne själv skall stå risken för förlust och skada intill
ett belopp av ettusenfemhundra francs i fråga om varje fordon och etthundra
francs i fräga om passagerarens övriga resgods. Avräkning härför sker från
beloppet av liden förlust eller skada.
Bestämmelserna i 195 § hava motsvarande tillämpning.
199
§
Är det avtalat eller framgår det av omständigheterna att befordringen
helt eller till bestämd del skall utföras av annan än bort-
Prop.
1973:137 250
(Nuvarande
lydelsej (Föreslagen lydelsej
fraktaren, fär bortfraktaren utan hinder av bestämmelserna i 197 §
förbehålla sig frihet från ansvarighet för sådan förlust, skada eller dröjsmål
som orsakas av händelse under den del av befordringen som utföres av den andre.
200 §
Riktas
krav på ersättning för förlust eller skada mot någon för vilken bortfraktaren
svarar, äger denne göra gällande samma Invändningar om befrielse från och
begränsning av ansvarighet som bortfraktaren, om han visar att han ådragit sig
ansvarigheten i sin tjänst. De ersättningsbelopp som bortfraktaren och den för
vilken han svarar förpliktas utgiva få ej sammanlagt överstiga den gräns för
ansvarigheten som föreskrives i 194 §.
Bestämmelserna
i första stycket gälla icke till förmån för den som visas hava vållat förlust
eller skada uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att förlust
eller skada sannolikt skulle uppkomma.
201 §
Krav på ersättning för passagerares kroppsskada eller dröjsmål med
passagerarbefordran får endast väckas av passageraren själv eller pä hans
vägnar.
Krav
pä ersättning för förlust till följd av passagerares dödsfall får väckas endast
av den avlidnes rättsinnehavare eller någon som genom dödsfallet mistat
försörjare och endast under förutsättning att rättsinnehavaren eller den som
sålunda lidit förlust enligt domstolslandets lag eljest är berättigad att göra
sådant ersättningskrav gällande.
Krav
pä ersättning för förlust eller skada som avses i 189-191 §§ får endast göras
gällande i överensstämmelse med bestämmelserna i detta kapitel, även om kravet
icke gmndas på befordringsavtalet.
Prop. 1973:137 251
(Nuvarande
lydelsej (Föreslagen lydelsej
202
§
Bestämmelser
om hänskjutande till viss domstol eller till skiljemän av tvist angående
ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagerare och resgods finnas i
14 kap.
Bestämmelser
om preskription finnas i 15 kap.
Om tillämplig lag
203 §
Bestämmelserna
i 189, 190, 192-202, 337 och 347 §§ eller också motsvarande bestämmelser i 197
års internationella konvention om befordran av passagerare och resgods till
sjöss eller främmande lagstiftning som gör konventionen tillämplig skola lända
till efterrättelse här i riket, om befordringen utföres
1. med fartyg registrerat här eller i annan stat, som
tillträtt nämnda konvention;
2. enligt befordringsavtal, som träffats här eller i
annan sådan stat;
3. med avtalsenlig avgångs- eller bestämmelseort här
eller i annan sådan stat.
ÄTTONDE
KAPITLET Om skada genom fartygs sammanstötning
220 § '
Stöta
fartyg samman så att skada uppstår på det ena fartyget eller ombordvarande gods
eUer personer och är sammanstötningen orsakad genom vållande på endera sidan,
skall den sidan ersätta skada och förlust som uppkommer därav.
Har
sammanstötningen orsakats genom vållande på båda sidor, skola dessa taga del i
skadans ersättande efter förhållandet mellan de på ömse sidor begångna felens
beskaffenhet. Giva omständigheterna icke stöd för någon viss fördelning, skall
vardera sidan ersätta hälften av skadan.
Vardera
sidan svarar endast för sin del av Vardera sidan svarar endast för sin del av
ersättningen.
För skada pä person svara dock ersättningen. För skada på person svara dock
båda sidor solidariskt, med rätt för den sida båda sidor solidariskt.
' SiMiasle lydelse 1967:48
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande
lydelse)
som
utgivit mera än vad som belöper på den
att
uttaga det överskjutande hos den andra
sidan
imder åtnjutande av den sjöpanträtt
som
tillkommer ersättningen.
Har ena sidan utgivit mer än vad som belöper på den, fär det
överskjutande uttagas hos den andra. Mot sådant anspråk kan den senare göra
gällande samma rätt till befrielse från eller begränsning av ansvarighet som
han kunnat åberopa mot den skadelidande enligt 5, ö och 10 kap. denna lag eller
däremot svarande bestämmelser i främmande lag.
Vid
bedömande av fråga om vållande tiU sammanstötning skall särskilt beaktas om
tiden medgav överiäggning eller icke.
(Föreslagen lydelsej
222 § '
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelserna i denna lag
om sammanstötning mellan fartyg äga tillämpning även när tiU följd av fartygs
manövrering eUer på annat sätt skada av ett fartyg orsakas på annat fartyg
eller personer eller gods därpå, utan att fartygen stöta samman.
Bestämmelserna i denna lag
om sammanstötning mellan fartyg äga tiUämpning även när, till följd av fartygs
manövrering eller på liknande sätt, skada av ett fartyg orsakas på annat fartyg
eller personer eller gods därpå, utan att fartygen stöta samman.
opaginerad Kontrollera mot PDF
FJORTONDE
KAPITLET Om laga domstol och rättegång i sjörättsmål
337 §
1
fråga om behörigheten för de tingsrätter som anges i 336 § första stycket att
upptaga tvistemål enligt denna lag äga bestämmelserna om laga domstol i
tvistemål i allmänhet motsvarande tillämpning. Talan får även väckas vid den av
tingsrätterna som ar domstol för den ort där fartyget finnes. Har säkerhet för
fordran ställts hos myndighet till befrielse från kvarstad eller annan
handräckning, får talan väckas även vid den av tingsrätterna som är domstol för
den ort där säkerheten ställts. Talan'angående fordran som säkerheten avsett
får väckas vid sistnämnda tingsrätt, även om säkerheten frigivits.
Tvist angående ansvarighet på gmnd av avtal om befordran av
passagerare eller resgods kan icke med laga verkan hänskjutas till viss
domstol eller till skiljemän före den händelse varpå ansvarigheten gniiidas.
Utan
' Sonasto lyiiclsc 1967:48 2 Sonasto lydclso 1970:919
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande lydelsej
Om
domstolen för den ort där svaranden enligt i första stycket zngvrna. gmnder
kim-nat sökas icke är tingsrätt som anges i 336 § första stycket, väckes talan
vid den av dessa tingsrätter som ar närmast den orten.
(Föreslagen
lydelsej
hinder
härav får dock avtalas, att talan efter kärandens val endast skall kunna väckas
vid domstol
1. för den ort där svaranden är varaktigt bosatt eller
har sin huvudsakliga rörelse;
2. för den avtalsenliga avgångs- eller bestämmelseorten;
eller
3. i den stat där käranden har sitt hemvist eller
eljest är varaktigt bosatt, fömtsatt att svaranden har driftsställe för sin
rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt.
Om
domstolen för den ort där svaranden kunnat sökas enligt de i första eller ändra
stycket angivna grunderna icke är tingsrätt som anges i 336 § första stycket,
väckes talan vid den av dessa tingsrätter som är närmast den orten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Äro
flera redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rederiets hemvist.
FEMTONDE
KAPITLET Särskilda bestämmelser
opaginerad Kontrollera mot PDF
347 § '
fordran på bärgarlön,
inom två år från det bärgningsföretaget slutförts; fordran på andel i
bärgariön enligt 229 § I mom. andra stycket, inom ett år från det
vederbörande av redaren erhållit underrättelse om bärgariönens och andelens
storiek; fordran på ersättning för sammanstötning, inom två år från den dag
skadan inträffade;
Nedanstående
fordringar upphöra, vare sig ansvarigheten för dem är begränsad eller
obegränsad, om talan ej väckes i laga ordning i fråga om 1.
2
opaginerad Kontrollera mot PDF
fordran på belopp som
någon enligt 220 § tredje stycket erlagt utöver vad som rätteligen belöper på
honom, inom ett år från det beloppet utgivits av honom;
4. fordran på belopp som någon erlagt utöver vad som rätteligen belöper
på honom enligt 220 §, inom ett år från det beloppet utgivits av honom;
5. fordran på ersättning på gmnd av passagerares dödsfall eller
kroppsskada eller dröjsmål med passagerarbefordran, inom tvä år från det
ilandstigningen ägt rum eller skulle hava ägt mm samt, om dödsfallet inträffat
efter ilandstigningen, inom två år efter dödsfallet men icke senare än tre år
från ilandstigningen;
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Jfr SOU 1970:74 (SjöL 284 § senaste lydelse 1967:48)
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Nuvarande lydelsej
5.
fordran på ersättning på grund av att last eller resgods förkommit eller
skadats eller att i konossement lämnats oriktiga eller ofullständiga
uppgifter, inom ett år från den dag avlämnande ägt eller bort äga rum;
(Föreslagen lydelsej
fordran på bidrag till
gemensamt haveri eller annan kostnad, som skall fördelas enligt samma grund
(136 och 216 §§), inom ett år från dispaschens dag.
6. fordran på ersättning på grund av att last gått förlorad eller skadats
eller att i konossement lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter, inom
ett år från det avlämnande ägt eller bort äga rum;
7. fordran på ersättning på gmnd av att resgods gått förlorat eller
skadats eller på gmnd av dröjsmål med befordran av resgods, inom två år från
det godset förts iland eller, om godset gått förlorat under resan, från det
ilandföring skulle hava ägt mm;
8. fordran på bidrag tUl gemensamt haveri eller annan kostnad, som skall
fördelas enligt samma grund (136 och 216 §§), inom ett år frän dispaschens dag.
Svarar
gäldenären i andra fall än som avses i första stycket för ersättning eller för
annan fordran med begränsning av redareansvaret eller endast med inlastat gods,
upphör fordringen, om talan ej väckes i laga ordning, i fråga om fordran på
ersättning inom två år från den dag skadan inträffade och i fråga om annan
fordran inom ett år efter det att fordringen förföll till betalning. Äger
borgenären för fordringen hålla sig även tUl redare, lastägare eller annan,
utan att begränsning av ansvarigheten äger rum, gäller sådan rätt under samma
tid som för fordran i allmänhet.
Har fordran som avses i
denna paragraf kommit under dispaschörs behandling, anses talan om fordringen väckt.
/
fråga om förlängning av eller avbrott i preskriptionstid som angives i denna
paragraf gäller vad domstolslandets lag föreskriver. Dock få de i första
stycket 5 och 7 angivna fristerna i Intet fall utsträckas över tre år från det
ilandstigning eller Ilandföring ägt mm eller skulle hava ägt mm.
348 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Med franc förstås i denna
lag en enhet innehållande se.xtiofem och ett halvt milligram guld av niohundra
tusendelars finhet. Omräkning till svenskt mynt skall vid beräkning av redares
begränsade ansvarighet ske efter kursen den dag då säkerhet ställes eller, om
säkerhet icke ställes, då betalning sker.
Med franc förstås i denna
lag en enhet innehållande sextiofem och ett halvt milligram guld av niohundra
tusendelars finhet. Omräkning till svenskt mynX av ansvarighetsbelopp som
avses i ö kap. sker efter kursen den dag som domstolslandets lag föreskriver.
Omräkning av ansvarighetsbelopp som avses i 10 kap. sker efter kursen den dag
säkerhet
Prop.
1973:137 255
(Nuvarande
lydelsej (Föreslagen lydelsej
ställes
eller, om sådan icke ställes, kursen den dag betalning sker.
Denna
lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Förekommer i lag eller
annan författning hänvisning till bestämmelse som ersatts genom bestämmelse i
nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.
Prop.
1973:137 256
Bilaga 6
Sammanställning av remissyttrandena över "Befordran
av passagerare och resgods tiU sjöss" (SOU 1971: 90) och
"Godsbefordran til! sjöss" (SOU 1972:10)
Yttranden har avgetts av Svea hovrätt, efter hörande av
Stockholms tingsrätt, hovrätten för Västra Sverige efter hörande av Göteborgs
tingsrätt, kommerskollegium efter hörande dels av Stockholms handelskammare
och Gotlands handelskammare, vilka anslutit sig till ett gemensamt yttrande av
Näringslivets trafikdelegation och Sjöbefraktarrådet, dels av handelskammaren i
Göteborg och Skånes handelskammare, som avgivit ett gemensamt yttrande,
sjöfartsverket, utredningen om författningspublicering, konsumentombudsmannen,
KO (såvitt avser SOU 1971: 90), statens konsumentråd (såvitt avser SOU 1971:
90), styrelsen för Sveriges advokatsamfund, Sveriges redareförening, Stockholms
rederiförening, som åberopat det av Sveriges redareförening avgivna yttrandet.
Näringslivets trafikdelegation och Sjöbefraktarrådet, vilka avgivit ett
gemensamt yttrande, Sjöassuradörernas förening, Sveriges ångfartygs assurans
förening. Svenska transportarbetareförbundet, Sveriges stuvareförbund, Sveriges
speditörförbund, Svenska bankföreningen. Försäkrings juridiska föreningen och
Sjörättsföreningen i Göteborg.
1. ALLMÄNNA SYNPUNKTER
1.1 Ratifikation av och lagstiftning på grundval av
1968 års tilläggsprotokoll till 1924 års internationella konvention rörande
konossement
Svea hovrätt
Beträffande såväl frågan huruvida förslaget bör läggas
till grund för lagstiftning som frågan när detta lämpligen bör ske finner
hovrätten en avgörande synpunkt vara att en samnordisk lösning uppnås.
Stockholms tingsrätt
Det pågående internationella arbetet är skäl som talar för
att inte nu genomföra den föreslagna lagstiftningen. Det kan emellertid anföras
skäl för en annan uppfattning, därvid särskUt begränsningsreglerna är att be-
1 Tilläggsprotokollet betecknas ofta Visbyreglerna (VR),
konventionen Haagreglerna (HR) och den genom protokollet reviderade
konventionen Haag-Visbyreglerna (HVR).
Prop.
1973:137 257
akta.
Det pågående internationella arbetet kan tänkas påverkas av att de nordiska
länderna genomför den föreslagna lagstiftningen. Någon uppfattning i denna del
har emellertid inte tingsrätten. Sammanfattningsvis vUl tingsrätten göra det
uttalandet att övervägande skäl måhända talar för att förslagen genomförs.
Hovrätten
för Västra Sverige
Som
det särskilt markerats i remissen innebär möjligen en lagstiftning byggd på förslagen
bara ett provisorium. I varje fall ger inte HVR med hänsyn till moderna
kommersiella och transporttekniska förhållanden någon helt tillfredsställande
definitiv lösning för handelssjöfartens del såsom också framhålles i kommitténs
kommentarer.
Kvar
står t. ex. relinggränsen för tvingande vårdansvar
(tackle-to-tackle-definitionen av vad som över huvud taget förstås med
"godsbefordran") och därmed också en rad olösta terminalproblem.
Kvar finns det från sekelskiftet härrörande "kompromisspaketet" som
inte ger lasten skadeståndsskydd mot nautisk culpa, kvar är oklarheten om
ansvaret vid dröjsmål och en olycklig ensidig anknytaing tiU engelska nedärvda
och sedan länge otidsenliga rättsbegrepp, som konserverats i sjöfartsdokumenten
och även via konventionen synes motverka en klarare juridisk åtskillnad meUan
flersidigt motstående parter i varudistributionen (begreppet
"shipper" m. fl). Samtidigt saknas på det hela taget internationella
regler om olika lastintressenters förpliktelser inbördes och tUl motsidan etc.
Det praktiska behovet av förbättringar får dock inte skyla värdet av de
lösningar man kunnat nå, och de nationella rättsordningarnas närmande till
varandra som redan HR representerar och som Ugger inom räckhåll i HVR utgör en
stor fördel i och för sig. Arbete på en ny konvention i samma ämne har
påbörjats i en ny regi och på bredare bas än förat (UNCITRAL). Det synes svårt
att med säkerhet beräkna när det går att förverkliga dessa planer på en
omfattande internationell revision, som kanske heller inte kan begränsas till
att bara omfatta sjötransporträtten. Kanske är det ovisst med tanke på de nya
förhåUanden under vilka reformprogrammet skall bedrivas om inte detta också
lätt kan fördröjas under arbetets gång. För att HVR under tiden skall kunna
föras ut i praktiken krävs initiativ av de enskilda staterna till
ratifice-ringar som kan bidraga därtill. Härigenom skulle man också minska en
risk för separata uppsägningar av konossementskonventionen (HR) som eljest
kanske finns. Att föredra den nuvarande konventionslagstiftningen (eUer närmast
motsvarande regler i sjölagen) framför regleringen enligt tilläggsprotokollet
anser hovrätten i likhet med kommittén vara uteslutet för svenskt vidkommande,
om också bara för överskådlig tid. För att nå det aUtså önskade, eventueUt
temporära lagstiftningsläge som HVR erbjuder är det påkallat att medverka till
att tilläggsprotokollet snarast kan träda i kraft folkrättsligt, varmed HVR
blir gällande lag i ett antal stater. På goda grunder har nämligen förslaget
beträffande utrikes fart i betydande utsträckning gjort tillämpningen av HVR
som tvingande rätt beroende av att transporten berör ett land som är bundet av
tUläggsprotokoUet (och därmed av hela konossementskonventionen i dess ändrade
lydelse, jfr art. II). Genom att de nordiska länderna samfällt ratificerar
tilläggsprotokollet utan dröjsmål synes man också underlätta en utveckling som
öppnar möjligheter att bevara den omspännande rättsenhet man nu har fram till
dess att en bättre reglering kan föreslås.
Som
framgått inger det vissa betänkUghcter att nu binda lagstiftningen
17
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 137
Prop. 1973:137 258
vid regler som delvis inte motsvarar kraven på en
definitiv lösning. Bl. a. just därför att man strävar efter att avlösa HVR kan
en reception därav inte heller kombineras med en aUmän bearbetning av
sjöfrakträtten, fastän detta skulle ha varit arbetsekonomiskt om ganska
omfattande ingrepp ändå måste göras i frakträttsreglerna i sjölagen. Trots
dessa nackdelar vill hovrätten med stöd av det ovan utvecklade tillstyrka att
lagstiftning genomförs och tUläggsprotokoUet ratificeras.
Göteborgs tingsrätt tillstyrker, att 1968 års
tUläggsprotokoU till konossementskonventionen ratificeras.
Kommerskollegium tillstyrker att kommitténs förslag tUl
lagstiftning angående godsbefordran till sjöss genomförs så snabbt som möjligt.
Handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare
Det förefaller som om man från näringslivets sida såväl
bland redare som varuägare har ett stort intresse av att de nya reglerna
genomföres så att Sverige skall kunna ansluta sig till 1968 års
tilläggsprotokoll till 1924 års intemationeUa konvention om konossement.
Kamrarna vill således tillstyrka, att Sverige så snart det låter sig göra
ratificerar tilläggsprotokollet. Härför talar också önskvärdheten att erhålla
enhetiiga regler inom Norden på sjörättens område. Utvecklingen på
sjötransporternas område under senare tid, bl. a. containertrafiken, har också
gjort, att bestämmelserna i 1924 års konvention i många fall blivit besvärliga
att tiUämpa i praktiken i synnerhet vid s. k. kombinerade transporter. Även
med hänsyn härtill är det angeläget, att de nya reglerna så snabbt som möjligt
kan komma i tillämpning.
Sjöfartsverket
Det är tillfredsställande att kommitténs lagförslag i
likhet med motsvarande lagförslag i övriga nordiska länder grundats på 1968
års tilläggsprotokoll till konossementskonventionen. Förutsättning har därigenom
skapats för allnordisk ratifikation av detta tilläggsprotokoll, vilket sjöfartsverket
tillstyrker och vilket förefaller att överensstämma med justitiedepartementets
senast uttalade uppfattning i frågan. Någon anledning att skjuta upp
genomförandet av den föreslagna lagändringen i avvaktan på en ny internationell
konferens i en måhända avlägsen framtid synes icke föreligga.
Sjöfartsverket som ur sina synpunkter icke haft anledning
till erinran mot det av sjölagskommittén i nordiskt samarbete utarbetade
lagförslaget, tillstyrker detsamma och att 1968 års tilläggskonvention ratificeras.
Sveriges advokatsamfund (styrelsen)
Styrelsen delar kommitténs bedömning att den svenska
sjölagen bör anpassas till det i Bryssel 1968 antagna tilläggsprotokollet och
att man från svensk sida snarast bör ratificera tilläggsprotokollet.
Styrelsen delar inte helt kommitténs bedömning att
tidsenliga och internationellt godtagbara regler för godsbefordran inte skulle
kunna uppnås inom ramen för konossementskonventionen. De invändningar som
riktats mot konventionen har främst varit av teoretiskt, systematiskt och
rättstekniskt slag. I praktisk verksamhet måste konossementskonventionen anses
ha fungerat utomordentligt väl som en numera praktiskt taget universell
reglering av redarens ansvar enligt konossement. Få resultat
Prop.
1973:137 259
av
intemationeUt konventionsarbete kan väl sägas ha vunnit så total framgång som
konossementskonventionen. De väsentiiga sakliga bristerna i konventionen
koUibegränsningens svaghet beloppsmässigt och vid containertransporter.
Himalayaproblematiken och frågan om konossementets bevisverkan elimineras
genom tilläggsprotokoUet. Konventionen med förändringarna enligt
tilläggsprotokollet kan sålunda förväntas fungera väl i praktiken.
Det
av konventionen täckta ämnesområdet är visserligen föremål för behandling inom UNCITRAL,
men dels torde det dröja så lång tid innan detta arbete avkastar praktiskt
användbara resultat att ett svenskt tillträde tUl 1968 års protokoll i
meUantiden är motiverat, dels och framför allt är det för närvarande
omöjUgt att bedöma om UNCITRAL når sådana resultat att de kan sakligt
accepteras av Sverige och att de kan påräkna tillräckligt omfattande anslutning
för att ligga till grand för lagstiftning på ett så utpräglat internationellt
område som konossementsrätten.
Sveriges
redareförening och Sveriges ångfartygs assurans förening tillstyrker
sjölagskommitténs förslag samt förordar, att lagstiftning i enlighet med
förslaget genomföres snarast möjUgt och då oberoende av resultatet av pågående
arbete med konventionen rörande konossement.
Näringslivets
trafikdelegation och Sjöbefraktarrådet
Trafikdelegationen
och Sjöbefraktarrådet framhåller, att det är ett starkt önskemål på
varuägarhåll liksom i redarkretsar att Sverige ratificerar tilläggsprotokoUet.
Delegationen tillstyrker därför liksom Sjöbefraktarrådet, att en ratificering
snarast sker. Delegationen och rådet kan även med tillfredsställelse ansluta
sig till sjölagskommitténs uttalande, att jämväl önskemålet om nordisk
enhetlighet på sjörättslagstiftningens område talar för att Sverige tillträder
nämnda protokoll.
En ändring av de gamla
ansvarsreglerna på sjörättens område ter sig desto mera angelägen, eftersom det
senaste decenniets utveckling på transportområdet däribland
containertransporternas utveckhng medfört svårigheter i fråga om
tillämpligheten av 1924 års konossementskonvention (Haagreglerna). Sedan efter
arbete inom CMI reviderade Haagregler nämligen de s. k. Visbyreglerna
antogs vid en konferens i Stockholm år 1963 och det på detta förslag grundade
till-läggsprotokoHet år 1968 undertecknats av ett flertal stater har som bekant
inget sjöfartsland ännu ratificerat de nya reglerna. Då Visbyreglerna
utformats med hänsynstagande till de förändrade förutsättningarna för
godsbefordran tUl sjöss men dessa regler sålunda ännu icke officiellt trätt i
kraft, har vissa svårigheter vid tolkningen av avtal angående kombinerade
transporter uppstått i sådana faU då Haagreglema åberopats. Tvekan har
uppkommit i många fall om 1924 års regler eUer Visbyreglerna skulle tiUämpas.
Denna
osäkerhet har uppmärksammats internationellt och så sent som vid
överläggningarna hösten 1971 i Genua mellan representanter för Shippers'
CouncUs och redareorganisationerna framhölls av båda parter, att deras
respektive hemländer snarast borde ratificera Visbyreglerna.
Mot
denna bakgrund finner trafikdelegationen och Sjöbefraktarrådet anledning
framhåUa önskvärdheten av att svensk lagstiftning på grundval av
sjölagskommitténs förslag genomförs utan ytterUgare tidsutdräkt och utan att
slutresultaten av UNCITRAL: s nu inledda arbete på en re-
Prop.
1973:137 260
vision
av 1924 års regler först avvaktas. En konferens baserad på UNCITRAL: s arbete
beräknas nämligen icke föreligga förrän om cirka fem år och bör därför icke
hindra, att sjöfartsländerna däribland de nordiska under mellantiden
tillämpar för godsbefordran till sjöss modernare ansvarsregler än de tidigare.
Visbyreglerna och erfarenheterna av dessa borde därmed även kunna tas under
allvarligt övervägande vid UNCITRAL:s fortsatta arbete med revisionen av
Haagreglema.
Sjöassuradörernas
förening
Föreningen erinrar om att
Visbyreglerna (1968 års tilläggsprotokoll) tillkom bl. a. i syfte att få en
anpassning av konventionen till den snabba tekniska utvecklingen inom
transportområdet. Genomförandet av reglerna i nationell lagstiftning är därför
en förutsättning för att det moderna transportmönstret skall fungera på ett
tillfredsställande sätt. Upp-skjutes Visbyreglernas tillämpning på en obestämd
framtid skulle härigenom varken internationell eller svensk handel gagnas.
Vidare bör framhållas att, enUgt vad som kunnat inhämtas, UNCITRAL inte har för
avsikt att skapa en helt ny konvention utan inriktar sig på att göra en
punktrevision av HaagVisbyreglerna. Mot bakgrunden härav är det föreningens bestämda
uppfattning att ett förslag till revidering av den svenska sjölagen snarast bör
framläggas för riksdagen efter i huvudsak de linjer som sjölagskommittén
förordat. Som föreningen i tidigare yttrande framfört är det dessutom
angeläget att Sverige snarast ratificerar 1968 års tilläggsprotokoll (se SOU
1972: 10, s. 36).
Svenska
transportarbetareförbundet
Förbundet finner oklart
när den föreslagna ändringen och kompletteringen av den här aktuella
lagstiftningen rörande sjötransporter skulle träda i kraft. Svensk lagstiftning
på ifrågavarande område har alltid i princip avvaktat tUlkomsten av
intemationeUa överenskommelser om transporträttsliga regler bl. a. inom
sjötransportområdet. Det kan därför ifrågasättas om inte en svensk anpassning
till förevarande revisionsarbete av Haagreglema bör avvakta resultatet av det
pågående konventionsarbetet. Förbundet anser sig emellertid i förevarande
förslag från sjölagskommittén inte ha möjlighet att bedöma lämpligheten av ett
införande i svensk lagstiftning av de föreslagna konventionsändringarna utan
förutsätter att kommitténs överväganden och förslag härvidlag grandar sig på en
riktig bedömning av läget. I sak har förbundet ingen erinran mot
sjölagskommitténs förslag till lagändring.
Sveriges
speditörförbund
I Ukhet med de nordiska
sjölagskommittéerna anser förbundet, att Sverige snarast bör ratificera 1968
års tUläggsprotokoU tiU Haagreglerna. Det är visserligen sant, att Haagreglerna
i många hänseenden är mogna för en genomgripande revision och att tilläggsprotokollet
innehåller en del högst diskutabla lösningar bl. a. den ytterligt
komplicerade kolU/ kilobegränsningsregeln men detta får vägas mot den stora
betydelsen av internationell och nordisk rättsenhet. Emellertid bör Sverige
även efter en ratificering av tilläggsprotokollet energiskt verka för en
fortsatt revision av Haagreglerna och en samordning av de regler som gäller för
transporträttens olika grenar.
Svenska
bankföreningen anser sjölagskommitténs förslag innefatta
Prop.
1973:137 261
regler
av så betydande praktiskt värde, inte minst för bankerna, att föreningen för
sin del viU förorda att lagstiftning äger rum utan avvaktan på en ytterligare
revision av konossementskonventionen.
Försäkringsjuridiska
föreningen
I
fråga om godsbefordran till sjöss har 1924 års konossementskonvention
(Haagreglerna) och därpå grandad lagstiftning i olika länder numera blivit
internationellt godtagen som standard avseende redarens ansvar i samband med
befordran av gods. Detta har emeUertid tagit lång tid i anspråk. Sålunda blev
1924 års konvention upptagen i den svenska lagstiftningen först år 1936. Samma
förhållande gäller flera av de större sjöfartsländerna. Haagreglerna
införlivades med tysk rätt år 1937, med fransk rätt år 1936, med amerikansk
rätt år 1936 osv. Därefter har det tagit åtskillig tid innan rättspraxis i
olika länder utbildats avseende de viktigare avsnitten i Haagreglerna.
Sammanfattningsvis kan sägas, att Haagreglerna slagit igenom intemationeUt
först under 1940-talet samt att vi först under 1960-talet kan anses ha fått en
någorlunda utbildad rättspraxis. Det torde vara ostridigt, att det ligger ett
stort värde i att ett någorlunda fast regelsystem utbildats i fråga om redarens
godsansvar. Varje ändring i ett sådant system kommer att skapa osäkerhet för
berörda parter under en avsevärd övergångstid och dessutom medföra behov av en
ny rättspraxis.
Eftersom
ansvaret för transporterat gods till sjöss helt faUer inom ramen för
kontraktsförhållanden i internationell handel, finner föreningen det motiverat
att betrakta ansvarsfördelningen mellan varuägare och transportör mer som ett
ekonomiskt problem än som en fråga av principiellt juridisk natur. Med det
betraktelsesätt föreningen här anlagt finner den att mycket starka motiv bör
föreligga för en ändring av Haagreglernas fördelning meUan varuägare och
transportör av det ekonomiska ansvaret för transporterat gods. Ett sådant
motiv föreligger enligt föreningens mening i den mycket snabba utvecklingen av
den nya transportteknUc, som sammanfattande brukar kallas containertransporter.
Det är uppenbart att kollibegränsningsregeln i Haagreglerna leder till
osäkerhet i vad avser redarens möjlighet att begränsa sitt ansvar antingen
till containern som ett koUi eller till vart och ett av de i containern
ingående kollina.
Föreningen
tiUstyrker därför sjölagskommitténs förslag att 1968 års tUläggsprotokoU tUl
1924 års konossementskonvention (Visbyreglerna) inarbetas i den svenska
sjölagstiftningen. Enligt föreningens mening bör detta ske utan hinder av de
diskussioner, som nyligen inletts inom UNCITRAL rörande en aUmän översyn av
Haagreglerna.
Sjörättsföreningen
i Göteborg
Föreningen
ser med tillfredsställelse att sjölagskommitténs arbete resulterat i förslag
om svensk ratifikation av Haag-Visbyreglerna i samarbete med de övriga
nordiska länderna. Föreningen tillstyrker således re-servationslöst
huvudprincipen i betänkandet.
I
betänkandet har kommittén diskuterat frågan om Haag-Visbyreglerna nu av
Sverige bör ratificeras med hänsyn tUl de invändningar, som i skilda sammanhang
riktats mot Haag-Visbyreglema och Haaglagen och på grund av det arbete, som
påbörjats inom UNCITRAL angående en eventuell ny konvention på området.
Föreningen finner det härvidlag angeläget att framhålla, att Haaglagen i allt väsentUgt
fungerat väl ur
Prop.
1973:137 262
praktisk
synpunkt även om den måhända ur rättsteknisk synpunkt är behäftad med vissa
brister. Konventionen liksom för övrigt tilläggsprotokollet utgör resultatet
av kompromisser, varom enighet uppnåtts mellan ett stort antal sjöfartsländers
redar- och befraktarintressen. Haaglagen kan sägas på ett för internationella
konventioner anmärkningsvärt sätt ha vunnit närmast total anslutning under sin
hittillsvarande livstid. Konventionens bestämmelser har sålunda sedan många år
en världsvid tillämpning, vilket på ett så internationellt område som sjörättens
är ytterst värdefullt. Föreningen finner det för sin del osannolikt att det
genom UNCITRAL påbörjade arbetet kan leda till praktiskt användbara resultat
annat än på mycket lång sikt. Föreningen grundar sin bedömning huvudsakUgen på
de erfarenheter, som hittills vunnits angående den tid som erfordras för
internationellt lagstiftningsarbete på sjörättens område. Det synes också klart
att det av UNCITRAL inledda arbetet kommer att erbjuda åtskilliga praktiska
svårigheter i den mån därmed åsyftas att uppnå väsentliga förändringar i
förhållande till Haaglagen. Föreningen anser det sålunda vara angeläget att
Sverige snarast ratificerar Haag-Visbyreglema, vilka väsentiigen syftar till en
komplettering och modernisering av Haaglagen på punkter där den tekniska
utveckUngen förändrat den situation som rådde vid Haaglagens tillkomst såsom i
fråga om koUibegränsningens beloppsmässiga bestämning särskilt vid containertransporter.
För denna ståndpunkt talar också starkt, att Haag-Visbyreglerna vid
konferensbehandlingen i Bryssel vann stor anslutning och att
lagstiftningsåtgärder i anledning härav vidtagits i Storbritannien.
1.2
Lagstiftning på grundval av utkast till internationell konvention om befordran
av passagerare och resgods till sjöss (Tokyoutkastet)
Svea
hovrätt
Det
remitterade förslaget bygger på ett konventionsarbete som haft till syfte att
åstadkomma regler för internationella transporter. Förslaget går emellertid
utöver detta syfte och innefattar en reglering jämväl av interna svenska
transporter. Vad kommittén (s. 36) anfört som motivering för en sådan
utvidgning finner hovrätten bärande. Den föreslagna regleringen står i
överensstämmelse med grundsatserna i svensk rätt och de särskUda bestämmelserna
är i stort sett väl utformade. Med hänsyn härtill och i beaktande av den
nordiska rättsenhetens intresse finner sig hovrätten böra tillstyrka att det
förevarande förslaget lägges till grund för lagstiftning utan att ett slutiigt
resultat av det berörda konventionsarbetet avvaktas.
Stockholms
tingsrätt anför samma synpunkter som beträffande gods-
fnrrtran Tifr nnHpr 1 \
befordran
(jfr under 1.1).
Hovrätten
för Västra Sverige
Beträffande
Tokyoutkastet kan invändas, åtminstone från formell synpunkt, att man för
närvarande har ett svagare intemationeUt underlag för att upptaga utkastets
regler som lag än i fråga om HVR. Man avlägsnar sig tUl och med från de två
konventioner på passagerartrafi-kens område som hittills föreligger. Med hänsyn
till vad kommittén anför om det sakliga innehåUet i passagerarkonventionen och
olägenheter-
Prop.
1973:137 263
na
med resgods- och passagerarbefordrans splittring på två konventioner finns det
dock inte skäl att av hänsyn till dessa avstå från lagstiftning. Inte heller i
denna del av transporträtten kan man vara säker på att nå en i sak slutförd
reglering genom förslaget, vilket skulle tala för att vänta. I motsatt
riktning finns ett mycket viktigt skäl, med hänsyn tUl de befordrade
intressena, nämligen behovet av tvingande ansvarsregler också i utrikes fart
(till/från hamnar utanför Norden), som understrykes av kommittén. Även en
revision av summagränserna för ansvar i det tvingande systemet är en angelägen
sak, liksom en bestämning av vad som skall gäUa om transport av passagerares
fordon. Det sistnämnda har medfört problem, som är stora och som var praktiskt
taget okända vid utformningen av nu gällande regler. Tar man ståndpunkten att i
den svenska lagen upprätthålla den internationella utformningen av tvingande
reglering för den egentliga godstrafiken kräver praktiska hänsyn att man
paralleUt därmed ser till att utsträcka både tvångsprincipen och dess aktuella
utformning till alla fordon. Bl. a. detta tillgodoses genom Tokyoutkastet.
Kommittén berör inte närmare i vad mån dess nu berörda regler, i avsaknad en
konvention som trätt i kraft när svensk lagstiftning utfärdas, kan komma att
ensidigt innebära ett tryck på svenska bortfraktarintressen. Förslaget
föreskriver tvångsreglering förutom för all utgående fart bl. a. för all
befordran med svenska fartyg (203 § jfr 197 §). Emellertid är tvångsprincipen
inrymd i en lösning i vilken ingår också ansvarsfrihet för nautiskt fel som
medför förlust av eller skada på fordon (190 och 197 §§).
Låt
vara att Tokyoutkastet ännu blott är ett preliminärt underlag tUl en planerad
internationell lösning, så kan det enligt hovrättens mening dock inte vara
ändamålsenligt att därur ta upp endast det mest nödvändiga till lagstiftning
nu. Lagmotiven i betänkandet, såväl i allmän som speciell del, ger i det stora
hela vid handen att det föreslagna regelkomplexet också ur enbart nationell
synvinkel leder tUl en fullständigare och på många punkter bättre och framför
allt mer tidsenlig normering än gällande rätt. Häri ligger också den fördelen
till skillnad från godstransporträtten, att hela det befintliga avsnittet om
passagerarbefordran på en gång kan bytas ut mot en ny regelstomme.
Ehuru
det kan finnas plats för någon tvekan inför komm.itténs deklarerade optimism
om Tokyoutkastets snabba utveckhng till ikraftträdd konvention, utmynnar
hovrättens prövning i att det finns avgörande skäl för att ändra den svenska
lagen enligt Tokyoutkastets regler.
Göteborgs
tingsrätt tillstyrker att Tokyoutkastet läggs till grund för revision av
sjölagens bestämmelser om befordran av passagerare och resgods.
Kommerskollegium
Kollegiet
har för egen del ej något att erinra vad gäller det materiella innehållet.
Eftersom förslaget innebär en väsentlig förbättring av passagerarens
rättsställning jämfört med vad som gäUer i dag, anser kollegiet att det så
snart som möjligt bör föranleda lagstiftning.
Handelskammaren
i Göteborg och Skånes handelskammare
Man
torde kunna utgå ifrån att den slutiiga konventionen i sina huvuddrag kommer
att överensstämma med Tokyoutkastet. I betänkandet har anförts vägande skäl
varför man redan nu i sjölagen bör införa så-
Prop. 1973:137 264
dana
bestämmelser på det aktuella området, som överensstämmer med
konventionsutkastet. En förutsättning härför synes dock böra vara, att
likartade lagbestämmelser antages i samtliga de nordiska länderna. Enligt
sjölagskommittén är utsikterna härtill goda. Under dessa förutsättningar har
handelskamrarna för sin del intet att invända mot att förslagen så snart som
möjUgt införes i sjölagen i ett särskUt kapitel, 6 kap.
Sjöfartsverket
Det
kan icke uteslutas, att den av den mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen
(IMCO) till år 1974 planerade diplomatkonferensen för utarbetande av en
internationell konvention i ämnet kan komma att besluta vissa ändringar i CMI:s
utkast. Detta skulle kunna tala för att med svensk lagstiftning i ämnet borde
anstå till efter IMCO-konferen-sen. Emellertid synes sjöfartsverket behovet av
reviderade svenska lagregler i ämnet, särskUt i vad avser ett stärkande av
passagerares rättsställning, vara så angeläget att ytterUgare dröjsmål såvitt
möjUgt bör undvikas. Då sjölagskommitténs lagförslag, såvitt sjöfartsverket
kunnat förstå, ger uttryck för vad som i dag kan anses vara svensk rättsuppfattning,
bör detta redan nu ges uttryck i svensk lagstiftning. Skulle en ny
internationell konvention i ämnet komma att antagas vid IMCO-konferensen som
avviker från CMI-utkastet, torde erforderUga ändringar i den svenska
lagstiftningen få övervägas i samband med frågan om ratifikation av
IMCO-konventionen. Sjöfartsverket tillstyrker sålunda sjölagskommitténs i
förevarande ämne framlagda förslag.
Konsumentombudsmannen
Kommittén
synes ha valt att begränsa sitt uppdrag till att omsätta Tokyoutkastets regler
till svensk lagtext. Någon diskussion om Tokyoutkastets lösningar bör anses
vara godtagbara från konsumentsynpunkt förs inte från kommitténs sida. Inte
heller har man annat än undantagsvis anställt jämförelser med vad som gäller
för befordran av passagerare och resgods i luften, med bil/buss eller med
järnväg, trots lätt sådana jämförelser får anses vara i hög grad önskvärda.
I
fråga om all lagstiftning på konsumentområdet bör enligt KO:s mening det
generella kravet uppställas att lagstiftningen skall våra så lättläst som
möjligt och förståelig även för gemene man. Det kravet upp-fyUer inte
kommitténs förslag. Anledningen härtill torde sannolikt främst vara att
lagstiftningen inom sjöfartsområdet allmänt sett är komplicerad och ålderdomlig
till sin prägel och föga i takt med de krav söm numera bör stäUas på
lagstiftning. Det nu anförda talar mot en lagstiftning på grundval av
kommittéförslaget.
Å
andra sidan måste beaktas att lagstiftningen på sjöfartsområdet i betydande
omfattning är konventionsbunden. Med hänsyn tUl transporternas internationella
karaktär och beroende kan det vara svårt för en enskUd stat att helt på egen
hand genomföra ett tillfredsställande konsumentskydd på detta område. Det är
uppenbart att sjölagskommittén i hög grad känt sig bunden av konventionstexter
och inte velat gå utanför de gränser som finns utstakade internationellt.
Detta kan emeUertid också delvis ha sin grund i det förhållandet att
passagerarintressena över huvud taget inte varit representerade i kommittén.
Signifikativt synes vara att, såvitt framgår av betänkandet, inte någon
företrädare för passagerar/konsumentintressena hörts av kommittén vid en
underhandsremiss som företagits i anslutning till detta betänkande.
Prop.
1973:137 265
Det
internationella beroendet får enligt KO:s mening varken i detta faU eller
eljest inom områden där konsumentintressen berörs tillmätas så stor betydelse
att nationella initiativ lamslås. Tvärtom bör man från svensk sida verka för en
bättre internationell förståelse för vad konsumentintresset kräver i olika
sammanhang.
Enligt
KO:s mening bör därför förnyad kontakt tas med de övriga nordiska länderna i
detta lagstiftningsärende. Det bör därvid undersökas på vilka punkter en
förändring av de föreslagna reglerna kan ske i riktning mot ett bättre
passagerarskydd utan att man samtidigt på ett orea-Ustiskt sätt avlägsnar sig
från det internationella regelsystemet. Det finns enligt KO:s uppfattning skäl
anta att man inom de nordiska staterna skall kunna vinna gehör för ett
ytterligare förstärkt passagerarskydd. Med en samlad nordisk, mer progressiv
ståndpunkt på detta område bör det vara möjhgt att övertyga även företrädare
för andra sjöfartsnationer om behovet av ett bättre passagerarskydd. Tiden fram
tUl år 1974 då en diplomatisk sjöfartskonferens skall äga rum bör i största
möjliga utsträckning nyttjas för de syften som nu sagts.
Först
om det visar sig omöjligt att vinna nordisk uppslutning kring ett mer utbyggt
passagerarskydd bör enligt KO:s mening lagstiftning komma tiU stånd på grundval
av kommitténs förslag.
Sveriges
advokatsamfund (styrelsen)
I
första hand uppställer sig frågan om det är lämpligt att i nuvarande
konventionsmässigt osäkra läge införa svenska regler i ett ämne med så stark
internationell anknytning som befordran till sjöss. Det kan dock antas att
Tokyoutkastet endast blir föremål för jämlcningar av närmast redaktionell art,
då Tokyoutkastets förändringar av 1961 års passagerar-konvention föranletts av
vissa bestämmelser i 1967 års resgodskonvention, vilka bedömts vara sakliga
förbättringar i förhållande tiU de ursprungliga lösningarna. Det kan då som en
faktisk utgångspunkt konstateras att den nuvarande regleringen inte såvitt
styrelsen har sig bekant hittills gett upphov tiU nämnvärda olägenheter,
varvid dock bör beaktas att Sverige varit förskonat från katastroffall med
betydande förluster av människoliv. A andra sidan anser styrelsen på sätt nedan
redovisas det nu föreliggande betänkandet i och för sig väl övervägt och ägnat
att ligga till grund för lagstiftning.
Om
de övriga nordiska länderna nu genomför lagstiftning, får det därför anses
lämpligt att även Sverige för sin del lagstiftar i enlighet med betänkandet,
detta främst med hänsyn till den intensiva färjetrafiken och den övriga
passagerartrafiken inom Norden samt den nära och ökande parallelliteten som
råder mellan de nordiska sjölagarna och som kommittén med all rätt fäst stor
vikt vid.
Sveriges
redareförening
Redareföreningen
förordar, att sjölagskommitténs förslag rörande befordran av passagerare och
resgods införes i sjölagen. Vid detta ställningstagande har föreningen utgått
från, att de nordiska länderna kan beräknas antaga Ukartade regler samt att den
slutiiga konventionen i sina huvuddrag kommer att överensstämma med nu aktuella
utkast.
Sjöassuradörernas
förening
I
fråga om sjölagskommitténs förslag tiU ändringar i sjölagen i de delar som
berör befordran av passagerare och resgods tiU sjöss finns från föreningens
sida inga erinringar.
Prop. 1973:137 266
Sveriges ångfartygs assurans förening ]
Frågan har
redan väckts om utarbetande av en ny konvention ang.
befordran av passagerare och resgods. Det är sålunda tveksamt om de
nya regler, som återfinns i betänkandet, kommer att bli någonsin an
tagna såsom konventioner. Assuransföreningen anser det likväl vara
synnerUgen önskvärt, att lagstiftning på grundval av sjölågskommitténs
förslag genomförs, innan resultatet av nämnda konventiönsarbete före
ligger. I
Svenska transportarbetareförbimdet
Vad gäller
den föreslagna lagstiftningen finner förbundet oklart när en sådan skuUe träda
i kraft. Om ett undertecknande av den föreslagna konventionen skuUe kunna ske
under 19741975 kan ifrågasättas om svensk lagstiftning redan under 1972 eller
1973 skulle innebära sådana fördelar, att de överväger ett avvaktande av en
internationell reglering. Förbundet anser sig emellertid icke ha möjlighet att
bedöma denna fråga utan får hemställa att sjölagskommitténs överväganden av
behovet av en reglering i lag från svensk sida av förevarande konventionsutkasts
innehåll grundar sig på en riktig bedömning av läget.
Försäkringsjuridiska föreningen ifrågasätter om ej svensk
lagstiftning på detta område bör anstå tUls resultatet föreligger av IMCO:s
arbete.
Sjörättsföreningen i Göteborg
Föreningen
konstaterar med tillfredsställelse att det s. k. Tokyoutkastet innebär en
sådan anpassning av passagerarkonventionens regler till resgodskonventionens
innehåll och därjämte en sådan sam.ordning av de båda konventionerna, som
efterlystes i föreningens yttrande daterat oktober 1968. Frånsett en i det
stora sammanhanget mindre betydelsefull detalj rörande självriskbeloppets
storlek i visst fall, vartill föreningen återkommer, synes Tokyoutkastet
innehålla en rimlig avvägning av passagerarens och bortfraktarens intressen.
1.3 Allmänt om lagförslagen och lagtekniken
Svea hovrätt
Betänkandet
om godsbefordran till sjöss utmynnar i förslag till genomgripande ändringar i
centrala delar av sjölagens godsbefordrings-bestämmelser. I första hand
föranleds ändringsförslagen av 1968 års till-läggsprotokoll men härutöver
föreslås åtskilliga ändringar av språklig och delvis även saklig art. De
konventionsbetingade reglerna är anpassade för internationell handel, och de
innehåller vissa ändringar av de i denna handel aUmänt tUlämpade Haagreglerna.
Genom att de internationella reglerna samtidigt föreslås införda i sjölagen
uppnås en enhetlig reglering av all sjötransport enligt svensk rätt. Däremot
kan detta införande av de internationella reglerna i sjölagen inte betraktas
som något försök att materiellt förbättra sjölagsregleringen av inrikes
transporter: Haagreglerna har allmänt kritiserats framför allt från lagteknisk
och systematisk synpunkt, och de nytillkomna reglerna kan knappast sägas förta
något av styrkan i denna kritik.
Inledningsvis uttalas i betänkandet att motiven till
lagstiftningen mindre än eljest bör binda domstolarna, och att ledning bör
hämtas av av-
Prop. 1973:137 267
göranden i utiändsk rätt. Det är emellertid skäl att peka
på att den föreslagna lagtexten på flera punkter är så oklar att
motivuttalanden är nödvändiga för att innebörden skall framgå, se t. ex.
motiven tUl 98 §, där en tolkning av begreppet deviation för bärgning anbefaUs
som närmast är rakt motsatt den som följer av ordalydelsen. Andra sådana
oklarheter skall påpekas i det följande.
Det kan
inte vara någon tvekan om att Haagreglerna bör med större enhetUghet än nu
göras tillämpliga på internationella konossements-transporter, och hovrätten
finner i så måtto den utvidgning av reglernas tillämpningsområde som följer av
införandet i sjölagen vara lämplig. EmeUertid innebär detta införande också att
en svåröverskådUg och i många hänseenden mindre.ändamålsenUg reglering blir
gällande även för transporter inom riket, och detta oavsett om konossement är
utställt. De inrikes transporterna omfattar dels Gotiandsfarten och dels
åtskillig kust- och skärgårdsfart, mestadels bedriven med smärre tonnage. Hit
hör bland annat de triviala transportavtal som många privatpersoner ingår
tillfälligt och helt informellt, exempelvis då någon skickar en akter-snurra
per båt till sitt sommarställe. I sådana fall blir dessa kompUce-rade regler,
som tUl sin uppbyggnad mer liknar ett kontraktsformulär än en lagtext, gällande
utan någon hänvisning i avtal. Hovrätten kan inte finna denna reglering
önskvärd eller ens påkallad i den inre farten.
Med hänsyn till att de dubbla ansvarssystemen kan
komplicera rutinerna för företag med både inrikes och utrikes transporter, bör
det finnas möjUghet att genom en paramountklausul göra de internationella
reglerna tUlämpliga i inre fart, vilket uppnås genom att liksom i gällande rätt
friskrivning tillåts i samma utsträckning som ansvarsfrihet gäller enligt de
internationella reglerna.
Den genom Visbyreglerna modifierade konventionen
förutsätter icke att lagstiftningen görs tillämplig på inre fart (se
konventionens art. 10 st. 1). En lämplig lösning är då, enligt hovrättens
mening, att de konventionsbundna reglerna även i fortsättningen får sin plats
i en särskild lag, vars tillämpningsområde dock bör utvidgas till att omfatta
all internationell transport enUgt konventionens art. 10. Konventionen har
emellertid påtagliga brister, inte minst i fräga om begränsningsreglerna, och
man bör räkna med ett fortsatt reformarbete för att söka nå fram till enklare
regler och till större enhetlighet de olika transportmedlen emellan.
Stockholms tingsrätt
Tingsrätten vill i sak ansluta sig till kommitténs förslag
tUl lagstiftning om godsbefordran, som i formellt hänseende är en elegant och
lätt-tillgänglig inarbetning av konventionsbestämmelserna i SjöL. Tingsrätten,
som således inte har anledning att komma med negativ kritik av förslaget, vill
emellertid i anslutning till vissa av de föreslagna lagrummen anföra några
synpunkter.
Under rubriken "Allmän motivering" uppehåller
sig kommittén vid den, när det gäller tillämpningen av HaagL svåra frågan om
tolkning av bestämmelser som bygger på en konvention. Tingsrätten viU här understryka
att sådan tolkning i allmänhet endast med försiktighet bör ske med hjälp av vad
som förekommit vid konventionsarbetet. Därvid torde såsom kommittén också
anfört utländsk judikatur vara av inte oväsentlig betydelse vid tolkningen av
bestämmelser som de nu ifrågavarande.
Prop.
1973:137 268
Det
kan i detta sammanhang möjligen påpekas att svåra frågor därvid kan uppkomma
bl. a. beroende på bevisrättens utformning i olika länder.
Hovrätten
för Västra Sverige
Båda lagförslagen har
karaktären av ett väsentligen rättstekniskt arbete som utgjort en omfattande och
krävande uppgift. I sak återspeglar förslagen på nästan aUa punkter ett
regelinnehåll som är helt betingat av hittills nådda intemationeUa
samarbetsresultat. Detsamma gäller på det hela taget också frågan, i vilken
omfattning rättsliga problem inom området upptagits till lösning i förslagen. I
jämförelse med svenska lag-betänkanden i allmänhet är kommittén återhållsam med
egna synpunkter på de föreslagna reglernas innebörd och med uttalanden om
rättsspörsmål som icke regleras i förslagen även sådana som framträtt i
rättstillämpningen och pekar på brister i gällande rätt.
En förutsättningslös och
ingående bedömning av den sjölagstiftning som nu föreslås kan knappast
företagas utan prövning av de hithörande internationella protokollen och andra
förarbeten, som kommittén också hänvisar till som kompletterande material för
rättstillämpningen och i någon utsträckning redovisar i betänkandena. Med
utgångspunkterna för kommitténs uppdrag och arbetsmål, såvitt nu är i fråga,
faller emellertid en sådan allmän och självständig bedömning av förslagens
ändamålsenlighet helt utanför ramen för uppgiften. Huvudsyftet har varit att
gemensamt med de andra nordiska länderna skyndsamt åstadkomma en lagstiftning
som upptar dels den genom 1968 års internationella till-läggsprotokoU tillkomna
utbyggnaden av Haagreglerna och dels det av CMI antagna s. k. Tokyoutkastet.
Avsikten är att snarast kunna ratificera tilläggsprotokoUet och avveckla
konossementskonventionens ursprungliga version samt att tillgodose behovet,
som särskUt betonats från norskt håll, av en revision av sjölagens avsnitt om
passagerarbefordran. Sistnämnda fråga har kommittén bedömt vara så angelägen,
bl. a. med hänsyn till samnordisk enhetlighet, att lagstiftning bör genomföras
utan att invänta den slutliga omprövningen av regler i detta ämne på
internationellt plan. EmeUertid eftersträvas internationell överensstämmelse
genom de nordiska förslagens anknytning till Tokyoutkastet, som väntas leda
till konvention.
Det synes hovrätten
uppenbart att varje nutida revision av sjölagen liksom av transporträtten
som helhet helst bör bygga på regler som har eller kan få vidsträckt
spridning utanför egen jurisdUction. I synnerhet är detta viktigt då det
innebär rättsenhet mellan de nordiska länderna; här torde inriktningen på
regler med internationell förankring t. o. m. vara en betingelse för nordisk
samreglering. Om man vid övervägande av också andra aspekter på
lagstiftningsfrågan finner det önskvärt att lagändringar kommer till stånd, är
det därför naturligt att dessa realiteter följer de principer som
internationellt föreslås.
För passagerar- och
resgodsreglernas del ter sig det internationellt betingade regelkomplexets
införande direkt i sjölagen som en självklarhet redan med hänsyn till deras
avsedda funktion att ensamma reglera ett sammanhängande helt rättsavsnitt som
nu finns i sjölagen. Avvaktandet av en slutlig internationell lösning medför å
andra sidan att det inte bör ställas alltför höga krav på utkastets omstöpning
tUl svenskt rättsstoff, fastän utkastet förutsattes skola ersätta den
motsvarande svenska lagstiftningen som nu finns i dess helhet och sålunda
naturligen ha sin
Prop. 1973:137 269
plats
i sjölagen. Därför är det också motiverat här att vid inredigeringen mycket
nära ansluta till den internationella förlagan med avvikelse från svensk
lagstiftningsteknik i allmänhet.
Beträffande
HVR har väl det enda egentiiga ställningstagandet bara gällt den nuvarande
fristående HR-lagens relation till lagreformen. Detta har därför blivit utgångspunkten
för kommittéförslaget. Under arbetets gång har uppnåtts enighet i samnordiska
departements- och kommittéöverläggningar om att inkorporera HVR i sjölagen
bland övriga bestämmelser om godsbefordran. En ofrånkomlig följd är att
sjölagen kommer att präglas av en mångskiftande lagstiftningsteknik. Detta
gäller inte minst i fråga om lagrummen sinsemellan i lagens befraktningskapitel,
vilket medför formella ojämnheter men också risk för tolkningssvårigheter. I
praktiskt närstående spörsmål får man räkna med att på olika ställen möta
inbördes avvikande konstruktioner eUer termer som sammanställda i en konkret
situation också kan vålla osäkerhet.
Kommittén har på ett
lagrumsmässigt elegant sätt fördelat HVR:s innehåll på för svensk rätt
systematiskt relevanta platser bland andra regler om godsbefordran inom 5 kap.
(alla utom preskriptionsbestämmelsen ingår där); exempelvis återfinns inte
"conclusive evidence"-effek-ten (HVR III: 4) i avsnittet om
resebefraktning såsom en rättsverkan av "fraktavtal" (jfr HVR I: a,
b) utan bland reglerna om konossement (161 §). Inredigeringen har skett
skickUgt, utan luckor i paragrafföljden och med endast en överskjutande
"a-§" i nummerordningen. Vidare har man utnyttjat det omedelbart
följande, f. n. tomma kapitiet till att där samla det nya regelkomplexet om
befordran av passagerare och resgods för sig.
De internationella
textinnehållen har i stort sett överförts punkt för punkt med en nästan
lexikaUskt driven trohet tiU förlagan i översättningen och alltför liten hänsyn
till valda termers semantiska funktion i ett juridiskt sammanhang.
En särskild vinst med det
valda sättet för HVR:s genomförande i svensk lagstiftning är att den
ursprungliga versionen av konventionen i princip kan stå kvar oförändrad i
svensk rätt, eftersom den ensam utgör separatlagstiftning. Den kan därför, som
kommittén rekommenderar, fortsätta att gälla paraUellt med den nya versionen
under en övergångstid utan att det formella läget blir krångUgt.
Hovrätten vill tillägga
att det uppstår terminologisk oklarhet mellan de nya reglerna om godsbefordran
och uppbyggnaden av 5 kap. i övrigt genom bl. a. förslagets varierande
benämningar på bortfraktarens juridiskt sett ohka motparter. Exempelvis vUl
hovrätten peka på 118 § 3 st. om medvållande på "befraktarens sida";
detta stycke är dessutom mindre väl samredigerat med 2 st. i), n) och o).
Vidare kan hänvisas till 120 § 3 st. överenskommelse (om ett
transportvillkor) mellan bortfraktaren och "avlastaren" samt till
i 123 §, avtal till "befraktarens" nackdel. I det senare fallet bör
ordvalet vidare jämföras med den överflödiga och för övrigt till otydUghet
summariska hänvisningen, i samma mening, till rättsläget "även sedan
konossement blivit utfärdat" (motsvarande teknik har inte använts i t.
ex. 120 och 122 §§). Här är det viktigt med reda i begreppen och
preciseringar. Olika lastintressenter under transportförloppet och i
varuomsättningen kan inte utan vidare identifieras, särskUt inte med hänsyn
till sambandet till köprätten. Synnerligen olycklig är användningen av
uttrycket "avlastarens eller befraktarens nackdel" i 168 § med dess
hänvisning till 161 och 162 §§.
Prop.
1973:137 270
Transportreglernas
stora direkta roll för varuomsättningen betonas också starkt av kommittén.
Hovrätten anser att en
redaktionell och terminologisk översyn av förslagen, även inbördes, bör göras
under den fortsatta departementsbe-handUngen. Den aviserade bearbetningen av
övriga lagrum i 5 kap. bör ske samtidigt och innan proposition förelägges
riksdagen. Hovrätten utgår från att denna översyn dock inte kan sträckas ut så
långt som till att omfatta t. ex. den föråldrade föreskriften om att godset
skall avlämnas och mottagas vid fartygets sida, som är oförändrad sedan tiden
före sjölagens tillkomst. Vad däremot beträffar den terminologi som beskriver
parter och rättsförhåUanden är benämningarna, som de för närvarande står i
sjölagen genom 1936 års ändringar, mer nyanserade och konsekvent genomförda än
i HVR, varför en sammanjämkning här lämpligen kan ske med gällande rätt som
förebild.
Göteborgs
tingsrätt
De båda förslagen
innefattar en genomgripande omarbetning av 5 kap. sjölagen, vars bestämmelser
om befordran av passagerare och resgods brutits ut och fått plats i 6 kap. Det
omarbetade 5 kap., som härefter innehåUer endast regler om godsbefordran, bygger
liksom det nya 6 kap. i väsentliga delar på internationella konventioner eller
utkast därtill. Förslagen har också utarbetats efter samråd mellan de nordiska
sjölagskommittéerna, som enat sig om nära nog likalydande lagtexter. Dessa
båda omständigheter gör att utrymmet för sakliga anmärkningar mot förslagen
måste bli begränsat, i varje fall när det gäller de konventionsbundna delarna
därav.
Kommitténs utgångspunkt
har varit att helt inarbeta HaagVisby-reglerna och Tokyoutkastets regler i
sjölagen utan andra väsentliga justeringar än vad som följer av att de skall
passas in bland de nationella bestämmelserna. Detta innebär vilket kommittén
också framhåller att de föreslagna texterna i denna del avviker från
traditionell svensk lagstiftningsteknik. Sjölagen kommer därför i
fortsättningen att förete ett något brokigt mönster, där internationella regler
av konventionstyp skarpt bryter av mot nationella bestämmelser av hävdvunnen
form. Vissa ojämnheter i detta avseende kan möjligen slipas av vid den fortsatta
överarbetningen av 5 kap., som kommittén ämnar företaga. Vid denna
redaktionella översyn bör också uppmärksammas den brist på formell
överensstämmelse som föreUgger mellan en del lagrum i 5 och 6 kap. med samma
sakUga innehåll. Som exempel kan nämnas 73 och 177 §§, 76 och 176 §§, 97 §
första stycket och 182 §, 98 § och 176 § tredje stycket sista punkten, 119 och
181 §§ samt 121 § andra stycket och 196 § tredje stycket.
Sjöfartsverket
Det i direktiven för
sjölagskommittén påtalade förhåUandet, att i sjölagen och i den särskilda
konossementslagen finns sinsemellan olika regelsystem och att detta förhåUande
i vissa situationer kan våUa svårigheter, synes ha tiU fullo beaktats av
sjölagskommittén och det påtalade missförhållandet synes ha undanröjts genom
förslaget om inarbetande i sjölagen av reglerna i den särskilda
konossementslagen.
Prop.
1973:137 271
Handelskammaren
i Göteborg och Skånes handelskammare
Kamrarna
kan i stort sett ansluta sig till föreslagen lydelse av ifrågavarande
stadganden i sjölagen. Kamrarna har dock uppmärksammat, att förslaget synes ha
ett något vacklande språkbmk när det gäller användningen av ordet
"befraktare", något som kan ge upphov till rättsförlust för
lastägare eUer avlastare. Det synes därför kamrarna som om formuleringarna i §
118, sista stycket, och § 130 böra ändras så att de bringas tiU bättre
överensstämmelse med motsvarande formuleringar i §§ 101 och 102.
Utredningen
om författningspublicering m. m.
Utredningens
pågående arbete ger ännu inte tillräckligt underlag för något bestämt
ställningstagande till hur intemationeUa överenskommelser lämpUgen bör
genomföras i svensk rätt. Utredningen har dock funnit att en enda metod inte
kan komma i fråga. SkUda vägar måste väljas, beroende bl. a. på det sakliga
innehållet i överenskommelserna, tUl vUka traktatbestämmelserna riktar sig och
överenskommelsens formella utformning.
Transporträtten
ter sig på grund av sin allmänt internationella karaktär som ett av de
områden, inom vilka internationella överenskommelser i större utsträckning än
hittiUs bör kunna göras direkt tiUämpliga som svensk rätt utan att
traktatbestämmelserna skrivs om till författningstext. Å andra sidan är den
del av transporträtten som utgör sjörätt sedan gammalt reglerad i inhemsk lag,
främst sjölagen. Denna lag är i huvudsak uppbyggd på sjörättskonventioner,
vilkas innehåll skrivits om tiU svensk lag enUgt sedvanlig lagstiftningsteknik.
Att i ett sådant regelsystem använda sig av en ny metod måste självklart
medföra vissa svårigheter.
I
förevarande förslag har sjölagskommittén så till vida avvikit från traditioneU
teknik som kommittén fört in konventionsreglerna i sjölagen och utformat
lagtexten i så nära anslutning tiU reglema som möjligt. Härigenom har i stor
utsträckning de fördelar kunnat uppnås som brukar vara förenade med den
direkta metoden. Att kommittén genomfört en sådan språklig omredigering av
konventionsbestämmelserna att sjölagens systematik kunnat behållas har inte
nämnvärt förringat dessa fördelar. Motsvarande metod har använts i de
lagförslag som har lagts fram av de övriga nordiska sjölagskommittéerna. Om
kommitténs förslag godtages synes också en önskvärd enhetlighet i den nordiska
lagstiftningen på nu ifrågavarande områden kunna uppnås.
Utredningen
har inte något att erinra mot sjölagskommitténs förslag i vad avser metoden för
genomförande av de nu aktuella överenskommelserna i svensk rätt.
Konsumentombudsmannen
(om SOU 1971: 90)
Innan
KO övergår tiU att granska förslagets materiella regler vUl KO beröra en
särskild fråga, av betydelse från konsumentsynpunkt. Det får anses vara ett
självständigt konsumentintresse att sådan lagstiftning, som är direkt imiktad
på att bereda konsumenter rättsligt skydd, i möj-ligase mån är uppbyggd och
utformad så att innehållet är tillgängligt även för lekmän. Kommitténs förslag
kan inte anses uppfylla ens modesta krav i den riktningen. Ett exempel, som
ingalunda behöver sakna verklighetsanknytning, illustrerar detta.
En
bil ombord på en bilfärja får genom att slungas mot parkerings-
Prop.
1973:137 272
däckets
vägg när fartyget skakas av en häftig stöt efter grundstötning en plåtskada som
värderas till 550 kronor. Det ankommer enligt 193 § 1 st. 1 punkten på
passageraren att bevisa att skadan uppkommit under befordringen ävensom
omfattningen av skadan. Att det därefter är bortfraktaren som har
bevisskyldigheten om han vill gå fri från ersättningsansvar framgår inte så
lätt. Genom en kombination av första och andra punktema i 193 § andra stycket
skaU man inse att huvudregeln beträffande annat resgods än handresgods är att
det åligger bortfraktaren att visa att försumUghet å hans sida inte föreligger.
Därjämte får man vid fordonsskada inte förbise att bortfraktaren enligt 190 §
andra stycket är berättigad att till sitt fredande åberopa nautiskt fel (t. ex.
att befälhavaren inte beordrat erforderlig utkik). Han har då bevisbördan för
att skadan uppkommit på grund av sådant fel. Kan bortfraktaren i exemplet
styrka att skadan beror på nautiskt fel går han sålunda fri från ersättningsskyldighet.
I detta läge skulle
passageraren kunna vända sig mot befälhavaren. Om denne inte lyckas exculpera
sig blir han ersättningsskyldig med 550 kronor. Men om bortfraktaren har
nyttjat sin möjlighet enligt 198 § att förbehåUa sig att passageraren skall stå
en självrisk om 1 500 francs (vilket här kan antas motsvara 510 kronor) äger
befälhavaren att med stöd av 200 § första stycket åberopa samma självrisk.
Passageraren skiU-le alltså kunna kräva befälhavaren på högst 40 kronor för
skadan.
KO håller det för sannolikt
att mycket få passagerare kan komma till denna slutsats utan stora, alltför
tidskrävande ansträngningar. Det kan t. o. m. hävdas att Tokyoutkastet i detta
hänseende är lättare tiU-gängligt. Ett annat exempel på svårtillgängliga regler
är bestämmelserna om avståndsfrakt i 129 och 188 §§. Den förvillande
användningen av termerna "resgods", "handresgods",
"annat resgods" och "övrigt resgods" förtjänar också
negativ uppmärksamhet i sammanhanget.
Det skydd som i dag
erbjuds passagerare vid sjötransporter är mycket svagt och avsevärt sämre än
det som bereds passagerare med andra transportmedel: bil/buss, flyg eUer
järnväg. Detta torde främst ha sin grund i det förhållandet att redarintressen
i alltför hög grad hittiUs fått dominera lagstiftningsarbetet på sjöfartsområdet.
Tiden bör nu vara mogen för ett annat synsätt på konsumentskyddet inom denna
sektor.
Det förslag som
sjölagskommittén lagt fram innebär i flera avseenden förstärkning av
passagerarskyddet. De föreslagna ändringarna är dock enligt KO:s mening klart
otillräckliga när det gäUer att tillskapa ett tidsenligt skydd för passagerare
vid sjötransporter. KO har pekat på en rad punkter där förbättringar behövs.
Sannohkt skulle en mer genomgripande genomgång än den ett remissförfarande
tillåter visa på ytterUgare svagheter i förslaget.
Statens
konsumentråd (om SOU 1971: 90)
Som enskild konsument har
passageraren till sjöss en svag ställning beroende på att han i allmänhet inte
har någon som helst kunskap om gällande regler, när han åsamkats skador och/eller
förluster i samband med befordran, medan däremot motparten ofta besitter en god
kunskap om rådande rättsförhållanden och har tillgång på experter på området.
Motparten kan sålunda i förväg vidta åtgärder, som gynnar honom på bekostnad av
passageraren.
Rådet
anser därför att det föreligger ett stort behov av tvingande reglering på här
avsett område och ser med tiUfredsstäUelse att sjölags-
Prop. 1973:137 273
kommittén till fördel för passagerarna föreslagit en rad
indispositiva bestämmelser, som syftar till att förstärka passagerarnas
ställning i förhållande till vad som gäller i dag.
Enligt rådets mening bör man vid reglering av området i
princip genom tvingande regler för bortfraktaren tillgodose passagerarnas
intresse. I den mån reglerna i sjölagen i vissa avseenden måste vara
dispositiva anser rådet, att man bör utreda möjligheterna att genom olika
former av försäkring skapa garantier för att passagerarna icke genom friskrivningsklausuler
går miste om ersättning för skador och förluster, som åsamkats dem vid
befordran till sjöss. Sådana försäkringar bör i första hand tagas av
bortfraktaren eller motsvarande part och göras obligatoriska.
Sveriges advokatsamfund (styrelsen)
Med utgångspunkt från en svensk ratifikation av
Visbyreglerna är innehållet i den nya svenska lagstiftningen väsentligen givet
och utrymmet för nationella särregleringar begränsat. Till den del sådant
utrymme föreligger anser styrelsen att de av kommittén föreslagna lösningarna
är ändamålsenliga.
Med kommitténs författningstekniska lösning att införliva
Tokyoutkastet med den svenska lagtexten, vilken lösning styrelsen tillstyrker,
blir de sakliga ställmngstagandena i stort sett bundna, framför allt beträffande
bortfraktarens ansvar.
Sveriges speditörförbund (om SOU 1972: 10)
Förbundet anser det vara en fördel att överge det
"dubbla" systemet med ansvarsregler i såväl en särskild
konossementslag som i sjölagen. Detta medför visserligen att Haagreglernas
ansvarssystem blir tUlämp-ligt även på inrikes fart, vilket i och för sig inte
är motiverat. Med hänsyn till frekvensen av varuförsäkring även i sådan fart,
är det emellertid osannolikt att några större nackdelar uppkommer i praktiken.
Något effektivt skydd för transportkunden i inrikes fart torde f. ö. inte kunna
åstadkommas, med mindre reglerna även till den del de skärper bortfraktarens
ansvar jämfört med Haagreglerna görs tvingande. En sådan förändring av gällande
rätt är dock enligt förbundets åsikt inte påkallad.
I och med att det "dubbla" regelsystemet har
övergivits, är det naturligt att inarbeta Haagreglerna med tilläggsprotokoll i
sjölagen. Någon större risk för bristande "konventionstrohet"
föreligger knappast, eftersom sjölagskommiltén strängt hållit sig till
konventionstexten kanske t. o. m. på en del punkter alltför strängt.
Förbundet återkommer härtUl i sitt yttrande till de särskilda paragraferna.
Försäkringsjuridiska föreningen
Sjölagskommittén har med ändring av nu gällande ordning
valt att i sjölagen infoga de olika konventionsbestämmelserna på den plats, där
de systematiskt hör hemma. Ehuru vissa fördelar torde vara att vinna härmed,
ifrågasätter föreningen om icke härigenom den del av sjölagen som ansluter till
Haagreglerna blir svåröverskådlig. Den praktiska till-lämpningen av
regelkomplexet skulle underlättas, om en fristående konossementslag bibehölls.
Slutiigen må anföras att de regler, som gäller för
passageraransvar, ter sig svåröverskådliga och knappast torde kunna förstås av
den genomsnittlige resenären. Detta jämte höga limiter kan väntas leda till
ett 18 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 137
Prop.
1973:137 274
ökat
antal tvister inte.minst på grund av att komplicerade ansvarsregler och höga
skadeståndsbelopp inbjuder tiU att framställa skadeståndsanspråk.
Sjörättsföreningen
i Göteborg
Med
hänsyn till att de beträffande godsbefordran föreslagna lagändringarna i
huvudsak utgör en direkt översättning av konventionstexten och att nordisk
enighet uppnåtts om lagtextens utformning, har kommittén uppenbarligen varit
bunden härav. Föreningen finner kommitténs förslag att inarbeta konventionen
direkt i sjölagen vara ändamålsenUgt och har inga invändningar mot de
föreslagna lösningarna ur principiell synpunkt.
Vad
gäller frågan om utformningen av kommitténs motiv till förslaget vill
föreningen erinra om att föreningen i sitt yttrande år 1968 (till kommittén)
ansåg "det vara av synnerlig vikt att i motiven till blivande lagstiftning
i ämnet utförlig redovisning lämnas för innebörden av de nya reglerna, belyst
med klargörande exempel på hur de i olika fall kan komma att verka i
praktiken". Detta föreningens önskemål har endast i begränsad
utsträckning blivit tiUgodosett av kommittén, möjUgen beroende på den tidspress
varunder kommittén såsom antytts i betänkandet arbetat. Föreningen beklagar
detta förhållande, eftersom det varit av värde med vägledande uttalanden av
kommittén i praktiskt viktiga tolkningsfrågor, som de nya reglerna utan tvekan
ger upphov till. Föreningen skall återkomma härtill i samband med
detaljgranskning av vissa bestämmelser i förslaget.
Sjölagskommitténs
förslag till lagregler om befordran av passagerare och resgods synes adekvat i
förhållande till Tokyoutkastet och föreningen finner liksom kommittén att
mycket stora fördelar vinnes genom att alla väsentliga bestämmelser om befordran
av passagerare och resgods sammanföres i ett kapitel. För fullständighetens
skull innehåller detta kapitel ett flertal regler vilka går utöver vad som
stipuleras i Tokyoutkastet. Detta måste betecknas såsom både riktigt och
önskvärt. Bl. a. anser föreningen att detta uttalande gäller den utvidgning av
den blivande konventionens tillämplighetsområde, som kommittén inskrivit i
lagförslagets 203 § punkt 3.
Den
långtgående enighet som uppnåtts i fråga om de av de olika nordiska
sjölagskommittéernas utarbetade lagtexter får ges ett särskilt erkännande.
Enligt föreningens mening stärker denna enighet argumenten för att en revision
av lagstiftningen genomföres utan hinder av att Tokyoutkastets regler ännu ej
upphöjts tUl rang och värdighet av internationell konvention. Sociala eller,
låt oss hellre kalla det mänskliga, hänsyn tUl passagerarens förhållande samt
önskvärdheten ur såväl bortfraktarens som passagerarens synpunkt av klarhet i
ansvarsförhållandena gör att en internationell reglering av hithörande problem
är påkaUad. En samnordisk lagstiftning på området skulle framstå som ett
betydelsefullt steg i riktning mot internationell enighet och förmodligen mana
till efterföljd från andra nationers sida. Det bör emellertid framhållas, att
en dylik lagstiftning icke på så sätt får föregripa det internationella konventionsarbetet,
att den fastlåser de svenska positionerna vid en framtida diplomatisk
konferens.
Såsom
framgår av ovanstående är föreningen allmänt sett mycket positiv tUl det av
sjölagskommittén framlagda förslaget.
Prop.
1973:137 275
2
GODSBEFORDRAN 2.1 Transportansvaret
2.1.1 Godsskada m. m.
Svea
hovrätt
Huvudregeln
culpaansvar med omvänd bevisbörda uttrycks i särskilda regler för skada som
beror på bristande sjövärdighet och skada som beror på andra omständigheter.
Vid införande i svensk rätt verkar det egendomUgt att regeln i båda fallen
endast framgår e contrario av att bortfraktaren ej är ansvarig i vissa fall.
Sjövärdighetsansvaret,
enligt 118 § 1 st., anses allmänt innebära att sjövärdighet skall föreUgga vid
resans början, men lagförslaget anger i stället, i motsats till de danska och
norska förslagen, men i nära anslutning tiU konventionstexten, att omsorgen
skall visas före resans början, vilket medför en olägUg betydelseskiUnad. I
motiven (s. 60) uttalas även att bortfraktaren principiellt svarar för brister
i fartyget som uppstår under resan. Detta må vara en önskvärd regel, men den
torde inte följa av Haaglagen, som just på denna punkt skiljer sig från
sjölagen, och den kommer inte heller tUl uttryck i de nu föreslagna
omformule-ringarna av lagtexten.
Sedan
sålunda regeln preciserats för fall av skada som kan hänföras till bristande
sjövärdighet övergår förslaget till övriga skadefall. Förslaget nämner först
att bortfraktaren inte svarar för skada på grund av skälig deviation, och det
upptar därefter en serie bokstavsbetecknade ansvarsfrihetsgrunder (ap)
avslutade med en generalklausul (q). Meningen med denna uppräkning är i
förslaget ännu mindre klar än i Haaglagen, då den preciserade bevisregeln som
finns i Haaglagen bort-tagits.
Punkterna
a och b fritar bortfraktaren för ansvar för nautiska fel av underlydande och
brand som inte våUats av bortfraktaren själv, och härigenom får anses klargjort
att befrielsen i båda fallen skall gälla även vid vållande av underordnad.
Dessa befrielsegrunder gäller inte nu enligt sjölagen; den redare som vill
frita sig från ansvar för nautiska fel och brand får göra detta, men endast
genom uttrycklig friskrivning. För inre fart synes det inte lämpligt att sådan
automatisk ansvarsfrihet skall få förekomma, i synnerhet som det är tveksamt om
den är förenlig med skadeståndsrättsUga grundsatser i vår rätt.
Friskrivningsgrunderna
cp har hittills varit kvalificerade av en särskild bevisregel innebärande att
ansvarsfriheten inte gäUer vid visad culpa av redaren eller någon för vilken
han svarar. Denna kvalifikation kan antagligen följa även utan särskilt
stadgande på grund av en allmän princip att s.k. skadeklausuler inte gäller vid
visad culpa med mindre detta sägs uttryckligen, och den kan i en del fall sägas
följa av allmänna regler om kausalitet. Det synes dock hovrätten väsentUgt,
inte minst med hänsyn till lagens begriplighet för gemene man, att tolkningen
inte är beroende av osäkra aUmänna principer utan finns uttryckligen fastslagen
i lagtexten.
De
nämnda friskrivningsgrunderna kompletteras av punkten q. Denna innebär att
bortfraktaren kan anföra även andra friskrivningsgrunder än de särskilt
uppräknade men han måste då visa att vållande å hans sida inte medverkat.
Prop.
1973:137 276
Sjöassuradörernas
förening
Förslaget tiU 118 §
innehåller bl. a. HaagVisbyreglernas ansvarsfrihetskatalog. Kommittén erinrar
(s. 45) om att kritik riktats mot konventionens ansvarsreglering i art. 4: 2
och tillägger att det för svensk rätts del torde särskilt kunna ifrågasättas om
friheten för nautiska fel kan anses stå i samklang med moderna
skadeståndsrättsliga grundsatser. A andra sidan, framhåller kommittén, bör tas
i betraktande att försäkringssystemet på sjöfartens område är uppbyggt på
grundval av nuvarande internationellt tillämpade regler för bortfraktarens
ansvar och att det erfarenhetsmässigt visat sig svårt att ändra gäUande mönster
för ansvarsfördelningen.
Föreningen anser att det
kan ligga en väsentiig fara i att sikta till en likriktning av
skadeståndsrättsliga regler i oUka rättssystem om inte först de ekonomiska och
juridiska konsekvenserna av en sådan paraUellitet utrönes. I debatten har
ibland framförts att en friskrivning på grund av "nautiskt fel" inte
tillätes inom den konventionsbundna järnvägs-, landsvägs- och flygtrafiken och
att man av den anledningen bör upphäva rätten till sådan friskrivning även vid
transporter med fartyg. Därvid synes emellertid inte de högst avsevärda skillnaderna
mellan sjötransporter och andra transportmetoder ha tillräckUgt beaktats.
Sålunda utföres en järnvägstransport på spår som står under ständig kontroll av
myndighet. Den ena resan är den andra tämligen lik. Ungefär samma förhåUanden
gäller i fråga om landsvägstransporter. Befordran till sjöss sker däremot under
heU andra förutsättningar, vilket medför att en jämförelse i praktiken blir
omöjlig. De sammanlagda ekonomiska värden som kan stå på spel under en
sjötransport är i regel också väsentligt högre än vid transport med järnväg,
bil och flyg.
Den av kommittén påpekade
omständigheten att man inte utan vidare kan ändra gällande mönster för
ansvarsfördelningen mellan bortfraktare och varuägare har en kommersiell och
ekonomisk bakgrund, som det inte går att bortse från. Härvid kommer inte enbart
de av kommittén åberopade försäkringsmässiga aspekterna in i bilden. Eftersom
kommittén berört problematiken i sitt betänkande, vill föreningen här begagna
tillfället att framföra önskvärdheten av att en ingående analys görs av de
praktiska, ekonomiska och kommersiella konsekvenser som en omfördelning av
transportansvaret kan medföra, innan man från svensk sida tar slutgiUig
ställning tiU de propåer som framförts i detta sammanhang, senast som en arbetshypotes
i det nyligen påbörjade UNCITRAL-arbetet.
Försäkringsjuridiska
föreningen
I samband med
konossementets roll i internationell handel behandlar sjölagskommittén
Haagreglernas friskrivning för redaren i art. 4 avseende ansvar för skada i
samband med försummelse vid navigeringen eller handhavandet av fartyget
(nautiskt fel). Föreningen kan för sin del ej finna att den praktiska
betydelsen av konossementet minskar genom förekomsten av de i Haagreglemas
art. 4 intagna friskrivningsreglerna. Konossementets främsta betydelse Ugger i
att det innehåller ett transportlöfte med ett därmed förenat utlämningsansvar
samt att det utgör en åtkomsthandling. Det kompletteras ju regelmässigt av en
försäkringspolis, som garanterar varuägaren eller den som eljest har intresse
i godset ersättning, om godset skadas eller förloras tiU följd av händelse
under transporten.
Prop.
1973:137 277
Friskrivningen
för nautiskt fel utgör en del av den kompromiss, som gjordes i samband med 1924
års konvention mellan lastägar- och redarintressen. Innebörden av denna
kompromiss kan sägas vara, att lastägaren har att bära förlust och skada på
godset i samband med större katastrofer till sjöss. Denna fördelningsprincip
kan sägas ha fått ökad betydelse i samband med de mycket höga godsvärden som
förekommer i synnerhet ombord på moderna containerfartyg. Riskfördelningen innebär
således i praktiken att totalförlusterna så gott som uteslutande kommer att
bäras av varuförsäkringen. Härigenom erhåUes en betydligt större spridning inom
försäkringsmarknaden av lastvärdet än man skuUe få om redaren själv skulle bära
ansvaret för totalförlusterna. Här uppnås således en högre grad av den
"pulvriseringseffekt", som eftersträvas inom försäkringsväsendet.
Ehuru
föreningen väl kan dela sjölagskommitténs uppfattning att friheten från ansvar
för nautiska fel ej kan anses stå i samklang med moderna skadeståndsrättsliga
grandsatser, finner föreningen denna synpunkt förtjäna mindre beaktande än den
ekonomiska effekten av fördelningen av ansvar meUan redare och lastägare. Ehuru
det försäkringstekniskt ej torde möta några hinder att eliminera friskrivningen
för nautiskt fel, ifrågasätter föreningen om det ändå ej är totalt sett
ekonomiskt fördelaktigare ur försäkringssynpunkt med den nu gällande ansvarsfördelningen.
Härigenom undvikes den kumulation av fartygs- och lastvärde som eljest skulle
uppstå, och som efter en totalförlust kan väntas medföra mycket höga premier i
syfte att återvinna försäkringsmarknadens täckningskapacitet. Under åberopande
av vad som anförts inledningsvis ifrågasätter föreningen dessutom om ej en
tillämpning av Haagregler nas presumtionsansvar avseende även nautiska fel
skulle leda till en väsentlig ökning av antalet processer pä detta område.
Sveriges
speditörförbund
Bestämmelserna
i 118 § följer troget konventionstexten. Emellertid ter det sig märkligt att
ingenstans få reda på när bortfraktaren är ansvarig; paragrafen säger endast
när han inte ansvarar. En liten redaktionell förändring skuUe enUgt förbundets
mening inte innebära en avvikelse från kommitténs fullt riktiga målsättning
att utforma lagtexten i nära anslutning tUl konventionstexten. I stället för
att inleda första stycket med "bortfraktaren är ej ansvarig" samt
använda uttrycket "han är ej heUer ansvarig" i andra stycket, andra
meningen, kan man skriva "bortfraktaren är ansvarig ... om bristen beror
av..." respektive "han är ansvarig för ... försåvitt denna ej beror
av".
2.1.2
Dröjsmålsskada
Stockholms
tingsrätt
I
motiven till 120 § aktualiseras frågan om dröjsmålsskada. Detta slag av skador
kan antagas vara av vida större ekonomisk betydelse än fysisk skada på det
transporterade godset. Det är därför enligt tingsrättens mening påkallat att
frågor som uppkommer i anledning av dröjsmål regleras i författningar. Det har
i England uttalats att dröjsmålsskada omfattas av HaagL. Möjligen skulle man
kunna säga att lokutionen "eljest till godset hänförUg förlust" är
ett väl försiktigt eller om man så vill väl obestämt uttryck. Med hänsyn till
svårigheten att få en bestämd
Prop.
1973:137 278
uppfattning
av hela den utländska praxis och uppfattningen i denna fråga har tingsrätten
emellertid intet att erinra mot att möjUgheten att låta skadestånd utgå vid
dröjsmål bestäms på sätt kommittén föreslagit.
Hovrätten
för Västra Sverige
Genom
sin plats i lagredigeringen ansluter sig 120 § tUl huvudparagrafen om
ansvaret, 118 §. Det är för de i denna uppräknade händelserna som 120 §
omedelbart har betydelse. Men även om 118 § i förslaget är skriven så att den
inte behöver begränsas till fall som angår vårdplikten, så är dess utsträckning
till s. k. rena dröjsmålsskador dock beroende av blivande rättspraxis, såsom
kommittén nämner (s. 63). I en situation där problemet redan visat sig
förefaller detta inte helt lyckligt från legislativ synpunkt. Kommittén har
också framhållit att dröjsmålsskadorna erbjuder stort praktiskt intresse. En
fysiskt oskadad vara kan ju t. ex. bli osäljbar för importören genom att den
kommer för sent fram (hävning av en vidareförsäljning av specialtUlverkat gods
m. m.). Om dylika fall bedöms enligt förslagets 130 § (om dröjsmål på
bortfraktarens sida) vilket lagrum 122 §, tvångsföreskriftén, inte refererar
till, blir regleringen aUtså inte tvingande i fråga om dessa förluster. Det kan
för övrigt ifrågasättas om 120 § 4 st. skall tolkas som tillämpligt på anspråk
grundade på 130 §, såsom dispositiv rätt (om redigeringsrelationer betraktas
som tolkningsdatum). I varje fall finns det en risk för att de nyss berörda
fri-skrivningsmöjligheterna kan framträda här, vilket sakligt synes betänkligt
för den nationella rättens del. Över huvud taget förefaller det värt att ånyo
överväga att införa tvingande rätt för hela skadefältet i 130 §. Från
konventionssynpunkt är detta invändningsfritt just med den hypotetiskt antagna
utgångspunkten att konventionens reglering av bortfraktarens skadeansvar är
ofullständig. Det vaga, alldeles abstrakta kriteriet för tillämpningsområdet av
130 § i relation till 118 § kan befaras inbjuda till processer för och emot
giltigheten av friskrivningar när 130 § är dispositiv.
Sveriges
advokatsamfund (styrelsen)
Det
synes styrelsen i klarhetens intresse lämpUgare att den tvingande svenska
regleringen görs otvetydigt tillämplig på dröjsmålsskador än att en så
väsentlig fråga lämnas till domstolarna, som inte kan antas komma tUl säkrare
eller mera entydiga resultat vid tolkningen av konventionen än vad kommittén
gjort.
Sjöassuradörernas
förening
Kommittéförslaget
har givits sådan avfattning att även dröjsmålsskador kan innefattas under
vissa av lagbestämmelserna. Bl. a. har 130 § formulerats med den
utgångspunkten, varvid ändring vidtagits av tidigare enUgt 1936 års
konossementslag, 4 § 5 mom., gällande bestämmelse. Föreningen delar den
tveksamhet som på något håU inom kommittén uttryckts (s. 43) beträffande den
ståndpunkt som härvid intagits. Föreningen har även beaktat att den nordiska
enighet, som i övrigt eftersträvas, här inte föreligger.
Som
kommittén själv antytt på s. 46 kan en ändring av dröjsmålsreglerna innebära
en omfördelning av ansvaret mellan bortfraktare å ena sidan och
betraktare/lastägare å den andra. Föreningen har redan tidigare i samband med
behandlingen av 118 § understrukit ätt en sådan omfördelning medför ekonomiska
och praktiska konsekvenser som inte
Prop.
1973:137 279
utan
vidare låter sig överblickas. När det gäUer den här ifrågavarande
principändringen blir komplikationerna inte mindre därav att det i praktiken
visat sig mycket svårt både att definiera begreppet "dröjsmål" på ett
objektivt sätt och att delvis av denna anledning bevisa den lidna skadan.
Kommittén
understryker att domstolarna vid sin tolkning av de föreslagna bestämmelserna
skall följa vedertagen internationell domstolspraxis. Påpekandet framstår som
väl motiverat. Dock förtjänar att framhållas att någon sådan praxis ännu inte
torde ha utbildats.
Vad särskilt gäller
svenska förhållanden finns anledning att hänvisa till ett handelsbruksuttalande
lämnat av Stockholms handelskammare den 9 augusti 1962. Här säges bl. a. att
"då ersättningsskyldighetens omfattning i förhållande till skadans natur
icke preciserats i avtalet, regleras uppkommande skadefall ändock
sedvanemässigt utan att någon ersättning för indirekt skada
ifrågakommer". Detta uttalande gäller visserligen landsvägstransport, men
torde återspegla allmänt tillämpad svensk praxis inom transportområdet.
I
containertrafikens spår har det blivit vanligt att gods försäljes "fritt
levererat". Säljaren står då faran för godset intill avlämnandet, som vanligen
förutsattes ske i köparens hemort. Framkommer godset i skadat och icke
kontraktenligt skick, kan köparen avvisa hela leveransen, även om skadan endast
berör viss del av godset. Han kan då kräva ny leverans och kan därjämte vara
berättigad till ersättning för dröjsmålsskada. För närvarande, då
dröjsmålsansvar för redaren enligt allmänt rådande uppfattning inte föreligger,
blir frågan om ersättning för felaktigt utförd leverans, och dröjsmål i
samband härmed, föremål för uppgörelse mellan säljare och köpare. Ålägges
däremot redaren dröjsmålsansvar, ändras bilden avsevärt. Säljaren är
fortfarande ersättningsskyldig gentemot köparen. Men det belopp han får
erlägga kan med visshet återvinnas från redaren. Det är inte uteslutet att ett
sådant förhållande kan leda till missbruk, eftersom inte bara juridiska utan
även kommersiella och andra hänsyn kan spela in. Dessa problem är särskilt
aktuella vid export av svenska stapelvaror. Exempel kan lämnas på fall där
hundratals, t. o. m. tusentals ton avvisats på grund av att godset kommit fram
i delvis skadat skick. Den omständigheten att ansvarsbegränsningsreglerna
fortfarande har full giltighet blir, med de kvantiteter och belopp det här kan
vara fråga om, relativt ointressant.
Det
faktum att lydelsen i 4 § 5 mom. i 1936 års konossementslag nu frångåtts kan ge
intrycket att Sverige till skillnad från flertalet andra länder numera
knäsatt principen om obligatorisk ersättningsskyldighet för dröjsmålsskada.
Föreningen vill hemställa att 130 § sjölagen måtte få en i förhållande till sjölagskommitténs
förslag modifierad lydelse, varvid utgångspunkten bör vara formuleringen av
nyssnämnda stadgande i 1936 års lag.
Tillräcklig
flexibUitet torde därigenom ernås för det fall att en radikal ändring skulle
ske i fråga om den internationella rättsuppfattningen beträffande
dröjsmålsskada.
Sveriges
speditörförbund
Såsom
kommittén framhåUit är det tveksamt om Haagreglerna omfattar
dröjsmålsansvaret. Oavsett hur det förhåller sig härmed, viU förbundet starkt
ifrågasätta lämpligheten att sammanföra ansvaret för sak-
Prop. 1973:137 280
skada
med ansvaret för dröjsmål. Det förra löses vanUgen genom försäkring, medan det
senare står i ett funktionellt samband till frakten. Med hänsyn till att
utvecklingen synes gå i riktning mot "tidsgaranterade" transporter,
där fraktens storlek uttryckligen görs beroende av tiden för genomförandet av
transporten, är den tolkning av Haagreglerna som vanligen utläses ur det
engelska House-of-Lordsavgörandet. Anglo-Saxon Petroleum Co. v. Adamastos
Shipping Co. (The Saxonstar), (1958) 1 Lloyd's Rep. 73, direkt olämplig.
Däremot
kan det vara lämpUgt att vid längre dröjsmål såsom i CIM- och
CMR-konventionema "konvertera" dröjsmål tUl sakskada. Med hänsyn
till det osäkra rättsläget är det riktigt att i 130 § endast hänvisa till 118
§, som ju uteslutande berör själva ansvarsförutsättningarna. Däremot hade det
enligt förbundets mening varit felaktigt att hänvisa tUl 120 § som reglerar
ansvarsbeloppet.
Försäkringsjuridiska
föreningen
I
anledning av sjölagskommitténs behandling av ansvar i samband med dröjsmål får
föreningen erinra om de specieUa problem, som uppstår vid fastställande av vad
som skall avses med dröjsmål samt framför allt fastställande av
dröjsmålsskadans omfattning. I den mån ansvaret för dröjsmål är begränsat
antingen på samma sätt som i fråga om godsskador eller på annat sätt,
exempelvis genom en begränsning till fraktbeloppet eller någon multipel av
detta, är det självfallet möjligt att imymma ansvaret i försäkringsteckningen.
Eftersom dröjsmålsskadan ej kommer att stå i relation tiU godsets värde,
uppstår här vissa försäkringstekniska problem som dock ej är oöverkomliga. Vad
som även kan föranleda viss tveksamhet mot att inrymma dröjsmål i ansvaret är
den mängd tvister, som kan väntas uppkomma vid fastställandet av skadans
omfattning.
Sjörättsföreningen
i Göteborg
Föreningen
anser att det hade varit lämpligt att definitivt lösa frågan om konventionens
tvingande regler även täcker dröjsmålsansvar i samband med nu förévarande
lagstiftningsarbete hellre än att överlämna den åt rättstillämpningen.
Föreningen kan för sin del icke se något skäl varför icke dröjsmålsansvaret
skuUe anses uttryckligen omfattat av konventionen, i synnerhet som
konventionens ansvarsbefrielseregler skall gälla även beträffande sådana
skador. En logisk följd härav synes vara att i övrigt ansvarighet enligt
konventionens tvingande regler föreligger.
2.1.3
Underbortfraktning och genomgångsbefordran
Svea
hovrätt
Det
är svårt att inse varför den som faktiskt utför transporten skall jämte
bortfraktaren ådra sig ansvar för utförande. Den utförande redaren synes, när
en ansvarig bortfraktare finnes, böra stå i samma position som de i 122 a § 2
st. omtalade personer för vilka bortfraktaren svarar, och han bör kunna göras
ansvarig endast på samma grunder och i samma utsträckning som de.
Stockholms
tingsrätt finner de i 123 § föreslagna ändringarna rörande genomgångsbefordran
påkallade.
Prop. 1973:137 281
Hovrätten för Västra Sverige
Hovrätten
påpekar att förslagets 123 § synbarligen inte löser frågan om vem som i ett
konkret faU är bortfraktare när det inte klart framgår på vems vägnar
konossementet utfärdats. I fall det framgår av avtalet på ett tUlräckligt
kvalificerat sätt att transporten kan komma att utföras av "annan"
(och denne kan tydligen vara någon obestämd), så måste den nyss resta, olösta
frågan först besvaras för att friskrivningsbestäm-melsen skall kunna tUlämpas.
"Bortfraktaren" i lagrummet betyder (för konossementstillfällen) bara
den som är gäldenär enligt konossementet. Det kan alltså tänkas i det antagna
typfallet att den som sökes ersättningsskyldig för en uppkommen skada visar
sig vara antingen bortfraktaren, vilken är ansvarsfri, eller
"annan", mot vilken käranden i allt fall inte utan vidare kan grunda
någon rätt på innehavet av konossementet. Allra minst kan man i ett sådant läge
finna någon ledning i förslagets 71 §, som av andra skäl gjort bestämningen av
bortfraktarbegreppet mycket vid.
Det
förefaller vara risk för att den i praktiken nog ganska svårfixera-de gränsen
mellan de fall, som tUlhör 1 st. (solidaransvarets fall), och de som regleras i
2 st. första satsen, skall bli alltför svårtillämplig, särskilt som denna gräns
uppställs för alla former av fart och mellanhavanden i transportnäringen. Det
kan tiUäggas att utgången i Lulumålet synes sammanhänga med den nämnda
otydligheten i konossementet i förening med speciella processuella
omständigheter. Saken kan enklast uttryckas sä, att det var "fel"
lastintressent som förde talan. Hade försäkringsbolaget kunnat härleda sin rätt
från avlastarenbefraktaren, hade ju, som antyds i domskälen, det varit helt
klart vem som var bortfraktaren, nämligen kontrahenten enligt fraktavtalet,
vilket slöts före konossementets utfärdande.
I ljuset av det anförda vill hovrätten anknyta till en av
Göteborgs tingsrätt framförd tanke att begränsa området för ansvaret tiU de
fasta linjeföretagen. Tanken kan vidareutvecklas så, att den som driver linjefart
alltid skall vara solidariskt ansvarig med den som utför transporten gentemot
innehavaren av konossementet, oavsett vem som enligt konos-sementsutfästelsen
är den ansvarige. Det bör enligt hovrättens mening inte ännu vara uteslutet på
det samnordiska planet att ytterligare undersöka möjligheten att begränsa den
föreslagna regleringen till linjefarten.
Göteborgs tingsrätt
Den
lösning som valts i frågan om ansvarigheten vid underbortfraktning och
genomgångsbefordran innebär ett klart avståndstagande från den rättspraxis som
kommit till uttryck i bl. a. de båda kända rättsfall som brakar betecknas
"Lulumålet" och "Gudurmålet". Med beaktande av den kritik
som särskilt från lastassuradörers sida riktats mot utgången i dessa mål
föreslår kommittén ett i princip tvingande solidariskt ansvar för bortfraktaren
och den som utför transporten.
Mot
bakgrunden av de former som numera tillämpas för lasthantering och
transportteknik i reguljär linjefart och därmed jämförliga transporter kan en
sådan lösning te sig rimlig och naturlig. Men utanför detta område kan det
otvivelaktigt tänkas fall där det är långtifrån självklart att den som i sin
hand får ett konossement, utfärdat av befälhavaren för ett angivet fartyg,
skall kunna utkräva ansvar av den redare som befraktat fartyget. Konossementet
är dock utfärdat på fartygsäga-
Prop. 1973:137 282
rens vägnar, och i förhållande tiU lastmottagaren finns i
regel ingenting som antyder att någon annan skulle vara ansvarig vid sidan av
denne. Man kan fråga sig varför en lastmottagare då skall ha rätt att med sitt
anspråk på ersättning för lastskada, som uppkommit under transporten, vända sig
mot en honom helt ovidkommande person som befraktat fartyget. Det kan i detta
sammanhang anmärkas, att kritiken mot utgången i "Lulumålet" synes i
viss mån bygga på att de säregna omständigheterna i detta mål ganska entydigt
utpekade delbefraktaren som avtalspart.
Den
föreslagna regeln är inte konventionsbetingad. Rättspraxis på detta område
synes vara i hög grad skiftande i olika länder (se Grönfors, Successiva
transporter s. 131 f.). Problemet förefaller vara väl ägnat för internationell
reglering. Det kan därför synas vara mindre lämpUgt att i för\'äg låsa fast
skandinavisk rätt genom särlagstiftning på detta område.
Med det anförda har tingsrätten velat uttala en viss
tvekan huruvida denna komplicerade fråga ännu är mogen för en tvingande intern
lagstiftning. Med hänsyn till att de nordiska kommittéerna är ense om den
föreslagna regleringen vill tingsrätten emellertid inte avstyrka förslaget i
denna del.
Sveriges advokatsamfund (styrelsen) finner förslaget att
begränsa omlastningsklausulernas rättsverkan och att införa obligatoriskt
ansvar för såväl kontraherande som verkställande transportör väl motiverade.
Sjöassuradörernas förening
I skrivelse tiU sjölagskommittén den 10 december 1962 tog
föreningen upp frågan om de problem som kan uppstå ur ansvarssynpunkt, när
transport utföres av annan än den avtalsslutande redaren, och gjorde, med
hänvisning till de olägenheter i detta avseende som domstolsavgörandena i
Lulu- och Gudur-fallen kunde förväntas medföra, framstäU-ning om lagändring.
Det är med tiUfredsstäUelse förenmgen nu konstaterar att dessa olägenheter
undanröjts genom den formulering 123 § erhållit i sjölagskommitténs förslag.
Sveriges speditörförbund
Till
förslaget i denna del (123 §) har förbundet allvarliga invändningar i sak.
För det första är det tveksamt, om man i sjölagen bör
reglera ansvaret för annan än transportkundens avtalspart det är enUgt
förbundet inte befogat att här efterlikna reglerna för genomgångsbefordran inom
transporträttens övriga grenar. Men framför allt försvårar den föreslagna
regeln möjligheten att minska försäkringskostnaderna genom att kanalisera
ansvaret till en part på bortfraktarsidan, något som redan förekommer i
praktiken genom olika former av regressöverenskommelser mellan
"kontraherande" och "verkställande" fraktförare.
Med hänsyn till kommitténs uttalande på s. 57 i
betänkandet av innebörd att en generellt avfattad omlastningsklausul icke är
giltig i vad den avser ansvaret för godsets befordran, vill förbundet framhålla
att denna slutsats inte nödvändigtvis följer av den föreslagna lagtexten (det
står icke "uttryckligen avtalat"). Förbundet anser kommitténs
uttalande i denna fråga alltför kategoriskt. Vid befordran tUl vissa
inlandsdestina-tioner i USA kan det vara lämpligt att i en generell klausul ge
bortfraktaren rätt att anlita järnväg eller bil i stället för fartyg (t. ex.
till
Prop. 1973:137 283
hamnar vid de Stora sjöarna). Och i sådana fall gäller
enligt amerikansk administrativ lagstiftning, att bortfraktaren inte får påtaga
sig ansvar som transportör med avseende på inlandssträckan i USA.
Detta är självfallet en stor nackdel för transportkunden,
men denna kan inte effektivt motverkas genom en sådan tUlämpning av 123 § som
kommittén föreslår. Däremot kan man möjUgen begränsa verkan av den amerikanska
lagstiftningen vid kombinerade transporter genom en lämplig lydelse av den
aktuella pragrafen i den föreslagna konventionen om kombinerade transporter.
Det kan vidare ifrågasättas om den föreslagna texten löser
det s. k. Luluproblemet, dvs. motverkar ansvarsbefrielse för transportkundens
avtalspart, när denna är en annan än den "verkställande"
fraktföraren. För att lagrummet skaU bU tiUämpligt krävs nämligen att
transportkundens avtalspart kvalificeras som "bortfraktare". Och det
är väl just här som svårigheten ligger. En speditör är inte alltid
transportförmedlare utan åtar sig ibland för övrigt i en numera tilltagande
frekvens ansvar som fraktförare. Och omvänt gäller att ett linjerederi inte
bara vid genomgångsbefordran agerar som transportförmedlare. Det kan nämligen
vid tidpunkten för avtalets ingående vid bokningen lämnas öppet, om
linjerederiet skall agera som förmedlare av hela transporten eller påtaga sig
ansvar för den. Man står här inför ett "formulärrättsligt" problem,
nämligen om man skall tillerkänna klausuler, som kvalificerar själva den
grundläggande egenskapen som förmedlare eller fraktförare, full rättsverkan
enligt deras lydelse. Enligt förbundets mening kan denna fråga knappast lösas
genom lagstiftning av förevarande slag.
Sjörättsföreningen i Göteborg
Utöver vad som direkt följer av ett genomförande av
Haag-Visbyreglerna har kommittén i § 123 föreslagit vissa materieUa
lagändringar innebärande ändring av det rättsläge, som får antagas gälla i
enlighet med de omdiskuterade domarna i de s. k. "Lulu"- och
"Gudur"-sakerna. Föreningen finner kommitténs förslag i dessa delar
väl motiverade och vill särskilt framhålla, att det är värdefullt, att
förslagets genomförande i de nordiska länderna kommer att innebära en gemensam
lösning på praktiskt viktiga frågor, där domstolarna i de nordiska länderna
hittills delvis stannat inför olika lösningar.
2.1.4 Ansvarets begränsning
Svea hovrätt
120 § upptar en ansvarsbegränsningsregel, som förenar
oklarheten hos den gamla "kolli- och enhetsbegränsningen" med den
komplikation som följer av en samtidig och alternativ begränsning per kilo. Det
är uppenbart att en kilobegränsning överensstämmande med vad som gäUer för
andra transportmedel hade varit från allmän synpunkt önskvärd, och detta
framfördes även från nordiskt håll vid förhandlingarna om de nya reglerna men
vann inte gehör. Det är för övrigt svårbegripligt att enhetsbegreppet har
medtagits jämte koUibegreppet; det innebär att man vid sidan av
kollibegränsningen har två konkurrerande enhetsbegränsningar att ta ställning
till innan man kan fastställa vilken regel som gäller. Kollibegränsningen
borde i varje fall inte behöva kompletteras med både enhets- och
kUobegränsning.
Prop. 1973:137 284
Den föreslagna regleringen medför inte den vinningen att
det uppstår någon enhetlighet i fråga om de ansvarslimiter som kan gäUa för
olika transportmedel, något som är särskilt besvärande vid kombinerade
transporter. Den valda kilobegränsningen Ugger sålunda långt under vad som
gäller för övriga transportmedel. En uppräkning till de värden som förekommer
vid andra transportmedel kunde visserligen leda till mycket omfattande
totalansvar för en sjötransportör vid omfattande skador på gods. Som medel för
begränsning av sådana katastrofskador tjänar emellertid inte
enhetsbegränsningen utan globalbegränsningen enligt sjölagens 10 kapitel.
Det i konventionen valda begränsningssystemet är från
svensk synpunkt resultatet av ett misslyckande, men det kan dock accepteras
för de internationella transporterna i avvaktan på en slutiig lösning i en planerad
ny konvention. För svensk inre transport synes det olämpligt.
Hovrätten för Västra Sverige
Regleringen
angående skadeersättningens bestämmande (120 § 4 st) har i HVR IV: 5 upptagits under b) tillsammans
med de egentiiga begränsningsreglema. 1 motiven hävdas att bestämmelsen skall
uppfattas som en ren tolkningsregel om värderingen, utan bindande verkan i ansvarssystemet.
Noga sett omfattar 120 § två skilda spörsmål, såvitt nu är i fråga (närmast 1
st. och 4 st.). Det ena är vilket belopp bortfraktarens ersättningsskyldighet
högst skall gå upp till när förlusten i realiteten är större. Den andra frågan
är hur ersättningsgiU förlust i och för sig skall bestämmas. Om de skadeföljder
som principieUt skall kunna medräknas i denna typ av kontraktsförhållanden inte
når upp till maximigränsen, kan värderingsregeln tänkas ha en avgörande
funktion och alltså direkt materiellt innehåll. Den motsvarande regeln i
gäUande 120 § har ibland uppfattats som mindre långtgående i ansvarshänseende
än skadestånd enligt allmän adekvanslära. Otvivelaktigt är att man når denna
effekt om det kan förekomma överenskommelser enligt vilka vissa skadeeffekter
och värdeberäkningar som den aktuella regeln inbegriper inte skall kunna göras
gällande. Sådana förbehåll måste ju vara tillåtliga om formuleringen bara
innebär en tolkningsregel. Därmed är det öppet för en viss urholkning av
skadeståndsskyddet i den grupp av ansvarssituationer som nu diskuteras, en
effekt som synes märkUg när den är insatt i ett tvingande regelsystem. Med en
tolkning i HVR:s anda ligger det därför närmast tUl hands att bortfraktaren
inte skaU ha rätt till nu åsyftade förbehåll om värdeberäkning och liknande.
Denna lösning har tillämpats i rättspraxis, NJA 1955 s. 661 (invoice dause).
Det föreslagna stadgandets innebörd av en tvingande regel
följer i och för sig av den allmänna hänvisningen i 122 § tUl 120 §, därest
ifrågavarande stycke skall uppfattas som en självständig materiell regel. Men
denna betydelse har kanske inte ens avsetts och framträder, i så fall, inte med
önskvärd tydlighet. Hovrätten föreslår att regleringen görs klarare i nu
angiven riktning. I samband därmed kan det vara motiverat att också ta ställning
tiU vem som har bevisbördan för de alternativt relevanta standardvärden som
beräkningsbestämmelsen spelar med. Vidare bör anmärkas att värderingsreglerna
icke synes vara väl anpassade för de rena dröjsmålsskador som avses kunna
inrymmas i den föreslagna nya bestämmelsen.
Prop. 1973:137 285
Sveriges advokatsamfund (styrelsen)
Varken genom lagtext eller motivuttalanden klargör
förslaget beträffande kollibegränsning den under konventionsarbetet
uppmärksammade frågan huruvida en av annan än bortfraktaren ägd container skall
anses utgöra en begränsningsenhet för sig, när i containern stuvade kollin anses
som sådana. Ett klarläggande skulle vara lämpligt.
Sjörättsföreningen i Göteborg
Den
väsentiiga bestämmelsen i 120 § förutom ändringarna av beräkningen av
kollibegränsningen ' utgöres av frågan om koUibegränsningens reglering
vid container- och Uknande transportsätt. Detta utgör en synnerligen
omdebatterad och numera praktisk frågeställning, där Haag-Visbyreglerna endast
ger en översiktiig lösning. Några egentliga motivuttalanden angående tolkningen
av Haag-Visbyreglernas bestämmelse härvidlag har ej lämnats. Det hade varit
värdefullt, om kommUtén i motiven sökt klarlägga en del av de alltjämt
svårbedömbara frågeställningar, som här kvarstår, exempelvis huruvida själva
containern utgör ett "eget kolli" och vilken betydelse man skall
tillmäta i praktiken förekommande alternativ att i konossementet beskriva
innehållet i containern ur kollisynpunkt.
2.2 Bortfraktarens medhjälpare
Svea hovrätt
Av intresse
är särskilt den s. k. Himalayaregeln, som innebär att den anställde eller
anlitade medhjälpare som vållar skada är berättigad till samma ansvarsfrihet
som sin principal. Det är tydligt att enligt de nya konventionens art. 4 bis
st. 2 inte avsetts att s. k. självständiga medhjälpare för vilka redaren
svarar skall falla under denna bestämmelse. Varför motiven anger att
konventionsstaterna inte är bundna på denna punkt är oklart. En regel i detta
ämne för internt bruk torde böra anknyta till det föreliggande
skadeståndslagförslaget.
Hovrätten för Västra Sverige
Vad angår
122 a § kan hovrätten icke se hur man kan komma ifrån den uttryckliga
reservationen i den engelska konventionstexten. Referenten tiUägger i detta
sammanhang: Kommitténs förslag om en reception av innehållet i
Himalayaklausulen i sjölagen innebär inte i egentiig mening någon inarbetning
av vad som synbarligen är en främmande regleringsteknik och kanske bara delvis
en materiell nyhet i vår lagstiftning. Motiven ger intet besked i det senare
hänseendet. Förslaget upptar i såväl 5 kap. (122 a §) som 6 kap. (200 §)
särskilda lagrum, som enbart återger (i praktiskt taget oförändrad form)
motsvarande nyhet i HVR (tilläggsprotokollet art. 3) och ett stadgande i det
efterföljande Tokyoutkastet som har en liknande avfattning (art. 15). I sak
företer dock lagförslaget eller åtminstone 122 a § en utvidgning av de
särreglerade fallen, vilken går tillbaka på ett förslag av CMI:s för
förberedelsearbetet till en revision av HR tillsatta konossementskommitté;
förslaget förkastades i denna del vid CMLs Stockholmskonferens år 1963. Vad
gäller redigeringen talar för densamma naturligtvis fördelen att i lagarna ha
en "uni-fierad etikett" på de regler som gäUer på området, vilket
dock om tendensen att berika sjölagen med "klausuler" drivs långt
åter kan medföra
Prop.
1973:137 286
en
förstärkning av sjörättens s. k. partikularism. Då stadgandet tUlämpas i
varje land för sig i förbindelse med nationella civilrättsliga principer kan
det speciella regelinnehållets betydelse och tolkning kanske vara vanskligt
att föratse. För svensk rätts vidkommande synes det angeläget att få
hållpunkter för vad som är nytt i Himalayaklausulen från civilrättslig synpunkt
i meningen av att densamma skulle komplettera (mUdra) ansvarsregler som finns
beträffande förhållandet mellan dem som främst åsyftas i klausulen, den
skadelidande och den han vänder sig mot.
Större svårigheter synes
mig vara förenade med den motsatta idén, personidentifikation i den form som
förekommer i den i tilläggsprotokollet upptagna Himalayaklausulens
fortsättning (p. 2 och 3 av art. 3, motsvaras väsentligen av 122 a § 2 st.).
Det är denna del som varit föremål för kontrovers. Formuleringen går ut på att
rättsverkningarna av fraktavtalet i vad angår bortfraktarens ansvarslättnader
och liknande skall sträcka sig utanför avtalsförhållandet och gälla även
personer som har teknisk anknytning tUl transportens utförande men ingen
kontraktsförbindelse med transportkunden som lider skada. I detta skadefall
förutsattes alltså den skadeUdande på utomkontraktuell grund söka få ersättning
av ett annat ansvarssubjekt än bortfraktaren. Det är belysande för en bedömning
av denna konstraktion från nationell laggivningssyn-punkt att se, om någon
förebild därtUl finns på det sjörättsliga området. Jag bortser här och i det
följande från dolus och culpa lata (sista delen av klausulen). Man kan
jämföra HVR IVbis (den tillkomna Himalayaklausulen) med
underbortbefraktningen, särskilt tidsbefraktning. I främmande sjörätt erkännes
i stor utsträckning att underfraktavtalets ansvarsinskränkningar vid
transportskador har verkan också till förmån för underbortfraktaren (redaren) i
ett fall där denne icke genom avtalsslut är kontrahent i förhållande till den
transportkund som vänder sig mot redaren. Exempelvis i tysk rätt har denna
lösning karaktären av en rättstillämpning byggd på regeln om redarens ansvar
gentemot transportkunden, vilken regel uttryckligen är lagfäst i HGB § 485
andra satsen (redarens ansvar sammanfaller med det underbortfraktaren har). I
engelsk rätt finns samma uppfattning, numera med någon tvekan men med stöd i
ett avgörande år 1924, Elder Dempster v. Paterson Zocho-nis. I svensk doktrin
har Schmidt förordat, att både grandsatsen om de bägga bortfraktarnas
solidaransvar (vartill jfr förslagets 123 §) och den supplerande principen,
vUken alltså i erforderliga fall begränsar under-bortfraktarens ansvar, skall
gälla här.
Det
är att märka att likställigheten mellan transportkundens kontrahent och den
som utför kontraktsåtagandet, så långt som en sådan likställighet nu kan
konstateras på detta område, har den ganska speciella betingelsen att
sjöförmögenheten erbjuder ett "bärande underlag". Det ligger mycket
nära tiU hands att den som disponerar den egendom varmed transporten sker
skall få enligt kontraktsrättsliga avvägningar svara gentemot just
transportkunderna. I betydande utsträckning är också sjöförmögenheten
sakrättsligt tillgänglig för dessa anspråk enligt regler som har tradition i
sjörätten. Det finns inte någon motsvarande koppUng vid entreprenader i
allmänhet (mellan beställare och underentreprenör). Att antaga att
kontraktsverkningarnas utsträckning tUl personer utanför kontraktsförhållandet
i princip är en öppen fråga är enligt allmänt upprätthållna civilrättsliga
grandsatser en ohållbar utgångspunkt. Beträffande hänsynen till de
ombordanstäUda som potentiellt ansvariga för eget
Prop.
1973:137 287
skadevållande
finns i gällande och förväntade jämkningsregler etc. ett fullgott instrument,
varför Himalayaklausulen i detta hänseende bara synes erbjuda en rättsteknisk
fråga och klausulen själv från denna synpunkt kunna undvaras. Klausulen har
sin bakgrund i den engelska rättens frånvaro av en sådan skadeståndsreglering
som den svenska, vilket ursprangligen föranlett dess tillskapande (efter
Adler-saken). Standardformulären gick snart förbi det angivna syftet men
underkändes i fallet Scrutton v. Midland Silicones (1961). Därefter initierades
intemationeUa överläggningar, dock utan framgång såvitt angår just den typ av
"utanförstående" som var aktuell i nyssnämnda engelska fall,
nämligen stuveri (independent contractor). I tysk rätt dras likaså en gräns
mellan denna senare kategori och rederipersonal; de som är arbetsrättsligt knutna
tUl redaren anses böra åtnjuta skydd och den i HVR antagna Himalayaklausulen
synes uppfattas som ett uttryck för samma lösning.
Den
enda självständiga betydelse som förslagets regel i 122 a § (och 200 §) skulle
få är den som borde undvikas. Det har inte framkommit något skäl i sak för att
inbegripa även självständiga terminalförslag i nyregleringen. Såvitt angår
godsets skadeståndsskydd skulle förslaget än mer än nu skapa ett svalg mellan
sjöperiod och den punkt i land där transporten börjar resp. slutar. Problemet
är i stället att den i fraktavtalet s. k. ansvarslösa perioden inte uppvägs av
ett fullt adekvat skydd i de fall då den härvid verksamme terminalföretaget
blott är utomkon-traktuellt ansvarig gentemot transportkunden; särskilt vid
lossningen är detta ett antagligt läge. A andra sidan ger Himalayaklausulen som
den står ett kanske vilseledande intryck av att den som skall
"skyddas" genom klausulen i samtliga faU skuUe vara
skadeståndsansvarig enligt allmänna regler.
2.3
Konossementsansvaret
Svea
hovrätt
161
och 162 §§ innebär borttagande av reglerna om s. k. konossements-eller
uppgiftsansvar och ersättande av detta med en s. k. estoppelregel av
anglosachiskt mönster. Metoden kan, strikt genomförd, sägas innebära att
bortfraktarens ansvar för felaktiga konossementsuppgifter i princip bortfaller,
och att det istället, gentemot en godtroende konossementsförvärvare, skall
antas att godset mottagits sådant det beskrivits i konossementet, varför
avvikelser vid utiämnandet måste tillskrivas skada eller förlust som uppstått
ombord. Då bortfraktaren inte kan peka på någon omständighet som enligt
transportansvarsreglerna fritar honom från ansvar, kommer han att åläggas
transportansvar.
Uppgiftsansvaret
behövs i sjötransporträtten därför att konossementet är föremål för
överlåtelse under godsets transport. Inte heller anglo-sachsisk rätt kan
undvara uppgiftsansvaret, och dess estoppelregel, som innebär att motbevisning
mot konossementsuppgifter i viss utsträckning inte får föras gentemot godtroende
konossementsförvärvare, innebär i realiteten ingenting annat. Nackdelen med
detta system, som genom förevarande 161 § 1 st. 2. föreslås infört i svensk
rätt, är att ansvaret inte medvetet kan utformas för sitt ändamål utan kommer
att följa de regler som stadgats i fråga om transportansvaret. Tydligen i
känslan härav uttalas i motiven (s. 64) även att, därest det är klarlagt att
med konossementet avsett gods eller del därav över huvud aldrig mottagits av
bort-
Prop.
1973:137 288
fraktaren
eller inlastats (och motsvarande torde böra gälla vid synliga skador)
bortfraktarens ansvarighet för oriktig uppgift i konossement bör bedömas enligt
allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser. Riktigare torde visserligen vara
att frågan, i varje faU vid negotiabla konossement, måste bedömas närmast
enligt värdepappersrättsliga principer. Uttalandet visar emellertid på behovet
av en särskUd regel, och att ett tommm kommer att uppstå om innehållet i
konossementsansvaret inte finns fastställt i lag. Eftersom Haaglagen har
ansetts kunna suppleras med regeln i sjölagens 161 och 162 §§, blir bristen
kännbar även i fråga om konossement vid internationell befordran underkastad
Haagreglerna. Här får dock olägenheterna vägas mot att man får en
internationellt enhetUg text och måhända kan hämta ledning av en internationell
rättspraxis. Vid inrikes transporter måste däremot enligt hovrättens
uppfattning skälen för att bibehålla uttryckliga regler om konossementsansvar i
varje fall sägas överväga.
I
övrigt vill hovrätten beträffande den föreslagna regeln om konossementets
absoluta bevisverkan gentemot godtroende konossmentsförvär-vare framhåUa, att
det strikta ansvaret enligt regeln torde få begränsad betydelse till följd av
bortfraktarens reservationsrätt. I fråga om mått, vikt och alla andra uppgifter
om godset än dess synliga tillstånd är det regel att reservation förekommer i
konossementets tryckta text, och ingenting i de föreslagna reglerna hindrar en
sådan praxis. Följden av sådana allmänna reservationer är visserligen inte
någon fullständig befrielse från ansvar för uppgiften, men redaren blir, precis
som nu, ansvarig endast om han "känt till eller borde ha insett att
uppgift om godset var oriktig", med den undersökningsplikt som enligt
sedvana ansluter härtill. Ansvaret blir alltså fortfarande i realiteten ett
culpaansvar. I fråga om godsets synliga tillstånd varom reservationer inte
brukar förekomma skulle enligt konventionens art. 3 mom. 3 c och mom. 4 st. 2
det strikta ansvaret kunna tänkas få en viss praktisk betydelse. Enligt förslagets
162 § är emellertid förutsättningen för att konossementets bevisverkan mot
bortfraktaren skaU inträda att bortfraktaren "utrönt eller bort hava
utrönt skadan eller bristen", och denna kvalifikation gäller även i fråga
om konossementets verkan av ovederlägglig presumtion gentemot godtroende
konossementsförvärvare.
De
nya konossementsreglema kan tydligen inte sägas i praktiken ändra nu gällande
regler om uppgiftsansvar på något avgörande sätt. Ändringen ligger i stället i
att uttryckliga regler i sjölagen borttas och får ersättas med allmänna
rättsgrundsatser hämtade närmast från värdepappersrätten.
Det
kan med hänsyn till den internationella handeln vara lämpligt att Sverige
ansluter sig till den nya konventionen såvitt avser internationella
transporter (jfr CMR). Det bör dock allvarligt övervägas om inte trots detta
reglerna om uppgiftsansvar i sjölagen bör vara fortsatt tilllämpliga även på
dessa transporter. För inre svensk fart är varken de gällande Haagreglerna
eller de nya HaagVisbyreglerna lämpade, och här bör en tUl sjölagen närmare
anpassad reglering eftersträvas.
Stockholms
tingsrätt
Kommittén
vill ur 161 § 1 st. ta bort de nu gällande reglerna och i stället föreslår
kommittén att konossementet anges vara ett bevismedel som får motbevisas, dock
att sådan motbevisning inte får föras mot tredje man som förvärvat
konossementet i god tro. Den föreslagna be-
Prop.
1973:137 289
stämmeisen grundar sig på Haagreglernas ursprungliga
lydelse och HaagVisbyreglerna. Tingsrätten vill därför inskränka sig till att
beröra den föreslagna bestämmelsen ur synpunkten av praktisk tillämpning. Vad
som möjligen kan bereda viss svårighet vid tillämpningen är att motbevisning ej
får föras mot tredje man som förvärvat konossementet i god tro. Dvs. man får
inte motbevisa konossementets innehåll gentemot godtroende tredje man. Men
motbevisning kan väl vara väsentlig just för frågan om tredje mans goda tro.
Motbevisningen skall ju gå ut på att godset när bortfraktaren mottog det eller
lastade in det var av annan beskaffenhet än konossementet utvisar. Om nu tredje
man känt till detta eller bort känna till det så är han inte i god tro. Godsets
beskaffenhet ingår m. a. o. som en del av det faktum som utgör tredje mans
onda tro. Det synes möjligen svårt att i praktiken komma förbi denna
frågeställning.
Under det att 161 § 1 st. endast behandlar konossementets
bevisverkan behandlar 2 st. konossementsansvaret. Detta synes innebära att den
gamla och kanske något överdimensionerade frågan om supplering av HaagL 3 § 4
mom. med SjöL eller med allmänna rättsgrundsatser funnit en lösning. I det
nuvarande rättsläget synes den uppfattningen att supplering bör ske med SjöL:s
bestämmelser ha de starkaste skälen för sig. Redovisning av dessa skäl skulle
här föra för långt. Tingsrätten vill i fråga om förslaget helt ansluta sig till
detta. Att bortfraktaren i konossementet gjort anmärkning måste innebära att
tredje man inte kan vara i god tro i angivet hänseende. Om motbevisning om
godsets tillstånd i övriga fall inte skulle kunna föras mot tredje man som
påstår sig vara i god tro kan ifrågasättas om inte såsom kommittén också anfört
1 st. 2 p. innebär en alltför stor nackdel för bortfraktaren. Tingsrätten vill
i detta sammanhang uttala sin tveksamhet mot kommitténs uttalande att det ej
bör möta betänkligheter att låta konventionens ståndpunkt gälla även i fråga om
andra relevanta uppgifter om godset än de som nämnts i konventionen.
Hovrätten för Västra Sverige
Reglerna om konossement avses alltjämt bilda ett särskilt
avsnitt i 5 kap. Emellertid har kommittén föreslagit att ur dessa regler
avlägsna ett av avsnittets mest centrala stadganden, föreskriften i nuvarande
161 § 1 st. att utfärdandet av konossement medför ett särskilt ansvar för dokumentets
innehåll i vad angår uppgifterna om godset. Tillsammans med övriga delar av
gällande konossementsreglering syftar detta stadgande tUl att möjliggöra
tilliten tiU en definierad typ av urkund, vilket främjar omsättningen (på
motsvarande sätt som skuldebrevslagstiftningcn gör på sitt område). Lagrummet
kompletteras för närvarande i 2 st. och 162 § med bestämmelser om
konossementsinnehållet som t. o. m. innefattar en aktiv upplysningspUkt (man
skall kunna lita på ett "rent" dokument). Vissa nyanseringar finns, men
principen är att bortfraktarenkonosse-mentsgäldenären bär ett av konossementet
i dess egenskap av fristående, ensidigt förpliktande rättshandling betingat
ansvar gentemot en rättsinnehavare som inte har "bakomliggande"
upplysningar (om godset), s. k. uppgiftsansvar. Denna reglering står i nära
förbindelse med grandsatsen i 160 § (som förslaget inte rör vid); i 160 § I st.
fastiägges att transportförpliktelsen bestäms av konossementets innehåll
(härom), i vad angår rättsförhållandet tiU "mottagaren" '(som det ju alltid
är fråga ohi i ko-nossementsutfästelsen). 160 § samt 161 och 16 §§ samspelar
enUgt nu-
19 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 137
Prop. 1973:137 290
varande ordning smidigt, då det med den för samtliga dessa
bestämmelser gemensamma grunden i konossementsutfästelsen utan vidare är klart
(se även SOU 1936: 17 s. 243), att rättsskyddet gäUer till förmån för just den
som i respektive hänseende är i god tro: Befraktaren är givetvis icke
juridiskt i god tro beträffande konossementets avvikelser från transportvillkor
i ett "bakomliggande" avtal men kan mycket väl ha rätt att göra
uppgiftsansvaret gällande om han ej också är avlastare, t. ex. en fob-köpare.
Omvänt kan konossementshavaren tänkas ha skydd av konossementet i allt som
angår befordringsviUkoren (transportansvaret) oavsett vad som avtalats vid
bokningen men sakna rätt att hålla bortfraktaren ansvarig för (oriktiga)
uppgifter om godset (t. ex. fob-säljare som utövat stoppningsrätt på
bestämmelseorten och efter hävning mottar godset).
Kommittén föreslår att uppgiftsansvaret
"utmönstras" ur reglerna om uppgiftsansvaret i 161 § 1 st. och att
där i stället införs en regel om att konossementet utgör bevis om att däri
gjord beskrivning beträffande godset motsvarar verkligheten samt ett förbud mot
motbevisning gentemot godtroende "förvärvare" av konossementet.
Utformningen överensstämmer väsentligen med HVR III: 4. Det förefaller
knappast helt träffande att i samband med detta förslag till omläggning göra en
allmän hänvisning till det tvingande transportansvarets betydelse för konossementets
omsättningsvärde (s. 53), då frågeställningen är om en reglering byggd på
transportansvaret ensamt utgör ett bättre sätt att tillgodose syftet än det
nuvarande skandinaviska systemet. Detta har utvecklats med väsentliga impulser
från rättsordningarna på kontinenten, medan HVR:s konstruktion på denna punkt
har sin rättstekniska förklaring uteslutande i engelsk rättsbildning. Kommittén
rekommenderar själv i ett närliggande sammanhang att, med hänsyn till att HVR
inte innehåUer Jbestämmelser om ansvaret för konossementsuppgifter, nationell
rätt ingriper supplerande (s. 53). Det är uppenbarligen tillåtligt enligt
tilläggsprotokollet att i en för den nationella rätten lämpad form (jfr art.
16) nå det resultatet i sak att konossementshavaren kan göra utfärdaren
ansvarig för innehållet i olika relevanta hänseenden. Hovrätten anser att en
lösning efter nuvarande linjer i vår rättsmiljö är mer adekvat och delar inte
omdömet att man bör övergå till att enbart lita till konventionsregleringen av
transportansvaret enär den praktiska betydelsen av ett särsXilt uppgiftsansvar
synes ringa (s. 54). Även med en låg frekvens tvistefall är det med tanke på
assuransintressen, utvecklandet av rutiner etc. viktigt att ha så väl utbildade
och stringenta regler som möjligt. Rent allmänt förefaller det onaturligt att
tvingas behandla alla förekommande faU av ursprunglig manko och andra
icke-fysiska förluster genom bristfälligt konosse-mentsinnehåll som
transportskador, culpösa antedateringars konsekvenser kanske som
dröjsmålsskador, när det i själva verket kan vara centralt att klarlägga rätt
avskeppningsdatum, osv. I allt fall måste detta te sig främmande för handelns
män, om än icke för processtekniska experter. Med förslagets 161 § 1 st. tvingas
man emellertid över i ett exklusivt fiktionsmaskineri, vilket antyder en i
princip underlägsen metod. Problemet torde ej ha sin egentliga grund i en
motsättning mellan beviskraft och uppgiftsansvar som det ofta framställs (så
också av kommittén). Avsaknaden av uppgiftsansvar i engelsk rätt synes
fastmera bottna i frånvaron av en skuldebrevsmässig utfästelse i konossementet
som sådant. I engelsk doktrin markeras vanUgen att Bill of Lading inte är något
"negotiable instrument". Rättstekniskt överförs "the contract of
carriage"
Prop. 1973:137 291
till
lastmottagaren i kraft av en särskild lag härom (The Bill of Lading Act), vars
tillämplighet i någon mån begränsas av att den föratsätter att äganderätt till
själva varan har överförts. I slutandet av fraktavtalet, som förvärvarens rätt
härrör ur, ligger ju inte något meddelande av faktiska uppgifter om det
följande förloppet, däremot möjligen accepterandet av ett villkor att
uppgifter som lämnas inte skall bestridas (conclusive evidence dause). I ett
system helt utan "fristående" konossementsskuld finns bara utrymme
för transportansvar. Även med uppfattningen om konossementet som en utfästelse
är man visserligen kvar i samma läge därest orsaken till en oöverensstämmelse
vid lossningstillfället inte kan utredas (t. ex. manko, jfr som illustration
vår utgångspunkt i kommentaren av Lulu-domen ovan), men man har möjlighet att
öppet inrikta bevistemat på ursprunglig manko resp. annan felangivelse i den
mån rättsordning med stöd av idén om konossementet som bärare av utfästelser
utvecklat ett självständigt uppgiftsansvar. (Ett steg i denna utveckling
illustreras i NJA 1902 s. 405, motsättningen mellan HP:s dom och skiljaktigt
votum.)
De
teoretiskt betingade olägenheter som nu belysts drar enligt vår mening i
onödan med sig praktiska. Den processuella förutsättningen att allt angivet
gods förts ombord, varav följer att det som ej är med skall ersättas som
fysiskt förlorat, bryter sig mot att godset i verkligheten kanske glömts kvar
och sänds med nästa lägenhet varför skadan egentligen består i dröjsmål. I ett
lastparti är, låt oss säga, några koUi från början mycket skadade, synbarUgen
men oanmärkt, och under resan går hela partiet förlorat genom nautisk culpa.
Vilken glädje har konossementsinnehavaren eUer hans assuradör som kan
antagas ha ersatt fullt värde
av
att bortfraktaren icke får föra motbevisning mot godsbeskrivningen
i konossementet?
Det
sista exemplet föranleder en observation om speciellt innehållet i förslagets
162 §, vilken Uksom den nuvarande paragrafen anknyter tiU det framförstående
lagrammets reglering, enligt förslaget alltså på så sätt att motbevisförbudet
skaU ha tillämpning, då godsskada eUer bristfällig förpackning ej anmärkts i
dokumentet. Denna lösning synes mindre väl lämpad för den frånvaro av uppgift
som här avses. För närvarande fungerar motsvarande bestämmelse logiskt riktigt
som en aktiv upplysningsplikt sanktionerad av en därtill anpassad skyldighet
att ersätta just den förlust som vilseledandet orsakat, en typiskt abstrakt
skada. Slutligen kan, med hänvisning också till förslagets 161 § 2 st.,
befaras att om samtUga hithörande fall behandlas som påföljder för
"konstaterade" skador uppkomna under resan (transportansvar),
regeltillämpningen blir mycket stum: antingen är det eller är det icke en skada
(enligt regeln). Detta synes kunna medföra besvärligheter i de många gränsfall
där det är svårt att skilja mellan relevanta och icke relevanta anmärkningar.
Frågan har samband med back-letters och behovet av rent konossement.
Enligt
ordalagen i 161 § 2 st. kan det emeUertid inte helt uteslutas att
tillämpningen kan ske efter uppgiftsansvarets linjer ("icke fri från an
svarighet"), särskilt mot bakgrunden av den i grandstadgandet 160 § bi
behållna skripturaprincipen. Detta ger i och för sig vid handen att det
inte är utan risker från lagstiftningssynpunkt att amputera en del av ko-
nossementsrättsverkningarna inom det system som vuxit fram.
I
ett svenskt diskussionsinlägg berörande HVR har också det nuvarande nordiska
konossementsbegreppets rättstekniska förtjänster i vissa hänseenden betonats.
Allra minst synes man ha anledning ta avstånd från
Prop.1973:137 292
hittillsvarande
nordisk-kontinental rättsutveckling nu, när konventionens tidigare
prima-facie-regel genom HVR kompletterats med en regel, som från
"scripturarättsordningarnas" synvinkel kan uppfattas som en formell
legitimation av rätten att fasthålla scripturaprincipen. I tysk doktrin har
uttalats att tillträdandet av HVR för den tyska rättens del innebär ett
återinförande av "die Skripturahaftung".
Med
åberopande av det nu anförda är hovrätten närmast benägen att avstyrka
förslagets 161 § och dit anknytande lagrum.
Svenska
bankföreningen
Enligt
den föreslagna lydelsen av 161 § sjölagen skall tredje man efter förvärv i god
tro av konossement kunna åberopa konossementet såsom exklusivt bevis om att
bortfraktaren mottagit eller lastat godset sådant det beskrivits i
konossementet. Den klarhet i rättsläget, söm sålunda skapas för godtroende
förvärvare, ökar uppenbarligen konossementets omsättningsvärde och är därmed
av praktisk betydelse bl. a. för banker, som ofta mottar konossement såsom
pant.
Försäkringsjuridiska
föreningen
Som
sjölagskommittén framhåller har Haagreglerna till främsta syfte att stärka
konossementet. Under de senaste decennierna torde konossementets roll i
internationell handel knappast kunna överskattas. Framför allt har dess
funktion av åtkomsthandling varit av utomordentlig betydelse icke minst vid
betalningstransaktioner i samband med godsleveranser. Banker och andra parter
har här kunnat få en säkerhet i godset i samband med förskottering av likvid
och köparen har genom det stränga utlämningsansvar, som är förbundet med
konossementet, kunnat godta betalning av godset innan han fått det i sin hand.
Även i detta avseende får emellertid den nya transporttekniken vissa
återverkningar på konossementet. I containertrafiken måste redaren, när han
utfärdar ett om-bordskonossement, sålunda som regel reservera sig beträffande
kolliantal och godsets tillstånd, eftersom dessa två faktorer ej kan bedömas,
när containern tas ombord i fartyget. Föreningen delar därför sjölagskommitténs
uppfattning att det ej är motiverat att upprätthålla den nuvarande rättsliga
olikheten mellan ombordkonossement och mottagningskonossement såvitt gäller
sjölagstiftningen. Härigenom torde fördelar vara att vinna i sådana allt
vanligare fall, där redaren mottager godset i sin egen sjöterminal och där
stuvar det i containers eller andra lastenheter. Bl. a. ur försäkringssynpunkt
både när det gäller varuförsäkringen och redarens ansvarsförsäkring är det
av betydelse att kunna fastställa vilken mängd gods som mottagits för
transport. Detta behov torde kunna tiUgodoses i de fall redaren kan utfärda ett
mottagningskonossement vid stuvningstillfäUet.
2.4
Det tvingande transportausvaret m. m.
Hovrätten
för Västra Sverige
Man
skall akta sig för att överdriva värdet av den rättstekniska förenkling som
nås genom den "inhemska" lagstiftningens borttagande ur sjölagen och
HVR:s inplacering som generell reglering i denna. Redan förat hade vi ett
dubbelsystem i 5 kap. på grund av tvingande lag endast för viss fart. Kommittén
vill nu utsträcka tvångsprincipen i HVR men
Prop.
1973:137 293
dock
inte till aU fart underkastad svensk lag, vilket undantag är välmotiverat, och
vill dessutom i sjölagen ange gränser som aktualiseras när främmande rätt skaU
tillämpas av domstolen. Med denna anordning kommer
"enhetslegislationen" att i realiteten innefatta en mångfald ansvarslinjer
i sjöfarten. Det bUr ett komplicerat system.
När
det gäller ansvarsbetingelserna har ambitionerna att införliva HVR med sjölagen
givit kommittén intrikata definitions- och redigeringsproblem som upplevs i
arbetsresultatet; jfr 168 § samt 122 och 123 §§. Man kan undra om inte
lagskrivningen i dessa grundläggande delar blir alltför svårtillgänglig för en
icke professionell lagläsare och om icke en annan redigering kan övervägas med
hänsyn därtill. Hovrätten föreslår, att direktiven om vilka regler som skall
vara av tvingande natur samt de intemationellt-privaträttsliga och övriga
tillämplighetsbestämmelserna, som nu sammanförts i 168 §, särskiljas på samma
sätt som skett i 6 kap. (172 § och 203 §). Vid en sådan omredigering bör tillses
att dubbleringar i vad gäller tvingande föreskrifter undvikes (se för
närvarande 120, 122, 122 a, 123 och 168 §§).
168
§ anger vilka bestämmelser i 5 kap. som skall vara tvingande och reglerar
dessutom vissa intemationeUt privaträttsliga och därmed sammanhängande frågor.
Denna sammankoppling i en paragraf av så olika frågor har ovan kritiserats. Vad
gäller den internationellt privaträttsliga sidan av paragrafen är denna ej helt
lättläst. Frågan om partsviljans autonomi regleras (uttömmande?) på ett något
ovanUgt sätt i en bisats. Däri godkännes, synes det, såväl kollisionsrättslig
som materiellträttslig hänvisning i skriftUg form via konossement till
konventionen jämte till-läggsprotokollet ävensom tiU vissa länders
lagstiftning. Innehåller den utpekade lagstiftningen, som gör konventionen
jämte tilläggsprotokollet tiUämplig, ej bestämmelser som helt motsvarar dem som
finns i 168 § 1 st. kan hänvisningen måhända i vissa fall bli betraktad som
evasiv, men eljest är den det inte. Vad sedan gäller de fall då relevant
partshänvisning saknas tolkar hovrätten lagrummet på följande sätt. I första
hand skall lagen i det land tUlämpas vartill de svenska internationellt privaträttsliga
reglerna hänvisar. Om denna lag ej är grandad på konventionen jämte
tilläggsprotokoUet eller inte innehåller de bestämmelser som sägs i 168 § 1 st.
skall den lag utväljas vartUl befordringen bar den näst starkaste anknytningen
enligt våra internationellt privaträttsliga regler, osv. Kan enUgt detta schema
intet obligationsstatut utletas skall den svenska lagen tillämpas som lex fori.
Sveriges
advokatsamfund (styrelsen)
Kommittén
föreslår att den tvingande ansvarsregleringen i Ukhet med nu gällande
bestämmelser i sjölagen skall gälla för inrikes och internordisk fart vare sig
konossement utfärdats eller inte. Styrelsen finner inte skäl föreligga att
bibehålla detta system. Det kan finnas en mångfald goda kommersiella grander
varför redare och certepartibefraktare föreskriver en annan ansvarsfördelning
sig emellan än HaagVisbyreglernas. Särskilt stötande blir resultatet om två
utländska parter i en sedvanlig trampbefraktning plötsligt skulle finna sig
underkastade HaagVisbyreglerna för en transport som råkat ske mellan nordiska
hamnar. En sådan särreglering skulle skapa störningar inom ett traditionellt
dispositivt ämnesområde och troligen föranleda krav från redarsidan på
indemni-tetsförklaringar underkastade utländsk jurisdiktion och utiändsk rätt.
Prop.
1973:137 294
Svenska
bankföreningen
Genom
den föreslagna lydelsen av 168 § sjölagen skulle dé nya konventionsbetingade
reglerna om konossement få en synnerligen vidsträckt tUlämpning i
internationella förhåUanden. Den enhetlighet i bedömningen av konossements
rättsverkningar, som därmed kan uppnås, måste tillmätas stor betydelse bl. a.
i bankernas verksamhet internationellt.
Sjörättsföreningen
i Göteborg
Vad
gäller tillämpningsreglerna föreslår kommittén bl. a. ett bibehållande av
nuvarande internordiska ordning, vilket till följd av kommitténs Inarbetning
av konventionen innebär, att denna alltid är tillämplig vid internordisk fart,
alltså även om befraktningen sker enligt certeparti. Konventionen tager endast
sikte på konossementstörhållande. Befraktning på certe-parti sker så gott som
undantagslöst på något av de standardcerte-partiformulär, som finnes i
branschen. Ur ansvarighetssynpunkter gäller enligt dessa certe-partier
vanligtvis en annan reglering än Haaglagen, vilket är naturligt med hänsyn tUl
att sådana befrakt-ningar i allmänhet ingås meUan jämstarka parter. Föreningen
vill ifrågasätta om det verkligen föreligger ett behov av att för internordisk
fart bibehålla tvingande reglering även beträffande certe-partifart. Föreningen
anser, att hittillsvarande ordning varit mycket lite känd i praktiken och att
i certe-partiförhållande mellan nordiska redare och befraktare i allmänhet
använts vanliga certe-partibestämmelser utan närmare tanke på att tvingande
regler har gällt. Detta förhållande synes emellertid knappast ha vållat några
praktiska olägenheter, VUket närmast tyder på att något behov av tvingande
reglering för certe-partifart internordiskt icke skulle föreligga. En tvingande
reglering härvidlag utgör såvitt föreningen har sig bekant också ett markant
avsteg från det internationella rättsläget i övrigt, som innebär avtalsfrihet
inom certe-partifart.
3
PASSAGERARE OCH RESGODS
3.1
Bortfraktaren, passageraren och resgodset
Svea
hovrätt
Den
föreslagna lagtexten i 171 § 1 st. synes ej helt stämma överens med den i
Tokyoutkastet artikel 1 mom. 2 uppställda definitionen; utkastet anger att
jämväl passagerare kan befordras enligt "certeparti eller avtal enligt
konossement". Anmärkas bör vidare att det citerade uttrycket i utkastets
engelska text motsvaras av "a charter party or a contract under a bill of
lading" samt att innebörden av uttrycken certe-parti resp. charter party
ej synes vara helt klar (jfr hovrättens yttrande över SOU 1972: 10 vid 71 §
tredje stycket ined där gjord hänvisning). Vid passagerarbefordran torde
helbefraktning ofta föreUgga i den forrnen att ett sällskap "hyr" ett
fartyg för en utflykt, och det bör klargöras om reglerna för
passagerarebefordran skall gälla i sådana fall. Med hänsyn till det sagda bör
det föreslagna stadgandets innehåU och lydelse övervägas ytterligare.
Enligt
förslaget (171 § 3 st.) skaU begreppet "handresgods" omfatta jämväl
sådant resgods som passagerare har "i eller på medfört fordon".
Definitionen synes kunna vålla svårigheter i synnerhet vid tUlämpningen av
bestämmelserna om skadestånd i 190 och 193 §§ och av bestämmelsen om
ansvarsbegränsning i 194 § första stycket 4.
Prop.
1973:137 295
Hovrätten
för Västra Sverige
I
SOU 1971: 90 har bestämningen av passagerarbefordran diskuterats ganska
ingående. Egenskapen av passagerare har också indirekt stor betydelse, bl. a.
i ett speciellt men ekonomiskt mycket viktigt hänseende; vi syftar på transport
av bilar (och andra fordon). I och med att någon är att anse som passagerare är
fordon som transporteras för hans räkning automatiskt omfattade av den
tvingande ansvarsregleringen för resgods, om inte certe-parti har gjorts upp
eller konossement har utställts för transporten av fordonet. Med avvikelse
från åtminstone alla de tre här bakomliggande internationella textema har de
nordiska kommittéerna emellertid stannat för att från passagerarbegreppet
utesluta all befordran utan avgift. Med hänsyn till gränsfall kan det kanske betvivlas
att detta är ett lyckligt grepp. Men vidare kommer härigenom stora mängder av
biltransporter i färjtrafiken, framför allt vägväsendets, möjligen att stå utan
sjörättslig reglering. Om benefika transporter hade inrymts i
passagerarkapitiet, med lämplig anpassning av ansvarssystemet, hade det
kanske, uttryckligen eller t. ex. på kvasikontraktuell grund, funnits utrymme
för en tillämpning av denna reglering på nu åsyftade transportsituationer.
Den
offentligrättsliga lagstiftningen om vägfarande är ju i allt fall inte tänkt
som en reglering av dessa fall. Detta är ett problem som har pockat på en
lösning. Splittringen i värderingarna när det gäller klassificeringen av dylika
biltransporter och förmodligen även personbefordran med färjor i offentlig
regi har iUustrerats i det uppmärksammade rättsfallet NJA 1961 s. 686. Liksom
läget var i detta rättsfall har vi, som framgått, nu förutsatt att det rör sig
om avgiftsfri trafik, åtminstone sett ur trafikantens synvinkel. Det hjälper
inte att färjtrafiken i fråga sker yrkesmässigt och i verkligheten betalas
genom transfereringar inom den offentliga sektorn över budgeten alltså
ytterst till övervägande del av den skattebetalande resanden.
Emellertid har tillkommit
en omständighet som här förtjänar beaktande från rättsteknisk synpunkt. I den
från årsskiftet gällande väglagen (1971:948) finns en bestämmelse som ger
möjlighet att direkt i administrativt beslut förordna att avgift får tagas ut
för begagnande av allmän väghåUares färja (29 §). I nuvarande läge, med
tendenser till omprövning av de ekonomiska riktlinjerna för offentUga
åtaganden, kan detta alternativ lätt tänkas bli aktuellt. Därmed skulle följa,
av allt att döma, att åtminstone vissa hithörande befordringsfall utan vidare
omfattas av 6 kap. medan kanske andra dylika är utanför. Oberoende härav
lämnar den gjorda gränsdragningen rum för tvekan i många praktiska frågor.
Skall t, ex. 5 kap. i stäUet för 6 kap. reglera frågor om väg-hållarens
transportansvar för fordon m. m., vid det förhållandet att från godsbefraktning
inte uttryckligen är undantaget benefika avtal? Vad gäller godsbefraktning
synes förslaget oförändrat återge sjölagens begrepp befordran i förevarande
hänseende (jfr härtill NJA II
1936 s. 549 och 552). Det bör särskilt
observeras att regleringen av godsbefraktning föreslås förbli tvingande i
inrikes fart också vid transporter utan konossement. Måhända befinner sig det
transporterade i nu diskuterade- fall rättsligt sett inte på fartyg utan i
(egen) trafik på väg, vid vilket förhållande ansvarsfrihet för nautisk culpa
ej kan ifrågakomma. Kommittén avfärdar egentiigen hela frågekomplexét med några
hänvisningar till nö- jesbåtar och fisketurer. I annat sanåmanhang i motiven
har färjetrafikens praktiska betydelse betohats (s. 35) liksom i direktiven (se
s. 25); Hov-
Prop. 1973:137 296
rätten
finner det angeläget att detta lagstiftningsspörsmål, blir föremål för särskilt
övervägande innan passagerarkapitlet lagfästes.
I
detta sammanhang vill hovrätten även beröra utformningen av resgodsbegreppen i
171 §. Helt allmänt förefaller det konstruerat att såsom skett skilja mellan
passagerarens fordon och däri medfört bagage, särskilt när fråga är om sådana
fartyg vilka används för biltransporter; både fordonet och bagaget är ju
överlämnat i bortfraktarens vård och undandraget passagerarens tiUsyn. Av den
föreslagna lydelsen av 171 § följer att i vissa avseenden andra regler gäller
för fordonet än för bagaget, t. ex. bestämmelserna i 193 § om bevisbördan och
i 197 § om terminalgränser. När det gäller begränsningen av ansvaret i 194 §
betraktas däremot fordonet och däri medfört bagage som en enhet. Hovrätten
ifrågasätter därför om inte vad som medförs i eller på fordonet bör uteslutas
från begreppet handresgods.
Eventualiteten
av dispaschreglernas tillämplighet på passageraravtal aktuaUserar den
närstående frågan om passageraregendomens ställning vid utredning och
fördelning av gemensamt haveri, som inte berörs av kommittén. Förslaget
tangerar ej 7 kap. sjölagen, det för detta rättsinstitut tillsammans med
YorkAntwerpenreglerna 1950 (YAR) relevanta kapitlet. Här kan emellertid ett
problem möta, som kan få återverkningar på innehållet i 6 kap. och som
egentiigen än mer än förat ställs på sin spets om man utgår från förslagets
formalistiskt dragna mycket skarpa gräns mellan last och resgods. Från det
senare begreppet uteslu-tes varje sådant föremål (inkl. fordon) som befordras
"enligt certe-parti eller konossement" (171 § 3 st.) även om det rör
sig om objekt som finns med på samma fartyg som deras ägare är passagerare på.
Juridiskt tillhör dessa föremål alltså inte passageraravtalet även om kanske
bara en (gemensam) bokning förekommit. För att nu lämna certepartifallet är i
och med utfärdandet av konossement däri angivna föremål "utanför" 6
kap. (liksom även vid gratisbefordran medfört gods, jfr tidigare i remissvaret).
Gränsdragningen överensstämmer med Tokyoutkastets egen avgränsning av
tillämplighetsområdet art. 1:2 a. Utkastets definition av "contract of
carriage" (art. 1: 2) och av "luggage" (art. 1: 5), bägge
sålunda inskränkta genom den nyssnämnda formuleringen (jfr 171 § ovan), kan
dock knappast avses vara avgörande för något annat än utkastets eget innehåll,
dvs. bortfraktarens vanliga transportansvar i stort sett; ordet konossement
(bUl of lading) som sådant är inte definierat.
Med
avseende på fordon kan det problem som med det sagda skymtar få avsevärda
dimensioner, särskilt vid massbefordran av sådana fordon från långtradare
till motorcyklar vilka åtföljer sina förare på färj-linjerna. I YAR heter det
i Regel XVII att i bidragande värden icke ingår "Passagerares resgods och
personliga effekter, vara konossement ej utfärdats". Emellertid används i
färjtrafiken åtskilliga mer eller mindre konossementsliknande dokument för nu
åsyftade motorfordon, vilka dokument har det gemensamt att de betecknas som
"nonnegoti-able", och det kan tänkas att åtminstone vissa av dessa
inte blir betraktade som "konossement" i Tokyoutkastets respektive 6
kap:s mening. Redan tidigare har för den svenska rättens del den ståndpunkten
gjorts gällande, att YAR:s konossementsbegrepp bör kunna uppfattas extensivt
och att det vore orimUgt att icke t. ex. passagerares fordon med innehåll, som
kan utgöra den kanske överväldigande delen av all med fartyget transporterad
egendom, skulle vara undandragen bidragsskyldighet på grund av YAR:s
formulering av lastkriteriet. CMI överväger för
Prop. 1973:137 297
närvarande en revision av YAR, varvid en fråga som tagits
upp är om Regel XVII möjUgen behöver omformuleras för att medge den nyss angivna
tiUämpningen. Helt nyligen har CMI:s svenska avdelning på denna punkt i Unje
med flertalet övriga nationella föreningar uttalat att man bör undersöka om
någon formuleringsändring är påkallad "in order to make it quite clear
that on principle cars and trucks, regardless of the type of transport document
issued for them, should contribute to general average".
Med utgångspunkt i att avstämningen av termen konossement
i haverisammanhang och i kap. 6 kan vara inbördes avvikande är det inte
osannolikt att begreppet resgods i det senare fallet kan komma att tillläggas
en vidare innebörd än i det förra. Och oavsett vilken tolkning som kommer att
givas "konossement" (=redovisande lastgods) kanske kommer t. o. m.
rektakonossement innanför 6 kap. så är det tydligt att man bör räkna med att
åtminstone fordon, som med avseende på vårdansvaret o. dyl. omfattas av 6 kap.
och icke av 5 kap., kommer att tillhöra det bidragande kapitalet.
Statens konsumentråd
Direktiven pekar bl. a. på att frågan om bortfraktarens
ansvar för personbilar, som jämte förare och last transporteras med bilfärjor
eller andra fartyg, inte är helt tillfredsställande löst i vår lagstiftning.
Enligt 171 § i förslaget avses med passagerare den som
befordras eller skaU befordras med fartyg enligt befordringsavtal och med
resgods varje föremål, inbegripet fordon, som befordras i anslutning till avtal
om passagerarbefordran etc. Det krävs emellertid enligt kommitténs mening av
vissa skäl att befordringen sker mot vederlag eller yrkesmässigt eller eljest
i förvärvssyfte för att förslagets bestämmelser skall vara tillämpliga. Det
framgår icke klart om bestämmelserna är tillämpliga på vägverkets bilfärjor,
där ju befordringen icke är av kommersiell natur och något faktiskt
befordringsavtal icke föreligger. Även andra fartyg, som befordrar passagerare
och resgods på liknande sätt som bilfärjor kan här tänkas förekomma.
För den enskUde konsumenten är det emellertid av vikt att
reglerna gäller även för här avsedd kategori av bilfärjor och fartyg. Om den föreslagna
bestämmelsen skall vara tillämplig eller ej bör därför komma till uttryck i
lagtexten eller på annat lämpligt sätt. Om sjölagens bestämmelser om befordran
av passagerare och resgods ej kan tillämpas bör hänvisning ske till andra
bestämmelser, som reglerar dessa frågor på ett för konsumenten
tiUfredsställande sätt.
Sjörättsföreningen i Göteborg
Av den aUmänna motiveringen under punkt 4.1.4 framgår, att
den svenska kommittén övervägt en inskränkning av reglernas tillämplighet till
fartyg av viss minimistorlek, men att man på de övriga nordiska kommittéernas
sida ställt sig avvisande därtill. Formuleringen av 171 § första stycket synes
leda till att exempelvis fiskaren Evert Johansson på Hälsö, som mot en
ersättning av tio kronor åtager sig att i sin lilla Bo-husjulle transportera
ett par sommargäster till Källö-Knippla, kommer att åtaga sig en enligt
föreningens uppfattning orimlig skadeståndsskyldighet, därest en sjöolycka
inträffar och Johansson, eller till äventyrs hans dödsbo, inte lyckas exculpera
sig. Som regel har Evert Johansson
Prop.
1973:137 298
och
hans kolleger i skärgården ingen försäkring som täcker en sådan ansvarighet.
Föreningen
ifrågasätter, om problemet icke möjligen skulle kunna lösas genom att orden
"eljest i förvärvssyfte" uteslutes. Eljest bör annat förtydUgande
göras i lagtexten eller åtminstone i motiven.
Enligt
föreningens uppfattning är hänvisningen tiU pågående särskild utredning om
obligatorisk ansvarighetsförsäkring avseende bl. a. fritidsbåtar icke ett
fullgott skäl att uppskjuta ett klarläggande av lagtextens innebörd.
3.2
Befordringen av passagerare och resgods
Hovrätten
för Västra Sverige
Med bakgrund i 180 och 181
§§ som anger i vad mån passageraren får resp. kan vägras att medföra resgods
ålägges han enligt 182 § ett culpaansvar gentemot bortfraktaren. Hovrätten
tolkar avfattningen så, att detta i princip skall gälla vare sig godset
medförts tillåtligt eller otillåt-ligt. 1 det senare fallet är det inte
otänkbart att passageraren kan vara strikt ansvarig enligt allmänna regler (t.
ex. skada orsakad av farligt gods som medförts utan någon mot fartyget riktad
skadeavsikt och utan att någon vårdslöshet i och för sig förekommit).
Förmodligen skall tillämpningen av strikt ansvar i ett dylikt kvaUficerat fall
kunna tänkas trots förekomsten av 182 §; dessa särfall löses med andra ord ej i
förslaget. Någon tvekan kan emellertid uppstå på denna punkt med hänsyn till
att en motsvarande möjlighet att pålägga bortfraktaren ett strängare ansvar än
som följer av reglerna om befordringsavtalet är utesluten, enligt vad som
särskilt markerats i 201 § (liksom också skett beträffande bortfraktarens ansvar
vid godsbefordran, 122 a § 1 st.); det är ju inte säkert att en slutsats e
contrario härur kommer att dragas för passagerarens del. Hovrätten ifrågasätter
om det inte bör klarläggas i lagtexten, huruvida den mot passageraren riktade
culparegeln skall vara uttömmande. Detta torde förutsätta ett ställningstagande
i sak; lösningen är åtminstone inte fullt tydligt angiven i motiven (jfr s. 42;
för avlastare föreslås i viss utsträckning strikt ansvar i fråga om farUgt
gods, varför spörsmålet där inte uppkommer på samma sätt, 97 § 2 st.).
Jämfört
med 97 § sjölagen (vartill 174 § hänvisar) föreslås en inskränkning av den
personkrets gentemot vilken passageraren bär ansvar i fråga om resgods,
nämligen genom att (efter "skada för bortfraktaren") orden
"eller annan" tas bort. Omedelbart sett kommer frågan om skadeståndsskyldighet
emot annan än bortfraktaren att bero på de allmänna reglerna om
utomobligatoriskt ansvar, såsom framgår av motiven. Detta torde ofta kunna
innefatta ett mer fördelaktigt läge för passageraren än han har i förhållande
till bortfraktaren enligt förslaget (trots att utgångspunkten är culparegeln;
en allmän jämknirigsmöjlighet avvaktas på skadeståndsområdet i allmänhet etc).
Härvid är att märka att rekvisitét "skada" skrivits om tUl "förliist
och skada". Även om skillnaden artses väsentligen formell, är det genom
den senare nyanseringen hélt otvetydigt markerat att även indirekta följder
inkluderas, t. ex. utgifter som bortfraktaren på grund av sitt kontraktsansvar
till en skadelidande passagerare måste ikläda sig för händelser som orsakats
av resgods medfört av en medpassagerare (som egentligen är culpös ehuru detta
saknar relevans för bortfraktarens i exemplet åsyftade ansvar, som regleras i
för-
Prop.
1973:137 299
slagets
189194, 197 §§). Till utveckling av exemplet kan tagas det fallet att
händelsen utlöst strandning eller explosion eller föranlett dröjsmål: Gentemot
en passagerare som lider skada härigenorn är bortfraktaren exculperingsskyldig
enligt förslaget (jfr 193 §) och ersättning som han i ett sådant läge
förpliktas utge kan han i och för sig tänkas ha rätt att, i en följande
process, söka åter åtminstone delvis av den passagerare vars resgods orsakat
händelsen, nämligen med stöd av 182 §. Om detta resultat ej finnes vara
lämpligt, föreslås att avfattningen av berörda lagrum justeras. Lösningen av
problemet om passagerares ansvar synes ej vara konventionsbetingad. Det kan i
detta sammanhang anmärkas att den relevanta skadeeffekten uttryckes på växlande
sätt i t. ex. 97 § 1 st. och 2 st., 118 §, 120 § samt 182 §.
Beträffande
omständigheter som inhiberar eller reducerar parternas förpliktelser anges till
en början ett fall i 184 § 1 st., då enligt förslaget bortfraktarens
befordringsplikt men icke avtalet (jfr motiven s. 42) skall upphöra och
fallet förutsätter att passageraren inte påbörjat resan. Då det föreslagna
stadgandet är begränsat tUl avtal som avser bestämt fartyg och avtalet alltså
inte kan fullgöras (jfr 177 § enligt vilken substitution i ett sådant fall är
förbjuden), ifrågasätter hovrätten om inte avtalsplikterna helt och hållet bör
förfalla och passageraren t. ex. vara berättigad att återfå förskottsbetalning
av biljett.
I
184 § 2 st. föreslås hävningsrätt för passageraren om "fartygets" avgång
redan från början blir väsentligt fördröjd. SammanstäUningen med 1 st. synes
anvisa att det här citerade ordet begränsar paragrafens räckvidd till avtal om
resa med ett bestämt fartyg. Hovrätten ifrågasätter om inte samma behov
föreligger för passagerare att kunna häva avtalet i de fall då bortfraktaren
har rätt, och plikt, att efter avtalstillfället utse fartyg men inte i tid
tillhandahålla något sådant över huvud taget, utan att detta beror på någon
omständighet som kan tillräknas bortfraktaren som försummelse; det synes finnas
anledning att reglera det nu åsyftade fallet med tanke på resefördröjande
omständigheter som är ungefär analoga med de i 1 st. nämnda. Oavsett denna
invändning kan man resa frågan, om reklamation erfordras och från vilken
tidpunkt reklamationsfristen skall beräknas och hur lång den skall vara. (De i
196 § upptagna reglerna angår endast skadefall.) Likaledes bör det kunna
övervägas att föreskriva en tidigare inträdande hävningsrätt då det redan före
avgångstidpunkten står fullt klart att resan rhåste bli väsentligt fördröjd
eller inte blir av exempelvis genom att låta 2 st. inledas med "Blir resan
från den ort där den skall börja inställd eller väsentligt fördröjd"
(eventuellt "... inställd eller fartygets avgång väsentligt...").
Förslaget
ger genom en uttömmande reglering uttryck åt principen att bortfraktaren bara
skall ha rätt till del av befordringsavgiften vid ofullbordad resa då
passageraren inte kan lästas för avbrottet. Hur rriycket bortfraktaren då har
rätt till skall bestämmas enligt reglerna om avståndsfrakt vid godsbefordran
(185, 187, l88 §§). Det anges uttryckligen att belopp som bortfraktaren
uppburit i förskott skaU återbetalas i den mån det överstiger vad han har rätt
till enligt det nyss sagda. Regleringen föreslås bli tvingande (ehuru kommittén
ifrågasätter om det egentligen finns behov av någon lagreglering alls i frågan,
s. 43). I övrigt finns enligt förslaget ytterligare en bestämmelse av samma
typ, närnligen om jämkning av avgiftens storlek om inte bortfraktaren försökt
att begränsa skada (som skulle uppstå genom avgiftens börtfaUande) då
passagerare "träder tillbaka" från avtalet utan skälig anledning, 186
§. Detta-lagrum
Prop.
1973:137 300
skaU
bli tvingande (enligt 172 §, som även täcker de nyssnämnda tre lagrummen);
egendomligt kan synas att ingen motsvarighet finns till det uttryckliga
stadgandet för "avståndsfraktfallen" (188 § 2 st.), nämligen att
överskott som uppburits skall återbäras. 186 § avser enligt sin lydelse såväl
att resan avbrjes som att den inte alls påbörjas. Det är därmed det enda
stadgande som för detta senare fall reglerar frågan om befordringsavgiftens
storlek med sikte på den särskilda sUuationen. De övriga lagrum som behandlar
själva avtalsbundenhetens påverkan av förhinder som aktualiseras innan resan
börjar är 184 § 2 st. och 187 § Cett av alternativen). Hovrätten vill
ifrågasätta om inte passagerarens rätt att slippa betala full biljettavgift
uttryckligen bör lagfästas beträffande de situationer som nu nämnts. I båda de
nyss citerade föreslagna lagrammen förutsattes en situation där förhindret mot
resan inte beror på passageraren. Mot denna observation kan inte invändas att
regleringen av frågan om biljettavgiften (tyst) ligger innesluten i lagrummen.
Beträffande det ena, 187 §, har nämUgen motsvarande föreskrift för det fall att
resan börjat (reducering till avståndsfrakt) såsom framgått inte ansetts kunna
undvaras ehuru 187 § utsäger generellt att om avtalet häves, vardera parten
skall "bära sin kostnad och skada" (jfr 188 § "sedan resan börjat,
enligt 187 §"). Vidare är 187 § i och för sig dispositiv såvitt framgår av
förslaget. Hovrätten anser det kunna övervägas att göra denna bestämmelse
tvingande för att få enhetiighet i systemet, särskilt med hänsyn tUl att den
utgör underlag för en del av innehållet i den enligt förslaget tvingande 188
§. Dessutom vUl hovrätten i anslutning tUl det ovan utvecklade rekommendera att
man i paraUellitet med 188 § 2 st., och på grund av den praktiskt betydande
förekomsten av förskottsbetalningar inskriver i lagen, att överskott som
uppkommer vid tillämpning av 186 § eUer de av hovrätten ifrågasatta
kompletteringarna om reducering eller bortfall av avgiftsskyldighet om denna
tanke godtages skaU återbäras; föreskriften bör givetvis göras tvingande.
Från Tokyoutkastets synpunkt torde lagstiftaren stå fri i sitt val av reglering
av de nu ventilerade frågorna om hävningsverkan och passagerares
avgiftsskyldighet. Som redan nämnts hänvisar förslagets 188 § till
"bestämmelserna i 129 § om avståndsfrakt (som skall ha) motsvarande
tillämpiung i fråga om bortfraktarens rätt till del av
befordringsavgiften". Det kan enhgt hovrättens mening diskuteras, om
innebörden i denna hänvisning är fullt tydlig samt om inpassningen av 6 kap. i
relation till 5 kap. kommer att bU i sak fullt harmonisk i vad angår 188 § och
ytterligare en föreskrift, nämUgen den om retentionsrätt som finns i 183 §.
Antag att bortfraktarens rätt till enbart avståndsfrakt ger upphov till tvist:
Skall den nyss återgivna formuleringen inkludera en hänvisning också till 129 §
3 st. om hänskjutande till dispasch? (varmed för övrigt bör jämföras
prorogationsförbudet i föreslagen ändring av 337 §). Sakskäl synes i viss mån
tala härför förutsatt att detta alternativ är förenligt med Tokyoutkastets
definition av forum ("domstol") eller att åtgärden överens-kommes
efter det att händelsen som ger upphov till tvist har inträffat. I så fall bör
det motsvarande få gälla även tvister om jämkning av avgiften i det faU som
regleras i 186 § (särskilt om en del av resan gjorts förefaller mycket analoga
tvistelägen kunna uppstå, men likheterna kan sannolikt även i övrigt bli
betydande i typlägen). Den ovan skisserade utbyggnaden med bestämmelser om
reducerad avgift (teoretiskt ned till 0) bör likaså uppmärksammas i
sammanhanget. Enligt 215 § sjölagen svarar ägare av "annat gods" (än
last) med detta men ej personligen.
Prop,
1973:137 301
Samma paragraf ger i andra stycket en hänvisning tiU 113
§, som medger borfraktaren retentionsrätt bl. a. för haveribidrag. Med den
föreslagna nya redigeringen av passagerarbestämmelserna i ett särskilt kapitel
måste det som en följd därav vara aUdeles klart att 113 § icke kan göras
gällande med avseende på resgods som häftar för haveribidrag. Den föreslagna
183 § i 6 kap. medger blott retentionsrätt för biljettavgift och
servicefordringar och är dessutom tvingande till passagerarens fördel just i
vad avser klausuler om retentionsrätt (jfr 172 §). Hovrätten finer det
angeläget, med stöd av denna utredning, att frågan om en på lämpligt sätt
utvidgad retentionsrätt övervägs före framläggande av proposition för att möta
de behov som här syns vara för handen.
Handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskaniinare
1 § 176,
som är en ny bestämmelse, angives att bortfraktaren bl. a. skall sörja för att
passagerarnas och resgodsets säkra befordran "tryggas i alla andra
avseenden". I den tidigare texten (§ 171) heter det "sörja för
passagerarens säkerhet och i sedvanlig omfattning tillgodose hans bästa".
Det sägs vidare i den nya § 176, att resgods "utan stöd i avtal eller
sedvänja" ej får "föras på däck". Samma text återfinnes
visserligen i den gamla § 91, men då numera även passagerares bilar räknas som
resgods, följer därav, att enligt den nya regeln dessa bilar ej heller får
föras på däck, såvida detta ej är särskilt avtalat. Det är möjligt, att rederierna
här skulle kunna åberopa regeln om sedvänja, men denna regel torde vara obekant
för de flesta resenärer. Samtliga färjor torde vara så konstruerade, att deras
bildäck juridiskt är att anse som huvuddäck och sålunda last placerad på detta
däck måste betraktas som däckslast.
Formuleringen
"i alla andra avseenden" innebär i och för sig för rederierna ett
mycket vidsträckt ansvar och skulle bl. a. även kunna medföra, att rederierna
bleve ansvarsskyldiga för skador, som passagerare tillfogar varandra, utan att
rederierna har någon praktisk möjlighet att förhindra sådana skador. Det
förefaller orimUgt att belasta rederierna med skadeståndsansvar i dylika fall,
och en ändring av bestämmelsen på denna punkt synes befogad. Med hänvisning tUl
vad som anförts i föregående stycke bör också ett förtydligande av vad som
menas med "däck" göras. Enbart ordet "däck" är icke
tillfredsställande i en lagtext som sjölagen. Antingen kan efter ordet
"däck" göras ett tillägg av orden "som är öppet för vind och
sjö", eller kan orden "som ej är rimUgt vattentätt" tilläggas.
I den nya
§ 185 2 st. stadgas bl. a., att bortfraktaren "på lämpligt sätt"
skall sörja för passagerarens uppehälle och bära kostnaden därför. Enligt den
tidigare lydelsen i § 179 "skall bortfraktaren vidkännas skäUg kostnad för
uppehället". I specialmotiveringen till bestämmelsen i den nya § 185
angives, att regeln i sak svarar mot nuvarande § 179. Från representanter för
färjerederierna har dock framhålUts, att den nya regeln t. ex. vid en
inkvartering av 300400 passagerare kan medföra svårigheter, då det ofta torde
vara omöjligt att bereda alla en likartad inkvartering. Om den gamla
formuleringen bibehålies, skuUe man kunna undvika att klassificera olika
grupper av resenärer.
Konsumentombudsmannen
Särskilda
bestämmelser har givits för resgods som är så beskaffat att dess befordran kan
medföra fara eller väsentlig olägenhet för fartyg, liv eller gods. Har sådant
gods tagits ombord med bortfraktarens känne-
Prop. 1973:137 302
dom om dess beskaffenhet och visar det sig därefter att
det medför sådan fara eller väsentlig olägenhet för fartyg, liv eller gods att
det ej är försvarligt att behålla det ombord äger bortfraktaren efter omständigheterna
föra det iland eller oskadliggöra eller förstöra det utan skyldighet att
ersätta skadan.
KO finner det egendomligt att bortfraktaren generellt
skall gå fri från ersättningsskyldighet i de fall att han felbedömt gods som
tagits ombord. Huvudregeln bör snarare vara den motsatta.
Avgift för befordran tiU sjöss torde som kommittén
framhåller vanligen erläggas i förskott. Något skyddsintresse på
bortfraktarens sida, som är så starkt att en legal retentionsrätt (183 §) bör
anordnas synes enligt KO inte föreligga.
Har avtal om befordran träffats gäller att passageraren
skall erlägga befordringsavgiften även om han icke anträder eller om han
avbryter resan "utan att det beror på att han avlidit eUer insjuknat eller
av annan skälig anledning och bortfraktaren underrättas härom inom rimlig
tid" (186 § 1). En "jämkningsregel" har intagits i 186 § 2.
EnUgt KO:s mening bör passageraren ha rätt att avbeställa
en befordran av vad skäl som helst inom rimUg tid före fartygets avgång och
därmed vara befriad från ekonomiska förpliktelser gentemot bortfraktaren. Vid
avbeställning kort tid före tidpunkten för fartygets avgång bör passageraren
ha rätt att med motsvarande verkan säga upp befordringsavtalet på grund av för
passageraren oberäkneliga omständigheter som sjukdom etc.
Sveriges advokatsamfund (styrelsen)
Styrelsen finner inte kommitténs motivering övertygande,
när den vill inskränka passagerarens ansvar för farligt resgods från nuvarande
strikta ansvar till ett culpaansvar. I en tid då transporter av farligt gods
alltmer uppmärksammas och tendensen tydligt går mot strängare transportföreskrifter
och bättre skydd för dem som utsätts för faran synes den här föreslagna
lindringen av ansvar inte befogad.
Sveriges redareförening
I § 176 anges att bortfraktaren skall trygga passagerare
"i alla (andra) avseenden". Givetvis är detta bortfraktarens
målsättning, men föreningen utgår från, att det citerade uttrycket ej ges så
vidsträckt tolkning, att däri innefattas omständigheter, som åtminstone delvis ligger
uom bortfraktarens kontroll, som t. ex. då en passagerare misshandlar andra.
I samma paragraf anges i andra stycket att resgods ej utan
stöd i avtal eller sedvänja får föras på däck. Det är beträffande fartyg i
färjtrafik vanligt, att bildäcket i teknisk/juridisk mening är att anse som
väderdäck, trots att bildäcket icke är öppet för vind och sjö. Föreningen utgår
från, att i förslaget använt uttryck icke lägger hinder i vägen för eller
ändrar förutsättningarna för transport av fordon på bildäck.
I § 185 har uttrycket "på annat lämpligt sätt"
införts i stället för tidigare använt uttryck. Föreningen utgår från, att
denna ändring jämförd med tidigare använd text icke syftar tUl att på redaren
lägga en större börda än nu t. ex. i fall då tillfälligt driftsavbrott i
färjtrafik framtvingar inkvartering av kanske flera hundra personer.
Prop.
1973:137 303
Sjörättsföreningen
i Göteborg
Föreningen
noterar, att sjölagskommittén enUgt uttalande på s. 42 "inte funnit skäl
att bevara samma strikta ansvarighet för passageraren som den avlastaren har
enligt 97 § andra stycket SjöL" när det gäller passagerares ansvar för
farligt gods.
Föreningen
önskar framhålla att engelsmännen i sin Blue Book infört en klass X, som
gäller transport av fariigt gods i små mängder. I samband härmed kan noteras
att en stor del av den svenska färjetrafikens passagerarunderlag består av ren
nyttotrafik samt att det är mycket san-noUkt att små mängder av farUgt gods
transporteras av t. ex. kemister och ingenjörer, som reser med färjorna.
Föreningen vUl i detta sammanhang peka på den nyligen inträffade
explosionsolyckan på en av Gotlandsbolagets båtar.
Det
pågår för närvarande ett intensivt utvecklingsarbete i samverkan mellan
rederier, hamnmyndigheter och sjöfartsverket i frågor som avser transport av
farUgt gods. Syftet härmed är att förbättra förpackningar och
förpackningsmetoder för farlig last samt att få till stånd ett bättre
anmälningsförfarande till såväl myndigheter som rederier.
Med
hänsyn tiU det sagda finner föreningen att det är angeläget att frågan om
strikt ansvar för passagerare i nämnt avseende tas upp till förnyad prövning.
3.3
Transportansvaret i passagerarfart
3.3.1
Person- och resgodsskador
Svea
hovrätt
Vad
kommittén anfört som motivering för de föreslagna bestämmelserna i 189193 §§
finner hovrätten vara väl grundat. Dock synes förslaget i dessa delar böra
göras tiU föremål för ytterligare överarbetning i syfte att göra bestämmelserna
mera lättillgängUga. Vidare bör lagstiftningen i denna del samordnas med
lagstiftningen på skadeståndsrättens och försäkringsrättens område.
Konsumentombudsmannen
När
det gäller skada på person och handresgods är huvudregeln att passageraren
skall bevisa att bortfraktaren har gjort sig skyldig till fel eller
försummelse. Endast om förlisning, sammanstötning, strandning, explosion eller
brand förekommit blir bevisbördan omvänd och bortfraktaren har att exculpera
sig. Dessa bevisregler måste anses helt otillfredsställande från
passagerarsynpunkt.
Det
är i detta sammanhang av intresse att göra en jämförelse med vad som gäller
befordran i luften av passagerare och resgods. Enligt 9 kap. 17 §
luftfartslagen är fraktföraren om annat inte sägs i lagen ansvarig för
personskada som drabbar passagerare till följd av händelse som inträffar ombord
å luftfartyget eller i samband med att han går ombord å fartyget eller lämnar
detta. När det gäller skada på inskrivet resgods presumeras fraktföraren vara
ansvarig på samma sätt. Ansvaret avser den tid under vUken godset är i
fraktförarens vård. Ansvar för fraktföraren presumeras också när det gäller
skada till följd av dröjsmål vid luftbefordran av passagerare och inskrivet
resgods (19 §). Fraktföraren kan fria sig från ansvar genom att visa att han
och hans folk har vidtagit aUa nödiga åtgärder för att undvika skadan eller
att det varit omöj-
Prop. 1973:137 304
ligt för dem att vidtaga åtgärderna (20 §). Enligt KO:s
mening bör lämpligen samma huvudprinciper som här redovisats kunna tillämpas
beträffande sjöbefordran av passagerare och resgods.
Bortfraktaren kan undgå ersättningsansvar genom att bevisa
att skada på fordon eller till följd av dröjsmål beror på nautiskt fel. EnUgt
KO:s mening borde det stå utom diskussion att bortfraktaren vid
passagerar-trafik skall ha det fulla ansvaret för att fartyget navigeras och
handhas på rätt sätt. Reglerna om ansvarsfrihet vid nautiskt fel bör således
utgå.
Enligt 190 § 3 st. är bortfraktaren inte skyldig att
ersätta penningar, värdepapper, konstföremål eller andra dyrbarheter om han ej
uttryckligen och skriftiigen åtagit sig sådan ansvarighet. EnUgt KO:s mening
bör bortfraktaren utan undantag kunna åläggas ersättningsansvar även för sådana
föremål. Sådant ansvar åvilar bortfraktaren både vid befordran med järnväg (14
§ 2 st. järnvägstrafikstadgan) och vid luftbefordran. När det gäller
järnvägsbefordran finns en ansvarsbegränsning om ett-tusen kronor. Vid
luftbefordran torde dyrbarheter i ersättningshänseende inte behandlas skilt
från passagerarens övriga tillhörigheter och sålunda ersättas inom den allmänna
ansvarsramen för resgods 15 000 francs per passagerare enligt art. 22 l.b.
Warszawakonventionen i dess lydelse enligt Guatemalaprotokollet.
Statens konsumenlråd
EnUgt 190 § i förslaget är bortfraktaren fri från
ansvarighet för förlust av eller skada på fordon som orsakats av s. k.
nautiskt fel. ViU bortfraktaren åtnjuta ansvarsfrihet skall han visa att
förlusten av eller skadan på fordonet beror på sådant fel. (För dröjsmålsskada
gäller motsvarande ansvarsfrihet vid nautiskt fel.) Om bortfraktaren kan visa
att nautiskt fel förelegat har passageraren att vända sig till skadevållaren
med sitt ersättningsanspråk, vilket enligt utredningen i praktiken visat sig
kunna leda till att bortfraktaren ytterst får svara för ersättningen för att
kompensera skadevållaren för vad han fått ge ut.
EnUgt rådets mening är det lämpligare om passageraren
redan från början kan rikta sitt skadeståndsanspråk mot bortfraktaren, som får
anses ha bättre möjUgheter att stå kostnaderna för nautiska fel än skadevållaren,
t. ex. befälhavare, besättningsman, eller lots. Om ett sådant förfarande genom
regler i sjölagen inte kan åstadkommas anser rådet det vara lämpligt att det
stadgas om en informationsplikt till passageraren, som upplyser denne om
möjligheten att teckna försäkring mot ifrågavarande förluster och skador.
Svenska transportarbetareförbundet
Enligt förbundets uppfattning bör i förslaget övervägas om
inte skadeståndsreglerna för passagerare bör utformas så, att skadestånd för
skada å passagerare alltid skall utges av bortfraktaren utan beaktande av jämkning
till följd av medvållande från passagerares sida. Rimliga hänsyn till
passagerares situation i samband med skada talar för detta liksom också de
administrativa och juridiska svårigheter som är förknippade med att fastställa
medvåUandet.
Prop. 1973:137 305
3.3.2 Dröjsmålsskada
Staten.'! konsumentråd
När det gäller dröjsmål med befordringen, som orsakas av
fel eller försummelse av bortfraktaren eUer någon för vilken han svarar, är
denne enligt förslaget ansvarig för förlust till följd av sådant dröjsmål. Emellertid
är ansvaret begränsat tiU befordringsavgiftens dubbla belopp. Passageraren
tillförsäkras alltså en ersättning, som får antas ofta bU relativt låg. Vid
nautiska fel berövas han även detta låga skadestånd. En informationsplikt om
dessa förhåUanden skulle även när det gäller dröjsmål kunna åstadkomma att
risken kunde försäkringsmässigt täckas.
Sveriges redareförening
Reglerna rörande dröjsmål har givits en mindre
tillfredsställande utformning. Intresset av förslagets snara antagande
överväger dock i så hög grad att nämnda omständighet ej bör hindra ett
genomförande av förslaget
Försäkringsjuridiska föreningen
Vad föreningen anfört avseende godsbefordran rörande
svårigheten att fastställa dels vad som innebär dröjsmål, dels dröjsmålsskadans
omfattning, torde i än högre grad vara tillämpligt på dröjsmålsskada avseende
passagerare.
3.3.3 Ansvarsbegränsning m. m.
Konsumentombudsmannen
Det ansvarsbelopp kommittén föreslår för personskada 500
000 francs är enligt KO:s mening alltför lågt.
Vid' järnvägsbefordran uppställs vid personskada ingen
beloppsgräns. Vid lufttransport gäUer för närvarande (9 kap. 22 §
luftfartslagen, som går tillbaka på art. 22 i Warszawakonventionen den
12.10.1929 med senare ändringar genom Haagprotokollet den 28.9.1955) ett
belopp om minimum 85 800 kronor. Warszavvakonventionen har ändrats genom det s.
k. Guatemalaprotokollet 8.3.1971 och ansvarsbeloppet har höjts från 250 000
francs till 1 500 000 francs. Avsikten torde vara att i luftfartslagen
introducera denna ändring. KO anser att ansvarsbeloppet vid sjöbefordran inte
bör understiga 1 500 000 francs.
Man bör även höja ansvarsbeloppen för skada på resgods och
fordon utöver vad kommittén föreslår. Särskilt gäUer detta ansvarsbegränsningen
för skada på fordon och handresgods som förvaras där. Ansvarsbeloppet bör
enUgt KO:s mening i detta fall inte understiga 150 000 francs. Som jämförelse
kan nämnas att vid järnvägstransport tillämpas en högsta ansvarsbegränsning om
200 kronor per kilo (se 62 § järnvägstrafikstadgan).
Den i 10 kap. SjöL stadgade globalbegränsningen bör inte
få åberopas av bortfraktaren i samband med befordran tUl sjöss av passagerare
och resgods.
Passagerarens rätt att enligt 184 § 2 st. häva befordringsavtal
på grund av väsentligt dröjsmål å bortfraktarens sida kan inte anses vara ett
särskilt effektivt medel för att få bortfraktaren att iaktta givna avgångstider.
Mera verkningsfullt torde vara att tillerkänna passageraren rätt till ett
realistiskt skadestånd vid dröjsmål på grund av bortfraktarens för-
20 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 137
Prop. 1973:137 306
summelse.
Passagerare bör därför enligt KO:s mening i sådant fall tillerkännas rätt till
skadestånd utöver befordringsavgiftens dubbla belopp (jfr 194 § 1 st. 5). Det
kan erinras om att vid flygbefordran förutses i Warszawakonventionen (art. 22
1. b i dess lydelse enligt Guatemalaprotokollet) rätt till sådan ersättning.
Högsta ansvarsbelopp utgör 62 500 francs.
Försäkringsjuridiska
föreningen
I
detta sammanhang får föreningen något beröra ett problem, som ofta möter dem
som är verksamma inom försäkringsrätten, nämligen det förhållandet att de
efterlevande tiU en person ofta för sin ekonomiska försörjning blir beroende av
de omständigheter under vilka den försörj-ningspliktige omkom. I dagens
samhälle torde det vara naturligt för en person att färdas med allmänna
transportmedel. Ej heller torde det föreligga någon väsentlig skillnad i de
risker en person utsätter sig för vid transport med olika transportmedel. Icke
desto mindre är det belopp, som utgår vid dödsfall eller kroppsskada, tUl sin
storlek beroende såväl av det transportmedel som använts som det land där
skadan inträffat eller den domstol som är behörig. Exempel på det anförda kan hämtas
från förhållandena inom det reguljära flyget. Den ersättning, som utgår om en
person omkommer, är i första hand beroende på om för den speciella flygUnjen
skall gälla enbart Warszawakonventionen eller Warszavvakonventionen jämte
Haagprotokollet eller specieU lagstiftning i vederbörande land, exempelvis de
höjda ansvarslimiter som gäller i USA. Dessutom måste hänsyn tagas tiU den
skadeståndsrättsliga bedömningen av ersättningens storlek i det land, vars lag
skall tillämpas på skaderegleringen. Ett annat vanligt förekommande faU är
skada på passagerare i privatbil, som bedöms helt oUka beroende på i vilket
land skadan inträffat.
Det
har dessutom blivit en allmän tendens framför allt i USA att höja
ansvarssummorna för olika transportörer. Föreningen ifrågasätter, om denna
tendens är i allmänhetens intresse. En privatperson bör ha ett sådant
försäkringsskydd att de efterlevande ekonomiskt säkerställs vid hans bortgång
oavsett under vilka omständigheter detta sker. Kostnaden för detta skydd måste
han självfallet betala. Det extra skydd, som bereds honom vid transport med
olika samfärdsmedel, får han givetvis också betala, eftersom
transportföretagets ansvarsförsäkringspremier måste inkluderas i frakten.
Detta förhållande kan med skäl kritiseras som en kostnadsfördyrande faktor för
den enskilde. Frågan är då om höga ansvarsbelopp kan tjäna något annat
ändamål, exempelvis att öka transportörens aktsamhet. Föreningen ifrågasätter,
om en sådan effekt kan påräknas. För det första har företaget som regel
ansvarsförsäkringar, som täcker eventuellt skadestånd. Dessutom kan anföras
att den personal, som handhar transportmedlet, självfallet är utsatt för samma
fara som passagerarna, exempelvis piloten i ett flygplan. Slutligen kan
ifrågasättas om ej höga ansvarsbelopp leder till en sådan riskkoncentration,
avseende försäkringarna såväl för transportmedlet som för passagerare, att det
kan uppstå svårigheter att åstadkomma en tillfredsställande riskspridning.
Denna fråga har aktualiserats i samband med höjningen av ansvarslimiterna för
flygpassagerare i USA. Det av sjölagskommittén på basis av Tokyoutkastet
föreslagna begränsningsbeloppet av 500 000 poincaréfrancs (motsvarande 175 000
kr.) per passagerare representerar enligt föreningens mening ur försäkringssynpunkt
en väsentlig kumulation av ris-
Prop. 1973:137 307
ker. För ett fartyg med 100 passagerare blir den
teoretiska ansvarsgränsen 17,5 milj. kronor, vilket torde motsvara värdet av
ett modernt passagerarefartyg i denna storleksklass. Stora passagerarefartyg
kommer här upp till riskkoncentrationer, som kan tänkas närma sig eller under
olyck-Uga förhåUanden överskrida den internationella försäkringsmarknadens
täckningskapacitet.
4 De båda kommittéförslagens enskilda bestämmelser
4.1 SjöL 5 kap.
71 §
Svea hovrätt
Det synes vara en fördel att bortfraktarbegreppet
definieras så att det klargörs att man liksom i andra avtalsrelationer bUr
bunden genom sitt åtagande, oavsett om man är rustad att själv utföra det. I
första stycket andra punkten stadgas att bortfraktaren kan vara bl. a.
befraktare, vilket kan göra ett förvirrande intryck på den som i första
punkten läst att befraktaren är bortfraktarens motpart. Punkt 2 synes utan
olägenhet kunna utgå.
Stadgandet att delbefraktning föreligger om avtalet gäller
mindre än helt fartyg eller full last och för avtalet användes certeparti synes
främst vara avsett för att skilja styckegodsbefraktningen från övrig
befraktning. Termen delbefraktning förekommer f. n. i sjölagen endast för att
bestämma resebefraktningsavsnittets tillämpningsområde, och den fyller samma
funktion i förslaget.
Termen styckegodsbefraktning används däremot i sjölagens
av förslaget icke berörda regler för att klargöra att de speciella reglerna om
lastningstid (liggetid och överliggetid) inte gäller vid sådan befraktning (88
och 106 §§), samt att delbefraktare inte har rätt att beordra vart fartyget
skall gå (79 och 106 §§). Det är sålunda denna gränsdragning som skulle belysas
genom bestämningen att vid delbefraktning används certeparti; om certeparti ej
används, skulle de speciella demurrage- och anvisnings-regierna tydligen inte
gälla.
Frågan blir då tydligen vad som skall anses som
certeparti. Härom säger motiven, s. 58, endast att "med certeparti förstås
avtal om hel- och delbefraktning". Den nyss berörda anvisningsrätten och
demurrageregle-ringen förekommer emellertid i avtalspraxis vid dokument som
varken betecknar sig som certepartier eller har certepartiets vanliga omfång,
och den kan även förekomma vid avslut som sker informellt på en "fix-ture
note" eller rentav endast på telex. En fördjupad analys synes vara
nödvändig som gmndval för en användbar definition, och det kan ifrågasättas om
en sådan över huvud taget lämpligen kan rymmas i lagtext.
Stockholms tingsrätt
I 95 § anges vem som har att utfärda konossement.
Tingsrätten delar uppfattningen att utvecklingen lett till att kretsen av de
personer som kan utfärda konossement utvidgats. En viss tveksamhet finns hos
tingsrätten i fråga om kommitténs uttalande på sid. 52, 3 st. sista punkten.
Där anges en tolkning av ordet "bortfraktare" innebärande att när frågan
är vem som har rätt att utfärda ett konossement "bortfraktare" inte
skall generellt ha samma innebörd som anges i 71 §. Tingsrätten har inte
Prop. 1973:137 308
annan
uppfattning i fråga om tolkning av i lagtext förekommande uttryck än vad som i
princip kommer tUl uttryck på s. 52. Emellertid vUl tingsrätten här peka på det
förhållandet att i 71 § direkt sägs vad som "i detta kapitel" skall
förstås med "bortfraktare". Med hänsyn härtill kan det ur
lagtolkningssynpunkt möjligen synas mindre lyckat att i motiven till lagen
lämna öppet möjligheter för viss annan tolkning. Tingsrätten inser svårigheten
att avfatta 95 § på annat sätt än kommittén föreslagit. Däremot kan möjligen 71
§ omredigeras så att orden "i detta kapitel" utgår.
Göteborgs
tingsrätt
I
71 § anges bl. a. vad som skall förstås med bortfraktare i femte kapitlet. Man
har väl då anledning att utgå ifrån att begreppet bortfraktare i 95 § har den
sålunda angivna innebörden. Jfr emeUertid motiven
s. 52.
Hovrätten
för Västra Sverige
Vad
tingsrätten yttrat om begreppet bortfraktare i 95 § gäller jämväl denna terms
användning i 123 och 151 §§. Presentationen av begreppet befraktare bör kanske
justeras.
Sjöassuradörernas
förening
Vid
läsningen av 71 § första stycket uppstår viss svårighet att utröna befraktarens
roll vid befordran av gods. A ena sidan definieras i första ledet befraktaren
som den med vilken bortfraktaren träffar avtal om befordran av gods med fartyg.
Detta torde vara den vedertagna definitionen. Å andra sidan får man av andra
ledet ett intryck att begreppet "befraktare" ges en ny och snävare
definition genom att ordet "underbortfraktare" därefter ställts inom
parentes. Av motiven (s. 42 f) framgår visserUgen kommitténs avsikt, men denna
hade möjligen kommit till bättre uttryck i lagtexten, om därav framgått att
bortfraktare kan vara "redare, befraktare, som på grund av fraktavtalet
slutit avtal om underbortfraktning, eUer annan". (Jfr R. Beckman: Handbok
i sjörätt, femte uppl s. 109.)
Sveriges
speditörförbund
Meningen
"Bortfraktaren kan vara redare, befraktare (underbortfraktare) eller
annan" är måhända påkaUad med hänsyn till den tveksamhet som framkommit i
den rättsvetenskapliga diskussionen beträffande den närmare bestämningen av
bortfraktarebegreppet. Innebörden är att vem som helst kan vara bortfraktare
som avgivit ett transportlöfte. Men man frågar sig vilken funktion omnämnandet
av "redare, befraktare (underbortfraktare)" fyller när dessa ord
efterföljs av "eller annan".
Att
i lagtext korrekt precisera vad som menas med "delbefraktning" är
svårt. Den föreslagna definitionen är bristfällig. För det första är termen
"full last" missvisande; den används nämligen i dagligt sjöfartsspråk
för att beteckna det fall då transportkunden lämnar en "lastenhet"
("full load") godsbehållare, pall, container, trailer till
skillnad från det fall då vanUgt styckegods avlämnats, vilket f. ö. ofta
sammanställs till "fulla laster" av en speditör eller redaren själv.
För det andra är avgränsningen mot transport av styckegods mindre lyckad.
Delbefraktning kan nämligen föreligga utan att certeparti upprättas. EnUgt
förbundet är det tveksamt om en definition över huvud behövs i all synnerhet
som
Prop. 1973:137 309
kommittén inte redovisat vilka konsekvenser som skulle
följa av definitionen. Om en definition likväl skall innefattas i paragrafen,
måste den få en annan lydelse.
Svenska bankföreningen
Innebörden
av begreppet bortfraktare är f. n. ej klar. Detta skapar stundom i det
praktiska rättslivet bl. a. i rembursärenden en besvärande osäkerhet
närmast i anknytning till spörsmålet om vem som kan utfärda konossement. Genom
en ny lydelse av 71 § sjölagen enligt sjölagskommitténs förslag och kommitténs
uttalanden i anslutning tiU denna paragraf bringas större klarhet i denna
fråga, såvitt gäller konossement, som är underkastade svensk lag.
72 §
Svea hovrätt
Formuleringen
synes oklar, eftersom uttrycket "med undantag som föranledes av 122, 123
och 168 §" formellt kan kvalificera uttrycket "lända till
efterrättelse", vilket uppenbarligen inte är avsett. Den danska och norska
formuleringen är klarare.
76 §
Svea hovrätt
Den
svenska texten avviker här från den danska och den norska på ett sätt som kan
leda tiU oläglig språkförbistring: i de danska och norska förslagen inkluderas
bemanning, proviantering och utrustning ("resevärdighet") och
lastutrymmenas skick ("lastvärdighet") i begreppet sjövärdighet,
medan det svenska sidoställer sjövärdighet ("i teknisk mening") med
det övriga. Detta medför bl. a. i sin tur en avvikelse även i 118 § 1 st. Såsom
framhålles i Björkelunds arbete Sjövärdighet och ansvar, s. 106, 107, har
sjövärdighetsbegreppet i svenskt språkbrak inte en så fixerad mening att det
mera vidsträckta begreppet är uteslutet.
97 §
Svea hovrätt
Formuleringen
i 1 st. att avlastaren är ersättningsskyldig endast om han eller någon för
vilken han svarar gjort sig skyldig till fel eller försummelse är missvisande
och motsäges av 2 st., som anger ytterUgare en grand på vilken bortfraktaren
kan göras ansvarig. Ordet "endast" synes böra utgå. Härigenom nås
även överensstämmelse med den danska och den norska texten.
Det kan
förtjäna nämnas att termen "avlastaren" såsom beteckning för den som
ådrar sig ansvaret är tvivelaktig. Termen återger det engelska
"shipper", som snarare används som beteckning på befraktaren än på
den som är avlastare i vår mening, och det franska "chargeur", som
däremot betyder avlastare. Avlastaren, som inte står i kontraktsförhållande
tiU redaren, synes emellertid inte böra hållas ansvarig annat än enligt aUmänna
skadeståndsregler, medan befraktaren borde vara den i första hand ansvarige.
Sveriges speditörförbund
Ordet
"endast" i första stycket bör utgå. Annars uppkommer en motsägelse i
andra styckets avvikande regel. Betänkandet följer sjölagens nuvarande regel i
det att paragrafen endast reglerar "avlastarens" ansvar.
Prop.
1973:137 310
Däremot
behandlas inte ansvaret för bortfraktarens avtalspart befraktaren när
denne är en annan än avlastaren. Det är i själva verket förvånande att
sjölagen här inte i första hand behandlar rättsförhållandet meUan parterna i
fraktavtalet. Dessutom är det tveksamt om det skärpta ansvaret för "farlig
last" verkUgen bör kanaliseras till avlastaren. Förbundet vill därför
föreslå, att man nu begagnar tillfället att utbyta avlastaren mot befraktaren.
I de fall då avlastaren är en annan än befraktaren, torde det i regel vara
möjUgt för befraktaren att skydda sig genom avtalad regress. Det kan måhända
också tänkas, att de regler som gäller i rättsförhållandet meUan bortfraktaren
och befraktaren då analogivis kan tillämpas i rättsförhållandet mellan
befraktaren och avlastaren.
98
§
Svea
hovrätt
Den
föreslagna formuleringen av 98 § ger närmast vid handen att räddnings- och
bärgningsdeviationer aldrig medför ansvar för därav förorsakad godsskada,
medan man vid andra deviationer måste bedöma om deviationen varit skäUg. I
motiven (s. 59) uttalas emellertid att skälighetskrav måste uppställas även vid
räddnings- och bärgningsdeviationer, vilket torde överensstämma med gängse
uppfattning. Avsaknaden av ut-tryckUg regel kan ge intrycket att skillnaden
närmast skuUe ligga i att skäUgheten vid räddnings- och bärgningsdeviationer
presumeras, medan den vid övriga deviationer måste särskilt påvisas. Oavsett
hur man ställer sig till detta bör framhållas, att räddning av liv och bärgning
av egendom inte kan helt likställas, och att deviation för det förra ändamålet
endast i undantagsfall kan ge upphov till ett ersättningskrav från lastägaren
(jfr nuvarande 98 § andra stycket).
Stockholms
tingsrätt
Deviationsbestämmelsen
är i viss mån knuten till 1 st. i lagrummet, där det sägs att resan skall
utföras med tillbörlig skyndsamhet, men i sak torde de båda lagrummen ha i
stort sett samma konsekvenser. Ett par synpunkter torde i detta sammanhang
kunna framföras. I fråga om bestämmelsen i 98 § säger kommittén att jämväl i
fortsättningen torde böra upprätthållas det i motiven till gällande lag
understrukna kravet på skäUghet även när det är fråga om deviation för
bärgning. Meningarna om tolkning av HaagL har varit delade. TiU en början kan
möjligen den frågan ställas om den föreslagna lagtexten som överensstämmer med
HaagL:s bestämmelse är särskilt lyckad när det gäUer att utsäga detta krav.
Konventionens engelska text synes utgå ifrån att räddning av människoliv och
bärgning av gods är i och för sig anledning till deviation. Det kan ju tänkas
andra anledningar till deviation. För sådana andra anledningar uppställs i konventionstexten
ett skälighetsrekvisit. Detta kan sägas innebära att konventionen utgår från
att räddning av män-niskoUv och bärgning av fartyg eUer gods i princip är att
anse som skälig anledning tiU deviation. Det är givet att även i sådana fall en
skälighetsbedömning kan vara påkallad. En deviation från en resa exempelvis
från Sverige till England för att rädda en nödställd eller skeppsbruten i Medelhavet
torde komma i konflikt med skälighetsrekvisitet liksom en deviation för
bärgning av gods av endast ringa värde alUnänt sett. Så långt finns väl inget
att anföra i anledning av vad kommittén anfört. Det sag-
Prop.
1973:137 311
da innebär alltså enUgt tingsrätten att ett allmänt
förnuftigt skälighetskrav finns när det gäller deviation för räddning av
människoliv samt bärgning av fartyg och gods men det i konventionstexten
utsagda "or any reasonable deviation" är ett principiellt krav som
uppställs på andra deviationer än de angivna, vilka principieUt i och för sig
är "reasonable deviation". Konventionens artikel 4 (2) (1) innehåller
ju inte uttrycket "or any reasonable deviation". En anledning tiU
detta kan möjUgen vara att artikeln 4 (1) (1) är avsedd att täcka ett vidare
område än vad som kan anges med begreppet deviation. I detta sammanhang kan frågan
om bevisskyldigheten vara intressant. Denna fråga upptas till viss diskussion i
följande avsnitt.
Göteborgs tingsrätt
Enligt
kommitténs mening (s. 59) torde böra upprätthållas det i motiven till gällande
lag understrukna kravet på skälighet även när fråga är om deviation för
bärgning. Denna tankegång synes emellertid ej ha kommit till uttryck i den
föreslagna lydelsen av paragrafen, som formulerats så som om varje deviation
för bärgning av fartyg eller gods vore skälig. Jfr paragrafens nuvarande lydelse.
Sveriges advokatsamfund (styrelsen)
Språkliga
skillnader föreligger mellan regleringen av deviation i den föreslagna 98 § och
motsvarande regel i 176 § enligt förslaget om passagerarbefordran utan att
någon sakUg skillnad synes åsyftad. De båda stadgandena bör utformas identiskt,
och formuleringen i den föreslagna 176 § synes vara att föredra.
101 §
Svea hovrätt
Ändringarna
i första stycket motiveras av införandet av Haagreglerna i sjölagen. Ändringen
i andra stycket, till att lastägaren ej kan nås, innefattar i och för sig en
förbättring av sjölagens regel, men det är Uksom i den nuvarande texten oklart
vilken den "lastägare" är som skall ha meddelande; de parter som kan
komma i fråga är närmast befraktaren, mottagaren (enligt konossementet) och
avlastaren.
118 §
Svea hovrätt
Paragrafen
innehåller huvudregeln om transportansvaret. För närvarande stadgas i denna
paragraf endast en culparegel med omvänd bevisbörda, vilket torde innefatta
den lämpligaste regleringen för inrikes sjötransporter. Haaglagen uttrycker
förmodligen samma princip genom ett komplicerat normsystem, vilket samtidigt
modifierar huvudregeln genom att befria redaren från ansvar för s. k. nautiska
fel och brand.
Förslaget
inför i 3 st. en ny och välmotiverad regel att skadeståndet vid
medverkande å befraktarens sida skall jämkas efter vad som finnes skäligt.
Eftersom en del av friskrivningsgranderna under cp typiskt sett måste
innebära ett vållande på befraktarens sida har man emellertid anledning att
fråga sig om jämkningsregeln gäller även dessa.
Prop.
1973:137 312
Stockholms
tingsrätt
Detta
lagrum motsvarar den ofta diskuterade 4 § i HaagL. I fråga om de föreslagna
ändringar som endast innebär omformuleringar har tingsrätten inget att anföra.
En
fråga som föranlett viss diskussion är vem av parterna, bortfraktaren eUer
befraktaren, som är bevisskyldig för fartygets tillstånd vid resans början,
eller m. a. o. är bortfraktaren bevisskyldig för att fartyget var sjövärdigt
eller är befraktaren bevisskyldig för att fartyget var sjö-ovärdigt vid resans
början. Det finns skäl antaga att denna fråga är av viss betydelse i praktiken
och tingsrätten vill ifrågasätta om inte anledning kan finnas att
lagstiftningsvägen ta ställning tiU denna fråga. Tingsrätten är väl medveten
om att det är en svårlöst fråga, vilket torde framgå inte minst av olika
uttalanden i litteraturen. När det gäller frågan om bevisskyldigheten för
tillbörUg omsorg avseende sjövärdigheten kan det möjligen frågas om den
föreslagna lagtexten är tillräckligt upplysande. I 118 § 1 st. sägs att
bortfraktaren ej är ansvarig för förlust eller skada tiU följd av brist i
fartygets behöriga skick om icke bristen beror av att han eller någon för
vilken han svarar underlåtit att före och vid resans början iaktta den omsorg i
detta hänseende som gäller enligt 76 §. Tingsrätten är väl medveten om risken
att försöka läsa in bevisregler i lagrum där lagstiftaren inte direkt uttalat
sig i frågan om bevisskyldigheten. Det kan i anslutning tUl det sagda
ifrågasättas om man inte bör söka reda ut denna fråga om bevisskyldigheten
trots att klart uttalande i konventionen inte finns i denna del. I fråga om
brister i fartyget som uppstår under resan säger kommittén att bortfraktaren i
princip bör vara ansvarig men att sådana brister ofta är av den natur att
bortfraktaren är fri från ansvarighet på grand av regeln om s. k. nautiska fel.
Det är möj-lligt att så är fallet. I den mån felen skulle vara att hänföra till
något förhållande som inte är nautiskt fel återkommer emellertid frågan om
bevisskyldigheten och frågan om medverkan.
Tingsrätten
viU nu något beröra dels den ovan angivna frågan om deviation dels ock den i
q) upptagna bevisregeln och jämkningsregeln.
Vad
beträffar deviation innehåller ju 2 st. i lagrummet att bortfraktaren inte är
ansvarig för förlust eller skada på grund av sådan deviation som avses i 98 § 2
st., dvs. deviation för räddning av människoliv eller för bärgning av fartyg
eller gods eller av annan skälig anledning. Här anmäler sig genast flera frågor
som diskuterats i litteraturen och som också prövats av domstolar, såsom den
redan ovan under 98 § diskuterade frågan samt vidare frågan om den i och för
sig skäliga deviationen utförs på ett culpöst sätt med påföljd att skada
uppstått, om konsekvensen av en deviation som inte kan anses ha täckning i de
för den ansvars-fria deviationen uppställda rekvisiten, m. fl. frågor.
Tingsrätten anser sig i detta sammanhang inte böra gå in på dessa frågor utom
den bevisfråga som kan uppkomma i anledning av en deviation. Att tingsrätten
något vill uppehålla sig vid denna fråga beror på att kommittén föreslår att
HaagL:s motsvarande bestämmelse 4 § 2 mom. 2 st. 1 p. skall utgå. Kommittén har
som skäl för att låta bestämmelsen utgå anfört, att regeln ansetts överflödig
och därför ej medtagits i förslaget. Innebörden av den bestämmelse som sålunda
skall utgå har diskuterats i oUka sammanhang. En mening som ofta framförts och
för vilken otvivelaktigt finns stöd i avfattningen av 2 mom. i 4 § i HaagL är
att när bortfraktaren visat att någon av de under c,p. angivna
omständigheterna förelegat lastägaren måste visa att culpa förelegat å
bortfraktarens sida för att
Prop. 1973:137 313
denne skaU bU ansvarig. När kommittén nu anser regeln
överflödig kan detta tydas som uttryck för att kommittén anser att den
bevisregel som må innefattas i stadgandet måste anses framgå av första punkten
i 2 mom., dvs. att bortfraktaren har att visa förekomsten av någon av de under
c.p. angivna händelserna liksom att lastägaren har att visa culpa på bortfraktarens
sida. EmeUertid vill tingsrätten i detta sammanhang peka på att bestämmelsen
som enligt förslaget skaU utgå inte är utformad som bevisregel i vidare mån än
det krav på bevisningens styrka som kan utläsas av uttrycket "där antagas
må". Regeln synes vara att förstå som en materiell regel som innebär, att
när medverkan till skadan förelegat på bortfraktarens sida denne inte blir fri
från ansvar. Skulle därmed avses att bortfraktaren får hela ansvaret på sig
och så torde bestämmelsen ha uppfattats på visst håll föreligger väl en
materiell regel av annat innehåll än vad som kan bli följden av den föreslagna
punkten q). (Jfr Braekhus Six lectures s. 19 ff.) Den ändring som denna punkt
innehåller vill tingsrätten helt ansluta sig till. En fråga i sammanhanget är
om en bidragande skadeorsak skulle visa sig vara inte vållande på
befraktarens sida utan casus. En tänkbar lösning är att denna konkurrens av
skadeorsaker kan medföra att bortfraktaren inte blir skadeständsskyldig fullt
ut. Men så helt klart är dock inte detta. Det kan synas tveksamt om den
föreslagna lagtexten i sig själv medger en sådan tolkning. Detta av den
anledningen att som undantag från bortfraktarens fulla ansvar anges vållande pä
befraktarens sida. Det kan nu nämligen sägas, att om bortfraktarens ansvar
skulle inskränkas av annan omstän dighet än vållande på befraktarens sida,
varför innehåller lagrummet då inte något om detta, exempelvis "annan
omständighet för vUken bortfraktaren inte kan svara". Det kan tänkas
föreligga ytterUgare skäl till tveksamhet för att casus skulle vara en sådan
konkurrerande skadeorsak som skulle kunna medföra nedsättning av bortfraktarens
skadeståndsansvar. EnUgt lagrummets andra stycke föreligger ju inte ansvar för
deviation enl. 98 § och ej heller för räddning eller bärgning enl. 1). En bortfraktare
som gör en otillbörlig deviation bUr ansvarig för den skada som därigenom kan
komma att åsamkas godset. Detta ansvar har i vissa länder konstruerats som ett
casus mixtusansvar. Om man nu vid en inte godtagbar deviation med casus skulle
tillämpa ett på grund av konkurrens delat skadeståndsansvar och alltså inte
längre tUlämpa casus mixtus skulle man komma att avlägsna sig från
rättstillämpningen i länder med denna princip och även från resultaten av
rättstillämpning som grundar sig på ansvaret för en s. k. common carrier.
Tillämpar man å andra sidan casus mixtus i fråga om deviation men låter casus
vara en konkurrerande skadeorsak i enlighet med sista stycket i 118 § kan man
få oUka resultat i tämligen likartade skadeståndsfall.
Hovrätten för Västra Sverige
Hovrätten ifrågasätter om ej uttrycket högre hand bör
bibehållas. Det täcker t. ex. fall av förödande epidemisk sjukdom och nukleär
skada i fredstid, vilka händelser inte synes omfattade av uttrycket naturkatastrof.
Göteborgs tingsrätt
Konventionens uttryck i art. 4 mom. 2 d) "Act of
God" ("acte de Dieu") bör, såsom skett i den danska och den
norska texten, översättas med det mera presicerade ordet
"naturkatastrof".
Prop. 1973:137 314
Sjöassuradörernas förening
I 118 § d) anges att bortfraktaren ej är ansvarig för
förlust eller skada, som beror av "högre hand". Möjligen borde en
mer adekvat översättning kunna finnas av franska "acte de Dieu" och
engelska "Act of God". En viss vägledning ger måhända Svensk
Handordbok, som Uk-ställer "force majeure" med "övermäktiga
omständigheter". De danska och norska texternas hänvisning tUl
"naturkatastrofer" torde inte vara tUlräcklig. (Såvitt kunnat finnas
är uttrycket "högre hand" sällsynt i svensk lagstiftning. Det har
endast kunnat återfinnas i 1902 års lag om elektriska anläggningar, där det
talas om "händelse av högre hand".)
EnUgt 118
§, sista stycket, skall, "då bortfraktaren visar att vållande på
befraktarens (understruket här) sida medverkat till uppkommen skada",
skadeståndet jämkas efter vad som finnes skäligt. EnUgt vad som tidigare
framgått av 71 § är befraktaren den som träffat avtal med bortfraktaren om
godsets befordran med fartyg. I och för sig behöver befraktaren eller hans
folk inte ta fysisk befattning med godset. Däremot torde det väl kunna hända
att avlastaren, som inte behöver vara identisk med befraktaren, kan medverka
tUl skada eller förlust genom sitt vållande. Situationen vid fob-köp kan
härvidlag tjäna som exempel. Mot denna bakgrund hade det varit önskvärt om
såväl "befraktaren" som "avlastaren" omfattats av
bestämmelsen i detta stycke.
Sjörättsföreningen i Göteborg
I denna bestämmelse synes föreUgga en upprepning, då det i
såväl andra styckets första punkt som i samma styckes andra punkt 1. utsäges,
att bortfraktaren icke är ansvarig för skada som uppkommit i samband med vissa
livräddnings- och bärgningsåtgärder. Detta är uppenbarligen en följd av att
även konventionen synes innehålla en upprepning på denna punkt. Föreningen ifrågasätter
dock om det är nödvändigt att så sker även i den svenska lagtexten.
Svea hovrätt
Enligt femte stycket sker bortfall av ansvarsbegränsningen
vid uppsåt och grov vårdslöshet med insikt att förlust eller skada sannoUkt
skulle uppkomma. Detta är ett vårdslöshetsbegrepp som inte synes förekomma på
annat håll i svensk rätt (jfr dock begreppet dolus eventualis). Hovrätten vill
påtala den rättstekniska olägenhet som kan bestå genom att olika
vårdslöshetsbegrepp används vid oUka transportmedel.
Sveriges advokatsamfund (styrelsen)
Enligt
paragrafens sista stycke Uksom enligt konventionens art. 4: 5 h) är
bortfraktaren helt fri från ansvar för godsskada så snart avlastaren svikligen
lämnat oriktig uppgift om godsets beskaffenhet eller värde. Denna bestämmelse
synes för svensk rättsuppfattning utomordentligt drastisk, framför allt om
skadan saknar allt samband med den svikliga uppgiften. Effekten kan i synnerhet
bU obillig mot en godtroende konossementsinnehavare. Med hänsyn till
bestämmelsen "allt- eller intet-effekt" torde det vara motiverat
åtminstone att motivledes kommentera dels det subjektiva rekvisitét
"svikligen", dels det anmärkningsvärda rekvisitét att
"avlastaren lämnat uppgift i konossement eller annan frakthandling".
Prop. 1973:137 315
Sjörättsföreningen i Göteborg
I sjätte stycket av denna paragraf införes en ny
bestämmelse av innebörd, att bortfraktaren är helt fri från ansvar för skada
på godset, om avlastaren lämnat oriktig uppgift om godsets beskaffenhet eller
värde i konossementet. Bestämmelsens definitiva utformning synes leda till resultatet,
att bortfraktaren är fri från ansvar om oriktig uppgift lämnats, även om denna
uppgift saknar varje samband med skadan och dess beräkning. Detta synes vara
en för svensk rättsuppfattning utomordentUgt drastisk bestämmelse, som kan leda
till stötande resultat. Möjligen är det detta som kommittén haft för ögonen när
lagtexten utformats: "har avlastaren svikligen lämnat", eftersom
rekvisitét svek icke synes föreligga enligt konventionstexten. Det hade varit
värdefullt om kommittén på denna punkt lämnat en närmare motivering för hur
denna bestämmelse skaU tiUämpas i praktiken. Föreningen har i detta sammanhang
också observerat, att såväl förslaget som konventionstexten talar om att avlastaren
lämnat oriktig uppgift i konossementet, vilket synes oegentligt enär
konossementet aldrig utställes av avlastaren. Bestämmelsen tager givetvis sikte
på de uppgifter avlastaren lämnat till bortfraktaren för införande i
konossementet. Denna distinktion borde måhända framgå.
121 §
Svea hovrätt
121 § om reklamation genomför den i Haaglagen gällande
regeln att försummad reklamation inte medför talans förlust utan endast en presumtion
att godset utlämnats sådant det beskrivits i konossementet. Regeln överensstämmer
inte med sjölagen. Såsom regeln är utformad är dess verkan oviss, emedan
styrkan av det beviskrav som befraktaren måste uppfylla inte anges.
Stockholms tingsrätt
Den här föreliggande reklamationsregeln har som kommittén
anfört ansetts svårtolkad enligt gängse nordisk rättsuppfattning. Anledningen
härtill kan möjligen sökas i det förhållandet att konventionstexten talar om
prima faciebevisning. Det förefaller som om man i den nordiska diskussionen
givit detta uttryck den betydelsen att bevisskyldighet skulle åvila den part
som har sannolikheten emot sig. Hur denna sannoUkhet i princip skuUe bestämmas
synes inte ha blivit föremål för närmare analys. Emellertid skulle en
konsekvens av denna uppfattning vara att om enl. artikel 3 (6) i konventionen
reklamation gjorts inom tre dagar sannolikhet skuUe föreligga för att godset
var skadat men om sådan reklamation ej skett sannolikheten skulle vara att
godset var oskadat. Vidare synes man ha menat att denna innebörd av prima
faciebevisning medfört att bevisbördan skulle kunna kastas om aUt eftersom
sannolikheten förelåg för den ena eller andra omständigheten. Tingsrätten vill
här ansluta sig tiU den uppfattningen att man inte bör räkna med någon sådan
överflyttning av bevisskyldigheten. Anledningen till denna uppfattning är att
den ovan angivna innebörden av "prima faciebevisning" inte kan
godtagas. Den engelska konventionstexten ger närmast vid handen att med
uttrycket "prima facie evidence" avses vad som.kan kallas lagstad-gad
presumtion. Om nu frånvaron av reklamation är ett prima facie-bevis för att
godset inte var skadat vid lossningen så skulle detta då inte innebära annat än
att styrkan av beviskravet ändrats så att kravet på
Prop. 1973:137 316
bevisningen är större när reklamation inte skett än när
den skett. En sådan uppfattning finner tingsrätten inte vara oförenlig med
svensk uppfattning.
Hovrätten för Västra Sverige
I 121 §, som återger den mångdiskuterade bestämmelsen i
HVR III: 6, torde (det indirekt givna) kravet att skadan skall vara "uppenbar"
för att utlösa omedelbar reklamationsskyldighet vara alltför högt ställt från
saklig synpunkt även om bestämmelsens konsekvenser gör att frågan inte är
särskilt betydande. "SynUg" innebär en rimligare avvägning. Rekvisitét
"uppenbar" har också rätt dålig täckning i originaltexterna
("apparent").
Sveriges advokatsamfund (styrelsen)
Det synes överflödigt och möjligen vilseledande att i
första punkten anknyta reklamationen tUl "tiden för lossningen och
utlämningen till behörig mottagare". Lossningen torde aUtid föregå
utlämnandet och i andra punkten anges endast utlämningen som utgångspunkt för
reklamationsfristen. Hänvisningen till lossningen finns inte i den engelska
konventionstexten och bör därför kunna utgå.
122 §
Svea hovrätt
Det i Haaglagen 1 § c förekommande uttrycket att till gods
i lagens mening inte räknas sådant som i fraktavtalet anges som lastat på däck
och så befordras förefaller knappast att vara förbättrat genom förslagets
formulering (1 st.) "... och befordras på det sättet". F. ö. är det
knappast i fraktavtalet, utan i "konossement eller annan
frakthandling" (jfr 120 § 6 st.), som däckslastningen bör anges; att
däckslastningen dessutom skall vara avtalad eller ha stöd i sedvänja utsägs i
sjölagen 91 §, som förslaget ej ändrar.
Rätten
till friskrivning vid transport av levande djur och däckslast överensstämmer
med sjölagens regel, medan både Haaglagen och konventionen föreskriver
automatisk ansvarsfrihet. Såväl på denna punkt som i övrigt synes paragrafen
vara anpassad till svensk rätt.
Sveriges speditörförbund
Vad beträffar undantaget av befordran av levande djur och
däckslast från den tvingande regleringen gäller att sådan befordran dels måste
vara avtalad dels även angiven i frakthandlingen. Detta borde uttryckas
tydligare i lagtexten. T. ex. "gods som enUgt fraktavtalet får lastas på
däck och befordras på det sättet, dock under förutsättning att uppgift härom
intagits i frakthandlingen".
130 §
Svea hovrätt
130 § medför att redarens ansvar för dröjsmål faller under
samma regler som hans ansvar för skada och förlust av gods. Detta kan vid
jämförelse med 122 § 1 st. ge intrycket att även dröjsmålsansvaret enUgt 130 §
är tvingande, vilket enligt motiven inte är avsett. Ett förtydligande är
önskvärt.
Prop. 1973:137 317
Sjöassuradörernas förening
I anslutning till behandlingen av 71 och 118 §§
diskuterades användningen av ordet "befraktare", vUket återkommer i
130 §. I det sammanhang som berörs i denna paragraf kan frågas, varför inte
som sker i t. ex. 101 och 102 §§ även lastägarens resp. avlastarens intressen
tillgodoses.
151152 §§
Svea hovrätt
I den föreslagna definitionen av konossement i 151 § st. 1
anges att konossementet skall vara utfärdat av bortfraktaren eller å hans
vägnar. Detta medför efter ordalydelsen att ett konossementsformulär som är
undertecknat "för befälhavaren" på ett av bortfraktaren
underbefraktat fartyg inte är ett konossement, eftersom regel saknas om att
befälhavaren har makt att binda den kontraherande bortfraktaren eller att
sådana handlingar skall anses vara undertecknade för bortfraktarens räkning. En
jämkning på denna punkt synes påkallad.
Den uppdelning i obligatoriska och icke-obligatoriska
konossementsuppgifter som förekommer i sjölagen och intas i 151 § 2 st. och
152 § 1 st. saknar motsvarighet i konossementskonventionen. Försöket att inta
konventionens regel i lagtexten väsentligen oförändrad men ändå upprätthålla
sjölagens distinktion har resulterat i att en handling med konossementets
rättsverkningar inte behöver uppta sådana väsentiiga uppgifter som uppgift om
det inlastade godset och om mottagaren. Slopandet av kravet på bortfraktarens
underskrift torde kunna motiveras med behovet av rationalisering och mekanisk
framställningsprocess. VUken funktion angivandet av de återstående obUgatoriska
uppgifterna dag och ort för utfärdandet, uppgift om avlastaren och uppgift om
inlastningsort och fartyg skall äga synes emellertid efter denna drastiska
nedskärning ovisst.
152 § 2 st. upptar regeln om bortfraktarens
reservationsrätt, dock med det förtydligandet i förhållande till Haaglagen och
konventionen, att uppgifterna måste intas, låt vara med reservation, om
avlastaren så begär. Detta torde överensstämma med vad som sker i
förrättningslivet och kan såtillvida vara en praktisk regel.
Stockholms tingsrätt
I nu gällande 151 § anges att konossementet skall
innehålla "uppgift å det inlastade godset". Kommittén har i
förtydUgande syfte föreslagit den ändringen att godsets art och mängd skaU
anges i konossementet. Enligt förslaget skall på avlastarens begäran angivas
bl. a. godsets art och dess vikt eller mått eller stycketal. I likhet med vad
f. n. gäller måste enligt förslaget (151 §) vissa uppgifter såsom obligatoriska
ingå i konossementet under det att uppgifter av samma slag (152 §) skulle ingå
på avlastarens begäran. I 151 § finns i motsats till 152 § inte någon
bestämmelse om rätt för utstäUaren att göra förbehåll beträffande uppgift som
avlastaren lämnat. Frågan om skyldighet att i konossement ta in uppgifter
enligt förslaget 152 § 2 st. har tidigare varit uppe till diskussion,
redovisat i förarbetena tiU nuvarande 152 §. Rätten att göra förbehåU har
ansetts vara en fråga meUan avlastaren och redaren. Avlastaren skulle alltså
kunna tänkas avstå från kravet att bortfraktaren skall verkställa kontroll och
medge bortfraktaren rätt att reservera sig innebärande att redaren då i princip
skulle vara skyddad mot godsemottagaren. Den
Prop.
1973:137 318
godsbeskrivning
som anges i konventionen art. 3.3. motsvaras av de uppgifter som enligt
förslaget (152 §) kan ingå i konossementet. En skiUnad tycks emellertid
föreligga i konstruktionen av konossement enligt å ena sidan förslaget och nu
gäUande SjöL samt å andra sidan konventionen. Enligt konventionstexten är
konossementsutfärdaren ej pliktig att i konossementet inta uppgift ang.
märkning, vikt, mått eller antal som han har grundad anledning att betvivla
eller som han skäligen inte kan anses pliktig att undersöka. Enligt
kommittéförslaget 152 § 2 st. är bortfraktaren inte skyldig att i
konossementet utan förbehåll intaga uppgift av ifrågavarande slag, vars
riktighet han har grundad anledning att betvivla eller som han inte rimligen
haft möjlighet att undersöka. Att bortfraktaren med sådan reservation är
skyldig att ta in uppgifter av ifrågavarande slag i konossementet har uttalats
av bl. a. Sejersted. Enligt tysk och engelsk uppfattning synes
konossementsutfärdaren kunna vägra att ta in uppgifterna i -konossementet.
Konsekvensen av det ena eller andra förfaringssättet är svår att överblicka.
Det har sagts att intagning av en okontrollerad uppgift ur omsättningspunkt
skulle vara av större intresse än en motsatt reglering. Ståndpunkten kan synas
tveksam.
Sveriges
speditörförbund
Konossementet kan inte
ange "till vem godset skall lämnas ut på bestämmelseorten" (152 §
punkt 5). Detta vet man nämligen inte vid tidpunkten för utställandet av
konossementet, som ju är avsett för överlåtelse. Vad som åsyftas torde i
stället vara den som i konosse-menten vanligen anges under texten "notify
address". Förbundet vill föreslå att texten i punkt 5 utbyts mot "den
som på bestämmelseorten skall underrättas om godsets ankomst".
Svenska
bankföreningen
Avfattningen av det
föreslagna stadgandet i 151 § sjölagen borde enligt bankföreningens mening
förtydligas på en punkt. Här avses lokutionen att "med konossement
förstås en av bortfraktaren eller på hans vägnar utfärdad handling" etc.
F. n. stadgas i 151 § sjölagen att konos sement skall uppta utfärdarens
underskrift. I det praktiska rättslivet anses ett konossement i och för sig
utfärdat även om underskriften ej verkställts egenhändigt utan blott med
faksimilestämpel. Om emellertid egen-händig underskrift skall anses vara ett
formkrav för konossementet, kan en handling utan annan underskrift än en
stämpel frånkännas karaktären av konossement. I sjölågskommitténs motiv berörs
ej om egenhändig underskrift skaU betraktas såsom ett formkrav, och lagtexten
kan ej anses besvara frågan. Det vore önskvärt med ett klarläggande på denna
punkt under den fortsatta behandlingen av ärendet.
167
§
Svea
hovrätt
167
§ innefattar en omnumrering och beträffande första stycket en önskvärd språklig
förenkling av motsvarande regel i sjölagen. I andra stycket är den föreslagna
texten missvisande och synes böra lyda: "Har genomgångskonossement utfärdats,
får bortfraktaren ej utfärda särskilt konossement för del av befordringen
...".
Prop. 1973:137 319
Sveriges
speditörförbund
Inte minst med hänsyn till
att förslaget i 123 § innehåller ansvarsregler för annan än transportkundens
avtalspart, är det nödvändigt att 167 §, andra stycket, omformuleras. Texten
skulle annars kunna tolkas sålunda, att lokalkonossement överhuvud inte får
utfärdas, när det föreligger ett genomgångskonossement, dvs. inte ens för att
reglera rättsförhållandet mellan genomgångsbortfraktaren och den som åtagit sig
att i förhållande till honom utföra en del av transportsträckan. Texten bör i
stället lyda: "Om bortfraktaren utfärdat genomgångskonossement, får han ej
utfärda särskilt konossement för del av befordringen."
168
§
Göteborgs
tingsrätt ifrågasätter om inte 176 § första stycket också hör till de
bestämmelser som ej kan åsidosättas genom avtal, åtminstone till den del det
handlar om fartygets behöriga skick.
4.2
SjöL 6 kap.
172 §
Svea
hovrätt
Det
föreslås att bestämmelserna i kapitlet i princip skall vara dispositiva och
att de skaU kunna åsidosättas genom bl. a. sedvänja. Ehuru det ej torde låta
sig göra att i förevarande sammanhang åstadkomma en definition av begreppet
sedvänja, bör dock understrykas att detta i passagerarens intresse bör ges en
restriktiv tolkning.
Förslaget
innefattar icke någon föreskrift om utfärdande av biljett eller annan
färdhandling, och det synes ej heller påkallat att införa regel av sådant
innehåll. Dock kan förtjäna övervägas att införa en regel som går ut på att
bortfraktaren, om han vill göra gällande avtal om avvikelse från lagens
dispositiva bestämmelser, skall ha tUlsett att avvikelsen manifesterats i
färdhandling eller på annat tydligt sätt.
174 §
Sveriges
advokatsamfund (styrelsen)
På rättsförhållandet
mellan bortfraktaren i befordringsavtalet och den verkställande transportören
skall 6 kap. gälla "i tUlämpliga delar" och 5 kap. "i
övrigt". Bestämmelsen synes alltför oklar. Man frågar sig exempelvis om
meningen är att den verkställande transportören skall ha samma befordrings-
och vårdansvar gentemot bortfraktaren som denne har gentemot passageraren och
om detta ansvar i så fall också är tvingande enligt 6 kap. i strid mot vad som
må ha avtalats i certeparti eller liknande avtal mellan den kontraherande och
den verkställande transportören. Problematiken är mycket komplex (jfr
exempelvis Grönfors, Successiva transporter, Stockholm 1968) och synes illa
ägnad för en så svepande reglering som den nu föreslagna.
175 §
Svea
hovrätt
Det föreslagna stadgandet
innebär enligt sin ordalydelse att alla som vistas ombord på ett fartyg och ej
kan hänföras till kategorin "ombordanstäUda" innebörden av detta
uttryck synes för övrigt något oklar blir underkastade bl. a.
begränsningsreglerna i den föreslagna 194 §.
Prop.
1973:137 320
En
konsekvens synes bli att åtskilliga personer bland dem, enligt vad som sägs i
motiven s. 36, lots blir fråntagna den förmån som tUl-erkänts dem genom att
254 § undantager dem från s. k. globalbegränsningen. Vidare bör framhållas den
konsekvensen att exempelvis gäst på nöjesbåt och deltagare i sällskapsresa med
chartrad båt synes falla under bestämmelsen. Det kan ifrågasättas huruvida
dessa konsekvenser är i allo önkvärda.
176 §
Svea
hovrätt
Den
svenska texten avviker i 176 § 1 st. från den danska och den norska på ett sätt
som kan leda till olägUg språkförbistring: i de danska och norska förslagen
inkluderas bemanning, proviantering och utrustning ("resevärdighet")
i begreppet sjövärdighet, medan det svenska sidoställer sjövärdighet ("i
teknisk mening") med de övriga. Såsom framhålles i Björkelunds arbete
Sjövärdighet och ansvar (s. 106, 107) har sjövärdighetsbegreppet i svenskt
språkbruk inte en så fixerad mening att det mera vidsträckta sjövärdighetsbegreppet
är uteslutet.
Beträffande
176 § tredje stycket andra punkten hänvisar hovrätten till vad som anförts
under 98 § i yttrandet över SOU 1972:10. Ytterligare bör anmärkas att den
föreslagna 98 § har lydelsen "för räddning av människoliv eller för
bärgning av fartyg eller gods". Det framgår ej vad som motiverar skUlnaden
i avfattning.
177 §
Statens
konsumentråd
177
§ i förslaget upptar en dispositiv bestämmelse om förbud mot substitution av
fartyg. För passagerarna har enligt utredningen substitutionsförbudet syftet
att förebygga, att rabattering av biljettpriser berövas sin mening genom t. ex.
substitution. Ett sådant syfte synes vara till fördel för den enskilde
konsumenten och bör därför bibehållas. Sjölagskommittén har emellertid
ifrågasatt behovet av ett lagfäst substitutions-föibud men, då de övriga
nordiska länderna mte varit beredda frångå gällande förbud, bevarat detsamma i
kommittéförslaget som en dispositiv regel.
Det
angivna syftet tjänar ett angeläget konsumentintresse. Emellertid torde bortfraktaren
genom friskrivning kunna göra regeln helt verkningslös. Från konsumentsynpunkt
synes därför en tvingande regel om substitutionsförbud vara att föredraga.
181
§
Svea
hovrätt anser att det bör genom ett motivuttalande klarläggas att ingripande
mot resgods icke får gå utöver vad som rimligen är påkaUat för uppnående av det
aktuella syftet även om detta måhända följer av aUmänna principer och kan
inläsas i uttrycket "efter omständigheterna".
Sveriges
advokatsamfund (styrelsen)
Styrelsen
finner inte kommitténs motivering övertygande, när den vill inskränka
passagerarens ansvar för farligt resgods från nuvarande strikta ansvar till ett
culpaansvar. I en tid då transporter av farUgt gods aUtmer
Prop.
1973:137 321
uppmärksammas och tendensen tydligt går mot strängare
transportföreskrifter och bättre skydd för dem som utsätts för faran synes den
här föreslagna lindringen av ansvar inte befogad.
186 §
Konsumentombudsmannen framhåller att jämkningsregeln i 2
punkten synes utgå från att passageraren har bevisbördan för att bortfraktaren
hade bort kunna sälja den avbeställda biljetten tiU annan person. En så
uppbyggd regel synes knappast ha något praktiskt värde från passagerarsynpunkt.
187 §
Hovrätten för Västra Sverige förordar, att uttrycket
"befordringsavtalet" ersätts med "avtalet". Hovrätten
påpekar också, att det svenska förslaget tUl skUlnad från de övriga saknar en
anslutande bestämmelse om reklamationsskyldighet och tUlägger, att upplysning
om skälet härtUl inte påträffats i motiven.
195 §
Svea hovrätt uttalar att den i förslaget gjorda
kvalificeringen av vårdslöshetsbegreppet "av grov vårdslöshet och med
insikt om att förlust eller skada sannoUkt uppkomma" inte torde torde
förekomma på annat håU i svensk lagstiftning.
196 §
Svea hovrätt anser att några strängare formkrav ej synes
böra uppställas för sådan besiktning som föreslås i tredje stycket. Dock torde
kunna övervägas föreskrift med syfte att trygga bevisning, exempelvis att
skriftUgt instrument i två exemplar skall upprättas över besiktningen.
Stockholms tingsrätt erinrar om att kommittén i
motiveringen s. 49 uttalat att den presumtion som kan bli följden av utebliven
reklamation kan motbevisas genom "fullgörande av normal
bevisskyldighet". EnUgt tingsrättens uppfattning höjer en sådan presumtion
kravet på styrkan hos motbevisningen.
Hovrätten för Västra Sverige har här samma erinran att
göra som i fråga om 121 §. Med hänsyn till problemen om ansvar och om dispositionen
över godset i slutskedet av transporten förefaller det föga ändamålsenligt att
ange både lossningen och utlämningen till behörig mottagare som det senaste
momentet för rättidig reklamation (jfr NJA 1951 s. 130 och 1956 s. 274).
Göteborgs tingsrätt hänvisar till sin erinran vid 121 §.
Handelskammaren i Göteborg och Skåijes handelskammare
erinrar om att 196 § 2 st. i förslaget bl. a. innehåller en bestämmelse, att
vid skada på resgods underrättelse om sådan skada, som ej är uppenbar, skall
givas bortfraktaren "inom femton dagar" från den dag, då godset
ilandförts. När det rör skador på bilar som resgods, innebär den nya regeln en
avsevärd skärpning. Från färjerederiernas sida har framhållits, att det är i
hög grad önskvärt, att anmärkningar om skador i nu avsedda fall fram-21
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 137
Prop.1973:137 322
föres
omedelbart vid debarkeringen. I annat fall riskerar man uppenbart att bli
utsatt för skadeanmälningar, som avser skador som senare uppkommit i land.
Rederierna har redan nu erfarenhet av att sådana ojusta anmälningar förekommer.
Ordalydelsen i den gamla och den nya texten är visserligen densamma, men
skillnaden ligger däri att bUar enligt de nya reglerna betraktas som resgods.
Eftersom den angivna reklamationsfristen femton dagar finns upptagen i
konventionstexten, torde det enligt handelskamrarna vara svårt att få någon
ändring tiU stånd. Men vid prövning inför rättsUg instans borde en fördröjd anmälan
medföra att kraven på bevisning om skadans uppkomst ombord blev strängare.
Kon.mmentombudsmatinen
Reklamation
skall ske skriftligen inom femton dagar både när det gäller personskada,
resgodsskada och dröjsmål med passagerarbefordran. Vid fall av uppenbar
resgodsskada och vid dröjmål med befordran av resgods "skall passageraren
skriftligen underrätta bortfraktaren senast då godset föres i land eller
utlämnas" (196 § 2 st. 1 p.). Underrättelse om resgodsskada fordras inte
om godsets tillstånd klarlagts vid gemensam besiktning då passageraren mottog
det" (196 § 3 st.). Reklamationsfristen bör enligt KO:s mening inte i
något fall understiga en månad. Det bör framhållas att svenska researrangörer i
överenskommelse med KO på grundval av lagen (1971: 112) om förbud mot
otUlbörliga avtalsvillkor godtagit en reklamationsfrist om två månader.
KO
anser vidare att ett absolut krav på skriftUg reklamation inte bör uppställas.
Det bör vara möjligt att reklamera muntligen såväl till befäl ombord som till
bortfraktarens tjänstemän i land.
Det
synes överdrivet att på sätt kommittén gör hävda att den gemensamma
besiktningen utgör ett undantag från reklamationsplikten (specialmotivering
till 196 § 3 st. s. 57). Inte nog med att en anställd hos bortfraktaren måste
tillkallas för att kravet på gemensam besiktning skall vara uppfyllt utan
passageraren och bortfraktarrepresentanten måste också klarlägga godsets tUlstånd.
Detta torde innebära att man inte bara skall konstatera skada utan även dennas
omfång och att parterna skall vara ense härom. Den föreslagna regeln är så
komplicerad att den får antas komma att sakna praktisk betydelse.
Det
kan tilläggas att enligt 26 § 1 st. luftfartslagen åUgger det bortfraktaren
att göra anmärkning i fråga om skada när resgods inlämnas för befordran vid
äventyr att det annars anses som avlämnat i oskadat skick. Reklamation kan
göras skriftiigen eller genom anteckning på befordringshandlingen.
Sveriges
advokatsamfund framhåller att utgångspunkten för reklamationsfristen i andra
stycket anges vara "då godset föres i land eller utiämnas". Av
motiven (s. 49) kan slutas att "föres i land" syftar på handresgods
och "utlämnas" på annat resgods. Detta bör enligt samfundet anges i
lagtexten, då eljest "föres i land" också kan syfta på annat resgods.
Sveriges
redareförening framhåller att den föreslagna reklamationsfristen "inom 15
dagar" i fråga om skador på bilar transporterade som resgods innebär en
avsevärd skärpning. Därmed ökar risken för anmälningar i efterhand av skador
som inträffat sedan transporten avslutats.
Prop.
1973:137 323
Även
om ändring i författningstexten ej företages finnes det allt skäl särskUt vid
prövning vid rättsUg instans att låta sen skadeanmälan avseende sjötransport
av motorfordon öka kravet på anmälan i fråga om prestation av belägg för att
skadan verkligen inträffat under sjötransporten.
197 §
Göteborgs
tingsrätt påpekar att den svenska texten, tUl skillnad från de danska och
norska texterna, inte innehåller något förbud mot avtal om lägre ansvarsgränser
än som stadgas i 194 §; jfr art. 17 i Tokyoutkastet och motiven s. 49.
Sveriges
advokatsamfund erinrar om att korrmiittén inte, såsom Tokyoutkastet, formellt
uteslutit levande djur från definitionen på resgods utan i StäUet gett
bortfraktaren rätt att friskriva sig frän ansvar härför. Sådan friskrivning
finns nu i nästan alla gängse använda biljettformulär. Det vore därför enligt
samfundet ändamålsenligare att i denna fråga följa konventionsutkastet. Man
skulle härigenom besparas en biljettklausul och undvika att något enstaka
oftast mindre rederi säkerligen av misstag påtar sig ett ansvar som det
alldeles övervägande antalet pas-sagerarrederier friskriver sig från.
198 §
Konsumentombudsmannen
Enligt
198 § är det tillåtet för bortfraktaren att genom uttrycklig och skriftiig
överenskommelse med passageraren göra förbehåll för "självrisk"
beträffande fordon och övrigt resgods. Skäl för att tillåta sådana förbehåll
redovisas inte i betänkandet. Det kan emeUertid antas att man härigenom velat
undvika att bagatellartade skador bUr föremål för skadeståndsanspråk.
Ett
sådant synsätt kan accepteras när det gäller gränsen 100 francs för resgods
utom fordon. Gränsen 1 500 francs för fordon ligger dock i detta sammanhang så
mycket över en bagatellgräns att det egentligen rör sig om en inte obetydlig
friskrivningsmöjlighet för bortfraktaren. Självrisken vid fordonsskada bör
enligt KO:s mening infe överstiga 500 francs.
Sjörättsföreningen
i Göteborg framhåller att systemet med självrisk (deductables) är praktiskt,
enär man därigenom kan undvika administrativt besvär och tvister rörande
bagatellartade skador. Det kan emellertid med skäl ifrågasättas om denna praktiska
effekt uppnås med ett så lågt tillåtet självriskbelopp som 100 francs = 35
kronor för "övrigt resgods". Redan en enkel kemisk tvätt kan bryta
igenom denna begränsning. Föreningen vågar föreslå att ifrågavarande belopp, så
länge man inte är konventionsmässigt tvingad att göra annorledes, höjes till
exempelvis 300 francs.
201
§
Sveriges
advokatsamfund erinrar om att enligt paragrafens första styc ke krav endast får
väckas av passageraren själv "eller på hans vägnar"
Prop.
1973:137 324
Det
är oklart vad den citerade frasen innebär. Om därmed avses att förbjuda
överlåtelse av passagerares krav synes regeln omotiverad och olämplig. Om å
andra sidan regeln avser att uttrycka att endast passagerarens men inte tredje
mans skada skall ersättas, kunde detta uttryckas klarare. I vart fall är ett
klarläggande motivuttalande påkallat.
4.3
SjöL 15 kap.
348 §
Sveriges
advokatsamfund anför att omräkning av ansvarsbelopp skall ske efter kursen den
dag som domstolslandets lag föreskriver. Någon materiell regel i ämnet föreslås
inte. Det synes lämpligt att i lagtext eller motiv ange vilken denna dag är för
Sveriges del, då svaret ingalunda är självklart.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 7
1
Förslag till ändringar i de danska, norska och svenska sjölagarna
opaginerad Kontrollera mot PDF
FEMTE
KAPITEL
FEMTE
KAPITTEL
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om befordring af gods
§ 71 Ved "bortfragter" forstås i dette kapitel
den, der ved aftale påtager sig befordring af gods med skib for en anden,
be-fragteren. Bortfragteren kan vasre reder, be-fragter (underbortfragter)
eller anden.
Stk. 2.
Rejsebefragtning foreligger, hvor fragten skal betales pr. rejse,
tidsbefragt-ning, hvor fragten skal betales pr. tidsen-hed.
Stk. 3.
Rejsebefragtning kan vsere helbe-fragtning, delbefragtning eller
stykgodsbe-fragtning. Delbefragtning foreligger, når af-talen omfatter mindre
end et helt skib eller en fuld ladning, og der benyttes certeparti.
Befordring av gods
§ 71 Med bortfrakter forstås i dette ka-pittel den som ved
avtale påtar seg befordring av gods med skip for en annen, befrak-teren.
Bortfrakteren kan vaere reder, be-frakter (frambortfrakter) eller annen.
Reisebefraktning
foreligger hvor frakten skal betales pr. reise, tidsbefraktning hvor frakten
skal betales pr. tidsenhet.
Reisebefraktning kan vasre helbefraktning, delbefraktning
eller stykkgodsbefraktning. Delbefraktning foreligger hvor avtalen gjel-der
mindre enn et helt skip eller en full last og det brukes certeparti.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 72 Med
undtagelse af, hvad der f0lger af §§ 168 og 169 kommer bestemmelserne i dette
kapitel kun til anvendelse, såfremt andet ikke er aftalt eller f0lger af
saedvane.
§ 72 Med
unntak for det som f0lger av §§ 168 og 169, får bestemmelsene i dette kapittel
bare anvendelse for så vidt ikke annct er avtalt eller f0lger av sedvane.
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Andra rubriker än kapitelrubriker har uteslutits här
Lov den 23 maj 1973 om ändring af S0loven og loven om
gennemf0relse af konossementskonventionen af 1924 ' Lov den 8 juni 1973 om
endringer i lov 20. juli 1893 om sj0farten og i visse andre lover
opaginerad Kontrollera mot PDF
Svensk
text Föreslagen lydelse
FEMTE
KAPITLET
Om
befordran av gods
71
§ Med bortfraktare förstås i detta kapitel den som genom avtal åtager sig befordran
av gods med fartyg för annan, befraktaren.
Resebefraktning
föreligger, om frakten beräknas för resa, och tidsbefraktning, om frakten
beräknas för tid. Under resebefraktning innefattas helbefraktning, delbefraktning
och styckegodsbefraktning.
Innehållsmässiga
motsvarigheter i den svenska sjölagen enligt
Nuvarande
lydelse FEMTE KAPITLET Om befraktning
76
§ Under resebefraktning innefattas i detta kapitel helbefraktning,
delbefraktning och styckegodsbefraktning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
72 § I den mån ej annat
följer av 168 § skola bestämmelsema i detta kapitel lända till efterrättelse
endast såvitt ej annat är avtalat eller följer av sedvänja.
Om
befordran i viss utrikes fart gälla i
71 § De i detta kapitel
givna bestämmelser angående fraktavtal skola, med de undantag som nedan
stadgas, lända till efterrättelse allenast såvitt ej annat är uttryckligen överenskommet
eller eljest må anses avtalat eller ock följer av sedvänja. Angående
befordran av gods sjöledes
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stk. 2.
Dette kapitel finder ikke anvendelse, såfremt befordringen er underkastet international
konvention om befordring med andet transportmiddel.
§ 73 Angår fragtaftalen et bestemt skib, kan bortfragteren
ikke opfylde aftalen med et andet skib.
Bestemmelsene gjelder ikke i den ut-strekning befordringen
er underkastet inter-nasjonal konvensjon om befordring med annet
transportmiddel.
§ 73 Gjelder fraktavtalen et bestemt skip, kan
bortfrakteren ikke oppfylle avtalen med et annet skip.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 74 Angår
fragtaftalen et helt skib eller en fuld ladning, kan bortfragteren ikke
med-tage gods for andre end befragteren.
§ 75 Överdrager befragteren sine rettighe-der efter
fragtaftalen tU en anden, eller ud-nytter han fragtaftalen ved
underbortfrag-ning, vedbliver han at vaere ansvarlig for, at aftalen opfyldes.
§ 76 Bortfragteren skal med tilb0rlig om-hu s0rge for, at
skibet er s0dygtigt herun-der at det er tilstraekkelig bemandet, provi-anteret
og udrustet, og at lastrum, k0le- og fryserum og alle andre dele af skibet,
hvor gods lästes, er i beh0rig stånd til modtagel-se, befordring og beväring af
godset.
§ 74 Gjelder fraktavtalen et helt skip eller en full last,
kan bortfrakteren ikke ta med gods for andre enn befrakteren.
J 75 Överdrar befrakteren sine rettigheter etter
fraktavtalen tU en annen eller utnytter han avtalen ved frambortfraktning,
vedblir han å vasre ansvarlig for at avtalen opp-
fyUes.
§ 76 Bortfrakteren skal s0rge for at skipet er sj0dyktig,
herunder at det er tilstrekkelig utrustet, bemannet og proviantert, og at
lasterom, kj0le- og fryserom og alle andre deler av skipet hvor gods lästes, er
i forsvarlig stånd til mottakelse, befordring og beväring av godset.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 95 Bortfragteren eller skibsf0reren eller den, som
bortfragteren ellers har bemyndi-get dertil, skal på afladerens forlangende, og
når de n0dvendige papirer og oplysnin-ger foreligger, udstede
modtagelseskonnosse-ment for godset, når han har modtaget det i sin varetBEgt,
jfr § 151.
§ 91 Godset må ikke lästes på dekk uten hjemmel i avtale
eller sedvane.
§ 95 Etter å ha mottatt godset i sin vare-tekt, skal
bortfrakteren eller skipsf0reren eller den bortfrakteren ellers har
bemyndi-get, på avlasterens forlangende utstede mot-takskonnossement, forutsatt
at de n0dven-dige papirer og opplysninger foreligger.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Svensk text
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
vissa
hänseenden bestämmelserna i lagen (1936:277) i anledning av.Sveriges tillträde
till 1924 års internationella konvention rörande konossement.
Bestämmelserna
i detta kapitel gäUa ej i den mån befordringen är underkastad gällande
internationellt fördrag om befordran med annat transportmedel.
73
§ Gäller fraktavtal bestämt fartyg, får bortfraktaren ej fullgöra avtalet med
annat fartyg.
74 § Gäller fraktavtal helt fartyg eller full last,
fär bortfraktaren icke medtaga gods för annan än befraktaren.
75 § Överlåter befraktaren sina rättigheter enligt
fraktavtalet till annan eller underbortfraktar han fartyget, svarar han ändå
för att avtalet fuUgöres.
76 § Bortfraktaren skall sörja för att
1. fartyget är sjövärdigt;
2. fartyget är behörigen bemannat, provianterat och
utrustat;
3. lastrum, kyl- och frysrum samt övriga utrymmen i
fartyget, i vilka gods lastas, äro i gott skick för att mottaga, befordra och
bevara godset.
91
§ Gods får ej lastas på däck.
95
§ Efter att ha mottagit godset i sin vård, skall bortfraktaren eller
befälhavaren eller den bortfraktaren eljest bemyndigat därtill på avlastarens
begäran utfärda mottagningskonossement, förutsatt att behövliga handlingar
och uppgifter föreligga.
mellan
Sverige och främmande stat är i vissa hänseenden särskUt stadgat i lagen i anledning
av Sveriges tiUträde till 1924 års intemationeUa konvention rörande konossement.
73 § Avser fraktavtal visst fartyg eller har i
enlighet med avtalet visst fartyg blivit anmält, må bortfraktaren ej för
avtalets fullgörande använda annat fartyg.
74 § Gäller fraktavtal helt fartyg eller full last, må
bortfraktaren icke medtaga gods för annan än befraktaren.
75 § Överlåter befraktaren tUl annan sina rättigheter
enligt fraktavtalet eller underbortfraktar han fartyget, svare han ändock för
avtalets fullgörande.
72
§ Bortfraktaren skall hålla fartyget sjövärdigt, tillräckligt bemannat,
provianterat och utrustat samt i övrigt i behörigt skick.
91
§ Gods må ej utan stöd i avtal eller sedvänja lastas ä däck.
1Ö7
§ Utställer bortfraktaren före inlastningen skriftiigt erkännande att godset
mottagits för befordran, med förbindelse att i bestämmelseorten utlämna det
tUl mottagaren, skall vad i detta kapitel är stadgat om konossement i
tillämpliga delar gälla i fråga om sådant mottagningskonossement. Är
mottagningskonossement å godset utfärdat, må icke efter inlastningen utfärdas
konossement utan att mottagningskonossementet återlämnas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
Stk.
2. Når godset er indiastet, kan afla-deren forlange, at der udstedes
ombordkon-nossement, der angiver, at lastning har fun-det sted. Såfremt der er
udfasrdiget modta-gelseskonnossement til afladeren, skal dette tilbageleveres,
når han modtager ombord-konnossement. I stedet for udstedelse af nyt
konnossement kan modtagelsekonnossemen-tet påtegnes om navnet på det eller de
slå-be, som godset er blevet lästet i, og om tiden for lastningen. Efter sådan
påtegning be-tragtes det som et ombordkonnossement.
Stk 3. Medf0rer det ikke
vaesentiig ulem-pe, kan afladeren kraeve sasrskilt konnosse-menter for de
enkelte dele af godset mod at betale bortfragterens udgifter herved.
Stk.
4. Udfaerdiges der i henhold til fragtaftalen konnossement med andre vUkår end
fastsat i aftalen, og medf0rer dette for0get ansvar for bortfragteren, skal
befragteren holde ham skadeslös herfor.
Norsk
text
Når
godset er inniastet, kan avlasteren forlange utstedt ombordkonnossement, som
angir at inniasting er foretatt. Har han tid-ligere fått mottakskonnossement,
er det dog et vilkår at han leverer dette tilbake. Istedenfor at det utstedes
nytt konnossement, kan mottakskonnossementet gis påtegning om navnet på det
eller de skip som godset er inniastet i, og om tiden for inniastingen. Når
mottakskonnossementet har fått slik påtegning, anses det som ombordkonnossement.
Hvis det ikke medf0rer
vesentiig ulempe, kan avlasteren kreve sasrskilte konnossemen-ter for de
enkelte deler av godset mot å er-statte bortfrakteren de utgifter som derav
f0lger.
Blir
det i henhold til fraktavtalen utstedt konnossement med andre villkår enn fastsatt
i avtalen, og dette medf0rer 0kt ansvar for bortfrakteren, skal befrakteren
holde ham skadesl0s.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 97 Har gods forårsaget
tab for bortfragteren eUer skade på skibet, skal befragteren betale
erstatning, såfremt han selv eUer no-gen, han svarer for, har gjort sig skyldig
i fejl eller fors0mmelse.
Stk. 2. Er skaden
forårsaget af let an-teendeligt, eksplosivt eller andet farligt gods, der er
lästet, uden at bortfragteren har kendt dets beskaffenhed, er befragteren ansvarlig
for al skade, der direkte eller indi-rekte hidr0rer fra eUer er en f0lge af, at
godset er lästet, selv om der ikke foreligger fejl eller fors0mmelse.
§
97 Har gods forårsaket tap for bortfrakteren eUer skade på skipet, plikter befrakteren
å betale erstatning dersom han selv eller noen som han svarer for, har gjort
seg skyldig i feil eller fors0mmelse.
Er ved stykkgodsbefordring
lett antenne-1ig, eksplosivt eUer annet farlig gods inniastet uten at
bortfrakteren kjente dets beskaffenhet, er befrakteren ansvarlig for alt tap
som direkte eller indirekte er en f0lge av at godset er inniastet, selv om feil
eller fors0mmelse ikke er utvist.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 98 Rejsen skal
udf0res med tilb0rlig hurtighed.
Stk. 2. Deviation kan kun
g0res for at redde menneskeliv, for at bjasrge skib eller gods eller af anden
rimelig grund.
§ 98 Reisen skal
utf0res med tilb0rlig hurtighet.
Deviasjon kan bare företas
for å redde menneskeliv eller berge skip eller gods eller av annen rimelig
grunn.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Svensk text
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
När godset inlastats,
skall ombordkonossement utfärdas på avlastarens begäran. Har
mottagningskonossement utfärdats, skall det återlämnas när ombordkonossementet
utfärdas. Mottagningskonossement, på vilket antecknats namnet på det eller de
fartyg, vari godset lastats, samt tid för lastningen, utgör ombordkonossement.
95 § När godset är
irUastat samt erforderliga handlingar och uppgifter föreligga, skall
befälhavaren eller den som eljest är därtill bemyndigad på avlastarens begäran
utfärda konossement.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avlastaren
har rätt att få särskilda konossement för delar av godset, om det kan ske utan
väsentlig olägenhet. Han skall dock ersätta kostnaden därför.
Utfärdas
enligt fraktavtalet konossement med andra villkor för godsets befordran än
avtalet föreskriver och medför detta ökat ansvar för bortfraktaren, skall
befraktaren hålla honom skadeslös.
Avlastaren
äge erhålla särskilda konossement å delar av godset, där det utan väsentlig
olägenhet kan ske; ersatte dock kostnad, som därav kommer.
Utfärdas
enligt åtagande i fraktavtalet konossement med andra villkor för godsets
befordran än de i avtalet upptagna och åsamkas bortfraktaren därigenom ökat ansvar,
skall befraktaren hälla honom skadeslös.
opaginerad Kontrollera mot PDF
97
§ Har gods orsakat skada för bortfraktaren eller skada på fartyget, är befraktaren
ersättningsskyldig, om skadan beror av att han eller någon för vilken han
svarar gjort sig skyldig tUl fel eller försummelse. Har lättantändligt,
explosivt eller eljest farligt styckegods inlastats utan att bortfraktaren
hade kännedom om dess beskaffenhet, är befraktaren ansvarig för skada och
utgifter som direkt eller indirekt beror av att godset inlastats, även om fel
eller försummelse icke föreligger.
97 § Har avlämnat gods orsakat
skada för bortfraktaren eller annan, ersatte avlastaren skadan, såvida han
eller någon för vilken han svarar gjort sig skyldig till fel eller
försummelse.
Var godset av
lättantändlig, explosiv eller eljest farlig beskaffenhet och hade det inlastats
utan att bortfraktaren ägde kännedom om dess beskaffenhet, vare avlastaren
ansvarig, ändå att fel eller försummelse ej föreligger.
opaginerad Kontrollera mot PDF
98
§ Resan skall utföras med tillbörlig skyndsamhet.
Deviation får göras endast
för att rädda människoliv eller bärga fartyg eller gods eller av annan skäUg
anledning.
98 § Resan skall
utföras med tillbörlig skyndsamhet.
Deviation eller annat
uppehåll må, förutom för räddande av människoliv, göras allenast där sådant,
för bärgning av fartyg eller gods eller för annat ändamål, må anses skä!is;t.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
§101
Bortfragteren skal anvende tilb0r-1ig omhu med hensyn til lastningen, stuvningen,
behandlingen, befordringen, beva-ringen og lösningen af og omsorgen for godset
og skal i 0vrigt varetage ejerens tarv fra modtagelsen tU afleveringen af
godset.
Stk. 2. I tilfcdde af
skade på eller tab af gods af nogen betydning skal bortfragteren snarest muligt
underrette ladningsejeren eller, såfremt denne ikke kan nås, afladeren.
Norsk
text
§101
Bortfrakteren skal anvende tilb0rlig omhu med hensyn til lasting, stuing, behandling,
befordring, lossing og omsorg for godset, og skal for 0vrig vareta eierens tarv
fra mottakelsen til avleveringen av godset.
I
tilfelle av skade på eller tap av gods skal bortfrakteren snarest mulig
underrette eieren. Kan eieren ikke nås, gis underretningen til avlasteren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 118 Bortfragteren er
ansvarlig for tab som f0lge af, at godset bliver beskadiget eller går tabt
eUer bliver forsinket, medcns det er i hans varetsgt, om bord eUer i land,
medmindre han godtg0r, at fejl eller for-s0mmelse af ham selv, eller nogen han
svarer for, ikke har forårsaget eller medvirket tU tabet.
Stk 2. Bortfrakteren er
ikke ansvarlig såfremt han godtg0r, at tab eller skade er en f0lge af
a. fejl eller fors0mmelse
i navigeringen eller behandlingen af skibet udvist af skibs-f0rer, mandskab,
lods eUer andre, der ud-f0rer arbejde i skibets tjeneste.
§ 118 Bortfrakteren er
ansvarlig for tap som f0lge av at gods går tapt, kommer til skade eller blir
forsinket mens det er i hans varetekt om bord eller på land, med mindre han
godtgj0r at tapet ikke skyldes feU eller fors0mmelse av ham selv eller noen han
svarer for.
Bortfrakteren
er ikke ansvarlig om han godtgj0r at tapet er en f0lge av:
a.
feil eller fors0mmelse i navigeringen eller behandlingen av skipet, utvist av
dets f0rer, mannskap, los eller slcpebåt eUer andre som utf0rer arbeid i
skipets tjeneste;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Svensk text
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
101 § Bortfraktaren skall
lasta, stuva, behandla, befordra, förvara och lossa godset på lämpligt och
omsorgsfullt sätt. I övrigt skall han iakttaga lastägarens rätt och bästa från
det han mottager godset till dess han lämnar ut det.
Har gods gått förlorat eller
skadats, skall bortfraktaren snarast underrätta lastägaren eller, om denne ej
kan nås, avlastaren.
101 § Från godsets
mottagande tiU dess avlämnande skall bortfraktaren hava noggrann vård om
godset samt i övrig iakttaga lastägarens rätt och bästa.
Har
gods förkommit, minskats eller skadats, skall bortfraktaren snarast
underrlätta lastägaren eller, om denne ej är känd, avlastaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
102
§ Bortfraktaren är behörig att på lastägarens vägnar företaga rättshandlingar,
som avse godsets bevarande eller befordran, samt väcka talan i mål angående
godset och utföra denna talan.
Medel för ändamål som
avses i första stycket äger bortfraktaren vid behov skaffa genom lån eller
genom att pantsätta eller sälja av godset. Var rättshandlingen ej behövlig, är
den likväl bindande för lastägaren, om tredje man var i god tro.
Kan
godset icke förvaras utan fara för förskämning eller snar förstörelse eller
skulle lastägarens kostnad för dess förvaring eller befordran till
bestämmelseorten uppenbarligen bliva alltför hög, får bortfraktaren sälja
godset.
118
§ Bortfraktaren är ansvarig för skada tUl följd av att godset går förlorat,
skadas eller försenas medan det är i hans vård ombord eUer Uand, om han ej
visar att varken fel eller försummelse av honom själv eller någon för vilken
han svarar orsakat eller medverkat till skadan.
Bortfraktaren
är ej ansvarig, om han visar att skadan beror av
102
§ Bortfraktaren vare behörig att å lastägarens vägnar företaga rättshandlingar,
som avse godsets bevarande eller fortskaffande, samt kära i mål angående
godset.
Uppstår
behov av penningar för ändamål som i första stycket sägs, äge bortfraktaren
anskaffa medel genom lån eller genom att sälja av godset. Har bortfraktaren
utan laga anledning upptagit lån eller verk-stäUt försäljning, vare
rättshandlingen ändock för lastägaren bindande, där tredje man var i god tro.
Kan godset icke förvaras
utan fara för förskämning eller snar förstörelse eller skulle lastägarens
kostnad för dess förvarande eller fortskaffande tUl bestämmelseorten uppenbarligen
bliva alltför hög, må bortfraktaren försälja godset.
118
§ Förkommer, minskas eUer skadas gods, medan det är i bortfraktarens vård
ombord eller i land, vare han därför ansvarig, där ej antagas må, att
förlusten, minskningen eller skadan orsakats av omständighet, som icke kan
såsom fel eller försummelse tillräknas bortfraktaren eller någon för vilken
han svarar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
a) fel eller försummelse,
vartUI befälhavaren, medlem av besättningen, lots eller annan, som utför
arbete i fartygets tjänst, gjort sig skyldig vid navigeringen eller handhavandet
av fartyget;
122 § I inrikes--- tUl
lossningen.
Bortfraktaren
äge----- av godset.
Han må ock förbehålla sig
frihet från ansvarighet för skada i följd av fel eller försummelse, vartill
befälhavaren, någon av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk text
b. brand, medmindre den er forårsaget
ved fejl eller fors0mmelse af bortfragteren
selv,
c. farer
og ulykker, der er sserlige for s0-
farten,
d. naturkatastrofer,
e. krigshandlinger,
f. s0r0veri
eller andre samfundsfjendtiige
handlinger,
g. beslagleeggelse
eller anden indgriben af
regenter, magthavere eller folk, såvel som
retslig beslagteggelse,
h. karantaenehindringer,
i. handUng
eller undladelse af afladeren eller godsets ejer, hans agent eller
reprae-sentant,
j.
strejke, lockout eller anden standsning af eller hindring for arbejdet, uanset
dens årsag og omfång,
k. opr0r eller borgerlige uroligheder,
1. redning
af menneskeliv eller bjasrg-ning af skib eller gods eUer fors0g herpå.
Norsk text
b. brann som ikke skyldes feU eller for-
S0mmielse av bortfrakteren selv;
c. sj0ens farer eller ulykker;
d. naturkatastrofe;
e. krigshandling;
f. handling av sj0r0vere eUer andre sam-
funnsfiender;
g. beslag eller annen inngripen av en
regjering eller annen makthaver eller retts-
1ig beslagleggelse;
h. karantenehindring;
i.
handling eller unnlatelse av avlasteren eller eieren av godset eller av hans
agent eller representant;
j. streik,
lockout eller annen stans eller hindring i arbeidet, uansett årsak og omfång;
k. oppr0r eller borgerlige uroligheter;
1. redning av menneskeliv eUer berging av skip eller gods
eller fors0k herpå;
opaginerad Kontrollera mot PDF
m. godsets skjulte fejl, dets saerlige beskaffenhed eller
dets egenartede mangler,
n. utUstraekkelig indpakning,
o.
UtUstraekkelig eller un0jagtig masrk-ning,
p. skjulte fejl ved skibet, der ikke kan opdages ved
tUb0rlig omhu.
Stk. 3.
Uanset bestemmelserne i stk. 2 er bortfragteren dog ansvarlig for tab som f0lge
af us0dygtighed, såfremt denne er en f0lge af, at han selv eller nogen, han
svarer for, ikke med tilb0rlig omhu har s0rget for, at skibet var s0dygtigt ved
rej-sens begyndelse. Bevisbyrden for, at tilb0r-1ig omhu er udvist, påhviler
den, der g0r gajldende, at han er ansvarsfri.
Stk. 4.
Bortfragterens erstatningspligt kan nedsaettes eUer helt bortfalde, dersom han
beviser, at befragteren, eller nogen han svarer for, ved fejl eller
fors0mmelse har medvirket tU skaden.
m. godsets
skjulte feil, dets saerlige beskaffenhet eller iboende mangler; n.
utilstrekkelig pakning; o. utilstrekkelig eller un0yaktig merking;
p. skjulte feil ved skipet som ikke kunne oppdages ved
tilb0rlig aktsomhet.
Uten
hensyn til bestemmelsene i annet ledd er bortfrakteren ansvarlig for tap som
f0lge av sj0udyktighet som skyldes at bortfrakteren eller noen han svarer for,
ikke har utvist tUb0rlig omhu med å s0rge for at skipet var sj0dyktig ved
reisens begynnelse. Bevisbyrden for at tilb0rlig omhu er utvist, påhviler den
som påberoper seg ansvarsfrihet.
Bortfrakterens
ansvar kan nedsettes etter alminnelige erstatningsregler, dersom det godtgj0res
at befrakteren eller noen som han svarer for, forsettlig eller uaktsomt har
medvirket til tapet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 119
Er let antaendeUgt, eksplosivt eUer andet farligt gods lästet, uden af
bortfrag-
§ 119 Er
lett antennelig, eksplosivt eller annet farlig gods inniastet uten at bort-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Svensk text
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
b) brand, som ej vållats genom fel eller försummelse
av bortfraktaren själv;
c) fara eller olycka säregen för sjön;
d) högre
hand;
e) krigshandling;
f) sjöröveri
eller annan samhällsfientlig
handling;
g) beslag
eller annat ingripande av rege
ring eller annan maktägande eller rättslig
handräcknmgsåtgärd;
h)
karantän;
i)
åtgärd eller underlåtenhet av avlastaren eller godsets ägare eller hans agent
eller representant;
j)
strejk, lockout eller annat avbrott eller hinder i arbetet, oavsett orsak och
omfattning;
k)
uppror eller oroligheter;
1)
räddning av människoliv eller bärg-nmg av fartyg eller gods eller försök därtUl;
m)
godsets dolda fel eller särskilda beskaffenhet eUer inneboende brist;
n)
bristfällig förpackning;
o)
bristfäUig eller oriktig märkning; eller
p)
dold bristfällighet hos fartyget som ej kunnat upptäckas med tillbörlig omsorg.
Utan
hinder av andra stycket är bortfraktaren ansvarig för skada som beror av att
han eller någon för vilken han svarar brustit i tillbörlig omsorg att sätta
fartyget i behörigt skick före resans början. Det åligger bortfraktaren att
till sitt fredande från ansvarighet visa, att sådan omsorg iakttagits.
besättningen, lots eller
annan, som utför arbete i fartygets tjänst, gjort sig skyldig vid navigeringen
eller handhavandet av fartyget, ävensom för skada i följd av brand, vilken ej
vållats genom fel eller försummelse av bortfraktaren själv.
Konungen
äger - i guld.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om våUande på
befraktarens sida medverkat till skadan, gäller vad som är föreskrivet i 5
kap. 5 § skadeståndslagen (1972: 207).
opaginerad Kontrollera mot PDF
119 § Har
lättantändligt, explosivt eller annat farligt gods inlastats utan att bort-
119
§ Har gods av lätiantändlig, explosiv eUer eljest farlig beskaffenhet
uilastats utan
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
teren
har kendt dets beskaffenhed, kan han efter omstffindighederne losse,
uskadelig-g0re eller tilintetg0re godset uden pligt tU at erstatte skaden på
godset.
Stk.
2. Selv om bortfragteren ved lastningen kendte godsets beskaffenhed, kan han
uden anden pligt til at erstatte skaden end der måtte f0lge af reglerne om
almindelig havari efter omstasndighederne losse, uska-deligg0re eller tiUntetg0re
godset, såfremt der senere opstär fare for mennesker, skib eller gods, der g0r
de uforsvarligt at be-holde godset om bord.
§
120 Erstatning efter § 118 fastsjettes med udgangspunkt i veerdien af gods af
samme slags på den pläds og det tidspunkt, hvor godset i overensstemmelse med
fragtaftalen blev eller skulle have varet losset. Godsets vaerdi skal
fastsaettes efter b0rs-prisen eller i mangel heraf efter markedsprisen, eller
såfremt der hverken findes en b0rspris eller en markedspris, efter den saed-vanlige
vasrdi af gods af samme art og kvalitet.
Stk.
2. Erstatningen skal dog ikke over-stige 10 000 frcs. for hvert kollo eUer
anden enhed af godset eller 30 frcs. pr. kUo bratto-vaegt af det gods, som er
tabt, skadet, eller forsinket, afhasngigt af hvad der giver det h0jeste bel0b.
Ved francs forstås den i § 235, stk. 3, omhandlede m0ntenhed. Datoen for
omregning skal bero på domstolslandets lovgivning.
Stk.
3. Såfremt der anvendes container, pallet eller lignende transportindretning
til at samle godset, skal ethvert kollo eller anden enhed, som er opf0rt i
konnossement eller andet modtagelsesbevis for befordringen som pakket i
vedkommende indretning, anses som et kollo eller en enhed ved anvendelse af
bestemmelserne i stk. 2. Er antallet af kolli eller enheder ikke angivet i
konnossement eller modtagelsesbevis anses trans-portindretningen for at udg0re
kolloet eUer enheden.
Stk.
4. Bortfragteren og afladeren kan aftale et h0jere maksimumsbel0b end naevnt
Norsk
text
frakteren
kjente dets beskaffenhet, kan han etter omstendighetene losse, uskadeliggj0re
eller tilintetgj0re godset uten plikt til å erstatte det tap som derved voldes.
Selv
om bortfrakteren ved inniastingen kjente godsets beskaffenhet, kan han etter
omstendighetene losse, uskadeliggj0re eller tilintetgj0re det uten plikt tU å
betale erstatning, bortsett fra mulig bidrag tU fel-leshavari, dersom det
senere oppstår en fare for mennesker, skip eller last som gj0r det uforsvarlig
å beholde godset om bord.
§
120 Erstatning etter § 118 fastsettes med utgångspunkt i verdien av gods av
samme slag på det sted og det tidspunkt hvor det i henhold til fraktavtalen ble
losset eller skulle ha v
Erstatningen
skal dog ikke overstige 10 000 francs for hvert kollo eller annen enhet av
godset eller 30 francs for hvert kilogram av bruttovekten av det gods som er
tapt, skadet eller forsinket. Den av an-svarsgrensene som i hvert enkelt
tilfelle gir det h0yeste ansvar, skal anvendes. Med franc forstås den enhet som
er nevnt i §326.
Brukes
konteiner, pall eUer liknende inn-retning for å samle godset, skal hvert kollo
eller annen enhet som er oppf0rt i konnosse-mentet eller fraktbrevet som
vedkommende innretnings innhold, anses som ett kollo eller en enhet ved
anvendelsen av reglene i annet ledd. EUers anses innretningen å ut-gj0re
kolloet eller enheten.
Ved
overenskomst mellom bortfrakteren og avlasteren kan det fastsettes
h0yere
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
fraktaren kände till dess beskaffenhet, får han efter
omständigheterna föra Uand, förstöra eller oskadliggöra godset utan skyldighet
att ersätta skadan.
Har gods
som avses i första stycket inlastats med bortfraktarens vetskap och samtycke,
får han efter omständigheterna föra iland, förstöra eller oskadliggöra det utan
annan ersättningsskyldighet än för fall av gemensamt haveri, om godset visar
sig medföra sådan fara för fartyg, liv eller last att det ej är försvarligt
att behålla det ombord.
Nuvarande
lydelse
att bortfraktaren haft kännedom om dess beskaffenhet, äge
han efter omständigheterna lossa, oskadliggöra eller förstöra godset utan
skyldighet att ersätta skadan.
Är eljest
gods av beskaffenhet att dess fraktande kan medföra äventyr för människor,
fartyg eller last, vare lag samma, där avlastaren, ehura förhållandet var honom
veterligt, underlåtit att därom lämna upplysning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
120 § Skadestånd enligt 118 § beräknas efter värdet av
gods av samma slag på den plats och vid den tid godset avtalsenligt lossats
eller skulle ha lossats från fartyget. Detta värde bestämmes ef ter börspriset
eller. Om sådant pris saknas, efter marknadspriset eller, om varken börs- eller
marknadspris finnes, efter det gängse värdet på gods av samma slag och
kvalitet.
120 §
Ersättning för felande, minskat eller skadat gods beräknas på grandval av det
värde, som godset skulle ägt, om det i oskadat skick avlämnats i rätt tid och
på rätt plats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bortfraktarens
ansvarighet är dock begränsad till tiotusen francs för varje kolli eller annan
enhet av godset eller, om ansvarigheten därigenom blir högre, trettio francs
för kilo av det berörda godsets brattovikt. Med franc förstås den värdeenhet
som angives i 348 §.
122 § I
inrikes------ tiU lossningen.
Bortfraktaren
äge dock göra förbehåll att ersättningen ej skall överstiga ettusenåttahundra
kronor för varje kolli eller annan enhet av godset.
Konungen äger------ i guld.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Användes behållare (container), pall eller liknande
transportanordning för att sammanföra godset, skall vid tillämpning av första
stycket varje kolli eller enhet som angivits i konossement eller annan frakthandling
anses utgöra ett kolli eller en enhet. I övrigt skall det samlastade godset anses
utgöra en enhet.
Genom överenskommelse mellan bortfraktaren och
avlastaren kan gränsen för
22 Riksdagen 1973.1 saml. Nr 137
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
i
stk. 2 og 3 for bortfragterens ansvar. Såfremt afladeren har givet oplysning
om godsets art og vaerdi, og oplysningen uden for-behold er optaget i
konnossement eller andet modtagelsesbevis for befordringen, skal denne vaerdi
gaside som graense for bortfragterens ansvar, hvis dette f0rer tU en h0jere
ansvarsgraense end reglerne i stk. 2 og 3. Den skal endvidere anses for at
udg0re godsets vaerdi, hvis ikke andet bevises.
Stk. 5. Bortfragteren er
ikke i noget til-faelde ansvarlig for tab af eller skade på godset, såfremt
afladeren svigagtigt har givet urigtige oplysninger om godsets art eller vaerdi
i konnossementet eller andet modtagelsesbevis for befordringen.
Stk. 6. Bortfragteren kan
ikke påberåbe sig ansvarsbegränsning efter denne paragraf, hvis det bevises,
at han selv har for-voldt tabet eller skaden forsastiigt eller groft uagtsomt
og med förståelse af, at skade sandsynligvis ville blive forårsaget.
Norsk
text
grense
for bortfrakterens ansvar enn bestemt i annet og tredje ledd. Dersom avlasteren
har gitt opplysning om godsets art og verdi, og opplysningen uten forbehold er
tätt inn i konnossementet eller fraktbrevet, gjelder denne verdi som grense for
bortfrakterens ansvar hvis han derved får h0yere ansvar enn etter reglene i
annet og tredje ledd, og verdien anses å svare tU godsets verdi om ikke annet
bevises.
Bortfrakteren
har ikke rett til å begrense ansvaret etter denne paragraf dersom det bevises
at han selv har voldt tapet forsettlig eller grovt uaktsomt med förståelse av
at tap sannsynligvis vUle bU voldt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§121
Er godset udleveret, uden at mod-tageren har givet bortfragteren skriftlig
meddelelse om tag eUer skade, som modta-geren havde opdaget eller burde have
opda-get, og om tabets eller skadens almindelige natur, anses alt gods for
udleveret i den stånd, som er beskrevet i konnossementet eller andet
modtagelsesbevis for befordringen, hvis ikke modbevis f0res. Kunne tabet eller
skaden ikke opdages gaelder det samme, hvis den skriftlige meddelelse ikke er
givet senest tre dage efter udleveringen.
Stk. 2. Skriftiig
meddelelse krasves dog ikke, såfremt godsets tilstand er blevet un-ders0gt i
fasllesskab ved udleveringen.
5/. 3. Når skade eUer tab
er eUer må formodes at vaere indtraffet, skal bortfragteren og modtageren give
hinanden rimelig adgang til på bekvem made at besigtige godset og forvisse sig
om vaegt, mål og styk-tall.
§ 121 Er godset utievert
uten at motta-keren har gitt bortfrakteren skriftlig mel-ding om tap eller
skade som mottakeren hadde oppdaget eller burde ha oppdaget, og om tapets eller
skadens alminnelige natur, anses alt gods for utievert i slik stånd som
beskrevet i konnossementet eller fraktbrevet, når ikke motbevis f0res. Kunne
tapet eller skaden ikke oppdages ved utlevering-en, gjelder det samme om den
skriftlige meddelelse ikke er gitt senest tre dager etter.
Skriftlig
meddelelse trengs ikke hvis godsets tilstand i begge parters naervaer er bräkt
på det rene ved utieveringen.
Når tap eller skade er
eller må formodes å vaere inntruffet, skal bortfrakteren og mottakeren gi
hverandre rimelig adgang til å besiktige godset og forvisse seg om vekt, mål og
stykketall.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 122 Bestemmelseme
om bortfragterens indsigelser og ansvarsbegraensninger
§ 122 Bestemmelsene om
bortfrakterens innsigelser og om grensene for hans ansvar
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Svensk text
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
bortfraktarens
ansvarighet bestämmas till högre belopp än som följer av andra och tredje
styckena. Har uppgift av avlastaren om godsets art och värde utan förbehåll
införts i konossement eller annan frakthandling, skall detta värde gälla som
gräns för ansvarigheten, om denna därigenom blir högre än enligt nämnda
stycken, och vid tillämpning av första stycket anses utgöra godsets verkliga
värde, om ej annat styrkes.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelserna
i denna paragraf om begränsning av bortfraktarens ansvarighet gälla ej, om det
visas att han själv våUat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med
insikt att skada sannolikt skulle uppkomma.
121
§ Har godset utiämnats utan att mottagaren givit bortfraktaren skriftlig underrättelse
om minskning eller skada, som han iakttagit eller hade bort iakttaga, och om
minskningens eller skadans allmänna art, anses godset utlämnat sådant det
beskrivits i konossement eller annan frakthandling, om ej annat styrkes. Kunde
minskningen eller skadan ej iakttagas vid utlämningen, gäller detsamma om sådan
underrättelse icke lämnats senast tre dagar därefter.
Skriftlig
underrättelse behöves ej, om godsets tillstånd vid utlämningen undersökts i
båda parters närvaro.
Har
minskning eller skada inträffat eller finnes anledning antaga att så är fallet,
skola bortfraktaren och mottagaren bereda varandra tillfäUe att på lämpligt
sätt. besiktiga godset och förvissa sig om vikt, mått eUer stycketal.
122
§ Bestämmelserna om frihet från eller begränsning av bortfraktarens
ansvarig-
121
§ Vill mottagaren tala å minskning eller skada, give han bortfraktaren meddelande
därom utan oskäligt uppehåll efter det han märkt eller bort märka muiskningen
eller skadan. Försummas det, vare han sin talan förlustig, där ej bortfraktaren
eller någon för vilken han svarar förfarit svikligen eller visat grov
vårdslöshet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
skal
anvendes, hvad enten kravet bygger på kontraktsforhold eller på ansvar uden for
kontraktsforhold.
Stk. 2. Hvis et sådant
krav rejses mod nogen, for hvem bortfragteren svarer, jfr. § 233, skal denne
have ret til at benytte sig af indsigelser og ansvarsbegraensninger, som
bortfragteren kan påberåbe sig. Det samlede ansvar for bortfragteren og de
naevnte personer skal ikke i noget tilfaelde overstige den graense, som
fremgår af § 120.
Stk.
3. Bestemmelsen i stk. 2 kan ikke benyttes af den, om hvem det bevises, at han
har forvoldt tabet eller skaden forsaet-ligt eller groft uagtsomt og med
förståelse af, at skade sandsynligvis ville blive forårsaget.
123
§ Udf0res en befordring helt eller delvis af en anden end bortfragteren, förbliver
denne dog ansvarlig, som om han selv havde udf0rt hele befordringen. Bestemmelserne
i dette kapitel finder herved tU-svarende anvendelse. Dette gaelder også efter
at konnossement er udstedt.
Stk. 2. Ved befordring
som, udf0res med skib, er den, som udf0rer befordringen, ansvarlig for sin del
af befordringen efter samme bestemmelser som bortfragteren. § 122 finder
tilsvarende anvendelse.
Stk. 3. Bortfragteren og
den, som er ansvarlig efter stk. 2, haefter solidarisk og det samlede ansvar
kan ikke overstige de i § 120 fastsatte ansvarsgraenser.
§
128 Dersom fragtaftalen gaslder et bestemt skib, og dette går tabt eller
bliver er-klaeret for ustandsaetteligt, er bortfragteren ikke forpligtet tU at
udf0re befordringen.
Norsk
text
gjelder
selv om kravet mot ham ikke grannes på fraktavtalen.
De
nevnte bestemmelser gjelder tUsva-rende for de som bortfrakteren svarer for
etter § 233. Det samlete ansvar som kan på-legges dem og bortfrakteren, skal
ikke overstige den grense som gjelder for ham.
Reglene
i annet ledd kan ikke påberopes av den som har voldt tapet forsettlig eller
grovt uaktsomt med förståelse av at tap sannsynligvis ville bli voldt.
123
Blir en befordring helt eller delvis utf0rt av en annen enn bortfrakteren,
for-blir bortfrakteren ansvarUg etter reglene i dette kapittel, så långt de
passer, som om han selv hadde utf0rt hele befordringen; dette gjelder også
etter at konnossement er utstedt.
Ved
befordring som utf0res med skip, er den som utf0rer den, ansvarlig for sin del
av befordringen etter samme regler som bortfrakteren. Bestemmelsene i § 122
gjelder tilsvarende.
Bortfrakteren
og den som har ansvar etter annet ledd, hefter solidarisk; det samlete ansvar
som kan pålegges dem, skal ikke overstige de grenser som gjelder etter § 120.
§
128 Dersom fraktavtalen gjelder et bestemt skip og dette går tapt eller blir
uistandsettelig, plikter bortfrakteren ikke å utf 0re befordringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 129 Er en del af rejsen
udf0rt, når be-fragtningen haeves efter § 126, eller falder bortfragterens
pligt til at udf0re befordringen bort efter § 128, kan han krasve
af-standsfragt for gods, der er i behold.
§ 129 (furste ledd) Er en
del av reisen ut-f0rt når fraktavtalen heves etter § 126 eller bortfrakterens
plikt til å utf0re befordringen faller bort etter § 128, kan han kreve avståndsfrakt
for gods som er i behold.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Svensk text
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
het
gälla även om talan mot honom icke grandas på fraktavtalet.
Föres
talan mot någon för vilken bortfraktaren svarar enligt 8 §, är denne berättigad
till samma befrielse från och begränsning av ansvarighet som bortfraktaren.
De ersättningsbelopp som bortfraktaren och den för vUken han svarar förpliktas
utgiva få ej sammanlagt överstiga den gräns för ansvarigheten som föreskrives i
120 §.
Bestämmelserna i
andra stycket gälla icke till förmån för den som visas ha vållat skada
uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skulle
uppkomma.
opaginerad Kontrollera mot PDF
123 § Utföres godsets
befordran helt eller delvis av annan an bortfraktaren, förblir denne även sedan
konossement utfärdats ansvarig som om han själv utfört hela befordringen. I
sådant fall gälla bestämmelserna i detta kapitel i tillämpliga delar.
Utför
den andre befordringen med fartyg, är han jämte bortfraktaren och enligt samma
regler som denne ansvarig för sin del av befordringen. Bestämmelserna i 122 §
ha motsvarande tillämpning. Bortfraktaren och den andres ansvarighet är gemensamt
begränsad enligt 120 §.
123 § Skall godsets
befordran helt eller delvis utföras genom annan fraktförare eller äger
bortfraktaren låta befordringen så försiggå, må han, utan hmder av vad i 122 §
sägs, förbehålla sig frUiet från ansvarighet för förlust, minskning eller
skada, som inträffar medan vårdnaden om godset åvUar nämnda fraktförare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
128 § Avser fraktavtalet bestämt fartyg och går detta
förlorat eller förklaras det efter skada icke vara iståndsättligt, upphör
bortfraktarens skyldighet att utföra befordringen.
129 § Har en del av resan utförts när avtalet häves
enligt 126 § eller när bortfraktarens skyldighet att utföra befordringen
upphör enligt 128 §, är bortfraktaren berättigad till avståndsfrakt för gods
som finnes i behåll.
128
§ Går fartyget förlorat eUer förklaras det icke vara iståndsättiigt, upphöre
fraktavtalet att gälla.
129
§ Där efter resans anträdande avtalet häves eller upphör att gäUa enligt vad
ovan stadgats, vare bortfraktaren berättigad att för gods, som finnes i behåll,
utfå avståndsfrakt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§
130 Opstår der som f0lge af at skibet går tabt eller bliver erklaeret
uistandsastte-Ugt eUer i 0vrigt som f0lge af forsmkelse på bortfragterens side
tab, som ikke omfattes af § 118, finder bestemmelserne i § 118 tUsvarende
anvendelse.
§130 Oppstår det som f0lge
av at skipet går tapt eller blir uistandsettelig, eller for 0vrig som f0lge av
forsinkelse på bortfrakterens side, tap som ikke omfattes av § 118, gjelder
likevel reglene om bortfrakterens ansvar i § 118 tUsvarende.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§
135. Viser det sig, efter at fragtaftalen er indgået, at udf0relse af rejsen vU
medf0re fare for skibet eller godset som f0lge af krig, blokade, opr0r,
borgerlige uroligheder, s0r0-veri eller andet vasbnet overfald, eUer at faren
herfor er blevet vassentligt for0get, kan såvel bortfragteren som befragteren
haeve fragtaftalen uden pligt til at betale erstatning, selv om rejsen er
begyndt. Den som vU haeve fragtaftalen, skal give meddelelse herom uden
ugrandet ophold. Undla-der han dette, skal han erstatte den deraf f0lgende
skade.
Stk.
2. Kan faren afvaerges ved, at en del af godset bliver tilbage eller losses,
kan fragtaftalen kun haeves, for så vidt angår denne del. Bortfragteren kan
dog, når det ikke medf0rer skada for anden befragter, hasve fragtaftalen i dens
helhed, medmindre på opfordring erstatning for fragttab og anden skade betales,
eller sikkerhed stilles derfor.
Stk.
3 Bestemmelseme i §§ 129 og 134, stk. 2, finder tilsvarende anvendelse.
§135 (furste ledd) Viser
det seg etter at fraktavtalen er sluttet, at reisen vil medf0re fare for skipet
eller godset som f0lge av krig, blokade, oppr0r, borgerlige uroligheter eller
sj0r0veri eller annen vaepnet void, eller at en slik fare er blitt vesentiig
0ket, kan så vel bortfrakteren som befrakteren heve avtalen uten plikt til å
betale erstatning, selv om reisen er begynt. Den som vil heve avtalen, skal gi
meddelelse uten ugrunnet opphold. Gj0r han ikke det, plikter han å erstatte den
skade som derav f0lger.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Svensk text
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avståndsfrakt utgör den
avtalade frakten med avdrag för belopp, som bestämmes efter förhållandet mellan
den återstående och den avtalade resans längd, med beaktande även av
varaktigheten av och de särskilda kostnaderna för sådana resor. Avståndsfrakten
får icke bestämmas till högre belopp än godsets värde.
Tvist
angående avståndsfrakt kan hänskjutas tUl utredning och avgörande genom
dispasch. Därvid skall i tillämpliga delar gälla föreskrifterna om dispasch vid
gemensamt haveri.
Avståndsfrakt utgöre vad
av den avtalade frakten återstår, sedan avdrag skett med belopp som bestämmes
efter förhållandet mellan längden av den återstående och av den avtalade
resan, med fäst avseende tillika å varaktigheten av och de särskilda kostnaderna
för sådana resor. Avståndsfrakten må dock icke bestämmas tUl högre belopp än
godsets värde.
Tvist
angående avståndsfrakt må hänskjutas till utredning och avgörande genom
dispasch, därvid i tillämpliga delar skall gälla vad om dispasch vid gemensamt
haveri är stadgat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
130
§ Uppkommer skada tUl följd av att fartyget går förlorat eller förklaras efter
skada icke vara iståndsättiigt eller eljest till följd av dröjsmål på
bortfraktarens sida och omfattas skadan ej av 118 §, ha bestämmelserna i
nämnda paragraf likväl motsvarande tiUämpning.
135
§. Visar det sig, sedan fraktavtalet träffats, att resan skulle vara förenad
med fara för fartyget eller godset till följd av krig, blockad, uppror,
oroligheter, sjöröveri eller annat väpnat våld eller att sådan fara väsentligt
ökat, har vardera parten rätt att häva avtalet även om resan börjat. Häves
avtalet, skall vardera parten bära sin kostnad och skada.
130 § Uppkommer skada
genom dröjsmål å bortfraktarens sida eller enär avtalet upphör att gälla,
vare bortfraktaren därför ansvarig, där ej antagas må, att varken han själv
eller någon för vilken han svarar gjort sig skyldig tUl fel eller försummelse.
135
§ Finnes efter fraktavtalets ingående att genom resans företagande fartyg eller
last skulle utsättas för att, genom uppbringande eller eljest, drabbas av
skada i följd av krig, blockad, uppror, oroligheter eller sjöröveri, eller att
sådan fara väsentligen ökats, äge såväl bortfraktaren som befraktaren häva
avtalet; och dragé var sin kostnad och skada.
opaginerad Kontrollera mot PDF
.Kan faran avvärjas genom
att en del av godset lämnas kvar eller lossas, får avtalet hävas endast för
denna del. Bortfraktaren har dock.rätt att, om det kan ske utan skada för
annan befraktare, häva avtalet i dess helhet,. såvida, ej på anmaning betalas
ersättning eller ställes säkerhet för fraktförlust och annan skada.
Bestämmelsema i 129 § och
134 § andra stycket ha motsvarande tUlämpning.
Kan faran avvärjas genom
att en del av godset kvarlämnas eller lossas, må avtalet allenast beträffande
denna del hävas. Bortfraktaren äge dock, där det kan ske utan skada för annan
befraktare, häva avtalet i dess helhet, såvida ej, på anmaning, ersättning för
fraktförlust och annan skada gäldas eller säkerhet därför ställes.
Stadgandena
i 129 § och 134 § andra stycket skola äga motsvarande tillämpning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
§
151 Ved et "konnossement" forstås et af bortfragteren eller på hans
vegne under-skrevet dokument, hvori det erkendes, at gods er modtaget tU
befordring eller indiastet samt hvori arten og masngden heraf er angivet,
foradsat at dokumentet betegnes som konnossement eller angiver, at godset kun
vU blive udleveret mod dokumentets tilbagelevering.
Stk.
2. Et konnossement skal angive dag og sted for udstedelsen og afladerens navn.
Et modtagelseskonnossement skal angive stedet for modtagelsen af godset. Et ombordkonnossement
skal angive skibets navn og nationalitet og sted for lastningen.
§
152 I konnossementet skal på afladerens forlangende optages oplysninger om:
1) godsets naermere angivne art og dets vaegt, mål
eller stykketal efter afladerens skriftlige opgivelse,
2) de n0dvenlige identitetsmasrker, således som de
skriftligt opgives af afladeren, f0r lastningen af godset begynder, dog kun for
så vidt de er tydleligt anbragt på godset eller indpakningen på en sådan made,
at de under almindelige omstasndigheder vil ved-blive at vaere laeselige til
rejsens slutning,
3) godsets synlige tUstand,
4) for modtagelseskonnossement, dagen da godset blev
modtaget, og for ombordkonnossement, dagen da lastningen blev af-sluttet,
5) hvor og til hvem godset skal udleve-res, og
6) fragtens st0rrelse og de 0vrige vilkår for
befordringen og udleveringen af godset.
Stk.
2. Bortfragteren er dog ikke forpligtet uden forbehold i konnossementet at
optage oplysninger om godsets naermere angivne art, masrker, vaegt, mål eUer
stykketal, om hvis rigtighed han har rimelig grand til att tvivle, eller som
han ikke har haft rimelig mulighed for at unders0ge.
Norsk
text
§
151 Med konnossement forstås et av bortfrakteren eller på hans vegne
under-skrevet dokument der det erkjennes at gods av naermere angitt art og
mengde er mottatt til befordring eller inniastet, forutsatt at dokumentet
betegner seg som konnonssement eller angir at godset bare vU bli utievert mot
tilbakelevering av dokumentet.
Konnossementet
skaU angi dag og sted for utstedelsen og avlasterens navn. Et mottakskonnossement
skal dessuten angi sted for mottakelsen av godset. Et ombordkonnossement skal
angi skipets navn og nasjo-nalitet og sted for inniastingen.
§
152 I konnossementet skal på avlasterens forlangende tas inn opplysninger om:
1. godsets art og enten dets vekt, mål eller stykktall,
etter avlasterens skriftlige opp-gave;
2. de n0dvendige identitetsmerker slik som de
skriftlig oppgis av avlasteren f0r inniastingen av godset begynner, forutsatt
at merkene er tydelig anbrakt på godset eller pakningen på en slik mate at de
under vanlige forhold vil förbli leselige tU reisens slutt;
3. godsets synlige tilstand;
4. for mottakskonnossement dagen da godset ble
mottatt, og for ombordkonnes-sement dagen da inniasting ble avsluttet;
5. hvor og til hvem godset skal utleveres;
6. fraktens st0rrelse og de 0vrige vilkår for
befordringen og utieveringen av godset.
Bortfrakteren
plikter dog ikke uten forbehold å ta inn i konnossementet oppgaver om godsets
art eller om vekt, mål, stykketall eUer merker, hvis han har rimelig grunn til
å dra oppgavenes riktighet i tvil eller ikke med rimelighet har kunnet forvisse
seg om riktigheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen lydelse
Svensk
text
Nuvarande lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
151 § Med konossement förstås en av
bortfraktaren eller på hans vägnar utfärdad
handling, som innefattar erkännande att
gods av viss art och mängd mottagits för
befordran eller inlastats och som betecknas
som konossement eller innehåller föreskrift
att godset utlämnas endast mot att hand-
Ungen återställes.
Konossement skall innehålla uppgift om dag och ort för
dess utfärdande och om avlastaren. I mottagningskonossement skall angivas plats
för godsets mottagande samt i ombordkonossement fartygets namn och nationalitet
och plats för inlastningen.
152 § I konossement skall på avlastarens
begäran intagas uppgift om
1. godsets närmare angivna art och
dess vikt, mått eller stycketal enligt avlastarens skriftliga uppgift;'
2.
de märken som
fordras för att identifiera godset, sådana avlastaren skriftligen uppgivit dem
innan godset mottogs eller lastades och som tydligt anbragts på godset eller
dess förpackning på sådant sätt att de under vanliga förhållanden förbliva
läsliga till resans slut;
3.
godsets synliga
tiUstånd;
4.
i
mottagningskonossement dagen då godset mottagits och i ombordkonossement dagen
då inlastningen avslutats;
5.
var och till
vem godset skall lämnas ut; och
6.
fraktens
storlek samt övriga villkor för godsets befordran och utlämning.
Bortfraktaren
är icke skyldig att i konossementet utan förbehåll intaga sådan uppgift om
godsets art eller dess vikt, mått, stycketal eller märken, vars riktighet han
har skälig anledning att betvivla eller som han icke haft rimlig möjlighet att
undersöka.
151 § Konossement innefattar erkännari-de om godsets
inlastning och förbindelse att i bestämmelseorten avlämna godset.
Konossementet skall innehålla, förutom ort och dag för
utfärdandet och utfärdarens underskrift, fartygets namn samt uppgift å det
inlastade godset och tUl vem godset skall i bestämmelseorten avlämnas.
752 § I konossementet skaU, där så äskas, angivas:
1)
godsets art,
dess vikt, mått eller stycketal, dess förpackning ävensom för godsets
igenkännande erforderliga märken;
2)
godsets synliga
tillstånd;
3)
den betingade
frakten samt övriga vUlkor för godsets befordran och utlämnande;
4)
avlastaren,
lastningshamnen och tiden för inlastningen, fartygets art, hemort och
nationalitet samt befälhavaren.
Den som utfärdar konossementet äge däri göra förbehåll
beträffande uppgift av avlastaren, vars riktighet han skäligen icke må anses
pUktig att undersöka.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§
154 (f0rste ledd, nytt annet punktum) Er konnossementet utstedt tU en bestemt
person, anses det som ordrekonnossement når det ikke er tätt forbehold ved
ordene "ikke til ordre" eller på annen mate.
§ 156 (annet ledd
oppheves. Någjeldende tredje ledd blir annet ledd)
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 159 Om mortifikation af
et bortkommet konnossement gaelder reglerne i lovgivnin-gen om mortifikation af
vaerdipapirer. Godset kan krseves udleveret mod sikkerheds-stillelse for krav,
som indehaveren af det bortkomne konnossement måtte g0re gael-dende mod
bortfragteren, når offentlig ind-kaldelse har fundet sted eller efter saerlig
kendelse af retten.
§161
Konnossement gaelder som bevis for, at bortfragteren har modtaget og lästet
godset, således som det er beskrevet i konnossementet, medmindre andet
bevises. Dog er modbevis ikke tUladt, når konnossementet er blevet överdraget
tU en tredjemand, som var i god tro.
§
161 Konnossementet gjelder som bevis for at bortfrakteren har mottatt og lästet
godset slik det er beskrevet i konnossementet, for så vidt ikke annet bevises.
Motbevis kan dog ikke f0res om konnossementet er ervervet av tredjemann i god
tro.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stk. 2. Har bortfragteren
vidst eUer burde han have indset, at en oplysning om godset er urigtig, kan
han ikke tU fritagelse for ansvar påberåbe sig dens urigtighed, medmindre han
i konnossementet har gjort ud-trykkelig bemcerkning herom.
Stk. 3. Stk. 1 finder
tUsvarende anvendelse, såfremt en skade på godset eller en mangel ved
indpakningen ikke er angivet i konnossementet, sk0nt bortfragteren har eller
burde have opdaget dem.
Har bortfrakteren visst
eller burde han ha innsett at en opplysning om godset er urik-tig, blir han
ikke fri for ansvar, selv om forbehold er tätt, med mindre konnossementet
inneholder uttrykkelig anmerkning om at opplysningen er uiiktig.
Reglene i f0rste ledd
gjelder tilsvarende dersom en skade på godset eller en mangel ved pakningen
ikke er anmerket i konnossementet skj0nt bortfrakteren har eller burde ha
oppdaget dem.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Svensk text
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
153 § Avlastaren svarar gentemot bortfraktaren för
riktigheten av de uppgifter om godset som på hans begäran intagits i konossementet.
154 § Konossement ställes till viss man, till viss man
eller order eller till innehavaren. Även om konossement är ställt till viss
man, gUller det såsom orderkonossement, om utfärdaren ej gjort förbehåll mot
överlåtelse genom uttrycket "icke till order" eller liknande.
153 § För riktigheten av de uppgifter om godset, som
jämlikt avlastarens begäran intagits i konossementet, vare han bortfraktaren
ansvarig.
154 § Konossement må stäUas till viss man, tiU viss man
eller order eller till innehavaren. Ändå att konossementet är ställt tUl viss
man, skall det gäUa såsom orderko-nossemment, där ej utfärdaren, genom orden
"icke tiU order" eller dylikt, gjort förbehåll mot överlåtelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
161
§ Godset skall anses mottaget eller lastat såsom det beskrivits i
konossementet, om ej annat styrkes. Motbevisning får dock icke föras gentemot tredje
man som förvärvat konossementet i god tro.
Har
bortfraktaren enligt 152 § andra stycket i konossementet tagit förbehåll mot
riktigheten av uppgift om godset, får sådant förbehåll ej åberopas mot tredje
man, om bortfraktaren insett eller bort inse att uppgiften var oriktig och
förbehållet saknar uttrycklig anmärkning om oriktigheten.
Har anmärkning om skada på
godset eller brist i dess förpackning icke tagits in i konossementet, skall
godset anses ha mottagits eller lastats i gott synligt tillstånd, om ej annat
styrkes. Bestämmelsen i första stycket andra punkten har motsvarande
tUl-lämpning.
161
§ För riktigheten av uppgift, som i konossement intagits rörande godset, vare
bortfraktaren ansvarig, där ej i konossementet anmärkts, att uppgiften är
avlastarens eller att dess riktighet är bortfraktaren okänd, eller däri gjorts
annat sådant förbehåll eller ock mottagaren måste inse, att uppgiftens
riktighet icke undersökts av bortfraktaren.
Har bortfraktaren insett
eller med användande av vanlig uppmärksamhet kunnat inse, att uppgift i
konossement var oriktig, vare han, ändå att förbehåll skett som i 152 § sägs,
ej fri från ansvarighet, med mindre i konossementet intagits särskild
anmärkning om uppgiftens oriktighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk text
§102 Lider trediemand tab ved at ind-l0se konnossementet i
tillid tU rigtigheden af de oplysninger, som er optaget i dette, er
bortfragteren ansvarlig, såfremt han har eller burde have indset, at
konossementet på grand af disse oplysninger blev vildle-dende for trediemand. §
161, stk. 2 og 3, gaelder tUsvarende.
Norsk text
§ 162 Lider tredjemann tap ved å innl0se konnossement i
tillit til riktigheten av opplysning som er inntatt i det, er bortfrakteren
ansvarlig dersom han har eller burde ha innsett at konnossementet på grunn av
opplysningen ble viUedende for tredjemann.
Reglene i § 161 annet og tredje ledd gjelder tilsvarende.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 167 Ved
gennemgangskonnossement forstås et konnossement, hvori det angives, at
befordringen af godset delvis skal udf0res ved en anden end bortfragteren.
Bestemmelserne om konnossementer finder tilsvarende anvendelse på
gennemgangskonnos-sementer.
§ 167 Med
gjennomgangskonnossement forstås et konnossement hvori det er angitt at
befordringen av godset delvis skal utf0-res av en annen enn bortfrakteren.
Reglene om konnossement gjelder tilsvarende for gjennomgangskonnossement.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stk. 2.
Har bortfragteren udstedt gennemgangskonnossement, og der bUver udstedt
saerskilt konnossement for en del af befordringen, skal bortfragteren s0rge
for, at det deri angives, at godset er under befordring på
gennemgangskonnossement.
Dersom
bortfrakteren har utstedt gjennomgangskonnossement og det utstedes sffir-skilt
konnossement for en del av befordringen, skal bortfrakteren s0rge for at det
angis i det sistnevnte konnossement at godset er under befordring på
gjennomgangskonnossement.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 168 §§
95, 97, 98, stk. 2. 101, stk. 1, 118123, 152, 161, 162 og 284, stk. 1, nr 7,
og stk. 2, 1 pkt., kan ikke fraviges ved aftale til skade for afladeren,
befragteren eller modtageren, i tilfaelde hvor dansk ret skal anvendes efter §
169. Som en sådan aftale anses forbehold om at overdrage retten til erstatning
if0lge forsikringsaftale til bortfragteren og lignende forbehold.
§ 168 Bestemmdsene i §§ 95, 97, 98 annet ledd, 101 f0rste
ledd, 118123, 152, 161, 162 og 284 f0rste ledd nr. 7 og annet ledds f0rste
punktum kan når norsk ret skal anvendes etter § 169, ikke fravikes ved avtale
til skade for avlaster, befrakter eller mottaker. Som slik avtale anses
forbehold om overdragelse til bortfrakteren av rett til erstatning if0lge
forsikringsavtale og liknende forbehold.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stk. 2.
Bestemmelsen i stk. 1 er ikke til hinder for, at der optages bestemmelser om
faelleshavari, jfr. § 211, i fragtaftalen, eller at der tages forbehold om
indskraenkninger i bortfragterens ansvar for godset i tiden fomd for
lastningens begyndelse eller efter
Det som er
bestemt i f0rste ledd, er ikke til hinder for at det inntas bestemmelse om
felleshavari i fraktavtalen, eller at det avta-les innskrenkning i
bortfrakterens ansvar for tap eller skade voldt ved hending inntraffet f0r
lastingen eller etter lossingen eller ved
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
162
§ Lider tredje man skada genom att inlösa konnossementet i förlitan på dess riktighet,
är bortfraktaren ansvarig, om han insett eller bort mse att konossementets
innehåll var vUseledande för tredje man. Bestämmelsema i 161 § andra stycket
och tredje stycket första punkten ha motsvarande tUlämpning.
Nuvarande lydelse
162
§ Varder skada å godset eller brist med avseende å dess förpackning ej anmärkt
i konossementet, oaktat bortfraktaren före utfärdandet utrönt eller med
användande av vanlig uppmärksamhet kunnat utröna skadan eller bristen, må den
ej åberopas till bortfraktarens fritagande från ansvarighet för godset.
Bortfraktaren
må ej till sitt fritagande åberopa att godset lastas å däck, med mindre detta
anmärkts i konossementet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
167 § Med
genomgångskonossement förstås konossement, vari angives att godsets befordran
delvis skall utföras av annan än bortfraktaren.
Har
bortfraktaren utfärdat genomgångskonossement och utfärdas särskilt konossement
för del av befordringen, skall bortfraktaren sörja för att däri angives att
godset befordras enligt genomgångskonossement.
168 § Utfärdar
bortfraktaren, när godsets befordran skall delvis utföras genom annan
fraktförare, skriftligt erkännande att godset inlastats eller mottagits tUl
sådan befordran, med förbindelse att i bestämmelseorten utlämna godset tiU
mottagaren, skall vad i detta kapitel är stadgat om konossement i tillämpliga
delar gälla i fråga om sådant genomgångskonossement.
Då genomgångskonossement
utställts, må icke för del av befordringen utfärdas särskilt konossement, utan
att däri angives att godset befordras enligt genomgångskonossement.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1Ö8 § Vid sådan befordran
som avses i 169 § får bestämmelserna i 95 och 97 §§, 98 § andra stycket, 101 §
första stycket, 118123 §§, 152, 161 och 162 §§ samt 284 § första stycket 5 och
andra stycket första punkten ej åsidosättas genom avtal till nackdel för
avlastare, befraktare eller mottagare. Bestämmelse i fraktavtal, varigenom
till bortfraktaren överlåtes rätt på grund av försäkring eUer träffas annan sådan
överenskommelse, anses som förbehåll om befrielse från ansvarighet.
Utan hinder av första
stycket får bortfraktaren förbehålla sig frihet från ansvarighet för tiden
före lastningens början och efter lossningens slut. Han får också förbehålla
sig frihet från ansvarighet för levande djur eller för gods, som i fraktavtalet
angi-
122 § I inrikes fart må, i
fråga om annat gods än levande djur och däckslast, förbehåll ej göras om
inskränkning i bortfraktarens ansvarighet, såvitt angår tiden från lastningen
tiU lossningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
lösningens
afslutning eller om fritagelse for ansvar for transport af levende dyr eller af
last, der i fragtaftalen er angivet som dasks-last og virkelig f0res på daek.
Stk. 3. Er det aftalt,
eller fremgår det af omstasndighederne, at befordringen af godset helt eller
delvis skal udf0res af en anden end bortfragteren, kan bortfragteren
forbe-holde sig ansvarsfrihed for tab eller skade, der indtraeff er, medens
godset er i den anden fragtf0rers varetaegt.
Stk. 4. Hvis godsets usaedvanlige
beskaffenhed eller tilstand eller de saerlige om-stasndigheder eller vUkår,
hvorunder befordringen skal findes sted, g0r det rimeligt, at der traeffes
aftale om indskrasnkning i bortfragterens forpligtelser eller udvidelse af
hans rettigheder, er aftalen gyldig, såfremt der ikke udstedes konnossement,
men vilkå-rene optages i et modtagelsesbevis, der skal vaere et
ikke-negotiabelt dokument og be-tegne sig som sådant.
Norsk
text
befordring
av levende dyr eller av gods som i frakteavtalen er angitt som dekkslast og
f0res på dekk.
Er
det avtalt eller klart forutsatt at en befordring helt eller for en bestemt del
skal utf0res av en annen fraktf0rer, kan bortfrakteren dessuten forbeholde seg
ansvarsfrihet for så vidt gjelder tap eller skade voldt ved hending inntraffet
mens godset er i den annen fraktf0rers varetekt.
Dersom godsets usedvanlige
beskaffenhet eller tUstand eller de saerlige forhold eUer vilkår hvorunder
befordringen skal föregå, gj0r det rimelig at det treffes saerskilt avtale om å
innskrenke bortfrakterens plikter eller utvide hans rettigheter, er avtalen
gyldig såframt det ikke utstedes konnossement, men vilkårene inntas i et
mottaksbevis, som skal vasre et ikke negotiabelt dokument og be-tegne seg som
sådant.
opaginerad Kontrollera mot PDF
769 Befordring i henhold
tU konnossement er undergivet konventionslovgivnin-gen i den stat, hvor
konnossementet er udstedt, hvis dette er en konventionsstat. Er konnossementet
udstedt i en stat, der ikke er konventionsstat, men befordringen finder sted
fra en konventionsstat, er befordringen undergivet denne stats
konventionslovgiv-ning. Er konnossementet udstedt i henhold til et certeparti
gaslder, hvad der er fastsat i 1. og 2. pkt., kun for så vidt konnossementet
bestemmer retsforholdet mellom bortfragteren og indehaveren.
§109 Befordring i
innenriks fart i Norge, Danmark, Finland og Sverige og i fart mellom disse
stater skal vasre undergitt lovgiv-ningen i den stat hvorfra befordringen
finner sted. Dette gjelder selv om konnossement icke er utstedt. Befordring i
henhold til konnossement i annen fart enn nevnt i f0rste ledd er undergitt
konvensjonslovgivningen i den stat hvor konnossementet er utstedt, når dette er
en konvensjonsstat. Er konnossement utstedt i en annen stat, men befordringen
finner sted fra en konvensjonsstat, er befordringen undergitt denne stats
kon-vensjonslovgivning. Er konnossementet utstedt i henhold tU certeparti,
gjelder det som er fastsatt i dette ledds f0rste og annet punktum, bare for så
vidt konnossementet bestemmer rettsforholdet mellom bortfrakteren og
innehaveren.
Prop. 1973:137 351
Svensk
text
Föreslagen lydelse Nuvarande lydelse
ves
som lastat på däck och befordras på det sättet, samt träffa överenskommelse
rörande gemensamt haveri.
Är
det avtalat eller klart förutsatt att (Jfr. 123 §) befordringen helt eller till
bestämd del skall utföras av annan än bortfraktaren, får denne förbehålla sig
frihet från ansvarighet för skada som orsakas medan godset är i den andres
vård.
Är
det, med hänsyn till godsets ovanliga beskaffenhet eller tillstånd eller de
särskilda förhållanden eller villkor under vilka befordringen skall utföras,
skäligt att genom särskild överenskommelse inskränka bortfraktarens
ansvarighet eller eljest utvidga hans rättigheter enligt detta kapitel, skall
sådan överenskommelse gälla, förutsatt att konossement ej utfärdas men
villkoren intagas i mottagningsbevis varav framgår att det ej är löpande
handling.
1Ö9
§ Vid befordran inom Sverige, Danmark, Finland eller Norge eUer mellan dessa
stater gäller lagen i den stat där avgångsorten är. Detta gäller även om
konossement ej utfärdats.
Har
i annan fart än som avses i första stycket konossement utfärdats i stat som är
bunden av 1968 års tilläggsprotokoll till 1924 års internationella konvention
rörande konossement (tilläggsprotokollet), tillämpas på tilläggsprotokollet
grundad lag i den staten. Om befordringen, ehuru konossementet ej utfärdats i
stat som är bunden av till-läggsprotokollet, likväl äger rum från sådan stat,
tiUämpas på protokollet grundad lag i den staten. Har konossement utfärdats enligt
certeparti, gäller vad som nu sagts endast såvitt konossementet bestämmer
rättsförhåUandet mellan bortfraktaren och konossementsinnehavaren.
Sker
befordran enligt konossement från stat, som icke är bunden av tilläggsprotokollet,
till Sverige, Danmark, Finland eller Norge, tillämpas lagen i den stat där den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stk. 2. Befordring mellem
Danmark, Finland, Norge og Sverige og indenrigsfart i disse stater er
undergivet konventionslov-givningen i den stat, hvorfra befordrmgen finder
sted, uanset om konnossementet er udstedt eller ömsat.
Stk. 3. Befordring i
henhold til konnossement til en havn her i riget eller i Finland, Norge eller
Sverige fra en stat, som ikke er konventionsstat, er undergivet
konventions-lovgivningen på bestemmelsestedet i f0lge befordringsaftalen.
Stk.
4. Med konventionsstat forstås en stat, som thar tilsluttet sig den
internatio-nale konvention af 1924 om konnossementer som aendret ved protokol
i 1968. Med konventionslovgivning forstås de i vedkommende konventionsstat
gasldende lovregler, som gengiver bestemmelserne i naevnte konvention og
protokoll.
Stk. 5 Uden hensyn til,
hvad der er fastsat i naervasrende paragraf, kan det i konnossementet
bestemmes, at befordringen skal vaere undergivet reglerne i naevnte konvention
og protokol eller en bestemt stats konventionslovgivning.
Befordring
under konnossement til Norge, Danmark, Finland eller Sverige fra en stat som
ikke er konvensjonsstat, er undergitt lovgivningen på bestemmelsesstedet
if0lge befordringsavtalen. Bestemmelsen i annet ledds tredje punktum gjelder
tilsvarende.
Med konvensjonsstat
forstås stat som er bundet av den internasjonale konvensjon av 1924 om
konnossementer som endret ved protokollen av 1968. Med konvensjonslov-givning
forstås de i vedkommende konvensjonsstat gjeldende lovregler som gjengir bestemmelsene
i nevnte konvensjon og protokoU.
Uten hensyn tU det som er
fastsatt i denne paragraf, kan det i konnossementet bestemmes at befordringen
skal vaere undergitt reglene i föran nevnte konvensjon og protokoll eUer en
bestemt stats konvensjons-lovgivning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§170 (ophaeves).
§170
(oppheves)
opaginerad Kontrollera mot PDF
SJETTE KAPITEL
SJETTE KAPITTEL
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
befordring af passagerer og rejsegods
§171
Ved "bortfragter" forstås i dette kapitel den, som erhvervsmaessigt
eUer mod vederlag ved aftale påtager sig befordring
Befordring av
passasjerer og reisegods
§171
Med bortfrakter forstås i dette kapittel den som ved avtale, ervervsmessig
eller mot vederlag, påtar seg befordring med
Prop.
1973:137 353
Svensk
text
Föreslagen lydelse Nuvarande lydelse
avtalsenliga
bestämmelseorten är. Bestämmelsen i andra stycket tredje punkten har
motsvarande tillämpning.
170
§ Har i konossement bestämts att på tUläggsprotokollet grandad lag i viss stat,
som tUlträtt protokollet, skall gälla, tiUämpas den lagen utan hinder av 169
§.
Bestämmelse
i konossement att tiUäggsprotokollet. skall gäUa för befordringen skall här i
landet anses innefatta hänvisning till motsvarande bestämmelser i denna lag.
SJÄTTE
KAPITLET
Om
befordran av passagerare och resgods
171
§ Med bortfraktare förstås i detta kapitel den som, yrkesmässigt eller mot vederlag,
genom avtal åtager sig befordran
23
Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 137
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
med
skib af passagerer eller af passagerer og rejsegods. Bortfragteren kan vaere
reder, befragter (underbortfragter) eller anden.
Norsk
text
skip
av passasjerer eller av passasjerer og reisegods. Bortfrakteren kan vasre
reder, befrakter (frambortfrakter) eller annen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stk.
2. Ved "passager" forstås den person, der skal befordres eller
bliver beford-ret med skib i henhold til en befordrings-aftale.
Stk. 3. Ved
"rejsegods" forstås enhver genstand, herunder k0ret0j, som befordres
i tilslutning til en aftale om passagerbefor-dring. Ved "handbagage"
forstås rejsegods, som passageren har i sin varetasgt eller i sin kahyt, eller
som han medf0rer i eller på sit k0ret0j. Reglerne om rejsegods anvendes ikke,
hvis godset befordres i henhold til et certeparti eller konnossement.
§172
Med undtagelse af § 178 og af, hvad der f0lger af §§ 200 og 201 kommer
bestemmelserne i dette kapitel kun til anvendelse, såfremt andet ikke er
aftalt eller f0lger af saedvane.
§173
Dette kapitel finder ikke anvendelse, såfremt befordringen er underkastet
international konvention om befordring med andet transportmiddel.
§174
Dersom nogen, som f0lger med et skib uden at vasre passager eller h0re tU
besaetningen, bliver draebt eUer lider tab som nasvnt i §§ 188189, finder
bestemmelserne om indsigelser og ansvarsbegraens-ning i dette kapitel
tilsvarende anvendelse til fordel for enhver, imod hvem erstat-ningsansvar
g0res gaeldende.
Med
passasjer forstås den som skal befordres eller blir befordret med skip i henhold
tU en befordringsavtale.
Med
reisegods forstås gjenstand, herander kj0ret0y, som befordres i tilknytning til
en avtale om passasjerbefordring. Reglene om reisegods får ikke anvendelse
dersom det er utstedt certeparti eller konnossement for godset. Håndreisegods
omfatter reisegods som passasjeren har i sin lugar eller i sin varetekt eller i
eller på sitt kj0ret0y.
§172
Med unntak av § 178 og det som f0lger av §§ 200 og 201, får bestemmelsene i
dette kapittel bare anvendelse for så vidt ikke annet er avtalt eller f0lger av
sedvane.
§173
Bestemmelsene i dette kapittel gjelder ikke i den utstrekning befordringen er
underkastet internasjonal konvensjon om befordring med annet transportmiddel.
§174
Dersom noen som medf0lger et skip uten å vasre passasjer eUer h0re tU
beset-ningen, blir drept eller lider tap som nevnt i §§ 188189, gjelder
reglene om bortfrakterens innsigelser og ansvarsbegrensning tilsvarende til
fordel for enhver på rederens side som det blir gjort erstatningsansvar
gjeldende mot.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§175 Bortfragteren skal
s0rge for, at skibet er s0dygtigt, hemnder at det er tU-straekkeligt bemandet,
provianteret og ud-
§175 Bortfrakteren skal
s0rge for at skipet så vel ved reisens begynnelse som til enhver tid
undervegs er i sj0dyktig stånd, her-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Svensk text
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
med fartyg av
passagerare eller passagerare och resgods. Med resgods avses varje föremål,
inbegripet fordon, som befordras för passagerarens räkning men ej enligt certeparti
eller konossement. Resgods som passageraren bär med sig eller har i sin hytt
eller eljest har i sin vård under befordringen, inbegripet vad han har i eller
på medfört fordon, utgör handresgods.
opaginerad Kontrollera mot PDF
172 § Med undantag för 178 § och i den mån ej annat
följer av 200 och 201 §§ skola bestämmelserna i detta kapitel lända tUl
efterrättelse endast såvitt ej annat är avtalat eller följer av sedvänja.
173 § Bestämmelserna i detta kapitel gälla ej i den
mån befordringen är underkastad gällande internationellt fördrag om befordran
med annat transportmedel.
174 § Medföljer någon ett fartyg, vilken varken ar
passagerare eller är i bortfraktarens tjänst eller utför arbete i fartygets
tjänst, och tUlskyndas han därvid skada, som avses i 188 eUer 189 §, ha
bestämmelserna i detta kapitel om befrielse från och begränsning av
ansvarighet på bortfraktarens sida motsvarande tillämpning till förmån för
var och en på redarens sida som kan hållas ansvarig för skadan.
175 § Bortfraktaren skall sörja för att fartyget är
sjövärdigt, behörigen bemannat, provianterat och utrastat samt för att pas-
(Jfr
71 §)
(Jfr
72 § och 171 § första stycket)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
rastet
og i forsvarlig stånd tU modtagelse og befordring af passagerer. Bortfragteren
skal s0rge for den sikre befordring af passageren og hans rejsegods og i
0vrigt varetage passagerens tarv på forsvarlig made.
Stk. 2. Uden hjemmel i
aftale eller saedvane kan bortfragteren ikke läste rejsegods på daek.
Stk. 3. Rejsen skal
udf0res med tilb0rlig hurtighed. Deviation kan kun g0res for at redde
menneskeliv, for at bjaerge skib eller gods eller af anden rimelig gmnd.
Norsk
text
under
at det er tUstrekkelig utrustet, bemannet og proviantert. Han skal også i alle
andre henseender trygge befordringen av passasjerer og reisegods og for 0vrig
vareta pas-sasjerenes tarv på forsvarlig mate.
Reisegods må ikke
befordres på dekk uten hjemmel i avtale eller sedvane.
Reisen
skal utf0res med tUb0rlig hurtighet. Deviasjon kan bare företas for å redde
menneskeliv eller berge skip eller gods eller av annen rimelig grunn.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§170 Angår aftalen et
bestemt skib, kan bortfragteren ikke opfylde aftalen med et andet skib.
§176 Gjelder
befordringsavtalen et bestemt skip, kan bortfrakteren ikke oppfylle avtalen
med et annet skip.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§177 Er en bestemt person
angivet i aftalen som passager, kan denne ikke overdrage sine rettigheder
efter aftalen tU en anden. Er rejsen begyndt, kan passagereren ikke i noget
tilfaelde overdrage sine rettigheder.
§177 Er en bestemt person
nevnt som passasjer i avtalen, kan han ikke överdra sine rettigheter etter
avtalen til en annen. Etter at reisen er begynt, kan passasjeren ikke i noe
tilfelle överdra sine rettigheter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§178 Passageren skal
overholde de forskrifter, der gives for orden og sikkerhed om bord.
Stk. 2. Bestemmelseme i
s0mandsloven om adgang til at benytte foranstaltninger över for besaetningen
der er n0dvendige for at oprethålle ordenen ombord og om op-tagelse af
förklaring finder tilsvarende anvendelse.
§178 Passasjeren plikter
å rette seg etter forskrifter om orden og sikkerhet om bord.
Reglene i sj0manslovens §§
61 og 62 om adgang tU å brake maktmidler mot mann-skapet og om opptak av
förklaring gjelder tilsvarende i forhold til passasjerer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§179 Passageren må
medtage rejsegods i rimeligt omfång.
Stk. 2. Ved passageren, at
rejsegods kan medf0re fare eller vaesentiig ulempe for skib, liv eUer andet
gods, skal han oplyse bortfragteren herom, f0r rejsen begynder. Det samme
gaelder, såfremt andet rejsegods end handbagage skal behandles med sjerlig omhu.
Beskaffenheden af gods som naevnt i 1. og 2. pkt. skal så vidt muligt vaere angivet
på godset, f0r rejsen begynder.
§179 Passasjeren kan ta
med reisegods i rimelig omfång.
Kjenner han tU at
reisegodset har slike egenskaper at det kan medf0re fare eller vesentiig ulempe
for mennesker, skip eller annet gods, skal han gi bortfrakteren opplysning om
det f0r reisen begynner. Det samme gjelder dersom reisegods som ikke er
håndreisegods, må behandels med saerlig omhu. Gods som nevnt i dette ledd skal
så vidt mulig vaere saerskilt merket f0r reisen begynner.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Svensk text
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
sageraren och resgodset
befordras skyndsamt och tryggt tUl bestämmelseorten. Bortfraktaren skall även
i övrigt tUlgodose passagerarens bästa.
Resgods
får ej befordras på däck.
(Jfr
91 och 172 §§)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Deviation får göras
endast för att rädda människoliv eller bärga fartyg eller gods eller av annan
skälig anledning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
176 § Gäller
befordringsavtalet bestämt fartyg, får bortfraktaren ej utföra befordringen
med annat fartyg.
(Jfr
73 §)
opaginerad Kontrollera mot PDF
177 § Avser
befordringsavtalet bestämd lö9 § Är i avtal om passagerarebefordran person,
får denne icke tUl annan överlåta viss person angiven såsom passagerare äge
sin rätt enligt avtalet. Sedan resan påbörjats får överlåtelse ej äga rum,
även om avtalet ej avser bestämd person.
178
§ Passageraren är skyldig att iakttaga föreskrifter om ordning och säkerhet
under befordringen.
Bestämmelserna i 24, 53
och 54 §§ sjömanslagen (1973: 282) om undersökning i anledning av brott och
tvångsmedel mot besättningsmedlem ha motsvarande tUlämpning i fråga om
passagerare.
denne
icke till annan överlåta sin rätt enligt avtalet.
Sedan
resan anträtts, må ej i något fall överlåtelse äga mm.
170
§ Passagerare vare skyldig att ställa sig till noggrann efterrättelse allt vad
med avseende å ordning och skick ombord föreskrives.
Vad i 24, 51 och 54 §§
sjömanslagen (1973: 282) är stadgat med avseende å sjöman gäUe ock för
passagerare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
179
§ Passageraren får medföra resgods i skälig omfattning.
Känner passageraren till,
att hans resgods kan medföra fara eller väsentiig olägenhet för fartyg, liv
eller annat gods, skall han upplysa bortfraktaren därom före resans början.
Detsamma gäller, om annat resgods än handresgods kräver särskild vård. Ar
resgods av sådan beskaffenhet som nu sagts, skall detta om möjligt utmärkas på
godset innan befordringen börjar.
(Jfr
170 § andra stycket samt 92, 93 och 172 §§)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
§180
Bortfragteren kan naegte passageren tilladelse til at medtage rejsegods, som
kan volde fare eller vassentlig ulempe for skib, liv eller andet gods.
Stk. 2. Er sådant
rejsegods lästet, uden at bortfragteren har kendt dets beskaffenhed, kan han
efter omstasndighederne losse, uskadeligg0re eller tilintetg0re godset uden
pligt til at erstatte skaden eller tabet på godset. Det samme gaelder, selv om
bortfragteren ved indlastningen kendte rejse-godsets beskaffenhed, såfremt
dette senere viser sig at medf0re en sådan fare for skib, liv eller andet gods,
at det ikke er försvarligt at beholde det om bord.
§
181 Har rejsegods forårsaget skade eller tab for bortfragteren, skal passageren
betale erstatning, såfremt han selv eller nogen han svarer for, har forvoldt
skaden eller tabet ved fejl eller fors0mmelse.
§
182 Bortfragteren skal ikke udlevere andet rejsegods end handbagage, f0r passageren
har betalt for befordringen og for kost og udlasg under rejsen. Betaler
passageren ikke, kan godset oplasgges under sikker förvaring for passagerens
regning, og bortfragteren kan ved offentlig auktion eller på anden
betryggende made saelge så meget, at hans krav og omkostninger bliver daekket.
Norsk
text
§
180 Bortfrakteren kan nekte passasjeren å ta med reisegods som kan medf0re fare
eller vesentiig ulempe for meimesker, skip eller annet gods.
Er
slikt reisegods tätt om bord uten at bortfrakteren kjente dets egenskaper, kan
han etter omstendighetene losse, uskadelig-gj0re eller tUintetgj0re det uten
plikt til å erstatte det tap som derved voldes. Det samme gjelder selv om
bortfrakteren kjente reisegodsets egenskaper, dersom det seinere oppstår slik
fare eller ulempe for mennesker, skip eller annet gods at det er uforsvarlig
å beholde det om bord.
§181
Har reisegods voldt skade for bortfrakteren, er passasjeren ansvarlig dersom
skaden skyldes feU eller fors0mmelse av passasjeren eUer noen som han svarer
for.
§182
Bortfrakteren plikter ikke å utievere reisegods som ikke er håndreisegods, f0r
passasjeren har betalt for befordringen og for kost og utlegg under reisen.
Dersom passasjeren ikke betaler, kan godset legges opp under sikker förvaring
for hans regning, og bortfrakteren kan ved offentlig auksjon eller på annen
betryggende mate selge så mye at hans krav med kostnader blir dekket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§183 Såfremt aftalen
gaelder et bestemt skib, og dette går tabt, eller bliver erklaeret for
uistandsastteUgt, forinden rejsen er begyndt, bortfalder bortfragterens pligt
til at udf0re befordringen.
Stk. 2. Bliver skibets
afgang fra det sted, hvor rejsen begynder, vaesentligt forsinket, kan
passageren haeve aftalen.
J 183 Dersom avtalen
gjelder et bestemt skip og dette går tapt eUer blir uistandsettelig f0r reisen
er begynt, plikter bortfrakteren ikke å utf0re befordringen.
Blir
skipets avgång fra det sted hvor reisen begynner, vesentiig forsinket, kan
passasjeren heve avtalen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§184 Indtraeffer under
rejsen et sådant ophold, at det ikke med rimelighed kan forlanges, at
passageren skal vente, eller går skibet tabt, eller bliver det erklaeret for
§184 Inntreffer under
reisen et sUkt opphold at det ikke med rimelighet kan forlanges at
passasjeren skal vente, eller går skipet tapt eller blir det uistandsettelig
etter
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Svensk text
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
180 §. Bortfraktaren har
rätt att vägra pas
sageraren att medföra resgods, som kan
medföra fara eller väsentlig olägenhet för
fartyg, liv eller gods.
Har sådant resgods tagits
ombord utan att bortfraktaren kände till dess beskaffenhet, får han efter
omständigheterna föra det iland eller oskadliggöra eller förstöra det utan
skyldighet att ersätta skadan. Detsamma gäller, om resgodset, efter att ha
tagits ombord med bortfraktarens kännedom om dess beskaffenhet, visar sig
medföra sådan fara eller väsentiig olägenhet för fartyg, liv eller gods att det
ej är försvarligt att behålla det ombord.
181 § Har resgods orsakat skada för bortfraktaren
eller skada på fartyget, är passageraren ersättningsskyldig, om skadan beror
av att han eller någon för vUken han svarar gjort sig skyldig till fel eller
försummelse.
182 § Bortfraktaren är icke skyldig att lämna ut annat
resgods än handresgods förrän passageraren betalt för befordringen och för kost
eller annan tjänst under resan. Uteblir betalning, äger bortfraktaren lägga upp
godset i säkert förvar och genom offentlig auktion eUer på annat betryggande
sätt sälja så mycket att hans krav jämte förvarings- och
försäljningskostnaderna täckas.
183
§ Om befordringsavtal avser bestämt fartyg och detta före resans början går
förlorat eller förklaras efter skada icke vara iståndsättligt, upphör
bortfraktarens skyldighet att utföra befordringen.
Blir fartygets avgång från
den ort där befordringen skall börja väsentligt fördröjd, har passageraren rätt
att häva avtalet.
(Jfr 119 och 172 §§)
174
§ Vad i 97 § stadgas angående skada, som orsakas av gods, skall äga motsvarande
tillämpning beträffande resgods.
775
Resgods, som lämnats i bortfraktarens vård, vare han ej pliktig att utlämna,
innan passageraren erlagt betalning för befordringen och för kost under resan.
Där betalningen icke
gäldas, äge bortfraktaren för passagerarens räkning upplägga godset under
säker vård och låta genom offentlig auktion eller, om det ej lämpligen kan ske,
på annat betryggande sätt sälja så mycket av godset att, utom kostnader,
fordringen täckes.
176
§ Varder fartygets avgång från den ort, där resan börjar, väsentligen fördröjd,
äge passageraren häva avtalet.
Där
fartyget före resans början går förlorat eller förklaras icke vara
iståndsättligt, upphöre avtalet att gäUa.
opaginerad Kontrollera mot PDF
184 § UppehåUes fartyget
under resan så att det icke skäligen kan fordras att passageraren avvaktar att
resan fortsattes, eller går fartyget förlorat eller förklaras det
177 § Där under resan
fartyget så uppehälles, att passageraren med hänsyn till omständigheterna
finnes icke kunna avvakta resans fortsättande, eller fartyget går för-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
uistandsaetteligt,
efter at en del af rejsen er udf0rt, skal bortfragteren s0rge for, at passageren
og hans rejsegods bliver befordret videre til bestemmelsesstedet på passende
made og baere de dermed forbundne omkost-nmger. Undlader bortfragteren dette
inden-for en rimelig tid, kan passageren haeve aftalen.
Stk.
2. Må passageren i en mellemhavn opholde sig i land på grund af havari eller
andet forhold vedr0rende skibet, skal bortfragteren s0rge for passende logi og
kost og basre de dermed forbundne omkostninger.
J
185 Tiltraeder passageren ikke rejsen, eller afbryder han den, har
bortfragteren ret til det aftalte vederlag, medmindre passageren er d0d eller
hindret ved sygdom eller anden rimeUg grund, og bortfragteren un-derrettes
herom uden ugrandet ophold. I vederlaget fradrages de besparelser, bortfragteren
har eller burde have opnået.
Norsk
text
at
en del av reisen er utf0rt, plikter bortfrakteren å s0rge for at passasjeren
og hans reisegods blir befordret til bestemmelsesstedet på hensiktsmessig
mate, og å baere de utgifter som dette medf0rer. Oppfyller ikke bortfrakteren
sine plikter innen rimelig tid, kan passasjeren heve avtalen.
Må
passasjeren i en mellomhavn opphol-de seg i land på grann av havari eller andre
hindringer på skipets side, skal bortfrakteren s0rge for passende
underbringelse og baere de utgifter som dette medf0rer.
§
185 Tiltrer passasjeren ikke reisen, eller avbryter han den, har bortfrakteren
ret til det avtalte vederlag, med mindre passasjeren er d0d eller hindret ved
sykdom eller annen rimelig grunn og bortfrakteren under-rettes uten ugrunnet
opphold. Fradrag gj0-res dog for besparelser som bortfrakteren har eller burde
ha oppnådd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§186 Viser det sig, efter
at befordringsaftalen er indgået, at udf0relse af rejsen vil medf0re fare for
passageren eller for skibet som f0lge af krig, blokade, opr0r, borgelige
uroligheder, s0r0veri eller andet vaebnet overfald, eller at faren herfor er blevet
vassentligt for0get, kan såvel bortfragteren som passageren haeve befordringsaftalen
uden pligt til at betale erstatning, selv om rejsen er begyndt. Den, som vil haeve
aftalen, skal give meddelelse herom uden ugrandet ophold. Undlader han dette,
skal han erstatte den deraf f0lgende skade.
§186 Viser det seg etter at
befordringsavtalen ble sluttet, at reisen vil medf0re fare for passasjeren
eller skipet som f0lge av krig, blokade, oppr0r, borgerlige uroligheter eller sj0r0veri
eller annen vaepnet void, eller at en slik fare er blitt vesentiig 0ket, kan så
vel bortfrakteren som passasjeren heve avtalen uten plikt til å betale erstatning,
selv om reisen er begynt. Den som vil heve avtalen, skal gi meddelelse uten ugrunnet
opphold. Gj0r han ikke det, plikter han å erstatte den skade som derav f0lger.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Svensk text
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
efter skada icke vara iståndsättligt,
skall bortfraktaren sörja för att passageraren och dennes resgods befordras tiU
bestämmelseorten på annat lämpligt sätt och bära kostnaden därför. Underlåter bortfraktaren
detta, har passageraren rätt att häva avtalet.
lorat eller förklaras icke
vara iståndsättligt, vare bortfraktaren pliktig att sörja för befordran av
passageraren och hans resgods till bestämmelseorten med annan, lämplig
lägenhet, såvitt det kan ske utan oskälig kostnad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Måste
passageraren uppehålla sig iland på grund av haveri eller annan omständighet
som rör fartyget, skall bortfraktaren på lämpligt sätt sörja för hans uppehälle
och bära kostnaden därför.
185 §
Anträder passageraren icke resan
eller avbryter han den, skall avtalad be
fordringsavgift likväl betalas. Vad som nu
sagts gäller dock ej, om passagerarens un
derlåtenhet att anträda eller fullfölja resan
beror av att han insjuknat eller avlidit eller
av annan skälig anledning och bortfraktaren
underrättats härom inom rimlig tid.
Är
passageraren enligt första stycket skyldig att utgiva avtalad befordringsavgift,
skall denna dock nedsättas med skäligt belopp, om bortfraktaren medfört annan
passagerare i hans ställe eller eljest begränsat eller, med iakttagande av
tillbörlig omsorg, kunnat begränsa sin skada.
186 §
Visar det sig, sedan befordrings
avtal träffats, att resan skulle vara förenad
med fara för passageraren eller fartyget till
följd av krig, blockad, uppror, oroligheter,
sjöröveri eller annat väpnat våld eller att så
dan fara väsentiigt ökat, har vardera par
ten rätt att häva befordringsavtalet även
om resan börjat. Häves avtalet, skall var
dera parten bära sin kostnad och skada.
Varder
fartyget uppehållet eller resan avbruten efter vad i första stycket sägs och
sörjer ej bortfraktaren för befordringen till bestämmelseorten med annan,
lämplig lägenhet, äge passageraren häva avtalet.
179 § Måste, på grund av haveri eller annan
omständighet som rör fartyget, passageraren uppehålla sig i land, skall bortfraktaren
vidkännas skälig kostnad för uppehållet.
180 § Anträder passageraren icke resan eller avbryter
han den, äge bortfraktaren rätt till ersättning för skada, som därav kommer,
där ej passageraren dött, insjuknat eller fått annat laga förfall och meddelande
därom givits utan oskäligt uppehåll. Vid ersättningens bestämmande skall hänsyn
tagas därtill, att bortfraktaren utan skälig anledning underlåtit att medtaga
annan passagerare.
181
§ Vad i 135 § första stycket stadgas om ömsesidig hävningsrätt skall äga motsvarande
tUlämpning med avseende å passagerarebefordran.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
§
187 Afbryder passageren rejsen på grund af forhold, som ikke kan laegges ham
til last, jfr. § 185, eller haeves befordringsaftalen i medf0r af § 184, eller
efter rejsen er påbegyndt i medf0r af § 186, har bortfragteren ret til en forholdsmacssig
del af det aftalte vederlag. § 129, stk. 2 og 3, om be-regning af afstandsfragt
finder tilsvarende anvendelse.
Stk. 2. Har bortfragteren
modtaget beta-Ung, udover hvad det herefter tilkommer ham, skal han betale det overskydende
tU-bage.
Norsk
text
§
187 Avbryter passasjeren reisen pä grunn av forhold som ikke kan lästes ham,
eller heves befordringsavtalen i medhold av § 184 eller, etter at reisen er
begynt, i medhold av § 186, har bortfrakteren rett tU en forholds-messig del av
det avtalte vederlag, idet reglene i § 129 annet og tredje ledd om bereg-ning
av avståndsfrakt gjelder tilsvarende.
Har
bortfrakteren mottatt betaling ut över det som tilkommer ham etter denne paragraf,
skal han betale det overskytende tilbake.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 188 Bortfragteren er forpligtet
til at erstatte tab, som forvoldes ved, at en passager d0r eller kommer til skade
på grund af en hasndelse under befordringen, dersom tabet skyldes fejl eller fors0mxmelse
udvist af bortfragteren selv eller nogen, som han svarer for. Tilsvarende gaelder
tab eller skade, der opstår som f0lge af forsinkelse i förbindelse med befordringen
af passageren.
§ 188 Bortfrakteren
plikter å erstatte tap som voldes ved at en passasjer d0r eller kommer til skade
på grann av hending under befordringen, og som skyldes feil eller fors0mmelse
av bortfrakteren selv eller noen han svarer for. Tilsvarende gjelder tap som voldes
ved forsinkelse med befordringen av passasjer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 189 Bortfragteren er forpligtet
til at erstatte tab som forvoldes ved, at rejsegods går tabt eller beskadiges,
på grund af en haen-delse under befordringen, såfremt tabet eller skaden er forvoldt
ved fejl eller fors0m-melse af ham selv eller nogen, han svarer for. Det samme gaelder
tab eller skade forvoldt ved forsinkelse med befordringen eller udlevering af rejsegods.
Stk.
2. Medmindre andet er udtrykkeligt
§ 189 Bortfrakteren
plikter å erstatte tap som voldes ved at reisegods går tapt eller kommer tU skade
på grunn av hending under befordringen, og som skyldes feil eUer fors0mmelse
av ham selv eller noen han svarer for. TUsvarende gjelder tap voldt ved forsinkelse
med befordringen eller utieveringen av reisegods.
For
penger, veripapirer og andre verdi-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Svensk text
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
187 § Avbryter
passageraren resan på grund av förhållande som avses i 185 § första stycket
andra punkten eller häves befordringsavtalet enligt 184 § eller, sedan resan
börjat, enligt 186 §, skall befordringsavgiften betalas med avdrag för belopp,
som bestämmes med beaktande av den återstående och den avtalade resans längd,
tidsåtgång och kostnader.
Har bortfraktaren mottagit
betalning utöver vad som sålunda tillkommer honom, skall han återbära
överskottet.
182 § Är i fall som avses
i 177 § andra stycket, 180 eller 181 § en del av resan utfärd, äge bortfraktaren
uppbära avgift efter vad i 129 § är om avståndsfrakt stadgat. Har bortfraktaren
uppburit betalning utöver vad honom sålunda tillkommer, skall överskottet återbäras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
188 § Bortfraktaren är
ansvarig för skada till följd av att passageraren avlider eller drabbas av
kroppsskada på grund av händelse under befordringen eller försenas, om skadan
vållats genom fel eller försummelse av bortfraktaren eller någon för vilken
denne svarar.
171
§ (första och andra styckena) Bortfraktaren skall från inskeppningen till utskeppningen
sörja för passagerarens säkerhet och i sedvanlig omfattning tUlgodose hans
bästa.
Drabbas passageraren under
denna tid av skada å person, vare bortfraktaren därför ansvarig, där antagas
må, att skadan orsakats av omständighet, som kan såsom fel eller försummelse tillräknas
bortfraktaren eller någon för vilken han svarar. Skadestånd skall bestämmas
enligt de i strafflagen stadgade "runder.
opaginerad Kontrollera mot PDF
178 § Uppkommer
skada genom dröjsmål å bortfraktarens sida eller enär fartyget går förlorat
eller förklaras icke vara iståndsättligt, vare bortfraktaren därför ansvarig,
där ej antagas må, att varken han själv eller någon för vilken han svarar gjort
sig skyldig tUl fel eller försummelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
189 § Bortfraktaren är
ansvarig för skada till följd av att resgods går förlorat eller skadas på grund
av händelse under befordringen eller försenas, om skadan vållats genom fel
eller försummelse av honom eller någon för vilken han svarar. Med försening
likställes dröjsmål med utiämning av resgods på bestämmelseorten.
Bortfraktaren
är icke skyldig att ersätta
172 § Om resgods, som lämnas i bortfraktarens vård, gälle
vad i 9193 och 118 123 §§ är stadgat om gods som där avses.
173 § Förkommer, minskas eUer skadas resgods, som ej
lämnats i bortfraktarens vård, vare bortfraktaren därför ansvarig, där antagas
må, att förlusten, minskningen eller skadan orsakats av omständighet, som kan
såsom fel eller försummelse tillräknas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
aftalt,
er bortfragteren ikie ansvarlig for tab af eller skade på penge, vasrdipapirer og
andre vaerdigenstande såsom guld, s0lv, ure, juveler, smykker og kunstgenstande.
Norsk
text
saker,
så som gull, s0lv, juveler, smykker og kunstgjenstander, er bortfrakteren ikke ansvarlig
uten uttrykkelig avtale.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§190 Bortfragterens erstatningspligt
kan nedsiEttes eller helt bortfalde, hvis han beviser, at passageren ved fejl
eller fors0m-melse har medvirket til tab eller skade som nasvnt i §§ 188189.
§190 Har passasjeren ved
egen skyld forårsaket eller medvirket til tap som nevnt i §§ 188189, kan bortfrakterens
ansvar settes ned etter alminnelige erstatningsregler.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§191 Den, som kraever erstatning,
har bevisbyrden for tabets eller skadans st0r-relse og for, at tabet eller skaden
er opstået ved en haendelse under transporten.
§191 Den som krever erstatning,
har bevisbyrden for tapets omfång og for at det er oppstått ved en hending
under befordringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stk. 2. Ved d0dsfald eller
personskade har den, som kraever erstatning, også bevisbyrden for, at skaden
skyldes fejl eller f0rs0m-melse af bortfragteren selv eller nogen, han svarer
for. Er skaden indtraffet ved eUer i förbindelse med förlis, sammenst0d, grand-st0dning,
eksplosion eller brand, har dog bortfragteren bevisbyrden for, at der ikke er udvist
fejl eller fors0mmelse.
Stk. 3. For tab af eller skade
på handbagage gaelder bestemmelsen i stk. 2. tUsvarende. For tag af eller skade
på andet rejsegods har bortfragteren bevisbyrden for, at der ikke er udvist fejl
eller fors0mmelse.
Stk.
4. For tab som f0lge af forsinkelse, har bortfragteren bevisbyrden for, at tabet
ikke skyldes fejl eller fors0mmelse af ham selv eller nogen, han svarer for.
For så vidt gjelder tap
som f0lge av at en passasjer er d0d eller kommet til skade, har den som krever erstatning,
også bevisbyrden for at det er utvist feil eller fors0mmelse som bortfrakteren svarer
for. Er tapet inntruffet ved eller i förbindelse med förlis, sammenst0t, stranding,
eksplosjon eller brann, har dog bortfrakteren bevisbyrden for at feil eUer fors0mmelse
ikke er utvist.
Ved
tap av eller skade på håndreisegods gjelder reglene i annet ledd tilsvarende.
Er annet reisegods gått tapt eller kommet til skade, har bortfrakteren alltid bevisbyrden
for at feU eUer fors0mmelse ikke er utvist.
Ved
forsinkelse har bortfrakteren bevisbyrden for at tapet ikke skyldes feil eller
fors0mmelse som han svarer for.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Svensk text
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
penningar, värdepapper,
konstföremål eUer andra dyrbarheter, om han ej uttryckligen åtagit sig sådan
ansvarighet.
bortfraktaren
eller någon för vilken han svarar.
Stadgandena i 119121 §§
skola äga motsvarande tillämpning, och vare, ändå att förbehåll ej skett, bortfraktarens
ansvarighet så begränsad som i 122 § andra stycket sägs.
Ej vare bortfraktaren på
grund av vad nu är stadgat pUktig att ersätta penningar, värdepapper eller
dyrbarheter. (Jfr även 178 §)
opaginerad Kontrollera mot PDF
190
§ Om vållande på passagerarens sida medverkat tiU skada, som avses i 188 eller
189 §, gäller vad som är föreskrivet i 5 kap. 5 § skadeståndslagen
(1972: 207).
191
§ Bortfraktaren skaU till sitt fredande från ansvarighet visa, att skada som
avses i 188 eller 189 § ej orsakats genom fel eller försummelse av honom eller
någon för vilken han svarar. I fråga om personskada samt förlust av eller
skada på handresgods gäller dock vad nu sagts endast om skadan inträffat vid
eller i samband med förlisning, sammanstötning, strandning, explosion eller
brand.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
§
192 Bortfragterens ansvar skal ikke overstige 700 000 francs for hver passager,
som d0r eller kommer til skade. Ansvaret for forsinkelse i förbindelse med befordringen
af passagerer kan ikke overstige 16 000 francs.
Norsk
text
§
192 Bortfrakterens ansvar skal ikke overstige 700 000 francs for hver passasjer
som er d0d eUer kommet til skade. Ansvaret for forsinkelse med befordringen av passasjeren
skal ikke overstige 16 000 francs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stk.
2. Bortfragterens ansvar for tab som f0lge af, at rejsegods er gået tabt, er blevet
beskadiget eller forsinket, kan ikke overstige:
1) 10 000 francs pr. passager for handbagage, som ikke
medf0res i eller på et medf0lgende k0ret0j,
2) 50 000 francs pr. k0ret0j for tab af eller skade på
k0ret0jet samt den handbagage, som medf0res i eller på k0ret0jet,
og
3) 16
000 francs pr. passager for tab af
eller skade på andet rejsegods.
Stk.
3. For så vidt angår tab af eller skade på rejsegods som nasvnt i stk. 2, nr.
1, gaelder begraEnsningsbd0bet for hver enkelt händelse og eUers for hver
enkelt rejse.
Bortfrakterens
ansvar for tap som f0lge av at reisegods er gått tapt, kommet til skade eller
blitt forsinket, skal ikke overstige:
a) 10 000 francs pr. passasjer for tap som gjelder håndreisegods
som ikke befinner seg i eller på medf0rt kj0ret0y;
b) 50 000 francs pr. kj0ret0y for tap som gjelder kj0ret0yet
eller reisegods som f0res i eUer på dette;
c) 16 000 francs pr. passasjer for tap som gjelder annet
reisegods.
For
så vidt angår tap av eller skade på slikt reisegods som nevnt i annet ledd bokstav
a, gjelder begrensningsbel0pet for hver enkelt hending. For 0vrig gjelder bel0pene
for hver reise.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stk.
4. De i stk. 1 og 2 fastsatte grasnser for erstatningens st0rrelse omfatter ikke
ren-ter og sagsomkostninger.
Stk.
5. Ved francs forstås den i § 235, stk. 3, omhandlede m0ntenhed. Omregning tU
dansk m0nt sker efter kursen på betalings-dagen.
Stk.
6. Ved udtrykkelig aftale mellem passageren og bortfragteren kan der fastsaettes
en h0jere ansvarsgrasnse, end den i stk. 1 og 2 anf0rte.
§
193 Ved udtrykkelig aftale med passageren kan bortfragteren forbeholde sig ret
til i det opståede tab at foretage fradrag på h0jst:
Renter
og sakskostnader kan tUkjennes i tillegg til begrensningsbel0pene.
Med
franc menes den enhet som er nevnt i § 326.
Ved
uttrykkelig avtale mellom passasjeren og bortfrakteren kan det fastsettes h0yere
ansvarsgrenser enn bestemt i denne paragraf.
§
193 Ved uttrykkelig avtale med passasjeren kan bortfrakteren forbeholde seg
rett til i det oppståtte tap å gj0re fradrag på inntil:
opaginerad Kontrollera mot PDF
1) 1 500 francs pr. k0ret0j for skade på k0ret0j,
2) 200 francs pr. passager for tab af eller skade på andet
rejsegods, og
a) 1 500 francs pr. kj0ret0y i tilfelle av skade på kj0ret0y;
b) 200 francs pr. passasjer i tUfeUe tap av eller skade
på annet reisegods;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Svensk Föreslagen
lydelse
192
§ Bortfraktarens ansvarighet skall ej överstiga sjuhundratusen francs för varje
passagerare vid personskada och sextontusen francs för varje passagerare vid
försening av passageraren.
Vid
skada på eller förlust eUer försening av resgods skall ansvarigheten ej
överstiga
text
Nuvarande
lydelse
171
§ (tredje stycket) I inrikes fart må ej förbehåll göras om annan inskränkning i
bortfraktarens ansvarighet än att ersättningen ej skall överstiga tjugutusen
kronor för varje passagerare. Konungen äger, under föratsättning av
ömsesidighet, förordna att vad sålunda stadgats skall äga tUlämpning jämväl i
avseende å fart mellan Sverige och främmande stat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1. tiotusen francs för varje passagerare i fråga om
handresgods, som icke förvaras i eller på medfört fordon;
2. femtiotusen francs för varje fordon jämte resgods,
som förvaras i eller på fordonet; och
3. sextontusen francs för varje passagerare i fråga
om annat resgods.
I
fråga om skada på eller förlust av handresgods, som avses i andra stycket 1,
gäller begränsningen för varje skadebringande händelse och i övrigt för varje
resa. Begränsningen gäller icke ränta och rättegångskostnader.
Med
franc förstås den värdeenhet som angives i 348 §.
193
§ Bortfraktaren kan genom uttrycklig överenskommelse åtaga sig ansvarighet
till högre belopp än som föreskrives i 192 §. Han äger på samma sätt förbehålla
sig att passageraren själv skall stå risken intill ett belopp av
1. ettusenfemhundra francs för varje fordon som
skadas;
2. tvåhundra francs för annan resgodsskada; och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
3)
200 francs pr. passager for tab som f0lge af forsinkelse.
Norsk
text
c)
200 francs pr. passasjer i tilfelle av tap som skyldes forsinkelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 194 Bortfragteren har ikke
ret til at begraense ansvaret i medf0r af § 192 eller foretage fradrag som nasvnt
i § 193, såfremt det bevises, at bortfragteren selv har forvoldt skaden forsaetligt
eller groft uagtsomt med förståelse af, at skade sandsynligvis ville blive forårsaget.
§ 194 Bortfrakteren har ikke
rett til å begrense ansvaret etter § 192 eller gj0re fradrag som nevnt i § 193,
dersom det bevises at bortfrakteren selv har voldt tapet forsettlig eller
grovt uaktsomt med förståelse av at tap sannsynUgvis ville bli voldt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 195 Bestemmelserne om bortfragterens
indsigelser og om grasnserne for hans ansvar finder anvendelse, selv om kravet
mod ham ikke grundes på befordringsaftalen.
§195 Reglene om bortfrakterens
innsigelser og om grensene for hans ansvar gjelder selv om kravet mot ham ikke
grannes på befordringsavtalen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§
196 Bestemmelserne om bortfragterens indsigelser og ansvarsbegrasnsning gaelder
tilsvarende for dem, som bortfragteren svarer for efter § 233. Summen af de erstat-ningsbel0b,
som bortfragteren og hans folk kan tilpligtes at udrede, må ikke overstige den
for bortfragteren fastsatte ansvars-graense.
Stk.
2. Bestemmelsen i stk. 1 kan ikke påberåbes af den, som har forvoldt skaden forsaetligt
eller groft uagtsomt med förståelse af, at skade sandsynligvis ville blive forårsaget.
§
197 Udf0res en befordring helt eller delvis af en anden end bortfragteren, förbliver
denne dog ansvarlig, som om han selv havde udf0rt hele befordringen. Bestemmelserne
i dette kapitel finder herved tUsvarende anvendelse.
Stk.
2. Ved befordring som udf0res med skib, er den, som udf0rer befordringen, ansvarlig
for sin del af befordringen efter samme bestemmelser som bortfragteren. § 196 finder
tilsvarende anvendelse.
Stk.
3. Bortfragteren, og den som er an-
§
196 Reglene om bortfrakterens innsigelser og om grensene for hans ansvar gjelder
tilsvarende for de som bortfrakteren svarer for etter § 233. Det samlede ansvar
som kan pålegges dem og bortfrakteren, skal ikke overstige den grense som gjelder
for ham.
Reglene
i denne paragraf kan ikke påberopes av den som har voldt tapet forsettlig
eller grovt uaktsomt med förståelse av at tap sannsynligvis vUle bli voldt.
§
197 Blir en befordring helt eller delvis utf0rt av en annen enn bortfrakteren,
for-blir bortfrakteren ansvarlig etter reglene i dette kapittel, så långt de passer,
som om han selv hadde utf0rt hele befordringen.
Ved
befordring som utf0res med skip, er den som utf0rer den, ansvarlig for sin del
av befordringen etter samme regler som bortfrakteren. Bestemmelsene i § 196 gjelder
tilsvarende.
Bortfrakteren
og den som har ansvar etter
Prop. 1973:137 369
Svensk
text
Föreslagen lydelse Nuvarande lydelse
3.
tvåhundra francs för skada på grund av försening.
Avräkning
för självrisk sker från skadans belopp.
194 § Bortfraktaren har ej rätt att åberopa bestämmelserna
i 192 § om begränsning av ansvarigheten eller överenskommelse om självrisk
för passageraren enligt 193 §, om det visas att han själv vållat skadan uppsåtligen
eller av grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma.
195 § Bestämmelserna om frihet från eller begränsning
av bortfraktarens ansvarighet gälla även om talan mot honom icke grundas på
befordringsavtalet.
196 § Föres talan mot någon för vilken bortfraktaren
svarar enligt 8 §, är denne berättigad till samma befrielse från och begränsning
av ansvarighet som bortfraktaren. De ersättningsbelopp som bortfraktaren och
den för vilken han svarar förpliktas utgiva få ej sammanlagt överstiga den
gräns för ansvarigheten som föreskrives i 192 §.
Bestämmelserna
i första stycket gälla icke till förmån för den som visas ha vållat skada uppsåtligen
eller av grov vårdslöshet och med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma.
197 §
Utföres befordringen helt eller del
vis av annan än bortfraktaren, förblir denne
likväl ansvarig som om han själv utfört
hela befordringen. Härvid gälla bestämmel
sema i detta kapitel i tillämpliga delar.
Utför
den andre befordringen med fartyg, är han jämte bortfraktaren och enligt samma
regler som denne ansvarig för sin del av befordringen. Bestämmelserna i 196 §
ha motsvarande tillämpning. Bortfraktarens och den andres ansvarighet är
gemensamt begränsad enligt 192 §.
24
Riksdagen 1973.1 saml. Nr 137
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
svarlig
efter stk. 2, haefter solidarisk, og det samlede ansvar kan ikke overstige de i
§ 192 fastsatte ansvarsgrasnser.
§
198 Har en passager lidt skade på person eller som f0lge af forsinkelse i
förbindelse med befordringen, kan erstatningskrav kun rejses af passageren selv
eller af nogen, som er indtrådt i hans retsstilling.
Stk. 2. Erstatningskrav i
anledning af en passagers d0d kan kun rejses af dem, der indtraeder i hans rettigheder,
eller personer der var afhasngige af ham.
§199
Enhver forhåndsaftale, som har tU formål at begrasnse sags0gerens ret til at vaelge
vaemeting i retstvister om befordring af passagerer og rejsegods eller at henskyde
sådanne retstvister til voldgift, er ugyldig.
Stk.
2. Det kan dog aftales, at s0gsmål efter sags0gerens valg, kun skal kunne ind-bringes
for:
1) domstolen på det sted, hvor sags0gte har sin bopasl
eller hovedforretningssted,
2) domstolen på afgangsstedet eller på bestemmelsesstedet
i henhold til transport-aftalen eller
3) domstolen i den stat, hvor sags0geren har sin bopael,
såfremt sags0gte har et for-retningssted der i 0vrigt kan sags0ges i den pågaeldende
stat.
§
200 §§ 181198 kan ikke fraviges ved aftale til skade for passageren ved befordring
mellem Danmark, Finland, Norge og Sverige og ved indenrigsfart i disse stater,
eller når afgangs- eller ankomststedet if0lge befordringsaftalen ligger i en af
disse stater. Dette gaslder, uanset om befordringen i 0v-rigt er undergivet fremmed
ret.
Norsk
text
annet
ledd, hefter solidarisk; det samlete ansvar som kan pålegges dem, skal ikke overstige
de grenser som gjelder etter § 192.
§
198 Krav på erstatning for at en passasjer er kommet til skade eller blitt forsinket,
kan bare framsettes av passasjeren selv eller av noen som er inntrådt i hans
rett.
Krav på erstatning for tap
av liv kan bare framsettes av passasjerens rettsetter-f0lgere eller av noen som
han fors0rget.
§199
Enhver forhåndsavtale som tUsikter å innskrenke saks0kerens rett til å velge verneting
i tilfelle av rettstvist som gjelder befordringen, eller å henskyte slik tvist
til voldgift, er ugyldig. Uten hinder av dette kan dog avtales at s0ksmål bare
kan reises etter saks0kerens valg ved domstolen
1. på det sted hvor saks0kte har sitt hosted eller hovedsete
for bedriften, eller
2. på avgangsstedet eller bestemmelsesstedet i henhold
til befordringsavtalen, eller
3. i den stat hvor saks0keren har bosted, dersom saks0kte
har et forretningssted i nevnte stat og kan saks0kes der.
§
200 Reglene i §§ 181198 kan ikke fravikes ved avtale til skade for passasjeren
i innenriksfart i Norge, Danmark, Finland eller Sverige eller i fart mellom disse
stater eller når avgångs- eller ankomststedet if0lge befordringsavtalen ligger
i en av disse stater. Dette gjelder selv om befordringen for 0vrig er undergitt
fremmed rett.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 201 Uanset § 200 kan bortfragteren
ved befordring af passagerer forbeholde sig ansvarsfrihed for tiden, f0r
passageren går om bord, og efter han er kommet i land, men dog ikke for S0transport
mellem skib og
§ 201 Uten hmder av § 200
kan bon-frakteren ved befordring av passasjer fra-skrive seg ansvaret etter dette
kapittel for tiden f0r passasjeren går om bord og etter at han er kommet i
land, men dog ikke for
Prop. 1973:137 371
Svensk
text
Föreslagen lydelse Nuvarande lydelse
198
§ Krav på ersättning för personskada eller försening av passagerare får väckas
endast av passageraren eller dennes rättsinnehavare eller, vid dödsfall, den
som har rätt till skadestånd enligt 5 kap. 3 § skadeståndslagen (1972: 207).
199
§ Bestämmelser om hänskjutande till viss domstol eller till skiljemän av tvist
angående ansvarighet på grand av avtal om befordran av passagerare och resgods
finnas i 337 §.
Bestämmelser
om preskription finnas i 284 §.
200 § Bestämmelserna i 181198 §§ kunna ej åsidosättas
genom avtal till passagerarens nackdel vid befordran inom Sverige, Danmark,
Finland och Norge eller mellan dessa stater, ej heller vid befordran med avtalsenlig
avgångsort eUer bestämmelseort i någon av dessa stater. Vad som nu sagts gäUer
även om utiändsk lag i övrigt är tillämplig på befordringen.
201 § Utan hinder av 200 § får bortfraktaren
förbehålla sig frihet från ansvarighet såvitt rör passagerare för tiden innan
denne går ombord och efter det att han gått Uand. Detsamma gäller i fråga om
hand-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
land
eller omvendt, såfremt billetprisen omfatter denne transport eller udf0res af
et transportmiddel, der er stillet til rådighed af bortfragteren. For håndbagagens
vedkommende kan bortfragteren ligeledes forbeholde sig ansvarsfrihed for
tiden, f0r godset bliver bragt om bord, og efter det er bragt i land, dog ikke
for s0transport mellem skib og land som naevnt ovenfor eller for den tid godset
er i bortfragterens varetaegt på kaj eller i en anden havneinstallation.
Stk.
2. Er det aftalt, eller fremgår det af omstaendighedeme, at befordringen helt
eller delvis skal udf0res af en anden end bortfragteren, kan bortfragteren forbeholde
sig ansvarsfrihed for tab eller skade, der indtraeffer under den del af befordringen
som utf0res af den anden. Det samme gaelder såfremt passageren if0lge befordringsaftalen
har ret til helt eller delvis at blive befordret af en anden end bortfragteren.
Stk.
3. Bortfragteren kan i alle tilfaelde forbeholde sig ansvarsfrihed, for så vidt
angår levende dyr, der befordres som rejsegods.
Norsk
text
sj0transport
mellom skipet og land som er inkludert i billettprisen eller utf0res med transportmiddel
stilt til rådighet av bortfrakteren. For så vidt gjelder håndreisegods, kan bortfrakteren
likeledes forbeholde seg ansvarsfrihet for tiden f0r godset blir bräkt om bord og
etter at det er bräkt i land, men ikke for sj0transport som nevnt, og heller ikke
for den tid godset er i bortfrakterens varetekt på kai eller i eller på en stasjon
eller et annet anlegg i havn.
Er
det avtalt eller klart forutsatt at befordringen helt eller for en bestemt del
skal utf0res av en annen fraktf0rer, kan bortfrakteren dessuten forbeholde seg
ansvarsfrihet for så vidt gjelder tap oppstått ved hending inntruffet under den
del av befordringen som utf0res av den andre. Det samme gjelder om passasjeren
etter befordringsavtalen har rett til helt eller delvis å nytte en annen enn bortfrakteren.
Bortfrakteren
kan i alle tilfelle forbeholde seg ansvarsfrihet for levende dyr som sen-des
som reisegods.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§
202 Kongen kan bestemme at det for skip som brukes til passasjerbefordring i
norsk innenriksfart eller i fart mellom Norge og utlandet, skal tegnes forsikring
eller stilles sikkerhet til dekning av det ansvar for tap av liv eller skade
på person som bortfrakteren kan få etter § 188, jfr. 192 f0rste ledd, § 234 f0rste
ledd og §§ 235236. Kongen kan gi naermere forskrifter om hvilke skip dette
skal gjelde for, og om forsikringen eller sikkerhetstUlelsen, herunder om
virkningen av at de ikke höides i kraft.
Kongen
kan gj0re reglene i denne paragraf gjeldende for skip med norsk passasjer-sertifikat
som brakes till passasjerbefordring i annen fart enn nevnt i f0rste punktum.
Prop. 1973:137 373
Svensk text
Föreslagen lydelse Nuvarande lydelse
resgods för tiden innan detta föres ombord och efter det
att det förts iland. För sjötransport mellan fartyg och land äro sådana
förbehåll tUlåtna i den mån transporten ej omfattas av befordringsavgiften
eller utföres med transportmedel, som annan än bortfraktaren ställer till
förfogande. Bortfraktaren får alltid förbehålla sig frihet från ansvarighet
för levande djur.
Är det avtalat eller klart föratsatt, att befordringen
helt dier tUl bestämd dd skaU J'' ' ' §§) utföras av annan än bortfraktaren,
får denne också förbehålla sig frihet från ansvarighet för skada orsakad av
händelse under den del av befordringen som utföres av den andre. Detsamma gäUer,
om passageraren enligt befordringsavtalet har rätt att helt eller delvis
anlita annan än bortfraktaren för befordringen.
25 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 137
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text OTTENDE KAPITEL
Om
skade ved sammen$t0d
§
220 (stk. 1, 2. pkt ophasves.)
Stk.
4. Har en af de ansvarlige måttet udrede mere, end der påhviler ham, kan han holde
sig til den anden for det overskydende. Över for dette krav kan den anden benytte
sig af den ret til ansvarsfritagelse eller ansvarsbegraensning, som han vUle kunne
g0re gasldende över for skadelidte i medf0r af lov eller i medf0r af kontraktsforbehold.
Forbehold kan dog ikke g0res gasldende i den udstraekning, det fritager for
ansvar i videre omfång end regleme i §§ 118, 120, 188194 eller tUsvarende
regler i fremmed ret, som finder anvendelse i forholdet til skadelidte.
§
222 Hvad der i dette kapitel er bestemt om sammenst0d mellem skibe, finder også
anvendelse i tilfaelde, i hvilke et skib ved sin sejlads eller på lignende made
forår-sager skade på et andet skib eller ombord-vaerende personer eller gods, uden
at der har fundet sammenst0d mellem skibene sted. § 223 (ophaeves).
Norsk
text ÄTTONDE KAPITTEL
Om
sammenst0t
§
220 (tredje og fjerde ledd) Hver enkelt av de skyldige er bare ansvarlig for
den del av erstatningen som faller på ham. Når skade på person er voldt, kan
dog den erstat-ningsberettigete inntale hele erstatningen hos vilken som helst
av de skyldige.
Har
noen måttet betale mer enn den del av erstatningen som faUer på ham, kan han kreve
det overskytende tilbake av den annen skyldige. Mot slikt tUbakes0kingskrav
kan denne gj0re gjeldende den rett til an-svarsfritakelse eller -begrensning
som han i forhold til skadelidte ville ha vxrt berettiget til i kraft av den
lov som får anvendelse i forholdet mellom ham og skadelidte, eller i kraft av gyldig
kontraktsmessig forbehold. Forbehold kan dog ikke gj0res gjeldende i den utstrekning
det fritar for eller begren-ser ansvaret utöver det som ville f0lge av §§ 118,
120, 188194 eller tUsvarende reg ler i fremmed rett som i tUfelle får anvendelse
i forholdet til skadelidte.
§
222 Det som i denne lov er bestemt om sammenst0t mellom skip, gjelder også når
et skip ved sin man0vrering eUer på liknende mate volder skade på et annet skip
eller ombordvaerende personer eller gods uten at sammenst0t mellom skipene har
funnet sted.
opaginerad Kontrollera mot PDF
ELLEVTE
KAPITEL
Om
forteldelse af visse fordringer
§
284 Foraeldelsesfristen for f0lgende fordringer er:
1) for fordring på bjasrgel0n, to år fra den dag, då bjaergningen
blev afsluttet,
2) for fordring på erstatning for skade ved sammenst0d
eller s0ulykke som nffivnt i § 222, to år fra den dag, da skaden blev voldt.
TOLVTE
KAPITTEL Foreldelse
§
284 Foreldelsesfristen for f0lgende fordringer er:
1) for fordring på bergel0nn, to år fra den dag bergingsforetaket
ble avsluttet;
2) for fordrmg på andel av bergel0nn i henhold til §
229 annet ledd, ett år fra den dag underretning ble sendt etter § 230;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse ÄTTONDE KAPITLET
Svensk text
Nuvarande
lydelse
ÅTTONDE
KAPITLET
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
skada genom fartygs sammanstötning
220
§ Stöta fartyg--- uppkommer
därav.
Har
sammanstötningen----- av ska
dan.
Vardera sidan svarar
endast för sin del av ersättningen. För skada på person svara dock båda sidor
solidariskt.
Har ena sidan utgivit mer
än vad som belöper på den, får det överskjutande uttagas hos den andra. Mot
sådant anspråk kan den senare göra gällande samma rätt till befrielse från
eller begränsning av ansvarighet som han kunnat åberopa mot den skadelidande
enligt denna eller motsvarande främmande lag eller därmed förenligt förbehåll.
Förbehåll må dock icke åberopas till befrielse från eller begränsning av
ansvarighet utöver vad som följer av 118, 120 eUer 188194 §§ eller däremot
svarande bestämmelser i främmande lag.
Vid
bedömande---- eller icke.
Om
skada genom fartygs sammanstötning
220
§ Stöta fartyg---- uppkommer
därav.
Har sammanstötningen----- av
ska
dan.
Vardera sidan svarar
endast för sin del av ersättningen. För skada på person svara dock båda sidor
solidariskt, med rätt för den sida som utgivit mera än vad som belöper på den
att uttaga det överskjutande hos den andra sidan under åtnjutande av den
sjöpanträtt som tillkommer ersättningen.
Vid
bedömande---- eller icke.
opaginerad Kontrollera mot PDF
222 § Bestämmelserna i
denna lag om sammanstötning mellan fartyg ha tillämpning även när, till följd
av fartygs manövrering eller på liknande sätt, skada av ett fartyg orsakas på
annat fartyg eller personer eller gods därpå, utan att fartygen stöta samman.
222 § Bestämmelserna i
denna lag om sammanstötning mellan fartyg äga tillämpning även när till följd
av fartygs manövrering eller på annat sätt skada av ett fartyg orsakas på
annat fartyg eller personer eller gods därpå, utan att fartygen stöta samman.
ELFTE
KAPITLET
IL
Om preskription av fordran i vissa fall
284
§ Nedanstående fordringar upphöra, vare sig ansvarigheten för dem är begränsad
eller obegränsad, om talan ej väckes i laga ordning i fråga om
1. fordran på bärgarlön, inom två år från det
bärgningsföretaget slutförts;
2. fordran på andel i bärgarlön enligt 229 § 1 mom.
andra stycket, inom ett år
ELFTE
KAPITLET
II. Om preskription av
fordran i vissa fall
284
§ Nedanstående fordringar upphöra, vare sig ansvarigheten för dem är begränsad
eller obegränsad, om talan ej väckes i laga ordning i fråga om
1. fordran på bärgarlön, inom två år från det
bärgningsföretaget slutförts;
2. fordran på andel i bärgarlön enligt 229 § 1 mom.
andra stycket, inom ett år
Dansk
text
3) for
fordring på erstatning efter § 188,
1. punktum, to år fra den
dag, da passage
ren gik i land, eller dersom d0dsfald har
fundet sted undervejs, fra den dag, på hvU-
ken passageren skulle have vaeret udskibet.
Har d0dsfaldet fundet sted efter udskib-
ningen, er fristen to år fra d0dsdagen, dog
senest tre år fra den dag, udskibningen fandt
stedt,
4) for fordring på erstatning efter § 189, to år fra
den dag, da rejsegodset blev udskibet, eller hvis det er gået tabt, fra den
dag, da udskibningen skulle have fundet sted,
5) for fordring på erstatning efter § 188,
2. punktum,
to år fra den dag, da pas
sageren blev udskibet,
6) for
fordring på erstatning efter § 118
eller for urigtige eller ufuldstaendige op
lysninger i et konnossement, et år fra den
dag, da godset blev udleveret eller skulle
have vaeret udleveret.
Norsk
text
3)
for fordring på erstatning for skade ved sammenst0t, to år fra den dag da skaden
ble voldt;
4) for fordring på erstatning for at en passasjer er d0d
eUer kommet tU skade, to år fra den dag da passasjeren skulle ha gått i land eUer
gikk i land; har d0dsfallet funnet sted etter ilandstigningen, er fristen to
år fra d0dsdagen, men ikke mer enn tre år fra ilandstigningen;
5) for fordring på erstatning for tap av eller skade
på reisegods, to år fra den dag da reisegodset skulle ha blitt bräkt i land elle
ble bräkt i land;
6) for fordring på erstatning for forsinkelse med befordringen
av passasjer eller reisegods eller med utieveringen av reisegods, to år fra
den dag da passasjeren gikk i land eller reisegodset ble bräkt i land eller utievert;
4) for fordring på erstatning for tab som f0lge af, at
gods er udleveret uden forevisning af konnossement eller tU en forkert person,
et år fra den dag, da godset skulle have vsret udleveret, eller fra den dag, da
det blev udleveret, hvis dette sker på et senere tidspunkt,
5) for fordring på bidrag til almindeligt havari eller
til omkostninger, som fordeles efter § 136 eUer § 216, stk. 2, et år fra dispachens
dato,
9)
for fordring, for hvilken skyldneren er begraenset ansvarlig i henhold til §
234, nr. 5, tre år fra forfaldsdag.
10)
for fordring på den, der er blevet personlig ansvarlig efter § 246 eller §
253, den
7) for fordring på erstatning for tap av eller skade
på eller vedr0rende gods eller for uriktige eller ufullstendige opplysninger i
et konnossement, ett år fra den dag da godset skulle ha blitt utievert eller ble
utievert;
8) for fordring på erstatning for tap ved at last er utievert
uten presentasjon av konnossement eller til feU person, ett år fra den dag da
godset skulle ha vaert utievert, eller fra den dag da det ble utievert om dette
skjer på et seinere tidspunkt;
9) for fordring på dekning av skader, tap eller
kostnader i felleshavari, ett år fra den dag skipet kom til havn etter havariet,
eller fra den dag havariet fant sted om skipet er gått tapt;
10) for
fordring på bidrag til felleshavari,
ett år fra dispasjens datum;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Svensk text
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
från det vederbörande av
redaren erhållit underrättelse om bärgarlönens och andelens storlek;
3. fordran på ersättning för sammanstötning, inom två
år från den dag skadan inträffade;
4. fordran på belopp som någon erlagt utöver vad som rätteUgen
belöper på honom enligt 220 §, inom ett år från det beloppet utgivits av
honom;
5. fordran på ersättning på grund av att last skadats,
gått förlorad eUer försenats vid befordran eller på grund av att i konossement
lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter, inom ett år från det godset
utlämnats eller borde ha utiämnats;
6. fordran på ersättning för personskada eller
försening vid passagerarbefordran, inom två år från ilandstigningen eller, om
passageraren avlidit under befordringen, från den dag U andstigning skulle ha
ägt rum, eller, om passageraren avlidit efter ilandstigningen, inom två år från
dödsfallet men icke senare än tre år från ilandstigningen;
7. fordran på ersättning på grund av att resgods
skadats, gått förlorat eller försenats vid befordran, inom två år från det
godset förts iland eller, om det gått förlorat, skulle ha förts iland;
8.
fordran på bidrag till gemensamt haveri eller annan kostnad, som skall fördelas
enligt samma grund (136 och 216 §§), inom ett år från den dag dispaschen vann
laga kraft.
Svarar
gäldenären---- i allmänhet.
Har
fordran------- fordringen väckt.
Den som infriat fordran
som avses i första stycket 5 kan väcka återkrav mot tredje man efter utgången
av den där angivna tiden. Sådan talan får dock ej väckas senare än ett år
från den dag huvudanspråket infriades eller talan väcktes därom.
från det vederbörande av
redaren erhållit underrättelse om bärgarlönens och andelens storlek;
3. fordran på ersättning för sammanstötning, inom två
år från den dag skadan inträffade;
4. fordran på belopp som någon erlagt utöver vad som
rätteligen belöper på honom enligt 220 §, inom ett år från det beloppet
utgivits av honom;
5. fordran pä ersättning på grand av passagerares
dödsfall eller kroppsskada eller dröjsmål med passagerarbefordran, inom två år
från det Uandstigningen ägt rum eller skulle hava ägt rum samt, om dödsfallet
inträffat efter ilandstigningen, inom två år efter dödsfallet men icke senare
än tre år från ilandstigningen;
6. fordran på ersättning på grand av att last gått
förlorad eller skadats eller att i konossement lämnats oriktiga eUer ofullständiga
uppgifter, inom ett år från det avlämnande ägt eller bort äga rum;
7. fordran på ersättning på gmnd av att resgods gått
förlorat eller skadats eller på grund av dröjsmål med befordran av resgods,
inom två år från det godset förts Uand eller, om godset gått förlorat under
resan, från det ilandföring skulle hava ägt rum.
8. fordran på bidrag till gemensamt haveri eller
annan kostnad, som skall fördelas enligt samma grund (136 och 216 §§), inom ett
år från dispaschens dag.
Svarar
gäldenären---- i allmänhet.
Har
fordran----- fordringen väckt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk
text
for
s0panterettens foraeldelse fastsatte frist, jfr. §§ 248 og 254,
11) for regreskrav i
anledning af fordringer som nasvnt i nr. 2, 6 og 7, et år fra den dag, da
fordringen blev betalt, eller s0gsmål om den rejst. Ved regres i anledning af
krav som f0lge af personskade, jfr. nr. 2, regnes fristen for regreskravet f0rst
fra den dag, da erstatningen blev betalt.
Stk. 2. Foraeldelsesfristen
afbrydes ved foretagelse af retsskridt inden fristens udl0b, eller såfremt det tUkommer
en dispach0r at traeffe afg0relse om fordringen ved anmel-delse for dispach0ren.
Norsk
text
11)
for fordring på den som er blitt personlig ansvarlig etter § 246 annet ledd
eller § 253 annet ledd eller etter tvangsfullbyr-dingslovens § 182 annet ledd,
den samme frist som gjelder for sj0panteretten.
For
regresskrav i anledning av fordring som nevnt i f0rste ledd nr. 7 og 8, er foreldelsesfristen
ett år regnet fra den dag da fordringen ble betalt eller s0ksmål om den ble reist.
Den samme frist gjelder for regresskrav i anledning av fordring som nevnt i f0rste
ledd nr. 3, dog slik at ved regress i anledning av personskadekrav regnes
fristen for regresskravet alltid fra den dag da er-statningskravet ble betalt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stk. 3. Enhver forhåndsvedtagelse
om udelukkelse af foraeldelse eller om laengere foraeldelsesfrister end de, der
er naevnt i stk. 1, er ugyldig.
Stk. 4. Det afg0res efter
loven i det land, hvor sägen er anlagt, om forasldelsen er af-bradt eller suspenderet.
Dog skal fordringer som omtalt i nr. 3, 4 og 5 senest vaere for-aeldet tre år
efter den dag, da udskibningen fandt sted eller skulle have fundet sted.
Stk. 5. I 0vrigt kommer de
almindelige regler om forasldelse af fordringer tU anvendelse.
§
285 For 0vrig kommer de alminnelige regler om foreldelse av fordringer (jfr.
lov 27 juli 1896) tU anvendelse.
Dog kan s0ksmål om
fordring som nevnt i § 284 f0rste ledd nr. 4, 5 eller 6 ikke reises seinere enn
tre år etter at Uandstigningen eller ilandbringelsen fant sted eller ville ha
funnet sted.
Skal
felleshavari gj0res opp i Norge, kan foreldelsesfristen for fordring som nevnt
i § 284 f0rste ledd nr. 9 avbrytes ved anmel-delse til den dispasj0r som
företar oppgj0ret. Er dispasje ennå ikke begjaert, kan anmel-delse skje til en
av de norske dispasj0rer.
Prop.
1973:137 379
Svensk
text
Föreslagen lydelse ' Nuvarande lydelse
Avtal
om förlängning av preskriptionstid som avses i denna paragraf är giltigt
endast om det ingåtts efter fordringens tillkomst och äger ej verkan för
längre tid än tre år åt gången, räknat från dagen för avtalet. Preskriptionstid
kan dock icke i något fall genom avtal förlängas med sammanlagt mer än tio år
eller, i fall som avses i första stycket 6 eller 7, med mer än tre år från det
ilandstigning eUer ilandföring ägt rum eller skulle ha ägt rum.
Fråga
om preskription av fordran som avses i denna paragraf bedöms här i riket enligt
svensk lag, även om utländsk lag i övrigt är tillämplig på rättsförhållandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
frop.
1973; 137
Dansk
text °
§2Rf, c ''''text
('frl99§)
(Jfr
199 §)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Svensk text
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
FJORTONDE
KAPITLET
Om laga domstol
och rättegång i sjörättsmål
opaginerad Kontrollera mot PDF
337
§ vits.
337 § I fråga--
säkerheten frigivits.
Överenskommelse
att framtida tvist angående ansvarighet på grund av avtal om befordran av
passagerare eller resgods skall hänskjutas till viss domstol eller till skiljemän
är ogiltig. Utan hinder härav får dock avtalas, att talan efter kärandens val
endast skall kunna väckas vid domstol
1. för den ort där svaranden är varaktigt bosatt eller
har sin huvudsakliga rörelse;
2. för den avtalsenliga avgångs- eller bestämmelseorten;
eller
3. i den stat där käranden har sitt hemvist eller
eljest är varaktigt bosatt, förutsatt att svaranden har driftsställe för sin
rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt.
Om domstolen för den ort
där svaranden enligt i första stycket eller andra stycket 1 eller 2 angivna
grunder kunnat sökas icke är tingsrätt som anges i 336 § första stycket, väckes
talan vid den av dessa tingsrätter som är närmast den orten.
Äro
flera----- rederiets hemvist.
I fråga----
säkerheten
frigi-
Om
domstolen för den ort där svaranden enligt i första stycket angivna grunder kunnat
sökas icke är tingsrätt som anges i 336 § första stycket, väckes talan vid den
av dessa tingsrätter som är närmast den orten.
Äro
flera----- rederiets hemvist.
Prop. 1973:137 382
Dansk
text Norsk text
FJORTENDE
KAPITTEL
Forskjellige
bestemmelser
§
326 Med franc menes en enhet som består av 65 1/2 milligram gull av finhet ni-liundre
tusendeler. Den skal omregnes til norske penger etter den offisielle kursen pä
den dag da betaling finner sted eller sikkerhet for ansvaret stilles etter reglene
i tiende kapittel.
Kongen
kungj0r hvor mye de francbel0p som er nevnt i loven, utgj0r i norske penger til
enhver tid.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Svensk
text
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse FEMTONDE KAPITLET
Särskilda bestämmelser
348 § Med franc förstås i denna lag en värdeenhet innehållande
sextiofem och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars finhet.
Omräkning till svenskt mynt skall ske efter den officiella kursen den dag då
betalning sker eller, om säkerhet stäUes för betalningen, då säkerheten
ställes.
255 § 2 mom. första stycket. Med franc förstås en enhet
innehållande sextiofem och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars
finhet. Omräkning till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag redaren
ställer säkerhet för sin ansvarighet eller, om säkerhet icke ställes, då
betalning sker.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Förslag till
ändringar i de danska, norska och svenska konnossementslagarna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dansk text
§
4 (nr. 2 sidste stykke ophsves)
Norsk text
§4nr2
(annet ledd oppheves)
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 8, stk. 1 Denne lov
kommer tU anvendelse ved befordring af gods til s0s i henhold til konnossement
eller lignende adkomst-dokument udstedt i en stat, som har tUtrådt den
Internationale konvention af 25. august 1924 om konnossementer, men som ikke
har tiltrådt tillaegsprotokollen af 1968. Er et sådant dokument udstedt her i riget
eller i en stat, som har tiltrådt konventionen og protokollen, kommer loven til
anvendelse i det omfång, det f0lger af Danmarks kon-ventionsmasssige forpligtelser
överfor stater, som alene har tiltrådt konventionen, at dette dokument skal vaere
underkastet konventionens bestemmelser.
§ 9 furste ledd. Denne lov
kommer tU anvendelse på godsbefordring tU sj0s som skjer i henhold tU konnossement
eller liknende atkomstdokument utstedt i stat som er bundet av den internasjonale
konvensjon av 1924 om konnossementer, men ikke er bundet av
tilleggsprotokollen av 1968. Er slikt dokument utstedt i en stat som er bundet også
av protokoUen, kommer loven til anvendelse i den utstrekning det f0lger av
Norges konvensjonsmessige förpliktelser överfor stat som bare er bundet av konven-sjonen,
at dokumentet skal vaere undergitt konvensjonens bestemmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreslagen
lydelse
Svensk text
Nuvarande
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 § 2 mom. Ansvarighet föreligge
han svarar.
Påkallar
någon ansvarsfrihet i fall som under q. avses, ligge å honom att visa, att fel
eller försummelse varom där sägs ej medverkat.
5
mom. Bortfraktaren och fartyget svare ej i något fall för förlust eller
minskning av eller skada å gods eUer eljest tiU godset hänförlig skada tUl
högre belopp än ettusenåttahundra kronor i guld för varje kolli eller annan
enhet av godset. Har högre värde å godset, jämte uppgift om dettas art, utan
förbehåll upptagits i konossementet, skall detta värde gälla såsom gräns för bortfraktarens
ansvarighet och, tUl dess annat visas, anses motsvara godsets verkUga värde.
Genom avtal I
förhållande ägare.
Har
avlastaren
--- förut
sagts.
--- svenska
fordrings-
---- denna
lag.
8 §
Denna lag skall, i stället för vad sjölagen (1891: 35 s. 1) i motsvarande
delar innehåller, tillämpas på konossement utfärdat i stat, som är bunden av
1924 års internationella konvention rörande konossement men icke 1968 års
tilläggsprotokoll därtill, och på befordran enligt sådant konossement. Har konossement
utfärdats i Sverige eller i främmande stat, som är bunden av konventionen i
dess genom tilläggsprotokollet ändrade lydelse, tiUämpas lagen i den mån det
är påkallat av Sveriges folkrättsliga förpliktelser gentemot stat som är
bunden av konventionen men icke av tUläggsprotokollet. Lagen skaU dock i intet
fall tiUämpas på befordran inom Sverige, Danmark, Finland eller Norge eller
mellan dessa stater.
4 § 2 mom. Ansvarighet föreligge
han svarar.
Bortfraktaren
njute ej ansvarsfrihet på de under c.p. angivna grander, där antagas må, att
han själv eller någon för vilken han svarar genom fel eller försummelse medverkat
till förlusten, minskningen eller skadan. Påkallar någon ansvarsfrihet i fall
som under q. avses, ligge å honom att visa, att fel eller försummelse varom där
sägs ej medverkat.
5
mom. Bortfraktaren och fartyget svare icke i något fall för förlust eller
minskning av eller skada å gods eller för skada, som därmed sammanhänger, till
högre belopp än ettusenåttahundra kronor i guld för varje koUi eller annan
enhet av godset. Har högre värde å godset, jämte uppgift om dettas art, utan
förbehåll upptagits i konossementet, skall detta värde gälla såsom gräns för bortfraktarens
ansvarighet och, till dess annat visas, anses motsvara godsets verkliga värde.
Genom
avtal---- förut sagts.
I
förhållande -- svenska fordrings
ägare.
Har
avlastaren---- denna lag.
(Andra
stycket ingressen). Konungen äger förordna, att vid befordran av gods sjöledes
från Sverige till främmande stat samt till Sverige från sådan främmande stat,
som är ansluten till den i Bryssel den 25 augusti 1924 avslutade
internationella konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma
bestämmelser i fråga om konossement, följande i nämnda konvention upptagna bestämmelser
skola lända tUl efterrättelse i stället för vad sjölagen i motsvarande delar
innehåller:
Prop. 1973:137 386
Innehåll
Propositionen..................................................... ..... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll....................... ..... 1
Lagförslag......................................................... ..... 3
Utdrag av
statsrådsprotokollet över justitieärenden den 5 juni
1973................................................................ 35
1. Inledning
.................................................... ... 35
2. Lagförslagens
allmänna bakgrund........................ 37
2.1 Nuvarande ordning ................................... ... 37
2.2 Kommittén .............................................. 39
2.3 Remissyttrandena ...................................... 41
3. Föredraganden................................................ 43
3.1 Ratifikation och lagstiftning på grundval av Haag-Visbyreglerna
43
3.2 Lagstiftning på grandval av Tokyoutkastet ..... ... 48
3.3 Allmänt om lagförslagen................................ 51
3.4 Godsbefordran ......................................... 55
3.4.1........................................................ Transportansvaret
55
3.4.1.1 Godsskada m. m............................ 55
3.4.1.2 Dröjsmålsskada .......................... 58
3.4.1.3 Ansvarets begränsning ................. ... 63
3.4.2 Underbortfraktning och genomgångsbefordran m. m. 65
3.4.3 Bortfraktarens medhjälpare ................... ... 70
3.4.4 Konossementsansvaret ...................... ... 71
3.4.5 De tvingande reglernas tiUämplighet ...... 77
3.5 Passagerarbefordran
82
3.5.1 Bortfraktaren, passageraren och resgodset ... 82
3.5.2 Befordringen ....................................... ... 86
3.5.3 Transportansvaret ............................. 96
3.5.3.1 Person- och resgodsskador .......... 96
3.5.3.2 Dröjsmålsskada .......................... 100
3.5.3.3 Ansvarets begränsning ................. 102
3.5.4 Bortfraktarens medhjälpare .................. . 105
3.5.5 Reklamation ....................................... . 106
3.5.6 De tvingande reglernas tUlämplighet ...... . 107
3.6 Sjölagsförslagets enskilda bestämmelser ....... . 111
3.7 Konossementlagförslaget ............................ 153
3.8 Ikraftträdande
156
4. Hemställan
..................................................... 157
Bilagor
Visbyreglema.................................................. 158
Konossementskonventionen
i dess genom 1968 års tUläggspro
tokoU ändrade lydelse (Haag-Visbyreglerna) ........ 176
Tokyoutkastet
............................................. . 200
Kommitténs
lagförslag om godsbefordran ......... __ _ 222
Kommitténs
lagförslag om passagerarbefordran ... . 240
Sammanställning
av remissyttranden................... 256
Sammanställning
av de danska, norska och svenska lagtexterna 326
MARCUSBOKTR. STOCKHOLM 1973 730189
Doktrin (6)
- Kurt Grönfors, Flygtransport på landsväg, JT 1990/91 nr 4 s. 592, på s. 602
- Kurt Grönfors, Fraktavtalet och den allmänna avtals-rätten, SvJT 1988 s. 181, på s. 196 · Fritt tillgänglig
- Kurt Grönfors, Svensk rättspraxis Sjörätt och annan transporträtt 1976—1980, SvJT 1982 s. 296, på s. 303 · Fritt tillgänglig
- Kurt Grönfors, Svensk rättspraxis Sjörätt och annan transporträtt 1971-1975, SvJT 1977 s. 600, på s. 602, 609, 616 · Fritt tillgänglig
- Kurt Grönfors, Om talan direkt mot undertransportör Några reflexioner kring ett rättsfall, SvJT 1975 s. 513, på s. 515, 521, 522 · Fritt tillgänglig
- Tidsfaktorn vid transportavtal, SvJT 1975 s. 273, på s. 275 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
280 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (35)
35 kopplingar i 17 dokument.
- SOU 2018:60 Tillträde till Rotterdamreglerna s. 103 · s. 224 om s. 121 · s. 308 om s. 150 i texten
- Prop. 2014/15:95 Förstärkt skydd för fartygspassagerare s. 79 om s. 134 i texten
- Prop. 2013/14:243 Lagvalsregler på civilrättens område - Rom I- och Rom II-förordningarna s. 34 om s. 130 i texten
- Prop. 1993/94:195 om ny sjölag om s. 43 · om s. 58 · om s. 70 · om s. 79 · och 2 till i texten
- Prop. 1992/93:95 om lag om paketresor s. 38 om s. 136 i texten
Rättsfall (10)
10 kopplingar i 6 dokument.
- Högsta domstolen, mål T 8184-24 om s. 119 i texten
- NJA 2016 s. 149 om s. 45 · om s. 54 · om s. 150 i texten
- NJA 2014 s. 978 »OneTicketAway« om s. 84 i texten
- NJA 2013 s. 51 »Segelbåten som slet sig« om s. 121 i texten
- NJA 2000 s. 462 om s. 121 i texten
Doktrin (235)
235 kopplingar i 27 dokument.
- Grönfors, Sjölagens bestämmelser om passagerarbefordran, 1987 s. 28 · s. 32 om s. 104 · s. 35 om s. 98 · s. 40 · och 73 till i texten
- Grönfors, Sjölagens bestämmelser om godsbefordran, 1982 s. 17 · s. 21 om s. 111 · s. 21 om s. 133 · s. 22 om s. 82 · och 69 till i texten
- Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador vid passagerartransport, 1985 s. 21 · s. 29 · s. 58 · s. 63 · och 11 till i texten
- Honka, Fartygets skick och egenskaper, 1989 s. 19 om s. 113 · s. 25 om s. 114 · s. 40 om s. 71 · s. 272 om s. 62 · och 8 till i texten
- Bratt, Alternativa anspråksvägar i skadeståndsrätten, 2023 s. 210 om s. 121 · s. 425 om s. 70 · s. 426 om s. 70 · s. 426 om s. 71 · och 2 till i texten